Sök i Ratio Lex

Angående län till främjande av bostadsproduktionen m. m

1924-02-22 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:68, Angående län till främjande av bostadsproduktionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående län

till främjande av bostadsproduktionen m. m.; given

Stockholms slott den 22 februari 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

G. Malm.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 22 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trtgger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks

von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,

Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, följande:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 210—212, erinrade

jag om vissa spörsmål på bostadsfrågans område, vilka syntes böra föreläggas

riksdagen, och ifrågasatte därvid först och främst, att till ökning av

statens bostadslånefond skulle få disponeras ytterligare 5,000,000 kronor såsom

lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Härvid förutsattes, att en

särskild proposition i ämnet senare skulle föreläggas riksdagen.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 49 häft. (Nr 68.) 315 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

1920—1922

års ståtsåtgärder.

1923 års

riksdagsbeslut

och

kungörelser.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

I 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 2) lämnades en sammanfattande

översikt över de åtgärder, som från statens sida vidtagits under åren

1920 och 1921 för att genom direkt ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen.

En motsvarande redogörelse för år 1922 lämnades i 1923 års proposition

i ämnet (nr 62, sid. 2).

Till dessa redogörelser tillåter jag mig nu att hänvisa.

År 1923 medgav riksdagen (skrivelse nr 176) i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 62 och i ämnet väckta motioner, bland annat, att för ökning

av statens bostadslånefond finge såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel

för nämnda år disponeras ett belopp av 7,000,000 kronor. Bostadslånefonden

bragtes härmed upp till ett belopp av sammanlagt 48,500,000 kronor.

Tillika medgav riksdagen i samma skrivelse, att av det på extra stat för

år 1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med flera för

uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte

därunder omförda besparingar ett belopp av högst 3,000,000 kronor finge

användas för beredande av extra statsbidrag. Enligt av föredragande departementschefen

föreslagna och av riksdagen godkända grunder skulle sådant

bidrag beviljas genom nedskrivning av lån, som för åren 1920 eller 1921

utgått ur statens bostadslånefond, och skulle de medel, som till täckande

av denna nedskrivning tillfördes bostadslånefonden ur nämnda anslag, få

utlämnas såsom nya lån. Härjämte medgav riksdagen, att räntan för lån

ur bostadslånefonden för tiden från och med den 1 januari 1923 tills vidare

skulle, få utgå efter fyra — i stället för dittills gällande fem — procent.

De för år 1923 disponibla lånemedlen utgjordes enligt det nyss anförda dels

av de från rusdrycksmedelsfonden överförda 7,000,000 kronor och dels av det

belopp av högst 3,000,000 kronor, som efter beviljande av extra statsbidrag

kunde tillföras bostadslånefonden från 1922 års bostadsanslag, eller av tillhopa

högst 10,000,000 kronor. Med avseende å dessa lånemedel hava bestämmelser

meddelats i kungörelse angående lån ur statens bostadslånefond

den 15 juni 1923 (sv. förf.-saml. nr 223). Då dessa praktiskt taget fullständigt

ansluta sig till föreskrifterna i 1922 års motsvarande kungörelse (nr 413),

torde någon särskild redogörelse för dem icke behöva lämnas i förevarande

sammanhang. Anmärkas må blott, att räntan fastställdes till fem procent,

under hänvisning dock till de i nedan angivna kungörelse av samma dag

(nr 224) meddelade generella bestämmelserna om tillfällig nedsättning av

räntefoten, ävensom att ansökningstiden utgick den 1 november 1923. Till

några av förstnämnda kungörelses föreskrifter får jag anledning att senare

återkomma vid behandlingen av förslag till ändringar i reglerna för 1924 års

ifrågasatta låneverksamhet.

Nyssnämnda den 15 juni 1923 utfärdades, såsom ovan antytts, även

kungörelse (nr 224) angående nedsättning tills vidare av ränta och annuitet

å lån ur statens bostadslånefond. Enligt denna nedsattes räntan, räknat

från och med den 1 januari 1923 tills vidare till dess annorlunda kunde

varda bestämt, för samtliga lån ur fonden, d. v. s. för såväl då redan

beviljade som för blivande lån, från fem till fyra procent. Eu konsekvens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 3

av räntenedsättningen var, att även annuiteten för lånen tills vidare nedsattes,

nämligen från sju till sex procent.

Ytterligare utfärdades den 15 juni 1923 kungörelse (nr 225) angående extra

statsbidrag för nedskrivning å vissa lån ur statens bostadslånefond. Enligt

denna skulle extra statsbidrag kunna meddelas ägare av byggnad, för vilken

a) lån ur bostadslånefonden lämnats enligt vederbörande kungörelse för år

1920 (nr 520) eller för år 1921 (nr 467), b) byggnadstiden till huvudsaklig del

infallit under nämnda år eller under något av dem samt c) byggnadskostnaderna

avsevärt överstigit de under år 1923 i orten vanliga.

Extra statsbidrag, som skulle förmedlas av vederbörande kommun, finge

ej, med mindre särskilda skäl talade därför, tillgodokomma annan ägare av

byggnad än den, som för dess uppförande erhållit lånet ur bostadslånefonden.

I regel finge bidrag ej utgå till kommun, som själv vore ägare till byggnaden.

Bidragsbeloppet fastställdes till högst tio procent av byggnadskostnaden,

tomtkostnaden ej inberäknad, och till högst tretusen kronor för lägenhet.

Ansökning om extra statsbidrag skulle, särskilt för varje byggnad, skriftligen

enligt fastställt formulär göras av vederbörande kommun senast den

1 oktober 1923, varefter det skulle ankomma på statens byggnadsbyrå att

besluta om bidragens fördelning. Nedskrivning av lån ur bostadslånefonden

genom dylikt bidrag skulle gälla för tiden från och med den 1 juli 1923.

Under erinran, att särskild redogörelse för användningen av 1920, 1921 AnTändningen

och 1922 års medel för beredande av lån ur bostadslånefonden m. m. varit ^Snemedd™

fogade till tidigare bostadspropositioner (1921 nr 357 sid. 6, 1922 nr 228

sid. 4 och 1923 nr 62 sid. 3), övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen

av de lånemedel, som för år 1923 varit tillgängliga.

Enligt 1923 års lånekungörelse (nr 223 § 6 sista stycket) ägde statens byggnadsbyrå

att i särskilda fall redan före ansökningstidens utgång inkomma till

Kungl. Maj:t med förslag rörande lån för visst byggnadsföretag. Då ansökningstiden,

såsom nämnts, ansetts böra sättas så sent som till den 1

november 1923, lät byggnadsbyrån, efter att hava rådgjort med mig, i god

tid dessförinnan utgå en cirkulärskrivelse till ett flertal kommuner med erinran

om den möjlighet, som denna föreskrift öppnade. Igångsättandet av

brådskande byggnadsföretag behövde sålunda icke onödigtvis uppskjutas

med anledning av den framskjutna ansökningstiden. På därom av byggnadsbyrån

i skrivelser den 9 och 30 oktober 1923 gjorda framställningar

upptog Kungl. Maj;t den 12 oktober och den 12 november samma år till

preliminär prövning vissa låneansökningar, som av de sökande kommunerna

angivits såsom brådskande, samt beviljade, i huvudsak för egnahemsföretag,

lån under sådana villkor, som jag vid redogörelsen för de senare

beviljade lånen strax skall omnämna, till följande kommuner och med högst

följande belopp, nämligen:

Halmstads stad........................................................................... 130,000 kronor

Karlstads » ........................................................................... 150,000 »

Landskrona » ............................... 75,000 »

Skövde » ........................................................................... 85,000 »

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Statens

byggnads
byrä.

Lidingö köping

Kalmar stad

Lnleå »

Mölndals »

Trollhättans »

Östersunds »

.............................. 40,000 kronor

.............................. 140,000 »

.............................. 200,000

.............................. 150,000 »

............................. 26,000

........................... 100,000 »

eller tillsammans 1,096,000 kronor.

Den 1 november 1923 förelågo lios byggnadsbyrån ansökningar — de nyss

nämnda preliminärt behandlade ansökningarna inberäknade — om lån ur

bostadslånefonden från det antal kommuner och till de sammanlagda belopp,

som följande tablå utvisar:

47 städer............................... kronor 20,681,717: —

11 köpingar ........................................................................ » 492,050: —

27 municipalsamhällen och landskommuner .................. » 1,004,327:50

85 kommuner......................................................... summa kronor 22,178,094:50

Vidare hade vissa ansökningar, utan vederbörlig kommunal förmedling,

ingivits av enskilda personer.

De avsedda byggnadsföretagen beräknades draga en sammanlagd byggnadskostnad

av 57,1 miljoner kronor.

I skrivelse den 8 december 1923 framlade statens byggnadsbyrå till Kungl.

Maj:ts prövning slutligt förslag till fördelning av då tillgängliga lånemedel.

Byrån anmälde därvid, att byrån genom beslut den 27 november samma år

i enlighet med bestämmelserna i nyss omförmälda kungörelse nr 225 beviljat

extra statsbidrag till ett sammanlagt belopp av 2,950,100 kronor. På sätt,

som nyss angivits, gjordes härigenom motsvarande belopp disponibelt förberedande

av nya lån. Vidare anmäldes, att besparingar uppkommit å tidigare

beviljade lån, nämligen 34,112 kronor 2 öre å 1920 års lånemedel, 8,928

kronor å 1921 års lånemedel samt 7,318 kronor 50 öre å 1922 års lånemedel.

Jämte de för år 1923 från rusdrycksmedelsfonden överförda nya lånemedlen

å 7,000,000 kronor utgjorde sålunda det tillgängliga totala lånebeloppet

10,000,458 kronor 52 öre eller, efter avdrag av de genom besluten den 12

oktober och den 12 november 1923 i förväg beviljade lånen å tillhopa

1,096,000 kronor, 8,904,458 kronor 52 öre.

Efter att hava lämnat en redogörelse för de inkomna ansökningarna anförde

byrån i sin skrivelse följande rörande de grundsatser, som varit vägledande

vid förslagets uppgörande.

Vid prövning av ansökningarna i övrigt och uppgörandet av förslag till

fördelning av tillgängliga lånemedel hava jämlikt kungörelsen den 15 juni

1923 nr 223 hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun

förefintlig bostadsbrist, och har kännedom härom vunnits icke blott genom

ansökningshandlingarna utan även genom från socialstyrelsen inhämtade

upplysningar.

På grund av den i paragraf 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften

att lånen skola så fördelas, att därigenom särskilt främjas företag av direkt

allmännyttig natur eller med anordningar, som avsåge att bereda den bo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 5

ende äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden, har vid förslagets

uppgörande i första hand lån föreslagits åt halvkommunala företag,

egnahemsföretag och kooperativa bostadsföretag. Vidkommande kommunala

byggnadsföretag, för vilka statsunderstöd sökts, har byggnadsbyrån, med

hänsyn till lånemedlens knapphet i förhållande till de sökta understödsbeloppen

och då det i allmänhet icke torde möta hinder för kommunen att

själv upplåna för dessa byggnaders uppförande erforderliga medel, ansett,

att statsunderstöd för dessa byggnadsföretag endast undantagsvis ^ borde

ifrågakomma. I likhet med vad som tillämpats under föregående år, har

såsom »eget hem» ansetts sådan byggnad, som, utom bostad för ägaren, innehållit

ytterligare en lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad, innehållande

tre eller flera lägenheter, ävensom sådan mindre byggnad, i vilken icke ägaren

skall hava sin bostad, har betraktats såsom hyreshus.

Vid avgivande av sina förslag till fördelning av de utav 1920 och 1921

års riksdagar anvisade understöden framhöll byggnadsbyrån, att byrån ansett

den fastställda högsta procent å byggnadskostnaden (50 %). med vilken

lån och statsbidrag kunde utgå, böra åtnjutas endast av byggnadsföretag

i kommun, där byggnadskostnaden per eldstad varit högst, men att byrån

vid fördelningsförslagets uppgörande beräknat att å övriga orter statsunderstödet

borde utgå med belopp, varierande mellan 30 % och 45 % av byggnadskostnaden.

Den beräknade byggnadskostnaden per eldstad varierade

år 1920 mellan högst omkring 10,000 kronor och lägst omkring 2,000 kronor

samt år 1921 mellan respektive 9,000 kronor och 2,000 kronor.

I överensstämmelse med de principer, som tillämpats vid fördelningen

av föregående års understöd, hade byggnadsbyrån vid fördelningen av 1922

års understödsmedel med hänsyn till då rådande lägre byggnadskostnad

(i städerna högst omkring 6,000 kronor per eldstad och lägst omkring 2.000

kronor per eldstad) icke ansett att lån borde utgå med den fastställda högsta

procenten av byggnadskostnaden utan att lånesumman kunde begränsas till

omkring 40 % av nämnda kostnad och detta endast i kommun, där byggnadskostnaden

per eldstad varit relativt hög. Å övriga orter hade byrån beräknat

lån böra utgå med omkring 35 % av byggnadskostnaden.

I nu föreliggande ansökningar hava byggnadskostnaderna per eldstad beräknats

till högst omkring 5,000 kronor samt till lägst omkring 2,000 kronor.

På grund av nedgången av byggnadskostnaden å de dyraste orterna har

byggnadsbyrån ansett, att understödet i regel bör kunna begränsas till omkring

35 % av byggnadskostnaden.

Vid ansökningarnas bedömande har byrån även nu haft sin uppmärksamhet

fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen att genom

understödjande av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förliallandena

ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden skulle befordras,

varjämte byggnadsbyrån sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå

framställningar från sådana kommuner, som under föregående år anhållit om

statsunderstöd men, oaktat de synts förtjänta av dylikt understöd, icke da

kunnat på grund av anslagens otillräcklighet tilldelas sådant.

Med bifall till byggnadsbyråns förslag beviljade Kungl. Maj:t genom beslut

den 31 december 1923 vissa kommuner lån ur statens bostadslånefond att,

i enlighet med bestämmelserna i förenämnda kungörelser nr 223 och 224.

utgå med angivna högsta belopp, under förutsättning att vederbörande kommun,

därest jämlikt bestämmelserna i § 74 i förordningen den 21 mars 1862

om kommunalstyrelse i stad, § 73 i förordningen av samma dag om kommunalstyrelse

på landet eller § 30 i förordningen den 23 maj 1862 om kommu
-

Kungl. Maj:ts

beslut angående

fördelningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

nalstyrelse i Stockholm så erfordrades, erhölle Kungl. Maj:ts tillstånd till

lånets upptagande. I sistnämnda hänseende skulle vederbörande länsstyrelse

tillse, att framställning i ämnet, jämte länsstyrelsens yttrande, skyndsamt

och, såvitt möjligt, icke senare än den 29 februari 1924 inkomme till Kungl.

Maj:t. Brevet innefattar tillika föreskrifter om de slag av byggnadsföretag,

till vilka lånen i huvudsak skulle utgå. Jag får här framlägga en förteckning

över de sålunda beviljade lånen.

Av besparing å 1920 års lånemedel:

Bollnäs köping för enskilda egnahems
byggnader

.......................................... kronor 23,000: —

Solhems m:e för enskilda egnahemsbyggnader

...........................................»_11,100:- kronor

Av besparing å 1921 års lånemedel:

Solhems m:e för enskilda egnahemsbyggnader ............... »

Av besparing å 1922 års lånemedel:

Ronneby s:n för enskilda egnahemsbyggnader ............... »

Av övriga för år 1923 disponibla lånemedel:

Städer.

Alingsås för enskilda egnahemsbyggnader ............... »

Borås » av bostadsbolag uppförda

hyreshus ......... kronor 150,000: —

» enskilda egnahemsbyggnader

............... » 200,000: — s

Djursholm > enskilda egnahemsbyggnader.................. »

Eksjö » » » »

Eskilstuna » » » »

Eslöv » » » »

Gävle » av kommunen uppfört

hyreshus............ kronor 40,000: —

» enskilt hyreshus ...... » 80,000: —

» enskilda egnahemsbyggnader

............... » 130,000: — >

Göteborg » av bostadsförening

uppförda byggnader kronor 607,000: —

» enskilda egnahemsbyggnader.

................ » 760,000: — ,,

Halmstad » av egnahemsförening eller enskilda personer

uppförda egnahem....................... »

Haparanda » enskilda egnahemsbyggnader.................. »

Hälsingborg » » hyreshus ... kronor 100,000: —

» » egnahemsbyggnader

.................. » 400,000: —

34,100:

8,900:

7,000:

20,000:

350.000

22,000

30.000

250.000

45.000

250,000: —

1,367,000: —

100,000:

10,000:

500,000:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Härnösand förren skilda hyreshus...... kronor 20,000:

» » egnahems
byggnader.

................. »_50,000:

Jönköping » av bostadsförening

uppfört hyreshus...... » 75,000: —

» av kooperativa föreningar

eller av enskilda

personer uppförda

egnahemsbyggnader

........................ » 175,000: —

Karlskrona » av enskilda uppförda

hyreshus..................... kronor 20,000: —

» enskilda egnahems
byggnader

.................. »___50,000: —

Karlstad » enskilda egnahemsbyggnader ..................

Kristianstad » » » ..................

Kristinehamn» » » ..................

Lund » av kommunen uppförda

hyreshus ......... kronor 60,000: —

» enskilda egnahemsbyggnader

.................. » 70,000: —

Malmö » av fastighetsbolaguppfört

hyreshus ............ kronor 190,000: —

» enskilda egnahemsbyggnader

.................. « 410,000: —

Mariestad » enskilda egnahemsbyggnader ..................

Mjölby » » » ..................

Norrköping » av bostadsbolag, bostadsförening och

kooperativ förening uppförda byggnader

Nyköping » av kooperativ bostadsförening

uppförd byggnad

.............................. kronor 9,000: —

enskilda egnahemsbyggnader

.................. » 51,000: —

Nässjö » enskilda egnahemsbyggnader ..................

Konneby » » » ..................

Skara » » » ..................

Stockholm » av kooperativa föreningar uppförda byggnader

eller enskilda egnahemsbyggnader

Strängnäs » enskilda hyreshus...... kronor 14,000: —

» » egnahems
byggnader

.................. » 26,000: —

kronor

70,000: —

250,000: —

70,000: —

50,000: —

30,000: —

75,000: —

130,000: —

600,000: —

80,000: —

60,000: —

400,000: -

60,000: —

74,000: —

20,000: —

21,000: —

2,444,000: —

40,000: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Södertälje för enskilda egnahemsbyggnader .................. kronor

Tidaholm » » » »

Tranås » » » s

Trälleborg » » » »

Uppsala » av bostadsföreninguppförda

hyreshus............ kronor 92,000: —

» enskilda egnahemsbyggnader

.................... » 100,000: — s

Vänersborg » enskilda hyreshus......... kronor 25,000: —

» > egnahemsbyggnader.

......................»__75,000: —

Ängelholm » enskilda egnahemsbyggnader..................... »

Örebro » av kommunen eller en
skilda

personer uppförda

hyreshus.................. kronor 40,000: —

» enskilda egnahemsbyggnader.

.........................»__175,000: —

Östersund » enskilda egnahemsbyggnader .................. »

eller tillsammans kronor

Björkhamre

Ljusdal

Nynäshamn

Saltsjöbaden

Skurup

Sundbyberg

Tomelilla

Köpingar.

för enskilda egnahemsbyggnader ............... kronor

» » » ,

» » hyreshus ... kronor 26,000: —

» » egnahemsbyggnader__»__26,

000:— >;

» » egnahemsbyggnader ............... »

» » » ............... »

» enskilt hyreshus....................................... »

» enskilda egnahemsbyggnader.................. »

eller tillsammans kronor

Bromstens m:e

Duvbo »

Fosie s:n

Gudmundrå »

Grava »

Höganäs »

Motala »

Nya Huvudsta m:e

öskarströms »

Ramundeboda s:n

Snöstorps »

Municipalsamhallen och landskommuner.

för enskilda egnahemsbyggnader ...... kronor

* » » ...... »

» » » ...... »

» » » ...... »

» enskilt hyreshus och enskilda

egnahemsbyggnader ....................

» enskilda egnahemsbyggnader ......

35,000: —

40,000: —

30,000: —

65,000: —

192,000: —

100,000: —

65,000: —

215,000: —

25,000: -

8,185,000: —

21,000: —

17,500'': —

52,000: —

26,000: —

27,000: —

97,000: —

8,000: —

248,500: —

50,000: —

25,000: —

50.000: —

75,000: —

12,000: —

5,000: —

1,500: —

5,000: —

30,000: —

12,000: —

90,000: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Moj:ts proposition nr 68.

Stora Tuna s:n för enskilda egnahemsbyggnader ............ kronor 50,000: —

Timrå » » » » ............ » 15,000: —

eller tillsammans kronor 420,500: —

Sammanfattning av lån ur 1923 års lånemedel.

Städer.................................................................................... kronor 8,185,000: —

Köpingar................................................................................. » 248,51X1: —

Municipalsamkällen och landskommuner........................... »_420,500: —

Summa kronor 8,854,000

I samma brev bemyndigade Kungl. Maj:t statens byggnadsbyrå att efter

framställning av vederbörande kommun, med iakttagande av bestämmelserna

i § 2 i kungörelsen den 15 juni 1923, nr 223, i särskilda fall överflytta kommunen

för visst slag av byggnadsföretag beviljat lån till annat slag av byggnadsföretag,

samt anbefallde byggnadsbyrån, bland annat, att, därest besparing

skulle uppstå å de sålunda beviljade lånen, inkomma med förslag till

fördelning av de belopp, som därigenom bleve tillgängliga.

Statens byggnadsbyrå, som förutsatte, att de för år 1923 tillgängliga låne.

medlen ur statens bostadslånefond skulle komma att, såsom nu också skett,

av Kungl. Maj:t disponeras, framlade i skrivelse den 4 december 1923 förslag

om ytterligare ökning av statens bostadslånefond. Byråns skrivelse innehåller

i huvudsak följande:

På byggnadsbyråns anhållan har svenska stadsförbundets kommunala centralbyrå

inhämtat yttranden i ämnet från vederbörande kommunala myndigheter

i flertalet (29) av våra 36 största städer, vilka yttranden kommunala

centralbyrån sedermera sammanfattat i skrivelse till byggnadsbyrån. Vidare

har byggnadsbyrån tagit del av vissa av socialstyrelsen publicerade bostadsstatistiska

undersökningar. Slutligen har byggnadsbyrån åberopat dels den

allmänna erfarenhet på området, som byrån vunnit under sitt fleråriga samarbete

med kommunala myndigheter och enskilda byggnadsföretagare, och

dels åtskilliga uttalanden, som av dessa myndigheter under hösten 1923 gjorts

i deras ansökningar om lån ur bostadslånefonden. Med stöd härav söker

byggnadsbyrån först klarlägga behovet av fortsatta statsåtgärder till främjande

av bostadsproduktionen.

Enligt socialstyrelsens bostadsstatistiska undersökningar har bostadsproduktionen

i landets 36 största städer under åren 1914-—1922 i genomsnitt

per år utgjort något mer än 60 procent av 1913 års produktion, vilken

emellertid var förhållandevis livlig. Under år 1923 har produktionen åter

stegrats, men synas de meddelade produktionssiffrorna från tiden efter världskrigets

utbrott häntyda på ett kvarstående underskott av bostäder. Efter

hyresstegringslagstiftningens upphävande den 1 oktober 1923 har knappheten

på särskilt mindre bostäder flerstädes framträtt, i all synnerhet i de

större städerna. Det mest påtagliga utslaget för denna knapphet har utan

tvivel varit, att kommunerna på åtskilliga håll varit nödsakade att efter

nämnda dag bereda provisoriska bostäder åt husvilla familjer, nämligen:

Antal

Omhändertagna

orter

husvilla familjer

Stockholm, Göteborg och Malmö.................

.............. 3

993

Städer med 10,000—100,000 inv..................

.............. 20

500

Mindre städer och orter...............................

............. 13

61

Summa 36 1,554

Ytterligare

län till

främjande av

bostadsproduktionen.

Statens

byggnads
byrå.

Behoyet av

fortsatta

statsåtgärder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Knappheten har även kommit till uttryck på annat sätt. Sålunda har

exempelvis i huvudstaden konstaterats, bland annat, att 471 tidigare såsom

bostadsbehövande anmälda familjer efter flyttningsdagen flyttat samman såsom

inneboende hos andra familjer och att 360 familjer efter samma dag bebott

s. k. kolonistugor i stadens omgivningar.

Enligt byggnadsbyråns mening giva dessa och andra uppgifter v id handen,

att på åtskilliga håll råder verklig bostadsbrist. Härtill kommer, dels att

bostadslägenheter, åtminstone mindre sådana, praktiskt taget ej synas stå

att uppbringa — för en naturlig omflyttning erfordras enligt erfarenhet, att

något över 2 proc. av lägenhetsbeståndet i ett samhälle äro lediga — och

dels att rivningen av åtskilliga olämpliga lägenheter tillsvidare fått anstå

med hänsyn till bostadsbristen.

Visserligen kan det tänkas, framhåller byggnadsbyrån vidare, att förhållanden

kunna inträffa, som rubba förhandsberäkningar rörande själva

bostadsbehovet. Så t. ex. är det till och med sannolikt, att eu fortsatt omflyttning

åtminstone i någon mån kommer att bidraga till att bringa tillgång

och efterfrågan i närmare överensstämmelse med varandra. Men framför allt

kan en långvarig ekonomisk depression i förening med därav framkallad

arbetslöshet, yttrande sig i minskad inflyttning till eller rent av utflyttning

från städerna, i minskad familjebildning m. m., fullständigt kullkasta alla

dylika förhandsberäkningar. Då man emellertid saknar fasta utgångspunkter

i detta allmänna ekonomiska spörsmål, torde klok förtänksamhet bjuda, att

man vid bedömande av de närmaste framtidsutsikterna på bostadsmarknaden

utgår från att bostadsbehovet skall utveckla sig ungefärligen normalt. Byggnadsbyrån

erinrar i detta sammanhang, att bostadsbristen fortfarit att råda

under den enastående svåra depressionstid, vi nyligen genomlöpt.

Byggnadsbyrån övergår härefter till att undersöka, huruvida man kan

antaga, att det synbarligen erforderliga stora tillskottet av nya bostäder

skall kunna åstadkommas utan statens medverkan. Under tidigare normala

tider har behovet av nya bostäder till huvudsaklig del tillgodosetts genom

spekulativ byggnadsverksamhet (hyreshusbyggande), vilken är inriktad på

företagarvinst. Med siffror visas emellertid, vilken betydande roll den sedan

år 1917 med statsunderstöd bedrivna bostadsproduktionen spelat inom totalproduktionen.

Sålunda uppfördes under åren 1917—1922 i samtliga rikets

städer och stadsliknande samhällen tillhopa 34,185 bostadslägenheter. Med

tillhjälp av de för samma år beviljade statsunderstöden hava åstadkommits

15,712 lägenheter, en siffra som måste höjas, när vederbörande lägenheter

alla blivit fullbordade. Byrån framhåller vidare, att byggnadskostnaderna

relativt sett ännu synas ligga ganska mycket högre än den allmänna prisnivån

i övrigt och att de jämväl av andra tecken att döma ännu ej stabiliserats

vid sin framtida, sannolikt lägre nivå. Med hänsyn dels härtill, dels till de

rådande ovissa förhållandena på arbetsmarknaden och dels till den nyligen

höjda allmänna låneräntan, anser byrån, att den rent spekulativa byggnadsverksamheten,

vilken som bekant är synnerligen känslig för dylika faktorer,

nu knappast kan undgå att ogynnsamt påverkas av dessa.

Under sådana förhållanden torde man enligt byråns mening tillsvidare i

väsentlig mån få sätta sin tillit till den byggnadsverksamhet, som grundar sig

på självverksamhet från de boendes egen sida (egna hem och kooperativa

byggnadsföretag). Men denna självverksamhet är i sin tur väsentligen beroende

på det stöd, som från det allmännas sida kan beredas densamma,

närmast genom beredande av kredit.

Vederbörande kommunala myndigheter — vilkas bedömande av förevarande

spörsmål man givetvis i särskilt hög grad måste tillmäta vitsord — hava

i den av kommunala centralbyrån anordnade enquéten med stor enstämmig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

het uttalat sig till förmån för fortsatta statliga understödjande åtgärder på

området. Av de 29 stadsmyndigheter, som uttalat sig, tillstyrka sålunda

23 verksamhetens fortsättande, nämligen fastighetsnämnden i Stockholm

samt drätselkamrarna i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro,

Eskilstuna, Jönköping, Borås, Karlskrona, Landskrona, Karlstad, Halmstad,

Södertälje, Uddevalla, Mölndal, Kristianstad, Ystad, Härnösand, Nyköping,

Söderhamn, Kristinehamn och Luleå.

Byggnadsbyrån övergår härefter till en redogörelse över resultaten av

den hittills bedrivna statliga understödsverksamheten. Byrån lämnar först

uppgift om den efterfrågan, som understödsmedlen rönt under olika år,

och påpekar därvid bland annat, att efterfrågan på tillgängliga lånemedel

varit väsentligt livligare år 1923 än under det föregående året. Bet sökta

beloppet uppgick sålunda år 1922 till 16.i milj. kronor men år 1923 till

22.2 milj kronor. Bå vidare det tillgängliga lånebeloppet i förra fallet var

11.5 och i senare fallet endast 10 milj. kronor, hava ansökningarna måst

reduceras väsentligt mera år 1923 (med 12.2 milj. kronor) än år 1922 (med

4.6 milj. kronor).

Resultaten belysas närmare genom följande tabellariska översikt över de

till den 1 november 1923 med statsunderstöd uppförda och fullbordade

bostäderna. Be angivna årtalen motsvara de år, för vilka vederbörande medel

anvisats. Byrån erinrar, att det med lånens beviljande förenade granskningsarbetet

ännu pågår och att därför resultaten av åtminstone 1922 års verksamhet

torde bliva större än det i tablån angivna.

År

Hyreshus

Kooperativa

byggnader

Egna hem

Lägenheter

Eldstäder

1917 ....................

343

101

3,293

7,484

1918 .......................

175

—

108

1,533

3,590

1919 ...................

103

_

25

1,081

2,787

1920 ..........................

44

14

1,766

3,272

11,068

1921

74

13

1,908

3,747

12,983

1922 ...........................

52

6

1,454

2,786

9,369

Summa 1917—1922

791

33

5,362

15,712

47,281

Under de för byggnadsindustrien ytterligt svåra åren 1917—1922, då den

enskilda spekulativa byggnadsverksamheten varit praktiskt taget fullständigt

lamslagen, har det — framhåller byggnadsbyrån — alltså varit möjligt att

för en direkt utgift för statsverket av 20.5 miljoner kronor, de senare tillkomna

extra statsbidragen inberäknade, samt genom tillhandahållande av

41.5 miljoner kronor i lånemedel åstadkomma en byggnadsverksamhet av

omkring 16,000 fullgoda bostadslägenheter, innehållande inemot 50,000 eldstäder.

Om man beräknar antalet boende till endast något mer än 1 person

per eldstad, skulle sålunda bostad beretts åt personer, motsvarande invånarantalet

i rikets fjärde stad.

Såsom en ur bostadssocial synpunkt betydelsefull vinst, som inhöstats av

denna verksamhet, må jämväl antecknas de närmare 5,400 egnahem, vilka

de flesta sedan år 1920 — uppvuxit huvudsakligen i väl planerade ytterområden

till större städer samt inom mindre städer och stadsliknande samhällen.

Slutligen anställer byggnadsbyrån vissa jämförelser mellan statens uppoffringar

för resultaten av å ena sidan 1920—1921 års verksamhet och å andra

sidan 1922 års verksamhet. I förra fallet producerades cirka 24,000 eld
-

Resultaten av

den hittills

bedrivna

understödsverksamheten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Fortsatta

statsåtgärder

förordas.

Departementschefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

städer. Härför togos i anspråk 30 miljoner kronor lånemedel ock 11.6 miljoner

kronor bidragsmedel, de extra statsbidragen inberäknade, eller tillhopa 41.5

miljoner kronor, motsvarande ungefär 1,730 kronor per eldstad, varav cirka

28 procent utan återbetalningsskyldighet. Det slutliga resultatet av 1922 års

verksamhet uppskattas till i runt tal 10,000 eldstäder. För dessa hava

disponerats medel till ett belopp av 11.5 miljoner kronor eller 1,150 kronor

per eldstad, d. v. s. endast ungefär två tredjedelar av motsvarande siffra för

åren 1920—1921. Härtill kommer, att i 1922 års understöd ej ingått något

bidrag utan återbetalningsskyldighet. Dessa jämförelser utvisa enligt byggnadsbyråns

mening, att man numera kunnat i väsentlig mån betaga de statliga

åtgärderna till bostadsproduktionens främjande den för statsverket betungande

karaktär, som de tidigare få anses hava ägt.

