Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

1921-03-18 · 25 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:299, Med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 39!).

1

Nr 299.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862; given

Stockholms slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar

av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elm qvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 257 höft. (Nr 299.)

721 21 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 299.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 17 mom. 1, § 27 mom. 1 samt §§ 35

och 36 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 17.

Mom. 1. I kommun, där kommunalfullmäktige icke finnas, skola årligen

tre ordinarie kommunalstämmor hållas: en under senare hälften av

mars månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående

årets räkenskaper och förvaltning samt för val av ledamöter i

valnämnd, enligt vad därom är särskilt stadgat; eu i oktober för bestämmande

av kommunens utgifts- och inkomststat enligt § 63; och en

i december månad för granskning av debiterings- och uppbördslängden

samt för anställande av val till de befattningar inom kommunen, vilka

vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer; dock att i kommun

inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län de

två först nämnda stämmorna, därest skäl därtill föreligger, må kunna

hållas högst fjorton dagar före eller högst fjorton dagar efter den för

dessa stämmor ovan stadgade tid.

I kommun, där kommunalfullmäktige finnas, skall ärligen ordinarie

kommunalstämma hällas i december månad för granskning av debiteringsoch

uppbördslängden och för anställande av val, som på stämman ankomma.

Ordinarie kommunalstämma i december må kunna beträffande de

ordinarie kommunalstämmorna under nästföljande år eller någon av dem

besluta, å vilken dag sådan stämma skall hållas eller, därest så ej finnes

lämpligt, huruvida stämma skall utsättas till sön- eller helgdag.

Om val av nämndemän är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

•>

.)

Den, vilken såsom ledamot av kommunalnämnd eller eljest är redovisningsskyldig

till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning,

för vilken lian tiar att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av

sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning

av sagda förvaltning.

§ 27.

Mom. 1. I kommun med över 1,500 invånare skall den kommunen

tillkommande beslutanderätt, med de undantag, om vilka här nedan i § 35

förmärs, uppdragas åt kommunalfullmäktige.

§ 35.

Mom. 1. Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) val av kommunalfullmäktige, vilka val skola förrättas inför valnämnden

i den ordning, som i § 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunalstämma,

nämligen

ärenden, varom förmäles i § 10 mom. 2 och §11 mom. 2,

justering av den i § 65 omförmälda längd,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut i frågor, varom i §§ 16, 27 och 28 sägs, ävensom beslut

enligt § 17 angående dag för kommunalstämma.

Mom. 2. Där annorstädes än i denna förordning stadgas, att beslutanderätt

i ärende tillkommer kommun på landet eller kommunalstämma,

skall beslutanderätten utövas av fullmäktige, där sådana finnas, dock att

ärende, för vars avgörande gäller annan grund för rösträtten än i § 8 sägs,

alltid skall å kommunalstämma företagas, samt att val av nämndemän och

av socken fullmäktige för utseende av vattenrättsnämndemän ej må förrättas

av kommunalfullmäktige. *

§ 36.

Mom. 1. Kungörelse om — — — — — honom översändas.

Mom. 2. Kommunalfullmäktige må —----eller upplösas.

Mom. 3. Vid kommunalfullmäktiges — — — — — besluten

deltaga.

Mom. 4. Kommunalfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga;

dock kunna fullmäktige för någon särskild fråga besluta, att överläggningen

skall inom lyckta dörrar hållas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

Vid omröstning äger varje kommunalfullmäktig en röst. Askas

omröstning, skall den verkställas Öppet, utom vid val, då den bör ske med

slutna sedlar.

Till beslut i frågor, som angivas i § 21 mom. 2, erfordras två

tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster. I övriga frågor

bestämmes utgången genom enkel röstpluralitet; falla därvid rösterna

lika för olika meningar, bliver den mening, som ordföranden biträder,

fullmäktiges beslut.

I övrigt gäller, i avseende å kommunalfullmäktige och deras beslut,

till efterrättelse vad som är stadgqt för kommunalstämma i kommun, där

fullmäktige icke finnas.

Mom. 5. Vad i denna förordning eller annan författning stadgas om

befogenhet eller skyldighet för kommunalstämmans ordförande att med ärende

taga befattning, skall i kommun, där fullmäktige finnas, anses gälla fullmäktiges

ordförande, såvida beslutanderätten i ärendet icke enligt § 35 är

förbehållen kommunalstämman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 299.

o

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg entra i statsrådet i Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Morray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anmälde ett av

kommunalförfattningssakkunniga den 12 februari 1921 avgivet betänkande

och anförde därvid följande:

Sedan de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, den SO maj 1919

av statsrådet och chefen för civildepartementet inom departementet tillkallade

kommunalförfattningssakkunniga den 20 januari 1920 avgivit

betänkande med utredning och förslag angående frågorna om rätt att

deltaga i kommunala val och avgöranden utan personlig inställelse, valdistriktsindelning

vid kommunala och politiska val samt sammanförande

av den kommunala och den politiska röstlängden, vilka förslag i huvudsak

upptagits och framlagts i Kungl. Maj:ts proposition nr 286 till 1920

ars riksdag samt av sagda riksdag utan större förändringar antagits

(Svensk författningssamling nr 384—396), hava nämnda sakkunniga i

ett andra betänkande, avgivet den 12 februari 1921, behandlat dels

frågan om upphörande av den successiva förnjmlsen av kommunal-,

municipal- och stadsfullmäktige samt ändrad tid för desammas väljande,

dels ock frågan om gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet.

De sakkuunigas utredning angående förstnämnda fråga, vilken utredning

föranletts av en av 1920 års riksdag avlåten skrivelse nr 134,

bär utmynnat i förslag om bl. a. upphörande av den successiva förnyelsen

för samtliga fullmäktigkorporationer och förläggande av valen

till desamma till hösten de år, då landstingsmannaval förrättas, d. v s.

åren 1922, 1926, 1930 o. s. v.

Den successiva

förnyelsens

upphörande

in. in.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Historik.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 29!).

Emellertid förklara de sakkunniga i sitt betänkande (sid. 30 o. tf.),

att det av dem föreslagna upphävandet av den successiva förnyelsen,

varigenom antalet på en gång valda fullmäktige skulle komma att fördubblas,

med nödvändighet förutsatte, att valsättet vid fullmäktigval

underkastades en revision, i viss mån motsvarande den, som för närvarande

vore ifrågasatt för riksdagsmannavalen. De sakkunniga förutsätta

sålunda, att, om den successiva förnyelsen nu avskaffas, frågan om ett

nytt valsätt vid de kommunala fullmäktigvalen skall erhålla sin lösning

vid 1922 års riksdag. Denna de sakkunnigas uppfattning om en reform

av valsättet såsom förutsättning för den successiva förnyelsens avskaffande

delas av mig, och anser jag på grund härav, att frågan om den

successiva förnyelsens avskaffande icke nu bör upptagas till prövning utan

behandlas först i samband med frågan om n.y valmetod. Ett dylikt förfärande

torde vara så mycket lämpligare, som detsamma icke lärer behöva

medföra något som helst uppskov med tillämpningen av de utav de sakkunniga

föreslagna reformerna. Åven om förslag i ämnet antages först

av 1922 års riksdag, kunna, såsom de sakkunniga föreslagit, de första

fullmäktigvalen med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum

under hösten 1922. detta under förutsättning, att, i enlighet med de sakkunnigas

uppfattning, i anledning av den successiva förnyelsens avskaffande

någon ändring icke vidtages i de nuvarande bestämmelserna

angående valkretsindelning vid fullmäktigval. Åven med hänsyn till

önskvärdheten av att rörande de ifrågasatta reformerna inhämta utlåtanden

från länsstyrelserna och vissa kommunala myndigheter, torde

ett uppskov vara tillrådligt.

Gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet in. in.

Vad därefter angår frågan om gränsen mellan stämmas och fullmäktiges

befogenhet, torde jag till en början ur den av de sakkunniga

anförda historiken böra meddela följande utdrag angående frågans tidigare

riksdagsbehandling.

