Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar

1925-02-06 · 53 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:110, Med förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

I

Nr Ilo.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar;

given Stockholms slott den 6 mars 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag

och sammanslutningar.

GUSTAF.

Torsten Nolhin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 96 höft. (Nr 110.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Förslag1

till

Lag

om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning

av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse

eller transportverksamhet och som kan antagas vara av monopolistisk natur,,

äger Konungen, när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna

lag sägs, skall äga rum till utredning rörande företagets eller sammanslutningens

inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket.

2 §.

Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt

ämbetsmyndighet eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna

personer. Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller

de förordnade personerna att betrakta såsom särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Undersökningsmyndigheten äge, när så befinnes erforderligt, förordna ledamot

av undersökningsmyndigheten eller, där undersökningens verkställande är

anförtrott åt ämbetsmyndighet, tjänsteman hos denna myndighet eller ock,

enligt av Konungen meddelade bestämmelser, annan person att vid visst tillfälle

eller i visst avseende vara myndighetens ombud vid upplysningars inhämtande.

Närmare bestämmelser om undersökningsmyndighetens organisation och

verksamhet meddelar Konungen.

3 §•

För fullgörande av sitt uppdrag må undersökningsmyndigheten förelägga denr

vilken företräder, förestår eller leder företag eller sammanslutning, som är föremål

för undersökning, eller företag, vilket ingår i sådan sammanslutning,

att för undersökningsmyndigheten eller av densamma utsett ombud hålla tillgängliga

alla handelsböcker med tillhörande verifikationer samt övriga böcker

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!,. Maj ds proposition nr no.

och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget eller sammanslutningen;
att

bereda undersökningsmyndigheten eller dess ombud tillträde till samtliga

anläggningar och lokaler, vilka användas för företaget eller sammanslutningen;

att meddela undersökningsmyndigheten eller dess ombud alla de upplysningar

angående företaget eller sammanslutningen, som av myndigheten eller ombudet

askas.

. 7ad salunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk

innebörd.

Undersökningsmyndigheten äge kalla upplysningsskyldig att för upplysnings

avgivande personligen inställa sig inför myndigheten.

4

Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för

ningens fullföljande erforderligt, må undersökningsmyndigheten

jämväl annan än den, som jämlikt 3 § är upplysningsskyldig, att,

nämnda paragraf är stadgat, i visst avseende meddela upplysning,

sags. Dock må ej föreläggas den, som är anställd hos företag eller

slutning i annan egenskap än i 3 § avses, att meddela upplysning

ioretaget eller sammanslutningen, med mindre tillfälle lämnats den,

trader förestår eller leder företaget eller sammanslutningen att

avseende uttala sig.

undersökförelägga

på sätt i

som där

sammanangående

som förei

samma

5 §.

Undersökningsmyndigheten äge utsätta vite vid meddelande av föreläggande

eller kallelse enligt denna lag samt fälla till sådant vite.

6 §.

Över beslut, som av undersökningsmyndigheten på grund av denna lag meddelas

ma, klagan foras hos Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad.

7 §•

Till undersökningsmyndigheten inkomna handlingar, från myndigheten utgångna

skrivelser samt hos myndigheten förda protokoll och anteckningar må

utlamnas endast såvitt de icke röra affärs- eller driftförhålWe eller, i den

man dylik handling är av sådant innehåll, med Konungens särskilda tillstånd

eller efter det femton år förflutit från handlingens datum.

I fall, dar Konungens tillstånd, enligt vad nu sagts, erfordras för utlämnande

av redogörelse eller förslag, som undersökningsmyndigheten ingivit till

Konungen, eller av annan handling, skall, innan Konungen låter handlingen

offentliggöras, tillfälle lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att

avgiva yttrande i ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

'' 8 §.

Har någon i fall, som avses i 3 eller 4 §, mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift, straffes med böter från och med sjuttiofem till och med femtontusen

kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i

högst sex månader.

Samma lag vare, där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning

enligt denna lag, i vidare mån än som kan anses erforderligt för

uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under

sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begagnar

sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att göra

skada.

Å förbrytelse, varom i andra stycket sägs, äge allmän åklagare tala allenast

efter angivelse av målsäganden.

9 §•

Då vid domstol förekommer mål om förbrytelse, varom i 8 § sägs, må domstolen,

därest målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra

skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande, pa begäran av denne förordna,

att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

11 §•

Den, som enligt 3 eller 4 § på kallelse inställer sig inför undersökningsmyndigheten,

äge att därför uppbära ersättning enligt grunder, som fastställas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:l Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, riksdagens skrivelse den 11

mars 1924 (nr 47) i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående lagstiftning rörande statskontroll över truster och andra monopolistiska

sammanslutningar av företag inom vårt näringsliv.

Föredragande departementschefen anför:

Frågan om åtgärder från det allmännas sida för vinnande av översikt och

eventuellt kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar har

upprepade gånger varit föremål för övervägande inom riksdagen.

Vid 1910 års riksdag väcktes sålunda motion (II: 1 av friherre Palmstierna)

om skrivelse till Kungl. Haj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville snarast

möjligt låta utföra en undersökning angående inom landet befintliga karteller

och truster, i syfte att kunskap måtte erhållas om deras antal, beskaffenhet

och arbetssätt m. m., samt att Kungl. Maj :t, med stöd av den erfarenhet, denna

undersökning komme att lämna, ville låta uppgöra och för riksdagen framlägga

förslag till sådana åtgärder, varigenom möjlighet bereddes att vinna en kontinuerlig

översikt av kartell- och trustväsendets utveckling och verksamhet i Sverige.

Andra kammaren biföll det i motionen gjorda yrkandet, men forsta kammaren

avslog såväl motionen som ett av kammarens första tillfälliga utskott med anledning

av motionen framställt förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran,

att Kungl. Maj :t täcktes låta anordna en väsentligen statistisk utredning angående

inom landet befintliga kartellers och trusters organisation och verksamhetssätt

ävensom åstadkomma en utredning om kartell- och trustfrågans läge i andra

stater.

Vid 1911 års riksdag återkom samme motionär med sin motion (II: 56). Även

nu stannade kamrarna i olika beslut. Någon riksdagens skrivelse kom således ej

heller nu till stånd.

Emellertid tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 22 december 1911 av

dåvarande chefen för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag bl. a. att

Histor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr no.

verkställa utredning angående förekomsten inom landet av truster och karteller,

deras inverkan på landets ekonomiska liv och framför allt på prisbildningen.

Efter det utredningen i nämnda hänseende under år 1913 tagit sin början, blev

densamma avbruten på grund av världskrigets utbrott och har sedermera icke av

de sakkunniga återupptagits.

Vid 1913, 1916 och 1917 års riksdagar samt vid 1919 års lagtima riksdag

väcktes motioner (1913 I: 96 av herr Lindh, II: 221 av herr Hamrin; 1916 I: 92

av herr Gerhard Magnusson, II: 215 av herr Lindley; 1917 II: 284 av herrar

Sterne och Waldén; 1919 II: 74 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.), avseende

monopolförhållanden inom särskilda näringsgrenar berörande handeln med petroleum,

mineraloljor, tillverkning och import av socker samt handeln och industrier

inom livsmedelsbranschen. Samtliga motionerna, blevo emellertid avslagna under

hänvisning till bl. a. den åt trustsakkunniga uppdragna utredningen.

Vid 1917 års riksdag hemställdes därjämte i avgiven motion (II: 86 av friherre

Palmstierna) om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl.

Maj :t ville lämna de trustsakkunniga i uppdrag att verkställa utredning och

framlägga förslag till de åtgärder, vilka befunnes erforderliga för att i de fall,

då viktiga samhällsintressen berördes, samhällets krav måtte kunna gentemot

monopolföretag bevakas. Motionen bifölls av andra kammaren, men första

kammaren avslog densamma av den anledningen, att det åt de trustsakkunniga

givna uppdraget ansågs innefatta jämväl befogenhet att framlägga förslag till

lämpliga åtgärder i det åt de sakkunniga hänskjutna ämnet.

I remissdebatten vid 1920 års riksdag berördes frågan huruvida utöver den

utredning rörande förekomsten inom landet av truster och karteller, vilken år

1911 beslutits, staten borde vidtaga åtgärder av praktisk art med anledning

av dylika sammanslutningar. I anledning av att herr Wohlin därvid yttrade,

att regeringen ingenting åtgjort i den stora frågan om trustväsendets bekämpande,

erinrade dåvarande statsministern om regeringens stora arbetsbörda, som

gjort det nödvändigt att undanskjuta vissa viktiga utredningsfrågor, bland dem

utredningen angående kontroll över trusterna. Att en sådan utredning ej blivit

igångsatt, berodde ej på att intresset för densamma svalnat, utan därpå, att efter

den senaste tidens erfarenheter linjerna för en dylik utredning måste läggas icke

Oväsentligt annorlunda och icke oväsentligt djupare än de lades, när en sådan

förra gången anordnades. Tiden hade icke medgivit regeringen att ännu upptaga

denna sak.

Vid samma riksdag väcktes motioner (I: 160 av herr Wohlin in. fl.; II: 253

av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Westman i Brobygård) om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående skyndsamt utarbetande och framläggande till nästkommande

riksdag av en provisorisk lag rörande statskontroll över truster och

andra monopolistiska sammanslutningar inom industri och handel.

Andra lagutskottet anförde huvudsakligen följande:

Det synes utskottet uppenbart, att den tendens till sammanslutning i monopolistiskt

syfte, som i form av truster och karteller framträtt inom näringslivet i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

7

vart land liksom i de flesta andra länder, bör av statsmakterna följas med den

största uppmärksamhet. Att bildandet av truster och karteller i vissa avseenden

kan medföra nationalekonomiska fördelar, synes icke kunna bestridas. Genom

driltskoncentration, enhetlig arbetsledning, modernare organisation och varornas

standardisering kunna sålunda produktionskostnaderna nedbringas. På grund

av den större möjligheten att samtidigt överskåda det förefintliga behovet av

viss vara och tillverkningens storlek kan en sammanslutning av dylik art därjämte

undvika en icke önskvärd överproduktion.

Men såsom motionärerna med rätta framhållit kunna ifrågavarande sammanslutningar

inom näringslivet, om de få utveckla sig obundna och utan övervakning

från det allmännas sida, även medföra verkningar, vilka såväl ur nationalekonomisk

som social synpunkt äro ofördelaktiga och böra föranleda ett ingripande

både i samhällets och den enskilde konsumentens intresse. Möjligheten

till kapitalbesparing kan sålunda motverkas genom överkapitalisering, såsom

välbekanta exempel både från vårt eget och andra land givit vid handen. Så

länge den fria konkurrensen mellan flera företag inom samma område består,

är en faktor för handen, som verkar i riktning att skydda konsumenterna mot

alltför högt uppskruvade priser. I den mån en sammanslutning i monopolistiskt

syfte lyckas i sig förena alla eller det övervägande antalet företag inom samma

arbetsområde, bortfaller denna faktor, och erfarenheten har visat, att dylika

sammanslutningar i talrika fall begagnat sin maktställning icke blott till att

åsätta sina tillverkningar oskäligt höga en gros-pris utan även, i syfte att nedslå

konkurrens, till att förmå detaljhandlarna att ingå avtal om att endast saluhålla

sammanslutningens varor eller att försälja varor tillverkade av andra till

pris ej understigande sammanslutningens o. s. v.

De. olägenheter de.i nutidens näringsliv allt vanligare monopolistiska sammanslutningarna

visat sig innebära såväl ur det allmännas som den enskildes synpunkt.

, där de fått. ohejdat utveckla sig, hava föranlett, att problemet om lagstiftningens

ställning till dem trängt sig fram till beaktande inom det stora

flertalet av moderna kulturländer. De allvarliga studier och de talrika lagstiftningsåtgärder,

som i utlandet föranletts av ifrågavarande sammanslutningsrörelse,

hava lågt i dagen såväl problemets stora betydelse som även svårigheterna

att på ett tillfredsställande sätt reglera dessa företeelser inom näringslivet.

Vid lagstiftningen hava i detta avseende tre olika utvägar föreslagits och försökts:

förbud, förstatligande och kontroll.

Det förslag utskottet anser sig böra framlägga är i främsta rummet tillkommet

i syfte att få till stånd en myndighet med andra och bättre möjligheter

än en. vanlig svensk kommitté att verkställa tillförlitliga utredningar om de monopolistiska

sammanslutningarnas verkningar inom vårt näringsliv, speciellt

med avseende å prissättningen å produkterna, för att på detta sätt erhålla erforderliga

utgångspunkter för bedömandet av frågan om de åtgärder, som höra

vidtagas. Det synes icke troligt, att med den utredningsmetod, som hittills

följts och som är den vid andra utredningar vanliga, ett resultat skall kunna

vinnas, vilket skulle i enlighet med den hittills följda planen kunna läggas

till grund för en definitiv lagstiftning, åtminstone synes ett sådant resultat icke

kunna vara att påräkna inom en nära framtid.

Utskottet avser närmast att få till stånd en efter våra förhållanden organiserad

myndighet med särskild befogenhet att inhämta erforderliga upplysningar.

Givetvis kan en sådan myndighets verksamhet anses innebära en viss kontroll

över de monopolistiska sammanslutningarna i vårt land, men denna kontroll skulle

icke innesluta en självständig befogenhet för den ifrågasatta myndigheten att

meddela sammanslutningarna anvisningar rörande skötseln av deras affärsdrift.

Under sådana förhållanden synes en provisorisk lagstiftning i föreliggande fall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

icke kunna anses innebära ett förhastat experimenterande utan tvärtom vara ägnad

att genom sina verkningar förebygga dylikt.

I fråga om den ekonomiska verksamhet, som bör underkastas offentlig kontroll,

hava motionärerna angivit sammanslutningar inom »industri och handel». Ehuruväl

monopolföretag av större betydelse äro vanligast förekommande inom

industri och handel, finner utskottet intet avgörande skäl, varför sådana monopolistiska

sammanslutningar inom andra grenar av näringslivet skulle undantagas

från en blivande lags tillämpning.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande

om möjligt till nästkommande riksdag av en provisorisk lag rörande

statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar inom produktion,

handel och transportväsende.

Sju reservanter ansågo, att utskottets utlåtande bort vara av följande lydelse:

Av lämnad översikt framgår, att intresset för åtgärder mot truster och monopoler

ej minskats genom det av tidsläget förorsakade avbrottet i 1911 års

trustsakkunnigas arbete. Av programuttalanden av olika riksdagspartier synes

tvärtom framgå, att förslag till väl övervägda åtgärder i detta syfte numer

kunna förvänta ett allmänt understöd inom riksdagen. Den nuvarande regeringens

sammansättning ävensom dess ställning i förhållande till den föregående

innebär dessutom otvivelaktigt en garanti, att av föregående regering planerade

åtgärder i trustfrågan komma att i någon form fullföljas. Under sådana förhållanden

kunde synas överflödigt, att riksdagen genom skrivelse i ärendet gör

ytterligare påminnelser. Då motioner emellertid äro väckta och dessa särskilt

taga sikte på provisoriska lagstiftningsåtgärder, för vilka vissa direktiv äro

givna, har utskottet ansett lämpligt, att riksdagen genom en skrivelse ger sin

mening tillkänna. Utskottet kommer därför att föreslå, att riksdagen begär en

allsidig utredning rörande truster och monopolistiska sammanslutningar.

Utskottet förbiser icke, att en sådan utrednings omfattning kan föranleda

ett avsevärt dröjsmål, innan dess slutliga resultat föreligger. Under sådana

omständigheter torde den kommitté eller myndighet, som får utredningen sig

förelagd, få taga under övervägande, i vilken ordning de nya bestämmelser

i ämnet, som kunna visa sig erforderliga, böra genomföras. Det synes utskottet

icke uteslutet, att det kan bliva angeläget, att de delar av den nya

lagstiftningen, vilka kunna anses mest av behovet påkallade, genomföras före

övriga delar. Härom torde emellertid den blivande utredningen giva klarhet.

Den särskilda varsamhet, som man på detta lagstiftningsområde bör

iakttaga, framgår emellertid av de svårigheter, med vilka den i utlandet prövade

lagstiftningen på området haft att kämpa. De missförhållanden, mot

vilka lagarna vänt sig, ha kanske kunnat i viss mån avlägsnas, men endast för

att lämna rum åt andra av kanske ännu betänkligare art.

Detta föga tillfredsställande resultat av i utlandet tillämpade lagar har givit

anledning till, att man där nu synes vara beredd att slå in på hittills oprövade

vägar. Man avser att skapa myndigheter, vilka på en gång skulle utföra

ett ingående utredningsarbete och samtidigt utöva ett kontrollerande inflytande

på ifrågavarande grenar av näringslivet. Motionärerna hänvisa till

de förslag, som i denna riktning äro framlagda i Danmark och England. I

de anvisade länderna har man således endast kommit till förslag, och varje

praktisk erfarenhet, hur det nya systemet verkar, saknas således. Utskottet

anser visserligen, att dessa nya uppslag förtjäna beaktande, men finner dem

vara i behov av att genom Kungl. Maj:ts försorg bliva ingående prövade, innan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr no. y

riksdagen till dem intager ställning. Det förord för införande av liknande bestämmelser

hos oss, som av motionärerna påyrkas, kan utskottet därför i frågans

nuvarande läge icke tillstyrka.

Utskottet har särskilt funnit arten och omfånget av den nya m,y tidighet ens

kontrollerande verksamhet oklara och svåra att på förhand bedöma. Dess

nära släktskap med kristidens näringslivet övervakande myndigheter är omisskännelig.

Detta är även lätt förklarligt, då de nya lagförslagen äro föranledda

av kristidslagstiftningens avveckling i respektive länder. Men i intet land

så starkt som i vårt torde den allmänna meningen vänt sig mot administrativt

ingripande mot olika grenar av näringslivet med därav följande möjligheter till

godtycke. En sorgfällig prövning bör därför i varje fall föregå återinförandet

av ett med kristidsorganisationerna besläktat system.

°En närmare granskning av de olika förslagen ger vidare vid handen en

påfallande organisatorisk olikhet. Den danska myndigheten — Tilsynsraadet

— har i sig ett starkt politiskt inslag med de olägenheter, som därav kunna

följa. I England åter skulle ledningen av den nya verksamheten tillkomma

handelsdepartementet, vid vars sida ställes en specialdomstol, där uteslutande

den juridiska och yrkesmässiga sakkunskapen äro representerade.

Vad till sist beträffar tillskapandet av den ifrågasatta myndigheten för ett

möjligast verksamt utförande av utredningsarbetet, anser utskottet, att utredningens

närmare anordnande bör ankomma på Kungl. Maj:t. Skulle Kungl.

Maj :t efter närmare prövning finna sig behöva andra organ för detta utredningsarbete

än dem, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande, torde Kungl. Maj:t icke

underlåta att till riksdagen inkomma med de förslag, som härav kunna föranledas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen i

anledning av motionerna måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig utredning rörande truster

och monopolistiska sammanslutningar inom näringslivet samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren med 42 röster mot 16

och av andra kammaren med 71 röster mot 26 (riksdagens skrivelse nr 209).

Minoriteterna röstade för reservationen.

Den 22 juni 1920 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté, den s. k. trustlagstiftningshommittén,

med uppdrag att skyndsamt utarbeta och i god tid före nästkommande

riksdag avgiva förslag till en provisorisk lagstiftning rörande undersökning

och kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar

inom produktion, handel och transportväsen.

Vid ärendets behandling i statsrådet uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet

vissa riktlinjer för arbetet inom kommittén. Han yttrade därvid,

att till en början torde böra undersökas, vilka lagstiftningsåtgärder kunde

vara påkallade för att ingående upplysningar rörande monopolistiska sammanslutningars

förekomst och verksamhetsmetoder måtte erhållas. Det vore nämligen

en allmän erfarenhet i de länder, där man gripit sig an med undersökningar

rörande trustväsendet och dess urartningar, att tillförlitliga uppgifter

ej kunde vinnas, utan att undersökningskommissionen utrustades med särskilda,

vidsträckta befogenheter. Eörhållandena torde härutinnan icke vara annorlunda

i vårt land. Det kunde icke väntas, att en utredning av samma art som den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition vr 110.

hittills hos oss bedrivna skulle inom rimlig tid giva sådant resultat, att effektiva

åtgärder kunde på grundval därav vidtagas. Därest en särskild kommission

upprättades, med i lag given befogenhet att infordra upplysningar i här

ifrågavarande avseenden från olika slag av näringsföretag, kunde det emellertid

ifrågasättas, att denna kommission tillika erhölle uppdrag att själv fungera

såsom en provisorisk inspektionsmyndighet. Såväl i Danmark som i England

hade ett sådant system föreslagits. I anslutning till denna tankegång

torde sålunda den ifrågasatta preliminära undersökningen böra avse även frågan,

huruvida och i vilken omfattning en undersökningskommission, utrustad

med de befogenheter, som förut antytts, kunde lämpligen utöva verksamhet

jämväl som provisorisk trustinspektion. Innan en mera definitiv plan med

stöd av ett omfattande utredningsmaterial kunnat utföras för de åtgärder, som

borde ifrågakomma gentemot de med monopolistiska sammanslutningar förenade

missförhållanden, torde en blivande trustinspektions uppgift böra begränsas

till att, där sådana missförhållanden i särskilda fall konstaterats, dels avgiva

yttrande till Kungl. Maj :t angående arten av berörda missförhållanden

med redogörelse, innehållande nödigt upplysningsmaterial, dels ock, där omständigheterna

därtill föranledde, föreslå, att sagda redogörelse offentliggjordes

eller att särskilda åtgärder av statsmakterna vidtoges till skydd för konsumetiternas

intressen.

Den 21 december 1921 avgav trustlagstiftningskommittén betänkande med

förslag till lag om vissa åtgärder beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar.

Huvudinnehållet i berörda lagförslag är följande.

Med monopolistiska företag och sammanslutningar förstås enligt förslaget

sådana företag och sammanslutningar mellan företag, som i betydande omfattning

utöva ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden

inom riket. Såsom monopolistisk sammanslutning skall jämväl anses

varje samverkan mellan företag, som utövar sådant inflytande, som nu nämnts.

— För att, på sätt i det följande närmare angives, åvägabringa utredning m. m.

beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar skall för en tid av

tre år inrättas en särskild myndighet, benämnd trustkommissionen och bestående

av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av dessa skola tre utses

bland personer, som äga erfarenhet och insikter inom de områden av näringslivet,

där monopolistiska företag och sammanslutningar företrädesvis förekomma,

tre bland personer, som kunna anses äga särskild kännedom om den konsumerande

allmänhetens erfarenheter och synpunkter, samt tre — därav kommissionens

ordförande — bland personer, som kunna förväntas vara i stånd att

opartiskt och med hänsyn till allmänt väl bedöma de ärenden, som av kommissionen

skola handläggas. Förslag å ledamöter inom den första av nämnda

grupper upprättas av kommerskollegium och å ledamöter inom den andra gruppen

av socialstyrelsen, och skall vid handläggning hos socialstyrelsen av sådant

ärende lantbruksstyrelsen vara representerad. — Kommissionens uppgift skall

i första hand vara, att i den omfattning så finnes erforderligt för bedömande

av behovet av särskild lagstiftning angående monopolistiska företag och sam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

11

manslutningar samt utarbetande av förslag till eventuell sådan lagstiftning,

åvägabringa utredning rörande förekomsten av dylika företag och sammanslutningar

samt verkningarna därav inom riket. Ändå att nyss angivna förutsättning

icke är för banden, skall kommissionen emellertid hava att företaga

utredning i fall, där det finnes sannolika skäl antaga, att monopolistiskt företag

idlei sådan sammanslutning utnyttjar sin ställning på sätt, som i betydande

omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden. För fullgörande av

nu angivna uppgifter skall kommissionen hava att, i den mån den så finner

nödigt, förelägga vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att för

kommissionen eller dess ombud hålla tillgängliga alla handelsböcker med tillgörande

verifikationer samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna

upplysningar om företaget eller sammanslutningen, att bereda kommissionen

eller dess ombud tillträde till samtliga anläggningar och lokaler, vilka användas

för företaget eller sammanslutningen, samt att tillhandagå dem med

upplysningar i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen, allt

med förbehåll att skyldighet dock ej finnes till röjande av yrkeshemlighet av

teknisk innebörd. Skulle kommissionen för fullföljande av upptagen utredning

så finna nödigt, skall kommissionen äga att förelägga jämväl annan än

vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att meddela upplysning

i visst avseende, dock ej i underordnad befattning hos företaget eller sammanslutningen

anställd person under annan förutsättning än att företagets eller

sammanslutningens ledning dessförinnan avfordrats upplysning i samma avseende.

Upplysning må, där den uppgiftsskyldige så önskar, i varje fall fullgöras

muntligen inför kommissionen eller dess ombud. Upplysningsskyldig

skall av kommissionen kunna kallas att för upplysningars avgivande personligen

inställa sig inför kommissionen. — Kommissionen skall vidare hava till

uppgift att till Kungl. Maj.-t avgiva dels med stöd av verkställda utredningar

yttrande om behovet av särskild lagstiftning rörande monopolistiska företag

och sammanslutningar samt, därest förhallandena därtill föranleda, jämväl förslag

till sådan lagstiftning, dels redogörelse för verkställda utredningar beträffande

särskilda monopolistiska företag eller sammanslutningar eller grupper

därav, efter hand som dylika utredningar slutförts, och dels i den händelse

utredningen rörande visst företag eller viss sammanslutning skulle giva

vid handen, att företaget eller sammanslutningen utnyttjar sin ställning

på sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden,

förslag om särskilt ingripande från statens sida, där sådant av kommissionen

finnes böra ifrågakomma. — Å Kungl. Maj:t skall ankomma att

meddela närmare föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. — Från tilllämpningen

av lagen undantagas, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar,

sådana företag, som drivas av staten eller kommun. Beträffande andra monopolistiska

företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse, skall det ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela undantag. — över kommissionens beslut må klagan

föras hos Kungl. Maj :t. — Tredska att efterkomma av kommissionen meddelat

föreläggande bestraffas med böter till höga belopp och lämnande emot

bättre vetande av oriktig uppgift med böter eller fängelse. -—- Kommissionens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

ledamöter och biträden är påbjuden viss tystnadsplikt vid påföljd för överträdelse

därav av bötes- eller fängelsestraff.

I den allmänna motiveringen till lagförslaget redogör trustlagstiftningskommittén

(s. 7) för moderna monopolbildningars uppkomst, former och verkningar

samt meddelar (s. 17) en genom kommitténs försorg upprättad förteckning

över monopolistiska sammanslutningar av större betydelse under de senaste

åren inom vårt lands industri, handel, hantverk, sjöfart, bank- och försäkringsväsen

samt jordbruk ävensom (s. 22) en översikt över monopolbildningar inom

livsmedelsbranschen och (s. 24) en mera ingående redogörelse för vissa särskilda

monopolbildningars organisationsformer och verkningar, omfattande sockertrusten

(s. 24), kvarnföreningen (s. 43), havregrynskvarnarnas försäljningskartell

(s. 70), galoschfabrikantkartellen (s. 76), sammanslutningar inom järnvarubranschen

(s. 83) och lantmännens mjölkförsäljningsförening (s. 98). Efter

en avdelning (s. 106) om internationella monopolbildningar och en (s. 116)

om statens ämbetsverks erfarenheter av monopolbildningar lämnar kommittén

vidare en redogörelse (s. 137) för trust- och kartellagstiftning i vissa främmande

länder, där de ekonomiska förhållandena ansetts erbjuda större likheter

med vårt eget lands, nämligen i Amerikas förenta stater, England, Norge

och Danmark. Slutligen angiver kommittén (s. 149) vissa av mig i det föregående

berörda riktlinjer för ifrågasatt svensk lagstiftning samt huvuddragen

av kommitténs förslag.

I berörda delar hänvisar jag till betänkandet. Av vad kommittén anfört rörande

huvuddragen av förslaget må dock här återgivas följande. Mot de åsikter,

som av andra lagutskottet vid 1920 års riksdag och inom statsrådet vjd

kommitténs tillsättande uttalats rörande den ifrågasatta lagstiftningen, hade

kommittén ej något att erinra. Den utredning, som kommittén framlagt rörande

förekomsten och verkningarna av monopolistiska företag och sammanslutningar,

torde vara tillräcklig för att visa, att dylika bildningar inom vårt

näringsliv nått den omfattning och inom betydande grenar av detsamma utövade

ett sådant inflytande på prissättning och omsättningsförhållanden, att

åtgärder från statens sida med anledning därav vore påkallade. Av andra lagutskottet

och justitieministern hade emellertid i de åberopade yttrandena framhållits,

att sådan kännedom om hithörande förhållanden för närvarande ej förelåge,

som skulle vara erforderlig för ett omedelbart åstadkommande av en slutgiltig

lagstiftning i ämnet. Kommittén hade även vid sitt utredningsarbete

fått erfara riktigheten av den förut uttalade, på erfarenhet byggda satsen, att

de möjligheter att inhämta upplysningar, som stode en vanlig kommitté till

buds, icke vore tillräckliga för införskaffandet av ett material med den omfattning

och i alla relevanta detaljer styrkta tillförlitlighet, som erfordrades för

utarbetande av förslag till en slutgiltig lagstiftning rörande ifrågavarande synnerligen

invecklade och betydelsefulla förhållanden inom vårt näringsliv. Kommittén

hade visserligen den tillfredsställelsen att erkänna, att från nagra hall

upplysningar beredvilligt meddelats, men å andra sidan hade kommitténs framställningar

om upplysningar i alldeles motsvarande fall från andra håll mötts

med avslag. Kommittén hade till följd av dylika förhållanden kommit till den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo.

i;i

övertygelsen, att för insamlingen av det material, som vore behövligt för eu

slutgiltig lagstiftning i berörda ämne, borde inrättas en myndighet, en trustkommission,

med vidsträcktare befogenhet att inhämta upplysningar än i administrativ

väg kunde meddelas. Då den ifrågasatta myndighetens uppdrag

skulle vara av tillfällig natur, borde lämpligen åt lagstiftningen rörande densamma

givas provisorisk natur.

Tvenne ledamöter i kommittén hava i särskilt yttrande (s. 173) uttalat, att

■flen av kommittén verkställda undersökningen rörande vissa monopolbildningar

inom vart land ej jävat den iakttagelsen, att den planerade kommissionen icke

komme att tillföras arbetsuppgifter av större betydelse, så länge nuvarande allmänna

ekonomiska depressionstillstånd rådde.

Till betänkandet äro såsom bilagor fogade dels en på kommitténs uppdrag

utarbetad redogörelse (s. 177) över »Monopolsammanslutningarnas organisationsformer

och utvecklingstendenser i Sverige», dels en av kommitténs sekreterare

utarbetad översikt (s. 220) över trust- och kartellagstiftning i vissa

främmande länder.

över trustlagstiftningskommitténs betänkande infordrade Kungl. Maj:t den

4 februari 1922 utlåtanden från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen,

lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och kommerskollegium. De båda

sistnämnda ämbetsverken anbefalldes tillika att hava före utlåtandes avgivande

berett de sammanslutningar och andra, vilka verken kunde finna lämpligt,

tillfälle att yttra sig över förslaget.

Bank- och fmdinspektionen har anfört, att, ehuru förhållandena inom inspektionens

verksamhetsområde enligt inspektionens mening icke hittills varit sådana,

att ett övervakande från de synpunkter, på vilka förslaget vore byggt,

skulle vara erforderligt, inspektionen dock, därest förhållandena inom andra

områden av näringslivet skulle anses betinga genomförande av den föreslagna

lagstiftningen, icke hade någon anledning att avstyrka dess tillämpning jämväl

å företag, som stode under inspektionens tillsyn, och sammanslutningar mellan

dylika företag.

Försäkringsinspektionen har, efter att hava lämnat en redogörelse för monopolistiska

sammanslutningar inom försäkringsväsendet, anfört bl. a.:

Å försäkringsområdet vore konkurrensen mellan förefintliga bolag så stark,

att en tarifförening icke längre kunde sammanhållas, om den ville hålla så

Toga premier, att bolag, som utträdde ur föreningen, kunde räkna med att få

god affär mot lägre premier. I fråga om sjöförsäkring torde för övrigt gälla,

att premietarifferna i väsentlig mån måste rättas efter den internationella försäkringsmarknaden.

Frånsett brandförsäkringsområdet hade tarifföreningarna

hittills icke vunnit någon större styrka, enär det visat sig svårt att sammanhålla

dem. Det skulle ej vara till gagn, om staten genom någon sin myndighet

skulle direkt eller indirekt få inflytande på försäkringsbolagens premietariffer

i annan mån, än att i fråga om livförsäkring och närstående försäkringsarter,

där det funnes tillräcklig statistisk erfarenhet att bygga på, grunder fastställdes

för beräkningen av premierna till förhindrande av att otillräckliga premie
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

satser användes av bolagen. Enligt försäkringsinspektionens mening borde försäkringsbolag

och deras sammanslutningar undantagas från en blivande trustkommissions

verksamhetsområde. Skulle detta ej bliva fallet, borde försäkringsinspektionen

i allt fall beredas rätt att begränsa de upplysningar, som

skulle avfordras försäkringsbolagen, på sådant sätt, att kostnaden för deras anskaffande

och bearbetande ej komme att stå i oskäligt förhållande till den

nytta, som -kunde väntas av undersökningen. Tidsförhållandena vore ej sådana,

att man kunde ålägga vare sig bolagen eller det allmänna stora utredningskostnader,

när skäl ej funnes att antaga, att utredningen kunde komma

att blotta allvarliga missförhållanden. Dylika skäl funnes emellertid enligt

försäkringsinspektionens förmenande icke i fråga om försäkringsbolagen och

deras sammanslutningar.

Lantbruksstyrelsen, som över förslaget infordrat yttranden från hushållningssällskapen

och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, har anfört bl. a.:

I de till lantbruksstyrelsen inkomna yttrandena hade i allmänhet i enlighet

med trustlagstiftningskommitténs utredning konstaterats, att en mycket stark

tendens till sammanslutningar i prisreglerande syfte tämligen allmänt framträdde

inom affärs- och industrivärlden, att dylika sammanslutningar inom vissa

branscher fått en faktisk monopolställning på den inhemska marknaden ävensom

att sammanslutningar med dylik monopolställning i vissa fall, om ock mera

undantagsvis, missbrukat sin maktställning till allmänhetens uppskörtande*

Otvivelaktigt torde ock en fortgående utveckling i samma riktning vara att

emotse för framtiden. Det kunde vid sådant förhållande icke förnekas, att

samhället måste hava ett starkt intresse av att kunna oavlåtligt och mera ingående

följa den vidare utvecklingen å området. Tillskapandet, av ett statens

organ, som så att säga hade möjlighet att hålla en ständig utkik över de monopolistiska

sammanslutningarnas omfattning och verksamhet, särskilt sådan

denna framträdde i deras prispolitik gentemot allmänheten, och som ägde möjlighet

att inom vissa utstakade gränser vidtaga dispositioner för att förekomma

sådana utslag av denna verksamhet, som måste ur det allmännas synpunkt

anses skadliga, syntes närmast kunna karakteriseras som ett rent självförsvar

från samhällets sida. Så långt hade ock i allmänhet enighet rätt.i de inkomna

yttrandena. Beträffande organisationen av detta organ hade meningarna emellertid

varit delade. Så gott som genomgående hade kommitténs förslag om

upprättande av en trustkommission med synnerligen vittgående befogenheter

avvisats. Endast Västerbottens och Värmlands läns hushållningssällskap hade

tillstyrkt nämnda förslag i mera obeskuret skick. Sex hushållningssällskap

hade icke gjort något mera bestämt uttalande i förevarande avseende. I övrigt

hade de avgivna yttrandena (från sju hushållningssällskap hava yttranden ej

avgivits) gått i avstyrkande riktning. Härvid hade anförts, att. den föreslagna

kommissionen bleve en alltför stor och dyrbar apparat, att det i själva verket

vore fråga om upprättande av ett nytt ämbetsverk med stora omkostnader samt

slutligen att kommissionen utrustats med alltför vittgående befogenheter och

att densamma härigenom kunde bliva besvärande och. hämmande, även för en

sund utveckling av affärsverksamheten inom landet. Även för egen del ställde

sig lantbruksstyrelsen synnerligen betänksam gentemot kommitténs förslag.

Det torde icke kunna förnekas, att den föreslagna kommissionens, verksamhet

lätt kunde få en inkvisitorisk läggning och att kommissionen härigenom samt

genom att ingripa i fall, då dess ingripande icke vore betingat av föreliggande

förhållanden, lätt kunde åstadkomma mera skada än nytta. Missförhållanden

förekomme visserligen, men förhållandena i vart land torde dock ännu sa länge

knappast kunna anses vara sådana, att de påkallade en allmän trustlagstiftning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj'':ts proposition nr Ilo.

h

Framhållas kunde ock, att det numera knappast torde råda mera än en meningdärom,

att statens åtgärder i pris- och produktionsreglerande syfte under världskriget

varit mindre tillfredsställande. Å andra sidan vore dock lantbruksstytelsen

fullt ense med kommittén därutinnan, att staten icke finge helt släppa

utvecklingen fri å ifrågavarande område. Statens åtgärder syntes emellertid

tillsvidare böra begränsas till att med uppmärksamhet iakttaga de monopolistiska

sammanslutningarnas verksamhet och, där i visst fall anledning vore att

befara, att dylik sammanslutning utnyttjade sin ställning till att på allmänhetens

bekostnad i allt för hög grad tillgodose sina egna ekonomiska intressen,

verkställa närmare undersökning, så långt detta vore möjligt med nuvarande

metoder för primärmaterialets uppsamlande. Därest en sådan undersökning

skulle ådagalägga ett verkligt missförhållande, syntes vidare genom pressens

medverkan de vunna resultaten av undersökningen böra bringas till offentligheten

och allmänheten givas råd och upnlysningar att genom motorganisationer

eller på annat sätt, exempelvis genom minskning av konsumtionen av viss

vara, söka motverka den ifrågavarande sammanslutningens prispolitik. Ofta

torde ett dylikt tillvägagångssätt kunna förväntas medföra erforderlig rättelse.

I svårare fall torde särskilda åtgärder från statsmakternas sida, exempelvis

borttagande eller sänkande av förekommande tullsatser, kunna tillgripas. Lantbruksstyrelsen

hölle emellertid före, att för en dylik övervakande uppgift icke

behövde tillsättas en kommission med de utav trustlagstiftningskommittén föreslagna

måtten. Möjligen skulle uppgiften kunna givas åt något statens ämbetsverk

eller, där detta ej lämpligen läte sig göra, till någon mindre omfattande

sakkunnig institution.

Tilläggas må, att i flera av de från hushållningssällskap inkomna yttrandena

i anslutning till förenämnda tvenne kommittéledamöters särskilda uttalande betonats

angelägenheten av att lagstiftning å området komme till stånd först efter

det näringslivet i vårt land återhämtat sig efter den rådande depressionen, under

vilken allt borde undvikas, som vore ägnat att väcka oro, osäkerhet och

missmod hos närings- och industriidkarna i landet, ej minst bland jordbrukets

målsmän.

Socialstyrelsen har fått emottaga yttranden i ärendet från la nätorganisationen

i Sverige, kooperativa förbundet, Sveriges statstjänstemannanämnd, statstjänarnas

dyrtidstilläggskommitté, trafiktjänstemännens riksförbund, Sveriges,

husmodersföreningars riksförbund och försäkringstjänstemannaföreningen i

Stockholm.

De sammanslutningar, som till socialstyrelsen avgivit yttranden i frågan, hava

i allmänhet uttalat sig för behovet av ett statsingripande gentemot de monopolistiska

företeelserna. Några sammanslutningar, bland dem landsorganisationen,

hava utan förbehåll anslutit sig till kommitténs förslag. Statstjänarnas

dyrtidstilläggskommitté har velat gå längre och förordat, att åt det föreslagna

organet för statsingripandet, trustkommissionen, måtte givas vidgat uppdrag,

så att det kunde föreslå åtgärder till undanröjande av alla de faktorer, som bidroge

till att oskäligt fördyra befolkningens levnadskostnader — särskilt har

kommittén vänt sig mot de onödiga mellanhänderna. I ett flertal yttranden har

uttryck givits för den uppfattningen, att utvecklingen i monopolistisk riktning

borde respekteras och statsingripandet begränsas till bekämpande av monopolställningens

missbruk. Kooperativa förbundet har visserligen ej velat bestrida

behovet av särskilt statsingripande mot de monopolistiska företagen och sammanslutningarna

men framhållit såsom värdefulla botemedel mot ifrågavarande

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

16

missförhållanden en handelspolitik, som medgåve ett ohämmat internationellt

varuutbyte, samt en kraftig konsumentorganisation. Av kooperativa förbundet

och Sveriges statstjänstemannanämnd hava framställts erinringar mot den föreslagna

trustkommissionen. Enligt den förra sammanslutningens mening skulle

kommissionens ledamöter kunna inskränkas till tre eller också skulle kommissionen

ersättas med en särskild befattningshavare, placerad exempelvis inom handelsdepartementet,

vilken i förekommande fall skulle höra representanter^ för

producenter och konsumenter. Sveriges statstjänstemannanämnd, som ifrågasatt

behovet av ett särskilt statsorgan för ändamålet, har ansett en kommission

av den föreslagna typen olämplig och föreslagit tillsättandet av en särskild

trustinspektör med samma befogenhet, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma

trustkommissionen.

För egen del har socialstyrelsen under framhållande av att förevarande ärende

torde få anses i viss mån främmande för styrelsens huvudsakliga ämbetsuppgifter

anfört i huvudsak följande:

Enligt styrelsens mening utgjorde den monopolistiska koncentrationen underför

närvarande givna förutsättningar en naturlig och oundviklig fas i näringslivets

utveckling och innebure därjämte i sina högre former möjlighet till en beaktansvärd

rationalisering av produktion, resp. distribution. I och för sig behövde

ej heller ifrågavarande företeelse medföra ogynnsamma verkningar för

konsumenterna. Faran för att monopolistiska företag eller sammanslutningar

skulle missbruka sin ställning läge emellertid, såsom rätt naturligt vore och av

erfarenheten i rik mån bekräftades, nära till hands.

Att ett ingripande från statens sida mot monopolställningens missbrukande

mötte betydande svårigheter, finge emellertid erkännas, och hade det, såvitt

erfarenheten från andra länder gåve vid handen, hittills icke lett till alltför

betydande direkta resultat. Sannolikt vore dock, att enbart möjligheten till

ett statsingripande många gånger i avsevärd mån motverkat alltför stötande

maktmissbruk. Påpekas finge också, att redan en undersökning och ett framläggande

för offentligheten av en monopolbildnings affärsmetoder torde vara

ägnade att utöva en ganska starkt korrigerande inverkan.

Styrelsen vore alltså, oavsett om några effektiva direkta lagstiftningsåtgärder

mot monopolbildningarnas olägenheter kunde åvägabringas eller ej, av den

meningen, att en ingående och allsidig undersökning av berörda bildningar borde

komma till stånd. Huruvida och på vilka sätt staten sedan skulle reagera mot

nyss omförmälda olägenheter, finge bero på vad undersökningen gåve vid handen

— möjligen finge man nöja sig med att lägga huvudvikten på undersökningsresultatens

publicerande.

Styrelsen biträdde sålunda i huvudsak kommitténs förslag.

Den av kommittén föreslagna inskränkningen beträffande ifrågavarande undersökningar

till att gälla vad som erfordrades för bedömande av behovet av

särskilda lagstiftningsåtgärder och dessas utformning samt därutöver till fall

av särskilt framträdande missförhållanden syntes styrelsen vara synnerligen

väl påkallad.

Beträffande valet av organ för utredningens verkställande kunde givetvis

olika lösningar komma i fråga. Närmast till hands läge måhända, särskilt

från sparsamhetssynpunkt, att uppdraga utredningen åt någon redan bestående

statsmyndighet. Någon för ett dylikt uppdrag fullt lämpad myndighet

torde emellertid ej förefinnas. De myndigheter, som möjligen skulle kunna

ifrågakomma, stode nämligen med hänsyn till sina huvudsakliga uppgifter

icke fullt fria och obundna eller måste anses sakna tillfredsställande saklig

kompetens. Åt vilken myndighet utredningen än uppdroges, skulle det för

opaginerad Kontrollera mot PDF

övrigt otvweJaktigt bliva nödvändigt att förstärka myndigheten med ungefär

j et matt av arbe skraft, .som för utredningen kunde behövas vada" någo^ genthg

besparing sålunda cj skulle vinnas. Tvivelaktigt torde väl också vara om

det vore lämpligt att vidtaga en dylik förstärkning för ett uppdrag av tillfällig

natur. Enligt styrelsens åsikt torde det således få anses väl motfverat att fö?

ti l"Xn, l1. aP“ e‘LSilX“ lillalli«f ”8»». syntes det 3 hLyn

de störa krav pa sakkunskap och omdömesförmåga, som måste ställas nå

e a organ som om kommitténs förslag i förevarande avseende på det hela taft

vore att förorda. Möjligen skulle det dock låta sig göra att minska antalet

g,3^‘tm3rÄrS^"iSSi°"“ betrMfan,]e * “ förstnämnda

tor. &a vitt styrelsen kunde finna, torde dessa förslag grunda sig på en mÄ

uppfattning av det egentliga syftet med förevarande lagförslag ^nämligen att

fa till stånd en allsidig ingående och tillförlitlig utredning om de monopofstiska

företeelserna i vart land och eventuellt förslag till lagstiftningsåtgärder mot av

desamma föranledda missförhållandena. Sedermera när des?a grundläggande

WT?Iiergaend^atgardef g,e1no1mförts> kun(Je det måhända för d?n fortlöpande

Ä tSÄT-'' lagstiftningens efterlevnad ifrågakomma „t till
vJ

°“ ®ättet f°* förverkligandet av trustkommissionens första och

val aven fornamsta uppgift — att utföra den åsyftade utredningen — kunde

de föreslagna metoderna för upplysningars införskaffande och framtvingande

mahandä synas val inkvisitonska och hårdhänta. Med hänsyn till att^ippy

ngsphkten onekligen i en del fall torde komma i stark konflikt med

maktiga intressen, torde väl emellertid ganska stränga bestämmelser i före

varande avseende vara av behovet påkallade och hade styrelsen i huvudsak

ej något att erinra mot ifrågavarande bestämmelser. Möjligen skulle dock

vara skal att från upplysningspliktens fullgörande undantaga personer som

? g]r]und av cler1as beroende ställning i förhållande till monopolistiska’ företag

eller sammanslutningar kunde göra troligt, att fullgörandet skulle för dem

kunna medföra allvarlig skada eller dylikt.

Kommer skalle gium, som fått emottaga yttranden i ärendet från följande institutioner

och sammanslutningar inom näringslivet, nämligen Sveriges industriförbund

fullmäktige i Järnkontoret, Sveriges kemiska industrikontor Sveriges

hantverksorganisation, Sveriges allmänna sjö farts förening, Sveriges redareförening

Sveriges, segelfartygsföfning, Kanalflottans rederiförening, samtliga

han del skamrar i riket och Sveriges köpmannaförbund, har sammanfattat innehållet

i de till kommerskollegium inkomna yttrandena sålunda:

Endast två av de hörda sammanslutningarna förklara sig i princip icke hava

XvÄXT T T\?r5la|ra, ‘»Syftningen, nämligen LndeU,“Sa

för Vasternorrlands och Jamtlands län samt för Norrbottens och Västerbottens

lan, ävensom under vissa förbehåll handelskammaren i Gävle. Vad de korpora

tioner, som representera sjöfarten, beträffar, synas dessa ställa sig mera ömmande

för fragan i det avsedda företeelser av monopolistisk art förmenas fcke

hava i nämnvärd utsträckning förekommit inom svensk sjöfart och rederirörelse

Sveriges redareförening bär dock uttalat sin anslutning till handelskammarens i

fett ; ''''‘lket; ,ithel ”«> »™*a yttranden Si?

Den allmänna meningen inom landets industriella och kommersiella kretsar,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 90 käft. (AV Ilo.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

i den mån den fåi anses representerad av sagda avstyrkande yttranden, synes

alltså avgjort vara emot en lagstiftning av den art, trustlagstiftnin.gskommittén

föreslagit, och detta ej mindre på grund av det sätt, varpå kommittén löst sin

uppgift, än även, och det förefaller i än högre grad, på grund av en helt skiljaktig

uppfattning om de påtalade sammanslutningarnas betydelse inom det moderna

näringslivet. Man synes redan uppfatta riktlinjerna för förslaget såsom

ett underkännande av näringslivets behov att söka sig de lämpligaste formerna

för ekonomisk verksamhet och såsom ett ensidigt betonande av ett allmänt konsumentintresse,

vars innebörd icke klart fattats. Vidare göres den meningen

med skärpa gällande, att förhållandena i vårt land på detta område icke med fog

kunde sägas vara av den art, att ett så drakoniskt ingripande från det allmännas

sida som föreslagits, vore på något sätt påkallat. Enstaka överdrifter hänföras

till den nu tilländalupna kristidens företeelser, och man påpekar, att den

inträdande lågkonjunkturen av sig själv åstadkommer en kraftig avveckling av

den ekonomiska överorganisation, som tidigare må hava givit upphov till farhågor

för den köpande allmänhetens exploatering. Upprättandet av ett nytt ämbetsverk

med befogenhet att under former, som icke anses betryggande för affärslivets

oundgängliga behov av diskretion, företaga omfattande publika utredningar

om industriens och handelns organisationer uppfattas som ett oberättigat

misstroende, riktat mot utövarna av vissa näringsfång. Man framhåller sålunda,

att jordbrukarnas och industriarbetarnas organisationer, vilka icke skulle

beröras av den föreslagna inspektionen, hade minst lika stor,, om icke större

möjlighet att inverka på prisbildningen inom landet, än de näringssammanslutningar,

som kommittén i första hand velat ställa under övervakning. Elera av de

hörda korporationerna anse, att ett omedelbart inrättande av en trustkommission

enligt föreliggande förslag skulle skärpa affärsolusten, minska förtroendet till

framtiden och för näringslivet försvåra återhämtningen från den nu rådande

depressionen samt därigenom lända till direkt skada för landets ekonomi.

För egen del har kommerskollegium anfört i huvudsak följande:

Att kartell- och trustsammanslutningarna under senaste decennier jämväl i

vårt land erhållit en betydande omfattning lärer få anses såsom en fas. av den

allmänna ekonomiska utvecklingen och såsom ett resultat av de ekonomiska lagar,

som under normala förhållanden reglera det nutida materiella framåtskridandet.

Den framdrivande kraften vid denna utveckling har givetvis i första

rummet varit de uppenbara fördelar för produktionen, även rent nationalekonomiskt

sett, som i många avseenden stå att vinna genom de former för samverkan,

driftkoncentration m. m., som kartellen eller trustsammanslutningen innebär,

detta naturligtvis under förutsättning av lämplig organisation och ekonomiskt

klok och måttfull ledning.

Att söka genom lagstiftningsåtgärder mer eller mindre direkt .motarbeta den

nämnda ekonomiska utvecklingen, synes lika olämpligt som utsiktslöst. Statliga

regleringsåtgärder, som kunna befinnas nödiga gentemot privata företag av

monopolistisk natur, torde därför böra inskränkas till sådana bestämmelser, som

avse förhindrande, såvitt möjligt, av monopolväsendets avarter och beivrande av

uppenbara missbruk. Obestridligt är nämligen, att avarter och missbruk förekommit

och även för framtiden kunna befaras, därest viss kontroll ej utövas

över monopolistisk verksamhet på näringslivets område. Erfarenheten från

skilda länder, vårt land ej undantaget, har därpå givit tillräckliga exempel och

har jämväl inom de flesta kulturländer gjort frågan om lämpliga motåtgärder

i lagstiftningsväg aktuell.

Bland olägenheterna och vådorna av det privata näringsmonopolet framhålles

i kommittébetänkandet i första hand den frestelse till överkapitalisering, som

framträder vid bildandet av en monopolistisk sammanslutning. Många exempel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts pro position nr Ilo.

1!)

på dylika företeelser inom vårt lands näringsliv kunna anföras, särskilt från

krigsårens i åtskilliga avseenden konstlade och osunda högkonjunktur Hithörande

företeelser sammanhänga emellertid i åtskilliga hänseenden med en

mindre önskvärd riktning inom emissionsverksamheten, vilken riktning likväl

pa senaste tiden framkallat synnerligen kännbara och häftiga bakslag. Med

hänsyn till rådande konjunkturförhållanden lärer det knappast vara att befara,

att missbruk av berörda slag skola i avsevärd grad framträda under den närmaste

framtiden.

Den allmännast kända och oftast patalade olägenheten och risken av den

monopoliserade verksamheten inom industri, handel och transportväsende ligger

emellertid i den frestelse till maktmissbruk, som monopolet innebär. Monopolställning

kan sålunda missbrukas till försämring av de utbjudna varornas eller

prestationernas kvalitet, till ett oskäligt uppskruvande av prisnivån i syfte att

bereda monopolinnehavaren otillbörlig vinst, till genomförande i övrigt av ensidiga

och gentemot köparna obilliga försäljningsbestämmelser, eller till oskälig

nedpressmng av ersättningen till monopolinnehavares leverantörer.

Exemplen pa direkt varuförsämring såsom följd av monopolistisk verksamhet

torde i vart land. vara relativt fa. I allmänhet lärer tvärtom den specialisering

och de ökade möjligheter för tillgodogörande av teknikens utveckling, som blivit

en följd av industriens kartellsammanslutningar och förtrustade företags stordrift,

hava lett till framsteg jämväl med avseende å varornas kvalitet.

Den allmännaste formen för monopolets maktmissbruk ligger däremot i genomförandet

av en i förhållande till produktionskostnaderna oskälig prisnivå,

oftast gentemot köparna, men i vissa fall även beträffande leverantörer, det vill

säga i beräknande av en ur konsumentsynpunkt oberättigad vinstmarginal för

monopolisten. De rent ekonomiska faktorer, som verka reglerande å överdrifter

härvidlag, äro som bekant prisbildningens inverkan på efterfrågan samt

risken för själva monopolställningens äventyrande, den s. k. potentiella konkurrensen.

I den män betydelsen och verkan av dessa regulativ försvagas, ökas

givetvis riskerna för missbruk av en faktisk monopolställning. Krisårens erfarenheter

lämna allbekanta exempel härpå, särskilt genom avstängandet, helt

eller delvis, av den kraftigast verkande regulatorn på det inhemska monopolet,

nämligen den utländska konkurrensen.

Det är naturligt, att de jämförelsevis talrika och obestridliga missbruk av

en okontrollerad monopolställning, som sålunda under krigsårens undantagsförhållanden

förekommit, i hög grad stegrat den på många håll rådande misstron

och ogillandet av kartell- och trustväsendet. I många fall hava de monopolistiska

sammanslutningarna sålunda ansetts såsom egentliga upphovet till den

allmänna prisstegring, vars förnämsta orsaker i verkligheten legat på andra områden.

Denna uppfattning torde i sin män hava bidragit till att framkalla yrkandena

om genomförandet snarast möjligt av kontrollåtgärder gentemot hithörande

företag. Sådana yrkanden framkommo i vårt land liksom i åtskilliga

andra länder, bland andra England samt våra grannländer Norge och Danmark,

i samband med den nya period av industriell högkonjunktur, som syntes inträda

efter fredsslutet och som hos oss särskilt gjorde sig gällande under förra

hälften av år 1920.

Det sedermera inträffade, nästan exempellösa bakslaget på alla näringslivets

områden har emellertid på många håll framkallat betänkligheter mot statliga

ingripanden, rörande vars verkningar under förhandenvarande förhållanden man

saknade varje erfarenhet och som kunde befaras vara ägnade att åtminstone i

vissa fall öka den rådande industriella och kommersiella osäkerheten och depressionen.

Sålunda har i England den lag angående övervakande av prisstegring och

kontroll över truster, som utfärdades den 19 augusti 1919 och erhöll vissa kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

pletterande tillägg den 19 maj 1920, upphört att gälla från^ocb med den 19

maj 1921, utan att det för närvarande synes ifrågasatt att låta den följas av

någon mera permanent lagstiftning på hithörande område. Officiellt har lagens

upphävande till och med betecknats såsom »avslutande av ett experiment». Detta

experiment har givit anledning till mycken kritik. Dess huvudsakliga vinst

har legat däri, att det bibringat allmänheten en viss kännedom om viktiga förhållanden

inom näringslivet och ådagalagt, att prisstegringen på det hela taget

varit i långt högre grad beroende av andra faktorer än av oskälig prisuppskörtning,

samt att därigenom samlats en del fakta såsom underlag för diskussion

om en blivande permanent lagstiftning angående näringsmonopol, när dessa frågor

en gång komma att behandlas av parlamentet.

