Sök i Ratio Lex

Angående beräkningen av engångsavgifterna för tjänstepension för vissa lantbruksskolföreståndare

1924-02-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:46, Angående beräkningen av engångsavgifterna för tjänstepension för vissa lantbruksskolföreståndare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

1

Nr 46.

Kungl. Muj:ts proposition till riksdagen angående beräkningen av

engångsavgifterna för tjänstepension för vissa lantbruksskolföreståndare;

given Stockholms slott den 7 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Teygger, ministern för utrikes ärendena friherre Makks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg. Beskow. Malmeoth, Hasselbot,

Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Pettersson anför:

Med utlåtande den 28 maj 1923 har lantbruksstyrelsen överlämnat en

till styrelsen ställd skrivelse, däri föreståndarna för lantbruksskolorna i

Varpnäs, Äke Ingeström, och i Tomta, Karl Funkquist, under framhållande

att de genom bestämmelserna i övergångsstadgandena till kap. VTI av

gällande reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. blivit i pensionshänseende försatta i sämre ställning än övriga lantbruksskolföreståndare,

hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte hos Kungl.

Maj:t göra framställning om sådan ändring av omförmälda bestämmelser,

att sökandena bleve likställda med övriga lantbruksskolföreståndare.

Innan jag ingår på detta ärende, anhåller jag att angående hithörande

delar av reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för omförmälda pensionsanstalt

få erinra om följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. höft- (Sr 46—47.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

Genom bestämmelserna i reglementets § (i om retroaktiv giltighet av detsamma

beredes i reglementet avsedd befattningshavare möjlighet att erhålla

pension även i förhållande till den tid, som han innehaft sin nuvarande eller

liknande tjänst före inträdet i pensionsanstalten. I sådant avseende stadgas,

bland annat, att om befattningshavaren vid den tidpunkt, då reglementet

börjar tillämpas på honom, befinner sig i den levnadsålder, att lian icke kan,

vid tillämpning av de i reglementet eljest givna bestämmelser, vid pensionsålderns

uppnående komma i åtnjutande in- hel pension, pensionsanstalten må,

i den mån sådant för berörda ändamål erfordras, kunna bestämma, att reglementet

skall anses hava varit gällande för honom under den föregående tid,

varunder han tjänstgjort i befattning, som med avseende å tjänstgöringens

art och omfattning varit sådan, att den kunnat förenas med pensionsrätt enligt

reglementet, om detsamma varit gällande.

I § 7, som innehåller bestämmelser om pensionsavgifter, stadgas bland annat,

att i de för befattning gällande särskilda bestämmelserna skall angivas dels

den årsavgift, som befattningshavaren skall erlägga, och dels den avgift, som

skall erläggas av den, i vars tjänst han är anställd (huvudmannen). Vidare

stadgas, att staten erlägger den arliga avgift, som enligt försäkringsteknisk

beräkning erfordras för att tillsammans med befattningshavarens och huvudmannens

årsavgifter bereda pension enligt reglementet.

§ 9 meddelar föreskrifter angående den s. k. engångsavgift, som skall erläggas

av huvudmannen i händelse reglementet enligt § (i erhåller retroaktiv

giltighet för en befattningshavare. Dylik engångsavgift bestämmes av pensionsanstalten

och skall vara lika med den försäkringsfond, som skulle hava

erlagts enligt § 7, om reglementet varit gällande under den föregående tiden.

Huvudmannen må emellertid i sin ordning av befattningshavaren genom löneavdrag

uttaga ersättning för den del av fonden, som svarar mot de avgifter

denne själv skulle hava erlagt.

I överensstämmelse med riksdagens i skrivelse den 18 maj 1920, nr 247,

givna bemyndigande har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 22 juni 1920

(nr 380) förordnat, att till reglementet skulle fogas ett kapitel VII med särskilda

bestämmelser angående befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl

Härigenom hava de rättigheter och skyldigheter, som stadgas i reglementets

kap. I—III och VII, tillagts, bland andra, föreståndare och fast anställda

lärare vid statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar,

därest skolans reglemente blivit fastställt av Kungl. Maj:t.

Enligt i berörda kap. VII intagna övergångsstadganden gälla för de i samma

kapitel avsedda befattningshavare i fråga om reglementets retroaktiva giltighet

bestämmelser, som i viss mån avvika från vad som härutinnan föreskrives i

§ 9. Om dylik befattning före den 1 januari 1923 anmälts för beredande av

pensionsrätt och enligt nyssnämnda paragraf engångsavgift skall erläggas,

skall denna utgå med allenast det belopp, för vilket huvudmannen må uttaga

ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren. Undantagna från denna

regel äro emellertid, bland andra, föreståndarbefattningarna vid de lantbruksskolor,

där föreståndaren tillika är innehavare av skolegendomen. Beträffande

sådan befattning gäller, att för bestämmande av engångsavgiften skall från

den enligt § 9 beräknade engångsavgiften dragas det belopp, för vilket huvudmannen

må uttaga ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren, samt

att huvudmannens engångsavgift är lika med hafva återstoden ökad med nyssnämnda

belopp.

Berörda övergångsstadganden innebära alltså i förevarande hänseende, att

i regel staten skall täcka hela den del av engångskostnaden för pensioneringen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mciy.ts proposition Nr 46.

o

som icke motsvaras av de pensionsavgifter, som befattningshavaren skulle hava

erlagt under den tid, för vilken reglementet fått retroaktiv giltighet. Anledningen

till att huvudmännen sålunda befriats från retroaktiv avgift är, såsom

framgår av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet den 12 mars 1920, nr 382 (se

sid. 7—8), att huvudmännen i fråga i allmänhet icke ansetts äga medel till

sådana avgifter. Det beträffande föreståndarna för nyssnämnda lantbruksskolor

stadgade undantaget från regeln har motiverats därmed, att dessa påräknats

förfoga över tillräckliga medel för engångsavgiftens bestridande.

I sin ovan omförmälda framställning anföra Ingeström och Funkquist

bland annat följande.

Att lantbruksskolföreståndare, som själva innehade skolegendom, blivit i

pensionshänseende satta i en ogynnsammare ställning än övriga föreståndare

för lantbruksskola torde hava berott därpå, att förstnämnda skolföreståndare

ansetts vara i ekonomiskt hänseende bättre situerade än de föreståndare, som

hade sin fasta årslön. Om eu sådan uppfattning under de gångna krigsåren,

då priserna på jordbruksprodukter voro högt uppdrivna, hade fog för sig,

kunde detta dock icke sägas vara fallet under normala tider och särskilt nu,

då jordbrukets ekonomiska betingelser vore allt annat än lysande.

Vid bedömandet av frågan borde jämväl beaktas, att sökandena med utsikten

att erhålla en minimal pension — de dryga retroaktivavgifterna hade

sökandena ansett sig icke kunna erlägga — nödgades för framtida behov

avsätta det överskott, som kunde erhållas av jordbruket, så mycket mer som

sökandena efter 65 års ålder vore skyldiga att i sitt ställe sätta ny föreståndare

med de avlöningsförhållanden, författningen i ämnet stadgade. Av denna

anledning komme helt säkert i många fall förbättrings- och moderniseringsarbeten

vid skolegendomarna att få stå tillbaka, vilket ingalunda vore lyckligt.

Förbises finge ej heller den fördelen eu skolegendomsägare, som ej vore

föreståndare för lantbruksskolan, vunne därigenom, att föreståndaren, som

tillika varit ägarens förvaltare, komme i åtnjutande av full pension.

Lantbruksstyrelsen har, med förmälan att under 1922 endast två lantbruksskolföreståndare

voro ägare av skolegendomar, vidare yttrat i huvudsak

följande.

Enligt lantbrriksstyrelsens mening kunde den i övergångsstadgandena till

kap. VII av reglementet för pensionsanstalten stadgade undantagsbestämmelsen

innebära en betydande orättvisa. Av de sakkunnigas för utredning av frågan

om pensionering av befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl. betänkande

(so bilagan till prop. 382/1920) framginge, att sakkunniga ansett föreståndare,

som tillika vore innehavare av skolegendom, på grund av sitt jordinnehav

vara i sådan ekonomisk ställning, att han själv kunde betala hela

engångsavgiften och sålunda jämväl den del, som eljest skulle åvila huvudmannen,

vilken i förevarande fall väl liksom vid övriga liknande institutioner

måste anses representeras av skolstyrelsen. Det vore emellertid ingalunda

säkert, att innehav av skolegendom medförde en sådan ekonomisk

ställning, att en avsevärd engångsavgift utan större svårighet kunde erläggas.

Givetvis kunde, såsom av de båda sökandena jämväl framhållits, en dylik

ekonomisk belastning medföra minskning i rörelsekapitalet för egendomen

med den påföljd att denna bleve lidande, därest egendomsinnehavaren, såsom

väl kunde vara fallet, vore tyngd av skulder. A andra sidan kunde förekomma

och förekomine också, enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig bekant,

att skolföreståndare, som icke vore innehavare av vederbörlig skolegendom. i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

allt fall vore i den ekonomiska ställning, att han själv kunde vara i stånd

att erlägga jämväl huvudmannens del av engångsavgiften. Att ifrågavarande

bestämmelse under sådana förhållanden syntes sökandena orättvis, funne

lantbruksstyrelsen naturligt.

Förhållandena hade också i avsevärd mån ändrats, sedan nämnda sakkunniga

avgåvo sitt yttrande och riksdagen fattade sitt beslut i ämnet. Då

betingade lantbrukets produkter höga pris och innehavet av jordegendom

medförde särskilt gynnsam ekonomisk ställning. Så vore nu ej längre fallet.

Redan åren 1921 och 1922 medförde för jordinnehavare i ekonomiskt avseende

en försämring, som gjorde, att den särställning förevarande två skolföreståndare

iråkat, blivit ännu mera kännbar.

Enligt ifrågavarande övergångsstadgande skulle befattning, vars innehavare

önskade komma i åtnjutande av de lindrigare bestämmelserna beträffande

engångsavgift, hava anmälts för beredande av pensionsrätt före den 1 januari

1923. Lantbruksstyrelsen hade under hand hos statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. 11. inhämtat, att samtliga lantbruksskolföreståndarplatser

vore anmälda till erhållande av pensionsrätt före den 1 januari 1923,

men att frågan om den retroaktiva avgiften i flertalet fall ännu ej vore

ordnad. Det syntes lantbruksstyrelsen vid sådant förhållande icke behöva

innebära några särskilda svårigheter, om den av sökandena begärda ändringen

av bestämmelserna beträffande lantbruksskolföreståndarna komme till stånd.

Styrelsen för pensionsanstalten bär i infordrat utlåtande den 22 juni 1923

anfört följande.

Ifrågavarande lantbruksskolföreståndare befunne sig i eu för dem ofördelaktig

undantagsställning i förhållande till andra lantbruksskolföreståndare

beträffande beloppet av engångsavgift. Då de emellertid endast vore två till

antalet, syntes redan detta förhållande göra en särskild undantagsställning

mindre motiverad. Huruvida i framtiden komme att finnas flera skolföreståndare,

som tillika vore innehavare av skolegendomen, Ange lämnas ur

räkningen, eftersom övergångsstadgandena ej hade avseende a dem, som tillträtt

befattning den 1 januari 1923 eller senare. Vad som vore av avgörande

betydelse vore emellertid frågan, huruvida innehavet av en skolegendom

kunde i och för sig medföra gynnsammare ekonomisk ställning och således

anses utgöra giltigt skäl för påförande av eu drygare engångsavgift. Lantbruksstyrelsen

med sin kännedom om hithörande förhållanden hade besvarat

denna fråga nekande, varvid styrelsen dock framhållit att, om också vid

tiden för ifrågavarande stadgandes tillkomst innehavet av jordegendom medförde

gynnsam ekonomisk ställning, detta förhållande redan under 1921 och

1922 förändrats. Pensionsanstalten hade tydligen ingen anledning att ifrågasätta

riktigheten av lantbruksstyrelsens sålunda uttalade uppfattning.

Anstalten hade låtit approximativt beräkna de ifrågavarande båda skolföreståndarnas

engångsavgifter för tjänstepension, därvid det förutsatts, att

båda skulle erlägga sådan avgift för retroaktiv tjänstårsberäkning från trettiandra

levnadsåret och således beredas möjlighet att vid 65 års ålder avga

med hel pension av 4,800 kronor. Dessa engångsavgifter utgjorde för Ingeström

12,574 kronor och för Funkquist 9,452 kronor. Finge däremot engångsavgifterna

beräknas enligt regeln för lantbruksskolföreståndare, vilka

icke vore innehavare av skolegendomen, skulle avgifterna utgöra respektive

5,759 kronor och 4,329 kronor. Skillnaden i engångsavgifterna vid de olika

beräkningssätten skulle således, om framställningen bifölles, vidkännas av

statsverket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46. 5

Om engångsavgift för familjepension vore i förevarande framställning ej

fråga, ty till denna avgift bidroge ej statsverket för någon befattningshavare.

Anstalten finge emellertid anmäla, att Ingeström erlagt engångsavgift med

2,756 kronor för full familjepension. För Funkquist skulle motsvarande

avgift utgöra omkring 2,263 kronor.

Under åberopande av det anförda finge anstalten förklara sig icke liava

något att erinra mot bifall till framställningen.

Statskontoret har i remissutlåtande den 27 september 1923 anfört, att goda

skäl syntes föreligga för vidtagande av den föreslagna ändringen i övergångsbestämmelserna

rörande pensioneringen av lantbruksskolföreståndare.

Då frågan syntes vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning,

har statskontoret hemställt om framställning till riksdagen i ämnet.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att sökandena

i pensionshänseende likställas med övriga lantbruksskolföreståndare. Att

i sådant syfte vidtaga ändring i övergångsstadgandena vid kap. VII av

reglementet för pensionsanstalten synes dock mindre lämpligt. I stället

vill jag förorda, att av riksdagen inhämtas medgivande att de engångsavgifter

för egen tjänstepension, ifrågavarande båda sökande hava att

erlägga, må beräknas enligt regeln för lantbruksskolföreståndare, som icke

är innehavare av skolegendom.

Den engångsavgift, varom pensionsanstalten vid bifall till framställningen

skulle gå miste, har beräknats till i runt tal 11,900 kronor. Någon

höjning av anslaget till bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering

erfordras emellertid icke för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att, utan hinder av bestämmelserna i övergångsstadgandena vid kap. VII

av gällande reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl., de engångsavgifter, vilka föreståndarna för lantbruksskolorna

i Varpnäs, Åke Ingeström, och i Tomta, Karl Funkquist, hava att för

egen tjänstepension erlägga, må, oaktat samma befattningshavare tillika

äro innehavare av skolegendom, beräknas enligt den i 1 mom. första stycket

av nämnda övergångsstadganden angivna regel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Departement

chefen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:108 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1924:26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26 s. 2 i texten