Framför allt sedan landskommunerna efter 1918 års kommun allagsreform

i stor omfattning måst eller frivilligt beslutat införa fullmäktigsystem,

har på många håll uppstått tveksamhet angående gränsen mellan

den kommunala primärförsamlingens, stämmans, och den kommunala

representationens, fullmäktiges, kompetensområden, och krav hava fram
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299. 7

kommit på omredigering av först och främst förordningen om kommunalstyrelse

på landet, men jämväl av vissa andra lagar och förordningar,

berörande den kommunala beslutanderätten i olika avseenden.

Yrkanden gjordes sålunda vid 1919 års lagtima riksdag i motioner

dels inom första kammaren (motion nr 7) av herr Lindström, som hemställde,

att riksdagen ville besluta sådan ändring i lag om kommunalstyrelse

på landet, att §§ 7, 11, 18, 40 och 44 samt eventuellt andra

paragrafer erhålla sådan ändrad lydelse, att därav tydligen kunde framgå,

vad som hörde till kommunalstämmas och vad som hörde till kommunalfullmäktiges

avgörande, och att kommunalfullmäktige måtte äga befogenhet

att själva utse de nämnder, som hade att bereda ärendena före

deras avgörande; dels inom andra kammaren (motion nr 100) av herr

Hansson i Gärda, som hemställde, att riksdagen måtte i § 27 eller

annan paragraf i förordningen om kommunalstyrelse på landet gorå det

tillägg, att i förordningen uttryckligen utsädes, att behandlingen av alla

de ärenden eller verkställande av de val, som i särskilda förordningar

ålåge kommunalstämma, skulle behandlas av kommunalfullmäktige, där

fullmäktige vore införda.

Eesultatet av dessa motioner blev, att riksdagen, i enlighet med av

konstitutionsutskottet i dess utlåtande nr 16 gjord hemställan, i skrivelse

till Kungl. Maj:t, nr 86, anhöll, det täcktes Kungl. Maj:t, eventuellt i

samband med en allmän revision av förordningen om kommunalstyrelse

på landet, upptaga spörsmålet, huru gränsen mellan kommunalstämmas

och kommunalfullmäktiges befogenhet kunde bliva på ett noggrannare

sätt bestämd, än enligt nu gällande lagstiftning vore fallet, samt till riksdagen

snarast möjligt inkomma med förslag i ämnet.

»Det torde», heter det bland annat i sagda utskottsutlåtande, »med säkerhet

kunna antagas, att man vid utfärdandet av 1862 års förordning om kommunalstyrelse

på landet avsett, att alla de till kommunalstämmans behandling hörande

ärenden, vilka icke jämlikt § 33 (§ 35) voro från kommunalfullmäktiges beslutanderätt

uttryckligen undantagna, skulle handläggas och avgöras av kommunalfullmäktige.

Såsom bestämmelserna kommit att lyda, synes detta emellertid i

vissa hänseenden icke hava blivit förhållandet.

Drån den allmänna regeln, att kommunens samtliga röstberättigade medlemmar

äga taga del i överläggningar och beslut, meddelar förordningen om kommunalstyrelse

på landet två undantag. I § 11 — nuvarande § 10 — stadgas, att

i överläggningar och beslut över ärenden, som angå endast i mantal satt jord,

må ej andra taga del än de, som sådan jord innehava. I § 12 — nuvarande § 11

— föreskrives, att där för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, vilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än den för utgörande av

kommunalutskylder i allmänhet gällande finnes särskilt stadgad, skall röstvärdet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr X!)9.

vid beslut över ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den särskilt bestämda

grunden. Då dessa ärenden icke i § 33 (§ 35) av förordningen om kommunalstyrelse

på landet un dantagits från kommunalfullmäktiges beslutanderätt,

skulle man med eu formell tolkning av §§ 27 och 35 vara nödsakad att hänföra

dem under kommunalfullmäktige. I sakligt hänseende vore det emellertid tydligen

synnerligen otillfredsställande, att eu församling, som är vald enligt för

kommunen i allmänhet gällande röstgrund, skulle äga beslutanderätt i ärenden,

för vilkas avgörande å kommunalstämma särskild röstgrund är stadgad. Justitierådet

Hammarskjöld yttrar även i sin kommentar till § 33 (§ 35) av förordningen

om kommunalstyrelse på landet, att det torde kunna betvivlas, ''om val, som skola

å kommunalstämma verkställas, men för vilka gälla särskilda bestämmelser om

rätt att däruti deltaga eller om röstgrund därvid, kunna ske av kommunalfullmäktige’.

Under det att den i § 12 (§ 11) omnämnda föreskriften om särskild röstgrund

vid beslut över ärenden, som röra besvär, vilka skola utgöras efter annan

grund än den för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet gällande, numera,

på grund av vissa ändringar i lagstiftningen om byggande och underhåll av

tingshus m. fi. byggnader, saknar betydelse, har bestämmelsen i § 11 (§ 10) att

vid beslut över ärenden, som angå endast i mantal satt jord, ej andra äga taga

, del än de, som sådan jord innebära, tämligen stor räckvidd. —_— — —

I stadganden utanför kommunallagarna är, såsom särskilt herr Hansson

påpekat, icke sällan föreskrivet, att vissa ärenden skola till avgörande eller för

yttrande a kommunalstämma företagas. I en del lagar av yngre datum har för

sådana fall direkt föreskrivits, att kommunalstämmans rätt övergår till kommunalfullmäktige,

där sådana finnas. Så är händelsen i 20 § av lagen den 30^juni

1913 om allmän pensionsförsäkring, i 95 § av förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker samt i 7 § av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Å andra sidan finnes det stadganden, vilka visserligen giva kommunalstämman

beslutanderätt i vissa ärenden, men av vilkas avfattning framgår, att

kommunalstämmas rätt icke kan utövas av kommunalfullmäktige. I varje fall är

detta händelsen i två hänseenden. En analys av 1 kap 1 § rättegångsbalken,

vari lämnas föreskrifter om nämndemansval, ger vid handen, att nämndemän icke

kunna väljas av kommunalfullmäktige, utan att sådana val måste företagas a

kommunalstämma. Ej heller äro enligt gällande rätt landstingsmannaval överlåtna

åt kommunalfullmäktige utan skola alltid äga rum å kommunalstämma.

Då i § 35 av förordningen om kommunalstyrelse på landet val varken av nämndemän

eller av landstingsmän är undantaget från kommunalfullmäktiges beslutanderätt,

visar sig här alltså tydligt, att den i § 35 av nämnda förordning förefintliga

uppräkningen av ärenden, som alltid skola behandlas å kommunalstämma,

icke är fullständig.

Beträffande en tredje grupp av stadganden, kan man, såsom samma motionär

framhållit, icke ur stadgandena erhålla ledning, huruvida åt kommunalstämma

inrymd rätt bör övergå till kommunalfullmäktige. Så bestämmes i § 2 av lagen

den 29 september 1899 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande, att fjärdingsmän

utses å kommunalstämma utan att det tilliigges, huruvida fjärdingsman även

kan väljas av kommunalfullmäktige. Genom det av motionären åberopade Kungl.

Maj:ts utslag den 10 december 1915 är fastslaget, att det beträffande stadganden

av denna art i varje särskilt fall får bedömas, om det kan hava varit avsett, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 299. it

kommunalstämmans befogenhet överlåtits på kommunalfullmäktige eller icke. Ett

dylikt avgörande kan emellertid ibland vara föremål för vanskligheter; huruvida

t. ex. val av valnämnd för val av riksdagsmän, varom stadgas i § 21 av lagen

den 26 maj 1909 om val till riksdagen, alltid måste ske å kommunalstämma eller

även kan förrättas av kommunalfullmäktige, torde vara svårt att avgöra.

