Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m

101 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 35 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:232, Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående vissa ändringar i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften m. m.; given Stockholms

slott den 25 februari 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag dels till förordning angående vissa

ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften,

dels till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och

byte av fondpapper, dels ock till förordning om ändrad lydelse av 1 §

i förordningen den 22 juni 1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla

upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

A. E. M. Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 198 höft. (Nr 232.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. MajUs proposition nr 232.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 9, 10, 17, 20, 21, 22, 26, 27,

34, 39, 45, 47, 54 och 56 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften skola i nedan angivna delar hava följande

ändrade lydelse:

1 §.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; —--patent- och registreringsverket; bank
ocli

fondinspektionen; riksräkenskapsverket; kontrollstyrelsen; — — —

stuteriöverstyrelsen.

Femte avdelningen:

vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Avsked

Fullmakt--i övriga städer

» annan ........

1

Avd.

2 3 4

Avd. Avd. Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö. | Er.

ö. | Kr.

ö.

Kr.

ö.

i frit

t - -

so

I

fri

|

_ _

~

—

—

Kallelsebrev

i mål angående konkurs, ackordsförhandling

utan konkurs, boskillnad, årsstämning eller

försäljning av utmätt fast egendom .

Karta

Kontrakt — — — — — entreprenad......

Kungörelse, som anslås å rättens dörr, angående beslut

om egendomsavträde eller angående beslut

om inledande av offentlig ackordsförhandling;

lika med Stämning.

Kvittens

Lantmätares ■—• — förrättningshandling

Meddelande i mål angående konkurs . .

Missiv — — — — — — — —

Protokoll — -— — —---lika med Fullmakt.

» angående förordnande eller entledigande av

nämndeman, stämningsman, ledamot av ägodelningsrätt

eller god man vid lantmäteriförrättning,

av förvaltare i konkurs, av rättens

ombudsman eller god man i konkurs

eller vid ackordsförhandling utan konkurs,

av syssloman i konkurs, därå koukurslagen

den 18 september 1862 är tillämplig, samt

av annan person i avseende å vård av konkursbo,

ävensom rörande av någon bland

dem avlagd föreskriven ed........

som eljest utgives; lika med Avskrift.

Underrättelse

— — gäldenär .

mål angående konkurs eller ackordsförhandling

utan konkurs......

fritt

fritt

fri _

fri

I

fri

_ fritt ____

fritt

fri _L

fri

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1

Avd.

3

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr. | ö.

Kr.

0.

Underrättelse angående beslut om vägrad — — —

— — — vattenlagen......

__

fri

1

Utdrag — — — — Vattenbote.

> av äktenskapsregistret; se Äktenskapsregistret.

Utnämning sbrev — — — — — — — — —

Årspass; se Pass.

Äktenskapsregistret, utdrag av...........

Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd,

varje ark..............

> som avses i de vid verkställd reglering av

statens ämbetsverks och myndigheters

löneförhållanden m. m. meddelade bestämmelser

angående indragning av expeditionslösen,

och som är utfärdad av

ämbets- eller tjänsteman, vilken är underkastad

sådan bestämmelse, förses utöver

eljest utgående stämpelavgift med

stämpel till belopp, motsvarande den indragna

lösen.

— | 50

50i — I 50

1—11

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Aktiebrev i inländskt aktiebolag — — — — — utbekomma.

Varda aktiebrev utan erläggande av betalning utfärdade såsom

ersättning för förkomna eller förstörda sådana brev eller, i utbyte

mot aktiebrev i samma bolag, och hava de äldre breven varit

försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med

stämpel beläggas, äro de nya aktiebreven fria från stämpel, så

’ vida de icke utfärdas å högre belopp än varå de äldre breven

lytt. Utfärdas de nya aktiebreven å högre belopp, skola de förses

med stämpel, i enlighet med vad ovan sagts, för skillnaden m^lan

beloppen. \

Aktiebrev, som sålunda är fritt från stämpel eller skall beläggas

med stämpel på sätt i nästföregående punkt stadgas, skall

vid utfärdandet av bolaget förses med anteckning om orsaken

härtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

o

För —--— ledamöter.

Se för övrigt 27 §.

Aktiebrev i utländskt aktiebolag skall, där icke annorledes här nedan stadgas,

förses med stämpel, innan det första gången, sedan detsamma

blivit till riket infört, härstädes belånas, försäljes eller på vad sätt

det vara må överlåtes eller, därest det ej förut vederbörligen stämpelbelagts,

innan inregistrering sker av bouppteckning efter avliden

person, till vars efterlämnade tillgångar aktiebrevet hör. Stämpeln

utgår med 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, för vilket

stämpel å brevet enligt nedan angivna grunder skall beräknas.

Lyder aktiebrev å visst belopp, beräknas stämpel å detta belopp.

Lyder aktiebrev åter å viss kvotdel av aktiebolags egendom, beräknas

stämpel å värdebelopp, vilket i samband med stämpelbeläggning

bestämmes av magistrat i stad eller dombavande på landet

med ledning av avgiven värdedeklaration.

Vad sålunda stadgats, skall dock icke äga tillämpning på

sådant aktiebrev i utländskt aktiebolag, som bit till riket införts

före den 1 oktober 1921 samt före samma dag uppvisats bos magistrat

i stad. Om dylikt uppvisande samt om dagen därför skall

magistraten kostnadsfritt verkställa påteckning å aktiebrevet.

Varda aktiebrev i utländskt aktiebolag, vilka införts till riket,

av bolaget infordrade för att utbytas mot nya aktiebrev i

samma bolag, må innehavaren av breven med företeende av dessa

hos överståthållarämbetet eller vederbörande Konungens befallningshavande

anhålla om vidtagande av åtgärd, för att de å breven

anbragta införselstämplar eller den för desamma enligt nästföregående

stycke åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna tillgodoräknas

de nya aktiebreven. Ingives samtidigt en förteckning, upptagande

aktiebolagets namn, antal och slag av ifrågakomma aktier, samt de

belopp eller kvotdelar i bolaget, varå dessa lyda, skall myndigheten

med en för sådant ändamål inrättad tryckstämpel annullera

införselstämplarna eller, om stämpelfrihet åtnjutes i enlighet med

vad i nästföregående stycke omförmäles, förse aktiebreven med påteckning

om företeendet och ändamålet därmed. Tillika skall myndigheten

kostnadsfritt å förteckningen teckna bevis om densammas

riktighet och ändamålet med dess ingivande. Därest sedermera

inom ett år från utfärdandet av nämnda bevis nya aktiebrev i

bolaget, vart för sig eller sammanlagda till belopp eller kvotdelar

motsvarande de i förteckningen upptagna, företes för myndigheten

och förteckningen med å densamma tecknat bevis återställes, äger

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

stämpelfrihet rum för de nya aktiebreven; och förses dessa av

myndigheten med anteckning om orsaken härtill.

Se för övrigt 16 §.

Andelsbevis i inländskt bolag; se Lottbrev i inländskt bolag.

Andelsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt

aktiebolag.

Anvisning; lika med Växel.

Byte av fast egendom — — — — om Köp av fast egendom.

Byte av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant

fartyg:

anmälan — — — i denna § är stadgat.

Checkräkning, — — —• — med Depositionsråkning.

Delaktighetsbevis i inländskt bolag; se Lottbrev i inländskt bolag.

Delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev

i utländskt aktiebolag.

Depositionsråkning, kapitalräkning eller annan räkning hos bank, annan

kreditinrättning eller bankir, å vilken räkning penningar mot särskilt

bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter

uppsägning återbetalas: räntebesked — vare sig detta meddelas insättaren

genom särskild handling eller genom anteckning å bevis

eller i bok — räntekupong, kvittens å mottagen ränta eller, därest

räntebesked, räntekupong eller kvittens ej lämnas, anteckning i

räkenskaperna, varigenom insättaren tillgodoföres ränta, skall vid

handlingens lämnande eller anteckningens förande förses med stämpel

av 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår till 10 kronor,

samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet, om

detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp.

Vad — — — — innestå.

Sökes på grund av bevis om insättning på sådan räkning,

som här ovan avses, betalning hos offentlig myndighet, skall beviset

förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det

kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är dylikt bevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då

på grund därav fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 54 och 55 §§.

Förpantning sbrev; lika med Skuldebrev.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förskrivning; se Obligation.

Förvärv av fast egendom i enlighet---avhandling om Köp av fast

egendom.

Förvärv av fast egendom genom skifte vid upplösning av bolag eller förening;

fångeshandling därå; lika med avhandling om Bijte av fast

egendom.

Förvärv av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant

fartyg genom skifte vid upplösning av bolag eller förening; lika

med Byte av fartyg {pråm).

Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag eller

förening eller på grund av tillskott efter bolagets eller föreningens

bildande; fångeshandling därå; lika med avhandling om Byte av

fast egendom.

Förvärv av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant

fartyg på grund av tillskott vid bildande av bolag eller förening

eller pa grund av tillskott efter bolagets eller föreningens bildande:

lika med Byte av fartyg {pråm).

Gåva av fast egendom: — — — — — — _ _ _ _ _

Interimsbevis, interimskvitto å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis

i inländskt bolag; angående stämpelplikt se 27 §.

Kapitalräkning; se Depositionsråkning.

Kvittens,-----; lika med Växel;

dock att kvittens, som avser inkassering av penningar genom

postförskott eller s. k. efterkrav, är från stämpel fri.

Köp av fast egendom: avhandling----1 krona för varje fulla

100 kronor av egendomens värde.

Köpeavbandling — — — 2 kronor för varje fulla 100

kronor av egendomens värde.

Där köpeavhandling — ----sista fånget.

Fångeshandling----fri.

Köp av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant

fartyg:

anmälan om köpet — — — — överlåtelsen.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara

svenskt, skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret eller,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

om fartyget ej är i registret infört, anmälan till den i 34 § 2 mom.

omförmälda myndighet förses med stämpel enligt vad här ovan

stadgas.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare, vid beställning, som

avser nybyggnad av fartyg, vid köp av nybyggt fartyg omedelbart

från den, som byggt detsamma, samt vid köp av fartyg, som är

avsett att användas för skeppsbrutnas räddning eller av statens

befattningshavare i och för tjänsten, äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet

icke ruin; dock att stämpelfriheten vid beställning

avser endast det ursprungliga beställningsavtalet men icke överlåtelse

av beställningskontrakt.

Där köpeavhandling — — — — sista fånget.

Där köpare av fartyg inom sex månader från köpeavhandlingens

upprättande utan annan ändring i köpevillkoren än som

betingas av att flera bliva lottägare i fartyget, överlåter fartyget

eller lott däri till delägare i nybildat rederi eller till nybildat bolag,

vilka bildats i ändamål att övertaga fartyget, samt anmälan

om överlåtelsen skett inom samma tid och inom tid, som för dylik

anmälan finnes föreskriven, äger, därest i sammanhang med anmälan

om förra fånget uppgivits, eller där sådan anmälan icke är

erforderlig, vid anmälan om den senare överlåtelsen styrkes, att

förvärvet skett för att överlåtas till vederbörande rederi eller bolag,

stämpelbeläggning ej rum för sista fånget.

Anmälan — — — — köpet.

Sökes----järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

Lottbrev, andelsbevis eller délaktighetsbevis i inländskt bos

bolaget utbekomma.

Varda lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis utan erläggande

av betalning utfärdade såsom ersättning för förkomna

eller förstörda sådana brev eller bevis eller i utbyte mot dylika

brev eller bevis i samma bolag, och hava de äldre breven eller bevisen

varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke

skolat med stämpel beläggas, äro de nya breven eller bevisen fria

från stämpel, såvida de icke utfärdas å högre belopp än vara de

äldre breven eller bevisen lytt. Utfärdas de nya breven eller bevisen

å högre belopp, skola de förses med stämpel, i enlighet me

vad ovan sagts, för skillnaden mellan beloppen.

Lottbrev eller bevis, som sålunda är fritt från stämpel ellei

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 232.

9

skall beläggas med stämpel på sätt i nästföregående punkt stadgas,

skall vid utfärdandet av bolaget förses med anteckning om orsaken

härtill.

För den — — — — i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt

aktiebolag.

Lottsedel — — — — — — •— — — — — — — —

Obligation, som utfärdas här i riket,----stadshypotekskassas

obligationer.

Sökes — — — — i konkurs.

Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning

för förkomna eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte

mot obligationer av samma utgivare och med samma räntefot, och

hava de äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig

ordning eller icke skolat med stämpel beläggas, äro de nya

obligationerna fria från stämpel, såvida de icke utfärdas å högre

belopp än varå de äldre obligationerna lytt. Utfärdas de nya obligationerna

å högre belopp, skola de förses med stämpel, i enlighet

med vad ovan sagts, för skillnaden mellan beloppen.

Obligation, som sålunda är fri från stämpel eller skall beläggas

med stämpel på sätt i nästföregående punkt stadgas, skall

vid utfärdandet av obligationsutgivaren förses med anteckning om

orsaken härtill.

Därest — — — — i denna förordning är stadgat om obligation,

som utfärdas här i riket.

Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.

Obligation, som utfärdats i utlandet, skall, där icke annorledes här nedan

stadgas, förses med stämpel, innan den första gången, efter det

densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försäljes eller

på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej förut vederbörligen

stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning

efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar obligationen

hör. Stämpeln utgår med 60 öre för belopp ej överstigande 100

kronor och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor.

I utlandet utgiven, till riket införd obligation vare fri från

sådan införselstämpel, som ovan nämnts, därest genom magistrats

påteckning å obligationen styrkes, att den blivit för magistraten

uppvisad före den 1 januari 1895. Är dylik obligation, som inkommit

till riket efter ingången av år 1895 men före den 1 juli

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 käft. (AV 232.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. MajUs proposition nr 232.

1917, försedd med påteckning av magistrat, att den före sistnämnda

dag hos magistraten uppvisats, skall obligationen beläggas med

stämpel enligt de för obligation närmast före den 1 juli 1917 gällande

bestämmelser.

Varda i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket,

av utgivaren infordrade för att utbytas mot nya obligationer, utfärdade

av samma utgivare och löpande med samma ränta, må

innehavaren av obligationerna med företeende av dessa hos överståthållarämbetet

eller vederbörande Konungens befallningshavande

anhålla om vidtagande av åtgärd, för att de å obligationerna anbragta

införselstämplar eller den för desamma enligt nästföregående

stycke åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna tillgodoräknas de

nya obligationerna. Ingives samtidigt en förteckning, upptagande

utgivarens namn, obligationernas antal samt dessas belopp och

räntefot, skall myndigheten med en för sådant ändamål inrättad

tryckstämpel annullera införselstämplarna eller, om stämpelfrihet

åtnjutes i enlighet med vad i nästföregående stycke omförmäles,

förse obligationerna med påteckning om företeendet och ändamålet

därmed. Tillika skall myndigheten kostnadsfritt å förteckningen

teckna bevis om densammas riktighet och ändamålet med dess ingivande.

Därest sedermera inom ett år från utfärdandet av nämnda

bevis, nya, av samma utgivare utfärdade obligationer, till räntefot

och, var och en för sig eller sammanlagda, till belopp motsvarande

de i förteckningen upptagna, företes för myndigheten och

förteckningen med å densamma tecknat bevis återställes, äger stämpelfrihet

rum för de nya obligationerna; och förses dessa av myndigheten

med anteckning om orsaken härtill.

Därest hit till riket inkommit löpande förskrivningar, som i

utlandet utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp och vilka

uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen,

gälle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats som

obligation, vad i denna förordning är stadgat om obligation, som

utfärdats i utlandet.

Se för övrigt 16 §.

Postremissväxel; se Växel.

Räkning, —---järnväg.

Rätt till elektrisk kraft; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Servitutsavtal, — — — — egendom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 232.

11

Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplåtes

eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt förbehålles,

skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses

med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av vad för

rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke blivit i avhandlingen

till visst belopp bestämt, av 10 öre för varje fullt antal av 10 ar

utav det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på — — — — sökes.

Växel ■— — — — — — — — — — — — — —

b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes

ort betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall i förra fallet,

då den utställes, samt i senare fallet, innan den här i riket överlåtes

eller till godkännande eller betalning företes eller godkännes

eller betalas, beläggas med stämpel av 50 öre för belopp, ej överstigande

1,000 kronor, och därutöver 50 öre för varje påbörjat tusental

kronor, varå den lyder;

och skall handling, vilken är avsedd att såsom växel utställas

utom riket men före utställandet varder bär i riket försedd

med godkännande, stämpelbeläggas såsom växel, innan den översändes

till utrikes ort.

Utom i fall — — — — bevakas i konkurs.

Se för övrigt 16 §.

9 §•

Stämpel----slutat är.

Då lagfart sökes å fång, som skett genom inrop å exekutiv auktion

eller genom skifte eller på grund av tillskott eller i enlighet med gällande

---gäldas. Vid förvärv av fartyg genom skifte eller på grund

av tillskott skall förvärvaren ensam gälda stämpeln. Likaledes skall

vid köp av fartyg genom inrop å exekutiv auktion köparen ensam betala

stämpeln.

10 §.

2. Vid--— — värde.

Vid byte av fartyg, vid förvärv av fartyg genom skifte eller på

grund av tillskott samt vid köp av fartyg, där köpeskillingen---—

män.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Yad sålunda är stadgat i fråga om fartyg äger motsvarande titllämpning

beträffande lott i fartyg.

3. De bevis----införskaffas. Underlåter vid köp av far
tyg

eller lott i fartyg den avgiftsskyldige att lämna uppgift om köpeskillingen,

äger rätten efter framställning av vederbörande myndighet

att genom vite tillhålla honom att lämna dylik uppgift.

17 §.

Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning

eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid

blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives,

äge förnyad stämpelbeläggning ej rum, dock med undantag för de i 14 §

omförmälda fall ävensom för det fall, då inteckning, som meddelats på

grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis, till följd av uraktlåten

förnyelse förfallit eller av domstol dödats och ny inteckning därefter ej

blivit sökt, på landet sist vid det ting, som infaller näst efter ett år, och

i stad inom ett år..

Där på grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis betalning

sökes för belopp, för vilket inteckning tillförene varit sökt, eller där inteckning

sökes för belopp, för vilket betalning tillförene varit sökt, sker

ej förnyad stämpelbeläggning.

Äskas — — — — med stämpel.

20 §.

Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbets-

eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse

blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall

i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det ifrågakommen

stämpelbeläggning ägt rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder

ämbets- eller tjänstemannen lyder; dock att nämnda tid, där talan

grundar sig på förhållande, som tillkommit efter stämpelbeläggningen,

räknas från tiden för samma förhållandes tillkomst. Part, som ej nöjes

åt hovrättens beslut,----penningar.

21 §.

Förmår i fall, som avses i 20 §, den, vilkens rätt är av skedd stämpelbeläggning

beroende, visa, att talan om återfående av stämpelavgift

icke kunnat av honom föras i den ordning, som i samma § är föreskriven,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 232.

13

ankomme efter därom gjord ansökning på Konungen att efter prövning av

föreliggande omständigheter förordna om restitution av vad i stämpelavgift

för mycket erlagts.

Vad —--— erlagda.

22 §.

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar samt

c) bank- och växelstämplar.

I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av

generalpoststyrelsen.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

och delaktighetsbevis i inländska bolag samt obligationer, som

utfärdas bär i riket, rum i den ordning, 27 § föreskriver.

2. När--— — stämplar begagnas.

Där — — — — närmast, begagnas.

26 §.

Generalpoststyrelsen — — — — tillgå.

Ett exemplar av denna förordning jämte av generalpoststyrelsen

utfärdad förteckning över de valörer, i vilka stämplar tillhandahållas,

skola för allmänheten finnas tillgängliga å varje postanstalt.

Därest å postanstalt befintligt stämpelförråd icke innehåller stämplar

av det slag eller i de valörer, som enligt författningen och generalpoststyrelsens

förteckning skola vara att tillgå samt i gjord rekvisition begäras,

åligger det postanstaltens föreståndare att så snart ske kan anskaffa

och rekvirenten tillhandahålla de rekvirerade stämplarna ävensom att underrätta

rekvirenten om dagen, då stämplarna kunna till honom utlämnas.

Huru ----— — och 33 §§.

27 §.

Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländska

bolag eller obligationer, som utfärdas här i riket, enligt 8 § skola

förses med stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling av blanketterna

till aktiebreven, lottbreven, bevisen eller obligationerna sker

genom generalpoststyrelsens försorg. Den, som vill låta stämpla dylika

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

blanketter, anmäle sig därom skriftligen hos generalpoststyrelsen med bifogande

av blanketterna samt uppgift å dessas valör och antalet av

varje valör ävensom, då fråga är om stämpling av aktiebrev, lottbrev

eller bevis, intyg om det belopp, som enligt bolagets beslut skall erläggas

i betalning för aktien, lotten eller andelen. Generalpoststyrelsen fastställer

därefter det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i

denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet

blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Därest någon vill låta utfärda interimsbevis eller interimskvitton å

aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som här ovan avses,

skall därom — — — — åliggande.

Talan — — — — allmänhet.

34 §.

1. Ämbets- eller tjänsteman — — — — föreskrives.

Är anmälan om köp av fartyg eller fartygslott----stats
verket.

Är annan handling — — — — icke mottagas. Ämbets- eller

tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel utan

att samtidigt belägga handlingen med av honom kontant inköpta stämplar,

åligger att med användande av blanketter, som avgiftsfritt tillhandahållas

honom av generalpoststyrelsen jämlikt av Konungen utfärdade

bestämmelser, omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda

uppburna medel.

Då--— — erfordras.

2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller

muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg till värde av minst 6,000 kronor eller av lott i sådant

fartyg, skola---— träffade avtalet. Är köparen ej bosatt här i

riket, åligger anmälningsskyldighet endast säljaren. Anmälan skall--

—- — tillhör.

Länsmannen — — — — underlåtenhet.

Sedan----ägare.

3. Vad i mom. 1 och 2 är stadgat beträffande köp av fartyg äger

motsvarande tillämpning med avseende å byte av fartyg samt förvärv

av fartyg genom skifte eller på grund av tillskott.

4. Ingives för inregistrering till domstol efter avliden person upprättad

bouppteckning, däri upptagits aktiebrev i utländskt aktiebolag

eller lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt företag av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

15

ekonomisk art eller obligation, som utfärdats i utlandet, åligger det domstolen

att före inregistreringen tillse, att den i 8 § för dylika handlingar

föreskrivna stämpelskyldighet blivit fullgjord.

39 §.

Stämpelförsäljare, som i räkning--— — stämpelförsäljaren.

Sådana — — — ■— medlen.

Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning

för dubbel beläggningsstämpel utan att samtidigt belägga handlingen

med av honom kontant inköpta stämplar, åligger att inom åtta dagar

efter varje månads slut till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda

må hava influtit under den tilländalupna månaden med bifogande därvid

av de till blanketterna hörande talonger, som motsvara de under

månaden utfärdade kvittona. Sålunda överlämnade talonger skola i generalpoststyrelsen

undergå behörig granskning.

45 §.;

1. De — — — — månaden.

2. Generalpoststyrelsen har att inom den 1 april till riksräkenskapsverket

överlämna ej mindre -—- — —- — inventeringar.

47~§.

1. Den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betal
ning

företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika med

växel stämpelbeläggas, eller här i riket godkänner eller betalar växel eller

annan handling av nyssnämnd beskaffenhet, som utfärdats utom riket,

eller godkänner och till utrikes ort översänder sådan handling, som omförmäles

i 2 stycket av mom. b) under rubriken växel i 8 §, utan att,

där handlingen skolat förses med stämpel,---— bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning

av aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt

bolag, då brevet eller beviset utfärdas, böte tio gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, som belånar, försäljer eller

på vad sätt det vara må överlåter aktiebrev i utländskt aktiebolag eller

lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk

art, utan att handlingen är försedd med i 8 § föreskriven stämpel

eller sådan påteckning av magistrat, som där omförmäles.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Utgiver någon interimsbevis eller interimskvitto, som i 27 § avses,

i annan ordning än där stadgas, böte — — dock minst tjugufem

kronor.

3. Den obligation sutgivare----bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgivare----bot tjugufem kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i inländskt bolag eller här i riket utfärdad obligation,

som utlämnas i ersättning -----etthundra kronor.

6. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg

till värde av minst 6,000 kronor eller av lott i sådant fartyg--

--dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare för den, som genom

byte eller skifte eller på grund av tillskott blivit ägare av fartyg, som

här sägs, eller av lott däri.

Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg till värde av minst 6,000 kronor eller av lott

i sådant fartyg underlåta att----hot tjugufem kronor. Lag

samma vare för dem, som träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs,

eller av lott däri, eller om förvärv av dylikt fartyg eller lott däri genom

skifte eller på grund av tillskott.

Där säljare — — — — tjugufem kronor; och gäller vad här är

stadgat i tillämpliga delar även med avseende å dem, vilka med varandra

träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs, eller av lott däri, eller

om förvärv av dylikt fartyg eller lott däri genom skifte eller på grund

av tillskott.

54 §.

Den i 8 §----utgöras.

Bank — —---säkerhet.

Sedan -— — — — generalpoststyrelsen. Konungens befallningshavande

skall ock förordna ett ombud att hos banken utöva den befattning,

varom i denna förordning stadgas, och skall därvid iakttagas att,

därest så lämpligen kan ske, vid bankbolag skall till sådant ombud utses

det allmänna ombud, som av bankinspektionen jämlikt gällande lag

om bankrörelse förordnats för bolaget.

Den----erlägga.

Yerkställes----rättighet.

Vad i denna § är stadgat i fråga om bank, skall äga motsvarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank, bankir eller

ekonomisk förening; dock skall i fråga om sparbank sådant intyg, som

omförmäles i 4 stycket av denna §, utfärdas och till generalpoststyrelseu

insändas av Konungens befallningshavande eller dess för undersökning av

sparbanks förvaltning förordnade ombud, samt utfärdandet av intyget ske

i samband med dylik undersökning, även om denna äger rum efter det

stämpelbeloppet av sparbanken insänts till generalpoststyrelsen.

56 §.

Generalpoststyrelsen äge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till

anordnande av lotteri —---dragningen.

Inbetalas----därå.

A lottsedel, som enligt generalpoststyrelsens medgivande må utlämnas

— — — — påtryckas.

Denna förordning träder i kraft, i vad den avser 3 § rubrikerna

Kallelsebrev, Kungörelse, Meddelande, Protokoll och Underrättelse den 1

januari 1922, samt i övriga delar den 1 augusti 1921.

o

O

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 198 höft. (AV 232.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förslag
till
förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908

(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

skall upphöra att gälla samt att 3, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 15 och 18 §§

i samma förordning skola i nedan angivna delar hava följande ändrade

lydelse:

3 §.

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall nämligen:

a) -------------------

b) -------------------

c) -------------------

d) -------------------

e) vid utlämnande av här i riket utfärdad obligation, da enligt förordningen

angående stämpelavgiften obligationen skall före utlämnandet

förses med särskild stämpel.

4. Värdet---— gällande.

4 §■

2. Vid —---köpeskillingen.

Skyldigheten----kommissionär.

Är — — —. — avräkningsnotan.

Där — —--namn.

Då fondhandlare avslutar köpavtal, icke för egen räkning utan såsom

kommissionär skall han förse avräkningsnota med påskrift: i kommission

(avräkningsnota i kommission). Avslutar annan än fondhandlare köpavtal

för annans räkning, skall i avräkningsnotan utsättas för vems räkningavslutandet

skett.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

Avräkningsnota behöver icke vara underskriven — — — —

5 §•

Då — — — — blanketter.

Fondhandlare, som vid köp eller byte mottagit ostämplad avräkningsnota

i kommission, skall fastsätta densamma vid det hos honom

förvarade exemplaret av den utav honom själv över köpet eller bytet

utfärdade notan.

7 §•

1. För stämpelbeläggning av avräkningsnota skall användas dubbel

beläggningsstämpel (överlåtelsestämpel). Överlåtelsestämplar skola

vara att tillgå i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.

De två exemplaren — — — — — — — — — — — — — —

9 §•

Tillsyn över efterlevnaden av de i denna förordning givna föreskrifter

tillkommer bank- och fondinspektionen.

10 §.

Inom tre månader efter utgången av varje kalenderkvartal skall

fondhandlare till bank- och fondinspektionen insända de blankettböcker

med tillhörande exemplar av upprättade avräkningsnotor, vilka han använt

under det kvartal, varom fråga är.

11 §•

Underlåter fondhandlare att fullgöra vad honom enligt stadgandet i

10 § åligger, äge rätten på framställning av bank- och fondinspektionen

genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

15 §.

De i 12 och 13 §§ omförmälda — — — — allmän domstol.

Varder kontrahent —---ålegat.

18 §.

Generalpoststyrelsen — — — — av de särskilda slag, som skola

vara att tillgå — —--försäljningsställe.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Denna förordning träder i kraft, i vad den avser 3, 4, o, 7 och 18

§§ den L augusti 1921, samt i övriga delar den 1 januari 1922; dock att

de jämlikt nu gällande bestämmelser utsedda tillsyningsmän icke äga att

granska de avräkningsnotor, som upprättas efter den 1 oktober 1921,

utan skola dessa på sätt i 10 § stadgas insändas till bank- och fondinspektionen.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående

rätt att lios statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att

utgöra stämpelavgift.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 22 juni 1911

angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet

att utgöra stämpelavgift skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med

vilket belopp i visst fall stämpelavgift skall utgå enligt gällande författningar

angående stämpelavgifter, äge han hos statskontoret erhålla dylik

upplysning, utom vad angår dels sådana enskilda handlingar, vilka vid

ingivandet till statsmyndighet skola förses med stämpel eller vilkas stämpling

skall ske genom generalpoststyrelsens försorg, dels ock statsmyndighets

expeditioner.