I Danmark, där ett provisoriskt lagförslag angående viss kontroll över företag

och sammanslutningar av monopolislisk art inom näringslivet framlades

hösten 1919 och av folketinget antogs i februari 1920, har den vidare behandlingen

fått anstå, varvid såsom skäl för uppskovet från regeringens sida anförts

bland annat, att situationen inom näringslivet då (på hösten 1921) vore väsentligt

olik den, som förelåg 1919 och 1920, och att en naturlig följd härav vore,

att man toge under övervägande, att eventuellt söka andra utvägar till frågans

»försvarliga» behandling än de, som då anvisades. Inom inrikesministeriet är

man för närvarande sysselsatt härmed.

Bland länder med förhållanden närmast jämförliga med de i vårt land rådande

har i övrigt, såvitt av kommittéutredningen framgår eller kollegium eljest

har sig bekant, endast Norge genomfört en provisorisk lagstiftning angående

kontroll över truster och kartellartade sammanslutningar ävensom över prisöverenskommelser

av alla slag, avsedda att reglera konkurrensen inom näringslivet.

I nämnda land har jämväl utarbetats ett förslag till permanent lagstiftning om

kontroll över sammanslutningar och monopolföretag, som framlagts den 29

augusti 1921. De provisoriska förordningarna inrymma bland annat åt provianteringsdepartementet

en synnerligen vidsträckt befogenhet att fastställa

maximipriser inom såväl handel som industriell och hantverksmässig produktion.

Såväl den provisoriska lagen som lagförslaget gå vida längre i fråga om ingrepp

mot nästan varje intressesammanslutning inom näringslivet än i vårt land

hittills varit på allvar ifrågasatt eller torde kunna anses överensstämma med någon

mera utbredd opinion härstädes. Närmare erfarenhet rörande den provisoriska

lagstiftningens verkningar torde ännu saknas.

Det av trustlagstiftningskommittén framlagda förslaget till lag om vissa åtgärder

beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar innefattar i

huvudsak, i likhet med det förutnämnda danska lagförslaget, med vilket det

företer vissa överensstämmelser, tillskapandet av en kommission, utrustad med

extraordinära befogenheter och avsedd att verka på en gång såsom utredande

kommitté och kontrollorgan. I likhet med ett flertal av de över förslaget hörda

representationerna för näringslivet finner kollegium denna anordning ägnad att

väcka starka betänkligheter.

Kollegium anser sig visserligen böra förorda, att åtgärder vidtagas i syfte

att genom lämpligt statsorgan åstadkomma en permanent kontroll över ifrågavarande

monopolistiska företag och sammanslutningar. Åtskilliga fördelar synas

vara att vinna genom en dylik fortlöpande kontroll. Å ena sidan lärer ur

konsumentsynpunkt ett påvisande och beivrande av uppenbara maktmissbruk i

fråga om prispolitik och övriga leveransvillkor, som kunna föranledas av monopolinnehav,

få anses lämpligt och berättigat. Å andra sidan torde det ligga i

näringslivets eget välförstådda intresse, att dylika missbruk ej må få större omfattning

och därigenom bringa hela den nationalekonomiskt och produktionstekniskt

gynnsamma utveckling, som kartellsammanslutningarna liksom förtrustade

industriella storföretag representera, i orättvis misskredit hos allmänheten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ts proposition nr Ilo.

21

..Därest nämnda fördelar skola kunna vinnas utan större olägenheter för

näringslivet i dess helhet eller vissa grenar därav, är det nödvändigt, att den

kontrollerande myndigheten erhåller en lämplig organisation i närmaste anslutning

till hävdvunna och på närbesläktade verksamhetsområden prövade former,

samt att ett fullt betryggande skydd åvägabringas för iakttagande av företagarnas

berättigade krav på sekretess i fråga om lämnade uppgifter.

Mot den av kommittén föreslagna niomannakommissionen, som skulle samtidigt

erhålla ställningen av utredande kommitté och provisorisk kontroll- och inspektionsmyndighet,

synas befogade invändningar kunna göras. Den mera tillfälliga

karaktär och organisation,, denna kommission skulle erhålla, liksom det stora antalet

medlemmar jämte biträden densamma skulle omfatta, torde knappast erbjuda

tillfredsställande garantier, vare sig i fråga om ärendenas fullt konsekventa

och sakliga .behandling eller.beträffande iakttagandet av nödig sekretess. Likaså

torde.det bliva förenat med icke obetydliga svårigheter att för en så mångtalig

provisorisk kommission kunna påräkna fullt sakkunniga, ojäviga och i övrigt

kompetenta ledamöter, ifalla avseenden lämpade att fullgöra de synnerligen

maktpåliggande och ömtåliga uppdrag, kommissionen enligt förslaget fått sig

anförtrodda.. Slutligen torde de avsevärda kostnader —• enligt kommittéförslaget

beräknade till högst 100,000 kronor, dock utan närmare angiven specifikation

-— som tillskapandet av en dylik kommission skulle medföra, särskilt under nu

rådande tider böra väcka synnerligen stora betänkligheter.

På grund härav anser kollegium, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som alternativt förordats av bland andra Stockholms med flera handelskammare

överiges industriförbund och fullmäktige i jernkontoret, att kontrollmyndigheten

bör erhålla en mera klar ställning såsom statsorgan med ämbetsmannaansvar,

iörslagsvis under namn av »trust- och kartellinspektion». Denna inspektion, som

lämpligen bör, pa sätt föreslagits av Stockholms handelskammare, utgöras av

eu trustinspektör med nödiga biträden samt rådgivande representanter för näringslivet

och konsumentintressena, lärer kunna organiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med bank- och fondinspektionen samt försäkringsinspektionen och

vara ålagd motsvarande diskretionsplikt. Att åt en inspektionsmyndighet av

nu föreslagen beskaffenhet, inrymma vittgående och ansvarsfull befogenhet

rörande infordrande från näringsidkare av upplysningar och uppgifter av grannlaga

natur torde möta vida .mindre gensaga än i fråga om den mera tillfälliga

niomannakommission med biträden m. m., som kommittéförslaget upptager.

. I flera av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, att den föreslagna inspektionsmyndigheten

skulle på ett eller annat sätt anknytas till kommerskollegium.

Såsom, stöd för. en sådan anordning har anförts, dels den nära kontakt, som

kollegium i övrigt, i sin verksamhet har med näringslivet, dels särskilt de fördelar

i organisatoriskt hänseende, som utnyttjandet i viss mån av de resurser i

ena och andra avseendet — bland annat beträffande näringsstatistiska uppgifter

— varöver kollegium förfogar, skulle innebära, dels slutligen de möjligheter till

besparing, som härigenom skulle uppstå för staten.

Kollegium måste för sin del ställa sig tvekande till lämpligheten av en dylik

anordning. Den uppgift, kollegium har att inom statsförvaltningen närmast

företräda, nämligen tillvaratagandet av näringarnas intressen, nödvändiggör givetvis,

om den över huvud taget skall kunna på ett tillfredsställande sätt fyllas,

ett förtroendefullt samarbete med representanterna för privata företag och

sammanslutningar inom olika områden av näringslivet. Det är att befara, att

detta önskvärda samarbete kunde lida ett visst avbräck, därest den uppfattningen

vunne insteg, att sålunda vunnen kännedom om speciella näringsförhållanden

kunde förväntas utnyttjad för andra syften än dem, som direkt avsåge näringarnas

egen utveckling. Så skulle exempelvis införskaffandet av de erforderliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

primäruppgifterna för industristatistiken, vilket redan nu i många fäll erbjuder

avsevärda svårigheter, antagligen i hög grad motverkas av en eventuell farhåga,

att de lämnade uppgifterna komme att brukas för andra syften än den officiella

statistiken. Införlivandet med kommerskollegium av en trust- och kartellinspektion

kunde befaras även i andra avseenden verka förryckande på kollega övriga

verksamhet. Kollegium vill emellertid framhålla, att vissa av de motsedda fördelarna

eventuellt skulle kunna vinnas genom åvägabringande av visst samarbete,

varemot kollegium för sin del ej finner anledning framställa erinran.

Vad beträffar bevarandet av nödig sekretess i fråga om av inspektionsmyndigheten

inhämtade konfidentiella uppgifter finner kollegium, i likhet med

flera av de hörda sammanslutningarna, fyllandet av detta berättigade krav

nödvändiggöra en ändring i tryckfrihetsförordningen, varigenom de införskaffade

meddelandena liksom inspektionsmyndighetens protokoll och övriga handlingar

undantagas från offentliggörande, i den mån offentliggörande ej i särskild

ordning beslutes. På annat sätt lärer man nämligen knappast kunna

komma ifrån den dubbla svårighet, som ligger i att på samma gång skaffa ett,

särskilt gentemot den utländska konkurrensen nödigt, skydd för lämnade uppgifters

hemlighållande och att möjliggöra det även för inspektionsmyndigheten

själv erforderliga, oomtvistliga fastställandet av lämnade uppgifters innehåll.

Det av trustlagstiftningskommittén såsom provisorium förordade muntliga förfarandet

vid avlämnadet av uppgifter lärer icke kunna erbjuda erforderlig trygghet

i berörda hänseenden.

Därest nu anförda synpunkter, som av kollegium anses böra tillmätas synnerlig

vikt, vinna beaktande, skulle icke den ifrågasatta inspektionsmyndigheten

kunna träda i verksamhet, förrän tidigast efter det tryckfrihetsförordningen

blivit i angivet avseende kompletterad.

Kollegium finner detta uppskov ej innebära någon större olägenhet, utan

fastmera avsevärda fördelar. Såsom framgår av vad ovan anförts, äro riskerna

för missbruk från monopolistiska sammanslutningars och företags sida vida

mindre under en utpräglad lågkonjunktur än under högkonjunkturen. Å andra

sidan är det stöd, som kartellerna erbjuda det enskilda företaget, liksom de tekniska

och organisatoriska företräden, som det för stordrift ordnade trust företaget

möjliggör, av särskild betydelse under depressionstider.

Om sålunda den sammanhållning, som särskilt kartellväsendet skänker under

depressionstider, är av speciellt värde, bland annat för motarbetandet av en

osund konkurrens, är givetvis påfrestningen på sådana sammanslutningar under

förhållanden, sådana som de nu rådande, betydande. I de inkomna yttrandena

har med styrka gjorts gällande, att inrättandet under närvarande tid. av . en

kommission med dubbelt uppdrag att dels utreda, dels i viss mån kunna ingripa

mot näringslivets sammanslutningar skulle innebära en ytterligare belastning å

handeln och industrien samt bidraga till ökande av rådande ekonomiska osäkerhetstillstånd.

Det har vidare framhållits, att undersökningar baserade på nuvarande

förhållanden skulle hava föga värde, sedan mera normala tider inträtt,

och att de åtgärder, som kunde ifrågakomma för beivrande av missbruk, vore

under nuvarande tidsläge onödiga, verkningslösa eller direkt ägnade att mer

skada än gagna.

Kollegium, som i huvudsak ansluter sig till denna uppfattning, anser pa

grund härav att genomförandet av den ifrågasatta lagstiftningen och tillsättandet

av lämpligt inspektionsorgan för detta ändamål bör kunna anstå. Några egentliga

olägenheter för konsumentintressena av ett sådant uppskov lära av ovan

angivna skäl knappast behöva befaras. Emellertid böra nödiga förberedelser

härför vidtagas genom införande av ovan antydda tillägg i tryckfrihetsförordningen

samt genom vidare utarbetande av förslag till lag i ämnet ävensom till

organisation av inspektionsmyndigheten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

23

Den härför erforderliga utredningen, som lämpligen synes kunna uppdragas

åt en enda sakkunnig, torde bland annat böra ingå något på frågan om åtgärder,

som kunna tänkas ifrågakomma från det allmännas sida för stävjande av

eventuella monopolistiska övergrepp •—• ett område, som endast i mycket ringa

grad beröres i det nu framlagda betänkandet. Hittills föreliggande erfarenhet

från verkningarna av utländsk lagstiftning på området torde visserligen kunna

sägas vara huvudsakligen av negativ art. Men det är att förmoda, att de närmaste

åren komma att, särskilt från grannländerna, lämna ytterligare material

för bedömande av hithörande spörsmål.

Den föreslagna utredningen torde sålunda böra bland annat avse de medel,

som nu gällande lagstiftning i vårt land medgiver för stävjande av sådana övergrepp,

som här ovan avses, samt förslag rörande de former, under vilka sådana

medel böra tillgripas, varvid avseende särskilt torde böra fästas vid nödiga

garantier till skjRdande av näringslivets befogade intressen. Ävenså torde utredningen

böra omfatta en fortsatt närmare redogörelse för de särskilda lagstiftningsåtgärder,

som under senaste tid genomförts i andra länder med förhållanden

jämförliga med vårt lands, samt verkningarna av sådan lagstiftning.

Bland de medel för beivrande av monopolmissbruk, som torde kunna av inspektionsmyndigheten

användas utan genomförande av något för svensk lagstiftning

främmande, må i första rummet framhållas direkta hänvändelser till vederbörande

företag eller sammanslutningar beträffande önskade ändringar i fråga

om prispolitik eller affärsmetoder. Därest sådan hänvändelse icke leder vare

sig till ändring eller tillfredsställande förklaring, lärer anmälan till Kungl.

Maj:t om de anmärkta förhållandena kunna tillgripas.

Redan i ingivandet av sådan anmälan torde, bland annat genom den stimulering

till upptagande av utomstående konkurrens, som densamma i vissa fall

skulle innebära, kunna ligga en viss möjlighet till vinnande av rättelse i påtalade

missförhållanden. Emellertid torde, såsom särskilt framhållits av Sveriges

industriförbund, en sådan anmälan i den män den är offentlig handling,

kunna befaras i vissa fall i otillbörlig grad skada industriföretag och lärer

dessutom i sådana fall hårdare drabba lojala företag än mera hänsynslöst ledda

dylika. Anmälan bör därför tillgripas med största varsamhet och garantier

mot förhastande beredas.

Bland de åtgärder, som ytterligare skulle såsom korrektiv kunna ifrågakomma,

må nämnas en tillfällig suspension eller nedsättning av gällande tullsatser

för sådan vara, som befinnes vara utsatt för oskälig prisstegring till följd av

inhemsk monopolistisk verksamhet. Vidare skulle eventuellt såsom yttersta

medel kunna tänkas, att Kungl. Maj:t på därom av inspektionsmyndigheten

gjord framställning beslöte antingen exportförbud för vissa varuslag eller införande

av maximipriser för desamma. Utan att närmare ingå på lämpligheten

av sådana åtgärder, anser sig kollegium nu endast böra framhålla, hurusom

av krigsårens erfarenhet synes otvetydigt framgå, att sådana åtgärder endast

böra i yttersta nödfall tillgripas.

Bland de än längre gående skydds- eller bestraffningsåtgärder mot kartellers

och trustmonopols övergrepp, som i utländsk lagstiftning kommit till användning

eller föreslagits, må framhållas: upplösning av aktiebolag eller andra

ekonomiska organisationer av monopolistisk trustnatur, upplösning av och förbud

mot kartellsammanslutningar, expropriation för statens eller kommuns räkning

av företag samt statskonkurrens direkt eller genom subvention av från

monopolet fristående företag m. m. Ehuru hithörande åtgärder, som hittills

så gott som uteslutande prövats i länder, där trustmissbruk och förtryck genom

privata näringsmonopol och sammanslutningar erhållit en omfattning och

karaktär utan motsvarighet i vårt land, torde strida mot den här allmänt rådande

uppfattningen av näringsfriheten och icke synas kollegium ägnade att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj :ts proposition nr 110.

under nuvarande förhållanden vinna tillämpning hos oss, torde dock ett utredande

och klarläggande av dylika lagstiftningsåtgärders art och verkningar

vara önskligt.

Kollegium hemställer,

att det nu remitterade provisoriska lagförslaget icke lägges till grund för

lagstiftning i ämnet,

att i stället förslag utarbetas dels till definitiv lagstiftning för stävjande av

privatmonopolistiska missbruk och övergrepp, dels ock till organisation av inspektionsmyndighet

över monopolistiska sammanslutningar, allt i enlighet med

de grundlinjer, som av kollegium uppdragits, samt

att förslag jämväl utarbetas till nödiga ändringar i tryckfrihetsförordningen

för beredande av skydd för vissa uppgifter, lämnade till sagda myndighet.

Socialstyrelsen och kommerskollegium hava därjämte, för den händelse trustlagstiftningskommitténs

förslag skulle komma att läggas till grund för blivande

lagstiftning i ämnet, uttalat vissa detaljanmärkningar mot förslaget. Till

dessa anmärkningar och vissa delar av de till nämnda myndigheter samt lantbruksstyrelsen

i ärendet avgivna yttrandena återkommer jag i det följande.

Vid 1924 års riksdag väcktes motioner (1:179 av herr K. G. Westman m. fl.;

II: 269 av herr Johansson i Kälkebo m. fl.) om skrivelse till Kungl. Maj:t med

anhållan, att Kungl. Maj :t ville till årets riksdag framlägga förslag till lagstiftning

rörande statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar

av företag inom vårt näringsliv. I motionerna påpekas, att trustlagstiftningskommitténs

betänkande icke föranlett något Kungl. Maj:ts förslag

till riksdagen, och framhålles, att den kris, som under de senaste åren hemsökt

näringslivet, emellertid icke i fråga om de monopolistiska bildningarnas

omfattning och inflytande på pris- och omsättningsförhållanden medfört sådana

ändringar, att åtgärder från statens sida blivit överflödiga. Slutligen

anföras exempel till belysande av utvecklingen under de senare åren inom ett

par av de monopoliserade näringsgrenar, som berörts i trustlagstiftningskommitténs

betänkande.

Andra lagutskottet hemställde, att riksdagen med anledning av motionerna

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta fullfölja

den redan verkställda utredningen å hithörande område för vinnande genom

lämpligt statsorgan av en fortlöpande kontroll över monopolistiska sammanslutningar

å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga de

förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Till stöd för sin hemställan anförde utskottet bl. a.: Emot trustlagstiftningskommitténs.

förslag hade i de däröver avgivna yttrandena framställts tungt

vägande erinringar i skilda hänseenden; och torde det kunna förutsättas, att

från Kungl. Maj:ts sida ej vore att förvänta något förslag till lagstiftning i

ämnet i enlighet med de riktlinjer, som innefattades i kommitténs förslag. Ej

heller torde vad eljest i ärendet förekommit utgöra en borgen för att Kungl.

