Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare i statens tjänst
1921-03-18 · 60 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 59 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:326, Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare i statens tjänst
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
1
Nr 326.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt befattningshavare
i statens tjänst; given Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att godkänna bilagda förslag till kungörelse med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjäust.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. J. Beskow.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 276 höft. (Nr 326.)
1
2
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 326.
Förslag
till
Kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, där ej bestämmelser i annan ordning
äro eller varda meddelade, med nedan i denna författning angivna begränsningar
och undantag uppbära dyrtidstillägg å följande i avlöningen
ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tjänstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
extra avlöningstillägg;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
lönetillägg för tjänstehästar;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
tillfällig förhöjning i dagavlöning för visst manskap vid armén
och marinen;
3
Kungl. Maj:t$ proposition Nr 326.
häradsskrivares och landfiskals förvaltningsbidrag;
uppmuntringspenningar och tillfällig arvodesförhöjning för lotsar,
kvarstående på gammal stat; ,
docentstipendium vid statens högskolor;
tantiem till överdirektör vid statens vattenfallsverk och kraftverksdirektör
enligt 5 § 2 mom., vikariatsersättning enligt 20 § samt gottgörelse
till lokomotivförare, som bestrider tjänst såsom lokomotivmästare,
enligt 38 § 2 mom. i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
(nr 343); _ .... . .
vikariatsersättning enligt 19 § i avlöningsreglementet den 22 juni
1920 för tjänstemän vid domänverket (nr 493);
vikariatsersättning enligt 19 § i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen; samt
vikariatsersättning enligt 16 § i avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat
m. fl. vid armén och marinen.
Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,
i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning
eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning
dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsj n
särskilt till efter ingången av augusti manad 1914 till följd av stegringen
i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen, prövar
sådant av omständigheterna påkallat.
Detsamma skall gälla i fråga om arvode till stenogral enligt 06 §,
till föreståndare för växeltelefonstation jämlikt 37 §, till tågdirigent
enligt 38 § 1 mom. samt i fråga om ersättning för beredskap^ änst
enligt 38 § 3 mom. i ovannämnda avlöningsreglemente den 19 juni 1919
för tjänstemän vid postverket m. fl. ävensom i fråga om arvode till
stenograf jämlikt 28 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för
tjänstemän vid domänverket.
Mom. 3. Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som
enligt medgivande av 1921 års riksdag vid ingången av januari månad 1922
utbetalas till statsrådsledamöter samt till tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller avlöningsreglementet
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen äger tillämpning.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
§ 2-
Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i §§ 3 och 4 närmare
stadgas, i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.
Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom
socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången
av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader,
av Kungl. Alaj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,
nämnda tal minskas med en tionde!, varvid, för den
händelse brutet tal uppstår, detsamma jämnas till närmast lägre hela tal.
Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna
läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning
av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen
i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med den
månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad,
under vilken Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd
förändring fastställa annat grundtal.
Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen
av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas
av Kungl. Maj:t.
§ 3-
Där annorlunda icke är i § 4 av denna kungörelse eller eljest i
särskild ordning stadgat, utgår dyrtidstillägget, räknat efter den för
månad uppburna avlöningen, på följande sätt.
Till befattningshavare med eu familjemedlem, som här nedan sägs,
utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85 kronor i månaden,
dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet. Överstiger
avlöningen 85 kronor men icke 1,250 kronor i månaden, utgår
dyrtidstillägg lör den del därav, som utgör 85 kronor, på sätt nyss är
sagt, samt för den del, som överstiger 85 kronor, efter ett procenttal
lika med femtiofem hundradelar av grundtalet. Har befattningshavaren
mera än eu familjemedlem, ökas den del av månadsavlöningen, för vilken
dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande grundhet, med 15
kronor för varje familjemedlem utöver en. Därest vid beräkningen av det
procenttal, som skall motsvara femtiofem hundradelar av grundtalet,
brutet tal uppstår, jämnas procenttalet till närmast lägre hela tal.
Såsom familjemedlem räknas hustru och på grund av försörjningsplikt
underhållet barn, som icke uppnått 16 års ålder. I sådant avseende
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
är förhållandet vid början av det kalenderkvartal, som omfattar den
månad dyrtidstillägget avser, grundläggande för dyrtidstilläggets beräkning.
Härvid tages dock ej hänsyn till hustru eller barn, som i
egenskap av befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning
vid annan läroanstalt än statens eller såsom pensionär äger
åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel. Barn, vars föräldrar båda äro såsom
befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning som
nyss sagts berättigade till dyrtidstillägg av statsmedel, räknas endast
till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om
avlöningarna äro lika, till fadern. Gift kvinnlig befattningshavare, vilkens
man icke såsom befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av
lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens är berättigad till dyrtidstillägg
av statsmedel, äger tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast
om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt
att bidraga till familjens underhåll.
Till annan befattningshavare (icke-familjeförsörjare) utgår dyrtidstillägg,
därest befattningshavaren vid början av det kvartal, som
omfattar den månad dyrtidstillägget avser, uppnått 25 års ålder, med
nio tiondelar och eljest med fyra femtedelar av det belopp, som, enligt
vad ovan är stadgat, för motsvarande avlöning tillkommer befattningshavare
med en familjemedlem.
Uppgår avlöningen till mera än 1,250 kronor i månaden, utgår å
den del, som överstiger nämnda belopp, icke dyrtidstilllägg.
Dyrtidstillägg utgår ej å i avlöningen ingående öretal, som överstiger
fullt krontal.
§ 4.
Mom. 1. Till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, vilka åtnjuta lön eller arvode
enligt avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid nämnda
verk, till befattningshavare vid domänverket, vilka åtnjuta lön eller
arvode enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän vid
domänverket, så ock till befattningshavare, vilka åtnjuta lön eller arvode
enligt avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller enligt
avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen,
skall dyrtidstillägg utgå i enlighet med föreskrifterna i § 3, dock med
iakttagande därav,
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
att dyrtidstillägg utgår endast å 85 procent av de sammanlagda
avlöningsförmåner, på vilka sådant tillägg må beräknas, dock högst å
ett belopp av 1,250 kronor för månad, samt
att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 bestämmer, skall
i varje särskilt fall minskas med 16.
Vad nu är sagt skall jämväl äga tillämpning å sådana i avlöningsreglementena
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. samt
för officerare och underofficerare in. fl. avsedda icke-ordinarie befattningshavare,
till vilka arvode utgår med i vederbörande stater angivna belopp.
Mom. 2. Därest för befattningshavare, som i mom. 1 avses, löneinkomsten
jämte dyrtidstillägg enligt samma mom. understiger vad som
skulle utgjort befattningshavarens löneinkomst närmast före övergången
till den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3,
äger befattningshavaren åtnjuta gottgörelse härför i form av personligt
dyrtidstillägg.
Sådant personligt dyrtidstillägg må av befattningshavaren tillgodonjutas
allenast i den mån lian icke genom avlöningsförhöjning, vare
sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning, erhåller
en löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt mom. 1 uppgår till
den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skolat åtnjuta, om han då
kvarstått med den avlöning, han innehaft närmast före övergången till
den nya lönestaten, och därå uppburit dyrtidstillägg enligt bestämmelserna
i § 3.
Med löneinkomst enligt detta mom. förstås i varje särskilt fall
de sammanlagda avlöningsförmåner, vilka i av Kungl. Maj:t utfärdade
övergångsbestämmelser till den nya lönestaten medräknas för bedömande
av huruvida befattningshavaren lidit avlöningsminskning genom övergång
till den nya lönestaten, ävensom i förekommande fall personligt
lönetillägg, som uppbäres på grund av sagda övergångsbestämmelser.
§ 5-
Därest befattniugshavare vid telegrafverket kvarstår å gammal stat
och förty äger åtnjuta dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3, skall
dyrtidstillägget utgå, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner, som
angivas i § 1, jämväl i förekommande fall å uppbördsprovision vid telegrafverket,
beräknad efter den nästföregående år utgående provision,
dock högst å så stort belopp, som svarar mot de tjänstgöringspenningar,
vederbörande befattningshavare skolat uppbära, om han i enlighet med
härför i näst förut gällande avlöningsreglemente givna bestämmelser
hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen i avlönings
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
skalan för icke provisionsavlönade befattningshavare, samt lägst å stadgat
minimibelopp av uppbördsprovisionen.
§ 6.
Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av
statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra
medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del därav, som utgår av
statsmedel; dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,
de allmänna läroverken och navigationsskolorna samt till lantbruksakademiens
sekreterare beräknas å hela det belopp, vartill i § 1
angivna avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende
därå, att till bestridande av nämnda institutioners utgifter användas
jämväl andra medel än statsmedel, dels beträffande biträdande lärare vid
musikaliska akademien, till vilkens avlönande akademien lämnar tillskott
av egna medel, dyrtidstillägg beräknas jämväl å sådant tillskott, i den
mån ersättningen icke utgår efter högre belopp för undervisningstimme
i veckan än som tillkommer ordinarie lärare vid akademien, dels ock
till vikarie för häradshövding samt till andre notarie i domsaga och
vikarie för andre notarie dyrtidstillägg bestrides av statsmedel även å
den del av utgående arvode, som gottgöres statsverket genom avdrag å
häradshövdingens avlöningsmedel, skolande därvid till vikarie för häradshövding
med förordnande enligt 34 § domsagostadgan eller därmed likställt
förordnande dyrtidstillägg utgå å en antagen iukomst av 9,000
kronor om året.
Till häradshövding utgår dyrtidstillägg å en antagen inkomst av
11,500 kronor om året.
I fråga om notarie vid domkapitel likställes med de avlöningsförmåner,
varå dyrtidstillägg enligt § 1 mom. 1 skall utgå, så stor del av
vederbörandes övriga inkomster i tjänsten, att det belopp, vara dyrtidstillägg
beräknas, uppgår till 2,500 kronor utöver enligt stat utgående
avlöningsförmåner.
Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-
och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hvresersättning.
§ 7.
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
tjänstledighet, äger utan hinder av sådan ledighet uppbära det dyrtidstillägg,
som eljest skolat tillkomma honom.
§ 8.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av ovan meddelade bestämmelser.
§ 9.
Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen
icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl.
Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, skall den
myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, om
och i den mån sådant finnes påkallat, därvid ovan meddelade bestämmelser
skola äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dels att hänsyn
skall tagas till den höjning av avlöningen, som i anledning av den
efter ingången av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader
må hava ägt rum, så att i dylikt fall avlöningen jämte dyrtidstidstillägg
må uppgå till högst det belopp, som föranledes av
sagda levnadskostnadsökning, dels ock att i intet fall till sådana icke
ordinarie befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta
så kallade gratifikationer eller flitpenningar, dyrtidstillägg må
utgå med mera än hälften av vad dyrtidstillägg å dem tilldelade
belopp enligt berörda bestämmelser skolat utgöra.
§ 10.
För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å de
sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som
medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, vid den
befattning, till vilken han först blivit befordrad.
§ 11. •
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till dyrtidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och vid
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., indelt manskap
vid krigsmakten, reservofficersaspiranter vid flottan, reservmarinintendentsaspiranter
samt den vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
anställde s. k. Hjertbergska antikvarien.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326-
9
§ 12-
Från åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt och vid telegrafverkets
verkstad,
2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för nya
linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag, samt
3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.
;y. i
Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan
till stärbhuset.
,: v" ''.T1: 7''""1/ .,•■§ 14. ,'' 7 v ,,
Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
/„''7;7;,;‘n 7 7 §15-
Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.
13.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1921, från och med
vilken dag kungörelserna den 30 juni 1920 med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (nr 364), den 30 juni
1920 med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
(nr 381) och den 25 september 1920 med särskilda grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid domänverket (nr 637) upphöra att gälla.
■X .. < ‘ , - ‘ il :
• Ti •! : i''.: ''.t !• fkl-V i'' 0:• i: “. •''! : ’
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 276 höft. (Nr 326.)
2
10
Kungl. Maj.is proposition Nr 326.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1921.
N är varande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement
anförde föredragande departementschefen, statsrådet Beskow följande:
Härefter torde jag få anmäla frågan om dvrtidsbidrag till befattningshavare
i statens tjänst.
Därvid får jag till en början erinra om vad min företrädare i ämbetet
vid anmälan av frågorna rörande regleringen av utgifterna å tilläggsstaten
till riksstaten för år 1921 under rubriken »För flera huvudtitlar
gemensamma frågor» anförde till statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 7 januari 1921 rörande dyrtidstillägg under nämnda år åt befattningshavare
i statens tjänst samt åt statens pensionärer. Han yttrade
därvid följande:
»Under hänvisning till vad jag tidigare i dag i samband med inkomstberäkningen
anfört beträffande dyrtidstillägg tillåter jag mig här påpeka, att för beredande
under år 1921 av dyrtidstillägg 1920 års riksdag såsom förslagsanslag, högst,
avsatt ett belopp av 200,000,000 kronor. I fråga om denna avsättning anförde
dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 30 januari
1920 (proposition nr 95), att det icke syntes honom böra ifrågakomma att redan
då verkställa uppdelning av sagda belopp å de särskilda huvudtitlarna. Anslag
för ändamålet torde nu höra äskas av 1921 års riksdag å tilläggsstaten för nämnda
ar. Ännu kan dock frågan härom ej underställas Kungl. Maj:ts slutliga prövning,
enär den utredning, som pågår inom finansdepartementet, icke hunnit slutföras. De
erforderliga anslagen torde för den skull tillsvidare få å förslaget till tilläggsstat
för år 1921 allenast beräknas. För ändamålet bör givetvis i första hand nyss omförmälda
belopp å 200,000,000 kronor tagas i anspråk. Också har jag, såsom jag
förut påpekat, vid uppgörande av förslag till tilläggsstat för år 1921 å inkomstsidan
upptagit nämnda belopp såsom i anspråk tagen kapitaltillgång.
Nyssnämnda belopp, vilket är avsett till bestridande av de kostnader för
dyrtidstillägg, för vilka anslag plägat anvisas under de olika huvudtitlarna, torde
emellertid icke bliva tillräckligt. Så vitt nu kan bedömas, torde för samtliga dyrtidstillägg
komma att erfordras ungefär följande belopp nämligen:
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
beträffande de affärsdrivande verken ..............................
beträffande försäkringsinspektionen, statens biografbyrå, myntoch
justeringsverket, bank- och fondinspektionen, kontrollstyrelsens
avdelning för ärenden angående skattefri sprit
m. m., patent- och registreringsverket samt, vid det förhållande
att postsparbanken från och med innevarande
år är uppförd å riksstaten, jämväl nämnda ämbetsverk
beträffande övriga personalgrupper ................................................
samt beträffande pensionsstaterna....................................................
kronor 138,000.000
» 1,585,000
» 183.300,001)
> 29,650,000.
De båda sist omförmälda beloppen äro avsedda ej blott för dyrtidstillägg
enligt de allmänna författningarna i ämnet utan jämväl för dyrtidstillägg till särskilda
personalgrupper utanför den egentliga statsförvaltningen.
Vad angår de affärsdrivande verken samt flottans pensionskassa och statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. lärer böra förfaras på samma sätt
som föregående år, d. v. s. förklaras, att bidragen skola utgå av de medel, ur
vilka omkostnaderna för vederbörande verk och institutioner i övrigt bestridas.
Beträffande sådana verk som försäkringsinspektionen m. fl., förutsätter jag, att särskilda
anslag till dyrtidstillägg komma att av riksdagen anvisas att utgå av vederbörande
verks inkomster, därvid beträffande bank- och fondinspektionen samt postsparbanken
den modifikationen torde höra göras, att anslaget skall i första hand
bestridas av verkets inkomster. Närmare förslag med avseende å de särskilda anslagsbeloppen
komma att senare i vederbörligt sammanhang framställas.
De belopp om tillhopa 212,950,000 kronor, vilka böra å tilläggsstaten beräknas
för dyrtidstillägg vid övriga verk och inrättningar och till speciella giupper
av personal ävensom till pensionstagare, torde böra uppdelas å de olika huvudtitlarna.
Närmare förslag rörande fördelningen, som tillsvidare grundar sig allenast
på preliminära beräkningar, torde få framställas av vederbörande departementschefei
vid behandlingen av respektive huvudtitlar.
Här vill jag endast vidkommande de belopp, som komma att upptagas under
elfte huvudtiteln, anmärka, att det på förekommen anledning ansetts lämpligt att
från de hittills under det civila pensionsväsendet uppförda anslagen till dyrtidstilllägg
bryta ut de delar av nämnda anslag, som avse till det militära pensions väsendet
hänförliga pensionärer, samt under rubriken det militära pensionsväsendet för
nämnda ändamål uppföra särskilda anslag.»
Beträffande befattningshavare i statens tjänst, vilka nu närmast
äro i fråga, liar Kungl. Maj:t därefter i förenämnda proposition om tillläggsstat
till riksstaten för år 1921 föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på proposition angående dyrtidstillägg under år 1921 åt nämnda befattningshavare,
för ändamålet såsom förslagsanslag beräkna
under andra huvudtiteln........................... kronor 7,500,000
» tredje » ® 1,500,000
» fjärde » * 50,000,000
)> femte )> ® 18,000,000
» sjätte >'' ” 800.000
12
Historik.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
under sjunde huvudtiteln ...................... kronor 13,500,000
» åttonde » » 17,500,000
» nionde » » \ 4,000,000
» tionde » i, 3,500,000.
I de nu nåmnda summorna ingå icke de till 1,585,000 kronor uppgående
kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid försäkringsinspektionen
in. fl. verk och institutioner.
Jag anhåller vidare att få bringa i erinran vad min företrädare
i ämbetet vid anmälan av de frågor, som rörde statsregleringen för år
1922, till statsrådsprotokollet över finansärenden den 7 januari 1921
yttrade rörande dyrtidstidstillägg för sistnämnda år åt statens befattningshavare
och pensionärer. Efter att hava anmärkt, att han utgått
ifrån att också för år 1922 sådana dyrtidstillägg måste beredas vederbörande
samt fördenskull medel för berörda ändamål borde göras tillgängliga,
anförde bemälde departementschef i nu ifrågavarande avseende
följande:
,. ... »I fråga om de affärsdrivande verken lärer böra förfaras på samma sätt som
hittills plägat ske, d. v. s. förklaras, att bidragen skola utgå av de medel, ur vilka
omkostnaderna för vederbörande institutioner i övrigt bestridas. Beträffande försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, bank- och
tondinspektmnen, postsparbanken, kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående
skattefn sprit m. m. samt patent- och registreringsverket, förutsätter jag, att särskilda
anslag komma att av 1922 års riksdag anvisas, och att dessa anslag förklaras
skola utgå av respektive verks inkomster. För övriga verk och inrättningar
iar jag nu föreslå ett belopp av sammanlagt 175,000,000 kronor, därvid jämväl
tagits i betraktande, att dyrtidstillägg som hittills komma att beredas även vissa
utanför den egentliga statsförvaltningen stående personalgrupper.