Av statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1921.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 232.

21

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 febru- ''

ari 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson,

anförde:

Efter av Kungl. Maj:t den 27 maj 1919 lämnat bemyndigande har Ändringar

dåvarande chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga*) lonhimgen.

att inom departementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga

om ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

m. m. De sakkunniga hava den 16 februari 1920 överlämnat

ett i anledning av uppdraget utarbetat förslag, vilket torde såsom bilaga

få åtfölja statsrådsprotokollet.

Över förslaget hava utlåtanden avgivits av patent- och registreringsverket

samt generalpoststyrelsen den 9, av statskontoret den 11, av bankoch

fondinspektionen den 12 och av kommerskollegium den 13 mars 1920.

Jag biträder de sakkunnigas förslag i väsentliga delar. I det följande

kommer jag att redogöra för förslaget endast då jag funnit skäl

avvika därifrån eller då de avgivna utlåtandena därtill giva anledning.

Jag torde här höra erinra, att förslaget, i vad det avser stämpel

å vissa lantmäterihandlingar samt ytterligare ett par detaljer, redan

föranlett åtgärd i proposition nr 368 till 1920 års riksdag, samt att

förordningen den 20 april 1906 angående en särskild stämpelavgift för

försäljning av punsch, arrak och rom numera upphävts. Den av de sakkunniga

jämväl berörda förordningen angående expeditionslösen är av administrativ

natur och torde därför kunna förbigås. Utöver de av de sakkunniga

föreslagna ändringarna har jag nu ansett åtskilliga andra vara

av behovet påkallade; och har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta

förslag därtill, vilket jag även ber att få framlägga.

*) Bankdirektören A. Hedenlund, juris doktorn F. Brockoch häradshövdingen J. Zetterstedt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Då jag nu med den inskränkning, jag nyss nämnde, går att redogöra

för förslagen, följer jag den ordning, vartill stämpelförordningens

nuvarande uppställning giver anledning.

1 §■ Det på grund av 1920 års riksdags beslut nyinrättade riksräken
skapsverket

har intagits bland de statsmyndigheter, som uppräknas i 1 §,

och har därvid bekommit sin plats i fjärde avdelningen, närmast före

kontrollstyrelsen. Vidare har i stället för bankinspektionen insatts bankoch

fondinspektionen.

3 §■ Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till den

nedgång i penningvärdet, som ägt rum under de senaste åren, en höjning

bör ske av stämplarna till statsmyndigheternas expeditioner ävensom

till de i II kapitlet omförmälda enskilda handlingar, vilka skola förses

med stämpel till visst belopp, som icke står i förhållande till något

i handlingen upptaget värdebelopp. Det torde emellertid icke vara erforderligt

att redan nu, innan den statsfinansiella situationen kan överblickas,

taga ställning till denna fråga. Möjligen blir det framdeles anledning

återkomma till densamma.

Med anledning

av förslag

till konkur

slag m. ni.

föreslagna

ändringar i

3 §■

3 §■

Aktiebrev,

Lottbrev

och

Obligation.

Förskriv
ning.

Förvärv av

fast egendom

eller

fartyg

(pråm) genom

skifte

vid upplösning

av bolag

eller

förening.

I proposition den 17 december 1920, nr 4, har Kung!. Maj:t föreslagit

riksdagen att antaga förslag till, bland annat, konkurslag och lag om

ackordsförhandling utan konkurs. Ett upphöjande till lag av nämnda

förslag föranleder i 3 § ändring i rubrikerna Kallelsebrev, Protokoll och

Underrättelse samt tillägg av två nya rubriker, Kungörelse och Meddelande.

I anledning av den nya giftermålsbalkens bestämmelse om upprättande

av ett äktenskapsregister, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande

skall föras hos statistiska centralbyrån, har vidare i 3 § införts eu ny

rubrik, Äktenskapsregistret, utdrag av; och har med hänsyn därtill att

någon lösen icke kommer att utgå, stämpeln bestämts till tre kronor.

I de sakkunnigas förslag till lydelse av rubrikerna aktiebrev i inländskt

aktiebolag, aktiebrev i utländskt aktiebolag, lottbrev i inländskt

bolag, obligation, som utfärdas här i riket och obligation, som utfärdats

i utlandet, hava företagits en del ändringar, som dock äro av uteslutande

formell natur.

I enlighet med hemställan från generalpoststyrelsen, att, då under rubriken

obligation meddelades bestämmelser om stämpelbeläggning av löpande

förskrivningar, en ny rubrik härom borde införas, har efter rubriken

förpantningsbrev intagits eu rubrik, »Förskrivning; se Obligation».

Angående den av de sakkunniga föreslagna stämpelskyldigheten

vid fastighets- och fartygsförvärv, som skett genom skifte vid upplösning

av aktiebolag, handelsbolag eller förening har statskontoret i sitt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

KungI. Maj:ts proposition nr 232.

utlåtande förklarat sig vidhålla den av statskontoret förut uttalade uppfattningen,

att frihet från lagfartsstämpel vid skifte stode i full överensstämmelse

med grunderna för vårt stämpelbeskattningsväsen.

Kommerskollegium har anfört, att, då genom skifte egentligen endast

en redan förut befintlig rätt utbrytes, framstår en likabehandling i

stämpelavseende av ett sådant förvärv med köp såsom i och för sig icke

rättvis och icke heller med den åsyftade stämpelavgiftens karaktär av

omsättningsskatt väl överensstämmande. Då därtill komme, att omständigheterna

torde föranleda till att vid skifte förvärvaren finge ensam vidkännas

hela avgiften, ville det synas kommerskollegium, som om förhållandena

billigtvis borde betinga, att stämpelavgiften vid skifte sattes

till högst halva stämpelbeloppet vid köp.

De båda ämbetsverkens uppfattning att ett införande av den nu

föreslagna stämpelskyldigheten icke skulle gå väl ihop med stämpelavgiftens

karaktär av omsättningsskatt synes mig icke böra föranleda ändring

i de sakkunnigas förslag. För mig har uppgivits, att det förekommit

eu mängd fall, då ett aktiebolag förvärvat ett annat aktiebolags fasta egendom

genom att uppköpa samtliga aktier i detta och sedan tillskifta sig

eg-endomen, varefter vid sökt lagfart å fånget stämpel icke behövt erläggas.

Då det här i själva verket är fråga om köp av fast egendom, synes det

mig icke vara obilligt, att stämpel utgår. Enahanda är förhållandet vid

förvärv av fartyg. Då förvärv genom skifte kan ske förutom vid upplösning

av handelsbolag och aktiebolag även vid upplösning av ömsesidiga

försäkringsbolag och solidariska bankbolag, har jag låtit de sakkunnigas

förslag undergå en mindre jämkning.

De sakkunniga hava ansett, att, då vid bildande av aktiebolag fast

egendom tillskjutes mot erhållande av aktier, fånget faller under befintliga

bestämmelser om byte av fast egendom. De sakkunniga hava därför

ej upptagit ett dylikt fång såsom stämpelpliktigt under särskild rubrik.

Emellertid har i ett Kungl. Maj:ts utslag den 4 februari 1921 eu motsatt

uppfattning kommit till synes. Jag har därför ansett nödigt upptaga

två rubriker, varigenom göres tydligt, att stämpel skall utgå, då vid

bildande av bolag eller förening bolagsman eller föreningsmedlem såsom

sin insats tillskjuter fast egendom eller fartyg. Detsamma skall gälla, då

efter bolagets eller föreningens bildande på enahanda sätt tillskott av fast

egendom eller fartyg göres. Av den föreslagna stämpelskyldigheten vid

förvärv genom skifte och på grund av tillskott hava föranletts ändringar

i 9 §, 10 § 2 inom., 34 § och 47 § 6 mom.

En av de sakkunniga har i särskilt yttrande föreslagit, att fjärde

stycket under rubriken köp av fast egendom samt fjärde och femte styckena

Stats
kontoret.

Kommers
kollegium.

Departe
ments
chefen.

Förvärv av

fast egendom

eller

fartyg

(pråm) genom

tillskott vid

bildande av

bolag eller

förening.

Köp av fast

egendom och

av fartyg

(pråm).

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 232.

under rubriken köp av fartyg (pråm) skola utgå. De skäl, soin anförts

härför, finner jag vara värda beaktande. Då emellertid de missbruk,

vartill det nu förefintliga stadgandet om stämpelfrihet vid överlåtelse inom

viss tid kan giva anledning, till största delen torde komma att, såvitt angår

överlåtelse av fast egendom, omöjliggöras ,därest ett av jordabalkskommissionen

utarbetat förslag till lag med vissa bestämmelser i avseende å köp, byte

och gåva av fast egendom varder upphöjt till lag, har jag ansett mig icke

höra föreslå borttagandet av stämpelfrihet vid överlåtelse inom viss tid av

fast egendom. Beträffande överlåtelse av fartyg inom viss tid synes mig

tillräckliga skäl icke hava förebragts för avskaffande av stämpelfrihet.

Köp och lyte Om den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av rubrikerna köp

a[pråm)9 och byte av fartyg (pråm) har kommerskollegium i sitt utlåtande anfört:

Kommers- Såsom en fördel, bland andra, som skattepliktens begränsning efter farkollegmm.

vär(je spune medföra, hade kommerskollegium i sitt av de sakkun
niga

åberopade yttrande den 10 mars 1917 framhållit, att därigenom

skulle upphöra anledning till att från mätningsskyldighet förfåttningsenligt

befriat fartyg skulle med hänsyn allenast till eventuell skatteplikt

bliva nödsakat underkastas mätning. Genom bibehållande, såsom skett i

förslaget, i nämnda hänseende alternativt av en storleksgräns skulle den

antydda olägenheten kvarstå och göra sig än mera gällande, i den mån

genom gränsens sänkning ett större antal mindre fartyg komme att inbegripas

inom området för skattetillämpningen. Vidare kunde framhållas,

att skatten beträffande fiskefartyg med hänsyn till de jämförelsevis dyrbara

tillbehör och fångstredskap, varmed de vore utrustade och som

kunde öva ett väsentligt inflytande på deras värde, finge en annan, i

viss mån hårdare karaktär än i fråga om handelsfartyg i egentlig mening.

Förhållandet syntes skäligen betinga om icke fullständig avgiftsbefrielse

så åtminstone lindring i avgiftsbelopp. I övrigt förelåge emellertid

giltig anledning till att från skatten fritaga avtal om förvärv av

fartyg, som vore avsett för skeppsbrutnas räddning eller vore att anse såsom

tillbehör till annat fartyg eller vore avsett att användas av lots eller

annan statens befattningshavare i och för tjänsten. I avseende å det

föreslagna stadgandet om avgiftsbefrielse under angivna förutsättningar,

när ett fartygsfång på samma villkor ånyo överlätes, ville det synas

kollegium, som om förmånen därav skäligen borde få åtnjutas även vid

överlåtelse av fång av fartyg från utlandet eller på grund av beställning,

varför förbehållet om för det förra fånget erlagd stämpel icke borde för

antytt fall uppehållas. Vidare borde uppställas den fordran, att i sammanhang

med anmälningen om det förra fånget skulle hava uppgivits eller, där

sådan icke påkallades, vid anmälningen om den senare överlåtelsen styrkts,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 232.

25

att förvärvet skett för att överlåtas till vederbörande bolag eller rederi.

Då omförmälda stadgande syntes vara avsett att ersätta gällande föreskrift

i ämnet, ville kollegium erinra därom, att denna senare, om man

bortsåge från inskränkningen genom tidsbegränsning, hade i övrigt en i

viss mån vidsträcktare tillämplighet än det nu föreslagna.

Då jag funnit kommerskollegii anmärkning mot bibehållande av eu Departealternativ

storleksgräns befogad, har densamma borttagits. Kommers- mentBchefenkollegium

har framhållit, att fiskefartyg komine att i skattehänseende

drabbas hårdare än andra fartyg, därför att de tillbehör och fångstredskap,

varmed de vore utrustade, vore jämförelsevis dyrbara och följaktligen

kunde väsentligt höja fartygens värde. Visserligen innehåller den

nordiska sjölagstiftningen icke någon positivt begränsande bestämmelse

om vilka tillbehör, som böra anses såsom delar av fartyget; stadgandet i

sjölagens 268 § giver endast en negativ begränsning. Den rådande uppfattningen

lärer dock vara, att redskap, som äro anskaffade för annat

ändamål än den egentliga sjöfarten, såsom till exempel för idkande av

fiske eller fångst, för fångstens beredande eller för utövande av bärgningsverksamhet,

icke äro att anse såsom delar av fartyget. Då med denna

uppfattning fiskefartyg icke komma i en sämre ställning än andra fartyg,

har jag icke funnit anledning föreslå någon skattelindring för fiskefartyg.

De av kommerskollegium i övrigt framställda erinringarna har jag beaktat

utom beträffande fartyg, som är att anse såsom tillbehör till annat

fartyg. Det synes mig självfallet, att livbåt, som anskaffas för fartygs

räkning, icke bör i förevarande avseende behandlas såsom fartyg oavsett

dess värde. Såsom kommerskollegium jämväl framhållit, har det av de sakkunniga

föreslagna stadgandet om stämpelfrihet vid överlåtelse erhållit eu

sådan avfattning, att stämpelfrihet skulle åtnjutas endast vid överlåtelse

till nybildat bolag eller nybildat rederi. Då något skäl för en dylik inskränkning

i det nu gällande stadgandet icke anförts, har i det av mig

framlagda förslaget den nuvarande föreskriften bibehållits oförändrad,

varefter tillagts det av de sakkunniga föreslagna stadgandet, sedan det

i erforderliga delar omarbetats. Vidare har i andra stycket av rubriken

köp av fartyg gjorts ett tillägg, avseende det fall, då fartyget icke är

infört i far tygsregistret. När dåvarande departementschefen framlade

förslag om införande av bestämmelsen att stämpelfrihet skulle äga ruin

vid beställning, som avsåge nybyggnad av fartyg, yttrade han, såsom

framgår av statsrådsprotokollet för den 16 april 1917, att härigenom

åsyftades allenast att fritaga den ursprungliga beställningen från stämpelskatteplikt

samt att om beställare överläte kontrakt om beställning av

fartyg å någon, förelåge med avseende å denna och därefter möjligen

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 käft, (AV 232.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

förekommande överlåtelser av kontraktet icke någon anledning till skattefrihet.

Då den sålunda uttalade grundsatsen, vartill även jag ansluter

mig, icke synes fullt tydligt framgå av den nuvarande lydelsen av bestämmelsen,

har till densamma gjorts ett tillägg av innebörd att skattefrihet

äger rum endast då överlåtelse av beställningskontraktet ej förekommit.

Rätt till Genom lagen den 22 juni 1920 om ändrad lydelse av 56—58 §§

elkraftk 1 förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

har möjliggjorts att erhålla inteckning för rätt till elektrisk kraft. Då

avhandling om dylik rätt bör stämpelbeläggas såsom avhandling om nyttjanderätt

till fast egendom, har i den alfabetiska uppräkningen intagits

hänvisning härom.

Skog sar- Avhandlingar om skogsavverkning hava, innan den nuvarande ru
verknmg.

i)rjpen skogsavverkning infördes, belagts med stämpel efter samma tariff

som köpebrev å fast egendom. Då lagfartsstämpeln numera blivit höjd

från 60 öre till en krona, synes mig en liknande förhöjning böra vidtagas

med den stämpel, varmed avhandling om skogsavverkning skall

förses, då handlingen företes för vinnande av inteckning. Jag hemställer

därför, att stämpeln måtte bestämmas till en krona för varje fulla 100

kronor av vad för rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke blivit i

avhandlingen till visst belopp bestämt, av 10 öre för varje fullt antal av

10 ar utav det upplåtna skogsskiftet.

10 §. Dekla- Kommerskollegium har i sitt utlåtande anmärkt, att genom de sak
kofeskillin-

kunnigas förslag icke tillgodosetts behovet av medel för framtvingande

gen vid köp av deklaration rörande köpeskillingen vid köp av fartyg; och har kollenKömmers-

8''ium m(‘d avseende härå hemställt, att åt kollegium måtte inrymmas

kollegium, befogenhet att medelst föreläggande av vite tillhålla den försumlige att

fullgöra sin skyldighet i sådant avseende.

Departe- För att avhjälpa det sålunda förefintliga behovet har till 10 §

mentschefen. c> mom f0gats ett stadgande att då vid köp av fartyg eller lott i fartyg

den avgiftsskyldige underlåter att lämna uppgift om köpeskillingen, han

kan genom vite tillhållas göra detta. Detta vite bör emellertid i analogi

med vad som finns stadgat i 27 §, föreläggas av domstol; och har därför

bestämts, att rätten efter framställning av vederbörande myndighet,

som ju kan vara även landsfiskal eller stadsfiskal, äger tillhålla den försumlige

att fullgöra sin skyldighet.

17§. Skräde- Då den av de sakkunniga föreslagna tiden av tre månader torde

l,rev, för vil- vara alltför kort, har tiden satts till ett år.

ket medde- 1

lats inteckning,

som

förfallit

dier dödats.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

27

De sakkunniga hava anmärkt, att i 27 § icke finnes föreskriven 27 och M§§.

någon tidpunkt, inom vilken aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktig- 0rfätt9f6rh

betsbevis skola företes för stämpling för det fall, då interimsbevis eller stämpling

interimskvitton icke utfärdas. För avhjälpande av denna brist hava deavaktiebrev*

sakkunniga föreslagit visst tillägg till nämnda paragraf. I nära samband »». m. samt

härmed står ett av de sakkunniga föreslaget tillägg till 34 § (mom. 5) 1‘ånlh''^tämför

vinnande av kontroll därå, att emissionsstämpel å aktier och vissa pel därå.

lotter eller andelar i inländska bolag erlägges. De sakkunniga hava

framhållit, att det med nuvarande bestämmelser vore möjligt t. ex. för

ett aktiebolag att efter bolagets registrering underlåta eller längre tid

vänta med att a tecknade aktier utfärda aktiebrev och erlägga stämpel

till dessa eller hos generalpoststyrelsen nedsätta belopp, motsvarande

stämpel å vad till bolag inbetalas mot interimsbevis eller interimskvitton,

utan att ett sådant missförhållande behövde komma till myndighets

kännedom och bliva beivrat. Registreringsmvndighetema och generalpoststyrelsen

stode nämligen icke i förbindelse med varandra för åstadkommande

av kontroll, varigenom ett dylikt förfarande kunde förebyggas.

Patent- och registreringsverket har i sitt utlåtande framställt vissa Patetit- och

erinringar mot de föreslagna tilläggen. Beträffande tillägget till 27 § har ring*cerliet

patent- och registreringsverket anmärkt, att, då det i allmänhet torde vara

tecknare av aktie eller lott medgivet att när som helst inom den för

aktie- eller lottinbetalningen bestämda tiden verkställa full inbetalning

av tecknat belopp, det vore mindre lämpligt att bestämma, att den tid,

inom vilken anmälan om stämpelbeläggning skulle ske, skulle beräknas

löpa från en tidpunkt, som svårligen läte sig kontrollera. Den enda tidpunkt,

som här kunde ifrågakomma, vore dagen för registrering av anmälan,

att aktier eller lotter blivit till fullo inbetalda, därvid det emellertid

skulle bliva nödvändigt att vidtaga sådan ändring i aktiebolags-,

försäkrings- och banklagarna, att full inbetalning av tecknad aktie eller

lott ovillkorligen skulle för registrering anmälas. Då aktiebrev eller lottbrev

utgåves på grund av beslut om ökning av aktiekapital eller grundfond,

läte de föreslagna tidsbestämmelserna icke väl förena sig med vad

i nyssnämnda lagar funnes föreskrivet i fråga om tiden för ingivande

till vederbörande myndigheter av registreringsanmälan angående verkställd

ökning av aktiekapital eller grundfond och bolags därmed i sammanhang

stående rätt att utgiva aktiebrev eller lottbrev. Då ett beslut

om ökning i allmänhet icke angåve och i allt fall icke enligt lag behövde

angiva den tid, inom vilken inbetalning skulle vara verkställd,

både vederbörande jämlikt gällande bestämmelser eu frist av intill ett

och ett halvt år, räknat från dagen för beslutet, att inkomma med re
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

gistreringsanmälan. Först efter denna tids utgång vidtoge patent- och

registreringsverket, i händelse av utebliven anmälan, åtgärder för framtvingande

av dylik. Vid ökning av aktiekapital eller grundfond genom

nyteckning funnes visserligen icke något hinder mot att, sedan full betalning

erlagts för aktie eller lott, utgiva aktiebrev eller lottbrev; men

det vore först i ocli med registreringen av den verkställda ökningen, som

aktiekapitalet, resp. grundfonden, bleve i lagens mening ökat. Före registreringen

kunde icke med säkerhet bedömas, huruvida ökningen verkligen

komme till stånd. En ansökan om registrering kunde nämligen

avslås; och detta hade till följd, att ökningen icke kunde genomföras.

Under nu anmärkta förhållanden vore ett stadgande, att aktiebrev eller

lottbrev, som utgivits på grund av beslut om ökning av aktiekapital eller

grundfond genom nyteckning, skulle inom två månader, efter det full

betalning erlagts, anmälas för stämpelbeläggning, i hög grad olämpligt.

Yad därefter anginge den föreslagna bestämmelsen, att anmälan om stämpling

av aktiebrev eller lottbrev, som utgåves på grund av beslut om ökning

av aktiekapital eller grundfond genom överföring av besparade vinstmedel,

skulle ske inom fyra månader från beslutets fattande, vore att

märka, dels att det lagligen icke förelåge någon skyldighet att inom viss

tid för registrering anmäla ett dylikt beslut, dels ock att i dylikt fall

aktiebrev eller lottbrev icke finge utgivas förrän beslutet registrerats.

Även mot registreringsanmälan av dylik art förekomme för övrigt icke

sällan anmärkningar av olika slag, som förhindrade ökningens genomförande.

Enligt patent- och registreringsverkets uppfattning kunde i detta

fall såsom utgångspunkt för den tid, inom vilken breven skulle anmälas

till stämpelbeläggning, allenast ifrågakomma den dag, då registrering av

ökningsbeslutet skett. Beträffande det föreslagna tillägget till 34 § har

patent- och registreringsverket framhållit, att, då registreringsanmälningar

icke sällan företedde felaktigheter, som omöjliggjorde registreringen, det

saknades anledning ålägga registreringsmyndigheten att till generalpoststyrelsen

meddela vad till myndigheten anmäldes i fråga om inbetalning

och ökning av aktiekapital eller grundfond. Ett meddelande till generalpoststyrelsen

om vad som i sådant avseende blivit registrerat kunde

däremot ifrågasättas. Då emellertid vad som registrerats skulle genom

vederbörande myndighets försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar,

kunde generalpoststyrelsen direkt ur dessa kungörelser utan omgång hämta

de för den ifrågasatta kontrollen erforderliga uppgifterna. Yad därefter

anginge bestämmelsen, att det skulle åligga registreringsmyndigheten att,

då av ingiven balansräkning framginge, att aktiekapital eller grundfond

upptagits till högre belopp än i nästföregående års balansräkning, lämna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

29

meddelande därom till generalpoststyrelsen, så kunde, då, såsom förut

sagts, aktiekapital, resp. grundfond, icke vore i lagens mening ökat, förr

än ökningen registrerats, och utgivande dessförinnan av aktiebrev eller

lottbrev i visst fall icke finge och i allmänhet icke borde ifrågakomma,

den föreslagna anordningen, som för övrigt skulle vålla patent- och registreringsverket

ett ganska omfattande och enligt verkets mening onyttigt

arbete, icke komma att tillföra generalpoststyrelsen ett sådant material,

att generalpoststyrelsen kunde därpå utan vidare grunda ett ingripande

på föreslaget sätt. Patent- och registreringsverket erinrade vidare

därom, att verket i ett den 14 februari 1917 avgivet utlåtande framlagt ett

fullständigt förslag till lagändringar, som enligt verkets mening skulle medföra

största möjliga trygghet för att vederbörlig stämpelbeläggning under

alla förhållanden komme att ske. Under hänvisning till detta förslag,

som vidhölles, hemställde patent- och registreringsverket, att de sakkunnigas

förslag i nu förevarande delar icke måtte läggas till grund för proposition

till riksdagen.

Då jag funnit de av patent- och registreringsverket framställda erinringarna

vara väl grundade, har jag icke upptagit de sakkunnigas förslag

i nu ifrågavarande delar. En lösning av kontrollfrågan i enlighet

med förutnämnda, av patent- och registreringsverket framlagda förslag

skulle emellertid medföra omfattande ändringar i aktiebolagslagen och

densamma närstående lagar, ändringar, om vilkas lämplighet i och för

sig jag icke bildat mig någon övertygelse, och vilka näppeligen böra vidtagas

endast för att underlätta stämpelkontrollen. Enligt min uppfattning

torde det för övrigt vara möjligt att, utan att vidtaga några ändringar

i nyssnämnda lagar, åstadkomma eu ej alltför otillfredsställande

kontroll därå, att stämpelskyldigheten iakttages. Därest nämligen föreskrift

meddelas, att generalpoststyrelsen skall jämföra hos styrelsen förda

anteckningar över därstädes verkställda stämplingar med registreringskungörelserna

samt, då generalpoststyrelsen finner, att gällande bestämmelser

åsidosatts, lämna vederbörande allmänne åklagare underrättelse

därom, synes mig en nöjaktig kontroll hava åvägabragts. Eu dylik

föreskrift torde emellertid icke hava sin plats i stämpelförordningen utan

bör kunna meddelas i administrativ ordning.

Efter hemställan från generalpoststyrelsen har i 27 § första stycket

dels såsom varande onödig borttagits föreskriften, att den där omnämnda

uppgiften skall lämnas i två exemplar, dels ock tillagts, att intyg skall

företes om det belopp, som enligt bolagets beslut skall erläggas i betalning

för aktien, lotten eller andelen. Tillägget har gjorts, enär, innan

stämpelbeloppet kan av generalpoststyrelsen fastställas, utredning måste

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majrts proposition nr 232.

föreligga, huruvida betalning för aktien, lotten eller andelen skall erläggas

med högre belopp än det, varå densamma lyder. Därest högre betalningförekommit,

skall nämligen jämlikt 8 § stämpel beräknas i förhållande

till det högre beloppet.

34 §. Kon- Mot de sakkunnigas förslag till stadgande om anmälningsplikt jäm
etide

överlå-väl för säljare, då ett registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg

telse av far- eller lott i sådant, överlåtes, har statskontoret anmärkt, att ett dylikt

tyg. {pråm). stadgaTlcle, därest det ansåges- erforderligt, icke hade sin rätta plats

StatsVonto- ■ stämpelförordningen, som i detta avseende endast borde lämna föreskrift

beträffande vederbörandes stämpelplikt.

Kommers- Kommerskollegium har i sitt utlåtande anfört: Kollegiet både förut

kollegium. • (]cn 10 mars 1917 avgivet utlåtande påvisat en viss bristfällighet i

de gällande stämpelföreskrifternas effektivitet, särskilt såvitt rörde överlåtelse

av lott i registrerat fartyg, beroende på att anmälningsskyldigheten

med hänsyn till fartygsregistret i fråga om fartyg, som tillhörde

rederi, påvilade icke de enskilda delägarna utan huvudredaren, som, om

han icke erhölle underrättelse om överlåtelsen, vore urståndsatt att därom

göra anmälan. Den i förslaget införda tilläggsbestämmelsen, varigenom

vederbörande säljare gjordes »medansvarig» för anmälningsskyldighetens

fullgörande, hade givetvis icke betydelse för avhjälpande av nyss anmärkta

missförhållande. För en lösning av svårigheten torde erfordras

särskilda föreskrifter, vilka emellertid syntes kunna påkalla ändring jämväl

av gällande bestämmelser rörande fartygs registrering.

Departe- Med anledning av vad statskontoret och kommerskollegium sålunda

mentschefen. anfört, har jag icke upptagit de sakkunnigas förslag i denna del. I

detta sammanhang torde jag få anmärka, att då det ansetts erforderligt

meddela en särskild bestämmelse om anmälningsskyldighet för det fall

då fartyg försålts till utlandet, i 34 § 2 mom. införts ett stadgande att

då köparen ej är bosatt här i riket, anmälningsskyldigheten åligger endast

säljaren.

34 och 39§§. Riksdagens justitieombudsman har i en till Kungl. Maj:t ingiven

Rav influtna skrivelse den 11 november 1920 anfört: Enligt vad justitieombuds
stämpel-

mannen erfarit, hade icke alltid sådana blanketter, som i 34 § omförmedel.

maicleSj kommit till användning. Därför hade icke heller alltid talonger,

såsom vederbort, blivit till generalpoststyrelsen insända, och hade icke

heller bestämmelserna om månatlig inleverering av stämpelförskottsmedel

kommit att följdriktigt tillämpas. Inleverering av stämpelmedel hade

blivit beroende av den borgen eller annan säkerhet, stämpelförsäljaren

ställt för rättighet att bekomma stämplar på kredit. I de fall, då behovet

av stämplar överstigit säkerhetens storlek, hade en tidigare insättning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 232.

31

av stämpelmedel blivit nödvändig, men eljest hade inleverering av medlen

till statskassan icke ägt rum mer än kvartalsvis. Storleken av de

medel, som sålunda under någon tid kunnat behållas av en stämpelförsäljare,

torde i regel hava varit mindre betydlig, men givet vore, att

skälen för att under någon tid njuta avkastningen av stämpelmedel vägt

tyngre, när det gällt större stämpelbelopp. Till justitieombudsmannens

kännedom hade kommit ett fall, då hos en stämpelförsäljare innelegat

avsevärda belopp, under ett av årets kvartal i det närmaste 3 millioner

kronor. Detta hade möjliggjorts därigenom att stämpel försälj aren, då

ökat behov av stämplar inträtt, kunnat ställa borgen av en bank. Då

det icke torde möta svårighet för en stämpelförsäljare, som hade att

vänta ingivandet av en handling, vilken skulle beläggas med stämplar

till högt belopp, att med en bank träffa avtal om att banken iklädde sig

borgen för erforderliga stämplar, mot det att banken finge förvalta stämpelmedlen,

till dess stämpelförsäljarens kvartalsleverans till generalpoststyrelsen

infölle, läge det nära till hands att antaga, att inleverering till

statskassan av avsevärda stämpelmedel uppskötes så länge lagen tilläte.

Detta syntes justitieombudsmannen icke stå i överensstämmelse med vare

sig den skattskyldiges eller statens berättigade intresse, att uppburna

stämpelmedel utan tidsutdräkt skulle inflyta i statskassan. Då förhållandet

emellertid kunde äga rum, utan att stämpelförordningens bestämmelser

åsidosattes, syntes en ändring av dessa vara av behovet påkallad.

För sin del ansåge justitieombudsmannen, att den i 39 § förefintliga

bestämmelsen om kvartalsleveranser beträffande stämpelförskottsmedel

icke borde bibehållas. Den i tredje stycket i samma paragraf intagna

tidsföreskriften torde emellertid böra bliva föremål för någon jämkning.

Föreskriften vore i viss mån obestämd och kunde giva anledning till olika

förfaringssätt. I somliga fall kunde den medgiva en stämpelförsäljare

att behålla stämpelmedel under i det närmaste två månader efter medlens

mottagande, vilket syntes vara för lång tid. Däremot borde eu

föreskrift, att stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, ålåge

att inom åtta dagar efter varje månads slut till generalpoststyrelsen inleverera

under månaden influtna stämpelmedel, kunna anses lämplig och

icke bereda stämpelförsäljarna någon svårighet. Ett särskilt skäl till

den nu föreslagna ändringen torde jämväl vara att finna i det önskemål,

som beträffande riksbokföringsväsendet gjort sig gällande, nämligen att

statens inkomster och utgifter, så långt ske kunde, utan längre dröjsmål

uppgåves för varje månad, så att eu ständigt återkommande överskådlighet

av den ekonomiska ställningen vunnes. Orsaken till att, såsom

justitieombudsmannen förut anfört, föreskrifterna om kvittenser och in
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

General
poststyrel
sen.

sändande av talonger icke alltid kommit att tillämpas, torde åtminstone

delvis vara att söka däri, att de fastställda formulären blivit så vidlyftigt

avfattade, att det visat sig alltför tidsödande och hindrande

i arbetet att använda dem. Vid den brådska och anhopning av göromål,

som rådde under ett tingssammanträde, hade det visat sig ogörligt

att medhinna ifyllandet av de dubbla formulären, och författningsföreskrifterna

hade därför måst lämnas obeaktade. Någon åtgärd torde

därför böra vidtagas, för att kvittots utskrivande förenklades och underlättades.

Hittills hade det ankommit å varje stämpelförsäljare att på egen

bekostnad anskaffa stadgade blanketter. Följden härav hade blivit, att

blanketter av olika utseende och icke alltid av det innehåll, som föreskrivits,

kommit till användning. Sålunda hade använts blanketter, varå

icke utmärkts plats för uppgift å dagen för stämpelbeloppets mottagande.

Det syntes justitieombudsmannen lämpligt, att ifrågavarande blanketter

avgiftsfritt tillhandahölles vederbörande ämbets- eller tjänsteman genom

generalpoststyrelsens försorg. Den kostnad, som härför skulle uppkomma,

bleve lätt ersatt genom de fördelar, som med en effektivare redovisning

vunnes. Användande av bläck vid kvittots utskrivande syntes

icke behöva fordras. Blanketthäftena kunde lämpligen så anordnas, att

det vore möjligt att med mellanliggande karbonpapper utskriva kvittot

och ifylla talongen samtidigt. Såsom förebild kunde tagas de orderböcker,

vilka inom affärslifvet numera användes i stor omfattning. Om

vederbörande ämbets- eller tjänstemäns bestyr med utfärdandet av kvitton

bleve på detta sätt underlättat, borde med fullt skäl kunna fordras, att

stämpelförordningens föreskrift därom icke vidare åsidosattes.

I anledning av den av justitieombudsmannen sålunda gjorda framställningen

hava utlåtanden infordrats från generalpoststyrelsen, statskontoret

och riksräkenskapsverket.

(feneralpoststyrelsen har anfört: Justitieombudsmannens förslag

syntes lämpligt och kunde följaktligen av generalpoststyrelsen tillstyrkas.

Från generalpoststyrelsens sida funnes intet att erinra mot att blanketter

till kvitton å stämpelmedel, på sätt justitieombudsmannen föreslagit, utan

avgift tillhandahölles vederbörande stämpelförsäljare genom styrelsens

försorg. Dylika blanketter, numrerade och sammanförda till häften, borde

anordnas så, att såväl talongen som kvittot samtidigt medelst inlagt färgat

papper kunde utskrivas. De närmare bestämmelserna om dessa häftens

anordnande och tillhandahållande borde meddelas av generalpoststyrelsen.

Statskontoret har yttrat, att statskontoret funnit de av justitie
-

Statskonto
ret.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!,. proposition nr 232.

33

ombudsmannen föreslagna ändringarna böra vidtagas, varjämte statskontoret

avgivit förslag till ändrad lydelse av 34 och 39 §§.

Riksräkenskapsverket har tillstyrkt bifall till den av justitieombudsmannen

gjorda framställningen om ändring i 39 §. Beträffande den

ifrågasatta ändringen av kvittensblanketterna har riksräkenskapsverket

framhållit, att mycket vore att vinna såväl ur kontrollsynpunkt som för

underlättande av stämpelförsäljarnas arbete med redovisningen, därest

dessa blanketter, praktiskt uppställda, trycktes centralt på statsverkets

bekostnad. Utarbetandet i detalj ävensom tryckningen av dessa blanketter

borde, enligt verkets mening, lämpligen åligga generalpoststyrelsen

och kostnaden för tryckning av blanketterna avföras å sjunde huvudtitelns

förslagsanslag, stämpelomkostnader.

Att medel, som influtit vid försäljning av i räkning mottagna

stämplar, snarast möjligt böra inlevereras till statsverket, torde ligga i

öppen dag. Det dröjsmål med inleverering, som på grund av nu gällande

bestämmelser kan äga rum, torde emellertid vara av betydelse endast

beträffande de stämpelmedel, som inflyta vid försäljning av dubbla beläggningsstämplar.

Dessa stämpelmedel kunna uppgå till avsevärda belopp,

under det att vad som inkommer för andra slags stämplar, som

försäljas av stämpelförsäljare, är jämförelsevis obetydligt. Med hänsyn

härtill och då en bestämmelse om leverans månadsvis av samtliga influtna

stämpelmedel skulle medföra väsentligt ökat arbete särskilt för domhavandena,

vilkas arbetsbörda redan nu är nog så betungande, synas

mig de föreslagna ändringarna böra avse endast de vid försäljning av

dubbla beläggningsstämplar influtna medlen. Beträffande tiden, inom

vilken inleverering skall ske, har föreslagits, att vad som influtit under

eu månad, skall inlevereras inom åtta dagar därefter. Denna tid kan

möjligen synas väl kort. Då emellertid en dylik tidsbestämmelse är föreskriven

beträffande kvartalsleveranserna, har jag ansett lämpligast att

hven i nu förevarande fall behålla densamma. De blanketter, som stämpelförsäljaren

skall använda vid kvittots utfärdande, böra kostnadsfritt

tillhandahållas honom av generalpoststyrelsen enligt de närmare bestämmelser,

varom Kungl. Maj:t torde komma att utfärda särskild kungörelse.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, har ändring vidtagits i 34

och 39 §§.

Då riksräkenskapsverket numera verkställer granskningen av statens

räkenskaper, har i 45 § 2 mom. nämnda ämbetsverk insatts i stället för

kammarrätten.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 198 käft. (Nr 232.) 5

Riksräken
skapsverket.

Departe
mentschefen.

45 §.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Ändringar

i f örordningen

den

6 november

1908 angående

en särskild

stämpelavgift

vid köp och

byte av

fondpapper.

Kontroll
föreskrifter.

Jag övergår nu till förslaget om ändring i vissa delar av förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp

och byte av fondpapper.

De sakkunniga hava i sin motivering till det av dem framlagda

förslaget om stämpelbeskattning av utländska aktiebrev m. m. ansett, att

stycket e) i 3 mom. av 3 § bör helt och hållet borttagas. Detta synes

mig icke vara lämpligt. Nämnda stycke torde endast böra erhålla en i

så måtto ändrad lydelse, att detsamma kommer att avse enbart obligationer,

som utfärdas här i riket.

I skrivelse den 30 mars 1917 fäste riksdagen Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på angelägenheten av att kontrollen å förordningens efterlevnad

bleve så effektiv som möjligt, varjämte riksdagen uttalade sin

förvissning därom, att Kungl. Maj:t komme att, i den mån förordningens

nuvarande bestämmelser därtill beredde möjlighet, vidtaga erforderliga

åtgärder i det angivna syftet.

Över berörda skrivelse infordrades utlåtanden från statskontoret,

Överståthållarämbetet, Kungl. Maj:ts befaliningshavande i länen samt

bankinspektionen.

Sistnämnda myndighet förklarade sig av anförda skäl icke kunna

tillstyrka de förslag, som åtskilliga av de övriga, förut hörda myndigheterna

framställt. Däremot ifrågasatte bankinspektionen, huruvida det

icke vore lämpligt, att eu instruktion utfärdades för tillsyningsmännen,

i vilken skulle lämnas anvisningar om sådana förhållanden, som kunde

tänkas giva anledning till antagande, att undandraganden från stämpelplikt

förekomme.

De sakkunniga hava anslutit sig till vad bankinspektionen sålunda

föreslagit.

I sitt över de sakkunnigas förslag avgivna utlåtande har bank- och

fondinspektionen åberopat vad bankinspektionen anfört i sitt utlåtande

över riksdagens skrivelse, varjämte bank- och fondinspektionen framhållit,

att erfarenheten under den korta tid, ämbetsverket varit i verksamhet

såsom tillsyningsmyndighet över fondkommissionärer, ytterligare givit

vid handen, att åtgärder för ökande av fondstämpelkontrollens effektivitet

vore erforderliga.

Sedan dåvarande chefen för finansdepartementet i skrivelse den

21 september 1920 anmodat bank- och fondinspektionen att inkomma

med yttrande och förslag rörande de åtgärder, som kunde anses lämpliga

för centralisering av tillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna

i förordningen, har inspektionen i skrivelse den 3 december 1920 anfört

följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

»De erfarenheter, som inspektionen, på sätt antytts i inspektionens utlåtande

över de sakkunnigas förslag, gjort, hänföra sig dels till den individuella

kontrollen och dels till kontrollen i allmänhet. I förra hänseendet har kunnat

förmärkas, att kontrollen kommit att lämnas åt personer, som, då uppdraget varit

att anse såsom en ringa bisyssla, däråt icke ägnat önskvärd omtanke, i senare

avseendet har iakttagits, att den omständigheten, att kontrollen är individuell,

synnerligen mycket bidrager till att göra kontrollens effektivitet bristfällig. Med

lämplig person till granskningsman kan givetvis kontrolleras, att de avräkningsnotor,

som underställas kontrollanten, blivit belagda med vederbörlig stämpel.

Men vad som i regel med den nuvarande organisationen av kontrollen icke kan

övervakas, är, att slutnota verkligen upprättas i alla fall, samt att alla affärer i

värdepapper sålunda komma att draga stämpel.

Detta ändamål skulle kunna vinnas genom ett intimt samarbete mellan

granskningsmännen. Det förhåller sig ju nämligen så, att här i landet det alldeles

övervägande flertalet fondaffärer göres genom fondkommissionär. Och i

de flesta fall är kommissionären antingen köpare eller säljare i kommission. En

följd därav blir, att för de allra flesta fondaffärer två slutnotor upprättas för

varje köp och likaledes två för varje försäljning, alltså fyra notor för varje affär

—■ en mellan köparen och hans kommissionär, en mellan köparen-kommissionären

och säljaren-kommissionären, en mellan säljaren-kommissionären och köparen-kommissionären

samt slutligen en mellan säljaren-kommissionären och den verklige

säljaren. Nu kan det väl tänkas, att köparen och hans kommissionär eller säl jaren

och hans kommissionär kunna enas om att icke utfärda stämpelbelagd slutnota,

men det är knappast sannolikt, att en komplott låter sig anordnas mellan

alla de fyra personer, som vanligen äro i aktion för att en affär skall komma

till stånd. Härav följer alltså, att, även om ena parten icke utfärdar slutnota, den

andra i regel gör det, ehuru den nota, som kommer den förra parten tillhanda,

fördöljes för kontrollanten. Förefunnes nu ett samarbete mellan kontrollanterna,

så att gängen av en transaktion kunde följas alltigenom, skulle underlåtenhet

från endera kontrahentens sida att utfärda slutnota bliva upptäckt.

Ett sådant samarbete mellan granskningsmännen är emellertid för närvarande

av praktiska skäl ogenomförbart, i varje fall då det gäller kontrollanter, som äro

bosatta på olika orter.

En centralisering av kontrollen synes därför vara påkallad. En sådan

centralisering har genomförts i Norge, där sedan något mer än ett år tillbaka

kontrollen över fondstämpelns behöriga utgörande är uppdragen åt statens kontrollmyndighet

för mäklarverksamheten.

För vårt lands vidkommande skulle centralisering i detta hänseende lämpligen

kunna ske genom att åt inspektionen uppdraga granskningsskyldigheten.

Såsom erfarenheten från Norge visat, skulle detta därjämte kunna vara till

avsevärt gagn för inspektionen i dess verksamhet som tillsynsmyndighet för fondkommissionärerna

i riket, i det genom granskningen av slutnotorna en bättre

överblick skulle kunna vinnas över kommissionärernas verksamhet. Visserligen

granskas nu vid undersökning hos fondkommissionär de av denne utfärdade slutnotor,

men givetvis skulle denna granskning giva en bättre inblick i förhållandena,

om samtidigt funnes tillfälle att granska korresponderande notor hos annan

kommissionär.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Såsom ytterligare skäl för centralisering av fondstämpelkontrollen kan

vidare anföras, att därigenom skulle ernås likformighet och enhetlighet vid tolkningen

av stämpelförordningens föreskrifter. Och för de kontrollerade fondkommissionärerna

skulle det därjämte kännas såsom en lättnad att i allt som till

deras yrke hörer stå under endast en kontrollmyndighet. Från statens synpunkt

torde också kunna framhållas, att med all sannolikhet statens inkomster av fondstämpeln

skulle på grund av kontrollens effektivitet komma att ökas.

Skulle kontrollen över fondstämpelns utgörande anförtros hank- och fondinspektionen,

blir därav en ökning av inspektionens arbetskrafter en nödvändig

följd. För fullgörandet av den direkta stämpelgranskningen, vilken borde ske

imder överinseende av redan befintlig tjänsteman på inspektionens byrå för fondärenden,

kräves emellertid inga särskilda kvalifikationer, utan torde denna kunna

överlämnas åt kvinnliga biträden utan speciell utbildning.

Enligt kungörelsen den 16 maj 1919 angående arvoden åt tillsyningsman

över handeln med fondpapper utgår från och med den 1 januari 1919 arvodet för

denna tillsyn med 21/a öre för varje upprättad och granskad avräkningsnota, dock

minst etthundra kronor för år. Kostnaden för stämpelgranskningen påföres sjunde

huvudtitelns förslagsanslag till stämpelkostnader. Om stämpelkontrollen förlägges

till bank- och fondinspektionen, torde kostnaden härför fortfarande böra utgå från

samma anslag som hittills.

Bank- och fondinspektionen har från vederbörande länsstyrelser fått på

anmodan emottaga uppgifter angående de arvoden, som enligt nyssnämnda kungörelse

utbetalts till tillsyningsman för granskning av under år 1919 utfärdade

fondnotor, och utvisa dessa uppgifter ett sammanlagt arvodesbelopp av omkring

21,500 kronor. Därtill kommer reseersättningar till tillsyningsmännen för av

deras uppdrag föranledda resor till sammanlagt belopp av nära 200 kronor. Emot

nyssnämnda arvodesbelopp för år 1919 svarar ett antal under nämnda år utfärdade

slutnotor av c:a 860,000. Såvitt bank- och fondinspektionen kunnat bedöma,

torde man kunna utgå från att en granskning av dessa slutnotor, verkställd

inom ämbetsverket såsom central tillsyningsmyndighet och med anlitande av

kvinnliga biträden, icke skulle hava medfört större kostnader för statsverket än

den förutnämnda, samt att en centralisering av granskningen även framdeles icke

skulle behöva medföra några ökade statsutgifter. Inspektionen förutsätter emellertid

att medel till täckande av kostnaden för granskningen fortfarande skola

utgå efter de i förutnämnda kungörelse angivna grunder, och att dessa medel oavkortade

ställas till ämbetsverkets disposition för nu ifrågavarande ändamål. Därest

dessa medel därtill lämna tillgång, torde med desamma även kunna bestridas

någon del av avlöningarna till befattningshavarna på ämbetsverkets fondbyrå för

deras befattning med ifrågavande granskningsarbete.

Vad bär ovan anförts gäller kontrollen över fondstämpelns utgörande i vad

den avser affärer, som avslutas med fondkommissionär som mellanhand._ Frågan

om kontroll över stämpelbeläggningen ifråga om affärer mellan enskilda utan

dylik mellanhand blir icke löst med den nu ifrågasatta förändringen. Emellertid

förhåller det sig ju, såsom ovan antytts, så, att det alldeles övervägande flertalet

affärer i värdepapper göras via fondkommissionär. Allenast en mycket ringa del

av i landet avslutade dylika affärer skulle därför komma utanför den skärpta

kontrollen. Möjligen skall därjämte omhänderbavandet av kontrollen från bank.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 232. H7

och fond inspektionens sida över fondstämpelns behöriga utgörande från kommissionär

giva uppslag till andra kontrollåtgärder, som kunna finnas erforderliga.»

Över bank- och fondinspektionens skrivelse har statskontoret anmodats

att, efter samtliga länsstyrelsers hörande, avgiva yttrahde.

Statskontoret har, med överlämnande av från samtliga länsstyrelser

samt överståthållarämbetet infordrade utlåtanden, anfört: Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Örebro hade icke velat intaga någon bestämd

ståndpunkt i frågan och länsstyrelsen i Uppsala hade ifrågasatt, om det

ej skulle vara tillräckligt att periodiskt för en kortare, redan förfluten

tid infordra samtliga slutnotor för granskning. Övriga länsstyrelser hade

förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget, därvid emellertid

i ett flertal fall framhållits, dels att för vederbörande länsstyrelses vidkommande

ingen anmärkning yppats mot det sätt, varpå de nuvarande

tillsyningsmännen fullgjorde sitt uppdrag, dels att den föreslagna nya

organisationen kom me att medföra ett synnerligen vidlyftigt och tidsödande

granskningsarbete, dels ock att all kontroll över affärer, uppgjorda

direkt mellan enskilda personer, allt fortfarande komme att vara

utesluten. På grund härav hade i nämnda fall uttalats vissa tvivel om,

att någon större fördel vore att vinna med förslagets genomförande.

För egen del ville statskontoret framhålla, att det vore klart, att fullgiltiga

skäl förelåge för den mot det nuvarande systemet framställda

väsentligaste anmärkningen — omöjligheten att kontrollera att avräkningsnota

upprättats — och att det måste anses vara synnerligen angeläget

att detta missförhållande så vitt möjligt avhjälptes. I vad mån

detta önskemål kunde vinnas genom den av bank- och fondinspektionen

föreslagna organisationen av kontrollen, läte sig icke för närvarande med

säkerhet avgöra. Den av åtskilliga länsstyrelser uttalade farhågan, att

granskningen i det centrala ämbetsverket av kommissionärernas avräkningsnotor

komme att bliva synnerligen besvärlig och tidsödande, utan

att i allt fall säkerhet vunnes för att eu viss fondaffär kunde följas

genom alla sina överlåtelseled, hade otvivelaktigt vissa skäl för sig.

Vidare kunde, såsom jämväl påpekats av vissa länsstyrelser, anmärkas,

att allt fortfarande alla affärer direkt mellan enskilda bleve fullständigt

okontrollerbara. Gent emot dessa olägenheter stode emellertid det ostridiga

förhållande, att det föreslagna systemet, om än ingalunda absolut

effektivt, likväl åtminstone i någon mån ökade möjligheten av att uppspåra

fondaffärer, för vilka stämpelplikten icke fullgjorts. Eu annan

fördel med den nya organisationen måste jämväl anses ligga i den av

bank- och fondinspektionen framhållna omständigheten, att fondkommis
-

Stats
kontoret.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

38

sionärerna koinme att lyda under en kontrollmyndighet med därav följande

ökad möjlighet till enhetlig tillämpning av förordningens föreskrifter.

Vid nu anförda förhållande och då inspektionen ansåge genomförandet

av dess förslag icke komma att medföra större utgifter för statsverket

än de nuvarande kontrollkostnaderna, hade statskontoret funnit

sig icke böra för sin del emotsätta sig detsamma. I avseende å de av

inspektionen föreslagna grunderna för beräkning av det belopp, som

borde ställas till inspektionens förfogande för att bestrida kostnaden för

kontrollen, hade statskontoret icke något att erinra mot inspektionens

förslag härutinnan. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka förslaget

att av ifrågavarande medel även skulle, därest de därtill lämnade tillgång,

utgå någon del av avlöningarna till den ordinarie personalen å

fondbyrån. Det vore nämligen mindre lämpligt att genom en sådan

åtgärd rubba den nu tillämpade anordningen, att kostnaderna för byrån

bestridas av fondhandlarnas bidrag. Därtill komme, att avlöningarnas

bestridande av olika slags medel skulle vålla onödig omgång i bokföring

och redovisning.

Att de nu gällande kontrollföreskrifterna icke äro ägnade att åstadkomma

en effektiv kontroll, därom är jag ense med bank- och fondinspektionen.

Det av inspektionen framlagda förslaget innebär, att inspektionen

skall ensam hava tillsynen över efterlevnaden av förordningens föreskrifter,

såvitt angår fondkommissionärer. Då genom en sådan anordningkontrollen

otvivelaktigt kommer att vinna i effektivitet och kostnaderna,

såsom inspektionen anfört, icke komma att överstiga vad som nu utgår,

har jag ansett mig böra biträda inspektionens förslag. Jag har därför

låtit utarbeta förslag till ändrade bestämmelser i syfte, att den tillsyn

över förordningens efterlevnad, som nu tillkommer länsstyrelserna, överflyttas

på bank- och fondinspektionen. Beträffande dessa bestämmelser är

följande att anmärka. I 5 § andra stycket har föreskrivits, att avräkningsnotan

skall fastsättas, i stället för att, såsom nu är stadgat, biläggas det

hos fondhandlaren förvarade exemplaret. Dä i 10 § stadgas, att fondhandlare

skall insända blankettböckerna med tillhörande avräkningsnotor,

är den i 5 § tredje stycket förekommande bestämmelsen, att fondhandlare

skall bevara dem i två år, obehövlig. Detta stycke har därför

borttagits. I 11 § har i analogi med stadgandet i 27 § andra stycket i

förordningen om stämpelavgiften föreskrivits, att, då fondhandlare underlåter

att insända sina blankettböcker och avräkningsnotor, rätten äger

förelägga honom vite. 14 § ävensom den hänvisning till densamma, som

förekommer i 15 §, samt sistnämnda paragrafs andra stycke hava fått

utgå. Slutligen har i 54 § i förordningen om stämpelavgiften vidtagits

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

en av förevarande förslag föranledd jämkning. För bestridandet av kostnaderna

för kontrollen efter dess överflyttning till bank- och fondinspektionen

böra medel fortfarande som hittills anvisas från förslagsanslage ttill

stämpelomkostnader. De närmare bestämmelserna härom torde böra meddelas

av Kungl. Maj:t. Enligt min mening böra de sålunda anvisade

medlen icke få tagas i anspråk för avlönandet av den ordinarie personalen

å fondbyrån.

I fråga om förordningens ikraftträdande har det ansetts nödvändigt Tiden för

att meddela eu övergångsbestämmelse beträffande de avräkningsnotor, som stämmelserupprättas

efter den 1 oktober 1921. '' nas ikraft
trädande.

I anledning av hemställan från generalpoststyrelsen har de sak- Angående

kunnigas förslag till ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni

1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla uppösning i fråga om den ^en ~2

skyldighet att utgöra stämpelavgift blivit jämkat, så att tydligt framgår, $äd?»■ &t

att statskontoret icke har att meddela upplysning angående stämpelavgif-hosstatsten

till de i 27 § stämpelförordningen omnämnda handlingar, vilkas )™Ua uppstämpling

skall ske genom generalpoststyrelsens försorg. lysning i

fråga om

Förutom de ändringar i de sakkunnigas förslag, för vilka jag förut atfutgöra

redogjort, har i detsamma vidtagits eu del ändringai av redaktionell stämpelinnebörd,

för vilka en redogörelse icke torde vara erforderlig. ,n9>Jt
Sedan

föredragande departementschefen härefter uppläst dels ett

förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften, dels ett förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper och dels ett

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22

juni 1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga

om skyldighet att utgöra stämpelavgift, hemställde departementschefen,

att nämnda författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 232.

1*

Bilaga.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kung!,. Finansdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t den 27 maj 1919 bemyndigat statsrådet och

chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga att inom

departementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om ändringar

i Kungl. förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

m. in., samt härtill utsetts undertecknade Broek, Hedenlund och

Zetterstedt, av vilka Hedenlund jämlikt anmodan såsom ordförande lett

de sakkunnigas förhandlingar, få vi härmed överlämna det i anledning av

uppdraget utarbetade förslaget jämte motiv.

Stockholm den 16 februari 1920.

AX. HEDEN LUND.

Fritz Brock. J. Zetterstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 198 höft. {Nr 232.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2*

Kungl. May.ts ''proposition nr 232.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 17, 20, 21, 22, 26, 27, 34,

47, 54 och 56 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter;----skolöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen;

domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen; stuteriöverstyrelsen.

Femte avdelningen.

vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

3*

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.:

5 Avd. j

Kr. ö.

Kr.! ö. i

i 1

i Kr. | ö.

Kr. | ö.

Kr. j ö. j

Avsked . . ....................

Avskrift av lantmätares----dylika handlingar från

lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren i länen, varje ark

Bevis —----gåva............

» som utgives från lantmäterikontoren i länen

» av lantmätare och justerare.......

Fullmakt--

» annan

— i övriga städer

Kallelsebrev--— — fast egendom...........

Karta, kopia eller utdrag därav, som utgives från lantmäteristyrelsen,

förses med stämpel, svarande mot den för

annan dylik; karta stadgade lösen.

> som eljest utgives............: . . . .

År spass; se Pass.

Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd, varje ark .

» som avses i de vid verkställd reglering av statens

ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

m. m. meddelade bestämmelser angående indragning

av expeditionslösen, och som är utfärdad

av ämbets- eller tjänsteman, vilken är underkastad

sådan bestämmelse, förses utöver eljest

utgående stämpelavgift med stämpel till belopp,

motsvarande den indragna lösen.

50! - 50 1

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Aktiebrev i inländskt aktiebolag — — — — utbekomma.

Varda aktiebrev utan erläggande av betalning utfärdade såsom

ersättning för förkomna eller förstörda sådana brev eller i utbyte

mot aktiebrev i samma bolag, och hava de äldre breven varit

försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med

stämpel beläggas, äro de nya aktiebreven fria från stämpel, så vitt

opaginerad Kontrollera mot PDF

4*

Kuugl. Maj:ts proposition nr 232.

de icke vart för sig eller, där flere erhållits i stället för ett eller

flere äldre aktiebrev, tillsammans till beloppet överstiga det eller

de äldre aktiebreven, som blivit ersatta eller gått i utbyte. För

överskjutande belopp förses de nya aktiebreven med stämpel i enlighet

med vad ovan sagts.

Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den

här ovan för aktiebrev stadgade stämpel, skall av bolaget förses

med anteckning om orsaken härtill.

För — — — — ledamöter.

Se för övrigt 27 §.

Aktiebrev i utländskt aktiebolag skall, där icke annorledes här nedan stadgas,

förses med nedan angiven stämpel, innan det första gången, sedan

detsamma blivit till riket infört, härstädes belånas, försäljes eller

på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest det ej förut vederbörligen

stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning

efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar aktiebrevet

hör. Stämpeln utgår med 10 öre för varje fulla 10 kronor av det

belopp, för vilket stämpel å brevet enligt härefter angivna grunder

skall beräknas. Lyder aktiebrev å visst belopp, beräknas stämpel å

detta belopp. Lyder aktiebrev åter å viss kvotdel, beräknas stämpel

å värdebelopp, vilket i samband med stämpelbeläggning bestämmes

av magistrat i stad eller domhavande på landet med ledning av

värdedeklaration, som ägare har att på heder och samvete avgiva.

Vad sålunda stadgats, skall dock icke äga tillämpning på sådant

aktiebrev i utländskt aktiebolag, som hit till riket införts före

den .... (dag omkr. 3 månader efter stadgandets ikraftträdande)

.... samt före samma dag uppvisats hos magistrat i stad. Om

dylikt uppvisande samt om dagen därför skall magistraten kostnadsfritt

verkställa påteckning å aktiebrevet.

Varda aktiebrev i utländskt aktiebolag, vilka införts till riket,

av bolaget infordrade för att ersättas av nya aktiebrev i samma

bolag, må ägaren av breven med företeende av dessa hos överståthållarämbetet

eller vederbörande Konungens befallningshavande anhålla

om vidtagande av åtgärd, för att de å breven anbragta införselstämplar

eller den för desamma enligt nästföregående stycke

åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna tillgodoräknas de nya aktiebreven.

Ingives samtidigt en av ägaren underskriven förteckning, upptagande

aktiebolagets namn, antal och slag av ifrågakomna aktier,

samt de belopp eller kvotdelar i bolaget, varå dessa lyda, verkställer

myndigheten med en för sådant ändamål inrättad tryck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

5*

stämpel annotering av införselstämplarna eller, om stämpelfrihet

åtnjutes i enlighet med vad i nästföregående stycke omförmäles,

påteckning om företeendet och ändamålet därmed samt utfärdar

härom och om förteckningens riktighet kostnadsfritt särskilt bevis,

ställt till ägaren. Därest denne sedan, inom ett år efter utfärdandet

av nämnda bevis med återställande av detsamma för myndigheten

företer nya aktiebrev i bolaget, vart för sig eller sammanlagda till

belopp eller kvotdelar motsvarande de i förteckningen upptagna, äger

stämpeltrihet rum för de nya aktiebreven; och förses dessa av myndigheten

med anteckning om orsaken härtill.

Se för övrigt 16 §.

Andelsbevis i inländskt bolag-, se Lottbrev i inländskt bolag.

Andelsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt

aktiebolag.

Anvisning; lika med Växel.

Byte av fast egendom — —- — — om Köp av fast egendom.

Byte av fartyg (pråm) om minst 20 bruttoton eller till värde av minst

6,000 kronor eller lott i sådant fartyg:

anmälan — — — — i denna § är stadgat.

Checkräkning, — ■— — — med JDepositionsräkning.

Delaktighetsbevis i inländskt bolag; se Lottbrev i inländskt bolag.

Delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev

i utländskt aktiebolag.

Depositionsräkning, kapitalräkning eller annan räkning hos bank, annan

kreditinrättning eller bankir, å vilken räkning penningar mot särskilt

bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter

uppsägning återbetalas: räntebesked — vare sig detta meddelas insättaren

genom särskild handling eller genom anteckning å bevis

eller i bok — räntekupong, kvittens å mottagen ränta eller, därest

räntebesked, räntekupong eller kvittens ej lämnas, anteckning i

räkenskaperna, varigenom insättaren tillgodoföres ränta, skall vid

handlingens lämnande eller anteckningens förande förses med stämpel

av 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår till 10 kronor,

samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet, om

detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp.

Vad — — — — innestå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6*

Kutiffl. Maj:ts proposition nr 232.

Sökes på grund av bevis om insättning på sådan räkning,

som bär ovan avses, betalning hos offentlig myndighet, skall beviset

förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det

kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är dylikt bevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då

på grund därav fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 54 och 55 §§.

Förvärv av fast egendom i enlighet — — — — avhandling om Köp av

fäst egendom.

Förvärv av fast egendom genom skifte vid upplösning av aktiebolag,

handelsbolag eller förening; fångeshandling därå; lika med avhandling

om Köp av fast egendom.

Förvärv av fartyg (pråm) om minst 20 bruttoton eller till värde av minst

6,000 kronor eller lott i sådant fartyg genom skifte vid upplösning

av aktiebolag, handelsbolag eller förening; lika med Köp av

fartyg {pråm).

Gåva av fast egendom: — — — — — ■— ■

Interimsbevis, interimskvitto å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis

i inländskt bolag; angående stämpelplikt se 27 §.

Kapitalräkning; se Depositioner åkning.

Kvittens, — — — —; lika med Växel;

dock att kvittens, som avser inkassering av penningar genom

postförskott eller s. k. efterkrav, är från stämpel fritt.

Köp av fast egendom: avhandling — — — — 1 krona för varje fulla

100 kronor av egendomens värde.

Köpeavhandling----— 2 kronor för varje fulla 100

kronor av egendomens värde.

Där köpeavhandling — — — — sista fånget.

Fångeshandling •— — — — fri.

Köp av fartyg {pråm) om minst 20 bruttoton eller till värde av minst

6,000 kronor eller lott i sådant fartyg:

anmälan om köpet — — — — överlåtelsen.

Upphör----stadgas.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare ävensom vid beställning,

som avser nybyggnad av fartyg, eller vid köp av nybyggt

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

fartyg omedelbart av den, som byggt detsamma, äger här ovan

stadgade avgiftsskvldighet icke rum.

Där köpare av fartyg inom sex månader från köpeavhandlingens

upprättande utan annan ändring i köpevillkoren, än som

betingas av fartygets uppdelande på flere lottägare, överlåter farfySe^

eller lott däri till nybildat bolag eller till delägare i nybildat

rederi, samt anmälan om överlåtelsen skett inom samma tid

och inom tid, som för dylik anmälan finnes föreskriven, äger, därest

överlåtarens fång blivit behörigen stämpelbelagt, stämpelbeläggning

ej rum för sista fånget.

Anmälan —--— köpet.

Sökes — —• — — järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktig hetsbevis i inländskt----hos

bolaget utbekomma.

Varda lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i nämnda

bolag utfärdade såsom ersättning för förkomna eller förstörda sådana

brev eller bevis eller i utbyte mot dylika brev eller bevis i

samma bolag, och hava de äldre breven eller bevisen varit försedda

med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel

beläggas, äro de nya breven eller bevisen fria från stämpel, såvitt

de icke vart för sig eller, där flera erhållits i stället för ett eller

flere äldre lottbrev eller bevis, tillsammans till beloppet överstiga

det eller de äldre breven eller bevisen, som blivit ersatta eller gått

i utbyte. För överskjutande belopp förses de nya lottbreven dier

bevisen med stämpel i enlighet med vad ovan sagts.

Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas

med den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel,

skall av bolaget förses med anteckning om orsaken härtill.

För den — — — — i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt

aktiebolag.

Lottsedel---— — —---— — — —--— — ____

Obligation, som utfärdas här i riket, — — — — stadshypotekskassas

obligationer.

Sökes —---i konkurs.

Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning

för förkomna eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte

opaginerad Kontrollera mot PDF

8*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

mot obligationer av samma utgivare och med samma räntefot, och

hava de äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig

ordning, eller icke skolat med stämpel beläggas, äro de nya

obligationerna fria från stämpel, såvitt de icke var för sig eller,

där flere erhållits i stället för en eller flere äldre obligationer, tillsammans

till beloppet överstiga den eller de äldre obligationer, som

blivit ersatta eller gått, i utbyte. För överskjutande belopp förses

de nya obligationerna med stämpel i enlighet med vad ovan sagts.

Obligation, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt

ovan stadgade grunder, skall av obligationsutgivaren förses

med anteckning om orsaken därtill. ,

Därest för särskilda delar av skuldbelopp här i riket utfärdats

löpande förskrivningar — — — — i denna förordning år stadgat

om obligation, som utfärdas här i riket.

Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.

Obligation, som utfärdats i utlandet, skall, där icke annorledes här nedan

stadgas, förses med nedan angiven stämpel, innan den första gången,

efter det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försälj

es eller på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej

förut vederbörligen stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning

efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar

obligationen hör. Stämpeln utgår med 60 öre för belopp ej överstigande

100 kronor och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal

kronor.

1 utlandet utgiven, till riket införd obligation vare fri från

sådan införselstämpel, som ovan nämnts, därest genom magistrats

påteckning å obligationen styrkes, att den blivit för magistraten

uppvisad före den 1 januari 1895. Är dylik obligation, som inkommit

till riket efter ingången av år 1895 men före den 1 juli

1917, försedd med påteckning av magistrat, att den före sistnämnda

dag hos magistraten uppvisats, skall obligationen beläggas

med stämpel till belopp enligt de för obligation närmast före den

1 juli 1917 gällande bestämmelser.

Varda i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket,

av utgivaren infordrade för att ersättas med nya obligationer, utfärdade

av samma utgivare och löpande med samma ränta, må innehavaren av

obligationerna med företeende av dessa hos överståthållarämbetet eller

vederbörande Konungens befallningshavande anhålla om vidtagande

av åtgärd för att de å obligationerna anbragta införselstämplar eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

9*

deri för desamma enligt nästföregående stycke åtnjutna stämpelfrihet

måtte kunna tillgodoräknas de nya obligationerna. Ingives samtidigt

en av innehavaren underskriven förteckning, upptagande utgivarens

namn, obligationernas antal samt dessas belopp och räntefot,

verkställer myndigheten med en för sådant ändamål inrättad

tryckstämpel annulering av införselstämplarna eller, om stämpelfrihet

åtnjutes i enlighet med vad i nästföregående stycke omförmäles,

påteckning om företeendet och ändamålet därmed samt

utfärdar härom och om förteckningens riktighet kostnadsfritt särskilt

bevis, ställt till innehavaren, som underskrift förteckningen.

Därest denne sedan inom ett år efter utfärdandet av nämnda bevis

med återställande av detsamma för myndigheten företer nya, av samme

utgivare utfärdade obligationer, till räntefot och, vart och ett för

sig eller sammanlagda, till belopp motsvarande de i förteckningen

upptagna, äger stämpelfrihet rum för de nya obligationerna; och

förses dessa av myndigheten med anteckning om orsaken härtill.

Därest hit till riket inkommit löpande förskrivningar, som i

utlandet utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp och vilka

uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen,

galle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats som

obligation, vad i denna förordning är stadgat om obligation, som

utfärdats i utlandet.

Se för övrigt 16 §.

Postremissväxel; se Växel.

Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplåtes

eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt

förbehålles, skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses

med stämpel — — — — för vilket betalning sökes.

b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes

ort betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes,

eller, om den utfärdats utom riket, innan den här i riket

överlåtes eller varder till godkännande eller betalning företedd eller

godkänd eller betald, beläggas med stämpel av 50 öre för belopp,

ej överstigande 1,000 kronor, och därutöver 50 öre för varje påbörjat

tusental kronor, varå den lyder;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 198 käft. (Nr 232.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

10*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

och skall handling, vilken är avsedd att såsom växel utställas

utom riket men före utställandet vai’der här i riket försedd

med godkännande, stäinpelbeläggas såsom växel, innan den översändes

till utrikes ort.

Utom i fall — —• — — bevakas i konkurs.

Se för övrigt 16 §.

17 §.

Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning

eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid

blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives,

äge förnyad stämpelbeläggning ej rum, med undantag för de i 14 § omförmälda

fall samt de fall, då inteckning, som meddelats på grund av

skuldebrev eller annat fordringsbevis, till följd av utebliven förnyelse förfallit

eller av domstol dödats och ny inteckning på grund av fordringsbeviset

därefter ej blivit sökt, på landet sist vid det ting, som infaller

näst efter tre månader, och i stad inom tre månader.

Där på grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis betalning

sökes för belopp, för vilket inteckning tillförene varit sökt, eller där inteckning

sökes för belopp, för vilket betalning tillförene varit sökt, sker

ej förnvad stämpelbeläggning.

Askas — — — — med stämpel.

20 §.

Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbete-

eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse

blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall i

hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det ifrågakommen

stämpelbeläggning ägt rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder ämbetseller

tjänstemannen lyder; dock att nämnda tid, där talan grundar sig på

förhållande, som tillkommit efter stämpelbeläggningen, räknas från tiden

för samma förhållandes tillkomst. Part, som ej nöjes åt hovrättens beslut,

— — — — penningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11*

Knngl. Maj:ts proposition nr 232.

21 §.

Förmår i fall, som avses i 20 §, den, vilkens rätt är av skedd stämpelbeläggning

beroende, visa, att talan om återfående av stämpelavgift

icke kunnat av honom föras i den ordning, som i samma § är föreskriven,

ankomme efter därom gjord ansökning på Konungen att efter prövning av

föreliggande omständigheter förordna om restitution av vad i stämpelavgift

för mycket erlagts.

Vad — — — — erlagda.

22 §4

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar samt

c) bank- och växelstämplar.

I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av

generalpoststyrelsen.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

och delaktighetsbevis i inländska bolag samt obligationer, som utfärdas

här i riket, rum i den ordning, 27 § föreskriver.

2. När —---stämplar begagnas.

Där — — — — närmast, begagnas.

26 §.

Generalpoststyrelsen — — — — tillgå.

Ett exemplar av denna förordning jämte förteckning av generalpoststyrelsen

över de valörer, i vilka stämplarne tillhandahållas, skola

för allmänheten finnas tillgängliga å varje postanstalt.

Därest å postanstalt befintligt stämpelförråd icke innehåller stämplar

av det slag eller i de valörer, som enligt författningen och generalpoststyrelsens

förteckning skola vara att tillgå samt i gjord rekvisition begäras,

åligger det postanstaltens föreståndare att så snart ske kan anskaffa

och rekvirenten tillhandahålla de rekvirerade stämplarna ävensom att underrätta

rekvirenten om dagen, då stämplarna kunna till honom utlämnas.

Huru — — — — och 33 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12*

Kung!.. Afaj:ts proposition nr 232.

27 §.

Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländska

bolag eller obligationer, som utfärdas här i riket, enligt 8 § skola förses

med stämpel, skall därom till general poststyrelsen ske skriftlig anmälan,

varvid skola vara fogade blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen

eller obligationerna samt tvefald uppgift å dessas valörer jämte antalet av

varje valör; och skall i fråga om aktiebreven, lottbreven och bevisen dylik

anmälan ske inom två månader, efter det för aktie, lott eller andel full

inbetalning ägt rum, samt breven eller bevisen enligt lag kunnat utfärdas,

eller inom fyra månader, från det beslut fattats om överföring av besparade

vinstmedel till aktiekapital eller grundfond. Generalpoststyrelsen

fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt denna förordning

skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt,

verkställa stämplingen.

Därest någon vill låta utfärda interimsbevis eller interimskvitton å

aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som här ovan avses,

skall därom — — — — återbetalas.

Talan — — — — allmänhet.

34 §.

1. Am bets- eller tjänsteman — — —■ — föreskri ves.

År anmälan om köp av fartyg-----tillfalla statsverket.

För fullgörandet av sådan anmälan, som jämlikt kungl. förordningen den

18 oktober 1901 åligger ägare av fartyg eller lott däri att till kommerskollegium

göra angående köp, varigenom han förvärvat fartyget eller

fartygslotten, skall jämväl säljaren svara.

År annan handling — — — — talong.

Då — — — erfordras.

2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller

muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg om minst 20 bruttotons dräktighet eller till värde av

minst 6,000 kronor eller av lott i sådant fartyg, skola----tillhör.

Länsmannen —----- underlåtenhet.

Sedan — — — — ägare.

o

3. Vad i mom. 1 och 2 är stadgat beträffande köp av fartyg, äger

motsvarande tillämpning med avseende å byte av fartyg.

4. Därest för någon ort befinnes erforderligt, att det särskilt över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

13*

vakas, att köp eller byte av fartyg eller lott däri behörigen anmäles, äger

för sådant ändamål för Stockholms stad överståthållareämbetet och eljest

vederbörande Konungens befallningshavande förordna tillsyningsman, vartill

bör utses en med förhållandena förtrogen person.

5. Vad till vederbörande register anmäles om inbetalning å aktier

i aktiebolag samt å lotter eller andelar i inländskt solidariskt bankbolag

eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, eller angående ökning

av aktiekapital och solidariskt bankbolags grundfond medelst överförande

därtill av besparade vinstmedel eller rörande antal och storlek av kommanditdelägares

insatser i kommanditbolag, skall av registreringsmyndigheten

utan uppskov meddelas generalpoststyrelsen. Likaså skall, där i balansräkning,

som avlämnas till aktiebolagsregistret, bolags aktiekapital eller

grundfond eller vad å bolags aktier eller grundfondslotter blivit inbetalt,

upptagits till högre belopp än i närmast föregående balansräkning, registreringsmyndigheten

härom till generalpoststyrelsen utan dröjsmål lämna

meddelande, därest ökningen ej framgår av de uppgifter, som förut

insänts till generalpoststyrelsen. Med ledning av sålunda erhållna uppgifter

har generalpoststyrelsen att övervaka, att aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

och delaktighetsbevis bliva hos generalpoststyrelsen för stämpling

företedda, samt att enligt 27 § 2 stycket nedsatts belopp, motsvarande

stämpel å vad till bolag inbetalts mot interimsbevis eller interimskvitton.

6. Ingives för inregistrering till domstol bouppteckning efter avliden

person, däri upptagits aktiebrev i utländskt aktiebolag eller lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art eller

obligation, som utfärdats i utlandet, åligger det domstolen att före inregistreringen

tillse, att den i 8 § för dylika handlingar föreskrivna stämpelskyldighet

blivit fullgjord.

47 §.

1. Den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betal
ning

företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika med

växel stämpelbeläggas, eller här i riket godkänner eller betalar växel eller

annan handling av nyssnämnd beskaffenhet, som utfärdats utom riket,

eller godkänner och till utrikes ort översänder sådan handling, som omförmäles

i 2 stycket, av mom. b under rubriken växel i 8 §, utan att, där

handlingen oskolat förses med stämpel, — — ---bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning

av aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt

bolag, då brevet eller beviset utfärdas, bete tio gånger den felande

stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14*

Kunc/l. Maj-.ts proposition nr 232.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, som belånar, försäljer eller

på vad sätt det vara må överlåter aktiebrev i utländskt aktiebolag eller

lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk

art, utan att handlingen är försedd med i 8 § föreskriven stämpel

eller sådan påteckning av magistrat, som där omförmäles.

Utgiver någon interimsbevis eller interiraskvitto, som i 27 § avses,

i annan ordning än där stadgas, böte-----dock minst tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgivare — —--bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgivare — — — — bot tjugufem kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i inländskt bolag eller här i riket utfärdad obligation,

som utlämnas i ersättning — -— — —■ etthundra kronor.

6. Om säljare och köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat

fartyg om minst 20 bruttoton eller till värde av minst 6,000 kronor

eller av lott i sådant fartyg underlåta att inom stadgad tid anmäla

fånget till inskrivning i fartygsregistret och därigenom föranleda, att stämpelavgift

för fånget icke i behörig ordning erlägges, böte vardera ett belopp

motsvarande den stämpel, varmed anmälan skolat förses, dock minst

tjugufem kronor. Lag samma vare för den, som genom byte blivit ägare

av fartyg, som här sägs, eller av lott däri.

Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg om minst 20 bruttoton eller till värde av minst

6,000 kronor eller av lott i sådant fartyg underlåta att förse--- —

lott däri.

Där säljare och köpare av fartyg — — — — lott däri.

54 §.

Den i 8 § — — — — utgöras.

Bank — — — — säkerhet.

Sedan — — — — bolaget.

Den — — — — erlägga.

Verkställes — — — — rättighet.

Vad i denna § år stadgat i fråga om bank, skall äga motsvarande

tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank, bankir eller

ekonomisk förening; dock skall i fråga om sparbank sådant intyg, som

omförmäles i 4 stycket av denna §, utfärdas och till generalpoststyrelsen

insändas av Konungens befallningshavande eller dess för undersökning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. 15*

sparbanks förvaltning förordnade ombud, samt utfärdandet av intyget ske

i samband med dylik undersökning, även om denna äger rum efter det

stämpelbeloppet av sparbanken insänts till generalpoststyrelsen.

56 §.

Generalpoststyrelsen äge medgiva, att den som erhållit tillstånd till

anordnande av lotteri — — — — dragningen.

Inbetalas — — -— — därå.

A lottsedel, som enligt generalpoststyrelsens medgivande må utlämnas

— — — — påtryckas.

Denna förordning träder i kraft den

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 7 december 1883

angående expeditionslösen.

Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 7 december 1883

angående expeditionslösen skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade

lydelse:

5 §•

Angående — — — — lantbruksingenjörer.

Likaledes —---efterrättelse.

Lösen debiteras ej för sådana expeditioner, som avses i bestämmelser

angående indragning av expeditionslösen, meddelade vid verkställd

reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m.,

samt utfärdats av ämbets- och tjänstemän, som äro underkastade samma

bestämmelser. I stället utgår stämpel till motsvarande belopp.

Denna förordning träder i kraft den

opaginerad Kontrollera mot PDF

16*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 38 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enlda bolag.

Härigenom förordnas, att 38 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade

lydelse:

38 §.

Bolagsman — — — — göras.

Bolagsman — — — — ordet kommanditbolag.

A kommanditdelägares insats skall andels- eller delaktighetsbevis

utfärdas.

Denna lag träder i kraft den

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den b november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Härmed förordnas att 3, 4, 7, 10 och 18 §§ i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

3 §•

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall nämligen:

a) — — — — — —— — — — — — —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

17

b) - - - -- --

c) — — — — samt

d) —■ — — 1— stadshypotekskassa.

4. Värdet -----gällande.

4 §•

2. Vid — —--?— köpeskillingen.

Skyldigheten---— kommissionär.

År —• :—--avräkningsnotan.

Där —»—— ■— — namn.

Då fondhandlare avslutar köpavtal, icke för egen räkning utan såsom

kommissionär skall han förse avräkningsnota med påskrift: i kommission

(avräkningsnota i kommission). Avslutar annan än fondhandlare köpavtal

för annans räkning, skall i avräkningsnotan utsättas för vems räkning avslutandet

skett.

Avräkningsnota behöver icke vara underskriven — — — —

7 §•

1. För stämpelbeläggning av avräkningsnota skall användas dubbel

beläggningsstämpel (överlåtelsestämpel). överlåtelsestämplar skola vara

att tillgå i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.

De två exemplaren — — — — — — — — — —

10 §.

Tillsyn---— länen.

Denna — — — — bolaget.

Nämnda tillsyningsman äga uppbära dels särskilt arvode, som bestämmes

av överståthållareämbetet eller Konungens befallningshavande, dels

ock vid resor i och för uppdragets fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning

enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

18 §.

Generalpoststyr^lsen — —- — av de särskilda slag, som skola vara

att tillgå — — — försäljningsställe.

Denna förordning träder i kraft den

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 198 Käft. (Nr 232.)

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18*

Kungl. Majits proposition nr 232.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 20 april 1906 angående

en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom.

Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 20 april 1906

angående en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och.

rom skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Punschstämplar skola vara att tillgå av följande slag nämligen:

a) för buteljer, krus och damejeanner avsedda enkla stämplar;

b) för ankare och fat avsedda dubbelstämplar; skolande de bägge

delar, varav varje dubbelstämpel består, hava sinsemellan olika bredd och

vara märkta med ett och samma ordningsnummer.

I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av

generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående

rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra

stämpelavgift.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående

rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet

att utgöra stämpelavgift skall erhålla följande ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1 §■

önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med

vilket belopp i visst fall stämpelavgift skall utgå enligt gällande författningar

angående stämpelavgifter, äge han hos statskontoret erhålla dylik

upplysning, utom vad angår dels sådana enskilda handlingar, vilka vid

ingivandet till statsmyndighet skola förses med stämpel, dels ock sådan

myndighets expeditioner.

Av statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.

Denna förordning träder i kraft den

Förordningen angående stämpelavgiften.

1 och 3 §§.

Såsom av Kungl. Maj:ts proposition nr 383 till 1919 års riksdag

framhår, ansåg sig 1917 års lantmäterikommission, som i sitt huvudbetän-forte m. m.

kande om lantmäteriväsendets omorganisation m. m. framställt vissa förslag

av beskaffenhet att medföra förändringar i förordningarna den 7

december 1883 om expeditionslösen och den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften, i sammanhang härmed böra föreslå vissa ändringar i sistnämnda

förordning, vilka icke direkt föranleddes av huvudbetänkandet,

men vore av behovet påkallade.

Kommissionen anförde härutinnan:

1 stämpelförordningens 3 § vore, vad anginge bevis, stadgat, att »bevis

annat» skulle förses med stämpel, då det utgåves från lantmäterikontor.

En rätt tolkning av denna bestämmelse syntes böra föranleda till — vad

för närvarande emellertid näppeligen torde iakttagas — att med stämpel

skulle förses bevis av förstelantmätare om granskning, som han på begäran

av sakägare verkställt av arvodesräkning, vilken avgivits av lantmätare, samt

bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden, varom i länets lantmäterikontor

förvarade kartor, handlingar eller register omedelbart lämna

upplysning. Kommissionen hölle emellertid före, att dylika bevis borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

20*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tillhandahållas utan avgift. Särskilt gällde detta bevis om granskning av

arvodesräkning. Rörande sådant bevis frainginge av departementschefens

uttalande vid avlåtande till 1908 års riksdag av proposition angående omorganisation

av förstelantmätartjänsterna, att hans mening vore, att samma

bevis borde tillhandahållas allmänheten utan kostnad. Enär såsom ovan

nämnts nu berörda tvenne slag av bevis praktiskt taget vore de enda, som

utgåves från lantmäterikontoren i länen, föresloge kommissionen, att bestämmelse

meddelades om frihet från stämpel för alla bevis, som utfärdades

från nämnda kontor.

Vidare stadgades i 3 § av förordningen angående stämpelavgiften,

att utdrag eller kopia av geometrisk karta skulle förses med stämpel till

belopp av 50 öre. Denna bestämmelse gällde visserligen icke blott lantmätare,

lantmäterikontor och lantinäteristyrelsen utan även samtliga andra

myndigheter, som hänfördes till tredje och fjärde avdelningarna under denna

förordnings 1 §, men tillämpning av bestämmelsen torde dock, såvitt kommissionen

kunnat inhämta, icke förekomma utom lantmäteriets förvaltningsområde.

Genom den ändring, som år 1917 gjordes beträffande 21 §

i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

och som i realiteten medfört skyldighet för sakägare att bekosta

två exemplar av karta, hade ifrågavarande bestämmelse fatt sin största

betydelse i fråga om kartor rörande avsöndring. Dessa kartor kunde,

inberäknat dem, som upprättats av enskilda, antagas uppgå till 20,000 å

24,000 årligen. Sådana kartor, som av enskilda personer upprättades för

avsöndring, skulle emellertid icke stäm pel beläggas. Redan detta förhållande

syntes tala för, att jämväl sådan avsöndringskarta, som utgåves av lantmätare,

befriades från ifrågavarande 50 öres stämpel. En dylik ändring

stode även i överensstämmelse med de strävanden, som gjort sig gällande

för att underlätta avsöndringsinstitutets användning. Därest bestämmelsen

om 50 öres stämpel upphävdes i vad anginge avsöndringskartor, torde icke

vara skäl att bibehålla denna bestämmelse angående övriga kartor. I avseende

å dessa medförde bestämmelsen för statsverket en inkomst av högst

3,500 kronor, därav omkring 2,500 kronor torde härröra från kartor, som

utgåves av lantmätare, och återstoden från kartor, som utlämnades från

lantinäteristyrelsen eller lantmäterikontoren i länen. Härtill komme, att

med lantmätare närstående tjänstemän, såsom statens lantbruksingenjörer,

icke vore skyldiga att stämpelbelägga kartor, som av dem utgåves. Detta

ålåge icke heller mätningsman i stad. Med avseende särskilt å stämpel å

karta, som utgåves av lantmätare, syntes bibehållande av stämpel å varje

exemplar av karta, som utgåves, i viss mån stå i strid med strävandena

att genom anlitande av lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt åstad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition n:r 232.

21*

komma spridning av kartor bland allmänheten. På grund av vad sålunda

anförts föresloge kommissionen, att bestämmelsen, att geometrisk karta

skulle åsättas stämpel till belopp av 50 öre, upphävdes.

I detta sammanhang ville kommissionen dessutom föreslå, att uttrycket

»generallantmäterikontoret» dels utbyttes mot »lantmäteristyrelsen» så

väl i stadgandet om karta som i bestämmelserna angående avskrift, dels

ock uteslötes i fjärde avdelningen under stämpelförordningens 1 §. Berörda

uttryck, varmed man i äldre tider närmast torde hava avsett lantmäteristyrelsens

arkiv, återfunnes nämligen icke numera i gällande instruktion.

Genom Kungl. Maj:ts berörda proposition blevo nu ifrågakomna

ändringsförslagen förelagda riksdagen till antagande samtidigt med ovan

antydda andra ändringsförslag i stämpelförordningen, vilka betingats av

den i annan Kungl. proposition föreslagna omorganisationen av lantmäteriväsendet.

Riksdagen, som avslagit det framlagda förslaget om omorganisation

av lantmäteriväsendet in. in., har i skrivelse den 16 juni 1919 funnit

därav betingade förslag om ändringar i stämpelförordningen icke kunna

bifallas samt ävenledes lämnat nu ifrågavarande ändringsförslag utan bifall,

därvid riksdagen yttrat, att den tid, som efter riksdagens beslut rörande

lantmäteriväsendets omorganisation m. in. stått till förfogande, icke medgivit

omarbetning av författningsförslaget i nu förevarande delar, samt att

efter inhämtade upplysningar med införandet i stämpelförordningen av de

ändringar, varom nu vore fråga, kunde utan större olägenhet anstå.

De sakkunniga, som finna kommissionens nu ifrågakomna förslag

väl grundade, föreslå i enlighet härmed ändringar i 3 § i stadgandena

angående avskrift, bevis och karta samt i 1 § fjärde avdelningen.

Då i proposition nr 381 till 1919 års riksdag föreslogs borttagande

av stämpel till fullmakter, konstitutorial och förordnanden å ämbeten och

tjänster med undantag av fullmakter eller förordnanden för hovrättskoinmissarie,

notarius publicus samt mäklare eller skeppsklarerare, förklarades

samtidigt, att skål förefunnes jämväl för borttagande eller nedsättning av

stämpelavgiften för fullmakter å karaktär av ämbete eller tjänst. Emellertid

ansågs ståndpunkt då icke böra tagas till denna fråga, utan förklarades,

att densamma komme att sedermera i annat sammanhang tagas under omprövning.

Sedan riksdagen gillat det föreslagna borttagandet av stämpel

till fullmakter m. in. å ämbeten och tjänster, har förordning därom utfärdats.

Frågan om s. k. karaktärsfullinakters befrielse från stämpelavgift

har nu för utredning och avgivande av förslag överlämnats till de

sakkunniga.

Karaktärsfullmakt

m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22*

Kung1. Maj:ts proposition nr 232.

Vid borttagandet av stämpel till fullmakter m. m. å ämbeten och

tjänster förklarades 4 § i stämpelförordningen upphöra att gälla, varigenom

borttagit,s stadgandet i samma §:s 3:dje moment av följande lydelse: »Fullmakt

å ämbete eller tjänst i Kungl. hoven ävensom av sådan beskaffenhet

i allmänhet, att lön på stat därmed ej åtföljer eller först framdeles kommer

att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för fullmakt i allmänhet

bestämda grunder, därvid stämpeln beräknas å den ordinarie lön, som åtföljer

dylik eller därmed jämförlig beställning.» Detta stadgande har haft

sin särskilda betydelse i'' fråga om fullmakter för personer, tillhörande

beskickningarna samt armén och flottan. Det är nämligen ej ovanligt,

att ämbetsmän, som tillhöra beskickningarna, och officerare erhålla fullmakt

på högre ställning utan därmed förenad högre lön. Dessa fullmakter,

som torde vara att räkna såsom s. k. karaktärsfullmakter, hava, med

anledning av stadgandet i 4 § 3 mom. och såsom detta i praxis tillämpats,

i fråga om stämpel likställts med fullmakter å ämbeten och tjänster. När

nu stadgandet i 4 § 3 mom. borttagits, men bestämmelsen om stämpel å

s. k. karaktärsfullmakter bibehållits, torde kunna ifrågasättas, huruvida

icke nyssnämnda i 4 § 3 mom. avsedda fullmakter skulle stämpelbeläggas

enligt stadgandet om stämpel å karaktärsfullmakter. Med borttagandet

av stadgandet i 4 § 3 mom. torde dock icke hava asyftats att göra ändring

beträffande hittills tillämpad ordning om likställdhet i frågan om

stämpel mellan fullmakter, avsedda i samma stadgande, och fullmakter å

ämbeten och tjänster. Om man bortser från de karaktärsfullmakter, som

enligt 4 § 3 momentet beträffande stämpel likställts med fullmakter å

ämbeten och tjänster och väl nu få anses liksom dessa sistnämnda fria

från stämpel, så förekommer, enligt vad erfarenheten visat, meddelandet

av karaktärsfullmakt mera sällan. Tilldelandet av professors namn, heder

och värdighet synes vara det i sådant avseende mest förekommande. Enligt

meddelade upplysningar har dock sådant tilldelande under senare tid

skett i medeltal högst en å två gånger per år; och har i dessa fall stämpel

utgått efter det för stämpel å karaktärsfullmakt beräknade lägre belopp,

enär fullmakterna meddelats personer, som varit i allmän tjänst. Av vad

som anförts torde framgå, att bibehållandet av bestämmelsen om stämpel

å s. k. karaktärsfullmakter icke kan anses hava någon betydelse från statsfinansiell

synpunkt. På grund härav och då det måste anses önskvärt,

att när staten till följd av en persons förtjänster förlänar honom namn

och karaktär, som medfölja innehavande av visst ämbete, staten härför

icke utkräver någon stämpelskatt, få de sakkunniga hemställa, att bestämmelsen

i 3 § om stämpelavgift för fullmakt å karaktär av ämbete eller

tjänst utgår ur stämpelförordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 232.

23*

Om denna hemställan vinner bifall, synes billigheten fordra, att

fullmakt för kyrkoherde att vara prost över egen församling, vilken fullmakt

nu belägges med stämpel av femtio kronor, jämväl blir stämpelfri;

och föreslås i enlighet härmed borttagandet även av stadgandet i 3 § om

stämpel å sådan fullmakt.

Vid den reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,

som pågått under de sista årtiondena, hava i åtskilliga fall

meddelats bestämmelser angående indragning av expeditionslösen, som av- indragen

ses i Kung], förordningen den 7 december 1883. Hittills hava dock icke förslag till

i förordningarna om expeditionslösen och angående stämpelavgiften införts ändring av

några stadganden om utbyte av de indragna lösenavgifterna mot stämpel-3förordning

avgifter, utan hava de förra i räkningar redovisats till statsverket. Med- suddande

av föreskrifter för sådant utbyte, vilket ifrågasatts redan av löneregleringskommittén,

har nu emellertid ansetts böra tagas i övervägande.

Då det i sådana ämbetsverk, beträffande vilka meddelats bestämmelser om

indragning av expeditionslösen, finnes tjänstemän, som på grund därav,

att de varit utnämnda till tjänsterna före berörda bestämmelsers meddelande,

icke äro underkastade samma bestämmelser, kan någon mera ingående

revidering av lösenförordningen med anledning av dessa icke nu

äga rum och ej heller i stämpelförordningen införas några specialiserade

bestämmelser angående de stämpelavgifter, som böra ersätta de indragna

lösenavgifterna. De sakkunniga hava därför endast kunnat föreslå intagande

av bestämmelser av mera allmän beskaffenhet i förutnämnda förordningar.

Den föreslagna bestämmelsen i förordningen angående expeditionslösen

har synts de sakkunniga böra införas såsom ett 3:dje stycke i

5 § och bestämmelsen i stämpelförordningen såsom en sista bestämmelse

uti den i 3 § upptagna expeditionstariften.

8 §•

Generalpoststyrelsen har i skrivelse anfört, att styrelsen ansåge önsk- t^^re”’n

värt, att förklarande tillägg gjordes till 2 stycket under rubriken aktie- delsbevis

brev i 8 §, varvid styrelsen yttrat: Enligt nämnda stadgande vore aktie- eller delakbrev,

som utan erläggande av betalning utfärdades i utbyte mot aktie- i inländska

brev i samma bolag, fritt från stämpel, därest det nya aktiebrevet skulle b°l"9 sflmt

ersätta flera äldre brev och det nya aktiebrevet utfärdades å belopp icke som9utfäröverstigande

äldre brevens sammanlagda belopp. En motsvarande bestäm- <latrsi^fr i

melse saknades emellertid för de fall, att, såsom ofta inträffade, flera nva

aktiebrev utfärdades i utbyte mot ett eller flera äldre brev och å belopp,

Expedition;

stämpel i

stället för

opaginerad Kontrollera mot PDF

24*

Kv.ngl. Maj:ts proposition nr 232.

tillhopa icke överstigande det eller de äldre brevens sammanlagda belopp.

Det syntes jämväl böra stadgas att, därest aktiebrev utfärdades i utbyte

mot aktiebrev i samma bolag men å belopp överstigande det, varå det

utbytta aktiebrevet lytt, det nya aktiebrevet skulle förses med stämpel allenast

för tilläggsbeloppet, detta i överensstämmelse med ett regeringsrättens

prejudikat i dylikt fall, däri regeringsrätten till stöd för sitt beslut åbero3

pat grunderna för ovanberörda stadgande.

På grund av vad sålunda anförts, föreslå de sakkunniga, att sådan

ändring vidtages beträffande lydelsen av nuvarande stadgande i 2 stycket

under rubriken »aktiebrev» i 8 §, att de u1 talade önskemålen vinnas; och

hava de sakkunnige lämnat förslag till dylik ändrad lydelse.

Då samma skäl föreligga till ändringar i motsvarande stadganden

under nuvarande rubrikerna »lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis»

samt »obligation» i 8 §, hava de sakkunniga beträffande dessa stadganden

föreslagit liknande ändringar.

1 enlighet med generalpoststyrelsens samtidigt gjorda hemställan

hava till förtydigande av tredje styckena under nuvarande rubrikerna

»aktiebrev» och »ottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis» i 8 § mellan

orden »skall» och »förses» inskjutits orden »av bolaget».

Aktiebrev,

lottbrev,

andelsbevis

eller delaktighetsbevis

i utländska

företag samt

obligationer,

som utfärdats

i

utlandet.

Sedan Kungl. Maj:t i proposition (nr 230) av den 12 mars 1918

förelagt riksdagen förslag till stämpelbeskattning av utländska aktiebrev

m. m. i jämförliga delar i huvudsaklig överensstämmelse med befintliga

stadganden om motsvarande svenska värdepapper, har riksdagen i skrivelse

den 21 juni 1918 (nr 471) framställt vissa erinringar mot nådiga propositionen.

Till en början har riksdagen funnet det tvivelaktigt, huruvida med

avseende på omfattningen av förslagets bestämmelser, den utformning,

som givits åt dessa till överensstämmelse med vad, som^gällde angående

motsvarande svenska värdepapper, vore ändamålsenlig. A ena sidan läte

nämligen tänka sig, att dylika bestämmelser angående utländska värdepapper

till väsentlig del bleve otilläinpliga av den anledning, att vissa slag av

utländska värdepapper, motsvarande sådana, som här i landet belädes med

ejnissionsstämpel, icke eller endast i undantagsfall komme att hit införas.

Å andra sidan vore att befara, att de föreslagna bestämmelserna komme

att lämna utanför sin räckvidd skatteobjekt, vilka borde indragas under

beskattningen i fråga, då i utlandet även andra slag av värdepapper än

sådana, för vilka hos oss erlades emissionsstämpel, torde i omsättningen

spela en avsevärd roll.

Dessa invändningar emot anmärkta förslagets omfattning synas också

opaginerad Kontrollera mot PDF

25*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de sakkunniga av betydelse, i vad de avse det befarade förhållandet att

skatteobjekt, vilka borde indragas under beskattningen i fråga, komme att

därifrån uteslutas. Föremål för omsättning äro nämligen i utlandet åtskilliga

slag av andelsbevis i bolag och andra ekonomiska företag, vilka

icke enligt samma förslag skulle drabbas av införselstämpeln. Såsom exempel

på sådana andelsbevis hava för de sakkunniga särskilt framhållits partsbevis

i partrederier i Norge, delaktighetsbevis i bergverk (Kuxe) och kolonialsällskap

i Tyskland samt för England s. k. share certifieates, varmed

avses andelsbevis ej endast i aktiebolag utan jämväl i andra bolag och

sammanslutningar för ekonomisk verksamhet. Till en del av dessa andelsbevis

finnes icke direkt motsvarighet här i riket. Detta torde bero därpå,

att aktiebolagsformen härstädes vunnit särskilt stor användning, eller ock på

säregna förhållanden i respektive länder. Då med hänsyn till den mångfald

av bolags- och föreningsformer, som förefinnes i utlandet, något uppräknande

av de olika slag av utländska värdepapper som böra stämpelbeläggas

icke gärna kan ifrågakomma, och detaljerade bestämmelser i sådant

avseende för övrigt skulle medföra svårigheter i praktiken, då det gällde

att avgöra, till vilket slag av värdepapper ett infört sådant vore att hänföra,

hava de sakkunniga menat, att det enda fullt ändamålsenliga sättet

att undgå ovanberörda av riksdagen framhållna olägenhet vore, att man

införde stadganden av så generell art, att därunder komme att inbegripas

alla utländska värdepapper, som utgjorde bevis om delaktighet i utländska

sammanslutningar eller företag av ekonomisk natur. Genom ett dylikt

stadgande komme visserligen stämpelplikten att omfatta även andelsbevis

i sammanslutningar, motsvarande våra ekonomiska föreningar, där sådana

bevis i utlandet utfärdas. Men som dylika utländska andelsbevis, om de

överhuvudtaget införas hit till landet, alltid måste tänkas här förekomma

i ett försvinnande litet antal, hava de sakkunniga ansett nämnda

omständighet sakna praktisk betydelse, och hava de därför också under

rubriken andelsbevis i 8 § stämpelförordningen föreslagit en bestämmelse

av innehåll, att alla andelsbevis i utländska företag av ekonomisk art

skola stämpelbeläggas. Vad åter angår interimsbevis i utländska företag,

vilka bevis för övrigt få antagas endast i sällsynta undantagsfall förekomma

i riket, hava de sakkunniga ej funnit skäl att stadga stämpelplikt för dem,

utan ansett tillräckligt, om de värdepapper, mot vilka de till sist utbytas,

bliva stämpelbelagda.

Riksdagen har vidare framställt erinringar mot förslaget rörande

tidpunkten och sättet för stämpelbeläggningen. I förra hänseendet framhåller

riksdagen, att det nog vore principiellt riktigt att låta stämpelplikten

för de utländska värdepapperen inträda redan i och med deras infö
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. I saml. 198 käft. (AV 232.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

rande i riket, men anser dock i likhet med vederbörande departementschef

att en sådan anordning av praktiska skäl svårligen låter sig genomföra.

Riksdagen har emellertid påpekat, att stämpelbeläggningen av de utländska

värdepapperen borde ske ej blott, såsom i den kungl. propositionen föreslagits,

innan desamma första gången, efter det de till riket inkommit,

härstädes belånades, försåldes eller eljest överlätes, utan även, därest stämpelbeläggningen

ej förut ägt rum, när de ärvdes eller erhölles i testamente.

Beträffande själva sättet för stämpelbeläggningens verkställande framhåller

riksdagen, att det i 27 § första stycket av stämpelförordningen föreskrivna

förfarandet skulle, då det gäller utländska värdepapper, vilka få antagas

hit inkomma endast i smärre poster eller som enstaka exemplar, för den

enskilde medföra onödig omgång och olägenhet i övrigt utan att för det

allmänna medföra motsvarande fördel, varför stämpel beläggningen av de

utländska värdepapperen borde kunna anförtros åt innehavaren.

Slutligen har riksdagen dragit i tvivelsmål, huruvida det kan anses

principiellt riktigt att, såsom den Kungl. propositionen föreslagit, med införande

av stämpel, motsvarande emissionsstämpel, stadga frihet från överlåtelse-

eller fondstämpel vid sådan överlåtelse, före vilken handlingen

skulle förses med den föreslagna nya stämpeln. Fastän den obligatoriska

stämpelbeläggningen av den utländska värdehandlingen av praktiska skäl

i förslaget uppskötes till dess belåning eller överlåtelse av densamma

ägde rum, vore det dock här i själva verket fråga om ett slags emissionsstämpel

eller införselstämpel, och någon principiell betänklighet emot att

vid samma tillfälle uttaga även övlig fondstämpel iinge därför enligt

riksdagens mening knappast anses förefinnas.

I likhet med riksdagen anse de sakkunniga, att det principiellt riktigaste

vore, om här omhandlade stämpel, vilken ju till sin natur är en

införsel- och ej en omsättningsstämpel, kunde uttagas genast papperen

hit inkorome. Föreskriver man att stämpeln skall utgå vid tillfälle, då

värdepapperen belånas eller byta ägare på grund av rättshandel mellan

levande eller på grund av arv eller testamente, kan för övrigt lätt inträffa,

att stämpelpliktiga utländska värdepapper komma att under långa tider

befinna sig på privata händer här i landet och ändå slutligen utföras, utan

att hava hunnit stämpelbeläggas. Härigenom kommer emellertid ändamålet

med skatten att delvis förfelas, och försvagas dess möjliga verkan att i viss

mån åt det inhemska näringslivet bevara det nationella kapitalet, en synpunkt,

som under nuvarande tider med dess stora internationella kapitalknapphet

törhända bör tillmätas en viss vikt.

På sålunda anförda grunder hava de sakkunniga ansett det högeligen

önskligt, att skattskyldigheten kunde knytas till själva införseln av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

27*

värdepapperen, och hava därför också först tänkt sig bestämmelser i sådan

riktning. Mot stadganden av dylikt innehåll måste man dock alltid hysa

vissa betänkligheter med hänsyn till svårigheten att anordna en nöjaktigt

effektiv kontroll över deras efterlevnad; och svårigheterna måste ju bliva

stora, då vid införandet av värdepapperen dessa ej behöva komma till

synes. I de stora kulturländerna England, Frankrike och Tyskland har

man därför också nöjt sig med att, generellt sett, knyta stämpelplikten

till papperens belåning eller överlåtelse. Av de länder, vilkas stämpelbeskattning

de sakkunniga sökt studera, är Danmark det enda, som föreskrivit

stämpelplikt inom viss kort tid (3 veckor) efter papperens införande

i landet, en föreskrift, vars efterlevnad förövrigt icke underkastats någon

särskild kontroll. Med anledning av förutnämnda svårighet i fråga om

anordnande av effektiv kontroll, hava de sakkunniga emellertid icke velat

föreslå bestämmelser om stämpelpliktens knytande till de utländska värdepapperens

införande i riket, utan hava i stället ansett sig böra i förslaget

upptaga bestämmelser, vilka föreskriva stämpelskyldighet endast i de fall,

då de utländska värdepapperen första gången efter deras införande till

riket göras till föremål för belåning eller överlåtelse eller genom arv eller

testamente övergå till ny ägare. Som vid dylikt ordnande av de utländska

värdepapperens stämpelbeläggning densamma kommer att äga rum utan principiellt

samband med papperens införande till riket, har det synts de sakkunniga

lämpligast att låta fondstämpeln utgå såväl vid överlåtelse, efter vilken

värdepapperen införas hit till landet, som vid de tillfällen, då desamma före första

överlåtelse inom landet skola beläggas med införselstämpel; och hava de

i enlighet härmed föreslagit borttagandet av stjmket e i 3 mom. av 3 §

i K. F. 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift för fondpapper.

I enlighet med vad riksdagen uttalat såsom lämpligast, hava de

sakkunniga för de fall att beloppet, efter vilket stämpel skall beräknas,

enligt lag kan bliva klart utan värdering, föreslagit stadganden av innehåll

att stämpelbeläggningen av de utländska värdepapperen anförtros åt innehavarna.

I de fall åter, där för nyssnämnda belopps bestämmande, såsom

nedan omförmäles, värdering, verkställd av myndighet, befunnits erforderlig,

har föreslagits, att stämpelbeläggningen sker av myndigheten.

Vidkommande därefter frågan, efter vilket belopp stämpeln bör utgå,

möta svårigheter i två hänseenden, nämligen dels rörande frågan till vilket

kapitalbelopp de utländska värdepapperen böra uppskattas i och för stämpelbeläggningen

och dels angående den kurs, efter vilken de utländska valutorna

böra omräknas till svenskt mynt.

I förra hänseendet kan ju beträffande obligationer samt aktier och

andelar, lydande å viss penningsumma, två olika kapitalbelopp ifrågasättas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

28*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nämligen dels det nominella kapitalbelopp, varå värdepapperen lyda, ochdels

papperens marknadsvärde. Som emellertid sistnämnda värde väl i

många fall torde bliva synnerligen svårt att fastställa, hava de sakkunniga

trott sig böra föreskriva parikursen såsom det värde, från vilket man vid

beräknande av stämpelbeloppets storlek bör utgå.

Det förekommer emellertid i utlandet ej sällan, att aktier och andelar

i företag av ekonomisk natur icke lyda å visst belopp utan endast utgöra

bevis om äganderätt till viss kvotdel av företaget. För sådant fall har

det synts de sakkunniga riktigast att föreskriva, att stämpeln beräknas

efter värdebelopp, som av viss myndighet bestämmes med ledning av deklaration,

som vederbörande ägare har att på heder och samvete avgiva.

Beträffande frågan, till vilken myndighet värdebeloppets bestämmande

skulle överlämnas, har det ansetts lämpligt, att sådan värdering kunde

göras ej blott av magistrat i stad utan även av domhavande på landet.

Att sådan befogenhet borde överlämnas jämväl till domhavande på landet,

följer därav, att erläggande av införselstämpel även kunde ifrågakomma

vid arv och testamente och sådan stämpel då borde gäldas senast vid

inregistrering av bouppteckning, däri värdepapperet funnes upptaget.

Vad sedan angår frågan om omräkningskursen må erinras därom,

att riksdagen i sin förut berörda skrivelse ifrågasatt ändamålsenligheten

utav att tillämpa den väl närmast med avseende å växlar tillkomna och

därefter lämpade bestämmelsen i 16 § stämpelförordningen, enär samma

värdepapper på grund av de varierande växelkurserna kunde komma att

vid olika tidpunkter förses med svensk införselstämpel till växlande belopp.

Enligt riksdagens mening kunde det därför ifrågasättas, huruvida ej användandet

av fasta omräkningskurser vid stämpelbeläggning av de utländska

värdepapperen vore att föredraga.

Då det gäller att taga ställning till denna fråga, bör kanske först

omnämnas, att man i Danmark i förevarande fall använder sig av fasta

omräkningskurser, vilka fastställas av Finansministeriet (Lov om Stempelafgift,

den 13:de Maj 1911 § 11 och Bekendtgorelse fra Finansministeriet

av 20 September 1911), samt att man i Tyskland åtminstone för några

år sedan förfor på snarlikt sätt (se Greiff: Reichsstempelgesetz, Berlin

1914 p. 802).

Enligt de sakkunnigas mening skulle den väsentligaste förmånen

med de fasta omräkningskurserna bestå däruti, att man, såsom också i

nyssnämnda danska kungörelse skett, för de vanligast förekommande främmande

myntsorterna kunde avrunda värdena (18 kr. = 1 £ = 25 fr = 20

Rm) och på så vis i någon mån förenkla omräkningen. Förutsättningen

för dylika fasta kurser är emellertid enligt de sakkunnigas mening, att något

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.

29*

så när stabila värdeförhållanden mellan olika länders valutor existera.

Hade detta varit händelsen, skulle de sakkunniga därför ej heller tvekat att

föreslå bestämmelser av innehåll, motsvarande de danska. Lever man åter

under sådana monetära förhållanden som dem, vilka inträtt i och med

senaste stora krig, så att de flesta länder infört fria valutor, vilka befinna

sig i ett ständigt skiftande inbördes värdeförhållande, synes det

de sakkunniga olämpligt att införa fasta omräkningskurser. Några

exempel torde kanske bäst belysa de föga önskvärda konsekvenserna av

den ifrågasatta anordningen under nuvarande förhållanden. Enligt de i

Tyskland 1914 gällande omräkningskurserna skulle en skandinavisk krona

räknas lika med 1,125 M. När man nu emellertid kan få 10 å 20 M för

1 kr., är det lätt att inse, hur orimligt det skulle vara att med nuvarande

värdeförhållanden mellan valutorna räkna med den år 1914 gällande omräkningskursen.

Antag nämligen att en tysk köpte en svensk obligation,

lydande å 1,000 kr. och härför betalade 10,000 M. Enligt 1914 års omräkningskurs

skulle han betala stämpel, beräknad endast för 1,125 M. Lika

litet tilltalande bleve resultatet av användande här i landet av fasta omräkningskurser,

enligt vilka den tyska marken värderades till 90 öre. En

person, som för närvarande köpte en tysk obligation, lydande å 1,000 M.,

och därför gåve c:a 100 kr., skulle härför nödgas erlägga införselstämpel

beräknad efter 900 kr. Naturligen representera de nu anförda exemplen

i viss mån ytterlighetsfall, beroende därpå, att vi förutsatt, att omräkningskurserna

ej förändrats under världskriget, trots den kolossala värdeförskjutningen

mellan valutorna. Men skulle åter omräkningskurserna modifieras

allt efter förändringarna i valutornas inbördes värdeförhållande, skulle de

för varje fall ej kunna förhindra den olägenhet, som riksdagen med de

fasta omräkningskurserna närmast avsett att förebygga. De skulle således

ej kunna förhindra, att aktier i samma bolag och samma slag av obligationer

komme att vid olika tidpunkter förses med svensk införselstämpel

till avsevärt växlande belopp. På anförda grunder få de sakkunniga därför

för det nuvarande avstyrka införandet av fasta omräkningskurser och hava

således ej funnit skäl att föreslå någon ändrad lydelse av 16 § stämpelförordningen.

En ytterligare fråga, som i detta sammanhang måste upptagas till

behandling, är den, i vad mån och under vilka villkor redan erlagd avgift

för införselstämpel må, då de stämpelbelagda utländska värdepapperen reexporteras,

tillgodoräknas vid beläggandet med införselstämpel av andra

dylika papper. Det enda fall, då dylikt tillgodoräknande synts de sakkunniga

böra ifrågakomma, är, då de redan stämpelbelagda papperen av

utgivaren infordras för att utbytas mot aktier eller andelsbevis i samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

30*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

företag. För sådana fall hava emellertid de sakkunniga föreslagit bestämmelser

i nära analogi med motsvarande danska föreskrifter (se eu Bekendtgorelse

fra Finansministeriet af 20 September 1911. — Lov-Tid. A.

Nr, 207). För att komma i åtnjutande av nu omförmälda förmån fordras

enligt förslaget, att värdepapperens ägare eller hans ombud till överståthållareämbetet

eller K. B. under anhållan om stämplarnas annulering ingiver

papperen i original och en skriftlig av honom undertecknad uppgift

å deras slag och antal samt det belopp eller den kvotdel i företaget, varå

de lyda. Den anmodade myndigheten annulerar därefter införselstämplarne

med en för sådant ändamål särskilt inrättad tryckstämpel och utfärdar ett

till ägaren ställt bevis härom och om förteckningens riktighet. Därest

ägaren sedan inom ett år från utfärdandet av nämnda bevis med återställande

av detsamma för myndigheten företer nya aktiebrev, lottbrev eller

andelsbevis i företaget, vart för sig eller sammanlagda till belopp eller kvotdelar

motsvarande de i förteckningen upptagna, äger stämpelfrihet rum för

de nya värdepapperen; och skall genom myndighetens försorg å de nya värdepapperen

anteckning göras om orsaken till stämpelfriheten. Liknande bestämmelser

„hava föreslagits rörande reexporterandet av utländska obligationer.

Återstår så slutligen frågan om övergångsbestämmelserna. Som det

icke torde böra ifrågasättas att giva retroaktiv verkan åt stämpelbeskattningen

av aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländska

företag, hava de sakkunniga i sitt förslag föreskrivit, att sådana papper,

om de före viss dag omkring tre månader från den dag, förordningen trätt

i kraft, hos magistrat i stad uppvisats samt av magistraten försetts med

påteckning om dagen för uppvisandet, i allo skola betraktas och behandlas

som om de varit vederbörligen stämpelbelagda. Ovan refererade föreskrifter

avvika i sak från de övergångsbestämmelser, som lämnades 1917

vid förhöjning av stämpelavgiften för utländska obligationer endast såtillvida

som de sakkunniga för undvikande av en mot dessa övergångsbestämmelser

riktad kritik, föreskrivit en jämförelsevis lång tid från lagens

ikraftträdande, inom vilken papperen skola uppvisas för magistrat. Liksom

förut skett beträffande utländska obligationer, har nu i förslaget om utländska

aktiebrev in. in. föreskrivits, att magistrat har att kostnadsfritt

meddela sådana påteckningar som nämnts.

Genom införande i förslaget av bestämmelse, att utländska värdepapper

och bland dessa obligationer skola, om de ej förut försetts med

införselstämpel eller på grund av magistrats påteckning äro därifrån fria,

beläggas med stämpel före inregistering vid domstol av bouppteckning,

däri de finnas upptagna, har beträffande de redan enligt lag stämpelpliktiga

utländska obligationerna angivits förut ej upptagna tillfällen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

31*

deras framträdande, vilka föranleda stämpelbeläggning. Det skulle kunna

ifrågasättas, huruvida icke de obligationer, som införts före den föreslagna

förordningens ikraftträdande och icke äro helt och hållet fria

från stämpel på grund därav, att de enligt magistrats påteckning inkommit

till landet före den 1 januari 1895, borde fortfarande stämpelbeläggas

allenast före belåning, försäljning eller annan överlåtelse. Då emellertid

skyldighet att förse utländska obligationer med införselstämpel redan förut

funnits, fastän den av praktiska skäl knutits till vissa tillfällen, då obligationerna

efter införseln framträtt eller kunnat konstateras, hava de sakkunniga

ansett sig i ifråga om de utländska obligationerna kunna underlåta

att föreslå övergångsbestämmelser med anledning av det föreslagna

tillägget, varigenom till de redan upptagna tillfällena för dylikt framträdande

fogats ännu ett slag av sådana. Härigenom vinnes i stadgandena

om införselstämpel å utländska obligationer och dessa stadgandens

tillämpning en betydligt större enkelhet än om övergångsbestämmelser för

ifrågakomna fall skulle meddelas.

