Sök i Ratio Lex

Angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in

1921-03-14 · 50 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:262, Angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

1

Nr 262.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in.; given

Stockholms slott den 14 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqyist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:

I skrivelse den 20 december 1919 hemställde svenska provinsialläkarföreningen

genom sin styrelse,

att åtgärder måtte vidtagas, för att alla extra provinsialläkartjänster,

som prövades nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 käft. (Nr 262.) 633 21 1

Inledning.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Provinsialläkardistriktskommittén.

seende, och där distrikten lämpade sig för sådan omvandling, måtte

överföras på ordinarie stat, samt

att samtliga provinsialläkare finge för såväl statspension som för

ålderstillägg räkna sig till godo alla sina som extra provinsialläkare

tidigare eller senare förvärvade tjänstår.

Efter härå erhållen nådig remiss inkom medicinalstyrelsen den 9

januari 1920 med utlåtande i ärendet.

Den 13 februari 1920 uppdrog Kungl. Maj:t åt den år 1910 tillsatta

provinsialläkardistriktskommittén att verkställa utredning i de av svenska

provinsialläkarföreningen i dess ovannämnda skrivelse angivna avseenden

samt därmed ävensom med det förslag, som därav kunde föranledas,

till Kungl. Maj:t inkomma.

I anledning härav infordrade kommittén från samtliga förste provinsialläkare

yttranden i fråga om extra provinsialläkardistrikts förändring till ordinarie

distrikt, varjämte kommittén tog del av vid 1920 års riksdag i ärendet väckta

motioner n:r 134 i andra kammaren om skrivelse till Kungl. Maj:t angående inrättande

av nya provinsialläkardistrikt utöver de av 1916 års provinsialläkardistriktskommitté

föreslagna m. m. samt n:r 282 i samma kammare om skrivelse

till Kungl. Maj:t i fråga om vissa extra provinsialläkartjänsters överförande till

ordinarie provinsialläkartjänster, ävensom av andra kammarens andra tillfälliga

utskotts utlåtande n:r 3 i anledning av sagda motioner.

Den 23 mars 1920 överlämnade Kungl. Maj:t till kommittén för

yttrandes avgivande en av kommitterade för Arjeplogs kommun jämlikt

beslut den 17 november 1919 gjord framställning av den 20 februari

1920 om vidtagande av åtgärder för att erhålla läkare inom kommunen

och för att provinsialläkardistrikten i allmänhet och de vidsträckta norrländska

distrikten i synnerhet måtte förses med läkare.

Sedan riksdagen uti skrivelse den 29 april 1920 anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte låta föranstalta om skyndsam utredning rörande de åtgärder,

som borde vidtagas för avhjälpande av den inom de norrländska länen

rådande läkarbristen, anbefallde Kungl. Maj:t den 21 maj 1920 kommittén

att skyndsamt verkställa utredning i det uti riksdagens berörda

skrivelse angivna avseende samt därmed ävensom med det förslag, som

därav kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma. I sammanhang härmed

förordnade Kungl. Maj:t den 21 maj 1920 landshövdingen i Västerbottens

län P. A. V. Schotte att såsom ledamot i kommittén deltaga i

dess överläggningar och beslut angående ifrågavarande ämne. Kommittén

har i övrigt bestått av medicinalrådet F. Block, ordförande, och

ledamöterna herrar Anders Anderson i Råstock, O. E. Holm, A. J.

Larson, O. Osberg och H. Rogberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Proposition Nr 262.

3

I anledning av sistnämnda uppdrag liava på anmodan av kommittén Norrbottens

och Västerbottens läns läkarföreningar resp. den 8 maj och den 1 juli

1Ö20 uttalat sig, den förstnämnda läkarföreningen beträffande de åtgärder, som

ansågos nödvändiga för avhjälpande av läkarbristen inom Norrbottens län, och

den sistnämnda läkarföreningen angående de åtgärder, som kunde vara erforderliga

för avhjälpande av läkarbristen i Norrland.

Vidare har på grund av en inom första kammaren vid 1920 års

riksdag väckt motion (n:r 129) riksdagen uti skrivelse den 25 maj 1920

anhållit, att Kung!. Maj:t snarast måtte för riksdagen framlägga förslag

till ordnande av bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt med station för

läkaren å landsbygden, och uppdrog Kung!. Maj:t den 18 juni 1920 åt

kommittén att skyndsamt verkställa förnyad utredning i det uti riksdagens

skrivelse angivna avseende samt därmed ävensom med det förslag,

som därav kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma.

I anledning härav hade kommittén genom cirkulärskrivelser till samtliga

förste provinsialläkare, provinsialläkare och extra provinsialläkare infordrat upplysningar

rörande läkarbostäderna och om behovet av sjukstugas anordnande

vid läkarstationerna. Upplysningarna om sjukstuga ansågos vara av betydelse

för bedömande av frågan om storleken av erforderlig läkarbostad, enär läkaren i

sjukstugan möjligtvis kunde disponera mottagningslokal.

Sedan kommittén mottagit sålunda infordrade uppgifter, hade kommittén

avlåtit skrivelser dels till läkardistriktsstyrelserna i sådana extra provinsialläkardistrikt,

som kommittén föreslagit skulle förändras till ordinarie, dels till ordförande

i kommunal- eller municipalnämnd i samhälle, där enligt redan fattat

beslut provinsialläkare skulle vara bosatt men nöjaktig bostad icke, så vitt visat

blivit, funnes för läkaren tillgänglig, dels ock till ordförande i kommunal- eller

municipalnämnd i samhälle, där det ifrågasatts, att provinsialläkarstation skulle

inrättas, men beslut därom ännu icke fattats, med förfrågan, om den kommun,

där läkaren skulle vara bosatt, eller möjligen läkardistriktet skulle vilja åtaga

sig att å stationsorten tillhandahålla — eventuellt mot något statsbidrag —

fprovinsialläkaren lämplig bostad mot viss hyra, eller om det funnes möjlighet

ör läkaren att å stationsorten på annat sätt genom förhyrande eller upplåtelse

av bolag eller annorledes erhålla sådan bostad mot skälig hyra.

o Vidare hade kommittén genom den i skolöverstyrelsen anställde arkitekten

J. Åkerlund låtit uppgöra tre av approximativa kostnadsberäkningar åtföljda

skisser till bostäder för provinsialläkare. Den ena skissen avser en läkarbostad

med mottagningslokal, lämplig för Skåne och av sten; de båda andra skisserna

avse en läkarbostad för Norrland av trä, den ena med och den andra utan mottagningslokal.

På framställning av kommittén bemyndigade Kung!. Maj:t den 9

juli 1920 kommittén att i mån av behov tillkalla en provinsialläkare och

en extra provinsialläkare för att biträda kommittén vid fullgörande av

densamma lämnade uppdrag; och hade i anledning härav tillkallats

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 262.

Kommitténs

betänkande.

Departements
chefen.

provinsialläkaren i Falu distrikt J. Krahé och extra provinsialläkaren i

Yivstavarvs distrikt J. Odén.

Slutligen har Kungl. Maj:t den 12 oktober 1920 till kommittén

för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag överlämnat

en framställning av svenska provinsialläkarföreningens styrelse den 13

maj 1919 till statsrådet och chefen för civildepartementet rörande ändring

i gällande resereglemente och läkartaxa.

Provinsialläkardistriktskommittén har nu avgivit ett den 16 december

1920 dagtecknat betänkande, vilket den 21 februari 1921 avlämnats

till Kungl. Maj:t.

I detta betänkande har kommittén framställt förslag till förändring

av extra provinsialläkardistrikt till ordinarie, till ordnande av bostadsfrågan

för provinsialläkare å landsbygden samt till åtgärder för avhjälpande

av den inom de norrländska länen rådande läkarbristen m. m.

I sistnämnda hänseende går förslaget ut på en omfattande förbättring

av förste provinsialläkares och provinsialläkares villkor genom ytterligare

tillfällig löneförbättring, ny läkartaxa, ändring av bestämmelserna angående

statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader, höjda lönetillägg, telefon- och flyttningskostnadsersättning,

förhöjd tjänståreberäkning, tidigare ålderstillägg i vissa

fall, förlängd semester m. m.

Vid anmälan av dessa frågor till innevarande års statsverksproposition

(femte huvudtiteln punkterna 70, 72 och 73 i 1922 års stat och

punkt 19 i 1921 års tilläggsstat) grundades min framställning på en från

kommittén inkommen kort promemoria, dagtecknad den 2 december

1920, vari hemställdes bl. a, om inrättande under år 1922 av 10 nya provinsialläkardistrikt

samt beredande från och med år 1921 av förbättrade

avlöningsförmåner åt förste provinsialläkare och provinsialläkare, ävensom

om anslag till bidrag för anskaffande av. bostäder åt provinsialläkare

å landsbygden. Dessa förslag inneburo förhöjning av det ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare, nu

1,451,300 kronor, med 113,500 kronor (p. 70), beviljande å extra stat

av ett reservationsanslag å 300,000 kronor till bidrag för anskaffande

av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden (p. 72) samt beviljande

av ett extra förslagsanslag å 10,000 kronor till beredande av flyttningsbidrag

åt vissa provinsialläkare, för vilket ändamål föregående år anslagits

4,000 kronor. Därjämte föreslogs att för beredande av tillfällig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

5

löneförbättring åt provinsialläkare på tilläggsstat för år 1921 beräkna

ett förslagsanslag, högst, 221,000 kronor (p. 19).

Emellertid angav jag under förenämnda punkt 70 uttryckligen,

att framställning i ämnet komme att avlåtas till årets riksdag endast

under förutsättning, att kommitténs betänkande avgåves tillräckligt tidigt.

Såsom ovan antytts, innefattar kommitténs betänkande ett flertal

synnerligen omfattande förslag, av vilka en del oundgängligen kräva

ytterligare utredning, innan de kunna upptagas till slutgiltig prövning.

Utlåtanden i anledning av betänkandet hava endast kunnat inhämtas från

medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, det förra dagtecknat den 4

mars och det senare den 3 mars 1921.

Då emellertid de av kommittén framlagda förslagen avse åtgärder

från statsmakternas sida till avhjälpande, mer eller mindre direkt, av

rådande svårigheter för provinsialläkartjänsternas, särskilt i Norrland,

besättande med ordinarie innehavare och således hava till syfte att fylla

ett behov, som, enligt vad jämväl riksdagen uttalat, måste anses synnerligen

trängande, har det synts mig nödvändigt att utan dröjsmål upptaga

förslagen till förberedande granskning. Jag har därvid uttagit de

delar, som synts kunna utan ytterligare utredning föreläggas innevarande

års riksdag. De kommitténs förslag, som synts mig nu böra

föranleda framställning till riksdagen, behandlas nedan, i den ordning,

i vilken de förekomma i betänkandet.

I svenska provinsialläkarföreningens skrivelse den 20 december

1919 lämnas en utförlig historik över extra provinsialläkardistriktsinstitutionens

tillkomst och utveckling. Denna historik finnes intagen i provinsialläkardistriktskommitténs

betänkande (sid. 12 —19), till vilket jag tilllåter

mig hänvisa.

Såsom redan förut meddelats, gick svenska provinsialläkarföreningens

hemställan i huvudsak ut på, att alla extra provinsialläkartjänster, som

prövades nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende

och vilkas distrikt lämpade sig för sådan omvandling, skulle överföras

till ordinarie.

I sitt yttrande den 9 januari 1920 anförde medicinalstyrelsen i ärendet

bl. a. följande.

Såsom även svenska provinsialläkarföreningen angivit skulle icke alla extra

provinsialläkartjänster förändras till ordinarie utan endast de, som prövades nöd
-

Partiellt upptagande

av

kommitténs

förslag.

Förändring

av extra provlnslaUäkardlstrlkt

Ull

ordinarie.

Sv. provinsialläkarföreningen

d. 20

d ce. 1919.

Medicinalstyrelsen

den

9/i 1920.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Motioner vid

1920 års

riksdag.

Andra kammarens

andra

tillfälliga utskott

1920.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

vändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende, för den händelse

distrikten lämpade sig för sådan omvandling.

I likhet med vad från flera håll förut anförts ville även styrelsen medgiva

det riktiga och rättvisa uti, att alla för hälso- och sjukvården nödvändiga extra

provinsialläkartjänster å landsbygden bleve ordinarie d. v. s. helt avlönades av

statsmedel. De skäl, som härför nu senast av provinsialläkarföreningen anförts,

syntes styrelsen vara mycket tungt vägande. En viss gallring av de nuvarande

extra provinsialläkardistrikten vore emellertid erforderlig ej blott av lämplighetsskäl

utan även av statsekonomiska skäl. Riksdagens år 1918 gjorda uttalande

om sin förväntan att Kungl. Maj:t, med beaktande av att ordinarie provinsialläkardistrikt

bleve inrättade i så stor utsträckning som statsekonomiska hänsyn

det tilläte, så snart lämpligen ske kunde skulle till riksdagen inkomma med det

förslag till ytterligare upprättande av ordinarie provinsialläkardistrikt, vartill förhållandena

gåve anledning, gåve visserligen löfte om utvidgning av den ordinarie

provinsialläkarkåren, men antydde dock uttryckligen en viss försiktighet av statsekonomiska

skäl i åtgärdernas omfattning.

En utredning om, vilka extra distrikt som i främsta rummet nu borde

ifrågakomma vid eu omändring av provinsialläkarinstitutionen i angiven riktning,

måste alltså komma till stånd. Vidare borde även tillses, i vad mån de nuvarande

provinsialläkardistrikten borde ändras med hänsyn till tillkomsten av

nya ordinarie distrikt inom respektive län.

I motioner inom andra kammaren vid 1920 års riksdag har yrkats:

bo) i lierr Olssons i Ramsta in. 11. motion (nr 134), att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, i vad mån de nuvarande och av

provinsialläkardistriktskommittén föreslagna nya ordinarie och extra provinsialläkardistrikten

kunna behöva utökas, för att behovet av läkare på landsbygden

må bliva nödtorvtigt tillgodosett, samt i vilken utsträckning staten kan likartat

bidraga till dessa läkares avlöning, så att full likställighet nås mellan distrikten,

allenast med den skillnad, som kan vara betingad av svårigheten att få en del

distrikt besatta, och att de förslag, som av utredningen kunna föranledas, föreläggas

riksdagen;

2:o) i herr Veu perström s motion (nr 282), att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla om verkställande av utredning och framläggande av förslag till

riksdagen snarast möjligt i syfte att alla för hälso- och sjukvården nödvändiga

extra provinsialläkartjänster överflyttas till ordinarie.

Andra kammarens andra tillfälliga utskott bär i utlåtande (nr 3)

yttrat sig i anledning av berörda motioner.

I sitt utlåtande anför utskottet bland annat följande:

»Båda de här förevarande motionerna fästa uppmärksamheten på missförhållanden

i fråga om vårt lands läkarvård, som sedan länge gjort sig gällande

och som utskottet i likhet med motionärerna till fullo hellj ärtar. Det torde icke

råda mer än en mening om, att kraftiga åtgärder från det allmännas sida äro av

nöden för att höja sjukvårdsväsendet å landsbygden. Bristen på läkare är där

synnerligen kännbar, och det har visat sig förenat med stora svårigheter att med

innehavare besätta de redan existerande provinsialläkarplatserna.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 262. 7

Om utskottet sålunda för sin del kunde instämma i de väckta motionernas

allmänna syfte, kunde utskottet ej underlåta att påpeka, att vissa åtgärder redan

vidtagits och andra för närvarande vore under förberedande, som ställde ifrågavarande

spörsmål i ett något annorlunda läge, än vad som framginge av motionärernas

framställningar.

Yad beträffar frågan om en välbehövlig ökning av provinsialläkardistrikten

erinrar utskottet därom, att vid 1918 års riksdag ett steg framåt till lösning av

denna fråga dock blev taget, vilket, om det också var otillräckligt, icke saknade

betydelse. Med anledning av kungl. proposition och i ämnet väckta motioner

beslöt riksdagen niimnda år inrätta 33 nya ordinarie provinsialläkardistrikt. I

samband härmed uttalade riksdagen sin övertygelse, att Kungl. Maj:t med beaktande

av att ordinarie provinsialläkardistrikt varda inrättade i så stor utsträckning,

som statsekonomiska hänsyn det tillåta, kommer att uppmärksamma de

motionledes framställda eller i propositionen eller eljest särskilt omnämnda fallen

och så snart lämpligen ske kan till riksdagen inkomma med det förslag till

ytterligare ''upprättande av ordinarie provinsialläkardistrikt, vartill förhållandena

giva anledning.

Härav framginge, att statsmakterna hade sin uppmärksamhet fäst på förevarande

spörsmål och att ytterligare åtgärder vore att förvänta för dess lösning

i önskad riktning.

Vidare erinrar utskottet om provinsialläkarföreningens förenämnda skrivelse

den 20 december 1919 och medicinalstyrelsens i anledning därav den 9 januari

1920 avgivna, ovan omnämnda yttrande.

Det vore sålunda tydligt, framhåller utskottet, att de åtgärder, som av motionärerna

förordades, dels i viss utsträckning redan vidtagits, dels genom Kungl.

