Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statistiska centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1925 m. m

1924-03-14 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:169, Angående anslag till statistiska centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1925 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.

1

Nr 1G9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statistiska

centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1925

m. m.; given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågorna om anslag

dels till statistiska centralbyrån och dess verksamhet för budgetåret

1924—1925 dels ock till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning för

samma budgetår, vilka frågor vid framläggande i årets statsverksproposition

av budgetförslag för nämnda period icke befunno sig i det skick, att

anslag kunde defintivt äskas å riksstaten.

I samband härmed tillåter jag mig ock anmäla ett av statistiska centralbyrån

väckt förslag om anslag till arvoden åt personal vid valstatistik.

På riksstaten för innevarande budgetår är ordinarie anslaget till statistiska

centralbyrån uppfört med ett belopp av 269,400 kronor. I staten

för verket ingå följande anslagsposter:

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 131 höft. (Nr 169.) 1

Ordinarie

anslag:

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......... kronor 232,900

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ..... » 8,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 28,000

Förslagsanslag kronor 269,400.

I skrivelse den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån framlagt

de anslagsbehov för ämbetsverket, vilka ansetts böra föranleda proposition

till 1924 års riksdag.

Vad beträffar det ordinarie anslaget till statistiska centralbyrån har

ämbetsverket i nämnda skrivelse till en början under viss angiven förutsättning

ifrågasatt ändring av den i staten ingående anslagsposten till

avlöningar till ordinarie tjänstemän. I detta avseende har ämbetsverket

anfört följande:

»I sitt utlåtande nr 27 i anledning av förslag till ny giftermålsbalk m. m.

anförde (sid. 37) första lagutskottet vid 1920 års riksdag beträffande det

föreslagna äktenskapsregistret, att utskottet ansåge sig böra påpeka önskvärdheten

därav, att det uppdroges åt något redan befintligt ämbetsverk,

exempelvis statistiska centralbyrån, att vara registreringsmyndighet, så

att icke något nytt ämbetsverk behövde inrättas för detta ändamål. Av

det åberopade uttalandet, vilket av riksdagen lämnades utan erinran, torde

otvetydigt framgå, att utskottet ansett en ganska avsevärd personal erfordras

för äktenskapsregistrets förande, då ju endast under denna förutsättning

upprättandet av ett nytt ämbetsverk överhuvud var tänkbart. Sedan

genom kungl. kungörelsen den 11 oktober 1920 förordnats, att äktenskapsregistret

skulle föras i statistiska centralbyrån, anförde emellertid

centralbyrån i sin underdåniga skrivelse den 5 november samma år, att,

innan ännu närmare erfarenhet vunnits om arbetets omfattning och särskilt

behovet av skriftväxling med uppgiftslämnarna, borde icke framställas

krav på större eller mera kvalificerad personal vid äktenskapsregistret,

än att därför anställdes en tjänsteman av första graden (numera lönegrad

B 13) och ett kvinnligt biträde av första graden (numera lönegrad C 2). I

överensstämmelse med centralbyråns hemställan är denna personal från

och med början av år 1921 anställd vid äktenskapsregistret och är från och

med år 1922 uppförd å ordinarie stat.

Äktenskapsregistret hade dock ej varit i verksamhet många månader, innan

det visade sig, att den beviljade personalen var otillräcklig för sitt

ändamål. Redan den 25 augusti 1921 nödgades därför centralbyrån göra

underdånig framställning om arbetskrafternas förstärkande från och med

den 1 januari 1923 med en amanuens (förste amanuens).

Angående denna framställning yttrade föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet den 7 januari 1922 (statsverkspropositionen

VII: sid. 35):

''Den av statistiska centralbyrån förebragta utredningen---synes

mig giva vid handen, att en förstärkning av de för äktenskapsregistrets

förande avsedda arbetskrafterna är av behovet påkallad. Emellertid torde

det icke vara uteslutet, att det förslag, som inom en nära framtid lärer vara

att förvänta från de sakkunniga för utredning angående minskning av utgifterna

för den officiella statistiken m. m., kan komma att resultera i åtgärder,

varigenom någon arbetsbesparing för centralbyrån kan bliva följ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

3

den. Då vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl tagen till den från

och med innevarande år utsträckta dagliga tjänstgöringstiden inom ämbetsverken

en förändrad disposition av arbetskrafterna inom statistiska

centralbyrån möjligen låter sig genomföras, anser jag mig icke kunna

för närvarande tillstyrka centralbyråns hemställan om höjning av anslaget

till avlöningar åt icke ordinarie befattningshavare.’

I överensstämmelse med detta departementschefens uttalande avfattades

statsverkspropositionen i denna del och vann jämväl riksdagens bilall.

I underdånig skrivelse den 8 september 1922 återkom emellertid statistiska

centralbyrån till frågan om förstärkning av arbetskrafterna vid

äktenskapsregistret. Efter att hava återgivit chefens för finansdepartementet

ovan berörda yttrande den 7 januari 1922, anförde statistiska centralbyrån

bland annat:

''Det av departementschefen berörda förslaget från de s. k. statistiksakkunniga

har numera avgivits, men torde detsamma knappast kunna medföra

någon nämnvärd minskning av arbetsbördan inom statistiska centralbyrån.

Om verkningarna av den andra av departementschefen berörda

omständigheten, arbetstidens utökning till sju timmar dagligen, äger man

nu erfarenhet, och giver denna vid handen, att den personal, som kan avlönas

av statistiska centralbyråns ordinarie anslag, på sin höjd kan anses

tillräcklig för sitt ändamål, men icke giver tillgång till ytterligare arbetskrafter

för äktenskapsregistret.

Å andra sidan hava, sedan centralbyrån avgav sin underdåniga skrivelse

den 25 augusti 1921, förhållandena vid äktenskapsregistret förvärrats

på ett sätt, som då ej ens kunde anas. Förnämsta orsaken härtill ligger i

den oerhörda ökning av antalet inkommande uppgifter, som blivit en följd

av knngl. kungörelsen den 26 september 1921 (svensk författningssamling

nr 564).---- Ehuru såväl den manliga som framför allt den kvinnliga

personalen vid registret blivit förstärkt från centralbyråns övriga personal

till skada för ämbetsverkets egentliga arbetsuppgifter — tidvis hava

ända till tre kvinnliga biträden sysselsatts vid äktenskapsregistret — har

likväl en betydande arbetsbalans uppkommit. Medan normalt varje uppgift

borde registreras omedelbart efter det den inkommit, har för närvarande

registreringsarbetet ej medhunnits längre än till ungefär mitten av

april månad, och medan de tryckta månadshäftena borde utkomma under

månaden näst efter den de avse, liar häftet för mars månad ännu ej hunnit

utgivas av trycket. Under sådana omständigheter nödgas statistiska

centralbyrån förnya sin framställning om förstärkning av arbetskrafterna

vid äktenskapsregistret. På grund av de nu så starkt förvärrade förhållandena,

vilka, därest de finge fortgå, skulle göra äktenskapsregistret

snart sagt värdelöst, kan emellertid förstärkningen icke begränsas till den

amanuens, varom framställning gjordes år 1921, utan erfordras därutöver

oavvisligen ytterligare åtminstone ett kvinnligt biträde. Däremot torde

för åstadkommande av minsta möjliga utgiftsökning den tidigare föreslagna

förste amanuensen kunna, åtminstone för närvarande, utbytas möten

andre amanuens.’

Den 21 november 1922 inkom till statistiska centralbyrån en skrivelse

från svenska bankföreningen, i vilken bland annat yttrades, att det för

landets banker vore av största betydelse, att de till äktenskapsregistret inkommande

uppgifterna publicerades så, att de snabbt och lätt bleve tillgängliga,

men att detta i verkligheten icke skedde, utan vore publicerandet

på ett betänkligt sätt försenat. Föreningen ville därför framhålla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

önskvärdheten av att respektive månadshäften måtte publiceras tidigare

än som skedde. I sitt den 24 i samma månad avgivna svar till bankföreningen

meddelade statistiska centralbyrån, att orsaken till den försenade

publiceringen läge i otillräckligheten av de tillgängliga arbetskrafterna,

och redogjorde centralbyrån för de åtgärder, ämbetsverket vidtagit för vinnande

av förstärkning i desamma. Avskrift av såväl bankföreningens skrivelse

som statistiska centralbyråns därå avgivna svar överlämnades till

finansdepartementet med skrivelse den 27 november.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 8 januari 1923 (statsverkspropositionen

VII: sid. 32) förklarade sig emellertid föredragande departementschefen

icke kunna biträda statistiska centralbyråns hemställan om

höjning av anslagsposten Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. ''På sätt redan lärer hava skett’, yttrar departementschefen, ''torde

behovet av ytterligare arbetskrafter vid äktenskapsregistret kunna nöjaktigt

tillgodoses genom ändrad fördelning av viss icke-ordinarie personal

hos ämbetsverket.’

Ehuru statistiska centralbyråns under de senaste två åren gjorda underdåniga

framställningar om förstärkande av arbetskrafterna vid äktenskapsregistret

icke föranlett någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd, nödgas

centralbyrån att ännu en gång upptaga denna fråga, då förhållandena nu

äro sådana, att det enligt centralbyråns mening måste anses nödvändigt

att antingen förstärka arbetskrafterna i erforderlig mån eller ock befria

statistiska centralbyrån från åliggandet att föra registret.

Till belysning av hur arbetsbördan vid registret ökats torde till att börja

med få anföras följande uppgifter om antalet inkomna och avgångna uppgifter,

skrivelser och meddelanden.1

Månad

Inkomna uppgifter av

beskaffenhet att skola

registreras

Inkomna uppgifter av

beskaffenhet att ej

skola registreras

Avgångna skrivelser

och frågekort

1921

1922

1 1923

1921

1922

1923

1921

1922

1923

Januari..........................

142

1,005

869

34

15

39

3

190

320

Februari ........................

308

634

611

62

13

26

16

123

168

Mars .............................

414

929

895

41

28

24

179

98

149

April.............................

477

995

798

45

24

35

146

109

148

Maj ..............................

501

1,102

803

46

21

42

120

171

180

Juni ..............................

487

784

740

41

19

28

92

68

75

Juli .............................

526

1,038

794

34

17

23

156

50

82

Augusti ..........................

345

664

630

28

12

16

105

105

127

Medeltal för

januari—augusti............

400

894

768

41

19

29

102

114

156

September .....................

476

1,000

28

16

180

160

Oktober ........................

748

692

37

38

184

163

November.......................

1,134

705

48

55

203

157

•

December........................

733

1,017

44

54

269

101

'' 1

1 Siffrorna för år 1923 äro till en del preliminära.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr lt>9.

5

Månad

Inkomna skrivelser

och frågekort

Avgångna meddelanden

om äktenskapsskillnad

eller frånskild kvinnas

omgifte

S

u in m

a

1921

1922

1923

1921

1922

1923

1921

1922

1923

Januari ........................

29

241

337

4

220

191

212

1,671

1,156

| Februari .......................

30

145

188

51

173

270

467

1,088

1,263

Mars..............................

163

113

211

162

71

468

959

1,239

1,747

April.............................

147

132

172

168

13

25

983

1,273

1,178

Maj ..............................

157

158

204

233

152

64

1,057

1,604

1,293

Juni .............................

140

102

118

178

131

445

938

1,104

1,406

Juli .............................

147

89

94

156

69

291

1,019

1,263

1,284

Augusti...........................

134

104

157

173

10

338

785

895

1,268

Medeltal för

januari—augusti............

118

135

185

141

105

261

802

1,267

1,399

September .....................

172

136

119

158

975

1,470

Oktober .......................

218

279

130

224

1,317

1,396

November .....................

230

302

121

188

1,736

1,407

December........................

277

167

■

183

249

1,506

1,588

Utöver i denna redogörelse upptagna ärenden tillkommer arbetet med

utgivandet av de månatliga tryckta utdragen av registret med tillhörande

namnregister, vilket arbete lägger beslag på en avsevärd del av personalens

arbetstid.

Av nu lämnade uppgifter torde utan vidare framgå, att den för äktenskapsregistret

avsedda personalen — som förut nämnts en aktuarie och ett

kontorsbiträde — är i hög grad otillräcklig för arbetets utförande. Endast

genom att arbetskrafterna i avsevärd mån förstärkts från centralbyråns

övriga personal har blivit möjligt att undvika en ytterligare ökning av

den redan mot slutet av 1921 uppkomna och under förra året betydligt

ökade arbetsbalansen. Någon nämnvärd minskning av densamma har dock

ej kunnat åstadkommas; fortfarande är utgivandet av månadshäftena omkring

5 månader försenat, något som givetvis, på sätt bankföreningen i sin

förut omnämnda skrivelse påpekat, i hög grad minskar det praktiska värdet

av äktenskapsregistret.

Den minsta personal, som enligt nu vunnen erfarenhet kan anses normalt

erfordras för arbetet vid äktenskapsregistret utgör två manliga tjänstemän

och tre kvinnliga biträden — en personal, som i allt fall torde avsevärt understiga

vad som av första lagutskottet, då det tillstyrkte registrets inrättande,

antogs bliva behövligt. Det bör emellertid tillfogas, att ett bortarbetande

av den uppkomna arbetsbalansen icke torde vara möjligt utan ytterligare

förstärkning av arbetskrafterna, och att, därest arbetsbördan vid registret

skulle ytterligare ökas, den ovan beräknade personalen torde så småningom

bliva otillräcklig även för det normala arbetet.

Att, såsom hittills skett och som under innevarande budgetår allt fortfarande

blir nödvändigt, fylla bristen på arbetskrafter vid äktenskapsregistret

med personal från de statistiska arbetena anser centralbyrån icke

längre kunna fortgå. Då den del av nämnda personal, som avlönas av or
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

dinarie anslag, hittills varit otillräcklig för sin egentliga uppgift och för

framtiden kan på sin höjd antagas nätt och jämnt förslå härför, har tydligen

denna personal ej kunnat lämna den erforderliga förstärkningen till

äktenskapsregistret och kan ej heller framdeles så göra. Under sådana förhållanden

hava hittills för ändamålet måst användas medel från det anslag

på extra stat, som anvisats för bortarbetande av den balans, som uppkommit

i fråga om centralbyråns statistiska arbeten. Att sålunda för ordinarie

behov disponera medel, som beviljats för ett tillfälligt ändamål,

synes centralbyrån vara föga ändamålsenligt och höra för framtiden undvikas.

Den erforderliga förstärkningen av personalen vid äktenskapsregistret

har ovan beräknats till en manlig tjänsteman och två kvinnliga biträden.

Beträffande den manliga tjänstemannen föreslår statistiska centralbyrån,

att han, av besparingshänsyn, placeras som andre amanuens (lönegrad

1:10). Vad åter angår de kvinnliga biträdena så lärer intet tvivel kunna

råda om, att desamma bliva för framtiden behövliga och borde rätteligen

med hänsyn härtill redan nu deras befattningar uppföras på ordinarie staten.

Emellertid vill statistiska centralbyrån — likaledes av besparingshänsyn

— icke för närvarande föreslå detta, utan hemställer, att ifrågavarande

biträden anställas såsom extra ordinarie tjänstemän. Ehuru deras

arbete visserligen är av så pass kvalificerad natur, att en högre placering

på löneplanen kunde vara motiverad, måste centralbyrån likväl

föreslå deras placering i skrivbiträdesgraden (lönegrad 2:1). Sedan ordinarie

skrivbiträdesbefattning inrättats i ämbetsverket, har nämligen centralbyrån

ansett sig av principiella skäl nödsakad att placera hela den

icke-ordinarie kvinnliga personalen i skrivbiträdes lönegrad. Då alla de,

som skulle komma att anställas vid äktenskapsregistret kunna antagas hava

så lång föregående tjänstgöring, att de äro berättigade till avlöning i den

högre löneklassen i vederbörande lönegrad, kan kostnaden för anställande

av eu andre amanuens och två extra ordinarie skrivbiträden, avsedda för

äktenskapsregistret, beräknas till 7,704 kronor, med vilket belopp anslagsposten

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. skulle behöva

höjas.

För den händelse Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna lämpligt att, på

grund av vad statistiska centralbyrån ovan anfört, göra framställning till

riksdagen om förstärkning av arbetskrafterna vid äktenskapsregistret, får

centralbyrån alternativt föreslå, att äktenskapsregistret överflyttas till

exempelvis justitiedepartementet. Mot en sådan överflyttning är från

statistiska centralbyråns sida intet att erinra, men medför den visserligen

ingen besparing för statsverket som helhet betraktat. Ämbetsverkets ordinarie

personal kommer i händelse av sådan överflyttning att minskas med

en aktuarie och ett kvinnligt kontorsbiträde, för vilka avlöningen tillsammans

utgör i runt tal 9,200 kronor, med vilket belopp alltså anslagsposten

Avlöningar till ordinarie tjänstemän kan minskas.»

Då statistiska centralbyrån icke i övrigt haft någon ändring att föreslå

beträffande anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, har

ämbetsverket alternativt hemställt, att densamma måtte upptagas till oförändrat

belopp, 232,900 kronor, eller att den måtte minskas till 223,700

kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

I fråga om anslagsposten till vikariatsersättningar har statistiska centralbyrån

icke ifrågasatt någon ändring.

Vidkommande åter anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. har centralbyrån, såsom förut nämnts, hemställt, att

den, under förutsättning att äktenskapsregistret kvarbleve hos ämbetsverket,

måtte ökas med 7,700 kronor för erforderlig förstärkning av personalen vid

nämnda register. Skulle åter äktenskapsregistret bortflyttas från centralbyrån,

erfordrades givetsvis icke nämnda ökning. I båda fallen har emellertid

ämbetsverket ansett, att anslagsposten måste av andra skäl ökas.

Till stöd härför har av ämbetsverket anförts följande:

»Enligt av centralbyrån i förut berörda underdåniga skrivelse den 8 september

1922 lämnad utredning borde ifrågavarande anslagspost giva tillgång

till avlönande av 4 förste amanuenser, 1 andre amanuens, 4 kvinnliga

skrivbiträden och 1 vaktmästarbiträde. Med hänsyn härtill beräknades

det erforderliga anslagsbeloppet av centralbyrån till 33,396 kronor. Emellertid

upptogs anslagsposten av riksdagen, i enlighet med Eders Kungl.

Maj:ts förslag, med ett belopp av endast 28,000 kronor. Ehuru statistiska

centralbyrån, med hänsyn till denna minskning av vad ämbetsverket beräknat

erforderligt, nedllyttat förste amanuenserna från 12:te till ll:te lönegraden,

giver det beviljade anslaget likväl ej tillgång till avlönande av

större personal än 4 förste amanuenser, 1 andre amanuens och 3 5 kvinn
liga

årsbiträden. Vaktmäsl arbiträdet har centralbyrån nödgats, av brist

på medel, avskeda, ehuru härigenom bevakningen av ämbetsverkets lokaler

blivit mindre tillfredsställande. Att för nästa budgetår räkna med en

mindre extra-ordinarie personal, avlönad av förevarande anslagspost, än

den ovan angivna anser statistiska centralbyrån icke möjligt. Vad särskilt

angår amanuenserna synes en minskning av deras antal så mycket

mindre kunna ifrågakomma, som ämbetsverkets ordinarie tjänstemannapersonal,

i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag, av arets liksdag

minskats med en förste aktuarie. Emellertid kommer under nästkommande

budgetår det för innevarande år beviljade beloppet icke att bliva tillräckligt

för avlönande av den nämnda personalen, då under året 1924 25 två

amanuenser torde bliva berättigade att enligt 10 § 1 mom. i avlöningsreglementet

för icke ordinarie befattningshavare åtnjuta lön enligt löneplanen

för ordinarie tjänstemän. Den härigenom uppstående kostnadsökningen

kan beräknas till 1,035 kronor, varmed alltså det nuvarande beloppet behöver

ökas, därest icke medgivande lämnas att för sådana avlöningsförhöjningar

som de nu ifrågavarande, vilka ju äro oberoende av vederbörande

ämbetsverks egna åtgärder, disponera medel från det å 7 :de huvudtiteln

uppförda anslaget till avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie

befattningshavare inom den civila statsförvaltningen (på 1923 24 års stat

VII: D: 21). Ett allmänt sådant medgivande torde vara så mycket lämpligare,

som det eljest torde bliva nödvändigt att ej blott i statistiska centralbyrån

utan även i andra ämbetsverk årligen höja de för extra ordinarie

tjänstemäns avlönande avsedda anslagen eller anslagsposterna. Med

de dåliga befordringsutsikter, som sannolikt för en avsevärd framtid bliva

rådande inom statsförvaltningen, kommer nämligen eiter hand ett allt

större antal extra ordinarie tjänstemän att bliva berättigade till lön enligt

löneplanen för ordinarie tjänstemän.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 169.

Vidare behöver ifrågavarande anslagspost förstärkas med anledning av

Eders Kungl. Maj ds beslut den 1 april 1922 angående fastställande av nytt

formulär för fattigvårdsstatistiken m. m. I den underdåniga skrivelse

den 11 mars 1922, med vilken statistiska centralbyrån överlämnade till

Eders Kungl. Maj:t förslag till ifrågavarande formulär, yttrade centralbyrån

bland annat:

''Genom den här föreslagna omläggningen av fattigvårdsstatistiken kommer

arbetet med de individuella uppgifternas bearbetning och sammanräkning

att helt och hållet överflyttas från fattigvårdsstyrelserna till statistiska

centralbyrån. Det är ofrånkomligt, att en dylik omläggning

skulle komma att ställa ökade krav på centralbyråns arbetskrafter och

därigenom medföra ökade kostnader för statsverket. Hittills har arbetet

med uppgifternas tabellering och sammanräkning tagit i anspråk ett biträdes

arbetskraft under omkring sex månader. Det är icke för centralbyrån.

möjligt att nu beräkna den tid, som kommer att åtgå för det nya

materialets bearbetande, men ämbetsverket håller för sannolikt, att därför

komma att krävas 2 3 årsbiträden. Statistiska centralbyrån har ansett

sig icke böra underlåta att redan nu fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på denna konsekvens av den föreslagna omläggningen av fattigvårdsstatistiken

och förbehåller sig att, därest förslaget vinner Eders

Kungl. Maj :ts gillande, i sinom tid få inkomma med framställning angående

därav föranledd ökning av statistiska centralbyråns personal.’

Det av centralbyrån uppgjorda förslaget blev av Eders Kungl. Maj:t

fastställt, att tillämpas från och med redogörelseåret 1923. Den av statistiska

centralbyrån i ovan återgivna yttrande omnämnda ökningen av

arbetskrafterna är därför erforderlig för budgetåret 1924—25. Till dess

erfarenhet om det verkliga behovet vunnits, torde denna ökning böra begränsas

till 2 skrivbiträden, vilket under alla omständigheter torde bliva

det minsta erforderliga. Av skäl, som förut anförts, bör avlöningen till

de nya biträdena beräknas enligt för löneldass 2:1 gällande belopp. Den

behövliga anslagsökningen bliver alltså 3,600 kronor.

Slutligen torde statistiska centralbyrån i detta sammanhang få erinra

om att genom nådiga kungörelsen den 14 juli 1922 (nr 430) och den 3 november

1922 (nr 53/) förordnats, att de sammandrag av taxeringslängderna,

som enligt förut gällande bestämmelser skolat upprättas i riksräkenskapsverket,

skulle från och med år 1922 upprättas genom statistiska

centralbyråns försorg.

I sitt underdåniga utlåtande den 27 juni 1922 rörande ändrad ordning

för upprättande av sammandrag över taxeringen yttrade statistiska centralbyrån

i fråga om den föreslagna överflyttningen till statistiska centralbyrån

av upprättandet av taxeringssammandragen, hurusom denna

överflyttning icke kunde ske utan att centralbyråns arbetsbörda ökades

och detta i högre grad än den lindring, som bereddes riksräkenskapsverket.

Centralbyråns redan förut mycket knappa anslag komme därigenom att än

ytterligare belastas och den redan förefintliga arbetsbalansen alltså att

ökas. Att ifrågasätta anvisande av medel för avlönande av särskild personal

för arbetets utförande funne centralbyrån emellertid icke lämpligt,

utan borde arbetet, under den jämförelsevis korta tid detsamma krävde!

utföias av arbetskrafter, som eljest stode till centralbyråns förfogande.

Närmast borde härvid komma i fråga den personal inom centralbyrån, som

redan sysslade med taxeringslängderna, nämligen personalen vid de finansstatistiska

undersökningarna. Centralbyrån hemställde alltså om be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.

myndigande att för arbetet med taxeringssammandragens sammanställande

och offentliggörande använda personalen vid sagda undersökningar.

Denna centralbyråns hemställan blev av Eders Kungl. Maj:t den 27 oktober

1922 bifallen i vad angick 1922 års taxeringssammandrag; däremot

lämnades oavgjort, liur de erforderliga arbetskrafterna för framtiden

skulle anskaffas.

Sedan beslut numera fattats om de finansstatistiska undersökningarnas

överflyttande till finansdepartementet, står den år 1922 anlitade utvägen

för taxeringssammandragens upprättande ej längre till buds. Därest detta

arbete framgent skall utföras i statistiska centralbyrån, måste härför användas

centralbyråns övriga personal, och behöver i sådant fall anslagsposten

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. att förstärkas

med ett mindre belopp. Då från och med innevarande är nya formulär

för taxeringssammandragen äro fastställda, kan det erforderliga beloppet

ej exakt beräknas. För 1922 års sammandrag användes emellertid

omkring 6 skrivbiträden under 1 månads tid, varför kostnaden uppgick till

omkring 900 kronor. I brist på säkrare beräkningsgrund torde nämnda belopp

få tillsvidare beräknas även för framtiden.

Statistiska centralbyrån anser sig dock icke böra göra formlig hemställan

om ökning av den nämnda anslagsposten med nu angivet belopp. I

underdånigt yttrande den 29 mars 1923 angående möjliga begränsningar i

ämbetsverkets arbetsuppgifter har nämligen statistiska centralbyrån ansett

det kunna tagas under övervägande, huruvida icke, i samband med

överflyttandet till finansdepartementet av statistiken över skattetaxeringarna,

jämväl sammandraget över dessa taxeringar lämpligen borde

upprättas inom samma departement. Då, såvitt för centralbyrån är känt,

Eders Kungl. Maj :t ännu icke tagit ståndpunkt till denna fråga, anser sig,

som ovan nämndes, centralbyrån icke böra för närvarande göra framställning

om förstärkning av arbetskrafterna i ämbetsverket för taxeringssammandragens

upprättande. Ämbetsverket anser sig emellertid skyldigt omnämna,

att vissa betänkligheter, särskilt med hänsyn till möjligheten av

framtida dubbelarbete, kunna anföras emot den ifrågasatta överflyttningen

till finansdepartementet. Någon reell besparing ernås för övrigt icke härigenom,

då den behövliga personalen ju måste avlönas, vare sig det sker i

finansdepartementet eller i statistiska centralbyrån.»

Statistiska centralbyrån har alltså alternativt hemställt, att anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. måtte för budgetåret

1924—25 beräknas antingen till (28,000 + 1,035 + 7,704 + 3,600 =) 40,339

kronor eller (28,000 + 1,035 + 3,600 =) 32,635 kronor eller, i avrundade tal,

resp. 40,300 och 32,600 kronor. Häri är likväl icke inräknad eventuell kostnad

för upprättande av sammandrag av skattetaxeringarna.

Slutsumman för ordinarie förslagsanslaget till statistiska centralbyrån

skulle alltså enligt centralbyråns förslag alternativt bliva (232,900 + 8,500 +

40,300 = ) 281,700 kronor eller (223,700 + 8,500 + 32,600 --) 264,800 kronor.

För bortarbetande av den betydande arbetsbalans, som efter hand upp- Kxtra anslå

kommit inom statistiska centralbyrån, hava alltsedan år 1920 anslag varit

beviljade. Anslagsbeloppet utgjorde år 1920 (tilläggsstaten) 7,000 kronor,

år 1921 12,000 kronor, år 1922 16,000 kronor, första halvåret 1923 8,000 kro
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

nor och för budgetåret 1923—1924 16,000 kronor. Anslagen hava före innevarande

budgetår haft natur av förslagsanslag, högst; för sistnämnda budgetår

är anslaget obetecknat.

I sin förenämnda skrivelse den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån

gjort framställning om fortsatt anslag för berörda ändamål, därvid

ämbetsverket i fråga om de hittills beviljade anslagen anfört följande:

»Tyvärr hava, av skäl, som nedan angivas, dessa anslag hittills icke medfört

avsett resultat i fråga om bortarbetande av arbetsbalansen, som fortfarande

är synnerligen betydande. För närvarande utgör densamma,

räknat i år (ett år = det arbete, som erfordras för utgivande av en årgång

av respektive berättelse): vid statistiken över befolkningsrörelsen minst 3

år, vid statistiken över dödsorsakerna 3 b* år, vid rättsstatistikens avdelning

för domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet 23/*

år, vid kriminalstal istiken 2 b* år, vid konkursstatistiken 3 K år och vid

den kommunala finansstatistiken l''A år.

Förnämsta orsaken till detta beklagliga förhållande är, att under en

lång följd av år statistiska centralbyråns av ordinarie anslag avlönade

personal betydligt understigit vad som erfordrats för det normala arbetet.

Följden härav har blivit, att de anslag, som beviljats för bortarbetande

av arbetsbalansen, i verkligheten icke ens varit tillräckliga för att hindra

en ökning av nämnda balans. Under det senast förflutna året var emellertid

ställningen i viss mån en annan. Genom att den dagliga arbetstiden

för den ordinarie personalen utsträcktes till sju timmar vanns en viss ökning

i arbetskrafter; däremot har motsvarande utsträckning av arbetstiden

för den icke-ordinarie personalen verkat i motsatt riktning, i det att,

till följd av finansdepartementets allt för knappa beräkning av anslagen,

personalens antal måst minkas i högre grad, än som svarar mot den ökade

arbetstiden. Av större betydelse än utsträckningen av arbetstiden blev

det förhållandet, att arbetet med bearbetningen av de jordbruksstatistiska

lokalundersökningarna under året avslutades, varefter den härmed sysselsatta

personalen kunde överföras på andra arbeten. På grund av dessa

omständigheter har under året förhållandet mellan arbetskrafter och arbete

i viss mån utjämnats, utan att likväl jämvikt kunnat vinnas. Detta

hade däremot kunnat åstadkommas, därest statistiska centralbyrån ansett

sig beiogad att utöka personalen med användande av de medel, som jämlikt

nådiga kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 370) blevo disponibla från anslagsposterna

Avlöningar till ordinarie tjänstemän och VikariatersättninSar.

Då emellertid centralbyrån först under september månad vann tillförlitlig

kännedom om, vilka betydande belopp, som på detta sätt komme

att tillföras de för avlönande av icke-ordinarie personal avsedda medlen,

ansågs tiden på året för långt framskriden för att man lämpligen skulle

kunna utöka personalen. Det kunde nämligen med bestämdhet förutses,

att centralbyrån skulle bliva nödsakad att vid följande års början åter avskeda

en eventuellt nyanställd personal. Resultatet blev därför, att av det

för bortarbetande av arbetsbalansen beviljade anslaget vid årets slut hade

disponerats föga över 5,000 kronor, återstoden, i runt tal 11,000 kronor, tillfördes

statsverkets kassafond. Att under sådana omständigheter arbetsbalansen

icke kunnat minskas under året, torde ej vara överraskande.

,.^n0^er inevafande år och under tiden intill nästa budgetårs början äro

förhållandena i förevarande avseende föga gynnsamma. Visserligen torde,

sedan betydande inskränkningar vidtagits i fråga om arbetet på befolk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 169.

11

ningsstatistiken och rättsstatistiken, statistiska centralbyråns av ordinarie

anslag avlönade personal kunna, med frånseende av äktenskapsregistret,

måhända anses nätt och jämt tillräcklig för det normala arbetet. Det tillflöde

till ifrågavarande anslag, som kunnat åstadkommas genom tillämpning

av ovan åberopade nådiga kungörelse av den 15 juni 1922, har numera

i huvudsak upphört, sedan genom nådiga kungörelsen den 20 oktober 1922

(nr 499) förordnats, att vid semester eller annan tjänstledighet för innehavare

av ordinarie befattning vikarie icke må förordnas i andra fall, än

då sådant oundgängligen erfordras för arbetets jämna gång. Därtill kommer,

att centralbyråns ordinarie tjänstemannapersonal i början av innevarande

budgetår minskats med en förste aktuarie. Då det för bortarbetande

av arbetsbalansen beviljade anslaget kommer att till stor del behöva disponeras

för att förhindra en ökning av balansen vid äktenskapsregistret, synes

det ämbetsverket mycket ovisst, i vad mån det kan bliva möjligt att

under innevarande budgetår minska den nuvarande arbetsbalansen.

Under sådana förhållanden måste statistiska centralbyrån anse oavvisligt,

att jämväl för budgetåret 1924—1925 anslag beviljas för bortarbetande

av arbetsbalansen. Behovet härav är så mycket mera trängande, som Eders

Kungl. Maj:t den 22 december 1922 fastställt viss tid, inom vilken arbetsbalansen

vid rättsstatistiken skall vara bortarbetad. Förutsättningen för

att detta beslut skall kunna genomföras är givetvis, att de erforderliga arbetskrafterna

ställas till förfogande. Ehuru helt naturligt ett möjligast

snabbt bortarbetande av arbetsbalansen måste anses synnerligen önskligt

— statistikens värde ur praktisk synpunkt är ju väsentligen beroende på

ett snabbt offentliggörande — anser sig statistiska centralbyrån likväl av

finansiella skäl icke kunna för nästkommande budgetår ifrågasätta högre

anslag för ändamålet, än som utgår under det innevarande.

Som förut nämnts hava hittills för ifrågavarande ändamål beviljade anslag

haft natur av förslagsanslag, högst. Emellertid visar erfarenheten,

att ej obetydliga olägenheter härigenom uppstått. Statistiska centralbyrån

anser därför önskvärt, att anslaget betecknas såsom reservationsanslag,

varigenom en planmässig disposition av detsamma skulle avsevärt främjas.

Statistiska centralbyrån hemställer alltså, att på extra stat för budgetåret

1924—1925 måtte äskas till statistiska centralbyråns verksamhet ett reservationsanslag

å 16,000 kronor.»

Till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning anvisades i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag av 1920 års riksdag å extra stat för år 1921 ett

reservationsanslag å 67,000 kronor. Den utredning, som låg till grund för

riksdagens berörda beslut, återfinnes å sid. 155—157 i det vid 1920 års statsverksproposition,

sjunde huvudtiteln, fogade utdrag av protokollet över

finansärenden för den 7 januari 1920, vartill jag tillåter mig hänvisa. Å

extra stat för år 1922 anvisades för enahanda ändamål ett reservationsanslag

å 87,000 kronor. 1922 års riksdag beviljade för ändamålet ifråga å extra

stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av 43.500

kronor. *■

Då min företrädare i ämbetet den 7 januari 1922 för Kungl. Maj:t anmälde

frågan om fortsatt anslag för 1920 års folkräkning, lämnade lian eri

redogörelse för det ifrågavarande arbetets bedrivande, till vilken jag nu

Personal vid

1920 ärs

folkräkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Personal vid

ralstatistiken.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

tillåter mig hänvisa (statsverkspropositionen, sjunde huvudtiteln, sid

42—43).

För budgetåret 1923—1924 är för arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning

anvisat ett extra reservationsanslag å samma belopp som det för

år 1922 beviljade eller 87,000 kronor.

I sin meromnämnda skrivelse den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån,

under framhållande av att arbetet med folkräkningen vore avsett

att under budgetåret 1924—1925 bedrivas med oförminskad personal

samt med åberopande av den utredning, som lämnats i centralbyråns skrivelse

den 25 augusti 1921 och chefens för ämbetsverket promemoria den 18

november 1921 (statsverkspropositionen 1922: sjunde huvudtiteln, sid. 42 f.)

hemställt om äskande för budgetåret 1924—1925 av ett reservationsanslag

å extra stat till personal vid 1920 års folkräkning till samma belopp, som

utgår under innevarande budgetår, eller 87,000 kronor; och har statistiska

centralbyrån i sammanhang härmed anfört, att, därest detta belopp beviljades,

såvitt nu förutses kunde, förhyrandet av de för ändamålet använda

elektriska räknemaskinerna skulle kunna upphöra kort efter årets utgång,

varvid samtidigt personalen kunde i hög grad reduceras.

För upprättande i statistiska centralbyrån av statistik över riksdagsoch

landstingsmannaval hava för åren 1918—1922 beviljats särskilda anslag

av förslagsanslags natur.

I sin förutnämnda skrivelse av den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån

angående behovet av anslag till personal vid valstatistiken för

budgetåret 1924—1925 anfört följande:

innevarande budgetårs stat finnes ej uppfört något anslag för

ifrågavarande ändamål, då enligt gällande författningar intet val, för vilket

statistik skall utarbetas, är avsett att äga rum under nämnda år Däremot

erfordras för budgetåret 1924—1925 anslag för personal vid statistiken

over riksdagsmannavalen 1924. Motsvarande statistik för år 1921 er-t

fordrade, förutom ledare, extra skrivbiträden i sammanlagt omkring 162

månader, motsvarande 13.5 årsbiträden. Kostnaden för avlöning till ledare

och biträden kan enligt nu gällande avlöningsbestämmelser beräknas till

omkring 28,500 kronor. En betydande del av denna kostnad förorsakas

av den bearbetning av röstlängderna efter yrken, vilken, i likhet med vad

som skett vid föregående val sedan 1911, utfördes jämväl för 1921.

Beträffande statistiken över riksdagsmannavalen yttrade s. k. statistiksakkunniga

i sitt den 1 juni 1922 avgivna betänkande (sid. 100).

Då sakkunniga icke ha för avsikt att föreslå några inskränkningar i

denna synnerligen viktiga statistik eller i dess utgivande, må redogörelse

för innehållet och omfattningen inskränkas till påpekandet, att berättelsen

vid sidan av sitt politisk-statistiska innehåll även är av mera allmänt

statistiskt intresse. Sålunda innehåller berättelsen en statistik över yrken,

grundad på röstlängdernas uppgifter — — — vilken statistik från vissa

viktiga synpunkter kompletterar den ur folkräkningarna erhållna, allmänna

yrkestatistiken.’

Ej heller statistiska centralbyrån har anledning ifrågasätta någon inskränkning

i den hittillsvarande omfattningen av statistiken över riks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.

dagsmannavalen och får därför hemställa om äskande för ifrågavarande

ändamål på extra stat för budgetåret 11124—1925 av ett anslag å ovannämnda

belopp, 28,500 kronor. Då emellertid en tillräckligt noggrann beräkning

av anslagsbehovet icke är möjlig, bör anslaget, liksom vid föregående

motsvarande tillfällen, uppföras såsom förslagsanslag.»

Såsom jag i årets statsverksproposition under »För liera huvudtitlar gemensamma

frågor» erinrade, bar statens besparingskommitté den 10 december

1923 avgivit förslag angående vissa inskränkningar i den officiella

statistiken.

Vad de av statistiska centralbyrån utgivna statistiska publikationerna

beträffar, berör kommitténs förslag rättsstatistiken — omfattande tre särskilda

berättelser, nämligen 1) domstolarnas och de exekutiva myndigheternas

verksamhet, 2) brottsligheten och 3) konkurser — samt fiskeristatistiken.

I sitt ifrågavande förslag har kommittén framhållit, att det icke varit

kommittén möjligt att under den korta tid, som förflutit sedan kommitténs

tillsättning, verkställa en fullständig utredning i vad mån besparing kunde

åstadkommas genom minskning eller förenkling av det statistiska arbete,

som nu utföres inom ett flertal ämbetsverk, men har det förefallit kommittén,

som om besparingar i vissa fall kunde göras utan avvaktan på den

fullständiga utredningen. Av den sålunda givna utgångspunkten bar följt,

att kommittén för närvarande icke kunnat upptaga andra möjligheter till

besparing av kostnader för statistik än sådana, där å ena sidan det vore

påtagligt, att arbeten icke för framtiden borde fortgå i dess nuvarande

form och å andra sidan besparingar kunde vinnas genom en enkel inskränkning

av statistiken eller uppskov med densamma utan att man behövde

ingå på frågan om ändrade metoder för det statistiska arbetet.

över besparingskommitténs förslag i vad detsamma avser rättstatistiken

hava, såsom chefen för justitiedepartementet förut denna dag anmält, statistiska

centralbyrån och processkommissionen avgivit infordrade utlåtanden,

varjämte centralbyrån, på grund av Kungl. Maj:ts föreläggande, i

skrivelse den 26 februari 1924 avlämnat ytterligare utredning i fråga om

statistiken över domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet

ävensom framställt vissa på grundval av nämnda utredning fotade

förslag.

På chefens för justitiedepartementets hemställan har Kungl. Maj:t med

anledning av vad i frågan förekommit denna dag förordnat

dels, i fråga om statistiken över domstolarnas och de exekutiva myndigheternas

verksamhet,

att berättelsen härom för åren 1919 och 1920 skall inställas;

att uppgifter enligt formulär 6, 7 och 8 till rättsstatistiken icke skola

avgivas för år 1924 och följande år;

samt att de statistiska uppgifter, vilka jämlikt kungörelsen den 6 december

1918 skola årligen till statistiska centralbyrån avgivas rörande häradshövdingarnas

sportelinkomster m. m. samt befattningshavares vid råd
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr lö9.

husrätter m. m. avlönings- och pensionsförmåner icke längre skola inom

centralbyrån bearbetas, såsom följd varav tabeller härom ej vidare skola

offentliggöras i de processtatistiska berättelserna,

dels ock, i fråga om statistiken över konkurser,

att den särskilda berättelsen härom för år 1921 och följande år skall

tills vidare inställas.

Tillika har Kungl. Maj:t anbefallt statistiska centralbyrån att skyndsamt

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till sådana förenklingar i

formulär 19 till rättsstatistiken, som med huvudsakligt bibehållande av syftet

med nämnda formulär låta sig genomföras.

I fråga om besparingskommitténs förslag i vad det angår inskränkningar

av fiskeristatistiken hava, såsom chefen för jordbruksdepartementet

framhållit vid anmälan av de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret

1924—1925 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, statistiska

centralbyrån och lantbruksstyrelsen den 22 december 1923 avgivit

gemensamt yttrande; och tillåter jag mig erinra om, att bemälte departementschef

med anledning av förslaget härutinnan tillstyrkt, att statsbidraget

för insamlandet av primäruppgifter för fiskeristatistik väsentligt

begränsas.

Det förslag angående inskränkningar i rättsstatistiken, statens besparingskommitté,

såsom förut nämnts, framlagt, har icke nu kunnat upptagas

till fullständig behandling, och innebär på grund härav Kungl. Maj:ts förberörda

beslut icke slutligt ställningstagande till frågan om sagda statistiks

begränsning. Den närmare prövningen härav torde böra få anstå, till

dess frågan om nedsättning av statens kostnader för den officiella statistiken

i ett vidare sammanhang upptages.

Kungl. Maj:ts beslut innefattar icke heller någon mera betydande inskränkning

av nu ifrågavarande statistik, varav ock uppenbarligen följer,

att någon nämnvärd besparing i kostnaderna för densamma icke kan

genom personalindragning för närvarande åvägabringas. Genom sagda

beslut synes mig sålunda större besparing i nu befintlig arbetskraft i centralbyrån

icke kunna ske än att två med rättsstat istiken nu sysselsatta

kvinnliga biträden torde kunna frigöras från arbetet härmed. Dessutom

torde man kunna räkna med något minskat behov av arbetskrafter för avarbetande

av den arbetsbalans, som, enligt vad av centralbyråns förberörda

skrivelse den 1 september 1923 framgår, alltjämt förefinnes hos centralbyrån.

Såsom centralbyråns nyss nämnda skrivelse utvisar, har emellertid centralbyrån

för nästkommande statsregleringsperiod på angivna skäl framställt

krav på ökade arbetskrafter. I viss utsträckning kommer detta krav

att tillgodoses genom att, på sätt jag anser mig böra föreslå, statistiska

centralbyrån får behålla de kvinnliga biträden, vilka, enligt vad jag nyss

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

15

anfört, skulle frigöras från arbetet vid rättsstatistiken. I övrigt har jag

icke funnit mig kunna biträda centralbyråns förut återgivna förslag, så

vitt angår byråns ordinarie stat. Till centralbyråns förfogande torde enligt

min mening allenast böra anvisas anslag för anställande av personal i

den omfattning, som nu finnes hos centralbyrån, varvid jag ock förutsätter,

att äktenskapsregistret tillsvidare bibeliålles hos byrån. Härav

följer, att jag ansett mig böra tillstyrka, att såväl ordinarie anslaget

till statistiska centralbyrån som extra anslaget till upprätthållande

av centralbyråns verksamhet för budgetåret 1924—1925 upptages med

oförändrat belopp, dock att jag icke haft något att erinra emot, att sistnämnda

anslags karaktär förändras på sätt centralbyrån ifrågasatt och

sålunda upptages såsom reservationsanslag. Med hänsyn till den av mig

nyss berörda minskningen i behovet av arbetskrafter för balansens avarbetande

böra kostnaderna för anställandet av personal vid valstatistiken

kunna bestridas av detta anslag och särskilt anslag härför sålunda

icke behöva anvisas.

Vad särskilt valstatistiken angår får jag framhålla, att sedan jag anmodat

statistiska centralbyrån att avgiva förslag till omläggning och förenkling

av statistiken ifråga i syfte att nedbringa kostnaderna för densamma,

centralbyrån i skrivelse den 7 november 1923 avgivit sådant förslag, därvid

centralbyrån anfört, att den inskränkning i valstatistiken, som syntes ligga

närmast till hands, vore uteslutande av uppgifterna om yrkesfördelning

hos de röstberättigade och de i valet till riksdagens andra kammare deltagande.

Under förutsättning att yrkesuppgifterna icke bearbetades men

att likväl röstlängderna såsom vid föregående tillfällen infordrades, skulle

emellertid kostnaderna fortfarande bliva ganska avsevärda. På grund

härav hade det synts statistiska centralbyrån böra tagas under övervägande,

huruvida det icke vore skäl att taga steget fullt ut och för denna

gång icke kräva röstlängdernas insändande utan grunda statistiken uteslutande

på av respektive länsstyrelser insända uppgifter ävensom valprotokollen;

länsstyrelsernas uppgifter skulle då behöva göras något mera

omfattande än under den andra förutsättningen och länsstyrelsernas arbete

alltså ökas, dock ej i någon nämnvärd grad. Infordrade man icke röstlängderna,

komme sålunda bearbetningen i centralbyrån att bliva av

ganska enkel natur, så att ledningen borde kunna anförtros åt en person

med endast aktuarieavlöning, vilket jämväl inverkade på kostnaden. Å

andra sidan syntes erfarenheten inskärpa vikten av att biträdena vid del

valstatistiska arbetet vore tillräckligt kvalificerade, och borde enligt centralbyråns

åsikt ett av biträdena hava kanslibiträdes ställning. Med iakttagande

härav beräknade centralbyrån, att kostnaden för en sålunda förenklad

statistik över riksdagsmannavalen skulle stanna vid högst G,000

kronor.

Till sistberörda av statistiska centralbyrån framlagda alteimativ ifråga

om valstatistikens anordnande ansluter jag mig. Genom en dylik anord
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

ning kommer visserligen statistiken icke att innehålla några upplysningar

om de i röstlängderna upptagna personernas fördelning på olika yrken

och därjämte går man miste om möjligheten att fördela de icke röstberättigade

efter olika diskvalifikationsgrunder. Det synes emellertid vara

uppenbart, att upplysningar i berörda avseende icke kunna vara av den

vikt, att de uppväga den avsevärt ökade kostnad, som röstlängdernas införskaffande

och bearbetande skulle medföra, i synnerhet då uppgifter om

fördelning i olika yrken finnas för andrakammarvalen år 1921 samt uppgifter

om diskvalifikationsgrunderna äro att tillgå för såväl andrakammarvalen

sagda år som de kommunala valen åren 1922 och 1923.

Vad slutligen beträffar statistiska centralbyråns förberörda framställning

om ett anslag å 87,000 kronor för bestridande av kostnaderna för 1920

års folkräkning har jag funnit mig böra biträda förslaget härutinnan.

Visserligen skulle i ett fall som detta, då det föreliggande arbetsmaterialet

är på förhand fixerat till ett visst begränsat kvantum, hinder i och för

sig icke möta att genom arbetets fördelning på en längre tidsperiod nedbringa

det för arbetets utförande nu anställda antalet kvinnliga biträden

och i motsvarande mån reducera anslagsbeloppet, men då en dylik

utsträckning av arbetet skulle medföra betydande merkostnader på andra

utgiftsposter, särskilt för förhyrandet av de vid arbetet använda räknemaskinerna

samt för hyra av lokal, synes det mig ur besparingssynpunkt

vara att anbefalla, att arbetet, så långt lämpligen kan ske, forceras. Jag

erinrar i detta sammanhang, att det i sådant syfte befunnits lämpligt att

även å övertid bedriva arbetet i fråga; och bar Kungl. Maj:t efter därom

av statistiska centralbyrån gjord framställning den 26 oktober 1923 beslutat

angående ersättning för dylikt arbete.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten för budgetåret 1924—1925 upptagna ordinarie förslagsanslaget

till statistiska centralbyrån med oförändrat belopp

..................................................... kronor 269,400;

dels ock för budgetåret 1924—1925 såsom extra reservationsanslag anvisa

ej mindre till upprätthållande av statistiska centralbyråns verksamhet

........................................................kronor 16,000;

än även till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning kronor 87,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statistiska centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1925 m. s. 2 i texten
  2. SU 1924:97 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående anslag till statistiska centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1925 m. m. a1 i texten
  3. SU 1924:83 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till statistiska centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1921—1925 m. m. jämte en i a1 i texten