Rubriken depositionsräkning i § 8 stämpelförordningen har i sin

nuvarande avfattning varit föremål för olika tolkningar. A ena sidan har

man menat, att densamma stadgar, att så snart insättare genom någon

handling delgives, att honom tillgodogjorts ränta, eller erkänt, att han

mottagit sådan, skall stämpeln läggas å denna handling och endast för det

fall, att dylik handling ej växlas mellan insättaren och kreditinrättningen

eller bankiren, skall stämpeln läggas å de räkenskaper, vari räntebeloppet

gottskrivits insättaren. Enligt den andra åsikten skulle det åter stå kreditinrättningen

eller bankiren fritt att stämpelbelägga antingen den handling,

som växlats med insättaren eller den anteckning i räkenskaperna, varigenom

räntebeloppet gottskrivits. I enlighet med denna senare tolkning förforo

också t. ex. Skandinaviska Kredit A.-B. och A.-B. Industribanken under

år 1918. För samtliga stämpelpliktiga räkningar fördes särskilda liggare,

i vilka dag för dag noterades under dagen utbetalda räntor och därå

belöpande stämpelavgifter. För slutsumman av upplupna stämpelbeloppet

anbringades sedan stämplar å respektive liggare vid kontorstidens slut varje

dag. Vid kvartals-, halvårs- och årsskiften uppfördes likaledes å liggare

samtliga räntor, som då skulle gottgöras respektive räkningar, och däremot

svarande stämpelbelopp. För slutsumman av stämpelbeloppen anbringades

därvid å liggarna motsvarande stämplar. Genom nu beskrivna förfarande

befriades ovannämnda bankinrättningar från besväret med att under

löpande expeditionstid förse de mellan banken och kunderna växlade beskeden,

respektive kvittona med stämplar utan att dock behöva tillgripa

Depositionsräkning,

kapitalräkning

m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förvärv av

fast egendom.

eller

fartyg

{pråm)

genom skifta

vid upplösning

av

aktiebolag,

handelsbolag

eller

förening.

den i 54 § anvisade utvägen. Att detta förfarande skulle överenstämma

med vad stadgandet åsyftat, torde med skäl kunna ifrågasättas, även om

det ej kan sägas vara helt oförenligt med lagens ordalydelse. De båda

nämnda bankerna hava nu visserligen övergivit anmärkta förfarandet, då

dess laglighet dragits i tvivel, men som detsamma för bankerna vore

bekvämt, har från sådant håll ifrågasatts, om det ej kunde uttryckligen

och otvetydligt lagfästas.

Enligt de sakkunnigas mening resa sig häremot emellertid starka

betänkligheter. Allmänhetens kontroll i de fall, då stämpeln skulle läggas

å den utväxlade handlingen, faller ju vid sådant förfarande helt och

hållet bort, och i dess ställe sättes ingen kontroll från myndigheternas

sida, motsvarande den, vilken avses i 54 § stämpelförordningen. För att

ovan beskrivna förfarande skulle kunna tillåtas, borde det därför enligt

de sakkunnigas mening kompletteras med ett stadgande av innehåll, att

den, som ville begagna sig av detsamma, jämväl måste underkasta sig

kontroll av sådant allmänt ombud, som omförmäles i 54 §. Måste ändå

kontrollvägen med allmänt ombud anlitas, torde det emellertid för en

bankinrättning ställa sig ungefär lika bekvämt att föra ett särskilt stämpelkonto

och inbetala stämpelavgiften direkt, d. v. s. använda sig av det i

54 § anvisade sättet, som att på ovan beskrivet vis förse de förut omnämnda

liggarna med stämplar. Vid sådant förhållande finna därför de

sakkunniga intet skäl föreligga att tillstyrka, att ovan ifrågasatta sätt för

stämpelbeläggning av här behandlade räkningar under någon form lagfästes;

och hava de i enlighet härmed nöjt sig med att omredigera gällande

stadganden på sådant sätt, att tvekan ej längre bör kunna råda angående

dess tolkning.

I skrivelse den 3 maj 1917 till expeditionschefen i finansdepartementet

har advokatfiskal i Svea hovrätt fäst uppmärksamheten på två

särskilda rättsfall rörande återbekommande av stämpelavgift, för den hän.

didse utgången av desamma kunde anses böra föranleda ändring i gällande

stämpelförordning. I båda fallen hade vederbörande underrätter belagt

vid rätten för lagfart företedd handling om skifte av bolags fasta egendom

med stämpel efter enahanda grund, som är stadgad beträffande lagfart å

köp av fast egendom, men i bägge fallen hade efter ansökningar om återfående

av stämpelavgiften sökandena härtill berättigats, enär de till grund

för lagfartsansökningarna åberopade handlingar icke innefattade fång, därför

stämpelsskyldighet funnes föreskriven. I det ena fallet, vilket avsåg

skifte av ett aktiebolags i likvidation behållna tillgångar, som tilldelades

annat aktiebolag såsom ägare av samtliga aktierna, avgjordes frågan av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 38*

Kungl. Maj:t i utslag den 26 februari 1917, varigenom icke gjordes ändring

i Svea hovrätts förut meddelade beslut. I det andra fallet, som rörde

sig om skifte av ett upplöst handelsbolags tillgångar mellan dess delägare,

meddelade Svea hovrätt utslag deri 26 januari 1917, emot vilken talan

icke fått följas.

Statskontoret, vars utlåtande i anledning av skrivelsen infordrats,

har yttrat följande: Uti 1 § i förordningen angående lagfart å fång till

fast egendom den 16 juni 1875 stadgades, att var som genom köp, byte,

gåva, testamente, arv, giftorätt, skattelösen av kronojord eller annorledes

med äganderätt åtkomme fast egendom, skulle söka lagfart å fånget. Förutom

de sålunda uppräknade särskilda slagen av åtkomst av fast egendom

angåves i 1 kap. 1 § jordabalken såsom laga fång skifte, om lagligen

skift är. Av de laga fången upptoges emellertid i stämpelförordningen

endast byte, gåva, köp, skattelösen av kronojord och testamente såsom

sådana, där avhandlingen skulle vid lagfarts sökande förses med stämpel.

Att giftorätt och skifte icke droge lagfartsstämpel hade sin givna förklaringsgrund

däri, att, medan ifrågavarande stämpel vore avsedd att utgöra

en beskattning av den värdeomsättning, som läge i övergången av

äganderätten från en person till annan, vid de två sistnämnda fången

någon sådan övergång i egentlig mening icke ägde rum. Vad särskilt

beträffar skifte av ett bolags tillgångar, innebure nämligen detta, ur nu

ifrågavarande synpunkt sett, endast att den kvotdel i bolagets samfällda

egendom, som varje bolagsman i förhållande till sin andel i bolaget förut

ägt, genom skifte utbrötes ur samfälligheten och bestämdes att avse viss

individuellt angiven egendom. Någon ny äganderätt hade således icke

härigenom uppstått. Enahanda vore förhållandet med giftorätt. Vid arv

förelåge visserligen en värdeomsättning i egentlig mening, men då denna

■omsättning beskattades genom arvskatten, hade lagfartsstämpel icke ansetts

böra utgå. Då sålunda friheten från lagfartsstämpel vid skifte stode i

full överensstämmelse med grunderna för vårt stämpelbeskattningsväsen,

hemställde statskontoret, att advokatfiskalens ifrågavarande skrivelse icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Från ett senare eller den 28 januari 1919 meddelat Svea hovrätts

utslag rörande återbekommande av stämpelavgift, mot vilket utslag talan

icke fått fullföljas, hava de sakkunniga inhämtat, att ett handelsbolags

tillgångar och skulder, i vilka förstnämnda ingått fast egendom, övertagits

av ett under bildning varande aktiebolag, mot det att handelsbolaget i

enlighet med vad i aktiebolagets stiftelseurkund angivits, skulle äga teckna

visst antal aktier i aktiebolaget, att då aktiebolaget vid vederbörande

underrätt sökte lagfart å den fasta egendomen på grund av vid rätten

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 käft. (Nr 232.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34*

Kung!. Maj ds proposition nr 232.

företedd handling rörande övertagande av handelsbolagets tillgångar och

skulder, rätten belagt handlingen med stämpel efter reglerna för köp av

fast egendom, och att efter det aktiebolaget till hovrätten ingivit ansökan

om återbekommande av det erlagda stämpelbeloppet, hovrätten bifallit

denna ansökan, enär aktiebolaget blivit ägare av den fasta egendomen,

därigenom att i sammanhang med bolagets bildande en av stiftarna järn Sikt

därom i stiftelseurkunden intaget förbehåll tillskjutit fastigheten för av

honom tecknade aktier, samt stämpelskyldighet icke funnes föreskriven i

fråga om dylikt fång.

I utlåtande den 10 mars 1917, i sammanhang med yttrande över då

föreslagen ändring i stämpelförordningen, varigenom skattebeloppet vid

avhandlingar om byte eller köp av fartyg sattes i beroende av fartygs

värde i stället för tontal, har kommerskollegium anmärkt, att den Härda re

behandling i skattehänseende, varav en kapitalplacering i fartygsvärde

drabbades, när den skedde i form av köp av lott i fartyg, än då förvärvet

avsåge aktie i rederiaktiebolag, framstode såsom icke alldeles betingad

av någon mera saklig skillnad mellan de båda transaktionerna, samt

att missförhållandet framträdde skarpast, då fartyg från ett aktiebolag

förvärvades genom köp av bolagets hela aktiestock, och bolaget i sammanhang

därmed upplöstes, då äganderätten även formellt överflyttades genom

bolagsskifte, vilket fång icke vore underkastat stämpelskatt.

I ett utlåtande av den 20 januari 1919 rörande ändringar i stämpelförordningen

har kommerskollegium yttrat, att den i dess ovanberörda

utlåtande gjorda anmärkningen om den i viss mån hårdare behandlingen

i angivet skattehänseende av kapitalplacering i fartygsvärden, då den skedde

genom direkt köp av fartyg än då den skedde medelbart genom förvärv

av aktie i fartygsägande aktiebolag, väl till en viss grad förlorat i giltighet

genom sedermera vidtagen förhöjning av fondstämpeln, men dock

fortfarande ej alldeles saknade fog. Förhållandet syntes kollegium särskilt

böra uppmärksammas med hänsyn till de nog så ofta förekommande överflyttningar

av fartygsvärden,''som förmedlades genom köp av étt fartygsägande

bolags aktiestock, då äganderätten till bolagets egendom Överginge

till köparen först indirekt och efter bolagsskifte även direkt. Då aktievärdet

givetvis icke vöre Uttryck för värdet av den egendom, som överflyttades,

kunde det därför i förekommande fall ställa sig fördelaktigare i

stämpelskattehänseende att förskaffa sig egendom på dylikt vis genom aktieköp

än genom köp av egendomen själv. Ett konkret exempel Ange klargöra

detta. Man antoge, att ett bolag med ett aktiekapital av 500,000

kronor och med lånade medel till motsvarande belopp och vars tillgångar

utgjordes av ett fartyg, värt 1,000,000 kronor, ville avyttra sin egendom,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts proposition nr 232.

35*

och att det stode vederbörande spekulant Öppet att välja mellan ett köp

av, aktiestocken och själ va fartyget. Köptes fartyget, borde — under angivna

förutsättningar och antaget, att tillgångar och skulder i övrigt balanserade

jämnt — köpeskillingen bliva dubbelt så stor som ett köp av

aktierna skulle betinga och stämpelaygifterna i förra fallet mer än tre

gånger större än motsvarande fondstämpel i senare fallet. Såge man till

själva innebörden av de ifrågavarande affärstransaktionerna, torde man

hava rätt antaga, att det olika resultat i berörda hänseende, vartill gällande

stämpelföreskrifter föranledde, vore betingad mera av formella än sakliga

grunder. 1 betraktande härav och då den utväg att undgå en högre

stämpelskatt, som sålunda kunde erbjuda sig, kunde medföra, att staten

ginge i mistning av måhända icke så oansenliga belopp, ville det synas

kollegium vara förtjänt att tagas i övervägande, om icke det anmärkta

missförhållandet borde sökas få avhjälpt medelst i sådant avseende meddelade

lämpliga bestämmelser. Med erfarenhet av de i all synnerhet under

senare åren talrika bolagssammanslagningar med tv åtföljande överflyttningar

genom bolagsskifte av ofta nog synnerligen ansenliga fartygsvärden

(respektive fastighetsvärden), torde i sådant avseende kunna ifrågasättas,

om icke förvärv genom bolagsskifte av sådan egendom, beträffande vilken

v id köp eller byte skulle utgöras, stämpelskatt, borde åtminstone i fall, då

egendomen tillskiftades aktiebolag, därvid väl i allmänhet ett aktieköp i

antytt syfte läge bakom, uttagas stämpelavgift såsom för köp, eventuellt

med rätt för vederbörande stämpelpliktige att därvid få åtnjuta avdrag för

vad som visades vara erlagt i fondstämpel för köp av aktiestocken i det

bolag, vars egendom gått i skifte.

1 enlighet med överrätternas ovan anmärkta beslut anse de sakkunniga

tämligen otvivelaktigt, att fastighets- och fartygsfång genom skifte

vid upplösning av handels- eller aktiebolag enligt gällande lag icke äro

underkastade stämpelavgift. De fall, som äro angivna i de tre prejudikaten

ärp ganska typiska. 1 dem givas exempel på fall, då ett aktiebolags egendom

övertagits av ett annat aktiebolag, då ett handelsbolags egendom uppdelats

mellan delägarna, och då ett handelsbolags egendom övergått till

aktiebolag genom handelsbolagets ombildning till aktiebolag. Till det av

kommerskollegium framhållna exempel, vilket är lika tillämpligt på fång

av fastighet som på fartygsförvärv, vilja de sakkunniga lägga ett. annat

exempel på, fastighetsfång, där stämpelkostnad genom särskilt förfarande

synes, kunna på olämpligt sätt minskas. Några personer besluta bilda

aktiebolag för inköp och förvaltning av en fastighet. För att undgå dep

för aktiebolag vid lagfart å fastighetsfång stadgade högre (dubbla) stämpelavgiften,

bilda de först ett handelsbolag, som inköper och mot erläggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

36*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

av enkel stämpelavgift lagfar fastigheten, samt låta därefter det sedan

bildade aktiebolaget övertaga handelsbolagets tillgångar och skulder, varpå

handelsbolaget upplöses och fastigheten jämte övriga tillgångar tilldelas aktiebolaget,

som vid lagfart å detta fastighetsfång icke är skyldigt betala stämpel.

Av ovan åberopade förekomna fall och angivna exempel synes enligt

de sakkunnigas mening framgå önskvärdheten av en ändring i gällande

bestämmelser. De sakkunniga hava med anledning härav funnit skäl föreslå,

att fastighets- och fartygsförvärv, som skett genom skifte vid upplösning

av handels- och aktiebolag, måtte medföra stämpelskyldighet, liksom

fallet är vid förvärv genom köp och byte samt i fråga om fast egendom

jämväl vid gåva och testamente. Då vad nu föreslagits synes höra gälla

även fastighets- och fartygsfång genom upplösning av förening, som lagligen

kan förvärva rättigheter och ikläda sig förbindelser, hava de sakkunniga hemställt,

att ifrågasatta förändringen måtte gälla jämväl dessa sistnämnda fång.

I det ovan anmärkta, av Svea hovrätt den 28 januari 1919 avgjorda

rättsfall har vid upplösning av handelsbolag detta tillhörig fast egendom

tillskjutits för tecknade aktier i under bildning varande aktiebolag.

Sådant tillskjutande av fast egendom mot tecknade aktier vid aktiebolags

bildning kan emellertid förekomma även vid andra tillfällen, än då bolag

eller förening upplöses. Som dylikt fång synes de sakkunniga falla under

befintliga bestämmelser om byte av fast egendom, har ej ansetts erforderligt

upptaga detsamma såsom stämpelpliktigt under särskild rubrik.

Sista stycket av rubriken kvittens i 8 § har för konformitetens skull

omredigerats till överensstämmelse med motsvarande andra stycke under

rubriken inkassering av penningar.

Enligt rubriken »köp av fast egendom» i 8 § utgör i regeln stämpeln

å avhandling om köp av fast egendom en krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde. Om köparen är svensk medborgare, som

icke under nästföregående året taxerats enligt förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 1,800 kronor, skall

emellertid köpeavhandlingen, där egendomens värde icke överstiger 5,000

kronor, förses med stämpel av allenast 60 öre för varje fulla 100 kronor av

egendomens värde, samt om värdet överstiger 5,000 kronor men icke 8,000

kronor med stämpel av 80 öre för värjo fulla 100 kronor av egendomens värde.

Advokatfiskalen i Svea hovrätt har anmärkt, dels att föreskrift saknas

för det fall, att köparne äro två eller flera och någon eller några av

dem (ej alla) äro taxerade enligt sagda förordning för belopp, understigande

1,800 kronor, och dels att ej heller finnes föreskrift, huru, därest

en köpare är död, då lagfart sökes, det skall förfaras för den händelse så

opaginerad Kontrollera mot PDF

37*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

lång tid förflutit mellan dödsfallet och lagfartsansökningen, att den avlidne

ej är taxerad för det närmast lagfartsansökningen föregående året.

Enligt vad en av de sakkunnige uttalat såsom grundande sig på hans

egen erfarenhet såsom domare och på vad han hört uttalas även av andra

domare, har stadgandet, varigenom vid lägre köpeskillingar för angivna

fall införts lägre stämpelskatt, fått mycken liten betydelse och verkan i

praktiken. I allmänhet företes vid lagfarts sökande icke debetsedel eller

bevis rörande köparens taxerade inkomst, utan betalas den högre skatten.

Vid förfrågningar av domaren i dylika fall till sökanden, om det önskas,

att domaren skall låta införskaffa taxeringsbevis om inkomsten, har brukat

erhållas till svar, att det ej önskas, utan att den sökande hellre betalar

den högre stämpeln. Skulle det genom föreskrift göras obligatoriskt,

att domaren vid dessa köp med lägre köpeskilling skulle under expeditionstiden

införskaffa taxeringsbevis enligt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt, skulle det för fall, då köparne äro taxerade till högre

belopp, bliva en onödig utgift och i andra fall, då det gäller särskilt

små fastigheter, medföra större kostnader än skillnaden mellan de olika

stämpelskatterna. Uti kostnaden för taxeringsbevis ingår ej blott lösen

och stämpel därför utan även utgift för anskaffning såsom porto och kominissionärsarvoden.

Ibland kan det för övrigt för domaren vara svårt att

få tillförlitlig uppgift om köparens mantalsskrivningsort.

Det må ej förnekas, att ifrågakomna stadgande kan synas ofullständigt

uti de av advokatfiskal^! i Svea hovrätt anmärkta avseenden.

Skulle uti det först upptagna av dessa till stadgandet göras tillägg, kunde

ju förefalla naturligast, att tillägget finge ungefär följande lydelse: »Äro

köparne flere, skall efter nu angivna grunder stämpel utgå för vars och ens

andel, varvid andelarne, där annorlunda ej bestämts i avhandlingen, beräknas

efter köparnes huvudtal». Genom ett sådant tillägg fullföljde man

den till grund för stadgandet liggande tankegången att göra stämpelns

storlek beroende på köparens skatteförmåga. En inskränkning finge man

dock kanske göra i det föreslagna tillägget, nämligen därutinnan, att

två makar, åtminstone sådana, som ej vunnit boskillnad, finge räknas såsom

en köpare. Som för närvarande torde vara praxis, att, om den sålda

egendomens värde överstiger åttatusen kronor, avseende ej fästes därvid,

att det till äventyrs finnas flera köpare, skulle genom det föreslagna tilllägget

göras ändring i rådande praxis och inflytande lagfartsstämpelskatt

i någon mån minskas. Dessutom förekomma på landet fall, då det icke

synes önskligt eller lämpligt, att stämpeln beräknas å köpeskilling såsom

uppdelad på flera. Härvid syftas på de ofta förekommande tillfällen, då

fastighet säljes till eu man och hans tilltänkta hustru, varigenom denna se
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nare får del i fastigheten. Den blivande hustrun i nu nämnda fall torde

i allmänhet ej vara taxerad till särskild inkomst.

Uti det andra av förenämnda advokatfiskal anmärkta hänseendet

skulle man, därest man fullföljde principen att göra lagfartsstämpelns storlek

i vissa fall beroende av den betalandes skatteförmåga, komma därhän

att, även om bevis rörande avliden köpares taxerade inkomst kunde erhållas

för det år, som närmast föregår lagfartsansökningen, stämpeln borde

beräknas å köpeskillingen, tänkt uppdelad å sterbhusdelägarne. Detta torde

emellertid vara ännu mindre lämpligt än då fråga är om köpeavhandlingar,

som upptaga flera köpare. Besväret för anskaffande av upplysningar

om sterbhusdelägarne och deras taxerade inkomst bleve större. Dessutom

förekomma ofta förändringar i arvslotterna genom testamentsbestämmelser.

Då hänsyn tages såväl till den ringa betydelse, stadgandet om lägre

stämpel för vissa fall vid köpeavhandlingar med smärre köpeskillingar,

enligt vad ovan anförts, torde få anses hava fått i praktiken, som ock därtill,

att stadgandet kan anses ofullständigt, men att ett utvecklande uti anmärkta

hänseenden av den princip, som ligger till grund för stadgandet,

såsom ovan framhållits, skulle medföra ej önskvärda konsekvenser och

ökade olägenheter, få vi tillstyrka, att 3:dje stycket under rubriken köp av

fast egendom i 8 § helt och hållet borttages. Skulle denna hemställan

ej vinna bifall, få vi beträffande de av advokatfiskal i Svea hovrätt framställda

anmärkningar föreslå, att några tillägg till ifrågakomna stadgande

ej göras. Vi få därvid åberopa vad ovan påpekats i dessa avseenden ävensom

framhålla, att bestämmelser av förevarande art ej böra göras alltför

detaljerade. Det innebär stora svårigheter att få sådana bestämmelser uttömmande,

och ofta visar det sig, att svårigheterna lösas bäst i praktiken.

Köp och Stämpelskattebeloppen vid köp och byte av fartyg äro numera satta

bfyg {pråm), i beroende av fartygs värde. I frågan huruvida värdeberäkningsprincipen

lämpligen kunde utsträckas att bliva avgörande även för bestämmandet av

gränsen för skattens tillämplighetsområde har kommerskollegium i yttrande

den 10 mars 1917 anfört följande:

Den i detta hänseende efter fartygs storlek fixerade begränsningen

för skatteplikten att avse endast avtal om fartyg av minst 40 tons bruttodräktighet

föranledde till det missförhållandet, att från skatteplikt utesfotes

avtal om fartyg, som med hänsyn till värdet vore ur skattesvnpunkt

av törhända vida större betydelse än en stor del fartyg, som folie inom

skattegränsen. En omläggning i detta hänseende skulle visserligen bliva

förenad med åtskilliga olägenheter vid tillämpningen, särskilt därigenom

att en sådan gräns måste bliva till en viss grad flytande, men det torde i

opaginerad Kontrollera mot PDF

39*

Kung!. Maj:ts proposition nr 232.

allt fall kunna ifrågasättas, om dessa olägenheter icke skulle mer än väl

uppvägas av fördelarna. I varje fall skulle på detta sätt bättre fyllas

kravet på en rättvis beskattning. Det kunde för övrigt erinras, hurusom

redan förut i skattelagstiftningen såsom t. ex. om gåvoskatten och inkomstskatten

enskildes skatte- och deklarationsplikt satts i beroende av skatteobjekts

värde. Skulle nu antydda synpunkter vinna avseende, syntes skattegränsen

lämpligen böra sättas till ett visst icke alltför lågt värde, exempelvis

3,000 kronor, som vore skattegränsen i fråga om gåva.

Vad av kommerskollegium anförts hava de sakkunniga funnit värt

allt beaktande samt instämma uti kollega mening om lämpligheten av värdegräns.

De sakkunniga hava införskaffat en del uppgifter om pris på

fiskefartyg och lustfartyg. Med hänsyn till vad härvid inhämtats och den

förändring, penningevärdet under senaste åren undergått, hava de sakkunniga

ansett sig böra föreslå en värdegräns av 6,000 kronor. För att söka

i någon mån minska den med värdegräns förenade olägenheten, att gränsen

vid tillämpningen blir i viss mån svävande, hava de sakkunniga funnit

sig tillika böra föreslå, att fartygen alternativt skola hålla minst ett visst

bruttoton tal. Härvid hava de sakkunniga bestämt sig för 20 bruttoton

såsom minimum. Åtminstone beträffande en del fartyg torde införande av

en alternativ minimitontalsgräns medföra lättnad för åklagare och andra

att bedöma, huruvida fartyg är underkastat stämpelplikt. Av de föreslagna

ändringarna följa ändringar i 34 § 2 mom. och 47 § 6 mom.

Kommerskollegium har framhållit önskvärdheten av, att medgivande

av stämpelfrihet lämnades för de tall, då å svenskt varv nybyggt fartyg

förvärvades direkt från varvsägaren, utan att förvärvet skedde genom beställning,

för vilken händelse fånget redan vore fritt från stämpel. Då ju

varv kan nödgas bygga fartyg utan beställning och det synes riktigt att

för sådana fall med beställning jämnställa köp, som skett direkt från fartygshyggaren,

hava de sakkunniga föreslagit ett stadgande i dylikt syfte.

1 skrivelse den 20 januari 1919 fäster kommerskollegium uppmärksamhet

på önskvärdheten ur billighetsskål av lämpliga bestämmelser till

förekommande av dubbel beskattning vid köp av fartyg för ett under bildning

varande rederis eller bolags räkning, och anför kollegium till närmare

motivering härav, att förhållandenas säregna natur beträffande förvärv

av fartyg i allmänhet ej medgåve, att säljaren formellt bibehölle

äganderätten till fartyget, till dess avsett konsortium eller bolag kommit

till stånd, ett förfarande, som däremot vid fastighetsförvärv under liknande

omständigheter plägade anlitas. Vad särskilt rederi anginge, vore det dessutom

att beakta, att, enär dylik sammanslutning ej vore juridisk person,

Upptagandet av medredare måste innefatta särskilda upplåtelser av lotter i

opaginerad Kontrollera mot PDF

40*

Kung}. Maj:ts proposition nr 2-12.

fartyget, vid vilket förhållande dessa överlåtelser under alla omständigheter

komme att medföra stämpelplikt, även om de skedde utan annan ändring

i de villkor, under vilka upplåtarna förvärvat fartyget, än som betingades

av köpets uppdelning på flera delägare.

De sakkunniga, som dela kollega mening om önskvärdheten av att

i ovan berörda hänseenden åstadkomma en lindring i bestämmelserna om

stämpelskyldighet vid överlåtelse av fartyg eller lott däri, hava trott sig

på enklaste vis kunna vinna det åsyftade målet genom ovan vidtagna tilllägg

till 4:de stycket av rubriken köp av fartyg etc. i 8 § stämpelförordningen.

Genom stadgandet att den tid, inom vilken den stämpelfria transporten

får äga rum i de i lagtexten omnämnda undantagsfallen, fastställts

till sex månader från köpeavhandlingens upprättande, torde tillräckligt

rådrum hava lämnats de intresserade parterna för det tilltänkta bolagets

eller rederiets bildande och köpets transporterande på bolaget eller delägare

i det nya rederiet. Och genom bestämmelsen om stämpelfrihetens

utsträckande att på enahanda villkor, som gälla för överlåtelse av helt fartyg,

omfatta jämväl det fall, att endast lott i fartyg överlåtes, när överlåtelsen

sker till redare i nybildat rederi, tro sig de sakkunniga även hava

avlägsnat den av kollegium påpekade obillighet, som kan bliva en följd

därav, att rederi icke är juridisk person, på vilken köpet i dess helhet kan

överlåtas.

I nuvarande stadgande med rubrik »skogsavverkning» i 8 § heter det:

Skogsavverkning: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning

företes, förses med stämpel» etc. Det är de sakkunniga bekant, att vid

domstolarne olika uppfattning råder angående stadgandets tolkning, då det

är fråga om skogsavverkning, som förbehållits vid försäljning av fastighet.

En del domare hava ansett stadgandet tillämpligt även på förbehållen skogsavverkning.

Andra hava ansett inteckning för dylik skogsavverkning stämpelfri

och hava väl därvid menat, att uttrycket avhandling om skogsavverkning

endast kunde avse upplåten och ej bibehållen rätt till avverkning.

Enär det synes skäligt, att jämväl handling rörande förbehållen

skogsavverkning vid ansökning om inteckning förses med stämpel, då stämpeln

i förevarande fall numera torde få betraktas närmast såsom en avgift

för den trygghet, inteckningsmeddelandet innebär, hava de sakkunniga föreslagit

omredigering av stadgandet, varigenom dess tillämplighet på skogsavverkning,

förbehållen vid försäljning, uttryckligen angivits, och anmärkta

tveksamhet i tolkningsavseende sålunda undanröjts.

Till de sakkunniges kännedom har kommit, att fall inträffat, då

växlar, som godkänts av personer, bosatta här i riket, varit i rörelse i ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

41

landet utan att vara belagda med svensk stämpel, vilket förhållande ansetts

vara förtjänt av uppmärksamhet.