Maj:ts föranstaltande, sedan motionerna tillkommit, för närvarande befunne sig

under utredning. Ehuru utskottet, såsom redan förut nämnts, delade motionärernas

önskemål, kunde utskottet därför ej finna ytterligare initiativ från riksdagens

sida i detta ärende påkallat. Med anledning härav hemställde utskottet,

att förevarande motioner icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Andra kammaren biföll, vad utskottet i nämnda utlåtande hemställt.

Provinsialläkardisfriktskommittén anför för sin del i denna sak bland

annat följande.

Hänsyn till såväl extra provinsialläkarnas som de i extra provinsialläkardistrikten

ingående kommunernas berättigade intressen påkallar enligt kommitténs

mening, att extra distrikt, i den mån så kan ske, förändras till ordinarie. Det

kan nämligen icke anses vara billigt, att de extra provinsialläkarna skola hava

skyldighet att bestrida sjukvården enligt samma taxa som de ordinarie provinsialläkarna

och i övrigt utföra samma åligganden som dessa utan att härför erhålla

motsvarande vederlag i avseende å lön och andra förmåner, som tillkomma

de ordinarie provinsialläkarna. Förglömmas må dock icke, att staten i någon

mån sökt giva vederlag för de tjänster, dessa läkare göra det allmänna, i det

staten tillerkänt innehavarna av dessa tjänster tjänstårsberäkning lika med civila

läkare i statens tjänst vid befordran å läkarbanan och dessutom för de extra

Provinsiall

äkard is trikts - kommittén

den 16 i2 1920.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommitténs

förslag.

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

provinsialläkarna inrättat en särskild pensionskassa samt även i vissa distrikt

lämnat bidrag för dessa läkares avlönande. Från de i de extra provinsialläkardistrikten

ingående kommunernas synpunkt kan det icke heller anses vara rättvist,

att dessa kommuners befolkning för behövlig läkartjänsts inrättande skall

vara skyldig underkasta sig extra pålagor och därjämte lika med befolkningen i

kommuner tillhörande ordinarie provinsialläkardistrikt genom skatt till staten

bidraga till avlönande av provinsialläkare i de ordinarie distrikten. Det kan

visserligen invändas, att alla kommuner i ett extra distrikt även ingå i det område,

som bestämts till tjänstgöringsdistrikt för ordinarie provinsialläkare, och

att provinsialläkaren är skyldig att, då extra provinsialläkartjänsten är ledig eller

eljest vid förefallande behov, bestrida hälso- och sjukvården även inom det extra

distriktet, men å andra sidan har vid reglering av de ordinarie distrikten hänsyn

säkerligen tagits till förefintligheten av de extra distrikten, och säkert torde vara

att, därest de extra provinsialläkarna icke kunde påräknas, de nuvarande ordinarie

provinsialläkarna icke i allmänhet skulle kunna på ett tillfredsställande sätt

bestrida sjukvården och övriga dem åliggande göromål var och en inb in hela det

ordinarie distriktet. Det torde även i detta sammanhang böra framhållas, att

läkarbehovet under senare åren ökats bland annat genom tillkomsten av lagarna

om skyddskoppympning och om åtgärder mot könssjukdom, samt att detta behov

framdeles ännu mer kommer att göra sig gällande, därest allmän obligatorisk

sjukförsäkring införes.

Men om det sålunda kan anses vara ett allmänt intresse, att de extra

distrikten så vitt möjligt förändras till ordinarie, så bör dock en sådan ändring

ej ske annat än i samband med en reglering av distrikten, så att en utjämning

av läkarnes arbete i de olika distrikten äger rum i de fall, där de extra distrikten

äro till omfång eller invånarantal jämförelsevis små. Icke alla extra distrikt

lämpa sig emellertid för omvandling till ordinarie, somliga äro alltför små och

kunna icke lämpligen utvidgas och andra äro tillkomna och avsedda huvudsakligen

för befolkning vid industriella anläggningar av olika slag. Läkarne i dessa

sistnämnda distrikt äro i viss mån att anse såsom ackordsläkare. Vid extra

distriktens omändring måste slutligen hänsyn tagas även till statsekonomiska skäl.

Kommitténs förslag i denna del avser

att 98 nya ordinarie provinsialläkardistrikt skola inrättas, av vilka

10 distrikt bildas av distrikt, som av kommittén år 1917 föreslagits till

extra, 81 bildas av 82 nuvarande extra distrikt och 7 nybildas;

att ifrågasatta antal nya provinsialläkardistrikt skola inrättas successivt

under en tidrymd av 10 år, så att under de 3 första åren inrättas

de distrikt, som av kommittén hänförts till första gruppen, under därpå

följande 3 år de, som hänförts till andra gruppen, och under därpå följande

4 år de, som upptagits i tredje gruppen, med respektive 29, 31

och 38 i var och en av nämnda grupper;

att framställning göres hos riksdagen om inrättande från och med

år 1922 av 10 distrikt, utvalda ur första gruppen, och om höjande i

anledning härav av det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste

provinsialläkare och provinsialläkare med 55,000 kronor;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

att, under förutsättning att kommitténs ovannämnda förslag om inrättande

av 10 nya distrikt godkännes och dessa distrikt komma att utgöras

av de utav kommittén ifrågasatta, samt med hänsyn till att vissa

extra distrikt, för vilka statsbidrag utgått, redan överförts till ordinarie,

det nu utgående ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares

avlöning sänkes med 12,000 kronor eller från nu utgående 40,000

kronor till 28,000 kronor;

att Kungl. Maj:t, under förutsättning att kommitténs förslag i vad

det avser ändrad distriktsindelning finnes böra godkännas, dels måtte

förklara vederbörande provinsialläkare skyldig att, då så av kommittén

ifrågasatts, enligt gällande taxa med enskild sjukvård tillhandagå invånare

i socken, som gränsar till hans distrikt, dels ock i övrigt förordna, att

uppkommande fråga om rätt för befolkning i socken, som gränsar till

annat läkardistrikt, att mot ersättning enligt läkartaxan även anlita

provinsialläkaren i det distriktet bör för framtiden prövas av medicinalstyrelsen

och göras beroende av dess beslut efter framställning i varje

särskilt fall.

Detta kommitténs förslag belyses närmare av nedanstående 5 tablåer.

1) De föreslagna 98 nya distrikten, grupp- och länsvis.

Första gruppen.

Andra gruppen.

Tredje gruppen.

Stockholms län.

\ Värmdö (1), Skebo (1).

1 Botkyrka (1),

De 98 nya

distrikten.

Valla (3), Junta (1).

Stegeborgs (1), Österbymo

(2).

Uppsala län.

I Lövsta (1), Dannemora (1).

Södermanlands län.

! Mariefreds (2), Aspa (1).

Östergötlands län.

Finspångs (2).

I Älvkarleö (1).

I Gnesta-Björnlunda (1).

Boxholms (1), Reijmyra (1),

1. Förutvarande extra distrikt, som jämställes med ordinarie (ett distrikt Gnesta-Björnlunda bildas

av två extra distrikt).

2. Av kommittén den 1 december 1917 föreslaget extra distrikt. Finspångs och Avesta extra distrikt

äxo numera inrättade.

3. Nu föreslaget nytt ordinarie distrikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 222 käft. (Nr 262.)

633 21 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Första gi-Dppen.

Mulseryds (1), Vaggeryds

(3).

Grönskåra (1).

Klintehamns (1).

Sölvesborgs (3).

Skurups (1).

Torups (1).

Ljungskile (1).

Högsäters (1).

Tidaholms (1).

Kungl. ]\taj:ts Proposition Nr 262.

Andi-a gruppen.

Jönköpings län.

J Gränna (1).

Kronobergs län.

\ Ryds (1), Älmhults (1).

Kalmar län.

Gottlands län.

I -

Blekinge län.

| Bräkne-Hoby (2).

Kristianstads län.

| Tollarps (1).

Malmöhus län.

Röstånga (1),

Löberöds (1).

Hallands län.

\ Laholms (2).

Göteborgs och Bohus län.

Styrsö-Öckerö *) (1),

Fjällbacka (1).

Älvborgs län.

\ Alvängens (3).

Skaraborgs län,

tredje gruppen.

Nybro (1), Mönsterås

(Stranda) (1).

| Båstads (1).

Vällinge (1,) Hörs (1), Veberöds

(1), Bjuvs (2), Kävlinge

(1), Trälleborgs (1),

Höganäs (1), Svedala (1).

[ Oskarströms (1).

| Hinna (1), Tössbo (1).

| Töreboda (1).

*) Därest Känsö karantänsanstalt flyttas, bör Styrsö-Öckerö distrikt hänföras till första gruppen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Första gruppen.

Charlottenbergs (1),

Töcksmarks (1).

Ramsbergs (1),

Hjortkvarns (1).

Kungsörs (1).

Krylbo (Avesta) (2),

Stora Tuna (Säters) (2).

Bollnäs (1), Gysinge (1),

Ljusdal (2).

Stöde (2), Björna (Trehörningssjö)

(3).

Månsåsen (3),

Stuguns (1).

Edefors (1).

Andra gruppen.

Värmlands län.

Malsjö (1),

Deje (3).

Örebro län.

Lindesbergs (1).

Västmanlands län.

Kopparbergs län.

Sunnansjö (Grangärde) (1),

Svärdsjö (l), Vastanhede

(By) (1), Särna (1).

Gävleborgs län.

Delsbo (1), Sandvikens

(Högbp) (1), Ovanåkers (1),

Färila (1).

Västernorrlands län.

. '' p.f J { i '' i ’ *

Jämtlands län.

Västerbottens län.

| Lövångers (1), Nysätra (1).

Norrbottens län.

Tredje gruppen.

Uddeholms (1),

Munkfors (1).

Hallsbergs (1), Degerfors (1),

Åmmebergs (1).

Ramnäs (1), Fagersta(Västanfors)

(1), Skinpskattebergs

(1).

Smedjebackens (1), Långshyttans

(Husby) (1),

Lima (1), Orsa (1).

Arbrå (1).

Nylands (Ytterlännäs) (1),

41öö (1), Vjy stavar vs (1),

Kramfors (Gudmundrå) (1).

I Bureå (1).

Kungl. Maj:ts Proposition

Nr 262.

S:a 29 distrikt.

I S:a 31 distrikt.

I S:a 38 distrikt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Extra distrikt,

som i övrigt

skola indragas.

Extra distrikt,

som skola

bibehållas.

2) 12 extra distrikt, som redan förut föreslagits böra indragas vid ändring

av distriktsindelningcn:

Stockholms län ........................ Åkersberga.

Jönköpings län ........................ Tranås.

Gottlands län............................ Ljugarns0).

Blekinge län .............................. Kyrkhults.

Malmöhus län ........................... Eslövs.

Göteborgs och Bohus län...... Orusts västra härads, Fiskebäckskils.

Örebro län ................................ Örebro, Ljusnarsbergs.

Gävleborgs län ........................ Enångers (Njutångers)0).

Västernorrlands län.................. Nätra (Bjästa)0).

Jämtlands län ........................... Rätans.

*) Ordinarie distrikt den 1 april 1921, då det extra indrages.

3) 16 extra distrikt, som skola bibehållas:

Stockholms län.................................... Dalarö, Sigtuna, Öregrunds.

Östergötlands län .............................. Torpa.

Kristianstads län................................. Åhus. j

Göteborgs och Bohus län ............... Fässbergs.

Ålvsborgs län....................................... Lilla Edets.

Värmlands län .................................... Glava.

Örebro län............................................ Karlskoga.

Kopparbergs län................................. Grängesbergs, Sävsnäs.

Gävleborgs län.................................... Sandvikens, Hofors°), Ljusne.

Norrbottens län ..................:f,............ Kiruna, Malmbergets.

*) Av kommittén nu förutsatt till indragning, men av Kungl. Maj:t bibehållet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

13

4) Antal ordinarie distrikt, nu och enligt förslaget:

L ä n.

Folk- mängd

den sl/i2

1919

(med

städer).

Areal

i

kvadrat-

mil.

Antal provinsialläkardistrikt

för när- varan- de å

stat be- slutade.

därav

ej in- rät- tade.

Enl.

kom-

därav nya

i grupp

av

grupp

1 före- slås för

1922.

mittens

förslag.

i

2

3

Stockholms ....................................

237,015

77,39

8

i

ii

2

1

Uppsala..........................................

135,167

53,13

4

—

7

—

2

1

—

Södermanlands................................

188,978

68,11

8

i

13

2

2

1

i

Östergötlands ................................

302,948

110,49

10

i

15

2

1

2

i

Jönköpings ....................................

225,549

115,2 2

8

i

11

2

1

—

—

Kronobergs ...................................

157,949

99,10

7

i

9

—

2

—

—

Kalmar....................................

229,887

115,40

10

—

13

1

—

2

—

Gottlands...........................

55,982

31,60

4

i1)

5

1

—

—

11

Blekinge ..................................

147,729

30,15

5

i

7

1

1

—

Kristianstads .................................

239,480

64,56

8

i

10

—

1

1

Malmöhus..........................

481,641

48,33

9

2

20

1

2

8

—

Hallands ................................

147,753

49,21

5

1

8

1

1

1

i

Göteborgs och Bohus.......................

420,552

50,47

11

2

14

1

2»)

—

—

Älvsborgs.......................................

298,079

127,29

11

—

15

1

1

2

—

Skaraborgs ..............................

243,158

84,80

8

—

10

1

—

1

—

Värmlands .................

265,641

193,24

13

—

19

2

2

2

i

Örebro .............................

216,081

91,34

9

2

15

2

1

3

—

Västmanlands................,.

167,519

67,08

5

—

9

1

—

3

i

Kopparbergs........................

251,055

298,70

12

2

22

2

4

4

i

Gävleborgs......................................

265,230

197,28

11

3S)

19

3

4

1

—

Västemorrlands.....................

262,740

255,33

12

24)

18

2

—

4

i

Jämtlands...............

131,985

515,56

11

—

13

2

—

—

i

Västerbottens ................

179,376

589,34

18

—

21

—

2

1

—

Norrbottens.........

180,342

1,055,20

15

—

16

1

—

—

i

S:a

5,431,836)4,388,s 2

222

226)

320

29

31

38

10

*) Skall inrättas den 1 april 1921.

8) Eventuellt 2 i första och 1 i andra gruppen.

8) Skola inrättas den 1 april 1921.

4) Skola inrättas den 1 april 1921.

b) Sex skola inrättas den 1 april 1921.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

5) Antal extra distrikt:

Län.

För när- varande

finnas

(d: Va

1921).

Av kom- mitten

löre- slagna

d. 1 dec.

1Ö17.

Efter genomförd distriktsreglering 1

hava upphört

kvarstå

av nu- varande.

av nuvarande

av före- slagna d.

Vis 1917.

enl. föreg.

förslag.

enl. kom:s

förslag.

| Stockholms.............................................

7

_

1

3

3

1 Uppsala ................................................

3

—

—

3

—

—

j Södermanlands .......................................

4

1

—

4

i

—

| Östergötlands.........................................

5

1

—

4

i

1

| Jönköpings.............................................

3

—

1

2

—

—

i Kronobergs............................................

2

—

—

2

—

—

j Kalmar .................................................

3

—

—

3

—

—

| Gottlands .............................................

2

—

1*)

1

—

—

Blekinge................................................

1

1

1

—

i

-TT

| Kristianstads..........................................

3

—

—

2

—

1

Malmöhus ............................................

11

1

1 .

10

i

—

Hallands................................................

2

1

—

2

i

—

Göteborgs och Bohus ..............................

6

—

2

3

—

1

Älvsborgs ..............................................

4

—

—

3

—

1

Skaraborgs.............................................

2

—

—

2

—

—

Värmlands..............................................

6

—

—

5

—

1

Örebro.................................................

9

—

2

6

—

1

Västmanlands.........................................

4

—

—

4

—

—

Kopparbergs ..........................................

11

1

—

9

i

2

Gävleborgs.............................................

11

1

1*)

7

i

3

Västernorrlands.......................................

5

1

1*)

4

i

“T

Jämtlands .............................................

2

—

1

1

—

—

Västerbottens......................................."''

3

—

—

3

—

—

I Norrbottens ..........................................

3

—

—

1

1 -

2

:

S:a

112

8

12

84

8

16

120

120

*) Distriktet upphör den 1 april 1921.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 15

Vid indelningen av de föreslagna nya ordinarie distrikten i grupper

— vilken indelning givetvis företagits för att undvika upptagande på

en gång av de avsevärda belopp, kommitténs förslag i denna del skulle

medföra — har kommittén angivit sig hava givit företräde åt sådana

distrikt, som visat sig svåra att besätta eller som ansetts synnerligen

önskvärda för befolkningen.

Av de i första gruppen upptagna distrikten hava följande tio distrikt

föreslagits att under år 1922 bliva ordinarie, nämligen:

Edefors distrikt i Norrbottens län

Månsåsens »

Stöde »

Krylbo (Avesta) »

Kungsörs »

Töcksmarks ))

Torups ))

Klintehamns »

Stegeborgs »

Valla »

i Jämtlands »

i Västernorrlands »

i Kopparbergs »

i Västmanlands »

i Värmlands »

i Hallands »

i Gottlands »

i Östergötlands »

i Södermanlands »

I samband med sitt förslag om ändring av extra provinsialläkardistrikt

till ordinarie har kommittén ansett sig böra omnämna, att under

behandling av förslaget även framkommit fråga dels om inrättande av

ett nytt Tärendö provinsialläkardistrikt i Norrbottens län, bestående av

Tärendö och Junosuando socknar, tillhörande Pajala distrikt, samt

Korpilombolo socken, tillhörande Överkalix distrikt, dels om delning av

Vilhelmina distrikt i Västerbottens län i två distrikt, dels om flyttning

av läkarstationen i Visnums distrikt i Värmlands län till Kristinehamn

och distriktets samtidiga omreglering, dels ock om flyttning av läkarstationen

i Tanums distrikt i Göteborgs och Bohus län till Tanums

järnvägsstation. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra tillstyrka

dessa förändringar.

Beträffande kommitténs motivering i fråga om förslagets detaljer

må här hänvisas till kommitténs betänkande (sid. 46—85).

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 rörande

denna del av kommitténs förslag anfört följande:

Kommittén liar här följt samma principer som medicinalstyrelsen uttalat i yttrande

den 9 januari 1920. Styrelsen har sålunda i princip intet att erinra mot

Gruppindel
ningen.

Tio distrikt

år 1922.

Av kommittén

avstyrkta förändringar.

Detaljer.

Medicinalstyrelsen

d.

4/s 1921.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Anslaget

till extra

provinsialläkares

av

lönande.

16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

denna del av förslaget. Styrelsen anser det även lämpligt, att förändringen till

ordinarie distrikt sker i en viss ordningsföljd i enlighet med de grunder, som

för kommittén varit bestämmande. Det definitiva fastställandet av distriktsindelningen

bör emellertid föregås av en ytterligare prövning.

Den mening, som förfäktas av tvänne av kommittén tillkallade läkare, att

vid bestämmandet av den ordning, i vilken de extra distrikten skulle överföras

till ordinarie, hänsyn skulle tagas till den nuvarande tjänstinnehavarens ålder,

finner styrelsen ej förtjäna beaktande.

Kommitténs nu föreliggande förslag om förändring av extra provinsialläkardistrikt

till ordinarie är byggt på samma princip, som tillämpats

vid de år 1911, 1918 och 1920 beslutade ändringarna av provinsialläkardistriktsindelningen

i riket, eller att staten i främsta rummet bör

sörja för, att den enskilda sjukvården på landsbygden blir på ett tillfredsställande

sätt ordnad, och sålunda ansvara för kostnaderna för avlönande

av de läkare, som hava att ombesörja denna sjukvård. Detta

kräves såväl i sjukvårdens eget intresse som för att kostnaderna för

densamma skola bliva rättvisare fördelade. Ett överförande i största

möjliga utsträckning av de extra provinsialläkardistrikten till ordinäre

är också givetvis ett av de bästa medlen att förminska de nu så talrika

vakanserna.

Jag är emellertid icke nu beredd att taga ståndpunkt till kommitténs

distriktsregleringsplan i dess helhet. Härför kräves vidare utredning, jämväl

med hänsyn till att den statsfinansiella situationen manar att icke ikläda

statsverket utgifter för framtiden i större omfattning än som kan anses

alldeles oundgängligt. Dock synes läkarfrågans å landsbygden nuvarande

läge i allt fall kräva, att det, såsom kommittén i första hand föreslagit,

från och med år 1922 inrättas 10 nya provinsialläkardistrikt. Vilka

dessa distinkt skola bliva, torde icke böra nu definitivt bestämmas utan

lärer det böra överlämnas åt Kung!. Maj:t att efter ytterligare utredning

fatta beslut härom. Det kan emellertid förutses, att kommitténs förslag

härutinnan kommer att tjäna till väsentlig vägledning.

Inrättandet av dessa nya provinsialläkardistrikt skulle föranleda en

förhöjning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och

provinsialläkare med 55,000 kronor.

Till frågan om extra lönetillägg åt provinsialläkare i de nya distrikten

får jag återkomma i annat sammanhang.

Innan det blivit definitivt avgjort, vilka extra provinsialläkardistrikt,

som skola överföras till ordinarie, bör icke på grund av den ifrågasatta

överföringen någon minskning ske i det ordinarie förslagsanslaget till

extra provinsialläkares avlönande å 40,000 kronor (se statsverksproposi
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

tionen, femte huvudtiteln, sid. 181). Men bland annat på grand därav,

att av de extra provinsialläkardistrikt, som hittills indragits i följd av

1918 och 1920 års beslut om inrättande av 35 nya provinsialläkardistrikt,

några varit i åtnjutande av statsbidrag, synes ifrågavarande anslag kunna

minskas med 10,000 kronor.

I samband med regleringsfrågan har kommittén även framställt förslag

om ändring av pensionsbestämmelserna för civila tjänster i sådan

riktning, att extra provinsialläkare efter befordran till statstjänst medgives

rätt att för pension räkna sig tillgodo föregående tjänstgöring såsom

extra provinsialläkare samt att pensionsåldern för provinsialläkare samtidigt

höjes till 65 levnads- och 23 tjänstår i stället för nuvarande 62

levnads- och 20 tjänstår m. m.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 förklarat,

att den föreslagna höjningen av provinsialläkarnas pensionsålder enligt

styrelser mening är ägnad att väcka stora betänkligheter.

I fråga om den av kommittén föreslagna rätten för provinsialläkare

att för erhållande av pension tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

som extra provinsialläkare hänvisar styrelsen till sitt yttrande den 9

januari 1920. I sistnämnda yttrande har styrelsen förmält sig fortfarande

anse, att goda skäl talade för en dylik rätt, men att ett allmänt stadgande

i berörda avseende icke syntes direkt erforderligt, så länge extra

provinsialläkarnas pensionskassa hade bestånd.

En extra provinsialläkare har samma skyldigheter som en ordinarie Departementsprovinsialläkare,

han utnämnes och entledigas av medicinalstyrelsen och chefen''

räknar tjänstår i likhet med civila läkare i statens tjänst. I likhet med

kommittén och medicinalstyrelsen anser jag därför göda skäl tala för,

att extra provinsialläkare medgives rätt att efter befordran till statstjänst

tillgodoräkna sig i pensionshänseende sina tjänstår. Denna fråga svnes

mig även vara av synnerlig vikt för ett lyckligt genomförande av kommitténs

distriktsregleringsplan ävensom överhuvud för rekryteringen av

provinsialläkarkåren. I vilken omfattning och på vad sätt ett sådant

tillgodoräknande bör ske synes dock kunna vara föremål för olika meningar.

Denna och därmed sammanhängande pensionsfrågor stå också i närmaste

samband med lönestaten för provinsialläkare. Då frågan om detinitiv

lönereglering för provinsialläkarkåren inom kort torde komma att

upptagas till behandling, böra ändringar i pensionsbestämmelserna endast

i nödfall nu företagas. Som tiden ej heller medgivit erforderlig utredBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 höft. (Nr 262.) 63321 .''{

Ändring- av

pensionsbestämmelserna

för

provinsialläkare.

Medicinalstyrelsen

d.

Vs 1921.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ordnande av

bostadsfrågan

för

provinsialläkare

å

landsbygden.

Provinsialläkardistriktskommittén

V12

1917.

Reservationer

1917.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2(12.

ning angående kommittéförslagets inverkan på den nu bestående pensioneringen

för provinsialläkare och extra provinsialläkare, ser jag mig

nödsakad att för närvarande lämna förslaget i denna del å sido.

Jag övergår nu till den av kommittén i betänkandets avdelning B

behandlade viktiga frågan om bostäder för provinsialläkare å landsbygden.

Provinsialläkardistriktskommittén framlade i. sitt betänkande den 1

december 1917 ett förslag att ordna bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt

med station för läkaren å landsbygden. Detta förslag innebar,

att vederbörande landsting skulle åläggas att, då bostad ej på annat sätt

kunde beredas, anskaffa läkarbostad och därefter till läkaren upplåta densamma

mot en hyra av högst 1,000 kronor. Kostnaden för sådan

byggnads uppförande skulle fördelas på stat, landsting och den kommun,

inom vilken läkarstationen vore belägen, eller, eventuellt i stället för

kommunen, läk ardistriktet. Staten skulle bidraga med högst 1 s av kostnaden,

och återstoden gäldas av landstinget, vilket sedan i sin ordningskulle

äga att av omförmälda kommun eller eventuellt av distriktet bekomma

ersättning för hälften av sina utgifter för ifrågavarande ändamål.

Kommittén var emellertid icke enhällig om detta sätt att lösa bostadsfrågan,

utan två av kommitténs ledamöter, herrar Larson och Högberg,

anmälde avvikande mening.

Herr Larson vågade ej räkna med det tillmötesgående från landstingens

sida, som av kommittén förutsattes, och ansåg dessutom, att kostnaderna för

dessa bostäders anordnande skulle komma att högst avsevärt överskrida i förslaget

gjorda beräkningar även av det skäl, att bidrag till ifrågavarande ändamål

med lika berättigande torde påfordras av ett långt större antal provinsialläkardistrikt

än som föreslagits. Han förordade i stället såsom mera lämpligt, att

hyresbidrag av statsmedel utginge till sådana provinsialläkare, vilka både svårighet

att åt sig anskaffa tjänlig bostad för skälig hyra.

Herr Högberg framhöll bland annat, att varje förslag om skyldighet för det

allmänna att i fall av styrkt behov tillhandahålla provinsialläkarna å landet nödiga

bostadsboställen måste i tillämpningen bliva oskäligt dyrt och synnerligen

ojämnt verkande, vare sig det bleve staten, landstingen eller distrikten eller dessa

i förening, som skulle svara för tillhandahållandet.

För egen del ansåg han, att i de fall, då bostadsförhållandena vid eu provinsialläkarstation

å landsbygden vore svåra, staten borde träda emellan medelst

hyresbidrag eller ortsbidrag eller förhöjt ortsbidrag till läkarens avlöning. Likaledes

ifrågasatte han, att kommittén skulle undersöka, om ej förslag borde framläggas,

att Kungl. Maj:t skulle äga att med lämpliga bidrag från ett äskat och å

riksstaten uppfört anslag under vissa villkor bistå avlägsna, svaga och skattetyngda

distrikt vid uppförande eller anskaffande av nödvändig läkarbostad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

I proposition (nr 116) till 1919 års riksdag angående avlönings- Propositionen

förhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. an- ''J91g6.m

förde föredragande departementschefen i fråga om bostäder för provin- riksdag*

sialläkarna, att han vid övervägande av de förslag, som framkommit i

ämnet, funnit, att ordnandet av denna fråga närmast borde ankomma

på vederbörande primärkommuner, särskilt då den kommun, inom vilken

provinsialläkaren vore bosatt. Vid sådant förhållande hade departementschefen

icke ansett något förslag i ämnet böra då framläggas för

riksdagen.

I anledning av förenämnda proposition väcktes inom båda kam- Motioner

rama likalydande motioner (nr 156 i första och n:r 341 i andra kam- 1919''

maren), vari hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t

måtte till nästkommande riksdag inkomma med förslag till lösande av

provinsialläkarnas bostadsfråga i enlighet med i motionerna angivna

grunder,, vilka stode i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén

tidigare föreslagna.

Riksdagen uttalade i anslutning härtill uti skrivelse den 13 juni Riksdagens

1919 (nr 6 A), att ett initiativ från statens sida på ifrågavarande område sA™ef*e

syntes erforderligt.

I proposition (nr 314) till 1920 års riksdag angående vissa anslag Proposition

och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. omnämndes, att provinsialläkardistriktskommittén

föreslagit uppförande med statens bidrag riksdag.

av bostäder åt provinsialläkare i avlägset belägna och svårbesatta distrikt,

i vilket hänseende föredragande departementschefen anförde, att

utredningen ifråga borde fullföljas, så att förslag i ämnet kunde framläggas

inom en nära framtid. Den av departementschefen sålunda omförmälda

utredningen syntes närmast avse förhållandena i inre och övre

Norrland.

1920 års riksdag (jfr riksdagens skrivelse den 25 maj 1920) fann Riksdagens

emellertid i anledning av väckta motioner, att utredningen rörande pro- sk^iels]egoJn

vinsialläkarnas bostadsfråga borde i överensstämmelse med riksdagens

tidigare i ämnet uttalade mening givas en vidare omfattning, så att denna

fråga måtte kunna genom ett ingripande från statsmakternas sida snarast

möjligt bringas till sin lösning beträffande rikets landsbygd i dess helhet,

och framhöll riksdagen härvid uttryckligen, att åtgärder i angivet syfte

icke syntes böra vidtagas beträffande distrikt, där lämplig läkarbostad

kunde anskaffas utan något ingripande från det allmännas sida.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Provinsialläkardistriktskommittén

den 10 12 1920.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

Provinsialläkardistriktskommittén har i sitt senaste betänkande tagit

frågan om beredande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden i

förnyat övervägande. Kommittén har därvid till eu början avvisat

tanken på, att staten skulle åtaga sig att ansvara för och bekosta uppförande

av lämpliga provinsialläkarbostäder. Ett dylikt åtagande skulle

orsaka statsverket betydande kostnader, och uppsikten å samt underhållet

av bostäderna medföra svårigheter och icke ringa utgifter. Ett statsingripande

av nämnda omfattning för provinsialläkarnas del skulle möjligen

också medföra konsekvenser i samma syfte för andra tjänstemannakategorier.

En så vidsträckt medverkan från statens sida kunde knappast heller

anses påkallad av föreliggande omständigheter. Kommittén vidhåller

därför sin jämväl tidigare hysta mening, att förevarande angelägenhet

bör ordnas av respektive orter (landsting, kommun eller läkardistrikt) men

att för vinnande av tillfredsställande anordningar å området vissa statsbidrag

äro nödiga.

I ämnet anför kommittén vidare följande.

Mot kommitténs tidigare förslag om ett åläggande för vederbörande landsting

att, då bostad för provinsialläkare å länets landsbygd ej på annat sätt kunde

beredas, anskaffa läkarbostad och därefter upplåta densamma till läkaren mot

viss byra har framhållits, att många landsting i sina yttranden över detta förslag

motsatt sig eller visat sig obenägna för en dylik anordning. Då landstinget hade

skyldighet tillse, att sjukvården inom länet bleve ordnad på ett tillfredsställande

sätt, kunde visserligen anskaffandet av erforderliga bostäder åt provinsialläkare i

fall, då bostäder ej på annat sätt kunde erhållas, anses vara en sådan åtgärd för

hälsovården, som borde ankomma på landstinget. Emellertid vore varje tvång

på landstinget i förevarande hänseende mindre tilltalande och borde i varje fall

ej tillgripas, förrän alla andra rimliga utvägar till frågans lösning visat sig stängda.

Ej heller kan den farhågan anses utesluten att, om landstingen ålades förevarande

skyldighet, detta kunde menligt inverka på landstingens villighet och förmåga

att utvidga och förbättra liinets sjukvårdsväsende i övrigt. Det har även

invänts att, med hänsyn till de mycket växlande utdebiteringarna inom olika

landsting, varje nytt område, som lades under landstingens ekonomiska, handliavande,

å en del orter bleve en börda, som bleve tyngande, medan den i andra

län bleve skäligen ringa. Även har anmärkts, att ett tvång för alla landsting att

anskaffa och tillhandahålla bostäder åt liinets å landsbygden stationerade provinsialläkare

skulle drabba mycket ojämnt, helst som i några län denna fråga redan

ordnats eller inom den närmare framtiden komme att ordnas genom kommunernas

försorg. Det har också framhållits, att, om landstingen bleve tvingade att

ingripa, kostnaderna för bostäders anordnande skulle bliva .högre än som vore

nödigt och större än om frågan ordnades av kommunerna. Även har anmärkts,

att ett åläggande för landstingen av en uppgift sådan som den förevarande i det

avseendet skulle vara olägligt, att därmed städerna inom landstingsområdet finge

bidraga till en angelägenhet, som rörde landsbygden allena, eller att eljest en

särskild debiteringsgrund behövde tillgripas för utgifter till detta ändamål, vad

sistberörda anmärkning angår har emellertid inom kommittén invants, att det för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 262.

skattebördornas utjämning kunde anses vara en fördel, att skyldigheten att anskaffa

läkarbostad lades på landstinget, som väl under alla förhållanden måste

anses äga större ekonomisk styrka än eu kommun.

Emellertid har, vad mot kommitténs tidigare förslag sålunda och i övrigt

invänts, föranlett kommittén undersöka, om icke inom kommittén enighet kunde

vinnas om eu annan väg än den i berörda förslag angivna. Ehuru enligt flertalets

åsikt alltjämt goda skäl föreligga för kommitténs tidigare mening, att

förevarande angelägenhet lämpligast ordnas genom landstingen, kunna förhållandena

i förevarande avseende ställa sig rätt så olika i olika delar av landet. I

de inre och övre delarna av Norrland, där provinsialläkardistrikten i regel blott

bestå av en kommun, hava i avsevärd utsträckning kommunerna redan anskaffat

bostäder åt vederbörande provinsialläkare, som får disponera bostaden mot ett i

allmänhet ringa hyresbelopp och ibland också kostnadsfritt. Dessa bostäder åro

emellertid på många ställen av mindre god beskaffenhet. I de mellersta och

södra delarna av landet består läkardistriktet oftast av ett flertal kommuner. Här

kunde den lämpligaste anordningen vara, att landstinget enhetligt åtager sig tillhandahållande

av lämplig bostad åt provinsialläkare för hela länet. Men i eu

del fall kunna goda skäl också anföras för, att den kommun, där provinsialläkaren

har sin station och som därav beredes fördelar både i sjukvårds- och skattehänseende,

ensam går i författning om läkarbostads anskaffande.

Vid övervägande av alla på förevarande fråga inverkande omständigheter

har kommittén enats om att föreslå, att beredande av lämpliga bostäder åt provinsialläkarna

på landsbygden med hänsyn till de olikartade förhållandena i olika

delar av landet icke tvångsvis måtte åläggas vare sig landsting, provinsialläkardistriktet

eller den kommun, där provinsialläkaren är stationerad, utan att denna

fråga bör ordnas på frivillighetens väg efter ortens förhållanden. Kommittén är

övertygad om, att så också låter sig göra. Svårigheterna att hålla provinsialläkarbefattningarna

besatta, särskilt i vissa trakter, hava numera blivit .så stora

och avsaknaden av läkare så kännbar, att de närmast intresserade, distriktet och

framför allt stationskommunen, säkert ej skola underlåta att i regel anskaffa, och

tillhandahålla den bostad, som kan erfordras för att över huvud få distriktet

besatt. Exemplet från de inre och övre delarna av Norrland bestyrker, att ett

sådant intresse allmänt finnes och tagit sig uttryck i tillhandahållande av bostäder,

i allmänhet genom stationskommunernas försorg, låt vara att vederbörande

ej allestädes mäktat tillhandahålla en bostad, som kan tillfredsställa läkarens

skäliga krav.

För att erhålla sådana bostäder, varpå provinsialläkarna å landsbygden just

med hänsyn till sin verksamhet kunna hava anspråk, erfordras utan tvivel, att

staten bidrager till dylika bostadsbyggnader, men dylikt bidrag är lika befogat,

vare sig landstingen tvångsvis åläggas förevarande skyldighet, eller om det lämnas

åt kommun, provinsialläkardistrikt eller landsting att på den frivilliga överenskommelsens

väg anskaffa behövliga bostäder åt provinsialläkarna i länet. Beviljandet

av dylikt statsbidrag ingick också i kommitténs förenämnda förslag den 1

december 1917. Också är det uppenbart, att, om tillfredsställande bostäder skola

komma till stånd och för sådant ändamål vissa minimifordringar uppställas,

detta icke kan ske, utan att statsbidrag utgår för bostadsanskaffandet.

I sammanhang härmed vill kommittén emellertid framhålla, att, därest beslut

nu fattas om bostadsfrågans ordnande på frivillighetens väg och det framdeles

skulle visa sig, att denna väg ej leder till det avsedda målet, kommittén för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kommitténs

förslag.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

ordar, att landstingen enligt kommitténs tidigare förslag måtte åläggas att med

visst bidrag av staten anskaffa bostäder åt provinsialläkare å landsbygden.

I anledning av vad sålunda anförts har kommittén framlagt följande

förslag till frågans lösning.

A riksstaten uppföres ett reservationsanslag till bidrag för anskaffande

av bostäder åt .provinsialläkare, bosatta å landsbygden. Bidrag från

detta anslag kan erhållas ej blott, då fråga är om nybyggnad, utan även

då befintlig bostad inköpes och ändras till provinsialläkarbostad.

Dessutom bör i de provinsialläkardistrikt i Norrland, där kommittén

ifrågasatt, att särskilt kallortstillägg skidle tillkomma provinsialläkarna,

således de mest besvärliga och svårbesättliga distrikten0), bidrag kunna

utgå jämväl vid större tillbyggnad eller förändring av hittillsvarande

provinsialläkarbostad. Bidrag bör i mån av tillgängliga medel utgå efter

Jvungl. Maj:ts prövning av förhållandena i varje särskilt fall, varvid

Kungl. Maj:t äger bestämma bidragets storlek och villkoren för detsammas

erhållande, dock att bidraget ej får uppgå till mer än högst

V* av den beräknade kostnaden och i varje fall ej överstiga 30,000

kronor för varje bostad. I ett speciellt fall, nämligen beträffande läkarbostad

i Tärna distrikt, har kommittén emellertid föreslagit, att statsbidraget

bestämmes till högst 7s av kostnaden, dock högst 50,000 kronor.

Vid beräknande av statsbidragets belopp bör ej i något fall få inräknas

mark- eller tomtkostnaden. Bostaden skall uppföras efter av medicinalstyrelsen

fastställda ritningar. Vid bidrags beviljande bör även föreskrivas,

att läkaren skall äga rätt att bebo lägenheten mot en hyra icke

överstigande 1,800 kronor per år. Uppkommer tvist rörande hyresbeloppet,

bör vederbörande länsstyrelse äga att inom nyss angiven gräns

bestämma detta belopp. Å andra sidan bör provinsialläkaren i distriktet,

där särskild läkarbostad med bidrag av statsmedel sålunda anordnats,

vara skyldig bebo densamma samt därför erlägga bestämd hyra och, för

den händelse vikarie å provinsialläkarbefattningen erfordras, till denne

kostnadsfritt upplåta de rum, som avsetts för mottagning av patienter.

Föreskrift om sådan skjddighet torde böra införas i avlöningsvillkoren.

Att läkaren, där ej annat överenskommes, själv har att bekosta upp
*)

Dessa 34 distrikt äro Arjeplogs, Vittangi, Paj ala, Arvidsjaurs, Övertomeå, Överkalix,

Jockmocks, Haparanda, Båneå, Bodens och Gällivare # distrikt i Norrbottens län, Tärna, Sorsele,

Mal&träsks, Stensele, Dorotea, Lycksele, Vilhelmina, Åsele, Jörns, Byske, Norsjö och Bjurholms

distrikt i Västerbottens län, Gäddede, Föllinge, Hede, Hammerdals cch Strömsunds distrikt i

Jämtlands län, Barnsele och Hotings distrikt i Västernorrlands län, och Los distrikt i Gävleborgs

län, ävensom föreslagna Edefors distrikt i Norrbottens län och Månsåsens och Stuguns

distrikt i Jämtlands län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj.ts Proposition Nr 262.

värmning och belysning av bostaden, följer av vad förut sagts. Enahanda

är förhållandet med bostadens möblering, varvid dock synes vara önskvärt,

att bostadsupplåtaren försåge mottagningsrummen med nödtorftig

möblering, varmed jämväl vid vakans en vikarie har att tillgå beboelig

bostad utan att behöva medföra eller anskaffa möbler. Tilläventyrs kan

ett åläggande i sådant hänseende tänkas möjligt i speciella fall i sammanhang

med statsbidrags beviljande till bostadens uppförande eller

anordnande.

Bidrag böra kunna medgivas på ansökan av vederbörande landsting

eller den kommun, där läkaren skall vara bosatt, eller vederbörande

läkardistrikt.

Åtager sig landstinget för hela länet eller för vissa distrikt inom

länet ordnandet av provinsialläkarnas bostadsfråga, söker och uppbär

landstinget givetvis statsbidraget samt övertager och ansvarar för bostadens

uppförande. Landstinget bör i detta fall äga att som villkor för

bostadsfrågans ordnande genom landstingets försorg påfordra förbindelser

eller annan överenskommelse med kommunen eller kommunerna inom

provinsialläkardistriktet om bidrag till bostadens uppförande. Detta

bidrag bör dock icke kunna påfordras till större belopp än högst 1 » av

byggnadskostnaden. Lämpligast torde härvid hela underhållsskyldigheten

böra åligga landstinget mot rätt att av läkarna uppbära de bestämda

hyrorna för bostäderna.

Tager landstinget icke någon befattning med ifrågavarande angelägenhet,

och det således blir läkardistriktets eller stationskommunens

sak att ordna frågan, blir det givetvis dessa, som få bevilja medel utöver

statsbidraget till byggandet samt handhava underhållet, samtidigt som

de äga uppbära hyran av läkaren. Vid beviljande av statsbidrag på

ansökan av läkardistriktet, eller stationskommunen bör Kungl. Maj:t

uppenbart vara oförhindrad att bestämma, om och efter vilka grunder

kostnaderna för byggnadens fullbordande och dess framtida underhåll

böra åligga vederbörande.

De sålunda angivna grunderna böra givetvis ej utgöra hinder för

landsting och distrikt eller stationskommun att i vad rörer deras mellanhavanden

i förevarande angelägenhet träffa frivillig överenskommelse

efter andra än förut upptagna grunder.

Det torde böra åligga vederbörande länsstyrelse att övervaka, att

underhållet fullgöres och att härutinnan söka träffa avtal med vederbörande.

Vid tredska att fullgöra underhållsskyldigheten, bör statsbidraget

vara förfallet till återgäldande till statsverket, allt enligt meddelade

bestämmelser i sammanhang med statsbidragets tilldelande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Majds Proposition Nr 262.

Läkarbostäderna

i nuv.

extra distrikt.

Skulle läkardistriktet komma att indragas eller läkarstationen flyttas

i distrikt, varom nu är fråga, samt läkarbostaden sålunda icke vidare

kan för avsett ändamål användas, bör vid bostadens realiserande ersättningen

för densamma återbäras enligt samma grunder, som varit gällande

vid beviljande av bidrag för bostadens anordnande.

Sannolikt komma i eu del fall statsbidrag för läkarbostäder icke att

sökas och erhållas, utan förefintliga för ändamålet avsedda bostäder i

befintligt skick stå till förfogande. I några fall torde en av kommun,

distrikt eller annan vederbörande för viss tid förhyrd lägenhet erbjudas

läkaren. I dessa fall kunna några allmänna regler rörande bostadens

beskaffenhet icke uppställas. År den upplåtna bostaden emellertid icke

skäligen tillfredsställande, förminskas ju möjligheterna att få distriktet

besatt. Den påföljden kan ock inträda, att läkaren skaffar sig annan

bostad eller att läkarstationen flyttas. I de fall att bostaden fyller skäliga

anspråk — prövningen härav torde kunna åläggas länsstyrelsen, efter

förste provinsialläkarens hörande —, även om den ej i alla delar är av

den beskaffenhet, som fordras, då statsbidrag till provinsialläkarbostad

meddelas, och för denna bostad ej påfordras hyra överstigande 1,800

kronor per år, bör dock skyldighet för läkaren inträda att bebo denna

lägenhet. I

I detta sammanhang torde bostadsförhållandena för läkarna i de

extra distrikt, som av kommittén föreslagits att förändras till ordinarie,

böra något beröras. Kommittén bär i denna del anfört följande:

I många av dessa distrikt åtnjuter läkaren bostad genom kommuns eller

distriktets försorg och i icke så fall är den fri, d. v. s. ingår i läkarens löneförmåner.

Vid distriktets överförande till ordinarie upphör förmånen av fri bostad

och det kan tänkas fall, då läkaren sedermera icke ens mot hyra får disponera

den hittills innehavda bostaden. Det kunde i dessa fall ifrågasättas, om icke

det villkor för distriktets överförande till ordinarie borde uppställas, att distriktet

tillhandahölle läkaren tjänlig bostad. Kommittén vill emellertid ej förorda någon

sådan undantagsbestämmelse för dessa distrikt. Men däremot skulle möjligen

kunna ifrågasättas, om icke, då i läkardistrikt finnes för läkare avsedd bostad,

som äges av enskilda eller bolag, och frivillig överenskommelse om densammas

avstående till distriktet ej kali träffas, distriktet borde berättigas att genom

expropriation förvärva densamma. En sådan åtgärd torde dock knappast behöva

ifrågakomma. Det lärer i allmänhet icke möta svårighet för provinsialläkarna

att i de till ordinarie förändrade extra distrikten erhålla bostad. Ifrågavarande

läkardistrikt hava nämligen på förfrågan ganska enstämmigt förklarat sig villiga

att å stationsorten — eventuellt mot något statsbidrag — tillhandahålla provinsialläkaren

lämplig bostad om 8 rum, jungfrukammare och kök mot en hyra icke

överstigande 1,800 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

25

Kostnaden för läkarbostads anordnande enligt de skisser, som uppgjorts

av arkitekten J. Åkerlund, beräknas för en läkarbostad av sten

och även omfattande mottagningslokaler (Skånetypen) till cirka 82,000

kronor; för en dylik bostad av trä och med mottagningslokal (större

norrlandstypen) till cirka 73,000 och för en dylik byggnad av trä utan

mottagningslokal (mindre norrlandstypen) till cirka 58,000 kronor. Den

sistnämnda byggnadstypen skulle närmast komma till användning i

distrikt, där sjukstuga finnes anordnad och möjlighet förefinnes att hålla

läkarmottagningarna å sjukstugan. I bostäder enligt Skånetypen skulle

i regel värmeledning anordnas, medan däremot i bostäder enligt norrlandstypen

värme i vanligaste fall skulle erhållas från kakelugnar.

Bostäderna enligt förenämnda större typer skulle omfatta 8 rum, jungfrukammare

och kök, och då för läkarens mottagning skulle avses tre av

dessa rum, skulle för familjen återstå 6 rum och kök. I sitt tidigare

förslag utgick kommittén från, att läkarbostaden skulle innehålla 9 rum,

jungfrukammare och kök. En reducering av rummens antal med ett har

sålunda nu skett, och denna reducering bör enligt kommitténs mening vara

till fördel för alla parter: för läkaren, vilkens kostnader för bostadens

skötsel, uppvärmning och möblering minskas, och för den, som skulle svara

för bostadens uppförande, genom minskad byggnadskostnad och minskat

underhåll. De nu omnämnda typerna böra emellertid icke vara ovillkorligt

bindande vid bostäders uppförande utom i fråga om rummens maximiantal.

I fall, då läkarmottagning kunde anordnas å sjukstuga, borde

läkarbostaden kunna minskas med 2 rum. Inom läkarbostaden bör jämväl

i detta fall alltid finnas ett rum, där patienter kunde mottagas. Bostaden

skulle sålunda i detta fall utgöras av 6 rum, jungfrukammare och kök.

Då uti den ovan angivna byggnadskostnaden icke ingå utgifter för

nödiga uthus, har kommittén ansett, att kostnaden för en byggnad enligt

Skånetypen med uthus icke under nuvarande uppdrivna byggnadskostnader

kan beräknas till lägre belopp än 90,000 kronor. En tredjedel

härav blir alltså 30,000 kronor, eller det av kommittén ifrågasatta

maximibidraget från statens sida. Ett reservationsanslag av 300,000

kronor skulle alltså medgiva bidrag till uppförande av minst 10 bostäder.

En av kommittén verkställd utredning har ådagalagt, att läkarbostäder

antagligen behöva anordnas med det snaraste i ett tiotal distrikt.

Men anspråk på bostäders anskaffande kommer säkerligen att även

framdeles göra sig gällande, vadan ytterligare statsbidrag för ändamålet

torde komma att påfordras. Enligt kommitténs mening bör emellertid

i varje fall högre årligt anslagsbelopp ej ifrågakomma än det nu för år

1922 ifrågasatta.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 222 käft. (Nr 262.)

Kostnaden

och bostadens

omfattning.

633 21 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Hyran.

Medicinalstyrelsen

d.

4/s 1921.

Byggnadsstyrelsen

d.

Va 1921.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Hyrans maximibelopp för läkaren har kommittén föreslagit skola

utgå med 1,800 kronor. Om kostnaden för uppförande av eu läkarbostad

beräknas uppgå till 90,000 kronor och staten bidrager med

30,000 kronor, skulle 60,000 kronor återstå att förränta och amortera.

Om landstinget därjämte bidrager med Vs av det hela eller 30,000

kronor, skulle kostnaden för den kommun, där läkaren är bosatt, eller

distriktet bliva 30,000 kronor, och 1,800 kronor motsvara 6 % å detta

belopp. Kommittén har ansett, att ett genomsnittligt för hela rikets landsbygd

gällande maximibelopp av hyran är önskvärt och att denna hyra

ej bör sättas i förhållande till den för läkarna alldeles ovidkommande

frågan, huru kostnaderna för bostadens uppförande utgjorts. Det föreslagna

beloppet, 1,800 kronor, har synts kommittén ej obilligt mot

läkaren och skäligen antagligt för den, som uppför byggnaden ifråga. Har

byggnaden tillkommit genom stationskommunens försorg, har denna ju alltid

att bland andra fördelar påräkna skatteinkomster av provinsialläkaren.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 förklarat sig

icke hava något att erinra mot kommitténs förslag rörande bostadsfrågan.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande den 3 mars 1921 endast

framställt ett par smärre anmärkningar mot de av kommittén anskaffade

skissritningarna och förmält sig vid granskning av de till förslagen

hörande kostnadsberäkningarna icke hava funnit anledning till erinran.

Ordnandet av bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt med station

för läkaren å landsbygden är för provinsialläkarkåren och dess rekrytering

av vital betydelse. Därest denna fråga icke snarast erhåller eu

tillfredsställande lösning, är att befara, att fortfarande många provinsialläkardistrikt

på grund av bristen på lämplig bostad för läkaren icke

komma att bliva besatta. Borttagandet år 1890 av skyldigheten för

distriktet att hålla bostad åt provinsialläkaren har otvivelaktigt under senare

tid väsentligt bidragit att öka svårigheterna att besätta åtskilliga provinsialläkartjänster.

