Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för arméns och marinens personal in. in

1921-04-08 · 468 sidor, varav 439 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 439 av 468 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:350, Angående lönereglering för arméns och marinens personal in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

1

Nr 350.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering

för arméns och marinens personal in. in.; given Stockholms

slott den 8 april 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under avd. II, III, IV, VI och VII i protokollet

hemställt. *

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anhöll att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om lönereglering för arméns och

marinens personal ävensom vissa därmed sammanhängande frågor samt

yttrade därvid följande.

Det nuvarande avlöningssystemet för arméns och marinens personal

blev till sina huvuddrag utformat vid 1901 och 1902 års riksdagar.

För att bereda kompensation för den fördyring av de allmänna levnadsBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) 543 si 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

2

kostnaderna, som inträtt under tiden från början av 1900-talet till världskrigets

utbrott, avlätos till 1917 års riksdag särskilda propositioner (nr

154 och 158) med förslag till provisorisk lönereglering för vissa grupper

av nämnda personal. Dessa förslag, vilka grundade sig på av arméoch

marinförvaltningarna gjorda framställningar i ämnet, avsågo i

huvudsak officerare och underofficerare samt civilmilitär personal på

aktiv stat ävensom vissa arvodestagare, men däremot i allmänhet icke det

fast anställda manskapet, liksom ej heller reservstaternas eller reservernas

personal. Omförmälda propositioner föranledde icke någon annan riksdagens

åtgärd än att riksdagen till avsättning för beredande av tillfällig

löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen under år 1918

på samma års stat anvisade ett särskilt förslagsanslag.

Efter det frågan erhållit denna utgång i riksdagen, bemyndigade

Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1,917 chefen för lantförsvarsdepartementet

att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, tillkalla

högst fem sakkunniga personer (de s. k. 1917 års militära avlöningssakkunniga)

för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen biträda

med verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande tillfällig

löneförbättring från och med år 1918 åt viss personal vid armén

och marinen. Av de sakkunniga, som för sådant ändamål utsågos, avgavs

den 5 mars 1918 betänkande och förslag i ämnet; och framlades på

grundvalen härav särskilda propositioner (nr 361 och 362) till nämnda

års riksdag, vilka åsyftade att bereda personalen tillfällig löneförbättring

för åren 1918 och 1919. Nämnda propositioner blevo med vissa mindre

jämkningar av riksdagen godkända.

Vid fullgörande av sitt förenämnda uppdrag hade de sakkunniga

beträffande de personalgrupper, som borde komma i åtnjutande av tillfällig

löneförbättring, ansett sig böra i allt väsentligt följa de grunder,

på vilka armé- och marinförvaltningarnas förutnämnda framställningar

vilade och vilka även vunnit tillämpning i de till 1917 års riksdag avlåtna

propositionerna. De sakkunniga hade vidare sökt klarlägga, efter

vilka linjer en definitiv lönereglering för arméns och marinens personal

enligt de sakkunnigas mening borde gå, för att sedermera inom ramen

av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen angiva de belopp,

varmed under för handen varande förhållanden eu tillfällig löneförbättring

syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av personal. Det

utkast till en definitiv lönereglering för ifrågavarande personal, som av

de sakkunniga framlades, ävensom det därpå grandade förslaget om en

tillfällig löneförbättring hade därjämte — liksom de förslag till provisorisk

lönereglering, som av Kungl. Maj:t framlagts till 1917 års riksdag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:k Proposition Nr 350.

3

— till syfte att bringa personalens löneförmåner upp till den nivå, som

kunde anses betingad av läget före krigsutbrottet. De extra ordinära

förhållanden, som kriget i förevarande avseende skapat, borde enligt de

sakkunnigas mening mötas genom särskilda åtgärder, i främsta rummet

genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och

krigstidshjälp.

Jämlikt den 14 juni 1918 av Kungl. Maj:t givet bemyndigande tillkallades

härefter sakkunniga (de s. k. 1918 års militära avlöningssakkunniga)

för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen biträda med

verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande definitiv

lönereglering för arméns och marinens personal. I de sakkunnigas uppdrag

ingick därjämte att avgiva förslag rörande den tillfälliga löneförbättring

för vissa personalgrupper, som — utöver vad genom beslut vid

1918 års riksdag medgivits för åren 1918 och 1919 — till äventyrs

kunde befinnas erforderlig, ävensom beträffande tillfällig pensionsförbättring

för viss personal vid armén och marinen.

De sakkunniga avgå vo den 24 januari 1919 särskilda förslag till tillfällig

löneförbättring under år 1920 för viss personal vid armén och marinen.

Dessa förslag, vilka innefattade allenast mindre jämkningar i de fastställda

grunderna för sådan löneförbättring under åren 1918 och 1919, lades i

allt väsentligt till grund för propositioner i ämnet (nr 203 och 219)

till 1919 års riksdag; och blevo dessa propositioner av riksdagen i

huvudsak bifallna.

Sedermera hava de sakkunniga med .särskilda skrivelser den 1 mars

1920 överlämnat förslag till tillfällig löneförbättring under år 1921 för

viss personal vid armén och marinen. De sakkunniga hava därvid till

en början redogjort för skälen, varför det icke varit möjligt att då

framlägga det förslag till definitiv lönereglering för arméns och marinens

personal, som inginge i de sakkunnigas uppdrag, samt i sådant hänseende

anfört, dels att hänsyn måste tagas till det föreliggande spörsmålet

om en allmän organisation av vårt försvarsväsende — ett spörsmål, som

för närvarande är under utredning av den i november 1919 tillsatta försvarsrevisionen

— dels att en definitiv lönereglering icke syntes kunna avse allenast

officerare och underofficerare med vederlikar på aktiv stat, utan borde

utsträckas att gälla även övrig personal, och dels slutligen att det borde

tillses, i vilken omfattning de nya principer, som fått uttryck i den från

ingången av juli 1920 gällande löneregleringen för kommunikationsverken

(postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk),

kunde vinna tillämpning även beträffande personalen vid försvarsväsendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Beträffande den tillfälliga löneförbättring under år 1921, varom de

sakkunniga gjort framställning, hade de sakkunniga, med hänsyn i

främsta rummet till de svårigheter, som vidlådde personalens rekrytering,

och då avlöningen till de å dyrorter förlagda beställningshavarna syntes

tämligen knappt tillmätta, föreslagit införandet av ortstillägg efter i

huvudsak samma grunder, som vunnit tillämpning vid den nya löneregleringen

för kommunikationsverkens personal. Härigenom skulle tilllika

en rättvisare avvägning åstadkommas av avlöningarna för olika

personalgrupper. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda till ifrågavarande

personal under år 1921 utgå tillfällig löneförbättring dels i

huvudsak motsvarande vad som gällde för år 1920 — denna förmån

hade av de sakkunniga i samband därmed benämnts allmänt avlöningstillägg

— dels ock i form av ortstillägg.

Vid ärendets föredragning den 9 april 1920 (proposition nr 413) uttalade

chefen för lantförsvarsdepartementet bland annat, att medel till

ett så betydande belopp, som vid bifall till de sakkunnigas förslag till

ytterligare avlönings förhöj ning i form av ortstillägg erfordrades, icke

kunde beredas å 1921 års stat samt att departementschefen med hänsyn

därtill icke funne sig kunna tillstyrka, att någon framställning om beviljande

av ortstillägg gjordes till riksdagen. Vidare anförde departementschefen

följande:

»Emellertid torde det icke kunna bestridas, att den militära personalen,

särskilt vissa grupper av densamma, kan vara i behov av

en förbättring av de för närvarande utgående avlöningsförmånerna.

Befattningshavare, vilka äro. familjeförsörjare, hava helt visst under

nu rådande förhållanden att kämpa med betydande svårigheter i ekonomiskt

avseende. Då det alltså synes vara motiverat, att för den

militära personalen en lönereglering av mera definitiv natur snarast

möjligt kommer till stånd, bör utredningen rörande denna fråga så bedrivas,

att förslag i ämnet hinner föreläggas 1921 års riksdag. Vid

utarbetandet av detta förslag bör givetvis beaktas, att en omorganisation

av försvarsväsendet är förestående, och övervägas, i vad mån hänsyn

bör tagas till den minskning i tjänstgöringsskyldigheten, som kan komma

att inträda redan genom den provisoriska avkortningen av de värnpliktigas

övningstid.

Enligt vad jag inhämtat, är det avsett, att för nästa års riksdag skall

kunna framläggas förslag rörande definitiv lönereglering jämväl för stora

grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Kommer

så att ske, skulle dessa båda löneregleringsfrågor kunna vinna sin lösning

i ett sammanhang, därvid det torde bliva tillfälle att efter förutgången

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 350. 5

noggrann utredning taga under övervägande, huruvida det låter sig göra

att komma till några tillfredsställande jämförelser mellan olika grupper

av civila och militära befattningshavare.»

På grund av vad sålunda och i övrigt av departementschefen anförts

hemställde Kungl. Maj:t i förenämnda proposition om beviljande

av tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid armén i

huvudsaklig överensstämmelse med av 1918 och 1919 års riksdagar

godkända grunder.

Motsvarande framställning för marinens del avläts i proposition (nr

414) till 1920 års riksdag.

Sedan i motioner inom riksdagen yrkats, att utöver den tillfälliga

löneförbättring, som föreslagits i Kungl. Maj:ts berörda propositioner

(nr 413 och 414), måtte utgå ortstillägg enligt de sakkunnigas berörda

förslag, anförde riksdagen i skrivelse (nr 465) den 21 juni 1920, att

riksdagen beträffande frågan om lönebeloppens utmätande till den militära

personalen över huvud taget delade den av chefen för lantförsvarsdepartementet

uttalade uppfattningen, att en lönereglering av mera

definitiv art för ifrågavarande personal snarast borde åvägabringas.

Riksdagen ansåge även önskvärt, att förslag i sådant syfte förelädes

1921 års riksdag och prövades i samband med till nämnda riksdag bebådad

framställning rörande enahanda lönereglering för vissa grupper civila

befattningshavare. Med avseende å den i omförmälda propositioner

föreslagna tillfälliga löneförbättringen under år 1921 underskattade riksdagen

icke betydelsen av de utav departementschefen anförda statsfinansiella

skälen för avstyrkande av de sakkunnigas förslag rörande

tillerkännande av ortstillägg åt ifrågavarande personal, men hade riksdagen

dock ansett sig böra i viss utsträckning tillmötesgå de motionsvis

framställda yrkandena om upptagande jämväl av denna avlöningsform

i den tillfälliga löneförbättringen för sagda år. Riksdagen hade

emellertid ansett försiktigheten bjuda, att de av de sakkunniga föreslagna

ortstilläggen upptoges med till hälften reducerade belopp. Härigenom

komme också betydelsen av de av departementschefen åberopade statsfinansiella

skälen att minskas.

Förut är nämnt, att den tillfälliga löneförbättring, som medgivits

för åren 1918—1921, i huvudsak avsett officerare och underofficerare

samt civilmilitär personal på aktiv stat, men däremot i allmänhet icke

det fast anställda manskapet, liksom ej heller reservstaternas eller reser

vernas personal.

Vad det fast anställda manskapet beträffar, hava emellertid de sak
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

kunniga i särskilda utlåtanden den 24 februari 1919 avgivit förslag till

tillfällig löneförbättring för denna personal vid såväl armén som marinen.

Dessa förslag lades emellertid icke i sin helhet till grund för de propositioner

(nr 320 och 340), som i ärendet avlätos till 1919 års riksdag, utan

begränsades dessa till framställning därom att, med bibehållande i övrigt

av gällande avlöningsbestämmelser, viss höjning i dagavlöningen måtte

för tiden den 1 november 1919—den 31 december 1920 beredas beställningshavare

inom de olika manskapsgraderna. Kung!. Maj:ts förslag

blev av riksdagen bifallet; och har sedermera 1920 års riksdag, efter

förslag av Kungl. Maj:t, medgivit enahanda förhöjning i dagavlöningen

jämväl för år 1921.

Vidare hava de sakkunniga i särskilda skrivelser den 30 maj 1919

framlagt förslag till löne- (och pensions-)förbättring för personalen å reservstaterna

för armén och marinen. Vid anmälan av nämnda förslag, såvitt

anginge reservstaterna för armén, anförde chefen för ^^försvarsdepartementet

den 7 januari 1920 (statsverkspropositionen till 1920 års riksdag,

fjärde huvudtiteln, del I, sid. 106) att, då i samband med antagandet

av 1914 års härordning beslut fattades om upprättande av reservstater

vid armén, reservstaternas omfattning satts i visst förhållande till behovet

av personal å aktiv stat och reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet

bestämts med hänsyn tagen till bland annat den genom

den nva härordningen fastställda övningstiden för de värnpliktiga.

Under förutsättning att vid den allmänna revisionen av vårt försvarsväsende

övningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga komme att

inskränkas, syntes behovet av å aktiv stat uppfört befäl komma att

minskas, under det att behovet av reservstatsbefäl kunde komma att

ökas. Därvid kunde det jämväl visa sig, att en ökad tjänstgöringsskyldighet

borde för reservstatsbefalet fastställas. Vid sådant förhållande

syntes det departementschefen av vikt, att man icke genom att fastställa

viss löne- och pensionsförbättring för det nuvarande reservstatsbefälet

föregrepe vad som framdeles kunde komma att i förevarande hänseende

stadgas.

Med anledning av vad sålunda anförts hade departementschefen

ansett de sakkunnigas förevarande framställning icke för det dåvarande

böra föranleda annan åtgärd, än att densamma överlämnats till den av

Kungl. Maj:t tillsatta försvarsre vision en.

Enahanda åtgärd har den 24 november 1919 vidtagits med avseende

å de sakkunnigas förslag till löneförbättring för personalen å reservstaten

för marinen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

<

De sakkunniga hava därjämte i särskilda utlåtanden den 29 november

1918 föreslagit en tillfällig förhöjning i den till reservpersonal vid armén

och marinen i vissa fall utgående ekiperings-(beklädnads-)hjälpen. Med

anledning härav hava, på förslag av Kungl. Magt, särskilda medel

av riksdagen beviljats på tilläggsstat för åren 1919 och 1920 till beredande

av sådan förhöjning i ekiperingshjälpen för marinens reservpersonal.

Motsvarande förhöjning i ekiperingshjälpen har däremot icke

kommit arméns reservpersonal till del.

Slutligen torde böra erinras, att Kungl. Maj:t i anledning av särskilda

utav de sakkunniga den 14 februari 1919 avgivna betänkanden

och förslag rörande pensions förbättring för viss personal vid armén och

marinen till samma års riksdag avlåtit propositioner i ämnet, vilka av

riksdagen bifallits. Härigenom har pensionsförbättring — utöver den

enligt de allmänna pensioneringsgrunderna bestämda pensioneu — i

enlighet med fastställda grunder beretts viss personal vid armén och

marinen, som avgått eller avgår från tjänsten efter ingången av år 1918;

och hava erforderliga medel härför anvisats på tilläggsstat för år 1919

samt å extra stat för vart och ett av åren 1920 och 1921.

Med skrivelser den 10 januari och den 10 februari 1921 hava nu

de sakkunuiga överlämnat betänkande och förslag rörande löneregleringför

arméns och marinens personal. °) Betänkandet har uppdelats i två

delar, av vilka den förra delen, del I, som överlämnats med skrivelsen

den 10 januari 1921, innehåller dels allmänna grunder för löneregleringför

arméns och marinens personal och dels förslag till lönereglering för

det fast anställda manskapet, samt den senare delen, del II, vilken överlämnats

med skrivelsen den 10 februari 1921, innefattar förslag till lönereglering

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. I betänkandet omnämnes, hurusom till de

sakkunniga under år 1920 avgivits yttranden i löneregleringsfrågan från

de militära myndigheterna ävensom att de sakkunniga under sitt arbete

*) Vid överlämnandet av nämnda betänkande utgjordes de sakkunniga av f. d.

statssekreteraren A. Unger, ordförande, kammarrättsrådet G. Afzelius, kommendörkaptenen

av 1. graden O. Lybeck, ledamoten av riksdagens första kammare A. Nilsson,

fanjunkaren E. Nyqnist, förste marinintendenten R. Näsman, krigsrådet C. E. Sterky,

flaggstyrmannen K. Tallberg, majoren O. G. Thörnell samt ledamoten av riksdagens

första kammare, överdirektören L. Widell.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts Proposition Nr ti50.

beretts tillfälle till överläggning med av departementschefen utsedda

representanter för skilda personalkategorier vid armén och marinen.

Över de sakkunnigas betänkande hava yttranden avgivits av arméoch

marinförvaltningarna ävensom av chefen för generalstaben, arméfördelningscheferna,

kommendanten i Boden, militärbefälhavaren på Gottland,

inspektörerna för infanteriet och kavalleriet, generalfälttygmästare!!

och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, inspektören för

trängen, generalintendenten, generalfältläkaren, inspektören för militärläroverken

m. in., chefen för marinstaben, stationsbefälhavarna vid flottans

stationer i Karlskrona och Stockholm, chefen för kustartilleriet samt,

såvitt angår pensionsförhållandena, direktionerna över arméns och flottans

pensionskassor. Dessutom hava framställningar i ärendet gjorts av vissa

sammanslutningar och enskilda personer.

Jag kommer att i det följande behandla den föreliggande frågan

under följande sju huvudavdelningar:

I. Allmänna grunder för lönereglenngen.

II. Lönereglering för det fast anställda manskapet.

III. Lönereglering för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat in. fl.

IV. Anslagsberäkning.

V. Kostnaderna för löneregleringen.

VI. Pensions för hållanden.

VII. Reservstats- och reservpersonal m. fl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

9

I. Allmänna grunder för löneregleringen.

Rörande de allmänna grunderna för ifrågavarande lönereglering

hava de sakkunniga anfört följande (sid. 8—28 i betänkandet, del I).

I den proposition (nr 413), vari till 1920 års riksdag framlagts förslag

till tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid

armén hade, såsom i det föregående omförmälts, chefen för lantförsvarsdepartementet

— med instämmande av chefen för sjöförsvarsdepartementet

— uttalat, att en lönereglering av mera definitiv natur för den militära

personalen snarast möjligt borde komma till stånd samt att utredningen

rörande denna fråga borde så bedrivas, att förslag i ämnet hunne föreläggas

1921 års riksdag. Åven 1920 års riksdag hade framhållit önskvärdheten

därav, att förslag i sådant syfte förelädes innevarande års riksdag.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit hade de sakkunniga låtit

sig angeläget vara att så skyndsamt som möjligt utarbeta förslag till

lönereglering för arméns och marinens personal i syfte att frågan härom

skulle kunna underställas 1921 års riksdag. Att en sådan lönereglering

inom den närmaste framtiden komme till stånd hade de sakkunniga

funnit vara påkallat såväl med hänsyn till angelägenheten därav, att

försvarets effektivitet skulle kunna både i kvantitativt och kvalitativt

hänseende upprätthållas, som ock ur synpunkten av ifrågavarande tjänstemannagruppers

berättigade intresse att inom den närmaste tiden få sina

avlöningsförhållanden på ett tillfredsställande sätt ordnade.

Frågan om en allmän omorganisation av vårt försvarsväsende befunne

sig för närvarande under utredning. På grund härav hade de

sakkunniga ansett sig böra taga under omprövning, huruvida och i

vilken omfattning den ifrågasatta löneregleringen kunde givas definitiv

karaktär. Vid övervägandet av nämnda spörsmål hade de sakkunniga

funnit, att de förhållanden, som härvid borde komma i betraktande, vore

väsentligt olika beträffande å ena sidan officerare och underofficerare

med vederlikar samt å andra sidan manskapet.

Vad förstnämnda beställningshavare anginge måste uppmärksammas,

att — med hänsyn särskilt till den ändrade övningstid för de värnpliktiga,

som vid en ändrad försvarsorganisation kunde komma att fastBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) 543 21 2

De sakkunniga.

Behovet av en

lönereglering

och dess

karaktär.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ställas — tjänstgöringsskyldigheten för denna personal kunde bliva bestämd

på olika sätt för olika slag av beställningshavare, varvid naturligen även

avlöningen måste tillmätas allt efter tjänstgöringens omfattning. Därjämte

vore att märka, att ifrågavarande personal icke anställdes på viss

begränsad tid, utan att den i regel kvarstode i tjänst, intill dess den för

erhållande av pension bestämda levnadsåldern uppnåtts. På grund

härav hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att löneregleringen

för ifrågavarande personal antoges allenast år för år, med skyldighet

för den, som tillträdde avlöning enligt den nya löneregleringen, att avstå

sina å stat nu uppförda löneförmåner.

För detta sitt förslag hade de sakkunniga funnit en förebild i sättet

för genomförandet av den lönereglering för domänverkets personal, som

för år 1921 trätt i tillämpning. Sedan Kungl. Maj:t i proposition (nr 271)

till 1920 års riksdag framlagt förslag angående definitiv lönereglering

för nämnda personal — därvid domänverkets organisationsfråga lämnats

å sido — hade riksdagen (i skrivelse nr 322) uttalat, att det varit

önskvärt, om vid den i ärendet verkställda utredningen angående löneregleringen

för denna personal även upptagits själva organisationsfrågan.

Då så ej skett, hade riksdagen hemställt om en förnyad utredning i ärendet.

Riksdagen hade emellertid ansett, att domänverkets personal med rätta

kunde göra anspråk på förbättrade löner redan från ingången av år 1921;

och då enligt riksdagens mening lönefrågan kunde utan olägenhet under

något år provisoriskt ordnas, hade Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering

för domänverkets personal provisoriskt godkänts för samma år.

Beträffande därefter den ifrågasatta löneregleringen, såvitt manskapet

anginge, hade de sakkunniga funnit sig kunna förorda, att densamma nu

genomfördes på ett definitivt sätt. Man syntes nämligen kunna utgå från,

att även vid en förändrad försvarsorganisation det fast anställda manskap,

som därvid komme att bibehållas, bleve ständigt tjänstgörande och

följaktligen måste beredas en därefter lämpad avlöning. De former,

under vilka manskapet vid armén och marinen vunne anställning eller

rekapitulerade — i regel genom kontrakt på 1—4 år — vore även ägnade

att möjliggöra, att en blivande ändrad organisation, vid vilken eventuellt

indragning av nu befintliga beställningar kunde i viss omfattning komma

att äga rum, utan väsentlig tidsutdräkt bringades i tillämpning utan hinder

därav, att en definitiv lönereglering för manskapet redan nu bleve genomförd.

De sakkunniga ansåge sig härvid böra särskilt framhålla, att den

kontraktsenliga tjänstetiden, åtminstone vid armén, i regel icke torde

överstiga ett år för det äldre, högst avlönade manskapet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

11

De sakkunniga hade vid sitt ifrågavarande arbete vidare haft

att överväga, huruvida förevarande lönereglering borde avse all ifrågavarande

personal eller om tilläventyrs vissa personalgrupper borde från

löneregleringen undantagas. I sådant avseende hade givetvis ingen tvekan

rått därom, att den ifrågasatta löneregleringen borde omfatta såväl officerare

och underofficerare samt civilmilitär personal på aktiv stat som ock det

fast anställda manskapet vid armén och marinen. Aven vissa till försvarsväsendet

hörande civila befattningshavare, för vilka under den senare

tiden definitiv lönereglering icke genomförts eller blivit föreslagen,

liksom ett flertal arvodestagare syntes böra omfattas av den nu ifrågasatta

löneregleringen. Däremot hade från löneregleringen ansetts böra

uteslutas dels personalen å arméns och marinens reservstater, dels ock

arméns och marinens reservpersonal.

Av skäl, som i det föregående angivits, hade de sakkunnigas förslag

om tillfällig löneförbättring för personalen å arméns och marinens

reservstater icke ansetts för närvarande böra upptagas till slutlig prövning,

utan i stället överlämnats till den av Kungl. Maj:t tillsatta försvarsrevisionen.

Då frågan nu gällde en mera definitiv lönereglering,

syntes nämnda skäl än starkare tala för, att en sådan lönereglering för

nämnda personal ej borde genomföras, innan resultatet av försvarsrevisionens

arbete beträffande organisationen av vårt försvar förelåge. Det

vore härjämte att märka, att tjänstgöringen för ifrågavarande personal

vore av rätt begränsad omfattning och avsedd att fullgöras vid sidan

av annan verksamhet, varför en förbättring av avlöningsförhållandena

för denna personal icke kunde anses vara i lika hög grad av behovet

påkallad som för personalen å aktiv stat.

I än högre grad gällde sistnämnda förhållande med avseende

å arméns och marinens reservpersonal. Åven beträffande denna personal

kunde därjämte spörsmålet rörande det lämpligaste sättet för

genomförandet av en lönereglering bliva beroende på försvarsrevisionens

arbeten, då grunderna för det framtida ordnandet av försvaret och

särskilt omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som därvid bleve

fastställd för reservpersonalen, givetvis kunde bliva av betydelse förlösningen

av nämnda spörsmål. Vad nu anförts utgjorde naturligen

icke något hinder mot, att den för åren 1919 och 1920 beviljade tillfälliga

förhöjningen i ekiperiugs-(beklädnads-)hjälpen för reservpersonalen

vid marinen fortfarande utginge; och funne de sakkunniga billigt

och rättvist, att liknande förmån tillerkändes även reservpersonalen vid

armén.

Löneregleringens

omfattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Av chefen för

la ^försvarsdepartementet

framhållna

synpunkter.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

Då föreskrifterna om såväl reservstats- som reservpersonalens avlöning

för närvarande vore i viss mån knutna till gällande bestämmelser för

personalen på aktiv stat, syntes genomförandet av en på nya grunder

fotad lönereglering för sistnämnda personal nödvändiggöra utfärdandet

av särskilda provisoriska föreskrifter för reservstats- och reservpersonalens

bibehållande vid nuvarande avlöningsförmåner.

De sakkunniga hade ingalunda förbisett, att det försteg i avlöningshänseende,

som andra personalgrupper genom den för åren 1918—1921

beviljade tillfälliga löneförbättringen erhållit i förhållande till reservstatsoch

reservpersonal, skulle genom sistnämnda personals uteslutande från

löneregleringen bliva ytterligare förstorat. Det syntes med hänsyn härtill

böra förutsättas, att reservstats- och reservpersonalens avlöningsförhållanden

komme att regleras, så snart detta med hänsyn till försvarsrevisionens

fortgående arbete lämpligen kunde äga rum.

Sedan de sakkunniga på nu nämnt sätt avgränsat den personal,

som enligt de sakkunnigas mening borde bliva delaktig av en lönereglering,

hade de sakkunniga ansett sig böra något beröra de synpunkter,

som chefen för lantförsvarsdeparternentet i sitt förutnämnda, i

propositionen nr 413 till 1920 års riksdag gjorda uttalande angivit beträffande

den föreliggande frågan. Departementschefen hade, såsom förut

nämnts, anfört, att vid utarbetandet av förslag i ämnet borde beaktas,

hurusom en omorganisation av försvarsväsendet vore förestående, och övervägas,

i vad mån hänsyn borde tagas till den minskning i tjänstgöringsskyldigheten,

som kunde komma att inträda redan genom den provisoriska

avkortningen av de värnpliktigas övningstid.

Förstnämnda synpunkt hade, på sätt av det förut sagda framginge,

redan blivit uppmärksammad vid bedömandet av frågan, vilka personalgrupper

borde vid löneregleringen ifrågakomma. I övrigt hade de sakkunniga,

då det befunnits nödvändigt att redan nu, innan riktlinjerna

för den blivande försvarsorganisationen kunnat utstakas, till behandlingupptaga

spörsmålet om en lönereglering för arméns och marinens personal,

vid utarbetandet av förslag i ämnet sökt i möjligaste mån ansluta

detta förslag till den nuvarande organisationen och i varje fall låtit sig

angeläget vara att tillse, att detsamma icke komme att föregripa arbetet

beträffande organisationsfrågans lösning.

Vidare hade, jämlikt departementschefens förutnämnda uttalande,

tagits under övervägande, i vad mån löneregleringsfrågans lösningkunde

påverkas av minskningen i tjänstgöringen genom den provisoriska

avkortningen av de värnpliktigas övningstid. Denna avkortning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

13

som för vissa årsklasser värnpliktiga beslutats vid 1919 och 1920 års

riksdagar, borde visserligen i och för sig varit ägnad att medföra en nedsättning

av tjänstgöringen för den aktiva personalen och torde även

i åtskilliga fall hava medfört en lindring i arbetet för denna personal.

Men å andra sidan hade genom det under de senare åren uppkomna

betydande antalet vakanser vållats eu väsentlig ökning för den kvarvarande

aktiva personalen särskilt beträffande utbildningsarbetet — en

ökning, som i många fall till fullo uppvägt den minskning i tjänstgöring,

som av den förkortade övningstiden eljest kunnat förorsakas.

Frånsett nn nämnda omständighet syntes det de sakkunniga knappast

riktigt att, innan de värnpliktigas övningstid och be fälsper sonal ens tjänstgöringsförhållanden

blivit på ett definitivt sätt ordnade, för den aktiva

personalen reglera avlöningen under annan förutsättning än att dess

arbetskraft fullt toges i anspråk. Om vid det framtida bestämmandet av

de värnpliktigas övningstid och med hänsyn till andra på ordnandet av

försvarsväsendet inverkande faktorer befunnes, att hela den nu på aktiv stat

uppförda personalens arbetskraft icke kunde utnyttjas året om, syntes

genomförandet av här förevarande lönereglering icke utgöra hinder för,

att antalet av denna personal ävensom personalens tjänstgöringsskyldighet

i samband med eu blivande ändrad försvarsorganisation reglerades efter

det föreliggande behovet.

De sakkunniga överginge härefter till en utveckling av de grunder, på

vilka ifrågavarande lönereglering enligt de sakkunnigas mening borde

byggas.

Då 1917 års sakkunniga i förenämnda betänkande den 5 mars

1918 framlagt ett utkast till en definitiv lönereglering för viss personal

vid armén och marinen i syfte att såmedelst skapa erforderlig grundval

för sitt förslag till tillfällig löneförbättring för försvarsväsendets personal,

hade bemälda sakkunniga närmast tagit till förebild det då gällande

lönesystemet för kommunikationsverken. Detta lönesystem hade emellertid

genom beslut vid 1919 års riksdag blivit i väsentliga hänseenden förändrat,

i det att en ny definitiv lönereglering för personalen vid nämnda verk blivit

godkänd att gälla från och med ingången av juli månad 1920. De i lönetekniskt

hänseende nya principer, på vilka sagda lönereglering vilade, hade

jämväl tillämpats vid den för år 1921 antagna provisoriska löneregleringen

för domänverkets personal samt upptagits i det av 1902 års

löneregleringskommitté den 3 november 1920 framlagda betänkande och

förslag beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid stats
-

Grunder för

löneregleringen.

Kommunikationsverkens

nya lönesystem.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

departement och centrala ämbetsverk. Vid meddelande åt 1902 års löneregleringskommitté

av det uppdrag, som föranlett kommitténs berörda

betänkande och förslag, hade vederbörande departementschef uttalat, att

genomförandet av det nya lönesystemet för kommunikationsverken givetvis

måste framkalla spörsmålet, huruvida nämnda system och därmed

förknippade nya löneprinciper borde överföras och komma i tillämpning

inom andra grenar av den civila statsförvaltningen; och hade departementschefen

för egen del funnit starka skäl tala för att, med sålunda given

utgångspunkt, en allmän revision nu komme till stånd rörande de inom

övriga grenar av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar.

Det syntes med hänsyn härtill de sakkunniga sannolikt, att de principer,

som fått uttryck i kommunikationsverkens lönesystem, efter hand komme

att, i den mån så funnes möjligt och lämpligt, införas inom den civila

statsförvaltningen i dess helhet.

Då de sakkunniga nu haft att taga ställning till frågan om det nya

lönesystemets användande jämväl på försvarsväsendets personal, torde

till en början få erinras, att de sakkunniga redan i det förslag om tillfällig

löneförbättring för år 1921, som överlämnats med skrivelse den 1

mars 1920, yttrat, att de av 1917 års sakkunniga angivna riktlinjerna

för en definitiv lönereglering icke vidare torde kunna under de inträdda

förhållandena orubbade fasthållas, utan att det bleve nödvändigt att ingå

på ett skärskådande av, i vilken utsträckning de nya löneprinciperna

för kommunikationsverken kunde vinna tillämpning även beträffande

ifrågavarande personal.

Vid den undersökning, som de sakkunniga i enlighet med sin sålunda

angivna utgångspunkt företagit och vid vilken de särskilda förhållanden,

som gällde med avseende å försvarsväsendets personal, blivit

behörigen beaktade, hade de sakkunniga funnit, att kommunikationsverkens

löneprinciper i väsentliga delar läte sig anpassa på försvarsväsendets

personal. De sakkimniga hade vid sådant förhållande så

mycket hellre ansett sig böra förorda tillämpandet å försvarsväsendets personal

av berörda löneprinciper, som det militära avlöningssystemet, vilket

för närvarande, speciellt vad marinen beträffade, företedde en mångfald

växlande avlöningsformer och avlöningsbestämmelser, härigenom erhölle

större enkelhet och överskådlighet samt överensstämmelse på sådant

sätt kunde i största möjliga mån åvägabringas mellan den civila och den

militära personalens avlöningsförhållanden. Såsom 1902 års löneregleringskommitté

med avseende å den civila förvaltningspersonalen uttalat,

syntes ock införandet av likartade löneprinciper för den civila och militära

personalen vara ägnat att förebygga förekommande slitningar mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr H5(). 1T>

olika personalgrupper på grund av ojämnheter i fråga om avlöningsförhållandena

för dessa båda personalkategorier.

Innan de sakkunniga överginge till ett angivande av huvudgrunderna

för kommunikationsverkens lönesystem och en redogörelse för det sätt.

varpå de synts kunna anpassas till det militära lönesystemet, ville de

sakkunniga fästa uppmärksamheten därå, att vid den nya löneregleringen

för nämnda verk tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma avstegringarna

i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets

utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920- talet. I samband med höjande av avlöningsbeloppen för kommunikationsverkens

personal till nämnda prisläge hade emellertid de därå utgående

dyrtid stilläggen i motsvarande mån reducerats i förhållande till dvrtidstilläggen

för övriga grupper av befattningshavare i statens tjänst, vilkas

avlöning icke blivit höjd utöver 1914 års prisnivå. Vid den nu ifrågasatta

löneregleringen för den militära personalen borde jämväl sagda utgångspunkt

bliva gällande och sålunda det prisläge, vilket varit bestämmande vid

utformandet av det utav 1917 års sakkunniga uppgjorda utkastet till eu

definitiv lönereglering — eller prisläget före krigsutbrottet — nu lämnas

å sido. Härav följde emellertid å andra sidan, att de för kommunikationsverkens

personal gällande reducerade dyrtidstilläggen borde, efter genomförandet

av en på sådan grund fotad lönereglering för den militära personalen,

utgå jämväl till denna personal.

De sakkunniga ville i korthet erinra om huvudgrunderna för det

nya lönesystemet för kominunikationsverken, sådana dessa grunder kommit

till uttryck i det av Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 utfärdade avlöningsreglementet

för tjänstemän vid dessa verk (Svensk författningssamling

nr 343).

De tidigare vid kominunikationsverken förekommande slag av naturaförmåner

och ersättningar vid sidan av den egentliga avlöningen —

såsom fri bostad med bränsle eller ersättning därför, beklädnad in natura

eller beklädnadsersättning, sportler och andra extra inkomster m. in.

— hade i allmänhet borttagits.

För det stora flertalet ordinarie tjänstemän inom verken hade fastställts

en gemensam löneplan, upptagande erforderligt antal lönegrader

med visst antal löneklasser inom varje lönegrad och med särskilda inom

varje löneklass för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp.

Den förutvarande fördelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar

hade avskaffats och i stället införts särskilda tjänstledighetsavdrag

till reglerande av vad en tjänsteman i regel skulle avstå

vid ledighet eller uppbära under vikariat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

I särskild tjänsteför teckning hade fastställts den lönegrad, till vilken

en var befattning borde hänföras.

De orter, där tjänstemännen vore placerade, fördelades å de i löneplanen

angivna ortsgrupperna med tagen hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas

storlek.

Den till ett enda belopp för år fastställda lönen utbetalades med en

tolftedel månadsvis i efterskott.

Såsom huvudregel gällde, att tjänsteman vid tillträdande av viss

befattning erhölle lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till

vilken tjänsten hörde, samt med belopp, som i löneplanen angåves för

den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd.

Uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande lönegrad vore

avsedd att ske vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under

vilket stadgad tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått, i stället

för, såsom hittills, vid början av nästföljande kalenderår.

För begagnande av tjänstebostad skulle ersättning i viss ordning

erläggas genom avdrag å lönen. Avdragets storleK skulle i vissa fall

bestämmas av en för verken gemensam bostadsnämnd.

Samtliga tjänstemän ägde förmånen av fri läkarvård jämte fria läkemedel.

Under vissa förutsättningar kunde därjämte särskilda ersättningar

utgå, såsom kallortstillägg, kallortstraktamente, tjänstgöringstraktamente

under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten, ersättning för

flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m.

Avliden tjänstemans dödsbo erhölle begravningshjälp..

För beredning av ärenden av huvudsakligen lönetekuisk natur hade

anordnats en för verken gemensam lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings-

och de allmänna intressena borde vara representerade.

Tillämpning Beträffande till en början ovan angivna, vid kommunikationsverken

vid den mm- tidigare förekommande slag av naturaförmåner och ersättningar vid sidan

uungenT av den egentliga avlöningen, vilka enligt det nya lönesystemet för dessa

kommunika- ver], bortfallit och uppgått i den kontanta lönen, ägde dessa förmåner och

‘n^iöne-”3 ersättningar i stor omfattning motsvarighet med avseende å försvarssystem.

väsendets personal. För manskapet vid armén och marinen tillkomme

därjämte förmånen av förplägnad. I förevarande hänseende hade de sakkunniga

funnit, att vid den ifrågasatta löneregleringen för försvarsväsendets

personal åtskillnad måste göras mellan å ena sidan officerare och

underofficerare med vederlikar samt å andra sidan manskapet.. Vidkommande

den förra personalgruppen mötte icke hinder att vid den

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 850.

nu ifrågasätta löneregleringen följa kommunikations verkens system. För

det fast anställda manskapet åter, som åtnjöte fullt underhåll in natura

innefattande förläggning i kronans hus eller eljest på dess bekostnad,’

förplägnad, beklädnad m. m., skulle, därest avlöningen upptoges med

belopp, som inneslöte jämväl dessa förmåner, vid uträkning av det kontant

utgående avlöningsbel Öppet erfordras avdrag för så gott som varje

beställningshavare. Enligt de sakkunnigas mening borde därför, i likhet

med vad som för närvarande vore fallet, avlöningen för manskapet utgöras

dels av fullt naturaunderhåll, dels ock av kontant avlöning. Vissa andra

förmaner, som manskapet nu åtnjöte, såsom lega och premier samt de

vid marinen förekommande uppmuntringspenningarna, hade däremot ansetts

i samband med löneregleringen böra avskaffas.

Liksom vid kommunikationsverken hade avlöningsbeloppen för

försvars väsendets personal i allmänhet upptagits i löneplan, vilken dock

med hänsyn till olika avlönings- m. 11. förhållanden inom de särskilda

personalgrupperna icke kunnat göras gemensam, utan måst uppdelas på

lem, en avseende officerare, en underofficerare, en civilmilitär personal,

en manskapet vid armén och en manskapet vid marinen.

De avlöningsbelopp, som upptagits i kommunikationsverkens löneplan,

omfattade såväl lön och tjänstgör!respenningar som även ålderstil 1- lägg och ortstillägg.

Att den vid försvarsväsendet förekommande dagavlöningen, vilken

motsvarade avlöningsformen tjänstgöringspenningar inom °den civila

statsförvaltningen, uppgmge i lönen, ansåge sig de sakkunniga böra

tillstyrka.

Vad avlöningsformen ålderstillägg beträffade, ville de sakkunniga

erinra, att den nu gällande tillfälliga löneförbättringen för officerare och

underofficerare i stor utsträckning vore byggd på ett avlöningssystem med

ålderstillägg samt att införandet av denna avlöningsform av de sakkunniga

i viss omfattning förordats för det militära manskapet i förutnämnda

båda utlåtanden den 24 februari 1919. Något tvivel syntes de sakkunniga

icke böra råda därom, att ålderstillägg borde vid förevarande lönereglering

för försvarsväsendets personal komma i tillämpning och, såsom

vid kommunikationsverken vore fallet, sammanslås med lönen. Denna

avlöningsform vore ägnad att möjliggöra avvägande på ett rättvist sätt

av avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas tjänstålder, vilket syftemål

ej kunde ernås enbart genom löneförhöjning vid befordran.

Avlöningsformen ortstillägg, vilken vore avsedd att möjliggöra utjärnmng

i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring å olika orter,

där högre eller lägre levnadskostnader vore rådande, hade jämlikt beslut

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 850.) '' ms si 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 850.

vid 1920 års riksdag- kommit till användning såsom ett led i den tillfälliga

löneförbättringen för officerare och underofficerare och borde, inkluderad

i lönen, enligt de sakkunnigas mening bibehållas för nämnda

personalgrupper. Däremot syntes ortstillägg icke böra tillkomma manskapet

vid armén och marinen, enär manskapet till följd av åtnjutande

av förutnämnda naturaförmåner i stort sett vore oberoende av de allmänna

levnadskostnadernas olika storlek på de skilda förläggningsorterna.

Med hänsyn till de olika förhållanden beträffande utbildning, befordran

till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning

m. no, som gällde å ena sidan för personalen inom den civila statsförvaltningen

och å andra sidan för den militära personalen, hade åtskilliga

olikheter måst uppkomma i fråga om konstruktionen av de löneplaner,

som i enlighet med vad förut sagts uppgjorts för särskilda grupper av

försvarsväsendets personal.

Vid upphörandet av den nuvarande fördelningen av avlöningen i

lön och dagavlöning hade, i anslutning till vad i det nya avlöningssystemet

för kommunikationsverken stadgats, särskilda avdrag å lönen införts till

reglerande av vad beställningshavare i regel skulle avstå vid ledighet eller

uppbära under vikariat, i den mån sådant förekomme vid försvarsväsendet.

Någon särskild tjänsteförteckning hade de sakkunniga icke ansett

behövlig beträffande beställningarna för arméns och marinens manskap,

utan hade desamma, med hänsyn till det ringa antal personalgrupper,

som manskapet omfattade, funnits kunna införas i vederbörlig löneplan i

direkt anslutning till resp. lönegrader. I fråga åter om officerare och

underofficerare med vederlikar hade befunnits lämpligast att i tjänsteförteckning

angiva de särskilda beställningarnas fördelning på olika

lönegrader inom vederbörlig löneplan. Antalet beställningar av olika

slag vid varje truppförband m. m. hade de sakkunniga ansett böra,

liksom nu vore fallet, angivas i de särskilda staterna. Dessa stater skulle

dock i så måtto förenklas, att däri icke skulle upptagas de särskilda

lönebeloppen för varje grupp beställningar, utan skulle beträffande dessa

belopp allenast meddelas hänvisningar till vederbörligt avlöningsreglemente,

varjämte den beräknade kostnaden för löner åt samtliga beställningshavare

vid truppförbandet in. in. skulle i staten utföras i en gemensam

anslagspost.

De för kommunikationsverken meddelade bestämmelserna rörande

fördelning av de orter, där personalen vore placerad, å de i vederbörlig

löneplan angivna ortsgrupperna hade de sakkunniga funnit sig kunna

upptaga utan annan avvikelse än som föranleddes därav att, såsom förut

nämnts, ortstillägg icke vore avsett att utgå till manskapet vid armén och

ijiarinen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung]. May.ts Proposition Nr 350.

19

Den i kommunikatiousverkens avlöningsreglemente förekommande

bestämmelsen om lönens utbetalande med en tolftedel månadsvis i efterskott

hade de sakkunniga ansett böra tillämpas jämväl för den militära

personalen.

Även för personalen vid försvarsväsendet borde såsom huvudregel

gälla, att beställningshavare vid tillträdandet av viss beställning erhölle

lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken beställningen

hörde, samt — för officerare och underofficerare med vederlikar — med

belopp, som i löneplanen angåves för den ortsgrupp, till vilken haus

förläggningsort blivit hänförd. Liksom för kommunikationsverkens personal

hade emellertid särskilda föreskrifter meddelats i fråga om rätt

för beställningshavare att för åtnjutande av löneförhöjning (ålderstillägg)

i den grad, dit han befordras, räkna sig till godo viss föregående

tjänstetid.

Beträffande tiden för uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande

lönegrad hade denna för kommunikationsverken bestämts till ingången

av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket stadgad tjänstetid

i den lägre löneklassen tilländagått. Då tidsintervallerna mellan löneförhöjningarna

för officerare och underofficerare med vederlikar föreslagits

att bestämmas på enahanda sätt som för kommunikationsverkens personal

eller till tre år, syntes samma bestämmelse böra gälla även för nyssnämnda

personal vid försvarsväsendet. Däremot torde för manskapet, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle få tillträda medgivna löneförhöjningar

redan efter ett (i vissa fall två) år, tiden för dessa löneförhöjningars

tillträdande böra bestämmas till månaden näst efter den, under vilken

stadgad tjänstetid tilländagått.

Att enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente ersättning

genom avdrag å lönen skulle av vederbörande befattningshavare erläggas

för begagnande av tjänstebostad sammanhängde därmed, att fri bostad

enligt nämnda reglemente bortfallit såsom avlöningsform. Enahanda

föreskrift borde jämväl tillämpas beträffande officerare och underofficerare

med vederlikar, under det att till manskapet, vilket framdeles liksom

hittills förutsattes i allmänhet vara kasernerat, skulle — dock endast

till familjeförsörjare, som tippfyllde vissa villkor — utgå en särskild förmån

av hyresbidrag. En bostadsnämnd med uppgift att i vissa fall bestämma

avdrag å lön för åtnjuten bostad syntes höra jämväl för försvarsväsendets

personal inrättas.

Bestämmelserna rörande fri läkarvård och fria läkemedel för försvarsväsendets

personal hade icke lämpligen ansetts kunna direkt anslutas till

motsvarande föreskrifter vid kommunikationsverken, utan hade dessa be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

stämmelser i stället avfattats med hänsyn till den utsträckning, vari

berörda förmån för närvarande utginge till nämnda personal, och det

sätt, på vilket åtnjutandet av denna förmån nu vore ordnat.

Ehuru, såsom förut nämnts, vissa vid sidan av den egentliga avlöningen

för närvarande utgående ersättningar skulle vid den nu ifrågasatta

löneregleringen bortfalla, hade dock, liksom beträffande kommunikationsverken,

befunnits nödvändigt att tillerkänna försvarsväsendets personal

en del särskilda ersättningar i övrigt. Sådana ersättningar vore för

officerare och underofficerare med vederlikar kallortstillägg, reseersättning,

tjänstgöringstraktamente i vissa fall, ersättning för flyttningskostnad,

felräkningspenningar, ekiperingshjälp vid första anställningen, gottgörelse

för tjänstehästar samt vissa förmåner under tjänstgöring av särskilt

krävande art; samt för manskap reseersättning, tjänstgöringstraktamente,

ersättning för flyttningskostnad i vissa fall samt vissa förmåner

under tjänstgöring av särskilt krävande art. Beträffande den ersättning,

som för närvarande utginge till en del beställningshavare i form av arvode,

hade 1917 års sakkunniga i sitt förenämnda betänkande den 5 mars

1918 uttalat, att denna avlöningsform borde vid eu definitiv lönereglering

i möjligaste mån indragas. Så hade ock i åtskilliga fäll funnits

kunna ske. I andra fall åter hade de sakkunniga ansett nödvändigt att

bibehålla nämnda avlöningsform, under det slutligen frågan om de återstående

arvodenas bibehållande eller bortfallande enligt de sakkunnigas

mening borde göras till föremål för ytterligare utredning, som icke nu

kunnat verkställas.

Avliden beställningshavares vid försvarsväsendet dödsbo borde, i likhet

med vad som i viss omfattning redan nu vore fallet, erhålla begravningshjälp;

och hade bestämmelserna härom anslutits till de för kommunikationsverken

gällande regler.

Slutligen syntes för beredning av ärenden av huvudsakligen löneteknisk

natur böra för försvarsväsendets personal anordnas eu lönenämnd,

sammansatt enligt enahanda grunder som den för kommunikationsverken

inrättade lönenämnden.

Grunder för Eu viktig fråga vid utarbetandet av förslag till en lönereglering

beloppens för försvarsväsendets personal hade varit att bestämma de grunder, efter

bestämmande. vilka avlöningsbeloppen för de särskilda grupperna av beställningshavare

borde avvägas. De sakkunniga ville nu till en början upptaga detta

spörsmål, såvitt anginge officerare och underofficerare vid armén och

marinen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj.is Proposition Nr 350.

21

Såsom förut nämnts, liade det av 1917 års sakkunniga i betänkandet

den 5 mars 1918 framlagda förslaget till tillfällig löneförbättring för

viss personal vid armén och marinen haft till syfte att bringa personalens

avlöningsförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad av

läget före krigsutbrottet. Dessutom hade med förslaget avsetts att förbereda

en definitiv reglering av lönerna för de särskilda personalgrupperna, så

att dessa erhölle den avlöning, som med hänsyn till de olika beställningarnas

vikt och det därmed förenade ansvaret vore av behovet påkallad.

På sätt vederbörande departementschef uttalat vid anmälan

inför Kungl. Maj:t av detta förslag (proposition nr 361 år 1918),

torde man kunna beräkna, att stegringen av de allmänna levnadskostnaderna

under tiden från år 1902 (det år, då den senaste mera allmänna

löneregleringen för ifrågavarande personal slutförts) intill sommaren

1914 utgjort 18 procent. Enligt bemälda sakkunnigas i samband

med nämnda förslag gjorda beräkningar skulle den tillfälliga löneförbättringen

— vid vilken generalspersoner och flaggmän uteslutits —

komma att, vad arméns personal beträffade, för överstelöjtnanter och

kaptener ungefär motsvara samt för löjtnanter överstiga nämnda procenttal;

för öAuiga officerare skulle löneförbättringen understiga och

för underofficerare avsevärt överstiga berörda 18 procent. Ungefär

enahanda förhållande skulle komma att inträda med avseende å avlöningarna

för marinens personal. Att underofficerarna blivit särskilt

tillgodosedda (löneförbättringen uppginge för dessa i medeltal till omkring

40 % av avlöningarna), hade berott därpå, att dessa beställningshavare

varit särskilt lågt avlönade i förhållande till andra statstjänstemän med

motsvarande uppgifter och ansvar.

Vederbörande departementschef hade vid nyssnämnda tillfälle förklarat

sig anse, att de av de sakkunniga föreslagna avlöniugsbeloppen vore

— under förutsättning, att krigstidstillägg och krigstidslijälp komme att

utgå för att kompensera den under kriget uppkomna prisstegringen —

i stort sett rättvist och väl avvägda; och departementschefens berörda

uttalande hade icke givit anledning till någon erinran från riksdagens sida.

Sedan vid 1919 års riksdag tillfällig löneförbättring tillerkänts jämväl

generalspersoner och flaggmän samt i sammanhang därmed det för

överstar och kommendörer ursprungligen bestämda beloppet blivit höjt,

torde det kunna sägas, att även för dessa beställningshavare lönerna

förts upp till en nivå, som ungefär motsvarade 1914 års prisläge.

Emellertid hade de sakkunniga, på sätt i det föregående omförmälts,

såväl med hänsyn till de svårigheter, som vidlådde den militära personalens

rekrytering, som för att bereda de å dyrorter förlagda beställ
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

22

uingshavarna eu behövlig ökning i avlöningen, i sitt den 1 mars 1920

avgivna förslag till tillfällig löneförbättring för år 1921 föreslagit

införande av ortstillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de för

kommunikationsverken gällande grunder, att utgå utöver den förut

medgivna löneförbättringen. Denna löneförbättring hade i samband därmed

givits benämningen allmänt avlöningstillägg. Den nya löneformen

ortstillägg hade (prop. nr 413 och 414 till 1920 års riksdag) på

grund av statsfinansiella skäl avstyrkts av vederbörande departementschefer,

vilka emellertid samtidigt uttalat, att det icke torde kunna bestridas,

att den militära personalen, särskilt vissa grupper av densamma,

kunde vara i behov av eu förbättring av de då (år 1920) utgående avlöningsförmånerna.

I nämnda propositioner hade ej heller ortstillägget

upptagits, men hade sådant tillägg av riksdagen beviljats, dock endast

med hälften av de utav de sakkunniga föreslagna beloppen.

Då det nu gällt att föra fram avlöningarna för officerare och underofficerare

till det prisläge, som varit bestämmande för kommunikationsverkens

avlöningar — d. v. s. det prisläge, som, att döma av stegringarna

i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle

under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet — syntes

man, liksom vid kommunikationsverkens lönereglering, kunna utgå därifrån,

att detta prisläge läge omkring 16 procent högre än prisnivån år 1914.

Vid sådant förhållande hade de sakkunniga ansett, att en lönereglering

för ifrågavarande personal skulle bliva på ett rättvist och lämpligt sätt

avpassad, därest de för de olika tjänstegraderna under år 1920 utgående

avlöningarna (avlöningsbeloppen enligt gällande stat jämte tillfällig löneförbättring)

å billigaste ort, där ingå särskilda prisfördyrande omständigheter

förelåge, ökades med 16 procent, samt å övriga ortsgrupper

höjdes med de av de sakkunniga i skrivelsen den 1 mars 1920 för resp.

återstående ortsgrupper föreslagna ortstillägg, jämväl ökade med 16

procent. De sakkunniga hade funnit sig med så mycket större skäl böra

vid en lönereglering räkna med de föreslagna ortstilläggen i deras helhet,

som riksdagens beslut att för år 1921 bevilja endast hälften av dessa

tillägg syntes hava varit förestavat av orsaker, som icke ägt samband

med frågan om tillräckligheten av de därigenom medgivna avlöningarna,

samt ortstilläggen enligt de sakkunnigas förslag, vilket hänfört sig till

prisläget år 1914, avsetts att utgå med i allmänhet något lägre belopp,

än som framgått av en direkt jämförelse med kommunikationsverkens

löneplan.

De sakkunniga ville emellertid här framhålla, att de sakkunniga

icke ansett tillfyllest att allenast genom användande av nu angivna grun
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 23

der fixera storleken av de särskilda avlöningsbeloppen. Ehuruväl den

omfattande utredning, som föregått framläggandet av 1917 års sakkunnigas

förslag till tillfällig löneförbättring, syntes utgöra eu borgen för,

att denna löneförbättring blivit på ett i det stora hela tillfredsställande

sätt utmätt med hänsyn till de särskilda personalgruppernas olika arbete

och tjänsteansvar, hade de sakkunniga ansett sig icke böra underlåta

att vid den nu ifrågasatta löneregleringen till prövning upptaga spörsmålet,

om och i vilken mån några jämkningar i de olika avlöningsbeloppen

ur nu nämnd synpunkt kunde vara påkallade. Ty lör de

sakkunniga hade det stått klart, att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse

måste vara de i främsta rummet grundläggande faktorerna vid

värdesättandet av de särskilda grupperna av ifrågavarande beställningar.

På grund av den förnyade granskning, som de sakkunniga sålunda i

förevarande hänseende verkställt, hade de föreslagna avlöniugsbeloppen

i vissa fall kommit att förete avvikelser från de resultat beträffande avlöningsbeloppens

storlek, som med tillämpning allenast av ovan angivna

regler skulle hava ernåtts. Att härvid även en jämförelse mellan

officerare och underofficerare, å ena, samt civil personal, å andra sidan,

ansetts böra i viss mån öva inverkan, komme att i det följande närmare

utvecklas.

För bestämmandet av avlöningsbeloppen för den civilmilitära personalen

hade utförts motsvarande beräkningar, som, enligt vad ovan

angivits, verkställts för avlöningarnas avvägande beträffande officerare

och underofficerare. Enär emellertid avlöningarna för förstnämnda

personal såväl’ med avseende å avlöningen enligt stat som beträdande

den tillfälliga löneförbättringen redan nu i de flesta fall vore reglerade

efter väsentligen andra grunder än dem, som gällde för officerare och

underofficerare, hade vid beräkningarnas utförande nyss angivna regler

icke kunnat fullständigt följas.

Yad därefter beträffade manskapet vid armén och marinen, hade lör

avlöningsbeloppens bestämmande vid förevarande lönereglering andra

synpunkter måst komma i betraktande. Då det här i första hand gällde

att säkerställa en god rekrytering, hade de sakkunniga för att. erhålla

erforderlig utgångspunkt vid fixerandet av begynnelselönen funnit lämpligt

att verkställa en jämförelse med nu utgående löner inom de befolkningsgrupper,

varifrån rekryteringen till väsentlig del skedde, nämligen vad

armén och kustartilleriet anginge bland lantarbetare, som vore i husbondens

kost, samt beträffande flottan bland det yngsta sjöfolket å handelsfartyg.

Härvid måste emellertid uppmärksammas, att såväl lantarbetare som nu

nämnt sjöfolk måste själva bestrida utgifterna för beklädnad, medan det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

1> y r ti d s tillägg

i samband

med löneregleringen.

Jämförelse

mellan

militär och

civil personal

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

militära manskapet erhölle fullständig beklädnad på kronans bekostnad.

Å andra sidan borde vid förevarande jämförelse hänsyn tagas därtill, att

den militära tjänsten för manskapet lade vissa band på den individuella

friheten, vilka icke hade sin motsvarighet vid enskild tjänst, samt att

arbetstiden för manskapet vid åtskilliga tillfällen måste utsträckas utöver

vad som förekomme inom andra arbetsområden. Med beaktande härav

syntes det de sakkunniga nödvändigt, att begynnelselönen för manskapet

bestämdes åtminstone något högre än den för lantarbetarna gällande.

Härvid hade jämväl spelat in eu särskild anordning med avseende å

grunderna för beräknandet av det till manskapet utgående dyrtidstillägget,

för vilken de sakkunniga anhölle att längre fram få redogöra. Att ålderstillägg

vore avsedda att efter vissa tidsintervaller utgå i de särskilda

lönegraderna jämväl för manskapet, vore i det föregående omförmält.

Det dyrtid stillägg, som nu utginge till kommunikationsverkens personal,

hade, såsom förut nämnts, bestämts efter en lägre beräkningsgrund än

dyrtidstillägget till sådana grupper av befattningshavare, vilkas avlöning

icke blivit höjd utöver 1914 års prisnivå. Vad officerare och underofficerare

med vederlikar beträffade, syntes en motsvarande reducering av dyrtidstillägget

böra vidtagas i samband med genomförandet av en lönereglering,

baserad på samma prisläge som kommunikationsverkens avlöningar. Beträffande

manskapet vid armén och marinen hade de sakkunniga, på

sätt nyss nämnts, ansett sig böra föreslå en särskild anordning.

För personal på reservstat och i reserv, vilken, såsom förut omförmälts,

icke föreslagits att bliva delaktig av förevarande lönereglerihg, borde självfallet

någon ändring i grunderna för dyrtidstilläggets utgående i samband

med berörda lönereglering icke ifrågakomma.

De sakkunniga ville i detta sammanhang till behandling upptaga

ett spörsmål, som särskilt under den senare tiden påkallat uppmärksamhet,

nämligen frågan om jämnställande i avlöningshänseende av militär

och civil personal.

Med anledning av från militärt håll i början av år 1920 gjorda

framställningar i syfte att åvägabringa sådant jämnställande hade de

sakkunniga i förutnämnda skrivelse den 1 mars 1920 uttalat bland annat

följande.

De sakkunniga ville betona — vad som för övrigt kunde synas

självklart — att de sakkunniga vid handläggningen av frågor rörande

den militära personalens avlöningsförhållanden alltjämt utgått och fortfarande

komme att utgå från den åskådningen, att de militära avlönin
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

garna skulle i stort sett hållas fullt i jämnhöjd med avlöningarna inom

den civila statsförvaltningen. Vad som emellertid gjorde denna sida av

frågan så komplicerad, vore svårigheten, för att icke säga omöjligheten

att i detta hänseende komma till några tillfredsställande jämförelser mellan

olika grupper av militära och av civila befattningshavare. Den olikhet

beträffande personalens utbildning, befordran till och avgång från

tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. m., som vid ett övervägande

av hithörande frågor redan från början gåve sig skarpt tillkänna,

torde i själva verket, åtminstone vad betydande personalgrupper anginge,

utesluta möjligheten av ett direkt jämnställande.

Såsom förut nämnts, hade föredragande departementschefen (prop.

nr 413 år 1920) i detta ämne yttrat att, enligt vad departementschefen

inhämtat, det vore avsett att för 1921 års riksdag skulle kunna framläggas

förslag rörande definitiv lönereglering jämväl för stora grupper

av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Komme så att

ske, skulle dessa båda löneregleringsfrågor kunna vinna sin lösning i

ett sammanhang, därvid det torde bliva tillfälle att efter förutgången

noggrann utredning taga under övervägande, huruvida det läte sig göra

att komma till några tillfredsställande jämförelser mellan olika grupper

av civila och militära befattningshavare.

Aven i åtskilliga yttranden, som efter framställning av de sakkunniga

under år 1920 inkommit från militära myndigheter, hade framhållits

angelägenheten därav, att en jämförelse i avlöningshänseende

mellan militär och civil personal komme till stånd.

Vad sålunda förekommit gåve otvetydigt vid handen, att det föreliggande

spörsmålet vore av beskaffenhet att böra vid den nu ifrågasatta

löneregleringen för försvarsväsendets personal tagas under allvarlig omprövning.

De sakkunniga hade i det föregående beträffande officerare och underofficerare

omförmält, att en jämförelse mellan dessa beställningshavare,

å ena, samt civil personal, å andra sidan, ansetts böra i viss mån öva

inverkan vid bestämmandet av avlöningsbeloppen för förstnämnda beställningshavare.

Enligt den uppfattning, de sakkunniga uttalat i förevarande avseende,

vore en direkt jämförelse mellan den militära personalen i dess

helhet och civil personal förenad med stora vanskligheter på grund av

de betydande skiljaktigheter, som rådde beträffande de båda ifrågavarande

personalkategoriernas utbildning, befordran till och avgång från tjänsten,

tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 5*3 21 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Avlönlngs
reglementen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

beställning i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter,

som vore av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna

i förhållande till en viss civil befattning, läte sig därför svårligen göra.

På grund härav hade det icke heller varit möjligt att direkt inpassa lönerna

för de militära beställningshavarna inom de olika lönegraderna i den för

kommunikationsverken gällande eller för statsdepartementen m. fl. verk

föreslagna löneplanen.

En mera allmän jämförelse mellan vissa militära och civila tjänstemän

beträffande tjänsteåliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar

hade däremot icke synts omöjlig. Särskilt gällde detta de högre militära

beställningarna. Beträffande avlöningarna för dessa beställningar hade det i

ett och annat fall låtit sig göra att direkt tillämpa lönegrader, som inginge

i den för statsdepartementen m. fl. verk föreslagna löneplanen. Med

hänsyn till den proportion, som i avlöningshänseende lämpligen syntes

böra råda mellan ifrågavarande högre beställningshavare och sådana av

lägre tjänsteställning, kunde i många fall hållpunkter vinnas för eu indirekt

jämförelse mellan övriga militära beställningshavare och civila

tjänstemän.

De sakkunniga hade vid bestämmandet av avlöningsbeloppen för

ifrågavarande militära personal låtit sig angeläget vara att beakta dessa

möjligheter till jämförelse, om ock sagda belopp på ovan anförda skäl

i regel icke kunnat fixeras i direkt anslutning till avlöningarna i vissa

lönegrader inom någon av löneplanerna för kommunikationsverken eller

statsdepartementen in. fl. verk.

Beträffande den civilmilitära personalen förelåge i jämförelse med civil

personal väsentligt mindre olikheter i avseende å utbildning, befordran

till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. in.

På grund härav hade direkta jämförelser mellan nämnda båda personalkategorier

lättare låtit sig verkställa; och hade också avlöningarna för

den civilmilitära personalen kunnat inpassas inom lönegraderna i den

löneplan, som gällde för kommunikationsverken eller föreslagits för statsdepartementen

m. fl. verk.

Vad slutligen anginge manskapet, torde det ligga i sakens natur,

att någon jämförelse av här ifrågavarande art icke kunnat äga rum.

För närvarande vore i allmänhet de ordinarie kontanta förmåner,

som tillkomme försvarsväsendets personal, antingen till beloppet uppförda

i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater eller,

efter det riksdagen prövat beräkningsgrunderna, reglerade genom särskilda

beslut av Kungl. Maj:t. Bestämmelserna angående åtnjutandet av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

de olika förmånerna vore i huvudsak sammanförda i av Kungl. Maj:t

utfärdade författningar, beträffande armén fredsavlöningsreglementet av

den 11 oktober 1907 och vidkommande marinen reglementet för marinen.

Vid sitt förslag till lönereglering för arméns och marinens personal

både de sakkunniga ansett sig från kommunikationsverkens lönesystem

böra upptaga den anordningen, att i särskild författning, fastställd av

Kungl. Maj:t och riksdagen (avlöningsreglemente), infördes alla huvudsakliga

föreskrifter rörande såväl avlöningsbeloppen som villkoren för avlöningarnas

åtnjutande. I likhet med vad som beträffande kommunikationsverken

vore fallet, hade de sakkunniga vidare förutsatt, att i nämnda författning

icke skulle upptagas detaljerade föreskrifter rörande vissa förmåners

åtnjutande, utan endast benvyndigande för Kungl. Maj:t att genom

specialförfattningar reglera dithörande förhållanden.

Av de sakkunniga hade uppgjorts förslag till två särskilda avlöningsreglementen,

det ena avseende officerare och underofficerare med

vederlikar och det andra manskapet vid armén och marinen.

1 det föregående vore omförmält, att viss personal vid armén och

marinen, som avgått eller avginge från tjänsten efter ingången av år 1918,

tillerkänts pensionsförbättring, att utgå utöver den enligt de allmänna

pensioneringsgrunderna bestämda pensionen. Vid beräknandet av denna

pensionsförbättring hade till utgångspunkt i första hand tagits de

belopp, som enligt den av 1917 års sakkunniga skisserade definitiva

löneregleringen skulle utgå såsom lön till beställningshavare i

olika grader. För att emellertid en blivande definitiv pensionsreglering

icke skulle föregripas, hade dessa belopp minskats med 10 procent,

varjämte fastslagits, att den sammanlagda pensionen icke finge i något

fall överskrida 63 procent av totalavlöningen enligt den skisserade löneregleringen.

Vidare hade stadgats, att pensionsförbättring endast tillkomme

den, som vid avgång efter uppnådd åldersgräns vore berättigad

till såväl pension som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjöte

tillfällig löneförbättring enligt av riksdagen år 1918 eller senare

godkända grunder. Därjämte borde uppmärksammas, att vissa personalgrupper,

som kommit i åtnjutande av löneförbättring, icke blivit delaktiga

av pensionsförbättringen, utan hade beträffande nämnda personalgrupper

förutsatts, att frågan om pensionsförbättring skulle i varje särskilt

fall ordnas genom särskild framställning till riksdagen.

Enligt såväl de allmänna pensioneringsgrunderna för försvarsväsendets

personal som bestämmelserna rörande ovannämnda pensionsförbättring

vore beloppen av nu medgivna pensioner och pensionsförbättring anslutna

Pensions
förhållanden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

till den nuvarande lönen enligt stat, resp. till de lönebelopp, som skulle

utgå enligt en skisserad lönereglering, vid vilken avlöningen fortfarande

skulle vara uppdelad i lön och dagavlöning. Det nya avlöningssystem,

som innefattades i den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen, innebure

emellertid, att hela avlöningen skulle utgå i form av lön och att

dagavlöningen alltså skulle bortfalla såsom avlöningsform. Med hänsyn

härtill måste de nya avlöningsbestämmelserna föranleda en revision av

nu gällande pensionsföreskrifter, i syfte att pensionerna för beställningshavare,

som tillträtt ökad avlöning enligt den ifrågasatta löneregleringen,

bleve satta i rimligt förhållande till denna avlöning. En sådan revision

förutsatte emellertid, att vissa principiella frågor, såsom fastställande av

nya pensionsunderlag för samtliga olika personalgrupper, bestämmande

av pensionsåldern och reglering av de pensionsavgifter, som personalen

hade att erlägga, upptoges till prövning och avgörande. Lösningen av

dessa frågor stode därjämte i samband med spörsmålet om ordnandet av

de militära pensionskassornas framtida ställning.

På grund av sålunda angivna förhållanden och då den lönereglering

för officerare och underofficerare med vederlikar, som de sakkunniga nu föresloge,

icke vore avsedd att erhålla definitiv karaktär, hade de sakkunniga

— i vilkas uppdrag för övrigt icke inginge att utarbeta förslag till pensionsreglering

— ansett sig icke böra utsträcka ovan omförmälda revision av

pensionsföreskrifterna till en reglering av pensionsförhållandena i deras

helhet. Enär emellertid, på sätt ovan nämnts, en förutsättning för åtnjutande

av pensionsförbättring vore, att vederbörande beställningshavare

uppbure tillfällig löneförbättring, men den av de sakkunniga föreslagna

löneregleringen vore avsedd att träda i stället för denna löneförbättring,

hade de sakkunniga ansett ofrånkomligt, att bestämmelserna rörande

pensionsförbättringen reviderades på sådant sätt, att de kunde vinna tilllämpning

å personal, som avginge ur tjänst efter att hava tillträtt lön

enligt de nya avlöningsbestämmelserna. Förslag i sådant hänseende

komme de sakkunniga att framlägga i annat sammanhang.

Då det emellertid måste anses vara angeläget, att personalen vid

försvarsväsendet, även om löneregleringen för densamma icke förrän

efter ett eller annat år bleve fullt definitiv, utan alltför stor tidsutdräkt

finge sina pensionsförhållanden ordnade på ett mera tillfredsställande sätt,

ansåge sig de sakkunniga höra förorda, att åtgärder i sådant Bylte vidtoges.

Härvid ville de sakkunniga — under erinran att någon slutlig

reglering av pensionsförhållandena icke föreslagits för de befattningshavare

vid statsdepartementen in. fl. verk, vilka avsåges i 1902 års löneregleringskommittés

den 3 november 1920 avgivna betänkande — ifråga
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

29

sätta, huruvida det icke kunde finnas lämpligt, att spörsmålet om fastställandet

av de pensioneringsgrunder, som borde komma i tillämpning för

den militära personalen, upptoges till prövning i samband med frågan

om bestämmandet av dylika grunder för de civila befattningshavare,

vilka icke erhållit definitiv pensionsreglering.

Beträffande de sakkunnigas förslag därom, att den ifrågasatta löneregleringen

för officerare och underofficerare med vederlikar skulle antagas

allenast år för år, har av ett flertal utav de i ärendet hörda myndigheterna

framhållits, hurusom det ur rekryterings- och andra synpunkter

vore nödvändigt, att en fullt definitiv lönereglering för ifrågavarande

personal snarast möjligt komme till stånd.

Vidare har den uppfattningen uttalats, att det måste anses mycket

ofördelaktigt, att löneregleringen icke vore avsedd att omfatta reservstats-

och reservpersonalen, enär avlöningen för denna personal numera

icke stode i lämpligt förhållande till avlöningen för den aktiva personalen

eller till pensionerna för ur aktiv tjänst avgående beställningshavare.

I övrigt hava från myndigheternas sida icke framställts några

principiella erinringar mot de av de sakkunniga angivna allmänna grunderna

för ifrågavarande lönereglering.

Att förslag till en reglering av avlöningsförhållandena för den till

försvarsväsendet hörande personalen framlägges till innevarande års riksdag,

synes mig vara av ett starkt framträdande behov påkallat. Såsom

förut nämnts, har angelägenheten härav framhållits av vederbörande

chefer för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen i de propositioner

till 1920 års riksdag, vari framställning gjorts om tillfällig löneförbättring

för år 1921 för viss personal vid armén och marinen; och jämväl

1920 års riksdag har ansett önskvärt, att förslag i sådant syfte förelägges

1921 års riksdag. Jag anser mig härutinnan kunna till fullo

ansluta mig till den av de militära avlöningssakkunniga uttalade uppfattningen,

att en lönereglering för ifrågavarande personal inom den

närmaste framtiden bör komma till stånd såväl med hänsyn därtill, att

försvarets effektivitet må kunna både i kvantitativt och kvalitativt hänseende

upprätthållas, som ock ur synpunkten av ifrågavarande tjänstemannagruppers

berättigade intresse att inom den närmaste tiden få sina

avlöningsförhållanden på ett tillfredsställande sätt ordnade. Arméns och

marinens rekrytering har under de senare åren företett sådana brister,

att de enligt min mening utgöra en verklig fara för ett behörigt upprätt
-

Myndig
hcternas
yttranden.

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

hållande av vårt försvarsväsende. Om också orsakerna härtill till en del

äro att söka i omständigheter, som ligga vid sidan av lönefrågan, torde

dock vara ovedersägligt, att denna fråga härvid spelat en mycket framträdande

roll. Ett ytterligare skäl att nu upptaga spörsmålet om eu lönereglering

för arméns och marinens personal ligger däri, att vid innevarande

och tidigare års'' riksdagar lönereglering ägt rum för stora grupper

av civila statstjänare.

De allmänna grander för lönereglering för arméns och marinens

personal, som av de sakkunniga framlagts i del I av förevarande betänkande,

synas mig vara av beskaffenhet att erbjuda fasta och fullt

tillfredsställande utgångspunkter för en sådan lönereglering; och skall

jag i det följande uppehålla mig vid dessa grunder endast i den mån

de ansetts påkalla uttalande från min sida.

Härvid torde jag till en början få yttra mig rörande frågan, huruvida

och i vilken omfattning den ifrågasatta löneregleringen kan givas

definitiv karaktär.

De skäl, som de sakkunniga anfört för att i detta avseende göra

en åtskillnad mellan å ena sidan officerare och underofficerare med

vederlikar samt å andra sidan manskapet finner jag bärande. Med hänsyn

till den pågående utredningen rörande omorganisation av vårt försvarsväsende

bör alltså löneregleringen för förstnämnda personalgrupper,

vilka icke anställas för viss begränsad tid och vilkas tjänstgöringsskyldighet

vid eu ändrad försvarsorganisation kan bliva bestämd på olika

sätt för olika slag av beställningshavare, givas en provisorisk natur och

antagas för ett år i sänder, under det att manskapet, som vinner anställning

vid krigsmakten endast för kortare tid och som kan antagas

även efter genomförandet av en omorganisation av försvarsväsendet

komma att bliva ständigt tjänstgörande, nu bör få sina avlöningsförhållanden

ordnade på ett definitivt sätt. Lika med de militära myndigheterna,

som yttrat sig i denna fråga, anser jag det emellertid vara

synnerligen angeläget, att en definitiv lönereglering även för officerare

och underofficerare med vederlikar snarast möjligt kommer till stånd.

Att så sker, är av betydelse icke blott ur rekryteringssynpunkt, utan

även och icke minst med hänsyn till tjänstens krav. Det är därjämte

att uppmärksamma, att ett slutgiltigt ordnande av pensionsförhållandena

för nämnda personalgrupper kan äga rum först efter det en definitiv

lönereglering blivit genomförd. Jag förutsätter därför, att övergången

från en provisorisk till en definitiv lönereglering kommer att ske i

omedelbart samband med den omändring av vår försvarsorganisation,

som kan bliva resultatet av försvarsrevisionens nu pågående arbete.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De sakkunniga hava ansett, att från löneregleringen böra uteslutas

dels personalen å arméns och marinens reservstater, dels ock arméns och

marinens reservpersonal. Häremot har från flera av de militära myndigheterna

gjorts gällande, att jämväl dessa personalgrupper bort bliva delaktiga

av den föreslagna löneregleringen. I en till Kungl. Maj:t ingiven

skrift har därjämte generalmajoren å reservstat J. A. M. Blomstedt anfört,

bland annat, att den proportion mellan reservstatspersonalens och

den aktiva personalens avlönings- och pensionsbelopp, som fastslagits

vid reservstaternas organiserande år 1914, alltjämt borde bibehållas, samt

uttalat den förhoppningen, att Kungl. Maj:t ville i proposition till

innevarande års riksdag upptaga reservstaternas avlönings- och pensionsförhållanden

till definitiv eller provisorisk lösning.

I förevarande avseende hava de sakkunniga erinrat, hurusom av

dem redan under år 1919 avgivits förslag till löne- och pensionsförbättring

för personalen å reservstaterna för armén och marinen, men

att dessa förslag icke föranlett annan åtgärd, än att de överlämnats till

försvarsrevisionen. Såsom skäl härtill har anförts bland annat att, under

förutsättning att vid den allmänna revisionen av vårt försvarsväsende

övniugstiden för huvuddelen av de värnpliktiga komme att inskränkas, behovet

av å aktiv stat uppfört befäl syntes komma att minskas, under

det att behovet av reservstatsbefäl kunde komma att ökas. Därvid

kunde det jämväl visa sig, att eu ökad tjänstgöringsskyldighet borde

för reservstatsbefälet fastställas; och hade det vid sådant förhållande

synts vara av vikt, att man icke genom att fastställa viss löne- och

pensionsförbättring för reservstatsbefälet föregrepe vad som framdeles

kunde komma att i förevarande hänseende stadgas.

De sakkunniga hava i förevarande betänkande vidare uttalat att, då

frågan nu gällde en mera definitiv lönereglering, nämnda skäl syntes än

starkare tala för, att en sådan lönereglering för nämnda personal ej borde

genomföras, innan resultatet av försvarsrevisionens arbete beträffande

organisationen av vårt försvar förelåge. Det vore därjämte att märka, att

tjänstgöringen för ifrågavarande personal vore av rätt begränsad omfattning

och avsedd att fullgöras vid sidan av annan verksamhet, varför

en förbättring av avlöningsförhållandena för denna personal icke kunde

anses vara i lika hög grad av behovet påkallad som för personalen å

aktiv stat.

Ungefär enahanda synpunkter hava av de sakkunniga gjorts gällande

beträffande arméns och marinens reservpersonal.

Då arméns och marinens reservstater vid 1914 års senare riksdag

organiserades, blevo, såsom nyss antytts, såväl lönerna som pensionerna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Majds Proposition Nr 350.

för reservstatspersonalen satta i viss proportion till avlönings- och pensionsbeloppen

för motsvarande personal å aktiv stat. Denna proportion

har genom den tillfälliga löneförbättring och den pensionsförbättring,

som numera medgivits viss personal å aktiv stat, blivit rubbad och den

skiljaktighet i förevarande hänseende, som sålunda uppstått, kommer att,

vad avlöningarna beträffar, vid bifall till här ifrågavarande löneregleringsförslag

till reservstatspersonalens nackdel bliva än större.

Givet är, att det en gång fastställda förhållandet mellan avlöningsoch

pensionsbeloppen för reservstatspersonalen och den aktiva personalen

bör så snart sig göra låter återställas, då det med reservstaternas

uppsättande avsedda ändamålet att bereda ökad tillgång på yrkeskunnigt

och tjänstedugligt befäl vid mobilisering eljest löper fara att förfelas.

Jag har med hänsyn härtill och då den från reservstatspersonalens sida

gjorda framställning synts mig värd allt beaktande, hyst en viss tvekan,

huruvida icke reservstatspersonalens löne- och pensionsfråga bort redan

nu upptagas till behandling. Att jag låtit denna tvekan falla, har berott

därpå, att jag icke kunnat underkänna betydelsen av de skäl, som de

sakkunniga anfört till stöd för sitt förslag att utesluta reservstatspersonalen

från den nu ifrågasatta löneregleringen. I likhet med de sakkunniga

utgår jag emellertid från, att reservstatspersonalens avlöningsoch

pensionsförhållanden komma att regleras, så snart detta med hänsyn

till försvarsrevisionens arbete lämpligen kan äga rum; och jag anser

mig böra särskilt betona angelägenheten därav, att den ofördelaktiga

ställning, vari reservstatspersonalen alltsedan beviljandet av tillfällig

löneförbättring och pensionsförbättring för den aktiva personalen blivit

försatt i jämförelse med sistnämnda personal, därvid blir till fullo utjämnad.

Det torde emellertid i detta sammanhang böra uppmärksammas,

att reservstatspersonalen icke kommer att drabbas av den minskning i

i dyrtidstillägget, som utgör en förutsättning för åtnjutandet av lön

enligt den föreslagna löneregleringen.

Vad nu sagts om personalen å arméns och marinens reservstater

äger motsvarande tillämpning jämväl beträffande reservpersonalen vid

armén och marinen.

Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga vid uppgörandet av sitt

förslag till lönereglering för försvarsväsendets personal tagit till förebild

det lönesystem, som tillämpats beträffande kommunikationsverkens personal

ävensom störa grupper av övriga civila statstjänare. Det har synts

mig medföra väsentliga fördelar, om nämnda lönesystem sålunda kommer

att i stort sett bliva gällande även för den militära personalen. Härigenom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

33

åstadkommes å ena sidan större enkelhet, reda och överskådlighet beträffande

de militära avlöningsförhållandena, för sig betraktade, och

vinnes å andra sidan överensstämmelse, så långt sådan kunnat åvägabringas,

i avlöningsbestämmelserna för den militära och civila personalen

sins emellan. Den föreslagna löneregleringen får, sedd ur denna synvinkel,

sin stora betydelse med hänsyn till åstadkommande av en enhetlig

lönepolitik beträffande personal inom skilda områden av den

statliga verksamheten.

*

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.)

543 21 5”

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

II. Lönereglering för det fast anställda manskapet.

I del I av förevarande betänkande lämna de sakkunniga till eu

början en historisk översikt över gällande avlöningsförhållanden för arméns

och marinens manskap (sid. 31—50) ävensom en sammanfattning av vissa

tidigare yttranden och förslag beträffande avlöningen för nämnda manskap

(sid. 51—78). I fråga om dessa redogörelser tillåter jag mig hänvisa

till de sakkunnigas betänkande.

Uti den följande avdelningen av betänkandet (sid. 79—113) har

framlagts allmän motivering för de sakkunnigas förslag till avlöning sreglemente

för arméns och marinens manskap.

De sakkunniga anföra härvid inledningsvis, att de, såsom redan uttalats

i redogörelsen för de allmänna grunderna för nu förevarande lönereglering,

sökt att i möjligaste mån tillämpa de löneprinciper, vilka

nyligen vunnit godkännande vid ordnandet av löneförhållandena för

kommunikationsverkens ävensom domänverkets personal och som kunde

förväntas inom den närmaste framtiden komma till användning beträffande

ytterligare grupper av statens befattningshavare. Såvitt arméns

och marinens fast anställda manskap anginge, hade emellertid avvikelser

i olika hänseenden från nämnda löneprinciper funnits böra äga rum.

Anledningen härtill vore i främsta rummet att söka i de säregna anställnings-,

befordrings- och tjänstgöringsförhållanden, som gällde med avseende

å nämnda manskap.

För det* vid krigsmakten fast anställda manskapet gällde sålunda,

att anställningen ägde rum för en begränsad kortare tid. Anledningen

härtill vore, att manskapsbehovet i de olika lönegraderna vore väsentligt

större, än som skulle erfordras enbart för att rekrytera underofficerskåren.

Befordran till denna kår innebure i huvudsak den enda möjligheten

för manskap att inom det militära området vinna med pensionsrätt

förenad fast anställning. För det manskap, som icke dessförinnan erhållit

underofficersbefordran, vore stadgad skyldighet att senast vid några och

trettio års ålder lämna den militära anställningen. Härav framginge, att

den, som valde militäryrket, icke med någon visshet kunde räkna med att

kvarstå i detta yrke. Efter ett fåtal år kunde han nödgas söka sig en

annan levnadsbana.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

35

Vidare vore det militära manskapet i regel skyldigt att vara boende

inom kasern, att där intaga sina måltider samt att ständigt såväl i som

utom tjänsten bära föreskriven uniform. Härmed sammanhängde, att

staten för hela anställningstiden, utöver ifrågakommande kontant avlöning,

bestode manskapet fullt underhåll in natura. Manskapet kunde icke

heller annat än i undantagsfall avstå från de naturaförmåner, som inginge

i dess avlöning.

Beträffande tjänstgöringsförhållandena för det militära manskapet

borde särskilt beaktas, hurusom skyldigheten att vara förlagd i kasern

för manskapet innebure väsentliga inskränkningar i den rätt att förfoga

över fritid, som tillkomme befattningshavare inom den civila förvaltningen.

För upprätthållande av erforderlig disciplin och ordning

bland den kasernerade truppen vore det nämligen ofrånkomligt, att manskapet,

även då skolor eller övningar icke påginge, underkastades ett

personligt tvång, vilket icke behövde åläggas andra statens befattningshavare.

De sakkunniga hava vidare utvecklat, i vilka särskilda avseenden

avvikelser från kommunikationsverkens lönesystem påkallades av de nu

angivna anställnings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållandena för

det fast anställda manskapet vid krigsmakten. De sakkunniga hava

därvid till behandling särskilt för sig upptagit frågorna angående sättet

för bestämmandet av den kontanta avlöningen, de avlöningsformer, som

borde komma i tillämpning, löneskalorna och deras konstruktion samt

lönebeloppen.

I fråga om sättet för den kontanta avlöningens bestämmande hava

de sakkunniga erinrat, att vid genomförandet av den nya löneregleringen

för kommunikationsverken tillämpats den grundsatsen, att den kontanta

avlöningen upptagits med enhetliga bruttobelopp för samtliga befattningshavare,

oavsett huruvida en större eller mindre del av dem av

vederbörande verk beretts några förmåner in natura eller ej. Man hade

sålunda i detta avseende frångått äldre regler, enligt vilka, jämte en

för alla likställda befattningshavare bestämd nettoavlöning, antingen

vissa förmåner tillhandahållits in natura eller ock i deras ställe utgått

särskilda kontanta tillägg till avlöningen.

Ehuru det givetvis skulle ur rekryteringssynpunkt vara eu stor

fördel, om alla de avlöningsförmåner, som bjödes anställningssökande,

kunde angivas med ett sammanlagt kontant belopp, hade de sakkunniga

dock icke ansett sig kunna beträffande arméns och marinens manskap

Sättet för

bestämmandet

av den

kontanta

avlöningen.

De sakkunniga.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departementschefen.

Avlönings
former.

De sakkunniga.

förorda nyssnämnda system. Manskapet vid armén och marinen åtnjöte

nämligen fullt underhåll in natura, innefattande förläggning i kronans

hus eller eljest på dess bekostnad, förplägnad, beklädnad m. m. I regel

måste manskapet begagna sig av dessa förmåner och kunde icke utan

särskilt medgivande avstå från desamma. Vid sådant förhållande skulle,

om i avlöningsbestämmelserna angåves ett bruttobelopp för avlöningen,

vid uträkning av det kontant utgående avlöningsbeloppet erfordras avdrag

för så gott som varje beställningshavare. Enligt de sakkunnigas

mening borde därför, i likhet med vad som för närvarande vore fallet,

avlöningen för manskapet även framgent utgöras dels av fullt naturaunderhåll,

dels ock av kontant avlöning, vilken alltså upptoges med

nettobelopp. Föreskrift erfordrades emellertid framgent liksom hittills

därom, att den, som efter vederbörligt tillstånd eller eljest i vissa fall

avstode från någon av de medgivna naturaförmånerna, härför finge

åtnjuta kontant gottgörelse.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i fråga om sättet för bestämmandet

av den kontanta avlöningen för manskapet föranleder icke någon

erinran från min sida.

Då det gällt att avgöra, i vilken omfattning de nuvarande avlöningsformerna

för manskapet vid armén och marinen borde bibehållas eller

huruvida till äventyrs nya avlöningsformer borde införas vid en lönereglering

för detta manskap, hade, yttra de sakkunniga, undersökning

ansetts böra verkställas, huruvida och i vad mån de grunder, som i detta

avseende tillämpats vid den nyligen verkställda löneregleringen för kommunikationsverken,

borde komma till användning jämväl vid ordnandet

av avlöningsförhållandena för manskapet. I det nya lönesystemet för

nämnda verk hade såsom huvudsaklig avlöningsform upptagits lön, varvid

denna så avpassats, att den för personal i samma lönegrad utginge

med olika i förhållande till tjänstetidens längd och befattningshavarnas

placering på skilda orter avvägda belopp, upptagna i särskilda löneklasser.

Lönen inneslöte sålunda enligt berörda system även avlöningsformerna

ålderstillägg och ortstillägg.

Vid den sålunda verkställda undersökningen hade de sakkunniga

till en början till behandling upptagit frågan, huruvida de nuvarande

avlöningsformerna för det militära manskapet borde vid en lönereglering

för nämnda manskap bibehållas, samt därefter övergått till spörsmålet

om införande vid denna lönereglering av vissa nya avlöningsformer.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vad då först beträffade avlöningsformen lön, vilken utgjorde den

huvudsakliga delen av den nu enligt stat utgående avlöningen för manskapet

vid armén och marinen, vore självfallet, att denna avlöningsform

alltjämt borde bibehållas och bilda stommen i det nya lönesystemet för

manskapet.

1 yttranden, som de sakkunniga under år 1920 införskaffat från de

militära myndigheterna vid armén och marinen, hade olika uppfattningar

beträffande dagavlöningen gjort sig gällande. Ett icke obetydligt antal

myndigheter hade bestämt uttalat sig för bibehållande av dagavlöning

såsom avlöningsform.

Det övervägande antalet militära myndigheter hade emellertid förordat

en övergång till en anordning, motsvarande den, som i förevarande

avseende numera inforts vid kommunikationsverken. Denna anordning

innebure, att de med dagavlöningen likställda tjänstgöringspenningarna

sammanslagits med lönen till ett avlöningsbelopp, varifrån vid beställningshavares

ledighet på grund av sjukdom eller annan orsak i vissa

fall verkställdes stadgade avdrag, beräknade för dag av ledighetstiden.

De sakkunniga hade efter övervägande av den föreliggande frågan

kommit till den bestämda uppfattningen, att tillräckliga skäl icke förelåge

att bibehålla dagavlöning såsom särskild avlöningsform för det

fast anställda manskapet. Ett tillämpande i denna del av kommunikationsverkens

lönesystem syntes tvärtom medföra övervägande fördelar.

Då det alltid komme att höra till undantagen, att löneavdrag skulle

äga rum vid löneutbetalningarna till manskap, måste den vid nämnda

verk tillämpade anordningen givetvis komma att underlätta avlöningslistornas

upprättande därigenom, att avlöningen kunde redovisas i ep summa

utan uppdelning i särskilda poster för lön och dagavlöning. Aven för

de fall, då löneavdrag skulle äga rum, vunnes enkelhet i avseende å

avlöningsuträkningen, redovisningen och kontrollen, enär löneavdragen

vore fixerade till vissa belopp för dag och avlöningsbeloppet sålunda utan

vidare omgång kunde minskas med avdragens summa.

Såsom redan omförmälts, innefattades i den vid kommunikationsverken

använda avlöningsformen lön de avlöningsförhöjningar, som i förhållande

till tjänstetidens längd utginge till befattningshavare i olika löneklasser,

och motsvarade dessa avlöningsförhöjningar löneformen ålderstilllägg.

De sakkunniga hade ansett sig böra förorda införande av dylika avlöningsförhöjningar

vid en lönereglering för manskapet. Vid sådant förhållande

vore det enligt de sakkunnigas mening självfallet, att det nu

Lön.

Dagavlöning.

Lönetillägg

vid marinen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Uppmuntringspenningar

vid

marinen.

Lega och

premier.

38 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

utgående lönetillägget till manskap vid marinen borde upphöra såsom

särskild avlöningsform och uppgå i lönen.

Vad beträffade uppmuntring spenning ar, vilka utginge endast till manskap

vid maiänen, hade de sjömilitära myndigheterna uttalat olika

uppfattningar.

De sakkunniga, som redan i sitt förslag den 24 februari 1919 rörande

tillfällig lönereglering för år 1920 för marinens manskap förordat borttagandet

av nämnda förmån, hade för sin del icke funnit anledning att frångå

denna sin ståndpunkt och hyste icke någon tvekan därom, att uppmuntringspenningarna

borde i samband med löneregleringen för marinens manskap

avskaffas. Motsvarande förmån hade icke ansetts behöva anlitas för

arméns manskap, och det syntes de sakkunniga uppenbart, att andra

och lämpligare åtgärder kunde och borde vidtagas för upprätthållande

av disciplinen bland manskapet, därest behov i sådant avseende förelåge.

Då därjämte uppmuntringspenningarna, vilkas utbetalning till

det därtill berättigade manskapet skedde efter samma regler som dagavlöningen,

i själva verket blott vore en form av förhöjd dagavlöning,

vore för övrigt deras avskaffande endast en given konsekvens av de

sakkunnigas förslag i fråga om dagavlöningens uteslutande ur lönesystemet.

I de förmåner, som tillkomme arméns och marinens manskap,

inginge jämväl lega, vilken utbetalades, då kontrakt om fast anställning

inginges eller förnyades (rekapitulation). Av enahanda natur som legan

vore de under de senaste åren för rekryteringens upphjälpande införda

premierna av olika slag — anställningspremier till värnpliktiga (vid

marinen jämväl till andra) vid den första fasta anställningen, anställningspremier

till f. d. fast anställda vid förnyad anställning samt rekapitulationspremier

till fast anställt manskap vid förnyad anställning.

I sina den 24 februari 1919 avgivna förslag rörande tillfällig löneförbättring

för år 1920 för arméns och marinens manskap hade de sakkunniga

förordat avskaffandet av de olika slagen av anställningspremier

ävensom av rekapitulationspremierna. De sakkunniga hade därvid uttalat,

bland annat, att erfarenheten givit vid handen, att manskapsrekryteringen

icke genom dessa premier kunnat säkerställas, utan hade antalet vakanser

alltjämt varit betydande. Det syntes även kunna anses fastslaget, att den

rekrytering, som på detta sätt vunnits, icke varit ur försvarets synpunkt

i allo tillfredsställande. De sakkunniga hade visserligen icke förbisett,

att avskaffandet av dessa premier kunde komma att ytterligare försvåra

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

39

rekryteringen vid de truppförband, som redan förut haft att kämpa

med de största svårigheterna i detta avseende och därför erhållit rätt

att utbetala vissa premier med högre belopp än övriga truppförband.

De principiella betänkligheterna mot premiesystemets bibehållande hade

emellertid synts de sakkunniga vara så vägande, att de icke ansett sig

böra särskilt för ifrågavarande truppförband förorda anlitandet av ett

rekryteringsmedel, som i och för sig befunnits olämpligt.

Då det nu gällde att åvägabringa en definitiv lönereglering för

manskapet vid armén och marinen, syntes det de sakkunniga, i anslutning

till nyss återgivna uttalande, vara ställt utom allt tvivel, att ifrågavarande

premier borde i samband därmed avskaffas.

Aven legan, vilken givetvis vore att betrakta såsom en numera föråldrad

avlöningsform, syntes böra bortfalla vid genomförandet av en

definitiv lönereglering för manskapet.

Om de sakkunniga alltså funnit sig böra förorda, att anställningspremier

och rekapitulationspremier ävensom lega borde vid genomförandet

av förevarande lönereglering för manskapet bortfalla, ansåge de sakkunniga

däremot, att de nu utgående avskedspremierna borde bibehållas.

Det med dessa premier avsedda ändamålet att bereda en förmån vid

avgången ur tjänst åt äldre förtjänt manskap, som icke kommit i tillfälle

att vinna civilanställning i statens tjänst, syntes nämligen även efter löneregleringens

genomförande behöva fyllas, och avskedspremierna hade

alltjämt sitt berättigande med hänsyn till den kortvariga anställningstiden

för det fast anställda manskapet.

Avlöningsformerna lönetillägg till vissa furirer och inkvartering sbidrag Lönetillägg

vid marinen vore helt eller delvis grundade på den s. k. behovsprincipen.

Lönetillägget utginge sålunda endast till furir, som antingen varit gift och inkvarteringsfortfarande

hade minderårigt barn hos sig eller ock vore gift, under förutsättning,

att han innehade en tjänstetid av minst sex år. Detta tillägg

utginge i Stockholm, Göteborg och Boden med 240 kronor och å övriga

orter med 180 kronor för år. Vad inkvarteringsbidraget vid marinen

beträffade, utginge detta till manskap vid flottan, som erhållit vederbörligt

tillstånd att bo utom kasern, vid såväl land- som sjötjänstgöring under

förutsättning, att vederbörande beställningshavare vore gift eller vore änkling

med minderårigt barn. Denna förutsättning krävdes dock ej för den av

manskapet, som befordrats till underofficer över stat. Till manskap vid

flottan, som utan att vara familjeförsörjare erhållit tillstånd att bo utom

kasern, utginge förmånen i fråga blott under tjänstgöring i land. Beställ
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majrts Proposition Nr 350.

ningshavare (underofficerskorpral) vid kustartilleriet kunde i regel komma

i åtnjutande av inkvarteringsbidrag endast om lian på angivet sätt vore

familjeförsörjare och innehade viss tjänstetid; undantag härifrån gällde

dock för underofficer över stat, som kunde få åtnjuta förmånen, även

om han ej vore familjeförsörjare och oberoende av huruvida viss tjänstetid

fullgjorts.

Ehuru de sakkunniga vore av den uppfattningen, att behovsprincipen i

fråga om lönesystemet i dess helhet icke borde vinna beaktande, med mindre

densamma efter verkställd utredning funnes böra efter enhetliga grunder

genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet, hade de sakkunniga

likväl ansett sig böra förorda, att ovanberörda förmåner, lönetillägg till

vissa furirer vid armén och inkvarteringsbidrag vid marinen, det sistnämnda

dock endast såvitt det utginge till familjeförsörjare, bibehölles

såsom avlöningsformer vid den nu ifrågasatta löneregleringen. Aven

om manskapet i allmänhet borde vara kasernerat och sålunda förlagt i

kronans hus, måste å andra sidan beaktas, att familjebostäder för gift

manskap varken för närvarande funnes inrättade eller, så vitt nu kunde

förutses, i framtiden kunde tänkas bliva anordnade. Vid sådant förhållande

måste det anses billigt, att beställningshavare, som inginge äktenskap

och därför måste förhyra bostad, bereddes en särskild avlöningsförmån,

vilken utginge, därest han av sådan anledning erhölle tillstånd att

bo utom kasern. Då det emellertid ur militär synpunkt knappast kunde

vara önskvärt, att åtminstone det yngre manskapet i större utsträckning

inginge äktenskap, ansåge de sakkunniga, att rätten till angivna förmån

icke borde inträda förrän efter viss fullgjord tjänstetid. De sakkunniga ville

med hänsyn härtill förorda, att en särskild förmån, förslagsvis benämnd

hyresbidrag, måtte tillkomma furir vid armén och korpral eller till 1. klass

sjöman uppflyttad menig vid marinen, vilken antingen varit gift och

fortfarande hade minderårigt barn hos sig eller ock vore gift, allt under

förutsättning, att beställningshavaren intjänat den lön, som vore bestämd

för sådan beställningshavare efter en beräknad tjänstetid av minst 72 månader

(6 år). Beträffande storleken av ifrågavarande hyresbidrag hade

de sakkunniga ansett den xippdelning av förläggningsorterna, som vid

armén ägt rum vid tilldelandet av nuvarande lönetillägg, i huvudsak

fortfarande vara tillfyllest. Avvikelse syntes endast böra äga rum för

manskap, som vore förlagt till Vaxholm, vilken ort ansetts böra likställas

med Stockholm. Då vidare viss förhöjning i de nu utgående

beloppen syntes böra äga rum med hänsyn till de ändrade grunder för

manskapets åtnjutande av dyrtidstillägg, som av de sakkunniga föresloges,

hade de sakkunuiga velat förorda, att ifrågavarande hyresbidrag

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

måtte, för år räknat, utgå med ett belopp av 270 kronor till personal,

som hade sin förläggningsort (station) i Stockholm, Göteborg, \ axholm

eller Boden, samt med 210 kronor till personal med förläggningsort

(station) å annan plats.

Vad åter beträffade det manskap vid marinen, som utan att vara

familjeförsörjare nu åtnjöte inkvarteringsbidrag, ansåge de sakkunniga

att, i den mån detta förhållande betingades därav, att nu befintliga kasernutrymmen

icke vore tillräckliga för att bereda allt manskap den kasernförläggning,

vartill manskapet vore berättigat, skälig ersättning borde utgå.

Erforderlig utredning torde genom Kungl. Maj:ts försorg böra verkställas

i fråga om tillräckligheten för angivet ändamål av nu befintliga kasernutrymmen

vid marinen; och torde Kungl. Maj:t, om utredningen därtill

gåve anledning, böra fastställa grunder för ersättning till det manskap,

vilket på grund av bristande kasernutrymme icke kunde beredas inkvarteringsförmån.

Vid såväl armén som marinen kunde särskilda förmåner tillgodokomma

det fast anställda manskapet såsom extra gottgörelse för tjänstgöring

i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande art.

Beträffande dessa förmåner syntes ingen tvekan böra råda därom, att

flygtillägg fortfarande borde utgå till den personal, som fullgjorde flygtjänst

vid armén eller marinen. Denna tjänst vore av så krävande och

riskfylld beskaffenhet, att särskild ersättning syntes böra utgå för fullgörandet

därav. På sätt framginge av förslaget till avlöningsreglemente

för arméns och marinens manskap, vore avsett, att erforderliga bestämmelser

rörande ersättningen för flygtjänstgöring skulle meddelas av

Kungl. Maj:t.

Vidkommande förmånen av sjötillägg in. m. hade de sakkunniga

likaledes ansett skäl föreligga, att en särskild förmån utöver lönen borde

utgå under sjökommendering. Jämväl för utförande av dykeriarbete syntes

särskild ersättning böra utgå.

De arvoden till kompanikorpraler vid flottan, som för närvarande

utginge, syntes de sakkunniga höra vid löneregleringen för marinens

manskap bortfalla. För ändamålet anvisade medel plägade numera fördelas

bland all personal i korpralsgrad, oberoende av arten av den befattning,

som av en var bland korpralerna uppebölles. Nämnda personal syntes

därjämte vid tillämpning av det nya lönesystem, som inneliölles i de

sakkunnigas förslag, bliva i avlöningshänseende tillräckligt tillgodosedd,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) am 21 (i

Särskilda

förmåner.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Ålderstilliigg.

42 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

utan att ifrågavarande till sitt belopp obetydliga extra förmån kunde anses

behöva bibehållas.

Yad beträffade de övriga nu utgående särskilda förmånerna, utgjordes

dessa av vissa arvoden, som vid armén befunnits erforderliga antingen för

belönande av särskild yrkesskicklighet eller såsom särskild ersättning åt

personal, vilken hade att uppehålla vissa mera ansvarsfulla befattningar. I

stort sett syntes intet hinder möta att i samband med löneregleringen avskaffa

alla ifrågavarande ersättningar, och detta syntes så mycket mera påkallat,

som dessa ersättningar utan tvivel voro i hög grad ägnade att inveckla

lönesystemet. Beträffande särskilt de nu utgående yrkesarvodena åt föreståndare

för skosmedja och lärare i praktiskt hovbeslag samt åt artilleriets

hantverksbeställningsmän kunde dock viss tvekan råda, huruvida

dessa förmåner borde helt avskaffas. De sakkunniga hade emellertid låtit

denna sin tvekan falla med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste

mån söka åvägabringa enhetliga avlöningsformer vid den nya löneregleringen.

På grund härav hade de sakkunniga i sitt förslag till avlöningsreglemente

icke ansett sig böra införa något stadgande, innefattande medgivande

för Kung!. Maj:t att förordna om dylika yrkesarvodens utbetalande.

Manskap vid armén och marinen kunde därjämte komma i åtnjutande

av extra gottgörelse i ändamål att bereda vederbörande ersättning

för särskilda utgifter i tjänsten. Att löneregleringens genomförande

icke borde föranleda indragning av någon nu utgående förmån av

denna art, finge anses vara självfallet.

De sakkunniga hade härefter att behandla spörsmålet om införande

vid ifrågavarande lönereglering för arméns och marinens manskap av

vissa nya avlöningsformer.

I det föregående hade de sakkunniga omförmält, hurusom enligt

kommunikationsverkens nya lönesystem ålderstillägg upptagits bland de

i systemet ingående avlöningsförmånerna på sådant sätt, att detta —

jämte ortstillägg — sammanslagits med lönen till ett belopp. Att ålderstillägg

borde vid en definitiv lönereglering för manskapet komma i tilllämpning,

därom syntes enligt de sakkunnigas mening icke böra råda

något tvivel. Medelst användande av denna avlöningsform vunnes det

synnerligen beaktansvärda ändamålet att kunna på ett rättvist sätt avväga

avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas olika tjänstålder, vilket

ej kunde ernås enbart genom löneförhöjning vid befordran. Därjämte be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

43

reddes genom ålderstillägg kompensation för rekapitulationspremierna vid

dessas uteslutande ur lönesystemet.

Vid de under senare tiden genomförda eller för närvarande plan- °ristning,

lagda löneregleringarna hade såsom särskild avlöningsform, avsedd att

möjliggöra utjämning i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring

å olika orter med högre eller lägre levnadskostnader, införts

s. k. ortstillägg.

I förevarande avseende vore beträffande arméns och marinens manskap

att uppmärksamma, att staten in natura tillhandahölle manskapet

fullständigt underhåll, innefattande, bland annat, kasemförläggning, förplägnad,

beklädnad in. m. Redan i detta förhållande såge de sakkunniga

ett avgörande skäl mot att beträffande manskapet tillämpa ifrågavarande

avlöningsform, enär manskapet till följd av åtnjutande av

nämnda naturaförmåner i stort sett vore oberoende av de allmänna levnadskostnadernas

olika storlek på skilda förläggningsorter. Icke heller

ur rekryteringssynpunkt, syntes ortstillägg för manskapet vara av behovet

påkallat, då erfarenheten givit vid handen, att svårigheterna för rekryteringen

ofta vore större på billigare än på dyrare platser. De sakkunniga

ansåge alltså, att lönesystemet för manskapet borde ordnas utan

hänsyn till förekommande olikheter i avseende å de allmänna levnadskostnaderna

på olika förläggningsorter.

Ehuru det militära manskapet vore berättigat till förläggning i kasern Anstuiiningsoch

ägde åtnjuta fullständig beklädnad, måste manskapet dock självt penning''

hålla sig med en del till den personliga utrustningen hörande smärre

persedlar m. m., såsom näsdukar, borstdon, tvål, putsmedel o. d. Det

syntes vara så mycket mera behövligt, att en mindre penningsumma för

bestridande av nämnda och eventuellt andra smärre utgifter stode till

den nyanställdes förfogande vid inträdet i tjänstgöring, som lega och

anställningspremier enligt de sakkunnigas förslag skulle vid löneregleringens

genomförande bortfalla. Därjämte vore särskilt att beakta, att

— i likhet med vad som vid kommunikationsverken numera vore fallet —

någon förskottsutbetalning av lön icke skulle förekomma samt att det

i tjänst inträdande manskapet alltså intill slutet av den första månaden

av sin anställning icke skulle hava att uppbära någon kontant avlöning

till bestridande av förekommande utgifter.

Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett sig böra hemställa, att

till den, som erhölle fast anställning vid armén eller marinen och

icke förut innehaft sådan anställning, finge vid inträdet i tjänstgöring utgå

ett kontant belopp av 60 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndig
heternas
yttranden.

Efter övervägande av olika förslag rörande benämningen å ifrågavarande

förmån hade de sakkunniga stannat vid att förorda dess upptagande

i lönesystemet såsom anställning spenning, en beteckning, som

förordats av ett flertal militära myndigheter i deras under år 1920

avgivna yttranden.

Genom denna benämning, liksom ock genom att på angivet sätt

föreslå ett begränsande av förmånens belopp till en mindre summa, att

utgå först vid den nyanställdes inträde i tjänst och oberoende av anställningstidens

längd, hade de sakkunniga avsett, att denna förmån icke

skulle till sin karaktär kunna förväxlas med nu utgående lega eller premier

samt ej heller drabbas av de erinringar, som framställts mot dessa

förmåners bibehållande.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har något uttalande icke

gjorts beträffande de sakkunnigas förslag om avskaffande av avlöningsformerna

dagavlöning och lönetillägg vid marinen.

Med avseende å de till manskapet vid marinen nu utgående uppmuntring

spenning ärna har marinförvaltningen ansett desamma böra bibehållas

på grund av de goda erfarenheter, som vunnits under lång tids

tillämpning av denna avlöningsform. Den ökning i avlöningen, som

härigenom skulle komma en del av marinens personal till godo, innebure

enligt ämbetsverkets mening icke någon orättvisa mot arméns personal,

som åtnjöte fördelen av tidigare befordran till korpral och tillträdande

av därmed förenade löneförmåner. Enahanda ståndpunkt har intagits av

chefen för marinstaben.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet framhåller, att

legan utan tvivel i hög grad underlättat värvningsarbetet, vadan dess

bibehållande syntes honom önskvärt.

Chefen för marinstaben har anfört, att de av de sakkunniga för

avskaffandet av anställnings- och rekapitulationspremierna anförda skälen

icke syntes övertygande. Det torde enligt marinstabschefens mening

iinnas anledning antaga, att dessa premier hittills bidragit till eu minskning

av vakansantalet, och samma skäl, som på sin tid framkallat förmånerna

i fråga, torde trots den nu föreslagna förbättringen i avlöningen

framdeles komma att ånyo göra sig gällande. Chefen för tredje arméfördelningen

har för sin del funnit borttagandet av rekapitulationspremierna

vara att beklaga.

I fråga om avskedspremierna hava cheferna för fjärde och sjätte

arméfördelningarna ävensom kommendanten i Boden ansett dessa premier

böra bibehållas. Generalfälttygmästaren och inspektören för ar
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

45

tilleriet har däremot ansett det kunna starkt ifrågasättas, huruvida dylika

premier vid införandet av ålderstillägg ägde något berättigande.

Ansåges eu premie emellertid önskvärd, borde den utgå såsom tjänstepremie

oberoende av, huruvida avsked begärdes eller fortsatt tjänstgöring avsåges,

då premier eljest kunde locka de äldre furirerna till avskedstagande.

Det för vissa gifta furirer samt korpraler och 1. klass sjömän föreslagna

hyresbidragets belopp anser chefen för tredje arméfördelningen vara

alldeles för lågt tilltaget för att inbjuda till ingående av äktenskap och

såmedelst mera varaktigt fästa äldre furirer vid armén. Marinförvaltningen

hemställer, att nuvarande bestämmelser i fråga om tillstånd för

marinens manskap att bo utom kasern icke måtte förändras och att dylikt

tillstånd fortfarande finge förenas med hyresbidrag i samma utsträckning

som hittills. Jämväl chefen för marinstaben och stations befälhavaren

vid flottans station i Karlskrona anse det vara mindre välbetänkt att

inskränka den befogenhet vederbörande kårchef nu ägde att lämna tillstånd

för marinens manskap att med åtnjutande av inkvarteringsbidrag

bo i kvarter.

Till de särskilda förmäner, som för närvarande kunna komma arméns

manskap till godo, höra:

1) arvoden å 8 kronor i månaden till sjukvårds- och lxovslagarbeställningsmän,

vilka förordnas att förrätta sjukvårds-, resp. hovslagarunderofficers

åligganden;

2) arvoden till belopp av 45 kronor i månaden åt hovslagarfurir

vid kavalleriet, som förordnas att vara föreståndare för skosmedja och

lärare i praktiskt hovbeslag;

3) arbetspenningar till godkänd hantverkbeställningsman vid artilleriet,

vilken beordras till tjänstgöring vid någon av artilleriets tygverkstäder.

Dessa arbetspenningar, vilkas belopp enligt kung], brev den 18 november

1904 fastställas av generalfälttygmästaren och inspektören för

artilleriet, utgå för närvarande såsom timpenning med 55 öre vid Stockholms

tygstation och 45 öre vid annan tyganstalt.

Beträffande dessa yrkesarvoden, vilka, på sätt förut nämts, enligt

de sakkunnigas mening borde avskaffas, har inspektören för artilleriet

uttalat att, då det visat sig svårt att erhålla kvalificerad personal till

beställningsmän (sjukvårds-, hovslagar- och hantverksmanskap), en viss

kompensation måste givas genom förbättrade löneförmåner.

Chefen för sjätte arméfördelningen har särskilt med avseende å de

under 3) här ovan upptagna arbetspenningarna uttalat, att de enligt

hans mening fortfarande borde utgå. Vidare har arméförvaltningens

artilleridepartement i fråga om berörda arbetspenningar anfört följande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Den yrkesskicklighet, som måste fordras av artilleriets hantverksbeställningsmän,

vore så stor, att det visat sig omöjligt att till dugliga

liantverksbeställningsmän utbilda andra än sådana, som redan före inträdet

i krigstjänst under ej alltför ringa tid ägnat sig åt det yrke, i vilket den

fortsatta utbildningen skulle äga rum. Det vore därför föreskrivet, att

den, som antoges till hantverksbeställningsman, borde med goda vitsord

hava utövat yrke såsom smed, snickare eller sadelmakare samt under

eu kortare tids provtjänstgöring vid artilleriets verkstäder visat sig vara

i besittning av sådan insikt i sitt yrke, att han kunde förklaras till utbildning

såsom hantverksbeställningsman lämplig. Efter genomgången

tre och en halv månaders rekrytskola skulle han genomgå en fyra månaders

utbildningskurs vid artilleriets verkstäder, innan han godkändes.

Arbetspenningen för en hantverksbeställningsman uppginge nu till sådan

storlek, att sammanlagda avlöningsförmånerna för en hantverksfurir motsvarade

den avlöning, en vid artilleriets verkstäder anställd civil extra

arbetare erhölle. Skulle en godkänd hantverksbeställningsman endast

komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner som det övriga manskapet,

torde man också få högst betydligt nedsätta anspråken på hans

yrkesskicklighet, men det vore just denna, som numera i främsta rummet

måste kunna påräknas hos hantverksbeställningsmännen, åt vilka särskilt

i fält och vid skjutningar skötsel och reparation av den dyrbara artillerimaterielen

skulle anförtros. Och då fordringarna på yrkesskicklighet

icke kunde nedsättas, skulle borttagandet av arbetspenningar helt säkert

hava till följd, att hantverksbeställningsmännens platser icke skulle kunna

besättas. På grund härav och med stöd av vunnen erfarenhet ansåge

artilleridepartementet det vara nödvändigt att fasthålla vid de hittills

gällande grunderna för hantverksbeställningsmännens avlöning och icke

borttaga de arbetspenningar, som nu tillkomme godkänd hantverksbeställningsman

vid tjänstgöring vid artilleriets verkstäder.

Chefen för sjätte arméfördelningen finner ortstillägg för manskapet

erforderligt för att säkerställa rekryteringen vid de i Östersund, Sollefteå,

Umeå och Boden förlagda truppförbanden.

Vad slutligen beträffar anställning spenning, har chefen för marinstaben

föreslagit, att sådan förmån måtte utgå jämväl till skeppsgossar

med ett belopp av 10 kronor för varje nyantagen skeppsgosse.

Vid utarbetandet av förslag till lönereglering för manskapet hava de

sakkunniga haft till syfte bland annat att, i anslutning till de vid kommunikationsverken

och andra civila verk tillämpade löneprinciperna, söka i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

47

möjligaste mån förenkla det militära avlöningssystemet samt giva detsamma

större enhetlighet och stadga än det nu innehar. Att detta syfte

strängt fasthålles vid bedömandet av den grundläggande frågan om de

avlöningsformer, som vid ifrågavarande lönereglering böra komma till

användning, synes mig vara av stor vikt. Jag anser på grund härav,

att andra avlöningsformer än sådana, som tillämpats vid ordnandet av

nämnda verks avlöningsförhållanden eller som eljest betingas av speciella

förhållanden beträffande försvarsväsendet, icke böra vid den nu förevarande

löneregleringen ifrågakomma.

Med denna utgångspunkt synes det mig givet, att i den lön, som

utgör stommen i det nya lönesystemet, bör ingå jämväl dag avlöning och

ålder stillägg. Det nu vid marinen efter vissa tjänstetider utgående lönetillägget

bör självfallet upphöra att utgå. Beträffande ortstillägg hava

de sakkunniga i det föregående angivit skälen, varför denna avlöningsform

icke bör förekomma för manskapet. Dessa skäl finner jag tillfyllestgörande.

Icke heller har jag för närvarande kunnat biträda det

väckta förslaget därom, att för manskap vid sådana truppförband, som

äro förlagda å vissa orter i övre Norrland (Östersund, Sollefteå, Umeå

och Boden), skulle upptagas nämnda avlöningsform, vilken här närmast

skulle motsvara kallortstillägg.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava ansett, att de

till manskapet vid marinen nu utgående uppmuntring spenning ärna böra

bibehållas. Jag finner mig emellertid så mycket mindre kunna biträda

denna åsikt, som nämnda avlöningsform, även om vissa fördelar särskilt

ur disciplinär synpunkt därmed stå att vinna, icke synes äga något berättigande

i avlöningshänseende samt den särskilda premiering av god

tjänstbarhet och gott uppförande hos manskapet vid marinen, vartill uppmuntringspenningarna

givit tillfälle, följaktligen bör, om den anses böra

bibehållas, på annan väg åstadkommas.

Även lega samt anställnings- och rekapitulationspremier böra enligt

min, liksom de sakkunnigas, mening bortfalla vid den nu ifrågasatta

löneregleringen. Såsom de sakkunniga framhållit, måste legan numera

betraktas såsom en föråldrad avlöningsform. Vad rekapitulations- och

avskedspremierna beträffar, utgöra de tillfälliga påbyggnader på det

militära avlöningssystemet, vilka föranletts av behovet att söka upphjälpa

manskapsrekryteringen. Denna deras egenskap betingar naturligen,

att de vid ett definitivt ordnande av de militära avlöningsförhållandena

böra avskaffas. Däremot har jag hyst en viss tvekan, huruvida

de nuvarande avskedspremierna böra bibehållas eller ej. Dessa premier,

som utgå med olika belopp efter sex, resp. nio års tjänst och som icke

få uppbäras av dem bland manskapet, som vid avgången ur tjänst

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

beredes civilanställning, äro avsedda att för övrigt manskap utgöra en

kompensation för sådan anställning. De sakkunniga hava med hänsyn

härtill ansett, att det med dessa premier åsyftade ändamålet även efter

löneregleringens genomförande behöver fyllas. Häremot har av generalfal

ttygmästaren och inspektören för artilleriet gjorts gällande, att dessa

premier äro ägnade att locka äldre furier till avskedstagande. Ehuru

jag ej kan frånkänna sistnämnda synpunkt ett visst berättigande, anser

jag dock, att avskedspremierna böra tills vidare bibehållas i avvaktan

på den slutliga lösningen av frågan om manskapets civilanställning, vartill

de, såsom av det sagda framgår, äro nära anknutna.

De sakkunniga hava föreslagit, att furir vid armén och korpral eller

1. klass sjöman vid marinen, vilken är familjeförsörjare, skulle, därest

han intjänat den lön, som är* bestämd för sådan beställningshavare efter

en beräknad tjänstetid av minst 72 månader (6 år), komma i åtnjutande

av ett särskilt hyresbidrag. Denna förmån skulle utgå med högre belopp

till personal, som har sin förläggningsort (station) i Stockholm, Vaxholm,

Göteborg och Boden, än till övrig personal. Hyresbidraget är

avsett att ersätta de nuvarande avlöningsformerna lönetillägg till vissa

furirer och inkvarteringsbidrag vid marinen. Ehuru härigenom en särskild

avlöningsform skapas vid försvarsväsendet, finner jag mig på de

av de sakkunniga angivna skäl böra ansluta mig till deras förslag i

detta hänseende. I likhet med de sakkunniga anser jag ock, att enahanda,

villkor för denna förmåns åtnjutande böra gälla för såväl armén

som marinen, och kan sålunda icke understödja de marina myndigheternas

framställning därom, att den vidsträcktare rätt i förevarande

avseende, som nu är medgiven beträffande marinen, fortfarande måtte

bestå. Jag vill emellertid erinra om angelägenheten därav, att den utredning

i fråga om tillräckligheten av nu befintliga kasernutrymmen,

varom de sakkunniga i detta sammanhang gjort hemställan, blir slutförd

i så god tid, att övergången till de nya bestämmelserna i förevarande

avseende kan ordnas på ett för det därav berörda manskapet tillfredsställande

sätt.

Beträffande de förut omförmälda särskilda förmånerna har jag icke

ansett mig böra frångå de sakkunnigas förslag om dessa förmåners upphörande.

Vad särskilt arbetspenningarna angår, synas visserligen de

av arméförvaltningens artilleridepartement förebragta skäl för desammas

bibehållande äga visst fog för sig. Med hänsyn till angelägenheten av

att vid löneregleringens genomförande tillse, att speciella avlöningsförmåner

i form av yrkesarvoden icke utan tvingande skäl införas i

avlöningssystemet, har jag emellertid ansett mig i denna fråga böra

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 350.

49

intaga samma ståndpunkt som de sakkunniga. Därest emellertid erfarenheten

skulle giva vid handen, att särskilda åtgärder måste vidtagas för

att säkerställa rekryteringen av ifrågavarande beställningsmän, lärer

framdeles böra tagas under övervägande, på vilket sätt detta ändamål

lämpligast må kunna vinnas.

Mot införandet av den av de sakkunniga föreslagna anställningspenningen

för manskapet har jag icke något att erinra. Däremot finner

jag icke anledning ifrågasätta, att sådan förmån skulle, på sätt chefen

för marinstaben föreslagit, tillgodokomma jämväl skeppsgossar.

Vad de sakkunniga i övrigt uttalat i fråga om avlöningsformerna

för manskapet föranleder icke någon erinran från min sida.

De sakkunniga hava erinrat, att enligt nu gällande regler löneuppflyttning

kunde ske endast genom befordran från lägre till högre

beställning i tjänstegrad (vid armén) eller lönegrad (vid marinen) eller,

där för viss tjänstegrad (furir) två löneklasser vore upptagna i vederbörliga

stater, genom transport (uppflyttning) från den lägre till den

högre löneklassen, allt inom den ram, som av staterna angåves. Då

emellertid dessa befordringar och transporter (uppflyttningar) endast ägde

rum i den mån ledigheter uppstode, vore givet, att väsentliga olikheter

måste uppkomma beträffande den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning

kunde vinnas av de särskilda löntagarna. För undvikande av den ojämnhet

med hänsyn till tiden för löneuppflyttning, som härav vållades,

borde, i enlighet med vad de sakkunniga i det föregående uttalat, vid

förevarande lönereglering för arméns och marinens manskap ålderstillägg

införas i lönesystemet. Det syntes därvid de sakkunniga angeläget,

att i sådana fall, då befordran till högre beställning medförde

större ansvar och mera fordrande tjänstgöring samt fördenskull måste

grundas på prövning av vederbörandes kompetens, ett uttryck däråt gåves

på det sätt, att den befordrade dels omedelbart vid befordringen erhölle

förbättring i den fasta lönen, dels ock komme i tillfälle att i den nya

tjänsten nå högre slutavlöning, än som kunnat ske i den tjänst han

lämnat. Vid uppbyggandet av de löneskalor, som innefattades i de sakkunnigas

förslag till avlöningsreglemente för manskapet, hade de sakkunniga

därjämte sökt i möjligaste mån undvika varje anordning, som

kunde innebära en rubbning av grunderna för den nuvarande organisationen

av manskapet vid armén, resp. marinen.

Löneskalor.

De sakkunniga.

Allmänna

synpunkter.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.)

545 si 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Löneakalor

för arméns

manskap.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vad först anginge armén, hade de sakkunniga icke funnit anledning

att ifrågasätta uppdelning av manskapsbeställningarna på andra

tjänstegrader än de nuvarande, nämligen menig, vicekorpral, korpral

(konstapel), furir av 2. klassen och furir av 1. klassen.

Inom de sakkunniga hade visserligen ifrågasatts, att man i samband

med införandet av löneförhöjningar efter viss tjänstetid borde avskaffa

den nuvarande indelningen av furirer i 1. och 2. klassen samt införa en

gemensam löneskala för samtliga furirer. Härigenom skulle givetvis

kunna ernås en beaktansvärd förenkling i lönetekniskt hänseende och

på samma gång vinnas den fördelen, att de personalkategorier, för

vilka furirsbeställningar av 1. klassen nu saknades i staterna, nämligen

dels för musikmanskapet i allmänhet, dels ock för flertalet av olika

grupper beställningsmän vid olika truppslag, bleve bättre tillgodosedda

i avlöningshänseende. Framställning härom hade ock gjorts i eu del av

de till de sakkunniga från de militära myndigheterna under år 1920

inkomna yttrandena.

Då förslag rörande införandet av furirsbeställningar av 1. klassen avläts

till 1914 års senare riksdag (prop. nr 58), hade det skett under den

motiveringen, att man ville åstadkomma förbättrade löneförmåner inom

den förutvarande distinktionskorpralsgraden och därigenom föranleda

den dugligaste personalen att rekapitulera i större omfattning än förut.

Något principiellt hinder mot vidtagande av den ifrågasatta åtgärden i

samband med nu förevarande lönereglering skulle följaktligen med hänsyn

härtill icke möta. Emellertid hade från militärt håll framhållits att,

då uppflyttning från furir av 2. klassen till furir av 1. klassen medförde

högre tjänsteställning, genom furirsgradens uppdelning i två klasser

möjlighet förelåge att vid uppflyttning till furir av 1. klassen verkställa

ett urval. Denna omständighet syntes innebära väsentliga fördelar såväl

med hänsyn till tjänstens krav som särskilt för befrämjande av en

lämplig rekrytering av underofficerskåren. De sakkunniga hade på grund

härav föreslagit särskilda skalor för de båda furirsgraderna. För att

på samma gång såvitt möjligt tillgodose omförmälda krav på förbättrad

avlöning för de personalkategorier, för vilka furirsbeställningar av 1.

graden nu saknades i staterna, föresloge dock de sakkunniga, att den nuvarande

rätt betydande skillnaden i avlöning mellan de båda furirsgraderna

väsentligt minskades.

Sedan de sakkunniga sålunda funnit, att särskilda avlöningsbelopp

borde bibehållas för en var av de fem slag av beställningar, på vilka

arméns manskap för närvarande vore uppdelat, samt i enlighet härmed

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Öl

upptagit fem lönegrader för denna personal, hade de sakkunniga tagit

under övervägande, huruvida och i vad mån lönerna inom var och en

av nämnda lönegrader borde, på sätt som bestämts i det för kommunikationsverken

nu gällande lönesystemet, genomgående upptagas i flera

löneklasser, så anordnade, att avlöningsförhöjning efter viss tjänstetid

vunnes genom uppflyttning från lägre till högre löneklass inom graden.

Enligt vad i de sakkunnigas förut omförmälda utlåtande den 24

februari 1919 anförts, kunde det antagas, att befordran till furir

av 2. klassen i regel inträffade efter omkring 48 månaders tjänst

och vid en levnadsålder av omkring 23 år samt att befordran till

furir av 1. klassen följde efter en ytterligare tjänstetid av omkring

24 månader. Med hänsyn till den under de senaste åren alltmer försvårade

rekryteringen och den därav föranledda hastigare omsättningen

även inom furirsgraderna syntes det dock numera kunna beräknas, att befordran

till furir av 2. klassen i många fall kunde vinnas redan omedelbart

efter genomgången furirsutbildning, d. v. s. efter omkring 36 månaders

tjänst, och att följaktligen befordran till furir av 1. klassen kunde

ernås efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 60 månader. Beträffande

de lägre tjänstegraderna kunde befordran till vicekorpral vid de

truppslag, som hade sådana beställningar*), ske vid första tjänstårets slut

efter genomgången rekryt- och vicekorpralsutbildning (motsvarande utbildning)

samt befordran till korpral (konstapel) vid slutet av andra året,

sedan korprals- (konstapels-) utbildning genomgåtts.

Under förutsättning att för utjämnande av befordringsförhållandena

något behov att införa avlöningsförhöjningar efter viss tjänstetid (ålderstillägg)

i de olika lönegraderna icke förelåge, skulle alltså löneskalorna

för arméns manskap vid normal befordran kunna schematiskt uttryckas

sålunda:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. och S

följ. år.

Furir av 1. klassen.........

5

_

_

_

_

_

X

X

» » 2. » .........

4

—

—

—

X

X

—

-

Korpral (konstapel).........

3

—

—

X

—

—

—

Vicekorpral ..................

2

—

X

—

—

—

—

—

Menig...........................

1

X

—

—

—

—

—

—

*) Beställningen vicekorpral (vicekonstapel) finnes vid kavalleriet och artilleriet endast

för musikpersonal.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!,. Ma.j:ts Proposition Nr 330.

Under år 1920 hade från de militära myndigheterna infordrats

Yttranden, huruvida ålderstillägg lämpligen borde ifrågakomma för manskap

i lägre tjänsteställning än furirs (med särskilt beaktande av förhållandena

beträffande musikmanskapet och de s. k. beställningsmännen)

samt, därest ålderstillägg infördes för meniga, huruvida och i sådant

fall vilka villkor borde uppställas i fråga om rätt för menig att erhålla

ålderstillägg. De svar härå, som kommit de sakkunniga tillhanda, ådagalade

väl, att meningarna bland myndigheterna vore ganska växlande,

men det övervägande antalet myndigheter hade dock uttalat sig för ett

lönesystem, enligt vilket avlönings förhöjningar borde förekomma inom

alla beställningar, såväl dem, som vore avsedda för befäl i olika grader,

som dem, vilka vore avsedda för meniga. Såsom skäl för en sådan anordning

hade framhållits önskvärdheten dels att kunna genom avlöningsförhöjningar,

oberoende av befordran, tillgodose manskap, tillhörande

musiken och de olika grupperna av beställningsmän (sjukvårds-, hovslagar-

och hantverksmauskap), för vilket befordringsförhållandena i regel

ställde sig mera ojämna än för övrigt manskap, dels ock att i vissa

fall förmå äldre pålitligt manskap, som icke kunnat befordras, att kvarstå

i tjänst för att fylla vissa särskilda militära behov, t. ex. av remontryttare

vid kavalleriet o. d.

De sakkunniga hade för sin del funnit, att hänsyn måste tagas till

de olika befordringsmöjligheter, som inom samtliga lönegrader förekonune

till följd av ojämn avgång och som gjorde sig gällande icke minst

beträffande ovanberörda grupper av beställningshavare (musikpersonal,

beställningsmän). Härvid borde, på sätt några av de militära myndigheterna

framhållit, jämväl beaktas önskvärdheten därav, att meniga även såsom

obefordrade i vissa fall kvarstode i tjänst, t. ex. i egenskap av remontryttare.

Löneskalorna borde därför enligt de sakkunnigas mening anordnas

så, att lämpligt antal avlöningsförhöjningar medgåves manskapet

inom alla lönegrader.

Då det härvid gällt att inom de särskilda löneskalorna bestämma

antalet avlöningsförhöjningar och tidpunkterna för deras inträdande, hade

de sakkunniga till en början uppmärksammat, att den första anställningstiden

i regel utgjorde minst två år, räknat från första anställningsårets

början den 1 november. Vid sådant förhållande och då den nyanställda

volontärens tjänstgöring under dessa år i huvudsak vore inriktad

på egen utbildning, hade de sakkunniga ansett den första avlöningsförhöjningen

böra inträda först efter utgången av nämnda två åi\ Vid

de truppslag, där vicekorpralsbeställningar förekomme, kunde dock löneförhöjning

redan dessförinnan äga rum genom befordran till sådan be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

53

ställning; och hade detta förhållande vid löneskalornas anordning beaktats.

Efter den första anställningstidens slut torde såsom regel ny anställning

tagas endast för ett år i sänder, och hade de sakkunniga fördenskull

funnit lämpligt att låta löneförhöjning inträda för varje år, intill

dess den för varje slag av beställning bestämda slutlönen blivit uppnådd.

Genom en sådan anordning torde få anses behörigen sörjt för,

att rekapitulation i tillfredsställande omfattning, åtminstone under normala

förhållanden, komme att äga rum. Sista avlönings förhöj ningen hade ansetts

böra inträda för furir av 1. klassen med början av 8. anställningsåret.

För tiden därefter syntes en drivfjäder till rekapitulation ligga i den rätt

till avskedspremie, som alltjämt skulle tillkomma manskap vid avgång

efter minst 9 års tjänst, ävensom i möjligheten för manskap, som nått

en tjänstetid av omkring 10 år, att snart nog vinna befordran till

underofficer.

Enär vid särskilt gynnsamma förhållanden befordran kunde, om

ock mera undantagsvis, vinnas tidigare än vad som ovan angivits,

hade det därjämte visat sig erforderligt att avpassa skalorna så, att begynnelselön

upptoges för korpral under förutsättning, att sådan beställningvunnes

redan före 2. tjänstårets utgång, samt för furir av såväl 2. som

1. klassen under förutsättning, att dylik beställning vunnes före 3. årets

utgång.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hade antalet avlöningsförhöjningar

inom de särskilda lönegraderna bestämts för furirer av såväl 1.

som 2. klassen till fem, för korpraler till fyra samt för såväl vicekorpraler

som meniga till tre. Antalet avlöningstillägg för de lägre beställningarna

hade föreslagits huvudsakligen av hänsyn till beställningsmän, musikpersonal

in. fl., vilka icke kunde påräkna lika snabb befordran som den

rent militära personalen. De sakkunniga förutsatte härvid, att förnyad

anställning av personal, som icke kunde befordras, ägde rum endast i den

mån sådant betingades av tjänstens krav.

Löneskalorna borde slutligen anordnas på sådant sätt, att manskapet

vid befordran från lägre till högre lönegrad ägde rätt att för åtnjutande

av löneförhöjning inom den högre lönegraden räkna sig till godo viss

föregående tjänstetid. Därvid skulle möjligen ligga närmast till hands

att låta manskapet få tillgodoräkna sig, förutom tjänstetid inom resp.

lönegrad, viss del av den tjänstetid, som fullgjorts i lägre grad. Aven

om härigenom önskemålet att vinna utjämning i avlöningen vid olika befordringsförhållanden

skulle väsentligen vinnas, hade dock de sakkunniga

ansett riktigare att låta hela sammanlagda anställningstiden såsom fast

anställt manskap i varje fall bliva bestämmande för lönetursberäkningen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Löneskalor

för marinens

manskap.

Kung! Maj:ts Proposition Nr 350.

I enlighet härmed borde den nyss lämnade schematiska framställningen

av löneskalorna erhålla följande förändrade utseende:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året o.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

8. och

följ. år.

Furir av 1. klassen ......

5

_

X

X

X

X

X

X

> > 2. »

4

—

X

X

X

X

X

X

Korpral........................

3

X

X

X

X

X

—

—

Vice korpral ...............

2

X

X

X

X

—

—

—

Menig ........................

1

X

X

X

X

—

—

- 1

Marinens manskap vore för närvarande uppdelat dels på fyra särskilda

lönegrader (1.—4. lönegraderna) och dels på tjänstegraderna underofficerskorpral

(sedan 1919 års början, liksom 1. lönegraden, under indragning),

korpral och menig. De meniga vore vidare fördelade på

olika tjänstbarhetsklasser, vid flottan 3., 2. och 1. klass sjömän och vid

kustartilleriet 3. och 2. klass kustartillerister. Befordran till högre tjänstegrad

vid marinen ägde icke något omedelbart samband med uppflyttning

till högre lönegrad, enär högre tjänstegrad, oberoende av huruvida

vakans i viss lönegrad förefunnes eller icke, vunnes, så snart

stadgade kompetensfordringar för tjänstegradens erhållande fullgjorts.

För uppflyttning till högre lönegrad fordrades, att vissa villkor beträffande

tjänstegrad eller tjänstbarhetsklass vore uppfyllda.

Att denna organisation vid en omläggning av avlöningsförhållandena

efter ett lönesystem med särskilda löneskalor för olika beställningar

och med avlöningsförhöjningar efter vissa tjänstetider vore ägnad att för

marinens manskap försvåra löneregleringsfrågans lösning, läge i öppen

dag. De sakkunniga hade emellertid med hänsyn till det dem givna

uppdraget icke ansett sig befogade att föreslå några ändringar i nämnda

organisation, utan hade de sakkunniga låtit sig angeläget vara att vid

utarbetandet av sitt löneregleringsförslag för marinens manskap tillse,

att detta förslag så nära som möjligt komme att ansluta sig till den

nuvarande organisationen.

Då de sakkunniga tagit i övervägande frågan om lämpligaste sättet

för ordnandet av avlöningsförhållandena för marinens manskap, hade de

funnit uppenbart, att den nuvarande indelningen av manskapet i

fyra lönegrader icke borde bibehållas. Frånsett den omständigheten,

att indragning av 1. lönegraden vore avsedd att från och med år 1919

genomföras, kunde denna indelning, vilken ej anslöte sig till de nu

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350. 55

befintliga tjänstegraderna, icke tillgodose behovet av löneförbättring i

samband med uppflyttning till beställning med större ansvar och mera

fordrande tjänstgöring än den, som förut innehafts.

De sakkunniga hade för sin del trott sig finna, att löneregleringen

för marinens manskap — utan att organisatoriska förhållanden därigenom

påverkades — lämpligast borde genomföras på det sätt, att två särskilda

lönegrader inrättades, en avsedd för meniga och en för korpraler.

Inom vardera lönegraden borde förekomma vissa avlöningsförhöjningar,

att utgå efter lämpliga tidsintervaller.

Yad anginge löneskalan för meniga, syntes — med hänsyn till önskvärdheten

därav, att avlöningsförhöjning inträdde samtidigt med uppflyttningen

från 3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman

(kustartillerist), vilken uppflyttning för kontraktsanställt manskap i regel

ägde rum vid första anställningsårets utgång — tiden för intjänandet

av första avlöningsförliöjningen böra bestämmas till ett år. För vinnandet

av andra avlönings förhöj ningen borde erfordras ytterligare två års tjänst, i

syfte att nämnda löneökning lämpligen borde sammanfalla med den tid,

då manskapet vid flottan kunde uppflyttas från 2. klass sjöman till 1.

klass sjöman. Vid kustartilleriet, där tjänstbarhetsklassen 1. klass kustartillerist

saknades, förekomme visserligen icke någon motsvarande uppflyttning

i tjänstbarhetsklass, men syntes tidsintervallen i fråga i allt fall

vara lämplig, då kustartilleriets manskap i regel toge första anställning

på tre år och en löneförhöjning vid utgången av nämnda tid vore behövlig

för att förmå manskapet att rekapitulera. För meniga vid marinen,

vilkas anställning varat längre tid än fyra år, borde ytterligare avlönings.

förhöjningar inträda varje år, och syntes — med hänsyn till vid marinen

förefintligt behov att under längre tid än vid armén kvarhålla äldre väl

kvalificerat manskap — vid marinen böra utgå ett ålderstillägg mer än

vid armén och sista avlöningsförhöjningen alltså böra få tillträdas vid

ingången av 9. anställningsåret.