Da kommunalfullmäktiginstitutionen numera i ett större antal kommuner

blivit obligatorisk, är det enligt utskottets uppfattning emellertid av synnerlig

vikt, att gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges befogenheter

dragés på sådant sätt, att icke tvekan kommer att råda, huruvida ett

ärende hör under fullmäktiges eller stämmas beslutanderätt. Utskottet anser sig

dock icke böra, i enlighet med motionärernas hemställan, föreslå ny lydelse av

de paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse på landet, som äro av vikt i

förevarande hänseende. Anledningen härtill är närmast, att ändringar av dessa

paragrafer fordra, hänsynstagande till ett flertal lagrum — ofta av mycket skiftande

natur — icke blott i kommunallagarna utan även utom dessa. De av

motionärerna åsyftade ändringarna fordra därför ingående utredningar, vilka icke

lämpligen kunna av utskottet företagas. Härtill kommer att förordningen om

kommunalstyrelse på landet, vilken efter sin tillkomst för över ett hälft århundrade

tillbaka icke genomgått någon grundlig omdaning utan endast partiella förändringar,

är avfattad med tanke på, att kommunens beslutande myndighet är

kommunalstämma. När genom föregående års lagstiftning beslutanderätten i kommunerna

i stället i regel uppdragits åt kommunalfullmäktige, bliva förordningens

bestämmelser, som fortfarande i vissa delar äro avfattade för det fall, att kommunalstämma

har beslutanderätten inom kommun, i många hänseenden otydliga.

Utskottet anser det synnerligen önskvärt, att dessa otydligheter snarast möjligt

bliva undanröjda. Enligt vad utskottet inhämtat, lärer Kungl. Maj:t vara betänkt

på att underkasta kommunalförordningen på landet en allmän revision.

Vid eu sådan revision bör givetvis även frågan om ett noggrannare uppdragande

av gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges befogenheter

hava sin plats, och utskottet anser det därför lämpligast, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhölle, att Kungl. Maj:t eventuellt i samband med den ifrågasatta

revisionen av förordningen om kommunalstyrelse på landet ville upptaga

även detta spörsmål till behandling.»

Vid samma riksdag- väckte herr Johansson i Olstorp i andra kammaren

tvenne motioner nr 254 och nr 258, gående ut på att i kommun,

där kommunalfullmäktige finnas, dessa må förrätta nämndemansval och

val av ombud vid vägstämma.

Till stöd för den förstnämnda av dessa motioner, i vilken hemställdes

om visst tillägg till det om nämndemansval handlande stadgandet

i 1 kap. 1 § rättegångsbalken, anförde motionären, att, sedan kommunalfullmäktige

numera funnes i ett stort antal kommuner, ovisshet syntes

råda om, vilken beslutande myndighet rätteligen borde förrätta nämndemansval,

och att det för undanröjande av denna ovisshet vore tillräckBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 257 höft. (Nr 299.) 72121 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 29!).

De sakkunniga.

Gränsen

mellan stämmas

och fullmäktiges

befogenhet.

ligt, att i nämnda lagrum infördes ett tillägg, att även kommunalfullmäktige

ägde välja nämndemän.

Första lagutskottet, till vilket denna motion hänvisades, hemställde

i sitt utlåtande nr 15, att densamma icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda, och denna hemställan blev av riksdagen bifallen.

Utskottet motiverade sin hemställan bland annat därmed, att riksdagen

år 1917, med avslag å en av Kungl. Maj:t framlagd proposition,

beträffande städer under landsrätt klart och tydligt uttalat, att allmänna

rådstugans rätt att utse nämndemän icke borde överflyttas till stadsfullmäktige.

Utskottet hänvisade vidare till den ställning, som konstitutionsutskottet

vid 1919 års lagtima riksdag intagit till frågan, och framhöll,

hurusom den omständigheten, att valkrets för nämndemansval

kunde bestå av flera kommuner, av vilka en kunde hava fullmäktigsystem,

en annan icke, utgjorde ett direkt hinder för en ändring axgällande

bestämmelser om sagda vals förrättande å kommunalstämma.

I motionen nr 258 hemställdes, att riksdagen ville besluta, att i

§ 52 andra stycket av lagen den 23 oktober 189l angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet efter ordet »kommunalstämmor» måtte

insättas orden »eller kommunalfullmäktige, där sådana finnas», och att

i slutet av stycket skulle göras ett tillägg, vari sades, att berörda val

vore lika gillt antingen det skett å kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige.

Jordbruksutskottet, till vilket denna fråga hänvisades, framhöll i sitt

utlåtande nr 14, att enligt vad utskottet inhämtat bland annat frågan

om kompetensfördelningen mellan kommunalstämma och kommunalfullmäktige

för närvarande vore under utredning av de av chefen för civildepartementet

jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande tillkallade sakkunniga

för utredning och avgivande av förslag rörande vissa spörsmål å

kommunalförvaltningens område. Under hänvisning till sålunda pågående

utredning hemställde utskottet, att förevarande motion ej måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vid behandlingen av förevarande spörsmål framhålla de sakkunniga till

en början, hurusom, i olikhet mot vad fallet varit i fråga om kommunalstämmans

och kommunalfullmäktiges inbördes kompetens, beträffande gränsen

mellan allmänna rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet inga

klagomål över förefintlig otydlighet avhörts, ehuru fullmäktigsystemet

nästan undantagslöst sedan lång tid varit genomfört i städerna, och de

stadganden, som reglera allmänna rådstugans och stadsfullmäktiges befogenhet,

följaktligen i vidsträckt omfattning prövats av erfarenheten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kniffil. Maj:ts Proposition Nr 299.

Denna skillnad beträffande land och. stad förklara de sakkunniga delvis

bero därpå, att bestämmelserna i förevarande fråga för stad vore tydligare

avfattade än bestämmelserna för landet och att vidare de ärenden,

rörande vilkas behandling ovisshet uppkommit, oftast anginge endast

landskommunerna, icke städerna. Framför allt vore emellertid orsaken

att söka i den omständigheten, att sådana efter tillkomsten av 1862

års kommunalförordningar utfärdade författningar, vilka meddelade föreskrifter

angående ärenden, som berodde av kommunernas prövning, i

allmänhet för städernas del nämnde stadsfullmäktige såsom behöriga

att i dessa ärenden besluta, men för landskommunernas del angåve

endast kommunalstämma såsom den beslutande församlingen. Denna

brist på likformighet hade åter givetvis föranletts därav, att alltsedan

kommunalförordningarnas tillkomst fullmäktige i regel funnits i städerna,

under det att motsatsen varit fallet i landskommunerna.

De sakkunniga påvisa härefter, hurusom den i § 27 av förordningen

om kommunalstyrelse på landet givna generella bestämmelsen,

att det är kommunens beslutanderätt i kommunala angelägenheter, som utövas

av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, sammanställd med de

uppräknade undantagen i § 35, måste betecknas såsom på samma gångför

trång och för vid. För trång vore den i så måtto, att bestämmelsens

formulering gåve stöd för den meningen, att endast ärenden,

varom kommunalförordningen handlade, kunde med stöd av bestämmelsen

avgöras av fullmäktige. Tv med visst fog kunde sägas, att endast

dessa ärenden vore kommunala angelägenheter.

»När det», framhålla de sakkunniga, »enligt olika författningar efter år 1862

överlämnats till kommunalstämma eller till landskommun att i ett eller annat

hänseende besluta, skulle det för den skull enligt denna uppfattning i varje särskilt

fall vara nödvändigt att med ledning av § 1 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet — vilket lagrum angiver omfattningen av den kommunala

självstyrelsen i landskommunerna — pröva, huruvida det ärende, varom är fråga,

är en angelägenhet av kommunal natur. Befinnes detta vara händelsen, tillkommer

beslutanderätten kommunalfullmäktige. I motsatt fall tillkommer den

stämman, såvida icke respektive författningar annorlunda föreskriva. Men då ett

ärendes natur i berörda hänseende ofta endast med svårighet låter sig bestämma,

blir en sådan prövning förenad med stora vanskligheter för de kommunala myndigheterna.

Och någon rimlig anledning till eu uppdelning efter dylik grund avärendena

lärer icke förefinnas.

