Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m

1921-01-07 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:31, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

1

Nr 31.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.;

given Stockholms slott den 7 januari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28

oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst;

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma

dag om inkomst- och förmögenhetsskatt;

dels ock förordning om undantag i visst fall från skyldighet att

meddela underrättelse, varom förmäles i 23 § 2 mom. förordningen

sagda dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

H. S. Tamm.

3818. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 26 höft. (Nr 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

Förslag

till

förordning om ändring i Yissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(n:r 116) angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

Härigenom förordnas, att 9 § 3 mom. och 11 § i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av

inkomst ävensom 3, 4, 7 och 8 §§ av de vid samma förordning fogade

särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i nedan angivna

delar bava följande ändrade lydelse:

9 § 3 mom.

Till inkomst av arbete räknas:

a) inkomst av rörelse eller yrke, såsom:

l:o) av bergsbruk — — — mejerihantering, potatismjölfabriker

och dylika näringar, i den mån de icke äro att hänföra till binäringar

till jordbruket; penningrörelse---ej särskilt nämnd skattepliktig

inkomst.

1 mom. Vid beräkning

år må avdrag icke ske:

n §•

av skattskyldigs inkomst nästföregående

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom eller

näring nedlagda kapital; samt

d) för vad som använts — — — kapitalavbetalning å skuld.

2 mom. Häremot må avdrag ske:

l:o) vid beräkning av inkomst utav fast egendom:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade belopp av sex

för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra

av taxeringsvärdet för annan fastighet, varav åtnjutits inkomst, varom

i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller för frälseränta; skolande detta avdrag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 31.

ske från ägarens eller innehavarens inkomst av fastigheten eller frälseräntan

utom för det fall, att ägare eller innehavare åt landbo eller

arrendator upplåtit jord, då avdraget skall ske från landbons eller arrendator^

inkomst av fastigheten;

b) för ränta---egendom, som använts i skattskyldigs rörelse

eller yrke; samt

3:o) vid uppskattning av inkomst från särskild inkomstkälla utom

i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda, med tjänst eller

uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § 1 mom. förmäles, blivit av

staten särskilt anvisad, för övriga utgifter---enligt bestämmelsen

i 4:o) b.

3 mom. — — —.

4 mom. — — —.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning av inkomst av fast egendom.

3 §•

Bestämmelserna om uppskattning — — — jakt och fiske å egendomen.

Under skogsbruk inbegripes — — — jordägares eller brukares

tillgodogörande för eget behov eller i egen rörelse eller genom försäljning

av virke — — — på grund av särskild upplåtelse.

Uppskattning av inkomst av rörelse m. m.

4 §.

De i 3:o) av anvisningarna — — •— motsvarande inkomsters

taxering till bevillning; dock med iakttagande av bestämmelsen i 11 §

2 mom. 2:6) a) bevillningsförordningen om avdrag för det genom fastigbetsbevillning

beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp av fem för

hundra av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren begagnats till utövande

av sådan verksamhet, varom förmäles i 9 § 3 mom. a) l:o)

och 3:o) bevillningsförordningen.

I övrigt skall — — — levererats till statens kommmunikations
-

verk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 31.

Uppskattning av inkomst utav arbetsanställning, tjänst eller pension.

i §•

Lön och annan inkomst — — — finna tillämplig.

I avseende å inkomstberäkningen är särskilt att iakttaga, att till

taxering skall upptagas allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder

inbegripet även vad som av annan än staten anvisats till bestridande

av med tjänsten eller uppdraget förenade särskilda kostnader^

Vad som av staten anvisats till bestridande av dylika särskilda kostnader

skall däremot icke taxeras.

Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

8 §.

Vid tillämpning — — — vara tillämpliga, därvid iakttages, att

avdrag för värdeminskning ä byggnader genom slitning icke är tillåtet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 31.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(n:r 115) om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom l:o) av de vid samma förordning

fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i

nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

10 §.

Skattskyldig äger vidare — — — dylik avyttring;

försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för den

skattskyldiges och i förekommande fall även för den andre makens liv-,

kapital-, livränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring;

dock att avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt

200 kronor och ej heller åtnjutas av annan än svensk medborgare,

som författningsenligt är i riket mantalsskriven.

Avdrag, varom i 9 och 10 §§ sagts, må äga rum endast om och

i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken inkomst- och

förmögenhetsskatt skall här erläggas av den skattskyldige, eller till verksamhet,

som av honom här i riket utövats.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

1:°)

Inkomst av fast egendom.

7 § l:o)

III. Till inkomst av skogsbruk hän föres — — — försäljning av

sådana skogseffekter (inkomst av skogsavverkning), dels genom förädling

av virke från fastighet, som av honom äges, brukas eller innehaves,

så framt förädlingen icke är att anse såsom särskild näring,

dels genom upplåtelse av avverkningsrätt — — — nedgått i värde.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

Förslag

till

förordning om undantag i visst fall från skyldighet att meddela underrättelse

varom förmäles i 23 § 2 mom. förordningen den 28 oktober 1910 (n:r 117)

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas som följer:

Har skattskyldig i deklaration eller uppgift enligt 16 § i förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering i och för 1921 års taxering vid uppgivande av bevillningspliktig

inkomst av rörelse eller yrke i enlighet med det för näringsidkare,

som föra handelsböcker, avsedda formulär till bilaga till C II i

deklarationsformuläret bland avgående poster vid punkt 5 i bilagan upptagit

visst belopp för värdeminskning å byggnader, och har beskattningsnämnd

vid taxeringen i så måtto avvikit från deklarationen eller

uppgiften, att den enligt inramad uppgift å bilagan återstående bevillningspliktiga

inkomsten ökats med sagda belopp, skall denna omständighet

icke föranleda skyldighet för beskattningsnämnd att tillsända den

skattskyldige sådan underrättelse, som omförmäles i 23 § 2 mom. i

berörda förordning, eller rätt för den skattskyldige att jämlikt 49 § 1

mom. c) eller 50 § i samma förordning överklaga taxeringen på den

grund, att dylik underrättelse ej blivit meddelad.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,

Bergqvtst, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Tamm, anförde härefter:

Sedan riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920, nr 444, anmält, att

riksdagen antagit, bland annat, förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast

egendom samt av inkomst, till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen sistnämnda dag om inkomst- och förmögenhetsskatt samt

till förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma dag

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, hava statskontoret

och kammarrätten den 21 augusti 1920 gemensamt avgivit infordrat

utlåtande över sagda förslag. Härvid hava ämbetsverken anmärkt

att i förslagen vid deras avfattande insmugit sig en del mindre oeo-entligheter

och otydligheter, vilka kunde giva anledning till misstolkningar

vid förordningarnas tillämpning.

De av riksdagen antagna förordningarna hava den 19 november

1920 av Kungl. Maj:t utfärdats (n:r 758—760).

En del. av de utav ämbetsverken anmärkta oegentligheterna äro

enligt min asikt av mindre betydelse och torde icke skäligen kunna antagas

leda till missförstånd vid tolkningen, men andra äro däremot av

den art,, att de synas böra rättas snarast möjligt och helst innan taxeringsarbetet

innevarande ar tager sin början. I samband härmed torde höra

i bevillningsförordningen införas förtydliganden i ytterligare ett par av

ämbetsverken icke påpekade avseenden. Inom finansdepartementet hava utarbetats

förslag till de enligt min uppfattning sålunda erforderliga ändringar

i bevillningsförordningen samt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

På grund av en mindre felaktighet i deklarationsformuläret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

har det därjämte visat sig önskvärt, att taxeringsmyndigheterna måtte

för visst fall befrias från skyldighet att meddela underrättelse enligt 23 §

2 mom. taxeringsförordningen, och förslag till förordning i sådant syfte

har jämväl inom departementet utarbetats.

Jag anhåller att få inför Kung]. Maj:t anmäla de sålunda utarbetade

förslagen. Det är min avsikt att sedermera inför Kungl. Maj:t

framlägga förslag till förändringar, som äro erforderliga på grund av

de av ämbetsverken påpekade oegentligheterna i taxeringsförordningen.

Bevillningsförordningen.

Enligt 9 § 1 mom. b) skall till inkomst av fast egendom räknas,

bland annat, inkomst av jordbruk med dess binäringar, och angives i

3 § av de vid förordningen fogade särskilda anvisningarna till ledning

vid taxeringen vad som skall räknas till jordbrukets binäringar. I

9 § 3 mom. a) l:o) bevillningsförordningen stadgas åter, att till inkomst

av arbete skall räknas inkomst av rörelse eller yrke, såsom, bland annat,

av mejerihantering, potatismjölfabriker och andra binäringar till jordbruket''

i den mån de icke avse tillgodogörande av eget jordbruks

produkter. Då sålunda enligt 9 § 1 mom. all inkomst av jordbrukets

binäringar räknas till inkomst av fäst egendom, men enligt 3 mom. inkomst

av »binäringar till jordbruket» under viss förutsättning är att

hänföra till inkomst av rörelse eller yrke, innebär detta en motsägelse,

beroende därpå, att ordet binäring användes i två olika betydelser.

Rörande dessa stadgande!! hava statskontoret och kammarrätten

i sitt utlåtande anfört:

»Beträffande förslaget till förordning om ändring i vissa delar av

bevillningsförordningen skall enligt 9 § 3 mom. a) till inkomst av

rörelse eller yrke hänföras, bland annat, inkomst av mejerihantering,

potatismjölfabriker och andra binäringar till jordbruket, i den män de

icke avse tillgodogörande av eget jordbruks produkter. Av de föreskrifter,

som i förslagets anvisningar lämnas om vad som är att hänföra

till jordbrukets binäringar, följer emellertid, att inkomst av dessa

binäringar — ordet »binäring» därvid taget i den betydelse anvisningarna

innehålla — alltid skall, såsom ock i 9 § 1 mom. stadgas,

räknas till inkomst av fast egendom. Uppenbart har förstnämnda bestämmelse,

som återfinnes i gällande bevillningsförordning, allenast av

förbiseende fått kvarstå oförändrad. Bestämmelsen i fråga torde höra

erhålla följande lydelse: Till inkomst---mejerihantering, potatis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

mjölfabriker och dylika näringar, i den mån de icke äro att hänföra

till binäringar till jordbruket.»

Vad ämbetsverken sålunda anfört anser jag mig böra biträda, och

har i det nu framlagda förslaget införts bestämmelse av den lydelse,

ämbetsverken föreslagit.

I 11 § 1 mom. bevillningsförordningen enligt dess av 1920 11 § 1

års riksdag antagna lydelse stadgas, att vid beräkning av skattskyldigs

inkomst avdrag icke må ske för, bland annat, ränta å den

skattskyldiges eget i hans fasta egendom, rörelse eller yrke nedlagda

kapital.

I fråga om detta stadgande hava statskontoret och kammarrätten

1 sitt utlåtande anmärkt, att orden »rörelse eller yrke» borde utbytas

mot orden »eller verksamhet», då föreskriften eljest ej täckte exempelvis

arrendators i egen näring nedlagda kapital.

Motsvarande bestämmelse för inkomstskattens del återfinnes i 11

§ förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, där det stadgas

förbud mot avdrag för »ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta

egendom eller näring nedlagda kapital». Denna lydelse har, såvitt jag

har mig bekant, icke ansetts vara ofullständig eller givit anledning

till någon tveksamhet vid tolkningen, och, då man torde böra söka, såvitt

möjligt, ernå full likhet mellan de båda skatteförfattningarnas

bestämmelser, synes mig nu förevarande stadgande i bevillningsförordningen

böra, hällre än den av ämbetsverken föreslagna, erhålla samma

lydelse som motsvarande stadgande i inkomstskatteförordningen.

Statskontoret och kammarrätten hava vidare i sitt utlåtande anfört: u § 2 mom.

»Vid beräkning av inkomst av fast egendom skall enligt 11 § 1:o''

2 mom. l:o a) avdrag ske för det genom fastighetsbevillning beskattade

belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och

fem för hundra av taxeringsvärdet för annan fastighet, som av ägare

eller innehavare eller, då fråga är om jordbruksfastighet eller boställe,

Som av ägaren eller innehavaren upplåtits till landbo eller arrendator,

av denne begagnats till utövande av sådan inkomstgivande verksamhet,

varom i 9 § 1 mom. a)—d) samt i 9 § 3 mom. a) 1 ro) och

3:o) sägs.

Såsom förutsättning för avdraget skulle sålunda enligt stadgandets

ordalydelse gälla, att fastigheten begagnats till inkomstgivande verksamhet.