Vad som för närvarande finnes stadgat angående stämpelskyldighet

i fråga om dylika växlar, innehålles i mom. b under rubriken växel i

8 §. Detta moment handlar dels om växlar, som utfärdas inom riket

och ställas att å utrikes ort betalas, dels ock om växlar, som utfärdats

utom riket samt här i riket överlåtas eller till godkännande eller betalning

företes. Om de förra heter det, att de skola beläggas med stämpel,

då de utställas, och om de senare, att de skola stämpelbeläggas, innan de

här i riket överlåtas eller till godkännande eller betalning företes. Någon

stämpelskyldighet är således icke för närvarande ålagd den, som godkänner

eller betalar sådan växel. I 47 § 1 mom., där frågan om ansvar för

underlåtenhet att stämpelbelägga växlar behandlas, har föreskrivits ansvar

för den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betalning företer

växel utan att, där växeln skolat förses med stämpel, fullgöra vad honom

i sådant avseende åligger. I fråga om växlar, som utfärdats utom

riket och äro avsedda att godkännas här i landet, inträffar säkerligen ofta,

att den utländske utställaren översänder växeln med posten direkt till den,

som skall godkänna densamma. För dylika fall finnes ingen garanti, att

växeln blir stämpelbelagd före godkännandet eller i sammanhang därmed.

Den, som företer växeln för godkännande, är den utländske utställaren,

och för godkännaren är icke stadgad stämpelskyldighet. Är så växeln

ställd att betalas å utrikes ort, finnes ej heller genom bestämmelserna om

skyldighet att erlägga stämpel, innan växeln till betalning företes, och om

ansvar för försummelse av samma skyldighet någon garanti för att stämpelbeläggning

äger rum. För att vinna större säkerhet, att växel, som utfärdas

i utlandet och godkännes härstädes, verkligen blir försedd med stämpel,

har nu ansetts nödigt, att skyldighet beträffande stämpelbeläggningen

ålägges jämväl den, som godkänner eller betalar sådan växel. I anledning

härav har stadgandet, att dylik växel skall beläggas med stämpel, innan

den här i riket överlåtes eller till godkännande eller betalning företes, i

förslaget ändrats därhän, att stämpelbeläggning av växeln skall ske, innan

den här i riket överlåtes eller varder till godkännande eller betalning företedd

eller godkänd eller betald. Till vad sålunda föreslagits, synes dock

böra läggas en ytterligare bestämmelse, som de sakkunnige ansett böra

tilläggas såsom ett andra stycke till moment b under rubriken växel i

förevarande §. Då det ej lärer vara ovanligt, att, innan utställandet sker,

godkännare å växelblankett tecknar godkännande och översänder handlingen

till den, som skall utställa densamma, så torde, därest någon mera

avsevärd säkerhet skall vinnas, att sådan till utlandet sänd handling blir

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 Käft. (Nr 232.) 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

42*

Skuldebrev,

för vilket

meddelats

inteckning,

som förfallit

eller dödats

Kuvgl. ■ Majds proposition nr 232.

stämpelbelagd, det vara nödvändigt att genom tilläggssta ägande likställa

dylik handling med utställd växel och alltså ålägga god känn aren att stämpelbelägga

densamma, då den godkännes och utsändes. För sålunda tillkommen

växel gäller ju även vad förut sagts om växel, som utställts i

utlandet och hit översänts för godkännande, att den kan vara ställd att

betalas å utrikes ort, och att, om så är förhållandet, någon garanti för

dess stämpelbeläggning ej finnes genom nu befintliga bestämmelser.

Såsom konsekvens av ovan upptagna ändringar föreslås, att bestämmelsen

i 47 § 1 mom. om ansvar för försummelse i fråga om växels

stämpelbeläggning utsträckes att gälla jämväl den, som godkänner eller

betalar växel, som här ovan avses, eller därmed likställd handling.

17 §.

1 17 § stämpelförorrjningen med dess nuvarande lydelse stadgas, att

därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning

eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och där blivit försedd

f med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives, äge med undantag

för de fall, som i 14 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning ej rum.

Det inträffar ej så sällan, att, sedan en för skuldebrev eller annat

fordringsbevis meddelad inteckning förfallit till följd av utebliven förnyelse

eller dödats, det intecknade fordringsbeviset ånyo företes för vinnande av

inteckning. Underlåtenhet att förnya inteckning kan ju antingen bero på

förbiseende eller vara av det intecknade fordringsbevisets innehavare avsedd.

I förra fallet brukar fordringsbeviset ingivas för ny inteckning kort

efter det inteckningen förfallit, och torde fordringsbeviset då i regel hava

varit belånat och sålunda på nytt företes av fordringsägare. I senare fallet

innehaves fordringsbeviset i allmänhet av fastighetsägaren själv. Når fastighetsägaren

sedan åter vill inteckna fastigheten, kan han använda sig av det

gamla intecknade fordringsbeviset, varigenom han undgår ny stämpel. På

samma sätt kan fastighetsägaren använda sig av eu gång intecknade, men

till inteckningsrätten dödade fordringsbevis. När inteckning ånyo sökes för

fordringsbevis med förfallen eller dödad inteckning händer ofta, särskilt

när någon längre tid förflutit efter inteckningens meddelande, att den

nya inteckningen ej kan komma att omfatta hela den förut intecknade

fasta egendomen till följd därav, att delar frånsålts, och att det sålunda

ej längre är en och samma ägare till hela egendomen. Vid sådana tillfällen

torde i allmänhet i praxis ansetts, att man icke kan kräva ny stämpel.

Från advokatfiskalsämbetet i en av rikets hovrätter har upplysts,

att det förekommit, att på grund av förut intecknade skuldebrev sökts

nya inteckningar i »helt eller delvis annan fastighet», och att, enligt se
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knuff l. Maj:ts proposition nr 232.

43*

naste för advokatfiskalsäinbetet kända tolkning i hovrätt i dylikt fall, ny

stämpel icke ansetts böra fordras. I nu angivna rådande förhållanden

hava de sakkunninga ansett en ändring vara av behovet påkallad. Särskilt

synes icke lämpligt, att stämpelfrihet äger rum, då föremålet för senare

inteckningen är i väsentlig mån annat.

Närmast till hands kan synas att föreslå sådan ändring i nuvarande

stadgande, att icke någon som helst frihet från stämpel åtnj utes för

inteckning, som sökes på grund av fordringsbevis, för vilket inteckning

meddelats, men förfallit till följd av utebliven förnyelse eller dödats. De

sakkunniga hava emellertid av särskilda skäl icke velat gå fullt så långt.

Det har ofta vid ärende rörande s. k. relaxation av inteckning eller sådan

dödning av inteckning i viss del av intecknad egendom, att inteckningen

till hela sitt belopp oförändrad kvarstår i återstoden av egendomen, visat

sig uppstå synnerliga svårigheter att vid domstolen förebringa allt det

material, som erfordras för dylik relaxations beviljande. Ett hemman

är besvärat av några t. ex. tre inteckningar. Efter inteckningarnas meddelande

äro avsöndrade t. ex. fem stycken till skilda ägare sålda lägenheter

a, b, c, d, och e, vilka icke blivit befriade från stamhemmanets inteckningar.

Dessa lägenheters ägare hava, efter det de fått lagfart å sina

lägenheter, tagit särskilda inteckningar, var i sin egendom. Så har vidare

avsöndrats eu lägenhet f, vars ägare vill hava sin jord befriad från inteckningarna

i stamhemmanet. För relaxationens beviljande fordras, jämte

företeende för ändamålet av stamhemmanets inteckningar, bland annat, att

de fem lägenheternas, a, b, c, d och e, ägare medgiva ägarens av lägenheten

f ansökan om relaxation, samt att samma ansökan likaledes medgives

av innehavarna av de särskilda inteckningarna i lägenheterna a, b, c, d

och e, vilka innehavares, liksom ägarnes av lägenheterna, rätt försämras,

om lägenheten f blir fri från stamhemmanets inteckningar, under det att

dessa inteckningar fortfarande besvära övriga lägenheterna. Kan nu t. ex.

icke en av de i lägenheterna a, b, c, d och e, meddelade särskilda inteckningarna

utfås från innehavaren, kan relaxationsansökningen icke bifallas.

Då såsom framhållits denna relaxationsväg ibland icke leder till resultat

samt ofta medför synnerliga svårigheter beträffande förebringande av det

material, som erfordras för relaxationens beviljande, är det en stor fördel,

att det finnes att tillgå en annan, i regel betydligt mindre besvärlig väg.

Man utverkar av innehavarne av stamhemmanets inteckningar, att inteckningarna

få helt och hållet dödas samt nya inteckningar med samma rätt

sins emellan omedelbart därpå meddelas. Som sålunda i det angivna

exemplet de nya inteckningarna meddelas, efter det lagfart meddelats å

fången å lägenheterna a, b, c, d, e och f, bliva samtliga dessa lägenheter

opaginerad Kontrollera mot PDF

44*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Talan om

återfående

av stämpelavgift.

fria från stamhemmanets inteckningar. På sådant sätt icke blott nås ett

resultat beträffande lägenheten f, utan bliva i ett slag alla lägenheterna

fria från stamhemmanets inteckningar. Skulle i liknande fall för stamhemmanets

nya inteckningar behöva betalas stämpel, torde kostnaderna

många gånger bliva sådana, att den senast anmärkta vägen för fastigheters

befriande från gemensamt graverande inteckningar tyvärr icke komrne till

användning. De sakkunniga hava därför föreslagit, att, då en på grund

av fordringsbevis meddelad inteckning dödats, förnyad stämpelbeläggning

i fråga om ny inteckning för fordringsbeviset skall äga rum först vid ansökan

efter viss tid från den gamla inteckningens dödande. De sakkunniga

hava ansett lämpligt, att liknande bestämmelse får gälla beträffande

stämpelbeläggning av fordringsbevis vid ansökan om ny inteckning i stället

för förut meddelad sådan, som förfallit till följd av underlåten förnyelse.

Härigenom beredes möjlighet för inteckningsinnehavare, som av glömska

eller förbiseende underlåtit förnya inteckning, att inom viss kort tid utan

allt för stor kostnad få ny inteckning. De sakkunniga, som icke funnit

skäl att föreslå någon ändring i sak i fråga om 2:dra stycket av 17 §,

hemställa med anledning av föreslagna ändringen av lista stvcket om en

mindre omredigering av 2:dra stycket.

20 och 21 §§.

Det stadgas för närvarande i 20 § att, därest någon vill föra talan

om återfående av stämpelavgift, som av ämbets- eller tjänsteman debiterats

eller i enlighet med dennes tillsägelse blivit erlagd för sådan handling,

vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall i hovrätt granskas, dylik

talan må inom sex månader från det klandrade stämpelbeläggningen ägt

rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder ämbets- eller tjänstemannen

lyder. De handlingar, vilkas stämpelbeläggning enligt 35 § skola i hovrätt

granskas, äro de handlingar, som höra till underrätts protokoll över

lagfarter, inteckningar, inskrivningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar,

testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåvobrev och

avhandlingar om lösöreköp.

I 21 § är stadgat, att, därest i fall, som avses i 20 §, den, vilkens

rätt är av skedd stämpelbeläggning beroende, förmår visa, att talan om

för högt debiterad stämpelavgift icke kunnat av honom föras i den ordning,

som i samma § är föreskriven, det ankomme efter därom gjord ansökning

på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter

förordna om restitution av vad i stämpelavgift för mycket erlagts.

Det kan nu förekomma fall, då talan om återfående av stämpelav
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

45*

gift grundar sig på visst förhållande, som inträtt efter stämpelbeläggningen.

En person har sökt lagfart å sådant köp av fast egendom, vars giltighet

är beroende på Konungens eller myndighets tillstånd enligt någon av lagarna

den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom, den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i

rätten att förvärva fast egendom m. in. eller den 28 juni 1918 om

inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom. Har vid

lagfartsansökningen ej ännu sökts eller erhållits vederbörligt tillstånd

till köpet, skall denna omständighet, enligt vad uttryckligen förklarats

i nämnda lagar, utgöra sådant hinder, som föranleder, att lagfartsansökningen

förklaras vilande. Vid dylikt förhållande har sökanden

haft skyldighet erlägga stämpel till köpeavhandlingen och vederbörande

domstol måst tillse att sådan stämpel erlagts. Vägrar Konungen eller vederbörande

myndighet tillstånd till egendomsköpet, är köpeavhandlingen

ogiltig, och bör köparen vara berättigad att återfå den erlagda lagfartsstämpeln.

Vid avfattandet av omförmälda stadganden i 20 och 21 §§

torde man icke hava tänkt på möjligheten av andra förhållanden såsom

grund för ansökan om återfående av stämpelavgift än sådana, som förelegat

redan vid stämpelbeläggningen. Att så varit förhållandet, synes framgå

beträffande 20 § därav, att ansökningstiden bestämts till viss tämligen kort

tid efter stämpelbeläggningen, och att om denna använts uttrycket »klandrade»,

samt i fråga om 21 § av orden »för högt debiterad». Då det måste

anses lämpligt att ifrågavarande stadganden omfatta jämväl de fall, då talan

om stämpelns återfående grundar sig på efter stämpelbeläggningen tillkomna

förhållanden, hava föreslagits ändringar i stadgandenas ordalydelse,

varigenom varje anledning till tveksamhet i sådant avseende bortfaller.

Genom att, såsom de sakkunniga föreslagit, för fall, där ansökning om

återfående av stämpel grundar sig på efteråt tillkommet förhållande, stadga

ansökningstid, räknad från samma förhållandes uppkomst, undanröjer man

de olägenheter, som för nämnda fall för närvarande äro rådande till följd

därav, att ansökningstiden räknas från stämpelbeläggningen.

22 och 26 §§.

I skrivelse den 11 juni 1919 har generalpoststyrelsen under fram- Stämpelvahållande

av, att styrelsen lättast torde kunna bedöma, vilka stämpelvalörer förslag^till

av olika slag, som kunna erfordras, hemställt, att Kungl. Maj:t ville före-ändringar i

slå riksdagen vissa ändringar uti gällande stämpelförordningar, varigenom Jgarna"om

det skulle kunna undvikas, att fråga om indragning av föga använda stäm- 8!ämpclavpelvalörer

liksom om utgivandet av nya, av behovet påkallade stämpelvaiö- ’''säljning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

punsch m. m.

och om stämpelavgift

för

fondpapper.

Ordning och

sätt för

stämpling av

inländska,

aktiebrev

in. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

rer gjordes till föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning. De sakkunniga,

som icke kunna finna ett bifall till den av generalpoststyreisen gjorda

hemställan medföra några olägenheter, men däremot väl innebära praktiska

fördelar, få för sin del tillstyrka densamma och hava därför också i enlighet

med generalpoststyrelsens förslag i vissa delar omredigerat 22 § 1 mom.

i förordningen angående stämpelavgiften den 19 november 1914, 4 § i förordningen

angående eu särskild stämpelavgift för försäljning av punsch,

arrak och rom den 20 april 1906, och 7 § 1 mom. i förordningen angående

eu särskild stämpelavgift för fondpapper den 6 november 1908.

De föreslagna ändringarna i 26 § äro vidtagna såsom omedelbar

konsekvens av förslaget om ändring i 22 § 1 mom. i förordningen den

19 november 1914 angående stämpelavgiften.

27 §.

Beträffande nuvarande lydelsen av 27 § i stämpelförordningen kan

anmärkas, att någon tidpunkt, inom vilken aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis skola för stämpling företes, icke finnes föreskriven

för fall, då interimsbevis eller interimskvitton icke utfärdas. Man

kan emellertid tänka sig fall, då det anses onödigt utfärda interimsbevis

eller interimskvitton, såsom t. ex. vid bildande av s. k. fana il jeaktiebolag

eller ökning av aktiekapital i sådana bolag. För dylika fall

och då ej heller lagarne om bolag innehålla föreskrift, inom vilken tid

aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis skola senast utfärdas,

hava de sakkunniga ansett nödigt att i 1 stycket av 27 § införa tidsbestämningar

för brevens eller bevisens företeende för stämpling, vilket

medfört en viss omredigering av stycket. Tidsbestämningen av två

månader har skett i överensstämmelse med vad som i 2 stycket av paragrafen

föreskrivits för fall, då interimsbevis eller interimskvitton utfärdats.

I de fall, då tiden bestämts till två månader, torde för vederbörande

finnas tillfälle att redan före de två månaderna träffa förberedande åtgärder

för stämplingen. Då i fallen, där tiden för anmälan om stämpling

skall räknas från det beslut fattats om överföring av besparade vinstmedel

till aktiekapital eller grundfond, sådant tillfälle till träffande av förberedande

åtgärder, som nyss nämnts, väl knappast kan påräknas före beslutets

fattande, har tiden i dessa fall föreslagits något längre eller till fyra månader.

Genom ett av de sakkunniga föreslaget tillägg till 84 § (mom. 5)

rörande allmän skyldighet för generalpoststyrelsen att beträffande aktier

m. in. övervaka erläggande av stämpel eller deponerande av medel härtill

har sista punkten i 2 stycket av 27 § blivit överflödig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

47*

34 §.

Önskemål hava uttalats, rörande anvisande av utväg för framtvingande

av deklaration av fartygsöverlåtelse samt vidtagande av särskilda kontrollanordningar

för övervakande därav, att stämpelplikten vid sådan

överlåtelse behörigen fullgöres. För närvarande åligger vid överlåtelse av

registrerings pliktiga eller eljest registrerade fartyg eller lotter i sådana

anmälningsskyldighet endast köparen, varemot rörande andra fartyg, om

de hålla mera än 40 bruttoton, anmälningsskyldighet till vederbörande

landsfiskal eller stadsiiskal åligger såväl säljare som köpare. De sakkunniga

hava nu föreslagit anmälningsplikt för säljare jämväl i förra fallet,

vilket föranlett tillägg till 34 § 1 momentet 2 stycket samt en mindre

ändring dels i samma stycke och dels i paragrafens sista stycke, vilket

stycke därjämte upptagits såsom ett särskilt moment (3), dels slutligen

ändringar i 47 § 6 momentet 1 stycket. Dessutom hava de sakkunniga

ansett sig böra föreslå ett tilläggsstadgande till 34 §, varigenom möjlighet

beredes att för ort, där sådant kan vara av nöden, få tillsatt tillsyningsman

för övervakande av anmälningar om fartygsöverlåtelser. Denna bestämmelse

har insatts såsom mom. 4. Då ett obligatoriskt tillsättande av

dylika tillsyningsman skulle medföra allt för stora kostnader för det allmänna,

hava de sakkunniga icke velat föreslå något stadgande därom.

Av föreslagen ändrad lydelse av rubriken köp av fartyg etc. i 8 §

har följt motsvarande ändring i 2 mom. av förevarande paragraf.

Kontroll

avgående

överlåtelse

av fartyg

--(pråm);

mom. 1, 2. -9

och l.

De sakkunniga hava funnit önskvärt, att åtgärder vidtagas för vin- Kontroll

nande av kontroll därå, att emissionsstämpel å aktier och vissa lotter eller

andelar i inländska bolag erlägges. Med nuvarande bestämmelser torde stämpel å

det t. ex. vara möjligt för ett aktiebolag att efter bolagets registrering ''aktiebrev

uraktlåta eller längre tid vänta med att å tecknade aktier utfärda aktie-m.mgmom.ö-,

brev och erlägga stämpel till dessa eller hos generalpoststyrelsen nedsätta^”/lindring

belopp, motsvarande stämpel å vad till bolag inbetalas mot interimsbevis» 38 § lagen

eller interimskvitton, utan att ett sådant missförhållande behöver koninia"";''”"''cei^

till myndighets kännedom och bliva beivrat. Registreringsmyndigheterna enkla bolag.

och generalpoststyrelsen stå nämligen icke i förbindelse med varandra för

åstadkommande av kontroll, genom vilken ett dylikt förfarande kunde förebyggas.

De sakkunniga föreslå nu, att 34 § i stämpelförordningen utökas

med ett femte • moment av angiven lydelse. Genom stadgandet, att vederbörande

registreringsmyndighet utan uppskov skall meddela generalpoststyrelsen

till registret gjorda anmälningar om inbetalningar å aktier, lotter

eller andelar i bankbolag ävensom antal och storlek av kommanditdel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48*

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 232.

ägares insatser eller om ökningar av aktiekapital och solidariskt bankbolags

grundfond medelst överförande därtill av besparade vinstmedel, erhåller

generalpoststyrelsen möjlighet att övervaka, huruvida stämpelavgifter

erläggas eller nedsättas för de aktier in. m., uppgifterna avse. Emellertid

kan t. ex. även hända, att i befintliga aktiebolag utsläppas nya aktier,

utan att föreskriven anmälan härom eller om aktiernas inbetalning av

bolaget göres till aktiebolagsregistret. Vidare givas fall, då enligt aktiebolagslagen

och lagen om bankrörelse anmälningar därom, att aktier eller lotter

till fullo inbetalts, ej behöva avlämnas till registret eller avlämnas förrän avsevärd

tid efter inbetalningen. Härjämte kan framhållas, att enligt nyssnämnda

båda lagar skyldighet ej stadgats att till registret anmäla succesiva

inbetalningar å aktier eller banklotter. Av sådana skäl hava de sakkunnige

funnit ytterligare kontrollföreskrift av nöden. Genom vad i sådant

avseende föreslagits får den myndighet, som har att föra aktiebolagsregistret,

skyldighet att jämföra de från bolagen årligen inkomna balansräkningarna

med föregående årets samt, därest av jämförelsen befinnes,

att aktiekapital eller grundfond eller därå inbetalt belopp blivit ökat, till

generalpoststyrelsen göra anmälan om detta förhållande, så framt detsamma

ej framgår av inkomna och till generalpoststyrelsen redan översända

uppgifter. För att genom anmärkta jämförelse av balansräkningar därmed

avsedd kontroll skall vinnas, är naturligtvis nödvändigt, att registreringsmyndigheten

noggrant tillser, att balansräkningarna behörigen avlämnas,

en tillsyn, som givetvis redan ålegat registreringsmyndigheten, då det varit

stadgad ovilkorlig skyldighet för bolaget att årligen inom närmare bestämd

tid lämna balansräkningar.

Då skyldighet att erlägga stämpel för kommanditdelägares insats i

kommanditbolag enligt gällande lag är beroende av utfärdande av andelseller

delaktighetsbevis, men någon föreskrift i lagen d. 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag ej finnes angående utfärdande av sådana

bevis, hava de sakkunnige ansett sig böra föreslå, att i 38 § nämnda lag

införes ett stadgande av lydelse, att å kommanditdelägares insats skall

andels- eller delaktighetsbevis utfärdas.

Kontroll å Såsom kontroll å efterlevnaden av den i fråga om utländska värde
stämpel

å paPPer> som inkommit till riket, föreslagna bestämmelsen, att införselutländska

stämpel till dessa, där sådan ej förut betalts, skall erläggas före inreri^mremst-gastrering

av bouppteckning efter avliden person, till vars efterlämnade

röring av tillgångar värdepapperen höra, har i förslaget uti denna § upptagits beningfdärl

stämmelse, att domstol, till vilken för inregistrering ingivits boupptecksådana,

fin- ning, däri äro upptagna utländska värdepapper, skall före inregistreringen

Ta; tillse, att stämpel till dessa erlagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

49*

KungI. Maj:ts proposition nr 232.

47 §.

Vad beträffar den föreslagna ändringen i paragrafens l:a moment, Ansvarsbehänvisas

till vad som anförts i fråga om växel under § 8. stammelser.

Andringarna i 2:a momentet hava föranletts av de föreslagna bestämmelserna

om införselstämpel å utländska aktiebrev samt lottbrev, andelsb.

evis eller delaktighetsbevis i utländska företag. För försummelse att

fullgöra den i fråga om dessa handlingar före belåning, försäljning eller

annan överlåtelse föreskrivna stämpelbeläggning, har stadgats samma ansvar

som för försummelse att stämpelbelägga inländska aktiebrev, lottbrev

samt andels- eller delaktighetsbevis.

Att stadga ansvar för underlåtenhet att före inregistrering av bouppteckning

med stämpel förse utländskt stämpelpliktigt värdepapper av nyssnämnt

slag har däremot icke ansetts lämpligt. I överensstämmelse härmed

har ej heller någon utvidgning av ansvarsstadgandet i 3 momentet ägt rum.

Ändringen i 4 mom. 2 stycket är föranledd därav att stadgandet

bör hava sådan lydelse, att det avser endast inländska värdepapper, vilket

framgår av de föreslagna bestämmelserna angående stämpel å värdepapper,

som inkommit från utlandet.

Av föreslagen ändrad lydelse av rubriken köp av fartyg etc. i

8 § hava följt motsvarande ändringar i 6 mom. 1 och 2 stycket av förevarande

§.

54 §.

Det till 54 § sista stycket gjorda tillägget har föreslagits i anledning Kontroll å

av skrivelse av 1918 års riksdag och för att tillmötesgå en från åtskilliga håll,

bl. a. sparbanksföreningens styrelse, framkommen önskan, att sparbankerna sparbanker.

måtte kunna använda sig av det i denna § medgivna sättet för räntestämpelns

utgörande, utan att kostnaderna därför måtte bli onödigt störa.

Genom det föreslagna tillägget befrias nu också sparbankerna från den på

sina håll — särskilt då det gäller mindre sparbanker på landsbygden —

nog så avsevärda utgiften för en särskilt förordnad stämpelkontrollant,

utan att dock kontrollen över räntestämplarna enligt de sakkunniges

mening blir lidande därpå.

56 §.

Ändringen i denna paragraf har föreslagits i anledning av hem- Viss till

ställan härom från generalpoststyrelsen. Styrelsen har härvid framhållit, att ^^Tyrelsen

till Kungl. Maj:t ingivna framställningar om befrielse enligt 56 § från Överflyttad

r»>i .i, y befogenhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 198 höft. (AV 232.) 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

50*

Borttagandet

av mom

3 e.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

stämpel plägade, innan de av Kungl. Maj:t avgjordes, remitteras till

generalpoststyrelsen för avgivande av utlåtande, samt att, då av detta förfaringssätt

följde ett omständligt och som det syntes onödigt skriveri, en

förenkling vore önskvärd. På de av generalpoststyrelsen sålunda anförda

skäl och då här ifrågakomna ärenden icke torde vara av den vikt, att de

behöva hänskjutas till Kungl. Majrts avgörande, hava de sakkunnige funnit

sig böra förorda bifall till generalpoststyrelsens hemställan.

Förordningen angående expeditionslösen.

Vad beträffar den föreslagna ändringen i 5 §, hänvisas till vad därom

anförts under 3 § i förordningen angående stämpelavgiften.

Lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Angående förslaget om ändring i 38 §, se vad som anförts under

34 § i förordningen angående stämpelavgiften mom. 5.

Förordningen angående stämpel å fondpapper.

3 §•

Rörande borttagandet av moment 3 e i 3 § hänvisas till vad härom

anförts under 8 § i förordningen angående stämpelavgiften, rubriken

aktiebrev i utländska aktiebolag m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

51*

4 §•

Genom det föreslagna tilläggsstadgandet avse de sakkunniga att.4ji?. avräkförebygga,

att i avräkningsnota antecknas såsom köpare viss person »för n^gsnota.

annans räkning». Ett dylikt förfarande, som nu ganska ofta förekommer,

försvårar nämligen kontrollen och leder lätt till missbruk. En person,

vilken i verkligheten köper en aktiepost, för egen räkning, kan nämligen

å fondnotan låta anteckna sig såsom köpare »för annans räkning» och

sedermera vid en följande försäljning överlåta fondnotan jämte aktierna,

varigenom all möjlighet att bevisa, att det sista köpet ej i behörig ordning

blivit stämpelbelagt, omöjliggöres. Genom det föreslagna stadgandet

torde sålunda i visst hänseende beredas lättnad vid utövandet av kontrollen

över utgörande av fondstämpel.

7 §>

Beträffande den föreslagna ändringen i denna § hänvisas till vad stämpelsom

anförts under 22 § i förordningen angående stämpelavgiften. valörer.

10 §.

Då numera stadgats att, därest med avseende å viss rörelse erfordras Arvode åt

både tillsyningsman över efterlevnaden av de i förevarande förordning

givna föreskrifter och ombud enligt 54 § i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften, samma person skall till båda uppdragen

utses, har det synts de sakkunniga lämpligast, att arvode för båda uppdragen

fastställdes av samma myndighet. De sakkunniga föreslå därför,

att överståthållarämbetet, eller Konungens befallningshavande, som redan

torde äga fastställa arvode åt ombud enligt 54 § i förordningen den 14

november 1914, må tilläggas samma befogenhet jämväl beträffande den i

förevarande 10 § omförmälde tillsyningsmannens arvode; och hava de

därför i enlighet med detta förslag ändrat sista momentet av 10 §.

18 §.

Uteslutandet av orden »enligt denna förordning» har skett såsom följd

av den föreslagna ändringen i 7 §.

Förordningen om stämpelavgift för försäljning av punsch in. in.

Vad angår den föreslagna ändringen i 4 §, hänvisas till vad som

anförts under 22 § i förordningen angående stämpelavgiften.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förordningen angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning

i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.