Mot den sålunda framförda uppfattningen göres å andra sidan gällande, att

varje ärende, i den mån detsamma överlämnats till behandling av kommunal

myndighet, alltid är att anse såsom en kommunal angelägenhet och för den

skull bör handläggas av kommunalfullmäktige, därest icke motsatsen direkt föreskrivits

eller på grund av sakens natur självfallet måste antagas vara förutsatt.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2'',)D.

De båda meningarna hade, påvisa de sakkunniga, kommit till synes

vid behandling av två mål, som varit föremål för regeringsrättens prövning

(jfr regeringsrättens årsbok år 1915, sid. 199 och 47).

»Vare sig den ena eller den andra av ovan omförmälda uppfattningar tages

för god, är», fortsätta de sakkunniga, »förordningens huvudbestämmelse för vid i

det avseendet att, såsom av konstitutionsutskottet anmärktes vid 1919 års lagtima

riksdag, från bestämmelsen icke gjorts undantag för kommunala angelägenheter,

vid vilkas avgörande annat stadgande om rösträtt och röstgrund skall

tillämpas än det, som gäller vid val av fullmäktige. Såväl kommunalförordningen

som andra författningar innehålla nämligen föreskrifter om ärenden, i vilkas behandling

dels icke alla enligt de allmänna bestämmelserna kommunalt röstberättigade

och dels andra än sålunda röstberättigade få deltaga med iakttagande

antingen av bestämmelsen, att varje röstberättigad har eu röst, eller av bestämmelse

om annan röstgrund. Då de efter allmän och lika rösträtt utsedda kommunalfullmäktige

givetvis icke böra i dylika fall utöva beslutanderätten, men vid

förordningens uppräkning av undantag från den allmänna regeln dessa fall icke

omnämnas, är det uppenbart, att uppräkningen är ofullständig. Av sådan art

ii,ro ärenden angående endast i mantal satt jord, i vilka enligt förordningens

$ 10 mom. 2 icke andra äga deltaga än de, som äga sådan jord, samt dylika eller

likartade ärenden. Enahanda skulle förhållandet vara med ärenden, varom talas

i § 11 mom. 2, som föreskriver, att, där för deltagande i sådana besvär, som

åligga alla, vilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än

den för utgörande av dessa utskylder i allmänhet gällande finnes särskilt stadgad,

röstvärdet'' vid beslut i dylikt ärende skall beräknas efter den särskilt bestämda

grunden. Då stadganden av denna art numera icke finnas, torde emellertid bestämmelsen

vara överflödig och böra utgå.

Ett närliggande fall är nämndemansval, som på grund därav, att enligt

rättegångsbalkens föreskrifter endast en del av kommun eller område större än

kommun emellanåt har att däri deltaga, måste antagas under alla förhållanden

vara förbehållna stämmorna, men som på landet — — — icke äro genom kommunalförordningen

på ett tydligt sätt angivna såsom undantagna kommunalfullmäktiges

behandling, såvida icke åt uttrycket ''kommunala angelägenheter’ måste

givas den mera begränsade omfattning, varom ovan förmälts.

Därjämte är i några fall formuleringen av de i särskilda författningar intagna

stadganden, enligt vilka kommun bär att med visst ärende taga befattning, icke

fullt tydlig. Så är, efter vad den nedan verkställda undersökningen utvisar,

händelsen med bestämmelsen, att valnämnd skall utses i den ordning, som om

nämndemansval är stadgad, med föreskriften i vattenlagen, att vattenrättsnämndeman

skall utses på sätt, som om utseende av ledamot i ägodelningsrätt finnes

stadgat, och med lagens om allmän pensionsförsäkring bestämmelse om kommuns

uppdelning i pensionsdistrikt och sammanslagning av kommuner till ett pensionsdistrikt.

Och slutligen omfattar kommunalförordningens undantagsbestämmelse icke

frågor om upphävande av beslut om de kommunala angelägenheternas överlämnande

till kommunalfullmäktige (§ 27) samt om bestämmande av antalet fullmäktige

(§ 28), ehuru det torde ligga i sakens natur, att dessa frågor skola be

handlas av stämman. Att den förra frågan icke blivit omnämnd kan synas så

mycket mera anmärkningsvärt, som i förordningen om kommunalstyrelse i stad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 299. 13

bestämmelse i motsvarande hänseende finnes beträffande stadsfullmäktige, och —

jämte stadgandet, varigenom själva stadsfullmäktigvalet förbeliålles allmänna radstugan

— utgör denna förordnings enda undantagsbestämmelse från den allmänna

regeln. Att den andra frågan icke blivit omnämnd bland undantagen i någondera

av de båda förordningarna, har måhända ansetts motiverat därav, att densamma

enligt lagbudens formulering skall avgöras av kommunens vid kommunalstämma

(stadens vid allmän rådstuga) röstberättigade invånare och sålunda icke

på eljest vanligt sätt angives vara beroende på beslut av kommunen (staden).

Sedan enligt 1920 års förut omförmälcla lagändring landstingsmannavalen

hädanefter skola på landet förrättas inför valnämnden, föreligger däremot numera

icke den av 1919 års konstitutionsutskott anmärkta oegentligheten, att dessa val

icke genom uttrycklig bestämmelse undantagits från kommunalfullmäktiges beslutanderätt.

»

Efter denna allmänna undersökning av ofullständigheter och oklarheter

i bestämmelserna rörande stämmas och fullmäktiges kompetensområden,

hava de sakkunniga för den erforderliga gränsregleringen

uppställt vissa principer, nämligen, att så få ärenden som möjligt böra

förbehållas stämman, att på den grund från fullmäktiges befogenhet

höra undantagas allenast dels sådana ärenden, för vilkas avgörande

annan röstgrund tillämpas än den vanliga, efter vilken fullmäktige väljas,

dels sådana ärenden, som avgöras av flera kommuner gemensamt, eller

där del av kommun har att besluta ensam eller samman med annan

kommundel, samt att vidare likartade eller varandra närstående ärenden

höra . avgöras av samma beslutande församling — stämma eller fullmäktige.

För att dessa principer skola vid uppgörandet av förslag till reglerande

bestämmelser komma i tillämpning har det svnts de sakkunniga

nödvändigt att kunna överblicka de fall, då enligt "andra författningar

än kommunalförordningen det ankommer på landskommun att handlägga

ärende, . och hava de sakkunniga i en särskild förteckning upptagit så

vitt möjligt alla dessa fall.

Angående formen för de anmärkta bristernas avhjälpande hava de

sakkunniga, med hänsyn till att omarbetningen av bestämmelserna icke

skett i samband med en allmän revision av kommunalförordningen för

landet, icke kunnat tillgripa den närmast till hands liggande utvägen att

gorå sagda förordning i förevarande hänseende likformig med förordningen

om kommunalstyrelse i stad. I stället hava de sakkunniga

valt den utvägen att i kommunalförordningen för landet (§§ 27 och 35

införa dels förtydligande och kompletterande bestämmelser angående

beslutanderätten i de ärenden, som enligt sagda förordning ankomma på

kommunen, dels ett generellt stadgande, som angiver regeln, hur de

ärenden skola avgöras, vilka enligt andra författningar ankomma på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:te Proposition Nr 299.

kommunen. Genom ett dylikt förfarande undvikes, framhålla de sakkunniga,

en massändring av lagar och förordningar, som i och för

sig är mindre önskvärd samt dessutom är förbunden med risken, att

ett eller annat fall genom förbiseende icke blir beaktat.

I överensstämmelse med den uppfattning, till vilken de sakkunniga

sålunda anslutit sig, och som innebär, att kommunalförordningen såvitt

möjligt bör reglera gränsen mellan stämmans och fullmäktiges befogenhet

även i fråga om ärenden, som icke äro kommunala angelägenheter i

trängre bemärkelse, hava de sakkunniga föreslagit följande:

»Orden ''kommunala angelägenheter’ utgå ur § 27 av nämnda förordning.

