Angående tilläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesstén
1921-03-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:291, Angående tilläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesstén
Dokumentets text
Kungl. Maj.ls proposition Nr 291.
1
Nr 291.
■*
Kungl. Maj:is proposition till riksdagen angående tilläggspension
åt läroverksadjunkten A. Hesstén; given
Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min Allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. J:son Berggult.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg en ten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Mubray, Elmqulst, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde härefter:
Den 29 maj 1874 utfärdade Kungl. Maj:t, efter inhämtande av
riksdagens bifall, en kungörelse, som medgav rätt för lärare Hd
vissa enskilda läroverk att under vissa förutsättningar, efter vunnen
befordran till ordinarie tjänst vid de allmänna läroverken räkna
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 249 käft. (Nr 291.) 1
Tilläggspension
åt
läroverksadjunkten
A.
Hesslén.
2
Kungi. Maj:ts proposition Nr 291.
sig till godo för framtida lönetursberäkning intill 10 år av sin tjänstgöring
vid enskilt läroverk.
I kungörelsen talas endast om lönetursberäkning, men det synes
icke dess mindre hava varit eu bland de enskilda läroverkens
ledare och lärare allmänt utbredd föreställning, att med nämnda
rätt till lönetursberäkning följde jämväl att lönetursåren finge betraktas
såsom tjänstår i fråga om rätt till pension vid avgång från
lärarbefattning vid allmänt läroverk.
Nu angivna lönetursrätt upphörde med år 1904 i samband med
genomförandet av den av 1904 års riksdag beslutade nya löne- och
pensionsregleringen för, bland andra, de allmänna läroverkens lärare,
och en senare framställning — genom en av Kung!. Maj:t till 1907
års riksdag avlåten proposition — om rätt för lärare med viss tids
tjänstgöring vid enskild läroanstalt att tillgodoräkna sig sagda tid vid
beräkning av pension ledde ej till något positivt resultat.
Från ett antal lärare, som tidigare haft anställning vid enskilda
läroanstalter, inkom år 1918 framställning, åsyftande förslag till riksdagen
att medgiva dylika lärare rätt att såsom tjänstår för pension
tillgodoräkna sig tjänstgöring vid enskild läroanstalt. Kungl. Maj:t
farm enligt beslut den 13 mars 1914 framställningen icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd men förklarade, att därest vid uppkommen
fråga om vederbörandes pensionsrätt omständigheterna kunde
anses påkalla hänsyn till i ärendet avsedda förhållanden, Kungl.
Maj:t ville i sådant särskilt fall på gjord framställning taga frågan
om vidtagande av nödiga åtgärder i förnyat övervägande.
Av en bland de lärare, vilka avsågos i den nu omnämnda framställningen,
läroverksadjunkten J. H. Hjorth, gjordes sedermera ansökning
om rätt att vid bestämmandet av pensionsbeloppet räkna sig
till godo 10 års tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.
Proposition i ämnet avläts till 1917 års riksdag, som medgav, att
Hjorth finge, efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen, under
sin återstående livstid uppbära utöver den pension, vartill han enligt
gällande bestämmelser vore berättigad, en tilläggspension från
allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsbeloppet uppginge till 2,500 kronor för år.
Efter därom av Hjorth gjord framställning om förhöjning av
den till honom sålunda utgående tilläggspensionen, föreslog Kungl.
Maj:t 1919 års lagtima riksdag att höja sagda pension så mycket,
3
Kungl. May.ts proposition Nr 291.
WP1
att sammanlagda pensionsbeloppet uppginge till 3,100 kronor för år.
Förslaget bifölls av riksdagen.
Ånyo har en liknade ansökning inkommit till Kungl. Maj:t, i
det att adjunkten vid högre allmänna läroverket i Uppsala August
Hesslén anhållit att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna sig
den tid, han vid Fjellstedtska skolan i Uppsala bestritt full adjunkts - tjänstgöring eller, om detta icke kunde beviljas, minst 5 år av
sagda tid.
Jag ber få i detta sammanhang erinra om att Hessléns tjänstgöring
vid nämnda skola redan tidigare givit anledning till en framställning
hos riksdagen. Därvid bör jag först upplysa om att enligt
tillgängliga uppgifter Hesslén, som är född den 20 september 1854,
avlagt folkskollärarexamen, teologisk-filosofisk examen, dimissionsexamen
och prästexamen, sistnämnda examen den 24 maj 1893,
att han är prästvigd, att han genom Kungl. Maj:ts resolution den
6 oktober 1899 förklarades behörig att söka och innehava adjunkts-
och kollegabefattningar vid allmänna läroverk och folkskollärarseminarier,
i vilka kristendom inginge såsom läroämne, att han
omkring 17 x/2 år med full tjänstgöring undervisat vid Fjellstedtska
skolan i Uppsala, att han från och med läsåret 1906—1907 tjänstgjort
vid statens läroanstalter, hela tiden såsom ordinarie adjunkt
samt att han, som den 20 september 1919 uppnått föreskriven pensionsålder,
erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst tills vidare intill utgången
av juni 1921.
År 1910 anhöll Hesslén under åberopande av sin långa tjänstgöring
vid Fjellstedtska skolan att bliva förklarad berättigad att
från och med år 1910 åtnjuta avlöning i tredje lönegraden, och
Kungl. Maj:t föreslog 1911 års riksdag att medgiva, att Hesslén
finge från och med 1912 års ingång åtnjuta avlöning i sagda lönegrad.
Kungl. Maj:ts proposition bifölls av riksdagen.
Den av Hesslén nu gjorda framställningen, som på visst sätt
kan sägas utgöra en följd av riksdagens nyss omnämnda beslut, har
skolöverstyrelsen jämte yttrande av vederbörande rektor och eget
utlåtande av den 7 mars 1921 överlämnat till Kungl. Maj:t.
I sitt berörda utlåtande har överstyrelsen erinrat bland annat om riksdagens
av mig förut omförmälda beslut i fråga om läroverksadjunkten J. H. Hjorth och
går därefter närmare in på den nu föreliggande ansökningen, därvid lämnande
åtskilliga uppgifter om Hessléns examina, tidigare tjänstgöring m. m.
4
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 291.
Överstyrelsen meddelar därefter, att Hesslén övergått på den år 1918 för
lärarpersonalen vid de allmänna läroverken fastställda lönestaten samt uppbure
avlöning i högsta lönegraden för adjunkt. Hesslén vore för den skull skyldig
att avgå från sin tjänst den 1 juli 1921, och, då lian vid denna tidpunkt varit
anställd som adjunkt endast 15 år, uppginge den pension, vartill han enligt gällande
bestämmelser vore berättigad vid avskedstagandet, till allenast 15/ss X 4,000
kronor, d. v. s. 1,818 kronor 18 öre och med avrundning uppåt .1,820 kronor
årligen.
Vid avskedstagandet, fortfar överstyrelsen, befunne sig nu Hesslén i stort
sett i samma belägenhet som förenämnde Hjorth. I likhet med denne hade han
först sent inträtt i statens tjänst efter att dessförinnan under en lång följd av år
på ett förtjänstfullt sätt varit verksam som lärare vid en enskild statsunderstödd
läroanstalt. Jämväl Hesslén hade varit offer för den bland de enskilda läroverkens
ledare och lärare förut allmänt rådande uppfattningen, att uttrycket »för
lönetur» i förberörda kungörelse den 29 maj 1874 inneburit rätt för vederbörande
att räkna sig sin tjänstgöring vid enskild läroanstalt till godo ej blott för uppflyttning
i högre lönegrad utan även vid bestämmande av pensionsbeloppets storlek
vid blivande pensionering. Denna uppfattning hade nu visserligen varit oriktig,
men det torde dock icke kunna förnekas, att ett sken av befogenhet för denna
åsikt förefunnits, och det syntes därför icke mer än skäligt, att Hesslén nu bereddes
en något högre pension, än gällande bestämmelser tillförsäkrade honom.
Vidkommande då tilläggspensionens belopp borde detsamma sättas något
lägre, än det som fastställts för Hjorth. Med fasthållande av att 1874 års kungörelse
icke givit vederbörande lärare någon rätt att räkna sin tjänstgöring vid
enskilt läroverk sig till godo i fråga om antalet pensionsår, kunde man emellertid
icke underlåta att taga hänsyn därtill, att sökanden först genom Kungl.
Maj:ts resolution den 6 oktober 1899 blivit formellt behörig till adjunktstjänst
och därmed uppfyllt de föreskrifter, som enligt samma kungörelse stadgades såsom
villkor för rätten att tillgodoräkna sig viss tjänstgöring vid enskilt läroverk.
Det antal tjänstår för pension, Hesslén kunde sägas hava gått förlustig genom
att tillskriva förenämnda kungörelse större räckvidd än den i verkligheten ägt
och uppskjuta sitt inträde i statstjänst, inskränkte sig därför till omkring 6 Va
år. Hade sökanden icke kvarstannat vid Fjellstedtska skolan utan omedelbart
efter sin berörda behörighetsförklaring övergått i statstjänst, skulle han vid avskedstagandet
kunnat åberopa 21 tjänstår i pensionshänseende, och den pension,
vartill han under- sådana omständigheter varit berättigad, skulle hava utgjort
*V38 X 4,000 kronor eller 2,545 kronor 55 öre och med föreskriven avrundning
uppåt 2,550 kronor. Ej heller syntes det vara ur vägen att framhålla, att
Hesslén i så måtto befunne sig i en annan ställning än Hjorth, att han
icke i likhet med denne till stöd för sin anhållan kunnat uppvisa något betydelsefullt
pedagogiskt författarskap. Till sist borde erinras därom, att Hessléns
tjänstgöring vid Fjellstedtska skolan i Uppsala redan utövade inverkan beträffande
den författningsenliga pensionens storlek. Genom beslut av Kungl. Maj:t och
1911 års riksdag hade Hesslén med tillgodoräknande av fem år av sin tjänstgöring
vid meranämnda läroanstalt förklarats berättigad att från och med 1912 års
5
Kungl. May.ts propositiön Nr 291.
ingång åtnjuta avlöning i tredje lönegraden. Utan sagda lönetursrätt skulle Hesslén
vid avskedet befunnit sig blott i tredje lönegraden, och den pension, vartill
han då varit berättigad, skulle hava kommit att utgöra 1,690 kronor i stället för
såsom nu 1,820 kronor. Med hänsyn tagen till samtliga dessa omständigheter
ansåge sig överstyrelsen icke böra föreslå, att till Hesslén finge utgå ett högre
sammanlagt pensionsbelopp än 2,600 kronor årligen. Den tilläggspension, sökanden
skulle komma att uppbära utöver den honom lagligen tillkommande pensionen,
skulle alltså uppgå till 780 kronor.
På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att Kungl.
Maj :t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Hesslén måtte, efter erhållet avsked
från adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid få uppbära utöver den
pension, vartill han enligt gällande bestämmelser vore berättigad, en tilläggspension
från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsbeloppet uppginge till 2,600 kronor för år.
Jämväl statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande, dagtecknat
den 16 mars 1921 och av följande lydelse:
Statskontoret anser sig visserligen icke böra underlåta att erinra därom
att, sedan Kungl. Maja gjort framställning till 1914 års förra riksdag att åt adjunkten
vid högre lärarinneseminariet i Stockholm E. G. J. Lilljebjörn, som på
grund av jämförelsevis kort anställning i statstjänst kunde erhålla endast avkortad
pension å L ,920 kronor, motsvarande 23/sb av hel pension, måtte med hänsyn
till hans långvariga lärarverksamhet vid Fjellstedtska skolan i Uppsala beviljas
tilläggspension, riksdagen funnit sig icke kunna bifalla berörda framställning.