Genom det sålunda anförda anser byggnadsbyrån vara till fullo styrkt,

att statens medverkan till främjande av bostadsproduktionen fortfarande är

av behovet påkallad, och att detta behov tagit sig starkare synliga uttryck

vid 1923 års slut än vid motsvarande tidpunkt under år 1922. Samma skäl,

som föranledde Kungl. Maj:t och riksdagen att år 1923 besluta om åtgärder

till bostadsproduktionens främjande, kunna således åberopas till stöd för

beslut i samma riktning vid 1924 års riksdag. Härtill kommer ytterligare

ett viktigt skäl. Efter liyresstegringslagstiftningens upphävande har tillräcklig

tillgång på bostäder åter kommit att utgöra det naturliga och enda

verkande regulativet mot socialt vådliga företeelser på hyresmarknaden.

Byggnadsbyrån föreslår därför, att staten vidtager åtgärder till fortsatt

stödjande av bostadsproduktionen.

Understöd från statens sida har alltsedan år 1922 lämnats uteslutande i

form av lån ur statens bostadslånefond. Då dessa understöd dels lämnat

synnerligen tillfredsställande resultat och dels utgöra det för staten minst

kostsamma sättet att främja produktionen, och då vidare ingen av de många

kommuner, som enligt kommunala centralbyråns enquéte förordat fortsatta

statliga hjälpåtgärder på området, ens synes hava ifrågasatt någon ändring

härutinnan, har byggnadsbyrån ansett sig böra förorda, att staten fortsätter

på den redan inslagna vägen och genom ökning av bostadslånefonden bereder

byggnadsföretagare tillfälle att erhålla lån.

Beträffande storleken av det belopp, med vilket fonden torde böra ökas

under år 1924 erinras, att ökningen år 1922 utgjorde 11.5 miljoner kronor

och år 1923 10 miljoner kronor, de ovan berörda byggnadsskattemedlen å

3 miljoner kronor inberäknade. Åtskilliga anförda omständigheter — den

år 1923 ökade efterfrågan å lånen, den till synes i vissa hänseenden skärpta

bostadsbristen m. m. — synas giva vid handen, att fonden år 1924 om möjligt

borde ökas med större belopp än år 1923. En dylik uppfattning har

även kommit till uttryck från kommunalt håll.

Byggnadsbyrån har av hänsyn till den statsfinansiella situationen emellertid

ej ansett sig böra påyrka en höjning av beloppet utöver 1923 års belopp

utan föreslagit, att för ökning av statens bostadslånefond måtte för år

1924 disponeras 10 miljoner kronor.

Slutligen föreslår byggnadsbyrån, att låneverksamheten bedrives efter i

huvudsak samma riktlinjer som hittills, d. v. s. att ungefär samma bestämmelser,

som innehållas i 1923 års kungörelse i ämnet (nr 223), göras tillämpliga

jämväl beträffande de föreslagna nya lånen. Byrån förordar emellertid

vissa smärre ändringar, vilka strax komma att närmare beröras.

Byggnadsbyrån har, synes det mig, på ett övertygande sätt klarlagt, att

minskningen i bostadsproduktionen under krisåren medfört ett verkligt

underskott på bostäder i förhållande till behovet, för så vitt det nu över
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.

huvud taget låter sig göra att på detta område konstatera omfattningen av

ett föreliggande behov, efter vilket tillgången kan bedömas. Förefintligheten

av detta underskott, som särskilt gör sig gällande med avseende å mindre

lägenheter och som förnämligast är kännbart inom de medelstora och större

städerna, har tydligare än tillförene under de senaste åren trätt i dagen efter

passerandet av flyttningsdagen på hösten 1923, då hyresstegringslagstiftningen

trädde ur kraft. Uppgifterna om antalet husvilla familjer tala härvidlag

ett tydligt språk. Aven om kommunerna på alla håll synas hava

stått rustade att genom provisorisk inkvartering nödtorftigt bereda de husvilla

tak över huvudet, är denna inkvartering uppenbarligen ett högst otillfredsställande

tillstånd, som man genom produktion av nya bostäder bör söka

att med det snaraste övervinna.

Det är visserligen sant, att den allmänna genomsnittssiffran för antalet

boende per eldstad för närvarande icke torde ställa sig mera ofördelaktig

än före världskriget utan snarare tvärtom. I den mån detta kan anses häntyda

på att de mindre bemedlade klasserna — genom begränsning av inneboendesystemet

eller på annat sätt — förmått att något höja sin bostadsstandard,

synes denna omständighet ägnad att väcka endast tillfredsställelse.

Det är enligt min mening ett önskemål att söka bevara denna samhälleliga

vinst och att förekomma en ny sammanträngning av de boende till den alltför

låga bostadsnivå, som rådde före kriget, samt att inom ramen av det ekonomiskt

möjliga på samma gång bereda nybildade familjer, husvilla och andra

bostadsbehövande nya bostäder.

Det finnes anledning hoppas, att den enskilda företagsamheten skall

komma att verksamt bidraga härtill. Redan 1923 ars relativt höga bostadsproduktionssiffror

tala härför och skall det nu, vilket jag anser samhället

hava rätt att hoppas och förvänta, lyckas att genom hållbara överenskommelser

trygga arbetsfreden inom byggnadsfacket under den stundande

arbetssäsongen, böra betingelserna för ökad företagsamhet pa

området ytterligare förbättras. Lika med byggnadsbyrån anser jag det emellertid

osannolikt, att den enskilda företagsamheten, helt lämnad åt sig

själv, under den närmare framtiden skall förmå att på tillfredsställande sätt

fylla behovet av nya bostäder, åtminstone i vad rör mindre lägenheter. Det

får icke förglömmas, att man vid den statliga hjälpverksamheten i stoi utsträckning

sökt anknytning till denna enskilda företagsamhet och att de

gynnsamma resultat av densamma, som fjolårets jämförelsevis höga produktionssiffror

utvisa, till icke ringa del åstadkommits under statens medveikan.

Ordnandet av kreditfrågan torde även för den närmaste framtiden komma

att för många företagare erbjuda svårigheter. Jag anser därför, att man nu

bör inrikta sig på att genom ytterligare avsättning till statens bostadslånefond

bereda nya möjligheter till erhållande av sådan kredit. Såsom byggnadsbyrån

påpekat, är detta också det för staten minst kostsamma sättet

att uppmuntra och stödja företagsamheten, särskilt om man. såsom jag strax

ämnar föreslå, i stort sett borttager de understödsmoment — en tids rånte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Låne
villkoren.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

frihet och sedermera en i förhållande till marknadsräntan låg ränta — som

varit förenade med denna kreditgivning.

Att döma av vad bjggnadsbyrån meddelat rörande resultaten av de två

senaste årens låneverksamhet, synes mig erfarenheten hava visat, att en

dylik hjälpverksamhet från statens sida är fullt effektiv. Det har ifrågasatts,

att denna statens låneverksamhet skulle ställas på längre sikt. Med

hänsyn dels till den nuvarande statsfinansiella situationen och dels till det

ovissa ekonomiska läget överhuvud har jag emellertid inskränkt mig till att

föreslå åtgärder, som begränsa sig till år 1924.

Byggnadsbyrån har föreslagit, att bostadslånefonden för år 1924 måtte ökas

med 10,000,000 kronor. Såsom nyss nämnts, har fonden hittills bildats och

efter hand utökats genom medel, vilka såsom lån överförts från rusdrycksinedelsfonden.

Chefen för finansdepartementet har ej haft något att erinra

mot att bostadslånefonden ytterligare ökas på samma sätt. Den statsfinansiella

situationen torde emellertid påkalla, att det föreslagna beloppet

nedsättes till 5,000,000 kronor. Med hänsyn till den ökning i den privata

byggnadsverksamheten, som inträtt under det sistförflutna året, synes även

detta belopp för närvarande vara tillräckligt.

Med hänsyn till vad nu anförts, får jag förorda, att för ökning under år

1924 av bostadslånefonden ett belopp av 5,000,000 kronor måtte få disponeras

såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden.

Med avseende å förräntningen av de medel, som för ifrågavarande ändamål

hittills disponerats ur rusdrycksmedelsfonden, har gällt den grundsatsen,

att ränta för disponerade medel gottgöres fonden efter samma grunder, som

gälla för lån ur bostadslånefonden (prop. 357/1921, sid. 38 och 39).

Ehuru syftet med denna grundsats synes klart, torde den dock efter ordalydelsen

kunna giva anledning till tvekan i vissa, om ock mindre väsentliga

hänseenden. Så t. ex. utlämnas lån ur bostadslånefonden successivt, ofta i

mindre poster, under det att medel från rusdrycksmedelsfonden med hänsyn

till vidtagna placeringar av denna fonds tillgångar måste frigöras och överföras

till bostadslånefonden i tämligen stora klumpsummor. Till följd härav kunna

dessa medel under vissa mellantider innestå å bostadslånefonden utan att

någon ränta för dem kan där påräknas. Då de emellertid disponerats såsom

lån ur rusdrycksmedelsfonden, skulle ränta jämväl för sådana mellantider

gottskrivas denna fond. För att icke bostadslånefonden genom angivna

förhållande skall belastas med räntor, till vilkas gäldande denna fond saknar

motsvarande tillgångar, föreslår jag, att alla räntor, som inflyta till bostadslånefonden,

så snart lämpligen kan ske, omföras under rusdrycksmedelsfonden,

samt att denna fonds räntefordringar hos bostadslånefonden, i den

mån så sker, skola anses guldna.

Lika med byggnadsbyrån anser jag lämpligt att vid den föreslagna fortsatta

låneverksamheten tillämpa i det stora hela samma grundsatser som

under år 1923. Byrån har emellertid i sin framställning berört frågor om

ändringar i vissa hänseenden, och övergår jag nu till att behandla dessa

spörsmål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Alltsedan bostadslånefonden bildades hava lånen löpt räntefritt under ett

år från utlämningsdagen för att sedan förräntas efter 5 procent. Enligt

riksdagens medgivande bar denna räntefot, såsom nämnts, genom särskild

kungörelse (nr 224/1923) från och med den 1 januari 1923 tills vidare nedsatts

till 4 procent. Härom anför byggnadsbyrån:

Rän tefriheten under första året såväl som den senare gällande relativt

låga räntan av 4 procent, vilken uppenbarligen understiger den allmänna

marknadsräntan, exempelvis den, som staten får vidkännas vid egen upplåning,

får givetvis anses innebära åtminstone en indirekt uppoffring för staten och

en subvention åt låntagaren. Säkerligen är denna subvention ägnad att i

viss, icke alltför ringa, mån främja det med låneverksamketen avsedda syftet

och ur låntagarens synpunkt givetvis önskvärd. Byggnadsbyrån har jämväl

i det föregående påpekat, att byggnadskostnaderna allt fortfarande torde få

anses relativt höga i förhållande till den allmänna prisnivån. Bäntan för

lån ur fonden har tidigare under uttrycklig motivering ansetts böra sättas

något lägre än den allmänna lånemarknadens. Med hänsyn såväl härtill

som till den genom depressionen starkt reducerade allmänna betalningsförmågan

torde den lättnad i räntevillkoren, som staten kan bereda, få anses

fullt motiverad.

