Angående beräkningen av engångsavgifterna för tjänstepension för vissa lantbruksskolföreståndare
1924-02-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:46, Angående beräkningen av engångsavgifterna för tjänstepension för vissa lantbruksskolföreståndare
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.
1
Nr 46.
Kungl. Muj:ts proposition till riksdagen angående beräkningen av
engångsavgifterna för tjänstepension för vissa lantbruksskolföreståndare;
given Stockholms slott den 7 februari 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
David Pettersson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1924.
Närvarande:
Statsministern Teygger, ministern för utrikes ärendena friherre Makks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg. Beskow. Malmeoth, Hasselbot,
Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Pettersson anför:
Med utlåtande den 28 maj 1923 har lantbruksstyrelsen överlämnat en
till styrelsen ställd skrivelse, däri föreståndarna för lantbruksskolorna i
Varpnäs, Äke Ingeström, och i Tomta, Karl Funkquist, under framhållande
att de genom bestämmelserna i övergångsstadgandena till kap. VTI av
gällande reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. blivit i pensionshänseende försatta i sämre ställning än övriga lantbruksskolföreståndare,
hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte hos Kungl.
Maj:t göra framställning om sådan ändring av omförmälda bestämmelser,
att sökandena bleve likställda med övriga lantbruksskolföreståndare.
Innan jag ingår på detta ärende, anhåller jag att angående hithörande
delar av reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för omförmälda pensionsanstalt
få erinra om följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. höft- (Sr 46—47.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.
Genom bestämmelserna i reglementets § (i om retroaktiv giltighet av detsamma
beredes i reglementet avsedd befattningshavare möjlighet att erhålla
pension även i förhållande till den tid, som han innehaft sin nuvarande eller
liknande tjänst före inträdet i pensionsanstalten. I sådant avseende stadgas,
bland annat, att om befattningshavaren vid den tidpunkt, då reglementet
börjar tillämpas på honom, befinner sig i den levnadsålder, att lian icke kan,
vid tillämpning av de i reglementet eljest givna bestämmelser, vid pensionsålderns
uppnående komma i åtnjutande in- hel pension, pensionsanstalten må,
i den mån sådant för berörda ändamål erfordras, kunna bestämma, att reglementet
skall anses hava varit gällande för honom under den föregående tid,
varunder han tjänstgjort i befattning, som med avseende å tjänstgöringens
art och omfattning varit sådan, att den kunnat förenas med pensionsrätt enligt
reglementet, om detsamma varit gällande.
I § 7, som innehåller bestämmelser om pensionsavgifter, stadgas bland annat,
att i de för befattning gällande särskilda bestämmelserna skall angivas dels
den årsavgift, som befattningshavaren skall erlägga, och dels den avgift, som
skall erläggas av den, i vars tjänst han är anställd (huvudmannen). Vidare
stadgas, att staten erlägger den arliga avgift, som enligt försäkringsteknisk
beräkning erfordras för att tillsammans med befattningshavarens och huvudmannens
årsavgifter bereda pension enligt reglementet.
§ 9 meddelar föreskrifter angående den s. k. engångsavgift, som skall erläggas
av huvudmannen i händelse reglementet enligt § (i erhåller retroaktiv
giltighet för en befattningshavare. Dylik engångsavgift bestämmes av pensionsanstalten
och skall vara lika med den försäkringsfond, som skulle hava
erlagts enligt § 7, om reglementet varit gällande under den föregående tiden.
Huvudmannen må emellertid i sin ordning av befattningshavaren genom löneavdrag
uttaga ersättning för den del av fonden, som svarar mot de avgifter
denne själv skulle hava erlagt.
I överensstämmelse med riksdagens i skrivelse den 18 maj 1920, nr 247,
givna bemyndigande har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 22 juni 1920
(nr 380) förordnat, att till reglementet skulle fogas ett kapitel VII med särskilda
bestämmelser angående befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl
Härigenom hava de rättigheter och skyldigheter, som stadgas i reglementets
kap. I—III och VII, tillagts, bland andra, föreståndare och fast anställda
lärare vid statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar,
därest skolans reglemente blivit fastställt av Kungl. Maj:t.
Enligt i berörda kap. VII intagna övergångsstadganden gälla för de i samma
kapitel avsedda befattningshavare i fråga om reglementets retroaktiva giltighet
bestämmelser, som i viss mån avvika från vad som härutinnan föreskrives i
§ 9. Om dylik befattning före den 1 januari 1923 anmälts för beredande av
pensionsrätt och enligt nyssnämnda paragraf engångsavgift skall erläggas,
skall denna utgå med allenast det belopp, för vilket huvudmannen må uttaga
ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren. Undantagna från denna
regel äro emellertid, bland andra, föreståndarbefattningarna vid de lantbruksskolor,
där föreståndaren tillika är innehavare av skolegendomen. Beträffande
sådan befattning gäller, att för bestämmande av engångsavgiften skall från
den enligt § 9 beräknade engångsavgiften dragas det belopp, för vilket huvudmannen
må uttaga ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren, samt
att huvudmannens engångsavgift är lika med hafva återstoden ökad med nyssnämnda
belopp.
Berörda övergångsstadganden innebära alltså i förevarande hänseende, att
i regel staten skall täcka hela den del av engångskostnaden för pensioneringen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mciy.ts proposition Nr 46.
o
som icke motsvaras av de pensionsavgifter, som befattningshavaren skulle hava
erlagt under den tid, för vilken reglementet fått retroaktiv giltighet. Anledningen
till att huvudmännen sålunda befriats från retroaktiv avgift är, såsom
framgår av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet den 12 mars 1920, nr 382 (se
sid. 7—8), att huvudmännen i fråga i allmänhet icke ansetts äga medel till
sådana avgifter. Det beträffande föreståndarna för nyssnämnda lantbruksskolor
stadgade undantaget från regeln har motiverats därmed, att dessa påräknats
förfoga över tillräckliga medel för engångsavgiftens bestridande.
I sin ovan omförmälda framställning anföra Ingeström och Funkquist
bland annat följande.
Att lantbruksskolföreståndare, som själva innehade skolegendom, blivit i
pensionshänseende satta i en ogynnsammare ställning än övriga föreståndare
för lantbruksskola torde hava berott därpå, att förstnämnda skolföreståndare
ansetts vara i ekonomiskt hänseende bättre situerade än de föreståndare, som
hade sin fasta årslön. Om eu sådan uppfattning under de gångna krigsåren,
då priserna på jordbruksprodukter voro högt uppdrivna, hade fog för sig,
kunde detta dock icke sägas vara fallet under normala tider och särskilt nu,
då jordbrukets ekonomiska betingelser vore allt annat än lysande.
Vid bedömandet av frågan borde jämväl beaktas, att sökandena med utsikten
att erhålla en minimal pension — de dryga retroaktivavgifterna hade
sökandena ansett sig icke kunna erlägga — nödgades för framtida behov
avsätta det överskott, som kunde erhållas av jordbruket, så mycket mer som
sökandena efter 65 års ålder vore skyldiga att i sitt ställe sätta ny föreståndare
med de avlöningsförhållanden, författningen i ämnet stadgade. Av denna
anledning komme helt säkert i många fall förbättrings- och moderniseringsarbeten
vid skolegendomarna att få stå tillbaka, vilket ingalunda vore lyckligt.
Förbises finge ej heller den fördelen eu skolegendomsägare, som ej vore
föreståndare för lantbruksskolan, vunne därigenom, att föreståndaren, som
tillika varit ägarens förvaltare, komme i åtnjutande av full pension.
Lantbruksstyrelsen har, med förmälan att under 1922 endast två lantbruksskolföreståndare
voro ägare av skolegendomar, vidare yttrat i huvudsak
följande.
Enligt lantbrriksstyrelsens mening kunde den i övergångsstadgandena till
kap. VII av reglementet för pensionsanstalten stadgade undantagsbestämmelsen
innebära en betydande orättvisa. Av de sakkunnigas för utredning av frågan
om pensionering av befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl. betänkande
(so bilagan till prop. 382/1920) framginge, att sakkunniga ansett föreståndare,
som tillika vore innehavare av skolegendom, på grund av sitt jordinnehav
vara i sådan ekonomisk ställning, att han själv kunde betala hela
engångsavgiften och sålunda jämväl den del, som eljest skulle åvila huvudmannen,
vilken i förevarande fall väl liksom vid övriga liknande institutioner
måste anses representeras av skolstyrelsen. Det vore emellertid ingalunda
säkert, att innehav av skolegendom medförde en sådan ekonomisk
ställning, att en avsevärd engångsavgift utan större svårighet kunde erläggas.
Givetvis kunde, såsom av de båda sökandena jämväl framhållits, en dylik
ekonomisk belastning medföra minskning i rörelsekapitalet för egendomen
med den påföljd att denna bleve lidande, därest egendomsinnehavaren, såsom
väl kunde vara fallet, vore tyngd av skulder. A andra sidan kunde förekomma
och förekomine också, enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig bekant,
att skolföreståndare, som icke vore innehavare av vederbörlig skolegendom. i
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.
allt fall vore i den ekonomiska ställning, att han själv kunde vara i stånd
att erlägga jämväl huvudmannens del av engångsavgiften. Att ifrågavarande
bestämmelse under sådana förhållanden syntes sökandena orättvis, funne
lantbruksstyrelsen naturligt.
Förhållandena hade också i avsevärd mån ändrats, sedan nämnda sakkunniga
avgåvo sitt yttrande och riksdagen fattade sitt beslut i ämnet. Då
betingade lantbrukets produkter höga pris och innehavet av jordegendom
medförde särskilt gynnsam ekonomisk ställning. Så vore nu ej längre fallet.
Redan åren 1921 och 1922 medförde för jordinnehavare i ekonomiskt avseende
en försämring, som gjorde, att den särställning förevarande två skolföreståndare
iråkat, blivit ännu mera kännbar.
Enligt ifrågavarande övergångsstadgande skulle befattning, vars innehavare
önskade komma i åtnjutande av de lindrigare bestämmelserna beträffande
engångsavgift, hava anmälts för beredande av pensionsrätt före den 1 januari
1923. Lantbruksstyrelsen hade under hand hos statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. 11. inhämtat, att samtliga lantbruksskolföreståndarplatser
vore anmälda till erhållande av pensionsrätt före den 1 januari 1923,
men att frågan om den retroaktiva avgiften i flertalet fall ännu ej vore
ordnad. Det syntes lantbruksstyrelsen vid sådant förhållande icke behöva
innebära några särskilda svårigheter, om den av sökandena begärda ändringen
av bestämmelserna beträffande lantbruksskolföreståndarna komme till stånd.
Styrelsen för pensionsanstalten bär i infordrat utlåtande den 22 juni 1923
anfört följande.
Ifrågavarande lantbruksskolföreståndare befunne sig i eu för dem ofördelaktig
undantagsställning i förhållande till andra lantbruksskolföreståndare
beträffande beloppet av engångsavgift. Då de emellertid endast vore två till
antalet, syntes redan detta förhållande göra en särskild undantagsställning
mindre motiverad. Huruvida i framtiden komme att finnas flera skolföreståndare,
som tillika vore innehavare av skolegendomen, Ange lämnas ur
räkningen, eftersom övergångsstadgandena ej hade avseende a dem, som tillträtt
befattning den 1 januari 1923 eller senare. Vad som vore av avgörande
betydelse vore emellertid frågan, huruvida innehavet av en skolegendom
kunde i och för sig medföra gynnsammare ekonomisk ställning och således
anses utgöra giltigt skäl för påförande av eu drygare engångsavgift. Lantbruksstyrelsen
med sin kännedom om hithörande förhållanden hade besvarat
denna fråga nekande, varvid styrelsen dock framhållit att, om också vid
tiden för ifrågavarande stadgandes tillkomst innehavet av jordegendom medförde
gynnsam ekonomisk ställning, detta förhållande redan under 1921 och
1922 förändrats. Pensionsanstalten hade tydligen ingen anledning att ifrågasätta
riktigheten av lantbruksstyrelsens sålunda uttalade uppfattning.
Anstalten hade låtit approximativt beräkna de ifrågavarande båda skolföreståndarnas
engångsavgifter för tjänstepension, därvid det förutsatts, att
båda skulle erlägga sådan avgift för retroaktiv tjänstårsberäkning från trettiandra
levnadsåret och således beredas möjlighet att vid 65 års ålder avga
med hel pension av 4,800 kronor. Dessa engångsavgifter utgjorde för Ingeström
12,574 kronor och för Funkquist 9,452 kronor. Finge däremot engångsavgifterna
beräknas enligt regeln för lantbruksskolföreståndare, vilka
icke vore innehavare av skolegendomen, skulle avgifterna utgöra respektive
5,759 kronor och 4,329 kronor. Skillnaden i engångsavgifterna vid de olika
beräkningssätten skulle således, om framställningen bifölles, vidkännas av
statsverket.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 46. 5
Om engångsavgift för familjepension vore i förevarande framställning ej
fråga, ty till denna avgift bidroge ej statsverket för någon befattningshavare.
Anstalten finge emellertid anmäla, att Ingeström erlagt engångsavgift med
2,756 kronor för full familjepension. För Funkquist skulle motsvarande
avgift utgöra omkring 2,263 kronor.
Under åberopande av det anförda finge anstalten förklara sig icke liava
något att erinra mot bifall till framställningen.
Statskontoret har i remissutlåtande den 27 september 1923 anfört, att goda
skäl syntes föreligga för vidtagande av den föreslagna ändringen i övergångsbestämmelserna
rörande pensioneringen av lantbruksskolföreståndare.
Då frågan syntes vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning,
har statskontoret hemställt om framställning till riksdagen i ämnet.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att sökandena
i pensionshänseende likställas med övriga lantbruksskolföreståndare. Att
i sådant syfte vidtaga ändring i övergångsstadgandena vid kap. VII av
reglementet för pensionsanstalten synes dock mindre lämpligt. I stället
vill jag förorda, att av riksdagen inhämtas medgivande att de engångsavgifter
för egen tjänstepension, ifrågavarande båda sökande hava att
erlägga, må beräknas enligt regeln för lantbruksskolföreståndare, som icke
är innehavare av skolegendom.
Den engångsavgift, varom pensionsanstalten vid bifall till framställningen
skulle gå miste, har beräknats till i runt tal 11,900 kronor. Någon
höjning av anslaget till bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering
erfordras emellertid icke för ändamålet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att, utan hinder av bestämmelserna i övergångsstadgandena vid kap. VII
av gällande reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., de engångsavgifter, vilka föreståndarna för lantbruksskolorna
i Varpnäs, Åke Ingeström, och i Tomta, Karl Funkquist, hava att för
egen tjänstepension erlägga, må, oaktat samma befattningshavare tillika
äro innehavare av skolegendom, beräknas enligt den i 1 mom. första stycket
av nämnda övergångsstadganden angivna regel.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Departement
chefen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:108 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten
- BU 1924:26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26 s. 2 i texten