Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare i statens tjänst

1921-03-18 · 60 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:326, Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare i statens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

1

Nr 326.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare

i statens tjänst; given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att godkänna bilagda förslag till kungörelse med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjäust.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 276 höft. (Nr 326.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 326.

Förslag

till

Kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av

riksdagen prövade grunder, äga, där ej bestämmelser i annan ordning

äro eller varda meddelade, med nedan i denna författning angivna begränsningar

och undantag uppbära dyrtidstillägg å följande i avlöningen

ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:

lön och lönetillägg;

tjänstgöringspenningar;

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;

arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;

extra avlöningstillägg;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

lönetillägg för tjänstehästar;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre

per dag;

tillfällig förhöjning i dagavlöning för visst manskap vid armén

och marinen;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 326.

häradsskrivares och landfiskals förvaltningsbidrag;

uppmuntringspenningar och tillfällig arvodesförhöjning för lotsar,

kvarstående på gammal stat; ,

docentstipendium vid statens högskolor;

tantiem till överdirektör vid statens vattenfallsverk och kraftverksdirektör

enligt 5 § 2 mom., vikariatsersättning enligt 20 § samt gottgörelse

till lokomotivförare, som bestrider tjänst såsom lokomotivmästare,

enligt 38 § 2 mom. i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

(nr 343); _ .... . .

vikariatsersättning enligt 19 § i avlöningsreglementet den 22 juni

1920 för tjänstemän vid domänverket (nr 493);

vikariatsersättning enligt 19 § i avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen; samt

vikariatsersättning enligt 16 § i avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat

m. fl. vid armén och marinen.

Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,

i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning

eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning

dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsj n

särskilt till efter ingången av augusti manad 1914 till följd av stegringen

i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen, prövar

sådant av omständigheterna påkallat.

Detsamma skall gälla i fråga om arvode till stenogral enligt 06 §,

till föreståndare för växeltelefonstation jämlikt 37 §, till tågdirigent

enligt 38 § 1 mom. samt i fråga om ersättning för beredskap^ änst

enligt 38 § 3 mom. i ovannämnda avlöningsreglemente den 19 juni 1919

för tjänstemän vid postverket m. fl. ävensom i fråga om arvode till

stenograf jämlikt 28 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för

tjänstemän vid domänverket.

Mom. 3. Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som

enligt medgivande av 1921 års riksdag vid ingången av januari månad 1922

utbetalas till statsrådsledamöter samt till tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller avlöningsreglementet

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen äger tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

§ 2-

Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i §§ 3 och 4 närmare

stadgas, i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom

socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången

av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader,

av Kungl. Alaj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,

nämnda tal minskas med en tionde!, varvid, för den

händelse brutet tal uppstår, detsamma jämnas till närmast lägre hela tal.

Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna

läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning

av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen

i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med den

månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad,

under vilken Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd

förändring fastställa annat grundtal.

Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen

av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas

av Kungl. Maj:t.

§ 3-

Där annorlunda icke är i § 4 av denna kungörelse eller eljest i

särskild ordning stadgat, utgår dyrtidstillägget, räknat efter den för

månad uppburna avlöningen, på följande sätt.

Till befattningshavare med eu familjemedlem, som här nedan sägs,

utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85 kronor i månaden,

dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet. Överstiger

avlöningen 85 kronor men icke 1,250 kronor i månaden, utgår

dyrtidstillägg lör den del därav, som utgör 85 kronor, på sätt nyss är

sagt, samt för den del, som överstiger 85 kronor, efter ett procenttal

lika med femtiofem hundradelar av grundtalet. Har befattningshavaren

mera än eu familjemedlem, ökas den del av månadsavlöningen, för vilken

dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande grundhet, med 15

kronor för varje familjemedlem utöver en. Därest vid beräkningen av det

procenttal, som skall motsvara femtiofem hundradelar av grundtalet,

brutet tal uppstår, jämnas procenttalet till närmast lägre hela tal.

Såsom familjemedlem räknas hustru och på grund av försörjningsplikt

underhållet barn, som icke uppnått 16 års ålder. I sådant avseende

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

är förhållandet vid början av det kalenderkvartal, som omfattar den

månad dyrtidstillägget avser, grundläggande för dyrtidstilläggets beräkning.

Härvid tages dock ej hänsyn till hustru eller barn, som i

egenskap av befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning

vid annan läroanstalt än statens eller såsom pensionär äger

åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel. Barn, vars föräldrar båda äro såsom

befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning som

nyss sagts berättigade till dyrtidstillägg av statsmedel, räknas endast

till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om

avlöningarna äro lika, till fadern. Gift kvinnlig befattningshavare, vilkens

man icke såsom befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av

lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens är berättigad till dyrtidstillägg

av statsmedel, äger tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast

om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt

att bidraga till familjens underhåll.

Till annan befattningshavare (icke-familjeförsörjare) utgår dyrtidstillägg,

därest befattningshavaren vid början av det kvartal, som

omfattar den månad dyrtidstillägget avser, uppnått 25 års ålder, med

nio tiondelar och eljest med fyra femtedelar av det belopp, som, enligt

vad ovan är stadgat, för motsvarande avlöning tillkommer befattningshavare

med en familjemedlem.

Uppgår avlöningen till mera än 1,250 kronor i månaden, utgår å

den del, som överstiger nämnda belopp, icke dyrtidstilllägg.

Dyrtidstillägg utgår ej å i avlöningen ingående öretal, som överstiger

fullt krontal.

§ 4.

Mom. 1. Till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk, vilka åtnjuta lön eller arvode

enligt avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid nämnda

verk, till befattningshavare vid domänverket, vilka åtnjuta lön eller

arvode enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän vid

domänverket, så ock till befattningshavare, vilka åtnjuta lön eller arvode

enligt avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller enligt

avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen,

skall dyrtidstillägg utgå i enlighet med föreskrifterna i § 3, dock med

iakttagande därav,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

att dyrtidstillägg utgår endast å 85 procent av de sammanlagda

avlöningsförmåner, på vilka sådant tillägg må beräknas, dock högst å

ett belopp av 1,250 kronor för månad, samt

att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 bestämmer, skall

i varje särskilt fall minskas med 16.

Vad nu är sagt skall jämväl äga tillämpning å sådana i avlöningsreglementena

för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. samt

för officerare och underofficerare in. fl. avsedda icke-ordinarie befattningshavare,

till vilka arvode utgår med i vederbörande stater angivna belopp.

Mom. 2. Därest för befattningshavare, som i mom. 1 avses, löneinkomsten

jämte dyrtidstillägg enligt samma mom. understiger vad som

skulle utgjort befattningshavarens löneinkomst närmast före övergången

till den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3,

äger befattningshavaren åtnjuta gottgörelse härför i form av personligt

dyrtidstillägg.

Sådant personligt dyrtidstillägg må av befattningshavaren tillgodonjutas

allenast i den mån lian icke genom avlöningsförhöjning, vare

sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning, erhåller

en löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt mom. 1 uppgår till

den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skolat åtnjuta, om han då

kvarstått med den avlöning, han innehaft närmast före övergången till

den nya lönestaten, och därå uppburit dyrtidstillägg enligt bestämmelserna

i § 3.

Med löneinkomst enligt detta mom. förstås i varje särskilt fall

de sammanlagda avlöningsförmåner, vilka i av Kungl. Maj:t utfärdade

övergångsbestämmelser till den nya lönestaten medräknas för bedömande

av huruvida befattningshavaren lidit avlöningsminskning genom övergång

till den nya lönestaten, ävensom i förekommande fall personligt

lönetillägg, som uppbäres på grund av sagda övergångsbestämmelser.

§ 5-

Därest befattniugshavare vid telegrafverket kvarstår å gammal stat

och förty äger åtnjuta dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3, skall

dyrtidstillägget utgå, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner, som

angivas i § 1, jämväl i förekommande fall å uppbördsprovision vid telegrafverket,

beräknad efter den nästföregående år utgående provision,

dock högst å så stort belopp, som svarar mot de tjänstgöringspenningar,

vederbörande befattningshavare skolat uppbära, om han i enlighet med

härför i näst förut gällande avlöningsreglemente givna bestämmelser

hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen i avlönings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

skalan för icke provisionsavlönade befattningshavare, samt lägst å stadgat

minimibelopp av uppbördsprovisionen.

§ 6.

Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av

statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra

medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del därav, som utgår av

statsmedel; dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,

de allmänna läroverken och navigationsskolorna samt till lantbruksakademiens

sekreterare beräknas å hela det belopp, vartill i § 1

angivna avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende

därå, att till bestridande av nämnda institutioners utgifter användas

jämväl andra medel än statsmedel, dels beträffande biträdande lärare vid

musikaliska akademien, till vilkens avlönande akademien lämnar tillskott

av egna medel, dyrtidstillägg beräknas jämväl å sådant tillskott, i den

mån ersättningen icke utgår efter högre belopp för undervisningstimme

i veckan än som tillkommer ordinarie lärare vid akademien, dels ock

till vikarie för häradshövding samt till andre notarie i domsaga och

vikarie för andre notarie dyrtidstillägg bestrides av statsmedel även å

den del av utgående arvode, som gottgöres statsverket genom avdrag å

häradshövdingens avlöningsmedel, skolande därvid till vikarie för häradshövding

med förordnande enligt 34 § domsagostadgan eller därmed likställt

förordnande dyrtidstillägg utgå å en antagen iukomst av 9,000

kronor om året.

Till häradshövding utgår dyrtidstillägg å en antagen inkomst av

11,500 kronor om året.

I fråga om notarie vid domkapitel likställes med de avlöningsförmåner,

varå dyrtidstillägg enligt § 1 mom. 1 skall utgå, så stor del av

vederbörandes övriga inkomster i tjänsten, att det belopp, vara dyrtidstillägg

beräknas, uppgår till 2,500 kronor utöver enligt stat utgående

avlöningsförmåner.

Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-

och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hvresersättning.

§ 7.

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

tjänstledighet, äger utan hinder av sådan ledighet uppbära det dyrtidstillägg,

som eljest skolat tillkomma honom.

§ 8.

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i

tillämpliga delar av ovan meddelade bestämmelser.

§ 9.

Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen

icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl.

Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, skall den

myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, om

och i den mån sådant finnes påkallat, därvid ovan meddelade bestämmelser

skola äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dels att hänsyn

skall tagas till den höjning av avlöningen, som i anledning av den

efter ingången av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader

må hava ägt rum, så att i dylikt fall avlöningen jämte dyrtidstidstillägg

må uppgå till högst det belopp, som föranledes av

sagda levnadskostnadsökning, dels ock att i intet fall till sådana icke

ordinarie befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta

så kallade gratifikationer eller flitpenningar, dyrtidstillägg må

utgå med mera än hälften av vad dyrtidstillägg å dem tilldelade

belopp enligt berörda bestämmelser skolat utgöra.

§ 10.

För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller

arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å de

sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som

medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, vid den

befattning, till vilken han först blivit befordrad.

§ 11. •

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till dyrtidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och vid

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., indelt manskap

vid krigsmakten, reservofficersaspiranter vid flottan, reservmarinintendentsaspiranter

samt den vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

anställde s. k. Hjertbergska antikvarien.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326-

9

§ 12-

Från åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt och vid telegrafverkets

verkstad,

2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för nya

linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag, samt

3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

;y. i

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande

dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan

till stärbhuset.

,: v" ''.T1: 7''""1/ .,•■§ 14. ,'' 7 v ,,

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t

nödiga tabeller.

/„''7;7;,;‘n 7 7 §15-

Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl.

Maj:t bestämmes.

13.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1921, från och med

vilken dag kungörelserna den 30 juni 1920 med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (nr 364), den 30 juni

1920 med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

(nr 381) och den 25 september 1920 med särskilda grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare vid domänverket (nr 637) upphöra att gälla.

■X .. < ‘ , - ‘ il :

• Ti •! : i''.: ''.t !• fkl-V i'' 0:• i: “. •''! : ’

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 276 höft. (Nr 326.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is proposition Nr 326.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

N är varande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement

anförde föredragande departementschefen, statsrådet Beskow följande:

Härefter torde jag få anmäla frågan om dvrtidsbidrag till befattningshavare

i statens tjänst.

Därvid får jag till en början erinra om vad min företrädare i ämbetet

vid anmälan av frågorna rörande regleringen av utgifterna å tilläggsstaten

till riksstaten för år 1921 under rubriken »För flera huvudtitlar

gemensamma frågor» anförde till statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 7 januari 1921 rörande dyrtidstillägg under nämnda år åt befattningshavare

i statens tjänst samt åt statens pensionärer. Han yttrade

därvid följande:

»Under hänvisning till vad jag tidigare i dag i samband med inkomstberäkningen

anfört beträffande dyrtidstillägg tillåter jag mig här påpeka, att för beredande

under år 1921 av dyrtidstillägg 1920 års riksdag såsom förslagsanslag, högst,

avsatt ett belopp av 200,000,000 kronor. I fråga om denna avsättning anförde

dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 30 januari

1920 (proposition nr 95), att det icke syntes honom böra ifrågakomma att redan

då verkställa uppdelning av sagda belopp å de särskilda huvudtitlarna. Anslag

för ändamålet torde nu höra äskas av 1921 års riksdag å tilläggsstaten för nämnda

ar. Ännu kan dock frågan härom ej underställas Kungl. Maj:ts slutliga prövning,

enär den utredning, som pågår inom finansdepartementet, icke hunnit slutföras. De

erforderliga anslagen torde för den skull tillsvidare få å förslaget till tilläggsstat

för år 1921 allenast beräknas. För ändamålet bör givetvis i första hand nyss omförmälda

belopp å 200,000,000 kronor tagas i anspråk. Också har jag, såsom jag

förut påpekat, vid uppgörande av förslag till tilläggsstat för år 1921 å inkomstsidan

upptagit nämnda belopp såsom i anspråk tagen kapitaltillgång.

Nyssnämnda belopp, vilket är avsett till bestridande av de kostnader för

dyrtidstillägg, för vilka anslag plägat anvisas under de olika huvudtitlarna, torde

emellertid icke bliva tillräckligt. Så vitt nu kan bedömas, torde för samtliga dyrtidstillägg

komma att erfordras ungefär följande belopp nämligen:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

beträffande de affärsdrivande verken ..............................

beträffande försäkringsinspektionen, statens biografbyrå, myntoch

justeringsverket, bank- och fondinspektionen, kontrollstyrelsens

avdelning för ärenden angående skattefri sprit

m. m., patent- och registreringsverket samt, vid det förhållande

att postsparbanken från och med innevarande

år är uppförd å riksstaten, jämväl nämnda ämbetsverk

beträffande övriga personalgrupper ................................................

samt beträffande pensionsstaterna....................................................

kronor 138,000.000

» 1,585,000

» 183.300,001)

> 29,650,000.

De båda sist omförmälda beloppen äro avsedda ej blott för dyrtidstillägg

enligt de allmänna författningarna i ämnet utan jämväl för dyrtidstillägg till särskilda

personalgrupper utanför den egentliga statsförvaltningen.

Vad angår de affärsdrivande verken samt flottans pensionskassa och statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. lärer böra förfaras på samma sätt

som föregående år, d. v. s. förklaras, att bidragen skola utgå av de medel, ur

vilka omkostnaderna för vederbörande verk och institutioner i övrigt bestridas.

Beträffande sådana verk som försäkringsinspektionen m. fl., förutsätter jag, att särskilda

anslag till dyrtidstillägg komma att av riksdagen anvisas att utgå av vederbörande

verks inkomster, därvid beträffande bank- och fondinspektionen samt postsparbanken

den modifikationen torde höra göras, att anslaget skall i första hand

bestridas av verkets inkomster. Närmare förslag med avseende å de särskilda anslagsbeloppen

komma att senare i vederbörligt sammanhang framställas.

De belopp om tillhopa 212,950,000 kronor, vilka böra å tilläggsstaten beräknas

för dyrtidstillägg vid övriga verk och inrättningar och till speciella giupper

av personal ävensom till pensionstagare, torde böra uppdelas å de olika huvudtitlarna.

Närmare förslag rörande fördelningen, som tillsvidare grundar sig allenast

på preliminära beräkningar, torde få framställas av vederbörande departementschefei

vid behandlingen av respektive huvudtitlar.

Här vill jag endast vidkommande de belopp, som komma att upptagas under

elfte huvudtiteln, anmärka, att det på förekommen anledning ansetts lämpligt att

från de hittills under det civila pensionsväsendet uppförda anslagen till dyrtidstilllägg

bryta ut de delar av nämnda anslag, som avse till det militära pensions väsendet

hänförliga pensionärer, samt under rubriken det militära pensionsväsendet för

nämnda ändamål uppföra särskilda anslag.»

Beträffande befattningshavare i statens tjänst, vilka nu närmast

äro i fråga, liar Kungl. Maj:t därefter i förenämnda proposition om tillläggsstat

till riksstaten för år 1921 föreslagit riksdagen att, i avvaktan

på proposition angående dyrtidstillägg under år 1921 åt nämnda befattningshavare,

för ändamålet såsom förslagsanslag beräkna

under andra huvudtiteln........................... kronor 7,500,000

» tredje » ® 1,500,000

» fjärde » * 50,000,000

)> femte )> ® 18,000,000

» sjätte >'' ” 800.000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Historik.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

under sjunde huvudtiteln ...................... kronor 13,500,000

» åttonde » » 17,500,000

» nionde » » \ 4,000,000

» tionde » i, 3,500,000.

I de nu nåmnda summorna ingå icke de till 1,585,000 kronor uppgående

kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid försäkringsinspektionen

in. fl. verk och institutioner.

Jag anhåller vidare att få bringa i erinran vad min företrädare

i ämbetet vid anmälan av de frågor, som rörde statsregleringen för år

1922, till statsrådsprotokollet över finansärenden den 7 januari 1921

yttrade rörande dyrtidstidstillägg för sistnämnda år åt statens befattningshavare

och pensionärer. Efter att hava anmärkt, att han utgått

ifrån att också för år 1922 sådana dyrtidstillägg måste beredas vederbörande

samt fördenskull medel för berörda ändamål borde göras tillgängliga,

anförde bemälde departementschef i nu ifrågavarande avseende

följande:

,. ... »I fråga om de affärsdrivande verken lärer böra förfaras på samma sätt som

hittills plägat ske, d. v. s. förklaras, att bidragen skola utgå av de medel, ur vilka

omkostnaderna för vederbörande institutioner i övrigt bestridas. Beträffande försäkringsinspektionen,

statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, bank- och

tondinspektmnen, postsparbanken, kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående

skattefn sprit m. m. samt patent- och registreringsverket, förutsätter jag, att särskilda

anslag komma att av 1922 års riksdag anvisas, och att dessa anslag förklaras

skola utgå av respektive verks inkomster. För övriga verk och inrättningar

iar jag nu föreslå ett belopp av sammanlagt 175,000,000 kronor, därvid jämväl

tagits i betraktande, att dyrtidstillägg som hittills komma att beredas även vissa

utanför den egentliga statsförvaltningen stående personalgrupper.

, Innan beslut fattats om avlåtande av definitiva framställningar till riksdagen

angående dyrtidstillägg för år 1921, torde jämväl det för år 1922 avsedda beloppet

ta pa nksstaten bland utgifterna allenast beräknas som en avsättning.»

Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga förslag i förevarande

ämne, anhåller jag att till en början få lämna en kortfattad

redogörelse för vad tidigare i liknande avseende från statens sida åtgjorts.

Jag finner mig därvid beträffande äldre förhållanden allenast böra

erinra därom, att understöd av förevarande slag första gången beviljades

av 1916 års riksdag och då i form av krigstidshjälp till vissa befattningshavare,

som tillika voro familjeförsörjare, ävensom att från och med

år 1917 vid sidan av krigstidshjälpen infördes krigstidstillägg, utgående

iöi nämnda ar med ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 326.

nerna beräknat, nedåt och uppåt begränsat belopp, samt för år 1918

med dels viss s. k. grundplåt, dels visst procentuellt tillägg. I fråga

om de närmare bestämmelserna för dessa äldre former av dyrtidsunderstöd

torde jag få hänvisa till vad det vid propositionen nr 225 till 1919

års lagtima riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 14 mars 1919 därom innehåller (sid. 14—27).

Från och med år 1919 hava dyrtidstilläggen till statens befattningshavare

utgått efter ett annat system än tidigare, i det att enligt

Kungl. Maj:ts och riksdagens nämnda år fattade beslut systemet med

för varje år bestämda, fasta tillägg övergivits och ett system med glidande

skala införts. Detta möjliggör dyrtidstilläggets reglerande periodvis

och automatiskt efter levnadskostnadernas växlingar. I samband

med införande av det s. k. glidande systemet borttogos på riksdagens

initiativ de i form av krigstidshjälp tidigare utgående särskilda familjeförsörjningsbidragen.

1 överensstämmelse med riksdagens beslut, som i

övrigt innebar vissa smärre avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag i ämnet,

utfärdades den SO maj 1919 kungörelse (nr 262) med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst under tiden från

1919 års början till och med den 30 juni 1920.

Till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition den 30

januari 1920, nr 95, förslag till kungörelse med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. in., i huvudsak

grundat på 1919 års kungörelse i ämnet. Den väsentliga skillnaden i

förhållande till sistnämnda kungörelse bestod i vissa rätt avsevärda förhöjningar

av dyrtidstilläggen. Riksdagen, som även fått sig förelagt ett

av Kungl. Maj:t i proposition den 5 mars 1920, nr 407, avgivet förslag

till kungörelse angående dyrtidstillägg åt häradshövdingarna och vissa

extra befattningshavare i domsagorna, yttrade i anledning av ifrågavarande

propositioner i skrivelse den 11 juni 1920, nr 349, beträffande

grunderna för dyrtidstilläggen i huvudsak följande:

»Det har för riksdagen framstått såsom en angelägenhet av synnerligen stor

betydelse, att statstjänarne snarast möjligt erhålla en tillfredsställande kompensation

för den på grund av världskriget inträffade prisstegringen. Under de rådande statsfinansiella

förhållandena har riksdagen visserligen icke funnit det vara möjligt att

nu åstadkomma sådana höjningar i dyrtidstillägget, som i vissa i ämnet inom riksdagen

väckta motioner påyrkats. Men riksdagen har dock ansett det nödvändigt,

att åtgärder vidtagas, som i större utsträckning, än Eders Kungl. Maj:ts förslag

medgiver, tillgodose kraven på kompensation för prisstegringen.

Då riksdagen närmare övervägt, huru förhöjningen i dyrtidstillägget lämpligast

skall kunna ernås, har riksdagen funnit sig böra i tvenne väsentliga avseenden

avvika från Eders Kungl Maj:ts förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3X6.

I första hand har det synts riksdagen vara önskligt, att det s. k. grundtalet

närmare anslutes till den verkliga prisfördyringen, än nu är förhållandet och enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag framdeles skulle bliva fallet. Att sätta grundtalet lika

med talet för prisfördyringen, utan någon reduktion, har riksdagen dock ansett vara

mindre lämpligt, då beräkningarna av prisstegringen givetvis icke kunna bliva fullt

exakta och fördenskull en viss marginal kan vara befogad till förebyggande av, att

dyrtidstillägget utgår efter högre procenttal än som motsvarar den verkliga ökningen

i levnadskostnaderna. Riksdagen har fördenskull ansett, att grundtalet bör så avvägas,

att det motsvarar indextalet för prisfördyringen minskat med 5 enheter,

därest indextalet icke är jämnt tal, eljest med 6 enheter. Med nu rådande prisläge

skulle grundtalet då bliva 160 mot enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag 146.

Vad därefter beträffar den inkomstgräns, till vilken dyrtidstillägget bör utgå

efter ett procenttal lika med grundtalet, har riksdagen, jämväl med avvikelse från

Eders Kungl. Maj:ts förslag, funnit sig böra förorda, att viss åtskillnad göres mellan

familjeförsörjare och övriga befattningshavare. Då riksdagen nu alltså ansett sig

böra i viss mån återupptaga tanken på särskilda familjetillägg, har skälet härtill

varit, att det under förhandenvarande förhållanden icke låter sig göra att åt alla

tjänstemän bevilja dyrtidstillägg till sådana belopp, att jämväl familjeförsörjarna,

vilka givetvis äro de som hårdast drabbats av dyrtidens tryck, kunna bliva vederbörligen

tillgodosedda. Åtskilliga av de erinringar, som tidigare framställts mot

den så kallade dyrtidshjälpen, kunna ock avlägsnas genom tillämpande av ändrade

grunder för beräkningen av det ytterligare lönetillskott, som bör tillkomma familjeförsörjarna.

Riksdagen har härutinnan funnit en lämplig lösning vara, att för varje

av befattningshavare försörjt barn den andel av avlöningen, för vilken dyrtidstilllägget

må beräknas efter ett procenttal lika med grundtalet, ökas med ett visst

belopp utöver vad som gäller för övriga befattningshavare.

Riksdagen har ansett, att hänsyn härvid endast bör tagas till av befattningshavare

underhållna barn och alltså icke till hustru. Därest nämligen utsträckt beräkning

av dyrtidstillägget efter oreducerat grundtal skulle få ske även för hustru,

bleve det synnerligen svårt att finna en fast begränsning för familjetillägget. Och

skulle hänsyn tagas till hustrur, husföreståndarinnor ävensom andra personer, underhållna

av .befattningshavarna, skulle de ekonomiska konsekvenserna bli betydande.

Vidare håller riksdagen före, att endast barn under 16 års ålder, som på grund av

försörjningsplikt underhålles av befattningshavare, bör i nu förevarande hänseende

komma i betraktande. Förhöjning av dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt

bör givetvis icke beräknas för barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär

själv är berättigat till dyrtidstillägg av statsmedel. För barn, vars föräldrar

båda åtnjuta dyrtidstillägg, bör sådan förhöjning utgå endast till den av föräldrarna,

som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, till

fadern. För undvikande av allt för ofta påkommande förändringar vid uträkningen

av dyrtidstillägget torde förhållandena vid början av respektive kalenderkvartal höra

läggas till grund för beräkningen av dyrtidstillägget för familjeförsörjarna.

Med hänsyn till den höjning av grundtalet, som riksdagen funnit lämplig, och

för att icke kostnaderna för dyrtidstillägget skola bliva alltför stora, bör enligt

riksdagens mening det grundbelopp, på vilket dyrtidstillägget må beräknas efter

ett procenttal lika med grundtalet, icke sättas högre än till eu avlöning av 85

kronor i månaden mot för närvarande 100 kronor. Vad därefter angår det pro
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

centtal, som bör tillämpas å månadsavlöning över 85 kronor, har riksdagen ansett,

att detta lämpligen bör bestämmas till 55 procent av grundtalet, vilket vid nu

gällande prisindex ger ett reducerat procenttal av 88. I fråga om tillskottet för

familjeförsörjarna bör enligt riksdagens mening för varje här ifrågakommande barn

den andel av månadsavlöningen, för vilken dyrtidstillägget utgår med ett procenttal

lika med grundtalet, ökas med 15 kronor. En befattningshavare med 100 kronor

i månadsavlöning får alltså, om han underhåller ett barn, räkna fullt grundtal för

hela avlöningen, d. v. s. han erhåller efter nuvarande indextal ett dyrtidstillägg av

160 kronor i månaden. Har han däremot flera än ett barn, erhålles för dessa

intet familjetillägg, liksom en befattningshavare med en avlöning av högst 85

kronor i månaden eller 1,020 kronor per år icke kan komma i åtnjutande av

sådant tillägg.

Enligt inom riksdagens vederbörande utskott verkställda approximativa beräkningar

skulle dyrtidstillägget efter ovan angivna grunder medföra en årskostnad

för befattningshavare i statens tjänst efter den 1 juli 1920 av omkring 260,000,000

kronor, varav för befattningshavare vid affärsverken 136,000,000 kronor och för befattningshavare

uppförda under 2:a—9:e huvudtitlarna (inräknat postsparbanken

m. fl.) 124,000,000 kronor.»

Därjämte förordade riksdagen, att ett retroaktivt dyrtidstillägg,

bestämt med ledning av angivna grunder, borde få utgå till befattningshavarna

för första halvåret 1920. Slutligen tillkännagav riksdagen, i

fråga om den för år 1921 erforderliga avsättningen för sådana dyrtidstillägg,

som icke skulle täckas genom vederbörande verks och inrättningars

egna inkomstmedel, att den av Kungl. Maj:t föreslagna avsättningen

å 160,000,000 kronor torde böra höjas till omkring 200,000,000

kronor.

I överensstämmelse med riksdagens beslut, som jämväl beträffande

detaljerna innebar vissa smärre avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag i

ämnet, utfärdades den 30 juni 1920 kungörelse (nr 364) med följande

allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,

att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1920:

§ !•

Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av

riksdagen prövade grunder, äga, där ej bestämmelser i annan ordning

äro eller varda meddelade, med nedan i denna författning angivna begränsningar

och undantag uppbära dyrtidstillägg å följande i avlöningen

ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:

lön och lönetillägg;

tj änstgörin gspenningar;

Gällande

bet tämmelser

angående dyrtidstillägg

åt

befattningshavare

i

i t åt ens tjänst

i allmänhet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj ds proposition Nr 326.

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg; Sj ,

1 arvode; i.::--., i\,.

ålderstillägg och därmed jämförlig avlönings förhöjning;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre

per dag;

docentstipendium vid statens högskolor;

extra avlöningstillägg;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg;

tillfällig förhöjning i dagavlöning för visst manskap vid armén

och marinen;

häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag; samt

uppmuntringspenningar och tillfällig arvodesfö[''höjning för lotsar,

kvarstående på gammal stat. ,,

Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,

i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning

eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning

dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsyn

särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 till följd av stegringen

i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen, prövar

sådant av omständigheterna påkallat.

§ 2-

Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i § 3 närmare stadgas,

i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom

socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången

av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader,

av Kungl. Maj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,

nämnda tal minskas med 6, därest talet är jämnt,

men eljest med 5.

Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna

läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning

av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen

i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 326-

.it . !'';• n;jt .•> ;,i»t * ''1 ■

den månad, under hvilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den

månad, under vilken Kung!» ■« Maj:t'' må komma att på grund av ånyo

inträdd förändring fastställa annat grundtal.

■ • ! Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen

av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas

av Kungl. Maj:t.

it: i: § 3. • ■ uni
''tiisi

För befattningshavare,'' varom icke är i särskild ordning''annorlunda

stadgat, utgår dyrtid stillägget, räknat efter den för månad uppburna

avlöningen, på följande sätt. ■< ’>■■■ • 1

Å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85 kronor i månaden,

utgår dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

.D;> _• överstiger avlöningen 85 kronor men icke 1,250 kronor i månaden,

utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 85 kronor, på sätt nyss

är sagt, samt för den del, som överstiger 85 kronor, efter ett procenttal

lika med femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande

befattningshavare, vilken vid början av det kalenderkvartal, som omfattar

den månad dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt

underhållit barn, som icke uppnått 16 års ålder, den del av månadsavlöningen,

för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande

grundtalet, ökas med 15 kronor för varje dylikt barn. Förhöjning i

dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt må icke beräknas för barn,

som i egenskap av befattningshavare eller pensionär är berättigad till

dyrtidstillägg av statsmedel, och må för barn, vars föräldrar båda åtnjuta

dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, nu nämnd förhöjning utgå

endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen, eller,

om avlöningarna äro lika, till fadern. Därest vid beräkningen av det

procenttal, som skall motsvara femtiofem hundradelar av grundtalet,

brutet tal uppstår, skall procenttalet jämnas till närmast lägre hela tal.

Uppgår avlöningen till mer än 1,250 kronor i månaden, utgår å

den del, som överstiger nämnda belopp, icke dyrtidstillägg.

§ 4''

• I: Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av

statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra

medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del därav, som utgår av statsmedel;

dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,

de allmänna läroverken och navigationsskolorna samt till lantbruksakademiens

sekreterare beräknas å hela det belopp, vartill i § 1 angivna

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 276 höft. (Nr 326J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

•

slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå,

att till bestridande av nämnda institutioners utgifter användas jämväl andra

medel än statsmedel, dels beträffande biträdande lärare vid musikaliska

akademien, till vilkens avlönande akademien lämnar tillskott av egna

medel, dyrtidstillägg beräknas jämväl å sådant tillskott, i den mån ersättningen

icke utgår efter högre belopp för undervisningstimme i veckan

än som tillkommer ordinarie lärare vid akademien, dels ock till vikarie

för häradshövding samt till andre notarie i domsaga och vikarie för

andre notarie dyrtidstillägg bestrides av statsmedel även å den del av

utgående arvode, som gottgöres statsverket genom avdrag å häradshövdingens

avlöningsmedel.

Till häradshövding utgår dyrtidstillägg å en antagen inkomst av

11,500 kronor om året.

I fråga om notarie vid domkapitel likställes med de avlöningsförmåner,

varå dyrtidstillägg enligt § 1 mom. 1 skall utgå, så stor del

av vederbörandes övriga inkomster i tjänsten, att det belopp, varå dyrtidstillägg

beräknas, uppgår till 2,500 kronor utöver enligt stat utgående

avlöningsförmåner.

Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-

och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hyresersättning.

§ 5‘

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig

tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det dyrtidstillägg,

som eljest skolat tillkomma honom.

§ 6.

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i

tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

§ 7-

Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken

avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av

Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,

skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg,

därest och i den mån myndigheten med hänsyn till efter ingången av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

augusti månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader beviljad

avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat, därvid

de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning

med iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,

som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer

eller flitpenningar, dyrtidstillägg må utgå med högst hälften av

vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser

skolat utgöra.

§ 8.

För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller

arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å, de

sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning,

som medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid

den befattning, till vilken han först blivit befordrad.

§ 9-

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till dyrtidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., indelt manskap vid

krigsmakten samt reservofficersaspiranter vid flottan och re6ervmarinintend

entsaspiranter.

§ io.

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande

dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset.

§ n
Till

hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t

nödiga tabeller.

§ 12-

Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl.

Maj:t bestämmes. I

I anledning av riksdagens beslut att ställa medel till förfogande

för beredande i vissa fall, enligt av riksdagen angivna grunder, av förhöjning

i det för första halvåret 1920 till befattningshavare i statens

s. 20 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser

angående dyrtidstillägg

åt

befattningshavare

vid

kommunikationsverken.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

tjänst utgående dyrtidstillägg, utfärdade Kung!. Maj:t därjämte den

30 juni 19.20 kungörelse: (nr 362), till vilken ijag tillåter mig hänvisa.

•'' r'' ''■ 1 “'' [''«. : *■ '' •v• '' f rf i,

R idare föreläde Kungl. Maj:t i proposition den 19 mars 1920, nr

321, riksdagen förslag till kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk, och biföll riksdagen enligt skrivelse

den 18 juni 1920, nr 398, med viss mindre ändring nämnda proposition.

Vad beträffar motiveringen till ifrågavarande förslag får jag hänvisa

till det vid propositionen nr 321 fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden.

Med anledning av riksdagens berörda beslut utfärdade Kungl.

Majd därefter deu 30 juni 1920 kungörelse med särskilda grunder .för

dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk (nr 381) av följande innehåll:''

'' r''''"> ''■ 1 < \ '' * I •'' ‘ • f t < t ’

§ I
Mom.

1. Befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar eller statens vattenfallsverk, vilka åtnjuta lön eller arvode

enligt avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid nämnda

verk (nr 343), äga uppbära dyrtidstillägg i enlighet,, med vad genom

kungörelsen denna dag med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt,befattningshavare

i statens tjänst (nr 364) föreskrivits, dock under iakttagande

av de särskilda bestämmelser, som här nedan meddelas.

Mom. 2. Dyrtidstillägg utgår, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner,

som angivas i § 1 mom., 1 av ovannämnda kungörelse,

tantiem till överdirektör vid statens vattenfallsverk och kraftverksdirektör

enligt 5 § 2 mom. i berörda avlöningsreglemente, å vikariatsersättning

enligt 20 § samt å gottgörelse enligt 38 § 2 mom. till lokomotivförare,

som bestrider tjänst såsom lokomotivmästare.

Rörande dyrtidstillägg å arvode jämlikt 36 § i avlöningsreglementet

till stenograf, 37 § till föreståndare för växeltelefonstation, 38 § 1 mom.

till tågdirigent samt å ersättning jämlikt 38 § 3 mom. för beredskapstjänst

gäller vad i § 1 mom. 2 i förenämnda kungörelse är stadgat.

Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som enligt medgivande

av 1919 års lagtima riksdag och kungl. breven av den 19 juni

1919 utbetalas till tjänsteman vid ingången av,juli månad 1920.

»:i Mom. , 3. För beräknande av dyrtidstilläggets.. storlek gälla föreskrifterna

i §§ 2 och 3 i omförmälda kungörelse, men med iakttagande .av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

att dyrtidstillägg utgår endast å 85 procent av de sammanlagda

avlöningsförmåner, på vilka sådant tillägg må beräknas, dock högst å

ett belopp av 1,250 kronor för, månad; samt

att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 i kungörelsen fastställer,

skall i varje särskilt fall minskas med 16.

Mom. 4. Därest tjänstemans löneinkomst efter den 30 juni 1920

jämte dyrtidstillägg enligt denna kungörelse understiger vad som skulle

utgjort tjänstemannens löneinkomst närmast före övergången till den

nya lönestaten, jämte dyrtidstillägg enligt kungörelsen denna dag med

allmänna grunder för sådant tillägg, äger tjänstemannen åtnjuta gottgörelse

härför i form av personligt dyrtidstillägg.

Sådant personligt dyrtidstillägg må av tjänstemannen tillgodonjutas

allenast i den mån han icke genom avlöningsförhöjning, vare sig i

samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning, erhåller en

löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt mom. 2 och 3 här ovan

uppgår till den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skulle åtnjuta,

om han då kvarstode med den avlöning, han innehade närmast före

övergången till den nya lönestaten och därå uppbure dyrtidstillägg enligt

förenämnda kungörelse med allmänna grunder för sådant tillägg.

Med löneinkomst enligt detta moment förstås i varje särskilt fall

de sammanlagda avlöningsförmåner, vilka i av Kungl. Maj:t utfärdade

övergångsbestämmelser till den nya lönestaten medräknas för bedömande

av, huruvida tjänstemannen lider avlöningsminskning genom övergång

till den nya lönestaten, ävensom i förekommande fall personligt lönetillägg,

som uppbäres på grund av sagda övergångsbestämmelser.

§ 2.

Till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

eller statens vattenfallsverk, som kvarstå å gammal stat, utgår

dyrtidstillägg i enlighet med vad i kungörelsen med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst är stadgat. Dyrtidstillägg

utgår därvid, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner,

som angivas i § 1 mom. 1 av sagda kungörelse, jämväl i förekommande

fall å uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den nästföregående.

år utgående provision, dock: högst, å så stort belopp, som svarar

mot de tjänstgöringspenningar, vederbörande tjänsteman skolat uppbära,

om han i enlighet . ; med n härför i hittills , gällande avlöningsreglemente

givna .bestämmelser hänförtsi till den mot hans lön svarande avlönings
ryi

j , OiMiCnri’" wUO< IS O -i1 i; -H>" .UV .. -'',n'' t>„

s. 22 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser

angående dyrtidstillägg

åt

befattningshavare

vid

domänverket.

22 Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.

klassen i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt

lägst å stadgat minimibelopp av uppbördsprovisionen.

§ 3-

i ill innehavare av icke ordinarie befattning vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar eller statens vattenfallsverk, för vilken avlöningen

icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl.

Maj :t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, skall den

myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, därest

och i den mån myndigheten, med hänsyn till efter ingången av augusti

månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader beviljad avlöningsförhöjning,

anser sådant av omständigheterna påkallat, därvid de i

§§ 1" h i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst samt de i § 1 mom. 2 och 3 här ovan

meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning med iakttagande

tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare, som för

sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer eller flitpenningar,

dyrtidstillägg må utgå med högst hälften av vad dyrtidstillägg

å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser skolat utgöra.

§ 4.

hrån åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt och vid telegrafverkets

verkstad;

2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för

nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt

3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

§ 5.

Till hjälp vid uträkning av dyrtidstillägget enligt denna kungörelse

utfärdar Kungl. Maj:t nödiga tabeller.

Slutligen föreläde Kungl. Maj:t genom proposition den 30 april

1920, nr 423, riksdagen förslag till kungörelse med särskilda grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid domänverket; och tillåter jag

mig i fråga om den närmare motiveringen till berörda förslag hänvisa

till det yttrande till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för sistnämnda

dag, vilket finnes fogat vid berörda proposition.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

Sedan riksdagen i skrivelse den 17 juni 1920, nr 412, tillkännagivit,

att riksdagen i huvudsak bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag,

utfärdade Kungl. Maj:t den 25 september 1920 kungörelse med

särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid domänverket

(nr 637) av följande lydelse:

§ 1-

Mom. 1. Befattningshavare vid domänverket, vilka åtnjuta lön

eller arvode enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän

vid nämnda verk (nr 493), äga uppbära dyrtidstillägg i enlighet

med vad genom kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (nr 364) föreskrivits,

dock under iakttagande av de särskilda bestämmelser, som bär

nedan meddelas.

Mom. 2. Dyrtidstillägg utgår, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner,

som angivas i § 1 mom. 1 av ovannämnda kungörelse,

å vikariatsersättning enligt 19 § i berörda avlöningsreglemente.

Rörande dyrtidstillägg å arvode till stenograf jämlikt 28 § i avlöningsreglementet

gäller vad i § 1 mom. 2 i förenämnda kungörelse

är stadgat.

Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som enligt medgivande

av 1920 års riksdag och Kungl. Maj:ts brev den 22 juni 1920

utbetalas till tjänsteman vid ingången av år 1921.

Mom. 3. För beräknande av dyrtidstilläggets storlek gälla föreskrifterna

i §§ 2 och 3 i omförmälda kungörelse, men med iakttagande av

att dyrtidstillägg utgår endast å 85 procent av de sammanlagda

avlöningsförmåner, på vilka sådant tillägg må beräknas, dock högst å

ett belopp av 1,250 kronor för månad; samt

att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 i kungörelsen fastställer,

skall i varje särskilt fall minskas med 16.

Mom. 4. Därest tjänstemans löneinkomst efter den 31 december

1920 jämte dyrtidstillägg enligt denna kungörelse understiger vad som

skulle utgjort tjänstemannens löneinkomst närmast före övergången till

den nya lönestaten, jämte dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 30 juni

1920 med allmänna grunder för sådant tillägg, äger tjänstemannen åtnjuta

gottgörelse härför i form av personligt dyrtidstillägg.

Sådant personligt dyrtidstillägg må av tjänstemannen tillgodonjutas

allenast i den mån han icke genom avlöningsförböjning, vare sig

i samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning, erhåller en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

•J'' t, I . - I ti;;*-. .i it i. '' v (;•: i (I

löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt1 mom. 2 och 3 här ovan

uppgår till den inkomst,''-han vid motsvarande tidpunkt''''skulle åtnjuta,

om han " då kvarstode med den avlöning, han innehade närmast -före

övergången till den nya lönestaten och därå "uppbure dyrtidstillägg

enligt förenämnda kungörelse med allmänna grunder för sådant tillägg.

Med löneinkomst enligt detta moment förstås i varje särskilt fall

de sammanlagda avlöningsförmåner, vilka i av Kungl. Maj:t utfärdade

övergångsbestämmelser till den nya lönestaten medräknas för bedömande

av:, huruvida tjänstemannen-lider avlöningsminskning genom övergång

till "den nya - lönestaten, ävensom i förekommande fall personligt lönetillägg,

som uppbäres på grund av sagda övergångsbestämmelser.

2.

.•törn ; .u1 finn

■vi Till befattningshavare '' vid domänverket^ som kvarstår å gammal

statpi-utgår dyrtidstillägg i enlighet med vad. i kungörelsen med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

är stadgat.

§ 3-

t;, -i tv i .J < -ui.-r \ >i u:y - u i.''.\ . i /•«

1 ''-it: Till innehavare av icke ordinarie''''befattning vid domänverket, för

vilken avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller

av Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,

skall: den '' myndighet, som äger bestämma -avlöningen, lämna dyrtidstillägg,

därest och i den-''män myndigheten, med hänsyn till efter ingången1

av augusti månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader

beviljad avlöningsförhöjning, anser - sådant av omständigheterna

påkallat, därvid de i §§ 1—5 i kungörelsen med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt de i § 1 inom. 2

och 3 här ovan meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tilllämpning,

med - iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,

som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer

eller flitpenningar, dyrtidstillägg må utgå med högst''-hälften

aV- vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser

skolat utgöra.

s • . ''.i-''- r; v ev .. § 4., i * u u -. i.*> '' o

" ri Till hjälp vid- uträkning av dyrtidstillägget enligt denna kungörelse

utfärdar Kungl. Maj:t nödiga tabeller.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

Jag torde härefter få redogöra för vissa från tjänstemannahåll inkomna

framställningar i förevarande ämne.

I skrivelse den 12 december 1920 har 1920 års statstjänstemannakongress

i anledning av eu vid kongressen väckt motion hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte i 1921 års proposition om dyrtidstillägg åt statstjänstemannen

föreslå riksdagen, att sådant tillägg måtte beviljas efter

socialstyrelsens indextal över levnadskostnaderna och fullt motsvara

dessas stegring. I nämnda motion erinras, bland annat, om 1920

års riksdags statsutskotts utlåtande över Kungl. Maj:ts proposition

den 30 januari 1920, nr 95, med förslag till kungörelse med all
männa

grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,

m. m., i vilket utlåtande utskottet yttrade, bland annat, att det

för utskottet framstått som en angelägenhet av synnerligen stor

betydelse, att statstjänarna snarast möjligt erhölle eu tillfredsställande

kompensation för den på grund av världskriget inträffade prissteg
ringen.

1920 års statstjänstemannakongress anför till stöd för sin

nyssberörda hemställan följande:

»Uti en till 1920 års statstjänstemannakongress ingiven motion liava Sveriges

statstjänstemannanämnds arbetsutskott och styrelsen för trafiktjänstemännens

riksförbund anhållit, att kongressen måtte hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att nuvarande

och f. d. befattningshavare i statens tjänst skola erhålla dyrtidstillägg, som

fullt svara mot levnadskostnadernas stegring.

Med anledning härav vill kongressen framhålla, att statsutskottets i motionen

anförda yttrande av statstjänstemännen fattats såsom en utfästelse, att 1921 års

riksdag äntligen skulle bevilja nuvarande och pensionerade statstjänstemän fullt

vederlag för stegringen av levnadskostnaderna. Det är likväl icke för kongressen

obekant, att röster redan höjts mot en ökning av det nuvarande dyrtidstillägget,

under förmenande, att den nu rådande allmänna penningknappheten icke medgåve

sådan ökning, och att statstjänstemännen i likhet med övriga medborgare finge underkasta

sig de umbäranden, som åtfölja den rådande depressionen inom olika näringsgrenar.

Emellertid vågar kongressen påstå, att statstjänstemännen, även om nu ett

prisstegringen fullt motsvarande dyrtidstillägg skulle beviljas, ej undgå att i lika

mån som andra få underkasta sig sådana umbäranden, och att tjänstemännen liava

ännu lång väg, innan de, trots fullt dyrtidstillägg, kunna uppnå den efter deras

sociala ställning avmätta levnadsstandard, som de innehade före kristiden, detta allt

beroende på den förlust, de lidit, och de skulder de åsamkat sig under den föregående

kristiden till följd av otillräckligheten av hittills under särskilda former beviljade

dyrtidstillägg. Kongressen håller ock före, att den knappa penningtillgången

icke bör utgöra hinder för tillgodoseendet av statstjänstemännens berättigade hittills

ouppfyllda krav å fullt vederlag för dyrtiden. Liksom enskilda tjänare vid konkurrens

med andra borgenärer äga lagfäst förmånsrätt för utbekommande av full

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 276 höft. {Nr 326.) 4

Inkomna

framställ
ningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kuriyl. Majds proposition Nr 326.

lön, bör enahanda förmån tillkomma statens tjänare. Och liksom det ej kan förnekas,

att statstjänsten icke kan undvaras, utan att statens bestånd vedervågas,

lärer det ej heller med fog kunna bestridas, att statstjänstemannens avlöning till

sitt fulla värde intager allra främsta rummet bland de utgifter, som staten har att

vidkännas.

Kongressen delar den uppfattning, som nu synes göra sig gällande, att prisen

å livsförnödenheter under den närmaste tiden kommer att sjunka. Om så lyckligt

skulle vara, kan detta förhållande ej, såsom någon påstått, medföra någon vinst

för statstjänstemännen, men väl en avsevärd besparing för staten under förutsättning

att dyrtidstillägget bestämmes ej till något visst belopp, utan såsom för närvarande

efter det indextal, såsom från socialstyrelsen ur inträffade allmänna prisändringar

angivas.

Ytterligare framhållande det genom flere års försakelser trängande behovet

av fullt dyrtidstillägg för statens nuvarande tjänstemän, tjänstemän på indragnings

stat däri inbegripna, vill kongressen tillika framhålla, att enahanda behov föreligger

för pensionerade statstjänstemän, och att, då pension måste, såsom numera allmänt

erkänts, anses såsom eu förut intjänt lön, även dessa hava berättigade anspråk att

utfå fulla värdet av dem sålunda tillkommande löner.»

Vidare har Sveriges statstjänstemannanämnds styrelse i skrivelse

deri 25 februari 1921 anfört följande:

»Sveriges statstjänstemän erforo på sin tid med tillfredsställelse, att 1920

års statsutskott och riksdag vid behandlingen av frågan om dyrtidstillägg livligt

erkände och behjärtade angelägenheten av att statstjänarna snarast möjligt erhöllo

en tillfredsställande kompensation på grund av den genom världskriget inträffade

prisstegringen. Härigenom torde nämligen få anses fastslaget, att tjänstemännen

hava rätt till kompensation för dyrtidens verkningar.

Vid innevarande års riksdag hava emellertid såväl av förutvarande finansministern

som av enskilda riksdagsmän yttranden fällts, som innebära ett för tjänstemännen

synnerligen olycksbådande avståndstagande från de år 1920 uttalade åsikterna.

Sveriges statstjänstemannanämnds styrelse kan i anledning härav icke underlåta att

inför Eders Kungl. Maj:t frambära uttrycken för sin oro och djupt kända besvikelse.

Det torde icke här ånyo behöva upprepas alla de förut ofta framställda skälen för

tjänstemännens rätt att nu äntligen erhålla full kompensation, men styrelsen vill

dock här tillägga, att de högre tjänstemännen senare än andra och i vida otillräckligare

grad erhöllo ersättning för det försämrade penningvärdet, och att sålunda

ingen anledning förefinnes att för samma högre tjänstemän nu sänka denna ersättning

i vidare mån än vad prisindex angiver. En nedsättning av dyrtidstilläggen

skulle dessutom nu medföra för dem särskilt stora svårigheter till följd av de genom

progressiviteten ständigt ökade skattebeloppen ävensom genom den nu redan inträdda

och framdeles sannolikt avsevärt stegrade hyresökningen. För tjänstemännen

spelar denna senare utgiftspost en betydligt större roll än för andra samhällsklasser,

särskilt på grund av arten av tjänstemännens arbete såsom i betydlig grad förlagt

till hemmet.

Svårigheten för statskassan att utbetala erforderliga dyrtidstillägg torde nu

vara mindre än förut på grund av den alltjämt pågående sänkningen av socialstyrelsens

index. Er statsfinansiell synpunkt synes vid sådant förhållande något

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 326. 27

vägande skäl icke föreligga att sänka de procentsatser, efter vilka dyrtidstilläggen

°Styrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta att påpeka, att även en

annan synpunkt vid innevarande års riksdag gjort sig gällande beträffande dyrtidstilläggen,

nämligen att vid tilläggets fixerande hänsyn skulle tagas till tjänstemännens

ställning såsom familjeförsörjare. En dylik princip skulle emellertid stå i uppenbar

strid med den eljest hävdade grundsatsen om lika lön för lika arbete, en grundsats,

som även bör gälla för dyrtidstilläggen i deras egenskap av lönetillägg under kristiden,

och särskilt verka ogynnsamt för så gott som samtliga kvinnliga befattningshavare.

Ett ytterligare fortgående på den vid sista riksdagen i detta hänseende

inslagna vägen synes icke vara med rättvisans fordringar överensstämmande. Skall

hänsyn tagas till befattningshavares ställning såsom familjeförsörjare, torde detta

lämpligen kunna ske genom reformer i nu gällande skattelagstiftning.»

Ytterligare har trafiktjänstemännens riksförbund i skrivelse den

26 februari 1921 framlagt sina synpunkter på frågan om dyrtidstilläggen.

Av berörda skrivelse torde jag här få anföra följande:

»Enligt i årets statsverksproposiFon infört utdrag ur statsrådsprotokollet

har herr statsrådet och chefen för finansdepartementet förklarat sig ämna föreslå

riksdagen vissa jämkningar i grunderna för beräknandet av dyrtidstillägg åt statens

tjänstemän i syfte att därigenom från och med den 1 juli 1921 minska statsverkets

utgift för dyrtidstilläggen.

Detta tillkännagivande har väckt mycken oro bland statstjänarna. lranktjänstemännens

riksförbund tillåter sig därför i underdånighet härmed giva uttryck

åt de uppfattningar, som bland kommunikationsverkens personal inom de högre lönegraderna

hysas beträffande den bebådade minskningen av dyrtidstilläggen för dem.

Sent tillerkändes statstjänstemannen något vederlag för den minskning av

reallönerna, som kort efter världskrigets utbrott 1914 blev en följd av penningvärdets

fall. Yad tjänstemännen med medelstora eller högre löneinkomster beträffar,

skedde detta först år 1917. Denna kompensation, ehuru år efter år förhöjd, låg

ständigt väsentligt under vad som erfordrats för att uppväga levnadskostnadsfördyringen.

Först från den 1 juli 1920 erhöllo sagda grupper av statstjänstemän genom

riksdagens beslut samma år ett dyrtidstillägg, som i någorlunda skälig mån ehuru

i allmänhet ingalunda fullt ut motsvarade stegringen i de nödvändiga levnadsutgifterna.

Samtidigt infördes den efter levnadskostnadsindex glidande skalan för

dyrtidstilläggens beräkning. Förut hade grunderna för denna beräkning växlat med

varje riksdags beslut. Genom antagande av principen om den glidande skalan,

skulle, hoppades statspersonalen, detta osäkerhetstillstånd vara övervunnet och en

stabilisering åstadkommen, genom vilken kunde förväntas, att löneinkomsterna, inom

den av riksdagen uppdragna ramen, vid varje tidpunkt skulle någorlunda rätta sig

efter prisförhållandena. Redan ur denna synpunkt är den nu, endast ett hälft år

efter ikraftträdandet av den automatiska regleringen av dyrtidstillägget, bebådade

ändringen av beräkningsgrunderna ägnad att verka synnerligen nedslående för personalen.

Att statsverkets intresse samt rättvisa och billighet fordra, det statens

befattningshavare även i de högre lönegraderna bliva tillfyllest gottgjorda för dyrtiden,

därom finnas synnerligen auktoritativa uttalanden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Katigt. Maj:ts proposition Nr 326.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 september 1918 hemställde cheferna

för statens centrala ämbetsverk att Kungl. Maj:t »med behjärtande av den i hög

grad allvarliga ställningen matte skyndsamt vidtaga åtgärder för att giva statstjänstemännen

effektiv hjälp i deras svåra betryck».

Inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga uttalade i den 18 februari

1919 avgivet betänkande och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjälp,

»att den långvariga dyrtiden icke blott för den enskilde statstjänaren, i den mån

han genom krigstidstillägg och krigstidshjälp erhållit ersättning endast för en

mindre del av ökningen i levnadskostnaderna, medfört en börda så tung, att förmågan

att bära densamma hotar att svikta, utan även visar sig för statsverksamheten

leda till betänkliga följder». När detta skrevs hade dyrtiden varat fem år.

I Kungl. Majrts proposition nr 225 till 1919 års riksdag finnas anförda följande

uttalanden av statsrådet och chefen för finansdepartementet: »Men jämväl

de i avlönings- och pensionshänseende något bättre ställda personalgrupperna synas

mig hava grundade anspråk på att, så långt det statsfinansiella läget medgiver, komma

i åtnjutande av effektiva dyrtidsbidrag. Även för dem har säkerligen i det övervägande

flertalet fall dyrtidstrycket känts mycket hårt; många av dem ha sedan

studie- och extra-ordinarieåren att dragas med en betydande skuldbörda---».

1 regeringspropositionen nr 95 vid 1920 års riksdag rörande dyrtidstillägg åt

statens befattningshavare förekommer följande uttalande av finansministern: »Vid

övervägande av de ifrågavarande framställningarna har jag kommit till den uppfattningen,

att något måste göras för att mera effektivt bispringa statens befattningshavare

i deras ekonomiska betryck och därvid i första rummet dem, vilka

under de gångna aren fått i högre grad än andra själva bära förlusten av en stor

del av lönernas realvärde».

Statsutskottet anförde slutligen samma år i utlåtande nr 186 daterat den 1

juni 1920: »Det har för utskottet framstått såsom en angelägenhet av synnerligen

stor betydelse, att statstjänarna snarast möjligt erhålla en tillfredsställande kompensation

för den på grund av världskriget inträffade prisstegringen. Under de

rådande statsfinansiella förhållandena har utskottet visserligen icke funnit det vara

möjligt att nu åstadkomma sådana höjningar i dyrtidstillägget, som i vissa motioner

i ärendet påyrkats. Men utskottet har dock ansett det nödvändigt, att åtgärder

vidtagas, som i större utsträckning, än Kungl. Maj:ts förslag medgiver, tillgodose

kraven på kompensation för prisstegringen.»

De återgivna uttalandena vittna övertygande om att statsmakterna under

första halvåret 1920 hade en klar insikt om och en stark känsla av nödvändigheten

att genom ökat dyrtidstillägg rädda statstjänstemännen, enkannerligen de

grupper, som inom kommunikationsverken representeras av förbundet, från det

ekonomiska nödläge, i vilket de redan långt tidigare sjunkit ned. En blick på

pressens uttalanden från denna tid ådagalägger, att riksdagens beslut i dyrtidstill1

äggs frågan 1920 även uppbars av en utbredd opinion. För det allmänna medvetandet

hade gått upp, att staten såsom arbetsgivare rättvisligen och i eget

intresse icke längre kunde försumma att bereda sina tjänare, vare sig i högre eller

lägre ställning, en efter gällande penningvärde någorlunda avpassad arbetsinkomst —

en förmån, som löntagare och arbetare inom andra verksamhetsområden under hela

den föregående dyrtiden i vida mindre grad behövt sakna.

Sedan juni 1920 hava de allmänna ekonomiska förhållandena väsentligen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.

ändrats. Prisstegringen fortgick till hösten 1920. då den avlöstes av en nedgående

tendens. Ungefär samtidigt inbröt en ekonomisk depression, som sedermera blivit

alltmer kännbar. Vid första tecken därtill inträdde en fullständig omkastning i

opinionen beträffande statstjänstemannens ställning.

Under de många, för stora lager av befolkningen i ekonomiskt hänseende

synnerligen goda åren efter krigsutbrottet hade statens tjänstemän till obestridlig

fromma för staten lojalt burit större del av dyrtidsbördan än mången annan samhällsklass.

De ovan citerade uttalandena visa, att statsmakterna funnit tjänstemännens

förmåga att uthärda detta tryck nalkas bristningsgränsen. Man kan också

påstå, att allmänheten rent av börjat hysa en beklagande medlidsamhet med statspersonalens

bedrövliga belägenhet. Nu, hösten 1920, innan ännu det år gått till

ända, under vilket, åtminstone vad tjänstemännen inom något högre lönegrader

beträffar, den första mera effektiva åtgärden till avhjälpande av denna belägenhet

vidtagits, finner man statens tjänstemän vara över hövan gynnade, ja, överbetalda.

Tidningar av snart sagt alla färger börja en verklig kampanj mot statstjänstemännen.

1 dessas påstådda höga lönenivå vill man till och med finna en av anledningarna

till det bestående höga prisläget.

Inför denna opinionsstorm har statspersonalen iakttagit ett lugn och en återhållsamhet

i fråga om meningsyttringar, som må betecknas som erkännansvärd.

Att den på sina håll ända till hets drivna agitationen mot dess förment gynnade

undantagsställning emellertid bland tjänstemännen verkat i hög grad upprörande

och orättvis är ett faktum. Ingen samhällsgrupp har under den långa dyrtiden

mindre än statsfunktionärerna drivit klasspolitik. Att de under trycket av allmänt

vitsordade umbäranden med lojala vapen kämpat för sin existens, torde ingen ha

rätt att tillvita dem såsom klassegoism. I medvetandet om att statens tjänare

under en ytterligt vansklig tid tåligt och med stora uppoffringar, som ytterst

kommit det allmänna till godo, gjort sin plikt, må det vara tillåtet att här inlägga

en öppen, bestämd och allvarlig gensaga mot nyss berörda, alltjämt pågående

opinionsbildning mot statstjänstemännens berättigade intressen.

Enär det tal, som förts mot statspersonalens höga löner, alldeles särskilt

gått ut över kommunikationsverkens tjänstemän, har Trafiktjänstemännens riksförbund

funnit angeläget att för de personalgrupper bland den icke tekniska personalen

vid statens järnvägar, postverket och telegrafverket, som förbundet representerar,

verkställa en utredning rörande de under åren 1914—1920 uppburna sammanlagda

tjänsteinkomsterna, avlöning och dyrtidsförmåner. Denna utredning innefattas i vid

denna framställning fogade tabeller*.

De här ovan och i bilagorna anförda siffrorna åskådliggöra till fyllest det

för övrigt allmänt erkända faktum, att statstjänstemännen i de högre lönegraderna

under kristiden fått sin levnadsstandard avsevärt sänkt i bestämd motsats till

svenska folket i allmänhet, som torde sett sitt välstånd ökat.

Trafiktjänstemännens riksförbund har i upprepade underdåniga framställningar

gjort sig till tolk för den uppfattning, att statens tjänstemän kunna hava anspråk

på att bliva tillerkända full kompensation för penningvärdets fall. I sig själv

synes detta krav rättfärdigt och väl grundat, varför det icke heller kan principiellt

frångås. Även om tjänstemännen sålunda fasthålla vid sitt önskemål att åter få

sin reala lönenivå höjd till det läge. den hade 1914. ställa de sig ingalunda oför
-

Här uteslutna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Kr 326.

stående inför den bekymmersamma allmänt ekonomiska situation, som nu inträtt.

På grund av de betydande offer statstjänstemannen under de gångna åren bragt

det allmänna genom att hava fått avstå från skäligt vederlag för penningens

minskade köpkraft, våga de emellertid förmena sig äga berättigade krav på att

icke genom en förtidig nedsättning av de år 1920 beviljade dyrtidstilläggen åter

bliva försatta i det hart när förtvivlade ekonomiska läge, i vilket de dessförinnan

befunno sig. Aven en mindre betydande ändring i grunderna för beräkningen av

dyrtidstilläggen, som medför en inkomstminskning utöver den. vilken följer av

levnadskostnadssänkningen enligt indexberäkningen, torde för mången, vilken icke

mäktat hämta sig efter de gångna årens skuldsättning, kunna bliva av ödesdigraste

innebörd.

Tjänstemännen vilja i nuvarande situation i det längsta fast förlita sig på

de starka uttalanden till deras förmån, som av statsmakterna gjordes vid 1920 års

riksdag, och på de utfästelser, som denna riksdags beslut rörande dyrtidstilläggen

måste anses innebära. Bland statspersonalen betraktas såsom en god tradition, att

riksdagen icke skall till personalens nackdel draga ett streck över vad en föregående

riksdag beslutat. Vad som beslöts i fjol borde icke vara förkastligt nu,

och staten lär icke sakna utvägar att bereda sina tjänare en utkomst, som för

ett år sedan ansågs skälig och till och med, enligt riksdagens egna uttalanden, i

knappaste laget tillmätt.

Genom den glidande skalan är sörjt för att tjänstemannalönerna fortfarande

rättas efter det allmänna prisläget. Varje nedsättning av det grundtal, efter vilket

dyrtidstillägget beräknas, medför en avsevärd minskning i statens utgifter för dyrtidstillägg.

Sålunda torde den sänkning av grundtalet, som ägde rum från den 1

januari 1921, kunna beräknas medföra en besparing enbart för kommunikationsverken

av omkring 10 miljoner kronor för år. Fortgår sänkningen av levnadskostnaderna

i det tempo, som nu kan skönjas, lära alltså hithörande statsutgifter utan

särskilda åtgärder komma att väsentligen nedgå utöver vad finansministern i årets

statsverksproposition beräknat.

Mot indexlönens tillämpning har emellertid invänts, att den, ehuru avlöningssättet

har något i sig av tilldragande rättvisa, bidrager att hålla levnadskostnaderna

uppe genom att avpassa köpkraften efter dessa kostnader. Gent emot denna

uppfattning må anföras, att varje lönereglering efter hittills följda principer betecknar

en anpassning efter levnadskostnadernas storlek. Visserligen är den fortlöpande

reglering, som automatiskt äger rum genom den glidande skalan, smidigare, men

så länge lönen ligger mer eller mindre väsentligt under index, synes förenämnda

resonemang sakna berättigande. Därjämte bör bemärkas, att jordbruket med binäringar,

fiske samt industri med bergsbruk 1910 sysselsatte 80.7 procent av befolkningen,

och att statspersonalen utgör en så ringa del av återstående 19.3 procent,

att dess avlönande efter index föga torde inverka på det allmänna prisläget. Så

länge detta läge förblir sådant, att statstjänstemannens fasta löner äro absolut otillräckliga

för nödtorftigt livsuppehälle, synas tjänstemännen med fog kunna göra

anspråk på att den relativa stabilitet i deras löneförhållanden, som genom 1920 års

riksdagsbeslut om dyrtidstillägg efter index sent omsider medförde, måtte få bibehållas.

De äro sannerligen i behov av den grad av trygghet för sin ekonomi, som

därigenom vunnits.

T anledning av statsrådets och chefen för finansdepartementet uttalade avsikt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj.ts proposition Nr 326.

att föreslå särskild beskärning av dyrtidstilläggen för tjänstemän, som icke hava

försörjningsplikt, tillåter sig riksförbundet i korthet anföra följande. Tjänstemännen

hava aldrig kunnat godkänna den uppfattningen, att dyrtidsförmanerna vore att anse

såsom en hjälp från statens sida, utan betraktas denna avlöningsform såsom ett

lönetillägg för bibehållande i möjligaste mån av realvärdet av de efter arbetet avpassade

lönerna. Följaktligen anses, att dyrtidstilläggen lika val som den fasta

avlöningen böra avpassas utan hänsyn till tjänstemännens civilstånd eller eljest

förekommande försörjningsplikt, såsom i allmänhet sker på andra arbetsområden an

den statliga förvaltningens. Mot ett motsatt förfarande kan särskilt invandas, att

det i främsta rummet kommer att gå ut över de svagast avlönade, nämligen kvinnorna,

vilka i väsentligt mindre omfattning än männen hava försörjningsplikt.

Häremot kan så mycket starkare invändning göras, som de kvinnliga befattningshavarnas

fasta avlöningar bestämts just efter behovsprincipen. En beskärning aven

av dyrtidstillägget för dem enligt denna princip måste darfor anses dubbelt orättmätig3^

Vidare må framhållas vad dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet

i ovan citerade uttalande även berört — att tjänsteman aven utan

försörjningsplikt på grund av studieskulder kunna vara i starkt behov av en mot

levnadskostnaderna svarande avlöning, samt därjämte, att samma behov maste tillgodoses

med hänsyn till blivande familjebildning och darmed uppstående försörjningsplikt.

Bosättningskostnaderna äro numera skyhöga i jämförelse med forhållan
dena

%rafiktlänstemännens riksförbund hemställer i underdånighet, att Eders Kungl.

Makt vid förestående slutlig prövning av frågan om statstjänstemannens dyrtidstillägg

täcktes skänka beaktande åt de synpunkter, som framhållits i förestående

framställning, och välvilligt sörja för att, i vad pa Eders Kungl. Maj:t ankommer

tjänstemännens rättfärdiga önskemål om att, ej minst i statens eget intresse, bliva

åtminstone bibehållna vid nu gällande dyrtidsförmåner varda tillgodosedda.»

Framställningar i samma syfte som de nu av mig återgivna hava

även gjorts, bland andra, av de kvinnliga kårsammanslutnmgarnas centralråd

samt av högre statstjänstemännens förening i Norrköping.

1 det yttrande rörande finansplanen, som min företrädare i ämbetet

hade till statsrådsprotokollet vid statsverkspropositionens framläggande

den 7 januari 1921, påpekade han vid behandlingen av utgiftssidan i

de avlämnade statförslagen, bland annat, att den post bland statsutgifterna,

som ur statsfinansiell synpunkt spelade den ojämförligt största

rollen, vore den, som avsåge avlöningar till befattningshavare i. statens

tjänst. Efter att därefter till en början hava berört vissa förhållanden,

som hade avseende å de till statstjänarna utgående fasta av löningsbeloppen,

anförde han beträffande dyrtidstilläggen följande.

»Medan de fasta avlöningsförmånerna till statens befattningshavare — antingen

fråga är om nyreglerade befattningar eller om ännu ej reglerade — utgå med bestämda

belopp, vilka sålunda i de olika statförslagen kunna någorlunda exakt

Allmänna

synpunkter.

Statsrådsprotokollet

den 7 januari

1921.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

beräknas, så äro som bekant dyrtidstilläggen numera ställda i relation till de rådande

levnadskostnaderna, i det att de uträknas med ledning av en med dessa varierande,

för varje kalenderkvartal fixerad s. k. levnadskostnadsindex. Då nämnda anordning

med en glidande skala för dyrtidstilläggens bestämmande alltjämt torde böra bibehållas,

har det, när det gällt att göra ett överslag rörande de belopp, som under

åren 1921 och 1922 kunna bliva erforderliga för dyrtidstilläggens finansiering,

varit nödigt att utgå från en viss beräknad indexställning under sagda år. Ifrågavarande

index var under 1920 fastställd för första kvartalet till 259, för andra

kvartalet till 265. för tredje kvartalet till 270 och för fjärde kvartalet till 281.

Ungefärliga medelindex för året utgjorde alltså 269. Med hänsyn härtill och till

levnadskostnadernas numera tydligt fallande tendens har jag ansett betänklighet

ej möta att vid statförslagens uppgörande preliminärt räkna med en genomsnittlig

index av 270 för år 1921 och av 260 för är 1922.

Emellertid har det av statsfinansiella skäl ansetts icke låta sig göra att för

dyrtidstilläggens finansiering disponera fullt ut de belopp, som enligt nu tillämpade

beräkningsgrunder skulle bliva erforderliga. För att något minska ifrågavarande

utgift för statsverket har jag därför förmenat, att bland andra åtgärder, som kunna

tänkas ifrågakomma, det i första hand bör tagas under övervägande att för en viss

grupp av statstjänstemän, nämligen sådana, som ej äro familjeförsörjare, i någon

mån jämka grunderna för dyrtidstilläggets beräknande. Denna jämkning torde i

sa fall höra vidtagas från och med den 1 juli 1921 och bör givetvis avse även

sådan till stadskällare icke hänförlig personal, som äger åtnjuta dyrtidstillägg av

statsmedel. Till frågan härom torde jag framdeles få återkomma. I detta sammanhang

inskränker jag mig till att — med framhållande av, att ett genomförande från

och med år 1922 av förberörda löneregleringar under alla omständigheter kommer

att minska behovet av medel till dyrtidstillägg — omnämna, att jag tänkt mig,

att till dyrtidstilläggens täckande böra dels å 1921 års tilläggsstat under de olika

huvudtitlarna upptagas belopp av sammanlagt omkring 213 miljoner kronor dels å

1922 års riksstat utom huvudtitlarna avsättas en totalsumma av 175 miljoner

kronor, varvid då hänsyn icke tagits till sådana dyrtidstillägg, som utgå direkt av

vissa verks och institutioners medel. Till jämförelse må påpekas, att motsvarande

av 1920 års riksdag beslutade avsättning å 1921 års riksstat utgjorde 200 miljoner

kronor. Vad affärsverken angår, ingå som bekant utgifterna för dyrtidstillägg i

respektive verks driftkostnader, och komma desamma alltså icke till synes i budgeten.

Såsom jag framdeles får tillfälle att utveckla, bör emellertid vid beräkningen

av affärsverkens driftöverskott för år 1922 hänsyn tagas till den av mig

nyss antydda minskningen i utgifterna för dyrtidstillägg.»

Av det anförda framgår dels att man vid uppgörandet av statsverkspropositionens

statförslag preliminärt räknat med en genomsnittlig

levnadskostnadsindex av 270 för år 1921 och av 260 för år 1922, dels

ock att till dyrtidstilläggens täckande beräknats — bortsett från dylika

tillägg vid affärsverken och vid sådana verk och institutioner, som bestrida

kostnaderna för dyrtidstillägg med egna medel — å 1921 års

tilläggsstat under de olika huvudtitlarna sammanlagt omkring 213 mil
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.

joner kronor och å 1922 års riksstat såsom avsättning utom huvudtitlarna

en totalsumma av 175 miljoner kronor.

Liksom min företrädare utgår jag från att den nuvarande anordningen

med en glidande skala för dyrtidstilläggens bestämmande alltjämt

bör bibehållas, och att dyrtidsbidragen följaktligen även i fortsättningen

skola uträknas med ledning av en med de rådande levnadskostnaderna

varierande, på av socialstyrelsen verkställda uppskattningar grundad levnadskostnadsindex,

som för varje kalenderkvartal fixeras.

Då det närmast med hänsyn till de statsfinansiella beräkningarna

rörande storleken av de medel, som för dyrtidstilläggens finansiering

erfordras, syntes mig påkallat, att på grundvalen av utvecklingen under

den senaste tiden och andra faktorer frågan om levnadskostnadsindex’

sannolikt blivande ställning toges under förnyat övervägande, avlät jagför

att erhålla material till denna frågas bedömande den 26 februari 1921

en skrivelse till ekonomiska rådet, däri jag anförde bland annat följande:

Åtskilliga omständigheter talade för att den indexstäilning,

från vilken man vid statsverkspropositionens framläggande utgått, och

vid vars fixerande de uppskattningar, som läge till grund för indexsättningen

vid årsskiftet, ännu ej varit tillgängliga, vore väl högt beräknad.

Levnadskostnadsindex, vilken för fjärde kvartalet 1920 utgjort

281, hade sålunda redan för första kvartalet av innevarande år fastställts

till 271, som allenast med en enhet överstege det tal, varmed man i

statsverkspropositionen räknat som genomsnitt för hela år 1921, och

under den tid, som förflutit, efter det de beräkningar, på vilka den

senaste indexsättningen grundade sig, verkställdes, hade det allmänna

prisfallet fortgått. Någon tendens till avmattning i den nedåtgående prisrörelsen

syntes ännu ej hava inträtt i vårt land. Efter att hava antytt

det samband, som förevarande spörsmål ägde med den valutapolitik,

som komme att hos oss föras, i anslutning vartill jag hänvisade till

ekonomiska rådets uttalande i valutafrågan den 20 december 1920, anförde

jag vidare, att säkra hållpunkter för bedömande av levnadskostnadsindex’

blivande ställning självfallet ej vore för handen, samt att de

uppskattningar, som kunde åstadkommas, givetvis icke kunde göra anspråk

på annat än en mycket approximativ riktighet. I det att jag tillika

betonade, att ett försök till fixering måste ske, därest över huvud några

kalkyler skulle kunna komma till stånd rörande storleken av de medel,

som borde beräknas för dyrtidstilläggens täckande, anmodade jag ekonomiska

rådet att inkomma med yttrande angående den genomsnittliga

levnadskostnadsindex, från vilken man enligt rådets mening borde utgå

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 276 käft. (Nr 326.) 5

Departement*- chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition AV 326-

vid dyrtidstilläggens beräknande under dels det förra halvåret 1921,

dels det senare halvåret 1921 och dels år 1922.

Ekonomiska

rådets yttrande

dtn 7

mars 1921.

I sitt den 7 mars 1921 avgivna yttrande i ämnet anför ekonomiska

rådet följande:

»Sedan socialstyrelsens levnadskostnadsindex för Sverige lagts till grund för

dyrtidstilläggen och dessa blivit riksstatens mest tyngande utgiftspost, har en uppskattning

i förhand av den sannolika utvecklingen av ifrågavarande index kommit

att fa en mycket stor betydelse för riksstatens uppgörande. Så snart kännedom

om denna index kan förutsättas, kan man å ena sidan beräkna dyrtidsanslagets

storlek vid givna grunder för dyrtidstilläggen, å andra sidan också justera dessa

grunder efter den höjd för dyrtidsanslaget, som man finner riksstaten kunna rå med.

Tyvärr är en uppskattning av levnadskostnadsindex för andra halvåret 1921

och för 1922, som skulle äga någon som helst objektiv betydelse, under nu rådande

förhållanden omöjlig. Visserligen kan man konstatera, att prisnivån i länder med

effektiv guldvaluta på sista tiden befunnit sig i ett starkt fallande och man kan

beteckna det som sannolikt, att detta prisfall kommer att få sitt uttryck i en sänkt

levnadskostnadsindex i dessa länder. Men det är omöjligt att säga huruvida ifrågavarande

prisfall kommer att fortgå eller måhända slå om i en ny prisstegring. De

politiska och ekonomiska förhållandena äro ännu så oklara, att man icke kan förutse

hur snart en någotsånär stadgad prisnivå i guldländerna skall komma till stånd än

mindre ha någon bestämd mening om var denna nivå skall komma att ligga. Det

är just med anledning härav, som rådet i sina yttranden i fråga om den svenska

valutans ordnande uttalat, att förutsättningarna för det svenska penningväsendets

återställande till guldmyntfot ännu icke kunna överblickas.

Om nu redan härutinnan osäkerheten är stor, så tillkommer ytterligare ett

osäkerhetsmoment, när det gäller att bedöma den svenska prisnivåns utveckling.

Detta moment är den svenska kronans värde i förhållande till guld. Visserligen

torde statsmakterna vara på det klara därmed, att vår valutapolitik, i enlighet med

vad rådet tidigare tillrått, bör bedrivas så, att den svenska kronans värde i förhållande

till guld icke nedgår utan fastmera höjes, i den mån sådant under ett bestämt men

varsamt handhavande av till buds stående medel visar sig möjligt. Men i vilken

mån detta syfte verkligen kommer att vinnas, beror i mycket väsentlig grad på

statens finanspolitik, och icke minst just på dess avlöningspolitik. Vill staten vara

rundhänt i tillmätandet av dyrtidstillägg och därvid icke taga vederbörlig hänsyn

till möjligheterna för en verklig täckning av kostnaderna, så kommer den svenska

kronans värde ofelbart att därav påverkas i en riktning rakt motsatt den, som angivits

såsom önskvärd för valutapolitiken. Med den betydelse, som statens lönestandard

har för avlöningarna såväl inom kommunerna som inom den enskilda affärsverksamheten,

måste också en bristande återhållsamhet i statens handhavande av lönefrågorna

befaras få ett i hög grad förstärkt inflytande till försämring av det svenska

penningvärdet.

Sådana betraktelser kunna icke undgås, då det gäller att bedöma utsikterna för

vår levnadskostnadsindex. En höjning av lönestandarden utöver den som är ekonomiskt

möjlig ger åt stora lager av befolkningen en artificiell köpkraft, vilken vid oförändrad

tillgång på varor och andra nyttigheter måste driva upp priserna på ett

sätt, som icke kan undgå att påverka lednadskostnadsindex. Avsikten är ju, att

index skall bestämma den allmänna lönenivån. Men i verkligheten kommer den

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

allmänna lönenivån att bestämma index, åtminstone i rätt väsentlig grad. Den

kommande utvecklingen av vår levnadskostnadsindex är med andra ord icke ett rent

objektivt förhållande, varom man på grund av föreliggande fakta kan bilda sig eu

mening; den är en fråga, på vilken staten själv har ett mycket starkt inflytande,

speciellt genom sin lönepolitik, men naturligtvis också allmännare genom det sätt,

varpå den vårdar sina finanser.

Med den starkt restriktiva diskontopolitik, som för närvarande bedrives, och

den allmänna depression, som är rådande, föranledes det enskilda näringslivet att

till det yttersta begränsa sina anspråk på medel. Det blir då praktiskt sett statens

och kommunernas utgifter, som ge utslaget i fråga om det svenska penningvärdets

framtid. Avgörande blir om dessa utgifter, de må nu vara verkliga utgifter eller

utgifter för kapitalökning, i sin helhet hållas inom ramen för de tillgångar, som

kunna ställas till förfogande utan ett artificiellt tillskapande av betalningsmedel.

Under sådana förhållanden är det givetvis omöjligt för rådet att angiva någon

sannolikhetssiffra för levnadskostnadsindex för nästkommande år. Anses det lämpligt,

att en bestämd indexsiffra lägges till grund för beräkning av dyrtidsanslaget. sä

tillhör det den praktiska finanspolitiken att träffa ett val ifråga om denna siffra.

Är staten beredd att företa tillräckligt kraftiga nedskärningar både av sina verkliga

utgifter och av sina utgifter för kapitalökning, alltså av sina anspråk såväl på skattemedel

som på lånemedel, och kunna kommunerna förmås till en liknande indragning,

så kan sannolikt en mycket betydlig nedsättning av den i pengar uttryckta köpkraften

och därmed också av priserna och av levnadskostnadsindex vinnas. Få

däremot motsatta tendenser göra sig gällande, så är fara värt. att ingen nedsättning

kan åstadkommas.

I fråga om grunderna för dyrtidstilläggen torde i detta sammanhang böra

framhållas, att full kompensation för levnadskostnadernas stegring icke är förenlig

med det tvång till yttersta sparsamhet, som nu otvivelaktigt föreligger för nationen

som helhet och för alla samhällslager. Det torde vara nödvändigt, att dyrtidstillläggen

beräknas efter en levnadskostnadsindex, som är lägre än den av statistiken

angivna och som vi här kunna beteckna som en »kompensationsindex». Om dyrtidstilläggen

på detta sätt hållas tillräckligt under den fulla kompensationen, så framtvingas

därigenom, såsom ovan är angivet, en viss sänkning av den verkliga

levnadskostnadsindex. Nedsättningen i dyrtidstilläggen medför därför endast en

mindre sänkning av reallönen, möjligen ingen alls. Emellertid synes det vid eu

sådan inknappning av dyrtidstilläggen angeläget, att vederbörlig hänsyn tages till

de totala löneförmånerna och därmed till de senast genomförda löneförbättringarna

ävensom till de yngre åldersgruppernas relativt mindre behov. Genom att förfara

på detta sätt torde det vara möjligt att med undvikande av all hårdhet åstadkomma

den nödvändiga begränsningen av statens utgifter för dyrtidstillägg.

Väljer man i enlighet härmed en kompensationsindex väsentligt under nuvarande

levnadskostnadsindex av 271, så kommer, särskilt om ett dylikt förfarande blir

normgivande även för avlöningsförhållandena på andra områden, och om en motsvarande

återhållsamhet tillämpas i fråga om offentliga utgifter överhuvud, den

minskade köpkraften att åstadkomma en sänkning av de verkliga levnadskostnaderna

till ett indextal, som ligger någonstädes emellan den verkliga index och den

antagna kompensationsindex. I verkligheten skulle då den antagna grunden för

dyrtidstilläggen komma att innebära, att löntagarna själva finge bära trycket av

de dåliga tiderna genom en reduktion av sin realinkomst med en avsevärt mindre

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

del än som anges av den procentsats, varmed kompensationsindex understiger verklig

index. Naturligtvis kommer emellertid en sådan verkan på levnadskostnaderna

endast småningom att göra sig gällande. Det torde därför vara riktigt att pröva

sig fram och endast steg för steg sänka kompensationsindex, men i varje fall hålla

den avsevärt under senast tillgängliga index för de faktiska levnadskostnaderna.

Skulle levnadskostnadsindex komma att kvarstå vid 271, kunde man exempelvis

bestämma sig för att sätta kompensationsindex för tredje kvartalet innevarande år

till 250 och därefter sänka denna index med tio enheter för vart kvartal. Kompensationsindex

för fjärde kvartalet skulle då bli 240 och för 1922 skulle ett medeltal

av 215 uppnås. Om emellertid, såsom man torde hava rätt att förvänta, den

verkliga levnadskostnadsindex redan för tredje kvartalet 1921 komme att nedgå

betydligt under 271, så borde kompensationsindex givetvis sänkas i ett avsevärt

hastigare tempo.

I fråga om den verkliga levnadskostnadsindex för första halvåret 1921 torde

socialstyrelsen inom den närmaste framtiden kunna lämna approximativ uppgift.

I fråga om den levnadskostnadsindex, som kommer att bestå för andra halvåret

1921 och för 1922, kan överhuvud ingen sannolikhetsberäkning göras, utan

får rådet med hänsyn till denna del av frågan hänvisa till vad rådet därom här

ovan anfört.

Vid den slutliga handläggningen av detta ärende närvoro herrar Kinander,

Moll, Cassel, Kvarnzelius, Itydbeck och Thorsson.

Herr Wallenberg, som deltagit i överläggningen men på grund av sjukdom

icke närvarit vid justeringen av rådets uttalande i ämnet, har sedermera, efter tagen

kännedom om den slutliga avfattningen av nämnda uttalande, tillkännagivit sin anslutning

till detsamma, varvid han dock framhållit, att rådet enligt hans åsikt bort

starkare betona nödvändigheten av att det s. k. grundtal, med ledning varav dyrtidstilläggen

beräknas, vid varje tillfälle komme att avsevärt understiga den dä

senast fastställda levnadskostnadsindex, samt att i allmänhet kostnaderna för dyrtidstilläggen

måste mycket starkt begränsas för att bringas i lämpligt förhållande

till den för den närmaste framtiden tvivelsutan starkt minskade avkastningen av

statens inkomstkällor.»

Departements
chefen.

Under hänvisning till nyssberörda framställningar från olika sammanslutningar

av statstjänstemän och till de synpunkter, som av ekonomiska

rådet framförts, skall jag tillåta mig att till behandling upptaga

frågan om grunderna för dy rtid stilläggens beräknande.

Till en början vill jag då fasta uppmärksamheten å ekonomiska

rådets uttalande, att full kompensation för levnadskostnadernas

stegring icke är förenlig med det tvång till yttersta sparsamhet,

som nu otvivelaktigt föreligger för nationen som helhet och för alla

samhällslager. Med hänsyn härtill ifrågasätter rådet, att dyrtidstilläggen

böra beräknas efter en levnadskostnadsindex, som är lägre än den av

statistiken angivna och som av rådet betecknas som en »kompensationsindex».

Om dyrtidstilläggen på detta sätt hållas tillräckligt under den

fulla kompensationen, så framtvingas därigenom — säger rådet — en

viss sänkning av den verkliga levnadskostnadsindex.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

I anledning av detta yttrande vill jag ej underlåta framhålla, att

redan de nuvarande dyrtidstilläggen bestämmas efter grunder, som i viss

mån motsvara den av rådet förordade kompensationsindex. Dels fastställes

det s. k. grundtalet till ett tal, som är fem eller sex enheter

mindre än prisstegringsindex, dels utgår enligt detta grundtal full kompensation

allenast å viss del av avlöningen, vilken del för befattningshavare

utan barn är fastställd till 85 kronor i månaden, medan för

överskjutande belopp kompensationen utgör intill eu viss gräns endast

55 procent av prisstegringen och därefter alldeles bortfaller.

Emellertid nödvändiggör den bekymmersamma statsfinansielia

situation, som till följd av den rådande allmänna depressionen inträtt,

att statsutgifterna i möjligaste mån nedbringas. När så är fallet, kan

det knappast anses obilligt, att statens befattningshavare i något ökad

grad få vidkännas trycket av de dåliga tiderna, så mycket hellre som

statstjänarne i många fall torde befinna sig i ett gynnsammare läge än

motsvarande löntagare i enskild tjänst, särskilt pa grund av den fastare

och mer varaktiga anställning, som statstjänsten i allmänhet innebär.

Någon reduktion av det för dyrtidsbidragens storlek bestämmande

grundtalet synes med hänsyn härtill kunna ifrågasättas. Förbises må

därvid icke, att en dylik reduktion kommer att påverka levnadskostnadsindex

i nedåtgående riktning, varigenom sänkningen i reallönen

blir mindre än nedsättningen av grimdtalet giver vid handen. Jag vill

i detta sammanhang ock erinra om, att Kungl. Maj:t i den proposition

(nr 95) angående dyrtidstillägg till befattningshavare i statens tjänst,

som förelädes 1920 års riksdag, föreslog, att för grundtalets bestämmande

prisstegringsindex skulle minskas, på sätt enligt 1919 års kungörelse

var fallet, med en niondel därav, men att riksdagen jämkade

beräkningsgrunden till vad som nu gäller.

En ytterligare anledning till en jämkning nedåt vid grundtalets

bestämmande ligger däri, att, då, såsom nu sker, grundtalet fastställes

med intervaller av tre månader — vilket förfaringssätt jag anser

av praktiska skäl böra bibehållas — det i tider av hastigt sjunkande

priser sådana som de för närvarande rådande kan inträffa, att grundtalet,

i händelse detsamma ej sättes mer avsevärt under prisstegringsindex,

så småningom under tremånadersperioden når upp i nivå med

och till och med kommer att överskrida nämnda index, varigenom en

icke avsedd höjning av kompensationen blir följden.

Avgörande för mig i denna fråga hava dock varit de nyss antydda

statsfinansielia synpunkterna samt nödvändigheten att något nedbringa

statens utgifter för dyrtidstillägg. Med hänsyn härtill och till de skål,

som jag förut anfört, anser jag mig höra förorda en kraftigare beskär
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

ning av gnmdtalet än som föranledes av nuvarande avdrag av fem eller

sex enheter från prisstegringsindex, och får — då en procentuell reduktion

synes mig vara att anbefalla — för min del föreslå, att grundtalet

bestämmes till det tal, som enligt index motsvarar levnadskostnadsökningen,

minskat med Vio, varvid, i händelse brutet tal uppstår, detta

jämnas till närmast lägre hela tal.

Emellertid finner jag — även om, såsom jag senare skall närmare

utveckla, en väsentligen lägre indexställning än den, från vilken

man vid statsverkspropositionens framläggande utgick, bör kunna läggas

till grund för de ekonomiska kalkylerna — den statsfinansiella situationen,

sådan densamma numera kan överblickas, så brydsam, att jag

anser ofrånkomligt, att ytterligare nedsättningar med avseende å dyrtidstilläggen

vidtagas.

Om detta sålunda icke kan undvikas, anser jag det å andra

sidan ytterst angeläget, att reduktionerna anbringas å sådana punkter,

där de utan alltför störa uppoffringar kunna bäras. I detta sammanhang

tillåter jag mig erinra om, att min företrädare i sitt av mig nyss

återgivna yttrande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1921 bland

åtgärder, som för minskande av ifrågavarande utgiftspost för statsverket

kunde tänkas ifrågakomma, i första hand pekade på möjligheten

att gorå vissa jämkningar i beräkningsgrunderna för sådana till dyrtidstillägg

av statsmedel berättigade personer, som icke vore familjeförsörjare.

Åt den tanke, varåt min företrädare på detta sätt gav uttryck,

ber jag att få giva min anslutning.

Begreppet familjeförsörjare återfinnes i viss mån redan i nu

gällande författningsbestämmelser i ämnet. Enligt dessa bestämmelser

utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85 kronor i månaden,

dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet. Om

och i den mån månadsavlöningen — intill ett maximibelopp av 1,250

kronor överstiger 85 kronor, utgår däremot dyrtidstillägget allenast

för den del därav, som utgör 85 kronor, på sätt nyss sades, men

för den del, som överstiger 85 kronor, efter ett procenttal lika med

femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande befattningshavare,

vilken på grund av försörjningsplikt underhåller barn,

som icke uppnått 16 års ålder, den del av månadsavlöningen, för vilken

dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande grundtalet, ökas

med 15 kronor för varje dylikt barn. Såsom härav framgår räknas för

närvarande som familjeförsörjare endast sådan befattningshavare, som på

grund av försörjningsplikt underhåller barn under 16 år.

När det nu gäller att genomföra någon reduktion i dyrtidstillägget

för icke-familjeförsörjare, kan jag ej frigöra mig från den uppfattningen,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

att en utvidgning av familjeförsörjarebegreppet är på sin plats, så att i

varje fall envar befattningshavare, som har hustru — även om han ej

därjämte har barn — bringas in därunder. Det synes mig, att från nu

förevarande synpunkt den omständigheten, att vederbörande bildat eget

hushåll, spelar en väsentlig roll, och man kunde därför enligt min mening

hava fog för att gå ett steg längre och låta det förhållandet vara

avgörande, att vederbörande har hustru eller husföreståndarinna. Ifrågasättas

kan även att till familjeförsörjare hänföra jämväl den, som på

grund av försörjningsplikt underhåller annan person, i första hand fader

eller moder. Enär det emellertid är av vikt såväl av finansiella skäl

som med hänsyn till svårigheterna vid tillämpningen att giva en ganska

snäv och fullt bestämd avgränsning åt familjeförsörjarebegreppet, har

jag stannat vid att föreslå, att endast den, som har hustru eller på grund

av försörjningsplikt underhåller barn under 16 år, skall räknas till familjeförsörjare.

Till familjeförsörjare — begreppet sålunda fattat, som ag nu

utvecklat — synes dyrtidstillägget, på grundval av ett efter nyss angivna

beräkning bestämt grundtal, höra utgå enligt i huvudsak samma principer

som för närvarande är fallet. Till befattningshavare med en

familjemedlem torde alltså å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85

kronor i månaden, dyrtidstillägget böra utgå efter ett procenttal, som

motsvarar grundtalet. Överstiger avlöningen 85 kronor men icke 1,250

kronor i månaden, bör dyrtidstillägget utgå för den del därav, som utgör

85 kronor, på sätt nyss sades, samt för den del, som överstiger 85

kronor, efter ett procenttal lika med femtiofem hundradelar av grundtalet.

Har han mer än en familjemedlem, bör den del av månadsavlöningen,

för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande

grundtal, ökas med 15 kronor för varje familjemedlem utöver en.

Vid avvägandet av den reduktion, som dyrtidstilläggen för ickefamiljeförsörjare

böra undergå, synes mig berättigat, att hänsyn i viss mån

tages till belättningshavarens levnadsålder. Det förefaller mig nämligen,

att, om man överhuvud anser sig böra vid dyrtidstilläggens reduktion tilllämpa

behovsprincipen, så att familjeförsörjare ställes bättre än ickefamiljeförsörjare,

denna princip även bör äga anspråk på beaktande vid

dyrtidstilläggens avvägande mellan befattningshavare inom sistnämnda

kategori, på sådant sätt att yngre åldersgrupper sättas något tillbaka.

På grund av nu nämnda synpunkter, och då å andra sidan av

praktiska tillämplighetsskäl en för långt driven differentiering måste

anses utesluten, har jag funnit mig böra förorda, att icke-familjeförsörjarna

uppdelas i två åldersgrupper, allteftersom de uppnått 25 års ålder eller

ej. Till befattningshavare av första gruppen synes dyrtidstillägget böra

s. 40 Kontrollera mot PDF

Dyrtidstillägg

åt befattningshavare

vid nyreglerade

verk.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

bestämmas till nio tiondelar av det belopp som för motsvarande avlöning

tillkommer tjänsteman med en familjemedlem, för befattningshavare av den

yngre åldersgruppen däremot allenast till fyra femtedelar av samma belopp.

De jämkade grunder för dyrtidstilläggets beräknande, som jag i det

föregående föreslagit, torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1921.

Den av mig tidigare återgivna kungörelsen av den SO juni 1920

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst reglerar dyrtidstilläggens storlek för statstjänare i allmänhet.

Emellertid gälla ju särskilda författningar rörande dyrtidstilläggen för

vissa grupper av statstjänare, nämligen för sådana, som tillhöra förvaltningsgrenar,

för vilka de senaste åren nya definitiva löneregleringar

blivit genomförda. Sålunda hava, såsom jag förut påpekat, utfärdats

dels sagda den 30 juni 1920 kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk (nr 381) dels ock den 25 september

1920 kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare

vid domänverket (nr 637).

Vid fastställandet av löneregleringarna för sistnämnda förvaltningsgrenar

har till utgångspunkt tagits det prisläge, som, att döma av

stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets

utbrott, skulle under normala förhållanden hava varit rådande i början

av 1920-talet. Då det dyrtidstillägg, som utgår till befattningshavare

i allmänhet i statens tjänst, avser att utgöra kompensation ej blott för

den extraordinära ökningen i levnadskostnaderna under kristiden utan

tillika för den normala prisstegringen efter tiden för krigsutbrottet,

d. v. s. efter år 1914, har genom nyssberörda författningar vidtagits en

reduktion av dyrtidstillägget för de nämnda fem verkens personal, i

syfte att summan av lön enligt de nya avlöningsbestämmelserna och

dyrtidstillägg icke skulle komma att i stort sett överstiga summan av

avlöning enligt dessförinnan gällande bestämmelser och dyrtidstillägg

därå enligt de för statsförvaltningen i allmänhet gällande grunder. För

sådant ändamål föreskriva meranämnda författningar, att för beräknande

av dyrtidstilläggets storlek för affärsverkens personal skola gälla de

allmänna bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst, men med iakttagande dels att dyrtidstillägg utgår endast

å 85 procent av de sammanlagda avlöningsförmåner, på vilka sådant

tillägg må beräknas, dock högst å ett belopp av 1,250 kronor för månad,

dels ock att det grundtal, som gäller för statstjänarna i allmänhet, skall

i varje särskilt fall minskas med 16. Beträffande den närmare motiveringen

för dessa modifikationer tillåter jag mig hänvisa till det utdrag av

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

statsrådsprotokollet över civilärenden sid. 8—12, som finnes fogat vid

propositionen nr 321 till 1920 års riksdag.

Det är uppenbart, att särskilda grunder för dyrtidstilläggens beräknande

alltjämt måste för affärsverkens personal bibehållas. Emellertid

har numera genom beslut av Kungl. Maj:t och innevarande års riksdag

lönereglering genomförts jämväl för statsdepartement och centrala

ämbetsverk. Förslag om iiknande löneregleringar hava därjämte förelagts

eller äro avsedda att föreläggas det nu församlade riksmötet beträffande

såväl utrikesrepresentationen som ock de militära staterna,

fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalterna samt tullverket. Enär samtliga

nämnda löneregleringar äro fotade å det för affärsverken gällande

lönesystemet, böra givetvis de modifierade grunderna för dyrtidstilläggens

beräknande vinna tillämpning också för befattningshavare vid ifrågavarande

förvaltningsgrenar, i mån som löneregleringarna genomföras.

Då det synts mig innebära vissa praktiska fördelar, att de allmänna

bestämmelserna rörande grunder för dyrtidstiHägg åt befattningshavare

i statens tjänst samlas på ett ställe, har jag, i samråd med cheferna

för vederbörande departement, så långt möjligt varit låtit sammanföra

hithörande bestämmelser i en gemensam författningstext. Den

kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst, vartill jag låtit upprätta förslag, skulle sålunda komma

att avse ej blott befattningshavare vid oreglerade verk utan äveu befattningshavare

vid affärsverken ävensom vid statsdepartementen och de

centrala ämbetsverken samt andra förvaltningsgrenar, såsom tullverket

och fångvårdsstaten, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. verk kan bliva tillämpligt, samt slutligen

jämväl de befattningshavare, som komma att omfattas av det avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen, varom chefen

för försvarsdepartementet, enligt vad han tillkännagivit, senare ämnar

framlägga förslag. Endast därest för enstaka statstjänare eller grupper

av statstjänare några väsentliga avvikelser från de allmänna stadgandena

erfordras, komma följaktligen specialförfattningar hädanefter att bliva

behövliga.

För att erhålla en översikt över avlöningsförhållandena för skilda

kategorier av statstjänstemän har jag med utgångspunkt från en beräknad

indexställning av 240 låtit inom finansdepartementet utarbeta efterföljande

tabell, utvisande de totala avlöningsförmånerna för olika befattningshavare

vid såväl oreglerade som nyreglerade verk.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 276 höft. (Nr 326.) 6

Den föreslagna

kungörelsens

tilllämplighetsområde.

Jämföre''ser

mellan förhållandena

vid oreglerade

och vid

nyreglerade

verk.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

Avlöningar och dyrtidstillägg å dyraste ort per år vid levnadskostnadsindex av 240 enligt

nn gällande och föreslagna grnnder.

Före lönereglering

Efter lönereglering

Enligt nu

gällande

Enligt föreslagna grundei

för

Enligt nu

gällande

Enligt föreslagna grundei

för

Tjänstegrad

grunder

för befatta

nings- j havare

utan barn

befatt- ningsha- vare mec

en familje- medlem

1 icke-familje- forsörjare

grunder

för befatt- nings- havare

utan barn

befatt- ningsha- vare mec

en familje

medlem

icke-familje-

försörjare

Löne- grad 1

över

1 25 år

under

25 år

över

25 år

under

25 år

Manliga tjänstemän.

Justitieråd:

Avlöning..................

14,500

14,500

14,500

—

18,000

18,000

18,000

A 4

Dyrtidstillägg...........

11,207

10,586

9,528

—

10,151

9,510

8,559

—

Summa

25,707

25,086

24,028

—

28,151 27,510

26,559

—

Generaldirektör:

Avlöning..................

12,500

12,500

12,500

—

17,040

17,040

17,040

_

A 3

Dyrtidstillägg............

9,747

9,206

8,286

—

9,821

9,200

8,280

Summa

22 247

21,706

20,786

—

26,861

26,240

25,320

Byråchef:

Slutavlöning ............

9,700

9,700

9,700

— i

11,940

11,940

11,940 j —

B 20

Dyrtidstillägg............

7,703

7,274

6,547

—

7,046

6,599

5,939 —

Summa

17,403

16,974

16,247

-

18,986

18,539

17,879

—

Begynnelseavlöning

9,100

9,100

9,100

_

10,500

10,500

10,500

Dyrtidstillägg..........

7,265

6,860

6,174

—

6,263

5,865

5,279

—

Summa

16,365

15,960

15,274

—

16,763

16,365

15,779

—

Sekreterare m. fl.:

Slutavlöning ............

'' 7,300

7,800

7,800

9,060

9,060

9,060

B 15

Dyrtidstillägg............

6,316

5,963

5,367

—

5,479

5,131

4,618

—

Summa

14,116

13,763

13,167

—

14,539

14,191

13,678

—

Begynnelseavlöning ...

6,800

6.80Q

6,800

6,800

7,668

7,668

7,668

7,668

Dyrtidstillägg............

5,586

5,273

4,746

4,219

4,723

4,421

3,979

3,537

Summa

12,386

12,073

11,546

11,019

12,391

12,089

11,647

11,205

Notarie m. fl.:

Slutavlöning ............

6,400

6,400

6,400

—

7.668

7,668

7,668

_

B 13

Dyrtidstillägg............

5,294

4,997

4,498

-

4,723

4,421

3,979

—

Summa

11,694

11,397

10,898

—

12,391

12,089

11,647

—

Begynnelseavlöning ...

4,900

4,900

4,900

4,900

6,420

6,420

6,420

6,420

Dyrtidstillägg .......

4,199

3,962

3,566

3,170

4,043

3,784

3,406

3,027

Summa

9,099

8,862

8 466

8,070

10,463

10,204

9,826

9,447

1

1 Beteckningssättet

havare vid statsdepartement

i denna kolumn hänför fig till avlöningsreglementet för befattningsoch

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.

43

Före lönereglering

Efter lönereglering

|

inligt nu

gällande

inligt föreslagna grunder

för

Enligt nu

gällande

inligt föreslagna grunder

för

Tjänstegrad

gmnder

Ör befatt- nings- [

ha vare

utan barn

befatt-

ningsha-

icke-familje-

försörjare

grunder

ör befatt- nings- havare

utan barn

befatt- ningsha- vare med!

en familj»*-!

medlem

icke-familje-

försörjave

I

Lone- |

grad1

vare med)

en familje- medlem

över

25 år

under

25 år

i

over

25 år

under

25 år

Förstepostexpeditörm fl.:

Slutavlöning ............

5,150

5,150

5,150

6,420

6,420

6,420

B 10 i

Dyrtidstillägg............

4,382

4,135

3,721

—

4,043

3,784

3,406

Summa

9,532

9,285

8,871

—

10,463

10,204

9,826

-

Begynnelseavlöning ..

4,150

4,150

4,150

4,150

4,932

4,932

4,932

4,932

Dyrtidstillägg............

3,652

3,445

3,100

2,756

3,234

3,025

2,723

2,420

Summa

7,802

7,595

7,250

6,906

8,166

7,957

7,655

7,352

Postexpeditör m. fl.:

B 8

Slulavlöning

4,750

4,750

4,750

—

5,676

5,676

5,676

—

Dyrtidstillägg............

4,090

3,859

3,473

3,639

3,405

3,064

-

Summa

8,840

8,609

8,223

—

9,315

9,081

8,740

—

Begynnelseavlöning ...

2,875

2,875

2,875

2,875

4,350

4,350

4,350

4,350

Dyrtidstillägg...........

2,721

2,565

2,309

2,052

2,917

2,729

2,456

2,183

Summa

5,596

5,440

5,184

4,927

7,267

7,079

6,806

6,533

1

Lokomotivförare m. fl.:

Slutavlöning ............

3,585

3,585

3,585

—

4,596

4,596

2,854

4,596

—

B 6

Dyrtidstillägg............

3,239

3,055

2,750

—

3,051

2,569

—

Summa

6,824

6,640

6,335

—

7,647

7,450

7,165

Begynnelseavlöning ...

2,545

2,545

2,545

2,545

3,672

3,672

3,672

3,672

Dyrtidstillägg...........

2,480

2,337

2,104

1,870

2,548

2,383

2,144

1,906

Summa

5,025

4,882

4,649

4,415

6,220

6,055

5,816

5,578

Konduktör m. fl.:

Slutavlöning ..........

2,965

2,965

2,965

—

3,672

3,672

3,672

B 4

Dyrtidstillägg .......

2,787

2,627

'' 2,365

—

2,548

2,383

2,144

Summa

5,752

5,592

5,330

—

6,220

6,055

5,816

‘

Begynnelseavlöning ...

2,125

2,125

2,125

2,125

2,988

2,988

2,988

2,988

Dyrtidstillägg............

2,173

2,048

1,843

1,638

2,176

2,034

1,830

1,627

I

Summa

4,298

4,173

3,968

3,763

5,164

5,022

4,818

4,615

Expeditionsvakt m. fl.:

Slutavlöning .......

1,900

1,900

1,900

1,900

3,144

3,144

3,144

B 1

Dyrtidstillägg............

2,009

1,892

1,703

1,514

2,261

2,113

1,902

—

(

Summa

3,909

3,792

3,603

3,414

5,40c

5,257

5,046

—

j

Begynnelseavlöning .

1,600

1,600

1,600

—

2,52C

2,520

2,52(

| 2,520

Dyrtidstillägg............

1,790

1,685

1,517

—

1,921

1,795

1,616

1,436

Summa

3,390

3,285

3,117

4,441

>| 4,315

4,136

| 3,956

Se noten å föregående sida.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

*

Före lönereglering

Efter lönereglering

Enligt nu

gällande

Enligt föreslagna grunda

för

Enligt nu

gällande

Enligt föreslagna grunder

för

Tjänstegrad

grunder

för befatt- nings- havare

utan barn

befatt- ningsha- vare med

en familje- medlem

icke-familje-

försörjare

grunder

för befatt- nings^

havare

utan barn

befatt- ningsha- vare med

en familje- medlem

icke-familje-

försörjare

Löne-

grad1

över

25 år

under

25 år

över

25 år

under

25 år

Kvinnliga tjänstemän.

Biträde av 3:e graden:

Slutavlöning ............

3,000

3,000

3,000

—

3,828

3,828

3,828

_

C 5

Dyrtidstillflgg............

2,812

2,651

2,386

—

2,633

2,462

2,216

—

Summa

5,812

5,651

5,386

—

6,461

6,290

6,044

—

Begynnelseavlöning ...

2,400

2,400

2,400

2,400

3,204

3,204

3,204

3,204

Dyrtidstillägg............

2,374

2,237

2,014

1,790

2,294

2,144

1,930

1,715

Summa

4,774

4,637

4,414

4,190

5,498

5,348

5,134

4,919

Biträde av 2:a graden:

Slutavlöning ..........

2,600

2,600

2,600

—

3,018

3,018

3,018

_

C 3

Dyrtidstillägg............

2,520

2,375

2,137

—

2,193

2,049

1,844

—

Summa

5,120

4,975

4,737

—

5,211

5,067

4,862

—

Begynnelseavlöning ...

2,000

2,000

2,000

2,000

2,574

2,574

2,574

2,574

Dyrtidstillägg............

2,082

1,961

1,765

1,569

1,951

1,823

1,641

1,458

Summa

4,082

3,961

3,765

3,569

4,525

4,397

4,215

4,032

Biträde av l:a graden:

Slutavlöning ............

2,200

2,200

2,200

—

2,574

2,574

2,574

_

C 2

Dyrtidstillägg............

2,228

2,099

1,889

—

1,951

1,823

1,641

—

Summa

4,428

4,299

4,089

—

4,525

4,397

4,215

-

Begynnelseavlöning ...

Dyrtidstillägg............

1,600

1,790

1,600

1,685

1,600

1,517

1,600

1,348

2,160

1,726

2,160

1,612

2,160

1,450

2,160

1,289

Summa

3,390

3,285

3,117

2,948

3,886

3,772

3,610

3,449

Tabellerna medgiva visserligen icke någon säker jämförelse, helst

som de verkställda löneregleringarna i åtskilliga fäll avsett ej blott att lämna

kompensation för den normala levnadskostnad sstegringen utan tillika att

innebära en reell löneförbättring. De meddelade siffrorna synas dock giva

vid handen, att tjänstemännen i de nyreglerade verken i allmänhet

komma att — trots reduktionen i dyrtidstillägg — intaga en något

gynnsammare ställning än motsvarande befattningshavare vid oreglerade

förvaltningsgrenar. Då emellertid en procentuellt konstant differens icke

kan påvisas och förty en ytterligare allmän reduktion i grunderna för

dyrtidstilläggen för statstjänare av den förstnämnda kategorien svårligen

1 Se noten å sid. 42.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

kan ifrågasättas, har jag ej funnit anledning att föreslå ett frångående

av de för närvarande för affärsverkens tjänstemän tillämpade särskilda

bestämmelserna för beräknandet av dyrtidstilläggen. Jag har ansett

så mycket mindre skäl härtill föreligga, som ju de pågående löneregleringarna

äro avsedda att snarast fullföljas till att omfatta även återstående

delar av statsförvaltningen, vadan de för de oreglerade verken

meddelade stadgandena rörande gränderna för beräkningen alltmera förlora

i räckvidd.

Sedan jag nu berört frågan om ändrade grunder för beräknandet

av dyrtidstilläggen, övergår jag till att behandla vissa spörsmål angående

detaljbestämmelserna i förslaget till kungörelse med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Inarbetandet i den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen av de särbestämmelser,

som nu hava sin plats i de för kommunikation sverken och

för domänverket gällande kungörelserna i ämnet, har i åtskilliga punkter

medfört en ändrad uppställning och gruppering av författningens föreskrifter.

De ändringar, som härav påkallats, torde dock näppeligen tarva

någon närmare motivering. Jag åtnöjer mig med att påpeka, att § 1 i

den nya lydelsen för såväl oreglerade som nyreglerade verk uppräknar

de förmåner av olika slag, å vilka dyrtidstillägg uppbäras, att § 2 meddelar

de allmänna reglerna för grundtalets bestämmande, samt att § 3

för de oreglerade verkens vidkommande och § 4 för de nvreglerades del

innehålla föreskrifter rörande sättet för dyrtidstilläggets beräknande.

Bland förändrade eller nya detaljbestämmelser tillåter jag mig att

— utöver vad jag förut anfört — påvisa följande.

Då det synts skäligt, att dyrtidstillägg får beräknas å det lönetillägg,

som utgår för tjänstehästar vid armén, har bestämmelse i sådant

syfte införts i § 1 mom. 1.

I § 1 mom. 3 av förslaget stadgas, att dyrtidstillägg icke skall

utgå å det särskilda belopp, som enligt medgivande av 1921 års riksdag

vid ingången av januari månad 1922 utbetalas till stutsrådsledamöter

samt till tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

eller avlöningsreglementet för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen äger tillämpning.

Uti § 3 st. 3 av nuvarande allmänna kungörelse föreskrives, att

förhöjning i dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt icke må be
-

Speciella

frågor.

Fiss» detaljbestämmelser.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

räknas för barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär

är berättigat till dyrtidstillägg av statsmedel. Sedan enligt förslaget

familjeförsörjarbegreppet utvidgats att omfatta även hustru, har motsvarande

stadgande i kungörelseförslaget § 3 st. 3 jämkats därhän, att

hänsyn uti ifrågavarande hänseende ej tages till hustru eller barn, som

i egenskap av befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av

lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens eller såsom pensionär

äger åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel. I anslutning härtill föreskriver

förslaget vidare, att barn, vars föräldrar båda äro såsom befattningshavare

i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning som nyss sagts

berättigade till dyrtidstillägg av statsmedel, räknas endast till den av föräldrarna,

som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om avlöningarna

äro lika, till fadern.

Till samma författningsrum har fogats eu bestämmelse av innebörd,

att gift kvinnlig befattningshavare, vilkens man icke såsom befattningshavare

i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning vid annan

läroanstalt än statens är berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel, äger

tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast om mannen är på grund av

bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens

underhåll.

Vidare har för att förenkla uträkningen av dyrtidstilläggsbeloppen

ett nytt stjmke tillagts till § 3, innehållande att dyrtidstillägg ej utgår

å i avlöningen ingående öretal, som överstiger fullt krontal.

Enligt § 7 av nu gällande allmänna kungörelse skall till innehavare

av sådan befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen icke

till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl. Maj:t och

ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, den myndighet, som

äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, därest och i den mån

myndigheten med hänsyn till efter ingången av augusti månad 1914 till

följd av ökningen i levnadskostnader beviljad avlöningsförhöjning anser

sådant av omständigheterna påkallat, därvid de i kungörelsens §§ 1—5

meddelade bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning. Detta stadgande

synes understundom hava tillämpats på ett sätt, som kan lämna

ruin för erinran. Sålunda lärer hava förekommit, att, sedan det år 1914

utgående arvodet på grund av levnadskostnadsstegringen blivit förhöjt,

arvodeshavaren icke förty fått tillgodoräkna sig fullt dyrtidstillägg ej

blott å det tidigare gällande arvodet utan även å den del därav, som

tillkommit efter år 1914. På grund härav har ifrågavarande stadgande

i kungörelseförslaget — där det återfinnes under § 9 — erhållit en

förtydligande avfattning, i syfte att för framtiden förekomma, att i

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majds proposition Nr 326.

dylikt fall dyrtidstillägg medgives utöver vad som föranledes av den

sedan augusti 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader.

Dyrtidstillägg utgår för närvarande till samtliga häradshövdingar Vl***^**™r

å en antagen årlig inkomst av 11,500 kronor. 1 fråga om vikarier lör öhövding.

häradshövdingar gäller beträffande dyrtidstillägget en avvikelse från de

vanliga reglerna så till vida, att dyrtidstillägg av statsmedel utgar å

det vikariatsarvode om 3,000 kronor årligen, som häradshövding vid

ledighet i allmänhet har att avstå till sin vikarie. Då vikarien är vice

häradshövding, i vilken egenskap han äger att av statsmedel uppbära

ett årligt arvode av 4,500 kronor eller i vissa fall 5,000 kronor, åtnjuter

han sålunda under förutsättning av kontinuerliga förordnanden en sammanlagd

årlig avlöning av 7,5''>0 kronor respektive 8,000 kronor jämte dyrtidstillägg

å hela nämnda belopp. I vissa fall utgår emellertid arvode

till vikarie för häradshövding enligt andra grunder än nu angivits.

Sålunda är enligt 34 § av nu gällande domsagostadga vikarie, som förvaltar

ledig domsaga eller förestår domsaga under ledighet för häradshövding,

vilken på grund av gällande bestämmelser ej är berättigad att

under ledigheten uppbära någon del av de till tjänsten hörande avlöningsförmånerna,

i allmänhet i ekonomiskt avseende likställd med ordinarie

häradshövding med allenast den skillnad, att blott hälften av

häradshövdinglönen eller 2,250 kronor efter år räknat utbetalas till

vikarien. Enligt särskilda av Kungl. Magt meddelade bestämmelser äger

vikarie för häradshövding jämväl i vissa andra fall åtnjuta avlöningsförmåner

enligt sist angivna grunder. Sådana vikariers avlöningsförmåner

understiga följaktligen de avlöningsförmåner, som tillkomma ordinarie

häradshövding i samma domsaga, med allenast 2,250 kronor.

Emellertid hava inga särskilda bestämmelser hittills blivit meddelade

rörande dyrtidstillägg åt vikarier med avlöningsförmåner utgående enligt

sist anförda grunder. Då till dessa vikarier, om de äro vice häradshövdingar,

enligt 28 § domängostadgan vice häradshövdingarvode i allmänhet

ej utbetalas, kommer följaktligen dyrtidstillägg att beräknas

allenast å av statsmedel utgående halva häradshövdinglönen 2,250 kronor

jämte tjänstgöringspenningar, vilka i de olika domsagorna variera mellan

200 kronor och 3,400 kronor. Sådana vikarier bliva alltså i detta avseende

synnerligen ogynnsamt ställda i jämförelse med andra vikarier.

Detta förhållande är så mycket mera betänkligt, som vikariatsförordnanden

enligt 34 § domsagostadgan och därmed likställda förordnanden

av naturliga skäl i allmänhet tilldelas de mest meriterade vice häradshövdingarna.

För att i någon mån avhjälpa berörda missförhållande

s. 48 Kontrollera mot PDF

Den Bjertbergska

antikvarien.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

har Kungl. Maj:t enligt beslut den 9 juli 1920 förordnat, att till vissa

angivna vikarier med förordnanden under ledighet för häradshövding'' i

fall, som i 34 § domsagostadgan omförmälas, skall utgå större eller

mindre del av vice häradshövdingarvodet. Emellertid torde i stället för

en dylik provisorisk anordning särskilda bestämmelser böra meddelas

angående dyrtidstillägg åt nu åsyftade vikarier. Då dessa vikarier enligt

vad förut anförts äro berättigade till samma avlöningsförmåner som

ordinarie häradshövding med undantag av halva häradshövdinglönen

eller 2,250 kronor, synes det lämpligt att även för nämnda vikariers

del stadgas, att dyrtidstillägg skall beräknas å en viss antagen årsinkomst.

Då jag icke har anledning att föreslå någon ändring i det belopp,

å vilket de ordinarie häradshövdingarna få beräkna dyrtidstillägg, har

jag i samråd med chefen för justitiedepartementet för ifrågavarande

vikariers del ansett ett belopp av 9,000 kronor lämpligen böra bestämmas

såsom den antagna inkomst, å vilken dyrtidstillägget får beräknas.

Jag har i § 6 av kungörelseförslaget låtit inrycka bestämmelse

i enlighet härmed.

I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition den 5 mars 1920, nr

362, därom gjorda framställning har riksdagen, på sätt framgår av

dess skrivelse den 15 juni 1920, nr 384, dels medgivit, att till den

Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

finge från och med år 1920 av statsmedel utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som gällde för dyrtidstillägg under år 1920 åt övriga antikvarier

vid akademien, dels ock förklarat, att under år 1921 tillsvidare och intill

dess definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år

kostuaderna för dyrtidstillägg åt den Hjertbergska antikvarien skulle

bestridas, härför erforderliga medel skulle utgå av det utav riksdagen

till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare

och pensionärer m. fl. vid sidan av huvudtitlarna såsom avsättning

å 1921 års riksstat anvisade förslagsanslag, högst, å 200,000,000

kronor.

I fråga om motiveringen till omförmälda beslut ber jag få hänvisa

till det vid nämnda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1920 ävensom till riksdagens nyssberörda

skrivelse.

Då jämväl för framtiden dyrtidstillägg till den Hjertbergska antikvarien

lärer böra utgå enligt samma grunder, som gälla för dyrtidstillägg

åt övriga antikvarier vid vitterhets-, historie- och antikvitets
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition Nr 326.

akademien, har jag i samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet

ansett lämpligt, att bestämmelse härom införes i kungörelseförslagets § 11.

I skrivelse den 30 december 1920 har direktionen över handelsflottans

pensionsanstalt gjort framställning i syfte att befattningshavarna

vid anstalten måtte för framtiden beredas dyrtidstillägg enligt samma

grunder, som komma att tillämpas för befattningshavarna i statens tjänst.

I sin berörda skrivelse har direktionen anfört följande:

»Enligt Eders Kungl. Maj:ts utslag av den 10 november 1920 i anledning

av anförda underdåniga besvär av personalen vid handelsflottans pensionsanstalt i

fråga om förvägrat dyrtidstillägg är denna personal icke att anse som befattningshavare

i statens tjänst i den mening, som hittills utfärdade författningar angående

krigstidstillägg och dyrtidstillägg därmed avse.

På grund därav får direktionen över handelsflottans pensionsanstalt under

åberopande av vad kommerskollegium och statskontoret i avgivna underdåniga utlåtanden

av respektive den 6 september och den 4 november 1920 anfört till stöd

för personalens framställning i ämnet, hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

vidtaga åtgärd för beredande för framtiden åt befattningshavarne vid handelsflottans

pensionsanstalt av dyrtidstillägg efter samma grunder, som komma att tillämpas i

fråga om sådan förmån för befattningshavare i statens tjänst.»

Kommerskollegii yttrade följande i sitt av direktionen åberopade

utlåtande:

»Av statsmakternas behandling vid skilda tillfällen av fråga om förhöjning

av avlöningen till personalen vid anstalten synes framgå, att nämnda personal icke

skulle vara att anse såsom befattningshavare i statens tjänst i den mening, som

krigs- och dyrtidstilläggsförfattningarna därmed avse.

•Därest Eders Kungl. Maj:t på grund härav skulle finna de förevarande besvären

icke förtjäna avseende, anser kommerskollegium starka billighetsskäl tala

för att åtgärder vidtagas i syfte att för framtiden bereda nu omförmälda personal

avlöningsförmåner, innefattande kompensation för dyrtiden i samma utsträckning

som den, vilken medgivits befattningshavare i statens tjänst.»

Av statskontoret anföres i dess i ärendet avgivna utlåtande av

den 4 november 1920 följande:

»I likhet med kommerskollegium håller statskontoret före, att personalen vid

handelsflottans pensionsanstalt icke är att anse såsom befattningshavare i statens

tjänst i den mening, som hittills utfärdade författningar angående krigstidstillägg

eller dyrtidstillägg därmed avse. För denna uppfattning finner statskontoret stöd

främst i den omständigheten, att det ansetts nödigt, att i nämnda författningar

såsom framgår exempelvis av § 9 i nådiga kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 3H4 >

— särskilt angiva, att befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (folkskollärarnas pensionsinrättning),

vilka kassor med hänsyn därtill, att staterna för desamma fastställas på samma

Bihang till riksdagms protokoll 1921. 1 Sami. 276 höft. (Nr 326.) 7

Befattningshavarna

vid

handelsflottans

pensionsanstalt.

Kommers
kollegium.

Stats
kontoret.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

Ersättning till

statsmyndighet

för ut beto

It dyrtids - tillägg å avlöning

för

befattning,

lydande under

annan dylik

myndighet.

Järnvägs
styrelsen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 396.

sätt som staterna för ämbetsverken i allmänhet, synas stå dessa närmare än handelsflottans

pensionsanstalt, skola i avseende å rätt till berörda förmån likställas med

befattningshavare i statens tjänst. Då något sådant medgivande i avseende å befattningshavarna

i handelsflottans pensionsanstalt icke lämnats, lära de alltså icke

kunna anses berättigade till denna förmån. Att den av ämbetsverket uttalade uppfattning

i nu förevarande avseende är riktig synes framgå jämväl därav, att Eders

Kungl. Maj:t funnit skäl bevilja eller utverka viss kompensation för dyrtiden i form

av förhöjd avlöning åt klagandena jämte en annan befattningshavare vid handelsflottans

pensionsanstalt på sätt närmare utvisas av det vid statsverkspropositionen

till 1920 års riksdag, elfte huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för den 7 januari 1920 (sid. 4—7).

Ehuru statskontoret alltså måste hemställa, att klagandenas besvär icke måtte

föranleda ändring i överklagade beslutet, anser statskontoret likväl att anledning

förefinnes att söka för framtiden bereda befattningshavarna vid handelsflottans

pensionsanstalt dyrtidstillägg efter samma grunder, som komma att tillämpas i fråga

om sådan förmån för befattningshavare i statens tjänst; och vill statskontoret därför

ifrågasätta, huruvida icke i blivande förslag till riksdagen om dyrtidstillägg åt

befattningshavare i statens tjänst bör upptagas bestämmelse därom, att befattningshavare

vid nyssnämnda anstalt må, på sätt som medgivits i fråga om befattningshavare

i de båda andra härovan nämnda pensionskassorna, likställas med befattningshavare

i statens tjänst i avseende å rätt till dyrtidstillägg, varvid dock synes

böra tagas i övervägande, huruvida icke den avlöningsförhöjning, som tillkommit

befattningshavarna i handelsflottans pensionsanstalt från och med ingången av år

1917, är i sin helhet av sådan beskaffenhet att densamma bör avräknas å blivande

dyrtidstillägget eller med andra ord, huruvida icke dyrtidstillägg må beräknas

allenast å de avlöningsbelopp, som gällde vid 1916 års utgång.»

Befattningshavarna hos anstalten äro tre, nämligen en kamrerare

och sekreterare, en kanslist och en vaktmästare med arvoden före år

1917 av respektive 2,500 kronor, 1,000 kronor samt 600 kronor. Emellertid

hava arvodena sedermera blivit såväl år 1918 som år 1920 höjda,

så att de år 1921 uppgå till respektive 4,000 krono!-, 1,700 kronor och

1,100 kronor. Med hänsyn till vad sålunda förekommit kan jag ej tillstyrka

den gjorda framställningen om rätt för ifrågavarande befattningshavare

att räkna dyrtidstillägg å dem tillkommande arvoden.

I skrivelse den 20 januari 1921 har järnvägsstyrelsen, bragt på

tal frågan om ersättning till statsmyndighet för utbetalt dyrtidstillägg

å avlöning för befattning, lydande under annan dylik myndighet, samt

därom anfört följande:

»I kungl. kungörelserna den 30 maj 1919 och den 30 juni 1920 med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst stadgas dels att

dyrtidstillägg för befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode

för två eller flepa befattningar, beräknas å de sammanlagda avlöningsförmånerna

och utbetalas vid. den befattning, som medför högsta avlöningen, eller, därest av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.

löningarna äro lika, vid den befattning, till vilken han blivit först befordrad, dels

ock att dyrtidstillägget av de affärsdrivande verken skall avföras å deras driftkostnader.

Några bestämmelser rörande återbetalning av dyrtidstillägg, som sålunda

utbetalts till befattningshavare för av honom innehavd befattning eller utfört uppdrag

vid annat statens verk, finnas likväl icke. Emellertid förekommer å sid. 83

i det betänkande och förslag angående krigstidstillägg under år 1919, som den 18

februari 1919 avgivits av särskilda sakkunniga, ett uttalande i detta ämne. Det

säges här, bland annat, att »eventuellt kunna åtgärder anvisas för beredande åt

den utbetalande myndigheten av gottgörelse från den andra för den andel av krigstidsfcillägget,

som belöper på avlöningen därifrån».

Statens järnvägars förvaltning har på grund av ovanberörda bestämmelse tätt

i en del fall till tjänstemän vid statens järnvägar, som erhållit tillstånd att innehava

befattning, lydande under annan statsmyndighet, utbetala dyrtidstillägg å de

för sistnämnda befattning utgående löneförmåner, därvid, av brist på särskilt stadgande

härutinnan, sålunda utbetalt dyrtidstillägg icke kunnat återfordras av den

andra myndigheten. Även om denna oegentlighet icke har någon större ekonomisk

innebörd, anser styrelsen i allt fall det vara principiellt oriktigt, särskilt då det

gäller ett affärsdrivande verk, att, då en tjänsteman vid ett dylikt verk erhållit

tillstånd att med sin tjänst förena en befattning vid annat verk, den honom sålunda

medgivna förmånen skall medföra en utgift för verket. Därest ingen anordning

för erhållande av gottgörelse i ifrågavarande avseende kommer till stånd, finner

sig järnvägsstyrelsen föranlåten att antingen vägra tillstånd för tjänstemän vid

statens järnvägar att innehava befattning vid annat verk eller ock att såsoni

härutinnan föreskriva, att vederbörande förbinder sig att avstå från dyrtidstillägg

å avlöningen för sistnämnda befattning.

På grund av det ovan anförda får styrelsen i underdånighet hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att bestämmelse utfärdas därom,

att av viss statsmyndighet utbetalt dyrtidstillägg å avlöning för befattning, lydande

under annan dylik myndighet, måtte, förslagsvis efter utgången av varje år, gottgöras

den utbetalande myndigheten av den myndighet, under vilken berörda befattning

lyder.»

Till följd av remiss har statskontoret den 10 mars 1921 utlåtit

sig i ämnet sålunda:

»Den av järnvägsstyrelsen i dess förevarande framställning väckta frågan

om likvid mellan statsmyndigheterna för jämlikt 8 § av 1919 och 1920 års kungörelser

angående dyrtidstillägg för befattningshavare i statens tjänst utbetalda

dyrtidstillägg kan ju ej vara av någon betydelse för statsverket, såsom helhet

betraktat.

Väl kan det ej förnekas, att, särskilt i fråga om de verk, vilka för dyrtidstilläggen

ej anlita de under respektive huvudtitlar uppförda anslag utan de medel,

varifrån verkens omkostnader i övrigt bestridas, det vore principiellt riktigast om

en dylik likvid ägde rum; men det kan med fog ifrågasättas om den fördel, som

härigenom vunnes, är tillräcklig för att uppväga det ytterligare arbete och de

skriverier, ett sådant förfarande givetvis skulle medföra.

Järnvägsstyrelsen medger själv, att det av styrelsen påtalade förhållandet

icke har någon större ekonomisk betydelse. Vad särskilt de affärsdrivande verken

Stats
kontoret.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Departe
mentschefen.

Kostnads
beräkningar
m.

m.

1520 års kostnader.

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 326.

beträffar, torde numera antalet fall, då tjänsteman uppbär avlöning dels från ett

sådant verk och dels från annan statsmyndighet, vara synnerligen begränsat. I

detta sammanhang torde böra framhållas, att en myndighet vid likvidförfarande

enligt järnvägsstyrelsens förslag givetvis skulle ej blott själv utfå ersättning för

utbetalda dyrtidstillägg av ifrågavarande slag, utan även bliva skyldig att till andra

myndigheter utbetala ersättning för dyrtidstillägg, som de i myndighetens ställe

utgivit; och då alltså en utjämning av fordringar och skulder i detta avseende

torde komma att äga rum, förringas härigenom än ytterligare frågans ekonomiska

innebörd.

Med stöd av vad sålunda blivit anfört, hemställer i underdånighet statskontoret,

att förevarande framställning ej måtte föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.»

I anslutning till vad statskontoret sålunda yttrat finner jag, som

i ämnet samrått ''med chefen för kommunikationsdepartementet, någon

åtgärd i den av järnvägsstyrelsen åsyftade riktning åtminstone tillsvidare

icke böra vidtagas. Ett sådant avgörande av den väckta frågan bör,

enligt vad nämnde departementschef för mig uttalat, ej föranleda ändring

i de av järnvägsstyrelsen för närvarande tillämpade grunder för meddelande

av tillstånd för tjänsteman att innehava befattning vid annat

statens verk.

Jag övergår nu till frågan angående kostnaderna för dyrtidstillläggen.

Till en början ber jag få meddela, att enligt hittills tillgängliga

delvis preliminära uppgifter dyrtidstilläggen för år 1920 uppgått till i

runda tal följande belopp, fördelade på sätt nedan angives:

För de affärsdrivande verken:

Kronor

I Postverket ............................................................... 18,820,000

Telegrafverket.................................................... 24,980,000

; Statens järnvägar ....................................................! 83,440,000

J Statens vattenfallsverk................................................... 3,688 000

I Statens domäner ................................................. .......[ 3 757 000

Summa 134,685,000

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326. 53

Å de under huvudtitlarna II—IX uppförda allmänna anslagen:

Kronor

Andra huvudtiteln..... .....................................................

6,730,000

Tredje » ...........• ••-•..............................

1,279,000

Fjärde » ..........................— i............

35,839,000

Femte » ...............................................

15,135,000

Sjätte » ............................................................

18,056,000

Sjunde » ...........................................................

14,264,000

Åttonde » .................................... ......................

16,401.000

Nionde » .........................................................

3,750,000

Summa

111,454,000

För postsparbanken m. fl. verk:

---

Kronor

Postsparbanken...............................................................

496,000

Försäkringsinspektionen ...................................................

62,000

Statens biografbyrå.........................................................

31,000

Mynt- och justeringsverket................................................

123,000

Patent- och registreringsverket..........................................

620,000

Bank- och fondinspektionen .............................................

74,000

Kontrollstyrelsens avd. lör ärenden ang. skattefri sprit m. m.

54,000

Flottans pensionskassa ...................................................

37,000

Statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.......

58,000

Summa

1,555,000

Å övriga under huvudtitlarna II—IX uppförda

anslå®-..................... ......................................................... kronor 57,600,000.

Å X. huvudtiteln uppförda anslag........................ » 27,700,000.

Vad angår kostnaderna för dyrtidstilläggens finansiering under

åren 1921 och 1922, så är det uppenbart, att dessa kostnaders storlek

i väsentlig grad måste bliva beroende av levnadskustnadsindex’ blivande

ställning. Såsom jag förut påpekat, saknas fasta hållpunkter lör bedömande

av frågan härom. Ekonomiska rådet har, på sätt framgår

av dess förut återgivna yttrande, uttalat, att det särskilt beträffande

nästkommande år är omöjligt för rådet att angiva någon sannolikhetssiffra

för levnadskostnadsindex.

Kostnadsberäkningar

för

åren 1921 och

1922.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!,. Mag.ts proposition Nr 326.

Vid de uppskattningar rörande dyrtidstilläggens statsfinansiella

verkningar, som inom finansdepartementet verkställts, bär vidkommande

innevarande år den för årets första kvartal fastställda levnadskostnadsindex

av 271 tagits till utgångspunkt. Enligt vad jag under

hand inhämtat från socialstyrelsen, finnes skäl antaga, att prisnivån

under no löpande kvartal skall falla därhän, att index för andra kvartalet

kan bestämmas till ett tal, som ligger i närheten av 250. Från denna

utgångspunkt har man vid de gjorda uppskattningarna ansett sig för

första halvåret 1921 böra räkna med en medelindex av 260.

Då det gäller att förslagsvis beräkna index’ ställning för andra

halvåret 1921, befinner man sig på betydligt osäkrare mark. Om

man med beaktande av prisnivåns fallande tendens utgår från att index

under vartdera av andra och tredje kvartalet nedgår med ytterligare

10 enheter, skulle den för tredje kvartalet gällande indexsiffran komma

att ligga vid omkring 240 och indexsiffran för fjärde kvartalet vid

omkring 230. För att emellertid vid de ekonomiska kalkylerna iakttaga

all nödig försiktighet har vid nyssberörda uppskattningar antagits en

medelindex för hela senare halvåret 1921 av 240. Jag vill bär uttryckligen

betona, att sagda siffra tagits till utgångspunkt endast

för att därigenom erhålla en basis för beräkningarna, och att dess

fixerande alltså ej utgör ett försök att mäta den sannolika nedgången

av prisnivån.

I detta sammanhang må det tillåtas mig att påpeka, att en något

säkrare utgångspunkt för indexställningen under året torde stå till buds

en eller annan månad framåt i tiden. Det är fördenskull min avsikt att,

efter det indexsättningen vid det snart förestående kvartalsskiftet ägt

rum, och sedan därefter någon tids ytterligare erfarenhet vunnits, revidera

de nu gjorda beräkningarna. Med hänsyn härtill synes det mig

vara att anbefalla, att de definitiva anslagsäskandena för dyrtidstilläggens

täckande å årets tilläggsstat icke redan nu framläggas för riksdagen,

utan att därmed väntas i avvaktan på utförandet av nyssberörda förnyade

uppskattningar. Jag styrkes i denna min mening även av det

förhållandet, att sagda äskanden i viss mån bliva avhängiga av riksdagens

blivande beslut med avseende å dess prövning underställda,

ännu oavgjorda löneregleringsfrågor. Nu förordade tillvägagångssätt

hindrar givetvis ej, att allt det material, som kan anskaffas för att möjliggöra

ett bedömande av de statsfinansiella konsekvenser, som dyrtidsbidragen

föra med sig, omedelbart ställes till riksdagens förfogande.

Vad därefter angår år 1922, så bör ju å riksstaten för nämnda

år avsättas en för ändamålet avpassad totalsumma för dyrtidstilläggens

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 32ti. 55

finansiering. För den händelse jag redan nu ämnade hemställa om förslag

till riksdagen angående dylik avsättning, skulle jag av försiktighetsskäl

anse mig vid bedömande av nästkommande års förhållanden

näppeligen böra utgå från en lägre genomsnittlig indexsiffra än den för

senare halvåret 1921 ifrågasatta eller 240: Emellertid förmenar jag, att

också med hemställan uti ifrågavarande avseende bör anstå. För närvarande

har jag därför inskränkt mig till att lata uträkna de belopp,

som för finansiering av dyrtidstilläggen till statens befattningshavare

skulle erfordras vid olika antagna indexställningar från 260 med jämna

intervaller av 10 enheter ned till 200.

Slutligen ber jag få påpeka, att de gjorda uppskattningarna utgå

ifrån att de nya principerna för dyrtidstilläggens beräknande skola tilllämpas

från och med den 1 juli 1921, samt att de föreslagna löneregleringarna

samtliga bliva genomförda och i regel komma att träda i

kraft från och med den 1 januari 1922.

Med nu nämnda utgångspunkter och beträffande år 1922 under

förut uppställda alternativa förutsättningar med hänsyn till indexställningen

skulle för finansiering av dyrtidstilläggen till statens befattningshavare

följande belopp 1 erfordras:

Beräkna

de d

1

y r t i d

stillägg

År

År

1922 vid en levnadskostnad sindex

om

1921

260

250

240

230

220

210

200

Milj

o n e

r kr

o n o

C

Allmänna anslag till dyrtidstillägg å

huvudtitlarna II—X ........................

101.0 5

87.0 4

81.26

75.48

69.70

63.9 2

58.14

52.86

Anslag till postsparbanken m. fl. verk,

för vilka dyrtidstillägg utgå direkt av

influtna medel..................,..............

1.39

1.80

1.21

1.12

1.03

0.94

0.85

0.7 6

Kostnader för dyrtidstillägg vid affärs-

verken ..........................................

118.00

117.76

109.4 8

101.20

92.92

84.6 4

76,86

68.08

Emellertid böra medel göras tillgängliga till täckande av dyrtidstillägg

jämväl åt /. fl. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

samt åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens

tjänst m. fl., varom jag senare i dag ämnar framlägga förslag, ävensom

1 Utöver i tabellen angivna belopp tillkommer tillskott till dyrtidstillägg åt lantbruksingenjörer

och vissa lantmätare, vilka tillskott upptagits under särskilda anslag och för år 1921 beräknats

till 590,000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.

åt vissa till egentlig statstjänst ej hänförliga befattningshavare, därom

vederbörande departementschefer torde komma att gorå hemställan.

Då det synes mig vara av intresse att erhålla en sårnad översikt

över storleken av de totala belopp, som kunna beräknas komma att av

statsmedel åtgå till finansiering av dyrtidstillägg till samtliga kategorier

av personal och pensionärer, har jag låtit utarbeta tre här återgivna,

såsom tab. 1, 2 och 3 betecknade sammanställningar.

1

s. 57 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts proposition Nr 326.

Tab. 1. Dyrtidstillägg per år enligt an gillande gruaåer.

57

Dyrtidstillägg vid en levnadskostnadsindex

om

260

250

240

230

220

210

200

Vid nuvarande utgångsläge (d. v. s.

j att de vid 1921 års riksdag före-

M i

1 j o n

er k

r o n c

r

slagna löneregleringarna ej

• ,

genomförts).

■r-''

A. Anslag till dyrtidstillägg å huvud-

"

titlarna II—XI:

j

1. Allmänna anslag å huvudtitlarna

r

. •’ Om

'' 1

II-X.

114.05

106.6 4

99.28

91.6 2

84.41

77eo

69.59 j

2. Anslag till postsparbanken m. fl.

:

verk, för vilka dyrtidstillägg utgå

1.54

1.44

1.84

1.24

1.14

1.04

. 0.91 ;

3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X

61.51

57.55

53.59

49.68

45.67

41.71

37.7 5 i

4, Anslag å XI. huvudtiteln ............

27.9 2

26.13

24.46

22.78

21.o«

19.2 7

17.54 |

Summa

205. oa

191.8*

178.es

165. is

152-23

139.02

125. ss ;

B. Kostnader för dyrtidstillägg vid

\ \

affärsverken .............................

134so

125.03

115.26

105-40

95.72

85.26

76-is \

Tillsammans

339.83

31685

293 88

270.91

247.04

224 97

202 o o

Under förutsättning att de vid 1921

års riksdag föreslagna löne-

regleringarna samtliga

vore genomförda.

i A. Anslag till dyrtidstillägg ä huvud-

titlarna II—XI:

1. Allmänna anslag å huvudtitlarna

1I-X. 1

98.06

91.5 5

85.04

78.53

72.0 2

65.51

59.00 j

2. Anslag till postsparbanken in. fl.

verk, för vilka dyrtidstillägg utgå

1.33

1.30

1.21

1.12

1.03

0.94

0 So

3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X

61.51

57.5 5

58.59

49.63

45.6 7

41.71

37.7 5

4. Anslag å XI. huvudtiteln ............

27.3 2

26.19

24.46

22.78

21.oo

19.27

17.54

Summa

188-ss

176 B 9

161.30

152.01

139-72

127.43

115.14

B. Kostnader för dyrtidstillägg vid

affärsverken ..............................

134.so

125.03

115.36

105.49

95- 72

i 85.96

76.18

Tillsammans

823 «8

301.62

279.56

257 50

235.4 4

213 88

| 191 32

1 Den sänkning av dyrtidsfciUäggen, som genomförandet av de vid 1921 års riksdag föreslagna

löneregleringarna skulle åstadkomma, kan endast tillnärmelsevis beräknas, varför bär angivna

belopp måste anses synnerligen approximativa.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 276 höft. (Nr 326.)

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj.ts proposition Nr 326.

Tab. 2 Dyr tids ti Hägg per är enligt föreslagna grunder.

Vid nuvarande utgångsläge (d. v. s.

att de vid 1921 års riksdag föreslagna

löneregleringarna ej

genomförts).

A. Anslag till dyrtidstillägg å huvudtitlarna

II—XI:

1. Allmänna anslag å huvudtitlarna

II-X ..............................

2. Anslag till postsparbanken m. fl.

verk, för vilka dyrtidstillägg utgå

direkt av influtna medel ......

3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X

4. Anslag å XI. huvudtiteln ...........

Summa

B. Kostnader för dyrtidstillägg vid

affärsverken.................................

Tillsammans

Under förutsättning att de vid 1921

års riksdag föreslagna löneregleringarna

samtliga

vore genomförda.

A. Anslag till dyrtidstillägg å huvud

titlarna II—XI:

1. Allmänna anslag å huvudtitlarna

II-X1 ...............................

2. Anslag till postsparbanken m. fl.

verk, för vilka dyrtidstillägg utgå

direkt av influtna medel1............

3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X

4. Anslag å XI. huvudtiteln ............

Summa

B. Kostnader för dyrtidstillägg vid

affärsverken................................

Tillsammans

Dyrtidstillägg vid en levnadskostnadsindex om

260

250

240 ! 230

220

210 200

Miljoner kronor

100.6 1

1.42

57.12

94.3!

1.33

53.59

27.92 | 26.19

187.10 175.46

117.76

304 86

88.06

81.7 7 75.(8 69.19 62.90

r

1.24 | 1.15

50.06

24.16

46.53

22.73

1.06

43oo

21.00

163.83 152.18 14.0.54

109-48 I 101.30

284 94 [ 265 02

87.04

92.93

245 io

0.97 0.88

39.4 7 35.94

19.27 j 17.54

128.90 117.36

84.64 76.36

22518 20526

68-os I

185.34

1.30

57.12

27.92

81.26

1.21

53.5 9

26.19

75.48

1.12

50.06

24.4 6

173.38

117.76

29114

162.35

151.13

69.70

1.08

46.58

22.73

63.92

0.94

43.00

21.00

58.14 ! 52.36

0.85

39.4 7

19.27

139.99

109.48 I 101.30 I 92.93

271.73 252.32 ! 232 oi

128.86 I 117.73

84.64 \ 76.so

213 so 194 oo

0.76

35.94

1754

106-69

68.08 i

17468

1 Den sänkning av dyrtidstilläggen, som genomförandet av de vid 1921 års riksdag föreslagna

löneregleringarna skulle åstadkomma, kan endast tillnärmelsevis beräknas, varför här angivna

belopp måste anses synnerligen approximativa.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 326.

59

Tab. 3. Dyrtidstillägg år 1921 enligt nu gällande och föreslagna grunder.

1

2 1

3 1

* I

5

«

7

8

9

10

Dyrtidstillägg enligt nu gällande

Dyrtids- tillägg

enl. före-

Minskade utgifter för

• . _ ’

grunder

dyrtidstillägg

för helt

för helt

Summa

på srund

på grund

n ’\• vfif■

för halvt år och

slagna

dyrtids-

av lev-

av and-

år och

år och

grunder

tillägg

nåda-

rade

levnads-

kost-

index

levnads- ko st-

för halvt

år och

år 1921

(kol.

kost-

nadsin-

grunder

för dyr- tidstill-

Summa

nads-

nads-

levnads-

3 + 6)

dexens

index

= 270

= 260

= 240

index

= 250

kostn.- ind.—240

sänkning

läggen

(kol. 2—5)

(kol. 5-7)

: > ■ :

M i 1

j 0 n

e r

k r o

n o

r

• V • v ■ ■ ■ ? •

A. Anslag till dyrtids- tillägg å huvud-

titlarna II— XI.

1. Allmänna anslag å

14.82

5.59

20.41 ;

huvudtitlarna It—X

121.46

57.02

49.62

106-6 4

44.03

101.05

2. Anslag till postspar-

banken m. tl. verk.

för vilka dyrtids-

■

tillägg utgå direkt

av influtna medel...

1.64

0.77

0.6 7

1.44

0.62

1.39

0.20

O.oö

0.25 i

3. Övriga anslag å hu- vudtitlarna II—X...

65.4 7

30.7 6

26.7 9

57.o 5

25.03

55.7 9

7.9 2

1.76

9.68

4. Anslag å XI. huvud-

3.45

titeln ..................

29.64

13.96

12.23

26.19

12.28

26.19

3.45

—

Summa

218.21

102.51

89.31

191.82

81.91

184.42

26.39

7.40

33.79

B. Kostnaderna för dyr-

tidstillägg vid

affärsverken ■

144.37

67.40

57.63

i 125.03

50.60

II8.00

19.54

7.03

26.37

Tillsammans

362.78

169.01

146.94

316 85

132.51

! 302.42

45.03

14.48

60.(6

Tab. 1 och 2 angiva de beräknade dyrtidstilläggen per år vid

olika indéxställning enligt nu gällande och enligt föreslagna nya grunder.

Vardera tabellen upptager därvid årsbelopp av dyrtidstillägg, sådana

dessa beräknats såväl under förutsättning att de vid 1921 års riksdag

föreslagna löneregleringarna ej genomförts som ock under förutsättning

att nämnda löneregleringar samtliga vore genomförda. Med den uppställning,

som de båda tabellerna sålunda erhållit, är det möjligt att direkt

ur desamma utläsa dels de beräknade dyrtidstilläggen år 1922 vid

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departementschefens

hemställan.

Kungl. Maj:ls proposition Nr 326.

olika indexställning enligt föreslagna grunder, dels motsvarande belopp

enligt nu gällande grunder, dels slutligen den förskjutning i dyrtidstillläggens

belopp, som de ifrågasatta löneregleringarna tiflsammantagna

åstadkomma.

I tab. 3, vilken tabell utarbetats på grundval av i tab. 1 och 2

förekommande uppgifter, återfinnes en uppskattning av dyrtidstilläggen

för år 1921 jämte beräkningar rörande de minskade utgifter för dyrtidstillägg,

som sammanhänga dels med beräknad sänkning av levnadskostnadsindex

till 260 för det förra halvåret och 240 för det senare

halvåret, dels med de ändrade grunder för dyrtidstilläggens beräknande,

som föreslagits till tillämpning från och med den 1 juli 1921.

Av tabellen framgår, att vid den förutsatta indexställningen dyrtidstillläggen

enligt de nya grunderna skulle under innevarande år draga en

totalkostnad av 302.42 miljoner kronor, därav 184.4 2 miljoner att genom

särskilda anslag anvisas, samt 118 miljoner vid affärsverken.

Departementschefen, statsrådet Beskow, föredrog härefter ett i

enlighet med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

godkänna berörda förslag.

dill denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle proposition

i ämnet av den lydelse, bil. litt. . . . vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:373 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i s. 1 i texten
  2. Rskr. 1921:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i stat s. 1 i texten
  3. Rskr. 1921:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i stat s. 11 i texten
  4. Rskr. 1921:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1921—1922 åt dels kyrkoherda s. 2 i texten
  5. SU 1921:236 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. s. 1 i texten

Visa alla 9