Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, m. m

1924-03-21 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:206, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts proposition Nr 20ö.

I

Nr 206.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om

automobilskatt, m. m.: given Stockholms slott den 21 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

l:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt,

2:o) förordning om särskild skatt å bensin,

dels ock bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF,

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 samt. 167 höft. (Nr 206.)

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 206.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 3 §, 5—9 §§ samt 11,13 och 15 §§ i förordningen

den 2 juni 1922 om automobilskatt skola hava följande ändrade lydelse:

3§.

Skatteplikt för automobil inträder med det kalenderkvartal, under vilket

automobilen första gången i automobilregister införes, samt upphör med

utgången av det kalendeidcvartal, under vilket automobilen ur automobilregister

avförts utan att hava blivit i annat sådant register införd.

Inträffar i — — — registret intagen.

5

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med tjugu kronor;

b) för motorcykel med bivagn med trettio kronor;

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med dels eu

grundavgift av trettiotvå kronor, dels därutöver åtta kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens egen vikt vid användning

av tyngsta till automobilen hörande karosseri; samt

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med dels en grundavgift av trettiotvå kronor, dels därutöver femtio kronor

för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens egen vikt

vid användning av tyngsta till automobilen hörande karosseri.

Om frihet i vissa fall från grundavgift, som avses i c) och d), för automobiler,

som tillhöra i det allmännas tjänst anställda personer och av dessa

begagnas huvudsakligen i tjänsteärenden, förordnar Konungen.

6 §.

Inträder skatteplikt under löpande kalenderår, skall för det året skatten

utgå med belopp, motsvarande vad av skatten för helt kalenderår belöper

å det eller de kalenderkvartal, skatteplikten gäller.

Ändras automobils beskaffenhet under löpande kalenderår, skall därav

föranledd höjning av skatten beräknas från och med det kalenderkvartal,

under vilket ändringen skett. Av enahanda anledning föranledd sänkning

av skatten beräknas från och med nästföljande kalenderkvartal.

7 $.

Anteckning om skattskyldighet för viss automobil skall genom tjänsteman

hos vederbörande länsstyrelse, som av länsstyrelsen därtill förordnas,

verkställas i det inom länet förda automobilregistret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''206.

3

Uppstår fråga om frihet från skatt, skall länsstyrelsen meddela beslut

i frågan. Förmenar någon, att genom anteckning i automobilregistret

skatt blivit honom oriktigt påförd, äger han inom tid, som av Konungen

bestämmes, påkalla beslut av länsstyrelsen angående skattskyldigheten.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad i denna

paragraf stadgas, meddelas av Konungen.

8 *.

I fråga om inbetalning och indrivning av automobilskatt samt om ersättning

för indrivning av dylik skatt meddelar Konungen erforderliga föreskrifter.

9 *.

A inbetalt skattebelopp erlialles behörigt kvitto.

Det å skatt för viss automobil senast bekomna kvitto skall under färd

medföras å automobilen för att på tillsägelse av polisman för denne uppvisas.

11 §.

Den, som---femhundra kronor.

Där någon, som eljest brukar skattepliktig automobil, ej på begäran av

polisman företer kvitto, som enligt 9 § skall medföras å automobilen, straffes

med böter från och med tio till och med femtio kronor.

Har förseelse---— till ansvar.

Böter, som---tillfalla kronan.

Saknas tillgång--— allmän strafflag.

13 $.

Där skatteplikt —--skattefriheten inträtt.

Äger under — —- — av skatten.

15 §.

Är någon missnöjd med länsstyrelses beslut, som avses i 7 § andra

stycket, äger han hos kammarrätten anföra besvär, vilka skola ingivas till

länsstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen från den, då han erhållit

del av beslutet; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället

för till länsstyrelsen ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder

för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit inom

den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten

omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan vid inkomna besvär fogats utdrag av automobilregistret, i vad

angår den automobil, som avses med beslutet, skall länsstyrelsen skyndsamt

till kammarrätten insända handlingarna med de upplysningar och

erinringar, som besvären anses påkalla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Förslag

till

förordniug om särskild skatt å bensin.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

För bensin, som till riket införes och för vilken icke enligt särskilda

bestämmelser tullfrihet åtnjutes, skall i den ordning nedan stadgas erläggas

särskild skatt av 4 öre för liter.

Med bensin förstås i denna förordning mineraloljor, vilka enligt gällande

tulltaxa hänföras till petroleumbensin och gasolin.

2 §.

Särskild skatt å bensin skall samtidigt med tullen till tullverket erläggas.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd

eller utebliven betalning gäller beträffande skatt, som i denna förordning

avses, vad rörande tullavgifter finnes stadgat.

3 *.

Restitution av särskild skatt å bensin må åtnjutas:

a) för bensin, som i oförändrat skick till myckenhet av minst femhundra

liter på en gång återutföres till utrikes ort eller svensk frihamn; samt

b) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

4 *.

Restitution enligt 3 § b) må tillgodokomma allenast den, som erhållit

förhandstillstånd att åtnjuta sådan förmån.

Meddelande av tillstånd, som nu är sagt, ankommer på Kungl. Maj:t,

som jämväl bestämmer de närmare villkoren för tillståndets åtnjutande.

Tillstånd må icke meddelas annan än den, som är känd såsom redbar och i

övrigt prövas lämplig.

5 $.

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av generaltullstyrelsen.

Därest restitution medgivits, skall styrelsen av medel, som influtit

genom särskild skatt å bensin, till vederbörande utbetala vad som sålunda

skall restitueras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20b. 5

6 *.

De närmare bestämmelser angående utgörande av särskild skatt å bensin

samt angående restitution av erlagd skatt, som utöver vad i denna förordning

föreskrives må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

7 §.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 21 mars 1924.

Närvarande:

statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks vok

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow:

När min företrädare i ämbetet den 17 mars 1922 i statsrådet anmälde

frågan om framläggande för riksdagen av förslag till införande av eu

beskattning av automobiler, framhöll han, bland annat, vikten av att till

en början gå fram med ganska stor försiktighet, så att skatten ej bleve

alltför tung och därigenom komme att verka hämmande på automobilismens

utveckling.

Erfarenheten bär visat, att den automobilbeskattning, som infördes att

gälla från och med år 1923, icke haft någon sådan hämmande verkan.

Fastmera har användandet av motorfordon trots skatten i hög grad ökats,

så att antalet i bruk varande sådana fordon, vilket vid ingången av år

1922 torde hava utgjort cirka 45,000, nu uppskattas till omkring 65,000,

därvid märkes, att hela ökningen faller på egentliga automobiler. Motorcyklarnas

antal synes nämligen i själva verket hava nedgått från i runt

tal 19,000 till omkring 17,000. Under år 1923 importerades omkring 12,000

personautomobiler, 2,500 lastautomobiTer och 2,150 motorcyklar. Värdet

av hela denna import har uppgått till omkring 36 miljoner kronor, medan

värdet av importen utav bensin och olja för motorfordon uppskattats till

35 miljoner kronor och av automobilgummi till i runt tal 8 miljoner

kronor.

De anförda siffrorna representera så höga belopp, att ifrågavarande

införsel äger eu avsevärd betydelse för rikets handelsbalans. Denna

betydelse är ej enbart tillfällig, då en given följd av den automobilimport,

som ägt rum, måste bliva en stor införsel under kommande år

av förbrukningsartiklar för automobiler, särskilt gummiringar och motorbränsle.

Kunde det göras gällande, att automobiler toges i anspråk allenast

för nyttig och nödvändig trafik, kunde måhända mot den starka automobilimporten

ej böra resas några invändningar. Nu förhåller det sig emellertid

otvivelaktigt så, att mycken automobiltrafik, som ej är att hänföra

till ren lyxtrafik, är så till vida oekonomisk, att den träder i stället för användandet

av andra kommunikationsmedel, vilka i varje fall, åtminstone

för närvarande, ej kunna undvaras och vilkas fulla utnyttjande skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20b. 7

ställa sig för landet förmånligare än ett partiellt utnyttjande av desamma

vid sidan av en — privat eller yrkesmässig — automobiltrafik. Synnerligast

i vårt nuvarande ekonomiska läge håller jag alltså före, att med hänsyn

till vår handelsbalans en viss begränsning av importen av automobiler

är önskvärd.

Även ur en annan synpunkt synes emellertid automobilismens utveckling

hava skett alltför hastigt. Beskaffenheten av vägarna i riket är icke

sådan, att dessa kunna tåla den synnerligen starka påfrestning, som måste

bliva en följd av en fortsatt utveckling av liknande grad. Vägarna skulle

därigenom kunna lida skador, vilkas avhjälpande i framtiden kunde komma

att ställa sig särdeles kostsamt.

Av det nu anförda framgår, att det för närvarande icke kan anses vara

ur vägen att vidtaga åtgärder, som verka i viss mån hindrande på importen

och användningen av motorfordon.

De skäl, som vid automobilskattens införande på sin tid anfördes för att

till en början iakttaga viss försiktighet, hava sålunda förlorat i betydelse.

Ur de anförda synpunkterna föreligger nu i stället direkt anledning att

höja beskattningen å automobilväsendet.

En sådan höjning av skatten är emellertid också motiverad av andra

skäl, vilka i och för sig torde få tillerkännas en avgörande betydelse. Det

torde nämligen vara ställt utom tvivel, att nu gällande beskattning å automobilväsendet

icke inbringar tillnärmelsevis tillräckliga medel för att ersätta

hela den slitning, som för närvarande förorsakas vägarna i riket av

automobiltrafiken. Den beklagliga följden härav torde bliva, att vägarna

ej erhålla ens det underhåll, som är nödvändigt för att de skola vidmakthållas

i sitt nuvarande, tämligen bristfälliga skick. Ytterligare medel

torde därför böra ställas till förfogande för dylikt ändamål. Men även till

vissa förbättringar av vägarna, omläggning av backiga och krokiga vägar,

förstärkningar av broar och dylikt, synes det rimligt, att automobilismen

får lämna ett särskilt bidrag. De kostnader, som nedläggas för sådana ändamål,

bliva nämligen för automobilismen lönande så till vida, som därigenom

automobilernas slitning minskas och en sänkning av underhållskostnaden

i framtiden blir möjlig. Redan i min företrädares motivering för

införande av eu automobilbeskattning anfördes, att det finge anses rimligt,

att automobilägarna finge sig ålagt att i skatteväg särskilt bidraga till

erhållandet av för automobiltrafik lämpade, väl byggda och underhållna

vägar. De av mig i det föregående anförda synpunkterna hava ytterligare

utvecklats i en inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria,

vilken torde få såsom bilaga (1) fogas vid statsrådsprotokollet.

Förslag att införa en automobilbeskattning hava i vårt land vid olika tillfällen

motiverats på skilda sätt. Än har man tänkt sig skatten såsom eu

lyxskatt, än har man velat utforma densamma som en avgift till vägväsendet.

Vår gällande automobilbeskattning har tillkommit allenast ur sist
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts proposition Nr 206.

nämnda synpunkt, I huvudsak hav man därvid utgått från att automobilskatten

skulle utgöra en avgift för slitningen av vägarna, men, såsom

framgår av vad jag nyss anfört, har även betonats, att skatten vore motiverad

såsom ett bidrag till erhållande av förbättrade vägar.

I fråga om skattens anordning har man också tänkt sig olika möjligheter.

En orienterande redogörelse för denna fråga synes lämpligen kunna lämnas

i form av ett kortfattat referat av den argumentering, som anfördes,

när den nuvarande skatten infördes år 1922.

Den s. k. vägkommissionen, vars förslag kan sägas hava utgjort den

direkta impulsen till automobilskattens införande, hade på sin tid förordat

en skatt på själva automobilerna med dels ett visst grundbelopp för varje

automobil, dels ock ett belopp, som vore proportionellt till motorernas på

visst sätt uträknade liästkraftantal. Hänsynstagandet till hästkraftantalet

hade motiverats därmed, att detsamma utgjorde en god mätare på automobilernas

vägförslitande förmåga, som huvudsakligen bestämdes av två

faktorer, nämligen automobilens tyngd och dess körhastighet. Mot en be

skattning å själva automobilerna kunde emellertid enligt departementschefens

mening resas den invändningen, att därigenom skulle tagas hänsyn

endast till den vägförslitande förmågan men ej till den faktiska vägslitningen,

vilken givetvis vore beroende även av huru mycket automobilen

användes. Och att till grund för en skatt å själva automobilen lägga

en så svårberäknelig och omtvistad norm som hästkraftantalet ansågs

mindre riktigt, då automobiler i vårt land endast finge framföras med

begränsad hastighet samt i regel även automobiler med motorer av mindre

hästkraftantal kunde framföras med maximihastigheten. För våi''a förhållanden

finge därför tyngden anses utgöra en i huvudsak lika rättvis

norm som hästkraftantalet, varförutom en beräkning av skatten efter vik

ten erbjöde fördelen av en påtaglig enkelhet.

Emellertid toge en skatt a själva automobilen, såsom nyss nämnts, hänsyn

endast till automobilens vägförslitande förmåga men ej till den faktiska

vägslitningen. Det vore ej möjligt att taga i betraktande denna

faktor genom att söka er-liålla direkta uppgifter om den körda vägen. Ett

deklarationsförfarande i sådant hänseende vore förenat med stora svårigheter

samt skulle för övrigt ställa sig oförmånligt med hänsyn till kontrollmöjligheterna.

Automatiska vägmätare av tillräcklig tillförlitlighet full

nes ej att tillgå. Möjlighet funnes däremot att lägga skatt på någon för

automobilen nödig förbrukningsartikel, såsom bensinen eller gummiringarna.

Genom en sådan beskattning skulle i huvudsak de faktorer, som

vore av betydelse för bestämmandet av en automobils vägförslitande inverkan,

nämligen tyngd, körhastighet och tillryggalagd vägsträcka, komma

att beaktas. Åtgången av bensin och gummiringar vore nämligen

beroende på såväl tyngden och körhastigheten som vägsträckan. Närmast

läge i sådant hänseende att tänka på en skatt på motorbränsle. Då emellertid,

såsom från åtskilliga håll framhållits, bensin användes ej allenast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 20ti.

9

för drivande uv automobiler utan jämväl för andra ändamål samt det

torde möta oöverstigliga hinder att anordna eu bensinskatt så, att den endast

komme att drabba automobildriften, kunde departementschefen ej förorda

en dylik beskattningsform. Genom en skatt å gummiringarna syntes däremot

en lämplig form för automobilbeskattningen kunna erhållas. Vissa

anmärkningar hade emellertid framställts även mot en sådan form av

beskattning. I synnerhet hade anmärkts, att eu skatt på gummiringarna

skulle kunna medföra, att automobilägarna begagnade sina ringar under

längre tid, än som vore förenligt med klok omsorg om motorfordonens

hållbarhet och trafiksäkerheten. Om de skäl, som anförts emot en gummiringsbeskattning,

icke vore av den bärighet, att de borde utesluta en sådan

beskattning, finge de dock anses äga den vikt, att skatten å gummiringarna

begränsades. Skatten ansåges ej böra beräknas till högre belopp än

1 krona 50 öre för ett kilogram av ringarnas vikt. Då emellertid genom

en dylik skatt icke skulle erhållas tillräckliga belopp, återstode endast

att å innehavet av automobilerna lägga en skatt, beräknad efter den nyss

angivna normen, automobilernas tyngd.

Skatten å automobiler bestämdes i den av riksdagen antagna automobilskatteförorduingen

till 15 kronor för varje motorcykel med ett tilläggav

10 kronor för bivagn samt för annan automobil än motorcykel till 8

kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens egen vikt.

För automobiler utan gummiringar — vilka ej träffades av gummiringsskatten

— skulle skatten utgöra 50 kronor per 100 kilogram av automobilernas

vikt.

Skatten å automobiler skulle uttagas en gång om året men beräknas för

varje kvartal. I förordningen finnas införda dels bestämmelser angående

innehållet i den s. k. automobilskattelängden, dels ock föreskrifter angående

skatteuppbörden. Gummiringsskatten skulle upptagas dels, för importerade

ringar, av tullverket i samband med tullbehandlingen, dels, beträffande

inhemska ringar, i form av en accis å tillverkningen.

När det nu gäller att företaga eu höjning av automobilbeskattningen,

uppkommer ånyo frågan, efter vilken norm denna lämpligast bör läggas.

Detta spörsmål befinner sig nu så till vida i ett annat läge än tillförene,

som vissa slag av beskattningsföremål redan äro i större eller mindre

grad utnyttjade.

Vad då först beträffar frågan om eu ökning av beskattningen å gummiringar,

synes mig ett ytterligare utnyttjande av denna skatteform ej

gärna böra nu ifrågakomma. De skäl, som på sin tid föranledde, att

man stannade för det nu gällande skattebeloppet, synas mig allt fortfarande

böra beaktas. Den särskilda skatten representerar redan nu en så

avsevärd del av ringarnas värde, att genom en skattehöjning — åtminstone

om denna skulle bliva av någon betydenhet — en alltför stark belastning

Höjning av

automobilskatt

ev.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

av ringarna skulle uppstå. I varje fall synes mig alltså något mara avsevärt

belopp ej kunna på denna väg uttagas.

En förhöjning av skatten å själva fordonen synes mig däremot kunna

företagas. Emellertid är jag av den uppfattningen, att denna förhöjning

ej lämpligen bör erhålla formen av en ökning av den mot vikten proportionella

skatten, utan att i stället en viss, för alla egentliga automobiler gemensam

grundavgift bör stadgas. Med den starkare betoning, som enligt

min mening numera bör läggas på automobilskattemedlens användande för

vägförbättringar, vilka komma automobilismen till godo, synes mig en dylik

norm vara den riktigaste.

Jag föreslår sålunda för egentliga automobiler, utöver den redan utgående

proportionella skatten, en grundavgift av 32 kronor, d. v. s. 8 kronor

i kvartalet, för varje åkdon. Då skatten för t. ex. en Fordautomobil för

närvarande lärer utgöra 56 kronor, torde eu större ökning knappast böra

ifrågakomma. Beträffande motorcyklar, för vilka för närvarande enhetliga

avgifter utgå oberoende av tyngden, synes mig en skatteökning av

5 kronor för varje åkdon vara lämplig. Någon särskild grundavgift skulle

ej utgå för motorcyklar.

Vissa tjänsteautomobiler, som tillhöra och i tjänsten nyttjas av landsfiskaler,

präster m. fl., synas mig böra bliva fria från grundavgift. Närmare

föreskrifter angående omfattningen av denna skattefrihet torde det

med hänsyn till svårigheten att nu uppdraga fullt klara gränslinjer böra

överlämnas åt Kungl. Maj:t att meddela.

Genom den nu ifrågasatta skatteförhöjningen torde kunna förväntas inflyta

ett belopp av omkring l.s miljoner kronor.

Bensinskatt. En skatt av antydd storlek på automobiler lämnar emellertid ej i önskvärd

utsträckning medel för vägväsendet. En ytterligare form för beskattning

måste fördenskull enligt min uppfattning sökas. Såsom norm för en

sådan skatt synes det mig nödvändigt att upptaga det år 1922 avvisade

uppslaget att lägga skatt å motorbränslet. Att en skatt å motorbränsle,

som användes för automobiler, utgör ett ganska tillförlitligt mått på vägslitningen,

lärer ej kunna bestridas. Denna beskattningsform erbjuder

även den fördelen, att skatten är lätt för konsumenterna att betala och

alltså mindre kännbar med hänsyn till att den erlägges i många småposter.

Jag förordar emellertid av skäl, till vilka jag i det följande kommer, ej

skatt på allt motorbränsle utan endast skatt på bensin.

Mot eu skatt å bensin kan givetvis invändas, att den träffar även bensin,

som användes för annat ändamål än för automobildrift, såsom för industri,

för motorbåtar o. d. Vad angår bensin, som användes för industriella

ändamål må till en början anmärkas, att bensindrivna fasta motorer för dylikt

ändamål endast undantagsvis torde förekomma. I fråga om bensin, som

nyttjas för annat tekniskt ändamål än motordrift, synas mig olägenheterna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20b.

11

kunna undanröjas genom att restitution beviljas. Motsvarande möjlighet

erbjuder sig däremot ej i fråga om bensin, som förbrukas för motorbåtsdrift.

Det torde nämligen ställa sig praktiskt taget omöjligt att verkställa

restitution av för sådan bensin erlagd skatt. I och för sig synes emellertid

icke något vara att erinra mot en skatt å nyttjandet av bensindrivna motorbåtar,

då dylika för det mesta användas för ändamål, som komma lyxförbrakningen

nära. Fiskebåtar träffas i allmänhet icke av en skatt å bensin,

då de i regel drivas med fotogen eller råolja. Skatten blir för övrigt

ej synnerligen betungande. Därest det nu av rent praktiska skäl visar sig

lämpligt att låta motorbåtstrafiken träffas av skatten, torde därför en invändning,

att just motorbåtarna bliva särskilt oförmånligt ställda, ej böra

tillmätas större betydelse. Den oegentlighet, som det onekligen skulle innebära,

om skatten komme att användas till förmån för vägväsendet, synes

mig kunna undanröjas genom en anordning, till vilken jag i det följande

återkommer.

Vad storleken av skatten på bensin beträffar, synes den mig skäligen

böra bestämmas till 5 öre per liter. Härav torde 1 öre böra utgå i form

av tullavgift för att tillsammans med övriga tullar tillfalla statsverket,

medan återstående 4 öre böra uttagas i form av en särskild skatt, vilken

i analogi med den särskilda skatten å gummiringar tillfaller vägväsendet.

Då hela konsumtionen av bensin för andra än industriella ändamål torde

uppgå till omkring 100 miljoner liter, skulle skatten sammanlagt kunna

beräknas uppgå till cirka 5 miljoner kronor, därav 1 miljon kronor till

statskassan och 4 miljoner kronor till vägväsendet. Den särskilda skattens

utskiljande i formellt hänseende från tullmedlen motiveras — likasom i

fråga om den särskilda skatten å gummiringar — förnämligast just därav,

att den skulle anslås för ett speciellt ändamål. Genom att å andra sidan

ej endast särskild skatt utan även tull uttages, erhålles en lämplig form

för avskiljande av ett visst belopp för andra ändamål än vägväsendet.

Genom nämnda anordning vinnas även vissa fördelar av rent teknisk natur,

såsom exempelvis att olovlig införsel av bensin utan vidare blir straffbar

enligt lagen om olovlig varuinförsel, som avser tullpliktiga men ej

andra varor.

Vid mitt ställningstagande till frågan, huruvida vid en utökning av

beskattningen å automobilväsendet jämte skatten å själva fordonen borde

uttagas ytterligare skatt å gummiringarna eller en skatt å bensin, har ett

skäl, som för mig haft betydelse — om ock ej i och för sig avgörande —

varit hänsyn till sulfitsprittillverkningen i landet. Såsom jag i annat

sammanhang haft tillfälle framhålla, tala enligt min mening starka skäl

för att existensmöjligheter beredas sulfitspritindustrien, då denna kan

väntas i framtiden få en stor betydelse för landet. Med den ställning,

som statsmakterna intagit till sulfitspritfrågan, synes det mig knappast

kunna ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitspriten, vars användning

för motordrift än så länge förekommer i endast obetydlig utsträck
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Förordningen

om automobilskatt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ning. Om den föreslagna differentieringen i beskattningshänseende också

knappast kan väntas medföra något verkligt nppsving för sulfitspritindustrien,

så har dock genom densamma statsmakternas intresse för sulfitspritfrågan

än en gång betonats.

Beträffande verkan av en bensinskatt på automobiltrafiken torde få

framhållas, att för en personautomobil i regel nyttjas 1 å 2 liter bensin per

tillryggalagd mil samt att för lastautomobiler erfordras omkring 3 liter

bensin för varje mil. Bensinskatten — inklusive tullen — för en personautomobil

skulle alltså komma att utgöra från 5 till 10 öre per tillryggalagd

mil samt för en lastautomobil omkring 15 öre per mil. Vad särskilt

beträffar automobiler i drosktrafik, torde en skatt av nämnda storlek innebära

en belastning av ungefär 114—2 ''A procent av bruttointäkten å körningarna.

Hänsyn har vid denna beräkning tagits även till de sträckor,

som måste tillryggaläggas för hämtning och hemkörning o. s. v., utan att

någon avgift erhålles. I vissa fall torde den i denna form utgående skatten

för yrkesmässig körning komma att — absolut taget — uppgå till ej ringa

belopp. Att märka är emellertid härvidlag, att ju mer automobilen användes

i trafik, desto större blir i regel nettoförtjänsten, och att de avgifter, varom

här är fråga, äga endast föga betydelse i jämförelse med de övriga kostnader,

som äro förenade med trafiken, samt att fluktuationer i bensinpriset

av större betydelse än den ifrågasatta bensinbeskattningen ofta förekommit

inom korta tidrymder.

När frågan om införande av en automobilbeskattning första gången

förelädes riksdagen, framlades på föredragning av dåvarande chefen för

finansdepartementet jämväl förslag till en förordning om fördelning av

automobilskattemedel m. m. Sedan de huvudsakliga grunderna för automobilskattemedlens

användning en gång blivit av riksdagen antagna, torde

det få ankomma på chefen för kommunikationsdepartementet att för

Kungl. Maj:t anmäla frågan om de ändringar i berörda förordning, vilka

med hänsyn till vägväsendets utveckling äro påkallade.

I anslutning till de huvudsynpunkter, för vilka jag nu redogjort, hava

inom finansdepartementet utarbetats vissa förslag till författningar m. m. I

dessa hava upptagits jämväl vissa andra ändringar såsom resultat av erfarenheter

från tillämpningen av gällande författningar. Jag skall tillåta

mig i specialmotiveringen redogöra för dessa.

Förslagen hava remitterats till generaltullstyrelsen, som lämnat desamma

utan erinran. Styrelsens yttrande torde få fogas vid statsrådsprotokollet

(bilaga 2).

Jag övergår härefter till att redogöra för nu förevarande förslags innebörd,

därvid jag till en början vill genomgå de föreslagna ändringarna i

förordningen om automobilskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 20ti.

18

8 $.

8 § i gällande förordning innehåller, bland annat, bestämmelse om

tiden för inträdandet av skatteplikt för viss automobil, och stadgas i så

dant hänseende, att skatteplikt inträder med kalenderkvartalet näst efter

det, under vilket automobilen blivit första gången i automobilregister

införd. I denna bestämmelse föreslås — helt oberoende av ändringen i

själva skattebestämmelserna — den jämkningen, att skatteplikten skall

inträda redan med det kvartal, under vilket registrering skett. Förslaget

har föranletts främst av vissa olägenheter, som visat sig vara förenade

därmed, att under årets sista kvartal ett ganska stort antal automobiler

varit i trafik utan att skatt för dem skolat erläggas, i följd varav de icke

varit försedda med skattekvitton, något som föranlett ej ringa besvär. I

ordningens intresse synes därför en sådan anordning befogad, att — med

frånseende av den första tiden under varje år — ingen automobil skall

kunna brukas under tid, för vilken skatt ej erlagts. Något obilligt kan

knappast anses ligga i eu sådan ändring. Frågan äger betydelse endast

då nyregistrering äger rum.

I § 10 mom. 3 i förordningen den 15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon

stadgas såsom villkor för att automobil skall kunna tillfälligt avföras ur

automobilregistret, att en avgift, motsvarande skatten för ett kvartal, skall

erläggas. Detta villkor bör nu borttagas, då avgiften ersättes med skatt

i egentlig mening och den fara för missbruk med möjligheten att få automobil

avförd ur registret, som föranlett införandet av bei''örda avgift,

sålunda undanröjes.

5 $.

I 5 § har, jämte föreskrifter om den förut berörda höjningen av skatten

för motorcyklar och om grundavgift för egentliga automobiler, införts

stadgande därom, att Konungen skall äga att utfärda bestämmelser angående

frikallande från erläggande av grundavgift för automobiler, som

tillhöx*a i det allmännas tjänst anställda personer och av dessa begagnas

huvudsakligen i tjänsteärenden.

Beträffande sistnämnda fråga bör i detta sammanhang omnämnas, att

min företrädare i ämbetet haft under omprövning, huruvida och i vad

mån tjänstemäns i tjänsten använda automobiler över huvud taget boi''de

vara underkastade skatteplikt. Med anledning av vägkommissionens förut

omnämnda förslag till förordning om automobilskatt hade från åtskilliga

tjänstemannahåll påyrkats skattefrihet eller skattelindring för automobi

ler, tillhörande vissa grupper av tjänstemän. Så hade medicinalstyrelsen

till finansdepartementet översänt en skrivelse från en förste provinsialläkare,

däri ifrågasatts, om icke skattefrihet eller skattelindring kunde

erhållas för, bland andra, tjänsteläkares automobiler. Allmänna svenska

prästföreningens centralstyrelse hade påpekat, att det för prästerna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

ofta mötte svårigheter att anskaffa hästskjuts, varför på sina håll

enda utvägen för prästerna att över huvud taget kunna bestrida

med tjänsten förenade skjutsar varit att skaffa sig motorfordon. Då

den i löneresolutionerna bestämda skjutsersättningen på ett flertal ställen

vore allt för obetydlig för att motsvara utgifterna för tjänsteresor, särskilt

sedan den allmänna prisförhöjningen inträtt, kunde det icke vara

med billighet överensstämmande, att utgifterna för tjänsteresor skulle

ytterligare ökas genom beskattning å för tjänstens upprätthållande erforderliga

motorfordon. Styrelsen hemställde därför, att motorfordon, som

användes för prästerlig tjänsts upprätthållande, icke skulle vara underkastade

skatteplikt. Föreningen Sveriges landsfiskaler hade hemställt,

att landsfiskal måtte befrias från erläggande av skatt för automobil eller

motorcykel, som han begagnade vid utförandet av tjänstegöromål. Föreningen

hade till stöd för sin hemställan framhållit, bland annat, följande.

I de fall, då landsfiskal vore i tillfälle att inköpa automobil eller motorcykel,

vore det staten, som droge största fördelen därav, särskilt då det

gällde dylika fordons användande för resor i polisärenden, vilka i regel

fordrade större skyndsamhet. Men jämväl i fråga om andra tjänsteresor

innebure användande av automobil eller motorcykel ett statligt intresse, i

det att en landsfiskal därigenom finge mera tid över för det krävande

kontorsarbete, som påvilade honom.

Dåvarande departementschefen fann icke tillräckliga skäl hava förekommit

att medgiva skattefrihet för tjänstemäns i tjänsteärenden använda

automobiler. Såväl med hänsyn till skattens natur och avsikten med densamma

som på grund av att en för visst syfte anskaffad automobil ofta

komme till användning för andra ändamål, borde skattskyldigheten upprätthållas

i största möjliga utsträckning.

Jag delar de betänkligheter, som sålunda framhållits emot att tjänstemäns

i tjänsten använda automobiler helt frikallas från skatt. Emellertid

kan det näppeligen förnekas, att det ur vissa synpunkter är ett allmänt

intresse, att de tjänstemän, som på grund av sin tjänst äro hänvisade att i

stor utsträckning göra resor, på egen bekostnad anskaffa motorfordon.

Det synes därför vara en rimlig lösning, att beträffande dylika automobiler

sådan skattelindring medgives, att de frikallas från den grundavgift,

varom nu är fråga. Då grundavgiften är tänkt mera som ett bidrag till

åstadkommande av vägförbättringar än som en direkt ersättning för förorsakad

vägslitning, synes mig frågan om befrielse från sagda avgift i viss

mån ligga på ett annat plan än den fråga om befrielse från den mot vägslitningens

storlek svarande skatten, som var under behandling År 1922.

6 §.

De två sista styckena i nu gällande 5 §, vilka behandla tiden för inträdande

av skatteplikt samt av höjning eller sänkning av skatten, hava ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 206. 15

brutits och motsvaras nu av (i § i förslaget. Härvidlag har viss jämkning

skett i gällande regler, i anslutning till den ändring, som förordats i 3

7 %.

Denna paragraf motsvarar nu gällande 6 §. Paragrafen har genomgått

eu fullständig omarbetning, i det att dels bestämmelserna om en automobilskattelängd

ändrats och dels paragrafens tre sista stycken uteslutits.

I stället för bestämmelserna i nuvarande G § första stycket om antomo

bilskattelängd och vad i densamma skall intagas föreslås en föreskrift, att

genom tjänsteman, som av vederbörande länsstyrelse därtill förordnas,

skall i det inom länet förda automobilregistret verkställas anteckningom

skattskyldighet för varje automobil. Redan nu skola enligt kungörelse

den 14 december 1923 (nr 453) automobilregister och automobilskattelängd

föras i en gemensam liggare. Det har ansetts lämpligt,

att även i förordningen om automobilskatt användes en formulering,

som bättre än den nuvarande lydelsen giver uttryck åt detta förfarande,

vilket ur förenklingssynpunkt medför bestämda företräden.

De enda anteckningar, som utöver dem, vilka enligt allmänna bestämmelser

skola inflyta i automobilregistret, skulle erfordras vid ett sådant

förfarande, äro de, som direkt röra skattens storlek, dess inbetalning o. d.

De i nuvarande 6 § ävensom i 7 § innehållna specialbestämmelserna äro

i övrigt av administrativ natur och hava utbrutits ur förordningen. En

smidig anpassning efter de praktiska förhållandena synes nämligen lättare

kunna vinnas, om det överlämnas åt Konungen att utfärda föreskrifter

i förevarande avseenden. Bestämmelse i dylikt syfte har intagits i tredje

stycket av 7 §.

Andra stycket i 7 § innehåller i viss mån en nyhet. Sedan det under

våren 1923 visat sig, att automobilregistren, vilka legat till grund för

automobilskattelängderna, varit i hög grad otillförlitliga, varav följt bland

annat, att i många fall personer krävts på skatt för automobiler, som de .sedan

lång tid ej hade i behåll, utfärdade Kungl. Maj:t den 2 februari 1923

kungörelse (nr 10) angående rättelse av automobilskattelängd m. m. Enligt

denna kungörelse skulle, där någon, som upptagits i längd, inom angiven tid

visade, att han på grund av omständighet av visst slag ej vid årets början

varit att anse såsom skattskyldig för automobil, länsstyrelsen ofördröjligen

vidtaga ändring i längden samt verkställa den avkortning av påförd

skatt, som därav kunde föranledas.

Även efter den omläggning av automobilregistren, vilken skett såsom en

följd av den nya motorfordonsförordningen, kan det givetvis ej undvikas,

att någon felaktigt uppföres som skattskyldig för viss automobil. Ett enkelt

förfarande, varigenom rättelse kan verkställas av länsstyrelsen, utan

att klagan behöver ske till högre rätt, lärer alltså alltjämt vara erforderligt.

Ett sådant förfarande synes emellertid böra närmare regleras och på

ett naturligare sätt inpassas i systemet, än som kunnat ske genom nämnda

s. 16 Kontrollera mot PDF

Förordning

om särskild

skatt & bensin,

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

kungörelse. I anslutning till bestämmelser, som för liknande fall finnas

på andra områden, synes mig förfarandet böra konstrueras på i huvudsak

följande sätt. Genom länsstyrelsens försorg verkställes av därtill förordnad

tjänsteman i automobilregistret anteckning för varje automobil om

skattebelopp och skattskyldig. Sådan anteckning innebär icke något läns

styrelsens beslut. Eänsstyrelsen undersöker emellertid, huruvida full

skattefrihet eller frihet från grundavgift bör äga rum, och dess åtgärder

därutinnan få karaktären av beslut. Ett motsvarande beslut

kan oek av enskild påfordras, om han förmenar, att genom sådan anteckning

i automobilregisteret, som nyss nämnts, skatt blivit honom oriktigt

påförd. Dylikt påkallande av beslut skall ske i den ordning och

inom den tid, som Konungen bestämmer, och skall kunna medföra, att länsstyrelsen

ändrar den påtalade anteckningen i registret. Först i och med

att länsstyrelsen tagit ställning till sålunda väckt fråga, skulle i förevarande

fall föreligga ett beslut av länsstyrelsen, som skulle kunna överklagas

hos kammarrätten. Såväl i detta fall som då klagan föres över

beslut angående skattefrihet bör besvärstiden vara 30 dagar från det vederbörande

erhållit del av länsstyrelsens ifrågavarande beslut.

En anordning, sådan som den nu föreslagna, synes mig vara ägnad att

på ett snabbt och enkelt sätt bereda möjlighet till rättelse i felaktig påföring

av automobilskatt. Erforderliga bestämmelser i angivet syfte hava

införts, utom i 7 § andra stycket, jämväl i 15 §.

8 §.

Av liknande skäl som dem, vilka jag nyss berört vid behandlingen av

7 §, synes det böra ankomma på Konungen att utfärda föreskrifter även

angående debitering och uppbörd av automobilskatt. Stadgande av sådan

inneböi''d har införts i 8 §.

9 §.

9 § motsvarar de två sista styckena i nu gällande 8 §.

Då de två första styckena i sistnämnda paragraf liksom nu gällande 9 §

innehålla uppbördsbestämmelser, föreslår jag, i anslutning till vad förut

anförts, att nämnda stycken och paragraf uteslutas ur förordningen.

11 §•

Nyheten i 11 § består endast i en ändrad paragrafhänvisning.

13 och 15 §§.

Sista stycket i 13 § torde böra uteslutas i anslutning till ändringarna i

6 och 7 §§.

Ändringen i 15 § är även en direkt följd av sistnämnda ändringar.

Jag övergår härefter till att redogöra för bestämmelserna i förslaget

till förordning om särskild skatt å bensin.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

17

1 §•

Av skäl, som jag icke torde behöva utveckla, har det ansetts lämpligt,

att i de fall, då enligt särskilda bestämmelser tullfrihet för bensin åtnjutes,

ej heller den särskilda skatten skall utgå. Jag vill emellertid här erinra

om ett särskilt fall av tullfrihet, som jag i det följande kommer att beröra,

nämligen i fråga om bensin, som medföres å fortskaffningsmedel såsom

driftmateriel för detta.

Vid utarbetandet av 1 § har tagits i övervägande, huruvida man icke

kunde utfinna en fullt tillförlitlig definition av begreppet bensin. Tanken

har varit uppe att i paragrafen införa en definition av innehåll, att med

bensin skulle förstås varje destillat av råpetroleum, som vid fraktionerad

destination intill 150 grader Celsius lämnade ett destillat av minst 30

volymprocent. Även om man får antaga, att denna definition från skattesynpunkt

skulle innebära en fullt tillräcklig marginal, har jag likväl ej

velat föreslå dess införande i lagtexten utan ansett det lämpligare, att

därstädes endast göres en hänvisning till i tulltaxan använda benämningar

å de varor, som här avses. Sker en dylik hänvisning, torde det ej

möta några svårigheter för tullverket att, ehuru någon bestämdare definition

ej givits, lösa frågan om vad som menas med bensin. Med hänsyn

till de föreslagna restitutionsbestämmelserna i fråga om industrisprit, lära

för övrigt olägenheterna av ett felaktigt bedömande vara högst väsentligt

reducerade.

2 i

. 2 § innehåller formella bestämmelser angående erläggande av den särskilda

skatten m. m. Motsvarande bestämmelser finnas i förordningen om

särskild skatt å automobilgummiringar beträffande tullverkets handhavande

av uppbörden av skatten för sådana ringar.

3-6 §§.

3_6 §§ innehålla bestämmelserna angående restitution av särskild ben
sinskatt.

Restitution skall enligt förslaget kunna förekomma i första rummet,

då bensin, för vilken skatt erlagts, i större partier utförts ur riket.

Som villkor för restitution har i detta fall, i anslutning till vad som är

vanligt i andra tullförfattningar, blott uppställts, att bensinen skall vara

oförändrad, d. v. s. att den ej uppblandats e. d.

Av väsentligt större betydelse lärer det andra fallet av restitution vara,

nämligen restitution för s. k. industribensin. Såsom jag anfört redan i den

allmänna motiveringen, följer av hela syftet med förevarande beskattning,

att industribensinen i en eller annan form bör erhålla skattefrihet. Vad

beträffar området för restitutionsmöjligheten, eller med andra ord de

fall, då restitution bör kunna få ske, har det visat sig möta de största svårigheter

att i författningen fastställa en lämplig gräns. På grund härav, och

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 167 höft. (Nr 206.> 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

då beträffande kontrollen i avseende å restitution av bensinskatt torde

erfordras ganska detaljerade föreskrifter, har jag ansett mig böra föreslå,

att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att från fall till fall pröva, huruvida

enligt skatteförordningens andemening restitution bör ske eller ej, samt

föreskriva villkor för restitutionens åtnjutande. Denna prövning

hos Kungl. Maj:t synes lämpligast böra ske på så sätt, att viss

person eller visst företag på förhand begär tillstånd till restitution av

bensinskatt, varefter generaltullstyrelsen med ledning av lämnat tillstånd

och därvid stadgade villkor medger restitution för de särskilda bensinpartierna.

Jag förutsätter, att de närmare bestämmelser angående restitution

av industribensin, som det torde böra ankomma på Konungen att

meddela, erhålla en sådan utformning, att ej restitution kommer i fråga,

när det gäller alltför obetydliga partier.

I överensstämmelse med nu angivna grunder hava förevarande paragrafer

utarbetats.

7 i

Skattemedlen skola fördelas enligt de i förordningen den 2 juni 1922

om fördelning av automobilskattemedel givna bestämmelser. Såsom jag

redan antytt, torde emellertid chefen för kommunikationsdepartementet

komma att föreslå vissa modifikationer i dessa bestämmelser.

Ändringi tull- Införandet av tull å bensin medför ändring i rubriken nr 1099 i gällande

taxan m~ VK tulltaxa.

De skäl, som tala för restitution av särskild skatt å bensin, tala i lika

mån för restitution av tull i motsvarande fall. Rätt till sådan restitution

synes enklast kunna åstadkommas genom att föreskrift meddelas, att, når

restitution enligt förordningen om särskild skatt å bensin sker, tillika skall

restitueras den å bensinen belöpande tull.

Enligt 4 § h) i gällande tulltaxeförordning ätnjutes under vissa villkor

tullfrihet för skeppsförnödenheter. Av de allmänna grunderna för nu

ifrågavarande förslag lärer följa, att tullfrihet — och därmed frihet från

särskild skatt — icke bör i sådan omfattning förekomma vid införsel av

bensin. I stället synes man utan olägenhet kunna, i syfte att undvika att

lägga hinder i vägen för turisttrafiken, i begränsad omfattning medgiva

undantag från tull, och alltså även från skatt, för bensin, som för

att användas till driftmateriel medföres ej blott i motorfartyg utan även

å automobil. Förslag angående beslut av sådan innebörd torde böra föreläggas

riksdagen.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet

upprättade förslag till dels förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, dels förord
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 206.

19

nin«: om särskild skutt ä bensin samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen att

dels antaga berörda författningsförslag;

dels besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall från och med

den 1 juli 1924 erhålla följande ändrade lydelse:

i Kvantitet i

för tullbe- ! Tullsats.

| räkningen, j

1 Kronor öre

Mineraloljor, nativa eller råa ävensom renade :|

10911 peti’oleumbensin och gasolin...........................| 1 lit. — o i

1099 Va andra slag, såsom lysoljor och smörjoljor £

ävensom paraffin, rå eller renad, jordvax

(ozokerit) samt ceresin ................................ — fria.

dels förklara, att vad i § 4 h) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med

tulltaxa för inkommande varor är stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter

från och med den 1 juli 1924 icke skall hava avseende å till

tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den medföres å farkost såsom

driftmateriel för denna;

dels besluta, att från och med den 1 juli 1924 tullfrihet må åtnjutas för

sådan vara, då den till riket medföres å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel

för detta, dock endast för den myckenhet, som vederbörande tullmyndighet

prövar icke överstiga behovet under resan;

dels ock besluta, att vid restitution jämlikt 3 § i förordningen om särskild

skatt å bensin av sådan skatt tillika skall restitueras den å bensinen

belöpande tull.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem-,

ställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Regnér.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Bilaga 1.

P. M.

angående automobilskatten och väsfrågan.

Enligt föreliggande uppgifter uppgår den nu för sista året inbetalda

automobilskatten till omkring 6,600,000 kronor, varav 80 procent eller

sålunda 5,280,000 kronor komma landsbygden tillgodo.

Sammanlagda längden av de allmänna vägarna utgör omkring 65,000

kilometer, varav 19,000 kilometer äro landsvägar. Utgår man från att

hela bilskattebeloppet för år 1923 skulle användas för förbättring av

vägarna, så att de bliva fullt lämpliga för automobiltrafik, och att den

genomsnittliga kostnaden härför, med hänsynstagande till att å ett stort

antal vägar inga eller endast smärre förbättringsarbeten erfordras, utgör

15 kronor per meter väg, kan för den angivna summan av automobilskattemedel

iordningställas cirka 350 kilometer vägar per år.

Då vårt landsvägsnät är 19,000 kilometer långt, skulle det sålunda

kräva en tid av cirka 55 år, innan enbart landsvägarna blivit genomgående

förstärkta. Här bör även anmärkas, att bland landets för automobiltrafik

nödvändiga vägar finnes ett stort antal bygdevägar. Den

gängse uppdelningen i landsvägar och bygdevägar, som till större delen

är mycket gammal, torde nämligen icke sammanfalla med nutida krav

på å ena sidan huvudvägar och å andra sidan lokala vägar.

Med det ovan angivna ombyggnadssättet skulle således ombyggnadstiden

55 år med säkerhet komma aitt avsevärt överskridas. Säkerligen

skulle denna förlängning av tiden bliva större än att den motverkas av

den ökning i tillgängliga medel, som uppstår därigenom, att vägdistrikten

skola bidraga med minst en tredjedel av kostnaden.

Härtill kommer, att landsbygdens hela anpart i automobilskatten med

säkerhet icke blir tillgänglig för förbättring av vägarna, då en del medel

i varje fall under den närmaste tiden måste användas till underhåll

av vägarna. Den angivna tiden 55 år för vägarnas förstärkning kan således

anses som ett minimum. De nu utgående automobilskattemedlen

måste sålunda anses otillräckliga att tillgodose vägförstärkningsbehovet

inom rimlig tid.

Otillräckliga medel för vägarnas förbättring måste medföra, att dessa

i otid förstöras och därefter komma att draga avsevärt större kostnader

för ett nöjaktigt iståndsättande och vidare att den på grund av vägarnas

försämring inträdande begränsningen i automobiltrafiken kommer att

verka hämmande på utvecklingen av vägtrafiken i allmänhet.

För automobiltrafiken medföra de sämre vägarna ökade omkostnader

med avseende på bränsle- och oljeförbrukning, ringslitage, slitning av

motor m. m., med andra ord minskad livslängd på vagnarna. Det måste

därför för automobiltrafiken vara ett intresse av allra största betydelse

att snarast få goda vägar. Dessa äro ju även som allmänt känt en mäktig

hävstång för odlingens höjande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. May.ts proposition Nr 206.

21

1 alldeles särskild grad är det dock nödvändigt att i första hand vid

vägförbättringarna tillgodose de tyngst trafikerade delarna av dessa huvudvägar,

nämligen infartsvägarna till städerna, där det gäller att ombesörja

icke blott persontrafik av stort omfång utan även viktiga godstransporter.

Dessa vägdelar utgöra nu mångenstädes talande exempel på

den dåliga ekonomien att under nuvarande trafikförhållanden uppskjuta

genomgripande vägförbättringar. Under senare år har det mångenstädes

inträffat, att städernas infartsvägar varit i ett sådant skick, att även vid

långsamma transporter alla slags fordon utsatts för mycket stora påfrestningar

och att trafikekonomien blivit mycket dålig.

På andra håll har vägförstöringen kunnat hindras endast tack vare mycket

stora årliga underhållskostnader, som flerstädes närmat sig eller överskridit

5 kronor per meter väg.

Då å andra sidan trafiken är mycket starkt koncentrerad på dessa vägar

endast å jämförelsevis korta vägsträckor, som i regel icke överskrida en

halv mil i längd, kan en mycket stor trafikmängd tillgodoses med vägförbättringar

för jämförelsevis små kostnadsbelopp, även om arbetena betinga

fyra eller fem gånger högre kostnad per meter väg än som ovan uppgivits

som en medelkostnad för vägförbättringarna.

En del av här omhandlade infartsvägar till städerna ligga innanför

stadsgränserna och komma att utbyggas med städernas andel i automobilskatten.

I många och flertalet fall däremot tillkommer det de till städerna

angränsande vägdistrikten att underhålla vägarna för den stora trafiken

till och från städerna. Såsom ovan framhållits, finnes mer än tillräcklig

användning för den nu utgående automobilskatten för de egentliga

landsvägarnas underhåll och förbättring. För de ur ekonomisk synpunkt

i första hand önskvärda förstärkningarna genom stensättning och

annorledes av städernas infartsvägar, genom vilka arbeten stora direkta

besparingar i årliga underhållskostnaden och ännu mycket större vinster

för trafikekonomien kunna vinnas, kunna emellertid nu knappast några

medel vara att räkna med.

Det framgår således, att en skälig höjning av automobilskatten är ett

synnerligen viktigt önskemål såväl för tillgodoseende av bygdetrafikens

krav som ock särskilt med hänsyn till den koncentrerade trafiken vid städerna

och de större samhällena. Sker icke en höjning av automobilskatten

i tid, har man att senare befara mycket större uppoffringar i form av

ökade skatter.

I samma mån som ytterligare medel komma att bliva tillgängliga för

vägarnas förbättrande är det emellertid en angelägenhet av största betydelse,

att vägväsendet verkligen står rustat att på bästa möjliga sätt använda

dessa medel. Föreliggande förslag till ny väglag avse tillgodoseende

av enhetligare och effektivare organisation av vägväsendet.

Då genomförandet av ny väglag synes låta vänta på sig, gäller det att

med de möjligheter, som nu finnas, söka utvinna eu tillfredsställande ordning

för vägarbetet. Att så kan ske torde vara ådagalagt genom vad som

redan härutinnan åtgjorts eller planerats. Genom de lagändringar, som

redan vidtagits eller äro avsedda att framläggas, underlättas för vägdistrikten

åtgärden att övertaga vägunderhållet, varigenom grunden erhålles

till ett modernt väghållningssätt.

Tack vare den upplysningsverksamhet i vägfrågan, som bedrivits från

icke blott statliga och kommunala myndigheter utan även från enskilda

sammanslutningar, har också intresset för sådant övertagande av väg
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition Nr 206.

underhållet hos de väghallningsskyldiga för varje dag vuxit. Den under

sistlidne höst anordnade vagkonferensen torde också kraftigt hava bidragit

till frågans förande framåt. Resultatet hittills har också blivitr att av

landets samtliga väghållningsdistrikt ungefär en tredjedel redan övertagit

eller beslutat sig för att. i de flesta fall helt och i några fall delvis, övertaga

sitt distrikts vägar.

Kommunikationsdepartementet i mars T924.

A. B. Gärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Muj:ts proposition Nr 206.

28

Bilaga 2.

Till KONUNGEN.

1 anledning av förevarande remiss får generaltullstyrelsen, som förutsätter,

att styrelsens yttrande icke påkallas över föreliggande förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om

antomobilskatt, med remiss aktens återställande, i underdånighet anföra

följande.

Enligt 1 § i den föreslagna förordningen om särskild skatt å bensin förstås

med bensin mineraloljor, vilka enligt gällande tulltaxa hänföras till

petroleumbensin och gasolin. Dessa varuslag äro i den statistiska varuförteckningen

upptagna under nr 1099 F.

Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke, genom att anknyta

förordningen, i vad den avser beskattningsobjektets definiering, till

ovannämnda statistiska rubrik, andra varor än sådana, som kunna tjäna

som bränsle för motorfordon, komma att träffas av skatten. Så torde kunna

erinras, att petroleumeter och gasolin, i den bemärkelse sistnämnda varubeteckning

ursprungligen fattades, vilka båda artiklar äro hänförliga till

nr 1099 F, företrädesvis användas såsom lösningsmedel för hartser och

kautschuk, till lösning av oljor ur frön eller för annat tekniskt bruk. Någon

skada torde emellertid denna utsträckning av begreppet bensin ej medföra,

då möjlighet beretts till restitution av skatt och tull för all bensin

för annat tekniskt ändamål än motordrift. I varje fall lärer olägenheten

härav bliva obetydlig i förhållande till de svårigheter, som skulle uppstå,

därest man nu fastsloge eu definition, som i tillämpningen visade sig leda

till ett ur beskattningssynpunkt oriktigt resultat. Vad särskilt gasolin

beträffar, synes denna benämning även användas å fraktioner, lämpliga för

motordrift, vadan ett uteslutande av nämnda varuslag icke synes tillrådligt.

Skulle efter någon tids vunnen erfarenhet en strängare definiering av

begreppet bensin visa sig av behovet påkallad, lärer styrelsen bliva i tillfälle

att inkomma med förslag i sådant avseende.

Närmare föreskrifter angående sättet för utrönandet av den skattepliktiga

kvantiteten vid olika former för införseln torde eventuellt kunna befinnas

erforderliga, vilka föreskrifter lämpligen synas kunna ingå i de bestämmelser,

som, enligt vad i 6 § sägs, av Eders Kungl. Maj:t komma att

meddelas.

I fråga om de föreslagna restitutionsbestämmelserna anser sig styrelsen

böra förutsätta, att beträffande den närmare innebörden av i 3 % a) förekommande

orden »i oförändrat skick» samt den bevisning, som för ådagaläggande

av detta förhållande skall vara erforderlig, föreskrifter ävenledes

komma att inflyta i de bestämmelser, som enligt 6 § skola meddelas

av Konungen. Då förslaget icke angiver graden av eller formen för identitetsbevisningen,

måste nämligen i dessa hänseenden, liksom rörande

andra på författningens säkra tillämpning inverkande frågor, i berörda bestämmelser

givas otvetydiga föreskrifter, något som särskilt betingas

därav, att för erhållande av restitution icke skulle erfordras vare sig förhandstillstånd

eller särskilda personliga kvalifikationer.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Beträffande bestämmelsen i 3 § b) i förordningen saknar styrelsen för

närvarande, innan närmare utredning åvägabragts, möjlighet att överblicka

innebörden av denna bestämmelse och omfattningen av den kontroll,

som skulle erfordras till förekommande av missbruk. Då emellertid

medgivande av sådan restitutionsförmån, varom nu är fråga, skulle

ankomma på prövning av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, bär

styrelsen icke funnit anledning till erinran mot samma bestämmelse, vilken i

fråga om rätt till restitution av tull för närvarande icke har någon motsvarighet.

Såsom i andra stycket av 4 § föreslagits synes det vara lämpligt, att

meddelande av tillstånd till restitution enligt 3 § b), åtminstone till en början,

skall ankomma på Konungen. Sedan genom någon tids praktisk tilllämpning

av en sådan ordning riktlinjerna blivit av Kungl. Maj:t angivna,

torde emellertid kunna tagas under övervägande, huruvida icke

prövningen av frågor om meddelande av sådant tillstånd skulle kunna

överlåtas å generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium.

Mot bestämmelserna i övrigt i den föreslagna förordningen har styrelsen

icke något att erinra.

I ärendets handläggning hava deltagit, förutom undertecknad generaltulldirektör,

byråcheferna Beyer, Ewerlöf, Alsén, föredragande, och Nordström

samt tjänstförrättande byråchefen, kamreraren Schönaich. Stockholm

den 21 mars 1924.

Underdånigst

H. THEMPTANDER,

./. F. G. Hilding.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:220 Skrivelse till Konungen, angående särskild skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juni 1924. a1 i texten
  2. Rskr. 1924:167 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om auto s. 5 i texten
  3. BevU 1924:41 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt m. m s. 1 i texten