Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1922—1923 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner
1922-03-14 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:226, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1922—1923 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
1
Nr 226.
Kungl. Majrts proposition till riksdagen med förslag till
grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1922—1923 åt dels kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare
av prästerliga emeritilöner; given Stockholms
slott den 14 mars 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1922.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schltter, Orne.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 194 käft. (Nr 226.)
1
2
Dyrtidstilllägg
dt kyrkoherdar
och
komministrar
i nyreglerade
pastorn t m.fl.
prästmän.
Kungl. May.ts proposition Nr 226.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Jag anhåller nu att -få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om
beredande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1922—1923 åt de
präster, som fått sina löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga
avlöningslagar.
Det torde därvid vara lämpligt att till en början lämna en redogörelse,
för gällande bestämmelser i ämnet.
De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg
finnas intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade
lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra
ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.
I lagen meddelas, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden ej får för
något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd
än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,
sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.
Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse
gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning skäligt
krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där särskilda skäl föreligga,
för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp, icke överstigande den
kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår vunnit efter den 31
december 1918.
Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg
först genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående
dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.
De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1921—1922 återfinnas i dels kungörelsen den 29 juni
1921 (nr 461) angående dyrtidstillägg för sagda •ecklesiastikår åt
kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt kontraktsprostar
och vissar extra ordinarie präster, dels och kungörelsen samma
dag (nr 462) angående dyrtidstillägg för nämnda tid åt innehavare
av prästerliga emeritilöner.
De i kungörelsen den 29 juni 1921 meddelade bestämmelserna
angående dyrtidstilläggets storlek kommo att gälla under första och
andra kvartalen av ecklesiastikåret. Därefter blevo på grund av
indextalets nedgång och den därav föranledda minskningen av statstjänstemännens
dyrtidstillägg de till prästerna utgående dyrtidstillläggen
föremål för sänkning först genom kungörelsen den 28 oktober
1921 (nr 629) och därefter genom kungörelsen den 13 januari 1922
(nr 15).
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
3
De vidtagna sänkningarna hava varit så avpassade, att den från
början bestämda relationen mellan det till prästerna under ecklesiastikåret
utgående dyrtidstillägget och statstjänstemännens tillägg
under motsvarande tid blivit bevarad.
Dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner utgår
jämlikt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 462) efter i huvudsak
enahanda grunder som tillägget för år 1921 till statens pensionärer
med tillämpning av s. k. glidande skala.
Dyrtidstillägget för de prästerliga pensionärerna skall utgå i visst förhållande
till ett för varje kvartal gällande grundtal. Såsom grundtal för första kvartalet
av ecklesiastikåret skall gälla det grundtal, som ägt tillämpning i fråga om beräkning
av dyrtidstillägg åt statens pensionärer under första kvartalet av kalenderåret
1921, såsom grundtal för ecklesiastikårets andra kvartal det grundtal, som
legat till grund för statspensionärernas dyrtidstillägg under kalenderårets andra
kvartal o. s. v.
Dyrtidstillägget för den del av emeritilönen, som utgör 175 kronor för kvartal,
skall utgå efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet, under det att tillägget
för den del av emeritilönen, som överstiger 175 kronor för kvartal, skall utgå
efter ett procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet. Beträffande
emeritus, vilken den 1 maj 1921 på grund av försörjningsplikt underhöll
barn, som icke uppnått 16 års ålder, skall den del av emeritilönen, för vilken
dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal, motsvarande gruudtalet, ökas med 25
kronor för varje dylikt barn.
De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1921—1922 åt de i tjänst varande
prästmännen avvika i någon mån från dem, som varit gällande i
fråga om statens befattningshavare under kalenderåret 1921.
Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie
prästerskapets löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet
av kostnaden för det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget,
ansåg man, då systemet med s. k. glidande skala började
användas för statstjänstemännens del, icke lämpligt att övergå till
samma system beträffande de i tjänst varande prästmännen. Dessas
dyrtidstillägg har därför under ecklesiastikåren 1919—1920, 1920—
1921 och 1921—1922 utgått efter ett system med fixa belopp. För
att bereda möjlighet att under ecklesiastikårets lopp vidtaga eventuellt
nödig jämkning i det prästerna tilldelade dyrtidstillägget har
emellertid Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande att, därest det grundtal,
i förhållande vartill statstjänstemännens dyrtidstillägg beräknades,
under året bleve föremål för sänkning förordna, att det till prästerna
Jämförelse
mellan pras
temas och
statstjänste
männens
dyrtidstilllägg.
4
Dyrtidstillägget
för
ecklesiastikdret
1922—
1923.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
utgående tillägget skulle undergå skälig minskning. Med anledning
härav har för ecklesiastikåren 1919—1922 stadgandet om tilläggets
storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats skola
gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl. Makt annorluna
förordnade.
Såsom förut nämnts har med stöd av detta bemyndigande dyrtidstillägget
undergått sänkning såväl vid ingången av tredje som
vid ingången av fjärde kvartalet av ecklesiastikåret 1921—1922.
Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande
bostadsboställenas utarrendering, och vilka givetvis medföra
en ej oväsentlig lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret
1918—1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att
de i tjänst varande prästernas dyrtidstillägg bleve föremål för någon
nedsättning i jämförelse med statstjänstemännens. Från och med
ecklesiastikåret 1919—1920 har det till prästerna utgående tillägget
utmätts sa, att det skulle komma att ligga omkring 7 procent under
statstjänstemännens. Denna minskning har ansetts lämpligen böra
drabba det procentuella tillägget.
Övriga avvikelser från de för statstjänstemännen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det
egenartade prästerliga avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet
att behöva särskilt beröras.
Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna
för prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår,
ber jag att få övergå till frågan om beredande av dyrtidstillägg för
ecklesiastikåret 1922—1928.
Utredning i nämnda hänseende har enligt Kungl. Maj:ts uppdrag
verkställts av kyrkofondskommittén, som jämväl uppgjort förslag
till nödiga författningsbestämmelser i ämnet.
I fråga om de allmänna grunderna för dyrtidstilläggets utmätande
yttrar kommittén i sitt den 6 mars 1922 dagtecknade utlåtande
följande:
I likhet med vad tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1922—1923 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel
böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande av
statstjänstemännens och statspensionärernas dyrtidstillägg för motsvarande tidrymd,
böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas tillägg.
Kungl. Mqj:ts proposition Nr 226. 5
1 proposition (nr 84) till 1922 års riksdag angående dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst hava för befattningshavarna i de icke nyreglerade
verken i fråga om tilläggets storlek föreslagits vissa bestämmelser att tillämpas
från och med den 1 april 1922.
Då det gäller att med utgångspunkt från de normer, vilka föreslagits skola
äga tillämpning a statstjänstemannens dyrtidstillägg, bestämma de grunder, som
hora tillämpas i fråga om tillagget åt de i tjänst varande prästmännen, bör först
beaktas att prästernas tillagg på grund av förut antydda orsaker hittills icke
ansetts hora utgå etter systemet med glidande skala, utan under form av dels
ett hxt dagtillagg och dds visst procentuellt tillägg å löneförmånerna, båda dessa
vi -5 !'' ,.Sln ®torlek bestamda för hela ecklesiastikåret, ehuru med rätt för Kungl
Maj:t att förordna om nedsättning av beloppen.
„.. ^evnadskostnadsindex, vilken för fjärde kvartalet 1920 uppgick till 281 och
Imil/1''nie9ro!''ry at 1?21, till1 231> har för första kvartalet av år 1922 fastställts
till 216. Sedan de beräkningar verkställdes, på vilka den senaste indexsättningen
grundade sig, har det allmänna prisfallet fortgått. Det lider därför ej
något tvivel, att icke mdextalet för andra kvartalet 1922 kommer att något unders
iga det för första kvartalet fastställda. I propositionen angående statstjänstemannens
dyrtidstillagg^bar medeltalet för andra, tredje och fjärde kvartalen år
beraknats till 200 samt för första och andra kvartalen år 1923 till 190
Vid sadant förhållande har kommittén ansett sig böra till grund för sina beräk
F
j° * förs''aS beträffande det kommande ecklesiastikåret lägga indextalet 200.
Skulle det under ecklesiastikårets senare del visa sig, att det sålunda antagna medeltaiet
ar för högt, bör naturligen erforderlig sänkning av dyrtidstillägget äga rum.
Mot ett indextal av 200, d. v. s. en levnadskostnadsökning av 100 procent,
®™,r; ,0m ™an använder ovanberörda regel för grundtalets bestämmande, ett
fvT ,aV 9 r - KTrn''tt(Ii Ähar darför 1 det följande utgått ifrån, att prästernas
dyrtidstillägg for ecklesiastikåret 1922-1923 borde, under tillämpning så långt
grundtal1 av ^0 &V aDglVna grunder, utmätas med utgångspunkt från ett
För statstjänstemannens del har man skilt mellan familjeförsörjare å ena
sidan och icke-familjeförsörjare å den andra. Inom den förstnämnda gruppen
skola olika regler gälla för familjeförsörjare med en familjemedlem, med två
familjemedlemmar, med tre familjemedlemmar o. s. v. Bland icke-familjeförsorjare
skiljer man mellan sådana, som uppnått, och sådana, som icke uppnått
25 års ålder. Aven i fråga om prästerna torde det vara lämpligt iakttaga nu
berörda distinktioner, av skäl, som senare skola anföras, med undantag dock för
den sist angivna. &
Den förhöjning i dyrtidstillägget, som skulle tillgodokomma en statstjänsteman
med ew familjemedlem att försörja för de första 85 kronorna av månadslönen,
motsvarar 41 procent å sagda andel av månadslönen.1) Ifrågavarande iorhojmngmtgör
således, för hela året räknat, 41 procent av 1,020 kronor, d. v. s.
Dyrtid stil läggets
storlek,
a) De i tjänst
varande
prästmännen.
Emeriti.
6 Kungl. May.ts proposition Nr 226.
418 kronor 20 öre, vilket sistnämnda belopp svarer mot att dagtillägg av ungefär
1 krona 15 öre för dag. För varje familjemedlem utöver den första skulle förhöjningen
i tillägget ökas med 41 procent av 180 kronor, d. v. s. 73 kronor 80
öre, motsvarande en ökning i dagtillägget med omkring 20 öre. Om prästerna,
vilka samtliga åtnjuta en avlöning, överstigande 85 kronor för månad, skulle
vara fullt likställda med statens befattningshavare, borde de följaktligen erhålla
dels ett dagtillägg å 1 krona 15 öre, vilket belopp skulle ökas med 20 öre för
varje familjemedlem utöver den första, dels ock ett procentuellt tillägg, utgående
med 49'') procent av avlöningsförmånerna.
Såsom förut framhållits, har man med hänsyn till de naturaförmåner av
olika slag, som de flesta präster fått sig tillförsäkrade, hittills utgått ifrån, att
prästernas dyrtidstillägg borde ligga något under statstjänstemannens, och har
man under de sista åren i sådant hänseenden ansett, att en skillnad av 7 procent
kunde vara skälig. Enligt kommitténs mening föreligger ej skäl att för instundande
ecklesiastikår öka eller minska detta avstånd. Prästernas dyrtidstillägg
synes därför böra utgå med dels dagtillägg å 1 krona 15 öre, vilket för varje
familjemedlem utöver en ökas med 20 öre, dels ock procentuellt tillagg a 42
För statens befattningshavare har föreslagits visst maximum för de löneförmåner,
varå dyrtidstillägg får beräknas, nämligen 1,250 kronor per månad, d v. b.
15 000 kronor för år räknat. Enär de högst avlönade prästmännen i nyreglerade
pastorat — med undantag för domprosteri^, vilkas löneförmåner kunna uppgå
till 10,000 kronor — åtnjuta eu årlig lön av 8,000 kronor, samt således. dessa
prästmäns avlöningsförmåner, även med inberäknande av tillfällig löneförbättring
och eventuell hyresersättning, avsevärt understiga det för statstjänstemännen vid
beräknande av dyrtidstillägg stadgade lönemäximum, torde någon bestämmeise
om dylikt maximum icke vara erforderlig för prästernas del.
Då det endast torde finnas ett mycket obetydligt antal prästmän, som icke
uppnått 25 års ålder, synes icke vara påkallat att vid dyrtidstilläggets utmätande
tillämpa särskilda regler i fråga om dessa. Vad de icke familjeförsörjande prästerna
beträffar, torde därför dyrtidstillägget i samtliga fall höra utgå med /io
av det belopp, som för motsvarande avlöning skulle hava tillkommit prästman
med en familjemedlem.
