Sök i Ratio Lex

Angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag

1922-03-31 · 41 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:244, Angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

1

Nr 244,

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående låneunderstöd

åt Ostkustbanans aktiebolag; given Stockholms slott den

31 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Anders Örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1922.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

Genom resolution den 12 augusti 1903 beviljade Kungl. Maj:t koncession

å järnväg av 1,435 meters spårvidd från Gävle över Söderhamn,

Hudiksvall och Sundsvall till Härnösand (den s. k. Ostkustbanan). Efter

det nämnda koncession sedermera övergått till Ostkustbanans aktiebolag,

beviljades bolaget vid 1913 års riksdag under vissa villkor ett låneunderstöd

av 3,000,000 kronor för banföretagets utförande. Nämnda villkor

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 212 käft. (A r 244.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Historik.

1913 års

riksdag.

1915 års

riksdag.

hava sedermera i vissa avseenden ändrats, först vid 1915 års riksdag

och därefter vid 1920 års riksdag.

Med anledning av en utav sistnämnda riksdag ifrågasatt utredning

angående den allmänna planen för Ostkustbanan och särskilt sättet för

statens medverkan till denna plans genomförande tillsatte Kungl. Maj:t

för ändamålet en kommitté, Ostkustbanekommittén. Denna kommitté

har den 3 februari 1922 avgivit sitt betänkande.

Över detta betänkande hava infordrade yttranden sedermera avgivits

av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret,

statskontoret samt statens arbetslöshetskommission.

Innan jag närmare redogör för kommittéförslaget, ber jag i korthet

få erinra om den tidigare behandlingen av Ostkustbanans lånefråga.

Med anledning av en utav Ostkustbanans aktiebolag gjord ansökning

om statslån för utförande av ifrågavarande järnvägsanläggning föreslog

Kungl. Maj:t i en till 1913 års riksdag avlåten proposition, nr 114,

riksdagen att under vissa närmare angivna villkor bevilja bolaget ett

låneunderstöd av 3,000,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning

blev också av riksdagen bifallen (skrivelse nr 127).

Såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande lån stadgades vid

1913 års riksdag bland annat, att bolaget skulle vara skyldigt hos Kungl.

Maj:t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl.

Maj:t godkändes, förfogade över ett kapital, som jämte statslånet vore

fullt tillräckligt till utförande av järnvägsanläggningen, vilken vid denna

tid beräknades kosta 26,000,000 kronor. Av sistnämnda belopp beräknades

bolaget som eget kapital kunna anskaffa 10,000,000 kronor och som banklån

erhålla 13,000,000 kronor.

I en till 1915 års riksdag avlåten proposition (nr 58) framlade

Kungl. Maj:t förslag om vissa ändringar i de för ifrågavarande lån stadgade

villkoren. Banbyggnaden hade för det dåvarande icke kunnat påbörjas,

huvudsakligen av den anledningen, att banbolaget på grund av det

ekonomiska läget icke kunnat anskaffa det belopp, som tidigare beräknats

skola erhållas som banklån. Kungl. Maj:ts förslag avsåg att öppna möjlighet

att inom den närmaste tiden igångsätta banbyggnaden för att till

motverkande av den då efter världskrigets utbrott inom vissa arbetsgrenar

hotande arbetslösheten nya arbetstillfällen skulle beredas; och skulle

enligt samma förslag bolaget, för att kunna erhålla statslånet, vara skyldigt

styrka, att det förfogade över ett aktiekapital av minst 10,000,000

kronor, medan fordran på fullt tillräckligt byggnadskapital skulle eftergivas.

Vissa ändringar ifrågasattes jämväl i avseende å förutsättningarna

för statslånets utbetalande. Dessa nya bestämmelser gingo huvudsakligen

ut på att tillförsäkra staten, att bandelen Sundsvall—Härnösand

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244. 3

under alla förhållanden skulle komma att färdigställas med bolagets

medel och statslånet.

Riksdagen, som med hänsyn till arbetsmarknadens läge och särskilt

arbetslösheten inom olika grenar av byggnadsverksamheten fann starka

skäl tala för ostkustbanebyggets igångsättande snarast möjligt, ansåg sig

emellertid icke kunna, antaga Kungl. Majtts förslag oförändrat. Enligt

riksdagens mening borde bolaget visserligen beredas tillfälle att påbörja

järnvägsanläggningen redan innan den upplåning av enskilda, som erfordrades

för byggnadskapitalets uppbringande till fullt belopp, blivit säkerställd,

men däremot höll riksdagen före, att statslånet ej borde utbetalas,

förr än avtal träffats med vederbörande enskilda långivare om nämnda

kredit. Endast genom uppställande av ett dylikt villkor syntes största

möjliga garanti kunna vinnas, att staten icke skulle komma i det läge,

att den själv måste fullborda banbyggnaden, därest den ej kunde av

bolaget färdigställas. Riksdagen, som med hänsyn till det sålunda ifrågasatta

villkoret icke fann särskilda bestämmelser till tryggande av färdigställandet

av bandelen Sundsvall—Härnösand medelst bolagets egna tillgångar

och statslånet oeftergivligen nödvändiga, betonade emellertid lämpligheten

av att arbetena å övriga delar av anläggningen allenast bedreves

i viss mindre omfattning, till dess avtal om den erforderliga enskilda

krediten träffats.

Genom särskild resolution den 4 februari 1916 fastställde Kungl. Fastställelse

Maj:t, med upphävande av tidigare fastställd plan för ifrågavarande jäZvägsånjärnvägsanläggning,

ny plan för densamma i huvudsaklig överensstäm- läggningen

melse med ett utav verkställande direktören för Ostkustbanans aktiebolag, m'' m''

numera majoren i väg- och vattenbyggnadskåren K. A. Lagergren i

februari 1915 upprättat förslag, dock med undantag för viss angiven

bansträckning vid Sundsvall. Därjämte föreskrev Kungl. Maj:t som villkor

för förenämnda statslån, bland annat, att arbetet å järnvägsanläggningen

skulle påbörjas i mars månad 1916 samt därefter så bedrivas,

att järnvägen i sin helhet kunde upplåtas för allmän trafik senast den

1 oktober 1923, samt att — intill dess Ostkustbanans aktiebolag styrkt,

att bolaget uppgjort avtal om enskild kredit till det belopp, som jämte

bolagets egna tillgångar och beviljat statslån vore fullt tillräckligt för

järnvägsanläggningens slutförande i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

slutligen granskad arbetsplan och av Kungl. Maj:t godkända

kostnadsberäkningar — å bandelen söder om Sundsvall finge, förutom

förarbeten och anordningar, som vore erforderliga för att möjliggöra

igångsättande och bedrivande av arbetena å järnvägsanläggningen enligt

fastställd arbetsplan, bedrivas endast vissa terrasserings- och grundläggningsarbeten

m. m. samt sådana arbeten i övrigt, till vilkas utförande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits proposition nr 244.

1920 års

riksdag.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter framställning från bolaget i varje

särskilt fall lämnade tillstånd.

Genom särskilda kungl. resolutioner hava sedermera mindre jämkningar

i den fastställda planen ägt rum.

Vidare har Kungl. Maj:t genom resolution den 19 juni 1919 under

vissa villkor fastställt sträckningen av ovannämnda handel invid Sundsvall,

dock med undantag för läget av en station därstädes.

Bolaget, som icke kunnat fullgöra det för statslånets lyftande stadgade

villkor, att avtal om kredit dessförinnan skulle träffas med vederbörande

enskilda långivare, ingick på hösten 1919 till Kungl. Maj:t med

framställning om ett statslån — inbegripet förut beviljade 3,000,000 kronor

— av 10,000,00,0 kronor, avsett för färdigställandet av hela banan

från Gävle till Härnösand. Den i ämnet till 1920 års riksdag avlåtna

propositionen (nr 426) gick ut på att ett statslån av sammanlagt 6,000,000

kronor, häri inräknat tidigare beviljat belopp av 3,000,000 kronor, skulle

beviljas bolaget för färdigställandet av den nordligaste delen av banan

eller sträckan Sundsvall—Härnösand. I propositionen hade kostnaderna

för färdigställande av banan i dess helhet beräknats till 56,000,000 kronor.

I anledning av förevarande proposition framkommo inom riksdagen

motionsvis vissa andra förslag, varav bland annat två likalydande motioner,

väckta den ena inom riksdagens första kammare (nr 311) av herr

S. H. Kvarnzelius m. fl. och den andra inom andra kammaren (nr 456)

av herr A. Lindman m. fl., däri hemställdes, att riksdagen måtte för

byggande av bandelarna Härnösand—Sundsvall, Sundsvall—Hudiksvall

och Hudiksvall—Söderhamn av Ostkustbanan bevilja Ostkustbanans aktiebolag

tre särskilda lån å respektive 6,000,000 kronor, 5,000,000 kronor

och 4,000,000 kronor på vissa av motionärerna närmare angivna villkor.

I enlighet med vad statsutskottet i sitt utlåtande, nr 216, hemställt,

fann emellertid riksdagen vid prövningen av de olika framkomna

förslagen, att frågan tarvade närmare utredning såväl beträffande hela

den allmänna planen för järnvägsanläggningen som ock särskilt i fråga

om sättet för statens medverkande till denna plans genomförande.

I sin skrivelse i ämnet den 18 juni 1920 (nr 401) yttrade riksdagen:

»Det förhållandet, att riksdagen tidigare beviljat Ostknstbanans aktiebolag

statslån på i vissa avseenden särskilt gynnsamma villkor, innebär givetvis ett

erkännande från riksdagens sida av behovet av ifrågavarande järnvägsanläggning.

De stora uppoffringar, till vilka ortsbefolkningen förbundit sig genom den gjorda

aktieteckningen i bolaget, ger ock ett oförtydbart bevis på det livliga intresse,

med vilket banan omfattas i de trakter, den är avsedd att tjäna. Det har ock

för riksdagen framstått såsom tydligt, att Ostkustbanan är i hög grad förtjänt

av statens medverkan för företagets förverkligande. Ehuruväl riksdagen hyser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244. *>

denna uppfattning, har det för riksdagen icke varit möjligt att nu besluta en

ökning av det bolaget tidigare beviljade låneunderstödet.

Under de nuvarande statsfinansiella förhållandena måste nämligen enligt

riksdagens uppfattning före ett definitivt beslut i Irågan konsekvenserna av detsamma

kunna uättre överskådas än vad fallet är enligt såväl Kungl. Maj.ts förslag

som motionerna. Även från bolagets sida synes med fog kunna begäras, att riksdagens

beslut lämnar större klarhet i avseende å den ställning, staten i fortsättningen kan

komma att intaga till frågan, än propositionen innebär. En närmare utredning bör

fördenskull enligt riksdagens mening ske före ett avgörande beslut i ämnet.

I första band synes härvid böra utarbetas en plan för genomförandet av

anläggningen, avseende bland annat den hastighet, med vilken banbygget allmänt

sett bör bedrivas, och den ordning, i vilken järnvägsbyggnaden i fortsättningen

kan böra fullföljas. Utarbetandet av denna plan bör givetvis ske under beaktamde

av, att byggnadskostnaderna bliva så låga som möjligt och att företaget skali

lämna bästa möjliga avkastning. Ett viktigt led i utredningen bör vidare vara

ett preciserande av det ekonomiska förhållandet mellan staten och bolaget under

de olika utvecklingsskedena av företaget. Yad särskilt beträffar förutsättningarna

för utförandet av bandelen Sundsvall—Härnösand, vilken jämväl riksdagen anser

vara den, som i första hand bör förverkligas, torde, utom den av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivna lösningen, böra tagas under övervägande,

huruvida och på vilka villkor staten lämpligen skulle kunna till en början övertaga

trafiken å denna handel och bolaget genom arrendeavgift erhålla gottgörelse

för räntekostnaderna för det i bandelen nedlagda lånekapitalet. Genom en sådan

lösning av frågan torde, enligt riksdagens förmenande, jämväl de intressen i företaget,

vilka icke äro särskilt knutna till banans nordliga delar, få anses bliva

tillgodosedda på sådant sätt, att dessa intressens representanter icke med skal

kunna motsätta sig, att arbetena tills vidare inriktas på nämnda bandeh blutligen

bör närmare utredning ske i fråga om villkoren för en eventuell statsmiösen

av Ostkustbanan liksom ock av Uppsala—Gävle järnväg.

Enligt erhållen upplysning disponerar emellertid Ostkustbanans aktiebolag

för närvarande icke medel för fortsättande ens i mindre omfattning av de pågående

arbetena. Ett fullständigt avbrytande av dessa arbeten under exempelvis

ett år skulle dock enligt uppgift av bolaget medföra — förutom avskedande av

befäls- och arbetarpersonal — dels en avsevärd direkt förlust, dels ock ökade

ränteförluster å det redan nedlagda kapitalet jämte andra olägenheter. Med hänsyn

härtill och då dessa förluster skulle öka byggnadskostnaderna och darmed

även anspråken på understöd från statens sida, synes en utväg höra sökas, som

möjliggör arbetenas fortsatta bedrivande å bandelen Sundsvall Härnösand utan

att staten därför definitivt binder sig beträffande blivande statsunderstöd för

byggande av banans södra delar.»

Eu dylik utväg syntes, yttrade riksdagen vidare, kunna vinnas,

därest bolaget nu berättigades att lyfta det bolaget redan beviljade statslånet

å 3,000,000 kronor på i huvudsak de villkor, som föreslagits i statsrådsprotokollet

till förevarande proposition, dock med vissa av riksdagen

närmare angivna ändringar.

Under uttalande tillika, att riksdagen förutsatte, att merberörda

utredning med det snaraste igångsattes och slutfördes så fort sig göra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ostkustbane

kommittén.

Byggnads
ekonomisk
utredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

läte, anmälde riksdagen i anslutning till vad sålunda anförts, att riksdagen,

i anledning av förevarande proposition och de i ämnet väckta

motionerna, medgivit, att det Ostkustbanans aktiebolag år 1913 beviljade

statslån å 3,000,000 kronor finge till bolaget utbetalas på sålunda angivna

villkor, samt för ändamålet under utgifter för kapitalökning och titel

»låneunderstöd» å riksstaten för år 1921 anvisat ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Sedan Kungl. Maj:t därefter den 15 oktober 1920 förklarat bolaget

berättigat att lyfta ifrågavarande statslån å 3,000,000 kronor å vissa

tillika fastställda villkor, har bolaget sedermera i överensstämmelse med

dessa villkor successivt uppburit tillhopa 1,146,000 kronor av lånebeloppet.

Jag övergår härefter att lämna en redogörelse för de huvudsakliga

resultaten av den av Ostkustbanékommittén verkställda utredningen

ävensom det av kommittén i ämnet gjorda förslaget.

Såsom en huvuddel i den allmänna plan för utförandet av Ostkustbanan,

vilken det tillkommit kommittén att utarbeta, har ingått en teknisk,

tillika byggnadsekonomisk utredning. Denna har omfattat uppgörandet

av nya kostnadsberäkningar med massberälmingar för hela banan

samt härpå grundade alternativa kostnadsförslag jämte finansplaner.

Genom anlitade experter har kommittén vidare ansett sig böra undersöka

möjligheterna för en elektrifiering av banan, varvid emellertid befunnits,

att någon dylik elektrifiering åtminstone till en början icke borde

ifrågakomma, även om vissa naturliga förutsättningar förelåge härför.

Med utgångspunkt från de planer, som tidigare upprättats och enligt

vilka arbetet å banan hittills bedrivits, har vid ifrågavarande byggnadsekonomiska

utredning i första hand uppgjorts kostnadsförslag jämte

finansplan för ett genomförande av hela den koncessionerade sträckan

från Gävle till Härnösand, utförd i ett sammanhang (Alt. 1 a). Därjämte

hava emellertid undersökts de ekonomiska konsekvenserna av arbetenas

utförande etappvis norrifrån med avbrottspunkter vid Sundsvall och

Ljusne, eller alltså i tre med avseende å utförandet från varandra skilda

sektioner Härnösand—Sundsvall, Sundsvall—Ljusne och Ljusne—Gävle

(Alt. 1 b).

Med hänsyn till tidigare gjorda uttalanden om önskvärdheten av

att för undvikande av trafikavledning från statens järnvägar eventuellt

begränsa utbyggandet av banan till en huvudsträcka, Söderhamn—Härnösand,

har jämväl utredningen ansetts böra omfatta ett dylikt alternativ,

därvid dock den redan så gott som säkerställda bandelen Ljusne—Stugsund

medtagits (Alt. 2). Slutligen hava undersökts de ekonomiska förutsättningarna

för ett utförande av allenast bandelen Sundsvall—Härnö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 244. 7

Kostnadsammandrag (beräknat enligt fallande priser).

Alt. 1.

Alt. 2.

Alt. 3.

Gävle—Härnösand

Ljusna—

Härnö-

b)

banan

bygges

bitvis

med tids- avbrott.

a)

banan

bygges i

ett sam- manhang.

sand

(utan eget

spår

Stugsund

—Söder-

hamn).

Sundsvall

—Härnö- sand.

Iggesund

—Hu-

diksvall.

Ljusne—

Stug- sund.

Bandelen från Sundsvall t. o. m. Härnösand

10,120,000

10,350,000

10,140,000

10,760,000

_

_

Bandelen från Hudiksvall till Sundsvall .

10,860,000

11,010,000

10,910,000

—

—

—

Bandelen från Iggesnnd till Hudiksvall .

1,360,000

1,370,000

1,360,000

—

1,450,000

—

Bandelen från Söderhamn till Iggesnnd .

4,920,000

5,050,000

4,980,000

—

—

—

Bandelen fr. o. m. Ljusne norra till Stug- sund................

2,210,000

2,210,000

2,210,000

_

_

2,310,000

Bandelen fr. o. m. Gävle till Ljusne norra

8,830,000

9,120,000

—

—

'' —

—

Hudiksvalls station, Alt. I.......

510,000

530,000

510,000

—

—

—

Hudiksvalls station enl. Ostkustbanekom- mitténs ritning av den 20 okt. 1921, Alt. II

_

_

_

_

160,000

_

Söderhamns och Stugsunds stationer, Alt. I

1,430,000

1,460,000

—

—

—

—

Söderhamns och Stugsunds stationer, Alt.III

—

—

1,780,000

—

—

—

Stugsunds station enligt järnvägsstyrel- sens rita. litt. D 3054 ........

_

_

_

_

_

200,000

Rullande materiel...........

4,800,000

4,800,000

4,800,000

1,600,000

—

—

Reparationsverkstäder1.........

»)

>) 370,000

720,000

370,000

—

—

Summa kronor

45,040,000

46,270,000

37,410,000

12,730,000

1,610,000

2,510,000

j Räntor å banklån...........

1,960,000

4,200,000

840,000

—

—

—

[ Extra administrationskostnader.....

—

300,000

—

—

—

—

Summa summarum kronor

47,000,000

50,770,000

38,250,000

12,730,000

1,610,000

2,510,000

*) För alt. 1 a och 1 b ingå kostnaderna

för reparationsverkstäder i kostnadssummoma

för linjen Gävle—Ljusne, varjämte för alt. 1 b

upptagits 370,000 kronor för provisoriska

verkstäder i Härnösand.

Enär fördelningen mellan statens järnvägar

o. Ostkustbanan av kostnaderna för anslutningen

i Sundsvall är beroende av Kungl. Maj:ts

prövning, har kostnad för Ostkustbanan för

denna anslutning icke kunnat ovan upptagas.

Den på statens järnvägar och Ostkustbanan

gemensamt kommande kostnaden har emeller- tid beräknats enligt nedan:

%

Sundsvalls station, Alt. I........

2,680,000

2,680,000

2,680,000

—

—

—

D:o »II.......

—

—

—

2.300,000

—

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

sand. Även i detta fall har dock sträckan Ljusne—Stugsund ävensom

bandelen Iggesund—Hudiksvall, för vilken sistnämnda handels utbyggande

jämväl vissa särskilda ekonomiska garantier vunnits, ansetts kunna och

böra samtidigt komma till utförande (Alt. 3).

De olika kostnadsförslagen hava ursprungligen uppgjorts under

antagande av den prisnivå, som rådde i december 1920, då beräkningarna

i huvudsak verkställdes. För att emellertid möjliggöra ett tillförlitligare

bedömande av huru förhållandena i verkligheten komma att gestalta

sig hava därjämte uppgjorts kostnadsberäkningar under antagande

av vissa fallande priser olika för olika grupper arbeten. Arbetskostnaderna

och kostnaden för rullande materiel hava därvid beräknats komma

att nedgå med 20 f, kostnader för räler med tillbehör samt växlar med

35 % och övriga materialkostnader med 30 %. Vidkommande alt. 3 har

dock räknats med en sänkning av arbetskostnaderna av endast 10 %, enär

arbetena å däri ingående bandelar skulle komma till utförande redan

under de närmaste åren. De framkomna resultaten av den sålunda verkställda

.utredningen framgår av det kostnadssammandrag, som finnes

infört å sid. 7.

För att överskådligt framställa de olika alternativens ekonomiska

innebörd, har uppgjorts nedanstående sammanställning, som också utvisar

antagen fördelning av eget kapital, statslån och banklån.

A 1 t e r

n a t i v

1 a.

1 b.

2.

3.

Gävle—Härnösand

Ljusne—

Härnösand.

Sundsvall-

Härnösand.

Iggesund—

Ljusne—

Stugsund.

i ett sam- manhang.

sektions-

vis.

Hudiks-

vall.

Eget kapital.........

Statslån............

Banklån............

19.000. 000

14.000. 000

14,000,000

19,000,000

15.870.000

15.900.000

11.650.000

15.300.000

11.300.000

5.361.000

7.369.000

1,016,000

594,000

1,965,000

545,000

Summa kronor

47,000,000

50,770,000

38,250,000

12,730,000

1,610,000

2,510,000

Hela kostnaden för Sundsvalls

station...........

2,680,000

2,680,000

2,680,000

2,300,000

—

—

Till ingen nytta redan utförda

arbeten samt återstående sådana

arbeten ...........

Eänta å statslånet, om ingen an-

ståndsräuta medgives.....

Ränteförlnst å eget kapital . . .

3.180.000

7.850.000

10.090.000

18.180.000

11,500,000

2 3,130,000

2 4,940,000

660,000

1,630,000

'' 4,700,000

40,000

210,000

20,000

280,000

1 Avser läget den 1 juni 1920. Den 1 januari 1922 uppgingo motsvarande siffror till 2,430,000

kronor för alt. 2 och 6,720,000 kronor för alt. 3.

2 Den nämnda ränteförlusten för alternativ 2 i jämförelse med alternativ 1 a betingas dels av

byggnadskapitalets minskning, dels därav, att man icke, enligt vad ovan angivits, beräknat, att linjen

Ljusne—Härnösand kan lämna någon som helst nettoinkomst efter trafikens öppnande till täckande av

räntor å byggnadskapitalet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

För att möjliggöra ett tillförlitligt bedömande av järnvägens framtida

bärighet har kommittén vidare låtit verkställa en trafikekonomisk

utredning, vilken omfattat dels eu statistisk-ekonomisk undersökning, delvis

grundad på ett från vederbörande kommuner insamlat uppgiftsmaterial

och avsedd att belysa påräknelig trafikinkomst å banan, dels ock

beräkningar rörande driftkostnader och övriga utgifter för densamma.

Huvudresultaten av den sålunda verkställda trafikekonomiska undersökningen

framgår av följande''

Sammanställning av inkomster och utgifter (per år).

1) Ostkustbanan, helt utbyggd.

Inkomster..............

Utgifter (inberäknat räntor å upplånat kapi- tal och avskrivningar)......

1920 års nivå.

9,850,000: —

8,491,000: —

Index 200.

6,270,000: —

5,263,000: —

• Överskott kronor

1,359,000: —

1,007,000: —

2) Söderhamn—Härnösand.

Inkomster..............

5,960,000: —

3,770,000: —

Utgifter (inberäknat räntor å upplånat kapi-

tal och avskrivningar)......

6,661,000: —

4,366,000: —

Underskott kronor

701,000: —

596,000: —

Beträffande resultaten av undersökningen anför kommittén vidare:

»Ifrågavarande trafikekonomiska undersökning har väsentligen avsett två

huvudalternativ, nämligen dels Ostkustbanan, helt utbyggd till Gävle, dels ock

en bana, avbruten vid Söderhamn. I sistnämnda fall har givetvis förutsatts ett

färdigställande söderut av den omkring 13 kilometer långa sträckan Ljusne

—Stugsund (Söderhamn). För denna sträcka har någon särskild trafikberäkning

dock icke uppgjorts. Frågan om trafikeringen av denna handel är nämligen redan

ordnad genom kontrakt med statens järnvägar, som åtagit sig driftens ombesörjande,

därvid på grund av bandelens ringa bärighet någon arrendeavgift ens till

täckande av räntorna å byggnadskapitalet icke ansetts kunna lämnas Oskustbanans

aktiebolag.

I enlighet med riksdagens direktiv har emellertid vidare undersökts storleken

av påräknelig trafik å bandelen Sundsvall—Härnösand, utbyggd för sig.

Resultatet härav har dock ställt sig så ogynnsamt, att någon närmare uppskattning

av trafikkostnaderna å nämnda sträcka icke ansetts erforderlig.

Beräkningarna hava i första hand verkställts med utgångspunkt från de

prislägen och taxeförhållanden, som voro rådande under år 1920, d. v. s. vid den

tidpunkt, när utredningen igångsattes. Då dessa emellertid, efter vad som med

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 212 käft. (Nr 244.) 2

misk utred

ning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 244,

hänsyn till sedermera inträffat prisfall och övriga utjämningar i avseende å prisläget

samt därav föranledda taxesänkningar framstår som fullt tydligt, icke kunna

anses utgöra ett riktigt uttryck för det ekonomiska läge, som kan korning att

råda vid tiden för Ostkustbanans eventuella öppnande för trafik, hava dessutom

uppgjorts parallellberäkningar, utvisande hur driftresultatet å Ostkustbanan,

respektive en bana Söderhamn—Härnösand, kan tänkas komma att ställa sig vid

en prisnivå, som med 100 % överstiger 1913 års, eller alltså vid en kostnadsindex

200. Vid uppskattningen av trafikinkomsterna har därvid räknats med 1913 års

trafikavgifter, förhöjda med 100 %.

Av dessa sistnämnda beräkningar, vilka kommittén ansett närmast böra

vara vägledande vid bedömande av banans ekonomiska bärighet i de båda alterrativfallen

— Ostkustbanan, helt utbyggd, och en bana, avbruten vid Söderhamn —

framgår, att för Ostkustbanan i dess helhet skulle vara att påräkna en trafikinkomst,

som icke blott täckte räntor å statslån och banklån utan dessutom kunde

väntas lämna en icke obetydlig avkastning å det egna kapitalet. Mot en bruttoinkomst

av 6,270,000 kronor svarar nämligen en utgiftssumma av 5,263,000 kronor,

häri inberäknat räntor å upplånade medel och avskrivningar. Nettobehållningen

skulle alltså bliva 1,007,000 kronor.

A en bana Söderhamn—Härnösand åter ställer sig driftresultatet mindre

gynnsamt, i det att avkastningen, sedan vederbörliga avskrivningar verkställts,

visserligen skulle komma att förslå till täckande av räntorna å banklånet men

däremot endast i ringa mån till bestridande av räntekostnaderna för statslånet

och ännu mindre kunde tänkas lämna någon avkastning å det egna kapitalet.

Medan sammanlagda inkomsten i detta fall uppskattats till 3,770,000 kronor,

skulle utgifterna komma att uppgå till 4,366,000 kronor, häri inbegripet 765,000

kronor i räntor å statslån. Hå egentliga driftkostnader, avskrivningar och räntor

å andra lån än statslånet sammanlagt uppgå till 3,601,000 kronor, återstår alltså

endast ett belopp av 169,000 kronor till avbetalningar å räntorna å statslånet.

Kommittén vill framhålla, att även under antagande av en ytterligare nedgång

i den allmänna prisnivån under den till grund för beräkningarna liggande

kostnadsindex av 200 största sannolikhet dock synes föreligga för att inkomsten

från banan, helt utbyggd, skall förslå till täckande av, förutom driftkostnader

och avskrivningar, jämväl räntor såväl å banklån som statslån, och detta även

med en utbyggnadskostnad av 47 miljoner kronor och med ett upplånat kapital

av sammanlagt 28 miljoner kronor. Enligt vad verkställda överslagsberäkningar

givit vid banden, torde sålunda även vid en prisnivå omkring 50 % högre än 1913

års nivå, eller alltså vid en kostnadsindex av 150, kunna påräknas ett driftöverskott

från banan, tillräckligt till bestridande av vederbörliga avskrivningar å anläggningen

samt till förräntning dessutom av åtminstone nyssnämnda lånebelopp,

28 miljoner kronor.»

Kommittén har gjort frågan om Ostkustbanans inverkan på trafiken

på angränsande järnvägar till föremål för en särskild undersökning och

anför i detta hänseende, bland annat, följande:

Av kommitténs genom särskild sakkunnig utförda beräkningar beträffande

trafikavledningen från statens järnvägar under olika förutsättningar framginge

bland annat, dels att, om banan byggdes till Gävle och de dubbla avgifterna i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majtts propotition nr 244.

statens järnvägars person- och godstrafik år 1913 ävensom taxekommitténs förslag

till bestämmelser angående samtrafiksvägarna tillämpades samt Uppsala—Gävle

järnväg, Ostkustbanan och Härnösand—Sollefteå järnväg ansåges tillhöra en trafikförvaltning,

kunde en minskning i statens järnvägars bruttoinkomst å 2,950,000

kronor, därav 1,850,000 kronor i godstrafik och 1,100,000 kronor i persontrafik,

beräknas uppkomma, dels att avledningen av trafik från statens järnvägar, om

banan byggdes till Söderhamn och liknande avgifter lades till grund för utredningen,

kunde beräknas medföra en minskad årlig bruttoinkomst för statens järnvägar

av 1,070,000 kronor, därav 780,000 kronor i godstrafik och 290,000 kronor

i persontrafik.

Om den vid taxekommitténs förslag fogade reservationen angående beräkning

av 30 övergångskilometer för bestämmande av samtrafiksvägarna vid godstrafiken

bleve gällande, skulle i förra alternativfallet, d. v. s. å en bana Gävle—

Härnösand, bruttoförlusten för statens järnvägar genom avledd godstrafik nedgå

till omkring 1,350,000 kronor, varvid alltså den totala bruttoförlusten skulle

komma att uppgå till cirka 2,450,000 kronor. I det senare alternativfallet, d. v. s.

å en vid Söderhamn avbruten bana, medförde ett godtagande av denna reservation

däremöt en förändring på endast c:a 60,000 kronor.

Från den bruttoförlust för statens järnvägar, som sålunda skulle uppstå

genom Ostkustbanans tillkomst, måste man emellertid för att erhålla en uppfattning

om den verkliga förlusten eller nettoförlusten avdraga dels den genom trafikavledningen

uppkommande minskningen i statens järnvägars driftkostnader, dels

den minskning i statens, järnvägars kostnader för underhåll och förvaltning av

blivande föreningsstationer vid Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall, vilken

skulle uppkomma såväl därigenom att nämnda stationer förvandlas från slut- till

genomgångsstationer, som därigenom att kostnaderna för stationerna i fråga till

större delen övertoges av Ostkustbanan, dels den ersättning för förlorad trafik,

som Ostkustbanan och andra enskilda järnvägar skulle få att erlägga till statens

järnvägar enligt taxekommitténs förslag, enligt vilket trafikavledningeji vore beräknad,

dels slutligen de inkomster, som statens järnvägar kunde erhålla genom

trafikutbyte med Ostkustbanan.

På grundval av verkställda beräkningar kunde nettoförlusten för statens

järnvägar siffermässigt uttryckas sålunda, att om Ostkustbanan byggdes till Gävle,

statens järnvägar under första trafikåret genom trafikavledningar skulle göra eu

förlust på 450,000 kronor antingen taxekommitténs förslag eller ovannämnda

reservation bleve gällande, under det att, om banan stannar i Söderhamn, en vinst

för statens järnvägar av c:a 150,000 kronor skulle uppkomma genom de förändrade

trafikförhållandena.

Under förutsättning att indragning av ett nattågspar kunde ske, ifall banan

byggdes till Gävle, skulle förstnämnda förlustsiffra minskas till 225,000 kronor.

Vid beräkning av nettoförlusten för följande år måste hänsyn tagas till

att enligt taxekommitténs förslag den för trafikavledningar under första året utgående

ersättningen skulle komma att minskas med 10 % för varje följande år,

till dess den slutligen upphörde. Jämsides med denna sänkning av ersättningsbeloppet

komme emellertid trafikutbytet banorna emellan att ökas.

Enligt kommitténs mening kunde inkomsten genom sagda trafikutbyte icke

siffermässigt beräknas. Påtagligt torde dock vara, att trafikutbytet mellan statens

hela järnvägsnät å ena sidan samt Oskustbanan med dess tätt befolkade och ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

vecklingskraftiga område å den andra borde bliva av betydande omfattning och

det syntes kommittén icke alltför optimistiskt att förutsätta, att statens järnvägar

genom detta trafikutbyte kunde så småningom tillföras en ny inkomst, tillräcklig

att uppväga den genom trafikavledningen uppkomna nettoförlusten, i den män

denna icke bleve på ovan angivet sätt ersatt av Ostkustbanan och andra enskilda

järnvägar.

Pen förlust för statens järnvägar, som likväl kunde kvarstå, vore dock

icke liktydig med en motsvarande statsekonomisk förlust, då statskassan kunde

beräknas komma att tillföras ökade direkta och indirekta skatter genom ''den utveckling

av storindustrien och näringslivet i allmänhet, som med säkerhet kunde

förväntas bliva en följd av Ostkustbanans tillkomst.

Med stöd av den sålunda verkställda utredningen angående trafikavledningen

från statens järnvägar har kommittén som sin mening uttalat,

att nämnda avledning icke synes vara av den betydelse, att den för sig

tagen borde få förhindra Ostkustbanans tillkomst eller öva något större

inflytande vid valet mellan de båda jämförda alternativen.

Till belysande av den allmänna • järnvägsekonomiska betydelsen av

samtliga berörda järnvägars driftresultat i de båda alternativfallen, att

Ostkustbanan bygges till Gävle eller till Söderhamn, i den mån resultatet

ansetts kunna beräknas, bar efterföljande tablå, avseende en prisnivå

av 200 och 1913 års dubbla trafikavgifter, blivit uppställd. (Huvudsiffrorna

avse taxekommitténs majoritets förslag angående 20 övergångskilometer.

De inom parentes angivna siffrorna avse däremot reservationen

angående 30 övergångskilometer.)

Vinst betecknas härvid med +, förlust med —.

Ostknstbanan

bygges till Gävle.

Kronor.

Ostkustbanan av- brytes i Söderhamn.

Kronor.

Nettobehållning eller förlust å Ostkustbanan

+ 1,007,000

- 596,000

Nettobehållning eller förlust å andra, enskilda järnvägar,

(+ 887,000

.-)

(- 620,000

-)

uppskattad efter samma procenttal å tillförd eller av-

ledd trafik, som ovan antagits ....

+ 421,000

_

- 11,000

Vinst eller förlust för statens järnvägar enligt förestå-

(+ 341,000

-)

(- lfiOOO

—)

ende beräkningar, exclnsive ersättningar från andra

järnvägar och nettobehållning av uppkommen ny trafik

och under antagande, att ingen indragning av nattåg

kan ske ........

- 1,100,000

(- 900,000

-)

- 100,000

(- 76.000

-)

Summa kronor

+ 328,000

( + 328,000

-)

- 707,000

(- 707,000

-)

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

13

Skillnaden, eller 1,035,000 kronor, till fördel för Oskustbanan,

byggd till Gävle, kunde, säger kommittén, sägas vara ett uttryck för de båda

alternativförslagens järn vägsekonomiska betydelse i förhållande till varandra.

Kommittén anför i detta hänseende ytterligare följande:

»Detta resultat kommer naturligen att få betydelse för statens järnvägars

ekonomi, om och när en statsinlösen av ifrågavarande enskilda järnvägar kan

komma att äga rum.

Om en tillförlitlig beräkning av minskningen i transportarbete i de olika

alternativfallen kunde utföras, skulle man erhålla en uppfattning om den nationalekonomiska

besparing, som i detta avseende skulle uppstå genom trafikvägarnas

förändring.

En beräkning angående transportarbetet är, såsom ovan angivits, redan

utförd genom järnvägsstyrelsens försorg beträffande den trafik, som skulle avledas

från statens järnvägar.

Även kommittén har låtit utföra dylika beräkningar, men enligt uttalande

av kommitténs sakkunnige på området har minskningen i transportarbete för den

stora nya trafik, som skulle uppstå vid Ostkustbanans byggande till Söderhamn

och som skulle komma att framföras olika vägar i nämnda alternativfall, icke

kunnat på ett nöjaktigt sätt uppskattas. Ehuru utredningen, om denna betydande

trafik uteslutes, lämnar en skev bild av förhållandena, har kommittén dock beräknat

den besparing i transportarbete, som skulle uppkomma för enbart den från

nuvarande järnvägar avledda trafiken, och därvid funnit, att denna besparing

skulle för varje miljon av byggnadskapitalet uppgå till omkring 336,000 personoch

tonkilometer, om banan bygges till Gävle, och 217,000 person- och tonkilometer,

om banan stannar i Söderhamn. (Enligt den trafikekonomiska utredningen

inbesparas nämligen av den genom Ostkustbanans tillkomst från nuvarande järnvägar

avledda trafiken 15,8 miljoner person- och tonkilometer i transportarbete,

om banan bygges till Gävle, och 8,8 miljoner person- och tonkilometer, om banan

avbrytes vid Söderhamn.)» I

I fortsättningen av sitt betänkande lämnar kommittén en redogörelse

för vissa av kommittén förda underhandlingar med styrelsen för

Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag och ett på grundval av dessa underhandlingar

upprättat och av bolagsstyrelsen godkänt förslag till avtal

om statsinlösen av Uppsala—Gävle järnväg.

Efter att hava erinrat, hurusom kommittén till uppfyllande av

vissa av 1920 års riksdag i ämnet givna direktiv under hösten 1920

genom för detta ändamål utsedda delegerade trätt i underhandlingar med

representanter för nämnda järnvägs ägare, Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag,

anför kommittén vidare:

Under de sålunda förda överläggningarna konstaterades inledningsvis, att

anledning icke för närvarande förelåge att söka åstadkomma en överenskommelse

om statens direkta förvärvande av dispositionsrätten till banan genom ett inköp

av antingen själva anläggningen i dess helhet eller ock viss större del av aktierna

Avtal angående

statsinlösen

av Uppsala

—Gävle

järnväg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kiingl. Maj:ts proposition nr 244.

i järnvägsaktiebolaget. Gentemot tanken på ett aktieförvärv framhölls också från

kommittédelegerades sida, att näppeligen till skäligt pris så stort antal aktier

skulle kunna uppbringas, att trygghet kunde beredas för att bestämmanderätten

över banan i erforderlig grad komme att övergå på staten.

I fortsättningen gingo därför underhandlingarna ut på en undersökning

av genomförbarheten av ett avtal mellan statsverket och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag

av sådan beskaffenhet, att detsamma, utan att omedelbart binda

staten för ett inköp av banan, dock under en avsevärd framtid skulle möjliggöra

för staten att, om så befunnes böra ske, förvärva järnvägen till skäligt pris.

Med utgångspunkt från det erbjudande rörande framtida rätt för staten

att inlösa Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag, som för främjande av Ostkustbanans

färdigbyggande gjordes av bolaget i sammanhang med Ostkustbanefrågans

behandling vid 1920 års riksdag, togs därvid i övervägande, huruvida icke genom

en revision av dettas innehåll ett förslag till inlösningsbestämmelser skulle kunna

åstadkommas, varom enighet kunde vinnas.

De i sådant syfte vidare förda underhandlingarna resulterade i ett avtalsförslag,

som styrelsen för Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag enligt skriftligt

meddelande till kommittén den 16 februari 1921 förklarade sig i princip godtaga,

under förbehåll dock att detsamma vunne även bolagsstämmans godkännande.

Samtidigt förklarade sig bolagsstyrelsen vilja fastställa någon tid, inom vilken

avtalet skulle vara ingånget för att vara för bolaget bindande, och syntes denna

tid kunna bestämmas intill den 1 september 1922.

Å extra bolagsstämma den 29 mars 1921 godkände Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag

ifrågavarande förslag till avtal mellan bolaget och staten, och å

ordinarie bolagsstämma den 18 maj 1921 beslutade bolaget bifalla berörda, av

extra bolagsstämman förut godkända förslag.

Rådhusrätten i Uppsala, hos vilken en representant för minoriteten bland

de röstande efter stämning yrkat, att bolagsstämmans beslut skulle förklaras icke

vara giltigt, hade emellertid i dom den 26 september 1921 utlåtit sig, att, då

bolagsstämman icke kunde sägas hava genom omförmälda beslut förfogat över

tillgångar för ändamål, som uppenbarligen varit för bolagets verksamhet främmande,

och annan grund för klandrade beslutets undanröjande ej åberopats,

bleve käromål et av rådhusrätten ogillat, varförutom käranden förpliktades att

ersätta svarandebolagets kostnader å rättegången.

Mot rådhusrättens dom hade talan fullföljts.

På begäran av kommittén och i syfte att kommittéuppdragets fullgörande

icke måtte onödigt fördröjas hade emellertid bolagsstyrelsen till kommittén överlämnat

ifrågavarande avtalsförslag i två exemplar, försedda med bolagsstyrelsens

den 29 december 1921 å bolagets vägnar gjorda underskrifter.

Beträffande innehållet av det sålunda uppgjorda avtalet får jag

hänvisa till kommitténs betänkande och de där av kommittén till avtalet

fogade erinringarna, av vilka jag dock anser mig böra bär nedan återgiva

följande:

_I motsats till de av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag år 1920 erbjudna

inlösnings villkoren förutsatte avtalet icke för sin giltighet ett fullbordande av

Ostkustbanan, om ock huvudmotivet varit intresset för Ostkustbanans förverk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

ligande. Och även om således en statsinlösen av Uppsala—Gävle järnväg under

annan förutsättning för närvarande knappast voro ifrågasatt, borde uppmärksammas,

hurusom ifrågavarande nya avtalsförslag vore i formellt hänseende till

sitt innehåll fullt fristående från spörsmålet om Ostkustbanans tillkomst.

Frånsett nyssnämnda sålunda vidtagna förändring läge den grundläggande

skillnaden mellan det nya avtal sförslaget och bolagets tidigare anbud däri, att

löseskillingen enligt det nu föreliggande förslaget skulle bestämmas allenast till

järnvägens fulla värde, sådant begreppet fullt värde fattas i gällande expropriationslag.

Detta måste givetvis ur statsverkets synpunkt anses innebära eu högst

väsentlig förbättring i förhållande till det tidigare anbudet, vari hade förutsatts,

att löseskillingen skulle beräknas till en och en halv gång inlösningsföremålets

värde, beräknat antingen efter värdering av gode män eller ock efter kapitalisering

av nettoinkomsten.

För den blivande uppskattningen av anläggningens värde gällde; enligt

sista stycket av 7:o av avtals förslaget, den betydelsefulla inskränkningen, att

hänsyn ej finge tagas till ökning i banans affärsvärde, som kunde uppkomma

genom den trafik, som tillfördes järnvägen genom tillkomsten av och sammanbindningen

med Ostkustbanan.

I 7:o av avtalsförslaget hade järnvägsbolaget tillförsäkrats rätt att vid en

eventuell inlösen av järnvägen på närmare angivet sätt erhålla ersättning för de

aktier, som av bolaget tecknats i Ostkustbanebolaget ävensom vissa andra bolag,

som kunde hava trätt i stället för nyssnämnda bolag. I stället skulle den rätt,

som tillkomme bolaget på grund av dessa aktier, överlåtas på statsverket. Ett

införande av denna bestämmelse, vilken hade sin motsvarighet i de tidigare av

bolaget erbjudna villkoren, hade kommittérade icke velat motsätta sig. Om nämligen,

såsom föreslagits, vid en blivande inlösen av Uppsala—Gävle järnväg hänsyn

ej finge tagas till den värdestegring, som Ostkustbanan kunde hava medfört, samt

bolaget sålunda ginge miste om de möjligheter till den indirekta vinst i form av

ökad trafik å den egna järnvägsanläggningen, som bolaget räknat med, då ifrågavarande

aktier tecknades, torde det icke utan fog kunna av bolaget göras gällande

vissa anspråk på att staten i stället övertoge aktierna. Uppmärksammas måste

ock, hurusom det finge anses såsom ett berättigat önskemål från bolagets sida

att i sammanhang med avståendet av själva järnvägsanläggningen även kunna

avveckla sitt intresseskap i Ostkustbanebolaget.

Ehuru avtalet formellt vore fristående från spörsmålet om Ostkustbanans

tillkomst, hade detsamma dock icke ansetts böra givas längre giltighetstid än

tjugu år eller den tid, som synts erforderlig för att tillräckligt rådrum skulle

föreligga för staten att med hänsyn till Ostkustbanefrågans utveckling i ena eller

andra riktningen avgöra, huruvida en inlösen av Uppsala—Gävle järnväg borde

ifrågakomma.

I sitt slutliga yttrande lämnar kommittén till en början en sammanfattande

översikt om den ståndpunkt, som från statens och dess myn-1

digheters sida intagits under det förberedande planläggandet av Ostkust-,

baneföretaget samt vid koncessionens beviljande ävensom i fortsättningen,

då fråga varit om statens medverkan vid företagets finansiering. Kommittén

yttrar i sådant hänseende:

Kommiténs

slutliga

yttrande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 244.

»Det må till en början framhållas, att redan så tidigt som på 1860- och

1870-talen, då Norra stambanans sträckning bestämdes, dess framdragande såsom

kustbana var allvarligt på tal, och när Norra stambanen sedermera av bland

annat strategiska skäl erhöll sin nuvarande sträckning, ansågos i varje fall kraven

på en kustbana så berättigade, att det endast betraktades som en tidsfråga,

då en sådan bana borde komma till stånd som ett komplement till Norra

stambanan.

Då i fortsättningen omkring år 1900 det efter omfattande förarbeten lyckades

att ena de föreliggande detalj projekten om anläggande av lokala banor utmed

kusten från respektive städer kring förslaget om en enda genomgående bana,

rönte denna plan stort gillande från vederbörande myndigheters sida. I sitt yttrande

. över koncession sansökningen framhöll sålunda järnvägsstyrelsen, som tidigare

i mitten på 1890-talet funnit sig böra avstyrka ett från lokalt håll framkommet

förslag om anläggande av en statsbana Härnösand—Sundsvall, att Ostkustbanan

borde byggas med tanke på, att den eu gång skulle bliva en länk i

en sammanhängande statsbana Uppsala—Gävle—Sundsvall—Härnösand—Sollefteå.

Först om hela denna sträcka vore i statens hand kunde man förvänta, att en

ökad trafik skulle i viss mån kunna lämna ersättning för den ogynnsamma inverkan

på statsbanornas ekonomi, som Ostkustbanans tillkomst måste medföra.

De transaktioner, som voro förknippade med ett så viktigt köp som förvärvet av

Uppsala—Gävle och Härnösand—Sollefteå järnvägar, kunde emellertid, yttrade

styrelsen vidare, ej tänkas på flera år bliva genomförda, och att under dessa år

förhindra enskilda att anlägga och trafikera den föreslagna banan skulle vara att

otillbörligt tillbakahalla lokala intressen, som enligt remisshandlingarna vore

väsentligt förbundna med Ostkustbanans snara byggande. Och i själva verket

vore det,° fortsatte styrelsen, för vinnande av det viktiga målet, att den genaste

vägen från Stockholm till mellersta och södra Norrland bleve en statsbana, ingalunda

nödvändigt, att Ostkustbanan från början byggdes såsom sådan. Det vore

tillräckligt, om staten inom rimlig tid inköpte den på rimliga villkor, för vilket

ändamål järnvägsstyrelsen förutsatte, att i en blivande koncession vanliga villkor

om inköpsrätt skulle intagas.

_ Oe sålunda av järnvägsstyrelsen framhållna synpunkterna kommo till

ytterligare uttryck i den år 1903 beviljade koncessionen, däri de tekniska bestämmelserna

rörande banans anläggande gåvos en strängare avfattning än i koncessionsansökningen

förutsatts och däri inlösningsvillkoren väsentligt skärptes

jämväl utöver järnvägsstyrelsens förslag, allt i_ tydligt syfte att underlätta banans

framtida förvärvande till staten. Då koncessionshavarna sedermera år 1905 för

att underlätta företagets fullföljande sökte vissa lättnader med avseende å de

tekniska bestämmelserna, möttes detta förslag av betänkligheter från vederbörande

myndigheters sida. De lindringar, som beviljades, blevo icke av större omfattning

än att byggnadsplan alltjämt kom att avse en järnväg av statsbanetyp.

Det synes kommittén otvivelaktigt, att den ståndpunkt, som sålunda från

statens sida från början intagits gentemot företaget, varit ägnad att framkalla

förhoppningar om intresse från statens sida i fortsättningen. Särskilt de osedvanligt

stränga inlösningsbestämmelserna synas göra det förklarligt, att bolaget

ansett sig böra vända sig till staten, då det gällt att erhålla hjälp med finansieringen

av företaget. Det bör uppmärksammas, hurusom bolaget år 1911, under

åberopande av svårigheterna att anskaffa enskilt kapital, hos Kungl. Maj:t sökte

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Mufti proposition nr 244.

lindring i dessa bestämmelser. Denna bolagets framställning, vilken tillstyrktes

av myndigheterna, förblev emellertid beroende på Kungl. Maj:ts prövning, tills

den år 1916 återkallades, sedan finansieringsfrågan kommit i annat läge, bland

annat genom det år 1913 beviljade statslånet.

De gjorda framställningarna om statslån hava alltid mötts med .stor förståelse

från statsmakternas sida, och de i ämnet fattade besluten hava inneburit

ett erkännande av den särställning, som Ostkustbanan intoge i jämförelse med

flertalet andra enskilda järnvägsföretag. Bolagets första ansökan om statsunderstöd

gjordes på våren 1909. Denna ansökan, som aldrig kom att föranleda någon

proposition, avsåg ett statslån av 14 miljoner kronor, med vilket belopp jämte

det egna kapitalet, 7,700,000 kronor, företaget då ansågs kunna fullbordas. Statsutskottet,

som på grund av väckta motioner hade att yttra sig i ämnet^ fann sig

visserligen för det dåvarande böra avstyrka framställningen, men ställde sig trots

beloppets storlek och trots att det förutsattes, att all erforderlig kredit skulle

lämnas av staten, dock icke helt avvisande till densamma, ehuru utskottet framhöll

behovet av säkrare kostnadsberäkningar och bättre utredning i övrigt. Fordran

på sådan utredning vore, erinrade utskottet, i detta fall så mycket mera påkallad,

som här ifrågasattes ett låneunderstöd, vilket icke blott i och för sig vore synnerligen

betydande utan även väsentligt överstege den statens andel i anläggningskostnaden,

som eljest vore vanlig.

De betänkligheter, som sålunda vid detta tillfälle och senare framkommit

mot vad som begärts i låneunderstöd, hade så gott som genomgående förorsakats

icke av föreliggande tveksamhet om själva behovet av banan, vars tillkomst i

stället ansetts önsklig såsom ett led i vårt stambaneväsens utveckling, utan av

uppkomna önskemål om större klarhet rörande sättet för banbyggets bedrivande

och de lämpliga formerna för dess finansiering. I detta hänseende ansåge sig kommittén

särskilt böra erinra om 1920 års riksdags i ämnet gjorda uttalanden, vilka

inneburo, att riksdagen funne Ostkustbanan i hög grad förtjänt av statens medverkan

till företagets förverkligande men att frågan tarvade närmare utredning

såväl beträffande den allmänna planen för järnvägsanläggningen som ock särskilt

om sättet för nämnda medverkan.

Efter att sammanfattningsvis hava erinrat om de allmänna skäl

med avseende å trafikområdets nuvarande gestaltning, befolknings- och

kommunikationsförhållanden, som talade för banans snara färdigställande,

framhåller kommittén, att den lösning, som därvidlag framför andra borde

komma i fråga, vore ett utbyggande av hela banan utan avbrott. Företagna

ingående undersökningar rörande andra projekt hade nämligen, på

sätt i betänkandet närmare påvisas, givit vid handen, att dessa skulle

medföra förhållandevis så stora kostnader för staten och bliva så föga

ekonomiskt bärkraftiga, att de måste förkastas.

Beträffande det sålunda av kommittén förordade förslaget anför

kommittén därefter följande:

»Det enda alternativ, som synts kommittén ekonomiskt genomförbart, utgör

det i tekniska utredningen angivna alternativet 1 a eller banans utbyggande i hela

dess längd under ett begränsat antal år under den närmaste tiden för en beräknad

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 212 käft. (Nr 244.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds proposition nr 244.

totalkostnad av 47 miljoner kronor, att bestridas med 19 miljoner kronor eget

kapital, 14 miljoner kronor banklån och 14 miljoner kronor statslån, av vilket

sistnämnda belopp 3 miljoner kronor redan beviljats och enligt medgivande av

1920 års riksdag också till stor del lyftats. Såsom tidigare gällt beträffande

Ostkustbanan, skulle statslånet med avseende å inteckningssäkerheten komma att

bliva placerat efter banklånet. Under antagande av ett banklån till belopp av

14 miljoner kronor och ett statslån av likaledes 14 miljoner kronor (inberäknat

redan beviljat belopp av 3 miljoner kronor) skulle alltså inteckningssäkerheten

för statslånet komma att ligga mellan 30 och 60 % av byggnadskostnaden, 47

miljoner kronor. Till jämförelse må därvid nämnas, hurusom lån från allmänna

iärnvägslånefonden beviljas intill 50 % av byggnadskostnaderna, dock endast mot

bästa förmånsrätt. För byggandet av vissa gränsbanor i västra Sverige finnes en

särskild lånefond inrättad, från vilket lån likaledes mot botteninteckning beviljas

intill 75 %.

Enligt den uppgjorda byggnadsplanen skulle bandelen Ljusne—Stugsund

(Söderhamn) öppnas för trafik i december 1922, bandelen Iggesund—Hudiksvall i

december 1923, bandelen Sundsvall—Härnösand i december 1924, bandelen Stugsund

(Söderhamn)—Sundsvall i december 1926 och bandelen Grävle—Ljusne i december

1927.

Beträffande möjligheterna till detta byggnadskapitals förräntning får kommittén

hänvisa till den trafikekonomiska utredningen. Denna har givetvis måst

grundas på vissa antagna prisnivå- och konjunkturförutsättningar, vilka visserligen

kunna undergå relativa förändringar, men dock synas utgöra ett tillfredsställande

underlag för en räntabilitetsberäkning. Enligt dessa antaganden skulle

redan några få år efter banans fullbordande — eller med tillämpning av den för

alternativ 1 a uppgjorda byggnadsplanen omkring år 1930 — från banan kunna

påräknas en tratikinkomst, som icke blott täckte driftkostnaderna och möjliggjorde

avskrivningar utan även vore tillräcklig för bestridande av räntor å alla

lån och dessutom kunde väntas lämna en icke obetydlig avkastning å det egna

kapitalet. Kommitténs trafiksakkunniga ledamöter hava vid ingående granskning

funnit beräkningarna över påräknelig trafik utmärka sig av en strävan att räkna

lågt. Uppmärksammas må, att de föreliggande siffrorna över beräknad trafik hänföra

sig till redan uppnådda befolkningssiffror och industriernas nuvarande produktion

— med bortseende dock från de av nuvarande depression föranledda inskränkningarna

i tillverkningen — och att man sålunda, i motsats till tidigare

beräkningar av liknande slag, sök-t undvika att bygga på framtidsmöjligheter,

som kunna te sig mer eller mindre ovissa. Vad utgiftsberäkningarna beträffar,

hava dessa till vinnande av möjligast tillförlitliga resultat uppgjorts detaljerat

och fristående från inkomstberäkningarna och icke åstadkommits genom användande

av en viss antagen driftkostnadsprocent. Enligt kommitténs förmenande

synas därför goda utsikter föreligga för att det vid beräkningarna framkomna

resultatet skall kunna uppnås inom angiven tid.

Under hänvisning till den trafikekonomiska utredningen får kommittén

erinra, hurusom en av kommittén verkställd ingående jämförelse från järnvägsekonomiska

synpunkter och med avseende å transportarbete och resetider m. m.

mellan de båda alternativförslagen, Ostkustbanan, helt utbyggd, och banan, avbruten

i Söderhamn, synts giva vid handen, att det förstnämnda alternativet är

överlägset det senare i nu angivna hänseenden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition nr 244.

Även om kommittén anser, att vid bedömandet av ifrågavarande kommunikationsspörsmål

rena statsbanesynpunkter icke synas böra inverka bestämmande

på statsmakternas beslut i frågan, vill kommittén dock framhålla, att Ostkustbanans

anläggande sedan gammalt ansetts ingå såsom ett led i ett framsynt och

rationellt ordnande av norrländska järnvägsnätet. Kommittén vill därvid särskilt

erinra, hurusom tack vare de för själva Ostkustbanan gällande inlösningsbestämmelserna

det står staten fritt att om och när staten så finner lämpligt inlösa anläggningen

på villkor, som måste sägas i särskild hög grad vara till statens förmån.

Genom det av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag godkända, under vissa

förutsättningar gällande förslaget till avtal om rätt till statsinlösen av samma

järnväg har nu en eventuell möjlighet öppnats för ett förvärvande jämväl av denna

bana utan alltför betungande utlägg från statens sida, varvid särskilt bör uppmärksammas

kontraktets föreskrifter om att någon ersättning till denna järnvägs

ägare icke må utgå för den värdeökning, som Ostkustbanans anläggande kan

komma att medföra för järnvägen. Och vad den norra länken, Härnösand—Sollefteå

järnväg, beträffar, synas de för denna bana föreliggande inlösningsbestämmelserna

innebära tillfyllestgörande garantier för att densamma vid behov skall

kunna förvärvas till staten utan överbetalning.

Beträffande därefter finansieringen av det av kommittén sålunda förordade

förslaget om banans utbyggande i ett sammanhang förutsättes, att av hela det nu

beräknade byggnads kapitalet, 47 miljoner kronor, ett belopp av 19 miljoner kronor,

häri inbegripet icke uppsägbara räntefria lån, finnes tillgängligt i eget kapital.

Enligt vad eu företagen granskning av bolagets ekonomiska ställning givit vid

handen, syntes knappast någon tvekan föreligga om att bolage skall mäkta åstadkomma

sistnämnda belopp.

Vidkommande den enskilda krediten på intill 14 miljoner kronor må framhållas,

att några mera ingående förhandlingar rörande möjligheterna att erhålla

banklån visserligen icke återupptagits efter det avbrott, som vid världskrigets utbrott

inträdde i desamma. Det synes emellertid kommittén, som om, därest från

statens sida den av kommittén beräknade insatsen av intill 14 miljoner kronor

garanterades, inga oöverstigliga svårigheter skola möta för erhållande av en enskild

kredit å samma belopp, för vilket kan erbjudas botteninteckningarna i banan.

1 varje fall bär det synts kommittén böra ankomma på staten att fatta slutlig

ståndpunkt till den finansieringsfråga, varom statsmakterna föranstaltat om utredning,

innan vederbörande enskilda kreditgivare intaga sin definitiva ställning

härtill. Givetvis bör, innan någon del av statslånet, utöver redan beviljade o

miljoner kronor, utbetalas, bolagets finansieringsfråga i övrigt vara ordnad.»

Kommittén erinrar därefter, hurusom vid frågans avgörande icke

bör förbises de konsekvenser, som ett uppskjutande av statens ställningstagande

till densamma sannolikt skulle medföra, och anför i detta hänseende

följande:

Det måste hållas för sannolikt att, därest icke från statens sida redan inom

den allra närmaste tiden lämnas garantier för statens bistånd i ovan angiven utsträckning,

bolaget icke kan anskaffa tillräckliga medel för arbetenas bedrivande

i- fortsättningen, i det återstående kapital måste reserveras för betalande av bolagets

skulder och omkostnader vid en eventuell avveckling. Det omedelbara ned
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

KungI. Maj ds proposition nr 244.

läggande av arbetena, som alltså bleve sannolikt, skulle medföra, att den nuvarande

arbetsstyrkan, omkring 1,250 man, vars sysselsättande vid företaget för närvarande

är möjligt till stor del tack vare verkställda inbetalningar av aktieteckningar från

landsting och kommuner, bleve ställd utan arbete eller måste överflyttas till särskilt

anordnade nödhjälpsarbeten. Genom att bolagets finanseringsfråga ordnades

skulle däremot tillfälle yppas icke blott till fortsatt arbete för dessa utan ock för

ytterligare en stor arbetsstyrka, därest så av statsmakterna befunnes lämpligt.

Detta medförde dock viss framflyttning av tiderna för statslånets utbetalande.

I anslutning till vad kommittén härovan anfört, vill kommittén till sist

framhålla, att enligt kommitténs förmenande en tvekan från statens sida att nu

taga det avgörande steget, då det gäller att lämna sin medverkan för finansieringen

av Ostkustbanan, synes kommittén komma att medföra, att detta företags

fullbordande till stor skada för dessa trakter och för landet i övrigt uppskötes

på obestämd framtid.

Enligt den av kommittén uppgjorda finansieringsplanen skulle i

statslån erfordras, förutom tidigare i avvaktan på slutförandet av denna

utredning beviljade 3,000,000 kronor, ytterligare intill 11,000,000 kronor,

varav 3,000,000 kronor under år 1923, 4,570,000 kronor under år 1924

och. 3,430,000 kronor under år 1925; i vart och ett av fallen syntes dock

lånebeloppet erforderligt först under senare halvåret.

Ifråga om de bestämmelser, som borde gälla för åtnjutande av

ifrågavarande lånebelopp, sammanlagt högst 14,000,000 kronor, borde enligt

kommitténs mening beträffande först det redan beviljade statslånet,

3,000,000 kronor, de för åtnjutande av detta lån den 15 oktober 1920

meddelade villkoren tillsvidare böra bibehållas oförändrade. Först när

framdeles fråga uppkommer om lyftande av vad som ytterligare kunde

komma att beviljas i statslån, torde de nuvarande provisoriska bestämmelserna

böra sättas ur kraft och i tillämpliga delar ersättas med de

bestämmelser, som befunnes böra utfärdas för senare beslutade lånebelopp.

Med avseende därefter å de föreskrifter, som borde uppställas för

åtnjutande av lånet å högst 11,000,000 kronor, har kommittén på grundval

av de villkor, som tidigare, den 4 februari 1916 och den 15 oktober

1920, av Kungl. Maj:t meddelats för rätt för Ostkustbanans aktiebolag

att lyfta lånet å 3,000,000 kronor, uppgjort förslag i sådant hänseende.

Därvid hava iakttagits de avvikelser, som påkallats dels av kommitténs

förslag om beviljande av anståndsränta under hela byggnadstiden, dels

ock av den i den tekniska utredningen förutsatta möjligheten av byggnadskostnadens

nedgång under det beräknade totalbeloppet, 47,000,000 kronor,

med därav följande sänkning av statslånet.

I sistnämnda hänseende skulle på Kungl. Maj:t ankomma att, när

skäl därtill kunde anses föreligga, hos bolaget påfordra uppgörande av

nytt kostnadsförslag för banan i och för slutligt fastställande av låne
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majils proposition nr 244. 21

beloppet. Därest det därvid befunnes, att företaget kunde slutföras för

en kostnad, understigande den senast beräknade, 47,000,000 kronor, skulle av

vad som översköte 19,000,000 kronor, allenast hälften, dock minst, inberäknat

tidigare beviljat belopp, 3,000,000 kronor, sammanlagt 10,000,000

kronor, utgå som statslån.

Såsom ytterligare villkor skulle komma, att bolaget, innan någon

del av lånebeloppet utbetalades, kunde visa, att det av Uppsala—Gävle

järnvägsaktiebolag fattade bolagsstämmobeslutet om godkännande för

bolagets del av förslaget om avtal om rätt till statsinlösen av denna

järnväg genom laga kraftvunnen dom förklarats giltigt.

Därjämte borde föreskrivas, att bolaget skulle nedlägga i järnvägen

det belopp, 19,000,000 kronor, varöver bolaget enligt finansieringsplanen

skulle disponera, samt att innan någon del av ifrågavarande ytterligare

statslån å högst 11,000,000 kronor utbetalades, bolaget skulle av eget

kapital hava nedlagt i företaget, kontant eller i prestanda, sammanlagt

minst 16,000,000 kronor, d. v. s. det belopp, varöver bolaget för sådant

ändamål kunde tänkas förfoga, sedan kapital, erforderligt för arbetsredskap

och rörelsens bedrivande i övrigt, reserverats.

Kommitténs hemställan är alltså, att Kungl. Maj:t dels ville godkänna

och låta å statens vägnar underteckna ifrågavarande avtal om rätt

till statsinlösen av Uppsala—Gävle järnväg, dels och måtte föreslå 1922

års riksdag att åt Ostkustbanans aktiebolag, utöver tidigare beviljade

belopp av 3 miljoner kronor, i ytterligare statslån bevilja ett belopp av

intill 11 miljoner kronor, att utgå i poster och på villkor, som härovan

angivits.

Statens arbetslöshetskommission har i sitt yttrande framhållit, att

ett utökande av arbetslösheten i av ifrågavarande järnvägsbygge berörda

trakter, med de betungande kostnader för stat och kommun, som därav

med säkerhet bleve följden, under nuvarande förhållanden måste anses

synnerligen betänkligt. Kommissionen har därför på det livligaste tillstyrkt,

att om sådant även ur andra mera avgörande synpunkter kunde

finnas tillrådligt, av kommittén framförda förslag, i den mån desamma

vore av betydelse vid bekämpandet av nu rådande arbetslöshet, måtte

vinna Kungl. Maj:ts beaktande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har även tillstyrkt kommittéföi’- slaget, då den verkställda utredningen ådagalagt nödvändigheten av

byggande snarast möjligt av den alltför länge fördröjda Ostkustbanan

samt därjämte genom järn vägsarbetet skulle beredas arbetstillfälle för en

mängd arbetslösa.

Statens arbetslöshetskommission.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Stats
kontoret.

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Statskontoret har yttrat:

Av den trafikekonomiska utredning, som kommittén förebragt, finge anses

framgå, att statsmakternas medverkan för Ostkustbanans fullbordande borde ifrågakomma

allenast under förutsättning, att banan i ett sammanhang helt utbyggdes.

Statskontoret vore givetvis icke i tillfälle att bilda sig någon på egna undersökningar

grundad uppfattning om tillförlitligheten av vare sig de uppgivna

kostnadefna för banans utbyggande eller den trafikekonomiska beräkningen av

den blivande järnvägsdriften, utan måste ämbetsverket vid bedömandet av frågan,

huruvida den säkerhet, som erbjödes för det ifrågasatta statslånet, kunde anses

betryggande, utgå från att de av kommittén framlagda beräkningarna vore

tillförlitliga.

I utlåtanden den 6 mars 1913 och den 12 februari 1920 hade väl statskontoret

med hänsyn till lånebeloppens storlek och beskaffenheten av erbjuden

säkerhet uttalat betänkligheter mot då föreliggande framställningar om statslån;

och liknande betänkligheter syntes kunna uppställas även beträffande det nu

framställda förslaget om ytterligare statslån. Men hela frågan om Ostkustbanans

fullbordande syntes genom den av kommittén verkställda, mera ingående utredningen

angående återstående byggnadskostnader och banans tratikekonomiska

ställning hava kommit i ett i viss mån förändrat läge, särskilt med hänsyn

därtill att företaget, därest de av kommittén framlagda kostnadsberäkningarna

m. m. visade sig tillförlitliga, torde få anses vara ekonomiskt bärkraftigt.

På grund härav och då banans färdigbyggande under den närmaste framtiden

ur derå synpunkter måste anses vara av ett betydande allmänt intresse,

tunne sig statskontoret, om än den erbjudna säkerheten knappast kunde anses

innebära samma grad av trygghet, som förut i liknande fäll plägat krävas för

beviljande av statslån, och ehuru den föreslagna bananläggningen svårligen kunde

undgå att medföra en direkt minskning i trafikinkomsterna från vissa delar av

statsbanenätet, icke böra avstyrka, att för utbyggande i sin helhet av Ostkustbanan

beviljades ett ytterligare statslån av högst 11,000,000 kronor, att utgå på sätt

och under villkor, som kommittén föreslagit.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava förklarat sig ej kunna tillstyrka

kommittéförslaget.

Fullmäktige hava till en början siffermässigt belyst den under senaste åren

inträffade ökningen i statens fonderade skuld och erinrat om de stora belopp,

som för den närmaste framtiden ytterligare behövde upplånas, och hava fullmäktige

redan ur dessa synpunkter uttalat sina betänkligheter mot förslaget. Dessa

betänkligheter skärptes ytterligare av två omständigheter, varå fullmäktige i sina

tidigare yttranden i ämnet fäst uppmärksamheten, nämligen dels bolagets förhållandevis

ringa egna kapital, dels ock den otillfredsställande inteckningssäkerhet,

som erbjödes. Den för låneunderstöd från allmänna järn vägslånefonden uppställda

förutsättningen om skyldighet att disponera ett eget kapital, uppgående till minst

halva anläggningskostnaden, hade till syfte och även väsentligen bidragit till att

bereda ökad trygghet beträffande soliditeten hos vederbörande företag, och tillräcklig

anledning att eftergiva detta krav syntes ej föreligga. Proportionen mellan

statslån och på annat sätt anskaffat kapital hade även enligt den föreliggande

finansieringsplanen ytterligare försämrats gent emot vad enligt tidigare förslag

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kurujl. Maj:ts proposition nr 244.

varit fallet. I händelse det nu ifrågasatta statslånet skulle komma att beviljas,

ansåge fullmäktige för övrigt den möjligheten ej vare utesluten, att anspråk på än

ytterligare understöd från statens sida kunde komma att framställas. Enligt fullmäktiges

mening kunde det nämligen särskilt under nuvarande ekonomiska förhållanden

ingalunda anses säkert, att bolaget skulle bliva i stånd att anskaffa den

för företagets slutförande erforderliga enskilda krediten. Skulle detta ej alls eller endast

till en del lyekas och, såsom sannolikt syntes vara, bolagets eget kapital ej kunde

ytterligare ökas, återstode för bolaget uppenbarligen ej annat än att hos statsmakterna

göra framställning om ytterligare understöd, för att företaget skulle kunna

i avsedd utsträckning fullföljas. I sådant fall vore visserligen statsmakterna formellt

oförhindrade att avslå framställningen, men i realiteten torde ett bifall till den

nu föreliggande framställningen vara att betrakta nära nog som en utfästelse från

statens sida att tillse, att företaget .bringades till fullbordan. Beträffande den erhållna

säkerheten för lånet kunde fullmäktige i betraktande av den ovisshet i fråga

om järnvägsföretagets framtida bärighet, som oaktat de av kommittén förebragta

gynnsamma trafikberäkningarna enligt fullmäktiges mening måste anses föreligga,

ej annat än betrakta säkerheten såsom för staten föga tillfredsställande.

Om Ostkustbanan komme till utförande i hela sin sträckning, hade man

att räkna med sannolikheten av en framtida statsinlösen av såväl denna bana

som Uppsala—Gävle järnväg och även Härnösand—Sollefteå järnväg. Ett statsinköp

av ifrågavarande järnvägar medförde dock en högst betydande ökning av

statens skuldbörda och vore till följd därav ägnat att väcka betänkligheter. Enligt

det upprättade förslaget till avtal med Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag,

skulle det åligga staten att vid inlösen av bolagets järnväg med det inbetalda

beloppet jämte ränta ersätta bolaget för intill tiden för inlösningsanspråkets framställande

tecknade och inbetalade aktier i Ostkustbanans aktiebolag eller de bolag,

vari detta kunde hava fördelats eller uppgått. Dä Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag

hittills tecknat och likviderat aktier i Ostkustbanans järnvägsaktiebolag

till belopp betydligt överstigande 1 miljon kronor, skulle alltså en eventuell

inlösen av järnvägen Uppsala—Gävle medföra en betydande utgift för staten

utöver inlösningsbeloppet för banan. Även om, såsom kommittén framhållit,

risken för att Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag med tanke på statens inlösningsskyldighet

komme att i mera betydande omfattning öka sin ifrågavarande

aktieteckning, för närvarande ej syntes stor, måste dock alltid ovanberörda bestämmelse

anses innebära en möjlighet för ökade ekonomiska förpliktelser för

staten.

Sammanfattade man i sin helhet de villkor, på vilka enligt kommitténs

förslag statslånet å 11 miljoner kronor skulle beviljas, och tillika inberäknade

det redan beviljade lånet å 3 miljoner kronor, så funne man, att anspråken på

staten i själva verket vore vida större än dessa belopp gåve vid handen. Kommittén

hade räknat med 5 % räntefot å statslånen. För de belopp, som redan utbetalats

å det äldre lånet, hade statens egen upplåningsränta överstigit 6 %] och

för återstoden därav ävensom för lånet å 11 miljoner kronor måste man i varje

fall vid statens egen upplåning räkna med en högre effektiv ränta än 5 %. Härav

följde redan nu en betydande årlig förlust för staten. Då vidare räntefrihet begärdes

under hela byggnadstiden, och den därunder upplupna räntan först skulle

erläggas, sedan respektive lån slutamorterats, komme hela den s. k. anståndsräntan

praktiskt taget att medföra en lika stor förlust för staten. Kommittén hade

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 244.

Järnvägs
styrelsen.

själv beräknat denna ränteförlust till 3,180,000 kronor. Härtill komme statens

andel i kostnaden för ombyggande av järnvägsstationen i Sundsvall, sannolikt

omkring P/s miljon kronor, och slutligen eventuellt de direkta kostnader, betydligt

överstigande 1 miljon kronor, som förorsakades av det med inköpet av Uppsala—Gävle

järnväg förbundna villkoret om ersättning för detta bolags aktieteckning

i Ostkustbanan. Sammanlades alla dessa poster, komme man till en

summa av i det närmaste 20 miljoner kronor eller inemot 50 % högre än de båda

statslånens belopp. Häri hade ej inberäknats kostnaden för inlösen av Uppsala—

Gävle järnväg.

Oaktat fullmäktige för sin del ingalunda underskattade vare sig de av

kommittén framhållna olägenheterna av ett eventuellt nedläggande av arbetena å

Ostkustbanan eller de mycket starka intressen för banans fullbordande, som förefunnes

inom av företaget berörda delar av Norrland, ansåge sig fullmäktige dock

av statsfinansiella skäl ej kunna tillstyrka kommitténs förevarande framställning

om ytterligare statslån för järnvägsföretagets fullföljande, och detta så mycket

mindre som, på sätt fullmäktige framhållit, järnvägsbolagets förhållandevis ringa

egna kapital och statslånets placerande efter det erforderliga banklånet enligt

fullmäktiges uppfattning gjorde utsikterna för statslånets förräntande och amorterande

synnerligen ovissa.

I detta sammanhang ansåge sig fullmäktige beträffande den personal, som

enligt kommitténs uttalande skulle bliva arbetslös, i händelse det ifrågasatta

statslånet ej beviljades, böra framhålla, att de uppoffringar, staten på nu ifrågasatt

sätt skulle få vidkännas för beredande av arbete åt sagda personal, syntes i

förhållande till ändamålet bliva oproportionerligt stora.

Fullmäktige hava slutligen, för den händelse lånet skulle komma

att beviljas, framställt vissa erinringar mot de föreslagna lånevillkoren,

särskilt beträffande beräkningen av den s. k. änståndsräntan.

Järnvägsstyrelsen framhåller till en början, att de utredningar, som

genom kommitténs förslag utarbetats, fyllde ett länge känt behov och

möjliggjorde en säkrare uppskattning än tidigare av såväl Ostkustbanans

betydelse för nedre Norrlands kustbygd som av de ekonomiska konsekvenser,

vilka järnvägens byggande på det ena eller andra sättet kunde

medföra. Styrelsen hade emellertid vid företagen granskning av kommitténs

utredningar funnit, att kommittén eller dess utredningsmän i

vissa viktiga punkter utgått från antaganden och förutsättningar, som

enligt styrelsens uppfattning näppeligen kunde vara hållbara. Det syntes

därför styrelsen, att de ekonomiska slutresultat, vartill kommittén kommit,

borde undergå vissa justeringar, och bar styrelsen i sitt utlåtande

sökt genomföra dessa.

Beträffande järnvägsstyrelsens i nu berörda hänseende framlagda

utredning torde få hänvisas till styrelsens utlåtande, vilket finnes tillgängligt

i tryck, och kommer jag i det följande att allenast lämna en kort

sammanfattning därav.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tx proposition nr 244.

25

Järnvägsstyrelsen har till eu början till granskning upptagit de av Ekonomiska

kommittén framlagda inkomst- och utgiftsberäkningarna för Ostkustbanan,

utbyggd enligt kommitténs alternativ 1, d. v. s. linjen Gävle—Härnösand. Ostkustbanan

Efter en ingående utredning härutinnan, vari ett flertal erinringar 1 81u ''“''''k''51,

framställts mot kommitténs beräkningar, har styrelsen på följande sätt

sammanställt de av kommittén för hela järnvägen gjorda ekonomiska slutberäkningarna

med de resultat, vartill styrelsens reviderade beräkning

kommit:

•

Ostkustbane-

kommiténs

beräkning.

Järnvägs-

styrelsens

reviderade

beräkning

Ökning (+) eller

minskning (—)

enligt järnvägs- styrelsens be- räkning

Kronor

Bruttoinkomst, prisnivå 200 .........

6,270,000

5,660,000

— 610,000

Driftkostnader...............

3,700,000

4,920,000

+ 1,220,000

Driftöverskott...............

2,570,000

740,000

-1,830,000

Räntor..................

1,562,000

1,562,000

—

Överskott ( + ) eller brist (—)........

+ 1,008,000

- 822,000

— 1,830,000

I detta sammanhang uttalar styrelsen, att om Ostkustbanan skulle

byggas och trafikeras som stambana i sammanslutning med Uppsala—

Gävle och Härnösand—Sollefteå järnvägar, berörda stora förvaltning väl

lämpligen ej borde med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet i landets

järnvägstaxeväsen få förutsättas erhålla rätt till högre taxa och tariffer än

vad framdeles kunde vid varje tid ordinärt gälla för statens järnvägar.

Styrelsen berör härefter frågan om ändrade inlösningsvillkor för

Ostkustbanan och motiverar närmare den uppfattningen, att en ändring

av dessa villkor till statens förmån syntes påkallad. Styrelsen framhåller,

att vid tillämpande av det första inlösningsvillkoret, innebärande i korthet

att inlösningsvärdet skall motsvara vad banan kostat koncessionshavaren,

med tillägg av 4 % ränta och med avdrag för värdeminskning och erhållen

nettoinkomst å banan, en för staten synnerligen ogynnsam regel för ränteberäkningen

kunde befaras bliva fastslagen. Styrelsen anser också den

omständigheten väi’d beaktande, att den trakt, Ostkustbanan genomginge,

undsluppe den kostnad för jordlösen, upptagen till 2,140,000 kronor, som

den skulle ha fått erlägga, därest banan byggts av staten. Styrelsen,

som icke hunnit utforma förslag till nya inlösningsbestämmelser, anser,

att staten för fortsatt medverkan till Ostkustbanans finansiering bör kräva,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 212 käft. (AV 244.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ekonomiska

beräkningar

för alt. 2.

Lokalbana

Härnösand—

Söderhamn

(Ljnsne).

Jämförelse

mellan de beräknade

ekonomiska

resultaten

för

alt. 1 och

alt. 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

att nuvarande inlösningsvillkor ersättas av nya och för staten mera användbara

och överkomliga än de ursprungliga.

Styrelsen har vidare framlagt en närmare beräkning rörande trafikavledning

från statens järnvägar vid Ostkustbanans utbyggande enligt

föreliggande alternativ och kommer därvid till det resultat, att tillkomsten

av nämnda bana skulle medföra en större minskning av årsöverskotten

än vad kommitténs beräkningar giva vid handen.

Vidare bar järnvägsstyrelsen verkställt en granskning av de ekonomiska

beräkningarna för en mera såsom lokalbana trafikerad järnväg

mellan Härnösand och Söderhamn (Ljusne), d. v. s. kommitténs alternativ

2. Resultatet av denna granskning framgår av följande sammanställning:
-

*

Ostknstbane-

kommitténs

beräkning

Järnvägs-

styrelsens

reviderade

beräkning

Ökning (+) eller

minskning (—)

enligt järnvägs- styrelsens be- räkning

Kronor

/''

Bruttoinkomst, prisnivå >200>........

Driftkostnader > » . .......

Driftöverskott...............

Räntor...................

Överskott ( + ) eller brist (—) .........

3.770.000

2.891.000

879,000

1.475.000

- 596,000

3.710.000

3.193.000

517,000

1.475.000

- 958,000

- 60.000

+ 302,000

- 362,000

- 362,000

Nedanstående av järnvägsstyrelsen lämnade sammanställning avser

att översiktligt belysa, huru driftresultaten ur statens synpunkt ställa

sig enligt kommitténs och järnvägsstyrelsens beräkningar för dels en

stambana till Gävle, dels en lokalbana till Söderhamn. (Se tab. s. 27.)

Av denna jämförelse framgår, att medan enligt kommitténs beräkningar

byggandet av en stambana till Gävle framstår som gynnsammare än byggandet

av en lokalbana till Söderhamn, så är förhållandet omkastat enligt järnvägsstyrelsens

beräkningsgrunder, i det att den årliga drift- och ränteförlusten (ränta

beräknad å hela kapitalet) skulle — vid tillämpning av taxa »200» — utgöra

1,772,000 kronor för en stambana till Gävle mot 1,541,000 kronor för en lokalbana

till Söderhamn, vartill kommer, att endast en stambana skulle föranleda förlust

för statens järnvägar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

27

Enligt kommitténs

beräkningar

Enligt järnvägsstyrelsens

reviderade beräkningar

Stambana

till

Gävle

Lokalbana

till

Söderhamn

Stambana

till

Gävle

Lokalbana

till

Söderhamn

K r o

n o r

Driftöverskott...............

2,570,000

879,000

740,000

517,000

Räntor å lån................

1,562,000

1,475,000

1,562,000

1,475,000

Beräknad ränta ä 5 % å eget kapital.....

950,000

583,000

950,000

583,000

Vinst eller förlust:

å eget kapital.............

+ 1,008,000

- 596,000

- 822,000

- 958,000

utöver 5 % avkastning även å eget kapital

+ 58,000

- 1,179,000

- 1,772,000

- 1,541,000

Vinst eller förlust för statens järnvägar genom

trafikavledning m. m...........

- 775 000

+ 315,000

- 1,015,000

—

I fråga om de av kommittén beräknade byggnadskostnaderna har byggnads-3

järnvägsstyrelsen begränsat sitt yttrande till vad av kommittén anförts ej‘

rörande kostnaderna för Sundsvalls station. Härutinnan anför styrelsen: och 2.

Enär fördelningen mellan statens järnvägar och Ostkustbanan av kostnaderna

för nämnda station, sammanlagt 2,680,000 kronor, ännu icke vore bestämd,

utan vore beroende av Kungl. Maj:ts prövning, hade kommittén, för att emellertid

det oaktat komma till någon slutsiffra å kostnadan för Ostkustbanans anläggning,

ansett, att man som en tänkbar lösning skulle kunna räkna med, att Sundsvalls

station byggdes helt för statsmedel genom järnvägsstyrelsens försorg, samt

att Ostkustbanan därefter till statens järnvägar betalade en årlig avgäld, utgörande

den med hänsyn till trafikens uppdelning mellan statens järnvägar och

Ostkustbanan på denna senare belöpande andel i ränta å anläggningskapitalet

samt avsättning till förnyelsefonden. Styrelsen ansåge emellertid, att en dylik

beräkning för kostnadernas gäldande icke kunde godtagas, utan vidhölle sin tidigare

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1918 angivna ståndpunkt rörande fördelningen

av kostnaderna för de gemensamma anläggningarna i Sundsvall, därvid

enligt då verkställda beräkningar bolagets andel i kostnaderna för nämnda anläggningar

skulle belöpa sig till ungefär 60 procent. Banans anläggningskostnad

borde därför vid alternativen 1 och 2 ökas med 1,600,000 kronor och bank- och

statslånen alltså sannolikt med 800,000 kronor vardera.

Beträffande slutligen den tredje av kommittén ifrågasatta lösningen, byggande^

att tills vidare endast bevilja statligt understöd till färdigbyggande av bandeiarna

bandelarna Härnösand—Sundsvall, Hudiksvall—Iggesund och Stugsund— HsundsvaiiT

Ljusne, har styrelsen — under hänvisning till vad kommittén i denna Hudiksvall—

Iggesund och

Stugsund—

Ljusne,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

del anfört — framhållit, att man vid detta alternativ kunde tänka sig,

att trafiken vid Sundsvalls station skulle kunna tillsvidare ombesörjas

genom en mindre utvidgning av stationen på dess nuvarande plats, vilken

utvidgning icke behövde draga stora kostnader. Det syntes därför ej

motiverat att, på sätt i kommitténs tablå över byggnadskostnaderna blivit

gjort, belasta en lokalbana mellan Sundsvall och Härnösand med eu

kostnad av 2,300,000 kronor för ombyggnad av Sundsvalls station. Den

av kommittén upptagna kostnaden för rullande materiel och reparationsverkstad

borde jämväl utgå, därest statens järnvägar, på sätt i det följande

av styrelsen förordades, övertoge bandelarnas trafikering. Med

bibehållande i övrigt av kommitténs beräkningsgrunder, enligt vilka inga

banklån skulle finnas, skulle bandelarnas finansieringsfråga enligt ifrågavarande

alternativ då ställa sig på följande sätt:

Härnösand—

Hudiksvall—

Stugsund—

Sundsvall

Iggesnnd

Ljusne

Summa

K r o

n o r

Byggnadskostnad..............

10,760,000

1,610,000

2,510,000

14,880,000

Härav anskaffat:

som eget kapital.............

5,361,000

1,016,000

1,965,000

8,342,000

genom statslån..............

5,399,000

594,000

545,000

6,538,000

arrenderin'' Järnvägsstyrelsen har härefter till behandling upptagit den av 1920

avliandeiarna års riksdag väckta frågan angående huruvida och på vilka villkor staten

H|undsvatr lämpligen skulle kunna till en början övertaga trafiken å bandelen HärnöHudiksvall

_ sand—Sundsvall och bolaget genom arrendeavgift erhålla gottgörelse för

iggesundochräutekostnadema för det i bandelen nedlagda lånekapitalet.

Ljusne. Gentemot av kommittén i denna del uttalad uppfattning, att ifråga
varande

handel, trafikerad som lokalbana, på grund av godstrafikens ringhet icke

kunde beräknas lämna något nämnvärt överskott till förräntande av dess byggnadskapital,

framhåller styrelsen, att av styrelsen verkställd utredning gjorde

sannolikt, att bandelen, trafikerad genom statens järnvägars försorg som en fortsättning

på linjen .ange—Sundsvall, men i övrigt som självständig lokalbana och

under vanliga därvid av statsbaneförvaltningen använda enkla former, borde kunna

lämna överskott. Styrelsens beräkningar utginge då från, att någon rullande

materiel ej anskaffades av banans ägare, utan att nödig sådan tillhandahölles av

statens järnvägar, och att åtminstone den stationära personalen, så länge banan

vore en liten avskild lokalbana, avlönades enligt de för enskilda järnvägar gällande

bestämmelserna i bangrupp II eller möjligen III.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj Un proposition nr 244.

Styrelsen hade vid sina kalkyler härvidlag också kunnat taga hänsyn till

den icke oväsentliga inkomstökning, som torde komma att tillföras statens järnvägar

från den nya bandelen och icke minst ur allmän statsekonomisk synpunkt

till den mycket betydliga ränteförlust, som statsverket skulle lida, därest kommitténs

förslag om anståndsränteberäkningens utsträckning för berörda del av

statslånet ända till Ostkustbanans hela planmässiga byggnadstid skulle vinna

tillämpning.

Efter övervägande av samtliga inverkande faktorer hade styrelsen kommit

till den uppfattningen, att en statens järnvägars arrendering av bandelen på av

riksdagen ifrågasatta villkor vore den ur statens samlade synpunkt bästa lösningen,

och ville styrelsen alltså förklara sig beredd att övertaga berörda arrende.

Beträffande de övriga smärre bandelarna Söderhamn—Ljusne och Hudiksvall—Iggesund,

vilka enligt visst alternativ ifrågasatts att färdigbyggas, även

om Ostkustbanebygget i sin helhet fördröjdes, erinrade styrelsen, att arrendekontrakt

beträffande den förra bandelen redan förelåge, och ville styrelsen därjämte

anföra, att styrelsen redan nu kunde förklara sig beredd att framdeles övertaga

arrendering av bandelen Hudiksvall—Iggesund på i huvudsak liknande villkor,

som nu ifrågasatts beträffande bandelen Härnösand—Sundsvall.

Beträffande sin ståndpunkt till de olika i det föregående berörda

alternativen har järnvägsstyrelsen huvudsakligen framhållit följande:

Beträffande det av kommittén förordade alternativet, nämligen att banan

i sin helhet utbyggdes under ett begränsat antal år, ville styrelsen främst erinra,

att styrelsen ej kunnat vitsorda de av kommittén verkställda ekonomiska beräkningarnas

hållfasthet. Styrelsens reviderade beräkning av driftresultaten slutade

sålunda på en stor årlig förlust i stället för vinst för Ostkustbanan, vartill ur

statens synpunkt finge läggas den högst betydande nettoförlust, som årligen skulle

tillskyndas statens järnvägar genom trafikavledning. Banans utbyggande under

dyrtid komme, även om inlösningsvillkoren modifierades i av styrelsen ifrågasatt

riktning, att medföra, att inlösningssumman för banan, när den en gång, som

alltid förutsatts, skulle införlivas med statens järnvägar, måste bliva hög. Även

Uppsala—Gävle järnväg, som det bleve angeläget att förvärva, endast om Ostkustbanan

komme till stånd, torde komma att betinga ett inlösningspris, väsentligt

över dess nuvarande bokförda värde. Att Ostkustbanan skulle kunna betala

sina årliga annuiteter till staten syntes av styrelsens reviderade beräkning att

döma tvivelaktigt, och ovisst torde väl under sådana förhållanden och med hänsyn

till penningmarknadens läge vara, om banklån till ifrågasatt belopp skulle

kunna under godtagbara villkor uppbringas. Ytterligare vore att märka, att något

bindande erbjudande från Uppsala—Gävle järnvägs sida om statsinlösen av denna

järnväg till godtagbara villkor icke förelåge och på grund av rättstvist ej heller

kunde väntas komma att under riksdagssejouren föreligga. Detta måste betraktas

innebära en sådan risk, att statsmakterna icke syntes böra besluta sig för vidare

långivning åt Ostkustbanan — åtminstone i dess helhet — förrän berörda erbjudande

fått laga kraft. Styrelsen funne, att de ekonomiska konsekvenser och risker,

som ett godkännande av kommitténs förslag syntes innebära, måste betraktas

vara av synnerligen allvarlig natur, och ville styrelsen därför för sin del strängt

ifrågasätta, huruvida tidpunkten verkligen nu kunde vara inne att binda staten

Jämförelse

mellan de

olika alternativen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

vid ytterligare utfästelser för Ostkustbanans finansering, och om ej erfarenheter

borde avvaktas under erforderlig tid beträffande landets allmänna ekonomiska

utveckling och statsbaneaffärens framtida motståndskraft mot nya åderlåtningar.

Det syntes styrelsen lika allvarligt böra upptagas till prövning, om icke i första

hand mindre mått och steg, som vore bättre anpassade efter tidsförhållandenas

krav på sparsamhet i landets hushållning, borde vidtagas.

Med hänsyn till det nu anförda funne styrelsen, att redan kommitténs andra

alternativ eller banbyggnadens avbrytande vid Söderhamn och järnvägens trafikerande

som lokalbana i nära anslutning till statens järnvägars stambanenät innebure

en förenkling och erbjöde en för statsverket fördelaktigare lösning, vilken därjämte

skulle på ett i det hela nöjaktigt sätt tillgodose kommunikationsbehovet i nedre

Norrlands kustbygd. Under nu rådande ekonomiska förhållanden i landet och

med hänsyn till de dåliga driftresultat, som även en lokalbana till Söderhamn

syntes skola lämna, vore styrelsen dock icke heller beredd att förorda åtgärder

för banföretagets utförande i detta omfång och tillstyrka beslut på en gång om de

stora statslån, som även banföretagets förverkligande i inskränkt måttstock vid

än så länge motsebara höga prisnivå syntes kräva.

Ur statlig ekonomisk synpunkt funne järnvägsstyrelsen den fördelaktigaste

lösningen av Ostkustbanefrågan vara, att i avvaktan på konjunkturernas förbättring

m. m. endast bandelarna Härnösand—Sundsvall, Hudiksvall—Iggesund och

Stugsund—Ljusne tills vidare utbyggdes och utarrenderades. Av de för detta

alternativ enligt järnvägsstyrelsens beräkning erforderliga statslånen, sammanlagt

6,538,000 kronor, hade redan 3,000,000 kronor beviljats och utbetalats för arbeten

å bandelen Härnösand—Sundsvall. Därest ifrågavarande bandelar komme att

trafikeras av statens järnvägar på av styrelsen angivna villkor, skulle statslånens

förräntning i stort sett tryggas. Kommittén hade emellertid erinrat, att av det

kapital, cirka 13,500,000 kronor, för vilket bolaget den 1 januari 1922 varit engagerat

i banbyggnaden, över 6,500,000 kronor belöpte sig på andra än här avsedda

sträckor och att ränteförlusterna å detta kapital skulle bliva högst betydande,

därest byggnaden avbrötes tillsvidare. Jämväl skulle redan anförda arbeten

därigenom delvis förfalla. Styrelsen underskattade icke vikten av dessa

erinringar och beklagade, att dessa medel överhuvud kommit att nedläggas, innan

banans finansiering varit säkerställd. I själva verket vore dock det nedlagda

beloppet ej så stort, att det kunde i och för sig motivera ett ytterligare engagement

på flera gånger så stort belopp, och i stort sett torde det väl också vara

för koncessionshavarna bättre, att åtminstone några bandelar skyndsamt färdigbyggdes

än att byggnadsarbetet helt måste nedläggas. Styrelsen ville dock uttala,

att styrelsen ansåge Ostkustbanans byggnad framdeles böra genom statens

medverkan fullföljas i mån som det ekonomiska läget så medgåve. Dock torde

härvid lämpligen böra förfaras så, att byggnadsarbetet lokaliserades på viss bände!,

för vars färdigbyggande erforderliga medel funnes säkrade. Ett annat beklagligt

förhållande vore ju, att nuvarande arbetslöshet kunde i någon mån påverkas

av ett inskränkande av banbyggnadsarbetena. Styrelsen ville emellertid

därvidlag hava uttalat, att utgifter för arbetslöshetens bekämpande borde vara

engångskostnader och att de alltså ej borde få hänföra sig till skapandet av

objekt eller företag, som kunde medföra framtida ekonomiska olägenheter eller

bestående utgifter. Det torde väl i detta fall också vara så, att man ej finge

förutsätta behovet av Ostkustbanearbetenas bedrivande för förebyggande av ar
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Alaj:ts proposition nr 244.

betslöshet under mera än en kortare nu innevarande period av banans byggnadstid,

och i varje fall skulle ju även vid den inskränkta arbetsomfattning, som

närmast tilltalade styrelsen, icke oväsentlig tillgång på arbetstillfällen kvarstå.

Beträffande villkoren för statens medverkan till finansiering av villkor för

Ostkustbanan anför järnvägsstyrelsen i huvudsak följande: [statslån.

Beträffande till eu början Ostkustbanan i dess helhet borde, i enlighet

med vad styrelsen förut anfört angående kostnaden för Sundsvalls station, det av

kommittén beräknade statslånet vid detta alternativ ökas med 800,000 kronor.

I fråga om tidpunkten för fattande av beslut om det sålunda såsom erforderligt

beräknade statslånet ville styrelsen såsom sin mening framhålla, att det i övrigt

bodtagbara avtalet angående Uppsala—Gävle järnvägs inlösensvillkor nödvändigt

gorde hava bindande kraft, innan statsmakterna gåve villkorligt löfte om fortsatt

understöd. I övrigt ansåge sig styrelsen böra ifrågasätta riktigheten av att, på

sätt av kommittén föreslagits, tillämpa annan grund för statslånets ränteberäkning

under byggnadstiden än den vid beviljande av lån till enskilda järnvägar i

allmänhet stipulerade. Då de gällande inlösningsvillkoren för Ostkustbanan numera

genom förhållandenas utveckling syntes otillfredsställande och i behov av

tidsenlig modifiering, borde som villkor för åtnjutande av ökat statsunderstöd

fordras, att Ostkustbanans aktiebolag godkände de nya inlösningsbestämmelser,

som i samband med lånevillkoren kunde komma att från statens sida uppställas.

Vidare ansåge styrelsen betryggande garantier böra skapas för att Ostkustbanans

förvaltning komme att ledas icke enbart efter privatekonomiskt betonade utan

även efter ur statens och allmänhetens synpunkter tillfredsställande grundsatser.

Sådana garantier syntes lämpligen kunna vinnas på tre vägar, nämligen dels

genom förstärkande av statens representation i bolagets direktion med ytterligare

ett ombud med uppgift att bland annat särskilt bevaka, att vederbörlig hänsyn

toges till statens järnvägars intressen, dels genom att Kungl. Maj:t förbebölle sig

prövningsrätt och avgörande i vissa grupper av viktigare ärenden, t. ex. angående

vissa möjliga nedsättningar från den givna taxan av betydelse för trafiken även

å statens järnvägar, angående Ostkustbanans ordinarie tågplan och angående

träffade överenskommelser av större ekonomisk innebörd, exempelvis med annat

järnvägsbolag om samförvaltning, och dels slutligen genom att bolaget i vidsträcktare

grad än i allmänhet vore fallet förpliktades underkasta sig de bestämmelser,

som Kungl. Maj:t kunde finna gott för bolaget fastställa.

Beträffande övriga alternativ syntes de villkor, som borde uppställas för

statens medverkan till banbyggnaden, icke böra göras fullt så stränga som de, vilka

ifrågasatts för Ostkustbanan i dess helhet. Styrelsen funne dock, att även för

dessa alternativ ifrågasatta statsunderstöd en skärpning av tidigare villkor kunde

vara motiverad. Inlösningsvillkoren syntes sålunda i betraktande av anläggningskostnadens

storlek och banornas små utsikter till förräntning vara i behov av

modifiering. Skulle banorna byggas och alltjämt ägas av Ostkustbanebolaget,

ehuru de bleve trafikerade genom statens järnvägar, torde jämväl de av järnvägsstyrelsen

för Ostkustbanan i dess helhet föreslagna villkoren beträffande det statliga

övervakandet böra i det hela principiellt uppställas, ehuru desamma, så länge

banorna trafikerades som särskilda bandelar, icke behövde sättas i funktion.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 244.

Styrelsens

slutsatser.

Ostkustbanekommittén

d. 28/ä 1922.

Framställningar

från

kommuner

m. fl.

Departe
mentschefen.

Ytterligare

låneunder
stöd.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har styrelsen alltså

dels uttalat, att styrelsen under förhandenvarande förhållanden ej

hade någon erinran emot kommitténs hemställan, att Kungl. Maj:t ville

godkänna och låta å statens vägnar underteckna avtalet om rätt till statsinlösen

av Uppsala—Gävle järnväg;

dels ifrågasatt ett uppskjutande av tidpunkten för avgörandena beträffande

Ostkustbanans slutfinansiering i avvaktan dels på att avtalet

om inlösningsvillkor beträffande Uppsala—Gävle järnväg vunne läge kraft,

dels ock på de ekonomiska konjunkturernas utveckling såväl för landet i

dess helhet som för statens järnvägar;

dels hemställt, att, under förutsättning av sådant uppskov, till prövning

upptoges utvägen att i första hand genom erforderliga statsåtgärder

möjliggöra utbyggande inom den närmaste framtiden av bandelarna

Härnösand—Sundsvall, Hudiksvall—Iggesund och Stugsund—Ljusne;

dels slutligen uttalat, att, för det fall att statsmakterna skulle vilja

omedelbart öka sin långivning till Ostkustbanan, härmed måtte förbindas

de av styrelsen närmare angivna villkor.

I en den 23 mars 1922 dagtecknad px-omemoria har Ostkustbanekommittén

utförligt bemött den kritik, som av järnvägsstyrelsen riktats

mot kommitténs utredning, och har kommittén därvid, med stöd av den

i promemorian framlagda ytterligare utredningen, förklarat sig till alla

delar kunna vidhålla de resultat, vartill kommittén i sitt betänkande

kommit. Då nämnda promemoria föreligger i tryck, torde en närmare

redogörelse för dess innehåll icke behöva här lämnas.

I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hava stadsfullmäktige

i Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand, under betonande

av betydelsen såväl för ifrågavarande samhällen som ock för det

allmänna av att Ostkustbanan komme till utförande i hela sin utsträckning,

hemställt, att statslån för banbyggnaden måtte beviljas i den av

kommittén föreslagna omfattningen. Framställningar i sådan riktning

hava jämväl inkommit från ett flertal av banbyggnadsföretaget intresserade

landskommuner m. fl., varjämte länshjälpkommittéerna i Gävleborgs och

Yästernorrlands län i skrivelser i ämnet särskilt framhållit angelägenheten

av Ostkustbaneprojektets omedelbara förverkligande med hänsyn

till den inom respektive län rådande arbetslösheten.

Enligt vad den föreliggande utredningen visar, synes situationen

beträffande Ostkustbanebygget för närvarande vara sådan, att, därest icke

inom den närmaste tiden staten utfäster sig att lämna ytterligare låneunder
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

33

.stod till banbyggnaden, densamma måste i sin helhet avbrytas. Utan

statens ytterligare medverkan torde nämligen bolaget sakna möjlighet att

anskaffa erforderliga medel för arbetenas fortsatta bedrivande, varför det

ännu oförbrukade kapitalet måste reserveras för betalande av bolagets

skulder och omkostnaderna vid eu eventuell avveckling. Härigenom skulle

de redan utförda banarbetena tillsvidare bliva utan nytta — det i banan

nedlagda kapitalet uppgick den 1 januari 1922 till i runt tal 12,800,000

kronor. Vidare komme den nuvarande arbetsstyrkan, omkring 1,000 man,

att ställas utan arbete. På grund av nu berörda förhållanden torde det

vara nödvändigt, att frågan om beviljande av ytterligare understöd till

företaget underställes innevarande års riksdag, fastän detta, med hänsyn

till den tidpunkt, då Ostkustbanekommitténs utredning avslutats, ej kunnat

ske inom den för avlåtande av propositioner i allmänhet stadgade tid.

Statsmakterna hava genom de åtgärder från deras sida, som under

de senare åren vidtagits för stödjande av arbetet på Ostkustbanan, iklätt sig

ett visst ansvar för arbetets fortsatta bedrivande, därest de för beviljande

av understöd förutsatta villkor uppfyllas. I samband med behandlingen

av propositionen nr 426 uttalade 1920 års riksdag därtill, att det för

riksdagen framstått som tydligt, att banan vore i hög grad förtjänt

av statens medverkan för företagets förverkligande. Den av kommittén

nu framlagda utredningen belyser ingående banans stora betydelse för

därav berörda landsdelar och angelägenheten av att densamma i sin helhet

kommer till stånd.

Då jag '' haft att taga ståndpunkt till det föreliggande problemet,

har jag i främsta rummet letts av hänsyn till statsmakternas nyssberörda

principiella anslutning till tanken att på vissa villkor ekonomiskt stödja

företaget ifråga.

Av de utav kommittén undersökta alternativen för Ostkustbanans

fortsatta utbyggande skulle allenast det av kommittén förordade huvudalternativet,

vilket avser banans utbyggande i dess helhet i ett sammanhang,

komma att säkerställa realiserandet inom beräknelig tid av önskemålen

om Ostkustbanans tillkomst. Jag bortser därvid från det jämväl

undersökta alternativet att utföra banan sektionsvis • med vissa avbrott,

vilket i ekonomiskt avseende skulle ställa sig särdeles ofördelaktigt.

Enligt övriga alternativ skulle banbyggnaden tills vidare begränsas

till vissa bansträckor, varigenom färdigställandet av återstående

bandelar skulle komma att uppskjutas- på obestämd tid. Vid sådant

förhållande torde i första hand böra till prövning upptagas, huruvida

nämnda huvudalternativ kan vara från statens sida godtagbart. För den

händelse statens medverkan till banföretaget i den omfattning, sistnämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 212 käft. (Nr 244.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majits proposition nr 244.

alternativ förutsätter, av statsfinansiella eller andra skäl icke anses#kunna

komma i fråga, böra givetvis andra möjligheter till stödjande av företaget

undersökas, och kan det i så fall bliva nödvändigt att gå fram på något

av de utav kommittén undersökta mindre alternativen. Innan något av

dessa lägges till grund för ett statsmakternas slutgiltiga beslut, bör dock

definitivt vara fastslaget, att den lösning av frågan, som av kommittén

förordats, icke lämpligen låter sig genomföra.

Den totala kostnaden för genomförande av huvudalternativet har

kommittén uppskattat till 47,000,000 kronor, därvid dock ej medräknats

någon andel i kostnaden för Sundsvalls station samt tillika förutsatts,

att anståndsränta å statslånet skulle åtnjutas under hela byggnadstiden.

Enligt kommitténs förslag skulle finansieringen av företaget i nu angivna

fall ske på det sätt, att 19,000,000 kronor anskaffades genom aktieteckning

och lån från enskilda, 14,000,000 kronor som banklån och återstoden,

14,000,000 kronor, genom statslån, av vilket sistnämnda belopp 3,000,000

kronor redqn beviljats och till en del lyftats.

Detta alternativ skulle sålunda komma att för staten medföra avsevärda

kapitalutlägg under den närmaste tiden, i det att under åren

1923—1925, enligt kommitténs förslag, såsom statslån skulle utbetalas

ytterligare sammanlagt 11,000,000 kronor. Därest en uppdelning av kostnaderna

för Sundsvalls station komme att ske i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag, torde sistnämnda summa komma att ökas med 800,000

kronor. Om vidare, enligt vad fullmäktige i riksgäldskontoret påyrkat,

anståndsränta å statslånet skulle åtnjutas endast efter vanliga bestämmelser,

skulle lånebehovet ökas med ytterligare 750,000 kronor.

Därest Ostkustbanan i sin helhet utbygges, kan vidare inlösen av

såväl denna som'' vissa andra enskilda banor, framför allt Uppsala—

Gävle järnväg, snart nog bliva påkallad. Härigenom skulle alltså, utöver

det direkta låneunderstödet till Ostkustbanan, ytterligare betydande kapitalutlägg

åsamkas statsverket.

Vad särskilt angår frågan om utsikterna till förräntning av det

ifrågasatta statslånet, har kommittén för sin del efter ingående undersökningar

kommit till ett gynnsamt resultat, enligt vilket man vid en

prisnivå, som med 100 % överstiger 1913 års prisläge, skulle kunna räkna

med en årlig nettobehållning av järnvägens drift å 1,007,000 kronor. Vid

Ostkustbanans utbyggnad i sin helhet skulle man alltså, därest dessa beräkningar

visade sig riktiga, kunna påräkna en trafikinkomst, som icke

blott täckte ränta å statslån och banklån, utan jämväl lämnade en icke

obetydlig avkastning å det insatta kapitalet. Mot dessa beräkningar hava

dock vissa erinringar framställts. Sålunda hava fullmäktige i riksgälds
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj tfn proposition nr 244.

kontoret framhållit sill tvekan om utsikterna för statslånets förräntande,

varjämte järnvägsstyrelsen verkställt en ingående kritik av de förutsättningar,

på vilka kommitténs beräkningar vila. Järnvägsstyrelsen har för

sin del kommit till den uppfattningen, att Ostkustbanan, utbyggd i sin

helhet vid den prisnivå, varmed kommittén räknat, skulle, i stället för att

såsom kommittén antagit lämna betydande överskott, gå med en avsevärd

förlust. Kommittén har å sin sida sedermera bemött de sålunda

mot kommitténs beräkningar framkomna erinringarna.

Att under nuvarande förhållanden med anspråk på tillförlitlighet

bedöma utsikterna för ett ekonomiskt sett tillfredsställande resultat av

Ostkustbanan låter sig uppenbarligen icke göra. Med hänsyn till vad

som anförts från olika håll under ärendets förberedande behandling finner

jag emellertid ingalunda ställt utom tvivel, att banan skall förmå till

fullo förränta ett över banklånet placerat statslån av ifrågasatt storlek.

Riksdagens tidigare uttalanden och beslut rörande Ostkustbanan kunna

emellertid måhända tolkas så, att riksdagen ansett en sådan risk böra

tagas på grund av banans nytta för det allmänna.

Givetvis måste det vara ägnat att väcka betänkligheter att under

det nu rådande, särdeles tryckta ekonomiska läget binda staten vid så

avsevärda kapitalutlägg, som det här är fråga om, helst om hänsyn även

tages till den mindre gynnsamma inverkan på statens järnvägars ekonomi,

som utbyggnad av hela Ostkustbanan kan medföra. Men härtill komma

ytterligare omständigheter, som tala för ett visst uppskov med det slutliga

ståndpunktstagandet till frågan om utbyggnad av hela banan.

Till eu början syftar jag härvid på frågan, huruvida det banklån,

som utöver bolagets eget kapital och statslånet skulle erfordras för

banans färdigställande i hela dess utsträckning, kan av bolaget uppbringas.

Såsom av kommitténs betänkande framgår, hava några mera ingående

undersökningar icke från kommitténs sida verkställts beträffande möjligheten

för bolaget att uppbringa sådant banklån. Under nu rådande

ekonomiska svårigheter torde det emellertid kunna anses ovisst, huruvida

kredit i erforderlig omfattning och på godtagbara villkor nu skall

kunna erhållas. Kommittén har visserligen som ett villkor för utbetalande

av statslånet ansett böra uppställas, att avtal träffats om

den erforderliga bankkrediten. Detta villkor kan emellertid enligt min

uppfattning ej anses för staten tillräckligt betryggande. Om nämligen

hela det av kommittén ifrågasatta statslånet komme att nu beviljas

och arbetena å anläggningen med tillgängliga medel fortsattes,

utan att säkerhet funnes för finansiering av hela banföretaget, synes

en avsevärd risk föreligga för statsverket att nödgas antingen in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.tS proposition nr 244.

gripa med ytterligare försträckning eller ock för betydande kostnader

inlösa hela företaget och fullborda detsamma för egen räkning. Såsom

fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, torde nämligen ett beslut

av statsmakterna om låneunderstöd till hela banföretaget i realiteten vara

att betrakta, nära nog som en utfästelse från statens sida att tillse, att företaget.

bringas till fullbordan. För lån från statens järnvägslånef onder gäller

,ju som en undantagslös regel, mot vars riktighet erinran näppeligen synes

kunna göras, att vid statslånets beviljande finansieringen i övrigt av vederbörande

företag skall vara tillfullo säkerställd. I fråga om det Ostkustbanebolaget

tidigare beviljade statslånet å 3,000,000 kronor har visserligen,

dock endast under vissa bestämt angivna förutsättningar i fråga

om arbetenas bedrivande med mera, ett undantag medgivits från nämnda

i allmänhet gällande villkor. När det nu är fråga om att till flerdubbelt

större belopp engagera staten i företaget i dess helhet, anser jag det ej

ekonomiskt riktigt att frångå ett villkor, som eljest anses självklart. Innan

beslut fattas om beviljande av lån till fullbordande av Ostkustbanan i

dess helhet, måste därför enligt min mening företagets finansiering i

övrigt vara fullt säkerställd. Härtill finnes desto större anledning, som

villkoren för lånet skulle i flera hänseenden vara för bolaget förmånligare

än vad som gäller vid järnvägslån i allmänhet.

Härtill kommer emellertid en annan omständighet av icke mindre

vikt än den nyss anförda. Som jag redan antytt, kan, därest Ostkustbanan

i sin helhet utbygges, inlösen av Uppsala—Gävle järnväg snart nog

bliva påkallad. Ett anbud om statsinlösen av järnvägen föreligger jämväl,

men detta anbud är från järnvägens sida icke slutgiltigt bindande

utan beroende på ännu oavgjord rättstvist. I likhet med järnvägsstyrelsen

anser jag allvarliga invändningar kunna göras mot att, innan denna

fråga blivit slutligen avgjord, staten medverkar till banans färdigställande

i dess helhet och engagerar sig i företaget med ett så betydande belopp,

som kommittén förordat. Vad kommittén föreslagit därom, att statslånet

ej skulle få lyftas, innan avtalet genom laga kraftvunnet domstolsbeslut

vunnit giltighet, finner jag lika litet betryggande som motsvarande

bestämmelse beträffande banklånet. Jag stöder denna min uppfattning

på samma skäl, som jag på tal därom åberopat.

Slutligen är att märka, att man icke torde kunna underlåta att

taga under övervägande, huruvida en jämkning av de för Ostkustbanan

gällande inlösningsvillkoren bör äga rum, innan staten definitivt binder sig

för att i den utsträckning, kommittén ifrågasatt, stödja banans fullbordande.

Härutinnan synes ytterligare utredning vara påkallad. Beträffande

fördelningen mellan statens järnvägar och Ostkustbanebolaget av kost
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

37

naderna för Sundsvalls station pågår vidare genom förordnad sakkunnig

särskild utredning, vars resultat kan komma att inverka på frågan om

statslånets storlek.

Vid övervägande av föreliggande spörsmål har jag på grund av

det nu anförda kommit till den uppfattningen, att det icke är lämpligt,

att staten nu binder sig för det låneunderstöd till Ostkustbanan, som

ett godtagande av kommitténs huvudalternativ förutsätter. Innan närmare

klarhet vunnits om möjligheterna att uppbringa det nödiga

banklånet och intill dess domstolssaken angående avtalet om statens rätt

att inlösa Uppsala—Gävle järnväg blivit avgjord, bör enligt min

mening spörsmålet om statens stödjande av företaget icke göras till

föremål för slutligt avgörande. Framhållas må för övrigt, att även om - hela det av kommittén ifrågasatta statslånet nu beviljades, finansieringen

av företaget med hänsyn till ovan åberopade omständigheter alltjämt

skulle vara lika oviss, intill dess villkoren för statslånet uppfyllts, vadan

någon garanti för arbetenas planmässiga bedrivande å hela banbyggnaden

nu ej erhölles.

Av skäl, som jag i det föregående framhållit, torde bolaget

nödgas nedlägga allt nu pågående arbete å banan, därest ej någon

utväg kan finnas att bereda stöd i lämplig form från statens sida- till

dess fortsatta bedrivande i viss omfattning. Ett avbrott skulle, ej minst

på grund av de rådande förhållandena å arbetsmarknaden, komma att

medföra avsevärda olägenheter och, med hänsyn till därav föranledda

ökade byggnadskostnader, ökade svårigheter att framdeles finansiera företaget.

Det torde därför vara nödvändigt, att staten i den mindre omfattning,

som kan finnas oundgängligen påkallad, träder emellan utan att

avvakta det slutliga avgörandet i föreliggande fråga. Därvid synes man

kunna fortgå på den väg, som av 1920 års riksdag anvisats. Jag anser

mig i anslutning härtill böra förorda, att Ostkustbanans aktiebolag nu

beviljas ett ytterligare statslån till jämförelsevis litet belopp på i huvudsak

samma villkor, som gälla för det redan beviljade lånet å 3,000,000

kronor.

Beträffande sistnämnda lån har Kungl. Maj:t i anledning av riksdagens

beslut genom brev den 15 oktober 1920 fastställt bland annat

följande villkor:

*l:o) Ifrågavarande statslån må användas allenast för arbeten å bandelen

från Sundsvall till Härnösand.

2:o) Nu gällande arbetsplan för anläggning av nämnda handel skall i tilllämpliga

delar följas, dock med skyldighet för bolaget att, därest Kungl. Maj:t

skulle finna skäl ändra arbetsplanen eller fastställa ny plan för arbetet å bände
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kutig!. Maj:ts proposition nr 244.

lens anläggning, ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t

i sådant avseende meddelas.

3:o) Beträffande ifrågavarande försträckning skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem och

fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet

först gottgöres ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgör avbetalning därå;

b) att anstånd med betalningen av den ränta, som upplöper å lyftade lånebelopp

under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock ej

sträckande sig utöver ett år från den dag, då bandelen mellan Sundsvall och

Härnösand enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad

för trafik, medgives på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom

fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten, först sedan i stadgad ordning såväl

all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att så snart ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta, upplupit

å lyftat lånebelopp till och med det datum, som motsvarar det för kapitalavbetalning

fastställda, sådan räntas belopp skall inbetalas till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet

vidtaga tre år efter den dag, då bandelen Sundsvall—Härnösand enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande skall vara färdig och öppnad för trafik, dock senast den 31

december 1925; och skall, sedan dagen för första kapitalavbetalningen blivit bestämd,

annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, intill dess försträckningen

och all därå upplupen ränta blivit till fullo guldna;

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,

bolaget skall, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt, därå

gälda ränta efter fem och en halv procent för år.

4:o) Till'' säkerhet för ovannämnda försträckningsbelopp jämte ränta därå

skall staten i enlighet med de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t framdeles meddelas,

erhålla inteckning antingen i järnvägen Gävle—Härnösand i dess helhet

eller ock, därest uppdelning av denna järnväg kommer att ske, i bandelen Sundsvall—Härnösand;

och äger Kungl. Maj:t i sistnämnda fall förordna, att nämnda

handel skall utgöra en särskild järnväg.

Den inteckning, som staten erhåller, må, försåvitt och i den mån Kungl.

Maj:t det medgiver, förklaras gälla med förmånsrätt närmast efter inteckningar,

beviljade i järnvägen Gävle—Härnösand eller bandelen Sundsvall—Härnösand

till säkerhet för banklån, vilka av bolaget upptagas för fullbordandet av nämnda

järnväg eller handel.

Det åligger bolaget att, sedan Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande inteckningssäkerheten

för statslånet, vidtaga alla på bolaget beroende åtgärder, som

enligt lag erfordras, för att samma beslut må, sa snart ske kan, bringas till verkställighet;

och skall stadgande om bolagets skyldighet härutinnan intagas i bolagsordningen.

Härjämte skall bolaget till riksgäldskontoret avgiva skriftlig förbindelse

att, intill dess slutligt beslut angående säkerheten för statslånet fattats, icke utan

Kungl. Maj:ts tillstånd låta inteckna järnvägen Gävle—Härnösand eller någon

del därav.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kung!. Maj:ts proposition nr 244.

I dessa villkor torde dock, med hänsyn till nu föreliggande förhållanden,

vissa ändringar vara påkallade. Sålunda synes bland annat lämpligt,

att såväl det nya statslånet som ock, i fall av behov, de delar av det redan

beviljade lånet, vilka ej redan av bolaget lyftats, må få användas ej

allenast å bandelen Sundsvall—Härnösand utan jämväl å de bandelar i

övrigt, vilka enligt den av kommittén framlagda planen äro avsedda att i

första hand färdigställas, och om vilkas utbyggande full enighet varit rådande,

nämligen bandelarna Iggesund—Hudiksvall och Ljusne—Stugsund.

Sistnämnda två bandelar äro avsedda att fullbordas under december 1922

respektive december 1923. I anslutning härtill skulle vissa jämkningar

erfordras i nu gällande lånevillkor beträffande formuleringen av bestämmelserna

angående inteckningssäkerlieten med mera, vilka jämkningar

det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga.

Det nya statslånet synes kunna bestämmas till 3,000,000 kronor.

Jag utgår från att bolaget, därest det nu ifrågasatta lånet erhålles, skall

å nämnda tre bandelar nedlägga jämväl eget kapital i den ungefärliga

utsträckning kommittén förutsatt, varutinnan närmare bestämmelser i fall

av behov kunna meddelas i samband med Kungl. Maj:ts beslut om lånets

utanordning. Vid sådant förhållande skulle enligt mitt förslag dessa

bandelar åtminstone till huvudsaklig del kunna färdigbyggas. Härvid har

jag dock icke tagit hänsyn till kostnaderna för Sundsvalls station eller,

beträffande bandelen Sundsvall—Härnösand, till av kommittén upptagen

kostnad för rullande materiel och för verkstad i Härnösand. Å andra

sidan har jag ansett mig kunna räkna med ett något kraftigare prisfall

än som förutsättes i kommitténs kalkyler. I den mån ifrågavarande tre

bandelar bliva färdiga var för sig utan anslutning till övriga delar av

Ostkustbanan, torde trafikeringen av dem kunna provisoriskt övertagas

av statens järnvägar på i huvudsak de villkor, som järnvägsstyrelsen i

detta avseende framlagt.

Bifalles vad jag sålunda föreslagit, torde tillräckliga medel stå till

förfogande för arbetenas bedrivande för så lång tid framåt, att frågan om

ytterligare åtgärder från statens sida icke skulle behöva upptagas till prövning

förrän vid 1924 års riksdag, därest så långt uppskov härmed skulle

befinnas lämpligt. Mitt förslag förutsätter, att arbetena till övervägande

del skulle bedrivas på de förenämnda Henne bandelarna. Å andra sidan

är det med hänsyn till den rådande arbetslösheten önskvärt, att nu pågående

arbeten å övriga bandelar icke alldeles nedläggas. Skulle bolaget

icke kunna med egna medel bedriva dessa arbeten i den omfattning,

som från nämnda synpunkt kan vara påkallad, torde utförandet

av vissa arbeten kunna ske genom förmedling av statens arbetslöshets
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

kommission och på villkor, varom överenskommelse kan träffas med densamma.

Jag ber härvid få erinra, att Kungl. Maj:t i proposition nr 362

till 1921 års riksdag framlade förslag om bedrivande av nödhjälpsarbeten

å Ostkustbanan, för vilka arbeten likvid skulle av bolaget erläggas medelst

räntebärande reverser, som skulle betalas, när banans ekonomi sådant medgåve;

och förklarade sig riksdagen icke vilja motsätta sig detta förslag. Eu

medverkan från statens sida i denna eller annan form för arbetenas bedrivande

bör dock ej ifrågakomma beträffande sträckningen Gävle—•

Ljusne, förrän slutgiltigt bindande anbud föreligger om rätt till statsinlösen

av Uppsala—Gävle järnväg.

Enligt vad jag kunnat inhämta, torde arbetena å Ostkustbanan,

med anlitande av bolagets eget kapital samt återstoden av det redan

beviljade statslånet, kunna hållas i gång så lång tid framåt, att med

anvisandet av medel till det nya lånet skulle kunna anstå till nästkommande

års riksdag.

Aug. inlösen Det Kungl. Maj:ts provning underställda förslaget till avtal mellan

aV-Gäviela stulen och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag angående statsinlösen av

järnväg. Uppsala—Gävle järnväg är från bolagets sida bindande under förutsättning

— förutom att bolagsstämmans beslut i ämnet vinner laga kraft — att

förslaget blivit av staten godkänt före den 1 september 1922. Med hänsyn

härtill och då avtalets giltighet icke gjorts beroende av Ostkustbanans

tillkomst, torde nämnda förslag böra prövas utan avvaktan på Ostkustbanefrågans

slutliga lösning.

Avtalet synes vara av beskaffenhet att höra av staten godtagas. Att

märka är, att ett sådant godkännande icke medför förpliktelse för staten

till inlösen av ifrågavarande järnväg utan allenast en rätt i detta hänseende.

Först under den förutsättningen, att Ostkustbanan i sin helhet

kommer till stånd, torde emellertid förverkligandet av den möjlighet, avtalet

öppnar, bliva aktuellt.'' Den enda bestämmelse i avtalet, som omedelbart

skulle träda i tillämpning, avser rätt för järnvägen att i sin trafik

uppbära samma avgifter, som vid varje särskild tid under det avtalet

gäller, eller alltså till den 1 januari 1942, utgå för trafik vid statens

järnvägar. Med hänsyn till vad kommittén härom anfört, och då järnvägsstyrelsen

ej haft någon erinran mot förslaget i denna del, har jag

ej heller ansett betänkligheter böra möta att tillerkänna bolaget en dylik

. rätt. Enär statens ställning till Ostkustbanefrågan på det närmaste är

beroende av möjligheten till statsinlösen av Uppsala—Gävle järnväg,

torde det föreliggande förslaget i detta sammanhang böra underställas

riksdagens prövning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj:tu proposition nr 244.

Under åberopande av vad sålunda anförts och av 54 § i riksdags(lningen

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att Ostkustbanans aktiebolag må,

under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad

i statsrådsprotokollet angivits, utöver tidigare av riksdagen

beviljat låneunderstöd av 3,000,000 kronor, åtnjuta

ytterligare ett sådant understöd av likaledes 3,000,000

kronor eller sålunda tillhopa 6,000,000 kronor;

dels och bemyndiga Kungl. Maj:t godkänna det

i statsrådsprotokollet omförmälda förslag till avtal mellan

svenska staten, å ena, och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag,

å andra sidan, angående statsinlösen av

Uppsala—Gävle järnväg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

August Wrede.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 212 Käft. (Nr 244.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag. s. 1 i texten
  2. SU 1922:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten