Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

1921-04-22 · 51 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:353, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

1

Nr 353.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen; given Stockholms slott den 22 april 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring

i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 299 höft. (Nr 353.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 15, 17—21, 23—28, 30—33, 54, 56

59, 69, 79, 80, 83, 87, 95 och 96 §§ i lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse.

15 §.

Val — —---— kännetecken.

Å valsedel skall, på sätt formulär 1 vid denna lag utvisar, ovanför

namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i

ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning); och skall

sedeln jämväl i övrigt avfattas i överensstämmelse med nämnda formulär.

Varje valsedel må å sedelns vänstra sida upptaga högst två namn

utöver det antal riksdagsmän valet avser. Namnen skola uppföras var

för sig i° de särskilda rummen och gälla själva riksdagsmannavalet samt,

i den man namnen därvid icke tagas i anspråk, val av efterträdare åt avgången

riksdagsman. För efterträdarevalet må dessutom i motsvarande rum

å sedelns högra sida uppföras högst två namn för vart och ett av de för

själva riksdagsmannavalet upptagna namnen. Upptager rum å sedelns

högra sida två namn, skola de förekomma det ena under det andra.

Blanketter till valsedlar skola finnas tillgängliga vid valet.

17 §s

Ogin-----med avsikt där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe

än ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

18 §.

Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende

å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses

sådant namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel flera namn för själva riksdagsmannavalet än

som enligt 15 § är medgivet, eller äro namn, som särskilt upptagits

för val av efterträdare åt riksdagsman, flera än två, anses det eller de

sista, övertaliga namnen såsom obefintliga.

För val av efterträdare särskilt upptaget namn, som saknar motsvarande

namn för själva riksdagsmannavalet, anses såsom obefintligt.

19 §.

1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom

varje parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal riksdagsmän

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning

mellan de namn å partiets valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som

står först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står

först på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i

ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det

namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen,

står främst å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående

sammanräkning gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas,

och nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som

vid den pågående sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda

en grupp; däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal

utgör gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal

och jämförelsetal
Rösttalet

för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller

sammanlagda rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke

grupp av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

utdelad plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att

dela dess rösttal med det tal, som motsvarar den del,'' gruppen tagit i

besättandet av plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat

med 1, eller, om flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit

i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda

platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda

att gruppens rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräkningen

närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

■> i-if" ®raktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler,

tva till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

20 §.

1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de

olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti,

vilket tör varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets

törsta plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom

partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen

partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så

vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fatt sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu

icke tätt sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för

varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar anta!e0t11.

fv Partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person

erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal

platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats*

ar någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet av de namn å partiets valsedlar, vilka avse själva

riksdagsmannaval, varde det från vidare jämförelse uteslutet.

2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

star främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 1 mom. sägs,

har största jämförelsetalet.

21 §.

1. Sedan valet av riksdagsmän blivit avslutat, skall för varje riksdagsman

företagas en ny sammanräkning inom det parti, för vilket han

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

5

blivit vald, för utseende av efterträdare åt riksdagsmannen. Har riksdagsman

fått sig tillerkänd plats från liera partier, anses han vald för

det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka gällde för riksdagsmannens namn vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller som hel röst. Med

iakttagande av att namn å någon, som blivit utsedd till riksdagsman,

anses såsom obefintligt skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står

främst av de för den ifrågavarande riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,

eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,

som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,

det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln.

Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald till efterträdare.

2. Där någon, som blivit utsedd till riksdagsman, vid valtillfället

avsäger sig uppdraget, skall valförrättaren förklara den avgångnes efterträdare

vald i den avgångnes ställe. I sammanhang härmed utses jämlikt

de i 1 mom. stadgade grunder efterträdare åt den sålunda valde, så

ock åt annan riksdagsman, för vilken den valde tillika må hava varit

efterträdare; och skall vid utseende av eftertädare åt riksdagsman, som

själv varit efterträdare, så förfaras, som gällde det att utse efterträdare

åt den ursprungligen valde riksdagsmannen.

Skulle efterträdare vid valtillfället avsäga sig sitt uppdrag, utses

ny efterträdare enligt förut i detta moment givna bestämmelser.

23 §.

Hava vid valet riksdagsmän icke blivit till föreskrivet antal utsedda,

anställes genast nytt val för utseende av felande antal riksdagsmän

jämte efterträdare.

För utseende allenast av efterträdare må nytt val ej anställas.

24 §.

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda

blanketter med anvisningar, och skall vid valet föras protokoll

enligt formulär, som av Konungen fastställes.

De avgivna valsedlarna skola av valförrättaren inläggas under försegling,

de godkända och de underkända var för sig, samt jämte valprotokollet

ofördröjligen insändas till den Konungens befallningskavande,

som enligt vad i riksdagsordningen stadgas har att taga befattning med valet.

Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5 Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

25 §.

Fullmakt — —---Ort och tid.

Valförrättare!! läte ofördröjligen utan lösen tillställa utsedd efterträdare

utdrag- av valprotokollet i vad det efterträdaren rörer.

26 §.

Har riksdagsman annorledes än i 21 § 2 mom. sägs avgått före

utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, och skall platsen besättas

från den valkrets, som utsett den avgångne, eller har efterträdare annorledes

än i nämnda moment sägs avgått före utgången av den tid, för

vilken han blivit utsedd, då skall Konungens befallningshavande vid

offentlig förrättning, som hålles så snart ske kan och varom underrättelse

minst åtta dagar förut meddelas genom anslag och medelst tryck så

som med Konungens befallningshavandes kungörelser vanligen förfares,

företaga erforderliga åtgärder enligt de i 21 § 2 mom. och 22 §

angivna grunder för utseende, i förra fallet av ny riksdagsman jämte

efterträdare och i senare fallet av ny efterträdare.

Vid förrättningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

27 §.

Vid förrättning, som i nästföregående paragraf avses, skall Konungens

befallningshavande i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna

[ samt uppgift å envar, som på grund därav blivit utsedd till

riksdagsman eller efterträdare. Sedan detta protokoll vid förrättningen

upplästs, utfärde Konungens befallningshavande omedelbart fullmakt för

utsedd riksdagsman och läte ofördröjligen utan lösen tillställa utsedd

efterträdare utdrag av protokollet i vad det efterträdaren rörer.

Fullmakt, som nu sagts, skall vara av följande lydelse:

»Sedan» N. N. — — — — — Ort och tid.

28 §.

Finnes i fall, som i 26 § avses, å valsedlarna icke namn å någon,

som kan inträda såsom ledamot i avgången riksdagsmans ställe, skall

nytt val anställas för utseende av riksdagsman jämte efterträdare.

Omfattar valkretsen landstingsområden, tillhörande olika län, skall

Konungens befallningshavande, som verkställer förrättningen, hos Konungen

anmäla behovet av nytt val för ledighetens fyllande.

Är riksdagsman utsedd, men finnes å valsedlarna icke namn å

någon, som kan inträda såsom efterträdare, skall därvid bero.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung}. Maj:ts proposition nr 353.

30 §.

För valen till andra kammaren indelas riket i tjuguåtta valkretsar,

nämligen:

Stockholms stad;

Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Rönnebergs,

Onsjö, Harjagers, Frosta och Färs härad samt städerna Hälsingborg,

Landskrona och Eslöv;

Malmöhus läns södra valkrets, innefattande Torna, Bara, Oxie,

Skytts, Yemmenhögs, Ljunits och Herrestads härad samt städerna Malmö,

Lund, Ystad, Trälleborg och Skanör med Falsterbo;

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde;

Göteborgs stad;

Älvsborgs läns norra valkrets, innefattande Nordals, Sundals, Valbo,

Tössbo, Vedbo, Flundra, Väne, Bjärke, Vätte, Ale, Kullings och Gäsene

härad samt städerna Åmål, Vänersborg, Alingsås ocho Trollhättan;

Älvsborgs läns södra valkrets, innefattande Ås, Kinds, Redvägs,

Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och Ulricehamn;

vart och ett av rikets övriga län.

31 §.

1. Valkrets, som består av en stad, skall delas i lämpligt antal

valdistrikt.

32 §.

1. Förslag om--— ■— — olika valdistrikt.

Utan föregående framställning vare Konungens befallningshavande

berättigad och i fall, varom stadgas i 31 § 1 och 5 inom., pliktig att

om indelning i valdistrikt eller ändring i redan skedd indelning förordna,

sedan på landet kommunalstämma och i stad stadsfullmäktige beretts

tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Om ändring-----för kom
munalfullmäktigeval.

Beslut angående —----upprättade röstlängden.

33 §.

För varje valdistrikt å landet skall finnas eu valnämnd av fem inom

distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

för honom förordnar Konungens befallningshavande årligen före februari

månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas varje

år å ordinarie kommunalstämma i mars eller, i kommun, där fullmäktige

finnas, å fullmäktiges ordinarie sammanträde i samma månad. Det åligger

i förra fallet kommunalstämmans och i senare fallet kommunalfullmäktiges

ordförande att ofördröjligen utan lösen låta tillställa en var av de valda

ledamöterna och suppleanterna i valnämnden ett utdrag av stämmoprotokollet,

i vad dem rörer. Om de personers namn och bostad, som

blivit till ordförande och suppleant för honom utsedda, låter Konungens

befallningshavande i länskungörelserna meddela underrättelse.

54 §.

1. Val i hela riket till andra kammaren förrättas, då valen ske

på grund av 17 § 1 mom. riksdagsordningen, å tredje söndagen i september

månad samt i fall, som i 17 § 2 mom. riksdagsordningen avses,

å den sön- eller helgdag, som av Konungen bestämmes.

I stad må dock valet av Konungens befallningshavande utsättas

att äga rum å den söckendag, vilken infaller närmast före sön- eller

helgdag, som ovan sagts.

Då synnerliga skäl därtill äro, må Konungen förordna, att val till

andra kammaren för viss valkrets skall förrättas å annan dag än i första

stycket sägs, dock att val på grund av 17 § 1 mom. riksdagsordningen

alltid skola utsättas till dag under september månad.

2. Annat val till andra kammaren än i 1 mom. sägs förrättas

å sön- eller helgdag. I stad, som bildar egen valkrets, må dock

valet av Konungens befallningshavande utsättas att äga rum å söckendag,

som infaller omedelbart före sön- eller helgdag, och i annan stad å

söckendagen närmast före sön- eller helgdag, som för valkretsen i övrigt

bestämmes till valdag. Då synnerliga skäl därtill äro, må Konungen

förordna, att valet skall hållas å annan dag än i förevarande moment sägs.

56 §.

Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett

valdistrikt, magistraten; och i annan stad magistratens deputerade, varom

i 91 § här nedan sägs.

59 §.

Vid — — —--kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (parti- *

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353. 9

namn eller annan beteckning i ord för viss grupp av väljare eller för

viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst två utöver det antal riksdagsmän valet

avser.

Valsedel — — — — — åsyftas.

69 §.

När-----avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som i överensstämmelse med formulär 2 vid

denna lag samt i formuläret gjorda anvisningar skall föras vid förrättningen,

antecknas antalet valkuvert. Jämväl — .---— i valet.

Valkuverten--—--valkuverten inlagts.

79 §.

Ogin-----med avsikt där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe

än ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

Finnas — — — — — ogilla.

80 §.

Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende

å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses

sådant namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel flera namn än som enligt 59 § är medgivet,

anses det eller de sista, övertaliga namnen såsom obefintliga.

83 §.

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda

blanketter med anvisningar, och läte Konungens befallningshavande vid

förrättningen föra protokoll enligt formulär, som av Konungen fastställes.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 299 haft. {Nr 353.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var

för sig, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst

två närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras

intill utgången av den tid, för vilken valet gäller.

87 §.

1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget

eller eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit

vald, då skall Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig

förrättning, så kungjord, som i 26 § sägs, verkställa ny röstsammanräkning

inom det parti, för vilket den avgångne blivit vald. Blev den

avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det

parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst,

och röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valde, vilkens

namn står främst på sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde

såsom ledamot i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt

1 mom., avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd;

och skall vid den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott

till de valsedlar, som gällde för den först avgångnes namn vid den

sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen.

95 §.

Valnämnden — —---- verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar och för kungörande, som åligger

valnämndens ordförande eller magistrat, samt utgifter för stämplar skola

gäldas av kommunerna, vilka jämväl hava att tillhandahålla lämpliga

vallokaler. Valkuvert och de i 69 § nämnda omslag bekostas av statsverket.

96 §.

Ytterkuvert och innerkuvert, varom i 63 och 74 §§ sägs, skola vara

av ogenomskinligt papper och försedda med ändamålsbeteckning samt,

vad varje särskilt slag angår, lika till storlek och beskaffenhet.

Formulär — — — — — fastställas av Konungen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 353.

11

Övergångsstadgande.

Denna lag träder med nedan stadgade undantag i kraft den 1 juli

192L

Vid tiden för lagens trädande i kraft bestående indelning i valdistrikt

skall oberoende av den nya lagen gälla, till dess annorlunda

varder förordnat i den ordning 32 § föreskriver.

Har riksdagsman, som blivit utsedd enligt äldre lag, avgått före

utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall vid ledighetens

fyllande äldre lag tillämpas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr. 353.

Formulär 1.

Formulär till valsedel vid val till första kammaren.

Plats för partibeteckning.

vi

•K»

e

<s

•<s>

•“T*

"TS

§

s

<s

e

ö

s

§

e

c

''TS

§

:e

CO

Ö>

<s

<>■

CO

*+«i

• <s>

K3

Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

13

Formulär 2.

Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval.

Protokoll i N. N. valdistrikt vid val av

ledamot i riksdagens andra kammare å--—

(vallokalen) i---(orten) den---

(dag, månad och år).

Till förrättande av det riksdagsmannaval, som blivit utsatt att hållas härstädes

denna dag, sammanträdde klockan----den för sådant ändamål ut
sedda

valnämnd (eller i stad, som utgör ett valdistrikt: östadens magistrat»; eller

i stad, som består av flera valdistrikt: »magistratens deputerade»).

____________i

Valet fortgick till klockan---eftermiddagen med uppehåll---2

____________. 3

Vid valet avlämnades i vederbörlig ordning---4 valkuvert. Antalet av de

personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i valet, utgjorde 1---.4

_____________5

Samtliga valkuvert inlades i---4 omslag, vilket (vilka) förseglades med —

--6 sigill, som här nedan finnas avtryckta.

Vid protokollet

N. N.

(Avtryck

av

sigill)

Att detta protokoll vid valförrättningen upplästs

N. N.

(Avtryck

av

sigill)

och befunnits riktigt, bekräftas,

N. N.

Ordförande vid valet.

N. N.

Anvisningar:

1 Har valet till följd av gudstjänst ej kunnat börja å bestämd tid, värde det här anmärkt.

2 Här angives tiden, varunder uppehåll i förrättningen, även på grund av gudstjänst, ägt rum.

3 Har någon förvägrats att utöva rösträtt, varde det, med tydligt angivande av personens namn och

orsaken till denna vägran, här anmärkt.

4 Antalet.

5 Skulle antalet valkuvert icke vara lika med antalet personer, som enligt anteckningarna i röstlängden

deltagit i valet, angivas här sannolika anledningen till detta förhållande.

8 Antalet, som skall vara minst två.

7 Här upptages vad i övrigt förekommit av beskaffenhet att böra i protokollet antecknas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 22 april 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Daiilberg, Murray, Elmquist, Malm, Hammarskjöld,

Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, anmälde ett

av 1919 års proportionsvalssakkunniga avgivet betänkande och anförde

därvid följande:

Sedan de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 28 november

1919 av dåvarande chefen för justitiedepartementet tillkallade proportionsvalssakkunniga

den 10 mars 1920 avgivit betänkande med utredning

och förslag angående åtgärder till förebyggande av s. k. masskassering

vid val till andra kammaren samt en del andra frågor rörande

riksdagsmannaval och dessa förslag dels upptagits och framlagts i

propositioner till 1920 års riksdag samt av sagda riksdag i huvudsak

antagits (Sv. författningssamling 1920 nr 276, 1921 nr 20), dels ock,

sedan riksdagen därtill anslagit medel, givit anledning till av Kungl.

Maj:t företagna administrativa åtgärder, hava nämnda sakkunniga i ett

andra betänkande, avgivet den 18 april 1921, behandlat frågan angående

det proportionella valsättet vid val till riksdagen.

De sakkunniga hava vid sin utredning icke såsom 1911 års proportionsvalssakkunniga

varit bundna vid ett fasthållande av grunderna för

nu gällande valmetod. I överensstämmelse härmed hava de tagit under

behandling frågan om det proportionella valsättet till riksdagen i hela

dess vidd. Betänkandet inledes också med en principiell utredning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

15

motsatsen mellan »partimetod» och »personmetod». Ehuru de sakkunniga

komma till den slutsatsen, att den senares ideella företräden framför

den förra äro uppenbara, finna de förutsättningarna ännu icke vara för

handen för en så radikal omändring av valsättet, som en övergång till

personmetod skulle innebära. De föreslå emellertid en undersökning,

närmast med hänsyn till första kammaren, av detta tills vidare endast i

den brittiska världen tillämpade förfarande.

Första kammaren.

Dels med hänsyn till det nyssnämnda, dels enär det egentligen är 0e sakkunbeträffande

andra kammaren, som reformfrågan besitter större aktualitet,

föreslå de sakkunniga inga så vittgående förändringar med avseende på ve,s c''

valen till första kammaren som med avseende på valen till den andra.

Officiellt kandidatnominerings- och förbundsförfarande, som ingår i

förslaget angående de senare, återfinnes icke i förslaget rörande förstakammarvalen.

Sådant torde, mena de sakkunniga, icke vara av behovet

påkallat beträffande de sistnämnda valen utan snarare förefalla som en

onödigt stor apparat, när fråga är om en så liten och koncentrerad väljarekår.

Partibeteckningarna bibehållas. De sakkunniga uttala härom,

att det inom den begränsade valkorporationen icke torde erbjuda någon

större svårighet för ett parti att värna sig mot illojalt tillägnande från

ett annat partis sida av dess partibeteckning. Partibeteckningarna göras

därjämte obligatoriska, då det synes onödigt att belasta metoden med

de döda bestämmelserna om den »fria gruppen». I överensstämmelse med

avsikten att låta valsättet till första kammaren tills vidare undergå så

få förändringar som möjligt hava de sakkunniga icke för dessa val föreslagit

den »personröstning med subsidiär liströstning», som ingår i förslaget

rörande andra kammaren.

Förslagets väsentliga nyheter med hänsyn till förstakammarvalen

utgöras av den till införande föreslagna sammanräkningsmetoden samt

nya stadganden angående ersättarevalen.

Sammanräkningsförfarandet är detsamma som det, vilket frånsett

nyssnämnda »personröstning» — föreslås för andrakammarvalen. flitig sförTill

dess huvudprinciper återkommer jag senare. farande.

Yad angår ersättarevalen till första kammaren, har frågan rörande Nytt tilldessas

omordnande ofta varit på tal och senast aktualiserats genom riks- Offerdagens

skrivelse den 30 maj 1919 (nr 268) angående utvidgningen avsättarevalen.

den politiska rösträtten m. m. I det utskottsutlåtande (första särsk. utsk:s

uti. nr 1), som ligger till grund för denna skrivelse, erinrades om, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

det satts i fråga, huruvida icke i samband med den förestående förlängningen

av valperioden till första kammaren en omläggning i vissa hänseenden

av ersättareinstitutionen kunde anses erforderlig. Erfarenheten

hade redan visat, dels att vid kandidatlistors uppsättande tillbörlig omsorg

ej alltid ägnades åt utväljandet av de namn, vilka först vid ett

ersättareval beräknades komma i betraktande, dels att de regler för rösternas

sammanräkning, som för detta fall gällde, ofta verkat på ett sätt, som

ej kunde anses överensstämma med valmännens avsikter. Det vore enligt

utskottets mening uppenbart, att, då valperiodens längd ökades och

sålunda med all sannolikhet ersättare komme att inkallas i större utsträckning

än nu vore fallet, skärpt uppmärksamhet måste ägnas åt dessa

förhållanden, som för förstakammarbildningen ingalunda vore utan betydelse.

Möjligen kunde de påpekade olägenheterna i någon mån undanröjas

genom en så beskaffad anordning, att vid själva valtillfället bleve

fastslaget, vilka personer, som vid uppkommande ledigheter hade att

ingå som ledamöter i första kammaren. Utskottet erinrade om, att ett

sådant syfte vunnes vid riksdagens utskottsval därigenom, att efter valet

av ledamöter ett särskilt suppleantval ägde rum, och vid landstingsmannavalen

därigenom, att särskild sammanräkning av de vid valet avgivna

rösterna omedelbart skedde för utseende av suppleanter. Utskottet vore

emellertid icke i tillfälle att framlägga något förslag om dylika bestämmelser

för förstakammarvalens vidkommande och kunde icke ens med

säkerhet bedöma, huruvida och i vad mån det över huvud taget läte sig

göra att genom lagstiftningsåtgärder råda bot för de anmärkta missförhållandena.

Med hänsyn till frågans vikt hemställdes emellertid, att

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning.

Av det anförda utskott.sutlåtandet framgår, anmärka de sakkunniga,

att det huvudsakligen är två önskemål riksdagen vill tillgodose, nämligen

dels att intresset för ersättare val en till första kammaren höjes, dels att

resultatet av uträkningen måtte bättre komma att motsvara valmännens

avsikter. Vad det senare önskemålet beträffar, hålla de sakkunniga före,

att införandet år 1914 av absolut rangordning vid ersättarevalen varit

av sådan effektivitet i förevarande hänseende, att någon mera genomgripande

reform därutöver knappast är av nöden. I någon mån torde

ytterligare förbättring åstadkommas genom det för det ordinarie valet

föreslagna nya sammanräkningsförfarandet.

I fråga om det förstnämnda önskemålet åter föreslå de sakkunniga

beträdandet av den av det särskilda utskottet i dess nyss anförda utlåtande

anvisade utvägen att, i stället för att uppskjuta ersättareuträk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353. 17

ningen, tills ledigheten inträffar, företaga den i sammanhang med det

ordinarie valet. De sakkunniga föreslå ersättare valets förrättande genom

samma valakt som den, varigenom de ordinarie ledamöterna utses. Till

förstärkande av det personliga ersättarskap, som redan nu i viss mån är

för handen, skall därvid ett sådant formulär för valsedel vid val till

första kammaren användas, att sedeln avdelas i en vänster- och en

högerkolumn, den förra avsedd för de för själva riksdagsmannavalet upptagna

namnen, den senare för ersättarenamnen. I den vänstra kolumnen

skola namnen uppföras var för sig i särskilda rutor. Mot varje ruta å

den vänstra sidan svarar å den högra en särskild ruta, i vilken må kunna

uppföras ett eller två namn, vilka framför andra skola komma i betraktande

vid val av efterträdare åt den i förstnämnda ruta angivna

riksdagsmannen i den ordning, vari de uppförts. Såsom antytts, skall

emellertid anordningen icke hava obligatorisk karaktär. Den, som vill

rösta i överensstämmelse med det nuvarande tillvägagångssättet, använder

sig ej av valsedelns högerkolumn, i vilket fall, vad hans valsedel

beträffar, namnen vid ersättarevalet komma i betraktande uteslutande

enligt samma regler som de nu gällande. För den närmare motiveringen

ävensom detaljerna vid ersättaruträkningen hänvisar jag till betänkandet

s. 60—64.

Då den av de sakkunniga föreslagna sammanräkningsmetoden

synes mig besitta avgjorda företräden framför den nuvarande, anser jag

mig böra biträda de förslag till ändringar i vallagen, som de sakkunniga

i detta stycke framlägga, varvid dock förutsättningen givetvis är, att det

nya förfarandet kommer till användning även vid andrakammarvalen.

De sakkunnigas förslag i fråga om tillvägagångssättet vid ersättareval

synas mig väl ägnade att tillmötesgå önskemålet att åt ersättarevalet bereda

en plats, som bättre än den nuvarande ordningen svarar mot dess vikt. Även

jag är lika med de sakkunniga av den mening, att ett val, vars resultat

omedelbart konstateras, måste tillvinna sig större intresse från valmännens

sida och därför också förrättas med större omsorg än ett'' val, om vilket

man icke vet, huruvida det över huvud kommer att följas av någon röstsammanräkning,

och där denna under alla förhållanden uppskjutes till

en obestämd framtid. De särskilda av de sakkunniga föreslagna anordningarna

med avseende på valsedlarnas utfyllande bereda en möjlighet

att åt den ordinarie representanten giva en efterträdare av samma åsiktseller

intressenyans. Jag tillstyrker sålunda de sakkunnigas förslag rörande

ersättareval till första kammaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 299 käft. (Nr 353.)

Departe
ments
chefen.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Andra kammaren.

De sakkunniga.

Fördelningen

av

platserna

mellan

väljargrupperna.

Valkretsarnas

förstorande.

Historik.

Riksdagsskrivelsen av den 22 maj 1918 (nr 226), vari hemställdes

om den utredning av valsättet, som de sakkunniga nu hava verkställt,

framhåller tre huvudfrågor, vilka riksdagen anser vid utredningen särskilt

böra komma till beaktande. Dessa huvudfrågor äro: 1) åstadkommande

av en exaktare proportionell representation, 2) frågan om skydd för

partibeteckning samt 3) den otillfredsställande ordningen för platsernas

fördelning inom partier. De sakkunniga hava ingående behandlat vart

och ett av dessa spörsmål och framställt förslag till åtgärder i syfte att

avhjälpa de brister, som i nämnda avseenden kunna anses vidlåda nu

gällande ordning för proportionella val till andra kammaren/

Vad först angår fördelningen av platserna mellan väljargrupperna,

hava de sakkunniga, efter att med siffror hava påvisat, att denna fördelning

icke är exakt proportionell, undersökt de åtgärder, vilka kunna

komma i fråga för proportionalitetens förbättrande. De hava därvid

upptagit till behandling men på anförda skäl avvisat förslaget om att

avlösa d’Hondts regel med en annan fördelningsregel, »valkvot och största

överskott». De hava vidare undersökt och likaledes avstyrkt systemet

med tilläggsmandat, sådant som bl. a. förekommer i Danmark, ävensom

ett till de sakkunniga inlämnat förslag om ett annat utjämningsförfarande,

enligt vilket efter valkretsvalens förrättande en överföring av mandat

från valkrets till valkrets i ändamål att åstadkomma exakt motsvarighet

mellan röstsiffror och antal representantplatser skulle äga rum. Såsom

ett av huvudargumenten mot såväl valkvotsregeln som de ifrågavarande

metoderna för ett utjämningsförfarande anföra de sakkunniga, att personmomentet

i valakten genom deras tillämpande kan förväntas bliva

lidande och partimomentet över hövan gynnat. Särskilt gäller detta om

valkvotsregeln och det inlämnade förslaget till överföringsförfarande, så

till vida som de allt för mycket förbise den självständiga betydelsen

av valkrets valen. Jag hänvisar i övrigt till de sakkunnigas motivering

i betänkandet s. 110—133.

Till mera positiva resultat hava de sakkunniga funnit utredningen

av frågan om en annan åtgärd till proportionalitetens förbättrande, nämligen

förstoringen av valkretsarna, böra leda.

Valkretsfrågan har helt naturligt spelat en framskjuten roll i det

proportionella valsättets historia i vårt land. Redan den år 1902 tillsatta

proportionsvalskommittén framhöll i sitt 1903 avgivna betänkande, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

19

det av densamma förordade valsystemet förutsatte stora valkretsar. Lämpligast

syntes vara att låta valkretsarna sammanfalla med länen, och kommitterade

föreslogo också, att länsindelningen skulle läggas till grund för

rikets indelning i valkretsar vid andrakammarvalen. Med hänsyn till

de olikartade geografiska förhållandena i skilda delar av landet måste

dock vissa avvikelser från den antagna grundregeln vidtagas. Sålunda

uppdelades enligt 1903 års förslag 6 län i vardera 2 kretsar, varjämte

utom Stockholms stad städerna Göteborg och Malmö var för sig skulle

bilda egna kretsar. Inalles skulle härigenom skapas 33 valkretsar.

1903 års kommittéförslag upptogs av Kungl. Maj:t vid 1904 och 1905

års riksdagar samt upprepades vid 1906 års riksdag i ett flertal motioner.

Inom riksdagen hyste man emellertid betänkligheter emot att införa

valkretsar av sådan storlek. Mot desamma anfördes såsom huvudargument,

att valmännen i stora valkretsar ej kunde komma i den personliga

beröring vare sig med varandra eller med kandidaterna, som vore önskvärd,

och att valen allt för mycket komme att läggas i händerna på

valledningen. Även om i kretsar med ej så stor omfattning möjligheten

för flera olika politiska skiftningar att var för sig göra sig gällande

bleve mindre, ansågs detta dock utgöra en ringare olägenhet, särskilt

vid jämförelse med majoritetsvalen, där endast ett parti vore tillförsäkrat

inflytande. 1906 års konstitutionsutskott fann, att de framförda anmärkningarna

icke saknade fog, varför utskottet ansåg sig böra förorda en

valkretsindelning med mindre omfångsrika valkretsar, än som ifrågasatts

i 1904 och 1905 års propositioner. I rösträttspropositionen av år 1907

vmino anmärkningarna ävenledes beaktande. Som bekant tillämpas i

1909 års vallag endast undantagsvis grundsatsen om länen som valkretsar;

och ehuru den där föreskrivna indelningen av riket i 56 valkretsar

redan från början ansågs vara behäftad med vissa brister, fann 1912 års

riksdag sig böra, i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan, avslå

ett motionsvis väckt förslag om utredning angående införande av större

valkretsar. 1911 års kommitterade upptogo över huvud ej frågan om

utvidgning av valkretsarna i sitt år 1913 avgivna betänkande, enär en

ändring av vallagen på denna punkt ej ansågs falla under det kommittén

givna uppdraget.

Emellertid blev, särskilt med hänsyn till de erfarenheter, som gjorts

vid valen till andra kammaren 1917, spörsmålet om en begränsning av

valkretsarnas antal alltmera aktuellt, och 1918 års lagtima riksdag upptog

i sin förut berörda skrivelse till Kungl. Maj:t angående valsättets reformering

(nr 226) även denna fråga till skärskådande. Den i skrivelsen

begärda utredningen angående de olägenheter, som vidlåda det nu gäl
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

lande valsystemet, borde bl. a. omfatta en undersökning, i vad mån det

kunde visa sig lämpligt att använda länen såsom valkretsar. I varje

fall borde enligt riksdagens skrivelse en stark begränsning av valkretsarnas

antal utgöra ett av ledmotiven vid den begärda utredningen.

Dock kunde det ganska allvarligt ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt

att sammanslå mindre län till en valkrets, och å andra sidan skulle

det tagas under övervägande, huruvida icke åtminstone de största länen

allt fortfarande kunde vara uppdelade i två, eventuellt flera valkretsar.

Även vid 1920 års riksdag var frågan uppe i form av en motion

i första kammaren, nr 289, vari hemställes, »att riksdagen ville besluta

den ändringen i 18 § i lagen om val till riksdagen, att hädanefter

varje län måtte utgöra en valkrets vid val till riksdagens andra kammare,

dock med det undantaget, att Göteborgs stad alltjämt skulle

utgöra en och de större städerna i Malmöhus län eu valkrets». I anslutning

härtill förordade konstitutionsutskottet (uti. nr 63) följande förslag

till ändrad lydelse av 18 § i vallagen av den 26 maj 1909: »För valen

till andra kammaren utgöra Stockholms stad och vart och ett av rikets län eu

valkrets, dock att Göteborgs stad samt Malmö stad bilda egna valkretsar».

Emellertid avslogo båda kamrarna utskottets hemställan; med hänsyn

till den pågående utredningen ansåg man, att yrkanden i den av motionären

och utskottet föreslagna riktningen ännu ej vore mogna till avgörande.

De sakkunniga framhålla, att, även om, såsom statistiken ådagalägger,

det undantagsvis kan inträffa, att verkan på proportionaliteten av

valkretsarnas förstorande icke blir den avsedda, valkretsförstoringeus

inneboende tendens i förevarande avseende är uppenbar. De felkällor,

ur vilka snedvridningarna i den proportionella representationen härflyta,

äro de orepresenterade överskottstalen i valkretsarna, och det

är uppenbart, att dessa reduceras till sin betydelse, i den mån väljarekåren,

i stället för att sönderstyckas i många smådelar, sammanföres

till ett färre antal större enheter. Särskilt för de mindre partierna

skulle genom en dylik förstoring av valkretsarna öppnas större möjligheter

än de, som nu för dem föreligga, att få vara med vid fördelningen

av mandaten. Ett parti, som nu har ett för representationsrätt otillräckligt

antal valmän i var och en av några närliggande valkretsar,

kunde måhända, ifall dessa valkretsar sammansloges, komma att uppnå

en tillräcklig numerär för att erövra en plats.

De sakkunniga vilja emellertid ingalunda bagatellisera de invändningar,

som dels från andra synpunkter än den proportionella representationens,

dels även, vid den nu gällande uträkningsmetoden, med hänsyn

till platstillsättningen inom partierna framställts mot valkretsförstoringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353. 21

•

Invändningarna hava särskilt avsett ett befarat försvagande av personmomentet

i valakten. Efter att hava granskat invändningarna komma de

sakkunniga emellertid till den slutsatsen, att med det valsystem i övrigt,

som de föreslå, åtskilliga av anmärkningarna förlora så mycket av sin

udd, att de få anses uppvägas av hänsynen till det plus i utsikterna till

en bättre proportionalitet, som blir en verkan av valkretsförstoringen.

De delar av de sakkunnigas förslag, på vilka de sålunda hänvisa såsom

korrektiv mot de med valkretsförstoringen förenade vanskligheter, avse

officiella valförberedelser och nytt sammanräkningsförfarande.

Såsom av den lämnade historiken framgår, har länsindelningen befunnits

vara en lämplig utgångspunkt för en sådan ny valkretsindelningför

andrakammarvalen, genom vilken valkretsarna skulle bliva större än

hittills. Riksdagen ansluter sig härtill i sin tidigare omnämnda skrivelse

av den 22 maj 1918 angående valsättets reformering. Såsom de sakkunniga

framhålla, tala för länen såsom valkretsar den intressegemenskap, som i

många avseenden är eu sammanhållande faktor för befolkningen i ett

län, vidare förefintligheten av gemensamma offentliga institutioner, såsom

landsting och hushållningssällskap m. in., vilka på olika områden

låta befolkningsgrupperna inom ett län samverka för vårdandet av gemensamma

offentliga angelägenheter, och slutligen det redan praktiserade

förfarandet att låta länsstyrelserna vara organ för valens administration.

De sakkunniga lämna i sitt betänkande s. 82—102 en sammanställning

för varje särskilt län av 1903 års kommittébetänkandes och

Konungens befallningshavandes tidigare (1918, 1919) ställningstagande

till valkretsfrågan samt vidare av de i en av de sakkunniga utarbetad

promemoria ifrågasatta olika alternativ och Konungens befallningshavandes

ävensom partiorganisationernas yttranden med anledning därav. De

sakkunnigas undersökningar utmynna i förslag till en sådan valkretsindelning,

att länen i allmänhet bliva valkretsar. Sammanslagningar av

län eller delar av olika län avstyrkes. Däremot föreslås en tudelning av

tre län, nämligen Göteborgs och Bohus län i Göteborgs stad (8 riksdagsmän)

samt Göteborgs och Bohus läns landstingsområde (9 riksdagsmän);

Malmöhus län i eu sydlig valkrets, omfattande nuvarande södra valkretsen,

från mellersta valkretsen Torna och Bara härad samt städerna

Malmö och Lund (11 riksdagsmän), och en nordlig valkrets, omfattande

nuvarande norra valkretsen, av mellersta valkretsen Har jagers,

Frosta och Färs härad och Eslövs stad samt städerna Hälsingborg

och Landskrona (8 riksdagsmän); slutligen Älvsborgs län i en nordlig

valkrets, omfattande nuvarande norra och mellersta kretsarna (7 riks
-

Länsval
kretsar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl Maj:ts proposition nr 353.

dagsmäll), och en sydlig valkrets, omfattande nuvarande södra kretsen

(5 riksdagsmän). Stockholms stad, som nu är delad i två valkretsar

med vardera 8 riksdagsmän, föreslås att utgöra en valkrets med 16 riksdagsmän.

— Valkretsar och antalet mandat i varje valkrets enligt de

sakkunnigas förslag framgår av följande tabell:

V alkretsar

Folkmängd

don 1 ian.

1920

Antal

riksdags- män

enligt

R. O. §15

mom. 1

Rest

Tillägg enligt

R. O. § 15

Summa

riksdags-

mom. 2

mom. 3

män

1

Stockholms stad...........- .

415,201

16

8,449

16

2

Stockholms län.........

237,015

9

8,217

—

—

9

3

Uppsala > .........

135,167

5 ''

8,057

—

—

5

4

Södermanlands > .........

188,978

7

11,024

—

—

7

5

Östergötlands » .......

302,948

11

23,306

—

1

12

6

J önköpings > .........

225,549

8

22,173

—

1

9

7

Kronobergs > .........

157,949

6

5,417

—

—

6

8

Kalmar > .....

229,887

9

1,089

—

—

9

9

Gottlands > .........

55,982

2

r 5,138

1

—

3

10

Blekinge > .....

147,729

5

20,619

—

1

6

11

Kristianstads > .........

239,480

9

10,682

-''

—

9

12

Malmöhus läns norra..........

210,957

8

7,581

—

—

8

13

» > södra..........

270,684

10

16,464

—

1

11

14

Hallands län.............

147,753

5

20,643

—

1

6

15

Göteborgs o. Bohus läns landstingsområde .

219,975

8

16,599

—

1

9

16

Göteborgs stad...........

200,577

7

22,623

—

1

8

17

Älvsborgs läns norra...........

170,785

6

18,253

—

1

7

18

» > södra ...........

127,294

5

184

—

—

5

19

Skaraborgs län ....

243,158

9

14,360

—

1

10

20

Värmlands > .....

265,641

10

11,421

—

—

10

21

Örebro > .........

216,081

8

12,705

—

1

9

22

Västmanlands > .........

167,519

6

14,987

—

1

7

23

Kopparbergs > .........

251,005

9

22,257

1

10

24

Gävleborgs > .........

265,230

10

11,010

—

—

10

25

Västernorrlands > .........

262,740

10

8,520

—

—

10

26

Jämtlands > .........

131,985

5

4,875

—

—

5

27

Västerbottens > .........

179,376

7

1,422

—

—

7

28

Norrbottens > .........

180,342

7

2,388

—

—

7

Summa

5,847,037

217

330,463

1

12

230

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 353.

23

De sakkunniga ägna i sitt betänkande ett särskilt kapitel åt frågan

angående de överklagade missbruken av partibeteckningarna samt de åtgärder,

som kunna vidtagas till rättelse härav. Missbrukets innebörd är

ju som bekant den, att ett parti genom illojalt användande av ett annat

partis beteckning — d. ä. utan medgivande av det senare — på obehörigt

sätt söker befrämja sina syften, varvid närmaste avsikten är att genom

en sådan åtgärd tvinga valmännen inom det andra partiet att deltaga i

en offensiv mot ett tredje.

Vid tiden för avgivande av 1911 års proportionsvalssakkunnigas

betänkande (1913) funno visserligen dessa, att den ifrågavarande möjligheten

såvitt bekant icke utnyttjats i sådan utsträckning, att från den

synpunkten tillräckliga skäl förelåge för inskränkning av rätten att åsätta

valsedlarna vilken partibeteckning som helst. Klagomålen hava emellertid

i senare tid återkommit allt starkare, och i motionen nr 118 inom andra

kammaren vid 1918 års lagtima riksdag hemställdes om en revision av valrättsbestämmelserna

jämväl i syfte att förekomma missbruk av partibeteckningar

på valsedlarna. Motionären anmärker, att man haft särskild

anledning att uppmärksamma den påtalade bristen i valmetoden vid senaste

andrakammarvalen (1917), »då ett sådant ohederligt förfaringssätt

(annekterande av annat partis beteckning) vid flera tillfällen användes på

ett sätt, som kan betecknas som skandalöst». Och han tillägger, att

»angeläget synes det i den politiska moralens namn vara, att ett sådant

förfaringssätt om möjligt förhindras genom lämpliga bestämmelser i vallagen».

Riksdagen är i sin skrivelse den 22 maj 1918 (nr 226) ense med

motionären om, att i det anmärkta hänseendet ett uppenbart missförhållande

föreligger. Riksdagen förmenar det vara möjligt, att det för

andra kammarens vidkommande skulle komma att av sig självt försvinna,

därest en anordning i syfte att åt alla partier garantera en representation,

fullt motsvarande deras röststyrka, komme att genomföras. Ty i så

fall skulle varje anledning för ett parti att genom begagnande av ett

annats partibeteckning söka vinna en starkare representation komma att

bortfalla, på samma gång som begagnandet av den främmande partibeteckningen

skulle utesluta de i den ifrågavarande valkretsen på partiets

kandidater avgivna rösterna från inflytande på valresultatet i stort.

Komme åter en sådan anordning icke till stånd, vore det enligt riksdagens

mening synnerligen angeläget att genom särskilda åtgärder söka vinna

rättelse i det av motionären anmärkta missförhållandet. För andra val

än andrakammarval vore — tillägger emellertid riksdagen — behovet i

alla fall ofrånkomligt.

Partibeteckningarna

och medel

mot deras

missbrukande.

Historik.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung/. Maj:ts proposition nr 353.

Partibeteck
ningarnas
avskaffande
-

Officiella

valförbere
delser.

De sakkunniga hava undersökt, genom vilka anordningar missbruket

i fråga skulle kunna förebyggas, och hänvisar jag i detta avseende till

deras framställning i betänkandet s. 141—146. Undersökningen giver

vid handen, att, därest man vill bibehålla vårt bestående system för beräkning

av partiernas styrka och därmed möjligheten av proportionell

platstillsättning inom partierna och därest man vidare vill vinna ett

verkligen effektivt medel mot illojala karteller och samtidigt undvika att

allt för mycket stegra partiorganisationernas makt vid kandidatnomineringarna,

man näppeligen synes hava någon annan utväg att tillgripa än

en anordning, vid vilken partibeteckningarnas roll vid sammanräkningen

övertages av ett annat beteckningssätt, som öppnar samma möjlighet till

sammanslutningar men icke är förknippat med samma risk för missbruk.

De sakkunniga föreslå numrering av vallistorna genom offentlig myndighet.

Denna numrering åter förutsätter officiell kandidatnominering

och officiell reglering av förbundsförfarandet. Då efter genomförandet

av en dylik reform ingen grund synes föreligga för partibeckningarnas

bibehållande, föreslå de sakkunniga deras fullständiga avskaffande.

Även av andra skäl föreslå de sakkunniga införande av officiella

valförberedelser.

Hittills bar hos oss den politiska valförberedelsen överlämnats åt

valmännen själva, utan att därvid offentlig myndighet på något sätt medverkat.

Det är en alldeles ny ordning i detta hänseende, som de sakkunniga

föreslå. De beskriva på följande sätt anordningens huvuddrag.

Inför Konungens befallningshavande skulle inom bestämd tid före det

egentliga valet representantkandidater anmälas av ett visst minimiantal

väljare. Förslagen finge väl i allmänhet, eftersom valkretsarna äro flermansvalkretsar,

karaktär av listor över de personer, vederbörande önskade

se valda. Men det skulle stå fritt att anmäla även en enda sådan kandidat.

Förslagen skulle av Konungens befallningshavande förses med

löpande nummer. Samhörigheten mellan olika listor skulle därefter

åstadkommas genom att sammanslutningar mellan dem inginges och inför

Konungens befallningshavande anmäldes. Sådana sammanslutningar bleve

vid platsfördelningen att betrakta såsom enheter. Procedurens slutpunkt

skulle bliva Konungens befallningshavandes kungörande av de anmälda

listorna samt de emellan dem ingångna sammanslutningarna. Beträffande

röstningen bleve den officiella kandidatnomineringens rättsverkan huvudsakligen

den, att väljaren'' icke finge rösta på andra än nominerade kandidater.

Därjämte hade han att å sin valsedel angiva numret å den

vallista, vilken han önskade låta sin röst komma tillgodo.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

25

Enligt de sakkunnigas framställning i betänkandet s. 149—153,

till vilken jag hänvisar, skulle genom införande av dylika officiella valförberedelser

vinnas klarhet och översiktlighet över valsituationen, organiserande

och samlande verkan på väljarmassorna, möjlighet till korrigering

från väljarnas sida på vissa punkter av metodologiska vanskligheter,

förebyggande av illojala karteller samt förenklande av valuträkningen.

Särskilt med den utomordentliga ökning av valmanskåren, som blir eu

följd av de nya rösträttsbestämmelserna, och med den avsevärda förstoring

av valkretsarna, som införandet av länsvalkretsar skulle innebära, stegras

behovet av anordningar till främjande av nyssnämnda fördelar. De sakkunniga

underkasta invändningarna mot det föreslagna institutet en kritik

(s. 153—156), genom vilken de anse sig påvisa, att dessa invändningar,

ehuru vägande, dock icke upphäva betydelsen av de skäl, som av de

sakkunniga anförts för institutets införande. De finna icke, att de åtgärder,

som genom anordningen skulle påläggas väljarna och deras valledningar,

bleve av så mödosam art, att institutet på den grund vore att

avvisa. Icke heller behöver enligt de sakkunnigas mening väljarens frihet

bliva inskränkt till förmån för partiledningarnas makt, då rätten att nominera

kandidater ingalunda skulle förbehållas dessa utan ett visst minimum

— det föreslås 25 — väljare över huvud.

För detaljerna i den föreslagna officiella nomineringens och förbundsförfarandets

organisation hänvisar jag till den ingående redogörelsen

i betänkandet s. 156—183.

Även om, såsom jag tidigare omnämnt, de sakkunniga icke ansett Personröstsig

kunna framlägga förslag om den nuvarande »partimetodens» ersät ~ g^därhst

tande med en »personmetod», hava de icke lämnat obeaktade de möjlig- röstning.

heter, som kunna tänkas vara för handen att, med bibehållande allt fortfarande

av parti- eller förbundsmetoden såsom huvudresningen i valsystemet,

utbygga detsamma med tillsatser av personmetodologisk karaktär

och därmed reducera partimomentets herravälde till förmån för personmomentet.

Det inslag av dylik art, som de sakkunniga föreslå, är »personröstning

med subsidiär liströstning» eller, såsom den i betänkandet

också benämnes, »fristående» röstning (bet. s. 184—196). Dess syfte är

att underlätta val av en person, som i större eller mindre grad står utanför

partierna, ävensom att göra det möjligt för valmännen att giva eventuellt

nödig hjälp åt en på ett annat partis lista nominerad kandidat.

Till uppnående av sagda syfte föreslås en sådan anordning å valsedeln,

att denna indelas i två fält, åtskilda genom sifferbeteckning, ett övre,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 299 höft. (Nr 353.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts proposition nr 353.

mindre, och ett undre, större. Det förra reserveras för ett fristående

namn, ifall valmannen önskar rösta jämväl på ett sådant, det senare utgör

plats för de listnamn, vilka han vill upptaga under listnumret. För

att en fristående kandidat skall anses vald, skall han hava uppnått

den s. k. Hagenbach-Bischoffska. valkvoten. Uppnår han icke denna, gå

rösterna till de subsidiärt angivna vallistorna, når han åter över valkvoten,

utportioneras efter vissa, i betänkandet närmare beskrivna normer

överskottsrösterna på de subsidiärt angivna listorna.

Från de nuvarande stadgandena om »fria gruppen» skiljer sig det

föreslagna institutet därigeuom, att den nuvarande röstningen såsom »fri

grupp», för den händelse den »frie» kandidaten icke blir vald, betyder

fullständigt bortkastande av de på honom avgivna rösterna, samt, för

den händelse han blir vald, innebär ett onödigt röstslöseri, enär rösterna,

hur många de än må vara, allesammans förbrukas för hans val, medan

däremot enligt det föreslagna institutet, såsom nyss beskrivits, för den

händelse den fristående kandidaten icke blir vald, rösterna gå till den å

valsedeln angivna partilistan, och, för den händelse han blir vald, endast

så många röster förbrukas, som nödigt är, varefter alla överloppsröster

återgå till partilistorna. Kostekonomien blir sålunda ordnad på ett vida

rationellare sätt, än vad fallet är vid »fria grupps»-röstningen. Vad åter

angår det föreslagna institutets förhållande till nu gällande stadgande!!

om gemensamma kandidater, ligger den väsentliga skillnaden däri, att

det förra i motsats till de senare möjliggör en verklig samverkan mellan

de från olika partier kommande rösterna. Från dessa synpunkter blir

det föreslagna institutet på helt annat sätt användbart än de hittills

gällande anordningarna i samma syfte, vilka ju i det hela blivit döda

inslag i vår valmetod.

Mot den gällande metoden för ordnandet av kandidatnamnen inom

partierna eller, såsom det allmänneligen plägar betecknas, platstillsättningen

inom partierna, har, framhålla de sakkunniga, under årens lopp

ett tämligen rikhaltigt anklagelsematerial samlats. Kritiken i detta avseende

har intagit en förgrundsplats i debatten och gjorts gällande med stark betoning.

Anmärkningarna hava icke riktat sig mot rangordningsregeln.

Tvärtom har vid de val, där platstillsättningen kunnat ske med tillämpning

av metodens rangordningsregel, något missnöje med metodens sätt

att verka aldrig försports. Det har varit vid de — visserligen jämförelsevis

sällan inträffande — fall, då metodens reduktionsregel måste anlitas

för platstillsättningen, som utgången oftast berett valmännen missräkningar

och alstrat missnöje. Platserna hava i dessa fall ofta blivit be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

27

satta med män, om vilka egentligen ingen tänkt sig att de skulle bliva

valda. Förhållandet är allbekant och skall av mig senare ytterligare

beröras.

I fråga om den reform av valmetoden, som i syfte att''avhjälpa den Absolut

omordade olägenheten påkallas, ligger, ''mena de sakkunniga, riktningen Xn9föfeslagi

det hela klar nog. Därom torde alla vara ense, att, då orsaken till na valmetodet

onda ligger i det dualistiska beräkningssättet, denna dualism måste

antingen väsentligt reduceras till sin betydelse eller också helt och hållet

upphävas. Icke heller torde det råda någon tvekan därom, att det är

reduktionsregeln, som reformen måste gå ut över, och att rangordningens

betydelse måste utsträckas. Den slutsats, vartill de sakkunniga komma,

sedan de undersökt de olika alternativ, som föreligga, blir den, att dualismen

i beräkningssättet måste helt och hållet försvinna och rangordningen

konsekvent genomföras. Efter en jämförelse mellan »relativ»,

»engelsk» och »absolut» rangordning (betänkandet s. 205—211) stanna de sakkunniga

vid att förorda den sistnämnda, särskilt på grund av valmännens

invanda förtrogenhet med dessjjtankegång och dess konsekventa enhetlighet.

Sådan rangordning har redan (1914), införts för ersättarvalen

(21 och 87 §§ i vallagen). Innebörden av regeln angives av ordalagen i

förstnämnda paragraf: »röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut

ej valde, vilkens namn står främst på valsedeln». Den absoluta rangordningen

innebär sålunda, att till ett lägre stående namn aldrig kan

komma att tagas någon hänsyn, förrän de högre stående erhållit plats.

Kommer det översta namnet icke in, bliva de följande aldrig tågna i betraktande

av valuträknaren.

Genom införande av absolut rangordning undanröjes, säga de sakkunniga

i betänkandet s. 211, det fel, som enstämmigt angives såsom det

mest betydande och mest framträdande i det nu gällande uträkningssättet,

nämligen osäkerheten för valmannen, att hans valsedel vid uträkningen

tages i betraktande i överensstämmelse med de anvisningar, som han

genom sitt sätt att rösta givit. Redan genom möjligheten att ingå sammanslutningar

av olika gradationer har beretts en utväg ur de nuvarande

vanskligheterna. Men även om sådana uttryckliga särgrupperingar

icke åvägabringas, utan olika grupper rösta i omedelbar gemensamhet,

undanröjes de nuvarande bestämmelsernas verkan att betaga dem makten

över personvalet. Utgången kan icke såsom nu komma att — trots

den mest eniga röstning inom gruppen — bero på några få stänkröster

eller på lottning. Tvärtom kan, då absolut rangordning gäller, varje

grupp vara förvissad att alltid själv avgöra placeringen av sina kandi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Ändrad beräkning

för

röst förbrukning

en

andrahuvuddraget.

Sammanräkning

eexempel.

(later och av eventuella ersättare. Den risk i detta avseende, som en

sammanslutning under nu gällande bestämmelser alltid måste medföra,

försvinner. Och den sammanhållning, som erfordras, är ganska måttlig,

långt mindre än vad gällande rangordningsregel kräver. Varje fraktion

kan alltså framföra sina kandidater just i den ordning, som beräknats,

utan att störas av tillfälliga stänkröster eller manipulationer från någon

klick, som är för liten att kunna uträtta något själv och därför spekulerar

i andras oenighet, så ofta reduktionsregeln härtill bereder möjlighet.

Det är emellertid, fortsätta de sakkunniga, icke ensamt det fullkomligt

oberäkneliga sätt, varpå nu gällande rangordningsbestämmelser

allt emellanåt träda ur funktion, som bereder valmännen överraskningar

och vållar missnöje; det är även eu annan omständighet, som därvidlag

spelar in, ehuru den vida mindre faller i ögonen: det allt för summariska

till vägagående vid platsberäkningen inom partierna, som det nu gällande

reduktionsförfarandet medför. De sakkunniga påvisa (betänkandet s. 212—

219), att, enär reduktionsregeln förbiser betydelsen av de gemensamma namnen

å valsedlarna, den lämnar e*tt oriktigt resultat, så till vida som reduktionen

av valsedlarnas röstkraft efter en platstillsättning i vissa fall blir

för stark, i andra för svag. Förfarandet bör därför, mena de sakkunniga,

ersättas av eu metod, byggd på grundsatsen, att den röstmängd, som åtgår

för tillsättandet av eu plats, är densamma, vare sig platsen tillsättes

av en fraktion ensam eller av tio olika fraktioner gemensamt, samt att

denna röstmängd fördelas lika på varje röstenhet, d. v. s. att platsens

tillsättande i lika mån åstadkommes av varje därvid avgiven röst. Metoden

är därjämte även i övrigt avpassad till bättre överensstämmelse

med d’Hondts fördelningsregel, än som kännetecknar nuvarande reduktionsregel.

De sakkunniga påvisa, att, om visserligen nyssnämnda fel icke

hittills spelat någon framträdande roll, det, ifall absolut rangordning införes,

får en större betydelse, i det att det under sådan förutsättning i

högre grad än tidigare bereder möjlighet för valmanövrer i syfte att

genom uppdelning göra platsvinst. Införandet av absolut rangordning

bör därför åtföljas av reduktionsregelns ersättande med en mera rationell

metod för beräknandet av röstförbrukningen.

Den på ovan beskrivna grundsatser vilande sammanräkningsmetod för

platstillsättningen inom partierna, som de sakkunniga förorda, ansluter

sig väsentligen till det förslag, som framlades i 1913 års sakkunnigbetänkande.

I ett par avseenden hava vissa modifikationer föreslagits.

För att närmare visa, hur eu röstsammanräkning försiggår enligt det

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

ii va förfarandet, återgiver jag ett av de exempel, de sakkunniga framlagt

i ”sitt betänkande (s. 226—230). Exemplet avser ett val till första kammaren.

Valsedlarna ordnas och sorteras alldeles som f. n. tillgår. För

varje parti utskrivas alltså erforderliga s. k. »hjälpsedlar», och med dessa

verkställas alla de sedelgrupperingar, som förekomma vid sammanräkningarna,

precis som nu sker. Likaså beräknas på vanligt sätt det antal

platser, som tillfalla varje i valet deltagande parti. Det antages, att Moderata

partiet erhållit 4 platser och att partiets hjälpsedlar ha följande lydelse:

rp-n:r

Rösttal

Tvp-n:r

Rösttal

1— A.B.C.D.....

. 10

t

Transport 22

2—A.C.D......

. 10

5—B. . .

......4

3—A. D.......

. 1

6—D. . .

.......6

4—A........

. 1

7—E. D. .

......6

Transport

22

Summa 38

För sammanräkningen användes en av de sakkunniga utarbetad

tabellblankett. Blanketten är försedd med nödiga anvisningar. Då tabellen

alltså fullständigt angiver, hur i varje särskilt moment av sammanräkningen

skall förfaras, blir den följande framställningen i huvudsak

endast ett återgivande av tabellens föreskrifter.

l:a sammanräkningen börjar därmed, att partiets valsedlar ordnas

efter sina l:a namn, så att lika många sedelgrupper erhållas som det

linnes olika l:a namn. Härvid fås alltså en grupp med namnet A. först

eller, som det kortare må uttryckas, en A-grupp, bestående av typerna

1—4, vidare en B-grupp (typ 5), en D-grupp (typ 6), en E-grupp (typ

7). Varje grupps rösttal uträknas. De olika sedeltypernas namn införas

i blankettens namnkol. Då några sedeltyper upptaga endast ett eller två

namn vardera, antecknas å en rad i namnkol. »utan namn», för att man

skall kunna redovisa även antalet sådana sedlar efter placeringen av deras

resp. namn. I kol. 1 införas de förenämnda sedelgruppernas uträknade

rösttal, således för A-gruppen 22, för B-gruppen 4 o. s. v. I denna

kol. äro därmed införda rösttalen för var och en av partiets sedelgrupper,

och summan i kol. 1 måste därför bli lika med partiets rösttal;

summan alltså = 38. Största rösttalet (i denna första sammanräkningsamtidigt

jämförelsetal) i kol. 1 innehaves av A., som alltså tilldelas l:a

platsen i ordningen. Namnet och dess jämförelsetal understrykas; dess

ordningsnummer antecknas, och därmed är l:a sammanräkningen avslutad.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

TA
utvisande

kandidatnamnens ord
-

l:a samman- räkningen

2:a sammanräkningen

*

*

»

B

p

CD

P

no

o

>■*

P-

P

Kandidatens

namn

Rösttal för val- sedelgrupp med

det i kol. N.

angivna namnet

först: därjämte

namnets jäm- förelsetal

[Gruppens röst- tal uträknas]

För nybildad valsedel- grupp med det i kol. N.

angivna namnet främst

fastställt

För det i kol. N.

angivna namnet

fastställt

P*

er?

OQ

P

P

B

B

CD

>1

Rösttal

[Gruppens

rösttal

uträknas]

Platstal

[Rösttalet i kol.

2 a divideras

med största

jämförelsetalet

i kol. 1]

Rösttal

[Rösttalet

i kol. 1

lägges till

rösttalet

i kol. 2 a]

Jämförelsetal

[Rösttalet i kol.

2 c divideras

med platstalet

i kol. 2 b ökat

med 1]

N.

1

2 a

2 b

2c

2 d

A.....

1

22

—

—

B.....

2

4

10

s=0-45

14

'' - = 9.65

1.45 -

C.....

3

10

^ = o.«

10

10 G«Q

1.45

D.....

4

6

1

7

E.....

6

6

Utan namn.

1

•

1

Summa

38

22

38

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

31

BELL

nande inom. partiet Moderata.

3:e sammanräkningen

4:e sammanräkningen

För nybildad valsedel- grupp med det i kol. N.

angivna namnet främst

fastställt

För det i kol. N.

aQgivna namnet

fastställt

För nybildad valsedel- grupp med det i kol. N.

angivna namnet främst

fastställt

För det i kol. N.

angivna namnet

fastställt

Rösttal Platstal

Rösttal

Jämförelsetal

Rösttal

Platstal

Rösttal

Jämförelsetal

i [Rösttalet-i kol.

3 a divideras

[Gruppensj med största

rösttal | jämförelsetalet

uträknas] j i kol. 2 d]

[Rösttalet

i kol. 2 c

lägges till

rösttalet

i kol. 3 a]

[Rösttalet i kol.

3 c divideras med

summan av plats- talen i kol. 2 b —

3 b ökad med 1]

[Gruppens

rösttal

uträknas]

[Rösttalet i kol.

4 a divideras

med största

jämförelsetalet

i kol. 3 d]

[Rösttalet

i kol. 3 c

lägges till

rösttalet

i kol. 4 a]

[Rösttalet i kol.

4 c divideras med

summan av plats- talen i kol. 2 b—

4 b ökad med 1]

3 a 3 b

3c

3 d

4 a

4 b

4 c

4 d

j 10 = 1.03

9.65

20

-2° =8.06

2.48 -

—

—

7

20

27

6

6

4

5

5

14

38

■

20

38

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

För andra sammanräkningen uttagas de sedelhögar, som bildade

A-gruppen; alla de övriga sedelgrupperna lämnas orörda. A-gruppens

sedlar omsorteras efter de namn, som nu äro de främsta, sedan A. erhållit

plats i ordningen (placerats). Härvid erhålles en B-grupp (typ 1),

en C-grupp (typ 2), en D-grupp (typ 3) och därjämte en grupp, vars

sedlar icke upptaga något oplacerat namn (typ 4). Enligt rubriken i

kol. 2a införes vart och ett av de nya gruppernas rösttal i kol. 2a å

rad, som motsvarar resp. gruppnamn; rösttal för typ 4 å rad »utan namn».

Rösttalet i kol. 2 summeras, summan skall naturligtvis utgöra 22 eller

A-gruppens rösttal = senast placerade namnets rösttal, eftersom kol. 2a

upptager A-gruppens alla sedlar.

Enligt rubriken i kol. 2c skall till varje oplacerat namns rösttal

i kol. 1 läggas motsvarande grupps rösttal i kol. 2a, och summan utföres

i kol. 2c; för B. lägges alltså 4 i kol. 1 till 10 i kol. 2a, och summan,

14, överföres till kol. 2c, för D. lägges 6 i kol. 1 till 1 i kol. 2a, och

summan 7 överföres till kol. 2c. För oplacerade namn med rösttal i

kol. 1 men utan motsvarande rösttal i kol. 2a eller omvänt, överföras

följaktligen rösttalen i kol. 1 resp. kol. 2a oförändrade till kol. 2c; för

C. överföres således 10 i kol. 2a till kol. 2c, för E. 6 i kol. 1 ävenledes

till kol. 2c. Denna kol. kommer således att innehålla rösttalen för alla

vid sammanräkningen giltiga främsta namn inom hela partiet och därjämte

eventuellt förekommande valsedlar, vilkas alla namn redan placerats,

i detta fall 1 valsedel; summan av rösttalen i kol. 2c skall alltså

vara lika med partiets rösttal, i detta fall således 38.

Sedan kol. 2a och kol. 2c blivit utfyllda, skall, så långt sådant erfordras,

platstal beräknas för valsedelsgrupperna i kol. 2a, därvid början

göres med den grupp, vars främsta namn har största rösttalet i kol. 2c,

här B-gruppen. Det är då klart, att eftersom hela A-gruppen med sina

22 röster fått 1 plats, så måste B-gruppen ha lika stor andel i denna

plats, som B-gruppens rösttal, 10, utgör del av hela A-gruppens rösttal, 22;

andelens storlek blir följaktligen 10/22 eller uttryckt i decimalbråk = O.45,

som således är B-gruppens platstal i 2:a sammanräkningen, vilket också

kan uttryckas så, att talet O.45 anger platsmängden, som sedlarna i den

vid 2:a sammanräkningen bildade B-gruppen i själva verket förde med

sig från l:a sammanräkningen, där de med sina 10 röster bidrogo till

placeringen av A, som då var dessa sedlars främsta namn. Sedan platstal

för ifrågavarande sedelgrupp fastställts, uträknas jämförelsetal för

gruppnamnet, B, vars rösttal angives i kol. 2c. Rösttalen i denna kol.

kunna betraktas såsom rösttal för de olika grupper, vilka nu tävla om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

33

2:a platsen. Utdelningen sker enligt d’Hondt-Phragméns regel: varje

grupps rösttal delas med det antal platser, gruppen förut erhållit, ökat

med 1. B-gruppen i kol. 2a har för 10 röster påförts ett platstal = 0.45,

men, för att fortsätta fiktionen, det är också den platsmängd hela Bgruppen

med sina 14 röster uppnått; alltså skall hela B-gruppens rösttal

14

nu delas med 0,45 + 1, och B:s jämförelsetal tecknas följaktligen 45 = 9-65,

vilket införes i kol. 2d. Vore nu detta jämförelsetal större än vart ochett

av de övriga namnens rösttal i kol. 2c, så behövde inga flera jämförelsetal

uträknas, tv det är klart, att ett jämförelsetal aldrig kan bli

större än det rösttal, varur det beräknats. Rösttalet skall ju vid denna

beräkning alltid delas med något tal, som minst måste uppgå till 1,

med andra ord jämförelsetalet kan på sin höjd bli lika med rösttalet.

Då emellertid B:s jämförelsetal, 9.65, är mindre än C:s rösttal, 10, i kol.

2c, måste jämförelsetal för C. uträknas. Detta sker alldeles på samma

sätt som för B., och jämförelsetalet blir 6.89. B:s jämförelsetal är nu

större än det för C. uträknade och större än varje annat namns rösttal

i kol. 2c, vadan B. erhåller 2:a platsen i ordningen, och därmed är 2:a

sammanräkningen avslutad.

På enahanda sätt försiggår den 3:e sammanräkningen, eller, mera

allmänt uttryckt, alla sammanräkningar efter den 2:a. Därvid äro emellertid

ett par omständigheter att särskilt beakta. De komma till synes

först vid 3:e och följande sammanräkningar.

Vid beräkning av platstal i 3:e och följande sammanräkningar skall,

likasom vid den 2:a, gruppens rösttal delas med det vid näst föregående

sammanräkning största jämförelsetalet eller, som det ju även kan uttryckas,

med det då placerade namnets jämförelsetal, och detta ehuru

jämförelsetalet icke, såsom vid l:a sammanräkningen, tillika är namnets

rösttal. Att resultatet dock blir det sökta och att det angivna förfarandet

enklast och bäst leder till målet, kan lätt ådagaläggas. Av tabellen

framgår, att B, som vid 2:a sammanräkningen tilldelades plats, då

hade ett rösttal = 14 (kol. 2 c.), och att dessa 14 sedlar utgjordes dels

av 10 sedlar, som nu utgöra en C-grupp, och dels av 4 sedlar utan

10

annat namn (kol. 3 a). På den nuvarande C-gruppen föll alltså av

den platsmängd, som utdelats till B. Men nu är ju av d’Hondt-Phragméns

regel tydligt, att den platsmängd, som ett parti efter någon viss platsfördelning

innehar, måste vara lika med det tal, varmed partiets rösttal delades,

då partiet uppnådde det jämförelsetal, på grund varav partiet senast

fick plats. När ett parti fått 1 plats, har dess rösttal delats med 1, när det

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 299 käft. (Nr 353.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

fått 2 platser, har dess rösttal delats med 2 o. s. v. Då B. fick

plats vid 2:a sammanräkningen, skedde det enligt tabellen kol. 2 d på grund

av ett jämförelsetal, som erhölls genom att dela rösttalet 14 med 1.45; den

platsmängd, som »B-partiet» innehar, när 3:e sammanräkningen börjar, är

således = I.45. Detta framgår även därav, att enligt tabellen de 14 B-sedlarna

ensamma tillsatt 1 plats — den 2:a — varjämte 10 av dem bidragit

att tillsätta l:a platsen, och detta bidrag utgör O.45. Alltså ha de 14 B-sed-larna

sammanlagt tillsatt en platsmängd = 1.45. Följaktligen kommer

10 14

pa C-gruppen vt av I.45. Enligt tabellens kolumn 2 d är z— =9.65,

i.45

14

varav 1.45= t—. Insättes nu detta värde på 1.45 i det nyss funna ut
tj

»65

trycket på C-gruppens andel i platstillsättningen, så blir denna andel,

10 . . 14 .. _ 10

m. a. o. C-gruppens platstal, =

14 X 9.65’

eller efter förkortning =

9.65’

d. v. s. C-gruppens platstal fås genom delning av gruppens rösttal med

det senast placerade namnets jämförelsetal. På enahanda sätt kan vid

varje annan sammanräkning ådagaläggas riktigheten av detta förfarande,

som uppenbarligen endast är en genväg vid platstalsberäkningen och därjämte

medför den fördelen, att denna både till form och innehåll blir

lika alla sammanräkningarna igenom.

Sedan platstal för en sedelgrupp i kol. a uträknats och innan

beräkning av gruppnamnets jämförelsetal företages, skall först efterses, om

grupp med det namnet främst har påförts rösttal i kol. a vid någon

föregående sammanräkning. År så fallet, vilket ju genast synes i tabellen,

så måste sådan grupp ha varit med om platstillsättning — en eller

flera gånger efter antalet a-kolumner, vari gruppen finnes antecknad.

Tillkommer gruppen sålunda något antal platsdelar, vare sig de uträknats

eller icke, så måste dessa naturligtvis tagas med i räkningen, då

namnets jämförelsetal skall bestämmas, såsom f. ö. synes av tabellrubrikerna.

Alltså, bar platstal icke uträknats för grupp i fråga vid föregående

sammanräkning — därför att detta varit obehövligt —, så skall

sådant göras nu, och det för varje a-kol., som upptager gruppens rösttal,

så att gruppens alla platstal må komma med vid beräkning av jämförelsetalet.

Men det är å andra sidan tydligt, att behöver jämförelsetal icke

uträknas för visst namn, så behöver icke heller platstal uträknas för motsvarande

sedelgrupp eller grupper.

Tillämpat på föreliggande fall skall alltså vid beräkning av jämförelsetal

för C., som har största rösttalet i kol. 3 c, efterses om C-grup
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

35

pen påförts rösttal i någon föregående sammanräknings a-kol. — här

alltså i kol. 2 a. Det visar sig då, att gruppen icke allenast påförts

rösttal i kol. 2 a, utan att även platstal uträknats för samma grupp och

antecknats med 0.45 i kol. 2 b. För beräkning av C:s jämförelsetal i

kol. 3 d skall således medtagas platstalet såväl i kol. 2 b som i kol. 3 b,

O.s rösttal i kol. 3 c alltså delas med O.45 + I.03 + 1 = 2.48.

De nu verkställda tre sammanräkningarna hava såsom synes utförts

i överensstämmelse med den föreslagna lagtextens föreskrifter. I

vissa fall, som f. ö. inträffa ganska ofta, är det emellertid, fortsätta de

sakkunniga, möjligt att gå till väga på ett mycket enklare sätt, utan

både platstal och jämförelsetal, och ett sådant fall inträffar just vid den

4:e sammanräkningen.

Om man först tänker sig, att lagtexten — eller, som den här må

kallas »huvudregeln» — tillämpas, så skall vid 2:a sammanräkningen

största rösttalet i kol. 2 c delas med motsvarande platstal'' i kol. 2 b, ökat

med 1. Men det största platstal, som i denna sammanräkning kan förekomma,

måste vara 1, eftersom det tinnes endast en plats — den vid

l:a sammanräkningen tillsatta — att uppdela på sedelgruppen i kol. 2 a.

Det största tal, varmed rösttalen i kol. 2 c kunna komma att delas vid

uträkningen av jämförelsetal, är således 1 —1 = 2. Om nu största rösttalet

i kol. 2 c efter delning med 2 är större än något av de återstående

rösttalen, eller, vilket ju är detsamma, om största rösttalet före delningen

är mer än dubbelt så stort som varje annat av de nämnda rösttalen, så

skall namnet, som innehar detta största rösttal, tilldelas 2:a platsen i

ordningen. Tillämpas samma grunder på 3:e sammanräkningen, så är

tydligt, att då två platser finnas att uppdela, måste det största tal, varmed

röst talen i kol. 3 c kunna komma att delas för uträkning av jämförelsetal,

bli 2 + 1 = 3. Är då största rösttalet i kol. 3 c mer än tre gånger

så stort som det näst största, så skall det namn, som innehar största

rösttalet, tilldelas 3:e platsen i ordningen. På enahanda sätt i fråga om

4:e sammanräkningen, 5:e sammanräkningen, o. s. v.

Av detta förhållande kan man tydligen direkt begagna sig och

alltså fastslå: är det största rösttalet i kol. 2 c mer än dubbelt så stort

som det därnäst största, så kan 2:a platsen i ordningen utan vidare räkning

tilldelas det namn, som innehar detta största rösttal; är det största

rösttalet i kol. 3 c mer än tre gånger så stort som det därnäst största,

så kan 3:e platsen i ordningen utan vidare räkning tilldelas det mot

största rösttalet svarande namnet, o. s. v. efter samma grund. Detta

förenklade beräkningssätt har kallats metodens »hjälpregel».

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. May.ts proposition nr 353.

Av regelns formulering framgår, att tillämpningen icke förutsattes

skola ske i sammanhängande följd, såsom fallet är med rangordningsregeln

i vår nu gällande valmetod. Tillämpningen behöver således icke

nödvändigt börja redan vid 2:a sammanräkningen; det kan ske t. ex.

först vid den 3:e, så avbrytas vid den 4:e, ånyo fortsättas vid den 5:e,

o. s. v. i alla tänkbara kombinationer.

Tillämpas nu detta på föreliggande fall, så synes av tabellen

att rösttalet för D i kolumn 4 c är mer än 4 gånger större än

det därnäst största i samma kol.; i följd härav kan 4:e platsen utan

vidare räkning tilldelas D, och härmed är 4:e och sista sammanräkningen

avslutad.

Sedan nu partiets kandidatnamn ordnats, så långt kan vara erforderligt,

besättas partiets 4 platser alldeles som f. n. tillgår, d. v. s.

enligt föreskrifterna i lagförslagets 20 §.

Av nu beskrivna åtgärder framgår, att de valsedelgrupper, som

förefinnas vid första sammanräkningen, antecknas i kol. 1 och att platsen

tillfaller den största gruppen. Vidare att för varje följande sammanräkning

antecknas i kol. c de grupper, som tävla om platsen, i kol. a de

av grupperna i kol. c, eventuellt de dithörande undergrupper, som deltagit

i nästföregående platstillsättning, och i kol. b, så långt erfordras, de

platsandelar platstal — som på grund härav belöpa på varje sådan

deltagande grupp. Slutligen uträknas i kol. d med tillhjälp av d’HondtPhragméns

regel och på grund av rösttalen i kol. c och platstalen i

kol. b jämförelsetal för varje grupp i kol. c, ävenledes så långt erfordras,

varefter platsen tilldelas den grupp eller, som det ju också kan uttryckas,

det namn, som erhållit det största jämförelsetalet. Men därav följer

uppenbarligen, att platstillsättningen inom ett parti just är vad ovan

angivits, en fördelning av partiets platser mellan de olika grupper, varav

partiet består.

Det nya sammanräkningsförfarandet kan alltså korteligen beskrivas

sålunda:

De platser valet avser, fördelas mellan de vid valet framträdande

partierna på samma sätt som nu, således med tillämpning av d’HondtPhragméns

regel; de platser, ett parti erhåller, uppdelas likaledes enligt

d’Hondt-Phragméns regel, mellan de grupper, varav partiet består, med

iakttagande att grupper, som framföra gemensamma kandidater få i mån

av sina rösttal bidraga till dessa kandidaters val.

I övrigt hänvisar jag till kap. IV i de sakkunnigas betänkande,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtls proposition nr 353. 37

där en mera omfattande redogörelse för det föreslagna sammanräkningssättet

lämnas.

De sakkunniga förneka ingalunda, att även mot denna proportionella

valmetod anmärkningar kunna framställas, vilka icke utan vidare äro att

avvisa. Så är emellertid, tillägga de sakkunniga, förhålländet med alla

valmetoder, vilka på en gång söka att så nära som möjligt bereda ett exakt

resultat och skola ägna sig för praktiskt bruk. Å s. 264—272 upptagas

till närmare skärskådande de viktigaste av de invändningar, vilka fram-- ställts. Vad särskilt beträffar den i åtskilliga tidigare yttranden av Kungl.

Maj:ts befallningshavande förekommande anmärkningen, att metoden skulle

vara svårfattlig för såväl valmän som valförrättare, göra de sakkunniga

med stöd av en ingående motivering gällande, dels att valmännen skola

finna grunderna för de nya bestämmelserna både vida lättfattligare och

vida resonligare än de nu gällande, dels att för valförrättaren den förordade

sammanräkningsmetoden skall komma att bliva betydligt mera

lätthanterlig än nu gällande, på samma gång själva räknearbetet kommer

att fordra mycket mindre tid och att kunna utföras av en mycket fåtaligare

personal; det kan med lätthet sättas i system och ordnas efter

ett i detalj uppgjort schema, som utan svårighet kan tillämpas även vid

de största val. I detta sammanhang må erinras om de sakkunnigas förslag

att, i likhet med vad som skett med avseende på kommunal- och

municipalfullmäktigval, befallningshavandena även för handläggning av

ärenden rörande andrakammarval bemyndigades att i erforderlig utsträckning

förordna extra avdelningschefer och annan personal.

Genom remiss den 12 februari 1921 anbefalldes Kungl. Maj:ts samtliga

befallningshavande att avgiva underdåniga utlåtanden över vissa ehamnde.

delar av proportionsvalssakkunnigas förslag. Yttrandena borde avse förslaget

om officiella valförberedelser samt förslaget om »personröstning

med subsidiär liströstning». Någon ingående detalj granskning begärdes

ej utan endast ett mera allmänt ställningstagande till de föreslagna in-*

stituten. Yttrandena borde hava inkommit före den 1 mars.

Med hänvisning till den korta tid, inom vilken yttrandena borde

vara avgivna, och att förslaget endast, i vissa delar remmitterats till

Kungl. Maj:ts befallningshavande, betona flera av dessa i sina utlåtanden

svårigheten att i frågans dåvarande läge intaga en bestämd position

till de föreslagna nyheterna.

I yttranden över det föreslagna personmetodologiska tillägget till

det i övrigt partimetodiska valsystemet hava de flesta av Kungl. Maj:ts

befallningshavande uttalat sig principiellt gillande. I vissa yttranden

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

kommer emellertid den uppfattningen till synes, att, även om uppslaget

är beaktansvärt, det nya institutet sannolikt skulle komma att i praktiken

spela en föga betydande roll.

Vad därefter angår de föreslagna officiella valförberedelserna, äro

befallningshavandena av i viss mån delade meningar.

Sålunda finner Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads

län förslaget vara välgrundat och befallningshavanden i Älvsborgs län förklarar

sig anse detsamma böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Befallningshavanden i Hallands län förmenar, att den officiella

nomineringen och förbundsförfarandet skulle medföra betydande fördelar,

även om förenklingar vore önskvärda. Befallningshavanden i Göteborgs

och Bohus län yttrar, att samtliga de institut, om vilka utlåtande infordrats,

synas vara av den beskaffenhet, att deras införande, på sätt föreslagits,

skulle innebära en avgjord förbättring i valmetoden. Länsstyrelsen

i Gävleborgs län uttalar, att, såvitt länsstyrelsen kunnat bedöma, synas

de principer, varpå förslaget är grundat, vara ägnade att bereda skydd

mot illojala karteller samt åstadkomma reda och ordning i valsituationen

men ändock lämna det enskilda initiativet erforderligt spelrum. Befallningshavanden

i Kopparbergs län säger sig icke hava några principiella

invändningar att göra mot de föreslagna nya anordningarna; invändningarna

emot desamma äro enligt denna befallningshavandes mening föga

vägande i jämförelse med de av de sakkunniga påvisade fördelarna.

Om de nu anförda länsstyrelserna sålunda oförbehållsamt ansluta

sig till förslaget om införande av de officiella valförberedelsernas institut,

ställa sig andra mera tveksamma. Nära nyssnämnda länsstyrelser står

dock uti ifrågavarande hänseende länsstyrelsen i Norrbottens län, vilken

yttrar, att fördelen med införande av kandidatnominering och anmälan

av valförbund inför offentlig myndighet är enligt motiverna till det framlagda

förslaget i flera avseenden betydande, och att länsstyrelsen i stort

sett icke kan motsäga, vad de sakkunniga därutinnan framhållit. Länsstyrelsen

betonar emellertid vikten av att valförfarandet blir så enkelt och

lättfattligt, att det icke föranleder till misstag från valmännens sida. och

tillägger i detta sammanhang, att länsstyrelsen icke nu tilltror sig att bedöma,

huruvida det föreslagna förfarandet är av sådan beskaffenhet. Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Blekinge län åter förklarar, att, även om de

invändningar, som vanligen göras mot ifrågavarande institut, till en ej oväsentlig

del bottna i oklara och oriktiga föreställningar om vad saken egentligen

innebär, likväl ej bör förbises, att själva namnet »officiell kandidatur»

i många medborgares öron har en dålig klang och att anordningar

i föreslagen riktning därför kunna befaras komma att ytterligare öka

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

obenägenheten hos stora lager av befolkningen mot ett aktivt deltagande

i det politiska livet. Befallningshavanden ifrågasätter också möjligheten

av ett ökat inflytande för valledningarna genom det nya förfarandet.

Icke desto mindre förordar befallningshavanden ett försök till lagstiftning

i den riktning, förslaget angiver, enär de rika möjligheter till valkupper,

som det nuvarande systemet erbjuder, göra en reform nödvändig. Länsstyrelsen

i Yästernorrlands län framställer vissa invändningar mot den

föreslagna anordningen, vilken den finner strida mot svenskt föreställningssätt

och med nuvarande valkretsindelning onödig. Om emellertid

länsvalkretsarna genomföras, förmenar länsstyrelsen, att det med all

sannolikhet bleve erforderligt eller åtminstone lämpligt, att valförberedelserna

i större utsträckning än vad för närvarande är fallet inordnades

under vissa reglerande former, varför länsstyrelsen säger sig icke under

sådan förutsättning kunna ställa sig principiellt avvisande mot, att de

sakkunnigas förslag i huvudsak upphöjes till lag.

Sistnämnda länsstyrelse tillägger emellertid, att den icke kan tillstyrka

den nya ordningens tillämpande redan vid de första val, som förrättas

i de tilltänkta större valkretsarna, utan att dessförinnan erfarenheten

givit vid handen, huruvida icke nuvarande system må vara förenligt

med den förändrade valkretsindelningen. En liknande ståndpunkt

intages jämväl av överståthållarämbetet — vilket emellertid anser det

vara nödvändigt, att även vid valen till första kammaren tillämpa systemet

med officiella vallistor — så till vida som ämbetet ställer sig tveksamt,

huruvida det vore klokt, att i och för tillämpning redan vid ett

omedelbart förestående val införa de nya bestämmelserna. Ämbetet förmenar

det vara att befara, att detta skulle medföra stora svårigheter för

valmännen, och att det vore försiktigare att lata metoden sa småningom

inläras av den stora allmänheten, innan denna tvingas att använda densamma.

Slutligen påyrkas uppskov med frågan om de officiella valförberedelsernas

införande jämväl av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,

Uppsala, Örebro och A^ästerbottens län. Av dessa uttalar länsstyrelsen

i Stockholms län, att, även om ett uppskov med framläggande av

förslaget i dess helhet är att tillråda, det därför icke bör vara uteslutet,

att man, under avvaktande av den slutliga prövningen av de sakkunnigas

förslag i dess helhet, genomför de detaljförändringar i den nuvarande

valordningen, som kunna''befinnas lämpliga och möjliga. Såsom

sådana nämnas införande av den nya rangordningsprincipen samt utvidgning

av valkretsarna. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus

län håller, vad beträffar själva valförfarandet, före, att med principen

om sammanräkning efter första namn åtminstone tills vidare tillräck
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

ligt vore vunnet. De tre sistnämnda av nyss uppräknade fem länsstyrelser

— av vilka länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller som

en billig och klok åtgärd, att ett förslag, som ingriper så intimt i hela

den svenska valmanskårens rätt’ att utöva sin viktigaste medborgerliga

gärning, i god tid varder känt och får bliva föremål -för ingående diskussion

och offentliga meningsutbyten, innan det upphö jes till lag —

synas vara mera utpräglat emot de officiella valförberedelserna över

huvud och överensstämma däri med länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands och Jämtlands län, ävensom Gotlands län, vilken senare

länsstyrelse dock ställer sig mera tveksam än de övriga.

Bland dessa länsstyrelser finner visserligen den sistnämnda den

föreslagna metoden med officiell kandidatnominering vara väl ägnad att

befordra undanröjandet av den med nu gällande valmetod förenade olägenheten,

att en grupp valmän har möjlighet att för sina valsedlar använda

en annan grupps partibeteckning mot denna grupps vilja, och yttrar

länsstyrelsen i Värmlands län, att från teoretiska synpunkter vägande

skäl kunna åberopas till stöd för de allmänna principer, vilka för förslagets

uppsättande varit vägledande. Men eljest framhållas såväl i dessa

som i de övriga nyssnämnda och vissa av de tidigare berörda utlåtandena

åtskilliga motskäl mot de officiella valförberedelserna. Bland dessa

återfinner man argument, vilka jämväl i de sakkunnigas betänkande upptagits

till behandling. Sålunda anföres, att offentlig myndighets medverkan

på valets förberedande stadium i den betydande grad, som föreslås,

icke kan anses stämma med hos oss gängse föreställningssätt. Vidare

göres gällande, att de officiella valförberedelserna över hövan inskränka

den enskilde valmannens frihet och stärka partiledningarnas

makt och därför kunna vara ägnade att befordra »valledan». Det föresjagna

förfaringssättet karakteriseras såsom invecklat och svårförståeligt.

Åtskilliga befallningshavande anse därjämte, att faran för illojala karteller

i hög grad överdrivits och att missförhållanden av dylik art icke

förekommit i sådan utsträckning, att de påkalla en så radikal omläggning

av förfaringssättet vid valförberedelserna, som föreslagits.

I väsentlig mån gälla emellertid betänkligheterna den betydligt ökade

arbetsbörda, som i valtider komme att läggas på Kungl. Maj:ts befallningshavande,

om förslaget om de officiella valförberedelserna bleve lag. Denna

ökning i arbetet skulle, förmenas det, allvarligt äventyra övriga ärendens ordentliga

handhavande, så mycket mera, som de politiska valens förberedelser

komme att infalla på en tid, då länsstyrelserna vore upptagna av arbetet

med framställningar till landstingen, och stora svårigheter särskilt i de

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353. 41

mindre residensstäderna förefunnes att utanför länsstyrelsens krets anskaffa

kompetent personal för valarbetet, vilket med det nya systemets

antagande skulle ytterligare kompliceras och i följd därav ställa stora

krav på personalen. — Från tvenne håll (länsstyrelserna i Södermanlands

och Västmanlands län) ifrågasättes inrättandet av särskilda övervalnämnder,

event. gemensamma för två eller flera valkretsar.

De förslag till förbättrande av det nuvarande valsättet till andra

kammaren, som de sakkunniga framlagt, innebära dels valkretsarnas förstorande,

dels införande av officiella valförberedelser, dels möjliggörande

av vad de sakkunniga benämna personröstning med subsidiär liströstning

och dels nytt sammanräkningsförfarande.

De sakkunnigas förslag synas mig i det hela väl avpassade för sina

syften och sålunda ägnade att avhjälpa de bristfälligheter, som kunna

anses vidlåda det gällande proportionella valsättet. Förslagets olika delar

sammanhänga därjämte på ett organiskt sätt med varandra. En reform,

som byggde på de sakkunnigas förslag i dess helhet, komme därför att

kännetecknas av enhetlighet och jämvikt mellan dess olika moment.

Emellertid anmäla sig mot en sådan reform betänkligheter, beroende

därpå, att vissa delar av förslaget erbjuda så vittgående nyheter,

att dels dessa nyheter kräva ett grundligare övervägande, än som i betraktande

av den långt framskridna tiden blir möjligt, dels under alla

förhållanden deras omedelbara genomförande kan tänkas vålla svårigheter

vid tillämpningen. Detta gäller i främsta rummet anordningen med officiella

valförberedelser. För visso kunna valmännen tänkas behöva längre

tid än som under förutsättning av en snar tillämpning kan komma att

stå dem till buds för att bliva så förtrogna med dylika nya anordningar,

att de på tillbörligt sätt förmå utnyttja dem. Enahanda anmärkning

lärer med fog kunna göras i fråga om förslaget om personröstning med

subsidiär liströstning, ett institut, som för övrigt synes bäst utnyttjas i

samband med officiella valförberedelser. Av nu nämnt skäl finner jag mig

ej böra förorda här närmast berörda tvänne nyheter till omedelbart införande

i vårt valsystem.

Innan jag övergår till frågan, huruvida det låter sig göra att, utan

sammankoppling med nyssnämnda delar av de sakkunnigas förslag, till

omedelbart genomförande upptaga förslagen om valkretsarnas förstorande

och nytt sammanräkningsförfarande, anser jag mig böra med några ord

motivera min anslutning till sistnämnda tvenne förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1321. 1 saml. 293 höft. (Nr 353.) 6

Departementschefer7.

Officiella

valförbere
delser.

Personröstning

med

subsidiär

liströstning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Valkretsarnas

förstorande.

Ändrad
samman
räkninqs
-

nieto

nqs

(rf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Vad först angår valkretsarnas förstorande torde jag kunna i det

väsentliga hänvisa till den av de sakkunniga förebragta motiveringen för

ändring i dylik riktning. Den av de sakkuniga föreslagna formen för

valkretsförstoringen, d. v. s. länens konstituerande såsom valkretsar, samt

de avvikelser, som de sakkuniga för tre län föreslå, synas mig lämpliga.

Jag hänvisar såsom motivering till vad de sakkunniga anföra å s. 102—

108 i sitt betänkande. Beträffande de norrländska länen kunna otvivelaktigt

betänkligheter resa sig. Den av de sakkunniga förebragta utredningen

synes emellertid giva vid handen, att bland dem, som frågan

närmast angår, sympatierna för att varje sådant län må utgöra en enda

valkrets äro övervägande; förhållandena äro redan med den nuvarande

valkretsindelningen sådana, att denna icke i jämförelse med den föreslagna

erbjuder fördelar, som uppväga nackdelen från den proportionella rättvisans

synpunkt av det ringa antalet representanter, vilket nu tillkommer

varje valkrets.

Vidkommande förslaget om ändrad sammanräkningsmetod, må erinras,

att antalet proportionella valmetoder som bekant är synnerligen stort.

I bil. 2 till de sakkunnigas betänkande redogöres för de viktigaste i främmande

länder tillämpade metoderna. Därjämte hava icke minst i vårt

land av författare på området och motionärer inom riksdagen åtskilliga

förslag blivit framställda. En del av dessa omnämnas och belysas i de

sakkunnigas betänkande, dels i flera särskilda sammanhang, dels i ett

slutkapitel å s. 273—279. Det är en vansklig sak att bedöma företrädena

och olägenheterna hos dessa olika uträkningssätt under jämförelse

med varandra. Vad som gör metodfrågan mera invecklad hos oss än i

åtskilliga andra länder är, såsom de sakkunniga påpeka, de krav, vilka

hos oss ingått i det allmänna föreställningssättet, dels på så stor frihet

för väljaren som möjligt vid anordnandet av hans valsedel, dels på verkligt

proportionell tillsättning inom partiet. Sloge man av på dessa fordringar,

bleve problemet i motsvarande mån förenklat.

Vad nu beträffar den av de sakkunniga förordade valmetoden, utmärkes

den, såsom också de sakkunniga enligt vad jag tidigare anfört framhålla,

av både förtjänster och olägenheter. I jämförelse med nuvarande valmetod

synas mig emellertid de förra givet vara större och de senare mindre

än hos denna. De oefterrättligheter, till vilka nu gällande sammanräkningsregler

kunna föra, äro vid tillämpningen av det föreslagna förfarandet

uteslutna. De klagomål, vilka framkallat kravet på en reform, bliva sålunda

avhjälpta. Med hänsyn åter till andra valmetoder, vilka kunde

tänkas komma i fråga, tillhör såsom nämnt jämförelsen icke de lättare.

Av de båda huvuddrag, som känneteckna metoden, torde emellertid den

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

absoluta rangordningen för våra förhållanden vara bättre lämpad än andra

rangordningsregler. Yad åter angår sättet för fördelningen å valsedlarna

av röstbelastningen i och för tillsättandet av en plats, synes mig metoden

utgå från rationella synpunkter och i sådant avseende vara konsekventare

genomförd än åtskilliga andra metoder. Då därtill kommer, att metoden,

såsom de sakkunnigå påvisa, förhindrar valmanövrer och valknep, bereder

den röstande stor rörelsefrihet inom det parti, han tillhör, och väsentligt

underlättar valförrättarens arbete, har jag, med stöd av två sakkunniga

beredningars förord, ansett mig böra tillstyrka den föreslagna valmetoden.

Nu har av de sakkunniga gjorts gällande, att de nya anordningar

i fråga om valkretsindelning Qch sammanräkningsförfarande, som före- icke.

slagits, stå i sådant samband med de officiella valförberedelserna, att

de senare äro ägnade att utgöra korrektiv mot vissa vanskligheter, som

äro förknippade med större valkretsar och ett pa absolut rangordning

byggt sammanräkningsförfarande.

De sakkunniga hava i sitt betänkande framhållit åtskilliga synpunkter,

som kunde tala emot en partiell reform. Jag har i frågan

ytterligare konfererat med de sakkunniga. Dessa hava därvid betonat,

att givetvis enligt deras uppfattning valreformen allenast genom

medtagande av de officiella valförberedelserna bleve ur de synpunkter, som

för utredningen legat till grund, fullt tillfredsställande. Skulle det

emellertid anses, att detta för närvarande vore ogörligt, men att det vore av

vikt, att reformen av valkretsindelningen och sammanräkningsförfarandet

icke förty nu genomfördes, så gäller det, mena de sakkunniga, att väga

mot varandra å ena sidan de vanskligheter, en reform, däri officiella

valförberedelser icke inga, medför, a andra sidan de olägenheter, bibehållandet

av de nuvarande stadgandena drager med sig.

Med hänsyn först till länsvalkretsarna hava de sakkunniga å s. 76 Dteal°ffr£efea

—79 i sitt betänkande tagit avstånd från deras införande utan samtidig delsemas beförändring

av valsättet i övrigt. Därvid syfta de sakkunniga, såsom

jag tidigare omnämnt, ej blott på sammanräkningsförfarandet utan även valkretsförpk

de officiella valförberedelserna. Yad de sakkunniga anföra rörande storingen.

valkretsförstoringens beroende av de senare och särskilt av förbundsförfarandet,

synes mig emellertid, om också i och för sig riktigt, till sin

viktigaste del vara av den art, att även det nu tillämpade systemet

med partibeteckningar kan vara till fyllest såsom komplement; även

detta möjliggör en decentralisering av valrörelsen, därest förhållandena i

ett län skulle frampressa nödvändigheten av olika listor inom samma parti.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 353.

DvalMS- Av större lydelse synas mig de sakkunnigas erinringar angående

delsemas be- sammanhanget mellan den absoluta rangordningen — det föreslagna uträk''ÉnlyrJuu

ninSssättets huvuddrag — och de officiella valförberedelserna vara. Även

den absoluta m°t de med den förra förbundna vanskligheterna skulle de senare enligt

Tingen de. sakkunniga spela rollen av korrektiv. Framför allt gäller det de

följder, som kunna tänkas uppstå av den olägenheten hos den absoluta

rangordningen, att den i viss utsträckning förhindrar sammanräkning av

valsedlar, vilka upptaga samma namn, fastän i olika ordning. Härav

skulle bl. a. den risken kunna tänkas uppstå, att ett enhetligt röstande

parti genom att otillbörligt tillägna sig ett sådant partis beteckning, vilkas

medlemmar i vidsträckt omfattning varierade namnordningen på sina

valsedlar, skulle kunna räkna på förstärkta utsikter att göra en platsvmst

från det för manövern utsatta partiet — en risk, som införandet

av länsvalkretsar till följd av den därmed förbundna möjligheten till

ökad splittring vore ägnad att ytterligare befrämja.

Att farhågor av nu beskriven innebörd grunda sig på teoretiskt

liktiga betraktelser lärer icke kunna bestridas, liksom det också är påtagligt,

att ett officiellt reglerat förbundsförfarande skulle alldeles häva risken

av sådana otillbörliga manövrer, om vilka är fråga. De sakkunniga hava

emellertid vid överläggning med mig framhållit ett par omständigheter,

vilka äro ägnade att försvaga farhågorna. Vid en jämförelse mellan den

spekulation i annat partis splittring, som vid nuvarande valsätt

föreligger, och den, som efter införande av absolut rangordning och länsvalkretsar

skulle föreligga, må nämligen den ökning av risken, som enligt

det ovanstå,ende. är tänkbar, icke överdrivas. Risken beror ensamt på

skillnaden i möjlighet att sammanräkna namn. Ökningen i risk hänför

sig icke till° en sådan röstsplittring, som tager sig uttryck i sedeltyper

med genomgående olika namn. I sådant fall är risken lika stor nu, eftersom

icke heller för närvarande sådana fullständigt olika sedlar kunna

sammanräknas. Ökningen i risk inträder i stället, ifall splittringen tager

gestalt i sedeltyper med samma namn men i omkastad ordning. Sådana

sedlar kunna med nu gällande sammanräkningsförfarande komma att

föras samman, nämligen när rangordningen brister och reduktionsregelns

tillämpande inträder. Även med det i betänkandet föreslagna sammanräkningssättet

kunna emellertid namn, som å sedlarna uppförts i olika

ordningsrum, dock i mycket stor omfattning sammanräknas. I betänkandet

s. 233- 234 påvisas, hurusom den nu gällande rangordningsregeln är i förevaiande

avseende betydligt strängare än den av de sakkunniga föreslagna.

'' Slutligen må tilläggas, att, ifall valkretsförstoringen på omhandlade sätt

kan tänkas stegra eggelsen till illojala manövrer med partibeteckning,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

45

den å andra sidan också kan förväntas hava en verkan i rakt motsatt

riktning. Då det inom valkretsen finnes lika många eller flera platser

än partier och möjlighet sålunda föreligger för varje parti att bliva representerat,

måste nämligen frestelsen till annektering av annat partis

beteckning vara mindre, än då i valkretsen skola tillsättas endast tre å

fyra platser, om vilka fem å sex partier hava att tävla.

Med hänsyn till det anförda synes det mig för visso kunna ifrågasättas,

huruvida den omhandlade risken verkligen är praktiskt att räkna

med i sådan grad, att den partiella reformen på den grund icke bliver

försvarlig. Av särskild betydelse blir härvid den nyss påpekade ökningen

av möjligheten till sammanräkning vid det föreslagna uträkningssättet

i jämförelse med vad den nuvarande rangordningsregeln tillstädjer.

Såsom exempel på, hur det föreslagna förfarandet kan vid sin praktiska

tillämpning verka, hänvisar jag till de omräkningar av redan hållna val,

för vilka å s. 270 i betänkandet redogöres. Därav framgår bl. a., att vid

ett 1910 hållet stadsfullmäktigval i Malmö vid vilket med tillämpande av nu

gällande rangordningsregel endast tre platser kunde tillsättas, med samma

regels motsvarighet i den föreslagna metoden — den s. k. hjälpregeln —

icke allenast alla de sju platser, partiet erhållit, skulle kunnat tillsättas, utan

även två därutöver, om så varit behövligt. Det förefaller mig alltså sannolikt,

att skillnaden i risk för ett parti att på omhandlade sätt förlora en plats

vid å ena sidan det föreslagna uträkningsförfarandet, å andra sidan det

nuvarande är vida mindre, än den vid första påseendet kan synas vara.

Vad angår sannolikheten av illojalt annekterande av partibeteckning,

är det visserligen måhända för optimistiskt att förvänta, att den

politiska moralen numera skulle hava utvecklat sig till sådan nivå, att

det skarpa fördömande av partibeteckningsstöld, åt vilket 1918 års riksdagsskrivelse

giver uttryck, undantagslöst omfattas och att således redan av

dylika skäl en reducering av den praktiska risken till obetydliga mått

vore välgrundad. Någon betydelse kan måhända dock tillmätas den

reflexionen, att det, efter all den debatt i frågan, som förekommit, och med

den ogillande uppmärksamhet, för vilken detta slags manöver från riksdagens

sida vant föremål, borde anses vara i än högre grad än tidigare nedsättande

för ett partis prestige att giva sig in på en sådan. Belysande

i detta avseende förefaller onekligen den omständigheten vara, att, enligt

vad de sakkunniga meddelat, vid 1920 års val till andra kammaren veterligen

inga sådana manipulationer förekommit, vilka skulle kunna betecknas

såsom stöld av partibeteckning.

Skulle, såsom vore att hoppas rent undantagsvis, ett parti i någon

valkrets vilja företaga sig att, i syfte att obehörigen tillskansa sig någon

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

platsvinst, utan tillstånd tillgripa ett annat partis beteckning, torde avsikten

icke kunna hemlighållas, och får det för attacken utsatta partiet

söka inom sina led åvägabringa det mått av sammanhållning vid röstningen,

som erfordras för att möta faran.

Av vad jag hittills anfört framgår, att jag anser en reform av

valkretsindelning och sammanräkningsförfarande kunna genomföras utan

att nödvändigt behöva förbindas med stadganden om officiella valförberedelser.

Det kan emellertid hända, att en kommande erfarenhet ådagalägger

behovet av att en på ifrågavarande sätt begränsad reform fullständigas

genom införande, i samband med partibeteckningarnas avskaffande,

av officiell kandidatnominering och officiellt förbundsförfarande.

Om således den ifrågasatta reformen från synpunkten av de därmed

förenade vanskligheterna åtminstone såsom ett första steg är försvarlig,

föreligga för dess framförande redan nu positiva skäl i de olägenheter,

vilka äro förknippade med val under gällande valkretsindelning och

uträkningsmetod, och vilka jag, i likhet med de sakkunniga, givetvis

finner böra vägas mot de vanskligheter, som följa av en reform utan

införande av officiella valförberedelser.

nrnde®a?" Den nU bestående valkretsindelningen tillkom, såsom de sakkunniga

kretsindd- & s. 71 anmärka, på en tid, då vårt politiska liv räknade med endast

ning och ut-tre partier. I överensstämmelse därmed äga flertalet (40) av de nuvarafarande

rande 56 valkretsarna att utse endast 3—4 representanter vardera. Sedan

oUenlTu: ^ess kar eme^erDd partiernas antal ökats till 5 å 6, och redan härigenom

O ageme er. erpju(jer (jen nuvarande valkretsindelningen otillräckliga förutsättningar

för en i tillfredsställande grad proportionell representation av de särskilda

meningsgrupperna. Det ligger också i sakens natur, att ju mindre

valkretsarna äro, desto mindre exakt måste den proportionella valmetoden

verka med avseende på fördelningen av representantplatserna. Ser man

på den valstatistik, som av de sakkunniga anföres, framgår också, att

avvikelserna från den exakta proportionaliteten äro så pass avsevärda,

att valresultatet från strängt proportionell synpunkt måste anses ej fullt

tillfredsställande. För de vid andrakammarvalen 1917 uppträdande sex

partierna ställde sig sålunda valsiffrorna på följande sätt, varvid det

första talet betecknar partiets procentuella andel av de röstande, det

andra talet dess procentuella andel av andrakammarplatserna: det moderata

partiet: 24,7—25,6, jordbrukarnes riksförbund: 3,i—1,3, bondeförbundet:

5,3—3,9, de liberala: 27,6—27,o, socialdemokraterna: 31,i—37,4,

vänstersocialisterna: 8,i—4,8. Samma siffror för 1920 års val äro enligt

av de sakkunniga utförda beräkningar: det moderata partiet: 27,8—30,4,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

47

jordbrukarnes riksförbund: 6,2—3,i, bondeförbundet: 7,9—6,5, de liberala:

21,8—21,8, socialdemokraterna: 29,6—33,9, vänstersocialisterna: 6,4—3,9.

Det faller i ögonen, att det är de större partierna, som äro överrepresenterade,

de mindre, som äro underrepresenterade.

Det torde knappast vara nödigt att närmare ingå på de brister,

som utmärka det bestående uträkningssättet vid platstillsättning inom

partierna och vilka jag redan berört. Det är dualismen i förfarandet,

tillsättningen för vissa fall efter rangordningsregeln, för andra efter

reduktionsregeln, som framkallar oredan. Såsom de sakkunniga framhålla

(s. 198), uppgöra valmännen sina valsedlar under den förutsättningen,

att namnen därå skola tagas i betraktande i den ordning, vari de

förekomma, och icke annorledes. Så händer emellertid, att enigheten vid

röstandet visar sig icke-hava varit tillräckligt stor, för att alla platserna

skola kunna besättas enligt rangordningsregeln. Med avseende på tillsättandet

av de återstående skall då reduktionsregeln tillämpas. Men detta

innebär, att sammanräkningsmetoden nu ignorerar hela den nämnda förutsättningen

och i stället utgår från den rakt motsatta, nämligen en fullständig

jämställdhet mellan namnen. Erfarenheten visar, att valmannen

icke tagit med i räkningen en dylik omkastning; det är honom oftast

omöjligt att bedöma, om och på vilket stadium i uträkningsförfarandet

den inträffar. Såsom de sakkunniga anmärka, måste det framkalla en

lätt förklarlig misstämning, när det på så sätt inträffar, att valsedlar,

som avgivits för att i första hand främja valet av vissa kandidater, i

stället få bidraga att undanskjuta just dessa och föra fram andra, som

beräknats skola endast i sista hand komma i betraktande. Det händer,

att smågrupper inom partiet, disponerande endast över en obetydlig röstmängd,

bliva de, som bestämma, vilka namn å de stora gruppernas

kandidatlistor som skola utses. Därvid blir det, såsom erfarenheten visat,

oftast något bland de sista namnen, som går in, i det att dessa till följd

av sin placering för valmännen tett sig såsom ofarliga och därför varit

föremål för minsta antalet strykningar. Det är »rangordningen nerifrån»,

som i sådana fall praktiskt taget blir avgörande för platstilIsättningen.

Att de olägenheter, som äro förenade med nu rådande sammanräkningsförfarande,

äro av den art, att de påkalla reformer, framgår av det

sagda och är allmänt erkänt. Även med nuvarande valkretsindelning

komma därtill dessa olägenheter att framträda i betydligt skärpt måtto,

då metoden skall tillämpas vid val inom den genom den senaste rösträttsutvidgningen

i så utomordentlig grad förstorade väljarekåren. Valkretsförstoringen

torde icke i lika hög grad vara omfattad såsom ett

önskemål. Att de små valkretsarna ur proportionell synpunkt medföra

vissa olägliga konsekvenser, lärer dock icke kunna bestridas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Riksdagens Till belysning av frågan, huruvida de nämnda båda reformerna

erfrsnarare- kunna anses vara av den brådskande natur, att de böra göras till föreform.

mål för behandling och beslut redan vid innevarande års riksdag, vill

jag erinra om de från riksdagens sida framförda önskningarna i detta

hänseende.

Redan den 20 maj .1911 anhöll riksdagen om utredning, på vilket

sätt bristerna i det tillämpade proportionella valsättet skulle kunna avhjälpas,

samt förslag i sådant syfte. De sakkunniga, som med anledning

härav tillsattes, inkommo den 3 december 1913 med sitt betänkande, vilket

dock, vad beträffar val till riksdagen, icke ledde till någon annan förändring

än införande av absolut rangordning vid ersättarevalen. Den riksdagens

skrivelse, vari ånyo anhålles om utredning och förslag rörande

det proportionella valsättets reformering och vari särskild uppmärksamhet,

utom åt missbruket av partibeteckningarna, ägnas åt valkretsförstoringen

och behovet av ändrade regler för platstillsättningen inom

partierna, är daterad den 22 maj 1918. Valkretsförstoringen blev sedermera,

vid 1920 års riksdag, föremål för behandling med anledning av

tvenne i ärendet väckta motioner. Konstitutionsutskottet uttalade i sitt

utlåtande över dessa* att enligt utskottets uppfattning en reform av den

nuvarande valkretsindelningen vore ur den proportionella rättvisans synpunkt

så oundgängligen påkallad, att en rättelse borde ske redan före

dåvarande års val till riksdagens andra kammare, och detta utan hinder

därav, att en utredning rörande det proportionella valsättet påginge.

Utskottet föreslog därför riksdagen att för sin del besluta införandet av

län svalkretsar. Även de reservanter inom utskottet, i överensstämmelse

med vilkas förslag riksdagen sedermera fattade sitt beslut, funno det vara

nödvändigt, att en fullständig förändring i avseende å valkretsarna snarast

möjligt komme till stånd. Den ändring av § 14 riksdagsordningen

samt den övergångsbestämmelse, som riksdagen antog till vilande, och som

av innevarande års riksdag bekräftats, avsågo att undanröja de grundlagsenliga

hindren för inrättande av valkretsar av större omfattning. Förutsättningarna

för det undantag från föreskriften i § 15 mom. 4 riksdagsordningen,

att antalet riksdagsmän för varje valkrets skall fastställas för

varje fyraårsperiod, vilket övergångsbestämmelsen stadgar, äro dels att

under den fyraårsperiod, för vilken valen till andra kammaren år 1920

förrättades, en fullständig omreglering av rikets indelning i valkretsar

bleve antagen, dels att därefter förordnande om nya val till andra kammaren

bleve meddelat. Riksdagen räknar således här med att valkretsförstoringen

skall vara genomförd före de första valen efter rösträtts
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

49

utvidgningen. Vid samma riksdag, 1920, beklagar konstitutionsutskottet i

sitt utlåtande (n:r 46) över en motion angående omläggning av det proportionella

valsättet, att icke en kungl. proposition i ämnet blivit för riksdagen

framlagd. Utskottet finner nämligen, att det hade varit synnerligen

önskvärt, att en förbättrad valmetod kunnat antagas före 1920 års val

till andra kammaren. Utskottet slutar med att betona vikten av att proposition

i frågan bliver framlagd under början av 1921 års riksdag.

Av vad som anförts ävensom av yttranden inom riksdagen vid

olika andra tillfällen framgår, att inom riksdagen ett starkt intresse råder

för ett snabbt genomförande av såväl en valkretsreform som en förbättrad

uträkningsmetod. Det kan icke heller bestridas, att, vad den sistnämnda

beträffar, de oefterrättligheter, till vilka den nu gällande metoden

stundom leder, väl påkalla ett snabbt avhjälpande. Vad angår valkretsreformen,

torde den iver, varmed denna reform från skilda håll både

inom och utom riksdagen påyrkats, motivera densammas genomförande

på sådan tidpunkt, att ett även i avseende på den proportionella platsfördelningen

förbättrat valsätt kan komma till användning vid de val,

då för första gången de nya rösträttsbestämmelserna skola tillämpas.

Vid avvägande mot varandra av de synpunkter, vilka enligt vad

jag nu anfört, kunna läggas på frågan, har jag kommit till den uppfattningen,

att, om valet står mellan å ena sidan att bibehålla den nuvarande

ordningen, särskilt vad beträffar sammanräkningsförfarandet, å andra

sidan att nu vidtaga den partiella reform, jag satt i fråga, företrädet

torde böra tillerkännas det senare alternativet. Genom valkretsarnas förstorande

och ett förbättrat sammanräkningsförfarandes införande tillgodoses

tvenne önskemål med hänsyn till valen till andra kammaren, vilka

länge och med styrka hava gjort sig gällande.

Liksom för förstakammarvalen föreslår jag även för andrakammarvalen,

att åsättandet av partibeteckning å valsedlarna göres obligatoriskt.

Röstning utan partibeteckning har i ytterligt ringa grad förekommit och

enstaka dylika valsedlar måste alltid bliva bortkastade. De valmän åter,

som vilja rösta gemensamt utan att därför sluta sig till något av valkretsens

partier, böra, såsom de sakkunniga framhålla, lätteligen kunna

ena sig om någon för dem gemensam beteckning.

De föreslagna lagändringarna torde lämpligen böra med vissa

undantag träda i kraft den 1 nästkommande juli.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit på grundval av de

sakkunnigas förslag inom justitiedepartementet utarbeta förslag till lag

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 299 käft. (År 353.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts proposition nr 353.

Val av ledamöter

i valnämnd.

om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till

riksdagen. För detaljerna i de föreslagna ändringarna hänvisar jag i

tillämpliga delar till den av de sakkunniga i betänkandet lämnade

speciella motiveringen.

I förevarande sammanhang torde jämväl böra till behandling upptagas

en i samband med det förslag om ändring i vissa delar av förordningen

om kommunalstyrelse på landet, som genom proposition n:r 299 förelagts

riksdagen, väckt fråga om viss ändring i 33 § i lagen om val till riksdagen.

Berörda förslag avser huvudsakligen frågan om gränsen mellan

kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet. Enligt förslaget

skall i § 35 mom. 2 i omförmälda förordning meddelas en bestämmelse

av innehåll, att, där annorstädes än i samma förordning stadgas,

att beslutanderätt i ärende tillkommer kommun på landet eller kommunalstämma,

skall beslutanderätten utövas av fullmäktige, där sådana finnas,

dock att ärende, för vars avgörande gäller annan grund för rösträtten

än i § 8 i förordningen sägs, alltid skall företagas å kommunalstämma

samt att val av nämndemän och av sockenfullmäktige för utseende

av vatteurättsnämndeinän ej må förrättas av kommunalfullmäktige.

I sitt den 12 februari 1921 avgivna, till grund för nyssnämnda

lagförslag liggande betänkande framhålla kommunalförfattningssakkunniga,

att gällande bestämmelser förutsätta nämndemansvals förrättande å kommunalstämma.

Vidare anföra de sakkunniga:

»Enligt 33 § av lagen om val till riksdagen gäller, att för kommun

på landet skall å ordinarie kommunalstämma i mars månad varje år utses

fyra ledamöter jämte två suppleanter i valnämnden, samt att valet skall

ske ’i den ordning som om nämndemansval är stadgat’. Ehuru den citerade

satsen utan tvivel tillkommit uteslutande för att fastslå den från

förut gällande kommunala röstskala avvikande röstgrunden, lärer den dock

på grund av den ovan omförmälda ordningen för nämndemansval medföra,

att valet bör företagas å stämma, även sedan denna röstgrund numera

kommit att gälla också för kommunalfullmäktigval och för kommunal rösträtt

i allmänhet.

Någon anledning, varför valet av valnämnd skulle förbehållas kommunalstämma

i kommuner med fullmäktige, finnes emellertid knappast.

De sakkunniga hava för den skull föreslagit, att hänvisning till nämndemansval

skall utgå, i sammanhang varmed bestämmelsen om tiden för

valet underkastats en oväsentlig jämkning.»

Vid anmälan i statsrådet den 18 mars 1921 av de sakkunnigas

förslag framhöll chefen för socialdepartementet, att det av de sakkunniga

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

51

beträffande 33 § i vallagen föreslagna uteslutandet av hänvisningen till

stadgandet om nämndemansval vore, på sätt de sakkunniga framhållit,

nödvändigt, om val av ledamöter i valnämnd, såsom tillbörligt vore,

hädanefter skulle ankomma på fullmäktige. Förslag i denna fråga torde, fortsatte

departementschefen, i samband med andra beträffande vallagen ifrågasatta

ändringar komma att framläggas av chefen för justitiedepartementet.

I likhet med kommunalförfattningssakkunniga, till vilkas uppfattning

chefen för socialdepartementet anslutit sig, finner jag val av ledamöter

i valnämnd kunna utan olägenhet anförtros åt kommunalfullmäktige.

Härför erfordras emellertid en ändring i 33 § i lagen om val till

riksdagen, enligt vilket lagrum gäller, att valet skall ske i den för nämndemansval

stadgade ordning. Då val av sistnämnda slag för närvarande

lärer vara förbehållet kommunalstämma och Kungl. Maj:t häri icke föreslagit

någon ändring utan fasthellre genom ovannämnda proposition

framlagt förslag till uttrycklig bestämmelse om sådant vals undantagande

från kommunalfullmäktige, torde, på sätt chefen för socialdepartementet

ansett, den i 33 § vallagen förekommande hänvisningen till stadgandet om

nämndemansval böra utgå. På grund härav och då jag icke har något väsentligt

att erinra mot den avfattning, som. paragrafen enligt de sakkunnigas förslag

erhållit, tillstyrker jag berörda förslag allenast med en mindre jämkning.

Då det genom propositionen n:r 299 framlagda lagförslaget är avsett

att träda i kraft den 1 juli 1921, torde jämväl förevarande, därmed sammanhängande

ändring i 33 § vallagen böra lända till efterrättelse från

och med nämnda dag.

I överensstämmelse med det anförda har jag låtit i det på grundval

av proportionsvalsakkunuigas betänkande utarbetade lagförslaget införa

förslag till ändrad lydelse av förevarande paragraf i vallagen.

Sedan departementschefen uppläst förslaget till lag om ändring

i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen,

hemställde han, att, oaktat den i § 54 riksdagsordningen stadgade ordinarie

propositionstiden redan tilländagått, ifrågavarande förslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Departe
mentschefen.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.js proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksda s. 1 i texten
  2. KU 1921:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen jämte i äm s. 1 i texten