Av förslagets motivering och sakens natur följer emellertid,

att avdraget bör äga rum oberoende därav, huruvida fastigheten begagBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 26 höft. (Nr 31.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is proposition Nr 31.

nats i någon inkomstgivande verksamhet eller ej. Ägare av eu fastighet,

som han uteslutande begagnar till bostad för egen räkning, skall följaktligen

åtnjuta avdraget å den uppskattade förmånen av fri bostad.

Till förebyggande av missförstånd vid författningens tillämpning synes

därför en omredigering av ifrågavarande stadgande vara erforderlig.

Vidare kan mot samma stadgandes avfattning den anmärkningframställas,

att hyresvärdet av fastighet, som av ägaren eller innehavaren

begagnas till utövande av sådan inkomstgivande verksamhet, varom

i 9 § 3 mom. a) l:o) och 3:o) sägs, icke i 9 § 1 mom. av förslaget hänföres

till inkomst av fast egendom. Härom finnes vidare uttryckligt stadgande

meddelat i anvisningarna till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

till vilka hänvisning lämnas i 3 § av förslagets anvisningar.

Nu ifrågavarande stadgande i förslagets 11 § torde kunna erhålla

följande lydelse:

a) för det — — — annan fastighet, varav ägareu eller innehavaren

eller då — — — arrendator, denne åtnjutit inkomst, varom i 9 §

1 mom. a)—d) sägs.»

Utom i de av ämbetsverken sålunda anmärkta avseenden synes

förevarande stadgandes avfattning i ytterligare ett par hänseenden lämna

rum för anmärkning.

Därest en jordbruksfastighet upplåtits till arrendator, har såväl

ägaren som arrendatorn inkomst av fastigheten, nämligen ägaren inkomst,

varom förmäles i 9 § 1 mom. a), samt arrendatorn inkomst,

varom förmäles i 9 § 1 mom. b). Villkoren för avdrag från inkomsten

av sex procent å taxeringsvärdet äro sålunda för bådas vidkommande

uppfyllda, men det framgår icke med tydlighet av stadgandet, huruvida

båda skola få åtnjuta avdrag eller blott en av dem och, i senare fallet,

vilkendera är berättigad till avdraget. Meningen har uppenbarligen

icke varit, att båda skola erhålla avdrag, då avdraget är avsett att förekomma

dubbelbeskattning av den del av inkomsten, som anses redan

vara beskattad genom fastighetsbevillningen, men icke att medföra

lindrigare beskattning av inkomst av utarrenderad jordbruksfastighet än

av annan inkomst samt, då fastighetsbevillning ej av både ägare och

arrendator utgöres för en och samma fastighet, icke gärna mer än ett avdragkan

komma i fråga. Då det enligt 3 § bevillningsförordningen är ägaren

eller den med ägaren likställde innehavaren av en fastighet, som skall

utgöra bevillningen för fastigheten, samt enligt 2 kap. 23 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom arrendator icke skall ansvara för jordägaren

åliggande bevillning, kunde det synas ligga närmast till hands, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

jordägaren skulle äga åtnjuta avdrag för det genom fastighetsbevillningen

beskattade beloppet. Det förefaller dock, som om detta icke varit

avsett, utan meningen varit, att avdraget skulle ske från arrendatorns

inkomst. Riksdagen har tydligen betraktat denna fråga icke från statsbeskattningens

synpunkt utan från den synpunkten, att inkomstbevillningen

skall ligga till grund för den kommunala skattskyldigheten, och det är

ju arrendatorn, som har att till kommunen utgöra skatt efter fastighetens

taxeringsvärde. Att arrendatorn skall åtnjuta avdraget, framgår för övrigt

tydligt av det nya deklarationsformuläret, enligt vilket den, som åtnjuter

inkomst av jordbruksfastighet, är berättigad att för bevillningstaxeringen

avdraga sex procent av taxeringsvärdet blott å sådan jordbruksfastighet,

som av honom brukats.

Såsom inkomst av fast egendom räknas numera enligt 9 § 1 mom.

e) inkomst av frälseränta. I uppräkningen av tillåtna avdrag vid beräkning

av inkomst av fast egendom återfinnes emellertid icke det genom

fastighetsbevillning beskattade belopp av fem för hundra av frälseräntas

taxeringsvärde. Detta skulle innebära, att dels frälseräntans hela belopp

beskattades genom inkomstbevillning, dels därjämte dess kapitalvärde

beskattades genom fastighetsbevillning, en anordning, som strider mot

den antagna kommunalskattereformens grundprinciper. Att riksdagen

tänkt sig ett avdrag av berörda art, är emellertid tydligt av deklarationsformuläret,

där under rubriken »Sammanställning för bevillningstaxeringen»

upptages bland annat »Inkomst av frälseränta efter avdrag

av 5 procent av dess taxeringsvärde», ävensom av den av riksdagen

antagna anvisningen vid 4 § av förordningen om kommunal progressivskatt

(1920 nr 761), där det uttryckliga stadgandet, att inkomst av

frälseränta i där förutsatt fall skall beräknas utan avdrag av fem procent

av räntans taxeringsvärde, giver vid handen, att det nyss citerade uttrycket

i deklarationsformuläret icke tillkommit av förbiseende utan varit

föremål för särskild uppmärksamhet. Bevillningsförordningen synes i dessa

avseenden böra bringas i överensstämmelse med deklarationsformuläret.

En omredigering av förevarande stadgande med hänsyn till nu

anmärkta förhållanden har skett i det framlagda förslaget.

I 11 § 2 mom. 3:o) stadgas, att vid uppskattning av inkomst från ii

särskild inkomstkälla avdrag må ske för utgifter för inkomstens förvärvande

och bibehållande, utom i det fall att ersättning för bestridande

av särskilda, med tjänst eller uppdrag förenade kostnader, varom i 8 §

1 mom. förmärs, blivit särskilt anvisad.

II § 2 mom. bevillningsförordningen i dess förutvarande lydelse

§ 2 mom.

3: o.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 § 3 mom.

3 § av anvisningarna.

4 § av anvisningarna.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

stadgade däremot såsom villkor för att avdrag i nu förevarande fall icke

finge ske, att ersättningen blivit anvisad av staten, och samma är förhållandet

enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Statskontoret och kammarrätten hava påpekat, att orden »av staten»

antagligen av förbiseende bortfallit vid redigeringen av 11 § 2 mom. 3:o)

beviliningsförordningen och därför böra insättas. Detta synes även mig

böra iakttagas.

Statskontoret och kammarrätten hava vidare anmärkt, att i 12 §

3 mom. b) 2) borde, i överensstämmelse med vad fallet är i 18 § 1 mom. c)

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, tillfogas eu bestämmelse,

att sådana utgifter för annans underhåll, som vid inkomstens

uppskattning fått avdragas såsom utgift, icke må åberopas såsom grund

för nedsättning av den beskattningsbara inkomsten.

Eu bestämmelse av dylik innebörd finnes emellertid intagen i 11 §

sista stycket av de vid beviliningsförordningen fogade särskilda anvisningarna,

och, då det vid sådant förhållande torde vara onödigt att införa

bestämmelsen jämväl i själva förordningen, synes ämbetsverkens

påpekande i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.

Statskontoret och kammarrätten hava vidare yttrat:

»Enligt förslaget skall, då ägare eller brukare av skog använder

därå avverkat virke i egen förädlingsrörelse, skogsinkomsten, vilken

hittills enligt anvisningarna till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerats i samband med inkomsten av förädlingsrörelsen, i

stället taxeras såsom inkomst av fast egendom, d. v. s. såsom inkomst

av skogsbruk. Då i sista stycket av 3 § till förslagets anvisningar

redogörelse lämnats för vad som inbegripes under skogsbruk, hade alltså,

på sätt skett vid omredigering av punkt l:o) III av anvisningarna till

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, bort upptagas jordägares

eller brukares tillgodogörande av virke i egen förädlingsrörelse.»

I det nu framlagda förslaget har nyssnämnda stycke av anvisningarna

fullständigats i det av ämbetsverken påpekade avseende.

Ämbetsverken hava vidare påpekat, att den i 4 § av anvisningarna

lämnade hänvisningen till punkt 3:o) av anvisningarna till förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt vore i så måtto ofullständig, att

angivas bort, att det enligt samma punkt förbjudna avdraget för hyresvärdet

av fastighet, som av fastighetsägaren använts i rörelse eller yrke,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

vore medgivet vid bevillningstaxeringen. I anledning härav har ett

tillägg gjorts i förevarande paragraf.

