Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesstén

1921-03-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:291, Angående tilläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesstén

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition Nr 291.

1

Nr 291.

■*

Kungl. Maj:is proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt läroverksadjunkten A. Hesstén; given

Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min Allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. J:son Berggult.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg en ten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Mubray, Elmqulst, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde härefter:

Den 29 maj 1874 utfärdade Kungl. Maj:t, efter inhämtande av

riksdagens bifall, en kungörelse, som medgav rätt för lärare Hd

vissa enskilda läroverk att under vissa förutsättningar, efter vunnen

befordran till ordinarie tjänst vid de allmänna läroverken räkna

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 249 käft. (Nr 291.) 1

Tilläggspension

åt

läroverksadjunkten

A.

Hesslén.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition Nr 291.

sig till godo för framtida lönetursberäkning intill 10 år av sin tjänstgöring

vid enskilt läroverk.

I kungörelsen talas endast om lönetursberäkning, men det synes

icke dess mindre hava varit eu bland de enskilda läroverkens

ledare och lärare allmänt utbredd föreställning, att med nämnda

rätt till lönetursberäkning följde jämväl att lönetursåren finge betraktas

såsom tjänstår i fråga om rätt till pension vid avgång från

lärarbefattning vid allmänt läroverk.

Nu angivna lönetursrätt upphörde med år 1904 i samband med

genomförandet av den av 1904 års riksdag beslutade nya löne- och

pensionsregleringen för, bland andra, de allmänna läroverkens lärare,

och en senare framställning — genom en av Kung!. Maj:t till 1907

års riksdag avlåten proposition — om rätt för lärare med viss tids

tjänstgöring vid enskild läroanstalt att tillgodoräkna sig sagda tid vid

beräkning av pension ledde ej till något positivt resultat.

Från ett antal lärare, som tidigare haft anställning vid enskilda

läroanstalter, inkom år 1918 framställning, åsyftande förslag till riksdagen

att medgiva dylika lärare rätt att såsom tjänstår för pension

tillgodoräkna sig tjänstgöring vid enskild läroanstalt. Kungl. Maj:t

farm enligt beslut den 13 mars 1914 framställningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd men förklarade, att därest vid uppkommen

fråga om vederbörandes pensionsrätt omständigheterna kunde

anses påkalla hänsyn till i ärendet avsedda förhållanden, Kungl.

Maj:t ville i sådant särskilt fall på gjord framställning taga frågan

om vidtagande av nödiga åtgärder i förnyat övervägande.

Av en bland de lärare, vilka avsågos i den nu omnämnda framställningen,

läroverksadjunkten J. H. Hjorth, gjordes sedermera ansökning

om rätt att vid bestämmandet av pensionsbeloppet räkna sig

till godo 10 års tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.

Proposition i ämnet avläts till 1917 års riksdag, som medgav, att

Hjorth finge, efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen, under

sin återstående livstid uppbära utöver den pension, vartill han enligt

gällande bestämmelser vore berättigad, en tilläggspension från

allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda

pensionsbeloppet uppginge till 2,500 kronor för år.

Efter därom av Hjorth gjord framställning om förhöjning av

den till honom sålunda utgående tilläggspensionen, föreslog Kungl.

Maj:t 1919 års lagtima riksdag att höja sagda pension så mycket,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 291.

WP1

att sammanlagda pensionsbeloppet uppginge till 3,100 kronor för år.

Förslaget bifölls av riksdagen.

Ånyo har en liknade ansökning inkommit till Kungl. Maj:t, i

det att adjunkten vid högre allmänna läroverket i Uppsala August

Hesslén anhållit att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna sig

den tid, han vid Fjellstedtska skolan i Uppsala bestritt full adjunkts - tjänstgöring eller, om detta icke kunde beviljas, minst 5 år av

sagda tid.