Redan i sin framställning den 5 november 1921 angående ökning år 1922

av bostadslånefonden ansåg sig emellertid byggnadsbyrån kunna tillstyrka,

att räntefriheten borttoges. Därest numera den statsfinansiella situationen

icke anses medgiva, att staten vidkännes indirekta eller — i händelse de

nya medlen skulle behöva anskaffas genom statlig upplåning — direkta

uppoffringar för ifrågavarande långivning, vill byggnadsbyrån icke motsätta

sig, att räntevillkoren för de nya lånen bringas i närmare överensstämmelse

med räntevillkoren på den allmänna penningmarknaden. Skulle det sålunda

ur statsfinansiell synpunkt befinnas, att de billiga lånevillkoren utgjorde hinder

för att lånemedel ställas till förfogande i föreslagna utsträckning, anser

byggnadsbyrån, att man hellre bör finna sig i en skärpning av lånevillkoren

än i att beloppet i fråga reduceras. Även om låntagarna skulle få vidkännas

samma ränta som staten vid egen upplåning — vid sådant förhållande skulle

näppeligen mera allvarliga statsfinansiella betänkligheter av något slag kunna

resas mot ifrågavarande verksamhet — så skulle dessa lånevillkor för låntagarna

ställa sig ej oväsentligt gynnsammare än de för dem på den öppna

lånemarknaden gällande, därest det nu överhuvudtaget bleve dem möjligt att

anskaffa kredit utan det allmännas medverkan. Enligt vad av bostadskommissionen

på sin tid verkställda undersökningar givit Hd handen, hava nämligen

enskilda penninginrättningar även under fullt normala tider (år 1912)

visat påfallande ringa intresse för den kreditgivning, varom fråga är, enkannerligen

för långivning till egnahemsbyggare omkring städerna.

För egen del anser jag det riktigt och lämpligt, att, då man nu synes

vara på väg mot jämförelsevis normala förhållanden på byggnadsmark

naden, de grundsatser i fråga om bostadslånens förräntning, vilka motiverats

av utomordentliga svårigheter, icke längre bibehållas. Den ifrågasatta

skärpningen av räntevillkoren, vilken för övrigt icke är större, än att lånen

i allt fall komme att få betecknas såsom fördelaktiga för låntagaren, torde

även ur statsfinansiell synpunkt vara påkallad.

Jag föreslår sålunda, att nya lån, som hädanefter kunna ställas till förfogande,

skola löpa med fem procent ränta från utlåningsdagen. Den till
-

Räntefoten.

Byggnads
byrån.

Departement sehefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Amorterings
villkoren.

Byggnads
byrån.

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

fälliga nedsättningen av räntan till fyra procent för av Kungl. Maj:t tidigare

beviljade lån synes däremot tillsvidare böra få bibehållas.

Lån ur bostadslånefonden löper för närvarande utan amortering under

det år, under vilket det utlämnats (första kalenderåret), samt under andra

till och med sjätte kalenderåret. Från och med sjunde kalenderåret löper

lånet såsom amorteringslån, därvid det förräntas och amorteras genom en

annuitet, som med två procent överstiger gällande ränta (för närvarande

sex procent annuitet, därav fyra procent ränta). Med anledning av ett

av fastighetsdirektören i Göteborg framlagt förslag har byggnadsbyrån förordat

viss ändring i dessa villkor och till stöd härför anfört följande:

Byggnadsbyrån får till en början erinra, att den sammanlagda lånetiden

enligt de för tillfället gällande förmånligare lånevillkoren (nedsatt ränta)

skulle uppgå till cirka 34 år och vid fem procent ränta till cirka 31 år.

Amorteringsfriheten under de sex första kalenderåren lärer hava medgivits

i tanke, att den allmänna hyresnivån framdeles skulle stiga och att

vederbörande då lättare än under den första tiden skulle förmå bära de

ökade årliga utbetalningar, som amorteringen medförde. Numera är det

ovisst, om man under den amorteringsfria perioden har att räkna med ytterligare

höjning av hyresnivån, och under sådana förhållanden synes det riktigt,

att byggnadsföretagarna icke lockas att från början kalkylera med lägre utbetalningar

än dem, som några år senare i allt fall bliva nödvändiga. Byggnadsbyrån

får därför i anslutning till fastighetsdirektörens i Göteborg förslag

förorda, att den amorteringsfria perioden borttages.

Itäntor och annuiteter skola för närvarande utgöras per kalenderår, och

någon ändring härutinnan synes ej böra ifrågakomma. Första inbetalningen

avser sålunda tiden från lånets utlämnande till kalenderårets slut, d. v. s.

i regel icke ett helt år. Måhända vore det därför lämpligt, att, för undvikande

av invecklade annuitetsberäkningar, medgiva amorteringsfrihet under

första kalenderåret. Amorteringsskyldighet skulle sålunda inträda med ingången

av andra kalenderåret.

Amorteringen jämte ränta synes liksom hittills böra utgöras genom annuitet.

Den amorteringsfria periodens bortfallande synes medgiva, att amorteringskvoten,

som för närvarande är två procent å ursprungliga lånebeloppet,

nedsättes till en och en halv procent. Under sådana förhållanden skulle

hela lånetiden vid fyra procents ränta (5 */, procents annuitet) uppgå till ungefär

33 år och vid fem procents ränta (6 1/2 procents annuitet) till cirka 30 år,

den period, som ingår i första kalenderåret, oräknad, d. v. s. något kortare

tider än lånetiderna enligt hittills varande villkor, såsom nämnts ungefär 34

respektive 31 år.

Den hittills gällande amorteringsfriheten, som synbarligen varit betingad

av speciella kristidsförhållanden, synes mig av skäl, som byggnadsbyrån utvecklat,

icke längre motiverad och torde till och med kunna förleda vissa

företagare, särskilt egnahemsspekulanter, att felaktigt kalkylera utgifterna

för planerade byggnadsföretag. Den synes mig därför icke längre böra bibehållas

annat än — av rent praktiska skäl — för tiden till utgången av första

kalenderåret.

Lika med byggnadsbyrån anser jag den amorteringsfria periodens bort
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 68. 17

fallande medgiva en nedsättning av amorteringskvoten från hittills gällande

två till en och en halv procent.

Sålunda föreslår jag, att lån ur bostadslånefonden skall löpa iitan amortering

till utgången av det kalenderår, då det utlämnats eller, där det lyftats i

särskilda delar, sista delen utlämnats, samt för tiden därefter amorteras — och

förräntas — efter sex och en halv procent annuitet.

Byggnadsbyrån har vidare berört frågan om storleken av de lägenheter,

för vilka de föreslagna lånen skulle få utgå. Härutinnan erinrar byrån, att

statsbidrag enligt 1917—1919 års kungörelser endast fick utgå för hyreshuslägenheter

om högst tre rum, kök däri inbegripet, eller för egnahemsbyggnader

med visst högsta byggnadsvärde. Allt sedan år 1920 har ingen liknande

föreskrift varit gällande, men däremot har understödets belopp begränsats

tidigare till högst 15,000 och numera till högst 12,000 kronor för

lägenhet. Med några få av speciella skäl motiverade undantag hava emellertid

lån och bidrag endast utgått för lägenheter om högst fyra rum och kök. I

genomsnitt hava lägenheterna i de med 1920—1922 års medel understödda

byggnadsföretagen utgjort 2.41 rum jämte kök. Härefter fortsätter byrån:

Den i det föregående verkställda utredningen synes giva vid handen, att

tillgången på medelstora och i all synnerhet större lägenheter numera efter

hyresstegringslagstiftningens upphörande i allmänhet motsvarar behovet.

Byggnadsbyrån anser det därför riktigt, att de nya lånen praktiskt taget helt

och hållet förbehållas smålägenhetsproduktionen. Detta synes böra komma

till klart uttryck i vederbörande författning i ämnet. Sålunda föreslår byrån,

dels att lånemaximum för lägenhet, tidigare 15,000 kronor och för närvarande

12,000 kronor, nedsättes till 8,000 kronor, och dels att lån förklaras

kunna utgå endast för lägenheter med visst högsta antal eldstäder. Gränsen

i det senare hänseendet synes generellt böra sättas vid tre rum och kök. Vid

planläggandet jämväl av relativt blygsamma egnahem sbyggnader kan det

emellertid ej sällan vara ur byggnadsteknisk och ekonomisk synpunkt lämpligt

att inreda upp till fyra rum och kök, exempelvis två rum och kök i bottenvåningen

och två ofta jämförelsevis små rum i övervåningen. En sådan lägenhet

motsvarar i allmänhet en trerumslägenhet i ett hyreshus. Byggnadsbyrån

anser därför, att lägenheter av denna storlek i egnahemsbyggnader

icke böra utestängas från lånemöjligheterna, nämligen för så vitt byggnaden

blott innehåller en enda lägenhet. Slutligen må framhållas, att några, låt

vara jämförelsevis få, kommuner betecknat tillgången även på större lägenheter

såsom knapp eller rent av otillräcklig. Det kan sannolikt i sådana

orter erbjuda betydande svårigheter för stora familjer att erhålla en efter

ett fullt lojalt behov avpassad, ehuru tämligen stor bostadslägenhet. Enligt

kommunala centralbyråns enquéte hava drätselkamrarna i ett par städer

(Karlstad och Härnösand) gjort påpekanden i nu antydd riktning. Byggnadsbyrån

föreslår därför, att Kungl. Maj:t ej måtte för egen del avkända

sig rätten att, om synnerliga skäl tala därför, bevilja lån jämväl för större

lägenheter än de ovan angivna, d. v. s. större än tre rum och kök i hyreshus

eller fyra rum och kök i egnahemsbyggnader med en lägenhet.

Yad byggnadsbyrån sålunda föreslagit, anser jag mig kunna till alla delar

biträda. Dock vill jag framhålla, att därest man nu, på sätt byrån förordat, dels

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 49 höft. (Nr 68.) 315 24 2

Lägenheternas

storlek.

Byggnads
byrån.

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kommunernas

borgen för

lånen m. m.

Byggnadsbyrån

.

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr f>8.

nedsätter lånemaximum för lägenhet till 8,000 kronor och dels begränsar

lånen till att avse lägenheter, innehållande högst tre och i vissa fall fyra

rum och kök, så bör inom denna ram någon ytterligare gradation av låneansökningarna

till förmån för dem, som avse de allra minsta lägenhetskategorierna,

icke ifrågakomma. I anslutning härtill anser jag även, att

Kungl. Maj:t bör förbehålla sig rätten att, om synnerliga skäl tala därför,

bevilja lån jämväl för större lägenheter än de nu angivna.

Lån av bostadslånefonden har hittills utlämnats allenast under förutsättning,

att kommun gent emot staten åtagit sig betalningsskyldighet för detsamma.

Innebörden härav är, att den med låneverksamheten förbundna risken

helt och hållet vilar på kommunerna. Detta har föranlett erinringar från

visst kommunalt håll, där man ansett, att denna kommunernas riskbörda

borde lättas. Frågan, som givetvis är av stor principiell betydelse, har av

byggnadsbyrån upptagits till behandling och har byrån i densamma anfört

följande :

Byggnadsbyrån vill för egen del ingalunda frånkänna de sålunda anförda

synpunkterna ett visst berättigande och bleve det fråga om att ställa låneverksamheten

på längre sikt, finge man utan tvivel underkasta detta spörsmål

allvarligt övervägande. Det av byggnadsbyrån nu framlagda förslaget åsyftar

emellertid endast att utsträcka verksamheten under ytterligare ett år, en omständighet,

som givetvis talar emot ett så vittutseende avsteg från de hittills

följda grundsatserna, som ett genomförande av ifrågavarande förslag

innebufe. Det förtjänar nämligen betonas, att hela organisationen av ifrågavarande

statliga låneverksamhet i väsentlig mån varit baserad på den aktiva

medverkan, som lämnats av kommunerna, och i vilken deras borgen utgjort

en huvudbeståndsdel. Vidare må framhållas, att det avgjort övervägande

flertalet kommuner, som enquéten omfattar, förordat fortsatt statlig

låneverksamhet, utan att hava gjort någon erinran mot ifrågavarande borgensvillkor,

vars bibehållande de sålunda få antagas hava förutsatt. Slutligen

må framhållas, att kommunernas verkliga risk, som vid de abnormt höga

byggnadskostnaderna under åren 1920 och 1921 tvivelsutan varit ganska stor,

torde få anses vara relativt liten för de nya lån, som numera lämnas, sedan

byggnadskostnaderna sjunkit väsentligt och åtminstone tendera mot att stabiliseras.