Maj:t utan förnyat initiativ från riksdagens sida funne anledning att ånyo

upptaga frågan i syfte att söka bringa densamma till en lösning. Med avseende

härå och då frågan vore av den samhälleliga vikt och betydelse, att den ej

utan olägenhet kunde undanskjutas, funne utskottet sig böra med anledning

av motionerna tillstyrka avlåtande av en ny skrivelse till Kungl. Maj:t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ta proposition nr Ilo. 2r>

Lft iVlJ de»? ifrågasätta utredningen borde givetvis vederbörligt

3 l% amnaf de, erinringar och uttalanden, som i yttrandena över

trustlagstiftningskommittens betänkande gjorts beträffande bl. a. bestämningen

och avgransningen av de monopolistiska sammanslutningar, som

vsages att traffas av den kontrollerande verksamheten, arten av samma

verksamhet, de medel, som vid dess utövande kunde komma till användning för

stavjande av förekommande missbruk av innehavd monopolställning, formerna

tor dylika medels tillitande, beredandet av nödig sekretess rörande de av respektive

företagare till den kontrollerande myndigheten lämnade uppgifter samt

den lämpligaste organisationen av samma myndighet m. m. I sistnämnda hänseende

hade föreslagits, att den ifrågasätta kontrollerande verksamheten skulle

uppdragas antingen åt en särskild trustinspektör eller en befattningshavare i

handelsdepartementet med rådgivande representanter, i bådadera fallen, för näringslivet

och konsumentintressena eller ock åt något av statens ämbetsverk såsom

kommerskollegium Varken i nu nämnda eller Övriga hithörande spörsmål

syntes med hänsyn till den föreslagna ytterligare utredningen i frågan riksdagen

nu lämpligen höra närmare uttala sig. (hiskligt syntes emellertid vara,

att, därest tor beredande av betryggande sekretess för berörda uppgifter jämte

koiJI 11?lerskoJIeg11 yttrande omförmälda handlingar ändring av tryckfrihetsförordningen

befunnes erforderlig, förslag därom kunde om möjligt bliva

framlagt redan till 1924 ars riksdag, så att icke till följd av underlåtenhet därutinnan

tiden för genomförandet av den tilltänkta kontrollanordningen komme

att over hovan förskjutas.

,,.T.re/ese™nteJ “förde: Då frågan genom en föregående riksdagsskrivelse

blivit framlagd till Kungl. Majrts provning och eventuella åtgärd och då, särskilt

med hänsyn till de förändrade förhållanden, som inträtt efter nämnda

riksdagsskrivelses avlåtande, anledning synes saknas att nu göra en ytterligare

hänvändelse till Kungl. Majrt i frågan, anse vi, att utskottet bort föreslå, att

motionerna icke matte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av kamrarna utan votering (riksdagens skrivelse

nr 47).

Genom proposition (nr 219) framlades sedermera förslag till sådan ändring

i tryckfrihetsförordningen, som av lagutskottet förordats; och blev förslaget

av riksdagen antaget såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling.

I fråga om utländsk lagstiftning må nämnas, att i Norge vid 1924 utländsk

års storting framlagts en på det av kommerskollegium omförmälda, i lagstiftning.

augusti 1921 avgivna förslaget till permanent trustlagstiftning byggd propo
sition

med utkast till lov om kontroll med urimelig vederlag og samfundsskadelig

innskrenkning av den frie konkurranse i privat erhvervsvirksomhet. Enligt

regeringsförslaget upphävas de provisoriskt gällande prisreglerande bestämmelserna.

I stället stadgas ett allmänt förbud mot att mottaga eller

fordra orimliga priser eller vederlag; och äger konungen, i fall då den fria

konkurrensen är inskränkt eller upphävd genom sammanslutningar eller ett

enda företag utövar ett bestämmande inflytande på marknaden, utfärda bestämmelser

i prisreglerande syfte. Förut gällande anmälningsplikt för monopolistiska

företag och sammanslutningar upphäves och i stället stadgas upplysningsplikt,

avsedd att giva ett upprättat kontrollråd tillfälle att undersöka

huruvida missbruk av monopolställningen föreligger. För sådant fall kunna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

vittgående åtgärder vidtagas. Avgörandet tillkommer vederbörande departement.

Kontrollrådet bär endast att inhämta upplysningar enligt givna föreskrifter

och inberätta desamma, men ej beslutande myndighet. Kontrollrådet,

som består av fem medlemmar, sammanträder endast då omständigheterna så

påfordra. Medlemmarna tillsättas av konungen för tre år i sänder och utses

med hänsyn till såväl näringslivets som allmänhetens intressen.

I Danmark synes, sedan den vidare behandlingen av förslaget om trustlag

på hösten 1921 förklarats skola anstå, frågan icke hava varit föremål för

dryftande.

Departe- Förevarande fråga har sedan någon tid varit föremål för behandling inom

men<8C e<''en. justitiedepartementet, och jag anhåller nu att till Kungl. Maj:ts prövning få

anmäla ett inom departementet utarbetat lagförslag i ämnet, i det följande betecknat

såsom departementsförslaget.

Att vissa sammanslutningsrörelser av monopolistisk karaktär nått en betydande

omfattning och erövrat synnerligen viktiga områden inom näringslivet,

synes vara ställt utom tvivel. Allmänt erkännas, å ena sidan de fördelar för

produktionen, nationalekonomiskt sett, som härigenom kunna vinnas, och å

andra sidan de möjligheter till allvarsamma missbruk, som denna utveckling

medför. Att en kontroll i en eller annan form bör åvägabringas till förhindrande

av dylika missbruk, medgives numera allmänt, likasom ock å de håll,

där sådan kontroll påyrkas, enighet råder därom, att det gäller att förebygga

missbruken utan att hindra eller skada den lojala sammanslutningsrörelsen.

Däremot gå meningarna starkt isär, då fråga är om att närmare angiva sättet

för vinnande av ett lämpligt kontrollorgan och att uppdraga riktlinjer för dess

verksamhet. Detta förhållande manar till varsamhet vid försöken att finna

en lösning. Mig synes det därför riktigast, att frågan för närvarande löses

endast i viss begränsad omfattning. Sedan närmare erfarenhet vunnits, kan

detta spörsmål framdeles upptagas till förnyat allsidigt övervägande.

Vad då först angår den omfattning, vari en undersöknings- och kontrollverksamhet

bör komma till stånd, vill jag erinra därom, att anmärkningarna mot

trustlagstiftningskommitténs förslag i främsta rummet gå ut därpå, att detsammas

genomförande skulle, särskilt under depressionstid, verka störande och

betungande å de lojala företagen. I flera av de avgivna yttrandena göres i

överensstämmelse härmed gällande, att dessa företag icke borde göras till föremål

för undersökning eller ställas under kontroll utan endast de, som missbrukade

monopolställningen.

Om en ingående undersökning anordnades av alla företag och sammanslutningar,

som kunna tänkas vara av monopolistisk natur, skulle det enligt min

uppfattning måhända kunna visa sig, att i fall, där missbruk icke antagits

föreligga, sådant ändock förekomme. Emellertid kan man förutsätta, att de

svåraste missbruken i allmänhet måste vara kända för den, som erhållit befogenhet

att besluta i fråga om undersöknings företagande. Det synes mig därför,

att man, åtminstone för det närvarande, bör inskränka en närmare undersökning

eller kontroll till fall, där särskild anledning till undersökning synes

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

27

föreligga. Förutom önskvärdheten av att ej göra större ingrepp än förhållandena

påkalla, talar för en sådan begränsning av undersökningsverksamheten

även den omständigheten, att därigenom undvikes en tung och dyrbar anordning

för densammas verkställande.

Anmärkningarna mot trustlagstiftningskommitténs förslag gälla i övrigt huvudsakligen

den föreslagna trustkommissionens organisation.

Såsom förut nämnts, har kommittén föreslagit, att trustkommissionen skulle

bestå av nio ledamöter, utsedda av Kungl. Maj :t. Kommittén har ansett, att inom

ramen av detta antal kravet på tillbörlig allsidighet i synpunkter må kunna

tillgodoses. Detta krav har i de föreslagna bestämmelserna kommit till uttryck

på det sätt, att ledamöterna indelats i tre grupper med olika förutsättningar.

Varje grupp omfattar tre ledamöter. Den första av dessa grupper

utgöres av personer, vilkas medlemskap skulle garantera, att i kommissionen

finnes företrädd en på personlig erfarenhet grundad kännedom om affärsföretags

skötsel samt därmed förenad vana och förmåga att beakta och bedöma de

faktorer, som äro av betydelse vid planläggningen och utövandet av näringsverksamhet.

Genom den andra gruppen av ledamöter har åsyftats att tillföra

kommissionen kännedom om de monopolistiska företagens verkningar i förhållande

till konsumenterna. I den tredje gruppen skulle insättas personer, som

på grund av föregående verksamhet kunna förväntas äga förutsättningar att

opartiskt mot varandra väga de motsatta synpunkter och intressen, som kunna

yppa sig vid ärendenas behandling inom kommissionen, och bedöma frågorna

med hänsyn till samhällets intressen i dess helhet eller, som den föreslagna lagiexten

uttrycker detta syftemål, till »allmänt väl».

Från olika håll har det gjorts gällande, att kommissionen bleve en alltför

stor och dyrbar apparat. Genom den anordning, jag föreslår, torde denna erinran

förfalla. Om det gäller att från fall till fall föranstalta om undersökning

av särskilda företag och sammanslutningar, minskas arbetsbördan, och

kravet på mångsidighet i undersökningsorganets kompetens kan väsentligt inskränkas.

Ofta nog torde en undersökning kunna verkställas av redan förefintligt

statsorgan, såsom ämbetsverk eller särskild befattningshavare inom

statsdepartement eller ämbetsverk. Av skäl, som kommerskollegium anfört, bör

emellertid möjlighet hållas öppen att anförtro undersökning jämväl åt annan

eller andra undersökningsförrättare. Under alla förhållanden skall undersökningsorganet

vid fullgörandet av ifrågavarande uppgift vara att betrakta såsom

särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Då nu undersökningsuppdraget icke från början bindes vid visst ämbetsverk

eller annat statsorgan, måste tydligen beslutanderätten, huruvida undersökning

över huvud skall företagas, ligga annorstädes än hos undersökningsmyndigheten

själv. Med hänsyn till önskvärdheten av att vid övervägande av dylika frågor

finnes en mera allsidig överblick av näringslivets förhållanden lärer avgörandet

böra tillkomma Kungl. Maj:t.

Undersökningsmyndighetens uppgift blir i första hand att inrikta undersökningen

på frågan om monopolställningen missbrukats, över undersökningens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

resultat har myndigheten att så snart ske kan avgiva redogörelse till Kungl.

Maj :t. Redogörelsen bör tydligen också upptaga förslag till åtgärder, som myn- digheten må finna av omständigheterna påkallade. Härvid torde i första rummet

böra komma i betraktande med nuvarande lagstiftning möjliga åtgärder såsom

direkta hänvändelser till vederbörande företag eller sammanslutning, offentlig- görande av undersökningsresultatet i den mån sekretess icke skall grundlagsen- ligt iakttagas, suspension eller nedsättning av tullsatser m. m. Även lagstift- ningsåtgärder må helt naturligt kunna föreslås, särskilt om föregående under- sökningar ådagalagt missbruk av enahanda eller liknande slag, vilka synas icke

därförutan kunna stävjas. Frågan om undersökningsresultatets offentliggö- rande skall jag vidare beröra efter redogörelse för erforderliga bestämmelser

angående upplysningsplikt och sekretess.

Närmare bestämmelser rörande undersökningsmyndighetens organisation och

verksamhet torde böra i de särskilda fallen meddelas av Kungl. Maj:t. Om

undersökningen uppdrages åt redan befintlig myndighet, lära i allmänhet icke

erfordras särskilda föreskrifter i detta hänseende; huvudsakligen torde härutin- nan en hänvisning till vad för myndigheten eljest gäller vara tillfyllest.

Special-

motivering.

Jag övergår nu till behandling av hithörande specialfrågor.

Trots de väsentliga olikheter, som enligt det föregående föreligga mellan

kommitténs förslag och departementsförslaget, har dock med avseende å lagens

uppställning kommitténs förslag i det stora hela kunnat följas. Sistnämnda

förslag torde få bifogas protokollet. (Bil. B.)

Lagens rubrik har undergått jämkning till närmare överensstämmelse med

innebörden av förevarande förslag.

1 §■

Vid 1 § framhåller kommittén (s. 156), att de begreppsbestämningar, som

där meddelas, indirekt bestämma lagens tillämpningsområde, samt anför vidare

bl. a.:

Dessa begreppsbestämningar avse att angiva omfattningen och beskaffen- heten av den samverkan, som skall förefinnas inom visst område av närings- livet, för att staten med hänsyn därtill skall anses ha anledning att ägna för- hållandena inom detsamma sin uppmärksamhet. För att så skall vara fallet,

måste dylik samverkan ha drivits därhän, att en monopolställning uppkommit.

En sådan kännetecknas genom utövandet av ett bestämmande inflytande på

pris- eller omsättningsförhållandena.

För att giva monopolbegreppet en praktisk omfattning i lagförslagets syfte

har kommittén ansett att till nämnda begrepp bör knytas en bestämning, som

å ena sidan icke utesluter lokala monopolbildningar men å andra sidan icke

tynger den utredning, lagförslaget avser att möjliggöra, genom att under den- samma lägga monopolbildningar även på obetydliga marknader. Detta har

synts kunna lämpligast ernås därigenom, att det förutsättes, att monopolinne- havarens bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållandena skall

utövas i betydande omfattning.

Det inflytande, som här avses, skall vidare utövas på pris- eller omsätt- ningsförhållanden inom riket. Givet är, att monopolinnehavare, som vid sidan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

29

av monopol inom riket utövar dylikt även på utländsk marknad, icke på grund

av denna omständighet är undantagen från lagens tillämpning. Däremot har

monopolinnehavare, som utövar sådant inflytande, som i det föregående angivits,

uteslutande på den utländska marknaden, icke ansetts böra bli föremål

för åtgärder i den ordning, varom här är fråga.

Såsom bärare av monopol angivas företag och sammanslutningar mellan företag.

Med den användning, termen företag erhållit inom vårt näringsliv, synes

vara väl förenligt att vid lagstiftningen använda den såsom avseende rörelse,

som bedrives yrkesmässigt, huvudsakligen i syfte att bereda dess utövare ekonomisk

vinst.

För att en sammanslutning mellan företag skall anses föreligga torde i

allmänhet förutsättas, att ett avtal åtminstone i visst avseende dem emellan

föreligger. Då det emellertid uppenbarligen är nödvändigt att omöjliggöra

utvägen att ställa sig utanför den föreslagna lagens räckvidd genom att företaga

ett uppträdande i gemensamt eller likartat syfte, utan att detta grundas

pa avtal, har i andra stycket meddelats ett stadgande, enligt vilket såsom monopolistisk

sammanslutning anses jämväl varje förhållande av samverkan mellan

företag, varigenom ett såsom monopolistiskt betecknat inflytande kommer till

stånd. Denna bestämmelse avser alltså det rent faktiska förhållandet, att flera

företag genom åtgärder, som stödja varandra och verka i överensstämmande

riktning, utöva ett monopolistiskt inflytande.

Av det sätt, varpå monopolbegreppet i denna § bestämts, följer, att arbetarnas

fackliga sammanslutningar ej falla inom detsamma. Beträffande åter

arbetsgivarnas fackliga sammanslutningar synes trustkommissionen med hänsyn

till den föreslagna lagens syfte ej äga anledning göra dem till föremål

för sin uppmärksamhet, i den mån de avse att reglera arbets- och lönevillkor.

Kommittén har under sådana förhållanden icke ansett det vara erforderligt att

i lagtexten införa en uttrycklig bestämmelse, varigenom arbetsgivarföreningar,

i den mån deras verksamhet är av ovan angiven beskaffenhet, undantagas från

lagens tillämpning.

I 17 § 1 mom. av kommitténs förslag undantagas från lagens tillämpning,

där Konungen ej annorlunda förordnar, sådana företag, som drivas av staten

eller kommun, och ankommer det på Konungen att meddela undantag beträffande

andra monopolistiska företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse. I

I flera av de avgivna yttrandena anmärkes, att den av kommittén föreslagna

definitionen vore för vid. — Så föreslår kooperativa förbundet, att konsumentsammanslutningar,

saväl lokala som nationella, måtte undantagas från lagens

tillämpning. — Socialstyrelsen anser sig emellertid icke kunna förorda den

föreslagna ändringen. Inköpsföreningar kunde nämligen förekomma — i betänkandet

omtalades sadana bl. a. för inköp av träkol och massaved -—* vilka

det ej torde finnas tillräckliga skäl att fritaga från den med lagen åsyftade

utredningen. På sätt förut nämnts, borde enligt försäkringsinspektionens

mening försäkringsbolag och deras sammanslutningar undantagas från trustkommissionens

verksamhetsområde.

Å andra sidan payrkas från några Fall utvidgning av lagens tillämpningsområde

— Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare framhålla, att

kommittén enligt vad motiven gåve vid handen, huvudsakligen avsåge företag

inom industri, hantverk, handel och rederirörelse, men att däremot en viss tvekan

kunde förefinnas, huruvida kommittén ansåge, att monopolistiska sammanslut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

ningar av jordbruksproducenter, vilka sammanslutningar till sina verkningar

kunde för konsumenterna vara av minst lika stor betydelse som industrikartellerna,

skulle falla under lagens tillämpning. — Kommerskollegium finner denna

anmärkning berättigad och förordar för sin del, att paragrafen måtte omredigeras

så, att den otvetydigt blir tillämplig även å de åsyftade monopolistiska

sammanslutningarna av jordbruksproducenter.

Av Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska mdustrikontor, Järnkontoret

samt vissa handelskamrar framhålles vidare den inkonsekvens, som

anses ligga däri, att, medan arbetarnas facksammanslutningar tydligen

ej folie inom lagens tillämpningsområde, arbetsgivarnas motsvarande organisationer

i vissa fall kunde komma att dit hänföras. Med anledning härav föreslå

nämnda industrisammanslutningar och handelskamrar, att såväl arbetare- som

arbetsgivareorganisationer, såsom varande sammanslutningar av monopolistisk

natur och ägnade att utöva ett synnerligen kraftigt inflytande på pris- och omgättningsförhållandena,

måtte indragas under den kontroll, lagen avser. —- Kommerskollegium

förklarar sig icke kunna biträda detta yrkande och anför till

stöd för sin uppfattning följande: »Den uppgift, som ett kontrollerande organ

över monopolistiska företag och sammanslutningar av producenter får sig förelagd,

torde i och för sig vara tillräckligt omfattande och svår att fylla. Att

dessutom av en trust- och kartellinspektion förvänta effektivt ingripande inom

ett så vidsträckt och ömtåligt socialpolitiskt område, som lönestriderna mellan

arbetsgivare- och arbetareorganisationer utgör, skulle tvivelsutan helt förrycka

och omöjliggöra dess verksamhet. För bevakande av det allmännas intressen på

detta område finnas ju dessutom redan särskilda organ.» I överensstämmelse

härmed föreslår kollegium, såsom även påyrkats av Smålands och Blekinge handelskammare,

en omredigering av paragrafen, varigenom såväl arbetarnas som

arbetsgivarnas fackliga sammanslutningar, i den mån de avse att reglera arbetsoch

lönevillkor, uttryckligen undantagas från lagens tillämpning.

Kännetecknande för monopolställning är, att företag eller sammanslutningutövar

ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden. Monopolinnehavarens

åtgärder med avseende å prissättning är, såsom kommittén

(s. 8) framhåller, den yttring av monopolställningen, som är mest ägnad

att tilldraga sig den stora allmänhetens uppmärksamhet. De åtgärder

monopolinnehavaren vidtager för att ordna omsättningsförhållandena efter

sina önskningar avse även oftast att medföra följder, som framträda inom

prisbildningens område. Men det är icke med nödvändighet givet, att dessa

följder omedelbart visa sig. Erfarenheten har, såsom kommittén vidare påpekar,

givit vid handen, att understundom den gripbara yttringen av en monopolställning

framträtt just på omsättningens område, i det innehavaren av en

sådan ställning använt sitt maktläge till att lägga band på omsättningen, t. ex.

genom att på olika sätt skaffa företräde för avsättningen av sina varor, och

härigenom befäst ett övertag, som för honom gjort det möjligt att sedermera

utan allvarligare motverkan bestämma prissättningen. Ett inflytande enbart

inom omsättningen kan därför vara tryckande nog för utomstående. Vid be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr no.

31

handling av lagstiftningsåtgärder, som å ifrågavarande område kunna bliva

nödvändiga, omnämner också kommittén (s. 154) sådana med anledning av det

förhållande, att monopolistiska sammanslutningar med otillbörliga metoder söka

tillintetgöra konkurrenter eller försätta den ekonomiskt svagare i ett oskäligt

beroende.

Att i form av en klar och uttömmande definition angiva vad med monopolistiska

företag och sammanslutningar bör förstås, erbjuder tydligen vissa svårigheter.

Med hänsyn härtill och då på grund av den föreslagna lagens begränsade

räckvidd något behov av en dylik definition knappast torde föreligga,

har en sådan icke intagits i lagen. Undersökningar skola ju icke inledas beträffande

alla företag och sammanslutningar av ifrågavarande karaktär, utan

endast pa grund av särskilda beslut från fall till fall, där en undersökning funnits

böra komma till stånd. Vid sadant förhållande lärer det kunna antagas,

att företagets eller sammanslutningens monopolistiska natur dessförinnan manifesterat

sig genom påtaglig inverkan å prisbildningen; i det enskilda fallet

torde därför icke komma att råda någon tvekan om den monopolistiska karaktären.

Med sammanslutning bör likställas sådan faktiskt utövad samverkan mellan

företag, vilken blivit av här avsedd betydelse.

Att monopolistiska företag och sammanslutningar inom jordbruksnäringen

skulle falla under lagens tillämpningsområde, torde hava varit kommitténs mening.

Jag biträder denna uppfattning, och lika med kommerskollegium förmenar

jag, att ett ingripande i striderna mellan arbetsgivare och arbetstagare icke

bör äga rum i den ordning, som med denna lag avses, utan att såväl arbetarnas

fackliga sammanslutningar som arbetsgivarnas sammanslutningar för reglering

av arbets- och löneförhållanden höra falla utom lagens tillämpningsområde.

För att såväl i dessa som i vissa andra hänseenden vinna större tydlighet

har företagits en omformulering av kommittéförslaget, med vilken avses att

begränsa tillämpningsområdet till vad som kan betecknas såsom näringsverksamhet

i allmänhet.

Att inom den sålunda angivna ramen meddela särskilda undantagsbestämmelser

har icke synts mig erforderligt. Undersökning kommer nämligen att

företagas endast i de särskilda fall, då Kungl. Maj :t funnit anledning därtill

vara för handen. Departementsförslaget innehåller därför icke någon motsvarighet

till stadgandet i 17 § 1 mom. i kommittéförslaget.

2 ^ i förevarande förslag, motsvarande 2—4, 7 och 15 §§ i kommitténs förslag,

handlar om undersökningsmyndighetens organisation och verksamhet.

Om undersökningsmyndighetens organisation har jag förut uttalat mig. Motsvarande

stadganden i kommitténs förslag innefatta i fråga om trustkommissionen,

utöver vad redan berörts, bestämmelser rörande förslag å ledamöter, jäv,

suppleanter och beslutmässighet. Dylika bestämmelser torde icke erfordras i

uepartementsförslaget. Enligt detta skall, pa sätt redan nämnts, ankomma på

Kungl. Maj:t att oberoende av närmare bestämmelser än de förut berörda utse

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

den undersökningsmyndighet, som i varje särskilt fall kan befinnas lämplig.

Att såsom undersökningsförrättare eller ledamot av undersökningsmyndigheten

icke kommer att anlitas någon, som är jävig enligt rättegångsbalkens bestämmelser

i fråga om domare, eller någon, som idkar sådan näringsverksamhet eller

bär anställning eller eljest väsentligt intresse i sådant företag, som bedriver

konkurrens med företag, vilket blir föremål för undersökning, ligger i sakens

natur. Angående beslutmässighet m. m. torde, i den mån det kan vara erforderligt,

närmare bestämmelser böra meddelas i särskild, av Kung!. Maj:t för myndigheten

utfärdad instruktion.

I 17 § 2 mom. av kommitténs förslag föreskrives en särskild form för utredning

rörande företag, som stå under tillsyn av bank- och fondinspektionen eller

försäkringsinspektionen. Skulle undersökning igångsättas beträffande sådant

företag eller sammanslutning av dylika företag, ligger det nära till hands, att

undersökningen verkställes av vederbörande inspektionsmyndighet eller avdelning

därav såsom särskild undersökningsmyndighet eller att i allt fall hos inspektionsmyndigheten

förefintlig sakkunskap blir utnyttjad för undersökningen.

Stadgande därom torde emellertid icke behöva intagas i lagen.

I överensstämmelse med vad förut anförts torde undersökning böra avse vederbörande

företags eller sammanslutnings inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden

inom riket.

3 § i departementsförslaget motsvarar 5 § i kommitténs förslag.

Till motivering av sistnämnda stadgande har kommittén anfört bl. a.:

Erfarenheten från såväl utlandet som vårt eget land ger vid handen, att en

utredning rörande monopolistiska företags och sammanslutningars förekomst och

verkningar är omöjlig att verkställa, därest icke upplysningsplikt rörande nämnda

förhållanden införes. En sådan upplysningsplikt bör givetvis i första rummet

åläggas monopolets utövare. Då det ofta förekommer, att vid en monopolistisk

sammanslutning de verkligt betydelsefulla upplysningarna i ämnet äro

att hämta hos de företag, som ingå i sammanslutningen, måste upplysningsplikt

i lika mån åläggas dessa företag. Med hänsyn därtill, att monopolistiska sammanslutningar

stundom ingås i ganska lösa och obestämda former och att förhållandena

jämväl i övrigt kunna ställa sig mycket skiftande i olika fall, måste

upplysningsplikt, som här avses, kunna göras gällande icke blott gentemot styrelseledamot

eller rättslig företrädare, utan även gentemot den, som faktiskt är

föreståndare eller ledare.

För att möjliggöra för trustkommissionen att utreda de ekonomiska verkningar,

som härflyta ur monopolställningen, och det sätt, varpå denna utnyttjas,

måste, upplysningsplikt, varom i denna paragraf är fråga, göras så fullständig,

att från densamma undantages endast yrkeshemlighet av teknisk innebörd, exempelvis

rörande maskinell anordning eller framställningsprocess.

Sedan kommittén härefter beträffande sättet för fullgörande av den stadgade

upplysningsplikten yttrat, att kommittén, med hänsyn till näringsidkares berättigade

intresse, att honom avfordrade upplysningar icke komme till allmänhetens

kännedom, ansett sig icke lämpligen kunna föreslå, att den upplysningsskyldige

skulle åläggas att i vissa handlingar meddela ifrågavarande upplysningar

om den av honom bedrivna verksamheten, har kommittén vidare anfört huvudsakligen

följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo.

33

För upplysningsskyldighetens fullgörande har i stället valts den formen, att

för kommissionen eller dess ombud alla handelsböcker med därtill hörande verifikationer

samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna upplysning

om företaget eller sammanslutningen, skola hållas tillgängliga, att kommissionen

eller dess ombud skall beredas tillträde till samtliga anläggningar och lokale1''’

.y.ijka användas för företaget eller sammanslutningen, samt att upplysningsskyldig

skall äga välja, huruvida han vill i muntlig eller skriftlig form fullgöra

skyldigheten att meddela, upplysningar rörande företaget eller sammanslutningen.

Att ålägga näringsidkare skyldighet att under i paragrafen angivna förutsättningar

meddela upplysningar i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen

är tydligen erforderligt av det skäl, att i många fall upplysning,

som är för kommissionen behövlig, endast med stor omgång eller alldeles icke

star att erhålla i företagets eller sammanslutningens bevarade handlingar.

• ■“??, kommissionen rätt att kalla upplysningsskyldig att personligen

inställa sig inför densamma, skulle säkerligen varit erforderligt, även om komTT’jS1jnen

ovillkorlig befogenhet att infordra skriftliga upplysningar.

Vid den anordning, som omtalas i det föregående, blir ett sådant medgivande

uppenbarligen med nödvändighet påkallat.

Slutligen har kommittén anmärkt, att det föreslagna sättet för upplysningars

inhämtande syntes medföra, att trustkommissionen komme att i stor utsträckning

finna behövligt att verkställa undersökningar på ort och ställe genom

ombud.

Anmärkningarna mot ifrågavarande bestämmelser gå i främsta rummet ut

därpa, att företagarnas krav på sekretess icke blivit vederbörligen tillgodosedda.

Med anledning härav framlades, som nämnts, genom proposition vid 1924 års

riksdag förslag till ändrad lydelse av § 2 4 :o tryckfrihetsförordningen. Knligt

detta förslag må handlingar, inkomna till myndighet, vilken har att i enlighet

med bestämmelser i särskild lag verkställa undersökning rörande monopolistiska

företag^och sammanslutningar inom näringslivet, ävensom från sådan myndighet

utgångna skrivelser eller där förda protokoll och anteckningar ej utlämnas

i andra fall än allmän lag eller författning stadgar. Förslaget förutsätter alltså

kompletterande bestämmelser i annan ordning än genom föreskrifter i tryckfrihetsförordningen.

Till frågan härom återkommer jag i det följande. Därest

grundlagsförslaget blir slutligt antaget, är emellertid ur förevarande synpunkt

icke erforderligt att bereda upplysningsskyldig möjlighet att meddela upplysning

på sådant sätt, att den icke föreligger i skriftlig handling. Upplysningarnas

avgivande i form av en skriftlig sammanställning torde ofta befinnas ändamålsenligt

såväl för myndigheten som för den upplysningsskyldige, då därigenom

ej sällan torde kunna undvikas onödig omgång genom den upplysningsskyldiges

personliga inställelse inför myndigheten eller mera ingående undersökning på

ort och ställe. Det torde emellertid icke vara behövligt, att upplysningspliktig

betungas med skyldighet att bearbeta av undersökningsmyndigheten infordrat

material.

För den av kommittén föreslagna kommissionen, som skulle hava att verkställa

undersökningar av företag och sammanslutningar av skilda slag å olika

orter, kunde det givetvis vara behövligt att i stor utsträckning anlita ombud.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 96 käft. (Nr 110.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr 110.

I de inkomna yttrandena framhålles allmänt önskvärdheten av att sa fa personer

som möjligt och endast sådana, angående vilkas sakkunskap och tystlåtenhet

föreligga de allra säkraste garantier, beredes ingående kännedom om ifrågavarande

ömtåliga förhållanden. Med den nu föreslagna anordningen torde undersökningsmyndighetens

behov att begagna sig av ombud bliva väsentligen minskat.

Givet är, att i instruktionen för undersökningsmyndigheten, i händelse anledning

därtill skulle finnas vara för handen, kunna meddelas närmare bestämmelser

rörande myndighetens befogenhet att verkställa undersökning genom ombud.

Frånsett vissa ändringar, vilka torde framgå av vad jag förut anfört, är

paragrafen avfattad i huvudsaklig överensstämmelse med 5 § i kommitténs

förslag.

Vid sidan av nu omhandlade upplysningsplikt för styrelse, företrädare, ledare

eller föreståndare för företag eller sammanslutning föreskrives i 6 § av kommitténs

förslag, motsvarande 4 § i departementsförslaget, upplysningsskyldighet

även för annan person med avseende å företag eller sammanslutning, som

är föremål för utredning.

Kommittén framhåller, att ett stadgande om sådan upplysningsplikt är nödvändigt

för att bereda trustkommissionen möjlighet att, när anledning därtill

förefinnes, fullständiga eller belysa uppgift av positiv eller negativ art, som

lämnas från deras sida, som intaga en ledande ställning inom en monopolbildning.

Vid bestämmande av den upplysningsplikt, som sålunda avses, har kommittén

emellertid ansett sig böra beakta den i flera avseenden ömtåliga ställning,

som underordnade befattningshavare ofta intaga inom enskilda ekonomiska företag

och sammanslutningar. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att

trustkommissionen skulle erhålla anvisning att i första rummet inhämta upplysning

om företaget eller sammanslutningen av dem, vilka såsom styrelse eller

eljest leda dess verksamhet, och att först i andra hand, om så finnes behövligt,

avfordra underordnad befattningshavare upplysning i visst avseende rörande det

företag eller den sammanslutning, vari han är anställd.

Handelskummar en i Gävle och Skånes handelskammare anse, att utomstående

ej borde kunna föreläggas att lämna upplysningar. — Handelskammaren i Göteborg

förordar, att bland utomstående endast den bör kunna åläggas uppgiftsskyldighet,

som förut intagit den i 5 § av kommitténs förslag angivna ställningen

till det ifrågavarande företaget men sedermera lämnat detsamma.

Beträffande underordnad befattningshavare yrkas från skilda håll, att uppgiftsskyldighet

icke måtte föreskrivas. Till stöd för detta yrkande framhålles,

att uppgiftsskyldighet för sådan befattningshavare skulle åstadkomma misstro

mellan överordnade och underordnade samt innebära allvarliga risker för underordnade.

— Sveriges industriförbund förordar alternativt, att underordnad ma

kunna åläggas uppgiftsskyldighet endast om överordnad vägrat att fullgöra dylik

skyldighet. — Socialstyrelsen föreslår ett stadgande av innehåll, att underordnad

må kunna vinna befrielse från uppgiftsskyldighet, om han gör troligt,

att för honom allvarlig skada därigenom kan uppstå. — Sveriges industriförbund

föreslår slutligen, att skälig tid i allt fall må beredas ledningen att lämna

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

ifrågavarande upplysningar samt att, sedan underordnad meddelat upplysning,

ledningen må få tillfälle att yttra sig däröver.

Lika med kommittén finner jag nödvändigt, att undersökningsmyndigheten

medgives rätt att, då tillförlitlig utredning på annat sätt icke står att vinna,

förelägga även underordnad befattningshavare samt utomstående personer att

lämna erforderliga upplysningar. Att denna rätt bör användas varsamt ligger

i sakens natur.

Vad särskilt angår underordnad befattningshavare, beaktar jag till fullo de

invändningar, som framställts mot att ifrågavarande befattningshavare skola

kunna åläggas att avgiva upplysningar. Att helt befria dem från dylik skyldighet

anser jag emellertid icke möjligt. Med den av kommittén i fråga om

underordnade befattningshavare särskilt föreslagna inskränkningen i rätten att

infordra upplysningar synes man i detta avseende hava gått så långt, som

utan undersökningsresultatets äventyrande kan göras. Att skälig tid bör beredas

ledningen att lämna upplysning, innan föreläggande gives underordnad befattningshavare,

torde emellertid böra tydligare angivas. Däremot anser jag

det icke tillfyllest, att underordnad må kunna åläggas uppgiftsskyldighet endast

om överordnad vägrat att fullgöra dylik skyldighet. Den överordnade

skulle i sådant fall kunna genom en ofullständig eller missvisande uppgift förhindra

hänvändelse till den underordnade. Ett stadgande av innehåll, att underordnad

kunde vinna befrielse från upplysningsskyldighet, om han gjorde

troligt, att för honom allvarlig skada därigenom kunde uppstå, skulle kunna

medföra, att hot om repressalier från den överordnades sida omöjliggjorde hänvändelse

till den underordnade. I regel torde det befinnas ändamålsenligt, att, sedan

underordnad meddelat upplysning, ledningen erhåller tillfälle att yttra’sig

däröver. Ett ovillkorligt stadgande av sådan innebörd torde dock icke böra

givas.

Den undersökningsmyndigheten enligt förslagen medgivna befogenheten att

giva förelägganden och utfärda kallelser kräver bestämmelser angående påföljd

vid underlåtenhet att stalla sig dylik föreskrift till efterrättelse.

Kommittén har i 9 och 10 §§ av sitt förslag upptagit bötesstraff för visad

tredska att efterkomma föreläggande samt därjämte, när det gäller vederbörande

företags eller sammanslutnings ledning, föreslagit, att, om någon fälles till

straff för tredska att efterkomma föreläggande, domstolen på begäran av kommissionen

tillika må ålägga honom vid vite att fullgöra föreläggandet. Kommittén

påpekar, att vid föreläggande för person i ledares ställning att fullgöra

upplysningsskyldighet till viss myndighet denna enligt vissa lagrum äger rätt

att utsätta och fälla till vite. Kommittén anför emellertid vidare, att med hänsyn

till flera omständigheter, däribland trustkommissionens karaktär av provisoriskt

tillsatt myndighet, befogenhet att meddela föreläggande av vite i motsvarande

fall icke borde tillerkännas kommissionen utan läggas i domstols hand.

Den av kommittén föreslagna anordningen synes mig innebära en alltför stor

omgång. Närmare ligger att, i överensstämmelse med vad i lagen den 22 juni

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

1911 om bankrörelse (236 §) stadgats i fråga om bankinspektionen, tillerkänna

undersökningsmyndigheten befogenhet att vid meddelande av föreskrift

av ifrågavarande beskaffenhet förelägga vite samt fälla till sådant vite. Visserligen

har även den av mig föreslagna myndigheten i varje särskilt fall tillfällig

karaktär. Varken denna omständighet eller vad kommittén i förevarande

hänseende i övrigt anfört synes emellertid böra utgöra hinder emot att anförtro

myndigheten omförmälda befogenheter, då klagan över myndighetens beslut

skall kunna föras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Jag föreslår alltså

i 5 § befogenhet för undersökningsmyndigheten att utsätta vite vid meddelande

av föreläggande eller kallelse enligt denna lag och att fälla till sådant vite.

Angående rätt till talan mot undersökningsmyndighetens beslut meddelas bestämmelse

i 6 §. Kommitténs förslag i motsvarande paragraf (13 §) om ovillkorlig

skyldighet för Kungl. Maj :t att, då klagan gäller, att undersökningsmyndighetens

beslut innefattar föreläggande att röja yrkeshemlighet av teknisk innebörd,

däröver höra tekniska högskolans styrelse, har jag ansett mig icke böra

upptaga.

7 § (8 § i kommitténs förslag) innehåller bestämmelser angående sekretess.

De i det förut omförmälda förslaget till ändrad lydelse av tryckfrihetsförordningen

uppräknade handlingarna äro till undersökningsmyndigheten inkomna

handlingar, från myndigheten utgångna skrivelser samt hos myndigheten förda

protokoll och anteckningar. Då förslaget gör undantag från offentlighetsprincipen

beträffande dessa handlingar, är undantaget icke ovillkorligt, utan det förutsättes,

att ifrågavarande handlingar i vissa fall må, med eller utan förbehåll,

kunna utlämnas. Härutinnan hänvisas i grundlagstexten till allmän lag eller

författning.

Ifrågavarande handlingar torde böra vara hemliga endast såvitt de angå affärs-

eller driftförhållanden, oansett om dessa röra företag eller sammanslutning,

som är föremål för undersökning, eller andra företag eller sammanslutningar.

Vidare torde handlingarna icke heller i fråga om affärs- och driftförhållanden

böra för all framtid undandragas offentligheten, utan lärer härutinnan, såsom

i fråga om vissa bank- och fondinspektionen rörande handlingar, en gräns av

femton år vara tillfyllest. Slutligen torde möjlighet böra förefinnas att även

före denna tid för särskilt ändamål utbekomma handling av ifrågavarande slag

jämväl i vad den angår affärs- eller driftförhållande. Ett sådant ändamål är

offentliggörandet av undersökningsmyndighetens redogörelse och förslag. Vidare

kan handlingens företeende för domstol vara erforderligt. I de nu omhandlade

och''andra dylika fall torde avgörandet böra ligga hos Kungl. Maj:t,

som därvid må kunna göra av omständigheterna påkallade förbehåll.

Bland ifrågavarande handlingar intager myndighetens redogörelse och dess

därpå grundade förslag en ställning för sig. En av de åtgärder, som kunna

tänkas bliva en följd av undersökningen, är, att dessa handlingar offentliggöras.

Ett sådant offentliggörande får således icke förhindras. Å andra sidan bör

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

37

offentliggörandet kringgärdas med all möjlig garanti emot alt inhämtade

upplysningar onödigtvis bekantgöras. På sådan grund har kommittén föreslagit,

att kommissionen vid redogörelsens avgivande skall tillse, att upplysning

ej i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med utredningen

avsedda ändamålet meddelas om förhållanden, vilkas bekantgörande kan medföra

skada för företag eller sammanslutning, som redogörelsen avser, och att,

innan redogörelsen slutgiltigt avfattas, vederbörande företag eller sammanslutning

bör beredas tillfälle att yttra sig med hänsyn härtill. Under påpekande

av att det likväl stode kommissionen fritt att lämna sålunda framkomna föreställningar

obeaktade, har anmärkts, att fråga om offentliggörande, mot vilket

representant för företag eller sammanslutning protesterat, borde underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Enligt departementsförslaget skall det väl tillkomma

undersökningsmyndigheten att avgöra vad som skall intagas eller icke intagas

i redogörelsen, men Kungl. Maj:t avgör, såsom nämnts, om och i vad mån,

i fråga om affärs- eller driftförhållande, redogörelsen och därpå grundat eventuellt

förslag må offentliggöras. Till ytterligare trygghet stadgas, att före

offentliggörandet vederbörande företag eller sammanslutning skall hava erhållit

tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

I8$(ll§i kommitténs förslag) hava sammanförts straffbestämmelser, i

första stycket angående lämnande mot bättre vetande av oriktig uppgift till

undersökningsmyndigheten och i andra stycket angående yppande under vissa

omständigheter av affärs- eller driftförhållande samt visst begagnande av

kännedom därom.

Efter att hava framhållit, hurusom på flera håll i svensk rätt meddelats förbud

mot yppande av enskilds förhållanden, om vilka myndighet å det allmännas

vägnar erhållit kännedom, anför kommittén, att trustkommissionens ledamöter

och biträden syntes böra åläggas principiell skyldighet att icke yppa affärseller

driftförhållande, varom de erhållit kännedom under sin verksamhet i eller

för kommissionen, och att icke begagna sig av sådan kännedom för att bereda

sig eller annan fördel eller för att göra skada. I sakens natur läge emellertid, att

eu oinskränkt tysthetsplikt i förhållande till varje annan person ej kunde åläggas

kommissionens ledamot eller biträde i fråga om inhämtad upplysning. Därför

syntes en bestämmelse böra meddelas av väsentligen enahanda innehåll, som den

i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd (47 §) förekommande föreskriften,

att visst förhållande ej må yppas, »där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse».

Vid bestämmandet av skyldigheten för trustkommissionens ledamöter

och biträden att icke yppa eller begagna sig av affärs- eller driftförhållande,

som kommit till deras kännedom under deras verksamhet i eller för kommissionen,

syntes det vidare vara nödvändigt att föreskriva, att denna plikt ålåge dem

ej blott under tiden för utövandet av deras verksamhet utan även sedan de upphört

att vara verksamma i eller för kommissionen.

Emot vad kommittén sålunda anfört har jag i stort sett intet att erinra.

Andra stycket av förevarande paragraf har emellertid undergått jämkning

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr Ilo.

i ändamål att vinna närmare överensstämmelse med det åberopade stadgandet

i lagen om arbetarskydd. Därigenom torde jämväl tillgodoses det av socialstyrelsen

framställda önskemålet, att tillkallad sakkunnig måtte uttryckligen likställas

med biträde.

Kommittén har föreslagit ansvarsfrihet för den, som tilltalats för ifrågavarande

förseelse, därest han förmår visa, att handlingen icke kunnat medföra

skada för någon, som affärs- eller driftförhållandet rör. Detta stadgande

har mött gensagor i flera av de till kommerskollegium inkomna yttrandena.

Sålunda framhålles såsom en oavvislig fordran, att under straffhot framtvungna

uppgifter icke under några förhållanden må yppas eller användas för

annat ändamål än sådant, som står i direkt och omedelbart sammanhang med

trustkommissionens uppgift. Vidare anmärkes, att ett medgivande att på något

annat sätt använda konfidentiella upplysningar, som någon i tjänsteutövningen

inhämtat, måste anses strida mot allmänt erkända rättsbegrepp. Kommerskollegium,

som finner berörda anmärkningar förtjäna beaktande, anser bestämmelsen

om ansvarsfrihet böra helt utgå.

De erinringar, som riktats mot kommittéförslaget i denna del, synas även mig

värda beaktande. Förevarande bestämmelse torde böra ur förslaget uteslutas

och i stället däri införas ett stadgande av innehåll, att förbrytelse av ifrågavarande

slag må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

Förseelse mot 8 § första stycket torde däremot böra falla under allmäni

åtal (14 § i kommitténs förslag). Särskilt stadgande därom lärer emellertid

icke vara erforderligt.

Straffen torde för de särskilda brotten böra bestämmas lika och i överensstämmelse

med det förutnämnda förslaget till ändrad lydelse av tryckfrihetsförordningen.

Då riksdaler i tryckfrihetsförordningen har betydelsen av riksdaler

banko, blir bötesminimum alltså 75 kronor och maximum 15,000 kronor. I

I mål angående överträdelse av 8 § torde ej sällan bliva erforderligt för

domstolen att taga del av sådan hemlig handling, som i 7 § omförmäles. Såsom

vid sistnämnda paragraf anförts, kan Kungl. Maj:t vid meddelande av tillstånd

härtill göra de förbehåll, som av omständigheterna påkallas. Kungl.

Maj :t kan sålunda föreskriva, att handlingen ej må intagas i domstolens protokoll.

Därest möjlighet ej finnes till hemlig rättsförhandling angående handlingen,

lärer emellertid ett dylikt förbehåll icke göra tillfyllest. Även eljest

skulle genom offentlighet vid handläggning av mål av ifrågavarande beskaffenhet

skada kunna uppstå genom yppande av affärs- eller driftförhållande.

Jag föreslår därför i 9 §, i nära överensstämmelse med vad i 9 § i lagen den

19 juni 1919 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens stadgats angående

mål om obehörigt användande eller yppande av yrkeshemlighet m. m., att, då

vid domstol förekommer mål om överträdelse av 8 §, domstolen, därest målets

offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra skada genom yppande

av affärs- eller driftförhållande, på begäran av denne må förordna, att målet

skall handläggas inom stängda dörrar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

;s9

10 § (12 § i kommitténs förslag) torde icke tarva särskild motivering. 10 flin

§ (16 § i kommitténs förslag) liar intagits stadgande, att person, som 11 §■

enligt 3 eller 4 § på kallelse av undersökningsmyndiglieten inställer sig inför

denna, äger att därför uppbära ersättning enligt grunder, som fastställas av

Kungl. Maj:t.

En beräkning av de kostnader, den föreslagna lagstiftningens tillämpning Kostnader

kommer att medföra, är tydligen förbunden med svårighet, då kostnaderna bliva

beroende dels av den omfattning, i vilken undersökningar komma att igångsättas,

dels ock av det sätt, på vilket eventuella undersökningar inom de av lagen utstakade

gränserna komma att anordnas. I den mån undersökningarna anförtros

redan förefintlig myndighet eller särskild befattningshavare i statens tjänst,

bliva kostnaderna jämförelsevis obetydliga. I alla händelser torde de komma att

uppgå till endast en del av vad som skulle bliva fallet enligt trustlagstiftningskommitténs

förslag. Sannolikt är, att redan tillgängliga anslag komma att lämna

tillgång till kostnadernas täckande. I annat fall torde anslagsfrågan framdeles

få underställas riksdagen.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om undersökning angående

mcmopolistiska företag och sammanslutningar av den lydelse, bilaga A till detta

protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Bil. A.

Förslag

till

Lag

om undersökning angående mouopolistiska företag och sammanslutningar.

1 §•

Där sådant prövas påkallat, äger Konungen förordna, att undersökning, på

sätt i denna lag sägs, skall äga rum i fråga om företag eller sammanslutning,

som kan antagas vara av monopolistisk natur och avser produktion eller bearbetning

av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse

eller transportverksamhet.

2 §■

Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt

ämbetsmyndighet eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna

personer. Vid uppdragets utförande är myndigheten eller den eller de sakkunniga

att betrakta såsom särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Undersökningen skall avse företagets eller sammanslutningens inverkan på

pris- eller omsättningsförhållanden inom riket.

Närmare bestämmelser om undersökningsmyndighetens organisation och

verksamhet meddelar Konungen.

3 §•

För fullgörande av sitt uppdrag må undersökningsmyndigheten förelägga den,

vilken företräder, förestår eller leder företag eller sammanslutning, som är föremål

för undersökning, eller företag, vilket ingår i sådan sammanslutning,

att för undersökningsmyndigheten eller av densamma utsett ombud hålla tillgängliga

alla handelsböcker med tillhörande verifikationer samt övriga böcker

och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget eller sammanslutningen

;

att bereda undersökningsmyndigheten eller dess ombud tillträde till samtliga

anläggningar och lokaler, vilka användas för företaget eller sammanslutningen;

att meddela undersökningsmyndigheten eller dess ombud alla de upplysningar

angående företaget eller sammanslutningen, som av myndigheten eller ombudet

äskas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 41

Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk

innebörd.

Undersökningsmyndigheten äge kalla upplysningsskyldig att för upplysnings

avgivande personligen inställa sig inför myndigheten.

4 §.

Därest det pa grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens

fullföljande erforderligt, ma undersökningsmyndigheten förelägga jämväl

annan än den, som avses i 3 §, att, på sätt i nämnda paragraf är stadgat, i visst

avseende meddela upplysning angående företag eller sammanslutning, som där

sägs.. Dock må ej föreläggas den, som är anställd hos företag eller sammanslutning

i annan egenskap än i 3 § avses, att meddela upplysning angående

företaget eller sammanslutningen, med mindre tillfälle lämnats styrelsen eller

den, som eljest företräder, förestår eller leder företaget eller sammanslutningen,

att i samma avseende avgiva yttrande.

5§.

Undersökningsmyndigheten äge utsätta vite vid meddelande av föreläggande

eller kallelse enligt denna lag samt fälla till sådant vite.

6 §.

över beslut, som av undersökningsmyndigheten på grund av denna lag meddelas,

ma klagan föras hos Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad.

Beslut, som icke avser fällande till vite, går utan hinder av förd klagan i

verkställighet, där Konungen ej annorlunda förordnar.

7 §•

^ Till undersökningsmyndigheten inkomna handlingar, från myndigheten utgångna

skrivelser samt hos myndigheten förda protokoll och anteckningar må,

därest laga hinder eljest icke möter, utlämnas, såvitt de icke röra affärs- eller

driftförhållande och, i den mån dylik handling är av sådant innehåll, med Konungens

särskilda tillstånd eller efter det femton år förflutit från handlingens datum.

Redogörelse eller förslag, som undersökningsmyndigheten ingivit till Konungen,

må dock, i fråga om affärs- eller driftförhållande, icke offentliggöras före

utgången av nämnda tid, med mindre vederbörande företag eller sammanslutning

erhållit tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.

8 §•

Har någon i fall, som avses i 3 § eller 4 §, mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift, straffes med böter från och med sjuttiofem till och med femtontusen

kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse

i högst sex månader.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Samma lag vare, där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning

enligt denna lag, i vidare mån än som kan anses erforderligt för

uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under

sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begagnar

sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att göra

skada.

Å förbrytelse, varom i andra stycket sägs, äge allmän åklagare tala allenast

efter angivelse av målsäganden.

9 §.

Då vid domstol förekommer mål om överträdelse av 8 §, må domstolen, därest

målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra skada genom

yppande av affärs- eller driftförhållande, på begäran av denne förordna, att

målet skall handläggas inom stängda dörrar.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

11 §.

Den, som enligt 3 § eller 4 § på kallelse av undersökningsmyndigheten inställer

sig inför denna, äge att därför uppbära ersättning enligt grunder, som

fastställas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 110.

43

Bil. B.

Förslå gtill
Lag
om

visso åtgärder beträffande monopolistiska företag och samman''

slutningar.

1 §•

Med monopolistiska företag och sammanslutningar avses i denna lag sådana

företag och sammanslutningar mellan företag, som i betydande omfattning utöva

ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden inom riket.

Såsom monopolistisk sammanslutning skall vid tillämpning av denna lag jäm\

äl anses varje samverkan mellan företag, som utövar sådant inflytande, varom

nyss är sagt.

2 §•

För att, pa sätt i det följande närmare angives, åvägabringa utredning m. m.

beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar skall upprättas en

särskild myndighet, benämnd trustkommissionen, bestående av nio ledamöter,

vilka utses av Konungen.

Av kommissionens ledamöter skola tre utses bland personer, som äga erfarenhet

och insikter inom de områden av näringslivet, där monopolistiska företag

eller sammanslutningar företrädesvis förekomma, tre bland personer, som kunna

anses äga särskild kännedom om den konsumerande allmänhetens erfarenheter

och synpunkter, samt tre bland personer, som kunna förväntas vara i stånd att

opartiskt och med hänsyn till allmänt väl bedöma de ärenden, som av kommissionen

skola handläggas.

Förslag a ledamöter inom den första av ovannämnda grupper upprättas av

kommerskollegium och å ledamöter inom den andra gruppen av socialstyrelsen,

och skall vid handläggning hos socialstyrelsen av ärende, som här sägs, lantbruksstyrelsen

vara representerad. Förslag skall upptaga dubbelt så många

namn som antalet ledamöter, vilka skola utses. Innan förslag upprättas, skall

kommerskollegium anmoda minst tre av de mest betydande föreningar mellan

näringsidkare inom de områden av näringslivet, där monopolistiska företag och

sammanslutningar företrädesvis förekomma, och socialstyrelsen minst tre av de

mest betydande föreningar, inom vilka på grund av deras verksamhet den konsumerande

allmänhetens erfarenheter och synpunkter kunna anses vara före
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 110.

trädda, att föreslå lämpliga personer, varjämte myndigheterna skola bereda även

andra föreningar, som kunna vilja inkomma med förslag, tillfälle därtill.

För ledamöterna i de båda grupper, varom nu är sagt, utses i enahanda ordning

lika många suppleanter.

Av ledamöterna inom den tredje av ovannämnda grupper förordnar Konungen

en att vara kommissionens ordförande och en att vara ställföreträdare för denne.

Minst en av ledamöterna av ifrågavarande grupp skall vara lagkunnig man,

som fullgjort vad författningarna föreskriva för dem, som må nyttjas i domarämbeten.

Avgår ledamot eller suppleant, utses efterträdare på sätt ovan stadgas.

I fall, där så prövas erforderligt, äger kommissionen anlita biträde av särskilt

tillkallad sakkunnig person.

3 §•

1 mom. Mot ledamot av trustkommissionen gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare. Ändock att dylikt jäv ej föreligger,

må icke någon, som idkar sådan näringsverksamhet eller har anställning eller

eljest väsentligt intresse i sådant företag, som bedriver konkurrens med företag,

vilket är föremål för behandling inom kommissionen, deltaga i denna behandling.

2 mom. Kommissionen må ej handlägga något ärende, utan att minst sju

ledamöter äro tillstädes, och skola i ärendes handläggning deltaga lika många

ledamöter av vardera av de i 2 § först omförmälda båda grupper. Vid lika

röstetal äger ordföranden utslagsröst.

3 mom. Skulle ledamot, som tillhör någondera av de i 2 § andra stycket först

omförmälda grupper, vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv eller

annat förhållande, som avses i 1 mom., hindrad att tjänstgöra, och kan ej suppleant

tillkallas, äger kommissionen utse lämplig person att vid det tillfället

träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

4§.

1 mom. Trustkommissionen bär att, i den omfattning så finnes erforderligt

för bedömande av behovet av särskild lagstiftning angående monopolistiska företag

och sammanslutningar samt utarbetande av förslag till eventuell sådan lagstiftning,

åvägabringa utredning rörande förekomsten av dylika företag och

sammanslutningar samt verkningarna därav inom riket.

2 mom. Ändock att nyss angivna förutsättning icke är för handen, har kommissionen

att företaga utredning i fall, där det finnes sannolika skäl antaga, att

monopolistiskt företag eller sådan sammanslutning utnyttjar sin ställning på

sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden.

5 §•

Finner trustkommissionen sannolika skäl föreligga att antaga, att företag eller

sammanslutning är av monopolistisk natur, må kommissionen, där den så finner

nödigt, förelägga styrelsen eller den, som eljes företräder, förestår eller leder

sådant företag eller sammanslutning eller företag, vilket ingår i sådan samman
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

45

slutning, att för kommissionen eller person, som av kommissionen bemyndigats

att såsom dess ombud införskaffa upplysningar rörande företaget eller sammanslutningen
1)

hålla tillgängliga alla handelsböcker med därtill hörande verifikationer

samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget

eller sammanslutningen,

2) bereda tillträde till samtliga anläggningar och lokaler, vilka användas för

företaget eller sammanslutningen,

3) meddela upplysning i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen.

Upplysning, som avses i 3), må, där den upplysningsskyldige så önskar, i

varje fall fullgöras muntligen inför kommissionen eller dess vederbörande ombud.

Kommissionen äger kalla upplysningsskyldig att för upplysningars avgivande

personligen inställa sig inför kommissionen.

Vad härovan stadgas skall icke medföra skyldighet att röja yrkeshemlighet

av teknisk innebörd.

6 §•

Skulle trustkommissionen för fullföljande av utredning, som kommissionen

upptagit, så finna nödigt, må kommissionen förelägga jämväl annan än den, som

enligt 5 § skulle vara skyldig därtill, att meddela upplysning i visst avseende.

Dock må kommissionen ej förelägga den, som i underordnad befattning är anställd

hos monopolistiskt företag eller sammanslutning att därom meddela upplysning,

förrän kommissionen om företaget eller sammanslutningen infordrat

upplysning i samma avseende av styrelsen eller den som eljes företräder, förestår

eller leder företaget eller sammanslutningen.

Om sättet för fullgörande av här ålagd upplysningsskyldighet och om undantagande

därifrån av yrkeshemlighet av teknisk innebörd gäller vad i 5 § är

stadgat.

7 §•

1 mom. Med stöd av verkställda utredningar skall kommissionen till Konungen

avgiva yttrande om behovet av särskild lagstiftning rörande monopolistiska

företag och sammanslutningar samt, därest förhållandena därtill föranleda, förslag

till sådan lagstiftning.

2 mom. För sina utredningar åligger det trustkommissionen att, allt efter

som de slutföras beträffande särskilda monopolistiska företag eller sammanslutningar

eller grupper därav, avgiva redogörelse till Konungen.

3 mom. Skulle av utredningen rörande visst monopolistiskt företag eller sådan

sammanslutning framgå, att företaget eller sammanslutningen utnyttjar

sin ställning på sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga

prisförhållanden, må kommissionen, där den, oavsett åtgärd, som i 1 mom. sägs,

finner ingripande från statens sida böra ifrågakomma, därom framställa förslag

till Konungen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

8 §.

1 mom. De, som äro eller varit trustkommissionens ledamöter eller biträden,

må, där annorlunda ej erfordras för fullgörande av deras uppdrag i kommissionens

tjänst, ej yppa affärs- eller driftförhållande, varom de under sin verksamhet

i eller för kommissionen erhållit kännedom; ej heller må de begagna sig av

sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att göra skada.

2 mom. Ledamot, som av bestämmelse i 3 § 1 mom. är förhindrad att inom

kommissionen deltaga i behandlingen av visst ärende, må icke beredas eller taga

del av andra upplysningar rörande ärendet än sådana, som äro allmänt tillgängliga.

3 mom. Vid avgivande av redogörelse, som föreskrives i 7 § 2 mom., skall

kommissionen tillse, att uppiskning ej i vidare mån, än som erfordras för vinnande

av det med utredningen avsedda ändamål, meddelas om förhållanden, vilkas

bekantgörande kan medföra skada för företag eller sammanslutning, som

redogörelsen avser, och bör, innan djdik redogörelse slutgiltigt avfattas, vederbörande

företag eller sammanslutning beredas tillfälle att yttra sig med hänsyn

härtill.

9 §•

1 mom. Visar någon tredska att efterkomma föreläggande, som avses i 5 §,

straffes med böter från och med 100 till och med 10,000 kronor.

2 mom. Fälles någon till straff, varom i 1 mom. sägs, må, på begäran av kommissionen,

domstolen tillika förelägga honom att, vid vite av högst 100,000 kronor

inom viss, utsatt tid fullgöra det honom meddelade föreläggandet.

Beslut om dylikt föreläggande gånge i verkställighet utan hinder därav att

ändring i beslutet sökes.

10 §.

Tredska att efterkomma föreläggande, som avses i 6 §, straffes med böter

från och med 50 till och med 5,000 kronor.

11 §•

Har någon i fall, som avses i 5 § eller 6 §, mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift, straffes med böter från och med 100 till och med 10,000 kronor eller,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex

månader.

Lag samma vare, där den, som är eller varit trustkommissionens ledamot eller

biträde, i strid mot vad i 8 § 1 mom. stadgas, yppar eller begagnar sig av sin

kännedom om affärs- eller driftförhållande. Förmår den, som tilltalats för sådan

förseelse, visa, att handlingen icke kunnat medföra skada för någon, som

affärs- eller driftförhållandet rör, vare från ansvar fri.

12 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

47

13 §.

över trustkommissionens beslut må klagan föras hos Konungen.

Avser klagan, att kommissionens beslut innefattar föreläggande att röja yrkeshemlighet

av teknisk innebörd, .skall Konungen däröver höra tekniska, högskolans

styrelse.

14 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förseelser mot denna lag.

15 §.

Konungen äger att meddela närmare föreskrifter rörande trustkommissionens

verksamhet.

16 §.

Person, som enligt 5 § eller 6 § på kallelse av trustkommissionen inställer sig

inför densamma, äger att därför uppbära ersättning efter grunder, som fastställas

av Konungen.

17 §.

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantagas, där Konungen ej annorlunda

förordnar, sådana företag, som drivas av staten eller kommun. Beträffande

andra monopolistiska företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse,

ankommer på Konungen att meddela undantag.

2 mom. Finner trustkommissionen erforderligt att vinna upplysning, som i

5 § avses, rörande företag, som är underkastat tillsyn av bank- och fondinspektionen

eller försäkringsinspektionen, eller rörande sammanslutning av sådana

företag, skall på begäran av kommissionen upplysningen inhämtas av vederbörande

inspektionsmyndighet, som därvid äger samma befogenhet, vilken tillkommer

kommissionen; och skall myndigheten, därest den avgiver skriftlig redogörelse

till kommissionen, iakttaga, vad i 8 § 3 mom. är stadgat om kommissionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller till och med den 31 december

1925; skolande dock beträffande sådan förseelse, som avses i 9, 10 eller

11 §, lagen fortfara att gälla jämväl efter sist avsedda tidpunkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 mars

1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 6 februari

1925, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

om undersökning angående monopolis fisk a företag och sammanslutningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Hadar Kylander.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden.

1 §•

Lagrådet:

Denna paragraf lämnar en allmän föreskrift om rätt för Konungen att, när

skäl därtill äro, förordna om undersökning på sätt i lagen sägs i fråga om

vissa företag och sammanslutningar, som kunna antagas vara av monopolistisk

natur, men lämnar intet besked om de sakförhållanden, som en dylik undersökning

skall avse. Härom stadgas i andra stycket av nästföljande paragraf,

däri angives, att undersökningen skall avse företagets eller sammanslutningens

inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden inom riket. Denna föreskrift

synes lämpligen böra intagas redan i 1 §; härigenom skulle, såsom önskvärt

synes, stadgandet därstädes erhålla en mera konkret innebörd än nu är fallet.

Det hemställes därför, att 1 § måtte omarbetas i nu angiven riktning.

2 §•

Lagrådet:

Oavsett om innehållet i andra stycket av denna paragraf överflyttas till 1 §

eller icke, torde det däri förekommande uttrycket »inom riket», varmed enligt

kommittémotiven avsetts att från undersökning undantaga svensk näringsidkares

monopolutövning på utländsk marknad, lämpligen böra utbytas mot »här i

riket». Det synes nämligen icke uteslutet, att det förra uttrycket i det sammanhang

det förekommer skulle kunna giva anledning till den mot förslagets

syfte stridande uppfattningen, att ett monopolföretag, vars inverkan på pris
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo,

och omsättningsförhållanden är av mera lokal natur, icke skulle kunna göras

till föremål för undersökning.

Undersökningsmyndighetens uppgift är, såsom redan själva benämningen givei

vid handen, begränsad till att verkställa den undersökning, varom Konungen

förordnat. Någon rätt att ens provisoriskt ingripa till rättelse av missförhållanden,

som genom undersökningen konstaterats, skulle myndigheten icke äga.

Sedan undersökningen slutförts, har myndigheten allenast att till Konungen

avgiva redogörelse rörande undersökningens resultat jämte förslag till de åtgärder,

som må finnas av omständigheterna påkallade. Enligt det remitterade

förslaget är tydligen avsett, att bestämmelser härom skulle inflyta i instruktion,

som i sammanhang med uppdragets meddelande komme att lämnas undersökningsmyndigheten.

Ehuru måhända icke ovillkorligen nödvändigt synes

det dock lämpligt att redan i lagen genom en direkt föreskrift angiva slutmålet

för undersökningsmyndighetens eget arbete (jfr den antydan därom, som förefinnes

i 7 § andra stycket). Lämpligaste platsen för en sådan föreskrift synes

vara i denna paragraf närmast före sista stycket.

3 §•

Lagrådet:

Företag eller sammanslutning, som erhållit föreläggande enligt denna paragraf,

har på grund av vad här stadgas skyldighet att låta jämväl cnnbud för

undersökningsmyndigheten erhålla den närmare inblick i företagets eller sammanslutningens

verksamhet, som genom delfående av handelsböcker och andra

handlingar, tillträde till anläggningar och lokaler samt infordrande av upplysningar

kan vinnas. Mot denna anordning, som förefanns jämväl enligt kommittéförslaget,

hava i de inkomna yttrandena framställts vissa erinringar, huvudsakligen

berörande den härigenom ökade risken för obehörigt yppande av

de ömtåliga förhållanden, varom här kunde vara fråga. Såsom departementschefen

framhållit, skulle otvivelaktigt med den nu föreslagna anordningen av

undersökningsväsendet behovet av ombud vid undersökningars utförande komna

att väsentligen minskas. Av naturliga skäl torde emellertid anlitande av

ombud icke kunna under alla förhållanden helt undvikas. En garanti mot missbruk

av ombudsmannaskapet ligger visserligen i den i 8 § andra stycket meddelade

straffbestämmelsen, som är lika gällande för ombud som för undersökmngsmyndigheten

själv, men nämnda straffbestämmelse synes dock knappast

ensamt för sig erbjuda tillräckligt skydd i förevarande avseende. Förordnande

av ombud bör endast få ifrågakomma, då verkligt behov därav föreligger, och

till ombud bör endast kunna få förordnas fullt lämplig och pålitlig person.

Enligt förslaget synes avsett, att reglerande bestämmelser härutinnan skulle

meddelas i instruktionen för undersökningsmyndigheten. Men det synes med

skäl kunna, ifrågasättas, om ej myndighetens rätt att vid undersökningens

utförande låta sig företrädas genom ombud borde åtminstone i viss mån regleras

även genom bestämmelser, meddelade i själva lagen. I det fall, då till undersökningsmyndighet

utsetts ett ämbetsverk eller annan redan bestående ämbetsmyndighet,

och undersökningsmyndigheten skulle önska få till ombud förBihang

till Riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 96 käft. (Nr 110.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rungl. Majds proposition nr 110.

ordnad annan än någon verket eller myndigheten tillhörande eller där anställd

person, synes såväl frågan om behovet av ombud som personvalet böra underställas

Konungens avgörande. Detsamma skulle naturligtvis och med än större

skäl gälla även i det fall, då undersökningsmyndigheten utgöres av en eller flera

särskilt förordnade personer och fråga skulle uppstå att till ombud förordna

någon som ej tillhör myndigheten.

Lagrådet hemställer förty om ett tillägg till förslaget av nu angiven innebörc.

En sådan bestämmelse synes böra erhålla sin plats i 2 § närmast efter första

stycket.

5 och 6 §§.

Lagrådet:

Det måste givetvis väcka starka betänkligheter att utrusta en undersokningsmyndighet,

som kan bestå av eu eller flera särskilt förordnade personer,

vilka tilläventyrs äro i avsaknad av juridisk eller administrativ erfarenhet,

med befogenhet att utsätta vite samt till och med fälla till vite. Den fördel,

som genom anordningen vinnes i minskad omgång, är emellertid obestridlig

och måhända i vissa fall oumbärlig, och då klagan över myndighetens ifrågavarande

beslut skall tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande, synes

förslaget i denna del icke böra avstyrkas.

I andra stycket av 6 § stadgas, att undersökningsmyndighetens beslut, som

icke avser fällande till vite, går i verkställighet utan hinder av förd klagan,

där Konungen ej annorlunda förordnar. Den vanliga gången i motsvarande

fall, där någon anför besvär över att honom förelagts att något fullgöra, är

att besvärsinstansen, om besvären i sak icke bifallas, men tid, som bestämts

för föreläggandets fullgörande, redan är till ända eller återstående tid maste

anses otillräcklig, utsätter ny tid för fullgörandet. Intill dess besvärsinstansens

beslut meddelats, är vederbörande icke pliktig att verkställa vad honom

förelagts (jfr t. ex. N. J. A. 1911 sid. 449 och Regeringsrättens årsbok 1921

ref. n:r 72). Sådant verkställande anses icke böra framtvingas, innan det

slutligen fastställts, att den ifrågasatta prestationen åligger honom. Om sedermera

föreläggandet ändock icke fullgöres och besvär anföras även över

meddelat nytt föreläggande, plägar besvärsinstansen icke, åtminstone icke

alltid, vid ogillande av besvären utsätta ny tid för verkställigheten. Sakfragan

är då redan förut prövad, och det bör icke beredas den klagande möjlighet

att genom förnyade besvär obehörigen fördröja fullgörandet. Innebörden

härav är, att förelagt vite i sådant fall anses försuttet, om föreläggandet icke

utföres inom den av första instansen bestämda tiden, även om besvärsinstansens

beslut då icke fallit. Inför detta i praxis brukliga tillvägagångssätt Lagar

man sig, vad betydelsen är av förevarande stadgande, att beslut, som icke

avser fällande till vite, d. v. s. beslut, som innehåller föreläggande, med eller

utan vite, att fullgöra något av vad i 3 § stadgas, går i verkställighet utan

hinder av förd klagan. I exekutiv väg torde handräckning icke kunna meddelas

för uttagande av handelsböcker och handlingar eller för att bereda undersökningsmyndigheten

eller dess ombud tillträde till anläggningar och lokaler.

Och en förnyad anmaning att lämna upplysningar eller att personli
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

51

gen inställa sig inför myndigheten lärer stranda på vederbörandes å bevis om

anförda besvär stödda vägran att fullgöra föreläggandet, innan frågan om

skyldighet därtill blivit slutligt prövad. Den enda innebörden av stadgandet

synes därför kunna bliva, att den, som på grund därav att han anfört besvär

icke inom den av myndigheten bestämda tiden fullgör ett första vitesföreläggande,

ådrager sig skyldighet att utgiva vitet. därest icke besvären bifallas

innan den utsatta, tiden är tilländagången. Denna verkan neutraliseras

dock genom tillägget »där Konungen ej annorlunda förordnar», vilket med

avseende å rådande praxis torde medföra en benägenhet att jämväl vid sakligt

ogillande av besvären medgiva förlängd tid för fullgörandet. Det synes

också i hög grad obilligt att samtidigt med införande av ett besvärsförfarande

meddela ett annat stadgande, som är ägnat att förtaga verkan av den medgivna

besvärsrätten. De ärenden, om vilka här är fråga, torde knappast heller

vara av så brådskande beskaffenhet, att man icke bör kunna avvakta

handläggningen i den högre instansen, en handläggning, som säkerligen icke

kommer att kräva någon avsevärd tid.

Lagrådet hemställer, att 6 § andra stycket måtte ur förslaget uteslutas.

7 §‘

Lagrådet:

Åt stadgandet i andra stycket lärer, särskilt i betraktande av det av departementschefen

åberopade grundlagsförslagets lydelse, böra givas den innebörd,

att vid meddelande av Konungens tillstånd till utlämnande före femtons

års förlopp av undersökningsmyndighets redogörelse eller förslag, såvitt

de röra affärs- eller driftförhållande, skall träffas sådant förbehåll att offentliggörande

icke kan utan överträdelse därav äga rum, förrän vederbörande

företag eller sammanslutning lämnats tillfälle att avgiva yttrande i frågan

och Konungen därefter beslutat offentliggörande eller medgivit, att sådant

må ske. Vad sålunda stadgas om undersökningsmyndighetens redogörelse

eller förslag lärer böra utsträckas att gälla andra i första stycket omförmälda,

affärs- eller driftförhållande rörande handlingar. I enlighet härmed

torde andra stycket böra omformuleras.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!,. Maj:ts proposition nr Ilo.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, lagrådets den 5 i denna

månad avgivna utlåtande över det den G februari 1925 till lagrådet remitterade

förslag till lag om undersökning angående monopoli slisk a företag och sammanslutningar.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I anledning av de av lagrådet framställda anmärkningarna har jag låtit

i vissa delar omarbeta det remitterade förslaget.

1 § har avfattats i enlighet med lagrådets hemställan. Därvid har jämväl

iakttagits den första av de vid 2 § gjorda erinringarna.

Vid 2 § har lagrådet ifrågasatt, huruvida i lagen borde genom en direkt

föreskrift såsom slutmålet för undersökningsmyndighetens arbete angivas avlämnande

till Kungl. Maj:t av redogörelse för undersökningens resultat jämte

förslag till de åtgärder, som kunde finnas av omständigheterna påkallade. Av

mitt uttalande i denna del vid remissen till lagrådet lärer hava framgått, att ett

dylikt tillvägagående även enligt min uppfattning kan antagas bliva det regelmässiga.

Att i lagen införa en bindande föreskrift härom har emellertid synts

mig mindre lämpligt. Det kan nämligen väl tänkas, att med hänsyn till omständigheterna

i särskilt fall undersökningsmyndighetens uppgift bör begränsas

till insamlande av visst upplysningsmaterial, som Kungl. Maj:t kan finna

erforderligt för vidare utredning. På grund härav har jag icke ansett mig

böra i denna punkt frånträda det remitterade förslaget, enligt vilket nödiga

föreskrifter komma att meddelas i den för undersökningsmyndigheten utfärdade

instruktionen.

Vad lagrådet hemställt vid 3, 5 och 6 samt 7 §§ har blivit iakttaget; och

hava i övrigt vissa redaktionella jämkningar vidtagits i förslaget.

I fråga om uteslutningen ur förslaget av 6 § andra stycket må anmärkas, att

5 och 6 §§ i det remitterade förslaget hava i förevarande hänseende motsvarighet

i 4 och 5 §§ i lagen den 18 september 1903 angående tillsyn å vissa penninginrättningar,

236 och 237 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse samt 24

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr no.

53

och 40 §§ i lagen den 16 maj 1919 om fondkommissionsrörelse m. m. Det har då

icke synts i och för sig möta betänklighet att i förevarande fall, där undersökningsmyndigheten

har en mindre vidsträckt befogenhet än vederbörande myndigheter

enligt de nämnda lagarna, giva samma kraft och verkan åt myndighetens

beslut. Huruvida, på sätt lagrådet uttalat, handräckning i exekutiv väg

icke kan meddelas för uttagande av handelsböcker och handlingar eller för att

bereda undersökningsmyndiglieten eller dess ombud tillträde till anläggningar

och lokaler, torde kunna vara föremål för olika uppfattningar. Emellertid

kunna, då särskilda undersökningar komma att uppdragas åt olika ämbetsmyndigheter

eller personer och undersökningarna röra skiftande förhållanden, vissa

skäl tala för att stadgandet avfattas i enlighet med lagrådets hemställan. Skulle

i tillämpningen eu återgång till den i det remitterade förslaget föreslagna ordningen

visa sig erforderlig, torde frågan få ånyo upptagas.»

Föredragande departementschefen uppläser därefter det omarbetade förslaget

till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar

samt hemställer, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:318 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar s. 18 i texten
  2. 2LU 1925:38 Memorial angående arvode åt bibliotekarien hos socialstyrelsen N. O. Nilsson, vilken inom andra lagutskottet biträtt vid behandlingen av Kungl. Maj:ts propositi a1 i texten
  3. 2LU 1925:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar dels ock i ämn s. 1 i texten