Proposition till 1922 års riksdag angående dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst med flera pensionärer har ännu icke avlamnats.
Enligt vad kommittén inhämtat, torde emellertid för tilläggets utgående komma
att föreslås grunder, som i vissa avseenden något avvika från de för närvarande
gällande. Dessa nya grunder torde — till den del de äro av intresse i här förevarande
ärende — komma att innebära i huvudsak följande.
Pensionärernas dyrtidstillägg skall beräknas med ledning av det grundtal,
som fastställts för bestämmande av dyrtidstillägg åt statens i tjänst varande be- i)
i) — . 90 = 49,5, vilket tal skall avrundas nedåt till 49.
Kungl. Maj. ts proposition Nr 226. 7
fattnmgshavare.») Vid tilläggets beräknande skola gälla olika normer, allt eftersom
pensionen ifraga kan betraktas såsom nyreglerad eller icke.
Dyrtidstillägget åt de icke nyreglerade pensionärerna skall utmätas efter i
=Sak/TI?a.reglerll SOm gälla för tillägget åt de i tjänst varande ännu icke
frinndf,?!6 ^efattnillgsljavarna. Dyrtidstillägg efter ett procenttal, motsvarande
fi™ « n0<* U/ga eDdast a de första 60 kronorna av den månal liga pen
sionen
(beträffande statstjänstemannen de första 85 kronorna av månadslönen)
bor varje pa grund av försörjningsplikt underhållet barn under 16 år skall den
del av månadspensionen, för vilken dyrtidstillägget beräknas efter ett procenttal
150tlrnran?e g™nd,alet’ °kas med 10 kronor (i fråga om statstjänstemannen med
15 kronor), h agent särskild nedsättning för icke familjeförsörjare skall ej ä^a
rum. Pensionen liksom därå belöpande dyrtidstillägg skall för framtiden utbetalas
manadsvis, ej kvartalsvis.
•nt-'' Uå??n ™äR. tillg°dose innehavarna av de lägsta pensionsbeloppen
särskilt 1 avsikt att för dem kompensera den minskning av dyrtidstillägget
som orsakas av de ändrade reglerna för grundtalets bestämmande, hava föreslag''l;farf,
k- Pensionstillägg att utgå till de pensionärer, vilkas pension underlän
l ’ ekr°“0r pr ar'' Pens,oner under 1,500 kronor skola i regel ökas med
180 kronor for ar raknat pensioner mellan 1,500 och 2,000 kronor med 120 kro
m°e?lnnei9S^nner
J“-9 ^°0° °Ch /’f°° krouor med 60 kronor samt pensioner
“ , „2,5öf ^ 1 2’560 kronor med det belopp, som erfordras för att pensionen
och tillagget tillsammans skola uppgå till 2,560 kronor. I övergången mellan
ogre och lägre tilläggsbelopp skola vissa särskilda jämkningar''företagas Även
å pensionstillägget skall beräknas dyrtidstillägg. - De pensionärer, vilka komma
åtnjutande av dylika pensionstillägg, erhålla i de allra flesta fall någon — i de
lagsta pensionslagena eu relativt taget ganska betydande — förböjning av sammanlagda
pensionsbeloppet. •
. • ™ gmhfct 3 § laS®n ora krigstidsunderstöd, de grunder, som gälla för
kngstidsti lagg eller annat dylikt understöd åt statens pensionärer, skola äga motsvarande
tillämpning 1 fråga om kngstidstillägg åt prästerliga emeriti, torde med
hänsyn till ovan berörda andringar 1 grunderna för utmätandet av det statspensionarerna
tillkommande dyrtidstillägget vissa jämkningar böra äga rum i de bestämmelser,
som for närvarande ligga till grund för beräknandet av dyrtidstillägget
ät innehavarna av prästerliga emeritilöner. s
tirIrmTVW1 eiVb°r,ja,n torde böra e1nnras därom, att emeritilönerna med hänsyn till
1 i!r! rnn°ht ''f n°möte? ,1aV.'' ° författningsbestämmelser, vilka normera dessa
loncr aro att likstalla med de icke nyreglerade pensionerna.
f.. , .°är, lasen den 9 december 1910 om emeriiilöner för präster innehåller
daro™’ emeritilön skall utbetalas kvartalsvis, lärer jämväl det å dyk
lön belöpande dyrtidstillägget hora bestämmas och utbetalas per kvartal För
att i möjligaste man åstadkomma överensstämmelse med statspensionärernas dvrtidstillagg,
vilket skall utgå månadsvis, torde såsom grundtal för varje särskilt
grundtal hllämpas vid utmatandet av pensionärernas dyrtidstillägg ett högre
havarna d ’ anva™les vld beräknl“fren av tillägget åt de i tjänst varande befattnings
-
8 Kung!. May.ts proposition Nr 226.
ecklesiastikkvartal böra gälla det grundtal, som äger tillämpning i fråga om beräkning
av dyrtidstillägg åt statens pensionärer under kvartalets forsta manad.
Den del av emeritilönen varå utgår dyrtidstillägg etter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, synes böra bestämmas till 180 kronor per kvartak lör
emeritus, som vid ecklesiastikårets början på grund av försörjningsplikt underhöll
barn under 16 år, bör den del av kvartalslönen, för vilken dyrtidstillägget utgår
efter nyssberörda procenttal, ökas med 30 kronor för varje dylikt barn. Genom
dessa belopp åstadkommes den erforderliga likheten med statspensionärerna (respektive
60 och 10 kronor för månad). , , „ , , ...
Någon förhöjning av emeritilönen, motsvarande det for statspensionärerna
föreslagna pensionstillägget, lärer med hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen
icke kunna vidtagas utan kyrkomötets hörande. För att innehavarna av
de lägsta emeritilönerna icke skola komma i sämre ställning än statspensionärer
med motsvarande pensioner torde därför nu annan utväg ej stå till buds än a t
förhöja det dyrtidstillägg, som efter ovan angivna regler skulle tillkomma innehavare
'' av emeritilön, med ett fixt belopp, motsvarande pensionstillägget Jämte
därå belöpande dyrtidstillägg. . .
De prästerliga emeritilönerna ligga i regel över den nivå, dar pensionstillägg
skall utgå. Undantag bilda dels de emeritilöner — samtliga å 1,500 kronor - som utgå till e. o. prästmän, dels ock de emeritilöner, som tillkomma de lägst
avlönade komministrarna, och vilka utgå med lägst 2,000 kronor ) Därest emeriti
skola bliva jämnställda med statens pensionärer, böra de följaktligen erhålla förhöjning
i dy rtidstdlägget med nedan angivna belopp per kvartal:
1) e. o. emeritus: 30 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg (efter ett
grundtal av 90 blir tillägget 14 kronor 70 öre); . ,
2) komminister med en .emeritilön från och med 2,000 kronor till och med
2 500 kronor: 15 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg (7 kronor 35 ore);
3) komminister med emeritilön över 2,500 kronor men under 2,560 kronor:
så stort belopp, som utgör skillnaden mellan det honom enligt vanliga grunder
tillkommande dyrtidstillägget och det tillägg, som utgår for en emeritilön å 2,560
Sagda förhöjning synes för emeriti, som tillhöra kategorierna 1) och 2) här
ovan lämpligen ''kunna'' bestämmas till respektive 44 kronor och 22 kronor för
kvartal. Skulle grundfast komma att under ecklesiastikårets lopp nedgå avsevart
under 90, bliva nämnda belopp visserligen något för höga, men skillnaden blir
så obetydlig — endast några få kronor för år — att den ej synes motivera de
no o- så invecklade" bestämmelser, som skulle bliva nödvändiga, därest man vill
låta förhöjningen noggrant avpassas efter grundtalets växlingar, och detta desto
mindre, som det rör sig om ett jämförelsevis litet antal emeriti (endast omkring
''Enligt kommitténs mening bör således dyrtidstillägget till emeriti utgå med
dels ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal
(procentuellt tillägg), dels ock ett för varje kvartal lika belopp (fast tillägg). Utma- i)
i) Till e. o. prästmän utgå för närvarande 20 stycken emeritilöner De emeriti inom komministergraden,
som tillhöra denna kategori äro endast några få, 4 a 5 stycken, samtliga med
emeritilöner mellan 2,000 och 2,500 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226. 9
las dessa båda tillägg efter förut angivna normer, komma de prästerliga emeriti
att bliva praktiskt taget likställda med statens pensionärer i motsvarande pensionslägen.
I fråga om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla dyrtidstillägg,
och de löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg bör beräknas, ävensom beträffande
grunderna i övrigt för tilläggets utmätande synes annan ändring i de bestämmelser,
vilka gälla för ecklesiastikåret 1921—1922, icke vara påkallad, än att
i fall, som avses i § 5 av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 461), dagtillägg må
utgå allenast i den mån sagda tillägg överstiger ett belopp, motsvarande 41 procent
av de i paragrafen angivna löneförmånerna. %
Såsom framgar av det nyss anförda, föreslår kyrkofondskommittén
ifråga om dyrtidstilläggets storlek, att tillägget till de i tjänst
varande prästmännen måtte även under ecklesiastikåret 1922—1923
utgå i form av dels dagtillägg, dels ock procentuellt tillägg. Dagtillägget
har utmätts sa, att det skulle motsvara den förhöjning i
statstjänstemännens tillägg, som uppkommer därigenom, att tillägget
å viss del av månadslönen utgår efter en högre procentsats än
tillägget å återstoden av berörda lön. Till prästerlig befattningshavare
med en familjemedlem att försörja skulle dagtillägget utgå
med 1 krona 15 öre för dag. För varje familjemedlem utöver den
första skulle dagtillägget ökas med 20 öre. Det procentuella tilllägget
skulle utgöra 42 procent å avlöningsförmånerna. Till ickefamiljeförsörjare
skulle dyrtidstillägget utgå med 9/io av det belopp,
som för motsvarande avlöning skulle hava tillkommit en prästman
med en familjemedlem. Vid beräknande av dyrtidstilläggets storlek
har kommittén utgått från ett indextal av 200 såsom det sannolika
medelindextalet för 1922 års tre sista kvartal samt tillämpat
de grunder, som föreslagits för utmätande av dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst. För att bibehålla den proportion
mellan prästernas och statstjänstemännens dyrtidstillägg, som hittills
ansetts skälig, har kommittén satt det procentuella tillägget
7 procent lägre än det procenttal, som motsvarar d5/ioo av grundtalet.
Därest man, med utgångspunkt från ett indextal av 200 såsom
gällande vid ecklesiastikarets början, söker i fråga om prästernas
dyrtidstillägg tillämpa de i kommitténs betänkande angivna grunderna
för utmätande av statstjänstemännens dyrtidstillägg, måste
man enligt min mening komma till det resultatet, att de av kommittén
föreslagna beloppen och procentsatserna äro lämpligt avvägda.
Jag ansluter mig därför till kommitténs ovan refererade förslag" beBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 194 käft. (Nr 226.) 2
Grunderna
i övrigt för
tilläggets be
räknande.
Departe
mentschefen.
10
Kungl. May.ts proposition Nr 226.
träffande dagtillägg och procentuellt tillägg. Dock vill jag i likhet
med kommittén understryka, att förslagen hänföra sig till ett indextal
av 200, samt att följaktligen, därest indextalet kommer att under
ccklesiastikåret avsevärt nedgå under nämnda tal, såväl dagtillägget
som det procentuella tillägget böra undergå skälig sänkning.
I fråga om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla
dyrtidstillägg, och de löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg bör
beräknas, torde någon ändring av de för närvarande gällande bestämmelserna
icke erfcfrdras.