Med hänsyn till det anförda anser sig byggnadsbyrån under förhandenvarande

omständigheter icke böra förorda någon ändring i ifrågasatt riktning.

Jag ansluter mig helt till vad byggnadsbyrån i denna fråga anfört och

anser mig sålunda ej för närvarande böra biträda förslag till ändring i hittills

tillämpade grundsatser rörande kommunernas fulla betalningsansvar för lån

ur bostadslånefonden.

Slutligen har byggnadsbyrån med anledning av erinringar från kommunalt

håll behandlat frågan, huruvida icke ökade möjligheter skulle beredas att

erhålla lån för hyreshus. Då sådan möjlighet lämnats öppen även genom

nu gällande författningsföreskrifter, har byggnadsbyrån ansett, att någon

ändring av dessa i den ifrågasatta riktningen ej bör ifrågakomma. Denna

uppfattning delar jag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr b''8. 19

Innan jag övergår till de övriga spörsmål, som jag i detta sammanhang

ämnar behandla, anhåller jag att i all korthet få redogöra för vissa för olika

bostadsändamål avsedda, ännu disponibla anslagsmedel. För vart och ett

av åren 1920—1922 har riksdagen anvisat särskilda under femte huvudtiteln

upptagna reservationsanslag om respektive 4, 6.5 och 1.5 miljoner kronor till

statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader.

Anslagen hava täckts av byggnadsskattemedel. Enligt en från riksräkenskapsverket

erhållen förteckning har denna skatt inbringat:

år 1921 ............................................ kronor 5,532,398: 64

» 1922 ............................................. » 5,923,022:16

» 1923 Vi—3%................................ » 242,830:90

» 1923 V7—31/12 ............................ » 104,937:89

eller tillhopa kronor 11,803,189:59

Av 1920 och 1921 års anslag disponerades för det avsedda ändamålet respektive

4 och 4.5 miljoner kronor, däri inberäknat de medel, som för nämnda båda

år ställts till förfogande för upprätthållande av byggnadsbyråns verksamhet.

Såsom i 1923 års bostadsproposition (nr 62 sid. 21—22) meddelats, hava

under 1922 års anslag omförts dels de av 1921 års anslag odisponerade

medlen och dels vissa besparingar å beviljade bidrag, vilka av byggnadsbyrån

beräknats till ungefär 90,000 kronor. I detta belopp hade byrån medräknat

besparingar jämväl å de av 1917—1919 års riksdagar under sjätte

huvudtiteln anvisade anslagen till uppförande av bostadshus med smålägenheter,

vilka besparingar enligt 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 19),

som i denna del lämnats utan erinran av riksdagen, skulle få utgå på samma

villkor som statsbidragen utan rånte- eller återbetalningsskyldigliet ur senare

anvisade anslag.

Beloppet av de för närvarande under 1922 års anslag upptagna, ännu

odisponerade medlen framgår av den förteckning, som jag här får framlägga

och som upptager å ena sidan inkomsterna och besparingarna samt å andra

sidan gjorda dispositioner å samtliga de tre för åren 1920—1922 anvisade

reservationsanslagen till bostadsproduktionens främjande.

Inkomster och besparingar: kronor

Byggnadsskattemedel ................................................................... 11,803,189:59

Besparingar, enligt proposition nr 62/1923, ungefärligt belopp 90,000: —

Summa 11.893,189:59

Gjorda dispositioner:

1920 års statsbidrag(inklusive byggnadsbyråns verksamhet år 1920) 4,000,000: —

1921 » » » » » 1921) 4.500.000: —

För statens byggnadsbyrås verksamhet:

under år 1922 (enligt riksdagens skrivelse 330/1921)... 45.000: —

» » 1923 (1/l—30 o) ( » > » 281/1922)... 25.000: —

» » 1923/24 ( » » » 176/1923)... 50,000: —

Besparade

byggnads
skattemedel.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Statens

byggnadsbyrås

verksamhet.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 6S.

kronor

50,000: —

10,000: —

25,000: —

2,950,100: —

10,000: —

10,000: -

Tillhopa 11,675,100: —

Odisponerad behållning.................................................................. 218,089: 59

""Summa 11,893,189:59

Den i förteckningen angivna odisponerade behållningen av 218,089:59

kronor betecknar emellertid ett minimibelopp, och den verkliga behållningen

torde komma att överstiga detta, beroende dels på att vissa besparingar fortfarande

göras å beviljade statsbidrag och dels på att vissa resterande byggnadsskattemedel

torde inflyta även efter den 31 december 1923. Dessa besparingar

och ytterligare inflytande byggnadsskattemedel skola tillföras ifrågavarande

behållning. Även om byggnadsskattemedlens sammanlagda belopp

— vilket jag emellertid finner mindre sannolikt — skulle komma att något

överskjuta beloppet av 1920—1922 års anvisade reservationsanslag till bostadsproduktionens

främjande, tillhopa 12,000,000 kronor, anser jag, att jämväl

sådant överskott, såvitt riksdagen icke gör någon eiånran däremot, bör

tillföras den under 1922 års anslag omförda behållningen ifråga. Jag vill

nämligen erinra, att i 1 § i den av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt

antagna förordningen om byggnadsskatt (sv. förf.-saml. nr 765/1920) uttryckligen

angives, att skatten påföres för beredande av medel till främjande av

bostadsproduktionen.

Jag ämnar strax framlägga förslag till användning för budgetåret 1924—1925

av viss del av denna behållning. I övrigt synes den böra reserveras för

kommande behov, närmast för det ändamål, som jag nu först går att behandla,

nämligen för bestridande av kostnaderna för byggnadsbyråns verksamhet.

Statens byggnadsbyrå, för vilken Kungl. Maj:t den 26 september 1921

meddelat instruktion (sv. förf.-saml. nr 560), har under år 1923 bedrivit sin

verksamhet efter i huvudsak samma riktlinjer som tidigare. Några förändringar

i byråns organisation hava ej vidtagits under året.

För tekniskt-vetenskapliga undersökningar genom ingenjörsvetenskapsakademien:
under

år 1923 (Vx—3%) (enligt riksdagens skrivelse 281/1922)

senare ytterligare ( » » » 176/1923)

För åtgärder, ägnade att indirekt förbilliga eller eljest främja

bostadsproduktionen (enligt riksdagens skrivelse 281/1922)...

För beredande av extra statsbidrag (enligt riksdagens skrivelse

176/1923).....................................................................................

För typritningsarbeten inom byggnadsbyrån:

enligt meddelande i 1922 års bostadsproposition (nr 228,

sid. 20—21)............................................................................

enligt meddelande i 1923 års bostadsproposition (nr 62, sid.

24—25) .................................................................................

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Byrån har i sin skrivelse den 4 december 1923 lämnat en redogörelse beträffande

kostnaderna för verksamheten under första hälften av år 1923.

Efter att hava erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december 1922

ställt ett belopp av 25,000 kronor till byråns förfogande för verksamheten

samt ytterligare 10,000 kronor för samma ändamål i samband med bemyndigande

för byrån att låta utarbeta vissa typritningar till tvåfamiljshus med

lägenheter intill fyra rum och kök, anför byrån följande:

Samtliga kostnader för byggnadsbyråns verksamhet under första halvåret

1923 hava uppgått till:

Arvoden till ledamöter, sekreterare och skrivbiträden........ kronor 15,168: —

................... » 758: —

................... » 254:19

180: 20

................... » 1,860: —

................... * 135:12

................... » 4,083:69

................... » 334:34

Tryckningskostnader för blanketter m. m.

Postporto.......................................................

Telefonavgift...................................................

Hyra jämte värme, belysning och städning.

Skrivmateriel.................................................

Arvoden för granskning av ritningar ..........

Övriga utgifter..................................................

Härtill komma kostnaderna för utarbetandet

och mångfaldigandet av typritningar:

Arkitektarvoden .......................................

Tryckningskostnader .................................

Kopiering av ritningar till försäljning......

Övriga utgifter...........................................

kronor 22,773: 54

kronor 4,614: —

10,207: 45

55:50

_!__587: j0 kronor 15,464: 45

kronor 38,237: 99

Härifrån avgår det genom försäljning av typritningar influtna

beloppet ..................................................................

och utgör således kostnaden för byggnadsbyråns verksamhet

under första halvåret 1923 ....................................

kronor 5,259:05

kronor 32,978: 94

Av det för första halvåret 1923 anvisade beloppet 35,000 kronor har således

en summa av 2,021:06 kronor icke behövt tagas i anspråk. Härtill

kommer värdet av de i byråns förråd befintliga, till försäljning avsedda typritningssamlingar,

vilka bekostats av ovan angivna medel.

För bestridande av kostnaderna för byggnadsbyråns verksamhet under

budgetåret 1923—1924 har ställts till förfogande ett belopp av 50,000 kronor.

Byrån kan givetvis ännu ej lämna några uppgifter om dispositionen av dessa

medel. Emellertid anser sig byrån böra bringa till Kungl. Maj:ts kännedom,

att det extra arbete, som pålagts byrån under år 1923, nämligen

granskningen av inkomna ansökningar om extra statsbidrag, inneburit för

byrån en ny, utomordentligt tyngande arbetsuppgift, som oaktat forcerat

arbete av byråns permanenta personal nödvändiggjort anlitande av någon

extra arbetskraft under en stor del av hösten. Då emellertid under föregående

år de för byråns verksamhet anvisade anslagen icke till fullo behövt

tagas i anspråk, hoppas byrån, att någon ökning av det för löpande budgetår

anslagna beloppet icke skall bliva erforderlig. Under sådana förhållanden

torde en höjning av anslaget för nästkommande budgetår för kostnaderna

för byråns verksamhet icke påkallas, varför byrån hemställer, att för nämnda

ändamål måtte ställas till förfogande samma belopp som för innevarande

budgetår eller 50,000 kronor.

Byggnadsbyrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements

cliefen.

Teknisktvetenskapllga

undersökningar

på

byggnadsområdet

m. m.

tngenjörs
vetenskaps
akademien.

-- hurigl. Maj:t.s proposition nr Sfi.

Med avseende å byggnadsbyråns organisation kan fortfarande konstateras,

att densamma är ändamålsenlig och fungerat på ett i allo tillfredsställande

sätt. Jag liar därför i denna del icke någon ändring att föreslå.

Vad angår kostnaderna för byråns verksamhet under budgetåret 1924—

1925 kunde måhända synas, att den av mig föreslagna nedsättningen av det

belopp, soin enligt byråns framställning skulle tillföras statens bostadslånefond

för år 1924, borde föranleda en minskning av dessa kostnader, vilka

byrån i anslutning till utgifterna för första halvåret 1923 uppskattat till

högst 50,000 kronor. Emellertid må erinras, att byrån har att taga befattning

med en del ärenden rörande statsunderstödda byggnadsföretag under

lång tid efter det understöden beviljats. Antalet ärenden ökas sålunda, i

samma mån som det totala beloppet av de beviljade understöden växer. Jag

anser mig därför böra, lika med byggnadsbyrån, beräkna kostnaderna för

byråns verksamhet under budgetåret 1924—1925 till högst 50,000 kronor.

Medel till förevarande ändamål hava, såsom nämnts, hittills utgått av

vederbörande anslag till statsbidrag. Någon ändring härutinnan synes ej

böra ifrågakomma, varför nu ifrågavarande belopp torde få utgå ur det för år

1922 till statsbidrag anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda

besparingar.

Med anledning av framställning från ivungl. Maj:t har riksdagen för utförande

genom ingenjörsvetenskapsakademien av vissa tekniskt-vetenskapliga

undersökningar på byggnadsområdet för vart och ett av åren 1920, 1921 och

1922 samt för första halvåret 1923 anvisat särskilda anslag å 50,000, 75,000,

85.000 och 50,000 kronor, varjämte riksdagen år 1923 medgav, att av 1922

års bostadsanslag ett belopp av 10,000 kronor finge ställas till akademiens

förfogande för slutförande av ifrågavarande undersökningar. Sammanlagt

hava sålunda för detta ändamål anvisats 270,000 kronor. I bostadspropositionerna

för åren 1921 (nr 357) och 1922 (nr 228) lämnas vissa redogörelser

för planen för undersökningarna i fråga och får jag nu hänvisa till dessa.

I skrivelse den 31 augusti 1923 har akademien hemställt, att för budgetåret

1924—1925 ytterligare 24,000 kronor måtte ställas till akademiens förfogande

för fortsatta dylika undersökningar. Efter att hava erinrat om de

medel, som tidigare ställts till förfogande för ändamålet, ävensom att det år

1923 beviljade beloppet å 10,000 kronor — akademien hade anhållit om

75.000 kronor — ställts till förfogande för undersökningarnas slutförande,

anför akademien i skrivelsen följande:

Då ingenjörsvetenskapsakademien oaktat vad sålunda förekommit och i

fullt medvetande om behovet av största återhållsamhet i anspråken på statens

ekonomiska bidrag likväl ånyo upptager frågan om anslag för undersökningsarbeten

av här angiven art, har detta sin grund däri, att akademien för sin

del är fullt övertygad om den utomordentliga betydelse detta undersökningsarbete

äger icke blott för byggnadsverksamhetens höjande i allmänhet ur produktionsteknisk

synpunkt utan även med hänsyn till den ännu synnerligen

aktuella frågan om bostadsbyggandets befrämjande. I själva verket kunna enligt

akademiens uppfattning dessa båda sidor av det föreliggande spörsmålet, om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr b‘8. 23

man tränger djupare in i frågan, icke särskiljas. Ty även för husbyggandet

gäller liksom för varje form av industriell eller hantverksmässig företagsamhet,

att i samma mån som de produktionstekniska faktorerna vid arbetets

utförande lämnas obeaktade, stegras också på grund av ökade produktionskostnader

svårigheterna för arbetets fullföljande med fördelaktigt ekonomiskt

resultat. Akademien förbiser därvid icke, att andra förhållanden givetvis

äga ett måhända avgörande inflytande i avseende å produktionens återupptagande.

Men den inverkan å produktionskostnaden, som medföres av ett

bristande hänsynstagande till tekniskt-vetenskapliga och industriellt-organisatoriska

synpunkter, måste anses så pass betydande att största beaktande

bör skänkas angivna synpunkter, även då fråga är om bostadsproduktionens

befrämjande såsom ett spörsmål med i främsta rummet social betoning.

Icke minst torde detta vara fallet, då fråga är om smålägenheter av egnakemskaraktär,

för vilkas del varje ökning i byggnadskostnaden naturligen

blir relativt mest kännbar.

Efter att hava erinrat, att 1918 års bostadssakkunniga, kommerskollegium

och socialstyrelsen vid tidigare tillfällen uttalat sig om betydelsen av dvlika

undersökningar på byggnadsområdet, fortsätter akademien:

De gynnsamma erfarenheter akademien på vissa punkter erhållit av sina

undersökningsarbeten på byggnadsområdet hava också enligt akademiens

mening bestyrkt uppfattningen, att väsentliga fördelar stå att vinna v id strävandena

för bostadsproduktionens befrämjande genom ett fortsatt undersökningsarbete

av tekniskt-vetenskaplig art på detta område.

Bland de undersökningar, som akademien utfört, vill akademien i detta

sammanhang omnämna tvenne, undersökningar rörande byggnadsmaterialiers

och konstruktioners värmeisolerande förmåga samt byggnadsfasaders ytbehandling

med hänsyn till klimatisk inverkan, vilkas resultat torde vara särskilt

värda att uppmärksammas.

Om akademien sålunda på grund av det tekniskt-vetenskapliga undersökningsarbetets

betydelse på nu ifrågavarande område är av den uppfattningen,

att ett avbrytande av akademiens undersökningar genom upphörande av varje

statsanslag för ändamålet skulle vara till skada för intressen, som staten

genom andra mera avsevärda ekonomiska uppoffringar vill befrämja, har

akademien naturligen under nuvarande statsfinansiella situation sökt att

genom ett urval bland de talrika föreliggande undersökningsproblemen och

genom största möjliga begränsning av de beräknade omkostnaderna minska

anslagsbehovet.

De undersökningar, som närmast böra bedrivas, omfatta följande tre

problem.

1) Värmekapaciteten hos byggnadsmaterial och -konstruktioner.

Anslag för detta ändamål begärdes av akademien i underdånig skrivelse

den 8 september 1922. Bom motivering anfördes: »En fråga av intresse, då

det gäller värmebehovet i byggnader, är materialens värmekapacitet eller

värmemagasinerande förmåga. I allmänhet är stor värmekapacitet, exempelvis

hos ytterväggar, att anse som en förmånlig egenskap, då rummets inre

temperatur därigenom röner mindre inverkan från yttertemperaturens växlingar.

I byggnader med periodisk uppvärmning tjänstgöra ävenledes konstruktioner

med stor värmekapacitet såsom utmärkta temperaturregulatorer.

Det finnes emellertid även fall, då stor värmekapacitet ej är önskvärd,

exempelvis vid lokaler med tillfällig uppvärmning såsom kyrkor m. in., där

stor värmekapacitet hos konstruktionerna fördröjer uppvärmningen och ökar

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj Hs proposition nr ti b.

bränsleförbrukningen. Allt efter olika lokalers ändamål bör därför hänsyn

tagas till värmekapaciteten. Kännedomen om denna möjliggör exempelvis att

vid utförande av väggkonstruktioner med särskilda isoleringsskikt avgöra, i

vilket läge detta isoleringsskikt lämpligen bör placeras.

Men även i andra frågor än det direkta värmebehovet i byggnader är

värmekapaciteten av betydelse, exempelvis då det gäller att bestämma temperaturspänningarna

i konstruktioner, byggnadsfasaders beständighet på grund

av uppträdande vattenkondenseringar m. m.

Hitintills har värmekapaciteten blivit föremål för endast flyktiga studier,

beroende på svårigheten att bestämma specifika värmet hos material av icke

homogen sammansättning, vilket ofta är fallet med byggnadsmaterial. Denna

svårighet torde kunna avlägsnas genom konstruerandet av en kalorimeter,

grundad på samma principer som den förut genom akademiens försorg

utexperimenterade metoden för mätandet av värmeisoleringsförmågan hos

olika byggnadsmaterial. För detta arbete finnes redan den huvudsakliga

apparatutrustningen. Då dessa undersökningar utan tvivel komma att utgöra

ett värdefullt komplement till akademiens övriga värmeundersökningar, anser

akademien det i hög grad önskvärt, att de komma till utförande.»

De skäl akademien då anförde för dessa undersökningar äga alltjämt sin

giltighet. Med iakttagande av största möjliga begränsning av omkostnaderna

torde för ändamålet kunna beräknas ett belopp av 8,000 kronor.

2) Beständigheten hos olika slag av byggnadsfasader.

Under åren 1921—1922 hava genom akademiens försorg med statsunderstöd

bedrivits vissa i huvudsak laboratoriemässiga undersökningar rörande motståndsförmågan

hos olika slag av byggnadsfasader mot klimatisk åverkan.

De härvid framkomna mycket intressanta resultaten äro nu slutbehandlade

och en avhandling i frågan föreligger i tryckfärdigt manuskript. Densamma

innehåller en hel del råd och anvisningar för byggnadsfasaders utförande och

behandling för ernåendet av bästa möjliga hållbarhet samt dessutom beskrivning

över nya undersökningsmetoder, vilka framgått av undersökningarna i

fråga. På grund av den skillnad, som alltid förefinnes mellan laboratoriemässiga

undersökningar och praktiska observationer i verkligheten, vore det,

i synnerhet vid denna svårbehandlade uppgift, önskvärt att genom praktiska

prov söka bekräftelse på de laboratoriemässiga undersökningarnas resultat

ävensom ytterligare klarhet i vissa frågor, vilka svårligen kunna studeras på

annat sätt. En sådan fråga är exempelvis den lämpligaste sammansättningen

av olika putsarter. För de praktiska proven bör ett provhus med ett flertal

fasadbehandlingar uppföras på hårt utsatt läge, lämpligen vid västkusten, och

ställas under observation. Mest fördelaktigt vore, om ett särskilt sådant

provhus kunde erhållas. För nedbringande av kostnaderna för denna, undersökning

har akademien dock tänkt sig möjligheten att träda i förbindelse

med t. ex. lotsverket för att komma i tillfälle att på en byggnad för annat

ändamål, såsom ett magasin eller dylikt, praktiskt prova olika fasadbehandlingar.

Härigenom anser akademien kostnaderna kunna nedbringas till

13,000 kronor.

3) Ljudisoleringsförmågan hos byggnadsmaterial och -konstruktioner enligt

förut u texperim en terad metod.

Anslag för samma ändamål begärdes i förutnämnda skrivelse den 8 september

1922. Som motivering framhölls: »Frågan om byggnadskonstruktioners

ljudisoleringsförmåga har under de senare åren blivit allt mera aktuell

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.

i och med tillämpandet av moderna byggnadsmetoder, vid vilka i första

hand tagits sikte på billig produktion. Särskilt gäller detta bjälklag och

lägenhetsskiljande väggar i bostadshus, men betydelsen av ljudisolerande

konstruktioner i sådana allmänna byggnader som skolor, sjukhus m. m. är

även uppenbar.