Skall nu något göras för undvikande av dessa svårigheter,

torde åtgärder för ordnande av bostadsfrågan åt provinsialläkare

böra främst komma i åtanke.

Riksdagen har även omfattat denna fråga med stort intresse, något

som särskilt dess ovanomförmälda skrivelse den 25 maj 1920 ger vid

handen. Kommitténs förslag om statsbidrag för anskaffande av bostad

åt provinsialläkare i vissa distrikt torde vara ett steg i av riksdagen

åsyftad riktning.

I likhet med kommittén håller jag före, att beredandet av lämpliga

bostäder åt provinsialläkare på landsbygden med hänsyn till de olikartade

förhållandena i olika delar av landet icke bör enhetligt genom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

27

föras genom ett'' obligatoriskt åläggande för landsting, provinsialläkardistrikt

eller den kommun, där provinsialläkaren är stationerad, att tillhandahålla

bostad. Jag tror att denna fråga i regel kan ordnas på frivillighetens

väg efter ortens förhållanden, och finner lämpligast, att så sker.

Att intresse för frågans ordnande är att påräkna hos vederbörande ortsmyndigheter,

torde väl kunna förutsättas på grund av frågans stora

praktiska betydelse för erhållande av läkare. Det är dock klart, att, om

tillfredsställande bostäder skola komma till stånd, detta icke alltid kan

ske, utan att statsbidrag utgår för bostadsanskaffandet.

Jag vill därför förorda, att statsmedel ställas till förfogande för

ifrågavarande ändamål. Kommittén har föreslagit ett årligt anslag å

300,000 kronor, avsett att räcka till bidrag åt minst tio bostadsbyggen.

Planen är emellertid ny och oprövad. Med hänsyn härtill och då det

ekonomiska tidsläget manar att framgå med försiktighet, när det gäller

nya krav på statskassan, synes mig lämpligast att till en början stanna

vid ett mindre belopp än det av kommittén föreslagna. För år 1922 torde

ett belopp å 150,000 kronor kunna vara lämpligt. Därmed skulle då enligt

kommitténs beräkning kunna beredas bidrag åt minst fem bostadsbyggen.

De av kommittén skisserade villkoren och bestämmelserna för statsbidragets

utgående torde kunna i huvudsak godkännas. Beslutanderätten

i varje särskilt fall synes mig alltså böra utövas av Kungl. Maj:t, som

förvisso lärer beakta den i riksdagens skrivelse den 25 maj 1920 antydda

begränsningen, att åtgärder i förevarande syfte icke böra vidtagas

beträffande distrikt, där lämplig läkarbostad kan anskaffas utan något

ingripande från det allmännas sida.

Jag får vidare tillstyrka, att statsbidrag skall kunna utgå ej blott

då fråga är om nybyggnad utan även då befintlig bostad inköpes och

ändras till provinsialläkarbostad, så ock vid större tillbyggnad eller förändring

av provinsialläkarbostad i ovan uppräknade 34 norrländska distrikt.

Även vill jag i likhet med kommittén stanna vid, att statsbidraget

må utgå med högst en tredjedel av kostnaden, däri ej inräknad kostnad

för tomt, samt icke överstiga 30,000 kronor. Det ifrågasatta undantaget

för Tärna distrikt att staten där skulle kunna bidraga med 2 3 av kostnaden,

dock högst med 50,000 kronor, finner jag vara tillfredsställande motiverat.

Beträffande den föreslagna maximihyran torde intet vara att erinra.

Likaså synes rimligt, att hyran i regel får uppbäras av den part (landsting,

läkardistrikt eller kommun), som åtagit sig att bestrida underhållsskyldigheten

för bostaden. Frågan härom torde lämpligen ordnas från

fall till fall; hänsyn måste därvid tagas till huru angående äganderätten

till fastigheten är ordnat. I likhet med kommittén finner jag även

mest praktiskt, att det ålägges vederbörande länsstyrelse övervaka, att

villkoren för statsbidragets åtnjutande fullgöras. Vid tredska att full
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Skyldighet

för provinsialläkare

att

bebo viss

läkarbostad

m. m.

Avlöningens

höjande.

Norrbottens

läns läkarförening.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

göra stadgat villkor bör statsbidraget vara förfallet till återgäldande

åt statsverket, likaså i det fall att läkardistriktet kommer att

indragas eller läkarstationen flyttas, så att läkarbostaden icke vidare kan

för avsett ändamål användas.

Det föreslagna anslaget å 150,000 kronor är avsett att ersätta det

under punkt 72 av femte huvudtiteln i statsverkspropositionen beräknade

anslaget å 300,000 kronor och bör alltså upptagas å extra stat

såsom ett reservationsanslag till bidrag för anskaffande av bostäder åt

provinsialläkare å landsbygden att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med ovan angivna grunder.

Såsom en konsekvens av förslaget om statsbidrag för beredande av

bostäder för provinsialläkare har kommittén även föreslagit skyldighet för

provinsialläkare att bebo med statsbidrag anordnad läkarbostad I vederbörande

distrikt och erlägga bestämd hyra, dock ej över 1,800 kronor för

år. Vidare har kommittén ansett lämpligt, att sådan skyldighet ålägges även

provinsialläkare i distrikt, där bostad anordnats utan statsbidrag, under

förutsättning att bostaden fyller skäliga anspråk. Med hänsyn till vikariefrågan

har även föreslagits, att innehavaren av sådan bostad, som anordnats

med bidrag av statsmedel, skall vara skyldig att till vikarie

kostnadsfritt upplåta de rum, som avsetts för mottagning av patienter.

Dessa förslag synas mig fullt motiverade. Såframt riksdagen icke

har något att erinra däremot, torde Kungl. Maj:t, i händelse anslag beviljas

för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden,

böra till fullständigande av gällande avlöningsvillkor för provinsialläkare

(Sv. förf.-saml. 1919 nr 313) meddela föreskrifter i enlighet med kommitténs

berörda förslag. I

I avdelning C av provinsialläkardistriktskommitténs betänkande behandlas

frågan om åtgärder till avhjälpande av läkarbristen, särskilt i

de norrländska länen.

Kommittén har i betänkandet hänvisat till uttalanden rörande läkarförhållandena

i Norrland av läkarföreningarna i Norrbottens och Västerbottens

län.

Norrbottens läns läkarförening säger sålunda bland annat följande.

Erfarenheten hade visat, att besättandet av statstjänster i allmänhet i övre

Norrland vore förenat med större svårigheter, än då det gällt dylika tjänster i

sydligare delar av landet. Det karga klimatet, de långa vintrarna, det ihärdiga

mörker, som under en lång följd av månader vore rådande i denna landsända,

bidroge i hög grad att avskräcka personer från att här uppe söka sin utkomst.

Landsändans avlägsna läge med därav följande långa och dyrbara resor för den,

som för rekreation eller av annan anledning önskade uppsöka de centralare delarna

av landet, bidroge även i sin mån till detsamma. Härtill komme även,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

att levnadsomkostnaderna särskilt i Norrbotten vore avsevärt högre än i sydligare

delar av landet, vadan de lönetillskott, som hittills beståtts tjänstemännen,

vore rent illusoriska i den meningen, att tjänstemännen härstädes, trots de högre

lönerna, icke desto mindre vore sämre ställda ekonomiskt än sina kolleger i stora

delar av landet i övrigt. Ett flertal av läkardistrikten i Norrbotten utgjordes av

s. k. ödemarksdistrikt. Till denna kategori kunde räknas Arjeplogs, Arvidsjaurs,

Jockmocks, Yittangi, Pajala och delvis även Gällivare och Överkalix distrikt.

Det vore ingalunda förvånansvärt under nuvarande förhållanden, att dylika distrikt

hotade att bliva permanent vakanta. Frånsett de allmänna faktorer, som

avskräckte tjänstemän från tjänstgöring i dylika trakter, ställde sig arbetet för

läkaren därstädes ojämförligt mycket mera ogynnsamt än för tjänsteläkare å flertalet

andra orter inom landet. För provinsialläkarna i allmänhet utgjorde inkomsten

av praktik en mycket väsentlig del av deras löneförmåner. Ju mera

burgen och riklig befolkningen inom ett visst distrikt vore, ju gynnsammare

ställde sig i allmänhet inkomsten av praktik. På grund av befolkningens mindre

goda ekonomiska ställning inom de s. k. ödemarksdistrikten, befolkningens utbredning

på en areal av ända till 150 kvadratmil och i vissa distrikt ännu mer

och de därmed förbundna långa, tröttande och tidsödande sjukresorna reducerades

läkarnas inkomster av praktik till ett minimum. Provinsialläkaren i ödemarksdistrikt

hade ett oerhört mycket mera såväl fysiskt som psykiskt uppslitande

arbete än hans kolleger i övrigt inom landet, och i gengäld hade lian

att påräkna ett mycket ogynnsammare ekonomiskt resultat. Redan ur denna

synpunkt torde det knappast kunna förvåna någon, att dylika distrikt finge stå

vakanta, och att läkarna sökte sig utkomst på orter, där arbetet vore mindre

uppslitande och framför allt mycket mera givande i ekonomiskt hänseende. Föreningen

ansåge därför en högst avsevärd höjning av lönerna såsom ett av huvudvillkoren

för läkarbristens avhjälpande inom Norrbottens län.

Västerbottens läns läkarförening yttrar i ämnet följande.

Orsaken, varför läkarplatserna i Norrland ej finge sökande, vore, att det

ekonomiska utbytet av t. ex. de s. k. ödemarksdistrikten ej ansåges motsvara det

slitande kroppsliga och andliga arbete, läkarna måste lägga ner där, den andliga

isolering han där bleve utsatt för samt den stora risk han löpte att få sina

medicinska kunskaper och färdigheter tämligen snart sänkta under den nivå, där

han ansåge dem böra ligga.

Botemedlen mot läkarbristen i Norrland anser föreningen vara:

A. Provinsialläkarkårens anseende måste höjas.

B. Provinsialläkarplatserna måste göras ekonomiskt eftersträvansvärda.

C. Det måste beredas provinsialläkarna möjlighet att nöjaktigt underhålla

och förkovra sina kunskaper.

I fråga om punkt A framhåller föreningen, att alla mått och steg, som endast

riktades åt provinsialläkarkårens förbättrande i Norrland utan förbättrande

av hela provinsialläkarkårens ställning och höjande av dess anseende, vore åtgärder

utan varje hopp om bestående resultat. Den läkare, som skulle lockas

att söka en av de nu obesatta eller svårbesatta platserna, måste framför allt

vara säker på att inom ej allt för lång tid få annan och god plats. För att särskilt

locka sökande till läkarplatser i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län samt lämna tjänsteinnehavarna rättvis kompensation för isoleringen och det

utslitande arbetet föreslår föreningen en förhöjning av minst 50 procent av tjänstårsberäkningen

inom dessa län vid transportansökan. Vidare borde en provinsial
-

Västerbottens

läns läkarförening.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kling1, Maj:ts Proposition Nr. 262.

Provinsial
läkardistrikts
kommitténs
redogörelse.

Gällande stat

för förste

_provinsialläkare

och

provinsialläkare.

läkare i ödemarksdistrikten Lava en lön av minst 12,000, troligen 15,000 kronor

jämte kristidstillägg för att komma upp till eu inkomst, som tilläte honom att

leva därstädes utan ekonomiska bekymmer. Distrikten kunde med sin glesa och

fattiga befolkning ej lämna avsevärda extra inkomster utöver lönen.

Lönen i övriga distrikt i landet borde höjas så, att densamma jämte kristidstillägg

och extra inkomster fullt kompenserade dyrtiden, ty i annat fall

kunde man ej räkna på god rekrytering av kåren.

Provinsialläkardistriktskommittén angiver inledningsvis de rådande

provinsialläkarforhållandena i landet med följande redogörelse.

Till en början må erinras om, att vid 1920 års ingång av då befintliga 197

provinsialläkartjänster (de med första provinsialläkartjänst förenade häri medräknade

men ej 23 distrikt, som väl upptagits i staten, men vilkas områden då

ej blivit bestämda), 24 voro obesatta, samt att av 112 extra provinsialläkardistrikt

ävenledes 24 stodo vakanta. På eu kår av tillhopa 309 finnas alltså 48 vakanser

eller mer än en sjundedel av hela antalet tjänster. Och förhållandena hava under

den gångna delen av år 1920 icke förbättrats, i det att den 1 november 1920

inalles 54 provinsialläkarbefattningar, därav 30 ordinarie, voro vakanta. Medan

i allmänhet i de södra och mellersta delarna av landet vakanserna till antal och

beskaffenhet ej avvika från vad, som kan anses vara det normala, stiga dessa så

mycket mera i de nordligaste länen. Sålunda äro för närvarande (den 1 november

1920) i Norrbottens län 5 ordinarie distrikt av 15 vakanta, i Västerbottens

län 10 av 18 och i Jämtlands och Västernorrlands län 4 och 3 av resp. 11 och

10 ordinarie distrikt. Av i nu nämnda 4 län befintliga 13 extra provinsialläkardistrikt

äro nu 3 vakanta. Förhållandena inom de nordligaste länen te sig så

mycket mer ogynnsamma och beklagliga, som vakanserna därstädes i allmänhet

varat under en följd av år. Av distrikten i Norrbottens län har under tioårsperioden

1911—1920 1 distrikt stått vakant i 8 år i följd, 1 i 5, 1 i 4 år o. s. v.

I Västerbottens län hava under nämnda tidsperiod distrikt varit vakanta 1 i 9 år i

följd, 1 i 8 år, 2 i 7 år, 1 i 6 år o. s. v. I den mån som de nuvarande ordinarie

innehavarna av provinsialläkardistrikten i övre Norrland avgå efter transport

eller med pensionsålderns inträdande, komma vakanserna, där ej kraftiga åtgärder

vidtagas häremot, med all säkerhet att ökas. Härtill bidrager också att, då

medelåldern för de i tjänst varande provinsialläkarna för närvarande är mycket

hög, en mer än vanligt stor avgång från dessa tjänster är att vänta under de

allra närmaste åren. Tages härtill ytterligare i betraktande den kända obenägenheten

hos de unga läkarna att ägna sig åt tjänsteläkarbanan och deras förskräckelse

för de mera ansträngande provinsialläkardistrikten i övre Norrland,

är det högeligen påkallat, att statsmakterna ägna den allvarligaste uppmärksamhet

åt åtgärder för främjande av ökad tillslutning till provinsialläkarbanan och för

att göra provinsialläkartjänsterna i de norra delarna av landet tilltalande och

ekonomiskt betryggande. All anledning finnes eljest att befara, att bristen på

provinsialläkare snart kommer att bliva konstant och sträcka sig även till delar

av landet, där en dylik brist hittills icke gjort sig kännbar, samtidigt som de

nordligaste distriktens besättande med ordinarie innehavare blir nära nog omöjligt.

Nu gällande stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare är

fastställd den 9 juli 1920 (S-v. förf.-saml. n:r 629) och har följande

lydelse:

s. 31 Kontrollera mot PDF

■Kungl. Maj. ts Proposition Nr 262.

31

Lön

Kronor

Tjänst-

görings-

pengar

Kronor

Orts-

tillägg

Krortor

Särskilt

avlönings-

tillägg

Kronor

Summa

Kronor

-läkare...

5,000

3,000

600

8,600

»

5,000

3,000

300

—

8,300

»

15,000

9,000

900

—

24,900

»

5,000

3,000

. - ''

—

8,000

»

90,000

54,000

—

—

144.000

kronor

120,000

72,000

1,800

—

193,800

(tillika

kåre) ...

•

4,000

1,500

1,000

1,000

7,500

4,000

1,500

1,000

1,000

7,500

4,000

1,500

500

2,000

8,000

'' A''..

8,000

3,000

1,000

4,000

16,000

4,000

1,500

500

1,500

7,500

4,000

1,500

500

1,500

7,500

4,000

1,500

500

1,000

7,000

4,000

1,500

500

1,000

7,000

4,000

1.500

500

500

6,500

8,000

3,000

1,000

1,000

13,000

. . ■■ . .

4,000

1,500

500

—

6,000

4,000

1,500

500

—

6,000

4,000

1,500

—

2,500

8,000-

4,000

1,500

—

2,000

7.500

4,000

1,500

—

2,000

7,500

4,000

1,500

—

1,500

7,000

, •

4,000

1,500

—

1,500

7,000

4,000

1,500

—

1,000

6,500

16,000

6,000

—

4,000

26,000

4,000

1,500

- -

500

6,000

36,000

13,500

. -

4,500

54,000

4,000

1,500

—

—

5,500

744,000

279,000

—

—

1,023,000

kronor

884,000

331,500

8,000

34,000

1,257,500

1

3

1

18

1

1

1

2

1

1

1

1

1

2

1

1

1

1

1

1

1

1

4

1

9

1

186

prov.-läkare

l:e prov.-lät

prov.-läkare.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

För proyinsialläkaren i Sor-,

sele och Tärna distrikt av

Västerbottens län samt Arjeplogs,

Paj ala och Vittangi

distrikt av Norrbottens län

kan lönen efter 3 år och

för övriga provinsialläkare

efter 5 år höjas med 500

kronor. Efter ytterligare

5 år kan lönen ånyo höjas

med 500 kronor.

Anm. Pensionsunderlaget för provinsialläkare utgör 4,000 kronor, med förhöjning i förekommande

fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.

Kommitténs förslag i nu förevarande delar kan i sina huvuddragsammanfattas

på följande sätt:

För år 1921.''beviljas dels åt samtliga provinsialläkare — med undantag av

den i Visby distrikt, vilken jämväl är förste provinsialläkare i (Grottlands län —•

tillfällig löneförbättring ä 1,000 kronor, fördelad i 700 kronor lön och 300 kronor

tjänstgöringspenningar, dels ock åt alla förste provinsialläkare en ytterligare tillfällig

löneförbättring utöver den nu utgående till enahanda belopp eller 1,000

kronor, varvid förutsättes att denna löneförbättring fortfarande årligen beviljas

intill dess en definitiv lönereglering för provinsialläkare och förste provinsialläkare

kommer till stånd.

Provinsialläkardistriktskommittén

d. 16/i2 1920.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Medicinalstyrelsen

d.

Vs 1921.

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 262.

Nj lönestat för förste provinsialläkare och provinsialläkare upprättas att

gälla från och med år 1922, i vilken stat upptagas nya »ortstillägg» å 1,000

kronor för samtliga provinsialläkardistrikt i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands

län ävensom för två distrikt i Västernorrlands län samt »kallorts tillägg»

för vissa provinsialläkardistrikt i övre Norrland till belopp 2,500—500 kronor

ävensom för förste provinsialläkarna i Norrbottens och Västerbottens län med

1,000 kronor, dock med uteslutande i vissa fall av nu utgående »särskilda avlönings

tillägg».

Ny åkartaxa enligt av kommittén upprättat förslag, upptagande viss förhöjning

av nuvarande taxebelopp, utfärdas att gälla tillsvidare till dess annorlunda

bestämmes.

Bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 8 november 1918 (n:r 843) ang.

statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

ändras enligt av kommittén upprättat förslag, innefattande bl. a. att

statsbidrag skall utgå jämväl till resekostnaderna och ej såsom nu blott till

läkararvodet.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 förklarat

sig ej hava något att erinra mot kommitténs förslag i denna del. Styrelsen

anför i ämnet bl. a. följande:

En av de viktigare orsakerna till svårigheten att besätta provinsialläkartjänsterna

med innehavare har otvivelaktigt varit av ekonomisk art, även om den

allmänna läkarbrist, som varit rådande i landet sedan flera år, varit den viktigaste.

Det är därför, såsom kommittén framhåller, av trängande vikt att göra provinsialläkarbanan

så ekonomiskt fördelaktig som omständigheterna medgiva, och

det skulle säkerligen ej visa sig vara tillfyllest, om villkoren förbättrades endast

för vissa provinsialläkartjänster i Norrland. Aven i södra Sverige ha under de

senare åren tjänster måst stå obesatta längre eller kortare tider och detta även

i distrikt, som förut, då levnadskostnaderna voro mindre, plägade locka ett flertal

sökande. Kommittén har därför också föreslagit en tillfällig löneförbättring

för samtliga provinsialläkare liksom även för förste provinsialläkarna, vilkas

tjänster även på senare tiden visat sig svårare att besätta. Styrelsen har mot

kommitténs förslag i denna del intet att erinra, liksom i det stora hela ej heller

mot den föreslagna höjningen av provinsialläkartaxan.

Kommitténs förslag till tillfällig löneförbättring m. m. avser att

göra provinsialläkarbanan ekonomiskt fördelaktigare än för närvarande

och därmed förhindra dess fortsatta avfolkande. Samma syfte har även

förslaget till ny provisorisk läkartaxa. Förhöjningen i taxan, som skulle

tillföra provinsialläkarna en väsentligt ökad inkomst av praktiken, synes

mig visserligen icke sakna skäl, men som taxefrågan intimt sammanhänger

med den snart stundande definitiva löneregleringen för provinsialläkarkåren

och den nu gällande taxan tillkommit så sent som den 8

november 1918 (Sv. förf.-saml. nr 842), anser jag mig icke nu böra framlägga

något förslag i ämnet.

Däremot synes mig en provisorisk förhöjning av de fasta avlöningsförmånerna

nu oundgängligen påkallad. I likhet med kommittén och

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

medicinalstyrelsen håller även jag före, att en förhöjning av avlöningsförmånerna

icke blott i de svårbesatta provinsialläkardistrikten utan även

i de övriga är nödvändig, om det erforderliga tilloppet till provinsialläkarbanan

skall kanna upprätthållas och sökande kunna påräknas även

till nämnda hittills svårbesatta distrikt. Den tilltänkta löneförbättringen

blir särskilt av stor betydelse för alla de distrikt, där inkomsten av

praktik är så svag, att läkaren icke erhåller den ekonomiska trygghet,

som hans viktiga och ansträngande kall kräver, och varpå han, efter

sin långa och dyrbara studietid, med skäl kan göra anspråk.

Såsom chefen för civildepartementet år 1920 framhöll, har genom

tillkomsten av lagarna angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

och om anställande av distriktbarnmorskor samt av den nya

epidemilagen, ävensom genom den nya organisationen av sjuksköterskeväsendet

ett högst väsentligt ökat arbete lagts på förste provinsialläkarna.

Vid bestämmande av den löneförbättring, som år 1920 beslutades

för dessa befattningshavare, togs visserligen hänsyn till sagda

omständighet, men efter vad det vill synas mig icke i tillräcklig omfattning.

Ett skäl för att höja också förste provinsialläkarnas avlöning är,

att eljest skillnaden mellan förste provinsialläkarens och provinsialläkarens

avlöningsförmåner blir mindre än förut, vilket obetingat skulle försvåra

den redan nu besvärliga rekryteringen å förste provinsialläkartjänsterna,

vilken i regel sker från provinsialläkarkåren. Ej heller torde

något vara att invända mot, att förste provinsialläkarna i Norrbottens

och Västerbottens län få, såsom kommittén föreslagit, ett extra lönetillskott.

Den löneförhöjning, vilken jag i anledning av kommitténs förslag

anser mig böra förorda, synes mig lämpligen kunna meddelas under

benämningen provisoriskt lönetillägg, varav sju tiondelar skola motsvara

lön och tre tiondelar tjänstgöringspenningar. Å detta provisoriska tillägg

bör givetvis utgå dyrtidstillägg.

De av kommittén föreslagna avlöningstilläggen hava icke i alla

delar kunnat läggas till grund vid bestämmande av de provisoriska lönetilläggens

storlek. Av hänsyn till det statsfinansiella läget för närvarande

och den tendens till stegring av penningvärdet, som nu börjat

göra sig gällande, samt då de provisoriska lönetilläggen böra avvägas

så, att de ej föregripa den blivande definitiva löneregleringen, synes det

mig erforderligt att göra någon minskning i de utav kommittén föreslagna

beloppen.

Det har därvid varit mig angeläget att icke nämnvärt beskära lönetilläggen

för provinsialläkarna i de nordligaste och särskilt svårbesatta

distrikten. Jag har sålunda icke förordat ändring av de utav kommitBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 haft. (Nr 262.) 633 21 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Provisoriska

lönetillägg.

34 Kungl. Maj:ts Proposition Kr 262.

tén föreslagna lönetilläggsbeloppen beträffande 42 av de i betänkandet

namngivna 54 distrikten, och beträffande återstående tolv av dessa

distrikt, nämligen Kalix, Gammelstads, Umeå, Nordmalings, Skellefteå,

Vindelns, Robertsfors, Östersunds, Mörsils, Ragunda, Bräcke och Anundsjö

distrikt samt beträffande förste provinsialläkarne i Västerbottens och

Norrbottens län vill jag förorda, att de föreslagna beloppen nedsättas

med 500 kronor. Lönetilläggen i övrigt böra, åtminstone i regel, utan

olägenhet kunna nedsättas till 500 kronor i stället för föreslagna 1,000 kronor.

Som emellertid även i mellersta och södra delarna av riket finnas

provinsialläkardistrikt, som visat sig vara synnerligen svårbesatta och

där följaktligen ett lönetillskott utöver ovan föreslagna 500 kronor skulle

vara erforderligt, vill jag, då nödig utredning i denna del för närvarande

icke står mig till buds, föreslå, att till Kungl. Maj:ts förfogande ställes

ett belopp av 20,000 kronor för att under provisorietiden möjliggöra en

förhöjning, med lägst 500 kronor och högst 1,000 kronor, av de ovan

föreslagna lönetilläggen för sådana distrikt i nämnda delar av riket,

där med hänsyn till provinsialläkarens i förhållande till andra provinsialläkares

avsevärt lägre inkomster, svårartade kommunikationsförhållanden

eller andra liknande omständigheter en ytterligare löneförbättring

av Kungl. Maj:t prövas vara oundgängligen nödvändig. Härigenom skulle

ytterligare ett antal av 20—40 provinsialläkardistrikt kunna komma i

åtnjutande av sålunda förhöjda provisoriska lönetillägg. Även å dessa

lönetillägg bör givetvis utgå dyrtidstillägg.

Med ledning av den av kommittén gjorda utredningen rörande de

tjänster, vilka äro i största behov av löneökning, har det sålunda synts mig

lämpligt, att provisoriska lönetillägg å belopp från 3,000 till 1,000 kronor,

på sätt nedan angives, tilldelas innehavarne av provinsialläkartjänsterna i

samtliga distrikt i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, i Ramsele,

Hotings, Junsele och Anundsjö distrikt i Västernorrlands län, i Los

och Njutångers distrikt i Gävleborgs län, i Långavs och Skönneruds

distrikt i Värmlands län, i Ullareds distrikt i Hallands län, i

Ljugarns distrikt i Gottlands län samt i de för år 1922 föreslagna Edefors

och Månsåsens distrikt, ävensom att provisoriska lönetillägg å 500

kronor tilldelas samtliga övriga provinsialläkare i riket (med undantag

av den i Visby distrikt) samt de blivande innehavarna av provinsialläkartjänsterna

i de åtta återstående för år 1922 föreslagna distrikten.

Vidare vill jag föreslå, att provisoriska lönetillägg å 1,500 kronor

tilldelas förste provinsialläkarna i Norrbottens och Västerbottens län

samt att sådana tillägg å 500 kronor tilldelas samtliga övriga förste

provinsialläkare i riket.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 35

Beträffande detta mitt förslag anhåller jag få hänvisa till bifogade

översikt, där till jämförelse med de föreslagna provisoriska lönetilläggen

''upptagits dels nu utgående lönetillägg, vilka alla skola bibehållas, och

dels av kommittén föreslagna ökningar därutöver:

Översikt över lönetilläggen.

Provinsialläkare

Enligt gällande

stat

Av kommittén föreslagna

ökningar

Nu före- slagna

Distrikt

Ortstill-

lägg

Särskilda

avlön.-

tillägg

Tillfällig

löneför-

bättr.

Ortstill-

lägg

Kallorts-

tillägg

S:a

proviso- riska löne- tillägg

1

2

3

4

5

6

7

8

I. Nuvarande distrikt.

Norrbottens län.

Arjeplogs ..............................

500

2,000

1,000

500

500

2,000

2,000

Vittangi ..............................

1,000

1,000

1,000

—

1,500

2,500

2,500

Paj ala .................................

1,000

1,000

1,000

—

1,000

2,000

2,000

Arvidsjaurs ...........................

—

1,500

1,000

1,000

500

2,500

2,500

Övertorneå ..........................

—

1,500

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Överkalix ..............................

500

500

1,000

500

1,000

2,500

2,500

Jockmocks.............................

500

500

1,000

500

1,000

2,500

2,500

Haparanda ...........................

—

500

1,000

1,000

500

2.500

2,500

Råneå ..................... :.........

—

1,000

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Bodens .................................

—

500

1,000

1,000

500

2,500

2,500

Gällivare ..............................

—

—

1,000

1,000

500

2,500

2,500

Öjebyns.................................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Älvsbyns ..............................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Kalix....................................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Gammelstads..........................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Västerbottens län.

Tärna .................................

—

2,500

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Sorsele .................................

500

2,000

1,000

500

—

1,500

1,500

Malåträsks ...........................

—

2,000

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Stensele.................................

500

1,500

1,000

500

—

1,500

1,500

Dorotea.................................

—

1,000

1,000

1,000

500

2,500

2,500

Lycksele ..............................

500

—

1,000

500

1,000

2,500

2,500

Vilhelmina ...........................

500

—

1,000

500

1,000

2,500

2,500

Åsele....................................

—

500

1,000

1,000

500

2,500

2,500

Jörns....................................

—

500

1,000

1,000

500

2,500

2,500

By ske....................................

—

—

1,000

1,000

1,000

3,000

3,000

Norsjö .................................

—

500

1.000

1,000

500

2,500

2,500

Transport

5,500

20,500

26,000

20,500

12,000

58,500

57,500

Översikt över

lönetilläggen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Distrikt

Enligt gällande

stat

Av kommittén föreslagna

ökningar

Nu före- slagna

proviso- riska löne- tillägg

Ortstill-

lägg

Särskilda

aylön.-

tillägg

Tillfällig

lönéför-

bättr.

Qrtstill-

lägg

Kallorts-

tillägg

S:a

1

2

3

4

5

6

7

8

Transport

5,500

20,500

26,000

20,500

12,000

58,500

•57,500

Västerbottens län. (forts.)

Bjurholms ...........................

—

1,000

1,000

1,000

2,000

2,000

Umeå.................................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Nordm alin gs...................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Skellefteå............; ...............

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Burträsks..............................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

2.000

Vindelns ..............................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Robertsfors ...........................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Jämtlands län.

Gäddede ..............................

500

2,000

1,000

500

—

1,500

1,500

Föllinge.................................

500

1,500

1,000

500

—

1,500

1,500

Hede....................................

500

500

1,000

500

1,000

2,500

2,500

Hammerdals...........................

—

1,000

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Strömsunds ...........................

—

500

1,000

1,000

500

2,500

2,500

Östersunds ...........................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Mörsils .................................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Ragunda ..............................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Hoverbergs ..........................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Bräcke ................................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Svegs....................................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Västernorrlands län.

Ramsele...............................

500

1,000

1,000

—

—

1,000

1,000

Hotings.................................

500

1,000

1,000

—

—

1,000

1,000

Junsele.................................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

2,000

Anundsjö ..............................

—

—

1,000

1,000

—

2,000

1,500

Gävleborgs län.

Los.......................................

—

2,000

1,000

1,000

— 500

1,500

1,500

Njutångers ...........................

—

500

1,000

—

—

1,000

1,000

Värmlands län.

Långavs ..............................

—

500

1,000

500

— 500

1,000

1,000

Transport

8,000

32,000

51,000

40,500

12,500

104,000

98,000

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 37

Distrikt

Enligt gällande

stat

Av kommittén föreslagna

ökningar

Nu före- slagna

Ortstill-

lägg

Särskilda

avlön.-

tillägg

Tillfällig

löncför-

bättr.

Ortstill-

lägg

Kallorts-

tillägg

S:a

proviso- riska löne- tillägg

1

2

3

4

5

6

T

8

Transport

8,000

32,000

51,000

40,500

12,500

io4,ooo;

98,000

Värmlands län■ (forts.)

Skönueruds ...........................

—

1,000

1,000

1,000

-1,000

1,000

1,000

Hallands län.

Ullareds ..............................

—

500

1,000

500

-500

1,000

1,000

Gottlands län.

Ljugarns ..............................

—

500

1,000

500

— 500

1,000

1,000

Visby..................................

—

—

—

—

''-

—

—

Övriga 167 provinsialläkardi- strikt ................................

—

—

167,000

—

—

167,000

83,500

II. Av kommittén nu före- slagna eller ifrågasatta

nya distrikt.

Norrbottens län.

Edefors ................................

—

—

1,000

1,000

500

2,500

2,500

Jämtlands län.

Månsåsen...........................

—

—

1,000

1,000

1,000

3,000

3,000

Ytterligare åtta föreslagna pro- vinsialläkardistrikt ...............

_

_

8,000

_

_

8,000

4,000

Summa.

8,000

34,000

231,000

44,500

12,000

287,500

194,000

Förste provinsialläkare.

2 Förste provinsialläkare (i Norr- bottens o. Västerbottens län)

Orts-

tiUägg

2: 300

Tillf.

löneförb.

2,000

2,000

2,000

4,000

3,000

22 Förste provinsialläkare ........

O O

O O

ce

th öi

| 22,000

22,000

—

—

22,000

11,000

Summa

9,800

58,000

255,000

44,500

14,000

313,500

208,000 t

Såsom synes av denna översikt skulle kostnaderna för där upptagna

provisoriska lönetillägg för år 1922 uppgå till 208,000 kronor. Denna

summa torde dock, med hänsyn till att man väl knappast kan påräkna,

att samtliga provinsialläkartjänster hinna bliva besatta till 1922 års

ingång, utan olägenhet kunna nedsättas till 200,000 kronor. Till detta

belopp böra emellertid även läggas de 20,000 kronor, som ovan föreslagits

skola ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för beredande av högre

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Tidigare

första löneförhöjning.