Jag ber få i detta sammanhang erinra om att Hessléns tjänstgöring

vid nämnda skola redan tidigare givit anledning till en framställning

hos riksdagen. Därvid bör jag först upplysa om att enligt

tillgängliga uppgifter Hesslén, som är född den 20 september 1854,

avlagt folkskollärarexamen, teologisk-filosofisk examen, dimissionsexamen

och prästexamen, sistnämnda examen den 24 maj 1893,

att han är prästvigd, att han genom Kungl. Maj:ts resolution den

6 oktober 1899 förklarades behörig att söka och innehava adjunkts-

och kollegabefattningar vid allmänna läroverk och folkskollärarseminarier,

i vilka kristendom inginge såsom läroämne, att han

omkring 17 x/2 år med full tjänstgöring undervisat vid Fjellstedtska

skolan i Uppsala, att han från och med läsåret 1906—1907 tjänstgjort

vid statens läroanstalter, hela tiden såsom ordinarie adjunkt

samt att han, som den 20 september 1919 uppnått föreskriven pensionsålder,

erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst tills vidare intill utgången

av juni 1921.

År 1910 anhöll Hesslén under åberopande av sin långa tjänstgöring

vid Fjellstedtska skolan att bliva förklarad berättigad att

från och med år 1910 åtnjuta avlöning i tredje lönegraden, och

Kungl. Maj:t föreslog 1911 års riksdag att medgiva, att Hesslén

finge från och med 1912 års ingång åtnjuta avlöning i sagda lönegrad.

Kungl. Maj:ts proposition bifölls av riksdagen.

Den av Hesslén nu gjorda framställningen, som på visst sätt

kan sägas utgöra en följd av riksdagens nyss omnämnda beslut, har

skolöverstyrelsen jämte yttrande av vederbörande rektor och eget

utlåtande av den 7 mars 1921 överlämnat till Kungl. Maj:t.

I sitt berörda utlåtande har överstyrelsen erinrat bland annat om riksdagens

av mig förut omförmälda beslut i fråga om läroverksadjunkten J. H. Hjorth och

går därefter närmare in på den nu föreliggande ansökningen, därvid lämnande

åtskilliga uppgifter om Hessléns examina, tidigare tjänstgöring m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 291.

Överstyrelsen meddelar därefter, att Hesslén övergått på den år 1918 för

lärarpersonalen vid de allmänna läroverken fastställda lönestaten samt uppbure

avlöning i högsta lönegraden för adjunkt. Hesslén vore för den skull skyldig

att avgå från sin tjänst den 1 juli 1921, och, då lian vid denna tidpunkt varit

anställd som adjunkt endast 15 år, uppginge den pension, vartill han enligt gällande

bestämmelser vore berättigad vid avskedstagandet, till allenast 15/ss X 4,000

kronor, d. v. s. 1,818 kronor 18 öre och med avrundning uppåt .1,820 kronor

årligen.

Vid avskedstagandet, fortfar överstyrelsen, befunne sig nu Hesslén i stort

sett i samma belägenhet som förenämnde Hjorth. I likhet med denne hade han

först sent inträtt i statens tjänst efter att dessförinnan under en lång följd av år

på ett förtjänstfullt sätt varit verksam som lärare vid en enskild statsunderstödd

läroanstalt. Jämväl Hesslén hade varit offer för den bland de enskilda läroverkens

ledare och lärare förut allmänt rådande uppfattningen, att uttrycket »för

lönetur» i förberörda kungörelse den 29 maj 1874 inneburit rätt för vederbörande

att räkna sig sin tjänstgöring vid enskild läroanstalt till godo ej blott för uppflyttning

i högre lönegrad utan även vid bestämmande av pensionsbeloppets storlek

vid blivande pensionering. Denna uppfattning hade nu visserligen varit oriktig,

men det torde dock icke kunna förnekas, att ett sken av befogenhet för denna

åsikt förefunnits, och det syntes därför icke mer än skäligt, att Hesslén nu bereddes

en något högre pension, än gällande bestämmelser tillförsäkrade honom.

Vidkommande då tilläggspensionens belopp borde detsamma sättas något

lägre, än det som fastställts för Hjorth. Med fasthållande av att 1874 års kungörelse

icke givit vederbörande lärare någon rätt att räkna sin tjänstgöring vid

enskilt läroverk sig till godo i fråga om antalet pensionsår, kunde man emellertid

icke underlåta att taga hänsyn därtill, att sökanden först genom Kungl.

Maj:ts resolution den 6 oktober 1899 blivit formellt behörig till adjunktstjänst

och därmed uppfyllt de föreskrifter, som enligt samma kungörelse stadgades såsom

villkor för rätten att tillgodoräkna sig viss tjänstgöring vid enskilt läroverk.

Det antal tjänstår för pension, Hesslén kunde sägas hava gått förlustig genom

att tillskriva förenämnda kungörelse större räckvidd än den i verkligheten ägt

och uppskjuta sitt inträde i statstjänst, inskränkte sig därför till omkring 6 Va

år. Hade sökanden icke kvarstannat vid Fjellstedtska skolan utan omedelbart

efter sin berörda behörighetsförklaring övergått i statstjänst, skulle han vid avskedstagandet

kunnat åberopa 21 tjänstår i pensionshänseende, och den pension,

vartill han under- sådana omständigheter varit berättigad, skulle hava utgjort

*V38 X 4,000 kronor eller 2,545 kronor 55 öre och med föreskriven avrundning

uppåt 2,550 kronor. Ej heller syntes det vara ur vägen att framhålla, att

Hesslén i så måtto befunne sig i en annan ställning än Hjorth, att han

icke i likhet med denne till stöd för sin anhållan kunnat uppvisa något betydelsefullt

pedagogiskt författarskap. Till sist borde erinras därom, att Hessléns

tjänstgöring vid Fjellstedtska skolan i Uppsala redan utövade inverkan beträffande

den författningsenliga pensionens storlek. Genom beslut av Kungl. Maj:t och

1911 års riksdag hade Hesslén med tillgodoräknande av fem år av sin tjänstgöring

vid meranämnda läroanstalt förklarats berättigad att från och med 1912 års

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts propositiön Nr 291.

ingång åtnjuta avlöning i tredje lönegraden. Utan sagda lönetursrätt skulle Hesslén

vid avskedet befunnit sig blott i tredje lönegraden, och den pension, vartill

han då varit berättigad, skulle hava kommit att utgöra 1,690 kronor i stället för

såsom nu 1,820 kronor. Med hänsyn tagen till samtliga dessa omständigheter

ansåge sig överstyrelsen icke böra föreslå, att till Hesslén finge utgå ett högre

sammanlagt pensionsbelopp än 2,600 kronor årligen. Den tilläggspension, sökanden

skulle komma att uppbära utöver den honom lagligen tillkommande pensionen,

skulle alltså uppgå till 780 kronor.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att Kungl.

Maj :t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Hesslén måtte, efter erhållet avsked

från adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid få uppbära utöver den

pension, vartill han enligt gällande bestämmelser vore berättigad, en tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda

pensionsbeloppet uppginge till 2,600 kronor för år.

Jämväl statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande, dagtecknat

den 16 mars 1921 och av följande lydelse:

Statskontoret anser sig visserligen icke böra underlåta att erinra därom

att, sedan Kungl. Maja gjort framställning till 1914 års förra riksdag att åt adjunkten

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm E. G. J. Lilljebjörn, som på

grund av jämförelsevis kort anställning i statstjänst kunde erhålla endast avkortad

pension å L ,920 kronor, motsvarande 23/sb av hel pension, måtte med hänsyn

till hans långvariga lärarverksamhet vid Fjellstedtska skolan i Uppsala beviljas

tilläggspension, riksdagen funnit sig icke kunna bifalla berörda framställning.