De för första hälften av år 1923 planerade undersökningarna omfatta

ävenledes ^experimenterande av en tillförlitlig metod att mäta den ljudisolerande

förmågan hos byggnadskonstruktioner av olika slag. Förarbetena

för dessa undersökningar liava redan fortskridit så långt, att man ej synes

böra tvivla om uppnåendet av önskat resultat. Sedan metoden blivit utexperimenterad,

är det emellertid önskvärt, att systematiska undersökningar

komma till utförande för klarläggande av de spörsmål, vilka samhöra med

olika konstruktioners ljudisoleringsförmåga. Metoden innebär möjligheter

för sådana undersökningars utförande direkt å färdiga byggnader, varför

undersökningar i bostadshus, sjukhus och skolor, där ljudisolerande konstruktioner

äro av största betydelse, böra utföras.»

Av anslaget för året 1923—1924 kommer ett mindre belopp att användas

för undersökningar i nämnda avseende. Metoden är nu fullt utexperimenterad

och eftersom samtlig apparatutrustning är flyttbar möjliggöras direkta

undersökningar å färdiga byggnader. Det vore därför av stor betydelse om

en serie sådana undersökningar kunde komma till utförande å byggnader,

där ljudisoleringsförmågan är av större vikt. Förutom i bostadshus med

flera lägenheter är så fallet beträffande exempelvis sjukhus, skolor och en

hel del övriga offentliga byggnader.

Anslagsbehovet för nämnda undersökningsarbete i minsta möjliga omfattning

beräknas till 2,000 kronor.

Utöver de medel, som sålunda ifrågasatts, erfordras ett mindre belopp,

förslagsvis 1,000 kronor, för extra utgifter, publicering av resultaten, arbetets

centrala ledning m. m.

Den sammanlagda summan av ovan angivna anslag är 24,000 kronor.

Över akademiens framställning har kommerskollegium avgivit infordrat

utlåtande den 19 november 1923. Efter att hava genomgått de särskilda

punkterna i det framlagda programmet och påvisat önskvärdheten av att

undersökningar i enlighet med detta komma till utförande genom akademien,

fortsätter kollegium:

Kollegium vill slutligen framhålla, hurusom samtliga nu nämnda byggnadsproblem,

trots sin i och för sig stora vikt och betydelse, icke äro av den

art, att de kunna locka den enskilda praktiska verksamheten inom byggnadsområdet

att upptaga desamma till studium och försök, medförande avsevärda

kostnader. De resultat, som därvid kunna vinnas, äro nämligen först och

främst icke av sådant slag, att de direkt och påtagligt framträda i konkurrensen

om planerandet och uppförandet av en byggnad, utan avse fastmer

uppnåendet av vissa fördelar, som i huvudsak göra sig gällande först vid

byggnadens bruk under längre tid, såsom minskade underhålls- och bränslekostnader,

ökad trevnad genom minskade ljudstörningar o. s. v. "Vidare

torde dylika, genom försök vunna byggnadstekniska framsteg av här ifrågavarande

slag i regeln icke kunna på något sätt, ens för viss tid, med uteslutanderätt

förbehållas den, som varit upphov till eller utarbetat desamma,

utan bliva allmän egendom. Någon ekonomisk vinst för den enskilde företagaren

lärer därför såsom regel icke vara att påräkna ens av i och för sig

synnerligen betydelsefulla ernådda framsteg och förbättringar av hithörande

art.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 49 höft. (Nr 68.) ots m 3

Kommers - kollegium.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Byggnads
styrelsen.

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Under dessa förhållanden synes det särskilt motiverat, att staten, såsom

företrädande på en gång landets ojämförligt största företagare inom byggnadsverksamheten

och det allmännas intresse av ett ekonomiskt byggnadssätt

— detta problem sett under en mera vidsträckt synvinkel och på längre

sikt — vid såväl kommuners som enskildas byggnadsföretag, ikläder sig de

erforderliga ekonomiska uppoffringarna för vinnande av här avsedda fördelar.

Härvid är ju även att märka, att de ifrågavarande anslagsbeloppen till sin

storlek äro synnerligen obetydliga vid jämförelse med såväl de summor,

vartill av staten och kommuner direkt företagen eller understödd byggnadsverksamhet

uppgår, som även de framtida ekonomiska fördelar vid" utförda

byggnaders bruk och underhåll, som eventuellt torde stå att vinna genom

resultaten av de föreslagna undersökningarna.

Kommerskollegii utlåtande utmynnar i en hemställan, att det begärda

beloppet, 24,000 kronor, måtte ställas till akademiens förfogande för det avsedda

ändamålet.

Över framställningen har vidare byggnadsstyrelsen, till följd av remiss,

avgivit utlåtande den 3 januari 1924. Styrelsen framhåller däri, att akademiens

undersökningar avse sådana områden inom byggnadstekniken, där

varje rön och ökad kännedom om materialens egenskaper äro av stor ekonomisk

betydelse för hela byggnadsverksamheten, samt uttalar önskvärdheten

av att dessa undersökningar få fortgå åtminstone i den nu ifrågasatta reducerade

omfattningen, varför styrelsen tillstyrker bifall till framställningen.

För egen del hyser jag i allo samma uppfattning som de båda i ämnet

hörda ämbetsverken rörande betydelsen av de undersökningar på byggnadsområdet,

för vilkas bedrivande ingenjörsvetenskapsakademien nu söker understöd

av staten. Den tid är längesedan förbi, då de ekonomiska förhållandena

medgåvo, att man inom byggnadsindustrien tillämpade metoder, vilka

visserligen i många hänseenden lämnade goda resultat, men som för våra ögon

te sig såsom slöseri. Kraven på den strängaste ekonomisering med material

och arbetskraft växa beständigt, såväl när det gäller det stora hyreshuset

som när det är fråga om det lilla enfamiljshuset, och erfarenheten synes

visa, att dessa i hastigt tempo växande krav mången gång måste tillgodoses

med åsidosättande av andra berättigade fordringar. Trots den moderna

utrustningen är det i de nybyggda husen ofta lytt, dragigt och kallt. För

att övervinna dessa olägenheter och på samma gång tillgodose de växande

kraven på sparsamhet erfordras det noggrannaste studium av de byggnadstekniska

problemen.

De av ingenjörsvetenskapsakademien nu ifrågasatta undersökningarna, som

till stor del avse ett nyttiggörande av redan utarbetade metoder, synas mig

väl ägnade att bidraga till lösningen av betydelsefulla byggnadstekniska

frågor. Då det på skäl, som kommerskollegium i sitt utlåtande berört, är

osannolikt, att den enskilde över huvud taget skulle vara beredd till uppoffringar

för undersökningar på hithörande områden, anser jag, att staten

ej bör undandraga sig att skänka dem sitt stöd. Härtill kommer, att sådant

stöd åtminstone för närvarande kan beredas, utan att särskilt anslag för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majtts proposition nr 68.

ändamålet behöver ifrågakomma. Såsom nämnts, utgick 1923 års understöd

för ifrågavarande ändamål ur 1922 års bostadsanslag. Enligt vad jag nyss

visat, lämnar behållningen å detta anslag, som är avsett för bostadsproduktionens

främjande, tillgång härtill jämväl i fråga om det nu sökta beloppet.

Med anledning härav får jag förorda, att ur nämnda anslag ett belopp av

24.000 kronor måtte få ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande

för utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med det nyss återgivna programmet,

av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet.

Medlen torde böra utgå under i huvudsak samma allmänna villkor, som

gällt för de tidigare lämnade understöden för liknande ändamål. Hinder

synes ej böra möta, att undersökningarna påbörjas redan under nu löpande

budgetår.

Vidare må framhållas, att på många håll bedrives ett energiskt arbete för

att på andra sätt än genom vetenskapliga undersökningar sådana som de

nyss omförmälda förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen. Det må

visserligen erkännas, att icke allt sålunda bedrivet arbete lovar framgång;

i många fall är fråga om rent dilettantmässig uppfinnarverksamhet, och ej

sällan framläggas problemlösningar, vilka visa sig ohållbara, Men här

finnes utan tvivel även mycket, som vid närmare prövning kan befinnas väl

värt att understödja. Jag kan nämna, att från ingenjörsvetenskapsakademiens

sida föreligger en annan ansökan om understöd för vissa åtgärder,

som avse att vid praktisk byggnadsverksamhet närmare klargöra en del hittills

mera på teoretisk väg vunna resultat, och att därigenom så att säga

popularisera dessa och göra dem lättare tillgängliga för en större krets yrkesutövare.

Infordrat utlåtande över denna framställning är ännu ej inkommet,

och jag är därför icke beredd att nu taga ståndpunkt till densamma. Vidare

kan jag nämna, att frågan om standardisering både av hustyper och av olika

byggnadsdetaljer på flera håll är föremål för intresserat och målmedvetet

arbete. Och slutligen kan jag meddela, att, enligt vad under hand meddelats

mig, vissa åtgärder från enskilt håll planeras i syfte att söka sprida kännedomen

om och öka förståelsen för de förtjänstfulla typritningar till en- och

tvåfamilj shus, som utarbetats inom statens byggnadsbyrå, Huruvida dessa

och andra liknande strävanden böra stödjas från statens sida kan icke på

förhand bedömas, men jag anser det sannolikt, att så tid efter annan kan

bliva fallet, varför det synes mig önskvärt, att Kungl. Maj:t äger vissa medel

härför till sitt förfogande.

I viss utsträckning finnas tidigare anvisade medel ännu tillgängliga för

dylika ändamål. Sålunda medgav 1921 års riksdag (skrivelse nr 330), att medel

ur ett å tilläggsstaten för år 1920 under sjätte huvudtiteln anvisat reservationsanslag

å 75,000 kronor till resestipendier åt arkitekter med flera för

studier i utlandet av bostadsfrågan finge i lämplig utsträckning användas

jämväl för åtgärder, ägnade att främja standardisering av hustyper och byggnadsdetaljer.

Detta anslag uppvisar ännu en behållning av 17,900 kronor.

Vidare medgav riksdagen år 1922 (skrivelse nr 281), att ett belopp av högst

25.000 kronor finge ur 1922 års bostadsanslag disponeras till åtgärder, ägnade

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

att indirekt förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen. Av dessa

senare medel äro 10,240 kronor odisponerade.

Om sålunda medel för sådana ändamål som de nyss berörda ännu finnas

tillgängliga, skulle de dock, om redan föreliggande eller väntade ansökningar

om understöd befunnes förtjänta av beaktande, behöva till fullo eller till

huvudsaklig del tagas i anspråk.

Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens medgivande att

för dylika ändamål få disponera ur behållningen å 1922 års bostadsanslag

ytterligare ett belopp av 26,000 kronor. Ur behållningen ifråga skulle sålunda

få disponeras dels sistnämnda belopp, dels nyss föreslagna 50,000 kronor för

statens byggnadsbyrås verksamhet under budgetåret 1924—1925, och dels

24,000 kronor för ingenjörsvetenskapsakademiens tekniskt-vetenskapliga undersökningar

under samma tid, tillhopa 100,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån

ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924

ett belopp av 5,000,000 kronor;

2:o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln

till statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande

av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte

därunder omförda besparingar ett belopp av 24,000 kronor må

ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande för utförande

av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet;

samt

3:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar

ett belopp av 26,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras för

åtgärder, ägnade att indirekt förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen in. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1924:133 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. s. 1 i texten
  3. SU 1924:93 Utlåtande i anledning av Kuvgl. Majds proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten