Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m

267 sidor, varav 263 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 263 av 267 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:89, Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Nr 89.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m.;

given Stockholms slott den 17 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BrantinG, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson yttrar härefter

följande:

I skrivelse den 17 oktober 1921 har generaltullstyrelsen avgivit

förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30

juni 1923.

Innan jag närmare redogör för detta förslag ber jag få erinra om

följande förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Med skrivelse den 11 oktober 1920 framlade generaltullstyrelsen

förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1922. Detta förslag

var, i vad det avsåg avlöningsstaten för generaltullstyrelsen, lokalförvaltningen

och gränsbevakningen, grundat på de förslag, som 1914

års tullkommission framlagt i sina den 17 oktober 1917, den 2 november

1918 och den 19 september 1919 dagtecknade betänkanden rörande omorganisation

av tullverket, med vissa ändringar och tillägg, vilka av

generaltullstyrelsen ifrågasatts i särskilda till Kungl. Maj:t över dessa

betänkanden ingivna utlåtanden av respektive den 15 maj 1920, den 15

maj 1920 och den 14 juni 1920. Beträffande åter avlöningsstaten för

kustbevakningen vilade statförslaget på 1914 års tullkommissions den

17 oktober 1917 framlagda, av särskilda sakkunniga (»1920 års kustbevakningssakkunniga»)

sedermera överarbetade förslag i ämnet samt på

ett av generaltullstyrelsen däröver avgivet yttrande den 11 oktober 1920.

I anledning av detta statförslag avlät Kungl. Maj:t den 18 mars

1921 proposition (nr 330) till riksdagen angående godkännande av tullverkets

utgiftsstater för år 1922 m. m. Det i propositionen framlagda statförslaget

var i vissa delar väsentligen avvikande från det av generaltullstyrelsen

avgivna. Så förutsatte detsamma, bland annat, till skillnad

från sistberörda förslag allenast en provisorisk reglering av avlöningsförhållandena

vid kustbevakningen och ett uppskov med omorganisationen

av samma bevakning, intill dess en del förhållanden därstädes blivit

föremål för närmare prövning i ändamål att få kustbevakningens effektivitet

med visshet säkerställd.

Emellertid anmälde riksdagen i skrivelse den 20 juni 1921 (nr 372),

att riksdagen funnit sig icke böra företaga propositionen till slutlig

behandling. Riksdagen hade nämligen med hänsyn till den knappa tid,

som stått riksdagen till buds, icke varit i tillfälle att ägna det i propositionen

framlagda förslaget till omorganisation av tullverket m. m., i

fråga om vilket förslag olika meningar kommit till uttryck såväl under

den förberedande utredningen av ärendet som motionsvis inom riksdagen,

den ingående granskning, vilken i betraktande av ärendets betydelse

syntes vara av behovet påkallad. Omorganisationsförslaget hade för

övrigt enligt riksdagens förmenande bort omfatta tullverket i dess helhet,

sålunda även dess kustbevakning. Riksdagen förutsatte emellertid, att

redan vid 1922 års riksdags början ett fullständigt förslag till omorganisation

och lönereglering för tullverket förelädes riksdagen.

I avvaktan å detta nya förslag antog riksdagen utgiftsstater för

tullverket för år 1922 med utgångspunkt från att verkets dittillsvarande

organisation bibehölles. Berörda stater överensstämde i allt väsentligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

3

med de för år 1921 fastställda; från dessa senare skilde de sig förnämligast

i fråga om beloppen av vissa anslag samt däri, att å extra stat

uppförts ett större antal kammarskri var- och vaktmästare''änster än de å

sådan stat för år 1921 upptagna. De av riksdagen sålunda antagna

utgiftsstater blevo av Kungl. Maj:t fastställda genom beslut den 22

juni 1921.

Beträffande det nu föreliggande statförslaget fann Kungl. Maj:t

anledning att den 21 oktober 1921 infordra yttrande över detsamma,

i vad det avsåge frågor av löneteknisk natur, från 1902..års löneregleringskommitté,

som samtidigt för ärendets behandling förstärktes med

två särskilda ledamöter från tulltjänstemannakåren. För att tagas i övervägande

vid avgivande av berörda yttrande remitterades sedermera vid

skilda tillfällen till kommittén åtskilliga framställningar från sammanslutningar

och enskilda rörande tullverkets omorganisation och lönereglering.

Det sålunda infordrade yttrandet förelåg den 6 december 1921.

Däri anmärkte kommittén bland annat, att kommittén visserligen icke

kunnat undgå att vid granskningen av förslagets lönetekniska sida taga

ståndpunkt jämväl till vissa delar av de föreslagna organisatoriska anordningarna

men att den förhållandevis synnerligen begränsade tid, som kunnat

för behandlingen av det föreliggande ärendet åt kommittén anslås, icke

gjort det möjligt för kommittén att medhinna så ingående undersökningar,

som varit önskligt, beträffande ifrågavarande delar av den tillärnade

nya organisationen. Kommitténs ställning till de lönetekniska

frågor, vilka vore nära anknutna till spörsmålen om tullverkets omdaning

i organisatoriskt hänseende, kunde fördenskull, enligt vad kommittén

vidare framhöll, knappast i varje fall anses vara uttryck för ett slutgiltigt

omdöme. För den närmare innebörden av kommitténs förslag

blir jag i tillfälle att i det följande lämna redogörelse.

Behovet av en snar omorganisation av tullverket med samtidigt

lagen hänsyn till arbetets omfång och fördelning, arbetsmetoder samt

personalens utbildning och antal framhölls i statsverkspropositionen till

1914 års lagtima riksdag av dåvarande chefen för finansdepartementet

och underströks ytterligare av departementschefen i det anförande till

statsrådsprotokollet för den 24 juli 1914, som avsåg utverkande av

Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillsätta 1914 års tullkommission. Vid

sistnämnda tillfälle erinrades tillika om, att behövligheten av en snar

omorganisation av tullverket icke mött någon gensaga inom riksdagen,

utan att fastmer statsutskottet vid behandlingen av tullverkets utgiftsstater

avvisat väckta förslag om partiella förändringar inom verket under

Behovet av

omorganisation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements
chefen.

hänvisning till den tillämnade fullständigare omorganisationen. För ett

skyndsamt avgörande av omorganisationsfrågan uttalade sig på sin tid

även 1914 års tullkommission i utlåtande den 13 oktober 1919 över

generaltullstyrelsens förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för

år 1921; kommissionen gav nämligen uttryck för sin fasta förvissning,

att behandlingen av kommissionens då framlagda omorganisations- och

löneförslag skulle kunna så påskyndas, att 1920 års riksdag kunde fatta

beslut i fråga om dels huvudgrunderna för tullverkets omorganisation,

dels ock framför allt en definitiv lönereglering för tullverkets personal,

en lönereglering som för övrigt ansågs följa såsom en konsekvens av

den vidtagna löneregleringen för kommunikationsverken. Med anmälan,

att de ifrågavarande förslagen emellertid icke, såsom kommissionen sålunda

förmodat, kunde hinna underkastas en mot deras stora betydelse

svarande allsidig och ingående granskning under den tid, 1920 års riksdag

vore samlad, ställde i samma års statsverksproposition departementschefen

i utsikt, att förslagen skulle komma att framläggas för 1921 års

riksdag. Sedan så ock i viss mån skett, anmälde emellertid riksdagen,

såsom förut berörts, att riksdagen funnit sig böra uppskjuta förslagens

slutbehandling, under antydan likväl att riksdagen önskade redan tidigt

år 1922 taga förnyade förslag i omhandlade hänseenden under definitiv

omprövning.

Starka skäl synas mig tala för att förevarande omorganisationsoch

löneregleringsfrågor varda i enlighet med de av 1921 års riksdag i

ämnet antj^dda önskemål i sådan riktning framlagda till avgörande av

den nu församlade riksdagen. Till en början synes mig nämligen

den bestående organisationen vid tullverket, vilken till sina huvuddrag

tillkommit under förutsättningar, som väsentligt avvika från dem, vartill

hänsyn numera måste tagas, i flera avseenden medföra ett oekonomiskt

utnyttjande av tullverkets tjänstemannakår, ett förhållande, som givetvis

bör snarast möjligt förändras. Vidare torde det få anses ur näringslivets

synpunkt önskligt, att, såsom den föreliggande omorganisationsplanen

åsyftar, de mindre tidsenliga former, under vilka tullverket till följd av

gällande stadganden nödgas arbeta, undergå en sådan förenkling, att

varuutbytet med utlandet i största möjliga mån undgår av tullverkets

förrättningar föranledd omgång och kostnad. Ytterligare lära såväl

statsekonomiska som andra intressen påkalla, att de grenar av tullverket,

som hava till väsentligt uppdrag att svara för bevakningen av rikets

kuster och landgräns, utan tidsutdräkt erhålla en omdaning, som fullt

svarar mot de ökade krav, vilka till följd av i vissa avseenden skärpt

lagstiftning måste ställas på desamma. Slutligen får det av skilda an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ledningar anses angeläget, att tillämpningen jämväl vid tullverket av

det för statsförvaltningen avsedda gemensamma avlöningssystem, som

numera vunnit statsmakternas gillande, icke längre fördröjes.

Den närmare innebörden av de ursprungliga förslagen till den omorganisation

och lönereglering, varom jag nu talat, framgår av en sammanfattande

översikt, som förekommer i det vid förberörda proposition

nr 330 år 1921 fogade statsrådsprotokoll (sid. 5 o. f.). Till denna översikt

tillåter jag mig nu hänvisa. Därutöver torde jag beträffande omorganisationen

få i största korthet lämna följande sammandrag av huvudgrunderna

av 1914 års tullkommissions förslag, som i åtskilliga avseendeu

på sin tid biträddes av generaltullstyrelsen:

Tullkommissionen åsyftade med sitt förslag till omorganisation av generaltullstyrelsen

och tullverkets lokalförvaltning att åstadkomma ett förvaltningsmaskineri,

som fungerade säkert, snabbt och billigt. Detta ansåg kommissionen

kunna ske dels genom en vittgående decentralisation av ärenden från

generaltullstyrelsen till de lokala tullmyndigheterna, dels genom vissa förändringar

i tullagstiftningen och i tjänstgöringsföreskrifterna för tullpersonalen,

dels genom en del omläggningar i organisationen av tullförvaltningarna och

införande av moderna arbetsmetoder i tullverket, dels ock slutligen genom åtgärder

för personalens rekrytering och utbildning i överensstämmelse med tidens

krav samt genom ändrade bestämmelser om densammas användning. I

syfte att åstadkomma och vidmakthålla en fortlöpande växelverkan mellan generaltullstyrelsen

och den trafikerande allmänheten ifrågasatte kommissionen

därjämte inrättandet av en tullfullmäktiginstitution. Slutligen fann tullkommissionen,

att särskilda distriktchefer borde tillsättas med åliggande att en var

inom sitt distrikt utöva kontrollerande och inspekterande verksamhet samt

handlägga och besluta i en del ärenden, som icke borde från generaltullstyrelsen

överföras ända ned till tullförvaltningarna; från distriktchefernas verksamhetsområden

skulle dock vara undantagna de tre största tullförvaltningarna,

vid vilka skulle i stället finnas anställda tulldirektörer såsom chefer för respektive

förvaltningar och med befogenheter, liknande distriktchefernas.

Vad beträffar tullkommissionens förslag till omorganisation av tullverkets

kustbevakning, avsåg tullkommissionen att därmed för väsentligt minskade

kostnader åstadkomma en fullt effektiv bevakning. Kostnadsminskningen

skulle åstadkommas genom en avsevärd personalreduktion och denna i sin ordning

möjliggöras genom kustbevakningspersonalens utrustande med moderna

tekniska hjälpmedel, framför allt med förbättrad båtmateriell, samt — enligt

tullkommissionens förslag, som dock av 1920 års kustbevakningssakkunniga i

dessa hänseenden väsentligen modifierats — genom överlåtande av vissa bevakningsuppgifter

till den inre bevakningspersonalen samt fyr- och lotspersonalen.

Härjämte framställde tullkommissionen förslag bland annat om ändrat

system fiir båtmateriellens anskaffning och underhåll, om särskilda kompetensvillkor

för kustbevakningspersonalen samt beträffande omorganisation av chefskapet

för kustbevakningen.

Översikt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Tullfrihet;

tullindring;

institutioner

Tullkommissionens förslag till omorganisation av tullverkets gränsbevakning

innebar bland annat ökning av möjligheterna att få förtullningar

verkställda vid rikets landgräns, omläggning av dittillsvarande

system för anskaffning och underhåll av för gränsbevakningstjänsten erforderliga

båtar, cyklar och skidor samt en sådan förändring i chefskapet för de olika

delarna av gränsbevakningen, att detsamma komme att i varje fall omhänderhavas

av vederbörande tullförvaltare.

Det må till sist omnämnas, att tullkommissionen jämväl ifrågasatte

nya bestämmelser angående ordnandet vid de olika tullplatsema av bestyret

med handräckning vid tullbehandling, innebärande bland annat statsanställning

i vissa städer av packhuskarlar.

De avvikelser från de ursprungliga förslagen, som min företrädare

i ämbetet fann sig böra på sin tid ifrågasätta, återfinnas i

nyssnämnda statsrådsprotokoll bland specialredogörelserna för de olika

spörsmålen. Min ställning till dessa överensstämmer i åtskilliga fall med

den, som bemälda departementschef intagit, och grundar sig då i huvudsak

på den motivering, som av honom framlagts. Vid sådant förhållande

har jag trott mig i det följande kunna ofta inskränka mitt uttalande

i nu berörda ämnen till ett kortfattat omnämnande, att jag biträtt samme

departementschefs förslag i desamma, under angivande av de sidor i

nyss omförmälda proposition, däri förslagen jämte motiv återgivas. I

övriga fall kommer jag givetvis att lämna mera ingående redogörelser. 1

För underlättande av jämförelser med de tidigare gjorda uttalandena i

de olika ämnena har jag ansett lämpligt att härefter i stort sett behandla

dessa i samma ordning som de förekomma i meranämnda proposition.

Trafikföreskrifter.

Förslag hava framlagts om överflyttning från generaltullstyrelsen

till tullförvaltningarna av ärenden angående: temporär tullfrihet enligt

§ 8 mom. 1 tulltaxeförordningen (sid. 30); tullindring enligt § 9 mom.

1 samma förordning (sid. 30); tullfritt utlämnande jämlikt § 4 mom. a)

och b) tulltaxeförordningen av varor, införda för de kungliga hoven

eller främmande makters härvarande sändebud (sid. 31); samt vissa restitutioner

(sid. 32). Vidare har föreslagits, att prövningen av ärenden,

åsyftande temporär tullfrihet enligt § 8 mom. 2 tulltaxeförordningen,

skulle få ankomma på generaltullstyrelsen efter samråd med kommers
1

I berörda redogörelser hava inom parentes gjorts hänvisningar dels till 1914 års tullkommissions

betänkanden, dels ock till generaltullstyrelsens utlåtanden över desamma, därvid betänkandena

angivits allenast med numren å respektive delar (I—IV), medan utlåtandena utmärkts

jämväl med bokstaven U (U. I—IV).

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kollegium i stället för på Kungl. Maj:t (sid. 30) ävensom att en del

restitutionsärenden skulle få avgöras av vederbörande byråchef utan föredragning

inför styrelsen (sid. 32). Slutligen hava ifrågasatts vissa lättnader

i fråga om tullkontrollen vid utförsel av restitutionsgods (sid. 35).

I dessa frågor delar jag den uppfattning, som min företrädare i Departement

ämbetet uttalat. Till de författningsändringar, som härav må påkallas, chefenhar

jag för avsikt att senare i dag särskilt framlägga förslag.

Hemställan har gjorts om utvidgning av den genom förordning Upplysningar

den 31 maj 1907 (nr 30) medgivna rätt att erhålla för statsverket bin- rXicerin* ■

dande förhandsupplysningar rörande tullbehandling av varor, avsedda riUa\*ora9’

att till riket införas, samt om vidtagande av åtgärder till nedbringande torier
av

kostnaderna för införskaffande av sådana upplysningar (sid. 36). I

sammanhang därmed har föreslagits inrättande hos tullverket av laboratorier

dels i Stockholm, där ett s. k. huvudlaboratorium borde finnas,

dels i Göteborg och Malmö.

Även i nu förevarande frågor sammanfaller min ståndpunkt med Depa,tementsden

av min företrädare i ämbetet intagna. Jag ämnar därför senare i chefendag

framlägga förslag till viss erforderlig ändring av § 3 i nyssnämnda

förordning. Om beviljande av medel till anordnande av de ifrågasatta

laboratorierna samt till arvoden åt föreståndarna för dessa m. m. kommer

jag att i det följande göra framställning.

Det har vidare ifrågasatts, att på lokala tullmyndigheter skulle Lossning och

överlåtas prövningsrätten i frågor om rätt att utan hinder av bestäm- tra^sitfö"’

melserna i respektive § 14 och § 5 tullstadgan få utanför tullplats verk- sändningfbeställa

lossning ur fartyg, som ankommer från utrikes ort, eller att med vr“den.9!?™’

fartyg, innehavande utländskt gods, avgå till annan plats än tullplats pass; psket(sid.

37). Därjämte hava framställts krav på upphävande av det i § 14 post; m- mtullstadgan

givna förbud mot lossning och tullbehandling vid smärre

tullplatser av med fartyg inkommande utrikes last av tullpliktig beskaffenhet

(sid. 38). Ytterligare hava framlagts förslag om befrielse

från skyldighet för tullverket att i fråga om laster av tullfritt gods

uppräkna godset till märken och nummer samt kontrollera kollitalet,

såvida ej sådant uttryckligen begärts, i vilket fall vederbörande skulle

hava att härför erlägga avgift enligt taxa (sid. 38), samt om förbud

mot transitförsändning av gods av uppenbarligen tullfri beskaffenhet

(sid. 39). Vidare hava föreslagits lindrigare villkor beträffande beskaffenheten

av sådana inhägnade områden, som jämlikt § 19 mom. 2 tullstadgan

må anses likställda med packhus, samt beträffande tullverkets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

dispositionsrätt över sådana områden (sid. 40); än vidare lättnader i fråga

om behandlingen av fartyg i inrikes fart, som medför förpassat gods,

ävensom beträffande uttagande och viserande av årspass samt expediering

av inrikes förpassningar (sid. 41); och slutligen bestämmelser om

tullbehandling av paketpost genom postverkets förmedling (sid. 42).

Departements- Vad min företrädare i ämbetet i omförmälda ämnen tillstyrkt bi
C

''träder jag under de av honom angivna förutsättningar. Avgörandet av

frågorna lärer icke vara beroende av riksdagens medverkan.

Tu It räkningar;

deposi

tionsbevis

Departementschefen.

Räkningar å tullavgifter hava ansetts böra med posten tillställas

vederbörande, som därom en gång för alla gjort framställning, samt få

betalas med postremissväxel (sid. 46). Det har vidare i fråga om nedsättande

enligt tullstadgan hos tullförvaltning av penningar eller värdehandlingar

såsom säkerhet för oguldna umgälder framhållits önskvärdheten

av att vid sådan nedsättning depositionsbevis städse och utan

kostnad bleve utfärdat (sid. 47).

Den av min företrädare i ämbetet framlagda uppfattning i dessa

ämnen, vilken endast i vissa avseenden innebär ett godkännande av de

framförda förslagen, finner jag mig kunna dela. Något riksdagens beslut

i föreliggande frågor lärer icke vara behövligt.

Pantvärde å

nederlagsgods.

Departements
chefen.

Ansvarigheten för hos tullförvaltning beviljad nederlagskredit har

synts böra överflyttas från vederbörande tulltjänsteman till statsverket,

samtidigt varmed bestämmandet av vilka varuslag, som skulle få godtagas

såsom säkerhet för tullavgift, borde överlåtas på generaltullstyrelsen

(sid. 48). Tillika hava framförts vissa förslag angående fastställandet

av värdet å pantgodset.

Jag hyser samma åsikt som min företrädare i ämbetet beträffande dessa

spörsmål, för vilkas avgörande riksdagens beslut ej torde behöva påkallas.

Handräck- Utförandet av handräckningsbestyret vid tullbehandling (sid. 49)

"behandling1''" är för närvarande reglerat genom § 24 mom. 4 tullstadgan, vilket förNuvarande

fattningsrum enligt kungörelse den 2 december 1910 är av följande

förhållanden, lydelse I

»Kostnaden för godsets framförande till tullbehandling samt för dess upplockning

och återinpackning ävensom för erforderligt liandräckningsbiträde vid

vågning skall ägaren vidkännas. Därest ej för viss ort är annorlunda

förordnat, må varuägare själv utföra eller låta genom lämpligt av honom anskaffat

arbetsbiträde ombesörja sagda bestyr; skolande för att få i offentlig

tullbehandlingslokal såsom dylikt biträde allmänneligen nyttjas erfordras att

vara av tullförvaltningen godkänd.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

9

Inom ramen av dessa bestämmelser bestrides ifrågavarande bestyr

å de olika tullplatserna sålunda:

I Stockholm, Norrköping, Malmö och Göteborg finnas anställda s. k. packhuskarlslag,

vilka anses hava uteslutande rätt till bestyrets ombesörjande mot

ersättning enligt fastställda taxor. Lagen bestå av ordinarie medlemmar

(»packhuskarlar»), biträdda av extra packhuskarlar (utom i Norrköping) samt

i fall av behov tillfälliga packhusarbetare (»legkarlar»). För lagen finnas stadgar,

i regel innehållande jämväl bestämmelser om sjuk- och invaliditetsersättning

samt pensionsrätt. I Hälsingborg, Åhus, Lund, Landskrona, Ystad och

Sundsvall förekomma särskilda dragarlag, påminnande om nyssnämnda

packhuskarlslag. Vad angår Hälsingborg, utför dock dragarlaget arbetet i avseende

å statens järnvägars gods för därvarande järnvägsförvaltnings räkning

efter särskilt avtal med en av järnvägsstyrelsen antagen kommissionär på

platsen. I Trälleborg är handräckningsbestyret vid tullbehandlingen av det

med ångfärjorna inkomna godset genom tioårigt kontrakt uppdraget åt en på

nyssberört sätt antagen kommissionär, vilken har att tillhandahålla härför

lämpligt folk i tillräckligt antal. Beträffande annat gods förrättas bestyret av

stadsbudsföreningen på platsen eller i fråga om postpaket — här liksom å en

del andra gränsorter — av postpersonal. I övrigt utföres handräckningsbestyret

å skilda orter: a) av varuägarna själva, av dessas eget folk eller av utav

dem för tillfället anskaffat folk; b) av tullvaktmästare; c) av dels varuägamas

eget folk, dels tullvaktmästare; d) av dels fast anställda dragarlag, dels varuägarnas

eget folk; e) av järn vägsper sonal; f) av dels jämvägspersonal, dels

varuägarna själva; samt g) på sätt, som utgöra kombinationer av olika här

förut angivna former.

Vid åtskilliga tillfallen hava från näringslivets sida gjorts invändningar

mot de grundsatser rörande förrättandet av handräckningsbestyret

vid tullbehandling, vilka dittills tillämpats och sedermera kommit till

uttryck i tullstadgan, samt framlagts förslag till bestyrets omläggning

(IV: sid. 149 o. f.).

Åven från riksdagens sida har frågan om utförande av handräckningsbestyret

vid tullbehandling tidigare varit föremål för övervägande.

Härom må följande bringas i erinran:

I en vid 1909 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 39) yrkades

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om vidtagande av åtgärder

i ändamål, dels att tullverket måtte med egen personal övertaga och

utföra det arbete, som nu i cn del hamnar ålåge där befintliga packhuskarls

lag, dels ock att en för hela riket gällande taxa å avgiften för detta arbete

måtte utfärdas. Andra kammaren beslöt i anledning härav, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla, att Kung]. Maj:t ville låta verkställa

utredning dels angående på vad sätt tullverket kunde med i dess tjänst

anställd personal övertaga och utföra ifrågavarande arbete, dels även huru

detta arbete kunde utföras utan särskild kostnad för staten samt att Kungl.

Hilvini/ till. riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 2

Äldre reform

yrkanden.

1909 års

riksdag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

1908 års

tullsi atsk

ommission.

Generaltull
styrelsen
år

1912.

Kommerskollegium

år 1913.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag till de åtgärder, som av utredningen

kunde föranledas. Första kammaren biträdde emellertid icke andra

kammarens beslut i frågan.

Vid denna tid hade 1908 års tullstatskommission redan fått sig

ålagt att avgiva yttrande rörande organisationen av de i vissa städer

befintliga packhuskarlslagen samt dessas åliggande och befogenhet. I

sitt yttrande, dagtecknat den 18 november 1911, uttalade tullstatskommissionen

såsom sin uppfattning i förevarande avseende följande:

Kostnaden för handräckningsbestyret vid varors tullbehandling (beräknad

till omkring 1,400,000 kronor för år) borde, såsom redan då var bestämt i

tullstadgan, alltfort drabba varuägaren och således icke överflyttas på statsverket.

För utförande av nämnda bestyr borde i envar av städerna Stockholm,

Göteborg och Malmö, såsom av ålder varit fallet, finnas ett särskilt

under respektive packhusinspektion lydande packhuskarlslag med uteslutande

rätt till bestyrets bandhavande, likväl med förbehåll för de rättigheter med avseende

å behandlingen av vissa varor, som i Stockholm tillkomme det s. k,

vindragarelaget, samt för andra liknande privilegier, som till äventyrs kunde

vara meddelade. Å andra orter än de nu nämnda städerna borde handräckningsbestyret

vid tullbehandling av varor få utföras av varuägaren själv eller

genom lämpligt, av honom anskaffat arbetsbiträde; för att få i offentlig tullbehandlingslokal

såsom dylikt biträde allmänneligen nyttjas skulle dock erfordras

godkännande av vederbörande tullförvaltning. Om förhållandena

därtill gå ve anledning, borde anordning med för bestyrets utförande särskilt

avsedda och därtill uteslutande berättigade arbetslag kunna, efter av Kungl.

Maj:t på framställning meddelat beslut, tillämpas jämväl å annan ort än

nyssnämnda tre städer. För det av packhuskarlslag verkställda arbetet skulle

ersättning utgå enligt taxor, vilka, på förslag av magistrat eller annan vederbörande

kommunal myndighet, fastställdes i Stockholm av överståthållareämbetet

och å övriga orter av Konungens befallningshavande. Ordinarie eller i

tjänstgöring varande extra ordinarie tullpersonal, som, frivilligt eller efter

order av vederbörande förman, biträdde med bandräckningsbestyr vid tullbehandling,

borde icke få av varuägare fordra eller mottaga ersättning härför.

Tullstatskommissionenlät sina uttalanden i packhuskarlstrågan åtföljas

av ett av kommissionen på grundvalen härav upprättat »förslag till kungörelse

angående förrättandet av handräckningsbestyret vid tullbehandling».

över detta författningsförslag avgav generaltullstyrelsen den 23

mars 1912 utlåtande, varav framgick, att styrelsen icke funnit anledning

att beträffande förslaget ifrågasätta annat än en del mindre väsentliga

ändringar i dess detaljer.

Sedermera yttrade sig kommerskollegium den 23 januari 1913

över samma författningsförslag jämte det av generaltullstyrelsen fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

11

lagda ändringsförslaget. Därvid anslöt sig kollegium i huvudsak till

det sålunda omredigerade författningsförslaget. Emellertid framhöll kollegium,

att åtskilligt synts kollegium vara att anföra till förmån för det

i motionen vid 1909 års riksdag framlagda förslaget, att tullverket skulle

övertaga arbetets utförande mot avgift av trafikanterna. Kollegium

hölle det också för troligt, att en lösning av frågan i denna riktning

förr eller senare komme att visa sig nödvändig. För det dåvarande och

särskilt med hänsyn till framkomna invändningar ur kostnadssynpunkt

mot detta förslag ville kollegium emellertid icke göra detsamma till sitt.

I fråga om den av tullstatskommissionen avsedda möjligheten att, efter

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall meddelad fastställelse, få å andra

orter än förenämnda tre städer vid behov anställa uteslutande berättigade

arbetslag, gjorde kollegium detta uttalande:

»Kollegium, som anser det angeläget, att systemet med monopolägande

packhuskarlslag icke utsträckes till platser, där detsamma ej av ålder förekommit,

med mindre synnerligen viktiga skäl skulle förefinnas härför, vill

ej avstyrka bifall till förslaget i denna del, dock under den uttryckliga förutsättning,

att beslut om fastställande av monopol för arbetslag å ort, där ej

redan nu sådan anordning förefinnes, kommer att föregås av en synnerligen

noggrann prövning av alla på frågan inverkande omständigheter under medverkan

av intresserade handelskretsar.»

I samband härmed föreslog kollegium ändrad lydelse av de bestämmelser

i tullstatskommissionens förslag, som rörde dels fastställandet

av taxa å ersättning för handräckningsbestyret dels ock bestämmandet

av packhuskarlslagens medlemsantal, allt i syfte att bereda inflytande

åt handelns representanter jämväl i dessa avseenden.

Sedan enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1918 handlingarna

i ärendet överlämnats till 1914 års tullkommission för att tagas

under övervägande vid fullgörandet av det kommissionen lämnade uppdrag,

avgav sistnämnda kommission den 19 september 1919 förslag i

ämnet. Detta var av i huvudsak följande inuebörd:

Med bibehållande av de trafikerandes skyldighet att bestrida kostnaden

för sådan handräckning, skulle bestyret därmed förrättas, på de största tullplatserna

av i tullverkets tjänst anställda packhuskarlar, vilkas anlitande

skulle vara obligatoriskt, på medelstora tullplatser efter trafikanternas fria

val antingen av deras eget folk eller genom stadsbudskår eller bärarlag, med

vilket tullmyndigheten träffat avtal om bestyrets förrättande mot viss av tullverket

utgående ersättning, och slutligen på de minsta tullplatseVna likaledes

efter fritt val antingen av de trafikerandes eget folk eller av tullverkets uppsyningsman

(de nuvarande vaktmästarna). — Vare sig handräckningen lämnades

av packhuskarlar, stadsbudskårer, bärarlag eller uppsyningsman, skulle

1914 års tullkommission.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Generaltullstyrelsen

år 1920.

Frihamns•

myndigheter.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ersättning därför av de trafikerande utgöras och inbetalas till tullverket efter

en av Kungl. Mai:t fastställd, för hela riket gemensam taxa.

I utlåtande häröver den 14 juni 1920 instämde generaltullstyrelsen

i kommissionens mening, att kostnaden för handräckningen borde fortfarande

drabba trafikanterna; i övrigt förklarade styrelsen sig icke kunna

biträda kommissionens förslag. 1 stället hänvisade styrelsen till ett av

styrelsen uppgjort nytt förslag till författningsbestämmelser i ämnet

(U. IV: sid. 161 o. f.), vilkas huvuddrag voro följande:

Någon statsanställning av packhuskarlar skulle icke förekomma; på de

tullplatser, där privilegierade packhuskarlslag nu funnes, skulle dessa bibehållas.

På andra tullplatser skulle det stå befintliga handelskamrar eller

andra sammanslutningar av representanter för handeln fritt att anordna

packhuskarlslag eller anställa packhuskarl med uteslutande rätt till bestyrets

handhavande; skedde icke detta, skulle de trafikerande äga rätt att ombesörja

bestyret med eget folk eller ock arbetet få utföras på annat lämpligt sätt, dock

icke av tullpersonal annat än i undantagsfall och på order av förman och då

utan ersättning. Skulle det härvid visa sig, att ordningen i packhusen bleve

störd eller arbetet försenades, skulle generaltullstyrelsen under viss förutsättning

— nämligen att anmaning till på platsen befintlig handelskorporation,

som nyss avsetts, att gå i författning om inrättande av packhuskarlslag eller

anställande av packhuskarl bleve utan avsedd påföljd — äga att förordna om

en sådan åtgärd. Taxa å ersättning för av packhuskarlslag eller packhuskarl

utfört handräckningsbestyr skulle för varje ort på förslag av magistrat eller

annan kommunal myndighet å orten fastställas av kommerskollegium efter

samråd med generaltullstyrelsen.

I övrigt innehöll förslaget en del bestämmelserom packhuskarlslagens

avlöningsförhållanden, sammansättning och organisation m. m. samt om

vederbörande tullmyndigheters befogenhet gentemot packhuskarlslagen.

Över tullkommissionens förslag utlät sig på sin tid jämväl tullförvaltningen

i Stockholms frihamn, som därvid framhöll, att den ordning

för handräckningsarbetet i frihamnen, som rådde enligt av Kungl. Maj:t

den 23 september 1919 fastställt reglemente för denna (nr 628), nämligen

att rätten till sådant arbete vore i huvudsak förbehållen frihamnsinnehavaren,

visat sig ändamålsenlig och därför icke borde förändras/

I enahanda riktning uttalade sig beträffande särskilt Malmö blivande

frihamn styrelsen för Malmö frihamnsaktiebolag i en till vederbörande

departementschef ställd skrift, dagtecknad den 16 november 1920. Från

båda hållen betonades tillika önskvärdheten av en uttrycklig bestämmelse,

att den nuvarande monopolrätten för packhuskarlslagen i respektive

städer icke skulle gälla handräckningsarbetet inom frihamnarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Slutligen hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 november Järnväg,-

o •) t o •/ ^ j sti/relscn.

1920 i anledning av tullkommissionens förslag i frågan, det Kungl. Maj:t

ville förklara, dels att för utförande av sådant dragare- och packhusbestyr,

som enligt artikel 10 i internationella fördraget angående godsbefordring

å järnväg (Svensk författningssamling nr 38 år 1908) ålåge

statens järnvägar, järnvägsstyrelsen skulle äga att anlita egna tjänstemän

eller andra personer, som efter styrelsens framställning bleve av

tullmyndigheten godkända att förrätta arbete inom tullpackhus och tullområde,

dels ock att i särskild ordning fastställd taxa för packhuskarlar

icke skulle äga tillämpning på sådant gods i statens järnvägars

trafik, beträffande vilket järn vägsstyrelsen enligt vad nyss angivits skulle

sörja för att gällande tullförordningar iakttoges.

Det förslag, som sålunda av tullkommissionen framlagts, blev Departementsjämte

däröver av generaltullstyrelsen och övriga nämnda myndigheter

avgivna yttranden föremål för en förberedande granskning av vederbörande

departementschef vid behandlingen av ärendet angående godkännande

av tullverkets utgiftsstater för år 1922. Vid berörda ärendes

föredragning anförde departementschefen, att denna granskning skänkt

honom det allmänna intryck, att en omläggning av ordningen för förrättandet

av handräckningsbestyret vid tullbehandling av så genomgripande

art, som tullkommissionen föreslagit, kunde för statsverket

medföra ekonomiskt ogynnsamma följder eller för de trafikerande ökade

kostnader. Innan en sådan omläggning eventuellt verkställdes, syntes

det departementschefen därför böra tagas under noggrant övervägande,

huruvida icke det uppslag i frågan, som givits av generaltullstyrelsen

och som förefölle att vara av beskaffenhet att icke draga med sig för

statsverket ökade utgifter, skulle kunna leda till en lösning, vilken vore

för allmänheten minst lika tillfredsställande som den av kommissionen

föreslagna. I sådant syfte ämnade departementschefen medverka till,

att i saken intresserade sammanslutningar av representanter för näringarna

bereddes tillfälle att yttra sig över vad generaltullstyrelsen ifrågasatt,

därvid utlåtande syntes böra få avgivas jämväl över tullkommissionens

berörda förslag. Ett uttalande i sistnämnda avseende från näringslivets

sida förefölle honom att kunna bliva av så mycket större intresse som

de från detta håll hittills framförda önskningsmålen om förstatligandet

av packhuskarlsinstitutionen enligt uppgift hade i många fall vdat på

den föreställningen, att de trafikerande skulle genom eu dylik omorganisation

komma att bliva befriade från varje avgift för ifrågavarande

handräckningsbestyrs utförande, ett anspråk, som jämväl kommerskolle
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

gium funnit böra avvisas. Förrän allmänhetens ställning till frågan i

dess dåvarande läge blivit sålunda klarlagd, vore departementschefen

alltså icke beredd att taga slutlig ståndpunkt till densamma.

Närings
sammanslut
ningar.

I överensstämmelse härmed anbefallde Kungl. Maj:t den 15 juli

1921 kommerskollegium att efter- vederbörande näringskorporationers

hörande avgiva utlåtande över tullkommissionens och generaltullstyrelsens

förslag i packhuskarlsfrågan. På grund därav anmodade kommerskollegium

envar av rikets tolv auktoriserade handelskamrar att till kollegium inkomma

med yttrande i frågan, varjämte kollegium beredde Sveriges köpmannaförbund,

kolonialvaruengrossisternas riksförbund och kooperativa förbundet tillfälle

att uttala sig i densamma: och inkommo sedermera yttranden från

samtliga handelskamrar, på ett undantag när, ävensom från Sveriges köpmannaförbund.

En översikt av innehållet i dessa yttranden må här lämnas:

Vederbörande ansluta sig, i stort sett, till det av generaltullstyrelsen nu

framlagda förslaget i ämnet. Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare,

Västernorr lands och Jämtlands handelskammare samt Östergötlands

och Södermanlands handelskammare ävensom Sveriges köpmannaförbund

uttala sig visserligen principiellt för handräckningsmanskapets anställande

i tullverkets tjänst och tullverkets övertagande av kostnaderna härför

men finna sig dock under förhandenvarande omständigheter icke böra påyrka

genomförande av en dylik princip i den ifrågasatta lagstiftningen. Även

handelskammaren för Örebro och Västmanlands län betonar önskvärdheten

av att tullverket bekostar packhuskarlsarbetet men förklarar tillika, att den,

om en dylik omläggning funnes ej kunna ske, ville tillstyrka den nuvarande

organisationens bibehållande tills vidare. Handelskammaren i Göteborg,

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare samt Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare giva till och med företräde åt en motsatt

princip. För bibehållande av den nuvarande ordningen i vissa av de största

städerna uttala sig Stockholms handelskammare samt Sveriges köpmannaförbund

ävensom Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, vilken

senare dock anser medgivande kunna lämnas större trafikanter att vid sidan

av den för de mindre och tillfälliga trafikanterna avsedda packhuskarlsinstitutionen

utföra arbetet med eget folk, således i viss överensstämmelse med vad

1914 års tullkommission föreslagit ifråga om de s. k. medelstora tullplatserna.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare finner på angivna

grunder ej någotdera av de båda framlagda förslagen tillfredsställande men

anser dock generaltullstyrelsens förslag avgjort vara att föredraga. Göteborgs

handelskammare förfäktar, under framhållande, att det icke kunnat uppvisas,

att packhuskarlslagcns privilegier vila på någon rättslig grundval, sin

tidigare i ämnet uttalade åsikt, att handräckningsarbetet vid de större tullplatserna

bör få utföras av arbetare, anställda av en för detta ändamål särskilt

bildad sammanslutning av de närmaste i saken intresserade trafikanterna. —

De bestämmelser i generaltullstyrelsens förslag, som av handelskamrarna mottagits

med någon större tvekan, äro de, som beröra ordnandet av ifrågavarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

15

angelägenhet å de medelstora och minsta tullplatserna. I detta avseende framföras

av Norrbottens och Västerbottens handelskammare betänkligheter

mot att anställandet av packhuskarlslag eller packhuskarl skulle kunna framtvingas

vid en medelstor tullplats i strid mot den mening härom, som kunde

hysas av handelns representanter på platsen. Härvid åberopar handelskammaren,

att vederbörande tullmyndighets uppfattning om behovet av dylik anordning,

på grund av att ordning och säkerhet i packhuset äventyrades eller

arbetet i allmänhet fördröjdes, kunde vara beroende på förhållanden, som även

utan en sådan anordning lätteligen kunde undanröjas. Generaltullstyrelsens

förslag i syfte att inskränka användningen av tullpersonal å tullplatser, där

packhuskarlsinstitutionen ej införts, har föranlett några handelskammare till

yttranden av den innebörd, att olägenheter av en dylik användning icke för»

sports utan att densamma varit för trafikanterna tjänlig. Handelskammaren

i Gävle samt Västergötlands och Norra Hallands handelskammare påyrka

därför, att hithörande bestämmelser i styrelsens förslag måtte utgå ur detta,

och Skånes handelskammare uttalar sig uttryckligen för fastställande av

rätt till ersättning för av tullpersonal utfört handräckningsarbete. — Frågan

om taxor för packhuskarlslagen beröres i främsta rummet av handelskammaren

i Göteborg, som, med betonande av nödvändigheten av att ifrågavarande

taxor smidigt anpassas efter de lokala förhållandena å varje särskild ort, påyrkar,

att dylika taxor måtte fastställas av vederbörande länsstyrelse efter

hörande av vederbörande handelskammare och lokala tullförvaltning. Skånes

handelskammare understryker i detta avseende vikten av att taxorna förbliva

lokala men uttalar sig icke om vilken myndighet, som skulle hava att

fastställa desamma.

Under hänvisning till dessa yttranden har nu kommerskollegium

i utlåtande den 14 oktober 1921 för egen del i ärendet till en början

anfört följande:

»Vad i ärendet förekommit sedan kollegium den 23 januari 1913 avgav

sitt utlåtande i anledning av 1908 års tullstatskommissions betänkande har

endast kunnat ytterligare stärka kollegium i den uppfattningen, att ett bibehållande

av den varuägaren nu åliggande skyldigheten jämlikt § 24 mom. 4

i tullstadgan att vidkännas alla i samband med handräckningsbestyret uppkommande

kostnader torde vara ofrånkomligt.

Redan med hänsyn till att frågan om tullverkets öveidagande av handräckningsarbetet

icke kommit i annat läge än den befann sig vid tidpunkten

för avgivandet av kollega nämnda utlåtande finner kollegium, att ej heller

nu några åtgärder i riktning mot avskaffandet av den privilegierade packhuskarlsinstitutionen

i Stockholm, Göteborg och Malmö böra ifrågasättas, och

att, i anslutning härtill, även det monopolägande packhuskarlslag, som numera

tillkommit i Norrköping, må bibehållas.

I dessa avseenden får kollegium följaktligen uttala sin anslutning till

det av generaltullstyrelsen nu i ämnet framlagda förslag.

Vad angår ordnandet av handräckningsbestyret å platser, där monopolägande

packhuskarlslag icke finnes, har i generaltullstyrelsens förslag beaktats

den av kollegium i dess ovanberörda utlåtande framhållna angelägen
-

Kommerskollegium

år 1921.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

heten av medverkan av intresserade handelskretsar vid inrättande av monopolägande

packhuskarlslag. I fråga om den befogenhet, som av generaltullstyrelsen

på denna punkt föreslagits för handelskammare eller annan sammanslutning

av representanter för handeln, har kollegium ej annan erinran,

än att den bör förbehållas de auktoriserade liandelskamrarna. Dessa torde

förfoga över insikter, erfarenhet och auktoritet, som erbjuda nödig garanti,

för en ändamålsenlig lösning av förevarande spörsmål på de olika orterna.

Då förhållandena på en eller annan ort kunna undergå sådan förändring,

att förutsättningarna för ett bibehållande på orten av en anordning med privilegierat

packhuskarlslag eller packhuskarl bortfalla, torde vederbörandes

befogenhet att förordna om anställande av dylika böra begränsas för varje

fall antingen att avse viss tid eller att gälla endast tills vidare; och torde

jämväl, när fråga uppkommer om upphörande av en dylik, tills vidare på

obestämd tid genom beslut av generaltullstyrelsen åvägabragt anordning, tillfälle

beredas vederbörande auktoriserade handelskammare att före frågans avgörande

yttra sig.»

Efter att i fortsättningen hava ifrågasatt ett par smärre kompletteringar

i generaltullstyrelsens författningsförslag samt förklarat sig anse,

att förslagets föreskrifter angående handräckning av tullpersonal närmast

reglerade en fråga om tullverkets inre organisation, som därför icke föranledde

kommerskollegium att ingå på ett bedömande av samma fråga,

har kommerskollegium vidare utlåtit sig sålunda:

»Ehuru vissa skäl otvivelaktigt tala för att taxorna för det av packhuskarlar

i enlighet med den föreslagna kungörelsen utförda arbete fastställas

av någon central myndighet, finner dock kollegium, i anslutning på denna

punkt till vad handelskammaren i Göteborg uttalat, det än mer angelägna

syftet att erhålla efter de lokala förhållandena å olika orter anpassade taxor

kunna med minsta omgång och ändå väl lika gott resultat vinnas genom att

fastställandet av ifrågavarande taxor får ankomma för Stockholm på överståthållarämbetet

och för övriga platser på vederbörande länsstyrelser, efter

medverkan i den av generaltullstyrelsen angivna ordning av vissa lokala myndigheter

och sammanslutningar, med iakttagande att i varje särskilt fall tillfälle

att yttra sig beretts vederbörande auktoriserade handelskammare. Ett

uppdrag åt centralmyndighet att fastställa dylika taxor lärer ej heller komma

att fritaga respektive länsstyrelser från att, åtminstone i form av yttrandes

avgivande, taga befattning med ärendena rörande taxornas fastställelse.

Bestämmelsen om författningens ikraftträdande synes kollegium böra,

till förekommande av varje tvekan på denna punkt, fullständigas med uttryckljgt

stadgande i den riktning, att redan före den dag, då författningen i allmänhet

skulle bliva gällande, vederbörande äga vidtaga de i författningen

föreskrivna åtgärder för åstadkommande av de nya taxor, som äro avsedda att

från och med nämnda dag ersätta de i förslaget till övergångsbestämmelser omförmälda

taxor.

I övrigt har kollegium ingen erinran att framställa mot innehållet av

ifrågavarande, av generaltullstyrelsen framlagda förslag.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

17

Från innehållet i detta utlåtande har föredraganden i ärendet inom

kommerskollegium hyst en i viss mån avvikande mening, i det han i

avgiven reservation anfört följande:

»Vad angår ordnandet av ifrågavarande handräckningsbestyr å platser,

där monopolägande packhuskarlslag icke finnes, är det enligt min mening ej

tillrådligt att härvid gå så långt som generaltullstyrelsen i fråga om den befogenhet,

som av generaltullstyrelsen på denna punkt föreslagits för handelskammare

eller annan sammanslutning av representanter för handeln. Särskilt

rikets numera auktoriserade handelskammare besitta visserligen en sådan

fond av insikter och erfarenhet även på ifrågavarande område, att ett tillgodogörande

därav måste bliva ett synnerligt viktigt bidrag till lösningen av

förevarande spörsmål på de olika orterna. Men då frågan här gäller inrättande

av ett slags monopol — varom meningarna kunna vara nog så delade ej blott

principiellt, utan kanske än mera bland intressenterna å vederbörande ort —

finner jag, i anslutning till kollegii i dess underdåniga utlåtande av den 23

januari 1913 hävdade ståndpunkt, att det icke bör få ankomma ens på eu

sammanslutning av den kvalifikation, en auktoriserad handelskammare besitter,

att, med fullt bindande verkan för ortens hela trafik och utan möjlighet

till appell däremot, bestämma om inrättande av monopolägande packhuskarlslag

eller tillsättande av packhuskarl, utan synes mig avgörandet härutinnan

böra tillhöra offentlig myndighet. Enligt min mening erbjuda stadgandet

i § 3 mom. 2 andra stycket i generaltullstyrelsens förslag samt ett mot

mom. 3 i samma § 3 i viss mån svarande stadgande tillräckliga medel för att

tillfredsställande ordna frågan vid de olika tullplatserna. Under ärendets

handläggning inom kollegium har visserligen framkastats tanken på att, med

bibehållande av varuägarens rätt att själv eller genom lämpligt biträde verk

ställa handräckningsgöromålen, dessa, om varuägaren så önskade, fakultativt

skulle kunna utföras av packhuskarlslag eller packhuskarl, tillsatta av

vederbörande handelskammare eller möjligen annan sammanslutning av representanter

för handeln samt bundna av fastställda taxor. Ett genomförande

av en sådan anordning synes emellertid stöta på det avgörande hinder, som

ligger i ovissheten för ett under dylik förutsättning anställt packhuskarlslag

eller ensam packhuskarl att erhålla det för ernåendet av tillräckliga inkomster

erforderliga arbetet såsom motsvarighet till skyldigheterna gentemot trafi

kanterna, när dessa kunde finna för gott att begagna sig av lagets eller pack

huskarlens tjänster.

Enda framkomliga och lämpliga vägen till en lösning av nu omhandladc

spörsmål synes mig vara ett genomförande i huvudsak av de ursprungligen

av 1908 års tullstatskommission angivna grunder i sådant syfte med den skill

nåd, att, av hänsyn till strävandena till decentralisation inom statsförvalt

ningen, generaltullstyrelsen skulle vara beslutande myndighet efter att hava

berett tillfälle att yttra sig åt den auktoriserade handelskammare, inom vars

distrikt orten i fråga är belägen.»

Den utredning, vars resultat jag nu framlagt, giver otvetydigt vid

handen, att något mera allmänt intresse för förstatligandet av packhuskarlsinstitutioneu

icke i närvarande stund föreligger hos dem, för vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89). 3

ReservatioQ.

Departements
chefen
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Provvägning.

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

frågans lösning kan vara av direkt betydelse. Endast under den förutsättning,

att med ett sådant förstatligande skulle följa befrielse för de

trafikerande från varje avgift för packhuskarlsarbetets utförande, synes

den ifrågavarande omläggningen hava att påräkna tillstyrkan från detta

håll. En dylik avgiftsbefrielse kan emellertid enligt mitt förmenande

icke gärna förekomma. Liksom å flera andra områden, där motsvarande

åtgärder påkallas för uttagande av allmän avgift, måste nämligen staten

anses kunna fordra, att den vara, som skall beskattas, blir på vederbörande

ägares bekostnad framlagd i sådant skick, att skatten kan bestämmas.

Mot medgivande av befrielsen, vilket med avseende å förutberörda

beräkningar av 1908 års tullstatskommission möjligen skulle

innebära en årlig merutgift för statsverket av bortåt två miljoner kronor,

tala för övrigt särskilt i närvarande stund jämväl statsfinansiella skäl.

Under sådana förhållanden torde frågan om statsanställning av handräckningsbiträdena

vid tullbehandling icke längre kunna med fog betecknas

såsom ett särskilt önskemål från allmänhetens sida; och för statsverket

självt kan knappast en dylik omläggning vara att anse såsom något

eftersträvansvärt. Förutom de stora ekonomiska förpliktelser, som

därigenom skulle åsamkas tullverket såväl i form av avlönings- och

pensionsförmåner som ock beträffande ersättningsplikt för gods, vilket

må lida skada vid handräckningsarbetets utförande, skulle också uppstå

svårigheter att inpassa packhuskarlarna i den blivande löneplanen och

i organisationen av tullverkets personal i övrigt.

Huvudsakligen av de nu anförda skälen kan jag icke tillråda genomförande

av systemet med statsanställda packhuskarlar. Vid framläggandet

i det följande av förslag till tjänsteförteckning och utgiftsstater för tullverket

kommer jag följaktligen icke heller att medtaga de kategorier

av föreslagna tulltjänstemän, som av 1914 års tullkommission betecknats

med »packhuskarl» och »packhuskarlsförman».

Till frågan om en normering i viss mån av anordningarna för

förrättandet av handräckningsarbetet vid tullbehandlingarna hos de

olika tullförvaltningarna i riket torde jag i sinom tid få återkomma.

Framställningar hava gjorts om viss utsträckning av den i § 2

mom. 2 tulltaxeunderrättelserna omförmälda rätten att genom provvägning

eller dylikt fastställa vikten av tullpliktig vara (sid. 55).

Den sålunda ifrågasatta utsträckningen finner jag i likhet med

min företrädare i ämbetet vara av natur att böra genomföras. Om den

härav påkallade ändringen i nyssnämnda författningsrum kommer jag

senare i dag att göra direkt hemställan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

19

Administrativa anordningar.

1914 års tullkommission har ifrågasatt, att distriktförvaltningar

ånyo skulle inrättas inom tullverket (sid. 56). Föreståndarna för dessa

förvaltningar, inalles tre distriktchefer, skulle var inom sitt distrikt dels

övervaka tullförvaltningarnas handläggning av ärendena, dels ock självständigt

handlägga ärenden av sådan beskaffenhet, att desamma syntes

icke böra överlåtas åt tullförvaltningarna. Härjämte skulle distriktcheferna

utöva inspektionsverksamhet och handlägga vissa personalärenden.

— En ledamot av tullkommissionen har avgivit reservation i ämnet.

Generaltullstyrelsen har ansett inrättandet av distriktförvaltningar

i tullverket icke vara av verkligt behov påkallat och icke heller komma

att till nyttan motsvara därmed förenade kostnader. Enligt styrelsens

mening skulle en sådan åtgärd till och med direkt medföra vissa icke

önskvärda följder.

Min uppfattning i denna fråga framgår av vad jag härefter kommer

att anföra vid behandlingen av ett förslag om inrättande av en ny byrå

inom generaltullstyrelsen.

De uppgifter, som tullkommissionen velat tilldela distriktcheferna,

har generaltullstyrelsen ansett kunna i stället fördelas mellan tullförvaltningarna

och generaltullstyrelsen. En sådan uppdelning skulle enligt

generaltullstyrelsens åsikt innebära, att bland annat en ökad inspektionsverksamhet

och befattning med personalärenden skulle ankomma på

styrelsen. Detta förutsatte ett särskilt organ hos denna för ändamålet.

Generaltullstyrelsen har därför föreslagit anordnandet hos styrelsen av

en personalbyrå, för vilket ändamål erfordrades en ny byråchefsbefattning

för inspektionsverksamhet och personalärenden samt två nya andra

befattningar, likställda med nuvarande byråassistenttjänster, vilkas innehavare

skulle utväljas ur var sin av de bägge tjänstemannagrupperna.

Det vore enligt styrelsens åsikt högeligen önskvärt, att i och för organisationen

av personalbyrån samt för utförandet av vissa i samband

därmed stående synnerligen maktpåliggande och för en praktiskt lycklig

lösning av detaljfrågorna om personalregistreringen särdeles betydelsefulla

förarbeten byråchefsbefattningen iinge tillsättas någon tid, exempelvis

lyra månader, innan den nya staten trädde i kraft.

Till det vid 1921 års proposition fogade statsrådsprotokollet (sid.

59)’ anförde dåvarande departementschefen beträffande nu ifrågavarande

spörsmål i huvudsak följande:

Distrikt

chefer.

Departements

chefen.

Generaltullstyrelsen.

Ny byrå

Departements

chefen År 1921

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Löneregleringskom•

mitt in.

»Vid granskning av de framförda skälen för och mot återinförande av

di striktchef sinstitution en i tullverket har jag funnit de senare mest vägande.

Jag kan därför icke biträda tullkommissionens förslag i ämnet. De fördelar,

kommissionen tydligen åsyftat, kunna enligt mitt förmenande vinnas med en

för statsverket betydligt mindre kostnad och utan olägenheter för trafiken

eller tullpersonalen i allmänhet på den väg, som generaltullstyrelsen anvisat,

nämligen genom anordnande av eu personalbyrå inom styrelsen och överlåtande

på tullförvaltningarna av bestämmanderätten i en del frågor. Till

detta senare förslag får jag alltså uttala min anslutning. Även vidkommande

den åsyftade byråns personal finner jag mig höra understödja generaltullstyrelsens

förslag-----.

Den utsträckning av tull direktörs tjänstgöringsområde, som från något

håll ifrågasatts i stället för nyanställning av distriktchefer, synes mig icke

vara att tillråda, enär tulldirektör därigenom i alltför väsentlig mån skulle

dragas från den sysselsättning, för vilken han, enligt vad jag sedermera

kommer att närmare beröra, ansetts oundgängligen erforderlig.»

Det av generaltullstyrelsen föreslagna anordnandet av en ny byrå

inom styrelsen bär vidare föranlett 1902 års löneregleringskommitté att

i sitt förberörda yttrande den 6 december 1921 utlåta sig sålunda:

»Av vad kommittén inhämtat rörande omfattningen av den arbetsbörda,

som vilar och även framdeles skulle komma att vila å styrelsen, har kommittén

känt sig övertygad, att en förstärkning av den personal, som har sig

ålagt ansvaret för berörda arbetes handläggning, icke kan utan allvarliga

olägenheter undvikas, särskilt som en skärpt tillsyn å tullpersonalens utnyttjande

och fullgörande av sina tjänståligganden blivit ifrågasatt.

Att åstadkomma en dylik förstärkning, på sätt generaltullstyrelsen föreslagit,

nämligen genom inrättande av en ny byrå inom styrelsen med en byråchef

i 20:de lönegraden och två byråinspektörer i 15:de lönegraden, synes kommittén

dock icke för närvarande oundgängligt och med hänsyn till ovissheten

om den arbetsfördelning mellan de olika föredragandena inom styrelsen, som

efter den nya organisationens genomförande skall varda lämpligast, ej heller

ur finansiell synpunkt tillrådligt.

I stället anser kommittén, att den erforderliga förstärkningen bör lämnas

i form av tillskott till någon av byråerna, förslagsvis kanslibyrån, av

vederbörligen kvalificerad'' personal sålunda, att där såsom byråchefens närmaste

man och med föredragningsskyldighet i de ärenden, som åt honom anförtros,

anställes en byrådirektör i 18:de lönegraden, biträdd av två byråinspektörer

i 15: de lönegraden.

De ärenden, som i första rummet skulle ankomma på byrådirektörens

föredragning, kunde lämpligen fastställas till sådana, som enligt styrelsens

förslag borde handläggas å den nya personalbyrån; men därjämte kunde tydligen,

i mån som detta arbete till äventyrs visade sig vid något tillfälle icke

helt kräva byrådirektörens arbetskraft, på honom överlåtas föredragning av

andra ärenden.

Av en sådan anordning är emellertid frågan om kvalifikationerna hos

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

21

byrådirektörens närmaste arbetsbiträden uppenbarligen avhängig; därför vill

kommittén — som ej funnit anledning föreligga från kommitténs sida att taga

ställning till det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget, att de båda byråinspektörerna

borde utväljas ur var sin av de bägge särskilda tjänstemannagrupperna

(den högre och den lägre) — fästa uppmärksamheten å -vikten av

att vid blivande vidare behandling av frågan om byråinspektörs tillsättande

även beaktas önskvärdheten av att vederbörande överordnad jämväl för andra

än personalärenden kan av byråinspektörerna påräkna nöjaktig arbetshjälp.»

Eu av kommitténs särskilda ledamöter har — med tillkännagivande

av sin anslutning till generaltullstyrelsens förslag om en personalbyrå

framför såväl tullkommissionens förslag om distriktchefer som löneregleringskommitténs

förslag om anordnande av en underavdelning under

någon av nuvarande byråer med en byrådirektör såsom föreståndare —

i avgiven reservation förmenat, att sistberörda anordning icke borde förekomma,

då byrådirektören genom sitt subordinationsförhållande till chefen

å den byrå, dit han skulle hänföras, varken erhölle den självständiga

ställning inför styrelsen eller den auktoritet gentemot de lokala tullmyndigheterna,

som vore i hög grad önskvärda i betraktande av vikten

av de ofta grannlaga personal- och organisationsfrågor, vilkas handläggning

skulle åligga honom. — I denna reservation har den andre av

kommitténs särskilda ledamöter instämt under betonande likväl, att han

därigenom icke velat uttala sig om fördelarna eller nackdelarna för tullverket

av distriktchefsinstitutionens införande.

Frågan, huruvida den sålunda av generaltullstyrelsen och löneregleringskommittén

nödig befunna förstärkningen av antalet avdelningar

inom generaltullstyrelsen bör åstadkommas genom inrättande

av en ny byrå eller eu ny avdelning under någon av de hittillsvarande

byråerna, har, efter vad nyss sagts, av nämnda kommitté i viss mån ställts

i samband med den omständigheten, att uppgifter om ärendenas blivande

närmare fördelning inom de olika byråerna icke förelåge. Med

föranledande härav hava under hand från generaltullstyrelsen meddelats

uppgifter i berörda hänseende.

Enligt dessa uppgifter skulle till personalbyrån komma att höra:

ärenden angående tjänstetillsättningar och avsked, utom vad beträffade de

övriga byråerna inom styrelsen; ärenden angående förordnanden, tjänstledighet

och semester, i den mån sådana ärenden icke tillhörde annan byrå

eller lokal tullmyndighet; ärenden, som anginge rätt att i tjänstgöringinkalla

aspiranter och extra ordinarie personal, personalens fördelning å

de olika tjänstgöringsorterna samt temporär förflyttning av tjänstemän

från en till annan tjänstgöringsort; ärenden angående antagning av

Reserva
tioner.

Särskild

utredning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Katigt. Maj:ts proposition Nr 89.

aspiranter och dessas befordran till extra ordinarie tjänstemän samt

rörande befrielse för aspiranter och extra ordinarie tjänstemän från

dem åliggande tjänstgöringsskyldighet, i den mån rätt att medgiva

sådan befrielse icke tillkomme lokal tullmyndighet; ärenden angående

tjänstefel av styrelsen underlydande personal, i den män sådana ärenden

icke tillhörde annan byrå; samt förandet av register över tullverkets

personal. Det skulle vidare åligga personalbyråchefen samt de å personalbyrån

anställda byråinspektörerna att efter styrelsens förordnande

företaga tjänsteresor till de lokala tullmyndigheternas tjänstgöringsorter

i syfte att genom inspekterande verksamhet öA^ervaka göromålens

allmänna handläggning samt i största möjliga mån inhämta

kännedom om å de särskilda tjänstgöringsorterna rådande arbetsförhållanden,

å varje ort behövlig personal och den å orten stationerade

personalens lämplighet för därstädes förekommande göromål. Till kameralbyrån

åter skulle hänföras: ärenden, som aA^såge uppbörden inom tullverket,

granskningen aA^ underlydande redogörares medelsredoAnsning

och övriga till kameralbyrån ingående räkenskaper, upprättande av tullverkets

huvudbok med balansräkning över tullverkets tillgångar och

skulder samt övriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper ävensom

av förslag till de för Kungl. Maj:t avsedda berättelser om närmast föregående

års uppbörd, avkortningar och omkostnader m. m.; samt vidare

alla ärenden angående: assignering aAr medel från riksbanken; utfärdande

av anordningar, varvid vore att iakttaga, att, om på föredragning av

annan ledamot än föredragande för kameraiärenden beslut fattats om

anordning av medel, beslutet skxdle delghus kameralbyrån för anordnings

utfärdande; förskotters översändande till underlydande tullförvaltningar,

i den män sådana erfordrades för utgifters bestridande; tillämpningen

av de för tullverket gällande utgiftsstater; uppställningen av och formen

för tulhTerkets räkenskaper; tulhTerkets fasta och lösa egendom samt

inköp av de för tullverket erforderliga förbrukningsartiklar, som anskaffades

genom styrelsens försorg; anmärkningar vid underlydande redogörares

till byrån ingående räkenskaper samt avskrivnings- och balansmål;

tullstatens enskilda pensionsinrättning; samt tillsättning av tjänster

inom byrån ävensom aArsked, tjänstledighet och semester för samt tjänstefel

av därstädes anställd personal. Därjämte skulle det i fråga om uppbörden

tillhöra kameralbyrån att på behöriga tider från riksbanken låta

avhämta attester över de av tullverkets redogörare där gjorda penninginsättningar

å tullverkets räkningar och, efter granskning av därom från

redogörarna ingående reversal, meddela kvitton å sålunda levererade

medel. Så ofta styrelsen bestämde skulle kameralbyråchefen för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

23

styrelsen framlägga kalkyl över tullverkets behållning å räkning i

riksbanken, varefter, om leverering till statsverkets giroräkning beslötes,

kameralbyrån hade att ombesörja, att de av styrelsen sålunda

anvisade medel bleve å sistnämnda räkning insatta, varom uppgift

skulle av byrån tillställas statskontoret. När medel eljest av styrelsen

anvisades till utbetalning, skulle anvisningarna, därest utbetalningen

borde verkställas i Stockholm, av kameralbyrån mot kvitto tillställas

därvarande tulldirektör men i annat fall mot kvitto avlämnas till riksbanken

för medlens avsändning till den ort, där utbetalningen skulle

äga rum. På revisionsbyrån skulle handläggas ärenden, som anginge:

restitution av och befrielse från tull eller andra avgifter, som uppbures

av tullverket; tillämpningen i övrigt av gällande författningar

rörande avgifter, som uppbures av tullverket, dock med undantag av

tulltaxan och taratariffen; bärgade varor och sjöfynd; formen för och uppställningen

av tullförvaltningarnas journaler samt av andra uppgifter och

förteckningar, som ej vore av beskaffenhet att ingå till kameralbyrån;

statistiska meddelanden till Kungl. Maj:t eller ämbetsmyndigheter; anmärkningar

i följd av den inom byrån verkställda granskning av tullförvaltningarnas

journaler; samt tillsättning av tjänster inom byrån ävensom

avsked, tjänstledighet och semester för samt tjänstefel av därstädes anställd

personal. Vidare skulle till tullbeliandlingsbyrån höra ärenden, som rörde:

tillämpning av tulltaxan, tulltaxeunderrättelserna och tara tariffen; upplysning,

huru tulltaxan och taratariffen skulle tillämpas å varor, avsedda

att införas till riket; utfärdande av varuförteckning och därvid sammanhörande

ärenden samt frågor om ändringar i tulltaxan, tulltaxeunderrättelserna

och taratariffen; tullverkets laboratorier; utbildningskurser i

tullverket; samt tillsättning av tjänster inom byrån ävensom avsked,

tjänstledighet och semester för samt tjänstefel av därstädes anställd

personal. På tullbehandlingsbyråchefen och de å byrån anställda byråinspektörerna

skulle därjämte ankomma att efter styrelsens förordnande företaga

tjänsteresor till de lokala tullmyndigheternas tjänstgöringsorter i

huvudsakligt syfte att övervaka tullbehandlingsarbetet å varje ort och

verka för allmän likformighet i fråga om varors tullbehandling; i

sammanhang därmed borde tillses, att belintliga provsamlingar hölles

i behörigt skick. Beträffande slutligen kanslibyrån skulle där behandlas

alla ärenden, som icke, enligt vad förut sagts, tillhörde personal-,

kameral-, revisions- eller tullbeliandlingsbyrån. Dit skulle alltså komma att

hänföras ärenden angående: brott mot tullstadgan och lagen om oriktig

ursprungsbeteckning m. 11. tullförfattningar; tullverkets åtgärder till förhindrande

av smittsamma sjukdomars införande i riket; inskränkningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

ii Kungl. Mai ds proposition Nr 89.

i rätten att in- eller utföra vissa varuslag; nederlag, transitupplag, provianteringsfrilager,

frilager och frihamn; förslagen till utgiftsstater för

tullverket; samt en mångfald andra ärenden av skiftande beskaffenhet.

Genom återinförande i tullverket av distriktchefsinstitutionen synes

man hava avsett att i främsta rummet underlätta en decentralisation av

äsenden samt att därjämte åstadkomma en skärpt inspektionsverksamhet

över de lokala tullmyndigheterna. Såvitt jag kunnat finna, är emellertid

den framlagda planen för decentralisationen icke tillfredsställande. Bland

de ärenden, vilka angivits böra överflyttas till distriktcheferna (II:sid.

112 o. f.), lärer nämligen en del utan olägenhet eller risk kunna överlåtas

till tullförvaltningarna, medan vissa andra åter synas icke böra, även

om distriktchefsbefattningar inrättas, undandragas generaltullstyrelsens

avgörande; återstoden torde utan nämnvärd ökning av göromålen hos

generaltullstyrelsen kunna kvarbliva därstädes. Vad angår inspektionsverksamheten,

förefaller det mig som om större enhetlighet vore att

förvänta till gagn för trafiken och ärendenas handläggning i allmänhet,

därest inspektionen, i stället för att utövas av skilda myndigheter över var

sitt antal tullförvaltningar, omhänderhades av ett enda centralt organ,

generaltullstyrelsen, beträffande samtliga tullförvaltningar i riket. Jagär

således av den uppfattning, att de framlagda huvudsakliga skälen för

en återgång till anordningen med distriktchefer icke äro bärande. Då

härtill kommer, att kostnaderna för distriktchefsinstitutionen måste bliva

ganska betydande, har jag all anledning att ställa mig avböjande mot

förslaget om införande ånyo vid tullverket av sagda institution.

Med denna ståndpunkt har jag sökt utröna, huruvida den fördelning

av ärendena mellan tullförvaltningarna och generaltullstyrelsen,

varom jag nyss talat, skall kunna anses nödvändiggöra förstärkning av

antalet avdelningar inom styrelsen. Därvid har jag kommit till den

uppfattning, att, därest såsom jag anser angeläget inspektionerna skola

erhålla ökad omfattning och personalfrågorna få den mera ingående behandling,

som statsverkets, trafikens och personalens intressen fordra,

en dylik förstärkning måste anses oundviklig. Aven andra skäl tala

emellertid enligt mitt förmenande för en sådan åtgärd. Såsom generaltullstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1916 framhöll,

hade redan då göromålen inom styrelsen nått en sådan omfattning,

att vederbörande byråchefer måst för beredande av mera krävande

ärenden beviljas partiell tjänstledighet i en utsträckning, som ej kunde

anses lämplig. Denna utväg för att få de till styrelsen inkomna ärendena

vederbörligen behandlade har ändock sedan allt vidare måst anlitas i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ej mindre omfattning. Antalet nummer i styrelsens diarium över inkommande

ärenden, vilket, enligt vad jag inhämtat, utgjort 9,744 år

1908 — det första året efter den fjärde byråns tillkomst inom styrelsen

— har nämligen ytterligare stegrats från 11,834 år 1916 till 13,459 år

1921. Härvid är därjämte att märka, att vissa grupper av likartade

ärenden upptagits under ett gemensamt, en gång för hela året upplagt

samlingsnummer, i följd varav och då sådant sammanförande av likartade

ärenden under de senare åren lärer hava vidtagits i större utsträckning

än tidigare varit vanligt såväl antalet inkomna ärenden i och för sig

som även ökningen därav i själva verket varit större, än vad nyss angivna

siffror utvisa. Den minskning i antalet inkommande ärenden, som må

kunna föranledas av den förutberörda decentralisationen, synes, med

avseende å de från styrelsens handläggning därigenom avskilda ärendenas

vanligen mindre svårartade natur, knappast kunna bliva i betydande

mån kännbar.

Av den nyss återgivna planen för den tilltänkta uppdelningen

på byråer av de hos generaltullstyrelsen förekommande ärenden liksom

ock av vad jag kunnat inhämta angående omfattningen och beskaffenheten

av åtskilliga bland de uppräknade ärendena har jag fått den uppfattning,

att icke blott envar av de nuvarande byråernas arbetsbörda

komme att bliva tillräcklig utan även den av styrelsen begärda nya

byrån finge sig tillmätt en arbetskvantitet, som ej skall komma att

understiga någon annan byrås. På grund härav och då det synes mig

synnerligen angeläget, att den, på vilken närmaste ansvaret för den

behöriga handläggningen av de till sistberörda byrå hänförda betydelsefulla

ärenden skulle vila, erhåller eu ställning, fullt motsvarande detta

ansvar, anser jag mig böra tillstyrka generaltullstyrelsens förslag, att

i huvudsak de angivna personalärendena avskiljas från de hittillsvarande

administrativa ärendena och behandlas å en fristående byrå, personalbyrån,

med en byråchef såsom föreståndare. Den merutgift å ej fullt

1,000 kronor för år — bortsett från dyrtidstillägg — som skulle följa

av att ifrågavarande avdelning erhölle en byråchef såsom föreståndare

i stället för en byrådirektör, synes mig mer än väl uppvägas av de

fördelar, som stå att vinna genom att avdelningens chef tilldelas den

självständiga ställning, som tillkommer en byråchef och som särskilt

för en personalchef måste vara av stor betydelse. Beträffande personalbehovet

för den blivande byrån, vilken, efter vad förut nämnts, i viss omfattning

komme att handlägga ärenden, som tidigare tillhört kanslibyrån,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Tull
fullmäktige.

synes detta kunna delvis tillgodoses genom överflyttning av tjänstemän

från sistnämnda byrå. Sålunda torde av två för denna byrå av generaltullstyrelsen

beräknade notarier den ena böra tillföras personalbyrån,

varjämte ett antal kvinnliga biträden ävensom amanuenser och andra

icke-ordinarie befattningshavare, som hittills å kanslibyrån sysselsatts

med personalärenden, komme att framdeles i stället behöva användas i

tjänstgöring å personalbyrån. För kontorsarbetet å den nya byrån

skulle på detta sätt tillräcklig personalstyrka redan stå till förfogande.

Att för de till byråns uppgifter jämväl hörande inspektionsgöromålen

avse flera än en tjänsteman i byråinspektörsställning finner jag under

sådana förhållanden och • med hänsyn till att även byråchefen skulle

utöva inspektionsverksamhet åtminstone tills vidare icke oundgängligen

erforderligt. I fråga om kompetenskraven för denna av mig sålunda

tillstyrkta byråinspektör torde han i regel böra utväljas ur den nuvarande

högre tjänstemannagruppen. Skulle omständigheterna i framtiden i

något fall göra en befordran till byråinspektörsbefattningen direkt från

den lägre tjänstemannagruppen önsklig, lärer Kungl. Maj:ts dispens i

det särskilda fallet kunna utverkas.

Emellertid delar jag generaltullstyrelsens uppfattning om önskvärdheten

av att personalbyråchefsbefattningen tillsättes fyra månader

före den dag, då tullverkets omorganisation träder i kraft, och kommer

i enlighet därmed att senare i dag hemställa, att för sådant ändamål

måtte å tilläggsstat för år 1922 uppföras erforderliga medel.

Enligt tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag

(sid. 60) skulle inom generaltullstyrelsen finnas så kallade tullfullmäktige,

avsedda att utgöra en lekmannarepresentation för tillvaratagande av

näringarnas intressen.

Enligt statsrådsprotokollet för finansärenden för den 18 mars 1921

ansåg dåvarande departementschefen, att anställande av tullfullmäktige

för sådant ändamål icke vore av oundgängligt behov påkallat.

I anledning härav yrkades motionsvis vid 1921 års riksdag (A. K.

nr 331) bifall till tullkommissionens berörda förslag.

Generaltullstyrelsen har nu förklarat, att styrelsen visserligen hade

den meningen, att en tullfullmäktiginstitution kunnat vara i vissa avseenden

gagnelig, men att, enär något oavvisligt behov därav icke kunde

sägas föreligga och en om också mindre betydande besparing föranleddes

av att institutionen icke komme till stånd, styrelsen dock ansåge

sig icke böra för närvarande vidhålla sitt förslag i ämnet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

27

I likhet med min företrädare i ämbetet och på de av honom an- Departementa

förda skäl avstyrker även jag för närvarande den ifrågavarande institu- chetentionens

inrättande.

Tullkommissionen har framlagt förslag om att benämningen å ge- Namn å byneraltullstyrelsens

nuvarande tullbehandlings- och upplysningsbyrå måtte råtJf|||frnee|[al~

förändras till »taxebyrån» (sid. 59); att general tulldirektören måtte tillsättas tören; arbetsmedelst

förordnande av Kungl. Maj:t för en tid av sex år i sänder mot årligt ordning; m.m.

arvode av 20,000 kronor men särskild ställföreträdare för honom ej utses

(sid. 61, 192); att en extra föredragande inom styrelsen för vissa revisionsärenden,

vilkas handläggning framdeles komme att decentraliseras, skulle

indragas (sid. 61); att de direkt till styrelsen redovisande tullförvaltningarna

borde få större befogenhet att bestrida utgifter för tullverkets

räkning (sid. 62); att årsinventeringsförfarandet enligt kungörelse den

15 december 1905 (nr 76) måtte upphöra (sid. 63); samt att beslutanderätten

i en hel del smärre ärenden av kameral natur, vilka nu handläggas

av generaltullstyrelsen, måtte i närmare angiven mån överflyttas

på kameralbyråchefen i styrelsen eller undantagsvis annan befattningshavare

(sid. 63). Vidare har tullkommissionen föreslagit, att sififerrevisionen

av tullförvaltningarnas till generaltullstyrelsens revisionsbyrå

ingående journaler borde verkställas allenast medelst systematiska stickprov

(sid. 65); samt att generaltullstyrelsen måtte åläggas att, i regel

en gång varje år, taga initiativ till erforderliga ändringar i tulltaxan

av formell art (sid. 66). Dessutom har tullkommissionen gjort vissa

uttalanden i fråga om tjänstetillsättningar, tjänstledigheter och bestraffning

(sid. 66), varjämte kommissionen förmenat, att den Kungl. Maj:t

för närvarande tillkommande beslutanderätten rörande inrättande eller

indragning av tullexpeditioner och gränsstationer måtte i stället tilläggas

generaltullstyrelsen (sid. 67).

1 dessa ämnen har generaltullstyrelsen, utom beträffande namnförändringen

å en av dess byråer (som istället borde benämnas »tullbehandlingsbyrån»),

sifferrevisionen och behandlingen av bestraffningsärendena, i

stort sett intagit samma ståndpunkt som tullkommissionen; dock har styrelsen

i skrivelsen den 17 oktober 1921 biträtt ett dåmera föreliggande förslag om

sänkning till 19,000 kronor av generaltulldirektörens arvode. Emellertid har

styrelsen härjämte ansett (sid. 158), att den administrativa avdelningen inom

styrelsen borde såsom tidigare varit förhållandet benämnas »kanslibyrån».

För min del anmäler jag min anslutning till de principuttalanden Departementsi

dessa frågor, som min företrädare i ämbetet gjort, bortsett från chefenspörsmålet

om namnförändringen å tullbehandlings- och upplysnings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

byrån, vilken byrå jag, i likhet med generaltullstyrelsen, anser böra

benämnas »tullbehandlingsbyrån». För frågornas avgörande erfordras

icke riksdagens särskilda beslut i vidare mån än som avser bestämmande

av avlönings- och pensionsförhållandena för generaltulldirektören

med hänsyn till de föreslagna förändrade anställningsvillkoren för

denne. Härom blir jag emellertid i tillfälle att i annat sammanhang

närmare yttra mig.

Lokalför- Tullverkets lokala förvaltning i Stockholm, Göteborg och Malmö

vattningen, handhaves av tullförvaltningar med särskilda avdelningar, som handChefskap

och lägga var sin klass av de vid andra fullständiga tullförvaltningar (tullia3toeckholm

kamrar) förekommande göromål. I vardera av städerna Stockholm och

Göteborg och Göteborg äro avdelningarna till antalet sex samt benämnas tullkammare,

Mai mö. uppbördskontor, konfiskations- och kassörskontor, packhusinspektion, nederlagskontor

och tullbevakningsinspektion. I Malmö äro avdelningarna

däremot på grund av rörelsens något mindre omfattning endast fyra,

nämligen tullkammare (som handlägger även nederlagsgöromål), uppbörds-

samt konfiskations- och kassörskontor, packhusinspektion och tullbevakningsinspektion.

Tullkammare och packhusinspektion hava utom i

Malmö under sig ett slags avdelningskontor. Lokaltullförvaltningsavdelningarna

i sagda tre städer lyda omedelbart under generaltullstyrelsen, i Göteborg

och Malmö dock med den modifiering, att en tulldirektör i vissa

avseenden utgör högsta tullmyndigheten på platsen. Till tulldirektör

förordnas för en tid av högst fem år i sänder och med bibehållande av

egen tjänst någon bland föreståndarna för tullförvaltningsavdelningarna

därstädes mot ett årligt tilläggsarvode ej överstigande 1,000 kronor.

Föreståndarskapet vid tullförvaltningsavdelningarna utövas vid tullkamrarna

av tullförvaltare och överkontrollör gemensamt, vid packhusinspektionerna

av överinspektör och överkontrollör gemensamt, vid tullbevakningsiuspektionerna

av överinspektör samt vid övriga tullförvaltnings - avdelningar av tullförvaltare. De underlydande avdelningskontoren förestås

av förste kontrollör, kontrollör eller kammarskrivare.

Mot denna organisation har tullkommissionen funnit anledning till

erinringar, till viss del stödda på anmärkningar från näringslivets och

tulltjänstemannasammanslutningarnas sida (sid. 67). Så har kommissionen

funnit önskvärt, att bristen på gemensamt chefskap avhjälptes

genom anställande i envar av ifrågavarande tre städer av en tulldirektör, som

icke tillika vore avdelningschef, att antalet tullförvaltningsavdelningar inskränktes

till tre på varje plats, att ett antal nya avdelningskontor inrättades,

att det dubbla chefskapet vid vissa avdelningar upphörde samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl- Maj.ts proposition Nr 89.

att i en del fall föreståndarskapet för dylika kontor anförtroddes åt

tjänstemän i något högre ställning än för närvarande. Tulldirektören borde

tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltulldirektören och hava

en på två avdelningar (kansli och kassa) fördelad expedition, benämnd

tulldirektörsexpeditionen.

I dessa frågor synes generaltullstyrelsens uppfattning i allt huvudsakligt

överensstämma med tullkommissionens. Emellertid har styrelsen,

med anledning av de omfattande organisationsgöromål, som måste förekomma

vid inrättandet av tulldirektörsexpeditionerna samt i och för den

ifrågasatta inskränkningen i antalet avdelningar vid tullförvaltningarna i

Stockholm, Göteborg och Malmö, funnit det synnerligen önskvärt, att

tulldirektörerna finge träda i funktion någon tid, exempelvis tre månader,

innan den nya staten för tullverket trädde i kraft.

Min företrädare i statsrådsämbetet tillkännagav på sin tid sin anslutning

i väsentliga delar till generaltullstyrelsens uppfattning i nu

berörda ämnen. De skäl, som därvid av honom åberopades och anfördes,

synas mig övertygande, varför även jag finner mig kunna förorda de

förslag, vilka sålunda vunnit tillstyrkan. Jag biträder följaktligen jämväl

förslaget om ett tidigare besättande av tulldirektörstjänsterna och kommer

därför att anhålla om utverkande å tilläggsstat för år 1922 av härför

nödiga medel.

Det må här omnämnas, att jag i överensstämmelse med min företrädares

förslag till benämningar å de olika huvudavdelningarna vid

tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö i fortsättningen

kommer att upptaga dessa avdelningar såsom »tullbevakningsinspektion)),

Dtullbehandlingsinspektion» och »tullkameralkontor)).

Tullkommissionen har på förekommen anledning föreslagit (sid. 73),

att debitering, uppbörd och redovisning av skeppsumgäld^, såväl inkommande

som utgående, samt vissa bestyr med mätbrev måtte, i olikhet

med vad hittills varit förhållandet, i rikets tre största städer ankomma

på tullbevakningsinspektionen ävensom att utklarering av fartyg måtte

i sin helhet ske hos nämnda inspektion. Dessa förändringar har även

generaltullstyrelsen funnit i stort sett lämpliga.

Vidare har tullkommissionen hemställt (sid. 74) om en del jämkningar

i gällande bestämmelser angående i vilken mån tjänsteman, som

verkställer tullbehandling, därvid bör vara biträdd av annan tjänsteman.

I dessa jämkningar har generaltullstyrelsen önskat närmare angiven

utökning.

Slutligen har samma kommission framfört eu del önskemål be
-

Dcpartementc
chefen.

Tutlbevaknings-,

tullbehandlingsochuppbördsgöromål.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departements
chefen.

Tullkammar
distrikt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

träffande uppbördsbestyrens handläggande vid tullkamrarna och i sådant

avseende ifrågasatt (sid. 76), att till uppbördsman skulle kunna förordnas

jämväl tjänsteman av nuvarande lägre grad, att uppbördsmannen ensam

skulle hava att gå i författning om uppbördens insättande i bank samt

att uppbördsmannen borde bestrida alla en kassörs funktioner och i

sammanhang därmed benämnas »kassör». Mot det första och det sista av berörda

förslag har generaltullstyrelsen icke haft något annat att erinra, än att

styrelsen ansett sig icke böra biträda det ifrågasatta genomgående

utbytet av benämningen »uppbördsman» mot benämningen »kassör», enär

en dylik titel borde komma till användning endast i särskilda fall,

där uppbördsbestyren helt krävde sin man. Vad beträffar förslaget,

att uppbördsmannen ensam skulle hava att insätta uppbördsmedlen i bank,

har styrelsen icke funnit anledning föreligga till en dylik bestämmelse,

vilken enligt styrelsens åsikt ej skulle medföra något större mått av

kontroll å uppbördsmedlen.

I sistberörda avseende har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

i till Kungl. Maj:t ingivna skrifter den 9 december 1920 och

den 3 november 1921 uttalat en motsatt uppfattning.

På det hela taget var vid dessa frågors behandling den 18 mars

1921 dåvarande chefen för finansdepartementet ense med generaltullstyrelsen

i nu föreliggande ämnen; dock ansåg han, att lindringarna i

bestämmelserna om deltagande i tullbehandlingsförrättning kunde än

vidare utsträckas, nämligen i fråga om tullbehandlingarna av brännvin

och sprit samt tobak.

Aven jag har på de av min företrädare anförda grunder ansett mig

kunna biträda generaltullstyrelsens omförmälda förslag med den mindre

förändring, som min företrädare i ämbetet sålunda haft skäl att förorda.

Därjämte ber jag få fästa uppmärksamheten därå, att behov av förrättningsbiträde

vid tullbehandlingar av tobak numera kan så mycket

mindre anses föreligga, som Kungl. Maj:t i kungörelse den 12 september

1921 (nr 545) med stöd av stadgande i under riksdagens medverkan tillkommen

kungörelse den 29 juni 1921 (nr 497) medgivit speciella lättnader

i tullbehandlingen av oarbetad sådan vara och tobaksmjöl, inkommande

för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning.

På grund av uttalanden från vissa tullmyndigheter har tullkommissionen

haft under omprövning frågan om en förändring av de nuvarande

tullkammardistrikten från att i regel omfatta vissa strandremsor

till att utgöra ytdelar av riket (sid. 77). Emellertid har kommissionen,

som funnit svårigheter vara förbundna med åstadkommandet av en dylik

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

31

förändring, kommit till den slutsats, att den nuvarande distriktsindelningen

borde, frånsett vissa gränsregleringar, bibehållas tills vidare. Generaltullstyrelsen

har i princip haft samma åsikt i frågan som tullkommissionen.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 3 februari 1921 dagtecknad skrift

har Västra Sveriges gatstensindustriidkareförbund hemställt om bland

annat sådan ändring av gränsen mellan Lysekils och Strömstads tullkammardistrikt,

att Hunnebostrandsdistriktet och hela Bottnafjorden bleve

hänförda till ett och samma tullkammardistrikt.

Vid föredragningen av denna fråga den 18 mars 1921 anförde dåvarande

departementschefen, med tillstyrkande av de av generaltullstyrelsen

förordade mindre jämkningarna i dittillsvarande tullkammardistrikt,

att han ansåge önskvärt, att en närmare plan för förändrad begränsning

av tullkammardistrikten till ytdelar av riket inom den närmaste tiden

försöksvis komme till utförande, i all synnerhet som den alltmer ökade

lufttrafiken, över vilken tullverket redan fått sig särskild tillsynsplikt

författningsmässigt ålagd, syntes göra vissa inlandsgränser nödiga såväl

för tullkamrar, vilka redan ägde tullkammardistrikt som framför allt för

sådana, vilka vore i avsaknad därav.

Det nuvarande systemet för begränsandet av tullkammardistrikten

förefaller även mig ur flera synpunkter mindre tillfredsställande. Ehuru

vissa svårigheter givetvis måste bliva förbundna med utstakandet av

distriktgränserna enligt den här berörda nya principen, vill jag dock hålla

för sannolikt, att en genomgående förändring av systemet i sådan riktning

knappast skall kunna undgås, icke minst på grund av tullverkets växande

befattning med lufttrafiken. Det synes därför även mig önskligt, att en

närmare utredning i sådant ändamål företages under medverkan av i

saken intresserade. Under förutsättning, att min ståndpunkt i denna

fråga vinner vederbörligt godkännande, har jag för avsikt att snarast

möjligt gå i författning om åstadkommande av ett förslag till uppdragning

av nya distriktgränser samt införskaffa de ytterligare utlåtanden

i ämnet, som må erfordras, sedan förslaget om tullkammardistriktens

bestämmande till ytdelar av riket sålunda tagit fastare

form. I avvaktan på resultatet härav synes jämväl mig lämpligt,

att de smärre regleringar av vissa nuvarande tullkammardistrikt, som

generaltullstyrelsen, enligt vad jag nyss nämnt, tillrått eller som eljest

prövas oavvisliga, komma till utförande. Riksdagens beslut härutinnan

lärer icke vara erforderligt.

Med stöd av införskaffade uppgifter angående rörelsens omfattningvid

do olika tullkamrarna har tullkommissionen föreslagit indragning av

Departements
chefen.

Indragning av

tullkamrar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Tullkamrar.

Stadsfullmäktige

i Söderköping

dr

1919.

Generaltullstyrelsen

dr

1920.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tullkamrarna i Hem, Vadstena och Marstrand samt att i Hem och Marstrand

måtte i stället inrättas tullstationer, lydande under tullmyndighet

i respektive Norrköping och Göteborg (sid. 79). En av kommissionens

ledamöter har i avgiven reservation förklarat sig icke biträda förslaget

om indragning av tullkammaren i Marstrand.

Över förslagen till förändring av tullförvaltningarna i Marstrand

och Mem lämnades på sin tid därvarande tullkamrar tillfälle att yttra

sig. Därvid instämde tullkammaren i Marstrand i nyssberörda reservation

samt sökte därjämte visa, att förändringen av tullkammaren skulle

ur skeppsmätningssynpunkt med största sannolikhet föranleda ökade kostnader

för statsverket (U. II: sid. 180 o. f.). Tullkammaren i Mem förklarade

däremot, att hinder icke syntes möta mot att förändra tullkammaren

därstädes till tullstation (U. II: sid. 179 o. f.).

I en till generaltullstyrelsen ställd, den 15 november 1919 dagtecknad

skrivelse gjorde emellertid stadsfullmäktige i Söderköping framställning,

i syfte att tullkammaren i Mem måtte bibehållas i varje fall

under några år i avvaktan på de erfarenheter angående trafikens omfattning,

som under de närmaste åren kunde vinnas. Till stöd härför

anfördes i huvudsak, att, ehuruväl trafiken vid tullkammaren i Mem under

de senare åren varit i avtagande, vilket emellertid berott på temporärt

stillastående i företagsverksamheten under krigstiden, det dock med all

säkerhet vore att räkna med, att en livlig industriverksamhet i Söderköping

skulle uppkomma, sedan staden dåmera reserverat tomter för

industriändamål, samt att indragningen av tullkammaren i Mem skulle

i stället för besparing medföra ökade kostnader för statsverket (U. II:

sid. 180).

I utlåtande till Kungl. Maj:t den 15 maj 1920 över tullkommissionens

förevarande förslag erinrade generaltullstyrelsen i anledning av

den ifrågasatta indragningen av tullkammaren i Vadstena, att stapelstadsrätt

icke beviljats denna stad för längre tid än till utgången av år 1920

samt att från och med ingången av år 1921 stapelstadsrätt i stället

tilldelats staden Motala. I övrigt tillstyrkte styrelsen förslaget

om tullkammarens i Mem förändring till tullstation men avstyrkte

samma åtgärd beträffande tullkammaren i Marstrand (U. II: sid. 181

o. f.).

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Mot generaltullstyrelsens förslag om förändring av tullkammaren i stadafuiimäkMem

avgåvo stadsfullmäktige i Söderköping i en till Kungl. Maj:t ställd tig*ö \nSä$*r''

skrivelse av den 15 sept<jmber 1920 sin protest, under framhållande att Vi920.

staden därigenom skulle berövas sina sedan århundraden tillbaka erhållna

stapelstadsrättigheter, vilka år 1727 blivit av Kungl. Maj:t förnyade. I

skrivelsen betonade stadsfullmäktige tillika, att såväl in- som utrikestrafiken

och skeppsmätningarna vid Hem vore avsevärt större än före

kristiden (sammanlagda antalet in- och utklarerade fartyg hade under

1920 års seglationstid uppgått till nära 200 och därigenom mångdubbelt

överstigit antalet för varje föregående år), samt anförde därutöver i huvudsak

följande:

»Stadsfullmäktige äro av den bestämda uppfattning, att tullkammarens vid

Mem sortering under Norrköping kommer att i många hänseenden verka menligt

på trafiken i Söderköpings distrikt. Vid de ofta påkommande skeppsmätningarna

skulle exempelvis skeppsmätare från Norrköping tillkallas, vilket

skulle avsevärt fördröja fartygen, intill dess alla fartygshandlingar blivit slutgiltigt

utfärdade i Norrköping. Missförhållandena vid en sådan förändring

ökas även därigenom, att en av stadens affärsmän planerad provianteringsfrilagersrörelse

icke kan komma till stånd, därest icke stadens stapelsrätt blir bestående.

--—

Stadsfullmäktige för sin del hålla slutligen före att det är ytterst olämpligt,

att Sveriges viktigaste trafikled — Göta kanal — vid sin ändpunkt berövas

sin tullkammare, då det numera visat sig, att trafiken betydligt ökats

samt otvivelaktigt komme att få ett storartat uppsving genom avsevärd utlandstrafik,

därest ifrågasatt förslag om nuvarande Göta kanals utvidgning

för större fartyg vinner Eders Kungl. Maj:ts bifall. Mot åtnjutande av tolagsmedel

har staden på sin tid vid Mem låtit uppföra och underhåller för förtullning

avsedda byggnader, vilka genom den föreslagna åtgärden för staden bliva

så gott som värdelösa.»

Vidare framhöllo stadsfullmäktige i Marstrand i skrivelse till Kungl. stadafuiimäkMaj:t

den 15 december 1920 en del skäl, som enligt deras mening talade ti9"Ja^ar''

för bibehållande av tullkammaren därstädes. Sålunda gjorde stadsfullmäktige,

efter anförande dels att den av tullkommissionen beträffande

Marstrand föreslagna förändringen otvivelaktigt skulle leda till att tullärendena

därefter ej kunde knnima att belmndlas vare sig säkert, snabbt

eller billigt, något som vid all tubbehandling syntes vara ett berättigat

• önskemål, dels ock att någon besparing för statsverket icke syntes uppstå

genom förändringen på grund av storleken å kostnaderna för resor

vid tullbehandlingar och skeppsmätningar, följande uttalande:

»Stor olägenhet skulle för Bohusläns fiskeflotta uppstå, om särskild

tjänsteman skulle behöva avvaktas från Göteborg för att t. ex. en fiskebåt härBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

År 1921.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

städes undergått en mindre förändring, som medför skyldighet att därefter ommäta

båten.

Då nu genom privat företagsamhet ett bolag startats med ändamål att i

Marstrand åt fiskare försälja skeppsproviant, som här skulle tillhandahållas från

frilager, skulle det vara ett egendomligt förhållande om detta under många år

framhållna önskemål genom statens åtgärder skulle omöjliggöras eller försvåras.

Då Marstrand på sista tiden tyckes stå under en glädjande utveckling

såsom avsättningsort för västkustens fiske, och betydande industriföretag inom

denna gren härstädes påbörjat nybyggnader för att bättre kunna bedriva sin

rörelse, så vore det på det högsta beklagligt, om minskade möjligheter för en

sådan utveckling nu skulle uppstå genom tullkammarens indragning.»

Stadsfullmäktige fäste dessutom uppmärksamheten å de inom tullkommissionen

reservationsvis uttalade skäl för bibehållande av nuvarande

anordning med tullkammare i Marstrand samt hänvisade till vissa vid

stadsfullmäktiges skrivelse närlagda särskilda yttranden i ämnet från

tullförvaltaren i Marstrand, exportören Alex. Q virist, Göteborg, samt

byrådirektören å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå fil. doktorn K. A. Andersson

(sid. 83 o. f).

Enligt det vid propositionen den 18 mars 1921 (nr 330) fogade

statsrådsprotokoll sammanfattade vederbörande departementschef sin ställning

till de ifrågasatta förändringarna med undantag av den, som åsyftade

den dåmera redan indragna tullkammaren i Vadstena, sålunda, att han

ansåge, att tullkammaren i Marstrand borde bibehållas, dock endast så

länge rörelsen vid densamma icke i en närmare framtid visade stillastående

eller tillbakagång, samt att tullkammaren i Mera borde förändras

till tullstation, lydande under tullkammaren i Norrköping, i samband

varmed Söderköpings stapelstadsrätt borde förklaras vilande tills vidare,

en åtgärd, vilken icke syntes kunna anses träda den rätt, staden Söderköping

lagligen kunde äga, på något sätt för nära. I motiveringen härtill

(sid. 84 o. f.) anförde departementschefen beträffande tullkammaren i

Marstrand bland annat, att han ansett dess förändring för närvarande

icke böra tillstyrkas med avseende å de väsentliga olägenheter, som,

enligt vad visat blivit, skulle tillskyndas särskilt sjöfarten, för den händelse

en dylik åtgärd vidtoges. Ytterligare skäl för förordande av uppskov

med avgörandet av frågan om tullkammarens i Marstrand vara eller icke

vara vore, att tullkammaren hade att tämligen jämnt om än icke i alltför

stor skala tillgodose trafiken inom så gott som samtliga de huvudområden,

över vilka en tullkammares verksamhet sträckte sig. I fråga om

tullkammaren i Mem hade de omständigheter, som tullkommissionen,

generaltullstyrelsen och tullkammaren i orten angivit såsom bestämmande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

35

för sin ståndpunkt i saken, i och för sig varit för departementschefen

av avgörande betydelse; dock ville departementschefen i anledning av

Söderköpings stadsfullmäktiges sedermera gjorda framställning av den 15

september 1920 göra följande ytterligare erinringar, delvis anslutande

sig till en av departementschefen företedd poängtabell över vissa tullkamrars

huvudsakliga göromål under år 1912 och tiden den 1 juli 1919

—den 30 juni 1920:

»I berörda framställning har till stöd för behovet av tullkammarens i

Mem bibehållande till en början anförts, att ett uppsving i trafiken på nämnda

plats vore att förvänta, i det att sammanlagda antalet in- och utklarerade fartyg

redan under 1920 års seglation ökats ända till 200, därmed mångdubbelt

överstigande varje föregående år. Den sålunda framhållna ökningen hänför

sig, att döma av den av mig framlagda poängtabellen, i vad den avser året intill

den 1 juli 1920, förnämligast till inrikestrafiken, och det expeditionsarbete,

som för tullverkets del av denna härflutit, kan, såvitt primäruppgifterna till

tabellen utvisa, sägas hava utgjort uteslutande utfärdande eller påtecknande

av årspass. Detta arbete, som fortfarande skulle i lika utsträckning få utföras vid

Mem, även sedan ortens tullförvaltning nedflyttats till tullstation, torde kunna

på ett för trafiken lika nöjaktigt sätt utföras av en dylik mindre förvaltning.

Vad den utrikes fraktfarten rörer, har enligt tabellen densamma sedan år 1912

ökats med 42 fartyg, därav 33 inkommande och 9 utgående. Att de tullbeliandlingsbestyr,

som härav förorsakats, ej varit av nämnvärd omfattning, bestyrkes

i tabellen av de låga poängsiffrorna för direkta förtullningen m. in.

ävensom för uppbörden, i vars poängtal naturligen till väsentlig del ingå talen

för fartygsumgälderna till kronan. Till belysande av förhållandet mellan tulloch

fartygsavgiftsuppbörden vid tullkammaren i Mem kan jag meddela, att

enligt officiella uppgifter för tiden den 1 januari — den 31 december 1920 den

debiterade uppbörden av tull därstädes utgjort 283 kronor 60 öre, medan motsvarande

uppbörd av fartygsumgälder belöpt sig till 8,080 kronor 5 öre, därav

6,020 kronor 93 öre fyr- och båkavgifter samt 2,059 kronor 12 öre lastpenningar.

TJppbördssiffran för tull, vilken avser endast 16 varuposter, synes mig

för övrigt ej mindre bestyrka det antagande, att antalet fall, då tjänsteman

skulle behöva på tullverkets bekostnad eftersändas från Norrköping för förrättande

av tullbehandling, icke gärna kan bliva betydande, än även giva stöd

åt den förväntan, att de näringsidkare, som hittills anordnat sin import över

Mem, icke skola kännbart beröras av därvarande tullkammares förändring till

tullstation, där, även om det av mig i annat sammanhang understödda förslaget

om utsträckt tullbehandlingsbefogenhet för sådan tullförvaltning ej

skulle vinna beaktande, redan enligt § 14 tullstadgan lossning och tullbchandling

av helt tullfria laster tillåtas. Beträffande Vidare vad stadsfullmäktige

andragit om uppstående olägenheter med hänsyn till skeppsmätningen, lärer

häråt ej kunna tillmätas någon större vikt i betraktande av de goda förbindelser

med grannstaden Norrköping, som Mem måste anses äga, samt av den

begränsning i skeppsbyggeriverksamheten, som sannolikt måste någon tid framåt

göra sig gällande. Det av stadsfullmäktige framlagda ytterligare skäl för

s. 36 Kontrollera mot PDF

Motion vid

1921 års

riksdag.

Generaltullstyrelsen

år

1921.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 8.9:

tullkammarens fortvaro, att en av Söderköpings stads affärsmän planerad provianteringsfrilagersrörelse

icke kunde komma till stånd, om den ifrågasatta

förändringen, varmed följde stapelstadsrättens vilande, vidtoges, synes mig än

mindre förtjänt av beaktande, då det varken styrkts, att någon sådan åtgärd

för denna plans förverkligande redan vidtagits, som föranlett ekonomisk uppoffring

för bemälda affärsmän, eller ens gjorts sannolikt, att behovet av dylikt

lager på platsen vore så allmänt, att en framställning till Kungl. Maj :t om

rätt för staden Söderköping att erhålla provianteringsfrilagersrätt kunde skäligen

anses hava utsikt att bliva bifallen. Gentemot stadsfullmäktiges påvisande,

att staden mot åtnjutande av tolagsersättning låtit på sin tid vid Mem

uppföra och underhålla för förtullning avsedda byggnader, vilka genom tullkammarens

utbytande bleve för staden så gott som värdelösa, tillåter jag mig

slutligen, utan att närmare vilja försöka pröva riktigheten av berörda taxering,

allenast fästa uppmärksamheten därå, att enligt uppgift, som av generaltullstyrelsen

lämnats i dess utlåtande över 1914 års tullkommissions förslag

i ämnet, staden åtminstone icke tillhandahåller tullverket de lokaler, i

vilka tullkammaren är inrymd, och att staden följaktligen synes hava av

statsverket gynnats med befrielse från en icke oväsentlig del av den byggnadsoch

underhållsskyldighet, som av ålder ansetts åligga stad, vilken åtnjuter förmånen

av tolagsersättning.»

Emellertid föreslogs i en vid 1921 års riksdag inom andra kammaren

väckt motion (nr 313), att tullkammaren måtte bibehållas i Mem.

Till stöd härför anfördes bland annat, att enligt de av Kungl.

Maj:t för Göta kanalbolag utfärdade privilegier, detta bolag tillförsäkrats

oinskränkt nederlags-, transit- och omlastnings- samt tullbehandlingsrätt

i Mem ävensom att, därest tullkammaren utbyttes mot tullstation, nämnda

rätt skulle på grund av tullstadgans bestämmelser bortfalla och därmed,

till skada för trafiken å kanalen, intrång göras i de förmåner, som tillförsäkrats

bolaget.

Med anledning härav har nu generaltullstyrelsen i skrivelsen den

17 oktober 1921 angående tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—

30 juni 1923 yttrat som följer:

»Generaltullstyrelsen får till en början erinra, att styrelsen i sitt utlåtande

II (sid. 191) över tullkommissionens betänkanden föreslagit, att lossning

och tullbehandling av från utrikes ort ankommande gods skulle få äga

rum vid tullstationer i en utsträckning, vilken under alla omständigheter lärer

få anses tillräcklig för tillgodoseende av det behov av tullbehandlingsrätt, som

kan antagas förekomma i Mem. Någon nederlags- eller transitupplagsrätt

har däremot icke ifrågasatts för tullstationer, utan skulle beträffande sådan

rätt fortfarande gälla tullstadgans bestämmelse, att densamma skall tillkomma

allenast stad, där tullkammare finnes inrättad. Då emellertid något hinder icke

lärer föreligga för att nederlags- och transitupplagsrätt undantagsvis tiller
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kännes även annan tullplats än sådan stad, under förutsättning, vad transitupplagsrätten

beträffar, att transitupplagsmagasin tillhandahålles tullverket,

torde de Göta kanalbolag tillerkända privilegier kunna genom ett sådant, av

Eders Kungl. Maj:t lämnat förklarande upprätthållas, även om tullkammaren

i Mem förändras till tullstation. Med hänsyn till den ringa omfattning, vari

nederlags- och transitupplagsrätt hittills kommit till praktisk användning i

Mem, och sannolikheten för att detta förhållande icke inom den närmaste framtiden

komme att ändras, kunna några betänkligheter mot lämnande av dylik

rätt åt en blivande tullstation i Mem icke anses möta.»

I överensstämmelse härmed har generaltullstyrelsen, med uttalande

att styrelsen icke heller av övriga för tullkammarens bibehållande anförda

Bkäl funnit anledning frångå förslaget om tullkammarens i Mem utbytande

mot en tullstation, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förklara, att

nederlags- och transitupplagsrätt utan hinder av eljest gällande bestämmelser

finge åtnjutas vid tullstationen i Mem, under förutsättning, vad

transitupplagsrätten beträffade, att transitupplagsmagasin fortfarande

funnes där tillgängligt.

Till utrönande av, i vad mån trafiken vid tullkamrarnä i Marstrand Departementsoch

Mem undergått förändring under senare tiden, har jag under hand cheteninförskaffat

uppgifter rörande omfattningen av tullbehandlingen samt

uppbörden av tull och fartygsumgälder därstädes dels under tiden januari—november

1920, dels ock under motsvarande tid år 1921.

Uppgifterna te sig i sammanställning sålunda:

J a n u a r i—n o v e m b e r

tullbehandling

uppbörd

Tullförvaltning

antal förekomna

fartygs-

umgälder

kronor

olika tulltaxerubriker

tull

varuposter

för tull- pliktigt gods

inalles

kronor

Marstrand •

1920 ..................................

149

61

70

3,515

840

1921 ....................................

271

47

55

4,512

1,475

Mem:

1920 ..................................

206

11

16

284

8,076

1921 ....................................

29

9

17

591

2,859

Att döma av dessa uppgifter har icke i trafikens omfattning vid

de ifrågavarande platserna inträtt sådan förändring, som synes mig

kunna rubba den; uppfattning i ämnet, vilken min företrädare i stats
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

rådsämbetet uttalat. Jag biträder fördenskull förslagen, såväl i vad de

avse bibehållande av tullkammaren i Marstrand tills vidare, så länge

rörelsen därstädes icke i en närmare framtid visar stillastående eller

tillbakagång, som ock beträffande tullkammarens i Mem förändring till

tullstation. Vidkommande sistberörda förändring är även jag av den

mening, att densamma icke kan anses på något sätt träda den rätt för

nära, som staden Söderköping lagligen må äga. Vad angår den i förut

omförmälda motion förmenta inskränkning i Göta kanalbolag förunnade

privilegier, som skulle föranledas av tullförvaltningens i Mem omläggning,

föranleda mig de härutinnan gjorda uttalandena till följande

erinringar.

De åberopade privilegierna hava, såvitt jag hunnit utröna, meddelats

alldeles oavsett, huruvida tullkammare under tullförvaltares överinseende

bleve förlagd till Mem eller icke. Sådan förläggning skedde

nämligen först efter Kungi. Maj:ts beslut den 7 november 1832. Beträffande

den nederlagsrätt, som kanalbolaget genom privilegierna erhållit,

förklarade också Kungl. Maj:t den 27 juli 1833, att densamma

icke vore lämnad såsom en förmån för staden Söderköping. Redan i

Kungl. Maj:ts förordning om nederlag och vad därvid iakttagas bör den

19 december 1827 (nr 73), sattes för övrigt omhandlade nederlagsrätt i

direkt samband med kanaltrafiken. Vad vidare angår transiteringsrätten

för bolaget, kan denna så mycket mindre anses hava förutsatt villkor,

att tullkammare under tullförvaltares överinseende skulle vara inrättad

i orten, som den med privilegierna lämnade transiteringsmöjlighet synes

hava haft i viss mån annan innebörd än den stapelstäder sedermera

förunnade transitupplagsrätt. Då den transitupplagsinstitution, som

för närvarande icke må förekomma annorstädes än i stad med tullkammare,

först genom kungörelse den 21 mars 1854 (nr 18) infördes i

vårt land, gjordes nämligen uttrycklig åtskillnad mellan denna rätt

(»transitupplags- och omlastningsrätt»), vilken tills vidare inskränktes

till städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt den »transitorätt»,

som medgivits för trafiken på Göta kanal genom kungörelser den 7

november 1832 och den 11 juni 1836. Emellertid synes den i § 112

tullstadgan omförmälda rätten till omedelbar transitförsändning mellan

städer med transitupplagsrätt, vilken tillkom först genom en Kungl.

Maj:ts kungörelse den 23 juli 1869 (nr 40), hava delvis genomförts med

transiteringsrätten vid kanaltrafiken såsom förebild.

Det förefaller mig alltså, som om Göta kanalbolags privilegier

icke skäligen kunde åberopas såsom stöd för bibehållande av tullkammare

i Mem. Frågan om på vad sätt ett fortsatt tillgodonjutande av

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majds proposition Nr 89.

de med privilegierna tillförsäkrade förmåner, som beröra tullförhållanden,

skall möjliggöras, lärer därför böra särskilt för sig komma under omprövning.

En utväg härför har generaltullstyrelsen, som nämnts, anvisat,

nämligen lämnande av visst förklarande, varigenom den enligt tullstadgan

städer med tullkammare tillkommande nederlags- och transitupplagsrätt

komme att få åtnjutas vid Mem, änskönt allenast tullstation

vore anordnad därstädes. En lösning av frågan i denna riktning synes

mig lämplig. Jag torde framdeles bliva i tillfälle att till Kungl. Maj:ts

prövning och avgörande framlägga närmare förslag till sakens ordnande.

För en med tullverkets omorganisation icke direkt samhörig fråga

om eventuell förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen till Kiruna

kommer jag att vid behandlingen av avlöningsstaten för lokaltullförvaltningen

under förra halvåret 1923 i det följande redogöra.

Den yttre skillnaden mellan tullinspektioner, tullstationer och tull- Omorganisaexpeditioner

är för närvarande den, att de förstnämnda förestås av tjän- Smärre tält?

stemän av högre grad (i det följande även benämnda »tjänstemän av förvaltningar.

grupp I»), tullstationerna av tjänstemän av lägre grad (»grupp II») och

tullexpeditionerna av personer utom tullverket. Till grund för en tullförvaltnings

hänförande till den ena eller den andra av ifrågavarande

tre klasser är lagd en uppskattning av arten och omfattningen av därstädes

förekommande trafik.

Förslag har nu framställts av tullkommissionen (sid. 88), dels att

samtliga tullinspektioner måtte förändras till tullstationer och förestås

av tjänstemän av grupp II, dels ock att tullstationerna måtte, såsom för

närvarande är fallet, uppdelas i två klasser.

Mot förslaget om tullinspektionernas förändring hava från flera

håll framställts erinringar. Generaltullstyrelsen har dock funnit sig

kunna tillstyrka förslaget i dess helhet, vilket även på sin tid understöddes

av vederbörande departementschef. Denne uttalade emellertid

sig vid frågans förevarande den 18 mars 1921 mot ett ovillkorligt utestängande

av tjänstemännen av grupp I från de ifrågavarande befattningarna;

det syntes likväl departementschefen önskligt, att tjänstemännen

av grupp II i regel finge företräde vid besättande av dessa, i

den mån de kunde anses vederbörligen kvalificerade.

Den av min företrädare i statsrådsämbetet sålunda hysta upp- Departementi
-

fattning delas även av mig.

chefen.

Tullkommissionen har till behandling förehaft frågor om inrättande mjn*nrtealteut||

av nya tullstationer och tullexpeditioner samt om indragning eller för- förvaltningar,

flyttning av förut befintliga smärre tullförvaltningar (sid. 90).

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

Över de förslag, som kommissionen härutinnan framlagt, hava

yttranden den 15 maj och den 11 oktober 1920 avgivits av generaltullstyrelsen,

som därvid i en del fall biträtt i andra åter avstyrkt, vad

som föreslagits. I sin nu föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921

har styrelsen vidtagit vissa jämkningar i vad styrelsen sålunda ifrågasatt.

Sedermera har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1921

Mölle hamnstyrelse, under hänvisning till vad som i avgivna förslag

till omorganisation av tullverkets kustbevakning förekommer angående

tullstationen i Mölle, hemställt, att vid genomförandet av sagda omorganisation

tullstationen — som för närvarande förestås av kustuppsyningsmannen

å Mölle tulljakt mot ett mindre arvode av Mölle kommun

— måtte bibehållas i oförändrat skick utan särskilda kostnader för Mölle

samhälle eller dess invånare. Vidare har i en till generaltullstyrelsen

den 1 november 1921 inkommen, den 24 oktober 1921 dagtecknad skrift

aktiebolaget Kullabergs natur i Mölle anhållit att härvarande tullstation

måtte på grund av dess stora betydelse för ortens turisttrafik få i samma

omfattning som hittills bibehållas.

Över dessa framställningar har generaltullstyrelsen den 17 november

1921 i skrivelse till Kungl. Maj:t yttrat sig samt därvid, under

hänvisning till ett i framställningarna förekommande uttalande, att den

tidigare under badsäsongerna förhållandevis mycket livliga utrikestrafiken

på Mölle icke kunde förväntas bliva återupptagen, med mindre tullstation

fortfarande funnes på platsen, anfört bland annat följande:

»Även generaltullstyrelsen är av den uppfattning, att bibehållandet av

Mölle i egenskap av tullplats är -ett villkor för återupptagande av den utrikes

trafiken därstädes, något som torde vara av mycket stor betydelse för samhället.

Den nuvarande anordningen av tullstationen lärer emellertid med hänsyn

därtill, att kustbevakningsposteringen i Mölle, som nu består av en kustuppsyningsman

och tre kustroddare, skulle reduceras till en tvåmanspostering,

icke kunna för framtiden bibehållas. Då det på grund av den förväntade utländska

trafikens beskaffenhet och begränsning till en del av året icke synes

kunna ifrågasättas, att en tullstation på statsverkets bekostnad skulle inrättas

i Mölle, men det å andra sidan torde vara sannolikt, att skyldighet för Mölle

samhälle att bekosta en tullstation därstädes av samma beskaffenhet som de i

Norrland anordnade tillfälliga tullstationerna skulle bliva alltför betungande

för samhället, synes icke någon annan utväg återstå, än att anordna en tullexpedition

därstädes. Denna bör emellertid, enligt styrelsens ----mening,

icke lämpligen förestås av en helt och hållet utom verket stående person, avlönad

av samhället, utan torde, vid ovanberörda förhållande att uppdraget

icke kan lämnas åt någon av den kustbevakningspersonal, som skulle förläggas

i Mölle, till föreståndare böra utses någon pensionerad tulltjänsteman.

Styrelsen har anledning antaga, att saken för Mölles vidkommande lätt skall

kunna ordnas på nu nämnda sätt och att trafikens skötande skall åtminstone

tills vidare kunna ombesörjas av föreståndaren för tullexpeditionen, biträdd,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds proposition Nr 89.

vid särskild tillströmning av trafiken, såsom å sön- och helgdagar, av från

Hälsingborg till Mölle beordrad personal. Det torde icke heller vara uteslutet,

att auö vissa tillfällen något biträde skulle kunna lämnas tullexpeditionsföreståndaren

av kustbevakningsposteringen i Mölle.»

Ytterligare har generaltullstyrelsen i en till chefen för finansdepartementet

ställd skrivelse den 13 december 1921 på anmälan från tullkammaren

i Kalmar meddelat, att styrelsen funnit inrättande av den tidigare

föreslagna tullstationen i Degerhamn tills vidare obehövligt, enär

den utrikes sjöfarten därstädes dåmera så gott som upphört till följd

av inställandet av drilten vid därvarande cementfabrik.

Med iakttagande härutöver, att Kungl. Maj:t den 7 oktober 1921

på hemställan av generaltullstyrelsen förordnat, dels att tullexpeditionen

i Mörbylånga och tullstationen i Timmernabben skulle från och med

den 31 oktober 1921 indragas, dels ock att från och med den 1 november

1921 skulle i Mörbylånga tills vidare inrättas eu tullstation

samt där anställas en uppsyningsman av klass 3, skulle enligt generaltullstyrelsens

slutgiltiga förslag finnas på statsverkets bekostnad inrättade:

tullstationer av klass 1: i Dalarö, Sandhamn, Furusund, Herräng, Hem,

Bergkvara, Kylley, Slita, Malmö-Limhamn, Höganäs, Smögen, Saltbacken,

Ljusne och Nederkalix;

tullstationer av klass 2: i Regarn, Öregrund, Hävringe, Arko, Valdemarsvik,

Barösund, Mörbylånga, Mönsterås, Figeholm, Kappelshamn, Fårösund,

Katthammarsvik, Ljuga™, Rone, Burgsvik, Klinte och Sikeå; samt

tullexpeditioner: i Vaxholm, Norrtälje, Östhammar, Borgholm, Båstad,

Torekov, Mölle, Skanör och Kungälv.

I detta sammanhang har generaltullstyrelsen jämväl hemställt om bifall

till ett tullkommissionens förslag om tilldelande åt styrelsen av befogenhet

att inrätta tillfälliga tullstationer och förordna om deras klassindelning.

De i föreliggande frågor av generaltullstyrelsen slutligt framlagda Drpartement*- eller tillstyrkta förslag finner jag skäl förorda, i mån som Kungl. Maj:ts chctenåtgärd

i anledning av desamma påkallas. Yad angår de ifrågasatta tullexpeditionerna

ber jag få erinra därom, att jag redan biträtt ett förslag, att beslutanderätten

i fråga om inrättande eller indragning av detta slag av tullförvaltningar

skulle överflyttas från Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen.

Tullverkets talan i tullmål (sid. 93) föres av tullfiskal, föreståndare Åklagarskapet

för den tullförvaltning, på vilken målets redovisning ankommer, eller '' tullm41''

tullverkets ombudsman. Tullfiskal — stationerad i envar av städerna ff^Ulanden

Stockholm, Göteborg, Malmö och Haparanda — är inom honom tilldelat

tjänstgöringsdistrikt, åklagare i sådana tullmål, som skola upptagas vid

rådstuvurätt i Stockholm och Göteborg eller domstol inom Malmöhus,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89). b

s. 42 Kontrollera mot PDF

Tulltjänstemannaföreningen

år 1916.

1914 års lull

kommission.

Lokala tullmyndigheter.

Generaltullstyrelsen

år

1920.

42 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Kristianstads eller Norrbottens län samt dessutom, såtillvida och. i den

mån generaltullstyrelsen förordnar därom, i andra tullmål. I övrigt

åtalar vederbörande tullförvaltningsföreståndare, där icke tullverkets ombudsman

efter av generaltullstyrelsen i särskilt fall erhållen anmodan i

stället förer talan. Utöver vad nyss nämnts har tullfiskal en del särskilda

åligganden, såsom att enligt förordnanden bevaka och utföra tullverkets

talan i tvistemål och ekonomiska ärenden, att å stationeringsorten utöva

viss kontroll å tulluppbörden, att verkställa åtskilliga inventerings förrättningar,

att utföra en del bestyr för tillvaratagande av det allmännas

intressen vid anmäld överträdelse av lagen om oriktig ursprungsbeteckning

m. in. Tullfiskal åtnjuter avlöning å tullverkets ordinarie stat

samt därjämte s. k. aktoratsprovision (tolv procent av kronans andel i

beslagsmål, som han bevakar vid underrätt).

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening gjorde i en under år

1915 till tullkommissionen ingiven skrift det uttalande, att tullfiskalstjänsterna

syntes kunna utan olägenhet indragas och att den tullfiskalerna

åliggande åtalsskyldigheten i tullmål kunde, liksom å andra orter

än där tullfiskaler utförde sådana åtal, utövas av vederbörande tullförvaltningsföreståndare,

vilka dock i svåra fall borde medgivas rätt att

anlita juridiskt biträde (II: sid. 311).

Under hänvisning härtill föreslog tullkommissionen med framhållande

att tullfiskalerna under normala tider hade ytterst obetydlig

sysselsättning i sin åklagarverksamhet, att tullfiskalstjänsterna måtte

indragas, men förklarade sig anse, att åklagarskapet i allmänhet i tullmål

därvid borde överflyttas på allmänna åklagarna — i regel stadsfiskalerna

— och att tullfiskalernas övriga åligganden kunde övertagas av andra

tulltjänstemän (II: sid. 311 o. f.).

I till generaltullstyrelsen avgivna yttranden häröver ställde tullfiskalerna

sig avstyrkande mot indragningsförslaget (U. II: sid. 210 o. f.).

Övriga lokala tullmyndigheters uppfattning i ämnet var växlande (U. II:

sid. 211 o. f.).

Generaltullstyrelsen avvisade i utlåtande den 15 maj 1920 efter •

en omfattande motivering (U. II: sid. 212 o. f.) med bestämdhet tullkommissionens

förslag i ämnet. I motiveringen bemötte styrelsen närmare

påståendet, att tullfiskalernas åklagargöromål vore av så oväsentlig omfattning,

att tjänsternas tillvaro icke skulle vara berättigad samt påvisade

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

en del, nämnda göromål ej vidkommande skäl, som enligt styrelsens mening

starkt talade för tullfiskalstjänsternas bibehållande. I sistnämnda avseende

iipplyste styrelsen bland annat, att dittills vid åtskilliga, icke så sällsynta

tillfällen kunnat åt vederbörande tullfiskal lämnas i uppdrag att verkställa

utredning ocli förhör i uppkomna vidlyftigare ärenden rörande

tjänsteförseelser eller andra förhållanden, som påkallat ingripande från

styrelsens sida, varvid tullfiskalernas egenskap att vara på en gång

jurister och tullmän varit av väsentligt gagn. Beträffande frågan om

åklagarskapets i tullmål överflyttande till stadsfiskalerna fann styrelsen

denna förlora det mesta av sin betydelse, därest i enlighet med styrelsens

mening tullfiskalstjänsterna bibehölles. Emellertid avstyrkte styrelsen,

för den händelse så icke skulle bliva förhållandet, uttryckligen även

denna del av förslaget dels av anledning, att all utredning i ämnet

saknades, dels ock av de skäl, som i sådant hänseende anförts i vissa

av de inkomna yttrandena i ämnet.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening vidhöll i en till Kungl.

Maj:t ingiven skrift den 9 december 1920 sin tidigare ståndpunkt i

frågan.

Vid föredragning den 18 mars 1921 av denna del av föreliggande

ärende yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet, efter att hava

omnämnt en statistisk utredning angående vid vissa domstolar under

nära förfluten tidsperiod avdömda tullmål, vilken utredning enligt ett

generaltullstyrelsens uttalande icke kunde sägas obetingat stödja den

förmodan, att de egentliga tullmålens antal skulle, då normala tider inträdde,

stegras i mera väsentlig grad :

»Även om tullfiskalens göromål uteslutande inskränkte sig till handläggning

av tullmål, finner .lag det för min del synnerligen vanskligt att på en sådan

omständighet, som att antalet dylika mål ej alltför kraftigt vuxit under

någon jämförelsevis kort tidsperiod, tillstyrka indragningen av tullfiskalstjänsterna

såsom obehövliga. Erfarenheten har nämligen upprepade gånger

visat, att enbart en plötslig åtstramning i tillgången inom landet av någon begärlig

vara, som jämförelsevis lätt åtkommes inom grannländerna, kan vara

tillräcklig för eu lika snabb som betydande stegring av tullmålens mängd. Härtill

kommer, att enligt mitt förmenande en nedgång under viss tid i antalet avdömda

mål ingalunda behöver innebära en minskning i tullfiskalernas arbetsbörda,

enär de till slutlig åtgärd sålunda befordrade målen kunna hava handlagts

vid flera rättegångstillfällen och krävt större ansträngningar för åstadkommande

av bindande bevisning än motsvarande antal mål under den tid,

som uppställts till jämförelse.

Om alltså redan den omständigheten gör mig betänksam i frågan, att

det tillgängliga statistiska materialet måste anses vara alltför osäkert för att

Tulltjänstcmannafören

ingen år

1920.

Departementschefen

år 1921.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

KungI. Maj:ts proposition Nr 89.

grunda ett beslut om tullfiskalsinstitutionens avskaffande, bringa dessutom

andra förhållanden mig i tvekan om lämpligheten av den föreslagna åtgärdens

vidtagande. Jag syftar härmed på dels den försämring i enhetlighet och effektivitet

vid åklagarmaktens utövande i tullmål, som befarats skola inträda,

därest denna befogenhet tilldelades personer utom tullverket, dels ock den

olägenhet för antingen tullrättegångsmålens eller övriga tullgöromåls handläggning,

som utan tvivel konime att uppstå, därest de, såvitt jag inhämtat,

ofta redan nu strängt sysselsatta, med åklagarrätt ej utrustade tullförvaltningsföreståndarna

komme att påläggas åtalsbestyr.

Med hänsyn till det nu anförda och då därjämte, såvitt jag kan finna,

icke föreligger tillräckligt grundad anledning till den förväntan, att någon besparing

skall genom den ifrågasatta indragningen tillgodoföras statsverket,

allraminst om dessutom, såsom Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

förutsatt, rätt att för gång anlita särskilt juridiskt biträde utom tullverket

skulle kunna medgivas tullförvaltningsföreståndarna, finner jag mig böra till

väsentliga delar biträda gener al tullstyrelsens uppfattning i ämnet samt sålunda

i stort sett förorda bibehållande av såväl den nuvarande tullfiskalsinstitutionen

som även i övrigt det system för åklaga rskapets vid tullverket omhänderhavande,

vilket hittills tillämpats. Dock anser jag tullfiskalstjänsterna

lämpligen böra till sin beskaffenhet sålunda förändras, att de hädanefter hliva

arvodesbefattningar, uppehållna av juridiskt utbildade personer inom eller

utom tullverket. Årsarvodet vid varje tjänst lärer i så fall med avseende å tullfiskalernas

nuvarande löneställning kunna bestämmas till högst 5,000 kronor

samt under denna gräns i varje särskilt fall avpassas efter göromålens allmänna

omfattning samt stationeringsortens placering i dyrortshänseende.»

Motion vid

1921 års

riksdag.

Med föranledande av detta förslag om tullfiskalstjänsternas förändring

till arvodesbefattningar yrkades i motion vid 1921 års riksdag

(A. K. nr 329) — med betonande att under förhandenvarande förhållanden

tullfiskalstjänsterna borde vara avlönade och i övrigt inrättade

på ett sådant sätt, att vederbörandes “huvudsakliga tid kunde ägnas åt

dessa tjänster, vilket icke kunde bliva fallet vid ett arvode av högst 5,000

kronor om året — att de fyra tullfiskalstjänsterna måtte i enlighet med

generaltullstyrelsens då avgivna förslag uppföras som ordinarie befattningar

med placering i 12 lönegraden.

Generaituii- Däremot bär generaltullstyrelsen i sin föreliggande skrivelse den

Styri92i. T 17 oktober 1921 funnit den ifrågasatta förändringen tilltalande, ehuru

styrelsen emellertid haft invändningar att göra mot begränsningen i det

för tullfiskalerna avsedda arvodet. Sålunda har styrelsen anfört:

»Vad---angår frågan om tullfiskalerna. och deras ställning, torde

det icke kunna bestridas, att anställande av dessa tjänstemän på förordnande

kan, med hänsyn till beskaffenheten av deras åligganden och nödvändigheten

att i fråga om dem avstå från det eljest gällande anspråket på att statens

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 89.

tjänstemän skola ägna hela eller åtminstone den ojämförligt största delen av

sin tid och sin arbetskraft åt statstjänsten, vara lämpligt och befogat. Å andra

sidan lärer det emellertid icke heller kunna förnekas, att det ifrågasatta jämförelsevis

låga arvodet i och för sig och utan förening med de övriga fördelar,

som utom lönen medfölja å stat upptagen tjänst, svårligen kan lämna tillräcklig

garanti för att personer med för befattningarna erforderliga kvalifikationer

alltid skola finna med sin fördel förenligt att söka eller att, så länge

som i tullverkets intresse är önskligt, kvarstå vid tullfiskalsbefattning. Ytterligare

en svårighet i fråga om dessa befattningars tillsättande och bestämmandet

av avlöning eller arvode vid dem ligger däri, att arbetets myckenhet och

beskaffenhet växlar i synnerligen hög grad. Sedan en tid tillbaka har av kända

anledningar den olovliga varuinförseln visat en oroväckande tendens att växa;

och arbetet med utförande av åtal för sådana och andra förseelser mot tullstadgan

är, åtminstone vid vissa av tullfiskalstjänsterna, för närvarande så

betungande, att icke ens de nuvarande avlöningsförmånerna och än mindre det

i propositionen ifrågasatta arvodet kunna anses utgöra sådant vederlag därför,

som rimligtvis betingas av arbetets natur och ifrågavarande tjänstemäns

kvalifikationer. Någon väsentlig förändring härutinnan lärer knappast kunna

förväntas, så länge den nu gällande lagstiftningen angående införsel av rusdrycker

och tobaksvaror bliver beståndande. På grund av dessa förhållanden

synes det styrelsen i hög grad önskligt, att arvodet vid tullfiskalstjänsterna

måtte, med vederbörlig hänsyn jämväl till de fordringar, som måste ställas på

innehavarnas utbildning och kompetens, kunna på ett så smidigt sätt som möjligt

anpassas efter beskaffenheten och myckenheten av det arbete, som under

viss tidrymd eller å viss plats är förenat med varje sådan tjänst. Styrelsen

föreställer sig, att möjlighet härför skulle vinnas därigenom, att tull fiskaler na

ansåges tillhöra de icke-ordinarie befattningshavare, som omförmälas i 34 §

av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, av den 22 juni 1921 (nr

451), och för vilka grunderna för avlöningsförmånerna såsom regel skulle fastställas

av Eders Kungl. Maj:t. Avlöningen skulle sålunda utgå av det förslagsanslag

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m., som

lärer böra uppföras å avlöningsstaten. Då emellertid de nuvarande innehavarna

av tullfiskalstjänsterna efter all sannolikhet komma att med bibehållen

tjänstgöringskyldighet överföras på övergångsstat och å sådan stat åtnjuta

sin nuvarande avlöning, torde man icke behöva räkna med att något särskilt

arvode till tullfiskaler skall bliva erforderligt under den budgetsperiod, varom

nu är fråga.

I likhet med generaltullstyrelsen och på de av styrelsen sålunda

anförda skäl har 1902 års löneregleringskommitté i sitt yttrande den

(i december 1921 förklarat sig vara av den uppfattning, att tullfiskalerna

böra anses hänförliga till de icke-ordinarie befattningshavare, som omförmälas

i 34 § av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

in. fl. och för vilka grunderna för avlöningsförmånerna

såsom regel fastställas av Kungl. Magt.

Löntrttjltringskommittén.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

DepTefcnnt'''' D?n anordning j fråga om tullfiskalsbefattningarna, vilken min företrädare

i statsrådsämbetet ifrågasatt och som även eljest vunnit understöd,

finner jag ur flera synpunkter välbetänkt, Jag tillstyrker alltså, att

dessa befattningar hädanefter givas karaktären av icke-ordinarie beställningar.

Då jag utgår ifrån att storleken av avlöningen åt dessa icke

bör angivas i tullverkets stat, kommer — för så vitt avlöningsreglementet

lör befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen varder, såsom jag förutsätter, förklarat

tillämpligt jämväl å tullpersonalen — 34 § i samma reglemente

att bliva gällande jämväl för tullfiskalerna och grunderna för avlöningsförmånerna

åt dessa följaktligen att få fastställas av Kungl. Maj:t.

Kustbovak- Tullverkets kustbevakning, vars uppgift är, enligt § 6 i tjänst
ningen.

göringsreglementet för tullverket, att å rikets kuster söka förhindra och

Nuvarande upptäcka olovlig varuinförsel och andra brott mot tullförfattningarna

organisation, ävensom överträdelser av övriga författningar, vilkas efterlevnad det tillhör

tullverket att övervaka, är för närvarande anordnad på följande sätt:

Kustbevakningen bestrides dels till lands, dels — och huvudsakligen — till

sjöss. För bevakningen till lands äro anställda kustvakter ävensom en kustöveruppsyningsman,

vilken utövar förmanskap för de å Öland posterade kustvakterna

samt i övrigt bestrider vanlig kustvakt jänstgor ing. Patrulleringen

till lands förrättas, förutom till fots, även till bäst eller medelst åkdon eller

velociped. I den mån dylika särskilda fortskaffningsmedel eller tjänstebåtar

anses för landposteringarna behövliga, har vederbörande personal att själv anskaffa

och underhålla desamma mot åtnjutande av årlig gottgörelse, benämnd

»hästlega», »resekostnader'') eller »båtlega». Denna gottgörelse, som jämlikt

§ 10 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910 (nr 78) till beloppen bestämmes

av generaltullstyrelsen, utgår av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda

förslagsanslaget »till jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader». Bevakningen

till sjöss åter bestrides av kustöveruppsyningsmän, kustuppsyningsmän

och kustroddare. De bada förstnämnda slagen befattningshavare äro befälhavare,

kustroddarna besättning å kustbevakningens tjänstefarkoster. Dessa

utgöras av motorbåtar samt jakter och andra seglande båtar. Härjämte

komma roddbåtar till användning. Att anskaffa och underhålla dessa farkoster

åligger desammas befälhavare mot årlig av generaltullstyrelsen enligt

nyss åberopade § 10 bestämd gottgörelse, utgående av förut nämnda legoanslag.

Kostnaden för bränsle till motorbåtarna bestrides särskilt av ett å tullverkets

omkostnadsstat uppfört förslagsanslag. Inom Haparanda tullkammardistrikt

är förlagd en kustbevakningsångare, »Gripen», vilken är tullverkets egendom.

Denna ångares befälhavare benämnes överuppsyningsman och besättningen

vaktmästare. Kostnaderna för ångarens underhåll och drift utgå jämväl av sistberörda

förslagsanslag. 1 den mån två eller flera tulljakter eller tullbåtar äro

förlagda inom ett och samma tullkammardistrikt, innehar efter generaltull
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

styrelsens bestämmande befälhavaren å en av dessa kustöveruppsyningsmans

grad och utövar förmanskap för den eller de övriga farkosternas befälhavare.

I några tullkammardistrikt med större kustbevakningspersonal äro flera kustöveruppsyningsmän

anställda, vilka likaledes efter generaltullstyrelsens bestämmande

utöva förmanskap var för sin kustöveruppsyningsmansavdelning.

Slutligen är chefskapet över kustbevakningspersonalen organiserat på följande

sätt. I Skåne och Blekinge finnes särskild kustbevakningschef anställd, så ock

i Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Å övriga delar av kusten utövas befälet

över kustbevakningen inom ettvart tullkammardistrikt av därvarande

tullförvaltare (inom Stockholms tullkammardistrikt av överinspektören vid

tullbevakningsinspektionen i Stockholm). Inom sådana tullkammardistrikt,

där kustbevakningspersonalen lyder under särskild kustbevakningschef, äro

emellertid vissa ekonomiska bestyr rörande nämnda personal uppdragna åt

tullförvaltarna.

Tullkommissionen har såsom sin åsikt uttalat, att kustbevakningen

borde såsom hittills utövas såväl till sjöss som till lands, samt därvid

uppdragit vissa grundlinjer, som kommissionen ansett lämpliga att följa

vid valet av den ena eller andra bevakningsformen (I: sid. 10). För

beskaffenheten av den båtmateriell, kommissionen tänkt sig böra komma

till användning vid kustbevakningen, må lämnas följande redogörelse:

Båtmateriellen skulle bestå av dels tulljakter av typ 1 och typ II, de

förra av 16 meters längd och med 10 knops fart, de senare av 12 meters längd

och med minst 9 knops fart, dels tullbåtar av tre olika storlekar och typer,

typ I med inombordsmotor, typ II i regel med sådan motor och typ III med

utombordsmotor, dels ock slutligen mindre farkoster, snipor och ekor, med

eller utan utombordsmotor. Av nämnda farkoster skulle tulljakterna byggas

av stål samt de tre olika slagen av tullbåtar ävensom sniporna och ekorna av

furu på spant av ek eller furu. Såsom motortyp för tulljakterna förordade

kommissionen dieselmotorn, särskilt därför att den ställde sig billigast i drift.

1920 års kustbevakningssakkunniga hava beträffande kustbevakningens

anordnande såsom antingen sjö- eller landbevakning allenast

anfört (L . I A: sid. 49), att de för varje kustbevakningspostering ifrågasatt

det slag av bevakning, som med hänsyn till alla på frågan inverkande

omständigheter prövats vara lämpligast. Angående beskaffenheten

av båtmateriellen hava de sakkunniga föreslagit följande (U. T A: sid.

50 o. f.):

Tulljakterna borde för att bliva lämpligare för bördning av fartyg

yvensom mera beboeliga och billigare i underhåll byggas av trä i stället för

av stål. De skulle vara av två “närmare angivna typer, därav en mera snabbgående

och sjövärdig samt avsedd för stora öppna distrikt; av dessa beräknades

typ I, 14 meter lång och 3.-. meter bred, komma att, försedd med en 72 hästkrafters

pentarnotor, göra något över 10 knops fart, medan typ II, 12.™ meter lång

och 2.» meter bred, beräknades, försedd med en 48 hästkrafters pentarnotor,

Bevaknings8ystem

och

båtmateriell.

1914 års tullkommission.

1920 års kustbevakningssakkunniga.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Qencraltullstyrelsen

År

1920.

Generaltullstyrelsen

är

1921.

uppnå en fart av omkring 9 knop. Vidkommande den föreslagna motortypen

hava de sakkunniga förordat pentatypen (explosionsmotor), vilken enligt de

sakkunnigas mening framför förbrännings- och tändkulemotorerna besutte

fördelen av snabb igångsättning och tyst gång. Vad härefter angår kommissionens

förslag till tullbåtar hava de sakkunniga ansett den ifrågasatta typen

III kunna utgå och föreslagit två typer, betecknade såsom typ I och typ II;

tullbåten av typ I skulle bliva 8.5 meter lång och 2.i-, meter bred samt, försedd

med en 10 hästkrafters pentamotor, få en fart av något över 7 knop, varemot

tullbåten av typ II skulle göras 7 meter lång och 1.» meter bred samt, försedd

med en 5 hästkrafters pentamotor, uppnå en fart av omkring 6 knop. Till

skärpande av åtgärderna mot smugglingsförsök i Stockholms skärgård hava

de sakkunniga ifrågasatt anskaffande av en särskild, med sterlingmotor försedd

bevakningsfarkost, görande 13.5 knops fart. Utöver nu angivna farkoster

hava de sakkunniga funnit mindre båtar, såsom snipor eller ekor, lämpligen avpassade

efter bruket i skilda orter, erforderliga. — En av de sakkunniga har i

anledning av förslaget om en synnerligen snabbgående farkost för Stockholms

skärgård såsom särskild mening uttalat, dels att utöver denna farkost borde

till en början anskaffas ytterligare en liknande med Öresund såsom huvudstationeringsområde

men avsedd att vid behov insättas i patrulleringstjänst jämväl

i bohuslänska skärgården, dels ock att verksamheten för den uteslutande

för Stockholms skärgård ifrågasatta farkosten borde utsträckas sålunda, att

farkosten vid påkommande tillfällen skulle hava att tillgodose behovet av särskilt

skärpt sjöbevakning här och var vid norrlandskusten.

Generaltullstyrelsen har, under hänvisning till ett av särskilda

sakkunniga vid flottan på styrelsens begäran avgivet yttrande, i utlåtande

den 11 oktober 1920 över de kustbevakningssakkunnigas förslag

till jakter och båtar för kustbevakningens behov förklarat sig icke hava

någon anledning att betvivla, att de föreslagna typerna till dessa farkoster

vore för sitt ändamål lämpliga, men dock betonat, att praktisk

erfarenhet av den föreslagna båtmateriellen, särskilt av de dyrbara jakterna,

syntes styrelsen högeligen önskvärd, innan anskaffning av desamma

skedde i större utsträckning.

Emellertid har generaltullstyrelsen i sin nu föreliggande skrivelse

den 17 oktober 1921 omförmält, att styrelsen, i anledning av vad vederbörande

departementschef den 18 mars 1921 anfört till statsrådsprotokollet

vid föredragning av den del av ärendet angående tullverkets utgiftsstater

för år 1922, som avsåg kustbevakningen, företagit en förnyad

prövning i görligaste mån av frågan om kustbevakningens omorganisation.

Därvid hade styrelsen ägnat särskild uppmärksamhet åt vissa

förhållanden, som på en senare tid inträtt såsom en följd av den skärpta

rusdrycks- och tobakslagstiftningen samt de nyligen vidtagna förhöjningarna

i åtskilliga tullsatser. Styrelsen syftade härvid i synnerhet på

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

den systematisering av smuggeltraliken, som vid ofta upprepade tillfällen

kunnat påvisas och de alltmer tilltagande lörsöken av besättningarna å

vissa främmande länders i normal fraktfart gående fartyg att för avyttring

ilandsmyga särskild kontroll eller hög tull underkastade varor.

bill belysande av nu berörda förhållanden har styrelsen omnämnt följande:

I början av detta år (1921) anmäldes hos generaltullstyrelsen, att å olika

platser utefter skånska kusten olovlig införsel till riket av spritvaror från utlandet

under senare tiden bevisligen förekommit i avsevärd omfattning. Med

anledning härav blevo närmare undersökningar i saken anställda genom eu till

detektiv utbildad person. Denne lyckades få uppgifterna om den ansenliga

spritsmugglingen bekräftade samt utröna bland annat följande. Den olovligen

införda spriten hade härlett sig från lager i Danmark och Tyskland, vilka ägdes

av i utlandet bosatta personer. På order av dessa hade lagrens föreståndare

levererat spritpartier till olika smugglingsfarkoster, vilka avhämtat sina

laster å lagerorterna. Huvudköpare hade varit en dansk undersåte, som, sedan

svenska andrahandsköpare erhållits, i för ändamålet särskilt anskaffade, eljest

för fiske avsedda farkoster låtit transportera de inköpta spritpartierna till

ställen utanför svenska kusten, där de omlastats i mindre båtar och först närmare

land. På lämpliga platser hade spritpartierna, tappade på smärre kärl, lagts

i sjön och i sinom tid efter överenskommelse med kustbefolkningen halats i land

med vid kärlen fästade linor, vilkas fria ända förts till stranden medelst till farkosterna

hörande jollar. Spritpartierna hade sedermera antingen omedelbart borttransporterats

med i beredskap hållna åkdon eller gömts å platser i närheten av

si randen i avvaktan på bortforsling. Den ilandsmugglade spriten hade försålts till

personer i skilda delar av riket. Liknande smugglingsförsök hade företagits

i Danmark; smugglarna hade dock där i stor utsträckning blivit störda av den

danska kustbevakningens snabbgående tulljakter. Vid den ifrågasatta ökningen

av kaffetullen i Sverige hade de danska smugglarna träffat förberedelser

för insmuggling hit av kaffe. 1 spritsmugglingarna till Skåne hade varit inblandade,

å dansk sida 33 och å svensk sida 52 personer. Smuggling eller försök

därtill hade förekommit vid ett tiotal skilda platser; på andra orter planlagda

sådana hade på grund av skärpning av kustbevakningen i trakten uteblivit.

De bevisligen insmugglade partiernas sammanlagda storlek syntes hava

uppgått till åtminstone omkring 30,000 liter under den jämförelsevis korta tid

undersökningarna omfattat. — Enligt uppgifter, som från tullmannahåll i Danmark

kommit undersökningsmannen tillhanda, hade vidare under så kort tid

som en vecka från eu plats därstädes utklarerats i för smuggling lämpade kolli

omkring 4,500 liter visky, 1,000 liter konjak, 100 liter punsch och 44,000 liter

sprit, vilka varor enligt sagesmannens mening med största sannolikhet vore

avsedda att efter omlastning vid Lybeck i andra farkoster forslas norrut och

insmugglas. 1 detta sammanhang må omnämnas, att till vederbörande svenska

tullmyndigheter vid ofta inträffande tillfällen direkte ingått rapporter från tullmyndigheter

i olika främmande länder om inlastningar i avsevärd mängd av

sprit- och andra varor i där liggande fartyg i uppenbart syfte att få lasterna

olovligen införda till olika platser i Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 78 höft. (Nr 89). 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kanal. Maj:ts proposition Nr 89.

Vad beträffar smugglingarna genom iartygsbesättningar, hava dessa

av mycket att döma numera fått en synnerligen stor omfattning, änskönt kontrollen

i hamnarna blivit avsevärt skärpt. Från vissa skärgårdstrakter hava

sålunda exempelvis försports klagomål över att från därstädes liggande utländska

fartyg avyttrats spritvaror till personer i land i en utsträckning, som

ofördelaktigt inverkat på ordningen i orten. Från andra platser hava ingått

meddelanden om fullbordade insmugglingar från fartyg av tobaksvaror m. m.»

I anslutning till dessa upplysningar har generaltullstyrelsen vidare

utlåtit sig som följer:

»Vad sålunda och jämväl i övrigt inträffat har bibragt generaltullstyrelsen

den uppfattning, att, även om, såsom styrelsen finner tillrådligt, det av

1914 års tullkommission avgivna samt av 1920 års kustbevakningssakkunniga

och styrelsen tidigare överarbetade förslag till organisation av kustbevakningen

i princip godtages, detsamma icke längre kan till alla delar anses tillfredsställande.

Vid förslagets uppgörande lärer nämligen stor hänsyn hav»

tagits bland annat till, huruvida beskaffenheten av kusten vore sådan, att från

utlandet kommande fartyg lämpligen kunde angöra därstädes, huruvida avståndet

till främmande land vore stort eller icke o. s. v., omständigheter, som,

enligt vad nyss anförts, i verkligheten visat sig föga inverka på smuggeltrafiken.

Dessutom synes man hava förutsatt, att en hastighet å kustbevakningens

största båtmateriell, som med någon knop överstiger den för fiskefarkoster

i allmänhet normala, skulle vara tillfyllest, en förutsättning, vilken emellertid

redan befunnits vara ohållbar. Upplysningsvis må i detta avseende anföras,

att icke blott för smuggling organiserade sammanslutningar utan jämväl

enskilda, som befattat sig med olovlig varuinförsel, visat sig vid sina olagliga

förrättningar använda farkoster, vilka på grund av dessas höga fart icke

kunnat upphinnas ens av tillfälligt anskaffade tulljakter med eu hastighet, Överstigande

den av 1920 års kustbevakningssakkunniga föreslagna. Såsom exempel

torde förtjäna omnämnas, att den förnämligast i södra Sverige opererande

smugglarligan enligt uppgift i smuggelsyfte inköpt eu danska tullverket tidigare

tillhörig farkost, lastande omkring 11 ton, vilkens fart kan uppdrivas

till 14 knop. Slutligen må meddelas, att, efter vad styrelsen erfarit, hos svensk

firma i dagarna avgivits anbud om inköp för norska tullverkets räkning av

sterlingmotorer om 180—200 hästkrafter för användning i norska kustbevakningens

farkoster.»

Vid övervägande härefter av vilka förändringar, som med hänsyn

till vunnen erfarenhet oundgängligen behövde vidtagas i tullkommissionens

överarbetade förslag till kustbevakningens organisation, har generaltullstyrelsen

kommit till det resultat, att de tidigare föreslagna tulljakterna

av typ I och typ II måste ersättas med ett visst antal synnerligen

snabbgående farkoster, i det följande benämnda »tulljagare», så

konstruerade att de kunde gå fram i åtminstone lika hög sjö som snabbgående

smuggelfarkoster i allmänhet kunde färdas i, ävensom att posteringarnas

antal och sammansättning samt smärre tekniska hjälpmedel

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

51

borde å vissa kuststräckor i någon män förändras. I förstnämnda hänseende

har generaltullstyrelsen låtit samma specialist i konstruktion av

motorbåtar, vilken anlitats av såväl. 1914 års tullkommission som 1920

års kustbevakningssakkunniga, uppgöra förslagsritning till eu lämplig

typ av tulljagare.

Båtmateriellen vid kustbevakningen komme alltså enligt generaltullstyrelsens

senaste förslag att utgöras av tulljagare, tullbåtar av typ I

och typ II samt snipor. Tullbåtarna och sniporna skulle, frånsett några

smärre förbättringar, vara av enahanda beskaffenhet, som 1920 års

kustbevakningssakkunniga ifrågasatt. Beträffande tulljagarna liksom ock

i fråga om berörda förbättringar har styrelsen — som tillika i en särskild

översikt meddelat bland annat, att det nuvarande anskaffningspriset utgjorde

för eu tullbåt av typ I 8,500 kronor och av typ II 4,950 kronor

allt med tillbehör — lämnat dessa upplysningar:

Tulljagarna skulle liava eu längd av I6.73 meter, en bredd av 2.» meter

samt ett deplacement av omkring 8.» kubikmeter; deras fart, som vid normal

drift kunde hållas vid ll.a knop, skulle vid fall av behov kunna med säkerhet

uppdrivas till väsentligt högre, närmare angivet antal knop. Enligt infordrade

anbud skulle varje sådan tulljagare med tillbehör betinga en total anskaffningskostnad

av högst 50,800 kronor, medan inköpspriset för de senast ifrågasatta

tulljakterna av typ I och typ II jämte tillbehör för närvarande skulle uppgå

till respektive 54,000 kronor och 40,700 kronor. Med avseende å tullbåtarna av

typ I (U. IA: bilaga 5) ville styrelsen anmärka, att styrelsen efter hörande av

båtarnas konstruktör funnit det böra tagas under omprövning, huruvida ieke

båtarna borde till vinnande av ökad sjöduglighet i så måtto omkonstrueras, att

sittrumsutrymmet avsevärt minskades samt båtarna möjligen försåges med fast

barlast; kostnaden härför liksom ock för ett par smärre ur praktisk synpunkt

önskvärda ytterligare anordningar på ifrågavarande båtar, nämligen anbringande

av propellerskädda samt bogserlevang med krok, hade inbegripits i

uppgifterna i omförmälda översikt.

Härutöver har i fråga om tulljagarnas byggnad konstruktören

särskilt framhållit i huvudsak följande, som åberopats av generaltullstyrelsen

:

»Farkosterna hade gjorts synnerligen sjödugliga bland annat genom

motorns placering djupt ned i skrovet, drivtankarnas förläggning å omsorgsfullt

utvalda ställen och järnköls anbringande å farkosterna. Därigenom att från

motorn anordnats särskild avgasledning med mynningen under vattnet, kunde,

där så önskades, farkosterna till och med vid forcering framdrivas praktiskt

taget ljudlöst; användes den normala avgasledningen kunde farkosterna framföras

minst lika tyst som de tulljakter, vilka förut ifrågasatts. Rummen för

förvaring av bränsleförrådet hade för undvikande av eldfara icke blott konstruerats

fullt täta utan även försetts med goda ventilationsanordningar till

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

däck. Genom val avvägd undervattensprofil hade farkosterna gjorts synnerligen

manöverdugliga såväl i som utom skärgård. Roderanordningar hade anbrmgats

dels i särskild styrhytt, dels ock till ökande av sikten för rorsmannen

ritt a däck bakom sagda hytt, dit bekväm tillgång för övrigt anordnats; till

styrhytten hade även för undvikande av ständig påpassning i maskinrummet

och för möjliggörande av snabbare manövrar, motorns alla manöveranordnmgar

uppdragits. För gång i is hade farkosterna i vattenlinjen garnerats

med kopparplåt. Segelytan hade så beräknats, att farkosterna skulle med seglet

kunna tillfredsställande framdrivas med vinden samt vid svårt väder erhålla

nöjaktig stöttning. För att få minsta möjliga vikt ovan däck hade jollen, som

merendels icke lämpligen kunde släpas och därför borde medföras ombord, förfärdigats

av mahogny. Uppvärmning av salong och skans hade tänkts höra

ske medelst fotogenkaminer.»

Generaltullstyrelsen har vidare i sin föreliggande skrivelse redogjort

för huru styrelsen tänkt sig tulljagarnas blivande tjänstedistrikt och

stationeringsorter.i: Av denna redogörelse inhämtas följande:

Enligt general tullstyrelsens mening borde inom varje kustbevakningsdi

strikt med undantag av dem, som omfattade Öland och Gottland, finnas eu

tulljagare med verksamhet över hela distriktet, varförutom ett antal tulljagare,

lämpligen bestämt till två, borde ligga i reserv, en å ostkusten och en å västkusten.

Distrikten skulle därvid i regel vara avgränsade så, som de kustbevakningssakkunniga

föreslagit (U. IA: sid. 139 o. f.); det av de kustbevakningssakkunniga

föreslagna adertonde kustbevakningsdistriktet (från Falsterborev

till Kullabergs udde) borde emellertid för vinnande av erforderlig skärpt

kontroll över Öresundstrafiken uppdelas i två distrikt, med gränsen dem emellan

dragen vid Lundåkra bäcks utlopp, samtidigt varmed gränsen mellan det

sjuttonde och dét adertonde kustbevakningsdistriktet borde dragas över Fredshög

till undvikande av påvisade stora olägenheter ur bevakningssynpunkt därav,

att tillsynen å det smala Kämpingenäsets båda stränder ålades tullpersonal

inom olika distrikt, De orter, varest distriktens största tulljakter enligt

de kustbevakningssakkunnigas förslag borde vara stationerade, förefölle styrelsen

lämpliga även såsom förläggningsorter för de nya tull jagarna; i det

nytillkomna kustbevakningsdistriktet ansåges Skanör bliva en tillfredsställande

stationeringsort. Med iakttagande härav skulle en tulljagare bliva förlagd

å envar av följande orter, nämligen: Salmis, Trundö (eller Rosvik), Kåge

(eller Kallholmen), Holmsund, Ulvö, Juniskären, Axmars bruk, Gåsstens redd,

Sandhamn, Sågstens hamn, Spårösund, Ekenäs, Tärnö, Skillinge, Smyge,

Skanör, Viken, Torekov, Träslöv, Hönö Klova (Fotosund), Mollösund och Havstenssund.

Tulljagarnas antal komme således, om jämväl de två reserv jagarn a

medräknas, att utgöra 24.

Geno in övergång till systemet med tulljagare och genom skärpning

jämväl i övrigt av kustbevakningens effektivitet skulle enligt generaltullstyrelsens

förslag den för kustbevakningen uteslutande avsedda båtmateriellen

i jämförelse med tullkommissionens och de kustbevaknings
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 53

sakkunnig-as förslag till sådan materiell undergå den förskjutning i antal

m. m., som framgår av här framlagda tabell:

Farkosttyper

Antal farkoster enligt förslag av j

tullkom- 1 kystbevak- ; generaitull- j

missionen j | styrelsen

Tulljagare..................................................................

_

24

1

Tulljakter:

av typ I ...............................................................

13

9

—

av typ II ...............................................................

13

20

—

Tullbåtar:

av typ I ...............................................................

12

21

28

av typ II ...............................................................

10

15

18

av typ III...............................................................

2

—

_

Snipor .....................................................................

65

69

84 1

Summa

115

135

154 j

I jämförelse med tullkommissionens och de kustbevakningssakkunnigas

förslag skulle generaltullstyrelsens förslag således innebära en

minskning i de större farkosternas antal av respektive 2 och 6, ändock

att de förstnämnda båda förslagen till skillnad mot generaltullstyrelsens

icke upptaga reservfarkoster, men en ökning i tullbåtarnas antal av

respektive 22 och 10 och i snipornas av 19 och 15.

Den framlagda översikten utvisar jämväl, enär antalet snipor torde

kunna sägas i stort sett motsvara antalet landposteringar, åtminstone

vad angår de kustbevakningssakkunnigas och generaltullstyrelsens förslag,

att dessa senare förslag icke lämna nämnvärt företräde åt något av de

sedan äldre tider omstridda båda systemen sjöbevakning eller landbevakning.

I detta sammanhang må slutligen erinras därom, att inom riksdagen

förekommit uttalanden för ett frångående av det nu tillämpade

systemet med företrädesvis sjöbevakning. Sålunda yrkades i en vid

1909 års riksdag väckt motion (A. K. nr 234) utredning, i syfte »att

kustbevakningens patrullering genom segling och rodd å vissa av våra

kuster måtte helt eller delvis upphöra, samt att i ersättning för den

eventuellt indragna, dyrare sjöpatrulleringen måtte, om så anses nödigt,

å mera trafikerade platser anställas kustuppsyningsmän för bevakningens

Riksdagi
motioner.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

upprätthållande»; motionen föranledde dock ej någon riksdagens åtgärd.

Vidare framskymtade i en vid 1913 års riksdag väckt motion (A. K.

nr 175) om utredning, huruvida och i vad mån den yttre kustbevakningen

skulle kunna betydligt reduceras, vissa önskemål om utsträckt

användning av landbevakning. I motionens motivering, ifrågasattes

nämligen förslagsvis bland andra åtgärder till nedbringande av kostnaderna

för kustbevakningen, dels om det icke på vissa håll möjligen

»skulle vara tillfyllest med blott eu extra lantbevakning å sträckor, om

vilka man äger den kännedom, att den inkomst, staten kunde förvänta

sig av införseln därstädes, icke skulle uppväga utgifterna för en ordnad

tullbevakning», dels ock om icke »en minskning i arbetspersonalens antal

kunde även ske på det sättet, att den yttre och den inre bevakningen

i trakter, där trafiken icke är av större dimensioner, kunde med en klok

arbetsfördelning anförtros åt samma personer». Ifrågavarande motion

ledde till, att riksdagen i skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen

av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel (nr 7: punkt 52)

anhöll, det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en utredning sådan som

den ifrågasatta. Berörda skrivelsepunkt finnes åberopad i statsrådsprotokollet

rörande tillsättandet av 1914 års tullkommission.

Såsom av generaltullstyrelsens redogörelse framgår har den olovliga

varuinförseln vid rikets, gränser, särskilt vid Skånes kuster, på senare

åren tilltagit i oroväckande grad. De metoder, som smugglarna tillämpa,

framtvinga ovillkorligen snabba motåtgärder. I den mån smugglarna

använda farkoster med högt uppdriven fart, måste även tullpersonalen

utrustas med sådana farkoster. Efter den utredning av på området förfarna

personer, som föregått fastställandet av de olika farkosttyper, vilka

generaltullstyrelsen slutligt förordat, saknar jag anledning ifrågasätta

ändring i styrelsens förslag i sådant avseende. Jag tillstyrker därför

och med hänsyn bland annat därtill, att kustbevakningens skyndsamma

modernisering måste anses vara en angelägenhet av största betydelse,

ett omedelbart godkännande i huvudsak av dessa typer. Om anskaffningen

och underhållet av materiellen blir jag senare i dag i tillfälle

att närmare yttra mig.

Åven beträffande kustbevakningsposteringarnas allmänna oi’ganisation

med hänsyn till de olika systemen sjö- och landbevakning synes

mig generaltullstyrelsens slutliga förslag vara förtjänt av beaktande.

Av den redogörelse för detta spörsmål, som jag haft att tillgå, har jag

nämligen fått den uppfattning, att förslaget framvuxit efter noga övervägande

i varje särskilt fall av föreliggande skilda omständigheter, som

ansetts kunna inverka på frågan om en posterings hänförande till

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 89.

55

-det ena eller andra slaget bevakning, och således icke med utgångspunkt

från att visst slag av bevakning borde erhålla en förhärskande ställning.

För övrigt har genom förslaget tillika blivit tillgodosett ett av de önskemål,

vilka, enligt vad nyss sagts, antytts i den motion, som låg till

grund för den av 1913 års riksdag till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelsen

om utredning angående reducering av den yttre kustbevakningen, nämligen

om utsträckt användning av landbevakning.

På sätt förut nämnts åligger det för närvarande vederbörande kustbevakningstjänstemän

att mot lega av tullverket anskaffa och underhålla

för tjänsten erforderliga farkoster. Detta system har tullkommissionen

funnit medföra mindre gynnsamma verkningar, i det att vederbörande

legotagare skulle, enligt kommissionens uppgift, hava i vissa

fall, för att kunna tillgodogöra sig besparingar å legan, anskaffat farkoster

av otillfredsställande beskaffenhet samt över hövan begränsat

underhållskostnaderna för desamma. Kommissionens flertal har därför

hemställt (I: sid. 19), att kustbevakningens båtmateriell i dess helhet

måtte anskaffas genom tullverkets egen försorg för att ställas till vederbörandes

förfogande i tjänsten, att kostnaderna för underhållet av sagda

materiell jämväl måtte direkt bestridas av tullverket samt att i sammanhang

härmed de till tjänstemän vid kustbevakningen nu utgående jaktoch

båtlegorna måtte bortfalla.

Mot detta förslag har en ledamot av kommissionen avgivit sin

reservation i så måtto, att han biträtt förslaget allenast i fråga om tulljakterna

men ansett, att i fråga om övrig båtmateriell det nu tillämpade

legosystemet borde, såsom ägnat att framkalla större omvårdnad och

aktsamhet om materiellen än det föreslagna systemet, bibehållas (I: sid.

163 o. f.). I samband därmed har reservanten framhållit, att det sätt,

varpå hittillsvarande legosystem i regel fungerat, ej syntes giva berättigad

anledning till anmärkning.

De kustbevakningssakkunniga hava funnit sig böra i allmänhet

fasthålla vid det av kommissionen framlagda förslaget men ansett, att

för hållande av de minsta farkosterna (sniporna), vilkas omhändertagande

av statsverket skulle medföra alltför omfattande administrativa anordningar,

borde utgå legor med av generaltullstyrelsen i varje särskilt fall

bestämda belopp, avpassade efter amorterings- och de sannolika underhållskostnaderna.

Generaltullstyrelsen slutligen, som i sitt utlåtande den 11 oktober

1920 över de sålunda framkomna förslagen uttalat sig för att allenast

de största farkosterna, tulljakterna, skulle anskaffas och underhållas direkt

Båtmateriellens

anskaffning

och

underhäll.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

Förbrukningsartiklar

för motordriften.

Departements
chefen.

Tulljakternas

patrullering.

56 Kungl. Majds proposition Nr 89.

av staten, liar nu i princip vidhållit detta uttalande sålunda, att styrelsen

ansett att endast tulljagarna borde utgöra statsegendom, för tjänstebruk

tillhandahållen vederbörande tulltjänsteman, varemot annan materiell

borde inköpas och underhållas av tjänstemännen själva mot legor.

Lika med samtliga dem, som sålunda haft tillfälle att yttra sig i

detta spörsmål, anser jag det icke kunna komma i fråga, att de föreslagna

största kustbevakningsfarkosterna, beträffande vilka inköpsoch

underhållskostnaderna ställa sig så jämförelsevis höga, skola mot

legor hållas av enskilda tjänstemän. 1 enlighet härmed kommer jag

därför också att i annat sammanhang hemställa om utverkande av

medel för byggande och underhållande av tulljagarna på statsverkets

bekostnad.

Vidkommande den övriga båtmateriellen finner jag även skäl

kunna anföras för en liknande anordning beträffande denna. Då emellertid

efter allt att döma en dylik omläggning av de hittills tillämpade

principerna i omhandlade hänseende skulle under närmaste tiden

åsamka statsverket en avsevärd engångskostnad såväl för nyinköp

av ytterligare materiell som även för inlösen mot belopp, betydligt

högre än nuvarande årslegor, av en ansenlig del av kustbevakningar

personalens tjänstebåtar utan större möjlighet för statsverket att genom

återförsäljning av dessa betinga sig skälig gottgörelse, synes mig åtminstone

tills vidare beträffande nu åsyftade båtmateriell ett frångående av

systemet med legor av statsfinansiella skäl uteslutet. Jag förutsätter dock,

att vid beräknande av berörda legor beloppen därav bliva med synnerlig

noggrannhet för de särskilda fallen för varje år avvägda efter den å

vederbörande materiell belöpande amorteringskostnaden och de sannolika

utgifterna för dess underhåll. Om beviljande av erforderligt anslag

till dessa legor ämnar jag likaledes senare i dag göra framställning.

Av förbrukningsartiklar för motordriften vid kustbevakningen tillhandahåller

tullverket för närvarande icke smörjolja. Tullkommissionen

har hemställt om sådan ändring därutinnan, att hädanefter samtliga

sådana förbrukningsartiklar bekostades av tullverket (I: sid. 19).

Häri har generaltullstyrelsen instämt.

Åven jag biträder tullkommissionens ifrågavarande förslag.

För tillbörligt utnyttjande av den för kustbevakningen föreslagna

båtmateriellen har tullkommissionen ansett nödvändigt, att tulljakterna

av typ I hölles i gång i medeltal 8 å 9 timmar dagligen. Ett dylikt

intensivare utnvttjande av såväl personal som materiell förutsatte emeller
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

57

tid enligt kommissionens mening införandet av en ny avlöningsform,

kostbidrag, till varje å tulljakt av typ I tjänstgörande kustbevakningstjänsteman,

ordinarie eller extra ordinarie, att utgå av ett särskilt förslagsanslag

å omkostnadsstaten (I: sid. 23 o. f.). Sedermera har kommissionen

ifrågasatt, att rätten härtill skulle fastslås genom ett allmänt stadgande

i det blivande avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverket av

innehåll, att tjänsteman ägde för sådana regelbundet eller ofta återkommande

resor, som innefattades i hans vanliga tjänstutövning, åtnjuta

ersättning eller annan förmån enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser (IV: sid. 20, 91).

Denna fråga har icke vidrörts av de kustbevakningssakkunniga.

Däremot har generaltullstyrelsen uttalat sig för den föreslagna

nya avlöningsformens införande. Dock har styrelsen ansett, att kostbidraget

hellre borde inbegripas bland s. k. tjänstgöringstraktamenten,

vilka enligt kommissionens förslag till avlöningsreglemente skulle kunna

efter av Kungl. Maj:t bestämda grunder utgå till tjänsteman under tjänstutövning

å annan ort (U. I A: sid. 111). De av kommissionen åsyftade

ersättningsbestämmelserna i avlöningsreglementet borde emellertid ändock

kunna tillämpas — likväl icke samtidigt med kostbidrags tilldelande

— under patrullering, som utsträcktes till någon mera avsevärd

tid (U. IV: sid. 43).

De tulljagare, vilka jag ansett böra ersätta tulljakterna, hava på uepartementtgrund

av sin höga fart beräknats icke behöva hållas i gång så många chef<™.

timmar dagligen som tilltänkts för tulljakterna. För att utbytet av tulljagarna

skall bliva det största möjliga och till förebyggande av att driftkostnaderna

skola onödigtvis ökas genom eljest icke påkallade fram- och

återresor till stationeringsorten har jag emellertid förutsatt, att jagarna

ändock skola befinna sig under längre tider på patrulleringsfärder utom

stationeringsorten. Vid sådant förhållande och då därigenom jagarnas

befälhavare och besättning tydligen komma att åsamkas extra kostnader

för mathållning ombord, synes även mig med billighet överensstämmande,

att berörda personal beredes särskild gottgörelse för dessa kostnader

i anslutning till vad förhållandet är med vissa befattningshavare

vid kommunikationsverken. Därest, såsom jag anser tillrådligt, avlöningsreglementet

för statsdepartement m. fl. förklaras tillämpligt jämväl å

tullverket, lärer ifrågavarande gottgörelse, exempelvis under den föreslagna

benämningen kostbidrag, kunna anses närmast hänförlig till den

i 26 § 2 mom. av detta reglemente omförmälda ersättning »för sådana

regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas i tjänstemans

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89). '' 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Landbevak
ningens
posteringar.

Departements
chefen.

Tillsynings
man.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vanliga tjänsteutövning» och grunderna för gottgörelsen således kunna

bestämmas av Kungl. Maj:t. I princip biträder jag alltså den av tullkommissionen

hysta uppfattningen i ämnet.

Vad beträffar landbevakningen vid kusten har tullkommissionen

ur kostnadssynpunkt i allmänhet anslutit sig till systemet med enmansposteringar.

De kustbevakningssakkunniga hava visserligen ansett enmansposteringar

i vissa fall kunna vara tillfyllest men dock i åtskilliga fall

funnit ofrånkomligt att hemställa om tvåmansposteringar.

Denna uppfattning har icke givit generaltullstyrelsen anledning till

något särskilt yttrande.

Ej heller från min sida synes något principiellt uttalande i frågan

vara påkallat.

Såsom förut nämnts förestås för närvarande vissa smärre tullförvaltningar

av personer utom tullverket, så kallade tullexpeditionsföreståndare.

Dessa, vilka jämlikt § 20 i instruktionen för generaltullstyrelsen

tillsättas av styrelsen utan ansökning, äro tullverkets ombud för

tillsyn över tullförfattningarnas efterlevnad m. m. och uppbära härför

smärre årliga arvoden, som enligt § 21 i avlöningsreglementet för tjänstemän

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning bestämmas

av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltullstyrelsen.

En liknande anordning har tullkommissionen tänkt sig försöksvis

få införd även vid kustbevakningen och detta efter mönster jämväl från

Danmark (I: sid. 25 o. f.). Sålunda skulle vid sidan av landposteringarna

med fast anställda kustbevakningstjänstemän anställas »tillsyningsmän»

med huvudsakligt uppdrag att hålla utkik över kusten och, om

något anmärkningsvärt förekomme, bringa detta till den fasta kustbevakningspersonalens

kännedom. Tillsyningsmännen skulle tillsättas i

samma ordning som tullexpeditionsföreståndarna och åtnjuta arvode av

ett å tullverkets stat uppfört förslagsanslag.

De kustbevakningssakkunnigas majoritet, som ansett det ligga i

sakens natur, att denna nya klass av bevakningspersonal ej kunde komma

att i fråga om bevakningens effektivitet motsvara vad därmed avsetts,

har för sin del avstyrkt anställandet av biträden av ifrågavarande slag

till och med på försök, under det att en reservant förmenat, att kustbevakningen

på Öland borde försöksvis anordnas med användande av

tillsyningsmän jämte ett mindre antal verkliga kustbevakningstjänstemän

(U. I A: sid. 59, 99).

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Den ställning till frågan, som reservanten sålunda intagit, tiar

han sedermera i motion till 1921 års riksdag (A. K. nr 323) vidhållit.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig avgjort biträda den av de

kustbevakningssakkunnigas majoritet uttalade uppfattning (U. I A: sid.

111), under framhållande att det ifrågasatta systemet med tillsyningsmän

vid kustbevakningen lede liksom systemet med tullexpeditionsföreståndare

vid lokaltullförvaltningen av åtskilliga närmare angivna brister

(IT. II: sid. 193 o. f.). Att på försök inrätta tillsyningsman kunde styrelsen

icke finna vare sig behövligt eller tillrådligt, då enligt upplysningar

av tullmyndigheter, som måste förutsättas äga god kännedom

om förhållandena i Danmark, där ett liknande system tillämpades, detta

utfallit på ett otillfredsställande sätt.

I likhet med de kustbevakningssakkunnigas flertal samt generaltullstyrelsen

anser jag det icke lämpligt att vid tullverkets kustbevakning

införa den av tullkommissionen ifrågasatta tillsyningsmansinstitutionen.

Den lösa ställning och låga avlöning, som skulle följa med tillsyningsmansbefattning,

måste nämligen enligt min mening, även om

vid fråga om tillsättande av sådan befattning utsikt städse funnes att

för denna förvärva personer, vilka kunde antagas vara lämpliga för

dylikt uppdrag, ur statsverkets synpunkt otvivelaktigt medföra risker

dels i så måtto, att kustbevakningsgöromålen bleve såsom oväsentliga

bisaker eftersatta för annan verksamhet, varav vederbörande för sin utkomst

vore beroende, dels ock sålunda, att känslan av tjänstemannaansvar

sannolikt ej i varje fall komme att nöjaktigt yttra sig, där det gällde

att väga tullverkets krav mot enskildas intressen. Vad angår det reservationsvis

framförda förslaget om försök med tillsättande av dylik personal

å Öland, anser jag icke heller ett sådant försök böra företagas.

Rödan anställda mera stadigvarande försök med liknande slags tillsyningsman

utomlands, där på grund av gällande lagstiftning i stort sett mindre

anledning till brott mot tull författningarna torde kunna sägas föreligga,

hava, såsom redan omnämnts, givit ett resultat, som icke manar till utveckling

av tillsyningsmanssystemet.

Enligt tullkommissionens förslag skulle landbevakningens tekniska

hjälpmedel bestå av båtar, motorcyklar — dock endast i ett enda fall

mera försöksvis — cyklar och på ett par ställen hästar. Dessa hjälpmedel

borde, frånsett hästarna, anskaffas och underhållas genom tullverkets

försorg, för vilket ändamål skulle i staten uppföras ett förslagsanslag;

för hästarnas vidkommande skulle lämpligen det nuvarande legosystemet

bibehållas. Då sådant erfordrades, borde det vidare stå kust
-

Vepartements
chefen.

Landbevakningens

tekniska

hjälpmedel.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements
chefen.

bevakningstjänstemän öppet att använda andra fortskaflfningsmedel än

nyss nämnts; men för dylika fall borde ej såsom nu utgå resekostnadsanslag

med visst belopp^ för år, utan borde vederbörande få tillgodoräkna

sig ersättning för varje särskild tjänsteresa. Då vissa restriktioner

i avseende å resereglementets tillämpning i fråga om kustbevakningen

syntes påkallade, borde generaltullstyrelsen erhålla bemyndigande

att utfärda allmänna föreskrifter, genom vilka kustbevakningens rätt till

rese- och traktamentsersättning inskränktes (I: sid. 26 o. f.).

Dessa förslag hava icke föranlett de kustbevakningssakkunniga till

andra erinringar än att de dels ifrågasatt, om icke försök kunde göras

att tilldela vardera av två kustbevakningsförmän å Gottland och Oland

mindre automobiler i stället för eljest behövliga motorcyklar, därvid de

sakkunniga förutsatt, att generaltullstyrelsen komme att utfärda erforderliga

föreskrifter innebärande garantier mot att automobilerna bleve föremål

för missbruk, dels ock ansett frågan om att hålla hästar såsom

hjälpmedel åt kustbevakningen böra förfalla (U. I A: sid. 60). En av

de sakkunniga har framhållit, att han icke kunnat undgå att finna samma

omständighet, som föranlett de sakkunniga att föreslå anskaffande av

tjänstesnipor på personalens bekostnad mot lega, föreligga även beträffande

anskaffningen av cyklar för tulltjänsten, men ändock ansett sig

med hänsyn till önskvärdheten av att söka vinna likformighet vid skilda

statens verk med avseende å tillhandahållandet av cyklar icke böra underlåta

att biträda de sakkunnigas förslag även i den del, det avsåge sådan

tjänstemateriell (U. I A: sid. 102).

Från tullkommissionens förslag om tillhandahållande av tjänste:

materiell för landbevakningen avviker generaltullstyrelsens uppfattning

sålunda, att styrelsen ansett vederbörande personal böra anskaffa och

underhålla all materiell mot legor (U. I A: sid. 108). Vad de kustbevakningssakkunniga

anfört i ämnet, har däremot icke givit anledning

till annat yttrande från generaltullstyrelsens sida, än att styrelsen förklarat

sig anse den väckta frågan om användande av automobiler för

bevakningstjänsten på Öland och Gottland böra anstå, åtminstone till

dess erfarenhet vunnits om lämpligheten av de alternativt ifrågasatta

motorcyklarna (sid. 112).

Jag har tidigare såsom min ståndpunkt i frågan om tillhandahållande

av för sjöposteringarna vid kustbevakningen erforderlig smärre båtmateriell

angivit, att sådan materiell bör av statsfinansiella skäl åtminstone

tills vidare bekostas och underhållas av vederbörande tjänstemän själva

mot åtnjutande av legor från tullverket. Enahanda system synes mig

nu böra av samma skäl tillämpas i fråga om landposteringarnas vid kust
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

61

bevakningen hela tjänstemateriell, vilken icke lärer komma att innefatta

redskap av särskilt kostsamt slag. Härutinnan är jag således i sak

ense med generaltullstyrelsen, vilkens uppfattning i fråga om automobilers

användning vid kustbevakningen jag för övrigt även delar. Givet

är, att i fall, där person vid sjöpostering ålägges att jämväl förrätta

tjänstgöring, som påkallar användning av cykel, även denna materiell

bör i likhet med landbevakningens cyklar bekostas och underhållas av

personalen mot lega..

Vad angår den av tullkommissionen väckta frågan om rätt för

kustbevakningstjänstemän att i sådan egenskap i särskilda fall anlita

även andra fortskaffningsmedel än de för kustbevakningstjänsten anskaffade

anser även jag, att en dylik rätt bör till fromma för denna tjänst

en gång för alla under vissa förutsättningar tillerkännas dem. Likaledes

är jag av den mening, att reseersättningen därvid bör kunna sättas

lägre än enligt gällande resereglemente. Dock finner jag i fråga om

fastställandet av bestämmelser härom skäl icke föreligga för avvikelse

från den ordning, som i 26 § 1 mom. av avlöningsreglementet för statsdepartement

m. fl. är för motsvarande fall bestämd, eller att Kungl.

Maj:t skall innehava prövningsrätten i förevarande avseende.

Tullkommissionen har föreslagit ett mera allmänt införande vid

kustbevakningen av telefon såsom ett mycket värdefullt hjälpmedel för

denna och har i sådant syfte framlagt en kostnadsberäkning (I: sid.

195 o. f.). De av en sådan åtgärd uppkommande engångskostnader

skulle enligt kommissionens förslag täckas genom ett särskilt anslag;

och för de årliga abonnemangsavgifterna skulle å omkostnadsstaten

uppföras ett förslagsanslag »till årskostnader för tullverkets tjänstetelefoner».

Generaltullstyrelsen har emellertid funnit vissa skäl tala för, att

frågan om kustbevakningens allmänna förseende med telefon upptoges

och löstes först sedan den nya organisationen trätt i kraft och i den

mån posteringarnas förläggningsorter blivit definitivt bestämda (U. I A:

sid. 112; IT. I: sid. 42).

Det av generaltullstyrelsen sålunda ifrågasatta uppskovet finner

jag lämpligt, i synnerhet som tillförlitliga kostnadsberäkningar icke

kunna, även av andra skäl än att posteringsorterna ej ännu äro slutligt

fastställda, i närvarande stund åstadkommas.

I frågan om den medverkan vid kustens bevakande, som bör

lämnas av den inre bevakningspersonalen, har tullkommissionen såsom

allmän regel föreslagit (I: sid. 31 o. f.), att bevakningen av område när
-

Telefon.

Departements
chefen.

Inre bevakningspersonalens

med*

verkan vid

kustens bevakande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements
chefen.

Lots- och fyrpersonalens

medverkan

vid kustens

bevakande.

Nuvarande

förhållanden.

mast hamn, varest inre bevakningspersonal funnes förlagd, skulle uppdragas

åt denna personal, samt förty i åtskilliga fall räknat med en

konstant patrulleringsskyldighet för den inre personalen. Någon personalförstärkning

för de nya bevakningsuppgifternas övertagande skulle enligt

kommissionens uppfattning endast i ett par undantagsfall bliva

behövlig.

Mot den princip, tullkommissionen sålunda uttalat, hava de kustbevakningssakkunniga

(U. I A: sid 61) förklarat sig så mycket mindre hava

något att erinra, som densamma i det väsentliga överensstämde med grunderna

för redan gällande författningsbestämmelser. De sakkunniga hava

emellertid ansett det mindre lämpligt, att större patrulleringsskyldighet

till sjöss än som nu vore den inre bevakningspersonalen påbjuden ålades

densamma, särskilt som flertalet av dithörande personal finge förutsättas

sakna därför erforderlig förfarenhet i hantering av båtar m. m. Därför

hava de sakkunniga hemställt, att jämväl till vissa platser, där inre bevakning

vore stationerad, måtte förläggas kustbevakningsposteringar,

vilkas uppdrag då bleve att övervaka redden samt de på något längre

håll från respektive platser befintliga kuststräckorna.

I vad de kustbevakningssakkunniga sålunda anfört har generaltullstyrelsen

instämt (U. I A: sid. 112).

I § 17 av gällande tjänstgöringsreglemente för tullverket är i

avseende å den allmänna bevakningens ordnande vid tullplats bestämt

bland annat, att patrulleringar skola, där så anses erforderligt, verkställas

dels med tullbåt i hamnen och å närgränsande vatten, dels till

lands vid omgivande stränder, landnings- och lossningsställen. En vidsträcktare

tillsyn vid kusten än vad i anledning av denna bestämmelse

för närvarande utövas, synes icke heller mig böra åläggas den inre

tullbevakningen, vilken, även om den mot förmodan i regel kunde anses

skickad att utöva verklig kustbevakning, knappast bör dragas från sina

egentliga väl så viktiga göromål, så mycket mindre som genom en

dylik åtgärd personalökning vid den inre bevakningen icke lärer kunna

undvikas.

Mellan tull- och lotsverken skall för närvarande samarbete äga

rum i följande avseenden:

Enligt § 4 tullstadgan skall kronolots, som befinner sig ombord å fartyg,

där tullbetjänt ej är tillstädes, hava tillsyn därå, att något gods ej föres

från eller till detsamma, att de lås och sigill, som till kronans säkerhet kunna

vara fartygets tillgångar åsätta, ej olovligen brytas och att olaga landgång

ej äger rum. Vidare skall enligt § 2 t ull stadgan å fartyg varande kronolots

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

lämna tulltjänsteman för ombordgång å fartyget i tjänstärende erforderligt biträde.

Å andra sidan äger kronolots jämlikt § 58 lotsförordningen att vid

utövningen av sin tjänst av tullbetjänt påkalla det biträde och den handräckning,

som denne är i tillfälle att lämna. Än vidare må jämlikt § 39 tullstadgan,

som innefattar bestämmelser om kontrollåtgärder vid utförsel av oförtullat

gods m. m„ kronolots i visst fall avgiva intyg rörande den å dylikt gods anbragta

förseglingens eller plomberingens orubbade beskaffenhet vid ankomsten

till öppen sjö eller vid det tillfälle, då lotsen lämnar fartyget, för vilket ersättning

emellertid plägar erhållas från ett å tullverkets omkostnadsstat uppfört

anslag »till gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka

sig genom nitisk tillsyn och kontroll mot överträdelse av tullförfattningarna».

Ytterligare finnes i § 40 av tjänstgöringsreglementet för lotsverket

den 23 december 1914 (nr 442) intagen en erinran om, att lots har att

ställa sig till noggrann efterrättelse vad till förekommande av lurendrejeri eller

tullförsnillning är i tullstadgan föreskrivet. Slutligen äro enligt § 32 mom. 9

och § 53 i samma reglemente lotsförmän och fyrmästare pliktiga att ofördröjligen

hos vederbörande lotskapten göra anmälan, bland annat därest fartyg

inkommit genom förbjuden farled.

Tullkommissionen, som ansett, att från lots- och fyrpersonalens

sida borde kunna erhållas ett värdefullt biträde ej endast såsom nu i

och för den inre bevakningen utan även för kustbevakningen, har härom

underhandlat med lotsstyrelsen. Denna har i skrivelse den 27 februari

1917 meddelat bland annat, att lots- och fyrpersonal syntes kunna, utöver

vad hittills vore bestämt, till närmaste tullpostering (tullstation)

inrapportera, om något misstänkt av densamma iakttoges till sjöss eller

i skärgården, samt, där så kunde anses önskvärt, lämna meddelande om

fartyg, som inpasserade från sjön (I: sid. 33). Härjämte har lotsstyrelsen

framhållit, att vid platser, där både lots- och tullpersonal vore

stationerade och ständig utkik skulle hållas, ett samarbete i fråga om

utkiks hållande syntes kunna ordnas till fördel för både lotsverket och

tullverket. Däremot har lotsstyrelsen uttalat vissa betänkligheter mot

en av kommissionen ifrågasatt generell bestämmelse om rättighet för

lotsverkets personal att verkställa visitation å fartyg.

I anslutning till vad lotsstyrelsen sålunda meddelat har tullkommissionen

föreslagit (I: sid. 34 o. f.), att lots- och fyrpersonalen å vissa

närmare angivna platser (å 58 av rikets 107 lotsplatser och å 13 fyrplatser)

måtte förpliktas att, i den mån andra tjänstegöromål ej därför utgjorde

hinder, hålla utkik för övervakande av synfältet ur tullbevakningssynpunkt.

Enahanda utkik sknlle enligt kommissionens förslag hållas

från i gång varande lotsbåtar, tillhörande nyss avsedda lotsplatser. Vad

anmärkningsvärt, som iakttoges under denna utkik, skulle, helst telefonledes,

inberättas till vederbörande kustbevakningstjänsteman. Därjämte

Lotsstyrelsen

år 1017.

1914 års tullkommission.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Lotsstyrelsen

år 1918.

64 Kungl. May.ts proposition Nr 89.

har kommissionen, i ändamål att inbespara tullbevakning å fartyg, som

med kronolots ombord inpasserar från inloppsstation, hemställt, att

antingen ett i 1862 års reglemente för lotsverket förekommande men

numera ej gällande förbud för lots att efter verkställd lotsning lämna

fartyget, förrän tulltjänsteman infunnit sig ombord, måtte återinföras eller

ock tullbevakningen i bestämmelseorten måtte i förväg erhålla besked

telefonledes om orten och om möjligt även om den beräknade tiden, då

lotsen komme att lämna fartyget, detta för att sättas i tillfälle att utsända

bevakning för att möta och avlösa lotsen. Under sådan förutsättning

borde enligt kommissionens åsikt allmän bestämmelse utfärdas

därom, att inpasserande fartyg med kronolots ombord icke skulle behöva

förses med tullbevakning.

I avgivna yttranden hava såväl tull- som lotsmyndigheter i stort

sett motsatt sig kommissionens förevarande förslag (U. I A: sid. 30

o. f.). Lotsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 maj 1918

närmare utvecklat de skäl, som från lotsverkets sida förelegat för ett

dylikt avstyrkande. Därvid har lotsstyrelsen till en början upplyst, att

styrelsen redan i förut åberopade skrivelse den 27 februari 1917 framhållit

för kommissionen bland annat, att vid en del lotsplatser utkik ej

hölles under mörker, att vid alla lotsplatser inträffade, att hela personalen

stundom vore borta från platsen i tjänståligganden, att vid fyrplatser

någon egentlig utkik ej hölles, att vid fyrplats, där endast en eller två

man voro anställda, något övervakande av synfältet sannolikt icke kunde

ske, att lotsens hemresa efter slutad lotsning mången gång skedde med

skjuts, ångbåt eller järnvägståg, för att han skyndsammast möjligt

måtte återkomma till lotsplatsen och att därav framginge, att det biträde

vid tullbevakningen, som ifrågasattes att lämnas av lots- och fyrpersonalen,

skulle bliva långt ifrån effektivt. Härefter har lotsstyrelsen anfört bland

annat följande:

»Utöver vad sålunda redan framhållits får lotsstyrelsen fästa uppmärksamhet

därå, dels att vid en del lotsplatser vid norrlandskusten och även vid

ett par lotsplatser vid smålandskusten lotspersonalen lämnar under nämnda

lotsplatser hörande uppassningsställen vintertid eller då till följd av isförhållanden

så måste ske, varvid är att märka, att lotspersonalen måste lämna

vissa av uppassningsställena, medan ännu sjöfart pågår vid och i närheten av

desamma dels att vid en del lotsplatser^- dock endast ett fåtal — icke mera

än 2 eller 3 man äro anställda, dels att den utkik, som lotspersonalen håller

för att i tid kunna lämna lots åt lotssökande fartyg, icke är så ständig och ej

heller av den art, som av kommissionen föreslagits för synfältets övervakande

ur tullbcvakningssynpunkt, dels att, även om utkik hölles från i gång varande

lotsbåt, lotspersonalen mången gång till följd av sin lotstjänst icke torde kunna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

65

vare sig närmare undersöka misstänkta fall eller i så god tid avgiva rapport

om något misstänkt iakttagits, att rapporten härom skulle kunna leda till beivrande

av förekommande förseelse mot tullförfattningarna, dels ock att fyrpersonalen,

som under den de! av dygnet, då fyring äger rum, håller vakt i

fyrtorn eller fyrhus och, där mistsignalering sker, länder tjock eller disig luft även

sköter mistsignaleringsapparaten, har att under den övriga delen av dygnet,

förutom åtnjutande av behövlig vila, utföra dels en del arbeten med rengöring

m. in. av fyr- och mistsignaleringsapparater, dels oek en del målningsoch

underhållsarbeten å lins och byggnader,'' vartill för fyrmästare eller fyrvaktare

med uppbörd kommer skrivgöromål med förande av fyrdagbok och

redovisningsjournaler m. in.

Av de 13 fyrplatser, från vilka biträde ifrågasättes, utgöres personalen

vid 4 platser av 2 man, vid 1 plats av 1 man, vid 1 plats (Gotska Sandön) av 5

man, och vid de övriga 7 platserna äger mistsignalering rum.

Lotsstyrelsen anser sig därför böra ytterligare betona att det ifrågasatta

biträdet av lots- och fyrpersonal vid kustbevakningen icke torde kunna bliva

av vidare värde och långt ifrån effektivt.

Skulle, oaktat vad sålunda anförts rörande effektiviteten av det biträde

vid kustbevakningen, som ifrågasättes av lots- och fyrpersonal, detta biträde

anses tillfyllest vid den ifrågasatta omorganisationen av tullverkets kustbevakning,

uppstår frågan, huruvida nuvarande personal vid lotsverket kan befinnas

vara skyldig att utan ersättning biträda vid kustbevakningen i större

utsträckning än som angives i det å sid. 33 i betänkandet intagna utdraget ur

lotsstyrelsens ovannämnda skrivelse till kommissionen. Hållandet av sådan

utkik, som kommissionen föreslår, skulle äga rum genom lots- och fyrpersonal,

innefattar en helt annan tjänstgöring för tullverkets räkning än verkställande

utan arvode av den rapportering, som av lotsstyrelsen i meromnämnda skrivelse

till kommissionen angivits. Lotsstyrelsen angav, att nämnda personal

torde kunna inrapportera till närmaste tullpostering (tullstation) om något

misstänkt av personalen iakttoges till sjöss eller skärgården, således under utövande

av lotsverkets tjänst och utan hållande av någon sorts utkik i tullverkets

intresse, då däremot kommissionen föreslår. att utkik, avseende att

övervaka synfältet ur tullbevakningssynpunkt, skall, i den mån andra tjänstegöromål

ej härför utgöra hinder, hållas.

Skulle lotspersonalen förpliktigas att under de förhållanden, som av

kommissionen föreslagits — i den mån andra tjänstegöromål ej härför utgjorde

hinder — hålla utkik, avseende att övervaka synfältet ur tullbevakningssynpunkt,

bleve nämnda personal förhindrad att, oaktat sjöfarten vid

och utanför platsen upphört för vinterperioden, lämna under platsen hörande

uppassningsställen och inflytta till sin boningsort. Kvarstannandet å upppassningsställena

under sådana förhållanden skulle då icke föranledas av

tjänsten vid lotsverket utan för fullgörandet av tjänst för tullverkets räkning.

Byggnaderna å en del uppassningsställen äro icke av den beskaffenhet att

personalens kvarstannande därstädes under vintern låter sig göra, varför

nybyggnad eller ändring av byggnaderna i dessa fall bleve erforderliga. Kostnaderna

härför torde i så fall böra bekostas av tullverket.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. {Nr 89.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

f.6

Kutig!. Maj:ts proposition Nr 89.

Lots- och fyrpersonalens biträde vid kustens bevakning i den utsträckning

förslaget innebär torde icke kunna åläggas nuvarande personal såsom

tjänsteuppdrag. Däremot torde denna personal kunna åläggas att, om under

utövande av lotsverkets tjänst något misstänkt av personalen iakttages till

sjöss eller i skärgården, inrapportera detta till närmaste tullpostering (tullstation)

utan åtnjutande av arvode eller annan ersättning än den, som erfordras

till täckande av personalen eventuellt åsamkad kostnad i och för denna

ra pportering.

Från lotsstyrelsens sida möter emellertid icke något hinder för nämnda

personal att mot ersättning ocli i den män tjänsten vid lotsverket det medgiver

samt efter prövning i varje särskilt fall åtaga sig att i övrigt biträda

vid kustbevakningen. Lotsstyrelsen anser sig dock böra uttala, att lotsverkets

tjänst i varje fall och utan avseende å följderna för kustbevakningen först och

främst måste fullgöras.

Vid platser, där både lots- och tullpersonal skulle finnas stationerade,

synes såsom lotsstyrelsen i sin ovannämnda skrivelse till kommissionen redan

framhållit ett samarbete särskilt i fråga om utkiks hållande kunna ordnas mellan

de två verkens personal till fördel för båda verken och för personalen vid

dylika platser.

Rörande frågan om undvikande av dubbel bevakning å fartyg genom

såväl tull- som lotspersonal får lotsstyrelsen avstyrka bifall till kommissionens

förslag om återinförande i tjänstgöringsreglementet för lotsverket av ovannämnda

i 1862 års reglemente för lots- och fyrstaterna förekommande bestämmelse

rörande förbud för lots i vissa fall att efter verkställd lotsning lämna

fartyget, förr än tullbetjänt infunnit sig ombord. Denna fråga var vid behandling

av det lotsstyrelsens förslag till nytt tjänstgöringsreglemente för

lotsverket, som låg till grund för år 1881 utfärdat dylikt reglemente, föremål

för noggrann utredning, som resulterade i att något mot ovannämnda bestämmelse

svarande stadgande icke inflöt i 1881 års reglemente''. De olägenheter,

som då anfördes mot bibehållande av ifrågavarande bestämmelse, föreligga

fortfarande.

Beträffande av kommissionen subsidiärt förordad anordning att i de fall,

då kronolots åtföljde från inloppsstation inpasserande fartyg, tullbevakningen i

bestämmelseorten måtte i förväg erhålla besked telefonledes om orten och om

möjligt även den beräknade tiden, då lotsen komme att lämna fartyget, för att

sättas i tillfälle att utsända bevakning för att möta och avlösa lotsen får lotsstyrelsen

meddela, att styrelsen, oaktat lotsens åligganden i bevakningshänseende

härigenom skulle kunna ökas och försvåras, anser sig kunna gå med

på denna anordning i sådana fall, då säkerhet föreligger, att lotsen icke kommer

att i och för fartygets bevakning uppehållas ombord efter fullgjord lotsning,

dock under förutsättning att det skall åligga tullbevakningen å inloppsstationen

att efter samråd med lotsen underrätta den tullbevakning, som skall

ombestyra lotsens avlösning ;^v tullbevakningstjänsteman. Skulle däremot

fartygets bestämmelseort ligga så långt avlägsen från tullbevakningens förläggningsort,

att den tullman, som skall avlösa lotsen, icke kan hinna infinna

sig vid fartygets ankomst till fartygets bestämmelseort, anser lotsstyrelsen, att

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

67

flen ifrågasatta anordningen icke bör komma till användande, enär i sistnämnda

fall följden annars skulle bliva densamma som om förenämnda bestämmelse

i 1862 års reglemente återinfördes. Huruvida bevakning skall medfölja

från inloppsstation bör därför prövas i varje särskilt fall. Lotsstyrelsen får

därför avstyrka bifall till kommissionens förslag om utfärdande av allmän bestämmelse

därom, att fartyg, som inpassera!- från inloppsstation, skall, om det

har kronolots ombord, icke behöva förses med tullbevakning.»

1 fortsättningen av skrivelsen har lotsstyrelsen bland annat påvisat

tullverkets blivande kostnader för telefonförbindelser till de lotseller

fyrplatser, från vilka ifrågasatt biträde skulle lämnas. Slutligen

har styrelsen funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke, för den

händelse vid platser, där både lots- och tullpersonal skulle finnas stationerade

och ständig utkik skulle hållas, ett samarbete mellan de båda

verkens personal komme till stånd, tullverket borde lämna bidrag till

täckande av kostnader för uppförande av nya eller för underhåll av

äldre utkikshus eller utkiksställningar, där dessa vore erforderliga för

hållande av utkik, avseende att övervaka synfältet ur tullbevaknings•synpunkt.

De kustbevakningssakkunniga hava, med hänsyn till vad sålunda

förekommit och då de i varje fall ansett sig icke kunna såsom följd av

en sådan medverkan, varom fråga är, vidtaga någon minskning av

kustbevakningspersonalen, funnit sig icke böra upptaga kommissionens

förslag sådant det utformats (U. I A: sid. 62). I stället hava de sakkunniga

ansett, att samverkan mellan tull- och lotsverken kunde ordnas

på ett sätt, som närmare anslöte sig till det hittills praktiserade.

Gällande föreskrifter i ämnet vore därför i huvudsak tillräckliga för att

bereda tullverket det biträde från lots- och fyrpersonalens sida, som

skäligen borde fordras; dock syntes ytterligare böra utfärdas en föreskrift

av ungefär följande innehåll:

»Om i tjänstgöring stadd lots- eller fyrpersonal iakttager seglationsbrott

eller annan överträdelse av författning, vars efterlevnad tullverket har

att övervaka, eller överhuvud förehavanden, som synas ägnade att förbereda

eller främja sådana brott, skall anmälan därom ofördröjligen göras till närmaste

tullmyndighet.»

Samarbetet i fråga om utkiks hållande — vilket på vissa håll

redan förekomme — syntes de sakkunniga smidigast kunna ordnas

under hand genom de lokala befälsmyndigheternas försorg, varför några

författningsbestämmelser i ämnet icke borde ifrågakomma. På frågan om

undvikande av dubbel bevakning genom såväl lots- som tullpersonal under

fartygs inpasserande från inloppsstation hava de sakkunniga icke inlåtit sig.

1920 års kustbev

åkning ssaklcunniga.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaltull
styrelsen.

Departements
chefen.

Generaltullstyrelsen har instämt i de sakkunnigas uttalande rörande

tullkommissionens förslag om åläggande för lots- och fyrpersonal att i

viss större utsträckning än för närvarande vore föreskrivet medverka

vid kustens bevakande och i enlighet därmed hemställt, att föreskrift i

den av de sakkunniga angivna riktning måtte utfärdas (U. I A: 6id. 112).

Det av tullkommissionen ifrågasatta utfärdandet under viss förutsättningav

en allmän bestämmelse om, att inpasserande fartyg med kronolots

ombord icke skulle behöva förses med tullbevakning, har styrelsen av

följande skäl ansett icke tillrådligt (IT. I A: sid. 42). Förhållandena

kunde, även om i vissa fall tullbevakning ombord skulle kunna ersättas

genom lotsens bevakning, dock ofta vara sådana, att detta icke ur synpunkten

av tullverkets säkerhet borde ske. Då lotsen vore ansvarig

för fartygets manövrering, måste givetvis hans uppmärksamhet i främsta

rummet vara riktad härpå, och bevakning av fartyget ur tullsynpunkt

komma i andra hand. I mörker och dålig väderlek bleve därför icke

den tillsyn å vad som försigginge å exempelvis ett större ångfartyg,

som lotsen skulle kunna prestera, av något vidare stort värde.

Givet är, att lotsverkets personal i många fall bär möjlighet att"

giva kustbevakningspersonalen värdefullt bistånd i tjänsten; och, även

om plikt att lämna sådant måhända redan kan anses vara genom allmänt

giltiga föreskrifter i författningarna ålagd, synes det mig ändock

ej ur vägen att särskilt för lots- och fyrpersonalens förhållande i tullhänseende

fastslå vissa skyldigheter härutinnan på i huvudsak det. sätt,

som de sakkunniga anvisat och generaltullstyrelsen tillstyrkt. Efter samråd

med chefen för handelsdepartementet biträder jag därför förslaget

om utfärdande av en föreskrift angående skyldighet för lots- eller fyrpersonal

att till närmaste tullmyndighet ofördröjligen inrapportera under

tjänstgöring iakttagna tullförseelser. En dylik föreskrift lärer kunna

tillkomma utan riksdagens medverkan.

Beträffande härefter frågan om lotspersonalens biträde åt den inre

tullbevakningen finner jag på huvudsakligen de av lots- och generaltullstyrelserna

i saken åberopade skäl ett skärpt stadgande angående

omfattningen av den medverkan härutinnan, som för närvarande lämnas,

icke lämplig. Den enkla tillsyn, som hittills av lotspersonalen plägat

utövas vid utförsel av vanligen i smärre poster utgående oförtullat utländskt

gods har nämligen, såvitt jag inhämtat, i allmänhet kunnat på

ett för alla parter tillfredsställande sätt försiggå med de bestämmelser

i ämnet, som redan förefinnas i tullstadgan. Vidare kan en föreskrift

om, att tullbevakning ej skulle åsättas fartyg, som från inloppsstation

inpasserade med kronolots ombord, måhända i vissa fall bliva till nåck
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

del antingen för sjösäkerheten eller för tullverkets intressen. I sistnämnda

avseende förefaller mig vad som för närvarande gäller enligt

§ 203 i tjänstgöringsreglementet för tullverket och som icke blott tillstädjer

allenast lotsbevakning utan också möjliggör samtidig tullbevakning,

där så behövs, utgöra en bättre avvägd författnings föreskrift .

Denna föreskrift, vilken alltså synes mig böra åtminstone i huvudsak

bibehållas, innefattar, att vid inloppsstation skall å från utrikes ort ankommande

annat än seglande fartyg anställas tullbevakning, därest icke

fartyget har förut åsatt bevakning eller kronolots ombord eller dess luckor

och övriga lasttillgångar redan blivit förseglade eller fartyget utgör

passagerarångfartyg, som efter förut kungjord turlista gör regelbundna

resor, eller bevakningsförman eljest finner fartyget kunna få passera

utan särskild tillsjm från tullverkets sida.

I övrigt vill jag uttala önskvärdheten av och har jag all anledning

förvänta, att vederbörande verks styrelser vidtaga åtgärder, varigenom

det allmänna samarbetet i de dagliga göromålen för lots- och tullpersonalen

skall i praktiken, såsom hittills mångenstädes lärer varit förhållandet,

kunna ordnas å samtliga platser, där personal av båda slagen

förefinnas. Häri inbegriper jag även åliggandena att hålla utkik för

lots- och tullverkens räkning. Att, därest en dylik fördelning av utkiksvakterna

varder mera regelbundet anordnad, lots- och tullverken böra,

såsom lotsstvrelsen ifrågasatt, gemensamt gälda kostnaderna för nybyggnad

eller underhåll av för vakterna avsedda utkikshus eller utkiksställningar,

finner jag rimligt.

Kustbevakningsposteringarna å vissa platser i Bohuslän, nämligen:

Hättan inom Marstrands, Mollösund, Käriugön, Gullholmen, Gravarne

och Hunnebostrand inom Lysekils samt Dyngö och Grebbestad inom

Strömstads tullkammardistrikt, hava av generaltullstvrelsen medgivits så

kallad invisitationsrätt. Innebörden därav är denna:

Från utrikes ort ankommande, till platser inom vederbörande tullkammardistrikt

destinerade fartyg må, för så vitt de äro barlastade eller hava

last av vissa tullfria varor, efter vid dylik kustbevakningspostering undergången

^visitation avsegla direkt till bestämmelseorten utan att sålunda behöva,

på sätt i § 5 tullstadgan i allmänhet föreskrives, angöra tullplats. Invisitationen

skall verkställas av bevakniugsförmannen vid posteringen. Då

fartygen innehava last ävensom då barlastade fartyg ej kunna vid invisiteringsplatsen

undergå en emot underslev fullt betryggande visitation, skola

fartygen från invisiteringsplatsen till destinationsorten åtföljas av erforderlig,

av vederbörande beordrad bevakning, som jämväl skall övervaka lossningen

och förrätta kölvisitation å fartygen, varom allt attester böra avlämnas

till vederbörande. Tnklarering skall verkställas av vederbörande tull
-

Invisitations
rätt.

Nuvarande

förhållanden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89-

1914 års tullkommission.

Lokala tullmyndigheter.

1920 års kustbevakningssakkunniga.

Generaltullstyrelsen

år 1920.

kammare, för vilket ändamål fartygshandlingarna jämte nyssnämnda attester

skola genom bevakningsförmannens försorg insändas till tullkammaren.

Tullkommissionen har, under anförande att ifrågavarande bestyr

måste verka i hög grad störande för kustbevakningsgöromålens behöriga

fullgörande, föreslagit (II: sid. 307), att berörda invisitationsrätt måtte

helt och hållet avskaffas och att tullexpeditioner måtte inrättas på samtliga

de ställen, där sådan rätt hittills utövats. Dessutom skulle tullexpeditioner

inrättas i Bovallstrand inom Lysekils och i Skärhamn å

Tjörn inom Marstrands tullkammardistrikt. Samtliga dessa tullexpeditioner

skulle bekostas av statsverket och förestås av personer utom tullverket.

Tullkamrarna i Marstrand och Lysekil ävensom kustbevakningschefen

i Hallands samt Göteborgs och'' Bohus län hava med anledningav

omförmälda förslag med skärpa framhållit, bland annat, att det på

flera av ifrågavarande platser vore så gott som omöjligt att erhålla någon

utom tullverket stående lämplig person till tullexpeditionsföreståndare,

att det för övrigt vore fullkomligt otänkbart, att en enda person skulle

kunna, ofta i hårt väder, börda och visitera fartyg, att de föreslagna

tullexpeditionerna icke skulle kunna ersätta den nuvarande anordningen

samt att ett sådant system rent av skulle inbjuda till lagöverträdelser.

De kustbevakningssakkunniga hava i denna fråga endast uttalat,

att invisitationsrätten skäligen icke borde borttagas, med mindre sjöfarten

tillgodosåges genom andra för densamma lika förmånliga anordningar

(U. II: sid. 75). Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid samtliga

ifrågavarande platser, med undantag av Hättan, finnas kustbevakningspostering.

Vid Hättan skulle dock enligt de sakkunnigas åsikt postering

kunna undvaras endast under förutsättning, att tullstation därstädes inrättades,

enär Hättan enligt tullstadgan utgjorde inloppsstation till Uddevalla.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande den 11 oktober 1920 i

anledning av de kustbevakningssakkunnigas omorganisationsförslag i

denna fråga anfört huvudsakligen följande (U. I A: sid. 124):

Styrelsen hade också funnit den nuvarande anordningen med kustbevakningsposteringarnas

invisitationsrätt icke kunna, därest den ifrågasatta starka

reduceringen av posteringarnas personalantal bleve genomförd, för framtiden

tillämpas. Styrelsen vore emellertid bestämt övertygad om olämpligheten av

tullexpeditioner i allmänhet och i ifrågavarande trakter i synnerhet. Någon

annan utväg återstode därför icke än att på de platser, där behovet av lätt
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition AV 89.

nåder i seglationshänseende vore starkast framträdande, tillgodose detta behov

medelst inrättande av tullstationer. I enlighet därmed ville styrelsen

föreslå, att tullstationer måtte inrättas, förutom vid Hättan i Marstrands tullkammardistrikt,

jämväl i Mollösund och Gullholmen i Lysekils tullkammardistrikt

samt i Fjällbacka och Grebbestad inom Strömstads tullkammardistrikt.

Härigenom skulle visserligen den nuvarande invisitationsrätten*

upphöra vid fyra platser, men styrelsen hade av närmare omnämnda skäl an,

sett, att några större olägenheter därav icke behövde befaras.

I anledning av förslaget om invisitationsrättens upphörande i Hunue- Enskilda Perbostrand

hava i en till Kungl. Maj:t den 25 januari 1921 inkommen *°"efoeh

skrift Joh. A. Larsson in. fl. personer eller firmor i Hunnebostrand och ,l''n°'' ™ f''

Ulebergshamn hemställt om inrättande av tullstation jämväl å förstnämnda

plats, under åberopande av den tidsförlust och de ökade kostnader vid

fartygsklareringar, som eljest skulle förorsakas trafiken därstädes, särskilt

i fråga om utklareringar, vilka för framtiden måste ske vid den avlägset

belägna Strömstads tullkammare. Eu liknande hemställan har den 3

februari 1921 gjorts av Västra Sveriges gatstensindustriidkareförbund,

vilket funnit såväl Smögen som Fjällbacka mycket olämpliga såsom

invisitationsplatser för fartyg, bestämda till Hunnebostrand, Ulebergshamn

och Bovallstrand för lastning av stor- och kantsten, Smögen

med hänsyn till det mellanliggande farliga farvattnet Soten samt

Fjällbacka på grund av den tidspillan, som invisitationsresor dit skulle

åsamka de mindre fartygen, av vilka det stora flertalet komme söderifrån.

Vid framläggandet den 17 oktober 1921 av sitt statförslag för oeneraituii1923

har generaltullstyrelsen emellertid ansett sig böra tills vidare frånträda

sitt tidigare förslag i detta spörsmål. Härom har styrelsen yttrat

som följer:

»Ehuru styrelsen fortfarande anser det principiellt riktigt, att invisitationsbestyret

och vad därmed sammanhänger omhänderhaves av personal, tillhörande

lokaltullförvaltningen, alltså av tullstationer, har styrelsen dock, med

hänsyn till den ofta framhållna nödvändigheten att så mycket som möjligt inskränka

kostnaderna för tullverket, funnit sig böra nu föreslå, att invisitationsrätten

tills vidare bibehålies hos kustbevakningsposteringarna och att alltså

med förenämnda stationers inrättande måtte någon tid anstå. Den ökning av

kustbevakningspersonalen i dessa trakter, som med anledning härav är nödvändig

och varom styrelsen vid behandling ----av staten för kustbevak
ningen

väcker förslag, medför nämligen mindre utgiftsökning än den besparing,

som skulle vinnas å lokaltullförvaltningens stat genom indragning av

sagda tullstationer. Styrelsen tillåter sig emellertid starkt betona den provisoriska

karaktären av denna anordning.»

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kustbevakningsinspektör

m. m.

1914 års tullkommission.

1930 års kustbcvakninyssakkunniga.

Generaltull
styrelsen.

72 Kungl. Majtts proposition Nr 89.

Änskönt jag hyser den åsikt, att varje uppdrag, som kan medföra,

att kustbevakningstjänsteman med bibehållen tjänstgöringsskyldighet

såsom sådan dragés för längre eller kortare tid från sina egentliga uppgifter

och fästes vid arbete å viss bestämd plats, vilken kan av allmänheten

noga angivas, måste bliva till förfång för den allmänna tillsynen

å kusten, vill jag på det av generaltullstyrelsen senast framlagda skäl

icke i närvarande stund yrka på en omläggning i det hittillsvarande

systemet med rätt för vissa kustbevakningsposteringar att utöva omförmälda

invisitationsrätt.

Vid sådant förhållande saknar jag också för närvarande anledning

att ingå i prövning av huruvida de platser, varest i fall av nämnda

rätts indragning tullförvaltning skulle anordnas, äro för ändamålet lämpligt

valda eller vilka slag av tullförvaltningar, som böra där inrättas.

För att tillhandagå de blivande cheferna vid kustbevakningen med

råd och upplysningar i dithörande tekniska spörsmål ävensom för att

åstadkomma en sakkunnig och enhetlig tillsyn å den båtmateriell, som

skulle tillhandahållas kustbevakningspersonalen genom tullverkets försorg,

har tullkommissionen föreslagit, att, lämpligen inom generaltullstyrelsens

kameralbyrå, måtte utan fast föredragningsskyldighet inför

styrelsen anställas en särskild tjänsteman med titeln »kustbevakningsinspektör».

Denne tjänsteman, vilkens blivande åligganden närmare angivits,

skulle efter förslag av generaltullstyrelsen tillsättas av Kungl. Maj:t

medelst förordnande, gällande för en tid av tre år i sänder, samt åtnjuta

ett årligt arvode av 10,000 kronor (1: sid. 41 o. f.; IV: sid. 62).

Tillsättandet av en sådan tjänsteman har tillstyrkts av de kustbevakningssakkunniga.

Även generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande den 11 oktober 1920

biträtt detta- förslag liksom ock vad kommissionen ifrågasatt rörande

ordningen för kustbevakningsinspektörsbefattningens tillsättande och

arvodet åt innehavaren av densamma (U. I A: sid. 118). Emellertid

har styrelsen, med hänsyn till att redan under året näst före införandet

av den nya organisationen av kustbevakningen viss båtmateriell syntes

styrelsen böra anskaffas och ett krävande arbete med fastställande av

legor för kustbevakningspersonalens tjänstefarkoster bleve erforderligt,

ansett det synnerligen önskvärt och behövligt, att kustbevakningsinspektören

finge fräda i funktion åtminstone fyra månader, innan den

nya staten för tullverket trädde i kraft.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Den ståndpunkt, generaltullstyrelsen sålunda intagit, har styrelsen

i sin förevarande skrivelse den 17 oktober 1921 i huvudsak vidhållit;

dock har styrelsen förklarat sig anse det icke vara lämpligt, att frågan

om kustbevakningsinspektörens föredragningsskvldighet nu företages till

avgörande.

I särskilda motioner vid 1921 års riksdag (A. K. nr 323 och 337) Motioner vid

har anställandet av en kustbevakningsinspektör mot förenämnda arvode

tillstyrkts.

Även 1902 års löneregleringskommitté har i sitt förutnämnda yttrande LöncrcgUden

6 december 1921 biträtt förslaget om tillsättande hos generaltull- ''ZittJZ''

styrelsen av en kustbevakningsinspektör på förordnande (vare sig, såsom

föreslagits, på tre år eller, såsom inom kommittén varit ifrågasatt, på

sex år) mot ett årligt arvode av 10,000 kronor. Tillika har kommittén

påvisat, att bestämmelse om detta arvode borde vid tillämpning å tullverket

av avlöningsreglementet för statsdepartement in. fl. få inflyta i

5 § 1 mom. av sagda reglemente.

Det må i detta sammanhang omförmälas, att generaltullstyrelsen

den 2 november 1921 funnit sig böra till Kungl. Maj:t avlämna ett

förslag till ändrad lydelse av 2 § i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr

456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och

andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt

till pension. Vid framläggandet av detta förslag framhöll generaltullstyrelsen,

att kustbevakningsinspektören, som skulle tillsättas genom

förordnande på viss tid (tre år), borde upptagas i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet

för statsdepartement m. fl., i följd varav föreskrifter

om hans pensionsrätt borde meddelas i 2 § av nyssnämnda kungörelse

den 29 juni 1921. Vidare uttalade styrelsen sin anslutning till ett av

1914 års tullkommission framlagt förslag, att pensionsunderlaget för

kustbevakningsinspektören måtte bestämmas till 6,000 kronor, samt anförde

bland annat, att den rätt till avkortad pension, som vore medgiven

enligt 2 § 1 mom. andra stycket i sagda pensionskungörelse, även borde

under omständigheter, motsvarande de där angivna, tillkomma kustbevakningsinspektör

med i sådant fall 5,000 kronor.

Jämväl häröver har 1902 års löneregleringskommitté, i anledning

av remiss den 11 november 1921, avgivit yttrande den 8 december

1921, varvid kommittén gjort följande uttalande beträffande kustbevakningsinspektörens

pensionsrätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Departementschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89-

»För den händelse att den föreslagna befattningen såsom kustbevakningsinspektör

varder inrättad och befattningen skall tillsättas genom förordnande

på viss tid, anser kommittén sig ej heller hora göra någon erinran mot

vad styrelsen föreslagit om pension till bemälde befattningshavare av tullmedel

till belopp av 6,000 kronor, om han under minst tolv år innehaft befattningen

eller om han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit

oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring.

Skulle emellertid, såsom tilltänkt är, förordnandet å befattningen komma

att meddelas allenast för tre år, anser kommittén stora betänkligheter möta

mot godkännande av generaltullstyrelsens förslag, i vad angår rätt för kustbevakningsinspektören

att uppbära avkortad pension å 5,000 kronor, därest han

före uppnådd tolv års tjänstetid i befattningen avgår från tjänsten, antingen

På grund av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande

eller på grund därav, att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av

olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring,

så ock därest han ''eljest före berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från

sin befattning’.

Enligt kommitténs mening borde den avkortade pensionen icke få uppbäras

av en avgående kustbevakningsinspektör utan att han åtminstone sex år

varit innehavare av befattningen.

Desutom synes det kommittén, att, även om verkschef må kunna få

komma i åtnjutande av avkortad pension under de omständigheter beträffande

avgång från befattningen, som kunna innefattas under uttrycket ''eljest före

berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning’, detta näppeligen

med fog torde kunna göras gällande i avseende å kustbevakningsinspektör.

)''

Det synes mig icke vara med det allmännas intresse förenligt, att

den särskilt på senare tiden betydelsefulla kustbevakningen är i avsaknad

av en enhetlig ledning och tillsyn. Med avseende härå och då

därjämte en i sjötekniska ämnen särskilt erfaren person enligt mitt

förmenande icke längre kan undvaras av generaltullstyrelsen, tillstyrker

även jag inrättandet av den från åtskilliga håll förordade befattningen

såsom kustbevakningsinspektör.

Det föreslagna sättet för anställande av kustbevakningsinspektören

finner jag lämpligt. Dock anser jag mig med hänsyn till vad löneregleringskommittén

hemställt i fråga om sådan befattningshavares rätt

till pension, vilken hemställan jag anser förtjänt av beaktande, böra

ifrågasätta utsträckning av den till tre år föreslagna tiden för varje

förordnandes längd till samma tid, som skulle gälla såsom minimitid

för erhållande av avkortad pension, eller till sex år. Det förefaller mig

nämligen eljest vara att befara, att svårigheter skola kunna uppstå med

erhållande av fullt lämpliga sökande till ifrågavarande befattning, enär

en person, anställd i annan tjänst, med vilken pensionsförmån är för
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

75

bunden, icke gärna kan antagas eftersträva en anställning, vilken han

ställes inför möjligheten att efter tre år få lämna utan erhållande av

någon som helst pension. Åven ur statsverkets synpunkt torde det

bliva lämpligt med den längre anställningsperioden, enär alltför täta

personombyten kunna ofördelaktigt inverka på utförandet av de med

befattningen förenade uppgifter.

Mot storleken av det föreslagna arvodet för kustbevakningsinspektören,

10,000 kronor, har jag däremot ej anledning till erinran.

Enahanda är förhållandet i fråga om förslaget rörande denna befattnings

tillsättande fyra månader före den nya organisationens ikraftträdande i

övrigt. .Jag tillstyrker alltså, att förstnämnda belopp bestämmes att

ingå bland avlöningarna till ordinarie tjänstemän hos generaltullstyrelsen;

vad angår de för sistberörda ändamål erforderliga medel kommer jag

att i det följande hemställa om utverkande av dessa å tilläggsstat för

år 1922.

V ad angår den närmare omfattningen av göromålen för kustbevakningsinspektören,

torde icke föreligga skäl att redan nu fastslå

en arbetsordning för honom sådan som tullkommissionen förslagsvis

framlagt. Det synes mig sålunda icke uteslutet, att beträffande åtminstone

vissa slags frågor ett onödigt uppskov skulle föranledas av att, efter vad

kommissionen avsett, kustbevakningsinspektören icke skulle hava ständig

löredragningsskyldighet. Vidare är det tänkbart, att de kontorsgöromål,

som kommissionen velat pålägga kustbevakningsinspektören, kunna befinnas

vara av alltför stor omfattning för att möjliggöra en fullständig

och effektiv inspektion av kustbevakningen. Först framdeles, efter det

erfarenhet i saken vunnits, synes mig därför en noggrannare avgränsning

av kustbevakningsinspektörens arbetsuppgifter böra företagas.

1 det föregående har erinrats om de olika principer i fråga om

chefskapet över kustbevakningen, som för närvarande tillämpas i rikets

västra och södra delar å ena sidan och på ostkusten å andra sidan.

Tullkommissionen har nu framlagt (I: sid. 36 o. f.) följande förslag, i

avsikt att åstadkomma enhetlighet i sådant hänseende:

Med indragning av de nuvarande två kustbe valen ingschefstjänsterna

skulle chefskapet över kustbevakningen uppdragas inom ettvart tullkammar

distrikt åt därvarande tullförvaltare, dock skulle inom Stockholms, Göteborgs

och Malmö tullkammardistrikt sagda chefskap utövas av överinspektören vid

tullbevakningsinspektionen i respektive stad. 1 de enligt kommissionens förslag

ej sällan förekommande fall, då. kustbevakningsdistrikten sträckte sig

över liera än ett tullkammardistrikt, skulle vederbörande kustöveruppsynings
-

Det lokala

chefskapet

1914 ån tull

kommitston.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

1920 års kustbevåkningssakkunniga.

man eller kustuppsyningsman egentligen lyda under den tullförvaltare, inom

vilkens tullkammardistrikt lian hade sin förläggningsort, men under patrullering

inom annat, till kustbevakningsdistriktet hörande tullkammardistrikt

vara skyldig att, såvitt anginge förhållandena inom detsamma, ställa sig till

efterrättelse de befallningar, som meddelades honom av därvarande tullförvaltare.

Såsom motivering för detta förslag bär kommissionen anfört i huvudsak

följande:

Det syntes framför allt angeläget att söka åstadkomma ett verkligt samarbete

mellan den yttre och den inre bevakningen. För ernående av detta mål

vore det oundgängligen erforderligt, att bägge de ifrågavarande bevakningsgrenarna

stode under enhetligt befäl, i följd varav inom kommissionens organisationsförslag

icke kunde beredas något rum för särskilda kustbevakningschefer.

Systemet med sådana chefer, särskilt om det genomfördes över hela

kusten, skulle för övrigt medföra ganska betydande kostnader. Det både därjämte

uppgivits, att kustbevakningschefstjänsterna visat sig icke på långt när

bereda innehavarna tillräcklig sysselsättning, en uppgift, som kommissionen

hade all anledning antaga vara riktig. Kommissionen — som vidare till bemötande

upptagit några erinringar, vilka av åtskilliga kustöveruppsyningsmän

på västkusten gjorts mot lämpligheten av en organisation av chefskapet sådan

som den av kommissionen tilltänkta (I: sid. 215) — ville beträffande en av dessa

anmärkningar, nämligen att tullförvaltarna skulle vara i saknad av tillräcklig

sakkunskap i rent sjötekniska frågor, medgiva, att densamma teoretiskt

sett ägde ett visst berättigande; denna brist hade emellertid kommissionen

tänkt få neutraliserad genom tillsättande av den förutnämnda kustbevaknings - inspektören. . ,

Inom de kustbevakuingssakkunniga har enighet ej uppnåtts i

denna fråga (U. I A: sid. 63 o. f.).

En av de sakkunniga har sålunda vänt sig mot anordningen med

tullförvaltare såsom chefer jämväl för kustbevakningen samt i övrigt

haft denna uppfattning:

Ett system med särskilda kustbevakningseliefer för de olika delarna av

rikets kuster borde konsekvent genomföras. Samtidigt skulle de lokala tullförvaltningarna

befrias från samtliga dem nu åliggande handläggningar av

frågor rörande kustbevakningspersonalen. Dessa — såväl de kamerala som

de administrativa — borde övertagas av bemälda chefer, å vars expeditioner

skulle såsom biträde få anställas någon kammarskrivare eller tullassistent. För

nedbringande av de av tullkommissionen med rätt eller orätt såsom alltför betydande

ansedda avlöningskostnaderna kunde möjligen cheferna placeras i

allenast kontrollörs grad, varigenom för övrigt yppades utsikter att städse få

ifrågavarande chefsplatser besatta med yngre personer, som för vinnande av

högre befordran inom tullverket bemödade sig att fylla sin uppgift vid kustbevakningen

på bästa sätt. Dessa kontrollörer, förslagsvis benämnda kustbevakningskontrollörer,

syntes på försök böra till antalet begränsas till tre samt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

få följande tjänstgöringsdistrikt, nämligen: en västkusten till Falsterborev

(kustbevakningsdistrikten 18—23); en ostkusten söderifrån till gränsen mellan

Södermanlands och Östergötlands län ävensom Öland (kustbevakningsdistrikten

11—13 och 15—17); samt en norrlandskusten från skäret Björn (kustbevakningsdistrikten

1-—7). Återstoden av svenska kusten, d. v. s. sträckan från

gränsen mellan Södermanlands och Östergötlands län till skäret Björn ävensom

Gottlands kust (kustbevakningsdistrikten 8—10 och 14), borde åtminstone tills

vidare stå under motsvarande chefskap av kustbevakningsinspektören, som å

sin expedition likaledes skulle få anställt erforderligt arbetsbiträde.

Det sålunda framlagda förslaget måste till skillnad från kommissionens

förslag kunna medföra eu systematisk och intensiv kontroll av kustbevakningen,

ur det allmännas intresse så mycket mera önskvärd, som dess personalantal

i hög grad hade måst inknappas och dyrbara tekniska hjälpmedel avsåges

att tillhandahållas personalen av staten. Vad kostnaden för de ifrågasatta

kontrollörsexpeditionerna beträffade, syntes denna realiter knappast

bliva högre än den, som statsverket finge vidkännas i avlöningar, därest tullförvaltarna

omhändertoge chefskapet för kustbevakningspersonalen; i åtskilliga

fall komme nämligen med all sannolikhet tullförvaltarna att nödgas avdela

särskild personal vid tullkammaren för handhavandet av kustbevakningsbestyren

eller arbetet med dessa i allmänhet att vara av den omfattning, att arbetskraft,

motsvarande en tjänstemans oavbrutna sysselsättning under flera

dagar i månaden, för ändamålet åtginge.

En aunan av de kustbevakningssakkunniga, vilken jämväl funnit

det mindre tillfredsställande, att chefskapet över kustbevakningen inom

respektive tullkammardistrikt uppdroges åt tullförvaltarna, som förut

vore till fullo upptagna av mångskiftande göromål och i regel till åren

komna, har i stället tänkt sig följande lösning av frågan:

Kustbevakningsdistrikten (vilkas omfattning angivits i U. IA: sid. 147

o. f.) borde förenas till grupper med i allmänhet några distrikt i varje. Exempelvis

kunde första gruppen utgöras av kustbevakningsdistrikten 1—4, andra

gruppen 5—7, tredje gruppen 8—10, fjärde gruppen 11—13 och 15, femte gruppen

14, sjätte gruppen 1(1 och 17, sjunde gruppen IS, åttonde gruppen 19 och 20,

nionde gruppen 21, tionde gruppen 22 och 23. Varje sådan grupp skulle bilda

ett inspektionsdistrikt under chefskap av någon kontrollör eller kammarskrivare

inom distriktet, vilken av generaltullstyrelsen därtill särskilt förordnades

och som hade att, i mån hans tid ej upptoges av göromål för kustbevakningen,

sköta sin innehavande tjänst. För att hans intresse för kustbevakningen skulle

ökas, borde han för bestridandet av ifrågavarande chefspläts erhålla lämpligt

extra arvode iitöver den ordinarie lönen.

Fördelarna med den på detta sätt föreslagna organisationen kunde sammanfattas

i följande punkter: kustbevakningens effektivitet bleve större än

enligt tullkommissionens förslag; skapandet av nya befattningar undvekes;

kostnaderna bleve mindre än enligt förutnämnda sakkunniges förslag; mindre

antal distrikt lades under respektive högre befäl än enligt samma förslag:

bättre tillgodoseende av kustbevakningens intressen vid samarbetet mellan inre

s. 78 Kontrollera mot PDF

Generaltullstyrelten

år 1990.

78 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

och yttre bevakningen erhölies än enligt tullkommissionens förslag; och kustöveruppsyningsmännens

intresse för tjänsten ökades genom att dessa finge en

mera självständig ställning. Den sakkunnige ville emellertid medgiva, att det

nyss återgivna förslaget av en annan av de sakkunniga ginge fram efter renare

och enklare linjer än hans; dock ansåge han det förra vara svårare att få

genomfört än sitt eget föreslag.

Den tredje av de sakkunniga har slutligen biträtt den uppfattning

i ämnet, som uttalats av tullkommissionen. För honom tedde sig

saken sålunda:

Det grundläggande momentet i organisationen vore uppdelningen i vissa

kustbevakningsdistrikt, vart och ett under ledning av en väl utbildad kust

överuppsyningsman, som stode i ansvar för bevakningen inom distriktet och

vars ställning borde göras så stark som möjligt. Ett viktigt led i organisationen

bildade härjämte den från alla håll förordade kustbevakningsinspektören,

vilken representerade enhetlighetssynpunkten. Utöver vissa närmare angivna

inspektioner av kustbevakningsinspektören och kustöveruppsyningsmannen hade

kustbevakningsposteringarna att motse inspektionsbesök av generaltulldirektören,

byråcheferna och vederbörande distriktchef — om befattningar av detta

slag komme till stånd — samt av vederbörande tullförvaltare. Skulle, med

indragning av tullförvaltarnas mindre omfattande inspektion, tillskapas särskilda

nya organ med inspektion till huvuduppgift, kunde befaras, att det bleve

för mycket inspekterande; inspektion vore visserligen nyttig och nödvändig

men finge ej drivas så, att den inkräktade på nödig arbetsro. Inrättandet av

en kustbevakningskontrollörsinstitution skulle därför innebära en överorganisation,

varförutom det nära samarbetet mellan den yttre och den inre bevakningen

kunde befaras komma att genom en sådan åtgärd äventyras.

Generaltullstyrelsen har i utlåtandet häröver den 11 oktober 1920

anmält, att styrelsen vid valet mellan de båda huvudalternativen delat

chefskap mellan tullförvaltningarna och kustbevakningen eller särskilt

chefskap för kustbevakningen obetingat anslutit sig till det senare och

ansett att detta borde konsekvent genomföras i hela riket utan undantag

för någon del av kusten (U. I A: sid. 112 o. f.). Denna sin ståndpunkt

har styrelsen ingående motiverat, i samband varmed styrelsen bemött

de gjorda invändningarna mot systemet med odelat chefskap. Av

vad styrelsen i sådant avseende anfört må följande sammandrag lämnas:

Beträffande tullkommissionens förväntan, att tullförvaltarnas brist på

tillräcklig kunskap i sjötekniska frågor skulle bliva neutraliserad genom in2''ättandet

av en kustbevakningsinspektörsbefattning, har styrelsen dragit i

tvivelsmål, huruvida de mångskiftande övriga göromål, som enligt tullkommissionens

förslag skulle tillkomma kustbevakningsinspektören, kunde medgiva

honom att åt en över hela rikets långsträckta kust utspridd personal och

densammas tjänstemateriell ägna den oavlåtliga och ingående uppmärksamhet,

som härför måste förutsättas. Styrelsen har vidare påvisat de olägenheter, som

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

enligt dess mening skulle vid tullförvaltarnas omhänderhavande av chefskapet

uppstå därigenom, att kustbevakningsdistrikten ofta omfattade mera än

ett tullkammardistrikt (U. IA: sid. 43 o. f.). Därvid har styrelsen erinrat, att

enligt tullkommissionens förslag såsom allmän regel skulle gälla, att tullförvaltarna

skulle utöva chefskap över kustbevakningen inom respektive tullkammardistrikt;

då emellertid enligt samma förslag befälhavaren och personalen

å en jakt, vars distrikt omfattade mera än ett tullkammardistrikt, skulle

lyda under tullförvaltaren i det tullkammardistrikt, inom vilket jakten hade

sin station, men under patrullering inom annat till jaktens distrikt hörande

tullkammardistrikt vara skyldig att, såvitt anginge förhållandena inom detta,

ställa sig till efterrättelse de befallningar, som meddelades av därvarande tullförvaltare,

syntes däri ligga ett frö till förvecklingar och stridigheter mellan

tullförvaltarna, minst lika menliga för bevakningens effektivitet och i allmänhet

för ett gott samarbete, som de olägenheter, kommissionen velat undvika

genom borttagandet av kustbevakningschefstjänsterna och befälets uppdragande

åt respektive tullförvaltare. Vad angår det av kommissionen andragna

positiva skäl för chefskapets utövande av tullförvaltarna, att ett verkligt

samarbete mellan den inre och den yttre bevakningen kunde ernås endast

därigenom, att bägge de ifrågavarande bevakningsgrenarna stode under enhetligt

befäl, har styrelsen på angivna grunder bestritt befogenheten av detta

påstående (U. IA: sid. 115). I fortsättningen har styrelsen vänt sig mot det

uttalandet av den ledamot bland de sakkunniga, vilken anslutit sig till kommissionens

förslag i förevarande hänseende, att tillskapandet av särskilda nya

organ med inspektion till huvuduppgift skulle innebära en »överorganisation»,

varigenom kunde befaras, att inspektionen bleve alltför ofta påkommande, så

att den komme att inkräkta på nödig arbetsro. Därvid har styrelsen framhållit,

dels att enligt dess förslag några distriktchefer icke skulle finnas, dels

ock att den inspektion av kustbevakningen, som kunde förrättas av generaltulldirektören

och byråcheferna, med all säkerhet komme att inskränka sig till

besök vid varje postering med ett eller annat års mellanrum. Någon fara för

att genom denna inspektion nödig arbetsro skulle äventyras kunde nog ej

förefinnas. Även den inspektion, som kustbevakningsinspektören vid sidan av

sina övriga mångfaldiga och omfattande åligganden komme i tillfälle att utöva,

syntes knappast ägnad att kunna störa kustbevakningens arbetsro. Skulle

överorganisation i något fall kunna med fog befaras, vore det enligt styrelsens

förmenande snarare genom inrättande av de utav kommissionen ifrågasatta

distriktchefsbefattningarna.

Sedan generaltullstyrelsen sålunda anmält sin principiella uppfattning

om anordnandet av chefskapet över kustbevakningen, bär styrelsen

angivit sin ställning till de två förslag, som inom de sakkunniga

framställts beträffande den närmare organisationen av det särskilda chefskapet,

vara den, att styrelsen ansåge förslaget om särskilda, uteslutande

för kustbevakningen avsedda chefstjänster vara det, som ensamt borde

komma i fråga. 1 detta hänseende har styrelsen vidare anfört huvudsakligen

följande:

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Motioner vid

1921 årt

riksdag.

Generaltullstyrelsen

ur 1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Den ledamot av de sakkunniga, som framlagt förslaget om befälets utövande

av vid lokaltullförvaltningen anställda tjänstemän, hade själv erkänt,

att det förslag, som sedermera av generaltullstyrelsen tillstyrkts, ginge fram

efter renare och klarare linjer än hans eget. Detta omdöme vore också enligt

styrelsens uppfattning riktigt. Ett hälftenbruk av tjänstemän å verksamhetsområden

av vitt skild beskaffenhet, sådant som det av tullkommissionen

ifrågasatta, kunde nämligen icke vara förmånligt för någotdera av dessa områden.

Vad kostnaden beträffade, syntes någon alltför stor skillnad mellan de

olika alternativen icke behöva förekomma. — I övrigt ville styrelsen i förevarande

ämne åberopa vad som anförts av den ledamot av de sakkunniga,

vilken föreslagit chefskapets överlåtande på särskilda kustbevakningskontrollörer.

Kustbevakningskontrollörerna borde även enligt styrelsens mening vara

tre till antalet men deras distrikt emellertid omfatta följande kustbevakningsdistrikt

enligt de sakkunnigas förslag (U. IA: sid. 147 o. f.), nämligen: det

första kustbevakningsdistrikten 1—11 och 14, det andra kustbevakningsdistrikten

12, 13 samt 15—18 och slutligen det tredje kustbevakningsdistrikten 19—23.

Härigenom skulle kustbevakningsinspektören icke få för sig avdelat något

distrikt samt andra och tredje kontrollörsdistrikten komma att bestå av i det

närmaste samma antal posteringar och omfatta ungefär samma antal tjänstemän;

det första distriktet skulle däremot omfatta ett mindre antal posteringar

och tjänstemän men i stället sträcka sig över så mycket större del av rikets

kust. Kustbevakningskontrollörerna syntes styrelsen lämpligen kunna stationeras

i Stockholm, Malmö och Göteborg och få en kammarskrivare var till

biträde. ib.iiffc

I tvenne motioner vid 1921 års riksdag (A. K. nr 323 och 337)

vidrördes även detta spörsmål. En av motionerna innefattade tillstyrkande

av tullkommissionens förslag, medan i den andra yrkades, dels

att såväl det administrativa som det kamerala chefskapet över kustbevakningen

vid gränsen mot Finland måtte fortfarande omhänderhavas

av tullförvaltaren i Haparanda, dels att för utövande av motsvarande

chefskap inom skilda områden av rikets kust i övrigt måtte, med indragning

av de niivarande två kustbevakningschefstjänsterna, anställas ett

lämpligt antal kustbevakningskontrollörer, dels ock slutligen att envar

av dessa kontrollörer måtte, huvudsakligen för utförande av kontorsgöromål

för kustbevakningens räkning, såsom biträde erhålla en kammarskrivare.

Vid framläggande den 17 oktober 1921 av sitt nu förevarande förslag

till utgiftsstater för tullverket för förra halvåret 1923 har generaltullstyrelsen

tillkännagivit, att styrelsen saknade skäl till frångående av

det förslag i denna fråga, till vilket styrelsen den 11 oktober 1920 anslutit

sig. Endast en jämkning i förslaget har synts styrelsen möjligen

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

kunna förordas till stärkande av detsamma. Denna jämkning avser

undantagande av kustområdet vid gränsen mellan Sverige och. Finland

från kustbevakningskontrollörs befälsdistrikt och hänförande av nämnda

område under tullförvaltarens i Haparanda chefskap. Skälen för styrelsens

förordande av sistberörda ändring hava angivits sålunda:

»Med hänsyn till de ökade fordringarna på kustbevakningen finner styrelsen

en minskning av distriktet för den i Stockholm stationerade kustbevakningskontrollören

önsklig. En sådan minskning torde med minsta kostnad

kunna ske sålunda, att nyssnämnda kustområde vid finska gränsen inordnas

under chefskap av föreståndaren för Haparanda tullkammare, vilken till skillnad

från övriga likabenämnda tullförvaltningar i riket redan nu utgör huvudsakligen

en kust- och gränsbevakningsexpedition. Styrelsen tillstyrker en

sådan omläggning så mycket hellre som det antagligen skulle komma att möta

stora svårigheter i att avskilja gräns- och kustbevakningsområdena i dessa

trakter från varandra.»

Kontrollörsdistrikten skulle efter denna omläggning te sig på följande

sätt:

första kontrollörsdistriktet (chefskap av tullförvaltaren i Haparanda):

första kustbevakningsdistriktet;

andra kontrollörsdistriktet (chefskap av en kustbevakningskontrollör

med expedition i Stockholm): andra—elfte samt fjortonde kustbevakningsdistrikten;
tredje

kontrollörsdistriktet (chefskap av en kustbevakningskontrollör

med expedition i Malmö): tolfte, trettonde samt femtonde—nittonde kustbevakningsdistrikten;

samt

fjärde kontrollörsdistriktet (chefskap av en kustbevakningskontrollör

med expedition i Göteborg):- tjugonde—tjugufjärde kustbevakningsdistrikten.

Gränserna för de kustbevakningsdistrikt, vilka innefattas i nu

nämnda kontrollörsdistrikt, komma att i det följande angivas.

Slutligen har 1902 års löneregleringskommitté i sitt förut åberopade

yttrande den 6 december 1921 förklarat sig icke hava kunnat

underlåta att ägna särskild uppmärksamhet åt de framkomna olika förslagen

om ordnandet av chefskapet för de olika delarna av tullverkets

kustbevakning, vid det förhållande att frågan om handhavande av berörda

chefskap stode i visst samband med spörsmålet om tullförvältartjänsternas

placering i lönegrader. Därvid har kommittén gjort detta

uttalande:

»Kommittén har funnit sig kunna ansluta sig till det av generaltullstyrelsen

tillstyrkta förslaget om anställande av särskilda, uteslutande för kustbevakningen

avsedda tjänstemän i chefställning, s. k. kustbevakningskontrollörer,

vilka skulle, biträdda av en kammarskrivare, var inom sitt distrikt handj

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 11

Linie
reglcringi
kommittén.

s. 82 Kontrollera mot PDF

översikt.

Departement»-

chefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

liava, förutom chefskapet, samtliga de lokala tullförvaltningarna nu åliggande

ärenden rörande kustbevakningen, således både de kamerala och de administrativa.

Genom en dylik anordning skulle enligt kommitténs åsikt ernås ett mera

planmässigt och intensivt arbete till förhindrande och upptäckande av de, enligt

bekräftade uppgifter, i stegrad omfattning förekommande brott mot stadgandena

om olovlig varuinförsel, än vid genomförande av förslagen om kustbevakningschefsgöromålens

överlåtande på tjänsteman, jämväl sysselsatt med

annat från kustbevakningsbestyr skilt arbete.

Dessutom skulle anordningen med all sannolikhet leda till besparing av

statsverkets utgifter dels till följd av noggrannare tillsyn å användningen av

tullverkets till bruk vid kustbevakningen tillhandahållna tjänstemateriell, dels

ock, indirekt, bland annat därigenom att krav må kunna förekommas från åtskilliga

tullförvaltare eller andra vederbörande tullförvaltningstjänstemän att

på grund av ökat arbete med kustbevakningen erhålla förbättrad löneställning

antingen medelst uppflyttning å löneskalan eller genom tillerkännande av, såsom

från tjänstemannahåll redan i något fall förutsatts, särskilt tillägg till

ordinarie avlöningen liksom tidigare medgivits (1900 års tullstatskommittés

betänkande, sid. 193 o. f.).

Det av generaltullstyrelsen föreslagna antalet kustbevakningskontrollörer

och biträden (kammarskrivare), tre av vartdera slaget befattningshavare,

förefaller kommittén vara lämpligt.»

En översikt av de mera väsentliga uttalandena i frågan, huruvida

tullverkets kustbevakningspersonal bör ställas under ett med den inre

tullpersonalen delat chefskap eller ett särskilt sådant, utvisar, att 1914

års tullkommission, en av 1920 års kustbevakningssakkunniga samt

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening ställt sig på den ståndpunkt,

att chefskapet bör omhänderhavas av tullförvaltarna samtidigt med föreståndarskapet

vid tullkammaren, medan 1908 års tullstatskommission,

pluraliteten av 1920 års kustbevakningssakkunniga, 1902 års löneregleringskommitté,

generaltullstyrelsen samt åtskilliga kustöveruppsyningsmän,

som tidigare tjänstgjort vid kustbevakningen under tullförvaltares

chefskap men numera äro underordnade särskild kustbevakningschef, uttalat

sig till förmån för det särskilda chefskapet. Åt det senare alternativet

synes ock i princip hava lämnats företräde av statsmakterna vid

tvenne tidigare tillfällen (U. I A: sid. 64 o. f.). Sveriges tullmannaförening

har till eu början bestämt talat för ett chefskap av tullförvaltare

(II, 2: sid. 77) men sedermera intagit en mera oviss hållning

(U. I A: sid. 33).

Vid en närmare granskning av de omfattande yttranden, som sålunda

framlagts, har jag funnit obestridliga fördelar vara att ernå med

såväl det ena som det andra av systemen liksom ock att vissa icke

oväsentliga olägenheter vidlåda ettvart av dem. Under sådana förhål
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

landen och då samtliga i saken hörda uppenbarligen måste anses hava

tagit ställning till frågan först efter omsorgsfull prövning av på densamma

inverkande omständigheter, torde det vara förklarligt, att jag

hyser en viss tveksamhet vid valet mellan de ifrågavarande båda systemen.

Då jag stannar vid det, som innebär chefskapets överlåtande på

personer, vilka icke tillika utöva annat chefskap, är den vägande anledningen

därtill den, att såväl generaltullstyrelsen som löneregleringskommittén

ansett berörda system ur allmän organisatorisk synpunkt äga

företräde framför det andra systemet.

På grundvalen av det av mig sålunda föredragna systemet hava,

såsom nämnts, två skilda förslag uppbyggts. Enligt det ena skulle

chefskapet för kustbevakningspersonalen å respektive orter utövas av

vid tullförvaltning samtidigt sysselsatt person i underordnad ställning,

enligt det andra av en enbart för kustbevakningen anställd person

(kustbevakningskontrollör). Av dessa förslag torde enligt mitt förmenande

det senare äga de större förutsättningarna för åstadkommande

av en ekonomisk och planmässig verksamhet inom kustbevakningen.

Förnämligast med hänsyn därtill anser jag mig böra i princip förorda

detta förslag.

Gentemot de invändningar, som på enskilda punkter gjorts mot

sistberörda förslag tillåter jag mig i huvudsak åberopa, vad till stöd för

detsamma anförts såväl av förslagsställaren (IT. I A: sid. 63 o. f.) som

av generaltullstyrelsen (U. I A: sid. 116) och 1902 års löneregleringskommitté.

Härutöver ber jag få särskilt framlägga följande synpunkter.

I några fall hava uttalats farhågor för, att den tilltänkta anordningen

med utom tullkamrarna stående chefer för kustbevakningspersonalen

skulle leda därhän, att samarbetet mellan denna personal och

den inre förvaltningen upphörde. Jag tror emellertid, att sådana farhågor

icke skola behöva besannas. Ett stöd för denna förmodan vill

jag finna i den omständigheten, att, enligt vad som upplysts mig, ett

dylikt samarbete även inom till kustbevakningstjänst uteslutande hänförliga

arbetsområden utan svårighet redan nu försiggått på flera

platser, där kustbevakningspersonalen varit underordnad särskilda kustbevakningschefer.

Berörda samarbete lärer ytterst hava vilat å stadganden

i tjänstgöringsreglementet för tullverket, däri ålagts dels i allmänhet

tullverkets tjänstemän att vid ansvar såsom för tjänstefel tillhandagå

varandra inbördes med det biträde, som i tjänsten äskas och

de äro i tillfälle att lämna, dels särskilt vederbörande bevakningschefer

att vid enahanda ansvar, då omständigheterna påkalla omedelbar samverkan

mellan bevakningspersonal, tillhörande olika befälsområden, i

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

samråd träffa för ändamålet nödiga anstalter. Att dessa stadganden,

vilka synas mig alltvidare böra bibehållas, i varje fall komma att iakttagas,

sedan tillämpningen av systemet med särskilda chefer eventuellt blivit utsträckt,

bör bliva en särskild angelägenhet för generaltullstyrelsen att

draga försorg om. Jag har därför all anledning förvänta, att styrelsen

för såväl kustbevakningskontrollörerna som vederbörande tullförvaltningschefer

inskärper vikten av att ett verkligt samarbete upprätthålles mellan

den yttre och inre tullbevakningen samt, i mån som närmare stadganden

för detta ändamål må finnas behövliga, går i författning om utfärdande

av sådana. Det synes mig därjämte i hög grad önskligt, att uttrycklig

föreskrift meddelas jämväl därom, att kustbevakningsinspektören skall

åligga att med särskild uppmärksamhet tillse, det berörda stadganden om

samarbete ej i något fall varda åsidosatta. Vad i synnerhet rörer förhållandet

härutinnan vid strandningstillfällen, synes tullförvaltningspersonalen

så mycket hellre kunna förväntas deltaga i därvid uppstående

göromål som dessa göromål enligt min åsikt till väsentligaste del måste

komma att författningsmässigt påläggas samma personal. På kustbevakningspersonalen

borde allenast bero att inrapportera timad strandning

förutom till kustbevakningskontrollör, även till närmaste tullkammare,

som skulle hava att, i mera krävande fall efter samråd med kustbevakningskontrollören,

till strandningsstället beordra den tullkammaren

underlydande bevakningspersonal, som kunde anses behövlig till betryggande

av kronans rätt. I avvaktan härå borde kustbevakningspersonal,

i mån som detta vore behövligt, utöva tillsyn på platsen och påbörja

förtecknandet av det gods, som skulle ilandföras, allteftersom det lossades.

En sådan anordning finnes för övrigt redan bestämd i § 115 i tullstadgan

och § 103 i tjänstgöringsreglementet för tullverket, ehuru hittills i flera

fall kustbevakningstjänstemän lära hava använts för dylik med bevakning

vid lossning utom tullplats jämförlig och således inre bevakningspersonal

principiellt tillhörig tjänstgöring. Tullverkets bestyr i anledning av

strandningarna synas mig därför icke få inverka på frågan, huruvida

tullförvaltarna skola handhava chefskapet för kustbevakningspersonalen

inom sitt jämte ett eller flera närliggande tullkammardistrikt eller icke.

Ty under alla omständigheter måste såväl den speciella bevakningstillsyn

som den journalisering och redovisning, vilken påkallas av inträffad

strandning, vara — på grund av dessa göromåls karaktär — att i likhet

med varje annan bevakning och bokföring, som föranledes av rätt att

lossa å annan ort än tullplats, hänföra till förrättningar, ankommande

på huvudtullförvaltningen inom det tullkammardistrikt, där det strandade

fartygets lossning äger rum.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89.

Vidkommande härefter den närmare organisationen av det lokala

chefskapet vid kustbevakningen kan utan tvivel hysas viss betänklighet

mot att åt kustbevakningskontrollörerna tilldela så vidsträckta tjänstgöringsdistrikt

som generaltullstyrelsen ifrågasatt. Särskilt gäller detta

beträffande det av styrelsen föreslagna andra kontrollörsdistriktet, sträckande

sig från trakten av Nederkalix i Norrbottens län till Uthammaren

mellan Västervik och Oskarshamn samt omfattande jämväl Gottland, även

om detta distrikt innehåller avsevärt mindre antal posteringar (28) i jämförelse

med de två södra distrikten (62 och 50). Med utgångspunkt från

att en minskning av kontrollörsdistrikten genom ökning av en kustbevakningskontrollörsbefattning

utöver de av styrelsen tillstyrkta icke

bör ifrågakomma, bär jag emellertid trott mig kunna i viss mån undanröja

förberörda betänkligheter genom att utsträcka det kontrollörsdistrikt,

vars chef skulle bliva tullförvaltaren i Haparanda, längre söderut, nämligen

till gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län, eller med

andra ord till att innefatta Haparanda, Luleå och Piteå tullkammardistrikt.

Skulle det efter införandet av ifrågavarande institution befinnas,

att något av kontrollörsdistrikten erhållit otillfredsställande avgränsning,

lärer Kungl. Maj:t kunna bestämma om erforderlig förändring

av gränserna för detsamma. — I övrigt anser jag mig icke böra för

närvarande förorda annan avvikelse från vad generaltullstyrelsen i sådant

avseende senast ansett lämpligt, än att jag med hänsyn därtill, att föreliggande

organisationsfråga varit föremål för synnerligen stridiga uppfattningar

hos dem, som handhaft den förberedande utredningen av densamma,

finner ifrågavarande kustbevakningskontrollörsbefattningar böra

tills vidare, intill dess tillräcklig erfarenhet om den nya chefsinstitutionens

lämplighet må hava vunnits, upptagas allenast på extra stat. Om utverkande

av för sistberörda ändamål erforderliga medel för förra halvåret

1923 kommer jag senare i dag att göra särskild hemställan.

Jag tillstyrker nu alltså, att för närmaste omhänderhavande av de

administrativa och kamerala göromålen vid kustbevakningen, i vad

denna är förlagd utom Haparanda, Luleå och Piteå tullkammardistrikt,

tillsättas tre kustbevakningskontrollörer å extra stat med var sin kammarskrivare

såsom biträde, att inom berörda tre distrikt motsvarande göromål

åläggas tullförvaltaren i Haparanda samt att stationeringsorterna och

distrikten för nyssnämnda kontrollörer bestämmas — frånsett den gränsförskjutning,

som föranledes av mitt nyssnämnda förslag om tullförvaltarens

i Haparanda kontrollörsdistrikt — på av styrelsen angivet sätt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kustbevakningsdistrikt

och -posteringar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Enligt tullkommissionens och de kustbevakningssakkunnigas förslag

(I: sid. 167 o. f.; U. I A: sid. 139 o. f.) skulle kustbevakningsdistriktens

antal bliva respektive 20 och 23 samt kustbevakningsposteringarnas,

bortsett från kustbevakningsbestyren för den inre tullbevakninfjen,

117 och 127.

Generaltullstyrelsen, som i utlåtandet den 11 oktober 1920 (U. I A:

sid. 119 o. f.) föreslagit motsvarande antal till 23 och 128 men sedermera

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november 1920 (sid. 122) på

förekommen anledning hemställt om ändring häri till 23 och 127, har

nu i sin skrivelse den 17 oktober 1921 ifrågasatt, att antalen måtte

i stället bestämmas till respektive 24 och 142 samt att distriktens utsträckning

och posteringarnas förläggningsorter borde bliva som följer;

dock har styrelsen beträffande de senare uttryckligen betonat, att uppgifterna

om dessa icke kunde i varje fall vara att anse såsom slutgiltiga

samt att styrelsen därför förutsatt, att styrelsen skulle i en del fall få

efter närmare undersökning av de lokala förhållandena avgöra, vilken

plats som erbjöde de största fördelarna såsom förläggningsort:

första kustbevakningsdistriktet: från riksgränsen mot Finland till rålinjen

mellan Nederkalix och Råneå socknar; posteringar vid Hanhinkari och

Salmis;

andra kustbevakningsdistriktet: från nämnda rålinje till gränsen mellan

Norrbottens och Västerbottens län; postering vid Trundö (eller Rosvik);

tredje kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till och med

Bjuröklubb; posteringar vid Kåge (eller Kallholmen) och Bjuröklubb;

fjärde kustbevakningsdistriktet: från Bjuröklubb till gränsen mellan

Västerbottens och Västernorrlands län; posteringar vid Ratan, Halågen (eller

Bergviken) och Holmsund;

femte kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till gränsen mellan

Ångermanland och Medelpad; posteringar vid Skag och Ulvö;

sjätte kustbevakningsdistriktet: från nämnda landskapsgräns till Långvinds

bruk och dess lastageplats; posteringar vid Juniskären och Saltvik;

sjunde kustbevakningsdistriktet: från och med Långvinds bruk och dess

lastageplats till södra sidan av skäret Björn; posteringar vid Axmars bruk,

Karlholm och Fågelsundet;

åttonde kustbevakningsdistriktet: från södra sidan av skäret Björn till

Arholma; posteringar vid Gåsstens redd och Grisslehamn;

nionde kustbevakningsdistriktet: från och med Arholma till linjen Dalarö—

Huvudskär; posteringar vid Arholma, T jocko (södra hamn), Sandhamn och

Smådalarö;

tionde kustbevakningsdistriktet: från linjen Dalarö—Huvudskär till

gränsen mellan Södermanlands och Östergötlands län; posteringar vid Htö och

Sågstens hamn;

elfte kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till Uthammaren

och Fläskskären; posteringar vid Källskär och Spårösund;

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 87

tolfte kustbevakning sdistriktet: från Utliammaren och Fläskskären till

Sandhamnsviken på östra sidan av Torhamnsudde; posteringar vid Svartö

Ekenäs och Kristianopel;

trettonde kustbevakningsdistriktet: Öland; posteringar vid Byxelkrok,

Höghy, Gärdslösa, Gräsgård och Mörby långa;

fjortonde kustbevakningsdistriktet: Gottland; posteringar vid Fårö

(Nors), Botvaldavik, Heligholmen (Hoburg), Vaktudden och Lummelunda;

femtonde kustbevakningsdistriktet: från och med Sandhamnsviken till

och med Listershuvud och Hand; posteringar vid Sandhamnsviken, Torhamn

(eller Ostra Hästholmen), Hasslö, Dragsnäs (eller Ekön), Järnavik, Tärnö, Gonnö,

Pukavik, Djupakås, Hörvik och Hand;

sextonde kustbevakningsdistriktet: från Listershuvud och Hand till Sandhammaren;

posteringar vid Nogersund, Hällevik, Falkvik, Landön, Eevhaken,

Yngsjö, Furuboda, Knäbäck, Kivik, Vik, Baskemölla, Brantevik och Skillinge;

sjuttonde kustbevakningsdistriktet: från Sandhammaren till Fredshög’

posteringar vid Sandhammaren, Kåseherga, Nybro, Svarte, Abbekås, Skateliolm,

Beddmge, Smyge, Gislöv och Skåre;

adertonde kustbevakningsdistriktet: från Fredshög till Lundåkra häcks

utlopp; posteringar vid Kämpinge, Skanör, Lilla Hammarsnäs, Gässie, Malmö,

Lomma, Vikhög och Barsebäck;

nittonde kustbevakningsdistriktet: från Lundåkra bäcks utlopp till Kullabergs

udde; posteringar vid Landskrona, Ven, Borstahusen, Ålabodarna, Kopparverket,

Tmkarp, Hittarp, Domsten, Viken, Lerberget, Nyhamn och Mölle;

tjugonde kustbevakningsdistriktet: från Kullabergs udde till gränsen

mellan Kristianstads och Hallands län; posteringar vid Arildsläge, Rekarekroken,

Skalderviken (Angelholms hamn), Vejby, Ramsjö, Torekov, Kattvik och

Båstad;

tjuguförsta kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till Näskroken;

posteringar vid Mällby (eller Snapparp), Laxvik, Halmstad, Tyludden,

Särdal,. Grimsholmen, Falkenberg, Glommen, Träslöv och Bua;

tjuguandra kustbevakningsdistriktet: från Näskroken till och med Nordre

älv och Rörö; posteringar vid Gottskär, Råö (Öckerösund), Skallahamn, Särö,

Vrångö, Styrsö Tånge, Klevafjorden (östra kusten), Långedrag, Hönö Klova

(Fotösund), Rörö och Nordre älv;

tjugutredje kustbevakningsdistriktet: från Nordre älv och Rörö till linjen

Soteskär—Sotehuvud; posteringar vid ort söder om Marstrand, Hättan,

Klädesholmen, Skärhamn, Mollösund, Käringön, Gullholmen, Malmön (eller

Stora Kornö), Gravarne och Raneberg; samt

tjugufjärde kustbevakningsdistriktet: från linjen Soteskär—Sotehuvud

till gränsen mellan Sverige och Norge vid Svinesund; posteringar vid Hunnebostrand,

Hamburgsund, Dynga, Grebbestad, Havstenssund, Råssö (hamn),

Nordkoster, Ledsund, Hftlviken, Lunneviken och Lervik.

Den plan, som sålunda åstadkommits, synes mig, särskilt om den

ställes i samband med vad slutligt föreslagits angående båtmateriell och

personalstyrka vid de olika posteringarna, vara utförd med iakttagande

av de direktiv i fråga om kustbevakningens omorganisation, som blivit

Departements
chefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Gränsbe
vakningen.

Nuvarande

organisation.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

lämnade, då den förberedande utredningen i ämnet anbefalldes, och med

beaktande i fråga om varje posterings förläggning av tillgängliga uppgifter

om lokala förhållanden. Jag anser mig därför kunna utgå från

att ifrågavarande plan till sina huvuddrag skall bliva tillfredsställande

och tillstyrker förty generaltullstyrelsens förslag i dess föreliggande

skick. Denna tillstyrkan är likväl icke att fatta så, att jag anser posteringarnas

antal eller förläggning böra ovillkorligen bibehållas enligt

nämnda förslag; tvärtom finner jag varje sådan ändring härutinnan,

som vid närmare undersökning kan utan att förrycka de principer, vilka

legat till grund för kustbevakningens omorganisation, med visshet antagas

leda till fördelar för statsverket och personalen, också böra vidtagas.

En dylik ändring lärer generaltullstyrelsen, i mån som ändringen

ej föranleder ökning i fastställd avlöningsstat få anses vara befogad att

själv åstadkomma. •

Tullverkets gränsbevakning, vars ändamål är att utöva enahanda

uppsikt å trafiken vid rikets landgräns, som, efter vad förut nämnts,

utmed kusten åligger kustbevakningspersonalen, är för närvarande organiserad

sålunda:

Ordinarie gränsbevakning är anordnad längs norska gränsen till Lappland

samt längs finska gränsen till Soppero och Muonionalusta; utmed Lapplands

gräns mot Norge finnes endast provisorisk gränsbevakning, nämligen i

Tärna och Arjeplog samt inom västra delen av Jukkasjärvi socken. Den ordinarie

gränsbevakningen bestrides av gränsridare, vilka, fördelade på posteringar,

förrätta patrullering dels till lands, dels ock till sjöss. I övrigt utgöres

den ordinarie gränsbevakningspersonale*i av en gränsöveruppsyningsman och

gränsuppsyningmän såsom underbefäl. Patrullering till lands verkställes till

häst eller till fots eller medelst åkdon eller velociped. För patrullering till

sjöss begagnas motorbåt eller annan farkost. Vederbörande personal åtnjuter

av det vid behandlingen av kustbevakningen omnämnda förslagsanslaget »till

jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader» efter generaltullstyrelsens

bestämmande dels årliga legor för anskaffning och underhåll av tjänstefarkoster

och hästar, dels ock årliga resekostnadsanslag, avsedda såväl för anskaffning

och underhåll av tjänstevelocipeder som för bestridande i övrigt av

utgifterna för erforderliga tjänsteresor. Motorbåtsbränsle bekostas direkt av

tullverket på enahanda sätt som vid kustbevakningen. Chefskapet över gränsbevakningspersonalen

utövas inom Strömstads tullkammardistrikt av tullförvaltaren

i Strömstad, inom Dalsland, Värmland och Dalarna av eu särskild

gränsbevakningschef, inom Jämtland av tullförvaltaren i Östersund samt vid

gränsen mot Finland av tullförvaltaren i Haparanda. Beträffande gränsbevakningen

i Dalsland, Värmland och Dalarna omhänderhava dock tullförvaltarna

i Karlstad och Falun vissa ekonomiska bestyr för denna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition «Nr 89.

89

I detta sammanhang må lämnas en del upplysningar rörande de

nuvarande förtullningsförhållandena vid landgränsen:

Utmed gränsen mot Norge äro förlagda dels fyra tullkamrar, nämligen

vid järnvägsstationerna i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen, dels

två gränsinspektioner, i Medskogen och Funäsdalen, dels ock ett större antal

gränsstationer. Vid gränsen mot Finland finnes ej någon annan tullförvaltning

än tullkammaren i Haparanda. Samtliga dessa förvaltningar äga oinskränkt

förtullningsrätt; deras olika benämning härrör av omfattningen av

arbetet vid desamma. Liksom tullkamrarna, vilkas föreståndare äro tullförvaltare,

förestås gränsinspektionerna, vid vilka chefskapet utövas av gränsinspektorer,

av tjänstemän av högre grad uppförda på ordinarie stat. Såsom

föreståndare för gränsstationerna äro gränsridare förordnade av generaltullstyrelsen

jämlikt § 20 i instruktionen för styrelsen. Dessa åtnjuta jämte lönen

vid sina gränsridartjänster, som de hava att fortfarande bestrida, av Kungl.

Maj:t bestämda arvoden för berörda uppdrag, varmed dock följer skyldighet

att tillhandahålla erforderliga expeditionslokaler och magasin. Arvodena utgå

av det å tullverkets avlöningsstat uppförda förslagsanslaget »till arvoden

åt tullexpeditions- och gränsstationsföreståndare». Gränsinspektionen i Funäsdalen

redovisar direkt till generaltullstyrelsen, gränsinspektionen i Medskogen

samt gränstationerna däremot genom någon av tullkamrarna i Strömstad,

Karlstad, Falun och Östersund.

I avseende å förtullningen vid landgränsen gäller härutöver enligt § 44

mom. 2 tullstadgan, att, för den händelse vid gränsen mot Norge å ställe, där

förtullning icke får äga rum, yppar sig mer eller mindre tillfälligt behov att

införa kreatur, för vilka skall erläggas tull, och under förutsättning att stället

är så beläget, att synnerlig svårighet möter för kreaturens införande över

plats, varest förtullning får ske, tullbehandlingen må, sedan före införseln anmälan

därom skett hos närmaste tullförvaltning och säkerhet för tullavgiften

blivit där nedsatt, efter generaltullstyrelsens bestämmande ombesörjas av

gränsridare i trakten eller, där sådan icke finnes, av kronobetjäningen. Dessutom

har särskilt vid finska gränsen vid sidan om författningarna utbildat

sig den praxis, att, där gränstullförvaltning är avlägsen, vilken som helst

gränsridare verkställer förtullningar. I båda fallen redovisas uppbörden till

närmast befintliga tullförvaltning inom distriktet.

Enligt tullkommissionens uttalade åsikt bör icke för den närmaste upplands

tiden ifrågakomma att mera allmänt införa gränsbevakning i Lappland, flränsbevak
Denna

uppfattning, som delats av generaltullstyrelsen (U. I: sid. ninfl‘

38), har vid denna frågas behandling den 18 mars 1921 även biträtts

av vederbörande departementschef (sid. 125).

Det synes även mig, som om det för den närmaste tiden icke Departementsbehövde

ifrågakomma ett mera allmänt införande av gränsbevakning i chefen.

nämnda landskap. Om viss bevakning i trakten av riksgränsbanan

kommer jag emellertid att längre fram i ett annat sammanhang yttra mig.

Bihang i ill riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

Bevaknings
styrkan.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av utgifterna

under riksstatens sjunde huvudtitel (punkt 52) anhöll riksdagen, att

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning, huruvida det förefunnes

behov av ett så stort antal tulltjänsteman och betjänte vid gränsen

mot Norge som det nuvarande, samt att, om så icke vore förhållandet,

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att snarast möjligt få de

obehövliga tjänsterna indragna.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen att i anledning

härav inkomma med det yttrande och förslag, vartill omständigheterna

kunde föranleda, överlämnade styrelsen med skrivelse den 20 november

1913 till Kungl. Maj;t åtskilliga från vederbörande lokala tullmyndigheter

infordrade yttranden i ämnet samt hemställde för egen del av

anförda skäl, att någon indragning av vare sig nu befintlig gränsbevakningspersonal

eller för närvarande anordnade gränsstationer icke

måtte vidtagas.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober 1915 överlämnades

haudlingarna i detta ärende till tullkommissionen för att tagas i övervägande

vid fullgörande av det kommissionen meddelade uppdrag. I

anledning härav anförde kommissionen i sitt utlåtande den 17 oktober

1917 (I: sid. 116 o. f.) i huvudsak följande:

Vid verkställda undersökningar hade det befunnits, att den nu utposterade

bevakningsstyrkan vore — bortsett från några undantagsfall, inalles 11

man av 71 ordinarie och extra ordinarie gränsridare i Bohuslän, Dalsland och

Värmland — oundgängligen behövlig för att en effektiv bevakning skulle

kunna upprätthållas. Kommissionen hade därför samt med hänsyn dels till

det nuvarande systemet med höga tullar, dels till vikten av ett praktiskt

genomförande av sådana ifrågasatta reformer som hrännvinslagstiftningens

skärpande funnit sig icke kunna föreslå någon nämnvärd minskning av den

nu använda personalen; de flesta i tjänstgöring ständigt inkallade extra ordinarie

gränsridarna skulle i stället överflyttas på ordinarie stat.

Generaltullstyrelsen har motsatt sig den sålunda föreslagna personalminskningen

(U. I: sid. 38 o. f.) under betonande bland annat

därav, att under flera år, då normal rörelse och trafik varit rådande,

förstärkning av den ordinarie gränsridarpersonalen i nyssnämnda landskap

befunnits oundgängligen nödvändig för upprätthållande av en effektiv

bevakning. Anledningen, att icke av styrelsen framställning gjorts om

denna förstärknings uppförande å ordinarie stat, hade enligt styrelsens

utsago uteslutande varit hänsynen till det pågående omorganisationsarbetet

samt, vad Bohuslän beträffade, den dittills i viss mån svävande

frågan, huruvida gränsbevakningen där borde utbytas mot kustbevakning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lika med min företrädare i ämbetet finner jag, med hänsyn huvudsakligen

till vad generaltullstyrelsen i ämnet upplyst, föga välbetänkt

att för närvarande vidtaga någon reducering av den gränsbevakningspersonal,

som visat sig under senare tider vara erforderlig. Jag kan

därför icke biträda tullkommissionens förslag om indragning av gränsbevakningspersonal

inom de ifrågavarande gränslandskapen.

Vad beträffar den av generaltullstyrelsen berörda frågan, huruvida

gränsbevakningen i Bohuslän borde utbytas mot kustbevakning, får

den numera genom utfärdande den 19 december 1919 av Kungl. Maj:ts

kungörelse angående ändrad lydelse av §§ 5 och 46 i tullstadgan

(Svensk författningssamling nr 860 år 1919) anses avgjord sålunda, att

dylik förändring tills vidare ej bör ske.

Vid bestämmande av gränsbevakningsposteringarnas ur effektivitet-

och trafiksynpunkt lämpligaste förläggning lära stundom hava

yppat sig vissa svårigheter, bestående däri, att personalen, som själv

har att sörja för bostäders anskaffande, icke alltid kunnat påräkna tillmötesgående

från befolkningens sida vid försök att hyra bostad eller

anskaffa sig egna hem. På grund härav har tullkommissionen funnit

det kunna ifrågasättas, huruvida icke bostäder borde tillhandahållas

gränsbevakningstjänstemännen genom statens försorg; av kostnadshänsyn

borde sådant dock icke ifrågakomma såsom allmän regel, utan skulle

det ankomma på generaltullstyrelsen att i särskilda fall, när omständigheterna

sådant påfordrade, göra vederbörlig framställning i berörda syfte.

Mot detta uppslag, vilket på sin tid vunnit anslutning av såväl

generaltullstyrelsen som min företrädare i statsrådsämbetet (sid. 128),

har icke heller jag någon erinran att göra.

I fråga om gränsbevakningens tekniska hjälpmedel (sid. 128) har

tullkommissionen framlagt förslag av denna innebörd:

Tjänstemateriellen borde bestå av farkoster i överensstämmelse med

framlagt närmare förslag, vidare av cyklar och hästar till visst antal för

gränsbevakningen i dess helhet samt slutligen av skidor i vissa trakter, framför

allt vid gränsen mot Finland. Hästar skulle dock vid riksgränsen mot

Norge, där patrulleringen i regel lämpligen kunde verkställas till fots, endast i

undantagsfall efter generaltullstyrelsens särskilda beprövande förekomma.

Kostnaden för anskaffning och underhåll av båtar, cyklar och skidor skulle

bestridas av tullverket, varemot hästar skulle såsom nu fortfarande hållas av

vederbörande tjänstemän mot lega. Beträffande gränsbevakningspersonalens

rätt att vid tjänsteresor använda andra fortskaffningsmedd än de nämnda

Departement».

chefen.

Posteringarnas

förläggning.

Departements
chefen.

Tekniska

hjälpmedel.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Departements
chefen
-

samt kostnaden för sådana resor skulle gälla detsamma, som i berörda avseenden

anförts i fråga om kustbevakningen.

Mot förslaget om tjänstemateriellens anskaffning och underhåll

har en av tullkommissionens ledamöter avgivit reservation, under yrkande

att det hittills tillämpade legosystemet borde bibehållas jämväl i fråga

om gränsbevakningens båtar, cyklar och skidor.

Generaltullstyrelsen har såsom sin uppfattning framhållit, att någon

förändring i nuvarande system för erforderliga båtars, cyklars och skidors

anskaffning och underhåll åtminstone icke nu borde företagas, samt

vidare förklarat sig icke kunna helt biträda tullkommissionens uppfattning,

att hästar skulle vara i stort sett umbärliga för posteringarna

vid gränsen mot Norge, enär för vissa posteringar svårigheter skulle

föreligga att annorledes än med häst hemförskaffa livsmedel m. m.;

enligt inhämtad uppgift skulle tjugu hästlegor behövas inom Dalsland,

Värmland och Dalarna. — Mot kommissionens nyssnämnda förslag

rörande tjänsteresor har styrelsen däremot icke funnit anledning till erinran.

Enligt statsrådsprotokollet för den 18 mars 1921 (sid. 129) synes

dåvarande departementschefen hava principiellt haft den mening, att

den materiell, som vore behövlig för gränsbevakningstjänstens utövande,

borde, i den mån .kustbevakningens omorganisation ej komme att till

annat föranleda, fortfarande anskaffas och underhållas av vederbörande

tjänstemän mot legor. I fråga om hästarna delade departementschefen

generaltullstyrelsens uppfattning, att sådana komme att behövas till

större antal än tullkommissionen tänkt sig. Beträffande slutligen de

omtörmälda tjänsteresorna fann departementschefen föreskrifter i önskad

riktning böra komma till stånd men utfärdas av Kungl. Maj:t.

Den nu ifrågavarande tjänstemateriellen anser jag böra tills vidare

anskaffas och underhållas på samma sätt som jag tidigare förordat i

fråga om landbevakningens vid kusten motsvarande materiell, således av

tjänstemännen själva mot legor. Aven vad angår de berörda tjänsteresorna

bör enligt mitt förmenande komma att gälla vad jag för motsvarande

fall föreslagit för befattningshavare vid kustbevakningen. Vidkommande

slutligen det för gränsbevakningen behövliga antalet hästar

finner även jag antagligt, att detsamma skall för ändamål, som generaltullstyrelsen

angivit, behöva i viss mån utökas, utöver vad tullkommissionen

ansett nödigt, och att legorna för sådana alltså måste lämpas

därefter. Prövningen, när lega bör utgå, skulle emellertid såsom hittills

ankomma på generaltullstyrelsen, varför något direkt beslut av statsmakterna

i denua angelägenhet icke lärer vara påkallat.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Jämväl för gränsbevakningen har tullkommissionen ansett telefon

vara ett högst värdefullt hjälpmedel och därför under hänvisning till

en ombesörjd utredning tillstyrkt, att de olika posteringarna vid denna

bevakning måtte förses därmed (sid. 130); därjämte har kommissionen

förordat anställande av försök med portativ telefon.

Åven generaltullstyrelsen har funnit anskaffandet av telefoner för

nämnda bevakning önskvärt men ansett, att frågan om gränsbevakningens

i dess helhet förseende därmed borde upptagas och lösas

först sedan den nya organisationen trätt i kraft och i den mån posteringarnas

förläggningsorter blivit bestämda; de av kommissionen ifrågasatta

försöken med portativ telefon kunde emellertid under tiden verkställas.

Jag delar generaltullstyrelsens, jämväl av min företrädare i statsrådsämbetet

biträdda uppfattning, att frågan om utförande av nya

telefonanläggningar för gränsbevakningens behov bör tills vidare anstå,

synnerligast som tillförlitliga kostnadsberäkningar därå icke kunna för

närvarande uppgöras. Mot förslaget att, redan under närmaste tiden

anställa försök i mindre skala med portativ telefon har jag ej något

att erinra.

I det föregående har omnämnts, att förtullningar av gods vid

gränsen för närvarande äga rum, förutom vid gränstullkamrar, gränsinspektioner

och gränsstationer, även hos en de! gränsridare, som icke

innehava uppdrag såsom gränsstationsföreståndare, samt att de förtullningar,

som bemälda gränsridare ombesörja, merendels verkställas endast

på grund av praxis.

Denna praxis har tullkommissionen ansett böra legaliseras (sid. 131)

därigenom, att samtliga gränsridare erhölle förtullningsrätt jämte rätt

att handlägga förpassningar å varor, som över Norge sändes från en

svensk tullplats till en annan eller från kreditupplag i Norge till Sverige

eller från en norsk tullplats till en annan över Sverige. I sammanhang

härmed skulle eu betydande inskränkning av gränsstationernas

hittillsvarande antal vidtagas, de nuvarande gränsinspektionerna i Funäsdalen

och Medskogen förändras till gränsstationer samt befogenhet tillerkännas

generaltullstyrelsen att besluta om inrättande eller indragning

av gränsstationer och disponera över det till arvoden åt tullexpeditionsoch

gränsstationsföreståndare avsedda anslaget. Under förutsättning att

förtullningsrätt tillädes samtliga gränsridare, borde dessa beredas lämplig

undervisning genom kurser vid tullverkets undervisningsanstalt.

Telefon.

Departements
chefen.

Tullbehandlingar

vid

gränsen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements
chefen.

Generaltullstyrelsen har, under framhållande att den av tullkommissionen

omförmälda praxis icke förekomme i på långt när den omfattning,

kommissionen syntes förmoda, avstyrkt förslaget om allmän förtullningsrätt

och rätt att handlägga förpassningar för samtliga gränsvidare

ävensom förslaget om indragning av flertalet nu befintliga gränsstationer.

Såsom huvudskäl härför har anförts, att det syntes kunna

betvivlas, att gränsridarkåren, såsom helhet betraktad, innehade eller ens,

innan en allmän utbildningskurs för gränsridare kommit till stånd, kunde

bibringas erforderlig kompetens. Däremot har styrelsen hemställt om

bemyndigande för styrelsen att på platser, där sådant vore önskligt och

lämpligen kunde ske, tilldela gränsridare, vilken innehade erforderlig

kompetens, rätt att för viss tid eller tills vidare verkställa förtullning.

Med tillkännagivande att ej något vore att erinra mot gränsinspektionernas

i Funäsdalen och Medskogen förändring ''till gränsstationer eller

mot tullkommissionens förslag rörande rätt för styrelsen att inrätta eller

indraga gränsstationer — något som borde innefatta även befogenhet

att flytta sådana — men med avstyrkande av ett av Sveriges tullmannaförening

framlagt förslag om uppförande på ordinarie stat av gränsstationsföreståndartjänsterna

har styrelsen slutligen hemställt, att benämningen

»gränsstation» måtte utbytas mot »gränstullstation».

Enligt statsrådsprotokollet till 1921 års proposition (sid. 132) anslöt

dåvarande chefen för finansdepartementet sig till generaltullstyrelsens

uppfattning i fråga om vanskligheten i att tilldela samtliga gränsridare

förtullnings- och förpassningsrätt. Dessutom fäste departementschefen

uppmärksamheten å att en sådan anordning sannolikt skulle leda till

ökade kostnader för statsverket. Styrelsens hemställan om befogenhet

att vid behov tilldela kompetenta gränsridare omhandlade rätt tillstyrktes

emellertid liksom ock förslaget om gränsinspektionernas förändring till

gränsstationer. Åven i övriga här berörda frågor biträdde departementschefen

styrelsens mening.

Jag hyser också för min del samma uppfattning som generaltullstyrelsen

i dessa spörsmål och förordar således bland annat, att gränsridarnas

allmänna förtullnings- och förpassningsrätt skall bero av generaltullstyrelsens

beslut om tilldelande i de särskilda fallen av sådan rätt

för viss tid eller tills vidare ävensom att styrelsen, med iakttagande att

de nuvarande gränsinspektionerna utbytas mot gränstullstationer, bemyndigas

att bestämma om inrättande, förflyttande eller indragande av

gränstullstationer, där trafiken sådant föranleder. Lämnandet av befogenheter,

som nu avses, lärer ankomma på Kungl. Maj:t.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

95

Det torde här förtjäna omnämnas, att, för den händelse, såsom jag

kommer att tillstyrka, tullkammaren i Riksgränsen blir förflyttad till

Kiruna, en gränstullstation, lydande under sistnämnda tullkammare,

förutsättes varda under erforderlig del av året anordnad i Abiskojokk.

Vidkommande chefskapet över gränsbevakningen har tullkommissionen

föreslagit (I: sid. 129 o. f.), att det system, som för närvarande

gäller i Bohuslän och Jämtland samt vid Riksgränsen mot Finland, eller

att vederbörande tullförvaltare utöva sagda chefskap, måtte tillämpas

även beträffande gränsbevakningen i Dalsland, Värmland och Dalarna,

i vilka landskap chefskapet, såsom förut nämnts, handhaves av gränsbevakningschefen,

vilkens tjänst alltså skulle indragas. Motiveringen

härför innehåller i väsentliga delar följande:

Nuvarande organisationsform för chefskapet över gränsbevakningen i

Dalsland, Värmland och Dalarna ledde till en dualism i så måtto, att de gränsridare,

som tillika vore gränsstationsföreståndare, i sin egenskap av gränsridare

lydde under gränshevakningschefen men i sin egenskap av gränsstationsföreståndare

under vederbörande tullkamrar, vilka även handlade vissa

gränsbevakningspersonalen vidkommande ekonomiska bestyr. Berörda förhållande,

som redan nu finge anses mindre tillfredsställande, bleve detta i än

högre grad, därest, i enlighet med kommissionens förut omförmälda förslag,

samtliga gränsridare erhölle förtullningsrätt och sålunda i visst hänseende

komme att lyda under tullförvaltare. För övrigt vore det lämpligt, att chefskapet

över gränsbevakningen organiserades i samma form, som av kommissionen

föreslagits för kustbevakningens del. Det finge slutligen nämnas, att

gränsbevakningschefstjänsten icke kunde anses bereda sin innehavare tillräcklig

sysselsättning. $ w .2

De tullförvaltare, vilka sålunda skulle utöva chefskap över gränsbevakningen,

borde enligt tullkommissionens förslag till biträden därvid

erhålla gränsbevakningsförmän, nämligen i större distrikt gränsöveruppsyningsmän

och gränsuppsyningsmän, i mindre distrikt endast gränsuppsyningsmän.

övervägande antalet gränsbevakningstjänstemän i Dalsland, Värmland

och Dalarna, nämligen två gränsuppsyningsmän och femtioen gränsridare,

hava i en till generaltullstyrelsen ställd, tullkommissionen delgiven

skrift (I: sid. 218 o. f.) gjort särskild framställning om bibehållande av

gränsbevakningschefstjänsten men tillika ifrågasatt, att även gränsstationerna

måtte läggas helt under gränshevakningschefen.

Tullkommissionens förslag rörande gränsbevakningschefstjänsten

Chefskapet.

1914 års tullkommission.

Lokala tullmyndigheter

m. fl.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

har vidare avstyrkts av tulldirektören i Göteborg, gränsbevakningschefen,

tullförvaltaren i Falun och Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

(U. I: sid. 23 o. f.). Sveriges tullmannaförening har ansett sig, då särskild

framställning från gränsbevakningspersonalen i ämnet förelåge,

sakna anledning yttra sig i frågan. Kommissionens förslag har däremot

tillstyrkts av tullförvaltarna i Karlstad och Östersund.

Generaltull- I sitt utlåtande den 15 maj 1920 över tullkommissionens förslag

stvri920 &r omorganisation av gränsbevakningen förklarade generaltullstyrelsen

sig på i huvudsak följande grunder (U. I: sid. 51 o. f.) icke övertygad

om lämpligheten av den av kommissionen föreslagna överflyttningen på

tullförvaltarna av det chefskap, som nu i Dalsland, Värmland och Dalarna

utövades av en särskild gränsbevakningschef:

i

Den isolerade och självständiga ställning, som gränsbevakningspersolen

intoge, samt de säregna förhållanden, vilka vore utmärkande för gränstrafiken,

gjorde det till en nödvändighet, att chefen stode i livlig beröring med

personalen och hesutte största möjliga, på personlig iakttagelse grundade erfarenhet

och kännedom om sagda förhållanden. Likformighet i avgörandet av

uppkommande frågor angående gränstrafiken och enhetlighet i organisatoriska

åtgärder vore ock av stor betydelse. För nämnda ändamål erfordrades emellertid,

att chefskapet över gränsbevakningen vid ifrågavarande del av gränsen

fortfarande utövades av en utav andra — och från vederbörandes synpunkt

sett säkerligen viktigare — tjänstegöromål obunden tjänsteman. Vad beträffade

tullkommissionens uttalande, att den nuvarande organisationen innebure

en dualism, som redan för närvarande vore mindre tillfredsställande och

under viss förutsättning bleve detta i än högre grad, saknade styrelsen kännedom

om någon olägenhet av betydenhet, som skulle kunna tillskrivas nuvarande

organisation av chefskapet, vilken länge ansetts erforderlig och även

visat sig vara av stor nytta. Det av kommissionen vidare åberopade skäl för

sitt förslag, att därigenom skulle vinnas överensstämmelse med den organisationsform,

som kommissionen föreslagit för kustbevakningen, kunde styrelsen

icke finna tillräckligt bärande. Kommissionens ytterligare uttalande, att

gränsbevakningscliefstjänsten icke kunde anses bereda sin innehavare tillräcklig

sysselsättning, både visserligen av en tillförordnad gränsbevakningschef

uppgivits vara oriktigt; men styrelsen hölle dock för troligt, att uttalandet i

viss mån kunde vara med verkligheten överensstämmande. Styrelsen hade därför

också haft under övervägande, huruvida icke gränsbevakningschefens verksamhetsområde

skulle kunna utvidgas, och därvid funnit att även gränsbevakningen

i Bohuslän kunde läggas under gränsbevakningschefens befäl; en

ytterligare utsträckning kunde knappast lämpligen ske. Någon förändring i

annan riktning av nuvarande chefskap över återstående delar av rikets landgräns

ville styrelsen icke heller ifrågasätta med hänsyn till det obetydliga an
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

talet posteringar därstädes och den jämförelsevis ringa omfattningen av vederbörande

tullförvaltares tullkammargöromål. — Vad den ekonomiska sidan av

saken beträffade förmenade styrelsen, att gränsbevakningschefstjänstens bibehållande

lcomme att medföra snarare besparing än ökad utgift. En av kommissionen

föreslagen gränsöveruppsyningsmanstjänst i andra distriktet kunde

nämligen då undvaras och två gränsuppsyningsmän i samma distrikt utan

olägenhet erhålla skyldighet att tjänstgöra även såsom gränsridare, varjämte

eljest sannolikt erforderlig förstärkning av personalen vid tullkamrarna, åtminstone

den i Karlstad, borde kunna inbesparas.

Mot generaltullstyrelsens nyssnämnda förslag att inordna gränsbevakningen

i Bobuslän under gränsbevakningschefens i Dalsland, Värmland

och Dalarna chefskap uttalade sig extra kommunalstämma i Lommelanda

den 10 september 1920. Enligt ett till Kungl. Maj:t den 29

september 1920 inkommet utdrag ur därvid hållet protokoll hade följande

synpunkter varit avgörande för stämmans ståndpunkt till den sålunda

föreslagna anordningen:

»En dylik anordning bleve opraktisk och komme att förorsaka den trafikerande

allmänheten stora olägenheter. Att i denna kommun, som ligger mitt

för Fredrikshald, är stor trafik med Norge framgår därav, att tullverket inom

kommunen har åtta tulltjänstemän posterade på olika platser. Och då kommunen

har direkta telefonförbindelser med Strömstad, är det nu lätt att vid

tu 11 tjänstemäns och trafikanters ofta olika tolkningar av tullförfattningarna

hänvända sig till tullförvaltaren i Strömstad. Att telefonledes vända sig till

gränsbevakningschefen i det avlägsna Karlstad komme att taga för lång tid

i anspråk. Dessutom torde det dröja länge, innan ''en chef, boende så långt

borta, kan bli insatt i de säregna trafikförhållandena (blandad sjö- och landsvägstrafik)

vid Svinesund och Idefjorden.»

Kommunalstämman uttalade med hänsyn till det anförda såsom

sin önskan, att gränsbevakningen i Bohuslän fortfarande måtte få lyda

under tullförvaltaren i Strömstad.

Sedermera framhöll Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i

en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 9 december 1920 såsom

sin åsikt, att, huru än gränsbevakningen organiserades — vare sig

chefskapet anförtroddes, såsom tullkommissionen föreslagit, åt respektive

tullförvaltare eller, på sätt generaltullstyrelsen ansett lämpligt, åt en

gränsbevakningschef — det borde noga tillses, att full enhetlighet i fråga

om chefskapet, över densamma genomfördes.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 18 mars 1921 av ärendet

angående tullverkets utgiftsstater för år 1922 m. m. framlade dåvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 13

Kommunalstämma

*

Lommelanda.

Tulltjänste
mannaföre
ningen.

Departements•

chefen dr

1921.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj:ts proposition Nr 89.

chefen för finansdepartementet ett nytt förslag i detta ämne, i det han

hemställde, att chefskapet över gränsbevakningen måtte utövas i fråga

om gränsbevakningen i Dalsland, Värmland och Dalarna av eu särskild

gränsbevakningschef men beträffande gränsbevakningen i övrigt av

vederbörande tullförvaltare; att på bemälda gränsbevakningschef måtte

från respektive tullkamrar överflyttas såväl de kamerala bestyren för

gränsbevakningspersonalen som ock alla de göromål, som kunde härflyta

av vissa gränsridares tjänstgöring såsom gränsstationsföreståndare; samt

att gränsbevakningschefen måtte, med indragning av det honom tillhandahållna

arvodet till skrivbiträde ävensom av en av kammarskrivartjänsterna

vid tullkammaren i Karlstad, såsom biträde erhålla en kammarskrivare.

Till detta förslag fogade departementschefen, sedan han redan från

början framhållit, att han icke vore böjd för att tillstyrka ett förslag,

som avsåge att på tullförvaltare överflytta omfattande göromål, vilka

folie utom den egentliga tullkammarverksamheten, denna motivering:

»Vad som vid gränsbevakningsorganisationens uppbyggande måste

ytterst eftersträvas, är att i möjligaste mån öka bevakningens intensitet; och

vid sådant förhållande finner jag det ur allmän organisatorisk synpunkt riktigast

att anförtro handhavandet av uppsikten å gränsbevakningen åt en från

ovidkommande göromål helt befriad, fackutbildad person, vilken har möjlighet

att oförtövat och med'' på erfarenhet grundad sakkunskap ingripa,. därest

bevakningsförhållandena icke noga anpassas efter inträffande förändringar i

trafiken över gränsen.

Denna grundsats borde enligt mitt förmenande helst tillämpas beträffande

rikets hela gränsbevakning liksom i stort sett ifrågasatts vad angår kustbevakningen.

Särskilda omständigheter föranleda mig emellertid att åtminstone

icke för närvarande yrka på en anordning med särskilt chefskap

annorstädes, än där ett dylikt system nu tillämpas, nämligen i Dalsland, Värmland

och Dalarna, varest en särdeles livlig gränstrafik lärer försiggå. I fråga

om gränsbevakningen i Strömstads tullkammardistrikt synas sådana säregna

gränsförhållanden vara rådande inom distriktet, att det åtminstone icke ur enhetlighetssynpunkt

kan anses vara av särskilt värde att, såsom generaltullstyrelsen

satt i fråga, få sagda gränsbevakning underordnad gränsbevakningschefen

i berörda landskap. Att åter hänföra bevakningen inom distriktet under

ett allenast för denna avsett chefskap måste bliva alltför oekonomiskt med avseende

därå, att enligt vad jag inhämtat bevakningsstyrkan vid ifrågavarande

del av gränsen består av endast elva smärre posteringar, sammanträngda inom

ett jämförelsevis litet område. Det återstår alltså ej annat än att låta annan

tulltjänsteman omhänderliava chefskapet i distriktet vid sidan om sin huvudsakliga

sysselsättning. Med avseende därå, att kommunikationerna utmed bohuslänska

gränsen lära vara så pass bekväma, att, såsom erfarenheten visat,

tullförvaltaren i Strömstad kan, utan att övriga med hans tjänst förenade

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

åligganden behöva eftersättas, utöva en ganska effektiv tillsyn å bevakningsposteringarna

vid nämnda gräns, synes mig hinder icke böra ovillkorligen

möta för hans bibehållande tills vidare vid sitt hittillsvarande chefskap över

gränsbevakningen inom Strömstads tullkammardistrikt. Vad vidare angår

chefskapet över gränsbevakningen i Härjedalen, när sådan blir erforderlig,

samt i Jämtland och södra Lappland, synes utövandet av detta kunna på liknande

sätt fortfarande uppdragas åt tullförvaltaren i Östersund. Därest särskild

gränsbevakningschef för dessa landsdelar anställdes, skulle nämligen

denne få en till antalet alltför ringa personal under sitt befäl; om åter gränsbevakningschef

en i Dalsland, Värmland och Dalarna finge övertaga chefskapet

jämväl över bevakningen vid ifrågavarande nordligare delar av gränsen,

kornme denne uppenbarligen att till följd av tjänstgöringsområdets väl stora

utsträckning hindras från att ägna den stora gränsbevakningsstyrkan i de

sydligare landskapen den oavlåtliga tillsyn, som den livligare trafiken och den

större risken för statsverkets intressen därstädes måste påkalla. Här ifrågakomna

chefskap bör av tullförvaltaren i Östersund kunna även i fortsättningen

tills vidare utövas tillfredsställande med hänsyn därtill, att de inre tullgöromålens

omfattning vid tullkammaren i nämnda stad ej lärer vara alltför betydande.

Beträffande slutligen chefskapet över gränsbevakningen vid finska

gränsen torde få framhållas, att Haparanda tullkammare för närvarande kan

anses såsom förnämligast en kust- och gränsbevakningsexpedition för finska

gränsen; vid sådant förhållande vill det synas mig, som om man redan kömmit

det system för chefskapet, som jag principiellt finner äga företräde framför

andra föreslagna, så nära, att en överflyttning av det enligt uppgift hittills

ändamålsenligt fungerande chefskapet över bevakningen vid landgränsen mot

Finland från tullkammarens chef till en särskild gränsbevakningschef icke kan

anses behövlig.

Ehuru jag således förordar bibehållande i princip av de hittillsvarande

anordningarna rörande chefskapet över de olika bevakningsstyrkorna vid rikets

landgräns, finner jag likväl i visst avseende anledning till erinran mot en

av dessa. Jag syftar härmed på den dualism, som enligt vad från flera håll påpekats,

för närvarande råder i tullorganisatoriskt hänseende i Dalsland, Värmland

och Dalarna därigenom, att en del administrativa och ekonomiska bestyr,

som röra härvarande gränsbevakning, ankomma på tullkamrarna i Karlstad

och Falun att utföra. Borttagande av denna dualism, som visserligen av generaltullstyrelsen

ansetts icke föranleda någon egentlig olägenhet, måste emellertid

enligt min åsikt vara att eftersträva. Såvitt jag kan finna, bör detta

kunna ske genom att på gränsbevakningschefen överflytta ej mindre de å tullkamrarna

nu handlagda kamerala bestyr för gränsbevakningspersonalen än även

de göromål, som härflyta av vissa gränsbevakningstjänstemäns uppdrag såsom

gränsstationsföreståndare. Härigenom skulle ock vinnas, att den arbetsbrist,

som uppgivits stundom förefinnas å gränsbevakningschefsexpeditionen,

av allt att döma ej vidare behövde uppstå. Detta system, Allhet generaltullstyrelsen

förklarat sig föredraga framför tullkommissionens förslag i ämnet,

anser jag mig så mycket hellre kunna anbefalla, som utsikt till besparing för

statsverket synes kunna förväntas, därest detsamma tillämpas. Besparingen

bör kunna bliva ganska betydande vid jämförelse såväl med nuvarande ord
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ning som med kommissionens förslag. Jag förutsätter därvid, dels att ungefär

samma resekostnader sammanlagt uppkomma för de båda tullförvaltarna som

för gränsbevakningschefen allena, varför berörda kostnader ej medräknats,

dels att den kammarskrivare, vilken givetvis måste bliva behövlig för utförande

av bland annat de löpande kontorsgöromålen å gränsbevakningschefsexpeditionen,

förflyttas från exempelvis tullkammaren i Karlstad, dels ock att

de två av kommissionen föreslagna gränsuppsyningsmännen i Dalsland och

Värmland skola genom den av generaltullstyrelsen föreslagna utvidgade tjänstgöringsskyldigheten

kunna ersätta jämväl två gränsridare. Räknas med

högsta nuvarande normala avlöningar, ställa sig de jämförbara årskostnaderna

sålunda: a) för närvarande: en gränsbevakningschef 6,000 kronor, ett skrivbiträde

åt denne högst 400 kronor, resekostnadsanslag åt tullförvaltarna i Karlstad

och Falun för inspektion av gränsstationerna 1,500 kronor eller sammanlagt

7,900 kronor; b) enligt kommissionens förslag: en gränsöveruppsyningsman

3,500 kronor, två gränsridare 3,600 kronor och en kammarskrivare, som

ytterligare torde, efter vad som från visst håll påpekats, bliva behövlig för tullkammarens

i Karlstads behov, 4,000 kronor eller tillhopa 11,100 knonor; samt

c) enligt mitt förslag: en gränsbevakningschef 6,000 kronor.»

Generaltullstyrelsen

år 1921.

Departements

chefen.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört i vad

avser befälet över gränsbevakningen i Bohuslän, har generaltullstyrelsen

nu i föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921 frånträtt sitt förslag

om att detta befäl skulle övertagas av gränsbevakningschefen samt i

stället anslutit sig till departementschefens mening härutinnan. Skrivelsen

innehåller härom följande:

Generaltullstyrelsen ansåge sig så mycket mera böra frånträda sitt

tidigare förslag rörande chefskapet över gränsbevakningen i Bohuslän som

anledningen till detta förslag varit att råda bot för en till äventyrs befintlig

arbetsbrist å gränsbevakningsexpeditionen, en olägenhet, som säkerligen icke

kunde tänkas förekomma, därest i enlighet med departementschefens hemställan

samtliga gränsbevakningen och jämväl gränstullstationerna rörande

angelägenheter skulle handläggas av gränsbevakningschefen. Vad beträffade

denna anordning, hade styrelsen redan tidigare uttalat sig för densammas företräde

framför en anordning, som innebure tullförvaltarnas i Karlstad och

Falun övertagande av det mycket krävande befälet över den talrika gränsbevakningspersonalen

i Dalsland, Värmland och Dalarna; och styrelsen ville fördenskull

icke motsätta sig den sålunda ifrågasatta förändringen i fråga om

gränsbevakningschefens åligganden. På sätt departementschefen anfört, borde

vid sådant förhållande en kammarskrivare anställas såsom biträde å gränsbevakningschefens

expedition; och hade vid beräkningen av kammarskrivartjänstemas

antal tagits hänsyn till behovet av denna tjänst, vilken i företedd

specifikation över tullverkets stater för första halvåret 1923 uppförts å gränsbevakningens

stat.

Vad min företrädare i statsrådsämbetet i fjol yttrade i frågan om

chefskapet vid gränsbevakningen synes mig giva vid handen, att detta

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ATr 89.

101

chefskap helst bör anordnas i enlighet med det förslag, han i saken

framlagt. Jag tillstyrker således allenast den förändring i hittills bestående

förhållanden härutinnan, att den för Dalsland, Värmland och

Dalarna anställda gränsbevakningschefen tilldelas samtliga bestyr, som

röra gränsbevakningspersonalen såsom sådan eller föranledas av dess

tjänstgöring såsom föreståndare för gränstullstation eller tullbehandlingsförrättare

i övrigt. För det tillskott i arbete, som härigenom skulle

åsamkas gränsbevakningschefen, bör denne givetvis erhålla erforderligt

kontorsbiträde; och synes jämväl mig, att sådant lämpligen bör tillhandahållas

genom överflyttning från tullkammaren i Karlstad av en av de

där eljest behövliga kammarskrivarna. Befattningshavare i lägre tjänsteställning

lärer knappast kunna, här lika litet som å de tillämnade kontrollörsexpeditionerna

vid kustbevakningen, ifrågakomma för ändamålet,

vid det förhållande att ifrågavarande arbetsbiträde tillika måste under

den tid, chefen befinner sig å inspektionsresor, i vissa avseenden kunna

provisoriskt träda i dennes ställe, särskilt beträffande avgörandet av

frågor rörande journals- och räkenskapsföringen samt tullbehandlingen.

Tullkommissionen har tänkt sig (I: sid. 180 o. f.), att rikets landgräns

skulle uppdelas i fem gränsbevakningsdistrikt med inalles 95

gränsbevakningsposteringar sålunda:

första gränsbevakningsdistriktet: Bohusläns gräns mot Norge (8 posteringar)

;

andra gränsbevakningsdistriktet: Dalslands och Värmlands gräns mot

Norge (20 posteringar);

tredje gränsbevakningsdistriktet: Dalarnas gräns mot Norge (6 posteringar)

;

fjärde gränsbevakningsdistriktet: Härjedalens, Jämtlands och södra

Lapplands gräns mot Norge (10 posteringar); samt

femte gränsbevakningsdistriktet: riksgränsen mot Finland (51 posteringar,

därav dock 3 endast vinterposteringar).

Denna distriktsindelning överensstämmer realiter med vad i sådant

avseende för närvarande gäller, frånsett den speciella sammanföring

av distrikt, som föranledes av gränsbevakningschefens tjänstgöringsområde;

dock uppgå de fasta posteringarnas antal inom distrikten till respektive

11, 20, 6, 6 och 49, eller sammanlagt 92.

Enligt general tullstyrelsens hemställanden den 15 maj 1920 vid

granskningen av tullkommissionens förslag till gränsbevakningens omorganisation

skulle hittillsvarande gränser för distrikteu visserligen bibehållas

men en ytterligare särskild sammanföring äga rum genom ut
-

Gränsbevakningsdistrikt

och -posteringar

m. m.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

sträckning av gränsbevakningschefens tjänstgöringsområde till att omfatta

jämväl sydligaste gränsbevakningsdistriktet; om posteringarnas

antal yttrade sig styrelsen därvid ej, men styrelsen förklarade sig ämna

vid en blivande omorganisation ägna all uppmärksamhet åt de därom

framkomna förslagen.

När dessa frågor förevoro i statsrådet den 18 mars 1921, anförde

dåvarande departementschefen bland annat (sid. 141):

»Mot det från alla håll förordade bibehållandet av nuvarande distriktsindelning

vid gränsbevakningen har jag, som förut framlagt min uppfattning i

fråga om chefskapet för respektive distrikt, ej anledning till erinran. Vid

granskning av tullkommissionens förslag till posteringar samt de av vederbörande

lokala tullmyndigheter gjorda invändningar mot detsamma (U. I: sid.

27 o. f.) har jag däremot funnit vissa förändringar i de ifrågasatta antalen och

förläggningarna av posteringarna inom distrikten möjligen höra ifrågakomma.

Jag har emellertid icke ansett rådligt eller behövligt att i närvarande

stund närmare angiva, varuti dessa förändringar borde bestå; den ingående

undersökning i saken, som generaltullstyrelsen lärer i sinom tid företaga, skall,

förutsätter jag, med utgångspunkt från vad i ämnet hittills utretts, bliva så

omsorgsfullt verkställd, att statsverkets och i görligaste mån jämväl tullpersonalens

intressen skola varda behörigen tillgodosedda vid dessa frågors slutliga

avgörande, vilket måste anses bero på styrelsen.»

Vid överlämnande den 17 oktober 1921 av sitt nu föreliggande

statförslag har generaltullstyrelsen i detta ämne avvikit från sin tidigare

uttalade mening endast i mån som sådant påkallats av styrelsens ändrade

uppfattning om gränsbevakningschefens tjänstgöringsområde.

Beträffande härefter tj än ste materiellen vid gränsbevakningen, för

vilkens hållande nu utgå omkring 140 legobelopp av skiftande art och

storlek, skulle denna materiell enligt tullkommissionens förslag bestå av

sammanlagt 8 tullbåtar av den jämväl för kustbevakningen av kommissionen

föreslagna typ II, 10 snipor med och 10 utan motor samt 5

roddbåtar med motor ävensom 105 cyklar och omkring 200 par skidor,

varförutom 35 befattningshavare vid gränsbevakningen skulle för tillhandahållande

av tjänstehästar tilldelas legor.

Generaltullstyrelsen har för sin del ej heller i fråga om tjänstemateriellens

beskaffenhet och antal eller de för sådan materiell erforderliga

legor närmare uttalat sig utan endast tillkännagivit sin avsikt

att vid omorganisationens företagande beakta de av tullkommissionen

förebragta förslagen.

Förbemälda departementschef anmälde slutligen för sin del den 18

mars 1921, att han funnit sig icke böra i fråga om tjänstemateriellen

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition tyr 89.

ingå i närmare granskning av tullkommissionens förslag, då generaltullstyrelsen

förklarat sig ämna vid bestämmande i de särskilda fallen

av densamma åt detta förslag ögna uppmärksamhet. Dock ansåge departementschefen,

att gränsbevakningens båtmateriell borde om möjligt

vara av samma beskaffenhet som motsvarande materiell för kustbevakningen.

Mot den distriktsindelning,. som, enligt vad nyss sagts, allmänt Departement*.

förordats, har jag ej anledning till erinran. chefen.

Beträffande posteringarna och tjänstemateriellen anser jag visserligen

i likhet med min företrädare i ämbetet, att antalet av dessa samt

den närmare beskaffenheten av materiellen böra jämte legornas omfattning

bliva spörsmål, som kunna överlåtas på generaltullstyrelsen att

efter närmare prövning av omständigheterna i de särskilda fallen avgöra.

Dock är jag i fråga om båtmateriellen icke övertygad, att densamma

i varje fall bör förfärdigas efter förebild av farkoster, avsedda

för kustbevakningen, enär de förhållanden, som fått inverka på förslagen

till sistberörda farkoster, kunna antagas till avsevärd del icke

föreligga i fråga om den i flera avseenden egenartade trafiken å de inre

vattendragen vid landgränsen.

De hittillsvarande tjänstetitlarna för befattningshavare av olika Personalen.

grader vid tullverket hava av tullkommissionen ansetts böra i flera fall Tjänstetitlar,

förändras (sid. 142). Så har särskilt varit förhållandet beträffande tjänstemän

vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen (»tullstaten»).

Det förslag, som kommissionen härutinnan framlagt, har emellertid

ursprungligen mötts av invändningar från generaltullstyrelsen, som

därvid synes hava bland annat strävat efter att få en i kommissionens

förslag tämligen allmänt förekommande klassbeteckning i möjligaste mån

undanröjd. Samtidigt har styrelsen i anledning av framlagda förslag

om vissa nya slags tjänster i sitt förslag till titlar infört en del i tullverket

ej tidigare förekomna tjänstebenämningar, däribland titeln tullassistent

för blivande innehavare av en för tjänstemän av grupp II avsedd

tjänst vid lokalförvaltningen, med vilken skulle vara förbundna

tullbehandlings- och ej allt för enkla kamerala göromål av beskaffenhet

att ej påkalla kompetens såsom tjänsteman av grupp I.

I anledning av vad sålunda förekommit hava framställningar till

Kungl. Maj t inkommit dels den 14 september 1920 från Svenska telegraftjänstemännens

förening, dels den 28 oktober 1920 från tulldirektören

i Göteborg genom generaltullstyrelsen, dels ock den 10 december 1920

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung}. Maj:ts proposition Nr 89.

från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening. Svenska telegraftjänstemännens

förening, vilkens uppfattning i ämnet telegrafstyrelsen

den 13 oktober 1920 förklarat sig dela, har anhållit, att tjäustetiteln

tullassistent icke måtte tilldelas innehavarna av sistnämnda tjänst, medan

tulldirektören i Göteborg hemställt, att tre föreslagna benämningar, nämligen

tillsyningsman, tullinspektor och tullkontorschef måtte utbytas mot

lämpligare sådana. Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening, vilken

vad angår benämningen tullkontorschef intagit samma ståndpunkt som

tulldirektören i Göteborg och beträffande titeln tillsyningsman likaledes

funnit densamma av många skäl olämplig, har till förebyggande av uppstående

förväxling mellan benämningen tullinspektor och en för tjänstemän

av grupp I ifrågasatt benämning tullinspektör givit det uppslag,

att den senare benämningen borde utbytas mot tullöverkontrollör av

klass 1, varav borde följa, att en av generaltullstyrelsen föreslagen titel

tullöverkontrollör utökades med orden »av klass 2». Härförutom har

föreningen i samband med ett förslag om viss inskränkning i den tilltänkta

omfattningen av tullassistenternas arbete framhållit, att dessa

tjänstemän hellre borde benämnas tullöveruppsyningsmän.

Det förslag, vederbörande departementschef den 18 mars 1921

framlade i dessa titelfrågor, innebar i övervägande antalet fall ett biträdande

av generaltullstyrelsens förberörda hemställanden, i vad de avsågo

titlar å personal annorstädes än vid kustbevakningen, med vars omorganisation

då skulle anstå. De väsentligaste avvikelserna avsågo benämningar

mot vilka, enligt vad nyss nämnts, erinringar blivit gjorda.

Departementschefen ansåg sålunda huvudsakligen, att titlarna tullkontorschef,

tullinspektor, tullassistent och gränsinspektor borde utbytas mot

tullkommissarie, tullmästare, tullkontorist och gränstullmästare.

Nu nämnda förslag har sedermera av generaltullstyrelsen i skrivelsen

den 17 oktober 1921 till alla delar biträtts.

I anledning härav hava tullförvaltaren och överkontrollören vid

tullkammaren i Stockholm den 9 november 1921 i en till chefen för

finansdepartementet ställd gemensam skrift föreslagit, att i stället för

titeln tullkommissarie den hittillsvarande benämningen å innehavaren av

däremot svarande befattning, nämligen tullförvaltare, måtte bibehållas.

Emellertid har det av förbemälde departementschef framlagda

titelförslaget icke föranlett 1902 års löneregleringskommitté till annat

uttalande i sitt den 6 december 1921 avgivna yttrande än att kommittén

ifrågasatt benämningarna byrådirektör, tullvakt och kustbevakningsbiträde

för tre av kommittén till nyinrättande ifrågasatta slag av

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tjänster samt uteslutit titlarna tullinspektör och tullbevakningsinspektör

i samband med förslag om förändring av däremot svarande slag av

tjänster.

Det av generaltullstyrelsen först framlagda förslaget, sådant det Departementsföreligger

efter omarbetning enligt min företrädares i ämbetet förslag chefenoch

efter komplettering i de avseenden, som löneregleringskommittén

avsett, finner jag mig böra i väsentliga delar förorda. Dock förefaller mig

den för cheferna vid några större tullplatser i landsorten föreslagna

titeln övertullförvaltare vara mindre väl vald särskilt med hänsyn därtill,

att å berörda platser icke skulle finnas anställda nämnda chefer underlydande

tullförvaltare. Ifrågavarande tjänstemän torde därför fortfarande

böra benämnas tullförvaltare men hänföras till en klass, betecknad 1 A,''

i samband varmed tullförvaltare av klass 1 böra ersättas med tullförvaltare

av klass 1 B.

De av mig sålunda förordade tjänstetitlar kommer jag att för

underlättande av jämförelser mellan olika förebragta förslag rörande

personalen använda, även där förslagen upptaga andra sådana. I vad

mån samma titlar skilja sig från de nuvarande och de av tullkommissionen

föreslagna framgår av följande översikt, däri till förtydligande av

vissa i fortsättningen erforderliga redogörelser angående personalen.blivit

inom parentes under rubriken »enligt förslag av departementschefen»

jämväl upptagna av min företrädare i ämbetet eller löneregleringskommittén

använda benämningar å en del sådana tjänster, vilka icke kunna

av mig tillstyrkas till inrättande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

T j ä

nstetitlar

för närvarande

enligt förslag av

tullkommissionen

departementschefen

I. Generaltullstyrelsen.

Generaltulldirektör

Generaltulldirektör

Generaltulldirektör

Byråchef

Byråchef

Byråchef

—

(Byrådirektör)

—

Kustbevakningsinspektör

Kustbevakningsinspektör

Sekreterare

Förste sekreterare

Sekreterare

Kamrerare

Kamrerare

Kamrerare

Förste revisor

Förste revisor

Förste revisor

Förste aktuarie

Chef för statistiska avdel-

Chef för statistiska avdel-

ningen

ningen

Byråassistent

Byråassistent

Byråinspektör

Registrator

Registrator

Registrator

Notarie

Notarie

Notarie

Revisor och bokhållare

Revisor

Revisor

Revisor och bokhållare (å kameral-

Materialförvaltare

Materialförvaltare

byråns förråd)

j Revisor

Revisor

Revisor

i Aktuarie

Aktuarie

Aktuarie

i Andre byråassistent

—

—

|

Kontorsskrivare

Kontorsskrivare

Kvinnligt biträde av andra graden

Kvinnligt biträde av klass 1

Kanslibiträde

D:o (skriv-)biträde av första graden

D:o d:o av klass 2

Kontorsbiträde

—

—

Skrivbiträde

i Förste vaktmästare

Overnppsyningsman av

klass 2

Förste expeditionsvakt

! Vaktmästare

1

Uppsyningsman av klass 2

Expeditionsvakt

II. Lokalförvaltningen.

— . .

Distriktchef

—

; Tulldirektör

Tulldirektör

Tulldirektör

Överinspektör av klass I, resp. 2

Överinspektör av klass 1

Tullöverinspektör

1 (vid tuilbehandlingsinspektion)

j

i Tullförvaltare av klass 1 (vid större

Tullförvaltare av klass 1

Tullförvaltare av klass 1 A

tullkamrar)

Överinspektör av klass 2, resp. 3

Överinspektör av klass 2

Tullbevakningsehef

(vid tullbevakningsinspektion)

Överkontrollör av klass 1 (å

tulldirektörsexpedition)

Tulldirektörsassistent

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

107

T j ä

nstetitlar

för närvarande

enligt förslag av

tullkommissionen

departementschefen

Tullförvaltare av klass 1

Tullförvaltare av klass 1

Tullförvaltare av klass 1 B

Överkontrollör av klass 1, resp. 2

Överkontrollör av klass 1

(Tullinspektör)

(vid tullbehandlingsinspektion)

Tullförvaltare av klass 1 (vid tull-

Överinspektör av klass 2

Tullkommissarie

kameralkontor)

__

(Tullbevakningsinspektör)

i Tullförvaltare av klass 2

Tullförvaltare av klass 2

Tullförvaltare av klass 2

! Överkontrollör av klass 2 (vid tull-

Överkontrollör av klass 2

Tullöverkontrollör

| kameralkontor och tullbehandlings- inspektion)

(även vid vissa tullkamrar)

Förste kontrollör

Förste kontrollör

Förste tullkontrollör

Tullförvaltare av klass 3

Tullförvaltare av klass 3

Tullförvaltare av klass 3

Kontrollör och uppbördskassör (resp.

Kassör

Tullkassör

uppbördsman)

j Kontrollör (resp.bevakningskontrollör)

Kontrollör

Tullkontrollör

j Tullfiskal

—

Tullfiskal

| Tullförvaltare av klass 4

Tullförvaltare av klass 4

Tullförvaltare av klass 4

1 Tullförvaltare av klass 5

—

—

; Kammarskrivare

Kammarskrivare

Kammarskrivare

■ Överuppsyningsman av klass 1, resp. 2

överuppsyningsman av

klass 1

Tullmästare

—

Tullkontorist

I Uppsyningsman av klass 1,resp.2och3

Överuppsyningsman av

Tullöveruppsyningsman

.Uppsyningsman av klass 1

Tulluppsyningsman

1 Vaktmästare av klass 1, resp. 2 och 3

1 Uppsyningsman av klass 2

Tillsyningsman

|

Tullvakt

_

Kontorsskrivare

Kontorsskrivare

—

Kvinnligt biträde av klass 1

Kanslibitrftde

1 _

D:o d:o av klass 2

Kontorsbi träde

—

—

Skrivbiträde

III. Kustbevakningen.

Kustbevakningschef

—

Kustbevakningskontrollör1

_

Kammarskrivare1

1 Överensstämmer med förslag av en bland de kustbevakningssakkunniga.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

T j ä

nstetitlar

för närvarande

enligt fö

r s 1 a g av

tullkommissionen

departementschefen

Kustöveruppsyningsman

Kustöveruppsyningsman av

klass 1

Kustöveruppsyningsman1

Kustuppsyningsman

D:o av klass 2

Kustuppsyningsman1

Kustvakt

Kustroddare

jKustuppsyningsman

(Förste kustvakt1

/Kustvakt1

| Kustbevakningsbiträde

IV. Gränsbevakningen.

Gränsbevakningschef

—

Gränsbevakningschef

—

—

Kammarskrivare

Gränsöveruppsyningsman

Gränsöveruppsyningsman av

klass 1

Gränstullmästare

Gränsuppsyningsman

D:o av klass 2

Gränsöveruppsyningsman

Gränsridare

Gränsuppsyningsman

Gränsuppsyningsman

1 Överensstämmer med förslag av de kustbevakningssakkunniga.

Rekrytering Såsom allmänna grundsatser rörande personalstyrkan inom tull
°Chning!lld"

verket och rekryteringen av densamma (sid. 151) har tullkommissionen

uttalat, att den personal, varav tullverket hade stadigvarande behov året

om, borde uppföras å ordinarie stat samt att det tidvis förekommande

behovet av därutöver ökade arbetskrafter borde täckas dels genom

beordrande av ordinarie personal från annan ort, dels genom tillfälligt

anställande av personal, dels ock slutligen genom anställande av aspiranter

och extra ordinarie tjänstemän, från vilkas led den ordinarie

personalen skulle rekryteras. I fråga om aspiranternas och de extra

ordinarie tjänstemännens antagning, utbildning och avlöningsförhållanden

har kommissionen i huvudsak föreslagit följande:

Inträdessökande i tullverket, som avså ge att vinna anställning såsom

tjänsteman av grupp I, skulle efter avlagd på visst sätt kvalificerad studentexamen

eller uppvisandet av däremot svarande kunskaper genomgå tullverkets

elevkurs, varefter han kunde antagas till aspirant för att, därest han under

aspiranttiden funnes lämplig för tulltjänst, efter ett år befordras till extra

ordinarie tjänsteman. Däremot skulle inträdessökande, som avsåge att vinna

anställning såsom tjänsteman av grupp II omedelbart antagas till aspirant

och, sedan han genom självstudium under ledning av förman förvärvat och vid

verkställd prövning visat sig besitta erforderliga kunskaper, antagas till extra

ordinarie tjänsteman. Den huvudsakliga skillnaden mellan aspiranter och

extra ordinarie tjänstemän skulle bestå i de senares mera fasta ställning inom

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

109

verket, yttrande sig bland annat däri, att de skulle vara tillförsäkrade något,

om än lägre, arvode jämväl under tid, då deras tjänstgöring ej toges i anspråk.

Mot vad tullkommissionen sålunda föreslagit har generaltullstyrelsen

i huvudsak icke erinrat annat, än att enligt styrelsens mening aspiranttiden

för blivande tjänstemän av grupp 1 borde vara avslutad i och med

det, att den iuträdessökande med godkända vitsord genomgått elevkursen

och att han således omedelbart därefter borde antagas till extra ordinarie

tjänsteman.

För fortsatt utbildning av tjänstemännen skulle vidare enligt tullkommissionens

förslag anordnas särskilda kurser. Så skulle för tjänstemän

av grupp I inrättas dels repetitionskurser i varukännedom, dels

kurser, motsvarande elevkurserna och avsedda för tjänstemän, som vunnit

inträde i verket, innan elevkurserna kommit till stånd, dels ock specialkurser

för sådana äldre tjänstemän, som ville göra sig kompetenta till

ledande platser inom verket. För tjänstemän av grupp II åter skulle

anordnas dels allmänna kurser för kompetens till befordran eller mera

maktpåliggande bestyr, särskilt tullbehandling, dels ock särskilda kurser

i främmande språk.

Med anledning av sistberörda förslag har generaltullstyrelsen den

15 maj 1920 anfört, att frågan om tullpersonalens utbildning genom

kurser av olika slag borde i dess helhet utredas, samt hemställt om

bemyndigande att genom tillkallade sakkunniga låta verkställa en sådan

utredning.

Ett av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening framställt

yrkande om inrättande av ett antal resestipendier för tulltjänstemän har,

såvitt det avsåge beredande av tillfälle till studieresor i utlandet, tillstyrkts

av tullkommissionen, som funnit sådana stipendier otvivelaktigt vara

av betydelse för tullverket; för ändamålet borde av anslaget till utbildning

i tulltjänst förslagsvis 5,000 kronor årligen ställas till generaltullstyrelsens

förfogande.

Denna kommissionens uppfattning har biträtts av generaltullstyrelsen.

Vad i dessa ämnen sålunda förekommit föranledde den 18 mars

1921 dåvarande chefen för finansdepartementet att uttala sig till förmån

för tullkommissionens uttalade grundsatser rörande personalstyrkan inom

tullverket och rekryteringen av densamma. Likaså fann sig departementschefen

kunna gilla huvuddragen av tullkommissionens förslag rörande

aspiranternas och de extra ordinarie tjänstemännens antagning, utbildning

och avlöningsförhållanden. Beträffande tullkurserna tillkännagav departe
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Personalens

användning.

110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

mentschefen sin avsikt att i sinom tid föranstalta om särskild utredning

i frågan, en utredning, som också sedermera genom Kungl. Maj:ts

beslut den 16 september 1921 blivit anbefalld. Vad till sist angår

resestipendierna, hemställde departementschefen om bifall till tullkommissionens

av generaltullstyrelsen biträdda förslag.

I dessa spörsmål har jag ej funnit anledning i princip avvika från den

uppfattning, min företrädare i ämbetet framlagt. Den utredning i frågan

om utbildningskurser vid tullverket, som avses i Kung!. Maj:ts nyssuämnda

beslut och enligt samma beslut skall verkställas av tre av

generaltullstyrelsen tillkallade sakkunniga personer bar, enligt vad jag

inhämtat, redan påbörjats och väntas vara slutförd någon kortare tid

efter det grunderna för tullverkets omorganisation blivit av riksdagen

prövade.

Angående personalens användning (sid. 152) bar tullkommissionen

uppställt den ledande grundsats, att användandet av överkvalificerad

arbetskraft borde i största möjliga mån undvikas. I sammanhang härmed

har kommissionen uttalat sig dels för inrättandet av ett nytt slag av

uppsyningsmansbefattningar, nämligen sådana för inre tjänst, vilkas

innehavare skulle, jämte det de förrättade vanliga uppsyningsmänsgöromål,

även bestrida skrivgöromål och biträda vid tullbehandling, ävensom av

kvinnliga biträdesbefattningar, dels ock för anställande av springpojkar

men ansett införandet av en ifrågasatt mellangrad mellan tjänstemän

av grupp I och tjänstemän av grupp II i och för bestridande av göromål,

som nu ankomma på tjänstemän av högre grad, icke böra ifrågakomma.

Däremot har kommissionen principiellt förordat en gruppering av de

nuvarande vaktmästarbefattningarna i en högre och en lägre grad efter

arbetets art. Vidare bar kommissionen angivit vissa huvudgrunder för

uppdelning av tullbebandlingsgöromålen mellan tjänstemän av grupp I

och av grupp II samt av kassörs- och skrivgö rom ålen mellan dessa

båda grupper och kvinnliga biträden, allt i syfte att användning

av övei''kvalificerad arbetskraft måtte undvikas. Slutligen har av kommissionen

uttalats en allmän grundsats om skyldighet för ordinarie

tjänstemän vid lokalförvaltningen att fullgöra vilken tjänstgöring som

helst.

Till meningen, att användandet av överkvalificerad arbetskraft såvitt

möjligt icke borde förekomma, bar även generaltullstyrelsen anslutit sig.

Därjämte har generaltullstyrelsen biträtt förslagen om inrättandet av

kvinnliga biträdesbefattningar och anställandet av springpojkar samt

jämväl uttalat sig för vaktmästargruppens uppdelning på olika grader

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

in

med hänsyn till arbetets art men däremot avstyrkt kommissionens förslag

om inrättandet av uppsyningsmanstjänster för inre tjänst, såsom medförande

en oberättigad användning av överkvalificerad arbetskraft. I

motsats mot tullkommissionen bar generaltullstyrelsen ansett lämpligt,

att införa en ny tjänstegrad, vars innehavare, benämnda tullassistenter

(= tullkontorister), skulle uttagas bland tjänstemän av grupp II, som

genomgått särskild utbildningskurs, och hava att förrätta dels sådana

tullbebandlingsgöromål, för vilkas bestridande kompetens såsom tjänsteman

av grupp I icke erfordrades, dels vissa kamerala göromål, såsom

kassörsgöromål, en del skrivgöromål, journalsföring, kontrolldebitering av

räkningar in. m. Till kommissionens uttalande om personalens tjänstgöringsskyldighet

bar generaltullstyrelsen anslutit sig.

Förslaget om anställande av tullkontorister har mötts av gensaga

från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i till Kungl. Maj:t

ställda, den 9 december 1920 och den 3 november 1921 dagtecknade skrifter.

Vid behandlingen av dessa frågor den 18 mars 1921 förklarade

dåvarande departementschefen sig principiellt biträda generaltullstyrelsens

uppfattning i desamma.

Då jag anser, att den arbetsfördelning och tjänstgöringsplikt, som

generaltullstyrelsen, efter vad nu nämnts, funnit lämpligt föreslå, skall

kunna leda till ekonomiskt utnyttjande av tullpersonalen utan risk för

mindre tillfredsställande fullgörande av någon tullverkets uppgift, kan

även jag här uttala min anslutning i huvudsak till vad styrelsen i dessa

ämnen anfört.

Utöver de nuvarande grundvillkoren för anställning i tullverkets

tjänst hava tullkommissionen och de kustbevakningssakkunniga ansett

vissa närmare angivna kompetensfordringar böra gälla för personal hos

generaltullstyrelsen ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod»

gräusbevakning (sid. 158 och 161). De i sådant hänseende framlagda

förslagen hava i en del avseenden blivit föremål för erinringar

från generaltullstyrelsens sida. Vidare har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

hos Kungl. Maj:t ifrågasatt komplettering i ett fall av

förslagen.

Vederbörande departementschef anslöt sig vid föredragningen den

18 mars 1921 till vad generaltullstyrelsen anfört och hemställt i nu

åsyftade ämnen under avstyrkande av tulltjänstemannaföreningens berörda

yrkande.

Min åsikt i dessa frågor, vilkas avgörande icke lärer påkalla riksdagens

särskilda beslut, överensstämmer med min företrädares.

Departements
chefen.

Kompetens
fordringar.

Departementschefen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Indelning av

personalen.

Departements
chefen.

Diverse

personal
frågor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I det föregående hava vid vissa tillfällen för utmärkande av olika

kategorier tjänstemän använts dels de hittillsvarande beteckningarna

»högre grad» och »lägre grad», dels de av tullkommissionen föreslagna

benämningarna »grupp I» och »grupp II».

Med anledning av från Sveriges tullmannaförening avgiven protest

mot eventuell fastställelse av varje sådan indelning beträffande tullpersonalen

hava generaltullstyrelsen och på sin tid vederbörande departementschef

(sid. 164) förklarat sig icke hava något att i princip invända

mot att sådan fastställelse ej sker.

Icke heller jag vill motsätta mig att hänsyn tages till tullmannaföreningens

berörda önskemål.

Särskilda skäl hava gjort det lämpligt att först längre fram i

samband med en redogörelse för den av generaltullstyrelsen framlagda

avlöningsstaten för förra halvåret 1923 mera ingående behandla frågan

om antalet tjänstemän hos generaltullstyrelsen och vid tullstaten. Emellertid

må likväl redan nu beröras en del enstaka principspörsmål angående

förordnande av tjänstemän till en del sysslor vid tullverket, anställande

av vaktbetjäning hos generaltullstyrelsen samt utrönande av

det erforderliga antalet befattningshavare i vissa tjänstegrader.

I anledning av hemställan från tullkommissionen har generaltullstyrelsen

i utlåtande den 15 maj 1920 föreslagit (U. II: sid. 92 o. f.),

dels att två byråinspektörer, avsedda för tullbehandlingsbyrån, måtte

tillsättas allenast på förordnande för viss tid, förslagsvis ett år i sänder,

dels att i staten för generaltullstyrelsen måtte meddelas bestämmelse,

att eu av sekreterarna tillika skulle mot särskild gottgörelse innehava

uppdrag att vara tullverkets ombudsman, dels ock att i Kungl. Maj:ts

kungörelse den 28 maj 1886 (nr 42) angående anställande av kommissionärer

hos statsdepartement och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter

generaltullstyrelsen måtte upptagas bland de myndigheter, hos vilka

kommissionär skulle finnas anställd. Därjämte har styrelsen ifrågasatt, att,

med indragning av å generaltullstyrelsens stat nu uppförd vaktpersonal, å

tullförvaltningens i Stockholm stat måtte uppföras, utöver för förvaltningens

behov avsedda sådana tjänster, en tullöveruppsyningsmanstjänst och åtta

tillsyningsmanstjänster, avsedda för styrelsens behov av vaktbetjäning.

Med tillstyrkande av förslaget om anställande hos generaltullstyrelsen

av en kommissionär utlät sig den 18 mars 1921 dåvarande

chefen för finansdepartementet över de återstående förslagen på detta sätt:

»Beträffande förslaget, att två byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån

skulle tillsättas allenast genom förordnande för viss tid, förslagsvis ett år i sänder,

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. •

113

finner jag ett genomförande av detsamma, vilket innebär en avvikelse från

vad i fråga om motsvarande befattningar vid den centrala förvaltningen i

övrigt lärer gälla, kunna medföra besvärande konsekvenser med hänsyn till

placeringen av vederbörande tjänstemän vid upphörande av dem meddelade

förordnanden. Jag avstyrker därför detta förslag, vars syftemål, nämligen

att ''åstadkomma en gagnelig cirkulation mellan byrån och lokalförvaltningen’,

för övrigt synes mig kunna uppnås på andra lämpligare vägar, anslutna

till eljest tillämpade anställningsprinciper.

Vidkommande förslaget om förordnande för en av sekreterarna såsom tullverkets

ombudsman föranleder detta mig visserligen att tillstyrka bibehållandet

av anordningen med en dylik ombudsman men däremot att avråda från att

ovillkorligen binda ombudsmannauppdraget vid en viss, i förväg bestämd

tjänst hos styrelsen. Särskilt vanskligt för de ordinarie tullgöromålens behöriga

gång förefaller det mig kunna bliva, för den händelse uppdraget anknytes

till en av de viktiga sekreterartjänsterna. De åligganden, som väl få

förutsättas kunna fortfarande ankomma på ombudsmannen, äro nämligen enligt

§ 7 av den för styrelsen gällande instruktion att vid domstolar och exekutionssäten

föra tullverkets talan, i vilket avseende han är behörig att, utan

företeende av generaltullstyrelsens särskilda uppdrag i varje särskilt mål, såsom

åklagare anhängiggöra och utföra talan för brott mot tullförfattningarna,

i högre rätt i vederbörlig ordning fullfölja besvär däri, även när ombudsmannen

icke hos den lägre domstolen fört tullverkets talan, liksom för övrigt å

tullverkets vägnar tala och svara i alla förekommande mål, i vilka han i sådan

egenskap inställer sig. Dessutom hänskjutas, enligt vad jag inhämtat, till tullverkets

ombudsman från styrelsens byråer ej sällan vidlyftiga ärenden för utredning

och yttrande angående den rättsliga befogenheten i vissa framkomna

anspråk m. m. De ombudsmannen sålunda åvilande göromål äro synbarligen

av den art, att hans bortovaro från ämbetsrummet eller till och med från

stationeringsorten kan förväntas i ej ringa utsträckning behöva inträffa. Att

detta måste bliva till men för den ordinarie tjänst, med vilken ombudsmannaskapet

förenas, synnerligast där, såsom förhållandet är med sekreterarbefattningarna,

tjänstens innehavare utövar visst förmanskap, synes mig uppenbart.

Jag anser därför, att ett system, närmare anslutande sig till det hittillsvarande,

enligt vilket generaltullstyrelsen lämnas fullt fria händer i fråga om

cmbudsmannabefattningens tilldelande, hellre bör ifrågakomma till genomförande,

och utgår därvid från att styrelsen vid träffande av sitt val härutinnan

tager skälig hänsyn till vikten av, att de mera betydande tjänsterna

inom styrelsen icke belastas med Underligt arbete, fallande utom dessas egentliga

område. — — -—

Förslaget, att generaltullstyrelsens behov av vaktbetjäning skulle tillgodoses

med personal från lokaltullförvaltningen i Stockholm, kan jag vidare

---icke heller biträda. Fn dylik anordning skulle nämligen medföra, såväl

.att den för uppassningsgöromål hos styrelsen erforderliga arbetskraften

bleve alltför kostsam för statsverket, som ock att en olämplig avvikelse från

förhållandena i förevarande hänseende vid de centrala verken i allmänhet uppstode.

1 stället anser jag böra för ändamålet å styrelsens stat upptagas en

förste expeditionsvakt och åtta expeditionsvakter, placerade i samma lönegrader

som de likabenämnda befattningshavarna vid nyssnämnda verk.»

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Tjänst
görings
kommission.

Vad departementschefen sålunda anfört har föranlett generaltullstyrelsen

att i sin nu föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921 frånträda

sina tidigare förslag i dessa frågor och ansluta sig till departementschefens

däri uttalade grundsatser.

Det förslag till omorganisation av lokaltullförvaltningen, vilket

tullkommissionen framlagt, innehåller beträffande det antal tjänstemän,

som må erfordras, samt de olika befattningarna för dessa icke hemställanden

i fråga om tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.

Anledningen härtill har av tullkommissionen angivits (II:

sid. 9 o. f.) vara följande:

Därest, såsom ifrågasatts, modernare arbetsmetoder infördes vid tullverket,

måste detta leda till en relativ minskning av personalen; men huru stor

denna minskning kunde göras, vore icke möjligt att bedöma, förrän någon tids

praktisk erfarenhet vunnits. Vidare erfordrades för en effektiv prövning av personalbehovet

vid varje särskild tullförvaltning ett ingående studium av därstädes

förekommande göromål ävensom av särskilda lokala förhållanden i övrigt.

Någon undersökning härutinnan hade kommissionen icke varit i tillfälle att

företaga, särskilt därför att tullförvaltningarna arbetade under förhållanden,

som icke gåve någon tillförlitlig bild av de normala. Det vore emellertid angeläget,

att en dylik undersökning komme till stånd, så snart förhållandena bleve sådana,

att man kunde vänta sig ett tillfredsställande resultat av densamma. För

sådant ändamål borde tillsättas en tjänstgöringskommission, förordnad av

generaltullstyrelsen och med så allsidig sammansättning som möjligt, vilken

kommission borde hava till uppgift att utreda det vid envar tullförvaltning

erforderliga antalet tjänstemän av varje särskild grad, allt i enlighet med i

betänkandet närmare angivna grunder, varjämte samma kommission lämpligen

även kunde taga befattning med vissa frågor rörande beskaffenheten av

tullverkets lokaler.

Generaltullstyrelsen har (U. II: sid. 5 o. f.) angivit sin ståndpunkt

till detta förslag i huvudsak sålunda:

I likhet med tullkommissionen och på de av densamma anförda skäl

funne generaltullstyrelsen tillsättandet av en tjänstgöringskommission vara

av behovet påkallat. Emellertid kunde denna kommission icke med fördel

börja sin verksamhet, förrän riksdagens beslut om omorganisationen förelåge.

Vidare bleve det först efter någon tids erfarenhet av den nya organisationen

och dess verkningar möjligt att avgöra, om eller i vad mån antalet

tjänster vid lokalförvaltningen skulle kunna på grund av omorganisationen

minskas. Överhuvud taget syntes det för normala förhållanden gällande behovet

av tjänster av lägre tjänstegrader än förste kontrollörs icke för närvarande

kunna med säkerhet bedömas. Följaktligen kunde någon på omorganisationsförslaget

bygjgd ny stat icke, såvitt anginge antalet tjänster av nyssberörda

lägre tjänstegrader, definitivt fastställas samtidigt med antagandet

av omorganisationsförslaget. Därest vid tjänstgöringskommissionens under
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

115

sökningar någon reduktion av de nuvarande ordinarie tjänsternas antal skulle

kunna ifrågakomma, borde enligt styrelsens åsikt en sådan reduktion, till undvikande

av uppkomsten utav en större indragningsstat icke genomföras på en

gång utan successivt i mån av inträdande vakanser. Tjänstgöringskommissionen

syntes för vinnande av enhetligt bedömande av tjänstebehovet å skilda

platser böra bestå av allenast tre personer. Av dessa borde två tillhöra tullverket

och vara, den ena tjänsteman av nuvarande högre grad, den andra

tjänsteman av lägre grad; den tredje borde om möjligt uttagas bland det praktiska

livets män och besitta sakkunskap i någon av de näringsgrenar, vilkas

utövare under sin verksamhet komme i närmare beröring med tullverket.

Tjänstgöringskommissionen borde, såsom föreslagits, tillsättas av generaltullstyrelsen.

Denna ställning till det förhandenvarande spörsmålet ansåg nyssbemälda

departementschef sig kunna godkänna.

1 dessa ämnen är jag — bortsett från förslaget om antalet Departements

befattningshavare inom de olika tjänstegraderna inom generaltullstyrel- CÄ«/e»- sens vaktbetjaning, till vilket förslag jag i fortsättningen återkommer

— ense med min företrädare. Jag finner således jämväl behövligt, att

en tjänstgöringskommission tillkommer snarast möjligt, efter det omorganisationen

av tullverkets lokalförvaltning genomförts, huvudsakligen

i och för utredning av det vid envar tullförvaltning erforderliga antalet

tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs och ämnar därför

i sinom tid ifrågasätta bemyndigande för generaltullstyrelsen att tillsätta

en sådan kommission. Ledamöterna i kommissionen böra också

enligt ruin åsikt till antalet icke överstiga tre samt utväljas på sätt

generaltullstyrelsen täukt sig, varigenom möjlighet för de trafikerande att

få personalfrågan vid tullverket utredd även ur deras synpunkt synes

beredas i tillräcklig man.

Avlöningsförhållanden.

Kommunikationsverkens lönekommitté avgav dels i slutet av år Grunder för

1918 särskilda yttranden och förslag rörande organisationsförhållan- avlöning»- dena vid postverket, statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk,

dels ock den 20 februari 1919 betänkande angående gemensamt

lönesystem samt lönereglering för samma verk. På grundvalen

härav antog 1919 års riksdag och utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1919

(nr 343) gemensamt avlöningsreglemente för tjänstemän vid ifrågavarande

verk. Den lösning av åtskilliga inom vilket verk som helst återkommande

avlöningsfrågor, som sålunda för kommunikationsverkens del

vunnits, har tullkommissionen ansett böra få gälla även i fråga om

tullverket (IV: sid. 45).

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Departements
chefen.

I ndragning

av sportler.

Nuvarande

extra

inkomster.

1914 års tullkommission.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Härtill uttalade generaltullstyrelsen i sitt utlåtande den 14 juni

1920 sin anslutning i allmänhet (U. IV: sid. 10). Sedan emellertid den

18 mars 1921 dåvarande chefen för finansdepartementet förklarat sig

för sin del anse, att den revision av avlöningsförhållandena vid tullverket,

vilken då förestode, borde till allmän utgångspunkt taga det

nya lönesystem för statsdepartement och centrala ämbetsverk, som i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1902 års löneregleringskommitté

den 3 november 1920 avgivet förslag blivit gillat av 1921 års

riksdag, har styrelsen likväl i sin nu förevarande skrivelse den 17

oktober 1921 under viss reservation övergått till departementschefens

sålunda intagna ståndpunkt.

Aven 1902 års löneregleringskommitté har i sitt yttrande den

6 december 1921 biträtt departementschefens mening.

Vid sådant förhållande har jag all anledning instämma i förslaget,

att det vid statsdepartement m. fl. tillämpade lönesystem i allt väsentligt

lägges till grund för den förestående avlöningsrevisionen vid tullverket.

De olika slag av extra inkomster, som för närvarande tillkomma

tjänstemän vid tullverket, äro följande:

a) ersättning enligt den s. k. sporteltaxan;

b) andra extra inkomster i tjänsten, huvudsakligen lösen, beslagarandelar

samt anmärknings-, aktorats- och auktionspr o vision; samt

c) ersättning för bestyr, som utföras i omedelbart sammanhang med tulltjänsten,

vartill höra ersättning för debitering, uppbörd och redovisning av

vissa till kommun utgående avgifter, särskilt hamnavgifter (»kommunaluppbördsersättning»),

samt ersättning för bestridande av åtskilliga med postpaketoch

järnvägstrafiken från utlandet förenade göromål, som eljest skulle ankomma

på postverket och statens järnvägar (»post- och järnvägsersättning»).

Beträffande dessa extra inkomster har tullkommissionen (IV: sid. 48)

såsom sin allmänna ståndpunkt anfört, att ersättning, som utginge för

förrättning på tjänstgöringstid, borde indragas till staten samt att, i fråga

om ersättning för förrättning på ö.vertid, allt ekonomiskt mellanh avande

mellan trafikanterna och tjänstemännen borde helt och hållet bortfalla och

statsverket övertaga å ena sidan all rätt till allmänhetens avgifter för

övertidsexpeditioner men å andra sidan skyldighet att hålla tjänstemännen

skadeslösa för deras övertidsarbete. Sin närmare ställning till

de olika slagen av extra inkomster med undantag av den s. k. postoch

järnvägsersättningen samt beslagarandelarna, vilka icke särskilt

behandlats, har tullkommissionen angivit som följer:

De avgifter, som utginge enligt sporteltaxan eller, med officiell benämning,

Kungl. Maj:ts taxa den 23 december 1910 (nr 134) å ersättning, som en
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänstemän

verkställda tjänstförrättningar, borde ingå till tullverket, vilket å

sin sida hade att bereda vederbörande tjänstemän antingen mot övertidstjänstgöring

svarande ledighet under deras ordinarie tjänstgöringstid eller ock övertidsersättning

ävensom, i förekommande fall, vederbörlig reseersättning. Med

utgående härifrån hade kommissionen utarbetat ett förslag till förrättningstaxa

för tullverket (IV: sid. 28 o. f.), vilket vore avsett att träda i stället för

sporteltaxan. — Aktoratsprovisionen, varom funnes bestämt i Kungl. Maj:ts

brev den 4 februari 1800 och den 9 september 1818 och som utginge med tolv

procent av kronans andel i tullverkets beslagsmål till huvudsakligen tullfiskalerna,

vore enligt tullkommissionens mening opåkallad och borde utan vidare

avskaffas, vilket lätt kunde ske i samband med tullfiskalstjänsternas föreslagna

indragning. — Frågan om anmärkningsarvodets bibehållande eller avskaffande

borde lösas gemensamt för hela statsförvaltningen. -— Auktionsprovisionen,

vilken vid försäljning enligt föreskrifter i tullstadgan respektive lagen

med vissa bestämmelser om sjöfynd den 2 april 1918 (nr 163) av beslagsgods,

sjöfynd och åtskilligt annat tullgods tillfölle vederbörande tulltjänsteman med

två procent av auktionsbeloppet, borde, liksom på sin tid skeddp genom Kungl.

Maj:ts brev den 23 juli 1869 med föreskriven auktionsprovision vid försäljning

av sjöskadat gods, indragas till statsverket. En vid auktionerna till tullpersonal

utgående s. k. slagavgift, nio öre för varje särskilt nummer i auktionsprotokollet,

borde icke vidare uttagas. — Angående expeditionslösen vore tullkommissionen

visserligen i princip med om att sådan lösen inom tullverket helt och

hållet avskaffades, men kommissionen ansåge dock, att genomförandet av en

sådan reform icke kunde ske annorledes än i samband med en allmän, för hela

statsförvaltningen gemensam revision av expeditionslösen- och stämpelförordningarna.

Till dess en sådan revision komme till stånd, borde expeditionslösen

i nuvarande utsträckning bibehållas. — Den s. k. kommunaluppbördsersättningen

borde i sin helhet ingå till tullverket, som avlönade de tjänstemän, vilka

utförde hithörande arbete.

Generaltullstyrelsen, som funnit sig icke hava något att i huvudsak

erinra mot tullkommissionens allmänna uttalanden i förevarande

ämne, har även (U. IV: sid. 12 o. f.) biträtt kommissionens förslag

rörande avgifterna enligt sporteltaxan, aumärkningsarvodet, auktionsprovisionen,

slagavgiften, expeditionslösen och kommunaluppbördsersättningen.

Däremot har styrelsen, under hänvisning bland annat till sitt

avstyrkande av förslaget om tullfiskalstjänsternas indragning, förklarat

sig sakna anledning att tillstyrka det ifrågasatta avskaffandet av aktoratsprovisionen.

I fråga om övriga extra inkomster ävensom angående det

upprättade förslaget till förrättningstaxa har styrelsen utlåtit sig i huvudsak

sålunda:

Vidkommande post- och järnvägsersättningen ansåge styrelsen, med hänsyn

till den jämförelsevis obetydliga omfattning, vari det arbete, för vilket

ersättningen utginge — huvudsakligen uppbörd — utfördes av tullpersonal,

Generaltull
styrelsen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Departementschef

en år 1921.

Departements
chefen.

118 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

att skälig anledning till uttagande av ersättning av postverket respektive statens

järnvägar för arbetets förrättande knappast förelåge. Saken syntes kunna

uppgöras genom överenskommelser mellan vederbörande verks styrelser.

Därest detta slag av ersättning ansåges böra fortfarande utgå, borde beloppen

därav indragas till tullverket. Beträffande de till tulltjänstemän utgående

andelar i böter och beslagtagen egendom (beslagarandelar) funne styrelsen

dessa böra såsom en välförtjänt uppmuntran i det mången gång betydande

arbetet med tullförseelsers uppdagande samt en sporre till intresse och nit i

berörda hänseende böra alltfort få åtnjutas av tjänstemännen.

Mot grunderna för det av tullkommissionen avgivna förslaget till förrättningstaxa

hade styrelsen i stort sett icke haft något att erinra (U. IV: sid.

91 o. f.). I överensstämmelse med dessa grunder skulle avgiftsbeloppen, så

långt ske kunde, bestämmås sålunda, att de täckte tullverkets kostnader för den

personal, som användes för i taxan avsedda förrättningar. Dessa kostnader

kunde emellertid enligt styrelsens mening icke ens tillnärmelsevis bedömas,

innan dels placeringen av tulltjänstemännen i olika lönegrader blivit definitivt

avgjord, dels ock de belopp, med vilka övertidstjänstgöring skulle gottgöras

tjänstemännen, blivit bestämda. Bland annat på grund härav anhölle

styrelsen, att med avgivande av slutligt utlåtande över förslaget till förrättningstaxa

måtte få anstå, till dess önskvärda förutsättningar härför vore för

handen.

Då ärendet angående tullverkets stater för år 1922 föredrogs den

18 mars 1921, underströk dåvarande chefen för finansdepartementet vikten

av att tulltjänstemännens rätt till extra inkomster i eller på grund

av tjänsten bleve inskränkta, liksom särskilt på senare tiden varit fallet

med åtskilliga andra statstjänstemäns motsvarande inkomster, samt biträdde

beträffande de olika slagen av de extra inkomsterna vad generaltullstyrelsen

yttrat därom. Beträffande aktoratsprovisionen och beslagarandelarna

anförde departementschefen särskilt, att lian ansåge desamma

böra åtminstone så länge bibehållas, som åklagare och beslagare i allmänhet

tillkommande rätt till andelar i böter och beslagtagen egendom

icke mera allmänt upphört. Angående anmärkningsarvodet erinrade han

om att på grund av Kungl. Maj:ts kungörelse den 17 december 1920

(nr 834) sådant arvode för framtiden icke skulle vid tullverket förekomma.

Ej endast för statsverket utan även för tulltjänstemannen måste

det, synes mig, vara eftersträvansvärt att få avlöningsförhållandena vid

tullverket så ordnade, att tjänstemannens åtgärder icke ens få skenet av

att vara beroende av allmänhetens gottgörelse för dessa. Ett steg i

sådan riktning har tagits genom framläggandet av de nyss återgivna

förslagen om indragning till statsverket från och med den tidpunkt, då

nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket träder i kraft,

av sådana slag av ersättningar, vilka hittills innefattats i tullverkets

sporteltaxa men framdeles torde komma att beräknas efter förutberörda

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89. 119

förrättningstaxa, vartill jag i sinom tid lärer bliva i tillfälle att inför

Kungl. Maj it framlägga förslag. Jag förordar därför redan av denna

anledning, att ifrågavarande ersättningar bestämmas icke vidare skola

utgå till tulltjänstemannen såsom extra inkomst. Ett bidragande skäl

till detta mitt förord är, att dessa ersättningar enligt uppgift tillgodonjutas

högst olika av belattningshavare i samma tjänsteställning, något

som ofta torde innebära eu orättvisa.

\ ad angår övriga slug av förekommande extra inkomster, kan av

nu anförda skäl åtminstone det förra knappast åberopas ■såsom stöd för

deras indragning, medan åt det senare icke torde, frånsett kommunaluppbördsersättningen

och möjligen beslagare!delarna, kunna tillmätas

större betydelse, enär de inflytande inkomstbeloppen lära vara jämförelsevis

ringa. Likväl anser jag mig böra tillstyrka indragning av jämväl

dessa — utom beslagarandelarna — huvudsakligen med hänsyn till

önskvärdheten att icke, där ej alldeles särskilda omständigheter annat

påkalla, för enligt avlöningsreglemente likställda befattningshavare i olika

verk lämna möjlighet till särskild ersättning för i tjänsten utfört arbete,

varigenom den ene befattningshavaren realiter får bättre löneställning än

den andre; den förre kan därmed ernå en plats å löneskalan, som icke ursprungligen

avsetts och därför ej heller må anses svara mot arbetet

vid den tjänst, han bestrider. Vad särskilt beträffar aktoratsprovisionen,

förestår för övrigt utredning om denna förmåns upphörande vid andra

verk. 1 fråga om beslagarandelarna föreligga emellertid särskilda omständigheter,

som enligt mitt förmenande göra eu indragning av dessa

slag av extra inkomster mindre önsklig. Dessa innebära nämligen, enligt

vad jag inhämtat, en särskilt på senare tiden mycket värdefull sporre för

vederbörande tjänstemän till med uppoffrande av fritid förbundna ansträngningar

för ertappande av lagbrytare. • Härtill kommer, att eu indragning

av här ifrågavarande beslagarandelar synts mig icke gärna kunna

ske, så länge den åklagare och beslagare i allmänhet tillkommande rätt

till andelar i böter och beslagtagen egendom icke mera allmänt borttagits.

På jag senare i dag yttrar mig i frågan om tulltjänstemännens

placering i lönegrader, utgår jag från den förutsättning, att de av mig

tillstyrkta indragningar av extra inkomster komma att uppställas såsom

villkor för ikraftträdande av den blivande nya avlöningsstat.en för tullstaten.

Ett beslut av riksdagen i denna riktning, om vars utverkande jag

nu hemställer, skulle följaktligen innebära, att från och med dagen för

nämnda stats ikraftträdande följande slag av tulltjänstemän tillkommande

extra inkomster upphöra att till dem utgå, nämligen: ersättning enligt

taxan den 23 december 1910 för å övertid verkställda tjänstförrätt
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Kompensation

för sportler.

ningar; aktoratsprovision; auktionsprovision vid försäljning enligt tu 11- stadgan av beslagsgods eller annat gods ävensom vid försäljning av sjöfynd;

slagavgift vid försäljning å auktion; lösen för av tullverkets lokalförvaltningar

utfärdade depositionsbevis; ersättning för uppbörd av till

stad eller annan kommun utgående avgifter; samt ersättning av posteller

järnvägsmedel för vissa i sammanhang med tulltjänsten verkställda

göromål för postverkets eller statens järnvägars räkning.

Vid behandlingen av frågan om tulltjänstemännens extra inkomster

(sid. 186) har tullkommissionen särskilt framhållit, att, enär sportlerna

inom tullverket hade avsevärd betydelse för tjänstemännens ekonomi,

deras indragning till statsverket icke kunde ske utan kompensation.

Beträffande vaktmästare och kammarskrivare skulle sådan kompensation

beredas på det sätt, att hänsyn till mistningen av sportler toges vid

dessa tjänstegraders placering å löneskalan; i fråga om övriga tjänstemän

skulle kompensation ske genom särskilda personliga lönetillägg i

överensstämmelse med vad som avsetts vid kommunikationsverkens lönereglering,

dock med den avvikelse att, medan kompensationen för nämnda

verks tjänstemän skulle ställas i förhållande till vederbörandes extra

inkomster under år 1919, i samma hänseende skulle för tullverkets

personal läggas till grund sportlernas medeltal under åren 1911—1914.

I likhet med tullkommissionen har generaltullstyrelsen såväl i sitt

utlåtande den 14 juni 1920 som i föreliggande skrivelse den 17 oktober

1921 ansett, att indragning av extra inkomster icke borde vidtagas

utan att kompensation därför lämnades tjänstemännen; dock skulle enligt

styrelsens mening dylik kompensation i alla fall, då den kunde ifrågakomma,

sålunda även för vaktmästare och kammarskrivare, lämnas

genom personligt lönetillägg. Ännu i ett hänseende har styrelsen avvikit

från kommissionen, i det att styrelsen ansett, att till grund för

kompensationen borde läggas de extra inkomster, som åtnjutits under

året näst före ikraftträdandet av det för tullverket nya avlöningsreglementet.

Slutligen har styrelsen angivit de slag av extra inkomster, för

vilka enligt styrelsens uppfattning kompensation borde lämnas (med

viss mindre inskränkning sammanfallande med dem, som, enligt vad

nyss nämnts, av styrelsen föreslagits till indragning), samt hemställt,

att föreskrifter i ämnet måtte intagas i de särskilda övergångsbestämmelser,

vilka bleve erforderliga och vilka styrelsen förutsatte skulle utfärdas

av Kungl. Maj:t.

Det av generaltullstyrelsen, sålunda framlagda förslaget tillstyrktes den

18 mars 1921 till alla delar av dåvarande chefen för finansdepartementet.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I anledning av de båda förslagen rörande vilka belopp, som borde

bliva grundläggande för kompensationens storlek, har 1902 års löneregleringskommitté

i sitt utlåtande den 6 december 1921 — utan att

ingå på Irågan, om eller i vad mån överhuvud taget sådan kompensation

borde medgivas — allenast anfört, att såväl det ena som det

andra av berörda förslag avveke från vad beträffande andra verk dittills

plägat fastställas såsom grund för bestämmande av liknande kompensation;

denna hade nämligen i regel gjorts beroende av medeltalet av

de extra inkomster, som belöpt å flera närmast liggande år.

Vid tidigare skedd indragning till statsverket av vissa vid exempelvis

postverket förekommande sportelinkomster bereddes vederbörande tjänstemän

såsom personligt lönetillägg en successivt bortfallande ersättning för

vad de därigenom beräknades förlora. Tiden för lönetilläggets avskrivning

sattes till nio år, och avskrivningen skedde med eu niondel om

året. Ett liknande tillmötesgående synes mig därför icke böra förmenas

tulltjänstemännen, så mycket mindre som därigenom icke kan befaras

uppstå någon nämnvärd statsutgift i egentlig bemärkelse, alldenstund

tullverket hädanefter skulle komma att mestadels tillgodogöra sig de

mot nuvarande sportler svarande beloppen.

I fråga om den sportelinkomst, som må läggas till grund vid det

personliga lönetilläggets beräknande, anser jag till en början endast de

slag av sportler, som generaltullstyrelsen förmenat böra kompenseras,

ävensom aktoratsprovisionen kunna för ändamålet medräknas. Vidare

förefaller mig den även i föregående liknande fäll utsatta maximigränsen

för sportlerna, 5,400 kronor, vara lämplig, varjämte jag lika med tullkommissionen

finner en minimigräns av 100 kronor böra fastställas till

undvikande av kompensationsfrågans onödiga invecklande. Däremot synes

det mig, med avseende å vad löneregleringskommittén i ämnet anfört

och med hänsyn därtill, att fullt tillförlitliga uppgifter om tulltjänstemännens

extra inkomster under åren närmast före 1921 icke lära kunna

utan större omgång erhållas, som om vid beräknande av sportelberättigad

tjänstemans inkomst av sin befattning hänsyn borde tagas till medeltalet

av sportlernas belopp under åren 1921 och 1922, varom, enligt vad

jag inhämtat, noggranna uppgifter torde komma att föreligga.

fastställandet av grunderna för den sålunda tillstyrkta sportelkompensationen

torde lämpligen kunna ske i samband med utfärdande

av andra erforderliga föreskrifter rörande övergången till de blivande

nya avlöningsbestämmelserna; och har jag för avsikt att framdeles till

Kungl. Maj:ts prövning överlämna särskilt förslag till sådana sammanfattande

övergångsbestämmelser. Om beredande av medel för utbetalBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.) 16

Departements
chefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Lönenämnd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ning av sportelkompensation kommer jag att i det följande göra hemställan

i samband med behandlingen av förslaget till tullverkets utgiftsstater

för förra halvåret 1923.

I 44 § av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för

tjänstemän vid kommunikationsverken innehållas bestämmelser angående

en för nämnda verk gemensam lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade och som skall bestå av utav Kungl. Maj:t tillsatta

sju medlemmar jämte lika antal suppleanter, har till uppgift att avgiva

yttranden rörande sådana allmänna föreskrifter, som enligt sagda avlöningsreglemente

skola utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom att i enlighet med av

Kungl. Maj:t fastställd instruktion bereda andra ärenden av huvudsakligen

löneteknisk natur. Sådan instruktion har utfärdats den 31 december 1919

(nr 859).

Tullkommissionen har i sitt betänkande den 19 september 1919

(IV: sid. 58) ansett, att inrättandet av en dylik nämnd särskilt för tullverket

icke borde ifrågakomma men att tillfälle borde beredas kommunikationsverkens

lönenämnd att yttra sig även i avlöningsfrågor från

tullverket.

Generaltullstyrelsen biträdde i utlåtande häröver den 14 juni 1920

(U. IV: sid. 27) tullkommissionens uppfattning, att en särskild lönenämnd

för tullverket icke borde anordnas men föreslog, att en för kommunikationsverken

och tullverket gemensam lönenämnd borde inrättas.

Antalet ledamöter och suppleanter i denna nämnd borde utgöra nio av

vartdera slaget.

Vederbörande departementschef uttalade sig den 18 mars 1921 på

anförda skäl (sid. 189) dels mot att lönenämnden för kommunikationsverken

under ena eller andra formen belastades med ärenden, avseende

förhållandena inom andra än dessa verk, dels ock mot anordnandet av en

särskild lönenämnd för tullverket. Däremot fann departementschefen,

som likaledes ansåg, att yttranden från en lönenämnd voro önskvärda

även beträffande tullverkets avlöningsfrågor, lämpligt att åt den blivande

lönenämnden för statsdepartement och centrala ämbetsverk i allmänhet

lämna uppdrag att handlägga hos tullverket uppstående avlöningsfrågor

i enahanda utsträckning som övriga under nämndens befogenhet fallande

ärenden. Vid tillsättandet av berörda nämnd syntes böra tagas under

övervägande, huruvida icke tullverket borde bliva representerat inom

densamma.

För den sålunda avsedda lönenämnden, beträffande vilken allmänna

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

bestämmelser, likartade med de för kommunikationsverken fastställda,

återfinnas i 35 § av det den 22 juni 1921 utfärdade avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen (nr 451), fastställdes sedermera av

Kungl. Maj:t den 12 september 1921 (nr 528) instruktion, däri bland

annat angavs, att nämnden skulle kallas »allmänna civilförvaltningens

lönenämnd». Då denna nämnd tillsattes, erhöll emellertid tullverket icke

någon särskild representant i densamma.

I anledning av vad sålunda förekommit har nu generaltullstyrelsen

i sin förevarande skrivelse den 17 oktober 1921 gjort följande uttalande:

»Vad---beträffar frågan om den lönenämnd, som skulle hava att be
handla

tullverket rörande avlöningsfrågor, får generaltullstyrelsen visser

ligen uttala såsom sin mening, att den av styrelsen föreslagna, för kommunikationsverken

och tullverket gemensamma lönenämnden skulle vara bättre skickad

att behandla dylika frågor än en för statsdepartementen och de centrala

verken avsedd lönenämnd. Då likväl, därest tullverket skall lyda under statsdepartementens

och de centrala verkens avlöningsreglemente, dessas lönenämnd

torde böra handlägga jämväl tullverket rörande ärenden, anser styrelsen sig

böra inskränka sig till att framhålla nödvändigheten av att tullverket, vid

nämndens behandling av dylika ärenden eller då eljest behov därav kan anses

föreligga, bliver i nämnden representerat på ett sätt, som är ägnat att till

fullo tillgodose tullpersonalens intressen, och att fördenskull tullverkets representant

vid sådana tillfällen må äga säte och stämma i nämnden.»

1902 års löneregleringskommitté har vid avgivande av sitt yttrande

den 6 december 1921 icke angivit sin ställning till detta spörsmål; dock

hava de två tillkallade särskilda ledamöterna i kommittén i vid berörda

yttrande fogad reservation såsom sin mening framhållit, att kommittén

bort göra det uttalande, att särskilda åtgärder syntes påkallade för beredande

åt tullverket av en nöjaktig lösning av denna fråga. För egen

del hava reservanterna, under erinran om generaltullstyrelsens förslag

att i den för statsdepartement m. fl. verk tillsatta lönenämnden säte

och stämma måtte beredas för en tullverkets representant, vidare i

anskärning därtill anfört följande:

»Då åtminstone för närvarande stora svårigheter synas föreligga att

ordna saken på detta sätt, hava vi ansett det i stället böra ifrågasättas —

jämväl med hänsyn till framtida eventuella inordnanden under ifrågavarande

reglemente av nya personalgrupper — huruvida icke för tullverket en särskild

lönenämnd borde inrättas, vilken skulle i så måtto vara ansluten till den

s. k. civila lönenämnden, att de i denna senare insatta representanterna för förvaltnings-

eller åtminstone de allmänna intressena skulle vara gemensamma

för båda nämnderna.»

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Majtts proposition Nr 89.

Departements
chefen.

Avlönings
reglemente.

Såsom framgår av den för allmänna civilförvaltningens lönenämnd

utfärdade instruktion, är denna nämnd avsedd för de verk, å vilkas

befattningshavare avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. äger

tillämpning. Detta reglemente, som redan fått giltighet för ett flertal

statens verk, är ämnat att successivt träda i tillämpning vid olika verk

inom statsförvaltningen och förutsättes i enlighet därmed nu skola tilllämpas

jämväl å personalen vid tullverket. Vid sådant förhållande och

då jag för min del hyser den uppfattningen, att utvecklingen bör gå i

riktning mot en minskning av antalet lönenämnder, kan jag givetvis ej

tillstyrka vare sig att en särskild lönenämnd inrättas för tullverket eller

att, så länge både kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens

lönenämnder förefinnas, annan av dessa båda nämnder än den

senare skall handhava tullverkets löneregleringsärenden. Emellertid

förutsätter jag, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd icke skall

underlåta att, där så måste anses behövligt, vid handläggningen av till

nämnden hänskjuta ärenden, som må kunna beröra tullverket, för hörande

inkalla en eller flera representanter för detta verk.

Jag tillstyrker alltså, att de hittillsvarande bestämmelserna om

lönenämnd för statsdepartementen m. fl. givas oförändrad tillämpning

jämväl å tullverket.

Enligt tullkommissionens, av generaltullstyrelsen den 14 juni 1920

i huvudsak biträdda förslag skulle för tullverket gälla ett avlöningsreglemente,

som, ehuru med vissa ändringar och tillägg, nära anslöt

sig till det för kommunikationsverken den 19 juni 1919 (nr 343) utfärdade.

Vid föredragning den 18 mars 1921 av tullverkets löneregleringsfråga

hemställde emellertid dåvarande chefen för finansdepartementet, att

i stället avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22

juni 1921 (nr 451) måtte jämte vissa särskilda avlöningsbestämmelser

tillämpas jämväl å befattningshavare vid tullverket.

Till följd härav har generaltullstyrelsen nu i sin skrivelse den 17

oktober 1921 anfört, att, dådet för befattningshavare i statsdepartement

och vissa centrala ämbetsverk fastställda avlöningsreglemente i stort sett

anslöte sig till det för kommunikationsverken gällande, styrelsen ansåge

sig — även om styrelsen med hänsyn till den större likheten mellan

tullverkets och kommunikationsverkens organisation helst såge, att i

enlighet med dess förslag ett med kommunikationsverkens avlönings
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

125

reglemente i huvudsak lika avlöniugsreglemente bleve gällande för tullverket

— icke böra vidhålla sitt tidigare förslag härom.

Åven 1902 års löneregleringskommitté synes i sitt förut omnämnda

utlåtande den 6 december 1921 hava förutsatt, att avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. skall komma att äga

tillämpning å tullpersonalen.

Efter vad jag redan förut antytt, är också min åsikt den, att förenämnda

avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement

m. fl. bör tillämpas jämväl å befattningshavare vid generaltullstyrelsen

ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

(»tullstaten») efter nödig komplettering av den vid reglementet fogade

tjänsteförteckningen och under förutsättning, att vissa i 2 § av reglementet

åsyftade särskilda föreskrifter, för vilka jag i det följande kommer

att redogöra, varda av Kungl. Maj.:t och riksdagen beslutade. Jag tillstyrker

därför utverkande av riksdagens förklaring i sådan riktning.

Med avseende å den närmare innebörden av de stadganden, som

sålunda böra enligt mitt förmenande bliva i avlöningshänseende gällande

för tullverkets personal, torde jag — under hänvisning till och åberopande

av de uttalanden, som min företrädare i statsrådsämbetet på sin tid

gjort i anslutning till nyssberörda avlöningsreglemente (sid. 191 o. f.),

i den mån dessa uttalanden icke strida mot min förut i dag eller härefter

tillkännagivna ståndpunkt — få anföra följande vid de olika paragraferna

i reglementet:

3 §•

Enligt 2 mom. ay denna paragraf må med ordinarie befattning

ej förenas vissa angivna uppdrag eller befattningar ej heller »annan

tjänstebefattning av vad slag det vara må», såframt ej Kungl. Maj:t

eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av de i 9 § avdelningarna

B och C upptagna 1 —17 lönegraderna, vederbörande myndighet, varunder

han lyder, efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka Underligt för utövande av statstjänsten,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare

bibehållas. Då avsett är, att fortfarande såsom för närvarande uppdraget

såsom ombudsman vid tullverket mot arvode skall av generaltullstyrelsen

kunna givas åt därtill lämplig tjänsteman (även ordinarie)

vid tullverket, torde — till undvikande av all ovisshet, huruvida sådant

kunde anses möjligt med avseende å föreskriften i förevarande 3 § 2

mom. — särskild bestämmelse böra på sätt 1902 års loneregleringskommitté

ock påpekat, meddelas, i syfte att uppdrag såsom ombudsman

Departements*

chefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vid tullverket må kunna av generaltullstyrelsen givas även åt ordinarie

tjänsteman vid verket och av denna förenas med den ordinarie befattningen.

5 §-

I 1 mom. av förevarande paragraf stadgas, att för generaldirektörsoch

chefsbefattningarna vid angivna verk, vilka befattningar tillsättas

genom förordnande på viss tid, nämligen socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och kommerskollegium, utgår arvode, för

år räknat, med 19,000 kronor. Vid bifall till förutnämnda förslag angående

generaltulldirektören bör nu bland dessa befattningar upptagas

jämväl generaltulldirektörsbefattningen. Därjämte böra i omhandlade

moment införas arvodesbestämmelser för kustbevakningsinspektören vid

tullverket, därest förslaget om inrättandet av en sådan befattning —

med arvode av 10,000 kronor — blir bifallet.

9 §■

Utdrag ur den i denna paragraf intagna löneplan torde få vidfogas

statsrådsprotokollet för denna dag (bil. B).

11, 12 §§.

Stadgandena i dessa paragrafer äro för närvarande i vissa avseenden

föremål för omarbetning för att därutinnan, såvitt möjligt,

bringas i överensstämmelse med bestämmelser i avlöningsreglementet för

kommunikationsverken enligt ett nyligen uppgjort förslag. Löneregleringskommittén

har den 6 december 1921 uttalat önskvärdheten av att

vid berörda omarbetning särskild uppmärksamhet ägnas åt de vid tullverket

rådande, i viss mån säregna tjänstgöringsförhållanden, vilka skulle

kunna föranleda, att befattningshavare vid tullverket i en del fall kunde

komma att försättas i sämre ställning än andra tjänstemän, å vilka

reglementet ägde tillämpning.

Det sålunda uttalade önskemålet synes mig förtjänt av beaktande.

I 12 § 3 mom. i avlöningsreglementet för kommunikationsverken

(svensk författningssamling nr 343 år 1919) innefattas ett i avlöningsreglementet

för statsdepartementet m. fl. ej intaget stadgande om rätt

för manlig ordinarie tjänsteman, som befordras från tjänst inom lägre

lönegrad till postexpeditör, telegrafassistent, kontors- eller stationsskrivare

vid statens järnvägar eller kontorsskrivare vid statens vattenfallsverk,

att med viss närmare angiven inskränkning kunna, i den mån

så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

127

tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass få sig

tillgodoförd intill hälften av den tjänstetid, han innehaft ordinarie anställning

vid verket.

Löneregleringskommittén har den 6 december 1921 ansett, att ett

motsvarande stadgande borde i fråga om befordran till kammarskrivare

vid tullverket inflyta i de särskilda avlöningsbestämmelserna för befattningshavare

vid tullverket i enlighet med den antydan i sådant hänseende,

som för dylika fall lämnats av kommittén i dess betänkande

LXII (angående statsdepartement och centrala ämbetsverk: sid. 53).

Häruti är jag ense med löneregleringskommittén och gör förty

hemställan i sådan riktning.

14 §.

Utöver det kallortstillägg, varom föreskrives i nu ifrågavarande

paragraf, skulle, enligt vad tullkommissionen, generaltullstyrelsen och

vederbörande departementschef på sin tid ifrågasatt (propositionen nr

330 år 1921, sid. 203 och 285), tjänsteman i tullverket, som bestrede

tjänst å ort, tillhörande den i reglementet angivna kallortsklass VI, i

likhet med motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken (jfr avlöningsreglementet

för dessa verk, 29 §), kunna enligt av Kung). Maj:t

meddelade bestämmelser tilldelas, därest tjänstgöringen vore av beskaffenhet

att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska

förhållanden, kallortstraktamente med 50 öre för varje ^botgöringsdag.

Då, efter vad jag inhämtat, tullverkets å dylika orter stationerade

personal icke sällan lärer nödgas förrätta tjänsten under omständigheter,

vilka måste anses väl motivera en extra gottgörelse sådan som den

omförmälda, har jag ej något att erinra mot, att bestämmelse i sådan

riktning, vilken för övrigt tillstyrkts • av löneregleringskommittén, får

inflyta bland de för tullverket avsedda särskilda avlöningsbestämmelserna.

24 §.

Angående tullpersonalens tjänstebeklädnad har generaltullstyrelsen

i sin föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921 ifrågasatt utfärdande

av särskilda bestämmelser, innebärande bland annat, att vid tullverket

uniformspersedlar in natura eller ersättning därför, allteftersom det ena

eller det andra prövades för tullverket förmånligast, skulle få, enligt

reglemente, som av generaltullstyrelsen fastställdes, tilldelas sådan

tjänsteman, tillhörande någon av 1 — 9 lönegraderna enligt styrelsens

förslag, som jämlikt av styrelsen meddelade bestämmelser vore pliktig

att under tjänstutövning vara iförd uniform. Förslaget innebär ett

upprepande av de önskemål i förevarande avseende, vilka av styrelsen

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tidigare framförts men vid frågans behandling nästlidet år av departementschefen

avvisats (sid. 201) på grund av den skiljaktighet, som vid

frågans lösning i överensstämmelse med förslaget skulle uppstå med

hänsyn till förhållandena icke blott vid kommunikationsverken utan

även vid åtskilliga andra verk.

Det skäl, som sålunda av departementschefen framförts, har även

löneregleringskommittén den 6 december 1921 funnit avgörande; och

kommittén har fördenskull ansett, att de i nu behandlade 24 § förekommande

bestämmelser i fråga om tjänstedräkt borde äga tillämpning

jämväl å tullverkets personal.

En av kommitténs särskilda ledamöter har med kraftigt understrykande

av vad generaltullstyrelsen åberopat för bibehållande av förmånen

fri uniformsbeklädnad eller ersättning därför åt vissa lägre befattningshavare

i tullverket velat göra gällande, att borttagande av nämnda

förmån otvivelaktigt måste medföra den visserligen oavsiktliga verkan,

att ifrågavarande personal ej alltid komme att uppträda i så snygg

uniform, som det med hänsyn till sagda personals beröring med fartygsbefäl

och passagerare särskilt av utländsk nationalitet kunde anses vara

för landets anseende önskvärt.

Den uppfattning, generaltullstyrelsen hyst i denna fråga, har jag

lika med min företrädare och löneregleringskommittén funnit mig icke

kunna dela, på grund av den förmånligare ställning i omhandlade hänseende,

som tullpersonal därigenom skulle tilläggas framför motsvarande

personal vid åtskilliga andra verk. Jag anser mig alltså böra avstyrka

generaltullstyrelsens förslag härutinnan. Emellertid vill jag fästa uppmärksamheten

därå, att med tillämpning av de i förevarande 24 § intagna

bestämmelser tulltjänsteman torde enligt närmare föreskrifter av

Kungl. Maj:t kunna hos tullverket erhålla behövliga tjänstepersedlar eller

materialier därtill, som anses icke böra utlämnas såsom lån, för självkostnadspris

eller i begränsad omfattning, med hänsyn till tjänstemannens

sysselsättning, för pris därunder, på sätt förhållandet är vid kommunikationsverken.

Frågan om utverkande av medel för sistberörda ändamål

kommer jag att senare i dag upptaga till behandling.

25 §.

I förevarande paragraf är föreskrivet, att tjänsteman må vid skada

till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad

erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet

medför förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till

arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel allt enligt de närmare be
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

stämmelser, Kung!. Maj:t meddelar. Till denna föreskrift är fogat det

tillägg, att, i den mån vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda

hänseenden anses böra ifrågakomma, till efterrättelse skall lända vad

Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan besluta. I motiveringen till

denna paragraf anförde 1902 års löneregleringskommitté den 3 november

1920 (betänkande LXII, sid. 65), att, därest inom vissa förvaltningsgrenar

förmånen av kostnadsfri läkarvård m. m. för det dåvarande vore

medgiven i större omfattning än som enligt kommitténs förslag i allmänhet

komme att gälla, kommittén saknade anledning att påyrka dess

upphävande.

Samma kommitté har nu i sitt yttrande den 6 december 1921

ansett, att det med tillämpning härav borde komma under övervägande,

huruvida icke tjänstemän av nuvarande »lägre grad» borde bibehållas vid

innehavd förmån av kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter även i

andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten. Kommittén

har för sin del tillstyrkt föreskrift i sådan riktning, dock med vissa

jämkningar, som föranleddes av för andra verk (exempelvis fångvårdspersonalen)

meddelade bestämmelser i fråga om utsträckt rätt till läkarvård

m. m. Dessa jämkningar har kommittén närmare angivit sålunda:

Vaktbetjäningen hos generaltullstyrelsen skulle i enlighet med numera

tillämpade grundsatser inom den allmänna civila statsförvaltningen icke bibehållas

vid hittillsvarande rätt i omhandlade hänseende i annan mån, än att

envar av den nuvarande ordinarie vaktpersonalen fortfarande borde få såsom

personlig förmån tillgodonjuta sådan rätt, så länge han kvarstode i ordinarie

tjänst inom styrelsens vakthetjäning. Den hittills till tjänstemän »av lägre

grad» hänförliga befattningshavare, vilken enligt föreliggande förslag under

benämningen gränstullmästare upptagits i samma lönegrad som de till ifrågavarande

förmån icke berättigade kammarskrivarna, skulle för likformighetens

skull icke tilldelas kostnadsfri läkarvård m. m. Däremot skulle jämväl kvinnliga

befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning likasom de manliga

av nuvarande »lägre grad» komma i åtnjutande av sådan förmån. Slutligen

borde rätten till erhållande av kostnadsfri vård å vårdanstalt begränsas

på för fångvårdspersonalen m. fl. bestämt sätt.

Mot denna löneregleringskommitténs ståndpunkt har särskild reservation

avgivits av en ordinarie ledamot av kommittén. Denne har

till en början erinrat om att statsmakterna visserligen undantagsvis

låtit förmånen av kostnadsfri läkarvård jämte läkemedel komma den

lägre tjänstepersonalen vid fängelserna och tvångsarbetsanstalterna

till godo även vid vanlig sjukdom samt att löneregleringskommittén

i sitt senast avgivna betänkande hemställt, att hospitalspersonalen i

de lägre lönegraderna måtte erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel

även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 häft. (Nr 89.) 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjängteförteden

ing till

avlöningsreglementet.

180 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I anslutning därtill liar emellertid samme reservant förmenat, att dessa

tre undantag till fullo motiverades av det förhållandet, att det i

fängelserna, tvångsarbetsanstalterna och hospitalen på förhand funnes

och måste finnas läkare för vård av fångarna eller de sinnessjuka, varför

staten där kunde bereda tjänstepersonalen fri läkarvård för ringa eller

ingen kostnad. Härefter har reservanten anfört:

»Nu föreslår kommittén, att ett liknande undantag från regeln må göras

för större delen av tullpersonalen, nämligen de manliga tjänstemännen i 1—8

lönegraderna och de kvinnliga å tullstaten i 1—5 graderna. För min del kan

jag icke se, att tillräckliga skäl föreligga för en sådan anordning. Tullmannens

yrke hör icke till de hälsofarliga. Och med den starkt gynnade ställning,

som tullverkets tjänstemän enligt förslaget komma att intaga i fråga om

löner och tillfällen till extra inkomster, torde det ej bliva dem omöjligt att

själva bekosta sin sjukvård. I de få särskilda fall, då statens bistånd kan vara

påkallat av verkliga sakskäl, torde här sjukvård kunna beredas på samma

sätt som nu följes i fråga om lotsverkets personal ute på fyrskeppen. Ett bifall

till kommitténs förslag i denna punkt kan svårligen undgå att medföra

dyrbara konsekvenser på andra håll.»

För min del finner jag ej anledning ifrågasätta större.inskränkning

i tullpersonalens rätt till läkarvård jämte läkemedel än vad löneregleringskommitténs

flertal ansett med billighet överensstämmande. Då jag jämväl

i övrigt delar kommittémajoritetens mening i de ämnen, som här beröras,

tillstyrker jag alltså, att i de blivande särskilda avlöningsbestämmelserna

för tullverket lämnas medgivande av innebörd, dels att tjänsteman vid

tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, tillhörande

någon av 1—8 lönegraderna enligt avdelning B eller 1—5 lönegraderna

enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet, må jämväl i andra

fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl.

Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård

jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock med den inskränkning,

att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke får vid

sådant sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen

åtnjuter oavkortad lön, dels ock att enahanda rätt till läkarvård

m. m. må, med nyssnämnda inskränkning, såsom personlig förmån tillgodonjutas

av den, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande

för tullverket är innehavare av förste vaktmästar- eller vaktmästarbefattning

hos generaltullstyrelsen, så länge han kvarstår i ordinarie

tjänst inom styrelsens vaktbetjaning.

1 8 § 1 mom. av avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl.

göres efter förebild av kommunikationsverkens avlöningsreglemente hänvis
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89■ 131

ning till eu vid reglementet fogad tjänsteförteckning, däri angives, till

vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Det förslag till sådan förteckning, som tullkommissionen den 19

september 1919 framlade, beledsagades av ett allmänt uttalande (IV: sid.

113), däri kommissionen — i anledning av bland annat ett yttrande av

1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikations

verken m. fl. verk (kommissionens betänkande sid. 32), att

de lägsta grupperna bland tjänstemän med högre kompetens, såsom vid

statens järnvägar stations- och kontorsskrivare samt manliga ritare, vid

postverket postexpeditörer, vid telegrafverket assistenter och vid tullverket

kammarskrivare, borde ställas på ett i det stora hela likartat

plan — hävdade den uppfattning, att tullverkets tjänstemän borde, med

hänsyn ej mindre till beskaffenheten av det arbete, som ålåge dem, än

även och framför allt till den säregna förtroendeställning, de intoge

såsom statsverkets målsmän gentemot trafikanterna, få liksom hitintills

vara i åtnjutande av en särskild lönenivå, något högre än den för flertalet

andra verk gällande.

Generaltullstyrelsen erinrade den 14 juni 1920 vid framläggandet

av sitt förslag till tjänsteförteckning till en början om följande förhållanden:

• /^unsh Maj:t den 5 december 1919 anbefallde generaltullstyrelsen att

avgiva yttrande över tullkommissionens förslag till avlöningsreglemente för

tjänstemän vid tullverket, lämnades särskild hänvisning till vederbörande departementschefs

anförande i ämnet till statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag (U. IV: sid. 6). Enligt detta hade departementschefen efter förberedande

granskning av tullkommissionens förslag till löneplan och tjänsteforteckning

funnit närmare övervägande böra ske, huruvida icke en längre

gående differentiering av tjänsterna i tullverket på olika lönegrader än som av

tull kommissionen ifrågasatts, borde genomföras. Härjämte hade departementschefen

uppmärksammat, att åtskilliga av de i tjänsteförteckningen upptagna

befattningarna föreslagits till avlöning enligt högre lönegrad än som

med hänsyn till de för respektive befattningars utövande erforderliga kvalifikationerna

kunde anses erforderligt. En revision av ifrågavarande förteckning

efter förslag av generaltullstyrelsen hade därför synts departementschefen

vara av behovet påkallad, innan något förslag i ärendet framlades för riksdagen;

och borde därvid eftersträvas att i avlöningshänseende vinna full motsvarighet

mellan befattningshavarna i tullverket och med dessa jämförliga

befattningshavare inom de redan lönereglerade kommunikationsverken.

I fortsättningen berörde generaltullstyrelsen (IT. IV: sid. 50) dessa

direktivs inverkan på styrelsens förslag till tjänsteförteckning:

Generaltullstyrelsen hade ansett beskaffenheten av och ansvaret vid det

tulltjänstemännen åliggande arbete i allmänhet och särskilt den viktigaste gre
-

1914 års tullkommission.

Generaltullstyrelsen

år

1920.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaldirektören

vid

itatens järnvägar

år 1930.

Departementschefen

år 1921.

nen av detsamma, tullbehandlingsarbetet, innebära synnerligen vägande skäl

för bibehållande av den högre ställning i avlöningshänseende, vilken sedan

gammalt tillkommit tull personalen i jämförelse med personalen vid kommunikationsverken.

Vid omarbetningen av tullkommissionens förslag till tjänsteförteckning

hade emellertid de lämnade direktiven utgjort hinder för styrelsen

att tillmäta åt nämnda och andra för samma uppfattning anförda, likaledes

betydelsefulla skäl den verkan med avseeende å de särskilda tjänstegradernas

placering å löneskalan, vilken styrelsen eljest kunnat finna berättigad. Styrelsen

hade dock ansett sig icke kunna underlåta att i någon mån taga hänsyn

till nyssberörda skäl; och styrelsen trodde sig hava hos fyra representanter för

kommunikationsverken, vilka styrelsen vid behandlingen av vissa lönefrågor

vid tullverket anlitat för upplysningars meddelande, funnit en viss förståelse

för denna uppfattning, även om de icke ansett sig kunna uttala siu anslutning

i allo till det förslag, styrelsen stannat för. Beträffande samma förslag hade

generaltullstyrelsen berett representanter för de olika grupperna av tullpersonalen

tillfälle att framföra sina synpunkter.

I övrigt motiverade generaltullstyrelsen (U. IV: sid. 57 o. f.) liksom

tidigare även tullkommissionen (IV; sid. 114) ingående de olika delarna

av sitt förslag till tjänsteförteckning.

I anledning av vad tullkommissionen i ämnet ifrågasatt, inlade

generaldirektören vid statens järnvägar i en till chefen för civildepartementet

ställd, den 31 januari 1920 dagtecknad skrivelse, vilken blivit

till dåvarande chefen för finansdepartementet överlämnad, sin bestämda

gensaga mot den av kommissionen uttalade grundsats, att tullverkets

tjänstemän borde på grund av någon särställning få vara i fortsatt åtnjutande

av en särskild lönenivå, något högre än den för flertalet andra

verk gällande, samt framhöll i överensstämmelse därmed, att de platser

i löneskalan, som kommissionen med tillämpning av berörda grundsats

tilldelat åtskilliga befattningshavare vid tullverket, icke syntes kunna

godkännas vid en jämförelse med motsvarande befattningar vid kommunikationsverken,

om hänsyn toges till respektive befattningars vikt

och betydelse.

Då tullverkets löneregleringsfråga den 18 mars 1921 företogs till

behandling av Kungl. Maj:t, påvisade vederbörande departementschef

(sid. 213), att i generaltullstyrelsens förslag till tjänsteförteckning för

tullverket i en del fall förekomme en förmånligare placering i lönegrader

än i tjänsteförteckningarna för postverket och statens järnvägar, medan

beträffande åtskilliga befattningar, huvudsakligen sådana som avsetts för

verkens styrelser, någon olikhet beträffande lönegraderna icke åvägabragts.

Förslaget borde därför, för att ej alltför stor olikhet skulle i

lönehänseende bliva rådande mellan tullverket och kommunikationsverken,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

133

i vissa avseenden underkastas omarbetning, vilken dock, med hänsyn

därtill, att de funktioner, som i de olika verken påvilade till det yttre

likartade befattningar, i många fall vore till sin natur alltför skiljaktiga,

borde företagas med en viss varsamhet. Att enbart efter den allmänna beskaffenheten

av det arbete, som tillhörde en tjänst, eller till och med

allenast efter benämningen å denna bestämma tjänstens hänförande till

en och samma lönegrad, i vilket verk den än förekomme, läte sig enligt

departementschefens utsago icke rättvisligen göra; denna uppfattning

syntes ock tidigare hava gjort sig gällande bland annat vid fastställandet

av lönegraderna för de berörda kommunikationsverken.

Den ifrågavarande omarbetningen kom emellertid att innefatta nedflyttning

på löneskalan av ett ganska avsevärt antal befattningar, tillhörande

huvudsakligen sådana i lägre grader från och med kammarskrivare;

kustbevakningsbefattningarnas placering var likväl att anse

endast såsom provisorisk.

Den ställning, bemälde departementschef sålunda intagit, har föranlett

generaltullstyrelsen att i nu föreliggande skrivelse den 17 oktober

1921 beträffande vissa tjänstemän hos styrelsen företaga av departementschefen

förordade nedflyttningar å löneskalan för åstadkommande av

likformighet med avseende å lönegradsplaceriugen i andra centrala verks

styrelser. I fråga åter om lönegraderna för personalen vid tullstaten

har styrelsen däremot dels erinrat om att styrelsens år 1920 framlagda

förslag i flera fall inuebure en nedsättning av vad tullkommissionen i

förevararande hänseende föreslagit samt att före avgivandet av detsamma

långvariga och ingående överläggningar ägt rum mellan styrelsen ocli

befattningshavare av skilda grader såväl vid tullverket som vid-postverket

och statens järnvägar, dels ock tillkännagivit, att styrelsen icke

av vad departementschefen anfört blivit övertygad, att en ytterligare

nedflyttning av ett stort antal tjänster i lägre lönegrader, än vad styrelsen

föreslagit, skulle vara befogad. I överensstämmelse därmed har styrelsen

förklarat sig i detta avseende vidhålla sistnämnda förslag utom såvitt

anginge vissa av de kvinnliga befattningshavarna, vilka styrelsen upptagit

i enlighet med den jämlikt departementschefens hemställan avlåtna

propositionen till 1921 års riksdag (nr 330). En i propositionen föreslagen

uppflyttning i lönegrad av gränstullmästarbefattningen har styrelsen

emellertid funnit tillrådlig.

Departementschefens ståndpunkt har även haft till följd, att generaldirektören

vid statens järnvägar i en till chefen för finansdepartementet

ställd skrivelse den 26 oktober 1921 såsom sin uppfattning uttalat, att

Generaltullstyrelsen

år

1921.

Generaldirektören

vid

statens järn•

vägar år 1921.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Lönereglering

skommittén.

Reserva
tioner.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

det i nyssberörda proposition framlagda förslag till löneplan och tjänsteförteckning

borde undergå revision, innan frågan om lönereglering för

tullverkets personal ånyo förelädes riksdagens prövning. Enligt generaldirektörens

åsikt borde därvid beträffande vissa befattningar en ytterligare

nedflottning i lönegrad verkställas, så att deras innehavare bleve

i avlöningshänseende fullt likställda med innehavarna av jämförliga befattningar

vid kommunikationsverken. De befattningar, som här särskilt

avsåges, vore följande, vilka borde placeras i härefter angivna lönegrader:

tillsyningsman, l:a; kammarskrivare, 8:e; tullförvaltare av klass 4, ll:e

och av klass 3, 12:e; tullkontrollör, 12:e; tullförvaltare av klass 2, 14:e

och av klass 1, 15:e; samt tullkommissarie, 15:e lönegraden.

I anledning av berörda framställning har 1902 års löneregleringskommitté

i sitt förenämnda yttrande den 6 december 1921 framhållit,

att, ehuru jämväl kommittén av skilda anledningar ansett synnerligen

önskligt, att tullverkets och kommunikationsverkens befattningar erhölle

likvärdig placering å löneskalan, kommittén ändock vid tulltjänsternas

inordnande i lönegrader icke i varje fall kommit till det resultat, som

bemälde generaldirektör åsyftat. Anledningen härtill hade enligt kommitténs

uppgift varit den, att arbetets art vid de tjänster inom de skilda

verken, som syntes hava av honom antagits svara mot varandra, i en

del fall vid en närmare granskning befunnits kräva så olika kvalifikationer

hos innehavarua av tjänsterna, att jämbördigheten av dessa senare

måst dragas i tvivelsmål.

De båda särskilda ledamöterna i kommittén hava beträffande var

sin kategori av tjänstemän, de högre och de lägre, haft följande erinringar

att göra mot det resultat, vartill kommittén kommit vid sina

berörda försök att avväga tullverkets och kommunikationsverkens befattningar

mot varandra:

Bägge ledamöterna hava uttalat sig till förmån för generaltullstyrelsens

förslag, däri kommunikationsverkens lönegradsplacering synts dem hava i

tillräcklig mån beaktats.

En av dem har särskilt funnit de av kommittén föreslagna placeringarna av

kammarskrivar- och tullförvaltarbefattningarna* synnerligen otillfredsställande,

med hänsyn, förutom till tjänsteuppgifterna vid dessa jämväl till, bland

annat, att tullverkets löneplan genom dessa placeringar icke bleve liksom kommunikationsverkens

byggd på förutsättningen av så småningom under tjänstetiden

skeende befordringar, att den allmänna lönenivån därigenom komme att

bliva så låg för tulltjänstemannen, att denne skulle få ersättning för sin i förhållande

till andra statstjänare högre utbildningskostnader och längre extra
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 135

framem°t avskedstagandet samt att vid placeringen icke skänkts tillbörlig

uppmärksamhet åt det förhållandet, att tjänstemännen av högre grad i

tullverket icke kunde — i motsats till vad fallet vore med motsvarande befattningshavare

i kommunikationsverken — erhålla fri läkarvård och, frånsett

den minimala utsikten till erhållande av beslagarandelar, icke heller skulle få

åtnjuta några som helst s. k. förmåner av mindre värde men däremot å andra

sidan vore genom gällande bestämmelser i näringsfrihetsförordningen mera

kringskurna an andra tjänsteman i sina förvärvsmöjligheter.

Den andre särskilda ledamoten har även hetonat den osedvanligt långa

^ratrden vid tullverket samt vidare närmare påvisat de stora krav, som

ställdes pa tullbevakningstjänstemännen i allmänhet. Så vore bevakningstjänsten

i tullverket, evad det gällde lokalförvaltningen eller kust- och gränsbevakningen,

ingalunda av behaglig natur. Dess utövare komme, på grund

av sm tjänsteplikt, i spänt förhållande till en stor del av allmänheten, vars

respekt för tullagstiftningen merendels vore särdeles bristfällig. På bcvakningstjänstemännen

i allmänhet, ej minst i de lägsta tjänstegraderna, måste

tullverket ställa stora krav i fråga om plikttrohet och intresse för tjänsten

Bleve vaksamheten på något håll förslappad, kunde lätt för statsverket icke

obetydliga värden gå förlorade eller skador uppkomma av hälsovådlig art in. m

Rätt stor befogenhet gentemot allmänheten hade även måst tillerkännas tullbevakningspersonalen,

var och en å sin ort; denna befogenhet, vars missbrukande

i vissa fall vore belagt med bötesansvar, förutsatte hos ifrågavarande

personal en icke obetydlig grad av omdömesförmåga jämte utpräglad ansvarskänsla.

För att i nöjaktig mån kunna fullgöra sin tjänst måste vidare bevakningspersonalen

i tullverket förskaffa sig en icke ringa författningskunskap.

I och för tjänstutövningen förelåge slutligen även behov av att bevakningstjänstemännen

i allmänhet förskaffade sig någon kunskap i främmande

språk, särskilt engelska och tyska, för att vid visitationer av fartyg eller

passagei nies effekter ävensom vid eu del andra tjänstetillfällen kunna meddela

sig med utlänningar.

De sålunda föreliggande mera allmänna uttalandena i frågan om Departem.ntavilka

lönegrader, som å tjänsteförteckningen böra upptagas för befatt- chefen''

ningshavarna vid tullverket giva mig anledning till att här understryka,

vilka utomordentliga svårigheter, som måste vidlåda ett rätt avvägande

av det inbördes reella värdet av arbetet och ansvaret vid befattningar

i skilda verk. Dessa svårigheter ökas givetvis därigenom, att en fullständig

kännedom i detalj av varje vederbörande verks arbetsuppgifter

knappast är möjlig att av någon utom verket genom egna undersökningar

ernå och att den kunskap i omhandlade avseende, som må meddelas

av vid verket anställd personal, kan tänkas bliva i större eller

mindre man präglad av den övervärdering av det egna arbetet framför

andras, vilken ofta helt oavsiktligt plägar uppstå. Då jag därför i det

följande vid behandlingen av avlöningsstaten för tullverket har att taga

ståndpunkt till de framkomna förslagen om de olika tulltjänsternas häri
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

förande till lönegrader, sker detta, enligt vad jag anser mig här böra

uttryckligen betona, utan anspråk på att därvid ernå en lösning, som

icke kan vid en på ytterligare upplysningar stödd granskning åtminstone

på enstaka punkter göras till föremål för erinran. Jag vill emellertid

tillika icke underlåta att framhålla, att det material, vilket av mig hunnit

i ämnet införskaffas, gjorts till föremål för möjligast omsorgsfulla

prövning i syfte att åstadkomma en ur skilda synpunkter rättvis löneställning

för tullpersonalen.

I detta sammanhang anhåller jag att här få förete en jämförande sammanställning

av samtliga de förslag till tjänsteförteckningar för tullverket,

som förelågo i och med ingivandet till Kungl. Maj:t av generaltullstyrelsens

nu förevarande skrivelse den 17 oktober 1921, ävensom utdrag ur den

tjänsteförteckning för kommunikationsverken, som fastställts enligt Kungl.

Majds kungörelse den 4 juni 1920 (nr 253), vilken sammanställning utvisar

den gruppering i lönegrader, som i de olika tjänsteförteckningarna

ägt rum beträffande befattningar vid tullverket, postverket och statens

järnvägar. Med avseende å samma uppställning må upplysas, dels att

benämningarna å tu 11 tjänsterna blivit för tydlighets skull i varje förslag

utom det av vederbörande departementschef år 1921 beträffande kustbevakningspersonalen

framlagda upptagna så, som de av mig vid behandling

av tullverkets titelfråga definitivt tillstyrkts eller eljest funnits böra

i här lämnade redogörelser förekomma, dels att de i tullkommissionens förslag

inom parentes införda befattningar utgöra sådana tulltjänster, som

visserligen föreslagits av kommissionen men icke förordats av generaltullstyrelsen

eller bemälde departementschef, dels ock slutligen att beträffande

lönegraderna för kvinnliga befattningshavare över hela linjen

verkställts den förskjutning i numreriDgen, som föranletts av att numera

för sådana slag av befattningshavare vid statsförvaltningen inrättats

en ny lönegrad under den vid kommunikationsverken för dessa

förut avsedda lägsta graden.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

137

Lönegrad 1

Befattningar vid

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar

Tull-

kommissionen

Generaltull- styrelsen år 1920

Departements- Generaltull-

chefen år 1921 |styrelsen år 1921

B.

1 ,

Expeditionsvakt

Kustroddare

Expeditionsvakt

Brevbärare

Expeditionsvakt

Banvakt

Eldare å ångfärja

Expeditionsvakt

Förråds vakt

Ledningsvakt

Matros

Stationskarl

Vagn- o. stallkarl

2.

(Packhuskarl)

Kustvakt

Kustvakt

Tillsyningsman

Vaktmästare å

kustbevak- ningsångare

Kustvakt

Postiljon

Maskin- och pann- skötare

Maskinvakt å ång- färja

Portvakt

Rorgängare

Timmerman å

ångfärja

Trafikbiträde

Vagnskötare

3

(Packhuskarls-

förmun)

Tillsyningsman

Förste expedi- tionsvakt

Förste expedi- tionsvakt

Tillsyningsman

Brevbärarförman

Förste expedi- tionsvakt

Värdebre vbärare

Banförman

Förrådsförman

Förste expedi- tionsvakt

Förste portvakt

Lokomotiveldare

Reparatör

TrädgårdsfÖrman

4

Förste kustvakt

Kustvakt

Förste kustvakt

Gränsuppsy-

ningsman

Tulluppsynings-

man

Förste kustvakt

Förste postiljon

Konduktör

Kontorsbiträde

Maskinskötare &

ångfärja

Stallförman

Stationsförman

Stationsmästare

av klass 7

Vagnförman

1 B utmärker lönegrad för manliga, C för kvinnliga befattningshavare.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lönegrad

Befattningarvid

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar

Tull-

kommissionen

Generaltullsty- relsen år 1920

Departements- chefen år 1921

Generaltullsty- relsen år 1921

B.

5

Gränsuppsy-

ningsman

Tillsyningsman

Grä ^uppsy- ningsman

Tulluppsynings- man

Kustuppsy-

ningsman

Gränsuppsy-

ningsman

Tulluppsynings-

man

Bokbinderiförman

Tryckeri förman

Överpostiljon

Bangårdsmästare

Banmästare

Förste kontors- biträde

Förste reparatör

Ledningsförman

Tågmästare

V erkstadsförman

« ■

Tulluppsynings-

man

Kustuppsy-

ningsman

Gränsöverupp-

syningsman

Kustöveruppsy-

ningsman

Tullkontorist

Tullöveruppsy-

ningsman

Kustuppsy-

ningsman

Stationsmästare

Transportmästare

Förrådsmästare

Förste banmästare

Lokomotivförare

Maskinist

Stationsmästare

av klass 6

Tredje maskinist

å ångfärja

Tredje styrman

Trädgårdsmästare

Vagngårdsmästare

7

Gränsöverupp-

syningsman

Kustuppsy-

ningsman

Tullöveruppsy-

ningsman

Gränsöverupp-

syningsmän

Kustöveruppsy-

ningsman

Tullkontorist

Tullöveruppsy-

ningsman

Överuppsy- ningsman å

kustbevak- ningsångare

Gränsöverupp-

syningsman

Kustöveruppsy-

ningsman

Tullkontorist

Tullöveruppsy-

ningsman

Faktor

8

Gränstullmäs-

tare

,Tullmästare

Materialförval-

tare

Tullmästare

Materialförval-

tare

Tullmästare

Postexpeditör

Kontorsskrivare

Ledningsmästare

Ritare

Stationsskrivare

Vagnmästare

V erkstadsmästare

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

139

fl

B e f a t t

n i n g a r v

i d

0

©

eg

T u 1 1 v

e r k e t

Postverket

Statens järnvägar

3

Tull-

kommissionen

Generaltull- styrelsen är 1920

Departements- chefen år 1921

General tull- styrelsen år 1921

B.

9

Gränstullmäs-

tare

Kustöveruppsy-

ningsman

Materialförval-

tare

Tullmästare

Material för- valtare

Gränstullmäs-

tare

Kammarskri-

vare

Gränstullmäs-

tare

Andre maskinist

å ångfärja

Andre styrman

Lokomotivmästare

Stationsinspektor

av klass 4 B

Stationsmästare

av klass 5

Överbanmästare

10 l

Kammarskri-

vare

Kammarskri-

vare

—

Kammarskri-

vare

Förste postexpe- ditör

Bokhållare

Förste stations- skrivare

11

¥

Postmästare av

klass 4

Förste bokhållare

Förste telegrafist

Stationsinspektor

av klass 4 A

Övermaskinist av

klass 2

12

Tullförvaltare

av klass 4

Tullfiskal

Tullförvaltare

av klass 4

Tullförvaltare

av klass 4

Tullförvaltare

av klass 4

Kontrollör

Postmästare av

klass 3

Förste styrman av

klass 2

Stationsinspektor

av klass 3

Underingenjör

Underinspektör

Övermaskinist av

klass 1

13

Aktuarie

Notarie

Registrator

Revisor

Aktuarie

Kustbevak-

ningskontrol-

lör

Notarie

Registrator

Revisor

Tullförvaltare

av klass 3

Tullkassör

Tullkontrollör

Aktuarie

Notarie

Registrator

Revisor

Tullförvaltare

av klass 3

Tullkassör

Tullkontrollör

Aktuarie

Kustbevak-

ningskontrol-

lör

Notarie

Registrator

Revisor

Tullförvaltare

av klass 3

Tullkassör

Tullkontrollör

Aktuarie

F örrådsförvaltare

Notarie

Registrator

Revisor

Revisor och bok- hållare

Aktuarie

Byråassistent

Distriktskassör

ExpeditionsfÖre-

ståndare

Förste styrman av

klass 1

Kassör

Kontrollör

Notarie

Registrator

Revisor

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

t-l

B e f a t t

n i n g a r v

i d

p

3

P-

T u 1 1 v

e r k e t

Postverket

j

Statens järnvägar

Tull-

kommissionen.

Generaltull- styrelsen årl92(

Departements- chefen år 1921

Generaltull- styrelsen år 192]

B.

14

Tullförvaltare

av klass 3

Tullkontrollör

Förste tullkon- trollör

Förste tullkon- trollör

Förste tullkon- trollör

Förste kontrollör

Postmästare av

klass 2

Baninspektor

Distriktskamrer

Elektroingenjör

Förrådsför val ture

Konstruktör

Maskininspektor 1

Stationsinspektor

av klass 2

Verkstadskamrer

i

15

Förste tullkon- trollör

Tullförvaltare

av klass 2

Förste revisor

Gränsbevak-

ningschef

Kamrerare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullförvaltare

av klass 2

Tullöverkon-

trollör

Byr&inspektör

Förste revisor

Gränsbevak-

ningschef

Kamrerare

Kustbevak-

ningschef

Sekreterare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullförvaltare

av klass 2

Tullöverkon-

trollör

Byråinspektör

Förste revisor

Gränsbevak-

ningschef

Kamrerare

Sekreterare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullförvaltare

av klass 2

Tullöverkon-

trollör

Förste aktuarie

Intendent

Postmästare av

klass 1

Sekreterare

Överkontrollör

Befälhavare av

klass2åångförja

Förrådskontrollör

Förste aktuarie

Förste kontrollör

Förste revisor

Intendent

Kamrer

Milkontrollör

Sekreterare

Stationsinspektor

av klass 1

j

16

Byråinspektör

Chef för statis- tiska avdel- ningen

Förste revisor

Kamrerare

Tullöverkon-

trollör

Byråinspektör

Chef för statis- tiska avdel- ningen

T ullbe vaknings- chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare

av klass 1 B

Tullinspektör

Tullkommissarie

Chef för statis- tiska avdel- ningen

Tullbevaknings-

chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare

av klass 1 B

Tullinspektör

Tullkommissa-

rie

Chef för statis- tiska avdel- ningen

Tullbevaknings-

chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare

av klass 1 B

Tullinspektör

Tullkommissa-

rie

Ombudsman

Överpostmästare

Baningenjör

Befälhavare av

klass 1 å ångfärja

Byråingenjör

Chef för statistiska

kontoret

Maskiningenjör

Signalingenjör

Telegrafingenjör

Trafikinspektör

Överinspektör

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

141

Lönegrad

» Befattningar vid

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar

Tull-

kommissionen

Generaltull- | Departements- styrelsenårl920 chefen år 192]

Generaltull- styrelsen årl92]

B.

17

Förste sekrete- rare

Tullbevaknings-

chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare

av klass 1 B

Tullinspektör

Tullkommissa-

rie

Förste sekrete- rare

Tullförvaltare

av klass 1 A

•

Tullförvaltare

av klass 1 A

Tullöverinspek-

tör

Tullförvaltare

av klass 1 A

Förste intendent

1 ''

Distriktssekrete-

rare

F örrådsintendent

Förste baningen-

jör

Förste byråingen- jör

Förste maskin- ingenjör

Förste sekreterare

Förste trafikin- spektör

Lantmätare

Överinspektör

18

Tullöverinspek-

tör

Tullöverinspek-

tör

Tullöverinspek-

tör

Byrådirektör

Arkitekt

Byrådirektör

Ombudsman

Överkontrollör

19

—

--''

—

Postdirektör

—

20

Byråchef

(Distriktchef)

Tulldirektör

Byråchef

Tulldirektör

Byråchef

Tulldirektör

Byråchef

Tulldirektör

Byråchef

Bandirektör

Byråchef

Förste byrådirek- tör

Maskindirektör

Trafikdirektör

C.

1

—

—

Skrivbiträde

Skrivbiträde

—

—

2

__

Kontorsbiträde |

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde |

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lönegrad

Befattningar vid »

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar

Tull-

kommissionen

Generaltull- styrelsen år 1920

Departements- chefen år 1921

Generaltull- styrelsen år 1921

C.

3

Kontorsbiträde

Kanslibiträde

Kanslibiträde

Kanslibiträde

Kanslibiträde

Kanslibiträde

4

Kanslibitrfide

—

—

—

—

—

*''{

Kontorsskrivare

Kontorsskrivare

Kontorsskrivare

Kontorsskrivare

Postexpeditör

Kontorsskrivare

Ritare

6{

—

—

—

—

Förste postexpe- ditör

Bokhållare

?{

—

—

Postmästare av

klass 4

—

*{

—

—

Postmästare av

klass 3

Beträffande storleken av de avlöningsbelopp, som svara mot respektive

lönegrader, tillåter jag mig hänvisa till 9 § i avlöningsregl em entet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, av vilket reglemente

erforderligt utdrag härjämte närlägges (bil. B).

Tullverkets Sedan jag lämnat denna närmare redogörelse för de väsentliga

stater för förslagen rörande omorganisationen av tullverket ävensom för huvudförra

halv- punkterna i förslagen angående löneregleringen för verkets personal samt

aret 92 . j Yissa hänseenden angivit min ståndpunkt i nu berörda ämnen,

övergår jag härefter till behandlingen av det förslag till reglering av

tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923, som generaltullstyrelsen

i skrivelse den 17 oktober 1921 avgivit, samtidigt varmed

jag närmare inlåter mig på frågan om de olika befattningarnas vid

tullverket placering i lönegrader.

Avloningsstaten.

Avlönings- Vad först beträffar generaltullstyrelsens förslag till avlöningsstat,

beräkning ^ar styrelsen vid beräknandet av de olika avlöningsbelopp, som däri

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

143

upptagits för befattningshavare av olika lönegrader, enligt uppgift förfarit

på följande sätt. Fördelningen av befattningshavarna på de olika

ortsgrupperna har i den mån sådant kunnat ske verkställts med ledning

av en utav socialstyrelsen utarbetad ortsgruppering. För envar av de

befattningshavare inom varje lönegrad, som sålunda varit att hänföra

till en och samma ortsgrupp, har avlöningen för det halvår, staten avser,

upptagits med ett belopp, motsvarande hälften av medeltalet mellan

avlöningen i lägsta och avlöningen i högsta löneklass i lönegradens

vederbörande ortsgrupp, varefter det sålunda funna medeltalet multiplicerats

med antalet nämnda befattningshavare. De därigenom uppkommande

summorna i avlöningsstaten hava därför blivit endast approximativa.

Enär det givetvis icke redan nu är möjligt att avgöra, i vilken

löneklass varje särskild befattningshavare kommer att uppföras, kan

tydligen någon exakt beräkning av avlöningsstaten icke utföras. Emellertid

har det av generaltullstyrelsen använda sättet för erhållande av de antagliga

avlöningssiffrorna synts mig kunna godtagas, varför även jag

låtit detsamma komma till tillämpning vid upprättandet av det förslag

till utgiftsstater för tullverket, som jag nu går att jämte dithörande

specifikation (bil. A) framlägga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 februari 1920 hemställde generaltullstyrelsen

om meddelande, huruvida styrelsen finge vid avgivandet

av förslag till tullverkets stater för år 1922 utgå från den förutsättning,

att ett av 1914 års tullkommission avgivet förslag angående rätt

för Kungl. Maj:t att fastställa antalet befattningar i lägre än den 13

lönegraden vunne Kungl. Maj:ts gillande. Emellertid förklarade Kungl.

Maj:t i anledning härav den 16 juli 1920, att ifrågavarande statförslag

skulle avfattas på så sätt dittills plägat ske; det borde således angiva

antalet befattningar i såväl lägre som högre tjänstegrader. Denna förklaring

föranledde generaltullstyrelsen att vid framläggandet den 11

oktober 1920 av sitt i överensstämmelse därmed uppgjorda förslag till

avlöningsstat för lokalförvaltningen för år 1922 på anförda skäl (sid.

219) betona, att detta förslag måst få allenast eu i hög grad provisorisk

karaktär, samt hemställa, att Kungl. Maj:t med hänsyn därtill täcktes

av riksdagen utverka medgivande för Kungl. Maj:t, att i den avlöningsstat

för tullverket, som komme att beslutas av 1921 års riksdag, vidtaga

de förändringar av antalet tjänster, tillhörande 1 —12 lönegraderna,

vilka på grund av en ifrågasatt tjänstgöringskommissions undersökningar

kunde finnas erforderliga eller lämpliga. Vid styrelsens ifrågavarande

Departements
chefen.

Tjänstantalens

beräkning.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Departements»

chefen.

144 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

förelag hade dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet

icke annan erinran, än att medgivandet borde omfatta jämväl de i 13

lönegraden upptagna kontrollörstjänsterna (sid. 220), i enlighet varmed

ock framställning till riksdagen gjordes.

Vid avgivande av det nu föreliggande förslaget till avlöningsstat

för tullverket för tiden 1 januari—30 juni 1923 har generaltullstyrelsen

under anförande att samma skäl, som föranledde styrelsens sistberörda

hemställan, fortfarande förelåge, ifrågasatt enahanda medgivande för

Kungl. Maj:t beträffande antalet tjänster vid lokaltullförvaltningen, tillhörande

1—13 lönegraderna enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningar

B och C.

Jag har förut i dag ifrågasatt bemyndigande för generaltullstyrelsen

att tillsätta en tjänstgöringskommission vid tullverket i och för utredning

av bland annat det vid envar tullförvaltning erforderliga antalet

tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs. Det huvudsakliga

syftet med denna kommissions inrättande måste anses vara att

söka åvägabringa en ekonomisk fördelning av arbetet mellan de under

tullförvaltningarnas chefer lydande tjänstemännen samt ett tillbörligt

utnyttjande av deras arbetskraft. Det lärer följaktligen böra förutsättas,

att någon ökning i den kostnad för avlöningar åt ifrågavarande

tjänstemän, som generaltullstyrelsen beräknat, icke skall på grund av

kommissionens undersökningar befinnas erforderlig. Vid sådant förhållande

påkallas enligt mitt förmenande icke heller, att bemyndigandet

för Kungl. Maj:t att fastställa antalet ordinarie tjänster av här ifrågavarande

slag gives större utsträckning, än vad som innefattar befogenhet

att föranstalta om sådan ändring i antalet till tullförvaltarbefattningar

ej hänförliga tjänster, tillhörande 1—13 lönegraderna, avdelningarna B

och C, som vid beräkning av avlöningarna på av mig förut godkänt

sätt ej innebär ökning i det av riksdagen för avlöningar vid dessa slag

av tjänster avsedda anslagsbelopp. Endast i denna mån anser jag mig

därför böra understödja generaltullstyrelsens omförmälda förslag. Det

säger sig självt, att i nyssberörda anslagsbelopp icke böra inräknas behållningar,

som å avlöningsbelopp vid nyinrättade tjänster uppstå, innan

dessa första gången tillsättas.

Emellertid synes mig angeläget, att tjänstgöringskommissionens

undersökningar påbörjas omedelbart efter riksdagens beslut i tullverkets

omorganisationsfråga och bedrivas så, att åtminstone ett preliminärt

uttalande från densamma om personalbehovet med hänsyn till trafikens

omfattning föreligger vid tiden för handläggningen hos Kungl. Maj:t

av ärendet om antalet tjänster vid lokaltullförvaltningen för förra halv*

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

året 1923. Det får nämligen icke anses helt uteslutet att i annat fall

ett stort antal befattningar i lägre grader kunna varda å ordinarie

stat tillsatta, utan att rörelsens omfattning å vederbörande orter vid

tiden för ikraftträdandet av tullverkets nya stat betingar en personalstyrka

av sådan omfattning. I vad mån förändringarna i organisationen

må kunna föranleda omläggningar i personalantalet, lärer bliva en uppgift

för tjänstgöringskommissionen att snarast möjligt efter organisationens

genomförande utröna och för vederbörlig åtgärd anmäla. De

synpunkter, jag sålunda framlagt, har jag så mycket större anledning

förvänta skola sammanfalla med de direktiv, generaltullstyrelsen må

komma att meddela den blivande tjänstgöringskommissionen vid dess

tillsättande, som styrelsen själv i sitt yttrande öVer tullkommissionens

förslag i ämnet gjort uttalande av liknande innebörd.

Antalet befattningar samt beloppen av fast begynnelseavlöning Generaitulloch

tillfällig avlöningsförbättring å generaltullstyrelsens ordinarie och sty^ens

extra stater utgöra för närvarande: ,, .

förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Avlöningar

An-

tal

Befattningar

Fast be- gynnelse,

avlöning

Tillfällig

löneför-

bättring

Summa

kronor

kronor

kronor

a. Manliga befattningshavare.

1

11,000

1,500

12,500

4

8,100

1,000

9,100

3

5,800

1,000

6,800

(Å tullbehandlings- och upplysningsbyrån.3)

i

5,800

1,000

6,800

(A revisionsbyråns statistiska avdelning.)

i

5,800

1,000

6,800

(A kameralbyrån.)

i

kamrerare .....................................................................

(A kameralbyrån.)

5,800

1,000

6,800

2

5,800

1,000

6,800

(Å kansliet.)

3

4,000

900

4,900

(A revisionsbyråns statistiska avdelning.)

3

4,000

900

4,900

(1 å revisionsbyråns revisionsavdelning och

2 å tullbehandlings- och upplysningsbyrån. *)

4

4,000

900

4,900

(A kansliet.)

1

4,000

900

4,900

(A kansliet.)

12

4,000

900

4,900

(A revisionsbyråns revisionsavdelning. 3)

4

4,000

900

4,900

(A kameralbyrån. 3)

1

förste vaktmästare ........................................................

1,900

—

1,900

7

1,600

_

1,600

b. Kvinnliga befattningshavare.

2

biträden av andra graden................................................

(A revisionsbyråns statistiska avdelning.)

2,000

—

2,000

16

1,600

_

1,600

(A revisionsbyråns statistiska avdelning.)

3

1,600

_

1,600

69

(2 å kansliet och 1 å tullbehandlings- och

upplysningsbyrån.3)

1 Därav 1 I extra stat. 2 Därav 4 å extra stat. 3 Därav 1 föreståndare för kameralbyråns förråd.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

147

Den tillfälliga löneförbättringen är i denna översikt upptagen

enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 juli 1921 (nr 386); begynnelseavlöningarna

för förste vaktmästaren och vaktmästarna samt de kvinnliga

befattningshavarna hava reglerats genom kungörelser utfärdade så

sent som den 1 november 1918 (nr 836) och den 19 juni 1919 (nr 507).

Beträffande avlöningarna må till fullständigande av översikten

ytterligare meddelas, att löneförhöjning (ålderstillägg) kan få åtnjutas

av: byråchefer efter 5 år med 600 kronor; byråassistenter, förste aktuarie,

förste revisor, kamrerare och sekreterare efter 5 år med 500

kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor; aktuarier, andre byråassistent,

notarier, registrator och revisorer efter 5 år med 500 kronor,

efter 10 år med ytterligare 500 kronor och efter 15 år med än ytterligare

500 kronor; kvinnliga biträden och kvinnliga skrivbiträden efter

5 år med 200 kronor, efter 10 år med ytterligare 200 kronor och efter

15 år med än ytterligare 200 kronor; förste vaktmästare och vaktmästare

efter 3 år med 100 kronor, efter 6 år med ytterligare 100 kronor och

efter 9 år med än ytterligare 100 kronor. Vidare må upplysas, att,

därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och lyse anvisas åt

vaktmästare hos styrelsen, av lönen skall avstås, för bostad med bränsle

300 kronor samt för lyse 25 kronor om året.

Vad åter angår antalet befattningar, torde böra uppmärksammas,

att generaltullstyrelsen enligt uppgift för närvarande, utöver den å

styrelsens ordinarie och extra stat uppförda personalen, har mera stadigvarande

behov av dels 34 amanuenser (därav 3 å kansliet, 5 å kameralbyrån

och 26 å revisionsbyrån), 26 manliga extra biträden (därav 7 å

kameralbyrån och 19 å revisionsbyrån), 38 kvinnliga extra biträden (därav

3 å kansliet, 2 å kameralbyrån och 33 å revisionsbyrån), dels ock på

lokaltullförvaltningens ordinarie stat upptagna 2 kammarskrivare (å tullbehandlings-

och upplysningsbyrån). Därjämte må i detta sammanhang

omnämnas, att befattning såsom tullverkets ombudsman innehaves mot

årligt arvode av 2,500 kronor av tjänsteman i tullverket tillika med

ordinarie tjänst.

Vid avgivande av förslag till antal befattningar hos generaltullstyrelsen

(sid. 164) yttrade 1914 års tullkommission sig i regel allenast

i fråga om sådana befattningar, som voro hänförliga till högre lönegrad

än den första; anledningen härtill uppgavs vara svårigheten att, förrän

någon tids praktisk erfarenhet om den nya organisationens verkningar

vunnits, bedöma, i vad mån minskning av personalen kunde företagas.

I de delar, som sålunda blevo föremål för uttalande, hemställde kommis
-

1914 drs tullkommission.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaltull»tyrelten

år

1920.

sionen emellertid, frånsett befattningen såsom generaltulldirektör, efter

ingående motivering följande:

i fråga om kameralbyrån (I: sid. 41 o. f.; II: sid. 39 o. f.): att en kustbevakningsinspektörstjänst,

avsedd att tillsättas medelst förordnande för tre

år i sänder, måtte inrättas; att de nuvarande andragradstjänsterna, en kamrerar-

och en förste revisor stjänst, måtte bibehållas; att den revisor och bokhållare,

som förestode förrådet måtte utbytas mot en materialförvaltare med

ringare kvalifikationer; samt att de nuvarande amanuens- och arvodistinstitutionerna

måtte avskaffas beträffande såväl kameralbyrån som övriga byråer

samt ersättas med å lokaltullförvaltningens stat uppförda kammarskrivare

samt med kvinnliga biträden av den första eller den andra av de inom de centrala

verken förekommande lönegraderna för dylika befattningshavare (kontorsbiträden,

respektive kanslibiträden);

i fråga om revisionsbyrån (II: sid. 62 o. f.): att en förste revisorstjänst

måtte inrättas; att andre byråassistenttjänsten å extra stat måtte indragas;

samt att ändring ej måtte företagas i avseende å de för statistiska avdelningens

behov nu anställda kvinnliga biträden;

i fråga om tullbehandlingsbyrån (II: sid. 82 o. f.): att för dess behov måtte

avses sex byråinspektörstjänster, därav dock två skulle tillsättas endast medelst

förordnande för viss kortare tid, förslagsvis ett år i sänder;

i fråga om kanslibyrån (II: sid. 92 o. f.): att nuvarande två sekreterartjänster

och en registratorstjänst måtte bibehållas; att uppdraget såsom tullverkets

ombudsman måtte förenas med endera av sekreterartjänsterna; att

kommissionär måtte anställas hos generaltullstyrelsen; samt att för utförande

av handräckningsbestyr måtte dels tillfälligt anställas springpojkar, dels ock,

med indragning av de å generaltullstyrelsens stat nu uppförda förste vaktmästar-

och vaktmästartjänster, från tullförvaltningens i Stockholm i erforderlig

mån ökade stat beordras en tullöveruppsyningsman och lämpligt antal

tillsyningsmän.

Vidkommande placeringen av de ordinarie befattningarna i lönegrader

sökte tullkommissionen, enligt vad förut påvisats, i stort sett följa

de principer, som tillämpats vid kommunikationsverken.

Flertalet av de hemställanden, som sålunda gjordes, tillstyrktes i

skrivelsen den 11 oktober 1920 av generaltullstyrelsen, som därvid tilllika

avgav förslag angående det beräknade behovet av övriga befattningshavare

hos styrelsen. Sålunda anhöll styrelsen, merendels under åberopande

av en omfattande motivering:

i fråga om personalbyrån (U. II: sid. 21 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen

måtte upptagas en byråchefsbefattning för inspektionsverksamhet

och personalärenden ävensom två byråinspektörsbefattningar; samt att i

samma stat måtte uppföras två kvinnliga kanslibiträ desbefattningar;

i fråga om kameralbyrån (U. IA: sid. 118; U. II: sid. 36 o. f.): att i tullverkets

stater för år 1922 måtte för kustbevakningens behov uppföras en kust
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

bevakningsinspektörstjänst, avsedd att tillsättas medelst förordnande, gällande

för en tid av tre år i sänder; att i staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras

en kamrerar- och en förste revisorstjänst; att i sagda stat måtte upptagas

eu materialförvaltartjänst; att den generaltullstyrelsen enligt § 7 i dess

induktion tillerkända rätt att hos sig anställa amanuenser måtte begränsas

till att gälla allenast kanslibyrån men att i övrigt nu gällande bestämmelser

om befogenhet att vid behov anställa extra biträden måtte få kvarstå; att i

staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras dels fem revisorstjänster, dels

fyra kvinnliga kanslibiträdesbefattningar; samt att å lokalförvaltningens i

Stockholm stat måtte upptagas fyra för byråns behov avsedda kammarskrivartjänster;
i

fråga om revisionsbyrån (U. II: sid. 64 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen

måtte för byråns behov upplagas allenast dels en förste revisorstjänst

å revisionsavdelningen och en chefstjänst å statistiska avdelningen,

dels nio revisorstjänster och fyra aktuarietjänster, dels fyra kvinnliga kontorsskrivarbefattningar

för statistiska avdelningen, dels ock tjuguåtta kvinnliga

kanslibiträdesbefattningar, därav 8 för revisionsavdelningen och 20 för

statistiska avdelningen; samt att å lokalförvaltningens i Stockholm stat måtte

för revisionsavdelningens behov uppföras tre kammarskrivartjänster;

i fråga om tullbehandlingsbyrån (U. II: sid. 83 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen

måtte uppföras sex byråinspektörstjänster, av vilka dock två

skulle tillsättas allenast genom förordnande för viss tid, förslagsvis ett år i

sänder; att i nämnda stat måtte upptagas en kvinnlig kontorsbiträdesbefattning;

samt att å lokalförvaltningens i Stockholm stat måtte upptagas tre för

byråns behov avsedda kammarskrivartjänster;

i fråga om kanslibyrån (U. II: sid. 92 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen

måtte uppföras två förste sekreterareänster; att i samma stat

måtte upptagas eu registratorstjänst och två notarietjänster; att, såsom vid

behandlingen av kameralbyråns personal berörts, den generaltullstyrelsen enligt

§ 7 i dess instruktion tillerkända befogenhet att i mån av behov hos styrelsen

anställa amanuenser måtte, vad kanslibyrån beträffade, bibehållas; att

i staten för generaltullstyrelsen måtte upptagas två kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar

och två kvinnliga kanslibiträdesbefattningar; att å lokalförvaltningens

i Stockholm stat måtte upptagas en för byråns behov avsedd kammarskrivartjänst;

att i staten för generaltullstyrelsen måtte, meddelas bestämmelse,

att en av sekreterarna tillika skulle mot särskild gottgörelse innehava

uppdrag att vara tullverkets ombudsman; att i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 28 maj 1886 (nr 42) angående anställande av kommissionärer hos statsdepartement

och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter generaltullstyrelsen måtte

upptagas bland de myndigheter, hos vilka kommissionär skulle finnas anställd;

att i instruktionen för generaltullstyrelsen måtte intagas bestämmelse om rätt

för styrelsen att hos sig anställa erforderligt antal springpojkar för handräckningsbestyrs

fullgörande; att å general tull styrelsens stat nu uppförda en förste

vaktmästartjänst och sju vaktmästartjänster måtte indragas; samt att å tullförvaltningens

i Stockholm stat måtte uppföras, utöver för förvaltningens behov

avsedda sådana tjänster, en tullöveruppsyningsmanstjänst och åtta tillsyningsmanstjänster,

avsedda för styrelsens behov.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Departementschefen

År 1921.

Qeneraltullstyrelsen

år

1921.

Kungl. Majits proposition Nr 89.

Skiljaktigheterna mellan tullkommissionens och generaltullstyrelsen

vid nu nämnda tillfälle framlagda förslag till lönegradsplacering framgå

av den tidigare lämnade sammanställningen av föreliggande olika förslag

till tjänsteförteckningar.

Då dessa spörsmål den 18 mars 1921 behandlades vid föredragning

i statsrådet av ärendet angående tullverkets utgiftsstater för år

1922, ifrågasatte dåvarande chefen för finansdepartementet vidtagande

av följande, i det föregående delvis redan omförmälda ändringar i generaltullstyrelsens

nyss återgivna förslag, nämligen:

De till placering i 17 lönegraden föreslagna förste sekreterarna uppföras

under benämningen sekreterare i 15 lönegraden; de i 16 lönegraden upptagna

byråinspektörerna nedflyttas till 15 lönegraden, varjämte förslaget att två av

byråinspektörerna å tullbehandlingsbyrån skulle tillsättas allenast genom förordnande

å viss tid, icke godkännes; materialförvaltaren, som uppförts i 9 lönegraden,

upptages i 8 lönegraden; förslaget att styrelsens behov av vaktbetjäning

skulle tillgodoses, förutom genom erforderligt antal springpojkar, medelst

å lokaltullförvaltningens i Stockholm stat uppförda en tullöveruppsyningsman

och åtta tillsyningsmän, godkännes icke, utan uppföras i stället å styrelsens

stat en förste expeditionsvakt i 3 lönegraden och åtta expeditionsvalcter i 1

lönegraden, varjämte motsvarande minskning i antalet å lokaltullförvaltningens

stat uppförda tullöversyningsmans- och tillsyningsmansbefattningar vidtages;

de i 4, 2 och 1 lönegraderna för kvinnliga befattningshavare uppförda kvinnliga

biträdena av respektive klass 1, 2 och 3 uppföras — av anledning att i

avlöningsreglementet för statsdepartementen och de centrala ämbetsverken intagits

en ny lönegrad, betecknad såsom lönegrad 1 och lägre än lönegrad 1 i

kommunikationsverkens avlöningsreglemente, vilken motsvaras av lönegrad 2

i förstnämnda avlöningsreglemente — i stället under benämningar kontorsskrivare,

kanslihiträden och kontorsbiträden i respektive 5, 3 och 2 lönegraderna;

och uppdraget såsom tullverkets ombudsman bindes ej, såsom föreslagits,

vid en viss, i förväg bestämd tjänst hos styrelsen.

Med anledning av vad sålunda förekommit, har generaltullstyrelsen

nu i det statförslag, styrelsen framlagt med skrivelsen den 17 oktober

1921, med frånträdande i erforderliga delar av sitt tidigare förslag, vidtagit

de av departementschefen ifrågasatta ändringarna. Emellertid har

styrelsen därvid uttalat sitt synnerliga beklagande över att kravet på

likformighet med övriga centrala verk ansetts nödvändiggöra den vidtagna

nedflyttningen av förste sekreterarna i 17 lönegraden till sekreterare

i 15 lönegraden ävensom av byråinspektörerna från 16 till 15 lönegraden.

— En ledamot av generaltullstyrelsen har också reservationsvis

framfört den meningen, att styrelsen bort vidhålla sitt år 1920 avgivna

förslag angående byråinspektörernas hänförande till 16 lönegraden.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 151

Utöver berörda ändringar har generaltullstyrelsen ansett sig böra

företaga en del andra sådana. Så har styrelsen till en början vid verkställd

undersökning, om och i vad mån inrättandet av den för kvinnliga

befattningshavare avsedda nya lägsta lönegraden borde inverka på

placeringen av de i det ursprungliga förslaget upptagna kvinnliga biträdesbefattningarna,

kommit till det resultat, att i stället för förut beräknade

4, 36 och 3 befattningar i respektive 5, 3 och 2 lönegraderna borde

4, 27 och 12 befattningar placeras i motsvarande lönegrader. Vidare

har styrelsen funnit sig föranlåten att ifrågasätta ändring i förhållandet

mellan antalet av de två slag av befattningshavare (förste expeditionsvakt

och expeditionsvakt), som skulle utgöra styrelsens ordinarie vaktbetjäning.

I detta ämne har styrelsen anfört som följer:

»I en vid 1921 åTs riksdag väckt motion, nr 332 inom andra kammaren,

tiar föreslagits, att a styrelsens stat matte uppföras, i stället för i propositionen

(nr 330 år 1921) upptagna en förste expeditionsvakt och åtta expeditionsvakter,

sex förste expeditionsvakter och tre expeditionsvakter. Ehuruväl

styrelsen icke kan finna detta förhållande mellan antalet förste expeditionsvakter

och antalet expeditionsvakter riktigt, anser styrelsen dock en ökning

av antalet befattningshavare av det förra slaget vara väl befogad. Det mångskiftande

arbete, som åligger styrelsens vaktbetjäning, är till stor del av den

beskaffenhet, att det icke kan pa ett tillfredsställande sätt utföras av annan än

den, som under en längre tids tjänstgöring hos styrelsen gjort sig fullt förtrogen

med detsamma. Alltför täta ombyten av dessa befattningshavare

måste därför anses synnerligen olämpliga. Med den låga ställning i avlöningshänseende,

som tillkommer expeditionsvakterna, och den ytterst obetydliga

utsikt att vinna befordran till förste expeditionsvakt, som skulle föreligga,

därest allenast en enda sådan tjänst skulle finnas, kan det emellertid befaras,

att expeditionsvakterna komme att snarast möjligt söka övergång till

lokaltullförvaltningen. För undvikande i någon mån av denna olägenhet synes,

med motsvarande minskning av expeditionsvakternas antal, förste expetionsvakternas

antal böra ökas, ehuruväl i mindre omfattning än i motionen

föreslagits. En sådan åtgärd betingas även därav, att styrelsens och dess byråers

tjänstelokaler numera upptaga ett betydande utrymme och äro förlagda

i olika byggnader samt belägna i olika våningar av dessa, varför endast en

förste expeditionsvakt icke är tillräckligt för förmanskapets utövande. Av

nu anförda skäl anser styrelsen antalet förste expeditionsvakter böra vara

lägst tre och antalet expeditionsvakter sålunda sex; och har styrelsen således

i förslaget upptagit bemälda befattningshavare till nu nämnda antal.»

Generaltullstyrelsens slutliga förslag har givit 1902 års löneregleringskommitté

anledning att i sitt yttrande den 6 december 1921 framställa

vissa erinringar.

Till en början har kommittén sålunda, efter vad förut nämnts,

Löneregleringskommittén.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

förordat den föreslagna personalbyråchefsbefattningens utbytande mot en

byrådirektörstjänst i 18 lönegraden.

Vidare har kommittén i fråga om den plats å löneskalan, som

avsetts för chefen för statistiska avdelningen (16 lönegraden) anfört

huvudsakligen följande:

Denna placering hade skett i överensstämmelse med tidigare förslag från

bland andra 1914 års tullkommission. Till stöd för densamma hade nämnda

kommission på sin tid anfört, att den för näringslivet så ytterst viktiga handelsstatistikens

tillförlitlighet och snabba utredande i väsentlig grad berodde

på bemälde tjänsteman, varför det vore synnerligen angeläget att till ifrågavarande

befattning kunna förvärva en verkligt duglig person. Löneregleringskommittén,

som visserligen funnit det sålunda gjorda uttalandet värt beaktande,

ansåge sig emellertid huvudsakligen av den anledning, att ifrågavarande

tjänsteman skulle, enligt vad kommittén inhämtat, komma att utöva

chefskap över ett mycket avsevärt antal befattningshavare, icke böra motsätta

sig generaltullstyrelsens förslag om befattningens inordnande under 16

lönegraden, det vill säga samma lönegrad, dit chefen för järnvägsstyrelsens

statistiska kontor hänförts.

Vad ytterligare angår vakibetjaningen hos generaltullstyrelsen, har

kommittén ifrågasatt en annan proportion mellan antalet förste expeditionsvakter

och expeditionsvakter än den styrelsen tilltänkt. Härom har

kommittén utlåtit sig på följande sätt:

»Kommittén kan för sin del icke tillmäta olägenheten av expeditionsvakternas

förflyttning till annan gren av tullverket större betydelse än i fråga

om motsvarande befattningshavare i vissa andra nyreglerade verk, där allenast

en förste expeditionsvakt blivit anställd. Men med avseende därå, att, enligt

vad kommittén förvissat sig om, styrelsens lokaler äro så skilda från varandra,

att ett noggrant handledande och tillseende av den lägre vaktbetjäningen

i dess mångskiftande göromål icke rätt väl låter sig göra av blott en

enda person, anser kommittén sig kunna förorda en viss förstärkning uti

ifrågavarande avseende. Denna förstärkning synes emellertid vid jämförelse

med förhållandena inom en del andra verk med likartade lokalförhållanden

kunna åtminstone tills vidare begränsas till ytterligare en förste expeditionsvakt,

samtidigt varmed expeditionsvakternas antal torde böra minskas med en

man. Härigenom skulle alltså vaktbetjäningen hos generaltullstyrelsen komma

att bestå av två förste expeditionsvakter i 3 :e lönegraden, sju expeditionsvakter

i l:a lönegraden samt lämpligt antal springpojkar.»

Beträffande de kvinnliga befattningshavarna inom styrelsen har

kommittén till en början lämnat denna översikt av dessas placering i

olika lönegrader och byråer dels för närvarande, dels enligt generaltullstyrelsens

nu föreliggande förslag:

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 153

''

Nuvarande personal

Av generaltullstyrelsen föreslagen

personal

Byråer

2:a

graden

l:a

graden

Extra

biträ-

den

Summa

Kon- tors- skrivare

C 5

Kansli-

biträ-

den

C 3

Kon- torsbi- träden

C 2

Skriv-

biträ-

den

C 1

Sum- |

ma 1 i

:

Personalbyrån ............

—

—

_

—

_ .

2

,

-

,

2

Kanslibyrån..................

—

2

3

5

—

2

2

—

4

Kameralbyrån...............

Revisionsbyrån:

—

2

2

—

4

—

—

4 ;

revisi onsavdelningen...

—

—

7

7

—

8

—

—

8

statistiska avdelningen

2

16

26

44

4

11

9

—

24

Tullbehandlingsbyrån ...

—

1

—

1

—

—

1

—

1 1

Summa

2

19

38

59

4

27

12

—

43

1 Dessutom erforderligt antal extra biträden.

Därefter har kommittén fäst uppmärksamheten å att enligt denna

översikt proportionen mellan avtalet kvinnliga befattningshavare i olika

tjänsteställning för närvarande och enligt styrelsens förslag ägde starkt

framträdande olikheter samt att i sistberörda förslag antalet befattningshavare

i de skilda lönegraderna icke, såsom i regel vore förhållandet i

andra reglerade verk och för övrigt plägade gälla även i fråga om

andra befattningar, vid räkning från den högsta lönegraden och nedåt

utgjorde en stigande skala. Därjämte vore den lägsta lönegraden icke

alls representerad.

Dessa omständigheter hava föranlett kommittén till härefter återgivna

erinringar mot den av styrelsen verkställda fördelningen av dess

ordinarie kvinnliga arbetskraft, vars totala storlek — understigande det

nuvarande antalet ordinarie och extra kvinnliga biträden med sexton

personer — visserligen icke hunnit göras till föremål för en mera ingående

prövning av kommittén men, efter vad för kommittén tillgängliga

handlingar utvisat, emellertid förefallit kommittén icke vara för

högt tilltagen:

»Då kommittén den 3 november 1920 avgav sitt sedermera till sina grunddrag

godkända förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid

statsdepartement och centrala ämbetsverk angav kommittén grunderna för uppdelningen

i lönegrader av de kvinnliga befattningarna på följande sätt (betänkande

LXII, sid. 42—43).

Till l:a lönegraden borde hänföras biträdesbefattning, å vars innehavare

icke behövde ställas andra krav än folkskolebildning och vartill icke skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89.) 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

Reservation.

Övers ikt.

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

höra andra arbetsuppgifter än sådana av okvalificerad art, såsom renskrivning,

enklare räknearbeten o. d. Den 2:a lönegraden borde omfatta kvinnliga

(skriv) biträden av nuvarande första graden, i den mån ej dessa befattningar

kunde komma att hänföras till den nya lägsta graden. I den 3:e lönegraden

borde upptagas kvinnliga biträden av den nuvarande andra graden. Till den

5:e lönegraden syntes slutligen böra hänföras kvinnliga biträden av nuvarande

tredje graden, å vilka befattningshavare särskilda krav redan nu ställdes och

vilka hade sig anförtrodda mer kvalificerade göromål.

Emellertid anförde kommittén tillika (sid. 19) i avseende å de nuvarande

innehavarna av hittillsvarande första gradens skrivbiträdesbefattningar, att

någon rubbning i deras innehavda ställning icke torde kunna ifrågasättas, utan

syntes de böra fortfarande tillerkännas de förmåner, som voro eller komme att

bliva förenade med denna eller däremot svarande grad.

Med tillämpning av dessa principer å de för generaltullstyrelsen erforderliga

kvinnliga befattningshavarna och med stöd av inhämtade närmare upplysningar

angående arbetets art har kommittén kommit till den uppfattningen,

att fyra av de föreslagna befattningshavarna, vilka såsom arbetsledare skulle

utöva förmanskap för var sin underavdelning å den statistiska avdelningen,

skäligen kunna anses böra placeras i lönegraden C 5 av den i 9 § av avlöningsreglementet

angivna löneplan. .....

I fråga om beskaffenheten av de göromål, som skulle utföras av övriga,

till uppförande å ordinarie stat föreslagna kvinnliga befattningshavare (39),

har kommittén icke medhunnit att verkställa någon detaljerad undersökning

utan har kommittén måst nöja sig med mera allmänna upplysningar härutinnan.

Vid sådant förhållande har kommittén icke tilltrott sig kunna föreslå,

att flera än fjorton hänföras till lönegraden C 3 och har kommittén ansett

det böra kunna med fog antagas, att åtminstone för fem bör hos generaltullstyrelsen

med full sysselsättning finnas användning i arbete, avsett för befattningshavare,

som med tillämpning av förut angivna principer böra placeras

i lönegraden C 1. Övriga tjugu befattningshavare har kommittén trott sig

kunna förorda till placering i lönegraden C 2.»

En av de särskilda ledamöterna i löneregleringskommittén har

biträtt reservantens inom generaltullstyrelsen åsikt, att byråinspektörerna

bort uppföras i 16 lönegraden.

En jämförande översikt av de framlagda kuvudförslagen till antal

och fördelning i lönegrader av de ordinarie befattningar, som äro avsedda

att uppföras å generaltullstyrelsens stat, erhålles av följande sammanställning:
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

155

Antal befattningar enligt förslag av j ( Lönegrader enligt förslag av

tull-

kommis-

sionen

general- tullsty- relsen

år 1920

departe- ments- chefen

år 1921

''general- tullsty- relsen

år 1921

lönc-

regle-

rings-

kommit-

tén

Befattningar

tull-

kommis-

sionen

general- tullsty- relsen

år 1920

departe- ments- chefen

år 1921

general- tullsty- relsen

år 1921

löne-

regle-

rings-

kommit-

tén

a. Manliga befattnings-

havare.

ii

ii

B

B

B

1

1

1

1 ■

1

generaltulldirektör ............

1

1 _

2 _

V _

2_

4

5

5

5

4

byråchefer........................

20

20

20

20

20

—

—

—

—

1

byrådirektör .....................

—

—

—

—

18

1

i

-

i

1

kustbevakningsinspektör ...

3 _

3_

3 _

3 _

3_

1

i

i

i

1

chef för statistiska avdel-

ningen ........................

16

16

16

16

16

4 6

4 8

8

8

8

byråinspektörer ...............

16

16

15

15

15

2

2

Q

2

2

förste revisorer . ..<............

16

15

15

15

15

1

i

i

i

1

kamrerare ........................

16

15

15

15

15

‘2

*2

2

2

2

sekreterare........................

17

17

15

15

15

•1 _

4

4

4

4

aktuarier ........................

13

13

13

13

13

« _

2

2

2

2

notarier ...........................

13

13

13

13

13

1

i

1

1

1

registrator ........................

13

13

13

13

13

K _

14

14

14

14

revisorer...........................

13

13

13

13

13

1

1

1

1

1

materialförvaltare...............

9

9

8

8

8

—

1

3

2

förste expeditionsvakter......

—

—

3

3

3

—

—

8

6

7

expeditionsvakter ............

—

1

1

1

b. Kvinnliga befattnings-

havare.

C

C

C

C

C

It _

4

4

4

4

kontorsskrivare ...............

5

5

5

5

5

« _

36

36

27''

14

kanslibiträden ..................

4

3

3

3

3

B _

3

3

12

20

k ontorsbi träden ...............

3

2

2

2

2

-

—

—

_

5

skrivbiträden.....................

—

—

—

—

1

B _

86

94

95

95

1 Årligt arvode av 20,000 kronor. 2 Årligt arvode av 19,000 kronor. s Årligt arvode av 10,000 kronor.

‘ Därav 2 tillsatta genom förordnande på viss tid. 6 Förste sekreterare; en av dessa tillika tullverkets ombudsman mot

årligt arvode av 500 kronor. * Förslag ej framlagt.

Av den nu företedda sammanställningen framgår, att olikheterna Dtp^nel*nis~

i löneregleringskommitténs förslag vid jämförelse med generaltullstyrelsens

senast föreliggande förslag inskränka sig till att omfatta utbytandet

av eu byråchef mot en byrådirektör samt en förste expeditionsvakt mot en

expeditionsvakt ävensom vissa förskjutningar i antalen olika kvinnliga

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

befattningshavare. Vad angår förslaget att i stället för en byråchef

anställa en byrådirektör har jag tidigare i dag uttalat mig mot en sådan

åtgärd. Beträffande däremot förändringarna bland vaktbetjäningen och

den kvinnliga personalen anser jag mig nu böra på de av löneregleringskommittén

anförda skäl förorda kommitténs förslag. I fråga om sistnämnda

personal har jag så mycket större anledning därtill som Kungl.

Maj:t, på av mig tillstyrkt framställning från allmänna civilförvaltningens

lönenämnd genom cirkulär den 2 december 1921 (nr 713) anbefallt de verk

och myndigheter, beträffande vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa anföra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, kommer att äga tillämpning, att

taga under övervägande, huruvida icke, i sammanhang med återbesättande

av ledig befattning eller nyinrättande av kvinnlig biträdesbefättning,

genom förändrad fördelning av arbetet mellan befintliga kvinnliga biträdesbefattningar

eller på annat sätt vissa av dessa befattningar må kunna

avses allenast för de arbetsuppgifter, som ansetts böra tillkomma tjänst

inom första lönegraden, avdelning C, i berörda reglemente.

Vidkommande generaltulldirektörens och kustbevakningsinspektörens

anställnings- och avlöningsförhållanden har jag förut anmält min ståndpunkt

till dessa spörsmål vara den, att båda dessa befattningshavare

böra anställas för en tid av ses år i sänder mot arvode enligt 5 § i

avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, av respektive

19,000 och 10,000 kronor för år.

Åven vad rörer frågan om tilldelande av uppdrag såsom tullverkets

ombudsman har jag redan uttalat mig för generaltullstyrelsens,

av löneregleringskommittén utan anmärkning lämnade förslag att bibehålla

den hittillsvarande ordningen härutinnan.

Däremot har jag i det föregående ansett en av de av styrelsen och

kommittén förordade två byråinspektörerna å den tilltänkta nya personalbyrån

kunna tills vidare avvaras samt en av de två för kanslibyrån av

styrelsen beräknade notarierna böra överföras till förstnämnda byrå.

Då jag vidare finner det böra för allmänheten bliva av ej ringa

värde att få en kommissionär anställd hos generaltullstyrelsen, tillstyrker

jag, såsom jag redan förut antytt, i likhet med tullkommissionen och

nämnda styrelse ett beslut av Kungl. Maj:t i sådan riktning.

Beträffande slutligen förslaget, att jämväl 11 å lokaltullförvaltningens

stat uppförda kammarskrivarbefattningar skulle få avses för

generaltullstyrelsens behov, liksom ock vad rörer övriga här omförmälda

förslag ansluter jag mig till den mening, generaltullstyrelsen i respektive

ämnen framfört.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 157

För närvarande uppgå antalet befattningar och beloppen av fast

begynnelseavlöning jämte tillfälligt lönetillägg enligt Kungl. Maj:ts

kungörelse den 22 juni 1921 (nr 444) å ordinarie och extra stat vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning till:

------ .. . *

Avlöning

a r

An-

tal

s Befattningar

Fast be- gynnelse- avlöning

kronor

Tillfälligt

löne-

tillägg

kronor

Summa

kronor

A. Tjänstemän av högre grad.

a. Med bestämd tjänstgöringsort.

2

.

överinspektörer av klass 1 ..........................................

(Vid packhusinspektionerna i Stockholm

och Göteborg.)

7,300

1,000

8,300 1

3

6,300

1,000

7,300

(Vid packhusinspektionen i Malmö samt

vid tullbevakningsinspektianerna i Stock- holm och Göteborg.)

5,500

960

6,460

(Vid tullbevakningsinspektionen i Malmö.)

, 13

1

1

6,300

1,000

7,300

(Vid tullkamrarna i Stockholm, Norrköping,

Malmö, Hälsingborg, Trälleborg, Göteborg,

Gävle och Sundsvall, vid uppbörds- och

vid nederlagskontoren i Stockholm och

Göteborg ävensom vid uppbörds- samt kon- fiskations- och kassörskontoret i Malmö.)

5

» av klass 2 ...............................................

(Vid tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och

Halmstad samt vid konfiskations- och kassörs,

kontoren i Stockholm och Göteborg.)

5,500

960

6,460

21

4,800

930

5,730

(Vid tullkamrarna i Uppsala, Nyköping, Jön- köping, Oskarshamn, Visby, Karlskrona,

Karlshamn, Åhus, Lund, Ystad, Varberg,

Strömstad, Borås, Karlstad, Örebro, Söder- hamn, Hudiksvall, Härnösand, Luleå och

Haparanda samt vid tullförvaltningen i

Stockholms frihamn.J)

23

4,000

870

4,870

(Vid tullkamrama i Södertälje, Eskilstuna,

Linköping, Motala, Västervik, Konneby,

Sölvesborg, Simrishamn, Falkenberg, Lyse- kil, Uddevalla, Lidköping, Mon, Kristine- hamn, Charlottenberg, Västerås, Falun,

Örnsköldsvik, Östersund, Storlien, Umeå,

Skellefteå och Riksgränsen.)

1 Å extra stat.

Lokalförvaltningens

samt

kust- ooh

gränsbevakningens

stater.

Nuvarande

förhållanden.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Avlöningar

Än- tå 1

Befattningar

Fast be- gynnelse- avlöning

kronor

Tillfälligt

löne- tillägg

kronor ]

Summa j

kronor j

3

tullförvaltare av klass 5 ................................................

3,300

I

780 1

4,080 |

j

(Vid tullkamrarna i Hem, Marstrand och

Piteå.)

2

kustbevakningschefer......................................................

(1 i Skåne och Blekinge, 1 i Hallands samt

5,500

960

6,460 1

Göteborgs och Bohus län.)

|

i

gränsbevakningschef ......................................................

(X Dalsland, Värmland och Dalarna.)

4,800

930

5,730

2

överkontrollörer av klass 1 .............................................

(Vid packhusinspektionerna i Stockholm och

Göteborg.)

6,300

1,000

7,300

4

» av klass 2 ............................................

(Vid tullkamrarnai Stockholm, Malmö och Göte- borg samt vid packhusinspektioneniMalmö.)

b. Övriga tjänstemän av högre grad,

5,800

960

6,260

19

förste kontrollörer1 *.........................................................

(1 vid vardera av tullkamrama i Stockholm och

Göteborg, 4 vid packhusinspektionen i Stock- holm6, 3 vid packhusinspektionen i Göte- borg6, 1 vid packhusinspektionen i Malmö, 1

vid nederlagskontoret i Stockholm samt 1 vid

varje av tullkamrama i Norrköping, Kalmar,

Landskrona, Hälsingborg, Trälleborg, Halm- stad, Gävle och Sundsvall.)

4,800

930

5,780

120

kontrollörer5..................................................................

4,200

870

5,070

364

kammarskrivare 3............................................................

2,800

660

3,460

6

tullinspektörer ............................................................

2,600

660

3,260

2

gränsinspektorer ............................................................

2,600

660

3,260

4

tullfiskaler.....................................................................

B. Tjänsteman av lägre grad.

3,000

720

3,720

3

överuppsyningsmfin av klass l6 .......................................

2,600

660

3,260

4

» av klass 24.......................................

2,300

630

2,930

27

kustöveruppsyningsmfin...................................................

2,100

600

2,700

1

gränsöveruppsyningsman ................................................

2,600

660

3,260

61

uppsyningsman av klass 1 6.............................................

2,050

570

2,620

1 Därav 2 å extra stat. * Därav 3 kontrollörer och uppbördskassörer samt 7 bevakningskontrollörer

samt 16 kontrollörer å extra stat. 3 Därav 77 å extra stat. 4 Därav 1 befälhavare å kustbevaknings
ångare.

8 Därav 18 å extra stat. 6 Därav 1 å extra stat.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

159

Avlöning

a r

An-

tal

Befattningar

Fast be- gynnelse- avlöning

kronor

Tillfälligt

löne-

tillägg

kronor

Summa

kronor

j 24

uppsyningsman av klass 2 1............................................

1,900

540

2,440

23

» av klass 3 .............................................

1,750

510

2,260

66

kustuppsyningsmän.........................................................

1,650

480

2,130

9

gränsuppsyningsmän ......................................................

2,050

570

2,620

700

vaktmästare av klass 12 ................................................

1,750

510

2,260

267

» av klass 23 ................................................

1,500

450

1,950

60

» av klass 3...................................................

1,200

36 0

1,560

42

kustvakter.....................................................................

1,300

390

1,690

226

kustroddare ..................................................................

1,200

360

1,560

j 183

|2, 291

.

1,500

illda å kus

450

bevakning

i 1,950 1

ångare samt

73 å extra stat.

Härtill må vad angår avlöningarna fogas följande upplysningar.

Avlöningsförhöjning (ålderstillägg) kan av befattningshavare erhållas efter

respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring, varje gång med: för tjänstemän av

högre grad 400 kronor, för överuppsyningsmän av klass 1 och gränsöveruppsyningsmän

300 kronor, för överuppsyningsmän av klass 2 200 kronor,

för kustöveruppsyningsmän, uppsyningsmän och gränsuppsyningsmän 150

kronor samt för övriga tjänstemän 100 kronor. Därjämte äga enligt

Kungl. Maj:ts kungörelser den 17 juni 1921 (nr 333) och den 22 juni 1921

(nr 443) tjänstemän, stationerade å orter, som härefter uppräknas, åtnjuta

ortstillägg. Dessa tillägg utgöra — med iakttagande att sådant ej må

beräknas å högre belopp än 3,000 kronor — 15 procent av avlöningen

i Aareavaara, Dalarö, Gävle, Göteborg, Haparanda, Huuki, Härnösand,

Luleå, Långedrag, Muonionalusta, Nynäshamn, Riksgränsen, Soppero,

Stockholm, Storlien, Sundsvall, Södertälje, Södra Mattila, Vaxholm,

Västerås och Älvsborg samt 10 procent av avlöningen i Borstahusen,

Eskilstuna, Falun, Frölunda, Furusund, Hudiksvall, Jarhois, Kardis, Karlstad,

Kengis, Kieksiesvaara, Kristinehamn, Landskrona, Limhamn, Malmö,

Marstrand, Matarengi, Nederkalix, Norrköping, Nyköping, Piteå, Sandhamn,

Söderhamn, Trälleborg, Umeå, Uppsala, Wuono, Örebro, Örnsköldsvik

och Östersund.

Vidkommande personalantalet torde böra omnämnas, att enligt uppgift

utöver de å ordinarie eller extra stat uppförda befattningshavarna

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

1914 års tullkommission.

Personal av

»högre grad*.

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning ett avsevärt

antal icke-ordinarie befattningshavare äro därstädes inkallade i tjänstgöring

eller såsom ständiga biträden eljest använda. Jämlikt uppgifter,

lämnade av generaltullstyrelsen vid framläggandet av statförslaget för

år 1922 (sid. 228), utgjorde dåmera antalet i mera stadigvarande tjänstgöring

vid lokalförvaltningen använda sådana befattningshavare: 184

ständigt och 3 under seglationen inkallade extra ordinarie kammarskrivare;

506 ständigt och 43 under seglationen inkallade extra ordinarie

vaktmästare; samt 60 för mera kvalificerat och 91 för annat arbete

avsedda ständiga biträden. Minskas dessa siffror med det tillskott avkammarskrivare

och vaktmästare som för år 1922 beviljades å extra

stat av 1921 års riksdag, 21 och 165, skulle, vid konstant arbetsmängd,

det i närvarande stund vid lokalförvaltningen mera fast behövliga antalet

icke-ordinarie befattningshavare av högre och av lägre grad utgöra

respektive 226 och 475.

Det förslag till omorganisation av lokaltullförvaltningen, vilket tullkommissionen

på sin tid framlade, innehöll, såsom förut nämnts, beträffande

det antal tjänstemän, som kunde vara erforderligt därstädes, icke hemställanden

i fråga om tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.

Liknande var förhållandet med generaltullstyrelsens den 15 maj 1920

upprättade motsvarande förslag. Däremot voro de från båda hållen

avgivna förslagen rörande kust- och gränsbevakningens personal fullständiga.

Emellertid hava de’ av generaltullstyrelsen sedermera framlagda

statförslagen för år 1922 och förra halvåret)1923, båda avsedda att

tillämpas i samband med den nya organisationens genomförande, jämväl

med avseende å befattningar vid lokalförvaltningen i lägre tjänsteställning

än förste tullkontrollörs så noga beräknats med stöd av från de lokala

tullmyndigheterna ingångna uppgifter som varit möjligt (jfr sid. 226);

denna beräkning har dock måst betecknas såsom allenast provisorisk i

avvaktan på närmare utredningar av förut omförmälda tjänstgöringskommissionen.

Beträffande det antal högre tjänster, som tullkommissionen funnit

behövligt vid lokaltullförvaltningen utöver de tidigare omnämnda befattningarna

såsom distriktchef och tulldirektör framlade kommissionen

i sitt betänkande den 2 november 1918 bland andra följande synpunkter

:

Vid envar av tulldirektörsexpeditionerna skulle såsom tulldirektörens

närmaste man anställas en tulldirektörsassistent, avsedd att utöva närmaste chef
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kun gl. Maj:ts proposition. Nr 89.

161

skap för den vid tulldirektörsexpeditionen anställda personal cell att vid förfall

för tulldirektören inträda såsom dennes vikarie (sid. 59). Expeditionens

kassaavdelning, vilken bland annat skulle upprätta avlöningslistor för vederbörande

tullförvaltning i dess helhet, föra beklädnadsliggare och diverse inkomsters

journal samt handlägga ärenden av ofta krävande natur rörande

bärgade varor, sjöfynd och konfiskationer, borde förestås av en förste tullkontrollör

(II: sid. 143). Enär den tullförvaltningsavdelning, som dittills förrättat

dessa göromål, nämligen konfiskations- och kassörskontoret, förestodes

av en tullförvaltare, innebure kommissionens förevarande förslag en besparing.

— Tullbevakningsinspektionerna behövde på grund av överflyttning dit av

vissa klareringsgöromål ett däremot svarande tillskott i arbetskrafter (II: sid.

189). För att ej inspektionernas föreståndare, vilken borde utgöras av eu

tullbevakningsehef, skulle på grund av de nytillkommande kamerala göromålen

nödgas åsidosätta den inspektion av underlydande personal, som vore

deras förnämsta uppgift, borde vid deras sida ställas eu tjänsteman med tillräcklig

auktoritet och därför förslagsvis av förste tullkontrollörs grad. Denne

skulle hava att närmast svara för de inre göromålen och vid förfall för tullbe

vakningsch ef inträda i dennes ställe. Här torde få lämnas den upplysning,

att tullbevakningsinspektionerna i Göteborg och Malmö, tull direktören och tullkammaren

i Göteborg samt Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hemställt,

att den föreslagne förste tullkontrollören måtte utbytas mot en tjänsteman

i samma ställning som eu tull över kontroll or (tiillbevakningsinspektör)

samt att förutom denne sistnämnde tjänsteman även en förste tullkontrollör

måtte anställas vid nämnda slag av inspektioner för utövande av överinseende

över de löpande göromålen därstädes. — T ullbehandling sinspektioner na,

vid vilka, såsom förut nämnts, det dubbla chefskapet skulle avskaffas, borde

enligt tullkommissionens förslag envar förestås av en tullöverinspektör (II:

sid. 224). Såsom dennes närmaste man borde vid varje tullbehandlingsinspektion

anställas en tullinspektör, vilken skulle hava att dels förestå inspektionens

kontor, medan tullöverinspektören vore upptagen av inspektionsverksamhet,

dels tura om med denne i sistberörda verksamhet, dels ock inträda såsom dennes

vikarie. Föreståndarna för de under tullbehandlingsinspektionerna för

närvarande lydande avdelningskontoren i Stockholm och Göteborg borde (II:

sid. 225) hädanefter tilläggas en högre tjänsteställning än hittills med hänsyn

till den jämförelsevis självständiga ställning, de lomme att intaga, ävensom

till de höga krav, som måste ställas på dem, samt till nödvändigheten att för

bibehållande i den viktiga tullbehandlingstjänsten av personer, som specialiserat

sig på densamma, bereda ökade befordringsmöjligheter inom samma

tjänstegren. Dessa föreståndare borde utgöras av tullöverkontrollörer i stället

för förste kontrollörer. Vad angår förste tullkontrollörstjänsterna (II: sid. 226),

borde vid tullbehandlingsinspektionen i Malmö inrättas två dylika tjänster,

vilkas innehavare skulle förestå de av tullkommissionen föreslagna tullavdelningarna

vid ångfärjestationen och för postpaket därstädes. I övrigt vore

enligt kommissionens mening några tjänstemän av nämnda grad för ifrågavarande

tu libell an d 1 in gsin spelt t i on er s behov icke behövliga. I denna punkt

har emellertid en av tullkommissionens ledamöter avgivit sin reservation (II:

sid. 417) och därvid, med framhållande att förslaget innebure indragning av

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

de nuvarande förste kontrollörstjänsterna i stora tullpackliusen i Göteborg och

Malmö, förklarat sig icke kunna biträda förslaget härutinnan, varjämte reservanten

vidare ansett en tjänst av minst förste tullkontrollörs grad böra inrättas

för tullpackkusavdelningarna vid Skeppsbron i Stockholm. — Tullkamer

alkontor en, vid vilka, såsom förut berörts, icke heller skulle vidare förekomma

dubbelt chefskap, borde enligt tullkommissionens förslag (II: sid. 250 o. f.)

förestås vart och ett av en tjänsteman i samma grad som den nuvarande tullförvaltaren

därstädes (tullkommissarie). För varje tullkameralkontors behov

borde dessutom avses dels en tullöverkontrollör med uppgift att övervaka nederlagsrörelsen

samt att i förekommande fall vikariera för kontorets föreståndare,

dels ock vid vartdera av tullkontoren i Stockholm och Göteborg anställas

en förste tullkontrollör, vilka båda tjänstemän skulle förestå, den i

Stockholm tullavdelningens vid Stadsgårdsliamnen tullkameralkontorsexpedition

och den i Göteborg tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen tullkameralkontorsexpedition.

I avgiven reservation (II: sid. 418) har en av tullkommissionens

ledamöter yrkat, att vid ettvart av tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö måtte inrättas en förste tullkontrollörstjänst med huvudsaklig uppgift

för innehavaren att handlägga uppbördsgöromålen. — Tullkamrarna skulle

enligt tullkommissionens åsikt såsom hittills förestås av tullförvaltare i högre

eller lägre löneställning alltefter tullkamrarnas storlek (IV: sid. 119 o. f.).

Vild er tullförvaltaren borde liksom för närvarande i regel finnas anställda eu

eller flera tjänstemän med uppdrag att biträda honom vid bevakningens ordnande

samt att utöva närmaste förmanskap för bevakningsstyrkan. Alltefter

nämnda tjänstemäns växlande tjänsteställning kunde tullkamrarna grupperas

efter följande huvudtyper (II: sid. 252 o. f.): typ I, där eu av de vid respektive

tullkamrar anställda tullkontrollörer utövade bevakningsbefäl; typ II, där en

tullmästare borde utöva sådant befäl; typ III, där bevakningsbefäl utövades

av en eller två tullöveruppsyningsmän; typ IV, där i följd av bevakningsgöromålens

jämförelsevis mindre omfattning tillräckliga arbetsuppgifter i sådant

avseende icke förefunnes för en tjänsteman utan befälet kunde utövas antingen

av en kammarskrivare med huvudsaklig sysselsättning på annat område eller

av en tullöveruppsyningsmän, som tillika kunde användas för en del tullbehandlings-

eller skrivgöromål; samt typ - V, där någon särskild bevakningsförman

ej förekomma. Till typ I borde hänföras tullkamrarna i Trälleborg

och Hälsingborg och till typ II, vilken för närvarande icke funnes representerad,

tullkamrarna i Norrköping, Gävle och Sundsvall. Vid behandlingen av

denna fråga hava två av tullkommissionens ledamöter reserverat sig (II: sid.

400, 414) och, under yrkande att även de vid tullbevakningsinspektionerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö anställda bevakningskontrollörerna måtte indragas,

hemställt, att i nu förevarande hänseende icke skulle förekomma mer

än två huvudtyper, där bevakningsbefäl skulle utövas, vid den ena av tullmästare

och vid den andra av tullöveruppsyningsmän. Jämväl ur synpunkten

av tullbehandlingsgöromålens vikt och omfattning har tullkommissionen

(II: sid. 263 o. f.) indelat tullkamrarna i olika typer, nämligen: typ I, omfattande

tullkamrarna i Norrköping, Trälleborg, Hälsingborg, Gävle och

Sundsvall, vid vilka föreståndarskapet för tullpackhuset borde uppdragas åt

en tullöverkontrollör; typ II, omfattande tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona,

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

163

Landskrona och Halmstad, vid vilka en förste tullkontrollör borde tjänstgöra

såsom packhusföreståndare; typ III, sönderfallande i två underavdelningar,

nämligen sjötullkamrar, vid vilka en tullkontrollör borde förestå tullpackhuset,

och inlandstullkamrar, där packhusgöromålen borde i huvudsak skötas av tullförvaltaren

själv, under det att en tullkontrollör borde närmast svara för de

kamerala göromålen; typ IV, omfattande tullkamrar, där tullförvaltaren icke

både annan tjänsteman av grupp I än kammarskrivare till sitt biträde och

tullförvaltaren själv borde förestå tullpackhuset; samt typ V, omfattande tullkamrar,

där tullförvaltaren vore ensam tjänsteman av grupp I. Åven beträffande

denna indelning av tullkamrarna har en ledamot i tullkommissionen

avgivit reservation (II: sid. 400 o. f.), vari yrkats, att typen I måtte helt och

hållet utgå, att vid tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona och Landskrona föreståndarskapet

för tullpackhuset måtte uppdragas åt tjänsteman i ej högre grad

än tullkontrollörs samt att å platser, hörande till typerna III och IV, tullförvaltaren

själv alltid måtte förestå tullpackhuset. Tullkommissionen har slutligen

funnit åtskillnad kunna jämväl såvitt anginge de kamerala göromålen

göras mellan vissa huvudtyper av tullkamrar och har i sådant hänseende uppställt

(II: sid. 267) följande olika slag, nämligen: typ I, omfattande tullkamrarna

i Trälleborg och Hälsingborg, där på grund av rörelsens omfattning och

därav följande omöjlighet för tullförvaltaren att taga någon mera ingående

befattning med de inre göromålen det erfordrades eu högt kvalificerad tjänsteman

med ej lägre grad än förste tullkontrollörs för att dels vara tullförvaltarens

närmaste man vid liandhavandet av berörda göromål, dels själv bestrida

de mera krävande av dessa; typ II, omfattande de tullkamrar, där tullförvaltaren

till biträde vid de kamerala göromålen hade en tullkontrollör; typ III, omfattande

de tullkamrar, där jämte tullförvaltaren tjänsteman av högre grad

än kammarskrivare ej funnes till förfogande för nämnda göromål; och typ

IV, omfattande de tullkamrar, vid vilka tullförvaltaren ensam hade att handlägga

samma göromål. I denna fråga hava två av kommissionens ledamöter

avgivit reservation (II: sid. 401, 414), däri först yrkats, att den ifrågasatta

typen I måtte utgå, och vidare, under anförande att tullkontrollörstjänster vore

obehövliga för utförande av kamerala göromål, vilka vore av så enkel beskaffenhet,

att för desammas förrättande kunde användas enbart tullkontorister

jämte kvinnliga biträden, uttalats den uppfattning, att endast en typ borde

uppställas i nu förevarande hänseende, nämligen tullkamrar, där tullförvaltaren

för de kamerala göromålens bestridande hade till sin hjälp tullkontorister

och eventuellt kvinnliga biträden. I detta sammanhang må upplysas, att Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening i samma fråga anfört (U. II: sid. 171),

att de skäl, som av tullkommissionen åberopats för anställande av en förste

tullkontrollör vid tullkamrarna i Trälleborg och Hälsingborg, ägde tillämplighet

även beträffande tullkamrarna i Norrköping, Gävle och Sundsvall. Sistnämnda

tullkammare har ock för egen del framhållit behovet därstädes av eu

förste tullkontrollör för de kamerala göromålen, under åberopande av att enligt

kommissionens förslag tullförvaltarnas arbetsområde bleve betydligt utvidgat.

Sveriges tullmannaförening åter har anslutit sig till reservanternas inom

tullkommissionen uppfattning.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kung!. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaltullstyrelsen

år 1920.

Rörande innebörden av det förslag till placering i lönegrader av

nu avsedda befattningshavare, vilket tullkommissionen på sin tid framlade,

torde få hänvisas till den jämförande sammanställning av olika

förslag i sådant hänseende, som i det föregående företetts. Därutöver

må till närmare klargörande av frågan om tull/ör v altartjänster nas inordnande

i löneskalan här lämnas en sammanfattning av vad tullkommissionen

vid framläggandet av sitt förslag till tjänsteförteckning

för tullverket yttrade angående tullförvaltartjänsternas uppdelning i klasser:

Vid klassificeringen av tullförvaltartjänsterna hade tulIkommissionen

betjänat sig av den i statsverkspropositionen till 1914 års A-riksdag intagna

poängtabellen. I densamma både emellertid enligt kommissionens åsikt ej

kunnat komma till synes alla de faktorer, vilka borde tillmätas betydelse vid

frågans avgörande, varför den måst kompletteras genom den kännedom om

särskilda på frågan i invirkande, omständigheter, vilken varit för handen hos

kommissionen. För övrigt kunde anmärkas, att hithörande förhållanden vore

underkastade växlingar och att särskilt med hänsyn härtill kommissionens förslag

i ldassificeringsfrågan icke borde betraktas som slutgiltigt; utan syntes

på generaltullstyrelsen och eu blivande tjänstgöringskommission få bero att

däri göra de ändringar, vartill omständigheterna kunde föranleda. Kommissionen

ville erinra, att 1908 års tullstatskommission verkställt sin klassificering

av tullförvaltartjänsterna på grundvalen av en mot den nämnda poängtabellen

svarande sådan tabell samt därvid hänfört dessa tjänster till fem

klasser, i regel begränsade efter följande för respektive pläter gällande

poängtal, nämligen: 110 eller däröver, 55 till 110, 25 till 55, 6 till 25 samt under

6. Detta klassantal ansåge tullkommissionen nu böra inskränkas till fyra, därvid

borde hänföras: till klass 4 nio platser med det poängtal enligt 1914 års

kompletterade poängtabell, som vid namnet å varje plats angives, nämligen

Ronneby (11), Simrishamn (9), Falkenberg (18), Lidköping (9), Motala (0), Storlien

(21), Skellefteå (10), Piteå (3) och Riksgränsen (7); till klass 3 fjorton platser,

nämligen Södertälje (14), Eskilstuna (21), Linköping (24), Västervik (22),

Sölvesborg (13), Lysekil (48), Uddevalla (21), Mon (21), Charlottenberg (37),

Kristinehamn (0), Falun (21), Örnsköldsvik (24), Östersund (20) och Umeå (14);

till klass 2 tjugu platser, nämligen Uppsala (48), Nyköping (36), Jönköping (28),

Oskarshamn (35), Visby (12), Karlshamn (49)_ Åhus (51), Lund (32), Ystad

(50), Varberg (30), Strömstad (59), Borås (40), Karlstad (46), Örebro (51),

Västerås (34), Söderhamn (30), Hudiksvall (26), Härnösand (64), Luleå (46) och

Haparanda (20); samt till klass 1 B nio platser, nämligen Norrköping (245), Kalmar

(70), Karlskrona (56), Trälleborg (162), Landskrona (76), Hälsingborg (260),

Halmstad (100), Gävle (159) och Sundsvall (133).

I sitt den 15 maj 1920 avgivna utlåtande över tullkommissioneus

nyss berörda förslag angående antalet vid lokal tullförvaltningen erforderliga

andra högre befattningar än distriktchefer, tulldirektörer och tullfiskaler,

om vilka förut nämnts, anslöt generaltullstyrelsen sig i allmänhet till

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89.

kommissionens uppfattning. 1 följande avseenden hade styrelsen emellertid

en från kommissionen avvikande mening:

Vid tullbevakning sinspektioner na borde tullbevakningschefens närmaste

man utgöras av en tullbevakningsinspektör i nuvarande överkontrollörsgrad i

stället för av en förste tullkontrollör, för att denne skulle komma att besitta

nödig auktoritet såväl inåt som utåt (IT. II: sid. 136). — Beträffande tullbehandlingsinspekt

toner na borde det av tullkommissionen föreslagna antalet förste

tullkontrollörer utökas i den mån reservanten i ämnet inom kommissionen

ifrågasatt; dock kunde tills vidare, intill dess lokalerna för tullav delningen för

postpaket i Malmö blivit iordningställda, den för berörda avdelning avsedda

förste tullkontrollörstjänsten reserveras för därvarande stora tullpacklius (IT.

II: sid. 153 o. f.). Behovet av en förste tullkontrollör stjänst för tullpackhusavdelningarna

vid Skeppsbron i Stockholm, där en betydande rörelse förekomme

och ett stort antal tjänstemän sysselsattes, hade nämligen sedan länge gjort

sig gällande; för indragningen av en av de vid tullbehandlingsinspektionen i

Göteborg befintliga förste tullkontrollörstjänsterna, vilken under en lång följd

av år funnits och fortfarande vore behövlig, hade tullkommissionen icke anfört

något som helst skäl; och beträffande indragningen av förste tullkontrollörstjänsten

i stora tullpackhuset i Malmö, vilken enligt styrelsens mening likaledes

alltjämt vore erforderlig, hade ej heller förekommit något, som kunde

föranleda eller berättiga till en sådan åtgärd. — Vidkommande tullkamrarna

borde enligt generaltullstyrelsens förmenande (IT. IV: sid. 81 o. f.) cheferna för

rikets tre största tullkamrar, vilkas uppdelning i självständiga avdelningar vid

upprepade tillfällen ifrågasatts, erhålla en högre ställning än tullförvaltarna i

övrigt och benämnas övertullförvaltare (= tullförvaltare av klass 1 A). Vad

vidare rörde tullbehandlingsgöromålen vid tullkamrarna, kunde eller bor‘de

icke lämpligen uppställas allmänna och för varje fall bindande regier rörande

förrättandet av dessa göromål vid tullkamrarna av typerna III och IV (IT. II:

sid. 168).

Vid avgivande den 11 oktober 1920 av förslag till utgiftsstater

för tullverket för år 1922 upptog generaltullstyrelsen antalet tullkontrollörer

till 131, tullkassörer till 16 och kammarskrivare till 408, därav

3 vid kustbevakningen.

För generaltullstyrelsens förslag om anställande vid kustbevakningen

av kustbevakningskontrollörer samt bibehållande vid gränsbevakningen

av eu gränsbevakningschef har förut i annat sammanhang redogjorts.

Över tullkommissionens förslag till lönegradsplacering av nyssnämnda

befattningar vid lokaltullförvaltningen utlät sig generaltullstyrelsen

den 14 juni 1920. Styrelsen ansåg sig då böra ifrågasätta

åtskilliga nedflyttningar i kommissionens lönegradsplan, om vilkas närmare

innebörd den tidigare företedda sammanställningen av olika tjänsteförteckningar

lämnar upplysning. I fråga om tullförvaUartjänsternas klassificering

biträdde styrelsen i huvudsak det förslag, som kommissionen upprättat;

endast i följande fall hade vissa jämkningar ansetts böra vidtagas:

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Tuiltjäuste
raanna
föreningen.

Departementschefen

år 1921.

Motioner vid

1921 års

riksdag.

Generaltullstyrelsen

år 1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

Tullförvaltarna i Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping både såsom

tullförvaltare av klass 1 A bibehållits i den för tullförvaltare av klass 1 B av

tullkommissionen föreslagna 17 lönegraden och sålunda undantagits från en

av styrelsen i övrigt föreslagen nedflyttning av dessa tjänstemän till 16 lönegraden.

Vidare hade styrelsen icke funnit skäl biträda tullkommissionens förslag,

att tullförvaltartjänsterna i Kalmar och Karlskrona skulle uppföras i

klass 1 B, utan ansett dem böra bibehållas i klass 2. Än vidare hade styrelsen

ansett tullförvaltartjänsten i Västerås böra placeras i klass 3 och tullförvaltartjänsten

i Sölvesborg bibehållas i klass 4. Slutligen hade styrelsen, som enligt

vad förut nämnts hemställt, att tullkommissionens förslag om indragning av

tullkammaren i Marstrand icke måtte bifallas, uppfört tullförvaltartjänsten

därstädes i klass 4.

De avvikelser från tullkommissionens förslag, som sålunda vidtagits,

hava föranlett invändningar från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

i till Kungl. Maj:t ställda skrifter av den 9 december

1920 och den 3 november 1921.

Vid föredragning den 18 mars 1921 av ärendet angående godkännande

av tullverkets utgiftsstater för år 1922 (nr 330) fann dåvarande

chefen för finansdepartementet ej anledning till erinran mot det av

generaltullstyrelsen föreslagna antalet av de ifrågavarande slagen befattningar

vid lokalförvaltningen men ansåg sig böra beträffande dessas

löneställning hemställa om en nedflyttning av tullöverinspektörstjänsterna

från 18 till 17 lönegraden och av kammarskrivartjänsterna från 10 till

9 lönegraden.

I särskilda vid 1921 års riksdag väckta motioner hemställdes, dels

att tullöverinspektörerna måtte uppföras i 18 lönegraden (A. K. nr 326)

och kammarskrivarna i 10 lönegraden (A. K. nr 302), dels att tullförvaltartjänsten

i Kalmar måtte hänföras till klass 1 B (F. K. nr 207; A. K.

nr 312) och tullförvaltartjänsten i Storlien till klass 3 (A. K. nr 301).

Emellertid har generaltullstyrelsen i sin nu förevarande skrivelse

den 17 oktober 1921 vidhållit sitt under år 1920 avgivna förslag i fråga

om lönegradsplaceringen av de omhandlade tjänstebefattningarna.

I samma skrivelse har generaltullstyrelsen däremot vad angår

antalet befattningshavare ifrågasatt vissa ändringar i det tidigare avlämnade

förslaget. Till väsentlig del äro dessa ändringar beroende

därpå, att styrelsen nu ansett sig böra ifrågasätta uppflyttning å ordinarie

stat av den förut på extra stat föreslagna personalen vid tullförvaltningen

i Stockholms frihamn (sid. 272), ävensom därpå, att, enligt vad

för styrelsen anmälts, frihamnarna i Göteborg och Malmö lära komma

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

att öppnas under förra hälften av år 1922. Härigenom har å ena sidan

en mindre ökning av antalet befattningshavare i åtskilliga lönegrader

uppkommit, men å andra sidan hava vissa förhållanden ansetts kunna

föranleda en icke obetydlig personalminskning. För den närmare innebörden

av personalökningen å ordinarie stat till följd av nu angivna

förhållanden må här i ett sammanhang lämnas följande sammanfattning

under omnämnande, att styrelsens förslag härutinnan ingående motiverats:

För tullförvaltningens i Stockholms frihamn behov avses 1 tullförvaltare

av klass 2, 2 tullkontrollörer, 1 kammarskrivare, 2 tullkontorister, 1 tullmästare,

2 tullöveruppsyningsmän, 2 tulluppsyningsman och 10 tillsyningsman.

Detta innebär en ökning av den år 1920 föreslagna personalen med två tillsyningsman!

jänster. Behov av större bevakningsstyrka har nämligen i följd av

det nyligen väsentligt ökade frihamnsområdet ansetts oavvisligt. För Göteborgs

frihamn åter upptagas 1 tullförvaltare av klass 1 B, 2 tullkontrollörer, 3

kammarskrivare, 2 tullkontorister, 1 tullmästare, 4 tullöveruppsyningsmän, 4 tulluppsyningsmän

och 20 tillsyningsman, under det att för tullförvaltningen i

Malmö frihamn uppföras 1 tullförvaltare av klass 1 B, 2 tullkontrollörer, 1 ny kammarskrivare

(jämte två från tullkammaren överflyttade), 1 tullkontorist, 1 tullmästare,

3 tullöveruppsyningsmän, 3 tulluppsyningsman och 15 tillsyningsman.

Vad sålunda i fråga om tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar

föreslagits utgör en ganska väsentlig inskränkning i de förslag, som tulldirektörerna

i nämnda städer i saken framlagt.

Andra ändringar i generaltullstyrelsens statförslag år 1920 hava

föranletts dels av en framställning från packhusinspektionen i Göteborg,

att å inspektionens stat måtte uppföras ytterligare en förste tullkontrollörstjänst

utöver den, som jämlikt general tullstyrelsens, av vederbörande

departementschef biträdda förslag (propositionen nr 330 år 1921,

sid. 177, 179) skulle tillkomma inspektionen, dels ock av ett förslag om

förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen till Kiruna.

För nyssberörda framställning från packhusinspektionen i Göteborg

— vilken framställning av generaltullstyrelsen tillstyrkts under upplysning,

att ett bifall till densamma kunde medföra minskning av packhusinspektionens

i Göteborg stat med en tullkontrollör stjänst — hade

inspektionen lämnat huvudsakligen följande motivering:

Göromåleu vid packhusavdelningen å Stigbergskajen vore i ständig tillväxt,

och hade med hänsyn härtill arbetsstyrkan vid denna avdelning föreslagits

till 13 tjänstemän. Då denna avdelning läge längst bort från huvudpackhuset

och tullinspektören därför endast tillfälligtvis kunde ägna sig åt

övervakandet av densamma, vore det nödvändigt att ställa avdelningen under

ständig nppsikt av en framom de övriga där stationerade tjänstemännen i erfarenhet

stående befattningshavare, åt vilken ej kunde eller borde givas lägre

tjänsteställning än förste tullkontrollörs.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

Yrad åter angår förslaget om förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen

har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Sedan fråga uppstått om nedläggande av Riksgränsens järnvägsstation

och i sammanhang därmed om förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen till

Abisko, beslutade generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen den 11 augusti

1920 att uppdraga åt en delegation, bestående av två representanter för tullverket

och två representanter för statens järnvägar, att gemensamt utreda

möjligheterna för en flyttning av nämnda tullkammare ävensom att inkomma

med förslag till de åtgärder, som ansåges erforderliga, därest en sådan flyttning

befunnes kunna komma till stånd. I ett den 20 juli 1921 avgivet, yttrande

---har den sålunda tillsatta delegationen anfört, bland annat, att

bibehållande av tullkammaren i Riksgränsen icke kunde anses ovillkorligen

nödvändigt, därest en ny sådan inrättades å lämplig plats längre inåt landet;

att Abisko och Kiruna vore att betrakta såsom sådana platser; samt att delegationen

av vissa närmare angivna skäl ansåge sig böra förorda sistnämnda

plats, Kiruna, såsom lämpligast. Härjämte har delegationen avgivit förslag

till de åtgärder, som syntes delegationen böra av järnvägs- och generaltullstyrelsen

vidtagas för åvägabringande av den föreslagna indragningen av järnvägsstationen

i Riksgränsen och förflyttning av tullkammaren därstädes till

Kiruna.

Ehuru generaltullstyrelsen anser sig böra biträda delegationens förslag

om tullkammarens i Riksgränsen förflyttning till Kiruna, är frågan ännu icke

i det läge, att styrelsen redan nu anser sig kunna göra slutlig framställning

därom. Såsom delegationen i sitt yttrande (sid. 40) framhållit, torde nedläggande

av järnvägsstationen och förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen kunna

påkalla särskilda åtgärder från vissa av delegationen angivna myndigheters

sida. Av dessa myndigheter hava hittills länsstyrelsen i Norrbottens län och

medicinalstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot delegationens

förslag; från de övriga myndigheterna har, såvitt till generaltullstyrelsens

kännedom kommit, svar på av järnvägsstyrelsen gjorda förfrågningar i ämnet

ännu icke lämnats. Under dessa förhållanden lärer generaltullstyrelsen således

icke nu hava att göra andra framställningar i saken än sådana, som avse

de förändringar i tullverkets stater, vilka skulle påkallas av tullkammarens

förflyttning, under förutsättning, att densamma kommer till stånd vid den av

delegationen föreslagna tidpunkt, eller den 1 oktober 1922.---

Med anledning av vad delegationen anfört ----r får generaltullsty
relsen,

enär i den för år 1922 fastställda staten för tullverket är upptagen en

tullförvaltare av klass 4 i Riksgränsen, uttala såsom sin uppfattning, att för

tullkammarens i Riksgränsen förflyttning till Kiruna, såvitt förflyttningen

skulle ske under år 1922, erfordras en förklaring i vederbörlig form, att tullkammaren

i Riksgränsen må indragas och flyttas till Kiruna. Någon annan

åtgärd torde icke för närvarande vara behövlig, då det jämlikt § 2 i gällande

avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!

gränsbevakning den 18 juni 1910 (nr 78) åligger innehavare av befattning,

för vilken staten upptager bestämd tjänstgöringsort, att, därest beslut fattas

om sådan befattnings indragning eller förändring, låta sig förflyttas till annan

tjänst av samma tjänstegrad med minst samma belopp i fast avlöning, samt

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 169

annan tjänstinnehavare att underkasta sig den förändring i tjänstgöringsort,

som kan varda honom i behörig ordning ålagd och icke föranleder minskning

i det belopp, han redan åtnjuter i fast avlöning. Skulle däremot förflyttningen

komma att äga rum först sedan avlöningsreglementet för statsdepartementen

och de centrala verken blivit tillämpligt på tullverket och staten för detta

verk erhållit den i propositionen angivna förändrade form, lärer, såvitt styrelsen

kan finna, beskaffenheten av tullverkets stat icke utgöra hinder för omedelbart

beslut om tullkammarens förflyttning, vare sig till Kiruna eller annan

ort. Generaltullstyrelsen hemställer alltså, att förklarande måtte meddelas,

att tullkammaren i Riksgränsen må, därest omständigheterna anses böra

därtill föranleda, under år 1922 förflyttas till Kiruna.

Med anledning av delegationens---hemställan om inrättande av

två nya vaktmästartjänster av klass 2 för tullkammarens i Kiruna behov har

styrelsen, som finner de av delegationen till stöd för denna hemställan anförda

skäl (sid. 32) fullgiltiga och för sin del anser, att de nya. tjänstinnehavarna

höra med hänsyn till de maktpåliggande och ofta grannlaga göromål, som

huvudsakligen skulle åligga dem, upptagas såsom tulluppsyningsman, i förslaget

avsett två tulluppsyningsmanstjänster för tullkammarens i Kiruna räkning.

För den korta tid, under vilken tullkammare under år 1922 kan komma

att vara förlagd till Kiruna, torde behovet av ökning av den nuvarande personalen

i Riksgränsen kunna tillgodoses utan förändring av 1922 års stat.»

1 sammanhang härmed har generaltullstyrelsen även yttrat sig

i en av delegationen berörd fråga om beredande av bostäder åt tullpersonalen

i Kiruna. För denna del av ämnet kommer emellertid närmare

redogörelse att lämnas först vid behandling av förslaget till tillläggsstat

för tullverket för år 1922.

Generaltullstyrelsen har vidare i sin nu förevarande skrivelse meddelat,

att den förutberörda minskning av antalet ordinarie personal enligt

1920 års statförslag, som styrelsen trott sig kunna ifrågasätta, utgjorde

i fråga om tjänstemännen av hittillsvarande högre grad av, förutom 4

tullfiskaler, jämväl 3 tullkontrollörer och 20 kammarskrivare.

Slutligen har generaltullstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

utverka medgivande av riksdagen för Kungl. Magt att i den avlöningsstat,

som bleve fastställd för tiden 1 januari — 30 juni 1923, vidtaga de

förändringar i fråga om antalet tullförvaltartjänster i de olika graderna,

till vilka omständigheterna kunde giva anledning.

1 en till chefen för finansdepartementet ställd skrift hava tullförvaltaren

och överkontrollören vid tullkammaren i Stockholm den 9

november 1921 ifrågasatt uppflyttning till 17 respektive IG lönegraden

av tullkommissarie- och tullö verkontrollörstjänsterna vid tullkameralkontoret

i nämnda stad.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 78 haft (Nr 89.) 22

Vissa tulltjänsteman.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Löneregle
ringskom
mittén.

1902 års löneregleringskommitté har i sitt den 6 december 1921

avgivna yttrande över generaltullstyrelsens statförslag för förra halvåret

1923 funnit en del avvikelser från styrelsens hemställanden rörande

antalet av och lönegraderna för personalen vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning tillrådliga. Vid framläggandet av

sina förslag till berörda ändringar har kommittén emellertid betonat,

att den därmed icke ville hava sagt, att ej även mot vissa andra delar

av styrelsens statförslag, i vad det avsåge ifrågavarande ämnen, befogade

erinringar möjligen kunde göras. Den för granskningen av förslaget

åt kommittén tillmätta tiden hade nämligen visat sig vara alltför knapp

för att ett fullständigt genomgående av varje sådan del av förslaget,

som kunde anses stå i mer eller mindre intimt samband med dess lönetekniska

byggnad, varit möjlig. Särskilt gällde detta i fråga om antalet

befattningar.

Beträffande de befattningar vid tullstaten, vilka skulle komma att

i regel besättas med sådana tjänstemän, som enligt hittills bruklig benämning

tillhöra »högre grad», har kommittén till en början på följande

sätt sammanfattat de allmänna grunder, vilka synts hava varit för generaltullstyrelsen

avgörande vid inordnande av berörda befattningar i löneskalan:

»Tjänstemän i högre tjänsteställning inom tullverket hade att självständigt

förrätta sitt arbete inom ett svårbehandlat, ömtåligt och i avseende

på kunskaper särdeles krävande område. Denna självständighet uteslöte

möjligheten för den överordnade myndigheten att annat än i stora drag genom

instruktioner reglera de underordnades verksamhet. I detta avseende skilde

tullverket sig från sådana verk, där det centrala av arbetsuppgifterna kunde

regleras genom överstyrelsens eller distriktstyrelsers direkta ingripande. Generaltullstyrelsen

föranleddes härav att uppställa långt gående krav icke endast

på ifrågavarande tjänstemäns kunskaper och skicklighet utan även, och det i

ej mindre grad, på deras personliga lämplighet och allsidiga duglighet. Det

kunde ej bestridas, att effektiviteten av tullverkets såväl gränsskyddande som

näringsskyddande och beskattande verksamhet vore i vidsträckt mån avhängig

av den enskilde tulltjänstemannens personliga kvalifikationer. Möjligheten

för styrelsen att tillföra verket en personal, som fyllde dessa anspråk, vore

givetvis beroende av att tullverket kunde erbjuda sådana ekonomiska villkor,

ätt desamma ej endast uppvägde kostnaderna för den längre utbildningen utan

också gåve styrelsen tillfälle att bland det tillräckligt förutbildade materialet

utvälja endast de krafter, som befunnes i allo härför lämpliga och dugliga.»

Om den inverkan, dessa grundsatser böra enligt kommitténs åsikt

få på lönegradsplaceringen, har kommittén härefter yttrat sig sålunda:

»Även om det allmänna bedömande, som generaltullstyrelsen — —• —

verkställt med avseende å de krav, vilka måste ställas på den högre tullpersonalen,

i stort sett må varda riktigt, följer dock givetvis icke därav, att den

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vid jämförelse med befattningshavare i andra verk högre ställning i löneplanen,

som styrelsen på förenämnda huvudgrunder velat tillerkänna ifrågavarande

personal, i varje fall må anses hava blivit riktigt avvägd eller att beträffande

varje slag av befattning tulltjänstens säregna och krävande beskaffenhet

ovillkorligen må böra berättiga till högre löneställning för befattningen än

för motsvarande befattning inom andra verk, då tydligen jämväl i fråga om

sistberörda befattning speciella och viktiga tjänstekrav kunna hava uppställts.

»

I vad män generaltullstyrelsens och kommitténs uppfattning härutinnan

avvika från varandra, framgår av en delvis ganska ingående

redogörelse, som kommittén i fortsättningen lämnat. Därvid har kommittén

först till behandling upptagit frågan om vilken plats i löneplanen,

som borde anvisas åt den lägsta av här ifrågavarande tjänster, kammarskrivarbefattningen,

samt för frågans belysning anställt en jämförelse

med de lägsta tjänsterna av motsvarande slag vid postverket och statens

järnvägar, respektive postexpeditörs- och stationsskrivarbefattningarna,

med resultat, som härefter angives:

»Postexpeditörs- och stationsskrivarbefattningarna äro för närvarande

placerade i 8:e lönegraden. Såvitt kommittén kunnat utröna, äro vid dessa befattningar

förbundna mångahanda och ofta mycket krävande arbetsuppgifter,

som kräva ett icke obetydligt mått av förkunskaper och särskild uppmärksamhet

för bevarande av det allmännas intressen. Dessa krav måste tydligen uppställas

jämväl å innehavarna av kammarskrivarbefattning. Men härtill kommer

beträffande dessa senare, att de synas vara hänvisade till att i vidsträckt

grad på eget ansvar och i omfattande mån utan att efterkontroll är möjlig

handlägga alla slags tarifferingsgöromål, till och med mycket svårartade sådana;

de äga därigenom eu befogenhet i fråga om utmätandet av statsintäkter

och en ställning till den trafikerande allmänheten, som icke tillkommer innehavarna

av de nyssnämnda befattningarna hos postverket och statens järnvägar.

Med hänsyn härtill anser kommittén, att åt kammarskrivarna bör givas

en i avlöningshänseende något bättre ställning än den bemälda post- och järnvägstjänstemän

innehava. Kommittén kan dock icke finna rättvist, att denna

förbättring i avlöningshänseende utsträckes till en så avsevärd uppflyttning å

löneskalan som generaltullstyrelsen föreslagit, eller till 10:e lönegraden, där

exempelvis förste postexpeditörer och förste stationsskrivare återfinnas, utan

föreslår kommittén, att kammarskrivarna hänföras till 9:e lönegraden, sålunda

samma grad, som på sin tid av vederbörande departementschef blivit

för dem ifrågasatt. Vid en dylik placering av kammarskrivarna har kommittén

jämväl fästat särskilt avseende vid den högre kostnad för utbildning

och den längre extratid, de haft vid jämförelse med ovannämnda kommuni.kationstjänstemän.

»

Vidkommaude antalet kammarskrivarbefattningar har kommittén

föreslagit viss förändring av detta i samband med en undersökning av

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

möjligheterna för en tilltänkt skärpning i villkoren för inrättande tullkontr oljor

stjänst er. I sistberörda avseende har kommittén nämligen anfört följande:

»Vid behandlingen av frågan om tullkontrollörernas placering i lönegrad

har kommittén haft under övervägande, huruvida införandet av en mellangrad

mellan kammarskrivar- och tullkontrollörsgraderna i likhet med vad som

skett vid exempelvis postverket och statens järnvägar vore tillrådligt. Kommittén

har med andra ord undersökt lämpligheten av att inrätta förste kammarskrivarbefattningar,

motsvarande förste postexpeditörs- och förste stationsskrivarbefattningarna.

Avsikten med nämnda undersökning har varit att

med hänsyn till den placering, som kommittén funnit oundgänglig för tullkontrollörsbefattningar

i allmänhet, söka i tullkontrollörsgraden få bibehålla

allenast de tjänster, vid vilka kunna beräknas bliva förbundet föreståndarskap

för tullbehandlingsavdelning eller eljest mera kvalificerat kontrollantbestyr.

, jlar emebertid förefallit kommittén, att så stora organisatoriska svårigheter

för en dylik uppdelning av tullkontrollörsgraden skulle föreligga, att

kommittén funnit sig böra avstå från att tillstyrka en sådan åtgärd. Kommittén

har vid detta sitt ställningstagande beaktat, bland annat, vad generaltullstyrelsen

i detta ämne anfört i sitt utlåtande över 1914 års tullkommissions betänkande

IV (sid. 70).

Då frågan om denna differentiering sålunda måste, såvitt kommittén

kunnat finna, anses förfallen men kommittén ej kunnat värja sig för den förmodan,

att vissa av de 134 tullkontrollörsbefattningar, som nu av styrelsen

ifrågasatts till upptagande i staten, icke bliva — under den förutsättning, kommittén,

efter vad nyss nämnts, funnit böra föreligga för inrättande av tullkontrollörsbefattning

— behövliga såsom sådana utan i stället måhända böra

kunna förändras till lägre befattningar, har kommittén funnit sig föranlåten

förorda en omgruppering av antalet tullkontrollörer och kammarskrivare.

Denna omgruppering synes emellertid till en början, intill dess den tillämnade

tjänstgöringskommissionen haft frågan under mera ingående omprövning,

kunna provisoriskt så begränsas, att till kammarskrivarbefattningar allenast

överföras de åtta tullkontrollörsbefattningar, med vilka — bortsett från

de tullkontrollörer, som skulle erfordras för frihamnarna — antalet hittillsvarande

å ordinarie och extra stat uppförda kontrollörstjänster i det föreliggande

förslaget ökats. Enär i generaltullstyrelsens förslag antalet tullkontrollörsbefattningar,

såsom nämnts, upptagits till 134 och kammarskrivarbefattningarna

till 394, skulle vid godkännande av kommitténs här framlagda

synpunkter förteckningen å tjänster följaktligen komma att i stället utvisa

126 kontrollörs- och 402 kammarskrivarbefattningar.»

I fråga om vilken plats i löneplanen, som borde beredas tullkon

trollörsbefattning, har kommittén kommit till den uppfattning, att

den av såväl generaltullstyrelsen som departementschefen för denna befattning

föreslagna 13 lönegraden måste anses berättigad med hänsyn

till befattningens beskaffenhet. Denna placering har kommittén motiverat

sålunda:

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:tv proposition Nr 89.

»Kontrollören i tullbehandlingstjänst skulle---komma att förestå

sådana mera betydande tullpackhus eller tullbehandlingsavdelningar, där anställandet

av ännu högre befattningar icke föranleddes av rörelsens omfattning,

samt i övrigt där leda arbetet och utöva befäl. Därvid skulle det åligga

honom att öva tillsyn å tullbehandlingens riktiga och omdömesgilla handläggning

samt till behandling upptaga till honom från trafikerande eller från

underordnade hänskjuta tullbehandlingsfall. På grund härav måste han, såsom

generaltullstyrelsen ock på sin tid betonat (sid. 71 i utlåtandet över tullkommissionens

betänkande IV), behärska tarifferingsgöromålen i sådan grad

och omfattning, att förekommande frågors på en gång riktiga och skyndsamma

avgörande möjliggöres, en kompetens, som synes kunna förvärvas endast genom

mångårigt nitiskt deltagande i tullbehandlingsarbetet och därmed fortlöpande

intresserat studium såväl av förekommande litteratur som av författningar,

andra föreskrifter och prejudikat, vilka reglera gällande tullbehandlingspraxis.

Även kontrollörer i kontorstjänst, vilka för övrigt icke gärna kunna få

stå främmande för tullbehandlingsarbetet, skulle i regel komma att utöAra föreståndarskap

för och därmed också merendels befäl vid viss avdelning av tullförvaltning,

nämligen den kamerala, därvid på grund av tullverkets olikartade

uppgifter nog så betydande krav lära böra ställas på dessas erfarenhet och

skicklighet.

De särskilt viktiga och, efter vad kommittén tidigare berört, i flera avseenden

ömtåliga uppgifter, vilka sålunda och i övrigt skulle åvila tullkontrollörerna,

berättiga enligt kommitténs förmenande dessa senare till en något

bättre avlöningsställning än exempelvis de med hänsyn till tjänståligganden i

vissa avseenden närstående kontrollörerna vid post- och telegrafverken; kontrollörsbefattningen

vid statens järnvägar, vars uppgifter också torde vara av

mera säregen natur, förekommer i samma lönegrad, som skulle avses för tullkontrollörsbef

ältning.»

I detta sammanhang har kommittén även prövat frågan om placeringen

i löneplanen av de för kustbevakningen föreslagna kustbevakningskontrollörerna

och de såsom biträden åt dessa avsedda kammarskrivarna

samt därvid kommit till det resultat, att arten av arbetet och omfattningen

av ansvaret väl motiverade nämnda befattningarnas hänförande

till de för motsvarande tjänster vid lokalförvaltningen av kommittén

föreslagna lönegrader, således kustbevakningskoutrollörer till 13 lönegraden

och de vid deras expeditioner anställda kammarskrivare till 9 lönegraden.

Beträffande tullkassörsbe fattning ärna har kommittén ansett eu ganska

avsevärd sänkning av dessa i löneplanen böra företagas. Härom har

kommittén yttrat:

»Enligt vad generaltullstyrelsen på sin tid upplyst (propositionen

nr 330 år 192.1, sid. 156), skulle tullkassörer komma att anställas vid sådana

tullförvaltningar och tullförvaltningsavdelningar, där kassörsgöromålen

uteslutande toge en eller flera tjänstemäns hela arbetstid i anspråk. För dessa

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kassörer, möjligen med undantag för kassörerna å tulldirektörsexpeditionernas

kassaavdelningar, syntes styrelsen icke erfordras andra kvalifikationer än som

kunde förutsättas även hos tjänstemän, tillhörande nuvarande ''lägre grad’,

vilka erhållit ifrågasatt tullkontoristutbildning, och tullkassörstjänsterna

borde därför kunna stå öppna för sålunda kvalificerade tjänstemän av ''lägre

grad’.

Ifrågavarande kassörer vid tullverket lära, enligt vad kommittén kunnat

inhämta, merendels komma att i denna sin egenskap uppbära och redovisa

högst betydande avgiftsbelopp i oftast smärre poster. På ett fåtal tullkassörer,

nämligen de på tulldirektörsexpeditionerna anställda, skulle i väsentlig grad

ankomma att utföra även andra kassagöromål än uppbördsbestyr.

Kommittén anser det icke böra komma i fråga, att, såsom generaltullstyrelsen

föreslagit, tullkassörerna hänföras till 13:e lönegraden.

Vid övervägande av de med dessa befattningar förenade uppgifter har

kommittén funnit en placering av befattningarna i 11 :e lönegraden skälig. En

sådan placering torde också medföra ökad utsikt för tjänsteman ''av lägre grad’

att kunna vinna befordran till tullkassörstjänst.»

Såsom i det föregående omnämnts skulle enligt ett av generaltullstyrelsen

biträtt förslag gränsbevakningschefen komma att handlägga

förutom administrativa frågor angående vederbörande gränsbevakningspersonal,

jämväl kamerala bestyr för donna ävensom alla de göromål,

som kunde härröra av vissa gränsridares tjänstgöring såsom föreståndare

för gränstullstation. T vad mån denna arbetsmängd borde få

inverkan på lönegradsplaceringen för bemälde tjänsteman, därom har

kommittén gjort detta uttalande:

»De göromål, som kunna härflyta av vissa gränsridares tjänstgöring såsom

gränsstationsföreståndare, torde förutsätta erfarenhet jämväl i varukännedom

och tulljournalsföring, kunskaper, som icke ovillkorligen krävas av de

med gränsbevakningschefstjänst eljest tämligen likvärdiga kustbevakningskontrollörsbefattningarna.

Med avseende härå och då överinseendet å gränsstationernas förvaltning

utan tvivel kommer att vålla gränsbevakningschefen särskilt arbete utöver de

egentliga personalbestyren, finner kommittén i likhet med generaltullstyrelsen

befogat, att dennes tjänst placeras något högre i löneplanen än kustbevakningskontrollörsbefattningarna.

Kommittén anser dock, att skäl icke föreligga

för gränsbevakningschefstjänstens hänförande till högre än den lönegrad, som

kommittén, enligt vad i det följande omförmäles, funnit böra avses för tullförvaltare

av klass 2, eller 14:e lönegraden.»

Mot vad generaltullstyrelsen föreslagit beträffande antalet förste

tullkontrollörer samt deras och tullöverkontrollörernas placering å löneskalan

har kommittén ej funnit något att erinra.

Enligt framlagda förslag skulle, såsom förut nämnts, tullinspektör

och tullbevakningsinspektör vid respektive tullbehandlings- och

tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö vara

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

chefens närmaste man och ställföreträdare. Kommittén har emellertid

nu förmenat, att därtill lika väl kunde avses en tjänsteman med överkontrollörs

ställning och namn, utan hinder av att, beträffande tullbehandlingsinspektionerna

i Stockholm och Göteborg, ytterligare tjänstemän

av samma slag skulle bliva där anställda. I överensstämmelse

därmed har kommittén föreslagit, att i förteckningen över tjänster

vid tullstaten tullinspektörs- och tullbevakningsinspektörsbefattningarna

måtte utgå samt att i stället för tre tullinspektörer i 16 lönegraden och

tre tullbevakningsinspektörer i 15 lönegraden måtte upptagas ytterligare

sex tullöverkontrollörer i 15 lönegraden, varigenom antalet tullöverkontrollörer

skulle uppgå till inalles tjugu mot det av generaltullstyrelsen

föreslagna antalet fjorton.

Förslaget om antalet klasser av tull förr altar tjänster har icke föranlett

erinran av kommittén, som emellertid förklarat sig i stort sett

icke hava kunnat, i följd av bristande tid och i saknad av tillfredsställande

material, taga under omprövning frågan om vilka orters tullförvaltare’änster,

som borde hänföras till den ena eller andra klassen.

I fråga om de lönegrader, vari de olika klasserna av tull förvaltar

tjänster skulle upptagas, har kommittén kommit till det resultat,

att en högre placering i löneplanen av ifrågavarande chefstjänster vid

tullverket än de motsvarande tjänsterna vid postverket och statens

järnvägar icke kunde anses befogad i andra fäll än där placeringen

eljest skulle leda till för organisationens rätta uppbyggnad betänkliga

konsekvenser. För dessa fall har kommittén lämnat följande redogörelse:

»Tullförvaltartjänsterna av klass 3, måste, därest de hänfördes till den för

exempelvis postmästare jänsterna av klass 3 utvalda 12 :e lönegraden, med all

sannolikhet i regel besättas med tjänstemän i lägre ställning än tullkontrollörs.

Kommittén bär fördenskull icke kunnat undgå att tillstyrka bifall till generaltullstyrelsens

förslag att upptaga ifrågavarande tullförvaltarklass i 13:e lönegraden.

Därest tullförvaltartjänsterna av klass 2 enligt kommitténs förslag skulle

komma att hänföras till 14:e lönegraden, skulle emellertid, om den av vederbörande

departementschef på sin tid (propositionen nr 330 år 1921, sid. 226)

förordade klassificeringen av tullförvaltartjänsterna bibehölles, tvenne tullförvaltartjänster

av sagda klass, nämligen de i Kalmar och Karlskrona, komma i

samma löneställning som de för dessa platser avsedda förste tullkontrollörsbefattningarna,

vilka kommittén ansett böra kvarstå i den tidigare föreslagna

14:e lönegraden. Till undvikande av eu sådan oegentlighet, vill kommittén

ifrågasätta, att berörda två tullförvaltartjänster uppflyttas till tullförvaltartjänster

av klass 1 B, av kommittén upptagna i 15:e lönegraden. Detta förslag

anser kommittén sig så mycket hellre kunna framlägga, som tidigare från vissa

håll framkommit begäran att en sådan klassförhöjning för dessa två tjänster

måtte verkställas på grund av rörelsens omfattning å nämnda orter.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Reserva
tioner.

Sammanfatt
ningar.

Eu liknande uppflyttning, från 15:e till 16:e lönegraden, synes behöva äga

rum i fråga om de till klass 1 B enligt generaltullstyrelsens förslag hänförda tullförvaltartjänsterna

i Gävle och Sundsvall, där på grund av göromålens vikt

och omfattning jämväl tullöverkontrollörstjänster i 15:e lönegraden ansetts behövliga.

Dessa två tullförvaltartjänster skulle därigenom förändras till tullförvaltarbefattningar

av klass 1 A.

Antalet tullförvaltartjänster av klass 1 A samt tullförvaltartjänster av

klass 1 B och klass 2 skulle härigenom, under förutsättning att i övrigt grunderna

för klassificeringen av tullförvaltartjänsterna bleve godtagna, utgöra respektive

fem, sex och tjugu i stället för av generaltullstyrelsen föreslagna tre, sex och

tjugutvå. Tullkommissarietjänsterna vid tullkameralkontoren i Stockholm.

Göteborg och Malmö skulle ock tillhöra 16:e lönegraden.»

De mot nuvarande överinspektörerna och cheferna vid packhusinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö svarande tullöverinspektörerna

hava av generaltullstyrelsen föreslagits till uppförande i 18 lönegraden.

Vederbörande departementschef upptog på sin tid berörda befattningar

i 17 lönegraden. Sistnämnda placering har kommittén ansett

väl vald, särskilt med hänsyn till den lönegrad, som funnits böra anvisas

för tullförvaltare av klass 1 A, vilka befattningar kommittén förutsatt skola

komma att inrättas allenast å sådana platser, där icke blott tullbehandlingsgöromålen

utan även samtliga övriga till en ordinär tullförvaltning hörande

göromål nått en sådan omfattning, att tullförvaltningens uppdelning på

skilda avdelningar, såsom i rikets tre största städer är fallet, endast med

svårighet kunde undvikas.

Slutligen har kommittén icke funnit tillräckliga skäl föreligga för

tulldirektörsbefattnings hänförande till högre lönegrad än postdirektörsbefattning,

varför kommittén föreslagit, att även förstnämnda befattning

måtte upptagas i 19 lönegraden i stället för den i tidigare förslag för

befattningen avsedda 20 lönegraden.

Mot den av löneregleringskommittén sålunda föreslagna lönegradsplaceringen

av kammarskrivarna, tullförvaltarna, tullöverinspektörerna och

tulldirektörerna liksom ock mot det ifrågasatta utbytandet av tullinspektörsbefattningarna

mot tullöverkontrollörstjänster har en av de särskilda

ledamöterna i kommittén med framläggande av en omfattande motiveringreserverat

sig, under uttalande av sin anslutning till generaltullstyrelsens

hemställanden i berörda ämnen.

Följande uppställning utvisar i sammanfattning de framlagda huvudförslagen

i fråga om antalet och placeringen i lönegrader av de för

tjänstemän av nuvarande »högre grad» i regel avsedda befattningar å

ordinarie stat vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning:

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

177

Antal befattningar enligt förslag av

Befattningar

Lönegrader enligt förslag av

tull-

kommis-

sionen

general- tullsty- relsen

år 1920

departe- ments- chefen

år 1921

general- tullsty- relsen

år 1921

löne-

regle-

rings-

kommit-

tén

tull-

kommis-

sionen

general- tullsty- relsen

år 1920

departe- ments- chefen

år 1921

general- tullsty- relsen

år 1921

löne-

regle-

rings-

kommit-

tén

3

3

3

3

3

tulldireklörer ..................

20

20

20

20

19

3

3

3

3

3

tullöverinspektörer ............

18

18

17

18

17

—

3

3

3

5

tullförvaltare av klass 1 A

—

17

17

17

16

8

3

3

3

3

tullbevakningschefer .........

17

16

16

16

16

3

3

3

3

3

tulldirektörsassistenter ......

17

16

16

16

16

9

4

4

6

6

tullförvaltare av klass 1 B

17

16

16

16

15

3

3

3

3

—

tullinspektörer..................

17

16

16

16

—

3

3

3

3

3

tullkommissarier ...............

17

16

16

16

16

—

3

3

3

—

tullbevakningsinspektörer ...

—

15

15

15

—

20

21

21

22

20

tullförvaltare av klass 2 ...

15

15

15

15

14

14

14''

14

14

20

tullöverkontrollörer............

16

15

15

15

15

—

1

1

1

1

gränsbevakningschef .........

—

15

15

15

14

16

15

15

16

16

förste tullkontrollörer ......

15

14

14

14

14

14

14

14

14

14

tullförvaltare av klass 3 ...

14

13

13

13

13

1 _

36

16

16

16

tullkassörer .....................

—

13

13

13

11

1 _

131

131

134

126

tullkontrollörer..................

14 ''

13

13

13

13

—

3

>2

3

3

kustbevakningskontrollörer..

—

13

15

13

13

9

11

11

11

11

tullförvaltare av klass 4 ...

12

12

12

12

11

—

4

3 _

3 _

3 _

tullfiskaler........................

—

12

—

—

—

1 _

408

405

394

402

kammarskrivare ...............

10

10

9

10

9

1 _

666

658

655

655

1 Förslag ej framlagt. ’ Kustbevakningschefer. s 4 arvodesbefattningar.

Den härefter företedda sammanställningen lämnar åter en översikt

av den uppdelning i klasser av tullförvaltartjänsterna, som för närvarande

är rådande, och den som enligt de avgivna huvudförslagen skulle

i avvaktan på slutlig undersökning av förhållandena vid de olika tullförvaltningarna

bliva gällande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 78 höft. (Nr 89.)

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Klas

s

enligt förslag av

Tullförvaltning

för

när-

varande

tull-

generaltull-

styrelsen

löne- regle- rings- kom- mittén 8

si onen

1 år 1920

år 1921

Hälsingborg...

IB

1 B

1 A

1 A

1 A

Norrköping ...

IB

IB

1 A

1 A

1 A

Trälleborg......

IB

IB

1 A

1 A

1 A

Gävle............

IB

1 B

IB

1 B

t A

Sundsvall ......

IB

1 B

1 B

1 B

1A

Göteborgs fri- hamn .........

_

-

_

1 B

IB

Malmö frihamn

—

_

—

1 B

IB

Halmstad.....

2

IB

IB

1 B

1 B

Landskrona ...

2

1 B

1 B

1 B

IB

Kalmar .........

2

1 B

2

2

IB

Stockholms fri- hamn .........

8 3

33

32

2

2

Strömstad... .

3

2

2

2

2

Karlskrona ...

3

IB

2

2

IB

Härnösand ...

3

2

2

2

2

Örebro .........

O

3

2

2

2

2

Ystad............

3

2

o

2

2

Åhus............

3

2

2

2

2

Karlshamn ...

3

2

2

2

2

Luleå............

3

2

2

2

2

Karlstad .......

3

2

2

2

2

Uppsala.........

3

2

2

2

2

Borås............

3

2

2

2 .

2

Nyköping......

3

2

2

2

2

Oskarshamn...

3

2

2

2

2

Lund ...... .....

3

2

2

2

2

Varberg ......

3

2

2

2

2

Jönköping ...

3

2

2

2 !

2

Söderhamn ...

3

2

.2

2

2

Tullförvaltning

Klas

s

•

enligt förslag av

för

generaltull-

löne-

när-

varande

tull-

kommis-

sionen

styr

1 år 1920

elsen

år 1921

regle- rings- kom- mittén 2

3

2

2

2

2

3

2

2

2

2

3

2

2

2

2

4

3

3

3

3

5 4

3

3

3

3

• 3

2

3

3

3

4

3

3

3

3

4

3

3

3

3

4

3

3

3

3

4

3

3

3

3

1 4

3

3

3

3

4

3

3

3

3

4

3

3

3

3

4

4

4

4

4

4

3

3

3

3

4

4

4

4

4

4

3

3

3

3

4

3

3

3

3

4

3

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4

4 i

4

4

4

4

4 :

4

!

4

3

3

3 |

3

4

4

4

4 J

4

6

—

4

4

4

5

4

4

4

4

5

_ 1

— 1

— ''

—

Hudiksvall

Visby ..

Lysekil..

Västerås ..

LinkOping

Vftstervik.

Eskilstuna

Uddevalla

Mon ........

Falun .....

Storlien

Östersund

Falkenberg ...

Södertälje

Umeå ........

Sölvesborg ..

Ronneby .....

Skellefteå.....

Simrishamn..

Lidköping ..

Riksgränsen

(Kiruna) ..

Kristinehamn

Motala........

Med detta förslag överensstämde det år 1921 av vederbörande departementschef framlagda förslaget. 3 Löneregleringskommittén,

som icke närmare inlåtit sig på klassificeringen, har verkställt ändringar i generaltullstyrelsen»

senaste förslag, endast där sådant ansetts oundgängligt för organisationens rätta uppbyggnad i lönehänseende.

8 A extra stat.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I de här berörda spörsmålen angående befattningar för tjänstemän

av hittillsvarande högre grad vid tullstaten får jag till en början åberopa

mina tidigare yttranden angående anställande på ordinarie stat av tre

tulldirektörer och på extra stat av tre kustbevakningskontrollörer, de

senare med var sin på ordinarie stat uppförda kammarskrivare såsom

biträde, bibehållande av en gränsbevakningschef, till vilkens förfogande

jämväl skulle ställas ett dylikt biträde, samt förändring av tullfiskalstjänsterna

till arvodesbefattningar.

Beträffande härefter antalet övriga ifrågavarande slag av befattningar

har jag vid övervägande av vad från skilda håll anförts i fråga

om behovet av de i högre tjänsteställning än tullkontrollörs- och kammarskrivarbefattningarna

förekommande funnit generaltullstyrelsens senaste

förslag med de av löneregleringskommittén tillstyrkta förändringarna kunna

av mig biträdas. Jag förordar alltså de sålunda omarbetade förslagen.

Vad vidare angår det antal av inalles 524 tullkontrollörer och kammarskrivare,

som generaltullstyrelsen numera avsett för lokal tullförvaltningens

behov, vill det synas mig, som om detta kunde, med den förändring

i antalets uppdelning på de båda slagen av befattningar, vilken

löneregleringskommittén ansett möjlig, i avvaktan på resultatet av den

tillärnade särskilda undersökningen .genom tjänstgöringskommissionen få

anses vara väl avvägt. Åven i detta avseende hemställer jag alltså för

närvarande om bifall till generaltullstyrelsens förslag, sådant det föreligger

efter iakttagande av vad löneregleringskommittén ifrågasatt.

Likaså finner jag mig kunna uttala min anslutning till det av generaltullstyrelsen

nu framlagda förslaget till klassificering av tullförvaltartjänsterna

med de jämkningar i denna, som löneregleringskommittén

funnit påkallade av vissa tillstyrkta förskjutningar å löneskalan. Jag ber

emellertid få fästa uppmärksamheten därå, att även berörda förslag är

att betrakta såsom allenast provisoriskt. Frågan om en definitiv klassificering

lärer icke kunna företagas till prövning, förrän närmare undersökningar

vid vederbörande tullförvaltningar, lämpligen i sinom tid

företagna av tjänstgöringskommissionen, hunnit fullbordas. Det synes

mig med avseende härå bliva nödigt att åt Kungl. Maj:t lämna befogenhet

att i föreliggande avlöningsstat för förra halvåret 1923 jämväl

beträffande tullförvaltartjänsterna göra de förändringar i fråga om placeringen

i olika lönegrader och därmed också klassificeringen, till vilka

omständigheterna kunna giva anledning. Jag hemställer alltså, att ett

dylikt medgivande måtte hos riksdagen utverkas.

Vidkommande lönegraderna för övriga här åsyftade befattningshavare

tillstyrker jag det av löneregleringskommittén framlagda förslaget

Departe
mentschefen.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Personal av

“lägre grad".

1914 års tullkommission.

Generaltullstyrelsen

år

1920.

180 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89.

till dessa befattningshavares inordnande i löneplanen, under framhållande

likväl i fråga om kustbevakningskontrollörerna, att deras placering å extra

stat medför, att avlöningen för dem kommer att utgå enligt en löneklass

närmast lägre än den för ordinarie tjänstemän inom samma lönegrad

gällande.

I anledning av vad generaltullstyrelsen upplyst i fråga om den av

särskilda delegerade förordade flyttningen till Kiruna av tullkammaren i

Riksgränsen hemställer jag, med biträdande av den uppfattning, generaltullstyrelsen

framfört angående de erforderliga administrativa åtgärderna

för en sådan flyttning, om utverkande av riksdagens medgivande, att

ifrågavarande flyttning må, såsom beräknats, företagas jämväl under

år 1922.

Med hänsyn till utsikten, att frihamnarna i Göteborg och Malmö

skola kunna öppnas redan under år 1922 kommer jag att senare i dag

göra framställning om beviljande å tilläggsstat för detta år av medel

till avlöningar åt personalen vid de blivande tullförvaltningarna därstädes.

Enligt vad förut omnämnts ansåg tullkommissionen sig icke kunna

vid framläggandet av sitt omorganisationsförslag rörande tullverkets lokalförvaltning

angiva bland annat det antal befattningar för hittills till »lägre

grad» hänförliga tjänstemän, vilket kunde bliva erforderligt vid sagda

förvaltning.

Däremot beräknade tullkommissionen i sitt betänkande rörande

kust- och gränsbevakningarnas omorganisation den 17 oktober 1917, att

antalet uteslutande för dessa delar av tullverket avsedda befattningar

borde utgöra respektive 198 (därav 17 kustöveruppsyningsmän, 20 kustuppsyningsmän,

154 kustvakter samt 7 tillsyningsmän) och 200 (därav

2 gränstullmästare, 10 gränsöveruppsyningsmän samt 188 gränsuppsyningsmän).

Det må här omnämnas, att vid den överarbetning av tullkommissionens

förslag rörande kustbevakningen, som 1920 års kustbevakningssakkunniga

sedermera verkställde, antalet befattningshavare vid denna

bevakning i stället föreslogs till 252 (därav 21 kustöveruppsyningsmän,

24 kustuppsyningsmän, 55 förste kustvakter och 152 kustvakter).

Generaltullstyrelsen hemställde för sin del, efter prövning av de

från lokala tullmyndigheter infordrade uppgifter om personalbehovet å

respektive orter i den nya organisationen i sitt den 11 oktober 1920 till

Kungl. Maj:t ingivna statförslag för år 1922 att antalet lägre befattningshavare

å ordinarie stat vid lokaltullförvaltningen måtte tills vidare be
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

stämmas till 19 tullmästare, 140 tullkontorister, 128 tullöveruppsyningsmän,

521 tulluppsyningsman och 840 tillsyningsman. För jämförelses

skull må meddelas, att lokalmyndigheterna hade begärt, förutom ett visst

antal tullmästare och tullkontorister, 126 tullöveruppsyningsmän, 550

tulluppsyningsmän och 951 tillsyningsmän.

I samma statförslag föreslog generaltullstyrelsen antalen lägre

tjänstemän vid kust- och gränsbevakningarna till respektive 254 (därav

21 kustöveruppsyningsmän, 24 kustuppsyningsmän, 104 förste kustvakter

samt 105 kustvakter) och 210 (därav 1 gränstullmästare, 10 gränsöveruppsyningsmän

samt 199 gränsuppsyningsmän). Avvikelserna från de

kustbevakningssakkunnigas förslag rörande förste kustvakter och kustvakter

härrörde väsentligen av den omständigheten, att styrelsen till skillnad från

de sakkunniga ansett, att tjänsteman, som ensam utgjorde postering till

lands, borde hava ställning såsom förste kustvakt i stället för kustvakt. I och

för bestämmandet av gränsbevakningstjänstemännens antal hade styrelsen i

stort sett medräknat såväl den ordinarie som den extra ordinarie gränsbevakningspersonal,

vilken under senare tider visat sig behövlig.

Beträffande tullkommissionens förslag till här omförmälaa befattningars

hänförande till lönegrader må allenast hänvisas till förut lämnad

översikt härutinnan.

Vid föredragningen den 18 mars 1921 av tullverkets omorganisationsfrågor

ifrågasatte dåvarande chefen för finansdepartementet ej andra

ändringar i generaltullstyrelsens då föreliggande förslag till antal lägre

befattningshavare vid lokaltullförvaltningen än en nedsättning av antalet

tullkontorister från 140 till 40 samt en minskning i antalen tullöveruppsyningsmans-

och tillsy ning smansb ef ältning ar med respektive 1 och 8 eller

den personalstyrka, som, efter vad förut omförmälts, av generaltullstyrelsen

avsetts för styrelsens vaktbetjäning. Nedsättningen av tullkontoristtjänsternas

antal motiverades av departementschefen — som

emellertid framhöll, att det av generaltullstyrelsen föreslagna antalet

icke syntes i och för sig självt vara olämpligt avvägt — på följande sätt:

Enligt vad generaltullstyrelsen upplyst, skulle endast ett mindre antal

tullkontorister hinna vara färdigutbildade under den första tiden efter omorganisationens

genomförande. Tullkontoristtjänsterna komme därför till

huvudsaklig del att under övergångstiden uppehållas av övertaliga extra ordinarie

kammarskrivare. Då för dessa senare tjänstemän avsetts medel å övergångsstat,

borde avlöningsstaten icke belastas med större avlöningsbelopp för

tullkontorister än som kunde antagas motsvara det sannolika antalet tillgängliga

sådana befattningshavare, eller högst 40.

Departementschefens förslag rörande personalstyrkan vid kust- och

gränsbevakningarna avvek från generaltullstyrelsens i så måtto, att det

Departementschefen

&r 1921.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Motion rid

1921 åxs

riksdag.

Generaltullstyrelsen

år

1921.

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

med hänsyn till det av departementschefen förordade uppskovet med

genomförandet av kustbevakningens omorganisation upptog personalen

vid denna senare bevakning till samma antal, som då var i stat angivet,

eller till 1 överuppsyningsman, 27 kustöveruppsyningsmän, 66 kustuppsyningsmän,

2 vaktmästare, 42 kustvakter och 226 kustroddare.

I fråga om tjänsternas inordnande i löneplanen företog departementschefen

en tämligen genomgående nedflyttning till lägre lönegrader

mot vad generaltullstyrelsen förordat. Den närmare innebörden av denna

framgår av den sammanställning av olika tjänsteförteckningar, som

tidigare företetts.

Vid 1921 års riksdag väcktes motion (A. K. nr 327) bland annat

därom, att å tullverkets ordinarie stat måtte för år 1922 uppföras 140

tullkontoristtjänster, för tillsättande i den mån så bleve möjligt samt

att tullverkets tjänstemän av dittillsvarande lägre grad måtte hänföras

till i motionen angivna lönegrader, i allmänhet samstämmiga med de

av generaltullstyrelsen föreslagna.

Det av generaltullstyrelsen med föreliggande skrivelse den 17

oktober 1921 framlagda statförslag skiljer sig beträffande antalet lägre

tjänstemän vid lokaltullförvaltning en från det av departementschefen samma

år upprättade sålunda, att styrelsen numera för samma förvaltnings

behov upptagit 23 tullmästare, 130 tullkontorister, 132 tullöveruppsyni-ngsmän,

. 477 tulluppsyningsmän och 799 tillsyningsmän i stället för

av departementschefen föreslagna 19 tullmästare, 40 tullkontorister, 127

tullöveruppsyningsmän, 521 tulluppsyningsman och 832 tillsyningsmän.

Dessa skiljaktigheter hava föranletts dels av olika uppfattningar i frågan,

huruvida hela det antal tullkontoristbefattningar, som ansetts kunna i

den nya organisationen utnyttjas, skall, oavsett om endast ett mindre

antal tjänstemän kan beräknas hinna för befattningarna utbildas, upptagas

i staten för förra halvåret 1923 eller icke, dels av de förut omförmälda

förslagen om uppflyttning å ordinarie stat av den på extra

stat föreslagna personalen vid tullstationen Malmö-Limhamn och vid tullförvaltningen

i Stockholms frihamn, dels av de likaledes tidigare nämnda

förslagen om anställande av personal vid de blivande tullförvaltningarna

i Göteborgs och Malmö frihamnar, dels ock slutligen av en till följd av

den allmänna nedgången i rörelsen och importen under år 1921 verkställd

direkt minskning av personalantalet.

Vad angår antalet tullkontor istbefattning ar har styrelsen yttrat

som följer:

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

»Då generaltullstyrelsen--— i sitt nu avgivna förslag upptagit an
talet

tullkontoristtjänster till 130, har detta berott på styrelsens uppfattning,

att det är av en viss vikt för denna tjänstemannainstitutions utveckling och betydelse,

att hela det antal tullkontorister, som styrelsen vid upprättandet av

det nu avgivna statförslaget funnit behövligt, också redan nu upptages å stat.

Visserligen bliver, såsom departementschefen anmärker, härigenom avlöningsstaten

belastad med ett överskott av avlöningsbelopp för tullkontorister; men

detta förhållande synes styrelsen dock icke böra utgöra ett ovillkorligt hinder

för upptagande i staten av hela antalet tullkontorister. I sitt nästlidet år avgivna

statförslag hade styrelsen upptagit en övergångsstat C å 469,000 kronor,

utgörande till övervägande del avlöning åt de e. o. kammarskrivare, som skulle

bestrida tullkontoristtjänster, vilka icke omedelbart kunde besättas med ordinarie

innehavare. Departementschefen har visserligen icke oförändrat upptagit

styrelsens förslag rörande indragnings- och övergångsstater; jämte det av

styl elsen ifrågasätta antalet av dessa stater minskats, har i propositionen för

dem samtliga upptagits ett förslagsanslag å 500,000 kronor, under det att styrelsen

ifragasatt särskilt anslag allenast för nyssberörda övergångsstat samt

en av indragningsstaterna. Dessa olikheter inverka dock icke på föreliggande

fråga. Om nu anslaget till indragnings- och övergångsstater minskades med

ett belopp, som ungefär motsvarade nyssberörda överskott å avlöningsstaten,

skulle visserligen berörda anslag komma att överskridas, men i stället motsvarande

besparing å avlöningsstaten uppstå; och, vilket i detta sammanhang

torde vara det viktigaste, staternas sammanlagda belopp skulle icke bliva

högre, än om avlöningsstaten minskades med avlöningen vid de tullkontoristtjänster,

som ej kunna tillsättas, men i stället hela beloppet av erforderlig avlöning

till de å övergångsstat uppförda e. o. kammarskrivare, som skulle förrätta

berörda tjänster, upptoges under anslaget till indragnings- och övergångsstater.

Styrelsen har alltså i det nu avgivna förslaget upptagit tullkontoristtjänsterna

till det antal, styrelsen anser bliva erforderligt, men däremot minskat

anslaget till indragnings- och övergångsstater med ett belopp, ungefär motsvarande

den besparing å avlöningsstaten, som uppstår därigenom, att hela antalet

nämnda tjänster icke omedelbart tillsättes.»

Beträffande åter de förändringar i antalet personal, som påkallats

av

nyinrättande av tullförvaltningar vid frihamnarna i Göteborg och Malmö

torde få dels hänvisas till den redogörelse, vilken i sådant avseende

lämnats vid behandlingen av den del av avlöningsstaten, som omfattar

för tjänstemän av »högre grad» avsedda befattningar, dels ock i vad

angår överflyttandet till ordinarie stat av den förut på extra stat föreslagna

personalen vid tullstationen Malmö-Limhamn (sid. 271) härefter

återgivas det väsentliga av vad styrelsen därom anfört:

Vid tullstationen Malmö-Limhamn tillhandahölle dittills skånska cementaktiebolaget

tullverket för stationens behov erforderliga lokaler med

möbler och inventarier. Da stationen under en lång följd av år visat sig vara

behövlig för trafiken, hade styrelsen ansett den mera tryggade ställning, som

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

åtföljde innehavandet av tjänst å ordinarie stat, icke längre böra undanhållas

personalen. Någon risk för statsverket syntes icke därigenom kunna uppkomma.

Skulle nämligen bolaget vägra att fullgöra berörda villkor samt lokaler

m. m. för stationens behov icke genom Malmö stads försorg eller på annat

sätt utan kostnad för statsverket bleve tullverket tillhandahållna, kunde, därest

stationen av sådan anledning skulle anses böra indragas, någon svårighet icke

möta att under den tid, som rimligtvis måste förflyta, innan väckt fråga härom

hunne slutligen avgöras, bereda tjänstinnehavarna transport, till andra tullplatser.

Jämte det styrelsen alltså i statförslaget uppfört för stationen avsedd

personal å ordinarie stat ville styrelsen hemställa, att såsom villkor för stationens

bestånd måtte fortfarande gälla, att skånska cementaktiebolaget tillhandahölle

tullverket för stationens behov erforderliga lokaler med möbler och

inventarier.

Den personal, som sålunda av generaltullstyrelsen upptagits,

utgöres av 1 tullmästare, 1 tullöveruppsyningsman och 7 tillsyningsman.

Vidkommande slutligen den personalminskning, som prövats kunna

ske till följd av nedgång i trafiken under år 1921, har generaltullstyrelsen

uppskattat denna, i vad avser befattningshavare av hittillsvarande

dägre grad», till 15 tullkontorister, 55 tulluppsyningsman samt

82 tillsyningsman.

Det torde böra här erinras om den förut i dag lämnade upplysningen,

att generaltullstyrelsen efter avlatande av sitt statförslag för

förra halvåret 1923 i en till chefen för finansdepartementet ställd

skrivelse av den 13 december 1921 förklarat inrättandet av en tidigare

föreslagen tullstation i Degerhamn tills vidare vara obehövligt. I anslutning

därtill har styrelsen anmält, att det av styrelsen beräknade

antalet tullöver uppsyning smän kunde minskas från 132 till 131.

Personalantalet vid kustbevakningen har med hänsyn till den förut

berörda nödvändigheten att skärpa tillsynen vid rikets kuster i det föreliggande

statförslaget i så måtto förändrats vid jämförelse med det av

1920 års kustbevakningssakkunniga framlagda förslaget, att personalen

ökats med 1 kustöveruppsyningsman, 9 förste kustvakter och 27 kustvakter

men minskats med 2 kustuppsyningsmän. Den lägre gränsbevakning

spersonalens antal överensstämmer däremot till alla delar med

det av styrelsen år 1920 i fråga om samma personal föreslagna.

Den, enligt vad nyss nämnts, av departementschefen företagna

nedflyttningen å löneskalan av flertalet här avsedda befattningar vid

lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen, har generaltullstyrelsen

icke i något fall funnit lämplig; däremot har styrelsen förklarat

sig biträda ett av departementschefen framlagt förslag om uppflyttning

av gränstullmästarbefattningen från 8 till 9 lönegraden.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I yttrandet den 6 december 1921 över generaltullstyrelsens statförslag

för förra halvåret 1923 bar 1902 års löneregleringskommitté

ifrågasatt ganska väsentliga omläggningar med avseende å lönegradsplaceringen

för de befattningar, vilka enligt hittillsvarande beteckning

pläga besättas med tjänstemän av ((lägre grad», samtidigt varmed tveune

nya beställningar, en vid lokaltullförvaltningen och en vid kustbevakningen,

föreslagits till inrättande.

Kommittén har till en början uppehållit sig vid spörsmålen om

vissa lägre befattningars vid kustbevakningen hänförande till lönegrader

och därvid förutskickat, att kommittén ansett den lönereglering, som

nu för denna bevakning förestode, böra bliva definitiv. Med reservation

för de felbedömningar, som till äventyrs kunde härröra därav, att kommitténs

till tullverket ej hörande medlemmar icke hunnit få tillfälle att

genom besök vid kustbevakningsposteringar skaffa sig en närmare inblick

i kustbevakningens olika arbetsförhållanden, har kommittén sålunda

framlagt sin uppfattning i fråga om en sådan slutlig placering:

»Vad ----— rörer befattningen såsom kustvakt, må erinras om att, en
ligt

det nu slutligt föreliggande förslaget av generaltullstyrelsen, innehavare

av sådan befattning skulle komma att användas såsom: besättningsman å tulljagare

eller tullbåt; tjänsteman vid enmansposteringar till lands; samt direkt

under förste kustvakt på platsen underordnad tjänsteman vid övriga landposteringar.

Flertalet av dessa befattningshavare bar kommittén ansett icke rättvisligen

kunna hänföras till lägre än 2:a lönegraden. Särskilt har så synts vara

förhållandet med de kustvakter, vilka komma att placeras å tulljagare eller

större tullbåtar, i den mån de i regel kunna få sig anförtrodd tjänstgöring, som

dels måste förutsätta en påfallande god sjömanskunskap jämte erfarenhet i motorskötsel,

dels ock kan bliva förbunden med kännbara olägenheter särskilt på

grund av det patrulleringssystem, som synes vara ifrågasatt till införande.

Enahanda synes ock gälla de befattningshavare, vilka utgöra enmansposteringar

och förty få sig anförtrott att å posteringsorten på egen hand bevaka

åtskilliga för tullverket viktiga intressen.

Övriga av styrelsen såsom kustvakter upptagna tjänstemän synas kommittén

däremot icke rätt val kunna givas en förmånligare tjänsteställning än

till exempel matroserna vid statens järnvägar, varför deras befattningar böra

— förslagsvis under benämningen kustbevakning sbiträden — placeras i l:a

lönegraden.

Om antalet befattningar av ena eller andra slaget kan kommittén ej med

bestämdhet uttala sig; dock har kommittén vid den granskning av generaltullstyrelsens

plan till kustbevakningsposteringarnas anordnande, som tiden medgivit,

kommit till den uppfattning, att åtminstone 30 av de föreslagna 179 kustvakterna

borde kunna förändras till kustbevakningsbiträden och kustvakternas

antal följaktligen i stället bestämmas till 149.

Vidkommande härefter förste kustvakterna har kommittén ansett, att

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 24

Löneregle
ringskom
mittén.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr &9.

endast de, vilka skulle få ställning att å tulljagare vara befälhavarens när- *

måste man och tillfälliga ställföreträdare, böra upptagas i den lönegrad, som

av generaltullstyrelsen ifrågasatts, nämligen 4:e lönegraden, till vilken bland

andra befattningen såsom maskinskötare å statens järnvägars ångfärja ansetts

böra höra. För övriga föreslagna förste kustvakter, således i stort sett

de, som skulle utöva förmanskap dels vid jämförelsevis mindre viktiga posteringar

till sjöss, dels vid landposteringar om minst två man, synes vid jämförelser

med förhållandena i andra verk icke kunna påräknas högre löneställning

än i 3:e lönegraden.

Av denna tudelning av förste kustvaktsbefattningarna böra tydligen

följa en förändring i benämningen å den ena av de i avlöningshänseende

sålunda särskilda kategorierna förste kustvakter; och har kommittén

tänkt sig, att de i löneplanen högst placerade förste kustvakterna skulle

benämnas kustuppsyningsmän. Kommittén har trott en sådan benämning vara

så mycket lämpligare som vid närmare granskning av de åligganden, vilka

skulle ankomma på de av generaltullstyrelsen föreslagna kustuppsyningsmännen,

nämligen att utöva förmanskap för vissa viktigare posteringar ävensom

för kustbevakningen å Öland och Gottland, kommittén funnit dessa åligganden

vara tämligen likvärdiga med dem, vilka må varda anförtrodda åt de för tulljagarna

av styrelsen avsedda förste kustvakterna, i följd varav kommittén

icke kunnat undgå att nu tillstyrka, det jämväl dessa kustuppsyningsmän

bliva under samma benämning upptagna i 4:e lönegraden i stället för i den av

styrelsen ifrågasatta 6:e lönegraden.»

_ Tillämpas här anförda principer å den posteringsplan för kustbevakningen,

som av generaltullstyrelsen senast framlagts, inträder den

omgruppering av de olika befattningshavarna därstädes, att kustuppsyningsmännens

antal uppgår till 44 och förste kustvakternas till*42

mot respektive 22 och 64 enligt styrelsens förslag.

Innan kommittén i fortsättningen berört förslagen i fråga om övriga

lägre befattningar vid kustbevakningen, har kommittén härefter

yttrat sig angående några av de lägre befattningarna vid lokalförvaltningen

och då först om den lägsta befattningen därstädes, enligt generaltullstyrelsens

förslag benämnd tillsyningsman. Denna befattning härmed

avseende å rekryteringen av densamma ansetts kunna motsvara

nuvarande vaktmästare’änster av klass 2 och klass 3, medan den blivande

tulluppsyningsmansbefattningen skulle svara mot vaktmästare''änst av

klass 1. Den sammanslagning av de båda lägsta vaktmästareänstgraderna,

som sålunda ägt rum, har kommittén funnit icke nöjaktigt motiverad,

liksom kommittén vidare ansett de krav, som behövde ställas på

tillsyningsmannen, överskattade. Kommittén har nämligen anfört:

_ »Otvivelaktigt har hittills särskilt av de till klass 3 hörande vaktmästarna

ett ej ringa antal sysselsatts huvudsakligen med sådana göromål, som icke

ställt alltför omfattande krav på speciell tullerfarenhet eller i regel ej krävt

någon särskild ansträngning och som i vissa fall närmast varit att jämföra

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

187

med en expeditionsvakts eller brevbärares sysslor. Enahanda har tydligen

varit förhållandet med åtskilliga av de extra ordinarie vaktmästare, vilkas beställningar

äro avsedda att vid omorganisationens genomförande ersättas med

ordinarie tjänster. Att dessa tjänstemän skulle få sina befattningar upptagna

i högre lönegrad än den lägsta (B 1), lärer väl knappast kunna anses tillräckligt

motiverat. De med enklare göromål sålunda sysselsatta torde därför lämpligen

böra få sina befattningar utbrutna från tillsyningsmanstjänsterna och såsom

en särskild grupp befattningshavare, exempelvis benämnda tullvakter,

bliva hänförda till l:a lönegraden. Antalet tullvakter synes tills vidare kunna,

i avvaktan på resultatet av undersökningar genom den för tullverket avsedda

tjänstgöringskommissionen, omfatta dels den grupp, som i 1922 års stat

utgöres av vaktmästare av klass 3, nämligen 59, dels ytterligare 41, eller sålunda

i runt tal 100; antalet tillsyningsman skulle därigenom stanna vid 699.

Då kommittén vidare trott sig finna, att den förutbildning och det arbete,

som komme att fordras av en tillsyningsman vid tullverket, skulle vara i

lönehänseende ungefärligen likvärdigt med vad som kräves av till exempel en

postiljon eller ett trafikbiträde vid kommunikationsverken, vilka båda befattningar

återfinnas i 2:a lönegraden, och då i varje fall en tillsyningsman

knappast lärer kunna anses innehava en mera svårskött plats än en kustvakt,

vilken enligt kommitténs förslag skulle hänföras till nyssnämnda lönegrad,

saknar kommittén — utan att emellertid vilja bestrida, att tillsyningsmänuen

i åtskilliga fall utföra ett ansvarsfullt arbete — anledning tillstyrka styrelsens

förslag om tillsyningsmansbefattningarnas uppförande i 3:e lönegraden utan

föreslår, att desamma placeras i 2:a lönegraden.»

Av övriga här ifrågavarande befattningar för personal av lägre

grad vid tullstaten har kommittén funnit allenast tullmästar- och gränstullmästarbefattningarna

vara av generaltullstyrelsen hänförda till lönegrader,

som kunde anses riktigt valda med hänsyn till de grader, vari

närmast motsvarande tjänster vid kommunikationsverken förekomme, och

de specialkrav, som å tjänsterna funnits böra ställas. För envar av de.

återstående befattningarna har kommittén förklarat sig icke kunna undgå

att föreslå nedflyttning till lönegraden närmast under den, vari befattningen

av styrelsen placerats. Enligt kommitténs mening borde alltså

befattningarna såsom gränsuppsyningsman och tulluppsyningsman hänföras

till 4 lönegraden samt befattningarna såsom gränsöveruppsyningsman,

kustöveruppsyningsman, tullöveruppsyningsman och tullkontorist till

6 lönegraden. Beträffande den sistnämnda befattningen har kommittén

framhållit, att den vid densammas placering i lönegrad jämväl beaktat

ett av generaltullstyrelsen i dess utlåtande den 14 juni 1920 över 1914

års tullkommissions förslag till avlöningsreglemento för tjänstemän vid

tullverket in. m. (sid. 64) gjort uttalande av innebörd, att placering av

tullkontorister i högre lönegrad än tullöveruppsyningsmän ansetts kunna

medföra den icke önskvärda påföljd, att dugliga och framåtsträvande

s. 188 Kontrollera mot PDF

Eeservation.

188 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tulluppsyningsman skulle i sådan utsträckning välja den till tullkontoristbefattningar

ledande vägen, att därigenom lätteligen brist på lämpliga

personer till tullöveruppsyningsmän kunde uppstå, i synnerhet som befordran

till tullkontorist kunde förväntas inträda vid lägre ålder än befordran

till tullöveruppsyniugsman.

Mot det av generaltullstyrelsen föreslagna antalet tullkontorister,

har kommittén slutligen haft en erinran att göra. Den av styrelsen av

omförmäld anledning vidtagna anordningen att i avlöningsstaten upptaga

högre antal dylika befattningshavare än som under första tiden

kunde bliva tillgängligt, och att i stället minska vederbörande övergångsstat

— därå skulle finnas uppförda bland andra de extra ordinarie

kammarskrivare, som bestrede göromålen vid de obesatta tullkontoristbefattningarna

— med ett belopp ungefär motsvarande avlöningarna vid

de icke tillsatta tullkontoristbefattningarna, har kommittén nämligen avstyrkt

på detta sätt:

»En sådan anordning synes kommittén budgettekniskt oriktig, då enligt

kommitténs mening varje anslag bör beräknas till det belopp, som kan antagas

närmast komma att utgå av detsamma. Då det nu allenast gäller att

fastställa tullverkets avlöningsstat för första halvåret 1923, under vilken tid

enligt uttrycklig utsago allenast 40 tullkontorister kunna förväntas komma i

verksamhet, synes det därför kommittén icke lämpligt att i avlöningsstaten beräkna

större belopp för dessa tjänstemän än som motsvarar nyssnämnda antal,

vilket förty också bör förekomma i förteckningen över tjänster vid tullverket.

För undvikande av varje missförstånd vill kommittén emellertid här på

det bestämdaste framhålla, att kommittén med den nu tillrådda omläggningen

givetvis icke avsett att i minsta mån uttala sig mot att tullkontorister så

snart sig göra låter komma till användning i den större utsträckning, som

generaltullstyrelsen velat få i staten angiven, så mycket mindre som kommittén

är av den mening, att systemet med tullkontoristers anlitande för göromål,

vilka hittills utförts av mera kvalificerade tjänstemän, är ur statsekonomisk

synpunkt förtjänt av att komma till största möjliga tillämpning.»

Inom 1 ön eregl erm gsk om i n i t tén har en ay de särskilda ledamöterna

reservationsvis förklarat sig på anförda skäl icke kunna biträda det förslag

till placering i lönegrader av de lägre befattningshavarna vid tullverket,

som av löneregleringskommitténs majoritet framlagts, i vad förslaget

innebure avsteg från generaltullstyrelsens förslag i förevarande

hänseende. Därjämte har reservanten haft erinringar att göra mot inrättandet

av de nya befattningarna såsom tullvakter och kustbevakningsbiträden.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

189

För erhållande av en överblick över de sålunda upprättade olika

huvudförslagen beträffande antalet och placeringen i lönegrader av de

befattningar vid tullstaten, vilka skulle avses för sådana tjänstemän, som

enligt nuvarande benämningar tillhöra »lägre grad», må härefter lämnas

en sammanställning av dessa förslag. Det torde med avseende å denna

böra påvisas, att de såsom tullkommissionens förslag angivna antalen

befattningar äro i vad angår kustbevakningspersonalen de antal, som

uppstått efter den av 1920 års kustbevakningssakkunniga verkställda

överarbetningen av tullkommissionens förslag. Dessutom må erinras

därom, att uppgifterna enligt de år 1921 av vederbörande departementschef

framlagda förslagen icke äro att i fråga om befattningarna vid

kustbevakningen anse såsom definitiva, i det att dels antalet av dessa

befattningar blivit med hänsyn till av departementschefen förordat uppskov

med genomförandet av kustbevakningens omorganisation upptaget så, som

det förekom i nämnda års stat, dels ock inordnandet av befattningarna i

löneplanen fått bero allenast av den dittillsvarande avlöningen vid desamma.

Antal befattningar enligt förslag av

Befattningar

Lönegrader enligt förslag av

tull-

kommis-

sionen

general- tullsty- relsen

år 1920

departe- ments- chefen

år 1921

general- tullsty- relsen

år 1921

löne-

regle-

rings-

kommit-

tén

tull-

kommis-

sionen

general- tullsty- relsen

år 1920

departe- ments- cb ef en

år 1921

general- tullsty- relsen

år 1921

löne-

regle-

rings-

kommit-

tén

2

i

1

1

i

gränstullmästare ...............

9

8

9

9

9

1 _

19

19

23

23

tullmästare ............... .....

9

8

8

8

8

—

140

40

130

40

tullkontorister ..................

—

7

6

7

6

1 _

128

127

131

132

tullöveruppsyningsmän ......

7

7

6

7

6

21

21

27

22

22

kustöveruppsyningsmän......

9

7

6

7

6 1

10

10

10

10

10

gränsöveruppsyningsmän ...

7

7

6

7

6

24

24

66

22

44

kustuppsyningsmän............

7

6

5

6

4

1 _

521

521

477

477

tulluppsyningsman ...........

6

5

4

5

4

188

199

199

199

199

gränsuppsyningsmän .........

5

5

4

5

4

55

6 104

2 42

64

42

förste kustvakter...............

4

4

2

4

3

i_

840

832

799

699

tillsyningsman ..................

5

3

2

3

2

152

6 105

3 226

179

149

kustvakter........................

4

2

1

2

2

—

—

—

—

100

tullvakter ........................

—

—

—

—

i

—

—

—

—

30

kustbevakningsbiträden......

—

—

—

—

i

1 -

2,112

*2,110

2,057

1,968

1 Förslag ej framlagt. 2 Kustvakter. 3 Kustroddare. 4 Dessutom 1 överuppsyningsman (i 7 lönegraden) och

2 vaktmästare (i 2 lönegraden), samtliga anställda å kustbevakningsångare. 8 Minskas under viss förutsättning med 1.

Samman
fattning.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att skilda meningar uppstått

i fragan, huruvida tullkontoristbefattningarna böra i staten för förra

halvåret 1923 upptagas till hela det antal, 130, för vilket enligt av

generaltullstyrelsen verkställd utredning tillräckligt arbete skulle kunna

avdelas från mera kvalificerade tjänster, eller endast till det antal, 40,

som svarar mot det vid 1923 års början sannolikt tillgängliga antalet

till tullkontonstbefattning kompetenta tjänstemän. För min del finner

jag i likhet med generaltullstyrelsen det förstnämnda alternativet, vilket

för övrigt avser ett förfarande, som äger motsvarighet i fråga om fastställandet

av militära personalstater, vara att förorda. Detta synes mig

nämligen kunna smidigast leda till vad man med förslaget*om tullkontoristinstitutionens

införande främst åsyftat, eller nedbringande av

tullverkets arbetskostnader, i det att tullkontoristtjänster skulle, allteftersom

kompetent personal stode till förfogande, kunna under löpande år

tillsättas till högre antal än som vid uppgörandet av årets stat varit möjligt

att förutberäkna. Tjänstgöringskommissionens undersökningar angående

tullkontoristernas placering vid de olika tullförvaltningarna skulle givetvis

ock få ett betydligt säkrare underlag, om det totala antalet befattningar

vore från början definitivt fastslaget än om kommissionen ej hade annat

att bygga på än en siffra, som avsåge allenast den allra närmaste tiden.

Det torde jämväl böra uppmärksammas, att, medan det till uppförande

i staten av generaltullstyrelsen föreslagna antalet tullkontoristbefattningar

grundar sig på en detaljerad utredning, endast ett uppskattningsvis

gjort överslag föreligger i fråga om det antal tjänstemän, vilka kunna

antagas vara skickade att omedelbart befordras till tullkontorister. Framhållas

må slutligen, att generaltullstyrelsen enligt uppgift beräknat, att

efter tre års tid samtliga 130 platser skola kunna vara med ordinarie

innehavare besatta. Ett system, sådant som det av mig nu tillstyrkta,

påkallar emellertid, att behållningar, som å anslaget/avlöningsbelopp för

ifrågavarande tullkontoristbelattningar uppstå, innan dessa första gången

tillsättas, besparas.

Beträffande härefter de av löneregleringskommittén givna uppslagen

om inrättande av två nya slag av tjänster i lägsta lönegraden

för manliga befattningshavare, finner jag desamma värda beaktande.

Det lärer nämligen ej med fog kunna bestridas, att icke åtminstone i

fråga om de nuvarande lägsta befattningarna vid lokaltullförvaltningen

arbetet låter sig på - de flesta håll utan större svårighet fördelas i ett

mera och ett mindre kvalificerat sådant, för vilket trafikens allmänna

omfattning i stort sett också möjliggör ett avdelande av särskild personal

för vartdera slaget. Dessutom förefaller det mig vara uppenbart, att de

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 191

göromål, som påfordras av en nuvarande vaktmästare, stationerad exempelvis

vid någon av inloppstullstationerna eller tullförvaltning å sådan ort,

vilken saknar möjlighet till sjöväga trafik, icke kunna vara av samma

krävande beskaffenhet som de på flertalet vaktmästare vid sjötullkamrar

ankommande. Vad vidare angår den nuvarande lägsta gruppen befattningshavare

vid kustbevakningen, har jag all anledning antaga, att det

för den blivande nya organisationen av denna bevakning skall komma

att visa sig fördelaktigt, om därstädes jämväl för befattningshavare i

annan än befälsställning förekommer en tjänstegrad, vari vederbörandes

förutsättningar för och intresse i sitt kall kunna mera ingående prövas än

vid den tillfälliga extratjänstgöringen. Jag tillstyrker alltså inrättandet

av båda de föreslagna nya tjänstebefattningarna tullvakt och kustbevakningsbiträde.

Huruvida antalet befattningar av vartdera slaget må vara

rätt avvägt, möter tydligen i närvarande stund svårigheter att med visshet

bedöma. Något skäl för mig att ifrågasätta ändring i vad löneregleringskommittén

föreslagit härutinnan föreligger emellertid icke. Fördelningen

på olika orter av ifrågavarande befattningar bör givetvis bestämmas av

generaltullstyrelsen efter närmare undersökningar, företagna i mån, som

förut nämnts, av tjänstgöringskommissionen.

Jämväl i övrigt förordar jag, såsom antytts, bifall till löneregleringskommitténs

bär omhandlade förslag rörande tjänstebefattningar av nuvarande

»lägre grad». I de delar av föreliggande spörsmål, vari kommittén

icke uttalat sig, överensstämmer min hemställan med den uppfattning,

som framkommit i generaltullstyrelsens nu förevarande skrivelse jämte

statförslag med allenast den avvikelse, som påkallas av den av styrelsen

..senare gjorda anmälan om obehövligheten av en tullöveruppsyningsmansbefattning

i Hegerliamn.

Vid framläggandet den 11 oktober 1920 av förslag till reglering

av tullverkets utgiftsstater för år 1922 upptog generaltullstyrelsen den

kvinnliga personalen vid lokaltullförvaltningen till 15 kontorsskrivare,

15 kanslibiträden och 40 kontorsbiträden. Emellertid betonade styrelsen,

att detta antal, vilket utgjorde vad som ansetts kunna motsvara tullförvaltningarnas

stadigvarande normala behov av kvinnliga befattningshavare,

syntes icke ovillkorligen böra omedelbart i sin helhet tillsättas,

utan borde befattningarna tills vidare lämnas obesatta i den utsträckning,

som pakallades av nödvändigheten att icke blottställa extra ordinarie

personal, vilken till äventyrs förrättade vissa av de göromål, som för

framtiden skulle bestridas av kvinnliga biträden.

Kvinnlig

personal.

Generaltullstyrelsen

Är 1920.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departe- Då statförslaget föredrogs den 18 mars 1921 instämde dåvarande

måTti92ifen chef®11 för finansdepartementet principiellt i denna generaltullstyrelsens

åsikt om billigheten av en begränsning tills vidare i tillsättandet av

kvinnliga befattningar men hemställde likväl av följande skäl om vissa

äDdringar i det av styrelsen uppgjorda förslaget rörande dessa: ,

j»

Gottgörelse åt den extra ordinarie personal, som tilltänkts skola bestrida

vissa för kvinnliga befattningshavare eljest avsedda göromål, hade i

förevarande fall reserverats å övergångsstat. Det förefölle därför icke nödvändigt

att i 1922 års avlöningsstat medtaga större antal kvinnliga befattningshavare

än som kunde beräknas såsom det ungefärliga behovet för året.

Möjligen kunde detta behov skattas till sammanlagt 30 befattningshavare, varav

5 kontorsskrivare och 5 kanslibiträden. I fråga om de återstående 20 kvinnliga

befattningshavarna syntes dessa böra och kunna lika uppdelas på två lägre

tjänstegrader, den ena den som innefattade kontorsbiträden, den andra den av

1902 års löneregleringskommitté föreslagna nya lägsta graden för kvinnliga

befattningar, vilkas innehavare skulle benämnas skrivbiträden och icke behöva

äga högre skolbildning än den folkskolan skänkte.

Departementschefens hemställan rörande det antal kvinnliga befattningar

vid lokaltullförvaltningen, som skulle upptagas å 1922 års stat,

var således, att antalet borde begränsas till 5 kontorsskrivare, 5 kanslibiträden,

10 kontorsbiträden och 10 skrivbiträden.

Generaltull- Den av departementschefen sålunda ifrågasatta minskningen av

ärTsm*1 antalet kvinnliga befattningshavare å lokaltullförvaltningens stat från 70

till 30 har generaltullstyrelsen i den föreliggande skrivelsen av den 17

oktober 1921 förklarat sig icke vilja motsätta sig, enär styrelsen vid

detta tillfälle liksom vid avgivandet av 1920 års förslag utgått från den

förutsättning, att hela antalet kvinnliga biträden icke'' genast borde tillsättas,

då eljest extra personal, som sysselsattes med för nämnda befattningshavare

avsett arbete, kunde bliva blottställd.

Löneregie- 1902 års löneregleringskommitté har emellertid i sitt yttrande den

kommittén ® december 1921 ifrågasatt jämkningar även i detta förslag. Så har

kommittén anfört:

»Antalet kvinnliga befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning

synes hava i avvaktan på den undersökning av behovet av lägre personal därstädes,

som är avsedd att företagas av tullverkets blivande tjänstgöringskommission,

endast approximativt beräknats (jämför propositionen nr 330 år 1921,

sid. 232) till fem kontorsskrivare, fem kanslibiträden, tio kontorsbiträden och

tio skrivbiträden.

Vid sådant förhållande och då i överensstämmelse med riksdagens ut
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

talade åsikt befattningar i kontorsskrivargraden icke må inrättas med mindre

särskilda skäl därför i varje fall föreligga, anser kommittén icke tillrådligt,

att flera kontorsskrivarbefattningar för närvarande upptagas för tullstatens

behov i vederbörande tjänsteförteckning än som må anses erforderligt för angivande,

att även detta slag av befattningar är avsett att vid tullstaten förefinnas.

Då kommittén icke har anledning antaga, att det sammanlagda antalet

kvinnliga befattningshavare av olika slag är för högt tilltaget men ej

anser sig kunna nu ingå i prövning av, huruvida fördelningen av detta antal

mellan de olika slagen befattningar i övrigt är riktig, har kommittén — med

antagande att en kontorsskrivarbefattning skall finnas behövlig vid tulldirektörsexpeditionen

i Stockholm — fördelat de fyra återstående för kontorsskrivare

föreslagna befattningarna sålunda, att förteckningen må komma att såsom

kvinnliga befattningshavare vid tullstaten upptaga en kontorsskrivare,

fem kanslibiträden, tolv kontorsbiträden och tolv skrivbiträden.»

En sammanfattning av de olika förslagen i fråga om antalet och

placeringen i lönegrader av den kvinnliga personalen vid tullstaten utvisar:

Äntå

generaltull- styrelsen

år 1920

befattningar enligt förslag av

departe- generaltull- löneregle- mentschefen styrelsen i rings- år 1921 1 år 1921 kommittén

Befattningar

Lönegrader

15

5

5

1

kontorsskrivare........................

5

15

5

5

5

kanslibiträden ... ....................

3

40

10

10

12

kontorsbiträden........................

2

—

10

10

12

skrivbiträden...........................

1

70

30

30

30

•

I de här behandlade frågorna angående de kvinnliga befattningshavarna

vid tullverkets lokalförvaltning delar jag i allt den uppfattning,

som hysts av löneregleringskommittcn, och hemställer därför om bifall

till dess nyssberörda förslag.

Vid bifall till mina hemställanden i fråga om personalen hos

generaltullstyrelsen ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning skulle antalet ordinarie befattningar därstädes jämte

motsvarande lönegrader samt de högre befattningarnas fördelning å olika

avdelningar inom styrelsen eller tullförvaltningarna m. m. bliva vad härefter

angives:

Samman
fattning.

Departe
mentschefen.

Översikt av

departementschefens

förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89).

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Antal

Befattningar

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen

A. Generaltullstyrelsen.

a. Manliga befattningshavare.

1

generaltulldirektör ................................................................................

(Årligt arvode av 19,000 kronor.)

--

5

byråchefer..........................................................................................

(Å personalbyrån, kanslibyrån, kameralbyrån, revisionsbyrån

och tullbehandlingsbyrån.)

B 20

1

kustbevakningsinspektör ........................................................................

(Årligt arvode av 10,000 kronor.)

1

B 16

7

byråinspektörer ....................................................................................

(1 å personalbyrån och 6 å tullbehandlingsbyrån.)

B 15

2

förste revisorer ....................................................................................

(1 å kameralbyrån och 1 å revisionsbyråns revisionsavdel- ning.)

B 15

1

B 15

(Å kameralbyrån.)

2

sekreterare ..........................................................................................

(Å kanslibyrån.)

B 15

4

aktuarier ............................................................................................

(Å revisionsbyråns statistiska avdelning.)

B 13

2

B 13

(1 å personalbyrån och 1 å kanslibyrån.)

i

registrator....................... ..................................................................

(Å kanslibyrån.)

B 13

14

revisorer ............................................................................................

(5 å kameralbyrån och 9 å revisionsbyråns revisionsavdel- ning.)

B 13

1

materialförvaltare „................................................................................

(Å kameralbyrån.)

B 8

2

förste expeditionsvakter ....................................................................

B 3

7

expeditionsvakter .................................................................................

B 1

b. Kvinnliga befattningshavare.

4

kontorsskrivare ...................................................................................

C 5

14

kanslibiträden.......................................................................................

C 3

20

kontorsbiträden ....................................................................................

C 2

5

skrivbiträden .......................................................................................

C 1

[94]

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

195

Antal

Befattningar

Avdelning !

och löne- grad enligt

löneplanen

B. Tullstaten.

a. Manliga befattningshavare.

3

tulldirektörer .......................................................................................

(I Stockholm, Malmö och Göteborg.)

B 19

3

tullöverinspektörer...............................................................................••

(Vid tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm, Malmö och

Göteborg.)

B 17

3

tullbevakningschefer ....................................................• •........■■■■■.........

(Vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Malmö och

Göteborg.)

B 16

3

tullkommissarier.......................................................• ■ ■ .........;•”••••......;

(Vid tullkameralkontoren i Stockholm, Malmö och Göteborg.)

B 16

‘5

tullförvaltare av klass 1 A ...................................................................

(Vid tullkamrarna i Norrköping, Hälsingborg, Trälleborg,

Gävle och Sundsvall.)

B 16

6

» av klass 1 B .....................................................................

(Vid tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona, Landskrona och

Halmstad samt vid tullförvaltningama i Malmö och Göte- borgs frihamnar.)

B 15

20

» av klass 2 ........................................................................

(Vid tullkamrarna i Uppsala, Nyköping, Jönköping, Oskars- hamn, Visby, Karlshamn. Åhus, Lund, Ystad, Varberg,

Strömstad, Borås, Karlstad, Örebro, Söderhamn, Hudiksvall,

Härnösand, Luleå och Haparanda samt vid tullförvaltningen

i Stockholms frihamn.)

B 14

14

» av klass 3 ........................................................................

(Vid tullkamrama i Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Väster- vik, Lysekil, Uddevalla, Mon, Kristinehamn, Charlotten- berg, Västerås, Falun, Örnsköldsvik, Östersund och Umeå.)

B 13

11

» av klass 4 ........................................................................

(Vid tullkamrama i Motala, Konneby, Sölvesborg, Simris- hamn. Falkenberg, Marstrand, Lidköping, Storlien, Skellefteå,

Piteå och Kiruna.)

B 11

1

gränsbevakningschef..............................................................................

(I Dalsland, Värmland och Dalarna.)

B 14

3

tulldirektörsassistenter ...........................................................................

(I Stockholm, Malmö och Göteborg.)

B 16

20

tullö verkontrollörer.................................................................................

(1 vid varje av tullkameralkontoren i Stockholm, Malmö och

Göteborg, 5 vid tullbehandlingsinspektionen i Stockholm,

1 vid tullbehandlingsinspektionen i Malmö, 3 vid tullbe- handlingsinspektionen i Göteborg, 1 vid varje av tullbe- vakningsinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg

samt 1 vid varje av tullkamrarna i Norrköping, Hälsing- borg, Trälleborg, Gävle och Sundsvall.)

B 15 ''

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Antal

Befattningar

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen

16

förste tullkontrollörer ..........................................................................

B 14

126

(1 vid varje av tulldirektörsexpeditionerna i Stockholm,

Malmö och Göteborg, 1 vid varje av tullkameralkontoren

i Stockholm och Göteborg, 1 vid tullbehandlingsinspektio- nen i Stockholm, 2 vid vardera av tullbehandlingsinspektio- nerna i Malmö och Göteborg samt 1 vid varje av tull- kamrarna i Kalmar, Karlskrona, Landskrona, Hälsingborg,

Trälleborg och Halmstad.)

tullkontrollörer ....................................................................................

B 13

16

tullkassörer ..........................................................................................

B 11

402

kammarskrivare ....................................................................................

B 9

130

tullkontorister.......................................................................................

B 6

23

tullmästare ..........................................................................................

B 8

1

gräns tullmästare....................................................................................

B 9

131

tullöveruppsyningsmän ...........................................................................

B 6

22

kustöveruppsyningsmän..........................................................................

B 6

10

gränsöveruppsyningsmän........................................................................

B 6

477

tulluppsyningsman..............................................................................

B 4

44

kustuppsyningsmän ............................................................................

B 4

199

gränsuppsyningsmän.............................................................................

B 4

42

förste kustvakter.............................................................................

B 3

699

tillsyningsman .....................................................................................

B 2

149

kustvakter..........................................................................................

B 2

100

tullvakter ............................................................................................

B 1

30

kustbevakningsbiträden.........................................................................

B 1

1

b. Kvinnliga befattningshavare.

kontorsskrivare ....................................................................................

C 5

5

kanslibiträden......................................................................................

.C 3

12

kontorsbiträden ..................................................................

C 2

12

skrivbiträden ............................................................................

C 1

[2,739]

2,833

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 197

I generaltullstyrelsens den 11 oktober 1920 avlåtna statforslag för

år 1922 upptogos under hänvisning till framlagd motivering (sid. 239)

såsom »särskilda anslag på avlöningsstaten» följande anslag, nämligen: till

arvode åt tullverkets ombudsman 500 kronor; till arvoden åt tullexpeditions-

och gränsstationsföreståndare, förslagsanslag, 13,500 kronor; till

arvoden åt tullfullmäktige 6,000 kronor; till arvoden åt två föreståndare

för lokala laboratorier i Göteborg och Malmö med högst 1,500 kronor

till vardera, högst 3,000 kronor; till kallortstillägg och kallortstraktamenten,

förslagsanslag, 55,000 kronor; till ersättning för flyttningskostnader,

förslagsanslag, 20,000 kronor; till felräkningspenningar, förslagsanslag,

14,000 kronor; till avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, gratifikationer

samt ersättning efter ackord eller beting, förslagsanslag, 600,000 kronor;

och till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra inkomster,

förslagsanslag, 60,000 kronor.

I detta statförslag gjorde Kungl. Maj:t enligt förutberörda proposition

den 18 mars 1921 en del ändringar. Innebörden av dessa framgår

av det uttalande till vederbörande statsrådsprotokoll (sid. 243), som gjordes

av dåvarande chefen för finansdepartementet och vilket var i nu återgivna

delar av följande lydelse:

»Det av generaltullstyrelsen föreslagna arvodet till tullverkets ombudsman,

500 kronor, innebär en nedsättning av motsvarande arvode för närvarande

med ej mindre än 1,500 kronor. Denna nedsättning torde sammanhöra

med den av styrelsen tillstyrkta anordning, att ombudsmannaskapet framdeles

städse skulle vara förenat med en av sekreterartjänsterna hos styrelsen. Ett

bibehållande av hittillsvarande arvode eller vidtagande av en mindre sänkning

i detta än som skett skulle nämligen medföra, att en av sekreterartjänsterna

kunde av tullverket erhålla en sammanlagd inkomst, överstigande vad tjänsteman

hos styrelsen i högsta lönegradens lägsta klass åtnjöte. Härigenom hava

arbetets omfattning och vikt måst träda tillbaka för en lämplighetssak. Detta

förhållande förefaller mig föga tilltalande och ger ytterligare stöd åt riktigheten

av min tidigare uttalade uppfattning, att ombudsmannauppdraget icke

bör ovillkorligen bindas vid en viss i förväg bestämd tjänst, allra minst vid

en sådan, vars innehavare, liksom förhållandet är med sekreterare, utövar visst

förmanskap. Då ombudsmannens arbete, vilket måste förutsätta juridisk utbildning,

icke visats vara så oväsentligt, att det kan anses skäligt lönat med det

jämförelsevis ringa arvodet för år av 500 kronor, utan fastmer enligt upplysningar,

som jag under hand införskaffat, varit särdeles under en senare tid

kännbart krävande, finner jag alltså ej anledning att tillstyrka nedbringande

av arvodet för detsamma under nuvarande belopp, 2,000 kronor, vilket belopp

för övrigt, därest ombudsmannauppdraget förenas med samma tjänst söm hittills,

icke lärer komma att leda till det anmärkta förhållande, som man genom

arvodets sänkning synbarligen sökt förebygga.

Särskilda

anslag.

Genera! tullstyrelsen

år

1920.

Departementschefen

år

1921.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Därest mitt tidigare avstyrkande av förslaget om anställande av tullfullmäktige

varder beaktat, bör det av generaltullstyrelsen ifrågasatta arvodet

åt dessa om sammanlagt 6,000 kronor ur staten utgå.

Vidare torde, under förutsättning av bifall till min hemställan, att ersättning

efter ackord eller beting icke borde få vid tullverket förekomma, samt

med avseende därå, att kostnaden för extra biträdens avlönande synes kunna

förväntas i viss mån nedgå, till följd av ytterligare minskning i trafiken, ett

belopp av i runt tal 50,000 kronor, kunna fråndragas den anslagspost å 600,000

kronor, vari ifrågavarande utgifter inbegripits.---

Härförutom lärer med avseende å det av mig förordade upphörandet vid

tullverket av fri tjänsteheklädnad, personliga lönetillägg i flera fall erfordras

för beredande av gottgörelse för berörda förmån åt för närvarande uniformsberättigad

tullpersonal, till följd varav anslaget till personliga lönetillägg m. m.

bör i viss män utökas. Ytterligare torde ett tillskott till samma anslag påkallas

av den av mig föreslagna nedflyttning på lönegradsskalan av åtskilliga

befattningar ävensom för beredande av tillfälliga lönetillägg--—. För de

sålunda erforderliga förhöjningarna synes, att döma av verkställda approximativa

beräkningar, ett belopp av inalles 100,000 kronor kunna bliva tillfyllest.

Lägges detta belopp till den av generaltullstyrelsen föreslagna anslagssumman,

60,000 kronor, kommer alltså att för år 1922 ''till personliga lönetillägg samt ersättning

för indragna extra inkomster m. m.’ avses ett förslagsanslag å sammanlagt

160,000 kronor.

Beträffande övriga till uppförande på avlöningsstaten ifrågasatta anslag

har jag däremot ej något att invända mot vad generaltullstyrelsen i de olika

frågorna föreslagit.---

Emellertid må slutligen erinras, att jag tidigare föreslagit en förändring

av de nuvarande fyra ordinarie tullfiskalstjänsterna till samma antal befattningar

med arvoden å högst 5,000 kronor. Det härför erforderliga förslagsanslaget

å högst 20,000 kronor bör tydligen få sin plats bland de nu behandlade

särskilda avlöningsanslagen.»

Generaituii- Med anledning av vad sålunda och i övrigt förekommit har gene
styr<i92i

år raltullstyrelsen vid framläggandet av sitt den 17 oktober 1921 dagtecknade

statförslag för förra halvåret 1923 vidtagit en del jämkningar i de

beräkningar, som styrelsen, enligt vad nyss berörts, för 1922 års stat

utfört. Härom torde efter styrelsens skrivelse nyssnämnda dag få anföras

följande:

Arvodet till tullverkets ombudsman hade generaltullstyrelsen med biträdande

av departementschefens förslag i frågan för hudgetsperioden 1 januari

—30 juni 1923 upptagit med hälften av det för år av departementschefen föreslagna

belopp, eller med 1,000 kronor.

Då styrelsen vidare ansett sig icke böra återkomma med sitt tidigare

förslag om inrättande av en tullfullmäktiginstitution, hade styrelsen alltså

icke heller i statförslaget upptagit något anslag därtill.

Vidkommande förslagsanslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, gratifikationer samt er
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

sättning efter ackord eller beting hade styrelsen av i statskrivelsen den 11 oktober

1920 åberopade skäl icke käft annan utväg än att mera försöksvis bestämma

beloppet därav för år 1922 till 600,000 kronor. Någon möjlighet att ens tillnärmelsevis

beräkna beloppet av anslaget för tiden efter omorganisationens

genomförande förelåge icke. Jämförelsen med nuvarande förhållanden kunde

tydligtvis, på grund av de betydande organisatoriska skiljaktigheterna mellan

nu gällande stat och den blivande, icke giva någon som helst ledning för en

sådan beräkning. Under sådana omständigheter hade styrelsen, ehuru den befarade

— vid det förhållande, att den beräknade minskningen i behovet av

extra personal under år 1921 kompenserats av de från och med juli månad år

1920 höjda dagavlöningsbeloppen — att den av departementschefen vidtagna

minskningen av anslaget från 600,000 kronor till 550,000 kronor skulle visa sig

vara något större, än som betingades därav, att ersättning efter beting eller

ackord icke skulle förekomma, ansett sig böra följa den av honom gjorda beräkningen

av anslaget och alltså upptaga detsamma med hälften av sistnämnda

belopp, eller 275,000 kronor. Härtill skulle emellertid för nattbevakningens

ordnande komma ett belopp av 125,000 kronor, i följd varav anslagets

hela belopp skulle utgöra 400,000 kronor.

Beträffande det sålunda erforderliga beloppet för nattbevakningens ordnande

finge styrelsen erinra därom, att departementschefen den 18 mars 1921

(sid. 235) biträtt en av styrelsen gjord hemställan, att i avbidan på resultatet

av särskild utredning av frågan om nattjänstgöringens vid tullverket ordnande

på lämpligaste sätt, medel måtte ställas till styrelsens förfogande för

bekostande av den nattbevakning, till vilken det huvudsakligen för dagtjänstgöring

avsedda antalet tillsyningsman icke vore tillräckligt. Det för ändamålet

erforderliga beloppet, vilket av styrelsen provisoriskt upptagits till

500.000 kronor, hade emellertid av departementschefen beräknats till allenast

335.000 kronor, som inbegripits i ett å omkostnadsstaten jämväl till ersättning

för övertidstjänstgöring avsett förslagsanslag å 585,000 kronor. Departementschefen

hade vidare förmenat, att därest särskilda tullnattvakter skulle anställas,

dessa icke borde anställas såsom ordinarie befattningshavare utan antagas

såsom arvodister. Rörande den avsedda utredningen angående, nattjänstgöringens

ordnande hade styrelsen sedermera för åstadkommande av densamma

från samtliga tullförvaltningar i riket införskaffat uppgifter angående antalet

till dylik tjänstgöring använda tjänstemän för varje dygn från och med januari

månad 1921, varvid tillika angivits antalet tjänstemän, som använts dels

huvudsakligen för godsbevakning, dels för tillsyn över fartygs förbindelse

med land eller liknande, dels ock för annan nattjänstgöring, såsom bevakning

av tullokaler. Vad därav och eljest framgått hade föranlett styrelsen till följande

uttalande. Därest särskild, mindre kvalificerad personal skulle anställas

för bestridande av ifrågavarande tjänstgöring, syntes åt sådan personal

icke kunna anförtros andra göromål än bevakning av tullokaler och lossat

gods. Av de inhämtade uppgifterna framginge emellertid, att endast å ett fåtal

större tullplatser nyssnämnda slags göromål förekomme i sådan omfattning,

att anställande av särskild personal för förrättande av samma göromål skulle

kunna ifrågakomma. Emellertid syntes icke ens å sagda platser en fullständig

differentiering av nattjänstgöringen lämpligen kunna genomföras. En tjänste
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

man, som hade till huvudsaklig uppgift att bevaka lossat gods, borde jämväl

utöva tillsyn över trafiken i hamnen och sålunda vara utrustad med den i

vissa avseenden ganska betydande befogenhet gent emot trafikanter, som enligt

tullstadgan tillkomme tullverkets personal i allmänhet. För utövande av

nyssnämnda befogenhet på ett för såväl staten som allmänheten betryggande

sätt krävdes emellertid en allmän insikt i tullverkets arbetsuppgifter, vilken

icke kunde förutsättas förefinnas hos personal, vars huvudsakliga uppgift

skulle vara att tillse, att i tullverkets vård befintligt gods icke förkomme. Anställande

av särskild personal för bestridande av nattjänstgöringen hade styrelsen

därför funnit icke böra ifrågakomma. Vid övervägande av frågan, huru

nattjänstgöringen borde fördelas på den i tullverkets tjänst anställda personalen,

hade styrelsen, med hänsyn till vikten av att de ordinarie tillsyningsmännen

användes huvudsakligen till dagtjänstgöring, därför det föreslagna antalet

sådana tjänstemän jämväl vore beräknat, kommit till det resultatet, att ifrågavarande

tjänstgöring borde till huvudsakligaste delen bestridas av extra ordinarie

tulltjänstemän. Kostnaden för den nattjänstgöring, som skulle bestridas

av den extra personalen, kunde sannolikt begränsas till 250,000 kronor, för år

räknat, alltså för den budgetsperiod, varom fråga vore, förutnämnda 125,000

kronor.

Anslaget till personliga lönetillägg och till ersättning för mistade extra

inkomster hade av departementschefen upptagits med ett från 60,000 kronor

till 160,000 kronor förhöjt belopp, enär den del av anslaget, som avsåge personliga

lönetillägg (10,000 kronor) ansetts böra ökas med 100,000 kronor, dels på

grund av upphörandet vid tullverket av fri tjänstebeklädnad, dels i följd av

åtskilliga tjänstegruppers nedflyttning å lönegradsskalan och slutligen för beredande

av tillfälliga lönetillägg åt tjänstemän, som, på grund av att lämpliga

befattningar på den nya ordinarie staten icke kunde tilldelas dem, icke

kunde tillåtas att övergå på den nya staten och fördenskull borde uppföras å

den av departementschefen föreslagna övergångsstat 1. Enär emellertid styrelsen

hemställt, att viss tullpersonal måtte bibehållas vid den rätt till fri beklädnad,

som nu tillkomme densamma, ävensom ansett sig böra med några få,

icke på denna fråga inverkande undantag vidhålla sitt förslag beträffande

tjänstemännens placering å lönegradsskalan, förelåge tydligen icke de två första

av de utav departementschefen omförmälda anledningarna till höjning av

ifrågavarande del av anslaget. Däremot skulle i händelse, såsom generaltullstyrelsen

ifrågasatte, en övergångsstat 1 (upptagande sådana ordinarie

tjänstemän, som vore villiga att övergå på den nya staten men vilkas innehavande

befattningar icke förekomme i sagda stat) bleve inrättad samt medgivande

lämnades, att därå uppförda tjänstemän finge under år 1923 komma i

åtnjutande av tillfälligt lönetillägg — en ökning av anslaget till personliga

lönetillägg vara påkallad, för så vitt nämligen detta tillfälliga lönetillägg

skulle, såsom departementschefen föreslagit, utgå av berörda anslag. Denna

ökning syntes dels på grund av höjning vid 1921 års riksdag av de för tillfälliga

lönetillägg förut fastställda maximibelopp, dels i följd därav att styrelsens

föreliggande statförslag i motsats till det av departementschefen framlagda

omfattade omorganisation även av kustbevakningen och sålunda ett

visst antal kustbevakningstjänstemän komme att uppföras å sagda övergångs
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

stat, böra bliva ej oväsentligt större än vad departementschefen kunde liava

förutsatt. Verkställda beräkningar hade visat, att anslaget skulle behöva ökas

med omkring 24,000 kronor. Då emellertid dessa beräkningar måst göras efter

nuvarande förhållanden och tydligt vore, att det antal tjänstemän, som därest

övergången skulle äga rum nu, måste överföras på ifrågavarande övergångsstat,

vore större än vad förhållandet vid tiden för omorganisationens genomförande

skulle bliva, kunde berörda siffra betraktas såsom ett maximum och

utan risk nedsättas till 17,000 kronor. För personliga lönetillägg och tillfälliga

lönetillägg skulle alltså erfordras ett belopp av 27,000 kronor. Vidkommande

därefter den del av ifrågavarande anslag, som vore avsedd att bereda kompensation

för mistade extra inkomster (50,000 kronor), hade någon förhöjning

icke ifrågasatts av departementschefen. Emellertid hade departementschefen,

i motsats till generaltullstyrelsen, ansett, att dylik kompensation borde tillgodokomma,

bland andra, sådana extra ordinarie tjänstemän, som komma att

upptagas å en av honom föreslagen övergångsstat 3, motsvarande en av generaltullstyrelsen

ifrågasatt övergångsstat C. Då generaltullstyrelsen principiellt

yidhölle sitt tidigare förslag om rätt för tulltjänstemän till kompensation för

indragna extra inkomster, hade styrelsen, som icke funne något att erinra

mot att berörda rätt utsträcktes även till de extra ordinarie tjänstemän, som

komme att upptagas å nyssnämnda övergångsstat, ansett sig böra ifrågasätta

någon höjning av anslaget till ersättning för mistade extra inkomster. Huru

stor denna höjning rätteligen borde vara, kunde tydligen icke med någon

större grad av säkerhet bedömas. Styrelsen ville emellertid, särskilt med hänsyn

därtill, att det i styrelsens statförslag år 1920 för ändamålet avsedda beloppet,

50,000 kronor, kunde befaras vara synnerligen knappt tilltaget, föreslå

höjningen till 15,000 kronor. Förslagsanslaget »till personliga lönetillägg samt

ersättning för indragna extra inkomster m. m.» skulle alltså böra uppgå till

92,000 kronor, därav 27,000 kronor till personliga lönetillägg m. m. och 65,000

kronor till ersättning för mistade extra inkomster; och hade anslaget, då därav

utgående ersättningsbelopp syntes böra utbetalas månadsvis i sammanhang

med lönen, i det avgivna statförslaget upptagits med hälften av förstnämnda

belopp, eller med 46,000 kronor.

Förutom dessa ändringar i styrelsens år 1920 framlagda förslag till särskilda

anslag å avlöningsstaten, hade departementschefen vidtagit även den

ändring, att bland berörda anslag uppförts ytterligare ett anslag å högst 20,000

kronor till arvoden åt fyra tullfiskaler. I anslutning till vad styrelsen i annat

sammanhang anfört rörande tullfiskalernas ställning och avlöning hade styrelsen

i det avgivna statförslaget för förra halvåret 1923 icke upptagit något

sådant anslag.

T fråga om de övriga särskilda anslagen å avlöningsstaten — vilka icke

blivit föremål för någon ändring — hade styrelsen i föreliggande statförslag

upptagit varje sådant anslag med hälften av respektive belopp i 1920 års statförslag.

I samband härmed har generaltullstyrelsen förklarat en i styrelsens ''

specifikation till utgiftsstater för tullverket för förra halvåret 1923

förekommande särskild anslagspost å avlöningsstaten för generaltullstyrelsen

sålunda:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 haft. (Nr 89.)

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements
chefen.

»För beredande åt befattningshavare inom styrelsen av personliga lönetillägg

och ersättning för mistade extra inkomster ävensom av läkarvård och

medikamenter samt begravningshjälp torde något mera avsevärt belopp icke

bliva erforderligt. Styrelsen har därför i den specificerade avlöningsstaten för

generaltullstyrelsen i och för nyssnämnda ändamål upptagit ett förslagsvis beräknat

belopp av 1,266 kronor, avseende tillika att avrunda summan av denna

stat. Förhållandet har betydelse för den sammanfattning av de i specifikationen

upptagna anslagsbeloppen, som — ---måste göras för att utvisa, huru

dessa belopp ingå i själva statförslaget. I detta har alltså under förslagsanslaget

till avlöningar åt ordinarie tjänstemän inom generaltullstyrelsen upptagits

nyssnämnda avrundade belopp.»

Mot vad generaltullstyrelsen i förevarande spörsmål anfört och

föreslagit har jag anledning till erinran allenast i följande hänseenden.

Vid behandling av frågorna om tullpersonalens storlek omnämnde

jag, att generaltullstyrelsen ansett antalet tullkontorister böra i staten

för förra halvåret 1923 upptagas till 130, änskönt det antagits, att

endast 40 sådana tjänstemän kunde vara färdigutbildade till tiden

för statens ikraftträdande och att arbetet vid ett antal tullkontoristbefattningar

därför skulle komma att under någon tid förrättas av

extra ordinarie kammarskrivare å övergångsstat. Tillika meddelades,

att den besparing, som därigenom skulle komma att inträda å avlöningsstaten,

av styrelsen utjämnats sålunda, att det eljest behövliga

anslaget för indragnings- och övergångsstaterna, minskats med ett belopp,

ungefär motsvarande berörda besparing. Av vad jag förut i

denna sak yttrat framgår, att även jag funnit lämpligt, att redan från

början i staten uppföras så många tullkontoristbefattningar, vilka kunna

i den nya organisationen inpassas, nämligen 130, men att jag därvid

tillika förutsatt, att behållningar, som å avlöningsbeloppen för dessa

uppstå, innan befattningarna första gången tillsättas, besparas Berörda

behållningar, vilka, därest allenast 40 tullkontoristbefaltningar hinna med

ingången av förra halvåret 1923 besättas, kunna uppskattas till i runt

tal 178,000 kronor, böra följaktligen icke, på sätt styrelsen tänkt sig,

få medföra däremot svarande minskning i erforderliga avlöningsbelopp

för de 90 extra ordinarie kammarskrivare, som sålunda komme att under

sagda halvår förrätta tullkontoristgöromål. Vid sådant förhållande och

då jag vidare, såsom jag i det följande torde få tillfälle att närmare förklara,

icke heller kan dela generaltulistyrelsens uppfattning om lämpligheten

av att inrätta den övergångsstat för viss extra ordinarie tullpersonal,

som styrelsen, enligt vad nyss sagts, ifrågasatt (»övergångsstat

3»), utan i stället funnit samtliga extra ordinarie befattningshavares

avlöningsförhållanden böra regleras i den ordning, som stadgas i 34 §

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

av avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl., lärer ett belopp, motsvarande

sagda behållningar, således 178,000 kronor, böra tillföras, icke anslaget

till indragnings-och övergångsstaterna utan det särskilda anslaget till

avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare m. m. Dit måste

vid godkännande av min ståndpunkt till frågan om fastställandet av

den extra ordinarie tullpersonalens avlöning tydligen även läggas det

av generaltullstyrelsen för de extra ordinaries övergångsstat föreslagna

anslagsbeloppet, 137,000 kronor. Genom dessa båda tillskott kommer

det av styrelsen till 400,000 kronor upptagna anslagsbeloppet att stiga

till 715,000 kronor, vilken summa jag också räknat med vid upprättandet

av den stat, jag frandägger.

Anslaget till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna

extra inkomster m. m. har av generaltullstyrelsen beräknats med utgångspunkt

från att förmånen av fri beklädnad för tullpersonalen skulle

bestå samt att den av styrelsen föreslagna placeringen i lönegrader av

samma personal i stort sett skulle bliva densamma, som angavs i styrelsens

statförslag för år 1922. Då jag likväl icke blott förordat upphörandet

av nämnda förmån utan även ifrågasatt ett antal nedflyttningar

på löneskalan, måste således det av styrelsen för personliga

lönetillägg avsedda halvårsbeloppet, 5,000 kronor, ökas med dels beloppet

av gottgörelsen för nämnda förmån åt för närvarande uniformsberättigad

tullpersonal dels ock den .avlöningsskillnad, som härrör av nedflyttniugarna,

allt likaledes för halvår räknat. Dessa tillskottsbelopp torde

kunna uppskattas till inalles omkring 40,000 kronor. Vidare har styrelsen

såsom anslag till ersättning för indragna extra inkomster avsett

ett belopp för halvår av 32,500 kronor, innebärande en förhöjning av

det i styrelsens statförslag för år 1920 för ändamålet beräknade beloppet

för motsvarande tidrymd med 7,500 kronor. Denna förhöjning har

motiverats huvudsakligen med eu utsträckning av rätten att utfå sådan

ersättning 1 ill extra ordinarie tjänstemän å övergångsstat. Enär jag,

såsom förut nämnts, anser, att sådan övergångsstat överhuvud taget

icke bör förefinnas, och då det. belopp, varmed ersättning för sportler i

andra fall skulle utgå, efter mycket att döma kommer att, med hänsyn

till den av mig tidigare förordade förändringen i sättet för bestämmandet

av detsamma, understiga vad styrelsen i sådant avseende beräknat,

kan jag emellertid icke tillstyrka att ifrågavarande ersättningsanslag

bestämmes till högre belopp för förra halvåret 1923 än 20,000 kronor.

Tillsammans med det av styrelsen beräknade halvårsbeloppet för beredande

av tillfälligt lönetillägg åt viss ordinarie personal å övergångsstat,

8,500 kronor, skulle följaktligen hela anslaget »till personliga löne
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

Jämförande

cversikt.

204 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tillägg samt ersättning för indragna extra inkomster m. m.», sådant

det av mig tillstyrkes, uppgå till 73,500 kronor.

Det för personliga lönetillägg m. m. åt befattningshavare inom

generaltullstyrelsen förslagsvis och med hänsyn jämväl till önskvärdheten

att erhålla eu mera jämn summa för styrelsens avlöningsstat

upptagna beloppet 1.266 kronor har jag, sedan en del förändringar av

i staten upptagna avlöningssiffror företagits, ansett böra och kunna till

avrundning av statens summa ersättas med ett till 853 kronor sänkt belopp.

Till vinnande av en överblick av i vad mån slutbeloppen av avlöningsstaterna

för förra halvåret 1923 enligt generaltullstyrelsens och

mitt förslag avvika dels från varandra, dels från hälften av 1921 och

1922 års motsvarande anslag enligt stat, dels ock från de bokförda

verkliga utgifterna för avlöningar åt tullpersonalen under halva året

1921 har jag låtit upprätta en jämförande sammanställning, vilken jag

ber att nu få framlägga. Beträffande denna sammanställning torde böra

särskilt förutskickas, att den del av vikariatsersättningsanslaget enligt stat

för år 1921, som angivits utgöra förstärkning av anslaget, utgör allenast

beräknad del av det i riksstaten för nämnda år till förstärkning av förslagsanslaget

till tullverket upptagna belopp av 1,500,000 kronor.

Ordinarie stat (inklusive ortstillfigg m. m.)

Vikariatsersättning m. in...................

Extra stat (inklusive ortstillägg).........

Ålderstillägg....................................

Tillfälliga lönetillägg ........................

Tillfällig löneförbättring åt ordinarie

tjänstemän i generaltullstyrelsen......

Tillfällig avlöningsförbättring åt e. o.

tjänstemän i generaltullstyrelsen......

Summa

1 Därav 204,240 kronor utgörande förstärkning av anslaget.

2 Därav för generaltullstyrelsen 248,000 kronor och för tullstaten 5,955,552 kronor.

3 Därav för generaltullstyrelsen 243,000 kronor och för tullstaten 5,899,280 kronor.

Halva beloppen av

Anslag-enligt stat

förra halvåret 1923

verkliga

utgifter

år 1921

kronor

anslag enligt stat

generaltull-

styrelsens

förslag

kronor

departe-

ments-

chefens

förslag

kronor

år 1921

kronor

år 1922

kronor

2,297,000

2,292,670

2,308,625

1,350,000

1 641,740

782,000

221,580

231,580

429,250

400,000

399,650

400,000

469,500

478,460

623,000

■ 3 6,203,552

8 6,142,280

15,500

19,250

19,250

24,150

21,750

21,750

4,777,730

4,085,100

4,583,875

6,203,552

6,142,280

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

205

Av denna sammanställning framgår bland annat, att det av mig upprättade

förslaget till avlöningsstat för förra halvåret 1923 till sin slutsumma

understiger det av generaltullstyrelsen förebragta med 61,272 kronor

men överstiger de mot denna stat svarande anslag enligt stat för hälften

av åren 1921 och 1922 med respektive 2,057,180 kronor och 1,558,405

kronor ävensom sammanlagda beloppet av de under halva året 1921

verkligen utbetalta avlöningar med 1,364,550 kronor.

Uppmärksamheten bör måhända i detta sammanhang fästas därå, att,

enär i de framlagda siffrorna icke ingå dyrtidstillägg och det lärer få

förutsättas, att den ifrågasatta löneregleringen för tullverket skall i

likhet med vad som skett beträffande statsdepartement m. fl. medföra

reducering i hittillsvarande grunder för sådan förmån, skillnaden mellan

de för statsverket uppstående slutliga kostnader för tullpersonalens avlönande

under förra halvåret 1923 och de motsvarande totala verkliga

utgifterna under hälften av år 1921 skall utvisa ett belopp, avsevärt

mindre än det sist angivna. Detta skillnadsbelöpp kan med stöd av

gjorda beräkningar, grundade på den levnadskostnadsindex, som gällde

under första kvartalet år 1922, uppskattas till omkring 809,000 kronor.

Därjämte må bringas i erinran, att med det av mig tillstyrkta

systemet för fastställande av antalet tullkontoristbefattningar en besparing,

som visserligen icke låter sig till storleken i förväg med säkerhet

bestämmas men får antagas uppgå till omkring 178,000 kronor, kan

väntas komma att inträda i det avlöningsbelopp, som i mitt statförslag

beräknats för nämnda befattningar.

Indragnings- och övergångsstaterna.

Enligt generaltullstyrelsens med skrivelse den 11 oktober 1920

framlagda förslag till utgiftsstater för tullverket för år 1922 skulle bland

dessa stater uppföras tre indragningsstater (A—C) och tre övergångsstater

(A—C). Om vilka tjänstemän, som skulle hänföras till ena eller andra

staten, samt de avlöningsförmåner, vilka å respektive stater skulle få uppbäras,

innehöll berörda skrivelse närmare bestämmelser (sid. 247). I samma

skrivelse ifrågasattes även i vissa fall kompensation för indragna extra inkomster

åt å indragnings- eller övergångsstat uppförda tjänstemän.

De sålunda avgivna förslagen underkastades enligt det vid propositionen

den 18 mars 1921 fogade statsrådsprotokoll eu genomgående

omarbetning, innan det förelädes riksdagen. För denna omarbetning

lämnade departementschefen (sid. 256) följande motivering:

»Generaltullstyrelsens föreliggande förslag rörande indragnings- och

övergångsstater är, i vad detsamma avser ordinarie tjänstemän, grundat på

den uppfattningen, att envar ordinarie tjänsteman, som icke förklarar sig vilja

Olika slag

av stater.

Generaltullstyrelsen

år

1920.

Departementschefen

år

1921.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kvarstå å äldre stat, ock skall vara berättigad att övergå på den nya staten,

oavsett huruvida å denna stat plats kan beredas honom eller ej. Nämnda uppfattning

anser jag mig emellertid icke kunna godtaga, utan synes det mig

ligga i sakens natur, att övergång på ny stat ej kan medgivas i sådant fall, att

lämplig befattning på den nya ordinarie staten icke kan tilldelas vederbörande.

Därest ordinarie tjänsteman vid tullverket av sådan anledning icke medgives

övergå på ny stat, bör han enligt min mening uppföras å särskild övergångsstat,

av mig betecknad såsom övergångsstat 1, med rätt för honom att

åtnjuta avlöning enligt nu gällande ordinarie stat.

Tjänsteman vid tullverket, som redan nu är uppförd å indragningsstat,

torde icke heller böra medgivas att övergå på den nya ordinarie staten utan bör

överföras till ny indragningsstat med den å nuvarande indragningsstat upptagna

avlöning.

o Vad beträffar ordinarie tjänsteman, som förklarar sig icke vilja övergå

på ny stat och icke heller kan därtill lagligen förbindas, gäller enligt 36 §

av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att han skall bibehållas

vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner.

Sådan tjänsteman torde vid tullverket böra uppföras å en särskild

övergångsstat 2, enligt min beteckning, med nyss angivna avlöning. Å samma

övergångsstat synes ock lämpligen böra upptagas en å nuvarande övergångsavlöningsstat

uppförd tjänsteman med honom enligt sistnämnda stat tillkommande

avlöning, givetvis dock under den förutsättning, att han icke konstitueras

till tjänst å den nya ordinarie staten.

Vidkommande de befattningshavare, vilka enligt vad nyss är sagt skulle

uppföras å övergångsstat 1 eller 2, förutsätter jag, att, i den mån så befinnes

lämpligt och de kunna därtill lagligen förbindas, de tagas i anspråk för tjänstgöring

vid tullverket.

Jag torde i detta sammanhang ock böra upptaga till behandling frågan

om tillfälligt lönetillägg åt nu omhandlade tjänstemän. Vad då först beträffar

tjänsteman å indragningsstat samt tjänsteman, som på grund av vägran att

övergå på ny stat uppförts på övergångsstat 2, bör enligt min mening tillfälligt

lönetillägg icke utgå till sådan tjänsteman. Däremot torde beträffande

ordinarie tjänsteman, vilken uppförts å övergångsstat 1, Kungl. Maj:t böra

äga tillerkänna vederbörande tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses

stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas

av honom, eller eljest kan anses skäligt, dock icke utöver vad som enligt de

för år 1921 gällande grunder skulle utgå i sådant tillägg. De för ändamålet

erforderliga medlen torde — — — kunna utgå under den å avlöningsstaten

uppförda särskilda anslagstiteln ''personliga lönetillägg samt ersättning för

indragna extra inkomster m. m.’

Vad härefter angår befattningshavare å extra stat vid tullverket, torde

dessa, enligt vad generaltullstyrelsen meddelat, kunna i regeln tilldelas ordinarie

tjänst å den nya staten i minst lika hög tjänstegrad som vederbörande

befattning å extra stat. För de till äventyrs förekommande undantagsfall,

då så. icke kan ske, har styrelsen ansett billighet och rättvisa kräva, att befattningshavaren

icke återförvisas till sin ordinarie tjänst i lägre tjänstegrad

eller till icke-ordinarie anställning, irtan uppföres å särskild övergångsstat

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

207

såsom ordinarie tjänsteman i en något lägre lönegrad än den för motsvarande

tjänst å den nya ordinarie staten gällande. Enahanda förfaringssätt

har styrelsen ansett höra tillämpas i fråga om dels befattningshavare, som

innehar stadigvarande förordnande i succession efter å extra stat förordnad

tjänsteman dels ock sådan tjänsteman, som innehar stadigvarande förordnande

å ledig tjänst vid kustbevakningen, ävensom tjänsteman, förordnad

i succession efter dylik tjänsteman.

Vad nu föreliggande förslag beträffar, tillåter jag mig erinra, hurusom

enligt min i det föregående angivna uppfattning ordinarie .tjänsteman, för

vilken plats saknas å den nya ordinarie staten, icke skulle hava rätt att övergå

på ny stat. Vid sådant förhållande anser jag befattningshavare å extra

stat och därmed jämställd befattningshavare icke skäligen kunna medgivas

en bättre rätt i nämnda hänseende. Då härtill kommer, att antagligen samtliga

ifrågavarande befattningshavare kunna beredas plats å den nya ordinarie

staten, finner jag mig icke höra biträda generaltullstyrelsens förslag i berörda

avseende.

'' Generaltullstyrelsen har slutligen beträffande vissa extra ordinarie befattningshavare,

som icke tillhöra nyss omhandlade kategorier, ansett särskilda

övergångsanordningar erforderliga för att mera omedelbart kunna

råda bot för det för närvarande inom tullverket alltför starkt rådande extra

ordinariesystemet. För sådant ändamål har styrelsen tänkt sig, att å en särskild

övergångsstat skulle såsom ordinarie tjänster upptagas ett av Kungl.

Maj:t bestämt antal befattningar i olika lönegrader, avsedda för sådana

extra ordinarie gränsridare, kustroddare, vaktmästare och kammarskrivare,

som vid utgången av år 1921 varit anställda under minst fem år och tillika

innehava en effektiv tjänstgöring av minst tre år och som av generaltullstyrelsen

prövas lämpliga att vinna fast anställning vid verket.

Om också det av generaltullstyrelsen sålunda framlagda förslaget torde

sakna stöd i föregående praxis, synes mig dock, att förhållandena vid tullverket

äro av en så säregen beskaffenhet i fråga om extra ordinarie befattningshavares

anställning och befordran till ordinarie tjänst, att vidtagandet

av särskilda åtgärder uti det av styrelsen angivna syftet väl kan anses motiverat.

Jag finner mig fördenskull kunna i princip biträda styrelsens nyssberörda

förslag om ock med vissa modifikationer.

För ifrågavarande ändamål anser jag sålunda, att å en särskild övergångsstat

3, enligt min beteckning, bör uppföras ett av Kungl. Maj:t bestämt

antal tjänster såsom gränsuppsyningsmän, tillsyningsmän och kammarskrivare,

samtliga med ordinarie anställning, avsedda för sådana extra ordinarie

gränsridare, vaktmästare och kammarskrivare vid tullstaten, som vid utgången

av år 1921 varit anställda i tullverkets tjänst under minst fem år och

tillika innchava eu effektiv tjänstgöring av minst tre år samt av generaltullstyrelsen

prövas lämpliga att vinna fast anställning i tullverket. Härvid bör

uppmärksammas, att några tjänster tillhörande kustbevakningen icke skulle

upptagas i övergångsstat 3 med hänsyn till att något definitivt förslag beträffande

kustbevakningens ordnande nu icke skulle föreläggas riksdagen.

T fråga om de lönegrader enligt den nya avlöningsskalan, till vilka

tjänsterna å övergångsstat 3 skulle hänföras, anser jag gränsuppsyningsmansoch

tillsyningsmanstjänsterna böra, såsom styrelsen föreslagit, tillhöra 1 löne
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89-

graden, medan däremot kammarskrivartjänsterna synas böra sättas en lönegrad

lägre än styrelsen hemställt eller sålunda i 6 lönegraden, detta i anslutning

till mitt---förslag rörande placeringen av de ordinarie tullkontorist
befattningarna.

Vidkommande sättet för bestridande av avlöningar till befattningshavare

å indragnings- och övergångsstater har generaltullstyrelsen föreslagit, att de

skulle utgå i vissa fall direkt av tullmedlen, i andra fall av avlöningar vid befattningar

å ordinarie stat, vilka hållas vakanta, samt i övriga fall av särskilt

förslagsanslag. Detta förfaringssätt har synts mig vara onödigt invecklat och

ur budgetteknisk synpunkt mindre tilltalande. Jag anser, att för bestridande

av avlöningarna till samtliga de befattningshavare, som upptagas å indragnings-

och övergångsstaterna, bör i stat uppföras ett särskilt förslagsanslag,

vilket torde kunna lämpligen sättas till 500,000 kronor. Däremot böra i stället

avlöningarna vid de tjänster å ordinarie stat, vilka skulle uppehållas av befattningshavare

å övergångsstat, helt besparas.---

Av billighetsskäl synas mig de tjänstemän, som komma att uppföras å

de av mig såsom övergångsstater 1 och 3 betecknade staterna böra berättigas

till ersättning för mistade extra inkomster efter samma grunder, som må bliva

bestämda för tjänstemän, vilka uppföras å ordinarie avlöningsstat.»

Dessa uttalanden utmynnade i särskilda hemställanden, avsedda

att föreläggas riksdagen till godkännande.

Oeneraituii- Med anledning av samma uttalanden har generaltullstyrelsen vid

Siyri92i. &r avgivande av nu föreliggande statförslag den 17 oktober 1921 tillkännagivit,

att styrelsen ansett sig icke kunna vidhålla sina tidigare förslag

rörande indragnings- och övergångsstaterna utan i stället böra följa

departementschefens nyssberörda förslag i allt huvudsakligt, för de

avvikelser från dessa, till vilka styrelsen funnit anledning, har styrelsen

lämnat denna redogörelse:

»I den å sid. 288 i propositionen nr 330 intagna tabell, som angiver storleken

av det tillfälliga lönetillägg, vilket skulle tillkomma å övergångsstat 1

uppförda tjänstemän, torde--— dels beloppen böra ändras till överensstäm
melse

med 1921 års riksdags beslut, dels ock upptagas beloppen av de tillfälliga

lönetillägg, som skulle utgå å kustbevakningstjänstemän tillkommande, i

tabellen uteslutna begynnelseavlöningsbelopp. — Enligt departementschefens

förslag skulle tillfälligt lönetillägg tillkomma tjänstemän, som uppförts å

övergångsstat 1, men däremot icke tjänstemän, som på grund av vägran att

övergå på den nya staten uppförts å övergångsstat 2. Från sistnämnda förhållande

anser styrelsen sig emellertid böra ifrågasätta ett undantag, nämligen

beträffande de nuvarande fyra tullfiskalerna. Dessa tjänstemän lära

nämligen icke kunna antagas vara villiga att övergå på den nya staten, då de

---å denna skulle bliva upptagna såsom arvodister och alltså förlora sin

nuvarande ordinarie anställning med åtföljande pensionsrätt. Det synes vid

sådant förhållande obilligt, om de på grund av en dylik enligt styrelsens mening

fullt befogad vägran skulle berövas det tillfälliga lönetillägg, de nu åtnjuta.

— Å övergångsstat 3 torde, ävenledes på grund därav, att styrelsens

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

209

förslag omfattar omorganisation jämväl av kustbevakningen, komma att upptagas

ett antal kustvakttjänster i 1 lönegraden. Vad beträffar den lönegrad,

i vilken kammarskrivartjänsterna skulle uppföras å denna övergångsstat, bar

styrelsen, i sammanhang därmed att styrelsen ansett sig fortfarande böra upptaga

tullkontoristerna i 7 lönegraden, ock bibehållit sagda tjänster i samma

lönegrad som tullkontoristerna.»

Beträffande vilket belopp, som skulle för indragnings- och över- *

gångsstaterna avses i staten för förra halvåret 1923, har styrelsen

samtidigt företett följande utredning:

»Enligt verkställda undersökningar och beräkningar, vilka dock givetvis

kunna äga endast en mycket begränsad giltighet, skulle å övergångsstat 1

uppföras omkring 35 tjänstemän, för vilkas avlöning skulle erfordras ett belopp

av omkring 114,000 kronor eller för första halvåret 1923 omkring 57,000

kronor. Beräkningen av det antal tjänstemän, som kunna komma att uppföras

å övergångsstat 2, är tydligen ännu mera osäker; sannolikt är dock, att

deras antabjjliver endast helt obetydligt. Å övergångsstat 3 skulle uppföras

omkring 98 kammarskrivartjänster i, såsom redan nämnts, 7 lönegraden samt

1 tillsyningsmans-, 13 gränsuppsyningsmans- och 79 kustvakttjänster, eller

sammanlagt 93 tjänster i 1 lönegraden. Till avlöning vid dessa tjänster skulle

erfordras ett belopp av omkring 678,000 kronor, sålunda för ett halvt år omkring

339,000 kronor. Emellertid skulle, på sätt---anförts vid behand
lingen

av frågan om det antal tullkontoristtjänster, som enligt styrelsens åsikt

borde uppföras å den nya staten, anslaget till övergångsstaten 3 minskas med

det belopp, som motsvarar den besparing på avlöningsstaten, vilken uppkommer

därigenom, att icke alla tullkontoristtjänster omedelbart tillsättas. I likhet

med departementschefen (sid. 231 i propositionen) antager generaltullstyrelsen,

att 40 sådana tjänster skola kunna genast tillsättas, i följd varav och

då antalet tullkontoristtjänster i föreliggande förslag upptagits till 130, ett

antal av 90 dylika tjänster skulle komma att under någon tid bestridas av

kammarskrivare å övergångsstat 3. Med en medelavlöning av 4,495 kronor

vid varje tullkontoristtjänst skulle alltså å avlöningsstaten besparas omkring

404,000 kronor, eller för halvt år omkring 202,000 kronor, vilket senare belopp

sålunda bör fråndragas ovannämnda för övergångsstaten 3 beräknade belopp

av 339,000 kronor, då denna stat skulle utgöra omkring 137,000 kronor.

Då indragning sstaten, i 1922 års stat upptagen till 6,900 kronor, icke

förändrats, skulle densamma för första halvåret 1923 uppföras med 3,450

kronor.»

Enligt generaltullstyrelsens beräkning skulle alltså övergångsstat 1,

övergångsstat 3 och indragningsstaten sluta på ett belopp av 197,450

kronor. Då styrelsen i fortsättningen uppgivit sig hava till bestridande av

kostnaden för övergångsstat 2 under första hälften av år 1923 approximativt

beräknat ett belopp av 22,550 kronor, utgör summan av de föreslagna

posterna å övergångs- och indragningsstaterna 220,000 kronor, med vilket

belopp dessa stater ock upptagits i styrelsens förevarande statförslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.) • 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Tulltjänstemannaföreningen.

Löneregle
ringskom
mittén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i en till Kungl.

Maj:t ingiven skrift av den 3 november 1921 hemställt, att de extra

ordinarie kammarskrivare med minst fem års effektiv tjänstgöring, vilka

icke vid omorganisationen uppfördes å ordinarie stat, måtte överföras

å övergångsstat i lönegraden närmast under den, som komme att gälla

för kammarskrivare.

Det yttrande, som 1902 års löneregleringskommitté den 6 december

1921 avgivit över general tullstyrelsens förslag till stat för förra halvåret

1923 berör här omhandlade ämnen endast i vad de avse den ifrågasatta

övergångsstaten 3 och de nuvarande tullfiskalernas rätt till tillfälligt

lönetillägg efter den nya organisationens genomförande. I förstnämnda

ämne har kommittén framlagt följande synpunkter:

»Då kommittén fått det intryck, att förhållandena vid tullverket med avseende

å extra ordinarie personalens anställning och befordran till ordinarie

tjänst hittills i allmänhet varit för personalen jämförelsevis mera ofördelaktiga

än inom motsvarande andra verk, har kommittén all anledning förorda, att

vid nu förestående omorganisation åtgärder vidtagas i sjdte att i görligaste

mån gottgöra denna personal för den sämre ställning, som densamma till följd

av berörda för tullverket egenartade förhållanden kommit att intaga.

Kommittén vill dock ifrågasätta, huruvida verkligen tillräcklig anledning

föreligger att lösa denna fråga på det föreslagna sättet, vilket, såvitt

kommittén har sig bekant, saknar tidigare motsvarighet i statsförvaltningen.

I stället synes det kommittén, som om ändamålet hellre kunde vinnas därigenom,

att särskild hänsyn toges till nyss anförda förhållanden vid fastställande,

i den ordning, som stadgas i 34 § av avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. verk, av grunderna för avlöningsförmånerna

åt icke-ordinarie befattningshavare vid tullverket. I samband därmed torde

jämväl frågan om bemälda extra ordinarie tjänstemäns rätt till kompensation

för indragna extra inkomster kunna komma under omprövning. De medel,

som i statförslaget avsetts för den sålunda enligt kommitténs mening icke

behövliga övergångsstaten 3, torde, vid godkännande av kommitténs uppfattning

i detta ämne, höra, i den män så finnes erforderligt, tillföras det för

tullstaten beräknade anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m.»

I frågan om tullfiskalernas framtida rätt till tillfälligt lönetillägg

har general tullstyrelsens förslag, att tullfiskalerna måtte bliva tillerkända

sådan förmån, ehuru de efter styrelsens mening måste förutsättas bliva

uppförda å övergångsstat 2, där tillfälligt lönetillägg i allmänhet icke

skulle vara medgivet, föranlett kommittén allenast till den erinran, att,

då enligt kommitténs åsikt blivande arvoden till tullfiskaler ej borde

specifikt upptagas å den nya avlöningsstaten utan utgå enligt den i

34 § av avlöningsreglementet avsedda ordning, nuvarande ordinarie tullfiskaler

borde vara berättigade att med bibehållen pensionsrätt upptagas

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 211

såsom befattningshavare på övergångsstat 1, vilka skulle få åtnjuta även

tillfälligt lönetillägg.

En av de särskilda ledamöterna i kommittén har förklarat sig

endast med tvekan och under viss angiven förutsättning kunna biträda

förslaget om borttagande av den av generaltullstyrelsen ifrågasatta övergångsstaten

3.

Bortsett från förslaget om reglerandet genom en »övergångsstat 3»

av viss extra ordinarie personals avlöningsförhållanden ävensom från en

del härefter angivna smärre undantag, föranledda av riksdagens tidigare

framlagda synpunkter, är jag ense med min företrädare om grunderna

för anordnandet av indragnings- och övergångsstaterna. I förstnämnda ämne

ansluter jag mig till den uppfattning, löneregleringskommittén framfört.

Emellertid är jag icke övertygad om nödvändigheten av att utverka

riksdagens särskilda förklaranden i samtliga här ifrågavarande hänseenden.

Såvitt jag kan finna, måste nämligen genom en föreskrift, att avlöningsreglementet

för statsdepartement m. fl. skall träda i tillämpning jämväl

beträffande tullverket, åtskilliga av de principer, som man synes hava

velat nu få uttryckta genom inrättandet av speciella slag av indragningsoch

övergångsstater, utan vidare bliva genomförda, dels på grund av

uttryckliga stadganden i reglementet, dels ock i anledning av den ställning,

riksdagen eljest intagit till en del övergångsspörsmål, som uppkommit

i samband med reglementets fastställande. Härutinnan ber jag

få erinra om följande.

I 36 § av nyss omförmälda reglemente är bestämt bland annat,

att tjänsteman, som anmäler, att han icke vill underkasta sig de nya

avlöningsbestämmelserna, och som ej heller kan därtill lagligen förbindas,

skall varda bibehållen vid honom enligt gällande ordinarie stat tillkommande

avlöningsförmåner ävensom vid honom dittills tillkommande pensionsrätt.

Vidare medgav 1921 års riksdag, att sådana vid de verk, å

vilka avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, anställda tjänstemän,

vilka vore uppförda å övergångsstater, finge, därest de kvarstannade å

övergångsstat, bibehållas vid samtliga enligt dessa stater utgående

avlöningsförmåner jämte tillfällig löneförbättring och personliga lönetillägg,

där sådana förekomme. Samtidigt därmed bemyndigade riksdagen

Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva, att avlöningsreglementet

finge äga tillämpning jämväl å eu på äldre stat än den

dåvarande kvarstående tjänsteman, därest denne förklarade sig villig

underkasta sig nämnda reglemente. Genom vad sålunda förekommit

synes mig redan hava fastslagits, vad som nu avsetts att få särskilt

Reservation.

Departements
chefen.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

bestämt genom godkännande av grunderna för en »övergångsstat 2».

Dessutom har härigenom bland annat den utsträckning företagits beträffande

de föreliggande förslagen om rätt till tillfälliga lönetillägg, att

även tjänsteman, som vid den nya statens ikraftträdande redan befinner

sig på övergångsstat och kvarstår därstädes, skall kunna erhålla sådan

förmån, en utsträckning, vilken även jag finner med billighet överensstämmande.

Förutnämnda 36 § i avlöningsreglementet innehåller jämväl en

föreskrift av innebörd, att den ordinarie tjänsteman, som icke anmält,

att han ej önskar få de nya avlöningsbestämmelserna å sig tillämpade,

skall vara pliktig att underkasta sig dessa. Givetvis kan ett åläggande

i sådan riktning icke komma i fråga i andra fall, än där tjänstemannens

befattning även förekommer i den nya staten. Skulle befattningen ej

återfinnas därstädes, bör tjänstemannen, i likhet med vad som synes

hava av riksdagen vid tidigare löneregleringar ansetts uppenbart, överföras

till övergångsstat (indragningsstat). Enligt de grundsatser beträffande

avlöningsförmånerna för sådan tjänsteman, vilka uttalats av löneregleringskommittén

vid framläggandet av förslaget till definitiv lönereglering

för statsdepartementet och centrala ämbetsverk (betänkande

LXII, sid. 108—114) och som icke givit riksdagen anledning till erinran,

bör tjänstemannen å sådan stat bibehållas vid honom dittills tillerkända

avlöningsförmåner, tillfällig löneförbättring däri inräknad. Då tullfiskalerna

komma att vid tullverkets omorganisation bliva i så måtto övertaliga,

att deras ordinarie befattningar icke längre skulle förefinnas utan

de med befattningarna förenade göromål framdeles skulle utföras av ickeordinarie

befattningshavare, måste tydligen på envar av de nuvarande

ordinarie tullfiskalerna, som icke förklarar sig vägra att övergå på den

nya staten, de nyss anförda grundsatserna tillämpas. Av vad jag sålunda

bragt i erinran lärer framgå, att icke heller de förhållanden, som man

åsyftat få vid detta tillfälle särskilt reglerade genom fastställande av en

»övergångsstat 1» behöva föranleda uttryckligt beslut från riksdagens

sida om en sådan stat och de avlöningsförmåner, som därå skulle få

åtnjutas.

För undvikande av varje tvekan med avseende å de tillfälliga

lönetilläggen, där dessa med tillämpning av vad nu sagts finge utgå

till personal å annan än den nya staten och då dessa tillägg hittills

medgivits årsvis, torde emellertid riksdagens uttalande härom vara

önskligt; och -hemställer jag därför, med gillande av vad min företrädare

i ämbetet i frågan principiellt yttrat, att Kungl. Maj:t måtte utverka

riksdagens förklarande, att ordinarie tjänsteman vid tullstaten, som är

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

villig att övergå på den nya staten men icke kan dit överföras av den

anledning, att hans innehavande befattning icke förekommer i sagda

stat, liksom ock tjänsteman, tillhörande för år 1922 fastställd övergångsavlöningsstat,

må efter Kungl. Maj:ts bestämmande kunna få åtnjuta

tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt förhållande

till den tjänstgöring, som kan komma att krävas av vederbörande eller

eljest prövas skäligt, dock icke i något fall till högre belopp, för år

räknat, än som genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1921 (nr

444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för

år 1922 blivit bestämda.

Rätt till ersättning för mistade extra inkomster efter samma grunder,

som må bliva bestämda för tjänstemän, vilka uppföras å ordinarie avlöningsstat,

synes mig rättvisligen böra lämnas nyssnämnda båda slagen

tjänstemän, således jämväl den tjänsteman, som är uppförd å äldre övergångsavlöningsstat.

I överensstämmelse härmed hemställer jag om utverkande

av riksdagens förklarande jämväl i detta avseende.

Vidkommande härefter de tjänstemän, som vid tidigare tillfällen

blivit uppförda å indragningsstat, synes riksdagen vid behandlingen av

avlöningsfrågorna för statsdepartement m. fl. verk hava godkänt löneregleringskommitténs

uppfattning (betänkande LXII, sid. 114), att avlöningsreglementet

för dessa verk icke borde komma i tillämpning på

befattningshavare å sådan stat i andra fall, än då de hade full tjänstgöringsskyldighet.

Det synes mig vid sådant förhållande uppenbart,

att en å äldre indragningsstat förekommande tjänsteman, vilken, såsom

fallet för närvarande lärer vara vid tullverket, icke har dylik skyldighet,

ej gärna kan ifrågakomma till erhållande av andra löneförmåner än dem,

han å hittillsvarande indragningsstat åtnjuter. Ett generellt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att medgiva å denna indragningsstat kvarstående

befattningshavare att få det nya avlöningsreglementet tillämpat å sig

har, efter vad jag i det föregående nämnt, redan blivit i samband med

reglementets fastställelse av riksdagen lämnat. Under dessa omständigheter

förefaller mig slutligen icke heller ett särskilt beslut om anordnandet

av en ny »indragningsstat» vara för tullverkets vidkommande

erforderligt.

dag förutsätter alltså, att, därest riksdagen anvisar medel till indragnings-

och övergångsstater för tullverket för förra halvåret 1923

utan att därvid göra erinran i de avseenden, vari riksdagens särskilda

beslut enligt min nu uttalade uppfattning icke är behövligt, riksdagen

anser, att de riktlinjer med avseende å dylika staters anordnande, vilka

efter vad jag nu anfört varit för riksdagen tidigare ledande, fortfarande

böra följas.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Anslags
belspp
-

Departements
chefen.

Anslag till

pensioner.

Departements
chefen.

Botgörelse

för mistade

avlöningsandelar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Beträffande storleken av berörda medel, av generaltullstyrelsen

upptagna till 220,000 kronor, torde dessa, sedan den för »övergångsstat

3» beräknade delen därav, 137,000 kronor, överförts till det särskilda

anslaget för avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

böra bestämmas till återstoden, eller 83,000 kronor. Av detta belopp

synes jämväl tillfällig löneförbättring till tjänsteman hos generaltullstyrelsen,

för vilken plats ej kan beredas å den nya staten, kunna få utgå. Om

utverkande av riksdagens medgivande härtill gör jag därför nu hemställan.

Pensionsstaten för avskedade tjänstinneharare.

För pensionering av avskedade tjänstinnehavare är i staten för år

1922 upptaget ett förslagsanslag av 400,000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i det nu föreliggande statförslaget för

förra halvåret 1923 upptagit detta anslag med hälften av nämnda belopp,

eller 200,000 kronor.

Mot denna anslagspost har jag ej funnit anledning till erinran.

Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade änkor och barn

I 1922 års stat är för pensionering av avlidna tjänstinnehavares

efterlämnade änkor och barn avsett ett förslagsanslag av 25,000 kronor.

Beträffande storleken av detta årsanslag har generaltullstyrelsen

icke haft någon förändring att föreslå, varför styrelsen i sitt förslag

till stat för förra halvåret 1923 räknat med halva detta belopp, således

med 12,500 kronor.

Åven jag anser, att anslaget bör med hälften av nuvarande beloppet

överföras till sistnämnda stat.

Jämlikt § 8 i gällande avlöningsreglemente för tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning tillfaller avlöning vid ledig

tulltjänst, som i vanlig ordning återbesättes, tullstatens enskilda pensionsinrättning,

i den mån densamma icke erfordras för tjänstens uppehållande

under ledigheten.

Då tullkommissionen framlade sitt förslag till avlöningsreglemente

för tullverket, utgick kommissionen från den förutsättning, att en motsvarande

bestämmelse icke borde för framtiden förefinnas. Emellertid

anförde kommissionen vid samma tillfälle (IV: sid. 85), att pensionsinrättningen

i sådant fall skulle mista en inkomst, som, enligt vad kommissionen

inhämtat, uppgått till omkring 15,000 kronor om året, och

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

215

att, då pensionsinrättningens ekonomi delvis vore baserad på denna inkomst,

det icke borde ifrågakomma att utan kompensation indraga densamma

till statsverket. Kommissionen ville därför uttala sig för att

pensionsinrättningen i stället erhölle ett fast anslag av tullmedlen till

lämpligt belopp.

Detta uttalande har biträtts av generaltullstyrelsen (U. IV: sid. 35

o. f.), som emellertid med hänsyn till storleken av nyssberörda inkomst »

under de senare åren funnit anslaget lämpligen böra bestämmas till

13,000 kronor för år och således till 6,500 kronor för budgetsperioden

1 januari—30 juni 1923.

Av flera skäl finner jag icke lämpligt, att ett medgivande om rätt Departementjför

tullstatens enskilda pensionsinrättning till vissa avlöningsbelopp chettn
vidare

lämnas. Men å andra sidan synes det mig, liksom på sin tid

(sid. 261) min företrädare i statsrådsämbetet, ej heller böra förekomma,

att samma pensionsinrättning utan ersättning frånhändes en så väseutlig

inkomst, som den pensionsinrättningen nu åtnjuter på grund av det anförda

stadgandet i gällande avlöningsreglemente. Jag får därför uttala

min anslutning till tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda

förslag om beviljande åt pensionsinrättningen av ett fast anslag av tullmedlen

såsom kompensation för sagda inkomst. Detta anslag torde

böra fastställas till det av styrelsen beräknade beloppet. I den till mitt

föreliggande statförslag hörande specifikation (bil. A) återfinnes anslaget

såsom en avdelning b) under huvudrubriken »pensionsstaten för avlidna

tjänstinnehavares änkor och barn». •

• Omkostnadsstaten.

Innan härefter redogörelse lämnas för storleken av de anslag, som TitelfBrändgeneraltullstyrelsen

avsett vid de olika titlarna å omkostnadsstaten för nn9arbudgetsperioden

1 januari—30 juni 1923, må förutskickas, att, sedan vid

behandlingen den 18 mars 1921 av tullverkets utgiftsstater för år 1922

dåvarande chefen för finansdepartementet uttalat sig för vissa förenklingar

i de dittillsvarande benämningarna å omkostnadstitlarna, generaltullstyrelsen

i föreliggande statförslag iakttagit berörda namnförändringar.

Då de sålunda vidtagna titelförändringarna förefallit mig vara Departementslämpliga,

har även jag använt de nya benämningarna å anslagen i den che1cnav

mig framlagda specifikationen av utgiftsstater för tullverket.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Antagen*

storlek.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Om sättet för beräkningen av de i generaltullstyrelsens förslag till

omkostnadsstat förekommande anslagsbelopp har styrelsen lämnat huvudsakligen

dessa uppgifter:

Vart och ett av följande anslag hade i förslaget upptagits med hälften

av det belopp, varmed det uppförts i gällande stat, och därigenom kommit att

utgöra: anslaget till byggnader, hyror och tomtören m. m. 50,000 kronor; anslaget

till läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp 30,000 kronor;

anslaget till utbildning i tulltjänsten 10,500 kronor; samt anslaget till hemliga

utgifter 3,000 kronor.

Däremot hade anslaget till beslagarandelar samt tullstatens enskilda

pensionsinrättnings andelar av böter ävensom anslaget till vissa arvoden enligt

särskild förteckning uppförts med hälften av samma anslag i Kungl. Maj:ts

den 18 mars 1921 framlagda förslag till stat för år 1922, eller med respektive

45.000 kronor och 1,310 kronor. Sistnämnda anslag understege med 50 kronor

vad som därav utbetalts under första hälften av år 1921; anledningen därtill

vore den, att tullstationen i Huvudskär skulle med ingången av år 1923 komma

att indragas och alltså ett i förteckningen uppfört arvode till skollärare därstädes

om 100 kronor för år bortfalla.

Då gottgörelsen åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål utbetalades

i början av varje år för nästföregående år, hade anslaget därtill uppförts

med 8,000 kronor, motsvarande ungefär beloppet av utgifterna från anslaget i

början av år 1921. Någon nedgång i dessa utgifter kunde med hänsyn till det

betydliga antalet tullmål, icke vara att förvänta.

Anslagen till rese- och traktamentskostnader, till telegramporto samt

till gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal hade av styrelsen upptagits

med respektive 30,000 kronor, 30,000 kronor och 500 kronor, utgörande ungefär

de belopp, som motsvarade utgifterna från berörda anslag under första hälften

av år 1921.

Anslaget till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell hade av styrelsen

beräknats till ett belopp av 212,000 kronor, därav, i runda tal, till underhåll

och drift av den för kustbevakningens behov avsedda tjänstemateriell

193.000 kronor, till drift av lokaltullförvaltningens och gränsbevakningens båtar

och övrig tjänstemateriell 7,000 kronor, samt till underhåll och drift av dels

en redan beviljad patrullbåt för Göteborgs hamn, dels en avsedd dylik båt för

Stockholms hamn 12,000 kronor. Med avseende å underhålls- och driftkostnaden

för sistnämnda två båtar ville styrelsen erinra, att denna vid tidigare gjorda

beräkningar (IT. IA: sid. 135) upptagits till 30,000 kronor för helt år räknat.

Utgifterna från anslaget till expenser, vilka utgifter under första hälften

av år 1921 uppgått till omkring 350,000 kronor, hade med anledning av de

vikande priserna ansetts kunna för budgetsperioden 1 januari—30 juni 1923

beräknas till ett nedsatt belopp av 300,000 kronor.

Till legor för fortskaffningsmateriell hade upptagits ett anslag av 75,000

kronor, beräknat på följande sätt, i avrundade tal: båtlegor m. m. vid kustbevakningen

32,000 kronor; båtlegor vid gränsbevakningen 4,500 kronor; hästlegor

vid gränsbevakningen, av styrelsen tidigare (U. IA: sid. 134) upptagna

till 65,000 kronor för helt år men nu uppförda med ett något nedsatt belopp, för

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

217

ett halvt år 29,000 kronor; eykellegor vid gränsbevakningen 4,500 kronor; samt

båtlegor vid lokaltullförvaltningen 5,000 kronor.

Anslaget till beklädnad och beväpning hade uppförts med ett belopp av

280,000 kronor, motsvarande, efter gällande medelpris av 266 kronor per man, ungefär

hälften av årliga kostnaden för denna förmån åt ett antal av 1,957 tjänstemän

på ordinarie stat och ett beräknat antal av 163 tjänstemän på övergångsstaterna,

sålunda tillhopa 2,120 tjänstemän, som enligt generaltullstyrelsens

förslag skulle vara berättigade till förmånen.

Till ersättning för övertidstjänstgöring och till bestridande av kostnaderna

för nattbevakning hade styrelsen i 1920 års statförslag uppfört ett anslag

av 750,000 kronor, därav för det förra ändamålet 250,000 kronor och för det senare

ändamålet 500,000 kronor. I propositionen den 18 mars 1921 (nr 330) hade

sedermera gjorts den ändring, att kostnaden för nattbevakning upptagits med

ett till 335,000 kronor nedsatt belopp (sid. 237). Emellertid skulle sistberörda

kostnad enligt styrelsens förslag framdeles utgå av anslaget till avlöning åt

vissa icke-ordinarie befattningshavare och sålunda icke upptagas under omkostnadsstaten.

Med anledning därav hade styrelsen i sin stat för förra halvåret

1923 upptagit ett anslag till allenast ersättning för övertidstjänstgöring

med hälften av förutberörda belopp 250,000 kronor, eller 125,000 kronor.

Diverse utgifter, vilka under första hälften av år 1921 uppgått till omkring

77,000 kronor, hade med anledning av de fallande priserna ansetts kunna

för motsvarande del av år 1923 beräknas till ett nedsatt belopp av 70,000 kronor,

eller lika med hälften av det för år 1922 anvisade anslaget. I det föreliggande

statförslaget hade ifrågavarande anslag emellertid uppförts med 95,000 kronor.

Anledningen härtill vore följande. Såsom i annat sammanhang närmare omförmälts

hade generaltullstyrelsen i följd av den på senare tider allt mer överhandtagande

smugglingen funnit det nödvändigt att åt sig utverka tillstånd

att för bekämpande av detta ur flera synpunkter allvarliga onda anlita biträde

av utbildad detektiv. Eesultatet därav hade visat sig så tillfredsställande,

att styrelsen icke tvekade att uttala sig för ett vidare gående på denna väg.

Detta syntes, åtminstone tills vidare, icke böra ske genom fast anställande vid

tullverket av eu eller flera personer med detektivutbildning, utan lämpligast sålunda,

att till styrelsens förfogande ställdes medel, vilka styrelsen, i den mån

omständigheterna gjorde sådant biträde behövligt eller önskvärt, kunde äga för

ändamålet använda. Styrelsen hade därför ansett sig böra ifrågasätta, att

för den budgetsperiod, det avgivna förslaget avsåge, måtte för omförmälda ändamål

anvisas ett belopp av 25,000 kronor, av vilket jämväl kostnader för resor

m. in. skulle utgå. Beloppet både ansetts lämpligen böra upptagas under anslaget

till diverse utgifter. För motsvarande ändamål syntes jämväl för år

1922 böra å tilläggsstat uppföras enahanda belopp, 25,000 kronor, varom styrelsen

alltså gjorde hemställan.

Slutligen hade å omkostnadsstaten uppförts ett anslag å 1,219,200 kronor

till inköp av fortskaffa i ngsmatericll för kustbevakningen, från vilket anslag

skulle bestridas kostnaden för de 24 s. k. tulljagare, för vilkas anskaffande styrelsen

i annat sammanhang uttalat sig. Det sålunda angivna, därför erforderliga

beloppet vore visserligen betydande nog men utgjorde en enligt styrelsens

mening på grund av nödvändigheten att med det snaraste väsentligt stärka kust
-

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.)

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

218 Kungl. Majtts proposition Nr 89.

bevakningens organisation och effektivitet oundviklig utgift, som icke heller

komme att belasta staterna under närmaste följd av år.

Beträffande sistberörda anslag »till inköp av fortskaffningsmateriell

för kustbevakningen» så ock förutnämnda anslag »till underhåll och drift

av fortskaffningsmateriell» samt »till legor för fortskaffningsmateriell», i vad

dessa avse kustbevakningen, har styrelsen framlagt vissa ingående beräkningar,

för vilka närmare redogörelser komma att i det följande framläggas.

I de frågor, som sålunda komma att ånyo upptagas till behandling,

torde jag icke behöva vid detta tillfälle angiva min uppfattning.

Vidkommande däremot övriga spörsmål rörande anslagen å omkostnadsstaten

får jag här uttala min anslutning till generaltullstyrelsens

förslag i dessa, utom såvitt angår anslaget till beklädnad och beväpning.

Detta anslag anser jag nämligen kunna högst avsevärt nedbringas.

Ty därest statsdepartementens avlöningsreglemente blir, såsom

jag föreslagit, tillämpat jämväl på tullpersonalen, komma att från den

del av anslaget, som avser beklädnad, bestridas endast kostnaderna för

tjänstebeklädnad åt nu uniformsberättigade tulltjänstemän, vilka icke

övergå på den nya staten, ävensom för möjliggörande i särskilda undantagsfall

— liksom vid kommunikationsverken — av nedsättning i försäljningspriset

under inköpspriset vid beklädnadsmaterialiers avyttring åt

tullpersonal. För dessa ändamål synes mig för det halvår, staten skulle

avse, ett belopp av 7,000 kronor kunna bliva tillräckligt. Lägges härtill

ett approximativt beräknat belopp av 1,000 kronor för möjligen erforderlig

utökning eller förbättring på sina håll av tullpersonalens beväpning

under samma halvår, skulle totalsumman av anslaget stanna

vid 8,000 kronor. I mitt statförslag har anslaget därför införts med

allenast detta sistnämnda belopp. — Det må i detta sammanhang erinras

därom, att övergången till de nya beklädnadsföreskrifterna medför

behov för generaltullstyrelsen av visst rörelsekapital för inköp av beklädnadsmaterialier.

Sådant synes mig emellertid kunna utan riksdagens

särskilda bemyndigande få förskotteras av tullmedlen.

I fråga om anslaget till utbildning i tulltjänsten har jag visserligen

förut i dag principiellt tillstyrkt det förslag, att av detta anslag

borde till generaltullstyrelsens förfogande årligen ställas ett belopp av

förslagsvis 5,000 kronor för tulltjänstemäns studieresor i utlandet. Med

hänsyn till att tullpersonalens samtliga utbildningsfrågor, såsom förut

nämnts, för närvarande ligga under särskild utredning, har jag dock

icke ansett lämpligt att i mitt statförslag för förra halvåret 1923 av här

berörda anslag uttryckligen avskilja viss del för resestipendier.

Från förslagsanslaget till diverse utgifter synas medel böra få utgå även

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 219

för inrättande av tullverkets nya lokala laboratorier i Göteborg och Malmö

samt för vidtagande av en del förberedande åtgärder för anordnande av det

tillstyrkta huvudlaboratoriet i Stockholm. Med hänsyn till fallande priser

anser jag detta kunna ske, utan att någon höjning i det av generaltullstyrelsen

föreslagna anslagsbeloppet behöver företagas.

Om utverkande av medel å tilläggsstat för år 1922 för detektivundersökningar,

som, enligt vad generaltullstyrelsen anfört, kunna behöva

under sagda år företagas, kommer jag att senare i dag göra hemställan.

I anslutning till vad nyss omförmälts angående storleken av vissa

anslag å omkostnadsstaten må här dels närmare beröras den av generaltullstyrelsen

antydda frågan om anskaffande av en motorpatrullbåt för

Stockholms tullbevakning, dels ock lämnas den redogörelse för vissa

ekonomiska spörsmål rörande kustbevakningens fortskaffningsmateriell,

vilken förut bebådats.

Tullbevakningsinspektionen i Stockholm har sedan 1880-talet haft

en av tullverket anskaffad ångslup till förfogande för visitations- och

patrulleringsfärder inom nämnda stads hamnområde. Den för närvarande

nyttjade (»Argus») har varit i användning sedan början av sommaren

1901, ehuru den dock under berörda tid undergått ett flertal delvis

ganska omfattande reparationer. Kostnaderna för dessa hava enligt

från generaltullstyrelsens kameralbyrå under hand införskaffade upplysningar

för åren 1918, 1919, 1920 och 1921 belöpt sig till respektive

4,655, 6,099, 8,539 och 6,441 kronor.

Före vidtagandet av en under år 1919 ifrågasatt reparation av

den nu använda ångslupen anhöll bemälda tullbevakningsinspektion hos

skeppsmätningsöverkontrollören om dennes uttalande angående en dylik

åtgärd. I sitt den 27 mars 1919 avgivna svar härå anförde skeppsmätningsöverkontrollören

bland annat som följer:

I betraktande av den för användningen av ifrågavarande ångslup långa

tiden, såväl under dygn som för år räknat, borde det vara förklarligt, att ångslupen

vore jämförelsevis försliten, varom skeppsmätningsöverkontrollören ock

ombord övertygat sig. I följd härav vore enligt lians förmenande att för framtiden

förvänta årligt återkommande och alltmera omfattande reparationer^

vilka säkerligen komme att ställa sig relativt kostsammare än anskaffning av

ett nytt fartyg. Anskaffades ett nytt visitationsfartyg, borde detsamma vara

av däckad typ dels med hänsyn till ökad sjösäkerhet, dels för underlättande av

tilläggningen till fartyg och ombordstigningen därå, dels ock för undvikande

av sidoskott ocli sidostöttor, vilka eljest å öppet fartyg vore nödvändiga för

uppbärande av tak.

Anslag till

forlskaff

ningsmateriall.

Patrullbåt i

Stockholm.

Skeppmät
ningsöver
kontrollören.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Tullbevakningsinspektionen

år

3919

Skeppsmätningskontrollören

i

Stockholm.

Tullbevakningginspek

- tionen år

1920.

Generaltullstyrelsen

år 1920.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Under åberopande av nu återgivna utlåtande ävensom av en del andra

handlingar lämnade tullbevakningsinspektionen i Stockholm i skrivelse

till generaltullstyrelsen den 8 april 1919 följande upplysningar:

Enligt vad verkställda undersökningar givit vid handen, syntes en för

omförmälda ångslups framtida bestånd nöjaktig reparation av densamma betinga

en kostnad av 17,000 kronor, vartill komme omkring 3,000 kronor för

önskvärd förlängning av slupen. Med hänsyn därtill hade chefen för tullbevakningsinspektionen

med vederbörande vid flottans station i Stockholm förhandlat

om möjlig överlåtelse till tullverket av någon marinen tillhörig patrullbåt.

Därvid hade emellertid framkommit, att en dylik överlåtelse icke läte sig

genomföra, men att varvet vore lika villigt som skyldigt att åt tullverket förfärdiga

en ny för sitt ändamål fullt lämplig visitationsslup. Inspektionen hemställde

fördenskull om generaltullstyrelsens bemedling för införskaffande ay

ritningar och kostnadsförslag till en sådan slup från nämnda varv samt om avslutande

av kontrakt med varvet angående slupens leverans, därest varvets

blivande anbud antoges. I avvaktan å nybyggnaden av en dylik slup komme

emellertid den dittills använda ångslupen att underkastas en del mindre omfattande

reparationsarbeten, varigenom densamma ansåges bliva användbar

ännu ett eller möjligen två år.

Med anledning av vad sålunda framhållits anmodade generaltullstyrelsen

den 14 maj 1919 skeppsmätningskontrollören i Stockholm att

i samråd med chefen för tullbevakningsinspeklionen därstädes verkställa

och till styrelsen inkomma med utredning angående för ifrågavarande

ändamål lämplig båttyp. Denna anmodan ledde till ett förslag från

skeppsmätningskontrollören den 8 november 1919, att den erforderliga

båten måtte byggas i överensstämmelse och samtidigt med en för Göteborgs

tullbevakning avsedd patrullbåt, till vilken ritningar uppgjorts av

förre professorn i skeppsbyggeri A. H. Lindfors.

Berörda förslag biträddes av tullbevakningsinspektionen i Stockholm

den 19 april 1920. Sedermera under året inkom emellertid anbud

från en firma i Finland om leverans för tullbevakningens i Stockholm

behov av en dåmera under byggnad varande heldäckad stålbåt ungefär

liknande den av professor Lindfors föreslagna. Tullbevakningsinspektionens

chef fann sig då, med avseende å nödvändigheten att ersätta

den dittillsvarande patrullbåten med annan för ändamålet lämplig båt,

böra tillstyrka godkännandet av detta anbud.

Vad sålunda sist förekommit föranledde generaltullstyrelsen att i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1920 hemställa om bemyndigande

att för tullbevakningen i Stockholm för en kostnad av högst

50,000 kronor, vartill komme tullavgift med 10 procent av båtens värde,

inköpa omförmälda erbjudna båt.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Denna hemställan hade åter till följd, att Kungl. Maj:t den 4

februari 1921 till riksdagen avlät proposition (nr 63) om anvisande av

medel för anskaffande av den begärda motorpatrullbåten. Vid ärendets

föredragning i statsrådet anförde vederbörande departementschef bland

annat, att han vid granskning av handlingarna i ärendet kommit till

den bestämda uppfattning, att anskaffandet av en ny patrullbåt för Stockholms

tullbevakning icke längre kunde utan allvarsamma olägenheter

uppskjutas. Emellertid vann propositionen icke bifall av riksdagen, som

förklarade sig ej hava av den i propositionen lämnade utredningen blivit

övertygad, att anskaffandet av patrullbåten vore av behovet påkallat; i

varje fall syntes det riksdagen, att staten icke borde under då rådande

förhållanden, när ringa tillgång å arbete förefunnes vid svenska varv,

såväl statens egna som enskilda, från utlandet verkställa inköp av fartyg.

Det torde få här omnämnas, att generaltullstyrelsen i en till Kungl.

Maj:t ställd skrivelse den 7 mars 1921 upplyst, att styrelsen låtit en

fackman efter vederbörligt tillstånd besiktiga flottan tillhöriga och å dess

härvarande varv befintliga smärre båtar i syfte att få utrönt, huruvida

någon bland dessa till äventyrs kunde få av tullverket för ifrågavarande

ändamål övertagas. Ett över berörda besiktning insänt instrument av

den 4 mars 1921 utvisade emellertid, att de båtar, som eventuellt kunde

av flottan avstås till tullverket (två vedettbåtar), vore odugliga till hamnbevakning.

Sedermera under året har tullbevakningsinspektionen i Stockholm

i skrivelser till generaltullstyrelsen den 19 maj och den 14 juni 1921

hemställt om tillstånd att, då förenämnda patrullbåt »Argus» icke utan

betydande förändringar och förbättringar under någon längre tid kunde

fortfarande begagnas, något som vitsordats av varvschefen vid flottans

station i Stockholm den 19 april 1921, låta verkställa nu berörda arbeten.

Dessa, som helst borde bestå i omändring av båten till motorbåt

jämte förlängning av och utförande i överensstämmelse med fartygsinspektionens

fordringar av reparationer å densamma, komme att, om

de företogos i berörda utsträckning, betinga ett pris av 38,000 kronor

enligt från svensk firma inkommet anbud. Endast reparationerna skulle,

därest de utfördes i den omfattning fartygsinspektionen krävde, föranleda

en kostnad av 23,000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i anledning härav i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 1 november 1921 förnyat sin framställning om medel för anskaffande

av en ny patrullbåt för Stockholms tullbevakning och i sådant

1921 års

riksdag.

Båtar från

flottan.

Tullbevakningsinspek•

tionen år

1921.

Generaltull
styrelsen
år

1921.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

avseende anfört följande i anslutning till en redogörelse för nyssnämnda

förslag om utförande av åtskilliga arbeten å patrullbåten »Argus»:

»Då det synts generaltullstyrelsen i hög grad olämpligt, att ifrågavarande

åldriga och i flera avseenden för sitt ändamål olämpliga båt skulle undergå

omändrings- och reparationsarbeten till en så betydande kostnad och då

generaltullstyrelsen för övrigt icke till sitt förfogande bär medel för ändamålet^

har tullbevakningsinspektionens omnämnda framställning icke föranlett

någon annan åtgärd från generaltullstyrelsens sida än att styrelsen låtit

vid flottans härvarande varv för en kostnad av 5,440 kronor 44 öre utföra de

reparationer, som varit alldeles ofrånkomliga för ångslupens användning under,

närmaste tid.

Nu nämnda kostnad utgör ett led i de utgifter, som förorsakas tullverket

av de årligen återkommande mer eller mindre dyrbara reparationsarbeten,

vilka icke kunna undvikas, om ångslupen överhuvud taget skall kunna användas.

Då dessa reparationer, under vilkas pågående amiat fartyg för ändamålet

ifråga måste av tullverket förhyras, i längden torde för statsverket bliva

avsevärt mycket dyrare än anskaffandet av en ny ändamålsenlig motorfarkost

och därjämte ovillkorligen allvarsamma olägenheter måste uppstå, om icke

ny patrullbåt för Stockholms tullbevakning snarast anskaffas, har generaltullstyrelsen

ansett sig nödsakad att---ånyo göra framställning om anskaf
fande

av en sådan patrullbåt.»

I fortsättningen har styrelsen omförmält, att den under hand från

närmare angivna svenska firmor och bolag införskaffat anbud å byggandet

av en för tullbevakningen i Stockholm avsedd båt av samma

beskaffenhet som den för Göteborg enligt beslut av 1921 års riksdag

anskaffade patrullbåten samt att dessa anbud slutade på belopp av lägst

44,400 kronor och högst 77,000 kronor. Med denna utgångspunkt

har styrelsen sedan utformat sitt anslagskrav på detta sätt:

»Då de avgivna anbuden sålunda variera i ganska betydlig mån och det

icke i sakens nuvarande läge kan avgöras, huruvida det lägsta anbudet lämpligen

bör antagas, har styrelsen icke trott sig kunna föreslå det erforderliga

anslagets belopp begränsat till det lägsta anbudets--—; och hemställer allt
så

styrelsen nu, att å tilläggsstat för år 1922 måtte, för anskaffande av en för

Stockholms hamn avsedd patrullbåt, anvisas ett förslagsanslag, högst 55,000

kronor.»

Av handlingarna i detta ärende har jag fått den uppfattning, att

åtgärder måste vidtagas för att få fullgod båtmateriell ställd till Stockholms

tullbevaknings förfogande, i likhet med vad som under fjolåret

skett beträffande Göteborgs tullbevakning. Den nuvarande patruilbåten

synes nämligen vara av den otillfredsställande beskaffenhet, att ständiga

reparationer påfordras för att få densamma i det skick, att den kan anses

åtminstone tämligen sjövärdig. Då kostnaderna för dessa, enligt vad som

upplysts, endast för de senaste fyra åren uppgått till sammanlagt nära

26,000 kronor, förutom vad som måst erläggas för förhyrning av annan

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

båt under de tider, reparationerna pågått, förefaller det mig vara ekonomiskt

mindre fördelaktigt att nedlägga eljest ofrånkomliga betydande

kostnader å iståndsättande av den hittills använda patrullbåten, vilken

för övrigt, efter vad jag inhämtat, i flera avseenden icke nöjaktigt kan

uppfylla de fordringar, som numera måste ställas på en patrullbåt inom

Stockholms vidsträckta hamnområden. Möjlighet att få ifrågavarande

båt ersatt med någon flottan tillhörig sådan av lämpligare beskaffenhet

synes vara helt utesluten. Ej heller har, såvitt jag erfarit, från enskilt

håll inom landet avgivits anbud om avyttring av redan färdigbyggd

båt, passande för patrulltjänsten. Vid sådant förhållande lärer ej återstå

annat än att gå i författning om byggande av en särskilt för ändamålet

konstruerad farkost. Det förslag generaltullstyrelsen i sådant avseende

framlagt, nämligen att, såsom av sakkunniga förordats, låta utföra en

dylik farkost efter i huvudsak de ritningar och arbetsbeskrivningar,

som tjänat till ledning vid byggandet av förenämnda för Göteborgs

tullbevakning levererade båt, synes mig kunna godkännas, allrahelst

som ett den SO december 1921 utfärdat avsyningsinstrument rörande

sist omförmälda båt givit vid handen, att denna vid anställda provningar

visat sig fullt tillfredsställande. De föreliggande anbuden å leverans

av den tilltänkta patrullbåten för Stockholm härröra samtliga från

svenska verkstäder, varför inhemsk arbetskraft kommer att, oavsett vilket

anbud som slutligt antages, med båtens byggande erhålla sysselsättning.

Med hänsyn till de gränser, inom vilka leveransprisen enligt de olika

anbuden ligga, och den kostnad, patrullbåten för Göteborgs tullbevakning

betingat, enligt uppgift 62,500 kronor, vill jag icke ifrågasätta någon

sänkning av det maximianslag, generaltullstyrelsen ansett behövligt för

anskaffandet av patrullbåten för Stockholms tullbevakning, 55,000 kronor.

Emellertid förutsätter jag, att nytt leveransanbud kommer att infordras,

sedan tillstånd till båtens byggande lämnats, då möjligen någon ytterligare

nedgång i anskaffningskostnaden kan påräknas.

Jag tillstyrker alltså, att en motorpatrullbåt, byggd i huvudsaklig

överensstämmelse med den av 1921 års riksdag för Göteborgs tullbevakning

beviljade, anskaffas för Stockholms tullbevakning samt att för

sådant ändamål anvisas nyssnämnda belopp, 55,000 kronor. Då emellertid

leveransen av denna båt knappast kan hinna eller i varje fall med

hänsyn till de provisoriska reparationer å den nuvarande patrullbåten, som

ändock kunna förväntas bliva oundgängliga under tiden för samma leverans,

behöva ske tidigare än i början av år 1923, synes anskaffningsbeloppet

ej nödvändigtvis böra anvisas å tilläggsstat för år 1922 utan kunna

utgå av anslag å ordinarie staten för förra halvåret 1923. De förskott

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

Kustbevakningens

farkoster

m. m.

å leveranssumman, som må kontraktsenligt fordras, lärer generaltullstyrelsen

kunna utan riksdagens särskilda medgivande få av under år

1922 tillgängliga medel utbetala. I enlighet härmed har jag i det

förslagsanslag å omkostnadsstaten för sagda budgetsperiod, som avser

medel till inköp av fortskaffningsmateriell för kustbevakningen, inräknat

meranämnda för patrullbåten i Stockholm erforderliga högsta belopp, 55,000

kronor, samtidigt varmed jag förändrat benämningen å samma anslag till

»anslag till inköp av fortskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen».

Vad beträffar kostnaderna för nyanskaffning och underhåll av

den vid kustbevakningen enligt generaltullstyrelsens uppfattning erforderliga

tjänstemateriellen har styrelsen i förevarande skrivelse den 17

oktober 1921 med stöd av mottagna leveransanbud och eljest

erhållna uppgifter .ansett desamma kunna beräknas sålunda:

Tab. I. Engångskostnader.

Tull jagare med tillbehör (24 st. å 50,800 kronor) .......... kronor 1,219,200: —

Tullbåtar av typ I (28 st. å 8,500 kronor) ................ » 238,000: —

Tullbåtar av typ II (18 st. å 4,950 kronor) ................ » 89,100: —

Snipor (med utombordsmotor; 84 st. å 700 kronor)........ » 58,800: —

Motorcyklar (2 st. å 1,800 kronor) ...................... » 3,600: —

Cyklar (73 st. å 220 kronor) .............................. » 16,060: —

Summa kronor 1,624,760: —.

Tab. II. Annuiteter och årskostnader.

(Annuiteter uträknade efter en räntefot av sex procent.)

Tulljagare med tillbehör (24 st.):

annuitet (16 år) ...................................... kronor 120,642:45

underhåll (24 X 1,000 kronor) .......................... » 24,000: —

Tullbåtar av typ I (28 st.):

annuitet (16 år) ...................................... » 23,550:61

underhåll (28 X 300 kronor) .......................... » 8,400: —

Tullbåtar av typ II (18 st.):

annuitet (16 år) ...................................... » 8,816: 64

underhåll (18 X 200 kronor) ........................... » 3,600: —

Snipor (84 st.):

annuitet (16 år) ...................................... » 5,818:39

underhåll (84 X 75 kronor) ...... » 6,300: —

Motorcyklar (2 st.):

annuitet (5 år) ........................................ » 854:63

underhåll (2 X 200 kronor) ............................ » 400: —

Cyklar (73 st.):

annuitet (5 år) ........................................ » 3,812:59

underhåll (73 X 25 kronor)............................ » 1,825: —

Summa kronor 208,020: 31.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

225

De årliga kostnaderna för driften av tjänstemateriellen vid kustbevakningen

efter genomförande av generaltullstyrelsens förslag till

omorgauisation av nämnda bevakning bar styrelsen funnit kunna upptagas

sålunda:

Tulljagare (24 st.; gångtid för motorn 250 dygn med 4 timmars

normal och 1/2 timmas forcerad fart; bensinkostnad

per timma respektive kronor 9: 28 och 29: 58; smörjoljekostnad

per timma respektive kronor 1: — och 3: —) kronor 344,460: —

Tullbåtar av typ I (28 st,; gångtid för motorn 300 dygn å 2

timmar; fotogenkostnad per timma kronor 1: 20; smörj
oljekostnad

per timma ki’onor 0:10) ................ »

Tullbåtar av typ II (18 st.; gångtid för motorn 300 dygn å 2

timmar; fotogenkostnad per timma kronor 0:60; smörj
oljekostnad

per timma kronor 0:06) .................. »

Snipor (84 st.; gångtid för motorn 300 dygn å V2 timma;

driv- och smörjoljekostnad per timma kronor 0:44) .. »

Motorcyklar (2 st.; driv- och smörjoljekostnad för vardera

per år kronor 618:—) ................................ »

Summa kronor 380,208: —.

Till dessa beräkningar har generaltullstyrelsen knutit följande

uttalanden:

»Enligt nu återgivna beräkningar skulle alltså, då jämlikt styrelsens förslag

allenast tulljagarna komme att inköpas och underhållas av tullverket

men övrig tjänstemateriell anskaffas och underhållas av tjänstemännen själva

mot legor, tullverkets engångsutgift för tjänstemateriellen för kustbevakningspersonalen

belöpa sig till högst 1,219,200 kronor, eller kostnaden för 24 tulljagare

med tillbehör. Anmärkas bör emellertid, att i denna summa kostnaden

för motorer till jagarna upptagits till ett belopp av 23,300 kronor per motor,

utgörande normalt pris för en sådan, ehuru till styrelsen ingivits anbud om försäljning

av fem nya och tjugu endast föga använda, tillfälligtvis tillgängliga

motorer av för jagarna avsett slag (dock av äldre konstruktion, som ej lärer

möjliggöra fartens uppdrivande till mera än 10.6 eller vid forcering 17 knop)

till ett pris per motor — exklusive propeller å 300 kronor — av 8,900 kronor

eller, om samtliga motorer inköpas samtidigt, 8,000 kronor. Då styrelsen anser,

att på senare tiden inträffade förhållanden göra en snabb förbättring av kustbevakningspersonalens

tekniska hjälpmedel till en angelägenhet av största betydelse

och förty finner sig böra bland annat tillstyrka ett genomförande på eu

gång över hela riket av systemet med tulljagare, erfordras givetvis, att särskilda

medel nu anvisas för tullverkets nyssberörda engångsutgift för tjänstemateriellen

vid kustbevakningen, 1,219,200 kronor. Med hänsyn därtill, att

ifrågavarande materiell knappast kan till någon del komma till definitiv användning

förrän ett par veckor förflutit av år 1923, torde icke, ehuru beställningen

av materiellen tydligen måste ske under år 1922, tiden för den slutgiltiga

leveransen av och därmed också slutlikviden för materiellen behöva bestämmas

till tidigare tillfälle än någon dag i början av år 1923. Vid sådant

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89). 29

21,840: —

7,128: —

5,544: —

1,236: —

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

förhållande synas de förberörda anskaffningsmedlen böra utgå av anslag å

1923 års stat och anvisning av medel för ändamålet å tilläggsstat för år 1922

kunna undvikas. Erforderliga förskott å leveranssumman under sistnämnda

år lärer styrelsen kunna få av tillgängliga medel utbetala. Det torde böra

här uppmärksammas, att nyssberörda anskaffningskostnad realiter blir minskad

med det belopp, som må inflyta vid försäljning av den av tullverket för närvarande

ägda kustbevakningsångaren inom Haparanda tullkammardistrikt,

vilken framdeles skulle bliva för tullverket obehövlig.

Av de nyss framlagda beräkningarna framgår vidare, att underhållet

av tulljagarna ävensom driften av dessa och den fortskaffningsmateriell, som

skulle anskaffas av tjänstemännen själva, komrne att betinga en årlig sammanlagd

kostnad av i runt tal 404,200 kronor. Däri ingår kostnaden för underhållet

av tulljagarna med 24,000 kronor. Då emellertid denna underhållskostnad

under första året efter tulljagarnas anskaffning icke torde behöva uppgå

till på långt när detta belopp, har styrelsen ansett ifrågavarande kostnad

kunna upptagas med allenast fjärdedelen av beloppet eller 6,000 kronor. Tullverkets

kostnad för underhåll och drift av kustbevakningens fortskaffningsmateriell

skulle därigenom för år 1923 komma att belöpa sig till allenast 386,200

kronor eller för första halvåret 1923 till 193,100 kronor. Detta belopp torde

böra utgå av det på tullverkets omkostnadsstat förefintliga förslagsanslag till

''underhåll och drift av fortskaffningsmateriell’.

Jämväl för bestämmande av storleken å det belopp, som bör anslås till

legor åt kustbevakningspersonalen efter den nya organisationens ikraftträdande

synas meranämnda beräkningar kunna tjäna till ledning. Styrelsen

anser nämligen, att legornas storlek bör och för framtiden också säkrare än

hittills kan göras beroende av annuiteterna och underhållskostnaderna för

respektive tjänstemateriell. Med denna utgångspunkt kan, med hänsyn till

att summan av annuiteterna och de årliga underhållskostnaderna för samtliga

tullbåtar, snipor, motorcyklar och cyklar beräknats till 63,378 kronor, den del

av det å tullverkets omkostnadsstat upptagna förslagsanslag till ''legor för

fortskaffningsmateriell’, som avser dylika legor åt kustbevakningspersonalen,

uppskattas för år till omkring 64,000 kronor och således för första halvåret

1923 till 32,000 kronor. Det förefaller emellertid styrelsen, som om en viss

besparing i det sålunda beräknade anslaget skulle kunna ernås genom tillämpning

av det system för övergången till den nya tjänstemateriellen, till vilket

styrelsen nu går att framlägga förslag.

Såsom förut ifrågasatts, böra samtliga erforderliga tulljagare redan från

början på en gång anskaffas. Vad åter beträffar tullbåtarna, torde såsom sådana

under de närmaste åren få, därest vederbörande kustbevakningstjänstemän

så önska, användas tulljakter av hittillsvarande typ, som med avseende å

byggnad och fart prövas icke vara de föreslagna tullbåtarna underlägsna och

jämväl ur bemanningssynpunkt anses tillfredsställande, dock att legoma för

dessa jakter, vilka givetvis böra fastställas med hänsyn till jaktens kostnad och

ålder, ej skulle — till förebyggande av obehörigt dröjsmål med nyanskaffning

av de fastställda, mera ändamålsenliga och i drift merendels billigare tullbåtarna

— i något fall få utgå med högre belopp än som skolat utgå, därest

tjänstefarkosten i stället utgjort en tullbåt. Genom en sådan anordning synes

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

utan förfång för det allmännas intressen den enskilde tjänstemannens olägenheter

av ett brådstörtat inköp av kostsam ny materiell hava tillbörligen beaktats.

De hittillsvarande tulljakter, vilka icke på detta sätt komma till användning,

böra under i tillämpliga delar enahanda former, som styrelsen

tidigare tillstyrkt (utlåtande över 1914 års tullkommissions betänkande I A, sid.

329 o. f.), inlösas av tullverket, för så vitt vederbörande kustbevakningstjänsteman

anmält önskemål i sådan riktning och därvid tillika förpliktat sig att avstå

från sin materiell mot det inlösningsvärde, som vid av tullverket anordnad

värdering kunde varda fastställt. Särskilt anslag för bestridande av kostnaderna

för en sådan inlösning och den förutgångna värderingen lärer icke vara

behövligt, utan torde styrelsen kunna bemyndigas att förskottera dessa av

tullmedlen. Ifrågavarande kostnader kunna nämligen antagas bliva tullverket

ersatta genom försäljning av den inlösta materiellen; till äventyrs uppkommande

underskott synes böra få av styrelsen avföras ur räkenskapen från

vederbörligt anslag å omkostnadsstaten. Vad slutligen angår återstående

tjänstemateriell, snipor, motorcyklar och cyklar, bör givetvis hinder ej resas

mot att hos kustbevakningen vid tiden för omorganisationens ikraftträdande

förefintlig sådan materiell av tjänlig beskaffenhet alltfort tills vidare kommer

till användning i den utsträckning, som enligt styrelsens posteringsplan befunnits

erforderlig; övrig nu omhandlad materiell bör enligt styrelsens mening

likaledes under nyss berörda förutsättningar och villkor inlösas av tullverket.

»

Jag har förut i dag fäst uppmärksamheten å den synnerliga angelägenheten

av kustbevakningens skyndsamma modernisering och i anslutning

därtill tillstyrkt ett omedelbart godkännande av de förbättrade

typer för båtmateriellen vid samma bevakning, som generaltullstyrelsen

föreslagit efter en till synes grundlig utredning genom på området förfarna

personer. Härtill må nu läggas, att jag finner det vara av ej

mindre vikt, att den båtmateriell, vars beskaffenhet sålunda ansetts

lämplig, snarast möjligt anskaffas i sin helhet. Åven om åtskilliga

kuststräckor kunnat utpekas såsom för smugglingsåtgärder i särskilt

hög grad utsatta, synes det mig icke gärna kunna medföra nöjaktigt

hämmande av den olagliga trafiken att tills vidare utrusta kustbevakningen

med bättre tekniska hjälpmedel allenast här och var, så mycket

mindre som det lärer visat sig, att erforderlig skärpning av kustbevakningen

på en plats endast lett till att den olagliga varutrafiken uppsökt

en annan, där tullverkets tillsyn varit för samma trafik mindre besvärande.

Med hänsyn härtill och då varje dröjsmål med genomförandet

av ett effektivare skydd vid landets vattengränser otvivelaktigt måste

innebära, att åsyftad verkan av viss social eller ekonomisk lagstiftning

i allt större mån äventyras, vill jag alltså icke underlåta att nu tillstyrka

anvisande av medel i staten för förra halvåret 1923 till anskaffande med det

snaraste av den viktigaste båtmateriellen, tull jagarna. Den kostnadsberäk
-

Departe
mentschefen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ning, som av generaltullstyrelsen framlagts, har ej givit mig anledning

till erinran; dock förväntar jag, att, därest det omförmälda billigare anbudet

å motorer för dessa jagare står fast vid tiden för ett eventuellt

medgivande till båtmateriellens anskaffning, ytterligare undersökningar

skola genom styrelsens försorg företagas till utrönande av, huruvida

nämnda motorer må kunna jämväl ur annan än ekonomisk synpunkt

anses böra ifrågakomma till inköp för jagarna. De medel, som skulle

behöva ställas till förfogande för anskaffning av tulljagarna, 1,219,200

kronor, bar jag i mitt statförslag sammanfört med de för inköpet av

patrullbåten för Stockholms tullbevakning beräknade medlen, 55,000

kronor, under den gemensamma titeln »anslag till inköp av fortskaffningsmateriell

för tull- och kustbevakningen».

Ej heller mot grunddragen av den plan, generaltullstyrelsen tänkt

sig anlitad beträffande tjänstemateriellen vid övergången till den nya

organisationen för kustbevakningen, har jag skäl till invändningar.

Emellertid förutsätter jag, att styrelsen icke med sin plan velat utestänga

möjligheten för vederbörande kustbevakningspersonal att få jämväl

de nuvarande så kallade tullbåtarna inlösta av statsverket, i mån

som desamma icke kunna på grund av likvärdighet med viss materiell

enligt de nya typerna under en övergångstid användas i stället för

sådan. Därjämte anser jag mig böra framhålla, att bestämmandet av

inlösningssumman för den materiell, som enligt nämnda plan skulle av

statsverket inlösas, bör enligt min mening ske med tagen hänsyn icke

blott till beskaffenheten av materiellen utan även i görligaste mån till

vad ägaren av materiellen fått efter dess inköp sammanlagt uppbära av

staten i mot amortering av inköpskostnaderna svarande legobelopp. Den

närmare ordningen för ifrågavarande inlösen liksom ock för genomförandet

av övergången i övrigt till de förändrade smärre båttyperna

lärer emellertid icke nu behöva fastställas; utan synes bestämmandet i

detalj härav kunna anförtros åt generaltullstyrelsen. Jag hemställer

därför nu allenast om utverkande av riksdagens medgivande, att tullpersonal

tillhörig, mot lega hittills hållen fortskaffningsmateriell må, i

mån som generaltullstyrelsen finner så böra ske och efter vederbörlig

värdering, av statsverket inlösas, att värderings- och inlösningskostnaderna

må av tullmedlen förskotteras samt att, i händelse vid försäljning

för statsverkets räkning av ifrågavarande materiell försäljningspriset

skulle understiga nyssberörda kostnader, underskottet må ur tullverkets

räkenskap såsom omkostnader avföras.

De för kustbevakningens del avsedda anslagsbeloppen till underhåll

och drift av fortskaffningsmateriell och till legor för fortskaffningsmate
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

229

riell har jag funnit vara av generaltullstyrelsen till storleken väl avvägda,

varför dessa belopp jämväl ingå i det statförslag, om vars godkännande

jag hemställer. I likhet med generaltullstyrelsen har jag visserligen

ansett icke osannolikt, att en viss besparing å sistberörda anslag skall

kunna visa sig möjlig till följd av sättet för övergången till den nya

båtmateriellen; dock finner jag det knappast välbetänkt att i saknad av

erfarenhet om övergångens verkningar nu låta denna förmodan föranleda

nedsättning i det anslagsbelopp, som eljest måste anses behövligt.

Storleken av de olika anslagen på omkostnadsstaten under hälften

av åren 1922 och 1923, beträffande sistnämnda halvår enligt dels generaltullstyrelsens,

dels mitt nu föreliggande förslag till stat, ävensom av de verkliga

utgifterna från staten under förra halvåret 1921 framgår av den sammanställning

i dessa avseenden, vilken jag anhåller att nu få framlägga.

Denna sammanställning upptager jämväl de hittillsvarande anslagsbeloppen

under de delvis förändrade titlar, som av mig föreslagits, ändock att

ändamålet med dessa belopp i ett par fall icke varit till alla delar detsamma,

som angives i den använda nya anslagstiteln.

Jämförande

översikt.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj ds proposition Nr 89.

VerkHga

utgifter

förra

hälften av

år 1921

kronor

Anslag enligt stat

hälften av

år 1922

kronor

hälften av år 1923

enligt

generaltull-

styrelsens

förslag

kronor

enligt

departe-

ments-

chefens

förslag

kronor

1,360

1,360

1,310

1,310

7,905

2,000

8,000

8,000

31,851

55,000

30,000

30,000

55,221

50,000

50,000

50,000

20,028

40,000

212,000

212,000

■ 349,212

250,000

300,000

300,000

33,304

15,000

30,000

30,000

27,947

30,000

30,000

30,000

449

750

500

500

133,482

125,000

75,000

75,000

19,532

10,500

10,500

10,500

73,664

226,500

280,000

8,000

446,911

545,000

45,000

45,000

—

—

125,000

125,000

6,000

3,000

3,000

3,000

77,183

70,000

95,000

95,000

—

—

* 1,274,200

1,274,200

1,284,049

1,424,110

2,569,510

2,297,510

Anslag till vissa arvoden enligt särskild förteckning \

förslagsanslag ..................................................

Anslag till gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande

av tullmål, förslagsanslag ....................................

Anslag till rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag

...............................................................

Anslag till byggnader, hyror och tomtören m. m., förslagsanslag

.........................................................

Anslag till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell,

förslagsanslag ...................................................

Anslag till expenser, förslagsanslag ........................

» » telegramporto, förslagsanslag ..................

» » läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp,

förslagsanslag ....................................

Anslag till gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal.

..............................................................

Anslag till legor för fortskaffningsmateriell, förslagsanslag

............................................................

Anslag till utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ■

* » beklädnad och beväpning, förslagsanslag.

Anslag till beslagarandelar samt tullstatens enskilda

pensionsinrättnings andelar av böter, förslagsanslag

Anslag till ersättning för övertidstjänstgöring, förslagsanslag

..............................................................

Anslag till hemliga utgifter.......................................

> > diverse utgifter, förslagsanslag..................

» » inköp av fortskaffningsmateriell för tull- och

kustbevakningen (engångsutgift), förslagsanslag

Summa

1 Till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län 1,000 kronor, till tolk för finska

språket vid samma rätt 150 kronor, till präst i Sandhamn 125 kronor, till skollärare i Landsort 35 kronor

samt för förra hälften av år 1921 och hälften av år 1922 till skollärare i Huvudskär 50 kronor.

* Därav 55,000 kronor beräknade å tilläggsstat för år. 1922 till inköp av en patrullbåt för Stockholms

tullbevakning.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

231

Denna sammanställning giver vid handen, att summan av det av

mig framlagda förslag till omkostnadsstat för förra halvåret 1923 överstiger

det beräknade anslagsbeloppet enligt stat för motsvarande tid

1922 med 873,400 kronor.

Vidare utvisar sammanställningen, att summan av mitt förslag

jämväl överstiger de såsom verkliga betecknade utgifterna från omkostnadsanslagen

under förra hälften av år 1921 med 1,013,461 kronor

men understiger det sammanlagda beloppet av anslagen enligt generaltullstyrelsens

förslag med 272,000 kronor.

Om vid dessa jämförelser anslagen till engångskostnader för inköp

av fortskaffningsmateriell till tull- och kustbevakningen icke medtagas,

underskjuter mitt förslag anslagen enligt stat för hälften av år 1922

med 400,800 kronor, de verkliga utgifterna under förra hälften av år

1921 med 260,739 kronor och anslagen enligt generaltullstyrelsens förslag

med 272,000 kronor.

Bortses därjämte även från anslagen till beslagarandelar samt tullstatens

enskilda pensionsinrättnings andelar av böter ävensom till ersättning

för övertidstjänstgöring — vilka anslag upptagits i de olika staterna

endast av bokföringshänsyn — visar det sig, att mitt förslag visserligen

överstiger de verkliga utgifterna under förra hälften av år 1921 med

16,172 kronor men understiger anslagen enligt stat för hälften av år

1922 med 25,800 kronor och anslagen enligt generaltullstyrelsens förslag

med 272,000 kronor.

Extra staten.

Då frågorna om de administrativa anordningarna vid tullverkets ökning av arkustbevakning

tidigare i dag behandlades, omnämnde jag bland annat, att yfdtuuveVket&

generaltullstyrelsen och 1902 års löneregleringskommitté tillstyrkt förslag

om inrättande å ordinarie stat av tre kustbevakningskontrollörsbefattningar,

vilkas innehavare skulle utöva såväl administrativt som kameralt

chefskap över kustbevakningspersonalen inom var sitt distrikt.

Under erinran att även jag förklarat mig biträda förslaget om an- Departements.

ställande av tre kustbevakningskontrollörer men emellertid av närmare chefcnangivet

skäl fuunit deras befattningar böra tills vidare uppföras på

extra stat, får jag nu hemställa om utverkande på sådan stat för

förra halvåret 1923 av medel till avlöningar under nämnda tid vid

ifrågavarande befattningar. Det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet

utgör, då befattningarna böra bänföras till 13 lönegraden och inneh

avara av desamma till följd av befattningarnas uppförande på extra

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Övergångsavtöning

till

tullverkets

personal.

Departements
chefen.

stat böra åtnjuta lön enligt en löneklass närmast lägre än den, som

eljest skulle gällt, 10,485 kronor eller i avrundat tal 10,500 kronor.

Då det emellertid ej får anses helt uteslutet, att ett överskridande av detta

sistnämnda belopp i någon mån kan bliva nödvändigt till undvikande av

att å sådan befattning förordnad tjänsteman lider minskning i avlöningsförmåner,

som eljest skolat tillkomma honom, synes det sålunda beräknade

beloppet lämpligen böra upptagas såsom förslagsanslag.

I fråga om grunderna för avlöningsförhållandena vid om förmälda

befattningar bör gälla vad redan meddelats i 43 § av kungörelsen den

31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser för icke-ordirie

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen.

I samband med godkännande av avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, beslöt 1921 års riksdag, med anledning av det

i reglementet förekommande stadgandet om avlönings utbetalande i efterskott,

att vid reglementets ikraftträdande skulle till tjänsteman, som dessförinnan

ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, på statsverkets

bekostnad utbetalas erforderligt belopp för förmedling av övergången

till det nya utbetalningssystemet.

Generaltullstyrelsen har nu förutsatt, att ett liknande beslut borde

för tullverkets vidkommande meddelas och har därför i sitt den 17

oktober 1921 framlagda förslag till extra stat för tullverket för budgetsperioden

1 januari—30 juni 1923 till nyssberörda ändamål avsett ett

beräknat belopp av 428,000 kronor. Detta belopp har upptagits såsom

förslagsanslag, enligt uppgift förnämligast på grund av den osäkerhet

i beräkningen, som vore en följd av under tiden före den nya statens

ikraftträdande inträffande befordringar och avsked samt därmed sammanhängande

ändringar med avseende å utgående avlöningsförhöjningar.

Lika med generaltullstyrelsen finner jag det uppenbart, att den

i tidigare fall tillämpade anordningen för förmedling av övergången till

efterskottsutbetalning av hela lönen måste förekomma även vid tullverket.

Jag hemställer därför om utverkande av riksdagens förklaring i sådan

riktning. För den av en dylik förklaring härrörande engångskostnad,

vilken i överensstämmelse med generaltullstyrelsens beräkningar torde

kunna upptagas till 428,000 kronor, tillstyrker jag, att medel utverkas

på extra stat för förra halvåret 1923 såsom ett förslagsanslag. Nyssnämnda

belopp har i 1922 års statsverksproposition bland de extra

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 233

anslagen under sjunde huvudtiteln beräknats för övergångsavlöning till

tullverkets personal.

Sammanfattning av staterna för förra halvåret 1923.

Anslagsbeloppen enligt av mig framställda förslag rörande tullverkets

ordinarie och extra stater för budgetsperioden 1 januari—30 juni

1923 utvisa i jämförelse med halva anslagsbeloppen å nämnda stater

för år 1922 följande slutsummor:

Anslagsbelopp

Stater

hälften av år

ökning

kronor

minskning

kronor

1922

kronor

1923

kronor

a. Ordinarie staten.

Avlöningsstaten.......................................

1 4,154,625

6,142,280

1,987,655

—

Indragnings- och övergångsstaterna............

3,450

83,000

79,550

—

Pensionsstaterna:

för avskedade tjänstinnehavare...............

200,000

200,000

—

—

för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn

12,500

19,000

6,500

—

Omkostnadsstaten ....................................

1,424,110

2,297,510

873,400

—

Säger

5,794,685

8,741,790

2,947,105

—

b. Extra staten.

Till ökning av arbetskrafterna ..................

2 429,250

10,500

—

418,750

Till övergångsavlöning..............................

—

428,000

428,000

—

Säger

429,250

438,500

428,000

418,750

Summa

6,223,935

9,180,290

3,375,105

418,750

Den av mig framlagda ordinarie staten för förra halvåret 1923

överstiger således hälften av motsvarande stat för år 1922 med 2,947,105

kronor, under det att den av mig tillstvrkta extra staten för förra halvåret

1923 överskjuter hälften av ext’ staten för år 1922 med 9,250

kronor. Summan av de ordinarie och extra staterna enligt mitt förslag

1 Häri ingå anslagsbelopp för begynnelseavlöningar jämte ortstillägg, vikariatsersättningar m. m.

(3,090,625 kronor), ålderstillägg (400,000 kronor), tillfällig löneförbättring (41,000 kronor) och tillfälliga

lönetillägg (623,000 kronor).

3 Häri ingå anslagsbelopp för avlöningar (386,750 kronor) och ortstillägg (42,500 kronor).

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 78 höft. (Nr 89.) 30

Jämförande

översikt.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Förändrad

uppställning

av staterna.

är följaktligen 2,956,355 kronor högre än däremot svarande summa

enligt 1922 års stat.

Det bör emellertid härvid uppmärksammas, att i staterna för förra

halvåret 1923 äro medräknade tvenne väsentliga anslagsbelopp till engångskostnader,

som icke äga motsvarighet i staterna för år 1922, nämligen

dels å ordinarie omkostnadsstaten 1,274,200 kronor till inköp av

viss fortskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen, dels ock

å extra staten 428,000 kronor till övergångsavlöning. Undantagas dessa

belopp, tillsammans 1,702,200 kronor, kommer merbeloppet enligt mitt

förslag till stater att uppgå till allenast 1,254,155 kronor.

Härutöver må slutligen beaktas, förutom vad i det föregående anförts

om viss förväntad, till omkring 178,000 kronor möjligen uppgående

besparing i den av mig upprättade avlöningsstaten, jämväl att i

samtliga här ifrågavarande beräkningar bortsetts från dyrtidstillägg. Då

med de beräkningsgrunder, jag förut i dag vid behandlingen av tullverkets

avlöningsstat angivit, nedgången i statsverkets utgifter för dyrtidstillägg

åt tullpersonal i och med den nya statens tillämpande torde

kunna för förra halvåret 1923 uppskattas till omkring 556,000 kronor,

minskas alltså, därest hänsyn tages till berörda förmån, merkostnaden

enligt staterna för förra halvåret 1923 till 2,400,355 kronor eller vid

frånräknande tillika av nyssnämnda engångskostnader till 698,155 kronor.

Den specifikation av utgiftsstater för tullverket under tiden 1

januari—30 juni 1923, i vilken mina förslag till de särskilda anslagsbeloppen

å de olika staterna sammanställts (bil. A), är upprättad enligt

samma principer som hittills gällande utgiftsstater för tullverket i syfte

att underlätta jämförelser med sistberörda stater. Därest emellertid avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk förklaras skola vinna tillämpning jämväl å generaltullstyrelsen

och tullstaten, betingas därav en ganska genomgripande förändring i

utgiftsstaternas uppställning. Vidtages en sådan i enlighet med av 1902

års löneregleringskommitté (betänkande LXII: sid. 130 o. f.) föreslagna

och av riksdagen i princip godkända huvudgrunder, kommer tullverkets

ordinarie stat för förra halvåret 1923 att erhålla detta utseende:

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Ordinarie stat.

235

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag........................ kronor 243,000

Vikari‘dtsersättningar,/öVsZar/sa«sZö<7 » 10,000

Arvode till tullverkets ombudsman » 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag

................................................ » 30,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag ....................... kronor 5,190,030

Vikariatsersättningar, förslagsanslag

................................................... » 60,000

Arvoden å högst 1,500 kronor, för

år räknat, till två laboratorieföreståndare,

förslagsanslag, högst » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag

..................................................d 751,750 kronor 6,287,280-

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater,

förslagsanslag............................................. kronor 83,000.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän,

förslagsanslag ............................. kronor 200,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns

änkor och barn, förslagsanslag... » 12,500

Gottgörelse till tullstatens enskilda

pensionsinrättning för mistade

andelar av avlöning vid vakanta

tjänster .......................................... » 6,500 kronor 219,000.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål,

förslagsanslag ........................ kronor 9,150

Resekostnads- och traktamentser
sättningar

m. m., förslagsanslag » 40,000

Hemliga utgifter................................. » 3,000

Övriga kostnader för tullverket,

förslagsanslag .................................» 2,100,360^ kronor 2,152,510.

Summa förslagsanslag kronor 8,741,790.

Samtliga de i denna summa inbegripna utgifter lära, i likhet med

vad förhållandet varit beträffande beloppen å tullverkets hittillsvarande

stater, böra lå direkt utgå av tullmedel.

.1 det nu framlagda statförslaget ingå under rubriken avlöningsslat

de i förenämnda specifikation till utgiftsstater (bil. A) förekommande

anslagstitlar på följande sätt:

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen

..................... kronor 242,147

Förslagsbelopp till personliga lönetillägg

och ersättning för indragna

extra inkomster ävensom

till läkarvård och medika
menter

samt begravningshjälp » 853 kronor 243,000

Vikariatsersättningar:

Del av förslagsanslag å 715,000 kronor till avlöning

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning, arvoden åt extra bi
-

träden samt gratifikationer ................ » 10,000

Arvode till tullverkets ombudsman:

Anslag till arvode åt tullverkets ombudsman.. » 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m.:

Del av förslagsanslag å 715,000 kronor till avlöning

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden

samt gratifikationer ................ » 30,000 kronor 284,000.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare

vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning

................kronor 5,057,030

Förslagsanslag till kallortstilllägg

och kallortstraktamen
ten

........................ » 27,500

Förslagsanslag till felräk
ningspenningar

........... » 7,000

Förslagsanslag till personliga

lönetillägg samt ersättning

för indragna extra inkomster

m. m............. » 73,500

Del av förslagsanslag å 30,000

kronor till läkarvård och

medikamenter samt begravningshjälp

................ » 25,000 kronor 5,190,030

Vikariatsersättningar:

Del av förslagsanslag å 715,000 kronor till avlöning

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning, arvoden åt

extra biträden samt gratifikationer........ » 60,000

Arvoden till två laboratorier öreståndare:

Anslag till arvoden åt 2 föreståndare för lokala

laboratorier i Göteborg och Malmö med

högst 1,500 kronor till vardera för år räknat,

högst ................................ » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m.:

Förslagsanslag till arvoden åt tullexpeditionsoch

gränstullstationsföre
ståndare

.................. kronor 6,750

Del av förslagsanslag å 715,000

kronor till avlöning åt vissa

icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning,

arvoden åt extra biträden

samt gratifikationer ...... » 615,000

Del av förslagsanslag å 30,000

kronor till läkarvård och

medikamenter samt begravningshjälp

................ » 5,000

Förslagsanslag till ersättning

för övertidstjänstgöring .. » 125,000 kronor 751,750 kronor 6,003,280

Summa kronor 6,287,280

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Samma statförslag innefattar under rubriken omkostnadsstat följande

anslagstitlar i omförmälda specifikation till utgiftsstater sålunda:

Kostnader för avdömande av tullmål:

Del av förslagsanslag å 1,310 kronor till vissa arvoden enligt särskild förteckning

(åt särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län, 1,000

kronor, samt tolk för finska språket vid

samma rätt, 150 kronor) .................... kronor 1,150

Förslagsanslag till gottgörelse åt rådhusrätterna,

för avgörande av tullmål.................... » 8,000 kronor 9,150

Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m.

Förslagsanslag till ersättning för flyttningskostnader

...................................... kronor 10,000

Förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader

.......................................... » 30,000 s 40,000

Hemliga utgifter:

Anslag ..................................................... » 3,000

Övriga kostnader för tullverket:

Del av förslagsanslag å 1,310 kronor till vissa arvoden enligt

särskild förteckning (åt präst i Sandhamn, 125 kronor, och

skollärare i Landsort, 35 kronor) ............ kronor 160

Förslagsanslag till byggnader, hyror och tomtören

m. m.................................. » 50,000

Förslagsanslag till underhåll och drift av fort
skaffningsmateriell

......................... » 212,000

Förslagsanslag till expenser .................. » 300,000

Förslagsanslag till telegramporto.............. » 30,000

Anslag till gratifikationer åt krono-, lots- och

kanalpersonal ............................... » 500

Förslagsanslag till legor för fortskaffningsmate
riell

........................................ » 75,000

Förslagsanslag till utbildning i tulltjänsten .. » 10,500

Förslagsanslag till beklädnad och beväpning .. » 8,000

Förslagsanslag till beslagarandelår samt tullstatens

enskilda pensionsinrättnings andelar

av böter ................................... » 45,000

Förslagsanslag till diverse utgifter............ » 95,000

Förslagsanslag till inköp av fortskaffningsmateriell

för tull- och kustbevakningen (en
gångsutgift)

................................ » 1,274,200 kronor 2000,360

Summa kronor 2,152,510

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

239

Tilläggsstaten för år 1922.

Vid den tidigare i dag lämnade redogörelsen för generaltullstyrelsens

den 17 oktober 1921 framlagda förslag till ordinarie avlöningsstat

för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning omnämndes,

att en av generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen den 11

augusti 1920 tillsatt delegation i den 20 juli 1921 avgivet betänkande

tillstyrkt tullkammarens i Riksgränsen förflyttning den 1 oktober 1922

till Kiruna.

Denna förflyttning, mot vilken, såsom likaledes förut omförmälts,

generaltullstyrelsen ej haft anledning till erinran, har av delegationen

ansetts lämplig med hänsyn bland annat till att därigenom skulle för

statsverket uppstå en besparing av i runt tal 35,300 kronor årligen samt

möjlig med avseende å dels påvisade ytterst dåliga framkomstmöjligheter

i trakterna av riksgränsbanans norra del annorledes än med järnväg

och den synnerligen låga befolkningssiffran därstädes, dels den

ringa omfattningen av järnvägstrafiken till och från orterna vid bansträckan

Riksgränsen—Kiruna, dels ock slutligen en i utsikt ställd medverkan

av järn vägspersonal vid utövande av tullbevakningen längs järnvägslinjen

mellan gränsen och tullkammarens blivande förläggningsort.

Beräkningen av nyssnämnda besparing för statsverket har skett

med beaktande jämväl av frågan om statsverkets nuvarande och blivande

kostnader för bostäder åt vederbörande tullpersonal. I fråga om de för

närvarande i Riksgränsen förefintliga, staten tillhöriga boställsbyggnader

för tullpersonalen har delegationen lämnat följande upplysningar:

»Tullpersonalens boställsbyggnader äro uppförda å tomt, som tillhör

kronan och förvaltas av järnvägsstyrelsen. De utgöras av en huvudbyggnad

jämte ett uthus. Byggnaderna uppfördes genom järnvägsstyrelsens försorg

för tullverkets räkning (kungl. brev den 23 november 1900) år 1902 och togos i

bruk i mars år 1903. Huvudbyggnaden, till vilken ritningar fastställdes den 10

december 1900 och vars uppförande betingade en kostnad av 41,000 kronor, är

uppförd av till nedre hälften rest och till övre hälften liggande virke på stenfot

av O.d meters höjd, under tak av plåt. Byggnaden är 23.3 meter lång, 11

meter bred och 6 meter hög till taklisten samt innehåller källare-, botten- och

vindsvåningar. Källarvåningen innefattar å ena sidan två ved- och tre visthuskällare

och å den andra tre ved- och tre visthuskällare samt däremellan en

tvättstuga och en bagarstuga. Bottenvåningen inrymmer en för tullförvaltaren

avsedd lägenhet om två förstugor, tre rum och kök, alkov (jungfrukammare),

serveringsrum och tambur samt för två vaktmästare bestämda lägen
-

Anskaffning

av bostadslägenheter

åt

viss tullpersona!.

1920 års

delegation.

Besparing i

statsutgifter

m. in.

Nuvarande

tullboställen

i Riksgränsen.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Kostnader

för bostäder

i Kiruna.

Realisa tionsvärde

å byggnader

i Riksgränsen.

heter, vardera om ett rum och kök med gemensam förstuga. På vinden finnas,

förutom garderober, sedan år 1914 inredda två bostadsrum för tullförvaltaren

och ett gemensamhetsrum för mangling, strykning in. m. Vatten- och avloppsledningar

äro anordnade från statens järnvägars ledningar till tullbostället.

För ifrågavarande lägenheter erlägges årlig hyra av tullförvaltaren med 150

kronor och av vardera vaktmästaren med 30 kronor. Tullverkets hyresinkomst

av ifrågavarande lägenheter uppgår således för närvarande till inalles 210

kronor för år.»

Yad åter angår de bostäder, som skulle bliva behövliga för tullpersonalen

efter tullkammarens förläggande till Kiruna, har delegationen

behandlat frågan om dessa i samband med uttalanden om andra av

statsverket ägda byggnader i Riksgränsen än tullverkets och i sådant

avseende anfört:

»Järnvägsstationens i Riksgränsen nedläggande och härvarande tullkammares

förflyttning inåt landet komma att få till följd, att åtminstone flertalet

av förenämnda av staten ägda lägenheter bliva obehövliga för sitt nuvarande

ändamål. I stället böra —--av statsverket anskaffas bostadslägenheter

--— åt den statspersonal, som ytterligare blir---behövlig på grund

av den ifrågavarande förflyttningen. Den sistberörda anskaffningen kan

emellertid måhända undgås, därest förflyttningen sker till Kiruna, där möjlighet

för statspersonalen att inom samhället erhålla bostad utan statsverkets

bistånd icke kan anses helt utesluten. Vid det förhållandet, att bostadsbrist

för närvarande är liksom i allmänhet inom landet rådande i Kiruna, och inför

ovissheten, huruvida någon ändring i omförmälda förhållande kan hava

hunnit inträffa vid tidpunkten för tullkammarens eventuella förflyttning, har

delegationen emellertid icke ansett rådligt att vid beräkning av Kirnnaalternativets

ekonomiska innebörd utesluta kostnaderna för byggande av bostäder åt

ifrågavarande personal.»

I fortsättningen har delegationen meddelat, att berörda kostnader,

i vad de avsåge anskaffande av bostäder åt tullpersonalen i Kiruna,

syntes kunna approximativt beräknas draga en kostnad för tullverket

av 119,000 kronor. Härvid hade delegationen med stöd av uppgift från

järnvägsstyrelsens banbyrå räknat med en byggnadskostnad av 7,000

kronor per eldstad, varjämte lägenheterna i allmänhet upptagits till två

rum och kök; tullförvaltarens lägenhet hade dock med hänsyn till det

bostadsutrymme, som i allmänhet avsåges för tjänsteman vid statens

järnvägar i motsvarande ställning, beräknats till fyra rum och kök.

Beträffande frågan, huruvida något värde bör vid utrönandet av

den ekonomiska innebörden av den omhandlade förflyttningen åsättas

de husbyggnader, vilka framdeles ej bliva behövliga i Riksgränsen för

statens järnvägar eller tullverket, har delegationen, under framhållande

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 241

att den ansett sig böra härutinnan framgå med särskild försiktighet,

vidare yttrat som följer:

»Utomordentliga svårigheter skola---helt säkert yppa sig att få de

i en ödemark belägna byggnaderna avyttrade, och en rivning samt förflyttning

av desamma till annan plats, för vederbörande statsmyndighets räkning

torde, efter vad från järnvägsstyrelsens banbyrå upplysts, med hänsyn till de

antagligen ännu en tid framåt bestående höga arbets- och fraktkostnaderna

komma att ställa sig endast obetydligt lägre än nybyggnader på respektive

plats. En uthyrning av byggnaderna sådana de befinna sig lärer icke heller

vara att påräkna. Uteslutet synes visserligen icke vara, att något utrymme

i desamma kan bliva behövligt för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

för fortsättande av de i Riksgränsen hittills genom järnvägspersonal bedrivna

väderleksobservationer; någon hyresvinst för staten är dock ej att härav

förvänta, då förberörda anstalt för närvarande icke drabbas av någon lokalhyra

på platsen till enskild. Delegationen har emellertid efter förhandling med

nyssnämnda byrå inom järnvägsstyrelsen ansett sig kunna beräkna,

ätt vid uppförande av nya byggnader i — — — Kiruna genom

användande av materiell, som erhålles vid rivning av byggnaderna i

Riksgränsen, skulle kunna ernås en minskning i byggnadskostnaderna av omkring

25,000 kronor.»

Av sistnämnda belopp, 25,000 kronor, har delegationen avsett

3.000 kronor för tullverkets vidkommande, varför de verkliga kostnaderna

för uppförande i Kiruna av bostäder åt tullpersonalen skulle

stanna vid 116,000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i sin föreliggande skrivelse den 17 oktober

1921 förklarat sig också vara av den mening, att man vid tullkammarens

i Riksgränsen förflyttning till Kiruna vore tvungen räkna med att

statsverket nödgades uppföra och till tullpersonalen mot hyra upplåta

bostäder å sistnämnda plats. Det därför beräknade kostnadsbeloppet,

116.000 kronor, har ej föranlett erinran från styrelsens sida. Emellertid

har styrelsen fäst uppmärksamheten därå, att, om tullkammarens förflyttning

komme att äga rum å beräknad tid, detta belopp erfordrades

under år 1922 och alltså borde upptagas å tilläggsstat för samma år

med natur av förslagsanslag. Generaltullstyrelsen har också gjort hemställan

i sådan riktning.

Förslaget om nedläggandet av tullkammaren i Riksgränsen och

det samtida inrättandet av tullkammare i Kiruna, vilket förslag efter

vad i det föregående nämnts biträtts även av mig, står i samband med

tvenne under januari månad 1920 mellan svenska järnvägsstyrelsen och

hovedstyret för Norges statsbaner träffade överenskommelser, avseende

den ena leverans från svensk sida av elektrisk energi för drift å linjen

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft- (Nr 89.) 31

General
tullstyrelsen.

Departements
chefen.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

Narvik—Riksgränsen och den andra lokomotivsamtrafik å linjen Narvik

—Abisko. Sedan norska stortinget den 13 juli 1920 besluta elektrifiering

av bandelen Narvik—Riksgränsen, väntas berörda överenskommelser

träda i tillämpning senast den 1 oktober 1922. Åtminstone vid sistnämnda

tidpunkt lärer därför tullpersonal behöva stationeras i Kiruna.

Då det emellertid, efter vad som upplysts angående hyresmöjligheterna

i Kiruna, föreligger skäl befara, att svårigheter skola yppa sig för tullpersonalen

att vid sagda tidpunkt erhålla nöjaktiga bostäder å nämnda

ort, synes mig staten knappast kunna underlåta att vidtaga åtgärder för

undanröjande av dessa svårigheter. Ehuru jag därvid i främsta rummet

tänker mig, att detta skulle ske genom att staten läte uppföra erforderliga

byggnader och uppläte dessa åt tullpersonalen mot skälig hyra, anser

jag det likväl icke uteslutet, att statens ingripande kunde bestå i inköp

av redan färdig fastighet. För denna förmodan finner jag ett visst stöd

i den omständigheten, att, enligt vad för mig inberättats, i dagarna

från flera håll avgivits underhandsanbud om försäljning till tullverket

av boställsbyggnader i Kiruna. Dessa anbud, vilka avse bygggnader

av mycket växlande storlek, sluta på belopp, liggande mellan 40,000 krouor

och 75,000 kronor. Någon prövning av dessa byggnaders värde i allmänhet

med tagen hänsyn till ålder, behövliga omändrings- och reparationsarbeten

samt belägenhet m. m. har icke hunnit företagas; ej heller

hava uppgifter lämnats, huruvida verkligen ens någon av lägenheterna

i dessa byggnader må komma att bliva för ny hyresgäst disponibel den

1 oktober 1922. Vid sådant förhållande har jag ansett försiktigheten

bjuda att vid beräknandet av de medel, som för ifrågavarande ändamål

böra anslås, icke förutsätta, att ett dylikt köp ovillkorligen skall komma

till stånd och därigenom begränsa medlen till ett lägre belopp än en

nybyggnad skulle betinga.

Då jag i överensstämmelse med detta uttalande finner mig nu böra

tillstyrka, att medel för ändamålet utverkas å tilläggsstat för år 1922

till det belopp, som av generaltullstyrelsen på till synes goda grunder

ifrågasatt, nämligen 116,000 kronor, vill jag emellertid icke underlåta

att uttrycka min förväntan, att generaltullstyrelsen skall, innan definitivt

beslut om uppförande av omförmälda boställsbyggnader, efter det här

tillstyrkta anslag må hava beviljats, taga under sorgfälligt övervägande,

huruvida icke den föreliggande bostadsfrågan kan på ett för tullverket

och dess vederbörande personal tillfredsställande sätt lösas genom inköp

av redan uppförd fastighet, samt det på förutnämnda sätt fixerade anslagsbeloppet

därigenom till väsentlig del besparas. Anslaget bör få

karaktär av reservationsanslag.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition 1Nr 89-

I samband med redogörelser för vissa organisations- eller avlöningsfrågor

rörande tullverket har jag vid skilda tillfällen förut i dag uttalat

mig för dels att do till nyinrättande föreslagna befattningarna såsom

personalbyråcbef, tulldirektör och kustbevakningsinspektör måtte i och

för utförandet av åtskilliga nödvändiga förarbeten för övergången till

den nya organisationen tillsättas respektive fyra, tre och fyra manader

före tidpunkten för samma organisations ikraftträdande, dels ock att

vederbörlig tullpersonal anställdes från den dag under år 1922, då frihamnarna

i Göteborg och Malmö kunde bliva öppnade.

Beträffande de medel, som skulle bliva under år 1922 erforderliga

för avlöningar åt innehavarna av de tre först angivna befattningarna,

bär generaltullstyrelsen i sin förevarande skrivelse den 17 oktober 1921

ansett dessa kunna å tilläggsstat för nämnda år upptagas med, för

personalbyråchefen 3.500 kronor, motsvarande en tredjedel av begynnelseavlöningen

för byråchef efter ortsgrupp G, för tulldirektörerna i

Stockholm, Göteb -rg och Malmö — med inbesparande av vederbörlig del

av det i 1922 års avlöningsstat förekommande anslagsbelopp till arvoden

åt tulldirektörer — 7,695 kronor, motsvarande en fjärdedel av begynnelseavlöningen

för tulldirektör i respektive ortsgrupper G, F och E, samt

för knstbevakningsinspektören 3,333 kronor 33 öre, motsvarande en

tredjedel av årsarvodet åt sådan befattningshavare.

Vidkommande de under år 1922 behövliga medlen för avlönande

av tullpersonalen vid de blivande frihamnarna i Göteborg och Malmö

har generaltullstyrelsen i samma skrivelse till en början på följande sätt

närmare yttrat sig över personalbehovet vid tullförvaltningarna i nämnda

frihamnar under d. n del av år 1922, varunder frihamnarna kunna

komma att vara öppnade för trafik, eller tidigast från och med den

1 april 1922:

»I detta hänseende hava vederbörande lokala tullmyndigheter förutsatt,

att ungefär samma personal, som för vardera av dessa tullförvaltningars räkning

avsetts under första hälften av år 1923, skulle uppföras å extra stat för

berörda del av år 1922. Denna uppfattning kan styrelsen likväl dela endast i

fråga om chefs- och bevakningstjänsterna, sålunda tullförvaltartjänsterna samt

de tjänster, som under år 1922 motsvara de i den nya staten för frihamnarna

avsedda tullmästar-, tullöveruppsyningsmans-, tulluppsyningsman- och tillsyningsmanstjänsterna,

nämligen överuppsyningsmans-, uppsyningsmans- och

vaktmästartjänster. Alt tullförvaltartjänsterna äro behövliga, lärer utan särskild

bevisföring få anses uppenbart. Vad bevakningstjänsterna beträffar,

torde desamma vara erforderliga, då efter frihamnarnas öppnande å vardera

platsen uppkommer ett nytt område av betydande storlek, som kräver en nog
-

Ökning av

arbetskrafterna

vid

tullverket.

Generaltull
styrelsen.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 89.

Departements
chefen.

grann bevakning, utan att i sammanhang därmed vare sig förutvarande bevakningsområde

minskas eller någon del av den för dettas bevakning erforderliga

personalen kan undvaras. Visserligen bar i Stockholms frihamn behovet

av större delen av bevakningspersonalen, nämligen uppsyningsmannen och

vaktmästarna, kunnat, liksom behovet av personal för kontors- och tullbehandlingsgöromål,

täckas medelst personal från tullförvaltningen i tullhamnen därstädes

eller från andra tullplatser, vilken personal givetvis måst i sista hand

ersättas av extra ordinarie personal; men denna anordning har varit möjlig

endast på grund av frihamnens relativt obetydliga storlek, och en motsvarande

anordning kan, vad bevakningspersonalen beträffar, enligt styrelsens,

åsikt icke lämpligen vidtagas i de betydligt större frihamnarna i Göteborg och

Malmö.

Styrelsen anser sålunda, att för tullförvaltningarnas i sistnämnda två

frihamnars räkning böra å extra stat för år 1922 uppföras följande antal

tjänster, nämligen: 2 tullförvaltartjänster av klass 1; 2 överuppsyningsmanstjänster

av klass 1; 7 uppsyningsmanstjänster av klass 1; samt 42 vaktmästartjänster

av klass 1.

Vad däremot beträffar den för kontors- och tullbehandlingsgöromål avsedda

personalen vid tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar

torde, då genom frihamnarnas öppnande för trafik rörelsen i respektive tullhamn

och därmed även göromålen vid därvarande tullförvaltning otvivelaktigt

komma att åtminstone till en början i viss mån minskas (till vilket förhållande

styrelsen -— — — tagit hänsyn vid beräknandet av personalbehovet vid

vederbörande tullförvaltningar under år 1923) samma anordning som vid tullförvaltningen

i Stockholms frihamn kunna utan svårare olägenhet tillämpas,

och sålunda den för nämnda göromål erforderliga personalen, med undantag

för tullförvaltarna, tagas från vederbörande avdelningar vid tullförvaltningarna

i Göteborg och Malmö eller från andra tullförvaltningar.»

Avlöningen till de 53 befattningshavare, som enligt detta förslag

skulle för ifrågavarande två frihamnars räkning uppföras å extra stat

för år 1922, har generaltullstyrelsen härefter, med avseende därå att

frihamnarna bleve för trafik tillgängliga under högst tre fjärdedelar av

året, beräknat sålunda:

2 tullförvaltartjänster av klass 1 å 6,300 kronor.............. kronor 12,600

2 överuppsyningsmanstjänster av klass 1 å 2,600 kronor...... » 5,200

7 uppsyningsmanstjänster av klass 1 å 2,050 kronor .......... » 14,350

42 vaktmästareänster av klass 1 å 1,750 kronor................ » 73,500

Summa kronor 105,650

Från detta belopp borde avdragas en fjärdedel, eller 26,412 kronor 50 öre,

då återstoden bleve 79,237 kronor 50 öre, i avrundat tal 79,240 kronor.

Mot vad generaltullstyrelsen sålunda anfört dels beträffande vilka

tulltjänster, som böra för år 1922 uppföras för frihamnarnas i Göteborg

och Malmö behov, dels ock i fråga om de medel, vilka under samma år

må å tilläggsstat erfordras för avlöningar vid berörda tjänster, saknar

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

245

jag anledning till erinran. Däremot finner jag mig icke kunna tillstyrka

styrelsens beräkning av de behövliga medlen till avlöningar vid personalbyråcbefs-,

tulldirektörs- och kustbevakningsinspektörsbefattningarna.

Styrelsen synes nämligen hava vid denna beräkning utgått från den

förutsättning, att avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. skulle

i åtminstone vissa avseenden få tillämpning å innehavarna av dessa befattningar

redan under år 1922. En sådan tillämpning anser jag icke

lämplig utan förordar, att hittillsvarande avlöningsbestämmelser få under

innevarande år gälla även beträffande ifrågavarande befattningshavare

och att avlöningarna för dessa så avpassas, att de bringas att överensstämma

med avlöningarna för innehavare av närmast likvärdiga tjänster

på nu gällande stat. Med tillämpning härav skulle, för år räknat, begynnelseavlöningen

upptagas till, för personalbyråchefen och kustbevakningsinspektören

beloppet av nuvarande byråchefsavlöning enligt stat,

eller 8,100 kronor, därav tjänstgöringspenningar 2,500 kronor. För tulldirektör

åter borde begynnelseavlöningen bestämmas till vad nuvarande

innehavare av tulldirektörsförordnande i arvode och begynnelseavlöning

vid sin ordinarie tjänst uppbär, eller 7,300 kronor, motsvarande jämväl

begynnelseavlöning för högst avlönade föreståndare för tullförvaltningsavdelning

i Stockholm eller Göteborg, vilkens avlöning fördelas i lön

4,700 kronor och tjänstgöringspenningar 2,600 kronor. De under förut

angivna månader av år 1922 erforderliga medlen för avlöningar åt här

ifrågavarande befattningshavare skulle således uppgå till, för personalbyråchef

och kustbevakningsinspektör vardera tredjedelen av 8,100 kronor,

eller 2,700 kronor, samt för envar av tre tulldirektörer fjärdedelen av

7,300 kronor, eller 1,825 kronor. Inalles skulle följaktligen ett belopp

av 10,875 kronor bliva för om förmälda ändamål behövligt. Det är

emellertid att iakttaga, att vederbörlig del av det i 1922 års ordinarie

stat upptagna anslagsbelopp till arvoden åt tulldirektörer besparas. Tillfällig

löneförbättring respektive tillfälligt lönetillägg bör givetvis enligt

vanliga grunder tillkomma sistnämnda fem tjänstemän under år 1922.

Med tillstyrkande, att å tilläggsstat för år 1922 måtte från och

med den dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, dock tidigast från och

med den 1 april, för tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar

uppföras 2 tullförvaltartjänster av klass 1, 2 överuppsyniugsmanstjänster

av klass 1, 7 uppsyningsmanstjänster av klass 1 samt 42

vaktmästartjänster av klass 1, hemställer jag alltså, att till avlöningar

åt dessa (79,240 kronor) och övriga nyssnämnda, till nyinrättande under

år 1922 föreslagna befattningar vid tullverket (10,875 kronor) å tilläggsstat

för nämnda år anvisas ett förslagsanslag, högst 90,115 kronor.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Förstärkning

av anslaget

till diverse

utgifter vid

tullverket.

Departements
chefen.

Sammanfattning

av

tilläggsstaten

för år 1922.

Beträffande de närmare avlöningsförhållandena under år 1922

vid personalbyråchefs-, tulldirektörs- och kustbevakningsinspektörsbefattningarna

ävensom vid övriga av mig här tillstyrkta nya tjänster å tillläggsstat

för år 1922 vill jag såsom min mening framhålla, att såväl

för dessa tjänster som för innehavarna av desamma och i succession

efter dem förordnade tjänstemän liknande bestämmelser böra bliva under

nämnda år gällande som i fråga om de å tullverkets extra stat för år

1922 uppförda tjänster och deras innehavare samt i succession efter dem

förordnade tjänstemän. De vid sådant förhållande blivande avdrag motsvarande

avgift för egen pensionering böra fastställas till, för år räknat,

för personalbyråchef och kustbevakningsinspektör 300 kronor, för tulldirektör

250 kronor, för tullförvaltare av klass 1 200 kronor samt för

övriga här omförmälda befattningshavare belopp, som angivas i kungörelsen

den 22 juni 1921 (nr 442) angående särskilda bestämmelser

för vissa extrastatsbefattningar. Erforderliga belopp till ortstillägg och

tillfälliga lönetillägg åt bemälda nya befattningshavare vid tullstaten och

i succession förordnade tjänstemän torde, med hänsyn till de jämförelsevis

obetydliga summor, om vilka saken rör sig, kunna utgå av de förslagsanslag

till berörda ändamål, som av 1921 års riksdag anvisats å

extra stat för år 1922.

Det har i det föregående anförts, att generaltullstyrelsen ansett

sig böra ifrågasätta anvisande dels för budgetsperioden 1 januari — 30

juni 1923, dels ock för år 1922 av medel för detektivundersökningar,

varom styrelsen kunde behöva föranstalta för bekämpande av den på

senare tider alltmera överhandtagande smugglingen. Medlen borde enligt

styrelsens förslag för vardera tiden uppgå till 25,000 kronor.

Jämte erinran, att jag förut i dag understött, vad generaltullstyrelsen

i förevarande avseende ifrågasatt beträffande utverkande av

medel för förra halvåret 1923, vill jag nu uttala min anslutning till

styrelsens enligt mitt förmenande välbefogade anhållan, att även för

innevarande år få visst belopp ställt till sitt förfogande för detektivundersökningar.

Då utgifter för sådant ändamål synas mig lämpligen

böra utgå av det å styrelsens omkostnadsstat förefintliga förslagsanslag

»till diverse utgifter», tillstyrker jag således, att till förstärkning under

år 1922 av detta anslag å tilläggsstat för nämnda år anvisas ett förslagsanslag,

högst 25,000 kronor.

Enligt de av mig här gjorda framställningar skulle av riksdagen

å tilläggsstat för år 1922 äskas:

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

247

Kronor

Till anskaffning av bostadslägenheter åt viss tullpersonal, reservationsanslag......

116,000

Till Ökning av arbetskrafterna vid tullverket, förslagsanslag, högst ..................

90,115

Till förstärkning: av anslaget till diverse utgifter vid tullverket, förslagsanslag, högst

25,000

Summa

231,115

Detta slutbelopp understiger med 3,685 kronor vad för nu angivna

ändamål inalles beräknats i tilläggsstaten till riksstaten för år 1922 under

sjunde huvudtiteln.

Slutlig sammanfattning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Departe
mentschefens
hemställan.

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22 juni

1921 (nr 451) skall från och med den 1 januari 1923

äga tillämpning å befattningshavare vid generaltullstyrelsen

och tullstaten;

dels besluta, att 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente

skall från och med den 1 januari 1923

hava följande ändrade lydelse:

»1. För följande befattningar, vilka tillsättas

genom förordnande på viss tid, nämligen generaldirektörs-

och chefsbefattningarna vid socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och kommerskollegium

ävensom generaltulldirektörs- och chefsbefattningen vid

tullverket, utgår arvode, för år räknat, med 19,000

kronor. För kustbevakningsinspektörsbefattningen vid

tullverket, vilken befattning likaledes tillsättes genom

förordnande på viss tid, utgår arvode, för år räknat,

med 10,000 kronor»;

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid

tullverket jämte de för vederbörande befattningshavare

avsedda lönegrader enligt den i 9 § av avlöningsreglementet

intagna löneplan skall bestämmas på följande

sätt:

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Befattningar

Lönegrader

Befattningar

Lönegrader

Generaltullstyrelsen och tullstaten.

5 tullförvaltare av klass 1 A ......

B 16

Generaltullstyrelsen.

3 tullkommissarier .....................

B 16

6 tullförvaltare av klass 1 B ......

B 15

1 generaltulldirektör, arvode enligt

20 tullöverkontrollörer ..................

B 15

5 § i avlöningsreglementet......

—

16 förste tullkontrollörer ...............

B 14

B 20

1 gränsbevakningschef ...............

B 14

1 kustbevakningsinspektör, arvode

20 tullförvaltare av klass 2............

B 14

enligt 5 § i avlöningsreglementet

—

14 tullförvaltare av klass 3............

B 13

1 chef för statistiska avdelningen...

B 16

126 tullkontrollörer........................

B 13

7 byråinspektörer ........................

B 15

11 tullförvaltare av klass 4............

B 11

2 förste revisorer ........................

B 15

16 tullkassörer ...........................

B 11

1 kamrerare.................................

B 15

1 gränstullmästare .....................

B 9

2 sekreterare .............................

B 15

402 kammarskrivare .....................

B 9

4 aktuarier .................................

B 13

23 tullmästare..............................

B 8

2 notarier....................................

B 13

10 gränsöveruppsyningsmän .........

B 6

1 registrator.................................

B 13

22 kustöveruppsyningsmän............

B 6

14 revisorer .................................

B 13

130 tullkontorister ........................

B 6

1 materialförvaltare ....................

B 8

131 tullöveruppsyningsmän ............

B 6

2 förste expeditionsvakter ............

B 3

199 gränsuppsyningsmän ....... .......

B 4

7 expeditionsvakter .....................

B 1

44 kustuppsyningsmän..................

B 4

b. Kvinnliga befattningshavare.

477 tulluppsyningsman ..................

B 4

4 kontorsskrivare ........................

C 5

42 förste kustvakter.....................

B 3

14 kanslibiträden...........................

C 3

149 kustvakter..............................

B 2

20 kontorsbitröden ........................

C 2

699 tillsyningsman ........................

B 2

5 skrivbiträden ...........................

C 1

30 kustbevakningsbiträden ............

B 1

100 tullvakter ..............................

B 1

Tullstaten.

a. Manliga befattningshavare.

b. Kvinnliga befattningshavare.

B 19

C 5

B 17

C 3

B 16

C 2

3 tulldirektörsassistenter...............

B 16

12 skrivbiträden...........................

C 1

/

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

dels besluta, att i den till avlöningsreglementet

hörande tjänsteförteckning skola under sjunde huvudtiteln

för generaltullstyrelsen och tullstaten införas nu

angivna benämningar å samt lönegrader för tjänstebefattningar

därstädes;

dels godkänna följande särskilda bestämmelser

att från och med den 1 januari 1923 lända till efterrättelse

beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen

och tullstaten, nämligen:

med ordinarie befattning vid tullverket må förenas

uppdrag såsom tullverkets ombudsman, därest

generaltullstyrelsen finner uppdraget icke kunna anses

inverka hinderligt för utövande av den ordinarie befattningen

;

tjänsteman vid tullverket, tillhörande någon av

1—8 lönegraderna enligt avdelning B i 9 § av avlöningsreglementet,

vilken befordras till kammarskrivare

vid tullverket, må, i den mån så prövas skäligt, för

bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten

och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass,

kunna tillgodoföras intill hälften av den tjänstetid,

han innehaft ordinarie anställning vid tullverket,

dock att härvid icke må samtidigt tillämpas 12 § 1

mom. av avlöningsreglementet samt ej heller i något

fall tillgodoräknas honom mera än sex år; och skall,

därest vid sådant tillgodoräknande del av kalenderkvartal

uppstår, hänsyn icke tagas därtill;

tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande

den i 14 § av avlöningsreglementet omförmälda kallortsklassen

VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet

att i särskilt hög grad utsätta honom för

inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas

kallortstraktamente med 50 öre för varje tjänstgöringsdag;
tjänsteman

vid tullstaten, tillhörande någon av

1—8 lönegraderna enligt avdelning B eller 1—5 lönegraderna

enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,

må jämväl i andra fall än vid skada till följd

av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t medBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 78 käft. (Nr 89.) 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

delade närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård

jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock

att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt

icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av

tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets

ikraftträdande för tullverket tillhör generaltullstyrelsens

ordinarie vaktbetjäning och i sådan egenskap

äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel på tullverkets

bekostnad, må, så länge han kvarstår i ordinarie

tjänst inom styrelsens vaktbetjaning, såsom personlig

förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarvård

jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts,

tillkommer vissa tjänstemän vid tullstaten; samt

anslag, som vid vissa tjänster erfordras till lega

för fortskaffningsmateriell, må till beloppet bestämmas

av generaltullstyrelsen och skall av för ändamålet anvisade

medel utgå till den, som förrättar tjänsten,

dock att, om denna bestrides på förordnande, ordinarie

innehavare av tjänsten må kunna vid anslaget bibehållas,

mot det att han tillhandagår vikarien med vad

som för anslaget skall hållas;

dels, med godkännande av det av mig framlagda

förslag till ordinarie stat för tullverket för tiden

1 januari—30 juni 1923, bestämma det ordinarie anslaget

för tullverket för nämnda tid till ett mot statens

slutsumma svarande belopp av ......... kronor 8,741,790

att såsom förslagsanslag direkt utgå av tullmedel;

dels besluta, att såsom förutsättning för ikraftträdande

den 1 januari 1923 av den nya avlöningsstaten

för tullstaten skall gälla, att Kungl. Maj:t

dessförinnan meddelar från och med sagda dag tilllämplig

föreskrift därom, att följande slag av tulltjänstemän

tillkommande extra inkomster skola upphöra

att till dem utgå, nämligen: ersättning enligt taxan

den 23 december 1910 för å övertid verkställda tjänstförrättningar;

aktoratsprovision; auktionsprovision vid

försäljning enligt tullstadgan av beslagsgods eller annat

gods ävensom vid försäljning av sjöfynd; slagavgift

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vid försäljning å auktion; lösen för av tullverkets lokalförvaltningar

utfärdade depositionsbevis; ersättning för

uppbörd av till stad eller annan kommun utgående

avgifter; och ersättning av post- eller järnvägsmedel

för vissa i sammanhang med tulltjänsten verkställda

göromål för postverkets eller statens järnvägars räkning;

dels förklara, att såsom kompensation för sålunda

indragna extra inkomster — ersättningen enligt taxan

den 23 december 1910 likväl endast i mån som den

icke är att hänföra till resekostnadsersättning eller dagtraktamente

enligt resereglementet eller annan fortskaffningskostnad

— skall åt ordinarie tjänsteman, som

uppföres å den med 1923 års ingång ikraftträdande

ordinarie avlöningsstaten och vilkens sammanlagda avlöning

i medeltal under åren 1921 och 1922 jämte

under samma tid i medeltal uppburna extra inkomster

av ifrågavarande slag, de senare uppgående till minst

100 kronor och beräknade till högst 5,400 kronor,

överstiger årsavlöningen för år 1923, utbetalas personligt

lönetillägg, motsvarande berörda överskott, dock

med iakttagande att det sålunda bestämda lönetillägget,

vilket i övrigt bör minskas eller upphöra i den mån

avlöningen å ny stat ökas, skall under loppet av nio

år avskrivas med en niondel om året;

dels förklara, att efter motsvarande grunder beräknat

personligt lönetillägg skall utbetalas jämväl till

sådan å nuvarande ordinarie stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat

kvarstående tjänsteman, som ej anmäler

sig icke vilja övergå på den nya staten;

dels förklara, att sådan å nuvarande ordinarie stat

eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående

tjänsteman vid tullstaten, som ej anmäler sig icke vilja

övergå på den nya staten, må under tiden 1 januari—

30 juni 1923 efter Kungl. Maj:ts bestämmande komma

i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket

kan anses stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring,

som må komma att krävas av vederbörande, eller eljest

kan prövas skäligt, dock icke i något fall till högre

belopp, för år räknat, än som genom Kungl. Maj:ts

kungörelse den 22 juni 1921 angående tillfälliga löne
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922 blivit

bestämda;

dels förklara, att tillfällig löneförbättring åt sådan

å nuvarande ordinarie stat kvarstående tjänsteman lios

generaltullstyrelsen, som ej anmäler sig icke vilja

övergå på den nya staten, må bestridas av det i staten

för avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater

avsedda förslagsanslag;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må med stöd av

undersökningar, verkställda av en efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande av generaltullstyrelsen tillsatt särskild

tjänstgöringskommission, i den avlöningsstat för tullverket,

som varder för tiden 1 januari—30 juni 1923

fastställd, vidtaga

ej mindre de förändringar i fråga om antalet

tullförvaltartjänster inom de olika lönegraderna, till

vilka omständigheterna kunna giva anledning,

än även sådana förändringar i antalet till tullförvaltartjänster

ej hänförliga ordinarie befattningar vid

lokaltullförvaltningen, tillhörande 1 —13 lönegraderna

enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningar B och C,

vilka kunna finnas erforderliga eller lämpliga men

tillika icke kunna anses innebära ökning i det för avlöningar

vid dessa slag av befattningar i nämnda avlöningsstat

avsedda anslagsbelopp;

dels medgiva, att tullpersonal tillhörig, vid den

nya statens ikraftträdande mot lega hållen fortskaffningsmateriell

må, i mån som generaltullstyrelsen finner

så böra ske och efter vederbörlig värdering, av

statsverket inlösas, att värderings- och inlösningskostnaderna

må av tullmedlen förskotteras samt att, i händelse

vid försäljning för statsverkets räkning av ifrågavarande

materiell försäljningspriset skulle understiga

nyssberörda kostnader, underskottet må ur tullverkets

räkenskaper såsom omkostnader avföras;

dels till ökning av arbetskrafterna vid tullverket

med tre kustbevakningskontrollörer på extra stat för

tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag

av...................................................... kronor 10,500;

dels besluta, att där vid tullverket anställd tjän
-

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

steman, å vilken ovannämnda avlöningsreglemente

kommer att äga tillämpning, enligt hittills gällande

avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen

— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig

löneförbättring och tillfälligt lönetillägg — i

förskott, vid ingången av januari månad 1923 till

honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett

belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i

den befattning, ban vid utgången av år 1922 innebar,

i förskott uppburit för januari månad 1923, om de

dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver

kontant avlöning åtnjuter fri bostad jämte fritt bränsle

eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning,

skall ökas med värdet, enligt generaltullstyrelsens

uppskattning, av denna förmån för en månad;

dels till bestridande av kostnaderna för övergång

till anordning med hela avlöningens utbetalning i efterskott

på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923

bevilja ett förslagsanslag av .............. kronor 428,000;

dels medgiva, att tullkammaren i Riksgränsen

må, därest omständigheterna anses böra därtill föranleda,

under år 1922 förflyttas till Kiruna;

dels till bestridande av kostnaderna för anskaffning

under nämnda år, under förutsättning att sådan

förflyttning sker, av bostadslägenheter åt i Kiruna

stationerad tullpersonal på tillåggsstat för år 1922 anvisa

ett reservationsanslag av ............ kronor 116,000;

dels till ökning av arbetskrafterna vid tullverket

med en personalbyråchef, tre tulldirektörer, en kustbevakningsinspektör

samt enligt av mig lämnad redogörelse

erforderlig tullpersonal vid tullförvaltningarna

i Göteborgs och Malmö frihamnar under respektive

fyra, tre, fyra och högst nio månader av år 1922, med

inbesparing av vederbörlig del av det i samma års

avlöningsstat för tullverket förekommande anslagsbelopp

till arvoden åt tulldirektörer, å tillåggsstat för år

1922 anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 90,115;

dels förklara, att såväl för dessa befattnings
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

havare och deras tjänster som för i succession efter

dem förordnade tjänstemän skola i tillämpliga delar

gälla enahanda bestämmelser som i fråga om de å

tullverkets extra stat för år 1922 uppförda tjänster

och deras innehavare samt i succession efter dem förordnade

tjänstemän, med iakttagande att de i kungörelsen

den 22 juni 1921 (nr 442) avsedda avdrag

skola utgöra, för år räknat, för personalbyråchef och

kustbevakningsinspektör 300 kronor, för tulldirektör

250 kronor och för tullförvaltare av klass 1 200 kronor;

dels ock till gäldande av under år 1922 uppkommande

kostnader för detektivundersökningar för tullverkets

räkning såsom förstärkning av det å tullverkets

omkostnadsstat för samma år uppförda, till bestridande

av diverse utgifter avsedda förslagsanslag

upptaga å tillaggsstat för år 1922 ett förslagsanslag,

högst.............................................................. kronor 25,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

255

Bil. A.

Specifikation

av

utgiftsstater för tullverket,

att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1923.

Löne-

Avlöning

S u m m

a

grad

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Ordinarie stat.

I. Avlöningsstaten.

A. Generaltullstyrelsen.

a. Manliga befattningshavare.

1 generaltulldirektör..............................

Arvode

9,500

5 byråchefer..........................................

B 20

28,050

1 kustbevakningsinspektör .....................

Arvode

5,000

1 chef för statistiska avdelningen............

B 16

4,650

7 byråinspektörer .................................

B 15

29,274

i

2 förste revisorer .................................

B 15

8,364

1 kamrerare..........................................

B 15

4,182

2 sekreterare ......................................

B 15

8,364

4 aktuarier ..........................................

B 13

14,088

2 notarier.............................................

B 13

7,044

i

1 registrator .......................................

B 13

3,522

14 revisorer ..........................................

B 13

49,308

1 materialförvaltare ..............................

B 8

2,506

2 förste expeditionsvukter .....................

B 3

3,159

7 expeditionsvakter ..............................

B 1

9,912

186,923

6. Kvinnliga befattningshavare

4 kontorsskrivare .................................

C 5

7,032

14 kanslibiträden....................................

C 3

19,572

Transport

26,604

186,923

1

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Löne-

Avlöning

Summa

grad

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Transport

•

26,604

186,923

20 kontorsbitr&den .................................

C 2

23,670

5 skrivbiträden ....................................

C 1

4,950

55,224

Till personliga lönetillägg och ersättning

för indragna extra inkomster ävensom till

läkarvård och medikamenter samt be-

gravningshjälp, förslagsvis ..................

—

853

243,000

B. Lokaltnllförvaltningen.

a. Manliga befattningshavare.

3 tulldirektörer....................................

B 19

15,750

3 tullöverinspektörer .............. ............

B 17

14,310

3 tullbevakningschefer ......................

B 16

13,590

3 tulldirektörsassistenter .....................

B 16

13,590

5 tullförvaltare av klass 1 A ............ ..

B 16

22,290

3 tullkommissarier ..............................

B 16

13,590

6 tullförvaltare av klass 1 B ...............

B 15

23,454

20 tullöverkontrollörer...........................

B 15

81,417

16 förste tullkontrollörer........................

B 14

56,835

20 tullförvaltare av klass 2 ..................

B 14

68,962

14 tullförvaltare av klass 3.....................

B 13

45,256

126 tullkontrollörer.............................

B 13

428,004

11 tullförvaltare av klass 4 ..................

B 11

30,210

16 tullkassörer ....................................

B 11

47,212

398 kammarskrivare ..............................

B 9

1,016,066

23 tullmästare.....................................

B 8

52,945

130 tullkontorister .................................

B 6

256,182

131 tullöveruppsyningsmän .....................

B 6

251,628

477 tulluppsyningsman ...........................

B 4

764J305

699 tillsyningsman .................................

B 2

984,582

''

100 tullvakter .......................................

B 1

129,972

4,330,350

b. Kvinnliga befattningshavare■

1 kontorsskrivare.................................

C 5

1,758

5 kanslibiträden ................................

C 3

6,843

Transport

8,601

4,330,350

243,000

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

257

Löne-

Avlöning

S u m k

a

grad

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Transport

8,601

4,330,350

243,000

12 kontorsbiträden............. .............

C 2

13,878

12 skrivbiträden....................................

C 1

11,250

33,729

4,364,079

C. Kustbevakningen.

3 kammarskrivare ..............................

B 9

7,718

22 kustöveruppsyningsmän .....................

B 6

38,058

44 kustuppsyningsmän...........................

B 4

60,720

42 förste kustvakter ..............................

B 3

56,022

149 kustvakter .......................................

B 2

183,456

30 kustbevakningsbiträden................

B 1

35,085

—

381,059

D. Gränsbevakningen.

1 gränsbevakningschef ........................

B 14

3,510

1 gränstullmästare ................. ..........

B 9

2,661

1 kammarskrivare ..............................

B 9

2,484

10 grftnsöveruppsyningsmän .................

B 6

18,222

199 gränsuppsyningsmän ....................

B 4

285,015

—

311,892

£. Särskilda anslag på avlönlngsstaten.

Till arvode åt tullverkets ombudsman ......

1,000

» arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstations-

föreståndare, förslagsanslag............

6,750

» arvoden åt 2 föreståndare för lokala laboratorier

i Göteborg och Malmö med högst 1,500 kronor

till värdera för år räknat, högst ......

1,500

» kallortstillägg och kallortstraktamenten, förslags-

anslag..........................................

27,500

» ersättning för flyttningskostnader,förslagsanslag

10,000

» felräkningspenningar, förslagsanslag ..

7,000

» avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden

samt gratifikationer, förslagsanslag

715,000

» personliga lönetillägg samt ersättning

för in-

dragna extra inkomster m. m. förslagsanslag

73,500

—

842,250

‘6,142,280

Transport

—

—

-

6,142,280

1 Förslagsanslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89.)

33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Kronor

Summa

Kronor

Transport

—

6,142,280

II. Indragnings- och övergångsstaterna.

Förslagsanslag ..........................................................

83,000

Indragnings staten:

Landskrona.

För år räknat:

Kustroddaren A. P. L. Bahr ........................................

kronor 700

Falkenberg.

Kustuppsyningsmannen C. G. Meyer ...........................

» 800

Jaktuppsyningsmannen C. F. Andersson...........................

» 1,100

Varberg.

Kustroddaren J. A. Berndtsson......................................

» 700

> J. A. A. Gustafsson ............................

» 700

» A. Andersson ......................................

» 700

Göteborg.

Kustuppsyningsmannen A. G. Christensson .....................

» 800

Kustroddaren E. Svensson ........................ ..................

» 700

Östersund.

Gränsridaren J. P. Bodin ........................................

» 700

Kronor 6,900

3,460

Övergångsstaten:

''

III. Pensionsstaterna.

Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare

:

Förslagsanslag ............................................................

—

200,000

Transport

—

6,426,280!

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

259

Summa

Kronor

Kronor

• Transport

—

6,425,280

Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn:

a. För bestridande av den genom Kungl. Maj:ts reglemente den 16

februari 1833 stadgade pensionering, förslagsanslag..................

12,600

b. Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade

andelar av avlöning vid vakanta tjänster...................................

6,500

19,000

IT. Omkostnadsstaten.

Anslag till vissa arvoden enligt särskild förteckning, förslagsanslag ...

1,310

» » gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål, för-

slagsanslag .............................................................

8,000

» * rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag..................

30,000

» » byggnader, hyror och tomtören m. m., förslagsanslag.........

50,000

» > underhåll och drift av fortskaffningsmateriell, förslagsanslag

212,000

» » expenser, förslagsanslag .............................................

300,000

» » telegramporto, förslagsanslag.........................................

30,000

» » läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp, förslags-

anslag ........................................................................

30,000

» » gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal ..............

500

» » legor för fortskaffningsmateriell, förslagsanslag .................

75,000

» » utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ...........................

10,500

» » beklädnad och beväpning, förslagsanslag ........................

8,000

» » beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings

andelar av böter, förslagsanslag................................?!..

45,000

» » ersättning för övertidstjänstgöring, förslagsanslag ............

125,000

» » hemliga utgifter............................................................

3,000

» » diverse utgifter, förslagsanslag .......................................

95,000

» » inköp av fortskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen

(engångsutgift), förslagsanslag......................................

1,274,200

2,297,510

Ordinarie stat

—

8,741,790

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Förteckning å arvoden på tullverkets omkostnadsstat för tiden

1 januari—30 juni 1923.

Kronor

Arvode till särskild ordförande i gränslullrfttten inom Norrbottens län ...............

» » tolk för finska språket vid gränstullrätten inom Norrbottens län ......

» » präst i Sandhamn .....................................................................

» * skollärare i Landsort (intill stationens förflyttning till Regarn) .........

1,000

150

125

35

Säger

1,310

Kronor

Extra stat.

Anslag till ökning av arbetskrafterna vid tullverket, förslagsanslag..................

10,500

» » övergångsavlöning till tullverkets personal, förslagsanslag ...............

428,000

Extra stat

438,500

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

261

Bil. B.

Utdrag

ur

avlöningsreglemente

för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen;

utfärdat av Kungl. Maj:t den 22 juni 1921.

(Svensk författningssamling nr 451 år 1921.)

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

9 §•

Löneplan.

Avdelning A. För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.

Avdelning B. För andra manliga tjänstemän.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

u p j

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

l:a lönegraden............

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2:a lönegraden.........

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition ‘Nr 89.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

upp

A

B

C

D

E

F

a

3

kr.

2,220

kr.

2,322

kr.

2,424

kr.

2,526

kr.

2,628

kr.

2,730

kr.

2,832

3-e lönegraden .........

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

4 ''

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

4:e lönegraden ...........

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

5:e lönegraden ............

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3;198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6:e lönegraden ............

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

7:e lönegraden ............

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

8:e lönegraden .........

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932 |

5,118

5,304

5,490

5,676 I

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 263

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

u P I

-

A

B

C

D

E

E

G

12

kr.

3,660

kr.

3,816

kr.

3,972

kr.

4,128

kr.

4,284

kr.

4,440

kr.

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

9:e lönegraden ............

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

10:e lönegraden............

15

4,560

4,746

4,932

'' 5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

liv lönegraden............

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

12e lönegraden...........

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

13:e lönegraden .........''

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

14:e lönegraden .........<J

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

lö:e lönegraden .........''

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

1

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lönegrad

Löne-

Ort

s g r

upp

klass

A

B

C

D

E

F

G

1

22

kr.

7,140

kr.

7,380

kr.

7,620

kr.

7,860

kr.

8,100

kr.

8,340

kr.

8,580

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

16:e lönegraden ........./

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

I

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

17:e lönegraden .........

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300.

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

1

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

18:e lönegraden .........''

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

1

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 !

19 e lönegraden ........

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

I

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

20.e lönegraden ........./

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

1

29

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

Avdelning C. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

upp

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,440

1,500

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

l:a lönegraden .........

2

1,560

1,620

1,680

1,740

1.800

1,860

1,920

3

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

■ 2,160

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 265

Lönegrad

Löne-

Ort

s g r

upp

klass

A

B

C

D

E

F

G

4

kr.

1,800

kr.

• 1,860

kr.

1,920

kr.

1,980

kr.

2,040

kr.

2,100

kr.

2,160

5

1,920

1.983

2,046

2,109

2,172

2,235

2,298

2:a lönegraden .........

6

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

3:e lönegraden............

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

4:e lönegraden............

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

5.e lönegraden............

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

14

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

6:e lönegraden............

14

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

1

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

16

3,600

3,714

3.828

3,942

4,056

4,170

4,284

7.e lönegraden............

I

17

3,810

3,927

4,044

4,161

4,278

4,395

4,512

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

19

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

8:e lönegraden............

20

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

5,100

5,220

1

21

4,800

4,920

5,040

5,160

5,280

5,400

5,520

Bihang till riksdagens protokoll 1922

. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.)

34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Innehållsförteckning.''

Sid.

Inledning ....................................................................................................................... 1

Förslag till omorganisation och lönereglering.................................................... 3

Behovet av omorganisation ................................................................................. 3

Översikt ............................................................................................................ 5

Trafikföreskrifter ............................i.....................................................:............. 6

Tullfrihet; tullindring; restitutioner, s. 6. Upplysningar om varas rubricering; tulllaboratorier,

s. 7. Lossning och lastning; transitförsändning; bevahningsområden;

årspass; paketpost; m. m., s. 7. Tullräkningar; depositionsbevis, s. 8. Pantvärde

å nederlagsgods, s. 8. Handräckning vid tullbehandling, s. 8. Provvägning, s. 19.

Administrativa anordningar ................................................................................. 19

Distriktchefer, s. 19. Generaltullstyrelsen, s. 19. Lokalförvaltningen, s. 28. Kustbevakningen,

s. 46. Gränsbevakningen, s. 88. Personalen, s. 103.

Avlöningsförhållanden ......... 115

Grunder för avlöningsrevisionen, s. 115. Indragning av sportler, s. 116. Kompensation

för sportler, s. 120. Lönenämnd, s. 122. Avlöningsreglemente, s. 124.

Tjänsteförteckning till avlöningsreglementet, s. 130.

Tullverkets stater för förra halvåret 1923............................................................ 142

Avlöningsstaten ................................................................................................... 142

Avlöningsbeloppens beräkning, s. 142. Tjänstantalens beräkning, s. 143. Generaltullstyrelsens

stat, s. 145. Lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens

stater, s. 157. Översikt av departementschefens förslag, s. 193. Särskilda anslag,

s. 197. Jämförande översikt, s. 204.

Indragnings- och övergångsstaterna................................................ 205

Olika slag av stater, s. 205.

Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare......................................................... 214

Anslagsbelopp, s. 214.

Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade änkor och barn.................. 214

Anslag till pensioner, s. 214. Gottgörelse för mistade avlöningsandelar, s. 214.

Omkostnadsstaten............................................................................................. 215

Titelförändringar, s. 215. Anslagens storlek, s. 216. Anslag till fortskaffningsmateriell,

s. 219. Jämförande översikt, s. 229.

Extra staten .................................................................................................... 231

Ökning av arbetskrafterna vid tullverket, s. 231. Övergångsavlöning till tullverkets

personal, s. 232.

Sammanfattning av staterna för Pirra halvåret 1923 ................................................ 233

Jämförande översikt, s. 233. Förändrad uppställning av staterna, s. 234.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 267

Sid.

Tilläggsstaten för år 1922 .................................................................................... 239

Anskaffning av bostadslägenheter åt viss tullpersonal ............................................. 239

Ökning av arbetskrafterna vid tullverket ............................................................. 243

Förstärkning av anslaget till diverse utgifter vid tullverket.............................. ....... 246

Sammanfattning av tilläggsstaten för år 1922 ......................................................... 246

Slutlig sammanfattning .......................................''.................................................... 247

Departementschefens hemställan ........................................................................... 247

Bilagor .......................................................................................................................... 255

A. Specifikation av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under tiden 1 januari—

30 juni 1923 ........................................................................................ 255

B. Utdrag ur avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen .................... 261

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:7b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillaggsstatens för år 1922 sjunde huvud titel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 20 i texten
  2. Rskr. 1922:272 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av 2 § i kungörelsen den 29 juni 1921 med bestämmelser för vis s. 5 i texten
  3. Rskr. 1922:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m. jämte s. 2 i texten
  4. BU 1922:70 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med*förslag till ändrad lydelse av 2 § i kungörelsen den 29 juni 1921 s. 5 i texten
  5. SU 1922:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari —30 juni 1923 m. m. jämte i ämnet väckt s. 2 i texten