Då emellertid, såsom framhållits såväl beträffande Lilljebjörn som i det av skolöverstyrelsen

i dess utlåtande i förevarande ärende åberopade precedensfall rörande

läroverksadjunkten Hjorth, det måste anses billigt, att där såsom i nu förevarande

fall den vederbörande författningsenligt tillkommande pensionen blir oskäligt

liten, om hänsyn endast tages till lärarverksambeten vid statsläroverk, bereda

någon pensionsförhöjning i betraktande av vederbörandes lärarverksamhet vid

statsunderstödd privatskola och då riksdagen, såsom framgår av beslutet om tillläggspension

åt Hjorth, numera ansett sig kunna behjärta sådana billighetsskäl,

anser sig statskontoret på grund av vad handlingarna innehålla böra tillstyrka

framställning till riksdagen om beredande av tilläggspension åt läroverksadjunkten

Hesslén; och har statskontoret beträffande vad skolöverstyrelsen i sådant avseende

föreslagit icke annat att erinra än att tilläggspensionen synes böra begränsas

till sådant belopp, att detsamma jämte den pension, som författningsenligt

tillkommer Hesslén, uppgår till 2,500 kronor för år räknat *

Den framställning, varom här är fråga, kan icke stödja sig på

några skäl, som innebära, att densamma vore rättsligt grundad. För

bifall till densamma kunna anföras endast billighetsskäl.

Jag ber att få i sådant hänseende framhålla, att Hesslén i likhet

med åtskilliga andra lärare levat i den, låt vara oriktiga, föreställningen,

att hans tjänstgöring vid den enskilda, statsunderstödda

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ls proposition Nr 291.

läroanstalt, där lian under många år varit anställd, av honom Unge

tillgodoräknas ej Mott för lönetursfeeräkning utan ock för beräkning

av pension. I och för sig innebär detta ju intet egentligt skäl för

bifall annat än så till vida, att då sagda uppfattning varit så allmänt

spridd och under så lång tid bibehållits, däri dock kan ligga

en giltig förklaring till att Hesslén liksom flera andra lärare försummade

att i tid övergå i statstjänst. Vidare vill jag starkt betona, att

Hesslén, även om han ej under ifrågavarande tid stått i statens tjänst,

likväl under densamma utövat en nyttig och förtjänstfull verksamhet

i det allmännas tjänst, och slutligen anser jag mig böra framhålla,

att den pension, Hesslén lagenligt är berättigad att erhålla, är så,

ringa, att den knappast kan anses under nuvarande förhållanden motsvara,

vad som kan för honom anses utgöra tillräcklig bärgning.

De synpunkter jag nu framlagt hava, såsom förut nämnts, också

av riksdagen beaktats i ett tidigare, likartat fall, och riksdagens

ifrågavarande beslut synes mig bära vittne om att riksdagen ansett

sig böra taga hänsyn till sådana särskilda omständigheter som här

föreligga och som under nu rådande förhållanden ej torde kunna

åter uppkomma.

Jag anser mig alltså kumia och böra livligt tillstyrka framställning

till riksdagen om beviljande av tilläggspension åt Hesslén. I

fråga om dess belopp skilja sig skolöverstyrelsen och statskontoret

blott obetydligt. Jag vill för min del ansluta mig till statskontorets

förslag, som innebär, att Hesslén skulle få sig tillerkänd tilläggspension

till så stort belopp, att densamma jämte den till honom lagenligt

utgående pensionen uppginge till 2,500 kronor för år.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att adjunkten vid högre allmänna läroverket

i Uppsala August Hesslén må, efter erhållet avsked

från adjunktsbefattningen, under sin återstående

livstid uppbära utöver den pension, vartill han enligt

gällande bestämmelser är berättigad, en till1

äggspension från allmänna indragningsstaten till

sådant belopp, att sammanlagda pensionsbeloppet

uppgår till 2,500 kronor för år.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. (TATbedyhll.

»&v>

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:197 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesslén. s. 6 i texten
  2. BU 1921:37 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesslén. s. 1 i texten