Förordningens § 35 uppdelas i två moment, av vilka det första med i övrigt

samma lydelse som nuvarande i; 35 kompletteras med ett angivande av de i kommunalförordningen

omförmälda ärenden, vilka jämte förut i lagrummet uppräknade

böra undandragas kommunalfullmäktiges beslutanderätt, samt det andra momentet

innehåller det generella stadgande, som är avsett att klarlägga behandlingen av

ärenden, som omförmälts i andra författningar eller enligt föreskrift av enskilda

personer eller sammanslutningar skola behandlas å kommunalstämma eller av

kommunens beslutande myndighet.

Då de sakkunniga på skäl, som förut andragits, föreslå, att § 11 mom. 2

såsom överflödigt skall utgå, har enligt förslaget uppräkningen^i första momentet

av berörda § 35 fullständigats med hänvisningar allenast till § 10 inom. 2 samt

§§ 27 och 28. Emedan momentet börjar med ett stadgande, som erinrar därom,

att val av kommunalfullmäktige skola förrättas inför valnämnden, har det för

fullständighetens skull dessutom ansetts lämpligt att i sammanhang därmed omnämna,

att jämväl befattningen med den kommunala röstlängden tillkommer valnämnden.

Genom andra momentet fastslås, att ärende, varom i annan förordning eller

annorledes stadgas, och för vars avgörande gäller annan grund för rösträtten än

den i kommunala angelägenheter i allmänhet gällande, alltid skall företagas a

stämma, men att däremot alla andra i särskild författning omförmälda ärenden

skola, om icke uttryckligt undantag i densamma göres, behandlas av fullmäktige,

där sådana finnas.»

Den undersökning, som de sakkunniga härefter företagit, i vad mån

bestämmelser i andra författningar, enligt vilka ärende ankommer på

kommunens eller kommunalstämmans avgörande, böra i anslutning till

den föreslagna allmänna föreskriften i § 35 av förordningen om kommunalstyrelse

på landet kompletteras i syfte att förhindra kommunalfullmäktigbehandling

av ärende, vid vilket den vanliga röstgrunden tillämpas,

har givit till resultat, att kompletterande bestämmelser i angivet avseende

borde ifrågakomma allenast beträffande val av nämndemän och av

sockenfullmäktige för utseende av vattenrättsnämndemän samt beträffande

beslut om undantag från den generella bestämmelsen, att landstingsmannaval

skola ske den tredje söndagen i september. De sakkunniga

\

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 29!).

hava i enlighet härmed framlagt förslag om tillägg i angivet syfte till

1 kap. 1 § rättegångsbalken, 11 kap. 4 § vattenlagen samt § o mom. 2

c) i förordningen om landsting.

Då däremot enligt de sakkunnigas mening val av ledamöter i valnämnd

höra förrättas av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, hava

de sakkunniga föreslagit, att hänvisningen i 33 § av lagen om val till

riksdagen till stadgandet om nämndemansval skall utgå, i sammanhang

varmed bestämmelsen om tiden för valet av valnämndsledamöter underkastats

cn oväsentlig jämkning.

I anslutning till frågan, i vad mån kommunalstämmas befogenhetöverflyttas

pa kommunalfullmäktige i kommun, där sådana finnas, hava de

sakkunniga till behandling upptagit jämväl spörsmålet, huruvida de i kommunalförordningen

givna bestämmelserna angående kungörande och hållande

av stämma, ^ stämmans arbetsformer, verkställighet av stämmans

beslut, stämmoordförandens befogenhet och åligganden m. m., skola i

tillämpliga delar gälla även beträffande kommunalfullmäktige. De sakkunniga

anföra härom bland annat följande:

»Under uet. att uppställningen av förordningen för stad är sådan, att de

föreskrifter, som i dessa hänseenden skola iakttagas beträffande stadsfullmäktige,

i allmänhet äro direkt meddelade under avdelningen ''Om stadsfullmäktige''. Tnskränker

sig förordningen om kommunalstyrelse på landet till dels eu föreskrift

i § 34 angående val av kommunalfullmäktiges ordförande och vice ordförande

och dels meddelande i § 36 av några från bestämmelserna avvikande regler för

kommunalfullmäktiges verksamhet jämte en allmän hänvisning i samma § till vad

för kommunalstämma är stadgat.

Avfattningen av berörda § 36 lämnar i åtskilliga hänseenden rum för osäkerhet

om tillämpligheten på kommunalfullmäktige av förordningens talrika bestämmelser

om kommunalstämma och vad med stämmans verksamhet har samband;

och i andra fall medför den generella hänvisningen, att vissa av dessa bestämmelser

skola tillämpas på kommunalfullmäktige, ehuru detta knappast varit avsett.

De sakkunniga hava därföre utan att ändra förordningens uppställning utarbetat

förslag till eu omredigering, som på några punkter även innefattar sakliga ändringar.

_ I huvudsak innebär denna omredigering, att § 36 ansluter sig endast till

förordningens avdelning ''Om kommunalstämma’ och därvid i särskilda moment

namner de olika lagbud under samma avdelning, vilka med avseende å fullmäktig

äro tillämpliga, under det att förslag uppgjorts till direkta ändringar av de bestämmelser

i övriga delar av förordningen, vilka, ehuru de böra gälla även fullmäktige,

för närvarande nämna enbart kommunalstämman.

Dels för att vinna större tydlighet vid hänvisningar i § 36 till olika delar

av en och samma § och dels för att få de för kommunalstämma gällande reglerna

mera lämpade för kommuner med fullmäktige, hava emellertid även några av lagrummen

under avdelningen ''Om kommunalstämma’ omarbetats.»

Tillämpning

på kommunal

fullmäktige

ar andra bt

stämmelser

angående

kommunalstämma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ändringar i

för ordningen

om kommunalstyrelse

i

stad
-

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 299.

De i enlighet härmed av de sakkunniga i kapitlen om kommunalstämma

och om kommunalfullmäktige föreslagna ändringarna beröra §§17,

dl, 23, § 29 mom. 5 a) samt §§ 34 och 36. Angående dessa ändringar

och motiveringen för desamma hänvisas till betänkandet sid. 101 10 <.

Av särskild betydelse är det förslag till ändring av § 17, enligt vilket

ordinarie kommunalstämma i kommun, där fullmäktige finnas, skall

hållas allenast en gång om året, nämligen i december manad, för granskning

av debiterings- och uppbördslängden, ävensom ett till § 36 föreslaget

tillägg'', som tydligt angiver, att vid kommunalfullmäktigsammanträde

förekommande val skola verkställas med slutna sedlar. Den förstnämnda

ändringen har med hänsyn till cien av de sakkunniga intagna standpunkten,

att beslut om undantag från den i landstingsförordningen

o-ivna regeln om dag för landstingsmannaval skall förbehållas stämman,

nödvändiggjort en jämkning av den i § 5 i sagda förordning förekommande

tidsbestämmelsen för sådant besluts fattande.

Beträffande eu annan av de sakkunniga föreslagen ändring i § 30

heter det i betänkandet bland annat:

»I sammanhang härmed har uppmärksammats, att i åtskilliga andra författningar

än kommunalförordningarna förekomma stadgande]!, enligt vilka det ankommer

på kommunalstämmans ordförande att i ett eller annat hänseende taga

befattning med visst ärende. När sådant ärende därjämte är föremål för kornmunalt

avgörande, lärer det utan vidare vara klart, att om kommunens beslutanderätt

rörande ärendet utövas av kommunalfullmäktige, fullmäktiges ordförande

har att taga den befattning med detsamma, som enligt stadgandet tillkommer

stämmans ordförande. Men när ärendet icke skall eller icke behöver behandlas

av kommunens beslutande organ, kan tvekan uppstå, huruvida i kommunei med

fullmäktige den förre eller den senare skall träda i funktion. Då härigenom

riskeras, att icke någon av dem anser sig vara befogad eller skyldig därtill, hava

de sakkunniga funnit påkallat, att eu anvisning härutinnan lämnas i lagen och

förty härom i förevarande § 36 under mom. 6 intagit ett stadgande, vilket motsvarar

det, som föreslagits i § 35 mom. 2 angående frågan om utövande av kommunens

beslutanderätt.»

I kapitlen »Om kommunalutskylder, deras uppbörd och redovisning»

samt »Om underställning och besvär» hava de sakkunniga föreslagit

smärre omredigeringar i §§ 60, 62, 63, 67 samt 70 74, gående i all
mänhet

ut på att ordet »kommunalstämma» eller likartat uttryck ersättes

med »kommunen» såsom den juridiska person, vars funktioner utövas

antingen genom stämman eller genom fullmäktige (se betänkandet

sid. 107).

Beträffande vissa av de sakkunniga ’ föreslagna ändringar i förordningen

om kommunalstyrelse i stad heter det i de sakkunnigas betänbände:
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition År 299.

»Då det ämne, som här ovan behandlats, rört ett missförhållande, som gjort

sig kännbart i landskommunerna, men icke har sin motsvarighet i stadssamhällena,

ligger det i sakens natur, att de ifrågasatta ändringarna i förordningen

om kommunalstyrelse på landet i allmänhet icke påkalla motsvarande ändringar

i förordningen om kommunalstyrelse i stad. Men då det ansetts lämpligt att för

fullständighetens skull i § 35 av den förra förordningen bland ärenden, som äro

förbehållna stämman, nämna fråga enligt § 28 om antalet kommunalfullmäktige,

torde för vinnande av likformighet, jämväl i § 8 av den senare förordningen såsom

allmänna rådstugan förbehållen nämnas fråga enligt § 21 om antalet stadsfullmäktige.

Även § 7 i förordningen för stad har underkastats en oväsentlig redaktionell

omarbetning för vinnande av formell överensstämmelse med den föreslagna nya

lydelsen av § 27 i förordningen för landet. Likaledes har § 40 i den förra forordningen

omformulerats i enlighet med den ifrågasatta ändrade lydelsen av S 36

mom. 2 stycket 4 i den senare.»

Att, såsom i 1919 års ovan omförmälda riksdagsskrivelse framhållits,

och såsom av de sakkunnigas utredningar ytterligare ådagalagts, ett

trängande behov föreligger av förtydligande och kompletterande bestämmelser

angående gränsen mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet, synes mig ovedersägligt.

Emellertid hänger denna fråga intimt samman med frågan om en

allmän revision av förordningen om kommunalstyrelse på landet, varå

krav tid efter annan, särskilt efter den kommunala rösträttsreformen,

framkommit. Redan vid kommunalförfattningssakkunnigas tillkallande

den 30 maj 1919 gjorde statsrådet och chefen för civildepartementet följande

uttalande till statsrådsprotokollet:

»Slutligen tillåter jag mig anmärka, att den form, vari efter många förändringar,

som kommunalförfattningarna tid efter annan och särskilt under sista

åren undergått, kommunallagarna numera framträda, icke kan anses fullt tillfredsställande.

Eu och annan av de nya bestämmelserna står ej heller i full överensstämmelse

med motsvarande bestämmelser i de andra lagarna. Det är därför

angeläget, att en formell revision av kommunallagarna snarast möjligt kommer

till stånd. Jag har emellertid icke ansett mig böra nu göra framställning om åtgärder

för en dylik revision dels emedan ovan omförmälda spörsmål om ändringar

i kommunallagarna därförinnan synts mig böra vara utredda och riksdagen underställda,

dels ock enär resultatet av ovan berörda utredning angående frågan om

representativt system i jämväl den kyrkliga kommunen likaledes synes böra avvaktas,

helst som enligt vad jag förnummit sistnämnda utredning synes resultera

i förslag rörande omfattande ändringar i vissa kommunalförfattningar.»

Åven i 1919 års konstitutionsutskotts ovan omförmälda utlåtande

nr 16 och i samma års riksdagsskrivelse nr 86 pekas på en dylik

allmän revision av förordningen om kommunalstyrelse på landet, och

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 257 höft. (Nr 299.) 72121 3

Departe
ments
chefen.

Frågan om en

allmän revision

av kommunallagarna.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

kommunalförfattningssakkunniga understryka i sitt betänkande behovet

av en fullständig omarbetning av kommunalförfattningarna samt vikten

av att densamma snarast möjligt igångsättes. Ett fortsatt partiellt

avhjälpande av bristerna i förordningen om kommunalstyrelse på

landet och i stad och en först därefter följande allmän revision måste,

framhålla de sakkunniga, medföra ett avsevärt dubbelarbete, som

knappast vore påkallat, sedan de mest trängande kraven genom lagändringar

blivit tillgodosedda. Dessutom riskerades ytterligare genom

ett dylikt arbetssätt samstämmigheten mellan såväl de olika författningarna

som vardera författningens olika delar. Ytterligare ett vägande

skäl för den allmänna revisionens omedelbara företagande vore även, att

i annat fall såväl förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd som förordningen om landsting, vilka båda förordningar vore föremål

för allmän omarbetning, den förra genom särskild inom ecklesiastikdepartementet

tillkallad sakkunnigkommission, den senare av kommunalförfattningssakkunniga,

komme att erhålla ny form och delvis nytt innehåll,

innan åtgärder i liknande syfte blivit vidtagna beträffande förordningarna

om kommunalstyrelse på landet och om kommunalstyrelse i

stad. Det syntes knappast vara med nödig planmässighet i lagstiftningsarbetet

förenligt, att de för den borgerliga primärkommunen gällande

förordningarna, till vilka förordningarna för den kyrkliga kommunen

och länskommunen hittills anslutit sig, under någon längre tid bibehölles

oförändrade i en del hänseenden, som genom revisionen av de senare

underkastats mer eller mindre genomgripande förändringar. — Liknande

synpunkter beträffande denna fråga hava framkommit i en vid innevarande

års riksdag i första kammaren väckt motion angående igångsättande

snarast möjligt av en allmän revision av förordningarna om

kommunalstyrelse på landet och i stad.

Åven jag är av den uppfattningen, att en dylik revision bör inom

den närmaste tiden företagas, och jag har under sådana förhållanden

funnit det kunna ifrågasättas, att den nu föreslagna gränsregleringen

mellan stämmas och fullmäktiges befogenhet — som i den form, den

av de sakkunniga förordats, innebär en rätt genomgripande förändring

av förordningen om kommunalstyrelse på landet — borde få anstå till

den förestående allmänna revisionen. Ett dylikt uppskov synes vara så

mycket mera naturligt, som konstitutionsutskottet och riksdagen torde

hava förutsatt, att den ifrågasatta gränsregleringen skulle komma till

utförande i samband med en fullständig revision av kommunalförfattningarna,

samt sagda reglering, om den skett i dylikt sammanhang, såsom

de sakkunniga framhålla, antagligen borde hava företagits enligt en an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 299.

nan och. i viss mån naturligare metod än den, som nu föreslagits (jfr de

sakkunnigas betänkande sid. 93).

Då emellertid från flera håll, bland andra från svenska landskommunernas

förbund, med styrka framhållits, att ett uppskov med regleringen

av gränsen mellan stämmas och fullmäktiges befogenhet skulle

vålla avsevärda svårigheter för de talrika landskommunerna med

mäktigsystem, har jag funnit förevarande fråga böra redan nu göras

till föremål för förslag till riksdagen. Men under sådana förhållanden

har det synts mig angeläget, att de lagändringar, som nu ifrågasättas

för sagda gränsreglering, få minsta möjliga omfattning. I enlighet

härmed har jag ansett, att av de sakkunnigas förslag till lagändringar

endast sådana böra för närvarande upptagas, som äro nödvändiga

för de ifrågavarande svårigheternas undanröjande, och i övrigt sökt att

med smärre ändringar än av de sakkunniga föreslagits nå huvudsakligen

samma mål, som av dem åsyftats.

För närvarande förefintliga ofullständigheter och brister i fråga om

de bestämmelser, vilka reglera gränsen mellan stämmas och fullmäktiges

befogenhet, torde kunna sammanfattas sålunda:

Den generella bestämmelsen i § 27 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, att det är kommunens beslutanderätt i kommunala angelägenheter,

som utövas av kommunalfullmäktige, giver anledning till

tvekan, huruvida ärende, som enligt annan författning än förordningen

om kommunalstyrelse på landet ankommer på kommunens eller kommunalstämmans

prövning, må behandlas av kommunalfullmäktige. Vidare

torde § 35 vara ofullständig så till vida, att den bland ärenden, som

äro undantagna från fullmäktiges befogenhet, icke upptager ärenden, vid

vilka i enlighet med bestämmelserna i § 10 mom. 2 och § 11 mom. 2

annan röstgrund än den vanliga gäller, och ej heller beslut enligt § 27

om avskaffande av fullmäktigsystem i kommun med 1,500 invånare eller

därunder eller beslut enligt § 28 angående antalet fullmäktige i kommunen.

Dessutom föreligger en lucka i lagstiftningen beträffande de talrika

fall, där kommunen enligt andra lagar eller författningar än förordningen

om kommunalstyrelse på landet har att besluta i olika frågor, utan att

tillika tydligt angives, huruvida denna beslutanderätt skall utövas av

kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige, där sådana finnas. Denna

lucka är för handen, antingen man förmenar, att den i § 27 om förmälda

kommunala beslutanderätten i kommunala angelägenheter avser

allenast de ärenden, varom kommunalförordningen handlar, eller om man

giver detta uttryck en mera generell innebörd och anser det avse alla

Gränsen mellan

stämmas

och fullmäktiges

befogenhet.

Ofullständigheter

och

oklarheter i

de nuvarande

bestämmelserna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sättet för

bristernas av

hjälpande

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

de ärenden, som överlämnats till behandling av kommunal myndighet. I

förra fallet krävas kompletterande bestämmelser, som tydligt angiva, huruvida

stämman eller fullmäktige har att besluta i de olika ärendena; i det

senare fallet kräves ett fullständigande av den i § 35 av förordningen

om kommunalstyrelse på landet förekommande uppräkningen av de ärenden,

som icke skola behandlas av kommunalfullmäktige. Ty tydligt är,

att även vissa av dessa i andra författningar omförmälda frågor, som

ankomma på kommunen, böra eller måste förbehållas stämman, såsom

t. ex. ärenden sådana som val av gode män vid lantmäteriförrättning

enligt 19 § i skiftesstadgan, val av sockenfullmäktige för utseende av

ledamöter i ägodelningsrätt enligt 117 § i samma stadga, val av ledamöter

i skogsvårdskommittéer, ärenden angående socken- och häradsallmänningar

samt val av ombud vid vägstämma enligt 52 § i lagen

om väghållningsbesvärets utgörande på landet, vid vilka samtliga ärenden

annan röstgrund än den vanliga tillämpas, och vidare sådana ärenden,

vid vilkas avgörande, såsom fallet är med nämndemansval, i vissa

fall endast en del av kommun eller område större än kommun har att

deltaga.

Med godtagande av den av de sakkunniga antagna ståndpunkten,

att så få ärenden som möjligt böra förbehållas stämman, samt att kommunalförordningen

bör reglera gränsen mellan stämmans och fullmäktiges

befogenhet även ifråga om ärenden, som icke äro kommunala angelägenheter

i trängre bemärkelse, har jag i likhet med de sakkunniga ansett,

att ovan anförda brister och ofullständigheter böra avhjälpas på

sådant sätt, att i nämnda förordning orden »kommunala angelägenheter»

uteslutas ur § 27, och att § 35 uppdelas i två moment, av vilka det

första, med i övrigt samma lydelse som den nuvarande § 35, kompletteras

med ett angivande av de i kommunalförordningen omförmälda

ärenden, vilka, i enlighet med vad ovan anförts, ytterligare böra undantagas

från kommunalfullmäktiges beslutanderätt, samt det andra momentet

innehåller det generella stadgandet, att ärenden, däri enligt annan

författning än kommunalförordningen för landet beslutanderätten tillkommer

kommunen eller stämman, skola med vissa undantag avgöras av

fullmäktige, där sådana finnas.

Det av de sakkunniga föreslagna tillägget till § 35, att befattning

med den kommunala röstlängden tillkommer valnämnden, varom bestämmelse

redan förefinnes på annat ställe i förordningen — § 14 —,

och varom sålunda någon ovisshet icke kan råda, anser jag kunna utan

olägenhet utgå. De sakkunniga hava, såsom av det föregående fram
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

21

går, funnit stadgandet i § 11 inom. 2 böra uteslutas. Då emellertid

härmed lämpligen torde böra anstå till en blivande allmän revision av

förordningen, synes i § 35 böra stadgas, att fråga, varom förmäles i

§11 mom. 2, är förbehållen stämman.

De sakkunniga hava icke föreslagit överflyttning från stämman till

fullmäktige av något av de ärenden, vilka för närvarande enligt § 35

äro förbehållna stämman. Emellertid torde enligt mitt förmenande med

fog kunna ifrågasättas, huruvida icke den bland dessa ärenden upptagna

frågan om dag tör val av kommunalfullmäktige lämpligen bör avgöras

av fullmäktige. Bestämmelsen, att sådant beslut skall fattas å stämma,

ej av fullmäktige, var, så länge kommunalfullmäktigval skedde å ordinarie

kommunalstämma, inbegripen i stadgandet, att stämma, icke fullmäktige,

har att besluta om dag för ordinarie kommunalstämmas hållande;

och d|, år 1920 bestämdes, att sagda val ej längre skulle förrättas

å stämma utan inför valnämnd, bibehölls stämman vid sin gamla

rätt att besluta om dag för valet, vilket kom till uttryck därigenom, att

jämväl dylikt ärende i § 35 upptogs bland de frågor, som voro förbehållna

stämman. Enligt vad jag erfarit, har kommunalstämma endast i

undantagsfall begagnat sig av denna sin rätt, och för stad förefinnes ingen

motsvarande bestämmelse i fråga om dag för stadsfullmäktigval. Det

torde vidare icke råda något tvivel därom, att kommunmedlemmarnas

intressen jämväl i förevarande hänseende kunna på fullt betryggande sätt

tillvaratagas av kommunalfullmäktige. Det skulle sålunda enligt mitt förmenande

icke innebära någon risk att anförtro avgörandet i denna fråga

åt fullmäktige. Ett ytterligare skäl för ett överflyttande av förevarande

ärende från stämman till fullmäktige torde föreligga i den omständigheten,

att enligt av de sakkunniga framlagt förslag — vartill jag, på

sätt i fortsättningen av mitt anförande närmare angives, ansluter mig —

de ordinarie stämmorna i kommun med fullmäktige skola inskränkas till

allenast en, som skall hållas i december. Ett bibehållande av den nuvarande

bestämmelsen, att stämman skulle hava att besluta om dag för

val av fullmäktige, skulle under sådana förhållanden medföra, att dylikt

beslut skulle fattas antingen å ordinarie kommunalstämma nära nog ett

helt år före valets hållande, vilket icke kan anses lämpligt, eller att

särskild stämma skulle behöva sammankallas allenast för dvlikt besluts

fattande, något som likaledes torde böra undvikas. Vad som emellertid

framför allt varit bestämmande för min ståndpunkt i förevarande fråga

är den omständigheten, att ett bibehållande av stämmas rätt att besluta

om dag för kommunalfullmäktigval, såsom de sakkunniga även framhållit,

torde böra medföra den konsekvensen, att det jämväl skulle ankomma

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

Tillämpning

på kommunalfullmäktige

av

andra bestäm
-

på stämman att besluta om undantag från den generella bestämmelsen,

att landstingsmannaval på landet skall förrättas å tredje söndagen i

september. Men en föreskrift i sådan riktning torde ur alla synpunkter

vara än mera olämplig och opraktisk än föreskriften, att bestämmande

av dag för fullmäktigval skall ankomma på stämman, och dessutom nödvändiggöra

en ändring av landstingsförordningen. Jag har därför ansett,

att beslut om dag för val av kommunalfullmäktige icke längre bör förbehållas

stämman utan i kommun med fullmäktige ankomma på dessa.