Beträffande löneskalan för den av de sakkunniga föreslagna lönegraden

för korpraler hade de sakkuuniga uppmärksammat, hurusom

utbildningsföreskrifterna vid flottan, å ena, samt vid kustartilleriet,

å andra sidan, föranledde, att korpralsgraden vid flottan i regel icke kunde

vinnas förrän efter utgången av tredje tjänståret, men däremot vid

kustartilleriet i vissa fall efter något kortare tjänstetid. Ehuru alltså

för flottans del i löneskalan för korpraler begynnelselönen bort upptagas

först från och med 4. tjänståret, hade dock förhållandena vid kustartilleriet

nödvändiggjort löneskalans anordnande under den förutsättningen,

att korpralsbeställning kunde vinnas redan tidigare. Härigenom

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Fördelning av

manskapsbeställningarna

vid

marinen på

lönegrader.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

syntes emellertid något försteg för kustartilleriets manskap i förhållande

till flottans manskap icke komma att beredas, enär, enligt vad de sakkunniga

i annat sammanhang föresloge, antalet korpralsbeställningar vid

såväl flottan som kustartilleriet torde böra upptagas i samma proportion

till hela manskapsstyrkan vid vartdera vapnet.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit i fråga om

löneskalorna för arméns manskap, ansåge de sakkunniga, att den, som befordrades

från beställning såsom menig till beställning såsom korpral,

borde för åtnjutande!'' av löneförhöjning inom den högre lönegraden äga

att tillgodoräkna sig hela sammanlagda anställningstiden såsom manskap.

De löneskalor, som i enlighet med de av de sakkunniga nu uttalade

grundsatserna skulle gälla för marinens manskap, kunde schematiskt uttryckas

sålunda:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. och.

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

8. året.

9. och

följ. år.

Korpral ........................

2

_

X

X

X

X

X

X

X

Menig...........................

1

X

X

X

X

X

X

X

X

Därest löneskalorna anordnades enligt detta system, tillgodosåges

jämväl önskemålet, att manskap, som nedflyttades från korpralsbeställning

till beställning såsom menig, i sistnämnda beställning bibehölles

vid den avlöning, som tillgodokomme annan menig med motsvarande

tjänstålder.

De sakkunniga hade i detta sammanhang funnit sig icke kunna

underlåta att beröra frågan om lämpligaste sättet för verkställande av

uppdelningen av de manskapsbeställuingar, som i de nuvarande 4.—-1.

lönegraderna vore uppförda på staterna för flottans sjömanskår och

för kustartilleriet, på beställningarna i de av de sakkunniga föreslagna

två lönegraderna för korpraler och meniga. Enligt gällande bestämmelser

erfordrades, förutom fullgörandet av vissa kompetensfordringar,

för befordran från nuvarande 4. lönegraden till 3. lönegraden en tjänstetid

av 18 månader samt för befordran från 3. till 2. lönegraden en

tjänstetid av 36 månader. Till beställning i 1. lönegraden skedde numera

i regel icke någon befordran, utan befordrades manskap i 2. lönegraden

efter fullgjorda kompetensvillkor i mån av uppkomna vakanser

direkt till underofficerare av 3. graden. Då de sakkunniga utgått från,

att befordran till de föreslagna korpralsbeställningarna i normala fall

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

57

icke skulle äga rum förrän efter minst tre tjänstår, syntes det utan

vidare vara givet, att samtliga nuvarande beställningar i 4. och 3. lönegraderna

(vid flottan 1,025 + 1,047 = 2,072 samt vid kustartilleriet 257 +

425 = 682)*borde i samband med den nu ifrågasatta löneregleringen upptagas

såsom meniga manskapsbeställningar i den av de sakkunniga föreslagna

1. lönegraden.

Beträffande åter frågan, till vilkendera gruppen av de föreslagna

nya lönebeställningarna de nuvarande beställningarna i 2. och 1. lönegraderna

borde överföras, kunde utan tvivel olika meningar gorå sig gällande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle beställning såsom korpral

kunna vinnas av den, som vunnit därför stadgad kompetens, utan hänsyn

till viss fullgjord tjänstetid. Då denna kompetens kunde vinnas tidigare

vid kustartilleriet än vid flottan, där minst tre år erfordrades för genomgående

av fullständig korpralsutbildning, hade nämligen löneskalan för

korpraler måst läggas så, att begynnelselönen såsom korpral kunde få tillträdas

även av den, som icke innehade en tjänstetid av tre år. Härav skulle

möjligen anses böra följa, att alla beställningar i nuvarande 2. lönegraden —

vilka kunde ernås efter tre års tjänst — borde, jämte kvarstående antalet

beställningar i den under indragning varande 1. lönegraden, överföras

till korpralsbeställningar. Förutsättningen härför vore emellertid, att behovet

av underbefäl vid marinen sammanfölle med nuvarande antalet

beställningar i 2. och 1. lönegraden. Såvitt de sakkunniga kunnat utröna,

hade vid manskapets hittillsvarande fördelning på olika lönegrader

hänsyn knappast tagits till något bestämt behov av personal i underbefälsställning,

ett förhållande, som särskilt framträtt därutinnan, att befordran

till tjänstegraderna korpral och underofficerskorpral ägt rum oberoende

av förefintliga vakanser i ena eller andra lönegraden. Härav torde

framgå, att den nuvarande indelningen av marinens manskap på fyra

särskilda lönegrader mindre berott på tjänstens krav vare sig i land

eller — vad flottan anginge — ombord å stridsfartygen, utan fastmera

på önskvärdheten att åstadkomma möjlighet till lämpliga löneförhöjningar

för manskap, som haft anställning under en längre tid. I själva verket

innehades redan nu vid flottan en icke obetydlig del av beställningarna i

2. lönegraden av manskap, som icke befordrats till underbefäl (korpraler),

utan endast vunnit uppflyttning till 1. klass sjöman.

Vid nu anförda förhållanden och då en slutgiltig utredning rörande

behovet av personal i olika lönebeställningar vid marinen syntes kunna

verkställas först i samband med pågående revision av försvarsorganisationen,

hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att bestämmandet

av, huru stor del av manskapet i den nuvarande 2. lönegraden

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.) 543 21 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350-.

— jämte kvarstående antalet beställningar i 1. lönegraden — borde

hänföras till korpralsbeställningar enligt de sakkunnigas förslag, kunde

och borde behandlas såsom en med de sakkunnigas uppdrag sammanhängande

löneteknisk fråga. Denna fråga syntes därför * enligt de

sakkunnigas mening böra lösas med behörigt hänsynstagande därtill,

att största möjliga likställighet vunnes mellan manskapet vid de båda

försvarsgrenarna, armén och marinen. Enligt de sakkunnigas förslag vore

avsett, att begynnelselönen för meniga vid de båda försvarsgrenarna skulle

utgå med enahanda belopp, liksom ock att slutlönen för furir av 1. klassen

vid armén skulle bliva densamma som för korpral vid marinen. Mellan löneskalorna

för meniga och för furirer av 1. klassen vid armén hade inlagts tre

särskilda löneskalor — för vicekorpraler, korpraler och furirer av 2. klassen

— varemot flottans manskap vid befordran erhölle uppflyttning direkt

från löneskalan för menig till löneskalan för korpral. Vid armén omfattade

löneplanen alltså fem lönegrader, vid marinen endast två. De

sakkunniga hade på grund härav funnit, att största möjliga likställighet

mellan arméns och marinens manskap i fråga om ernående av de högre

lönebeloppen skulle vinnas, om man beräknade, hur stor procent hela

antalet furirer (av såväl 1. som 2. klassen) jämte halva antalet korpraler

— d. v. s. de två högsta lönegraderna samt halva mellersta lönegraden

— utgjorde av hela manskapsantalet vid armén, och därefter bestämde

antalet av marinens korpralsbeställningar i samma proportion till hela

manskapsantalet vid marinen.

Vid arméns olika truppförband vore proportionerna mellan de olika

slagen av manskapsbeställningarna visserligen något växlande, men för

armén, sedd i dess helhet, utgjorde antalet furirer av 1. och 2. klassen

jämte halva antalet korpraler omkring 30 procent av hela manskapsstyrkan.

Med tillämpning av denna beräkningsgrund borde antalet korpralsbeställningar

vid marinen i den av de sakkunniga föreslagna 2. löne
30
graden

beräknas sålunda: a) vid flottan x (63 + 1,590 + 1,047 + 1,025 =)

30

3,725 = 1,118; samt b) vid kustartilleriet- x (70 + 353 + 425 +257 =)

1,105 = 332. 100

De sakkunniga ifrågasatte, att antalet manskapsbeställningar vid

marinen i vederbörliga stater för år 1922 upptoges på följande sätt:

Meniga Korpraler Summa.

(1. lönegr.) (2. lönegr.)

vid flottan ............

» kustartilleriet

2,625 1,100 3,725

775 330 1,105

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

59

Det nu avgivna förslaget innebure givetvis icke något binder för,

att det manskap vid marinen, som genomgått fullständig korpralsutbildning,

därest så befunnes önskvärt, tillädes grad såsom korpral över

stat, då vakanta lönebeställningar i 2. lönegraden (korpraler) icke funnes.

Härigenom skulle vid marinen allenast tillämpas ett tillvägagångssätt,

som redan för närvarande användes vid armén, i det att vederbörande

truppförbandschefer lämnats möjlighet att genom gradbefordran lämna

erkännande åt förtjänt manskap, som på grand av brist på lediga löner

ej kunde befordras på stat.

I anledning av vad de sakkunniga uttalat rörande manskapsbeställningarnas

vid marinen fördelning på lönegrader hava tre utav de sakkunniga

(herrar Lybeck, Näsman och Tallberg) avgivit följande till betänkandet

fogade särskilda yttrande:

Det antal förhandsfolk eller rättare uttryckt underbefäl av manskapet, som

erfordras för marinen, är noggrannt uträknat enligt gällande besättnings- och

bemanningslistor för fartyg, stationer, varv och fort o. s. v. Detta antal motsvarar

det i staten för sjömanskåren, resp. kustartilleriets personal upptagna antalet

beställningar i 2. lönegraden, ökat med det ringa antalet ännu kvarstående

beställningar i 1. lönegraden, och uppgår alltså för flottan till (1,590 + 63=)

1,653 och för kustartilleriet till (353 + 70 =) 423 beställningar. Inom kustartilleriet

äro samtliga beställningshavare i nämnda lönegrader korpraler (jämte ett

mindre antal ännu kvarstående underofficerskorpraler); inom flottan äro av ifrågavarande

beställningshavare för närvarande omkring 85—90 % korpraler (jämte ett

mindre antal ännu kvarstående underofficerskorpraler), under det att återstoden

eller omkring 15—10 % äro 1. klass sjömän. Organisationen hindrar emellertid

ej, att även vid flottan samtliga beställningshavare inom 2. (och 1.) lönegraden äro

korpraler, vilket förhållande kan anses som normalt och önskvärt.

Det är möjligt, att behovet av underbefäl av manskapet vid marinen kan i

viss mån nedbringas, men detta kan icke ske utan grundlig revidering av gällande

besättnings- och bemanningslistor.

Avlöningssakkunniga hava emellertid i sitt förslag till fördelning av manskapsbeställningar

på de två nya lönegraderna (för menig och för korpral) utan

någon som helst dylik revidering eller överhuvudtaget utan någon som helst hänsyn

till besättningslistorna förklarat, att flottans behov av korpraler icke är 1,653

utan 1,100, och kustartilleriets behov icke 423 utan 330. Till dessa siffror

hava sakkunniga kommit helt enkelt genom vissa jämförelser med arméns behov

av furirer och korpraler. Det ligger i öppen dag, till vilka egendomliga resultat

dylika jämförelser kunna leda. Arméns behov grundar sig på beräkning av

manskapsstyrkan inom kompanier, skvadroner, bataljoner, regementen o. s. v.;

marinens behov åter beror av antalet och arten av maskinella anordningar m. m.

inom undervattensbåtar, jagare, pansarbåtar, fort o. s. v.

På grund härav anse vi, att sakkunnigas uttalanden och förslag beträffande

fördelning av manskapsbeställningar på lönegrader vid flottan och kustartilleriet

äro oriktiga och att denna fördelning måste föregås av en av vederbörande sjömilitära

myndigheter verkställd personalberäkning.

Särskilt

yttrande av

vissa t bland

de sakkunniga.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndig
heternas
yttranden.

Departements
chefen.

Beträffande löneskalornas anordnande har chefen för femte arméfördelningen

framhållit, att å ena sidan vanlig menig, som icke vunnit

befordran, bleve genom ålderstilläggen väl mycket tillgodosedd, under

det att manskap, tillhörande musiken och de olika grupperna av beställningsmän

(sjukvårds-, hovslagar- och hantverksmanskap), för vilka

befordringsförhållandena i regel ställde sig mera ojämna än för övrigt

manskap, icke medgivits tillräckligt antal ålderstillägg. I löneplanen

borde därför inarbetas särskilda bestämmelser för avlöning av musikmanskap

och beställningsmän, upptagande sex ålderstillägg i varje lönegrad,

under det att i den för vanliga meniga avsedda första lönegraden

endast borde förekomma ett ålderstillägg.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har, såsom

förut nämnts, framhållit, att det visat sig svårt att erhålla kvalificerad

personal till sjukvårdsmän, hovslagare och hantverkare, samt med hänsyn

härtill ifrågasatt, att samtliga beställningsmän måtte uppflyttas i närmast

högre lönegrad.

Arméförvaltningen har av skäl, som i annat sammanhang närmare

omförmälas, ansett, att möjlighet borde förefinnas för tilldelande av

furirs av 1. klassen avlöningsförmåner åt därav förtjänta beställningsmän

med avlöning såsom furirer av 2. klassen.

Chefen för kustartilleriet har föreslagit, att marinens manskap måtte

indelas i 3 tjänstegrader, nämligen 1. korpral, 2. korpral och menig,

samt att såsom en följd härav den av de sakkunniga föreslagna 2. lönegraden

för manskap vid marinen måtte uppdelas i två lönegrader, eu

avsedd för 2. korpraler och en för 1. korpraler.

I fråga om fördelningen av manskap sbeställning ärna vid marinen pa

lönegrader hava samtliga marina myndigheter anslutit sig till den uppfattning,

som uttalats av förenämnda reservanter inom de sakkunniga.

De sakkunnigas förslag att i löneskalan för arméns manskap upptaga

fem lönegrader — för menig, vicekorpral, korpral (konstapel), furir av 2.

klassen och furir av 1. klassen — samt i löneskalan för marinens manskap

två lönegrader — för menig och korpral — är grundat på den

nuvarande manskapsorganisationen; och synes mig däremot icke vara

något att invända. Däremot anser jag mig mot den föreslagna konstruktionen

av de båda löneskalorna böra göra vissa erinringar, för vilka

jag nu torde få redogöra.

Enligt de sakkunnigas mening skulle den första avlöningsförhöjningen

vid armén inträda efter två år, enär den första anställningstiden

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Proposition Nr S50.

61

vid armén i regel avsåge minst denna tidrymd och den nyanställda

volontärens tjänstgöring därunder i huvudsak vore inriktad på egen

utbildning. Efter dessa två år hava löneförhöjningarna ansetts böra

inträda för varje år, motsvarande den tid, för vilken ny anställning i

allmänhet tages. Vid marinen däremot skulle den första löneförhöjningen

inträda redan efter ett år med hänsyn till önskvärdheten därav,

att denna avlöningsförhöjning komme att inträda samtidigt med uppflyttning

för kontraktsanställt manskap från 3. klass sjöman (kustartillerist)

till 2. klass sjöman (kustartillerist). I anslutning härtill borde

ock tidpunkten för andra löneförhöjningen vid marinen sammanfalla

med den tid, då manskapet vid flottan kunde uppflyttas från 2. klass

sjöman till 1. klass sjöman eller efter ytterligare två år. Den ojämnhet

de båda löneskalorna emellan, som härigenom uppkommer, synes

mig icke vara betingad av föreliggande organisatoriska eller andra förhållanden.

Å ena sidan lärer något hinder icke möta att låta den

första löneförhöjningen vid armén, på sätt föreslagits för marinen, inträda

redan efter ett år, helst som den första anställningen av volontär

numera sker även för sådan kortare tidrymd. A andra sidan har det

synts mig lämpligt, att tidpunkten för inträdandet av den andra löneförhöjningen

vid marinen bestämmes till två i stället för tre år, varigenom

överensstämmelse mellan löneskalorna för arméns och marinens

manskap även i detta fall skulle åvägabringas. Att för marinens del

binda tiden för löneförhöjningarna vid de nuvarande bestämmelserna

rörande uppflyttning i tjänstbarhetsklass synes mig icke vara erforderligt,

då sådan uppflyttning enligt den nuvarande organisationen icke

i och för sig medför löneförbättring. Ovisst är ju även, huruvida över

huvud taget den nuvarande indelningen av de meniga i särskilda tjänstbarhetsklasser

vid den förestående omorganisationen av försvaret kommer

att bibehållas. Jag anser därför, att löneskalorna för såväl armén som

marinen genomgående böra anordnas med ettåriga intervaller. Genom

den i och för sig önskvärda överensstämmelse mellan arméns och marinens

löneskalor, som härigenom ernås, vinnes även möjlighet att bestämma

lönebeloppen för manskapet vid de båda försvarsgrenarna på

ett mera likartat sätt än som med de av de sakkunniga föreslagna löneskalorna

varit möjligt.

Beträffande därefter de av generalfälttygmästaren och inspektören

för artilleriet samt av chefen för femte arméfördelningen väckta förslagen

om särskilda avlöningsbestämmelser för beställningsmän och musikmanskap

synas mig dessa förslag icke vara av beskaffenhet alt böra för
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

anleda någon åtgärd. I sådant avseende böra enligt min mening de av de

sakkunniga föreslagna löneförhöjningarna för manskapet, vilka motiverats

icke minst av behovet att utjämna befordringsförhållandena för beställningsmän

och musikmanskap, få anses tillfyllestgörande.

Den av chefen för kustartilleriet gjorda framställningen om indelande

av marinens manskap i tre särskilda lönegrader — 1. korpral,

2. korpral och menig — lärer, såsom avseende en organisationsfråga,

icke kunna i detta sammanhang upptagas till behandling.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle löneskalan för arméns

manskap kunna schematiskt uttryckas sålunda:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

8. och

följ. år.

Furir av 1. klassen ......

5

__

_

X

X

X

X

X

X

T> »2. T>

4

—

—

X

X

X

X

X

X

Korpral......................

3

—

X

X

X

X

X

—

—

Vice korpral...............

2

X

X

X

X

X

—

—

—

Menig........................

1

X

X

X

X

X

—

—

—

För marinens manskap skulle löneskalan i anslutning till det föregående

erhålla följande utseende.

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. året. j 3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

S. året.

9. och

följ. år.

2

X

X

X

X

X

X

X

Menig................

1

X

X

X

X

X

X

X

X

X

Till det av arméförvaltningen framställda förslaget om tilldelande

av fnrirs av 1. klassen avlöningsförmåner åt därtill förtjänta beställningsmän

med avlöning såsom furirer av 2. klassen återkommer jag i det

följande.

I detta sammanhang anhåller jag att få beröra den av de sakkunniga

väckta frågan rörande fördelning av beställningarna i nuvarande

2. lönegraden för manskap på de båda föreslagna lönegraderna för korpraler

och meniga. I sådant avseende hava de sakkunniga ansett, att

antalet beställningshavare i den nya korpralsgraden vid marinen borde

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!. 3Iaj:ts Proposition Nr 350.

63

bestämmas till samma procent av hela manskapsantalet vid marinen som

antalet furirer (av såväl 1. som 2. klassen) jämte halva antalet korpraler

vid armén ntgör av hela manskapsantalet vid armén. Häremot hava tre

av de sakkunniga uttalat avvikande mening samt därvid gjort gällande,

att den av majoriteten bland de sakkunniga omfattade åsikten icke vore

riktig samt att fördelningen av manskapsbeställningarna för de båda nya

lönegraderna bort föregås av en utav vederbörande sjömilitära myndigheter

verkställd personalberäkning.

De sakkunniga hava till stöd för sitt förslag anfört, bland annat,

att behovet av underbefäl (korpraler) vid marinen för närvarande icke

kunde anses sammanfalla med antalet beställningar i den nuvarande 2.

(och den under indragning varande 1.) lönegraden. Detta förhållande

sammanhängde med marinens nuvarande manskapsorganisation, enligt

vilken befordran till tjänstegrad ägde ruin oberoende av förefintligheten

av vakanser i vederbörlig lönegrad. En slutgiltig utredning rörande

behovet av personal i de nya lönegraderna vid marinen kunde enligt de

sakkunnigas mening verkställas först i samband med den pågående revisionen

av försvarsorganisationen.

Då den nuvarande manskapsorganisationen icke lämnat erforderlig

ledning för bedömandet av frågan om behovet av antalet beställningar

å stat i den nya lönegraden för korpraler, har jag för min del icke

funnit anledning till erinran mot det av de sakkunniga tillämpade förfaringssättet

för bestämmandet av detta antal. Att, på sätt reservanterna

bland de sakkunniga gjort gällande, före avgörandet härutinnan

bort genom vederbörande sjömilitära myndigheters försorg verkställas en

personalberäkning i förevarande hänseende, synes mig, med hänsyn till

den pågående utredningen rörande organisationen av försvarsväsendet,

knappast hava varit erforderligt. Några praktiska olägenheter lära

icke heller kunna uppkomma genom antagandet av de sakkunnigas

förslag, då redan nu en del av beställningarna i den nuvarande 2.

lönegraden, vad flottan vidkommer, icke innehaves av korpraler, utan av

1. klass sjömän och i nämnda lönegrad för närvarande finnes ett icke

obetydligt antal vakanser (817 vid flottan och 245 vid kustartilleriet).

Givet är emellertid, att det på nu nämnt sätt verkställda bestämmandet av

antalet beställningar i den nya 2. lönegraden för korpraler icke bör äga

giltighet längre än till dess det slutliga resultatet av nyssnämnda utredning

föreligger; den föreslagna anordningen är alltså av allenast provisorisk

natur.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj.is Proposition Nr 350.

Lönebelopp.

De sakkunniga.

Fast lön och

dyrtidstillägg.

De sakkunniga hava härefter övergått till att yttra sig rörande de

lönebelopp, som skäligen borde bestämmas vid tillämpningen av de utav

de sakkunniga föreslagna löneskalorna för de olika grupperna beställningshavare

vid armén och marinen, d. v. s. beloppen av dels begynnelselönerna

inom varje lönegrad, dels ock de därutöver efter viss tjänstetid

utgående avlöningsförhöjningarna. I sådant hänseende hava de

sakkunniga anfört huvudsakligen följande.

Den fråga, som för de sakkunniga först framställt sig, då det gällt

att avväga storleken av den avlöning, som borde utgå till arméns och

marinens manskap, hade varit, till vilket prisläge avlöningen borde hänföras.

För närvarande vore de militära avlöningarna, liksom även flertalet civila,

fastställda med hänsyn till prisnivån under år 1914 eller tidigare, och förden

prisstegring, som sedermera inträtt,utginge ersättning! form avdyrtidstillägg.

Vid den från och med den 1 juli 1920 gällande nya lönereglering för kommunikationsverken,

som fått sitt uttryck i avlöningsreglementet för dessa

verk av den 19 juni 1919, hade man emellertid följt andra grundsatser.

Avlöningsbeloppen hade härvid beräknats med hänsyn till det prisläge,

som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast

före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i

början av 1920-talet. Detta hypotetiska prisläge hade antagits ligga 16

procent över 1914 års nivå, vadan avlöningarna enligt kommunikationsverkens

nya avlöningsreglemente i princip skulle ligga lika många

procent över avlöningarna enligt stat för motsvarande befattningar inom

andra förvaltningsgrenar. Med hänsyn härtill hade emellertid dyrtidstilläggen

för kommunikationsverken reducerats på sådant sätt, att dyrtidstillägg

utginge endast på 85 % av avlöningsförmånerna samt att det

för statens befattningshavare i allmänhet gällande grundtalet i varje fall

minskats med 16 enheter.

Då de sakkunnigas förslag till lönereglering för officerare och underofficerare

med vederlikar vid armén och marinen vore avsett att i förevarande

avseende vila på de för kommunikationsverkens personal tilllämpade

löneprinciperna, skulle det ligga närmast till hands att bygga

löneregleringen för arméns och marinens manskap på liknande grunder.

Emellertid förelåge beträffande manskapet vissa omständigheter, som

syntes göra en annan lösning av den föreliggande frågan lämpligare.

Chefen för sjätte arméfördelningen hade i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 6 november 1919 framhållit, hurusom avlöningsformen dyrtidstillägg

vore allt annat än gynnsam för volontärrekryteringen. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

(in

vore nämligen en allmän iakttagelse inom vitt skilda yrken, att

personalen icke tillräckligt förmådde uppskatta de förmåner, som utginge

i form av dyrtidstillägg. Erfarenheten liade visat, att man

i fråga om anställning av volontärer alldeles särskilt måste taga hänsyn

till detta förhållande. Det vore enligt arméfördelningschefens mening

otvivelaktigt, att en sammanlagd avlöning, vilken icke varit nog lockande,

då den utgått dels såsom ordinarie lön, dels såsom dyrtidstillägg, skulle

hava visat sig fullt tillräcklig, därest hela beloppet utgjorts av ordinarie

avlöning. Första betingelsen för eu tillfredsställande voloutärrekrytering

vore därför, att det nuvarande dyrtidstillägget »standardiserades» åtminstone

för en viss tid. Denna tid kunde icke lämpligen bestämmas

kortare än till tre år för nyanställd volontär samt ett eller två år i

(ivriga fall.

Vad bemälde arméfördelningschef sålunda anfört syntes de sakkunniga

förtjäna synnerligt beaktande. Jämväl enligt de sakkunnigas mening

skulle det verka i hög grad befrämjande för rekryteringen, om den

kontanta avlöning, som erbjödes för anställning vid armén eller marinen,

eller åtminstone den största delen därav vore till beloppet bestämd, helst för

flera år framåt. Härigenom skulle undvikas att, såsom för närvarande vore

fallet och jämväl skulle bliva händelsen, därest avlöningen nu reglerades

efter liknande grunder som för kommunikationsverkens personal, endast

en mindre del av lönen vore lixerad till bestämt belopp, medan den större

delen utginge enligt av riksdagen för ett år i sänder antagna grunder

med belopp, som eventuellt komme att växla för varje kalenderkvartal.

Att låta dyrtidstillägget i dess helhet ingå i lönen eller sålunda

helt reglera avlöningen efter nuvarande prisläge syntes dock ej tillrådligt.

Dels skulle härigenom de högsta avlöningsbeloppen för manskapet

komma att — ehuru visserligen endast skenbart — ligga högre än den

lägsta underofficerslönen, vilket torde vara mindre lämpligt, dels och

framför allt skulle en sådan anordning i händelse av sjunkande levnadskostnader

sannolikt nödvändiggöra en minskning av den en gång fastställda

lönen. Visserligen skulle en sådan åtgärd kunna utan svårighet

vidtagas, då arméns och marinens manskap anställdes medelst kontrakt

på relativt kort tid, men givet vore, att en minskning av den för manskapet

fastställda avlöningen skulle vara ägnad att framkalla missnöje

och olägenheter av olika slag, vilka icke behövde befaras, då avlöningen

automatiskt reglerades genom indextalet. Dessa olägenheter kunde emellertid

i det väsentliga undgås, om endast en del av lönen, en i varje särskilt

avlöningsbelopp ingående grundavlöning, fastställdes enligt nuvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft (Nr 350.) 513 21 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

prisläge, alltså med inkluderande av dyrtidstillägg, medan å den överskjutande

delen av lönen dyrtidstillägg utginge enligt vanliga grunder.

Vid bestämmandet av denna grundavlöning syntes lämpligen såsom utgångspunkt

kunna tagas summan av dels den högsta avlöning, vara

enligt nu gällande grunder dyrtidstillägg för icke-familjeförsörjare utginge

med ett procenttal, motsvarande hela det grundtal, varefter dyrtidstillägg

beräknades, dels det därå belöpande dyrtidstillägget. I sådant fall skulle

dyrtidstillägget för den överskjutande delen av lönen — frånsett familjeförsörjare

— utgå efter reducerat grundtal. Enligt det för 1920 års

sista kvartal gällande grundtal (176) komme nämnda grundavlöning att

utgöra 2,815 kronor 20 öre.

Emellertid borde enligt de sakkunnigas mening icke hela detta belopp

ingå i den kontanta lönen, utan endast den del därav, som översköte det

nuvarande värdet av manskapets naturaförmåner. Antoges värdet av dessa

naturaförmåner enligt 1914 års prisnivå utgöra 600 kronor om året eller

50 kronor för månad — vilket ingalunda torde vara för högt räknat —

kunde dessa förmåners nuvarande värde uppskattas till 1,656 kronor,

därvid ökningen utöver 1914 års prisnivå beräknats efter ett procenttal,

motsvarande det för fjärde kvartalet 1920 gällande grundtalet. Grundavlöningen

skulle i enlighet härmed komma att utgöra (2,815: 20—1,656=) 1,159

kronor 20 öre. Enligt vad de sakkunniga komme att föreslå, borde emellertid

begynnelselönen för menig vid armén och marinen bestämmas till 1,140

kronor för år; och det syntes då vara ändamålsenligt, att nämnda grundavlöning,

på vilken dyrtidstillägg icke beräknades, fastställdes till detta belopp.

Härigenom torde det i chefens för sjätte arméfördelningen omförmälda skrivelse

framställda önskemål om dyrtidstilläggets inbegripande i den fastställda

lönen vara behörigen tillgodosett. I alla övriga avlöningsbelopp skulle

nämnda summa, 1,140 kronor, ingå såsom en grundavlöning, varå dyrtidstillägg

icke finge beräknas; å den överskjutande delen av lönen

skulle däremot dyrtidstillägg utgå i huvudsaklig överensstämmelse med

de för kommunikations verkens personal gällande föreskrifter. För familjeförsörjare

bland manskapet skulle förhöjning i dyrtidstillägget utgå enligt

bestämmelser, motsvarande de för kommunikationsverkens personal fastställda.

Genom att sålunda vid de högre avlöningsbeloppen dyrtidstillägg

komme att utgå på en väsentlig del av lönen, syntes faran att vid

sjunkande pris nödgas minska de fastställda avlöningarna vara i huvudsak

undanröjd. En sådan minskning skulle i varje fall ej kunna

ifrågakomma annat än beträffande grundavlöningen, 1,140 kronor, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti 7

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

även denna torde knappast behöva nedsättas, då sjunkande prisnivå

automatiskt nedbringade värdet av naturaförmånerna och därmed avlöningens

totalbelopp. Beträffande de högre avlöningsbeloppen kunde för

övrigt utjämning åstadkommas genom förändring av grunderna för

dyrtidstilläggets utgående.

Den kontanta avlöningen, inberäknat dyrtidstillägg enligt de för fjärde

kvartalet år 1920 gällande grunder, uppginge för närvarande för en menig

volontär vid armén till 1,000 kronor 50 öre för år samt för manskap i 4.

lönegraden vid marinen till 901 kronor 14 öre för år. Härtill komme den

lega, eventuellt anställningspremie, som kunde komma det nyanställda

manskapet till del. Det stora antalet vakanser, som för närvarande

förefunnes bland manskapet vid såväl armén som marinen, syntes emellertid

otvetydigt ådagalägga, att denna avlöning icke vore tillräcklig för att

rekryteringen skulle kunna säkerställas genom det av de sakkunniga

föreslagna avlöningssystemet, vari icke inginge några extra förmåner vid

sidan av lönen.

För att erhålla erforderliga utgångspunkter vid bestämmandet av begynnelselönen

för nyanställt manskap hade de sakkunniga funnit lämpligt

att verkställa eu jämförelse med nu utgående löner inom de befolkningsgrupper,

varifrån rekryteringen till väsentlig del skedde, nämligen vad armén

och kustartilleriet anginge bland lantarbetarna samt beträffande flottan bland

det yngsta sjöfolket å handelsfartyg, jungmän och obefarna eldare. De

under den senaste tiden godkända lantarbetaravtalen upptoge för stora

delar av riket en kontant årslön för ogift lantarbetare i husbondens

kost av 1,075 kronor. Enligt gällande avtal angående löne-och arbetsförhållandena

för däcks- och maskinpersonal å svenska handelsfartyg

utginge, förutom fritt vivre ombord under all tjänstgöringstid, månadslön

med 75 kronor till jungman med mindre än 12 månaders tjänst till

sjöss, med 135 kronor till jungman med minst 12 månaders tjänst till

sjöss samt med lägst 225 kronor till obefaren eldare. Såväl lantarbetare

som nu nämnt sjöfolk måste emellertid själva bestrida utgifterna för

beklädnad, medan det militära manskapet erhölle fullständig beklädnad

på kronans bekostnad. A andra sidan måste man vid förevarande jämförelse

taga hänsyn därtill, att den militära tjänsten lade vissa band

på den individuella friheten, vilka icke hade sin motsvarighet vid enskild

tjänst, samt att arbetstiden för manskapet vid många tillfallen, särskilt

vid manövrer och nattliga övningar, måste utsträckas utöver vad som

förekomme inom andra arbetsområden. Med beaktande härav syntes det de

sakkunniga oundgängligen nödvändigt, att begynnelselönen för manskapet

Utgångspunkter

för

lönebeloppens

bestämmande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

68

bestämdes åtminstone något högre än den för lantarbetarna gällande.

För att tillika erhålla en årslön, som gåve ett på jämnt 5-tal kronor

slutande belopp, för månad räknat, hade de sakkunniga ansett sig böra

föreslå, att begynnelselönen för nyanställd menig vid armén eller marinen

bestämdes till 1,140 kronor för år, motsvarande 95 kronor för månad.

I och för sig överstege det sålunda föreslagna beloppet icke avsevärt

den nuvarande avlöningen med därå utgående dyrtidstillägg, men därvid

vore att märka, att detta belopp, på sätt i det föregående utvecklats, utgjorde

en fixerad grundavlöning och sålunda icke, såsom den nu utgående

begynnelseavlöningen, vore beroende av de växlingar, som dyrtidstillägget

kunde undergå.

De förhöjningar i avlöningen, som skulle inträda vid befordran eller

efter viss tids tjänst i innehavande grad, hade, såsom förut nämnts, ansetts

böra bestämmas under förutsättning, att därå komme att utgå dyrtidstillägg

enligt de för kommunikationsverkens personal fastställda

grunder. För avvägandet av ifrågavarande avlöningsförhöjningar hade

de sakkunniga funnit nödvändigt att till en början fastställa slutlönen i

de högsta lönegraderna enligt de föreslagna löneskalorna, nämligen i fråga

om arméns manskap för furirer av 1. klassen med minst 7 års (84

månaders) tjänst och beträffande marinens manskap för korpral med

minst 8 års (9f> månaders) tjänst. Denna slutlön, som i båda fallen

måste vara densamma, borde givetvis begränsas så, att manskap vid

befordran till de lägst avlönade underofficersbeställningarna (underofficerare

av 3. graden vid marinen) komme i åtnjutande av någon avlöningsförhöjning.

För den lönegrad, till vilken sådan underofficer skulle

liänföi-as, hade de sakkunniga — under förutsättning att han tillhörde lägsta

löneklassen inom lönegraden och vore placerad å ort inom ortsgruppen D,

vartill räknades bland annat Karlskrona — ansett sig böra föreslå ett

lönebelopp av 2,496 kronor. Med tillägg av dyrtidstillägg härå enligt

de grunder, som tillämpats för kommunikationsverkens personal under

1920 års sista kvartal, eller 2,601 kronor 40 öre, skulle avlöningen i dess

helhet uppgå till 5,097 kronor 40 öre. De sakkunniga hade med hänsyn

härtill funnit sig böra stanna vid att föreslå slutlönen för korpral vid

marinen (furir av 1. klassen vid armén) till ett belopp av 2,340 kronor.

A de 1,200 kronor, varmed denna lön överstege grundlönen, skulle utgå

dyrtidstillägg med 897 kronor 60 öre och sammanlagda kontanta avlöningen

alltså utgöra 3,237 kronor 60 öre. Härtill måste dock läggas det

beräknade nuvarande värdet av manskapets naturaunderhåll, eller 1,656

kronor, varigenom avlöningsförmånernas sammanlagda värde uppbringades

till 4,893 kronor 60 öre. Ökningen i avlöning för en korpral, som upp
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj.ts Proposition Nr B50. 69

nått slutlön och befordrades till underofficer av 3. graden med placering i

Karlskrona, skulle alltså bliva endast (5,097:40 — 4,893:60=) 203 kronor

80 öre, ett belopp, som emellertid ökades, dels i den mån det verkliga

värdet av naturaunderkållet sjönke under det nu beräknade, dels ock

för de fall, att vederbörande underofficer tillhörde dyrare ortsgrupp än

gruppen D.

Inom nu angivna gränser, 1,140 kronor, motsvarande begynnelselönen

för menig, samt 2,340 kronor, motsvarande slutlönen för furir av

1. klassen vid armén, resp. korpral vid marinen, hade de sakkunniga

härefter haft att fastställa lönerna inom de särskilda lönegraderna i löneskalorna.

Beträffande de synpunkter, som härvid varit vägledande för

de sakkunniga, ville de sakkunniga framhålla följande.

Vad därvid först anginge armén, vore vid bestämmandet av storleken av

de efter viss tjänstetid utgående löneförhöjningarna inom resp. lönegrader

att uppmärksamma, att den första anställningen för arméns manskap i regel

skedde för en tid av två eller tre år. Då det vore av stor vikt att söka förmå

det manskap, vars anställningstid utginge vid nämnda perioders slut, att i

största möjliga utsträckning taga förnyad anställning, hade de sakkunniga

ansett lämpligt att tillmäta löneförhöjningarna efter andra och tredje anställningsårens

utgång något högre än övriga löneförhöjningar. Särskilt vore

härvid att märka, att personalens grundläggande utbildning efter det tredje

årets slut i stort sett vore avslutad samt att manskapet därefter vore lämpat

att tjänstgöra såsom underbefäl. Löneförhöjningarna efter resp. 24 och 36

månaders tjänst för menig, vice korpral och korpral hade på grund

härav föreslagits till 180 kronor. Med hänsyn till grunderna för löneskalornas

anordnande måste den förhöjning av begynnelselönen, som

skulle utgå till furir av 2. eller 1. klassen efter en tjänstetid av 36

månader, även utgöra 180 kronor. Övriga löneförhöjningar efter viss

tids tjänst hade däremot begränsats till 120 kronor, med undantag av

den för furirer av 1. och 2. klassen medgivna sista löneförhöjningen,

vilken ansetts ytterligare böra inskränkas och upptagits till allenast

96 kronor.

Vidkommande därefter avvägandet av avlöningsbeloppen de olika

lönegraderna emellan hade de sakkunniga ansett att, då vicekorprals(vicekonstapels-)

betällningar — utom för musikpersonalen — icke förefunnes

vid kavalleriet eller artilleriet, utan befordran vid dessa vapen skedde

direkt till korpral (konstapel), skillnaden mellan menigs och vicekorprals

avlöningsförmåner borde vara tämligen obetydlig. Däremot syntes avståndet

i avlöningshänseende böra vara större mellan vicekorprals- och korprals
-

Lönebelopp

för arméns

manskap.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

beställningarna samt särskilt mellan korprals- (konstapels-) och furirsbeställningarna

av 2. graden, emedan det i båda dessa fall vore synnerligen

viktigt att förmå personalen att kvarstanna i tjänst så länge, att befordran

till korprals-, resp. furirsbeställning av 2. klassen kunde vinnas. Av skäl,

för vilka i annat sammanhang redogjorts, hade de sakkunniga däremot

ansett, att den nuvarande stora skillnaden i avlöningsförmåner mellan

furirsbeställningarna av 1. och av 2. klassen borde avsevärt minskas.

I enlighet med nu angivna grunder hade avlöningsbeloppen för de

olika lönegraderna bestämts på sådant sätt, att vid befordran från lägre

till högre lönegrad följande förhöjningar i avlöningen skulle äga

rum, nämligen: vid befordran från menig till vicekorpral 84 kronor, från

vicekorpral till korpral 108 kronor, (från menig direkt till korpral 192

kronor), från korpral till furir av 2. klassen 120 kronor och från furir

av 2. klassen till furir av 1. klassen 72 kronor.

Av nedanstående löneplan för arméns manskap framginge beloppen av

såväl begynnelselönen för de särskilda lönegraderna som ock den förhöjda

lön, för helt år räknat, som tillkomme beställningshavare efter viss

tjänstetid inom varje lönegrad.

fLöne- j grad.

Beställningshavare.

Begyn- i nelselön.

1

L

ön efter en

tjänstetid av

24 må- nader.

36 må- nader.

48 må- nader.

60 må- nader.

72 må- nader.

84 må- nader.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

5

Furir av 1. klassen........

1,704

1,704

1,884

2,004

2,124

2,244

2,340

4

T> T) 2. »

1,632

1,632

1,812

1,932

2,052

2,172

2.268

3

Korpral ........................

1,332

1,512

1,692

1,812

1,932

—

— i

2

Vicekorpral ..................

1,224

1,404

1,584

1,704

—

—

—

1

Menig..........................

1,140

1,320

1,500

1,620

—

—

—

Lönebelopp

för marinens

manskap.

Beträffande de lönebelopp för marinens manskap, vilka inom

ovan angivna gränser, nämligen 1,140 kronor såsom begynnelselön

för menig och 2,340 kronor såsom slutlön för korpral, borde utgå inom

vardera lönegraden, hade i viss mån andra principer måst tillämpas än

de, som använts för arméns manskap. Anledningen härtill hade varit de

skiljaktigheter i löneskalorna, som betingats av de förut omnämnda olikheterna

i organisatoriskt hänseende mellan arméns och marinens manskap.

Det inom marinen framträdande behovet att under en avsevärd tid i

tjänst kvarhålla det meniga manskap, som förvärvat viss högre tjänstbarhet,

nödvändiggjorde sålunda betydligt flera avlöningsförhöjningar än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

som erfordrades för arméns meniga manskap och dess två lägsta underbefälsgrader.

På sätt i det föregående framhållits, skulle avlöningsförhöjningarna

för de meniga vid marinen fortlöpa lika länge som för korpralerna,

d. v. s. till och med början av 9. tjänståret. Enär löneförhöjning

vid marinen, i olikhet med vad som gällde beträffande armén,

erfordrades redan från och med 2. tjänståret, då uppflyttning skedde från

3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman (kustartillerist), men

däremot den vid armén erforderliga löneökningen från början av 3. tjänståret

vore obehövlig med hänsyn till tidslängden för första anställningen vid

marinen, hade löneförhöjningarna för de meniga vid marinen — till antalet

icke mindre än 7 — delvis måst bestämmas till relativt små belopp.

De två första löneförhöjningarna, vilka vore avsedda att inträda med

ingången av 2. och 4. tjänståren, hade emellertid ansetts böra ur rekryteringssynpunkt

sättas till så höga belopp som 180, resp. 240 kronor.

De övriga förhöjningarna för de meniga, vilka utginge med ingången av

vart och ett av 5.—9. åren, hade genomgående föreslagits till 96

kronor. Slutlönen för menig uppbringades härigenom från 1,140 kronor

med (180 + 240 + 5 x 96 =) 900 kronor till 2,040 kronor.

Enligt vad förut nämnts, hade begynnelselönen för korpral beräknats

kunna — ehuru visserligen i undantagsfall — ernås under 3. tjänståret.

Avlöningsskillnaden vid befordran från menig till korpral vid

marinen hade emellertid, med hänsyn till att flera befälsgrader än korpralsgraden

icke funnes vid marinen, måst bestämmas betydligt högre än skillnadsbeloppen

i avlöning för arméns olika underbefälsbeställningar, och hade

densamma upptagits till 300 kronor. Begynnelselönen för korpral föresloges

därför av de sakkunniga till summan av menigs lön under 3. tjänståret,

1,320 kronor, och 300 kronor, eller 1,620 kronor. Avlöningsförhöjningarna

för korpralsbeställningarna efter viss tjänstetid vore enligt

grunderna för löneskalornas anordnande avsedda att utgå efter samma

intervaller och med enahanda belopp son^ för det meniga manskapet

samt utgjorde följaktligen 240 kronor vid början av 4. tjänståret och 96

kronor vid början av vart och ett av 5.—9. tjänståren. Genom att till

nyss angivna begynnelselön av 1,620 kronor lägga de föreslagna löneförhöjningarna,

240 kronor + 5 x 96 kronor eller 720 kronor, erhölles den

föreslagna slutlönen för korpral, 2,340 kronor.

Av nedanstående löneplan för marinens manskap framginge beloppen

av såväl begynnelselönen för de båda lönegraderna som ock den förhöjda

lön, för helt år räknat, som tillkomme beställningshavare efter

viss tjänstetid inom vardera lönegraden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Särskilt

yttrande av

eu av de

sakkunniga.

Myndig
heternas
yttranden
-

Löne-

grad.

Beställningshavare.

Begyn-

nelselön.

Lön e

12 må-l3ö må- nader. nader.

f t e r

48 må- nader.

en tj

BO må- nader.

änstetid av

72 må-|s4 må- 96 må- nader. Inader. Inader. [

i

Kr.

Kr. Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ivr. j Kr.

i 2

Ivorpral...............................

1,620

1,620 1,860

1,956

2,052

2,148

2,244 j 2,340

i

Menig....................................

1,140

1,320 : 1,560

1,656

1,752

1,848

1,944 2,040

Rörande de i löneplanerna intagna avlöningsbeloppen har en av de

sakkunniga (herr Nilsson) avgivit följande särskilda yttrande:

Som förebild för det avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid

armén och marinen, som de sakkunniga utarbetat, har tagits avlöningsreglementet

för den ordinarie personalen vid kommunikationsverken. Och varje möjlighet

att tillerkänna förstnämnda personal förmåner, som tillkomma den senare, har

till fullo utnyttjats.

Detta förfaringssätt kan jag principiellt icke biträda. De menige och undersbefälet

vid armén och marinen, vilka antagas medelst kontrakt på vissa år, kunna

efter min mening icke likställas med den ordinarie personalen vid kommunikationsverken

utan på sin höjd jämföras med dessa verks extra-ordinarie personal.

Det är möjligt, att denna synpunkt praktiskt föga betyder. Men fasthåller

man vid densamma, bör det av de sakkunniga utarbetade förslaget till reglemente

underkastas en granskning i belysning av det reglemente, som Kungl. Maj:t snart

nog torde komma att utfärda för nämnda extra-ordinarie befattningshavare.

De i löneplanen för ifrågavarande manskap upptagna beloppen finner jag

överdrivet stora.

En yngling på aderton år och därunder, som har allt fritt — inkvartering,

beklädnad, förtäring, sjukvård — kan det ej vara nödigt att utrusta med 1,140

kronor i fickpenningar. Och även de övriga i planen förekommande lönebeloppen

torde tåla vid en betydlig reduktion.

När de sakkunniga gått så högt som de gjort med de kontanta lönerna, har

det skett dels av hänsyn till den militära tjänstens bundenhet, dels ock i synnerhet

av hänsyn till de senare årens svåra rekryteringsförliållanden.

Tjänstens bundenhet kompenseras emellertid av de många permissioner,

som beredvilligt givas. Och fmed de lågkonjunkturer, som vi nu gå till mötes,

och den redan inträdda omfattande arbetslösheten torde rekryteringssvårigheternas

tid nu vara förbi och de talrika vakanserna snart nog vara fyllda.

Med hänsyn härtill och jämväl till den trängande nödvändigheten av sparsamhet

med statens medel hemställer jag, att dessa löner måtte avsevärt beskäras.

Här han det sparas lättare än eljes vid förekommande löneregleringar — ogift

folk med allt fritt går det ingen nöd på — och här bär det sparas.

Jag tillåter mig därför föreslå, att varje i de två löneplanerna förekommande

lönebelopp minskas med 180 kronor.

Härigenom vinnes en välbehövlig besparing av 3,191,400 kronor.

Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna har funnit de av de

sakkunnigas majoritet föreslagna avlöningsbeloppen väl avvägda.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 350. 73

Chefen för sjätte arméfördelningen anser dock hänsynen till manskapsrekryteringen

kräva avsevärt ökade avlöningsbelopp utöver de av

de sakkunniga föreslagna.

Kommendanten i Boden åter håller före, att avlöningsbeloppens

ökning med ett eller två blindrå kronor icke ägde något avgörande inflytande

på rekryteringen. Denna påverkades enligt kommendantens

mening av en hel mängd faktorer, bland vilka visserligen lönen hade

sin givna plats, dock ej med den dominerande betydelse, som de sakkunniga

syntes antaga. På grund härav och med hänsyn till nödvändigheten

att iakttaga sparsamhet med statens medel har kommendanten

föreslagit, att begynnelselönen måtte sättes till 1,020 kronor samt att en

motsvarande reducering av övriga föreslagna lönebelopp äger rum.

Beträffande de synpunkter, som av eu utav de sakkunniga reservationsvis

anförts i fråga om avlöningsbeloppens storlek, hava armé- och

marinförvaltningarna framhållit, att syftet med de av honom gjorda erinringarna

syntes böra vinna beaktande vid utfärdande av de föreskrifter

om insättning i bank av viss del av manskapets avlöning, som det enligt

de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente skulle ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela.

Beträffande till en början de sakkunnigas förslag därom, att begynnelselönen

för menig skulle bestämmas såsom en grundavlöning, varå dyrtidstillägg

icke skulle utgå, medan beträffande övriga avlöningsbelopp dyrtidstillägg

skulle, i huvudsaklig överensstämmelse med de för kommunikationsverkens

personal gällande föreskrifter, beräknas å den del av dessa belopp,

som överskjuter nämnda grundavlöning, flnner jag detta förslag värt allt

beaktande. Under min militära verksamhet har jag varit i tillfälle erfara,

hurusom stora svårigheter för manskapsrekryteringen under nu rådande

dyrtid vållats därav, att det fixa belopp, vilket erbjudits anställningssökande,

varit relativt obetydligt, ävensom att det dyrtidstillägg, som för närvarande

utgår därå, icke i de anställningssökandes ögon tillmätts samma värde

som motsvarande belopp i form av fasta avlöningsförmåner. Med den

stegring av penningvärdet, som nu synes vara på väg att inträda, och

därav föranledd minskning i dyrtidstillägget kommer givetvis detta betraktelsesätt

att än mer göra sig gällande. Jag anser därför, att de

sakkunniges förevarande förslag är av stor betydelse för främjande av

manskapsrekryteringen och vill för min del livligt förorda detsamma. Vid

sjunkande prisnivå kommer, på sätt de sakkunniga framhållit, värdet av

naturaförmånerna och därmed även avlöningens totalbelopp att automatiskt

nedbringas, varigenom faran att nödgas minska det en gång fastBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 54321 10

Departements
chefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ställda grundbeloppet torde i stort sett vara undanröjd. Åven om prisnivån

skulle komma att nedgå på sådant sätt, att en sänkning av grundbeloppet

skulle anses behöva vidtagas, torde några större svårigheter

härför icke möta, då manskapet anställes allenast på kortare tid.

Vid bestämmandet av storleken av begynnelselönen för menig

måste i främsta rummet beaktas nödvändigheten därav, att denna begynnelselön

tillmätes på sådant sätt, att ett verkligt upphjälpande av den

under de senare åren i oroväckande grad minskade manskapsrekryteringen

kan åstadkommas. I sådant avseende vill jag nämna, att manskapsvakanserna

vid armén den 1 februari 1921 utgjorde: vid infanteriet

61.3 %, vid kavalleriet 27.3 vid artilleriet 42.3 %, vid ingenjörtrupperna

32.6 % och vid trängen 25,5 % eller i genomsnitt vid armén 47 %.

Motsvarande procenttal utgjorde vid samma tid för flottan 48 % och

för kustartilleriet 44,5 %. Om också en ändring till det bättre i fråga

om manskapsrekryteringen under den senaste tiden inträtt i och med de

fallande konjunkturerna på arbetsmarknaden, är härvid att uppmärksamma,

att begynnelselönen bör vara tillfyllest under såväl högre som

lägre konjunkturlägen samt att den bör kunna säkerställa även eu i

kvalitativt avseende .god rekrytering.

Å andra sidan måste tillses, att begynnelselönen icke går utöver

vad som i jämförelse med avlöningen för motsvarande befolkningsgrupper

kan anses vara skäligt och lämpligt. Härtill kommer, att det under

nuvarande förhållanden är av starkt framträdande behov påkallat att i

största möjliga mån vidtaga begränsningar i statsverkets utgifter.

Med de utgångspunkter, jag sålunda angivit, har jag funnit den av

de sakkunniga föreslagna begynnelselönen för menig, 1,140 kronor för

år (95 kronor för månad) eller 65 kronor utöver den årslön, 1,075 kronor,

som enligt de under den senaste tiden godkända lantarbetaravtalen

utgår till ogift lantarbetare i husbondens kost, vara väl högt tilltagen.

Jag anser emellertid, att begynnelselönen åtminstone bör sättas fullt i

jämnhöjd med lantarbetarens avlöning och vill i sådant avseende föreslå

ett belopp av 1,080 kronor för år (90 kronor för månad) eller 5 kronor

mer än sistnämnda avlöning. Den av mig föreslagna begynnelselönen

understiger alltså den av de sakkunniga förordade med 60 kronor. Väl

är sant, att lantarbetarlönerna i den fria marknaden numera torde i

stort sett hava nedgått under de i nyssnämnda avtal upptagna lönebeloppen,

men då man enligt min mening genom bestämmandet av ett

lägre belopp än det sålunda föreslagna skulle äventyra det förnämsta

ändamålet med ifrågavarande lönereglering för manskapet — upphjälpandet

av rekryteringen — anser jag mig icke kunna tillstyrka en ytter
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Ktmg1. Maj:ts Proposition Nr 350.

75

ligare nedsättning därav, helst som såväl lega som anställningspremie

äro avsedda att vid löneregleringens genomförande bortfalla.

I anslutning härtill lärer jämväl den av de sakkunniga föreslagna

slutlönen för furir av 1 klassen vid armén, resp. för korpral vid marinen

böra nedsättas med 60 kronor eller från 2,340 kronor till 2,280 kronor.

Härigenom vinnes den fördelen, att den väl ringa skillnaden mellan

slutlönen för en korpral vid marinen och begynnelselönen för en underofficer

av 3. graden med placering i Karlskrona, vilken skillnad under

vissa beträffande dyrtidstilläggets utgående antagna förutsättningar av

de sakkunniga beräknats till ett belopp av 203 kronor 80 öre, skulle

komma att ökas.

Beträffande storleken av de mellan begynnelselönen och slutlönen

liggande beloppen vill jag särskilt framhålla, att jag funnit den av de

sakkunniga föreslagna första löneförhöjningen för meniga vid marinen

lämpligen böra nedsättas (från 180 till 120 kronor), varemot i stället

för dessa meniga inlagts en löneförhöjning (å 120 kronor) mellan andra

och tredje tjänståret. Med iakttagande i övrigt av de ändringar i löneskalorna

för arméns och marinens manskap, som av mig i det föregående

förordats, samt därav föranledda jämkningar i de särskilda lönebeloppen,

skulle löneplanen för arméns manskap bliva följande.

Lön efter en tjänstetid av

grad.

Besuiiningsnav

nelselön.

12 må- nader.

24 må- nader.

36 må- nader.

48 må- nader.

60 må- nader.

72 må- nader.

84 må-!

nader.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

5

Furir av 1. klassen.....

1,644

1,644

1,644

1,824

1,944

2,064

2,184

2,280

4

» » 2. » ......

1,572

1,572

1,572

1,752

1,872

1,992

2,112

2,208

3

Korpral .....................

1,332

1,332

1,452

1,632

1,752

1,872

—

— i

2

Vice korpral ...............

1,164

1,224

1,344

1,524

1,644

—

—

—

i

Menig ........................

1,080

1,140

1,260

1,440

1,560

—

—

— I

Löneplanen för marinens manskap skulle

sagts erhålla följande utseende.

i enlighet med vad

ovan

Löne-

Béställningsliavare.

Begyn-

Lön

e f t e

ren

t j ä n

stetid av

grad.

nel selön.

12 må- nader.

24 må- nader.

36 må- nader.

48 må- nader.

60 må- nader.

72 må- nader.

84 må- nader.

96 må-;

nader.,

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

i

Kr.

Korpral .....................

1,620

1,620

1,620

1,800

1,896

1,992

2,088

2,184

. 2,280 i

1

Menig ........................

1,080

1,200

1,320

1,500

1,596

1,692

1,788

1,884

1,980 :

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 G

Specialmotivering

för de

sakkunnigas

förslag till

avlöningsreglemente

för arméns

och marinens

manskap.

Villkor föimenigs

tillträd

an do av

löneförhöjning.

(8 § 7 mom.

i avlöningsreglementet.

)

De sakkunniga.

Myndigheternas

yttranden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Till den av armé- och marinförvaltningarna i detta sammanhang

berörda frågan om insättning i postsparbanken av viss del av manskapets

avlöning återkommer jag i det följande.

Deu härefter följande avdelningen av betänkandet (sid. 114—140)

innefattar specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

för arméns och marinens manskap. Av vad de sakkunniga

i denna del anfört kommer jag i det följande endast att beröra vissa

mera betydelsefulla punkter, beträffande vilka meningsskiljaktighet förelegat

inom de sakkunniga eller mellan dessa och de i ärendet hörda

myndigheterna. I övrigt hänvisar jag till de sakkunnigas betänkande.

I fråga om rätt för menigt manskap att tillträda löneförhöjning

hava de sakkunniga anfört, att sådant manskap borde komma i åtnjutande

av avlöningsförhöjning endast under förutsättning, att det förvärvat

viss kompetens, som kunde gorå dess kvarstannande i tjänsten önskvärt.

I anslutning till gällande utbildningsbestämmelser vid olika truppslag

och med beaktande av de uttalanden uti ifrågavarande hänseende, som

förekomme i de av arméns myndigheter under år 1920 avgivna yttrandena,

hade de sakkunniga funnit nämnda villkor beträffande arméns

manskap böra avse: vid infanteriet och trängen, att antingen hava

erhållit vicekorpralsutbildning eller iunehava anställning vid musiken

eller hava uttagits till beställningsman, samt vid kavalleriet, artilleriet och

ingenjörtrupperna, att antingen hava erhållit ryttar-(artillerist-, soldat-)

utbildning och beordrats till underbefälsutbildning eller innehava anställningvid

musiken eller hava uttagits till remontryttare eller beställningsman.

I fråga om marinens meniga manskap hade de sakkunniga vid avfattandet

av motsvarande villkor ansett sig böra föreslå särskilda villkor

för vinnande av de två första löneförhöjningarna. Beträffande den första

löneförhöjningen hade det ansetts lämpligt att, liksom nu gällde i fråga

om uppflyttning från 3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman

(kustartillerist), stadga såsom villkor, att beställningshavaren erhållit rekrytutbildning.

Vidkommande den andra löneförhöjningen hade föreskrivits

såsom villkor, att vederbörande erhållit fullständig eller avkortad korpralsutbildning.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har anfört, att

ett uteslutande av menig, som visserligen icke befunnits lämplig till

underbefäl, remontryttare eller beställningsman, men i övrigt väl och

ordentligt fullgjort sin manskapstjänst, från möjligheten att erhålla löneförhöjning,

icke syntes önskvärt och ej heller vore nödvändigt, då det

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 77

enligt de sakkunnigas förslag skulle läggas i truppförbandschefens hand

att avgöra, huruvida för löneförhöjningen erforderligt vitsord borde meddelas

eller ej.

Chefen för femte arméfördelningen, stationsbefälhavaren vid flottans

station i Stockholm och chefen för kustartilleriet anse däremot, att såsom

villkor för tillträde av löneförhöjning bör uppställas, att vederbörande

icke blott erhållit viss utbildning, utan jämväl tillgodogjort sig

densamma.

Vad generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet i förevarande

avseende anfört har ej givit mig anledning att frångå de sakkunnigas

förslag därom, att vissa villkor böra uppställas för menigs rätt

att tillträda löneförhöjning. Sådana villkor synas mig givetvis erforderliga

för att i största möjliga mån säkerställa tillgången på kvalificerat

manskap även i menigs tjänstegrad. Däremot finner jag, i likhet

med chefen för femte arméfördelningen m. fl. myndigheter, att vederbörande

manskap vid genomgående av den utbildning, som vid olika

vapenslag sålunda påfordrats, jämväl bör hava blivit behörigen godkänd,

och hava därav föranledda jämkningar vidtagits i förevarande 3 §

7 mom.

Emellertid synas mig några ytterligare jämkningar vara erforderliga

i nu ifrågavarande lagrum. Sålunda torde enligt min mening den undantagsställning

i förevarande avseende, som de sakkunniga föreslagit

för meniga vid armén, vilka innehava anställning vid musikeD, icke vara

befogad, utan lära dessa beställningshavare böra vara underkastade enahanda

kompetensvillkor för erhållande av löneförhöjning som övriga

meniga vid armén. Därjämte föranleder mitt förslag, att den andra

löneförhöjningen för marinens meniga skulle inträda redan efter två år,

bestämmelse därom, att de av de sakkunniga föreslagna föreskrifterna

om villkoren för denna löneförhöjning i stället anknytas till den

tredje löneförhöjningen.

I det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet har

såsom villkor för uppflyttning till högre löneklass stadgats, att uppskov

med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre

väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänsteman tillhört lägre löneklass,

dock att i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen

särskilt bestraffats, härvid icke må i och för sig räknas honom till last.

I nämnda reglemente föreskrives därjämte, att beslut om uppskov med

löneuppflyttning skall avse viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst

Departements
chefen.

Uppskov

m e d

tillträdande

av

1 öneförhojning.

(3 § 8 och 9

mom. i avlöningsreglementet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De sakkunniga.

Särskilt yttrande

av eu

av de sakkunniga.

ett år, ävensom att, om tjänsteman törst efter viss tids uppskov blivit

uppflyttad till högre löneklass, vederbörande verks styrelse sedermera

må, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna

förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom

tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

Då beträffande manskap vid krigsmakten en av förutsättningarna

för befordran från lägre till högre beställning vore, att vederbörande ådagalagt

gott uppförande i tjänsten, samt prövningen härav tillkomme den

regements-(kår-)chef, i vars hand befordringsrätten blivit lagd, hava de

sakkunniga ansett hinder icke böra möta, att åt sådan befälhavare lämnades

befogenhet att bestämma, huruvida honom underlydande manskap under

sin tjänstgöring ådagalagt sådant uppförande, att vederbörande borde komma

i åtnjutande av löneuppflyttuing- efter den i avlöningsreglementet för

varje fäll stadgade tjänstetiden. Med anledning härav både de omständliga

föreskrifter i förevarande ämne, som meddelats för kommunikationsverkens

personal, enligt de sakkunnigas mening icke ansetts erforderliga

i avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap, utan hade de

sakkunniga i 8 och 9 mom. av 3 § allenast intagit föreskrifter därom,

att beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande regements-(kår-)chef

funne icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, icke finge tillträda

löneförhöjning, ävensom att, därest beställningshavare med tillämpning

av 8 mom. först efter viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning,

vederbörande chef kunde, om hans fortsatta tjänstgöring ansåges böra

föranleda därtill, bestämma, att beställningshavaren för tillträdandet av

ytterligare löneförhöjning skulle äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig

jämväl den tid uppskovet varat. Sistnämnda stadgande hade jämväl

ansetts böra tillämpas på manskap, som på grund av föreskriften i 7

mom. av förevarande paragraf först efter viss tids uppskov fått tillträda

löneförhöjning.

Hörande de sålunda föreslagna bestämmelserna har eu av de sakkunniga

(herr Sterky) avgivit särskilt yttrande av följande huvudsakliga

innehåll.

De av de sakkunniga föreslagna stadgandena ansluta sig till de föreskrifter,

vilka införts i 10 § 3 och 4 mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente

den 19 juni 1919 och även av 1902 års löneregleringskommitté i huvudsakligen

oförändrad form upptagits i dess förslag rörande lönereglering för personalen vid

statsdepartementen och de centrala ämbetsverken.

Under de sakkunnigas överläggningar rörande denna fråga har jag gjort

gällande, att en vägran att verkställa löneuppflyttning, som föranletts av att

tjänstgöring icke blivit ''väl vitsordad’, otvivelaktigt måste anses innefatta en form

av bestraffning samt att, då eu sådan bestraffningsform icke är medgiven i gäl
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!.. May.ts Proposition Nr 350.

79

lande strafflag för krigsmakten, stadgandets införande i avlöningsreglementet,

vilket är avsett att tillkomma i annan ordning än som för utfärdande av allmän

kriminallag är gällande, icke synes böra äga rum.

Aven om man, för att borttaga åtgärdens karaktär av straff, till det av de

sakkunniga föreslagna stadgandet i 3 § 8 mom. införde ett tillägg, att i tjänsten

begången förseelse för vilken beställningshavare särskilt bestraffats, icke i och

för sig skulle räknas honom till last vid beslut om uppskov med löueuppflvttning,

måste ett dylikt beslut i varje fall anses innebära en påföljd för sådana

mindre förseelser mot militär tukt och ordning, som enligt gällande strafflag för

krigsmakten kunna giva anledning till meddelande av s. k. tillrättavisningar i

tjänsten. Även med hänsyn härtill synes det mig, att förslaget står i strid mot

strafflagen för krigsmakten; och får jag härutinnan erinra om följande.

I sitt den 3 april 1905 avgivna förslag till strafflag för krigsmakten upptog

den s. k. krigslagstiftningskommittén från 1881 års disciplinstadga bland andra

former för tillrättavisningar, som i stället för disciplinär bestraffning kunde användas

för mindre förseelser mot militär tukt och ordning, ''mistning av dagavlöning

eller avlöningstillägg’. Då vid 1914 års senare riksdag förslag till liv

strafflag för krigsmakten framlades inför riksdagen, anförde dåvarande chefen för

justitiedepartementet (jfr proposition nr 57, sid. 162), bland annat, att mistning

av dagavlöning och avlöningstillägg såsom former för tillrättavisningar borde ur

lagförslaget uteslutas. Utginge man därifrån, att endast sådana tillrättavisningar

borde komma till användning, som icke till sin natur vore alltför mycket likställda

med de vanliga straffen, torde nämligen en tillrättavisning, som egentligen

bestode i betalning av en viss summa penningar, icke böra ifrågakomma.

I enlighet med detta yttrande har i strafflagen för krigsmakten bland de

olika formerna för tillrättavisningar icke upptagits mistning av avlöningstillägg.

Med hänsyn till nämnda yttrandes allmänt hållna avfattning lärer det få

anses fastslaget, att icke blott indragningen av ett redan intjänat avlöningstillägg

utan även ett beslut om uppskov med tillträde av sådan förmån vid uppnåendet

av därför stadgad tjänstetid hittills i den militära strafflagstiftningen betraktats

såsom åtgärder, vilka icke böra ifrågakomma annat än under samma betryggande

former, som gälla vid åläggande av straff. Några sådana former hava icke införts

i förslaget och torde i allt fall icke kunna infogas i en författning av nu

ifrågavarande slag.

På grund av vad jag sålunda anfört har jag yrkat:

att bestämmelserna därom, att beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande

regements-(kår-)chef finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas,

icke må tillträda löneförhöjning ävensom att den framtida rättsverkan av

ett beslut om uppskov med löneförhöjning under viss förutsättning kan, enligt

senare meddelat beslut, återgå, måtte uteslutas ur föreliggande förslag till avlöningsreglemente

för fast anställt manskap vid armén och marinen.

1 vad reservanten sålunda anfört hava chefen för femte arméfördel- Myndigheterningen

och chefen för fortifikationen instämt. nas yttranden.

Jämväl arméförvaltningen har ansett, att den i 3 § 8 mom. av

avlöningsreglementet föreslagna bestämmelsen borde på de av reservanten

anförda skäl uteslutas. Detta uteslutande syntes enligt ämbetsverkets

mening desto hellre böra äga rum, som ifrågavarande stadgande i allt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Proposition Nr HöO.

Departements
chefen.

Lön under

ledighet av

annan orsak

än sjukdom.

(6 § i avlöningsreglementet.

)

De sakkunniga.

fall skulle komma att bliva av jämförelsevis ringa betydelse beträffande

nu förevarande personal, vilken antoges medelst kontrakt på allenast

kortare tid. Det torde nämligen kunna förutsättas, att manskap, vars

tjänstgöring icke kunde av vederbörande regements-(kår-)chef väl vitsordas,

om det icke redan på grund av eventuella bestraffningar skildes

från sin anställning vid krigsmakten, i allt fall icke komme att vid

kontraktstidens utgång erhålla förlängd anställning.

Såsom skäl för uppskov med tillträdande av löneförhöjning har i 3 § 8

inom. av avlöningsreglementet angivits, att vederbörande regements-(kår-)

chef finner beställningshavares tjänstgöring icke vara av beskaffenhet

att kunna väl vitsordas. Då liknande bestämmelse upptagits såväl i

kommunikationsverkens avlöningsreglemente som i det vid innevarande

års riksdag godkända avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

samt denna bestämmelse enligt min mening är ägnad att

utöva en fördelaktig inverkan även på den militära tjänsten, håller jag

före, att den, på sätt de sakkunniga föreslagit, bör äga tillämplighet

även på här ifrågavarande personal. Emot reservantens uppfattning vill

jag särskilt framhålla, att det här icke är fråga om mistning av redan

intjänad löneförmån, utan allenast om uppskov med tillträdande av

sådan förmån; och synes det mig, att man icke med fog kan göra

gällande, att en dylik åtgärd innefattar någon form av bestraffning.

De sakkunniga hava framhållit att, ehuru de militära tjänstgöringsförhållandena

icke gåve anledning till att för det militära manskapet

ifrågasätta någon rätt till semester, det dock syntes vara skäligt, att manskapet

årligen medgåves någon tids kostnadsfri ledighet — frånsett sådan,

som föranleddes av sjukdom. Hittills hade ledighet av ifrågavarande

art vid såväl armén som marinen kunnat beviljas för tid, som icke överstege

14 dagar i en följd, och någon föreskrift om begränsning av dylik ledighet

till ett bestämt antal gånger årligen hade icke varit meddelad.

Önskvärdheten av likställighet mellan olika grupper av statstjänare

hade synts de sakkunniga böra betinga, att bestämmelse meddelades om

en högsta sammanlagda tid, varunder manskapet finge åtnjuta ledighet

med oavkortad lön. De sakkunniga hade därvid ansett sig böra föreslå

en tid av 20 dagar under ett och samma anställningsår, enär denna

tid motsvarade semestertiden för sådan tjänsteman vid kommunikationsverken,

som tillhörde endera av de fem lägsta lönegraderna och icke

uppnått 40 års ålder.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kung1. Majts Proposition Nr 350.

För manskapet, vilket i allmänhet vore kasernerat, erfordrades beviljande

av ledighet jämväl för sön- och helgdagar, även om militära övningar

icke påginge. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga i o §

1 mom. intagit bestämmelse därom, att oavkortad lön i varje fall skulle

utgå vid ledighet, som beviljades manskap för sön- eller helgdag. Att

något avdrag icke borde ifrågakomma för allenast del av tjänstgöringsdag

eller vad som enligt tjänstgöringsreglementet för armén vore att hänföra

till permission, hade de sakkunniga ansett vara självfallet.

Vid ledighet utöver 20 dagar eller den längsta tid, varunder oavkortad

lön skulle få bibehållas, borde enligt de sakkunnigas förslag avstås

ett belopp, motsvarande det avdrag å lönen, som skulle äga rum vid

sjukdomshinder av längre varaktighet. Liknande avdrag borde också ske

för den, som hindrades tjänstgöra på grund av giltigt förfall. I anslutning

till de för kommunikationsverken gällande bestämmelserna hade

dock i förevarande avlöningsregdemente ansetts böra inflyta ett stadgande,

som medgåve vederbörande regements-(kår-)chef att i nu ifrågavarande

fall stadga högre avdrag på lönen än som i reglementet upptagits

såsom det normala.

Uti ett vid betänkandet fogat särskilt yttrande hava fem av de sakkunniga

(herrar Lybeck, Nyquist, Näsman, Tallberg och ThörneU) i fråga

om kostnadsfri ledighet för det militära manskapet anfört följande.

De sakkunniga liava enligt vår uppfattning icke i tillräcklig grad beaktat

de säregna tjänstgöringsförhållanden, under vilka militärmanskapet arbetar, ej

heller den bundenhet, som militäryrket till följd av inkasernering och den nödvändiga

militära disciplinen medför. Under det att en befattningshavare i den

civila statsförvaltningen vid slutat arbete är utan vidare fri och ledig, så är den

militära befattningshavaren i regel bunden till sin kasern eller sitt fartyg, som

han icke får lämna utan tillstånd och dit han inom viss bestämd tid måste återvända.

Under sin fritid är han icke heller såsom den civila befattningshavaren

fullt fri, utan beroende av det tvång, som bärandet av uniform m. m. medför.

Den civila befattningshavaren är i allmänhet bosatt på sin tjänstgöringsort och

har sitt arbete förlagt därstädes, medan den militära befattningshavaren under

långa tider, såsom vid kommendering till skolor eller övningar och vad flottans

manskap beträffar därjämte under sjökommendering, nödgas vara borta från sitt

hemvist.

Under sådana förhållanden blir den militära tjänsten givetvis mindre lockande

än civil anställning, därest icke lämpligt vederlag i någon form beredes.

Då den av sakkunniga föreslagna löneplanen icke kan i erforderlig omfattning

bereda sådant vederlag, bör detta i stället sökas på annat håll. I någon mån

skulle detta kunna ske genom att för det militära manskapet utvidga möjligheten

till kostnadsfri ledighet. Det är härvid att märka, att dylik ledighet endast beviljas,

när tjänsten så medgiver, och att vikariatersättning icke förekommer. I

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 häjt. (Nr 350.) 54321 11

Särskilt yttrande

av vissa

sakkumiiga.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

regel torde de av sakkunniga föreslagna 20 dagarna icke komma att överskridas,

men medvetandet om möjlighet till kortare tjänstledighet, utan att avdrag härför

under några förhållanden behöver beräknas, torde komma att kännas såsom en

verklig förmån. Därtill kommer ur tjänstens synpunkt den fördelen, att bokföring

av kortare ledigheter bortfaller, vilken fördel så mycket mera gör sig

gällande, som tjänsten i allmänhet icke möjliggör för manskapet längre tids sammanhängande

ledighet.

På grund av ovanstående få vi föreslå, att 5 § 1 mom. i sakkunnigas förslag

erhåller följande lydelse:

Beställningshavare —--— —--från tjänsten av ifrågavarande slag

under högst 20 söckendagar av ett och samma anställningsår, tjänstledighet icke

överstigande tre dagar i en följd eller sådan ledighet under sön- eller helgdag

häri icke inräknad.’

Myndigheter- Till det sålunda reservationsvis framställda förslaget har flertalet av

nas yttranden. { ärendet hörda myndigheterna anslutit sig.

Vad beträffar den av de sakkunniga i avlöningsreglementet intagna

bestämmelsen angående rätt för regements-(kår-)chef att vid tjänstledighet

av här ifrågavarande art stadga högre avdrag å lönen än som i reglementet

upptagits såsom det normala, hava cheferna för fjärde och femte arméfördelningarna

samt chefen för kustartilleriet framhållit, att ifrågavarande

bestämmelse torde komma att giva anledning till högst olika tolkning

och tillämpning vid olika truppförband; och borde denna bestämmelse

därför enligt bemälda chefers mening utgå ur avlöningsreglementet.

Departements- Beträffande till en början det reservationsvis framförda yrkandet

chefen. därom att manskapet skulle, utöver den tid av högst 20 söckendagar,

varunder enligt de sakkunnigas förslag oavkortad lön skulle utgå vid i

5 § omförmäld ledighet, kunna komma i åtnjutande av högst tre dagars

tjänstledighet i en följd, ligger det uppenbarligen i den militära tjänstgöringens

natur, att manskapet är underkastat större bundenhet än motsvarande

civil personal i statens tjänst. Särskilt är så fallet under vissa tjänstgöringsförhållanden,

exempelvis ombord på fartyg. Härvid är ock att märka

att manskapet i regel icke har sitt hemvist å vederbörande förläggningsort

eller station. Om jag på grund härav anser, att möjlighet bör beredas

manskapet att erhålla någon kortare ledighet iitöver den tid, som

av de sakkunniga föreslagits, finner jag emellertid knappast erforderligt,

att föreskrift härom införes i avlöningsreglementet. Såsom de sakkunniga

påpekat, avses ej med den i nämnda reglemente intagna bestämmelsen

sådan tjänstledighet för kortare tid, vilken är att hänföra till

permission och som just har till syfte att lämna möjlighet till avbrott i

den bundna militärtjänstgöringen. Enligt gällande tjänstgöringsreglemente

för armén kan permission beviljas endast för del av tjänstgörings
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

dag. I reglementet för marinen, del III (kustartilleriet) stadgas däremot,

att med permission förstås tjänstledighet under högst 48 timmar i en

följd; och jämlikt reglementet för marinen, del II (sjötjänstgöringen)

äger den, som har att bevilja permission, att bestämma permissionstidens

längd. Det synes mig, som om man genom lämpligt avvägda och såvitt

möjligt likartade bestämmelser rörande permission för arméns och

marinens manskap skulle på ändamålsenligaste sätt tillmötesgå det önskemål,

som i reservationen uttalats. Därvid lärer i varje fall permission

icke böra utsträckas utöver den av reservanterna angivna tiden av

tre dagar i en följd. Erforderliga föreskrifter i förevarande avseende

torde, liksom nu gällande bestämmelser om permission, böra utfärdas av

Kungl. Magt.

Såsom nyss nämnts, hava några militära myndigheter ansett, att

bestämmelsen om rätt för regements-(kår)-chef att vid ledighet av här

ifrågavarande slag stadga högre avdrag å lönen än som i reglementet

upptagits såsom det normala borde bortfalla. Då emellertid fall kunna

tänkas inträffa, då sådant högre avdrag lämpligen bör äga rum, torde

enligt min mening bestämmelsen böra bibehållas. Någon fara för en ojämn

eller alltför sträng tillämpning av berörda stadganden lärer knappast förefinnas,

helst som stadgandet givetvis är avsett allenast för undantagsfall.

Enligt gällande avlöningsreglemente för armén skall av den volontär

tillkommande lön månatligen i postsparbanken genom befälets försorg

insättas för menig minst 3 kronor och för underbefäl av manskapsklass

minst 4 kronor. Dessa medel utbekommas först vid avgång ur krigstjänsten

eller vid befordran till underofficer på stat. Där omständigheterna

därtill föranleda, må dock högst en tredjedel av det innestående

beloppet kunna, enligt regements- eller kårchefens beprövande, utbetalas

till deri, som tager förnyad anställning.

Vidare har föreskrivits, att den, som rymmer eller blir utstruken ur

rullorna, därigenom till kronan förverkat ett belopp, motsvarande det

minsta, som på grund av ovannämnda bestämmelser skolat för honom

insättas, jämte å detta belopp upplupen ränta, samt att kronan jämväl

äger att av vars och ens i övrigt insatta sparbanksmedel hålla sig

skadeslös för förluster, för vilka han på grund av felaktigt förhållande

i tjänsten eller eljest kan i vederbörlig ordning förklaras ersättningsskyldig.

Till kronan förverkade sparbanksmedel skola, sedan därav i

första rummet blivit guldna sådana förluster, varom nyss är nämnt, ingå

till avlöningsanslaget.

För marinens manskap är i reglementet för marinen del I och del III

bestämt, att av avlöningen skall för varje man, vilken ej är gift eller

Insättning

av viss del

av lönen i

postsparbanken.

(13 § i avlöningsreglementet.

)

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 550.

De sakkunniga.

Myndig
heternas
yttranden.

har föräldrar eller egna barn att försörja, månatligen innehållas så stort

belopp, som av Kungl. Maj:t för varje lönegrad bestämmes, för att

genom vederbörande kompanichefs försorg för vederbörandes räkning

insättas i postsparbanken; kår-(regements-)chef dock obetaget att på

framställning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning meddela

befrielse från sådan innehållning. På postsparbanken insatta medel skola,

jämte upplupen ränta, utbetalas vid utnämning till underofficer av 3.

graden eller då vederbörande tjänat ut den avtalade första anställningstiden

eller, om han dessförinnan erhållit avsked, vid avskedstagandet.

Till den, som ingår äktenskap före nu nämnd tid, utbetalas de insatta

medlen jämte ränta vid äktenskapets ingående. Slutligen kan kår(regements-)chef

meddela kompanichef tillstånd att till korpral eller

menig, som därom gjort framställning, låta i annan ordning än förut

sagts utbetala insatta medel eller del därav jämte ränta. Beträffande

förverkande av insatta sparbanksmedel och rätt för kronan att av dylika

medel hålla sig skadeslös för kostnad eller förlust, som åsamkats kronan

genom löntagares felaktiga förhållande i tjänsten eller eljest, gälla vid marinen

bestämmelser, i huvudsak motsvarande dem, som tillämpas vid armén.

Enligt nådigt brev den 23 januari 1891 gäller, att innehållning av

lönemedel för insättning på postsparbanken skall äga rum med 2 kronor

för manskap i 4. lönegraden, med 4 kronor för manskap i 3. lönegraden

och med 5 kronor för manskap i 2. lönegraden eller, därest så önskas,

med högre belopp.

De sakkunniga hava ansett, att innehållning och insättning i postsparbanken

av viss del av manskapets avlöning fortfarande borde äga

rum samt att, för vinnande av största möjliga enkelhet i tillämpningen,

vissa bestämda belopp borde fastställas för beställningshavare i olika

lönegrader.

I avlöningsreglementet hava de sakkunniga intagit stadgande därom,

att viss del av lönen må enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter

innehållas för att insättas i postsparbanken.

Såsom förut nämnts, hava armé- och marinförvaltningarna beträffande

de synpunkter, som av en bland de sakkunniga reservationsvis

anförts i fråga om storleken av de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen

för arméns och marinens manskap, framhållit, att syftet

med de av honom gjorda erinringarna syntes böra vinna beaktande

vid utfärdande av de föreskrifter om insättning i postsparbanken av viss

del av manskapets avlöning, som det enligt de sakkunnigas förslag till

avlöningsreglemente skulle ankomma på Kungl. Maj:t att meddela.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

85

Vidare har chefen för fjärde arméfördelningen uttalat att, då manskapet

enligt de sakkunnigas förslag erhölle högre lön, de belopp, som

skulle insättas på postsparbanken, syntes böra avsevärt höjas.

Det har för mig framstått såsom en angelägenhet av stor vikt, att

den del av manskapets avlöning, som enligt nu gällande bestämmelser

innehålles för att för vederbörandes räkning insättas i postsparbanken,

i och med avlöningens höjande och dess bestämmande såsom fast lön

blir i väsentlig mån ökad. Att det för ändamålet hittills innehållna

beloppet utgjort allenast en obetydlig procent av avlöningens totalbelopp

sammanhänger givetvis därmed, att den del av avlöningen, som för närvarande

utgår såsom fast lön, är relativt ringa. Vid bifall till de sakkunnigas

förslag rörande sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen

för manskapet synes mig däremot icke något hinder böra möta

att avsevärt höja storleken av insättningarna. Härigenom vinnes det

synnerligen beaktansvärda syftet, att manskapet, under förutsättning att

det väl sköter sig i tjänsten, vid avskedet äger en icke obetydlig sparpenning,

som kan bliva till stor nytta vid övergång till civilt yrke.

Att den uppfostran till sparsamhet, som ligger häri, även har sin betydelse,

torde vara uppenbart.

Beträffande storleken av de belopp, som böra för ifrågavarande ändamål

innehållas, är i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente förutsatt,

att Kungl. Maj:t skall meddela bestämmelser härom. En sådan

anordning finner jag vara lämplig. Jag anser mig emellertid här böra

uttala att, under förutsättning att begynnelselönen för menig i enlighet

med mitt ovan angivna förslag bestämmes till 90 kronor för månad,

därav lämpligen synes kunna månatligen innehållas 30 kronor, vilket

belopp lärer böra ökas allt efter avlöningens fortgående stegring.

De avlöningsförmåner, som för närvarande tillkomme skeppsgossarna,

utgjordes av — förutom underhåll in natura — viss dagavlöning, utgående

med olika belopp till skeppsgossar i olika årskurser. Dagavlöningen

vore upptagen i staten för skeppsgossekåren.

Då denna kår väl vore en militär kår, men med hänsyn till sammansättning

och uppgifter intoge en annan ställning än övriga militära

kårer inom flottan, hade de sakkunniga icke ansett lämpligt, att avlöningen

för skeppsgossarna upptoges i förevarande avlöningsreglemente,

utan syntes den alltjämt böra kvarstå å staten för skeppsgossekåren.

Beträffande den till skeppsgossarna utgående dagavlöningen hade

från militärt håll framhållits otillräckligheten av dagavlöningens nuva
-

Departements
chefen.

Avlöningen

till skeppsgossar.

(15 § i avlöningsreglementet.

De sakkunniga.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements
chefen.

Tiden för avlönlngsreglementets

ikraftträdande.

De sakkunniga.

rande belopp. De sakkunniga hade ej funnit skäl att i förevarande

sammanhang föreslå någon omläggning av skeppsgossarnas avlöningsförhållanden,

men hade de sakkunniga, för att i någon mån förbättra

skeppsgossarnas avlöning, ansett sig böra föreslå, att i staten för skeppsgossekåren

upptoges följande förhöjningar i den nu till skeppsgossarna

utgående dagavlöningen, nämligen:

för skeppsgosse i första årskursen från 10 öre till 15 öre

)> » » andra » » 20 )) » 25 »

» » »tredje » » 30 » » 35 »

Vid bifall härtill skulle förhöjningen i dagavlöningen för skeppsgosse

i tredje årskursen uppgå till omkring 16%, medan för skeppsgosse

i vardera av de båda övriga årskurserna en något större löneförbättring

skulle inträda.

Åt Kungl. Maj:t syntes böra överlåtas att meddela erforderliga föreskrifter

beträffande avlöningens åtnjutande och utbetalning; och hade

stadgande härom intagits i 15 § av avlöningsreglementet.

Den av de sakkunniga sålunda föreslagna förhöjningen av dagavlöningen

till skeppsgossar synes mig erforderlig och lämplig; och har

jag följaktligen icke något att däremot erinra.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle avlöningen till skeppsgossar

icke upptagas i avlöningsreglementet, utan bestämmas i vederbörlig stat.

Då emellertid förhöjningen i dagavlöningen synes mig böra tillkomma

skeppsgossarna redan från höstterminens början den 1 oktober 1921,

torde riksdagens medgivande böra inhämtas därtill, att den förhöjda

dagavlöningen må utgå redan från nämnda dag.

I fråga om tiden för det nya avlöningsreglementets ikraftträdande

hava de sakkunniga anfört, att vid genomförandet av löneregleringar för

beställningshavare i statens tjänst, vilka åtnjöte avlöning från anslag på

riksstaten, de nya avlöningsbestämmelserna i regel trätt i kraft vid ingången

av ett kalenderår. Då det gällde att för arméns och marinens fast anställda

manskap tillämpa nya avlöningsbestämmelser, torde det emellertid, med

hänsyn till gällande regler rörande den normala tiden för manskapets

tillträde till och avgång från anställningen, icke vara lämpligt att

låta de nya avlöningsbestämmelserna träda i kraft vid ett årsskifte.

Ikraftträdandet syntes i stället böra äga rum vid övergången från ett anställningsår

till ett annat. Med anledning härav hade de sakkunniga velat

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

hemställa att, därest frågan om lönereglering för arméns och marinens

manskap komme att underställas 1921 års riksdag, förslag samtidigt

avlätes till riksdagen därom, att de nya avlöningsbestämmelserna skulle

äga tillämpning, i vad de avsåge kontraktsanställt manskap, från och med

den 1 november 1921 och beträffande manskap vid flottans sjömanskår,

som vunnit sin anställning genom karlskrivning från skeppsgossekåren,

från och med den 1 oktober samma år.

Tillämpandet av löneregleringen redan under år 1921 komme givetvis

att medföra vissa utgifter utöver dem, som under vederbörliga anslag

för sagda år beräknats på riksstaten. Detta förhållande torde emellertid

icke behöva medföra, att särskilda medel för kostnadsökningens bestridande

äskades på tilläggsstat för nämnda år. Till följd av det stora

antal vakanser i manskapsbeställningarna, som för närvarande förefunnes

och med all säkerhet även komme att kvarstå vid början av

anställningsåret 1921 —1922, torde vederbörliga avlöningsanslag för år

1921 lämna tillgång till bestridande av ifrågavarande kostnadsökning.

Då sagda anslag vore av förslagsanslags natur, mötte i allt fall icke

något binder mot det av de sakkunniga förordade tillvägagångssättet.

De sakkunniga ansåge följaktligen, att förslaget med avseende å tiden

för de nya avlöningsbestämmelsernas trädande i kraft icke borde föranleda

annan framställning till riksdagen, än att riksdagen måtte medgiva, att

ökningen i kostnaderna för avlöning till arméns och marinens manskap

under år 1921 finge bestridas från vederbörliga under fjärde huvudtiteln

för samma år uppförda avlöningsanslag.

Mot vad de sakkunniga i förevarande avseende anfört och hemställt DePartem,ntshar

jag icke något att erinra. chefen.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört rörande tidpunkten för övergangsavlöningsreglementets

ikraftträdande, hava de sakkunniga ansett si»- anordningar,

böra undersöka, vilka särskilda övergångsbestämmelser borde inflyta i kunnig

avlöningsreglementet eller eljest kunde bliva erforderliga.

I första band hade de sakkunniga därvid funnit sig böra bland i mom. i

nämnda bestämmelser i 1 mom. upptaga föreskrift därom, att avlönings- övergångsreglementets

bestämmelser skulle äga tillämpning beträffande en var, som, meuernl

efter det föreskrift i ämnet utfärdats, vunne fast anställning vid armén

eller marinen för tid efter ingången av november (oktober) 1921.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

2 mom. i

övergångsbestämmelserna.

3 mom. i

övergångsbestämmelserna.

Reglering av

avlöningen

för indelt

manskap vid

armén.

KungL Maj:ts Proposition Nr 350.

I övergångsbestämmelsernas 2. mom. hade de sakkunniga intagit

de föreskrifter, som funnits behövliga för att reglera övergången till de

nya avlöningsbestämmelserna för beställningshavare, vilka vore bundna

vid anställning för tid efter ingången av november (oktober) 1921 antingen

genom kontrakt eller, beträffande karlskrivet manskap vid flottans

sjömanskår, på grund av för sådant manskap gällande reglementsföreskrifter

om kvarstående i tjänst. Härvid hade på sätt vid löneregleringars

genomförande i allmänhet varit brukligt, medgivande ansetts böra lämnas

för sådan beställningshavare att, efter hos vederbörande regements(kår-)chef

gjord anmälan, fortfarande uppbära den avlöning enligt stat, som tillkommit

honom före någondera av berörda tidpunkter. För beställningshavare

åter, som icke gjorde sådan anmälan, utan önskade komma i åtnjutande

av de nya löneförmånerna, erfordrades viss föreskrift till reglerande

av avlöningsförhållandena vid övergången. På grund av de bestämmelser,

vilka för närvarande gällde rörande åtnjutande av anställnings- och rekapitulationspremier,

uppbures sådan premie, som avsåge längre tid än ett

anställningsår, på en gång för hela den avtalade tjänstetiden. Härav

följde, att den, som tagit anställning exempelvis för tiden den 1 november

1920—den 31 oktober 1922 och uppburit därför medgiven tvåårspremie,

skulle vid tillämpning å honom av det nya avlöningsreglementet — enligt

vilket nu förekommande premier icke vidare skulle utgå — för anställningsåret

1921—1922 komma i åtnjutande av en sammanlagd högre

avlöning än som enligt reglementet rätteligen borde tillkomma honom.

Till förekommande härav hade i förevarande mom. införts föreskrift

därom, att nu avsedd beställningshavare skulle av anställnings- eller

rekapitulationspremie, som av honom uppburits för anställning under tid

efter ingången av november (oktober) 1921, månadsvis återleverera så

stor del, som på månaden belöpte.

I den historiska översikten hade de sakkunniga redogjort för avlöningsförhållandena

för det indelta manskapet vid armén och för båtsmännen

vid flottan.

Antalet i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén vore ännu

ganska betydande, och ett flertal år komme därför att förflyta, innan

allt sådant manskap avgått. Av båtsmännen kvarstode för närvarande

blott 12 i tjänst, varför denna manskapskategori inom kort torde komma

att bortfalla.

Beträffande det indelta manskapet vid armén hade de sakkunniga

funnit ofrånkomligt att bland övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet

intaga föreskrifter rörande den avlöning av statsmedel, som

s. 89 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 360.

89

fortfarande liksom hittills borde tillkomma detta manskap. Härvid hade

de sakkunniga, som icke funnit anledning att föreslå någon omläggning

av det indelta manskapets avlöningsförhållanden, ansett, att de kontanta

avlöningsförmånerna till det indelta manskapet i samband med den militära

löneregleringen lämpligen borde, jämlikt grunderna för kommunikationsverkens

nya lönereglering, höjas med omkring 16 procent.

I enlighet härmed hade i 3 mom. av övergångsbestämmelserna intagits

föreskrift därom, att berörda

följande sätt, nämligen:

............... från

avlöningsförmåner

lön till korpral

» » vicekorpral............

dagavlöning till korpral .....

)> )) vicekorpral

och menig....................

dagavlöningstillägg till allt

indelt manskap

120

60

75

50

kr.

ore

skulle höjas på

till 144 kr.,

72

90

öre,

» 60 » samt

2 kr. 10 öre )> 2 kr. 50 öre.

I fråga om åtnjutande och utbetalning av lön och dagavlöning till

indelt manskap hade i förevarande avlöningsreglemente intagits eu hänvisning

till nu gällande fredsavlöningsreglemente för armén. Beträffande

dagavlöningstillägget torde i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse

fredsavlöningsreglementets föreskrifter om dagavlöning; och hade stadgande

härom intagits i nu ifrågavarande avlöningsreglemente för arméns

och marinens manskap.

Med hänsyn till det ringa antal båtsmän, som ännu kvarstode i tjänst

vid flottan, och då de nu kvarstående inom kort tid torde komma att

avgå, hade de sakkunniga icke ansett sig böra för båtsmännen upptaga

några särskilda bestämmelser i avlöningsreglementet. Riksdagens medgivande

syntes emellertid böra inhämtas därtill, att förhöjning i de till

båtsmän nu utgående kontanta avlöningsförmånerna Unge från och med

ar 1922 utgå enligt de grunder, som i det föreslagna avlöningsreglementet

tillämpats i fråga om avlöningsförhöjning för arméns indelta

manskap.

Båtsman.

I den allmänna motiveringen hade de sakkunniga, i samband med 4 {

angivandet av de grunder, enligt vilka beställningarna för marinens övergingslast

anställda manskap borde uppdelas på de i vederbörlig löneplan melserna,

upptagna båda lönegraderna för korpral, resp. för menig, uttalat, att

till beställningarna för korpral borde överföras samtliga beställningar

för manskap i nuvarande 1. lönegraden (underofficerskorpraler). Ifråga
-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 330.)

543 21 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 350.

varande beställningsliavare utgjordes i huvudsak av visst äldre manskap,

som icke kunnat vinna underofficersbefordran, men på grund av äldre

befordringsbestämmelser vore berättigade att kvarstå i tjänst såsom manskap,

till dess de kunde erhålla pension i sådan egenskap. Nu nämnda

beställningsliavare syntes lämpligen böra, med frånträdande av nu utgående

avlöningsförmåner — tillfällig löneförbättring inräknad — beredas den

avlöning i den föreslagna 2. lönegraden, vartill de på grund av fullgjord

tjänstetid funnes vara berättigade. I detta syfte hade de sakkunniga

i 4. mom. av övergångsbestämmelserna intagit föreskrift därom, att

beställningsliavare vid marinen i nuvarande 1. lönegraden för manskap,

å vilken avlöningsreglementet vunne tillämpning, skulle äga åtnjuta lön i

2. lönegraden enligt den i 2 § av avlöningsreglementet intagna löneplanen

för manskap vid marinen. Skulle någon av ifrågavarande manskap

icke önska övergå till sagda lönebestämmelser, komme givetvis

stadgandet i 2. mom. av övergångsbestämmelserna att å honom vinna

tillämpning.

Anordning

vid övergång

till efterskottsutbetalning

av

hela avlöningen.

Den ändrade anordning med avseende å avlöningens fördelning i

lön och dagavlöning samt hela avlöningens utbetalande i efterskott, som

av de sakkunniga med förebild från kommunikationsverkens lönesystem

förordats, gjorde det nödvändigt att tillse, huru vid övergången från den

nuvarande till den föreslagna iitbetalningsordningen lämpligen borde förfaras

beträffande sådan personal, som då innehade manskapsbeställning

vid armén eller marinen.

I detta hänseende ville de sakkunniga erinra, hurusom beträffande

kommunikationsverken den uppfattningen gjort sig gällande, att det icke

vore möjligt att vid tiden för genomförande av den nya löneregleringen

för sagda verk under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas

i förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per

månad. Tvärtom hade ansetts, att vid berörda tidpunkt borde till vederbörande

tjänstemän på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande

eu månads lön enligt dittills gällande lönestat, samt sedermera

vid varje månads slut en hel månadsavlöning enligt den nya lönestaten.

Åven vid den för domänverket år 1920 beslutade provisoriska löneregleringen

hade samma uppfattning kommit till uttryck.

1902 års löneregleringskommitté, som för personalen vid statsdepartementen

och de centrala ämbetsverken förordat avlöningsbestämmelser,

som i det väsentliga anslöte sig till vad beträffande kommunikationsverken

föreskrivits, hade ock tillstyrkt att, där tjänsteman med tillämpningav

dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 91

avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring

— i förskott, skulle vid ingången av januari månad 1922 — vid

vilken tidpunkt det nja avlöningsreglementet av kommittén förutsatts

skola träda i kraft — till honom på statsverkets bekostnad utbetalas

ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle liava i den befattning,

lian vid utgången av år 1921 innehade, i förskott uppburit för januari

månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande.

De sakkunniga ansåge, att eu liknande övergångsanordning borde

komma till användning även för arméns och marinens manskap. Med hänsyn

härtill ville de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj:t, i samband med

hänskjutande av förevarande avlöningsreglemente till riksdagens prövning,

måtte föreslå riksdagen besluta att, därest innehavare av manskapsbeställning

vid armén och marinen, vilken enligt äldre avtal eller eljest

vore bunden vid anställning för tid efter ingången av november (oktober:

1921 och å vilken avlöningsreglemeDtet vid nämnda tidpunkt skulle vinna

tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära

någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig

löneförbättring — i förskott, skulle vid ingången av november (oktober)

månad 1921 till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i den beställning, han

vid utgången av oktober (september) månad 1921 innehade, i förskott

uppburit för november (oktober) månad samma år, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande.

Beträffande kostnaderna för berörda övergångsanordning torde, i likhet

med vad som föreslagits beträffande ökningen i utgifterna för reglementets

ikraftträdande redan under senare delen av år 1921, framställning böra

göras till riksdagen därom, att nämnda kostnader finge bestridas av vederbörliga

under fjärde huvudtiteln för år 1921 uppförda avlöniugsanslag.

Enligt anmärkningar vid staterna för flottans underofficerskår och

för flottans sjömanskår vore för närvarande särskilda bestämmelser meddelade

i syfte att bereda högre avlöning åt såsom kockar och hovmästare

tjänstgörande korpraler, som icke vunnit erforderlig kompetens för att

kunna befordras till beställning för manskap i nuvarande 1. lönegraden

eller för underofficer. I förstnämnda stat stadgades sålunda, att underofficers

av 2. graden avlöningsförmåner finge utgå till högst 10 dylika

korpraler, vilka visat framstående skicklighet i egen yrkesgren, ävensom

att vad av det härför erforderliga medelsbeloppet icke disponerades finge

användas för att tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i

sjömanskårens 1. lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma

Kockar och

hovmästare,

korpraler.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements
chefen.

lönegrad. Enligt föreskrift i förenämnda båda stater finge dessutom av

tillgängliga löner för manskap i 1. lönegraden utgå sådan lön till högst

6 kockar och hovmästare, korpraler.

Vid genomförandet av den tillfälliga löneförbättring, som från och

med år 1918 kommit underofficerare och manskap i 1. lönegraden till

del, hade kockar och hovmästare, korpraler, tillerkänts löneförbättring med

följande belopp, nämligen 75 kronor för dem, som tilldelats lön enligt

stat för underofficer av 2. graden, och 125 kronor för dem, som tilldelats

lön enligt stat för manskap i 1. lönegraden.

I samband med den av de sakkunniga nu föreslagna löneregleringen

syntes särskilda åtgärder böra vidtagas för ordnandet av avlöningsförhållandena

för de beställningshavare vid flottan, vilka vore avsedda att

tjänstgöra såsom kockar och hovmästare. Vad därvid beträffade dem,

som tillagts lön i nuvarande 1. lönegraden för manskap, syntes de böra

likställas med övriga beställningshavare med sådan lön, och ansåge de

sakkunniga, att å dem borde utan särskilt stadgande tillämpas den i 4

mom. av övergångsbestämmelserna intagna föreskriften. I enlighet härmed

skulle dessa beställningshavare vid tillämpning av de nya lönebestämmelserna,

i likhet med kvarstående innehavare av beställningar

i nuvarande 1. lönegraden, beredas den avlöning i 2. lönegraden enligt

löneplanen för manskap vid marinen, vartill de på grund av fullgjord

tjänstetid funnes vara berättigade. Beträffande åter de beställningshavare

av manskapet, som i sin egenskap av kockar och hovmästare tillagts lön

såsom underofficerare av 2. graden, ville de sakkunniga ifrågasätta,

huruvida icke visst antal beställningar för lind er officer are av 3. graden

kunde avses för förtjänta kockar och hovmästare, vilka sålunda borde

kunna vinna underofhcersbefordran, oaktat de ej avlagt därför stadgade

kompetensprov. Till detta spörsmål återkomme de sakkunniga vid behandlingen

av frågan om lönereglering för underofficerare vid marinen.

De sakkunnigas uttalanden och förslag i fråga om erforderliga bestämmelser

för övergången till det nya avlöningsreglementet hava icke

givit mig anledning till annan erinran än att föreskrift synes i 3 mom.

av övergångsbestämmelserna böra meddelas därom, att de förhöjda avlöningsförmånerna

för i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén

må åtnjutas från samma tid, då avlöningsreglementet, såvitt armén angår,

är avsett att träda i kraft, eller från och med den 1 november 1921.

Enligt de sakkunnigas mening borde förhöjning i de till båtsmän

nu utgående kontanta avlöningsförmånerna från och med år 1922 utgå

enligt de grunder, som i avlöningsreglementet tillämpats i fråga om av
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330.

93

löningsförhöjning för arméns indelta manskap. Det synes mig lämpligare,

att även båtsmännen må komma i åtnjutande av sådan avlöningsförhöjning

redan från ingången av november månad 1921; och torde

riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

Frågan om ordnandet av avlöningsförhållandena för vissa beställningshavare

vid flottan, vilka äro avsedda att tjänstgöra såsom kockar

och hovmästare, anhåller jag att i det följande få upptaga.

1 den allmänna motiveringen hava de sakkunniga redogjort för

skälen till det av dem avgivna förslaget, att en del av lönen, nämligen

en i varje särskilt avlöningsbelopp ingående grundavlöning, borde fastställas

enligt nuvarande prisläge, medan å den överskjutande delen av

lönen dyrtidstillägg skulle utgå enligt de för kommunikationsverkens

personal gällande grunder.

Den sålunda ifrågasatta anordningen komme givetvis, anföra de sakkunniga,

att påkalla utfärdande av särskilda regler rörande dyrtidstillägg

åt manskap, som skulle komma i åtnjutande av lön enligt någondera av

de i avlöningsreglementet intagna båda löneplanerna. Då nämnda regler

borde anknyta sig till de bestämmelser angående dyrtidstillägg, som

skulle gälla för kommunikationsverkens personal, syntes dessa reglers

utformande icke kunna ske annat än i samband med utarbetandet av

berörda bestämmelser för sagda personal, i Arad desamma komme att

avse tiden efter ikraftträdandet av det föreslagna avlöningsreglementet.

Vid sådant förhållande och då de sakkunniga saknade kännedom om de

förslag i nämnda hänseende, som kunde bliva av Kungl. Maj:t framlagda

till 1921 års riksdag, hade de sakkunniga för sin del måst inskränka

sig till att skissera de föreskrifter, som skulle erfordras, därest

kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst och kungörelsen av samma dag

med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk fortfarande

vore gällande vid ikraftträdandet av löneregleringen för arméns

och marinens manskap.

I huvudsak syntes nu ifrågavarande föreskrifter böra anslutas till

bestämmelserna i sistnämnda kungörelse. Utöver dessa erfordrades dock

ett stadgande, att dyrtidstillägg överhuvudtaget icke skulle utgå å avlöning,

som ej överstege 95 kronor för månad. Vidare krävde en

i förstnämnda kungörelse ingående bestämmelse särskilt beaktande

vid avfattandet av de för manskapet erforderliga föreskrifterna, nämligen

den, som innefattade medgivande för beställningshavare, vilken på

Dyrtidsttllägg

i

samband

med löneregleringen.

De sakkunniga.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kung!. Majrts Proposition Nr 350.

Departements
chefen.

Staternas

anordnande

m. m.

De sakkunniga.

grund av försörjningsplikt underkölle barn under 16 års ålder, att

— oavsett den i allmänhet gällande begränsningen, att dyrtidstillägg efter

fullt (vid kommunikationsverken reducerat) grundtal utginge allenast efter

ett högsta belopp av 85 kronor i månaden — åtnjuta dyrtidstillägg

efter hela (resp. hela reducerade) grundtalet å ett belopp av 15 kronor

för månad för varje dylikt barn. I anslutning till förutnämnda stadgande,

att dyrtidstillägg till manskap ej skulle utgå på avlöning, som

icke överstege 95 kronor i månaden, och med iakttagande, att dyrtidstillägg

enligt ovannämnda, för kommunikationsverkens personal gällande

grunder endast utginge å 85 procent av den överskjutande avlöningen

och efter ett procenttal av femtio fem hundradelar av det med 16 enheter

minskade grundtalet, syntes bestämmelsen om höjt dyrtidstillägg åt familjeförsörjare

bland manskapet böra givas den avfattningen, att dyrtidstillägg

till sådan beställningshavare finge å ett i avlöningen ingående belopp

av 15 kronor i månaden för varje barn ökas med fyrtiofem hundradelar

av det minskade grundtalet.

I övrigt hade de sakkunniga funnit, att kungörelsen den 30 juni

1920 med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt kommunikationsverkens

personal under angiven förutsättning skulle kunna med allenast vissa

formella jämkningar tjäna såsom förebild vid utfärdandet, efter riksdagens

hörande, av författning i ämnet.

Till ledning för utarbetandet av sådant förslag hade de sakkunniga

uppgjort ett utkast till kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg

åt fast anställt manskap vid armén och marinen.

Till frågan om dyrtidstillägg till arméns och marinens manskap i

samband med den föreslagna löneregleringen anhåller jag att få återkomma

i annat sammanhang.

I fråga om anordnandet av de till försvarsväsendet hörande staterna

hava de sakkunniga erinrat, att de, med frångående av det vid löneregleringen

för kommunikationsverkens personal använda förfaringssättet, funnit obehövligt

att vid avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap

foga särskild tjänsteförteckning. Med hänsyn till det ringa antal personalgrupper,

som manskapet omfattade, hade nämligen dessa kunnat införas

i vederbörlig löneplan i direkt anslutning till resp. lönegrader. Antalet

beställningar av olika slag vid varje truppförband eller kår hade de

sakkunniga funnit böra, liksom nu vore fallet, angivas i de särskilda

staterna. Dessa stater borde dock i så måtto förenklas, att däri icke upptoges

de särskilda lönebeloppen för varje grupp beställningar. Be
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

träffande nämnda belopp syntes allenast böra meddelas hänvisning till

vederbörligt avlöningsreglemente, varjämte den beräknade kostnaden för

löner åt samtliga beställningskavare vid truppförbandet eller kåren skulle i

staten utföras i en gemensam anslagspost.

I anslutning härtill hade de sakkunniga uppgjort särskilda utkast

dels till stat för ett truppförband av armén, dels ock till stat för flottans

sjömanskår.

De sakkunniga hava förutsatt, att de i staterna för arméns och

marinens truppförband och kårer upptagna avlöningsbelopp skulle utgå

från vederbörliga under fjärde huvudtiteln för lantförsvaret, resp. sjöförsvaret

uppförda förslagsanslag till avlöning. Under samma anslag syntes

vidare böra beräknas särskilda poster för beredande åt manskapet av

följande i avlöningsreglementet upptagna förmåner, nämligen anställningspenning

enligt 7 §, hyresbidrag enligt 11 § samt dagavlöning och dagavlöningstillägg

till kvarstående indelt manskap vid armén enligt 3 mom.

av övergångsbestämmelserna.

I 8 § av avlöningsreglementet omnämndes inkvartering, beklädnad,

förplägnad och sjukvård eller ersättning därför. Kostnaderna för dessa

naturaförmåner eller däremot svarande ersättningar syntes böra bestridas

av för de olika ändamålen avsedda anslagen vid armén, resp. marinen.

A ad beträffade i 9 § omförmälda ersättningar för tjänsteresa, för

tjänstgöring å annan ort än eget regementes (kårs) förläggningsort eller

egen station samt under sjökotmnendering eller flygtjänstgöring m. in.

ävensom i 10 § berörd ersättning för flyttningskostnad, torde dessa ersättningar

lämpligen böra bestridas av vederbörliga anslag till reseoch

traktamentspenningar, resp. till utbildningskurser och övningar av

olika slag eller till flyttningsersättning.

Erforderliga medel för gäldande av den i 12 § omförmälda begravningshjälpen

torde — i likhet med vad som redan nu vore fallet beträffande

dylik begravningshjälp — böra utgå av vederbörliga avlöningsanslag.

De sakkunnigas här ovan angivna grunder för uppställningen av Dtpartemmustaterna

synas mig vara lämpliga; och har jag följaktligen ansett, att ch''fe,K

dessa grunder böra vid staternas uppgörande tillämpas. Vad de sakkunniga

i övrigt i samband därmed här ovan anfört har icke föranlett

annan anmärkning från min sida, än att kostnader för dagavlöningstillägg

till kvarstående, indelt manskap vid armén torde böra, på sätt

hittills ägt rum, bestridas från på extra stat uppfört anslag.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

De eakkunnl- Beträffande lydelsen av det utav de sakkunniga uppgjorda förslaget

StmfaviöS till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén ocli marimnssregie-

nen torde jag få hänvisa till de sakkunnigas betänkande, del I (sid.

mente 148—155).

Departe- Under åberopande av vad jag sålunda anfört och med erinran till
mentse-nefens

pp ^ vissa smärre redaktionella jämkningar av mig vidtagits i de

sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente, hemställer jag, det Kungi.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att:

dels godkänna det vid detta protokoll fogade förslag

(Bil. A) till avlöningsreglemente för fast anställt

manskap vid armén och marinen;

dels medgiva, att dagavlöningen till skeppsgossar

må från och med den 1 oktober 1921 utgå med följande

förhöjda belopp, nämligen

för skeppsgosse i första årskursen med 15 öre

» » » andra » »25 »

» » » tredje » »35 »

dels medgiva, att förhöjning i de kontanta avlöningsförmånerna

till båtsmän må från och med den 1

november 1921 utgå enligt de grunder, som i det

föreslagna avlöningsreglementet tillämpats i fråga om

avlönings förhöj ning för arméns indelta manskap;

dels medgiva, att den ökning i kostnaderna för

avlöning till arméns och marinens manskap, som under

år 1921 uppkommer vid det föreslagna avlöningsreglementets

ikraftträdande redan under samma år ävensom

till följd av den här ovan föreslagna avlöningsförhöjningen

för skeppsgossar och båtsmän, må bestridas

från vederbörliga under fjärde huvudtiteln för år 1921

uppförda avlöningsanslag;

dels besluta att, därest innehavare av manskapsbeställning

vid armén eller marinen, vilken enligt äldre

avtal eller eljest är bunden vid anställning för tid efter

ingången av november eller, såvitt angår beställningshavare

vid flottan, som vunnit anställning genom

karlskrivning från skeppsgossekåren, efter ingången

av oktober månad 1921 och å vilken avlöningsregle
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

97

mentet vid nämnda tidpunkt skall vinna tillämpning,

enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära

någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen

avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott,

skall vid ingången av november (oktober) månad 1921

till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad beställningshavaren skulle hava

i den beställning, han vid utgången av oktober (september)

månad 1921 innehade, i förskott uppburit för

november (oktober) månad samma år, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit

gällande;

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda

övergångsanordning må bestridas från vederbörliga

under fjärde huvudtiteln för år 1921 uppförda avlöningsanslag;
dels

ock medgiva, att kostnaderna för de förmåner,

som omförmälas i 8, 9, 10 och 12 §§ av förslaget

till avlöningsreglemente, må bestridas i enlighet med

de grunder, som av de sakkunniga angivits och av

mig förut tillstyrkts.

Bihang till riksdagens protokoll 1921

1 samt.

296 käft. (Nr 350.)

Sl3 81 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majds Proposition Nr 350.

III. Lönereglering för officerare och underofficerare samt

civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.

I del II av de sakkunnigas betänkande lämna de sakkunniga

till en början en översikt över gällande avlöningsförhållanden för

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv

stat m. fl. (sid. 1—10) ävensom en redogörelse över till de sakkunniga

inkomna framställningar (sid. 11). I fråga om dessa redogörelser tilllåter

jag mig hänvisa till de sakkunnigas betänkande.

Uti den följande avdelningen av betänkandet (sid. 12—104) har

framlagts allmän motivering för de sakkunnigas förslag till lönereglering

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på

aktiv stat m. fl.

De sakkunniga anföra härvid inledningsvis, att de, såsom redan

uttalats i redogörelsen för de allmänna grunderna för nu ifrågavarande

lönereglering för arméns och marinens personal, sökt att vid denna lönereglering

i möjligaste mån tillämpa de löneprinciper, vilka nyligen vunnit

godkännande vid ordnandet av löneförhållandena för kommunikationsverkens

ävensom domänverkets personal och som kommit till uttryck

jämväl i det förslag till lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk, som framlagts för innevarande

års riksdag. I samband därmed hade jämväl utvecklats, i vilka hänseenden

vid den däri föreslagna löneregleringen för arméns och marinens

manskap avvikelser från kommunikation sverkens lönesystem påkallats

av de särskilda anställnings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållanden,

som gällde för manskapet. De sakkunniga ville beträffande

det nu föreliggande spörsmålet om en lönereglering för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.

vid armén och marinen i det följande lämna en motsvarande framställning,

såvitt anginge dessa personalgrupper. Därvid komme de sakkunniga att

uppdela behandlingen av ämnet i följande huvudavdelningar:

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen.

A v Våning sformer.

Löneskalor för officerare och underofficerare.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kung t. Maj:ts Proposition Nr 350.

Sättet för lönetursber åkning en för kompaniofficerare och underofficerare.

Lönebelopp för officerare och underofficerare.

Vissa beställningshavares placering inom löneskalorna för officerare och

underofficerare.

Löneskalor för civilmilitära beställning shav are.

Lönebelopp för civilmilitära, beställningshavare.

Reglering av avlöningsförhållandena för vissa ordinarie civila beställningshavare.

Vissa arvoden och däremot svarande ersättningar.

I fråga om sättet för den kontanta avlöningens bestämmande hava

de sakkunniga anfört följande.

Vid genomförandet av den nya löneregleringen för kommunikationsverken

hade för bestämmandet av den kontanta avlöningen för dessa

verks befattningshavare tillämpats den grundsatsen, att denna avlöning

upptagits med enhetliga bruttobelopp för samtliga befattningshavare,

oavsett huruvida en större eller mindre del av dem av vederbörande

verk beretts några förmåner in natura eller ej. Härigenom hade sådana

kontanta tillägg till avlöningen som exempelvis bostadsersättning, vilken

utgått för att kompensera avlöningen för de befattningshavare, som icke

åtnjutit fri bostad, kunnat bortfalla. I avlöningsreglementet för kommunikationsverken

hade i stället stadgats, att tjänsteman, som anvisades

bostadslägenhet, vilken disponerades av vederbörande verk, vore för begagnande

av dylik bostad skyldig att genom avdrag å avlöningen

månadsvis i förskott erlägga viss ersättning. Denna ersättning bestämdes

med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet gällde

för liknande lägenhet. För befattningshavare, som vore skyldig att under

tjänstutövning vara iförd tjänstedräkt, kunde erforderliga klädespersedlar

tillhandahållas av verket mot ersättning enligt särskilda bestämmelser.

Vid kommunikationsverken hade sålunda i fråga om sättet för den kontanta

avlöningens bestämmande frångåtts äldre regler, enligt vilka, jämte

en för alla likställda befattningshavare bestämd nettoavlöning, antingen

vissa förmåner tillhandahållits in natura eller ock i deras ställe utgått

särskilda kontanta tillägg till avlöningen.

1 fråga om arméns och marinens officerare och underofficerare med

vederlikar hade de sakkunniga funnit, att det för kommunikationsverken

i förevarande avseende numera gällande systemet, enligt vilket avlöningsförmånerna

upptoges med bruttobelopp, borde vinna tillämpning. Någon

större omgång vid avlöningsuträkningarna för denna militära personal

syntes anordningen i fråga icke behöva medföra, då avdrag för åtnjutna

Sättet för

bestämmandet

av

den kontanta

avlöningen

De sakkunniga.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

Departements
chefen.

Avlönings
former.

De sakkunniga.

Lön.

förmåner in natura i huvudsak komme att avse allenast värdet av upplåtna

bostäder och sådana funnes tillgängliga allenast för en begränsad

del av personalen. Det av de sakkunniga sålunda förordade systemet

vore givetvis ägnat att förebygga ojämnheter i de nu utgående avlöningsförmånerna

för olika beställningshavare, av vilka en del åtnjöte bostad

in natura och andra uppbure inkvarteringsbidrag, samt att åvägabringa

större reda och överskådlighet i avlöningsförhållandena för ifrågavarande

personal.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i fråga om sättet för bestämmandet

av den kontanta avlöningen för arméns och marinens officerare

och underofficerare med vederlikar föranleder icke någon erinran

från min sida.

Då det gällt att avgöra, i vilken omfattning de nuvarande avlöningsformerna

för officerare och underofficerare med vederlikar borde bibehållas

eller huruvida till äventyrs nya avlöningsformer borde införas vid

en lönereglering för dessa personalgrupper, hade, yttra de sakkunniga,

undersökning ansetts böra verkställas, huruvida och i vad mån de grunder,

som i detta avseende tillämpats vid den nyligen verkställda löneregleringen

för kommunikationsverken, borde komma till användning jämväl

vid ordnandet av avlöningsförhållandena för nämnda personalgrupper.

I det nya lönesystemet för nämnda verk hade såsom huvudsaklig avlöningsform

upptagits lön, varvid denna så avpassats, att den för personal

i samma lönegrad utginge med olika i förhållande till tjänstetidens längd

och befattningshavarnas placering på skilda orter avvägda belopp, upptagna

i särskilda löneklasser. Lönen inneslöte sålunda enligt berörda

system även avlöningsformerna ålderstillägg och ortstillägg. I lönen

inginge därjämte tjänstgöringspenningar, vilka motsvarade den till

arméns och marinens personal i allmänhet utgående dagavlöningen.

Vid den sålunda verkställda undersökningen hade de sakkunniga

till en början till behandling upptagit frågan, huruvida de nuvarande

avlöningsformerna för ifrågavarande militära personal borde vid förevarande

lönereglering för nämnda personal bibehållas, samt överginge därefter

till spörsmålet om införande vid denna lönereglering av vissa nya

avlöningsformer.

Vad då först beträffade avlöningsformen lön, vilken utgjorde den huvudsakliga

delen av den nu enligt stat utgående avlöningen för officerare

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350

101

och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen, vore självfallet,

att denna avlöningsform alltjämt borde bibehållas och bilda stommen

i det nya lönesystemet för denna personal.

Beträffande löneregleringen för det fast anställda manskapet vid Dagavlöning,

armén och marinen hade de sakkunniga såsom sin bestämda uppfattning

uttalat, att tillräckliga skäl icke förelåge att bibehålla dagavlöning såsom

särskild avlöningsform för manskapet, utan att tvärtom ett tillämpande

i denna del av kommunikationsverkens lönesystem syntes medföra övervägande

fördelar.

Åven om det kunde förutsättas, att sådant avdrag å lönen, som vid

avskaffandet av avlöningsformen dagavlöning skulle motsvara densammas

innehållande, för officerare och underofficerare med vederlikar skulle förekomma

oftare än för manskapet, ansåge de sakkunniga de skäl, som legat

till grund för de sakkunnigas nyss angivna uppfattning för manskapets

vidkommande, i huvudsak äga giltighet jämväl i fråga om officerare och

underofficerare med vederlikar. De sakkunniga funne sig alltså böra

förorda, att dagavlöning (eller i förekommande fall tjänstgöringspenningar)

i samband med den nu ifrågasatta löneregleringen för officerare

och underofficerare med vederlikar uteslötes ur avlöningssystemet och

uppginge i lönen, varvid, liksom vid kommunikationsverken, avdrag å

lönen i vissa fall borde äga rum.

Avlöningsformen ålderstillägg förekomme enligt gällande stater endast Åiderstmagg.

för en del, huvudsakligen civilmilitära beställningar. Den nu utgående

tillfälliga löneförbättringen för officerare och underofficerare vore däremot

i stor utsträckning byggd på ett avlöningssystem med ålderstillägg.

Ifrågavarande avlöningsform vore ägnad att möjliggöra fastställande

på ett lämpligt och rättvist sätt av avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas

olika tjänstålder, vilket syftemål ej kunde ernås enbart genom

löneförhöjning vid befordran; och hade denna avlöningsform inom de

civila tjänstemannakårerna sedan gammalt i stor utsträckning kommit

till användning.

Vid avgivande av förslag till definitiv lönereglering för det fast anställda

manskapet vid armén och marinen hade de sakkunniga upptagit

denna avlöningsform i avlöningssystemet för manskapet. Att ålderstillägg

borde vid nu förevarande lönereglering för officerare och underofficerare

med vederlikar icke blott bibehållas, utan även bringas i tillämpning i

vida större omfattning än tillförene ägt rum, ansåge de sakkunniga vara

ställt utom allt tvivel.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Ktingl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Ortstiiiägg. Genom den sedan gammalt vid försvarsväsendet förekommande avlöningsformen

inkvarterings- och servisbidrag vid armén samt inkvarteringsbidrag

vid marinen, vilket utginge med högre belopp i Stockholm

och Göteborg än å andra orter, kunde ett slags ortstiiiägg sägas redan

nu vara infört i det militära avlöningssystemet. Någon verklig utjämning

i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring å olika orter, där

högre eller lägre levnadskostnader vore rådande, hade emellertid givetvis

icke åstadkommits med tillämpning av nyssnämnda avlöningsform. En

sådan utjämning hade däremot åvägabragts genom införande, efter förebild

av kommunikationsverkens nu gällande avlöningsreglemente, av det

ortstiiiägg, som enligt beslut vid 1920 års riksdag för innevarande år

kommit till användning såsom ett led i den tillfälliga löneförbättringen

för officerare och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen.

De sakkunniga hade ansett sig böra förorda, att ortstiiiägg måtte

i den form, som tillämpades vid kommunikationsverken, komma till användning

vid löneregleringen för nu ifrågavarande personal.

Inkvarterings- Beträffande de nyss omnämnda avlöningsformerna inkvarterings- och

och servis- servisbidraq vid armén samt inkvarterinqsbidraq vid marinen, vilka förkvarterings-

måner nu åtnjötes enligt samma grunder, som gällde beträffande lön,

marinen)3 följde redan av vad ovan föreslagits rörande sättet för bestämmandet av

den kontanta avlöningen, att dessa avlöningsformer borde vid förevarande

lönereglering helt uteslutas ur lönesystemet och i stället ersättas genom

ökning av lönen. Den personal, som komme att in natura tillhandahållas

någon av de förmåner, dessa ersättningar avsett att motsvara,

borde i stället, liksom vid kommunikationsverken vore fallet, vidkännas

visst i stadgad ordning bestämt avdrag å lönen såsom gottgörelse för

tillgodonjutande av dylik förmån.

Vad armén anginge, måste emellertid i samband med inkvarteringsoch

servisbidragets indragning uppmärksammas, att vissa städer ännu

hade sig ålagd skyldighet att utgiva sådant bidrag. Sålunda ålåge

det Stockholms stad att erlägga inkvarterings- och servisbidrag eller i

vissa fall endast servisbidrag samt städerna Göteborg, Kristianstad,

Landskrona och Visby att utgiva servisbidrag för viss personal, tillhörande

särskilda i nämnda städer förlagda truppförband.

I förevarande avseende hade de sakkunniga, efter verkställd utredning

i ämnet, i eu till chefen för lantförsvarsdepartementet den 7

juni 1919 överlämnad promemoria anfört bland annat, att avskaffandet

av ifrågavarande avlöningsform för arméns del icke kunde komma till

stånd annat än i samband med en avveckling av det rättsförhållande

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

103

mellan statsverket och nämnda städer, vilket grundade sig på dessa

städers skyldighet att bestrida inkvarterings- och servisbidrag för viss

personal; och hade de sakkunniga i berörda promemoria avgivit förslag

till avveckling av berörda rättsförhållande.

Efter remiss i ärendet till vederbörande stadsmyndigheter hade

dessa, med undantag av stadsfullmäktige i Stockholm, i huvudsak godkänt

det av de sakkunniga framställda förslaget. Stadsfullmäktige i

Stockholm hade förklarat, att staden icke vore beredd att nu godtaga

de av de sakkunniga angivna riktlinjerna för den ifrågasatta avvecklingen.

Med anledning härav syntes det vara nödvändigt att i avlöningsreglementet

intaga en föreskrift om skyldighet för beställningshavare,

som enligt gällande bestämmelser ägde uppbära inkvarterings- och servisbidrag

eller enbart servisbidrag från vissa städer, att vidkännas avdrag

å lönen med belopp, motsvarande vad han sålunda uppbure från vederbörande

stad.

Med avseende å den till underofficerare med vederlikar vid armén

utgående ersättning för bränsle och lyse samt underofficerare vid marinen

tillkommande ersättning för ved och ljus syntes det vara uppenbart, att

tillämpningen vid den nu ifrågasatta löneregleringen av principen om

avlöningsförmånernas upptagande med bruttobelopp betingade, att dessa

avlöningsformer bortfölle. Enahanda vore förhållandet med den beklädnadsersättning

samt den förmån av portion in natura eller ersättning därför,

som för närvarande utginge till underofficerare vid flottan.

Från och med år 1915 hade bland de militära avlöningsformerna införts

förmånen av provisoriskt avlöning stillägg, att utgå med 200 kronor

årligen till officerare och underofficerare med vederlikar vid till Boden

förlagda truppförband och formationer under tjänstgöring därstädes.

Ifrågavarande förmån vore närmast avsedd att i någon mån råda bot

för de olägenheter i ekonomiskt avseende, som förläggningen i Boden

medförde för befälspersonalen vid därvarande trupper.

Med avseende å denna avlöningsform ville de sakkunniga till en

början erinra, att med införandet av avlöningsformen ortstillägg avsåges

att åstadkomma utjämning i avlöningshänseende för personal med

tjänstgöring å olika orter, där högre eller lägre levnadskostnader vore

rådande. På sätt här nedan omförmäldes, föresloge därjämte de sakkunniga,

att kall ortstillägg måtte enligt samma grunder, som gällde

för kommunikationsverkens personal, tillkomma jämväl officerare och

Ersättning för

bränsle och

lyse in. in.

Provisoriskt

avlöningstillägg

för

personal vid

Bodens

trupper.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung1 Maj:ts Proposition Nr 350.

Arvode.

Särskilda

förmåner.

underofficerare med vederlikar vid armén och marinen, vilka hade sin

förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) å sådan plats inom de norra

delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska

förhållanden kunde, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda

olägenheter. Vid nu angivna förhållanden syntes enligt de sakkunnigas

mening det till viss personal vid Bodens trupper utgående

provisoriska avlöningstillägget böra i samband med den nu ifrågasatta

löneregleringen bortfalla.

Beträffande avlöningsformen arvode hade av 1917 års sakkunniga

i förenämnda betänkande den 5 mars 1918 uttalats, att det vid

en definitiv lönereglering torde komma att framträda såsom ett önskemål,

att denna avlöningsform måtte kunna i möjligaste mån indragas.

Det syntes ock de sakkunniga naturligt, att en sådan indragning skedde

i fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen

avvägas med användande av övriga avlöningsformer. Utan att ingå på

frågan, huru en dylik omläggning borde genomföras, hade emellertid

nämnda sakkunniga framhållit, att den militära tjänstgöringens art, som

betingade, att en löntagare kunde vid olika tillfällen omplaceras från en

mindre krävande befattning till en mera ansvarsfull sådan eller tvärtom,

dock syntes nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering arvoden

bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande en

del viktigare befattningar.

De sakkunniga, som i huvudsak delade den av 1917 års sakkunniga

sålunda uttalade uppfattningen, hade icke funnit möjligt att helt och

hållet avskaffa ifrågavarande avlöningsform, men hade å andra sidan

ansett angeläget att i görligaste mån söka begränsa användandet av

densamma. I en särskild avdelning av sitt betänkande komme de

sakkunniga att lämna en redogörelse för de olika slag av arvoden

eller däremot svarande ersättningar, vilka uppförts på särskilda av

Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater under fjärde huvudtiteln;

och ville de sakkunniga i samband därmed avgiva de förslag rörande

reglerandet av dessa arvoden, som de sakkunniga — med hänsyn till

den pågående revisionen av försvarsväsendet och andra föreliggande omständigheter

— funnit sig nu kunna framlägga.

Vid såväl armén som marinen kunde, såsom förut nämnts, förutom i

förekommande fall utgående arvoden, vissa andra särskilda förmåner tillgodokomma

officerare och underofficerare med vederlikar såsom extra

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 105

gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt

krävande art.

Beträffande dessa förmåner syntes ingen tvekan böra råda därom,

att flygtillägg fortfarande borde utgå till den personal, som fullgjorde

fly g tjäna t vid armén eller marinen. Denna tjänst vore av så krävande

och riskfylld beskaffenhet, att särskild ersättning syntes böra utgå för

fullgörandet därav. På sätt framginge av de sakkunnigas förslag till

avlöningsreglemente, vore avsett, att erforderliga bestämmelser rörande

ersättningen för flygtjänstgöring skulle meddelas av Kungl. Magt.

Vidkommande förmånen av sjötillägg m. m. hade de sakkunniga

likaledes ansett skäl föreligga, att en särskild förmån utöver lönen borde

utgå under sjökommendering. Jämväl för utförande av dykeriarbete

syntes särskild ersättning böra utgå.

Officerare och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen

kunde därjämte komma i åtnjutande av extra gottgörelse i ändamål

att bereda vederbörande ersättning för särskilda utgifter i tjänsten. Att

löneregleringens genomförande icke borde föranleda indragning av någon

nu utgående förmån av denna art, syntes enligt de sakkunnigas meningvara

självfallet.

Enligt gällande bestämmelser utbetalades efter varje i tjänsten avliden

underofficer, månads- och daglönare, polisöverkonstapel, poliskonstapel

samt vaktmästare vid marinen begravningshjälp enligt vissa grunder.

Någon motsvarande förmån funnes däremot icke medgiven för annan

personal av officers eller underofficers tjänsteställning vid marinen, liksom

ej heller för likställd personal vid armén.

Jämlikt avlöningsreglementet för kommunikationsverkens personal

utginge begravningshjälp till dödsboet efter varje under tjänstetiden avliden

tjänsteman.

Då samma skäl, som föranlett införandet av ifrågavarande förmån

vid kommunikationsverken, ägde giltighet i fråga om arméns och marinens

här ifrågavarande personal, hade de sakkunniga ansett, att begravningshjälp

borde införas såsom en förmån även för denna personal.

De sakkunniga hade härefter att behandla spörsmålet om införande

vid ifrågavarande lönereglering för officerare och underofficerare med

vederlikar av vissa nya avlöningsformer.

Såsom redan förut omförmälts, hade de sakkunniga ansett sig böra

föreslå, att kallortstillägg måtte enligt i huvudsak samma grunder, som

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 54321 14

>egiavning>-

hjälp.

Källons
tillägg.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Ekiperings
lijälp.

Felräknings*

penningar.

Premier.

106

gällde för personalen vid kommunikationsverken, tillgodokomma här

ifrågavarande militära beställningshavare. De sakkunniga hade därvid

särskilt velat tillgodose de i Boden förlagda trupperna. På Kungl.

Maj:t torde böra ankomma att bestämma de orter, där kallortstillägg

skulle utgå, samt att fördela desamma mellan de särskilda kallortsklasserna.

De sakkunniga hade, med hänsyn till de betydande kostnader, som

anskaffandet av uniformspersedlar o. d. vid första anställningen i officers

eller underofficers tjänsteställning betingade, ansett sig böra föreslå, att

vid sådan anställning särskild ekiperingshjälp skulle utgå. Till denna fråga

återkomme de sakkunniga i den speciella motiveringen till avlöningsreglementet.

Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente kunde tjänsteman,

som å tjänstens vägnar handhade kontant uppbörd eller verkställde kontant

utbetalning av medel, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder

erhålla felräkning spenning nr till belopp, som bestämdes med hänsyn till de

omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning skedde, och i förhållande

till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar

finge dock icke i något fall till eu och samma tjänsteman utgå

med sammanlagt högre belopp för år räknat än 600 kronor.

De sakkunniga ansåge, att förmånen av felräkniugspenningar borde

beredas jämväl sådan beställningshavare, tillhörande här ifrågavarande

personalkategorier, som å tjänstens vägnar förrättade göromål av omförmäld

art.

I detta sammanhang ville de sakkunniga erinra, att kassör vid

vardera av flottans stationer enligt staten för marinintendenturkåren ägde

uppbära missräkningspenningar till belopp av 500 kronor årligen. Någon

motsvarande förmån utginge ej till beställningshavare vid armén.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag om felräkningspenningars införande

borde givetvis denna förmån regleras enhetligt för all ifrågavarande personal,

varvid nyssnämnda missräkningspenningar borde bortfalla.

I avlöningsreglementet för kommunikationsverken stadgades, att

premiei'' kunde enligt av Kungl. Magt meddelade bestämmelser utbetalas

till sådan tjänsteman, tillhörande vissa lägre lönegrader, som funnes

hava i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier

eller förbrukningsartiklar. Då sådana premier i vissa fall torde

kunna bliva till fördel jämväl för försvarets vidkommande — de sakkunniga

tänkte därvid i första hand på förhållandena å flottans fartyg

— syntes ett motsvarande stadgande böra införas i här ifrågavarande

avlöningsreglemente.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

107

De sakkunnigas här ovan återgivna uttalanden och förslag be- Departemninträffande

de avlöningsformer, som höra komma till användning vid <-,iefenifrågavarande

lönereglering för officerare och underofficerare med vederlikar,

anser jag mig böra biträda. Vad särskilt beträffar den av de sakkunniga

förordade nya avlöningsformen ekiperingshjälp, anhåller jag att

i det följande få närmare yttra mig därom.

Innan de sakkunniga närmare ingått på frågan om det sätt, på vilket f0Lr°“fg^°Je

löneskalorna för officerare och underofficerare vid armén och marinen och underborde

vid den nu ifrågasatta löneregleringen anordnas, hava de ansett officerare,

lämpligt att lämna en kortfattad redogörelse, såvitt löneskalorna anginge,

dels för det av 1917 års militära avlöningssakkunniga uppgjorda utkast

till definitiv lönereglering, vilket legat till grund för den vid 1918—1920

års riksdagar beslutade tillfälliga löneförbättringen för ifrågavarande

personal, och dels för det vid kommunikationsverken tillämpade lönesystemet.

I fråga om nämnda redogörelse torde jag få hänvisa till de

sakkunnigas betänkande, del II, sid. 23—32.

Sedan de sakkunniga beträffande det sätt, på vilket löneskalorna

vid ifrågavarande lönereglering lämpligast borde anordnas, omförmält,

att dessa löneskalor ansetts böra upptagas i tre särskilda, för officerare,

för underofficerare och för civilmilitär personal avsedda löneplaner, hava

de sakkunniga till en början skärskådat ifrågavarande spörsmål, såvitt

anginge kompaniofficerare och underofficerare, för att därefter övergå

till frågan om löneskalorna för regementsofficerare och för generalspersoner

(flaggmän).

Den fråga, som de sakkunniga i första hand haft att uppmärksamma

beträffande kompaniofficerare och underofficerare, gällde antalet

erforderliga löneskalor (lönegrader) för dessa beställningshavare.

I vissa av de yttranden från arméns militära myndigheter, som avgivits

under år 1920, hade i sådant hänseende föreslagits, att en gemensam

skala borde anordnas, å ena sidan, för samtliga kompaniofficerare

— underlöjtnanter (fänrikar), löjtnanter och kaptener — samt, å andra

sidan, för samtliga underofficerare. I andra av dessa yttranden hade

förordats ett sammanförande allenast av underlöjtnanter (fänrikar) samt

löjtnanter under en gemensam skala för subalternofficerare. Härmed

hade avsetts att möjliggöra en större utjämning i befordringslörhållandena,

än som skulle vinnas genom en anordning med skilda på ålderstilläggsprincipen

grundade och i varandra ingripande löneskalor. Då vederbörande

myndigheter härvid icke kunnat helt bortse från den synpunkten,

att större ansvar och mera fordrande tjänstgöring borde betinga

högre avlöning, hade emellertid samtidigt ifrågasatts, att någon förmån

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 350.

i form av arvode e. d. borde tillkomma vissa löntagare, exempelvis

samtliga kaptener, oberoende av placering i vissa befattningar, eller

ock sådana beställningsliavare, vilka placerades i befattningar såsom

kompanichefer eller kompaniadjutanter.

Vad sålunda föreslagits hade de sakkunniga funnit sig icke kunna

biträda. De sakkunniga hade nämligen ansett ofrånkomligt, att lönesystemet

ordnades på sådant sätt, att varje befordran till beställning

med större ansvar och mera fordrande tjänstgöring dels omedelbart vid

befordringstillfället åtföljdes av ökad avlöning och dels medförde möjlighet

att i den nya tjänsten nå högre slutavlöning, än som kunnat vinnas

i den lägre tjänsten. En omläggning av löneförhållandena i enlighet

med vad som från de militära myndigheternas sida ifrågasatts skulle

dessutom innebära vissa organisationsändringar, varom det icke torde

tillkomma de sakkunniga att avgiva förslag. De sakkunniga ansåge sig

alltså böra för kompaniofficerare föreslå tre särskilda löneskalor, nämligen

en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter av nuvarande 1. och 2.

klassen (löjtnanter vid marinen) och en för kaptener av nuvarande 1.

och 2. klassen, samt för underofficerare — frånsett förvaltare vid intendenturkåren,

varom de sakkunniga framdeles komme att yttra sig —

likaledes tre särskilda löneskalor, nämligen en för underofficerare av 3.

graden, en för sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen (underofficerare

av 2 graden) och en för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare

av 1. graden). Genom borttagandet av den nuvarande klassindelningen

inom kaptensgraden vid armén och marinen samt löjtnants- och sergeantsgraderna

vid armén vållades icke någon ändring i avlöningsförhållandena

för denna personal, enär den från och med år 1918 utgående tillfälliga

löneförbättringen så avpassats, att beställningshavare i nämnda grader

med enahanda tjänstetid redan nu åtnjöte avlöning till lika störa belopp,

vare sig beställning innehades i 1. eller 2. klassen inom vederbörlig grad

Beträffande därefter ifrågavarande löneskalors allmänna struktur hade

de sakkunniga, på sätt redan i det föregående omförmälts, funnit sig

böra från kommunikationsverkens lönesystem upptaga den anordningen, att

dagavlöningen sammanslagits med lönen till ett belopp. Den nuvarande

uppdelningen av avlöningen i lön och dagavlöning skulle sålunda bortfalla.

Enligt kommunikationsverkens lönesystem inginge i lönen jämväl

ålderstillägg på sådant sätt, att lönen inom de särskilda lönegraderna

(löneskalorna) bestämts till olika, i förhållande till tjänstetidens längd

avvägda belopp, vilka upptagits i visst antal löneklasser. Åven denna

princip hade ansetts böra vinna tillämpning vid ordnandet av löneskalorna

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

109

för kompaniofficerare och underofficerare; och hade följaktligen en var

av de förut nämnda, för olika grupper av dessa beställningshavare avsedda

sex löneskalorna föreslagits att omfatta så många löneklasser, som för

de särskilda personalgrupperna funnits erforderligt och lämpligt. Tidsintervallerna

mellan de särskilda löneklasserna hade genomgående föreslagits

till tre år eller samma tidrymd, som i sådant avseende upptagits

i kommunikationsverkens lönesystem.

För att tillgodose kravet på omedelbar avlöningsförbättring vid befordran

hade de sakkunniga, såsom i det följande komme att närmare

utvecklas, föreslagit vissa bestämmelser, vilka grundade sig på tillämpning

av den i kommunikationsverkens lönesystem upptagna s. k. sneddningsprincipen.

De sakkunniga hade i detta sammanhang ansett sig böra något beröra

de skiljaktigheter mellan löneskalorna för kommunikationsverkens

personal, å ena, samt för kompaniofficerare och underofficerare, å andra

sidan, vilka påkallades av olikheterna i de för nämnda båda personalgrupper

gällande befordrings- och pensionsförhållanden m. m.

Tillsättandet av befattningarna vid kommunikationsverken skedde i

regel först efter det desamma förklarats lediga till ansökan och efter

prövning av de sökandes skicklighet och förtjänst. Befordran vid dessa

verk kunde vidare på grund av de olika kompetensfordringar, som gällde

för skilda grupper av befattningar, åtminstone för de lägre av dessa

grupper i regel utsträckas endast över ett mindre antal lönegrader och

merendels över sådana, som vore varandra närliggande och hade ett flertal

löneklasser gemensamma. Härigenom hade det vid anordnandet av löneskalorna

för kommunikationsverkens befattningshavare låtit sig göra att

bestämma stegringarna i avlöning från lägre till högre löneklasser till

relativt låga belopp. Då därjämte pensionsåldern för befattningshavarna

vid kommunikationsverken vore så hög som 67 (i vissa fall 60) år, hade

möjlighet förefunnits att med användande av sådana smärre skillnadsbelopp

mellan högre och lägre löneklasser lägga löneskalorna så,

att personalen i varje särskild kategori kunde vinna uppflyttning till de

högsta löneklasserna inom de olika lönegrader, vartill befordran högst

kunde vinnas, i god tid före pensionsålderns inträdande.

Vad åter beträffade kompaniofficers- och underofficersgraderna, tillsattes

beställningarna i dessa grader utan ansökan och nästan undantagslöst

efter tur, d. v. s. med hänsyn till uppnådd tjänstålder vid

vederbörligt truppförband (kår). Varje sådan beställningshavare, mot

vilken anmärkning i tjänsten icke förekomme, kunde sålunda i regel

s. 110 Kontrollera mot PDF

Löneskalor

för kompaniofficerare.

110 Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 350.

påräkna befordran till kapten, resp. fanjunkare (flaggunderofiicer,

underofficer av 1. graden). Den tid, varunder vederbörande beställningshavare

kvarstode i de lägre beställningarna inom ifrågavarande

grader — såsom löjtnant och underlöjtnant (fänrik), resp. sergeant

(underofficer av 3., 2. graden) — vore i allmänhet relativt kort. Då

därjämte pensionsåldern för nämnda officerare och underofficerare vore

väsentligt lägre än för kommunikationsverkens personal — 50 år vid

armén och 55 år vid marinen — hade antalet löneuppflyttningar (löneklasser)

i kompaniofficers- och underofficersgraderna måst begränsas till

ett mindre antal än det, som upptagits för sistnämnda personal. Å

andra sidan hade det befunnits nödvändigt att göra skillnaden i

lönebelopp vid uppflyttning från lägre till högre löneklass större för

de militära beställningshavarna än för befattningshavarna vid komrnunikationsverken,

för att de förra skulle kunna, i mån av vunnen befordran,

beredas en avlöning, som motsvarade arbetets art och tjänsteansvarets

betydelse i de olika beställningarna. Och slutligen hade måst

tillses, att en icke alltför obetydlig slutavlöning komme att utgå i

kaptensbeställningarna, resp. beställningarna för fanjunkare (flaggunderofficer,

underofficer av 1. graden), då dessa beställningar vore de högsta,

som ernåddes av flertalet av ifrågavarande militära personal.

Sedan de sakkunniga sålunda yttrat sig om antalet löneskalor (lönegrader)

för kompaniofficerare och underofficerare samt dessa skalors allmänna

struktur, överginge de sakkunniga till en redogörelse för det sätt,

på vilket det närmare utformandet av dessa skalor enligt de sakkunnigas

mening borde äga rum; och komme de sakkunniga därvid att till

behandling upptaga nämnda båda personalgrupper var för sig.

Yad då först anginge kompaniofficerarna hade det, för möjliggörande

av erforderlig löneförhöjning vid befordran, befunnits nödvändigt att icke

införa några gemensamma löneklasser för de särskilda lönegraderna.

Slutlönen för underlöjtnant (fänrik), 1. lönegraden, skulle alltså understiga

begynnelselönen för löjtnant, 2. lönegraden, liksom slutlönen för

löjtnant skulle vara lägre än begynnelselönen för kapten, 3. lönegraden.

Antalet löneförhöjningar hade de sakkunniga föreslagit till en inom underlöjtnants-(fånriks-)graden

samt till tre inom en var av löjtnants- och

kaptensgraderna. Löneklassernas antal i de särskilda graderna skulle

alltså utgöra två, resp. fyra.

I en del av de under år 1920 till de sakkunniga från de militära

myndigheterna inkomna yttranden — däri myndigheterna, på anhållan

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

av de sakkunniga, uttalat sig rörande grunderna för den från och

med år 1918 gällande tillfälliga löneförbättringen — hade förordats vissa

ändringar av löneskalorna, i syfte att antalet ålderstillägg måtte ökas.

Såsom skäl härför hade framhållits behovet att för beställningshavare,

vilkas befordran blivit fördröjd på grund av sämre befordringsförhållanden

inom vissa truppförband, möjliggöra en större utjämning av

löneförhållandena, än som redan åstadkommits medelst den tillfälliga

löneförbättringen. Särskilt hade härvid avsetts att för löjtnanter, som

under längre tid finge vänta på befordran till kapten, bereda en ökad avlöning

i avbidan på vinnandet av sådan befordran. Då införandet av

ytterligare ålderstillägg (löneklasser) inom löjtnantsgraden skulle medföra,

att slutavlöningen för löjtnanter, vilka eventuellt icke vore kompetenta

till kaptensbefordran, komme att föras upp till ett högre plan, än som

skäligen borde ifrågasättas för beställningshavare i förevarande grad, hade

de sakkunniga ansett sig icke kunna på angivet sätt tillmötesgå omförmälda

önskemål. De sakkunniga hade emellertid velat i annan

ordning upphjälpa löneförhållandena för löjtnanter med särskilt dålig

befordringstur. Vid utarbetandet av bestämmelser rörande sneddningsprincipens

tillämpning, vilka i övrigt anslutits till motsvarande föreskrifter

vid kommunikationsverken, hade nämligen dessa bestämmelser

givits en i så måtto vidsträcktare innebörd, att till kapten befordrad

löjtnant skulle äga att av tid, varunder han stått i högsta löneklassen

såsom löjtnant, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass

än den lägsta i den för kapten avsedda lönegraden räkna sig till

godo icke mindre än sex år, d. v. s. tre år mer än som för motsvarande

fall medgivits enligt såväl kommunikationsverkens lönesystem som de

stadganden, vilka gällde för intjänandet av förhöjning i det såsom tillfällig

löneförbättring nu utgående s. k. allmänna avlöningstil lägget.

I enlighet med vad nu anförts i fråga om löneskalorna för kompaniofficerarna,

skulle dessa schematiskt kunna uttryckas på följande sätt:

Löne-

grad.

Beställning.

L ö

n e

k 1 a s s.

1.

2.

Underlöjtnant, fänrik

Löjtnant ...............

1

2

-

3

4

5

b

-

3

Kapten, ryttmästare

—

7

8

9

10 |

Genom tillämpning av sneddningsprincipen, sådan den kommit till

användning i kommunikationsverkens lönesystem, skulle exempelvis en

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Löneskalor

för underofficerare.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

underlöjtnant, vilken kunde räkna en tjänstetid av minst tre år i 2. löneklassen,

vid befordran till löjtnant omedelbart komma att uppflyttas till

4. löneklassen i den för löjtnanter avsedda lönegraden; och skulle med

den vidsträcktare tillämpning av denna princip, som de sakkunniga beträffande

löjtnanter föreslagit, en löjtnant med minst sex års tjänstetid

i 6. löneklassen vid befordran till kapten komma att omedelbart få tillträda

lön i 9. löneklassen.

Beträffande därefter sättet för anordnandet av löneskalorna för underofficerarna

hade de sakkunniga funnit antalet löneförhöjningar i den

lägsta graden för underofficerare — underofficerare av 3. graden —

böra begränsas till tre, samt i eu var av de båda övriga graderna för

underofficerare — sergeanter (underofficerare av 2. graden) samt fanjunkare

(flaggunderofficer, underofficer av 1. graden) — bestämmas till

fyra. Löneklassernas antal skulle alltså i de särskilda underofficersgraderna

utgöra fyra, resp. fem.

Såsom förut nämnts, skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande

kompaniofficerarna gälla, att slutlönen i en lägre grad icke i något fall

skulle nå upp till begynnelselönen för närmast högre grad. I detta

hänseende hade emellertid de sakkunniga beträffande underofficerarna

ansett, att den anordning, som gällde beträffande den nu utgående tillfälliga

löneförbättringen, borde vid ifrågavarande lönereglering bibehållas. Denna

anordning innebure, att en underofficer, vilken under längre tid fått vänta

på befordran, kunde ernå högre avlöning i innehavande grad än den, som

tillkomme annan till högre grad befordrad, men till tjänståldern yngre

underofficer. I sådant syfte hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,

att vissa löneklasser inom närliggande lönegrader för underofficerarna

gjordes gemensamma. Härigenom hade i förevarande avseende en närmare

överensstämmelse med kommunikationsverkens lönesystem kunnat åvägabringas

än vad som vid uppgörandet av löneskalorna för kompaniofficerare

varit möjligt. Med hänsyn till gällande befordringsförhållanden

och för erhållande av lämpliga begynnelse- och slutlöner för de olika lönegraderna

för underofficerare hade de sakkunniga funnit det vara lämpligast

att av de för 1. lönegraden eller underofficerare av 3. graden avsedda fyra

löneklasser upptaga 3. och 4. löneklasserna jämväl i den för sergeanter

(underofficerare av 2. graden) inrättade 2. lönegraden. Av löneklasserna

i sistnämnda lönegrad, vilka enligt vad förut nämnts skulle vara fem,

hade de tre högsta, d. v. s. 5.- 7. löneklasserna, intagits i 3. lönegraden

eller den, som skulle omfatta beställningarna för fanjunkare (flaggunderofficer,

underofficer av 1. graden). I nämnda 3. lönegrad skulle

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350. 113

därjämte tillkomma ytterligare två löneklasser, nämligen 8. och 9. löneklasserna.

I detta sammanhang ansåge de sakkunniga sig böra omförmäla, hurusom

i flera av de utav de militära myndigheterna under år 1920 avgivna

yttrandena i fråga om löneskalornas anordnande lör underofficerarna

framställts förslag, varmed, i likhet med vad som från berörda

myndigheters sida förekommit beträffande officerarna, åsyftats att vinna

större möjlighet till utjämning i lönehänseende mellan till tjänståldern

likställda underofficerare med olika befordringsförhållanden. Av vissa

regementschefer vid armén hade sålunda ifrågasatts, att underofficersbeställningarnas

nuvarande uppdelning på särskilda lönegrader för fanjunkare

och sergeanter borde bortfalla. I yttranden av myndigheter vid

såväl armén som marinen hade vidare uttalats önskvärdheten därav, att

antalet ålderstillägg måtte ökas i samtliga grader. Särskilt hade det ansetts

angeläget, att för underofficerare av 3. graden infördes ett fjärde

ålderstillägg för att därigenom tillgodose den personal, som i vissa yrkesgrenar

(yrkesavdelningar) under längre tid finge vänta på befordran till

underofficerare av 2. graden.

Av i huvudsak enahanda skäl, som förut anförts beträffande konstruktionen

av löneskalorna för officerare, hade de sakkunniga icke

funnit anledning att biträda de sålunda framställda förslagen rörande

lönesystemets anordnande för underofficerarna. Kravet på ökad möjlighet

att tillgodose de underofficerare av 3. graden vid marinen, vilka

under längre tid kvarstode i denna grad, hade de sakkunniga emellertid

funnit vara värt beaktande; och hade de sakkunniga fördenskull bland

bestämmelserna rörande sneddningsprincipens tillämpande för dessa beställningshavare,

i överensstämmelse med vad som föreslagits för löjtnanter,

intagit medgivande för underofficer av 3. graden att vid befordran

tillgodoräkna sig intill sex år av den tid, han tillhört 1. lönegradens

högsta löneklass.

Av militära beställningshavare av fanjunkares grad funnes vid armén

en grupp, som i lönehänseende icke vore direkt jämnställd med denna

grad, nämligen förvaltarna vid intendenturkåren. Dessa beställningshavare

åtnjöte nämligen, utöver fanjunkares avlöningsförmåner enligt

stat, ett ålderstillägg å 300 kronor. Tillfällig löneförbättring utginge därjämte

i form av allmänt avlöningstillägg med 1,100 kronor till en var

förvaltare utan hänsyn till viss tjänstetid. Samma förhållande ägde rum

beträffande den å staten för ridskolan upptagna redogöraren vid denna

skola. De sakkunniga hade ansett, att för nu nämnda beställningshavare

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) 54321 In

Särskild lönegrad

för förvaltare

vid

intendenturkåren

m. fl.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Löneskalor för

regementsofficerare

och för

generalspersoner

(flaggman).

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

borde inrättas en särskild 4. lönegrad, i vilken skulle intagas de fyra högsta

löneklasserna i 3. lönegraden samt införas ännu en högre löneklass.

De löneskalor, som av de sakkunniga sålunda förordats att ingå i

löneplanen för underofficerare, kunde schematiskt uttryckas på följande sätt.

Löne-

grad.

Beställning.

L ö

n e

r 1 a

s s.

1.

Underofficer av 3. gra- den.....................

1

2

3

4

2.

Sergeant, underofficer

av 2. graden .......

3

4

5

6

7

3.

Fanjunkare, styckjun- kare, flaggunderoffi- cer, underofficer av

1. graden.............

5

6

7

s

9

4.

Förvaltare vid inten-

denturkåren och

redogöraren vid rid- skolan ...............

6

7

8

9

10

I det föregående hade de sakkunniga redogjort för det av

dem uppgjorda förslaget beträffande anordnandet av löneskalorna för

kompaniofficerare och underofficerare. En av de huvudgrunder, på

vilka berörda förslag vilade, vore, att ålderstillägg infördes i lönesystemet

på sådant sätt, att lönen inom de särskilda lönegraderna bestämdes till

olika, i förhållande till tjänstetidens längd avvägda belopp.

Då de sakkunniga överginge till behandling av frågan om sättet

för anordnandet av löneskalorna för regementsofficerare samt arméfördelningschefer

och likställda generalspersoner (flaggmänj, ville de sakkunniga

erinra, att 1917 års sakkunniga på anförda skäl icke ansett sig böra föreslå

upptagande i lönesystemet av ålderstillägg för omförmälda beställningshavare.

I anslutning härtill utginge ock den tillfälliga löneförbättring,,

som i form av allmänt avlöningstillägg nu tillkomme ifrågavarande beställningshavare,

med enhetliga belopp oberoende av tjänståldern i vederbörande

tjänstegrad.

I vissa av de utav de militära myndigheterna under år 1920 avgivna

yttrandena hade framhållits såsom ett önskemål, att ålderstilläggssystemet

vid förevarande lönereglering måtte komma till användning jämväl

i fråga om beställningarna för regementsofficerare. Flertalet av de myn
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

digheter, som uttalat sig i sådan riktning, hade ansett, att ålderstillägg

borde förekomma för överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener

av 1. och 2. klassen), men däremot icke för överstar (kommendörer).

Därvid hade även ifrågasatts, att beställningarna för överstelöjtnanter och

majorer skulle sammanföras till en gemensam lönegrad med lämpligt

antal ålderstillägg; och hade såsom skäl härför särskilt framhållits, att ett

flertal förflyttningar, som betingades av de nuvarande befordringarna av

majorer till överstelöjtnanter, såmedelst skulle kunna undvikas.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hade de sakkunniga funnit

sig icke kunna tillstyrka förslaget om sammanförande av överstelöjtnants-

och majorsbeställningarna till en gemensam lönegrad. Eu sådan

anordning skulle nämligen, liksom det tidigare omnämnda förslaget om

anordnande av en gemensam löneskala för underlöjtnanter (fänrikar) och

löjtnanter, dels medföra, att befordran till överstelöjtnantsgraden icke

bleve omedelbart förbunden med löneförbättring, och dels innebära en

organisationsändring, vilken torde ligga utanför ramen för de sakkunnigas

uppdrag.

Det väckta förslaget om införande av ålderstillägg för regementsofficerare

hade de sakkunniga dock funnit vara av beskaffenhet att

icke böra helt avvisas. Att ålderstillägg till överstar (kommendörer)

icke borde ifrågasättas syntes emellertid de sakkunniga vara uppenbart

redan av den orsaken, att sådant tillägg icke förekomme för motsvarande

chefsbefattningar vid de civila ämbetsverken. Beträffande åter

övriga regementsofficersbeställningar torde frågan om lämpligheten att

för dessa beställningar tillämpa ålderstilläggsprincipen få anses numera

hava kommit i ett i viss mån annat läge än då 1911 års sakkunniga

avgivit sitt förslag i ämnet. På sätt i det följande föresloges, skulle

nämligen vid förevarande lönereglerings genomförande bland avlöningsbestämmelserna

intagas medgivande för personal, som vunne befordran

från lägre till högre beställning, att vid förflyttning, som härav föranleddes,

komma i åtnjutande av ersättning för flyttningskostnad. A id

sådant förhållande skulle den olägenhet av en alltför ringa skillnad i avlöning

för major (kommenkörkapten av 2. graden) och för överstelöjtnant

(kommendörkapten av 1. graden), som av 1917 års sakkunniga framhållits,

till huvudsaklig del bortfalla. På grund härav hade de sakkunniga

ansett, att i den lönegrad, som avsåges för majorer (kommendörkaptener

av 2. graden), borde införas två löneklasser, varigenom dessa

beställningshavare skulle efter en tjänstetid av tre år kunna komma i

åtnjutande av ett ålderstillägg. Att härutöver ifrågasätta ytterligare

löneförhöjningar inom majorsgraden hade de sakkunniga icke ansett sig

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Särskild

lönegrad för

inspektören

för kavalleriet

m. fl.

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

böra förorda särskilt med hänsyn till angelägenheten att kunna avpassa

slutlönen för ifrågavarande beställningshavare till belopp, som skäligen

motsvarade deras arbetsuppgifter och ansvar.

Vad vidare anginge den närmast över majorsgraden stående graden

för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden), hade de sakkunniga

icke kunnat bortse därifrån, att dessa beställningar till stor del

vore övergångsplatser för vidare befordran samt att vederbörande beställningshavare

i allt fall under en relativt kort tid kvarstode i denna gradDå

beställningarna i fråga sålunda i nu nämnt hänseende skilde sig från

de med dem eljest närmast jämförbara befattningarna vid kommunikationsverken,

vilka i regel vore slutplatser och för vilka på grund därav

ett flertal löneförhöjningar vox-e väl lämpade, hade de sakkunniga stannat

vid att för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden) föreslå

avlöningens fastställande med ett oberoende av tjänståldern i vederbörande

beställning utgående belopp.

Då beställningarna såsom general (flaggman) samt överste-(kommendörs-)beställningarna

utgjorde de högsta militära chefsplatserna, närmast

motsvarande chefsbefattningarna i de civila ämbetsverken, samt ålderstil]

ägg för dessa befattningar icke ifrågasatts, hade de sakkunniga funnit

sig icke heller för ifrågavarande beställningar böra föreslå något ålderstillägg.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle för regementsofficerare

samt arméfördelningschefer och likställda generalspersoner (flaggmän)

upptagas fyra lönegrader, nämligen en för majorer (kommendörkaptener

av 2. graden) — 4. lönegraden; en för överstelöjtnanter (kommendörkaptener

av 1. graden) — 5. lönegraden; en för överstar (kommendörer)

— 6. lönegraden; samt en för arméfördelningschefer och likställda

generalspersoner (flaggmän), vilken av anledning, som nedan omförmäldes,

benämnts 8. lönegraden. Den för majorer (kommendörkaptener

av 2. graden) avsedda lönegraden skulle omfatta två löneklasser,

de övriga lönegraderna däremot allenast en löneklass.

De sakkunniga hade emellertid funnit, att mellan lönegraderna för

överstar samt för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner

borde inläggas en särskild lönegrad för vissa beställningshavare vid armén,

vilka för närvarande i avlöningshänseende vore ställda mellan överste och

general. Nämnda beställningshavare vore inspektören för kavalleriet, kommendanten

i Boden och militärbefälhavaren på Gottland. Avlöningen

för dessa beställningshavare vore för närvarande bestämd till samma

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 350.

117

belopp som för överste, vartill emellertid för en var av dem komme ett

årligt arvode av 1,000 kronor. Vid nu ifrågavarande lönereglering hade

det synts riktigast, att nämnda arvoden inkluderades i lönen, varigenom,

såsom nyss nämnts, en särskild lönegrad för bemälda tre beställningshavare

— 7. lönegraden — skulle tillskapas.

Vid bifall till vad de sakkunniga här ovan föreslagit skulle löneplanen

för officerare omfatta åtta lönegrader, nämligen: 1. lönegraden

för underlöjtnanter (fänrikar), 2. lönegraden för löjtnanter, 3. lönegraden

för kaptener, 4. lönegraden för majorer (kommendörkaptener av

2. graden), 5. lönegraden för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av

1. graden), 6. lönegraden för överstar (kommendörer), 7. lönegraden för

ovannämnda tre särskilt angivna beställningshavare vid armén samt

8. lönegraden för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner

(flaggman).

De sakkunnigas förslag till löneskalor för officerare och underoffi- Departementscerare

synes mig vara uppgjort under behörigt hänsynstagande till de chefensärskilda

förhållanden, som råda beträffande dessa personalgrupper; och

har jag mot förslaget intet att erinra. Till frågan om tillämpning vid

löneskalan för officerare av den s. k. sneddningsprincipen återkommer

jag i det följande.

De sakkunniga.

De sakkunniga hava beträffande sättet för lönetursberäkningen för sättet för

kompaniofficerare och underofficerare anfört huvudsakligen följande. beräkningen

Vid nu förevarande lönereglering syntes det, med hänsyn till den stora för kompaniojämnhet

i befordringsförhållandena, som förekomme vid olika trupp- 0^erom°eförband

(kårer) och, vad särskilt marinens underofficerare beträffade, inom rare.

de olika yrkesgrenar (yrkesavdelningar), varå personalen vore uppdelad, vara

en angelägenhet av stor vikt att fastställa lämplig utgångspunkt för lönetursberäkningen,

d. v. s. att bestämma, huru stor del av den tjänstetid,

som fullgjorts före vinnandet av ordinarie beställning, borde få tillgodoräknas

vid första tillträdandet av sådan beställning ävensom vid framtida

uppflyttningar från lägre till högre löneklass.

De sakkunniga hade från 1917 års sakkunnigas förslag upptagit den

grundsatsen, att vid lönetursberäkningen för officerare borde få tillgodoräknas

tjänstetid såsom underlöjtnant (fänrik) icke blott i beställning på

stat utan jämväl såsom surnumerär officer.

Beträffande lönetursberäkningen för underofficerarna krävde den stora

ojämnheten med avseende å den levnadsålder, då befordran till underofficers

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

grad vunnes, särskilda regler för avlöningsförhållandenas utjämning.

Enligt nyssnämnda sakkunnigas förslag borde utgångspunkten i föreva^

rande avseende bliva beroende av den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen

efter vunnen kompetens för befordran till underofficer

uppnått den högst avlönade beställningen såsom underbefäl av manskapet,

nämligen vid armén såsom furir av 1. klassen och vid marinen såsom

manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpral). För den personal, som

efter indragning av sistnämnda lönegrad komme att direkt befordras till

någon av de från och med år 1919 nyinrättade beställningarna för

underofficerare av 3. graden, vid marinen, hade såsom utgångspunkt

för lönetursberäkningen föreslagits tiden för tillträdandet av dylik beställning.

Nu angivna bestämmelser hade i huvudsak vunnit tillämpning

vid reglerandet av den tillfälliga löneförbättring, som från och med år

1918 tillkomme underofficerare vid armén och marinen.

I de yttranden, som av de militära myndigheterna avgivits under

år 1920, hade väckts olika förslag i syfte att bereda möjlighet till eu

större utjämning av avlöningsförhållandena än som sålunda vid den tillfälliga

löneregleringen avsetts. Dessa förslag kunde sägas väsentligen gå

ut på att anknyta utgångspunkten för lönetursberäkningen, vid armén till

tiden för avläggande av furirsexamen (underofficersexamen enligt de

före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna) samt vid

marinen till tiden, då såväl underofficersexamen avlagts som den för

underofficersbefordran stadgade tjänstetiden blivit fullgjord, eller i allmänhet

tre, resp. sex år från det den första anställningen vunnits.

De sålunda ifrågasatta bestämmelserna hade de sakkunniga ansett

vara ägnade att medföra ett mera rättvist resultat än de av 1917 års

sakkunniga föreslagna och vid den nu utgående tillfälliga löneförbättringen

tillämpade regler; och hade de sakkunniga följaktligen tagit sagda bestämmelser

till ledning vid avfattandet av erforderliga föreskrifter i

ämnet. Härvid hade emellertid hänsyn ansetts böra tagas dels till den

omständigheten, att furirsexamen vid armén, enligt vad nyss omförmälts,

i regel avlades tre år tidigare än villkoren beträffande såväl kunskapsprov

som tjänstetid för vinnande av anställning såsom underofficer vid

marinen blivit fullgjorda, och dels därtill, att underofficersbefordrau vid

armén skedde direkt till sergeantsbeställning, motsvarande beställning såsom

underofficer av 2. graden vid marinen, medan vid marinen första

underofficersbefordran vunnes till en lägre underofficersgrad, avsedd för

underofficerare av 3. graden. Då sergeantsbeställning under normala

förhållanden torde vinnas efter sex års tjänst, räknat från tiden

för furirsexamens avläggande, syntes sergeant vid armén böra få tillgodo
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

119

räkna sig sin efter avläggandet av sådan examen fullgjorda tjänstetid

såsom manskap, minskad med sex år. Underofficer av 3. graden vid

marinen, vilken, såsom förut nämnts, kunde förutsättas i allmänhet hava

fullgjort villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för

anställning såsom underofficer efter sex års förlopp från den första fasta

anställningen och som beräknades kvarstå i nämnda grad under minst

tre år, borde sålunda, för att jämställdhet mellan arméns och marinens

underofficerare skulle åvägabringas, få tillgodoräkna sig hela den tid

han, efter att hava uppfyllt berörda villkor, innehaft beställning såsom

manskap.

I fråga om musikunderofficerarna vid armén hade därjämte eu särskild

bestämmelse befunnits erforderlig, då någon fordran på avlagd

furirsexamen (underofficersexamen) icke funnes uppställd för vinnande

av befordran till musikunderofficersbeställning och musikmanskap kunde

vinna fäst anställning under det år, då 16 års ålder uppnåddes, under

det annat manskap finge antagas först från och med den 1 november det

år, då den anställningssökande fyllde 18 år. I syfte att åstadkomma

största möjliga likställighet beträffande lönetursberäkningen mellan musikunderofficerare

och övriga underofficerare vid armén, hade de sakkunniga

ansett sig böra i fråga om musiksergeant vid armén förorda, att

till utgångspunkt för lönetursberäkningen toges den tidpunkt, då sådan

beställningshavare, efter fyllda 18 år, innehaft beställning såsom musikmanskap

under 9 år; och skulle sålunda musiksergeant vid armén äga

att i förevarande avseende tillgodoräkna sig den tid efter fyllda 18 år,

varunder den fasta anställningen varat, minskad med 9 år.

I enlighet med nu angivna grunder ville de sakkunniga föreslå

följande bestämmelser rörande tillgodoräknande för officer och underofficer

av .tjänstetid, som infallit före det vederbörande beställningshavare

vunnit ordinarie sådan beställning, nämligen:

Underlöjtnant må för bestämmandet av begynnelselön i denna beställning

och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom

tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det han, efter avlagd officersexamen,

vunnit första anställningen såsom officer, vare sig beställning

på stat erhållits samtidigt eller senare.

Sergeant (musiksergeant) vid armén och underofficer av 3. graden

vid marinen må för bestämmandet av begynnelselön i resp. beställning

och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna

sig viss tid, under vilken han omedelbart före tillträdandet

av underofficersbeställning på stat i en följd varit fast anställd vid

krigsmakten, enligt följande grunder, nämligen:

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungi. Mcij:ts Proposition Nr 350.

Myndigheternas

yttranden.

Departements
chefen.

a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen

enligt de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelser eller

furirsexamen enligt de från och med nämnda utbildningsår gällande

föreskrifter: tiden efter avläggandet av sådan examen, minskad medsex år;

b) musiksergeant vid armén, oavsett huruvida han avlagt någondera

av de under a) omförmälda examina eller ej: den tid efter fyllda

18 år, varunder den fasta anställningen varat, minskad med nio år;

c) underofficer av 3. graden vid marinen: tiden från det han uppfyllt

villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande

av anställning i nämnda egenskap.

Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga om sättet för lönetursberäkningen

har chefen för marinstaben med hänsyn därtill, att tiden

för utbildning till officer vid flottan (marinintendent) för närvarande med

omkring ett år överstege tiden för samma utbildning vid armén och

kustartilleriet, föreslagit, att fänrik vid flottan (marinunderintendent)

måtte för uppflyttning i högre löneklass få tillgodoräkna sig en extra

tjänstetid av ett år.

Vidare har stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona

hemställt, att marinunderintendent måtte, i likhet med underlöjtnant,

för bestämmande av begynnelselön i denna beställning och sedermera

för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid få tillgodoräkna

sig tiden från det han efter avlagd vederbörlig examen vunnit första

anställning vid stammen, vare sig beställning på stat erhållits samtidigt

eller senare.

Chefens för mariustaben förevarande förslag om rätt för officer vid

flottan (marinintendent) att med hänsyn till den längre utbildningstiden

tillgodoräkna sig en extra tjänstetid av ett år anser jag mig icke kunna

biträda. Förslaget innebär, att lönetursberäkningen för officer vid flottan

(marinintendent) skulle taga sin början redan under tid, då utbildningen

pågår. En sådan bestämmelse synes mig icke lämplig, utan lärer enligt

min mening tiden från första anställningen såsom officer böra, på sätt

de sakkunniga föreslagit, vid samtliga vapenslag oavsett utbildningstidens

längd vara utgångspunkt för lönetursberäkningen. I allt fall torde

någon åtgärd i det av chefen för marinstaben angivna syftet icke böra

frågakomma, innan försvarsrevisionens arbeten blivit avslutade. I samband

med dessa arbeten torde nämligen spörsmålet om officersutbildningen

vid de olika vapenslagen komma att beröras, och fråga lärer

därvid kunna uppstå om ökning av tiden för officersutbildningen vid

armén och kustartilleriet.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

121

Däremot lärer den av stationsbefälhavaren vid flottans station i

Karlskrona gjorda erinran därom, att föreskriften rörande rätt för underlöjtnant

att tillgodoräkna sig tjänstetid bör äga motsvarande tillämpning

på marinunderintendent, äga fog för sig; och har en därav föranledd

jämkning vidtagits i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

(7 § 1 inom.).

De sakkunniga hava härefter övergått till att yttra sig rörande de

lönebelopp, som skäligen borde bestämmas vid tillämpningen av de utav de

sakkunniga föreslagna löneskalorna för officerare och underofficerare, d. v. s.

beloppen av dels begynnelselönerna inom varje lönegrad och dels avlöningsförhöjningarna

vid uppflyttning från lägre till högre löneklass

inom de lönegrader, vilka omfattade två eller flera löneklasser.

De sakkunniga hade tidigare framhållit, hurusom den nu utgående

tillfälliga löneförbättringen haft till syfte att föra upp avlöningarna för

officerare och underofficerare till den nivå, som ungefär motsvarade 1914

års prisläge. De sakkunniga hade vidare uttalat, att vid den nu ifrågasatta

löneregleringen borde tagas till utgångspunkt det prisläge, som, att döma

av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets

utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början

av 1920-talet. Härvid syntes man liksom vid kommunikationsverkens

lönereglering kunna utgå därifrån, att detta prisläge läge omkring 16

procent högre än prisnivån år 1914. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga

ansett, att en lönereglering för ifrågavarande personal skulle bliva

på ett rättvist och lämpligt sätt avpassad, därest de för de olika tjänstegraderna

under år 1920 utgående avlöningarna (avlöningsbeloppen enligt

gällande stat jämte tillfällig löneförbättring) å billigaste ort, där inga särskilda

prisfördyrande omständigheter förelåge, ökades med 16 procent, samt

å övriga ortsgrupper höjdes med de av de sakkunniga för år 1921 för resp.

återstående ortsgrupper föreslagna orts tillägg, jämväl ökade med 16 procent.

De sakkunniga hade funnit sig med så mycket större skäl böra vid

en lönereglering räkna med de föreslagna ortstilläggen i deras helhet, som

riksdagens beslut att för år 1921 bevilja endast hälften av dessa tillägg

syntes hava varit förestavat av orsaker, som icke ägt samband med

frågan om tillräckligheten av de därigenom medgivna avlöningarna, samt

ortstilläggen enligt de sakkunnigas förslag, vilket hänfört sig till prisläget

år 1914, avsetts att utgå med i allmänhet något lägre belopp, än

som framgått av en direkt jämförelse med kommunikationsverkens

löneplan.

Lönebelopp

för officerare

och underofficerare.

De sakkunniga.

Allmänna

synpunkter.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.)

513 21

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De sakkunniga ville emellertid framhålla, att de sakkunniga icke

ansett tillfyllest att allenast genom användande av nu angivna grunder

fixera storleken av de särskilda avlöningsbeloppen. Ehuruväl den omfattande

utredning, som föregått framläggandet av 1917 års sakkunnigas

förslag till tillfällig löneförbättring, syntes utgöra en borgen för, att

denna löneförbättring blivit på ett i det stora hela tillfredsställande sätt

utmätt med hänsyn till de särskilda personalgruppernas olika arbete och

tjänsteansvar, hade de sakkunniga ansett sig icke böra underlåta att vid

den nu ifrågasatta löneregleringen till prövning upptaga spörsmålet, om

och i vilken mån några jämkningar i de olika avlöningsbeloppen ur nu

nämnd synpunkt kunde vara påkallade. Ty för de sakkunniga hade det

stått klart, att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse måste vara de

i främsta rummet grundläggande faktorerna vid värdesättandet av de

särskilda grupperna av ifrågavarande beställningar. På grund av den

förnyade granskning, som de sakkunniga sålunda i förevarande hänseende

verkställt, hade de föreslagna avlöningsbeloppen i vissa fall kommit att

förete avvikelser från de resultat beträffande avlöningsbeloppens storlek,

som med tillämpning allenast av ovan angivna regler skulle hava ernåtts.

Härvid hade även en jämförelse mellan officerare och underofficerare, å

ena, samt civil personal, å andra sidan, ansetts böra i viss mån öva

inverkan.

Innan de sakkunniga närmare inginge på frågan om storleken av de

lönebelopp, som de sakkunniga ansett höra upptagas i de särskilda

löneplanerna för officerare och underofficerare, ville de sakkunniga till

en början erinra därom, att de sakkunniga beträffande den tekniska

konstruktionen av dessa löneplaner i stort sett följt de grunder, varpå

kommunikationsverkens lönesystem i detta avseende vilade. Sålunda

hade lönerna på A-ort i varje fall upptagits till sådana belopp på

jämna tiotal kronor, som vid delning med tolv gåve på hel krona

eller 50 öre slutande månatliga belopp. Åven ortstilläggen hade avpassats

så, att avlöningsbeloppen på ortsgrupperna B—G, för månad

räknat, gåve sådana tal. I fråga om ortstilläggen hade vidare följts den

regeln, att de skulle utgå med fixa, i förhållande till lönen på A-ort

stigande belopp, att ortstillägget i den lägsta eller 1. löneklassen i

löneplanen för underofficerare skulle utgöra 102 kronor för den näst

billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare 102 kronor för varje

ny ortsgrupp, så att å dyraste ort tillägget komme att utgå med 612

kronor, samt att ortstilläggets maximibelopp, med undantag för de två

högsta (7. och 8.) lönegraderna i löneplanen för officerare, skulle

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .3.70.

utgöra 240 kronor för näst billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare

240 kronor för varje ny ortsgrupp, så att detsamma å dyraste

ort komme att uppgå till 1,440 kronor. Beträffande ortstil]äggets belopp

inom 7. och 8. lönegraderna i löneplanen för officerare hade

de sakkunniga, i anslutning till Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag

avlåtna förslag till lönebelopp för cheferna för vissa civila ämbetsverk,

upptagit ortstillägget för den näst billigaste ortsgruppen till 300

kronor med tillägg av samma belopp för en var av de följande ortsgrupperna,

varigenom ortstillägget på dyraste ort inom nämnda båda

lönegrader komme att utgöra 1,800 kronor.

Beträffande de löneökningar, som skulle inträda vid uppflyttning

från lägre till högre löneklass, hade dessa uppförts med större belopp

inom de högre än inom de lägre lönegraderna.

Enligt 1917 års sakkunnigas utkast till definitiv lönereglering hade

ålderstilläggen, såvitt kompaniofficer ärna anginge, upptagits till 300 kronor

för underlöjtnanter (fänrikar), 400 kronor för löjtnanter och 500 kronor

för kaptener. I anslutning härtill och under iakttagande, att dessa belopp

höjdes med omkring 16 procent, hade avlöningsskillnaden mellan

löneklasserna föreslagits till 360 kronor inom i. lönegraden, till 480 kronor

inom 2. lönegraden och till 600 kronor inom 3. lönegraden. Avlöningsförhöjningen

mellan löneklasserna inom 4. lönegraden — för majorer

(kommendörkaptener av 2. graden) — hade även funnits lämpligen böra

bestämmas till sistnämnda belopp, 600 kronor. Såsom förut nämnts, hade

övriga lönegrader inom löneplanen för officerare icke fördelats i löneklasser.

Ehuru löneplanen för underofficerare väsentligen anordnats efter

kommunikationsverkens lönesystem med ett flertal gemensamma löneklasser

för varandra närliggande lönegrader, hade avlöningsförhöjningarna

i denna löneplan måst, för åstadkommande av tillräckligt hastig stegring

i löneskalan, sättas i viss mån högre än som enligt nämnda lönesystem

förekomme inom lönegrader med i huvudsak lika begynnelselöner.

Ifrågavarande löneplan upptoge följande skillnader i avlöningsbelopp

mellan de särskilda löneklasserna: 180 kronor mellan 1. och 2. löneklassen,

210 kronor mellan 2. och 3. samt 3. och 4. löneklasserna, 270

kronor mellan 4. och 5., 5. och 6. samt 6. och 7. löneklasserna och

300 kronor mellan 7. och 8., 8. och 9. samt 9. och 10. löneklasserna.

Vid lönebeloppens bestämmande för officerarna hade de sakkunniga

utgått från, att någon särskild anledning icke kunde anses föreligga

att bereda innehavarna av beställningarna såsom und^''löjtnanter (fänrikar)

— 1. lönegraden — annan avlöningsförhöjning än den, som be
-

Lönebeloppen

inom löneplanen

för

officerare.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

tingades av den nuvarande avlöningens framförande till prisnivån vid

början av 1920-talet. Då den nuvarande avlöningen utan ålderstillägg

för denna grupp av beställniugshavare på A-ort, där något ortstillägg

icke förekomme, uppginge till 2,215 kronor, skulle avlöningen efter höjning

med 16 procent komma att utgöra 2,569 kronor 40 öre, vilket

belopp, i enlighet med ovan angivna grunder för löneplanernas konstruktion,

avrundats till 2,580 kronor. Ortstilläggets belopp i 1. löneklassen

av ifrågavarande lönegrad hade satts till 120 kronor för varje ny

ortsgrupp, vadan begynnelselönen på dyraste ort eller G-ort upptagits

till 3,300 kronor. För underlöjtnant, vilken vunne uppflyttning till 2.

löneklassen med därmed förenad löneökning av 360 kronor, skulle lönen

på A-ort alltså utgöra (2,580 + 360 = ) 2,940 kronor. Med ett ortstillägg

av 132 kronor för varje ny ortsgrupp upptoges lönen i sistnämnda löneklass

å G-ort till ett belopp av 3,732 kronor.

Avlöningen för löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid marinen) utan

ålderstillägg utginge för närvarande på A-ort med 2,895 kronor, ett belopp,

som, förhöjt med 16 procent, motsvarades av 3,358 kronor 20 öre.

Lönen i den för denna grupp av beställningshavare avsedda 2. lönegradens

lägsta löneklass på A-ort hade därför fastställts till 3,360 kronor.

I de följande löneklasserna inom ifrågavarande lönegrad, d. v. s. 4. — 6.

löneklasserna, vore lönen på A-ort, med tillägg av avlöningsförköjningar

om 480 kronor, upptagen till resp. 3,840 kronor, 4,320 kronor och 4,800

kronor. I överensstämmelse med förut angivna principer för ortstilläggens

bestämmande vore dessa för varje ny ortsgrupp upptagna med

följande belopp, nämligen i 3. löneklassen med 150 kronor, i 4. löneklassen

med 162 kronor, i 5. löneklassen med 174 kronor och i 6. löneklassen

med 198 kronor. I enlighet härmed uppginge lönen på G-ort inom

2. lönegradens nyssnämnda fyra särskilda löneklasser till resp. 4,260,

4,812, 5,364 och 5,988 kronor.

Den nuvarande avlöningen för kapten av 2. klassen, som icke åtnjöte

ålderstillägg eller ortstillägg, utgjorde 4,810 kronor. Med en förhöjning

av 16 procent motsvarades detta belopp av en lön i 7. löneklassen

på A-ort av 5,579 kronor 60 öre, vilket belopp avjämnats till 5,580

kronor. I anslutning till de sakkunnigas förslag om löneförhöjningarnas

fastställande till 600 kronor i den för kaptener avsedda 3. lönegraden

upptoges lönen i 8.—10. löneklasserna på A-ort till resp. 6,180,

6,780 och 7,380 kronor. Ortstilläggen inom ifrågavarande lönegrads

särskilda löneklasser vore i löneplanen upptagna till resp. 216 kronor,

228 kronor, 234 kronor och 240 kronor, vadan lönerna å G-ort

uppginge till följande belopp, nämligen inom 7. löneklassen till 6,876 kro
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Proposition Pr 350.

nor, inom 8. löneklassen till 7,548 kronor, inom 9. löneklassen till 8,184

kronor samt inom 10. löneklassen till 8,820 kronor.

Tillsåge man då, huru de sålunda föreslagna lönebeloppen för underlöjtnants-

(fänriks-), löjtnants- och kaptensbeställningarna ställde sig i

förhållande till lönerna för sådana befattningar inom den civila förvaltningen,

som kunde anses vara närmast jämförbara med dessa

militära beställningar, torde till en början böra anmärkas, att underlöjtnants-(fänriks-)beställningarna

knappast ägde någon motsvarighet

bland de civila befattningarna. Fänriksbeställningen vunnes nämligen

vid den tidiga åldern av omkring 22 år och vederbörande beställningshavare

kvarstode i beställning såsom fänrik och underlöjtnant endast en

kortare tid. Svårigheter mötte ock att finna någon med löjtnant jämförbar

civil befattningshavare. Den för löjtnant föreslagna slutlönen

överensstämde närmast med slutlönen i 9. lönegraden i kommunikationsverkens

löneplan, till vilken lönegrad hänfördes, bland andra, stationsinspektor

av klass 4 B och station smästare av klass 5 vid statens järnvägar.

I det förslag till lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement

och centrala verk, som avgivits till innevarande ars riksdag,

hade någon tjänsteman icke upptagits i nämnda lönegrad. Lättare vore

däremot att beträffande den föreslagna lönegraden för kapten finna en

jämförelse med civila befattningshavare. Den av de sakkunniga förordade

avlöningen för kapten hade nämligen viss motsvarighet i den uti kommunikationsverkens

löneplan upptagna 15. lönegraden, till vilken hänförts,

bland andra, ett flertal tjänstemän i sekreterarbefattningar ävensom intendent

vid postverket, befälhavare av klass 2 åångfärja och stationsinspektor

av klass 1 vid statens järnvägar. Redan den korta tjänstetid såsom

officer av allenast nio år, vilken krävdes för vinnande av befordran till kapten,

hade emellertid inneburit ett hinder att ansluta begynnelselönen i lönegraden

för kapten till motsvarande lön för nämnda civila tjänstemän,

utan hade den förra satts 720 kronor lägre än den senare. Shitlönen för

kapten hade dock med hänsyn till denne beställningshavares tjänsteställning

och ansvar förts upp så högt, att densamma med allenast 240

kronor understege den högsta lönen inom 15. lönegraden. I det noggranna

avvägande av lönebeloppen för löjtnants och underlöjtnants-(fänriks-)beställningarna

i förhållande till kaptensbeställningarna, som de sakkunniga

sökt verkställa, hade de sakkunniga trott sig finna en borgen för

att jämväl lönerna för förstnämnda båda personalgrupper blivit på ett tillfredsställande

sätt utmätta.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Den avlöning, som för närvarande åtnjötes av major (kommendörkapten

av 2. graden) utan ortstillägg, utgjorde 7,175 kronor. Med tillägg

av 16 procent på detta belopp borde lönen i lägsta — 11. — löneklassen

inom den för majorer avsedda 4. lönegraden på A-ort utgöra 8,323 kronor

eller i avrundat tal 8,340 kronor. Ortstillägget för varje ny ortsgrupp

hade upptagits till 240 kronor, vadan lönen å G-ort inom ifrågavarande

löneklass skulle utgöra 9,780 kronor.

I det föregående hade anförts skälen för införandet i förevarande

lönegrad av två särskilda löneklasser; och hade beloppet av löneförhöjningen

på A-ort vid uppflyttning till den högre löneklassen — 12. löneklassen

— liksom vid löneuppflyttningarna inom 3. lönegraden ansetts

böra bestämmas till 600 kronor. Då ortstillägget även inom ifrågavarande

löneklass lämpligen borde utgöra 240 kronor, hade lönen i densamma

upptagits till 8,940 kronor på A-ort och till 10,380 kronor på G-ort.

I löneplanens 5. lönegrad, vilken vore avsedd att omfatta överstelöjtnanter

(kommendörkaptener av 1. gradenj, hade bestämmandet av begynnelselönen

icke kunnat, på sätt som skett inom de lägre lönegraderna, anslutas

till den nuvarande avlöningens belopp med förhöjning av allenast

omkring 16 procent. Genom ett sådant förfaringssätt skulle den nuvarande

avlöningen, 8,025 kronor, komma att svara mot en avlöning

på A-ort av allenast 9,309 kronor eller i avjämnat tal 9,330 kronor.

Efter införandet av förenämnda högre löneklass inom 4. lönegraden syntes

emellertid avlöningsförhöjningen för major, som uppnått lön enligt 12.

löneklassen, vid befordran till överstelöjtnant böra bestämmas till minst

samma belopp som den löneförhöjning, vilken ernåddes av major vid uppflyttning

från 11. till 12. löneklassen inom 4. lönegraden. På grund

härav hade de sakkunniga föreslagit, att lönen på A-ort skulle för beställningshavare

i 5. lönegraden utgöra 9,540 kronor. Med tillägg av

ortstillägg efter 240 kronor för varje ny ortsgrupp skulle lönen i denna

lönegrad på G-ort komma att utgöra 10,980 kronor.

Med de sakkunnigas förslag i avseende å avlöningarna inom 4. och

5. lönegraderna i löneplanen för officerare vunnes, att majorer och överstelöjtnanter

erhölle en avlöning, som bättre än vad hittills varit fallet

syntes motsvara vikten av de befattningar, vilka de vore avsedda att bekläda,

och det ansvar, som ålåge beställningshavare i dessa grader.

Avlöningen för majorer läge sålunda inom de belopp, som utgjorde

begynnelse- och slutlönen för 18. lönegraden enligt såväl kommunikationsverkens

nu gällande som den för statsdepartementen och de centrala

verken föreslagna löneplanen. Till nämnda lönegrad hörde, bland andra,

byrådirektörer, vilka intoge en mellanställning mellan sekreterare och

byråchefer.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Den föreslagna lönen för överstelöjtnanter skulle komma att motsvara

den, som återfunnes i 2. löneklassen inom 20. lönegraden enligt nyssnämnda

löneplaner, till vilken lönegrad hänförts tjänstemän i byråchefs

ställning.

Vid lönebeloppens bestämmande för de högsta militära beställningsha

varna, nämligen överstar (kommendörer), arméfördelning schef er och med dem (kommenlikställda

generalspersoner (flaggmän) ävensom innehavarna av beställningarna

såsom inspektör för kavalleriet, kommendant i Boden och militärbe- ner (flaggman

fälhavare på Gottland — för vilka sistnämnda förutsatts inrättande av en m- flsärskild

lönegrad mellan överstar och arméfördelningschefer — hade de

sakkunniga ansett sig böra söka ledning i det förslag till ordnandet av

avlöningsförhållandena för chefer och vissa därmed jämförliga befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen, som inginge i den av

Kungl. Magt till innevarande års riksdag gjorda framställning om lönereglering

för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk.

I löneplanen för nämnda verk hade intagits en särskild avdelning,

till vilken hänförts tjänstemän i chefs eller därmed jämförlig

ställning och som upptoge fyra olika lönegrader, vardera med en löneklass

och omfattande i huvudsak följande personal: 1. lönegraden chefer

i den nuvarande s. k. lägre överdirektörsgraden, 2. lönegraden chefer i

den nuvarande s. k. högre överdirektörsgraden, 3. lönegraden chefer i

generaldirektörs ställning samt 4. lönegraden justitieråd och regeringsråd.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de militära chefernas tjänstgöring

samt dem åliggande ansvar hade de sakkunniga trott sig finna,

att löneförhållandena för ifrågavarande militära beställningshavare skulle

bliva på ett tillfredsställande sätt ordnade, om överste (kommendör) jämställdes

med överdirektör av lägre grad, innehavare av beställning såsom

inspektör för kavalleriet, kommendant i Boden eller militärbefälhavare

på Gottland med överdirektörer av högre grad samt arméfördelningschef

och likställd generalsperson (flaggman) med generaldirektör.

Bland de sakkunniga hade fråga väckts därom, att för överstarna

eller åtminstone viss del av dem, exempelvis cheferna för infanteriregementena

samt de större kavalleri- och artilleriregementena m. fl., borde

inrättas en särskild lönegrad med belopp mellan avlöningarna för överdirektör

av högre och överdirektör av lägre grad. Med hänsyn därtill

att en del överste-(kommendörs-)beställningar vore avsedda för uppehållande

inom den militära förvaltningen av vissa befattningar, som i de

civila verken tillhörde personal i allenast byråchefs tjänsteställning, och

då de arbetsuppgifter, som ålåge eu del regementschefer (kommendörer),

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

Lönebeloppen

inom löneplanen

för

underofficerare.

syntes vara mindre omfattande, hade de sakkunniga emellertid icke ansett

sig böra ifrågasätta en sådan uppflyttning i avlöningshänseende av ifrågavarande

beställningshavare. Icke heller hade de sakkunniga ansett sig

böra föreslå en på värdesättandet av de särskilda överste-(kommendörs-)

beställningarna grundad uppdelning av dessa beställningar på lönegraden

för den lägre överdirektörsgraden och en dylik nyinrättad mellangrad.

En sådan åtgärd skulle nämligen innebära en organisationsändring,

varom det icke torde tillkomma de sakkunniga att väcka förslag.

På grund av vad sålunda anförts hade de sakkunniga i sitt förslag

till löneplan för officerare upptagit lönen i den för överstar (kommendörer)

avsedda 6. lönegraden med samma belopp, som utginge enligt 1. lönegraden

för de civila verkscheferna, nämligen å A-ort med 11,580 kronor

jämte ortstillägg till belopp av 240 kronor för varje ny ortsgrupp, varigenom

lönen på G-ort skulle uppgå till 13,020 kronor.

I 7. lönegraden, vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle inrättas

för inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren

på Gottland, hade lönen satts lika med lönen i 2. lönegraden för

de civila verkscheferna, eller till 13,200 kronor på A-ort, med ortstillägg

för varje ny ortsgrupp å 300 kronor, motsvarande 15,000 kronor på G-ort.

I 8. lönegraden, som vore avsedd för arméfördelningschefer och likställda

generalspersoner samt flaggman, hade lönen upptagits till samma

belopp som lönen i 3. lönegraden för de civila verkscheferna eller till

15,240 kronor på A-ort jämte ortstillägg till belopp av 300 kronor för

varje ny ortsgrupp, varigenom lönen på G-ort skulle utgöra 17,040 kronor.

Vid bestämmandet av lönebeloppen inom löneplanen för underofficerare

hade det närmast gällt att på lämpligt sätt avpassa begynnelselönen

för 1. lönegradens 1. löneklass, d. v. s. lägsta löneklassen för underofficer

av 3. graden vid marinen.

I samband med inrättandet från och med år 1919 av nämnda tjänstegrad

hade den avlöning, som enligt stat borde tillkomma beställningshavare

i denna grad, bestämts till ett sammanlagt belopp av 1,744 kronor

30 öre. Detta belopp utginge till underofficer av 3. graden, som icke

kunde beräkna minst tre tjänstår. Till övriga underofficerare av 3. graden

utginge allmänt avlöningstillägg med 200 kronor till den, som hade minst

tre och mindre än sex tjänstår, med 400 kronor till den, som hade

minst sex och mindre än nio tjänstår, och med 600 kronor till den,

som hade minst nio tjänstår. Dessutom utginge ortstillägg enligt vid 1920

års riksdag fastställda grunder.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

129

Enligt de allmänna principer, vilka de sakkunniga ansett böra

tillämpas vid bestämmandet av lönebeloppen för officerare och underofficerare,

skulle lönen för underofficer av 3. graden i 1. löneklassen å Aort

upptagas till ett belopp av 1,744 kronor 30 öre, ökat med 16 procent,

d. v. s. till 2,023 kronor 40 öre eller i jämnat tal 2,040 kronor.

Detta belopp överstege med allenast 60 kronor lönen, 1,980 kronor, i

1. löneklassen för lägsta lönegradens tjänstemän vid kommunikationsverken

— till vilken grad hänförts bland andra expeditionsvakt, brevbärare,

banvakt, stationskarl m. fl. Underofficerarna av 3. graden

innehade emellertid en väsentligt högre kompetens än nyssnämnda,

vid kommunikationsverken anställda tjänstemän. Härtill komme, att

underofficersbeställning i denna grad merendels icke kunde ernås tidigare

än efter sex års tjänst vid marinen samt att innehavare av sådan beställning

toges i anspråk för befälsuppgifter eller tjänstgöring i övrigt

av betydligt mera ansvarsfull natur, än som ifrågakomme för nyssnämnda

personal vid kommunikationsverken. Det hade vid sådant förhållande

synts de sakkunniga ofrånkomligt, att lönen i 1. löneklassen

för underofficerare av 3. graden bestämdes något högre, och hade de

sakkunniga efter övervägande av olika alternativ stannat vid att föreslå,

att lönen i nämnda löneklass upptoges till ett belopp, som med 150

kronor översköte nyssnämnda, vid tillämpning av eljest använda beräkningsgrunder

erhållna summa av 2,040 kronor. I löneplanen för

underofficerare skulle alltså lönen i 1. löneklassen på A-ort komma att

utgå med (2,040 + 150 =) 2,190 kronor eller i det närmaste med samma

belopp, 2,220 kronor, som utgjorde begynnelselönen i 3. lönegraden enligt

kommunikationsverkens löneplan. Till denna lönegrad hörde förste expeditionsvakt,

brevbärarförman, banförman m. fl.; och syntes enligt de

sakkunnigas mening 3. gradens underofficerare vid marinen lämpligen

kunna jämnställas med dessa befattningshavare.

Ortstillägget inom förevarande 1. löneklass hade föreslagits till 102

kronor för varje ny ortsgrupp, varigenom avlöningen på G-ort bringades

Tipp till 2,802 kronor. På D-ort, dit Karlskrona för närvarande räknades,

skulle avlöningen utgöra 2,496 kronor, ett belopp, som, enligt vad

som tidigare omförmälts, under vissa beträffande dyrtidstilläggets beräknande

antagna förutsättningar skulle för en korpral, som uppnått

slutlön med föreslaget belopp och befordrats till underofficer av 3.

graden med placering i Karlskrona, medföra en löneökning av 203 kronor

80 öre för år.

Enligt de bestämmelser, vilka gällde för det nu utgående allmänna avlöningstillägget,

utgjorde den ökning, som efter treårsintervaller tillkomme

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) ms 21 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

underofficerare i alla grader, 200 kronor. Då avlöningsskalornas omläggning

i anslutning till kommuni kationsverkens lönesystem, på sätt

förut nämnts, förutsatte, att löneökningarna mellan olika löneklasser utginge

med olika, med högre löneklasser stigande belopp, hade dessa löneökningar

måst avpassas på sådant sätt, att lönen i de lägsta löneklasserna

inom 2. och 3. lönegraderna bleve lämpliga såsom begynnelselöner

för den till dessa grader hörande personalen, nämligen sergeanter (underofficerare

av 2. graden) i 2. lönegraden och fanjunkare (flaggunderofficerare,

underofficerare av 1. graden) i 3. lönegraden.

Den nuvarande lägsta avlöningen för sergeant av 1. klassen utgjorde

på A-ort 2,210 kronor, vilket belopp med 16 procents förhöjning uppginge

till 2,563 kronor 60 öre. Motsvarande avlöning för fanjunkare vore 2,782

kronor 50 öre, vilket belopp, likaledes med förhöjning av 16 procent,

utgjorde 3,227 kronor 70 öre. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga

ansett, att avlöningsförhöjningarna borde bestämmas till 180 kronor mellan

1. och 2. löneklassen, till 210 kronor mellan såväl 2. och 3. som mellan

3. och 4. löneklasserna samt till 270 kronor mellan 4. och 5. löneklasserna.

Härigenom komme begynnelselönerna för sergeant (underofficer av 2.

graden) i 3. löneklassen, resp. för fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer

av 1. graden) i 5. löneklassen att på A-ort uppgå till resp. 2,580

kronor och 3,060 kronor.

För vinnande av lämpliga slutlöner för personalen i 2. och 3. lönegraderna

hade löneökningarna mellan 5. och 6. samt 6. och 7. löneklasserna

satts till 270 kronor, liksom motsvarande höjningar mellan 7. och

8. samt 8. och 9. löneklasserna upptagits till 300 kronor. Lönen i 7.

löneklassen, vilken vore den högsta i 2. lönegraden, utgjorde alltså på A-ort

3,600 kronor, och komme högsta lönen i 9. löneklassen, som utgjorde

slutlön inom 3. lönegraden, att å A-ort uppgå till 4,200 kronor. Åven

sistnämnda båda lönebelopp visade ganska god överensstämmelse med de

nuvarande avlöningarna jämte 16 procents förhöjning därå. Så utgjorde

nuvarande högsta avlöning, omräknad efter sådan grund, för sergeant

3,491 kronor 60 öre och för fanjunkare 4,155 kronor 70 öre.

De sålunda föreslagna slutlönerna för sergeant (underofficer av 2.

graden) och fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 1. graden)

överensstämde närmast med slutlönerna i 6., resp. 7. lönegraderna enligt

kommunikationsverkens löneplan. Till nämnda 6. lönegrad hade hänförts

stationsmästare vid postverket samt tredje styrman och tredje maskinist

å ångfärja, lokomotivförare och stationsmästare av klass 6 vid statens

järnvägar; till 7. lönegraden faktor vid postverket samt förste maskinist

och verkstadsmästare vid statens vattenfallsverk. Ehuru svårigheter

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. May.is Proposition Nr 350.

givetvis mötte att beträffande ifrågavarande militära beställningshavare

finna lämpliga jämförelsepunkter med nyssnämnda civila befattningshavare,

hade de sakkunniga likväl ansett sig böra omnämna den möjlighet

till jämförelse med civila befattningshavare, som här förelegat.

Beträffande sättet för anordnandet av den i löneplanen för underofficerare

intagna 4. lönegraden, vilken avsetts för förvaltarna vid arméns

intendenturkår och redogöraren vid ridskolan, hade de sakkunniga i det

föregående lämnat redogörelse. Det försteg i lönehanseende framför

fanjunkare, som för närvarande tillkomme nyssnämnda förvaltare och

redogörare, hade de sakkunniga ansett böra bibehållas genom att låta

denna lönegrad omfatta 6.—10. löneklasserna, av vilka 10. löneklassen

skulle på A-ort upptaga en lön, som med 300 kronor överstege lönen

i 9. löneklassen — den högsta för fanjunkare m. fl. Den föreslagna

slutlönen för ifrågavarande beställningshavare överensstämde närmast med

slutlönen i kommunikationsverlcens 8. lönegrad, till vilken hänförts bland

andra materialförvaltare vid telegrafverket.

Vad anginge sättet för lönebeloppens bestämmande i löneplanen för

underofficerare torde slutligen böra tilläggas, att ortstilläggen i de olika

löneklasserna avpassats efter de belopp, som utginge såsom ortstillägg i

närmast motsvarande löneklasser enligt kommunikationsverkens löneplan.

Det hade redan omnämnts, att ortstilläggen i 1. löneklassen (tör underofficerare

av 3. graden) skulle utgöra 102 kronor för varje ny ortsgrupp.

I de övriga löneklasserna hade ortstilläggen för varje sådan ortsgrupp

upptagits till följande belopp, nämligen:

i

2.

löneklassen..........

................................................ till 108 kronor

»

3.

» ..........

................................................ >''

120

»

4.

» ..........

................................................. »

126

x

»

5.

).! ..........

................................................. »

138

»

»

6.

» ..........

)>

144

»

»

7.

)> .........

.............................................. »

156

»

8.

» ..........

................................................. »

162

)>

9.

)) ..........

............................................. )’

174

5)

»

10.

)> ..........

............................................... »

186

))

I

enlighet med vad

sålunda anförts hava de sakkunniga

upp,

följande löneplaner för officerare (O) och för underofficerare (Uo).

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Löneplan för officerare (0).

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

u p

P-

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

l:a lönegraden .......................j

1

kr.

2,580

kr.

2,700

kr.

2,820

kr.

2,940

kr.

3,060

kr.

3.180

kr.

3,300

2

2,940

3,072

3,204

3,336

3,468

3,600

3,732

|

3

3,360

3,510

3,660

3,810

3,960

4,110

4,260

2:a lönegraden ........................,

4

3,840

4,002

4,164

4,326

4,488

4,650

4,812

5

4,320

4,494

4,668

4,842

5,016

5,190

5,364

1

6

4,800

4,998

5,196

5,394

5,592

5,790

5,988

i

7

5,580

5,796

6,012

6,228

6,444

6,660

6,876

3:e lönegraden .......................<

8

6,180

6,408

6,636

6,864

7,092

7,320

7,548

9

6,780

7,014

7,248

7,482

7,716

7,950

8,184

10

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

4:e lönegraden ........................j

11

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

12

8,940

9,180

9,420

9,660

9,900

10,140

10,380

5:e lönegraden ........................

13

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

6:e lönegraden ........................

14

11,580

11,820

12,060

12,300

12,540

12,780

13,020

7:e lönegraden ..................

15

13,200

13,500

13,800

14,100

14,400

14,700

15,000

8:e lönegraden .......................

16

15,240

15,540

15,840

16,140

16,440

16,740

17,040

Löneplan för underofficerare (Ilo).

Ort

s g r

u p

P-

Lönegrad.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

I

1

2,190

2,292

2,394

2,496

2,598

2,700

2,802

l:a

lönegraden ........................<

2

2,370

2,478

2,586

2,694

2,802

2,910

3,018

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

1

4

2,790

2,916

3,042

3,168

3,294

3,420

3,546

3

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

j

lönegraden ............... \

4

2,790

2,916

3,042

3,168

3,294

3,420

3,546

2:a

5

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6

3,330

3,474

3,618

3,762

3,906

4,050

4,194

\

7

3,600

3,756

3,912

4,068

4,224

4,380

4,536

5

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

lönegraden ......................1

6

3,330

3,474

3,618

3,762

3,906

4,050

4,194

3:e

7

3,600

3,756

3,912

4,068

4,224

4,380

4i536

8

3,900

4,062

4,224

4,386

4,548

4,710

4,872

[

9

4,200

4,374

4,548

4,722

4,896

5,070

5,244

1

6

3,330

3,474

3,618

3,762

3,906

4,050

4,194

lönegraden .............. /

7

3,600

3,756

3,912

4,068

4,224

4,380

4,536

4:e

8

3,900

4,062

4,224

4,386

4,548

L710

4,872

9

4,200

4,374

4,548

4,722

4,896

5,070

5,244

{

10

4,500

4,686

4,872

5,058 !

5,244

5,430

5,616

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

133

Beträffande de i förenämnda löneplaner upptagna avlöningsbeloppen

hava vissa bland de sakkunniga avgivit särskilda yttranden.

Sålunda har herr Nilsson anfört följande.

Särskilda yttranden

av

vissa bland de

sakkunniga.

Den lönereglering, som sakkunniga utarbetat, lider av tvänne väsentliga

fel. För det första är den för dyr. Och för det andra tillerkänner den vissa

grupper av militära befattningshavare löneförmåner, som skulle ställa dem i

gynnsammare läge än jämförbara grupper av befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen.

Med hänsyn härtill föreslår jag följande löneplan för underofficerare och

officerare.

Löneplan för underofficerare (Ilo).

Lönegrad.

Löne-

klass.

O

r t

s g r

U ])

P-

A.

B.

c.

B.

E.

F.

G.

1

J

1

kr.

1,980

kr.

2,070

kr.

2,160

kr.

2,250

kr.

2,340

kr.

2,430

kr.

2,520

l:a lönegraden ........................■!

2

2,130

2,226

2,322

2,418

2,514

2,610

2,706

3

2,280

2,385

2,490

2,595

2,700

2.805

2.910

1

4

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

[

3

2,280

2,385

2,490

2,595

2,700

2,805

2,910

)

4

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2:a lönegraden ........................<

5

2,640

2,763

2,886

3,009

3,132

3,255

3.378

6

2,850

2,979

3,108

3,237

3,366

3,495

3,624

1

7

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

1

5

2,640

2,763

2,886

3,009

3,132

3,255

3,378

6

2,850

2,979

3,108

3,237

3,366

3,495

3.624

3:e lönegraden ........................{

7

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3.750

3,888

8

3,360

3,507

3,654

3,801

3,948

4.095

4,242

1

9

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

i

7

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

8

3,360

3,507

3,654

3,801

3,948

4,095

4,242 j

4:e lönegraden .......................<

9

3.660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596 1

10

3,960

4,125

4,290

4,455

4,620

4,785

4,950

l

11

4,260

. 4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 350.

Löneplan för officerare (0).

Lönegrad.

Löne-

klass.

0

r t

s g r

u p

P-

A.

B.

C.

D.

E.

E.

G.

l:a lönegraden .......................j

1

kr.

2,340

kr.

2,448

kr.

2,556

kr.

2,664

kr.

2,792

kr.

2,880

kr.

2,988

2

2,640

2,763

2,886

3,009

3,132

3,255

3,378

|

3

3.120

3,276

3,432

3,588

3,744

3,900

4,056

2:a lönegraden ........................<

4

3,600

3,765

3,930

4,095

4,260

4,425

4,590

5

4,080

4,254

4,428

4,602

4,776

4,950

5,124

>

6

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

f

7

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

8

5,670

5,889

6,108

6,327

6,546

6,765

6,984

3:e lönegraden ........................<

9

6,180

6,409

6,638

6,867

7,096

7,225

7,554

l

10

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

4:e lönegraden ........................j

11

7,710

7,950

8,190

8,430

8,670

8,910

9,150

12

8,310

8,550

8,790

9,030

9,270

9,510

9,750

5:e lönegraden .......................

13

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

6:e lönegraden .......................

14

11,580

11,820

12,060

12,300

12,540

12,780

13,020

7:e lönegraden .......................

15

13,200

13,500

13,800

14,100

14,400

14,700

15,000

S:e lönegraden ........................

16

15,240

15,540

15,840

16,140

16,440

16,740

17,040

Herr Widell bär i förevarande avseende avgivit följande yttrande.

Det statsfinansiella och ekonomiska läget torde enligt min mening för närvarande

och sannolikt för en avsevärd framtid i hög grad försvåra eller rent av

omöjliggöra genomförandet av de sakkunnigas föreliggande löneregleringsförslag.

Då jag emellertid skulle finna synnerligen beklagligt, om lösningen av den militära

löneregleringsfrågan skulle komma att uppskjutas till en oviss framtid, har

jag ansett mig böra framlägga följande alternativa förslag till löneplan för officerare

och underofficerare. Någon väsentligare ändring med hänsyn till detta synes

knappast erfordras i fråga om de sakkunnigas förslag beträffande den civilmilitära

personalen; i vissa fall torde förhållandet mellan militära och civilmilitära avlöningar

bliva lämpligare avvägt enligt mitt alternativa förslag än enligt huvudförslaget.

Ifrågavarande alternativa förslag förutsätter, att manskapets avlöning

regleras i enlighet med den av herr Nilsson till del I av de sakkunnigas betänkande

avgivna reservationen.

Den besparing i jämförelse med de sakkunnigas förslag, som skulle uppstå

vid bifall till herr Nilssons reservation och mitt nu framlagda alternativa förslag,

torde enligt ett ytligt överslag kunna uppskattas till 5 ä 6 millioner kronor,

oberäknat den besparing, som uppkommer på dyrtidstilläggen.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 135

Löneplan för officerare (0).

........ "

Lönegrad.

Löne-

Vlass.

0

r t

s g r

u p

P-

A.

B.

c.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr. |

, 7 1

1

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988 i

l:a lönegraden ........................<

2

2,700

2,826

2,952

3,078

3,204

3,330

3,456 i

i

Q

«)

3,120

3,264

3,408

3,552

3,696

3,840

3,984

4

3,600

3,756

3.912

4,068

4,224

4,380

4,536

2:a lönegraden ....................... j

5

4.080

4,248

4,416

4,584

4,752

4,920

5,088 |

1

6

4,560

4.746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

l

7

5.160

5,370

5,580

5,790

6.000

6,210

6,420

8

5,760

5.976

6,192

6,408

6,624

6,840

7.056 i

S:e lönegraden ........................•!

9

6,360

6.588

6,816

7,044

7,272

7,500

7,728

1

10

6,960

7,200

7,440

7,680

7,920

8,160

8,400

4:e lönegraden .......................j

IL

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9.300

12

8,460

8,700

8.940

9,180

9,420

9,660

9,900 ;

5:e lönegraden ........................

13

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10.260

10,500

G:e lönegraden .......................

14

11,580

11,820

12,060

12,300

12,540

12,780

13,020

7:e lönegraden .....................

15

13,200

13,500

13,800

14,100

14,400

14,700

15,000

8:e lönegraden..................... ...

16

15,240

15,540

15,840

16,140

16,440

16,740

17,040

Löneplan för underofficerare (Uo).

Lönegrad.

Löne-

klass.

0

r t

s g r

u p

P-

A.

B.

C.

1).

E.

F-

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

(

1

1,980

2.070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

I

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

l:a lönegraden ........................<

3

2,280

2,382

2,484

2,586

2,688

2,790

2,892

1

4

2,520

2,634

2,748

2,862

2,976

3,090

3,204

3

2,280

2,382

2,484

2,586

2,688

2,790

2.892

4

2,520

2,634

2,748

2,862

2,976

3,090

3,204

2:a lönegraden ........................\

5

2,760

2,886

3,012

3,138

3,264

3,390

3,516

6

3,030

3,168

3,306

3,444

3,582

3,720

3,858

1

7

3,300

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

I

5

2,760

2,886

3,012

3,138

3.264

3.390

3.516

6

3,030

3,168

3,306

3,444

3,582

3.720

3,858

3:e lönegraden ........................(

7

3,300

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

8

3,600

3.756

3,912

4,068

4,224

4,380

4,536

1

9

3,900

4,062

4,224

4,386

4,548

4,710

4,872

1

6

3,030

3,168

3,306

3,444

3,582

3,720

3.858

)

7

3,300

3,450

3,600

3,750

3,900

4.050

4,200

4:e lönegraden .......................{

8

3,600

3,756

3,912

4,068

4,224

4,330

4,536

9

3,900

4,062

4,224

4,386

4,548

4,710

4,872

10

4,200

4,374

4,548

4,722

4,896

5,070

5,244

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Proposition AV 350.

Slutligen får jag uttala, att jag icke i allo kan godkänna den jämförelse

mellan civila och militära tjänstemän, som de sakkunniga anställt; särskilt måste

jag anse en jämförelse mellan tjänstemän i de centrala ämbetsverkens sekreterargrad

och kaptener föga befogad.

Vidare hava herrar Lybeck, Nyquist, Tallberg och Thörnell, med instämmande

av herr Näsman, beträffande de av de sakkunniga föreslagna

lönebeloppen anfört följande.

Då det gällt för de sakkunniga att i förslaget till avlöningsreglemente tilllämpa

den av de sakkunniga angivna principen att vid bestämmandet av avlöningsbeloppen

för den militära personalen låta sig angeläget vara att beakta

förefintliga möjligheter till jämförelse mellan militära och civila tjänstemän

beträffande tjänsteåliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar, hava de

sakkunniga enligt vår mening i viss mån undervärderat det militära arbetet i

förhållande till det civila. Trots de jämförelser, som de sakkunniga gjort mellan

militära och civila tjänstemän, vilka jämförelser i stort sett synas oss godtagliga

och hållbara, har avlöningen för den militära beställningshavaren mestadels icke

uppnått slutlönen för den civila befattningsinnehavare, med vilken jämförelsen

ägt rum. Detta framträder särskilt i fråga om regementsofficerarna.

De sakkunniga synas icke hava tagit skälig hänsyn till sådana förhållanden,

som ställa militära beställningshavare i ogynnsammare ställning än motsvarande

civila tjänstemän. Särskilt märkes då den tidigare avgångsåldern för de förstnämnda.

Denna tidiga avgångsålder kan i undantagsfall vara överensstämmande

med den enskildes fördel, men utgör i flertalet fall enligt vår bestämda övertygelse

en synnerligen kännbar olägenhet för beställningshavaren på grund av

svårigheten att efter avskedet från aktiv tjänst uppbringa den inkomst, som utöver

pensionen är oundgänglig för att kunna försörja en familj. Den tidigare

avgångsåldern för militärpersonalen utgör ett statsintresse, som måste tillgodoses,

ehuruväl detta sker i strid med den enskildes önskningar. Under tjänstetiden

är den militära personalen i högre grad än flertalet civila tjänstemän underkastad

förflyttningar av längre eller kortare varaktighet, vilka i regeln medföra

ekonomiska uppoffringar, även om viss ersättning för desamma utgår. Vidare

medför skyldigheten att i tjänsten bära och underhålla uniform betydande kostnader,

särskilt på grund av den starka slitning, persedlarna ofta äro utsatta för

under de militära övningarna.

Med hänsyn till ovanstående synas beloppen för militära beställningshavare

hava bort i allmänhet sättas högre än som skett i föreliggande förslag, för att

den i de allmänna grunderna uttalade principen att bringa de militära avlöningarna

i full jämnhöjd med de civila skulle kunna anses vara i förslaget konsekvent

genomförd. Då emellertid den föreslagna löneregleringen, på grund av

de fasta avlöningsbeloppens höjning, i stort sett innebär en förbättring gentemot

nuvarande förhållanden och då det synes oss av vikt, att största möjliga enighet

kan ernås om ett i huvudsak godtagligt förslag, hava vi ansett oss i allmänhet

kunna biträda, vad de sakkunniga förordat. I nedannämnda avseende finna vi

oss dock föranlåtna att yrka på ändrade bestämmelser, och få alltså anmäla

följande reservation.

De sakkunniga hava ansett, att överste (kommendör) bör i avlöningsliänseende

jämnställas med överdirektör av lägre grad, och hava söm motiv härför

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kung}. May.ts Proposition Nr 350.

137

anfört hänsyn till arten och omfattningen av de militära chefernas tjänstgöring

samt dem åliggande ansvar. Det är tydligt, att vid eu lönereglering eu särskild

lönegrad icke kan inrättas för var och en beställningshavare, vars tjänst med avseende

på omfattning och ansvar i något avseende är avvikande från flertalet

sådana beställningshavare, med vilka han dock i stort sett kan anses likställd.

Men å andra sidan synes avlöningen för en viss lönegrad böra bestämmas så,

att den fullt motsvarar vad som kan anses skäligt för det övervägande flertalet

beställningshavare, som hänföras till ifrågavarande lönegrad. Utav sammanlagda

antalet överstar och kommendörer innehar det vida övervägande flertalet regementschefs-

eller motsvarande befattning. Denna befattning bör alltså vara utgångspunkten

för bestämmande av överste-(kommendörs-)gradens avlöning.

De sakkunnigas uttalande, att överste-(kommendörs-)lönen icke ansetts kunna

sättas högre än som föreslagits bl. a. annat av det skälet, att eu del överstebeställningar

voro avsedda för befattningar, som i de civila verken tillhöra personal

i allenast byråchefs tjänsteställning, synes oss ganska oegentlig! med hänsyn

till det ringa fåtal beställningshavare det här kan vara fråga om. I själva

verket torde avses tre ä fyra militära byråchefer i arméförvaltningen.

Om man söker jämföra omfattningen av den verksamhet med åtföljande

tjänsteansvar, som i de flesta fall tillkommer eu regementschef, icke minst med

tanke på hans grannlaga ställning såsom chef för stora, sinsemellan ganska olik

artade personalgrupper, med motsvarande tjänsteförhållanden för överdirektörer,

synes det oss icke riktigt att jämnställa dylik befattnings innehavare med överdirektör

av lägre grad, till vilken hänförts cheferna för ämbetsverk med mindre

omfattning, under det att sådana överdirektörer, som äro chefer för större verk.

placerats i den högre lönegraden. Tages därtill hänsyn till det ekonomiska

ansvar, som påvilar regementschef i hans egenskap av beslutande i förvaltningsangelägenheter

av betydande räckvidd, torde enligt vår åsikt goda skäl tala för

att lian jämnställes med överdirektör i den högre lönegraden. Detta skulle emellertid

medföra, att överste (kommendör) bleve i avlöningshänseende likställd med de

beställningshavare, som av sakkunniga placerats i 7. lönegraden, vilket givetvis

icke vore önskvärt. En skillnad i avlöningsförmåner av omkring 1,000 kronor,

såsom nu är förhållandet, synes oss fortfarande lämplig. Uppflyttning av sistnämnda

beställningshavare till än högre avlöning skulle å andra sidan gorå

skillnaden mellan dem och generalspersoner (flaggmän) väl ringa. Vi hava nämligen

icke ansett oss böra yrka på eu uppflyttning av de senare över den av de

sakkunniga föreslagna generaldirektörsgraden, oaktat skäl härför icke skulle saknas

beträffande vissa av desamma. På grund av ovanstående torde överste

(kommendör) böra tillerkännas en avlöning, som ligger ungefär 1.000 kronor

under den av de sakkunniga föreslagna 7. lönegraden (motsvarande högre överdirektörsgrad),

d. v. s. ungefär mitt emellan lägre och högre överdirektörsgraderna.

Yi få alltså föreslå, att löneplanen beträffande överste (kommendör) må

erhålla nedanstående utseende:

AB C D E E G

12.480 12,720 12.Otid 13.200 13,440 13,080 13.920

Sådana av de sakkunniga föreslagna arvoden, som avsett att uppbringa

vissa beställningsliavares avlöning till för överste (kommendör) föreslaget belopp,

synas oss även vid tillämpning av den av oss föreslagna löneplanen för överste

icke skäligen behöva sättas högre än vad de sakkunniga ifrågasatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 043 si 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

3/y tidig - heiemas

yttranden

Mot de av de sakkunniga i förevarande löneplaner för oflicerare

och underofficerare upptagna avlöningsbeloppen har flertalet av de i

ärendet hörda myndigheterna förklarat sig i huvudsak icke hava något

att erinra. Från åtskilliga håll har emellertid gjorts gällande, att de

militära avlöningarna icke genom de sakkunnigas förslag bragts upp

till full jämnhöjd med avlöningarna inom den civila statsförvaltningen.

Beträffande de av herrar Widell och Nilsson avgivna särskilda yttrandena

och därtill anslutna förslag till löneplaner för officerare och

underofficerare, enligt vilka denna personal i allmänhet skulle erhålla

väsentligt lägre löner än dem, som upptagits i de sakkunnigas förslag,

har arméförvaltningen anfört bland annat följande.

Tanken att till grund för löneregleringen för statstjänstemän taga

hänsyn till ett vid tiden för dess genomförande mer eller mindre tillfälligt

rådande ekonomiskt och statsfinansiellt läge, syntes arméförvaltningen

icke vara rimlig. Till sin innebörd skulle den av reservanterna

sålunda framkastade tanken konsekvent leda därtill att, liksom statens

tjänstemän skulle få sin levnadsstandard sänkt vid varje tillfälle av

sjunkande statsinkomster, de också skulle hava berättigade krav på att

i tider, då statens finanser företedde en gynnsammare ställning, få del

av då möjliga uppkommande överskott i statens intäkter. Vidare skulle,

om angivna utgångspunkt Ange göra sig gällande, orättvisa drabba

olika grupper statstjänstemän, i den mån de icke samtidigt finge sina

löneregleringsfrågor prövade. Nu nämnda konsekvenser måste ur såväl

statens egen som tjänstemännens synpunkt anses vara föga eftersträvansvärda.

För staten måste det anses vara en angelägenhet av högsta vikt,

att dess tjänstemän avlönades på ett sådant sätt, att de, oberoende av

skiftande ekonomiska konjunkturer, vore tillförsäkrade en säker och för

normala förhållanden avpassad inkomst. Om statstjänsten för den enskilde

icke innebure en under olika förhållanden tryggad existens, vore

det ock givet, att staten komme att i förhållande till enskilda företag

ligga efter i konkurrensen om den bästa arbetskraften.

Aven i lönetekniskt hänseende skulle vissa svårigheter uppkomma

vid tillämpning av reservanternas förslag. Arméförvaltningen hade låtit

verkställa vissa uträkningar för bedömande, i vad mån personliga dyrtidstillägg

komme att bliva erforderliga vid tillämpning av nämnda förslag.

Det hade därvid visat sig, att så skulle enligt båda x-eservanternas

förslag bliva fallet beträffande alla officerare, med undantag för majorer

med ålderstillägg, samt för samtliga fanjunkai’e och sergeanter, i den

mån personalen på grund av sin förläggning skulle komma i åtnjutande

av lön enligt ortsgruppen A. För personal med lön enligt de för övriga

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

139

ort sgrupper föreslagna lönebelopp skulle på grund av ortstilläggens

inverkan på löneförhållandena personliga dyrtidstillägg icke bliva erforderliga

för beställningshavarna inom alla löneklasserna. Minskad avlöning

skulle emellertid uppstå för ett flertal beställningshavare med lön

enligt de lägre ortsgrupperna B, C och D, och enahanda skulle fallet

bliva även för personal i de högre ortsgrupperna, till och med ända

tipp i ortsgruppen G, ehuru där i relativt obetydlig omfattning.

Ur rent praktisk synpunkt skulle ett sådant resultat visa sig synnerligen

olägligt. De uträkningar, som skulle behöva ifrågakomma för

bestämmandet av de personliga dyrtidstilläggen, skulle givetvis i hög

grad öka den redan högst betydande arbetsbörda, som pålagts arméns

olika kassaförvaltningar. Härtill komme de svårigheter i avseende å

redovisning och kontroll, som skulle uppstå, om personliga dyrtidstillägg

för arméns personal skulle behöva ifrågakomma i någon större

omfattning.

Ur såväl principiell som praktisk synpunkt har arméförvaltningen

på grund härav hemställt, att de av reservanterna framlagda särskilda

löneplanerna icke måtte läggas till grund för förevarande lönereglering.

Enahanda ståndpunkt har intagits av de flesta av de hörda myndigheterna.

I avseende å lönebeloppen för de särskilda grupperna av beställningshavare

har av olika myndigheter yrkats, dels att i löneskalan för

officerare måtte införas en 9. lönegrad, avsedd för vissa generals- och

arniralsbefattningar, dels att kommendanten i Boden måtte uppflyttas till

8. lönegraden, dels att överste (kommendör) måtte hänföras till 7. lönegraden

eller att sådan uppflyttning måtte äga rum åtminstone beträffande

regementschef vid infanteriet, som förordnats att upprätthålla brigadchefsbefattning,

dels att överste (kommendör) måtte placeras i den av

herr Lvbeck m. fl. reservationsvis föreslagna mellangraden mellan 6.

och 7. lönegraderna, dels att ett ålderstillägg måtte införas för överstelöjtnant,

dels att slutlönen för major måtte höjas till samma belopp som

slutlönen i kommunikationsverkens 18. lönegrad (9,540 kronor på A-ort),

dels att slutlönerna för kapten, löjtnant och underlöjtnant måtte regleras

så, att de komme att motsvara slutlönerna i resp. 15., 9. och 5. lönegraderna

för kommunikationsverken (resp. 7,620, 4,860 och 3,240 kronor

på A-ort), dels att i den för förvaltare vid intendenturkåren avsedda 4.

lönegraden i löneplanen för underofficerare måtte införas en, eventuellt

två nya, högre löneklasser, varvid den nuvarande lägsta löneklassen i

nämnda lönegrad skulle bortfalla, eller ock att omförmälda beställnings
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Departements
chefen.

Kungl. Maj:t$ Proposition Nr 350.

havare måtte tillerkännas slutlön enligt kommunikationsverkens 10. lönegrad

(5,160 kronor på A-ort), dels att slutlönerna för sergeant ock fanjunkare

måtte bestämmas till samma belopp som slutlönerna i resp. 6.

och 7. lönegraderna för kommunikationsverken (resp. 3,660 och 4,260

kronor på A-ort) eller ock för fanjunkare till 4,500 kronor på A-ort,

dels ock att begynnelselönen för sergeant måtte höjas till 3,040 kronor

på A-ort.

Vid den granskning, jag underkastat de sakkunnigas förslag till

löneplan för officerare och underofficerare, har jag funnit de där upptagna

lönebeloppen i allmänhet vara väl avvägda såväl i förhållande

till det arbete och ansvar, som påvilar de olika personalgrupperna, som

ock med hänsyn till lönebeloppen för de med dessa personalgrupper

jämförbara civila befattningshavarna. I sistnämnda avseende har jag

med tillfredsställelse funnit, hurusom av de sakkunniga verkställts en

såvitt möjligt fullständig och följdriktigt genomförd jämförelse mellan

militär och civil personal. Om jag ock ansett tvekan kunna råda, huruvida

icke denna jämförelse i en del fall bort leda till bestämmande av

högre lönebelopp för den militära personalen än som av de sakkunniga

föreslagits, har jag inför den i det hela tillfredsställande lösning, som de

sakkunniga enligt min mening givit den föreliggande frågan, icke iller

än i ett avseende, vartill jag i det följande återkommer, funnit mig

böra påyrka avvikelse från de sakkunnigas förslag.

I fråga om innehållet av de av herrar Nilsson och Widell i ämnet

avgivna särskilda yttrandena vill jag till fullo instämma i det av arméförvaltningen

häremot gjorda uttalandet. De sakkunnigas förslag vilar

till väsentlig del på en på matematisk väg åstadkommen höjning av

lönerna för de olika militära personalgrupperna i syfte att, på sätt som

skett beträffande kommunikationsverkens personal, föra fram dessa löner

till den antagna normala prisnivån i början av 1920-talet. Därest denna

grund för den militära löneregleringen ryckes undan, har man ock enligt

mitt förmenande lämnat åsido en av de huvudsakliga synpunkter, som

vid denna lönereglering bör vara vägledande. Med avseende särskilt å

den motivering, som av herr Widell lämnats för det av honom avgivna

yttrandet, torde böra beaktas de betänkliga konsekvenser såväl i principiellt

som praktiskt hänseende, som, enligt vad arméförvaltningen påvisat,

härav skulle föranledas.

Jag vill ock i detta sammanhang erinra, att enligt den till 1920

års riksdag avlåtna propositionen (nr 321) med förslag till kungörelse

med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid korn
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kung! May.ts Proposition Nr 3.r>0.

141

munikationsverken det procenttal, vilket angiver den höjning i 1914 års

prisnivå, som kan anses hava legat till grund vid avvägandet av de nya

lönerna för personalen vid nämnda verk, beräknats till 17.6 %. Det

procenttal, som av de sakkunniga i allmänhet tillämpats vid avgivandet

av förslaget till lönebelopp för officerare och underofficerare eller 16 %,

är alltså något lägre än nämnda siffra; och häri ligger en ytterligare

anledning att åtminstone ej nedsätta dessa lönebelopp under de av de

sakkunniga föreslagna beloppen.

Nyss är nämnt, att jag i ett särskilt avseende ansett mig böra påyrka

en avvikelse från de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Jag syftar

härvid på avlöningen för överste (kommendör).

Vid bedömandet av frågan om avlöningen för ifrågavarande beställningshavare

bör givetvis behörig hänsyn tagas därtill, att befordran från

dessa beställningar kan vinnas till generalmajor (konteramiral) och att

beställningarna därför i viss mån äro att betrakta såsom övergångsplatser.

A andra sidan är emellertid att uppmärksamma, att överste(kommendörs-)beställningen

för det vida övervägande flertalet regementsofficerare

utgör den slutliga chefsplatsen.

Då man från denna utgångspunkt söker finna en jämförelse med

chefsplatserna inom den civila förvaltningen, vill jag erinra, att enligt

det avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, som godkänts

vid innevarande års riksdag, de centrala förvaltningsverken med hänsyn

till chefsavlöningen indelats i tre grupper med resp. generaldirektör,

överdirektör av högre grad och överdirektör av lägre grad såsom chefer.

De sakkunnigas förslag att jämnställa överste (kommendör) med överdirektör

av lägre grad synes mig icke innebära en tillfyllestgörande

värdesättning av de åligganden och det ansvar, som påvila överste(kommendörs-)beställningarnas

innehavare. Fasthellre torde det kunna

ifrågasättas, huruvida icke överste (kommendör) bör, på sätt av flera

militära myndigheter påyrkats, jämnställas med överdirektör av högre

grad. Jag vill i sådant avseende nämna, att de sakkunniga i sitt den

5 mars 1918 avgivna betänkande i fråga om riktlinjer för en definitiv

lönereglering för arméns och marinens personal anfört bland annat, att

en jämförelse mellan överstar och överdirektörer av högre grad utvisade,

att de förra med av de sakkunniga då förslagsvis upptaget avlöningsbelopp

skulle ernå eu avlöning, ungefär motsvarande sistnämnda överdirektörers.

Det torde ock i detta sammanhang böra erinras därom, att 1920

års riksdag, efter förslag av Kungl. Maj:t, på försvarsdepartementets

stat uppfört två beställningar för chefer för en var av lantförsvarets

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vissa beställningsliavarcs
placering

inom löneskaloma

för

officerare

och underofficerare.

och sjöförsvarets kommandoexpeditioner, avsedda att bestridas av överste,

resp. kommendör, med samma avlöning som expeditionschef i statsdepartement,

vilken i förutnämnda avlöningsreglemente i lönehänseende

jämnställts med överdirektör av högre grad. Då jag emellertid ansett

mig böra ansluta mig till den av reservanterna bland de sakkunniga

gjorda framställningen att för överstarna (kommendörerna) skapa eu

mellangrad mellan överdirektör av högre och lägre grad med en avlöning,

som med 900 kronor överstiger avlöningen för sistnämnda befattningshavare,

har det bestämmande skälet för mig varit, att vissa av

beställningarna i överste-(kommendörs-)graden icke synas mig kunna likställas

med överdirektör av högre grad samt att det enligt min mening

jämväl beträffande en del övriga beställningar i denna grad kan vara

tvivelaktigt, huruvida en sådan placering må anses fullt berättigad. Dä

jag icke heller finner mig böra föreslå en uppdelning i avlöningshänseende

av ifrågavarande beställningar — en åtgärd, vilken i viss mån

skulle innebära en organisationsförändring — har jag stannat vid att

förorda reservanternas förslag, vilket jag finner väl ägnat att på ett tillfredsställande

sätt lösa den föreliggande frågan.

Vid bifall till mitt sålunda framställda förslag, varigenom skillnaden

i avlöning mellan överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) och

överste (kommendör) skulle ökas med 900 kronor till 2,940 kronor, synes

mig kunna ifrågasättas, huruvida icke, på sätt i några av de utav de i

ärendet avgivna yttrandena yrkats, i lönegraden för överstelöjtnant

borde inläggas en ny, högre löneklass, varigenom överstelöjtnant skulle

komma i åtnjutande av ett ålderstillägg efter tre års tjänst i graden. Ur

principiell synpunkt torde väl något hinder härför icke möta, helst som

enligt de sakkunnigas av mig biträdda förslag ett ålderstillägg skulle

komma att införas för major (kommendörkapten av 2. graden). Men då

skillnaden i avlöningen mellan överste och generalsperson (flaggman) i allt

fäll synes mig bliva tillräckligt stor (3,120 kronor på G-ort) i förhållande

till avlöningsskillnaden mellan överstelöjtnant och överste samt den av mig

föreslagna högre lönen i överstegraden synes mig lämplig även såsom en

sporre till förvärvande av kompetens för ernående av beställning i denna

grad, har jag icke funnit anledning att föreslå införande av ålderstillägg

för överstelöjtnant.

De sakkunniga hava erinrat, hurusom de i det föregående föreslagit,

att på grund av den särställning i avlöningshänseende, som intoges avinspektören

för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren

på Gottland, för dessa beställningshavare måtte inrättas en särskild 7. lönegrad

inom löneplanen för officerare. Av enahanda anledning hade för
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

143

ordats inrättande av en särskild 4. lönegrad inom löneplanen för

underofficerare, avsedd för förvaltarna vid intendenturkåren och redogöraren

vid ridskolan.

Emellertid förekomme beträffande ytterligare några militära beställningshavare

vid armén vissa avvikelser från de allmänna grunderna för

officerarnas och underofficerarnas avlöning, vilka avvikelser i detta sammanhang

krävde beaktande.

1 sådant hänseende syntes böra erinras, att från och med år 1900 i

vederbörlig stat vore såsom lön för chefen för krigsskolan uppfört ett belopp

av 5,000 kronor eller 500 kronor högre än för överstelöjtnant,

under det att bemälde chefs dagavlöning utginge med det för överstelöjtnant

fastställda beloppet, numera 5 krono!-. Härutöver åtnjöte denne beställningshavare

arvode å 300 kronor för en var av de två reservofficerskurser,

som årligen anordnades vid krigsskolan.

Det syntes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke den särställning

i avlöningshänseende, som sålunda tillkomme krigsskolans chef,

borde föranleda, att han hänfördes till G. lönegraden inom löneplanen

för officerare, varigenom han skulle bliva likställd med överste. Ehuru

en sådan åtgärd närmast skulle vara att anse allenast såsom eu löneteknisk

anordning, hade de sakkunniga dock icke ansett sig böra förorda

densamma. Det syntes nämligen knappast vara önskvärt, att chefsbefattningen

vid krigsskolan under allt för lång tid innehades av samma

person. På grund härav ville de sakkunniga föreslå, att ifrågavarande

beställningshavare placerades i den 5., för överstelöjtnanter avsedda lönegraden.

Beställningen i fråga komme härigenom att alltjämt vara eu

övergångsplats för befordran till överste. Det nuvarande försteget i

lönehänseende för krigsskolans chef syntes i stället böra kompenseras

genom ett särskilt arvode, vilket borde så avvägas, att det i sig upptoge

jämväl de nu utgående arvodena för omförmälda reservofficerskurser.

Frågan om bestämmandet av nämnda arvodes storlek komme de sakkunniga

att i det följande beröra.

Till styresmännen vid artilleriets fabriker (Karl Gustafs stads gevärsfaktori,

ammunitionsfabriken och Åkers krutbruk), vilka i lönehänseende

eljest vore likställda med kaptener av 1. klassen, utginge ett ålderstillägg

av 600 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst, varigenom slutlönen för dessa

beställningshavare komme att uppgå till samma belopp som för major.

Denna anordning funne till en de! sin förklaring däri, att avgångsåldern

lör styresmännen vore högre än för personal i kaptensgraden.

De saJ,- kunnifja.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kanyl. Mafits Proposition Nr 350.

Utöver den på nyssnämnda sätt bestämda fasta avlöningen åtnjöte

styresmännen för närvarande särskilda arvoden till belopp av 2,400 kronor,

för år räknat.

Beträffande ifrågavarande beställningskavare både de sakkunniga

funnit sig böra särskilt beakta den ansvarsfulla ställning, vilken de intoge

såsom ledare av omfattande affärsföretag. Härvid borde jämväl uppmärksammas

de stora krav beträffande teknisk skicklighet och förfarenhet,

som måste ställas på styresmännen. Det syntes även, på sätt i det

följande framhölles, vara angeläget tillse, att den tekniska personalen

vid förs vars väsendet komme att erhålla så stor löneförbättring, att

kompetent och i övrigt lämplig personal kunde förvärvas för de olika befattningarna.

På grund härav ansåge de sakkunniga, att den likställighet

med majorer, som hittills endast i så måtto kommit styresmännen till

del, att lönen efter ålderstilläggets intjänande bringades upp till lönen för

major, borde fullständigt genomföras, och att sålunda styresmännen borde

hänföras till 4. lönegraden i löneplanen för officerare.

Frågan om reglerandet av de nu till styresmännen utgående arvodena

komme de sakkunniga att beröra i det följande.

Ännu en militär beställningshavare, för vilken avlöningen för närvarande

vore reglerad på ett i viss mån annat sätt än för övrig personal

i motsvarande grad, vore fälttygmästaren. Denne beställningshavares fasta

avlöning vore bestämd att utgå efter samma grunder som för överstelöjtnant,

men åtnjöte fälttygmästaren dessutom ett arvode av 1,800 kronor,

för år räknat. De sakkunniga hade för sin del ansett fälttygmästaren

fortfarande höra vara likställd med överstelöjtnant och följaktligen upptagas

i 5. lönegraden.

Beträffande det till fälttygmästaren nu utgående arvodet komme de

sakkunniga att yttra sig i det följande.

Med avseende å de militära beställningshavarnas vid armén placering

i de olika lönegraderna återstode endast att beröra frågan om musikunderofficerarna.

I samband med uppdragandet av riktlinjerna för en definitiv lönereglering

både 1917 års sakkunniga erinrat, att musikunderofficerarna utgjorde

en grupp beställningshavare, å vilka det ifrågasatta lönesystemet

med ålderstillägg icke syntes kunna i oförändrad form vinna

tillämpning; och hade nämnda sakkunniga såsom skäl härför anfört, att

rekryterings-, utbildnings- och befordringsförhållandena för musikunder
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. 31aj:ts Proposition Nr 350.

145

officerarna företedde väsentliga olikheter i jämförelse med vad som

gällde i fråga om övriga underofficerare.

Vid bestämmandet av den från och med år 1918 medgivna tillfälliga

löneförbättring, som tillkomme musikunderofficerarna i form av s. k.

allmänt avlöningstillägg, hade beloppet av denna förmån icke heller gjorts

beroende av viss tjänstetid, utan fastställts till enhetliga belopp för

varje slags beställning, nämligen till 1,000 kronor för musikfanjunkare,

800 kronor för musiksergeant av 1. klassen och 700 kronor för musiksergeant

av 2. klassen, allt för år räknat.

Då de sakkunniga nu till behandling upptagit frågan om den ställning

i avlöningshänseende, som musikunderofficerarna lämpligen borde

intaga, hade de sakkunniga i främsta rummet beaktat, att frågan om

organisationen av arméns musik, vilken länge stått på dagordningen,

ännu icke vunnit sin lösning. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga

ansett sig böra föreslå, att musikunderofficerarna måtte hänföras

till samma lönegrader i löneplanen för underofficerare som övriga underofficerare

av motsvarande tjänstegrad och att sålunda lön skulle utgå, till

musikfanjunkare enligt 3. lönegraden och till musiksergeant enligt 2. lönegraden.

På sätt i det föregående anförts, hade de sakkunniga avgivit

förslag till särskilda efter musikpersonalens antagnings-, utbildningsoch

befordringsförhållanden avpassade regler för lönetursberäkningen.

Vidare borde erinras, att chefen för krigshögskolan för närvarande

vore i avlöningshänseende likställd med överstelöjtnant, chefen för

artilleristaben, chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan samt tygmästare

av 1. klassen med major, tygmästare av 2. klassen med kapten av 1.

klassen samt tygunderofficer med fanjunkare; och hade dessa beställningshavare

på grund härav hänförts till resp. 5., 4. och 3. lönegraden i löneplanen

för officerare samt 3. lönegraden i löneplanen för underofficerare.

I förevarande avseende vore därjämte beträffande marinen att uppmärksamma,

att avlöningen för beställningshavarna å staten för marinintendenturJcären

(med undantag av advokatfiskal vid Karlskrona station och

de å kårens stat uppförda vaktmästarna) för närvarande vore reglerad i

full överensstämmelse med vad som gällde för flottans officerskår. Ehuru

marinintendenturkåren i motsats till arméns intendenturkår vore en civilmilitär

kår, hade de sakkunniga med hänsyn till nyssnämnda förhållande

ansett sig böra föreslå, att beställningarna vid marinintendenturkåren

placerades i de lönegrader inom löneplanen för officerare, vartill motsvarande

militära beställningar vore hänförda. 1 enlighet härmed hade marinBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 51321 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

underintendent hänförts till 1. lönegraden, marinintendent av 2. graden till

2. lönegraden, marinintendent av 1. graden till 3. lönegraden, förste marinintendent

av 2. löneklassen till 4. lönegraden, förste marinintendent av

1. löneklassen till 5. lönegraden och marinöverintendent till 6. lönegraden.

I detta sammanhang syntes böra till prövning upptagas spörsmålet,

huruvida den särställning i avlöningshänseende, som flaggmaskinister och

underofficerare av 2. graden, maskinister, för närvarande intoge, borde vid

den nu ifrågasatta löneregleringen bibehållas.

Den högre avlöning i förhållande till övriga med dem eljest likställda

underofficerare vid flottan, som för närvarande tillkomme maskinistunderofficerarna,

utgjordes, för flaggmaskinist, i jämförelse med annan

flaggunderofficer, av 240 kronor såsom ökning av den fasta lönen och

35 öres höjning i dagavlöningen, alltså tillhopa 367 kronor 75 öre för år,

samt för underofficer av 2. graden, maskinist, i jämförelse med annan

underofficer av 2. graden, av en ökning i dagavlöningen med 65 öre

eller 237 kronor 25 öre för år.

I samband med den tillfälliga löneförbättring, som tillerkänts marinens

personal under åren 1918—1921, hade icke gjorts någon reduktion

i nämnda meravlöning.

Såsom skäl för upprätthållande av en avlöningsskillnad till maskinistunderofficerarnas

förmån hade anförts, att det arbete, som maskinistunderofficerarna

hade att utföra, vore av särskilt krävande art samt

att det ansvar, som vore förenat med deras tjänstutövning, måste anses

synnerligen betydelsefullt. Härjämte hade framhållits, att det försteg

i avlöningshänseende, som nu tillkomme maskinistunderofficerarna, vore

av behovet påkallat för att säkerställa rekryteringen av denna yrkesgren,

ävensom att inom handelsflottan högre avlöning utgiuge till maskinisterna

än till däckspersonalen.

Vid övervägande av denna fråga hade de sakkunniga visserligen

icke velat underkänna betydelsen av de sålunda anförda skälen för bibehållande

av en högre avlöning för maskinistunderofficerarna. De sakkunniga

hade emellertid trott sig finna, att en bestämd skillnad måste

uppdragas mellan det arbete, som ålåge maskinistunderofficerarna under

tjänstutövning å fartyg under gång, och de göromål, som utfördes av

dessa underofficerare vid tjänstgöring i land. Vid sistnämnda tjänstgöring

torde enligt de sakkunnigas mening knappast med fog kunna göras gällande,

att deras arbete i jämförelse med andra underofficerares vore av

mera kvalificerad beskaffenhet eller medförde större ansvar. I betraktande

härav hade de sakkunniga kommit till den slutsats, att en meravlöning

för maskinistunderofficerarna vore berättigad allenast under tid, då sjö
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

147

tjänstgöring av dem fullgjordes; och hade de sakkunniga på grund härav

ansett sig böra förorda, att denna meravlöning borde beredas maskinistunderofficerarna

genom en lämplig reglering av det till dem utgående

sjötillägget i förhållande till motsvarande förmån för övriga underofficerare

vid flottan. Genom ett lämpligt avvägande av sjötilläggets belopp

för maskinistunderofficerarna syntes några svårigheter med avseende på

rekryteringen av denna yrkesgren icke behöva uppkomma på grund av

den större möjlighet till erhållande av anställning inom civilt arbetsområde,

som förefunnes för maskinistunderofficerarna i jämförelse med

flottans övriga underofficerare.

I anslutning till vad de sakkunniga tidigare anfört ansåge sig de

sakkunniga slutligen böra ifrågasätta, att av de å stat upptagna beställningarna

för underofficerare av 3. graden 10 beställningar avsåges för

kockar och hovmästare.

Beträffande frågan om maskinistunderofficerarnas avlöning hava

två av de sakkunniga (herrar Lybeck och Näsman) avgivit följande särskilda

yttrande.

Liksom de sakkunniga finna vi, att den meravlöning i förhållande till underofficerare

i allmänhet, varav flottans maskinistunderofficerare må anses vara berättigade,

huvudsakligen hänför sig till tjänstgöringsförhållandena ombord, och

att den sålunda skulle kunna åstadkommas genom ökning av den skillnad i sjötillägg,

som allaredan nu förefinnes mellan å ena sidan maskinistunderofficerare

och å andra sidan övriga underofficerare. Då emellertid något förslag härutinnan

icke nu föreligger och då vissa svårigheter vid sjöavlöningens bestämmande förvisso

kunna uppstå, anse vi ej uteslutet, att frågan om maskinistunderofficeramas

meravlöning framdeles måste på annat sätt regleras.

Generalfälttygmästare]! och inspektören för artilleriet samt inspektören

för militärläroverken hava hemställt, att chefen för artilleri- och

ingenjörhögskolan måtte hänföras till den 5, för överstelöjtnant avsedda

lönegraden i likhet med chefen för krigshögskolan, med vilken han kunde

anses fullt jämnställd.

Av marinförvaltningen har framställning gjorts därom, att marinöverintendenten

måtte uppflyttas i 7. lönegraden eller den lönegrad, till

vilken av de sakkunniga hänförts inspektören för kavalleriet, kommendanten

i Boden och militärbefälhavaren på Gottland.

Beträffande frågan om avlöningen till maskinistunderofficerarna vid

flottan har marinförvaltningen anslutit sig till det av herrar Lybeck och

Näsman avgivna särskilda yttrandet. Däremot hava två ledamöter i ämbetsverket

anmält avvikande mening samt yrkat, att den meravlöning, som

Särskilt yttrande

av vissa

utav de salrku

nnig a.

Myndig
heternas
yttranden.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements
chefen.

maskinistunderofficerarna sedan lång tid tillbaka åtnjutit i jämförelse med

övriga, med dem eljest likställda underofficerare, allt fortfarande till fullo

måtte komma dem till del.

I eu till försvarsdepartementet den 24 mars 1921 ingiven skrift hava

därjämte delegerade för flottans maskinistföreningar på anförda skäl anhållit,

att maskinistunderofficerarnas meravlöning måtte bibehållas.

Slutligen har chefen för marinstaben yrkat, att av samtliga de

16 kockar och hovmästare, korpraler, till vilka enligt nuvarande bestämmelser

må utgå underofficers av 2. graden avlöning (10) samt avlöning

i nuvarande 1. lönegraden för manskap (6), 8 måtte få åtnjuta

lön som underofficer av 2. graden och 8 som underofficer av 3. graden.

De framställda yrkandena om uppflyttning dels av chefen för artilleri-

och ingenjörhögskolan till 5. lönegraden och dels av marinöverintendenten

till 7. lönegraden i löneplanen för officerare anser jag mig

icke kunna biträda. Lönerna för nämnda beställningshavare äro för

närvarande å resp. stater för nämnda högskola och för marinintendenturkåren

uppförda med samma belopp, som nu utgå till major,

resp. kommendör, och någon anledning att hänföra dessa beställningshavare

till närmast högre lönegrader synes mig icke föreligga. Frågan

om ändring av avlöningen för bemälda beställningshavare sammanhänger

i övrigt med det sätt, på vilket ifrågavarande högskola och kår

vid den nu pågående revisionen av vårt försvarsväsende kunna komma att

organiseras. Det är emellertid härvid att märka, att mitt i det föregående

omförmälda förslag om höjning med 900 kronor av lönen i 6.

lönegraden, till vilken marinöverintendenten hänförts, naturligen innebär

en ökning av dennes lön med motsvarande belopp.

I fråga om musikens ställning i avlöningshänseende har styrelsen

för Svenska militärmusikdirektörsföreningen i skrivelse den 5 innevarande

april gjort framställning om förbättrade löneförmåner för musikdirektörerna.

Då, på sätt de sakkunniga erinrat, frågan om organisationen av arméns

musik befinner sig under utredning, kan denna framställning icke i förevarande

sammanhang upptagas till behandling, men lärer framställningen

böra vid nämnda utredning tagas under omprövning.

Beträffande ordnandet av avlöningen för maskinistunderofficerarna vid

flottan kan det visserligen synas tveksamt, huruvida — på sätt de sakkunniga

föreslagit — den meravlöning, som nu tillkommer dessa undei''- officerare i jämförelse med övriga, med dem eljest likställda underofficerare,

bör vid ifrågavarande lönereglering bortfalla och ersättas allenast

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

149

av en ökning i det till maskinistunderofficerarna nu utgående högre

sjötillägget. Det försteg i avlöningshänseende, som dessa underofficerare

för närvarande intaga, har givetvis sin grund däri, att det dem

åliggande arbetet ansetts vara av mera krävande och ansvarsfull art än

övriga underofficerares. Då jag emellertid icke kunnat undgå att i likhet

med de sakkunniga finna, att det mera kvalificerade arbete, som maskinistunderofficerarna

hava att utföra, väsentligen hänför sig till deras tjänstgöring

ombord å fartyg under gång, har jag ansett mig böra ansluta mig

till den av de sakkunniga föreslagna anordningen. Jag vill därjämte i

detta sammanhang erinra, att jag i det föregående uttalat mig emot att vid

löneregleringens genomförande utan tvingande skäl införa yrkesarvoden i

avlöningssystemet. Då den meravlöning, som maskinistunderofficerarna

nu åtnjuta, ehuru utgående i form av förhöjning av lön och dagavlöning,

har samma karaktär som yrkesarvode, ser jag häruti ett

ytterligare skäl att följa de sakkunnigas förslag. Det förtjänar ock uppmärksammas,

att detta förslag från de sakkunnigas sida är enhälligt,

ehuru två av dem genom det förut återgivna särskilda yttrandet velat

hålla maskinistunderofficerarnas lönefråga för framtiden öppen.

I skrivelse den 16 mars 1921 har riksdagen, med anledning av

Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till samma års riksdag under

fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande å tilläggsstat för

år 1921 av ett förstärkningsanslag till ordinarie anslaget till flottans

krigsberedskap och övningar, anfört bland annat, att riksdagen med

häns}m till de starkt sjunkande kolpriserna och då enligt riksdagens

mening i betraktande av det allmänna prisfallet eu sänkning i de genom

särskilda kungl. brev under år 1920 fastställda ökade beloppen för sjötillägg

m. m. syntes böra vidtagas, ansett sig kunna vidtaga en avsevärd

nedsättning i det begärda anslagets belopp. Vid en sådan nedsättning

av de nu under sjötjänstgöring utgående sjötilläggen måste

naturligen den förhöjning av sjötillägget för maskinistunderofficerarna,

som i enlighet med vad förut sagts kan komma att tillerkännas dem,

sättas i lämpligt förhållande till beloppen av det sjötillägg, som med

hänsyn till riksdagens berörda uttalande må bliva bestämt för övriga

underofficerare.

Vad slutligen beträffar ordnandet av avlöningsförhållandena för vissa

beställningshavare vid flottan, vilka äro avsedda att tjänstgöra såsom

kockar och hovmästare, skulle enligt de sakkunnigas i samband med

löneregleringen för manskapet avgivna förslag de 6, som jämlikt

gällande bestämmelser tillagts lön i nuvarande 1. lönegraden för manskap,

likställas med övriga beställningshavare med sådan lön och följaktligen

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Löneskalor

för clvilmilitära

beställningshavare.

De sakkunniga.

åtnjuta lön i 2. lönegraden i löneplanen för manskap vid marinen, under

der, de övriga 10, vilka nu uppbära underofficers av 2. graden löneförmåner,

skulle beredas den lön, som tillkommer underofficer av 3. graden

i löneplanen för underofficerare. Då ifrågavarande beställningshavare

härigenom synas bliva i avlöningshänseende tillräckligt tillgodosedda,

finner jag mig icke böra ifrågasätta någon avvikelse från de sakkunnigas

förslag i förevarande avseende.

De sakkunniga hava erinrat, hurusom de i fråga om det sätt, på vilket

löneskalorna vid förevarande lönereglering lämpligast borde anordnas, tidigare

uttalat, att dessa löneskalor ansetts böra upptagas i tre särskilda, för

officerare, underofficerare och civilmilitär personal avsedda löneplaner; och

hade de sakkunniga förut lämnat en närmare redogörelse för de för förstnämnda

två personalgrupper uppgjorda löneskalorna. Av denna redogörelse

framginge, att vid utarbetandet av de för officerare och underofficerare

avsedda löneskalorna de i kommunikationsverkens nya lönesystem

tillämpade allmänna principerna visserligen i huvudsak kommit till

användning, men att dessa löneskalor likväl varken i fråga om antalet

lönegrader och löneklasser eller beträffande de i de särskilda löneklasserna

utgående lönebeloppen ansetts kunna bringas till full överensstämmelse

med de i nämnda lönesystem ingående löneskalorna.

Vidkommande arméns och marinens civilmilitära beställningshavare

hade redan 1917 års avlöningssakkunniga framhållit, att det av bemälda

sakkunniga för officerare och underofficerare förordade lönesystemet icke

syntes utan vidare kunna vinna tillämpning. På grund härav utginge ock

den tillfälliga löneförbättringen till arméns och marinens civilmilitära personal

enligt andra grunder än till den militära personalen.

Då det gällde att avgiva förslag till lönereglering för arméns

och marinens civilmilitära personal, hade de sakkunniga funnit, att de

för den civilmilitära personalen gällande rekryterings-, befordrings- och

tjänstgöringsförhållandena samt framför allt den högre pensionsåldern i

allmänhet erbjöde nära beröringspunkter med statens civila befattningshavare

och särskilt med personalen vid kommunikationsverken. I synnerhet

syntes det ligga nära till hands att jämföra den tekniskt utbildade

personalen och viss förvaltningspersonal vid armén och marinen med

motsvarande personal vid kommunikationsverken. I åtskilliga från olika

grupper av civilmilitär personal inkomna skrivelser, för vilkas innehåll

de sakkunniga längre fram komme att redogöra, hade jämväl gjorts framställning

därom, att nämnda personalgrupper måtte i avlöningshänseende ''

likställas med vissa befattningshavare vid kommunikationsverken. Då

härjämte de skäl, som föranlett, att för officerare och underofficerare

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl, Maj ds Proposition Nr 350.

inrättats särskilda, från kommunikationsverkens lönesystem avvikande

löneskalor, icke syntes äga giltighet beträffande arméns och marinens

civilmilitära beställningshavare, syntes någon anledning icke förefinnas

att vid löneregleringen för sistnämnda beställningshavare tillämpa

andra löneskalor än de för kommunikationsverkens personal gällande.

De sakkunniga hade fördenskull, på sätt framginge av det här

nedan avgivna förslaget till lönereglering för de olika grupperna av

civilmilitära beställningshavare, hänfört de särskilda civilmilitära beställningarna

till de lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente,

till vilka med dem jämförbara befattniugar vid kommunikationsverken

hörde eller vartill de eljest med hänsyn till beställningarnas art

ansåges böra hänföras. De lönegrader i berörda reglemente, till vilka

några beställningshavare vid armén eller marinen icke funnits böra hänföras,

hade därvid uteslutits ur den för civilmilitär personal avsedda

löneplanen. I denna löneplan hade jämväl upptagits två i det till innevarande

års riksdag framlagda förslaget till lönereglering för befattningshavare

vid statsdepartement och centrala ämbetsverk intagna, för tjänstemän

i chefs- eller därmed jämförlig ställning avsedda lönegrader, nämligen

1. och 3. lönegraderna i avdelningen A. Dessa båda lönegrader återfunnes

även såsom 6. och 8. lönegraderna i den för officerare avsedda löneplanen.

För vinnande av erforderlig överskådlighet hade uppgjorts följande

tabell, utvisande de lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente

eller det föreslagna avlöningsreglementet för statsdepartement och

centrala ämbetsverk, med vilka de föreslagna lönegraderna för civilmilitär

personal sammanfölle.

Lönegrad i

löneplanen

för civil- militär per- sonal.

(C.)

Lönegrad i

kommunika- tionsverkens

avlönings- reglemente.

(Avd. A.)

Lönegrad i

avlönings- reglem entet

för statsde- partementen

m. fl. verk.

(Avd. A.)

Lönegrad i

löneplanen

för civil- militär per- sonal.

(C.)

Lönegrad i

kommunika- tionsverkens

avlönings- reglemente.

(Avd. A.)

Lönegrad i

avlönings- reglementet

för statsde- partementen

m. fl. verk.

(Avd. A.)

1

3

_

9

14

2

5

—

10

15

—

3

6

—

11

16

—

4

7

—

12

17

—

-

0

8

■ —

13

18

—

6

10

—

14

20

—

7

11

—

15

—

1

8

12

—

16

—

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Löneplanen för civilmilitär personal skulle enligt de sakkunnigas

förslag erhålla följande utseende.

Löneplan för ciyilmilitär personal (C).

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp

i

klass.

1

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G. I

(

1

kr.

2,220

kr.

2,322

kr.

2,424

kr.

2,526

kr.

2,628

kr.

2,730

kr.

2,832

2

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

l:a lönegraden ...............<

3

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

4

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

l

5

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

(

4

2,580

2,700

2.820

2,940

3,060

3.180

3,300

5

2.730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

2:a lönegraden...............1

6

2,880

3,012

3.144

3,276

3,408

3,540

3,672

7

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

i

8

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

6

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

7

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

3:e lönegraden ..............

8

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

9

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

10

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

8

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

9

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

4:e lönegraden ...............

10

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,608

4,440

4,596

11

3,960

4,122

4,284

4,446

4,770

4,932

12

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

9

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

10

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

5:e lönegraden ...............<

11

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

12

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

1

13

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

11

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

12

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5490

5,304

6:e lönegraden ...............

13

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,676

14

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

15

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

(

12

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

13

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

7:e lönegraden ...............<

14

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

15

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

l

16

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

14

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

8:e lönegraden ..............\

15

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

1 16

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

1 17

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

153

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

u p J

.

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

G.

16

kr.

5,520

kr.

5,736

kr.

5,952

kr.

6,168

kr.

6,384

kr.

6.600

kr.

6.816

9:e lönegraden..............<

17

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

18

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7.440

7.668

1

19

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

|

18

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7.440

7.668

10:e lönegraden...............j

19

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8.124

20

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

1

21

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

t

20

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8.580

ll:e lönegraden...............[

21

7,620

7,860

8,100

8.340

8,580

8.820

9.060

22

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

1

23

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

t

21

7,620

7,860

8.100

8.340

8,580

8,820

9,060

12:e lönegraden...............i

22

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

23

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9.780

10,020

l

24

9,060

9,300

9,540

9.780

10,020

10,260

10,500

(

22

8,100

8.340

8,580

8,820

9,060

9.300

9,540

13:e lönegraden...............J

23

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

24

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10.500

l

25

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

(

24

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

14:e lönegraden...............i

25

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

26

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11.460

l

27

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11.700

11,940

15:e lönegraden...............

28

11,580

11,820

12,060

12,300

12,540

12,780

13,020

like lönegraden...... ........

29

15,240

15,540

15,840

16,140

16,440

16,740

17,040

Att löneplanerna för kommunikationsverken och för statsdepartementen

m. fl. verk i tillämpliga delar kommit till användning beträffande

de civilmilitära beställningshavarna vid armén och marinen, synes mig

medföra avsevärda fördelar. Härigenom vinnes i största möjliga mån

överensstämmelse mellan * den civilmilitära och den civila personalens

avlöningsförhållanden, liksom ock en jämförelse mellan dessa båda personalgrupper

på sådant sätt lättare låter sig verkställa. Jag har alltså

icke något att erinra mot de principer, på vilka de sakkunnigas förslag

till löneskalor för civilmilitära beställningshavare vilar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.)

Departe
mentschefen.

543 21 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Lönebelopp

för civilmilltära

beställningshavare
De

sakkunniga.

Fältläkar
kåren.

De sakkunniga hava beträffande lönebeloppen för de till armén hörande

civilmilitära beställningshavarna anfört huvudsakligen följande.

Fältläkarkärens nuvarande organisation härledde sig till sina huvuddrag

från år 1911, då riksdagen beslöt kårens omorganiserande i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av särskilda sakkunniga uppgjort förslag.

Frågan om lönereglering för generalfältläkaren och överfältläkaren, vilka

förut benämnts överfältläkare, resp. fältläkare, hade emellertid upptagits

till prövning först påföljande år. Härvid hade av armé förvaltningen

föreslagits, att överfältläkaren måtte benämnas generalläkare och i avlöningshänseende

likställas med andra generalspersoner samt att för

fältläkaren måtte till övriga förmåner läggas ett särskilt arvode av 1,200

kronor. Enligt det förslag i ämnet, som av Kungl. Maj:t avläts till riksdagen,

skulle emellertid överfältläkaren likställas med generalkrigskommissarien

(generaldirektör) och tilläggas en avlöning av omkring 11,000

kronor samt fältläkaren likställas med krigsråd och erhålla begynnelse-,

resp. slutavlöning av omkring 8,100 och 8,700 kronor. I enlighet

härmed hade, sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts framställning, avlöningen

blivit bestämd att utgöra:

för överfältläkaren:

lön............................................................................................. 7,000: —

dagavlöning (= generalspersons) å 7 kronor............ 2,555: —

inkvarterings- och servisbidrag (= generalspersons) 1,500:— 11 055-_

för fältläkaren:

lön......................................................................................... 5,300: —

dagavlöning (= överstelöjtnants) å 5 kronor............ 1,825: —

inkvarterings- och servisbidrag (= överstelöjtnants) 1,000: — g 225-_

med rätt för den sistnämnde att, i likhet med krigsråd, efter fem års

väl vitsordad tjänst komma i åtnjutande av ett ålderstillägg å 600

kronor.

I enlighet med beslut vid 1914 års senare riksdag hade sedermera

benämningen överfältläkare utbytts mot generalfältläkare samt benämningen

fältläkare mot över fältläkare.

Sedan numera tillfällig löneförbättring beviljats för såväl militär

och civilmilitär personal som för personal vid den civila statsförvaltningen,

rådde fortfarande i huvudsak likställighet mellan å ena sidan

generalfältläkaren och överfältläkaren samt å andra sidan ovannämnda

civila befattningshavare.

I det till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lönereg
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

155

lering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk

vore generalkrigskommissarien hänförd till 3. lönegraden i löneplanen

för de civila verkscheferna, med en avlöning på G-ort av 17,040 kronor,

och krigsråd till 20. lönegraden i löneplanen för andra manliga tjänstemän,

i vilken lönegrad begynnelselönen på G-ort upptagits till 10,500

kronor. Då generalfältläkaren och överfältläkaren fortfarande svntes

böra likställas med generalkrigskommissarien, resp. krigsråd, hade

de sakkunniga upptagit dem i de lönegrader i den av de sakkunniga

för civilmilitär personal föreslagna löneplanen, vilka motsvarade nyssnämnda

lönegrader i det civila löneregleringsförslaget, nämligen generalfältläkaren

i 16. och överfältläkaren i 14. lönegraden. Härvid

syntes emellertid böra erinras därom, att den nuvarande generalfältläkaren

enligt beslut av 1919 års riksdag (prop. nr 273) tillerkänts ett personligt

avlöningstillägg till så stort belopp, att hans sammanlagda avlöningsförmåner,

för år räknat, uppginge till enahanda belopp, som vore

eller kunde varda bestämda för generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen.

Fältläkare och regementsläkare vore för närvarande i avlöningshänseende

likställda med överstelöjtnant, resp. major och åtnjöte jämväl

tillfällig löneförbättring enligt samma grunder som dessa militära beställningshavare.

Åven bataljonsläkare vid truppförband åtnjöte samma avlöningsförmåner

enligt stat som vissa militära beställningshavare, nämligen

kaptener av 1., resp. 2. klassen. Däremot hade det i den tillfälliga löneförbättringen

ingående allmänna avlöningstillägget för bataljonsläkarna

bestämts enligt andra grunder än för berörda militära beställningar samt

utginge med 850 kronor till bataljonsläkare med högre och 700 kronor

till sådan med lägre avlöning.

Efter övervägande av frågan, till vilka lönegrader nu ifrågavarande

läkarbeställningar borde hänföras, hade de sakkunniga ansett sig böra

föreslå, att fältläkare upptoges i 13., regementsläkare i 11. och bataljonsläkare

vid truppförband i 9. lönegraden i den för civilmilitär personal

föreslagna löneplanen. Härigenom skulle slutlönen för fältläkare

bliva densamma som den för överstelöjtnant föreslagna avlöningen. Däremot

skulle slutlönerna för regemente- och bataljonsläkare bliva lägre än

slutlönerna för majorer, resp. kaptener. Med hänsyn härtill hade bland

de sakkunniga ifrågasatts, att regemente- och bataljonsläkare skulle uppflyttas

ännu eu lönegrad och sålunda hänföras till 12., resp. 10. lönegraden.

Då emellertid en sådan åtgärd skulle medföra, att dessa läkare

skulle erhålla högre slutlön än motsvarande militära beställningshavare,

och upprättandet av särskilda löneskalor för militärläkarna icke ansetts

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

höra ifrågakomma, hade de sakkunniga funnit sig böra stanna vid de

sålunda föreslagna lönegraderna. Härvid hade jämväl för de sakkunniga

varit av betydelse, att militärläkarpersonalen i allmänhet ägde möjlighet

att genom enskild praktik bereda sig ökade inkomster. Vidare syntes höra

erinras, att de sakkunniga här nedan komme att förorda bibehållandet av

särskilda arvoden för läkare i Boden, där möjligheterna till enskild

praktik vore särskilt begränsade, samt att genom tillämpning av den s. k.

sneddningsprincipen uppflyttning^! till de högre löneklasserna i vissa

fall komme att påskyndas.

Beträffande de båda överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm

utginge deras avlöning för närvarande enligt i viss mån andra grunder än

som gällde för övriga militärläkare av motsvarande tjänsteklass, i det de

utöver regemente-, resp. bataljonsläkares avlöning enligt stat uppbure dels

arvoden å 1,000 kronor och dels särskild ersättning för bostad med bränsle

med 2,500 kronor. Däremot ägde de icke uppbära ortstillägg. På sätt

de sakkunniga i det följande närmare omförmälde, föresloge de sakkunniga,

att dessa beställningshavare, utöver avlöning i vederbörlig

tjänsteklass, fortfarande måtte erhålla särskilda arvoden.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren intoge en särställning i förhållande

till övriga läkare vid fältläkarkåren. Deras tjänstgöringsskyldighet vore

nämligen begränsad till 75 dagar årligen, varjämte de icke vore bundna

vid viss bostadsort. Avlöning utginge enligt stat med lön av 1,500 kronor,

motsvarande löjtnants av 1. klassen lön, vartill komme två ålderstillägg,

vartdera å 300 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Allmänt avlöningstillägg

utginge med 650 kronor årligen, varjämte under tjänstgöring

åtnjötes dagarvode, som i vissa fall utginge med 4, men eljest med 8 kronor.

Då dessa bataljonsläkare icke vore tjänstgöringsskyldiga hela året om,

syntes det icke vara möjligt att bestämma deras avlöning enligt de principer,

som eljest tillämpats vid förevarande lönereglering, utan hade de

sakkunniga funnit nödvändigt att för dem bibehålla avlöningens uppdelning

i lön och dagarvode. Emellertid syntes, med hänsyn till de ändrade

grunder för dyrtidstilläggets beräknande, som vore avsedda att efter löneregleringens

genomförande tillämpas för den militära personalen, den nuvarande

avlöningen böra höjas; och borde denna förhöjning enligt de sakkunnigas

mening lämpligen till större delen läggas på det under tjänstgöring

utgående dagarvodet. De sakkunniga hade ansett sig böra föreslå

en ökning av årslönen till 2,400 kronor med förhöjning efter 3 och 6

år till 2,700, resp. 3,000 kronor samt en ökning av dagarvodena till 6,

resp. 12 kronor. Att någon ökning av ålderstilläggens belopp icke före
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrfs Proposition Kr 350.

157

slagits, motvägdes därav, att ålderstilläggen finge tillträdas efter 3, resp.

6 år i stället för enligt nuvarande bestämmelser efter 5, resp. 10 år.

Fältläkarstipendiater uppbure arvoden å 900 kronor årligen jämte

300 kronor såsom allmänt avlöningstillägg samt åtnjöte dessutom under

tjänstgöring dagarvoden av 8 kronor. Ehuru förevarande beställningar

vore avsedda att indragas, syntes dock med hänsyn till blivande ändrade

grunder för dyrtidstilläggets beräknande någon avlöningsförhöjning även

för dessa beställningar böra äga rum; och syntes, i anslutning till vad

de sakkunniga i annat sammanhang föresloge i fråga om höjning av vissa

arvoden, nu ifrågavarande arvoden lämpligen böra höjas till 1,410 kronor.

Dagarvodet borde, liksom motsvarande förmån för bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

ökas till 12 kronor.

Av beställningshavarna vid fältveterinärkåren vore överfältveterinären

för närvarande i avlöningshänseende jämnställd med överfältläkaren och

fältveterinär med regementsläkare. Då de sakkunniga saknat anledning

föreslå någon ändring härutinnan, hade de sakkunniga, under hänvisning

till vad här ovan anförts beträffande nämnda beställningshavare vid

fältläkarkåren, ansett sig böra upptaga överfältveterinären i 14. och fältveterinär

ill. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna löneplanen.

Regementsveterinär åtnjöte nu samma avlöning som bataljonsläkare

vid truppförband med högre avlöning. Då dessa båda beställningar

syntes böra fortfarande uppbära samma slutavlöning, varigenom de alltjämt

skulle komma att bliva likställda i pensionsavseende, hade de sakkunniga

ansett regementsveterinär böra hänföras till samma lönegrad

som bataljonsläkarna, nämligen till 9. lönegraden. Härigenom skulle

visserligen en ej obetydlig sänkning av begynnelselönen för regementsveterinärerna

inträda. Då emellertid de två lägsta löneklasserna i

nämnda lönegrad vore identiska med de två högsta löneklasserna i den

lönegrad, till vilken bataljonsveterinär här nedan föresloges att hänföras,

syntes regementsveterinär med tillämpning av sneddningsprincipen i regel

omedelbart vid befordran eller inom kort tid därefter komma i åtnjutande

av lön i någon av de högre löneklasserna inom sin lönegrad, varigenom

sänkningen av begynnelselönen syntes bliva av mindre betydelse.

Bataljonsveterinärerna vore uppdelade i två löneklasser, av vilka den

lägre enligt stat åtnjöte samma avlöning som löjtnant av 1. klassen

och den högre samma avlöning som kapten av 2. klassen. Det allmänna

avlöningstillägget utginge med 700 kronor årligen i båda klasserna.

De sakkunniga hade ansett sig böra föreslå, att samtliga dessa be
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Personal vid

artilleriets

fabriker och

tyganstalter

m. fl.

158 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ställningar hänfördes till 8. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

En sådan placering av dessa beställningshavare skulle komma

att medföra en icke oväsentlig förbättring särskilt av begynnelselönen

för batalj onsveterinär med lägre avlöning. Härav syntes en fördelaktig

inverkan kunna förväntas på bataljonsveterinärernas rekrytering, vilken

för närvarande vore förenad med rätt stora svårigheter. Sålunda hade

flera batalj onsveterinärbeställningar sedan länge varit vakanta av brist

på sökande.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter funnes upptagna

åtskilliga civilmilitära beställningshavare med uppgifter, vilka antingen

vore av teknisk natur eller ock hänförliga till förvaltningsgöromål. Härjämte

vore å staterna för fortifikationen och intendenturkåren ävensom

lör infanteriets, kavalleriets och trängens truppförband uppförda beställningar,

som i avlöningshänseende vore likställda med vissa beställningar

å nyssnämnda stat. De sakkunniga hade på grund härav funnit lämpligt

att i ett sammanhang upptaga frågan om reglering av löneförhållandena

för samtliga omförmälda beställningar.

Härvid hade de sakkunniga haft att taga hänsyn till åtskilliga från

personalen gjorda framställningar, innehållande yrkanden och önskemål

beträffande löneregleringen, vilka framställningar antingen av Kungl.

Magt överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid

fullgörandet av deras uppdrag eller ock inkommit direkt till de sakkunniga;

och hade de sakkunniga ansett sig här böra i korthet beröra

vissa av dessa framställningar.

I underdånig skrivelse den 20 december 1919 hade artilleriets fabrikers

och tyganstalters tjänstemannaförening — efter att hava lämnat en

redogörelse för kompetensvillkoren för de särskilda beställningarna samt

de med beställningarna förbundna arbetsuppgifterna — yrkat, att ifrågavarande

beställningar måtte likställas med vissa befattningar vid kommunikationsverken,

med vilka de kunde anses jämförliga. I sådant avseende

hade yrkats,

att tyg- eller fabriksingenjörer måtte hänföras till 17. lönegraden

samt att härjämte för dem måtte inrättas ett antal beställningar i 19.

lönegraden;

att departementsskrivare, tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen

och ö verver km ästare måtte hänföras till 14. lönegraden;

att tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare, tygverkmästare

och verkmästare av 1. klassen måtte hänföras till 11. lönegra
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

den samt att härjämte för dessa beställningshavare, med undantag av

tygförvaltare av 2. klassen, måtte inrättas ett antal beställningar i 13.

lönegraden; samt

att verkmästare av 2. klassen, tyg- eller fabriksskrivare, tyghantverkare

och fortmaskinist måtte hänföras till 8. lönegraden.

1 underdånig skrivelse den 25 februari 1920 hade vidare de å fortifikationens

stat uppförda fortifikationskassörerna och departementsskrivarna

anhållit att i avlöningshänseende bliva likställda med personal i

14. lönegraden vid kommunikationsverken.

Därjämte hade styrelsen för fortifikationens och trängens tygstaters

tjänstemannaförening i skrivelse den 10 augusti 1920 uttalat vissa

önskemål med avseende å en blivande lönereglering för tygverkmästarna

och tyghantverkarna vid fortifikationen samt hantverkarna vid trängkårerna.

Den personal, som här vore i fråga, syntes kunna i stort sett uppdelas

i två huvudgrupper, nämligen dels teknisk personal och dels förvaltningspersonal.

Det hade från flera håll uttalats, att särskilt den tekniska

personalen vore i behov av en genomgripande löneförbättring, för

att densamma skulle kunna rekryteras på ett tillfredsställande sätt.

Denna synpunkt hade bland annat framhållits i en av styresmännen vid

artilleriets fabriker den 4 augusti 1917 hos generalfälttygmästaren gjord

framställning om löneförbättring för den vid artilleriets fabriker anställda

personalen. Styresmännen hade därvid uttalat, att personalen i statstjänst

visserligen icke kunde påräkna att uppnå samma avlöning, som erhölles

hos enskilda arbetsgivare, men att det dock vore nödvändigt att söka

så mycket som möjligt utjämna detta förhållande, dels med hänsyn till

rekryteringen och dels för att kunna kvarhålla dugliga personer vid

artilleriets fabriker, där arbetet antingen fordrade en hög grad av precision

eller ock vore av farlig beskaffenhet. I annat fall riskerade man,

att statens fabriker endast bleve en skola för utbildande av arbetsbefäl

för den privata industrien, medan vid statens fabriker i brist på kompetent

personal tillverkningens kvalitet bleve lidande och statsverket förorsakades

kostnader, mångfaldigt överstigande de belopp, varmed avlöningarna

behövde ökas.

Jämväl 1917 års sakkunniga hade i sitt den 5 mars 1918 avgivna

betänkande framhållit, att för eu del personalgrupper, t. ex.

viss teknisk personal vid såväl armén som marinen, en avsevärt större

löneförbättring, än de sakkunniga kunnat ifrågasätta såsom tillfällig

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

löneförbättring, knappast syntes kunna vid en definitiv lönereglering

undvikas, därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna

förvärvas för ifrågavarande befattningar; och borde enligt bemälda* sakkunnigas

mening i sammanhang med en definitiv lönereglering givetvis

tillses, vilka åtgärder av mera genomgripande natur borde i detta avseende

på det ena eller andra området vidtagas.

De sakkunniga anslöte sig till den uppfattning, som sålunda i förevarande

avseende blivit uttalad av 1917 års avlöningssakkunniga, och

komme att vid avlöningarnas avvägande för de särskilda beställningarna

taga behörig hänsyn härtill.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter funnes uppförda

beställningar för fyra tyg- eller fabriksingenjörer, av vilka tre vore fabriksingenjörer,

anställda vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk

och ammunitionsfabriken, samt en tygingenjör. Den sistnämnde

vore avsedd att tjänstgöra vid arméns centrala tygverkstäder, vilka enligt

1914 års härordning skulle förläggas å Karlsborg, men vore tillsvidare,

intill dess organisationen av nämnda centrala verkstäder blivit genomförd,

placerad vid Stockholms tygstation.

Fabriksingenjörerna skulle enligt gällande föreskrifter hava genomgått

högre teknisk läroanstalt samt borde kunna förete intyg om praktisk

erfarenhet i den verksamhet, som tillkomme dem. De vore arbetschefer

för vederbörande verkstäder eller fabriker och vore närmast under styresmännen

ansvariga för arbetets behöriga gång samt för tillverkningens

riktiga och ändamålsenliga bedrivande. Tygingenjören skulle likaledes

hava genomgått högre teknisk läroanstalt och borde jämväl kunna förete

intyg om praktisk erfarenhet. I fråga om hans ställning och ansvar

gällde i tillämpliga delar vad som enligt vad nyss nämnts vore föreskrivet

beträffande fabriksingenjörerna. De sakkunniga hade ansett tyg- och

fabriksingenjörerna skäligen böra i avlöningshänseende jämnställas med

t. ex. verkstadsingenjör vid telegrafverket och förste maskiningenjör vid

statens järnvägar, viika uppbure lön i 17. lönegraden för kommunikationsverken.

Då denna lönegrad motsvarade 12. lönegraden enligt den

föreslagna löneplanen för civilmilitär personal, hade de sakkunniga upptagit

ifrågavarande beställningshavare i sistnämnda lönegrad. På sätt i

det följande omförmäldes, hade flertalet av de å mariningenjörkårens stat

uppförda specialingenjörerna jämväl ansetts böra placeras i berörda lönegrad.

De sakkunniga hade alltså tillmötesgått det yrkande i fråga om

bestämmandet av avlöningen för tyg- och fabriksingenjörer, som fram
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

161

ställts i ovan omförmälda, till de sakkunniga överlämnade skrivelse av

den 20 december 1919. Däremot hade de sakkunniga icke ansett sig

kunna tillstyrka det i sammanhang härmed framställda önskemålet, att

för tyg- och fabriks ingenjörerna måtte upprättas ett antal beställningar

med högre avlöning, enär, så vitt de sakkunniga kunnat utröna, samtliga

ifrågavarande beställningar måste anses tämligen likvärdiga och i

allt fall en uppdelning av beställningarna med hänsyn till deras fåtalig-;

het knappast läte sig göra.

Öververkmästare, tyg- eller fabriks förr altare av 1. klassen, departementsskrivare

och fortijikationskassör vore för närvarande likställda i avlöningshänseende

samt åtnjöte avlöning enligt stat till samma belopp som

löjtnant av 1. klassen, vartill emellertid komme två ålderstillägg, vartdera

å 500 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Det allmänna avlöningstillägget

utginge, oberoende av tjänståldern, med 850 kronor till beställningshavare

i samtliga dessa personalgrupper.

I ovannämnda skrivelser den 20 december 1919 och den 25 februari

1920 hade beträffande dessa beställningshavare yrkats, att de samtliga

fortfarande måtte få åtnjuta sinsemellan lika avlöning och att denna

måtte bestämmas till belopp, som utginge till personal i 14. lönegraden

vid kommunikationsverken, motsvarande 9. lönegraden enligt löneplanen

för den civilmilitära personalen.

De sakkunniga hade emellertid ansett sig böra verkställa en närmare

undersökning, huruvida det icke med hänsyn till de olika arbetsuppgifter,

som påvilade ifrågavarande personal, kunde vara befogat att hänföra

de olika grupperna beställningshavare till olika lönegrader.

Av ifrågavarande beställningshavare vore endast öververkmästaren

tekniskt utbildad. Oververkmästaren — för närvarande funnes endast en

sådan — vore placerad vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg.

Denna beställning hade funnits uppförd i vederbörlig stat från och med

år 1916 och dess inrättande sammanhängde närmast med den av 1914

års riksdag godkända planen för omorganisation av ammunitions fabriken.

Enligt denna plan skulle nämnda fabrik, som dittills varit uppdelad på

två avdelningar, en i Stockholm och en å Karlsborg, i sin helhet förläggas

till sistnämnda ort. Emellertid hade den avsedda förflyttningen

till Karlsborg av den i Stockholm förlagda avdelningen i brist på erforderliga

fabriksutrymmen och bostäder för personalen hittills icke

kunnat äga rum, utan vore ammunitionstillverkningen fortfarande fördelad

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.) 54321 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

å nämnda båda orter. Till följd härav hade de arbetsuppgifter, som

kommit att åligga den till Karlsborg förlagda öververkmästaren, blivit

betydligt mera krävande än som vid tjänstens inrättande avsetts. Då

någon fabriksingenjör icke funnes å Karlsborg och den i Stockholm

placerade ingenjören med hänsyn till omfattningen av sitt arbete därstädes

endast i ringa mån kunde ägna sig åt avdelningen å Karlsborg,

måste nämligen öververkmästaren i viss utsträckning utföra arbete, som

vid avdelningen i Stockholm verkställdes av fabriksingenjören. På grund

härav hade det, enligt vad de sakkunniga inhämtat, visat sig, att den

till öververkmästaren nu utgående avlöningen vore alltför låg, för att

platsen skulle kunna hållas besatt med verkligt kompetent person. Då det

under nu rådande förhållanden syntes vara föga utsikt, att den planerade

förflyttningen av den i Stockholm förlagda avdelningen till lvarlsborg

komme att, åtminstone under den närmaste framtiden, äga rum, skulle

det enligt de sakkunnigas mening kunna ifrågasättas, huruvida icke

öververkmästarbeställningen lämpligen borde utbytas mot en ingenjörsbeställning.

Då emellertid en sådan åtgärd skulle innebära eu organisationsförändring

och således läge utom ramen för de sakkunnigas uppdrag,

hade de sakkunniga måst inskränka sig till att föreslå en något

större förhöjning av öververkmästarens avlöning än som skulle hava

varit påkallad, om det endast gällt att föra upp densamma till den prisnivå,

vilken lagts till grund för ifrågavarande lönereglering. I sådant

avseende hade de sakkunniga ansett, att öververkmästaren lämpligen borde

likställas med t. ex. underingenjör vid statens järnvägar, vilken tillhörde

12. lönegraden i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, och hade

öververkmästaren i anslutning härtill hänförts till den nämnda lönegrad

motsvarande 8. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna

löneplanen.

Tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen skulle enligt den år 1914

beslutade nya organisationen finnas till ett antal av 11, av vilka 5 vore

avsedda att placeras vid artilleriets fabriker och 6 vid tygstationerna

i (Stockholm, Karlsborg och Boden. För närvarande funnes emellertid å

stat uppförda 12 tyg- och fabriksförvaltarbeställningar, av vilka 1 vid

inträffande ledighet skulle indragas och ersättas av en förvaltarbeställning

av 2. klassen. Av de nuvarande förvaltarna av 1. klassen hade tills

vidare, fyra, som vid den nya organisationens beslutande tjänstgjorde

vid vissa tygstationer, bibehållits vid placering å de i stället vid artilleriregementena

inrättade tygverkstäderna, ehuru efter genomförd organisation

vid tygverkstäderna skulle finnas endast tygförvaltare av 2.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

klassen. Däremot tjänstgjorde för närvarande 3 förvaltare av 2. klassen

vid fabrikerna i stället för samma antal förvaltare av 1. klassen enligt

organisationsplanen.

Tyg- och fabriksförvaltarna av 1. klassen bandbade uppbörden och

redovisningen av såväl medel som materialier, persedlar, byggnader m. m.

vid resp. tygstation eller fabrik, där ej i vissa fall göromålen vore av

den omfattning, att de ansetts böra uppdelas på en kassa- och en förrådsförvaltare.

I egenskap av kassaförvaltare skulle de i tillämpliga

delar ställa sig till efterrättelse vad som i reglementet för arméns kassaväsende

i fred vore föreskrivet i fråga om regementsintendent.

Departementsskrivare funnes uppförda i staterna för artilleriets fabriker

och tyganstalter, för fortifikationen och för intendeuturkåren samt vore

placerade till tjänstgöring vid artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen

i arméförvaltningen. Departementsskrivarnas göromål

omfattade i allmänhet dels registrerings-, diarii- och expeditionsarbeten,

dels granskning och revision av räkenskaper och redogörelser, ingångna

från truppförband, fabriker o. s. v. (den s. k. tekniska revisionen), dels

ock vid artilleri- och fortifikationsdepartementen ritnings- och kartläggningsarbeten.

Till departementsskrivare befordrades underofficerare, som

vore därtill lämpliga.

Av fortifikationskassörerna, vilka vore uppförda å staten för fortifikationen,

vore en anställd såsom redogörare vid fortifikationens kassaförvaltning

i Stockholm samt de övriga såsom redogörare för ingenjörförråden

vid ingenjörkårerna och för fortifikationsförråden vid fästningarna;

och ålåge det dessa beställningshavare att under uppbördsmannaansvar

mottaga, vårda och redovisa de medel, resp. materialier, som

vore dem anförtrodda. Fortifikationskassörerna rekryterades från fortifikationens

underofficerare.

I ovan omförmälda framställningar den 20 december 1919 och

den 25 februari 1920 hade, såsom förut nämnts, yrkats, att den nu rådande

likställigheten i avlöningshänseende mellan ifrågavarande personalgrupper

—- tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen, departementsskrivare

och fortifikationskassörer — fortfarande skulle äga bestånd. Från

militärt håll hade jämväl framhållits, att en sådan likställighet borde bibehållas

bland annat av den anledningen, att det understundom kunde

ifrågakomma att förflytta en person från en av ifrågavarande grupper

av beställningar till en annan grupp. De sakkunniga hade emellertid

med hänsyn till den stora uppbörd, som ålåge särskilt vissa av fabriks
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj Hs Proposition Nr 350,

förvaltarna och fortifikationskassörerna, funnit rättvist och billigt, att

dessa erhölle en något högre avlöning än departementsskrivarna. Det

skulle visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke tyg- och fabriksförvaltarna

samt fortifikationskassörerna med avseende å den olika omfattningen

av de resp. beställningar tillhörande göromål och ansvar borde

uppdelas på två lönegrader, men hade de sakkunniga, med hänsyn särskilt

till vad som nyss nämnts angående önskvärdheten av att vid behov

kunna förflytta en beställningshavare från en grupp till en annan,

ansett sig icke böra framställa förslag om en sådan uppdelning. I anslutning

till vad sålunda anförts hade de sakkunniga ansett tyg- och

fabriksförvaltare av 1. klassen samt fortifikationskassörer böra likställas

med befattningshavare i 11. och departementsskrivare med befattningshavare

i 10. lönegraden vid kommunikationsverken. Förstnämnda beställningshavare

skulle därigenom bliva likställda med exempelvis förste

bokhållare samt departementsskrivarna med bokhållare och förste stationsskrivare

vid statens järnvägar. De sakkunniga ville i detta sammanhang

nämna, att i huvudsak samma arbete, som i arméförvaltningen

utfördes av departementsskrivarna, i marinförvaltningen verkställdes av dit

kommenderade underofficerare vid marinen, vilka under sådan kommendering

icke åtnjöte någon särskild gottgörelse. På grund av vad sålunda

anförts hade de sakkunniga hänfört tyg- och fabriksförvaltare av 1.

klassen samt fortifikationskassörer till 7. samt departementsskrivare till

6. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

Ty g förvaltare av 2. klassen vore för närvarande i avlöningshänseende

fullt likställda med förvaltare vid intendenturkåren samt åtnjöte alltså

samma grundavlöning på stat som fanjunkare, vartill emellertid komme ett

ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänst. Såsom allmänt avlöningstillägg

tillkomme dem därjämte ett belopp av 1,100 kronor, oberoende

av tjänståldern. Ifrågavarande tygförvaltare vore, såsom redan förut

nämnts, avsedda att placeras vid artilleriregementenas tygverkstäder, ehuru

några av dem i avvaktan på avgången av de för närvarande vid vissa

tygverkstäder placerade tygförvaltarna av 1. klassen tjänstgjorde vid artilleriets

fabriker i befattningar, som vore avsedda att uppehållas av förvaltare

av 1. klassen. I avseende å omfattningen av det arbete och det

ansvar, som ålåge tygförvaltarna av 2. klassen, syntes de i stort sett

kunna jämnställas med förvaltarna vid intendenturkåren. Då emellertid

lygförvaltarna såsom tillhörande den civilmilitära personalen icke lämpligen

syntes böra, i likhet med förvaltarna vid intendenturkåren, upptagas

i vederbörande, för militär personal avsedd löneplan, hade de sak
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

165

kunniga hänfört dem till närmast motsvarande lönegrad — 5. lönegraden

— i den för civilmilitär personal avsedda löneplanen. Härigenom skulle

de erhålla samma avlöning som, bland andra, materialförvaltare vid telegrafverket.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter vore vidare uppförda

beställningar för besiktning ^rustmästare, tygverkmästare och verkmästare

av 1. klassen, samtliga hänförliga till den s. k. tekniska personalen.

Dessa beställningshavare åtnjöte samma begynnelselön som tygförvaltare

av 2. klassen, varemot för de förra slutlönen med 200 kronor överstege

slutlönen för de senare. Enligt kungl. brev den 15 december 1905 kunde

härjämte, så länge den med skyndsam tillverkning av nya eldhandvapen

förenade uppdrivna verksamheten fortfore, arvoden med högst 200 kronor

årligen utgå till en var av fyra besiktningsrustmästare vid gevärsfaktoriet.

Besiktningsrustmästarna vore anställda dels vid gevärsfaktoriet och

dels vid de tyganstalter, vid vilka gevärsreparationer verkställdes; vid

övriga tyganstalter vore i stället tygverkmästare placerade. Besiktningsrustmästarna

vid gevärsfaktoriet förde närmast under fabriksingenj ören

befälet inom var sin arbetsavdelning och ansvarade bland annat för de

inom vederbörande avdelning pågående arbetenas riktiga utförande samt

för avdelningen tillhörande inventarier, verktyg och instrument. Annan

besiktningsrustmästare ävensom tyg verkmästare lydde vid tygstation under

tygmästaren samt vid annan tyganstalt under vederbörande officer; och

utövade besiktningsrustmästare och tygverkmästare den närmaste ledningen

av vid tyganstalten anordnade utbildningskurser. Verkmästarna

av 1. klassen vore anställda dels vid ammunitionsfabriken, där de

närmast under fabriksingenj ören (öververkmästaren) förde befälet var

och en inom sin arbetsavdelning, och dels vid Åkers krutbruk, där

endast en sådan verkmästare funnes, med åliggande att närmast under

fabriksingenj ören hava tillsyn över kruttillverkningens riktiga bedrivande

i enlighet med givna föreskrifter. I övrigt gällde i fråga om dessa verkmästares

åligganden i tillämpliga delar i huvudsak detsamma, som enligt

vad ovan nämnts funnes stadgat beträffande besiktningsrustmästare och

tygverkmästare.

För att kunna antagas till någon av ifrågavarande beställningar

erfordrades intyg om erforderlig fackkunskap eller yrkesskicklighet.

Med hänsyn till vikten av, att dessa ansvarsfulla beställningar skulle

kunna besättas med verkligt skicklig personal, hade de sakkunniga ansett,

att de med beställningarna förenade avlöningsförmånerna borde

undergå en något större ökning, än som skulle betingas endast av lönens

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

uppförande till en högre prisnivå. De sakkunniga hade dock icke kunnat

förorda en så stor förhöjning, som från personalens sida föreslagits, eller

att avlöningen skulle utgå med belopp, motsvarande lönen i 11. lönegraden

vid kommunikationsverken, utan syntes ifrågavarande beställningshavare

enligt de sakkunnigas mening böra likställas med personal i 10.

lönegraden vid nämnda verk och följaktligen hänföras till 6. lönegraden

i den av de sakkunniga för civilmilitär personal föreslagna löneplanen.

Därvid förutsatte de sakkunniga, att de genom ovan omförmälda

kungl. brev medgivna särskilda arvodena till besiktningsrustmästarna vid

gevärsfaktoriet icke vidare kornme att utgå. Det av personalen framställda

förslaget om inrättande för omförmälda beställningshavare av ett

antal tjänster med högre avlöning hade de sakkunniga icke ansett sig

kunna biträda.

A staten för fortifikationen funnes jämväl uppfört ett antal beställningar

för tygverkmästare med samma avlöningsförmåner, som enligt

vad ovan omförmälts utginge till tygverkmästare vid artilleriet. Tygverkmästarna

vid fortifikationen placerades såsom verkstadsföreståndare vid

ingenjörkårerna och hade i denna egenskap i stort sett samma ställning

och ansvar som tygverkmästarna vid artilleriet. De sakkunniga ville

på grund härav föreslå, att jämväl tygverkmästarna vid fortifikationen

måtte hänföras till 6. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

De å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda verkmästarna

av 2. klassen samt tyg- eller fabriksskrivarna åtnjöte enligt stat

en begynnelseavlöning, motsvarande sergeants av 1. klassen avlöning,

samt ägde därjämte rätt till ett ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års

tjänst. Härtill komme allmänt avlöningstillägg med 850 kronor, oberoende

av tjänståldern. Vidare förekomme några grupper beställningshavare,

vilka i avlöningshänseende vore likställda med nyssnämnda beställningshavare,

allenast med den skillnaden, att de i stället för ett

ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänst ägde åtnjuta två ålderstilllägg,

varje å 150 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Dessa beställningshavare

vore de å staterna för artilleriets fabriker och tyganstalter

samt för fortifikationen uppförda tyghantverkarna, de å förstnämnda stat

uppförda fortmaskinisterna, de å staterna för infanteri- och kavalleriregementena

uppförda g ev är shantverkarna samt de å staterna för trängens

truppförband uppförda hantverkarna.

Verkmästarna av 2. klassen, till antalet endast två, vore placerade

vid Åkers krutbruk, där de närmast under verkmästaren av 1. klassen

förestode var sin avdelning av tillverkningen. För anställning såsom verk
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

167

mästare av 2. klassen erfordrades att innehava erforderlig fackkunskap

samt att i övrigt vara lämplig för sådan anställning.

Tyg- eller fabriksskrivarna vore placerade vid artilleriets fabriker och

tyganstalter. De skulle företrädesvis utföra förekommande skrivgöromål

samt biträda vid räkenskapsföring och förrådens skötsel. Vidare

skulle de under sin tjänstgöring söka förvärva sig kännedom om tvgoch

fabriksförvaltares samt tygunderofficers åligganden för att vid behov

kunna uppehålla dessas tjänstebefattningar.

Fortmaskinisterna vore placerade dels i Boden och dels i Tingstäde.

De ansvarade för resp. fästens maskinmateriel, deras skötsel och vård.

De hade vidare att utföra reparations- och monteringsarbeten i fästena

samt meddela undervisning åt den personal, som skulle utbildas i handbavande

av fästenas maskinmateriel.

Tyghantverkare, gevärshantverkare och hantverkare tjänstgjorde i

regel såsom verkstadsföreståudare och förde i denna egenskap närmaste

befälet över verkstadspersonalen, men vore även skyldiga att, i den män

deras göromål såsom verkstadsföreståndare det medgåve, under arbetstiden

deltaga i och förrätta å verkstaden förekommande arbeten. De vore

ansvariga för det under deras tillsyn förfärdigade arbetets goda beskaffenhet

samt bure jämväl ansvar för till dem utlämnade materiali er.

Samtliga här ifrågavarande beställningshavare, med undantag av

verkmästare av 2. klassen, syntes med hänsyn till arten av det arbete,

som ålåge dem, lämpligen böra likställas med personal i 6. lönegraden

vid kommunikationsverken, dit bland andra hörde lokomotivförare och

maskinister vid statens järnvägar. De bleve därigenom satta en lönegrad

högre än t. ex. verkstadsförmän vid statens järnvägar. Vad beträffade

de båda verkmästarna av 2. klassen, av vilka den ene förde närmaste

befälet över tillverkningen av bomullskrut och den andre över

fabrikationen av röksvagt krut, hade de sakkunniga med fästat avseende

å de mera ansvarsfulla uppgifter, som påvilade dem, ansett dem böra placeras

en lönegrad högre än övriga ovannämnda beställningshavare.

I anslutning härtill hade de sakkunniga hänfört verkmästare av 2.

klassen till 4. lönegraden samt tyg- och fabriksskrivare, tyghantverkare,

gevärshantverkare, hantverkare och fortmaskinister till 3. lönegraden i

löneplanen för civilmilitär personal.

FörrådsvaJctmästare funnes uppförda å staterna för arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, för fortifikationen samt för infanteriets och trängens

truppförband. Förrådsvaktmästarnas avlÖDingsförmåner vore synnerligen

knappt tillmätta och uppginge för närvarande, med inräknande av allmänt

Förråds
vaktmästare.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arméns

polispersonal.

avlöningstillägg å 725 kronor, till allenast 2,068 kronor 45 öre. Också hade

från dessa beställningsnavares sida vid upprepade tillfällen gjorts framställningar

om löneförbättring. Så hade de i en till de sakkunniga överlämnad

underdånig skrivelse den 4 maj 1920 yrkat att bliva jämnställda antingen

med förrådsförman vid statens järnvägar, vilken åtnjöte avlöning i 3.

lönegraden enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, eller ock

med gevärshantverkare vid armén. De sakkunniga hade i annat sammanhang

(underdånigt utlåtande den 5 december 1919 angående f. förrådsvaktmästaren

J. A. Hammars ansökning om pensions förbättring) uttalat,

att förrådsvaktmästarna med hänsyn till vikten och omfattningen av

deras arbete intoge en ställning, som syntes vara fullt jämförlig med

den, som innehades av förste vaktmästarna vid de centrala ämbetsverken

m. fl. statsinstitutioner. Då de sakkunniga icke funnit anledning att

frångå den av dem sålunda förut uttalade uppfattningen, hade de sakkunniga

upptagit ifrågavarande beställningshavare i den mot 3. lönegraden

vid kommunikationsverken svarande 1. lönegraden i löneplanen för civilmilitär

personal.

Arméns polispersonal vore förlagd dels i Boden och dels å Karlsborg

samt bestode å förstnämnda ort av 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar,

18 konstaplar och 6 extra konstaplar samt å sistnämnda ort av 1 överkonstapel

och 2 konstaplar. Begynnelseavlöningen utginge enligt stat

till poliskommissarie med samma belopp som till löjtnant av 1. klassen

och till överkonstapel med samma belopp som till sergeant av 1. klassen.

Konstapels å stat uppförda begynnelseavlöning läge däremot 180 kronor

lägre än sergeants av 2. klassen avlöning. Samtliga ifrågavarande beställningshavare

hade emellertid jämväl rätt till ålderstillägg, poliskommissarie

till två sådana, varje å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 års

tjänst samt de övriga till tre ålderstillägg, vilka utginge med 200 kronor

till överkonstapel och 100 kronor till konstapel efter resp. 5, 10 och 15

års tjänst. Allmänt avlöningstillägg utginge med 800 kronor till poliskommissarie

och överkonstapel samt med 750 kronor till konstapel, oberoende

av tjänstetidens längd. Extra konstapel åtnjöte arvode till samma

belopp som konstapels begynnelselön samt allmänt avlöningstillägg med

samma belopp som konstapel. Till den i Boden förlagda personalen

utginge härjämte provisoriskt avlöningstillägg med 200 kronor årligen.

Polispersonalen ägde för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig tillgodo

föregående anställning på aktiv stat vid armén och tjänst vid polispersonalen

i Boden.

s. 169 Kontrollera mot PDF

•Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

169

I en den 11 november 1918 dagtecknad, till de sakkunniga ställd

skrivelse hade representanter för fästningspolispersonalen i Boden och å

Karlsborg anfört, att av den nuvarande polispersonalen samtliga erhållit

samma militära utbildning som underofficerare, i det 2 innehaft beställning

på aktiv stat såsom underofficerare, 8 varit underofficerare i reserven

och de återstående varit anställda såsom furirer vid olika truppförband.

Dessutom hade de flesta före tillträdandet av sin nuvarande anställning

fullgjort såväl praktisk som teoretisk civil polistjänst. Tjänstgöringen

bestode dels av detektivtjänst och dels av bevakningstjänst samt påginge,

oberäknat färd från bostaden till den ofta avlägsna avlösningsplatsen och

åter, under större delen av året till 8 timmar om dygnet. Dessutom

vore personalen skyldig att, om så erfordrades, ingripa även under fritid.

Med stöd av vad sålunda anförts hade i omförmälda skrivelse hemställts,

att den nuvarande avlöningen måtte väsentligen höjas, och att

härvid särskilt slutlönerna måtte ökas. Härjämte hade yrkats, att de 6

extra konstapelsbeställningarna i Boden måtte uppflyttas till ordinarie

eller, därest detta icke skulle kunna bifallas, tillerkännas rätt till ålderstillägg

i likhet med ordinarie konstaplar.

Fästningspolisens arbete omfattade, såsom förut nämnts, såväl detektivsom

bevakningstjänst. Detektivtjänsten bestode, vad särskilt Boden beträffade,

i övervakande av genom fästningen passerande resande och ställde

ofta stora krav på personalens vakenhet och ihärdighet. Bevakningstjänsten

fullgjordes till stor del vid de avlägset från bebyggda orter belägna

forten och måste fullgöras dygnet runt oberoende av rådande väderleksförhållanden

samt vore särskilt vintertiden, då den i Boden förlagda

personalen i allmänhet måste använda skidor såsom fortskaffningsmedel,

av synnerligen krävande beskaffenhet. Med hänsyn till den stora betydelsen

för rikets försvar därav, att fästningarna med deras försvarsanordningar

och förråd även i fredstid bevakades på ett betryggande sätt,

måste det anses angeläget, att fästningspolisen bereddes en avlöning, som

utgjorde skälig ersättning för dess arbete. På grund härav och i betraktande

jämväl av de synnerligen ringa befordringsutsikterna för polispersonalen

hade de sakkunniga ansett sig böra hänföra konstaplarna

vid fästningspolisen till 2. lönegraden och överkonstaplarna till 3. lönegraden

i den för civilmilitär personal föreslagna löneplanen. I sammanhang

härmed syntes emellertid den nu medgivna särskilda rättigheten för

polispersonalen att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig all

föregående anställning på aktiv stat vid armén böra bortfalla.

Poliskommissarien i Boden vore för närvarande i avlöningshänseende

i stort sett likställd med departementsskrivare, tyg- och fabriksförvaltare

Bihang till rikdgens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 54321 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Marinens

ingenjörs
personal.

av 1. klassen samt fortifikationskassör. Då de särskilda skäl, som ansetts

tala för nämnda förvaltares och kassörers hänförande till eu högre lönegrad

än departementsskrivarna, icke syntes äga giltighet i fråga om poliskommissarien,

hade de sakkunniga ansett sig böra hänföra honom till

samma lönegrad som departementsskrivarna eller till 6. lönegraden i

nyssberörda löneplan.

Beträffande de till polispersonalen i Boden hörande extra poliskonstaplarna,

vilka för närvarande åtnjöte arvode lika med ordinarie

konstapels begynnelselön, hade, såsom ovan nämnts, från personalens sida

yrkats, att de antingen måtte uppflyttas till ordinarie eller tillerkännas

rätt till ålderstillägg i likhet med ordinarie konstaplar. Då förstnämnda

yrkande avsåge. en organisationsändring, hade de sakkunniga ansett sig

icke kunna upptaga detsamma till omprövning. Vidkommande det

senare yrkandet syntes det, med hänsyn till de synnerligen ringa utsikterna

för ifrågavarande personal att inom skälig tid vinna anställning

såsom ordinarie konstaplar, vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att de extra konstaplarna erhölle rätt till förhöjning av

arvodet i förhållande till tjänstetidens längd. Då det emellertid icke

syntes böra ifrågasättas att fullt likställa de extra konstaplarna med de

ordinarie, hade de ansetts böra tillerkännas arvoden till belopp, motsvarande

dem, som utginge enligt 1. lönegraden av den föreslagna löneplanen

för civilmilitär personal, eller lönegraden närmast under den, till

vilken de ordinarie konstaplarna hänförts.

De sakkunniga hava härefter övergått till behandling av frågan om

lönebeloppen för de till marinen hörande civilmilitära beställningshavarna

samt därvid anfört huvudsakligen följande.

Marinens ingenjör sper sonal vore huvudsakligen uppförd å staten för

mariningenjörkåren; två beställningar, nämligen för en kemist och en

andre kemist, tillhörde emellertid marinförvaltningens stat. De fordringar

på teknisk utbildning, som ställdes på nämnda personal, och de arbetsuppgifter,

som vore densamma ålagda, vore av den beskaffenhet, att vid

en lönereglering för denna personal lämpliga jämförelsepunkter syntes

vara att söka i de löner, som gällde för kommunikationsverkens tekniskt

utbildade tjänstemän. Marinens ingenjörspersonal hade ock i underdånig

skrivelse i september 1919 gjort framställning därom, att de olika

beställningshavare, som personalen omfattade, måtte i löneavseende bliva

likställda med de befattningshavare vid kommunikationsverken, med

vilka de i avseende å utbildning, tjänsteåligganden och ansvar kunde

anses jämförliga. I nämnda skrivelse hade anförts bland annat att,

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

171

om det vid de affärsdrivande verken gällde, att väl kvalificerad

personal vore ett oeftergivligt villkor för verkens ändamålsenliga skötsel

och för deras avkastning, nämnda villkor i lika liög grad gällde beträffande

marinen, särskilt då hänsyn toges till den dyrbara materiel,

vars vård personalen hade sig anförtrodd, och därtill att de medel, som

ansloges för drift, underhåll och nybyggnader, skulle kunna utnyttjas

på bästa och mest ekonomiska sätt.

De befattningshavare vid mariningenjörkåren, som tillhörde den s. k.

egentliga mariningenjörsdetaljen, nämligen marinöverdirektören, marindirektörer

av 1. och 2. graden, mariningenjörer av 1. och 2. graden

samt extra mariningenjörer, avlönades så till vida enligt de för militär

personal gällande grunderna, att dagavlöningen och inkvarteringsbidragen

för beställningshavare inom de olika tjänsteklasserna utginge med samma

belopp som för officerare av motsvarande tjänstegrad, medan däremot

lönen satts något högre.

Marinöverdirektören, vilken tillsattes genom förordnande tills vidare,

vore chef för ingenjöravdelningen i marinförvaltningen och tillika chef för

mariningenjörkåren.

I ovannämnda, av ingen]örspersonalen ingivna framställning hade

yrkats, att marinöverdirektören måtte jämnställas med överdirektör i järnvägsstyrelsen,

vilken åtnjöte ett arvode av 17,000 kronor årligen. De

sakkunniga hade emellertid ansett sig böra stanna vid att för marinöverdirektören

föreslå ett arvode av 16,000 kronor för år, varigenom

hans avlöning syntes komma i lämpligt förhållande till den av de sakkunniga

föreslagna avlöningen för flaggmän.

Marindirektör av 1. graden placerades antingen såsom chef för ingenjördepartement

vid någotdera av flottans varv eller såsom överdirektörsassistent

i marinförvaltningen, marindirektör av 2. graden antingen såsom mobiliseringsingenjör

vid varv eller såsom stabsingenjör å kustflottan. I ingenjörspersonalens

berörda skrivelse hade hemställts, att marindirektör av 1.

graden måtte i avlöningshänseende likställas med tjänstemän i 20. lönegraden

vid kommunikationsverken, till vilken grad bland andra hörde

maskindirektör vid statens järnvägar och byråchef, samt marindirektör

av 2. graden med tjänstemän i 18. lönegraden, dit bland andra hänförts

byrådirektör. De sakkunniga hade ansett sig kunna följa de sålunda

framställda förslagen och hade i överensstämmelse härmed hänfört marindirektör

av 1. graden till 14. och marindirektör av 2. graden till 13.

lönegraden av den utav de sakkunniga för den civilmilitära personalen

föreslagna löneplanen.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

l(ungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Beställningarna för mariningenjörer av 1. graden vore uppdelade i två

löneklasser; uppflyttning från 2. till 1. löneklassen skedde i tur i mån av

uppkommen ledighet. Innehavarna av dessa beställningar tjänstgjorde

dels såsom kontrollanter vid arbeten, beställda vid privata varv eller

verkstäder, dels såsom konstruktörer vid marinförvaltningens ingenjöravdelning,

dels såsom ingenjörer å flottans fartyg och dels såsom arbetschefer

å flottans varv. De arbetsuppgifter, som tillkomme mariningenjörerna

av 2. graden, sammanfölle huvudsakligen med mariningenjörernas

av 1. graden, men vore i regel av mindre omfattning.

I nyssnämnda framställning hade yrkats, att mariningenj örsbeställningarna

av 1. graden, 1. och 2. löneklassen, måtte jämnställas med befattningar

i resp. 17. och 16. lönegraderna vid kommunikationsverken, av

vilka den förra omfattade förste maskiningenjör och förste byråingenjör

samt den senare maskin- och byråingenjör vid statens järnvägar, samt

mariningenjörsbeställningarna av 2. graden med befattningar i 14. lönegraden,

dit bland andra hänförts maskininspektor vid statens järnvägar.

De sakkunniga hade icke haft något att erinra mot berörda förslag, i

vad detsamma avsåge beställningarna för mariningenjörer av 1. graden

1. löneklassen och för mariningenjörer av 2. graden. Däremot hade de

sakkunniga funnit beställningarna för marinmgenjörer av 1. graden 2.

löneklassen med hänsyn till de stora befordringsmöjligheter, som förefunnes

för dessa beställningshavare — mot 5 beställningar i 2. löneklassen

stode 11 i 1. löneklassen — skäligen kunna placeras eu lönegrad lägre

än som föreslagits. De sakkunniga hade i anslutning till vad sålunda

anförts hänfört mariningenjörerna av 1. graden 1. löneklassen till 12.,

mariningenjörerna av 1. graden 2. löneklassen till 10. och mariningenjörerna

av 2. graden till 9. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna

löneplanen.

Beställningarna för extra mariningenjörer tillsattes, sedan föreskriven

utbildning genomgåtts, genom förordnande på två år, efter vilken tid

anställning på stat kunde vinnas, därest plats funnes ledig. Om så ej vore

fallet, utnämndes vederbörande till mariningenjör av 2. graden vid mariningen

jörkåren i flottans reserv, men ägde fortfarande under vissa förutsättningar

rätt att söka anställning vid mariningenjörkårens stam. Extra

mariningenjör placerades i allmänhet till tjänstgöring dels såsom assistent

å flottans varv och dels å fartyg. Avlöningen till dessa beställningshavare,

som för närvarande utginge i form av arvode och dagavlöning,

syntes böra utgå allenast såsom arvode; och syntes arvodet skäligen böra

bestämmas till samma belopp, som utginge till beställningshavare i 16.

löneklassen i kommunikationsverkens lönesystem, motsvarande 14. löne
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 173

klassen i den av de sakkunniga för civilmilitär personal uppgjorda löneplanen.

Till de å mariningenjörkårens stat uppförda s. k. specialingenjör ernå

körde stationsingenjör, biträdande stationsingenjör, verkstads-, min-, torped-,

elektro- och artilleriingenjör samt kemist. Specialingenjörernas

avlöning utginge, liksom för flertalet civila befattningshavare, med lön,

tjänstgöringspenningar och ålderstillägg. Slutavlöningen uppginge, frånsett

särskilt arvode åt en beställningshavare, för alla till samma belopp,

nämligen 7,000 kronor, medan begynnelseavlöningen för stations- och

verkstadsingenjörer vore 5,500 kronor samt för övriga specialingenjörer

5,000 kronor. Härjämte åtnjöte specialingenjör allmänt avlöningstillägg

med 1,000 kronor.

Stationsingenjör tjänstgjorde såsom chef för byggnadsdepartement vid

flottans varv och hade inseende över vederbörande stations hamnområden,

slipar, bäddar, fasta dockbyggnader, tomter, gatudelar och byggnader samt

stationens spår- och järnvägsnät. Biträdande stationsingenjör tjänstgjorde

såsom arbetschef vid byggnadsdepartementet i Karlskrona och såsom

stationsingenjörens assistent samt vid behov såsom dennes ställföreträdare.

Verkstadsingenjör tjänstgjorde såsom arbetschef vid den eller de av ingenjördepartementets

verkstäder, som chefen för detta departement bestämde.

Torpedingenjör tjänstgjorde i marin förvaltningen eller såsom arbetschef vid

torpeddepartement eller såsom assistent åt sådan chef. Till den torpedingenjör,

som förestode torpedverkstaden i Karlskrona, utginge ett särskilt

arvode av 1,000 kronor årligen. Miningenjör tjänstgjorde i marinförvaltningen

eller såsom arbetschef vid mindepartement. Elektroingenjör tjänstgjorde

i marinförvaltningen eller vid ingenjördepartement, varvid han

skulle vara arbetschef eller assistent för denne beträffande arbeten å den

elektriska materiel, som vore ställd under chefens för ingenjördepartementet

tillsyn. Artilleriingenjör tjänstgjorde å marinförvaltningens artilleriavdelning

dels som konstruktör och dels som kontrollant. Kemist tjänstgjorde

vid ingenjördepartement såsom föreståndare för oljefabrik, laboratorium

och materialprovningsanstalt. Med undantag av stations- och verkstadsingenjörer,

biträdande stationsingenjör och kemist vore samtliga specialingenjörer

skyldiga att efter kommendering tjänstgöra å flottans

fartyg.

I ingenjörspersonalens förut omförmälda skrivelse hade föreslagits, att

samtliga specialingenjörsbeställningar vid mariningenjörkåren förutom

biträdande stationsingenjörsbeställningen måtte uppdelas på två löne
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

grader, av vilka den högre för samtliga beställningar skulle vara likställd

med 18. lönegraden vid kommunikationsverken. Den lägre lönegraden

skulle för stationsingenjörer likställas med 16. lönegraden vid

nämnda verk, omfattande 22.—25. löneklasserna, för verkstadsingenjörer

och elektroingenjörer (utom gnistingenjörer) sammanfalla med 21.—25.

löneklasserna och för övriga specialingenjörer omfatta 20.—25. löneklasserna

vid kommunikationsverken. För biträdande stationsingenjör

skulle finnas endast en lönegrad, innefattande 20.—25. löneklasserna.

Marinförvaltningens kemist skulle likställas med biträdande stationsingenjör

och andre kemisten vid samma ämbetsverk hänföras till 14. lönegraden,

omfattande 18.—21. löneklasserna.

I ett vid nyssnämnda skrivelse fogat särskilt yttrande hade emellertid

ett flertal beställningshavare vid mariningenjörkåren uttalat den åsikten,

att stationsingenjörerna såsom departementschefer å varven och med hänsjm

till det ökade ansvar, dessa befattningar medförde, borde vara berättigade

till högre avlöning än övriga specialingenjörer, samt fördenskull

hemställt, antingen att stationsingenjörerna måtte, såsom hittills varit fallet,

fortfarande få åtnjuta förmånen av boställe i kronans hus mot avstående

av en mot inkvarteringsbidrag för officerare m. fl. svarande summa, eller

ock att, därest för boställena vid flottan liknande bestämmelser komme

att utfärdas som de, vilka vore gällande för de affärsdrivande verken,

stationsingenjörernas löner måtte höjas en lönegrad utöver de i skrivelsen

för dem föreslagna.

Då ifrågavarande specialingenjörer icke kunde vinna någon befordran

inom mariningenjörkåren, hade de i vederlag erhållit möjlighet

att genom ålderstillägg uppnå en slutlön, som i det närmaste uppginge

till kommendörkaptens av 1. graden avlöning enligt stat, medan begynnelselönen

för en del av beställningarna något överstege och för

de övriga något understege kaptens slutavlöning. För att erhålla ett

lämpligt avstånd mellan specialingenjörernas begynnelse- och slutavlöning

syntes det vara nödvändigt att antingen, såsom i ingenjörspersonalens

omförmälda framställning föreslagits, verkställa en uppdelning av

specialingenjörsbeställningarna på flera lönegrader eller ock för dem

konstruera helt nya lönegrader. Då sistnämnda utväg med hänsyn till

önskvärdheten därav, att löneplanen för den civilmilitära personalen icke

komme att upptaga andra lönegrader än dem, som återfunnes i den

för kommunikationsverken gällande löneplanen, icke syntes vara att förorda,

hade de sakkunniga anslutit sig till förstnämnda alternativ. Efter

överläggning med de av chefen för försvarsdepartementet utsedda repre
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

175

sentanterna för mariningenjörkåren rörande grunderna för specialingenjörsbeställningarnas

uppdelning på olika lönegrader, hade de sakkunniga

ansett lämpligt föreslå en sådan uppdelning på tre olika lönegrader,

motsvarande 15., 17. och 18. lönegraderna enligt kommunikationsverkens

avlöningsreglemente eller 10., 12. och 13. lönegraderna i den av de sakkunniga

för civilmilitär personal föreslagna löneplanen. Härigenom

skulle vinnas fördelen av en viss likställighet i lönehänseende mellan

specialingenjörerna och mariningenjörkårens övriga personal, i det

specialingenjör i den högsta lönegraden skulle bliva jämnställd med

marindirektör av 2. graden, specialingenjör i den mellersta lönegraden

med mariningenjör av 1. graden 1. löneklassen och specialingenjör i

den lägsta lönegraden med mariningenjör av 1. graden 2. löneklassen. Till

den högsta lönegraden borde enligt de sakkunnigas mening hänföras de

beställningshavare, som innehade mera ansvarsfulla befattningar eller

eljest ansåges särskilt förtjänta att komma i åtnjutande av den med denna

lönegrad förenade högre avlöningen. I främsta rummet syntes i denna

lönegrad böra upptagas de båda stationsingenjörerna, vilka, såsom förut

nämnts, vore chefer för byggnadsdepartementen å varven. Placeringen

i övrigt av specialingenjörerna i nu nämnda lönegrader torde böra verkställas

av Kungl. Maj:t med hänsyn till vederbörande beställningshavares

tjänstetid och meriter samt inom ramen av det antal beställningar, som

kunde komma att i staten för mariningenjörkåren fastställas för var och

en av de särskilda lönegraderna. I sådant avseende ville de sakkunniga

föreslå, att 5 av de å nämnda stat nu uppförda 20 specialingen jörsbeställningarna

hänfördes till vardera av den högsta och den lägsta iönegraden

samt de återstående 10 beställningarna till den mellersta lönegraden;

och syntes de olika beställningarna böra benämnas specialingenjörer

av resp. 1., 2. och 3. graden. För cheferna för byggnadsdepartementen

å varven syntes lämpligen i samband härmed benämuingen

byggnadsdirektör böra införas. Av samtliga specialingenjörsbeställningar

borde samma antal som för närvarande tillhöra de olika yrkesgrenarna.

Det särskilda, i staten uppförda arvodet för den torpedingenjör, som

förestode torpedverkstaden i Karlskrona, syntes icke böra bibehållas. Däremot

syntes med hänsyn till det krävande arbete, som enligt vad de

sakkunniga inhämtat påvilade denne befattningshavare, böra stadgas att,

därest han icke vore specialingenjör av 1. graden, till honom skulle utgå

en särskild lönefyllnad med 480 kronor årligen.

Den på marinförvaltningens stat uppförda kemistbeställningen syntes

böra jämnställas med specialingenjör av 2. graden och alltså hänföras

till 12. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal samt den å

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Marinläkar
kårens
personal.

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

samma stat uppförda beställningen för en andre kemist likställas med

specialingenjör av 3. graden och följaktligen hänföras till 9. lönegraden

i nämnda löneplan.

Av marinläkarkårens personal vore marin överläkaren i avlöningshänseende

likställd med kommendör och förste marinläkare med kommendörkapten

av 1. graden. Sistnämnda läkartjänst vore alltså likställd

även med fältläkartjänst vid armén. Marinläkare av 1. graden åtnjöte

begynnelseavlöning med samma belopp, som utginge till bataljonsläkare

vid truppförband med högre avlöning, men uppbure härjämte 2 ålderstillägg,

vartdera å 300 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Sistnämnda

förmån vore enligt uttalande av 1911 års riksdag avsedd att för marinläkarna

av 1. graden utgöra en kompensation för de i jämförelse med

bataljonsläkarna ringa befordringsutsikterna, i det några mot regementsläkarbeställningarna

svarande tjänster icke funnes vid marinen.

De sakkunniga hade ansett marinöverläkaren böra fortfarande åtnjuta

samma avlöning som kommendör och hade fördenskull hänfört

honom till häremot svarande lönegrad i den för civilmilitär personal

avsedda löneplanen eller 15. lönegraden, vilken upptoge enahanda lön

som 6. lönegraden i löneplanen för officerare.

Härigenom skulle marinöverläkaren bliva likställd även med marinöverintendenten,

som intoge en med honom ungefär likartad ställning,

i det båda vore såväl avdelningschefer i marinförvaltningen som chefer

för en särskild till flottan hörande kår.

Den nuvarande likställigheten mellan förste marinläkare och fältläkare

vid armén syntes fortfarande böra bibehållas, varemot marinläkare

av 1. graden, som redan nu åtnjöte något högre avlöning än bataljonsläkare

vid armén, skäligen borde placeras en lönegrad högre än sistnämnda

beställningshavare. På grund härav hade de sakkunniga ansett

sig böra hänföra förste marinläkare till 13. och marinläkare av 1. graden

till 10. lönegraden i den för civilmilitär personal uppgjorda löneplanen.

Utöver den för marinläkare av 1. graden i stat upptagna avlöningen

utginge för närvarande ett arvode å 500 kronor till den marinläkare

av nämnda grad, som vore placerad å Oscar-Fredriksborg, samt

arvoden å 1,000 kronor till en var av de båda sjukhusläkarna vid flottans

sjukhus i Karlskrona. Rörande dessa arvoden komme de sakkunniga

att framdeles yttra sig i annat sammanhang.

Marinläkare av 2. graden åtnjöte enligt stat ett årsarvode å 1,800

kronor jämte ett ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänstetid. Begynnelsearvodet

uppginge alltså till samma belopp, som utginge i lön till

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

177

bataljonsläkare vid faltläkarkåren med ett ålderstillägg. Den högre

begynnelseavlöningen för marinläkare av 2. graden hade motiverats därmed,

att dessa läkare hade något större årlig tjänstgöringsskyldighet

(90 dagar) än nämnda bataljonsläkare (75 dagar). Allmänt avlöningstillägg

utginge med samma belopp eller 650 kronor årligen till båda

kategorierna. Under tjänstgöring i land utginge härjämte till marinläkare

av 2. graden dagarvode med 8 kronor. Då dessa läkares begynnelsearvode

fortfarande syntes böra motsvara bataljonsläkares vid fältläkarkåren

avlöning med inberäknande av ett ålderstillägg, hade de sakkunniga

föreslagit detsamma till 2,700 kronor med förhöjning efter 3

år till 3,000 kronor. Dagarvodet synes böra höjas till 12 kronor.

Marinläkarstipendiaterna vore i avlöningshänseende fullt likställda

med fältläkarstipendiaterna, varför de sakkunniga här finge hänvisa till vad

de anfört beträffande sistnämnda beställningshavare.

Flottans polisipwsondl utgjordes vid Karlskrona station av 1 poliskommissarie,

3 överkonstaplar och 19 konstaplar samt vid Stockholms

station av 3 överkonstaplar, därav 1 tillika tjänstgjorde såsom poliskommissarie,

och 20 konstaplar. Poliskommissarien vid Karlskrona station hade

tidigare tillika varit poliskommissarie vid stadens poliskåV. Det arbete,

som flottans polispersonal hade att utföra, omfattade bevakningstjänst från

såväl land- som sjösidan av flottans varv i Stockholm och Karlskrona.

Polispersonalens avlöningsförmåner utginge i form av arvode. De olika

beställningshavarna vid flottans poliskår vore i allmänhet — även frånsett

det till i Boden förlagd personal utgående provisoriska avlöningstillägget

å 200 kronor — i avlöningshänseende något sämre ställda än motsvarande

beställningshavare vid fästningspolisen i Boden och å Karlsborg;

enda undantaget härifrån vore, att begynnelselönen för överkonstapel vid

flottans poliskår vore något högre än begynnelselönen för överkonstapel vid

fästningspolisen. Någon rätt att tillgodoräkna sig föregående militär

tjänstgöring för erhållande av ålderstillägg, i likhet med vad som gällde för

fästningspolisen, funnes icke medgiven för flottans polispersonal. I övrigt

rådde mellan ifrågavarande poliskårer den olikheten, att medan fästningspolispersonalen

tillsattes genom fullmakt och uppbure lön, flottans polispersonal

tillsattes genom förordnande och erhölle avlöning i form av arvode.

De sakkunniga ansåge visserligen, att överensstämmelse borde råda

mellan de båda kårernas anställnings- och avlöningsförhållanden, men

då det icke syntes ankomma på de sakkunniga att framställa förslag om

ändrade föreskrifter i berörda hänseende, hade de sakkunniga här inskränkt

sig till att avgiva förslag rörande avlöningarnas belopp. Med

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 543 21 23

Flottans polispersonal.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

hänsyn till vikten därav, att flottans varv med där förlagda fartyg och

dyrbara förråd m. m. på ett fullt betryggande sätt bevakades, ville de

sakkunniga föreslå, att flottans polispersonal måtte tillerkännas arvoden

med samma belopp, som utginge i nedannämnda lönegrader i den för civilmilitär

personal föreslagna löneplanen, nämligen för konstapel i 2. lönegraden,

för överkonstapel i 3. lönegraden och för överkonstapel, tillika

tjänstgörande såsom poliskommissarie, i 4. lönegraden.

Vid Stockholms station hade tidigare, liksom för närvarande vore förhållandet

vid Karlskrona station, funnits en poliskommissariebefattning.

Denna befattning hade omändrats enligt beslut vid 1915 års riksdag till en

överkonstapelsbetattning, vars innehavare tillika skulle tjänstgöra såsom

poliskommissarie och utöva befäl över den övriga polispersonalen därstädes.

I samband därmed hade riksdagen ifrågasatt, huruvida icke motsvarande

anordning lämpligen borde vidtagas beträffande poliskommissariebefattningen

i Karlskrona efter dåvarande poliskommissariens avgång.

Sedan innehavaren av poliskommissariebefattningen den 3 augusti

1919 avlidit, hade befattningen enligt särskilda kungl. brev på förordnande

uppehållits av äldste polisöverkonstapeln mot åtnjutande av visst arvode.

Enligt yttrande till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den

7 januari 1920, bilagt statsverkspropositionen till 1920 års riksdag, hade

chefen för sjöförsvarsdepartementet funnit anledning ej föreligga att för

det dåvarande ifrågasätta, att poliskommissarietjänsten skulle förenas med

en överkonstapelsbefattning.

Sedermera hade marinförvaltningen i underdånig skrivelse den 9

december 1920 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1921 års riksdag

medgiva, att poliskommissariebefattningen vid flottans station i

Karlskrona måtte från och med den 1 juli 1921 tills vidare innehavas

jämte befattningen som stadsfiskal i Karlskrona. Denna hemställan hade

enligt nådigt brev den 31 december 1920 ej för det dåvarande föranlett

annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t medgivit, att ifrågavarande poliskommissariebefattning

finge tills vidare under år 1921 på förordnande

uppehållas av äldste polisöverkonstapeln mot åtnjutande av visst arvode.

Då det icke folie inom ramen för sakkunnigas uppdrag att yttra

sig rörande lämpligaste sättet för liandhavandet av de till poliskommissariebefattningen

vid flottans station i Karlskrona hörande göromålen,

hade de sakkunniga endast ansett sig böra avgiva yttrande rörande beloppet

av det arvode, som borde utgå till innehavaren av nämnda befattning,

under förutsättning att densamma icke komme att förenas med

en överkonstapelsbeställning; och komme de sakkunniga att i det följande

avgiva förslag i detta avseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

it;*

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna lönebeloppen för de

civilmilitära beställningshavarna hava vissa bland de sakkunniga avgivit

särskilda yttranden.

Sålunda har herr SterJcy anfört följande.

Enligt de sakkunnigas förslag hava de vid arméns truppförband (garnisonssjukhuset

i Stockholm) anställda läkarna placerats sålunda, att bataljonsläkare

(överläkare) skall åtnjuta lön enligt 9. lönegraden i löneplanen för civilmilitär

personal samt regementsläkare (chefläkare) enligt 11. lönegraden i samma löneplan.

För närvarande äro nämnda beställningshavare, med hänsyn till de enligt

stat utgående löneförmånerna, likställda, bataljonsläkare med kapten och regementsläkare

med major. Genom de sakkunnigas nyssnämnda förslag samt till

följd av sättet för anordnandet av löneplanen för officerare skulle emellertid den

nuvarande likställigheten väsentligen rubbas. För bataljonsläkare skulle visserligen

begynnelselönen inom de olika ortsgrupperna bliva endast GO kronor lägre

än för kapten, men skillnaden i slutlönerna skulle bliva icke mindre än 660

kronor på A-ort och 696 kronor på G-ort. Beträffande avlöningen för regementsläkare

skulle till dessa beställningshavares nackdel begynnelselönerna bliva 1.200

kronor och slutlönerna 360 kronor lägre än för major.

Yad bataljon släkarna beträffar, bör vidare beaktas, att de i regel för uppflyttning

till högre löneklass icke kunna, såsom för kaptener är fallet, få räkna

sig tjänstetid i lägre beställning tillgodo för uppflyttning till högre löneklass.

Innan en bataljonsläkare kan nå slutlönen, måste han alltså nästan undantagslöst

hava fullgjort minst 9 tjänstår i egen beställning; detta i olikhet med kapten,

vilken i varje fall får tillgodoräkna sig sin tjänstetid såsom löjtnant, i den

mån densamma överstiger 9 år.

På grund av löneskalornas konstruktion kan regementsläkare, vilken fått

befordran till sådan beställning, efter att förut hava innehaft bataljonsläkarbestiillning,

vinna fördel av den s. k. sneddningsprincipens tillämpning endast

för det fall, att han kan räkna mer än 9 tjänstår såsom bataljonsläkare, och även

i bästa fall kan han vid sin utnämning icke vinna uppflyttning till högre löneklass

än den näst lägsta i den för regementsläkare avsedda 11. lönegraden. Även

i denna löneklass är avlöningen icke mindre än 720 kronor lägre än i den lägsta

löneklassen för major.

På grund av det sålunda anförda har jag funnit de sakkunnigas förslag i

fråga om bataljonsläkarnas och regementsläkarnas placering på löneskalan icke

vara tillfredsställande, utan har jag under de sakkunnigas överläggningar förordat

åtgärder i syfte att, utan frångående av principerna för löneregleringen i övrigt,

söka på lämpligare sätt avpassa ifrågavarande beställningshavares avlöning. Härvid''

har jag ansett, att såväl läkarpersonalens långa och dyrbara utbildning som

en tillfredsställande rekrytering av fältläkarkåren måste vara vägledande.

Efter vad jag under hand inhämtat å arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,

äro av truppförbandens läkare för närvarande vakanta dels eu regementsläkarbeställning,

dels icke mindre än 23 av de på stat uppförda batalj onsläkarbeställningarna.

Flertalet av sistnämnda 23 vakanser hava redan förefunnits under en

lång följd av år och förekomma vid truppförband, vilka äro förlagda till orter,

där liten eller ingen enskild praktik är att påräkna för vederbörande läkare.

Nödvändigheten att såvitt möjligt underlätta rekryteringen av de viktiga läkar
-

Särskilda

yttranden av

vissa bland de

sakkunniga.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndigheternas

yttranden.

beställningarna vid arméns truppförband synes mig alltså utgöra en särskild anledning

att bereda regements- och bataljonsläkare eu något bättre ställning i avlöningshänseende.

Detta syfte synes mig lämpligen kunna vinnas genom att

hänföra bataljonsläkarna (överläkaren med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset

i Stockholm) till 10. och regementsläkarna (chefläkaren vid nämnda

sjukhus) till 12. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal. Härigenom

komma visserligen avlöningarna för bataljonsläkare att genomgående ställa sig

högre än för kapten, i det att exempelvis begynnelselönen blir 720 kronor högre

på A-ort och 792 kronor högre på G-ort ävensom slutlönen 240 kronor högre på

samtliga orter. Detta relativt obetydliga försteg för bataljonsläkare anser jag

dock vara fullt motiverat dels av ovan redan anförda förhållande, att bataljonsläkare

för vinnande av uppflyttning till högre löneklass i regel icke har att

räkna sig till godo någon tjänstetid i lägre beställning, dels ock av den högre

avgångsåidern.

För regementsläkare kommer den av mig förordade placeringen inom löneplanen

att medföra högre lön än för major, först sedan vederbörande kan räkna

minst 6 tjänstår i graden, och blir slutlönen för den förre i allt fall blott 120

kronor högre än för den senare — ett försteg, som även det synes vara fullt

betingat av den högre avgångsåidern.

Såsom konsekvenser av den av mig förordade placeringen av bataljonsläkare

och regementsläkare anser jag, att uppflyttning till närmast högre lönegrad

inom löneplanen, än som av de sakkunniga föreslagits, bör äga rum jämväl

beträffande dels regementsveterinär, dels ock marinläkare av 1. graden.

Av huvudsakligen nu anförda grunder har jag inom de sakkunniga yrkat,

att de sakkunniga bort föreslå, att följande läkarbeställningar måtte placeras

i nedannämnda lönegrader i löneplanen för civilmilitär personal, nämligen

bataljonsläkare (överläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm) samt regementsveterinär

i 10. lönegraden, marinläkare av 1. graden i 11. lönegraden samt regementsläkare

(chefläkare vid nämnda sjukhus) i 12. lönegraden.

Herr Nilsson har i förevarande avseende avgivit följande yttrande.

Beträffande den civilmilitära personalen finner jag mig föranlåten att,

med hänsyn till de löneförmåner, som tillkomma jämförbara grupper av civila

befattningshavare, föreslå vissa jämkningar i sakkunnigas löneplan, nämligen

att poliskonstapel hänföres till 2. lönegraden i kommunikationsverkens löneplan,

att polisöverkonstapel hänföres till 4. lönegraden, att tyghantverkare,

gevärshantverkare, hantverkare och fortmaskinist hänföras till 5. lönegraden, och

att poliskommissarie hänföres till 9. lönegraden, allt enligt kommunikationsverkens

löneplan.

Med avseende å fältläkar- och fältveterinärkarerna har arméförvaltningen

instämt i den av herr Sterky avgivna reservationen med tillägg,

att till 12. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal borde uppflyttas

jämväl fältveterinär.

Generalfältläkaren har anfört att, då den ställning, som intoges

av arméns läkar- och veterinärpersonal, erbjöde flera jämförelsepunk
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ter med den militära personalen än med civila löntagare, beställningshavarna

vid fältskär- och fältveterinärkårerna borde hänföras till den

för officerare avsedda löneplanen och icke till löneplanen för civilmilitär

personal. Om en sådan anordning icke ansåges böra genomföras, syntes

det emellertid, med hänsyn till läkarpersonalens långa och dyrbara utbildning,

för kårens rekrytering med fullt lämplig personal vara nödvändigt

att i allmänhet hänföra de särskilda läkarbeställningarna till

närmast högre lönegrad i den för den civilmilitära personalen avsedda

löneplanen, än vad de sakkunniga föreslagit. Vad sålunda anförts gällde i

huvudsak även i fråga om personalen vid fältveterinärkåren. I enlighet

härmed borde enligt generalfältläkarens mening de särskilda beställningarna

vid ifrågavarande kårer hänföras, överfältläkaren och överfältveterinären

till 15., fältläkare till 14., regementsläkaie och fältveterinär

till 12., bataljonsläkare och regementsveterinär till 10. samt bataljonsveterinär

till 9. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

Vidkommande därefter personalen vid artilleriets fabriker och tyganstalter

m. fl. har armeförvaltningen hemställt, att departementsskrivare

matte hänföras till 7. lönegraden i likhet med tyg- och fabriksförvaltare

av 1. klassen samt fortifikationskassör, med vilka beställningshavare de

för närvarande vore i avlöningshänseende jämnställda.

Chefen för fortifikationen anser, att tyghantverkarna borde uppflyttas

till 4. lönegraden.

Av fabriksförvaltaren E. Laurén yrkas i en arméförvaltningens utlåtande

bifogad promemoria, att tyg- och fabriksförvaltare av 1. klassen

måtte uppflyttas till 9., eventuellt till 8. lönegraden samt att till 7.

lönegraden måtte hänföras besiktningsrustmästare och tygförvaltare av

2. klassen.

Enligt arméförvaltningens mening bör vidare fästningspoliskommissarien

i Boden uppflyttas till 7. lönegraden.

Slutligen har marinförvaltningen hemställt, att marinöverläkaren

måtte hänföras till en lönegrad, motsvarande den högre överdirektörsgraden.

Då avlöningen för fältskär- och fältveterinärkårerna för närvarande Departements

endast delvis är reglerad efter det för militär personal gällande systemet, chefen.

lärer det icke vara lämpligt att, såsom generalfältläkaren yrkat, hänföra

den till nämnda kårer hörande personalen till den för officerare avsedda

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

löneplanen. Dessa kårers organisation samt utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden

föranleda för övrigt enligt min mening, att avlöningen för

dithörande personal anslutes till löneplanen för civilmilitär personal.

Lika med generalfältläkaren finner jag det vara av synnerlig vikt,

att avlöningen för läkar- och veterinärpersonalen bestämmes till sådana

belopp, att dessa beställningar må bliva väl besatta. Därvid måste emellertid

beaktas att, på sätt de sakkunniga erinrat, ifrågavarande personal,

i olikhet med den militära personalen, i allmänhet äger möjlighet

att genom enskild verksamhet bereda sig ökade inkomster. Rörande denna

fråga uttalades i det år 1908 av särskilda sakkunniga framlagda förslaget

angående fältläkarkårens omorganisation, vilket förslag i huvudsak

låg till grund för riksdagens år 1911 fattade beslut i ämnet, bland

annat, att det för trupp förbandsläkaren och hans utbildning måste vara

fördelaktigt, att han även finge sysselsätta sig med annan sjukvård än

den, som erbjödes vid truppförbandet, synnerligast som det näppeligen

kunde förnekas, att denna senare kännetecknades av en viss enformighet,

vars verkningar torde böra neutraliseras samt fördenskull motvägas

genom utövning av enskild läkarverksamhet. 1 enlighet med detta uttalande

har något hinder icke lagts i vägen för arméns läkarpersonal

att utom den militära tjänsten utöva enskild praktik. Man torde med

hänsyn härtill kunna utgå från, att de särskilda beställningarnas hänförande

till närmast högre lönegrad i den för civilmilitär personal avsedda

löneplanen sannolikt icke skulle komma att avsevärt upphjälpa

rekryteringen av de vakanta läkarbeställningarna. Vid sådant förhållande

anser jag mig, i likhet med de sakkunniga, icke kunna förorda, att avlöningen

för ifrågavarande beställningshavare, oaktat deras långa och

kostsamma utbildning, bestämmes på sådant sätt, att de bliva bättre ställda

än motsvarande militära beställningshavare, vilka i regel torde förutsättas

vara fullt upptagna av sin militära tjänstgöring. Därest svårigheter fortfarande

skulle yppa sig att besätta vissa läkarbeställningar å orter, där

möjligheten till enskild praktik är särskilt begränsad, torde det bliva

nödvändigt att, efter verkställd utredning, vidtaga andra åtgärder för

rekryteringen av dessa beställningar; och synes det därvid i första hand

böra ifrågasättas att införa särskilda arvoden, i likhet med vad som

redan nu finnes medgivet för läkarpersonalen i Boden.

Vad jag här anfört beträffande arméns läkarpersonal äger i huvudsak

tillämplighet jämväl i fråga om veterinärpersonalen.

Vidkommande särskilt överfältläkaren och överfältveterinären, vilkas

avlöningsförmåner vid tjänsternas inrättande av riksdagen satts lika med

krigsråds avlöning, hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

någon ändring i denna likställighet. Generalfältläkaren har däremot

ansett dessa beställningshavare böra i avlöningshänseende likställas med

överste. Då jag lika med de sakkunniga icke finner tillräckliga skäl

föreligga att föreslå någon ändring i nämnda beställningshavares nuvarande

likställighet med krigsråd, vilka jämväl äro byråchefer i arméförvaltmngen,

anser jag mig icke heller kunna förorda detta generaltältläkarens

försko-.

O

Jag ansluter mig alltså beträffande avlöningen till fältläkarkårens

och faltvetermärkårens personal till de sakkunnigas förslag. I konsekvens

härmed kan jag icke heller, på sätt reservanten bland de sakkunniga

föreslagit, tillstyrka uppflyttning av marinläkare av 1. graden till 11.

lönegraden.

De ändringsförslag, som i övrigt blivit framställda beträffande olika

grupper av civilmilitära beställningshavare, har jag, efter verkställd

granskning, icke funnit vara av beskaffenhet att höra föranleda någon

jämkning i den av de sakkunniga uppgjorda planen till lönereglennoför

ifrågavarande beställningshavare. Denna plan har synts mig vara

utarbetad under behörigt hänsynstagande till de särskilda" faktorer, som

härvid bort vara bestämmande.

. JaS vil1 i detta sammanhang erinra, att mitt i det föregående avgivna

förslag om höjning med 900 kronor av lönen för överste (kommendör),

med vilken marinöverläkaren för närvarande är i avlönino-shänseende

jämnställd, betingar motsvarande ökning av lönebeloppen i

den i löneplanen för civilmilitär personal upptagna 15. lönegradenfvartill

marinöverläkaren hänförts.

De sakkunniga hava — efter erinran, att mellan fästningspolispersonalen

och flottans polispersonal rådde den olikheten att, medan den

förra tillsattes genom fullmakt och uppbure lön, den senare tillsattes

genom förordnande och erhölle avlöning i form av arvode — förklarat

sig anse, att överensstämmelse borde råda mellan de båda personalgruppernas

anställnings- och avlöningsförhållanden, men tillika uttalat,

att det icke torde ankomma på de sakkunniga att framställa försko-om

ändrade föreskrifter i berörda hänseende. Med anledning härav vill jaoframhålla

önskvärdheten därav, att en sådan överensstämmelse vid den

förestående omorganisationen av vårt försvarsväsende kommer till stånd

pa sådant sätt, att jämväl flottans polispersonal kommer att tillsättas

genom fullmakt samt erhålla lön i stället för arvode.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Reglering

av avlöningsförhållandena

för vissa

ordinarie

civila beställnlngshavare.

De sakkunniga.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

På olika stater under fjärde huvudtiteln vore, anföra de sakkunniga,

uppförda en del beställningshavare, vilkas löneförmåner reglerats efter

de för tjänstemännen vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken

gällande grunder. Hit hörde — förutom personalen i försvarsdepartementet

ävensom den civila personalen i arme förvaltningen samt

personalen på marinförvaltningens civilavdelning, varom nu ej vore fråga

a) vid lantförsvaret: professorn vid generalstaben och krigsarkivarien

vid samma stab, förste vaktmästare vid generalstaben, krigshögskolan

samt artilleri- och ingenjörhögskolan ävensom vaktmästare vid generalstaben,

artilleristaben, fortifikationsstabens huvudstation, intendenturstaben,

krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan; och

b) vid sjöförsvaret: registratorn och aktuarien vid marinstaben ävensom

vaktmästare vid marinstaben, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan och

m arinintendenturkåren.

Professorn vid generalstaben åtnjöte för närvarande avlöning till

belopp, motsvarande avlöningen för befattningshavare vid statsdepartementen

och de centrala ämbetsverken i 3. normalgraden, dock med

den olikhet, att avlöningen uppdelats på lön 5,900 kronor, inkvarteringsoch

servisbidrag 1,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och

ålderstillägg 600 kronor. Avlöningarna till krigsarkivarien vid generalstaben

samt till registratorn och aktuarien vid marinstaben vore i sin

helhet reglerade efter samma grunder, som för närvarande gällde beträffande

tjänstemän av 2., resp. 1. normalgraden vid ovannämnda verk.

I sitt den 20 november 1918 avgivna förslag angående tillfällig lönereglering

för befattningshavare vid statsdepartementen och centrala ämbetsverk

hade 1902 års löneregleringskommitté hemställt, att nämnda tre

tjänstemän måtte komma i åtnjutande av enahanda löneförbättring, som

samtidigt föreslagits för innehavarna av befattningar i motsvarande grader.

På grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens i enlighet härmed fattade

beslut hade löneförbättring under åren 1919 och 1920 utgått med 1,000

kronor till en var av professorn och krigsarkivarien vid generalstaben

samt med 900 kronor till registratorn och aktuarien vid marinstaben.

Avlöningarna till ovannämnda vid försvarsväsendet anställda förste

vaktmästare och vaktmästare hade vid 1918 års riksdag blivit reglerade i

enlighet med enahanda grunder som för annan motsvarande personal

inom statsförvaltningen.

I det förslag rörande definitiv lönereglering för befattningshavare

vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, som den 3 november 1920

framlagts av 1902 års löneregleringskommitté, hade frågan om avlönings
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

förhållandena för nu ifrågavarande civila personal icke upptagits till behandling.

1 samband med de framställningar, som i anledning av löneregleringskommitténs

förslag avlåtits till 1921 års riksdag, hade nämnda

fråga ej heller berörts.

De sakkunniga hade emellertid för sin del funnit, att åtgärder borde

vidtagas i syfte att de civila beställningshavare vid försvarsväsendet,

vilka för närvarande vore i lönehänseende fullt jämnställda med viss personal

vid den civila statsförvaltningen, efter ingången av år 1922 -—- då löneregleringen för sistnämnda personal vore avsedd att träda i kraft

— komnie i åtnjutande av samma avlöning som motsvarande personal

inom den civila statsförvaltningen. På grund härav hade de sakkunniga

ansett sig böra hemställa, att i samband med avgivande av

förslag till vederbörliga stater under fjärde huvudtiteln måtte till riksdagen

avlåtas framställning därom, att det förslag till avlöningsreglemente

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, som underställts 1921 års riksdag,

vunne tillämpning jämväl å professorn vid generalstaben, krigsarkivarien

vid samma stab, registratorn och aktuarien vid marinstaben,

förste vaktmästare vid generalstaben, krigshögskolan samt artilleri- och

ingenjörhögskolan ävensom vaktmästare vid generalstaben, artilleristaben,

fortifikationsstabens huvudstation, intendenturstaben, krigshögskolan, artilleri-

och ingenjörhögskolan, marinstaben, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan

samt marinintendenturkåren. Därvid syntes jämväl framställning

till riksdagen böra göras därom, att lönen till en var av nämnda civila

beställningshavare vid försvarsväsendet, av vilka förste vaktmästare och

vaktmästare syntes böra benämnas förste expeditionsvakt, resp. expeditionsvakt,

skulle utgå enligt följande lönegrader i den i berörda reglemente

intagna löneplan, avdelning B, nämligen:

för professor vid generalstaben .............................................. 20. lönegraden

» krigsarkivarie vid generalstaben .................................... 15. )>

)) registrator och aktuarie vid marinstaben...................... 13. D

» förste expeditionsvakt........................................................... 3. »

» expeditionsvakt ...................................................................... 1. »

De sakkunnigas förevarande förslag har icke givit anledning till

någon erinran från min sida.

Departements

chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. I saml. 296 höjt. (Nr 350.)

§43 31 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Vissa

arvoden

och däremot

svarande

ersättningar.

De sakkunniga.

Reglering

av vissa nu

utgående

arvoden

och ersättningar.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Härefter hava de sakkunniga övergått till behandling av frågan om

vissa arvoden och däremot svarande ersättningar samt därvid till en

början yttrat sig rörande spörsmålet om reglering av vissa nu utgående

arvoden och ersättningar.

De sakkunniga hava därvid erinrat, att bland de avlöningsformer,

som för närvarande förekomme för arméns och marinens personal, även

inginge arvoden.

I stor omfattning vore sålunda arvoden anvisade på olika av Kungl.

Maj:t och riksdagen fastställda stater under fjärde huvudtiteln (avdelningarna

för lantförsvaret, resp. för sjöförsvaret). Till förhöjning av vissa

utav dessa arvoden utginge därjämte från och med år 1918 särskilda

belopp jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut rörande tillfällig

löneförbättring till viss personal vid armén och marinen.

En annan del av de nu utgående arvodena hade icke fastställts på

nämnda sätt, utan reglerats genom beslut allenast av Kungl. Maj:t, varvid

emellertid grunderna för arvodenas bestämmande i vissa fall underställts

riksdagens prövning eller eljest bragts till riksdagens kännedom.

Sedan vid 1919 års riksdag beslutats ändrad uppställning av de olika

riksstatsanslagen beträffande lantförsvaret, vore sistnämnda slags arvoden

vid armén från och med år 1920 upptagna på en särskild förteckning

över i stat icke uppförda arvoden, eu förteckning, vilken årligen delgåves

riksdagen i samband med beräkningen av anslaget till avlöning åt

personal vid staber och truppförband m. fl. Motsvarande anordning vore,

enligt vad som meddelats i statsverkspropositionen till 1921 års riksdag,

avsedd att från och med år 1922 vinna tillämpning rörande sådana

arvoden vid sjöförsvaret, vilka icke blivit upptagna i av Kungl. Maj:t

och riksdagen fastställda stater.

Vid utarbetandet av nu förevarande förslag till lönereglering för

arméns och marinens personal hade de sakkunniga funnit, att frågan om

reglerandet av sistnämnda slag av arvoden icke vore av den art, att den

kunde anses falla inom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.

De ändringar beträffande dessa arvoden, som vid löneregleringens genomförande

eventuellt kunde befinnas erforderliga, syntes i stället enligt de

sakkunnigas mening böra av Kungl. Maj: t beslutas, sedan de på stat

uppförda arvodena reglerats av Kungl. Maj:t och riksdagen, därvid de

grunder, som vid denna reglering blivit tillämpade, torde behörigen beaktas.

I samband med avlåtande till riksdagen av proposition rörande

löneregleringen för den på stat uppförda personalen syntes emellertid

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

187

vid beräkningen av vederbörliga avlöningsanslag böra tagas hänsyn till

de arvodesökningar, som kunde ifrågakomma för den på arvodesförteckningarna

uppförda personalen.

De sakkunnigas utredning och förslag i nu förevarande hänseende

hade alltså, med allenast visst undantag, som här nedan komme att beröras,

begränsats till de arvoden, vilka utginge enligt de för år 1921

gällande, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda staterna.

Innan de sakkunniga närmare inginge på den fråga, som skulle

utgöra föremål för nu förevarande avdelning av de sakkunnigas betänkande,

syntes det vara erforderligt att i korthet angiva arten av och

ändamålet med nämnda arvoden. I anslutning härtill syntes arvodena

lämpligen kunna uppdelas i följande fyra grupper.

A) Arvoden, som, utöver avlöningen för vederbörlig tjänstegrad (tjänsteJclass),

utgå till vissa i stat uppförda beställning shav are och som avse att

ersätta ett med beställningarna förenat särskilt ansvar eller eljest möjliggöra

avlöningens höjande till skäligt belopp.

Till denna grupp vore att hänföra följande arvoden, nämligen:

1) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver överstes avlöning, tillkomma

inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren

på Gottland;

2) de arvoden å 500 kronor, som, utöver avlöningen för vederbörlig

grad, tillkomme majorer och överstelöjtnanter vid trängen i deras

egenskap av chefer för truppslagets särskilda kårer;

3) det arvode, som, utöver eljest fastställd avlöning, utginge till chefen

för krigsskolan för reservofficerskurserna därstädes och vilket arvode vore

fastställt till 300 kronor för varje reservofficerskurs eller sålunda tillhopa

600 kronor för år;

4) det arvode å 1,800 kronor, som, utöver överstelöjtnants avlöning,

utginge till fälttygmästaren;

5) de arvoden å 2,400 kronor, som, utöver eljest fastställd avlöning,

tillkomme styresmännen vid artilleriets fabriker;

6) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för regements-,

resp. bataljonsläkare, tillkomme följande beställningshavare vid

fältläkarkåren, nämligen regementsläkare i Boden, bataljonsläkare i

Boden, överläkaren, tillika chefläkare, (med regementsläkares avlöning) vid

garnisonssjukhuset i Stockholm samt överläkaren (med bataljonsläkares

avlöning) vid samma sjukhus;

Olika slags

arvoden enligt

nu gällande

stater.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

7) det arvode å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för regementsveterinär,

utginge till den veterinär, vilken vore fästningsveterinär

i Boden; samt

8) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för marinläkare

av 1. graden, tillkomme de två marinläkare, vilka utnämndes till läkare

vid flottans sjukhus i Karlskrona.

B) Arvoden eller motsvarande ersättningar, som utgå för uppehållande

av vissa befattningar, vilka icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställningar,

utan avsetts att bestridas av till vederbörande truppförband (kårer)

hörande, i de särskilda befattningarna för viss tid placerade och med deras

uppehållande uteslutande sysselsatta officerare, underofficerare eller civilmilitära

beställning shav are.

Till denna grupp av arvoden hörde, vad armén anginge, exempelvis

de, som utginge till artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare, till adjutanter

vid de militära läroverken, till kompanichef, kadettofficerare och

vissa lärare vid krigsskolan, till artilleriofficerare vid truppförband utom

Stockholm, vilka förordnades såsom lärare vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

och till lärare vid ridskolan. Hit vore vidare att räkna de särskilda

ersättningar, som i form av fyllnad till fanjunkares dagavlöning

utginge till sergeanter, vilka placerades såsom skrivbiträden vid arméfördelningarnas

expeditioner, resp. vid kommendantens i Boden expedition,

eller som kommenderades såsom biträden hos regementsintendenter.

Beträffande marinen kunde till förevarande grupp av arvoden hänföras

exempelvis följande ersättningar, nämligen: det årliga tillägg till

fasta lönen å 2,000 kronor, som utginge till beställningshavare med lägre

lön än flaggmans i de fall, då sådan beställningshavare förordnades såsom

chef för marinförvaltningen eller för marinstaben, såsom stationsbefälhavare

eller såsom högste befälhavare över kustflottan; det arvode å 3,000

kronor, som utginge till beställningshavare, vilken vid placering såsom

stationsbefälhavare i Karlskrona förordnades att samtidigt uppehålla ämbetet

såsom befälhavande amiral därstädes; arvoden till adjutant och

vissa kadettofficerare vid sjökrigsskolan; arvode till den torpedingenjör,

vilken placerades såsom föreståndare lör torpedverkstaden i Karlskrona;

arvode till den marinläkare av 1. graden, vilken placerades å Oscar-Fredriksborg;

samt arvoden åt underofficerare, vilka vid flottans stationer placerades

såsom tillsyningsmän för dåvarande häkten och arrester.

C) Arvoden eller motsvarande ersättningar, vilka utgå för uppehållande

av befattningar, som äro avsedda att skötas antingen av officerare,

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts Proposition Nr 350.

189

underofficerare eller civilmilitär personal såsom bitjänster vid sidan av deras

ordinarie beställningar på aktiv stat eller ock av annan (civil eller pensionerad

militär) personal, utan att befattningen tager vederbör andes hela arbetstid i

anspråk.

Denna grupp omfattade ett flertal befattningar av vitt skilda slag.

Då ett fullständigt angivande av hithörande arvoden och ersättningar

i detta sammanhang icke syntes vara behövligt, ville de sakkunniga här

endast omnämna följande.

1) Till officerare, underofficerare och civilmilitär personal på aktiv

stat utginge för uppehållande såsom bitjänster av vissa befattningar

arvoden, exempelvis

a) vid armén:

till regementschefer vid infanteriet för uppehållande av befattningar

såsom brigadchefer, till militära lärare samt repetitörer vid krigshögskolan,

artilleri- och ingenjörhögskolan, skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet, ariilleriskjutskolorna samt krigsskolan, allt i den mån vederbörande

befattning icke vore att hänföra under gruppen B, till redogöraren

vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet samt till fältläkarstipendiater;
b)

vid marinen:

till chefen för marinförvaltningens fortifikationsavdelning, till lärare

och repetitörer vid sjökrigshögskolan, vid sjökrigsskolan och vid marinintendentskolan,

till läkare och intendent vid sjökrigsskolan, till mariningcnjörsstipendiater

samt till marinläkarstipendiater.

2) Till civil personal eller till pensionerade militära beställningshavare

utginge för uppehållande av befattningar, som icke vore avsedda

att utgöra vederbörandes huvudsakliga sysselsättning, arvoden, exempelvis

a) vid armén:

till slottspastorn vid krigsskolan, till regementspastorer vid flertalet

truppförband, till garnisonspastorn i Boden, till garnisonspastorn å Karlsborg,

till organisten därstädes, till redogöraren för medels- och persedeluppbörden

vid artilleri- och ingenjörhögskolan, till läkaren vid ridskolan,

till civila lärare vid de militära undervisningsverken samt till eu del

läkare och annan manlig sjukvårdspersonal vid garnisonssjukhuset i

Stockholm, såsom föreståndarna för vissa polikliniker, röntgenföreståndaren

m. fl.;

b) vid marinen:

till civila lärare vid sjökrigshögskolan, till lärare vid minskolan i

kemi m. m., till musikledare vid flottans stationer, till advokatfiskal

vid Karlskrona station, till kyrkvaktaren vid amiralitetsförsamlingen i

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

Karlskrona, till regementspastorn och till fästningspredikanten vid kustartilleriet

samt till poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona.

D) Arvoden, som utgå till innehavare av vissa befattningar, vilka

taga vederbör andes hela arbetstid i anspråk och för vilka arvodet utgör den

enda kontanta avlöningsförmånen på sådant sätt, att avlöningen antingen

allenast består i arvodet eller att däri jämväl ingår en eller flera naturaförmåner,

såsom bostad, bränsle och lyse samt eventuellt kost.

Till denna grupp av befattningar hörde all personal, som inom den

civila förvaltningen vore att hänföra till ständigt tjänstgörande, icke-ordinarie

personal. Vissa befattningshavare inom denna grupp, nämligen

extra konstaplar vid fästningspolisen i Boden samt extra mariningenjörer,

vore redan omnämnda i den avdelning av de sakkunnigas betänkande,

däri de sakkunniga behandlat frågan om lönereglering för civilmilitära

beställningshavare. Vad beträffade övriga hithörande befattningar, uppeliölles

dessa i stor utsträckning av pensionerade militära beställningshavare

eller annan personal i reserven, men i övrigt toges för deras

uppehållande i anspråk civil personal. Av sistnämnda personal vore en

stor del kvinnlig.

Då ett fullständigt uppräknande av alla de befattningar, som här

avsåges, i detta sammanhang icke kunde ifrågakomma, angåves här

nedan endast vissa exempel på olika dylika befattningar vid armén,

resp. marinen.

1) Arvodestagare vid armén.

Bibliotekarien och aktuarierna vid generalstaben, kommmendanten

i Stockholm, kommendanten å Karlsborg, rullföringspersonalen (d. v. s.

rullföringsbefälhavare, vid Stockholms stads rullföringsområde anställda

rullföringsofficerare samt rullföringsbiträden), redogöraren vid remonteringsstyrelsen,

förvaltaren vid ridskolan, förvaltaren samt väbeln vid

skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, maskinisterna vid de militära

undervisningsanstalterna, personalen vid arméns sjuksköterskekår samt

slutligen all icke-ordinarie personal vid garnisonssjukhusen i Stockholm,

i Boden och å Karlsborg, nämligen dels vissa läkare och annan manlig

sjukvårdspersonal (underläkare, apotekare m. fl.), dels viss förvaltningspersonal

(sjukhusväblar, förrådsförvaltare, maskinister in. fl.), dels slutligen

husmödrar, översköterskor ävensom kvinnlig betjäningspersonal.

2) Arvodestagare vid marinen.

Bibliotekarien vid marinstaben, portvakten vid sjökrigsskolan samt

rullföringspersonalen (d. v. s. sjörullföringsbefälhavare och sjörullföringsbiträden).

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 350.

191

Vid de undersökningar, som de sakkunniga verkställt för bedömandet

av frågan, huru vid den förevarande löneregleringen lämpligen borde förfaras

med nu ifrågavarande arvoden eller däremot svarande ersättningar,

både de sakkunniga funnit, att detta spörsmål, som i och för sig vore av

en synnerligen komplicerad natur, i vissa avseenden ägde sådant samband

med organisationen av försvaret, att dess lösande måste anses falla

utom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget. På grund

härav hade de sakkunniga ansett sig icke nu kunna framlägga ett slutgiltigt

förslag beträffande frågan om bibehållande eller uteslutande ur

vederbörande stater av ifrågavarande arvoden. De sakkunniga både

därför begränsat sig till att dels i ett mindre antal fall föreslå arvodenas

ersättande genom särskilda anordningar i samband med löneregleringen,

dels ock i andra fall, då en sådan åtgärd funnits vara motiverad av den

förbättring av övriga avlöningsförmåner, som löneregleringen skulle medföra

för vederbörande arvodestagare, förorda arvodenas (de särskilda ersättningarnas)

uteslutande ur lönesystemet utan någon särskild kompensation.

1 det stora flertalet fall hade däremot de sakkunniga ansett sig

endast kunna föreslå en tillfällig lösning av frågan om arvodenas reglerande.

Beträffande de arvoden, som kunde antagas komma att kvarstå

efter den nu förestående omorganisationen av försvaret, hade med vissa

undantag föreslagits, att arvodena från och med år 1922 tills vidare

upptoges i staterna med belopp, som med omkring 16 procent överstege

de nuvarande beloppen. Härigenom skulle avlöningen för vederbörande

befattningshavare jämlikt grunderna för kommunikationsverkens lönereglering

bringas upp till prisnivån vid början av 1920-talet. I fråga

åter om de arvoden, vilkas fortsatta bibehållande efter försvarets omorganisation

syntes mera ovisst, föresloge de sakkunniga, att desamma måtte

i 1922 års stater upptagas med oförändrade belopp, med anmärkning att

desamma skulle utgå med dessa belopp allenast intill dess annorlunda

beslutades.

För överskådlighetens skull hade de sakkunniga sammanfattat sina

förslag i två sammanställningar, vilka fogats vid detta protokoll; och

ville de sakkunniga i korthet redogöra för dessa förslag i anslutning till

ovan angivna fyra grupper A—D, å vilka arvodena av de sakkunniga

ansetts kunna uppdelas.

Samtliga de arvoden, som i förestående redogörelse upptagits under

grupp A, avsåge, såsom förut angivits, att på grund av vissa beställningars

ansvarsfulla art e. d. bereda deras innehavare ett visst försteg

i lönehänseende framför annan personal i samma lönegrad. Den undersökning,

de sakkunniga verkställt i förevarande avseende, hade ådagalagt,

De sakkunnigas

förslag

till reglering

av arvodena.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kling1. Maj:ts Proposition Nr 850.

att detta försteg i huvudsak borde bibehållas. För detta ändamål hade

i viss mån olika tillvägagångssätt ansetts böra anlitas.

Sålunda hade, såsom förut anförts, arvodena till inspektören för

kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland

föreslagits skola kompenseras genom dessa beställuingshavares hänförande

till en särskild 7. lönegrad inom löneplauen för officerare.

De nu till trängens överstelöjtnanter och majorer utgående arvodena

borde enligt de sakkunnigas mening uteslutas ur avlöningssystemet. På

grund av det särskilda ansvar, som måste anses påvila såväl nyssnämnda

beställningshavare som övriga chefer för särskilt för sig bestående militära

kårer, och då avlöningen i 4. lönegradens lägsta löneklass, d. v. s.

11. löneklassen av löneplanen för officerare, måste anses vara väl knapp för

major, som förordnades i chefsbefattning av nämnda slag, hade emellertid

de sakkunniga i 9 § av sitt förslag till avlöningsreglemente intagit en

bestämmelse i syfte att sådan major, även om han eljest icke skulle

vara berättigad därtill, i allt fall måtte åtnjuta lön enligt 12. löneklassen.

Vad beträffade chefen för krigsskolan vore att märka, dels att avlöningen

för honom i så måtto överstege den för överstelöjtnant bestämda,

att lönen vore 500 kronor högre än överstelöjtnants, dels ock att nämnde

chef i sin egenskap av chef för reservofficerskurserna vid krigsskolan

åtnjöte arvoden, som sammanlagt uppginge till 600 kronor för år. De

sakkunniga, som i annat sammanhang angivit de skäl, vilka föranlett

de sakkunniga att hänföra chefen för krigsskolan till 5. lönegraden

i löneplanen för officerare, hade emellertid med hänsyn till vikten

av de arbetsuppgifter, som ålåge denne chef, och det honom påvilande

ansvaret ansett, att han borde till förhöjning av den för honom föreslagna

lönen såsom överstelöjtnant komma i åtnjutande av ett arvode

av 2,040 kronor för år räknat, motsvarande skillnaden i lön på G-ort

för personal i 5. och 6. lönegraderna i nämnda löneplan, d. v. s. för

överstelöjtnant, resp. överste.

Vidkommande fälttygmästaren hade de sakkunniga, med hänsyn därtill

att enligt nuvarande organisation flertalet av de militära byråcheferna i

arméförvaltningen innehade överstebeställningar samt att fälttygmästarens

avlöning med inräknande av det nu utgående arvodet endast oväsentligt

understege överstes avlöning, funnit skäligt, att fälttygmästarens avlöning

genom särskilt arvode bringades upp till ett belopp, motsvarande

överstes lön. Detta arvode syntes därför böra bestämmas till samma

belopp som nyssnämnda arvode till chefen för krigsskolan eller 2,040

kronor för år räknat.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

193

Vad härefter anginge styresmännen för artilleriets fabriker, hade

de sakkunniga i annat sammanhang angivit skälen, varför de ansetts

böra hänföras till 4. lönegraden och sålunda likställas med majorer.

Oavsett den förbättring i lönehänseende, som härigenom skulle komma

nämnda beställningshavare till del, borde de emellertid, liksom hittills,

genom visst arvode beredas en avlöning, som motsvarade deras krävande

befattningar. De sakkunniga hade funnit, att detta syfte skulle på

lämpligt sätt ernås, om de nuvarande arvodena å 2,400 kronor bibehölles

oförändrade. Härigenom skulle en styresmans hela avlöning på

G-ort, för det fall att han vunnit uppflyttning till 12. löneklassen i 4.

lönegraden, högst komma att uppgå till 12,780 kronor eller till 240

kronor lägre än fälttygmästarens avlöning enligt de sakkunnigas nyss

angivna förslag.

Beträffande slutligen de under grupp A, punkterna 6—8, angivna

arvoden, vilka för närvarande tillkomme innehavarna av vissa läkarbeställningar

och av fästning sv eter inärbeställning en i Boden, ansåge de sakkunniga

sig böra förorda deras bibehållande. De skäl, som föranlett dessa arvodens

införande, nämligen antingen vederbörliga beställningars betydelse

eller — vad anginge den till Boden hörande personalen — behovet att för

beställningarnas behöriga rekrytering kompensera den ringa möjligheten att

på nämnda ort utöva enskild praktik, syntes även vid nu förevarande lönereglering

böra för ifrågavarande beställningshavare betinga ett försteg i

lönehänseende. Vad beträffade arvodenas belopp, syntes däri icke behöva

göras annan ändring än som föranleddes därav, att avlöningarna i allmänhet

funnits böra höjas med omkring IG procent för deras uppbringande

till prisnivån vid 1920-talets början. I enlighet härmed föresloge de sakkunniga,

att nu förevarande arvoden, samtliga å 1,000 kronor, höjdes

till 1,170 kronor för år räknat.

Under de sakkunnigas överläggningar hade visserligen uppmärksammats,

att de båda överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm genom

sin placering i löneplanen och arvodets begränsande till nämnda belopp

skulle vid löneregleringen erhålla en otillräcklig kompensation för sin

nuvarande särställning i avlöningshänseende. Såsom förut omförmälts,

inginge nämligen i dessa beställningshavares nuvarande avlöning ett belopp

av 2,500 kronor såsom ersättning för bostad med bränsle. Då nämnda

ersättningsbelopp icke avpassats med hänsyn till de normer, vilka hittills

tillämpats vid fastställande av inkvarteringsbidrag till personal, som

icke bereddes inkvartering in natura, utan fastmera utgjort en personlig

gottgörelse för att de förutvarande läkarbostäderna måst tagas i anspråk

för sjukhusets behov, hade de sakkunniga funnit sig icke kunna beBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 543 21 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

träffande de båda ifrågavarande beställningshavarna föreslå några avvikelser

från grunderna för det föreslagna lönesystemet. Den avlöningsminskning,

som kunde komma att uppstå för de nuvarande tjänstinnehavarna,

syntes böra utjämnas genom bestämmelser rörande personliga

lönetillägg. Förslag i sådant hänseende komme de sakkunniga att framlägga

i annat sammanhang.

Bestämmelser rörande nu ifrågavarande arvoden hade intagits i 31 §

av förslaget till avlöningsreglemente.

Vad härefter anginge de arvoden, vilka hänförts till grupp B,

stode frågan om dessas bibehållande i eller uteslutande ur lönesystemet i

nära samband med försvarets blivande organisation. På grund härav hade

ifrågavarande arvoden i de sakkunnigas förslag till största delen föreslagits

böra för år 1922 i vederbörande stater uppföras med oförändrade belopp

att under samma år utgå, intill dess annorlunda beslötes. De sakkunniga

hade härvid tänkt sig att, därest förevarande förslag till lönereglering

bleve framlagt för 1921 års riksdag och av riksdagen bifölles, de nuvarande

arvodena skulle, oberoende av löneregleringens genomförande,

få utbetalas under förra delen av år 1922, intill dess samma års riksdag

fattat beslut i anledning av den förnyade framställning i ämnet, som

Kungl. Maj:t efter särskild utredning torde komma att till riksdagen

avlåta.

Vid tillämpning av det nu förordade förfaringssättet syntes, därest

nämnda beslut komme att gå i den riktningen, att visst arvode skulle

upphöra, böra förutsättas, att redan utbetalt arvode, som belöpt på tid

före beslutets ikraftträdande, icke skulle återfordras av den, som uppehållit

vederbörande befattning. A andra sidan syntes, därest i visst fall utredningen

skulle leda därtill, att arvode funnes böra höjas, sådan höjning

icke heller böra vinna retroaktiv tillämpning.

Då de nu ifrågavarande arvodena alltså icke skulle komma att höjas

till belopp, motsvarande prisläget vid 1920-talets början, syntes det möjligen

kunna ifrågasättas, att dyrtidstillägg å dessa arvoden borde

beräknas efter de grunder, som komme att gälla personal, vilken icke fått

avlöningen reglerad efter nämnda prisläge. Med hänsyn därtill att

ifrågavarande arvoden i varje fall utginge till beställningshavare, vilkas

huvudsakliga avlöning vore avsedd att regleras efter sagda prisläge, syntes

dock någon särskild grund för beräkningen av dyrtidstillägg å omförmälda

arvoden icke böra ifrågasättas.

Vissa av de arvoden, som hörde till den nu omhandlade gruppen, vore

emellertid enligt de sakkunnigas mening av den natur, att desamma redan

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

från och med år 1922 borde uteslutas ur resp. stater. Detta vore fallet med

de arvoden, som nu utginge till en adjutant, tillika redogörare, vid krigshögskolan,

till ytterligare en adjutant därstädes, till en adjutant vid artillerioch

ingenjörhögskolan, till en adjutant vid krigsskolan och till en adjutant

vid sjökrigsskolan. De sakkunniga hade för sin del funnit uppenbart,

att uppehållandet av dessa befattningar icke kunde erfordra större kvalifikationer

än dem, som i allmänhet krävdes av officerare i expeditionstjänst,

ävensom att förordnande att uppehålla någon av dessa befattningar snarast

syntes vara mindre krävande än förordnande å adjutantsbefattningar vid

exempelvis arméfördelningsexpeditionerna, för vilka särskilda arvoden

icke vore anslagna. Ett ytterligare skäl för uteslutandet av nu avsedda

arvoden läge däri, att personal, som erhölle förordnande å ifrågavarande

befattningar, vid bifall till de sakkunnigas förslag skulle komma i åtnjutande

av ersättning för flyttningskostnad vid förflyttning i anledning

av förordnandet.

De sakkunniga ansåge vidare, att ur vederbörliga stater borde helt uteslutas

de särskilda ersättningar, vilka vore anslagna på staterna för generalitetet

och för kommendantskapen i form av fyllnad till fanjunkares

dagavlöning för vissa såsom skrivbiträden förordnade sergeanter. Befattningarna

i fråga syntes nämligen icke i någon mån erfordra några

sådana kvalifikationer, att deras uppehållande gåve anledning till särskild

ersättning utöver den lön, som enligt löneplanen tillkomme vederbörande

sergeant i den lönegrad, vartill hans beställning vore att hänföra.

Under vederbörligt avlöningsanslag vid lantförsvaret vore särskilda

medel anvisade för att bereda sergeanter, vilka kommenderats såsom

biträden hos regementsintendenter, fyllnad till fanjunkares dagavlöning.

Enligt upplysningar, som de sakkunniga hade inhämtat, syntes ifrågavarande

Befattningshavare i stor utsträckning hava att fullgöra arbete av

lika krävande art som fanjunkare. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga

funnit riktigast föreslå, att ifrågavarande anslagspost bibehölles

oförändrad i avbidan på närmare utredning, huruvida den nu medgivna

ersättningen borde bibehållas eller bortfalla.

Under staten för intendenturkåren vore vidare uppförd en anslagspost

å 15,000 kronor för beredande av dagarvode enligt 42 § i nu gällande

avlöningsreglemente till den, som, utan att uppbära lön eller arvode från

intendenturkårens stat och utan att vara berättigad till dagtraktamente,

tjänstgjorde inom intendenturkåren. Då härmed avsåges att lämna ersättning

åt officer eller underofficer, vilken vid förfall för regementsintendent

eller förrådsförvaltare förordnades såsom vikarie, ansåge de sakkunniga,

att denna ersättning fortfarande borde utgå enligt nu gällande grunder

i avvaktan på närmare utredning i ämnet.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kung!. Mcij:ts Proposition Nr 350.

Vidkommande flertalet av de arvoden, som kunde hänföras till grupp

C, gällde, i olikhet med vad som hade anförts i fråga om de till gruppen

B hänförliga arvodena, att någon indragning av dessa arvoden — i den

mån vederbörande befattningar vid försvarets omorganisation överhuvudtaget

komme att bibehållas — icke syntes kunna ifrågasättas. Vid sådant

förhållande syntes i avseende å dessa arvoden böra tillämpas den förut

av de sakkunniga angivna huvudregeln, enligt vilken de från och med

år 1922 borde upptagas till belopp, som med omkring 16 procent överstege

de nuvarande beloppen.

I detta sammanhang hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,

att motsvarande avlöningsförhöjning måtte tillerkännas vissa å flottans

ecklesiastikstat upptagna befattningshavare, som visserligen icke uppbure

arvoden, men vilkas ställning i lönesystemet likväl närmast syntes

motsvara den, som intoges av här ifrågavarande personal. Dessa befattningshavare

vore regementspastorn vid flottans station i Stockholm,

bataljonspredikanten vid samma station samt klockaren vid Skeppsholms

församling.

Det nu nämnda förfaringssättet hade de sakkunniga emellertid icke

ansett sig böra föreslå för de arvoden, som utginge till de militära beställningshavare

på aktiv stat, vilka såsom bitjänster uppehölle befattningar

av den beskaffenhet, att deras bibehållande kunde antagas bliva beroende

på resultatet av den pågående utredningen rörande omorganisationen

av försvaret. Hit hörde exempelvis arvodena till de regementschefer vid

infanteriet, som förordnades såsom brigadchefer, samt arvodena till flertalet

lärare vid de militära läroverken. En ytterligare avvikelse från

berörda huvudregel om arvodenas höjande borde enligt de sakkunnigas

mening äga rum beträffande avlöningen åt vissa ecklesiastika befattningshavare,

nämligen garnisonspastorn å Karlsborg, organisten därstädes samt

kyrkvaktaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona. Frågan om höjning

av den av statsmedel utgående avlöningen till omförmälda befattningshavare

syntes böra upptagas endast i samband med eventuella

ändringar i gällande lönekonventioner. Beträffande nu nämnda arvoden

hade de sakkunniga därför funnit sig böra föreslå tillämpande av samma

förfaringssätt, som hade förordats beträffande de till gruppen B hörande

arvodena, eller att de borde utgå med oförändrade belopp under år 1922,

intill dess annorlunda bleve beslutat av Kungl. Maj:t och riksdagen. I

fråga om grunderna för beräkning av dyrtidstillägg å sagda arvoden ansåge

de sakkunniga, att ovan gjorda uttalanden beträffande de till gruppen B

hörande arvodena borde äga motsvarande tillämpning. Endast för sådana

befattningshavare, vilka, utan att innehava ordinarie befattning vid för
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

svarsväsendet, såsom bitjänster uppehölle de befattningar, för vilka oförändrade

arvoden skulle utgå, syntes avlöningsminskning kunna uppstå,

om dyrtidstillägget utginge efter reducerade grunder. För sådan händelse

syntes utjämning böra ske genom intagande i blivande författning om

dvrtidstillägg av bestämmelse om rätt till åtnjutande av personligt dyrtidstillägg.

Innan de sakkunniga lämnade denna grupp befattningar, ville de sakkunniga

rörande det sätt, som tillämpats vid upptagande i bilagorna

1 och 2 av de med 16 procent förhöjda beloppen, meddela, att de

efter sådan beräkningsgrund framkomna arvodesbeloppen genomgående

avrundats uppåt till belopp, som vid delning med 12 gåve på hel

krona eller 50 öre slutande belopp. I ett fall — nämligen i fråga

om arvodet till advokatfisk alen vid flottans station i Karlskrona —

hade de sakkunniga föreslagit viss ytterligare förhöjning av arvodet.

Anledningen härtill hade varit, att arvodet för denne tjänsteman ansetts

böra ställas i visst förhållande till arvodet för advokatfiskalen i marinförvaltningen,

vilken tillika hade att förrätta advokatfiskalsgöromålen vid

Stockholms station. Då sistnämnda arvode, nu 3,000 kronor, i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag föreslagits skola höjas

till 4,000 kronor, hade det ansetts skäligt, att advokatfiskal^ vid Karlskrona

station arvode höjdes från det nuvarande beloppet, 2,500 kronor,

till 3,000 kronor.

Beträffande slutligen reglerandet av arvodena under gruppen D hade

de sakkunniga, med hänsyn till de grunder, efter vilka förslaget i dess

helhet vore uppgjort, funnit det vara följdriktigt, att den talrika ickeordinarie

personal vid försvarsväsendet, som folie under nämnda grupp,

finge sina nuvarande kontanta avlöningsförmåner uppförda till en nivå,

som motsvarade prisläget vid början av 1920-talet. Liksom för en

del av de arvoden, som hänförts under gruppen C, hade de sakkunniga

därför i sitt förslag i regel upptagit arvodena inom nu förevarande

grupp med belopp, som med omkring 16 procent överstege de

nuvarande beloppen. I ett fall hade de sakkunniga ansett sig böra

frångå nämnda beräkningsgrund och i stället föreslå en mera väsentlig

förhöjning i arvodet. Enligt nu gällande stat åtnjöte biträdena vid Stockholms

stads rullföringsområde ett arvode av 3 kronor 50 öre för dag,

medan arvodet åt biträde vid övriga rullföringsområden på fastlandet vore

bestämt till allenast 3 kronor för dag. I avseende härå hade 1917 års militära

avlöningssakkunniga uttalat att, då Stockholms lantrullföringsområde

hade och borde hava sin expedition förlagd till Stockholm, det syntes

s. 198 Kontrollera mot PDF

Arvode åt

fortväblar i

Boden.

198 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

kunna ifrågasättas, huruvida icke dess personal borde åtnjuta samma

ersättning som personalen vid stadsrullföringsområdet. Bemälda sakkunniga,

som i sitt förslag till tillfällig löneförbättring för rullföringspersonalen

upptagit sådan löneförbättring till samma belopp för alla rulllöringsbiträden,

hade vidare framhållit, att vid ett mera definitivt ordnande

av rullföringspersonalens avlöningsförhållanden spörsmålet om utjämnande

av ifrågavarande olikhet syntes höra tagas i övervägande. I anslutning

härtill och då även sjörullföringsbiträdet i Stockholm tillerkänts det

högre dagarvodet, hade de sakkunniga ansett skäligt, att biträdena vid

Stockholms lantrullföringsområde måtte komma i åtnjutande av arvode

till samma belopp som övriga motsvarande befattningshavare vid rullföringsväsendet,

vilka hade sin tjänstgöringsort förlagd till huvudstaden.

Vid avpassande av de arvodesbelopp, som de sakkunniga föreslagit

för personal i gruppen D, hade de sakkunniga följt ovanberörda grundsats,

att arvodena borde avpassas så, att de vid delning med 12 lämnade

på hel krona eller 50 öre slutande belopp.

De till ifrågavarande grupp hörande befattningshavare syntes, i likhet

med motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken, böra

i förekommande fall åtnjuta kallortstillägg.

Enligt nu gällande stater ägde i flera fall vederböiande befattningshavare

att efter viss tids tjänst — 5, resp. 10 år — vinna förhöjning

i arvodet. Så vore exempelvis fallet med förvaltaren vid ridskolan, översköterskorna

vid garnisonssjnkhusen samt poliskommissarien i Karlskrona

m. fl. Vid beräkningen av de arvodesbelopp, som borde tillkomma

dessa befattningshavare, hade de sakkunniga ansett böra förfaras på det

sätt, att förhöjning med 16 procent hade beräknats på det för vederbörlig

befattning upptagna slutliga arvodet, varefter begynnelsearvodet, efter

förut angiven grund för avjämningen, hade bestämts till skillnaden mellan

summan av nuvarande slutavlöningen och nyssnämnda förhöjning därav,

å ena, samt summan av de medgivna ar vodes förhöjningarna efter viss

tids tjänst, å andra sidan. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sagda

arvodesförhöjningar fortfarande utgå med oförändrade belopp och efter

nu gällande tidsintervaller.

Såsom förut nämnts, hade de sakkunniga funnit sig ej böra avgiva förslag

till reglering av sådana arvoden, som icke vore anvisade på någon av de

särskilda staterna under fjärde huvudtiteln. Från de sakkunnigas löneregleringsförslag

hade sålunda uteslutits det betydande antal vid lantförsvaret

ifrågakommande arvoden, som vore upptagna på den förteckning över av

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Kungl. Maj:t fastställda arvoden, vilken plägade meddelas riksdagen till

kännedom i samband med den årliga beräkningen av anslaget till avlöning

åt personal vid staber och truppförband m. fl. Beträffande eu grupp

av de befattningshavare, vilkas arvoden vore upptagna på nämnda förteckning,

hade de sakkunniga dock ansett undantag böra göras i nu

förevarande sammanhang, i det att de sakkunniga funnit sig böra hemställa,

att vid avlåtande av proposition till riksdagen rörande löneregleringen

förslag måtte avlåtas om höjning av det nu utgående, till 1,200

kronor bestämda arvodet till en var av de fyra fortväblarna vid Bodens

fästning. I sådant avseende hade 1917 års sakkunniga uttalat att, ehuru

fortväblarna icke upptagits i någon av riksdagen godkänd stat, riksdagen

likväl genom visst uttalande i samband med beslut rörande organisationen

av fortförvaltningen vid de permanenta verken i Boden måst

anses hava prövat arvodenas belopp. Enär fortväblarna på grund av

nämnda uttalande kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, som

för närvarande utginge med 300 kronor, varigenom den sammanlagda

kontanta avlöningen till fortväblarna uppginge till 1,500 kronor, hade de

sakkunniga, med tillämpning av samma beräkningsgrund som i fråga

om övriga arvoden, för en var av dessa beställningshavare upptagit

arvoden till belopp av 1,740 kronor.

Sedan de sakkunniga sålunda avhandlat frågan om reglering av

vissa nu utgående arvoden och ersättningar, hava de sakkunniga framlagt

förslag till införande av vissa arvoden samt därvid anfört följande.

Ehuru de sakkunniga sökt att i möjligaste mån inskränka användningen

inom lönesystemet av avlöningsformen arvode, hade de sakkunniga

dock funnit sig böra föreslå, att denna avlöningsform måtte på

grund av särskilda omständigheter införas i två fall, där arvoden för

närvarande icke utginge, nämligen dels för vissa officerare vid intendenturkåren

och dels för de två regementsofficerare vid flottan (kommendörer

eller kommendörkaptener), vilka placerades såsom varvschefer vid vardera

av flottans stationer.

Vad då först beträffade officerare vid intendenturkåren ville de sakkunniga

erinra därom, att framställningar vid olika tillfällen gjorts om

vidtagande av åtgärder till lättande av den stora arbetsbörda, som påvilade

dem bland nämnda officerare, vilka placerades såsom regementsintendenter.

Enligt arméns nuvarande förvaltningsorganisation ålåge det innehavarna

av dessa befattningar icke blott att vara föredragande inför

regementschefen av förvaltningsärenden angående förplägnad, intendentur
-

Införande

av vissa

arvoden.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

materiel m. in., utan även att i egenskap av chefer för resp. kassaförvaltningar

vara självständigt beslutande och ansvariga i s. k. kassaärenden.

Med sådant ärende förstodes samtliga frågor angående kassa-,

räkenskaps- och medelsredovisningsväsendet ävensom angående avlöning

med därav föranledda utbetalningar, vilka grundade sig på fastställda stater,

reglementet för arméns avlöning under fred och andra allmänna författningar,

Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter samt beslut av vederbörande

högre myndigheter. Det vore sålunda en stor mångfald av göromål, som

ålagts ifrågavarande personal. Därjämte vore särskilt att beakta det stora

ekonomiska ansvar, som vore förenat med chefskapet för kassaförvaltningarna.

För att lätta intendenturofficerarnas arbetsbörda och i någon mån minska

det dem påvilande ansvaret hade vid olika tillfällen vissa organisationsändringar

ifrågasatts. Förslag hade sålunda framställts därom, att åtminstone

vid de större truppförbanden skulle, förutom regementsintendenten,

anställas ytterligare en intendenturofficer i egenskap av expeditionsintendent,

en åtgärd, som i tillämpliga delar vidtagits inom marinen

vid de särskilda kustartilleriregementena. Såsom en annan utväg till

frågans ordnande hade man tänkt sig, att för kassa-, räkenskaps- och

redovisningsväsendet skulle vid truppförbanden inrättas särskilda beställningar

för krigskassörer. Intetdera av dessa förslag hade emellertid

kommit till utförande och tvivelaktigt torde väl vara, om någon mera

väsentlig lättnad i de arbetsuppgifter, som ålåge regementsintendenterna,

kunde komma att beredas dem i samband med den omorganisation

av försvarsväsendet, som nu vore förestående. Vid sådant förhållande

hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att i samband med

förevarande lönereglering en särskild ekonomisk fördel i form av arvode

måtte beredas de mest betungade regementsintendenterna och med dem

likställda andra intendenturtjänstemän.

För att erhålla ledning för bedömandet, i vad mån dylika arvoden

borde komma till användning, hade de sakkunniga under hand från chefen

för intendenturstaben inhämtat yttrande, huru de olika befattningar såsom

chefer för kassaförvaltningarna vid arméns staber, truppförband,

anstalter m. m., i vilka intendenturofficerare kunde placeras, lämpligen

borde klassificeras med hänsyn till de olika befattningarnas arbetsbörda

och ansvar. Härvid hade intendenturbefattningarna uppdelats på tre

Ivuvudgrnpper. Till den första gruppen hade räknats Göta livgarde,

Norrbottens och Västerbottens regementen, Jämtlands fältjägarregemente

samt Västernorrlands regemente. Till den andra gruppen både hänförts

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

samtliga övriga infanteriregementen, Skånska dragonregementet, de sex

fältartilleriregementena, Bodens artilleriregemente, Svea ingenjörkår, Fält*

telegrafkåren samt arméns centrala beklädnadsverkstad. Till den tredje

gruppen hade slutligen räknats alla återstående truppförband ävensom

kassaförvaltningarna vid arméfördelningarnas expeditioner för kassaärenden,

vid arméns olika intendenturförråd, vid krigsskolan på Karlberg,

vid garnisonssjukhuset i Stockholm, vid generalstaben och vid intendenturstaben.

Med ledning av detta förslag till intendenturbefattningarnas uppdelning

och de övriga upplysningar, som stått de sakkunniga till buds,

hade de sakkunniga funnit, att något behov att genom särskilt arvode

kompensera de intendenturofficerare, vilka placerades i befattning såsom chef

vid någon av kassaförvaltningarna i den tredje gruppen, icke torde föreligga.

Beträffande åter intendenturbefattningarna inom de två andra grupperna,

hade de sakkunniga icke funnit sig övertygade om lämpligheten att

verkställa någon klassificering av befattningarna i fråga. Vissa ändrade

förhållanden i avseende å förläggning av trupp o. dyl. kunde nämligen

tid efter annan föranleda en utjämning av den olika arbetsbördan.

De sakkunniga hade därför begränsat sig till att föreslå, att särskilda

arvoden finge utgå med 600 kronor, för år räknat, till en var officer, som

placerades i någon av de befattningar, vilka i chefens för intendenturstaben

förslag räknats till första eller andra gruppen.

De för införande av ifrågavarande arvoden erforderliga medlen,

(39 x 600 =) 23,400 kronor, torde böra upptagas under staten för intendenturkåren.

Beträffande medlens disposition syntes i särskild anmärkning

till staten böra intagas bestämmelse, att arvodesbeloppet skulle utgå

till den officer vid intendenturkåren, som placerades i vederbörlig befattning,

dock att under tid, då på grund av vederbörande intendenturofficers

tjänstledighet eller förfall eller av annan orsak för befattningens uppehållande

förordnades annan officer, arvodet skulle tillkomma denne.

Vad härefter beträffade de regementsofficerare, vilka placerades såsom

varvschefer vid flottans båda stationer, hade de sakkunniga funnit, att det

arbete, som ålåge innehavarna av nämnda befattningar, vore av synnerligen

krävande art. Åven om på ifrågavarande befattningar alltid plägade

placeras beställningshavare med lön såsom kommendör, d. v. s. enligt

6. lönegraden i den av de sakkunniga föreslagna löneplanen för officerare,

kunde befattningarnas innehavare härigenom icke anses erhålla

en avlöning, som motsvarade deras ställning såsom ansvariga ledare

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. AV 850. 543 21 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:t Proposition Nr 350.

av driften vid de stora anläggningar, som tillhörde flottans varv. De

sakkunniga hade övervägt olika alternativ för lösningen av förevarande

fråga. Så hade, bland annat, under de sakkunnigas överläggningar ifrågasatts,

att för varvscheferna borde inrättas särskilda beställningar med

lön enligt 7. lönegraden i den för officerare föreslagna löneplanen, varigenom

varvscheferna i lönehänseende skulle komma att föras upp i

samma ställning som de officerare vid armén, vilka placerats mellan regementscheferna

(överstarna) samt arméfördelningscheferna och med dem

likställda generalspersoner. Häremot hade emellertid gjorts gällande, att

en sådan åtgärd skulle innebära en organisationsändring, varom det icke

tillkomme de sakkunniga att väcka förslag. Inrättandet av särskilda

beställningar för varvschefsbefattningarna skulle för övrigt medföra den

olägenheten, att möjligheten att genom omplacering inom vederbörliga

regementsofficersgrader vid varje tillfälle erhålla de lämpligaste krafterna

inom flottans officerskår för uppehållande av varvschefsbefattningarna

komme att bortfalla. Vidare hade framställts förslag därom, att

för varvscheferna borde införas arvoden till sådana belopp, att den sammanlagda

avlöningen för vardera av de båda varvscheferna komme att

uppgå till 15,000 kronor eller det belopp, vartill avlöningen enligt kommunikationsverkens

avlöningsreglemente fastställts för den med varvscheferna

jämförliga verkstadsdirektören vid telegrafverket. Ej heller detta förslag

hade synts de sakkunniga tillfredsställande. Ett fullständigt likställande i

avlöningshänseende av de båda varvscheferna torde nämligen enligt de

sakkunnigas mening icke böra ifrågasättas särskilt med hänsyn till den

olika omfattningen av de båda varven i Karlskrona och Stockholm.

Härtill komme, att det icke syntes lämpligt att bestämma arvodet

efter en sådan grund, att arvodesbeloppet bleve växlande allt efter

storleken av den lön, som tillkomme vederbörande i hans ordinarie beställning

såsom kommendör eller kommendörkapten. De sakkunniga hade

därför stannat vid att föreslå fixa belopp såsom arvoden för de båda

varvscheferna; och hade arvodena ansetts böra bestämmas till 1,800

kronor för varvschefen i Karlskrona och till 900 kronor för varvschefen

i Stockholm. Under förutsättning att såsom varvschefer placerades kommendörer

samt att nämnda båda orter fortfarande komme att hänföras till

ortsgrupperna I), resp. G, skulle sammanlagda avlöningen för varvschefen

i Karlskrona komma att uppgå till 14,100 kronor och för varvschefen

i Stockholm till 13,920 kronor.

De härför erforderliga medlen, tillhopa 2,700 kronor, torde böra

upptagas å vederbörlig stat för flottans officerskår.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 330.

I förevarande hänseende hava två av de sakkunniga (herrar Lybeck

och Näsman) avgivit följande särskilda yttrande.

De sakkunniga hava i sitt förslag bibehållit de särskilda förmåner, som i

form av fördelaktigare tjänstårsberäkning eller arvoden tillkomma vissa officerare

vid generalstaben ävensom artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare. Dessa

förmåner anse vi fullt berättigade, men vilja här göra det uttalandet, att liknande

förmåner även böra på ett eller annat sätt tillerkännas officerare vid marinstaben,

för den händelse denna stab vad anställningsvillkor m. in. angår erhåller

en med någon av ovannämnda staber motsvarande organisation.

Sakkunniga hava vidare infört vissa arvoden till de officerare vid intendenturkåren,

vilka tjänstgöra som regementsintendenter vid vissa infanteri- och artilleriregementen

m. m., men de göra i detta samband icke något uttalande beträffande

marinintendenturkårens personal. Det torde komma att visa sig, att en

revidering av denna kårs organisation och omfattning samt av arbetsuppgifterna

för dess personal är nödvändig, men även‘att efter dylik revidering vissa befattningshavare

vid denna kår komma att befinnas vara på enahanda sätt som arméns

intendenturpersonal berättigade till särskilda arvoden. Vi hava med detta uttalande

velat hålla frågan öppen för framtiden.

Inspektören för trängen har förklarat sig anse, att de arvoden, som

för närvarande ntginge till överstelöjtnanter och majorer vid trängen i deras

egenskap av chefer för truppslagets särskilda kårer, borde bibehållas.

Denna uppfattning delas av chefen för tredje arméfördelningen, vilken

därjämte uttalat, att arvode borde tillkomma även samtliga kårchefer

vid artilleriet och ingenjörtrupperna.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har hemställt,

att även de arvoden, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle bibehållas

vid oförändrade belopp, intill dess annorlunda beslutas, måtte höjas

med 16 eller ock att, därest sådan höjning ej bleve vidtagen, dyrtidstillägg

å dessa arvoden måtte utgå enligt nu gällande grunder och

icke efter de regler, som tillämpades beträffande kommunikationsverkens

personal.

Av inspektören för militärläroverken har yrkats, att samtliga vid

dessa läroverk utgående arvoden måtte tills vidare erhålla en reglering

uppåt, motsvarande det normala prisläget vid 1920-talets början, samt

att ett arvode av 750 kronor jämväl måtte tillkomma adjutanten hos

bemälde inspektör. Inspektören för infanteriet anser, att indragning

av arvoden till sådana adjutantbefattningar, med vilka vore förenat åliggande

såsom redogörare, icke borde äga rum.

Chefen för fjärde arméfördelningen föreslår införandet av särskilda

arvoden till sådana förvaltare vid inteudenturkåren, som äro uppbördsmän.

Beträffande de av de sakkunniga för vissa officerare vid intendenturkåren

föreslagna arvoden har chefen för fjärde arméfördelningen

Särskilt yttrande

av vissa

av de sakkunniga.

My tidig)vet ernås

yttranden.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departe
mentschefen.

hemställt, att sådana arvoden måtte tillkomma jämväl regementsintendenterna

vid samtliga kavalleriregementen. Av chefen för intendenturkåren

har, efter verkställd utredning i ämnet, yrkats, att arvoden måtte

tillerkännas regementsintendenterna vid de sex fördelningskavalleriregementena,

Skånska husarregementet i Hälsingborg och Positionsartilleriregementet,

varemot dylika arvoden icke borde förekomma vid Bodens

artilleriregemente, Svea ingenjörkår samt arméns centrala beklädnadsverkstad.

I fråga om de arvoden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle

utgå till varvscheferna vid flottans båda stationer, har stationsbefälhavaren

vid flottans station i Stockholm ansett skäl icke föreligga att bestämma

dessa arvoden till olika belopp.

•

Av de till vissa beställningshavare eller särskilda personalgrupper

för närvarande utgående arvoden, vilka ej på ovan angivet sätt kompenserats,

skulle enligt de sakkunnigas förslag en del vid löneregleringens

genomförande bortfalla, under det andra ansetts böra tills vidare kvarstå

och höjas med 16 % samt åter andra, i avvaktan på vidare utredning,

skulle tills vidare utgå med oförändrade belopp. Den av de sakkunniga

i förevarande avseende verkställda utredningen och därpå grundade förslag

har givit mig anledning till erinran endast såvitt angår de arvoden, som

enligt de sakkunnigas mening skulle kvarstå oförändrade; och anhåller

jag nu att få upptaga denna fråga till närmare skärskådande.

Beträffande åtnjutandet av dyrtidstillägg å sistnämnda slag av

arvoden hava de sakkunniga ansett, att dyrtidstillägg å dessa arvoden

borde beräknas enligt grunder, gällande för personal, som fått sin avlöning

reglerad efter det normala prisläget vid 1920-talets början. Till

stöd härför har av de sakkunniga anförts, att ifrågavarande arvoden

skulle tillkomma beställningshavare, vilkas huvudsakliga avlöning vore

avsedd att regleras efter sagda prisläge. Den av de sakkunniga sålunda

åberopade omständigheten synes mig emellertid icke rättvisligen

böra föranleda därtill, att dyrtidstillägget å nämnda, utöver 1914 års

prisnivå icke förhöjda arvoden skulle utgå efter lägre beräkningsgnmd

än den, som enligt allmänna regler för dyrtidstilläggs utgående skulle

tillämpas beträffande dessa arvoden.

Under förutsättning däremot, att dyrtidstillägg å ifrågavarande arvoden

komme att beräknas enligt allmänna regler, skulle jag för min del

kunna biträda de sakkunnigas förslag om bibehållande tills vidare av

dessa arvoden vid oförändrade belopp. Då emellertid hinder särskilt ur

lönetekniska synpunkter lärer möta mot en sådan anordning, varigenom

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

205

dyrtidstillägg skulle utgå efter olika beräkningsgrunder å skilda delar

av samma beställningshavares totalavlöning, har jag i stället ansett mig

böra föreslå, att även förevarande arvoden tills vidare höjas med omkring

16 %. Härtill har jag funnit så mycket större anledning, som jag principiellt

måste ställa mig på den ståndpunkten, att arvoden, vilkas indragning

ej ansetts påkallad redan i samband med löneregleringens

genomförande, icke böra, innan resultatet av en slutlig utredning i ämnet

föreligger, regleras på sådant sätt, att en minskning i vederbörande

arvodestagares inkomst av arvodet kommer att uppstå.

Nu avsedda arvoden utgöras, såsom av det föregående framgår, av

sådana, som utgå till vissa stabsofficerare (vid artilleristaben och fortifikationsstaben),

till lärare vid militära högskolor och vissa andra militära

läroanstalter, till såsom brigadchefer förordnade regementschefer vid

infanteriet m. fl. Däremot torde någon anledning icke förefinnas att

föreslå höjning av de särskilda ersättningar, som nu utgå för beredande

dels av fyllnad till fanjunkares dagavlöning för sergeanter, kommenderade

såsom biträden hos regementsintendenter, och dels av dagarvode för

officerare och underofficerare, vilka, utan att tillhöra intendenturkåren,

förordnas att uppehålla befattning vid denna kår. Dessa ersättningar

äro nämligen icke av samma natur som omförmälda arvoden. Icke heller

lärer ökning böra äga rum av de till vissa ecklesiastika befattningshavare

utgående arvoden, vilkas reglering sammanhänger med ändringar i gällande

lönekonventioner.

Vad särskilt beträffar arvodena till lärare vid militära högskolor är

det med hänsyn till de betydande svårigheter, vilka för närvarande möta

att på lämpligt sätt besätta lärarplatserna vid nämnda högskolor, av

synnerlig vikt, att någon nedsättning icke vidtages av den extra inkomst,

som nu i form av arvode utgår till dessa lärare.

De av mig här ovan föreslagna ändringar beträffande regleringen

av nu utgående arvoden hava iakttagits vid uppgörandet av förslag till

vederbörliga stater.

Ehuru jag är av den åsikten, att införandet i lönesystemet av nya

arvoden bör om möjligt undvikas, har jag dock icke velat motsätta mig

de sakkunnigas förslag om arvoden till vissa regementsintendenter och

till de regementsofficerare, som förordnas till varvschefer vid flottans

båda stationer, då goda skäl synas mig förebragta härför.

Chefen för intendenturkåren har ansett, att sålunda föreslagna

arvoden till regementsintendenter icke borde utgå till regementsintendenterna

vid Bodens artilleriregemente, Svea ingenjörkår samt armens cen
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Speclalmotiverlng

för de

sakkunnigas

förslag till

avlöningsreglemente.

för officerare

och underofficerare

samt clvilitära

beställnlngshavare

på aktiv stat

m. fl.

träla beklädnadsverkstad. Detta förslag anser jag mig böra biträda;

och skulle till följd härav det av de sakkunniga för ifrågavarande ändamål

beräknade beloppet, 23,400 kronor, minskas med (3 x 600=) 1,800

kronor till 21,600 kronor. Däremot finner jag mig icke övertygad om

behövligheten av att, på sätt chefen för intendenturkåren förordat, tillerkänna

dylika arvoden jämväl åt regementsintendenterna vid vissa andra,

av de sakkunniga ej avsedda regementen.

Den av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm gjorda

framställning om bestämmande av arvodena till enahanda belopp för de

båda regementsofficerare, som placeras såsom varvschefer vid flottans

stationer, kan jag icke understödja. Det synes mig nämligen givet, att

de väsentligt större anläggningarna å varvet i Karlskrona, där flottans

huvudstation är belägen, och den härmed förenade mera omfattande verksamheten

för varvschefen därstädes betingar, att arvodet för nämnde varvschef

bestämmes till högre belopp än för varvschefen i Stockholm. Någon

anledning att med hänsyn till den av mig i det föregående förordade

höjningen av lönen för beställningshavare i överste-(kommendörs-)graden

nedsätta ifrågavarande arvoden under de av de sakkunniga föreslagna

beloppen synes mig icke föreligga.

Jag anser mig i detta sammanhang böra omförmäla, att nyssnämnda

förhöjning av avlöningen för överste-(kommendörs-)graden icke synes mig

böra medföra någon ändring i beloppen av de utav de sakkunniga föreslagna

arvoden, varmed avsetts att föra upp vissa beställningshavares

avlöning till den av de sakkunniga förordade avlöningen för denna grad.

Med anledning av det utav två bland de sakkunniga gjorda uttalandet

beträffande arvoden till officerare, tjänstgörande i marinstaben, och till

beställningshavare, tillhörande marinintendenturkåren, ävensom rörande

fördelaktigare tjänstårsberäkning för omförmälda officerare vill jag nämna,

att frågan härom torde böra upptagas först i samband med spörsmålet

om organisationen av berörda stab och kår.

Den härefter följande avdelningen av betänkandet (sid. 108—135)

innehåller specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen. Av vad de

sakkunniga i denna del anfört kommer jag i det följande endast att beröra

vissa mera betydelsefulla punkter, beträffande vilka meningsskiljaktighet

förelegat inom de sakkunniga eller mellan dessa och de i ärendet

hörda myndigheterna. I övrigt hänvisar jag till de sakkunnigas betänkande.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

207

Marinförvaltningen har påpekat, att i kungörelsen den 30 juni 1920

för åtnjutande av tillfällig löneförbättring under år 1921 stadgats vissa

villkor och bestämmelser, dock endast beträffande annan personal än

marinläkare av 2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater;

och har ämbetsverket uttalat, att samma undantag givetvis syntes

böra få gälla från stadgandena i 3 § av det föreslagna avlöningsreglementet.

Vad marinförvaltningen sålunda anfört synes mig bör föranleda, att

marinläkare av 2. graden undantagas från de i 3 § av avlöuingsreglementet

beträffande förening av tjänster meddelade bestämmelser. Sådant

undantag bör ock göras för bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Vad

mariningenjörs- och marinläkarstipendiater beträffar, är reglementet icke

å dem tillämpligt.

I fråga om villkor för beställningshavares uppflyttning till högre

tjänsteklass hava de sakkunniga anfört bland annat följande.

Den hittills för försvarsväsendets personal i allmänhet gällande

föreskriften om »väl vitsordad tjänst» för erhållande av ålderstillägg hade

i kommunikationsverkens avlöningsreglemente ersatts med ett stadgande

av innehåll, att såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre

löneklass skulle gälla, att uppskov med upp flyttningen icke prövats böra

äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den

tid, tjänsteman tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången

förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid

icke skulle i och för sig räknas honom till last. De sakkunniga hade

ansett sig böra upptaga motsvarande bestämmelser i G § 3 och

4 mom. av här förevarande avlöningsreglemente och hade därvid endast

tillfogat det från förutnämnda förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. verk hämtade tillägget till 3

mom., andra stycket b), att vid beslutande av uppskov med uppflyttning

till högre löneklass på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring hänsyn

till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken beställningshavaren

särskilt bestraffats, skulle tagas, endast då förseelsen kunde sägas karaktärisera

arten av tjänstgöringen i dess helhet.

I de sakkunnigas reglementsförslag hade icke — liksom ej heller i kommunikationsverkens

avlöningsreglemente eller i det föreslagna avlöningsreglementet

för befattningshavarna vid statsdepartement m. fl. verk—intagits

några bestämmelser, i vilken ordning och av vilken myndighet beslut

skulle meddelas rörande löntagares uppflyttning från lägre till högre

Föreningar

tjänster.

(3 § i avlöningsreglementet.

)

Marinförvältning3

yttrande.

Departe
mentschefen.

Uppskov

med uppflyttning

till högre

löneklass.

v6 § 3 och 4

mom. i avlöningsreglementet.

)

De sakkunniga.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Särskilt yttrande

av en

av de sakkunniga.

Myndigheternas

yttranden.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

löneklass. Föreskrift härutinnan torde böra meddelas av Kungl. Maj:t i

samband med de övriga närmare bestämmelser, vilka erfordrades i avseende

å reglementets tillämpning.

Rörande vad de sakkunniga sålunda föreslagit har en av de sakkunniga

(herr Sterky) avgivit särskilt yttrande av följande innehåll.

I de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente hava i 0 § 3 mom. införts

vissa bestämmelser därom, att såsom villkor för bestå!lningshavares uppflyttning

till högre löneklass skall gälla, att uppskov med uppflyttningen icke

prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under

den tid, beställningshavaren tillhört den lägre löneklassen. I samma paragrafs

4 mom. återfinnes vidare förslag därom, att den framtida verkan av sådant beslut

under viss förutsättning må vid fråga om uppflyttning till än högre löneklass

kunna återgå.

På de skäl, jag närmare utvecklat i ett av mig till del I av de sakkunnigas

förvarande betänkande avgivet särskilt yttrande rörande uteslutandet ur det föreslagna

avlöuingsreglementet för fast anställt manskap vid armén och marinen av

vissa stadganden, motsvarande de nu ifrågavarande, har jag ansett, att de sakkunniga

icke bort giva dessa sistnämnda en sådan omfattning, att de omfatta militiira

och civila beställningshavare, vilka lyda under strafflagen för krigsmakten.

I anslutning härtill har jag yrkat, att ifrågavarande stadganden i 6 § 3 och

4 mom. bort begränsas till att gälla allenast de civila beställningshavare, varå

det föreslagna avlöningsreglementet är avsett att vinna tillämpning.

Härutöver har jag uttalat att, även om mitt sålunda gjorda yrkande icke skulle

vinna bifall, i själva avlöningsreglementet synas böra intagas bestämmelser, vilka

befälhavare böra erhålla rätt och skyldighet att i förekommande fall fatta beslut

i frågor av den i förevarande moment avsedda art. På grund av det nära sambandet

mellan sådana beslut och beslut i disciplinmål, beträffande vilkas handläggande

regler blivit meddelade i strafflagen för krigsmakten, synes det nämligen

böra ankomma på Kungl. Maj:t och riksdagen att bestämma i detta avseende.

I vad reservanten sålunda anfört hava åtskilliga av de i ärendet

hörda myndigheterna instämt.

På sätt reservanten erinrat, har av honom avgivits en reservation

i huvudsakligen enahanda syfte som den nu förevarande i fråga om de

sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för arméns och marinens

manskap (3 § 8 och 9 inom.). I anledning av förstnämnda reservation

yttrade jag att, då bestämmelsen om väl vitsordad tjänstgöring såsom

villkor för tillträdandet av löneförhöjning upptagits såväl i kommunikationsverkens

avlöningsreglemente som i det vid innevarande års riksdag

godkända avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt

denna bestämmelse enligt min mening vore ägnad att utöva en fördel
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

ak% inverkan även på den militära tjänsten, jag hölle före, att den,

på sätt de sakkunniga föreslagit, borde äga tillämplighet även på arméns

och marinens manskap. Emot reservantens uppfattning, att ett beslut

om vägrat tillträdande av löneförhöjning för manskapet på grund av

mindre väl vitsordad tjänstgöring vore att anse såsom en form av bestraffning,

framhöll jag, att det här icke vore fråga om en minskning

av redan intjänad löneförmån, utan allenast om uppskov med tillträdande

av sådan förmån.

Enahanda betraktelsesätt finner jag äga giltighet jämväl i fråga om

officerare och underofficerare med vederlikar; och anser jag mig följaktligen

icke heller kunna biträda det av reservanten nu gjorda yrkandet.

Vad vidare beträffar reservantens uttalande därom, att i avlönino-sreglementet

borde intagas bestämmelser, vilka befälhavare skulle äga

rätt och skyldighet att i förekommande fall fatta beslut i frågor av avsedd

art, synes det mig att, på sätt de sakkunniga förutsatt, föreskrifter

i sådant hänseende lämpligen böra meddelas av Kungl. Maj:t.

I fråga om tillgodoräknande av viss föregående tjänstetid för bestämmandet

av begynnelselön och för uppflyttning till högre löneklass

anhåller jag få erinra om mitt i det föregående gjorda uttalande därom,

att . i analogi med vad som stadgats beträffande underlöjtnant —

marinunderintendent må för bestämmandet av begynnelselön i denna beställning

och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid

tillgodoräkna sig tiden från det han, efter avlag''d avgångsexamen

från marinintendentskolan, vunnit första anställningen såsom marinunderintendent,

vare sig beställning på stat erhållits samtidigt eller senare.

Bestämmelse häiom har införts i 7 § 1 mom. av avlöningsreglementet.

Enligt de sakkunnigas i det föregående omförmälda förslag borde

vid tillämpning av den s. k. sneddningsprincipen, vilken i främsta rummet

innebär, att befordran från lägre till högre tjänst alltid skall medföra

avlöningsförbättring, särskilda bestämmelser meddelas i syfte bland

annat att upphjälpa löneförhållandena för kapten (ryttmästare), som

undei särskilt lång tid fått vänta pa befordran. 1 sådant avseende bär

av de sakkunniga föreslagits, att till kapten (ryttmästare) befordrad

löjtnant skulle äga att av tid, varunder han stått i högsta löneklassen

såsom löjtnant, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass

än den lägsta i den för kapten avsedda lönegraden räkna sig till

godo icke mindre än sex år eller tre år mer än som för motsvarande

fall medgivits enligt kommunikationsverkens lönesystem; och har beBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) sis 21 27

Tillgodoräknande

av viss föregående

tj änstetid.

(7 § 1 mom. i

avlöningsreglementet).

»Snedd
ningsprin
cipen.

»

(8 § 1 mom.

i avlöningsreglementet.

)

De sakkunniga.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Särskilt yttrande

av vissa

av de sakkunniga.

* Myndigheternas

yttranden.

Departements''

chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

stymmelse härom intagits i 8 § 1 mom. andra stycket av avlöningsreglementet.

För löjtnant skulle däremot enligt de sakkunnigas förslag

i förevarande avseende gälla regeln om tillgodoräknande av tre år.

Beträffande den sålunda av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen

hava fyra av de sakkunniga (herrar Lybeck, Nyquist, Tallberg och Thörnell,

med vilka herr Näsman instämt) avgivit följande särskilda yttrande.

I de av de sakkunniga omförmälda yttrandena från militära myndigheter

under år 1920 liar framhållits behovet av att för sådana beställningshavare inom

kompaniofficersgraden, vilkas befordran blivit fördröjd på grund av sämre befordringsförliållanden

inom vissa truppförband, möjliggöra eu större utjämning av

löneförhållandena, än som redan åstadkommits medelst den tillfälliga löneförbättringen.

De sakkunniga hava ock i detta avseende föreslagit vissa åtgärder grundade

på den s. k. sneddningsprincipen, på sätt som närmare framgår av de sakkunnigas

motivering och avlöningsreglementet § 8. Ifrågavarande åtgärder äro

emellertid icke tillräckliga för att tillgodose de militära myndigheternas önskemål

i detta avseende, vilka önskemål torde vara synnerligen befogade. Med bibehållande

av de sakkunnigas princip, att befordran till högre grad alltid bör medfora

löneförhöjning, vilken princip synes fullt riktig, och utan ändring av föreslagna

löneskalor, skulle en någorlunda tillfredsställande utjämning av beföraringsförhållandena

lämpligen kunna ernås genom att låta kompaniofficerare vid

befordran till högre lönegrad tillgodoräkna sig hela tjänstetiden såsom officer,

minskad med den för gradens ernående stadgade minimitiden, alltså för till

kapten befordrad löjtnant 9, och för till löjtnant befordrad underlöjtnant (fänrik) 2 år.

På grund av ovanstående få vi föreslå, att § 8, mom. 1, andra stycket, i

avlöningsreglementet må erhålla följande ändrade lydelse: » räkna sig

till godo den tid intill tre år, underofficer av 2. graden vid marinen den tid intill

sex år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock att kapten (ryttmästare)

och löjtnant må, utan hänsyn till vilken löneklass han före tillträdandet

av den högre beställningen tillhörde, tillgodoräkna sig tiden från första anställningen

såsom officer, minskad med för kapten (ryttmästare) nio och löjtnant

två år.

Till det sålunda reservationsvis framställda förslaget har flertalet av

de i ärendet hörda myndigheterna anslutit sig.

Reservanternas förslag avser, såsom av det förut sagda framgår, att

löjtnant och kapten (ryttmästare) skall äga rätt att vid befordran

till sådan beställning för omedelbar eller framtida uppflyttning till

högre löneklass i beställningen räkna sig till godo all den tjänstetid,

som överskjuter den för resp. tjänstegrads ernående föreskrivna minimitiden.

En till kapten befordrad löjtnant, som exempelvis innehaft lön i

den högsta löneklassen för löjtnant under 9 år, skulle härigenom vid denna

befordran omedelbart komma i åtnjutande av lön i den högsta löneklassen.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

211

för kapten, varigenom hans lön (på G-ort) på en gång skulle höjas från

-5,988 kronor till 8,820 kronor eller med 2,832 kronor. En så vittgående

tillämpning av sneddningsprincipen innebär i själva verket ett frångående

av denna princips grundtanke, eller att tillrättalägga sådana ojämnheter

i avlöningsförhållandena vid befordran, att den befordrade antingen icke

alls skulle erhålla löneförhöjning eller ock att den fördel i avlöningshänseende,

som därvid vunnes, skulle bliva alltför ringa. Då de sakkunniga

ansett sig beträffande kapten (ryttmästare) böra utsträcka den

för kommunikationsverken gällande bestämmelsen om tillgodoräknande i

förevarande avseende av tre år till att i stället avse sex år, synes mig

härigenom kravet på behörigt hänsynstagande till rådande befordringsförhållanden

i fråga om kompaniofficersgraderna vara fullt tillgodosett.

Det synes mig också givet, att det av reservanterna föreslagna stadgandet

beträffande såväl kapten som löjtnant endast i sällsynta undantagsfall

skulle komma i tillämpning. På grund av vad sålunda anförts

finner jag icke anledning att frångå de av de sakkunniga härutinnan

förordade bestämmelserna.

De sakkunniga hava i fråga om rätt att bibehålla oavkortad Lön under

lön under ledighet för sjukdom m. m. framhållit, att en av de fö1reg^1ug^däotm

grundläggande principerna för den föreslagna löneregleringen, såsom m. m.

förut omförmälts, vore, att den nu utgående dagavlöningen skulle (14 § 1 mon’~

uppgå i lönen. I stället hade, i anslutning till vad som gällde reglementera

i fråga om kommunikationsverkens personal, i 14 § av avlönings- De sak.

reglementet intagits bestämmelse därom, att viss del av lönen skulle kunniga.

innehållas under den tid, beställningshavare på grund av sjukdom eller

olycksfall i tjänsten icke fullgjorde sin tjänst, i den mån hela lönen icke

finge, enligt vad i paragrafen stadgades, under sådan tid bibehållas.

Nämnda del av lönen hade benämnts tjänstlediglietsavdrag. Sådant avdrag

hade fastställts till visst belopp för dag och utginge efter en i förhållande

till lönebeloppens ökning procentuellt stigande skala.

De föreslagna bestämmelserna rörande de tider, under vilka vid

sjukdom eller olycksfall i tjänsten oavkortad lön finge åtnjutas, överensstämde

med motsvarande regler i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

I ett vid de sakkunnigas betänkande fogat särskilt yttrande hava Särskilt yttfyra

av de sakkunniga (herrar Lybeck, Nyquist, Tallberg och Thörnell,

med vilka herr Näsman instämt) i fråga om viss kostnadsfri ledighet kunniga.

för den här ifrågavarande militära personalen anfört följande.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndig
heternas
yttranden.

Departementschefen.

Förslaget till avlöningsreglemente § 14 mom. 1 föreskriver, att tjänstledighetsavclrag

skall tillämpas så snart ledighet för sjukdom tillika med semester eller

därmed jämförlig ledighet överstiger 45 dagar årligen. Ifrågavarande bestämmelse

är direkt kopierad efter motsvarande bestämmelse för civila tjänstemän vid kommunikationsverken

m. fl. verk. Härvid har emellertid icke tagits hänsyn till de

säregna tjänstgöringsförhållanden, som äro rådande för det stora flertalet av ifrågavarande

militära personal, i främsta rummet de officerare och underofficerare,

som tjänstgöra vid trupp eller ombord å fartyg. Någon viss normalarbetstid kan

på grund av tjänstens art icke i allmänhet fastställas för denna personal, utan den

dagliga arbetstiden företer betydande växlingar under olika delar av året. I

genomsnitt torde densamma icke understiga vad som kräves av civila tjänstemän,

och vissa perioder överstiger den med säkerhet väsentligt den civila normalarbetstiden.

Ersättning för övertidsarbete, som vid civila verk i vissa fall tillerkännes

lägre tjänstemän, förefinnes icke och torde icke heller lämpligen kunna förefinnas

på det militära området. Den militäre beställningshavaren kan i allmänhet icke

disponera sin fritid lika oinskränkt som flertalet civila tjänstemän, bl. a. därför

att den dagliga arbetstidens fördelning på dygnets olika timmar ofta icke kan i

förväg bestämmas. Vidare måste han i allmänhet vara beredd att även efter de

dagliga övningarnas avslutande när som helst bliva tagen i anspråk, i den mån

tjänsten så kräver; han befinner sig i ett slags permanent beredskap, såvida han

icke åtnjuter tjänstledighet. Under vissa förhållanden, t. ex. ombord å fartyg,

fordras särskilt tillstånd att även under fritid avlägsna sig, om ock blott för någon

timme. Detta synes väl motivera, att möjlighet beredes den militäre beställningshavaren

att, i den mån tjänsteförhållandena tillåta, erhålla avdragsfri tjänstledighet

i något större utsträckning än som måhända erfordras på civila området. Detta

önskemål har i vidsträckt grad varit tillgodosett genom hittillsvarande bestämmelser

och har av de sakkunniga i viss mån beaktats i förslaget till avlöningsreglemente

för manskapet. En ytterligare anledning till att utvidga den föreslagna

tidsbegränsningen för den avdragsfria ledigheten synes ligga däri, att en

militär beställningsliavare på grund av tjänstgöringens art, särskilt under vissa

övningar, ofta är utsatt att ådraga sig tillfällig sjukdom. Helst borde därför

sjukledighet och tjänstledighet i egentlig mening åtskiljas, i likhet med vad som

för manskapet föreslagits. För att emellertid i möjligaste mån ansluta bestämmelserna

för nu ifrågavarande militära personal till motsvarande för kommunikations-

och de övriga civila verken, hava vi begränsat oss till att för militär

personal i officers och underofficers ställning yrka på samma bestämmelser, som

vi reservationsvis föreslagit för manskapet. Även beträffande förstnämnda personal

skulle genom vårt förslag vinnas motsvarande fördel som beträffande manskapet

i fråga om minskat bokhålleri vid vederbörliga expeditioner.

Vi få alltså föreslå, att i § 14, mom. 1, efter orden »därmed jämförlig ledighet»

inskjutes:

»— •— tjänstledighet icke överstigande tre dagar i en följd eller sådan ledighet

under sön- eller helgdag oräknad».

I det av reservanterna framställda förslaget har flertalet av de

hörda myndigheterna instämt.

I förevarande fråga anhåller jag att få åberopa mitt yttrande under

5 § i specialmotiveringen för de sakkunnigas förslag till avlöningsregiemente

för arméns och marinens manskap i anledning av ett beträffande

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

213

manskapet reservationsvis framfört yrkande i enahanda syfte som den

nu föreliggande reservationen. Jag yttrade därvid, bland annat, att det

av reservanterna framställda önskemålet syntes på ändamålsenligaste sätt

bliva tillgodosett genom lämpligt avvägda och såvitt möjligt likartade

bestämmelser rörande permission för nämnda manskap, vilka bestämmelser

vore av beskaffenhet att böra utfärdas av Kung!. Maj:t. Jämväl

beträffande officerare och underofficerare med vederlikar lärer enligt min

mening enahanda förfaringssätt böra tillämpas.

I fråga om tjänstebostad hava de sakkunniga anfört bland annat

följande.

Såsom förut omförmälts, hade de sakkunniga ansett, att upplåtande

av fri bostad till bär ifrågavarande militära personal icke vidare borde

förekomma. I stället borde, liksom vid kommunikationsverken, gälla,

att militär beställningshavare, som anvisades bostadslägenhet, skulle

vara skyldig att för begagnande av dylik bostad erlägga viss ersättning

genom avdrag å avlöningen. Denna ersättning borde bestämmas med

hänsyn till det å orten för liknande lägenhet i allmänhet gällande hyrespris;

och borde vid ersättningens bestämmande avseende fästas vid lägenhetens

beskaffenhet och läge m. m. Därest i särskilda fall den för viss

befattningshavare anvisade bostadslägenheten vore onödigt stor — så vore

exempelvis fallet beträffande de till befälhavande amiralen och till varvschefen

i Karlskrona, till fälttygmästaren och till styresmännen vid artilleriets

fabriker upplåtna lägenheterna — syntes, därest det icke lämpligen

läte sig göra att frånskilja någon del därav, vid ersättningsbeloppets

avvägande behörig hänsyn böra tagas till detta förhållande.

Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente skulle ersättning

för tjänstebostad i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan

tjänstemannen och vederbörande verk. Därest sådan överenskommelse

ej kunde träffas, skulle frågan hänskjutas till en bostadsnämnd.

Beträffande arméns och marinens personal hade det befunnits lämpligast,

att dylik ersättning i första hand bestämdes av armeförvaltningens

fortifikationsdepartement, resp. marinförvaltningen, samt att bostadsinnehavaren,

därest han ej åtnöjdes med det sålunda bestämda hyrespriset,

skulle äga rätt att hänskjuta frågan till en för armén och marinen gemensam

bostadsnämnd.

Arméförvaltningen har anfört, att bestämmelserna i 19 § av avlöningsreglementet

om tjänstebostad syntes med den föreslagna formuleringen

betaga beställningshavaren möjlighet att med vederbörande myndighets

medgivande få på annan person överlåta dispositionsrätten till

tjänstebostad. Då sådan möjlighet syntes böra hållas öppen, borde stad
-

Tjänstebostad.

(19 § i avlöningsreglementet.

)

De sakkunniga.

Myndigh

eternas

yttranden.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 850.

Departements
chefen.

Ekiperingshj

älp.

(22 § i avlöningsieglementet.

)

gandet enligt ämbetsverkets mening givas den avfattning, att beställningshavaren,

där så påfordrades, skulle vara skyldig bebo anvisad

tjänstebostad. I fråga om den ersättning, som skulle utgå för begagnandet

av anvisad tjänstebostad, förutsatte arméförvaltningen, i anslutning

till vad de sakkunniga därom anfört, att ersättningsbeloppen i

varje fall icke bestämdes till så höga belopp, att vederbörande för bostadens

disponerande komme att få vidkännas en verklig minskning i

sina avlöningsförmåner.

Aven från andra myndigheters sida har framhållits, att den i 19 §

intagna föreskriften om skyldighet för vederbörande att bebo anvisad

lägenhet borde modifieras. Så har marinförvaltningen anfört, att genom

de föreslagna bestämmelserna om tjänstebostad ett flertal beställningshavare

— exempelvis innehavare av läkarboställen — komme icke blott

att berövas den kompensation för särskilda skyldigheter, som bostadsförmånerna

innebure, utan även att i stället för löneökning till följd av

penningvärdets fall få vidkännas minskning i sina inkomster. Enligt

ämbetsverkets åsikt borde avdragen för tjänstebostad icke fastställas i

förhållande till hyrespris å orten, utan efter sig företeende omständigheter,

dock lägst till belopp, motsvarande nuvarande inkvarteringsbidrag,

förhöjda med 37 varigenom de komme i samma relation till avlöningen,

som nu vore förhållandet.

De bestämmelser om tjänstebostad, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle inrymmas i 19 § av avlöningsreglementet, äro i huvudsak

avfattade i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i kommunikationsverkens

avlöningsreglemente. Det synes mig ock vara nödvändigt

att vid den omläggning i fråga om reglerandet av bostadsförmånen,

som enligt förevarande löneregleringsförslag skulle äga rum, ansluta

bestämmelserna härom till gällande föreskrifter för andra statstjänare,

för vilka enahanda avlöningssystem är gällande. Jag hyser emellertid

den uppfattningen, att de av nyssnämnda myndigheter uttalade farhågorna

icke skola komma att besannas, då det givetvis måste förutsättas,

att de beslutande myndigheterna komma >att med nödig varsamhet tillämpa

ifrågavarande stadganden samt den avsedda bostadsnämnden iitan tvivel

skall låta sig angeläget vara att tillse, att eventuellt uppkommande olägenheter

bliva i möjligaste mån undanröjda. Jag anser mig alltså icke böra

föreslå någon ändring i de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

De sakkunniga hava, såsom förut nämnts, för officerare och underofficerare

med vederlikar föreslagit införande i lönesystemet av en ny

avlöningsform under benämning ekiperingshjälp. Härom hava de sakkunniga

anfört följande.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

I förutnämnda, den o mars 1918 avgivna betänkande rörande tillfällig

löneförbättring för viss personal vid armén och marinen hade

1917 års sakkunniga omförmält, att fråga väckts, huruvida ej de särskilda

kostnader, som militärpersonalen hade att vidkännas för anskaffande

av uniformspersedlar, borde föranleda, att någon ekiperingshjälp

tilldelades sådan personal vid första utnämningen till officers-, resp.

underofficersbeställning. Bemälda sakkunniga hade emellertid ej ansett

sig böra taga ståndpunkt till detta spörsmål, men funnit detsamma väl

värt att vid en definitiv lönereglering upptagas till prövning.

Kommunikationsverkens avlöningsreglemente innehölle i 25 § bestämmelse

därom att, därest tjänsteman enligt av styrelsen för vederbörande

verk meddelade föreskrifter vore pliktig att under tjänstutövning

vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller därest tjänstgöringens

art påkallade nyttjandet av särskild beklädnad, för ändamålet

erforderliga klädespersedlar eller materialier, som ansåges icke böra utlämnas

såsom lån, kunde tillhandahållas av verket mot ersättning enligt

grunder, som meddelades av Kungl. Maj:t. Motsvarande föreskrift

återfunnes i det förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, som framlagts för innevarande

års riksdag.

Vidkommande frågan om behovet av ekiperingshjälp för militär

personal av officers eller underofficers tjänsteställning ville de sakkunniga

till en början fästa uppmärksamheten därvid att, medan skyldigheten

för civila befattningshavare att bära tjänstedräkt vore inskränkt

till ett mindretal grupper av tjänstemän och i allmänhet torde avse

allenast anskaffning av mindre omfattande beklädnad, motsvarande skyldighet

för ifrågavarande militära personal innebure anskaffning och underhåll

av fullständig beklädnadsuppsättning av för olika tjänstgöringsförhållanden

och årstider lämpade tjänstedräkter. På grund härav syntes

det de sakkunniga uppenbart, att betydande kostnader i detta avseende

förorsakades den militära personalen i jämförelse med den civila. De

sakkunniga hade med hänsyn härtill funnit rättvist och billigt, att särskild

ekiperingshjälp tillerkändes ifrågavarande militära personal.

Beträffande den omfattning, i vilken ekiperingshjälp borde ifrågakomma,

hade de sakkunniga funnit, att den borde tillkomma officer och

underofficer samt vederlike, vilken vore skyldig att i tjänsten bära uniform,

samt utgå endast vid första anställningen i sådan beställning. . Att

vidare utsträcka densamma utöver någon del av eller hela tjänstetiden,

syntes de sakkunniga så mycket mindre böra ifrågasättas, som härigenom

i själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsförmån

skulle komma personalen till godo. De utgifter, varom här vore fråga,

De sakkunniga.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

vore nämligen särskilt kännbara vid den första anställningen, då vederbörande

ännu icke uppburit någon lön och därför måste, därest han icke

ägde enskilda tillgångar för bestridandet av nämnda utgifter, sätta sigi

skuld. ö ö

De belopp, som i förevarande avseende borde ifrågakomma, syntes

lämpligen böra avvägas på sådant sätt, att de å ena sidan beredde en

verklig lättnad vid ekiperingens anskaffning, men å andra sidan finge

karaktären av att utgöra allenast ett bidrag vid denna anskaffning. I

sådant avseende ville de sakkunniga föreslå högst 1,000 kronor för beställningshavare

i officers och högst 600 kronor för beställningshavare i

underofficers tjänsteställning. Dessa belopp syntes i avlöningsreglementet

böra upptagas såsom maximibelopp; och torde åt Kungl. Maj:t böra

överlämnas att inom dessa gränser bestämma de bidrag, som borde utgå,

ävensom att utfärda de närmare bestämmelser rörande ekiperingshjälpen,

som kunde finnas erforderliga.

Erforderliga medel till bestridande av den sålunda föreslagna ekiperingshjälpen

syntes, med ledning av de genomsnittliga årliga rekryteringskontingenterna,

böra beräknas under vederbörliga avlöningsanslag.

De sakkunniga ville i detta sammanhang slutligen erinra, att ekiperings(beklädnads-)hjälp

för närvarande i vissa fall utginge till reservpersonal

vid armén och marinen.

■Särskilda yttranden

av

vissa av de

sakkunniga.

I fråga om ekiperingshjälpen har herr Widell avgivit särskilt yttrande

samt därvid anfört följande.

Jag har icke kunnat ansluta mig till de salikuunigas förslag i 22 § om ekiperingshjälp,

särskilt som det enligt min mening måste befaras, att införandet av

denna, nja avlöningsförmån kommer att medföra konsekvenser ifråga om åtskilliga

civila befattningar. Däremot anser jag lämpligt, att staten under tjänstgöring

tillhandahåller vapen, kikare och skidor.

Därjämte har herr Nilsson anslutit sig till det av herr Widell gjorda

uttalandet i denna från a.

O

Departements- För egen del finner jag mig böra förorda de sakkunnigas förslag

cnefen. om införande av ekiperingshjälp vid första anställningen såsom officer

eller underofficer och vederlike. Till de av de sakkunniga för detta

förslag anförda skäl, vilka synas mig fullt bärande, vill jag endast tilllägga

att, då man — enligt mitt förmenande med ali rätt — syftar

till, att officersbanan bör vara öppen för ynglingar från olika samhällsgrupper,

en sådan strävan möter ett väsentligt hinder i de stora

kostnader, som anskaffningen av den första militära beklädnadsutrustningen

medför. Det är sålunda även ur rekryteringssynpunkt av stort

intresse, att bestämmelse om denna förmån blir införd i avlöningsregle
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

mentet. Den av reservanterna uttalade betänkligheten, att medgivandet

av denna avlöningsförmån skulle medföra konsekvenser i fråga om åtskilliga

civila befattningar, synes mig icke äga fog, då militärtjänsten

påfordrar bärande av uniform i en helt annan utsträckning än civil

tjänst samt uniform för den senare tjänsten betingar väsentligt mindre

kostnader än för den förra.

Icke heller med avseende å det av de sakkunniga föreslagna beloppet

av ekiperingshjälpen har jag någon erinran att framställa.

De sakkunniga hava icke uttalat sig om, huruvida dvrtidstillägg är

avsett att utgå å ekiperingshjälpen. Jag finner mig emellertid icke för närvarande

höra föreslå,att dyrtidstillägg skall beräknas å ifrågavarande förmån.

Beträffande den av reservanterna väckta frågan om tillhandahållande

under tjänstgöring genom statens försorg av vapen, kikare, skidor och

dylik utrustning, lärer även enligt min mening kunna ifrågasättas, huruvida

ej sådan förmån bör beredas den militära personalen. Därest vid

utredning i ärendet skulle befinnas, att så bör ske, torde böra övervägas,

huruvida icke däremot svarande minskning av ekiperingshjälpens "belopp

bör äga rum.

I fråga om de under 27 § i avlöningsreglementet omförmälda särskilda

förmåner hava de sakkunniga ifrågasatt, huruvida icke de under

sjökommendering utöver sjötillägget utgående förmånerna borde förenas

med sjötillägget och samtliga ifrågavarande förmåner ersättas av särskilda

för olika tjänstgöringsförhållanden avsedda tjänstgöringstraktamenten.

I samband med en sådan reglering av nyssnämnda förmåner syntes

enligt de sakkunnigas mening böra undersökas, huruvida icke tjänstgöringstraktamente

borde ifrågakomma även vid tjänstgöring å egen

förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke

kunde bibehållas. I sådant avseende utginge redan nu mässpenningar

i vissa fall vid tjänstgöring å kustfästning. Exempelvis syntes härvid

jämväl den förläggning till olika fort inom Bodens fästning, som icke

sällan förekomme för personalen vid de dit förlagda truppförbanden,

kunna anses betinga särskild gottgörelse. I

I särskilt yttrande har herr Widell anfört, att han icke kunde ansluta

sig till de sakkunnigas förslag i förevarande paragraf om bemyndigande

för Kungl. Maj:t att vid viss tjänstgöring å egen förläggningsort

medgiva särskilda avlöningsförmåner i analogi med vad som gällde

under sjökommendering.

I detta uttalande har herr Nilsson instämt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 29(1 käft. (Nr 350).

Särskild

förmån i

vissa fall

vid tjänstgöring

k

egen förläggningsort.

(27 § i avlöningsregl

tornen

tet. >

De sakkunnig

a.

Särskilda

yttranden av

vissa av de

sakkunniga.

543 21 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kung1. Majits Proposition Nr 350.

Departements
chefen.

Då jag i likhet med de sakkunniga anser lämpligt, att Kungl. Maj:t må

kunna, därest efter närmare utredning så befinnes lämpligt, för vissa fall

medgiva särskild gottgörelse vid kommendering till tjänstgöring å egen förläggningsort

under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan

bibehållas, finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag därutinnan.

Sättet för

bestridandet

av kostnaderna

för

vissa

särskilda

förmåner.

De

sakkunniga.

Departements
chefen.

De sakkunnga hava beträffande de under 22, 24, 25, 26,27, 29, 30 och

34 §§ i avlöningsreglementet omförmälda förmåner föreslagit, att kostnaderna

för desamma må bestridas på följande sätt, nämligen: ekiperingshjälp

enligt 22 §, felräkningspenningar enligt 29 § och begravningshjälp

enligt 34 § från vederbörliga avlöningsanslag, läkarvård m. in. enligt

24 § från vederbörliga sjukvårdsanslag, ersättning för tjänsteresa in. m.

enligt 25 § från vederbörliga anslag till rese- och traktamentspenningar,

ersättning för flyttningskostnad enligt 26 § från vederbörliga anslag till

flyttningsersättning, särskilda förmåner under sjökommendering och flygtjänstgöring

m. m. enligt 27 § från vederbörliga övningsanslag samt

premier .enligt 30 § från de anslag, av vilka utgifterna för ifrågakommande

materialier och förbrukningsartiklar gäldas.

Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit har ej föranlett annan erinran

från min sida än att ersättning för tjänsteresa m. in. i vissa fall

bör utgå från det anslag, av vilket kostnaderna för vederbörlig tjänsteförrättning

bestridas. Den i 28 § av avlöningsreglementet omförmälda hästgottgörelsen

lärer, såsom för närvarande är fallet, böra gäldas från arméns

avlöningsanslag.

Overgångs
aaordningar.

De sakkunniga.

Anordning vid

övergång till

efterskottsbetalning

av

hela avlöningen.

De sakkunniga hava erinrat, att från kommunikationsverkens nya

lönesystem upptagits bestämmelsen, att hela avlöningen skulle utbetalas

månadsvis i efterskott, medan för närvarande större delen av densamma

finge uppbäras månadsvis i förskott.

Beträffande kommunikations verken både den uppfattningen gjort

sig gällande, att det icke vore möjligt att vid tiden för genomförandet

av den nya löneregleringen för sagda verk under en månad innehålla

den lön, som dittills plägat utbetalas i förskott, och sedermera utbetala

hela avlöningen i efterskott per månad. Tvärtom både ansetts, att vid

berörda tidpunkt borde till vederbörande tjänstemän på statsverkets bekostnad

utbetalas ett belopp, motsvarande en månads lön enligt dittills

gällande lönestat, samt sedermera vid varje månads slut en bel månadsavlöning

enligt den nya lönestaten.

Samma anordning hade tillämpats vid införandet av den år 1920 för

domänverket beslutade provisoriska löneregleringen och likaledes förordats

i det för innevarande års riksdag framlagda förslaget om ny

lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

211»

Kung!. Maj:t? ''Proposition Nr 350,

På grund härav syntes jämväl beträffande den personal, varom

här vore fråga, böra föreskrivas, att där beställningsliavare med tilllämpning

av nuvarande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del

av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring

— i förskott, skulle vid ingången av januari månad 1922 —

vid vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementeit av de sakkunniga förutsatts

skola träda i kraft — till honom på statsverkets bekostnad utbetalas

ett belopp, motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i

den beställning, han vid utgången av år 1921 innehade, i förskott uppburit

för januari månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande. De förmåner, som därvid borde

komma i betraktande, vore huvudsakligen — förutom lön eller i stället

för lön utgående arvode ävensom ålderstillägg å lönen — inkvarterings-

och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid marinen), ersättning

för bränsle och lyse (ersättning för ved och ljus vid marinen) samt tillfällig

löneförbättring. För beställningshavare, som åtnjöte förmånen av bostad

eller servis in natura, borde dess värde beräknas till beloppet av det inkvarterings-

eller servisbidrag eller i vissa fäll annan däremot svarande ersättning,

som bort till honom utgå, därest han ej åtnjutit dylik förmåuin natura.

Kostnaderna för berörda övergångsanordning, vilka under förutsättning

av fulla kadrer uppskattats till omkring 1,300,000 kronor för

arméns och 485,000 kronor för marinens personal, syntes böra beräknas

under vederbörliga avlöningsanslag.

Förutom nyss omförmälda föreskrifter rörande övergången till efterskottsutbetalning

av hela avlöningen, vilka givetvis måste underställas

riksdagens prövning, erfordrades ytterligare vissa övergångsbestämmelser.

Utfärdandet av dessa bestämmelser syntes, i enlighet med vad som skett

i fråga om den nya löneregleringen för kommunikationsverken, böra

överlämnas åt Kung!. Maj:t. Jämväl i fråga om det för riksdagen innevarande

år framlagda förslaget till lönereglering för statsdepartement och

centrala ämbetsverk hade enahanda förfarande förutsatts. De sakkunniga

ansåge sig böra här antyda de allmänna grunder, vilka i berörda avseende

syntes böra komma till användning; och hade de sakkunniga därvid i

huvudsak anslutit sig till de principer, som tillämpats eller föreslagits

vid införandet av berörda löneregleringar.

Beträffande övergången till det nya avlöningsreglementet syntes sålunda

såsom huvudregel böra iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna

i allmänhet skulle omedelbart efter deras ikraftträdande gälla för

samtliga ordinarie beställningshavare, såsom om bestämmelserna varit

tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd.

Särskilda

övergångsbe
stämmelser.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vidare syntes, ävenledes i likhet med vad vid olika tillfällen plägat

medgivas, föreskrift böra meddelas av innebörd, att tjänsteman icke skulle

genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången

till ny stat lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu gällande

stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden för

den nya statens ikraftträdande hava tillkommit honom. Gottgörelse

för minskad löneinkomst syntes därvid, i likhet med vad som förutsatts

i fråga om kommunikationsverkens personal, böra utgå i form av

personligt lönetillägg, att åtnjutas av beställningshavaren, intill dess han

genom löneförhöjning vare sig i samma beställning eller efter förflyttningtill

annan beställning erhölle en löneinkomst, som minst uppginge till

den, han enligt nuvarande avlöningsbestämmelser skulle hava innehaft

vid övergången.

Med avseende å de i det nya avlöningsreglementet föreslagna bestämmelserna

angående semester ansåge de sakkunniga det böra tillses, att

tjänsteman genom övergången till de nya avlöningsbestämmelserna icke

lede minskning i honom nu tillkommande förmån av nämnda art. Det

syntes därför böra stadgas att, så länge nuvarande beställningshavare

kvarstode i den tjänst, han innehade vid tidpunkten för den nya löneregleringens

ikraftträdande, han skulle personligen varda bibehåilen vid

den större förmån i nämnda hänseende, som enligt nu gällande bestämmelser

kunde hava varit honom tillerkänd. Därvid syntes emellertid

icke böra komma i betraktande den vid armén och marinen nu förekommande

tjänstledigheten under högst åtta dagar i en följd, varunder

dagavlöning finge bibehållas.

Ett motsvarande medgivande hade lämnats för kommunikationsverkens

vidkommande och jämväl föreslagits i fråga om befattningshavare vid

statsdepartement m. fl. verk.

Såväl i avseende å nu berörda förhållanden som beträffande tilläventyrs

erforderliga detaljföreskrifter förutsatte de sakkunniga, att i tilllämpliga

delar samma principer, som genom särskilda kungl. brev den

16 april och den 19 juni 1920 fastställts för kommunikationsverken, skulle

komma till användning i avseende å de beställningshavare, om vilka i

förevarande betänkande vore fråga. I

I detta sammanhang syntes böra framhållas, att i fråga om det dyrtidstillägg,

som kunde komma att tillerkännas den personal, å vilken det

här omhandlade avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, de sakkunniga

förutsatt, att detta tillägg bestämdes enligt enahanda grunder som

för kommunikationsverken.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Majds Proposition Nr 350.

Vid armén funnes två beställningshavare, som kvarstode å äldre stat

än den nu gällande, nämligen en regementsläkare vid Smålands husarregemente

och en batalj onsveterinär vid Norrlands trängkår.

Beträffande den förstnämnde funnes under regementets stat, som

numera upptoge endast en läkarbeställning, nämligen för en bataljonsläkare,

införd en anmärkning av innehåll att, så länge den nuvarande regementsläkaren

kvarstode, skulle han bibehållas vid sina nuvarande avlöningsförmåner,

lön 3,400 kronor och dagavlöning 1,825 kronor eller

tillsammans 5,225 kronor.

Vidkommande omförmälda batalj onsveterinär föreskreve en anmärkning

under staten för officerare och underofficerare vid trängen, att av

de å denna stat upptagna bataljonsveterinärbeställningarna eu beställning

icke skulle tillsättas, så länge den nuvarande bataljonsveterinären

vid Norrlands trängkår kvarstode å gammal stat.

Till ifrågavarande båda beställningshavare utginge allmänt avlöningstilllägg

enligt samma grunder som till beställningshavare i motsvarandetjänsteklass.

Enligt de sakkunnigas mening borde det lämnas bemälda båda beställningshavare

fritt att antingen kvarstå å gammal stat mot åtnjutande

av samtliga enligt denna stat utgående avlöningsförmåner jämte tillfällig

löneförbättring eller att övergå till den föreslagna nya avlöningsstaten.

Vid dylik övergång syntes dock ifrågavarande regementsläkare vid Smålands

husarregemente endast höra erhålla den för bataljonsläkare bestämda

avlöningen. I vilken omfattning dyrtidstillägg ansåges böra utgå

till den, som kvarstode å gammal stat, borde få bero på framtida prövning.

De sakkunniga hade förut i annat sammanhang omnämnt det

personliga lönetillägg, som tillkomme den nuvarande generalfältläkaren.

Emellertid linnés ytterligare två beställningshavare, som åtnjöte

personligt lönetillägg.

På framställning av Kungl. Maj:t hade 1911 års riksdag beviljat ett

personligt lönetillägg åt dåvarande marindirektören av 2. graden i flottan

Carl Eric Richson, vilken då åtnjöt avlöningsförmåner såsom mariningenjör

av 1. graden, 1. löneklassen. För ändamålet hade på extra stat för vart och

ett av åren 1912—1914 anvisats ett belopp av 1,365 kronor, utgörande

skillnaden mellan avlöningsförmåner för mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen,

och marindirektör av 2. graden, båda med placering i Stockholm.

Sedan Richson under år 1914 blivit utnämnd till marindirektör av 1. graden i

flottan och Kungl. Maj:t i proposition till 1914 års senare riksdag föreslagit

riksdagen, att lönetillägget till Richson måtte få utgå med skillnaden mellan

avlöningsförmånerna för mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen, och

marindirektör av 1. graden eller 2,365 kronor, därav 1,500 kronor skulle

Beställmngshavare

k

äldre stat.

Beställningshavare,

s>’in

åtnjuta personliga

lönetillägg.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements

chefen.

anses såsom lön, 365 kronor såsom dagavlöning och 500 kronor såsom

inkvarteringsbidrag, hade riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag. Anslag till dylikt personligt lönetillägg åt Richson hade varit

anvisat för vart och ett av åren 1915—1921 samt även äskats för år

1922. Genom det personliga lönetillägget hade Richson i avlöningshänseende

varit likställd först med på stat anställd marindirektör av 2. graden

och därefter med på stat anställd marindirektör av 1. graden. Allmänt

avlöningstillägg utginge till Richson med enahanda belopp som

till marindirektör av 1. graden eller 1,150 kronor.

Vidare hade riksdagen, efter framställning av Kungl. Maj:t, till

personligt lönetillägg åt sergeanten över stat vid kustartilleriet, numera

flaggkvartersmannen i marinen Anders Gustaf Sjöqvist, vilken vore

underofficerskorpral på stat och såsom sådan åtnjöte lön i 1. lönegraden

för manskap, på extra stat för vart och ett av åren 1914—1921 beviljat

ett anslag av 580 kronor, och enahanda belopp hade för ändamålet äskats

på extra stat för år 1922. Lönetillägget vore grundat på förhållandet mellan

de till Sjöqvist såsom underofficerskorpral utgående årliga avlöningsförmånerna,

uppskattade till ett sammanlagt belopp av 1,351 kronor, och de

årliga avlöningsförmåner, som enligt beräkning skulle hava till honom

utgått, därest han kvarstått vid armén och övergått såsom tyghantverkare

till artilleriets tygstat, eller 1,930 kronor; skillnadsbeloppet hade

därvid avrundats. Allmänt avlöningstillägg utginge till Sjöqvist med

samma belopp, som tillkomme tyghantverkare, eller 850 kronor.

Då det syntes vara med billighet överensstämmande, att Richson

och Sjöqvist fortfarande i avlöningshänseende likställdes med de beställningshavare,

med vilka de hittills i sådant avseende jämnställts, syntes

personligt lönetillägg böra för år 1922 till en var av dem utgå med de

belopp, som erfordrades för vinnande av sådan likställighet. Vid bestämmandet

av dessa belopp syntes de tider, varunder lönetillägg redan utgått,

böra få tillgodoräknas såsom tjänstetid i de beställningar, med vilkas

innehavare Richson och Sjöqvist i avlöningshänseende ansetts böra likställas.

Under erinran att, på sätt chefen för fortifikationen i sitt över de

sakkunnigas betänkande avgivna yttrande påpekat, en verkmästare av 2.

klassen kvarstode å före år 1909 gällande lönestat samt att jämväl å

honom borde tillämpas de föreslagna övergångsbestämmelserna för övriga

beställningshavare å äldre stat, får jag anmäla, att de sakkunnigas uttalanden

och förslag i fråga om erforderliga bestämmelser för övergången till det

nya avlöningsreglementet icke givit mig anledning till någon anmärkning;

och torde kostnaderna för övergången till efterskottsutbetalning av hela avlöningen

böra, på sätt de sakkunniga förutsatt, bestridas från vederbörliga

avlöningsanslag.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

223

Beträffande lydelsen av det utav de sakkunniga uppgjorda förslaget

till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat in. fl. vid armén och marinen jämte

därtill hörande tjänsteförteckning torde jag få hänvisa till de sakkunnigas

betänkande, del II (sid. 136—160).

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och med erinran tilllika,

att vissa smärre redaktionella jämkningar av mig vidtagits i de

sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente, hemställer jag, det Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att:

dels provisoriskt för år 1922 godkänna det vid

detta protokoll fogade förslag (Bil. B) till avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat in. fl. vid

armén och marinen, att träda i tillämpning från och med

1 januari 1922;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig

överensstämmelse med de av de sakkunniga angivna

och av mig ovan tillstyrkta grunder, utfärda nödiga

bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för de

beställningshavare, å vilka avlöningsreglementet skulle

äga tillämpning;

dels besluta, att det av 1921 års riksdag godkända

avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, skall från och med år 1922 tillämpas

på nedannämnda civila beställningshavare vid försvarsväsendet,

ävensom medgiva, att till en var av

dem skall utgå lön enligt följande lönegrader inom

avdelningen B i den löneplan, som intagits i berörda

reglemente, nämligen:

till professor vid generalstaben.............. 20. lönegraden

» krigsarkivarie vid generalstaben...... 15. »

).> registrator och aktuarie vid marinstaben

.................................................. 13. »

» förste expeditionsvakt ........................ 3. »

» expeditionsvakt ................................... 1. .»

dels besluta att, där beställningshavare, å vilken

den nu föreslagna löneregleringen skulle äga tillämpning,

enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt

uppbära någon del av avlöning — såväl i stat upp
-

De sakkunnigas

förslag

till avlöningsreglemente.

Departe
ments
chefens
hemställan
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

I

224

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

tagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott,

skall vid ingången av januari månad 1922 till

honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i den

befattning, han vid utgången av år 1921 innehade, i

förskott uppburit för januari månad 1922, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande, vilket belopp för beställningshavare,

som utöver kontant avlöning åtnjuter förmånen av

bostad eller servis in natura, bör ökas med beloppet

av det inkvarterings- eller servisbidrag, som därvid

bort till honom utgå, därest han ej åtnjutit dylik förmån

in natura;

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda

övergångsanordning må bestridas från vederbörliga

under fjärde huvudtiteln uppförda avlöningsanslag;

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner,

som omförmälas i 22, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30 och 34 §§

av förslaget till avlöningsreglemente, må bestridas i

enlighet med de grunder, som av mig förut tillstyrkts;

dels medgiva, att beställningshavare, vilken åtnjuter

avlöning enligt äldre stat än den nuvarande, må,

därest han kvarstannar å sådan stat, bibehållas vid

samtliga enligt denna stat utgående avlöningsförmåner

jämte tillfällig löneförbättring;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i förekommande

fall medgiva, att det föreslagna avlöningsreglementet

må äga tillämpning jämväl å beställningshavare, vilken

kvarstår å äldre stat än den nuvarande, därest denne

förklarar sig villig underkasta sig bestämmelserna i

nämnda reglemente;

dels medgiva, att marindirektören av 1. graden i

flottan C. E. Richson och flaggkvartersmannen i marinen

A. Gr. Sjöqvist må för år 1922 uppbära personliga

lönetillägg i enlighet med vad av de sakkunniga

angivits och av mig här ovan tillstyrkts;

dels ock medgiva att, därest Kungl. Maj:t så finner

erforderligt, de i förslaget till avlöningsreglemente

omförmälda bostads- och lönenämnder må träda i verksamhet

redan under år 1921.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kung1. Ma,j:ts Proposition Nr 350.

225

IV. Anslagsberäkning.

Uti statsverkspropositionen till innevarande års riksdag kava följande

anslag under fjärde huvudtiteln tillsvidare, i avvaktan på en blivande

proposition angående lönereglering för arméns och marinens personal,

upptagits med nedan angivna beräknade belopp, nämligen:

under avd. Lantförsvaret,

anslaget till arméförvaltningen ...................................

» 3> avlöning till personal vid staber och

truppförband m. fl. ..........................

» » ålderstillägg................................................

» » rekryteringskostnader............................

)) y> arméns personal över stat.....................

)) » flyttningsersättning ................................

under avd. Sjöförsvaret,

anslaget till marinförvaltningen ................................

» » avlöning till personal vid kårer och

stater m. fl..........................................

)> )> ålderstillägg.............................................

)) » personliga lönetillägg..............................

» » rekryteringskostnader.............................

» » marinens reservpersonal ........................

!> » flyttningsersättning................................

kronor 547,000: —

» 43,200,000: —

» 78,800: —

» 614,350: —

» 360,000: —

)) 100,000: —

kronor 215,000: —

)) 16,800,000: —

» 31,200: —

» 5,525: —

» 441,650: —

» 118,017: —

» 45,000: —

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan

om medelsbehovet för år 1922 under berörda anslag ävensom vissa andra

med genomförandet av den föreslagna löneregleringen sammanhängande

anslagsfrågor.

LANTFÖRSVARET.

Arméförvaltningen.

Ordinarie anslaget till arméförvaltningen är i riksstaten för innevarande

år upptaget med 362,879 kronor.

Den för arméförvaltningen nu gällande staten upptager två avdelBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) 65i 21 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts Proposition Nr, 350.

ningar, avseende den ena avlöningar till civilpersonal och den andra

avlöningar till civilmilitär personal å sjukvårdsstyrelsen.

Å statens förstnämnda avdelning finnes uppfört ett arvode av 4,000

kronor till en domäntjänsteman; denne har dessutom tillerkänts tillfällig

löneförbättring med 900 kronor. Å samma avdelning av staten äro vidare

upptagna särskilda poster till merkantilt eller tekniskt utbildad konsulent

samt till upprätthållande av arkitektgöromålen å fortifikationsdepartementet.

Uti den 3 november 1920 avgivet betänkande angående ny definitiv

lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk har 1902 års löneregleringskommitté framlagt förslag

till ny stat för arméförvaltningen, såvitt angår avlöning till civilpersonal.

Kommittén har i sammanhang därmed föreslagit, att arvodet till domäntjänstemannen,

skäligen förhöjt till 5,400 kronor, måtte i staten sammanslås

med övriga avlöhingar till icke-ordinarie personal. Till denna post

-—- i sig liksom hittills inneslutande tillfällig renskrivningskostnad —

har kommittén ansatt böra hänföras förenämnda anslagsposter till merkantilt

eller tekniskt utbildad konsulent samt till upprätthållande av

arkitektgöromålen å fortifikationsdepartementet.

Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.

Uppå därom av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag gjord framställning har riksdagen beslutat ny definitiv

lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk, avseende,

bland andra, arméförvaltningens civila personal. I enlighet härmed

och under beaktande, såvitt angår ämbetsverkets civilmilitära befattningshavare,

av vad jag föreslagit rörande lönereglering för arméns

personal, har jag låtit uppgöra förslag till ny stat för arméförvaltningen

(Se bil. 1); och slutar denna å ett belopp av 550,136 kronor.

För armélörvaltningen torde alltså höra upptagas ett ordinarie anslag

å 550,136 kronor, och synes detsamma böra erhålla förslagsanslags natur.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels godkänna berörda förslag till stat för arméförvaltningen

att tillämpas under år 1922,

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel, med

uteslutande av det under rubriken arméförvaltningen

upptagna ordinarie bestämda anslaget, under samma

rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 550,136

kronor.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

227

Avlöning till personal vid staber och truppförband m.

(Avlöningsan slaget.)

Ifrågavarande anslag är i riksstaten för innevarande

med 21,973,000 kronor.

Anslaget är beräknat sålunda:

A. Lön, ortstillägg, dagavlöning, tjänstgöringspenningar,

arvoden, ersättning för bränsle

och lyse åt underofficerare ock vederlikar m. fl. avlöningsförmåner,

upptagna i vederbörliga stater ... kronor 20

B. Inkvarterings- och servisbidrag, förslagsvis

. ........................................................................ » 1

C. Okad avlöning för de till tjänståldern 27

äldsta batalj onsläkarna ock 13 äldsta batalj onsveterinärerna.

......................................................................... )>

D. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården

vid vissa infanteritruppförband.............. »

E. Fyllnad till fanjunkares dagavlöning åt

sergeanter, kommenderade såsom biträden kos regementsintendenter,

samt arvoden till sjukvårdsock

hovslagarbeställningsmän, förordnade att förrätta

sjukvårdsförråds- resp. hovslagarunderofficers

åligganden, förslagsvis (11,497: 50 + 2,688 —) ...... )>

F. Lönetillägg åt vissa furirer, förslagsvis... )>

G. Dagavlöning åt indelt manskap.................. »

H. Kostnader för musikelever vid infanteriet »

I. Ersättning åt vissa löntagare i följd av

arméns omorganisation................................................. »

J. Gottgörelse för tjänstehästar ..................... ))

K. Vissa arvoden m. m....................................... »

L. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis

av furage- ock sjukvårdsuppbördsmannasamt

köksföreståndarbefattningar ävensom för anställande

tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor,

tillsyningsmän in. fl. ock för ändring i utgående

arvoden, förslagsvis...................................... »

fl.

år upptaget

,841,405: 35

,088,307: —

43,445: —

5,000: —

14,185: 50

40,000: —

28,796: 80

8,800: —

1,431: —

498,945: —

594,861: 32

12,000: —

Summa kronor 23,177,176: 97

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Med anledning av beslutat uppskov med uppsättande av Norrbottens

kavallerikår, för vilken stat fastställts, har berörda summa,

23,177,176 kronor 97 öre, minskats med de i nämnda stat upptagna

avlöningsmedel för officerare och underofficerare eller 48,027 kronor 50

öre. Det återstående beloppet, 23,129,149 kronor 47 öre, har därefter

med hänsyn till inträffande vakanser nedsatts med fem procent; och

har anslaget sålunda bestämts till ett avrundat belopp av 21,973,000

kronor.

I samband med genomförandet av den föreslagna löneregleringen

för armens personal torde beträffande ordinarie avlöningsanslagets beräkning

och anslagsposternas rubricering följande ändringar böra vidtagas:

Ur anslagsberäkningen torde böra uteslutas posterna till inkvarterings-

och servisbidrag samt till ökad avlöning för de till tjänståldern

27 äldsta bataljonsläkarna och 13 äldsta bataljonsveterinärerna ävensom

det för arvoden till sjukvårds- och hovslagarbeställningsmän, förordnade

att förrätta sjukvårdsförråds- resp. hovslagarunderofficers åligganden, avsedda

anslagsbelopp.

I anslagsberäkningen torde böra upptagas särskilda poster för kallortstillägg,

ekiperingshjälp och anstå! lningspenning, vilka samtliga avlöningsförmåner

äro avsedda att bestridas av nu förevarande anslag.

På grund av den föreslagna omläggningen av lönesystemet torde

anslagsposterna till lön, dagavlöning m. fl. avlöningsförmåner, upptagna

i vederbörliga stater, samt till fyllnad till fanjunkares dagavlöning åt

sergeanter, kommenderade såsom biträden hos regementsintendenter, böra

benämnas »Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater» och »Särskild

ersättning till sergeanter, kommenderade såsom biträden hos regementsintendenter»,

varjämte rubriken »Lönetillägg åt vissa furirer», för

vinnande av överensstämmelse med den i förslaget till avlöningsreglemente

för det fast anställda manskapet använda benämningen å ifrågavarande

förmån, torde böra ändras till »Hyresbidrag åt vissa furirer».

Anslaget skulle i enlighet härmed beräknas under följande rubriker:

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

B. Kallortstillägg.

C. Ekiperingshjälp.

D. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid vissa infanteritruppförband.

E. Särskild ersättning till sergeanter, kommenderade såsom biträden

hos regementsintendenter.

F. Hyresbidrag åt vissa furirer.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

229

G. Anställningspenning.

H. Dagavlöning åt indelt manskap.

I. Kostnader för musikelever vid infanteriet.

J. Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation.

K. Gottgörelse för tjänstehästar.

L. Vissa arvoden m. m.

M. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av furageoch

sjukvårdsuppbördsmanna- samt köksföreståndarbefattningar ävensom

för anställande tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor, tillsyningsmän

m. fl. och för ändring i utgående arvoden.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

Under förevarande rubrik böra upptagas

dels generalitetet, staber m. in., innefattande staterna för generalitetet,

generalstaben, artilleristaben, kommendantskapen, rullföringsbefälhavare

med biträden, bataljonsläkare vid fältläkarkåren och fältläkarstipendiater

samt remonteringsstyrelsen,

dels undervisningsverken, innefattande staterna för krigshögskolan,

artilleri- och ingenjörhögskolan, ridskolan, skjutskolan för infanteriet

och kavalleriet, artilleriskjutskolorna och krigsskolan,

dels truppförbanden ra. m., innefattande staterna för infanteriet,

kavalleriet, artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna, trängen samt

intendenturen,

dels garnisonssjukhusen m. ra., innefattande staterna för garnisonssjukhusen

i Stockholm, å Karlsborg och i Bodeå samt staten för arméns

sjuksköterskekår,

dels ock polispersonalen, innefattande staten för polispersonalen i

Boden och Karlsborg.

I. Generalitetet, staber in. ni.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna för generalitetet,

artilleristaben, rullföringsbefälhavare med biträden samt remonteringsstyrelsen

ifrågasättas nu icke andra ändringar än de, som direkt föranledas

av den föreslagna löneregleringen.

Beträffande övriga under denna rubrik upptagna stater får jag anföra

följande.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arméföryalt
ningen.

Departements
chefen.

1. Generalstaben.

Å gällande stat för generalstaben är upptagen en post å 7,760

kronor till »ersättning åt officerare, kommenderade till järnvägarna för

tjänstgöring såsom militärassistenter».

Av skäl, som under punkten 21 i det vid årets statsverksproposition

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden närmare omförmälts,

torde ifrågavarande post böra ökas med ett belopp av 7,350

kronor, vilket hittills varit upptaget under titel III av ordinarie undervisningsanslaget.

Berörda post bör alltså i staten för år 1922 upptagas

med 15,110 kronor; och torde dess rubricering ändras till »ersättning

åt officerare, kommenderade till järnvägarna».

2. Kommendantskapen.

Å staten för kommendantskapen finnes upptagen en bataljons veterinär

för Karlsborgs garnison.

Arméförvaltningen har i skrivelse den 31 augusti 1920 angående

lantförsvarets medelsbehov för år 1922 anmält, att denna beställning

hittills icke lockat någon sökande. Enär veterinär icke funnes i närheten,

hade veterinärvården hittills omhänderhafts av bataljonsveterinären

vid Göta trängkår i Skövde. Så länge livlig tågförbindelse ägt rum

mellan de här nämnda orterna, hade en sådan anordning varit möjlig,

dock med betydliga olägenheter. Under år 1920 hade emellertid tågförbindelserna

blivit så ogynnsamma, att sjukvårdsstyrelsen ansåge förutnämnda

anordning icke kunna i längden fortfara utan stort men för

veterinärvården av garnisonens hästar.

Orsaken till, att clen vakanta batalj onsveterinärbeställningen icke

kunnat besättas, torde vara att söka uti de otillfredsställande inkomster,

som platsen erbjöde. På grund av Karlsborgs läge och den jämförelsevis

djur fattiga orten däromkring torde nämligen enskild praktik i nämnvärd

mån icke kunna påräknas. Det syntes därför nödvändigt att genom

lönetillägg förbättra löneförmånerna för vederbörande batalj onsveterinär,

och torde ett årligt arvode av 1,000 kronor vara det minsta, som härför

borde utgå.

Med hänsyn till den föreslagna löneregleringen, vilken skulle komma

att medföra eu icke oväsentlig förbättring särskilt av begynnelselönen för

bataljonsveterinärerna, finner jag mig icke kunna biträda förslaget om upptagande

å staten för kommendantskapen av särskilt tilläggsarvode för batalj

onsveterinären i Karlsborg. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas,

att ifrågavarande bataljonsveterinärbeställning numera kunnat besättas.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

231

8. Bataljonsläkare rid fältläkarkåren samt fältläkarstipeudister.

Å gällande stat för bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkarstipendiater

finnas upptagna 24 fältläkarstipendiatbefattningar.

Enligt den år 1911 beslutade omorganisationen av fältläkarkåren skall

fältläkarstipendiatinstitutionen efter hand avvecklas. Uti 1914 års härordning

förutsattes, att behovet av extra läkare vid armén under de

genom samma härordning väsentligt utsträckta vapenövningarna delvis

skulle fyllas därigenom, att de värnpliktiga läkarna finge fullgöra en del av

desamma i sådan egenskap åliggande tjänstgöring i fred i form av tjänstgöring

i läkarbefattning (s. k. facktjänstgöring). Antalet dylika värnpliktiga

läkare, vilka under facktjänstgöring på eget ansvar kunna bestrida

läkarbefattning vid armén, har emellertid varit så ringa, att detsamma

i ingen mån varit tillräckligt att utfylla det behov av läkare vid armén,

som förefunnits på grund av de talrika vakanserna inom bataljonsläkarbeställningarna

vid truppförbanden. Med hänsyn härtill hava med riksdagens

medgivande fältläkarstipendiatbefattningarna hittills icke indragits.

Arméförvaltningen har uti sin förenämnda skrivelse den 31 augusti Arméförrait1920

anfört, att det fortfarande funnes talrika vakanser å militärläkar- nia8^j.8 ;fram~

tjänsterna. I augusti månad 1920 hade de vakanta bataljonsläkarbeställ- K ,u ni s''

ningarna vid truppförbanden uppgått till icke mindre än 24. Dessutom

funnes för det dåvarande 3 obesatta bataljonsläkarbeställningar vid fältläkarkåren

samt 9 vakanser å reservstaten. Av dessa hade flertalet

upprepade gånger till ansökan ledigförkiarats, utan att sökande anmält

sig. Vid sådant förhållande vore behovet av extra läkare stort,

och de svårigheter att fylla detta behov, som redan nu ständigt yppade

sig, skulle utan tvivel bliva allt större, om antalet fältläkarstipendiatbeställningar

minskades.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde någon minsk- Departementsning

av fältläkarstipendiaternas antal för år 1922 icke böra vidtagas. chefen.

II. Undervisningsverken.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna för krigshögskolan,

artilleri- och ingenjörhögskolan, artilleriskjutskolorna och krigsskolan

ifrågasättas icke andra ändringar än de, som direkt föranledas

av den föreslagna löneregleringen.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arvodesförhöjning

åt

förvaltaren.

Framställning

av chefen för

ridskolan.

Beträffande övriga under denna rubrik upptagna stater får jag anföra

följande.

1. Ridskolan.

Å 1920 års stat för ridskolan var uppförd en fodermarsk med, förutom

fri bostad och bränsle samt planteringsland, ett arvode av 1,100

kronor jämte två tillägg å arvodet å 150 kronor efter respektive 5 och.

10 års väl vitsordad tjänst. Då fodermarsken emellertid fått till uppgift

att tjänstgöra uteslutande såsom furageuppbördsman, förrådsförvaltare,

väbel och uppbördsman för bränsle och lyse, har för vinnande av överensstämmelse

mellan staten och sålunda rådande faktiska förhållanden

vidtagits den ändring i 1921 års stat, att fodermarsken benämnts förvaltare.

Förutom de å staten upptagna avlöningsförmåner åtnjuter ifrågavarande

befattningshavare under innevarande år tillfällig löneförbättring

med 275 kronor för år räknat.

1 skrivelse till arméförvaltningen den 14 augusti 1920 har chefen

för ridskolan hemställt, att å skolans stat måtte för år 1922 upptagas

en förvaltare med en avlöning av, förutom fri bostad med bränsle och

lyse samt planteringsland, 2,112 kronor 50 öre. Till stöd härför har

skolchefen anfört följande.

Ridskolans stat upptoge för närvarande endast en i förvaltningsgöromål

kunnig person, redogöraren. Då det givetvis vid ridskolan,

som vid truppförbanden, förekomme göromål, dels av art att bestridas

av intendent eller motsvarig person (föredragning i förvaltningsärenden,

kassaärenden m. m., vartill vid ridskolan även måst läggas kasernofficerstjänsten)

och dels av art att bestridas av uppbördsman (persedeluppbördsman,

köksföreståndare, furageuppbördsman samt uppbördsman

för bränsle och lyse m. m.), vore givet, att bristen å utbildad (skolad)

förvaltare utgjorde en icke ringa svaghet i organisationen. Visserligen

hade uppbördsmannatjänsten, med undantag av tjänsten som köksföreståndare,

vilken måst uppdragas åt redogöraren, de senare åren skötts

av den vid ridskolan anställde fodermarsken, men givetvis vore detta

endast en nödfallsåtgärd, och köksföreståndartjänstens bestridande på

ovannämnda sätt läte icke förena sig med gällande förvaltningsreglementens

fordringar på betryggande kontroll. Då dessutom fodermarsken

anmält sin avsikt att inom kort begära entledigande från sin befattning,

och det syntes vara omöjligt, att för den lön (förutvarande fodermarsklönen),

som i 1921 års stat vore uppförd för förvaltare, erhålla en

utbildad och lämplig sådan, anhölle skolchefen, att framställning måtte

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts Proposition Nr 350. 233

göras därom, att i ridskolans stat för förvaltaren upptoges avlöningsförmåner

lika med förvaltares vid intenden turkåren, eller 2,112 kronor

50 öre.

På grund av ridskolans ringa uppbörd av persedlar vore klart, att

tjänsten som förvaltare till endast ringa del komme att upptagas av

tjänst, liknande förvaltares vid regemente (persedelförråd). Han måste

nämligen tillika tjänstgöra såsom köksföreståndare, furageuppbördsman,

uppbördsman för bränsle och lysemateriel samt dessutom ombesörja den

yttre renhållningen och såsom biträde till kasernofliceren utöva tillsynen

över skolans övningsplatser — rid- och hinderbanor samt hindergårdar

och dylikt. På grund härav vore det även klart, att förvaltarsysslan

vid ridskolan krävde eu både kompetent och arbetsduglig person i lika

hög grad som vid större truppförband. Slutligen borde också som skäl

för tillsättande av förvaltare vid ridskolan påpekas den synnerligen stora

olägenhet, som uppstode, om redogöraren vid eventuellt inträffande sjukdomsfall

eller annat förhinder bleve urståndsatt att tjänstgöra, i vilket

fall ridskolan vore helt utan förvaltningskunnig person. En förvaltare

syntes i allmänhet äga den kunskap i hithörande saker, som för sådant

fall satte honom i stånd att nödtorftigt upprätthålla tjänsten.

I sitt förslag till lönereglering för arméns och marinens personal Aviönmgshava

avlöningssakkunniga hemställt, att arvodet för förvaltaren vid rid- sakkunnig;,s

skolan måtte för år 1922 höjas till 1,650 kronor.

Arméförvaltningen har anfört, att uppförandet å ridskolans stat av Yttrande av

en befattningshavare med avlöningsförmåner såsom förvaltare vid inten- arraéfdrvaltdenturkåren

syntes ämbetsverket innebära en sådan organisationsförändring,

som icke utan alldeles tvingande skäl borde genomföras annorledes

än i samband med försvararevisionen. Däremot har arméförvaltningen

ansett sig böra tillstyrka bifall till den av avlöningssakkunniga föreslagna

ökningen av ifrågavarande arvode.

En så betydande arvodesförhöjning som den av chefen för rid- Departements

skolan ifrågasatta finner jag mig i likhet med arméförvaltningen icke chefenkunna

förorda, utan synes arvodet böra upptagas till det av avlöningssakkunniga

föreslagna beloppet, 1,650 kronor.

Chefen för ridskolan har vidare föreslagit, att å ridskolans stat Ifrågasatt

måtte upptagas ett arvode av 1,000 kronor, avsett att utgå till eu 4™^““

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) 651 21 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

underofficer, som borde kommenderas att vid skolan tjänstgöra såsom

beridare.

Yttrande av Arméförvaltningen har, med hänsyn till vad avlöningssakkunniga

arméförvait- aaf;-rt yrande uteslutande ur lönesystemet av vissa arvoden, funnit sig

mngen. kunna tillstyrka bifall till vad skolchefen i nu förevarande hän
seende

föreslagit.

Departements- Det arvode, varom chefen för ridskolan här gjort framställning,

chefen. vara att hänföra till den grupp av avlöningsförmåner, som i av
löningssakkunnigas

betänkande karaktäriserats såsom arvoden eller motsvarande

ersättningar, som utgå för uppehållande av vissa befattningar,

vilka icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställniugar utan avsetts

att bestridas av till vederbörande truppförband (kårer) hörande, i de

särskilda befattningarna för viss tid placerade och med deras uppehållande

uteslutande sysselsatta officerare, underofficerare eller civilmilitära

beställningshavare. Börande denna grupp av arvoden hava de sakkunniga

anfört, att frågan om desammas bibehållande i eller uteslutande ur

lönesystemet stode i nära samband med försvarets blivande organisation.

Då det icke synes lämpligt att nu inrätta nya arvoden av hithörande

slag, anser jag mig icke kunna biträda chefens för ridskolan

framställning i denna del.

Höjning av Å. staten för ridskolan finnes för avlöning av stallbetjänte upptaget

posten^tiii ett förslagsvis beräknat belopp av 9,900 kronor samt för beklädnadsstaiibetjänte

ersättning åt fodermarsk och 10 stallbetjänte å 120 kronor ett belopp

m'' m’ av 1,320 kronor.

Framställning Chefen för ridskolan har anfört, att, med en stallbetjäntstyrka av

aTridskSanfÖ1 10 stycken och en avlöning av 3 kronor för man och dag, förenämnda

anslagsbelopp å 9,900 kronor räckte till 330 dagars avlöning. Tanken

hade varit den, att stallbetjänterna skulle vara skyldiga att »gå ur tjänst»

de återstående 35 dagarna under året; och skulle dessa förläggas mellan

slutet av eu föregående och början av en efterföljande kurs, med beräkning,

att ridskolan för tiden mellan kurserna skulle disponera militärt

manskap i tillräckligt antal för bestridande av tjänsten mellan kurserna.

Då nu emellertid de värnpliktigas tjänstgöring i avsevärd grad förkortats,

hade t. ex. den kontingent av 15 icke vapenföra värnpliktiga,

som enligt förut gällande bestämmelser skolat kvarstanna under uppehållet

mellan kurserna, omedelbart efter kursens slut måst hemförlovas.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350. 235

För tjänstens bestridande funnes sålunda 1 underbefäl och 6 meniga,

av vilka 3 åtginge till respektive kusk, hundskötare och kökshandräckning,

och då dessutom uppehållet mellan kurserna vore den enda

tid, då permittering kunde ifrågakomma annat än över sön- och helgdagar,

insåges lätt, att manskapsstyrkan vore alldeles otillräcklig. Skolchefen

hade därför sett sig nödsakad att, även under tiden mellan kurserna,

inbeordra stallbetjänter till tjänstgöring, oaktat avlöningsanslaget

härför vore otillräckligt. Då tillgången på värnpliktiga icke kunde

bliva större och även bristen på meniga volontärer gjort det omöjligt

för regementena att kommendera sådana till föreskrivet antal, föresloge

skolchefen, att anslagsposten till stallbetjänter måtte höjas till 10,950

kronor, varigenom 10 stallbetjänter kunde avlönas från ridskolans anslag

under hela året och tjänsten mellan kurserna säkerställas. Denna tjänst

upptoge, förutom förefallande furagerings- och andra göromål, tillhörande

inre och ekonomisk tjänst, skötsel av chefs och adjutants tjänstehästar,

25 st. remonter, 16 skol- och 2 ekonomihästar, eller omkring 17 hästar.

Närmaste befäl över dessa civila stallbetjänter borde utövas av eu

civil stall/orman. Från ridskolans begynnelse hade denne förman utgjorts

av fodermarsken, men på grund av bristen på förvaltare hade skolchefen

nödsakats befria fodermarsken från stalltjänsten och i stället uppdraga

åt honom förvaltareänsten. 1 staten för år 1921 benämndes han även

förvaltare.

Fodermarskens tjänst såsom sådan hade i stället bestritts av det

militära ttnderbefälet. Genom de ständiga ombytena och genom detta

befäls i regel underhaltiga beskaffenhet, bristande pålitlighet och oförmåga

att föra befäl hade dock stalltjänsten lidit ganska avsevärt. Då

ridskolans hästar måste uppställas i tre olika stallar, under det att antalet

underbefäl endast vore två, och då sammanblandning av militär

och civil personal visat sig i många avseenden ofördelaktig, ansåge skolchefen,

att den gamla fodermarskbefattningen borde bibehållas, dock i

form av befattningen stallförman med avlöningsformen dagavlöning samt

icke upptagas särskilt i staten som fodermarsken, utan tillsammans med

stallbetjänter. Stallförmannens avlöning föresloge skolchefen att utgå

med samma belopp som vid krigsskolan, eller 4 kronor per dag,

således 1,460 kronor för helt år räknat. Härtill borde komma samma

beklädnadsersättning som för stallbetjänterua, eller 120 kronor per år.

För att möjliggöra bildandet av familj, varigenom ridskolan skulle hava

utsikt att få behålla en lämplig person under längre följd av år, borde

lian även, när så ske kunde, komma i åtnjutande av bostad av två rum

och kök med bränsle och lyse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arméför
valtningens
yttrande.

Departements

chefen.

Skolchefen föresloge därför, att i ridskolans stat anslagsposten »stallbetjänte»

ändrades till »stallförman och stallbetjänte» samt att ovan föreslagna

belopp å 10,950 kronor höjdes med 1,460 kronor till 12,410

kronor; varemot beklädnadsersättningen föresloges utgå oförändrad eller

med det i 1921 års stat upptagna beloppet 1,320 kronor.

Armeförvaltningen har ansett sig böra tillstyrka den av chefen för

ridskolan gjorda framställningen om höjning av anslagsposten för beredande

av avlöning åt vid skolan anställda stallbetjänte under hela året.

Vad anginge förslaget om anställande av en stallförman, ansåge sig

arméförvaltningen icke kunna tillstyrka någon utökning av stallpersonalen.

Däremot ville ämbetsverket ej motsätta sig en sådan ökning av anslagsposten,

att en av de nu befintliga stallbetjänte kunde erhålla en avlöning

av en krona för dag mera än övriga. Åt denne torde i så fall kunna

uppdragas att tjänstgöra såsom förman för övriga stallbetjänte. Ifrågavarande

anslagspost borde därför höjas till 11,315 kronor.

I samband härmed ville arméförvaltningen jämväl påpeka, att en

mindre jämkning torde erfordras i statens avfattning i så måtto, att

rubriken till posten »Beklädnadsersättning åt fodermarsken och 10 stallbetjänte

å 120 kronor» borde ändras till »Beklädnadsersättning åt förvaltare

och 10 stallbetjänte å 120 kronor».

Förslaget om höjning av anslagsposten till stallbetjänte för beredande

åt dessa av avlöning under hela året finner jag mig böra biträda. Vad

beträffar frågan om anställande av en stallförman, synes mig donna sak

lämpligen kunna ordnas på sätt arméförvaltningen föreslagit. Anslagsposten

till stallbetjänte skulle i enlighet härmed ökas med (1,050 + 365 =)

1,415 kronor till 11,315 kronor. I överensstämmelse med avlöningssakkunnigas

förslag om höjning med 16 procent av ifrågavarande arvoden

torde emellertid anslagsposten böra ytterligare ökas till 13,125 kronor.

Sedan, såsom ovan nämnts, den förutvarande fodermarskbefattningen

numera ändrats till förvaltarbefattning, torde den av arméförvaltningen

föreslagna ändringen i rubriken till anslagsposten för beklädnadsersättning

böra vidtagas.

2. Skjutskolau för infanteriet och kavalleriet.

Uti gällande stat för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet tinnes

upptaget ett belopp av 280 kronor, beräknat för dagtraktamente under

140 dagar å 2 kronor åt en till skolan såsom skrivbiträde och köksföreståndare

beordrad sergeant.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 9 juli

1920 kar chefen för skjutskolan framhållit, att det i staten för skrivbiträdet

och köksföreståndaren upptagna dagantalet borde, för att möjliggöra

dennes förberedelser för förplägnadens ordnande för det till

skolan beordrade handräckningsmanskapet, ökas till 150, varav betingades

en merutgift av 20 kronor.

Framställningen har tillstyrkts av armé förvaltningen.

Åven jag finner mig böra tillstyrka det framställda förslaget. Ifrågavarande

post torde alltså böra höjas till 300 kronor.

III. Truppförbanden in. in.

1. Infanteriet, kavalleriet, artilleriet, fortifikationen och i ngen järf in p item a, trän gen.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 13 november 1914 fastställda planerna

för övergången till den nya härordningen skulle övergången i

avseende å truppförbanden numera vara fullt genomförd. Detta är

också i stort sett fallet. Emellertid förefinnas ännu vissa skiljaktigheter

mellan de nu gällande staterna och de genom 1914 års härordning

fastställda. Vissa av dessa skiljaktigheter torde för år 1922 kunna

undanröjas.

V id infanteriet äro samtliga truppförband organiserade i enlighet

med 1914 års härordning med undantag därav, att i staterna för Hälsinge,

Västmanlands och Kalmar regementen äro uppförda, i stället för 1

gevärshantverkare, 2 dylika beställningshavare enligt gammal stat. Vid

vissa truppförband kvarstå därjämte indelta korpraler och vicekorpraler.

Enligt inhämtade upplysningar måste förenämnda övertaliga gevärshantverkare

kvarstå i staterna för år 1922. Däremot kan ett mindre

antal indelta korpraler och vicekorpraler ur staterna avföras.

\ id kavalleriet äro staterna för de sex mindre kavalleriregementena

ävensom staten för Norrbottens kavallerikår bragta i överensstämmelse

med 1914 års härordningsbeslut. Detta är däremot ännu icke fallet

med staterna för Skånska husar- och Skånska dragonregementena. Enligt

1914 års härordning skola dessa båda regementen i samband med

uppsättandet av Norrbottens kavallerikår organiseras på 8 skvadroner i

stället för 10. Då staten för nämnda kår vid 1918 års riksdag fast
-

Framställ ning

av chefen för

skjut sk o lan.

Yttrande av

arméförvaltningen.

Departements
chefen.

Övergången

till den nya

härordningen.

Infanteriet.

Kavalleriet.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 550.

ställdes, överfördes i enlighet härmed till denna stat trän staterna lör

de båda skånska kavalleriregementena det antal underbefäl och volontärer,

som voro för kåren avsedda. Någon motsvarande överflyttning

av officers- och underofficersbeställningar till kavallerikåren kunde däremot

icke äga rum, då någon skyldighet för officerare och underofficerare

att underkasta sig tvångsförflyttning till annat truppförband icke

förefinnes. Med anledning härav upptogo staterna för Skånska husaroch

dragonregementena även efter 1919 års ingång 10 ryttmästare av

första klassen, 14 löjtnanter av första klassen, 12 löjtnanter av andra

klassen, 11 underlöjtnanter och fänrikar, 11 fanjunkare, 10 sergeanter

av första klassen och 10 sergeanter av andra klassen i stället för enligt

härordningsbeslutet 8 ryttmästare av första klassen, 11 löjtnanter av

första klassen, 10 löjtnanter av andra klassen, 9 underlöjtnanter och

fänrikar, 9 fanjunkare, 8 sergeanter av första klassen och 8 sergeanter

av andra klassen. I anmärkning till staterna har emellertid föreskrivits,

att intill dess antalet beställningar av nu ifrågavarande slag nedbringats

till det i staterna för genomförd härordning angivna, Kungl. Magt skall

vid uppkommande vakans bestämma, huruvida den ledigblivna beställningen

skall återbesättas eller indragas.

Med anledning därav, att de för Norrbottens kavallerikår avsedda

byggnaderna icke voro färdiga, kunde denna kår icke, såsom avsett varit,

uppsättas vid ingången av år 1919, då den för kåren fastställda staten

skulle träda i tillämpning. Härav blev en följd, att den beslutade omorganisationen

av Skånska husar- och dragonregementena på 8 skvadroner

icke kunde genomföras. Då emellertid en del av dessa regementens

underbefäl och volontärer överförts till kavallerikårens stat, medgav

Kungl. Maj:t den 23 december 1918, att cheferna för Skånska husaroch

dragonregementena finge även för tid efter ingången av år 1919

och tillsvidare antaga manskap till det antal, som funnes upptaget i

respektive regementens stater för år 1918, under villkor att det antal

dylika beställningshavare, som antoges utöver vad som medgåves enligt

1919 års stater för nämnda regementen, anställdes vid Norrbottens

kavallerikår med tjänstgöringsskyldighet dock tillsvidare vid respektive

Skånska husar- och dragonregementena; och skulle avlöning och övriga

förmåner till det manskap, som sålunda anställdes vid Norrbottens kavallerikår,

bestridas av medel, varifrån dylika kostnader gäldades för

övrigt inom armén fast anställt manskap.

Emellertid förordnade Kungl. Maj:t, efter försvarskommissionens

hörande, genom brev den 7 februari 1919, att med vidtagande av åtgärder

för uppsättningen av Norrbottens kavallerikår skulle, i avvaktan

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. 3faj:ts Proposition Nr 350.

på den förestående allmänna revisionen av försvarsväsendet, tillsvidare

anstå. Det oaktat har stat för kåren ansetts böra för innevarande år

fastställas. Ett uteslutande av staten skulle nämligen medföra, att de

å densamma upptagna manskapsbeställningarna skulle återuppföras på

staterna för Skånska husar- och dragonregementena, eu anordning som

icke ansetts lämplig med hänsyn till den pågående försvarsrevisionen.

Vid avlöningsanslagets beräkning har emellertid hänsyn tagits till det

beslutade uppskovet med kavallerikårens uppsättning.

I staterna för Skånska husar- och dragonregementena har för innevarande

år ingen annan ändring vidtagits än att antalet beställningar i

underlöjtnants- och fänriksgraden, där talrika vakanser uppkommit, nedbringats

till det enligt härordningen bestämda eller 9 vid vartdera

regementet.

För år 1922 torde, under avvaktan på resultatet av den pågående

försvarsrevisionen, staterna för såväl de skånska kavalleriregementena

som Norrbottens kavallerikår böra i nu förevarande hänseende bibehållas

oförändrade. Däremot bör givetvis, liksom för innevarande år skett, det

beslutade uppskovet med sistnämnda kårs uppsättning vinna beaktande

vid avlöningsanslagets beräkning.

Vad artilleriet angår, äro staterna för samtliga artilleritruppförband

bragta i överensstämmelse med 1914 års härordningsbeslut med undantag

därav, att den bataljonsläkarbeställning, som enligt härordningsbeslutet

skall finnas vid Norrlands artilleriregemente, ännu icke blivit å

regementets stat uppförd. Från och med år 1922 torde en dylik beställning

böra upptagas å staten för nämnda regemente.

Enligt 1914 års härordningsbeslut skola efter genomförd härordning

vid artilleriets fabriker och tyganstaiter finnas anställda, förutom

annan personal, 44 tyghantverkare.

Den för innevarande år fastställda staten för artilleriets fabriker och

tyganstalter upptager 45 tyghantverkare. I eu vid staten fogad anmärkning

föreskrives, bland annat, att återbesättande av tyghantverk arbeställning

må äga rum först sedan genom avgång utan motsvarande

återbesättande beställningarnas antal nedgått till 44.

Enligt vad arméförvaltningen meddelat, är en av de å staten upptagna

tyghantverkarbeställningarna redan nu vakant och bör således indragas.

I 1922 års stat böra följaktligen upptagas allenast 44 tyghantverkarbeställningar.

Då den år 1914 beslutade organisationen, såvitt

angår tyghantverkarna, härigenom blivit genomförd, torde sådan ändring

Artilleriet.

Artilleriets

fabriker och

tyganstalter.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Fortifikationen

och

ingenjörtrupperna.

Trängen.

Musiken.

240 Kung!. Maj:tv Proposition Nr 350.

böra vidtagas i föreuämnda anmärkning vid staten, att vad däruti sagts

om tyghantverkare utgår.

Uti staterna för fortifikationen och ingenjörtrupperna erfordras icke

någon ändring. Samtliga dessa stater äro nämligen bragta i överensstämmelse

med 1914 års härordningsbeslut.

Vid trängkårerna är manskapspersonalen redan organiserad i enlighet

med 1914 års härordningsbeslut.

Vad officers- och under officer sper sonalen angår, torde i enlighet med

inspektörens för trängen därom avgivna förslag och särskilda av Kungl.

Maj:t meddelade beslut l fanjunkarbeställning och 1 sergeantsbeställning

böra indragas. Därjämte böra till den för officerare och underofficerare

med vederlikar vid trängen gemensamma staten från de särskilda trängkårernas

stater överföras 1 löjtnantsbeställning, 7 fanjunkarbeställningar,

23 sergeantsbeställningar, 1 musiksergeantsbeställning och 1 hantverkarbeställning.

Såsom tidigare för riksdagen anmälts, har frågan om en omorganisation

av arméns musik i syfte att nedbringa kostnaderna för densamma

under de senare åren varit föremål för utredning. Därunder har framkommit

ett uppslag att lösa den svävande organisationsfrågan på det

sättet, att armémusiken skulle vid sidan av sin militära verksamhet

åläggas vissa rent musikkulturella uppgifter; och hava riktlinjer för

en på sådana grunder byggd organisation utarbetats. Då emellertid

frågan om armémusikens organisation ansetts böra upptagas till behandling

och avgörande först i samband med den allmänna försvarsrevisionen,

har det befunnits lämpligt att låta tillsvidare anstå med fullföljandet

av arbetet efter de sålunda uppgjorda riktlinjerna.

Med hänsyn härtill torde, såvitt armémusiken angår, icke nu böra

i truppförbandsstaterna vidtagas andra ändringar, än som påkallas av

den föreslagna löneregleringen.

I detta sammanhang anser jag emellertid, att till riksdagens kännedom

bör bringas följande förhållande.

Å staten för Svea artilleriregemente finnas, i olikhet mot vad fallet

är beträffande staterna för övriga artilleritruppförband, icke upptagna

några underbefälsbeställningar för musikpersonalen. Med hänsyn till

den härigenom uppkomna svårigheten att på ett nöjaktigt sätt rekrytera

musikpersonalen vid Svea artilleriregemente har Kungl. Maj:t genom

särskilda beslut den 30 september 1918, den 12 september 1919 och

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kun;fl. Maj:t* Proposition Nr ■>“>().

241

den 18 mars 1921 för tiden intill utgången av sistnämnda år föreskrivit,

att vid tillämpning av staten för musikpersonalen vid nämnda regemente

skulle, jämte vid staten fogad anmärkning, gälla, att i den män

kontrakten med spel av manskapsklassen utlöpte, 2 av spelet skulle tilldelas

musikfurirs av andra klassen, 2 musikkonstapels och 2 musikvicekonstapels

avlöningsförmåner.

2. Inteiidenturkåren.

Gällande stat för inteiidenturkåren upptager, jämte andra beställningshavare,

78 förvaltare och 1 övertalig vaktmästare.

1 skrivelse den 27 augusti 1920 har chefen för intendenturkåren

föreslagit, dels att den övertaliga vaktmästarbeställningen måtte på grund

av innehavarens avgång uteslutas ur den blivande staten för år 1922,

dels ock att å densamma måtte upptagas 2 nya förvaltarbeställningar.

Den ena av nyssnämnda förvaltarbeställningar vore avsedd för havremagasinet

i Östersund, vilket enligt uppgift från arméförvaltningens

fortifikationsdepartement kunde väntas bliva färdigt att tagas i bruk

under hösten år 1921. I överensstämmelse med vad 1919 års riksdag

beviljat för havremagasinet i Hässleholm, vore därför från 1922 års ingång

en förvaltare behövlig vid havremagasinet i Östersund, om magasinet

skulle kunna fylla avsett ändamål.

Den andra förvaltarbeställningen vore avsedd för fälttelegrafkårens

flygkompani å Malmslätt. Genom brev den 9 juli 1920 hade Kung],

Maj:t bestämt, att chefen för flygkompaniet ägde uppdraga åt lämplighonom

underställd underofficer att utan särskild ersättning tillsvidare

tjänstgöra såsom förrådsförvaltare. Behovet av särskild förrådsförvaltare

för flygkompaniet syntes sålunda vara fastslaget. Att en ständigt behövlig

uppbördsmannabefattnig upprätthölles av tillfälligt beordrad personal,

vore dock i längden icke lämpligt, varför chefen för intendenturkåren

efter chefens för fortifikationen hörande ansett eu förvaltarbeställning,

avsedd för ifrågavarande befattning, från och med år 1922 böra upptagas

å intendenturkårens stat.

1 häröver den 22 september 1920 avgivet yttrande har arméförvaltningen

anfört, att därest vården av materiel och de övriga förnödenheter,

som skulle förvaras i åsyftade magasin i ustersund respektive vid

flygkompaniet å Malmslätt, skulle kunna utföras på ett för staten betryggande

sätt, uppförandet å staten för intendenturkåren av de föreslagna

båda förvaltarbeställningarna syntes böra ske så snart som möjligt.

Arméförvaltningen ansåge sig därför böra förorda den av chefen för

intendenturkåren gjorda framställningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr HoÖ.) 65i 21 31

Framställning

av chefen för

intendenturkåren.

Yttrande av

arméförvaltningen.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departe
mentschefen.

I enlighet med vad chefen för intendenturkåren hemställt, torde den

å kårens stat för närvarande uppförda övertaliga vaktmästarbeställningen

böra indragas.

Enligt den fastställda planen för förplägnadsanstalten i Östersund

skall denna bestå av ett bageri, ett havremagasin och en kasernbyggnad.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 4 april 1919 skall emellertid tillsvidare

anstå med fullföljandet av arbetena å bageriet och kasernbyggnaden.

Såsom förut nämnts, beräknas havremagasinet vara färdigt att tagas i bruk

under instundande höst. För att magasinet skall kunna för sitt ändamål

användas, erfordras därstädes, jämte annan personal, en förvaltare. Denne

lärer, enligt vad jag inhämtat, komma att bliva behövlig, även om vid ett

framtida fullbordande av hela förplägnadsanstalten det nu i Sollefteå förlagda

intendenturkompaniet förflyttas till Östersund. Vid sådant förhållande

synes från och med år 1922 böra å stat upptagas en för nämnda

magasin avsedd förvaltarbeställning.

På grund av de betydande olägenheterna av den dittillsvarande

anordningen med gemensam ekonomisk förvaltning för fälttelegrafkårens

huvudstation i Stockholm och kårens å Malmslätt förlagda flygkompani

föreskrev Kungl. Maj:t genom brev den 9 juli 1920, att särskild provisorisk

kassaförvaltning skulle inrättas vid flygkompaniet. I samband

härmed bemyndigades chefen för flygkompaniet att uppdraga åt lämplig

honom underställd underofficer att utan särskild ersättning tillsvidare

tjänstgöra såsom förrådsförvaltare. Även om det får anses föreligga

ett stadigvarande behov av eu särskild förrådsförvaltare vid flygkompaniet,

finner jag mig likväl icke med anledning därav böra under nu

pågående revision av vårt försvarsväsende ifrågasätta uppförande på stat

av någon ny beställning, utan torde den nuvarande provisoriska anordningen

tillsvidare böra bibehållas.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört, torde å intendenturkårens

stat för år 1922 böra upptagas 79 förvaltarbeställningar.

(V. Garnisonssjukhusen in. in.

1. Garnisonssjukliuset i Stockholm.

Å den nu gällande staten för garnisonssjukhuset i Stockholm äro,

bland andra, upptagna följande befattningshavare, nämligen

en köksföreståndare med arvode 1,500 kronor samt ersättning för

bostad med bränsle och lyse 700 kronor eller tillhopa 2,200 kronor;

en maskinist med arvode 1,500 kronor jämte fri bostad med bränsle

och lyse; samt

två maskinistbiträden, vardera med arvode av 1,200 kronor.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 243

I skrivelse till arméförvaltningen den 21 juni 1920 har chefläkaren vid

garnisonssjukhnset gjort framställning om uppbördsmannaarvode åt köksföreståndaren,

om ålderstillägg åt maskinisten samt om förhöjning av arvodet

åt maskinistbiträdena. Chefläkaren har härvid anfört i huvudsak följande.

Köksförestånclaren vid garnisonssjukhuset åtnjöte icke något arvode

såsom uppbördsman. Det arvode, som han enligt stat uppbure, vore

ersättning för hans arbete och motsvarade givetvis (jämte pensionen) lön

in. in., som köksföreståndarna vid truppförbanden åtnjöte. Dessutom

hade samtliga dessa särskilt arvode i egenskap av uppbördsmän vid

respektive proviantmagasin. Köksföreståndaren vid garnisonssjukhuset

hade en befattning, som vore mera svårskött än vid ett av de mindre

truppförbanden. Han skulle nämligen förestå mathållning för två olika

matinrättningar, manskapets samt läkares och sköterskors, med åtföljande

olika stater, utdelningslistor och utvägningar. Dessutom förekomme utdelning

av en myckenhet s. k. sjukföda av många olika slag, ofta i

mycket små kvantiteter, vilket gjorde, att möjligheterna till förlust vid

utvägning vore mycket stora. Lön för sitt arbete skulle han under alla

omständigheter hava, och denna finge icke avses att vara något uppbördsmannaarvode.

När han dessutom hade eu mera invecklad tjänst

än en köksföreståndare vid ett truppförband, funne chefläkaren det endast

rätt och billigt, att köksföreståndaren vid garnisonssjukhuset i likhet

med en sådan finge uppbära arvode i egenskap av uppbördsman.

Det minsta arvode, chefläkaren ansåge sig kunna föreslå, vore 240 kronor

eller i likhet med det, som utginge till köksföreståndare vid de mindre

kavalleriregementena.

För maskinisten borde ålderstillägg införas. Det kunde icke vara

mer än rätt och billigt, att en befattningshavare med det ansvarsfulla

arbete, som ålåge honom, erhölle en uppmuntran i form av arvodesförhöjningar.

Utan dylika syntes det även en gång i framtiden bliva

mycket svårt att återbesätta denna plats med duglig och lämplig person,

enär de avlöningsförmåner, som utginge, vore avsevärt mycket lägre än

för motsvarande befattningar i enskild tjänst. Dessutom syntes även

truppförbandens maskinister numera åtnjuta bättre avlöning än denne;

till dessa utginge även portion in natura. Till maskinisten borde utgå

2 ålderstillägg å vartdera 150 kronor efter respektive 5 och 10 års väl

vitsordad tjänst.

Maskinistbiträdenas avlöning borde höjas, icke endast därför att den,

jämförd med avlöning till befattningshavare i enskild tjänst, vore för

låg, utan även därför att sjukhusets maskinpersonal hade längre arbetstid

än andra arméns och marinens arbetare. På grund av att i deras

åligganden inginge skötsel och tillsyn icke blott av ångpannorna utan

Framställning

av chefläkaren.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Yttrande av

arméförvaltningen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

även av sjukhusets elektriska motor och generator, måste dygnets 24

timmar uppdelas mellan de tre, maskinisten och biträdena, så att de vardera

erhölle 8 timmar per dygn, lika för söndag och vardag. De hade

därför 56 timmars arbete per vecka och vore aldrig under året lediga

ett helt sön- eller helgdagsdygn med undantag av dem, som infölle under

deras femton dagars tjänstledighet. Jämförde man deras avlöning med avlöningen

för den av gårdsvaktmästarna, som icke åtnjöte bostad inom

sjukhuset, så utfölle jämförelsen givetvis till maskinistbiträdenas nackdel.

Dessa hade, som nyss nämnts, 56 timmars arbetsvecka och ett arbete,

som vore ojämförligt mycket mera ansvarsfullt än den senares. För detta

sitt längre och mera krävande arbete åtnjöte de ett arvode av 1,200

kronor i ett för allt. (lårdsvaktmästarens arbete, som endast fordrade,

att han vore punktlig och arbetsam, men som icke krävde verkligt ansvar,

vore betalt med 1,500 kronor i ett för allt. Chefläkaren ansåge,

att därest icke maskinistbiträdena bereddes drägligare ekonomiska villkor,

komme med säkerhet de nuvarande plikttrogna och pålitliga arbetarna

icke länge att kunna tvärstanna i sjukhusets tjänst. Att med den kontanta

avlöning, som nu bjödes, anskaffa nya ansvarskännande personer

ansåge sig chef läkaren icke kunna. Fn höjning av deras arvoden från

1,200 till 1,500 kronor ansåge han därför nödvändig. Härigenom komme

åtminstone disproportionen i fråga om avlöning åt sjukhusets egna arbetare

att i någon mån utjämnas.

Arméförvaltningen har i anledning av chefläkarens framställning

om uppbördsmannaarvode åt köksföreståndaren till en början erinrat

därom, att köksföreståndare vid garnisonssjukhuset icke kunde i förevarande

avseende likställas med köksföreståndare vid truppförbanden,

där denna syssla sköttes av en å stat anställd underofficer, vilkens avlöning

torde få anses avmätt med hänsyn därtill, att han skulle göra

trupptjänst. Vid garnisonssjukhuset däremot vore arvodet uppfört i och

för avlönande av en person, som för sin avlöning skulle bära det ansvar

samt utföra de göromål, som vore förknippade med köksföreståndarbefattningen.

Att utöver det arvode, som vore i staten upptaget till avlönande

av en köksföreståndare, uppföra särskilt uppbördsmannaarvode åt

denne befattningshavare, ansåge sig arméförvaltningen icke kunna tillstyrka.

Beträffande ålderstillägg åt maskinisten samt höjning av maskinistbiträdenas

arvoden erinrade arméförvaltningen därom, att, på sätt framginge

av det vid statsverkspropositionen till 1919 års riksdag fogade

statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden, föredragande departementschefen

i anledning av liknande framställning uti arméförvaltningens

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350. 245

skrivelse den 31 augusti 1918, angående lantförsvarets medelsbehov för

år 1920, förklarat sig icke kunna tillstyrka framställningen rörande ökade

avlöningsförmåner åt maskinistpersonalen samt uttalat, att frågan om

reglerandet av denna personals avlöningsförhållanden borde behandlas i

sammanhang med frågan om definitiv lönereglering för arméns personal

i sin helhet. Arméförvaltningen ansåge sig vid sådant förhållande icke

kunna i detta sammanhang föreslå någon ändring uti maskinistpersonalens

avlöningsförmåner,

I likhet med arméförvaltningen anser jag skäl icke föreligga att

tilldela köksföreståndaren vid garnisonssjukhuset särskilt uppbördsmannaarvode.

Enligt det framlagda förslaget till allmän lönereglering är

emellertid den kontanta avlöningen för ifrågavarande befattningshavare

avsedd att ökas från 2,200 till 2,440 kronor.

Vad angår den vid sjukhuset anställda maskinistpersonalens avlöningsförmåner,

torde annan ändring därutinnan icke böra vidtagas än den utav

avlöningssakkunniga föreslagna förhöjning av de till denna personal utgående

arvoden, nämligen för maskinisten till 1,740 kronor samt för

maskinistbiträdena till 1,410 kronor.

Å den för innevarande år gällande staten för garnisonssjukhuset

finnes uppförd en post å 3,000 kronor »till chefläkarens förfogande för

specialundersökningar». I årets statsverksproposition har under fjärde

huvudtiteln, punkten 47, föreslagits, att medel för ifrågavarande ändamål

hädanefter måtte beräknas under titel V av ordinarie sjukvårdsanslaget.

Berörda post torde alltså böra uteslutas ur staten för garnisonssjukhuset.

2. Garnisoussjukliuset & Karlsborg.

Uti skrivelse den 21 juni 1920 har kommendanten å Karlsborg

föreslagit, att i staten för garnisonssjukhuset därstädes måtte upptagas

en gårdskarl, tillika eldare av ångpannorna och värmeapparaterna samt

avsedd även för renhållning, vedhuggning och vedbärning m. m. Löneförmånerna

hava föreslagits till 900 kronor för år jämte fri bostad, som

borde kunna beredas inom sjukhuset, med möbler och sängservis, bränsle

samt kost och tvätt.

Såsom skäl för anställandet av en gårdskarl har kommendanten

framhållit, att skötseln av ångpannorna och värmeapparaterna hittills

bestritts av en icke vapenför värnpliktig, kommenderad från fästningens

truppförband, men denna kommendering mötte nu svårigheter, då truppförbanden

själva vore i behov av det fåtal h andräck ni n gsmän. som nu
-

Departe
mentschefen.

Framställning

av kommendanten

å

Karlsborg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

Yttrande av

arméförvaltningen.

Departe
mentschefen.

Vissa

arvodesförhöjningar

m. m.

Framställning

av kommendanten

i

Boden.

24(5

mera tilldelades dem. Dessutom vore det för pannornas skötsel och

tillsyn (de utgjordes av 7 pannor, därav 3 ångpannor och 4 värmepannor,

fördelade i tre olika byggnader) av synnerlig vikt, att en något

så när fackutbildad person utövade tillsynen och skötseln av desamma.

Avlöningsförmåner m. m. hade avvägts med hänsyn till liknande befattning

vid garnisonssjukhuset i Boden.

Arméförvaltningen har förklarat sig anse det behövligt att anställa

en gårdskarl och eldare vid garnisonssjukhuset i Karlsborg icke minst

med hänsyn till behovet att kunna påräkna en med göromålen såsom

eldare förtrogen person. Mot den föreslagna avlöningen, som icke överstege

vad som från och med år 1921 utginge till gårdskarlen vid garnisonssjukhuset

i Boden, hade arméförvaltningen intet att erinra.

Vad sålunda anförts synes till fullo ådagalägga behovet av att vid

garnisonssjukhuset å Karlsborg anställes eu gårdskarl och eldare. I

fråga om de föreslagna avlöningsförmånerna har jag icke någon annan

erinran att framställa, än att det kontanta arvodet — i överensstämmelse

med vad avlöningssakkunniga föreslagit beträffande liknande befattning

å staten för garnisonssjukhuset i Boden — upptages till 1,050

kronor.

3. Gurnisoussjiikliuset i Boden.

Å den för garnisonssjukhuset i Boden gällande staten finnas uppförda,

jämte annan personal,

1 sjukhusväbel, tillika sysslo- och uppbördsman, med,

förutom fri bostad med bränsle och lyse, arvode., kronor 1,500: —

1 husmoder med, förutom fri bostad med möbler och

sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt,

arvode................................................................................. » 800: —

3 översköterskor med, förutom fri bostad med möbler

och sängservis, bränsle och lyse samt kost och

tvätt, arvode....................................................................... » 600: —

Husmodern och översköterskorna åtnjuta dessutom 2 tillägg å arvodet

å 200 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl

vitsordad tjänst.

Med skrivelse den 28 juni 1920 har kommendanten i Boden överlämnat

förslag till stat för garnisonssjukhuset därstädes för år 1922 samt

därvid anfört, bland annat, följande.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

247

I januari månad 1922 komme dåvarande sjukhusväbel att avgå vid

fyllda 65 år. För att då kunna få fullt arbetsför och duglig efterträdare

å tjänsten syntes det bliva nödvändigt att höja arvodet till minst

2,000 kronor, enär det förut visat sig synnerligen svårt att få kompetenta

sökande.

Sjuksköterskorna vid garnisonssjukhuset vore enligt nu gällande

stat avsevärt sämre avlönade än de vid arméns sjuksköterskekår. Detta

förhållande hade väckt en ganska stor misstämning bland de förra, emedan

de ansåge sig hava mera betungande och ansvarsfullt arbete än sköterskorna

vid truppförbanden, där endast lindrigare sjuka vårdades, under

det alla svårare sjukdoms- och operationsfall avpolletterades till garnisonssjukhuset.

På grund härav syntes det kommendanten ej vara mer än

rättvist, att sjuksköterskorna vid garnisonssjukhuset komme i åtnjutande

av samma löneförmåner, som arméns sjuksköterskor, d. v. s. att arvodet

ökades till 780 kronor per år. I annat fall komme detta att bliva

en ständig anledning till missnöje och avund.

För att däruppe kunna få husmoder och dugliga sköterskor att

stanna kvar i tjänsten och undgå ständiga ombyten, borde tre ålderstillägg

komma dem till godo efter respektive 3, 6 och 10 års väl vitsordad

tjänstgöring.

Husmoderns arvode borde även ökas i proportion till sjuksköterskornas

eller till 1,000 kronor per år. Det vore av synnerligen stor vikt att

kunna få behålla den nuvarande husmodern, som vore mycket duglig

och erfaren i sitt fack.

Arméförvaltningen har anfört, att ämbetsverket visserligen funne

förevarande framställning beaktansvärd, men då ifrågavarande personals

avlöningsförhållanden torde komma att regleras i samband med pågående

utredning om definitiv lönereglering vid armén, ansåge sig arméförvaltningen

icke böra med avseende å avlöningens storlek för ifrågavarande

personal föreslå någon ändring i staten för garnisonssjukhuset.

Vad särskilt sjuksköterskorna anginge, ville arméförvaltningen erinra om

att dessa, till skillnad från de vid truppförbanden anställda sjuksköterskorna,

erhölle två tillägg å lönen å 200 kronor efter respektive 5 och

10 års väl vitsordad tjänst.

Uti de till omförmälda personal utgående arvodena hava vissa förhöjningar

föreslagits av arméns och marinens avlöningssakkunniga, nämligen

för sjukhusväbeln till 1,740 kronor, för husmodern till 1,020

kronor och för översköterskorna till 780 kronor. Några andra för
-

Yttrande av

arméförvaltningen.

Departementa
chefen.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .350.

Anställande

av ytterligare

en

över
sköterska.

Framställning

av kommendanten

i

Boden.

Yttrande av

arméförvaltningen.

Departements
chefen.

Anslagsposten

till

beredande

av tjänstledighet

m. m.

Framställningav

kommendanten

i

Boden.

Yttrande av

arméförvaltningen.

ändringar med avseende å denna personals avlöningsförmåner finner jag

mig icke nu böra ifrågasätta.

Under förmälan att garnisonssjukhusets epidemiavdelning de senaste

5 åren så gott som oavbrutet varit belagd med ett större eller mindre

antal patienter, och att extra sjuksköterska därför ständigt måst anlitas,

har kommendanten i Boden uti sin förenämnda skrivelse den 28 juni

1920 framhållit, att det från såväl ekonomisk som t jänstesynpunkt vore

fördelaktigare att för epidemisjukhuset anställa en sjuksköterska på stat

med samma löneförmåner som de andra sköterskorna.

Arméförvaltningen har vitsordat behovet av en epidemisjuksköterska

samt på grund därav hemställt, att å staten för garnisonssjukhuset i

Boden måtte uppföras medel för avlönande av ytterligare en översköterska

med samma avlöningsförmåner som de vid sjukhuset nu anställda

översköterskorna.

Vad arméförvaltningen sålunda hemställt finner jag mig böra tillstyrka.

För den nya översköterskan torde alltså, i överensstämmelse

med vad avlöningssakkunniga föreslagit beträffande de å sjukhusets stat

redan uppförda översköterskebefattningarna, böra upptagas ett kontant

arvode av 780 kronor.

Å den nuvarande staten för garnisonssjukhuset finnes uppförd en

post om 450 kronor för beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskorna

samt till vikariatsersättning jämväl under sjukdom åt övrig tjänstepersonal.

Kommendanten i Boden har anfört, att kostpenningar till husmodem

och sjuksköterskorna under semestertiden utginge med 25 kronor i

månaden. Då denna ersättning ej stode i någon rimlig proportion till

nuvarande portionspris — vid sjukhuset nu 3 kronor 7 öre — eller den

allra enklaste inackordering i det civila livet, syntes det kommendanten

vara en oavvislig nödvändighet, att kostpenningarna höjdes till 90 kronor

i månaden. Ifrågavarande anslagspost, som nu utginge med 450 kronor,

borde således ökas till 700 kronor, dels på grund av kostpenningarnas

höjning och dels på grand av att sjukdomsfall ganska ofta förekomme

bland den övriga tjänstepersonalen, så att vikarie måste anskaffas.

Arméförvaltningen har erinrat om att Kungl. Maj:t genom brev

den 16 maj 1919 förordna!, att till viss personal vid garnisonssjukhuset

i Stockholm finge under semester utgå kostpenningar med 2

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

249

kronor per dag, och att denna ersättning skulle gäldas av mathållningsanslaget.

Enligt § 15 uti reglementet för garnisonssjukhuset i

Boden den 31 december 1912 ägde sjuksköterska att enligt chefläkarens

bestämmande erhålla en månads tjänstledighet med bibehållande

av arvode och med åtnjutande av 25 kronor i kostpenningar. Kostnaderna

hade hittills bestritts av nyssnämnda anslagspost. Emellertid

syntes förhållandena vid garnisonssjukhusen i Boden och å Karlsborg,

vid vilket senare sjukhus några bestämmelser i förevarande avseende ej

funnes meddelade, böra ordnas i överensstämmelse med vad som gällde

vid garnisonssjukhuset i Stockholm. Under sådana förhållanden komme

nu ifrågavarande anslagspost ej att belastas med utgifterna för kostpenningar

under semester. Under förutsättning härav torde anslagsposten

bliva tillräcklig, varför arméförvaltningen ej ansåge sig böra

förorda dess höjning.

Det synes mig vara med rättvisa och billighet förenat, att ifråga- Departevarande

personal vid garnisonssjukhusen å Karlsborg och i Boden, liksom mentsehelen

vid garnisonssjukhuset i Stockholm redan är fallet, under semester må

komma i åtnjutande av kostpenningar med 2 kronor för dag. Härav

föranledda utgifter synas lämpligen böra gäldas av mathållningsanslaget.

Därest så sker, torde nu förevarande anslagspost icke behöva höjas i

vidare mån, än som betingas av den föreslagna allmänna löneregleringen.

Anslagsposten torde alltså i enlighet med avlöningssakkunnigas förslag

höra upptagas till 540 kronor.

Under erinran att arméförvaltningen i annat sammanhang anhållit Automobll

om anvisande av anslag å tilläggsstat för år 1921 för inköp av en ambulans- förareautomobil

för Bodens garnison ävensom om medels beräknande under nfn“^fa°7ram

sjukvårdsanslaget för automobilens drift, har ämbetsverket i skrivelse den ställning.

31 augusti 1920 angående lantförsvarets medelsbehov för år 1922 framhållit,

att därest vad arméförvaltningen sålunda begärt vunne bifall,

syntes, enär en särskild automobilförare alltid måste vara tillgänglig, en

sådan, i likhet med vad som skett vid garnisonssjukhuset i Stockholm,

böra anställas. Arvode för chauffören syntes böra uppföras å staten för

garnisonssjukhuset i Boden, vid vilket sjukhus han torde vara behövlig

jämväl för utförande av handräckningsgöromål, i den män icke hela

hans tid bleve upptagen med de göromål, som vore att hänföra direkt

till chaufförsysslan. Beträffande ersättningen torde densamma kunna

sättas till samma belopp som i Stockholm eller, förutom fri bostad med

bränsle och lyse, ett arvode av 1,800 kronor för år. Om eu dylik

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 65i 21 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

befattningshavare behövde anställas redan före år 1922, torde Kungl.

Maj:t av tillgängliga medel kunna anvisa för hans avlönande före denna

tid behövligt belopp.

Departements- Sedan innevarande års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t å tilläggschefen.

stat för år 1921 anvisat anslag för inköp av en ambulansautomobil för

Bodens garnison, torde å staten för garnisonssjukhuset i Boden böra

upptagas erforderliga medel för avlönande av en automobilförare. Denne

synes böra komma i åtnjutande av enahanda avlöningsförmåner, som av

avlöningssakkunniga föreslagits för automobilföraren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, eller, förutom fri bostad med bränsle och lyse, ett

arvode av 2,100 kronor.

4. Arméns sjuksköterskekår.

Gällande stat för arméns sjuksköterskekår upptager dels 42 sjuksköterskor

med, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt

kost, tvätt och fria resor, arvoden om 780 kronor, dels ock ett belopp

av 11,700 kronor för anställande av extra sjuksköterskor.

Framställning Arméförvaltningen har anfört, att det visat sig synnerligen fördelvaitntagen''

artigt kunna anförtro överinseendet över vården av de sjuka å sjukhusen

åt sjuksköterskor. Frånsett den alldeles särskilt stora fördelen

med denna sköterskeinstitution under de nyssförlidna svåra infiuensaepidemierna,

vore den meningen allmän — och hördes ofta uttalad av

såväl befäl som läkare — att vården av de sjuka och »tonen» å arméns

sjukhus nu vore i mycket förändrade till det bättre, tack vare sjuksköterskors

tjänstgöring därstädes.

Under sådana förhållanden hade arméförvaltningen ej ansett sig

kunna avvisa de framställningar, som från åtskilliga, nu i saknad av

sköterska varande truppförband blivit gjorda angående anställandet även

vid dessa av sköterskor. Såsom stöd för dessa framställningar hade

härvid erinrats om dels den allt mera tilltagande bristen på manliga

sjukvårdare, dels erfarenheten från övriga truppförband, där sjuksköterskor

varit placerade, dels slutligen de bostadsmöjligheter, som numera i flera

sjukhus kunnat beredas sköterska, och vilka icke tidigare förefunnits.

De ytterligare truppförband, som enligt arméförvaltningens mening

skulle vara i behov av fast anställd sköterska, vore Norrlands dragonregemente

och Upplands artilleriregemente. Beträffande behovet av

särskild sköterska för Upplands artilleriregemente ville arméförvaltningen

erinra om, att redan nu medel funnes anvisade för avlönande av två

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

251

sköterskor gemensamt för Upplands infanteriregemente och Upplands

artilleriregemente. Emellertid hade det visat sig behövligt att för i

Uppsala förlagda truppförband anställa ytterligare en sköterska — närmast

avsedd för Upplands artilleriregemente.

Ävenledes torde böra anställas ytterligare en sköterska vid det under

uppförande varande sjukhuset vid Västernorrlands regemente dels för

välbehövlig hjälp åt de därstädes redan anställda tvenne sköterskor —

sjukhusets sängantal vore nämligen över 90 — dels särskilt för skötseln

av det röntgeninstrumentarium, som komme att därstädes installeras.

Med avseende å en del andra truppförband, därifrån liknande önskemål

framställts, skulle sjukvården däremot kunna tillfredsställande ordnas på

så sätt, att därstädes vissa tider, då sjukvårdsstyrelsen så ansåge påkallat,

sköterska placerades till tjänstgöring, något som torde kunna

åstadkommas utan ökning av anslaget för extra sköterskor.

På grund av vad ovan anförts, hemställde arméförvaltningen, att

framställning måtte avlåtas till riksdagen om upptagande å den för arméns

sjuksköterskekår gällande stat av ytterligare tre ordinarie sköterskor.

I detta sammanhang ville arméförvaltningen erinra därom, att Kungl.

Maj:t, på framställning av arméförvaltningens civila departement och

sjukvårdsstyrelse, genom brev den 13 februari 1920 medgivit, att det i

staten för arméns sjuksköterskekår för år 1920 för anställande av extra

sjuksköterskor uppförda belopp, 11,700 kronor, finge av sjukvårdsstyrelsen

disponeras i och för anställande av extra sjuksköterskor dels såsom vikarier

för de ordinarie sjuksköterskorna under semester och sjukdom,

dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen, då sjukligheten krävde

ökad sjukvårdspersonal, eller vid större förläggning av trupp till ett

annat truppförbands etablissemang m. m. Arméförvaltningen ifrågasatte,

huruvida icke vid staten för arméns sjuksköterskekår borde införas en

anmärkning av motsvarande innehåll som det i berörda brev lämnade

medgivandet.

Då anställandet av ytterligare tre sjuksköterskor vid arméns sjuksköterskekår

synes vara i hög grad av behovet påkallat, torde härför

erforderliga medel böra beräknas i staten för nämnda kår. Det kontanta

arvodet för en var av dessa sköterskor synes, i enlighet med vad avlöningssakkunniga

föreslagit i fråga om de å kårens stat redan uppförda

sjuksköterskor, böra utgå med 930 kronor.

På sätt arméförvaltningen föreslagit, synes vid staten för arméns

sjuksköterskekår böra fogas en anmärkning av innehåll, att det för

anställande av extra sjuksköterskor avsedda beloppet — vilket i enlighet

Departements
chefen.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Ma.j:ts Proposition Nr 350.

med avlöningssakkunnigas förslag torde böra böjas till 13,590 kronor

— ställes till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses disposition för ovan

angivet ändamål.

Y. Polispersonalen.

Under denna rubrik är endast upptagen staten för polispersonalen

i Boden och å Karlsborg. Beträffande denna stat hava icke några

ändringar ifrågasatts i annan mån, än som betingas av den föreslagna

löneregleringen.

B. Kallortstillägg.

Enligt 12 § i förslaget till avlöningsreglemente för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.

vid armén och marinen skall kallortstillägg utbetalas till beställningshavare,

som har sin förläggningsort å sådan plats inom de norra delarna

av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden

kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda

olägenheter. Kallortstillägget utgår med nedanstående, för sex olika

kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen

för

kallortsklass

I.......................................

.................................... 60

kronor

»

II......................................

..................................... 120

»

))

III........................................

.................................. 195

»

»

»

IV......................................

................................... 300

»

y>

»

V........................................

..................................... 450

VI........................................

..................................... 600

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg

må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

Kostnaderna för kallortstillägg för arméns personal hava av avlöningssakkunniga

beräknats till 66,000 kronor.

Den verkställda kostnadsberäkningen föranleder från min sida icke

någon erinran. Förevarande anslagspost torde alltså böra upptagas med

nyssnämnda belopp, 66,000 kronor.

C. Ekiperingsbjälp.

Jämlikt 22 § i förslaget till avlöningsreglemente för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.

vid armén och marinen äger officer och underofficer samt vederlike,

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

253

vilken är skyldig att i tjänsten bära uniform, att vid första anställningen

såsom sådan uppbära ekiperingshjälp med ett belopp av högst 1,000

kronor till beställningshavare i officers tjänsteställning och högst 600

kronor till beställningshavare i imderofficers tjänsteställning. Ekiperingshjälpen

utgår enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj: t.

Rörande kostnaderna för ifrågavarande förmån, såvitt angår arméns Yttrande av

personal, har arméförvaltningen anfört, att ämbetsverket, enligt verkställd

utredning och med beaktande av nuvarande rekryteringsförhållanden,

funnit, att cirka 60 beställningshavare i officers och 90 i underofficers

tjänsteställning kunde antagas årligen bliva berättigade till ekiperingshjälp.

Anslagsposten borde således upptagas till [(60 x 1,000) + (90 x

600) = ] 114,000 kronor.

Mot den sålunda verkställda beräkningen har jag icke något att Dopanementserinra.

chefen.

D. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid

vissa infanteritruppförband.

Uti det under förevarande rubrik beräknade beloppet, 5,000 kronor,

erfordras för år 1922 icke någon ändring.

E. Särskild ersättning till sergeanter, kommenderade såsom

biträden hos regementsintendenter.

För beredande av fyllnad till fanjunkares dagavlöning åt sergeanter,

som kommenderas såsom biträden hos regementsintendenter, har för innevarande

år under avlöningsanslaget beräknats ett belopp av 11,497 kronor

50 öre.

Under framhållande, att ifrågavarande befattningshavare i stor utsträckning

hade att fullgöra arbete av lika krävande art som fanjunkare,

hava avlöningssakkunniga föreslagit, att förevarande anslagspost måtte

bibehållas oförändrad i avbidan på närmare utredning, huruvida den nu

medgivna ersättningen borde bibehållas eller bortfalla.

I enlighet med vad sålunda föreslagits, torde ett belopp av 11,497

kronor 50 öre böra i anslagsberäkningen upptagas för ifrågavarande

ändamål.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

F. Hyresbidrag åt vissa furirer.

Enligt 11 § i förslaget till avlöningsreglemente för fast anställt

manskap vid armén och marinen skall till furir vid armén, vilken intjänat

den lön, som är bestämd för sådan beställningshavare efter en

beräknad tjänstetid av minst 72 månader, därest han antingen är gift

eller ock varit gift samt fortfarande bar minderårigt barn bos sig, utgå

årligt hyresbidrag med 270 kronor för beställningshavare, som bar sin

förläggningsort i Stockholm, Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt med

210 kronor för beställningshavare å annan förläggningsort.

Kostnaderna för ifrågavarande förmån hava av avlöningssakkunniga

efter ett genomsnittsbelopp av 225 kronor för förslagsvis 200 furirer

beräknats till 45,000 kronor.

Gentemot den sålunda uppgjorda kostnadsberäkningen har jag ingen

erinran att framställa. Ifrågavarande anslagspost torde alltså böra upptagas

med 45,000 kronor.

G. Anställmngspenning.

Uti 7 § i förslaget till avlöningsreglemente för fast anställt manskap

vid armén och marinen bar föreskrivits, att till den, som erhåller fast

anställning vid armén eller marinen och icke förut innehaft sådan anställning

vid krigsmakten, skall utgå anställmngspenning med 60 kronor.

Den härav föranledda årliga kostnaden har av avlöningssakkunniga

ansetts böra för arméns vidkommande beräknas för förslagsvis V» av

de meniga volontärerna till 150,000 kronor.

Enligt denna beräkningsgrund, mot vilken jag icke har något att

erinra, skulle under förevarande anslagsrubrik alltså böra upptagas

150,000 kronor.

H. Hagavlöning åt indelt manskap.

Vid vissa truppförband kvarstå ännu indelta korpraler, vicekorpraler

och meniga. Korpraler och vicekorpraler tillkommande löner, s. k.

korpralstillägg, äro beräknade i vederbörande stater. Däremot är till det

indelta manskapet utgående dagavlöning om 40 öre åt korpral, 30 öre

åt vicekorpral och beställningsman och 20 öre åt menig beräknad under

en särskild post av avlöningsanslaget.

Under samma post är även beräknad dagavlöning för indelta

korpraler, vicekorpraler och beställningsman samt meniga, vilka på grund

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

255

av den vid armén rådande underbefälsbristen inbeordras till tjänstgöring

i egenskap av underbefäl, instruktörer eller beställningsmän vid skolor

och övningar utom vanliga repetitionsövningar. Antalet tjänstgöringsdagar

av ifrågavarande slag har för innevarande år beräknats till 23,000

för korpraler, vicekorpraler och beställningsmän samt till likaledes

23,000 för meniga.

Posten till dagavlöning åt indelt manskap är för innevarande år

beräknad till 28,796 kronor 80 öre.

Enligt föreskrift i mom. 3 av övergångsbestämmelserna uti förslaget

till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och marinen

skall till i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén under all tjänstgöring,

till vilken ifrågavarande manskap inkallas, utgå dagavlöning

med 90 öre för dag till korpral och med 60 öre för dag till övrigt

manskap.

Med beaktande härav och under antagande, att ett inbeordrande

av indelt manskap till tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktörer

eller beställningsmän vid skolor och övningar utom repetitionsövningar

kommer att under år 1922 äga rum i samma omfattning, som

för innevarande år beräknats, eller under sammanlagt 46,000 tjänstgöringsdagar,

har jag låtit verkställa beräkning av det för beredande av

dagavlöning åt indelt manskap under år 1922 erforderliga beloppet.

Enligt denna beräkning skulle erfordras tillsammans 66,497 kronor 40 öre.

I. Kostnader för musikelever vid infanteriet.

I enlighet med den vid 1905 års riksdag beslutade organisationen

av arméns musikpersonal förordnade Kungl. Maj:t genom brev den

27 oktober 1905, bland annat, att av anslaget till avlöning och rekrytering

m. m. finge årligen utgå gratifikationer åt musikelever vid vartdera

av livgardesregementena till fot 600 kronor, vid vartdera av Karlskrona

och Vaxholms greuadjärregementen 200 kronor samt vid varje

annat infanteriregemente 300 kronor.

Ifrågavarande gratifikationer utgå från förevarande anslagspost,

vilken för innevarande år är beräknad till 8,800 kronor. I

I sammanhang med avgivande av infordrat yttrande angående väckt

förslag om tilldelande av manskapsportion åt musikelever framhöll chefen

för fjärde arméfördelningen uti skrivelse den 18 november 1919, att

sedan Vaxholms grenadjärregemente numera erhållit samma organisation

som övriga infanteriregementen, gratifikationsbeloppet till musikelever

borde såsom vid dessa utgå med 300 kronor.

Framställning

av chefen för

fjärde arméfördelningen.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj-ts Proposition Nr 350.

Yttrande av

arraéförvaltningens

intendents-

och

civila departement.

Departements

chefen.

Uti den 16 januari 1920 i ämnet avgivet yttrande — för vilket

närmare redogjorts under punkten 31 i det vid innevarande års statsverksproposition

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

— anförde arméförvaltningens intendents- och civila departement,

bland annat, att departementen, i anslutning till vad chefen för fjärde

arméfördelningen anfört, funne skäligt, att gratifikationsbeloppet för

Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen höjdes till samma belopp

som vid övriga infanteriregementen eller till 300 kronor för år vid vartdera

regementet.

Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, som tidigare bestodo

av allenast två bataljoner vartdera, hava numera, enligt 1914 års härordningsbeslut,

organiserats på tre bataljoner i likhet med övriga infanteriregementen.

Med hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka,

att det till gratifikationer åt musikelever vid vartdera av ifrågavarande

bägge regementen avsedda beloppet ökas från 200 till 300 kronor.

Förevarande anslagspost torde alltså för år 1922 böra upptagas med

200 kronor högre belopp än för innevarande år eller alltså med 9,000

kronor.

J. Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation.

För bestridande av vissa i vederbörande stater förut upptagna avlöningsförmåner,

som skola utgå endast så länge vederbörande befattningshavare

kvarstå i vissa befattningar, avsedda att indragas, är

under förevarande rubrik för innevarande år upptaget ett belopp av

1,431 kronor.

Arméförvaltningen har anmält, att, enligt inhämtade upplysningar,

vaktmästaren vid militärbefälsstaben på Gottland G. Johansson och sadelmakaren

vid Kronprinsens husarregemente A. Wiklund, vilka åtnjöte

avlöningsförmåner från förevarande anslagspost, komme att avgå ur

tjänst, den förstnämnde före år 1922 och den senare i juni månad 1922.

Då ifrågavarande avlöningsförmåner utgjorde för Johansson 135 kronor

och för Wiklund 796 kronor, syntes anslagsposten kunna för år 1922

796

minskas med (135+“ö~=) 533 kronor.

Ifrågavarande anslagspost torde alltså för år 1922 böra upptagas

med (1,431 — 533=) 898 kronor.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

K. Gottgörelse för tjänstehästar.

257

Enligt de nya bestämmelserna angående liästhållningen för officerare

vid armén skola i allmänhet chefer och vissa andra högre officerare

samt alla officerare vid kavalleriet utom fänrikar vara beridna å

två hästar, därav dock den ena skall vara en kronan tillhörig stamhäst.

I de fall, då kronan för officer eller veterinär, som är beriden på egen

tjänstehäst, övertager anskaffning av mundering samt tillhandahåller in

natura stallrum, furage, skoning och skötsel m. m., utgår allenast lönetillägg

med 250 kronor för år, eljest lönetillägg med 400 kronor och

furageersättning med 365 kronor.

För bestridande av härmed förenade kostnader är för innevarande

år beräknat ett belopp av 498,945 kronor.

Med hänsyn till den ytterligare övergång till den nya ordningen

för hästhållningen för officerare och vederlikar vid armén, som kommer

att äga rum under år 1922, kan en nedsättning ske av det för ifrågavarande

ändamål för samma år erforderliga beloppet. Enligt en beräkning,

som verkställts med ledning av från arméförvaltningens intendentsoch

civila departement uti skrivelse den 31 augusti 1920 lämnade uppgifter

(se Bil. 54), skulle för ändamålet erfordras ett belopp av sammanlagt

393,265 kronor.

L. Tissa arvoden m. m.

Under denna rubrik är för innevarande år upptaget ett belopp av

594,861 kronor 32 öre. Beloppet är närmare specificerat å en för riksdagen

framlagd »Förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m.».

Enligt förteckningen ingå uti förevarande anslagspost arvoden åt

nedannämnda befattningshavare med följande belopp, nämligen:

åt köksföreståndare .....

» furageuppbördsmän

» maskinister..............

» eldare.........................

» kokerskor ................

» övrig personal .......

kronor 16,135: —

» 11,050: —

» 106,886: 52

» 61,786: 20

» 41,857: 85

» 357,145: 75

Arméförvaltningen har uti sin förenämnda skrivelse den 31 augusti

1920 angående lantförsvarets medelsbehov för år 1922 gjort framställning

om höjning av ifrågavarande belopp dels till följd av förändring i

arvodena för vissa å förteckningen redan upptagna befattningshavare,

dels ock på grund av tillkomsten av nya arvodestagare.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.)

651 21 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Köksföre
ståndare.

Framställning

av chefen för

Karlsborgs

artillerikår.

Yttrande av

chefen för

tredje arméfördelningen.

Yttrande av

arméförvaltningen.

I sitt betänkande angående lönereglering för arméns och marinens

personal hava avlöningssakkunniga anfört, att de funnit frågan om reglerandet

av ifrågavarande arvoden icke vara av den art, att den kunde

anses falla inom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.

De ändringar beträffande dessa arvoden, som vid löneregleringens genomförande

eventuellt kunde befinnas erforderliga, torde i stället enligt de

sakkunnigas mening böra av Kungl. Maj:t beslutas, sedan de på stat

uppförda arvodena reglerats av Kungl. Maj:t och riksdagen, därvid de

grunder, som vid denna reglering blivit tillämpade, torde behörigen beaktas.

I samband med avlåtande till riksdagen av proposition rörande

löneregleringen för den på stat uppförda personalen borde emellertid

vid beräkningen av vederbörliga avlöningsanslag hänsyn tagas till de

arvodesökningar, som kunde ifrågakomma för den på arvodesförteckningarna

uppförda personalen. De sakkunnigas utredning och förslag i

nu förevarande hänseende hade alltså, med allenast visst undantag —

som i det följande kommer att närmare beröras — begränsats till de

arvoden, vilka utginge enligt de för år 1921 gällande, av Kungl. Maj:t

och riksdagen fastställda staterna.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga sålunda anfört, komma

nu förevarande arvodesfrågor, bortsett från nyssnämnda undantagsfall,

att i den följande framställningen behandlas utan avseende å de arvodesförhöjningar,

som må anses böra vidtagas, därest den föreslagna löneregleringen

för den å stat uppförda personalen kommer till stånd. Vid

beräkningen av medelsbehovet under nu förevarande anslagspost torde

emellertid, på sätt de sakkunniga föreslagit, hänsyn böra tagas till

dylika eventuella arvodesökningar.

Uti en till chefen för tredje arméfördelningen avlåten framställning

har chefen för Karlsborgs artillerikår framhållit, att arvodet åt den vid

kåren anställde köksföreståndaren borde höjas från nuvarande belopp,

180 kronor, till 240 kronor för år.

I anslutning härtill har chefen för tredje arméfördelningen i skrivelse

till arméförvaltningens civila departement den 15 juli 1920 uttalat, att

samtliga köksföreståndararvoden borde höjas med 60 kronor för år.

Arméförvaltningen har erinrat därom, att köksföreståndarbefattningarna

bestredes av underofficerare på stat, vilka utöver sina avlöningsförmåner

såsom underofficerare uppbure de för köksföreståndarbefattningarna

fastställda arvoden. Ämbetsverket ansåge sig för närvarande

så mycket mindre kunna tillstyrka någon höjning uti de nu utgående

arvodena, som dyrtidstillägg finge beräknas å dessa arvoden

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

samt arvodesfrågan torde komma att behandlas i samband med pågående

utredning om definitiv lönereglering vid armén och marinen.

Uti arvodesförteckningen upptoges arvodet till köksföreståndare vid

Gottlands infanteriregemente till 250 kronor. Enär arvodet till köksföreståndare

vid infanteriregemente enligt knngl. brevet den 18 september

1908 utginge med 25 kronor i månaden eller tillhopa 300 kronor

för år, borde detta senare belopp upptagas i förteckningen.

Genom brev den 23 juli 1920 hade Kungl. Maj:t medgivit, att, utöver

i stat uppförda medel till avlöning åt köksföreståndare vid Vendes

artilleriregemente, ett belopp av ytterligare 180 kronor för år finge för

beredande av arvode åt en köksföreståndare vid kokinrättningen i regementets

norra kasernetablissemang från och med den 1 augusti 1920

utgå från avlöningsanslaget. Då, försåvitt arméförvaltningen nu kunde

förutse, ifrågavarande köksföreståndare torde bliva erforderlig jämväl lör

år 1922, syntes sistberörda belopp, 180 kronor, böra upptagas i arvodesförteckningen.

Vad arméförvaltningen sålunda anfört och föreslagit finner jag mig

böra biträda. Det för arvoden åt köksföreståndare erforderliga beloppet

bör alltså beräknas till 16,365 kronor.

Såsom arvode åt furageuppbördsmannen vid Gottlands infanteriregemente

upptager arvodesförteckningen ett belopp av 100 kronor. Då

emellertid arvodet åt furageuppbördsman vid infanteriregemente enligt

kungl. brevet den 31 december 1914 utgår med 10 kronor för månad

eller 120 kronor för helt år, synes sistnämnda belopp böra i arvodesförteckningen

uppföras, varigenom den för arvoden åt i fira geu p p b ör d s m ä n

upptagna summan bör höjas med 20 kronor till 11,070 kronor.

Uti förteckningen över i stat icke uppförda arvoden in. in. finnas

uppförda 1,650 kronor såsom arvode åt en maskinist och 1,020 kronor

åt en eldare vid arméförvaltningens ämbetshus. Jämlikt brev den 19

mars 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att nämnda arvoden finge från

ingången av år 1920 utgå med högst 2,000 respektive 1,250 kronor.

Dessa belopp synas böra upptagas å arvodesförteckningen. I

I sin skrivelse den 30 augusti 1919 angående lantförsvarets medelsbehov

för år 1921 meddelade armé förvaltningen, att fortifikations- och

intendentsdepartementen genom skrivelse den 21 december 1918 anmodat

samtliga arméfördelningschefer, militärbefälhavaren på Gotrlana och

Departements
chefen.

Furageupp
bördsmän.

Maskinister

och eldare.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

ArméfÖrvaltningens

framställning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

kommendanten i Boden att bemyndiga dem underställda truppförbandsehefer

att till de vid truppförbanden anställda maskinister och eldare,

med undantag av den vid Dalregementet å Rommehed anställda maskinisten,

utbetala tillfällig löneförbättring med 2 kronor till maskinist,

1 krona 50 öre till eldare av första klass och 1 krona till eldare av andra

klass, allt för dag räknat. I den mån de förhållanden, som motiverat den

tillfälliga löneförbättringen, komme att fortfara jämväl under åren 1920

och 1921, syntes ifrågavarande förmån böra utgå jämväl dessa år. På

grund av dess tillfälliga natur funne arméförvaltningen emellertid, att

rubbning i anledning härav icke borde vidtagas i de å förteckningen

upptagna arvodesbeloppen. De kostnader, som kunde komma att sagda

år uppstå för sålunda redan beviljad tillfällig löneförbättring, syntes i

allt fall böra bestridas av avlöningsanslaget.

Sedan statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet anslutit

sig till det sålunda gjorda uttalandet samt riksdagen lämnat detsamma

utan anmärkning, föreskrev Kungl. Maj:t genom brev den 22 juni 1920,

att de kostnader, som under åren 1920 och 1921 kunde uppstå för beredande

av tillfällig löneförbättring åt vid truppförbanden anställda maskinister

och eldare, skulle bestridas av avlöningsanslaget.

Arméförvaltningen har nu anfört, att det med hänsyn till rådande

prisförhållanden och i betraktande av storleken av den avlöning, som

nu utginge till maskinister och eldare, syntes uppenbart, att den personal

av ifrågavarande slag, som kunde för år 1922 vara anställd vid

truppförbanden, måste erhålla avlöning, som åtminstone — frånsett dyrtidstillägg

— motsvarade nu utgående förmåner. Det hade därför synts

arméförvaltningen, som om nu föreliggande omständigheter skulle utgöra

skäl nog att inberäkna den utgående tillfälliga löneförbättringen

uti arvodena, vilka i så fall borde höjas i motsvarande grad.

Förutom av nu nämnd anledning hade emellertid arvodesbeloppen

för maskinister och eldare befunnits böra undergå vissa ändringar av

anledningar, varom här nedan vidare förmäldes.

Avlöningen åt maskinisterna utginge för närvarande i form av dels

kontant ersättning, dels ock i de flesta fall fri bostad med bränsle och

lyse eller ersättning därför samt portion in natura. Den kontanta ersättningen

— med undantag av dyrtidstillägget — borde beräknas under

avlöningsanslaget. Kostnaderna för naturaförmånerna borde såsom hittills

få utgå av de anslag, som hade att bära utgifterna för sådana förmåner

i allmänhet.

För närvarande uppginge antalet maskinister vid trupp förbanden

till 63. Dessa åtnjöte kontant ersättning med sammanlagt 138,910 kronor.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

261

Enär ifrågavarande personal syntes bliva behövlig även för 1922

och någon nedsättning i de nu utgående arvodesbeloppen ej torde kunna

ifrågakomma, borde dessa belopp upptagas i arvodesförteckningen, dock

att i de fall, då ersättningen beräknats till lägre belopp än tillhopa 6

kronor för dag, detta senare belopp borde upptagas.

I nämnda förteckning borde vidare bibehållas det redan nu däri

upptagna arvodet för en övermaskinist vid Bodens fästning med 3,600

kronor. För en maskinist vid Södermanlands regemente borde upptagas

ett arvode av 2,190 kronor, eller således 390 kronor högre arvode, än

som för 1921'' i förteckningen angivits, samt för ytterligare en maskinist

vid Norra skånska infanteriregementet ett arvode av likaledes 2,190 kronor.

Befälhavaren för fortifikationen hade anhållit, att medel måtte äskas

under avlöningsanslaget för avlönande av en maskinist vid flygetablissemanget

å Malmen. Då en dylik befattningshavare syntes erforderlig,

ansåge arméförvaltningen, att medel för arvode åt nämnde befattningshavare

borde upptagas å ifrågavarande förteckning med ett belopp av

2,190 kronor.

Vad eldare beträffade, funnes sådana anställda vid truppförbanden

till ett antal av 56 och med en kontant avlöning av sammanlagt 87,505

kronor 65 öre.

Ifrågavarande arvodesbelopp syntes böra upptagas i arvodesförteckningen,

såsom behövliga även för år 1922, varvid dock borde iakttagas,

att i intet fall beräknades lägre belopp än 4 kronor för eldare av första

klassen och 3 kronor 50 öre för eldare av andra klassen, allt för dag

räknat.

Härutöver borde arvoden kvarstå dels för två eldare, därav en av

första och en av andra klass, vid vartdera av Södermanlands regemente

och Norra skånska infanteriregementet, med en sammanlagd summa av

2,737 kronor 50 öre för vart och ett av dessa regementen, dels ock för

en eldare av första klass vid vartdera av Första livgrenadjärregementet

och Vendes artilleriregemente med respektive 1,460 kronor. Dessutom

borde jämlikt befälhavarens för fortifikationen ovanberörda framställning

beräknas arvode åt en eldare vid flygetablissemanget å Malmen. Arvodet

syntes böra sättas lika som för eldare av första klass eller 1,460

kronor.

Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke något

att erinra. I enlighet med ämbetsverkets förslag torde alltså de för

avlönande av maskinister och eldare å arvodesförteckningen för närvarande

upptagna belopp böra ökas, för de förra med 47,746 kronor 3

Departements
chefen.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Kokerskor

och kokerskehiträdsn.

Arméförvaltningens

framställning.

öre till 154,632 kronor 55 öre och för de senare med 37,010 kronor

60 öre till 98,796 kronor 80 öre. Av ifrågavarande ökning utgöra

72,087 kronor 50 öre kostnader för tillfällig löneförbättring åt maskinister

och eldare, vilka kostnader, såsom förut nämnts, redan från och med

år 1920 gäldats av avlöningsanslaget, ehuru desamma först nu komma

till synes å arvodesförteckningen.

Arméförvaltningen har anfört, att vid armén funnes anställda, utan

att vara i stat upptagna, 81 kokerskor med en sammanlagd avlöning

av 49,741 kronor 25 öre. Då minskning i kokerskornas ‘antal och avlöning

ej torde kunna ske för år 1922, borde samma belopp beräknas

såsom arvoden åt kokerskor, dock att i de fall, då den kontanta ersättningen

beräknats till lägre belopp än 1 krona 50 öre för dag, detta

senare belopp borde upptagas. Därutöver ansåge arméförvaltningen, att

i arvodesförteckningen borde kvarstå det i 1921 års arvodesförteckning

uppförda arvodet för en kokerska vid Norrbottens kavallerikår med 547

kronor 50 öre.

Vid de för flera truppförband gemensamt avsedda sjukhusen, vilka

icke hade egen förvaltning, eller de s. k. militärsjukhusen, hade frågan

om mathållningen varit föremål för närmare granskning.

På grand av de mycket stora kostnader, som skulle uppkomma vid

anordnande av egna köksavdelningar för dessa sjukhus, och jämväl med

beaktande av de administrativa svårigheter, som skulle medfölja dylik

lösning av frågan, hade det icke ansetts lämpligt att vidtaga åtgärder

i dylik riktning, dess mindre som erfarenheten visat, att sjukhusens förplägnad

i alla händelser kunnat fullt nöjaktigt tillgodoses genom att

enbart taga i anspråk vederbörande truppförbands kök.

För ernående av detta resultat krävdes emellertid någon ökning av

den vid truppförbandens manskapskök tjänstgörande personalen.

Tillämpandet av de för sjukhusen gällande utspisningsstater erfordrade

nämligen såväl avsevärd tid som kvalificerad arbetskraft. Med hänsyn

härtill hade intendents- och civila departementen efter sjukvårdsstyrelsens

hörande i skrivelse den 30 april 1920 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

från avlöningsanslaget anvisa erforderliga medel för anställande vid Livregementets

grenadjärer från och med den 1 maj 1920 av ett kvinnligt

köksbiträde såsom hjälp åt kokerskan vid sagda truppförband.

Genom brev den 21 maj 1920 hade Kungl. Maj:t medgivit, att för

ändamålet finge från avlöningsanslaget tagas i anspråk ett belopp av

547 kronor 50 öre, om bostad i kronans hus kunde beredas, men eljest

912 kronor 50 öre, allt för år räknat.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

263

Nämnda befattningshavare borde, såsom behövlig även för år 1922,

uppföras å arvodesförteckningen. Förutom för Livregementets grenadjärer

tillkomme nu enahanda behov för Första och Andra livgrenadjärregementena,

Kalmar regemente och Västernorrlands regemente, vilka

samtliga under år 1921 eller under år 1922 beräknades erhålla förplägnadsskyldighet

för egna sjuka å militärsjukhus av ovan avsedd kategori.

På grund härav hade arméförvaltningen ansett behövligt, att för år 1922

å arvodesförteckningen upptoges medel för avlönande av ett köksbiträde

gemensamt för Första och Andra livgrenadjärregementena — i förteckningen

upptaget för Första livgrenadjärregementet — samt ett köksbiträde

vid vartdera av Kalmar regemente och Västernorrlands regemente.

Avlöningen hade synts böra beräknas till samma belopp som för ovanberörda

köksbiträde vid Livregementets grenadjärer eller ett arvode av

547 kronor 50 öre för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner

från anslag, som hade att bära utgifter av dylik natur.

Arvodena för kokerskorna och kokerskebiträdena borde uppföras i

samma kolumn å arvodesförteckningen.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen därutinnan anfört, finner jag

mig böra tillstyrka, att medel beräknas å arvodesförteckningen för avlönande

av ett köksbiträde, förutom vid Livregementets grenadjärer, jämväl

vid Första livgrenadjärregementet samt vid Kalmar regemente och

Västernorrlands regemente.

Vad arméförvaltningen i övrigt föreslagit giver mig icke anledning

till erinran.

I enlighet med arméförvaltningens förslag torde för kokerskor och

kokerskebiträden böra i arvodesförteckningen upptagas ett sammanlagt

belopp av 55,126 kronor, däri inbegripna vissa arvoden till personal vid

krigsskolan, vartill jag i det följande återkommer.

Efter därom av arméförvaltningen gjord framställning medgav

Kungl. Maj:t genom brev den 28 januari 1916, att under samma år

Ange hos arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anställas ett extra biträde

vid handläggning av frågor huvudsakligen rörande styrelsens utökade

förråd av sjukvårds- och veterinärmateriel, ävensom att kostnaderna för

beredande åt detta biträde av en ersättning av 3 kronor 50 öre om

dagen finge förskjutas för att framdeles anmälas till ersättande. I samband

härmed anbefalldes arméförvaltningen, att, därest det skulle visa

sig nödvändigt för arbetets gång, att ett extra biträde anställdes å sjukvårdsstyrelsen

jämväl för tiden efter 1916 års utgång, anmälan därom

Departements
chefen.

Biträde å

arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

s. 264 Kontrollera mot PDF

Framställning

av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

i

264 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

skulle göras i samband med avgivande av förslag rörande medelsbehovet

för år 1918.

I skrivelse den 30 september 1916 angående lantförsvarets medelsbehov

för år 1918 anmälde arméförvaltningen, att de göromål, för vilkas

omhänderhavande ifrågavarande biträde visat sig vara nödvändigt, eller

närmast sjukvårdsstyrelsens skriftväxling rörande materielens anskaffning

och utlämnande, uteslutande toge en persons arbetskraft i anspråk, och

att allt fortfarande behov komme att förefinnas av ifrågavarande biträde

å sjukvårdsstyrelsen. För detta biträde erfordrades emellertid icke

någon beställning på stat, utan sysslan kunde lämpligen uppehållas

genom en underofficer i reserven mot dittills utgående ersättning eller

3 kronor 50 öre om dagen. Härav föranledda kostnader borde såsom

sammanhängande med materialförråden för framtiden lämpligen utgå

från sjukvårdsanslaget.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917

förklarade sig statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet böra

tillstyrka arméförvaltningens förevarande framställning under framhållande

tillika, att någon höjning av sjukvårdsanslaget på den grund, att ersättning

till ifrågavarande biträde skulle därav utgå, icke torde erfordras.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed till riksdagen avlåtna framställning

föranledde icke från riksdagens sida någon erinran.

Vid genomförandet från och med år 1920 av den nya uppställningen

av riksstatens fjärde huvudtitel överflyttades arvodet till nämnda

extra biträde att utgå från avlöningsanslaget samt upptogs med ett

belopp av 1,277 kronor 50 öre å förteckningen över i stat icke uppförda

arvoden. I

I skrivelse den 29 maj 1920 hemställde arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

om anvisande av medel till förhöjt arvode åt ifrågavarande

biträde samt erinrade därvid, bland annat, om att arméförvaltningen i

sin förenämnda skrivelse den 30 september 1916 såsom sin mening

uttalat, att den ifrågavarande sysslan lämpligen kunde uppehållas av en

underofficer i reserven. Sjukvårdsstyrelsen hade också under någon tid

haft en underofficer anställd. Sedan denne emellertid erhållit ekonomiskt

förmånligare anställning och lämnat befattningen i fråga, hade det icke

varit styrelsen möjligt att erhålla lämpligt dylikt manligt biträde, varför

sjukvårdsstyrelsen anställt ett kvinnligt sådant, en anordning, som visat

sig synnerligen fördelaktig och av behovet påkallad icke minst med

hänsyn därtill, att sådant biträde kunnat i större utsträckning användas

jämväl som biträde vid övriga expeditionsgöromål.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kinigl. Maj.ts Proposition Nr 350. 265

De två för befattningen fullt skickliga biträden, sjukvårdsstyrelsen

hittills lyckats anställa, hade emellertid lämnat sin anställning i första

rummet på grund av de med densamma förenade otillfredsställande avlöningsförmånerna.

Utom den låga avlöningen syntes väl härtill även

hava bidragit, att befattningen icke vore uppförd å stat och alltså icke

medförde de förmåner, som därmed vore förbundna, såsom pension, bibehållande

av avlöning under sjukdom m. m.

Vid sådant förhållande och då det visat sig nödvändigt, att innehavaren

av ifrågavarande befattning besutte minst de kvalifikationer,

som erfordrades för erhållande av kvinnlig biträdesbefattning av andra

graden hos arméförvaltningen, syntes det sjukvårdsstyrelsen önskvärt,

att ifrågavarande biträde tillerkändes ett årligt arvode till ett belopp,

motsvarande enligt stat utgående avlöningsförmåner för kvinnlig

biträdesbefattning av andra lönegraden hos arméförvaltningen eller

2,000 kronor. Jämlikt grunderna för den nya uppställningen av fjärde

huvudtiteln borde jämväl denna ökning utgå från avlöningsanslaget.

På grund av vad sålunda anförts hemställde sjukvårdsstyrelsen, att

Kungl. Maj:t måtte medgiva, att, utöver de för avlöning till ifrågavarande

skrivbiträde förut anslagna 1,277 kronor 50 öre, ett årligt belopp av

722 kronor 50 öre måtte anvisas att utgå från avlöningsanslaget.

Enligt beslut den 9 juli 1920 fann Kungl. Maj:t framställningen

ej föranleda annan åtgärd, än att arméförvaltningen anbefalldes att taga

densamma i övervägande vid avgivande av förslag rörande lantförsvarets

medelsbehov för år 1922.

Arméförvaltningen har nu anfört, att ämbetsverket, som icke hade

något att erinra mot syftet med berörda framställning, ansåge, att medel

borde under avlöningsanslaget äskas för avlönande av ifrågavarande biträde

med belopp, som sjukvårdsstyrelsen föreslagit.

Vad i ärendet sålunda förekommit synes mig ådagalägga behovet

av att ifrågavarande arvode ökas. Vid sådant förhållande och då det

föreslagna beloppet, 2,000 kronor, synes mig skäligt, finner jag mig

böra tillstyrka, att nämnda belopp upptages å arvodesförteckningeu.

Genom brev den 26 mars 1920 har Kungl. Maj:t dels bemyndigat

chefen för krigsskolan att för vardera av 1920 års båda reservofficerskurser

låta anställa tvänne diskerskor och en matsalsuppasserska,

en var mot åtnjutande av 40 kronor för månad i kontant avlöning, en

naturaportion per dag, fri bostad i kronans hus med servis jämte eldning

och belysning samt fri tvätt, dels ock föreskrivit, att härav förBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 65i 21 34

Arincförvalt
ningens
förevarande
framställning.

Departements
chefen.

Viss personal

vid krigsskolan.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts Proposition Nr H50.

Framställning

av chefen

för krigsskolan.

Yttrande av

arméförvaltningen.

Departements
chefen.

Förrådsvaktmästaren

å

Karlsborg

m. fl.

Framställning

av kommendanten

å

Karlsborg.

anledda kostnader skulle bestridas, den kontanta avlöningen, högst 960

kronor, från avlöningsanslaget, utgifter för naturaportionerna från mathållningsanslaget

samt utgifter för övriga förmåner från till chefens för

krigsskolan förfogande stående del av undervisningsanslaget.

Enligt brev den 9 april 1920 har vidare Kungl. Maj:t dels medgivit,

att vid krigsskolan Unge tillsvidare från och med ingången av

år 1920 vara anställd nedan angivna kökspersonal med följande kontanta

avlöning, nämligen:

eu hushållerska.........................

..... 70

kronor

per

månad

» kokerska...........................

65

»

»

»

» )> ..............................

.... 50

»

»

)>

tre köksbiträden, vardera.......

..... 40

»

)>

samt en kökskarl......................

O

..... O

y>

»

dag

med rätt för en var av nämnda befattningshavare att åtnjuta en naturaportion

per dag, fri bostad i kronans hus med servis, eldning och belysning

samt fri tvätt, dels ock föreskrivit, att härav föranledda utgifter

skulle bestridas, den kontanta avlöningen från avlöningsanslaget, utgifterna

för naturaportioner från mathållningsanslaget samt övriga utgifter

från den till chefens för krigsskolan förfogande stående del av

undervisningsanslaget.

Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 30 juni

1920 har chefen för krigsskolan anhållit, att staten för skolan måtte

ändras så tillvida, att däruti uppfördes jämväl den kontanta avlöning

till köks- och serveringspersonal, som utginge jämlikt förenämnda brev

den 26 mars och den 9 april 1920.

A rméförval tningen har icke ansett sig nu kunna förorda den föreslagna

ändringen i staten för krigsskolan utan funnit sig böra hemställa,

att berörda arvoden beräknades under den för vissa i stat icke

uppförda arvoden avsedda anslagsposten.

I enlighet med vad arméförvaltningen sålunda anfört, torde ifrågavarande

kontanta avlöningsbelopp böra upptagas å arvodesförteckningen.

Å arvodesförteckningen finnas för närvarande upptagna arvoden av

1,200 kronor för förrådsvaktmästaren å Karlsborg, 1,080 kronor för

vallmästaren därstädes samt 200 kronor för brandchefen å samma plats.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 9 juli

1920 har kommendanten å Karlsborg anfört, att förstnämnda bägge

arvoden måste anses vara för låga i förhållande till övriga vid fästningen

anställda arbetare med förmans karaktär. Kommendanten före
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350. 267

sloge därför en höjning av berörda arvoden till 1,500 kronor årligen

för var och en av nämnda befattningshavare. 1 samband härmed hemställde

kommendanten jämväl om en ökning av arvodet åt brandchefen

å Karlsborg från 200 kronor för år till 600 kronor årligen under framhållande,

att det nu utgående arvodet, som sedan gammalt kvarstode,

numera icke kunde anses utgöra tillräcklig ersättning för det arbete och

det ansvar brandchefen hade.

De av kommendanten sålunda föreslagna arvodesförhöjningarna har

arméförvaltningen funnit skäliga.

Icke heller jag har något att erinra mot den föreslagna ökningen

av ifrågavarande arvoden.

Vid fortifikationsförvaltningen i Boden äro för närvarande anställda

en förrådsvaktmästare med en lön av 2,100 kronor per år, två förrådshandräckningskarlar

med en lön av 1,500 kronor per år vardera, en

skrivare och bokförare med en lön av 2,100 kronor per år samt en

kontorsvakt med 900 kronor per år. Avlöningen till dessa — med undantag

för den ena handräckningskarlen, som avlönas av extra ordinarie

medel — utgår jämlikt av Kungl. Maj:t fastställd underhållsplan av

ordinarie byggnadsanslaget.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden har nu gjort framställning om

upptagande under avlöningsanslaget av arvoden till förenämnda förrådspersonal

och kontorsvakt i Boden med ett sammanlagt belopp av 8,100

kronor.

Arméförvaltningen har anfört, att då ifrågavarande befattningshavare

syntes behövliga för längre tid, de till dem utgående arvoden, som

ursprungligen guldits av extra byggnadsanslag, torde höra bestridas av

avlöningsanslaget.

Härutinnan instämmer jag med arméförvaltningen. Berörda arvoden

torde alltså böra upptagas å arvodesförteckningen.

Å arvodesförteckningen är för en var av de fyra fortväblarna vid

Bodens fästning upptaget ett arvode av 1,200 kronor.

Såsom förut nämnts, hava arméns och marinens avlöningssakkunniga

funnit sig ej böra avgiva förslag till reglering av sådana arvoden,

som icke äro anvisade på någon av de särskilda staterna under fjärde

huvudtiteln. Undantag har dock gjorts beträffande arvodena till förenämnda

fortväblar, i det att de sakkunniga funnit sig böra hemställa,

att vid avgivande av proposition till riksdagen rörande löneregleringen

Yttrande av

arméförvaltningen.

Departements

chefen.

Förrådspersonal

vid

fortifikations

förvaltningen

i Boden.

Framställning

av fortifikationsbefälhavaren

i

Boden.

Yttrande av

arméförvaltningen.

Departements
chefen.

Fortväblar

vid Bodens

fästning.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Ifrågasätta

arvoden åt

flyglärare.

Framställning

av befälhavaren

för fortifikationen.

268

förslag måtte avlåtas om höjning av berörda arvoden. De sakkunniga

hava i sådant avseende erinrat om att, ehuru fortväblarna icke upptagits

i någon av riksdagen godkänd stat, riksdagen likväl genom visst uttalande

i samband med beslut rörande organisationen av fortförvaltningen

vid de permanenta verken i Boden måste anses hava prövat arvodenas

belopp. Enär fortväblarna på grund av nämnda uttalande kommit i

åtnjutande av tillfällig löneförbättring, som för närvarande utginge med

300 kronor, varigenom den sammanlagda kontanta avlöningen till fortväblarna

uppginge till 1,500 kronor, hade de sakkunniga, med tillämpning

av samma beräkningsgrund som i fråga om å stat upptagna

arvoden, för en var av dessa beställningshavare ansett sig böra föreslå

arvoden till belopp av 1,740 kronor.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.

I skrivelse den 2 augusti 1919 framhöll chefen för fortifikationen,

att lärarna i flygtjänst borde beredas arvoden, samt anförde därvid, att

flyglärarbefattningarna finge anses såsom de mest ansträngande och

farliga av samtliga lärarbefattningar inom armén. Då flyglärarna vore

tvungna att företaga ett väsentligt större antal flygningar än övriga i

flygtjänst kommenderade, kunde det ej anses annat än rättvist och billigt,

att de komme i åtnjutande av ett särskilt arvode utöver det s. k. flygtillägget

med förslagsvis för förste läraren 2,400 kronor, andre läraren

1,800 kronor samt tredje läraren 1,500 kronor, allt för år räknat.

Uti sin skrivelse den 30 augusti 1919, angående lantförsvarets

medelsbehov för år 1921, framhöll i anledning härav arméförvaltningen,

att det medgivna flygtillägget, som vore avsett att bereda ersättning åt

flygpersonalen för olycksfallsrisker, tillkomme såväl lärare som elever,

varför det syntes med rättvisa och billighet överensstämmande, att lärarna

i flygtjänst bereddes arvoden i likhet med vissa andra lärare.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 januari 1920

erinrade dåvarande statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet

om att Kungl. Maj:t den 8 februari 1918 funnit en i enahanda syfte

gjord framställning icke kunna bifallas, samt förklarade, att han vid sådant

förhållande och då frågan om särskilda arvoden åt den militära

lärarpersonalen över huvud taget borde upptagas till behandling i samband

med utredningen angående definitiv lönereglering för arméns personal,

funne sig icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen.

Uti skrivelse den 22 juli 1920 har nu befälhavaren för fortifikationen,

under åberopande av förenämnda skrivelse den 2 augusti 1919

och under erinran om att Kungl. Maj:t genom brev den 13 februari

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

269

1920 medgivit, att arvoden finge utgå till lärare a i flygspanarskolan,

ånyo anhållit, att medel måtte äskas till arvoden åt flyglärare med

följande belopp, nämligen:

åt lärare i teori ................. 2 arvoden å kr. 1,000 ....... kronor 2,000: —

» 1. läraren i flygning...... 1 arvode å » 1,500 » 1,500: —

» bitr. lärare i » 3 arvoden å » 1,200 » 3,600: —

» 1. läraren i flygspaning 1 arvode å » 900 » 900: —

» 2. » i » 1 » å » 500 d 500: —

Arméförvaltningen bar för sin del åberopat vad ämbetsverket i hithörande

ämne anfört uti sin förenämnda skrivelse den 30 augusti 1919.

Skulle utredningen rörande definitiv lönereglering ej hinna slutföras

jämväl i vad den avsåge arvoden åt lärarpersonalen vid armén i så god

tid, att förslag i ämnet hunne föreläggas 1921 års riksdag, ansåge arméförvaltningen

det angeläget, att förslag i allt fall förelädes riksdagen

om anvisande av medel för de begärda lärararvodena, mot vilkas belopp

arméförvaltningen icke hade något att erinra. Arméförvaltningen ansåge

därför, att de begärda arvodena borde upptagas å arvodesförteckningen.

Därest förslag avlätes till riksdagen om medels anvisande för ändamålet

för år 1922, samt riksdagen härtill lämnade sitt bifall, syntes arvodena

böra få utgå redan från och med den 1 juli 1921. Härför erforderliga

medel torde i sådant fall böra få utgå från avlöningsanslaget för sistnämnda

år.

Rörande den grupp av på stat upptagna avlöningsförmåner, till

vilken arvoden åt den militära lärarpersonalen äro att hänföra, hava

arméns och marinens avlöningssakkunniga uttalat, att frågan om dessa

avlöningsförmåners bibehållande i eller uteslutande ur lönesystemet stode

i nära samband med försvarets blivande organisation, och att denna

fråga borde göras till föremål för särskild utredning.

Då det icke synes lämpligt att, innan resultatet av eu sådan utredning

föreligger, inrätta nya arvoden av nu ifrågavarande slag, torde

med prövningen av förevarande framställning böra tillsvidare anstå.

Genom brev den 3 december 1920 bar Kungl. Maj:t medgivit, att

majoren i Bohusläns regementes reserv A. Meyerson finge tillsvidare

under år 1921 beordras till tjänstgöring i lantförsvarets kommandoexpedition

mot åtnjutande därför av en ersättning av 7 kronor 50 öre för

dag från ordinarie avlöningsanslaget.

Som ifrågavarande befattningshavare torde komma att vara anställd

vid lantförsvarets kommandoexpedition jämväl under år 1922, synes för

Yttrande av

arméförvaltningen.

nepartements
chefen.

Eu officer vid

lantförsvarets

kommandoexpedition.

s. 270 Kontrollera mot PDF

Föreståndaren

för

modellkammaren.

Vissa tillsyningsman.

Tillsynlngsmannen

vid

volontärskoleetabllssemanget

i

Ronneby.

Prästerligt

biträde vid

Skånska

husarregementets

avdelning i

Landskrona

samt vid

intendenturkompaniet

i

Stockholm.

Prästerligt

biträde vid

Göta och

Ö3tgöta

trängkårer.

270 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ändamålet erforderligt belopp, 2,737 kronor 50 öre böra upptagas å

arvodesförteckningen.

För föreståndaren för intendentsdepartementets modellkammare är i

arvodesförteckningen upptaget ett arvode av 1,277 kronor 50 öre.

Genom brev den 11 februari 1921 har Kungl. Maj:t medgivit, att

föreståndaren för modellkammaren finge under år 1921 komma i åtnjutande

av löneförbättring med 730 kronor.

Då berörda löneförhöjning synes böra utgå även för år 1922, torde

för ifrågavarande befattningshavare böra å arvodesförteckningen upptagas

ett till 2,007 kronor 50 öre förhöjt arvode.

Genom brev den 5 mars 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att ett

belopp av tillhopa 900 kronor för år finge från avlöningsanslaget utgå

såsom arvode åt vissa tillsyningsman vid i brevet närmare angivna förråd.

Detta belopp torde nu i arvodesförteckningen böra upptagas under

posten: »Vissa arvoden att utbetalas från första arméfördelningens stab»,

vilken post därför bör höjas från 550 kronor till 1,450 kronor.

Genom brev deu 20 augusti 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att

för avlönade av en tillsyningsman vid volontärskoleetablissemanget i

Ronneby ett belopp av högst 547 kronor 50 öre för år finge från och

med ingången av år 1920 utgå från avlöningsanslaget. Beloppet torde

böra från och med år 1922 upptagas å arvodesförteckningen.

Jämlikt brev den 26 november 1920 utgår under år 1921 från

avlöningsanslaget ett belopp av högst 500 kronor för avlönande av ett

prästerligt biträde vid Skånska husarregementets avdelning i Landskrona.

Detta belopp torde i enlighet med arméförvaltningens förslag böra upptagas

bland arvodena å arvodesförteckningen.

Å samma förteckning torde dessutom böra upptagas det belopp av

100 kronor för år, som jämlikt brev den 26 november 1920 under år

1921 utgår från avlöningsanslaget såsom ersättning för den pastorala

vården vid intendenturkompaniet i Stockholm.

Enligt brev den 17 november 1905, angående uppehållande av

regementspastors- och auditörsbefattningarna vid Göta trängkår, utgå

årligen tillsvidare från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar 500

kronor för uppehållande av regementspastorsgöromålen vid nämnda kår.

Enligt brev den 9 december 1910, angående uppehållande av regementspastorsgöromålen

vid Östgöta trängkår, utgå likaledes från allmänna

besparingarna 500 kronor per år tillsvidare för uppehållande av regementspastorsgöromålen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3ö0.

''271

I arméförvaltningens skrivelse till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet

den 25 november 1913, angående avlön ingsanslagets

omläggning till förslagsanslag, yttrade ämbetsverket beträffande

denna utgiftspost, att till dess dessa tjänster blivit uppförda i vederbörliga

stater, medel till deras uppehållande torde böra beredas från

anslaget till extra utgifter.

Med anledning av den omläggning av anslagen under fjärde huvudtiteln,

som ägt rum från och med år 1920, torde, i enlighet med arméförvaltningens

därom framställda förslag, ifrågavarande kostnader böra

bestridas från avlöningsanslaget samt härför erforderliga medel upptagas

å arvodesförteckningen.

Genom brev den 9 juli 1920 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att vid Intendent

fälttelegraf kårens flygkompani å Malmslätt skulle inrättas en särskild k^Paiaet

provisorisk kassaförvaltning, samt att befattningen såsom intendent vid a Maimsiatt

flygkompaniet tillsvidare skulle uppehållas av en därtill särskilt förordnad

intendenturutbildad officer i reserven mot åtnjutande av arvode efter

1,500 kronor för år räknat att utgå från avlöningsanslaget.

Ifrågavarande arvode torde böra upptagas å arvodesförteckningen.

Enligt brev den 11 juni 1920 har Kungl. Maj: t medgivit, att viss viss ersattingenjör-

och inteudenturmateriel finge transporteras till »/stersund, även- , **

som i samband darmed föreskrivit, bland annat, att en truppkontingent kassören i

ur Svea ingenjörkår skulle förläggas till nämnda stad. Till den i Öster- östersundsund

placerade fortifikationskassören skulle enligt samma brev såsom

ersättning för bestyret såsom förrådsförvaltare för den till Östersund

transporterade intendenturmaterielen utgå ett arvode av 25 kronor i

månaden från avlöningsanslaget. Detta belopp torde böra upptagas å

arvodesförteckningen.

För avlönande av eu tillsyningsman vid Remmene skjutfält finnas Tiiisyningsi

arvodesförteckningen för år 1921 upptagna 2()0 kronor. Då emellertid ““åraT

ersättningen till ifrågavarande tillsyningsman jämlikt arméförvaltningens skj utfall,

artilleridepartements beslut den 9 mars 1917 utgått med 300 kronor,

samt någon nedsättning i detta arvode ej torde böra ifrågakomma, torde

beloppet i enlighet med arméförvaltningens förslag böra höjas till 300

kronor.

Vid Tånga hed finnes anställd en vaktare med ett arvode av 100 vaktaren vid

kronor för år. Detta arvode synes böra i förteckningen upptagas. Tånga ned.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Besiktningsman

vid

intendenturförrådets

i

Boden

slakteriavdelning.

Eldare och

gårdskarl vid

kommendant

skåpet i

Boden.

Tillsyningsmannen

vid

skjutbanorna

å Järvafältet.

Tillsyningsmannen

å

Sannahed.

Personal vid

artillerimuseum.

Genom brev den 9 april 1920 har Kungl. Maj:t anvisat medel från

avlöningsanslaget till avlönande av en besiktningsman vid intendenturförrådets

i Boden slakteriavdelning. Arvodet, som enligt samma brev

utgår med 1,800 kronor för år räknat, torde böra upptagas å arvodesförteckningen.

Enligt brev den 21 maj 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att från

och med år 1920 finge till avlönande av en vid kommendantskapet i

Boden anställd eldare och gårdskarl utgå ett belopp av 1,500 kronor

årligen från avlöningsanslaget. Från och med år 1922 torde beloppet

böra upptagas å arvodesförteckningen.

Genom brev den 18 juni 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att

chefen för fjärde arméfördelningen finge förordna en underofficer ur

något honom underlydande truppförband att från och med den 1 juli

1920 tillsvidare intill utgången av år 1921 under uppbördsmannaansvar

handhava tillsynen och vården av skjutbanorna å Järvafältet och därstädes

förvarad materiel, samt att denne underofficer skulle äga att,

förutom honom enligt stat tillkommande avlöningsförmåner, såsom ersättning

för de med uppdraget förenade ökade kostnader åtnjuta en

ersättning, beräknad efter 300 kronor för år, att gäldas från avlöningsanslaget.

Detta arvodesbelopp synes i enlighet med arméförvaltningens

förslag höra beräknas under avlöningsanslaget för år 1922 och upptagas

å arvodesförteckningen.

Jämlikt brev den 31 december 1913 utgår en ersättning av 150

kronor för år åt en tillsyningsman å Sannahed. Beloppet, som utbetalas

genom kassaförvaltningen vid Svea trängkår, torde i enlighet med arméförvaltningens

förslag böra beräknas under avlöningsanslaget och upptagas

å arvodesförteckningen.

Uti förteckningen över i stat icke uppförda arvoden m. in. finnas

upptagna arvoden för en föreståndare och uppbördsman samt ett biträde

vid artillerimuseum med respektive 600 och 400 kronor. Uti skrivelse

den 18 juni 1920 hava arméförvaltningens artilleri- och civila departement

hemställt, att från avlöningsanslaget måtte från och med den

1 juli 1920 till och med den 31 december 1921 till föreståndaren och

biträdet vid museet få utgå årliga arvoden med respektive 1,200 och

800 kronor. Kungl. Majrt har den 16 juli 1920 bifallit den sålunda

gjorda framställningen. Ifrågavarande arvoden torde, då befattningshavarna

i fråga synas behövliga även år 1922, från och med sistnämnda

år böra å arvodesförteckningen upptagas med sålunda förhöjda belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Å Rommehed finnes för närvarande anställd en tillsyningsman och

redogörare, som uppbär ett arvode av 750 kronor för år. Uti förteckningen

över i stat icke uppförda arvoden m. m. är upptaget ett belopp

av 250 kronor för avlönande av ifrågavarande tillsyningsman. Emellertid

har arméförvaltningens civila departement med stöd av kungl. brev

den 31 december 1919 medgivit, att kostnaderna för avlönande av tillsyningsmannen

och redogöraren å Rommehed finge tillsvidare i sin helhet

avföras å avlöningsanslaget. I arvodesförteckningen torde därför

böra upptagas ett belopp av 750 kronor för ifrågavarande befattningshavares

avlönande, vilket medför en höjning av anslagsposten med 500

kronor.

Uti nämnda förteckning äro för år 1921 upptagna två kontrollofficerare

med arvode av 1,200 kronor vardera och två kontrollbiträden

med 300 kronors arvode vardera. Emellertid finnas jämlikt kungl. breven

den 2 september 1892 och den 27 april 1917 härutöver anställda två

kontrollofficerare med arvode av 1,200 kronor vardera för år räknat

ävensom två kontrollbiträden med arvode av 750 kronor om året för var

och en. Dessa belopp, som hittills utgått från vederbörligt tillverkningsanslag,

torde böra i arvodesförteckningen upptagas.

I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra en ny

»Förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. in.» (se Bil. 55). Denna

förteckning slutar å ett belopp av 724,838 kronor fiO öre eller 129,977

kronor 28 öre mera, än den för innevarande år uppgjorda förteckningen

upptager.

Såsom förut nämnts, har vid uppgörandet av denna arvodesförteckning

hänsyn ej tagits till de förhöjningar i utgående arvoden, som

kunna finnas betingade av den för personal å stat föreslagna löneregleringen.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan

löneregleringen beslutats, pröva hithörande frågor.

För beredande av för sådant ändamål erforderliga medel synes

emellertid arvodesförteckningens slutsumma böra ökas med 16 procent

eller 115,974 kronor 18 öre.

Förevarande anslagspost torde alltså böra i anslagsberäkningen upptagas

med (724,838:60 + 115,974: 18=) 840,812 kronor 78 öre.

M. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av furage-, sjukvårds-,

uppbördsmanna- samt köksföreståndarbefattningar ävensom för anställande

tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor, tillsyningsman

in. fl. och för ändring i utgående arvoden.

Under denna rubrik är för innevarande år beräknat ett belopp av

förslagsvis 12,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) esi 21 35

Tillsyningsmannen

å

Rommehed.

Kontrollofficerare

och kontrollbiträden.

Samman
fattning.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Arméförvaltningens

främja

ställning.

Kung!. May.ts Proposition Nr 350.

Arméförvaltningen har anfört, att Kungl. Maj:t under tiden den 31

december 1919—den 31 juli 1920 från avlöningsanslaget anvisat ett

belopp av tillhopa 24,479 kronor 74 öre, som finge anses belasta ifrågavarande

anslagspost. Då det torde kunna antagas, att anvisningarna

från avlöningsanslaget för ifrågavarande ändamål möjligen hade varit

något större under år 1920, än vad som kunde komma att behöva anvisas,

sedan den ändrade uppställningen av huvudtiteln tillämpats någon

tid, samt avlöningsanslaget i sin helhet lämnat överskott, syntes någon

höjning i det nu beräknade beloppet i allt fall icke erfordras.

Då avlöningsanslaget icke vore ställt till arméförvaltningens förfogande,

utan stode under Kungl. Maj:ts omedelbara disposition, måste

framställningar göras hos Kungl. Maj:t om rätt att till arvode få använda

medel från avlöningsanslaget, hur litet belopp frågan än gällde, och hur

uppenbart det än vore, att anslaget borde tagas i anspråk för ändamålet.

Emellertid kunde det givetvis icke vara ändamålsenligt eller

lämpligt, att Kungl. Maj:t, såsom under nuvarande förhållanden ofta

måste bliva fallet beträffande här ifrågavarande ärenden, besvärades med

sådana av allt för obetydlig art, så mycket mindre som utgången på

förhand vore tämligen given. I övererensstämmelse med de principer,

som läge till grund för de åtgärder, som på senare tid vidtagits för

att decentralisera vissa ärenden, syntes det böra tagas under övervägande,

huruvida det icke kunde överlämnas åt arméförvaltningens

civila departement att i viss utsträckning besluta i ärenden av ifrågavarande

art. Befogenhet att besluta i dylika arvodesfrågor syntes redan

tillkomma ämbetsverkets olika departement och sjukvårdsstyrelse, särskilt

i fråga om arvoden, som skulle utgå från materielanskaffningsoch

underhållsanslag av reservationsanslags natur. Då emellertid arvoden

understundom bleve tillfälligtvis erforderliga för behov, som stode i samband

med mathållningen och fnrageringen vid armén, men härför avsedda

anslag dels vore av förslagsanslags natur och dels ur andra synpunkter

sett icke borde belastas med utgifter av förevarande art, funnes intet

annat anslag än avlöningsanslaget, som lämpligen borde anlitas för

ändamålet. En decentralisering av mindre dylika arvodesärenden till

arméförvaltningens civila departement skulle alltså endast innebära en

utsträckning till detta område av en praxis, som redan tillämpades på

andra områden. Arméförvaltningen tilläte sig i detta avseende hänvisa

till vad de sakkunniga för ny uppställning av huvudtiteln anfört i detta

ämne i sitt den 21 juni 1918 avgivna betänkande sid. 79.

Givetvis borde dock en viss begränsning av departementets befogenhet

i detta avseende äga rum. Arméförvaltningens beslutanderätt

torde härvid kunna och böra inskränkas att gälla medgivande om arvodes

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 275

utbetalande endast tillfälligtvis. 1 den mån behov av ett sådant arvode

visade sig vara av mera konstant natur, borde givetvis arvodesfrågan

komma under Kungl. Maj:ts behandling, eventuellt i samband med de

vanliga medelsäskandena.

Utöver den inskränkning i arméförvaltningens handlingsfrihet, som

härav skidle bliva en följd, sjmtes dessutom ■ befogenheten böra begränsas

även därutinnan, att endast en viss summa av nämnda förslagsvis

beräknade post ställdes till arméförvaltningens förfogande. Detta belopp

torde dock ej böra sättas lägre än 10,000 kronor.

En begränsning i arméförvaltningens beslutanderätt torde böra ske

jämväl därutinnan, att arvode, som arméförvaltningen skulle få tillerkänna

en befattningshavare, ej finge överstiga visst belopp, exempelvis

2,000 kronor för helt år räknat.

Det torde icke böra ifrågasättas, att arméförvaltningen skulle erhålla

bemyndigande att besluta om höjning i de av Kungl. Maj:t och riksdagen

eller av Kungl. Maj:t ensam bestämda arvoden, eller att arméförvaltningen

finge besluta om utbetalande av arvoden åt på stat anställd personal.

Arméförvaltningen ansåge sålunda, att ett belopp av 10,000 kronor

borde ställas till arméförvaltningens civila departements förfogande för

bestridande av oförutsedda utgifter för arvoden i enlighet med vad ovan

anförts, varemot det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att såsom hittills

besluta i arvodesfrågor, som folie utom arméförvaltningens sålunda angivna

befogenhet.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen därutinnan anfört, finner

jag- mig icke för år 1922 böra ifrågasätta någon förhöjning av det under

nu förevarande rubrik beräknade beloppet, 12,000 kronor.

Vad angår det framställda förslaget om bemyndigande för arméförvaltningens

civila departement att i viss utsträckning besluta i hithörande

frågor, torde det vara uppenbart, att en sådan anordning skulle

medföra åtskilliga fördelar. Några principiella betänkligheter synas mig

icke kunna anföras mot att nämnda departement utrustas med dylik befogenhet

under förutsättning, att densamma begränsas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad arméförvaltningen i sådant avseende föreslagit.

Förutom i det föregående omförmälda utgiftsgrupper under ordinarie

avlöningsanslaget skulle, såsom förut nämnts, från samma anslag utgå

dels felräkningspenningar, dels ock kostnader för begravningshjälp. Innan

någon erfarenhet vunnits rörande storleken av ifrågavarande utgifter,

torde emellertid icke några härför avsedda särskilda poster böra upptagas

i anslagsberäkningen.

Departement

chefen.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Åtgärder för befrämjande av inauskapsrekryteringen.

För befrämjandet av manskapsrekryteringen vid armén liava under

de senare åren åtskilliga åtgärder vidtagits.

Sålunda medgav 1919 års riksdag, att för tiden den 1 november

1919—den 31 december 1920 finge utbetalas viss tillfällig förböjning i

dagavlöningen till fast anställt manskap vid armén. Enahanda förmån

utgår, enligt medgivande av 1920 års riksdag, jämväl under innevarande

år. Kostnaderna för berörda förhöjning i dagavlöningen bestridas från

avlöningsanslaget.

Från samma anslag utbetalas vidare, jämlikt av riksdagen lämnat

medgivande, enligt vissa grunder rekapitulationspremier till fast anställt

manskap i armén, som tager förnyad anställning, ävensom anställningspremier

till f. d. anställt manskap vid armén, som tager annan fast

anställning än som musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande

förut genomgått fullständig soldatutbildning.

Härjämte har riksdagen för tiden intill utgången av år 1921

medgivit,

dels att uppkommande besparingar å de för manskapets avlöning i

vederbörliga truppförbands stater uppförda medel må, efter Kungl. Maj:ts

beprövande, användas för anställande av furirer av andra klassen utöver

det antal, som i staten för vederbörligt regemente finnes angivet,

dels ock att uppkommande besparingar i de för sjukvårdsmanskapets

avlöning i vederbörande truppförbandsstater uppförda medel må, efter

Kungl. Maj:ts beprövande, användas för beredande av fyllnad till furirs

av första klassen löneförmåner åt sjukvårdsfurirer av andra klassen, som

visa sig därav förtjänta.

Av vad förut i annat sammanhang anförts framgår, att såväl den

tillfälliga förhöjningen i dagavlöning som ock anställnings- och rekapitulationspremier

äro avsedda att upphöra från och med genomförandet

av den föreslagna löneregleringen för arméns manskap.

I fråga om besparad manskapsavlönings användande för anställande

vid truppförbanden av furirer av andra klassen har arméförvaltningen i

i sitt utlåtande över arméns och marinens avlöningssakkunnigas förslag till

lönereglering för manskapet anfört, att nämnda förslag väsentligen vore

fotat på att manskapet skulle efter vissa tider vinna löneuppfiyttning

(ålderstillägg), varigenom alltså det syfte, som föranlett utverkandet av

ifrågavarande bemyndigande, eller att kunna i tjänsten kvarhålla äldre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

förtjänt manskap, vid förslagets genomförande i allt fall syntes vara behörigen

tillgodosett.

Härutinnan anser jag mig kunna instämma med arméförvaltningen.

Berörda bemyndigande torde alltså icke vidare behöva av riksdagen

inhämtas.

Vad slutligen angår frågan om beredande av lönefyllnad åt vissa

sjukvårdsfurirer av andra klassen, tillåter jag mig hänvisa till den följande

framställningen.

I skrivelse den 6 april 1920 framhöll chefen för Vaxholms grenad- Framställning

iärresremente, att i staten för nämnda regemente, i likhet med de för av ch®fen for

samtliga infanteriregementen gällande stater, icke funnes rams beställningar grcnadjärav

första klassen upptagna för sjukvårds-, gevärshantverkar- och hovslagar- regementebeställningsmän.

För de tvenne förstnämnda kategorierna funnes endast

två, respektive en, furirsbeställningar av andra klassen och för den sistnämnda

kategorien ingen furirsbeställning utan endast en vicekorpralsbeställning.

Dessa förhållanden medförde avsevärda olägenheter. Sålunda uppstode

svårigheter att åtminstone på frivillighetens väg rekrytera sagda

beställningskategorier, varförutom möjligheterna att förmå dem till rekapitulation,

som innehade dylika beställningar och vilkas kvarblivande

vid regementet vore önskvärt för ett tillfredsställande utförande av uppgifterna

inom de olika tjänstegrenarna och bevarande av kontinuiteten

inom desamma, icke bleve så stora, då utsikterna att erhålla högsta manskapsavlöning

icke vore tillfinnandes. Utom det att det ekonomiska utbytet

i och för sig vid beställningarna i fråga sålunda icke verkade uppmuntrande

på vare sig rekrytering eller rekapitulationen, tillkomme även

den moraliskt ofördelaktiga faktorn, att de volontärer, som ingått såsom

beställningsmän men icke kunde komma längre än till furirs av andra

klassen respektive vicekorprals avlöning, snart nog såge sina jämnåriga,

vilka gått den vanliga underkefä!svägen, gå förbi sig och erhålla högre

avlöning, ehuru de förra ej blott genomgått erforderliga kurser för

sin fackutbildning, utan även fullgjort en tjänstgöring, som såväl i avseende

på tid som betydelse och arbetsprestation val uthärdade jämförelse

med de senares.

Följden härav bleve ofta, att beställningsmän avginge tidigare, än

vad de eljest skulle hava gjort. Härtill komme, att rättvisan syntes

kräva, att varje volontär skulle kunna hava utsikt till att nå högsta

manskapsavlöning, vilken utbildningsväg han än gånge, förutsatt att han

genomgått anbefallda kurser och i övrigt vore lämplig.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Yttrande av

chefen för

fjärde arméfördelningen.

Yttrande av

arméförvaltningens

artilleri-

och civila

departement

samt sjukvårdsstyrelse.

Vad särskilt hovslagarbeställningsmännen beträffade, vore det ej tillräckligt

med endast en sådan vid varje regemente. Förutom det, att

hästantalet numera ej vore så ringa vid infanteriregementena, vore det

behövligt att med hänsyn till tjänstledighet, sjukdom eller annat förfall

kunna förfoga över mera än en sådan beställningsman. Dessutom vore

det önskvärt, att, för upprätthållande av ordningen i allmänhet i regementets

stall och med hänsyn till hovslagarnas biträde vid hästvården i

synnerhet, eu av dessa innehade furirsgrad. Vid Vaxholms grenad järregemente,

med dess isolerade läge och därav föranledda svårigheter att

anskaffa yrkeskunnigt folk, gjorde sig dessa krav särskilt gällande.

Regementschefen föresloge därför, att Kung!. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder för sådana ändringar i de för infanteriregementena gällande

stater beträffande beställningsmän, att staten ökades med en sjukvårdsfurir

av första klassen, en gevärshantverkarfurir av första klassen och

en liovslagarfurir av första klassen, samt minskades med en sjukvårdsfurir

av andra klassen, eu sjukvårdsvicekorpral, en gevärshantverkarvicekorpral

och tre vicekorpraler.

Intill dess härom kunde varda beslutat och i betraktande av å ena

sidan behovet av de framställda förslagens snara förverkligande, i den

mån så ske kunde, samt å andra sidan det förhållandet, att genom de

numera talrika volontärvakanserna avsevärda medel besparades, hemställde

regementschefen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att av sålunda

besparade medel finge användas erforderliga belopp för att tilldela dem

av nämnda kategorier beställningsmän, som, enligt vad ovan anförts,

därtill kunde ifrågakomma, sådana avlöningsförmåner, som tillkomme

furir av första klassen.

I häröver den 9 april 1920 avgivet yttrande anförde chefen för

fjärde arméfördelningen, att han på de av regementschefen angivna skäl

ansåge det vara synnerligen önskvärt, att vederbörande regementschef

medgåves rättighet — intill dess ändringar i de för infanteriregementena

gällande staterna kunde varda beslutade — att av besparade volontäravlöningsmedel

använda erforderliga belopp för att tilldela sjukvårds-,

gevärshantverkar- och hovslagarbeställningsmän, som därtill kunde ifrågakomma

med hänsyn till genomgångna kurser och lämplighet i övrigt,

motsvarande avlöningsförmåner, som tillkomme furir av första klassen.

Uti den 16 juli 1920 avgivet utlåtande i ärendet erinrade arméförvaltningens

artilleri- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse

om riksdagens medgivande beträffande användningen av besparad avlöning

för beredande av lönefyllnad åt sjukvårdsfurir av andra klassen samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

27:)

anförde, att, därest nu pågående utredning om revision av försvarsväsendet,

i vad den avsåge manskapet, icke hunne slutföras i så god tid,

att härav betingat förslag kunde föreläggas 1921 års riksdag, provisoriska

åtgärder syntes böra vidtagas för att minska de av regementschefen

framhållna nu rådande olägenheter. I sådant syfte borde framställning

till nämnda riksdag göras om medgivande därtill, att besparade

avlöningsmedel finge i viss utsträckning användas för beredande av

lönefyllnad till högst furirs av första klassen avlöningsförmåner åt eu

del beställningsmän.

Ett sådant medgivande syntes icke böra begränsas att gälla endast

infanteriet utan omfatta samtliga de truppförband, å vilkas stater funnes

uppförda beställningsmän med avlöning, motsvarande högst furirs av

andra klassen; och borde detsamma så avfattas, att exempelvis eu hovslagarvicekorpral

kunde erhålla antingen korprals, furirs av andra klassen

eller furirs av första klassen avlöningsförmåner allt efter omständigheterna

i det särskilda fallet. Kostnaderna för avlöningsfyllnaden borde få bestridas

av besparingar å de för avlöning åt manskapet i respektive stater

uppförda medel, oavsett huruvida besparingarna hade uppstått på

grund av vakanser bland beställningsmännen eller övrigt manskap. Ett

beslut i sådan riktning syntes lika litet som det av 1920 års riksdagfattade

beslutet i fråga om sjukvårdsbeställningsmän kunna anses föregripa

en blivande försvarsrevision eller en kommande definitiv lönereglering.

Beträffande regementschefens framställning i fråga om ändringar i

de för infanteriregementena gällande stater i syfte att bereda vissa beställningsmän

samma avlöningsförmåner, som tillkomme furir av första

klassen, funne departementen och sjukvårdsstyrelsen framställningen i

denna del åsyfta en sådan organisationsförändring, som borde tagas i

betraktande i samband med berörda utredning om revision av landets

försvarsväsende.

På grund härav hemställde departementen och sjukvårdsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t i anledning av regementschefens hemställan rörande

vidtagande av åtgärder för beredande åt vissa beställningsmän av sådana

avlöningsförmåner, som tillkomme furir av första klassen, måtte, under

förutsättning att nu pågående utredning om revision av landets försvarsväsende,

i vad den avsåge manskapet, icke kunnat slutföras i så god

tid, att härav betingat förslag hunne föreläggas 1921 års riksdag, avlåta

förslag till nämnda riksdag därom, att uppkommande besparingar

å de för manskapets avlöning i respektive truppförbandsstater uppförda

medel måtte, efter Kungl. Maj:ts beprövande, få under åren 1921 och

s. 280 Kontrollera mot PDF

Yttrande av

arméförvaltningen

den

31 augusti

1020.

Yttrande av

arméförvaltningen

den

10 februari

1921.

280 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

och 1922 användas för beredande av fyllnad till högst furirs av första

klassen löneförmåner åt därtill förtjänt, vid truppförbandet anställd

beställningsman, som genomgått vederbörliga utbildningskurser och som

eljest icke kunde komma i åtnjutande av sådan avlöning i följd därav,

att endast beställning av lägre grad av den kategori beställningsmän,

han tillhörde, funnes i vederbörlig stat uppförd, samt

att framställningen i övrigt icke måtte till annan Kungl. Maj:ts

åtgärd föranleda, än att den överlämnades till den genom brev den 12

november 1919 tillsatta kommission för verkställande av utredning och

avgivande av förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende

m. m. för att av nämnda kommission tagas i betraktande vid uppdragets

fullgörande.

Uti sin skrivelse den Öl augusti 1920 angående lantförsvarets

medelsbehov för år 1922 framhöll arméförvaltningen, att genom det i

sistnämnda utlåtande avgivna förslaget riksdagens förberörda för år 1921

beträffande sjukvårdsbeställningsmännen lämnade medgivanden skulle

utsträckas därhän, att exempelvis en vid Bodens ingenjör kår anställd

sjukvårdskorpral skulle kunna erhålla furirs av andra klassen avlöning.

Medgivandet skulle omfatta, förutom sjukvårdsbeställningsmän, även gevärshantverkarbeställningsmän,

hantverkarbeställningsmän och hovslagarbeställningsmän.

Medgivandet skulle däremot icke omfatta indelt manskap

och givetvis endast militära beställningar. Genom detsamma skulle

icke vid truppförbanden få anställas personal till större antal än staten

medgåve eller anställas beställningsmän av annan kategori än staten

upptoge. Medgivandet skulle endast avse att i sådana fall, då i vederbörlig

stat funnes upptaget exempelvis endast en hovslagarvicekorpral,

bereda denne någon höjning i avlöningen, i fall sådant befunnes nödvändigt,

samt att det skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna

pröva, om avlöningen borde höjas till korprals eller

furirs avlöning.

Arméförvaltningens plenum, som anslöte sig till artilleri- och civila

departementens samt sjukvårdsstyrelsens uttalanden i ämnet, hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen inhämta sådant medgivande, som

ifrågasatts i departementens och sjukvårdsstyrelsens ovanberörda utlåtande

den 16 juli 1920.

Sedermera har arméförvaltningen uti den 10 februari 1921 avgivet

utlåtande över arméns och marinens avlöningssakkunnigas förslag till

lönereglering för det fast anställda manskapet anfört, att ämbetsverkets

sjukvårdsstyrelse betonat önskvärdheten av att, även efter genomförd

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

definitiv lönereglering för manskapet, möjlighet måtte iörefinnas att

bereda därav förtjänt sjukvårds- och hovslagarbeställningsman lönefyllnad

till högst furirs av första klassen löneförmåner. Givetvis måste det ur

principiell synpunkt anses mindre lämpligt att samtidigt med genomförandet

av en definitiv lönereglering skapa ett undantagsförhållande

beträffande visst manskap. Med hänsyn till den obetydliga skillnaden i

avlöning för furirer av första och andra klassen enligt förslaget samt det

jämförelsevis ringa antalet beställningsmän syntes emellertid kostnadsökningen,

om dessa senare bereddes lika avlöning som furirer aAr första

klassen, bliva skäligen obetydlig.

På grund härav och för undanröjande av den misstämning, som

allt fortfarande torde vara att motse, därest beställningsmännen icke

skulle kunna beredas motsvarande avlöning som övrigt manskap, sjmtes

möjlighet böra finnas för tilldelande av furirs av första klassen avlöningsförmåner

åt därtill förtjänta beställningsmän. I fråga om sjukvårdsmanskapet

hade dylik lönefyllnad medgivits, i den mån besparingar

uppkommit å de för detta manskaps avlöning i respektive truppförbandsstater

uppförda medel. På grund av den ändrade uppställningen av

truppförbandsstaterna, som de sakkunniga föreslagit, torde böra såsom

villkor för medgivande av lönefyllnad uppställas, att vakans förefunnes

bland manskapet, varjämte med hänsyn till löneskalornas konstruktion

och antalet ålderstillägg i olika grader allenast beställningsmän, vilken

på stat vunnit beställning såsom furir av andra klassen, syntes böra

komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån.

Arméförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t matte utverka

riksdagens medgivande, att under åren 1921 och 1922 finge efter

Kungl. Maj:ts beprövande beredas fyllnad till furirs av första klassen

löneförmåner åt därav förtjänta, vid truppförbanden anställda beställningsmän

med avlöning såsom furirer av andra klassen, vilka genomgått

vederbörliga utbildningskurser och som eljest icke kunde komma i åtnjutande

av sådan avlöning i följd därav, att endast beställningar av

lägre grad av den kategori beställningsmän, de tillhörde, funnes i vederbörliga

stater uppförda, samt under förutsättning att vakanser förefunnes

bland manskapet.

Om i samband med den förestående försvarsrevisionen furirsbeställningar

av första klassen komme att i staterna upptagas jämväl för beställningsmän,

komme nu omförmälda medgivande ej vidare att erfordras.

Det torde ligga i öppen dag, att den ogynnsamma ställning i befordringshänseende,

som beställningsmännen intaga i jämförelse med det

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (År 350.) ®61 21 .it)

Departe
mentschefe
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

övriga manskapet, måste i hög grad förringa möjligheterna att kunna

i tjänsten bibehålla äldre beställningsmän, som visat duglighet och

fallenhet för sitt arbete. I samband med nu pågående revision av vårt

försvarsväsende synes därför böra tagas i övervägande frågan om vilka

organisationsförändringar, som må anses vara av nöden för avhjälpande

av berörda olägenheter. I avvaktan på en sådan mera definitiv lösningav

frågan torde man emellertid icke böra underlåta att vidtaga de provisoriska

åtgärder, som kunna stå till buds för vinnande av enahanda

syfte. Ehuru det, såsom ock av arméförvaltningen framhållits, skulle

kunna anföras vissa principiella invändningar mot att samtidigt med

genomförandet av den föreslagna löneregleringen bereda vissa kategorier

av den personal, löneregleringen avser, en undantagsställning av den

art, varom här är fråga, tvekar jag därför icke att tillstyrka bifall till

arméförvaltningens i ämnet gjorda hemställan, sådan densamma slutligen

fullföljts.

Särskild ersättning: till underbefäl av manskapet under viss tjänstgöring: vid

Norrbottens regemente.

Enligt den vid 1914 års senare riksdag beslutade härordningen är

avsett, att vid Norrbottens regemente skola utbildas icke blott detta

regementes egna värnpliktiga, utan också ett betydligt antal från andra

inskrivningsområden å fastlandet till utbildning såsom skidlöpare (spanare)

uttagna värnpliktiga. Med hänsyn, bland annat, till nu nämnda förhållande

upptogs i det av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda liärordningsförslaget

för Norrbottens regemente ett i förhållande till infanteriregementena

i allmänhet större antal officerare och underofficerare.

Någon kaderökning beträffande det fast anställda manskapet föreslogs däremot

icke, närmast på grund av svårigheten att för ifrågavarande regemente

anställa volontärer; och framhölls i Kungl. Maj:ts proposition

angående härordningen uttryckligen, att trots kaderökningen i fråga om

officerare och underofficerare det komme att bliva nödvändigt att årligen

från andra regementen beordra ett antal officerare och underbefäl till

tjänstgöring vid Norrbottens regemente. 1 samband med detta uttalande

ifrågasattes emellertid icke, att till den kommenderade personalen skulle

för tjänstgöringen i Boden utgå någon särskild ersättning.

Enligt gällande fredsavlöningsreglemente utgår dagtraktamente vid

tjänstgöring utom eget regementes förläggningsort till officerare och

underofficerare, men icke till manskap vid tjänstgöring med trupp.

Kung], Maja* Med anledning av en utav chefen för sjätte arméfördelningen gjord

''”juni mö18 framställning medgav Kungl. Maj:t genom brev den 18 juni 1920, att

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .''i50.

283

enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser Unge till tjänstgöringvid

infanteriregementen inom sjätte arméfördelningen och Norrbottens

regemente på frivillighetens väg beordras ur andra infanteritruppförband

dels furirer till ett antal av högst tolv, dels ock, i den mån tjänstens

uppehållande det krävde, officerare och underofficerare, mot åtnjutande

härför, furir av en särskild ersättning av 2 kronor 50 öre per dag samt

officer och underofficer av tillfällig avlöning enligt gällande fredsavlöningsreglemente

för armén, att utgå från avlöningsanslaget.

Uti eu den 28 september 1920 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd Framställning

skrift anhöll furiren J. Ingmar, å det underbefäls vägnar, som från andra jv

truppförband kommenderats till tjänstgöring vid Norrbottens regemente

för utbildning därstädes av från andra inskrivningsområden uttagna värnpliktiga,

att nämnda underbefäl måtte komma i åtnjutande av sådan

särskild gottgörelse, som jämlikt förenämnda brev den 18 juni 1920

utginge till furirer, vilka på frivillighetens väg beordrats till tjänstgöring

vid sjätte arméfördelningens infanteritruppförband och Norrbottens regemente.

Chefen för Norrbottens regemente förklarade sig icke hava något Yttranden matt

erinra häremot. Kommendanten i Boden tillstyrkte den gjorda fram- ™1j^.rmyn''

ställningen under förmälan, att utan dylik förmån med all säkerhet stora

svårigheter komme att yppa sig för de s. k. skidlöparkompaniernas

förseende med dugligt och lämpligt underbefäl.

Under hänvisning till att tidigare framställningar i enahanda syfte Yttrande av

icke ansetts kunna bifallas, förklarade sig arméförvaltningen uti den 14 ^“n^chu

oktober 1920 avgivet yttrande icke kunna tillstyrka bifall till förelig- "departement''

gande framställning.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka den 8 november Yttrande av

1920 avgivit yttrande i ärendet, hava anfört, att enligt det förslag till arméns och

lönereglering för fast anställt manskap vid armén, vars utarbetande an- avioningförtrotts

åt de sakkunniga, vore avsett att i ett särskilt reglemente sam- sakkl,nni-:imanfatta

de föreskrifter, vilka kunde finnas böra underställas riksdagen.

Bland dylika föreskrifter komme de sakkunniga att föreslå en av innehåll,

att för tjänstgöring å annan ort än eget regementes (kårs) förläggningsort

ersättning finge utgå enligt de särskilda bestämmelser, som

av Kungl. Maj:t meddelades.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Därest en dylik föreskrift komme till stånd och löneregleringen

komme att vinna tillämpning från och med det anställningsår, som toge

sin början den 1 november 1921, syntes hinder icke mota, att genom

beslut av Kungl. Maj:t särskild ersättning tilldelades fast anställt manskap

för efter nämnda dag infallande kommenderingar av den i framställningen

avsedda art, vilka icke kunde anses äga samband med tjänstgöringen

vid det truppförband, där vederbörande tagit sin fasta anställning.

Behov torde emellertid föreligga, att skälig ersättning kunde utgå

jämväl för dylika kommenderingar, som infölle redan före nämnda tidpunkt.

De sakkunniga ansåge sig följaktligen böra hemställa, huruvida

icke framställning borde avlåtas till riksdagen i sådant syfte.

I fråga om beloppet av denna ersättning syntes det vara lämpligast,

att reglerandet därav icke underställdes riksdagens prövning, utan syntes

framställningen till riksdagen böra avse allenast ett bemyndigande för

Kungl. Maj:t att bestämma ersättningen till belopp, som av Kungl.

Maj:t prövades skäligt. I sådant avseende ville de sakkunniga uttala,

att ersättningen under nuvarande förhållanden lämpligen syntes böra

fastställas till 1 krona 50 öre för man och dag.

Det synes mig vara såväl med billighet och rättvisa överensstämmande

som ock ur rekryteringssynpimkt av behovet påkallat, att särskild ersättning

beredes det fast anställda underbefäl av manskapet, som från andra truppförband

kommenderas till ifrågavarande tjänstgöring vid Norrbottens regemente.

Enligt det nu framlagda förslaget till avlöningsreglomente för

fast anställt manskap vid armén och marinen skall det för tiden efter

den nya löneregleringens ikraftträdande, d. v. s. för manskapets vidkommande

från och med ingången av november månad detta år, tillkomma

Kungl. Maj:t att besluta om utbetalande av dylik ersättning.

Emellertid torde, på sätt avlöningssakkunniga föreslagit, av riksdagen

böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid dylika kommenderingar

redan under tiden dessförinnan medgiva utbetalande av särskild

ersättning med belopp, som prövas skäligt. Härav föranledda kostnader

torde böra utgå av ordinarie avlöningsanslaget.

Sammanfattning.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, har jag låtit uppgöra en

beräkning av utgifterna under anslaget till avlöning till personal vid

staber och truppförband in. fl. år 1922. Denna beräkning (se Bil. 56)

slutar å 49,337,895 kronor 68 öre.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut om uppskov tillsvidare med upp
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .950.

sättande av Norrbottens kavallerikår bör nämnda belopp minskas med

de i kavallerikårens stat beräknade avlöningsförmåner för officerare och

underofficerare eller med 90,915 kronor. Det skulle då återstå 49,246,980

kronor 68 öre.

Med anledning av under året inträffande vakanser i såväl befälssom

manskapsgraderna komma emellertid utgifterna under anslaget helt

säkert att väsentligt understiga de såhinda beräknade. Med hänsyn härtill

torde anslaget kunna nedsättas med 12 procent av det beräknade

beloppet, eller med 5,909,637 kronor 68 öre till 43,337,343 kronor.

Härifrån torde slutligen kunna dragas ett belopp av förslagsvis

900,000 kronor, motsvarande beräknad ersättning för tjänstebostäder.

Anslaget skulle följaktligen för år 1922 uppgå till 42,437,343 kronor,

vilket belopp torde böra avrundas till 42,437,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels — med godkännande av de uppgjorda förslagen

till nya stater för generalitetet, generalstaben,

artilleristaben, kommendantskapen, rullföringsbefälhavare

med biträden, bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt

fältläkarstipendiater, remonteringsstyrelsen, krigshögskolan,

artilleri- och ingenjörhögskolan, ridskolan,

skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, artilleriskjutskolorna,

krigsskolan, truppförband av infanteriet,

kavalleriet och artilleriet, militärbefälet på Gottland,

överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena,

artilleriets fabriker och tyganstalter

, fortifikationen, ingenjörkårerna och fälttelegrafkåren,

officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen, trängkårerna, intendenturkåren, garnisonssjukhusen

i Stockholm, å Karlsborg och i Boden, armens

sjuksköterskekår samt polispersonalen i Boden och å

Karlsborg (se Bil. 2—53), att tillämpas under år 1922

— öka ordinarie förslagsanslaget till avlöning till per
-

sonal vid staber och truppförband m. fl.,

nu.............................

......... kronor 21,973,000: -

med...........................

....................... » 20,464,000: —

till..............................

......................... kronor 42,437,000: —

dels medgiva, att under åren 1921 och 1922 må,

efter Kungl. Maj:ts beprövande, beredas fyllnad till furirs

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

av första klassen löneförmåner åt därav förtjänta, vid

truppförbanden anställda beställningsmän med avlöning

såsom furirer av andra klassen, vilka genomgått vederbörliga

utbildningskurser och som eljest icke kunna

komma i åtnjutande av sådan avlöning i följd därav,

att endast beställningar av lägre grad av den kategori

beställningsmän, de tillhöra, finnas i vederbörliga stater

uppförda, allt under förutsättning att genom vakanser

i manskapsbeställningarna å vederbörligt truppförbands

stat inbesparas erforderliga medel för beredande av

berörda avlöningsfyllnad;

dels ock medgiva, att från anslaget till avlöning till

personal vid staber och truppförband m. fl. må, enligt

Kungl. Maj:ts beprövande, för tiden intill den 1 november

1921 utgå särskild ersättning till fast anställt

underbefäl av manskapet, som från andra truppförband

kommenderas till tjänstgöring vid Norrbottens

regemente för utbildning av från andra inskrivningsområden

än Norrbottens särskilt uttagna värnpliktiga.

Ålderstillägg.

Ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg är i riksstaten för år

1921 upptaget med 116,600 kronor.

Efter genomförandet av den av innevarande års riksdag beslutade

löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk, varigenom ifrågavarande avlöningsform för dessa befattningshavares

vidkommande ersättes av systemet med uppflyttning från lägre

till högre löneklass, och under förutsättning att den nu föreslagna, på

samma system grundade löneregleringen för arméns personal kommer

till stånd, erfordras anslaget till ålderstillägg icke vidare efter utgången

av 1921. Skulle undantagsvis någon befattningshavare komma att kvarstå

å äldre stat, torde honom tillkommande ålderstillägg lämpligen böra

bestridas från vederbörligt avlöningsanslag.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att ur riksstaten utesluta det under fjärde huvudtiteln,

avd. Lantförsvaret, uppförda ordinarie förslagsanslaget

till ålderstillägg.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

287

Dagavlöningstiiiägg åt indeEt manskap.

I statsverkspropositionen till årets riksdag har Kung!. Maj:t föreslagit

riksdagen att för utbetalande av tillägg till dagavlöning åt indelt

manskap under tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktör eller

beställningsman vid skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar

under fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag

av 96,600 kronor.

Det äskade anslaget är beräknat efter 2 kronor 10 öre för man

och dag under 23,000 tjänstgöringsdagar för korpraler, vicekorpraler och

beställningsmän samt 23,000 dagar för meniga.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga hava emellertid nu föreslagit,

att berörda tillägg till dagavlöningen måtte höjas till 2 kronor

50 öre för dag, och har föreskrift härom intagits i övergångsbestämmelserna

uti förslaget till avlöningsreglemente för fast anställt manskap

vid armén och marinen.

Med anledning härav torde medelsbehovet under förevarande anslag

böra beräknas till [(23,000 + 23,000) X 2,50—] 115,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, med ändring av

den under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition, punkten 9,

gjorda framställning i ämnet, föreslå riksdagen

att för utbetalande av tillägg till dagavlöning åt

indelt manskap under tjänstgöring i egenskap av

underbefäl, instruktör eller beställningsman vid skolor

och övningar utom vanliga repetitionsövningar å extra

stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag av 115,000

kronor.

Rekryteringskostnader.

Reservationsanslaget till rekryteringskostnader är i riksstaten för

innevarande år upptaget med ett belopp av 810,950 kronor.

Häruti ingå följande anslagstitlar, nämligen:

I. Rekryteringsmedel;

II. Anställnings- och avskedspremier; samt

III. Civilanställning.

I. Rekryteringsmedel.

Under denna titel äro beräknade dels ordinarie rekryteringskostnader,

dels ytterligare rekrjJeringskostnader.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Avlönings
sakkunniga.

Arméförvalt
ningen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De ordinarie rekryteringskostnaderna hava alltsedan år 1901 utgått

efter 50 kronor för varje nyantagen volontär med en anställningstid av

3 år. I enlighet härmed har riksdagen årligen beviljat :>% kronor för

varje i staterna uppfört manskapsvolontärnummer. Det sålunda beräknade

beloppet ställes till vederbörande truppförbands förfogande för därmed

avsett ändamål. För år 1921 uppgå de ordinarie rekryteringskostnaderna

till 230,350 kronor.

De ytterligare rekryteringskostnaderna, vilka ställas till Kungl. Maj:ts

förfogande för att efter prövning i varje särskilt fall tilldelas de truppförband,

som därav kunna vara i behov, hava alltsedan år 1915 varit

upptagna med 200,000 kronor.

Från de till ordinarie och ytterligare rekryteringskostnader anvisade

medel skola, enligt föreskrift i staten för anslagets användande, i första

hand bestridas utgifter ej mindre för arvode åt den, som förmedlat avtal

med fast anställt manskap, i den mån bestyret därmed icke åligger

officer eller underofficer i aktiv tjänst, än även för annonser, de anställningssökandes

resor och utspisning samt andra dylika av rekryteringen

föranledda kostnader, varefter återstående medel skola, i den mån det

lämpligen ske kan, så fördelas mellan manskapet, att vid samma truppförband

rekryter och rekapitulanter, som anställas för lika lång tid, erhålla

sinsemellan lika belopp, vars storlek bör bestämmas i förhållande

till anställningstidens längd och i intet fall överstiga 90 kronor.

Nämnda förmån, den s. k. legan, är, såsom förut närmare omförmälts,

avsedd att bortfalla vid genomförandet av en definitiv lönereglering

för manskapet.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka i sina beräkningar

rörande de av löneregleringen föranledda kostnadsökningar upptagit det

för lega disponerade beloppet till förslagsvis 100,000 kronor, hava

under erinran, hurusom de militära myndigheterna i avgivna yttranden

framhållit angelägenheten av att de medel, som efter legan s eventuella

avskaffande komme att ställas till truppförbandens förfogande för bestridande

av kostnaderna för rekryteringen, icke bleve för knappt tillmätta

— hemställt, att undersökning måtte verkställas, i vad mån anslaget

till rekryteringskostnader kunde nedsättas, därest avlöningsformen

lega enligt de sakkunnigas förslag uteslötes ur avlöningssystemet.

I med anledning härav infordrat utlåtande har arméförvaltningen

anfört, att, med ledning av vissa från truppförbanden införskaffade uppgifter,

inom civila departementet verkställts en beräkning, enligt vilken

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

i genomsnitt 105,000 kronor per år av de under rekryteringsanslaget

till ordinarie och ytterligare rekryteringskostnader anvisade medel syntes

hava kommit de anställda till godo i form av lega. På grund av de

summariska uppgifter, som lämnats, och med hänsyn till de under senare

år rådande utomordentliga förhållandena, vore emellertid det angivna

beloppet att anse allenast som en genomsnittssiffra. De sakkunniga hade

i de vid betänkandet fogade kostnadsberäkningar uppskattat den minskning

i rekryteringskostnaderna, som skulle föranledas av bifall till de

sakkunnigas förslag, till 100,000 kronor. Med hänsyn till det resultat,

som erhållits vid civila departementets ovannämnda beräkning, och med

fästat avseende å de möjligheter till en förbättrad rekrytering, som erbjödes

genom de enligt förslaget avsevärt förhöjda avlöningarna, skulle det

visserligen kunna ifrågasättas att nedsätta anslaget till rekryteringskostnader

utöver vad de sakkunniga i sådant avseende ifrågasatt. Åven

om ett sålunda minskat anslag skulle visa sig tillräckligt för bestridande

av rekryteringskostnaderna under tider av nedåtgående konjunkturer på

arbetsmarknaden, komme kostnaderna å andra sidan att stiga, i den män

konjunkturerna på arbetsmarknaden förbättrades. Arméförvaltningen ausåge

därför försiktigheten bjuda, att, intill dess någon erfarenhet vunnits

om verkningarna av de nya avlöningsbestämmelserna, ifrågavarande

anslag nedsattes med allenast 100,000 kronor.

Då antalet manskapsvolontärnummer i statförslagen för år 1922 är

detsamma som i de för innevarande år fastställda staterna, skulle, med

tillämpning av hittillsvarande beräkningsgrund, de ordinarie rekryteringskostnaderna

för år 1922 upptagas med oförändrat belopp, 230,350 kronor.

Med tillägg av 200,000 kronor för ytterligare rekryteringskostnader

skulle anslagstiteln alltså beräknas till sammanlagt 430,350 kronor.

I likhet med arméförvaltningen anser även jag, att det för närvarande

icke är tillrådligt att i anledning av legans avskaffande nedsätta förevarande

anslagstitel med större belopp än 100,000 kronor. Anslagstiteln

synes mig därför böra upptagas med (430,350 —100,000=) 330,350

kronor.

IT. Avskedspremier.

Anslagstiteln till anställnings- och avskedspremier är innevarande

år upptagen med 300,600 kronor, därav 90,000 kronor beräknats för

anställningspremier och återstoden, eller 264,000 kronor, för avskedspremier

till fast anställt manskap, som vid avgång från tjänsten har en

tjänstetid av minst sex år. Sistnämnda belopp är beräknat på grundBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) om 21 37

Departement

chefen.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

val av antalet fast anställt underbefäl av manskapet (beställningsmän,

men ej indelta eller musiknnderbefäl inräknade).

Såsom förut närmare omförmälts, äro anställniugspremierna avsedda

att bortfalla vid genomförandet av lönereglering för manskapet, varemot

avskedspremier alltjämt skulle komma att utgå. Någon ändring rörande

sättet för beräknandet av anslagsbehovet för sistnämnda ändamål bär

icke ifrågasatts. Vid sådant förhållande och då antalet fast anställt

underbefäl av manskapet i statförslagen för år 1922 är detsamma som

i 1921 års stater, torde under förevarande anslagstitel böra upptagas

264,000 kronor.

III. Cmlanställning.

Å riksstaten var under åren 1915—1919 på extra stat uppfört ett

förslagsanslag av 20,000 kronor till underlättande för volontärer, som

efter rekapitulation tjänat minst 5 år, att erhålla civilanställning i statens

tjänst. Från och med nästlidet år har detta anslag med oförändrat

belopp, 20,000 kronor, upptagits såsom en särskild titel under ordinarie

reservationsanslaget till rekryteringskostnader.

Genom särskilda kungörelser den 19 februari 1915, med ändringar

den 13 juni 1919, samt den 1 december 1916 har Kung!. Maj:t

utfärdat bestämmelser angående beredande av anställning i postverket

och vid statens järnvägar för viss personal vid armén, och skola enligt

dessa bestämmelser vissa härav föranledda kostnader utgå från förenämnda

anslag.

Arméförvaltningens

främst.

filning.

Arméförvaltningen har nu anmält, att på grund av sålunda redan

meddelade eller blivande bestämmelser i ämnet utgifter torde komma

att uppstå jämväl imder år 1922. Någon ändring uti anslagspostens

belopp hade arméförvaltningen icke att föreslå.

Departements
chefen.

Vid sådant förhållande torde förevarande anslagstitel för år 1922

böra upptagas med oförändrat belopp, 20,000 kronor.

Sammanfattning.

I enlighet med vad jag nu anfört, bör alltså anslaget till rekryteringskostnader

för år 1922 beräknas sålunda:

Titel I. Eekryteringsmedel............................................ kronor 330,350: —

Titel II. Avskedspremier.................................................. » 264,000: —

Titel III. Civilanställning .................................................. )> 20,000: -

Summa kronor 614,350: —

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

291

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det under fjärde huvudtiteln, avd.

Lantförsvaret, uppförda ordinarie reservationsanslaget

till rekryteringskostnader,

nu.......................................................... kronor 810,950: —

med...................................................... )) 196,600:

till........................................................... kronor 614,350: —

Arméns personal över stat.

Ordinarie förslagsanslaget till arméns personal över stat är i riksstaten

för innevarande år upptaget med 360,000 kronor.

Från nämnda anslag bestridas kostnaderna för, bland annat, ekiperingshjälp

åt sådana officerare och underofficerare, vilka inom reserv

erhållit sin första officers- eller underofficersanställning. Enligt § 16

mom. 2 i förordningen den 15 november 1912 angående arméns reserver

av befäl och civilmilitär personal utgår ekiperingshjälpen med 500

kronor till officer och 300 kronor till underofficer och utbetalas vid

första utnämning, dock först sedan föreskrivna persedlar blivit behörigen

anskaffade.

Tid efter annan hava framställningar gjorts om ekiperingshjälpens

höjande. Sålunda uttalade arméförvaltningens artilleri,- intendents- och

civila departement uti ett den 18 oktober 1918 avgivet utlåtande över

förslag till ny reservbefälsförordning, att det utgående ekiperingsbidraget

vore alltför lågt, särskilt med hänsyn till rådande dyra priser på

kläder och övriga utrustningspersedlar, samt att en höjning av ifrågavarande

förmån vore oavvislig för att icke äventyra rekryteringen.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 juli 1920 har inspektören

för militärläroverken gjort framställning om förhöjning av ekiperingshjälpen

för nyutnämnd officer i reserven.

I häröver den 7 augusti 1920 avgivet utlåtande har arméförvaltningens

civila departement erinrat om att höjning uti beklädnadsersättningen

åt marinens reservpersonal redan medgivits. 1919 års riksdag

hade nämligen å tilläggsstat för nämnda år på Kungl. Maj:ts förslag

beviljat medel för extra beklädnadsersättning åt marinens reservpersonal,

att utgå med 100 procent av i vederbörliga författningar angivna be
-

Framställning

av inspektören

för militärläroverken.

Yttrande av

arméförvaltningens

civila

departement.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

lopp. Jämväl 1920 års riksdag hade för samma ändamål å tilläggsstat

för år 1920 beviljat äskade medel. Under hänvisning härtill uttalade civila

departementet, att departementet ansåge en tillfällig höjning jämväl av

den till arméns reservpersonal utgående ekiperingshjälpen vara av behovet

påkallad, samt att frågan härom borde underställas 1921 års riksdags

prövning oberoende därav, om förslaget till ny reservbefälsförordning

intill nämnda tidpunkt hunne att framläggas. Det syntes nämligen

ej mer än billigt, att reservpersonalen vid armén tillerkändes samma

förmåner beträffande ekiperingshjälpen som motsvarande personal vid

marinen, då samma skäl syntes föreligga för höjande av beklädnadslijälpen

för förstnämnda personal, som legat till grund för riksdagens

beslut att bevilja medel för höjning av beklädnadsersättningen för motsvarande

personal vid marinen. Departementet ansåge därför, att den

till officerare och underofficerare i reserven vid armén utgående ekiperingshjälpen,

i likhet med vad som skett vid marinen, borde höjas med

100 procent för de olika personalgrupperna. Något föregripande av

arbetet med försvarsrevisionen eller den definitiva löneregleringen syntes

ett beslut i sådan riktning ej innebära.

De kostnader, som uppstode, om den sålunda föreslagna förhöjningen

av 100 procent komme till stånd, syntes, under antagande att

63 officerare, eller ungefär samma antal som de reservofficersaspiranter,

vilka år 1920 utexaminerades från krigsskolan, samt 90 underofficerare

årligen bleve berättigade till dylik förmån, kunna beräknas till (63x500

—) 31,500 kronor för officerare och vederlikar samt till (90 x 300 =)

27.000 kronor för underofficerare eller tillhopa (31,500 + 27,000 —)

58,500 kronor.

Med avseende å den tidpunkt, från vilken förhöjningen borde få

åtnjutas, vore önskvärt, att den sattes så tidigt som möjligt. Departementet

ansåge sig emellertid icke kunna ifrågasätta, att höjningen finge

tillämpas tidigare än från och med år 1921.

Beträffande sättet för kostnadernas bestridande ville departementet

erinra, att genom den stora nedgången i antalet nyutnämnda befattningshavare

i reserven besparingar uppstått å anslaget till personal över

stat. År 1919 hade utgifterna under anslaget uppgått till i runt tal

216.000 kronor. Jämväl för åren 1920 och 1921 syntes med nuvarande

dåliga rekrytering anslaget komma att lämna överskott. Vid sådant

förhållande syntes kostnader för beredande av tillfällig förhöjning

i beklädnadsersättningen kunna bestridas av förslagsanslaget till arméns

personal över stat utan någon förhöjning däri.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde civila departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att från anslaget till

arméns personal över stat finge under åren 1921 och 1922 utbetalas en

tillfällig förhöjning med 100 procent uti den till arméns reservbefäl utgående

beklädnadsersättningen.

Uti skrivelse den 31 augusti 1920 angående lantförsvarets medelsbehov

för år 1922 har arméförvaltningen, som anslutit sig till vad dess

civila departement sålunda uttalat och föreslagit, hemställt, att Kung].

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels uppföra ordinarie förslagsanslaget till arméns personal över stat

för år 1922 med oförändrat belopp eller 360,000 kronor,

dels medgiva, att det i riksstaten för enahanda ändamål för år

1921 redan uppförda och för tid därefter blivande förslagsanslag Unge

tagas i anspråk för utbetalande till de officerare och underofficerare,

som inom reserven under åren 1921 och 1922 erhölle sin första officerseller

underofficersanställning, av tillfällig förhöjning uti den enligt förordningen

den 15 november 1912, angående arméns reserver av befäl

och civilmilitär personal, medgivna ekiperingshjälpen med 100 procent

av de i nämnda författning angivna belopp.

Såsom i annat sammanhang omnämnts, hava arméns och marinens

avlöningssakkunniga förklarat sig anse billigt och rättvist, att tillfällig

förhöjning i ekiperingshjälpen, motsvarande den förmån, som redan för

åren 1919 och 1920 beviljats marinens reservpersonal, tillerkändes jämväl

reservpersonalen vid armén.

Av skäl, som tidigare angivits, har den föreslagna löneregleringen

för personal vid armén ansetts icke böra omfatta reservpersonalen. Härav

följer, att denna lönereglering icke inverkar på nu förevarande anslagsbehov

under år 1922.

Vad arméförvaltningen föreslagit i fråga om tillfällig förhöjning

under åren 1921 och 1922 med 100 procent av den till arméns reservpersonal

författningsenligt utgående ekiperingshjälpen finner jag mig

böra tillstyrka. I detta sammanhang må erinras om att riksdagen numera

bifallit Kungl. Maj:ts i propositionen om tilläggsstat till riksstaten

för år 1921 gjorda framställning om anvisande å tilläggsstat för

nämnda år av anslag till extra beklädnadshjälp åt reservpersonal vid

marinen.

Annéforvaltningens

skrivelse

den 31

augusti 1920.

Yttrande av

arméns och

marinens avlöningssakkunniga.

Departements

chefen.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vidkommande slutligen frågan om storleken av förevarande anslag,

torde detsamma, med hänsyn till vad arméförvaltningen därutinnan anfört,

böra för år 1922 upptagas med oförändrat belopp.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten för år 1922 under fjärde huvudtiteln

uppföra ordinarie förslagsanslaget till arméns

personal över stat med oförändrat belopp, 360,000

kronor,

dels ock medgiva, att anslaget till arméns personal

över stat må tagas i anspråk för utbetalande till

de officerare och underofficerare, som under åren 1921

och 1922 inom reserven erhålla sin första officers- eller

underoffioersanställning, av tillfällig förhöjning uti den

enligt förordningen den 15 november 1912 angående

arméns reserver av befäl och civilmilitär personal

medgivna ekiperingshjälpen med 100 procent av de

i nämnda författning angivna belopp.

Flyttningsersättning.

Ordinarie förslagsanslaget till flyttningsersättning är avsett

dels för bestridande av kostnaderna för från en tjänstgöringsort

till en annan förflyttad personals egna resor,

dels för utbetalande av s. k. flyttningshjälp, d. v. s. ersättning för

familjemedlemmars och tjänstepersonals resor samt för transport av

flyttsaker.

Några allmänna bestämmelser om rätt för personal vid armén att

vid förflyttning från en tjänstgöringsort till annan utbekomma flyttningshjälp

finnas icke meddelade. Den enda bestämmelse, som härom är

given, återfinnes i § 38 mom. e) av gällande avlöningsreglemente för

armén, vari stadgas, att det i varje särskilt fall beror på Kungl. Maj:ts

prövning, huruvida den, som utan att vinna befordran för längre tid

förflyttas från en ort till eu annan, må tilldelas flyttningshjälp. Denna

bestämmelse tillämpades tidigare så, att flyttningshjälp utgick endast

under vissa förutsättningar. Vid genomförandet av den nya härordningen

befanns det emellertid nödvändigt att i ytterligare vissa fall medgiva

utbetalande av flyttningshjälp, exempelvis då regementschef transporterats

till annat regemente för att kunna mottaga uppdrag såsom

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

brigadchef eller vid mera kostsamma förflyttningar till övre Norrland.

Under de senaste åren, då i sammanhang med den allmänna prisstegringen

även kostnaderna för flyttningar i hög grad ökats, har det blivit

nödvändigt att i något större utsträckning, än förut plägat ske, bereda

arméns personal ersättning för utgifter av ifrågavarande slag.

Bestämmelser rörande de belopp, varmed flyttningshjälp i förekommande

tall bör utgå, finnas meddelade i kungl. kungörelsen den 23 maj

1919 angående flyttningshjälp åt personal vid armén och marinen.

Anslaget var i riksstaten för år 1920 upptaget med 46,500 kronor.

Uti skrivelse den 25 maj 1919 avgåvo arméns och marinens avlöningssakkunniga

förslag i fråga om utsträckt rätt till flyttningshjälp,

därvid de sakkunniga hemställde om avlåtande till riksdagen av framställning

därom, att riksdagen måtte medgiva,

att på aktiv stat anställd beställnings- eller befattningshavare vid

armén eller marinen, vilken till följd av befordran eller på grund av

förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller

befattning erhållit förändrad förläggniugsort och för den skull nödgats

företaga flyttning till den nya förläggningsorten, finge enligt de närmare

bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelades, uppbära ersättning för

flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom kunde hava

uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl

den förra som den senare förläggningsorten, samt

att då dylik beställnings- eller befattningshavare utan samband vare

sig med befordran eller med förordnande eller kommendering att uppehålla

viss beställning eller befattning erhållit förändrad förläggningsort

och för den skull nödgats företaga flyttning till den nya förläggningsorten,

flyttningsersättning finge enligt de närmare bestämmelser Kungl.

Maj:t meddelade utgå dels vid förflyttning till eller från generalstaben

eller intendenturkåren, dels vid transport från militär till civilmilitär beställning

eller omvänt, dels vid förflyttning till eller från Boden, dels ock

i övrigt, där ej förflyttningen skett på grund av den förflyttades egen

ansökning eller därom uttryckt önskan.

Under erinran att arméförvaltningens civila departement och marinförvaltningen

uti den 29 augusti 1919 avgivet yttrande förklarat sig i

huvudsak icke hava något att erinra mot en utsträckning i rätten till

flyttningsersättning till de fall, som åsyftades i de sakkunnigas förslag,

anmälde arméförvaltningen i skrivelse den 30 augusti 1919 angående

lantförsvarets medelsbehov för år 1921, att ett bifall till nämnda förslag

Arméns och

marinens avlöningssakkunnigas

skrivelse den

25 maj 1019.

Arméförvaltningens

skrivelse

den 30

augusti 1919.

s. 296 Kontrollera mot PDF

1920 ars

riksdag.

Förslag till

nya bestämmelser

rörande

flyttningsersättning.

296 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

skulle för arméns vidkommande medföra en merkostnad, som icke syntes

kunna beräknas understiga 100,000 kronor årligen. Under sådan förutsättning

skulle medelsbehovet under anslaget till flyttningsersättning

för år 1921 utgöra (46,500 + 100,000 =) 146,500 kronor, vilket belopp

dock borde avrundas uppåt till 150,000 kronor.

Arméförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att höja ordinarie förslagsanslaget till flyttningsersättning med

103,500 kronor till 150,000 kronor.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 7 januari 1920 anförde

föredragande departementschefen, att han i likhet med vederbörande

myndigheter icke hade något att i princip erinra mot det av arméns

och marinens avlöningssakkunniga framlagda förslaget om utsträckt

rätt till flyttningshjälp. Emellertid hölle han före, att frågan härom

icke borde avgöras fristående för sig utan först i samband med genomförande

av en definitiv lönereglering lör arméns personal. Intill dess

torde, såsom hittills, det böra bero på Kungl. Maj:ts prövning i varje

särskilt fall, huruvida sådana omständigheter förelåge, att flyttningshjälp

borde beredas vederbörande beställningsliavare. Vid nu angivna förhållande

ansåge sig departementschefen icke kunna tillstyrka anslagets

höjning på den utav arméförvaltningen åberopade grunden. Emellertid

borde en viss ökning av anslaget vidtagas med anledning av de under

år 1919 vidtagna taxeförhöjningarna vid såväl statens som flertalet enskilda

järnvägar. Enligt vad departementschefen inhämtat, hade dessa nämligen

i så hög grad påverkat utgifterna under anslaget, att dess höjning

med omkring 100 procent torde få anses ofrånkomlig. Anslaget borde

därför i riksstaten för år 1921 uppföras med 100,000 kronor.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning bifölls av

riksdagen.

Det nu framlagda förslaget till avlöningsreglemente för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat

m. fl. vid armén och marinen innehåller i fråga om ersättning lör flyttningskostnad

följande bestämmelser:

1. Beställningshavare, vilken till följd av befordran eller på grund

av förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller

befattning erhållit förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)

och fördenskull nödgats företaga flyttning till den nya förläggningsorten

(tjänstgöringsorten), må enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t meddelas, erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad ävensom

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att

han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den förra som den senare

förläggningsorten (tjänstgöringsorten).

2. Har beställningshavare antingen till följd av transport från en

beställning till en annan inom egen lönegrad eller från militär till civilmilitär

beställning eller omvänt eller ock på grund av placering för

genomförande av fastställd fördelning av de å viss stat upptagna beställningar

erhållit förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)

och fördenskull måst företaga flyttning till den nya förläggningsorten

(tjänstgöringsorten), må han åtnjuta ersättning enligt vad i 1 mom.

sägs; dock att vad sålunda stadgats icke skall gälla, då transport inom

egen lönegrad vunnits till beställning, som tillsättes efter ansökan, eller

då transport eller placering skett genom tjänstebyte mellan två beställningshavare,

som därom gjort ansökan eller eljest därom uttryckt önskan.

3. Sådan ersättning må även utgå till officer, vilken på grund av

kommendering såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev

vid någon av de militära högskolorna eller vid den för transport till

intendenturkåren föreskrivna militärförvaltningskursen måste företaga

flyttning till kommenderingsorten; skolande härvid iakttagas, att kommendering,

vilken sker i flera omgångar, skall beträffande åtnjutande av

ifrågavarande ersättning så anses, som om kommenderingen ägt rum i

ett sammanhang.

Uti den 18 mars 1921 avgivet yttrande över avlöningssakkunnigas Arméförvaitförslag

till lönereglering för officerare och underofficerare m. fl. vid nineens yttarmén

och marinen har arméförvaltningen rörande medelsbehovet under ™j(s

förevarande anslag framhållit, att på grund av förut omförmälda taxeförhöjningar

och med hänsyn jämväl därtill, att förmånen av flyttningshjälp

under de senare åren av Kungl. Maj:t beviljats i viss ökad utsträckning,

ifrågavarande kostnader under åren 1919 och 1920 uppgått

till väsentligt högre belopp än de beräknade. Under år 1919 hade sålunda

kostnaderna uppgått till 126,942 kronor 89 öre och under år 1920

till 192,855 kronor 98 öre.

Enligt de sakkunnigas förslag till avfattning av 26 § i avlöningsreglementet

vore avsett, att flyttningshjälp skulle, förutom i de fall då

enligt hittills gällande praxis sådan förmån utgått, tillgodokomma personalen

vid armén i varje fall, då befordran vunnits, ävensom, bland

annat, för de flyttningar elever vid de militära högskolorna nödgades

företaga till och från Stockholm. Dessa omständigheter syntes alltså

böra betinga framställning till riksdagen om anslagets höjning. Då

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 65i 21 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

någon mera väsentlig nedgång i järnvägstaxorna icke torde under den

närmaste tiden vara att emotse, ansåge arméförvaltningen, att kostnaderna,

till den del de avsåge beredande av ersättning i redan nu medgivna

fall, borde beräknas till i avrundat tal 190,000 kronor. I vad

mån den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen i rätten till erhållande

av flyttningshjälp kunde komma att härutöver föranleda ytterligare

kostnader, undandroge sig för närvarande arméförvaltningens bedömande,

men syntes det ämbetsverket böra för ändamålet beräknas 40,000 kronor,,

vadan alltså hela anslaget skulle komma att upptagas till (190,000 +

40,000 —) 230,000 kronor.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen sålunda anfört, finner jag

mig böra tillstyrka, att anslaget till flyttningsersättning, i enlighet med

ämbetsverkets förslag, för år 1922 upptages till 230,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att öka det under fjärde huvudtiteln, avd. Lantförsvaret,

uppförda ordinarie förslagsanslaget till flyttningsersättning,

kronor 100,000: —

)) 130,000: —

kronor 230,000:—

nu...

med

till...

SJÖFÖRSVARET.

Marinförvaltningen.

Ordinarie anslaget till marinförvaltningen är i riksstaten för innevarande

år upptaget med 140,600 kronor.

Den för marinförvaltningen nu gällande staten är uppdelad å

särskilda avdelningar, nämligen artilleri-, fortifikations- och civilavdelningarna.

Å civilavdelningens stat finnes uppfört ett arvode av 3,000 kronor

till en advokatfiskal, som tillika förrättar advokatfiskalsgöromålen vid

Stockholms station. Till denne befattningshavare utgår dessutom tillfällig

löneförbättring med 750 kronor.

Uti den 3 november 1920 avgivet betänkande angående ny definitiv

lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk har 1902 års löneregleringskommitté framlagt förslag till ny

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

stat för marinförvaltningen, såvitt angår ämbetsverkets civilavdelning.

Kommittén har i sammanhang därmed föreslagit, att arvodet till advokatfiskal^

skäligen förhöjt till 4,000 kronor, måtte sammanföras med erforderliga

medel till icke-ordinarie befattningshavares avlönande m. m.,

vilka jämväl i sig borde innesluta renskrivningskostnad.

Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.

Uppå därom av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag gjord framställning har riksdagen beslutat ny definitiv

lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk, avseende,

bland annat, civilavdelningen inom marinförvaltningen. Med iakttagande

såväl härav som av vad jag tidigare föreslagit rörande lönereglering för

marinens personal, har jag låtit uppgöra förslag till ny stat för marinförvaltningen

(se bil. 57); och slutar denna å ett belopp av 222,670

kronor.

För marinförvaltningen torde alltså böra upptagas ett ordinarie anslag

å 222,670 kronor, och synes detsamma böra erhålla förslagsanslags natur.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda förslag till stat för marinförvaltningen

att tillämpas under år 1922,

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel, med

uteslutande av det under rubriken marinförvaltningen

upptagna ordinarie bestämda anslaget, under samma

rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 222,670

kronor.

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.

Enligt det i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

framlagda förslaget rörande ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets

del av fjärde huvudtiteln är avsett, att i riksstaten skulle

uppföras ett nytt ordinarie förslagsanslag, benämnt »Avlöning till personal

vid kårer och stater m. fl.» och beräknat under följande rubriker:

A. Lön, dagavlöning, tjänstgöringspenningar, arvoden, beklädnadsersättning,

ersättning för bränsle och lyse åt underofficerare m. fl., uppmuntringspenningar

m. fl. avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga

stater.

B. Inkvarteringsbidrag.

C. Indragningsstaten samt båtsmanskompanierna.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

D. Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i

Karlskrona.

E. Arvoden m. m. enligt förteckning.

F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbördsmannabefattningar

m. m. samt för eventuellt behövliga ändringar

i arvoden.

Med tillämpning av de beräkningsgrunder, som angivits under punkten

80 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, skulle medelsbehovet under detta anslag

för innevarande år utgöra 8,137,527 kronor 95 öre.

Med anledning av den föreslagna löneregleringen för marinens personal

torde anslaget böra beräknas under följande rubriker:

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

B. Ekiperingshjälp.

C. Båtsmanskompanierna.

D. Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i

Karlskrona.

E. Arvoden m. m. enligt förteckning.

F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbördsmannabefattningar

m. m. samt för eventuellt behövliga ändringar

i arvoden.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

Under förevarande rubrik upptagas

dels kårer och stater m. m., innefattande staterna för flottans officerskår,

flottans underofficerskår, flottans sjömanskår och flottans skeppsgossekår,

kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofficerskår och

kustartilleriets manskap m. fl., mariningenjörkåren, marinintendenturkåren,

marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl., vid

marinstaben anställd personal samt sjörullföringsbefälhavare med biträden,

dels undervisningsverken, innefattande staterna för sjökrigshögskolan,

sjökrigsskolan, marinintendentskolan samt skeppsgosseskolorna.

I. Kårer och stater in. m.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna ifrågasättas,

utom beträffande marinläkarkåren i nedan omförmälda hänseende, icke

andra ändringar än de, som direkt föranledas av den föreslagna löneregleringen.

s. 301 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Proposition Nr 350.

301

Marinläk arkåren.

Enligt den i propositionen nr 60 vid 1914 års senare riksdag framlagda

planen för värnpliktiga läkares tjänstgöring skola dessa, sedan de

undergått militärutbildning i 90 dagar samt avlagt medicine kandidatexamen

och fullgjort viss praktisk tjänstgöring för medicine licentiatexamen,

åter inrycka till en andra tjänstgöring vid flottan för fackutbildning

i 90 dagar och facktjänstgöring i 275 dagar, tillhopa 365

dagar. På så sätt skulle under hela året ett antal värnpliktiga finnas i

tjänst, vilka när som helst, om så erfordrades, även under fackutbildningen,

kunde tjänstgöra såsom läkare å flottans fartyg, stationer och

sjukhus. Under fackutbildningen skulle den värnpliktige läkaren meddelas

sådan undervisning, som lämnades i marinläkarkurs. Vid inryckningen

till omförmälda andra tjänstgöring skulle han utnämnas" till

marinläkarstipendiat över stat och erhålla underlöjtnants värdighet.

Till marinläkarstipendiat utgår för tjänstgöring ombord å fartyg

sjöavlöning jämte dietpenningar från anslaget till flottans krigsberedskap

och övningar. Vid tjänstgöring i land tillkommer honom ett dagarvode

av 8 kronor från den i staten för marinläkarkåren uppförda anslagsposten

till dagarvode åt marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater

samt marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring

i land, för närvarande upptagen till ett belopp av förslagsvis högst

10,000 kronor. Genom utnämning till marinläkarstipendiater över stat

komma de värnpliktiga läkarna i åtnjutande av samma förmåner.

Antalet marinläkarstipendiater, som finge antagas över stat, var

enligt år 1912 utfärdade bestämmelser högst 4. Sedan marinöverläkaren

i anledning av ovannämnda plan för värnpliktiga läkares tjänstgöring

anmält, att av marinen tilldelade värnpliktiga medicine studerande ett

årligt medeltal av 6 kunde antagas komma att fullfölja studierna, så

att de komme att uppfylla stadgade fordringar för undergående av fackutbildning,

föreskrevs genom generalorder den 20 maj 1920, att antalet

marinläkarstipendiater, som finge antagas över stat, skulle från och med

den 1 december 1920 vara högst 10.

Marinförvaltningen har nu i skrivelse den 30 augusti 1920 angående

medelsbehovet för år 1922 anfört, att för att få börja den andra

tjänstgöringen fordrades för ifrågavarande värnpliktiga läkare samma

kompetens i avseende å fullgjorda medicinska studier och sjukhustjänstgöring

som för anställning såsom marinläkarstipendiater. Sedan genom

kungl. brev den 13 september 1918 tjänstgöringsskyldigheten för marin
-

Marinförvalt
ningene
framställning.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

läkarstipendiater över stat utsträckts till 365 dagar eller samma tid som

ifrågavarande värnpliktiga läkare åliggande fredstjänstgöring, bleve statens

intressen minst lika väl tillgodosedda, genom att dessa värnpliktiga

läkare vunne anställning och gjorde tjänst som marinläkarstipendiater

över stat, som om de skulle fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. I egenskap

av marinläkarstipendiater över stat kunde ifrågavarande läkare nämligen

kommenderas såsom fartygsläkare å mindre fartyg eller såsom extra

läkare i land och fullgöra detta slag. av tjänstgöring såsom civilmilitära

befattningshavare med officers värdighet, något som för utövande av

läkarverksamheten vore av betydelse. De ändringar i värnpliktstjänstgöringens

längd, som för vissa årsklasser vore eller bleve fastställda,

inverkade ej på föreliggande fråga i principiellt avseende.

De värnpliktiga läkare, som innehade den för facktjänstgöringens

början stadgade medicinska kompetenseu, kunde visserligen icke åläggas

att söka anställning såsom marinläkarstipendiater över stat, men de

ekonomiska förmånerna och ställningen såsom civilmilitär tjänsteman

med officers värdighet gjorde det antagligt, att de allra flesta sådana

skulle söka anställning såsom marinläkarstipendiater över stat.

I staten för marinläkarkåren vore högst 10,000 kronor anvisade

till dagarvode till marinläkare av 2:a graden, marinläkarstipendiater samt

marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring i land. I beräkningen

av nämnda belopp, vilket fastställts av 1918 års riksdag, hade ingått

2,920 eller i runt tal 3,000 kronor till dagarvode åt en marinläkarstipendiat

över stat, som efter den å Fårösunds fästning placerade

marinläkarens av l:a graden förflyttning till annan plats avsetts att

tjänstgöra å sagda fästning, och 3,080 eller i runt tal 3,000 kronor

till vikarier och extra läkare. Enär Fårösunds fästning numera indragits,

vore nämnda 3,000 kronor disponibla för bestridande av kostnaden

för annan tjänstgöring i land. Enligt av marinöverläkaren uppgjord

beräkning ställde sig ifrågavarande anslagsbehov, sedan antalet marinläkarstipendiater

ökats från 4 med 6 till 10, sålunda:

1) Dagarvoden till vid inskrivningsförrättningarna

tjänstgörande marinläkare, förslagsvis ..................... kronor 500: —

2) Dagarvoden till 10 marinläkarstipendiater över stat

vid 45 dagars teoretisk fackutbildningskurs å

flottans sjukhus i Karlskrona enligt generalorder

630/15 ................................................................................ » 3,600: —

3) Dagarvoden till 5 marinläkarstipendiater över stat

vid 45 dagars praktisk fackutbildningskurs i land » 1,800: —

Transport kronor 5,900: —

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

303

Transport kronor 5,900: —

4) Dagarvoden till ytterligare 5 marinläkarstipendiater

över stat vid 45 dagars praktisk fackutbildningskurs

i land, därest antalet rustade fartyg ej medgiver

praktisk utbildning ombord............................. » 1,800: —

5) Dagarvoden till vikarier och extra läkare vid se
mestrar,

sjukdomsfall, studieresor m. in. samt för

oförutsedda fall, som i högre grad än vanligt

nödvändiggöra vikarier och extra läkare i land,

förslagsvis........................................................................... » 7.300: —

Summa kronor 15,000: —

Beträffande denna beräkning finge marinförvaltningen i avseende

å posten 4) anföra, att den stadgade fackutbildningen om 90 dagar avsåges

att indelas i 45 dagars teoretisk och 45 dagars praktisk utfilning,

av vilken den förstnämnda skulle försiggå i land och den sistnämnda

ombord. Det torde kunna antagas, att antalet rustade fartyg i allmänhet

medgåve placering av åtminstone 5 marinläkarstipendiater till den

praktiska fackutbildningskursen om 45 dagar ombord, i vilket fall de

erhölle sjöavlöning från anslaget till flottans övningar. Det kunde emellertid

förutses, att något år antalet rustade fartyg vore för litet för att

medgiva placering av så många som 5 marinläkarstipendiater över stat

ombord till den praktiska utbildningskursen om 45 dagar, och att under

sådant förhållande denna kurs måste förläggas i land, i vilket fall medel

till dagarvoden erfordrades. I avseende å posten 5) finge marinförvaltningen

framhålla, att långvarigare, oförutsedda sjukdomsfall bland de å

stationer och fästningar placerade marinläkarna jämte ökad sjuklighet

och epidemier bland marinens personal emellanåt kunde föranleda oförutsedd

kommendering av extra läkare i den utsträckning, att de förut

nämnda till dagarvoden åt vikarier och extra läkare beräknade 3,000

kronorna bleve otillräckliga. Det torde av denna anledning vara nödvändigt,

att ifrågavarande anslagspost till dagarvoden åt marinläkare av

2:a graden etc. vid tjänstgöring i land ej vore för snävt tillmätt, enär

det i sådant fall skulle kunna inträffa, att i och för sig nödvändiga

kommenderingar av extra läkare, på grund av att anslagsposten ett visst

år redan förbrukats, antingen ej kunde verkställas eller också helt plötsligt

måste upphöra, något som skulle kunna medföra stora olägenheter.

Marinförvaltningen hyste med anledning av det anförda den uppfattningen,

att den i staten för marinläkarkåren uppförda anslagsposten

till dagarvode till marinläkare av 2:a graden, marinläkarstipendiater

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements
chefen.

samt marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring i land borde

ökas från nuvarande förslagsvis högst 10,000 kronor med 5,000 kronor

till förslagsvis högst 15,000 kronor.

Vidare har marinförvaltningen väckt fråga om beredande av ekiperingshjälp

åt marinläkarstipendiater över stat och härom anfört följande.

I staten för marinläkarkåren funnes upptaget ett belopp av förslagsvis

högst 2,000 kronor till beredande av ekiperingshjälp vid första

anställning till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater,

som utan föregående anställning vid stammen utnämnts i reserven. Då

marinläkarstipendiater över stat i motsats till övrig stampersonal vid

marinläkarkåren icke åtnjöte något arvode eller stipendium, av vilket de

kunde bestrida kostnaderna för uniformsutrustningen vid sin första anställning,

syntes det skäligt, att dem tillerkändes rätt till ekiperingshjälp, i

likhet med vad som funnes stadgat beträffande ovannämnda befattningshavare

vid marinläkarkåren i flottans reserv. Ekiperingshjälpen syntes

böra utgå med 500 kronor, och staten för marinläkarkåren borde sålunda

ökas med förslagsvis 5,000 kronor till ekiperingshjälp för marinläkarstipendiater

över stat.

Sammanlagda ökningen av staten för marinläkarkåren skulle alltså

utgöra 10,000 kronor.

I den vid 1914 års senare riksdag framlagda planen för värnpliktiga

läkares vid marinen tjänstgöring ingår, att de vid inryckningen till

den s. k. andra tjänstgöringen skola utnämnas till marinläkarstipendiater

över stat. Härigenom komma de under tjänstgöring i land i åtnjutande

av det för marinläkarstipendiater vid sådan tjänstgöring beräknade dagarvode

av 8 kronor. Med hänsyn till den tidrymd, som i regel måste

förflyta mellan första och andra tjänstgöringen för nämnda värnpliktiga,

ävensom i anledning av beviljade ansökningar om uppskov har ännu

ingen värnpliktig läkare inryckt till andra tjänstgöring. Medel för bestridande

av omförmälda dagarvoden hava fördenskull hittills icke upptagits,

men anses erforderliga från och med år 1922. Mot marinförvaltningens

av sådan anledning verkställda omräkning av anslagsposten till

dagarvode till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater samt

marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring i land har jag intet

att erinra. Enligt förslaget till lönereglering skall emellertid dagarvode,

varom här är fråga, utgå med ett från 8 till 12 kronor förhöjt belopp.

I anledning härav torde anslagsposten i fråga, vilken enligt marinförvaltningens

berörda omräkning slutar å ett belopp av 15,000 kronor,

höra ökas med 7,500 kronor till 22,500 kronor.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 350.

Vad beträffar framställningen om ekiperingslijälp åt marinläkarstipendiater

över stat synes mig billigheten fordra, att dessa i sådant

hänseende beredas samma förmån som marinläkarstipendiater, vilka utan

föregående anställning i stammen utnämnts i reserven. För ifrågavarande

ändamål torde alltså böra upptagas en ny anslagspost å (10 x 500=)

5,000 kronor.

II. Undervisningsverken.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna ifrågasättas,

utom beträffande sjökrigsskolan i nedan omförmälda hänseende, icke

andra ändringar än de, som direkt föranledas av den föreslagna löneregleringen.

Sjökrigsskolan.

Lektorerna vid sjökrigsskolan åtnjuta i årlig avlöning 4,000 kronor,

därav 2,600 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar.

Härtill kommer tillfällig löneförbättring, som för innevarande år utgår

med 600 kronor, ävensom fyra ålderstillägg, ett vart å 500 kronor. "

Marinförvaltningen har nu föreslagit, att nämnda lektorer skulle tilldelas

samma avlöningsförmåner som manliga lektorer vid de allmänna

läroverken, ävensom gjort framställning om därav föranledd höjning av

staten för sjökrigsskolan.

Sedan Kungl. Maj:t den 3 december 1920 uppdragit åt en kommitté

att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv

lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt

vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter, däribland sjökrigsskolan,

har marinförvaltningens omförmälda förslag blivit till kommittén överlämnat.

B. Ekiperingslijälp.

Jämlikt 22 § i förslaget till avlöningsreglemente för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.

vid armén och marinen äga, såsom förut nämnts, officerare, underofficerare

samt vederlikar, vilka äro skyldiga att i tjänsten bära uniform,

att vid första anställningen såsom sådana uppbära ekiperingslijälp med

ett belopp av högst 1,000 kronor för beställningshavare i officers tjänsteställning

och högst 600 kronor för beställningshavare i underofficers

tjänsteställning. Ekiperingshjälpen utgår enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för ifrågavarande förmån, såvitt marinen angår, torde

böra beräknas efter 1,000 kronor för förslagsvis 20 officerare med vederBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (''Kr 350.) esi 21 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

likar samt efter 600 kronor för förslagsvis 50 underofficerare och vederlikar.

Under förevarande rubrik bör alltså upptagas ett belopp av

[(1,000 x 20) + (600 x 50) =] 50,000 kronor.

C. Båtsmanskompanierna.

Enligt det i årets statsverksproposition framlagda förslaget rörande

ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets avdelning av fjärde

huvudtiteln skulle i beräkningen av det nya avlöningsanslaget under

rubriken »Indragningsstaten samt båtsmanskompanierna)) upptagas ett

belopp av 1,166 kronor 67 öre.

Å indragningsstaten kvarstår numera icke någon befattningshavare,

vadan några medel för ändamålet icke vidare äro erforderliga.

För båtsmanskompanierna torde, enligt av marinförvaltningen verkställd

beräkning, böra upptagas ett belopp av 492 kronor.

D. Månadslön, arvoden in. m. till personal vid flottans sjukhus i Karlskrona.

Från det nuvarande anslaget till sjukvård för marinen bestrides,

bland annat, avlöning till viss personal vid flottans sjukhus, i Karlskrona,

nämligen till redogöraren, maskinisten samt sjukhusbetjäningen.

Enligt det i årets statsverksproposition framlagda förslaget rörande ändrad

uppställning av anslagen under sjöförsvarets del av fjärde huvudtiteln

äro dessa avlöningsmedel, enligt gjorda beräkningar uppgående

till 34,320 kronor, avsedda att utbrytas ur anslaget till sjukvård för

marinen och överflyttas till nu förevarande anslag samt där upptagas i

beräkningen över anslaget såsom en särskild grupp. Då eu viss rörelsefrihet

beträffande denna avlöningsgrupp bör förefinuas för att möjliggöra

erforderliga jämkningar i avlöningsförhållandena, torde denna grupp böra

av riksdagen prövas allenast med avseende på slutsumman. Den definitiva

fördelningen av arvodesbeloppen torde däremot böra fastställas

av Kungl. Maj:t.

Uti sitt yttrande den 17 mars 1921 över avlöningssakkunnigas

förslag till lönereglering för arméns och marinens personal har marinförvaltningen

hemställt, att nu ifrågavarande avlöningsmedel måtte, i

analogi med de förhöjningar på andra håll, som av de sakkunniga

föreslagits, upptagas till ett med 16 procent förhöjt belopp eller i avrundat

tal 40,000 kronor.

Yad marinförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.

Under förevarande rubrik torde alltså böra upptagas ett belopp

av 40,000 kronor.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 350.

307

E. Arvoden m. m.

Från ett flertal anslag avseende marinen utgå för närvarande arvoden

till personal av skilda kategorier. Enligt förut omförmälda förslag

rörande ändrad uppställning av marinens anslag böra dessa arvoden

sammanföras under avlöningsanslaget och, om de icke äro uppförda i

stat, upptagas i en särskild förteckning, avsedd att allenast lämna en

översikt av ett område, som berör avlöningen, men som för närvarande

ligger vid sidan av avlöningsstaterna. Denna förteckning bör årligen

bifogas statsverkspropositionen såsom bilaga till beräkningen över anslaget

i dess helhet.

Till förevarande utgiftsgrupp under avlöningsanslaget skulle, enligt

vad under punkten 80 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden närmare omförmäles,

från olika anslag överföras tillhopa 75,472 kronor 50 öre, därav från

anslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel ett belopp

av 6,462 kronor 50 öre. Sistnämnda belopp, som är avsett för tillsyningspersonal

vid kustfästningarna, torde, i överensstämmelse med av marinförvaltningen

gjord hemställan, för år 1922 böra ökas med 4,865 kronor.

Under nu förevarande anslagspost torde vidare böra upptagas vissa

från anslaget till avlöning för flottans kårer och stater nu utgående

arvoden, nämligen 800 kronor till en lärare vid minskolan i kemi och

läran om sprängämnen samt 150 kronor till vardera av de två tillsy

nings männen vid stationernas häkten och arrester.

Med ledning av från marinförvaltningen infordrade uppgifter har

jag låtit uppgöra en förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m.

(se Bil. 67). Denna förteckning slutar å ett belopp av 81,437 kronor

50 öre.

Av skäl, som anförts vid behandlingen av motsvarande post under

lantförsvarets avlöningsanslag, torde arvodesförteckningens slutsumma

böra ökas med 16 procent eller 13,030 kronor. Posten till arvoden in. m.

bör alltså i anslagsberäkningen upptagas med (81,437:50 + 13,030=)

94,467 kronor 50 öre.

F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbördsmaunabefattningar

m. m. samt för eventuellt behövliga ändringar i arvoden.

I enlighet med förslaget rörande ändrad uppställning av marinens

anslag bör till förevarande utgiftsgrupp under avlöningsanslaget från

olika anslag överföras tillhopa 11,400 kronor.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

Denna post torde i anslagsberäkningen böra upptagas med ett till

12,000 kronor avrundat belopp.

Förutom under ovan angivna rubriker upptagna utgiftsgrupper under

avlöningsanslaget skulle, såsom förut nämnts, från samma anslag utgå

kallortstillägg, felräkningspenningar ävensom kostnader för begravningshjälp.

Då kallortstillägg för marinens personal torde ifrågakomma i

mycket ringa utsträckning, synes det icke erforderligt att för sådant

ändamål beräkna några särskilda medel. Vad beträffar kostnaderna för

felräkningspenningar och begravningshjälp, torde, innan någon erfarenhet

vunnits rörande storleken av ifrågavarande medelsbehov, icke heller

några härför avsedda särskilda poster böra upptagas i anslagsberäkningen.

Avlöningsfyllnad åt underofficerare av 3:e graden.

På framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å tilläggsstat för

vartdera av åren 1919 och 1920 beviljat ett förslagsanslag av 60,000

kronor, att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelades,

användas till beredande av avlöningsfyllnad för sagda år åt

vissa underofficerare av 3:e graden vid flottan och kustartilleriet, vilka

genom befordran till nämnda, från och med år 1919 inrättade underofficersgrad

komme att under år 1919 eller .1920 lida minskning i sina

löneförmåner, med iakttagande att dylik avlöningsfyllnad icke finge till

någon beställningshavare utgå med högre belopp än 225 kronor.

Anledningen till beviljandet av ifrågavarande anslag har varit, att,

medan underofficerare vid marinen äga uppbära beklädnadsersättning

och portionsersättning med bestämda, vid nuvarande prisläge synnerligen

låga belopp, underofficerskorpralerna däremot åtnjuta motsvarande

förmåner till det verkliga värdet, samt att till följd härav vissa till underofficerare

av 3:e graden befordrade underofficerslcorpraler under åren

1919 och 1920 beräknats uppbära mindre avlöning, än de skulle hava

erhållit, om de kvarstått i sistnämnda egenskap.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 28 augusti 1919 och den. 16

april 1920, efter förslag av arméns och marinens avlöningssakkunniga,

meddelat föreskrifter rörande åtnjutande av ifrågavarande avlöningsfyllnad

för år 1919, uttalade de sakkunniga i skrivelse i ämnet den 18

juni 1920 bland annat, att det till följd av dels den vid 1920 års riksdag

beslutade höjningen i dyrtidstilläggen, dels ock den minskning i

portionspriset, som under den då gångna delen av år 1920 givit sig till
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 3i>0.

känna, torde kunna antagas, att den avlöningsfyllnad, varom här vore

fråga, för år 1920 komme att bliva jämförelsevis ringa och knappast

för någon befattningshavare komme att avsevärt, överstiga 100 kronor

för hela året.

Uti infordrat yttrande i ämnet den 29 november 1920 hava arméns

och marinens avlöningssakkunniga anfört, att då det gällde att bedöma

behovet av ifrågavarande anslag för år 1921, det vore att uppmärksamma,

att jämlikt kungörelsen den 30 juni 1920 angående grunder för

tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid marinen en

ny löneförmån i form av ortstillägg under år 1921 tillkomme, bland

andra, underofficerare, men ej underofficerskorpraler, ävensom^ att dyrtidstillägg

enligt vanliga grunder utginge på denna löneförmån. Med

hänsyn till den ökning i löneförmåner, som härigenom bereddes underofficerare

av 3:e graden under år 1921, torde man kunna utgå från, att

dessa underofficerare icke komme att under nämnda år uppbära löneförmåner

till mindre belopp, än de skulle hava erhållit, om de kvarstått

såsom underofficerskorpraler. Särskilt anslag för ifrågavarande ändamål

syntes därför icke behöva av riksdagen äskas för år 1921. Skulle

emellertid i undantagsfall inträffa, att avlöningsfyllnad för sagda år komme

att erfordras för underofficer av 3:e graden — vilket vore beroende på

vissa nu okända faktorer, såsom dyrtidstilläggens storlek, portionspriset

m. m. — torde sådan avlöningsfyllnad böra, efter framställning i

varje särskilt fall, av Kungl. Magt medgivas. Det syntes med hänsyn

härtill de sakkunniga lämpligt, att Kungl. Maj:t föresloge riksdagen

medgiva, att de kostnader, som för sådan händelse kunde uppkomma,

finge bestridas, för underofficerare av 3:e graden vid flottan från anslaget

till avlöning för flottans kårer och stater samt för underofficerare

av 3:e graden vid kustartilleriet från anslaget till avlöning för kustartilleriets

personal.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att något särskilt anslag för

ifrågavarande ändamål icke erfordras för år 1921. Då emellertid den

möjligheten icke synes vara helt utesluten, att avlöningsfyllnad under

nämnda år kan befinnas böra utgå i något enstaka undantagsfall, torde,

i överensstämmelse med vad avlöningssakkunniga föreslagit, av riksdagen

böra inhämtas medgivande, att från vederbörligt avlöningsanslag

må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, utbetalas dylik förmån.

Yttrande av

arméns och

marinens

avlöningssakkunniga.

Departements
ohefen.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Sammanfättnin g.

I enlighet med vad jag förut anfört, har jag låtit uppgöra en beräkning

av utgifterna under anslaget till avlöning till personal vid kårer

och stater in. fl. år 1922. Denna beräkning (se Bil. 68) slutar å

19,602,550 kronor.

Med anledning av under året inträffande vakanser komma emellertid

utgifterna under* anslaget helt säkert att väsentligt understiga de sålunda

beräknade. Med hänsyn härtill torde anslaget kunna nedsättas

med 12 procent av det beräknade beloppet, eller med 2,352,306 kronor

till 17,250,244 kronor.

Härifrån torde slutligen kunna dragas ett belopp av förslagsvis

125,000 kronor, motsvarande beräknad ersättning för tjänstebostäder.

Anslaget skulle följaktligen för år 1922 uppgå till 17,125,244 kronor,

vilket belopp torde böra avrundas till 17,125,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln uppföra

ett nytt ordinarie anslag, benämnt »Avlöning till

personal vid kårer och stater m. fl., förslagsanslag»,

dels — med godkännande av de uppgjorda förslagen

till nya stater för flottans officerskår, flottans

underofficerskår, flottans sjömanskår och flottans skeppsgossekår,

kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofficerskår,

kustartilleriets manskap m. fl., mariningenjörkåren,

marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans

ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl., vid marinstaben

anställd personal, sjörullföringsbefälhavare med

biträden, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan, marinintendentskolan

och skeppsgosseskolorna (se Bil. 58—66) att

tillämpas under år 1922 — under detta anslag anvisa

ett belopp av 17,125,000 kronor,

dels ock medgiva, att från anslagen till avlöning

för flottans kårer och stater och till avlöning för kustartilleriets

personal må, efter Kungl. Maj:ts beprövande,

utbetalas avlöningsfyllnad för år 1921 till sådana underofficerare

av 3:e graden vid flottan och kustartilleriet,

som med ingången av år 1919 vunnit befordran

från beställning i l:a lönegraden för manskap eller

vilka under loppet av år 1919 erhållit dylik befordran

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

311

och. därvid tillträtt underofficersbeställnig av 3:e graden,

som icke förut varit besatt med annan innehavare,

och vilka genom denna befordran komma att

under år 1921 lida minskning i sina löneförmåner,

med iakttagande att dylik avlöningsfyllnad icke må

till någon beställningshavare utgå med högre belopp

än 225 kronor.

Extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna.

Till beredande av förstärkning av arbetskrafterna vid marinintendenturkåren

medelst extra biträden, vilka icke äga intendenturutbildning,

hava tidigare tagits i anspråk medel av femte huvudtitelns allmänna

besparingar eller ock förskotterats erforderliga belopp.

I samband med den vid 1918 års riksdag beslutade avvecklingen

av det dittills tillämpade förskottsförfarandet beviljade samma riksdag

för anställande av extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna

på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 63,900 kronor.

För ändamålet beviljade därjämte nämnda riksdag ett förslagsanslag till

enahanda belopp på tilläggsstat för år 1918.

Sedan under behandlingen av förevarande anslag vid 1919 års lagtima

riksdag en omarbetning skett av grunderna för anslagets beräkning,

har riksdagen såväl för år 1920 som för år 1921 å extra stat

anvisat ett förslagsanslag, högst, 69,100 kronor.

Då medel för ifrågavarande ändamål ansetts erforderliga jämväl för

år 1922, har Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition föreslagit

riksdagen att för anställande av extra biträden å flottans stationer

och inom kustfästningarna å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 69,100 kronor.

Uti sitt yttrande den 17 mars 1921 över arméns och marinens avlöningssakkunnigas

förslag till lönereglering för arméns och marinens

personal har marin förvaltningen anfört, att det begärda beloppet till

extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna, 69,100

kronor, syntes, i överensstämmelse med de förhöjningar på andra håll,

som av de sakkunniga föreslagits, böra omräknas med 16 procents förhöjning

och anslaget för år 1922 upptagas i avrundat belopp till 80,000

kronor.

Vad marinförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, med ändring av

den under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition, punkten 81,

gjorda framställning i ämnet, föreslå riksdagen

att för anställande av extra biträden å flottans

stationer och inom kustfästningarna å extra stat för

år 1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 80,000 kronor.

Ålderstillägg.

Ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg är i riksstaten för innevarande

år upptaget med 42,000 kronor.

Efter genomförandet av den av innevarande års riksdag beslutade

löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk, varigenom ifrågavarande avlöningsform för dessa befattningshavares

vidkommande ersättes av systemet med uppflyttning från lägre

till högre löneklass, och under förutsättning att den nu föreslagna, på

samma system grundade löneregleringen för marinens personal kommer

till stånd, kvarstår avlöningsformen ålderstillägg efter utgången av år

1921 allenast för ett fåtal till sjöförsvaret hörande befattningshavare.

Förevarande anslag torde därför, enligt verkställd beräkning, för år

1922 endast behöva upptagas till 11,500 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det under fjärde huvudtiteln, avd. Sjöförsvaret,

uppförda ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg,

nu............................................................. kronor 42,000: •—

med............................................................ » 30,500:

till............................................................. kronor 11,500: —

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

313

Personliga lönetillägg.

I riksstaten för innevarande år är å extra stat upptaget ett förslagsanslag,

högst 2,945 kronor till personliga lönetillägg åt marindirektören

av l:a graden i flottan C. E. Richson samt flaggkvartersmannen i marinen

A. Gr. Sjöqvist.

Rörande grunderna för beräknandet av ifrågavarande personliga

lönetillägg efter genomförandet av den föreslagna löneregleringen för

marinens personal har jag i annat sammanhang gjort framställning.

Marinförvaltningen har uti sitt över avlöningssakkunnigas förslag

avgivna yttrande hemställt, att anslaget till berörda personliga lönetillägg

måtte för år 1922 upptagas såsom förslagsanslag och beräknas

till 3,000 kronor. 6

Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra. Jag får

alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till beredande av personliga lönetillägg under

år 1922 åt marindirektören av l:a graden i flottan

C. E. Richson och flaggkvartersmannen i marinen A.

G. Sjöqvist å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag

av 3,000 kronor.

Rekryteringskostnader.

Enligt det i statsverkspropositionen till innevarande års riksdagframlagda

förslaget rörande ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets

del av fjärde huvudtiteln äro utgifterna för rekryteringen vid

flottan och kustartilleriet avsedda att sammanföras under ett nytt ordinarie

förslagsanslag, benämnt »Rekryteringskostnader».

Efter de beräkningsgrunder, som angivits under punkten 85 i det

vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

försvarsärenden, skulle medelsbehovet för rekryteringskostnader för marinen

under innevarande år uppgå till följande belopp, nämligen

för rekryteringsmedel.......................................

............... kronor 231,250: —

därav för lega och anställningspremier

165,000

kronor,

» rekapitulations- och avskedspremier...........

............... » 194,000: —

» civilanställning..................................................

............. » 16,400: —

Summa kronor 441,650: —

Bihang Ull riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) csi 21 40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Marinförvalt
ningen.

Departe
mentschefen.

Kirngl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Såsom förut närmare omförmälts, äro lega, anställningspremier och

rekapitulationspremier avsedda att bortfalla vid genomförandet av den

föreslagna definitiva löneregleringen för manskapet, varemot avskedspremier

alltjämt skulle komma att utgå.

Under nu angivna förutsättning har marinförvaltningen beräknat

medelsbehovet under förevarande anslag för år 1922 sålunda:

Rekryteringskostnader för flottans sjömanskår kronor

Rekryteringskostnader för skeppsgossekåren:

70 kronor per skeppsgosse för 230 skeppsgossar »

Fri läkarbesiktning ..................................................... »

Åtgärder för spridande av kännedom om skeppsgossekåren

............................................................... »

Rekryteringskostnader vid kustartilleriet........................ »

Avsked spremier vid flottan ................................................ »

Avskedspremier vid kustartilleriet................................... »

Åtgärder för civilanställning av uttjänt personal vid

marinen.....................,...................................................... »

32,000: —

10,100:

1,150: —

2,000: —

15,000: - 60,000: —

24,000: -

16,400: —

Summa kronor 166,650: —

Mot den sålunda uppgjorda beräkningen har jag icke något att

erinra. De särskilda anslagsbeloppen torde lämpligen kunna sammanföras

under nedanstående titlar på följande sätt:

I. 11 ekry te rings medel .................................................. kronor 66,250:

II. Avskedspremier............................................................ » 84,000:

III. Civilanställning ............................•......................... »_16,400:

Summa kronor 166,650: —

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln, avd.

Sjöförsvaret, uppföra ett nytt ordinarie anslag, benämnt

»Rekryteringskostnader, förslagsanslag»,

dels ock under detta anslag anvisa ett belopp av

166,650 kronor.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 350.

315

Marinens reservpersonal.

Enligt ^ det i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

framlagda förslaget rörande ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets

del av fjärde huvudtiteln äro de medel, som för närvarande

under olika stater finnas anvisade för flottans och kustartilleriets reservpersonal,

avsedda att sammanföras under ett nytt ordinarie förslagsanslag,

benämnt »Marinens reservpersonal».

Med tillämpning av de beräkningsgrunder, som angivits under

punkten 87 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, skulle medelsbehovet under nu

förevarande anslag för innevarande år uppgå till 118,016 kronor 80 öre

eller i jämnt krontal 118,017 kronor.

Marinförvaltningen har erinrat om att för officer såväl i flottans Framställning

som i kustartilleriets reserv utginge enligt gällande bestämmelser vid av marin‘

konstruering till fänrik beklädnadshjälp med 200 kronor för en gång, lörvaltniDgen''

vilken förmån utbetalades, sedan det styrkts, att föreskrivna persedlar

blivit behörigen anskaffade.

Rättvisa och billighet syntes kräva, att förmånen av beklädnadshjälp

tilldelades även marinunderintendenter i flottans reserv till samma belopp,

som för fänrikar i reserven funnes anvisat. Staten för marinintendenturkåren

i flottans reserv torde sålunda böra ändras att upptaga

jämväl beklädnadshjälp för 5 marinunderintendenter å 200 kronor för en

gång eller tillhopa 1,000 kronor.

Vid bifall härtill borde härav betingad ändring i förordningen den

11 december 1903 angående marinintendenturkåren i flottans reserv vidtagas.

Därvid torde även för marinunderintendenterna böra föreskrivas,

att utbetalning av beklädnadshjälp ägde rum, först sedan det blivit

styrkt, att föreskrivna persedlar anskaffats.

Av skäl, som tidigare angivits, har den föreslagna löneregleringen D.partementu

för personal vid marinen ansetts icke böra omfatta reservpersonalen. chefer..

Härav följer, att denna lönereglering icke inverkar på nu förevarande

anslagsbehov under år 1922.

I likhet med marinförvaltningen anser även jag det vara med billighet

överensstämmande, att marinunderintendent i flottans reserv må

komma i åtnjutande av beklädnadshjälp med samma belopp, som enligt

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

gällande bestämmelser utgår till fänrik i reserven, eller med 200 kronor

för en gång. För bestridande av härav föranledda kostnader torde

under förevarande anslag böra beräknas ett belopp av 1,000 kronor.

På grund härav och då anslagsbehovet för år 1922 i övrigt är detsamma

som för innevarande år, torde anslaget böra upptagas med

(118,017 + 1,000 =) 119,017 kronor.

I enlighet med vad jag nu anfört, har förslag till stat för marinens

reservpersonal (se Bil. 69) uppgjorts, och slutar densamma å ett belopp

av 119,016 kronor 80 öre.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln uppföra

.ett nytt ordinarie anslag, benämnt »Marinens reservpersonal,

förslagsanslag»,

dels och — med godkännande av berörda förslag

till stat för marinens reservpersonal att tillämpas från

och med år 1922 — under detta anslag anvisa ett

belopp av 119,017 kronor.

Flyttningsersättning.

Enligt det förslag rörande ändrad uppställning av anslagen under

sjöförsvarets del av fjärde huvudtiteln, som framlagts i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag, skulle i riksstaten uppföras ett nytt

ordinarie förslagsanslag, benämnt »Flyttningsersättning» och avsett att

omfatta alla nu utgående kostnader. för personalens vid marinen flyttning

från en förläggningsort till ny sådan ort eller från förläggningsort till

annan plats, där vederbörande på grund av kommendering skall bestrida

ordinarie tjänstgöring, samt för återflyttning i sistnämnda fall.

Med tillämpning av de beräkningsgrunder, som angivits under punkten

90 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, skulle medelsbehovet under detta anslag för

innevarande år upptagas till 45,000 kronor.

Uti det framlagda förslaget till avlöningsreglemente för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställnings!)avare på aktiv stat

in. fl. vid armén och marinen hava i fråga om ersättning för flyttningskostnad

intagits bestämmelser, för vilkas innehåll närmare redogjorts vid

behandlingen av lantförsvarets anslag till flyttningsersättning.

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kung!. Maj:tf; Proposition Nr 350.

I fråga om medelsbehovet under nu förevarande anslag för år 1922

har marinförvaltningen uti den 17 mars 1921 avgivet yttrande över avlöningssakkunnigas

förslag till lönereglering för officerare och underofficerare

m. fl. vid armén och marinen anfört, att någon ändring i det

för flyttningsersättning beräknade beloppet icke syntes erforderlig.

Redan enligt nu gällande praxis utgår flyttningshjälp vid marinen

i alla de fall, då personalen på grund av placering, kommendering till

ordinarie tjänstgöring eller befordran har att företaga flyttning i tjänsten.

Vid sådant förhållande torde det nya avlöningsreglementets ikraftträdande

icke påkalla någon ökning av de för bestridande av flyttningskostnader

anvisade medel.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln, avd.

Sjöförsvaret, uppföra ett nytt ordinarie anslag, benämnt

»Flyttningsersättning, förslagsanslag»,

dels ock under detta anslag anvisa ett belopp av

45,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Ordinarie reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll

är i riksstaten för innevarande år upptaget med 2,945,050 kronor.

Under detta anslag äro medel beräknade för, bland annat, dagavlöning

och arvoden m. m. till personal vid varven. Dessa avlöningsmedel

uppgå, enligt av Kungl. Maj:t fastställd stat, för år 1921 till

106,858 kronor 35 öre.

Såsom framgår av vad som anförts under punkten 115 i det vid

årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

försvarsärenden, har man vid beräknandet av medelsbehovet under ordinarie

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för år 1922 utgått

från samma anslagsbelopp, som i riksstaten för innevarande år upptagits,

eller 2,945,050 kronor. Från förevarande anslag har emellertid, på grund

av den föreslagna omläggningen av sjöförsvarets anslag, en post å

58,750 kronor ansetts böra utbrytas. 1 enlighet härmed har Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att minska ordinarie

reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll med 58,750

kronor till 2,886,300 kronor.

Mannförvalt

ningen.

Departements

chefen.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Framställning

av marinförvaltningen.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Uti sitt förenämnda yttrande den 17 mars 1921 över avlöningssakkunnigas

förslag till lönereglering för officerare och underofficerare

m. fl. vid armén och marinen har marinförvaltningen anfört, att anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll berördes av de sakkunnigas betänkande,

i det att den under anslaget upptagna staten för dagavlöning

och arvoden in. m. till personal vid varven komme att behöva väsentligt

ökas. Å denna stat upptagna underofficerare, månadslönare, åtnjöte

månadslön, motsvarande de avlönings- m. fl. förmåner, som utginge till

flaggunderofficerare, respektive underofficerare av 2:a graden å underofficerskårens

stat, och torde fortfarande böra härvid bibehållas. Vad

övriga å staten upptagna befattningshavare beträffade, syntes deras avlöningar

böra omräknas med 16 procents förhöjning. Höjningen å staten

torde härigenom komma att tippgå till omkring 40,000 kronor, vadan

anslaget syntes böra upptagas till (2,886,300 + 40,000=) 2,926,300 kronor.

Under åberopande härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte,

med ändring av den under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition,

punkten 115, gjorda framställning i ämnet, föreslå riksdagen

att minska ordinarie reservationsanslaget till flottans

nybyggnad och underhåll,

nu ........................................................ kronor 2,945,050: —

med ......................................... »_18,750: -

till........................................................ kronor 2,926,300: —

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

319

V. Kostnaderna för löneregleringen.

Avlöniugssakkunniga hava låtit uppgöra beräkningar av de årliga kost- De sakkunnader,

som en tillämpning av de sakkunnigas förslag till lönereglering nigaför

arméns och marinens personal skulle medföra. Dessa beräkningar

hava uppgjorts under förutsättning, att alla beställningar vore besatta

och att således inga vakanser förefunnes.

Den arliga kostnadsökningen för löneregleringens genomförande för

manskapet hava av de sakkunniga beräknats till 3,307,420 kronor för

armens manskap och till 1,502,500 kronor för marinens manskap eller till

sammanlagt 4,809,920 kronor. Härvid har jämväl dyrtidstillägg — enligt

de för 4 kvartalet 1920 tillämpade grunder — tagits i beräkning.

Då grundlönen (begynnelselönen) för det meniga manskapet ansetts höra

regleras på det sätt, att densamma i sig innefattade nu utgående dyrtidstillägg,

har härav vållats att, medan de ordinarie kostnaderna för

avlöning åt manskapet enligt förslaget visar en väsentlig ökning, utgifterna

för dyrtidstillägg åt samma personal i stället företer en högst

avsevärd minskning.

Motsvarande kostnadsökning för officerare, underofficerare samt civilmilitära

beställning shav are på aktiv stat m. fl. har, inbegripet dyrtidstilllägg

enligt de för 1921 års första kvartal tillämpade grunder — av

de sakkunniga beräknats till 3,932,000 kronor för armén och till 1,781,000

kronor för marinen eller till sammanlagt 5,713,000 kronor.

Till följd av den nyss omförmälda omläggningen av avlöningsförhållandena

beträffande manskapet utvisar emellertid den beräknade årliga

ökningen av de ordinarie kostnaderna på grund av förevarande lönereglering

för arméns och marinens personal ett belopp av 24,890,920

kronor.

Enligt i det föregående av mig verkställd beräkning av utgif- Departementsterna

under vederbörliga anslag å fjärde huvudtiteln för år 1922 skulle chefenden

ökning av de ordinarie kostnaderna, som betingas av den föreslagna

löneregleringen, uppgå till omkring 21,400,000 kronor eller omkring

3,500,000 kronor mindre än vad av de sakkunnig^ beräknats.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

KungI. Maj:ts Proposition Nr 350.

Denna minskning beror väsentligen dels på den av mig föreslagna nedsättningen

av avlöningen till arméns och marinens manskap och dels

därpå att, under det de sakkunniga räknat med fulla kadrer, vid den

av mig gjorda beräkningen av utgifterna under vederbörliga avlöningsanslag

hänsyn tagits till förekommande vakanser.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Proposition Nr 350.

321

VI. Pensionsförhållanden.

1 del I av betänkandet (sid. 26—28) hava avlöningssakkunniga

lämnat eu redogörelse för grunderna för den pensionsförbättring, vilken

enligt beslut vid 1919 års riksdag, utöver den enligt de allmänna pensioneringsgrunderna

bestämda pensionen, utgår till viss personal vid armén

och marinen, som avgått eller avgår från tjänsten efter ingången

av år 1918. Med hänsyn därtill, att enligt det av de sakkunniga nu

föreslagna lönesystemet hela avlöningen skulle utgå i form av lön,

och dagavlöningen (tjänstgöringspenningarna) alltså komme att bortfalla,

syntes en revision av de för närvarande gällande pensionsföreskrifterna

böra äga rum. På anförda skäl funne emellertid de sakkunniga, att

denna revision icke för närvarande borde utsträckas att omfatta ett fullständigt

ordnande av pensionsförhållandena för ifrågavarande personal,

utan endast innefatta en sådan reglering, som omedelbart påkallades av

de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna. Förslag till erforderliga

bestämmelser i ämnet skulle, enligt vad de sakkunniga meddelat, framläggas

i annat sammanhang.

I anslutning härtill hava de sakkunniga i del II av betänkandet

(sid. 171—173) till behandling upptagit frågan om det ordnande av

pensionsförhållandena för här ifrågavarande personal, som de funnit erforderligt;

och hava de sakkunniga därvid anfört följande.

Enligt de allmänna pensioneringsgrunderna utgjordes de militära pensionerna

av dels pension från arméns eller flottans pensionskassa, s. k.

kassapension, och dels s. k. fyllnadspension av statsmedel. I fråga om

dessa pensioner gällde ännu i huvudsak beträffande arméns personal de

av Kungl. Maj:t den 22 juni 1877 fastställda »grunder för pensioneringen

av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående

tiden för avgång ur tjänst» och reglementet för arméns pensionskassa

den 26 februari 1904 samt i fråga om marinens personal de av Kungl.

Maj:t den 3 oktober 1876 fastställda »grunder för pensionering av

flottans befäl och underbefäl med vederlikar» ävensom reglementet för

flottans pensionskassa den 17 november 1899. Villkoren för att komma

i åtnjutande av fyllnadspension vore i allmänhet strängare än villkoren

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 65121 41

De sakkunnig».

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj ds Proposition Nr 850.

för erhållande av allenast kassapension. Enligt pensioneringsgrunderna

vore den fidla pensionen, d. v. s. kassapensionen jämte fyllnadspensionen,

vid såväl armén som marinen satt i visst förhållande till de för resp. beställningar

på stat uppförda lönerna, i det denna pension utginge antingen

med lönens hela belopp eller ock med viss procent av lönen. Dagavlöningens

belopp inverkade däremot icke på pensionens storlek.

För bestämmandet av den del av pensionen, som skulle utgå såsom

kassapension, resp. fyllnadspension, gällde olika regler vid armén och

vid marinen. Vid armén vore sålunda kassapensionen fastställd till olika

belopp, högst 2,400 kronor och lägst 120 kronor, för tio olika pensionsklasser,

på vilka de olika beställningarna vore fördelade, medan fyllnadspensionen

utginge med det belopp, som erfordrades för att vederbörandes

sammanlagda pension — kassapensionen alltså inräknad — skulle uppgå

till det honom enligt pensioneringsgrunderna tillkommande pensionsbeloppet.

För marinens personal gällde däremot, att av de enligt pensioneringsgrunderna

såsom full pension fastställda beloppen två tredjedelar

utgjorde kassapension och en tredjedel fyllnadspension. I fråga om

marinen stode alltså såväl kassa- som fyllnadspensionen i visst förhållande

till den enligt stat bestämda lönen, medan för arméns vidkommande så

vore förhållandet endast beträffande fyllnadspensionen, varemot kassapensionen

utginge med bestämda belopp.

Den år 1919 för viss personal vid armén och marinen införda

pensionsförbättringen hade likaledes bestämts till fixa belopp för de olika

beställningarna, varvid emellertid beloppen för vissa grupper beställningar

satts i visst förhållande till antalet tjänstår vid avgången ur tjänst.

För beräkningen av antalet tjänstår i sistnämnda fall tillämpades de regler,

som föreskrivits i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring. I

fråga om åtnjutande av pensionsförbättring gällde vidare det villkor, att

vederbörande beställningshavare vid avgången åtnjöte tillfällig löneförbättring

enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

Vid det ordnande av pensionsförhållandena för ifrågavarande militära

personal, vartill de sakkunniga ansett sig böra avgiva förslag,

hade de sakkunniga i främsta rummet haft att tillse, att gällande

pensioneringsgrunder efter den föreslagna löneregleringens ikraftträdande

kunde vinna tillämpning utan hinder därav, att vid denna lönereglering

uppdelningen av avlöningen i lön och dagavlöniug (tjänstgöringspenningar)

bortfallit. Vidare syntes föreskrifter böra meddelas i

syfte, att de år 1919 fastställda grunderna för pensionsförbättring för

viss personal vid armén och marinen kunde bliva tillämpliga å personal,

som avginge ur tjänst efter att hava tillträtt lön enligt de nya avlönings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 850.

823

bestämmelserna. Då därjämte den föreslagna löneregleringen innebure,

att den nuvarande uppdelningen på skilda löneklasser av beställningarna

inom vissa tjänstegrader (tjänsteklasser) skulle uppköra, syntes särskild

föreskrift erfordras för bestämmandet av såväl pension som pensionsförbättring

för beställningshavare, vilken övergått på de nya avlöningsbestämmelserna

och därefter avginge från beställning i någon av nu

nämnda tjänstegrader (tjänsteklasser).

I nu förevarande hänseenden syntes riksdagens medgivande böra

inhämtas därtill,

att vid bestämmande av pension enligt gällande pensioneringsgrunder

för beställningshavare, å vilken den föreslagna löneregleringen

vunnit tillämpning, skulle så anses, som om beställningshavaren i sin vid

avgången innehavande beställning åtnjutit lön enligt vederbörlig under

år 1921 gällande stat;

att till sådan beställningshavare finge, utan hinder av det för uppbärande

av pensionsförbättring stadgade villkor om åtnjutande av tillfällig

löneförbättring, efter avgången utgå pensionsförbättring enligt av

riksdagen godkända grunder, såsom om de för år 1921 gällande bestämmelser

rörande tillfällig löneförbättring vaidt å honom vid avgången

tillämpliga;

att i fråga om nu nämnd beställningshavare, vilken avginge från beställning

i tjänstegrad (tjänsteklass), som före ingången av år 1922 varit

uppdelad på skilda löneklasser, skulle vid bestämmandet av pension och

pensionsförbättring så anses, som om han vid avgången tillhört den löneklass,

vartill han med hänsyn till fullgjord tjänstetid skolat efter tur

hänföras, därest nämnda uppdelning fortfarande varit gällande.

Vissa av de i ärendet hörda myndigheterna, däribland arméförvalt- iiyndigheterningen

och direktionen över arméns pensionskassa, hava påpekat, att nftS rttrandeD

särskild föreskrift torde vara erforderlig för bestämmandet av pension

och pensionsförbättring efter den föreslagna löneregleringens genomförande

till beställningshavare, som enligt nu gällande avlöningsbestämmelser

skulle hava varit berättigad till ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring.

Enligt gällande bestämmelser utgår såväl pension som pensionsförbättring

till arméns och marinens personal från och med månaden näst

efter den, under vilken avsked från tjänsten äger rum. Enär enligt det

föreliggande förslaget utbetalning av avlöning förutsatts skola ske månadsvis

i efterskott, har av flera myndigheter framhållits angelägenheten

av att åtgärder vidtagas i syfte att beställningshavare må från tiden för

s. 324 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

324 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

uppnådd pensionsålder intill utgången av den månad, varunder pensionsåldern

inträder, tillförsäkras vare sig avlönings- eller pensionsförmåner.

I sådant avseende har erinrats, hurusom jämlikt för viss personal

vid kommunikationsverken gällande pensioneringsbestämmelser (jfr

Svensk författningssamling nr 254/1920) pension utgår från och med

dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum.

Direktionen över flottans pensionskassa, som icke haft någon principiell

erinran mot den ifrågasatta löneregleringen, har emellertid framhållit

att, därest förevarande förslag vunne bifall, ändringar i fråga om sättet

för utbetalning av pensioner och gratial från pensionskassan samt erläggande

av pensionsavgifter torde vara påkallade, i anledning varav vissa

jämkningar beträffande bestämmelserna i det för pensionskassan gällande

reglementet syntes vara erforderliga.

I likhet med de sakkunniga anser jag — med avseende särskilt å

den ifrågasatta löneregleringens provisoriska karaktär — att för närvarande

en revision av de för försvarsväsendets personal gällande pensionsföreskrifter

bör äga rum allenast i den man, densamma omedelbart påkallas

av de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna. I sådant avseende finner

jag det av de sakkunniga i ämnet framlagda förslag vara i huvudsak tillfredsställande.

Ovan omförmälda erinringar, som av i ärendet hörda

myndigheter framställts, synas mig emellertid förtjäna beaktande. Då,

enligt vad förut nämnts, avlöningsformen ålderstillägg — vilken vid

pensions bestämmande räknas till lönen — är avsedd att efter den nva

löneregleringens genomförande uppgå i lönen, lärer, på sätt vissa myndigheter

ifrågasatt, vara erforderligt att komplettera de föreslagna bestämmelserna

med föreskrift rörande beräknande av pension och pensionsförbättring

för beställningshavare, som jämlikt nuvarande avlöuingsbestämmelser

skulle hava kommit i åtnjutande av ålderstillägg efter

viss tids tjänstgöring.

Såsom av några myndigheter påpekats, skulle, med tillämpning av

gällande bestämmelser rörande tiden för tillträdandet av pension vid

försvarsväsendet, pensionsberättigad personal eventuellt komma att bliva

lidande genom de föreslagna avlöningsbestämmelsernas genomförande. Till

förebyggande av ett dylikt missförhållande synes mig, i likhet med vad

som redan gäller i fråga om viss personal vid kommunikationsverken

vederbörliga pensionsförmåner lämpligen böra utgå från och med dagen

näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att — där så erfordras, efter inhämtande av medgivande

därtill av fullmäktige i vederbörande kassa — vidtaga härav föranledda

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 350.

ändringar i gällande författningar ävensom de övriga jämkningar beträffande

hithörande bestämmelser, som vid bifall till förevarande förslag

kunna befinnas påkallade.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vid bestämmande av pension enligt gällande

pensioneringsgrunder för beställningshavare, å vilken

den föreslagna löneregleringen vunnit tillämpning, skall

så anses, som om beställningshavaren i sin vid avgången

innehavande beställning åtnjutit lön enligt

vederbörlig under år 192) gällande stat;

att till sådan beställningshavare må, utan hinder

av det för uppbärande av pensionsförbättring stadgade

villkor om åtnjutande av tillfällig löneförbättring, efter

avgången utgå pensionsförbättring enligt av riksdagen

godkända grunder, såsom om de för år 1921 gällande

bestämmelser rörande tillfällig löneförbättring varit å

honom vid avgången tillämpliga;

att i fråga om nu nämnd beställningshavare, vilken

avgår från beställning i tjänstegrad (tjänsteklass), som

före ingången av år 1922 varit uppdelad på skilda

löneklasser, eller från beställning, med vilken enligt

nu gällande stat är förenad rätt till ålderstillägg, skall

vid bestämmandet av pension och pensionsförsäkring

så anses, som om han vid avgången tillhört den löneklass,

vartill han med hänsyn till fullgjord tjänstetid

skolat efter tur hänföras, resp. åtnjutit det antal ålderstillägg,

vartill han enligt tjänstårsberäkning skulle

varit berättigad, därest för år 1921 gällande bestämmelser

fortfarande ägt giltighet.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Do

sakkunniga.

Yttrande av

arméförvaltningens

civila

departement.

VII. Reservstats- och reservpersonal m. fl.

Såsom förut framhållits, hava avlöningssakkunniga ansett, att från den

ifrågasatta löneregleringen borde uteslutas dels personalen å arméns och

marinens reservstater, dels ock arméns och marinens reservpersonal.

I sammanhang härmed hava de sakkunniga uttalat att, då föreskrifterna

om såväl reservstats- som reservpersonalens avlöning för närvarande vore

i viss mån knutna till gällande bestämmelser för personalen på aktiv

stat, genomförandet av en på nya grunder fotad lönereglering för sistnämnda

personal syntes nödvändiggöra utfärdandet av särskilda provisoriska

föreskrifter för reservstats- och reservpersonalens bibehållande vid

nuvarande avlöningsformer. Sedan i anledning av berörda uttalande

arméförvaltningens civila departement och marinförvaltningen anmodats

att, var för sig, inkomma med utredning och förslag i det uti uttalandet

berörda hänseende, hava ämbetsverken avgivit yttranden i ämnet

av resp. den 11 och 15 mars 1921.

Arméförvaltningens civila departement har i sitt berörda yttrande

anfört följande.

Vad reservstatspersonalen beträffade, upptoge förordningen den 5

november 1915, angående arméns reservstater, beloppen av den lön,

resp. i förekommande fall de årliga avlöningstillägg, som skulle tillkomma

personalen, varjämte intagits regler beträffande dessa förmåners

åtnjutande och utbetalande. I fråga åter om den personalen tillkommande

dagavlöningen stadgades däremot allenast, att personalen under

tjänstgöring åtnjöte dagavlöning enligt de föreskrifter, som gällde för

personal å aktiv stat av den mot vederbörandes tjänstegrad (tjänsteklass)

å reservstat svarande tjänstegrad (tjänsteklass). Liknande föreskrifter

hade meddelats jämväl beträffande personalens rätt till dagtraktamente

eller annan tillfällig avlöning ävensom rese- och traktamentsersättning.

Vidkommande reservpersonalens avlöningsförhållanden vore dessa reglerade

jämlikt förordningen den 15 november 1912, angående arméns reserver

av befäl och civilmilitär personal. Enligt denna förordning ägde officerare

och underofficerare, vilka inom reserv erhållit sin första officerseller

underofficersanställning, ävensom officerare och underofficerare, som

utan fyllnadspension avgått från beställning på stat och inträtt i reserven,

under färd i och för tjänstgöring med trupp åtnjuta lön och dag
-

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungi. Maj-.ts Proposition Nr 3~>0.

avlöning samt dagtraktamente, där sådant utginge, med samma belopp,

som fast anställd personal av motsvarande grader i lägre löneklassen

inom graden vid liknande tjänstgöringstillfällen ägde åtnjuta; dock att

lön icke utginge till den, som tillträtt pension. Lön beräknades härvid

för dag med Vass av årsbeloppet.

Officerare och underofficerare, som erhållit avsked med fyllnadspension,

ägde att under färd i och under tjänstgöring med trupp åtnjuta

dagavlöning samt, där sådant utginge, dagtraktamente enligt innehavande

grad.

I huvudsak motsvarande bestämmelser gällde även för civilmilitärer,

tillhörande fältläkarkårens och fältveterinärkårens reservpersonal.

Reservpersonalen av manskaps grad åtnjöte enligt ifrågavarande förordning

under tjänstgöring, förutom underhåll in natura och avlöning

enligt bestämmelserna i värnpliktslagen, jämväl dagavlöning enligt innehavande

grad.

Slutligen utginge till befäls- och civilmilitär personal av arméns

reserver vid alla slag av personliga tjänsteuppdrag samt för direkt inställelse

vid eller återfärd från skola eller övning m. m., för resa reseersättning

och dagtraktamente enligt resereglementet samt under förrättningstiden

dagtraktamente enligt nämnda reglemente eller den vid

reglementet för arméns avlöning under fred fogade tariffen i bil. A.

I detta sammanhang syntes emellertid böra erinras om, att jämväl

den arméns övertaliga personal under viss tjänstgöring tillkommande

avlöning vore anknuten till gällande bestämmelser om dagavlöning för

den aktiva personalen.

Nämnda övertaliga personal utgjordes enligt förordningen den 5

november 1915, angående arméns övertaliga personal, av surnumerära

underlöjtnanter, surnumerära fänrikar och surnumerära sergeanter samt

officerare, underofficerare och civilmilitärer, vilka erhållit avsked från

beställning på aktiv stat med tillstånd att såsom lönlösa kvarstå i regemente.

Enligt § 76 i reglementet för arméns avlöning under fred åtnjöte

surnumerära underlöjtnanter, fänrikar och sergeanter — förutom under

tjänstgöring i vakans, då dagavlöning jämlikt § 14 av avlöningsreglementet

finge åtnjutas i de fall, då denna eljest skulle besparas statsverket

— ingen gottgörelse frånsett rese- och traktamentsersättning m. m.

Till ridskolan kommenderade surnumerära officerare ägde dock under

tjänstgöringen därstädes uppbära hel dagavlöning. Slutligen åtnjöte i

vederbörligt regemente såsom lönlösa kvarstående officerare och underofficerare

för dem författningsenligt åliggande tjänstgöring med trupp

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

dagavlöning enligt innehavande grad ävensom motsvarande tillfällig avlöning,

då sådan eljest finge utgå.

Därest den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen för personalen

på aktiv stat från och med år 1922 komme att träda i kraft och

sålunda, bland annat, löneformerna lön och dagavlöning icke längre

komme att bibehållas för sagda personal, vore det givet, att de åberopade

föreskrifterna för reservstats- och reservpersonalen samt arméns

övertaliga personal därefter komme att sakna den nödiga anslutningen

till avlöningsbestämmelserna för den aktiva personalen. På sätt de sakkunniga

framhållit, syntes det alltså, intill dess en reglering av reservstats-

och reservpersonalens avlöningsförhållanden kunde komma till stånd,

bliva nödvändigt, att bestämmelser meddelades därom, att denna personal

finge bibehållas vid nu medgivna avlöningsförmåner. Jämväl beträffande

den övertaliga personalen syntes en motsvarande anordning böra tillsvidare

komma till tillämpning.

YTad reservstatspersonalen beträffade, vore dagavlöningen förde olika

beställningshavarna icke uppförd i de särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen

godkända staterna för officerare och underofficerare å reservstat

vid armén samt för fältläkarkårens reservstat. Då emellertid gnmderna

för dagavlöningens bestämmande vid reservstatsinstitutionens inrättande

underställts riksdagen och varje år lagts till grund för vederbörligt anslagsberäknande

å riksstaten, torde särskilt beslut av riksdagen om fastställande

av dagavlöningsbelopp för varje personalkategori tillhörande

arméns reservstater icke vara erforderligt. Enahanda torde förhållandet

vara beträffande reservpersonalen och den övertaliga personalen.

I fråga om den rätt till dagtraktamente eller annan tillfällig avlöning,

som efter genomförd lönereglering för den aktiva personalen

kunde tillkomma samma personal, hade de sakkunniga förutsatt, att

särskilda bestämmelser härom skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Under

förutsättning att dessa icke komme att bliva för personalen mindre förmånliga

än de nu gällande, syntes det departementet lämpligt, att de

blivande bestämmelserna komme till tillämpning jämväl i fråga om

reservstats-, reserv- och övertaliga personalen.

Under åberopande av vad sålunda anförts har departementet hemställt,

att föreskrift måtte utfärdas därom, att till beställningshavare, som

tillhörde arméns reservstater, arméns övertaliga personal eller arméns

reserver av befäl och civilmilitär personal skulle, oberoende av de nya

avlöningsföreskrifter, som från och med ingången av år 1922 kunde

bliva gällande för personal på aktiv stat, från och med samma år utgå

den vederbörande författningsenligt tillförsäkrade avlöning i form av lön

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl May.ts Proposition Nr 3KO.

329

och dagavlöning eller endast dagavlöning, med iakttagande därvid att i

avseende å avlöningens belopp skulle så anses, som om bestämmelserna

i de för år 1921 gällande stater fortfarande vore gällande.

Marinförvaltningen bar i förenämnda yttrande av den 15 mars

1921 anfört i huvudsak följande.

Marinens reserv utgjordes av:

pensionerad personal, som enligt gällande pensioneringsgrnnder vore

tjänstskyldig;

personal, som efter genomgången utbildning vunnit anställning såsom

officerare i flottans eller kustartilleriets reserv;

personal å reservstat för marinen;

personal vid officers- eller underofficerskårerna, mariningenjör- eller

marinintendenturkåren, som antingen före pensionsåldern erhållit avsked

med tillstånd att i reserven kvarstå eller ock blivit utnämnd i reserven;

marinläkare, förordnade i flottans reserv.

Till reserven hörde jämväl reservofficersaspiranter samt personal,

som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd i reserven. Hit

syntes även böra räknas reservmarinintendentsaspiranter.

Bestämmelserna om de avlöningsförmåner, som åtnjötes av reservpersonalen,

återfunnes i dels vissa uppräknade författningar och dels

särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.

Vid en granskning av hithörande bestämmelser syntes kunna bortses

från stadganden, avseende personal, som vid mobilisering konstituerades

i reserven. Ej heller syntes yttrande erforderligt angående personal,

som förutom till siffran bestämd ersättning vid tjänstgöring erhölle

förmåner i likhet med värnpliktig (reservofficersaspiranter vid kustartilleriet).

I övrigt innehölle som regel gällande stadganden — såvitt nu

vore i fråga — att personalen under tjänstgöring skulle åtnjuta enahanda

avlöning och övriga förmåner, som tillkomme innehavare av motsvarande

tjänstegrad vid stammen. Dock funnes även bestämmelser,

som särskilt utsatte de avlöningsförmåner, vilka skulle få uppbäras.

Dylika stadganden vore meddelade rörande reservstatspersonalen, reservofficerare

vid kustartilleriet, reservofficersaspiranter vid flottan och

reservmarinintendentsaspiranter. I samtliga dessa fall förekomme, att

vissa förmåner skulle utgå i överensstämmelse med motsvarande förmån

åt närmare angivna befattningshavare å stat. Så ägde t. ex. reservofficersaspiranterna

vid flottan under tjänstgöring åtnjuta bland annat

naturaportion eller ersättning därför i likhet med underofficerare vid

flottan av motsvarande grad.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. J samt. 29ti höft. (Kr 350.) csi 21 42

Yttrande av

marin förvaltningen.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Departements
chefen.

Kungl. Majris Proposition Nr 350.

I enlighet med de sakkunnigas i betänkandet uttalade mening borde

reservstats- och reservpersonalen utan hinder av den inträdande löneregleringen

bibehållas vid nu innehavda löneförmåner. För sådant ändamål

syntes föreskrift vara erforderlig i sådan riktning, att förekommande hänvisningar

till sådana löneförmåner, som åtnjötes av personal å aktiv stat

och från ingången av år 1922 vore underkastade reglering enligt de

sakkunnigas förslag, efter nämnda tidpunkt skulle avse förhållandena

vid utgången av år 1921.

Utom personal, tillhörande reserven, syntes föreskriften även böra

omfatta personal vid marinen, som erhållit tillstånd att kvarstå som lönlös

i flottan eller kustartilleriet. De bestämmelser, som i kungörelse den

3 december 1915 vore givna med avseende å denna personals avlöningsförhållanden,

vore nämligen jämväl kmitna till gällande bestämmelser

för personalen å aktiv stat. Det antydda syftet syntes kunna nås därigenom,

att föreskriften i fråga finge omfatta marinen tillhörande personal,

som icke åtnjöte avlöning på stat.

På sätt de sakkunniga förutsatt, syntes en föreskrift i berörda hänseende

böra givas provisorisk karaktär.

På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen föreslagit, att

föreskrift att gälla tills vidare under år 1922, i avvaktan på reglering

av löneförhållandena vid marinens reserv, måtte utfärdas därom att, där

i författningar eller eljest beträffande marinen tillhörande personal, som

icke åtnjöte avlöning på stat, funnes bestämt, att sådan personal skulle

under den tid, vederbörande vore inkallad i tjänstgöring, åtnjuta enahanda

avlöning och övriga förmåner, som enligt stat eller eljest tillkomme

personal med motsvarande anställning på stat eller vid stammen,

eller att personalen eljest skulle under tjänstgöring äga uppbära någon

avlöningsförmån enligt föreskrifter, som gällde beställningshavare å aktiv

stat, sådan bestämmelse skulle, i den män dessa förmåner berörts av

ifrågavarande lönereglering, anses hänföra sig till de avlöningsbestämmelser,

som gällde vid utgången av år 1921.

Till eu början vill jag erinra, hurusom jag förut på angivna skäl

ansett mig böra biträda de sakkunnigas förslag därom, att från den nu

ifrågasatta löneregleringen skulle undantagas personalen å arméns och

marinens reservstater samt arméns och marinens reservpersonal.

Föreskrifterna rörande reservstatspersonalens och reservpersonalens

avlöningsförhållanden innehålla, såsom i de avgivna yttrandena påpekats,

i derå fall hänvisning till nu gällande avlöningsbestämmelser för personalen

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is Proposition Nr 350.

331

å aktiv stat. I anledning härav lärer vid genomförandet av den ifrågasatta

löneregleringen för den aktiva personalen bestämmelse bliva erforderlig

i syfte att reservstats- och roservpersonalen må tills vidare varda

bibehållen vid de särskilda avlöningsförmåner, som nu tillkomma denna

personal. Enahanda är förhållandet, på sätt av arméförvaltningens civila

departement och marinförvaltningen Framhållits, i fråga om arméns

övertaliga personal samt beträffande personal vid marinen, som erhållit

tillstånd att kvarstå såsom lönlös i flottan eller kustartilleriet. Vid avfattandet

av ifrågavarande bestämmelse, till vars utfärdande riksdagens

medgivande lärer höra inhämtas, synes mig det av arméförvaltningens

civila departement framställda förslag närmast kunna tjäna till ledning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till beställningshavare, vilken tillhör arméns eller

marinens reservstat, arméns övertaliga personal eller

personal vid marinen, som erhållit tillstånd att kvarstå

såsom lönlös i flottan eller kustartilleriet, eller arméns

eller marinens reserv av befäl och civilmilitär personal,

må, oavsett de nya avlöningsföreskrifter, som enligt

beslut av 1921 års riksdag kunna bliva gällande för

personal på aktiv stat, tills vidare utgå de vederbörande

författningsenligt tillförsäkrade avlöningsförmåner, med

iakttagande därvid att i avseende å beloppet av nämnda

avlöningsförmåner skall så anses, som om bestämmelserna

i de för år 1921 gällande stater fortfarande ägt

giltighet.

Vad departementschefen här ovan yttrat, tillstyrkt

och hemställt täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

på tillstyrkan jämväl av statsrådets övriga

ledamöter, gilla och bifalla; och skulle proposition i

ämnet av deri lydelse, bil. vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Arje.

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 350.

Bil. A.

Förslag

till

Avlöningsreglemente

för

fast anställt manskap vid armén och marinen.

1 §•

Arméns ocli marinens fast anställda manskap äger, i enlighet med de i

detta reglemente givna särskilda stadganden, under fred åtnjuta lön samt de

övriga förmåner och ersättningar, om vilka nedan förmäles i 7—It §§. Rörande

manskapets avlöning på krigsfot gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

2§-

Lön utgår enligt följande löneplaner, vilka för varje lönegrad upptaga dels

den årliga begynnelselönen, dels ock den förhöjda lön, för helt år räknat, som

tillkommer beställningsliavare efter viss enligt bestämmelserna i 3 § beräknad

tjänstetid.

Lihieplnn för manskap vid armén (Ma).

Löne-

grad.

Beställningsliavare.

Lön efter en tjänstetid av

Besryn 1

nelselön. .

12 må- nader.

24 må- nader.

36 må- nader.

48 må- nader.

60 må- nader.

72 må- nader.

84 må- nader.

Kr. Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

5

Furir av 1. klassen ...............

1,644 1.611

1,644

1,824

1,944

2,064

2,184

2,280

4

» >2. >

1,572! 1,572

1,572

1,752

1,872

1,992

2,112

2,208

3

Korpral ...............................

1,332 1,332

1,452

1,632

1,752

1,872

—

Vice korpral ........................

1,164 j 1,224

1,344

1,524

1,644

—

—

—

1

Menig .................................

1,080 1,140

1,260

1,440

1,560

—

—

Anm. Förutom ovan angivna beställningsliavare skola hänföras:

till 5. lönegraden: med furir av 1. klassen likställd beställningsman;

till 4. lönegraden: med furir av 2. klassen likställd beställningsman; musikfurir av 2. klassen;

till 3. lönegraden: konstapel; mod korpral eller konstapel likställd beställningsman; musikkorpral;

musikkonstapel;

till 2. lönegraden: med vicekorpral likställd beställningsman; musikvicekorpral; musikvicekons

ta pel; samt

till 1. lönegraden: menig beställningsman; menigt musikmanskap.

Löncplau för manskap vid marinen (Mm).

Löne-

Begyn-

Lön

e f t e

r eu

tjänstetid av

grad.

B es tall 11111 gslia vaie.

nelselön.

12 må- 24 må- nader. nåder.

36 må- nader.

48 må- nader.

60 må- nader.

72 må- nader.

84 må- nader.

96 må- nader.

Kr.

Kr. 1 Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Korpral ......................

1,620

1,620 1,620

1,800

1,896

1,992

2,088

2,184

2,280

1

Menig ........................

1,080

1,200 1,320

1.500

1,596

1,692

1,788

1,884

1,980

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

333

1. Vid tillämpning av bestämmelserna i 2 § skall, med iakttagande i övrigt

av vad nedan i denna paragraf sägs, såsom tjänstetid beräknas tiden från tillträdandet

av första anställning vid armén, resp. flottan eller kustartilleriet.

2. Kontraktsanställd beställningshavare, som tillträtt sin första anställning

senare än vid anställningsårets början, må, därest lian befunnits kunna tillgodogöra

sig den vid tillträdandet av anställningen pågående soldatutbildning, rekrytutbildning

eller motsvarande utbildning, efter vederbörande regements-(kår-)cliefs

prövning såsom tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från anställningsårets början.

Beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort

såsom värpliktig, må efter vederbörande regements-(kår-)chefs prövning såsom

tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder lian undergått

utbildning såsom värnpliktig.

3. Beställningshavare vid armén äger såsom tjänstetid tillgodoräkna sig

föregående tjänstgöring vid samma truppslag, oberoende av huruvida densamma

fullgjorts vid samma eller olika truppförband.

Likaledes äger beställningshavare vid flottan, resp. kustartilleriet såsom

tjänstetid tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid flottan, resp. kustartilleret,

oberoende av huruvida densamma fullgjorts vid samma eller olika stationer eller

truppförband.

Det tillkommer vederbörande regeraents-(kår-)chef att pröva, i vad mån tillgodoräknande

i förevarande avseende må äga rum:

a) beträffande beställningshavare vid armén, då tjänstgöringen fullgjorts vid

annat truppslag av armén eller vid marinen, och

b) beträffande beställningshavare vid marinen, då tjänstgöringen fullgjorts,

av den, som tillhör flottan, vid kustartilleriet eller vid armén och av den, som

tillhör kustartilleriet, vid flottan eller vid armén.

4. Beställningshavare vid marinen, vilken karlskrivits från skeppsgossekåren

eller som före vinnande av anställning genom kontrakt varit inmönstrad

till sjöfart eller vid antagning i beställning såsom menig hänförts till högre

tjänstbarhetsklass än den lägsta, äger tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt de

bestämmelser, som av Kung! Maj:t meddelas.

5. Såsom tjänstetid må för kontraktsanställd beställningshavare icke beräknas

tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket lian uppnår 18 år.

Beställningshavare må för tillträdande av löneförhöjning icke tillgodoräkna

sig tid, varunder han haft avsked, undergått straffarbete eller fängelsestraff eller

varit rymd. Har beställningshavare på grund av sjukdom varit hindrad att tjänstgöra

eller eljest åtnjutit ledighet från tjänstgöring under mer än 75 dagar av ett

och samma anställningsår, må den överskjutande tiden, där ej Kungl. Maj:t för

särskilt fall annorlunda förordnar, icke tillgodoräknas såsom tjänstetid; dock att

härvid icke skall räknas beställningshavare till last den tid, varunder han jämlikt

4 § eller 5 § 1 mom. ägt åtnjuta oavkortad lön, och ej heller tid, som avses i

5 § 3 mom.

6. Löneförhöjning å innehavande beställning tillträdes vid början av kalendermånaden

näst efter den, varunder den för sådan förhöjning stadgade tjänstetiden

tilländagått.

7. I fråga om rätt för menig att tillträda löneförhöjning gäller såsom

villkor:

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungi Maj:ts Proposition Nr 350,

beträffande armén:

vid infanteriet och trängen: att antingen hava erhållit godkänd vicekorpralsutbildning

eller hava uttagits för utbildning till beställningsman, och

vid kavalleriet, artilleriet och ingen]örtrupperna: att antingen hava erhållit

godkänd ryttar-(artillerist-, soldat-)utbildning och beordrats till underbefälsutbildning

eller hava uttagits till remontryttare eller för utbildning till beställningsman;

beträffande marinen:

för första löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd rekrytutbildning, och

för tredje löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd vare sig fullständig

eller avkortad korpralsutbildning.

8. Beställningsliavare, vars tjänstgöring vederbörande regements-(kår-)chef

finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, må icke tillträda löneförhöjning.

9. Har beställningsliavare med tillämpning av 7 eller 8 mom. först efter

viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning, må, om hans fortsatta tjänstgöring anses

böra föranleda därtill, vederbörande regements-(kår-)chef kunna bestämma, att

beställningshavaren för tillträdandet av ytterligare löneförhöjning skall äga såsom

tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

4 §•

1. Därest beställningsliavare av sjukdom i andra fall än i 2 mom. avses

hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön under sammanlagt högst

45 dagar av ett och samma anställningsår, men skall för tid därutöver vidkännas

avdrag å lönen med följande belopp, för dag räknat, nämligen:

där lönen överstiger 2,000 kronor: 1 krona,

där lönen överstiger 1,500, men icke 2,000 kronor: 75 öre samt

där lönen icke överstiger 1,500 kronor: 50 öre.

Det tillkommer arméförvaltningens civila departement, resp. marinförvaltningen

att pröva, huruvida på grund av bevekande omständigheter lönen må

under viss längre tid, dock sammanlagt högst sex månader under ett och

samma anställningsår, nyssnämnda tid av 45 dagar däld inbegripen, utgå oavkortad

eller avdrag göras med lägre belopp än ovan sagts.

2. Har beställningsliavare i tjänsten blivit skadad till följd av olycksfall

eller ådragit sig sjukdom av beskaffenhet, att tjänstgöringen skäligen kan antagas

hava bidragit till densamma, och har han därigenom blivit hindrad tjänstgöra,

skall han åtnjuta oavkortad lön för hela den tid, nämnda hinder varar, i den mån

ej för samma tid till honom utgår sjukhjälp enligt bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

För tid, varunder sjukhjälp åtnjutes enligt nämnda förordning, tillämpas

bestämmelserna i 1 mom. första stycket.

3. Oavkortad lön må ock utgå till beställningsliavare, som till förekommande

av srnittofara förbjudits att tjänstgöra.

5 §•

1. Beställningsliavare, som åtnjuter tjänstledighet av annan anledning än i

4 § eller i 2 mom. här nedan omförmäles eller hindras att tjänstgöra på grund

av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

det i 4 § 1 mom. angivna löneavdrag, samt kan genom beslut av vederbörande

regements-(kår-)chef förpliktas att av lönen ytterligare avstå vad som med hänsyn

till omständigheterna prövas skäligt; dock att oavkortad lön må utgå vid tjänstledighet

av ifrågavarande slag, som beviljas för sön- eller helgdag, och därutöver

under sammanlagt högst 20 söckendagar av ett och samma anställningsår.

2. I fråga om rätt för beställningshavare, som till vinnande av civilanställning

erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller provtjänstgöring

vid något av statens civila verk, att bibehålla lön gälla de bestämmelser, som

av Kung], Maj:t meddelas.

3. Musikmanskap vid infanteriet, som enligt därom meddelade föreskrifter

under viss tid av åx-et icke är inkallat till tjänstgöring, skall för sådan tid av sin

lön avstå ett belopp, motsvarande det i 4 1 mom. omförmälda löneavdrag.

6 §•

1. Den, som undergår straffarbete, håller sig undan eller är rymd, må därunder

icke åtnjuta någon avlöning.

2. För den, som undergår fängelse eller arrest med förbud att göra tjänst

eller hålles häktad för brott, skall avlöningen xxnder tiden innehållas, så framt

ej vederbörande regements-(kår-)chef finner skäligt låta honom uppbära någon

del därav. Blir för brott häktad frikänd, skall vad av lönen innehållits till honom

utbetalas.

7 §■

Till den, som erhåller fast anställning vid armén eller marinen och icke

förut innehaft sådan anställning vid krigsmakten, utgår anställningspenning med

60 ki-onor.

« §•

Inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning för dylik

förmån utgår till manskapet enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

meddelas.

9 §■

1. För resa i tjänsten samt för tjänstgöring å annan ort än eget regementes

(kårs) förläggningsort eller egen station må ersättning utgå enligt de bestämmelser,

som av Kungl. Maj:t meddelas.

2. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må särskilda förmåner

utgå under sjökommendering eller kommendering till tjänstgöring av särskilt

krävande art å egen förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga

kvarteret icke kan bibehållas, så ock under flygtjänstgöring eller vid utförande

av dykeriarbete.

10 §.

Fui-ir vid armén eller korpral vid marinen, som förflyttas från en förläggningsort

(station) till en annan, må i fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna

därtill föranleda, åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt de grunder,

som av Kungl. Maj:t fastställas.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 350.

11 §■

Furir vid armén, så ock korpral eller till 1. klass sjöman uppflyttad menig

vid marinen, vilken intjänat den lön, som är bestämd för sådan beställningsliavare

efter en beräknad tjänstetid av minst 72 månader, äger, därest han antingen

är gift eller ock varit gift samt fortfarande bär minderårigt barn hos sig,

åtnjuta årligt hyresbidrag med 270 kronor för beställningshavare, som har sin

förläggningsort (station) i Stockholm, Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt med

210 kronor för beställningshavare å annan förläggningsort (station).

12 §.

Avlider beställningshavare, skall, därest hans begravning icke verkställes

genom vederbörande myndighets försorg, till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp, motsvarande eu tiondel av beställningshavarens oavkortade

årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 150 kronor; skolande i de

fall, då begravningshjälp utgår enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ersättning

enligt denna paragraf åtnjutas endast i den män densamma överstiger begravningshjälpens

belopp enligt nyssnämnda förordning.

13 §.

Lön utgår från och med den dag, beställning tillträdes, till och med den

dag, beställningshavare avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall,

samt utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

med iakttagande därvid, att viss del av lönen skall enligt av Kungl.

Maj.t meddelade föreskrifter innehållas för att insättas i bankinrättning.

Hyresbidrag anses tillhöra lönen och utbetalas i samma ordning som denna.

Anställniugspenning utbetalas vid inträdet i tjänstgöring.

14 §.

Med anställningsår enligt detta reglemente förstås beträffande kontraktsanställd

beställningshavare tiden från och med den 1 november under ett kalenderår

till och med den 31 oktober under nästpåfoljande kalenderår.

I fråga om beställningshavare vid flottan, som vunnit anställning genom

karlskrivning från skeppsgossekåren, förstås med anställningsår tiden från och

med den 1 oktober under ett kalenderår till och med den 30 september under

nästpåföljande kalenderår.

Avlöningen till skeppsgossar bestämmes i vederbörlig stat; och skola beträffande

avlöningens åtnjutande och utbetalning gälla de föreskrifter, som av

Kungl. Maj:t meddelas.

16 §.

Över regements-(kår-)chefs beslut i frågor, som omförmälas i 3 § 2 mom.,

3 mom. tredje stycket, 8 mom. och 9 mom., 5 § 1 mom. samt 6 § 2 inom., må

klagan icke föras.

Ej heller må klagan föras över sådant beslut av arméförvaltningens civila

departement, resp. marinförvaltningen, varom i 4 § i mom. andra stycket sägs.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition''}Nr 3:10.

337

Övergångsbestämmelser.

1. Bestämmelserna i detta reglemente skola äga tillämpning beträffande

en var, som, efter det föreskrift i ämnet utfärdats, vinner fast anställning vid

armén eller marinen för tid efter ingången av november (oktober) 1921.

2. Den, som enligt äldre avtal eller på grund av reglementsföreskrift är

bunden vid anställning för tid efter ingången av november (oktober) 1921, är

berättigad att fortfarande uppbära den honom omedelbart dessförinnan tillkommande

avlöning enligt stat. Önskar han komma i åtnjutande av de genom detta

reglemente medgivna löneförmånerna, skall han av anställnings- eller rekapitulationspremie,

som av honom uppburits för anställning under tid efter ingången

av november (oktober) 1921, månadsvis återleverera så stor del, som på månaden

belöper.

3. I tjänst kvarstående indelt manskap vid armén äger, förutom underhåll

in natura under tjänstgöring, från och med den 1 november 1921 åtnjuta ersättning

av statsmedel enligt nedannämnda grunder.

Lön utgår till korpral med 144 kronor och till vicekorpral med 72 kronor,

allt för år räknat.

Dagavlöning utgår under all tjänstgöring, till vilken ifrågavarande manskap

inkallas, med 90 öre för dag till korpral och med 60 öre för dag till övrigt

manskap. „

Utöver dagavlöning utgår till ifrågavarande manskap för tid, varunder manskapet

är inkallat till tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktörer eller

beställningsmän vid skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar, tillägg

till dagavlöningen med 2 kronor 50 öre för dag.

I fråga om åtnjutande och utbetalning av lön och dagavlöning till indelt

manskap vid armén skall gälla vad i fredsavlöningsreglementet för armén den 11

oktober 1907 är stadgat rörande dylika avlöningsförmåner till fast anställt manskap;

skolande beträffande tillägg till dagavlöningen i tillämpliga delar lända till

efterrättelse sagda reglementes föreskrifter om dagavlöning.

4. Beställningsliavare i nuvarande 1. lönegraden för manskap vid marinen,

å vilken detta reglemente vinner tillämpning, skall äga åtnjuta lön i 2. lönegraden

enligt den i 2 § här ovan intagna löneplanen för manskap vid marinen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 850.)

548 SI 43

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. B.

Förslag

till

Avlöningsreglemente

för

officerare och underofficerare samt civilmilitära bestäl 1 ni i insila

vare på aktiv stat in fl. vid armén och marinen.

1 avd. Ordinarie beställningshavare.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §■

Detta reglemente innehåller föreskrifter rörande avlöning under fred.

I fråga om avlöning på krigsfot gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

2§-

1. De i detta reglemente avsedda beställningar tillsättas, i enlighet med

därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller konstitutorial eller ock

genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

2. Antalet ordinarie beställningar vid staber, truppförband, kårer och

anstalter in. m. bestämmes i vederbörliga av Kung! Maj:t och riksdagen fastställda

stater.

3. Ordinarie beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de i detta

reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den

dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, beställningshavaren avgår på grund

av avsked, entledigande eller dödsfall.

Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående beställningsliavares rätt till pension samt skyldighet att avgå

från tjänsten är särskilt stadgat.

3 §■

1. Med ordinarie beställning — bataljonsläkarbeställning vid fältläkarkåren

och marinläkarbeställning av 2. graden undantagna — må icke förenas vare sig

annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å rikets stat än gymnastiklärarbefattning

eller tjänst å riksdagens stat.

2. Ej heller må med ordinarie beställning — med de i 1 mom. angivna

undantag — förenas vare sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning

eller gymnastiklärarbefattning eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med

Kungl. Majrts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad

slag som helst, så framt ej, vad angår beställningshavare, som av Kungl. Maj:t

utnämnes, Kungl. Maj:t eller, vad angår innehavare av annan beställning, den,

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

339

som äger tillsätta beställningen, u]ipå därom gjord framställning och efter prövning,

att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller befattning ej må anses inverka liinderligt

för tjänstgöringen vid försvarsväsendet, finner tjänsten, uppdraget eller befattningen

kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

2 kap. Ordinarie beställningsliavare, som tillsättas genom fullmakt eller

konstitutorial.

4 §•

För beställning, som jämlikt 2 § 1 mom. tillsättes genom fullmakt eller

konstitutorial, utgår lön enligt vederbörlig under 5 § införd löneplan, vilken för

varje lönegrad upptager en eller flera lönelclasser med särskilda, för olika ortsgrupper

fastställda lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken löneplan

och lönegrad varje särskild beställning är att hänföra.

Fördelningen av vederbörande orter mellan de sju ortsgrupper, som upptagits

i de under 5 § införda löneplaner, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval

av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Där flera löneklasser äro upptagna för den lönegrad, enligt vilken beställningshavares

lön skall utgå, fastställes löneklassen i enlighet med föreskrifterna

i 6—10 §§.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken den

plats blivit hänförd, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter är att

anse såsom beställningshavares förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort). Officer,

som kommenderats såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev vid

någon av de militära högskolorna eller vid den för transport till intendenturkåren

föreskrivna militärförvaltningskursen, äger dock att, utan avseende å förläggnings - ort, under kommenderingstiden åtnjuta lön efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm

räknas.

Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgande i 12 § samt de särskilda

förmåner, ersättningar och arvoden, som omförmälas i 22—32 §§.

5 §•

Löneplaner.

Löneplan för officerare ni. fl. ((i).

I. ö n e g r a d.

Löne-

klass.

0 r

s g r u [i p.

|

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

l:a lönegraden .......................-J

1

2,580

2,700

2.820

2,940

3,060

3.180

3,300

2

2,940

3,072

3,204

3,336

3,468

3,600

3,732

1

3

3,360

3,510

3,660

3,810

3.960

4.110

4,260

4

3,840

4,002

4,164

4.326

4,488

4,650

4,812

2:a lönegraden ........................I

5

4,320

4,494

4,668

4.842

5,016

5,190

5.364

1

6

4,800

4.998

5.196

5.394

5,592

5,790

5,988

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

L ö n e g r a d.

Löne-

Ort

s g r ii

I» P-

klabb.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr,

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

j

7

5,580

5,796

6,012

6,228

6,444

6,660

6,876

« i j

8

6,180

6,408

6,636

6,864

7,092

7,320

7,548

o.e lönegraden ........................*

9

6.780

7,014

7,248

7,482

7,716

7,950

8,184

1

10

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

, ... , t

11

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

4:e lönegraden ........................j

12

8,940

9,180

9,420

9,660

9,900

10,140

10,380

5:e lönegraden .......................

13

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

6:e lönegraden ........................

14

12,480

12,720

12,960

13,200

13,440

13,680

13,920

7:e lönegraden ........................

15

13,200

13,500

13,800

14,100

14,400

14,700

15,000

8:e lönegraden ........................

16

15,240

15,540

15,840

16,140

16,440

16,740

17,040

Löneplan för underofficerare m. 11. (Uo).

Lönegrad.

Löne-

klass.

0 r

s g r u p p.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

I

1

kr.

2,190

kr.

2,292

kr.

2,394

kr.

2,496

kn

2,598

kr.

2,700

kr.

2,802

l:a lönegraden .......................•!

2

2,370

2,478

2,586

2,694

2,802

2,910

3,018

3

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,SOt)

1

4

2,790

2,916

3,042

3,168

3,294

3,420

3.546 1

1

3

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

|

4

2,790

2,916

3,042

3,168

3,294

3,420

3,546

2:a lönegraden ........................J

1

5

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6

3,330

3,474

3,618

3,762

3,906

4,050

4,194

7

3,600

3,756

3,912

4,068

4,224

4,380

4,536

5

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6

3,330

3,474

3,618

3,762

3,906

4,050

4,194

3:e lönegraden ........................

7

3,600

3,756

3,912

4,068

4,224

4,380

4,536

8

3,900

4,062

4,224

4,386

4,548

4,710

4,872

9

4,200

4,374

4,548

4,722

4,896

5,070

5,244

6

3,330

3,474

3,618

3,762

3,906

4,050

4,194

7

3,600

3,756

3,912

4,068

4.224

4,380

4,536

4:e lönegraden .......................

8

3,900

4,062

4,224

4,386

4,548

4,710

4,872

9

4,200

4,374

4,548

4,722

4.896

5,070

5,244

10

4,500

4,686

4,872

5,058

5,244

5,430

5,616

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

341

i

Löneplan för civilmilitär personal in. 11. (C).

Lönegra

l:a lönegraden

2:a lönegraden

3:e lönegraden

4:e lönegraden

5:e lönegraden

6:e lönegraden

7:e lönegraden.

8:e lönegraden

Löne-

klass.

Ort

s g r u

P P-

A.

B.

C.

D.

E. |

F.

G. |

kr.

1

kr.

kr.

kr.

kr.

1

kr.

i

kr.

1

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,98S

3

2)460

2,574

2,688

2,802

2,916

3.030,

3,144

4

2)580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

5

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

4

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300 !

5

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486 !

6

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672 i

7

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888 :

8

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104 1

6

2,880

3,012

3,144

3,276

3.408

3,540

3,672 i

7

3,060

3,198

3,336

3,474

3.612

3.750

3,888 i

8

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

9

3,450

3,600

3,750

3,900

4.050

4.200

4,350 j

10

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596 j

8

3,240

3,384

3,528

3,672

3.816

3.960

4,104 |

9

3,450

3,600

3.750

3,900

4,050

4.200

4,350

10

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

11

3)960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932 !

12

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304 i

!

9

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350 i

10

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4.596 1

11

3,960

4,122

4,284

4,446

4.608

4,770

4,932 j

12

4)260

4,434

4,608

4,782

4.956

5,130

5,304 |

13

I 4,560

4,746

4,932

5.118

! 5,304

1

5,490

5,676

11

3,960

4,122

4,284

4,446

4.608

4,770

4,932

12

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

| o,304

13

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

| 5,676

14

4,860

5,058

5,256

5,454

5.652

5,850

1 6,048

15

5,160

5,370

5,580

5,790

| 6,000

6.210

I 6,420

12

4,260

4,434

4,608

4,782

i 4.956

5,130

5,304

13

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

14

4,860

5,058

5,256

5,454

| 5,652

5,850

6,046

15

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

16

5)520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

14

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5.850

6,048

15

5,160

5,370

5,580

5,790

6.000

6,210

6,420

16

5,520

5,736

5,952

6,168

6.384

6,600

6,816

l 17

5.880

6,102

6,324

1 6,546

6,768

6,990

i 7,212

s. 342 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

342

Lönegrad.

j Löne- j klass.

0 r

i i gr up p.

|----------------------......--------- ,

A.

B.

f- •

1 C-

i D-

! E-

! F.

!

G.

(

| kr.

j kr.

kr.

kr.

i

kr.

kr.

kr.

,

16

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

} 9:e lönegraden............... i

17

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

18

6.300

6,528

6,756

6.984

7,212

7,440

7,668

j ''

19

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

j

18

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

10:e lönearaden. ... )

19

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

j

20

7,140

7,380

7,620

7,860

8.100

8,340

8,580

1

21

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060 |

|

20

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580 :

ll:e lönegraden... ’

21

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

22

8,100

8,340

8.580

8.820

9,060

9,300

9,540

l

23

8,580

8,820

9.060

9,300

9,540

9,780

10,020

[

21

7,620

7.860

8.100

8,340

8.580

8,820

9,060

12:e lönegraden ... 1

22

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540 |

)&o

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

1

24

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

1

22

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9.300

9,540

23

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 i

" " ...............j

24

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500 ;

l

25

9 540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980 ;

f

24

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

li:e lönegraden................... j

25

9,540

9,780

10,020

10.260

10,500

10,740

10,980 !

26

10,020

10,260

10.500

10,740

10,980

11,220

11,460

1

27

10.500 i

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940 ;

15:e lönegraden..................

28

12,480

12,720

12,960

13,200

13,440

13,680

13,920

16:e lönegraden........................

29

15,240

15.540

15,840

16,140

16,440

16,740

17,040

1. Vid tillträdandet av ordinarie beställning, tillhörande i liera löneklasser

uppdelad lönegrad, erhåller beställningshavare, vare sig han förut innehade sådan

beställning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken beställningen

hör, där ej föreskrifterna i 7, 8, 9 eller 10 §§ giva anledning till avvikelse

härutinnan.

2. Efter att hava tillhört eu och samma löneklass under tre år uppflyttas

innehavare av i 1 mom. avsedd beställning till närmast högre löneklass samt

efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare,

intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt

ej annat följer av föreskrifterna i 7, 8, 9 eller 10 §§.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Proposition Nr 850.

343

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i

den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre

löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för

vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förord

nande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid

icke skall föi’as honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan

tjänstledighet med oavkortad lön, och ej heller tid, som avses i 15 § 2 mom;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn

till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, beställningshavaren tillhört

den lägre löneklassen, dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för

vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom

till last, utan hänsyn därtill tagas endast, då förseelsen kan sägas karaktärisera

arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att beställningshavaren icke redan uppnått den åldersgräns, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, är berättigad till såväl pension son»

f yllnadspen sion.

Beslut om uppskov av anledning, som i b) sägs, må icke fattas utan att

beställningshavaren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse

viss tid, minst ett och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning

ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat

uppskov därmed.

4. Har beställningshavare med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b)

först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera,

om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna medgivas, att

han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna

sig jämväl den tid uppskovet varat.

7 §•

1. Underlöjtnant (marinunderintendent) må för bestämmandet av begynnelselön

i denna bestallning och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom

tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det lian, efter avlagd officersexamen (avgångsexamen

från marinintendentskolan) vunnit första anställningen såsom officer

(marinunderintendent), vare sig beställning på stat erhållits samtidigt eller senare.

Sergeant (musiksergeant) vid armén och underofficer av 3:e graden vid marinen

må för bestämmandet av begynnelselön i resp. beställning och sedermera

för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna sig viss tid,

under vilken han omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställning på

stat i en följd varit fast anställd vid krigsmakten, enligt följande grunder, nämligen

:

a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen enligt de

före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelser eller furirsexamen enligt

de från och med nämnda utbildningsår gällande föreskrifter: tiden efter avläggandet

av sådan examen, minskad med sex år;

s. 344 Kontrollera mot PDF

344 Kung!. Maj:ts Proposition Kr 350.

b) musiksergeant vid armén, oavsett huruvida lian avlagt någondera av de

under a) omförmälda examina eller ej: den tid efter fyllda 18 år, varunder den

fasta anställningen varat, minskad med nio år;

c) underofficer av 3. graden vid marinen: tiden från det lian uppfyllt villkoren

beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande av anställning

i nämnda egenskap.

2. Har beställningshavare eljest omedelbart före tillträdandet av ordinarie

beställning i en följd i statens tjänst utfört arbete, som må anses likvärdigt med

eller av högre värde än det, han har att utföra å beställningen, må för bestämmandet

av hans begynnelselön i denna beställning och sedermera för hans uppflyttning

till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid, han i statens tjänst

utfört sådant arbete.

3. För beställningshavare, vilken, efter erhållet avsked, med bibehållen befordringsrätt

kvarstått såsom lönlös och därefter ånyo vunnit beställning på stat,

skola bestämmelserna i 1 och 2 mom. äga tillämpning i fråga om tillgodoräknande

av tid, varunder han före avskedet tjänstgjort.

4. På Kungl. Maj:ts prövning är i varje särskilt fall beroende, huruvida

och i vad mån tillgodoräknande, som i 1 och 2 mom. avses, må ske jämväl av

tid, som icke infaller i en följd omedelbart före tillträdandet av beställningen.

Det ankommer jämväl på Kungl. Maj:t att i tvivelaktiga fall avgöra, huruvida

arbete i statens tjänst, som avses i 2 inom., må anses likvärdigt med det,

som beställningshavare har att i sin beställning utföra.

5. Beställningshavare, som från reservstat eller reserv övergått till beställning

på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört reservstaten eller reserven,

tillgodoräknas så stor del, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

6. För samma ändamål, som avses i 2 mom., må beställningshavare, efter

prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas

jämväl den tid, han utom statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas

synpunkt må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra

å beställningen.

8 §•

1. Därest beställningshavare vid befordran till beställning inom högre lönegrad

åtnjöt eller från tiden för den högre beställningens tillträdande skulle i den

lägre beställningen hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som

är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart

erhålla lön enligt närmast högre löneklass.

Beställningshavare, som före tillträdandet av högre beställning åtnjöt lön

enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda

föreskrift eller stadgandet i 6 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger

att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya beställningen,

räkna sig tillgodo den tid intill tre år, varunder han tillhört berörda

lägre löneklass, dock att kapten (ryttmästare) samt underofficer av 2. graden vid

marinen må i sådant hänseende tillgodoräkna sig intill sex år av tjänstetid inom

högsta löneklassen av närmast lägre lönegrad.

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning vid befordran från beställning i

3. lönegraden till beställning i 4. lönegraden enligt den under 5 § intagna löneplanen

för officerare m. fl. (O) och ej heller då befordran till tjänst inom högre

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

345

lönegrad inträffar före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran,

som medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Beställningshavare, som efter egen ansökning förflyttas från beställning

inom högre till beställning inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad,

lian vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå

enligt högre löneklass än den högsta för den lägre beställningen gällande.

9§-

1. Innehavare av till 4. lönegraden hänförd beställning såsom chef för

artilleristaben eller chef för artilleri- och ingenjörhögskolan må åtnjuta lön i 12.

löneklassen enligt den under 5 § intagna löneplanen för officerare in. fl. (O),

även om han icke på grund av 6 § 2 mom. är berättigad därtill.

Yad sålunda stadgats skall jämväl gälla beträffande major (kommendörkapten

av 2. graden), vilken förordnas eller placeras i befattning såsom:

chef för särskilt för sig bestående militär kår,

byråchef i arméförvaltningen,

avdelningschef i marinförvaltningen,

avdelningschef vid generalstabens huvudstation,

avdelningschef i marinstaben,

chef för sjökrigshögskolan, eller

chef för sjökrigsskolan.

Den, som jämlikt detta mom. tillträtt lön i 12. löneklassen, må bibehålla

denna lön, så länge han kvarstår i 4. lönegraden.

2. Kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben, må

för bestämmande av den löneklass, till vilken han skall hänföras, utöver vad

eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår.

10 §.

1. Därest den lön, varav beställningshavare vid övergång från beställning,

hörande till en av de under 5 § intagna löneplanerna, till beställning inom annan

löneplan skulle komma i åtnjutande, understiger den, han vid övergången innehade,

skall sistnämnda lön till honom utgå, intill dess han på grund av befordran

eller uppflyttning till högre löneklass kommer i åtnjutande av motsvarande

eller högre lön.

2. Utöver vad i mom. 1 stadgats skall beträffande den, som befordras från

beställning såsom underofficer på stat till beställning såsom underlöjtnant (fänrik),

gälla, att han för bestämmandet av löneklass vid denna befordran eller för framtida

uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden må tillgodoräkna sig den

tid, varunder han innehaft beställning såsom underofficer på stat.

11 §•

1. Beställningshavare skall vara underkastad icke blott föreskrifterna i de för

krigsmakten gällande reglementen och instruktioner m. m., utan även den utvidgade

eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad, ävensom den

förflyttning till annan förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) eller till annan

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 543 21 44

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

befattning vid försvarsväsendet, vilken kan bliva honom ålagd enligt grunderna

för nu gällande organisation eller i enlighet med de ändrade föreskrifter, som

Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan må besluta.

2. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar beställningen,

uppbära lön i den lönegrad, beställningen förut tillhörde, intill dess

han avgår från beställningen i fråga.

12 §.

Till beställningshavare, som har sin förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)

å sådan plats inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av

klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader,

anses medföra avsevärda olägenheter, utgår Icallortstillägg med nedanstående, för

sex olika IcallortsTdasser bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass

I ..................

.................. 60

kronor

» »

II ..................

................. 120

» »

III ..................

.................. 195

»

» »

IV .................

.................. 300

»

» »

V ..................

.................. 450

»

» »

VI ..................

................. 600

»

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg

må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

13 §.

Beställningshavare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall,

kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan tjänst

vid försvarsväsendet eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev

i utbildningskurs vid försvarsväsendet, utan även för den tid, under vilken han

enligt bestämmelserna i 18 § åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet

eller vilken han på grund av kommendering eller av Kungl. Maj:t meddelat förordnande

använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som av Kungl. Maj:t

prövas tjäna försvarSväsendets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande

av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, ombud, fullmäktig

eller revisor i statsunderstödd pensionsanstalt, däri beställningshavaren uti denna

sin egenskap är delägare.

14 §.

1. Därest beställningshavare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än

uti 2 mom. avses hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte,

i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma

kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed jämförlig

ledighet icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt

fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett

tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående

tabell:

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

För officerare m. fl.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan 0.

Tjänst

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan 0.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

—

Löneklass

enligt 5 §

löneplan 0.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

1

1

50

7

4

13

8

50

2

1

80

8

5

—

14

10

50

3

2

30

9

5

50

15

12

—

4

2

75

10

6

—

16

14

—

5

3

—

11

7

—

6

3

50

12

8

—

För underofficerare m. fl.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan Ilo.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan Ilo.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan Uo.

Tjänst- ledighets- i

avdrag.

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

1

1

20

5

1

95

9

3

2

1

30

6

2

10

10

3

25

3

1

50

7

2

50

4

1

65

8

2

75

För civilmilitär personal m. fl.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan C.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan G.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan G.

Tjänst- ledighets- ]

avdrag.

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

1

1

20

11

2

75

21

6

1

50

2

1

30

12

3

—

22

7

—

3

1

40

13

3

25

23

7

50

4

1

50

14

3

50

24

8

—

5

1

65

15

3

75

25

8

50 |

6

1

80

16

4

—

26

9

—

7

1

95

17

4

50

27

9

50

8

2

10

18

5

—

28

10

50

9

2

30

19

5

50

29

14

10

2

50

20

6

—

347

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

2. Har beställningsliavare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och

därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan beställning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden

likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock

högst intill dess sex månader förflutit från dagen från olycksfallet, men skall

beställningshavaren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning

medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp

än nyss sagts.

3. Har beställningshavare till förekommande av smittofara förbjudits att

tjänstgöra, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,

kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall beställningshavaren för

tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna

tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag

icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt

vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

15 §.

1. Beställningshavare, vilken beviljats tjänstledighet av annan anledning än i

13 och 14 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt

förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 14 §

1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen

ytterligare avstå vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

2. Musikunderofficer eller övertalig gevärshantverkare vid infanteriet, som

enligt därom meddelade föreskrifter under viss tid av året icke är inkallad till

tjänstgöring, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande hälften

av det i 14 § 1 mom omförmälda tjänstledighetsavdrag.

16 §.

Beställningshavare, som kommenderas eller förordnas att uppehålla beställning

inom högre lönegrad, äger i de fall, då sådant av Kungl. Maj:t medgives,

uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande

skillnaden mellan det i 14 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta

löneklassen för, å ena sidan, den högre beställningen och, å andra sidan, den

kommenderades eller förordnades egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beställningshavare,

som uppehåller ledig tjänst eller kommenderas eller förordnas att

bestrida göromål, vilka eljest ankomma på beställningshavare inom högre lönegrad.

17 §.

1. Hen, som håller sig undan eller är rymd, må för den tid icke åtnjuta

någon avlöning.

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

349

2. För den, som undergår fängelse eller hålles häktad för brott, skall avlöningen

under tiden innehållas, så framt ej befinnes skäligt låta honom uppbära

någon del därav. Blir för brott häktad frikänd, skall vad av lönen innehållits

till honom utbetalas.

18 §.

Beställningshavare äger årligen, när det kan ske utan hinder för tjänstgöringens

behöriga gång, åtnjuta semester eller därmed jämförlig ledighet under

nedan angivna antal dagar:

1

Intill det år,

under vilket

beställnings- havaren

fyller 40 år.

Från och med

det år, under

vilket be- ställnings- havaren fyller

40 år.

Beställningshavare, tillhörande 1. lönegraden i någon av de under 5 §

upptagna löneplanerna 0, Uo eller C ..........................................

20 dagar

30 dagar

Beställningshavare, tillhörande 2. lönegraden i löneplan 0, 2.—4. löne- graderna i löneplan Uo eller 2.—9. lönegraderna i löneplan C.........

Beställningshavare, tillhörande 3. eller 4. lönegraden i löneplan 0 eller

25 »

35 »

10.—13. lönegraderna i löneplan C .................... .....

Beställningshavare, tillhörande 5.-8. lönegraderna i löneplan 0 eller 14.-16.

35 »

45 »

lönegraderna i löneplan C .......................................................

45 »

45 »

Beställningshavare, som har sig anförtrodd penninguppbörd eller kontroll

å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes

av vederbörande överordnade myndighet.

19 §.

1. Därest åt beställningshavare såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras

av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de

närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade

rörande lägenhetens begagnande.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall beställningshavare månadsvis

i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående

månad. År bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning

icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår

ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister

i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på

sätt i 2 mom. sägs, skall densamma utgå med det av vederbörande myndighet

fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera

nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris,

som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fastställes av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, resp.o marinförvaltningen på förslag av

vederbörande chef, resp. stationsbefälhavare. Åtnöjes ej bostadsinnehavaren med

det sålunda fastställda hyrespriset, skall frågan liänskjutas till en bostadsnämnd

med en opartisk ordförande samt representanter för personal- och förvaltningsintressena.

Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till densammas avgörande,

må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän

minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall,

därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som

infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej

annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till

tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då

sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,

nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i

den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta

nödigt utrymme i bostaden för beställningshavarens efterträdare.

20 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla

beställningshavare för hans bostad erforderligt bränsle, skall ersättning därför,

beräknad efter statsverkets självkostnadspris, erläggas i den ordning, vederbörande

myndighet bestämmer.

21 §.

För beställningshavare, som enligt gällande bestämmelser äger uppbära inkvarterings-

och servisbidrag eller enbart servisbidrag från vissa städer, skall å

lönen avdragas ett belopp, motsvarande vad han sålunda uppbär från vederbörande

stad.

22 §.

Ekiperingshjälp tillkommer officer och underofficer samt vederlike, vilken är

skyldig att i tjänsten bära uniform, vid första anställningen såsom sådan med

ett belopp av högst 1,000 kronor till beställningshavare i officers tjänsteställning

och högst 600 kronor till beställningshavare i underofficers tjänsteställning samt

utgår enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

23 §.

Beställningshavare må mot ersättning från kronans vederbörande matinrättningar,

förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad portion, proviant-, beklädnads-

och utrustningsartiklar ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka och

reparera uniformspersedlar och övrig tjänstutrustning, allt enligt bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj:t.

24 §.

Beställningshavare erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på

statsverkets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid vård å sjukhus

tillika underhåll ävensom, där olycksfallet medför förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,

allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

Beträffande beställningshavares rätt till läkarvård m. m. i andra fall gäller

vad därom är eller framdeles kan bliva särskilt stadgat.

25 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,

kan för sådana fall, då Kungl. Maj :t prövar omständigheterna böra föranleda

därtill, utgå lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i beställningshavares vanliga tjänstutövning, må beställningshavare åtnjuta ersättning

enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å annan ort än förläggningsorten (ordinarie tjänstgöringsorten)

må beställningshavare kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente

enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder, dock icke i något fall till

högre belopp än den för beställningshavaren enligt resereglemente? bestämda

traktamentsersättning.

26 §.

1. Beställningshavare, vilken till följd av befordran eller på grund av förordnande

eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning erhållit

förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) och fördenskull nödgats

företaga flyttning till den nya förläggningsorten (tjänstgöringsorten), må

enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas, erhålla skälig

ersättning för flyttningskostnad ävensom för den ökade utgift, som för honom må

hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den

förra som den senare förläggningsorten (tjänstgöringsorten).

2. Har beställningshavare antingen till följd av transport från en beställning

till en annan inom egen lönegrad eller från militär till civilmilitär beställning

eller omvänt eller ock på grund av placering för genomförande av fastställd

fördelning av de å viss stat upptagna beställningar erhållit förändrad förläggningsort

(ordinarie tjänstgöringsort) och fördenskull måst företaga flyttning till

den nya förläggningsorten (tjänstgöringsorten), må han åtnjuta ersättning enligt

vad i 1 mom. sägs; dock att vad sålunda stadgats icke skall gälla, då transport

inom egen lönegrad vunnits till beställning, som tillsättes efter ansökan, eller

då transport eller placering skett genom tjänstebyte mellan två beställningshavare,

som därom gjort ansökan eller eljest därom uttryckt önskan.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

3. Sådan ersättning må även utgå till officer, vilken på grund av kommendering

såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev vid någon av

de militära högskolorna eller vid den för transport till intendenturkåren föreskrivna

militärförvaltningskursen måste företaga flyttning till kommenderingsorten;

skolande härvid iakttagas, att kommendering, vilken sker i flera omgångar, skall

beträffande åtnjutande av ifrågavarande ersättning så anses, som om kommenderingen

ägt rum i ett sammanhang.

27 §.

Enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder må särskilda förmåner utgå

under sjökommendering och i vissa fall vid kommendering till tjänstgöring å egen

förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas,

så ock under flygtjänstgöring eller vid utförande av dylter iarbete.

28 §.

Beställningshavare vid armén, som är skyldig att hålla egen tjänstehäst,

åtnjuter hästgottgörelse enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder.

29 §.

Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller

verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda

grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med

hänsyn till de omständigheter, under viika uppbörd eller utbetalning sker, och

i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Eelräkningspenningar

må icke i något fall till en och samma beställningshavare utgå med sammanlagt

högre belopp för år räknat än 600 kronor.

För tid, varunder här avsedd beställningshavare åtnjuter semester eller

eljest icke tjänstgör, uppbäras med tjänsten förenade felräkningspenningar av

den, som uppehåller tjänsten.

30 §.

Premier kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas

sådan underofficer eller beställningshavare i någon av 1.—4. lönegraderna inom

löneplanen för civilmilitär personal (O), som finnes hava i tjänsten iakttagit

ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier eller förbrukningsartiklar.

31 §.

Till innehavare av nedannämnda beställningar utgår enligt av Kungl. Maj:t

meddelade närmare bestämmelser, såsom förhöjning av lönen i vederbörlig lönegrad,

arvode till följande belopp, nämligen:

vid armén:

till chefen för krigsskolan 2,040 kronor;

till fälttygmästaren 2,040 kronor;

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

till styresman vid artilleriets fabriker 2,400 kronor;

till regementsläkare i Boden 1,170 kronor;

till bataljonsläkare i Boden 1,170 kronor;

till regementsveterinär i Boden 1,170 kronor;

till överläkare, tillika cbefläkare, vid garnisonssjukhuset i Stockholm 1,170

kronor;

till överläkare med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm

1,170 kronor; samt

vid marinen:

till marinläkare av 1. graden, som är sjukhusläkare i Karlskrona, 1,170

kronor.

32 §.

1. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering, av

vissa befattningar kan, i den mån medel för ändamålet finnas på stat uppförda,

utgå särskilt arvode utöver lön för vederbörandes egen beställning.

2. Till vissa beställningsliavare utgår för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda

att fullgöras vid sidan av egen tjänst, arvode enligt grunder, som i behörig

ordning fastställas.

3. Beträffande tillgodonjutande av arvode, som i denna paragraf avses,

skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

33 §.

Till innehavare av beställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren utgår

lön med 2,400 kronor för år räknat jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera

å 300 kronor, efter en tjänstetid av 3, resp. 6 år.

Nu nämnd beställningshavare äger därjämte uppbära dagarvode med 6 kronor

vid tjänstgöring inom och 12 kronor vid tjänstgöring utom egen bostadsort.

För tjänstgöring utöver föreskriven årlig tjänstgöring utgår dagarvode i enlighet

med bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

34 §.

Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden

för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall

till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp

anses inbegripen.

3 kap. Ordinarie beställningshavare, som tillsättas genom förordnande.

35 §.

Marinöverdirektören åtnjuter arvode med ett årligt belopp av 16,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.)

543 21 45

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

36 §.

Till nedannämnda beställningshavare utgår årligt arvode till belopp, motsvarande

den lön, som tillkommer beställningshavare i följande lönegrader av de

under 5 § intagna löneplaner, nämligen:

vid armén:

till cheferna för ridskolan och för remonteringsstyrelsen i 4. lönegraden av

löneplanen för officerare m. fl. (O); samt

till chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet i 5. lönegraden i

nämnda löneplan;

vid marinen:

till överkonstapel vid flottans poliskår, tillika tjänstgörande som poliskommissarie,

i 4. lönegraden för civilmilitär personal (C);

till annan överkonstapel vid samma kår i 3. lönegraden av nämnda löneplan;

samt

till konstapel vid omförmälda kår i 2. lönegraden av samma löneplan.

37 §.

Till innehavare av beställning såsom marinläkare av 2. graden utgår arvode

med 2,700 kronor för år räknat jämte förhöjning i arvodet med 300 kronor efter

en tjänstetid av tre år.

Nu nämnd beställningshavare äger därjämte under tjänstgöring i land uppbära

dagarvode med 12 kronor.

38 §.

Beträffande beställningshavare, som avses i detta kap., skola de i 1 och 2

kap. meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

(

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

39 §.

Till vissa icke-ordinarie befattningshavare utgå arvoden med i vederbörlig

stat angivna belopp; och skola beträffande tillgodonjutande av sådant arvode

gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

40 §.

Beträffande övriga icke-ordinarie befattningshavare fastställas grunderna för

avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

355

3 avd. Lönenämnd.

41 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda allmänna

föreskrifter i ämne, som omlian dias i reglementet, ,bör, innan sådant ärende

till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, som jämväl har

att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t

kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av sju medlemmar, vilka jämte lika antal

suppleanter för dem tillsättas av Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av tre år.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar

bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt om gäldande av

kostnaderna för nämndens verksamhet.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

42 §.

Innehar ordinarie beställningshavare vid utgången av år 1921 beställning å

då gällande stat och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och

bestämmelser och kan han icke heller därtill lagligen förbindas, skall han därom

göra anmälan å tid och i den ordning, som av Kung! Maj:t bestämmes. Till

beställningshavare, som gjort dylik anmälan, skola genom vederbörande avlöningsbestämmelser

honom tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner fortfarande

utgå enligt då gällande grunder.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1922 innehar

ordinarie beställning vid försvarsväsendet, eller som senare tillträder sådan

beställning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor

samt minskning i eller upphörande av de förmåner och ersättningar, som

omförmälas i 29 och 32 §§, ävensom de ändrade bestämmelser, som kunna varda

utfärdade rörande i 14 § 3 mom. 23, 24, 25, 26 och 27 §§ berörda hänseenden samt

i fråga om pension.

Detta reglemente skall provisoriskt lända tdl efterrättelse under år 1922

från och med den 1 januari samma år.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bilaga till avlöning sreglementet.

Tj änsteförteckning

angivande de särskilda lönegrader inom de under 5 § i avlöningsreglementet

införda löneplaner, till vilka ordinarie beställningar för officerare, underofficerare

och civilmiiitär personal m. fl. vid armén och marinen äro att hänföra.

Officerare m. fl. (0).

Lönegrad.

Beställni

n g a r vid

armén.

marinen.

l:a lönegraden .......j

Fänrik.

Underlöjtnant.

Fänrik.

Underlöjtnant.

Marinunderintendent.

2:a lönegraden .......-j

Löjtnant.

Löjtnant.

Marinintendent av 2. graden.

3:e lönegraden .......j

Kapten.

Hyttmästare.

Tygmästare av 2. klassen.

Kapten.

Marinintendent av 1. graden.

4:e lönegraden .......

Major.

Chefen för artilleristaben.

Chefen för artilleri- och ingenjör- högskolan.

Styresman vid artilleriets fabriker.

Tygmästare av 1. klassen.

Kommendörkapten av 2. graden.

Major.

Förste marinintendent av 2. löne- klassen.

" “.......1

0 verstelöj tnant.

Chefen för krigshögskolan.

Chefen för krigsskolan.

Fälttygmästaren.

Kommendörkapten av 1. graden.

Överstelöjtnant.

Förste marinintendent av 1. löne- klassen.

* .......{

Överste.

Kommendör.

Överste.

Marinöverintendent.

7:eu^aien.......!

Inspektören för kavalleriet.

Kommendanten i Boden.

Militärbefälhavaren pä Gottland.

—

8:e lönegraden .......j

Arméfördelningschef och likställd

generalsperson.

Flaggman.

Chefen för kustartilleriet.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

357

Underofficerare in. fl. (Uo).

Lönegrad.

Beställni

1

n g a r vid

armén.

marinen.

l:a lönegraden .......

—

Underofficer av 3. graden.

2: a lönegraden .......-j

Sergeant.

Musiksergeant.

Underofficer av 2. graden.

3:e lönegraden .......j

Fanjunkare.

Styckjunkare.

Musikfanjunkare.

Musikstyckjunkare.

Tygunderofficer.

Flaggunderofficer.

Underofficer av 1. graden.

4:e lönegraden .......^

Förvaltare vid intendenturkåren.

Eedogöraren vid ridskolan.

—

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Civilmilitär personal m. fl. (C).

Lönegrad.

Beställni

n g a r vid

armén.

marinen.

l:a lönegraden ......

Förr åds vaktmästare.

2:a lönegraden......

Poliskonstapel.

—

Tygskrivare.

Fabriksskriv are.

—

3:e lönegraden ......

Tyghantverkare.

Gevärsliantverkare.

Hantverkare.

Fortmaskinist.

Polisöverkonstapel.

4:e lönegraden ......

Yerkmästare av 2. klassen.

—

5:e lönegraden ......

Tygförvaltare av 2. klassen.

—

Departementsskrivare.

_

6:e lönegraden ......1

Besiktningsrustmästare.

Tygverkmästare.

1

Yerkmästare av 1. klassen.

Poliskommissarie.

7:e lönegraden ______<

Tygförvaltare av 1. klassen.

Fabriksförvaltare av 1. klassen.

—

1

Fortifikationskassör.

8:e lönegraden ......-J

Batalj onsveterinär.

Öververkmästare.

—

9:e lönegraden ......J

Bataljonsläkare.

It e ge m c nts ve term är.

Överläkare med bataljonsläkares lön

Mariningenjör av 2. graden.

Andre kemist (i marinförvaltningen).

1

(

vid garnisonssjukhuset i Stock- holm.

Marinläkare av 1. graden.

10:e lönegraden ......1

Mariningenjör av 1. graden 2. löne- klassen.

1

Specialingenjör av 3. graden.

|

Begementsläkare.

_

ll:e lönegraden ......|

Fältveterinär.

Överläkare, tillika chefläkare, vid

gamisonssjukhuset i Stockholm.

Tygingenjör.

Mariningenjör av 1. graden 1. löne-

12:e lönegraden ......<

Fabriksingenj ör.

klassen.

Specialingenjör av 2. graden.

Kemist (i marinförvaltningen).

t

13:c lönegraden ......f

Fältläkare.

Marindirektör av 2. graden.

Specialingenjör av 1. graden.

l

Förste marinläkare.

14:e lönegraden ......-J

Överfältläkaren.

Överfältveterinären.

Marindirektör av 1. graden.

15:e lönegraden ......

—

Marinöverläkaren.

16:e lönegraden ......

Generalfältläkaren.

—

s. 359 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

359

Förslag till

Stat för Arméföryaltningen år 1922.

Bil. nr 1.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

grad enligt

vederbör-

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Avlöning till civil personal.

Avlöning till civilmilitär

Generalkrigskommissarie ....

1

Avd. A. 3

personal.

Krigsråd ...........

4

Avd. B. 20

A sjukvårdsstyrelsen:

Sekreterare och kamrerare, se-

Generalfältläkare.......

1

C. 16

kreterare, krigskassör, revi-

Överfältläkare........

1

C. 14

sionskommissarier, kamrerare

Overfältveterinär.......

1

C. 14

samt ombudsman......

13

Avd. B. 15

Byråassistent, regementsläkare

1

C. 11

Bokhållare, notarier, registrator

Byråassistent, regementsveteri-

samt revisorer........

16

Avd. B. 13

när.............

1

C. 9

Domäntjänsteman, arvode . . .

1

—

Assistent, bataljonsläkare . . .

1

C. 9

Kontorsskrivare, kvinnliga . . .

5

Avd. C. 5

Förrådsvaktmästare......

1

C. 1

Kanslibiträden, kvinnliga ....

8

Avd. C. 3

Kontorsbiträden, kvinnliga . . .

13

Avd. C. 2

Förste expeditionsvakt.....

1

Avd. B. 3

Expeditionsvakter.......

6

Avd. B. 1

1

Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis.........kronor 375,000: —

Löner till ovanstående ordinarie civilmilitär personal, förslagsvis ...... » 68,136: —

Vikariatsersättningar, förslagsvis...................... » 11,000: —

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare m. m. (häri ingår, bland annat,

arvode till domäntjänstemannen med 5,400 kronor), förslagsvis, högst » 96,000: —

Summa förslagsanslag kronor 550,136: —

Till arméförvaltningen hörande militär och civilmilitär personal, som åtnjuter avlöning å

andra stater.

Å artilleridepartementet:

generalfälttygmästaren, fälttygmästare^ 6 artilleristabsofficerare, 7 departementsskrivare;

Å fortifikationsdepartementet:

chefen för fortifikationen, regementsofficerare, officerare och underofficerare vid fortifikationen

efter behov;

Å intendentsdepartementet:

generalintendenten, 2 regementsofficerare, officerare och underofficerare vid intendenturkåren

efter behov.

Å sjukvårdsstyrelsen:

1 officer vid intendenturkåren och 1 förvaltare vid intendenturkåren.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 2.

Förslag till

Stat för Generalitetet år 1922.

Löneplan

Löneplan

och lone-

och löne-

grad enligt

grad enligt

vederbör-

vederbör-

ligt aylö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Inspektör för infanteriet, inspek-

Inspektör för kavalleriet ....

1

O. 7

tör för militärläroverken m. m.,

arméfördelningschefer, general-

fälttygmästare, chef för forti-

fikationen, generalstabschef,

Fältläkare...........

6

C. 13

generalintendent.......

12

O. 8

Fältveterinärer ........

6

C. 11

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 330,360: —

Arvoden å 600 kronor till 12 såsom brigadchefer förordnade regementschefer

vid infanteriet........................... » 7,200: —

Summa förslagsanslag kronor 337,560: —

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

361

Bil. nr 3.

Förslag till

Stat för Generalstaben år 1922.

; Antal.

Lönoplan

och lönegrad

enligt

vederbörligt

avlöI

ningsjreglemente.

Militärstaten.

Överadjutanter.

Överstar.....

Överstelöjtnanter

Majorer.....

Stabsadjutanter.

Kaptener

34^

O. 6

O. 5

O. 4

O. 3

Civilstaten.

Krigsarkivarie

Bibliotekarie .

Förste expeditionsvakt

Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis......

Arvode till bibliotekarie..............

Arvoden ä 2,610 kronor till 3 aktuarier...............

Vikariatsersättning under semester för ordinarie beställningshavare å

staten, förslagsvis.......................

Ersättning åt aspiranter och inkommenderade officerare.......

Ersättning åt officerare, kommenderade till järnvägarna.......

För passagesystemets genomförande i kaptensgraden.........

civil
-

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

1

Avd. B. 20

1

Avd. B. 15

1

—

3

—

1

Avd. B. 3

3

Avd. B. 1

kronor 466,136: —

32,304: —

2,610: —

»

7.830: —

1,000: —

»

18,500: -

15,110: —

»

1,530: —

Summa förslagsanslag kronor 545,020: —

Anm. 1. Arvodena till bibliotekarie och aktuarier må icke utgå, därest för resp. befattningars

uppehållande förordnas officerare på aktiv stat.

Om brist uppstår i någon av de tre sista här ovan upptagna posterna, må till täckande

därav användas å andra av dessa poster möjligen uppkommande besparingar, under

villkor att summan av dessa tre poster icke överskrides.

Anm. 2.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 296 käft. (Nr 350.)

48» 21 46

s. 362 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj:ts Proposition Nr 350.

362

Bil. nr 4.

Förslag till

Stat för Artilleristaben år 1922.

Ordinarie beställnlngshavare.

Major, chef för staben........

Expeditionsvakt...........

Lön till chefen, förslagsvis.....

Lön till expeditionsvakten, förslagsvis

Artilleristabsofficer,

arvode ..........

Artilleristabsofficerare, arvoden

D:o »

Infanteriofficer, arvode ....

Artilleristabsofficerare, arvoden

Övrig personal.

chef för konstruktionsavdelningen,

An
tal.

Löneplan

och lönegrad

enligt

vederbörligt

aviöningsreglemente.

O. 4

Avd. B. 1

Enhets
kostnad.

Arvode.

Kronor.

1,410

1,170

870

Summa förslagsanslag kronor

Summa

kronor.

10,080

—

2,988

1,740

4,230

—

3,510

—

1,170

—

1,740

—

25,458

—

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

363

Bil. nr 5.

Förslag till

Stat för Kommendantskapen år 1922.

a) K om in en dan t skap et 1 Stockholm.

Kommendant, arvode

Vaktmästare, med skyldighet att bestrida vaktmästargöromålen sä
-

lj) Kommendantskapet å Karlsborg.

Kommendant, arvode.....................

Garnisonspastor.......................

Organist, arvode.......................

Regementsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus

Bataljonsläkare för d:o d:o..................

Bataljonsveterinär för Karlsborgs garnison....... . .

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis kronor

c) Kommendantskapet 1 Boden.

Ordinarie beställningshavare.

Kommendant,..........................

■Regementsläkare för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt

för bestridande av tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskapet

..........................

Bataljonsläkare för Bodens garnison och garnisonssjukhus ....

Regementsveterinär för Bodens garnison och fästningsveterinär vid

kommendantskapet.......................

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis . . .

Arvoden å 1,170 kronor till en var av regementsläkama, bataljonsläkarna

och regementsveterinären i Boden jäml. § 31 i avlöningsreglementet

för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen, . . .

övrig personal.

Garnisonspastor, arvode a) *)

r

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglcmente.

Summa

kronor.

1

—

4.350

-j

1

—

1.320

1

4,350

1

—

>) 3,000

—

1

—

400

— |

1

C. 11

—

—

1

C. 9

—

—

1

C. 8

—

— i

21.972

1

O. 7

i

!

i

2

C. 11

2

C. 9

1

C. 9

—

—

55.620

_!

i

—

5,850

1

_

4.200

-

nsla

g kronor

101,062

_]

*) Bärav 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i arvode.

*) Utöver arvodet utgår kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på, aktiv stat m. fl. vid armén och marinen.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts Proposition Nr H50.

Bil. nr 6.

Förslag till

Stat för rHllföriugsbefälliavare med biträden år 1922.

Befälhavaren för Stockholms stads rullföringsområde . . .

Rullföringsbefälhavare i landsorten............

Rullföringsbefälhavare å Gottland tillika landstormsområdes
befälhavare.

.....................

Officerare vid Stockholms stads rullföringsområde.....

Biträden vid Stockholms stads rullföringsområde......

Biträden vid Stockholms lantrullföringsområde.......

Biträden vid rullföringsområden i landsorten.......

Biträden vid rullföringsområden å Gottland tillika landstormsförrådsförvaltare.

................

Summa kronor

i Antal.

i

Enhets-

kostnad.

Arvode.

Kronor.

Summa

kronor.

1

3,600

73

3,180

—

232,140

4

2,760

_

11,040

_

3

3.180

—

9,540

—

6

2.340

—

14,040

—

2

2.340

—

4.680

—

| 83

2,130

176,790

—

4

1,710

—

6.840

— |

1 —

—

4

458,670

-1

Anm. 1. Förestående arvoden äro avsedda att utgå under förutsättning att resp. befattningar

uppehållas av personal i reserven. Om och i vad mån arvodena må utgå, därest

annan personal för ändamålet förordnas, beror av de bestämmelser, som utfärdas

av Kungl. Maj:t.

Anm. 2. Utöver arvodena utgå kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid

armén och marinen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:in Proposition Nr 350.

3(55

Bil. nr 7.

Förslag till

Stat för bataljonsläkare vid fältläkarkären samt fältläkarstipendiater år 1922.

Antal.

Enhets-

kostnad.

Lön.

(Arvode).

Kronor.

Summa

kronor.

Bataljonsläkare, löner.......

2 ålderstillägg till lönen å 300 kronor, det ena efter 3 års

och. det andra efter 6 års väl vitsordad tjänst.

Dagarvoden å 12 kronor under 75 dagar för förslagsvis 29

44

2,400

105.600

_

bataljonsläkare.......

Dagarvoden å 6 kronor under 75 dagar för förslagsvis 15

—

26,100

J

bataljonsläkare.....

_

6,750

Fältläkarstipendiater, arvoden .

Dagarvoden å 12 kronor under 90 dagar för 24 fältläkar-

24

1,410

33.840

—|

stipendiater......

—

25.920

—j

Summa kronor j

198,210

Ålders tillägg till ovanstående bataljonsläkare, förslagsvis..........kronor 13,200: —

Summa förslagsanslag kronor 211,410:

s. 366 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 8.

366

Förslag till

Stat för Remonteringsstyrelsen år 1922.

........................

Antal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglementc.

Summa

kronor.

Ordinarie beställnlngahavare.

Chef, arvode enligt § 36 i avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen.......

Arvode till chefen, förslagsvis...............

i

O. 4

10,080

—

Övrig personal.

Redogörare, arvode....................

i

2,100

_

Summa förslagsanslag kronor

12,180

—

s. 367 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

367

Bil. nr 9.

Förslag till

Stat för Krigshögskolan år 1922.

Antal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- rcglemente.

Summa

kronor.

Ordinarie heställningshavare.

Chef......................

i

O. 5

—.

—

Förste expeditionsvakt................

i

Avd. B. 3

_

—

Expeditionsvakt.............

i

Avd. B. 1

—

—

Lön till chefen, förslagsvis.............

—

—

10,980

—

Löner till ovanstående expeditionsvakter. förslagsvis ....

Övrig personal.

6,288

Adjutant, tillika redogörare...........

i

_

_

_

Adjutant....................

i

—

—

—

Till lärarna i tvångsämnena beräknas arvoden årligen till

350 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i

veckan eller 350 X 32 .........

—

_

11.200

-i

Till lärarna i de valfria ämnena beräknas arvoden till 350

kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i veckan

eller 350 x 24 ............

—

_

8.400

_

Lärare i ridning, arvode........

i

--

1,170

_

Repetitörer..........

—

—

1,170

—

Maskinist, arvode.........

i

—

1,740

—1

Summa förslagsanslag kronor

40,948

-J

Anm. 1. Därest maskinisten i sådan egenskap åtnjuter tjänstebostad, skall han därför erlägga

ersättning enligt de i § 19 i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställniugshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen

stadgade grunder.

s. 368 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 350.

368

Bil. nr 10.

Förslag till

Stat lör Artilleri- och ingeujörliögskolau år 1922.

Löneplan

och löne-

1

An-

tal.

vederbör- ligt avlö

Summa

kronor.

nings-

reglemente.

Ordinarie beställningshavare.

Chef..............................

i

O. 4

—

—

Förste expeditionsvakt......................

i

Avd. B. 3

—

—

Expeditionsvakt . . . .....................

i

Avd. B. 1

—

—

Lön till chefen, förslagsvis....................

—

—

10,080

—

Löner till ovanstående expeditionsvakter, förslagsvis........

—

6,288

—

Övrig personal.

Adjutant.................. .........

i

—

—

-

Redogörare för medels- och persedeluppbörden..........

i

—

1,050

—

För bibliotekets och samlingarnas vård och redovisning, arvode . .

Lärare i artilleri och tillämpad mekanik vid högre artillerikursen,

—

—

360

—

arvode............................

i

—

2,460

—

Lärare i artilleri vid allmänna artillerikursen med undervisnings-

skyldighet jämväl vid högre fortifikationskursen, arvode ....

i

—

1,740

—

Lärare i befästningskonst vid högre och allmänna fortifikations-

kurserna, arvode.......................

Lärare i förbindelselära och tillämpad mekanik med undervisnings-

i

—

1,980

—

skyldighet i befästningskonst med förbindelselära vid allmänna

artillerikursen, arvode.....................

Lärare i krigskonst vid högre artilleri- och fortifikationskurserna,

i

—

1,410

—

arvode ............................

i

—

1,050

—

Lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och iortifikationskurserna.

arvode ............................

i

—

1,650

—

Lärare i matematik, arvode..................

i

—

4.080

—

Lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri, arvode ....

i

—

1,410

—

Lärare i fysik, arvode......................

i

—

2,580

—

Lärare i kemi, arvode......................

i

—

2,460

—

Till biträdande lärare och repetitörer...............

—

4,650

—

Maskinist, arvode........................

i

—

1,740

Summa förslagsansla

g kronor

44,988

—

Anm. Arvodet till redogöraren för medels- och persedeluppbörden må icke utgå, därest för befattningens

uppehållande förordnas officer eller underofficer på aktiv stat.

s. 369 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

369

Bil. nr 11.

Förslag till

Stat för Ridskolan år 1922.

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- regleraente.

Enhets-

kostnad.

Arvode.

(Dag-

avlöning).

Kronor.

Samma

kronor.

i

O. 4

i

C. 8

—

—

—

—

i

Do. 4

—

-

—

—

—

—

—

—

18,678

—

i

—

—

—

930

—

i

—

—

—

1,650

—

300

_

i

—

—

—

2.910

—

2

—

2.100

—

4.200

—

1

—

—

—

1,170

_

909

_

1.818

1

—

—

—

1,290

—

1

—

—

—

730

—!

—

—

—

—

13,125

—

—

—

—

—

1.320

—

—

29,443

—

Ordinarie beställningshavare.

Chef, arvode enligt § 36 i avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen

Bataljonsveterinär, med skyldighet att jämte egen tjänst

bestrida veterinärvården vid Utnäslöts remontdepå .

Redogörare, utom fri bostad med bränsle och lyse samt

planteringsland................ • ■

Arvode och löner till ovanstående ordinarie beställningshavare,

förslagsvis................

Övrig personal.

Läkare, arvode ...................

Förvaltare, förutom fri bostad och bränsle samt planteringsland,

arvode .................

För beredande av två tillägg å arvodet åt förvaltaren

å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra

efter 10 års väl vitsordad tjänst..........

Förste lärare i ridning, arvode............

Andre » » » , arvoden...........

Lärare i krigsvetenskap, » ............

Dagavlöning å 3 kronor pr dag åt två lönlösa kavalleri
officerare

under 10 månader, förslagsvis......

Maskinist, arvode..................

Hovslagarunderbefäl, dagtraktamente ä 2 kronor . . .

Stallbetjänte, förslagsvis...............

Beklädnadsersättning åt förvaltaren och 10 stallbetjänte

å 120 kronor ...................

Summa förslagsanslag kronor

48,121

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.)

429 21 47

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

Bil. nr 12.

Förslag till

Stat för Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet år 1922.

E n h

e

t 8 k 0

s t n

a d.

Löneplan

Dagtraktamente.

An-

grad enligt

Summa

vederbör-

Arvode.

slags-

Summa

tal.

ligt avlö-

kronor

Kronor.

a Kr.

pr dag.

vis,

högst

kronor.

kronor.

nings-

reglemente.

dagar.

Ordinarie beställningshavare.

Chef, arvode enligt § 36 i

avlöningsreglementet för

officerare och underoffi-

cerare samt civilmilitära

beställningshavare på ak- tiv stat m. fl. vid armén

och marinen......

i

O. 5

Arvode till chefen, förslags-

vis...........

—

—

10,020

—

Övrig personal.

—

—

3

—

333

999

—

999

—

Adjutant.........

i

—

999

—

—

—

8

—

140

1,120

—

1,120

—

Läkare..........

i

—

1,120

—

930

—

—

—

—

—

—

930

—

Redogörare........

i

—

930

—

1,740

—

—

—

—

—

—

1,740

—

Förvaltare (inkvartering, ved-

brand och lyse in natura)

i

—

1,740

—

1,740

—

—

—

—

—

—

1,740

—

Väbel (d:o, d:o)......

i

—

1,740

—

—

—

2

—

130

260

—

260

—

Gevärshantverkare ....

i

—

260

—

_

—

2

—

150

300

—

300

—

Skrivbiträde och köksföre-

ståndare m. m. (sergeant)

i

—

300

—

480

—

4

—

140

560

—

1,040

—

Förste lärare.......

3

—

3,120

—

240

—

3

—

130

390

—

630

—

Andre lärare.......

5

—

3,150

--

—

—

3

—

130

390

—

390

—

Repetitörer........

5

—

1,950

—

—

—

3

—

60

180

—

180

—

Subalternofficerare ....

80

—

14,400

—

—

—

4

—

30

120

—

120

—

Kaptener.........

30

—

3,600

—

—

—

5

—

30

150

—

150

—

Majorer.........

Dagtraktamenten åt office-

8

—

1,200

—

rare och. underofficerare

vid övningstrupp, förslags-

2,250

vis...........

—

—

—

Fyllnad i dagtraktamenten,

utöver ovan förslagsvis

beräknade belopp, för lä- rare och repetitörer . . .

500

Säger för övrig personal,

37,259

högst kronor.....

—

—

—

Summa förslagsansla

g kronor

47,279

—

s. 371 Kontrollera mot PDF

371

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Anm. 1. De i staten för adjutanten, lärarna, repetitörerna, gevärshantverkaren ock skrivbiträdet

(köksföreständaren) upptagna traktamentena — vari icke inräknas de under förekommande

resdagar utgående traktamenten — skola, med iakttagande av att det för

varje lärare eller repetitör angivna högsta antalet dagar för år icke överskrides, till

dem utgå under de tider, då de äro inkallade till tjänstgöring vid pågående skola

eller för utförande av skjutförsök, med de belopp, som finnas angivna i bilaga A

vid avlöningsreglementet för armén av den 11 oktober 1907.

Anm. 2. De i staten upptagna dagtraktamenten åt officerare ock underofficerare vid övningstrupp

skola, därest truppens tjänstgöring vid skolan fortgår minst två dygn, utgå

med de belopp, som finnas angivna i bilaga A vid avlöningsreglementet för armén

den 11 oktober 1907, för tjänstgöringen vid skolan samt för färd i trupp till ock

från tjänstgöringsorten.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 13.

Förslag till

Stat för Artilleriskjutskoloriia år 1922.

E n h

e

t s k o s t n

a d.

Dagtraktamente

An-

summa

Arvode.

ä kr.

för-

slags-

kronor.

Summa

kronor.

tal.

kronor.

pr dag.

vis, i

Kronor.

dagar.

a) Fältartilleriets skjutskola.

Staten.

360

—

7

—

42

294

—

654

—

Chef..............

i

654

—

180

—

6

—

42

252

—

432

—

Andre lärare ...........

i

432

—

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Adjutant.............

i

126

—

180

—

4

—

42

168

—

348

—

Mälkapten.............

i

348

—

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Mållöjtnanter...........

2

252

—

—

—

8

—

42

336

—

336

—

Läkare..............

1

336

—

—

—

6

—

42

252

—

252

—

Veterinär.............

1

252

—

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Målunderofficerare.........

3

252

—

—

—

2

50

42

105

—

105

—

Köksföreståndare.........

1

105

—

Till kurserna beordrade officerare.

—

—

6

—

42

252

—

252

—

Överstelöjtnant..........

1

252

—

—

—

5

—

42

210

—

210

—

Majorer..............

5

1,050

—

—

—

4

—

42

168

—

168

—

Kaptener.............

12

2,016

—

~

3

42

126

—

126

—

Löjtnanter.............

12

1,512

Instruktlonsbatteriet.

240

—

4

—

42

168

—

408

—

Chef...............

1

408

—

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Troppchefer............

2

252

—

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Batteriadjutant..........

1

84

—

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Sergeanter ............

4

336

—

2

42

84

84

—

Tyghantverkare..........

1

84

—

Spanings- och förbindelseavdelningen.

120

—

4

—

42

168

—

288

—

Chef...............

1

28b

_

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Subalternofficerare.........

7

882

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Sergeanter ............

3

252

—

Kompletteringsbatterier.

—

—

4

—

8

32

—

32

—

Kaptener.............

2

64

—

—

—

3

—

8

24

—

24

—

Troppchefer............

4

96

—

—

—

2

50

8

20

—

20

—

Styckjunkare...........

2

40

—

—

—

2

—

8

16

—

16

—

Sergeanter ............

2

32

—

Säger för fältartilleriets skjutskola

—

10,405

—

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

373

E n h

e

t s k 0

s t n

a d.

Dagtraktamente

An-

Summa

tal.

kronor.

Arvode.

å kr.

slags-

kronor.

kronor.

er dac.

vis, i

Kronor.

dagar.

—

Transport

—

10,405

_1

b) Fästnings- och positions-

‘

artilleriets skjutskola.

Staben.

240

_

6

_

42

252

_

492

—

Chef...............

i

492

—

180

—

5

—

42

210

—

390

—

Andre lärare ...........

i

390

—

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Adjutant.............

i

126

—

180

—

4

—

42

168

—

348

—

Målkapten.............

i

348

—

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Mållöjtnant............

i

126

—

—

—

8

—

42

336

—

336

—

Läkare..............

i

336

—

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Målunderofficerare.........

2

168

—

—

—

2

50

42

105

—

105

—

Köksföreståndare.........

1

105

—

Till kursen beordrade officerare.

__

_

5

—

42

210

_

210

—

Major...............

1

210

—

—

—

4

—

42

168

—

168

—

Kaptener.............

4

672

—

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Löjtnanter.............

3

378

—

Instruktlonsbatterlet.

180

_

4

—

42

168

_

348

—

Chef...............

1

348

_

—

—

3

—

42

126

—

126

—

Troppchefer............

2

252

-

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Batteriadjutant..........

1

84

—

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Sergeant .............

1

84

—

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Tyghantverkare..........

1

84

Spanings- och förbindelseavdelningen.

—

—

3

—

42

126

_

126

—

Subaltemofficerare.........

2

252

-

—

—

2

—

42

84

—

84

—

Sergeant .............

1

84

—|

Säger för fästnings- och positions-

•

artilleriets skjutskola......

—

4.539

—

Summa högst kronor

—

14,944

Anm. 1. De i staten upptagna traktamentena utgå till de officerare och underofficerare med

vederlikar, vilkas förläggningsort icke sammanfaller med platsen för vederbörande

skjutskola, med de belopp, som finnas angivna i bilaga A vid reglementet för arméns

avlöning under fred den 11 oktober 1907.

Anm. 2. Därest artilleriskjutskoloma sammandragas till en gemensam skjutskola, fördelas de

under fältartilleriets samt fästnings- och positions artilleriets skjutskolor upptagna

arvodesbeloppen, tillsammans 1,860 kronor, på viss vid den gemensamma skolan tjänstgörande

personal på sätt Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

Bil. nr 14.

Förslag till

Stat för Krigsskolan år 1922.

1

Löneplan

och lone-

An-

tal.

grad enligt

vederbör- ligt avlö-

Enhets-

kostnad.

Kronor.

Summa

kronor.

nings-

reglemente.

a) Ofllcerskursen.

Ordinarie beställningsliavare.

Chef........................

i

O. 5

—

—

—

—

Bataljonsläkare...................

Intendent, officer vid intendenturkåren, uppbär avlö-

i

C. 9

—

—

—

—

ningsförmåner från intendenturkårens stat.....

Fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och uppsynings-

i

—

—

—

—

—

man över kungsgårdens byggnader, park och utägor

i

Uo. 3

—

—

—

—

Fanjunkare.....................

Löner till ovanstående ordinarie beställningsbavare,

i

Uo. 3

—

förslagsvis.....................

”

27,720

Övrig personal.

Adjutant, tillika bibliotekarie.............

i

—

—

—

—

—

Slottspastor, arvode.................

i

—

—

—

1,170

—

Kompanichef, arvode.................

Subalternofficerare, därav 1 av kavalleriet och 4 av in-

i

—

—

—

1,740

—

fanteriet, arvoden .................

5

—

1,410

—

7,050

—

Förste lärare i krigskonst, arvode..........

1

—

—

—

1,740

—

Andre d:o i d:o , d:o ..........

Förste d:o i vapenlära och artilleriexercisreglemente,

1

—

—

—

1,170

—

arvode ...............

1

—

—

—

1,740

—

Andre d:o i d:o, d:o................

1

—

—

—

1.170

—

Förste d:o i krigsbyggnadskonst, arvode......

1

—

—

—

1,740

—

Andre d:o i d:o , d:o ......

1

—

—

—

1,170

—

Förste d:o i topografi, arvode...........

1

—

—

—

1,740

—

Andre d:o i d:o , d:o ...........

1

—

—

—

1,170

—

Lärare i gymnastik och vapenföring, arvode.....

1

—

—

—

1,740

—

D:o i krigslagar, tjänstgörings- och infanteriexercis-

reglemente, arvode............

1

—

—

—

1,170

—

D:o i stats- och samhällslära, arvode.......

1

—

—

—

870

—

D:o i militärförvaltning, arvode..........

1

—

—

—

870

—

D:o i militär sundhets- och förbandslära, arvode . .

D:o i ridning, hästkännedom och kavalleriexercis-

1

““

—

360

reglemente, arvode............

1

—

—

—

600

—

Biträdande lärare..................

—

—

—

—

5,940

—

s. 375 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

375

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Enhets-

kostnad.

Kronor.

Summa

kronor.

Förslagsvis: 3 förmän, 1 maskinist, 1 skogvaktare, tillika

postbud, 1 tändare och uppsyningsman över led- ningarna, 18 gårdskarlar, 1 baderska och 1 städerska

med i allmänhet hel årstjänst samt 7 gårdskarlar för

en tid av 240 dagar om året............

1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente å 1,50 kronor i 365

dagar .......................

1 spel, d:o, d:o....................

—

—

—

—

30.575

547

547

ISS 8__1

Säger för övrig personal vid officerskursen, högst kronor

—

—

—

—

64,820

28;

b) Reservofficerskursen.

Befälhavare (lärare), arvode.............

Lärare (subaltemofficerare), arvoden.........

Förslagsvis 4 gårdskarlar..............

För ytterligare en kurs...............

i

4

i i il

600

II 1 1 1

720

2,400

981

4,101

36

36

Säger för reservofficerskursen, högst kronor

—

—

—

—

8,202

72

Arvode till chefen för krigsskolan jämlikt § 31 i avlöningsreglementet för

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på

aktiv stat m. fl. vid armén och marinen...............kronor 2,040: —

Summa förslagsanslag kronor 102,783: —

Anm. Betjäningen vid såväl officers- som reservofficerskursen åtnjuter, utöver den i staten

uppförda kontanta avlöningen, inkvartering och servis in natura samt erforderligt

bränsle och lyse.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 15-

Stat för Svea och Göta livgarden år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

grad enligt

vederbör-

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Gevärshantverkarfurir av andra

Överste............

1

0. 6

klassen...........

1

Ma. 4

Överstelöjtnant........

1

O. 5

Gevärshantverkarkorpral ....

1

Ma. 3

Majorer............

3

O. 4

Gevärshantverkarvicekorpral . .

1

Ma. 2

Kaptener...........

15

O. 3

Gevärshantverkarsoldat ....

1

Ma. 1

Löjtnanter...........

23

O. 2

Hovslagarvicekorpral......

1

Ma. 2

Underlöjtnanter och fänrikar . .

10

O. 1

Musikpersonal.

Underofficerare.

Musikfanjunkare........

1

Uo. 3

Musiksergeanter........

11

Uo. 2

Fanjunkare..........

13

Uo. 3

Musikfurirer av andra klassen .

4

Ma. 4

Sergeanter ..........

925

Uo. 2

Musikkorpraler........

4

Ma. 3

Musikvicekorpraler.......

4

Ma. 2

Manskap.

Trumslagare eller hornblåsare .

12

Ma. 1

Furirer av första klassen . . .

14

Ma. 5

Civilmllitär personal.

Furirer av andra klassen ....

29

Ma. 4

44

Ma 3

Regementsläkare........

1

C. 11

Vicekorpraler.........

360

Ma. 2

Ma. 1

Bataljonsläkare........

Gevärshantverkare.......

1

1

C. 9

C. 3

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Förrådsvaktmästare......

1

C. 1

Sjukvårdskorpraler.......

2

Ma. 3

Sjukvårdsvicekorpraler.....

2

Ma. 2

Sjukvårdssoldater.......

2

Ma. 1

Regementspastor, arvode ....

1

—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för de båda

regementena förslagsvis....................kronor 1,214,883: —

Arvode till regementspastor....................... t 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,216,053: —

*) Vid Göta livgarde finnes ytterligare 1 sergeantsbeställning, avsedd för innehavaren av

befattningen såsom förrådsunderofficer vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljes närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant

eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat

anvisade avlöningsförmåner.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

377

Förslag till

Bil. nr 16.

Stat för Livregementets grenadier, Första livgrenadjärregementet, Andra livgrenadjärregementet,

Västgöta regemente, Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands,

Kronobergs, Jönköpings regementen, Dalregementet, Hälsinge, Älvsborgs, Hallands, Bohusläns,

Västmanlands, Västerbottens, Kalmar, Värmlands regementen, Jämtlunds fältjägarregemente,

Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet

och Västernorrlands regemente år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

An-

tal.

grad enligt

tal.

rederier-

vederbör-

1

ligt avis-

ligt avlö-

långs-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Gevärshantverkarfurir av andra

Överste............

1

0. 6

klassen ....

1

Överstelöjtnant........

1

O. 5

Gevärshantverkarkorpral .

1

Ma. 3

Majorer............

3

0. 4

Gevärshantverkarvicekorpral

1

Ma. 2

Kaptener...........

15

O. 3

G evärshantverk arsoldat . . .

1

Ma. 1 1

Löjtnanter...........

23

O. 2

Hovslagarvicekorpral ....

1

Ma. 2

Underlöjtnanter och fänrikar . .

10

O. 1

Musikpersonal.

Underofficerare.

Musikfanjunkare.....

1

Uo. 3 i

Fanjunkare..........

13

Uo. 3

Musiksergeanter.......

Musikfurirer av andra klassen

10

4

Uo. 2

Sergeanter ..........

26

Uo. 2

Musikkorpraler ....

4

Ma. 3

Musikvicekorpraler.....

4

Ma. 2

Manskap.

Trumslagare eller hornblåsare .

10

Ma. 1

Furirer av första klassen . . .

14

Ma. 5

Civilmilitär personal.

Furirer av andra klassen ....

29

Ma. 4

Korpral er...........

’)44

Ma. 3

Regementsläkare.......

1

C. 11

Vicekorpraler.........

Volontärer . •.........

2)44

60

Ma. 2

Ma. 1

Bataljonsläkare.......

Gevärshantverkare......

1

*)1

C. 9

C. 3

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Förrådsvaktmästare ....

1

C. 1

Sjukvårdskorpraler.......

2

Ma. 3

Civil personal.

Sjukvårdsvicekorpraler.....

2

Ma. 2

Sjukvårdssoldater.......

2

Ma. 1

Regementspastor, arvode ....

1

—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 823,663: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170:_

Summa förslagsanslag kronor 824,833: —

'') Av korpralsbeställningama vid vart och ett av nedannämnda truppförband äro tillsvidare

följande avsedda för indelta korpraler nämligen: 4 vid Livregementets grenadjärer. 4 vid

Första livgrenadjärregementet, 2 vid Andra livgrenadjärregementet, 2 vid Västgöta regemente,

8 vid Upplands infanteriregemente, 2 vid Skaraborgs regemente, 1 vid Södermanlands regemente,

2 vid Kronobergs regemente. 1 vid Jönköpings regemente, 2 vid Dalregementet, 3 vid Hälsinge

regemente, 2 vid Alvsborgs regemente, 3 vid Hallands regemente, 4 vid Bohusläns regemente.

7 vid Västmanlands regemente, 3 vid Västerbottens regemente, 6 vid Kalmar regemente, 4 vid

Värmlands regemente, 2 vid Norra skånska infanteriregementet och 7 vid Södra skånska infanteriregementet.

Indelta korpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av 144 kronor att

utgå från besparingarna å de för fast anställda korpraler avsedda avlöningsmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 häjt. (Nr 350.) 429 21 48

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

*) Av vicekorpralsbeställningama vid vart och ett av nedannämnda truppförband äro tillsvidare

följande avsedda för indelta vicekorpraler nämligen: 9 vid Livregementets grenadjärer,

5 vid Första livgrenadjärregementet, 5 vid Andra livgrenadjärregementet, 4 vid Upplands infanteriregemente,

5 vid Skaraborgs regemente, 6 vid Södermanlands regemente, 3 vid Kronobergs

regemente, 4 vid Jönköpings regemente, 2 vid Dalregementet, 3 vid Hälsinge regemente, 6 vid

Älvsborgs regemente, 6 vid Hallands regemente, 2 vid Västmanlands regemente, 7 vid Kalmar

regemente, 4 vid Värmlands regemente, 1 vid Jämtlands fältjägareregementé, 3 vid Norra skånska

infanteriregementet och 2 vid Södra skånska infanteriregementet. Indelta vicekorpraler äga att

av statsmedel åtnjuta en årslön av 72 kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda

vicekorpraler avsedda avlöningsmedel.

s) Vid vart och ett av Hälsinge, Västmanlands och Kalmar regementen skall tillsvidare

finnas ytterligare 1 gevärshantverkarebeställning. Den dessa tre gevärshantverkare tillkommande

avlöning utgår från vederbörande truppförbands stat.

Anm. 1.

Anm. 3.

.4»im. 3.

Anm. 4.

Anm. 5.

Anm. 6.

Beträffande musikpersonalen skall iakttagas att musikfanjunkaren, 3 musiksergeanter

och 2 trumslagare eller hornblåsare äro avsedda att vara i tjänstgöring hela året.

Övrig musikpersonal må inbeordras till tjänstgöring i medeltal allenast under 278

dagar per år. Börande sistberörda personals avlöning under tid, då den icke är

inbeordrad till tjänstgöring, skall gälla, beträffande musiksergeanter föreskriften i

§ 15 mom. 2 i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och hiarinen, samt beträffande

manskap föreskriften i § 5 mom. 3 i avlöningsreglementet för det fast anställda

manskapet vid armén och marinen.

Beträffande gevärshantverkarna vid vart och ett av Hälsinge, Västmanlands och Kalmar

regementen skall iakttagas, att de må inbeordras till tjänstgöring i sammanlagt 365

d:igar per år. Börande deras avlöning under tid, då de icke äro inbeordrade till

tjänstgöring, skall gälla föreskriften i § 15 mom. 2 i avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat in. fl. vid

armén och marinen.

Då efter genomförd härordning endast en gevärshantverkare skall förefinnas å stat

vid vart och ett av Hälsinge, Västmanlands och Kalmar regementen, skall vid avgång

i sådan beställning tillsättning ifrågakomma först, då den erfordras för upprätthållande

av allenast en dylik beställning.

Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning

En sergeantsbeställning är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer

vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.

Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjnant

eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat

anvisade avlöningsförmåner.

s. 379 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

379

Förslag till

Bil. nr 17.

Stat för Earlskrona grenadjärregemente och Vaxholms grenadjärregemente år 1922.

1

Loneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

"råd enligt

grad enligt

vederbör-

vederbör-

ligt avlö-

tal.

ligt avlö- 1

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.,

Officerare.

Överste............

1

O. 6

Gevärsbantverkarfurir av andra

Överstelöjtnant........

1

0. 5

klassen...........

i

Ma. 4

Majorer............

3

O. 4

Gevärshantverkarkorpral ....

i

Ma. 3

Kaptener...........

15

O. 3

Gevärshantverkarvicekorpral . .

i

Ma. 2

Löjtnanter...........

23

O. 2

Gevärskantverkarsoldat ....

i

Ma. 1

Underlöjtnanter och fänrikar . .

10

O. 1

Hovslagarvicekorpral......

i

Ma. 2

Muslkpersonal.

Underofficerare.

Musikfanjunkare........

i

Uo. 3

Fanjunkare..........

13

Uo. 3

Musiisergeanter........

6

Uo. 2

Sergeanter ..........

25

Uo. 2

Musikfurirer av andra klassen .

2

Ma. 4 |

Musikkorpraler........

2

Ma. 3

Musikvicekorpraler.......

3

Ma. 2 j

Manskap.

Trumslagare eller hornblåsare .

7

Ma. 1

Furirer av första klassen ....

14

Ma. 5

Furirer av andra klassen ....

29

Ma. 4

Clvilmilltär personal.

Korpraler...........

944

Ma. 3

Regementsläkare........

1

C. 11

Vicekorpraler.........

-44

Ma. 2

Bataljonsläkare .......

1

C. 9

Volontärer...........

60

Ma. 1

Gevärsbantverkare.......

1

0. 3 :

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Förrådsvaktmästare......

1

C. 1

Sjukvårdskorpraler.......

2

Ma. 3

Sjukvårdsvicekorpraler.....

2

Ma. 2

Civil personal.

Sjukvårdssoldater.......

2

Ma. 1

Regementspastor, arvode ....

1

— 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för de båda

regementena förslagsvis.......................kronor 816,401: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 817,571: —

*) Av korpralsbeställningarna vid Karlskrona grenadjärregemente är tillsvidare 1 beställning

avsedd för indelt korpral. Indelt korpral äger att av statsmedel åtnjuta en årslön av 144

kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda korpraler avsedda avlöningsmedel.

2) Av vicekorpralsbeställningarna vid Karlskrona grenadjärregemente är tillsvidare 1 beställning

avsedd för indelt vicekorpral. Indelt vicekorpral äger att av statsmedel åtnjuta en årslön

av 72 kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda vicekorpraler avsedda avlöningsmedel.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:t,s prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant

eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat

anvisade avlöningsförmåner.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 18.

Förslag till

Stat för Norrbottens regemente år 1922.

Löneplan

Löneplan j

och löne-

och löne- 1

grad enligt

grad enligt!

Tcderbör-

vederbör- j

ligt aylö-

li.ll.

ligt avlö-

nings-

nings- j

reglemente.

reglemente.!

Officerare.

Överste............

1

O. 6

Sjukvårdssoldater.......

2

Ma. 1

Överstelöjtnant........

1

O. 5

Gevärshantverkarfurir av andra

Majorer............

3

O. 4

klassen ...........

1

Ma. 4

Kaptener...........

19

O. 3

Gevärshantverkarkorpral ....

1

Ma. 3

Löjtnanter...........

24

O. 2

Gevärshantverkarvicekorpral . .

1

Ma. 2

Underlöjtnanter och fänrikar . .

10

O. 1

Gevärshantverkarsoldat ....

1

Ma. 1

Hovslagarvicekorpral.....

1

Ma. 2

Underofficerare.

Fanjunkare..........

15

Uo. 3

Musikper3onal.

Sergeanter ..........

26

Uo. 2

Musikfanjunkare........

1

Uo. 3

Musiksergeanter........

10

Uo. 2

Musikfurirer av andra klassen .

4

Ma. 4

Furirer av första klassen . . .

14

Ma. 5

Musikkorpraler........

4

Ma. 3

Furirer av andra klassen ....

29

Ma. 4

Musikvicekorpraler.......

4

Ma. 2

Korpraler...........

944

Ma. 3

Trumslagare eller hornblåsare .

10

Ma. 1

Vicekorpraler.........

2 44

Ma. 2

60

Ma. 1

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Civilmllitär personal.

Sjukvårdskorpraler.......

2

Ma. 3

Gevärsbantverkare.......

1

C. 3

Sjukvårdsvicekorpraler.....

2

Ma. 2

Förrådsvaktmästare......

1

C. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 882.550''- —

Summa förslagsanslag kronor 882,550: —

*) Av dessa 44 korpralsbeställningar iiro tillsvidare 4 beställningar avsedda för indelta

korpraler. Indelta korpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av 144 kronor att utgå från

besparingarna å de för fast anställda korpraler avsedda avlöningsmedel.

2) Av dessa 44 vicekorpralsbeställningar äro tillsvidare 3 beställningar avsedda för indelta

vicekorpraler. Indelta vicekorpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av 72 kronor att

utgå från besparingarna å de för fast anställda vicekorpraler avsedda avlöningsmedel.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant

eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat

anvisade avlöningsförmåner.

s. 381 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

381

Förslag till

Bil. nr 19.

Stat för Militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente år 1922.

....

Löneplan

---- ---~-i-—'' ■''

Löneplan

och lönc-

och löne-

grad enligt

grad enligtj

tal.

vederbör-

tal.

vederbör- 1

ligt avlö-

ligt avlö-

/. Militärbefälet.

nmgs-

nings- I

reglemente.

reglemente.;

Officer.

Militärbefälhavare.......

i

0. 7

Korpraler...........

44

Ma. 3

Vicekorpraler.........

44

Ma. 2

Clvllmilitär personal.

Volontärer...........

170

Ma. 1

Regementsläkare........

1

2

C. 11

C. 9

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

Sjukvårdskorpraler.......

2

o

Ma. 4

Ma. 3

Bataljonsveterinär.......

Civil personal.

1

C. 8

Sjukvårdsvicekorpraler.....

Sjuk vårdssoldater.......

G-evärshantverkarfurir av andra

2

2

1

Ma. 2

Ma. 1

Ma. 4 ;

klassen...........

Regementspastor, arvode ....

1

—

Gevärshantverkarkorpral ....

1

Ma. 3 i

Gevärshantverkarvicekorpral . .

1

Ma. 2

II. Gottlands infanteriregemente.

Gevärshantverkarsoldat ....

Hovslagarvicekorpral......

1

1

Ma. 1 1

Ma. 2

Officerare.

Överstelöj tnant........

1

O. 5

Musikpersonal.

Majorer............

3

O. 4

Musikfanjunkare........

1

Uo. 3

Kaptener...........

15

O. 3

Musiksergeanter........

10

Uo. 2

Löjtnanter...........

23

O. 2

Musikfurirer av andra klassen .

4

Ma. 4

Underlöjtnanter och fänrikar

10

O. 1

Musikkorpraler........

4

Ma. 3

Musikvicekorpraler.......

4

Ma. 2

Underofficerare.

Trumslagare eller hornblåsare .

10

Ma. 1

Fanjunkare..........

13

Uo. 3

Sergeanter...........

25

Uo. 2

Clvllmilitär personal.

|

Manskap,

Gevärshantverkare.......

1

C. 3

Förrådsvaktmästare......

1

C. 1 !

Furirer av första klassen ....

14

Ma. 5

Furirer av andra klassen ....

29

Ma. 4

!

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 930,921: —

Vikariatsersättning till befälhavaren för infanteriregementet för den tid militärbefälhavaren

icke för omedelbart befäl över detsamma, förslagsvis . » 730: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 932,821: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant

eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat

anvisade avlöningsförmåner.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3~>0.

Förslag till

Bil. nr 20.

Stat för Livgardet till häst, Livregementets dragoner ock Livregementets husarer år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

grad enligt

tal.

vederbör-

tal.

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Överste............

i

O. 6

Hovslagarkorpraler ......

4

Ma. 3

Ryttmästare..........

7

O. 3

Hovslagarryttare........

5

Ma. 1

Löjtnanter...........

13

O. 2

Hantverkskorpral.......

i

Ma. 3

Underlöjtnanter ock fänrikar . .

5

O. 1

Musikpersonal.

Underofficerare.

Musikfanjunkare .......

i

Uo. 3

Fanjunkare..........

6

Uo. 3

Musiksergeanter........

4

Uo. 2

Sergeanter ...........

10

Uo. 2

Musikfurir av andra klassen . .

1

Ma. 4

Musikkorpraler ........

2

Ma. 3

Manskap.

Musikvicekorpral........

1

Ma. 2

Trumpetare..........

3

Ma. 1

Furirer av första klassen ....

5

Ma. 5

Furirer av andra klassen ....

20

Ma. 4

Clvilmilitär personal.

Korpraler...........

V olontärer..........’)

Sjukvårdsfurir av andra klassen

Sjukvårdskorpraler.......

30

228

1

2

Ma. 3

Ma. 1

Ma. 4

Ma. 3

Bataljonsläkare........

Bataljonsveterinär.......

Gevärshantverkare.......

1

1

1

C. 9

C. 8

C. 3

Sjukvårdsryttare........

2

Ma. 1

Civil personal.

Hovslagarfurir av första klassen

1

Ma. 5

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Regementspastor, arvode ....

1

—

Laner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 624,097: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 625,267: —

*) Av volontärbest&llningarna vid vart ock ett av Livregementets dragoner och Livregementets

husarer är tillsvidare 1 beställning avsedd för indelt vicekorpral. Indelt vicekorpral

äger att av statsmedel åtnjuta en årslön av 72 kronor att utgå från besparingarna å de för

fast anställda volontärer avsedda avlöningsmedel.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 383 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

383

Bil. nr 21.

Förslag till

Stat för Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och

Norrlands dragonregemente år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

An-

tal.

grad enligt

vederbör-

An-

grad enligt

vederbör-

ligt avis-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Överste............

i

0. 6

Hovslagarryttare........

5

Ma. 1

Hyttmästare........

7

O. 3

Hantverkskorpral.......

1

Ma. 3

Löjtnanter..........

13

O. 2

Underlöjnanter och fänrikar . .

5

0. 1

Musikpersonal.

Underofficerare.

Musikfanjunkare........

1

Uo. 3

Fanjunkare........

Sergeanter

6

10

Uo. 3

Uo. 2

Musiksergeanter........

Musikfurir av andra klassen . .

Musikkorpraler .....

4

1

2

Uo. 2

Ma. 4

Ma. 3 t

Manskap.

Musikvicekorpral........

1

Ma. 2

Trumpetare ......

3

Ma. 1

Furirer av första klassen .

5

Ma. 5

Furirer av andra klassen ....

20

Ma. 4

Civilmilitär cersonal.

Korpraler.....

Volontärer..... i)

30

228

Ma. 3

Ma 1

Bataljonsläkare.......

1

C. 9

Sjukvårds furir av andra klassen

1

Ma. 4

Regementsveterinär......

1

C. 9

Sjukvårdskorpraler.....

2

Ma. 3

Bataljons veterinär.......

1

C. 8

Sjukvårdsryttare ....

2

Ma. 1

Gevärshantverkare . . .

1

C. 3 j

Hovslagarfurir av första Idassen

1

Ma. 5

Civil personal.

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Hovslagarkorpraler ....

4

Ma. 3

Regementspastor, arvode ....

1

- ''

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 617,218: —

Arvode till 1 regementspastor....................... „ j _

Summa förslagsanslag kronor 618,388: —

) jrv yolontärbeställningarna vid Smålands husarregemente äro tillsvidare 3 beställningar

avsedda för indelta vice korpraler. Indelta korpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av

‘‘ kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda volontärer avsedda avlöningsmedel.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall fråga om återberättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

Vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 22.

Stat för Skånska husarregementet år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

An-

tal.

grad enligt

grad enligt

vederbör-

tal.

yederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Överste............

i

O. 6

Hovslagarkorpraler.......

6

Ma. 3

Överstelöjtnant........

i

O. 5

Hovslagarryttare........

7

Ma. 1

Majorer............

2

0. 4

Hantverkskorpral.......

1

Ma. 3

Hyttmästare..........

13

O. 3

Löjtnanter...........

Underlöjtnanter och fänrikar . .

26

9

O. 2

O. 1

Musikpersonal.

Musikfanjunkare........

1

Uo. 3

Underofficerare.

Musiksergeanter........

9

Uo. 2

Fanjunkare..........

Sergeanter ..........

11

20

Uo. 3

Uo. 2

Musikfurirer av andra klassen .

3

Ma. 4

Musikkorpraler........

Musikvicekorpraler.......

3

3

Ma. 3

Ma. 2

Manskap.

Trumpetare..........

9

Ma. 1

Furirer av första klassen ....

Furirer av andra klassen ....

8

32

Ma 5

Ma. 4

Clvilmilitär personal.

Korpraler...........

48

Ma. 3

Regementsläkare........

1

C. 11

Volontärer...........

414

Ma. 1

Bataljonsläkare........

1

C. 9

Sjukvårdsfurir av första klassen

1

Ma. 5

Bataljonsveterinärer......

2

C. 8

Sjukvårdsfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Gevärshantverkare.......

2

C. 3

Sjukvårdskorpraler.......

3

Ma. 3

Sjukvårdsryttare........

3

Ma. 1

Civil personal.

Hovslagarfurir av första klassen

1

Ma. 5

Hovslagarfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Regementspastor, arvode ....

1

—

Löner till ovanstående ordinarie beställningsliavare, förslagsvis......kronor 1,136,810: —

Arvode till 1 regementspastor...................... »_1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,137,980: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Intill dess antalet beställningar i följande grader nedbringats till det i staten för

genomförd härordning angivna eller för ryttmästare till 11, för löjtnanter till 21, för

fanjunkare till 9, för sergeanter till 16, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande

vakans, huruvida den ledigblivna beställningen skall återbesättas eller indragas.

Anm. 3- Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 4. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnantf-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 385 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

385

Bil. nr 23.

Förslag till

Stat för Skånska dragonregementet år 1922.

Officerare.

Överste...........

Överstelöjtnant.......

Majorer...........

Ryttmästare........

Löjtnanter.........

Underlöjtnanter och fänrikar

Underofficerare.

Fanjunkare

Sergeanter .

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

An-

grad enligt

An-

grad enligt

vederbör-

tal.

vederbör-

tal.

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

1

O. 6

Hovslagarkorpraler......

6

Ma. 3

1

0. 5

Hovslagarryttare........

7

Ma. 1

2

0. 4

Hantverkskorpral.......

1

Ma. 3

13

0. 3

26

9

0. 2

Muslkpersonal.

0. 1

Musikfanjunkare........

1

Uo. 3

Musiksergeanter........

6

Uo. 2

Musikfurirer av andra klassen .

3

Ma. 4

11

Uo. 3

Musikkorpraler........

3

Ma. 3

20

Uo. 2

Musikvicekorpraler.......

3

Ma. 2

Trumpetare..........

9

Ma. 1

8

Ma. 5

Civllmilltär personal.

32

48

414

Ma. 4

Ma. 3

Ma. 1

Ma. 5

Ma. 4

Ma. 3

Regementsläkare........

1

C. 11

Bataljonsläkare........

Regementsveterinär......

1

1

C. 9

C. 9

1

3

Bataljonsveterinärer......

2

C. 8

Gevärshantverkare.......

2

C. 3

3

1

Ma. 1

Ma. 5

Civil personal.

2

Ma. 4

Regementspastor, arvode ....

1

—

Manskap.

Furirer av första klassen

Furirer av andra klassen

Korpraler.........

Yolon tärer.........

Sjukvårdsfurir av första klassen

Sjukvårdsfurir av andra klassen

Sjukvårdskorpraler.....

Sjukvårdsryttare......

Hovslagarfurir av första klassen

■I Hovslagarfurirer av andra klassen

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 1,111,143: -

Arvode till 1 regementspastor

1.170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,112,313: ■

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Intill dess antalet beställningar i följande grader nedbringats till det i staten för genomförd

bärordning angivna eller för ryttmästare till 11, för löjtnanter till 21, för fanjunkare

till 9, för sergeanter till 16, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande

vakans, huruvida den ledigblivna beställningen skall återbesättas eller indragas.

Anm. 3. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 4. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underiöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.)

429 21 49

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 24.

Stat för Norrbottens kavallerikår år 1922.

Löneplan

och löne-

Löneplan

och löne-

An-

tal.

grad enligt

vederbör-

An-

grad enligt

vederbör-

ligt avlö-

tal.

ligt avlö-

nings-

nings-

Officerare.

reglemente.

reglemente.

Manskap.

Överstelöjtnant . . . ; .

i

0. 5

Furirer av första klassen ....

3

Ma 5

Ryttmästare.....

2

0. 3

Furirer av andra klassen ....

8

Löjtnanter ........

Underlöjtnanter och fänrikar . .

6

3

O. 2

O. 1

Korpraler........

Volontärer.......

12

92

Ma. 3

Ma. 1

Sjukvårdsfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Underofficerare.

Sjukvårdskorpral.......

1

Ma. 3

Uo. 3

Sjukvårdsryttare ....

1

Ma. 1

Fanjunkare......

3

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Sergeanter ......

4

Uo. 2

Hovslagarkorpral......

1

Ma. 3

Hovslagarryttare.....

2

Ma. 1

Gevärshantverkarkorpral ....

1

Ma. 3

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 245,907:_

Summa förslagsanslag kronor 245,907: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

j därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

^ antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnanter) icke uppnått för sådan befordran

fastställa tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 387 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

387

Förslag till

Bil. nr 25.

Stat för överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena år 1922.

Officerare.

Överstelöjtnanter......................

Majorer..........................

Xöner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis

Löneplan ''

och löne-

grad enligt

vederbör-

l/ill.

ligt avlö-

nings- !

reglemente.

3

O. 5 |

3

O- 4 |

kronor 60,060: —

Summa förslagsanslag kronor 60,060: —

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 26.

Stat för Svea artilleriregemente år 1922.

An-

tal.

Lönoplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Officerare.

Överste............

i

O. 6

Överstelöjtnanter.......

2

O. 5

Majorer............

3

O. 4

Kaptener...........

18

O. 3

Löjtnanter...........

20

O. 2

Underlöjtnanter och fänrikar . .

10

O. 1

Underofficerare.

Styckjunkare.........

15

Uo. 3

Sergeanter ..........

30

Uo. 2

Manskap.

Furirer av första klassen ....

18

Ma. 5

Furirer av andra klassen ....

37

Ma. 4

Konstaplar..........

44

Ma. 3

Volontärer ... •.......

176

Ma. 1

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Sjukvårdskonstaplar......

3

Ma. 3

Sjukvårdsartillerister......

3

Ma. 1

Hantverksfurir av andra klassen

1

Ma. 4

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Hantverkskonstaplar .......

2

Ma. 3

Hantverksartillerister.....

3

Ma. 1

Hovslagarfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Hovslagarkonstaplar......

5

Ma. 3

Hovslagarartillerister.....

5

Ma. 1

Musikpersonal.

Musikstyckjunkare.......

1

Uo. 3

Musiksergeanter........

10

Uo. 2

Trumpetare..........

9

Ma. 1

Civilmilitär personal.

Regementsläkare........

1

C. 11

Bataljonsläkare........

1

C. 9

Regementsveterinär......

1

C. 9

Bataljonsveterinär.......

1

C. 8

Civil personal.

Regementspastor, arvode ....

3

—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 1,016,370: —

Arvode till 1 regementspastor...................... »_1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,017,540: —

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Av de båda bovslagarfurirema är den ene avsedd för bovslagargöromålen vid generalstabens

officerskårs f. d. stalletablissemang i Stockholm.

Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350-

389

Förslag till

Bil. nr 27.

Stat för Göta artilleriregemente, Upplands artilleriregemente och Smålands

artilleriregemente år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

1

och löne-

An

grad enligt

grad enligt

vederbör-

tal.

vederbör-

tal.

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Överste............

i

O. 6

Hantverksartillerister .....

3

Ma. 1

Överstelöjtnanter.......

2

O. 5

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Maj orer............

3

O. 4

Hovslagarkonstaplar......

5

Ma. 3

Kaptener...........

18

O. 3

Hovslagarartillerister......

5

Ma. 1

Löjtnanter...........

20

O. 2

Musikpersonal.

Underlöjtnanter och fänrikar . .

10

O. 1

Musikstyckjunkare.......

i

Uo. 3

'' Underofficerare.

Musiksergeanter........

‘)8

Uo. 2

Styckjunkare.........

Sergeanter ..........

15

30

Uo. 3

Uo. 2

Musikfurirer av andra klassen .

Musikkonstaplar........

Musikvicekonstaplar......

2

2

2

Ma. 4

Ma. 3

Ma. 2

Klanskap.

Trumpetare..........

3

Ma. 1

Furirer av första klassen ....

18

Ma. 5

CivilmiUtär personal.

Furirer av andra klassen ....

Konstaplar..........

Volontärer ..........

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

Sjukvårdskonstaplar......

37

44

176

2

3

Ma. 4

Ma. 3

Ma. 1

Ma. 4

Ma. 3

Regementsläkare........

Bataljonsläkare........

Regementsveterinär......

Bataljonsveterinär.......

1

1

1

1

C. 11

C. 9

C. 9

C. 8

Sjukvårdsartillerister......

3

Ma. 1

Civil personal.

Hantverksfurir av andra klassen

1 1

Ma. 4

1

Hantverkskonstaplar......

1 2

Ma. 3

Regementspastor, arvode ....

—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 969.266:

Arvode till 1 regementspastor.........................’_1.170:

Summa förslagsanslag kronor 970,436: —

*) Vid Smålands artilleriregemente finnes ytterligare 1 musiksergeantsbeställning.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 28.

Stat för Vendes artilleriregemente år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löno-

och löne-

An-

tal.

''grad enligt

vederbör-

An-

grad enligt

vederbör-

ligt avlö-

till.

ligt avlö-

nings-

nings-

Officerare.

reglemente.

reglemente.

Överste......

i

O. 6

Hantverksartillerister.....

4

Ma. 1

Överstelöjtnanter ...

2

O. 5

Hovslagarfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Majorer........

4

O. 4

Hovslagarkonstaplar......

5

Ma. 3

Kaptener.......

20

O. 3

Hovslagarartillerister .....

6

Ma. 1

Löjtnanter.......

O. 2

Underlöjtnanter och fänrikar . .

11

O. 1

Musikpersoaal.

Underofficerare.

Musikstyckjunkare.......

Musiksergeanter........

1

10

Uo. 3

Uo. 2

Styckjunkare.....

17

Uo. 3

Musikfurirer av andra klassen .

2

Ma. 4

Sergeanter.....

36

Uo. 2

Musikkonstaplar......

2

Ma. 3

Musikvicekonstaplar......

2

Ma. 2

Manskap.

Trumpetare......

4

Ma. 1

Furirer av första klassen . .

21

Ma. 5

Civilmilitär personal.

Furirer av andra klassen ....

44

Ma. 4

Konstaplar ....

Volontärer . . * .

52

208

Ma. 3

Ma. 1

Regementsläkare.......

Bataljonsläkare.....

1

1

C. 11

C. 9

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Regementsveterinär......

1

C. 9

Sjukvårdskonstaplar ....

3

Ma. 3

Bataljonsveterinär.......

1

C. 8

Sjukvårdsartillerister ....

4

Ma. 1

Civil personal.

Hantverksfurir av andra klassen

1

Ma. 4 j

Hantverkskonstaplar . .

2

Ma. 3 I

Regementspastor, arvode ....

1

—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 1 084 686- —

Arvode till 1 regementspastor...................... „ ’ lyjn._

Summa förslagsanslag kronor 1,085,856; —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för'' sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

391

Förslag till

Bil. nr 29.

Stat för Norrlands artilleriregemente år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

grad enligt

tal.

vederbör-

tal.

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Överste............

i

O. 6

Hantverkskonstaplar......

2

Ma. 3

Överstelöjtnanter.......

2

O. 5

Hantverks artillerister.....

4

Ma. 1

Majorer............

3

O. 4

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Kaptener...........

20

O. 3

Hovslagarkonstaplar......

5

Ma. 3

Löjtnanter...........

21

O. 2

Hovslagarartillerister .....

6

Ma. 1

Underlöjtnanter och fänrikar . .

11

O. 1

Musikpersonal.

Underofficerare.

Musikstyckjunkare.......

1

Uo. 3

Styckjunkare.........

Sergeanter ..........

16

32

Uo. 3

Uo. 2

Musiksergeanter........

Musikfurirer av andra klassen .

Musikkonstaplar........

8

2

2

Uo. 2

Ma. 4

Ma. 3

Musikvicekonstaplar......

Trumpetare..........

2

Ma. 2

Manskap.

3

Ma. 1 1

Furirer av första klassen ....

20

Civilmilitär personal.

Furirer av andra klassen ....

40

Ma. 4

Konstaplar..........

48

Ma. 3

Regementsläkare........

1

C. 11

Volon tärer...........

192

Ma. 1

Bataljonsläkare........

1

C. 9

Sjukvårdsfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Bataljonsveterinär.......

1

C. 8

Sjukvårdskonstaplar......

3

Ma. 3

Civil personal.

Sjukvårdsartillerister......

4

Ma. 1

Hantverksfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Regementspastor, arvode ....

1

—

Löner till ovanstående ordinarie beställmngshavare, förslagsvis......kronor 1,016,086: —

Arvode till 1 regementspastor...................... » 1.170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,017,256: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

*

Bil. nr 30.

Förslag till

Stat för Gottlauds artillerikår år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

grad enligt

vederbör-

vederbör-

bill.

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Överstelöjtnant........

1

o. 5

Sjukvårdsfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Kaptener...........

6

O. 3

Sjukvårdskonstaplar......

2

Ma. 3

Löjtnanter...........

10

O. 2

Sjukvårdsartillerister......

2

Ma. 1

Underlöjtnanter och fänrikar . .

4

O. 1

Hantverksfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Hantverkskonstapel......

1

Ma. 3

Hantverksartillerister.....

2

Ma. 1

Underofficerare.

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Styckjunkare.........

4

Uo. 3

Hovslagarkonstapel......

1

Ma. 3

Sergeanter ..........

9

Uo. 2

Hovslagarartillerist......

1

Ma. 1

Musikpersonal.

Manskap.

Musiksergeant.........

1

Uo. 2

Furirer av första klassen . . .

7

Ma. 5

Musikfurir av andra klassen . .

1

Ma. 4

Furirer av andra klassen ....

15

Ma. 4

Musikkonstapel ........

1

Ma. 3

Konstaplar..........

22

Ma. 3

Musikvicekonstapel......

1

Ma. 2

Volontärer ..........

88

Ma. 1

Trumpetare..........

2

Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 350,606: —

Summa förslagsanslag kronor 330,606: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

393

Bil. nr 31.

Förslag till

Stat för Bodens artilleriregemente år 1922.

Löneplan

Löneplan !

och löne-

och löne-

grad enligt

grad enligt;

tal.

vederbör-

tal.

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings- !

reglemente

reglemente.,

Officerare.

Överste............

1

0. 6

Sjukvårdsfurir av andra klassen

i

Ma. 4 1

Överstelöjtnant........

1

O. 5

Sjukvårdskonstaplar......

2

Ma. 3 i

Majorer............

3

0. 4

Sjukvårdsartillerister......

3

Ma. 1 1

Kaptener...........

16

0. 3

Hantverksfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Löjtnanter...........

17

O. 2

Hantverkskonstaplar......

2

Ma. 3

Underlöjtnanter och fänrikar

8

O. 1

Hantverksartillerister.....

3

Ma. 1

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Underofficerare.

Hovslagarkonstapel......

Hovslagarartillerist ......

1

1

Ma. 3

Ma. 1

Styckjunkare .........

16

Uo. 3

Sergeanter ..........

32

Uo. 2

Musikpersonal.

Manskap.

Musiks ty ckjunkare.......

1

Uo. 3

Musiksergeanter........

O

Uo. 2

Furirer av första klassen . . .

14

Ma. 5

Musikfurir av andra klassen . .

1

Ma. 4

Furirer av andra klassen ....

26

Ma. 4

Musikkonstaplar........

2

Ma. 3

Konstaplar..........

32

Ma. 3

Musikvicekonstapel......

1

Ma. 2 |

Volontärer...........

136

Ma. 1

Trumpetare..........

2

Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie bestiUlningsliavare, förslagsvis.......kronor 799,173: —

Summa förslagsanslag kronor 799,173: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl, Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 samt.

296 höft. (Nr 350.)

429 21 50

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 32.

Förslag till

Stat för Positionsartilleriregementet år 1922.

Löneplan

Löneplan

och lönc-

och löne-

i

An-

tal.

grad enligt

grad enligt

vederbör-

tal.

vederbör-

!

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Överste............

i

O. 6

Sjukvårdsartillerister......

2

Ma. 1

Överstelöjtnant........

i

O. 5

Hantverksfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Majorer............

2

O. 4

Hantverkskonstapel......

1

Ma. 3

Kaptener...........

10

O. 3

Hantverksartillerister .....

2

Ma. 1

Löjtnanter...........

12

O. 2

Hovslagarfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Underlöjtnanter och fänrikar . .

6

O. 1

Hovslagarkonstaplar......

2

Ma. 3

Hovslagarartillerister .....

3

Ma. 1

Underofficerare.

Musikpersonal.

Styckjunkare .........

12

24

Uo. 3

XJ0 2

Musikstyokjunkare.......

1

Uo. 3

Musiksergeanter........

4

Uo. 2

Musikfurir av andra klassen . .

1

Ma. 4

Manskap.

Musikkonstapel........

1

Ma. 3

Furirer av första klassen ....

Furirer av andra klassen ....

10

20

Ma. 5

Ma. 4

Musikvicekonstaplar......

Trumpetare..........

2

2

Ma. 2

Ma. 1

Konstaplar..........

Volontärer..........

24

96

Ma. 3

Ma. 1

Civilmilitär personal.

Sjukvårdsfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Regementsläkare........

1

C. 11

Sjukvårdskonsfcaplar......

2

Ma. 3

Bataljonsveterinär.......

1

C. 8

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 620,442: -

Summa förslagsanslag kronor 620,442: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbestftllning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 395 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

395

Bil. nr 33.

Förslag till

Stat för Karlsborgs artillerikår år 19*22.

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Officerare.

Överstelöjtnant........

Kaptener...........

i

7

O. 5

0. 3

Löjtnanter...........

8

0. 2

Underlöjtnanter och. fänrikar . .

4

0. 1

Underofficerare.

Styckjunkare .........

7

Uo. 3

Sergeanter ..........

14 UO. 6

Manskap.

i

Furirer av första klassen ....

6

Ma. 5

Furirer av andra klassen . . .

14

Ma. 4

Konstaplar..........

16

Ma. 3

Volontärer...........

6oi Ma. 1

An
tal.

Sjukvårds! urir av andra klassen

Sjukvårdskonstapel......

Sjukvårds artillerist.......

Hantverksfurir av andra klassen

Hantverkskonstapel......

Hantverksartillerist......

Hovslagarkonstapel......

Hovslagarartillerist......

Musikpersonal.

Musikstyckjunkare.......

Musiksergeant.........

Musikfurir av andra klassen . .

Musikvicekonstapel......

Trumpetare..........

Löneplan \

och lönegrad

enligt

vederbör- I

ligt avlöningsreglemente.

1

1

1

1

1

lj

l!

i

l

l

i

l

Ma. 4

Ma. 3

Ma. 1

Ma. 4

Ma. 3

Ma. 1

Ma. 3

Ma. 1

Uo. 3 :

Uo. 2

Ma. 4 i

Ma. 2 j

Ma. 1 i

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare. förslagsvis.......

Summa förslagsanslag

kronor 349,609: —

kronor 349,609: —

Anm 1 Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett möt vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige. .. ,

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil.

nr 34.

Stat för Artilleriets fabriker och tyganstalter år ]!)22. * I

Fabriks- och tygpersonal.

i Fälttygmästare........

I Styresmän..........

I Tygmästare av första klassen .

I):o av andra klassen .

j Tyg- eller fabriksingenjörer . .

Oververkmästare.......

I Tyg- eller fabriksförvaltare a

första klassen .......

iDepartementsskrivare.....

1

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

An-

tal.

grad enligt

vederbör- ligt avlö-

grad enligt

, , | vederbör- a ‘1 ligt avlö-

nings-

nings-

i

reglemente.

reglemente.

i

O. 5

Besiktningsrustmästare eller tyg-

3

O. 4

verkmästare........

18

C. 6

1

O. 4

Verkmästare av första klassen .

6

C. 6

2

O. 3

Tygförvaltare av andra klassen .

6

C. 5

i

C. 12

Verkmästare av andra klassen .

2

C. 4

1

C. 8

Tygunderofficerare.......

2

Uo. 3

j

Tyg- eller fabriksskrivare ....

14

C. 3

12

0. 7

Tvghantverkare.........

44

C. 3

7“l

C. 6

Fortmaskinister........

7

C. 3

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 693 230: —

Arvoden å 2,040 kronor till fälttygmästaren och ä 2,400 kronor till en var av

3 styresmän vid artilleriets fabriker................ . ,, 9,240:_

Summa förslagsanslag kronor 702,470: —

Anm. Vid inträffande avgång i tyg- eller fabriksförvaltar-, tygunderofficers-, tyg- eller fabriksskrivarbeställning

iakttages:

att, intill dess antalet tyg- eller fabriksförvaltarbeställningar av första klassen

nedgått till 11, i stället för avgången sådan beställningshavare skall tillsättas tygförvaltare

av andra klassen,

att, enär samtliga tygunderofficersbeställuingar skola indragas, återbesättande

av vakant sådan beställning ej må äga rum. samt

att återbesättande av tyg- eller fabriksskrivarbeställning må äga rum först

sedan genom avgång utan motsvarande återbesättande beställningarnas antal nedgått

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

397

Bil. nr 35.

Förslag till

Stat för officerare och underofficerare med vederlikar vid fortifikationen år 1922.

•

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Officerare.

Överstar ...........

3

O. 6

Överstelöjtnanter.......

4

O. 5

Majorer............

10

O. 4

Kaptener...........

58

O. 3

Löjtnanter...........

66

O. 2

Underlöjtnanter och fänrikar . .

32

O. 1

Underofficerare.

Fanjunkare..........

49

Uo. 3

Sergeanter ..........

98

Uo. 2

Musikpersonal.

Musikfanjunkare........

8

Uo. 3

Musiksergeanter........

ii

Uo. 2

Löneplan

och löne- i

grad enligt

tal.

vederbör- ]

ligt avlö- 1

nings-

reglemente.!

CivllmUltär personal.

Regementsläkare........

2

C. 11

Bataljonsläkare........

1

C. 9

Bataljonsveterinärer......

2

C. 8 !

Fortifikationskassörer.....

ii

C. 7 |

Departementsskrivare.....

5

C. 6

Tygverkmästare........

6

C. 6 1

Gevilrshantverkare''.......

5

C. 3 i

Tyghantverkare........

27

C. 3 •

Förrådsvaktmästare......

O

C. 1

Civil personal.

Regementspastorer, arvode . . .

Expeditionsvakt vid fortifikations-

3

—

stabens huvudstation ....

1

Avd. B. 1

Löner till ovanstående ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare,

förslagsvis.............................

Lön till ovanstående ordinarie expeditionsvakt, förslagsvis.........

Arvoden till 3 regementspastorer å 1,170 kr................

» » 3 avdelningschefer å 930 kr.................

» » 10 stabsofficerare ä 720 » ................

Gratifikationer till biträden å byggnads avdelningen m. in..........

Summa förslagsanslag

kronor 2,014,678: —

» '' 2,988: —

» 3,510: —

» 2,790: —

» 7.200: —

» 1,600: —

kronor 2,032,766: —

Anm. 1. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till

befordran eljest närmast stående underlöjtnant''-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må

under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom

vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 36.

Stat för Svea ingenjörkår år 1922.

...

Löneplan

och Inne-

Löneplan ;

och löne- !

grad enligt

grad enligt]

tal.

vederbör- ligt avlö-

tal.

vederbör- ligt avlö- ;

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.]

Manskap.

Furirer av första klassen ....

Furirer av andra klassen ....

Korpraler...........

Vicekorpraler.........

Volontärer...........

Hantverksfurir av första klassen

6

11

18

18

95

1

Ma. 5

Ma. 4

Ma. 3

Ma. 2

Ma. 1

Ma. 5

Sjukvårdsfurir av andra klassen

Sjukvårdskorpraler.......

Sjukvårdsvicekorpraler.....

Sjukvårdssoldater.......

Hovslagarvicekorpral......

Hovslagarsoldat........

1

2

1

1

Ma. 4

Ma. 3

Ma. 2

Ma. 1

Ma. 2

Ma. 1

Hantverksfurirer av andra klassen

Hantverkskorpraler ......

2

6

Ma. 4

Ma. 3

Musikmanskap.

Hantverksvicekorpraler.....

7

Ma. 2

Musikfurir av andra klassen . .

1

Ma. 4

i Gevärskantverkarkorpral ....

1

Ma. 3

Musikkorpraler ........

2

Ma. 3

i Gevärshantverkarvicekorpraler .

2

Ma. 2

Musikvicekorpraler.......

2

Ma. 2

'' Gevärshantverkarsoldat ....

1

Ma. 1

Trumpetare..........

3

Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningsliavare, förslagsvis.......kronor 287,264: —

Summa förslagsanslag kronor 237,264: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe
sättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

399

Förslag till

Bil. nr 37.

Stat för Göta ingenjör kår år 1922.

Löneplan

Löneplan ;

och löne-

och löne-

An-

tal.

grad enligt

An-

tal.

grad enligt

vederbör-

vederbör- i

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Manskap.

Sjukvårdsfurir av andra klassen

i 1

Ma. 4

Furirer av första klassen . . .

6

Ma. 5

Sjukvårdskorpraler . . . . • . .

2

Ma. o

| Furirer av andra klassen . . .

10

Ma. 4

Sjukvårdsvicekorpraler.....

2

Ma. 2

Korpraler...........

17

Ma. 3

Sjukvårdssoldater.......

2

Ma. 1

1 Vicekorpraler.........

17

Ma. 2

Hovslagarvicekorpral......

1

Ma. 2

! Volontärer........... .

85

Ma. 1

Hovslagarsoldat........

1

Ma. 1

j Hantverksfurir av första klassen

1

Ma. 5

Hantverksfurirer av andra klassen

1 Hantverkskorpraler......

2

6

Ma. 4

Ma. 3

Musikmanskap.

Ma. 4 !

[ Hantverksvicekorpraler.....

7

Ma. 2

Musikfurir av andra klassen . .

1

j Gevärshantverkarkorpral ....

1

Ma. 3

Musikkorpraler.....• . .

2

Ala. 3 1

Gevärsliantverkarvicekorpral . .

1

Ma. 2

Musikvicekorpraler.......

2

Ma. 2 j

| Gevärshantverkarsoldater . . .

2

Ma. 1

Trumpetare..........

3

Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 121.712: —

Summa förslagsanslag kronor 121,712: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe
sättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

Förslag till

Bil. nr 38.

Stat för Bodens ingenjörkår år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löno-

grad enligt

An-

tal.

grad enligt

tal.

vederbör-

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Manskap.

Furirer av första klassen ....

3

Ma. 5

Sjukvårdskorpral........

i

Ma. 3

Furirer av andra klassen ....

6

Ma. 4

Sjukvårdsvicekorpral......

i

Ma. 2

Korpraler...........

10

Ma. 3

Sjukvårdssoldat........

i

Ma. 1

Vicekorpraler.........

9

Ma. 2

Hovslagarvicekorpral......

i

Ma. 2

Volontärer...........

60

Ma. 1

Hantverksfurir av första klassen

1

Ma. 5

Musikmanskap.

Hantverksfurirer av andra klassen

2

Ma. 4

Hantverkskorpraler ......

5

Ma. 3

Musikfurir av andra klassen . .

i

Ma. 4

Hantverksvicekorpraler.....

6

Ma. 2

Musikkorpraler ........

2

Ma. 3

Gevärshantverkarkorpral ....

1

Ma. 3

Musikvicekorpraler.......

Trumpetare..........

2

Ma. 2

Gevärshantverkarsoldat ....

1

Ma. 1

2

Ma. 1

Laner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 147,348: —

Summa förslagsanslag kronor 147,348: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe
sättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

s. 401 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 350.

401

Bil.

nr

39.

Förslag till

Stat för Norrlands ingenjörkår år 1922.

Löneplan

• och löne^

:grad enligt

. , j vederbörligt

avis- ■

| niugs;

reglemente. i

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- regleracnte.

Manskap.

Furirer av första klassen ....

6

Ma. 5

Furirer av andra klassen ....

10

Ma. 4

Korpraler . ,.........

16

Ma. 3

Vicekorpraler.........

16

Ma. 2

Volontärer...........

75

Ma. 1

Hantverksfurir av första klassen

1

Ma. 5

Hantverksfurir av andra klassen

1

Ma. 4

Hantverkskorpraler......

4

Ma. 3

Hantverksvicekorpraler.....

5

Ma. 2

Gevärsliautverkarkorpral ....

1

Ma.

3

Gevärshantverkarvicekorpral . .

1

Ma.

o

Gevärshantverkarsoldat ....

1

Ma.

1

Sjukvårdsfurir av andra kiassen

1

Ma.

4

S, j uk vård skorpral........

1

Ma.

3

Sjukvårdsvicekorpraler.....

2

Ma.

Sjukvårdssoldat........

1

Ma.

1

Hovslagarkorpral .......

1

Ma.

3

Hovslagarvicekorpral......

1

Ma.

Hovslagarsoldater.......

2

Ma.

1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 188,868: —

Summa förslagsanslag kronor 188,868: —

Anm. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer mS de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 290 käft. (Nr 350.)

429 21 51

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Majds Proposition Kr 850.

Förslag till

Bil. nr 40.

Stat för Fälttelegrafkåreu år 1922.

Löneplan

- . - mil-------

Löneplan

och löne-

och 1öne-

grad enligt

An-

tal.

grad enligt

tal.

vederbör- ligt avlö-

vederbör- ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Manskap.

*

Sjukvårdsfurir av andra klassen

i

Ma. 4

Furirer av första klassen . . .

10

Ma. 5

Sjukvårdskorpral .......

i

Ma. 3

Furirer av andra klassen ....

18

Ma. 4

Sjukvårdsvicekorpraler.....

2

Ma. 2

Korpraler...........

24

Ma. 3

Sjukvårdssoldat........

1

Ma. 1

Vicekorpraler.........

25

Ma. 2

Hovslagarkorpral.......

1

Ma. 3

Yolontärer...........

125

Ma. 1

Hovslagarvicekorpral......

1

Ma. 2

Hantverksfurirer av första klassen

2

Ma. 5

Hovslagarsoldat........

1

Ma. 1

Hantverksfurirer av andra klassen

3

Ma. 4

Hantverkskorpraler......

11

Ma. 3

Musikmanskap.

Hantverksvicekorpraler ....

16

Ma. 2

G-evärsliantverkarkorpra1 ....

1

Ma. 3

Musikkorpral.........

1

Ma. 3

Gevärshantverkarvicekorpral . .

1

Ma. 2

Musikvicekorpral........

1

Ma. 2

G-evärshantverkarsoldat ....

1

Ma. 1

Trumpetare..........

2

Ma. 1 i

Löner till ovanstående ordinarie b estli 11 ni utsila vare. förslagsvis.......kronor 323,544: —

Summa förslagsanslag kronor 323,544: —-

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe
sättande

av den vakanta beställningen underställas Kung!. Maj.-ts prövning.

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

403

Förslag till

Bil. nr 41.

Stat för officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen år 1922.

- -----------------------------“........ ■''

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

An-

grad enligt;

tal.

vederbör-

tal.

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Musikpersonal.

Överste............

i

O. 6

Musiksergeanter........

6

Uo. 2

Överstelöjtnanter.......

3

O. 5

Majorer............

3

O. 4

eivilmilitär personal.

Kaptener...........

Löjtnanter...........

Underlöjtnanter och fänrikar . .

26

35

12

0. 3

O. 2

0. 1

Regementsläkare .......

Bataljonsläkare........

Batalj onsveterinärer......

5

5

C. 11

C. 9

C. 8

Hantverkare..........

2

C. 3

Underofficerare.

Fanjunkare..........

22 Uo. 3

Civil personal.

Sergeanter ...........

61j Uo. 2

Regementspastor, arvode ....

1

— ''

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 884,821: —

Arvode till l regementspastor............•.......... > 1,170:

Summa förslagsanslag kronor 885,991:

Anm. 1. Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställnmgarna samt de civilmilitära beställningarna

skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbestälining

eller i eivilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas,

överflyttas beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare

med vederlikar vid trängen».

b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt eivilmilitär

beställning överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen», därest vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.

Anm. 2. Intill dess antalet kaptensbeställningar nedbringats till det i staten för genomförd härordning

angivna, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande vakans, huruvida återbesättande

skall ske eller beställningen indragas.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran

eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran

fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant

eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på, stat

anvisade avlöningsförmåner.

Anm. 4. Av de å staten upptagna bataljonsveterinärbeställningarna skall en beställning icke

tillsättas, så länge den nuvarande bataljonsveterinären vid Norrlands trängkår kvarstår

å gammal stat.

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kuugl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 42.

Stat för Stöd trängkår år 1922.

Loneplan

Loneplan

och löne-

och löne-

grad enligt

grad enligt

tal.

vederbör-

tal.

vederbör-

ligt aylö-

ligt avlö-

umgå-

långs-

reglemente.

reglemente.

Underofficerare.

Musikpersonal.

Fanjunkare..........

2

Uo. 3

Musiksergeant.........

1

Uo. 2

Musikfurir av andra klassen . .

1

Ma. 4

Musikkorpral.........

1

Ma. 3

Musikvicekorpraler.......

2

Ma. 2

Manskap.

Trumpetare..........

2

Ma. 1

Furirer av första klassen . . .

4

Ma. 5

Civilmilitär personal.

Furirer av andra klassen ....

8

Ma. 4

Hantverkare..........

Förråds vaktmästare......

3

1

C. 3

0. 1

Korpraler...........

Vicekorpraler.........

14

13

Ma. 3

Ma. 2

V olon tärer...........

21

Ma. 1

Civil personal.

Hovslagarkorpral .......

1

Ma. 3

Hovslagarvicekorpral .....

1

Ma. 2

Regementspastor, arvode ....

1

1

Löner till ovanstående ordinarie beställniugshavare, förslagsvis.......kronor 121,950: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 123,120: —

Anm. 1. Vid uppkommande vakans i regementspastors best ii Ilningen skall beställningen ej återbesättas.

Anm. 2. Underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna

skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller

i civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas

beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med

vederlikar vid trängen».

b) Underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning

överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen»,

därest vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.

Anm. 3. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats

till det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i

fanjunkarbeställning eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande av den

vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 4. Vid vakans i underbefäls eller bestållningsmans volontärnummer mfi de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 5. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj.ts Proposition Nr 850.

40»

Förslag till

Bil. nr 43

Stat för Göta trängkår år 1922.

Löneplan

Löneplan

och lönc-

och löne-

Au-

»råd enligt

vederbör-

An-

tal.

grad enligt

vederbör- i

tal.

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente..

Officerare.

Musikpersonal.

Kapten............

i

0. 3

Musiksergeanter........

2

Mu. 2

Löjtnant............

i

O. 2

Musikfurir av andra klassen . .

1

Mu. 4

Musikkorpral.........

1

Mu. 3

Manskap.

Musikvicekorpraler.......

2

Mu. 2

Trumpetare...... ...

2

Mu. 1

j Furirer av första klassen ....

4| Ma. 5

! Furirer av andra klassen ....

8! Ma. 4

1 Korpraler ...........

14; Ma. 3

Civilmilitär personal.

V icekorpraler.........

13! Ma. 2

C. 11

Volontärer...........

21

Ma. 1

Begementsläkare........

1

| Hovslagarkorpral........

1

Ma. 3

Hantverkare..........

4

C. 3

! Hovslagarvicekorpral......

1

Ma. 2

Förråds vaktmästare......

1

C. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 135,777:

Summa förslagsanslag kronor 135,777: —

Anm. 1. Officers- och musikunderofficersbeställningarna samt. de civilmilitära beställningarna

skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid

trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers- eller musikunderofficersbeställning eller i civilmilitär

beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överfiyttas beställningen

före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen».

b) Officers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning överflyttas

till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».

därest vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.

Anm- 2. Intill dess antalet hantverkarbeställningar nedbringats till det i staten för genomförd

härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i hantverkarbeställning frågan

om återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40» i

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 350.

förslag till

tat för Norrlands trängk&r år 1922.

Bil. nr 44.

Löneplan

Löneplan !

och löne-

och löne-

1

An-

tal.

grad enligt

vederbör-

An-

tal.

grad enligt!

vederbör- ''

ligt avis-

ligt avlö- |

nings-

nings-

Underofficerare.

reglemente.

reglemente.!

Musikpersonal.

i Fanjunkare........

2

Uo. 3

Musikfurir av andra klassen . .

i

Mu. 4

1 Sergeanter.......

2

Uo. 4

Musikkorpral .....

i

Mu. 3

Musikvicekorpraler......

2

Mu. 2

Manskap.

Trumpetare.......

2

Mu. 1

| Furirer av första klassen ....

4

Ma. 5

Civilmilitär personal.

] Furirer av andra klassen ....

8

Ma. 4

; Korpraler.......

14

Ma. 3

Hantverkare.........

3

C. 3

! Vicekorpraler......

13

Ma. 2

Förrådsvaktmästare......

1

C. 1

Volontärer......

21

Ma. 1

|

Hovslagarkorpral ....

1

Ma. 3

Civil personal.

Hovslagarvicekorpral ....

1

Ma. 2

Regementspastor, arvode ....

1

- |

Laner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......, kronor 126,720: —

Arvode till 1 regementspastor....................... „ j j-q. _

Summa förslagsanslag kronor 127,890: —

Anm. 1. yid uppkommande vakans i regementspastorsbeställningen skall beställningen ei återbesättas.

Anm. 2. Underofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna skola överflyttas till

staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet med

efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i underofficersbeställning eller i civilmilitär beställning

och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen före återbesättandet

till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».

b) Underofficersbeställning samt civilmilitär beställning överflyttas till staten för

»officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande beställningshavare

därom gör framställning.

Anm. 3. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats

till det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans

i fanjunkarbeställning, sergeantsbeställning eller hantverkarbeställning frågan om

återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts provning

Anm. 4. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 5 Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kung!. Maj:ts prövning.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr. 350.

407

Förslag till

Bil. nr 45.

Stat för Skånska triingkåren år 1022.

Löneplan

Löneplan |

och löne-

och löne- |

•

grad enligt

grad enligt;

tal.

vederbör-

tal.

vederbör- ;

ligt avlö-

ligt avlö- i

nings-

nings- !

reglemente.

reglemente.;

Underofficerare.

i

Fanjunkare..........

2

Uo 3.

Musikpersonal.

i

Musikfurir av andra klassen . .

i

Ma. 4

Manskap.

Musikkorpral.........

i

Ma. 3

Musikvicekorpraler.......

2

Ma. 2

Furirer av första klassen ....

4

Ma. 5

Trumpetare..........

2

Ma. 1

Furir er av andra klassen ....

8

Ma. 4

Korpraler...........

14

Ma. 3

1

Vicekorpraler.........

Volontärer...........

13

21

Ma. 2

Ma. 1

Civilmilitär personal.

i

Hovslagarkorpral.......

1

Ma. 3

Hantverkare..........

4

C. 3

Hövslagarvicekorpral......

1

Ma. 2

Förrådsvaktmästare......

1

C. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis

kronor 120,304: —

Summa förslagsanslag kronor 120,304: —

Anm. 1. Underofficersbeställningama samt de civilmilitära beställningarna skola överflyttas till

staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet med

efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i underofficersbeställning eller i civilmilitär beställning

och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen före återbesättandet

till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».

b) Underofficersbeställning samt civilmilitär beställning överflyttas tillstaten för

»officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande lieställningshavare

därom gör framställning.

Anm. 2. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till

det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjunkarbeställning

eller liantverkarbeställning frågan om återbesättande av den vakanta

beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj-.ts prövning.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 46.

Stat för Västmanlands trängk&r år 1922.

1

/

Löneplan

Löneplan

och lönc-

och löne-

An-

tal.

grad enligt

vederbör-

An-

tal.

grad enligt

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Musikpersonal.

1 Kapten............

i

O. 3

Musiksergeant.........

i

Uo. 2

Musikfurir av andra klassen . .

i

Ma. 4

Underofficerare.

Musikkorpral.........

i

Ma. 3

j Fanjunkare..........

3

Ilo. 3

Musikvicekorpraler.......

2

Ma. 2

[ Sergeanter...........

2

Uo. 2

Trumpetare..........

2

Ma. 1

Manskap.

Civilmilitär personal.

Furirer av första klassen ....

4

Ma 5

Bataljonsläkare........

i

C. 9

Furirer av andra klassen ....

8

Ma. 4

Hantverkare . ........

3

0. 3

Korpraler...........

14

Ma. 3

F örrådsvaktmästare.......

i

C. 1

Vicekorpraler.........

13

Ma. 2

Volontärer ..........

21

Ma. 1

Civil personal.

Hovslagarkorpral.......

1

Ma. 3

Hövslagarvicekorpral .....

1

Ma. 2

Regementspastor, arvode » . . .

i

—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 146,098:

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1170: —

Summa förslagsanslag kronor 147,268: —

Amu. 1. Officers-, underofficers- och nmsikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna

skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning

eller i civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas

beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare

med vederlikar vid trängen».

b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär

beställning överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen». därest vederbörande beställningshavare därom gör framställning.

Anm. 2. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats

Vill det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i

fanjunkarbeställning, sergeantsbeställning eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

s. 409 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

409

Förslag till

Bil. nr 47.

Stat för Östgöta trängkår år 1922.

Löneplan

Löneplan

och löne-

och löne-

An-

tal.

grad enligt

grad enligt

vederbör-

tal.

vederbör-

ligt avlö-

ligt avlö-

nings-

nings-

reglemente.

reglemente.

Officerare.

Hovslagarkorpral........

i

Ma. 3

Kapten............

i

0. 3

Hovslagarvicekorpral......

i

Ma. 2

Underofficerare.

Musikpersonal.

Fanjunkare..........

2

Uo 3.

Musiksergeanter........

Musikfurir av andra klassen . •

2

1

Uo. 2

Ma. 4

Musikkorpral..........

1

Ma. 3

Manskap.

Musikvicekorpraler.......

Trumpetare..........

2

2

Ma. 2

Ma. 1

Furirer av första klassen ....

4

Ma. 5

Furirer av andra klassen ....

Korpraler...........

8

14

Ma. 4

Ma. 3

Civilmilitär personal.

C. 3

Vicekorpraler.........

13

Ma. 2

Hantverkare..........

4

Volontärer...........

21

Ma. 1

Förrådsvaktmästare.......

1

C. 1

''Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 138.946: —

Summa förslagsanslag kronor 138,946: —

Anm. 1.

Anm■ 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningama samt de civilmilitära beställningarna

skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med

vederlikar vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning

eller i civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas,

överflyttas beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare

med vederlikar vid trängen».

b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär

beställning överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar

vid trängen», därest vederbörande beställningshavare därom gör framställning.

Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats

till det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i

fanjunkarbeställning eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande av den

vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande

antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.)

651 21 52

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Stat för Intendenturkåren år 1922.

Bil. nr 48.

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Officerare.

Överstar............

3

O. 6

Övertelöjtnanter........

5

O. 5

Majorer............

8

O. 4

Kaptener...........

88

O. 3

Löjtnanter...........

12

O. 2

Underofficerare.

Förvaltare...........

79

Uo. 4

Sergeanter...........

16

Uo. 2

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Manskap.

Furirer av första klassen ....

Furirer av andra klassen . . . ,

10

15

Ma. 5

Ma. 4

Civilmilitär personal.

Departementsskrivare.....

2

C. 6

Civil personal.

Expeditionsvakt vid intendentur- staben............

1

Avd. B. 1

Löner till ovanstående ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare,

förslagsvis . . . . ........................

Lön till ovanstående ordinarie expeditionsvakt, förslagsvis.........

Arvoden å 600 kronor till officer, placerad eller förordnad såsom regementsintendent

vid infanteriregemente, Skånska dragonregementet, fältartilleriregemente

(vid Norrlands artilleriregemente dock allenast vid

huvudstationen) samt Fälttelegrafkåren...............

Dagtraktamenten till sådana intendents- och förvaltaraspiranter, som avlagt

intendents- och förvaltarexamen, under tjänstgöring utom eget trupp
förbands

förläggningsort......................

Dagarvoden till officerare och underofficerare, vilka, utan att uppbära lön

från intendenturkårens stat och utan att på grund av allmänna bestämmelser

vara berättigade till dagtraktamente, förordnas att uppehålla

befattning vid nämnda kår......... ........

kronor 1,365,525: —

> 2,988: —

• 21,600: —

» 11,491: —

> 15,000: —

Summa förslagsanslag kronor 1,416,604: —

Anm 1. De i staten upptagna dagtraktamenten och dagarvoden utgå, därest icke annorlunda

förordnas, enligt bestämmelserna i reglementet för arméns avlöning under fred den

11 oktober 1907.

Anm. 2. Om brist uppstår å endera av de två sista här ovan upptagna posterna, må till

täckande därav användas den å den andra posten möjligen uppkommande besparing,

under villkor att summan av de båda posterna icke överskrides.

s. 411 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

411

Bil. nr 49.

Förslag till

Stat för garnisonssjukliuset i Stockholm år 1922.

An
tal.

I. Avlöningar m. m.

Löneplan

och lönegrad

enligt

vederbörligt

avlöningsreglemente.

Enhets
kostnad.

Arvode.

Kronor.

Summa

kronor.

Ordinarie beställningshavare.

Överläkare, tillika chefläkare............. 1

Överläkare............... 1

Sjukhusintendent, uppbär löneförmåner på intendentur -

kårens stat....................—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis

kronor..................—

Arvoden å 1,170 kronor till vardera av chefläkaren

och överläkaren jäml. § 31 i avlöningsreglementet för

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen......................—

C. 11

C. 9

Övrig personal.

Överläkare vid avdelningen för hud- och könssjukdomar,

tillika föreståndare för polikliniken för nämnda sjukdomar,

arvode ...................

Underläkare, förutom fri bostad med möbler och säng
servis,

bränsle och lyse samt kost, arvoden.....

Underläkare, d:o, d:o............... • •

Läkare vid polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar,

arvode ....................

Föreståndare för tandpolikliniken, arvode.......

Läkare vid ögonpolikliniken, arvode.........

Förrådsförvaltare, tillika biträde åt intendenten, arvode

Apotekare, arvode...................

Apotekare, biträde, arvode..... ........

Obducent, arvode..................

Köntgenföreståndare, arvode.............

Sjukgymnast, arvode.................

Sjukhuspredikant, arvode ...............

Juridiskt biträde, arvode...............

Husmoder, förutom fri bostad med möbler och sängservis,

bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode

2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års

och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

Översköterskor, förutom fri bostad med möbler och

sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt,

arvoden .......................

2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års

och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

Undersköterskor, förutom fri bostad med möbler och

sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt,

arvoden......,................

1

2

3

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

8

8

3.480

3,270

780

480

17,208

2,340

4,650 |

6,960 |

9.810

3.480

2.910

2.340

l) 2,440

6,960

4.650

1,170

3.480

1,050

600

360

1,020

6.240 —

3,840 I
-

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Löneplan

An-

tal.

grad enligt

vederbör- ligt avlö-

.hnhets-

kostnad.

Arvode.

Summa

kronor.

nings-

reglemente.

Kvinnliga sjukhusbiträden, förutom ersättning för kost

å 2 kronor per dag, arvoden..........

8

—

’)815

_

6,520

j_

Köksföreståndare, arvode .......

Överkokerska, förutom fri bostad med möbler och säng-

1

—

—

—

*) 2,440

—

servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode

2 tillägg å arvodet å 100 kronor, det ena efter 5 års

1

—

—

—

900

—

och det andra efter 10 ärs väl vitsordad tjänst.

Kokerska, förutom fri bostad med möbler och säng-

•

servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode

Köksbiträden, förutom fri bostad med möbler och säng-

1

—

—

—

600

—

servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvoden

Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse,

4

—

450

—

1,800

—

arvode ...............

Baderska, förutom ersättning för kost å 2 kronor per

1

—

—

—

1,740

—

dag, arvode...............

Städerskor, förutom fri bostad med möbler och säng-

1

—

—

—

s)815

—

servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvoden

Tvättförestånderska, förutom fri bostad med möbler

2

—

450

—

900

—

och sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt,

arvode ..............

2 tillägg å arvodet å 100 kronor, det ena efter 5 års

1

—

—

—

870

—

och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

Tvättbiträden, förutom ersättning för kost å 2 kronor

• per dag, arvoden .................

Sömmerska, förutom ersättning för kost med 2 kronor

5

—

s)815

—

4,075

—

per dag, arvode..................

Maskinist, förutom fri bostad med bränsle och lyse,

1

—

—

—

*) 815

—

arvode ...................

1

—

—

_

1,740

_

Maskinistbiträden, arvoden..............

Automobilförare, förutom fri bostad med bränsle och

2

—

1,410

—

2,820

—

lyse, arvode...................

G-årdsvaktmästare, tillika snickare, förutom fri bostad

1

—

—

—

2,100

—

med bränsle och lyse, arvode...........

1

—

—

—

1,470

—

Gårds vaktmästare, tillika trädgårdsmästare, arvode . .

Apoteksbiträde, förutom ersättning för kost med 2 kronor

1

—

—

—

1,740

—

per dag, arvode..................

Portvakt, förutom fri bostad med bränsle och lyse,

1

—

—

—

J)815

—

arvode .........

__

_

_

_

1,410

_

Till arvode åt extra personal jämlikt § 25 reglementet

för sjukhuset ....

—

—

—

—

3,500

—

Till vikariatsersättning under sjukdom........

—

—

—

—

600

—

För beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal

—

—

—

7,400

—

Sjukvård och underhåll åt sjuk personal.......

—

—

—

500

—

Säger för övrig personal, högst kronor

—

—

—

—

107,530 j—

II. Arvodestillägg.

Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 200 kronor

18

—

—

—

3,600

—

Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 100 kronor

4

—

—

—

400

—

Summa förslagsan

slag kronor

131,078

—

'') Därav 700 kronor i ersättning för bostad med bränsle och lyse.

s) » 365 » i hyresbidrag.

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Anm. 1. Arvoden till undersköterskor utgå endast, för så vitt dessa platser icke beklädas av

sjuksköterskeelever från Röda korset.

Anm. 2- Därest fri bostad tillhandahålles apotekaren, skall han därför erlägga ersättning enligt

de i § 19 i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen stadgade grunder.

Alun. 3. Om samtliga underläkarbefattningar ej äro besatta, må av därigenom uppkommande

besparing förhöjt arvode av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstgörande underläkare.

Anm. 4. För erhållande av arvodestillägg äger sköterska tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska vid annat

arméns garnisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids tjänst^

göring är förenad.

Anm. 5. Därest fri bostad med bränsle och lyse beredes förrådsförvaltaren och köksföreståndaren,

skall, så länge denna förmån kvarstår, ersättning för bostad med bränsle och

lyse ej till dem utgå.

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 50.

Förslag till

Stat för garnisonssjukkuset å Karlsborg år 1922.

Antal.

Enhets-

kostnad.

Summa

Arvode.

Kronor.

kronor.

I. Arvoden m. m.

Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse . .

Oversköterskor, förutom fri bostad med möbler och säng-

i

—

—

1,740

—

servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt . . .

2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och

2

780

—

1,560

—

det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

Kokerska (föreståndarinna för köket), förutom fri bostad med

möbler och sängservis, bränsle och lyse samt kost och

tvätt................

1

480

Köksbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,

bränsle och lyse samt kost och tvätt.....

1

_

_

360

_

Gårdskarl* och eldare, förutom fri bostad med möbler och

sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt ....

För beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal samt

1

—

—

1,050

—

till vikariatsersättning under sjukdom .

—

—

360

—

II. Arvodestillägg.

Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 200 kronor .

4

200

—

800

—

Summa högst kronor

—

—

6,350

—

Avsedd även för renhållning, vedhuggning och vedbärning.

Anm För erhållande av arvodestillägg äger översköterska tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska vid annat

arméns gamisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids tjänstgöring

är förenad.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

415

Förslag till

Bil. nr 51.

Stat för garnisonssjukhuset i Boden år 1922.

Enhetskostnad.

Antal.

Arvode.

Kronor.

kronor.

I. Arvoden m. m.

Sjukhusväbel, tillika sysslo- och uppbördsman, förutom fri

bostad med bränsle och lyse.............

i

—

—

1,740

—

Husmoder, förutom fri bostad med möbler och sängservis,

bränsle och lyse samt kost och tvätt.........

i

—

—

1,020

—

2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och

det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

Översköterskor, förutom fri bostad med möbler och säng-

servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt......

4

780

—

3,120

—

2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och

det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.

Kvinnliga sköterskebiträden, förutom fri bostad med möbler

och sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt

2

450

—

900

—

Kokerska, förutom fri bostad med möbler och sängservis,

bränsle och lyse samt kost och tvätt.........

1

—

—

600

—

Köksbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,

bränsle och lyse samt kost och tvätt.....• ...

1

—

—

450

—

Tvättförestånderska (för utförande av tvätt och lagning), för-

utom fri bostad med möbler och sängservis, bränsle och

lyse samt kost och tvätt.......■.......

1

—

—

600

—

Tvättbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,

bränsle och lyse samt kost och tvätt.........

1

—

—

420

—

Maskinist, förutom fri bostad med bränsle och lyse ....

1

—

—

1,740

—

Eldarbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,

bränsle och lyse samt kost och tvätt.........

1

—

—

1.050

—

Automobilförare, förutom fri bostad med bränsle och lyse .

1

—

—

2,100

—

Gårdskarl *), tillika portvakt, förutom fri bostad med möbler

och sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt . .

1

—

—

1,050

—

Till chefläkarens förfogande för specialundersökningar . . .

—

—

—

500

—

För beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskorna samt till

vikariatsersättning jämväl under sjukdom åt övrig tjänste-

personal.......................

—

—

540

n. Arvodestillägg.

Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 200 kronor .

10

200

—

2,000

—

Summa högst kronor

—

—

—

| 17,830

—

*) Avsedd även för renhållning, vedhuggning och vedbäming.

Anm. 1. För erhållande av arvodestillägg äger husmoder och sköterska tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska

vid annat arméns garnisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids

tjänstgöring är förenad.

An ro. 2. Utöver arvodena utgå kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén

och marinen.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 52.

Förslag till

Stat för arméns sjuksköterskekår år 1922.

Antal.

Enhetskostnad.

Arvode.

Kronor.

Summa

kronor.

Sjuksköterskor, utom fri bostad med möbler, bränsle och

lyse samt kost, tvätt och fria resor . . .

För anställande av extra sjuksköterskor ....

45

930

—

41,850

13,590

—

Summa högst kronor

—

-1

55,440

—

Anm. 1. Sjuksköterska åtnjuter utöver arvodet kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat

m. fl. vid armén och marinen.

Anm. 2. Det i staten uppförda beloppet för anställande av extra sjuksköterskor disponeras av

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i och för anställande av extra sjuksköterskor

dels såsom vikarier för de ordinarie sjuksköterskorna under semester och sjukdom,

dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen, då sjukligheten kräver ökad sjukvårdspersonal,

eller vid större förläggning av trupp till ett annat truppförbands

etablissemang m. m.

s. 417 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

417

Bil. nr 53.

Förslag till

Stat för polispersonalen 1 Boden och ä Karlsborg år 1922.

Löneplan

Löneplan |

och lönc-

och löne-

grad enligt

grad enligt

vederbör-

vederbör-

.V «■«>,-.v-v. - .* ... . •'' . ... i w . . .

tal.

ligt avis-

- ......

ligt avlö- I

nings-

nmgs-

reglemente.

■

reglemente.

I Boden.

Å Karlsborg.

Poliskommissarie........

i

C. 6

Överkonstapel.....• ...

1

0. 3 ''

Överkonstaplar........

5

C. 3

Konstaplar ..........

C. 2

Konstaplar ..........

18

C. 2

Extra konstaplar........

6

—

Löper till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 10.), 198: —

Arvoden till 6 extra konstaplar till belopp motsvarande lön i l:a lönegraden

i löneplan C av avlöningsreglementet för officerare och underofficerare

samt civilmilitära befattningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen, förslagsvis . . .........................

Till polispersonalens i Boden resor och till dess tillfälliga förstärkning, högst_>>_bOO:

Summa förslagsanslag kronor 124,878: —

Anm. Extra konstapel åtnjuter utöver arvodet kallortstillilgg enligt $ 12 i avlöningsreglementet

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningähavare på aktiv stat

m. fl. vid armén och marinen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 290 käft. (hr 350.)

ras si 53

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 54.

Beräkning:

av kostnaderna för gottgörelse för egna tjänstehästar år 15(22.

Löne- tillägg och

furage- ersättning

å

Löne-

tillägg

å

250

—

765

—

‘—

i

250

—

765

—

—

765

—

—

—

765

765

—

—

_

765

—

—

765

—

—

250

765

“

765

—

—

—

250

Kronor.

Generalitetet.

för 6 tjänsteliastar

» sammanlagt förslagsvis 14 tjänstehästar .

Generalstaben.

för 58 tjänstehästar.............J

» sammanlagt förslagsvis 20 tjänstehästar . . j

Artilleristaben.

för 1 tjänstehäst åt chefen för artilleristaben .

Kommendant skapen.

för 1 tjänstehäst åt kommendanten i Stockholm

» 1 » » kommendanten å Karlsborg

» 2 tjänstehästar åt kommendanten i Boden . j

Remonteringsstyrelsen.

för 1 tjänstehäst åt chefen för remonterings- j

styrelsen..................

Krigshögskolan.

för 1 tjänstehäst åt chefen för krigshögskolan . I

» 2 tjänstehästar åt » » artilleri- och in-)

genjörhögskolan . . .''.........j

Ridskolan.

för 2 tjänstehästar åt chefen för ridskolan . . j

Skjntskolan för infanteriet och kavalleriet.

för 1 tjänstehäst åt chefen för skjutskolan . . j

Transport i

1 500j10

710-

14 500

15 300

765

765

1530

250

1530

Summa

kronor.

12 210 -

— 29 8001-1

765(-:

3 060:—|

1 I

765:—I

1780

1530

250

!— 50160

s. 419 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

419

Löne- tillägg och

furage- ersättning

ä

i

Löne- j

tillägg |

å !

Kronor.

|

Summa |

kronor.

i

Transport

50160

!

Krigsskolan.

—

—

250

—

för 1 tjänstehäst ät chefen för krigsskolan . .

—

250

—

Infanteriet.

765

—

250

—

för förslagsvis B6 hästar...........

» » 6 » ...........

13 750

4 590

_

18 340

Kavalleriet.

765

—

250

—

för förslagsvis 61 hästar...........

» » 356 » ...........

15 250

272 340

—

287 590

Artilleriet.

765

—

250

250

—

för förslagsvis 9 hästar...........

» » 35 » ...........

» » 1 häst åt fälttygmäsfaren . . .

2 250

26 775

250

—

29 275

Fortifikationen och ingenjörtrnpperna.

765

—

—

—

för förslagsvis 8 hästar............

—

6120

Trängen.

765

__

för förslagsvis 2 hästar............

Summa kronor

—

|—

| 1530

—

> K

i —

1-

| 393 265

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förteckning''

Bil. nr 55.

över i stat icke uppförda arvoden m. in. år 1922.

1.

2.

1 3.

1 4-

1 »■

i 6.

7.

.

1 r v o

d

e n

i

1 1 :

■

■

__

Summa

kronor.

il

köks-

forc-

ståndare.

furagc-

uppbörds-

iniin.

maski-

nister.

i

eld are.

kokerskor

och

kokersko- bi träden.

övrig

! personal.

Försvarsdepartementet.

1

.

i

1

I

1

En officer vid lantförsvarets kom-

!

mandoexpedition......

—

—

—

—

—

—

l_

'' —

—

1 2 737

50

2 737

50

Arméförvaltningen.

■

I

Till en värmeingenjör å arméförvalt-

1

i

ningens fortifikationsdepartement

Till en officer, sakkunnig i fråga om

—

—

—

—

—

—

—

10000

—

10 000

—

skjutbanor, för biträde å armé- förvaltningens fortifikationsdepar-

tement...........

Till ett biträde å sjukvårdsstyrelsen

Chefen för arméns centrala bekläd-

1“

—

—

—

—

—

1200

2000

—

1200

2 000

nadsverkstad.........

Maskinisten och eldaren vid armé-

—

—

—

—

—

—

—

-

_

—

1500

-

1500

—

förvaltningens ämbetshus ....

Portvakt vid arméförvaltningens

—

—

—

—

2 000

—

1250

—

—

—

—

3 250

—

ämbetshus..........

Biträde vid arméförvaltningens arkiv

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

400

400

-

400

400

2 007

900

—

Föreståndaren för modellkammaren

_

__

_

r—

2 007

50

50

Föreståndaren för livrustkammaren

_

_

_

_

900

Föreståndaren och uppbördsmannen

för artillerimuseum ....

Ett biträde vid -artillerimuseiim

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1.200

800

-

1,200

800

—

Vaktmästaren vid artilleristabens lo-

kaler å artillerigården, förutom fri

bostad och vedbrand ....

—

—

—

—

—

—

—

820

—

820

—

Första arméfördelningen.

Till juridiskt biträde vid första armé-

fördelningen.......

Vissa arvoden att utbetalas från

—

—

j

—

—

~ !

—

—

300

—

300

—

första arméfördelningens stab . .

Tillsyningsmannen över kronans

~■

—

—

—

—

—

—

1 450

-

1450

—

egendom i Varberg.....

—

__

_i

_

_

_

_

530

530

Karlskrona grenadjärregemente . .

Tillsyningsmannen vid volontär-

300

120

—

2 190

—

1 642

50

1095

-

5347

50

skoleetablissemanget i Bonneby .

Tillsyningsmannen vid landstorms-

—

—

—

i

—

—

—

|

—

547

50

547

501

förrådet n:r 12 B ... .

—

—

_

_;

_

__

—

50

50

Tillsyningsmannen vid Sen oren . .

i

251

25

Kronobergs regemente . . .

300

-1

120

2 4301

1700

—i

967

501

5517I

50

Transport |

600

-1

24o|

J

6 620

-I

4 592|ö0|

2 062|5o|

26 8671.

joll

40 982

50

s. 421 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 350.

421

2.

1

3.

!

4.

1

5.

6.

7.

A

r v o d e

11 t

ill:

Summa

kronor.

Cura ge- j

uppbörds- |

män.

maski-

nister.

eldarc.

kokerskor .

och ovng j

kokerska- personal,

biträden.

240,

J

6 620

4 592:

50,

2 062:

i j

50 26 867150

40 982 50

_ |

I

_

- i

—

- I

- 200 -

200!_

- 200 -

200_

120

-''

2190

—

1642

50

547!

50

. 120

—

4 562

50

2 737''

50

638

75

” *?°|75

120

—

2 530

—

1 642:

50

1 815''

— — | —

b 04'' 50,

300

—

2190

—

2 007|

50

1 095!

— —

5 832 50

300

—

2 370

—

—

—

038

75

3 548 75

!

500 _

200 -

! 600

_i

2190

_

1 460

—

547

50 — j —

5 037 50

300

_

2190

—

1922

50

638

75

o 291 25

480

—

4 380

—

1460

—

2 190

—; — —

9 170 —

1 1

_

_

_

''

—

—

— 50-

50;—

i

- 300 -

300 —

—

—

—

—

-

—

400: -

400 —

| -

—

—

—

—

—: 2lO

200 —

400;—

j ___

-

_

_

_

iso!-

180j —

180

—

2 190

—

1820

"

547

50:

!

4 917|50

_

-i 300,-

300; -

- 120

__

2 490

_

1 460

—

1095

—! —

5 4651 —

120

_

2190

_

1 460

—

1277

50

i 5 347 50

_

! 1825

_

—

: 638

75

2 463,75

- 120

_

2 190

1825

—

547

50,

4 997150

150-

120

2 690

I

1790

95

! 1277

50 - ! -

6 178 45

-1 300

_

! 2190

1642

50

i 1095

-. — j —

| ö4ö7;50

-j 240

_

2 190

|-

1825

—

547

50

5 042 50

1

1

50-

1—

!

—

-! 1,200!—

il 1.200 -

i köksförc
!

ståndare.

I

Transport

Tillsyningsmannen över byggnaderna

å Ljungbyhed......

Tillsyningsmannen vid lvronobergs
hed.

.............

Hallands regemente........

Norra skånska infanteriregementet

Södra skånska infanteriregementet

Skånska husarregementet i Hälsing

borg.............

! Skånska husarregementet i Lands

krona............

j Prästerligt biträde vid Skånska

husarregementets avdelning

Landskrona..........

I Tillsyningsmannen å Ljungbyhed

I Skånska dragonregementet . . ,

i Kronprinsens husarregemente . .

| Vendes artilleriregemente . . . .

Vapenofficeren vid Vendos artilleri

regemente för resor till och från

kruthuset vid liåbelöv . .

För uppbörden och redovisningen

vid Eåbelöv........

Vaktaren vid Håbelövs kruthus

Tillsyningsmannen vid Einkaby

skjutfält.........

Vaktaren vid etablissemanget å s. k

Blekedammen.........

Tillsyningsmannen vid Näsbyfält

Skånska trängkåren......

Andra arméfördelningen.

Till juridiskt biträde vid andra

arméfördelningen........

Första livgrenadjärregementet . . .

Andra livgrenadjärregementet. . . .

Volontärskolan i Norrköping . . .

Jönköpings regemente......

Tillsyningsmannen vid Skillingaryd

Kalmar regemente........

Smålands husarregemente.....

Smålands artilleriregemente ....

VajJenofficeren vid Smålands artilleriregemente

för resor till och

från Skillingaryd .......

Förvaltaren vid Skillingaryds skjutfält

..............

600

-

300

300

540

240

240

240

240

660

180

300

300

315

300

240

240

Transport! 5 235!-! 3 780|—| 47 177|öo| 29 288|45| 17 2001,—| 31 19760: 13387845

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kung1. Maj: ts Proposition Nr 350.

!

1 2.

3.

1 *•

5.

6.

7.

Arvo

d

e n

t i

1 1 :

i

i Clln

! köks- | före- ståndare.

—...........

furage-

uppbftrds-

män.

j maski- nister.

| eldar o.

1 kokerskor 1

1 och 1 övrig

1 kokerska j personal.

I biträde».

j kronor.

I Transport

| Ostgöta trängkår.........

5 235

—

3 78C

—

47177

50

!

j 29 288

1

45

i

17 200;-

! 31 197

50

133 878

45

| 18C

—

18C

—

219C

—

! 176C

—

547

50'' —

4 857

50

\ Prästerligt biträde vid Östgöta träng-

i

kår............

—

_

—

—

—

! —

-

—

b

i

500

1-

500

--

Tredje arméfördelningen.

| Till juridiskt biträde vid tredje

arméfördelningen........

1 Vissa arvoden att utbetalas från

__

—

—

—

—

—

—

|

300

—

300

—

tredje arméfördelningens stab . .

Tillsyningsmannen över kronans

—

—

—

—

—

—

•

•

-■

—

80

I

80

—

byggnader å Karlstens fästning .

| Tillsyningsmannen över kronans

—

—

__

—

—

—

—

—

400

—

400

t-

. byggnader å skansen Kronan . .

—

—

—

—

—

—

_

—

_

_

100

_

100

_

j Västgöta regemente........

300

—

120

—

2190

—

2 920

—

547

50

—

_

6 077

50

Skaraborgs regemente ......

Tillsyningsmannen över byggnader

300

—

120

—

2190

—

2 737

50

547

50

—

—

5 895

å Axvall...........

—

—

—

—

—

—

__

—

_

_

300

_

300

__

t Alvsborgs regemente.....

300

—

120

—

2190

—

2 737

50

547

50

._

5 895

_

j Tillsyningsmannen vid Fristadhed .

—

—

—

—

—

—

__

_

200

_

200

_

1 Bohusläns regemente.....

j Tillsyningsmannen över byggnader

300

—

120

—

2190

—

2 737

50

-547

50

—

5 895

—

å Backamo..........

_

—

_

_

_

__

_

_

50

200

200

Livregementets husarer ....

240

—

300

—

2190

_

1 460

_

547

_

4737

50

Göta artilleriregemente ....

240

_

240

—

2 320

—

2 920

_

547

50

_

_

6 267

50

j Vaktaren vid T&nga hed.....

Tillsyningsmannen vid Eemmcne

—

—

—

—

—

—

_

100

—

100

skjutfält.........

—

—

—

—

—

—

_

_

_

300

_

300

_■

j Karlsborgs artillerikår.....

180

—

180

—

2 370

--

_

_

547

50

_

3 277

50

i Göta ingenjörkår........

300

—

180

—

2190

_

_

1095

_

3 765

1 Göta trängkår.......

180

—

180

—

2190

_]

1460

_

730

_

i_

_

4 740

_

j Prästerligt biträde vid Göta trängkår

—

—

—

—

—

—!

_

_

500

_

500

| Intendenturkompaniet å Karlsborg

—

—

—

—

_

__

_

_

547

50

_

547

50

j Intendenturförrådet å Karlsborg . .

| Vårdaren av tornuret å Karlsborgs

120

—

—

—

— |

—

—

-

120

fästning......

Lykttändaren för Karlsborgs fäst- |

—

—

—

—

—

—

—

__

j

—

50

—

50;

1

—

nings gatulyktor.....

—

—

—

_

_

_1

_

_ .

700

__

700

Brandchefen å Karlsborg.....j

—

—

—

—

_1

_

_ ■

_

600

__

600

! Förrådsvaktmästaren å Karlsborg .

—

—

_

_

_j

_1

_ !

1500

_

1 500

| Vallmästaren å Karlsborg . . .

—

—

_

_

_

_

1500

1 500

Kronorättaren å Karlsborg . . .

—

I

—

_

_

_

150

150

Volontärskolan å Karlsborg . . . ''. j

120

—

—

—

1 642

50;

547

50

—

2 310

Fjärde arméfördelningen.

,

Till juridiskt biträde vid fjärde armé-

;

!

j

fördelningen.....

—

— i

-1

—

— i

—

300j

300;

Transport |

7 995

~

5 52o|

;

69 387(50| 49 663 4ö| 24 500

-|

38 977|öof

196 043i''

15

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts ''Proposition Nr 850.

42;!

Transport

Vaktaren vid Raknäs skjutbana . .

Kyrkogårdsfogden å Järvafältet . .

Tillsyningsmannen vid skjutbanorna

& Järvafältet..........

Svea livgarde...........

Göta livgarde ...........

Livregementets grenadjärer ....

Södermanlands regemente.....

Vaxliolms grenadjärregemente . . .

Livgardet till häst........

Svea artilleriregemente......

Positionsartilleriregementet ....

Svea ingenjörkär.........

Fortifikationskassör i Östersund . .

Tillsyaingsmannen över byggnaderna

på Laxön............

Fälttelegrafkåren.........

Flygetablissemanget å Malmen . .

Intendenten vid flygkompaniet å

Malmslätt . . . . j ......

Tillsyningsmannen vid flygförrådet

å Malmslätt ..........

Svea trängkår..........

Tillsyningsmannen å Sannahed . .

Arvoden åt civil personal vid statens

från generalstabens officerskår

inlösta stalletablissemang i

Stockholm...........

Prästerligt biträde vid intendentur

kompaniet i Stockholm.....

Infanteriskjutskolan........

Krigsskolan ...........

Femte arméfördelningen.

Till juridiskt biträde vid femte arméfördelningen

........

Ridskolan..........

Upplands infanteriregemente

Dalregementet........

Tillsyningsmannen å Rommehed

Västmanlands regemente . . .

Värmlands regemente.....

Livregementets dragoner . . .

Upplands artilleriregemente . .

Vapenofficeren vid Upplands artilleriregemente,

för resor till och

från Marma skjutfält ....

lt

1

2.

1

1

3.

1

4.

1

b.

1

6.

1

J

7.

A

r v o

l e

n t

i

1 1:

1

Summa

kronor.

koks-

före-

ståndare.

furage- j

uppbörds- man.

raaski- j

niåter.

i

j

eldare.

kokerskor

och

kokerske-

bitrtiden.

övrig

personal. !

71KK>

5 520

69 387 50

49 663 45

|

24 500S

-

38 977 50,

196 043

45

_

_

_

_

_ !

200

—

200

—

i

---- !

—

—

—

—

—

—

-

—

—

175

—

175

—

_

_

_ :

_

300

__

300

_

300

_

120

—

2 409

—

1 565

85

730

—

—

—

5 124185.

300

_

120

—

2190

—

1460

—

730

—

—

—

4 800

—

300

_

120

_

2190

—

2 737

50

2 190

—

'' -

—

7 537 50

420

—

120

—

2190

—

2 737

50

1880

—

—

—

7 347

50

300

_

120

—

2 230

15

1642

50

730

—

—

—

j 022:do-

240

_

300

—

2 230

15

1460

—

730

—

_

—

4 960 15

240

_

240

—

2 230

15

2 737

50

730

—

—

—

6 177''65

180

_

180

—

2190

—

—

—

547150

—

_

3 097

50

330

_

180

—

4 380

—-

1825

—

1 277150

—

—

7 992|50

''

—

--

—

—

-

—

—

—

—

300

—

300

—

_

_

_

100

_

100

—

180

_

180

_

2190

—

—

_

547

50

—

3 097

50

—

—

—

2190

—

1460

—

—

—

3 650 —

--

—

—

—

—

—

—

_

—

1 500

_

1500

—

_

_

_

150

__

150

—

180

_

180

—

2 190

—

1 460

—

547

50

—

—

4 557)50

—

—

—

—

150

150

| _

_

_

_

_

_

_

—

—

—

23 400

23 400

—

j

_

_

_

100

_

100

—

_

_

__

—

....

—

365

—

—

——

365

—

"

"

3 780

1935

5 715

1

300

I

300

—

_

—

—

--

—

—

—

i 547

501

—

547150

300

_

120

—

2190

—

2 737

50

! 547

50

—

—

5 895''-)

| 300

120

_

2190

—

2 920

—

547

50:

—

6 077150,

_

—

—

—

—

—

—

—

—

750

! —

750-

1 300

120

2190

—

1642

50

1 547

50

—

—

4800!-,

j 300

240

2190

—

1460

—

1 730

—

—

4 920

-

i 240

330

—

2190

—

1 577

50 638

75

—

—

4 976(25

1 240

|

—

240

2190

—

1460

—

547

50

—

—

4 677150

1

! ! i

_

| _

_

j _

_

i

1 -

-

50

i-

II

50

i

:—!

12645

1-

| 8 550

111336195

o

CO

80i 43 391 25

68 387 50. 324 857 50

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

1.

1 2.

1 3-

1 *•

1 5-

7.

Arvo

d

e n

t i

1 1:

Summa

kronor.

köks-

före-

ståndare.

furage-

uppbörds-

män.

maski-

nister.

| eldare.

kokerskor

och

kokerske-

biträden.

övrig

personal.

Transport

12 645

8 550

—

in 336

95

80 546

80

43 391

25

68 387

50

|

324 857 50

FörriUl stör valtaren vid Marma skjnt-

!

fält..............

—

—

—

_

1 200

—

1 200

—

Vaktaren vid Marma skjutfält . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

900

—

900

—

Västmanlands trängkår......

180

—

180

—

2190

1 460

547

50

_

—

4 557

50

,

Sjätte arméfördelningen.

i

I

|

! Till juridiskt biträde vid sjätte armé-

1

fördelningen..........

Vissa arvoden att utbetalas från

—

—

—

—

—

—

—

—•

—

—

300

-

300

—

sjätte arméfördelningens stab . .

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1 100

—

1100

—

Hälsinge regemente........

300

—

120

—

2 190

—

3 102

50

547

50

J—

6 26C

— I

Västerbottens regemente .....

300

—

120

—

4 420

15

1642

50

547

50

--

7 030

15

Jämtlands fältjägarregemente . . .

300

—

120

—

3 990

15

1825

—

547

50

—

6 782

65;

Västernorrlands regemente ....

300

—

120

—

2 190

—

1 825

—

2 190

■—

—

—

6 625

Norrlands dragonregemente ....

Norrlands artilleriregemente i Öster-

240

I

300

—

2190

—

1 825

—

547

50

—

—

5102

50

sund..............

240

—

240

—

4 420

15

—

—

547

50

—

—

5 447

65

Vaktaren vid kruthuset i Östersund

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

450

—

450

—!

Norrlands trängkår........

180

180

~

2 370

—

1 460

—

547

50

—

—

4 737

50:

Kommendantskapet 1 Boden.

Till juridiskt biträde vid kommen-

dantskapet i Boden ......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

300

—

300

—

Övermaskinisten vid Bodens fästning

| Fyra fortväblar vid Bodens fästning

—

—

3 600

—

—

—

—

—

—

—

3 600

—

I å 1,740 kronor.........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—V

6 960

—

6 960

—

Brandcliefen vid Bodens fästning .

j Eldare och gårdskarl vid kommen-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

400

—

400

—

dantskapet i Boden.......

| Förrådspersonal vid fortifikations-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1 500

1 500

—

förvaltningen i Boden, därav 1

förrådsvaktmästare 2,100 kronor,

2 förrådshandräckningskarlar å

1,500 kronor, 1 skrivare och bok-

''

j förare 2,100 kronor samt 1 kon- torsvakt 900 kronor .......

8100

8100

Norrbottens regemente......

300

—

120

—

2 555

—

2 007

50

1095

—

—

—

6 077

50

| Norrbottens kavallorikår.....

180

—

180

—

2190

—

—

—

547

50

—

3 097

50

1 Norrlands artilleriregemente i Boden

180

—

180

—

2190

—

1 460

—-

547

50

—

—

4 557

50

1 Bodens artilleriregemente.....

240

—

180

—

2 190

—

—

—

602

25

—

—

3 212

25

! Bodens ingenjörkår........

180

—

180

—

2 190

—

—

—

547

50

—

3 097

50

1 Intendenturkompaniet i Boden . .

120''

—

—

—

—

—

—

—

547

50

—

—

547

50

| Intendenturförrådet i Boden ....

: Besiktningsman vid intendenttirför-

—

—

—

—

—

—

—

120

rådets i Boden slakteriavdelning

!

— 1

—

—!

1800

—

1800

—•

Transport

15 885

-I

10 77ol

-1

150 212 40

97 154 30 53 301

-[

91 397

50l

418 720|20

s. 425 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

425

1.

2.

3.

4.

5.

1

6.

7.

A r v o

d

n t

i

1 1 :

Summa

kronor.

köks-

före-

ståndare.

furagc-

uppbörds-

miin.

maski-

nister.

eldare.

kokerskor

och

kokerska-

biträden.

övrig

personal, j

Transport

15 885

—

10 770

—

150 212

40

97 154

30

53 301

—

91 397

50

418 720

20

Militärbefälet på Gottland.

Till juridiskt biträde vid militär-

befälet på Gottland.......

200

—

200

_

Militärbefälet på Gottland.....

—

—

—

—

—

—

—

—

730

—

—

—

730

_

Gottlands infanteriregemente . . .

300

—

120

—

2 230

15

1642

so

547

50

—

—

4 840

15

Gottlands artillerikår.......

Vapenofficeren vid Gottlands artil-

180

—

180

—

2190

—

—

—

547

50

—

—

3097

50

lerikår för resor till ocli från för- råden i Tingstftde........

50

_

50

Förvaltaren vid Gottlands artilleri-

kår för resor till och från förråden

i Tingstäde...........

_

_

_

_

100

_

100

Tillsyningsmannen vid Tofta skjut-

fält..............

200

200

—

Artilleriets fabriker och tyganstalter

samt kontrollpersonal.

Fyra kontrollofficerare å 1,200 kro-

nor ..............

4 800

—

4 800

—

Två kontrollbiträden å 750 kronor

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1500

—

1500

—

Två kontrollbiträden å 300 kronor

Ledaren av arbetena vid artilleriets

600

—

600

huvudlaboratorium.......

Förvaltaren vid Stockholms ammu-

—

—

—

—

—

—

- .

—

—

-

400

—

400

—

nitionsförråd för resor till och från

Ridön .............

100

100

Förvaltaren vid Stockholms ammu-

nitionsförråd för resor till och

från kruthuset vid Hundudden å

Djurgården............

»

50

50

Vaktaren vid kruthuset å Ridön, med

skyldighet att där hålla båt . . .

Tygmästaren i Stockholm för resor

-

—

—

—

—

—

—

—

_

500

—

500

—

till och från kruthuset å Ridön .

Tygofficeren vid Stockholms tyg-

50

—

50

station.............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

600

—

600

Läkaren vid Stockholms tygstation

—

—

—

—

—

—

—

—

—

300

—

3001—

Portvakten vid d:o, förutom fri bo-

stad, lyse och vedbrand.....

Två besiktningsofficerare vid Karl

—

—

—

—

—

—

—

O

o

—

300

—

Gustafs stads gevärsfaktori å 1,000

kronor .............

2 000

—

2 OOOj—

Läkaren vid d:o.........

800

800.—

Transport

16 365

11070

154 632j55 98 796|80 55 126

103 947

50

439 937 85

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 330.) 429 21 54

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

i i.

" ! 2-

1 3.

j 4.

i 5.

! 6-

7.

A r v o

d

e t

i 1

1:

Summ

''

kokerskor

j

före-

ståndare.

uppbörds-

man.

maski-

nister.

el dåre.

och

kokerske-

biträden.

övrig

personal.

Kronor.

Transport

16 365

11070

154 632

55

98 796

80

55 126

103 947150

439 937

85

‘ Förrådsofficeren vid ammunitions-

förrådet å Karlsborg, för resor till

och från de utom fästningen för-

lagda kruthusen........

1 Tygförvaltaren vid ammunitionsför-

—

—

....

—

—

—-

—

—

75

75

—

i rådet å Karlsborg för resor till

och från de utom fästningen för- lagda kruthusen........

75

75

Arbetsofficeren vid ammunitions-

fabriken å Marieberg......

—

—

_

_

_

_

_

_

1 000 —

1000

Besiktningsofficeren vid d:o ....

—

—

—

—

—

—

-

_

_

_

600

_

600

Läkaren vid d:o .........

Förrådsofficeren vid tygstationen å

—

—

—

—

—

—

—

—

600

—

600

—

; Karlsborg, för resor till och från

det utom fästningen förlagda tyg- förrådet å Vaberget.......

_

50

50

j Tygförvaltaren vid tygförrådet å

Karlsborg) för resor till och från

det utom fästningen förlagda tyg- förrådet å Vaberget ......

_

50

50

| Läkaren för tygarbetarna å Karls-

i borgs tygstation........

] Vaktaren vid de till Karlsborgs fäst-

—

—

—

—

—

—

—

—

200

200

—

ning hörande krutbusen.....

Arbetsofficeren vid ammunitions-

—

—

—

—

—

—

''

—

—

600

—

600

—

fabriken å Karlsborg.....

—

—

_

_

_

_

_

_

.

_

1 400

1 400

Besiktningsofficeren vid d:o . . .

—

—

—

—

_

_

_

_

_

600

600

Läkaren vid d:o .......

i Styresmannen vid Åkers krutbruk

—

—

—

-

—

—

—

—

—

900

—

900

—

(representationskostnader) . .

—

—

—

—

_

_

_

__

_

750

750

j Arbetsofficeren vid d:o.....

—

—

—

_

—

__

_

_

__

1 200

_

1 200

Läkaren vid d:o ......

—

_

_

_

_

_

—

_

_

750

750

Besiktningsbiträdet vid d:o ....

i Läkaren för tygarbetarna å Bodens

—

—

—

—

—

"

_

—

750

—

750

—

tygstation......

—

—

—

—

~

_

_

—

100

....

100

—

Flygingenjörer och flyglärare.

| Två flygingenjörer it 8,000 kronor

vardera............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

16 000

-

16 000

—

Kemontdepåernas personal

—

-

— ■

—

—

—

—

—

—

—

102 640

75

102 640

75

Arvoden och expenser åt landstorms-

områdesbefälhavarc och land- Btormsförrådsförvaltare.....

—

—

—

_

_

_

_

_

156 560

156 560

Summa kronor

16 365

-

11 07o[—

154 632|55! 98 796;

80 55 126

—

388 848

25

724 838

60

Till Kungl. Maj:ts disposition för höjning av vissa av förestående arvoden.......kronor 115 974:18

Summa kronor 840 812:78

s. 427 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

427

Bil. nr 56.

Beräkning

av statsanslaget för avlöning till personal vid staber och truppförband in. fl.,

tillhörande armén, år 1922.

Kronor.

kronor.

kronor.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga sta-

ter för:

■

Generalltetet, staber m. m.

Generalitet...................

337,560

_

1

Generalstaben..................

545.020

Artilleristaben..................

25,458

i i

Kommendantskapen...............

101,062

i

Rullförin gsb e fälb a v a re med biträden.......

458,670

—

|

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkar-

stipendiater..................

211,410

f

Bemonteringsstyrelsen..........• ...

1

12,180

1,691,360

—

i

1

Undervisningsverken.

i

Krigshögskolan .................

40,948

i

! Artilleri- och ingenjörhögskolan..........

44,988

—

'' Bidskolan....................

48,121

-

| Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.....

47,279

{ Artilleriskjutskolorna...............

14,944

—

Krigsskol an...................

102,783

—

299.063

—

Truppförband m. m.

Infanteriet.

Svea livgarde..................

1,214,109

—

.

Göta » ..................

1,217,997

—

i

Livregementets grenadjärer............

838,530

—

i ! ;

Första livgrenadjärregementet..........

820,804

—

Andra » ..........

820,804

—

Yästgöta regemente...............

820,804

j

Karlskrona grenadjärregemente..........

798,022

—

i j

Upplands infanteriregemente...........

838.530

—

Skaraborgs regemente.............

803.079

—

Södermanlands » .............

820,804

—

j Kronobergs » .............

785.353

—

i Jönköpings » .............

803,079

—

Dalregementet..................

838,530

—

Hälsinge regemente.............

856,255

—

'' Alvsborgs » .............

820,804

—

Hallands » .............

820,804

—

Bohusläns » .............

820,804

—

! Västmanlands » .............

856,255

—

Norrbottens » .........

882,550

—

i

i Västerbottens » ...........• .

838,530

—

i 1-

Transport

17,310.447

|-

! 1,990,423

l-I !

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 350.

Transport

Kalmar regemente ............

Värmlands » ...........

Jämtlands fältjägarregemente.........

Norra Skånska infanteriregementet......

Södra » » ......

Vaxholms grenadjärregemente.........

Militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente

...................

Västernorrlands regemente............

Kavalleriet.

Livgardet till häst................

Livregementets dragoner.............

» husarer..............

Smålands husarregemente ...........

Skånska husarregementet.............

» dragonregementet............

Kronprinsens husarregemente...........

Norrlands dragonregemente............

Norrbottens kavallerikår.............

Överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena.

..........

Artilleriet.

Svea artilleriregemente

Göta »

Vendes »

Norrlands »

Upplands »

Smålands »

Gottlands artillerikur . . .

| Bodens artilleriregemente .

; Positionsartilleriregementet

Karlsborgs artillerikår . .

; Artilleriets fabriker och tyganstalter

Fortifikationen och ingenjörtrupperna.

Officerare och underofficerare med vederlikar vid

fortifikationen.................

| Svea ingenjörkår..............

Göta » ..............

Bodens » ..............

Norrlands » ..............

| Fälttelegrafkåren.................

Trä.ngen.

'' Officerare och underofficerare med vederlikar vid

j trängen...................

i Svea trängkår..................

Transport

Kronor.

|

Kronor.

17,310,447

1.990,423

i

785,353

—

838,530

—

838,530

—

803,079

—

820,804

—

843,120

—

932.821

_

j

856,255

—

24,028,939

_

6o6,357

i

636,357

—

603,087

—

601,297

—

1,137,980

1,112.313

—

626.934

—

626,934

—

245,907

—

60,060

_

6,287.226

1.017,540

995,673

—

1,085,856

—

1.017.256

—

976.770

—

938,964

—

330,606

—

799,173

—

I

620,442

—

349.609

—

702,470

—

8,834.359

2,032,766

|

237,264

_

121,712

—

147,348

—

188,868

323,544

3,051,502

—

885,991

123,120 ;

—

1

1,009,111 |

44.192,449

II

Summa

kronor.

s. 429 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

429

:

Kronor.

Kronor.

Summa

kronor.

Transport

Göta trängkår................

Norrlands » ................

Skånska trängkåren...............

1 Västmanlands trängkår..............

! Östgöta » ..............

1,009,111

135,777 i

127,890

120,304 !

147,268 :

INNI

44,192.449

1.679,296

!

:

i

i

''

Intendent ur eu.

i Intendenturkåren.................

—

—

1,416,604

—

|

:

Garnisonssjukhusen m. in.

i Ganiisonssjnkhuset i Stockholm..........

» å Karlsborg.........

» i Boden............

Arméns sjuksköterskekår.............

131,078

6,350

17,830

55,440

—

210,698

1

1

|

Polispersonalen.

Polispersonalen i Boden och Karlsborg......

_

124.878

47.623,9*25 1

B. Kallortstillägg, förslagsvis ..........

-

—

—

66.000

—

C. Ekiperingsbjälp

å 1,000 kronor till förslagsvis 60 officerare m. fl.

å 600 kronor till förslagsvis 90 underofficerare

m. fl....................

_

—

60,000

54.000

_

114.000

! I>. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården

vid vissa infanteritruppförband.......

_

—

—

—

5,000

J E. Särskild ersättning å 50 öre pr dag åt sergeanter,

kommenderade såsom biträden hos regements- intendenter, förslagsvis...........

_

_

—

11.497

i

50;

( F. Hyresbidrag å 225 kronor åt förslagsvis 200 furirer

—

—

—

45.000

_i

i

i G. Anställningspenning för förslagsvis Va av an- talet menige volontäror...........

—

—

—

150,000

i

i

| H. Dagavlöning åt indelt manskap:

j

•

i

i

Infanteriet.

Korpraler i förslagsvis 10,262 dagar ä 0.90 krona

Vice korpraler, beställningsmän och menige i för- slagsvis 92,136 dagar å 0.6 o krona.....

9,235

55,281

i 80

|60

I

64,517

40

i

Kavalleriet.

Vice korpraler, beställningsmän och menige i för- slagsvis 3,300 dagar å O.so krona......

1

1,980

66,497

40!

Transport

—

|-

j-

j 48,081,919

90

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

j

Kronor.

Kronor.

Summa

kronor.

Transport

_

48,081,019

90

Kostnader för musikelever vid infanteriet:

2 regementen å 600 kronor.....

26 » » 300 »

—

1,200

7,800

-

9,000

1

-I

x

Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns

omorganisation.........

_

_

898

K.

Grottgörelse för tjänstehästar.....

-

_

—

393,265

—

L.

Yissa arvoden ni. m......

—

—

—

-

840,812

78

M.

Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligt- vis av furage- och sjukvårdsuppbördsmanna- samt köksföreståndarebefattningar ävensom

för anställande tillfälligtvis av maskinister,

eldare, kokerskor, kokerskebiträden, tillsynings- man m. fl. och för ändring i utgående arvo- den, förslagsvis.....

12,000

Summa kronor

—

—

—

—

49,337,895

68

s. 431 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

431

Förslag till

Bil. nr 57.

Stat för Marinförvaltningen år 1922.

Löneplan

och löne-

grad enligt

tal.

vederbör- ligt avlö-

nings-

reglemcnte

Artilleriavdelningen.

Kemist............

1

C 12

Sekreterare, förste revisor, kam-

Andre kemist.........

1

C 9

rerarc ............

Aktuarie och registrator, reviso-

Fortifikationsavdelningen.

rer, marinkassör.......

Advokatfiskal, som tillika för-

Chef.............

1

—

rättar advokatfiskalsgöromålen

vid Stockholms station ....

Civilavdelningen.

Kontorsbiträden, kvinnliga . . .

Förste expeditionsvakt.....

Marinöverkommissarie.....

1

Avd. A 1

Expeditionsvakter.......

Amiralitetsråd.........

1

Avd. B 20

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglementc.

5

Avd. B 15

10

Avd. B 13

1

_

4

Avd. C 2

1

Avd. B 3

4

Avd. B 1

Löner till ovanstående kemist och andre kemist, förslagsvis.........kronor 18,000: —

Löner till ovanstående övrig ordinarie personal, förslagsvis........ » 165,000: —

Arvode till chefen för fortifikationsavdelningen............... » 1,170: —

Yikariatsersättningar, förslagsanslag.................... >> 4,000: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. (häri ingår arvode till

advokatfiskalen med 4,000 kronor), förslagsvis högst ......... » 34.500: —

Summa förslagsanslag kronor 222,670: —

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil nr 58.

Stat för flottans officerskår, flottans unilerofflcerskår, flottans sjömanskår

och flottans skeppsgossekår år 1922.

Antal.

Löneplan

och löne- grad enligt

ycderbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Flottans officerskår.

Flaggman..........

5

O. 8

Kommendörer........

9

O. 6

Kommendörkaptener av l:a

graden ..........

22

O. 5

Kommendörkaptener av 2:a

graden..........

22

O. 4

Kaptener..........

131

O. 3

Löjtnanter..........

no

O. 2

Underlöjtnanter och fänrikar .

55

O. 1

Flottans underofflcerskår.

Flaggunderofficerare.....

243

Uo. 3

Underofficerare av 2:a graden

495

Uo. 2

Underofficerare av 3:e graden

1;675

Uo. 1

Antal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

Flottans sjömanskår.

Korpraler .........

%100

Mm. 2

Menige...........

2,625

Mm. 1

Flottans skeppsgossekår.

Skeppsgossar i 3:e årskursen .

174

—

Skeppsgossar i 2:a årskursen .

189

—

Skeppsgossar i l:a årskursen .

237

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 13,424,080: —

Årligt tillägg till lönen åt beställningshavare, som utan att uppbära flaggmans

lön förordnas att uppehålla någon av följande befattningar, nämligen:

chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben,

stationsbefälhavarbefattning eller befattning såsom högste

befälhavare för kustflottan, med iakttagande att tillägget skall utgå till

den, som längst innehaft någon eller några av nu nämnda befattningar » 2,340: —

Arvode till beställningshavare, som förordnas att samtidigt uppehålla befäl
havande

amirals- och stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona .... » 3,480: —

Arvode till varvschefen vid flottans station i Karlskrona ......... » 1,800: —

Arvode till varvschefen vid flottans station i Stockholm.......... ,> 900: —

Auställningspenning för förslagsvis Vi av de meniga............ » 39,000: —-

Hyresbidrag åt korpraler och meniga, förslagsvis .............. » 107.500: —

Dagavlöning till 174 skeppsgossar å 0,35 kronor.............. » 22,228:50

Dagavlöning till 189 skeppsgossar å 0,25 kronor.............. » 17^246:25

Dagavlöning till 237 skeppsgossar å 0,15 kronor.............. >, 12,975:75

Korpralsarvoden åt skeppsgossar........ » 912.59

Summa förslagsanslag kronor 13,632,463

L Av underofficersbeställningarna av 3:e graden äro 10 beställningar avsedda för kockar

och hovmästare.

2) Av korpralsbeställningarna äro 6 beställningar avsedda för kockar och hovmästare.

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

433

Bil.

nr

59.

Förslag till

Stat för kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofflcerskår,

kustartilleriets manskap m. fl. år 1922.

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör-

ligt avlö- nings- reglemente.

Kustartilleriets ofilcersk&r.

Chef.............

i

O. 8

Överstar ...........

2

O. 6

Överstelöjtnanter.......

4

O. 5

Majorer............

8

O. 4

O. 3

Löjtnanter...........

49

O. 2

Underlöjtnanter och fänrikar . .

24

O. 1

Kustartilleriets underofflcerskår.

Underofficerare av l:a graden . .

67

Uo. 3

Underofficerare av 2:a graden . .

133

Uo. 2

Underofficerare av 3:e graden . .

183

Uo. 1

Löneplan

och lönegrad

enligt

vederbörligt

avlöningsreglemente.

Kustartilleriets manskap.

Korpraler

Menige .

1330

775

Civil personal.

Regementspastor . .

Fästningspredikant .

Mm. 2

Mm. 1

Löner till ovanstående ordinarie befattningshavare

Arvode till 1 regementspastor...........

Arvode till 1 fästningspredikant ......... .

Anställningspenning för förslagsvis Vi av de meniga

Hyresbidrag åt korpraler, förslagsvis.....• ■ ■

förslagsvis......kronor 3,974,945

.......... » 1,170

» 150

12,000

» 5,000

Summa förslagsanslag kronor 3,993,265

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 Käft. (Nr 350.)

543 31

55

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 60.

Förslag till

Stat för mariniiig-enjörkåren, marin intendentur kåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat

och flottans polisMr m. fl. år 1922.

«.✓. vW • •»* Wto. -«

1 •

Löneplan

och löne- grad enlig

tal

vederbör-

ligt avlö-

nings-

reglemente

Mariningenjörkåren.

Marinöverdirektör......

i

Marindirektörer av l a graden

3

C. 14

Marindirektörer av 2:a graden .

3

C. 13

Mariningenjör av l:a graden l:a

lönekl assen ....

11

C. 12

Mariningenjör av l:a graden 2:a

löneklassen.......

5

C. 10

Mnrining^njör av 2:a graden

8

C. 9

Extra mariningenjörer .

4

—

Specialingenjörer av l:a graden

5

C. 13

Specialingenjörer av 2:a graden

10

C. 12

Specialin^enjörer av 3:e graden

5

C. 10

Mariningenjörsstipendiater . . .

5

Marinintendenturkåren.

Marinöverintendent......

1

O. 6

Förste marinintendenter av l:a

löneklassen . . .

2

O. 5

Förste marinintendenter av 2:a

löneklassen ....

6

O. 4

Marinintendenter av l:a graden .

40

O. 3

Marinintendenter av 2:a graden .

20

O. 2

Marinunderintendenter.....

10

O. 1

Marinläkarkåren.

Marinöverläkare ....

1

C. 15

Förste marinläkare ......

3

C. 13

Marinläkare av 1 :a graden .

13

C. 10

Marinläkare av 2:a graden .

20

_

Marinläkarestipendiater . . . . |

10

—

An-

tal

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemente.

2

i- C

3

- •

2

1

1

3

C. 3

19

C. 2

1

C. 4

2

C. 3

20

C. 2

1

_

4

Avd. B. 1

4

Avd. B. 1

Flottans poliskår. ,«*. •>:

(Arvoden enligt § 86 1 avlöningsregle

mentet för officerare och underofficeran

samt civilmilitära beställni-ngshavan

på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen till:)

Poliskommissarie (Karlskrona) .

Överkonstaplar »

Konstaplar » , .

Överkonstapel, tillika tjänstgörande

såsom poliskommissarie

Överkonstaplar (Stockholm) . .

Konstaplar »

Civil personal.

Advokatfiskal vid Karlskrona station

.............

Expeditionsvakter vid Karlskrona

station...........

Expeditionsvakter vid Stockholms

station...........

Löner till. ovanstående ordinarie beställningshavare vid mariningenjörkåren,

marinintendenturkåren och marinläkarkåren, förslagsvis...... kronor

Arvoden till ovanstående överkonstaplar och konstaplar, förslagsvis .'' • .'' . »

Löner till ovanstående ordinarie expeditionsvakter, förslagsvis....... »

Arvode till marinöverdirektören....... .... ..... „

Arvoden enl. löneplan C, löneklass 14 till 4 extra mariningenjörer, förslagsvis »

Lönefyllnad till specialingenjör av 2:a eller 3:e graden, som förestår torped
verkstaden

i Karlskrona................. „

Arvoden till 5 mariningenjörsstipendiater å 1,740 kronor . . . . . . . . . ,,

Dagavlöning till marinintendenter över stat.........„

, Flottans ecklesiastikstat.

Regementspastorer.....

Bataljonspredikanter ....

Klockare.........

Kyrkvaktare........

1,199,326

169,098

22,608

16,000

23,000:

480:- 8,700: - 2,190:

Transport kronor 1.441.402:

s. 435 Kontrollera mot PDF

435

.Kungl. Majds Proposition Nr 350.

Transport

Arvoden till 2 marinläkare av l:a graden, sjukhusläkare, å 1,170 kronor . .

Två arvoden å 1,170 kronor för verkställande av ögonundersökningar och

ögonbeliandling . ... . .......... •

Arvode till ! marinläkare av l:a graden, placerad å Oscar-* rednksborg . .

Arvoden å 2,700 kronor till 20 marinläkare av 2:a graden.........

Arvodesförhöjning å 300 kronor till 20 marinläkare av 2:a graden.....

Arvode^ till 10 marinläkarstipendiater å 1,410 kronor . .....

Dagarvoden å 12- kronor till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater

samt marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring

. ^ir land, förslagsvis högst.....

Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkarstipendiat över stat,

— förslagsvis högst..... ....... ■ • ■

Avlöning till 1 regementspastor (amiralitetspastor) vid flottans station i Karlskrona

. ..........• .......

Avlöning till 1 regementspastor vid flottans station i Stockholm .....

Avlöning till 2 bataljonspredikanter å 1,200 kronor vid flottans station i Karls
''krona

.................•.•••••■......

Avlöning till 1 bataljonspredikant vid flottans station i Stockholm ....

Avlöning till klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona......

Avlöning till klockaren vid Skeppsholms församling . . . . • • • • • • • •

Arvode 150 kronor samt ersättning för mistad bostadsförmån 350 kronor till

1 kyrkvaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona.......

Arvode till poliskommissarie:! i Karlskrona ,, ...............

Arvoden till extra konstaplar i Karlskrona................

Arvoden till extra konstaplar i Stockholm................

Vikariatsersättning åt polispersonal, förslagsvis..............

Arvode till 1 advokatfiskal vid Karlskrona station.............

kronor 1,441,402: —

» 2,340: -

» 2.340: —

» 600:—

.. 54,000: —

6,000: —

» 14,100: —

22,500: -

5,000: —

2,000: —

1,860: —

2,400: —

1,410: —

600:- 720: —

500

3,210

1.500

4,200

4.500

3.000

Summa förslagsanslag kronor 1,574,182

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Skulle det i staten bestämda antalet marinläkare av 2:a graden icke finnas fulltaligt,

må de arvoden, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras,

användas till avlöning av ett vakanserna bland marinläkare av 2:a graden motsvarande

antal marinläkarstipendiater.

Regementspastorn (amiralitetspastorn) vid flottans station i Karlskrona är skyldig att

själv hålla pastorsexpedition. .

Av arvodet till advokatfiskalen i Karlskrona anses 700 kronor utgöra tjänstgörmgs
penningar

. .

Arvodet till poliskommissarien i Karlskrona utgår endast, när beställningen ej törenas

med överlconstapelsbeställning. Utöver arvodet utgår ålderstillägg ä 200 kronor etter

5 respektive 10 års väl vitsordad tjänst.

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Stat för yld Marinstaben anställd personal år 1922.

Bil. nr 61.

Löneplan

och löne-

grad enligt

Antal.

vederbör-

ligt avlö-

nings-

reglemente.

1

1

Avd. B. 13

1

Avd. B. 1 1

Bibliotekarie .............

Registrator och aktuarie med skyldighet att biträda vid övriga göromål

i marinstaben.................

Expeditionsvakt......• . •........

Löner till ovanstående ordinarie befattningshavare, förslagsvis ... , . kronor 10 200*_

Arvode till 1 bibliotekarie................. ’ „ 2 610*_

Summa förslagsanslag kronor 12,810: —

Anm. Arvodet till bibliotekarien utgår endast under förutsättning, att befattningen uppehälles

av officer i reserven.

s. 437 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 62.

437

Förslag till

Stat för sjörullföringsbef&lhaYare med biträden år 1922.

T— ...........

Enhets-

An-

kostnad.

Summa

. \ ‘ vi. v

2 : . .

h v ,

tal.

Arvode.

Kronor.

kronor.

Sjörullföringsbefälhavare i Stockholm.............

Sjörullföringsbefälhavare i landsorten.............

Sjörullföringsbiträde i Stockholm...............

Sjörullföringsbiträden i landsorten............• • •

i

5

1

5

3,180 —

2,130 !-

3,600

15,900

. 2,340

10.650

— j

Summa kronor

—

_

32,490

—1

Anm. Förestående arvoden äro avsedda att utgå under förutsättning, att respektive befattningar

uppehållas av personal i reserven. Om och i vad mån arvodena må utgå, därest annan

personal för ändamålet förordnas, beror av bestämmelser, som utfärdas av Kungl. Maj:t.

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 63.

Förslag till

Stat för Sjökrigs högskolan år 1922.

j,''}> > jf ■ ,* t . .

. .fil

Lärare.

Lärare i allmänna kursen, arvode å 350 kronor för varje timmes

undervisningsskyldighet i veckan...............

Lärare i fortsättningskursen, arvode å 350 kronor för varje timmes

undervisningsskyldighet i veckan...........

Ledare av krigsspelsövningar, arvode enligt chefens för högskolan

fördelning.....................

B-epetitörer, arvode å högst 116 kronor pr månad enligt chefens för

högskolan fördelning till repetitör, som utövar repetitörstjänst

med bibehållande av annan tjänstebefattning.........

An-

tal.

Löneplan

och löne- grad enligt

vederbör- ligt avlö- nings- reglemcnte.

Summa

kronor.

1 ’'' « ‘ l''.''

11,900

11,637

175

1,392

50

Summa högst kronor

—

—

25,104

50

Betjäning.

Expeditionsvakt....................

Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis kronor.....

1

Avd. B. 1

2,988

—

Summa förslagsanslag kronor

28,092

50

s. 439 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 350.

439

Bil. nr 64.

Förslag till

Stat för Sjökrigsskolan år 1922.

—

Löneplan

och löne-

■

1 . ''ti.

grad enligt

Enhets-

tal.

vederbör- ligt avlö-

kostnad.

Kronor.

!

kronor.

.. ■ . . ... j

nings-

reglemente.

Lärare.

!

Lektor:

i

Lön................... 2,600: —

Tjänstgöringspenningar......... 1,400: —

2

4,000

_

8,000

Arvoden för läsår å 350 kronor för varje timmes under-

visningsskyldighet i veckan för lärare i ämnena fysik

och franska språket och å 175 kronor för lärare (icke

lektor) i andra ämnen vid skolan i land:

''

''

18 x 350 ............kronor 6,300: —

109x175 ............ » 19,075: —

25,375

Lärare i gymnastik och vapenföring, tillika ledare av

1,170

1

kadettemas idrottsövningar, arvode........

—

—

—

-''

Befälspersonal.

Adjutant, tillika bibliotekarie............

1

—

—

—

—

—

Kadettofficerare från flottan, arvoden........

6

—

540

—

3,240

-j

Kadettofficer från kustartilleriet, arvode.......

Kadettofficer från flottan, arvode å 45 kronor i 3

1

—

—

—

540

månader.....................

1

—

—

—

135

-j

Läkare, arvode...................

1

—

—

-

1,020

—

Intendent, arvode .................

1

—

—

—

1,290

Betjäning.

1

Expeditionsvakt..................

1

Avd. B. 1

—

—

Portvakt, arvode jämte fri bostad..........

1

—

—

870

-

Summa högst kronor

! 41,640

-

Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis

...........kronor_2,988: —

Summa förslagsanslag kronor 44,628: —

Anm. 1. Den tillökning i lön och tjänatgöringspenningar, som i enlighet med därom utfärdade

bestämmelser tillkommer lektor, utgår av vederbörande anslag till ålderstillägg under

fjärde huvudtiteln.

Anm. 3. Chefen för sjökrigsskolan äger att till extra undervisning och vikariatsarvoden disponera

möjligen på grund av ändrad undervisningsplan uppstående besparingar i arvodesanslaget

till lärarna.

Skulle genom ändring i undervisningsplanen brist i arvodesanslaget, beräknat

efter 350 kronor per undervisningstimme i veckan för lärare i fysik och franska

språket samt efter 175 kronor per undervisningstimme i veckan för lärare (icke lektorer)

i andra ämnen, uppstå, äger chefen för skolan att av det å »förteckning

över i stat icke uppförda arvoden m. m» under rubrik sjökrigsskolan upptagna

beloppet, 1,000 kronor, till undervisning i maskinarbete samt annan extra undervisning

ävensom till vikariatsersättning fylla sådan brist.

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 65.

Förslag till

Stat för Marinintendentskolan år 1922.

An-

Summa

tal.

kronor.

Vid Karlskrona station.

Lärare i reglementet för marinen |

Lärare i intendenturtjänst, . . . 1........

—

990

—

Lärare i övriga ämnen.....)

Vid Stockholms station.

Lärare i reglemente för marinen ...............

1

240

__

Lärare i intendenturtjänst..........

1

720

—

Lärare i övriga ämnen........

8,700

—

Till Kungl. Maj:ts disposition.

För läravearvoden............

180

—

Summa kronor

-1

10,830

—•

i

s. 441 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

441

Bil. nr 66.

Förslag till

Stat för Skeppsgosseskolorna är 1922.

1

Enhets-

—IT

kostnad.

Summa

Antal, j

Arvode.

kronor.

!

Kronor.

Skolan i Karlskrona.

i

Sektor:

Lön...................... 4,000:

''

. Tjänstgöringspenningar............ 2,000: —

i

—

"1

6,000

~

Ordinarie ämneslärare:

Tjänstgöringspenningar............ 1,400:

6

3,600

_

21,600

— i

Extra ordinarie ämneslärare, arvoden...........

3

2,600

—

7,800

— I

Lärare i slöjd, arvoden..................

2

300

—

ooo

j

För inövande av hornblåsare och trumslagare (därav 3,480

kronor arvode till musikledaren).............

—

—

—

3,900

Timlärare för 25 veckotimmar å 110 kronor för veckotimme,

arvode .........................

—

—

—

2,750

Statsbidrag för rektor till elementarlärarnas nya änke- och

pupillkassa.......................

—

—

—

250

Statsbidrag för 6 ordinarie ämneslärare till folkskollärarnas

i

—

—

—

1,200

Säger för skolan i Karlskrona

—

-

-

44,100

Skolan 1 Marstrand.

Rektor:

Lön...................... 4,000:

Tjänstgöringspenningar............ 2,000: —

1

—

—

6,000

Ordinarie ämneslärare:

Lön...................... 2,200: —

Tjänstgöringspenningar............ 1,400: —

4

3,600

—

14,400

—

Extra ordinarie ämneslärare, armoden...........

2

2,600

—

5,200

~ ''

Lärare i slöjd, arvoden..................

2

300

—

600

r

För inövande av hornblåsare och trumslagare, arvode . . .

—

—

—

3,480

—

Timlärare för 15 veckotimmar å 110 kronor för veckotimme

—

—

—

1,650

. —!

Lärare för meddelande av undervisning åt de skeppsgosse-

kåren i Marstrand tillhörande skeppsgossar, vilka äro för-

lagda i Stockholm, å 50 kronor i månaden under 7 månader

—

—

—

350

Statsbidrag för rektor till elementarlärarnas nya änke- och

pupillkassa.......................

—

—

—

250

Statsbidrag för 4 ordinarie ämneslärare till folkskollärarnas

änka- och pupillkassa..................

—

—

800

1

Säger för skolan i Marstrand

—

32,730

|—

Summa högst kronor

| 76,830

1_

Anm. 1. Pensionsunderlaget för rektor skall utgöra 4,300 kronor. Därest befattningshavare varit

tillförordnad rektor, skall sådant vid bestämmande av pensionens belopp räknas

honom tillgodo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 haft. (Nr 350.) 459 S1 56

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Anm. 2. För ordinarie ämneslärare kan lönen höjas efter 5 år med 400 kronor, efter 10 år med

ytterligare 400 kronor och efter 15 år med än ytterligare 400 kronor.

Anm. 3. Därest vid skeppsgosseskola anställd skollärare varder uppförd å övergångsstat, skall

motsvarande antal ordinarie ämneslärartjänster hållas vakanta under övergångstiden.

A övergångsstat uppförd skollärare åtnjuter den enligt de före den 1 januari 1919

gällande bestämmelser honom tillkommande avlöning samt därutöver ett årligt lönetillägg

å 900 kronor, vilket sistnämnda lönetillägg utgår av den för motsvarande

befattning å ordinarie stat uppförda avlöningen. Därest å övergångsstat uppförd

befattningshavare inom viss angiven tid förvärvar behörighet till ordinarie ämneslärartjänst,

äger han rätt att utan tävlan befordras till ordinarie ämneslärare å sin

förut innehavda tjänst.

Anm. 4. Extra ordinarie ämneslärare skola anställas i mån av behov efter beslut av Kungl.

Maj-.t i varje fall.

s. 443 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

443

Bil nr 67.

Förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m. år 19*22.

Biträde vid bokdetaljen i sjöförsvarets kommandoexpedition..........

1,800: -

Sjökrigsskolan.

Till undervisning i maskinarbete samt annan extra undervisning ävensom till vikariatsersättning.

.................................

1,000: —

Flottans station i Karlskrona.

1 biträde vid bokdetaljen.................. .......■ • ■ •

4 uppbördsman i sjömanskärens kompaniers rustkammare å Idb kronor per månad .

1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning ..................

p » » skeppsgossekårens matinrättning................

1 » » sjöreservens matinrättning...................

1 » » flottans sjukhus matinrättning.................

X » » torpedberedskapens matinrättning...............

Till båtsmän tjänstgörande utom varvet......................

1 eldare i stationsbefälhavarens kanslihus ,....................

1.350: —

6,480: - 300: - 240: —

180: —

120: —

120: - 447: —

1,440: -

Flottans station 1 Stockholm.

4 uppbördsman i sjömanskårens kompaniers rustkammare å 145 kronor per månad .

1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning................

1 n » sjöreservens » .................

1 ii ii torpedberedskapens » .................

1 o ii minberedskapens » . , .................

1 tillsyningsman vid koldepå i Norrland......................

Till båtsman tjänstgörande utom varvet......................

1 förestånderska för stationens tvätt- och badinrättning ................

1 uppbördsman, tillika maskinist, i stationens tvätt- och badinrättning.......

1 kontrollant i stationens tvätt- och badinrättning.................

6,960: —

300: —

ISO: - 120: —

120: —

600: —

500: - 1,000: —

2,100: - 300: -

Skeppsgossekåren i Marstrand.

1 musikdirektör.......................

1 läkare...... ....................

1 sjuksköterska........,...............

Till vakthållning......................

250: —

2,000: —

1,500: —

5,040: -

Vaxholms fästning

och

Vaxholms kustartilleriregemente.

Till juridiskt biträde åt kommendanten

300

a.XXI juiiuioau Uiuiuiuu w v.**»-»»....._ 04fi

1 uppbördsman vid matinrättningen å Oscar-Fredriksborg.............

Vaxholmen................. ISO

Bindö redutt........•....... 1*0

Värmdö (3:e och 5:e batterierna)....... 30

Hörningsholms fästning ...........

30

Transport kronor 35,347

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Transport kronor 35,347: —

Tillsyningspersonal för bevakning inom fästningen................. 4,800: —

* vid Norrlands mineringsavdelning............... 840:

2 sjuksköterskor å 65 kronor per månad och 5 kronor per dag i ersättning för kost

och tvätt................................... 5,210- _

4 maskinister i belysningsstationerna å kronor 2,920: —.............. 11,680: —

Karlskrona fästning

och

Karlskrona kustartillerlregemente.

1 uppbördsman vid matinrättningen i regementets kaserner i Karlskrona...... 240: _

1 * “ » å Kungsholms fort.............. 180: —

1 ” ” » » Västra Hästholmsfort............ 120: —

1 “ » » » Ellenabbsbatteriet .............. 120: —

1 ” » » » -Almö ..................... 60: _

1 » ” » » Aspö.................... 60; —

1 ” » » » Oscarsvärn................. 120: _

Tillsyningspersonal för bevakning......................... 4,942: 50

1 eldare vid matinrättningen i stadskasernen ...................’ 2^000: —

1 maskinist vid värmeledningen å Kungsholms fort............''. ... 2,400: _

1 maskinist och eldare vid bad- och tvättinrättningen............... 1,900: _

2 eldare vid värmeledningen i stadskasernen å 2,044: —.............’ 4j)88: _

1 kokerska å Kungsholms fort.......................... 1^500: _

Älvsborgs fästning

och

Älvsborgs kU3tartillerikår

1 uppbördsman vid matinrättningen å Nya Varvet eller å Oscar II:s fort..... 180:

Tillsyningspersonal................................ 1 45g. _

1 sjuksköterska å 800 kronor per år jämte ersättning för kost med 1,460 kronor per år 2,260: —

Hemsö fästning.

Tillsyningspersonal för bevakning......................... 840: _

.Lärare vid minskolan i kemi och läran om sprängämnen.............. 800: _

2 tillsyningsman vid stationernas häkten och arrester å 150 kr.......’ . . . 300; _

, Summa kronor 81,437: 50

, Tm Kung!. Maj:ts disposition för höjning av förestående arvoden......kronor 13,030: —

Summa kronor 94,467: 50

s. 445 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

445

Bil- nr 68.

Beräkning

ar statsanslaget för avlöning till personal vid kårer och stater in. fl.,

tillhörande marinen, år 1022.

Kronor.

1

Summa

kronor.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater för:

Kårer och stater m. m.

Flottans officerskår, flottans underofficerskår, flottans sjö-

manskår och flottans skeppsgossekår ..........

Kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofficerskår och

kustartilleriets manskap m. fl...............

Mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren,

flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl.....

Vid marinstaben anställd personal . , , ..........

Sjörullföringsbefälhavare med biträden ..........

13,642,463

3,993,265

1,574,182

12,810

32,490

-

19,245,210

Undervisningsverken.

Sjökrigshögskolan.....................

Sjökrigsskolan......................

Marinintendentskolan...................

Skeppsgosseskolorna ...................

28,092

44,628

10.830

76.830

50

160,380

50

B. Ekiperingshjälp

k 1,000 kronor till förslagsvis 20 officerare m. fl.......

å 600 kronor till förslagsvis 50 underofficerare m. fl. ...

20,000

30,000

-

50,000

1 C. Båtsmanskompanierna, förslagsvis..............

—

-

492

—

| D. Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i

Karlskrona, högst.....................

—

—

40,000

~ j

E. Arvoden m. m. enligt förteckning..............

—

—

94,467

50

F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbörds- mannabefattningar m. m. samt för eventuellt behövliga

ändringar i arvoden, förslagsvis..............

12,000

-!

Summa kronor

—

—

19,602,550

—

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kung!. Maj ds Proposition Nr 350.

Bil. 69.

Förslag till stat för marinens reservpersonal att tillämpas från oeh med år 1922.

Reservofficerare vid flottan.

t reservunderlöjtnant under repetitionsövning:

lön å 60 kronor under 6 månader

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader ............

inkvarteringsbidrag å 25 kronor under 6 månader

7 reservunderlöjtnanter under d:o ............................

1 fänrik i reserven under första tjänstgöring:

lön å 60 kronor under 12 månader.......................

dagavlöning å 3 kronor under 365 dagar...............

inkvarteringsbidrag för år....................................

beklädnadsorsättning för en gång ........................

360

540

150

720

1,095

300

200

15 fänrikar i reserven under d:o ............................................

Tillkommer skillnaden mellan inkvarteringsbidrag under tjänstgöring

på Stockholms och på Karlskrona stationer, per månad

(33: 33 — 25 =) 8 kronor 33 öre, räknat för halva antalet reservunderlöjtnanter,

fyra i 6 månader, samt för halva antalet

fänrikar i reserven, åtta i 12 monader ........................

Reservofflcerare vid kustartilleriet.

1 reservlöjtnant:

lön ä 125 kronor under 6 månader.......................

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader ...........

inkvarteringsbidrag å 25 kronor under 6 månader

1 reservlöjtnant ........................................................

1 reservunderlöjtnant:

lön å 60 kronor under 6 månader .......................

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader ............

inkvarteringsbidrag ä 25 kronor under 6 månader

4 reservunderlöjtnanter ............................................

1 fänrik i reserven utbildad till artilleritjänst:

lön å 1: 97 kronor under 45 dagar .......................

dagavlöning å 3 kronor under 45 dagar ...............

inkvarteringsbidrag å 25 kronor under 1,5 månad

beklädnadshjälp för en gång ..............................

27 fänrikar i reserven .................................

750

540

150

360

540

150

88

135

37

200

Reservofflcersaspiranter vid flottan.

1 reservofficersaspirant:

dagavlöning å 3 kronor under 365 dagar.............

beklädnadsorsättning för en gång ......................

19 reservofflcersaspiranter ......................................

1,095: - 300:-

Transport

Kronor.

Summa

kronor.

1,050

7,350

2,315

34,725

—

999

60

46,439

60

1,440

1,440

~

1,050

4,200

461

15

12,451

05

21,042

20

1,395

26,505

—

27,900

—

—

—

95,381

80

s. 447 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Proposition Nr 350.

447

Kronor.

Summa

kronor.

Transport

i . r

—

_

95,381

80

Rescrvoffkersaspirantei'' vid kustartilleriet.

28 reservofficersaspiranter:

beklädnadshjälp å 300 kronor .....................................:.........

8.400

I

Marininteudeuturkåren i flottans reserv.

1 marinunderintendent:

lön & 60 kronor under 6 månader .............................. 360: —

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader, förslagsvis

högst................................................................. 552: —

beklädnadshjälp......................................................... 200: —

inkvarteringsbidrag i 6 månader, förslagsvis högst ...... 200: —

1.312

1

| 4 marinunderintendenter.............................................................

5,248

—

6,560

J

Seservmariniutendentsaspiranter.

1 reservmarinintendentsaspirant:

dagavlöning ä 3 kronor eller för år ........................... 1,095: —

beklädnadsersättning å 20 kronor i månaden eller för år 240: —

1,335

4 reservmarinintendentsaspiranter ...............................................

5,340

_

6.675

Marinläkarkåren.

Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkare av 2:a graden

och marinläkarstipendiater, som utan föregående anställning vid

stammen utnämnts i reserven, förslagsvis högst .....................

2,000

“I

Samma kronor ! — I— j 119.016 80

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

Avlöningssakkunnigas

förslag rörande reglerande av de arvoden eller däremot svarande ersättningar, vilka under år 1921 utgå

enligt nedan upptagna, av Kungl. Majst och riksdagen fastställda stater till det under

tjurde huvudtiteln, lånt för svaret, uppförda anslag till avlöning till personal

vid staber och truppförband m. il.

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt

K. k.d.J»/e

1920, ang,

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

viss personal

vid

armén.

Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Reglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlönings

reglementet

med

tillhörande

löneplan.

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annorlunda

beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

Stat för generalitetet.

Inspektören för kavalleriet...............

Kommendanten i Boden..................

Militärbefälhavaren å Gottland.........

Såsom brigadchefer förordnade regementschefer

vid infanteriet............

Förhöjning i dagavlöning åt skrivbiträden

vid arméfördelningsexpeditionerna

................................

Stat för generalstaben.

Bibliotekarie ........................

Aktuarier ............................

Stat för artilleristaben.

Artilleristabsofficer, chef för konstruktionsavdelningen

........................

1,000

1,000

1,000

500

182

1,500

1,500

1,500

50

750

750

1,000

1,000

1,000

500

182

2,250

2,250

1,500

Lönegrad

7

löneplan

O.

50

2,610

2,610

500

1,500

(Ersättningen föreslås

\ skola indragas.

Arvode utgår endast

under förutsättning att

resp. befattning uppehälles

av officer i reserven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr t>50.

44i>

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt

K. k. d.22/e

1920, ang.

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

viss personal

vid

armén.

Summa.

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Reglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlöningsreglementet

med

tillhörande

löneplan.

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

Sr 1922,

intill dess

annorlunda

beslutes.

Anmärkningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1,200

1

1,200

J

—-

—

—

1,000

—

—

—

1,000

—j

—

—

—

1,000

—

—

_

—

1,000

—!

“

750

-

750

~

750

—

3,750

-

—

4,350

—

—

i

—

225

—

1,125

—

'' —

1,320

—

—i

—

750

—

3,750

■ —

4,350

!

—

—

t

(

—

3,000

—

—

—

-

3,000

—

_

400

400

—

50

-

—

! 182

50

—

-

—

—

>! —

600

3,600

—

—

4,200

i

~~

—

)-

_

il 1,000

_

31 §.

1 —

_

1 _

1

Artilleristabsofficeran; .

D:o

Infanteriofficer ..........

Artilleristabsofficerare

Stat för kommendnntsknpen.

a) Kommendantslcapet i Stockholm.

Kommendant................................

Vaktmästare, med skyldighet att bestrida

vaktmästargöromålen såväl vid

expeditionen som för arrestanterna

b) Kommendantskapet d Karlsborg.

Kommendant.................................

| lön .....................

Garnisonspastori

l arvode ................

Organist.......................................

1,200

1,000

1,000

750

3,000

900

c) Kommendantslcapet i Boden. j

Skrivbiträde, sergeant, fyllnad till

fanjunkares dagavlöning...............

182

Garnisonspastor..............................

Kegementsftkare för Bodens garnison

och garnisonssjukhus samt för bestridande

av tjänsten såsom fästningsläkare

vid kommendantskapet

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.)

JErsättningen föreslås

\ skola indragas.

[Utöver arvodet utgår kallJ

ortstillägg enligt 12 § i

I avlöningsreglementet.

545 21 0/

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj:ts Proposition Nr S50.

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

i

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

1 •

|

! enligt

K. k.d. 22/e

1920, ang

grunder

för till- fällig löne- förbättring

under år

1921 för

j vi 88 per- sonal vid

armén.

Kr.

Summa.

Kr.

Rogleran- det sker

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings- reglemen- tet med

till- hörande

löneplan.

Regleran- det sker

proviso- riskt för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedan- stående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annor-

lunda

beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

!

Bataljonsläkare för Bodens garnison

och garnison ssjnkhus ..................

1,000

—

1,000

1

—

31 §.

1

Regementsveterinär förBodens garnison

och fästningsveterinär vid komrnen- dantskapet .................................

1,000

''

r

1,000

31 §.

—

—

1

Stat för rullföringsbefälliayare

med biträden.

| Befälhavaren för Stockholms stads

rullföringsområde......................

2,190

912

50

3,102

50

3,600

Rullföringsbefälhavare i landsorten....

1,825

—

912

50

2,737

50

—

3,180

—

—

» å Gottland,till-

lika landstonnsområdesbefälhavare...

1,460

—

912

50

2,372

50

—

2,760

_

_

_

[ Officerare vid Stockholms stads rall-

föringsområde .......................

1,825

_

912

50

2,737

50

_

3 180

Arvode utgår endast

; Biträden vid Stockholms stads rull- föringsområde ...................

1,277

50''

730

2,007

50

2,340

under förutsättning att

resp. befattning uppe- hälles av personal i

j Biträden vid Stockholms lantrull- föringsområde....................

1,095

730

1,825

2,340

reserven.

Utöver arvodet utgår

kal 1 ortstiHägg enligt 12 §

■ Biträden vid rullföringsområden ilands- i orten ............................

1,095

730

1,825

2,130

i

_

i avlöningsreglemcntet.

Biträden vid rullföringsområden å Gott-

land, tillika landstormsförrådsfor- valtare ....................

730

1

730

—

1,460

—

—

1,710!

-

—

i

•

s. 451 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

451

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Befattning.

|

enligt

stat.

Kr.

enligt

K. k.d.2Ve

.920, ang.

grunder

för till- fällig löne- förbättring

under år

1921 för

viss per- sonal vid

armén.

Kr.

Summa,

Kr.

Regleran- det sker

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings- reglemen- tet med

till- hörande

löneplan.

Reglera n-j

det sker ;

proviso- riskt för

år 1922 o

genom

arvodets

höjande .

med 16 % |1

till nedan-)

stående |

avrundade

belopp.

Kr.

Stat för batalj onsliikaro vid fält-

>

1

:

i

läkarkåren samt fältläkarstipen-

i

diater.

I

1 Fältläkarstipendiater.......................

900

—

300

—

1,200;

—

1,410

-i

Stat för remonteringsstyrelsen.

| Redogörare....................................

1,800

_

—

—

1,800

—

2,100

Stat för krigshögskolan.

Adjutant, tillika redogörare ............

1,000

—

—

1,000

—

—

—

Adjutant......................................

600

—

—

600

—

—

-

—

Till lärarna i tvångsämnena anvisade

9,600

—

—

—

9,600

—

—

—

—

[ » » » de valfria ämnena an-

1

visade.......................................

7,200

—

—

7,200

—

—

—

1 Lärare i ridning .........................

1,000

—

1,000

—

1 _

1

—

Repetitörer...................................

i 1,000

-

! -

1,000

—

1 _

Maskinist ...................................

h-1

lo

o

o

—

I 300

i 1,500

i 1,740

__

1

Stat för artilleri- och Ingenjör-

högskolan.

:

i

Adjutant......................................

700

—

—

700

-

—

| -

—

Redogörare för medels- och persedel-

uppbörden ..............................

90C

—

—

- 90C

—

—

; 1,05C

—

För bibliotekets och samlingarnas vård

j

och redovisning..........................

1 30C

-

—

-

-1 30C

-

—

utgår

förändrat

under

år 1922,

ntill dess

annorlunda
-

Kr.

Anmärkningar.

| !Nu åtgående dagarrodt j

K under tjänstgöring höjesj

| från 8 kr. till 12 kr.

9.600

J/Ai

!l i

Arvodet föreslås skola;

indragas.

(Arvodet föreslås skola''

indragas.

7.200 —

1,000''—

1,000

Arvodet föreslås skola

\ indragas.

(Arvodet utgår endast

under förutsättning att

I befattningen uppehälles

av officer i reserven.

300-

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

I

i

Befattning.

Lärare och repetitörer.

I bärare i artilleri och tillämpad mekanik

vid högre artillerikursen.........

• Lärare i artilleri vid allmänna artillerikursen

med undervisningsskyldighet

jämväl vid högre fortifikations
kursen.

.....................................

[ Lärare i befästningskonst vid högre

och allmänna fortifikationskurserna

Lärare i förbindelsolära och tillämpad

mekanik med undervisningsskyldighet

i befästningskonst med förbindelselära

vid allmänna artillerikursen

.........................................

Lärare i krigskonst vid högre artilleri-!

och fortifikationskurserna .............

Lärare i krigskonst vid allmänna artilleri-

och fortifikationskurserna ...

Lärare i matematik ........................

Lärare i byggnadskonst och beskrivande

geometri...........................j

Lärare i fysik.................................!

Lärare i kemi................................j

Till biträdande lärare och repetitörer

anvisade.....................................

Maskinist...................

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

K. k.d.”/«

11920, ang.

j grunder

för tillfällig''

löneförbättring

under år

1921 för

enligt

stat.

Kr.

i viss perj

sonal vid

armén.

I Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Reglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlöningsreglementet

med

tillhörande

löneplan.

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922

intill dess

annorlunda

beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

2,100

1,500

1,700

1,200

900

1,400

3,500

1,200

2,200

2,100

4,000

1,200

300

2,100;—

1,500

1,700

| 1,2001-

900 -

1,400

3.500

1,800 —

2,2001 —

2,100-

4,000;-

1.500 -

— -i 2,100

I 1

I J

- - 1,500

— I—j l,70o|

i |

I

i

!

- — 1.200

I

r

l,740j
i

I

9001-

1,400

3,500

1,200;

2,200''

2,100—i

4,000; —

— -!

s. 453 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

453

J

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till j

arvodets reglerande.

Befattning’.

enligt

stat.

Kr.

enligt 1

K. k. d. 2Ve

1920, ang.

grunder i

för till- fällig löne- förbättring

under år

1921 föi-

viss per- sonal vid

armén.

Kr.

Summa.

Kr.

Regleran- det sker

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings- reglemen- tet med

till- hörande

löneplan.

Regleran- det sker

proviso- riskt för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedan- stående

avrundade

belopp.

!

Kr.

Beloppet !

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annor-

lunda

beslutes.

Kr.

Stat för ridskolan.

Läkare..........................................

800

800

930

1

_

_

Förvaltare ....................................

1,100

—

275

—

1,375

-

—

1,650

—

—

Förste lärare i ridning....................

2,500

—

—

—

2,500

—

—

—

—

2,500

—

Andre » » » ....................

1,800

—

—

—

1,800

—

—

—

—

1,800

—

Lärare i krigsvetenskap...................

1,000

—

—

1,000

—

—

—

—

1,000

—

Maskinist......................................

1,100

—

_

—

1,100

—

■ —

1,290

—

_

—

Till stallbetjänte anvisade ...............

9,900

—

—

9,900

—

—

11,490

—

Stat för skjutskolan för infante- riet och kavalleriet.

Bedogörare....................................

800

800

930

_

Förvaltare ...................................

1,200

—

300

—

1,500

—

—

1,740

—

_

—

Väbel ..........................................

1,200

—

300

—

1,500

—

—

1.740

—

_

Förste lärare................................

400

—

—

400

_

—

—

400

-

Andre » .................................

200

—

200

_

—

_

200

—

Stat för artilleriskjutskolorna.

a) Fältartilleriets skjutskola.

Chef.............................................

300

300

300

Andre lärare ................................

! 150

_

—

—

150

—

—

—

150

—

Målkapten ...................................

! 150

—

—

—

150

—

—

i_

!

150

—

Chef för instruktionsbatteriet............

1 200

—

—

200

—

-

1 “

1 200

—

Chef för spanings- och förbindelse- avdelningen ...............................

1

100

|

100

—

I__

100

—

Anmärkningar.

INu medgivna tillägg a

arvodet ä 150 kr. efter

10, resp. 10 Sr utgå

oförändrade.

»Utöver arvodena utgå*.

J* ende dagtraktamenten

) bibehållas.

Utöver arvodena utgående

dagtraktamenten:

bibehållas.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350,

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

|

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt

K. k. d. 22/e

1920, ang

grunder

för till- fällig löne- förbättring

under år

1921 för

viss per- sonal vid

armén.

Kr.

Summa.

Kr.

ltegleran- det sker

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings- rcgleraen- tet med

till- hörande

löneplan.

Regleran- det sker

proviso- riskt för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedan- stående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annor- lunda

beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

b) Fästnings- och positionsartilleriets

skjutskola.

Chef..........................

200

200

150

150

200

150

150

,

Andre lärare................................

150

1 Utöver arvodena utgå-!

Målkapten.....................

150

\ ende dagtraktamenten!

■ oiDeiiaiius.

Chef för instruktionsbatteriet .........

150

150

150

1

Stat för krigsskolan.

a) Officerskursen.

Adjutant, tillika bibliotekarie...........

1,200

1,000

1,500

1,200

1,500

1,200

1,000

1,500

1,200

1,500

1,000

/Arvodet föreslås skola

Slottspastor ...............

1,170

\ indragas.

Kompanichef.....................

1,500

1,200

1,500

1,000

Subaltemofficerare..................

Förste lärare i krigskonst......

Andre » » »

1,000

Förste lärare i vapenlära och artilleri-

exercisreglemente......

1,500

1,500

Andre lärare i vapenlära och artilleri-

exercisreglemente .........

1,000

1,500

1,000

1,500

1,000

1,500

Förste lärare i krigsbyggnadskonst...

—

—

_

_

_

_

_

_

Andre » » »

1,000

—

—

—

1,000

—

—

—

—

1,000

Förste lärare i topografi . .

1,500

1,000

1,500

1,000

1,500

1,000

Andre » » »

—

—

—

_

_

_

Lärare i gymnastik och vapenföring...

Lärare i krigslagar, tjänstgörings-och

1,500,

—

—

—

1,500

—

—

—

1,500

1

infanteriexercisreglemente.......

1,000

750

1,000

750

1,000

750

Lärare i stats- och samhällslära ...

— 1

—

—

—

—

—

—

_

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

4f)ö

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt

K. k.d.2s/e

1920, ang

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

viss personal

vid

armén.

Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Reglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlöningsreglementet

med

tillhörande

löueplan.

Reglerandet

sker |

provisoriskt

för |

år 1922

genom ;

arvodets

höjande i

med 16 % \

till nedan-j

stående |

ivrundade

belopp. I

Kr.

I

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annorlunda

bcslutes. |

Kr.

Lärare i militärförvaltning...............

i Lärare i militär sun dhets- och lör
bandslära.

...............................

i Lärare i ridning, hästkännedom och

| kavalleriexercisreglemente.............

Till biträdande lärare anvisade.........

b) Reservoffieerskur sen.

Chefen för krigsskolan, arvode för

ökade göromål med reservofficers.

kursen............ .......................

Befälhavare (lärare) .......................

Lärare (subalternofficerare)..............

Stat för militärbefälet på Gottland

samt I. 27.

I Regementspastor ...... ...................

Stater för samtliga kavalleriregementen

utom K. 9.

I Regementspastorer .........................

Stater för samtliga artilleritruppförband

utom A. 7, A. 8, A. 9

och A. 10.

1 Regementspastorer.......................

750 ■

300

500

5,100 —

3001- 6001

500 -

]Stater för samtliga infanteriregementen

utom I. 19 och I. 27.

I

i Regementspastorer.......................

1.000-

1,000!

1,0001-

1,000''-

750

300

500

5,100

300

600

500

!

l,000j

1,000

1,000

1,000

I

31 §•

- 750]—I

300

j 500

— 5,100; —

600-

500-

1.170!

1,170:

1,170''—

1.1701— —

Anmärkningar.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

K. k. d. sa/e

1920, ang.

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

enligt

stat.

Kr.

Stat för artilleriets fabriker ocli

tyganstalter.

Fälttygmästaron............................. 1,800

Styresmän .................................... 2,400

Stat för fast anställda officerare

och underofficerare med vederlikar

vid fortifikationen.

Regementspastorer.......................... 1,000

J Arvoden till stabsofficerare m. fl.

J Avdelningschefer............................. 800

Stabsofficerare .............................. 600

j Till gratifikationer till biträden å bygg
nadsavdelningen

m. m. anvisade ... 1,600

Stat för officerare och underofficerare

med vederlikar

vid trängen.

Överstelöjtnanter, kårckcfer............. 500

Majorer, kårchefer.......................... 500

Regementspastor ........................... 1,000

Stater för Svea, Norrlands och

Västmanlands trängkårer.

Regementspastorer ........................

Stat för iutendenturkåren.

Dagarvoden till officerare och underofficerare,

vilka, utan att tillhöra

intendenturkåren, förordnas att uppehålla

befattning vid samma kår ...

1,000

15,000

viss personal

vid

Kr.

Summa,

Kr.

Eeglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

vlöningsreglementet

med

tillhörande

löneplan.

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annorlunda

boslutes.

Kr.

- 1,800- 2.400-

31 §•

31 §.

1,000 - -

800— —

600- —

1,600 — —

1,170

800-

600

1,600 -

— 500 -

500-

1,000-

1,000

9 §•

1,170

— 1,170

— j

15,000 -

Anmärkningar.

Arvodena föreslås skola

indragas.

''Dagarvodet utgår allenast

till beställningshavare

på aktiv stat,

som icke enligt allmänna

bestämmelser är berättigad

till dagtraktamente.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 350.

4f>7

Nuvarande arvodesbelopp *

Befattning.

.

1

enligt

stat.

enligt

K. k.d.22/e

1920, ang.

grunder

för till- fällig löne- förbättring

under år

1921 för

r

Summa.

a

r

viss per- sonal vid

armén.

Kr.

Kr.

Kr.

arvodets reglerande.

genom

nedanstående

bestämmelse

i

tet med

tillhörande
-

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet i

utgår j

oförändrat1

under I

år 1922, I

intill des j

annorlunda

!

beslutcs. ''

Kr.

Anmärkningar.

Stat för gnrnisonssjukhuset

i Stockholm.

Överläkare, tillika chefläkare............

Överläkare..................................

Överläkare vid avdelningen för hudoch

könssjukdomar, tillika föreståndare

för polikliniken för nämnda

sjukdomar ..............................

Underläkare................................

Underläkare................................

Läkare vid polikliniken för öron-, näs
ock

halssjukdomar .................

Föreståndare för tandpolikliniken ...

Läkare vid ögonpolikliniken...........

Förrrådsförvaltare, tillika biträde åt

intendenten ................................

Apotekare ...................................

Apotekare, biträde ........................

Obducent .....................................

Röntgenföreståndare ....................

! Sjukgymnast................................

Sjukbuspredikant............................

| Juridiskt biträde ...........................

Husmoder......................................

i Översköterskor ............................I

| Undersköterskor.............................|

Kvinnliga sjukhusbiträden...............j

1,000-

1,0001

4,000!

3,0001

2.300

3.000

2,500

2,000!

2,200i

6,000'',

4,000’

1.000

3,000

900

500

300

800

600

400J

365

1,000

1,000

-jl 4,000

|| 3,000

j| 2,800

3.000

2,500

2.000

2,200

6,000

4.000

1.000

3,000

900

500

300;—

8001—

600

400!—

365|

31 §•

31 §■

4,650

3,4801

3,270

3,48o|—I

2,910—!

2,340j—|

2,440’—

6,960j—i

4,650—j

1,170;—i

3,480 —

1,050-''

600 - 360j1,

020 —

780—j

480—;

450!—!

11 Av arvodet utgör 7U0 kr.

—|i ersättning för bo stat’

| med bränsle och lyse.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.)

Ku medgivna tillägg

| å arvodena å 200 kr.

r efter 5, resp. 10 år

'' utgå oförändrade.

I Utö ver arvodet utgår ersättning

för kost ä 2

kr. samt hyresbidrag

å 1 kr. för dag.

543 21 58

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

4f>8

1

Nuvarande arrodesbelonn

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Befattning.

i

enligt

stut.

enligt

K. k.d.22/

1920, ang

grunder

för till- fällig löne

förbättring

under år

3

Summa.

Regi eran

det sker

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings

Regleran- det sker

proviso- riskt för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

.intill dess

Anmärkningar.

1921 för

viss per- sonal vid

reglemen- tet med

till-

till nedan- stående

avrundade

annor-

lunda

beslutes.

armén.

löneplan.

belopp.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Köksföreståndare .............. ... .

överkokerska.................’..........

2,200

|_

_

—

2,200

—

—

j 2,440

—

r

JAv arvodet utgör 700 kr.

! ersättning för bostad

| med bränsle och lyse.

|Nu medgivna tillägg å

750

L

_

—

750

__

900

—

) arvodet ä 100 kr. efter

| 5, resp. 10 år utgå oför- ( ändrade.

Kokerska............

500

500

600

—

Köksbiträden......

370

—

—

370

—

—

450

—

_

_

Sjnklmsräbel..................................

1,500

—

—

—

1,500

—

—

1,740

—

—

—

| Utöver arvodet utgår er-

Baderska.

365

—

—

—

365

—

—

450

—

-

—

1 sättning för kost å 2

j kr. och hyresbidrag a

1 1 kr. för dag.

Städerskor.....................................

365

1

—

—

365

-

_

450

—

—

—

|Nu medgivna tillägg å

Tvättförestånderska .......................

700

-

1

700

—

870

-

—

—

1 arvodet u 100 kr. efter

J 5, resp. 10 år utgå oför- l ändrado.

Tvättbiträden.................................

365

_J

—

—

365

_

_

450

.

Utöver arvodena utgå er-j

| sättning för kost å 2!

Sömmerska. .

365

—

—

365

—

—

450

—

—

—j

| kr. samt hyresbidrag å

'' 1 kr. för dag.

Maskinist..................................... J

1.500

—

—

1,500

—

—

1.740

_

_

_J

Maskinistbiträden...........................1

1,200

—

—

—

1.200

—

—

1,410

1

_

_!

Gårdsvaktmästare, tillika snickare

Gårdsvaktmästare, tillika trädgårds-

1.000

250

—

1,250

—

—

1,470

J

-

J

mästare....................................

1,500

—

—

—

1,500

■-

—

1,740

_

_

_

[Utöver arvodot utgår er-

Apoteksbiträde................

365

1,800

1

365

1,800

450

2,100

sättning för kost ä 2

kr. samt hyresbidrag ål

i 1 kr. för dag.

AutomobilfÖrare.............................

_

—

__

_

_

Portvakt, .

1,200

—

—

1,200

—

—

1,410

_

_

Till arvode åt extra personal jämlikt

§ 25 i reglementet för sjukhuset an- visade............

3,000;

J

_

3,000

— 1

3,500

opaginerad Kontrollera mot PDF

KutigL Maj.ts Proposition Nr 350.

4.r)M

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

stat.

Kr.

enligt

K. k.d.22/«

1920, ang

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

: viss per!

sonal vid

I armén.

! Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Reglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlöningsreglementet

med

tillhörande

löneplan.

Regi eran- i

det sker I

Pr°Iis": | Beloppet |

riskt for , . I

- 1922 ()fii"ämirat

Sellom I under

är 1922,

intill dess!

annor- j

lunda

beslutes. I

arvodets I

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp

Kr.

Anmärkningar.

Kr.

Till vikariatsersättning under sjukdom!

anvisade...................................

För beredande av tjänstledighet för

500

—

—

500

—

600

sjukhusets personal anvisade.........

6,400

—

—

6,400

7,400

300i
-

Stat för garnisonssjukhnset

& Karlsborg.

Sjukhusväbel.................................! 1|500

Översköterskor ............................j 600 j

Kokerska (föreståndarinna för köket)...

Köksbiträde...................................i 600

För beredande av tjänstledighet åt

sjukhusets personal samttill vikariats-j

ersättning under sjukdom anvisade!

Stat för garnisonssjnkhnset

i Boden.

Sjukhusväbel, tillika sysslo- och npp-j

bördsman...................................i l.oOOi -

Husmoder ....................................I 300j

Översköterskor ..............................i 600j

Kvinnliga sköterskebiträden...............j 365!

Kokerska ....................................j ;,60

Köksbiträde..................................5 370

Tvättförestånderska (för utförande av

tvätt och lagning) .....................| 500 —

Tvättbiträde .................................j 350

Maskinist......................................i 1.500

Eldarbiträde ................................i 300

1.500

600

100

300

300

1,500 - 800j ■

600- 365 - 500 - 370 -

500

350

1,500

900!

1,740

780

480

360

360

1,7401—

!

! 1,020|- 780- 450:- 600-

450 i -

! !

600

! 420

| 1,740

! 1,050

[Nu medgivna tillägg ä

I arvodet ä 200 kr. efter

5, resp. 10 år utgå

I oförändrade.

i

Utöver arvodena utgår

kallortstillägg enligt 12,

§ i avlöningsreglemcntct.

Åt hnsmodern och

översköterskorna utgå:

nu medgivna tillägg åj

arvodena a 200 kr. efter

5, resp. 10 år oförändrade.

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

K. k.d.22/e

1920, ang.

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

viss personal

vid

armén.

enligt

stat.

Kr.

Summa.

Kr.

Kr.

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Regieran

det sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlöningsreglementet

med

tillhörande

löneplan.

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annorlunda

beslutes.

Kr.

; Gårdskarl, tillika portvakt (avsedd iivei

för renhållning, vedhuggning och ved

bärning) ....

90C

—

901

i

—

1,050

! För beredande av tjänstledighet åt sj uk- sköterskoma samt till vikariatsersätt- ning jämväl under sjukdom åt övrig

tjänstepersonal ......

j 450

!

''

45C

1

L

540

Stat för arméns sjuksköterskekår.

'' Sjuksköterskor .

780

780

_

930

'' För anställande av extra sjuksköterskor

anvisade......

11,700

—

11,700

_

13,590

Stat för polispersonalen i Boden

och å Karlsborg.

Extra konstaplar ...

1,330

750

2,080

m.

1

Beräkning av anslaget för avlöning

1 ill personal vid staber och trupp- förband in. 11.

Förberedande av fyllnad till fanjunkares,

dagavlöning åt sergeanter, kommen- derade såsom bitriiden bos regements- intendentcr anvisade

1

11,497

50

11,497

30

■

i

Förteckning över i stat icke upp.

förda arvoden in. in.

Fortväbel..... 1

|

1,200

1

_

300

1

I

1,500

!

1

1

O

Tji

T—1

i

11,497 50

Anmärkningar.

Utöver arvodet utgår kallortstillägg

enligt 12 §

i avlöningsreglemontot !

Avlöningen utgår från och

med år 1922 med dels,

arvode till belopp, motsvarande

lön i 1. löne-j

graden i löneplan C.J

dels kallortstillägg en-l

ligt 12 § i avlöningsreglementet.

Utöver arvodet utgårj

kallortstillägg enligt 12 § j

i avlöningsreglomentetj

s. 461 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

461

Avlöningsakkunnigas

förslag'' rörande reglerande av de arToden eller däremot svarande ersättningar, vilka under år

1921 utgå enligt nedan upptagna, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda

stater under fjärde huvudtiteln, sjöförsvaret.

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

enligt

stat.

Kr.

enligt

K. k. d.50/e

1920, ang.

grunder

för till- fällig löno- förbättring

under är

1921 för

viss per- sonal vid

marinen.

Kr.

Summa.

Kr.

llcgleran- dct sker

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings- reglemen- tct med

till- hörande

löneplan.

Regleran- det sker

proviso- riskt för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedan- stående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet ''

utgår

oförändrat: A parkum-rar.

under |

år 1922, ,

intill dess!

annor- i

lunda

beslutes.

t

Kr. j

1

Stat för marin förvaltningen.

: ^

1

Chefen för fortifikationsavdelningen ...

1,000

—

—

1,000

—

1.1701 —

! 1

Stat för marinstahen.

j |j Arvodet utgår endast

] under förutsättning att

j Bibliotekarie ................................

1,800

—

450

—

2,250

—

—

2,610!—

~ j | befattningen uppehälles

[ av officer i reserven.

Stat för sjökrigsliögskolan.

j

|

i i

Till lärare i allmänna kursen an-

1 | 1

visade......................................

10,200

—

—

—

; 10,200

—

-

10,200:-;

Till lärare i fortsättningskursen an-

j j

visade.......................................

9,975

—

—

9,975

—

—

- |-

9,975 —

Till ledare av krigsspelsövningar an-

! i !

visade.......................................

150

—

—

—

150

-

—

— !—

150 —

Till repetitörer anvisade.................

1,200

i —

—

| 1,200

—

—

i

1,2001 — :

i i 1

Stat för sjökrigsskolau.

1

Lärare i gymnastik och vapenföring,

1

j

tillika ledare av kadettemas idrotts-

!

övningar.....................................

1,000

i __

-

1 1,000

—

!

1,000 —i

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kung!. Maj ds Proposition Nr 3n0.

j Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

1

Befattning.

enligt

! stat.

Kr.

enligt

K. k. d.ao/e

1920, ang

grunder

för till- fällig löne- förbättring

under år

1921 för

viss per- sonal vid

marinen.

Kr.

Summa.

Kr.

Regleran- det skor

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings- rcglemen- tet med

till- höran do

löneplan.

Regleran- det sker

proviso- riskt föi-

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedan- stående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändral

under

år 1922,

intill dess

annor-

lunda

beslutes.

Er.

Anmärkningar.

} Adjutant, tillika bibliotekarie...........

j Kadettofficerare från flottan för 12

450

—

450

—

—

—

—

—

/Arvodet föreslås skola

\ indragas.

månader....................................

450

—

—

—

450

—

—

—

450

_

j Kadettofficer från flottan för 3 må-

1

nader..............................

112

50

—

—

112

50

—

—

—

112

50

I Kadettofficer från kustartilleriet vid

[ skolan i land........................

450

—

—

—

450

—

—

—

—

450

—

Läkare..........................................

865

—

—

—

865

-

—

1,020

—

—

| Intendent ...........................

1,095

—

-

1,095

—

—

1,290

—

—

—

Portvakt ......................................

750

_

—

—

750

—

—

870

—

—

Stat för skeppsgosseskolan

i Karlskrona.

|

För inövande av hornblåsare och tram-

slagare.......................................

2,000

—

1,000

—

3,000

—

_

3,480

—

—

Stat för skeppsgosseskolan

i Marstrand.

i För inövande av hornblåsare och trum-

slagare.......................................

2,000

1,000

—

3,000

-

3,480

—

— !

H

Stat för marinintendentskolan.

Karlskrona station.

Till lärare i reglemente för marinen

:

:

och i intendenturtjänst samt övriga

lärare anvisade...........................

•

850

_

850

850:

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

4Ö3

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

stat.

enligt

K. k. d. 80/e

1920, ang.

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

j viss personal

vid

Summa.

De sakkunnigas förslag till !

arvodets reglerande. 1

Reglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlöningsreglementet

med

tillhörande

löneplan.

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Beloppet i

utgår ;

oförändrat •

under J

år 1922, !

intill dess.

annorlunda

beslutes.

Anmärkningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Stockholms station.

Lärare i reglemente för marinen ......

200

200

I

200,

Lärare i intendenturtjänst...............

600

—

600

-

—

—

600

Till övriga lärare anvisade...............

7.500

—

—

—

7.500

-

-

_

-

7,500

Beräkning av anslaget till avlöning

för flottans kårer och stater.

Lärare vid minskolan i kemi och läran

om sprängämnen ............. ..........

800

800

800

Tillsyningsman vid stationernas häkten

och arrester .............................

150

—

—

—

150

--

—

—

150

Stat för flottans officerskår.

Ärligt tillägg till fasta lönen åt bc- ställningskavare, som, utan att upp- bära flaggmans lön, förordnas att

uppehålla viss chefsbefattning ......

2,000

2,000

2,000

Ärligt arvode åt beställningshavare,

som förordnas att samtidigt uppe- hålla bofälhavande amirals- och sta- i tionsbefälhavarämbetena i Karls- krona .......................................

3,000

3,000

3,000

Stat för mariningenjörkåren.

Extra mariningenjörer.....................

i

3,095

800

3,895

_

Se anm.

_

_

Torpedingenjör, som förestår torped- verkstaden i Karlskrona ...............

1,000

—

—

—

1,000

Se anm.

—

—

■ Mariningenjörsstipendiater...............

1 1,200

300

—

1,500

—

1,740

—

Arvodet utgår för uppehållande

av någon av

följande befattningar,

nämligen såsom chef

för marinförvaltningen

eller marinstaben, stationsbefälhavare

eller

högste befälhavare över:

kustflottan.

Arvodet utgår från och

med år 1922 med belopp,

motsvarande lön i

14. löneklassen i löne-''

\ plan C.

Därest lön åtnjutes i

lägre lönegrad än 13.

lönegraden i löneplan C.,i

utgår löncfyllnad med

. 480 kronor.

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

Nuvarande arvodesbelopp

De salckunnigas förslag till

arvodets reglerande.

! j

j

enlig

t

II

Regleran- det sker

Regleran- ! det sker

|

1

Befattning.

j

i

enligt

j stat.

K. k. d.30/c

1920, ang

1 grunder

i för till- fällig löne- förbättring

under år

1921 för

viss per- sonal vid

il

|

ii

Summa.

genom

nedan- stående

bestäm- melse i

avlönings- reglcmen- tet mod

till-

hörando

proviso- riskt för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedan- stående

avrundade

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annor-

lunda

beslutes.

Anmärkningar.

marinen.

löneplan.

belopp.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Stat för inarininteiideiiturkåren.

:

Advokatfiskal! vid Karlskrona station

2,500

—

2.500 -

_

3,000

_

_

!_

|Av arvodet anses 700,

\ kr. utgöra tjänstgörings-

| penningar.

Stat för flottans ecklesiastikstat.

Regementspastorn vid flottans station

i Stockholm .............................

1,600

—

—

—

1,600 —

—

1,860

—

—

Batalj onspredi kanten vid flottans station

■

i Stockholm ................

1.200

—

—

—

1,200 —

—

1,410

—

—

—

Klockaren vid Skeppsliolms församling

600

—

—

—

600-

—

720

—

—

—

Kyrkvaktaren vid Amiralitetsförsam- lingen i Karlskrona............

150

ISO]-

150

|Utöver arvodet utgå 350;

< kr. såsom ersättning torf

( mistad bostadsförmån.

Stat för ninrinläkarkåreu.

Marinläkare av 1. graden (sjukhus-

läkare i Karlskrona).........

1,000

—

--

—

1,000; —

31 g.

—

—

—

—

Marinläkare för verkställande av ögon- undersökningar och ögonbehandling

Marinläkare av 1. graden, placerad å

1,000

—

-

1,000 —

''

:

1.170

—

—

Oscar-Fredriksborg .........

500

_!

500!—

600

[Nu utgående dagarvode

Marinläkarstipendiater..................

000

300

1,200; —

!

1,410

) vid tjänstgöring i land

| höjes från 8 kr. till

l 12 kr.

Stat för flottans poliskår.

i

|Nu medgivna ålderstil 1-

Poliskommissarien i Karlskrona.........

1,900

1

i

800

—

2,700-

3,210

—

_

| lägg ä 200 kr. efter 5,!

1 resp. 10 år utgå oför- [ ändrade.

s. 465 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 350.

465

Befattning.

Stat för sjörullföringsområdcsbefälhavarna

och deras

biträden.

Sjörullföringsområdesbefälhavare i

Stockholm ...............................

Sjörullföringsområdesbefälhavare i

Göteborg, Malmö, Karlskrona, Strömstad

och Härnösand..................

Sjörullföringsbiträde i Stockholm...

» » Göteborg,

Malmö, Karlskrona, Strömstad och

Härnösand ............................

Stat för kustartilleriet.

Regementspastor ....................

Fästningspredikant.................

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

stat.

Kr.

enligt

K.k.d. 80/e

1920, ang.

grunder

för tillfällig

löneförbättring

under år

1921 för

viss personal

vid

marinen.

Kr.

2,190

1,825

1,277

1,095

1,000

120

50

912

912

730

730

50

50

Summa.

Kr.

.Reglerandet

sker

genom

nedanstående

bestämmelse

i

avlöningsreglementot

med

tillhörande

löneplan.

Kr.

3,102

2,737

2,007

1,825

1,000

120

50

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Reglerandet

sker

provisoriskt

för

år 1922

genom

arvodets

höjande

med 16 %

till nedanstående

avrundade

belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess

annorlunda

beslutes.

Kr.

3,600

3,180

2,340

2,130

1,170

150

Anmärkningar.

Arvode utgår endast un-:

der förutsättning att;

> resp. befattning uppe-J

hålles av personal i!

reserven.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.)

548 21 59

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Allmänna grunder för löneregleringen ................................................... 9

II. Lönereglering för det fast anställda manskapet................. 34

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen............................. 35

Avlöningsformer .......................................................................................... 36

Löneskalor ................................................................................................. 49

Lönebelopp................................................................................................ 64

Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

för arméns och marinens manskap...................................................... 76

Villkor för menigs tillträdande av löneförhöjning.............................. 76

Uppskov med tillträdande av löneförhöjning..................................... 77

Lön under ledighet av annan orsak än sjukdom ........................... 80

Insättning av viss del av lönen i postsparbanken .......................... 83

Avlöningen till skeppsgossar....................................... 85

Tiden för avlöningsreglementets ikraftträdande ..................................... 86

Overgångsanordningar ............................................................................... 87

Dyrtidstillägg i samband med löneregleringen....................................... 93

Staternas anordnande m. m.................................................................. 94

Departementschefens hemställan .............................. 96

III. Lönereglering för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl.............................................. 98

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen ........................... 99

Avlöningsformer ........................................................ 100

Löneskalor för officerare och underofficerare............................................. 107

Sättet för lönetursberäkningen för kompaniofficerare och underofficerare 117

Lönebelopp för officerare och underofficerare............................................ 121

Vissa beställningshavares placering inom löneskalorna för officerare och

underofficerare .................................................................................. 142

Löneskalor för civilmilitära beställningshavare......................................... 150

Lönebelopp för civilmilitära beställningshavare ...................................... 154

s. 467 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

467

Sill.

Reglering av avlöningsförhållandena för vissa ordinarie civila beställ
ningshavare

...........................................................................................

Vissa arvoden och däremot svarande ersättningar..................................

Reglering av vissa nu utgående arvoden och ersättningar ..................

Införande av vissa arvoden.................................................................

Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på

184

186

186

199

aktiv stat m. fl.......................................................................................

Förening av tjänster .......................................................................

Uppskov med uppflyttning till högre löneklass ...............................

Tillgodoräknande av viss föregående tjänstetid ................................

Sneddningsprincipen .............................................................. ........

Lön under ledighet för sjukdom m. m............. ................................

Tjänstebostad....................................................................................

Ekiperingshjälp .................................................................................

Särskild förmån i vissa fall vid tjänstgöring å egen förläggningsort

Sättet för bestridandet av kostnaderna för vissa särskilda förmåner......

Övergångsanordningar............................................................................

Departementschefens hemställan ............................................................

206

207

207

209

209

211

213

214

217

218

215

223

IV.

Anslagsberäkning .............................................................................

Lantförsvaret .......................................................................................

Arméförvaltningen...........................................................................

Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. ........

Ålderstillägg..................................................................................

Dagavlöning åt indelt manskap ..................................................

Rekryteringskostnader....................................................................

Arméns personal över stat ............................................................

Flyttningsersättning......................................................................

Sjöförsvaret ......................................................................................

Marinförvaltningen .......................................................................

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl........................

Extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna..

Ålderstillägg..................................................................................

Personliga lönetillägg...................................................................

Rekryteringskostnader....................................................................

Marinens reservpersonal.................................................................

Flyttningsersättning.......................................................................

Flottans nybyggnad och underhåll..............................................

225

225

225

227

286

287

287

291

294

298

298

299

311

312

313

313

315

316

317

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kun tgl. Maj:ts Proposition Nr 350.

^ . Kostnaderna för löneregleringen ................................

Yl. Pensionsförhållanden ...................................................

\II. Reservstats- och reservpersonal m. il.................................

Bilagor.

Förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och

marinen ...................................................

Förslag till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen .....

Stater m. m................................................

Avlömngssakkunnigas förslag rörande reglerande av vissa arvoden under lantför

svaret................................................

Avlöningssakkunnigas förslag rörande reglerande av vissa arvoden under sjöförsvaret.

..............................

Sid.

319

321

326

332

338

359

448

461

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:395 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för arméns och marinens personal m. m., i vad den avser pensionsförhåll s. 6 i texten
  2. Rskr. 1921:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds framställning angående lönereglering för arméns och marinens personal jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. BU 1921:68 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för arméns och marinens personal m. m., i vad den avser pensionsförhällanden. s. 1 i texten
  4. SU 1921:168 Statsutskottets utlåtande Nr 168 s. 1 i texten
  5. SU 1921:169 Utlåtande angående vissa anslag under riksstatens för år 1922 fjärde huvudtitel. s. 1 i texten