Kyrkofondskommitténs förslag rörande grunderna för dyrtidstillägg
åt innehavare av prästerliga emeritilöner innebär vissa
ändringar av nu gällande grunder härför. Såsom framgar av vad
kommittén härom anfört är anledningen den att det synes önskligt
att såsom hittills skett de prästerliga pensionärerna i möjligaste
mån jämställas med pensionerade f. d. befattningshavare i statens
tjänst. Kommittén har erinrat, att förslag utarbetats att öka de
lägsta pensionerna med vissa fasta belopp, pensionstillägg, vara dyrtidstillägg
skulle få beräknas liksom a de vanliga pensionerna. Detta
förslag har numera vunnit Kungl. Maj:ts gillande och genom proposition
den 3 mars 1922 (nr 125) framlagts för riksdagen i samband
med förslag om dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare. Då på
grund av bestämmelserna i lagen om emeritilöner för präster den 9
december 19 lö någon möjlighet icke finnes att tilldela emeriti något
dylikt pensionstillägg, har kommittén ansett, att motsvarande förmån,
som sålunda beretts statens pensionärer, i samband med dyrtidstillägget
borde beredas emeriti med lägsta emeritilöner, d. v. s.
de, som varit extra ordinarie präster och komministrar med låga
löner. Utom det hittills utgående procentuella dyrtidstillägget skulle
till dessa utgå ett fast tillägg, vilket sålunda skulle motsvara statspensionärernas
pensionstillägg jämte därå belöpande dyrtidstillägg.
Då det synes mig vara med billigheten överensstämmande att jämväl
pensionerade präster med låga pensioner bliva bättre ställda,
ansluter* jag mig till detta kommitténs förslag såsom ett lämpligt
sätt att vinna sagda mål. Övriga av kommittén föreslagna ändringar
i nu gällande grunder för dyrtidstillägg åt emeriti äro beroende
på önskan att vinna överensstämmelse med bestämmelserna
rörande dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och
synas mig lämpligen böra vidtagas. Jag anser mig således kunna
11
Kungl. Maj.is proposition Nr 226.
helt biträda kommitténs förslag jämväl i vad det avser dyrtidstillägg
för ecklesiastikåret 1922—1923 åt innehavare av prästerliga emeritilöner.
Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden
för dyrtidstillägget under ecklesiastikåret 1922—1923, därest
detta tillägg kommer att utgå enligt de av mig förordade grunderna,
dels ock spörsmålet om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av sagda kostnad.
I förstnämnda hänseende yttrar kommittén följande:
Kommittén har verkställt beräkningar rörande storleken av det belopp, vartill
prästernas dyrtidstillägg, därest det komme att utdelas efter förut angivna
grunder, sammanlagt skulle uppgå under ecklesiastikåret 1922—1923. Enligt
dessa kalkyler skulle hela tilläggsbeloppet för ordinarie präster och ständiga adjunkter
komma att uppgå till omkring 5,650,000 kronor, för adjunkter i egentlig
bemärkelse till omkring 230,000 kronor, för kontraktsadjunkter till omkring 14,000
kronor, för kontraktsprostar till omkring 32,000 kronor och för emeriti till omkring
150,000 kronor eller tillhopa omkring 6,076,000 kronor.
På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 kommer i vissa
fall eu del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga adjunkterna
i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i form av ökade församlingsavgifter
inom den stadgade ramen av 6 öre per 10 kronor av hela inkomstbeloppet.
Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare får kyrkofonden
vidkännas dels i form av minskad inkomst av arrendemedel, lägenhetsavgälder
och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten hava inlevererats till fonden enligt
3 § 5 mom. kyrkofondslagen, dels genom ökad utbetalning af skogsförsäljningsmedel,
som tillkomma pastoraten enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen.
dels ock genom förhöjda bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag.
För att kunna utröna, huru stor del av tilläggsbeloppet till ordinarie präster
och ständiga adjunkter — såsom förut meddelats tillhopa omkring 5,650,000
kronor — som kan förväntas komma att bestridas genom ökade församlingsavgifter,
och huru stor anpart därav, som torde komma att belasta kyrkofonden,
har kommittén varit nödsakad utföra särskilda beräkningar för varje nyreglerat
pastorat. Sagda kalkyler hava verkställts med utgångspunkt från de taxeringsvärden
och inkomstbelopp, som fastställts vid 1919 års taxeringar, samt med
användande i övrigt av de senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas
storlek, vilka vant för kommittén tillgängliga. Undersökningen har givit till resultat,
att omkring 1,978,000 kronor eller cirka 35 procent av totalbeloppet kan
beräknas komma att åvila församlingarna, under det att omkring 3,672,000 kronor
eller ungefär 65 procent skulle stanna å kyrkofonden.
Då dyrtidstillägget till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter,
kontraktsprostar och emeriti, tillhopa omkring 426,000 kronor, i sin helhet utgår
Kostnadsbe
räkningar.
Totala beloppet
dyr
tidstillägg för
ecklesiastikåret
1921 —
1922.
Kostnadens
fördelning
mellan past»''
raten och
kyrkofonden.
Kyrkofondens
ställning
enligt 1921
års bokslut.
12 Kuugl. Maj:ts proposition Nr 226.
från kyrkofonden, skulle denna således få att svara för inalles 4,098,000 kronor
av totalkostnaden för tillägget.
Följande tablå innehåller en sammanställning av de utav kyrkofondskommittén
gjorda beräkningarna angående tilläggsbeloppens
storlek samt deras fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden.
Kyrkoherdar, komministrar, ständiga
adjunkter...................
Adjunkter i egentlig bemärkelse ....
Kontraktsadjunkter..............
Kontraktsprostar...............
Emeriti......................
Totalbelopp
Av totalbeloppet bestrides av
pastoraten
kyrkofonden
Kronor
Kronor
Kronor
5,650,000
230.000
14.000
32.000
150.000
1,978,000
3,672,000
230.000
14.000
32.000
150.000
''■ Summa
6,076,000
1,978,000
4,098,000
Rörande kyrkofondens förmåga att bära utgiften för tillägget
uttalar sig kommittén på följande sätt:
Kyrkofondens kapitalbehållning bär hittills år från år ökats. Vid 1920 års
utgång uppgick densamma enligt den å statskontorets fondbyrå upprättade s. k.
fondredogörelsen till 30,573,384 kronor 24 öre. Enligt det å sagda byrå verkställda
sammandraget av fondens kassa- och lånekonton utgjorde behållningen
vid berörda tidpunkt 28,140,873 kronor 92 öre. Skillnaden mellan de belopp,
som redovisas i fondredogörelsen, och dem, som finnas intagna i sammandraget
av kassa- och lånekontona, uppgives huvudsakligen bero på den omständigheten,
att fondredogörelsen såsom kyrkofondens inkomst av skogsförsäljningsmedel för
ett visst år upptar dels de belopp, som vid årets virkesförsäljningar betingats
såsom köpeskilling, oberoende av om sagda belopp inflyta under detta eller kommande
år, dels ock värdet av inneliggande osålt virkeslager, detta värde upptaget
endast till avverknings- och apteringskostnaden, under det att sammandraget av
kassa- och lånekontona endast upptar de belopp, som under året av domänstyrelsen
inlevererats till kyrkofonden, och vilka belopp hänföra sig till såväl det föregående
som det löpande årets virkesförsäljningar. Med grunderna för kyrkofondslagen
toifde måhända bäst överensstämma att vid bedömandet av kyrkofondens
ställning utgå från siffrorna i berörda sammandrag av kassa- och lånekontona.
