Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

1922-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:253, Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av

banken utgivna sedlar med guld; given Stockholms slott den

28 april 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 28 april 1922.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Departementschefen, statsrådet Thorsson anför härefter:

Jag anhåller att få ånyo underställa Kungl. Maj:t frågan om

fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att vid anfordran inlösa

sina sedlar med guld efter deras lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 220 höft. (Nr 253—254.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksb a n Tcsfu llr

mäktige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 253.

Beträffande frågans föregående behandling tillåter jag mig hänvisa

till den redogörelse, som lämnades i statsrådsprotokollet till propositionen

nr 137 till årets riksdag.

I sagda proposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att

riksbanken finge för tiden från och med den 1 april till och med den

15 maj 1922 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning, före utgången

av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar. Enligt anmälan

i skrivelse den 31 mars 1922 blev denna framställning av riksdagen

bifallen, och utfärdades kungörelse i ämnet samma dag (nr 125).

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 april 1922 hava nu fullmäktige

i riksbanken hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t ville förelägga

riksdagen förslag om riksbankens fritagande under tiden till och med

den 31 juli 1922 från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar

med guld. Till stöd för detta förslag hava fullmäktige anfört följande:

»I skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 24 sistlidne februari begärde fullmäktige

i Sveriges riksbank framläggande för riksdagen av proposition angående

riksbankens befrielse under tiden till och med den 15 maj 1922 från skyldigheten

att inlösa sina sedlar med guld och att till visst pris köpa guld i plants. Att fullmäktige

. begärde fortsatt befrielse endast för denna korta tid, berodde därpå, att

fullmäktige ansågo den möjligheten icke vara utesluten, att sedelinlösningen skulle

inom nämnda tid kunna återupptagas eller, med andra ord, att en återgång till

guldmyntfot inom nämnda tid skulle kunna ske såväl i vårt land som i vissa andra

länder. Då emellertid efter all sannolikhet så icke torde kunna bliva fallet före

den 15 instundande maj, anse sig fullmäktige nu böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla

om vidtagande av åtgärder för förlängning av tiden för befrielsen.

Vart lands ekonomiska ställning gent emot utlandet är fortfarande sådan,

att vi, om vi hade att taga hänsyn endast till våra egna förhållanden, när som

helst borde kunna återgå till guldmyntfot, d. v. s. återupptaga sedelinlösningen och

upphäva guldexportförbudet. Men vi äro, när det gäller att taga detta steg, i avgörande

grad beroende även av förhållandena i utlandet. Det gäller att se problemet

i hela dess sammanhang och att med hänsyn härtill träffa den rätta tidpunkten.

Eu förhastad återgång till guldmyntfot kunde medföra olycksdigra följder, i jämförelse

med vilka olägenheterna av någon tids dröjsmål äro av föga betydelse.

En återgång tiH guldmyntfot av Sverige ensamt, under det att samtliga

övriga europeiska länder fortfarande läte guldmyntfoten vara suspenderad, skulle,

såsom fullmäktige tidigare framhållit, vara ett i hög grad riskabelt företag. Stockholm

skulle härigenom bliva den enda öppna guldmarknaden i Europa. Sveriges

riksbanks guldförråd skulle bliva det enda i Europa, som utan skydd stode öppet

för alla. Vårt land skulle härigenom kunna riskera sin i jämförelse^med flertalet

andra länder relativt gynnsamma valutaställning samt möjligen bliva*nödsakat att

inom kort tid åter frångå guldmyntfoten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 253.

Sveriges återgång på egen hand till guldmyntfot skulle varken i in- eller

utlandet mötas med förtroende inom kretsar, där man äger förutsättningar att bedöma

innebörden av ett sådant steg. Man skulle med rätta betvivla, att det skulle

bliva oss möjligt att ensamma i Europa upprätthålla guldmyntfoten. Och härigenom

kunde lätt vår nyupprättade guldmyntfot undermineras. A andra sidan skulle

man säkerligen i utlandet icke underlåta att begagna tiden att på vår bekostnad

tillgodose sina egna mot våra stridande intressen. Att den svenska kronan skulle

komma att göras till föremål för arbitrageaftarer i en hittills icke bevittnad utsträckning,

vore givet. Sveriges ekonomiska anseende i utlandet, som för närvarande

är gott, skulle ytterligare stärkas, om vi i betryggande sällskap med andra länder

överginge till guldmyntfot, men försvagas, om vi inläte oss på äventyret att ensamma

på egen hand övergå till en guldmyntfot, rörande vars fortbestånd man

hade grundade skäl att hysa tvivel.

Den stabilisering av den svenska kronans värde i förhållande till dollar, som

skulle vara det närmast liggande ändamålet med vår återgång till guldmyntfot, är

praktiskt taget redan nådd. Och utsikter saknas icke till att denna stabilisering

skall kunna upprätthållas. Någon stabilisering i förhållande till andra valutor än

dollar skulle icke följa, om Sverige ensamt överginge till guldmyntfot. En sådan

övergång skulle sålunda knappast medföra några fördelar, som vi icke redan nu

hava, men väl utsätta oss för stora och oberäkneliga risker, och i varje fall skulle

fördelarna icke på långt när uppväga riskerna.

Den djupgående ekonomiska kris, i vilken vårt land, liksom flertalet andra

länder, för närvarande befinner sig, innebär en bjudande maning till att framgå

med stor varsamhet. Sveriges återgång ensamt till guldmyntfot skulle innebära

tillkomsten av ett nytt osäkerhetsmoment till de många redan för handen varande.

Vid övervägande av förutsättningarna för vårt lands återgång till, guldmyntfot

hava fullmäktige givetvis även undersökt möjligheten av ett samgående med de

europeiska länder, som jämte Sverige hava de bästa utsikterna att inom kort kunna

återgå till guldmyntfot. Denna undersökning har givit vid handen, att man i England

ställer sig avvaktande och att man i Holland och Schweiz icke synes vara

benägen för en återgång till guldmyntfot utan Englands deltagande. Bäst vore

naturligtvis, om nämnda fyra länder kunde handla samtidigt. Men när England

återgår till guldmyntfot, borde enligt fullmäktiges mening också Sverige kunna taga

detta steg, oberoende av hur Holland och Schweiz handla.

När detta kan komma att ske, kan för närvarande icke bedömas.. Då emellertid

föga utsikt synes vara för handen, att det kan ske före den 15 instundande

maj, bör riksbanken befrias från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld under

tiden efter nämnda dag och intill dess att återgång till guldmyntfot sker. Tiden

för befrielsen torde lämpligen kunna begränsas till utgången av instundande juli

månad.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig

över bankofullmäktiges framställning, hava, under åberopande av sitt

den 23 februari 1922 avgivna, i förberörda proposition nr 137 återgivna

utlåtande över tull- och traktatkommitténs betänkande i valutafrågan,

förklarat sig icke hava något att erinra mot bankofullmäktiges nu

ifrågavarande förslag.

Riksgälds
fullmäktige.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sveriges industriförbund.

Departementschefen.

Kung1. Maj.ts proposition Nr 253.

Jag torde i detta sammanhang böra anmäla, att Sveriges industriförbund

i en till chefen för handelsdepartementet ställd skrift, vilken

överlämnats till finansdepartementet, framfört vissa synpunkter i valutaspörsmålet.

Förbundet har härvid — under framhållande av nödvändigheten

av att deflationen bringades till omedelbart upphörande i samband

med en stabilisering av varuprisnivån — gjort gällande, att med Sveriges

definitiva övergång till en bestämd guldmyntfot borde anstå, så länge

icke även andra europeiska valutor, särskilt det engelska pundet, bundits

vid guld. Vidare har förbundet uttalat sig för att riksbankens förra

skyldighet att köpa guld till fastställt pris åter må träda i kraft.

Då jag hade att yttra mig om frågan rörande förlängning av

befrielsen för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten till tiden 1

april—15 maj 1922, framhöll jag såsom min uppfattning, att riksbanken

så snart lämpligen ske kunde borde upptaga sedelinlösningen, och uttalade

jag jämväl den förhoppningen, att detta skulle kunna ske inom

utgången av den angivna tiden.

Jag är givetvis alltjämt av den åsikten, att det lyckligaste varit,

om sedelinlösningen nu kunnat upptagas. Såsom framgår av bankofullmäktiges

ovan återgivna skrivelse hava emellertid fullmäktige ansett en

omedelbar återgång till guldmyntfoten för vårt land allena vara förenad

med betydande vådor. Jag vill ock erinra, att den nu pågående konferensen

i Genua, vilken har valutafrågan på sitt program, ännu icke

fattat beslut i detta ämne. Med beaktande av nu nämnda förhållanden

har jag funnit mig icke böra tillstyrka ett frångående av bankofullmäktiges

förslag i annan mån, än att den nu ifrågasatta befrielsen för

riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten ej synes böra utsträckas

längre än till utgången av juni 1922.

I det nuvarande läget anser jag mig ej böra ingå på en närmare

behandling av valutafrågan och vill allenast uttala, att jag givetvis förutsätter,

att spörsmålet kommer att ägnas all vederbörlig uppmärksamhet

och att inga åtgärder vidtagas, vilka kunna försvåra vårt lands återgång

till guldmyntfot inom den närmaste tiden.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och av § 54 riksdagsordningen

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att riksbanken må för tiden från och med den 16 maj till och

med den 30 juni 1922 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 253.

dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Statsråden Sandler och Örne tillkännagiva, att de icke biträda

denna hemställan.

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen; och behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten gilla vad denne anfört

och hemställt samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

B. E. Brimberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1922:62 Bankoutskottets utlåtande Nr 62 s. 4 i texten
  2. BU 1922:37 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sed s. 1 i texten