Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

1921-02-25 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:92, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med

vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring; given

Stockholms slott den 25 februari 1921,

i '' ''r iyj itf emu *•*^ * *..) •; • f.ji* ;*?* t* ir

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen

den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 81 käft. (Nr 92).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj.ts Proposition, Nr 92.

Förslag

till

LAG

om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med

vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring, vilken lag gäller till den 1 juni 1921,

skall äga fortsatt tillämpning till den 1 juni 1922; dock skall från och

med den 1 juni 1921 1 § hava följande lydelse:

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917,

är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande

av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag efter avtalets

ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid icke lät sig beräkna,

och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart oskälig; äge arrendatorn

rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden från och med

den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1922, påfordra, att skälig andel i

prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda åsämjes, må

denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

Beträffande beslut, som av i lagen omförmäld nämnd fattats före den

1 juni 1922, skall vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj:ts Proposition, Nr 92.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 11 februari 1921.

i Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlrerg, Murray, Elmquist, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm och Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:

> Lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

har genom lag den 21 maj 1920 förklarats äga fortsatt tillämpning

till den 1 juni 1921.

Med anledning av uppkommen fråga om förlängning av lagens giltighetstid

efter sistnämnda dag hava länsstyrelserna i samtliga län anmodats

att, efter hörande av ordförandena i de nämnder, som för det i lagen angivna

ändamål blivit inom länen utsedda, avgiva yttrande angående lagens

verkningar under år 1920 ävensom rörande behovet av en utsträckning

av lagens giltighetstid. I sistnämnda avseende har utlåtande infordrats

jämväl från lantbruksstyrelsen. Samtliga sålunda infordrade yttranden hava

nu inkommit.

> '':!■ ''ttftd • ‘''tf;; •• »b ■ Va- . 1 > .''•!**? j.i ■; ■''

Yad först angår de från länsstyrelserna inkomna yttrandena har prolongation

uv arrendestegringslagen tillstyrkts av länsstyrelserna i Malmöhus,

Skaraborgs, Örebro och Yästerbottens län.

.11 i Länsstyrelsen i'' Malmöhus län har uppgivit,, att inom länet endast

undantagsvis förekomme, att arrende vore utfäst att utgå i naturalster.

Det vore egentligen i kontrakt mellan kyrkoherdar och arrendatorer av

prästgårdsjord som arrendatorn plägade förpliktas att dagligen avlämna viss

Inkomna yttranden.

Länsstyrelserna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Rungl. Maj:ts Proposition, Nr 92.

mängd mjölk och stundom, då kyrkoherden själv hölle häst, jämväl säd

och ströfoder. Ofta inginge i avtalet en bestämmelse, att nämnda naturalster

skulle tillhandahållas mot gängse pris i orten. Lagen hade mycket

ringa betydelse för länet, vilket framginge därav, att endast i ett fall påkallats

tillsättande av nämnd för det i lagen angivna ändamålet. Emellertid

vore detta fall ganska typiskt. Arrendatorn hade under den tid, normala

pris gällde å de i arrendekontraktet avsedda naturalster, förbundit sig att

leverera sådana till Flyinge hingstdepå. Därest icke genom lagen bereddes

möjlighet till reglering av arrendelegan, skulle arrendatorn bliva försatt i

en högst bekymmersam ställning. Länsstyrelsen kunde alltså, oavsett att

lagen i länet endast undantagsvis komme till tillämpning, icke finna annat än

att densamma fortfarande vore behövlig. — I ett av länsstyrelsen överlämnat

yttrande från ingenjören Bonde Bondeson å Karlsnäs, vilken av

länsstyrelsen förordnats till ordförande i omförmälda inom länet tillsatta

nämnd, har denne såsom sin mening uttalat, att nu ifrågavarande lag vore

nödvändig för att reglera genom tidsförhållandena uppkomna verkningar

vid fullgörande av vissa i gällande arrendeavtal upptagna bestämmelser.

Ett slopande av lagen under fortvarande onormala förhållanden skulle vara

för arrendatorn förlustbringande. Lagen kunde icke undvaras, med mindre

ifrågavarande arrendeavtal bleve underkastade revision.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört, att enligt vad länsstyrelsen

inhämtat ett flertal arrendeavtal, enligt vilka arrendatorerna vore pliktiga

att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande av mjölk

och vilka avtal slutits å tid, då mjölken vid mejerierna betalades med 10

a 12 öre per liter, fortfarande gällde intill den 14 mars 1923. Då medelpriset

på mjölk vid leverans till mejerierna för närvarande utgjorde 2G öre

per liter och någon avsevärdare sänkning i priset inom det närmaste året

icke torde vara att förvänta, tillstyrkte länsstyrelsen förlängning av giltighetstiden

för ifrågavarande lag, i vad den avsåge avtal, enligt vilka arrendatorer

vore pliktiga att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom

avlämnande av mjölk. -— Ordföranden i de nämnder, som haft att pröva

inom länet uppkomna frågor om tillämpning av förevarande lag, borgmästaren

L. K. Broek, har meddelat att under år 1920 beslut av dylik

nämnd påkallats endast i ett fåtal fall, vilket antagligen berott därpå, att

många arrendeavtal av ifrågavarande beskaffenhet redan upphört att gälla

samt att i många fall mellan jordägare och arrendatorer godvillig uppgörelse

träffats med ledning av beslut, som meddelats i liknande fall. Mot

en förlängning av lagens giltighetstid syntes tala, att priset å mjölk under

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 92.

senaste tid rätt avsevärt nedgått samt att arrendatorer under den tid, lagen

gällt, haft god tid att framkomma med sina anspråk. För en prolongation

talade åter, att säkerligen ännu många arrendeavtal gällde, som tillkommit

under en tid, då mjölken betingade ett pris av endast 10 till 12 öre per

liter, samt att någon tid behövdes att kunna göra gällande den rätt till

andel i prisstegringen, som genom den gällande lagen tillerkänts arrendatorerna.

Lagen syntes hava haft övervägande god verkan.

Länsstyrelsen i Örebro län har upplyst, att under år 1920 endast i

ett fall sådan nämnd, som omförmäles i förevarande lag, blivit tillsatt,

samt vidare anfört: Enär det fall, som varit föremål för nämndens prövning,

synts tämligen belysande för hithörande förhållanden, hade därom

inhämtats följande närmare uppgifter. Arrendet för Bärsta gård, vilket

avsåge tiden 14 mars 1914—14 mars 1924, utginge enligt arrendekontraktet

med 55,968 liter mjölk per år att levereras vid närmaste järnvägsstation.

Mjölkpriset före kristidens början hade av nämnden beräknats till

10 öre per liter, varemot motsvarande pris för arrendeåret 1919 —1920

upptagits till 36,75 öre. Efter sistnämnda pris utgjorde värdet av arrendeprestationen

sålunda 20,568 kronor, under det att det tidigare värdet utgjort

allenast 5,596 kronor 80 öre. Av skillnaden 14,971 kronor 20 öre

hade arrendatorn tillerkänts 40 % eller 5,988 kronor 58 öre samt därutöver

för 13 dagar över helt år 209 kronor 29 öre, varefter såsom slutsumma

uppkomme ett belopp av 6,197 kronor 87 öre. Enligt vad länsstyrelsen

inhämtat, funnes inom länet åtskilliga andra egendomar, för vilka arrende

ännu utginge efter ungefär enahanda grund, fastän i fråga om dessa överenskommelse

om jämkning av arrendevillkoren på enskild väg träffats mellan

jordägare och arrendator. Visserligen hade priset å de livsförnödenheter, i

vilka ifrågavarande arrenden utginge, under år 1920 något nedgått, men

prisläget vore dock i förhållande till det före kristiden gällande alltjämt

sådant, att ett arrendeavtal, som på dylika villkor träffats före kristidens

början, måste verka oskäligt betungande för arrendator^ Därtill komme

vidare, att omkostnaderna för lantbruket, särskilt på grund av de under

1920 väsentligt stegrade avlöningarna, i betydande grad ökats. På grund

därav syntes i ett fall sådant som det förut angivna ett fullgörande avavtalade

arrendevillkoren utan inskränkning icke kunna ske utan att detta

för arrendatorn föranledde till ekonomisk ruin. Länsstyrelsen skulle, därest

icke sistberörda särskilda förhållanden förelegat, nu hava tillrått en successiv

avskrivning av ifrågavarande lag på det sätt, att maximibeloppet av

den andel i prisstegringen, som kunde tillkomma arrendator, begränsades

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 92.

till 40 %, varefter genom fortsatt liknande förfarande lagen skulle kunna

inom några år i dess kelhet avvecklas. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

funne länsstyrelsen sig emellertid icke kunna för det närvarande

förorda ett dylikt förfarande, utan hemställde, att lagen måtte få

under ytterligare ett år gälla i oförändrat skick; och torde därefter få tagas

i övervägande, huruvida förhållandena då kunde tillåta antingen lagens

fullständiga upphörande eller dess avveckling på ovan angivet eller annat

möjligen lämpligare sätt. — Ordföranden i den för länet tillsatta nämnden,

disponenten A. Anderson å Kärn, har i yttrande till länsstyrelsen anfört,

att lagens giltighetstid tvivelsutan borde ytterligare förlängas, enär mer

eller mindre onormala prisförhållanden å jordbruksprodukter med största

sannolikhet komrae att fortfara under de närmaste åren. .

Länsstyrelsen i Västerbottens län har meddelat, att tillämpning av

lagen icke i något fall påkallats hos länsstyrelsen och att länsstyrelsen

därför saknade erfarenhet om lagens verkningar. Emellertid ansåge länsstyrelsen,

att lagen borde bibehållas under ytterligare ett år i avbidan på

slutligt förslag från jordkommissionen.

Övriga länsstyrelser hava, var för sitt läns vidkommande, ansett behov

av lagens prolongation icke föreligga, då någon tillämpning av lagens

bestämmelser icke påkallats. — Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört,

att med avseende å de alltjämt rådande höga priserna å mjölk, smör

och övriga i arrendestegringslagen åsyftade naturalster densamma visserligen

haft och även för den närmaste framtiden torde kunna få en viss betydelse

såsom medverkande till en rättvis fördelning mellan jordägare och arrendator

av den vinst, som genom prisstegringen ifråga uppstått. Då emellertid

lagen enligt länsstyrelsens förmenande ensidigt gynnade arrendatorns

intressen, i det att någon ersättning icke bereddes jordägaren för den

minskade inkomst, som tillskyndades honom därigenom, att arrende, som

före dyrtidens inträdande utfästs i kontanta medel, numera icke representerade

ens tillnärmelsevis samma värde som vid avtalets ingående, ansåge

länsstyrelsen skäl saknas att bibehålla lagstiftningen i dess nuvarande form.

Kronofogden J. E. 8. Cnattingius, vilken under föregående år tjänstgjort

såsom ordförande ''i skiljenämnd för länet, har uttälat den uppfattning, att

så länge mjölken alltjämt stode i nuvarande höga pris, lagens tillvaro icke

kunde anses sakna betydelse för de arrendatorer,, som vore bundna av

gamla mjölkleveranskontrakt. Uppgörelser torde för,* övrigt hava kommit

till stånd utan ingripande av skiljenämnd. Lagen, som haft goda verkningar,

borde därför bibehållas, till dess att mera normala mjölkpris in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 92. T

tratt. -— Ordföranden i dylik nämnd under föregående år för Jönköpings

län J. Hård af Segerstad har anfört, att arrendeavtal av förevarande

beskaffenhet säkerligen ytterst sällan förekomme, men att arrende, som utginge

i naturalster, givetvis på grund av produkternas värdestegring måste

vara betungande. Dock vore det att förvänta, att sedan import av fodermedel

och inhemsk produktion åter blivit normala, priserna å naturalster

allt mer komme n att nedgå.) Då lagen gällde till den 1 juni 1921, syntes

behov knappast föreligga av ytterligare prolongation. Under hela den tid, lagen

varit gällande, hade skiljenämnd påkallats endast i ett fall, varför det funnes

anledning antaga, att frivillig uppgörelse i övriga fall kommit till stånd.

Lantbruksstyrelsen har i yttrande den 19 november 1920 erinrat, att Lant^^gty

styrelsen i ett den 11 mars 1920 avgivet yttrande i ämnet icke ansett sig

kunna förorda, att ifrågavarande lagstiftning omedelbart upphörde, men att

skäl syntes föreligga för ett övervägande, huruvida icke härutinnan liksom

i fråga om vissa andra kristidslagar en gradvis skeende avveckling vore

lämplig, varigenom lagens giltighet efter en kortare övergångstid komme

att upphöra. Ifrågavarande lag hade så gott som uteslutande tillämpning

å s. k. mjölkarrenden, varför vid bedömande av frågan om fortsatt giltighet

av denna lag hänsyn torde behöva tagas endast till dylika arrenden.

Det vid lagens tillkomst abnormt höga prisläget å mjölk och därav tillverkade

produkter berodde i första hand på den genom bristande fodertillgång

synnerligen reducerade produktionen. Sedan förhållandena för

mjölkproduktionen >i detta hänseende förbättrats* hade priserna å dessa

varor också gått tillbaka, så att de för närvarande knappast torde motsvara

vad som betingades av penningvärdets fall. De arrenden, som utginge

i form av mjölk, torde ej heller med nuvarande mjölkpris i så hög

grad överstiga dem; som betingats för under senaste tid mot kontant arrendesumma

utarrenderade jordbruk, att eu förlängning av giltighetstiden

för lagen till följd därav kunde anses påkallad. Styrelsen, som ansåge

det vara för det svenska jordbruket fördelaktigt, att de av kristidsförhållandena

framkallade särskilda bestämmelserna avvecklades, så snart utan

större olägenhet kunde ske, finge därför såsom sin mening uttala, att

styrelsen icke ansåge tillräckligt tungt vägande skäl längre föreligga för

upprätthållande av ifrågavarande lagbestämmelser mot oskälig arrendestegring.

Till chefen för jordbruksdepartementet har inkommit en framställning Särskilda

från ordföranden i föreningen Skaraborgs läns mjölkarrendatorer, däri J,amstäln\n
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts Proposition, Nr. 92.

hemställts, att lagen måtte erhålla förlängd giltighetstid. Såsom skäl härfor

har anförts, att många s. k. mjölkarrenden i nämnda län upphörde

först år 1923 och senare, samt att mjölkpriset, vilket vid avtalens ingående

utgjort 8 å 9 öre per liter, nu vore 25 ä 27 öre. . Vidare har

erinrats, att om mot förmodan mjölkpriset under det kommande året nedginge

till 8 öre per liter, lagen automatiskt upphörde att verka.

I en till justitiedepartementet insänd skrift har arrendatorn av den

egendom, som avses i ovan återgivna utlåtande från länsstyrelsen i Örebro

län, under hänvisning till de i berörda fall föreliggande förhållandena

hemställt, att lagen måtte prolongeras för ytterligare ett år.

Då fråga om prolongation av den provisoriska arrendestegringslagen

tidigare varit under behandling, har framhållits, att denna lag äger betydelse

endast för vissa delar av landet, där s. k. mjölkarrenden förekomma.

I det skick, vari frågan denna gång föreligger, är denna lokala begränsning

av lagens räckvidd än mera framträdande, i det att vissa av de

länsstyrelser, vilka under föregående år funnit bestämmelser i detta ämne

påkallade av praktiskt behov, numera ansett sig sakna anledning att tillstyrka

ett fortsatt upprätthållande av denna lagstiftning. Av länsstyrelsernas

utlåtanden framgår, att tillämpning av lagen genom tillsättande av skiljenämnd

under det senast gångna året förekommit endast i tre län och i

två av dessa blott i ett fall för vartdera länet. Förutsättningarna för

denna lagstiftning hava ock otvivelaktigt förändrats så till vida, att priset

å de naturalster, som avses i lagen, under den senare tiden nedgått och

därmed ifrågavarande arrendatorers ställning blivit mindre vansklig än vid

den tid, då lagen tillkom.

Ehuru således vissa omständigheter synas tyda på att arrendestegringslagen

ej längre har samma betydelse som under de närmast föregående

åren, har jag dock icke kunnat finna tiden ännu vara inne för lagens

upphävande. Att den möjlighet, lagen anvisar för reglering av ett genom

stark förskjutning av prisnivån rubbat arrendeförhållande, blott i allt mer

sällsynta fall behövt anlitas, innebär icke med nödvändighet, att lagen

saknat eu vidsträcktare verkan än sålunda kommit till synes. Då, enligt

vad i ärendet blivit upplyst, arrendeavtal av denna beskaffenhet fortfarande

till ganska avsevärt antal äga giltighet, talar sannolikheten för att den

fördelning av arrendeprestationens under avtalstiden ökade värde, vilken

lagen åsyftar att genomföra, i många fall kommit till stånd på den godvilliga

överenskommelsens väg. Utsikterna för åvägabringande av dylika

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 92.

överenskommelser äro uppenbarligen i hög grad beroende av att lagen

fortfarande kommer att gälla. Prisförhållandena äro ännu ingalunda sådana,

att lagen med säkerhet kan antagas bliva överflödig för sitt ändamål

under den närmaste framtiden. Jämväl må erinras, att lagen icke på

annat sätt ingriper i arrendeförhållandet än att jordägaren kan underkastas

skyldighet att vidkännas ett skäligt avdrag av den vinst, som tillföres

honom genom en efter avtalets ingående inträdd prisstegring, samt

att med hänsyn till den allmänna höjningen av prisnivån detta avdrag i

lagen begränsats till högst femtio procent. I den mån priserna fortfara

att falla, kommer detta givetvis att inverka på avdragets bestämmande

eller, efter föreliggande omständigheter, medföra, att någon tillämpning av

lagen ej vidare ifrågakommer.

Yid nu anförda förhållanden och med hänsyn till den betydelse, lagen

fortfarande torde kunna äga för vissa arrendatorer, anser jag mig böra

tillstyrka prolongation av arrendestegringslagens giltighet till den 1 juni

1922. Det lagförslag, jag i detta syfte låtit utarbeta inom justitiedepartementet,

är, frånsett de bestämmelser, som hänföra sig till giltighetstiden,

av samma lydelse som lagarna den 27 maj 1919 och den 21 maj 1920

om fortsatt tillämpning av arrendestegringslagen».

Föredraganden uppläste härefter förslag till lag om fortsatt tillämpning

av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring,

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar;1 och hemställde

föredraganden, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det ändamål,

§ 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

1 Denna bilaga, som är av lika lydelse med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 81 höft. (Nr 92.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 92.

Ii;

It

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd fredagen den

18 februari 1921.

Närvarande:

» • ■ . t ;* \ ■ , ( i, t

Justititierådet BerglÖf, regeringsrådet ERNBERG, justitieråden Molin,

Appelberg.

in«i i flit y^:A- :■ - -■ i..: •>. : . k;

*«j * tf!_ • V.JT i *; j .i;''»Jr: .T».. *'' ! • * ''*■ j

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11

februari 1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918

med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn Axel Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Proposition, Nr 92.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden Mild inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 25 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern VON SYDOW, ministern för utrikes ärendena greve Wr ANGEL,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets

den 18 februari 1921 avgivna utlåtande över det den 11 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt tillämpning av lagen

den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring/

samt hemställde, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj.t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Brgnolf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:342 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmel s. 1 i texten
  2. 2LU 1921:37 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskäli s. 1 i texten