, Innan beslut fattats om avlåtande av definitiva framställningar till riksdagen
angående dyrtidstillägg för år 1921, torde jämväl det för år 1922 avsedda beloppet
ta pa nksstaten bland utgifterna allenast beräknas som en avsättning.»
Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga förslag i förevarande
ämne, anhåller jag att till en början få lämna en kortfattad
redogörelse för vad tidigare i liknande avseende från statens sida åtgjorts.
Jag finner mig därvid beträffande äldre förhållanden allenast böra
erinra därom, att understöd av förevarande slag första gången beviljades
av 1916 års riksdag och då i form av krigstidshjälp till vissa befattningshavare,
som tillika voro familjeförsörjare, ävensom att från och med
år 1917 vid sidan av krigstidshjälpen infördes krigstidstillägg, utgående
iöi nämnda ar med ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmå
-
13
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 326.
nerna beräknat, nedåt och uppåt begränsat belopp, samt för år 1918
med dels viss s. k. grundplåt, dels visst procentuellt tillägg. I fråga
om de närmare bestämmelserna för dessa äldre former av dyrtidsunderstöd
torde jag få hänvisa till vad det vid propositionen nr 225 till 1919
års lagtima riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 14 mars 1919 därom innehåller (sid. 14—27).
Från och med år 1919 hava dyrtidstilläggen till statens befattningshavare
utgått efter ett annat system än tidigare, i det att enligt
Kungl. Maj:ts och riksdagens nämnda år fattade beslut systemet med
för varje år bestämda, fasta tillägg övergivits och ett system med glidande
skala införts. Detta möjliggör dyrtidstilläggets reglerande periodvis
och automatiskt efter levnadskostnadernas växlingar. I samband
med införande av det s. k. glidande systemet borttogos på riksdagens
initiativ de i form av krigstidshjälp tidigare utgående särskilda familjeförsörjningsbidragen.
1 överensstämmelse med riksdagens beslut, som i
övrigt innebar vissa smärre avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag i ämnet,
utfärdades den SO maj 1919 kungörelse (nr 262) med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst under tiden från
1919 års början till och med den 30 juni 1920.
Till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition den 30
januari 1920, nr 95, förslag till kungörelse med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. in., i huvudsak
grundat på 1919 års kungörelse i ämnet. Den väsentliga skillnaden i
förhållande till sistnämnda kungörelse bestod i vissa rätt avsevärda förhöjningar
av dyrtidstilläggen. Riksdagen, som även fått sig förelagt ett
av Kungl. Maj:t i proposition den 5 mars 1920, nr 407, avgivet förslag
till kungörelse angående dyrtidstillägg åt häradshövdingarna och vissa
extra befattningshavare i domsagorna, yttrade i anledning av ifrågavarande
propositioner i skrivelse den 11 juni 1920, nr 349, beträffande
grunderna för dyrtidstilläggen i huvudsak följande:
»Det har för riksdagen framstått såsom en angelägenhet av synnerligen stor
betydelse, att statstjänarne snarast möjligt erhålla en tillfredsställande kompensation
för den på grund av världskriget inträffade prisstegringen. Under de rådande statsfinansiella
förhållandena har riksdagen visserligen icke funnit det vara möjligt att
nu åstadkomma sådana höjningar i dyrtidstillägget, som i vissa i ämnet inom riksdagen
väckta motioner påyrkats. Men riksdagen har dock ansett det nödvändigt,
att åtgärder vidtagas, som i större utsträckning, än Eders Kungl. Maj:ts förslag
medgiver, tillgodose kraven på kompensation för prisstegringen.
Då riksdagen närmare övervägt, huru förhöjningen i dyrtidstillägget lämpligast
skall kunna ernås, har riksdagen funnit sig böra i tvenne väsentliga avseenden
avvika från Eders Kungl Maj:ts förslag.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 3X6.
I första hand har det synts riksdagen vara önskligt, att det s. k. grundtalet
närmare anslutes till den verkliga prisfördyringen, än nu är förhållandet och enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag framdeles skulle bliva fallet. Att sätta grundtalet lika
med talet för prisfördyringen, utan någon reduktion, har riksdagen dock ansett vara
mindre lämpligt, då beräkningarna av prisstegringen givetvis icke kunna bliva fullt
exakta och fördenskull en viss marginal kan vara befogad till förebyggande av, att
dyrtidstillägget utgår efter högre procenttal än som motsvarar den verkliga ökningen
i levnadskostnaderna. Riksdagen har fördenskull ansett, att grundtalet bör så avvägas,
att det motsvarar indextalet för prisfördyringen minskat med 5 enheter,
därest indextalet icke är jämnt tal, eljest med 6 enheter. Med nu rådande prisläge
skulle grundtalet då bliva 160 mot enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag 146.
Vad därefter beträffar den inkomstgräns, till vilken dyrtidstillägget bör utgå
efter ett procenttal lika med grundtalet, har riksdagen, jämväl med avvikelse från
Eders Kungl. Maj:ts förslag, funnit sig böra förorda, att viss åtskillnad göres mellan
familjeförsörjare och övriga befattningshavare. Då riksdagen nu alltså ansett sig
böra i viss mån återupptaga tanken på särskilda familjetillägg, har skälet härtill
varit, att det under förhandenvarande förhållanden icke låter sig göra att åt alla
tjänstemän bevilja dyrtidstillägg till sådana belopp, att jämväl familjeförsörjarna,
vilka givetvis äro de som hårdast drabbats av dyrtidens tryck, kunna bliva vederbörligen
tillgodosedda. Åtskilliga av de erinringar, som tidigare framställts mot
den så kallade dyrtidshjälpen, kunna ock avlägsnas genom tillämpande av ändrade
grunder för beräkningen av det ytterligare lönetillskott, som bör tillkomma familjeförsörjarna.
Riksdagen har härutinnan funnit en lämplig lösning vara, att för varje
av befattningshavare försörjt barn den andel av avlöningen, för vilken dyrtidstilllägget
må beräknas efter ett procenttal lika med grundtalet, ökas med ett visst
belopp utöver vad som gäller för övriga befattningshavare.
Riksdagen har ansett, att hänsyn härvid endast bör tagas till av befattningshavare
underhållna barn och alltså icke till hustru. Därest nämligen utsträckt beräkning
av dyrtidstillägget efter oreducerat grundtal skulle få ske även för hustru,
bleve det synnerligen svårt att finna en fast begränsning för familjetillägget. Och
skulle hänsyn tagas till hustrur, husföreståndarinnor ävensom andra personer, underhållna
av .befattningshavarna, skulle de ekonomiska konsekvenserna bli betydande.
Vidare håller riksdagen före, att endast barn under 16 års ålder, som på grund av
försörjningsplikt underhålles av befattningshavare, bör i nu förevarande hänseende
komma i betraktande. Förhöjning av dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt
bör givetvis icke beräknas för barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär
själv är berättigat till dyrtidstillägg av statsmedel. För barn, vars föräldrar
båda åtnjuta dyrtidstillägg, bör sådan förhöjning utgå endast till den av föräldrarna,
som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, till
fadern. För undvikande av allt för ofta påkommande förändringar vid uträkningen
av dyrtidstillägget torde förhållandena vid början av respektive kalenderkvartal höra
läggas till grund för beräkningen av dyrtidstillägget för familjeförsörjarna.
Med hänsyn till den höjning av grundtalet, som riksdagen funnit lämplig, och
för att icke kostnaderna för dyrtidstillägget skola bliva alltför stora, bör enligt
riksdagens mening det grundbelopp, på vilket dyrtidstillägget må beräknas efter
ett procenttal lika med grundtalet, icke sättas högre än till eu avlöning av 85
kronor i månaden mot för närvarande 100 kronor. Vad därefter angår det pro
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
centtal, som bör tillämpas å månadsavlöning över 85 kronor, har riksdagen ansett,
att detta lämpligen bör bestämmas till 55 procent av grundtalet, vilket vid nu
gällande prisindex ger ett reducerat procenttal av 88. I fråga om tillskottet för
familjeförsörjarna bör enligt riksdagens mening för varje här ifrågakommande barn
den andel av månadsavlöningen, för vilken dyrtidstillägget utgår med ett procenttal
lika med grundtalet, ökas med 15 kronor. En befattningshavare med 100 kronor
i månadsavlöning får alltså, om han underhåller ett barn, räkna fullt grundtal för
hela avlöningen, d. v. s. han erhåller efter nuvarande indextal ett dyrtidstillägg av
160 kronor i månaden. Har han däremot flera än ett barn, erhålles för dessa
intet familjetillägg, liksom en befattningshavare med en avlöning av högst 85
kronor i månaden eller 1,020 kronor per år icke kan komma i åtnjutande av
sådant tillägg.
Enligt inom riksdagens vederbörande utskott verkställda approximativa beräkningar
skulle dyrtidstillägget efter ovan angivna grunder medföra en årskostnad
för befattningshavare i statens tjänst efter den 1 juli 1920 av omkring 260,000,000
kronor, varav för befattningshavare vid affärsverken 136,000,000 kronor och för befattningshavare
uppförda under 2:a—9:e huvudtitlarna (inräknat postsparbanken
m. fl.) 124,000,000 kronor.»
Därjämte förordade riksdagen, att ett retroaktivt dyrtidstillägg,
bestämt med ledning av angivna grunder, borde få utgå till befattningshavarna
för första halvåret 1920. Slutligen tillkännagav riksdagen, i
fråga om den för år 1921 erforderliga avsättningen för sådana dyrtidstillägg,
som icke skulle täckas genom vederbörande verks och inrättningars
egna inkomstmedel, att den av Kungl. Maj:t föreslagna avsättningen
å 160,000,000 kronor torde böra höjas till omkring 200,000,000
kronor.
I överensstämmelse med riksdagens beslut, som jämväl beträffande
detaljerna innebar vissa smärre avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag i
ämnet, utfärdades den 30 juni 1920 kungörelse (nr 364) med följande
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,
att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1920:
§ !•
Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, där ej bestämmelser i annan ordning
äro eller varda meddelade, med nedan i denna författning angivna begränsningar
och undantag uppbära dyrtidstillägg å följande i avlöningen
ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tj änstgörin gspenningar;
Gällande
bet tämmelser
angående dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
i
i t åt ens tjänst
i allmänhet.
16 Kungl. Maj ds proposition Nr 326.
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg; Sj ,
1 arvode; i.::--., i\,.
ålderstillägg och därmed jämförlig avlönings förhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
docentstipendium vid statens högskolor;
extra avlöningstillägg;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg;
tillfällig förhöjning i dagavlöning för visst manskap vid armén
och marinen;
häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag; samt
uppmuntringspenningar och tillfällig arvodesfö[''höjning för lotsar,
kvarstående på gammal stat. ,,
Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,
i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning
eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning
dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsyn
särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 till följd av stegringen
i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen, prövar
sådant av omständigheterna påkallat.
§ 2-
Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i § 3 närmare stadgas,
i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.
Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom
socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången
av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader,
av Kungl. Maj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,
nämnda tal minskas med 6, därest talet är jämnt,
men eljest med 5.
Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna
läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning
av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen
i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med
17
Kungl. Maj.ts proposition Nr 326-
.it . !'';• n;jt .•> ;,i»t * ''1 ■
den månad, under hvilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den
månad, under vilken Kung!» ■« Maj:t'' må komma att på grund av ånyo
inträdd förändring fastställa annat grundtal.
■ • ! Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen
av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas
av Kungl. Maj:t.
it: i: § 3. • ■ uni
''tiisi
För befattningshavare,'' varom icke är i särskild ordning''annorlunda
stadgat, utgår dyrtid stillägget, räknat efter den för månad uppburna
avlöningen, på följande sätt. ■< ’>■■■ • 1
Å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85 kronor i månaden,
utgår dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.
.D;> _• överstiger avlöningen 85 kronor men icke 1,250 kronor i månaden,
utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 85 kronor, på sätt nyss
är sagt, samt för den del, som överstiger 85 kronor, efter ett procenttal
lika med femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande
befattningshavare, vilken vid början av det kalenderkvartal, som omfattar
den månad dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt
underhållit barn, som icke uppnått 16 års ålder, den del av månadsavlöningen,
för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande
grundtalet, ökas med 15 kronor för varje dylikt barn. Förhöjning i
dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt må icke beräknas för barn,
som i egenskap av befattningshavare eller pensionär är berättigad till
dyrtidstillägg av statsmedel, och må för barn, vars föräldrar båda åtnjuta
dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, nu nämnd förhöjning utgå
endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen, eller,
om avlöningarna äro lika, till fadern. Därest vid beräkningen av det
procenttal, som skall motsvara femtiofem hundradelar av grundtalet,
brutet tal uppstår, skall procenttalet jämnas till närmast lägre hela tal.
Uppgår avlöningen till mer än 1,250 kronor i månaden, utgår å
den del, som överstiger nämnda belopp, icke dyrtidstillägg.
§ 4''
• I: Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av
statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra
medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del därav, som utgår av statsmedel;
dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,
de allmänna läroverken och navigationsskolorna samt till lantbruksakademiens
sekreterare beräknas å hela det belopp, vartill i § 1 angivna
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 276 höft. (Nr 326J
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
•
slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå,
att till bestridande av nämnda institutioners utgifter användas jämväl andra
medel än statsmedel, dels beträffande biträdande lärare vid musikaliska
akademien, till vilkens avlönande akademien lämnar tillskott av egna
medel, dyrtidstillägg beräknas jämväl å sådant tillskott, i den mån ersättningen
icke utgår efter högre belopp för undervisningstimme i veckan
än som tillkommer ordinarie lärare vid akademien, dels ock till vikarie
för häradshövding samt till andre notarie i domsaga och vikarie för
andre notarie dyrtidstillägg bestrides av statsmedel även å den del av
utgående arvode, som gottgöres statsverket genom avdrag å häradshövdingens
avlöningsmedel.
Till häradshövding utgår dyrtidstillägg å en antagen inkomst av
11,500 kronor om året.
I fråga om notarie vid domkapitel likställes med de avlöningsförmåner,
varå dyrtidstillägg enligt § 1 mom. 1 skall utgå, så stor del
av vederbörandes övriga inkomster i tjänsten, att det belopp, varå dyrtidstillägg
beräknas, uppgår till 2,500 kronor utöver enligt stat utgående
avlöningsförmåner.
Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-
och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hyresersättning.
§ 5‘
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig
tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det dyrtidstillägg,
som eljest skolat tillkomma honom.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
§ 7-
Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken
avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av
Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,
skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg,
därest och i den mån myndigheten med hänsyn till efter ingången av
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
augusti månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader beviljad
avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat, därvid
de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning
med iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,
som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer
eller flitpenningar, dyrtidstillägg må utgå med högst hälften av
vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser
skolat utgöra.
§ 8.
För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å, de
sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning,
som medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid
den befattning, till vilken han först blivit befordrad.
§ 9-
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till dyrtidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., indelt manskap vid
krigsmakten samt reservofficersaspiranter vid flottan och re6ervmarinintend
entsaspiranter.
§ io.
Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset.
§ n
Till
hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
§ 12-
Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes. I
I anledning av riksdagens beslut att ställa medel till förfogande
för beredande i vissa fall, enligt av riksdagen angivna grunder, av förhöjning
i det för första halvåret 1920 till befattningshavare i statens
Gällande bestämmelser
angående dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
vid
kommunikationsverken.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
tjänst utgående dyrtidstillägg, utfärdade Kung!. Maj:t därjämte den
30 juni 19.20 kungörelse: (nr 362), till vilken ijag tillåter mig hänvisa.
•'' r'' ''■ 1 “'' [''«. : *■ '' •v• '' f rf i,
R idare föreläde Kungl. Maj:t i proposition den 19 mars 1920, nr
321, riksdagen förslag till kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, och biföll riksdagen enligt skrivelse
den 18 juni 1920, nr 398, med viss mindre ändring nämnda proposition.
Vad beträffar motiveringen till ifrågavarande förslag får jag hänvisa
till det vid propositionen nr 321 fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden.
Med anledning av riksdagens berörda beslut utfärdade Kungl.
Majd därefter deu 30 juni 1920 kungörelse med särskilda grunder .för
dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk (nr 381) av följande innehåll:''
'' r''''"> ''■ 1 < \ '' * I •'' ‘ • f t < t ’
§ I
Mom.
1. Befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar eller statens vattenfallsverk, vilka åtnjuta lön eller arvode
enligt avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid nämnda
verk (nr 343), äga uppbära dyrtidstillägg i enlighet,, med vad genom
kungörelsen denna dag med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt,befattningshavare
i statens tjänst (nr 364) föreskrivits, dock under iakttagande
av de särskilda bestämmelser, som här nedan meddelas.
Mom. 2. Dyrtidstillägg utgår, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner,
som angivas i § 1 mom., 1 av ovannämnda kungörelse,
tantiem till överdirektör vid statens vattenfallsverk och kraftverksdirektör
enligt 5 § 2 mom. i berörda avlöningsreglemente, å vikariatsersättning
enligt 20 § samt å gottgörelse enligt 38 § 2 mom. till lokomotivförare,
som bestrider tjänst såsom lokomotivmästare.
Rörande dyrtidstillägg å arvode jämlikt 36 § i avlöningsreglementet
till stenograf, 37 § till föreståndare för växeltelefonstation, 38 § 1 mom.
till tågdirigent samt å ersättning jämlikt 38 § 3 mom. för beredskapstjänst
gäller vad i § 1 mom. 2 i förenämnda kungörelse är stadgat.
Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som enligt medgivande
av 1919 års lagtima riksdag och kungl. breven av den 19 juni
1919 utbetalas till tjänsteman vid ingången av,juli månad 1920.
»:i Mom. , 3. För beräknande av dyrtidstilläggets.. storlek gälla föreskrifterna
i §§ 2 och 3 i omförmälda kungörelse, men med iakttagande .av
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
att dyrtidstillägg utgår endast å 85 procent av de sammanlagda
avlöningsförmåner, på vilka sådant tillägg må beräknas, dock högst å
ett belopp av 1,250 kronor för, månad; samt
att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 i kungörelsen fastställer,
skall i varje särskilt fall minskas med 16.
Mom. 4. Därest tjänstemans löneinkomst efter den 30 juni 1920
jämte dyrtidstillägg enligt denna kungörelse understiger vad som skulle
utgjort tjänstemannens löneinkomst närmast före övergången till den
nya lönestaten, jämte dyrtidstillägg enligt kungörelsen denna dag med
allmänna grunder för sådant tillägg, äger tjänstemannen åtnjuta gottgörelse
härför i form av personligt dyrtidstillägg.
Sådant personligt dyrtidstillägg må av tjänstemannen tillgodonjutas
allenast i den mån han icke genom avlöningsförhöjning, vare sig i
samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning, erhåller en
löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt mom. 2 och 3 här ovan
uppgår till den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skulle åtnjuta,
om han då kvarstode med den avlöning, han innehade närmast före
övergången till den nya lönestaten och därå uppbure dyrtidstillägg enligt
förenämnda kungörelse med allmänna grunder för sådant tillägg.