Provinsialläkardistriktskommiitén

d. 16/ia 1920.

Departements
chefen.

Förhöjd

tjänstårs
beräkning.

Provinsialläkardistriktskommittén

d. 10/i31920.

38

lönetillägg i vissa fall. Hela anslaget för provisoriska lönetillägg torde

alltså böra uppgå till 220,000 kronor.

Såsom förebådats i punkt 19 av tilläggsstaten för år 1921, anser

jag mig böra förorda beviljande av anslag för omförmälda ändamål även

för innevarande år. Jag vill dock begränsa tiden för lönetilläggens

åtnjutande till årets senare hälft. Med hänsyn härtill och då lönetillägg

ovan beräknats för tio tjänster, som skola tillkomma först år 1922, samt

i betraktande av rådande vakanser särskilt å norrlandsdistrikten, torde

anslaget å tilläggsstat kunna upptagas till allenast 100,000 kronor, däri

då inberäknade 10,000 kronor att ställas till Kungl Maj:ts särskilda förfogande

på sätt ovan angivits.

Såsom framgår av gällande stat är föreskrivet, att rätt till första

ålderstillägget skall inträda redan efter tre år beträffande provinsialläkarna

i vissa distrikt, nämligen Sorsele, Tärna, Arjeplogs, Pajala och

Yittangi distrikt.

Kommittén hemställer nu, att samma förmån även må tillkomma

provinsialläkarna i Gäddede, Malåträsks och Arvidsjaurs distrikt.

Mot kommitténs förslag i nu berörda del, som av medicinalstyrelsen

tillstyrkts, har jag intet att erinra, och torde, därest riksdagen icke har

något att däremot invända, Kungl. Maj:t böra, till fullständigande av nu

gällande avlöningsvillkor för provinsialläkare (Sv. förf.-sand. 1919 nr

313),''utfärda föreskrift i ämnet.

I samband med frågan om tidigare ålderstillägg för provinsialläkare

i vissa distrikt i Norrland har kommittén även framställt förslag om

förhöjd tjänstårsberäkning för provinsialläkare i vissa fall.

Efter att hava redogjort för föregående förslag i ämnet framhåller

kommittén att, om den föreslagna förmånen hålles inom snäva gränser,

betänkligheterna mot densamma icke torde vara av större bärkraft, samt

erinrar om, att i skrivelse till medicinalstyrelsen den 9 april 1915 dåvarande

departementschefen också pekat på denna möjlighet.

För sitt förslag om förhöjd tjänstårsberäkning redogör kommittén

på följande sätt:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung].. Maj:ts Proposition Kr 262.

Kommittén får sålunda föreslå, att inom de provinsialläkardistrikt, där

kallortstillägg om 2,500 eller 2,000 kronor, d. v. s. inom Arjeplogs, Yitangi, Pajala

och Arvidsjaurs distrikt i Norrbottens län, Tärna, Sorsele och Malåträsks distrikt

i Västerbottens län samt Gäddede distrikt i Jämtlands län, förhöjd tjänstårsberäkning

för ordinarie innehavare av tjänsten meddelas på så sätt, att dubbel

tjänstetid får vid väl vitsordad tjänstgöring beräknas för de 5 första tjänstgöringsåren,

dock att denna dubbla tjänstetid blott får beräknas för en förflyttning till

annat distrikt än de nyss nämnda. Såsom ytterligare villkor torde böra gälla,

att bland dessa 5 år skall ingå minst ett års sammanhängande innehavande av

tjänst i dylikt distrikt.

Nu föreslagna förhöjda tjänstårsberäkning torde böra anses vara en provisorisk

åtgärd, föranledd av det, som man må hoppas, tillfälliga nödtillstånd, som

för närvarande å flera håll råder genom svårigheten att få vissa distrikt besatta

med ordinarie innehavare. Kommittén anser därför, att den förhöjda tjänstårsberäkningen

allenast bör medgivas tillsvidare, så att hela frågan åter kan upptagas

till behandling i samband med blivande definitiv lönereglering för provinsialläkarkåren.

Någon rätt att tillgodoräkna sig denna förhöjda tjänstgöring för pension

synes ej böra medgivas och saknar för övrigt praktisk betydelse.

Slutligen hemställer kommittén, att väl vitsordad tjänstgöring i andra kallortsdistrikt

än nyssnämnda skall vid upprättande av förslag och avgivande av

förord likställas med särskilt meriterande tjänstgöring.

I utlåtande den 4 mars 1921 har medicinalstyrelsen i ämnet anfört

följande:

Mot kommitténs förslag om förhöjd tjänstårsberäkning för provinsialläkare

inom vissa angivna norrlandsdistrikt liyser styrelsen allvarliga betänkligheter.

Visserligen äro de distrikt, för vilka bestämmelserna skola gälla sådana, att alldeles

särskilda förmåner böra erbjudas tjänstinnehavarna, men som kommittén

redan i ett tidigare utlåtande framhållit, blir det alltid vanskligt att bestämma

de distrikt, som borde komma i åtnjutande av förmånen av förhöjd tjänstårsberäkning.

Kommittén föreslog också då i stället, att väl vitsordad tjänstgöring

inom de så kallade ödemarksdistrikten vid upprättande av förslag och avgivande

av förord till tjänsten på provinsialläkarbanan måtte räknas sökanden tillgodo

som särskilt meriterande. I det yttrande, som styrelsen avgav den 3 januari

1917, framhöll styrelsen, att en förhöjd tjänstårsberäkning för vissa distrikt skulle

leda till, att den i § 19 av gällande läkarinstruktion givna föreskrift, varigenom

ådagalagd skicklighet samt lämplighet för en tjänst skulle vara avgörande vid

förord till tjänsten, komme att tillbakasättas. Utan att man åsidosätter denna

föreskrift, skulle man enligt styrelsens mening ej med den föreslagna förhöjningen

i tjänstårsberäkning bereda läkarna i de avsedda distrikten någon förmån

vid befordran. Tjänstgöringen i dessa distrikt kan nämligen ej anses vara meriterande

i den meningen, att den bibragt tjänstinnehavaren större skicklighet. Han har

inga särskilda möjligheter att framför andra läkare i samma ställning förkovra

sig i yrket. Den förhöjda tjänstårsberäkningen skulle sålunda i någon mån kunna

väga till vederbörandes förmån vid upprättandet av förslaget, men ej vid avgivandet

av förordet.

Medicinalstyrelsen

d.

4 3 1921.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departements
chefen.

Ersättning

för flyttningskostnad.

Provinsialläkardistrikts

- kommittén

d. n/n 1916.

Kangl. brev

d. 29/e 1917.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26>i.

Jag kan icke dela medicinalstyrelsens uppfattning i denna del.

Såsom redan år 1917 dåvarande departementschefen i propositionen

(nr 79) till riksdagen om provisoriska åtgärder i provinsialläkarfrågan

anförde, är tanken på att bereda befattningshavare ersättning för särskilt

ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av landet genom förhöjd

tjänstårsberäkning icke ny. Ej heller jag kan finna de skäl, som

anförts mot att i föreliggande fall medgiva förhöjd tjänstårsberäkning,

synnerligen vägande. Jag ämnar för den skull i annat sammanhang

föreslå Kungl. Maj:t att, med ändring av gällande läkarinstruktion, fastställa

stadganden rörande rätt till förhöjd tjänstårsberäkning m. m. för

provinsialläkare i vissa fall i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer, kommittén angivit i sitt förberörda förslag.

''

Jag övergår så till en annan svårighet, som gjort sig gällande vid

besättandet av vissa norrländska distrikt och som synes mig nu höra provisoriskt

avhjälpas, nämligen otillräckligheten av den nu utgående flyttningsersättningen

åt provinsialläkare.

I skrivelse den 11 november 1916 framlade provinsialläkardistriktskommittén

bland provisoriska åtgärder för avhjälpande av läkar blåsten i

Norrland jämväl förslag till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.

Under åberopande av en av förste provinsialläkaren i Västerbottens län

företagen utredning angående flyttningskostnaderna till en del distrikt

i nämnda län, fann kommittén nämligen upptagande av flyttningsbidrag

såsom en provisorisk åtgärd i sammanhang med beviljande av ortstilllägg

för vissa ordinarie provinsialläkardistrikt vara en åtgärd, som ej

kunde undvikas, då de dryga flyttningskostnaderna, uppgående enligt

förenämnda redogörelse enbart för landsvägsfrakten exempelvis till Tärna

distrikt till 1,808 kronor, till Sorsele distrikt till 988 kronor, till Stensele

distrikt till 847 kronor o. s. v., väsentligen försvårade besättandet

av distrikten i övre Norrland. Kommittén hemställde därför, att av

statsmedel flyttningsbidrag till vissa distrikt måtte beviljas med 2/s av

verkliga kostnaden enligt verifierad räkning efter ortens pris samt endast

vid flyttning till ett distrikt (ej vid avflyttning från distriktet) och till

samma person allenast en gång. Vidare ansågs, att ett visst maximum

borde bestämmas, varöver bidraget icke finge gå.

Efter det härpå grundade förslag framlagts för 1917 års riksdag blev

genom kungl. brevet den 29 juni 1917 förordnat, att bidrag av statsmedel

med tre fjärdedelar av verkliga, efter i orten gängse pris upptagna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

41

flyttningskostnaden från närmaste järnvägsstation till vederbörande läkarstation

finge utgå till provinsialläkarbefattningarna i Los, Föllinge,

Gäddede, Stensele, Sorsele, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Pajala och Vittangi

distrikt, dock med högst 800 kronor för Sorsele och Arjeplogs distrikt

samt med 600 kronor beträffande övriga ovannämnda distrikt. Flyttningsbidrag

skulle åtnjutas allenast vid flyttning till distriktet och endast

eu gång av samma provinsialläkare.

I sitt betänkande den 1 december 1917 föreslog kommittén, att anslag

till förevarande ändamål fortfarande måtte anvisas till ovannämnda

9 provinsialläkardistrikt, varom 1917 års riksdag fattat beslut, ävensom

för provinsialläkarbefattningen i Tärna distrikt; och syntes bidraget böra

utgå med högst 800 kronor i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt

med högst 600 kronor i övriga distrikt, allt enligt grunder, som stadgats

i förenämnda kungl. brev den 29 juni 1917 för provisoriskt utgående

av sådant bidrag. Detta förslag, med tillägg av Malåträsks nyinrättade

distrikt, upptogs i proposition till 1918 års riksdag och bifölls

av denna.

Åven 1919 och 1920 års riksdagar beviljade anslag å 4,000 kronor

å extra stat för berörda ändamål att användas i enlighet med av riksdagen

godkända grunder. Genom brev den 9 juli 1920 har Kungl.

Maj:t senast fastställt grunder för användningen av anslaget i huvudsaklig

enlighet med vad ovan angivits. Förmånen av ersättning till viss

flyttningskostnad har hittills icke visat sig underlätta besättandet av

ifrågavarande distrikt. Allenast för flyttning till Los distrikt har hittills

flyttningsersättning utgått. Uppenbart är även, att med de på sista åren

så väsentligt ökade rese- och transportkostnaderna svårigheterna ökats

för besättandet av distrikten i ödebygderna.

Provinsialläkardistriktskommittén meddelar om sagda kostnader

följande.

Enligt vad kommittén inhämtat utgör järn vägsfrakten vagnslastvis av flyttsaker

för 5 ton från Stockholm till Vilhelmina 822 kronor 50 öre, till Hällnäs

861 kronor, till Boden 975 kronor, till Gällivare 1,053 kronor 5Ö öre och till

Övertorneå 1,064 kronor. Landsvägstransporterna äro också för närvarande högeligen

uppdrivna. Enligt från Västerbottens län bekomna uppgifter kan transporten

å landsväg av flyttsaker till en vikt av 10 ton beräknas till: från Hällnäs

till Lycksele (6Y2 mil) vid menföre 1,500 kronor och vid gott före 1,000 kronor,

från Hällnäs till Stensele (1672 mil) sommartid 2,500 kronor, vintertid 2,000 kronor,

från Vilhelmina till Stensele (8 mil) 1,800 kronor och 1,200 kronor under

resp. sommar och vinter, från Hällnäs till Sorsele (21,6 mil) under höst och vår

4,000 kronor och eljest 2,500 kronor — enahanda kostnad beräknas för transport

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 höft. (Nr 262.) 633 21 6

Kommittén

d. Vis 1917.

Kommittén

d. 16 12 1920

Kostnader.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

42 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

från Bastuträsk till Sorsele (17,8 mil) —; från Hällnäs till Tärna (31 mil) sommartiden

5,100 kronor och vintertiden 6,000 kronor samt från Vilhelmina till Tärna

sommartid 4,200 kronor och vintertid 5,200 kronor. 1 Norrbottens län torde

transportkostnaderna ställa sig ungefär lika som i Västerbottens län. Järnvägsbiljetten,

andra klass utan sovvagn, för 1 person utgör från Stockholm till Hällnäs

67 kronor 90 öre, till Vilhelmina 64 kronor 40 öre, till Gällivare 86 kronor

80 öre, till Overtorneå 87 kronor 50 öre. Har läkaren familj, ökas kostnaderna

givetvis^ avsevärt. För 4 personer (familjemedlemmar) blir kostnaden för flyttning

från t. ex. Stockholm till Sorsele och med 10 ton flyttsaker och automobilskjuts

Hällnäs—Sorsele, enligt av länsstyrelsen utfärdad taxa, c:a 4,840 kronor.

Skall flyttningen äga rum från ort söder om Stockholm bliva ju kostnaderna

tydligen vida mer betydande än förut anförts. Uppenbart är, att kostnaderna

för flyttning till vissa distrikt synas oöverkomliga eller alltför betungande för

flertalet läkare, och att hittills utgående flyttningsbidrag åtminstone numera äro

alldeles otillräckliga för sitt syfte.

På grundval av denna utredning har kommittén framställt ett vittgående

förslag till ändrade grunder för berörda flyttningsersättning. Så

skulle ersättningen utgå bland annat för såväl järnvägs- som landsvägskostnad.

Kommitténs förslag i denna del torde böra undergå närmare granskning.

I avvaktan därpå synes mig emellertid ett par ändringar i nu

gällande grunder böra vidtagas till ernående av större effektivitet i det

beviljade flyttningsbidraget.

Sålunda böra de nu fastställda maximibeloppen, 800 kronor och

600 kronor, borttagas och endast restriktionen om SU av verkliga flyttningskostnaden

från närmaste järnvägsstation bibehållas. Den å vederbörande

läkare fallande delen av kostnaden blir nog i många fall ändock

ganska avsevärd.

Ersättning för flyttningskostnad har hittills endast utgått vid flyttning

till ovanangivna elva distrikt. Kommittén har föreslagit, att sådan

ersättning bör utgå vid flyttning till samtliga de distrikt, för vilka föreslagits

kallorts ti Hägg. Dessa distrikt, såsom förut meddelats 34 till antalet, äro

de besvärligaste och svåraste att besätta, och läkarna i dessa distrikt, bland

vilka ingå även nyssnämnda elva, behöva därför räkna med även nu

ifrågavarande förmån. Som flyttningsersättning för närvarande utgår

endast för kostnad för transport från närmaste järnvägsstation, måste

tillsvidare undantagas de av dessa 34 distrikt, där läkarstationen är belägen

i närheten av järnvägsstation. Följaktligen kunna följande tio

distrikt icke komma i fråga till den omförmälda rätten till flyttningsersättning,

nämligen Över-Torneå, Haparanda, Bodens, Gällivare, Dorotea,

Vilhelmina, Jörns, Hammerdals, Strömsunds och Hotings distrikt. Flytt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 262.

43

ningsersättning skulle däremot utgå till blivande ordinarie innehavare

av provinsialläkarbefattningarna i följande distrikt: Arjeplogs, Vittangi,

Pajala, Arvidsjaurs, Överkalix, Jockmocks, Råneå och Edefors (föreslaget

nytt distrikt) i Norrbottens län, Tärna, Sorsele, Malåträsks, Stensele,

Lycksele, Asele, Byske, Norsjö och Bjurholms i Västerbottens län, Gäddede,

Föllinge, Hede och Månsåsens samt Stuguns distrikt (de två sistnämnda

nya föreslagna distrikt) i Jämtlands län, Ramsele i Västernorrlands

län samt Los distrikt i Gävleborgs län.

Flyttningskostnaden vid närmaste besättande av dessa 24 tjänster

torde approximativt kunna beräknas till 30,000 å 40,000 kronor.

Med de av mig nu föreslagna ändringarna i grunderna för anslagets

användande blir det nu utgående anslaget å 4,000 kronor för ändamålet

alldeles otillräckligt. Ej ens det under punkt 73 i statsverkspropositionen,

femte huvudtiteln, beräknade anslaget å 10,000 kronor torde under

de närmaste åren vara tillfyllest, därest de nu lediga provinsialläkartjänsterna

i Norrland snart nog bliva besatta. Som anslaget har karaktären

av förslagsanslag, torde man dock åtminstone för år 1922 kunna

stanna vid det beräknade beloppet.

Skall någon av nämnda lediga tjänster kunna bliva besatt redan

under innevarande’ år, vilket ju är i alla avseenden önskvärt, torde de

av mig föreslagna ändrade grunderna för erhållande av ersättning för

flyttningskostnad få tillämpas redan från och med den 1 juli 1921.

Jag tillåter mig nu att erinra om åtgärder, som hittills vidtagits för

att underlätta erhållandet av vikarier för läkare i svårbesatta, särskilt

norrländska provinsialläkardistrikt.

Genom brev den 29 juni 1917 förordnade Kungl. Maj:t, efter riksdagens

hörande, bl. a. att legitimerad läkare, som ej vore provinsialläkare

eller medicine kandidat, vilken förordnades att såsom extra läkare

biträda vid den civila sjukvården eller att uppehålla förste provinsialläkartjänst

eller provinsialläkartjänst under vakans, semester, sjukdom

eller förordnande på annan tjänst, finge åtnjuta ett dagarvode av 12

kronor; dock förklarade sig Kungl. Maj:t vilja i undantagsfall höja arvodet

till högst 15 kronor. Ifrågavarande arvoden skulle utgå av förslagsanslaget

till bestridande av kostnader för allmän hälso- och sjukvård.

Genom brev den 28 juni 1918 bemyndigades medicinalstyrelsen,

att till legitimerad läkare, som ej vore provinsialläkare, vid förordnande

å förste provinsialläkartjänst utbetala ett dagarvode av högst 15 kronor.

Åtgärder för

anskaffande

av vikarier.

Kungl. brev

d. M/e 1917.

Kungl. brev

d. **/« 191S
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Kungi. brev På grund av nödvändigheten att under den hösten 1918 rådande

d. 251» ms. influensaepidemien kunna påräkna tillräckligt antal läkare blev det emellertid

erforderligt att höja arvodet för nämnda extra läkare samt för uppehållande

av provinsialläkartjänst. Genom brev den 25 oktober 1918

stadgades, att detta arvode t. o. in. den 30 juni 1919 skulle utgöra för

civil läkarstipendiat av första klassen 15 kronor men eljest 20 kronor

om dagen, dock att sådan stipendiat i särskilda undantagsfall kunde få

ett intill 20 kronor förhöjt dagarvode.

Medidnaisty- I skrivelse den 10 januari 1919 anförde medicinalstyrelsen, att det

rdSei9i9.10/1 för vikarier å förste provinsialläkartjänst stadgade dagarvodet av 15 kronor

genom förhöjningen av dagarvodet till övriga vikarier till 20 kronor

blivit för lågt och lämpligen borde höjas till likhet med vad bestämts

i ovanberörda brev den 25 oktober 1918. Då vidare svårigheterna att

erhålla vikarier å provinsialläkarbanan icke kunde väntas bliva mindre

under senare delen än under förra delen av år 1919, syntes bestämmelserna

om ett till 20 kronor förhöjt dagarvode böra utsträckas att gälla

tills vidare intill årets slut.

Proposition Med anmälan härav anförde departementschefen i den till 1919 års

til1 riksdag^1 * riksdag flatna propositionen, nr 116, angående reglering av avlöningsförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. följande:

»Med hänsyn till de höga levnadskostnaderna och svårigheten att

med förutvarande dagarvoden kunna erhålla vikarier å vakanta provinsialläkartjänster

torde det antagligen bliva erforderligt att jämväl under

den närmaste framtiden bibehålla de förhöjda arvodena, och böra desamma

i så fall avse även vikarier å förste provinsialläkartjänster.

Beträffande vikarier i sådana svårbesättliga provinsialläkardistrikt, för

vilka enligt mitt förslag särskilt avlöningstillägg komme att utgå med i

vissa fall rätt avsevärda belopp, kan det måhända finnas påkallat att

i undantagsfall medgiva än ytterligare förhöjning av vikariatsersättningen.

»

Kwigi. brev Efter det riksdagen lämnat vad departementschefen anfört utan erden

30/i 1920. mrail) biföll Kungl. Maj:t genom brev den 13 juni 1919 medicinalstyrelsens

ovanberörda hemställan, varefter Kungl. Maj:t genom brev den

30 januari 1920 medgav, att ifrågavarande arvoden finge utbetalas fortfarande

tillsvidare under år 1920.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungt. Maj:ts Proposition Nr 262.

Vad angår arvoden till extra läkare och vikarier i svårbesatta och Kungi brev

svårskötta provinsialläkardistrikt bemyndigade Kungl. Maj:t genom brev d™h j"

den 21 november 1919 medicinalstyrelsen att under år 1920 utbetala 1920.

sådana med högst 35 kronor om dagen, dock icke till civil läkarstipendiat

av första klass och ej till flera än åtta läkare samtidigt, varjämte

Kungl. Maj:t genom brev den 19 mars 1920 medgav, att samma arvode

finge för tiden från och med den 1 mars 1920 till årets slut utbetalas

till extra läkare och vikarier i svårbesättliga och glest befolkade provinsialläkardistrikt

i Norrland, dock ej till civil läkarstipendiat av första

klass.

I skrivelse den 5 september 1919 har medicinalstyrelsen anfört, att Medicinaidet

visaf sig nära nog omöjligt att mot stadgad vikariatsersättning — *tyr''[smt"

skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna för de två befattningarna

(3,000— 1,500) 1,500 kronor om året eller cirka 4 kronor 11 öre om

dagen — anskaffa kompetent provinsialläkare såsom vikarie åt förste

provinsialläkare vid vakans, semester eller annan tjänstledighet. Medicinalstyrelsen

hemställde därför om bemyndigande att till provinsialläkare,

som på förordnande uppehölle ledig förste provinsialläkartjänst, utbetala,

utöver de med befattningen förenade tjänstgöringspenningar, en ytterligare

ersättning, så att gottgörelsen för förordnandet komme att utgå

med 20 kronor om dagen.

Statskontoret anförde i infordrat utlåtande den 19 oktober 1919, att statskontoret

det syntes rimligt, att provinsialläkare, som uppehölle vakant förste pro- den 10

vinsialläkartjänst, erhölle någon ersättning utöver skillnaden mellan

tjänstgöringspenningarna. Därest nämnda ersättning utginge med 20

kronor om dagen till provinsialläkare, som ej vore bosatt på stationsorten,

syntes ersättningen till annan vikarierande provinsialläkare lämpligen

kunna bestämmas till 10 kronor för dag. Berörda ersättning borde

i första hand utgå av avlöningen å förste provinsialläkartjänsten och,

i den mån denna ej försloge, av förslagsanslaget till bestridande av kostnader

för allmän hälso- och sjukvård.

Från medicinalstyrelsen har därefter i en i ärendet ingiven prome- Medicinal-''

morla den 20 februari 1920 framhållits, att styrelsen med uttrycket »ledig s^0’

förste provinsialläkartjänst» i sin skrivelse den 5 september 1919 avsett

ej allenast vakans utan även semester och annan tjänstledighet.

Genom brev den 30 april 1920 meddelade Kungl. Makt föreskrift i k tingl. brev

i v / tj d it ^ '' i J[ ty

enlighet med statskontorets förslag att gälla under år 1920, dock att cen ‘

s. 46 Kontrollera mot PDF

Kungl. brev

den 14/6 1920.

1920 års riksdag.

Kungl. brev

den 7/o 1920.

46 Kungl. 3Iaj:ts Proposition Nr 262.

därest det visade sig oundgängligen nödvändigt att förordna provinsialläkare

att uppehålla vakant förste provinsialläkartjänst jämte egen tjänst,

till sålunda förordnad provinsialläkare Unge, utöver med den egna tjänsten

förenade avlöningsförmåner, utbetalas ett särskilt vikariatsarvode av 20

kronor om dagen.

Bestämmelserna i sistberörda brev avse sålunda endast vakans.

Sedermera har Kungl. Maj:t emellertid i ett visst fall genom brev den

3 september 1920 medgivit utbetalande av ett särskilt vikariatsarvode av

20 kronor om dagen till en provinsialläkare, som vikarierat för en förste

provinsialläkare under dennes sjukdom.

Vidare har Kungl. Maj:t genom brev den 14 maj 1920 bemyndigat

medicinalstyrelsen att till legitimerad läkare, som ej är provinsialläkare

och som förordnas att under år 1920 uppehålla förste provinsialläkartjänst,

utbetala ett dagarvode av högst 35 kronor, under villkor bland

andra, att vikarien genom intyg över speciella studier och över besittning

av noggrann författningskunskap styrkt behörighet för förste provinsialläkartjänst

samt ej är bosatt å den ort, där förordnandet skall

fullgöras.

Sedan riksdagen i skrivelse den 21 juni 1920, nr 453, anmält, att

riksdagen, i anledning av en inom riksdagen väckt motion, för åstadkommande

av ett omedelbart provisoriskt avhjälpande av läkar bristen i

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, anvisat dels på extra stat

för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor, dels ock på tillläggsstat

för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 30,000 kronor samt

medicinalstyrelsen på anmodan avgivit förslag till föreskrifter rörande

användningen av ifrågavarande anslag, bemyndigade Kungl. Maj:t

genom brev den 7 september 1920 sagda styrelse bl. a, dels såväl att

för tiden intill utgången av år 1921 till en var av högst sex civila

läkarstipendiater av första klassen utbetala, utöver honom jämlikt bestämmelserna

i instruktionen för civila läkarstipendiater den 29 juni

1917 tillkommande stipendiebelopp av 2,500 kronor om året, ett särskilt

arvode av tretusenfemhundra kronor för år räknat, med skyldighet för

honom att under tiden mot ersättning enligt gällande bestämmelser, på

förordnande av medicinalstyrelsen, biträda vid den civila sjukvården i

första hand inom svårbesatta provinsialläkardistrikt i Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län, som ock att, utan hinder av stadgandet i

1 § av nämnda instruktion, inskränka tiden för sådan stipendiats anställning

till minst ett år, dels och att i den mån vederbörande anslag läm
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

nade tillgång därtill till legitimerad läkare, som ej vore provinsialläkare,

eller medicine kandidat, vilken av styrelsen förordnades att under tiden

intill utgången av år 1921 i svårbesättliga provinsialläkardistrikt inom

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län såsom extra läkare biträda

vid den civila sjukvården eller uppehålla provinsialläkartjänst antingen

under vakans eller under semester eller under innehavare av sådan tjänst

på grund av sjukdom eller förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet,

utbetala — utöver vederbörande läkare enligt gällande bestämmelser

tillkommande dagarvode och ersättning för kostnad för resa till

och från tjänstgöringsorten samt rätt till arvode enligt taxa för verkställda

tjänstegöromål och förmån i förekommande fall av fri bostad

ävensom ersättning för extra tjänstförrättning, som för allmän hälsoeller

sjukvård utfördes på grund av gällande instruktion eller myndighets

uppdrag — ett ytterligare arvode av högst femton kronor om dagen,

under förutsättning likväl, att han ej vore civil läkarstipendiat av första

klassen och att utbetalandet av arvodesbeloppet befunnes erforderligt för

tjänstens behöriga uppehållande.

I skrivelse den 17 augusti 1920 har medicinalstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, under förutsättning att

läkarfrågan i Norrland icke hunnit definitivt ordnas till år 1922, på extra

stat för sistnämnda år anvisa ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor till

provisoriskt avhjälpande av läkarbristen i Norrbottens, Västerbottens och

Jämtlands län enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom brev den 12 november 1920 förordnat,

att vad i förenämnda särskilda brev den 21 november 1919 samt

den 30 januari, den 19 mars, den 30 april och den 14 maj 1920 föreskrivits

angående ökade arvoden vid förordnande under år 1920 å förste

provinsialläkar- och provinsialläkartjänst m. m. skall äga tillämpning fortfarande

tillsvidare till och med den 30 juni 1921.

Omförmälda, av 1920 års riksdag beviljade anslag till provisoriska

åtgärder har, enligt vad jag inhämtat, för medicinalstyrelsen varit av

största värde, i det att styrelsen därigenom blivit i stånd att under det

senaste året anskaffa vikarier till samtliga lediga provinsialläkartjänster.

Däremot har styrelsen icke lyckats erhålla mer än ett par civila läkarstipendiater

av första klass, vilket torde bero på, att de höga dagarvodena

åt andra vikarier i viss mån avhållit de unga läkarna från att binda sig

såsom stipendiater med ett betydligt lägre dagarvode.

Medicinalstyrelsen

den

17/s 1920.

Kungl. brev

den 12 u 1920.

Departements
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Ett anslag för berörda ändamål även för år 1922 skulle utan tvivel

vara till stor nytta, då man väl ännu en tid får räkna med att åtskilliga

provinsialläkartjänster måste uppehållas av vikarier. Medicinalstyrelsens

ovanberörda framställning synes mig för den skull böra vinna beaktande.

Ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor bör alltså uppföras å extra stat

för år 1922 för provisoriskt avhjälpande av läkarbristen, särskilt i Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län, enligt grunder som av Kungl.

Maj:t bestämmas.

Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t böra taga i övervägande, vilka

åtgärder böra vidtagas beträffande vikariatsarvodena till undvikande av

antydda svårigheter för medicinalstyrelsen att anskaffa civila läkarstipendiater

av första klass. En väsentligare nedsättning av vikariatsarvodena

torde dock ännu icke vara tillrådlig.

Det genom brevet den 30 april 1920 medgivna arvodet till provinsialläkare,

som uppehåller vakant förste provinsialläkartjänst, var såsom

förut framhållits, betingat av svårigheten att mot förutvarande gottgörelse

— skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna för de två befattningarna

— erhålla kompetent vikarie. Svårighet i sådant avseende

föreligger ock, när fråga är om uppehållande av sådan tjänst under

innehavarens semester eller annan tjänstledighet. Det må erinras om att

de från och med den 1 januari 1921 inrättade biträdande förste provinsialläkarbefattningarna

icke äro avsedda för dylika fall. Genom kungl.

brev den 10 december 1920 har endast stadgats skyldighet för biträdande

förste provinsialläkare att vid förste provinsialläkares frånvaro

från residensstaden under mer än ett dygn på grund av tjänsteärende

fullgöra denne åliggande löpande ärenden.

Enligt kungörelsen den 13 juni 1919 (Sv. förf.-saml. nr 313) är

visserligen provinsialläkare skyldig att vid sjukdomsfall eller semester

på förordnande uppehålla förste provinsialläkartjänst mot åtnjutande i

förstnämnda fall av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar

och i senare fallet av däremot svarande belopp, dock ej längre än sammanlagt

tre månader under samma år, men det torde under nuvarande

förhållanden näppeligen böra åläggas provinsialläkare, som ej är villig

därtill, att utan ytterligare ersättning åtaga sig sådant vikariat.

Kungl. Maj:t torde därför i enlighet med medicinalstyrelsens framställning

den 5 september 1919, såvida ej riksdagen har något att erinra

däremot, medgiva, att, utan hinder av bestämmelserna i kungörelsen

den 13 juni 1919 (nr 313), de i brevet den 30 april 1920 omförmälda

vikariatsarvodena må tillsvidare utbetalas jämväl till provinsialläkare, som

vikarierar för förste provinsialläkare under dennes semester eller tjänst
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

ledighet för sjukdom eller på grund av förordnande å annan tjänst eller

för fullgörande av offentligt uppdrag.

På grund av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare

och provinsialläkare må från och med år

1922 uppföras ytterligare tio provinsialläkare, en var

med en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav 4,000

kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill kunna komma två ålderstillägg å lönen, det ena

med 500 kronor efter fem år och det andra, jämväl

med 500 kronor efter ytterligare fem år;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda

befattningar förenade avlöningsförmåner skall gälla vad

i kungörelsen den 13 juni 1919 angående villkor och

bestämmelser för åtnjutande av de från och med år

1920 fastställda avlöningsförmåner och i därtill senare

efter riksdagens hörande gjorda tillägg finnes stadgat

i fråga om motsvarande befattningar;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från

och med år 1922 höja det å riksstaten uppförda ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

från 1,451,300 kronor med 55,000 kronor

till 1,506,300 kronor;

dels från och med år 1922 sänka det i riksstaten

uppförda ordinarie förslagsanslaget till bidrag

för extra provinsialläkares avlönande från 40,000 kronor

med 10,000 kronor till 30,000 kronor;

dels, till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare

å landsbygden, på extra stat för år 1922

anvisa ett reservationsanslag å 150,000 kronor, att

utgå i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna

grunder;

dels, till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare

och provinsialläkare, på extra stat för år

1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 220,000 kronor,

att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 222 höft. (Nr 262.) C33 21 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

dels, till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare

och provinsialläkare, på tilläggsstat för år

1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor,

att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer;

dels, till beredande av flyttningsbidrag åt vissa

provinsialläkare, på extra stat för år 1922 anvisa ett

förslagsanslag å 10,000 kronor, att användas i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan angivna grunder,

ävensom medgiva, att även det för år 1921 för samma

ändamål beviljade förslagsanslaget å 4,000 kronor må

från och med den 1 juli användas enligt samma grunder;

dels ock, för åstadkommande av ett omedelbart

provisoriskt avhjälpande av läkarbristen särskilt i Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län, på extra stat

för år 1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 50,000

kronor, att för ändamålet användas på sätt Kungl.

Maj:t bestämmer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. s. 2 i texten
  2. SU 1921:174 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. jämte en i samband härmed väckt motio s. 2 i texten