Då emellertid, såsom framhållits såväl beträffande Lilljebjörn som i det av skolöverstyrelsen
i dess utlåtande i förevarande ärende åberopade precedensfall rörande
läroverksadjunkten Hjorth, det måste anses billigt, att där såsom i nu förevarande
fall den vederbörande författningsenligt tillkommande pensionen blir oskäligt
liten, om hänsyn endast tages till lärarverksambeten vid statsläroverk, bereda
någon pensionsförhöjning i betraktande av vederbörandes lärarverksamhet vid
statsunderstödd privatskola och då riksdagen, såsom framgår av beslutet om tillläggspension
åt Hjorth, numera ansett sig kunna behjärta sådana billighetsskäl,
anser sig statskontoret på grund av vad handlingarna innehålla böra tillstyrka
framställning till riksdagen om beredande av tilläggspension åt läroverksadjunkten
Hesslén; och har statskontoret beträffande vad skolöverstyrelsen i sådant avseende
föreslagit icke annat att erinra än att tilläggspensionen synes böra begränsas
till sådant belopp, att detsamma jämte den pension, som författningsenligt
tillkommer Hesslén, uppgår till 2,500 kronor för år räknat *
Den framställning, varom här är fråga, kan icke stödja sig på
några skäl, som innebära, att densamma vore rättsligt grundad. För
bifall till densamma kunna anföras endast billighetsskäl.
Jag ber att få i sådant hänseende framhålla, att Hesslén i likhet
med åtskilliga andra lärare levat i den, låt vara oriktiga, föreställningen,
att hans tjänstgöring vid den enskilda, statsunderstödda
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ls proposition Nr 291.
läroanstalt, där lian under många år varit anställd, av honom Unge
tillgodoräknas ej Mott för lönetursfeeräkning utan ock för beräkning
av pension. I och för sig innebär detta ju intet egentligt skäl för
bifall annat än så till vida, att då sagda uppfattning varit så allmänt
spridd och under så lång tid bibehållits, däri dock kan ligga
en giltig förklaring till att Hesslén liksom flera andra lärare försummade
att i tid övergå i statstjänst. Vidare vill jag starkt betona, att
Hesslén, även om han ej under ifrågavarande tid stått i statens tjänst,
likväl under densamma utövat en nyttig och förtjänstfull verksamhet
i det allmännas tjänst, och slutligen anser jag mig böra framhålla,
att den pension, Hesslén lagenligt är berättigad att erhålla, är så,
ringa, att den knappast kan anses under nuvarande förhållanden motsvara,
vad som kan för honom anses utgöra tillräcklig bärgning.
De synpunkter jag nu framlagt hava, såsom förut nämnts, också
av riksdagen beaktats i ett tidigare, likartat fall, och riksdagens
ifrågavarande beslut synes mig bära vittne om att riksdagen ansett
sig böra taga hänsyn till sådana särskilda omständigheter som här
föreligga och som under nu rådande förhållanden ej torde kunna
åter uppkomma.
Jag anser mig alltså kumia och böra livligt tillstyrka framställning
till riksdagen om beviljande av tilläggspension åt Hesslén. I
fråga om dess belopp skilja sig skolöverstyrelsen och statskontoret
blott obetydligt. Jag vill för min del ansluta mig till statskontorets
förslag, som innebär, att Hesslén skulle få sig tillerkänd tilläggspension
till så stort belopp, att densamma jämte den till honom lagenligt
utgående pensionen uppginge till 2,500 kronor för år.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att adjunkten vid högre allmänna läroverket
i Uppsala August Hesslén må, efter erhållet avsked
från adjunktsbefattningen, under sin återstående
livstid uppbära utöver den pension, vartill han enligt
gällande bestämmelser är berättigad, en till1
äggspension från allmänna indragningsstaten till
sådant belopp, att sammanlagda pensionsbeloppet
uppgår till 2,500 kronor för år.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.
trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. (TATbedyhll.
»&v>
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:197 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesslén. s. 6 i texten
- BU 1921:37 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesslén. s. 1 i texten