I skrivelse den 5 mars 1917 har statskontoret hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte för riksdagen föreslå, att uti 1 § i denna förordning ordet

»domstol» måtte utbytas mot orden »offentlig myndighet». Statskontoret

har härvid framhållit, att vid tiden för förordningens utfärdande knappast

förefunnits några andra handlingar, som borde stämpelbeläggas vid ingivandet

till offentlig myndighet, än de handlingar, som ingåves till domstol.

Förhållandet hade sedermera blivit annat. Stämpelbeläggning skulle

nu i vissa fall ske av skattedeklarationer samt av anmälningar om köp

eller byte av fartyg, vilka deklarationer och anmälningar ingåves till administrativ

myndighet. Det vore tydligt, att upplysningsförfarandet under

nuvarande förhållande kunde Jeda till förvecklingar genom konflikt mellan

olika myndigheters beslut. A ena sidan hade den myndighet, till vilken

handlingen ingåves, att tillse, att handlingen vore riktigt stämpelbelagd,

eller med andra ord att bestämma stämpelavgiftens belopp, och å andra

sidan vore enligt 1 § i förevarande förordning av statskontoret meddelad

upplysning för statsverket bindande. Det syntes statskontoret av anförda

skäl uppenbart, att upplysningsförfarandet, som icke tillämpades i fråga

om handlingar, som ingåves till domstol, lika litet borde komma till tilllämpning

i fråga om handlingar, som företeddes inför annan offentlig

myndighet.

På de av statskontoret anförda grunder tillstyrka de sakkunnige

ändring innebärande bifall till dess ifrågakomna hemställan.

Till de sakkunniga hänskjuta frågor, som icke föranlett

ändringsförslag

»S*

Stämpel å I skrivelse den 11 maj 1907 anhöll riksdagen om utarbetande av

^angående sådan ändring i gällande expeditionslösenförordning, att den däri stadgade

växelprotest, lösen för protokoll över växelprotest samt för bevis därom å växel måtte

i fråga om växlar till mindre belopp nedsättas, över vilken framställning

statskontoret, jämte andra, blivit hörda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53*

Kanal. Maj:ts proposition nr 232.

Sedan i yttranden, som härvid avgivits, framställts åtskilliga erinringar

mot den ifrågasatta lösennedsättningen, har statskontoret i utlåtande berört

en annan anordning såsom möjlig att vidtaga i syfte liknande det, som läge till

grund för riksdagens skrivelse. I sådant avseende har statskontoret framhållit,

att en om också ej så betydande kostnadslindring vid växelprotest

kunde vinnas genom borttagande av stämpelavgiften för protestprotokollet.

Ville man särskilt gynna de mindre växlarna genom sådan stämpelfrihet,

men på samma gång hålla statsverket skadeslöst för därigenom minskad

inkomst, skulle man — vid det förhållande att, enligt föreliggande statistiska

uppgifter, växlar å belopp, understigande 100 kronor, till antalet ungefär

sammanfölle med växlar, som lydde å belopp, överstigande 1,000 kronor —

utan någon avsevärd förlust för statsverket kunna ordna stämpelfrågan så,

att växelbelopp, ej överstigande 100 kronor, befriades från stämpel till

protestprotokoll, att för växlar å belopp, överstigande 100 kronor, men

icke 1,000 kronor, protestprotokoll belädes med stämpel av 50 öre, samt

att protestprotokoll rörande växel å belopp, överstigande 1,000 kronor,

försåges med stämpel av en krona.

Sedan ovanberörda fråga om nedsättning i lösenavgifterna av Kung!.

Maj:t förklarats icke föranleda någon åtgärd, har den under ärendets utredning

väckta frågan om jämkning i gällande bestämmelser om stämpel

å protokoll angående växelprotest för utredning och avgivande av förslag

överlämnats till de sakkunniga.

Då, vid det förhållande, att flertalet växelprotester torde förorsakas

av bristande betalningsförmåga, det knappast synes vara skäl att i fråga

om stämpeln till protestprotokollet göra skillnad mellan större och mindre

växlar, och då penningens sedan år 1907 timade starka värdefall medfört

en betydande reell nedsättning i protestkostnaderna, i följd varav någon

ytterligare lindring i samma kostnader åtminstone för närvarande icke

torde vara av omständigheterna påkallad, hemställes, att den framförda

frågan om jämkning i bestämmelserna beträffande förevarande stämpelavgift

måtte lämnas utan avseende.

Det har ifrågasatts, huruvida icke, innan utfärdande av interims- Interimsbevis

å obligationer tillätes, generalpoststyrelsens bevis borde fordras därom, obligationer,

att den stämpelavgift, som enligt bestämmelserna i stämpelförordningen s°™ affärskarl

utgöras för motsvarande obligationer, blivit hos generalpoststyrelsendets 1 nket

nedsatt. Såsom skäl för denna åsikt har åberopats dels att,'' då sådan

fordran ställes, när det gäller utfärdande av interimsbevis å aktiebrev,

lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis, konsekvensen bjöde, att liknande

fordran göres gällande beträffande interimsbevis å obligationer, dels ock

opaginerad Kontrollera mot PDF

54*

Kungl. ÅlajUs proposition nr 232.

Under åren 1911—1919 emitterade obligationer, med undantag av Svenska Statens,

1911 1912 1913 1914

Hypotekskassor............. — — 1,500,000 2,543,000

Svenska Kronkreditaktiebolaget...... — — — —

Inteckningsbolag............. 2,000,000 8,513,760 8,000,000 3,526,000

Kommuner............... 14,950,000 11,858,000 26,400,800 46,300,000

Trafikbolag............... 10,025,000 8,000,000 1,500,000 900,000

Industriella företag........... 65,501,000 64,250,000 41,900,000 42,440,000

Fonder, föreningar....... —_ —_ —_—

Summa 92,476,000 92,621,760 79,300,800 95,709,000

att kronan med nuvarande bestämmelser kan göra avsevärda ränteförluster,

därest låntagaren dröjer med obligationernas utgivande.

Den huvudsakliga anledningen därtill, att det ansetts nödvändigt

fordra stämpelns nedsättande, innan interimskvitton å aktier etc. finge

utfärdas, har man uppenbarligen att söka i den omständigheten att, enär

bolagslagarna icke innehålla några bestämmelser om den tid, inom vilken

aktiebrev ete. böra utfärdas och stämpelplikten tidigare endast varit knuten

till aktiebrevens etc. utgivande, densammas fullgörande kunde i många

fall uppskjutas till en obestämd framtid eller kanske t. o. in. helt och

hållet uraktlåtas. Då det gäller obligationer, torde emellertid nu antydda

fara, praktiskt sett, ej föreligga. Köparen av obligationerna nöja sig helt

säkert icke på längden med interimskvitton i stället för obligationer; och

för obligationsutgivaren själv torde dessutom intresset för att obligationsbreven

med vidhäftande räntekuponger komma i obligationsinnehavarens

händer före tidpunkten för den första räntebetalningen vara ganska stor.

Som räntan å här i landet utfärdade stämpelpliktiga obligationer plägar

förfalla till betalning halvårsvis, kan man därför också med ganska stor

bestämdhet våga antaga, att interimskvitton å här i riket emitterade

obligationslån inom kortare tid än sex månader från utgivandet utbytas

mot obligationer. Någon anledning att för konsekvensens skull fordra

stämpelbeloppets inbetalande före utfärdandet av interimsbevis å obligationer

torde därför ej kunna hämtas av den omständigheten, att sådan

fordran uppställts för utfärdande av interimsbevis å aktier etc.

För att giva en ungefärlig föreställning om storleken av den förut

berörda ränteförlust, som kronan med nuvarande ordning kan anses lida,

må följande sammanställning anföras (se tabellen här ovan):

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

55*

Sveriges Allmänna Hypoteksbanks och Konungariket Sveriges Stadshypotekskassas.

1915

950,000

8.500.000

23,098,000

3.200.000

30,000,000

39,500

1916

10,000,000

18,975,500

10.350.000

75.350.000

3,925,000

1917

2,600,000

2,250,000

32,749,500

52,632,000

121,054,700

1918

400,000

29.396.000

71.099.000

86.900.000

1919

(t. o. m. ls/io)

9,104,000

45.536.000

5,000,000

75.600.000

360,000

Summa

7,993,000

29.396.000

51,893.760

290,966,800

91.607.000

602,995,700

4.324,500

65,787,500

118,600,500

211,286,200

187,795,000

135,600,000

1,079,176,760

Av förestående tal framgår således, att de under ett år emitterade

stämpelpliktiga obligationernas summa aldrig även under den spekulationstid,

kriget med dess starkt försämrade penningvärde framkallat, väsentligen

överstigit 200 mill. kr. Med nu gällande emissionsstämpel å obligationer

utgör emellertid statens stämpelinkomst å nyemitterade obligationer för

200 mill. kr. 1,200,000 kronor. Antaga vi, att staten kan förränta sina

medel efter 5 % och att de stämpelmedel, som härflyta av emissionsståmpeln

å obligationer, inflyta i genomsnitt 4 månader senare under nuvarande

förhållanden, än vad fallet skulle varit, därest stämpeln skulle betalas

innan interimsbevis å obligationerna Ange utfärdas, skulle den ovanberörda

ränteförlusten för kronan dock inskränka sig till tjugu tusen kronor. De

skäl, vilka anförts för en ändring i omförinälda hänseende av nu gällande

bestämmelser angående stämpelbeläggningen vid emission av obligationer,

synas därför icke vara av någon större betydelse. Härtill kommer emellertid,

att den ifrågasatta ändringen skulle kunna inverka försvårande på de

villkor, till vilka exempelvis en bank (eller ett bankkonsortium) kunde

tänkas villig att övertaga ett obligationslån. Om nämligen långivaren

omedelbart efter lånets övertagande kan börja sälja obligationerna, blir

affären för honom i många fall av mindre riskabel natur, än om han först

en vecka eller kanske fjorton dagar, sedan general poststyrelsens bevis om

det nedsatta stämpelbeloppet erhållits, kan börja försäljningen. Marknadens

ställning i ett visst ögonblick kan nämligen som regel med någorlunda

säkerhet bedömas, och om försäljningen av obligationerna genast

kan börja, kunna de villkor, till vilka lånet kan övertagas, bestämmas

med hänsyn till samma ställning. Skulle försäljningen av obligationerna

åter kunna börja först en eller annan vecka efter det långivaren övertagit

opaginerad Kontrollera mot PDF

56*

Knngl. May.ts proposition nr 232.

Lagfartsstämpel

å

järnvägar

in. m.

Helarks
stämplar.

lånet, måste denne rakna med att under mellantiden kunna inträffa ogynnsamma

omständigheter såsom t. ex. att andra obligationslån släppas ut,

vilka försämra marknadens läge och långivarens utsikter att till beräknade

priser få obligationerna avsatta. Denna förökade risk måste emellertid på

något vis komma till synes i de villkor, till vilka obligationslånen övertagas,

och därför göra kapitalet dyrare för industrien.

Då således enligt de sakkunnigas mening icke blott de motiv, som

anförts till stöd för den ifrågasatta förändringen av sättet för stämpelpliktens

fullgörande, vid emission av obligationer äro av mindre betydenhet,

utan därtill kommer att den ifrågasatta reformen skulle medföra en

påtaglig nackdel för näringslivet, få de sakkunniga avstyrka att någon

ändring: gjöres i nu gillande bestämmelser.

Bland de till de sakkunniga remitterade frågorna har även förekommit

frågan, huruvida den järnvägsaktiebolagen medgivna friheten från

lagfarts- och inteckningsstämpeln fortfarande får anses hava fog för sig,

eller huruvida icke likställighet i berörda hänseende bör åvägabringas mellan

nämnda och andra aktiebolag.

Enär kostnaderna för järnvägsanläggningar stigit i oerhörd grad

under senare år samt det, såsom bekant, under de sista åren visat sig

innebära stora svårigheter att bringa till stånd de järnvägar, som varit

planerade, synes det de sakkunniga, med hänsyn till järnvägarnas stora

betydelse för hela samhällslivet, föga tillrådligt att nu vidtaga eu åtgärd,

vilken dock i viss mån skulle innebära ett hinder för samfärdsmedlens

tidsenliga utveckling. De sakkunniga få därför för sin del föreslå, att

ändring ej vidtages i den järnvägsaktiebolag nu medgivna stämpelfriheten.

Generalpoststyrelsen har föreslagit, att helarksstämplarna måtte borttagas.

Såsom skäl härför har huvudsakligen anförts, att, då stämplarna

tillhandahållas i helark, kunde icke för kortare expeditioner, gravationsbevis,

lagfartsbevis och andra bevis användas halva ark, varav följden

bleve slöseri med papper, samt att ej så obetydligt antal felskrivna helarksstämplar

makulerades och återsändes för utbyte.

Helarksstämplarna, vilka enligt företedd utredning vart och ett av

åren 1915, 1916 och 1917 utlämnats till antal mellan 500,000 och 600,000,

användas huvudsakligen av häradshövdingarna och rådstuvurätterna samt

deras tjänstemän. Dessa skulle genom stämplarnas borttaganda förlora

rätten att utan särskild avgift erhålla papper och därå meddelat tryck,

bestående av blankettryck till utdrag av fastighetsböckerna. Borttagas helarksstämplarna,

synes ersättning böra beredas de ämbets- och tjänste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232. 57*

män, som därigenom gå miste om en dem nu tillkommande förmån. Då

väl, därest dessa skola själva anskaffa papper och blankettrvck, prisen

härför torde bliva förhållandevis högre, samt ersättningen till ämbets- och

tjänstemänneu ej gärna bör ordnas på annat sätt, än att de bliva tillförsäkrade

att ej lida någon förlust på förändringen, torde av en sådan snarare

uppstå ökad kostnad för staten än tvärtom. Därigenom att utdragen

av lagfarts- och inteckningsböckerna skrivas å lagfarts- och inteckningsexpeditionerna

bliva å dessa mycket sällan något halvark över. I fråga

om gravationsbevis kan ofta vara till nytta, att oskrivet halvark finnes att

tillgå, nämligen då efter gravationsbevisets utfärdande önskas tilläggsbevis

å detsamma. Att då en expedition består av mer än ett ark, till senare

delen använda halvark äf av praktiska skäl ej lämpligt. Vid de expeditioner,

vid vilka blott ett halvark behöver användas, står det expeditionshavanden

fritt att avskilja det oskrivna halvarket och använda det för

annat ändamål i tjänsten, varigenom det icke behöver förfaras. Om helarksstämplar

ej längre finnas, kommer ju i stället för makulering av felskrivna

helarksstämplar att ske kassering av ostämplat papper. Beträffande

det onyttiggörande av de å arken anbringade stämplar, som äger rum

genom felskrivningen, så utgör förlusten härigenom enligt generalpoststyrelsens

utredning endast omkring ett öre per kasserat ark och lämnas

härför full ersättning av expeditionshavanden.

På grund av vad sålunda anförts, hava de sakkunniga icke funnit

skäl föreslå, att ur förordningen om stämpelavgift borttages stadgandet

om tillgång till helarksstämplar.

Vissa handelskammare håva i skrivelser till kommerskollegium framställt

anmärkningar mot ordningen för stämplingen av aktiebrev in. m.

Det har härvid framhållits, att en förenkling av tillvägagångssättet för den

riu genom generalpoststyrelsens försorg i Stockholm försiggående stämplingen

vore önsklig, och att, då tidsförlust vållades genom att stämplingen

skedde å ett enda ställe, dit alla handlingar måste sändas, det borde ordnas

så, att stämpling kunde äga rum å flera orter i landet.

Generalpoststyrelsen, vars yttrande häröver de sakkunniga begärt,

har anfört följande: Handelskamrarnas skrivelser vore dagtecknade i slutet

av år 1918 och början av år 1919. Just vid denna tid hade stämplingen

av aktiebrev tagit längre tid i anspråk än vad förut och senare varit fallet,

delvis beroende på den då osedvanligt stora mängden av aktiebrev, som

inlämnades för stämpling. Sedan generalpoststyrelsen övertagit bestyret

med aktiestämplingen eller från och med år 1915, hade med nyssnämnda

undantag den tid, som åtgått för stämplingen, räknad från den dag general
13

ihan g till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 198 käft. (AV 232.) 8

Stämpling

av blanketter

till aktiebrev

in. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58*

Fondstäm
pellcontrol
len.

Kungi. Maj:ts proposition nr 232.

poststyrelsen fastställt stämpelbeloppet och till den dag aktiebreven förelegat

färdigstämplade, i medeltal för månad växlat mellan 6 och 19 dagar.

Stämpelarbetet hade hittills utförts i riksbankens sedeltryckeri uti särskilda

för ändamålet anskaffade maskiner, därvid som bekant stämplarna trycktes

direkt å aktiebreven. Då emellertid arbetets utförande i riksbanken medförde

vissa olägenheter, hade generalpoststyrelsen länge varit betänkt på att själv

övertaga detsamma, varigenom stämplingen skulle komma att ske med

större snabbhet. Vid årsskiftet 1919 till 1920 hade generalpoststyrelsen att

övertaga tillverkningen av frankotecken (frimärken, brevkort, kortbrev etc.),

och hade i sammanhang med den lokalförändring, som härigenom blivit

nödvändig, jämväl anordnats lokal för verkställande av stämpling av aktiebrev.

General poststyrelsen ämnade följaktligen från samma tid själv verkställa

stämplingen av aktiebrev och likartade handlingar, och vore det

generalpoststyrelsens avsikt att anordna arbetet så, att detsamma kunde

utföras på kortast möjliga tid. Därest, såsom några handelskammare föreslagit,

stämplingen skulle ske å flera platser inom landet, komine detta att

medföra avsevärda kostnader för personal, maskiner etc. Den tidsförlust,

som uppstode genom aktiebrevens försändning till och från Stockholm,

vore obetydlig, och dylika försändningar kunde ju ej heller undvikas,

även om stämpling skulle anordnas på ytterligare några platser. Ur kontrollsynpunkt

vore det av vikt, att stämplingen ägde rum endast å ett

ställe. Enligt generalpoststyrelsens förmenande skulle följaktligen det

ifrågasatta förändrade sättet för stämplingens verkställande icke medföra

några avsevärda fördelar, men däremot i flera hänseenden vara olämpligt.

Med anledning, av vad generalpoststyrelsen anfört, få de sakkunniga

hemställa, att ifrågakomna anmärkningar ej måtte föranleda till någon åtgärd.

I skrivelse den 30 mars 1917 har riksdagen fäst uppmärksamhet på

angelägenheten av, att kontrollen över efterlevnaden av förordningen den

6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper bleve så effektiv som möjligt, under uttalande därjämte av en

förvissning därom, att Ivungl. Maj:t komine att, i den mån förordningens

nuvarande bestämmelser därtill beredde möjlighet, vidtaga erforderliga åtgärder

i det angivna syftet.

Utlåtanden i ärendet hava inhämtats från statskontoret, överståthållarämbetet,

Konungens befallningshavande i samtliga län samt bankinspektionen.

Av remisshandlingarna synes framgå, att man i allmänhet ej anser

något behov av skärpta kontrollbestämmelser föreligga, då det gäller genom

fondhandlare förmedlade köp eller byten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

59*

Kungi. Maj:ts proposition nr 232.

Undandragande från stämpelskyldigheten i enstaka sådana fall torde

dock förekomma. Sålunda har för de sakkunniga påpekats, hurusom man

understundom undandragit sig stämpelplikt genom att vid flera omedelbart

på varandra följande transaktioner med samma värdepapper från

stämpelbeläggning utesluta cn eller flera mellanliggande överlåtelser. I

dylikt fall har stämpelbeläggning ägt rum endast på en avräkningsnota,

vilken utfärdats såsom uppgjord direkt mellan säljaren i första avtalet och

köparen i sista avtalet.

Härvid kan det tänkas, såsom också i verkligheten torde hava skett,

att då en fondhandlare förmedlar köp, han på avräkningsnotan upptar en

post »kostnader», däri ingå ej blott rena omkostnader för iondhandlarens

förmedling utan även kursdifferenser vid mellanliggande fång, för vilka

avräkningsnota icke utfärdats. Den omständigheten, att kommissionär debiterar

osedvanligt hög provision eller kostnad, bör således giva vederbörande

tillsyningsman anledning att misstänka, att mellanliggande aflär

överhoppats utan att ha blivit behörigen stämpelbelagd. Tillsyningsman

bör jämväl giva noga akt på, huruvida köp- och säl]notorna äro dagtecknade

samma dag. Även andra sätt att undandraga sig stämpelskyldigheten

än nu anmärkta torde förekomma.

Erfarenheten om alla mera generella fall, då tillsyningsmyndigheterna

särskilt höra vara på sin vakt, torde emellertid vara bäst samlad hos dessa

myndigheter själva, enkannerligen hos tillsyningsmännen. De sakkunniga

få därför i likhet med bankinspektionen föreslå, att denna erfarenhet göres

tillgänglig för alla dem, som hava den omedelbara tillsynen om hand, pa

sådantÄätt, att i en instruktion för tillsyningsmännen lämnas anvisningar

om sådana förhållanden, som kunna, tänkas giva anledning till antagande,

att undandragande från stämpelplikt förekommer. En dylik instruktion

torde emellertid böra utarbetas under medverkan av personer, vilka genom

utövandet av den omedelbara tillsynen över fondstämpelförordningens efterlevnad

eller eljest äga nödig erfarenhet om hithörande förhållanden.

Vad därefter angår frågan om kontroll å förordningens efterlevnad

vid handel med värdepapper, som sker utan fondhandlares förmedling,

torde det vara uppenbart, att sådan kontroll knappast på fullt effektivt

sätt kan anordnas. I sådant syfte finnas emellertid i de till sakkunniga

remitterade yttrandena åtskilliga anordningar föi’eslagna. Sålunda har

ifrågasatts, att överlåtelse med fondpapper skulle få äga rum endast genom

fondhandlares förmedling eller att in blanco överlåtelse av aktier skulle

förbjudas eller att kontrollskyldigheten skulle läggas på bolagens styrelser

på sådant vis, att inregistrering av eller utdelnings utbetalning till nya

aktie- eller lottägare finge äga rum först sedan vederbörande företett i

opaginerad Kontrollera mot PDF

60»

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

laga ordning stämpelbelagd avräkningsnota. De antydda förslagen synas

emellertid de sakkunniga antingen i mycket hög grad ingripa hindrande

i den fria omsättningen eller pålägga bolagsstyrelserna ett arbete, som,

åtminstone om det gäller bolag med stort antal aktier eller lotter, bleve

mycket betungande och kostsamt, och då därtill kommer, att den handel

med fondpapper, som bedrives utan fondhandlares förmedling, torde

vara tämligen obetydlig, hava de sakkunniga, ledda av den principen, att

inga kontrollåtgärder böra vidtagas, vilka medföra större olägenhet än vad

värdet av vad genom dem vinnes, kan anses utgöra, icke kunna ansluta

sig till något av dessa förslag.

Under starkt övervägande hava de sakkunniga däremot haft frågan,

huruvida det icke lämpligen borde föreskrivas, att privata personer, vilka

sig emellan överlåta fondpapper, borde förete den nota, som dem emellan

upprättats, för posttjänsteman, som skulle hava att makulera stämplarna.

Genom en dylik bestämmelse skulle nämligen en viss risk uppstå för dem,

som underlåta att upprätta och stämpelbelägga fondnotorna. Om en

överlåtelse skulle bli bekant och tvivel uppstå därom, att den blivit behörigen

stämpelbelagd, samt kontrahenterna i anledning därav i rättegång

avfordras sina fondnotor, kunna de ju med nuvarande bestämmelser i fall

av behov när som helst upprätta sådana och makulera stämplarna med

den datum, då överlåtelse skedde. Skall makuleringen ske av posttjänsteman,

kan däremot en försummelse av att i rätt tid hava upprättat

fondnota icke efteråt döljas. En bestämmelse därom, att makulering

bör ske genom postens försorg, borde därför i viss mån föranleda därtill,

att enskilda personer med större noggrannhet än hittills iakttoge föreskrifterna

om stämpelbeläggning av överlåtelse av fondpapper. Emellertid

hava. de sakkunniga icke kunnat övertyga sig om, att en dylik bestämmelse

får i allo anses ändamålsenlig. Mindre hava de därvid fäst sig vid det

besvär, som därigenom skulle åsamkas postverket eller de enskilda, enär

detta ej torde vara av mera svåröverkomligt slag, än vid den omständigheten,

att folk i allmänhet ej vilja hava sina fondaffärer mera kända och

att det därför kunde tänkas, att personer hellre än att härför utsätta sig

helt och hållet uraktläte stämpelbeläggning.

I ett speciellt hänseende hava de sakkunniga likvisst föreslagit ändring

i förevarande förordning i syfte att bereda lättnad vid utövande av

kontroll, för vilket ändringsförslag förut under förordningens 4 § blivit

redogjort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

61»

Särskilt yttrande av häradshövdingen Zetterstedt.

Under förarbetena till 1908 års stämpelförordning ifrågasattes borttagande

av den stämpelfrihet vid transport av köpeavhandlingar, som äger

rum under förutsättning, att köpeavhandling varder utan tillägg till eller

förändring i stadgade villkor överlåten inom den för lagfart föreskrivna

tid, räknad från första fånget, samt för lagfart företedd inom samma tid.

Det hade framhållits, att genom missbruk av befintliga bestämmelser en

stor del köpehandlingar, som borde beläggas med stämpel, ginge fria från

stämpelavgift. Statskontoret, som yttrade sig i frågan, ansåg sig icke böra

tillstyrka borttagande av berörda stämpelfrihet, utan föreslog i stället, att

till stadgandet om samma stämpelfrihet skulle göras ett tillägg, innehållande

föreskrift om skyldighet för säljare och köpare att avgiva förklaring

på heder och samvete, att icke i någon form lämnats eller skulle lämnas

annan betalning för köpet än den, som funnes upptagen i den för lagfart

företedda fångeshandlingen. Vad med det sålunda föreslagna och sedan

lagstadgade tillägget åsyftats, torde dock icke i någon mera avsevärd mån

hava vunnits. Enligt egen och andra domares erfarenhet och övertygelse

utgöra de fall, i vilka staten till följd av missbruk i förevarande hänseende

årligen undandrages stämpel, ett stort antal. Fall hava förekommit, då genom

senare förändring av köpeavhandling denna beträffande datum flyttats fram

i tiden. Där efter köpekontrakt köpebrev utfärdas, kan utgivandet av sådant

lätteligen fördröjas med hänsyn till tillämnad transport. De viktigaste fallen,

då missbruk uti ifrågakomna avseende äga rum beträffande fastigheter å

landet äro de, vid vilka växande skog ingår i fastigheten eller inventarier

säljas samtidigt med fastigheten. Där växande skog tillhör fastigheten, göres

nog ej så sällan särskild avhandling rörande skogen, varvid likviden lämpas

så, att fastigheten i övrigt förklaras överlåten på oförändrade villkor. Den

särskilda avhandlingen rörande skogen blir ej omnämnd eller företedd vid

domstolen, då lagfart sökes. Säljas inventarier, såsom ofta sker, samtidigt

med transport av köp av fastighet, bestämmes köpeskillingen för inventarierna

till sådant belopp, att fastigheten kan skrivas överlåten utan förändring

i villkor. Även andra fall av missbruk torde ej sällan förekomma.

Den, till vilken transport sker, lämnar t. ex. vad i verkligheten utgör förhöjning

av köpeskillingen till överlåtaren såsom ersättning för gjorda

tjänster. Borttages ifrågakomna stämpelfrihet, komma säkerligen en del

opaginerad Kontrollera mot PDF

62*

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nu brukliga transporter, där uppgifterna om köpeskillingsbeloppet äro riktiga,

att falla bort. Jag syftar härvid på de fall, då någon egentligen

köper för annans räkning men av en eller annan anledning ställer sig själv

såsom köpare. I sådana fall kommer nog den avsedde blivande ägaren

att redan vid första köpet ställas såsom köpare.

Vad vid tillkomsten av ifrågavarande stadgande om stämpelfrihet

och även sedermera åberopats såsom huvudsakligt stöd för detsamma eller

att med stämpelskatt å fastighet, avsåges att träffa försäljningsvinst, synes

mig ej så fast grundat, då en köpt fastighet vid överlåtelse inom den för

stämpelfrihet stadgade tid för mindre köpeskilling än vid överlåtarens

köp drager stämpel. För övrigt synes mig värdet av ett fasthållande vid

den åberopade principen icke uppväga de olägenheter och förluster, som

staten tillfogas genom detsamma. Att staten genom anmärkta stämpelfrihet

bidrager till att befordra hastigt på varandra följande fastighetsförsäljningar,

torde ej heller vara önskvärt.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag för min del föreslå,

att 4:e stycket under rubriken köp av fast egendom i 8 § stämpelförordningen

utgår.

O O

Då en del av vad som anförts äger tillämplighet jämväl vid transport

av köp av fartyg, och borttagande av stämpelfrihet vid transport av

köp av fast egendom torde böra såsom konsekvens medföra uteslutande av

motsvarande befintligt stadgande om stämpelfrihet för fartyg, anser jag

mig böra förestå borttagandet jämväl av vad i sistnämnda hänseende finnes

stadgat eller 4:e och 5:e styckena under rubriken köp av fartyg (pråm) i 8 §.

I övrigt är jag beträffande betänkandet ense med de andra sakkunniga.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

210878

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:398 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angåe s. 3 i texten
  2. BevU 1921:59 Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden anlitade biträden. s. 2 i texten
  3. BevU 1921:44 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelav s. 1 i texten