Ämbetsverken hava vidare anfört:

»I 7 § av anvisningarna till förslaget saknas de tre sista punkterna

av 7 § i nu gällande anvisningar till bevillningsförordningen, men hava

däremot svarande punkter i 5:o) anvisningarna till förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt fått kvarstå oförändrade. Då uppskattning

av inkomst utav arbetsanställning, tjänst eller pension, på sätt framgår

av deklarationsformuläret, är avsedd att vid bevillningstaxeringen

fortfarande ske efter samma normer som vid taxeringen till inkomst- och

förmögenhetsskatt, synes antingen ändring böra ske i sistnämnda anvisningar

eller ock omförmälda punkter i anvisningarna till bevillningsförordningen

böra kvarstå.»

Anledningen till att nämnda tre punkter i paragrafen borttagits,

har, såsom framgår av vederbörande utskotts motivering, varit den, att

dessa, vilka handlade om rätten till avdrag, ansetts onödiga, då i 8 §

av anvisningarna intagits den bestämmelsen, att i fråga om rätten till

avdrag skulle gälla de i 5:o) av anvisningarna till förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser. Ett återinförande,

på sätt ämbetsverken föreslagit, av de förutvarande tre sista

punkterna i 7 § torde under sådana förhållanden icke böra ske. Däremot

torde, då på detta sätt bestämmelserna i övrigt om rätt till avdrag

överflyttats från 7 § till 8 §, jämväl den sista satsen i 7 §, som handlar

om rätten till avdrag, böra borttagas. I samband härmed torde lämpligen

i 7 § böra inryckas ett påpekande, att vad som av staten anvisats till

bestridande av med tjänst eller uppdrag förenade särskilda kostnader

icke skall taxeras såsom inkomst.

Enligt 5:o av de särskilda anvisningarna till inkomst- och förmögenhetsskatten

får vid taxering av inkomst avdrag ske för värdeminskning,

som även med noggrant underhåll och aktsam vård drabbar

byggnader och inventarier, vilka användas i den skattskyldiges verksamhet,

liksom ock för den värdeminskning å gruvor, stenbrott o. d.,

som uppkommer genom utnyttjande därav. Uti det av Kungl. Maj:t i

proposition nr 191 till 1920 års riksdag framlagda förslaget till kommunalskattelag

(35 §) stadgades, att vid taxering till kommunal inkomstskatt

Ange för värdeminskning å byggnader ävensom å gruvor, inventarier

och annan dylik egendom göras enahanda avdrag som vid taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt. I överensstämmelse härmed hade

7 § av anvisningarna.

8 § av anvisningarna,

,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition Nr 31.

också å bilagorna till det deklarationsformulär, som framlades i proposition

nr 400, bland utgifterna å de särskilda inkomstkällorna särskilt

angivits värdeminskning å byggnader.

Dylikt avdrag för värdeminskning å byggnader är däremot icke

medgivet i bevillningsförordningen. Beträffande inkomst av fast egendom

är detta uttryckligen utsagt i 3 § av de särskilda anvisningarna,

men att detsamma är avsett att gälla även vid beräkning av inkomst av

arbete framgår därav, att enligt 11 § mom. 2 i förordningen avdrag uttryckligen

är medgivet för värdeminskning å gruvor, inventarier och annan dylik

egendom, under det att värdeminskning å byggnader icke omnämnes. I

bilagorna till det nya deklarationsformuläret återfinnes ej heller värdeminskning

på byggnader bland utgiftsposterna med undantag för det

formulär till bilaga till C II, som är avsett att användas av näringsidkare,

som föra handelsböcker, där denna post, tydligen av förbiseende, fått

kvarstå. Avdrag för värdeminskning skall däremot — med rätta —

göras i huvudformuläret i samband med de så kallade allmänna avdragen

och endast för beräkning av den till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten.

Bevillningsförordningen kan dock giva anledning till tvekan i förevarande

avseende, enär 8 § av anvisningarna utan särskild reservation

hänvisar till motsvarande bestämmelser i 5:o av anvisningarna till inkomst-

och förmögenhetsskatten, enligt vilket lagrum avdrag för värdeminskning

å byggnader är medgivet såsom »indirekt kostnad» för skattskyldigs

verksamhet. I 8 § av anvisningarna till bevillningsförordningen

torde därför böra uttryckligen angivas, att i nu ifrågavarande avseende

överensstämmelse icke råder mellan de båda förordningarnas bestämmelser.

Till frågan om deklarationsformuläret skall jag strax återkomma.

Förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Beträffande denna förordning hava statskontoret och kammarrätten

till en början anmärkt, att sista stycket av 10 § bort omredigeras för

att bringas i överensstämmelse med 11 § 2 mom. 4:o) d) och 4 mom.

bevillningsförordningen.

Bestämmelserna i förevarande avseende i inkomstskatteförordningen

och bevillningsförordningen torde i sak överensstämma med varandra. Då

i varje fall någon olikhet icke torde vara avsedd, synes till förekommande

av missförstånd en omredigering av 10 § inkomstskatteförord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-M proposition Nr 31.

ningen, på sätt ämbetsverken föreslagit, önskvärd, och har sådan skett i

det nu framlagda förslaget.

Ämbetsverken hava slutligen anfört:

»Enligt den föreslagna lydelsen av 3 § i anvisningarna till beviiiningsförordningen

skall till skogsbruk räknas bland annat av jordägaren

eller brukaren bedriven virkesförädling, så framt förädlingen icke kan

anses såsom särskild näring. Inkomst av dylik virkesförädling har därför

bort upptagas i punkt l:o) III första stycket av anvisningarna till

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.»

I anledning av denna anmärkning har uppgjorts förslag till ändring

av förordningen i förevarande punkt.

Förordning om undantag i visst fall från skyldighet att meddela underrättelse,

varom förmäles i 23 § 2 mom. taxeringsförordniiigen.

Såsom jag förut påpekat, har i det för näringsidkare, som föra

handelsböcker, avsedda formulär till bilaga till C II i deklarationsformuläret

av förbiseende bland utgifterna upptagits avdrag för värdeminskning

å byggnader. Formuläret borde därför omedelbart i denna del

rättas, så att de nya formulären kunde användas vid avgivande av deklarationen

innevarande år, men detta torde icke låta sig göra, enär erforderlig

upplaga redan är färdigtryckt och dragit avsevärd kostnad, och

i varje fall tryckning och utsändande av ny upplaga icke torde medhinnas

före den tid, då deklarationerna avlämnas. Därest deklarationsformuläret

får oförändrat användas, kan emellertid nu omförmälda felaktighet

givetvis leda till att skattskyldiga komma att vid uppgivande

av inkomst, som skall taxeras till bevillning, i deklarationen gorå avdrag

för värdeminskning å byggnader, och detta medför i sin ordning, att

deklarationerna måste i denna del av taxeringsmyndigheterna frångås.

Taxeringsmyndigheterna bliva då på grund av stadgandet i 23 § 2 mom.

taxeringsförordningen pliktiga giva de skattskyldiga meddelande om att

deras deklarationer icke följts.

Den uppkomna svårigheteu torde enklast kunna lösas på det sätt, att

ändring i deklarationsformuläret icke nu göres, men att taxenngsmvndigheterna

befrias från skyldighet att lämna meddelande enligt 23 § 2 mom.

taxeringsförordningen, därest deklarationen icke i vidare mån frångåtts,

än att den i deklarationen upptagna bevillningspliktiga inkomsten ökats

med det belopp, som den skattskyldige avdragit för värdeminskning å

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

byggnader. Den omständigheten, att underrättelse på nu angiven grund

icke avsänts, bör vid dylikt förhållande uppenbarligen, trots det att

deklarationen frångåtts, icke föranleda rätt jämlikt 49 § 1 mom. c) eller

50 § att överklaga prövningsnämnds beslut.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom

finansdepartementet utarbetade förslag till dels förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast

egendom samt av inkomst, dels förordning om ändring i vissa delar av

förordningen samma dag om inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock förordning

om undantag i visst fall från skyldighet att meddela underrättelse,

varom förmäles i 23 § 2 mom. förordningen sagda dag om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma

förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle proposition av den lydelse, bilaga litt. vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Looströrn.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:423 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. JIaj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 s. 1 i texten
  2. BevU 1921:59 Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden anlitade biträden. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1921:45 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 s. 1 i texten
  4. BevU 1921:2 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevi s. 1 i texten