Vad därefter angår frågan, vilka på kommunen enligt andra författningar

än förordningen om kommunalstyrelse på landet ankommande

ärenden böra undantagas från den föreslagna generella bestämmelsen

i § 35 mom. 2, att jämväl sådana ärenden i kommun med fullmäktige

skola av dem avgöras, har jag, med godtagande av de av 1919 års

konstitutionsutskott angivna och av de sakkunniga närmare utvecklade

synpunkterna (se betänkandet sid. 96—100), ansett, att sådant undantagbör

göras allenast i fråga om ärende, för vars avgörande gäller annan

grund för rösträtten än i § 8 sägs, samt dessutom för val av nämndemän

och av sockenfullmäktige för utseende av vattenrättsnämndemän.

Däremot har, såsom ovan antytts, genom mitt förslag, att fullmäktige

skola besluta om dag för fullmäktigval, undvikits att, såsom de sakkunniga

närmast av konsekvenshänsyn föreslagit, beslut jämväl om undantag

från bestämmelsen om dag för landstingsmannaval skall ankomma på

stämman.

I stället för att, såsom de sakkunniga föreslagit, i 1 kap. 1 § rättegångsbalken

och 11 kap. 4 § vattenlagen införa undantagsbestämmelser

om att nämndemän och sockenfullmäktige för val av vattenrättsnämndemän

skola, på sätt jämväl för närvarande lärer gälla, utses av stämman,

ej av fullmäktige, har jag ansett uttrycklig bestämmelse härom lämpligen

böra tipptagas i § 35 mom. 2 i kommunalförordningen, varigenom undvikes

ändring i rättegångsbalken och vattenlagen.

Av de sakkunniga beträffande § 33 i vallagen föreslaget uteslutande

av hänvisningen till nämndemansval är, som de sakkunniga framhållit,

nödvändigt, om val av ledamöter i valnämnd, såsom tillbörligt är, hädanefter

skall ankomma på fullmäktige. Förslag i denna punkt torde i

samband med andra beträffande vallagen ifrågasatta ändringar komma

att framläggas av chefen för justitiedepartementet.

Den av de sakkunniga i samband med utredningen angående gränsen

mellan stämmas och fullmäktiges befogenhet företagna undersökningen,

huruvida och i vad mån de i kommunalförordningen givna bestämmel
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kutigl. May.ts Proposition Nr 299-

serna angående kungörande och hållande av stämma, stämmans arbetsformer,

verkställighet av stämmans beslut, stämmoordförandens befogenhet

och åligganden m. m. skola i tillämpliga delar gälla även beträffande

kommunalfullmäktige, har, såsom ovan antytts, och såsom närmare framgår

av betänkandet (sid. 101—107), utmynnat i förslag till rätt omfattande

lagändringar.

I enlighet med min i det föregående uttalade uppfattning, att, med

hänsyn till en förestående allmän revision av kommunalförordningarna,

för närvarande i desamma böra företagas endast de allra nödvändigaste

ändringarna, har jag ansett, att av sagda förslag böra framläggas allenast

de, som avse dels en inskränkning i antalet ordinarie stämmor i

fullmäktigkommuner, dels förtydligande av formerna för vals förrättande

inom fullmäktige, dels slutligen vissa kompletterande bestämmelser angående

skyldighet för fullmäktiges ordförande att i allmänhet taga befattning

med de i kommunalförordningen och andra författningar omförmälda

ärenden, som i kommun utan fullmäktigsystem ankomma på

stämmans ordförande.

Vad angår antalet ordinarie stämmor, har hittills den i § 17 förekommande

bestämmelsen om hållande av tre ordinarie kommunalstämmor

årligen varit gemensam för samtliga landskommuner, medan däremot i

stad antalet sammanträden för allmän rådstuga är beroende av, huruvida

fullmäktige finnas eller ej (se § 14 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad). Såsom de sakkunniga framhållit, är det emellertid

oegentligt att meddela föreskrift om andra ordinarie stämmor, än sådana,

som måste behandla för varje år enligt kommunalförordningen regelmässigt

återkommande ärenden, och då i fullmäktigkommun endast ett

dylikt ärende förefinnes, nämligen granskning av uppbörds- och debiteringslängd,

vilket ärende skall företagas å decemberstämman, torde för

sådan kommun böra stadgas hållande allenast av denna ordinarie stämma.

Sedan den av de sakkunniga föreslagna omredigeringen av 33 § i lagen

om val till riksdagen blivit verkställd, torde icke heller i annan författning

än kommunalförordningen finnas stadgande, enligt vilket i kommun med

fullmäktige ärende skall behandlas å ordinarie stämma i mars eller

oktober.

Det av mig sålunda godtagna förslaget om intagande i § 17 av föreskrift,

att i fullmäktigkommun allenast en ordinarie stämma skall hållas,

nödvändiggör, att till den i § 36 mom. 4 förekommande bestämmelsen,

att med avseende å kommunalfullmäktige och deras beslut skall till

efterrättelse gälla vad som är stadgat för kommunalstämma, fogas orden

))i kommun, där fullmäktige icke finnas». Ty utan ett sådant tillägg

melser angående

kommu

nalstämma.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 20!).

skulle man till äventyrs kunna draga den slutsatsen, att allenast ett

ordinarie fullmäktigsammanträde skulle årligen hållas, nämligen i december,

i stället för, såsom föreskriften för närvarande och för framtiden

torde böra tolkas, tre ordinarie sammanträden, nämligen i vanliga

fall ett under senare hälften av mars månad, ett i oktober och. ett i

december.

Bland de i § 36 upptagna, särskilt för fullmäktige gällande bestämmelserna

återfinnes i mom. 4 även den, att omröstning inom fullmäktige

skall ske öppet. Enligt denna bestämmelse skulle sålunda jämväl på

kommunalfullmäktige ankommande val verkställas öppet. Då emellertid

vissa av hithörande val, exempelvis val av ledamöter i kommunalnämnd,

skola, om så äskas av föreskriven minoritet, ske proportionellt, och då

det även ur andra synpunkter kan anses tillbörligt, att inom kommunalfullmäktige

liksom inom andra representationer samtliga val, då de icke

ske medelst acklamation, skola verkställas med slutna sedlar, tarvas

en ändring av § 36 mom. 4 till överensstämmelse med vad som för

närvarande i motsvarande hänseende finnes stadgat för stadsfullmäktige.

Det av de sakkunniga föreslagna nya momentet i § 36, enligt vilket

föreskriften om befogenhet och skyldighet för kommunalstämmans ordförande

att med ärende taga befattning skall i kommun, där fullmäktige

finnas, anses gälla fullmäktiges ordförande, såvida beslutanderätten

i ärendet icke enligt § 3ö är förbehållen kommunalstämman, har jag

funnit mig kunna i det stora hela godtaga. Emellertid torde lagrummet

i fråga böra givas en i vissa avseenden mera generell innebörd med

hänsyn till dels att den av de sakkunniga föreslagna allmänna omredigeringen

av paragrafen i övrigt icke ansetts böra nu ifrågakomma, dels

den avvikelse, som jag ansett höra göras beträffande den av de sakkunniga

föreslagna formen för meddelandet av undantagstöreskrifter

från den allmänna regeln, att den kommunala beslutanderätten även i

ärenden, som omförmälas i andra författningar, skola ankomma på fullmäktige.

De av de sakkunniga föreslagna ändringarna i förordningen om

kommunalstyrelse i stad anser jag vara av den natur, att de kunna utan

, olägenhet tills vidare anstå.

I enlighet med vad jag nu anfört, har jag låtit på grundval av de

sakkunnigas förslag inom socialdepartementet utarbeta förslag till lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse

på landet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

Sedan departementschefen uppläst berörda förslag, hemställde han,

att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herman Hultcrantz.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 257 höft. (Nr 299.)

721 21 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på lan s. 10 i texten
  2. KU 1921:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maf.ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 m s. 1 i texten