Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom

1924-02-01 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:23, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition, nr 2$.

1

Nr 23.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående

förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att

förvärva fast egendom; given Stockholms slott den 1 februari

1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20

maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att

förvärva fast egendom.

GUSTAF.

Birger Ekeberg

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 20 käft. (Nr 23.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition, nr 23.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 (nr 247) angående

förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast

egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa

fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom, vilken lag

gäller tills vidare intill den 1 juli 1924, skall äga fortsatt tillämpning tills

vidare intill den 1 juli 1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition, nr 23.

3

Utdrag av protokollet över justitieäepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 januari 1934.

Närvarande: Statsministern TRYGGER, ministern för utrikes ärendena friherre Marks

von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

LObeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:

»På förslag av enskilda motionärer antog 1921 års riksdag för sin del en

lag av innehåll, att de inskränkningar i bolags och föreningars rätt att

förvärva fast egendom, vilka jämlikt lagen den 4 maj 1906 gälla i fråga

om de fyra nordligaste länen och Värmlands samt vissa delar av Kopparbergs

och Gävleborgs län, i det väsentliga utsträcktes att avse jämväl övriga delar

av riket. Efter det lagrådet blivit hört, utfärdades den 20 maj 1921 i

överensstämmelse med riksdagens beslut lag angående förhud i vissa faliför

bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom. Denna lag, vilken

erhöll giltighet tillsvidare intill den 1 juli 1922, blev efter förslag av Kungl.

Maj:t till 1922 och 1923 års riksdagar prolongerad för ett år i sänder. Dess

giltighetstid utgår följaktligen den 30 juni 1924.

Då således fråga uppkommer, huruvida till innevarande års riksdag bör

avlåtas förslag om fortsatt förlängning av den provisoriska lagens giltighetstid,

hava samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelserna i de fyra

nordligaste länen och Värmlands län anmodats inkomma med yttrande, huruvida

en dylik åtgärd kan anses böra äga rum. Dessa yttranden äro numera

inkomna, och anhåller jag få lämna redogörelse för deras huvudsakliga

innehåll.

Förlängning av lagens giltighetstid förordas av länsstyrelserna i Stockholms,

Hallands, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, att den provisoriska lagen tillkommit

i avvaktan på att definitiv lagstiftning i ämnet komme till ståndDå

så ännu ej skett, syntes de skäl, som föranlett lagens tillkomst och dess

sedermera genom särskilda lagar skedda prolongering, fortfarande vara för

handen. — Länsstyrelsen i Hallands län har erinrat, hurusom länsstyrelsen

i ett den 29 juli 1922 avgivet utlåtande över det av jordkommissionen utarbetade

förslaget till lag angående rätt att förvärva och besitta fast egendom

tillstyrkt definitiva bestämmelser om koncessionsplikt för juridiska personer

j fråga om förvftrv ^,v jordbruksfastighet. Då jordkommissionens förslag

Länsstyrelsernas

utlåtanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition, nr 23.

ännu icke lett till någon definitiv författning i ämnet, ansåge länsstyrelsen

en förlängning av den provisoriska lagen böra äga rum, intill dess att en

dylik författning kunde komma till stånd. — Länsstyrelsen i Älvsborgs län

har, under uttalande av sin uppfattning, att en förlängning bör ske, framhållit,

att dröjsmålet med införande av en permanent, efter förhållandena i södra

Sverige avpassad lagstiftning i ämnet borde utgöra anledning att, i den

utsträckning lagens formulering det medgåve, lagen erhölle sådan tillämpning,

att bolags jordförvärv och rörelsefrihet eller den praktiska aktiebolagsformens

legitima utnyttjande ej inskränktes mer än som överensstämde med

avsikterna vid lagens tillkomst eller att förhindra uppkomsten i södra Sverige

av motsvarigheter till de med bolags jordförvärv i Norrland förenade sociala

missförhållandena. — Länsstyrelsen i Örebro län har anfört, att den tid,

inom vilken ifrågavarande lag tillämpats inom länet, varit för kort för att

verkningarna av densamma skulle kunna med någon säkerhet bedömas.

Härtill komme, att denna tid utmärkts av en omfattande depression inom

näringslivet och att på grund därav bolagen icke haft anledning eller möjlighet

att söka utvidga sitt fastighetsinnehav. Då ändrade förhållanden

emellertid snart nog kunde inträda och någon olägenhet av lagens tillämpning

icke, länsstyrelsen veterligt, inom länet orsakats, hade länsstyrelsen

icke någon erinran mot att lagen försöksvis finge tillämpas under ytterligare

ett år. — Länsstyrelsen i Kopparbergs lön har, då lagen antagits provisoriskt

i avbidan å en definitiv lagstiftning och densamma otvivelaktigt haft goda

verkningar beträffande jordens bevarande åt den självägande bondeklassen,

tillstyrkt en prolongation. — Länsstyrelsen i Gävleborgs län har för sin

del åberopat ett av hushållningssällskapets förvaltningsutskott gjort uttalande,

att enligt utskottets mening lagen varit till gagn och att en prolongation

måste anses behövlig.

Övriga i ärendet hörda länsstyrelser hava ansett sig icke böra förorda en

förlängning av den provisoriska lagens giltighetstid. I några utlåtanden —

från länsstyrelserna i Södermanlands, Blelcinge, Kristianstads och Västmanlands

län — har väsentligen anförts allenast att, med hänsyn till förhållandena

i vederbörande län, en prolongation icke syntes påkallad. — Länsstyrelsen

i Uppsala län har tillfogat, att icke vare sig vid prövning av frågor om

rätt för bolag eller förening att förvärva fastighet eller eljest kommit till

länsstyrelsens kännedom något fall i länet, då ej de intressen, som den provisoriska

lagen avsåge att skydda, kunnat genom tillämpning allenast av

bestämmelserna i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom m. m. bliva vederbörligen iakttagna. — Länsstyrelsen

i Östergötlands län har, under avstyrkande av prolongation, överlämnat

ett yttrande från hushållningssällskapets förvaltningsutskott, däri anförts:

Lagen, som sannolikt pa grund av de under den s. k. kristiden mångenstädes

säregna förhållandena på egendomshandelns område utsträckts att äga tilllämpning

jämväl i rikets mellersta och södra delar, hade givetvis till ändamål

att i visst avseende reglera berörda affärsverksamhet. För så vitt utskottet

hade sig bekant, torde emellertid även under nämnda kristid knåp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 23.

5

past kunnat påvisas, att några mindre önskvärda egendomsaffärer av ifrågavarande

slag ägt rum inom länet. Utskottet ansåge därför, att något behov

av en dylik lagstiftning, åtminstone för länets vidkommande, icke vid något

tillfälle förelegat. — Länsstyrelsen i Jönköpings län har framhållit, att bolags

och föreningars fastighetsinnehav inom länet vore av ringa omfattning.

Inom andra delar av riket, där den s. k. norrlandslagen icke gällde

kunde förhållandena möjligen vara något annorlunda. För hela riket gällde

emellertid för närvarande, att bolagen på grund av den rådande depressionen

icke i nämnvärd omfattning ville binda kapital i nya fastighetsförvärv. Länsstyrelsen

ansåge fördenskull en prolongation icke vara av omständigheterna

påkallad, vad länet anginge. Möjligen kunde dock lagen böra äga fortsatt

giltighet för några Norrland närbelägna delar av landet, där bolagen hade

stora jordinnehav och där de visat tendens att vilja ytterligare lägga under

sig skogsfastigheter. Vid utlåtandet äro fogade särskilda yttranden av hushållningssällskapet

och överlantmätaren i länet samt Smålands och Blekinge

handelskammare, i vilka yttranden en prolongation avstyrkes, i varje fall så

vitt angår Jönköpings län. — Länsstyrelsen i Kronobergs län har, under

avstyrkande av prolongation, hänvisat till sitt den 10 mars 1920 avgivna

utlåtande över ett av jordkommissionen upprättat förslag till lag angående

inskränkning under viss tid i bolags och förenings rätt att förvärva fast

egendom i mellersta och södra Sverige. I sistnämnda utlåtande har framhållits,

bl. a., att med hänsyn till de betänkligheter, vilka, särskilt ur rättssäkerhetens

synpunkt, måste göra sig gällande mot en dylik lagstiftning av

provisorisk natur, densamma icke syntes böra åvägabringas utan trängande

behov. Något dylik behov kunde icke anses vara för handen inom länet.

Därtill komme, att den ifrågasatta lagstiftningens syfte i stort sett skulle förfelas,

då de enskilda skogsspekulanternas jordförvärv skulle, såsom fallande

utom lagens räckvidd, fortfarande få obehindrat fortgå. — Länsstyrelsen i

Kalmar län har anfört: Rent teoretiskt sett måste det anses oegentligt, om

för olika delar av landet olika bestämmelser skulle gälla i förevarande hänseende

och det vore vanskligt att avgöra, om det riktiga vore, att bolag och

föreningar skulle vara förhindrade att förvärva fast egendom allenast i de

delar av landet, vilka avsågos i 1906 års lag, under det att dylik rätt skulle

medgivas i andra fullkomligt likartade trakter. Ur principiell synpunkt hade

länsstyrelsen sålunda intet att erinra emot en förlängning av lagens giltighetstid.

A andra sidan måste emellertid påpekas, att inom länet intet behov

av denna lagstiftning, åtminstone under de senaste åren, gjort sig märkbart

gällande. Enahanda förhållande torde kunna påvisas även i fråga om lagens

övriga giltighetsområde. Då härtill komme, att bolag och föreningar till

följd av rådande depression inom näringslivet iakttoge den största återhållsamhet

beträffande så gott som all affärsverksamhet, torde lagens upphörande

med dess i varje fall begränsade giltighetstid icke för närvarande medföra

några större ekonomiska eller sociala olägenheter. — Länsstyrelsen i Gotlands

län har åberopat sitt i annat utlåtande den 8 mars 1920 gjorda uttalande,

att inom länet föreningars jordinnehav vore så obetydligt, att det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj ds proposition, nr 23.

kunde helt lämnas ur räkningen, samt att bolags förvärv av jordbruksfastigheter

icke dittills kunde sägas hava medfört missförhållanden, vilka ådagalagt

behovet av inskränkning i bolagens förvärvsrätt, men att däremot i åtskilliga

fall den omständighet, att fastigheter kommit i bolagshänder, möjliggjort

dessa fastigheters fulla utnyttjande. — Länsstyrelsen i Malmöhus län

har anfört: Bolags och föreningars fastighetsförvärv inom länet kunde icke

sägas hava tagit sådan omfattning och sådana former, att något behov av

ifrågavarande lagstiftning yppats. Under närvarande förhållanden funnes

ingen anledning antaga, att någon ändring skulle inträda i nämnda hänseende,

om lagen upphörde att gälla. Med anledning av en i jordkommissionens betänkanden,

del II, intagen statistik ville länsstyrelsen påpeka följande. Bland

de härad i landet, där jord till minst en tiondel av häradets hela åkerareal

ägdes av bolag eller ekonomiska föreningar, funnes även Rönnebergs härad i

Malmöhus län. Detta härads hela åkerareal uppgick år 1919, enligt nämnda

statistik, till 18 501 hektar, därav 2 324 hektar ägdes av bolag och ekonomiska

föreningar. Det borde’emellertid beaktas, att av denna senare åkerareal

omkring 900 hektar tillhörde Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget

och omkring 850 hektar Svenska Sockerfabriksaktiebolaget. Det förra bolagets

verksamhet vore sådan, att dess fortsättande, vilket förutsatte innehav

av jord, syntes önskvärt oavsett vilka jordpolitiska synpunkter skulle vara

bestämmande, och vad anginge sockerbolagets jordbruksdrift, vilken givetvis

vore framför allt inriktad på sockerbetodling, ägde den stor betydelse såsom

mönsterjordbruk på detta område. Anmärkningsvärt beträffande Rönnebergs

härad vore i övrigt det förhållande, att inom häradet, med undantag för

nämnda bolags fastigheter, icke funnes större fastighetskomplex utan att

häradet framför andra härad i länet utmärkte sig genom det stora antalet

medelstora och mindre jordbruk med självägande bönder. — Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län har yttrat: I stort sett vore länet en ren landsbygd,

där småbrukarna helt dominerade. Endast en obetydlighet av länets

jord innehades sålunda av sådana sammanslutningar, som avsåges i lagen.

Några tecken till nämnvärd förskjutning därutinnan hade icke visat sig.

Länet vore för övrigt skogfattigt, och mogen skog funnes huvudsakligen endast

i länets nordligaste delar, de inre partierna av de mellersta delarna samt de

högt liggande sträckningarna av länets västgötadel. Stora delar av länet

vore så gott som fullständigt skoglösa. Någon spekulation i de befintliga

skogsfastigheterna från bolags eller ekonomiska föreningars sida syntes icke

vara att befara. — Länsstyrelsen i Skaraborgs lön har, med åberopande av

ett i utlåtande den 28 februari 1920 gjort uttalande, att något egentligt gagn

av denna lagstiftning icke vore att förvänta, förklarat att under den tid, som

därefter förflutit, icke tillkommit någon omständighet, som varit ägnad att

rubba länsstyrelsens uppfattning i fråga om behovet av ifrågavarande lag.

Ifrågasatta I sikt utlåtande har länsstyrelsen i Stockholms län förklarat sig vilja be“”<jlagen1"

träffande iageus omfattning ifrågasätta, huruvida densamma icke borde inskränkas

till att avse endast bolag och sålunda icke ekonomiska föreningar.

Skälet härtill vore att, såvitt länsstyrelsen kunde finna, motsvarande bestånd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 23. 7

meker rörande dylika föreningar redan funnes i lagen den 30 mai 1910 om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag. Vidare ansåge sig länsstyrelsen böra påpeka, att med

(len avfattning, 2 § i lagen den 14 maj 1900 angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärva fast egendom erhållit, länsstyrelse vore

förhindrad verkställa sådan prövning, som omförmäles i 5 § samma lag. om

ansökningen avsåge ett större område, oaktat det av handlingarna framginge.

att avsikten med fastighetsförvärvet vore att stycka området i små tomter.

Länsstyrelsen ansåge sig böra ifrågasätta, att undersökning gjordes, huruvida

icke i nu antydda fall länsstyrelse skulle kunna verkställa prövning enligt 5 §.

Jag anser mig böra i detta sammanhang erinra om, att vid nästlidet års

riksdag uti en i andra kammaren väckt motion framställts det yrkande, att

egnahemsföreningar och egnahemsbolag måtte undantagas från tillämpningen

av 1921 års lag. Till stöd för detta yrkande anfördes, att det nuvarande

ansökningsförfarandet förorsakade såväl myndigheterna som ifrågavarande

sammanslutningar onödigt besvär och verkade hinderligt för egnahemsbildningen

i landet. Motionen avstyrktes av andra lagutskottet, vilket härom i

sitt utlåtande (nr 18) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om prolongation

av ifrågavarande lag anförde följande:

''Med anledning av denna motionärernas framställning vill utskottet erinra,

att i jordkommissionens förenämnda förslag till lag med bestämmelser angående

rätt att förvärva och besitta fast egendom egnahemsföreningar och

egnahemsbolag icke undantagits från lagens tillämplighetsområde, liksom

fallet ej heller är i den nuvarande norrländska förbudslagen. I sina motiv

har jordkommissionen anfört, att det icke läte sig göra att skilja på bola»

av olika slag och därvid vid lindrigare former binda förvärv av sådana

bolag vilka kunde förmodas komma att handhava inköpta fastigheter på ett

samhällsgagneligt sätt. De hänsyn, vilka härutinnan kunde hava skäliga

anspråk pa att vinna beaktande, borde, därest de uppställda förvärvsreglerna

over huvud taget medgåve förvärv, kunna göras gällande vid prövningen av

varje särskilt fall. ro

I sin redogörelse för den norrländska förbudslagens hittillsvarande tilliampning

och verkningar har kommissionen vidare framhållit beträffande

tran egnahemsbolag hittills ingivna ansökningar om tillstånd till gjorda

fastighetsförvärv följande: Syftet med dessa förvärv hade varit att stycka

de inköpta fastigheterna, till egnahemslägenheter (småbruk). Ett naket uppgivande

av sådant syftemål hade givetvis icke varit tillräckligt för erhålande

av tillstånd, utan hade det krävts någon utredning om den ifrågasatta

styckmngens lämplighet och genomförbarhet. I ett fäll hade ansökan av

yfikt bolag avslagits av Kung! Maj:t. Vederbörande länsstyrelse hade i

detta fall avstyrkt tillstånds beviljande, enär tvivel förefunnes, att sökandebofaget

skulle komma att praktiskt genomföra den uppgivna avsikten.

Det av motionärerna framförda spörsmålet rörande lämpligheten av att

generellt undantaga egnahemsföreningar och egnahemsbolag från koncessionsplikt

anser utskottet vara väl värt beaktande. Då emellertid en dvlik

undantagsbestämmelse, vilken ej av jordkommissionen föreslagits för en

eventuell dehnitiv lagstiftning å området, icke finnes inrymd i den norrländska

förbudslagen, samt bristande överensstämmelse därutinnan emellan

denna och 1921 års lag ej synes önsklig, har utskottet ansett lämpligt, att

uen av motionärerna väckta frågan ej nu i samband med prolongering av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ts proposition, nr 2åi

den provisoriska lagen tillsvidare på ytterligare ett år upptages till bedömande,

utan att därmed må anstå till dess under nu föreslagna provisorietid

kommer att tagas ståndpunkt till spörsmålet om en definitiv lagstiftning

å området.’

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Depnrte- Av de utlåtanden, för vilka jag nu lämnat redogörelse, framgår, att motmentschefen.

^^ uppfattningar gjorts gällande om behovet och lämpligheten av den nu

ifrågavarande provisoriska lagens prolongation. Från de länsstyrelsers sida,

vilka tillstyrkt en dylik åtgärd, har i allmänhet såsom ett huvudsakligt

skäl anförts, att det nuvarande provisoriet icke bör avbrytas förr än slutlig

ståndpunkt kunnat tagas till frågan om en definitiv lagstiftning i detta

ämne. Övriga länsstyrelser, vilka haft att yttra sig i ärendet, hava i regel

hänvisat till att under den tid, lagen hittills ägt giltighet, densamma inom

vederbörande län haft ringa eller ingen praktisk tillämpning och att vid

sådant förhållande en utsträckning av giltighetstiden icke kan anses påkallad.

Beträffande frågan om en definitiv lagstiftning rörande rätten till jordförvärv

får jag erinra, att i detta avseende sedan år 1922 föreligger ett av

jordkommissionen utarbetat förslag till lag med bestämmelser angående rätt

att förvärva och besitta fast egendom. Om detta förslag uttalade under

fjolåret vid behandling av frågan om prolongation av 1921 års lag min

företrädare i ämbetet, att han funne förslaget icke böra i dess nuvarande

skick läggas till grund för omedelbar lagstiftning. Han framhöll tillika,

att spörsmålet om koncessionslagstiftning i fråga om jordförvärv givetvis

krävde en allsidig och ingående prövning, innan till detsamma toges definitiv

ståndpunkt.

Då 1921 års lag antogs såsom ett provisorium och hittills upprätthållits

såsom ett sådant, torde därmed i väsentlig mån hava åsyftats, att den praktiska

erfarenhet, som under någon tid genom koncessionssystemets tillämp - ning kunde vinnas om behovet och verkningarna av en dylik lagstiftning,

skulle kunna tillgodogöras vid frågans slutliga prövning. Av de nu föreliggande

utlåtandena framgår, att under ifrågavarande tidsperiod inom flertalet

län i mellersta och södra Sverige endast i obetydlig mån förekommit,

att bolag eller ekonomiska föreningar sökt medgivande att besitta fast egendom.

Emellertid torde — såsom ock antytts av några länsstyrelser — detta förhållande

nära sammanhänga med den stagnation inom det ekonomiska livet,

vilken under de senaste åren mångenstädes varit rådande och vilken haft

ett i hög grad hämmande inflytande å den av här avsedda sammanslutningar

bedrivna verksamheten. Ett verkligt vägledande omdöme lärer således

knappast kunna grundas å den erfarenhet, som hittills föreligger, i varje

fall icke beträffande hela det område, inom vilket lagen äger tillämpning.

Härav synes mig följa, att den genom den provisoriska lagen införda ordningen

bör tillsvidare bibehållas, och jag finner mig därför böra tillstyrka,

att lagens giltighetstid ytterligare utsträckes. I fråga om den tid, prolonga - tionen skall avse, synes mig lämpligast, att denna tid, såsom hittills skett,

bestämmes till ett år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition, nr 28.

9

Med avseende å de frågor, vilka, på sätt jag förut omnämnt, blivit väckta

angående vissa ändringar i 1921 års lag i syfte att giva densamma en mera

begränsad tillämpning, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till det uttalande,

som härutinnan gjordes av andra lagutskottet vid nästlidet års riksdag.

Frånsett de skäl, vilka anförts emot att giva bolag och föreningar med

ändamål att befrämja uppkomsten av egna hem en undantagsställning i

denna lagstiftning, torde av de inkomna utlåtandena få anses framgå, att

lagen icke i någon mera avsevärd mån verkat hindrande för dessa företags

utveckling, då allenast i ett utlåtande förekommer en antydan, att en närmare

undersökning i detta hänseende till äventyrs kan vara påkallad. Att en

dylik undersökning kommer att verkställas i samband med övervägande om

en definitiv lagstiftning på detta område, synes mig otvivelaktigt; i avbidan

härå torde med upptagande av speciella frågor om lämpligheten av att

i 1921 års lag göra avvikelser från vad 1906 års lag för motsvarande fall

innehåller böra tillsvidare anstå.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921

(nr 247) angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att

förvärva fast egendom.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilaga1

till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det ändamål, § 87

regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte inhämtas

genom utdrag ur protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. Cervin.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 20 käft. (Nr 23.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition, nr S3.

Utdrag ur protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 januari

1924.

Närvarande: justitierådet SUNDBERG, regeringsrådet THULIN, justitierådet STENBERG,

justitierådet KÖERSNER.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 19 januari

1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler inhämtas över upprättat förslag

till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 (nr 247) angående

förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Axel Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 23

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Ha ns Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 februari 1924.

Närvarande: statsministern TRYGGEK, ministern för utrikes ärendena friherre Marks

von Wörtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Löbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmäler lagrådets den

SO januari 1924 avgivna utlåtande över det den 19 i samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20

maj 1921 (nr 247) angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk

förening att förvärva fast egendom; därvid föredraganden hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet;

N. C er vin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:310 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 mai 1921 angående förbud i vi a1 i texten
  2. 2LU 1924:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för b s. 1 i texten
  3. 2LU 1924:31 Andra lagutskottets utlåtande Nr Ht s. 10 i texten