Kyrkofondens räkenskaper för år 1921 hava nyligen preliminärt avslutats.
Ur det härvid uppgjorda sammandraget av kassa- och lånekontona hava hämtats
följande uppgifter, därvid siffrorna avrundats till jämna femtusental. Fondens
behållning, vilken, såsom nyss meddelats, vid årets början uppgick till 28,140,000
kronor, har vid årets slut nedgått till 23,960,000 kronor. Fondens inkomster
Kungl. Maj. ts proposition Nr 22G. 13
hava uppgått till sammanlagt 5,980,000 kronor och utgifterna till inalles 9 745 000
kronor. Härjämte har från kyrkofonden till Ruskåsens fond överförts ett belopp
av tillhopa 415,000 kronor. Kyrkofondens behållning har således under året
minskats med i runt tal 4,180,000 kronor. De egentliga utgifterna hava överstigit
inkomsterna med omkring 3,765,000 kronor.
(..Vi.d bedömande av sagda inkomst- och utgiftsbelopp äro att beakta åtskilliga
omständigheter av tillfällig karaktär, vilka haft till följd dels att inkomstbeloppet
blivit abnormt lågt, dels ock att utgiftssumman är abnormt hög.
,, ^ad J:örs^ beträffar inkomstsidan, är att märka, hurusom skogsförsäljningsmedlen,
vilka under de närmast föregående åren utgjort fondens ojämförligt viktigaste
inkomstpost, under år 1921 helt och hållet uteblivit, i det att domänstyrelsen
icke till statskontoret kunnat inleverera några dylika, medel. I fråga om
utgifterna måste man beakta, att fondens utbetalningar för tillfällig löneförbättnng
under ecklesiastikåret 1920—1921 samt för dyrtidstillägg å sagda löneförbättring,
vilka utgifter egentligen bort till allra största delen belasta 1920 års
räkenskaper icke hunnit verkställas före 1920 års utgång. Under år 1921 har
onden således fått vidkännas kostnaden för två ecklesiastikårs tillfälliga löneförbättring
med dåra belöpande dyrtidstillägg. Vidare måste man taga i betrak - de till vederbörande kyrkoråd under september och följande månader
verkställda utbetalningarna av pastoraten tillkommande dels skogsmedel enligt
19 § 4 mom prastlonereglenngslagen, dels ock bidrag enligt 21 § samma lag
beraknats med utgångspunkt från de jämlikt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
46 U fastställda dyrtidstilläggen. Genom de två sänkningar, som under ecklesiastikarets
lopp vidtagits beträffande tilläggen för tredje och fjärde ecklesiastik™ta
en ~ kungörelserna den 28 oktober 1921 (nr 629) och den 13 januari
,nr 1Ö1 — hava de pastoraten enligt nyssberörda lagrum tillkommande bidragen
undergått en avsevärd minskning, något som medför skyldighet för
kyrkoråden att etter ecklesiastikårets utgång till kyrkofonden återbära skillnadsbeloppet
(se kungörelsen den 31 oktober 1919, nr 720). Rörande storleken av
nu omformälda båda belopp — fondens utgifter för tillfällig löneförbättring för
ecklesiastikåret 1920—1921 med därå belöpande dyrtidstillägg samt fondens
ordran hos pastoraten på grund av de för höga utbetalningarna av bidrag enligt
19 § 4 mom. och 21 § löneregleringslagen — har kommittén verkställt särskilda
beräkningar, vilka dock endast kunnat bliva approximativa. Dessa hava givit vid
handen, att förstnämnda belopp torde kunna uppskattas till omkring 1 000 000
kronor, det sistnämnda till cirka 600,000 kronor. ’
I lagen den 30 augusti 1918 om krigstid sunderstöd stadgas, att kyrkofonden
icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande
av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast
föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit
iooo1 loos1''!1- beSt"d0;nde a,v kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret
1922 1923 lärer således enligt detta författningsrum få disponeras ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan fondens inkomster under år 1921 och dess så att
såga ordinarie utgifter (d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstilllagget)
under samma år.
De formella
förutsättningarna
föibeviljande
av
dyrtidstillägg
för 1922—
1923.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
Det har visat sig förenat med oöverstigliga svårigheter att med tillhjälp av
för kommittén tillgängliga räkenskapsmaterial fullt exakt utröna storleken av
fondens utgifter under år 1921 för prästernas dyrtidstillägg. Anledningen härtill
är den, att fondens utgifter för dyrtidstillägget åt ordinarie präster och ständiga
adjunkter författningsenligt bestridas med enahanda medel som i fråga om fondens
utgifter för sådana prästers fasta avlöning och tillfälliga löneförbättring. De
av dyrtidstilläggen föranledda direkta utgifterna — frånsett sålunda vad fonden
får vidkännas i form av minskad inkomst av arrendemedel in. m. — bestå alltså
antingen i ökad utbetalning till pastoraten av skogsmedel eller ock i förhöjt bidragsbelopp
enligt 21 § löneregleringslagen. På grund av sagda förhållande hava
nämnda utgifter i stor utsträckning redovisats under nyssberörda rubriker utan
angivande av, i vilken omfattning utbetalningen föranletts av bestämmelserna om
dyrtidsunderstöd. Av kommittén verkställda approximativa beräkningar hava
emellertid givit vid handen, att fondens direkta utgifter under år 1921 för dyrtidstillägget
sammanlagt torde hava uppgått till omkring 5,740,000 kronor, i följd
varav fondens ordinarie utgifter synas kunna beräknas till omkring 4,000,000
kronor.
Då fondens inkomster år 1921 uppgingo till nära 6,000,000 kronor, torde
det i lagen om krigstidsunderstöd åsyftade belopp, utöver vilket kyrkofonden icke
annat än i särskilda fall skulle få tagas i anspråk för gäldande av dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1922—1923, kunna beräknas till omkring 2,000,000 kronor,
ett belopp, vilket, såsom framgår av den här förut intagna tablån, med cirka
2,100,000 kronor understiger den summa — omkring 4,100,000 kronor som
är erforderlig för att tilläggen skola kunna utgå enligt förut angivna grunder.
Efter den genom lagen den 22 april 1921 vidtagna ändring i krigstidsunderstödslagen
kan emellertid, där särskilda skäl föreligga, till beredande av
dyrtidstillägg användas jämväl ytterligare belopp, dock med iakttagande av viss
i författningsrummet närmare angiven begränsning, avseende att förhindra alltför
stor minskning av fondens kapitalbehållning. Det belopp, som sålunda under ett
visst år ytterligare kan tagas i anspråk, får icke överstiga den kapitalökning,
fonden intill närmast föregående kalenderår vunnit efter den 31 december 1918.
Vid 1918 års slut uppgick fondens kapitalbehållning enligt sammandraget
av kassa- och lånekontona till omkring 19,100,000 kronor. Den 1 januari 1921
hade behållningen, såsom förut meddelats, stigit till cirka 28,140,000 kronor.
Ökningen utgör i runt tal 9,000,000 kronor, ett belopp, som lämnar fullt tillräcklig
tillgång till täckande av berörda underskott å 2,100,000 kronor.
Att sådana särskilda skäl föreligga, som utgöra förutsättning för en tillämpning
av sistnämnda lag, kan ej gärna vara föremål för tvekan. Anledningen till
att fondens inkomster för närvarande äro otillräckliga för att bestrida dyrtidstillläggen
beror ju, såsom framgår av det förut anförda, på förhållanden av tillfällig
natur, framför allt på den omständigheten, att från de ecklesiastika skogarna
under år 1921 till statskontoret icke inlevererats några som helst skogsförsäljningsmedel.
Kommittén har ansett sig böra undersöka icke blott, huruvida de formella
förutsättningarna föreligga för beviljande för ecklesiastikåret 1922 1923 av ett
15
Kung1. Maj:ts proposition Nr 226.
dyrtidstillägg av den storlek, som enligt det föregående ifrågasatts, utan även i
vilken mån fonden må antagas äga förmåga att med anlitande av sina årsinkomster
för ar 1922 bestrida, utöver sina ordinarie utgifter, även den på fonden
belöpande andelen av sagda dyrtidstillägg.
, Yld d?una frågas bedömande har man att beakta, utom annat, nedan berörda
två faktorer.
.... , ..Y111 Sltt ,deu d mars 1922 avgivna utlåtande angående tillfällig löneförbättring
under ecklesiastikåret 1922—1923 åt kyrkoherdar och komministrar i
nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster
har kommittén hemställt, att dylik löneförbättring måtte utgå för nämnda ecklesiastikår
enligt samma grunder, som gälla för ecklesiastikåret 1921 — 1922. Av
utlåtandet framgår, att kommittén beräknat sammanlagda beloppet tillfällig löneörbättring
under ecklesiastikåret 1922—1923 åt ordinarie präster och ständiga
adjunkter till 1,320,000 kronor, åt adjunkter i egentlig bemärkelse till 40,000
kronor, åt kontraktsadjunkter till 4,000 kronor samt åt kontraktsprostar till 16 000
kronor. Sistnämnda tre belopp skulle i sin helhet belasta kyrkofonden. Av’ beloppet
1,320,000 kronor ansågos omkring 594,000 kronor''komma att falla på
pastoraten, under det att kyrkofonden skulle få vidkännas återstående cirka 726 000
ronor. Kyrkofondens totalutgift för den tillfälliga löneförbättringen skulle således
uppgå till omkring 786,000 kronor.
Vidare är att taga hänsyn till det belopp, som fonden under år 1922 kan
beräknas komma att få utgiva såsom lönetillskott åt präster i ännu icke ny reglerade
pastorat för ecklesiastikåret 1921—1922.
... . 1 det ätande angående lönetillskott ur kyrkofonden för nämnda ecklesiastikar
åt präster i icke nyreglerade pastorat, som kommittén inom den närmaste
framtiden talar avgiva, föreslår kommittén, såsom eu konsekvens av minskningen
av dyrtidstillägget för de nyreglerade prästerna, lägre lönetillskott åt det oreglerade
prästerskapet. Med utgångspunkt från dessa lägre tillskott och med hänsyn
till att en mycket stor del av de förut oreglerade prästerna vid ecklesiastikårets
början ingått i ny lönereglering, bar kommittén beräknat, att lönetillskotten för
ecklesiastikåret 1921 1922 komma att sammanlagt avsevärt understiga tillskotten
för ecklesiastikaret 1920—1921. Minskningen i fondens utgifter för sagda ändamål
torde uppgå till omkring 650,000 kronor.
Eu beräkning, huru kyrkofondens inkomster och utgifter kunna förväntas Beräkning
komma att stalla sig under år 1922, är givetvis synnerligen vansklig och kan över kyrkolcke
bliva annat än i hög grad approximativ. Beräkningen, vid vilken kommit- fonden''s inten,
med hänsyn till den rådande depressionen, ansett sig böra utgå från att l''°’!"8ter 0<''h
några skogsförsäljningsmedel icke komma att under året inlevereras för fondens " ft ''
rakning, bär givit vid handen, att, därest tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg
och lönetillskott beviljas enligt de av kommittén föreslagna grunderna det belopp,
varmed kyrkofondens utgifter år 1922 kunna förväntas komma ätt över
stlSf mkomster> torde uppgå till omkring 1,000,000 kronor. Fondens ka
Pm
fyllning, som vid 1922 års början utgjorde cirka 23,960,000 kronor bör
alltså vid samma års slut uppgå till omkring 22,960,000 kronor, ett belopp, som
Fondens förmåga
att bära
framtida dyrtidstillägg.
Departe
mentschefen.
16 Kungl. Maj:ts p''oposition Nr 226''.
ligger väsentligt över den kapitalbehållning, vilken togs till utgångspunkt för för
berörda ändring i krigstidsunderstödslagen.
Rörande kyrkofondens förmåga att för framtiden bära de dyrtidstillägg, som
till äventyrs må befinnas erforderliga, kunna naturligen inga säkra beräkningar
verkställas. Å ena sidan torde få tagas i beräkning en fortsatt nedgång i levnadskostnaderna
och på grund därav ett minskat behov av dyrtidstillägg, föranledande
ett minskat krav på fonden. Å andra sidan åter torde vara att motse
en något ökad belastning av fonden till följd därav, att de inkomstbelopp inom de
särskilda pastoraten, som skola ligga till grund för församlingsbidragens utdebitering,
torde få förväntas komma att under den närmaste tiden mångenstädes
nedgå, medförande minskade församlingsbidrag. Vidare bör beaktas, att man, så
snart den nuvarande depressionen på trävarumarknaden givit med sig, torde hava
att motse efter hand stigande inkomster från de ecklesiastika skogarna. Med tagen
hänsyn till alla olika, på kyrkofondens ekonomi inverkande omständigheter,
finnes det efter kommitténs övertygelse grundade skäl antaga, att, även om ett
fortsatt ingrepp på fondens kapital skulle ytterligare ett eller annat år visa sig
nödigt för att tillgodose det nyreglerade prästerskapets skäliga behov av dyrtidstillägg,
fonden dock inom en nära framtid åter skall kunna bestrida sina utgifter
med årets inkomster.
Såsom av kyrkofondskommitténs utredning framgår beräknas
utgifterna för dyrtidstillägg enligt föreslagna grunder åt präster i
nyreglerade pastorat under ecklesiastikåret 1922—1923 uppgå till ett
sammanlagt belopp av omkring 6,076,000 kronor, varav omkring
1,978,000 skulle bestridas av de särskilda pastoraten och 4,098,000
utgå ur kyrkofonden. Fråga är då, om fondens ställning numera
är sådan, att den kan bära denna utgift. Under år 1921 har
dess behållning nedgått i avsevärd grad. Från att vid årets början
hava uppgått till 28,140,000 kronor har den vid samma års slut
nedgått till 23,960,000 kronor. Emellertid synas orsakerna till den
under år 1921 sålunda skedda minskningen i fondens behållning delvis
bero på särskilda, för året tillfälliga förhållanden, varjämte fonden
framdeles kommer att tillföras ersättning för redan verkställda utbetalningar
med ganska avsevärda belopp. Trots detta giver utredningen
vid handen, att, därest de i lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. ursprungligen
intagna bestämmelserna angående huru mycket av fondens medel
som för varje år finge användas till bestridande av dyrtidsunderstöd
skulle tillämpas, dyrtidstillägg i föreslagen utsträckning icke skulle
kunna beredas ifrågavarande präster under ecklesiastikåret 1922—
1923. Den år 1921 vidtagna kompletteringen av dessa bestämmel
-
17
Kungl. Maj. ts proposition Nr 226.
ser lämnar dock möjlighet öppen att använda jämväl ytterligare
belopp till dyrtidstillägg. I sådant avseende stadgas att, därest icke
skäligt krigstidsunderstöd på grund av de givna bestämmelserna
skulle kunna beredas prästerskapet, må, där särskilda skäl föreligga,
för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp, icke överstigande
den kapitalökning, fonden intill det avsedda året vunnit efter den
31 december 1918. Då fonden vid 1918 års slut uppgicktill 19,100,000
kronor och vid 1920 års slut såsom förut nämnts till 28,140,000
kronor, utgör ökningen under denna tid omkring 9,000,000 kronor.
Något hinder i lagbestämmelserna finnes således icke för att de
föreslagna grunderna skola kunna tillämpas under ecklesiastikåret
1922—1923. Då de nuvarande höga levnadsomkostnaderna
göra det synnerligen önskligt, att prästerskapet i nyreglerade pastorat
beredes dyrtidstillägg i motsvarande utsträckning, som hittills
varit fallet, tillstyrker jag kommitténs förslag, även om genom
dess godtagande kyrkofondens kapital kommer att i avsevärd
grad minskas. Kommitténs uttalande rörande fondens förmåga
att för framtiden bära de fonden åliggande utgifterna styrker mig
även häruti. Den av kommittén verkställda beräkningen visar, att,
därest tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg och lönetillskott beviljas
enligt de av kommittén föreslagna grunder, det belopp, varmed
kyrkofondens utgifter år 1922 kunna förväntas komma att överstiga
dess inkomster, torde uppgå till omkring 1,000,000 kronor.
Ponden skulle sålunda vid 1922 års slut kunna beräknas till omkring
22,960,000 kronor, alltså ti’ots minskningen dock avsevärt
över behållningen vid 1918 års slut. Visserligen framhåller kommittén,
att inga säkra beräkningar kunna verkställas rörande möjligheten
att bereda dyrtidstillägg för framtiden, men anser sig dock
lämna göra det uttalandet, att grundade skäl finnas för att fonden
inom en nära framtid åter skall kunna bestrida sina årsutgifter med
årets inkomster. Då fondens minskade inkomster till största delen
bero på den rådande depressionen på trävarumarknaden men förhoppningar
finnas att denna är av övergående natur samt man torde
kunna förutsätta, att dyr tid sfi lläggen komma att successivt minskas,
synes man knappast behöva hysa några allvarliga farhågor för fondens
förmåga att för framtiden bära densamma åliggande utgifter.
Enär grunderna för tilläggets utmätande för varje år skola fastställas
av riksdagen samt i samband därmed en prövning av kyrkoBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 194 käft. (Nr 226.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
fondens bärkraft årligen kommer att äga rum, torde för övrigt
fullt tillräcklig garanti förefinnas för att dyrtidstillägget i framtiden
icke bestämmes till högre belopp än som är förenligt med
kyrkofondens ordinarie åligganden.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig i det föregående
förordade allmänna grunderna för beviljande av
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1922—1923
till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen
den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av
prästerliga emeritilöner ävensom i lagen den 19
november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest
det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemännens
dyrtidstillägg utgår, blir föremål för sänkning,
förordna, att det till de i tjänst varande
prästmännen utgående dyrtidstillägget skall undergå
skälig minskning.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Frisk.
Stockholm 1922, Ivar Hffiggströms Boktryckeri A. B.
220GD6 •
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1922—1923 åt dels kyrkoherda s. 1 i texten
- SU 1922:111 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1922—1923 åt dels kyrkoherdar och kommin s. 9 i texten