Med löneinkomst enligt detta moment förstås i varje särskilt fall
de sammanlagda avlöningsförmåner, vilka i av Kungl. Maj:t utfärdade
övergångsbestämmelser till den nya lönestaten medräknas för bedömande
av, huruvida tjänstemannen lider avlöningsminskning genom övergång
till den nya lönestaten, ävensom i förekommande fall personligt lönetillägg,
som uppbäres på grund av sagda övergångsbestämmelser.
§ 2.
Till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
eller statens vattenfallsverk, som kvarstå å gammal stat, utgår
dyrtidstillägg i enlighet med vad i kungörelsen med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst är stadgat. Dyrtidstillägg
utgår därvid, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner,
som angivas i § 1 mom. 1 av sagda kungörelse, jämväl i förekommande
fall å uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den nästföregående.
år utgående provision, dock: högst, å så stort belopp, som svarar
mot de tjänstgöringspenningar, vederbörande tjänsteman skolat uppbära,
om han i enlighet . ; med n härför i hittills , gällande avlöningsreglemente
givna .bestämmelser hänförtsi till den mot hans lön svarande avlönings
ryi
j , OiMiCnri’" wUO< IS O -i1 i; -H>" .UV .. -'',n'' t>„
Gällande bestämmelser
angående dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
vid
domänverket.
22 Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.
klassen i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt
lägst å stadgat minimibelopp av uppbördsprovisionen.
§ 3-
i ill innehavare av icke ordinarie befattning vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar eller statens vattenfallsverk, för vilken avlöningen
icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl.
Maj :t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, skall den
myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, därest
och i den mån myndigheten, med hänsyn till efter ingången av augusti
månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader beviljad avlöningsförhöjning,
anser sådant av omständigheterna påkallat, därvid de i
§§ 1" h i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst samt de i § 1 mom. 2 och 3 här ovan
meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning med iakttagande
tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare, som för
sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer eller flitpenningar,
dyrtidstillägg må utgå med högst hälften av vad dyrtidstillägg
å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser skolat utgöra.
§ 4.
hrån åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt och vid telegrafverkets
verkstad;
2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt
3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.
§ 5.
Till hjälp vid uträkning av dyrtidstillägget enligt denna kungörelse
utfärdar Kungl. Maj:t nödiga tabeller.
Slutligen föreläde Kungl. Maj:t genom proposition den 30 april
1920, nr 423, riksdagen förslag till kungörelse med särskilda grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid domänverket; och tillåter jag
mig i fråga om den närmare motiveringen till berörda förslag hänvisa
till det yttrande till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för sistnämnda
dag, vilket finnes fogat vid berörda proposition.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
Sedan riksdagen i skrivelse den 17 juni 1920, nr 412, tillkännagivit,
att riksdagen i huvudsak bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag,
utfärdade Kungl. Maj:t den 25 september 1920 kungörelse med
särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid domänverket
(nr 637) av följande lydelse:
§ 1-
Mom. 1. Befattningshavare vid domänverket, vilka åtnjuta lön
eller arvode enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän
vid nämnda verk (nr 493), äga uppbära dyrtidstillägg i enlighet
med vad genom kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (nr 364) föreskrivits,
dock under iakttagande av de särskilda bestämmelser, som bär
nedan meddelas.
Mom. 2. Dyrtidstillägg utgår, förutom å sådana kontanta avlöningsförmåner,
som angivas i § 1 mom. 1 av ovannämnda kungörelse,
å vikariatsersättning enligt 19 § i berörda avlöningsreglemente.
Rörande dyrtidstillägg å arvode till stenograf jämlikt 28 § i avlöningsreglementet
gäller vad i § 1 mom. 2 i förenämnda kungörelse
är stadgat.
Dyrtidstillägg utgår icke å det särskilda belopp, som enligt medgivande
av 1920 års riksdag och Kungl. Maj:ts brev den 22 juni 1920
utbetalas till tjänsteman vid ingången av år 1921.
Mom. 3. För beräknande av dyrtidstilläggets storlek gälla föreskrifterna
i §§ 2 och 3 i omförmälda kungörelse, men med iakttagande av
att dyrtidstillägg utgår endast å 85 procent av de sammanlagda
avlöningsförmåner, på vilka sådant tillägg må beräknas, dock högst å
ett belopp av 1,250 kronor för månad; samt
att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 i kungörelsen fastställer,
skall i varje särskilt fall minskas med 16.
Mom. 4. Därest tjänstemans löneinkomst efter den 31 december
1920 jämte dyrtidstillägg enligt denna kungörelse understiger vad som
skulle utgjort tjänstemannens löneinkomst närmast före övergången till
den nya lönestaten, jämte dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 30 juni
1920 med allmänna grunder för sådant tillägg, äger tjänstemannen åtnjuta
gottgörelse härför i form av personligt dyrtidstillägg.
Sådant personligt dyrtidstillägg må av tjänstemannen tillgodonjutas
allenast i den mån han icke genom avlöningsförböjning, vare sig
i samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning, erhåller en
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
•J'' t, I . - I ti;;*-. .i it i. '' v (;•: i (I
löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt1 mom. 2 och 3 här ovan
uppgår till den inkomst,''-han vid motsvarande tidpunkt''''skulle åtnjuta,
om han " då kvarstode med den avlöning, han innehade närmast -före
övergången till den nya lönestaten och därå "uppbure dyrtidstillägg
enligt förenämnda kungörelse med allmänna grunder för sådant tillägg.
Med löneinkomst enligt detta moment förstås i varje särskilt fall
de sammanlagda avlöningsförmåner, vilka i av Kungl. Maj:t utfärdade
övergångsbestämmelser till den nya lönestaten medräknas för bedömande
av:, huruvida tjänstemannen-lider avlöningsminskning genom övergång
till "den nya - lönestaten, ävensom i förekommande fall personligt lönetillägg,
som uppbäres på grund av sagda övergångsbestämmelser.
2.
.•törn ; .u1 finn
■vi Till befattningshavare '' vid domänverket^ som kvarstår å gammal
statpi-utgår dyrtidstillägg i enlighet med vad. i kungörelsen med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
är stadgat.
§ 3-
t;, -i tv i .J < -ui.-r \ >i u:y - u i.''.\ . i /•«
1 ''-it: Till innehavare av icke ordinarie''''befattning vid domänverket, för
vilken avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller
av Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,
skall: den '' myndighet, som äger bestämma -avlöningen, lämna dyrtidstillägg,
därest och i den-''män myndigheten, med hänsyn till efter ingången1
av augusti månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader
beviljad avlöningsförhöjning, anser - sådant av omständigheterna
påkallat, därvid de i §§ 1—5 i kungörelsen med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt de i § 1 inom. 2
och 3 här ovan meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tilllämpning,
med - iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,
som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer
eller flitpenningar, dyrtidstillägg må utgå med högst''-hälften
aV- vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser
skolat utgöra.
s • . ''.i-''- r; v ev .. § 4., i * u u -. i.*> '' o
" ri Till hjälp vid- uträkning av dyrtidstillägget enligt denna kungörelse
utfärdar Kungl. Maj:t nödiga tabeller.
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
Jag torde härefter få redogöra för vissa från tjänstemannahåll inkomna
framställningar i förevarande ämne.
I skrivelse den 12 december 1920 har 1920 års statstjänstemannakongress
i anledning av eu vid kongressen väckt motion hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte i 1921 års proposition om dyrtidstillägg åt statstjänstemannen
föreslå riksdagen, att sådant tillägg måtte beviljas efter
socialstyrelsens indextal över levnadskostnaderna och fullt motsvara
dessas stegring. I nämnda motion erinras, bland annat, om 1920
års riksdags statsutskotts utlåtande över Kungl. Maj:ts proposition
den 30 januari 1920, nr 95, med förslag till kungörelse med all
männa
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,
m. m., i vilket utlåtande utskottet yttrade, bland annat, att det
för utskottet framstått som en angelägenhet av synnerligen stor
betydelse, att statstjänarna snarast möjligt erhölle eu tillfredsställande
kompensation för den på grund av världskriget inträffade prissteg
ringen.
1920 års statstjänstemannakongress anför till stöd för sin
nyssberörda hemställan följande:
»Uti en till 1920 års statstjänstemannakongress ingiven motion liava Sveriges
statstjänstemannanämnds arbetsutskott och styrelsen för trafiktjänstemännens
riksförbund anhållit, att kongressen måtte hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att nuvarande
och f. d. befattningshavare i statens tjänst skola erhålla dyrtidstillägg, som
fullt svara mot levnadskostnadernas stegring.
Med anledning härav vill kongressen framhålla, att statsutskottets i motionen
anförda yttrande av statstjänstemännen fattats såsom en utfästelse, att 1921 års
riksdag äntligen skulle bevilja nuvarande och pensionerade statstjänstemän fullt
vederlag för stegringen av levnadskostnaderna. Det är likväl icke för kongressen
obekant, att röster redan höjts mot en ökning av det nuvarande dyrtidstillägget,
under förmenande, att den nu rådande allmänna penningknappheten icke medgåve
sådan ökning, och att statstjänstemännen i likhet med övriga medborgare finge underkasta
sig de umbäranden, som åtfölja den rådande depressionen inom olika näringsgrenar.
Emellertid vågar kongressen påstå, att statstjänstemännen, även om nu ett
prisstegringen fullt motsvarande dyrtidstillägg skulle beviljas, ej undgå att i lika
mån som andra få underkasta sig sådana umbäranden, och att tjänstemännen liava
ännu lång väg, innan de, trots fullt dyrtidstillägg, kunna uppnå den efter deras
sociala ställning avmätta levnadsstandard, som de innehade före kristiden, detta allt
beroende på den förlust, de lidit, och de skulder de åsamkat sig under den föregående
kristiden till följd av otillräckligheten av hittills under särskilda former beviljade
dyrtidstillägg. Kongressen håller ock före, att den knappa penningtillgången
icke bör utgöra hinder för tillgodoseendet av statstjänstemännens berättigade hittills
ouppfyllda krav å fullt vederlag för dyrtiden. Liksom enskilda tjänare vid konkurrens
med andra borgenärer äga lagfäst förmånsrätt för utbekommande av full
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 276 höft. {Nr 326.) 4
Inkomna
framställ
ningar.
26
Kuriyl. Majds proposition Nr 326.
lön, bör enahanda förmån tillkomma statens tjänare. Och liksom det ej kan förnekas,
att statstjänsten icke kan undvaras, utan att statens bestånd vedervågas,
lärer det ej heller med fog kunna bestridas, att statstjänstemannens avlöning till
sitt fulla värde intager allra främsta rummet bland de utgifter, som staten har att
vidkännas.
Kongressen delar den uppfattning, som nu synes göra sig gällande, att prisen
å livsförnödenheter under den närmaste tiden kommer att sjunka. Om så lyckligt
skulle vara, kan detta förhållande ej, såsom någon påstått, medföra någon vinst
för statstjänstemännen, men väl en avsevärd besparing för staten under förutsättning
att dyrtidstillägget bestämmes ej till något visst belopp, utan såsom för närvarande
efter det indextal, såsom från socialstyrelsen ur inträffade allmänna prisändringar
angivas.
Ytterligare framhållande det genom flere års försakelser trängande behovet
av fullt dyrtidstillägg för statens nuvarande tjänstemän, tjänstemän på indragnings
stat däri inbegripna, vill kongressen tillika framhålla, att enahanda behov föreligger
för pensionerade statstjänstemän, och att, då pension måste, såsom numera allmänt
erkänts, anses såsom eu förut intjänt lön, även dessa hava berättigade anspråk att
utfå fulla värdet av dem sålunda tillkommande löner.»
Vidare har Sveriges statstjänstemannanämnds styrelse i skrivelse
deri 25 februari 1921 anfört följande:
»Sveriges statstjänstemän erforo på sin tid med tillfredsställelse, att 1920
års statsutskott och riksdag vid behandlingen av frågan om dyrtidstillägg livligt
erkände och behjärtade angelägenheten av att statstjänarna snarast möjligt erhöllo
en tillfredsställande kompensation på grund av den genom världskriget inträffade
prisstegringen. Härigenom torde nämligen få anses fastslaget, att tjänstemännen
hava rätt till kompensation för dyrtidens verkningar.
Vid innevarande års riksdag hava emellertid såväl av förutvarande finansministern
som av enskilda riksdagsmän yttranden fällts, som innebära ett för tjänstemännen
synnerligen olycksbådande avståndstagande från de år 1920 uttalade åsikterna.
Sveriges statstjänstemannanämnds styrelse kan i anledning härav icke underlåta att
inför Eders Kungl. Maj:t frambära uttrycken för sin oro och djupt kända besvikelse.
Det torde icke här ånyo behöva upprepas alla de förut ofta framställda skälen för
tjänstemännens rätt att nu äntligen erhålla full kompensation, men styrelsen vill
dock här tillägga, att de högre tjänstemännen senare än andra och i vida otillräckligare
grad erhöllo ersättning för det försämrade penningvärdet, och att sålunda
ingen anledning förefinnes att för samma högre tjänstemän nu sänka denna ersättning
i vidare mån än vad prisindex angiver. En nedsättning av dyrtidstilläggen
skulle dessutom nu medföra för dem särskilt stora svårigheter till följd av de genom
progressiviteten ständigt ökade skattebeloppen ävensom genom den nu redan inträdda
och framdeles sannolikt avsevärt stegrade hyresökningen. För tjänstemännen
spelar denna senare utgiftspost en betydligt större roll än för andra samhällsklasser,
särskilt på grund av arten av tjänstemännens arbete såsom i betydlig grad förlagt
till hemmet.
Svårigheten för statskassan att utbetala erforderliga dyrtidstillägg torde nu
vara mindre än förut på grund av den alltjämt pågående sänkningen av socialstyrelsens
index. Er statsfinansiell synpunkt synes vid sådant förhållande något
Kungl. Maj ds proposition Nr 326. 27
vägande skäl icke föreligga att sänka de procentsatser, efter vilka dyrtidstilläggen
°Styrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta att påpeka, att även en
annan synpunkt vid innevarande års riksdag gjort sig gällande beträffande dyrtidstilläggen,
nämligen att vid tilläggets fixerande hänsyn skulle tagas till tjänstemännens
ställning såsom familjeförsörjare. En dylik princip skulle emellertid stå i uppenbar
strid med den eljest hävdade grundsatsen om lika lön för lika arbete, en grundsats,
som även bör gälla för dyrtidstilläggen i deras egenskap av lönetillägg under kristiden,
och särskilt verka ogynnsamt för så gott som samtliga kvinnliga befattningshavare.
Ett ytterligare fortgående på den vid sista riksdagen i detta hänseende
inslagna vägen synes icke vara med rättvisans fordringar överensstämmande. Skall
hänsyn tagas till befattningshavares ställning såsom familjeförsörjare, torde detta
lämpligen kunna ske genom reformer i nu gällande skattelagstiftning.»
Ytterligare har trafiktjänstemännens riksförbund i skrivelse den
26 februari 1921 framlagt sina synpunkter på frågan om dyrtidstilläggen.
Av berörda skrivelse torde jag här få anföra följande:
»Enligt i årets statsverksproposiFon infört utdrag ur statsrådsprotokollet
har herr statsrådet och chefen för finansdepartementet förklarat sig ämna föreslå
riksdagen vissa jämkningar i grunderna för beräknandet av dyrtidstillägg åt statens
tjänstemän i syfte att därigenom från och med den 1 juli 1921 minska statsverkets
utgift för dyrtidstilläggen.
Detta tillkännagivande har väckt mycken oro bland statstjänarna. lranktjänstemännens
riksförbund tillåter sig därför i underdånighet härmed giva uttryck
åt de uppfattningar, som bland kommunikationsverkens personal inom de högre lönegraderna
hysas beträffande den bebådade minskningen av dyrtidstilläggen för dem.
Sent tillerkändes statstjänstemannen något vederlag för den minskning av
reallönerna, som kort efter världskrigets utbrott 1914 blev en följd av penningvärdets
fall. Yad tjänstemännen med medelstora eller högre löneinkomster beträffar,
skedde detta först år 1917. Denna kompensation, ehuru år efter år förhöjd, låg
ständigt väsentligt under vad som erfordrats för att uppväga levnadskostnadsfördyringen.
Först från den 1 juli 1920 erhöllo sagda grupper av statstjänstemän genom
riksdagens beslut samma år ett dyrtidstillägg, som i någorlunda skälig mån ehuru
i allmänhet ingalunda fullt ut motsvarade stegringen i de nödvändiga levnadsutgifterna.
Samtidigt infördes den efter levnadskostnadsindex glidande skalan för
dyrtidstilläggens beräkning. Förut hade grunderna för denna beräkning växlat med
varje riksdags beslut. Genom antagande av principen om den glidande skalan,
skulle, hoppades statspersonalen, detta osäkerhetstillstånd vara övervunnet och en
stabilisering åstadkommen, genom vilken kunde förväntas, att löneinkomsterna, inom
den av riksdagen uppdragna ramen, vid varje tidpunkt skulle någorlunda rätta sig
efter prisförhållandena. Redan ur denna synpunkt är den nu, endast ett hälft år
efter ikraftträdandet av den automatiska regleringen av dyrtidstillägget, bebådade
ändringen av beräkningsgrunderna ägnad att verka synnerligen nedslående för personalen.
Att statsverkets intresse samt rättvisa och billighet fordra, det statens
befattningshavare även i de högre lönegraderna bliva tillfyllest gottgjorda för dyrtiden,
därom finnas synnerligen auktoritativa uttalanden.
28
Katigt. Maj:ts proposition Nr 326.
I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 september 1918 hemställde cheferna
för statens centrala ämbetsverk att Kungl. Maj:t »med behjärtande av den i hög
grad allvarliga ställningen matte skyndsamt vidtaga åtgärder för att giva statstjänstemännen
effektiv hjälp i deras svåra betryck».
Inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga uttalade i den 18 februari
1919 avgivet betänkande och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjälp,
»att den långvariga dyrtiden icke blott för den enskilde statstjänaren, i den mån
han genom krigstidstillägg och krigstidshjälp erhållit ersättning endast för en
mindre del av ökningen i levnadskostnaderna, medfört en börda så tung, att förmågan
att bära densamma hotar att svikta, utan även visar sig för statsverksamheten
leda till betänkliga följder». När detta skrevs hade dyrtiden varat fem år.
I Kungl. Majrts proposition nr 225 till 1919 års riksdag finnas anförda följande
uttalanden av statsrådet och chefen för finansdepartementet: »Men jämväl
de i avlönings- och pensionshänseende något bättre ställda personalgrupperna synas
mig hava grundade anspråk på att, så långt det statsfinansiella läget medgiver, komma
i åtnjutande av effektiva dyrtidsbidrag. Även för dem har säkerligen i det övervägande
flertalet fall dyrtidstrycket känts mycket hårt; många av dem ha sedan
studie- och extra-ordinarieåren att dragas med en betydande skuldbörda---».
1 regeringspropositionen nr 95 vid 1920 års riksdag rörande dyrtidstillägg åt
statens befattningshavare förekommer följande uttalande av finansministern: »Vid
övervägande av de ifrågavarande framställningarna har jag kommit till den uppfattningen,
att något måste göras för att mera effektivt bispringa statens befattningshavare
i deras ekonomiska betryck och därvid i första rummet dem, vilka
under de gångna aren fått i högre grad än andra själva bära förlusten av en stor
del av lönernas realvärde».
Statsutskottet anförde slutligen samma år i utlåtande nr 186 daterat den 1
juni 1920: »Det har för utskottet framstått såsom en angelägenhet av synnerligen
stor betydelse, att statstjänarna snarast möjligt erhålla en tillfredsställande kompensation
för den på grund av världskriget inträffade prisstegringen. Under de
rådande statsfinansiella förhållandena har utskottet visserligen icke funnit det vara
möjligt att nu åstadkomma sådana höjningar i dyrtidstillägget, som i vissa motioner
i ärendet påyrkats. Men utskottet har dock ansett det nödvändigt, att åtgärder
vidtagas, som i större utsträckning, än Kungl. Maj:ts förslag medgiver, tillgodose
kraven på kompensation för prisstegringen.»
De återgivna uttalandena vittna övertygande om att statsmakterna under
första halvåret 1920 hade en klar insikt om och en stark känsla av nödvändigheten
att genom ökat dyrtidstillägg rädda statstjänstemännen, enkannerligen de
grupper, som inom kommunikationsverken representeras av förbundet, från det
ekonomiska nödläge, i vilket de redan långt tidigare sjunkit ned. En blick på
pressens uttalanden från denna tid ådagalägger, att riksdagens beslut i dyrtidstill1
äggs frågan 1920 även uppbars av en utbredd opinion. För det allmänna medvetandet
hade gått upp, att staten såsom arbetsgivare rättvisligen och i eget
intresse icke längre kunde försumma att bereda sina tjänare, vare sig i högre eller
lägre ställning, en efter gällande penningvärde någorlunda avpassad arbetsinkomst —
en förmån, som löntagare och arbetare inom andra verksamhetsområden under hela
den föregående dyrtiden i vida mindre grad behövt sakna.
Sedan juni 1920 hava de allmänna ekonomiska förhållandena väsentligen
29
Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.
ändrats. Prisstegringen fortgick till hösten 1920. då den avlöstes av en nedgående
tendens. Ungefär samtidigt inbröt en ekonomisk depression, som sedermera blivit
alltmer kännbar. Vid första tecken därtill inträdde en fullständig omkastning i
opinionen beträffande statstjänstemannens ställning.
Under de många, för stora lager av befolkningen i ekonomiskt hänseende
synnerligen goda åren efter krigsutbrottet hade statens tjänstemän till obestridlig
fromma för staten lojalt burit större del av dyrtidsbördan än mången annan samhällsklass.
De ovan citerade uttalandena visa, att statsmakterna funnit tjänstemännens
förmåga att uthärda detta tryck nalkas bristningsgränsen. Man kan också
påstå, att allmänheten rent av börjat hysa en beklagande medlidsamhet med statspersonalens
bedrövliga belägenhet. Nu, hösten 1920, innan ännu det år gått till
ända, under vilket, åtminstone vad tjänstemännen inom något högre lönegrader
beträffar, den första mera effektiva åtgärden till avhjälpande av denna belägenhet
vidtagits, finner man statens tjänstemän vara över hövan gynnade, ja, överbetalda.
Tidningar av snart sagt alla färger börja en verklig kampanj mot statstjänstemännen.
1 dessas påstådda höga lönenivå vill man till och med finna en av anledningarna
till det bestående höga prisläget.
Inför denna opinionsstorm har statspersonalen iakttagit ett lugn och en återhållsamhet
i fråga om meningsyttringar, som må betecknas som erkännansvärd.
Att den på sina håll ända till hets drivna agitationen mot dess förment gynnade
undantagsställning emellertid bland tjänstemännen verkat i hög grad upprörande
och orättvis är ett faktum. Ingen samhällsgrupp har under den långa dyrtiden
mindre än statsfunktionärerna drivit klasspolitik. Att de under trycket av allmänt
vitsordade umbäranden med lojala vapen kämpat för sin existens, torde ingen ha
rätt att tillvita dem såsom klassegoism. I medvetandet om att statens tjänare
under en ytterligt vansklig tid tåligt och med stora uppoffringar, som ytterst
kommit det allmänna till godo, gjort sin plikt, må det vara tillåtet att här inlägga
en öppen, bestämd och allvarlig gensaga mot nyss berörda, alltjämt pågående
opinionsbildning mot statstjänstemännens berättigade intressen.
Enär det tal, som förts mot statspersonalens höga löner, alldeles särskilt
gått ut över kommunikationsverkens tjänstemän, har Trafiktjänstemännens riksförbund
funnit angeläget att för de personalgrupper bland den icke tekniska personalen
vid statens järnvägar, postverket och telegrafverket, som förbundet representerar,
verkställa en utredning rörande de under åren 1914—1920 uppburna sammanlagda
tjänsteinkomsterna, avlöning och dyrtidsförmåner. Denna utredning innefattas i vid
denna framställning fogade tabeller*.
De här ovan och i bilagorna anförda siffrorna åskådliggöra till fyllest det
för övrigt allmänt erkända faktum, att statstjänstemännen i de högre lönegraderna
under kristiden fått sin levnadsstandard avsevärt sänkt i bestämd motsats till
svenska folket i allmänhet, som torde sett sitt välstånd ökat.
Trafiktjänstemännens riksförbund har i upprepade underdåniga framställningar
gjort sig till tolk för den uppfattning, att statens tjänstemän kunna hava anspråk
på att bliva tillerkända full kompensation för penningvärdets fall. I sig själv
synes detta krav rättfärdigt och väl grundat, varför det icke heller kan principiellt
frångås. Även om tjänstemännen sålunda fasthålla vid sitt önskemål att åter få
sin reala lönenivå höjd till det läge. den hade 1914. ställa de sig ingalunda oför
-
Här uteslutna.
30
Kungl. Maj:ts proposition Kr 326.
stående inför den bekymmersamma allmänt ekonomiska situation, som nu inträtt.
På grund av de betydande offer statstjänstemannen under de gångna åren bragt
det allmänna genom att hava fått avstå från skäligt vederlag för penningens
minskade köpkraft, våga de emellertid förmena sig äga berättigade krav på att
icke genom en förtidig nedsättning av de år 1920 beviljade dyrtidstilläggen åter
bliva försatta i det hart när förtvivlade ekonomiska läge, i vilket de dessförinnan
befunno sig. Aven en mindre betydande ändring i grunderna för beräkningen av
dyrtidstilläggen, som medför en inkomstminskning utöver den. vilken följer av
levnadskostnadssänkningen enligt indexberäkningen, torde för mången, vilken icke
mäktat hämta sig efter de gångna årens skuldsättning, kunna bliva av ödesdigraste
innebörd.
Tjänstemännen vilja i nuvarande situation i det längsta fast förlita sig på
de starka uttalanden till deras förmån, som av statsmakterna gjordes vid 1920 års
riksdag, och på de utfästelser, som denna riksdags beslut rörande dyrtidstilläggen
måste anses innebära. Bland statspersonalen betraktas såsom en god tradition, att
riksdagen icke skall till personalens nackdel draga ett streck över vad en föregående
riksdag beslutat. Vad som beslöts i fjol borde icke vara förkastligt nu,
och staten lär icke sakna utvägar att bereda sina tjänare en utkomst, som för
ett år sedan ansågs skälig och till och med, enligt riksdagens egna uttalanden, i
knappaste laget tillmätt.
Genom den glidande skalan är sörjt för att tjänstemannalönerna fortfarande
rättas efter det allmänna prisläget. Varje nedsättning av det grundtal, efter vilket
dyrtidstillägget beräknas, medför en avsevärd minskning i statens utgifter för dyrtidstillägg.
Sålunda torde den sänkning av grundtalet, som ägde rum från den 1
januari 1921, kunna beräknas medföra en besparing enbart för kommunikationsverken
av omkring 10 miljoner kronor för år. Fortgår sänkningen av levnadskostnaderna
i det tempo, som nu kan skönjas, lära alltså hithörande statsutgifter utan
särskilda åtgärder komma att väsentligen nedgå utöver vad finansministern i årets
statsverksproposition beräknat.
Mot indexlönens tillämpning har emellertid invänts, att den, ehuru avlöningssättet
har något i sig av tilldragande rättvisa, bidrager att hålla levnadskostnaderna
uppe genom att avpassa köpkraften efter dessa kostnader. Gent emot denna
uppfattning må anföras, att varje lönereglering efter hittills följda principer betecknar
en anpassning efter levnadskostnadernas storlek. Visserligen är den fortlöpande
reglering, som automatiskt äger rum genom den glidande skalan, smidigare, men
så länge lönen ligger mer eller mindre väsentligt under index, synes förenämnda
resonemang sakna berättigande. Därjämte bör bemärkas, att jordbruket med binäringar,
fiske samt industri med bergsbruk 1910 sysselsatte 80.7 procent av befolkningen,
och att statspersonalen utgör en så ringa del av återstående 19.3 procent,
att dess avlönande efter index föga torde inverka på det allmänna prisläget. Så
länge detta läge förblir sådant, att statstjänstemannens fasta löner äro absolut otillräckliga
för nödtorftigt livsuppehälle, synas tjänstemännen med fog kunna göra
anspråk på att den relativa stabilitet i deras löneförhållanden, som genom 1920 års
riksdagsbeslut om dyrtidstillägg efter index sent omsider medförde, måtte få bibehållas.
De äro sannerligen i behov av den grad av trygghet för sin ekonomi, som
därigenom vunnits.
T anledning av statsrådets och chefen för finansdepartementet uttalade avsikt
31
Kungi. Maj.ts proposition Nr 326.
att föreslå särskild beskärning av dyrtidstilläggen för tjänstemän, som icke hava
försörjningsplikt, tillåter sig riksförbundet i korthet anföra följande. Tjänstemännen
hava aldrig kunnat godkänna den uppfattningen, att dyrtidsförmanerna vore att anse
såsom en hjälp från statens sida, utan betraktas denna avlöningsform såsom ett
lönetillägg för bibehållande i möjligaste mån av realvärdet av de efter arbetet avpassade
lönerna. Följaktligen anses, att dyrtidstilläggen lika val som den fasta
avlöningen böra avpassas utan hänsyn till tjänstemännens civilstånd eller eljest
förekommande försörjningsplikt, såsom i allmänhet sker på andra arbetsområden an
den statliga förvaltningens. Mot ett motsatt förfarande kan särskilt invandas, att
det i främsta rummet kommer att gå ut över de svagast avlönade, nämligen kvinnorna,
vilka i väsentligt mindre omfattning än männen hava försörjningsplikt.
Häremot kan så mycket starkare invändning göras, som de kvinnliga befattningshavarnas
fasta avlöningar bestämts just efter behovsprincipen. En beskärning aven
av dyrtidstillägget för dem enligt denna princip måste darfor anses dubbelt orättmätig3^
Vidare må framhållas vad dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
i ovan citerade uttalande även berört — att tjänsteman aven utan
försörjningsplikt på grund av studieskulder kunna vara i starkt behov av en mot
levnadskostnaderna svarande avlöning, samt därjämte, att samma behov maste tillgodoses
med hänsyn till blivande familjebildning och darmed uppstående försörjningsplikt.
Bosättningskostnaderna äro numera skyhöga i jämförelse med forhållan
dena
%rafiktlänstemännens riksförbund hemställer i underdånighet, att Eders Kungl.
Makt vid förestående slutlig prövning av frågan om statstjänstemannens dyrtidstillägg
täcktes skänka beaktande åt de synpunkter, som framhållits i förestående
framställning, och välvilligt sörja för att, i vad pa Eders Kungl. Maj:t ankommer
tjänstemännens rättfärdiga önskemål om att, ej minst i statens eget intresse, bliva
åtminstone bibehållna vid nu gällande dyrtidsförmåner varda tillgodosedda.»
Framställningar i samma syfte som de nu av mig återgivna hava
även gjorts, bland andra, av de kvinnliga kårsammanslutnmgarnas centralråd
samt av högre statstjänstemännens förening i Norrköping.
1 det yttrande rörande finansplanen, som min företrädare i ämbetet
hade till statsrådsprotokollet vid statsverkspropositionens framläggande
den 7 januari 1921, påpekade han vid behandlingen av utgiftssidan i
de avlämnade statförslagen, bland annat, att den post bland statsutgifterna,
som ur statsfinansiell synpunkt spelade den ojämförligt största
rollen, vore den, som avsåge avlöningar till befattningshavare i. statens
tjänst. Efter att därefter till en början hava berört vissa förhållanden,
som hade avseende å de till statstjänarna utgående fasta av löningsbeloppen,
anförde han beträffande dyrtidstilläggen följande.
»Medan de fasta avlöningsförmånerna till statens befattningshavare — antingen
fråga är om nyreglerade befattningar eller om ännu ej reglerade — utgå med bestämda
belopp, vilka sålunda i de olika statförslagen kunna någorlunda exakt
Allmänna
synpunkter.
Statsrådsprotokollet
den 7 januari
1921.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
beräknas, så äro som bekant dyrtidstilläggen numera ställda i relation till de rådande
levnadskostnaderna, i det att de uträknas med ledning av en med dessa varierande,
för varje kalenderkvartal fixerad s. k. levnadskostnadsindex. Då nämnda anordning
med en glidande skala för dyrtidstilläggens bestämmande alltjämt torde böra bibehållas,
har det, när det gällt att göra ett överslag rörande de belopp, som under
åren 1921 och 1922 kunna bliva erforderliga för dyrtidstilläggens finansiering,
varit nödigt att utgå från en viss beräknad indexställning under sagda år. Ifrågavarande
index var under 1920 fastställd för första kvartalet till 259, för andra
kvartalet till 265. för tredje kvartalet till 270 och för fjärde kvartalet till 281.
Ungefärliga medelindex för året utgjorde alltså 269. Med hänsyn härtill och till
levnadskostnadernas numera tydligt fallande tendens har jag ansett betänklighet
ej möta att vid statförslagens uppgörande preliminärt räkna med en genomsnittlig
index av 270 för år 1921 och av 260 för är 1922.
Emellertid har det av statsfinansiella skäl ansetts icke låta sig göra att för
dyrtidstilläggens finansiering disponera fullt ut de belopp, som enligt nu tillämpade
beräkningsgrunder skulle bliva erforderliga. För att något minska ifrågavarande
utgift för statsverket har jag därför förmenat, att bland andra åtgärder, som kunna
tänkas ifrågakomma, det i första hand bör tagas under övervägande att för en viss
grupp av statstjänstemän, nämligen sådana, som ej äro familjeförsörjare, i någon
mån jämka grunderna för dyrtidstilläggets beräknande. Denna jämkning torde i
sa fall höra vidtagas från och med den 1 juli 1921 och bör givetvis avse även
sådan till stadskällare icke hänförlig personal, som äger åtnjuta dyrtidstillägg av
statsmedel. Till frågan härom torde jag framdeles få återkomma. I detta sammanhang
inskränker jag mig till att — med framhållande av, att ett genomförande från
och med år 1922 av förberörda löneregleringar under alla omständigheter kommer
att minska behovet av medel till dyrtidstillägg — omnämna, att jag tänkt mig,
att till dyrtidstilläggens täckande böra dels å 1921 års tilläggsstat under de olika
huvudtitlarna upptagas belopp av sammanlagt omkring 213 miljoner kronor dels å
1922 års riksstat utom huvudtitlarna avsättas en totalsumma av 175 miljoner
kronor, varvid då hänsyn icke tagits till sådana dyrtidstillägg, som utgå direkt av
vissa verks och institutioners medel. Till jämförelse må påpekas, att motsvarande
av 1920 års riksdag beslutade avsättning å 1921 års riksstat utgjorde 200 miljoner
kronor. Vad affärsverken angår, ingå som bekant utgifterna för dyrtidstillägg i
respektive verks driftkostnader, och komma desamma alltså icke till synes i budgeten.
Såsom jag framdeles får tillfälle att utveckla, bör emellertid vid beräkningen
av affärsverkens driftöverskott för år 1922 hänsyn tagas till den av mig
nyss antydda minskningen i utgifterna för dyrtidstillägg.»
Av det anförda framgår dels att man vid uppgörandet av statsverkspropositionens
statförslag preliminärt räknat med en genomsnittlig
levnadskostnadsindex av 270 för år 1921 och av 260 för år 1922, dels
ock att till dyrtidstilläggens täckande beräknats — bortsett från dylika
tillägg vid affärsverken och vid sådana verk och institutioner, som bestrida
kostnaderna för dyrtidstillägg med egna medel — å 1921 års
tilläggsstat under de olika huvudtitlarna sammanlagt omkring 213 mil
-
33
Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.
joner kronor och å 1922 års riksstat såsom avsättning utom huvudtitlarna
en totalsumma av 175 miljoner kronor.
Liksom min företrädare utgår jag från att den nuvarande anordningen
med en glidande skala för dyrtidstilläggens bestämmande alltjämt
bör bibehållas, och att dyrtidsbidragen följaktligen även i fortsättningen
skola uträknas med ledning av en med de rådande levnadskostnaderna
varierande, på av socialstyrelsen verkställda uppskattningar grundad levnadskostnadsindex,
som för varje kalenderkvartal fixeras.
Då det närmast med hänsyn till de statsfinansiella beräkningarna
rörande storleken av de medel, som för dyrtidstilläggens finansiering
erfordras, syntes mig påkallat, att på grundvalen av utvecklingen under
den senaste tiden och andra faktorer frågan om levnadskostnadsindex’
sannolikt blivande ställning toges under förnyat övervägande, avlät jagför
att erhålla material till denna frågas bedömande den 26 februari 1921
en skrivelse till ekonomiska rådet, däri jag anförde bland annat följande:
Åtskilliga omständigheter talade för att den indexstäilning,
från vilken man vid statsverkspropositionens framläggande utgått, och
vid vars fixerande de uppskattningar, som läge till grund för indexsättningen
vid årsskiftet, ännu ej varit tillgängliga, vore väl högt beräknad.
Levnadskostnadsindex, vilken för fjärde kvartalet 1920 utgjort
281, hade sålunda redan för första kvartalet av innevarande år fastställts
till 271, som allenast med en enhet överstege det tal, varmed man i
statsverkspropositionen räknat som genomsnitt för hela år 1921, och
under den tid, som förflutit, efter det de beräkningar, på vilka den
senaste indexsättningen grundade sig, verkställdes, hade det allmänna
prisfallet fortgått. Någon tendens till avmattning i den nedåtgående prisrörelsen
syntes ännu ej hava inträtt i vårt land. Efter att hava antytt
det samband, som förevarande spörsmål ägde med den valutapolitik,
som komme att hos oss föras, i anslutning vartill jag hänvisade till
ekonomiska rådets uttalande i valutafrågan den 20 december 1920, anförde
jag vidare, att säkra hållpunkter för bedömande av levnadskostnadsindex’
blivande ställning självfallet ej vore för handen, samt att de
uppskattningar, som kunde åstadkommas, givetvis icke kunde göra anspråk
på annat än en mycket approximativ riktighet. I det att jag tillika
betonade, att ett försök till fixering måste ske, därest över huvud några
kalkyler skulle kunna komma till stånd rörande storleken av de medel,
som borde beräknas för dyrtidstilläggens täckande, anmodade jag ekonomiska
rådet att inkomma med yttrande angående den genomsnittliga
levnadskostnadsindex, från vilken man enligt rådets mening borde utgå
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 276 käft. (Nr 326.) 5
Departement*- chefen.
34
Kungl. Maj:ts proposition AV 326-
vid dyrtidstilläggens beräknande under dels det förra halvåret 1921,
dels det senare halvåret 1921 och dels år 1922.
Ekonomiska
rådets yttrande
dtn 7
mars 1921.
I sitt den 7 mars 1921 avgivna yttrande i ämnet anför ekonomiska
rådet följande:
»Sedan socialstyrelsens levnadskostnadsindex för Sverige lagts till grund för
dyrtidstilläggen och dessa blivit riksstatens mest tyngande utgiftspost, har en uppskattning
i förhand av den sannolika utvecklingen av ifrågavarande index kommit
att fa en mycket stor betydelse för riksstatens uppgörande. Så snart kännedom
om denna index kan förutsättas, kan man å ena sidan beräkna dyrtidsanslagets
storlek vid givna grunder för dyrtidstilläggen, å andra sidan också justera dessa
grunder efter den höjd för dyrtidsanslaget, som man finner riksstaten kunna rå med.
Tyvärr är en uppskattning av levnadskostnadsindex för andra halvåret 1921
och för 1922, som skulle äga någon som helst objektiv betydelse, under nu rådande
förhållanden omöjlig. Visserligen kan man konstatera, att prisnivån i länder med
effektiv guldvaluta på sista tiden befunnit sig i ett starkt fallande och man kan
beteckna det som sannolikt, att detta prisfall kommer att få sitt uttryck i en sänkt
levnadskostnadsindex i dessa länder. Men det är omöjligt att säga huruvida ifrågavarande
prisfall kommer att fortgå eller måhända slå om i en ny prisstegring. De
politiska och ekonomiska förhållandena äro ännu så oklara, att man icke kan förutse
hur snart en någotsånär stadgad prisnivå i guldländerna skall komma till stånd än
mindre ha någon bestämd mening om var denna nivå skall komma att ligga. Det
är just med anledning härav, som rådet i sina yttranden i fråga om den svenska
valutans ordnande uttalat, att förutsättningarna för det svenska penningväsendets
återställande till guldmyntfot ännu icke kunna överblickas.
Om nu redan härutinnan osäkerheten är stor, så tillkommer ytterligare ett
osäkerhetsmoment, när det gäller att bedöma den svenska prisnivåns utveckling.
Detta moment är den svenska kronans värde i förhållande till guld. Visserligen
torde statsmakterna vara på det klara därmed, att vår valutapolitik, i enlighet med
vad rådet tidigare tillrått, bör bedrivas så, att den svenska kronans värde i förhållande
till guld icke nedgår utan fastmera höjes, i den mån sådant under ett bestämt men
varsamt handhavande av till buds stående medel visar sig möjligt. Men i vilken
mån detta syfte verkligen kommer att vinnas, beror i mycket väsentlig grad på
statens finanspolitik, och icke minst just på dess avlöningspolitik. Vill staten vara
rundhänt i tillmätandet av dyrtidstillägg och därvid icke taga vederbörlig hänsyn
till möjligheterna för en verklig täckning av kostnaderna, så kommer den svenska
kronans värde ofelbart att därav påverkas i en riktning rakt motsatt den, som angivits
såsom önskvärd för valutapolitiken. Med den betydelse, som statens lönestandard
har för avlöningarna såväl inom kommunerna som inom den enskilda affärsverksamheten,
måste också en bristande återhållsamhet i statens handhavande av lönefrågorna
befaras få ett i hög grad förstärkt inflytande till försämring av det svenska
penningvärdet.
Sådana betraktelser kunna icke undgås, då det gäller att bedöma utsikterna för
vår levnadskostnadsindex. En höjning av lönestandarden utöver den som är ekonomiskt
möjlig ger åt stora lager av befolkningen en artificiell köpkraft, vilken vid oförändrad
tillgång på varor och andra nyttigheter måste driva upp priserna på ett
sätt, som icke kan undgå att påverka lednadskostnadsindex. Avsikten är ju, att
index skall bestämma den allmänna lönenivån. Men i verkligheten kommer den
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
allmänna lönenivån att bestämma index, åtminstone i rätt väsentlig grad. Den
kommande utvecklingen av vår levnadskostnadsindex är med andra ord icke ett rent
objektivt förhållande, varom man på grund av föreliggande fakta kan bilda sig eu
mening; den är en fråga, på vilken staten själv har ett mycket starkt inflytande,
speciellt genom sin lönepolitik, men naturligtvis också allmännare genom det sätt,
varpå den vårdar sina finanser.
Med den starkt restriktiva diskontopolitik, som för närvarande bedrives, och
den allmänna depression, som är rådande, föranledes det enskilda näringslivet att
till det yttersta begränsa sina anspråk på medel. Det blir då praktiskt sett statens
och kommunernas utgifter, som ge utslaget i fråga om det svenska penningvärdets
framtid. Avgörande blir om dessa utgifter, de må nu vara verkliga utgifter eller
utgifter för kapitalökning, i sin helhet hållas inom ramen för de tillgångar, som
kunna ställas till förfogande utan ett artificiellt tillskapande av betalningsmedel.
Under sådana förhållanden är det givetvis omöjligt för rådet att angiva någon
sannolikhetssiffra för levnadskostnadsindex för nästkommande år. Anses det lämpligt,
att en bestämd indexsiffra lägges till grund för beräkning av dyrtidsanslaget. sä
tillhör det den praktiska finanspolitiken att träffa ett val ifråga om denna siffra.
Är staten beredd att företa tillräckligt kraftiga nedskärningar både av sina verkliga
utgifter och av sina utgifter för kapitalökning, alltså av sina anspråk såväl på skattemedel
som på lånemedel, och kunna kommunerna förmås till en liknande indragning,
så kan sannolikt en mycket betydlig nedsättning av den i pengar uttryckta köpkraften
och därmed också av priserna och av levnadskostnadsindex vinnas. Få
däremot motsatta tendenser göra sig gällande, så är fara värt. att ingen nedsättning
kan åstadkommas.
I fråga om grunderna för dyrtidstilläggen torde i detta sammanhang böra
framhållas, att full kompensation för levnadskostnadernas stegring icke är förenlig
med det tvång till yttersta sparsamhet, som nu otvivelaktigt föreligger för nationen
som helhet och för alla samhällslager. Det torde vara nödvändigt, att dyrtidstillläggen
beräknas efter en levnadskostnadsindex, som är lägre än den av statistiken
angivna och som vi här kunna beteckna som en »kompensationsindex». Om dyrtidstilläggen
på detta sätt hållas tillräckligt under den fulla kompensationen, så framtvingas
därigenom, såsom ovan är angivet, en viss sänkning av den verkliga
levnadskostnadsindex. Nedsättningen i dyrtidstilläggen medför därför endast en
mindre sänkning av reallönen, möjligen ingen alls. Emellertid synes det vid eu
sådan inknappning av dyrtidstilläggen angeläget, att vederbörlig hänsyn tages till
de totala löneförmånerna och därmed till de senast genomförda löneförbättringarna
ävensom till de yngre åldersgruppernas relativt mindre behov. Genom att förfara
på detta sätt torde det vara möjligt att med undvikande av all hårdhet åstadkomma
den nödvändiga begränsningen av statens utgifter för dyrtidstillägg.
Väljer man i enlighet härmed en kompensationsindex väsentligt under nuvarande
levnadskostnadsindex av 271, så kommer, särskilt om ett dylikt förfarande blir
normgivande även för avlöningsförhållandena på andra områden, och om en motsvarande
återhållsamhet tillämpas i fråga om offentliga utgifter överhuvud, den
minskade köpkraften att åstadkomma en sänkning av de verkliga levnadskostnaderna
till ett indextal, som ligger någonstädes emellan den verkliga index och den
antagna kompensationsindex. I verkligheten skulle då den antagna grunden för
dyrtidstilläggen komma att innebära, att löntagarna själva finge bära trycket av
de dåliga tiderna genom en reduktion av sin realinkomst med en avsevärt mindre
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
del än som anges av den procentsats, varmed kompensationsindex understiger verklig
index. Naturligtvis kommer emellertid en sådan verkan på levnadskostnaderna
endast småningom att göra sig gällande. Det torde därför vara riktigt att pröva
sig fram och endast steg för steg sänka kompensationsindex, men i varje fall hålla
den avsevärt under senast tillgängliga index för de faktiska levnadskostnaderna.
Skulle levnadskostnadsindex komma att kvarstå vid 271, kunde man exempelvis
bestämma sig för att sätta kompensationsindex för tredje kvartalet innevarande år
till 250 och därefter sänka denna index med tio enheter för vart kvartal. Kompensationsindex
för fjärde kvartalet skulle då bli 240 och för 1922 skulle ett medeltal
av 215 uppnås. Om emellertid, såsom man torde hava rätt att förvänta, den
verkliga levnadskostnadsindex redan för tredje kvartalet 1921 komme att nedgå
betydligt under 271, så borde kompensationsindex givetvis sänkas i ett avsevärt
hastigare tempo.
I fråga om den verkliga levnadskostnadsindex för första halvåret 1921 torde
socialstyrelsen inom den närmaste framtiden kunna lämna approximativ uppgift.
I fråga om den levnadskostnadsindex, som kommer att bestå för andra halvåret
1921 och för 1922, kan överhuvud ingen sannolikhetsberäkning göras, utan
får rådet med hänsyn till denna del av frågan hänvisa till vad rådet därom här
ovan anfört.
Vid den slutliga handläggningen av detta ärende närvoro herrar Kinander,
Moll, Cassel, Kvarnzelius, Itydbeck och Thorsson.
Herr Wallenberg, som deltagit i överläggningen men på grund av sjukdom
icke närvarit vid justeringen av rådets uttalande i ämnet, har sedermera, efter tagen
kännedom om den slutliga avfattningen av nämnda uttalande, tillkännagivit sin anslutning
till detsamma, varvid han dock framhållit, att rådet enligt hans åsikt bort
starkare betona nödvändigheten av att det s. k. grundtal, med ledning varav dyrtidstilläggen
beräknas, vid varje tillfälle komme att avsevärt understiga den dä
senast fastställda levnadskostnadsindex, samt att i allmänhet kostnaderna för dyrtidstilläggen
måste mycket starkt begränsas för att bringas i lämpligt förhållande
till den för den närmaste framtiden tvivelsutan starkt minskade avkastningen av
statens inkomstkällor.»
Departements
chefen.
Under hänvisning till nyssberörda framställningar från olika sammanslutningar
av statstjänstemän och till de synpunkter, som av ekonomiska
rådet framförts, skall jag tillåta mig att till behandling upptaga
frågan om grunderna för dy rtid stilläggens beräknande.
Till en början vill jag då fasta uppmärksamheten å ekonomiska
rådets uttalande, att full kompensation för levnadskostnadernas
stegring icke är förenlig med det tvång till yttersta sparsamhet,
som nu otvivelaktigt föreligger för nationen som helhet och för alla
samhällslager. Med hänsyn härtill ifrågasätter rådet, att dyrtidstilläggen
böra beräknas efter en levnadskostnadsindex, som är lägre än den av
statistiken angivna och som av rådet betecknas som en »kompensationsindex».
Om dyrtidstilläggen på detta sätt hållas tillräckligt under den
fulla kompensationen, så framtvingas därigenom — säger rådet — en
viss sänkning av den verkliga levnadskostnadsindex.
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
I anledning av detta yttrande vill jag ej underlåta framhålla, att
redan de nuvarande dyrtidstilläggen bestämmas efter grunder, som i viss
mån motsvara den av rådet förordade kompensationsindex. Dels fastställes
det s. k. grundtalet till ett tal, som är fem eller sex enheter
mindre än prisstegringsindex, dels utgår enligt detta grundtal full kompensation
allenast å viss del av avlöningen, vilken del för befattningshavare
utan barn är fastställd till 85 kronor i månaden, medan för
överskjutande belopp kompensationen utgör intill eu viss gräns endast
55 procent av prisstegringen och därefter alldeles bortfaller.
Emellertid nödvändiggör den bekymmersamma statsfinansielia
situation, som till följd av den rådande allmänna depressionen inträtt,
att statsutgifterna i möjligaste mån nedbringas. När så är fallet, kan
det knappast anses obilligt, att statens befattningshavare i något ökad
grad få vidkännas trycket av de dåliga tiderna, så mycket hellre som
statstjänarne i många fall torde befinna sig i ett gynnsammare läge än
motsvarande löntagare i enskild tjänst, särskilt pa grund av den fastare
och mer varaktiga anställning, som statstjänsten i allmänhet innebär.
Någon reduktion av det för dyrtidsbidragens storlek bestämmande
grundtalet synes med hänsyn härtill kunna ifrågasättas. Förbises må
därvid icke, att en dylik reduktion kommer att påverka levnadskostnadsindex
i nedåtgående riktning, varigenom sänkningen i reallönen
blir mindre än nedsättningen av grimdtalet giver vid handen. Jag vill
i detta sammanhang ock erinra om, att Kungl. Maj:t i den proposition
(nr 95) angående dyrtidstillägg till befattningshavare i statens tjänst,
som förelädes 1920 års riksdag, föreslog, att för grundtalets bestämmande
prisstegringsindex skulle minskas, på sätt enligt 1919 års kungörelse
var fallet, med en niondel därav, men att riksdagen jämkade
beräkningsgrunden till vad som nu gäller.
En ytterligare anledning till en jämkning nedåt vid grundtalets
bestämmande ligger däri, att, då, såsom nu sker, grundtalet fastställes
med intervaller av tre månader — vilket förfaringssätt jag anser
av praktiska skäl böra bibehållas — det i tider av hastigt sjunkande
priser sådana som de för närvarande rådande kan inträffa, att grundtalet,
i händelse detsamma ej sättes mer avsevärt under prisstegringsindex,
så småningom under tremånadersperioden når upp i nivå med
och till och med kommer att överskrida nämnda index, varigenom en
icke avsedd höjning av kompensationen blir följden.
Avgörande för mig i denna fråga hava dock varit de nyss antydda
statsfinansielia synpunkterna samt nödvändigheten att något nedbringa
statens utgifter för dyrtidstillägg. Med hänsyn härtill och till de skål,
som jag förut anfört, anser jag mig höra förorda en kraftigare beskär
-
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
ning av gnmdtalet än som föranledes av nuvarande avdrag av fem eller
sex enheter från prisstegringsindex, och får — då en procentuell reduktion
synes mig vara att anbefalla — för min del föreslå, att grundtalet
bestämmes till det tal, som enligt index motsvarar levnadskostnadsökningen,
minskat med Vio, varvid, i händelse brutet tal uppstår, detta
jämnas till närmast lägre hela tal.
Emellertid finner jag — även om, såsom jag senare skall närmare
utveckla, en väsentligen lägre indexställning än den, från vilken
man vid statsverkspropositionens framläggande utgick, bör kunna läggas
till grund för de ekonomiska kalkylerna — den statsfinansiella situationen,
sådan densamma numera kan överblickas, så brydsam, att jag
anser ofrånkomligt, att ytterligare nedsättningar med avseende å dyrtidstilläggen
vidtagas.
Om detta sålunda icke kan undvikas, anser jag det å andra
sidan ytterst angeläget, att reduktionerna anbringas å sådana punkter,
där de utan alltför störa uppoffringar kunna bäras. I detta sammanhang
tillåter jag mig erinra om, att min företrädare i sitt av mig nyss
återgivna yttrande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1921 bland
åtgärder, som för minskande av ifrågavarande utgiftspost för statsverket
kunde tänkas ifrågakomma, i första hand pekade på möjligheten
att gorå vissa jämkningar i beräkningsgrunderna för sådana till dyrtidstillägg
av statsmedel berättigade personer, som icke vore familjeförsörjare.
Åt den tanke, varåt min företrädare på detta sätt gav uttryck,
ber jag att få giva min anslutning.
Begreppet familjeförsörjare återfinnes i viss mån redan i nu
gällande författningsbestämmelser i ämnet. Enligt dessa bestämmelser
utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85 kronor i månaden,
dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet. Om
och i den mån månadsavlöningen — intill ett maximibelopp av 1,250
kronor överstiger 85 kronor, utgår däremot dyrtidstillägget allenast
för den del därav, som utgör 85 kronor, på sätt nyss sades, men
för den del, som överstiger 85 kronor, efter ett procenttal lika med
femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande befattningshavare,
vilken på grund av försörjningsplikt underhåller barn,
som icke uppnått 16 års ålder, den del av månadsavlöningen, för vilken
dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande grundtalet, ökas
med 15 kronor för varje dylikt barn. Såsom härav framgår räknas för
närvarande som familjeförsörjare endast sådan befattningshavare, som på
grund av försörjningsplikt underhåller barn under 16 år.
När det nu gäller att genomföra någon reduktion i dyrtidstillägget
för icke-familjeförsörjare, kan jag ej frigöra mig från den uppfattningen,
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
att en utvidgning av familjeförsörjarebegreppet är på sin plats, så att i
varje fall envar befattningshavare, som har hustru — även om han ej
därjämte har barn — bringas in därunder. Det synes mig, att från nu
förevarande synpunkt den omständigheten, att vederbörande bildat eget
hushåll, spelar en väsentlig roll, och man kunde därför enligt min mening
hava fog för att gå ett steg längre och låta det förhållandet vara
avgörande, att vederbörande har hustru eller husföreståndarinna. Ifrågasättas
kan även att till familjeförsörjare hänföra jämväl den, som på
grund av försörjningsplikt underhåller annan person, i första hand fader
eller moder. Enär det emellertid är av vikt såväl av finansiella skäl
som med hänsyn till svårigheterna vid tillämpningen att giva en ganska
snäv och fullt bestämd avgränsning åt familjeförsörjarebegreppet, har
jag stannat vid att föreslå, att endast den, som har hustru eller på grund
av försörjningsplikt underhåller barn under 16 år, skall räknas till familjeförsörjare.
Till familjeförsörjare — begreppet sålunda fattat, som ag nu
utvecklat — synes dyrtidstillägget, på grundval av ett efter nyss angivna
beräkning bestämt grundtal, höra utgå enligt i huvudsak samma principer
som för närvarande är fallet. Till befattningshavare med en
familjemedlem torde alltså å avlöningsförmåner, som icke överstiga 85
kronor i månaden, dyrtidstillägget böra utgå efter ett procenttal, som
motsvarar grundtalet. Överstiger avlöningen 85 kronor men icke 1,250
kronor i månaden, bör dyrtidstillägget utgå för den del därav, som utgör
85 kronor, på sätt nyss sades, samt för den del, som överstiger 85
kronor, efter ett procenttal lika med femtiofem hundradelar av grundtalet.
Har han mer än en familjemedlem, bör den del av månadsavlöningen,
för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande
grundtal, ökas med 15 kronor för varje familjemedlem utöver en.
Vid avvägandet av den reduktion, som dyrtidstilläggen för ickefamiljeförsörjare
böra undergå, synes mig berättigat, att hänsyn i viss mån
tages till belättningshavarens levnadsålder. Det förefaller mig nämligen,
att, om man överhuvud anser sig böra vid dyrtidstilläggens reduktion tilllämpa
behovsprincipen, så att familjeförsörjare ställes bättre än ickefamiljeförsörjare,
denna princip även bör äga anspråk på beaktande vid
dyrtidstilläggens avvägande mellan befattningshavare inom sistnämnda
kategori, på sådant sätt att yngre åldersgrupper sättas något tillbaka.
På grund av nu nämnda synpunkter, och då å andra sidan av
praktiska tillämplighetsskäl en för långt driven differentiering måste
anses utesluten, har jag funnit mig böra förorda, att icke-familjeförsörjarna
uppdelas i två åldersgrupper, allteftersom de uppnått 25 års ålder eller
ej. Till befattningshavare av första gruppen synes dyrtidstillägget böra
Dyrtidstillägg
åt befattningshavare
vid nyreglerade
verk.
40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
bestämmas till nio tiondelar av det belopp som för motsvarande avlöning
tillkommer tjänsteman med en familjemedlem, för befattningshavare av den
yngre åldersgruppen däremot allenast till fyra femtedelar av samma belopp.
De jämkade grunder för dyrtidstilläggets beräknande, som jag i det
föregående föreslagit, torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1921.
Den av mig tidigare återgivna kungörelsen av den SO juni 1920
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst reglerar dyrtidstilläggens storlek för statstjänare i allmänhet.
Emellertid gälla ju särskilda författningar rörande dyrtidstilläggen för
vissa grupper av statstjänare, nämligen för sådana, som tillhöra förvaltningsgrenar,
för vilka de senaste åren nya definitiva löneregleringar
blivit genomförda. Sålunda hava, såsom jag förut påpekat, utfärdats
dels sagda den 30 juni 1920 kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk (nr 381) dels ock den 25 september
1920 kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid domänverket (nr 637).
Vid fastställandet av löneregleringarna för sistnämnda förvaltningsgrenar
har till utgångspunkt tagits det prisläge, som, att döma av
stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets
utbrott, skulle under normala förhållanden hava varit rådande i början
av 1920-talet. Då det dyrtidstillägg, som utgår till befattningshavare
i allmänhet i statens tjänst, avser att utgöra kompensation ej blott för
den extraordinära ökningen i levnadskostnaderna under kristiden utan
tillika för den normala prisstegringen efter tiden för krigsutbrottet,
d. v. s. efter år 1914, har genom nyssberörda författningar vidtagits en
reduktion av dyrtidstillägget för de nämnda fem verkens personal, i
syfte att summan av lön enligt de nya avlöningsbestämmelserna och
dyrtidstillägg icke skulle komma att i stort sett överstiga summan av
avlöning enligt dessförinnan gällande bestämmelser och dyrtidstillägg
därå enligt de för statsförvaltningen i allmänhet gällande grunder. För
sådant ändamål föreskriva meranämnda författningar, att för beräknande
av dyrtidstilläggets storlek för affärsverkens personal skola gälla de
allmänna bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst, men med iakttagande dels att dyrtidstillägg utgår endast
å 85 procent av de sammanlagda avlöningsförmåner, på vilka sådant
tillägg må beräknas, dock högst å ett belopp av 1,250 kronor för månad,
dels ock att det grundtal, som gäller för statstjänarna i allmänhet, skall
i varje särskilt fall minskas med 16. Beträffande den närmare motiveringen
för dessa modifikationer tillåter jag mig hänvisa till det utdrag av
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
statsrådsprotokollet över civilärenden sid. 8—12, som finnes fogat vid
propositionen nr 321 till 1920 års riksdag.
Det är uppenbart, att särskilda grunder för dyrtidstilläggens beräknande
alltjämt måste för affärsverkens personal bibehållas. Emellertid
har numera genom beslut av Kungl. Maj:t och innevarande års riksdag
lönereglering genomförts jämväl för statsdepartement och centrala
ämbetsverk. Förslag om iiknande löneregleringar hava därjämte förelagts
eller äro avsedda att föreläggas det nu församlade riksmötet beträffande
såväl utrikesrepresentationen som ock de militära staterna,
fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalterna samt tullverket. Enär samtliga
nämnda löneregleringar äro fotade å det för affärsverken gällande
lönesystemet, böra givetvis de modifierade grunderna för dyrtidstilläggens
beräknande vinna tillämpning också för befattningshavare vid ifrågavarande
förvaltningsgrenar, i mån som löneregleringarna genomföras.
Då det synts mig innebära vissa praktiska fördelar, att de allmänna
bestämmelserna rörande grunder för dyrtidstiHägg åt befattningshavare
i statens tjänst samlas på ett ställe, har jag, i samråd med cheferna
för vederbörande departement, så långt möjligt varit låtit sammanföra
hithörande bestämmelser i en gemensam författningstext. Den
kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, vartill jag låtit upprätta förslag, skulle sålunda komma
att avse ej blott befattningshavare vid oreglerade verk utan äveu befattningshavare
vid affärsverken ävensom vid statsdepartementen och de
centrala ämbetsverken samt andra förvaltningsgrenar, såsom tullverket
och fångvårdsstaten, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk kan bliva tillämpligt, samt slutligen
jämväl de befattningshavare, som komma att omfattas av det avlöningsreglemente
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen, varom chefen
för försvarsdepartementet, enligt vad han tillkännagivit, senare ämnar
framlägga förslag. Endast därest för enstaka statstjänare eller grupper
av statstjänare några väsentliga avvikelser från de allmänna stadgandena
erfordras, komma följaktligen specialförfattningar hädanefter att bliva
behövliga.
För att erhålla en översikt över avlöningsförhållandena för skilda
kategorier av statstjänstemän har jag med utgångspunkt från en beräknad
indexställning av 240 låtit inom finansdepartementet utarbeta efterföljande
tabell, utvisande de totala avlöningsförmånerna för olika befattningshavare
vid såväl oreglerade som nyreglerade verk.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 276 höft. (Nr 326.) 6
Den föreslagna
kungörelsens
tilllämplighetsområde.
Jämföre''ser
mellan förhållandena
vid oreglerade
och vid
nyreglerade
verk.
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
Avlöningar och dyrtidstillägg å dyraste ort per år vid levnadskostnadsindex av 240 enligt
nn gällande och föreslagna grnnder.
Före lönereglering
Efter lönereglering
Enligt nu
gällande
Enligt föreslagna grundei
för
Enligt nu
gällande
Enligt föreslagna grundei
för
Tjänstegrad
grunder
för befatta
nings- j havare
utan barn
befatt- ningsha- vare mec
en familje- medlem
1 icke-familje- forsörjare
grunder
för befatt- nings- havare
utan barn
befatt- ningsha- vare mec
en familje
medlem
icke-familje-
försörjare
Löne- grad 1
över
1 25 år
under
25 år
över
25 år
under
25 år
Manliga tjänstemän.
Justitieråd:
Avlöning..................
14,500
14,500
14,500
—
18,000
18,000
18,000
A 4
Dyrtidstillägg...........
11,207
10,586
9,528
—
10,151
9,510
8,559
—
Summa
25,707
25,086
24,028
—
28,151 27,510
26,559
—
Generaldirektör:
Avlöning..................
12,500
12,500
12,500
—
17,040
17,040
17,040
_
A 3
Dyrtidstillägg............
9,747
9,206
8,286
—
9,821
9,200
8,280
Summa
22 247
21,706
20,786
—
26,861
26,240
25,320
Byråchef:
Slutavlöning ............
9,700
9,700
9,700
— i
11,940
11,940
11,940 j —
B 20
Dyrtidstillägg............
7,703
7,274
6,547
—
7,046
6,599
5,939 —
Summa
17,403
16,974
16,247
-
18,986
18,539
17,879
—
Begynnelseavlöning
9,100
9,100
9,100
_
10,500
10,500
10,500
Dyrtidstillägg..........
7,265
6,860
6,174
—
6,263
5,865
5,279
—
Summa
16,365
15,960
15,274
—
16,763
16,365
15,779
—
Sekreterare m. fl.:
Slutavlöning ............
'' 7,300
7,800
7,800
9,060
9,060
9,060
B 15
Dyrtidstillägg............
6,316
5,963
5,367
—
5,479
5,131
4,618
—
Summa
14,116
13,763
13,167
—
14,539
14,191
13,678
—
Begynnelseavlöning ...
6,800
6.80Q
6,800
6,800
7,668
7,668
7,668
7,668
Dyrtidstillägg............
5,586
5,273
4,746
4,219
4,723
4,421
3,979
3,537
Summa
12,386
12,073
11,546
11,019
12,391
12,089
11,647
11,205
Notarie m. fl.:
Slutavlöning ............
6,400
6,400
6,400
—
7.668
7,668
7,668
_
B 13
Dyrtidstillägg............
5,294
4,997
4,498
-
4,723
4,421
3,979
—
Summa
11,694
11,397
10,898
—
12,391
12,089
11,647
—
Begynnelseavlöning ...
4,900
4,900
4,900
4,900
6,420
6,420
6,420
6,420
Dyrtidstillägg .......
4,199
3,962
3,566
3,170
4,043
3,784
3,406
3,027
Summa
9,099
8,862
8 466
8,070
10,463
10,204
9,826
9,447
1
1 Beteckningssättet
havare vid statsdepartement
i denna kolumn hänför fig till avlöningsreglementet för befattningsoch
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.
43
Före lönereglering
Efter lönereglering
|
inligt nu
gällande
inligt föreslagna grunder
för
Enligt nu
gällande
inligt föreslagna grunder
för
Tjänstegrad
gmnder
Ör befatt- nings- [
ha vare
utan barn
befatt-
ningsha-
icke-familje-
försörjare
grunder
ör befatt- nings- havare
utan barn
befatt- ningsha- vare med!
en familj»*-!
medlem
icke-familje-
försörjave
I
Lone- |
grad1
vare med)
en familje- medlem
över
25 år
under
25 år
i
over
25 år
under
25 år
Förstepostexpeditörm fl.:
Slutavlöning ............
5,150
5,150
5,150
6,420
6,420
6,420
B 10 i
Dyrtidstillägg............
4,382
4,135
3,721
—
4,043
3,784
3,406
Summa
9,532
9,285
8,871
—
10,463
10,204
9,826
-
Begynnelseavlöning ..
4,150
4,150
4,150
4,150
4,932
4,932
4,932
4,932
Dyrtidstillägg............
3,652
3,445
3,100
2,756
3,234
3,025
2,723
2,420
Summa
7,802
7,595
7,250
6,906
8,166
7,957
7,655
7,352
Postexpeditör m. fl.:
B 8
Slulavlöning
4,750
4,750
4,750
—
5,676
5,676
5,676
—
Dyrtidstillägg............
4,090
3,859
3,473
3,639
3,405
3,064
-
Summa
8,840
8,609
8,223
—
9,315
9,081
8,740
—
Begynnelseavlöning ...
2,875
2,875
2,875
2,875
4,350
4,350
4,350
4,350
Dyrtidstillägg...........
2,721
2,565
2,309
2,052
2,917
2,729
2,456
2,183
Summa
5,596
5,440
5,184
4,927
7,267
7,079
6,806
6,533
1
Lokomotivförare m. fl.:
Slutavlöning ............
3,585
3,585
3,585
—
4,596
4,596
2,854
4,596
—
B 6
Dyrtidstillägg............
3,239
3,055
2,750
—
3,051
2,569
—
Summa
6,824
6,640
6,335
—
7,647
7,450
7,165
Begynnelseavlöning ...
2,545
2,545
2,545
2,545
3,672
3,672
3,672
3,672
Dyrtidstillägg...........
2,480
2,337
2,104
1,870
2,548
2,383
2,144
1,906
Summa
5,025
4,882
4,649
4,415
6,220
6,055
5,816
5,578
Konduktör m. fl.:
Slutavlöning ..........
2,965
2,965
2,965
—
3,672
3,672
3,672
B 4
Dyrtidstillägg .......
2,787
2,627
'' 2,365
—
2,548
2,383
2,144
Summa
5,752
5,592
5,330
—
6,220
6,055
5,816
‘
Begynnelseavlöning ...
2,125
2,125
2,125
2,125
2,988
2,988
2,988
2,988
Dyrtidstillägg............
2,173
2,048
1,843
1,638
2,176
2,034
1,830
1,627
I
Summa
4,298
4,173
3,968
3,763
5,164
5,022
4,818
4,615
Expeditionsvakt m. fl.:
Slutavlöning .......
1,900
1,900
1,900
1,900
3,144
3,144
3,144
B 1
Dyrtidstillägg............
2,009
1,892
1,703
1,514
2,261
2,113
1,902
—
(
Summa
3,909
3,792
3,603
3,414
5,40c
5,257
5,046
—
j
Begynnelseavlöning .
1,600
1,600
1,600
—
2,52C
2,520
2,52(
| 2,520
Dyrtidstillägg............
1,790
1,685
1,517
—
1,921
1,795
1,616
1,436
Summa
3,390
3,285
3,117
4,441
>| 4,315
4,136
| 3,956
Se noten å föregående sida.
44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
*
Före lönereglering
Efter lönereglering
Enligt nu
gällande
Enligt föreslagna grunda
för
Enligt nu
gällande
Enligt föreslagna grunder
för
Tjänstegrad
grunder
för befatt- nings- havare
utan barn
befatt- ningsha- vare med
en familje- medlem
icke-familje-
försörjare
grunder
för befatt- nings^
havare
utan barn
befatt- ningsha- vare med
en familje- medlem
icke-familje-
försörjare
Löne-
grad1
över
25 år
under
25 år
över
25 år
under
25 år
Kvinnliga tjänstemän.
Biträde av 3:e graden:
Slutavlöning ............
3,000
3,000
3,000
—
3,828
3,828
3,828
_
C 5
Dyrtidstillflgg............
2,812
2,651
2,386
—
2,633
2,462
2,216
—
Summa
5,812
5,651
5,386
—
6,461
6,290
6,044
—
Begynnelseavlöning ...
2,400
2,400
2,400
2,400
3,204
3,204
3,204
3,204
Dyrtidstillägg............
2,374
2,237
2,014
1,790
2,294
2,144
1,930
1,715
Summa
4,774
4,637
4,414
4,190
5,498
5,348
5,134
4,919
Biträde av 2:a graden:
Slutavlöning ..........
2,600
2,600
2,600
—
3,018
3,018
3,018
_
C 3
Dyrtidstillägg............
2,520
2,375
2,137
—
2,193
2,049
1,844
—
Summa
5,120
4,975
4,737
—
5,211
5,067
4,862
—
Begynnelseavlöning ...
2,000
2,000
2,000
2,000
2,574
2,574
2,574
2,574
Dyrtidstillägg............
2,082
1,961
1,765
1,569
1,951
1,823
1,641
1,458
Summa
4,082
3,961
3,765
3,569
4,525
4,397
4,215
4,032
Biträde av l:a graden:
Slutavlöning ............
2,200
2,200
2,200
—
2,574
2,574
2,574
_
C 2
Dyrtidstillägg............
2,228
2,099
1,889
—
1,951
1,823
1,641
—
Summa
4,428
4,299
4,089
—
4,525
4,397
4,215
-
Begynnelseavlöning ...
Dyrtidstillägg............
1,600
1,790
1,600
1,685
1,600
1,517
1,600
1,348
2,160
1,726
2,160
1,612
2,160
1,450
2,160
1,289
Summa
3,390
3,285
3,117
2,948
3,886
3,772
3,610
3,449
Tabellerna medgiva visserligen icke någon säker jämförelse, helst
som de verkställda löneregleringarna i åtskilliga fäll avsett ej blott att lämna
kompensation för den normala levnadskostnad sstegringen utan tillika att
innebära en reell löneförbättring. De meddelade siffrorna synas dock giva
vid handen, att tjänstemännen i de nyreglerade verken i allmänhet
komma att — trots reduktionen i dyrtidstillägg — intaga en något
gynnsammare ställning än motsvarande befattningshavare vid oreglerade
förvaltningsgrenar. Då emellertid en procentuellt konstant differens icke
kan påvisas och förty en ytterligare allmän reduktion i grunderna för
dyrtidstilläggen för statstjänare av den förstnämnda kategorien svårligen
1 Se noten å sid. 42.
45
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
kan ifrågasättas, har jag ej funnit anledning att föreslå ett frångående
av de för närvarande för affärsverkens tjänstemän tillämpade särskilda
bestämmelserna för beräknandet av dyrtidstilläggen. Jag har ansett
så mycket mindre skäl härtill föreligga, som ju de pågående löneregleringarna
äro avsedda att snarast fullföljas till att omfatta även återstående
delar av statsförvaltningen, vadan de för de oreglerade verken
meddelade stadgandena rörande gränderna för beräkningen alltmera förlora
i räckvidd.
Sedan jag nu berört frågan om ändrade grunder för beräknandet
av dyrtidstilläggen, övergår jag till att behandla vissa spörsmål angående
detaljbestämmelserna i förslaget till kungörelse med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.
Inarbetandet i den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen av de särbestämmelser,
som nu hava sin plats i de för kommunikation sverken och
för domänverket gällande kungörelserna i ämnet, har i åtskilliga punkter
medfört en ändrad uppställning och gruppering av författningens föreskrifter.
De ändringar, som härav påkallats, torde dock näppeligen tarva
någon närmare motivering. Jag åtnöjer mig med att påpeka, att § 1 i
den nya lydelsen för såväl oreglerade som nyreglerade verk uppräknar
de förmåner av olika slag, å vilka dyrtidstillägg uppbäras, att § 2 meddelar
de allmänna reglerna för grundtalets bestämmande, samt att § 3
för de oreglerade verkens vidkommande och § 4 för de nvreglerades del
innehålla föreskrifter rörande sättet för dyrtidstilläggets beräknande.
Bland förändrade eller nya detaljbestämmelser tillåter jag mig att
— utöver vad jag förut anfört — påvisa följande.
Då det synts skäligt, att dyrtidstillägg får beräknas å det lönetillägg,
som utgår för tjänstehästar vid armén, har bestämmelse i sådant
syfte införts i § 1 mom. 1.
I § 1 mom. 3 av förslaget stadgas, att dyrtidstillägg icke skall
utgå å det särskilda belopp, som enligt medgivande av 1921 års riksdag
vid ingången av januari månad 1922 utbetalas till stutsrådsledamöter
samt till tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
eller avlöningsreglementet för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och
marinen äger tillämpning.
Uti § 3 st. 3 av nuvarande allmänna kungörelse föreskrives, att
förhöjning i dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt icke må be
-
Speciella
frågor.
Fiss» detaljbestämmelser.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
räknas för barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär
är berättigat till dyrtidstillägg av statsmedel. Sedan enligt förslaget
familjeförsörjarbegreppet utvidgats att omfatta även hustru, har motsvarande
stadgande i kungörelseförslaget § 3 st. 3 jämkats därhän, att
hänsyn uti ifrågavarande hänseende ej tages till hustru eller barn, som
i egenskap av befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av
lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens eller såsom pensionär
äger åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel. I anslutning härtill föreskriver
förslaget vidare, att barn, vars föräldrar båda äro såsom befattningshavare
i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning som nyss sagts
berättigade till dyrtidstillägg av statsmedel, räknas endast till den av föräldrarna,
som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om avlöningarna
äro lika, till fadern.
Till samma författningsrum har fogats eu bestämmelse av innebörd,
att gift kvinnlig befattningshavare, vilkens man icke såsom befattningshavare
i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning vid annan
läroanstalt än statens är berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel, äger
tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast om mannen är på grund av
bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens
underhåll.
Vidare har för att förenkla uträkningen av dyrtidstilläggsbeloppen
ett nytt stjmke tillagts till § 3, innehållande att dyrtidstillägg ej utgår
å i avlöningen ingående öretal, som överstiger fullt krontal.
Enligt § 7 av nu gällande allmänna kungörelse skall till innehavare
av sådan befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen icke
till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av Kungl. Maj:t och
ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder, den myndighet, som
äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg, därest och i den mån
myndigheten med hänsyn till efter ingången av augusti månad 1914 till
följd av ökningen i levnadskostnader beviljad avlöningsförhöjning anser
sådant av omständigheterna påkallat, därvid de i kungörelsens §§ 1—5
meddelade bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning. Detta stadgande
synes understundom hava tillämpats på ett sätt, som kan lämna
ruin för erinran. Sålunda lärer hava förekommit, att, sedan det år 1914
utgående arvodet på grund av levnadskostnadsstegringen blivit förhöjt,
arvodeshavaren icke förty fått tillgodoräkna sig fullt dyrtidstillägg ej
blott å det tidigare gällande arvodet utan även å den del därav, som
tillkommit efter år 1914. På grund härav har ifrågavarande stadgande
i kungörelseförslaget — där det återfinnes under § 9 — erhållit en
förtydligande avfattning, i syfte att för framtiden förekomma, att i
47
Kungl. Majds proposition Nr 326.
dylikt fall dyrtidstillägg medgives utöver vad som föranledes av den
sedan augusti 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader.
Dyrtidstillägg utgår för närvarande till samtliga häradshövdingar Vl***^**™r
å en antagen årlig inkomst av 11,500 kronor. 1 fråga om vikarier lör öhövding.
häradshövdingar gäller beträffande dyrtidstillägget en avvikelse från de
vanliga reglerna så till vida, att dyrtidstillägg av statsmedel utgar å
det vikariatsarvode om 3,000 kronor årligen, som häradshövding vid
ledighet i allmänhet har att avstå till sin vikarie. Då vikarien är vice
häradshövding, i vilken egenskap han äger att av statsmedel uppbära
ett årligt arvode av 4,500 kronor eller i vissa fall 5,000 kronor, åtnjuter
han sålunda under förutsättning av kontinuerliga förordnanden en sammanlagd
årlig avlöning av 7,5''>0 kronor respektive 8,000 kronor jämte dyrtidstillägg
å hela nämnda belopp. I vissa fall utgår emellertid arvode
till vikarie för häradshövding enligt andra grunder än nu angivits.
Sålunda är enligt 34 § av nu gällande domsagostadga vikarie, som förvaltar
ledig domsaga eller förestår domsaga under ledighet för häradshövding,
vilken på grund av gällande bestämmelser ej är berättigad att
under ledigheten uppbära någon del av de till tjänsten hörande avlöningsförmånerna,
i allmänhet i ekonomiskt avseende likställd med ordinarie
häradshövding med allenast den skillnad, att blott hälften av
häradshövdinglönen eller 2,250 kronor efter år räknat utbetalas till
vikarien. Enligt särskilda av Kungl. Magt meddelade bestämmelser äger
vikarie för häradshövding jämväl i vissa andra fall åtnjuta avlöningsförmåner
enligt sist angivna grunder. Sådana vikariers avlöningsförmåner
understiga följaktligen de avlöningsförmåner, som tillkomma ordinarie
häradshövding i samma domsaga, med allenast 2,250 kronor.
Emellertid hava inga särskilda bestämmelser hittills blivit meddelade
rörande dyrtidstillägg åt vikarier med avlöningsförmåner utgående enligt
sist anförda grunder. Då till dessa vikarier, om de äro vice häradshövdingar,
enligt 28 § domängostadgan vice häradshövdingarvode i allmänhet
ej utbetalas, kommer följaktligen dyrtidstillägg att beräknas
allenast å av statsmedel utgående halva häradshövdinglönen 2,250 kronor
jämte tjänstgöringspenningar, vilka i de olika domsagorna variera mellan
200 kronor och 3,400 kronor. Sådana vikarier bliva alltså i detta avseende
synnerligen ogynnsamt ställda i jämförelse med andra vikarier.
Detta förhållande är så mycket mera betänkligt, som vikariatsförordnanden
enligt 34 § domsagostadgan och därmed likställda förordnanden
av naturliga skäl i allmänhet tilldelas de mest meriterade vice häradshövdingarna.
För att i någon mån avhjälpa berörda missförhållande
Den Bjertbergska
antikvarien.
48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
har Kungl. Maj:t enligt beslut den 9 juli 1920 förordnat, att till vissa
angivna vikarier med förordnanden under ledighet för häradshövding'' i
fall, som i 34 § domsagostadgan omförmälas, skall utgå större eller
mindre del av vice häradshövdingarvodet. Emellertid torde i stället för
en dylik provisorisk anordning särskilda bestämmelser böra meddelas
angående dyrtidstillägg åt nu åsyftade vikarier. Då dessa vikarier enligt
vad förut anförts äro berättigade till samma avlöningsförmåner som
ordinarie häradshövding med undantag av halva häradshövdinglönen
eller 2,250 kronor, synes det lämpligt att även för nämnda vikariers
del stadgas, att dyrtidstillägg skall beräknas å en viss antagen årsinkomst.
Då jag icke har anledning att föreslå någon ändring i det belopp,
å vilket de ordinarie häradshövdingarna få beräkna dyrtidstillägg, har
jag i samråd med chefen för justitiedepartementet för ifrågavarande
vikariers del ansett ett belopp av 9,000 kronor lämpligen böra bestämmas
såsom den antagna inkomst, å vilken dyrtidstillägget får beräknas.
Jag har i § 6 av kungörelseförslaget låtit inrycka bestämmelse
i enlighet härmed.
I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition den 5 mars 1920, nr
362, därom gjorda framställning har riksdagen, på sätt framgår av
dess skrivelse den 15 juni 1920, nr 384, dels medgivit, att till den
Hjertbergska antikvarien vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
finge från och med år 1920 av statsmedel utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som gällde för dyrtidstillägg under år 1920 åt övriga antikvarier
vid akademien, dels ock förklarat, att under år 1921 tillsvidare och intill
dess definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år
kostuaderna för dyrtidstillägg åt den Hjertbergska antikvarien skulle
bestridas, härför erforderliga medel skulle utgå av det utav riksdagen
till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare
och pensionärer m. fl. vid sidan av huvudtitlarna såsom avsättning
å 1921 års riksstat anvisade förslagsanslag, högst, å 200,000,000
kronor.
I fråga om motiveringen till omförmälda beslut ber jag få hänvisa
till det vid nämnda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1920 ävensom till riksdagens nyssberörda
skrivelse.
Då jämväl för framtiden dyrtidstillägg till den Hjertbergska antikvarien
lärer böra utgå enligt samma grunder, som gälla för dyrtidstillägg
åt övriga antikvarier vid vitterhets-, historie- och antikvitets
-
49
Kungl. May.ts proposition Nr 326.
akademien, har jag i samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
ansett lämpligt, att bestämmelse härom införes i kungörelseförslagets § 11.
I skrivelse den 30 december 1920 har direktionen över handelsflottans
pensionsanstalt gjort framställning i syfte att befattningshavarna
vid anstalten måtte för framtiden beredas dyrtidstillägg enligt samma
grunder, som komma att tillämpas för befattningshavarna i statens tjänst.
I sin berörda skrivelse har direktionen anfört följande:
»Enligt Eders Kungl. Maj:ts utslag av den 10 november 1920 i anledning
av anförda underdåniga besvär av personalen vid handelsflottans pensionsanstalt i
fråga om förvägrat dyrtidstillägg är denna personal icke att anse som befattningshavare
i statens tjänst i den mening, som hittills utfärdade författningar angående
krigstidstillägg och dyrtidstillägg därmed avse.
På grund därav får direktionen över handelsflottans pensionsanstalt under
åberopande av vad kommerskollegium och statskontoret i avgivna underdåniga utlåtanden
av respektive den 6 september och den 4 november 1920 anfört till stöd
för personalens framställning i ämnet, hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärd för beredande för framtiden åt befattningshavarne vid handelsflottans
pensionsanstalt av dyrtidstillägg efter samma grunder, som komma att tillämpas i
fråga om sådan förmån för befattningshavare i statens tjänst.»
Kommerskollegii yttrade följande i sitt av direktionen åberopade
utlåtande:
»Av statsmakternas behandling vid skilda tillfällen av fråga om förhöjning
av avlöningen till personalen vid anstalten synes framgå, att nämnda personal icke
skulle vara att anse såsom befattningshavare i statens tjänst i den mening, som
krigs- och dyrtidstilläggsförfattningarna därmed avse.
•Därest Eders Kungl. Maj:t på grund härav skulle finna de förevarande besvären
icke förtjäna avseende, anser kommerskollegium starka billighetsskäl tala
för att åtgärder vidtagas i syfte att för framtiden bereda nu omförmälda personal
avlöningsförmåner, innefattande kompensation för dyrtiden i samma utsträckning
som den, vilken medgivits befattningshavare i statens tjänst.»
Av statskontoret anföres i dess i ärendet avgivna utlåtande av
den 4 november 1920 följande:
»I likhet med kommerskollegium håller statskontoret före, att personalen vid
handelsflottans pensionsanstalt icke är att anse såsom befattningshavare i statens
tjänst i den mening, som hittills utfärdade författningar angående krigstidstillägg
eller dyrtidstillägg därmed avse. För denna uppfattning finner statskontoret stöd
främst i den omständigheten, att det ansetts nödigt, att i nämnda författningar
såsom framgår exempelvis av § 9 i nådiga kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 3H4 >
— särskilt angiva, att befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (folkskollärarnas pensionsinrättning),
vilka kassor med hänsyn därtill, att staterna för desamma fastställas på samma
Bihang till riksdagms protokoll 1921. 1 Sami. 276 höft. (Nr 326.) 7
Befattningshavarna
vid
handelsflottans
pensionsanstalt.
Kommers
kollegium.
Stats
kontoret.
Departe
mentschefen
-
Ersättning till
statsmyndighet
för ut beto
It dyrtids - tillägg å avlöning
för
befattning,
lydande under
annan dylik
myndighet.
Järnvägs
styrelsen.
50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 396.
sätt som staterna för ämbetsverken i allmänhet, synas stå dessa närmare än handelsflottans
pensionsanstalt, skola i avseende å rätt till berörda förmån likställas med
befattningshavare i statens tjänst. Då något sådant medgivande i avseende å befattningshavarna
i handelsflottans pensionsanstalt icke lämnats, lära de alltså icke
kunna anses berättigade till denna förmån. Att den av ämbetsverket uttalade uppfattning
i nu förevarande avseende är riktig synes framgå jämväl därav, att Eders
Kungl. Maj:t funnit skäl bevilja eller utverka viss kompensation för dyrtiden i form
av förhöjd avlöning åt klagandena jämte en annan befattningshavare vid handelsflottans
pensionsanstalt på sätt närmare utvisas av det vid statsverkspropositionen
till 1920 års riksdag, elfte huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 7 januari 1920 (sid. 4—7).
Ehuru statskontoret alltså måste hemställa, att klagandenas besvär icke måtte
föranleda ändring i överklagade beslutet, anser statskontoret likväl att anledning
förefinnes att söka för framtiden bereda befattningshavarna vid handelsflottans
pensionsanstalt dyrtidstillägg efter samma grunder, som komma att tillämpas i fråga
om sådan förmån för befattningshavare i statens tjänst; och vill statskontoret därför
ifrågasätta, huruvida icke i blivande förslag till riksdagen om dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst bör upptagas bestämmelse därom, att befattningshavare
vid nyssnämnda anstalt må, på sätt som medgivits i fråga om befattningshavare
i de båda andra härovan nämnda pensionskassorna, likställas med befattningshavare
i statens tjänst i avseende å rätt till dyrtidstillägg, varvid dock synes
böra tagas i övervägande, huruvida icke den avlöningsförhöjning, som tillkommit
befattningshavarna i handelsflottans pensionsanstalt från och med ingången av år
1917, är i sin helhet av sådan beskaffenhet att densamma bör avräknas å blivande
dyrtidstillägget eller med andra ord, huruvida icke dyrtidstillägg må beräknas
allenast å de avlöningsbelopp, som gällde vid 1916 års utgång.»
Befattningshavarna hos anstalten äro tre, nämligen en kamrerare
och sekreterare, en kanslist och en vaktmästare med arvoden före år
1917 av respektive 2,500 kronor, 1,000 kronor samt 600 kronor. Emellertid
hava arvodena sedermera blivit såväl år 1918 som år 1920 höjda,
så att de år 1921 uppgå till respektive 4,000 krono!-, 1,700 kronor och
1,100 kronor. Med hänsyn till vad sålunda förekommit kan jag ej tillstyrka
den gjorda framställningen om rätt för ifrågavarande befattningshavare
att räkna dyrtidstillägg å dem tillkommande arvoden.
I skrivelse den 20 januari 1921 har järnvägsstyrelsen, bragt på
tal frågan om ersättning till statsmyndighet för utbetalt dyrtidstillägg
å avlöning för befattning, lydande under annan dylik myndighet, samt
därom anfört följande:
»I kungl. kungörelserna den 30 maj 1919 och den 30 juni 1920 med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst stadgas dels att
dyrtidstillägg för befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode
för två eller flepa befattningar, beräknas å de sammanlagda avlöningsförmånerna
och utbetalas vid. den befattning, som medför högsta avlöningen, eller, därest av
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Öl
Kungl. Maj.ts proposition Nr 326.
löningarna äro lika, vid den befattning, till vilken han blivit först befordrad, dels
ock att dyrtidstillägget av de affärsdrivande verken skall avföras å deras driftkostnader.
Några bestämmelser rörande återbetalning av dyrtidstillägg, som sålunda
utbetalts till befattningshavare för av honom innehavd befattning eller utfört uppdrag
vid annat statens verk, finnas likväl icke. Emellertid förekommer å sid. 83
i det betänkande och förslag angående krigstidstillägg under år 1919, som den 18
februari 1919 avgivits av särskilda sakkunniga, ett uttalande i detta ämne. Det
säges här, bland annat, att »eventuellt kunna åtgärder anvisas för beredande åt
den utbetalande myndigheten av gottgörelse från den andra för den andel av krigstidsfcillägget,
som belöper på avlöningen därifrån».
Statens järnvägars förvaltning har på grund av ovanberörda bestämmelse tätt
i en del fall till tjänstemän vid statens järnvägar, som erhållit tillstånd att innehava
befattning, lydande under annan statsmyndighet, utbetala dyrtidstillägg å de
för sistnämnda befattning utgående löneförmåner, därvid, av brist på särskilt stadgande
härutinnan, sålunda utbetalt dyrtidstillägg icke kunnat återfordras av den
andra myndigheten. Även om denna oegentlighet icke har någon större ekonomisk
innebörd, anser styrelsen i allt fall det vara principiellt oriktigt, särskilt då det
gäller ett affärsdrivande verk, att, då en tjänsteman vid ett dylikt verk erhållit
tillstånd att med sin tjänst förena en befattning vid annat verk, den honom sålunda
medgivna förmånen skall medföra en utgift för verket. Därest ingen anordning
för erhållande av gottgörelse i ifrågavarande avseende kommer till stånd, finner
sig järnvägsstyrelsen föranlåten att antingen vägra tillstånd för tjänstemän vid
statens järnvägar att innehava befattning vid annat verk eller ock att såsoni
härutinnan föreskriva, att vederbörande förbinder sig att avstå från dyrtidstillägg
å avlöningen för sistnämnda befattning.
På grund av det ovan anförda får styrelsen i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att bestämmelse utfärdas därom,
att av viss statsmyndighet utbetalt dyrtidstillägg å avlöning för befattning, lydande
under annan dylik myndighet, måtte, förslagsvis efter utgången av varje år, gottgöras
den utbetalande myndigheten av den myndighet, under vilken berörda befattning
lyder.»
Till följd av remiss har statskontoret den 10 mars 1921 utlåtit
sig i ämnet sålunda:
»Den av järnvägsstyrelsen i dess förevarande framställning väckta frågan
om likvid mellan statsmyndigheterna för jämlikt 8 § av 1919 och 1920 års kungörelser
angående dyrtidstillägg för befattningshavare i statens tjänst utbetalda
dyrtidstillägg kan ju ej vara av någon betydelse för statsverket, såsom helhet
betraktat.
Väl kan det ej förnekas, att, särskilt i fråga om de verk, vilka för dyrtidstilläggen
ej anlita de under respektive huvudtitlar uppförda anslag utan de medel,
varifrån verkens omkostnader i övrigt bestridas, det vore principiellt riktigast om
en dylik likvid ägde rum; men det kan med fog ifrågasättas om den fördel, som
härigenom vunnes, är tillräcklig för att uppväga det ytterligare arbete och de
skriverier, ett sådant förfarande givetvis skulle medföra.
Järnvägsstyrelsen medger själv, att det av styrelsen påtalade förhållandet
icke har någon större ekonomisk betydelse. Vad särskilt de affärsdrivande verken
Stats
kontoret.
52
Departe
mentschefen.
Kostnads
beräkningar
m.
m.
1520 års kostnader.
Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 326.
beträffar, torde numera antalet fall, då tjänsteman uppbär avlöning dels från ett
sådant verk och dels från annan statsmyndighet, vara synnerligen begränsat. I
detta sammanhang torde böra framhållas, att en myndighet vid likvidförfarande
enligt järnvägsstyrelsens förslag givetvis skulle ej blott själv utfå ersättning för
utbetalda dyrtidstillägg av ifrågavarande slag, utan även bliva skyldig att till andra
myndigheter utbetala ersättning för dyrtidstillägg, som de i myndighetens ställe
utgivit; och då alltså en utjämning av fordringar och skulder i detta avseende
torde komma att äga rum, förringas härigenom än ytterligare frågans ekonomiska
innebörd.
Med stöd av vad sålunda blivit anfört, hemställer i underdånighet statskontoret,
att förevarande framställning ej måtte föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.»
I anslutning till vad statskontoret sålunda yttrat finner jag, som
i ämnet samrått ''med chefen för kommunikationsdepartementet, någon
åtgärd i den av järnvägsstyrelsen åsyftade riktning åtminstone tillsvidare
icke böra vidtagas. Ett sådant avgörande av den väckta frågan bör,
enligt vad nämnde departementschef för mig uttalat, ej föranleda ändring
i de av järnvägsstyrelsen för närvarande tillämpade grunder för meddelande
av tillstånd för tjänsteman att innehava befattning vid annat
statens verk.
Jag övergår nu till frågan angående kostnaderna för dyrtidstillläggen.
Till en början ber jag få meddela, att enligt hittills tillgängliga
delvis preliminära uppgifter dyrtidstilläggen för år 1920 uppgått till i
runda tal följande belopp, fördelade på sätt nedan angives:
För de affärsdrivande verken:
Kronor
I Postverket ............................................................... 18,820,000
Telegrafverket.................................................... 24,980,000
; Statens järnvägar ....................................................! 83,440,000
J Statens vattenfallsverk................................................... 3,688 000
I Statens domäner ................................................. .......[ 3 757 000
Summa 134,685,000
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326. 53
Å de under huvudtitlarna II—IX uppförda allmänna anslagen:
Kronor
Andra huvudtiteln..... .....................................................
6,730,000
Tredje » ...........• ••-•..............................
1,279,000
Fjärde » ..........................— i............
35,839,000
Femte » ...............................................
15,135,000
Sjätte » ............................................................
18,056,000
Sjunde » ...........................................................
14,264,000
Åttonde » .................................... ......................
16,401.000
Nionde » .........................................................
3,750,000
Summa
111,454,000
För postsparbanken m. fl. verk:
---
Kronor
Postsparbanken...............................................................
496,000
Försäkringsinspektionen ...................................................
62,000
Statens biografbyrå.........................................................
31,000
Mynt- och justeringsverket................................................
123,000
Patent- och registreringsverket..........................................
620,000
Bank- och fondinspektionen .............................................
74,000
Kontrollstyrelsens avd. lör ärenden ang. skattefri sprit m. m.
54,000
Flottans pensionskassa ...................................................
37,000
Statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.......
58,000
Summa
1,555,000
Å övriga under huvudtitlarna II—IX uppförda
anslå®-..................... ......................................................... kronor 57,600,000.
Å X. huvudtiteln uppförda anslag........................ » 27,700,000.
Vad angår kostnaderna för dyrtidstilläggens finansiering under
åren 1921 och 1922, så är det uppenbart, att dessa kostnaders storlek
i väsentlig grad måste bliva beroende av levnadskustnadsindex’ blivande
ställning. Såsom jag förut påpekat, saknas fasta hållpunkter lör bedömande
av frågan härom. Ekonomiska rådet har, på sätt framgår
av dess förut återgivna yttrande, uttalat, att det särskilt beträffande
nästkommande år är omöjligt för rådet att angiva någon sannolikhetssiffra
för levnadskostnadsindex.
Kostnadsberäkningar
för
åren 1921 och
1922.
54
Kung!,. Mag.ts proposition Nr 326.
Vid de uppskattningar rörande dyrtidstilläggens statsfinansiella
verkningar, som inom finansdepartementet verkställts, bär vidkommande
innevarande år den för årets första kvartal fastställda levnadskostnadsindex
av 271 tagits till utgångspunkt. Enligt vad jag under
hand inhämtat från socialstyrelsen, finnes skäl antaga, att prisnivån
under no löpande kvartal skall falla därhän, att index för andra kvartalet
kan bestämmas till ett tal, som ligger i närheten av 250. Från denna
utgångspunkt har man vid de gjorda uppskattningarna ansett sig för
första halvåret 1921 böra räkna med en medelindex av 260.
Då det gäller att förslagsvis beräkna index’ ställning för andra
halvåret 1921, befinner man sig på betydligt osäkrare mark. Om
man med beaktande av prisnivåns fallande tendens utgår från att index
under vartdera av andra och tredje kvartalet nedgår med ytterligare
10 enheter, skulle den för tredje kvartalet gällande indexsiffran komma
att ligga vid omkring 240 och indexsiffran för fjärde kvartalet vid
omkring 230. För att emellertid vid de ekonomiska kalkylerna iakttaga
all nödig försiktighet har vid nyssberörda uppskattningar antagits en
medelindex för hela senare halvåret 1921 av 240. Jag vill bär uttryckligen
betona, att sagda siffra tagits till utgångspunkt endast
för att därigenom erhålla en basis för beräkningarna, och att dess
fixerande alltså ej utgör ett försök att mäta den sannolika nedgången
av prisnivån.
I detta sammanhang må det tillåtas mig att påpeka, att en något
säkrare utgångspunkt för indexställningen under året torde stå till buds
en eller annan månad framåt i tiden. Det är fördenskull min avsikt att,
efter det indexsättningen vid det snart förestående kvartalsskiftet ägt
rum, och sedan därefter någon tids ytterligare erfarenhet vunnits, revidera
de nu gjorda beräkningarna. Med hänsyn härtill synes det mig
vara att anbefalla, att de definitiva anslagsäskandena för dyrtidstilläggens
täckande å årets tilläggsstat icke redan nu framläggas för riksdagen,
utan att därmed väntas i avvaktan på utförandet av nyssberörda förnyade
uppskattningar. Jag styrkes i denna min mening även av det
förhållandet, att sagda äskanden i viss mån bliva avhängiga av riksdagens
blivande beslut med avseende å dess prövning underställda,
ännu oavgjorda löneregleringsfrågor. Nu förordade tillvägagångssätt
hindrar givetvis ej, att allt det material, som kan anskaffas för att möjliggöra
ett bedömande av de statsfinansiella konsekvenser, som dyrtidsbidragen
föra med sig, omedelbart ställes till riksdagens förfogande.
Vad därefter angår år 1922, så bör ju å riksstaten för nämnda
år avsättas en för ändamålet avpassad totalsumma för dyrtidstilläggens
Kungl. Maj.is proposition Nr 32ti. 55
finansiering. För den händelse jag redan nu ämnade hemställa om förslag
till riksdagen angående dylik avsättning, skulle jag av försiktighetsskäl
anse mig vid bedömande av nästkommande års förhållanden
näppeligen böra utgå från en lägre genomsnittlig indexsiffra än den för
senare halvåret 1921 ifrågasatta eller 240: Emellertid förmenar jag, att
också med hemställan uti ifrågavarande avseende bör anstå. För närvarande
har jag därför inskränkt mig till att lata uträkna de belopp,
som för finansiering av dyrtidstilläggen till statens befattningshavare
skulle erfordras vid olika antagna indexställningar från 260 med jämna
intervaller av 10 enheter ned till 200.
Slutligen ber jag få påpeka, att de gjorda uppskattningarna utgå
ifrån att de nya principerna för dyrtidstilläggens beräknande skola tilllämpas
från och med den 1 juli 1921, samt att de föreslagna löneregleringarna
samtliga bliva genomförda och i regel komma att träda i
kraft från och med den 1 januari 1922.
Med nu nämnda utgångspunkter och beträffande år 1922 under
förut uppställda alternativa förutsättningar med hänsyn till indexställningen
skulle för finansiering av dyrtidstilläggen till statens befattningshavare
följande belopp 1 erfordras:
Beräkna
de d
1
y r t i d
stillägg
År
År
1922 vid en levnadskostnad sindex
om
1921
260
250
240
230
220
210
200
Milj
o n e
r kr
o n o
C
Allmänna anslag till dyrtidstillägg å
huvudtitlarna II—X ........................
101.0 5
87.0 4
81.26
75.48
69.70
63.9 2
58.14
52.86
Anslag till postsparbanken m. fl. verk,
för vilka dyrtidstillägg utgå direkt av
influtna medel..................,..............
1.39
1.80
1.21
1.12
1.03
0.94
0.85
0.7 6
Kostnader för dyrtidstillägg vid affärs-
verken ..........................................
118.00
117.76
109.4 8
101.20
92.92
84.6 4
76,86
68.08
Emellertid böra medel göras tillgängliga till täckande av dyrtidstillägg
jämväl åt /. fl. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
samt åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst m. fl., varom jag senare i dag ämnar framlägga förslag, ävensom
1 Utöver i tabellen angivna belopp tillkommer tillskott till dyrtidstillägg åt lantbruksingenjörer
och vissa lantmätare, vilka tillskott upptagits under särskilda anslag och för år 1921 beräknats
till 590,000 kronor.
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 326.
åt vissa till egentlig statstjänst ej hänförliga befattningshavare, därom
vederbörande departementschefer torde komma att gorå hemställan.
Då det synes mig vara av intresse att erhålla en sårnad översikt
över storleken av de totala belopp, som kunna beräknas komma att av
statsmedel åtgå till finansiering av dyrtidstillägg till samtliga kategorier
av personal och pensionärer, har jag låtit utarbeta tre här återgivna,
såsom tab. 1, 2 och 3 betecknade sammanställningar.
1
Klingl. Maj:ts proposition Nr 326.
Tab. 1. Dyrtidstillägg per år enligt an gillande gruaåer.
57
Dyrtidstillägg vid en levnadskostnadsindex
om
260
250
240
230
220
210
200
Vid nuvarande utgångsläge (d. v. s.
j att de vid 1921 års riksdag före-
M i
1 j o n
er k
r o n c
r
slagna löneregleringarna ej
• ,
genomförts).
■r-''
A. Anslag till dyrtidstillägg å huvud-
"
titlarna II—XI:
j
1. Allmänna anslag å huvudtitlarna
r
. •’ Om
'' 1
II-X.
114.05
106.6 4
99.28
91.6 2
84.41
77eo
69.59 j
2. Anslag till postsparbanken m. fl.
:
verk, för vilka dyrtidstillägg utgå
1.54
1.44
1.84
1.24
1.14
1.04
. 0.91 ;
3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X
61.51
57.55
53.59
49.68
45.67
41.71
37.7 5 i
4, Anslag å XI. huvudtiteln ............
27.9 2
26.13
24.46
22.78
21.o«
19.2 7
17.54 |
Summa
205. oa
191.8*
178.es
165. is
152-23
139.02
125. ss ;
B. Kostnader för dyrtidstillägg vid
\ \
affärsverken .............................
134so
125.03
115.26
105-40
95.72
85.26
76-is \
Tillsammans
339.83
31685
293 88
270.91
247.04
224 97
202 o o
Under förutsättning att de vid 1921
års riksdag föreslagna löne-
regleringarna samtliga
vore genomförda.
i A. Anslag till dyrtidstillägg ä huvud-
titlarna II—XI:
1. Allmänna anslag å huvudtitlarna
1I-X. 1
98.06
91.5 5
85.04
78.53
72.0 2
65.51
59.00 j
2. Anslag till postsparbanken in. fl.
verk, för vilka dyrtidstillägg utgå
1.33
1.30
1.21
1.12
1.03
0.94
0 So
3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X
61.51
57.5 5
58.59
49.63
45.6 7
41.71
37.7 5
4. Anslag å XI. huvudtiteln ............
27.3 2
26.19
24.46
22.78
21.oo
19.27
17.54
Summa
188-ss
176 B 9
161.30
152.01
139-72
127.43
115.14
B. Kostnader för dyrtidstillägg vid
affärsverken ..............................
134.so
125.03
115.36
105.49
95- 72
i 85.96
76.18
Tillsammans
823 «8
301.62
279.56
257 50
235.4 4
213 88
| 191 32
1 Den sänkning av dyrtidsfciUäggen, som genomförandet av de vid 1921 års riksdag föreslagna
löneregleringarna skulle åstadkomma, kan endast tillnärmelsevis beräknas, varför bär angivna
belopp måste anses synnerligen approximativa.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 276 höft. (Nr 326.)
58
Kung!. Maj.ts proposition Nr 326.
Tab. 2 Dyr tids ti Hägg per är enligt föreslagna grunder.
Vid nuvarande utgångsläge (d. v. s.
att de vid 1921 års riksdag föreslagna
löneregleringarna ej
genomförts).
A. Anslag till dyrtidstillägg å huvudtitlarna
II—XI:
1. Allmänna anslag å huvudtitlarna
II-X ..............................
2. Anslag till postsparbanken m. fl.
verk, för vilka dyrtidstillägg utgå
direkt av influtna medel ......
3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X
4. Anslag å XI. huvudtiteln ...........
Summa
B. Kostnader för dyrtidstillägg vid
affärsverken.................................
Tillsammans
Under förutsättning att de vid 1921
års riksdag föreslagna löneregleringarna
samtliga
vore genomförda.
A. Anslag till dyrtidstillägg å huvud
titlarna II—XI:
1. Allmänna anslag å huvudtitlarna
II-X1 ...............................
2. Anslag till postsparbanken m. fl.
verk, för vilka dyrtidstillägg utgå
direkt av influtna medel1............
3. Övriga anslag å huvudtitlarna II—X
4. Anslag å XI. huvudtiteln ............
Summa
B. Kostnader för dyrtidstillägg vid
affärsverken................................
Tillsammans
Dyrtidstillägg vid en levnadskostnadsindex om
260
250
240 ! 230
220
210 200
Miljoner kronor
100.6 1
1.42
57.12
94.3!
1.33
53.59
27.92 | 26.19
187.10 175.46
117.76
304 86
88.06
81.7 7 75.(8 69.19 62.90
r
1.24 | 1.15
50.06
24.16
46.53
22.73
1.06
43oo
21.00
163.83 152.18 14.0.54
109-48 I 101.30
284 94 [ 265 02
87.04
92.93
245 io
0.97 0.88
39.4 7 35.94
19.27 j 17.54
128.90 117.36
84.64 76.36
22518 20526
68-os I
185.34
1.30
57.12
27.92
81.26
1.21
53.5 9
26.19
75.48
1.12
50.06
24.4 6
173.38
117.76
29114
162.35
151.13
69.70
1.08
46.58
22.73
63.92
0.94
43.00
21.00
58.14 ! 52.36
0.85
39.4 7
19.27
139.99
109.48 I 101.30 I 92.93
271.73 252.32 ! 232 oi
128.86 I 117.73
84.64 \ 76.so
213 so 194 oo
0.76
35.94
1754
106-69
68.08 i
17468
1 Den sänkning av dyrtidstilläggen, som genomförandet av de vid 1921 års riksdag föreslagna
löneregleringarna skulle åstadkomma, kan endast tillnärmelsevis beräknas, varför här angivna
belopp måste anses synnerligen approximativa.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 326.
59
Tab. 3. Dyrtidstillägg år 1921 enligt nu gällande och föreslagna grunder.
1
2 1
3 1
* I
5
«
7
8
9
10
Dyrtidstillägg enligt nu gällande
Dyrtids- tillägg
enl. före-
Minskade utgifter för
• . _ ’
grunder
dyrtidstillägg
för helt
för helt
Summa
på srund
på grund
n ’\• vfif■
för halvt år och
slagna
dyrtids-
av lev-
av and-
år och
år och
grunder
tillägg
nåda-
rade
levnads-
kost-
index
levnads- ko st-
för halvt
år och
år 1921
(kol.
kost-
nadsin-
grunder
för dyr- tidstill-
Summa
nads-
nads-
levnads-
3 + 6)
dexens
index
= 270
= 260
= 240
index
= 250
kostn.- ind.—240
sänkning
läggen
(kol. 2—5)
(kol. 5-7)
: > ■ :
M i 1
j 0 n
e r
k r o
n o
r
• V • v ■ ■ ■ ? •
A. Anslag till dyrtids- tillägg å huvud-
titlarna II— XI.
1. Allmänna anslag å
14.82
5.59
20.41 ;
huvudtitlarna It—X
121.46
57.02
49.62
106-6 4
44.03
101.05
2. Anslag till postspar-
banken m. tl. verk.
för vilka dyrtids-
■
tillägg utgå direkt
av influtna medel...
1.64
0.77
0.6 7
1.44
0.62
1.39
0.20
O.oö
0.25 i
3. Övriga anslag å hu- vudtitlarna II—X...
65.4 7
30.7 6
26.7 9
57.o 5
25.03
55.7 9
7.9 2
1.76
9.68
4. Anslag å XI. huvud-
3.45
titeln ..................
29.64
13.96
12.23
26.19
12.28
26.19
3.45
—
Summa
218.21
102.51
89.31
191.82
81.91
184.42
26.39
7.40
33.79
B. Kostnaderna för dyr-
tidstillägg vid
affärsverken ■
144.37
67.40
57.63
i 125.03
50.60
II8.00
19.54
7.03
26.37
Tillsammans
362.78
169.01
146.94
316 85
132.51
! 302.42
45.03
14.48
60.(6
Tab. 1 och 2 angiva de beräknade dyrtidstilläggen per år vid
olika indéxställning enligt nu gällande och enligt föreslagna nya grunder.
Vardera tabellen upptager därvid årsbelopp av dyrtidstillägg, sådana
dessa beräknats såväl under förutsättning att de vid 1921 års riksdag
föreslagna löneregleringarna ej genomförts som ock under förutsättning
att nämnda löneregleringar samtliga vore genomförda. Med den uppställning,
som de båda tabellerna sålunda erhållit, är det möjligt att direkt
ur desamma utläsa dels de beräknade dyrtidstilläggen år 1922 vid
60
Departementschefens
hemställan.
Kungl. Maj:ls proposition Nr 326.
olika indexställning enligt föreslagna grunder, dels motsvarande belopp
enligt nu gällande grunder, dels slutligen den förskjutning i dyrtidstillläggens
belopp, som de ifrågasatta löneregleringarna tiflsammantagna
åstadkomma.
I tab. 3, vilken tabell utarbetats på grundval av i tab. 1 och 2
förekommande uppgifter, återfinnes en uppskattning av dyrtidstilläggen
för år 1921 jämte beräkningar rörande de minskade utgifter för dyrtidstillägg,
som sammanhänga dels med beräknad sänkning av levnadskostnadsindex
till 260 för det förra halvåret och 240 för det senare
halvåret, dels med de ändrade grunder för dyrtidstilläggens beräknande,
som föreslagits till tillämpning från och med den 1 juli 1921.
Av tabellen framgår, att vid den förutsatta indexställningen dyrtidstillläggen
enligt de nya grunderna skulle under innevarande år draga en
totalkostnad av 302.42 miljoner kronor, därav 184.4 2 miljoner att genom
särskilda anslag anvisas, samt 118 miljoner vid affärsverken.
Departementschefen, statsrådet Beskow, föredrog härefter ett i
enlighet med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
godkänna berörda förslag.
dill denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle proposition
i ämnet av den lydelse, bil. litt. . . . vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar.
- Rskr. 1921:373 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i s. 1 i texten
- Rskr. 1921:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i stat s. 1 i texten
- Rskr. 1921:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i stat s. 11 i texten
- Rskr. 1921:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1921—1922 åt dels kyrkoherda s. 2 i texten
- SU 1921:236 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. s. 1 i texten