Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, m. m

1925-03-06 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:141, Med förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker, m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker, och

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

GUSTAF.

Ernst W ig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt.

in höft. (Nr Ul.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Förslag

till

förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 *.

Denna förordning avser

dels alla drycker, som äro tillagade av annat än malt och som antingen

äro helt fria från alkohol eller icke innehålla mer än 2 Vt volymprocent

alkohol,

dels varje maltdryck, som enligt förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker är att hänföra till första klassen eller som

från bryggeri utlämnas eller utlämnats på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av denna klass.

Drycker, som nu nämnts, kallas i denna förordning med en gemensam

benämning alkoholfria drycker.

2 §.

Försäljning av alkoholfria drycker enligt denna förordning delas i

utminutering (försäljning till avhämtning, till försändning på rekvisition

samt genom kringföring) och utskänkning (försäljning till förtäring

på stället).

Om rätt till utminutering.

3 $.

Utminutering av alkoholfria drycker vare tillåten under samma villkor,

som för idkande av handel i allmänhet äro gällande; dock skall angående

rätt till utminutering inom område, varom förmäles i 5 § 2 mom., gälla

vad där stadgas om rätt till utskänkning inom sådant område.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: tv proposition Nr 141.

3

Om rätt till iskänkning.

4 §.

1. Med rättighet att i viss lokal eller å viss plats utskänka rusdrycker

eller pilsnerdricka följer rätt att i samma lokal eller å samma plats utskänka

alkoholfria drycker.

Vid allmän sammankomst eller tillställning må alkoholfria drycker tillfälligtvis

utskänkas genom föranstaltande av den, som anordnat sammankomsten

eller tillställningen.

2. Rätt till utskänkning av alkoholfria drycker i andra fall än som

avses i 1 mom. tillkommer allenast den, som erhållit bevis om tillstånd

eller anmälan, varom i 5 och 6 §§ sägs.

Tillstånds- eller anmälningsbevis må ej meddelas den, som är omyndig

eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den, som gjort sig känd för

ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.

Har någon, som genom tillstånd eller anmälan förvärvat rätt till utskänkning,

mer än sex månader underlåtit att begagna sig därav, anses

samma rätt hava upphört.

5 §.

1. Länsstyrelse äger att efter framställning i stad av stadsfullmäktige

och på landet av kommunalstämma förordna, att inom viss kommun utskänkning

av alkoholfria drycker icke må bedrivas utan särskilt tillstånd.

Tillstånd till utskänkning av alkoholfria drycker erfordras ock, dels då

någon vill bedriva sådan utskänkning, efter det honom meddelat förbud

att utskänka alkoholfria drycker eller att försälja rusdrycker eller pilsnerdricka

upphört att gälla,.eller efter det honom meddelat tillstånd att försälja

rusdrycker eller pilsnerdricka återkallats, dels då utskänkningen är

avsedd att bedrivas i lokal, där utskänkningsrörelse förut bedrivits men

upphört på grund av förbud eller återkallelse, som nu sagts.

Ansökan om tillstånd göres skriftligen hos vederbörande länsstyrelse

samt skall innehålla uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga

rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka

rörelsen. Över ansökan, som rätteligen skett, skall länsstyrelsen inhämta

yttrande av nykterhetsnämnden och därjämte i annan stad än Stockholm

av magistrat och på landet av landsfiskal; yttrande bör innehålla bestämt

till- eller avstyrkande med angivande av skälen därför. Finner länsstyrelsen

ansökan av beskaffenhet att böra bifallas, meddelas tillstånd till

den sökta rättigheten att gälla tills vidare.

2. Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej utskänkning av alkoholfria drycker äga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

runa, med mindre länsstyrelse, på framställning av vederbörande befälhavare,

därtill meddelat tillstånd.

3. Då tillstånd till utskänkning meddelats, skall tillståndsbevis utfärdas,

med angivande varest utskänkningsrättigketen må begagnas. Underrättelse

härom skall meddelas vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.

6 $.

Vill någon i andra fall än som avses i 4 § 1 mom. och 5 § bedriva

utskänkning av alkoholfria drycker, göre därom skriftligen anmälan, i

Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten och på

landet hos landsfiskalen. Anmälan skall innehålla uppgift och åtföljas av

intyg, som i 5 § 1 mom. tredje stycket sägs.

Har anmälan skett i den ordning, nu sagts, och föreligger icke hinder,

som avses i 4 § 2 mom. andra stycket, skall bevis utfärdas, att anmälan

behörigen skett, med angivande varest utskänkningsrättigheten må begagnas.

Underrättelse härom skall meddelas nykterhetsnämnden.

Förmenar någon, att magistrat eller landsfiskal obehörigen vägrat att

meddela honom bevis, som nu sagts, må han hos länsstyrelsen göra framställning

om åvägabringande av rättelse i det överklagade förhållandet.

7 §.

I kommun, beträffande vilken länsstyrelse förordnat, att utskänkning

av alkoholfria drycker icke må där bedrivas utan särskilt tillstånd, skall

rätt till utskänkning, som förvärvats på grund av anmälan, anses hava

upphört att gälla sex månader efter det förordnandet delgivits rättighetens

innehavare.

Ordningsföreskrifter.

8 §.

Försäljningsställe skall hållas i ordentligt skick.

9 §.

Utskänkning av alkoholfria drycker, vartill rätt förvärvats genom tillstånd

eller anmälan, må ej utövas annorstädes än i lokal eller å plats, som

blivit för utskänkningens bedrivande godkänd vid besiktning. Sådan

besiktning hålles i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte

två personer, utsedda, en av nykterhetsnämnden samt en, i Stockholm av

överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet av

kommunalnämnden. Besiktningsmännen skola, därest utskänkningsställe

godkännes, om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning

å den besiktigade lägenheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.

5

Innan bevis om besiktning utfärdats, må utskänkning ej börjas.

Kostnad för besiktningen gäldas av rättighetens innehavare med belopp,

som bestämmes av länsstyrelsen.

10 §.

Ombyte av utskänkningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,

som meddelat tillstånds- eller anmälningsbevis, därtill giver sitt bifall.

Grundar sig rätten till utskänkning å tillstånd, skall tillfälle att yttra sig

i ärendet lämnas samma myndigheter, som blivit hörda över ansökan till

utskänkningsrättigheten.

11

Utskänkning av alkoholfria drycker, som bedrives på grund av tillstånd

eller anmälan, må icke fortfara längre än till klockan tio eftermiddagen.

Där särskilda omständigheter föranleda behov av utskänkningstidens inskränkning

eller utsträckning, äger länsstyrelse därom förordna.

Vad nu är sagt gäller ej utskänkning, som äger rum å skjutsanstalt

till resande.

12 §.

Vid all försäljning, vare sig utminutering eller utskänkning, må maltdryck,

som avses i denna förordning, icke på försäljningsstället förvaras

på andra kärl än dem, å vilka den utlämnats från bryggeriet, ej heller

av säljaren påspädas eller på annat sätt beredas.

Maltdryck må ej heller utlämnas, där den veterligen är försatt med

något för hälsan skadligt ämne eller med sackarin.

På försäljningsställe må ej finnas hembryggd maltdryck.

13 §.

Å ställe, där utskänkning av alkoholfria drycker idkas utan samband

med utskänkning av rusdrycker eller pilsnerdricka, vare förbjudet att

låta sistnämnda slag av drycker eller ersättningsmedel därför förtäras eller

att hava dessa förvarade i utskänkningslokalen eller eljest på sådant sätt,

att gästerna .äga tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära

rusdrycker eller pilsnerdricka eller ersättningsmedel därför.

14 §.

1. Då skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen återkalla tillstånd till försäljning

eller för viss tid meddela förbud mot utskänkning av alkoholfria

drycker.

2. Bedrives å utskänkningsställe osedlighet, eller visar sig sådant ställe

utgöra tillhåll för personer, som dömts för olovlig befattning med rusdrycker,

eller finnes innehavaren vara oförmögen att upprätthålla god

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

ordning i utskänkningslokalen, eller föranledas av utskänkningen oofdningar

i närheten av utskänkningsstället, må i annan stad än Stockholm

magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda utskänkningens fortsatta

bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet men skall,

vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast inom åtta dagar underställas

prövning av länsstyrelsen, som har att för viss tid fastställa förbudet

eller ock att upphäva detsamma.

15

Vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,

marknad, torgdag, auktion, arbetsinställelse eller där trupp är för flera

dagar sammandragen, så ock vid annan till större folksamling ledande

förrättning, ävensom då eljest skäligen kan befaras, att öppethållande av

utskänkningsställe kan föranleda oordningar, eller då utskänkning visar

sig föranleda sådana, må länsstyrelse ävensom i stad polismyndighet samt

å landet kronohetjänt och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda

bedrivandet av eljest tillåten utskänkning av alkoholfria drycker eller för

sådant tillfälle föreskriva de inskränkningar i samma utskänkning, som

kunna finnas nödiga.

16

1. över länsstyrelses beslut, varigenom tillstånd till försäljning återkallats

eller förhud däremot fastställts eller meddelats, må klagan ej föras.

2. Beslut om återkallelse av tillstånd till försäljning eller om förbud

däremot skall delgivas rörelsens innehavare eller, i hans frånvaro, den, som

besörjer försäljningen. Underrättelse om beslutet skall meddelas nykterhetsnämnden

ävensom, såvitt beslutet avser försäljning inom område, varom

förmäles i 5 § 2 mom., vederbörande befälhavare, så ock, där länsstyrelse

fattat beslutet, jämväl polismyndigheten i orten.

Ansvarsbestämmelser m. m.

17 §.

1. Den, som försäljer alkoholfria drycker utan att äga rätt därtill enligt

denna förordning, straffes för olovlig försäljning med böter från och med

tio till och med etthundra kronor.

2. Fortsätter någon med försäljning, oaktat återkallelse av meddelat

tillstånd därtill eller förbud däremot delgivits honom, böte dubbelt mot

vad i 1 mom. är sagt.

3. Förbryter sig någon mot “vad i 9 eller 13 § är föreskrivet, eller

utövar någon utskänkning av alkoholfria drycker å otillåten tid, böte från

och med tio till och med etthundra kronor.

4. överträder någon de i 8 eller 12 § givna bestämmelser, skall han,

där gärningen ej är i annan författning med straff belagd, straffas med

böter från och med fem till och med trettio kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.

18

Don, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill

varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och

delgivits, dömas till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

19 §.

Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning begås

av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, om böters

förvandling och fördelning, om rätt att anställa atal, om övervakande i

övrigt av förordningens efterlevnad, om domstol, där överträdelser av densamma

skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet i sådana mål skall i

tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i gällande förordning angående

försäljning av rusdrycker stadgas.

20 $.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga; och

skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,

där sådana finnas.

Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare i stad,

där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta

styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning

tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

ÖYergångsstadganden.

Denna förordning, varigenom förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka upphäves,

träder i kraft den 1 januari 1926.

Åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende å ordnandet av

utskänkning enligt denna förordning, skola vidtagas i enlighet med bestämmelserna

i densamma.

År någon på grund av förordningen den 9 juni 1905 i utövning av

rättighet till utskänkning, och vill han därmed fortfara även efter det

denna förordning trätt i kraft, göre därom inom utgången av år 1925

ansökan eller anmälan på sätt i denna förordning är stadgat. Försummar

han det, anses rättigheten hava upphört vid sistnämnda tidpunkt. Har

ansökan eller anmälan gjorts, gälle rättigheten, till dess beslut i ärendet

blivit honom delgivet. Vad nu är sagt äger dock ej tillämpning å den,

som enligt 4 § 1 mom. i denna förordning är berättigad till utskänkning

av alkoholfria drycker.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 11 juli 1919 angående

försäljning av pilsnerdricka skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §.

Med pilsnerdricka---andra klassen.

Vad i — — — andra klassen.

Förordningen äger ej tillämpning å maltdryck av andra klassen, som

från bryggeri utlämnas eller utlämnats på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av första klassen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1926.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga

om förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och

därmed jämförliga drycker.

Föredraganden anför:

»Försäljningen av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka är

reglerad genom förordningen den 9 juni 1905 \ Denna förordning innehåller

i huvudsak följande. Försäljning av ifrågavarande drycker, som ej

sker till förtäring på stället, är i det stora hela tillåten utan andra inskränkningar

än som för idkande av handel i allmänhet äro gällande.

För försäljning till förtäring på stället fordras i regel allenast anmälan

hos vederbörande myndighet, i Stockholm överståthållarämhetet, i annan

stad magistraten och på landet vederbörande landsfiskal, varefter myndigheten,

utan föregående prövning av sökandens lämplighet för handhavande

av dylik utskänkningsrörelse, meddelar bevis, att anmälan behörigen skett.

Anmälan skall förnyas varje gång utskänkningsställe ombytes. I vissa

fall erfordras dock vederbörligt tillstånd. Detta gäller dels i fråga om

personer, som stått under förbud att försälja rusdrycker, pilsnerdricka,

maltdricka eller alkoholfria drycker, eller vilkas rättigheter till försäljning

av rusdrycker eller pilsnerdricka återkallats, dels beträffande utskänkning

i lokal, vari någon tidigare förbjudits att bedriva utskänkningsrörelse

av här ifrågavarande art, dels ock i fråga om utskänkning inom

läger, kasernområde eller annat för krigsmaktens behov uteslutande upplåtet

område. Där tillstånd erfordras, skall magistraten eller kommunalnämnden

höras, överståthållarämhetet eller vederbörande länsstyrelse

har därefter att pröva, huruvida tillstånd må medgivas. Anmälan

eller tillstånd fordras icke för rätt att tillfälligtvis vid allmän sammankomst

utskänka omhandlade drycker. Utskänkningsrörelse, som efter anmälan

eller tillstånd är avsedd att idkas i stad, köping eller municipalsamhälle,

må ej börjas, förrän besiktning å den ifrågasatta utskänkningslokalen

hållits, i stad av stadsfiskal och i annat samhälle av kronobetjänt

1 Ändrad, se sv. f. 1917: 341; 1919: 409; 1923: 144.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

jämte två särskilt utsedda personer samt bevis utfärdats, att lägenheten

är för ändamålet lämplig. Då utskänkning ger anledning till oordning

eller osedlighet på utskänkningsstället, äger överståthållarämbetet, respektive

magistrat eller kommunalnämnd att förbjuda rörelsens innehavare

att fortsätta med försäljningen. Beslut av magistrat eller kommunalnämnd

går genast i verkställighet men skall senast inom åtta dagar underställas

vederbörande länsstyrelse, som har att för viss tid fastställa förbudet eller

ock att upphäva detsamma. Vidare äger polismyndighet i stad och kronobetjänt

å landet vid vissa tillfällen, såsom vid marknad, allmän torgdag

eller då eljest större folksamlingar äga rum, förbjuda rörelsens utövande

vid tillfället, därest utskänkningen visar sig föranleda oordningar. Slutligen

innehåller förordningen vissa ordningsföreskrifter och ansvarsbestämmelser.

I tre vid 1924 års riksdag väckta motioner (de likalydande nr 27 i

första kammaren och nr 150 i andra kammaren samt nr 79 i första kammaren)

hemställdes om vissa ändringar i 19o5 års förordning i syfte att

erhålla en förbättrad uppsikt över utskänkningen av alkoholfria drycker.

En dylik förbättring ansågs i de båda förstnämnda motionerna kunna

förväntas, därest ifrågavarande utskänkning finge utövas först efter tillstånd,

som utfärdades av Kungl. Maj:ts befallningshavande. I motionen

I: 79 förmenades syftet lättast kunna vinnas därigenom, att nykterhetsnämnderna

i vederbörande kommuner tillerkändes inflytande över beviljande

av tillstånd till utskänkning, varom här vore fråga, så ock rätt

att besiktiga lokal, där utskänkning vore tillämnad.

I sitt över motionerna avgivna betänkande (nr 7) hemställde bevillningsutskottet,

att de väckta motionerna icke måtte föranleda någon åtgärd.

Till stöd härför anfördes huvudsakligen följande: Det kunde icke förnekas,

att åtminstone på vissa platser innehavare av nykterhetskaféer i stor utsträckning

gjort sig skyldiga till överträdelser mot gällande utskänkhingsbestämmelser,

ävensom att åtskilliga sådana kaféer kommit att tjäna

som tillhåll för personer, som sysslade med olaga sprithandel. De missförhållanden,

som sålunda förekommit, syntes emellertid inskränka sig till

en del städer och andra större samhällen, medan, såvitt utskottet hade sig

bekant, inom den ojämförligt största delen av landet dylika missbruk

icke förekommit i någon nämnvärd omfattning. Uppställandet av kravet

på tillstånd för utövande av ifrågavarande utskänkningsrättighet skulle

komma att ej obetydligt öka länsstyrelsernas arbetsbörda, medan inom

flertalet län någon motsvarande fördel icke skulle vinnas. Ett inrymmande

åt nykterhetsnämnderna att träffa avgörande i frågor rörande rätt

att utskänka alkoholfria drycker kunde lätt alstra godtycke. För övrigt

kunde det ifrågasättas, om den föreslagna koncessionsbestämmelsen skulle

medföra någon mera avsevärd fördel. Det syntes snarare antagligt, att

införandet av restriktiva bestämmelser å detta område skulle medföra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

11

åtskilliga icke oväsentliga olägenheter, utan att de anmärkta missförhållandena

i någon större utsträckning avhjälptes. Det läge i öppen dag,

att inskränkningar i den allmänna näringsfriheten icke borde vidtagas*

utan att särskilt starka skäl förelåge. Enligt utskottets mening hade

sådana skäl icke åberopats.

Till det förevarande betänkandet var fogad en av nio av bevillningsutskottets

ledamöter avgiven reservation med yrkande, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt och under

vilka former utskärning av tillagade, alkoholfria drycker eller maltdricka

kunde göras beroende av utav Kungl. Maj:ts befallningshavande

eller annan myndighet meddelat tillstånd, samt för 1925 års riksdag

framlägga förslag till de författningsändringar, som vid bifall härtill

vore erforderliga.

Med avslag å bevillningsutskottets hemställan biföllo kamrarna reservanternas

yrkande; och anmälde riksdagen i skrivelse den 8 mars 1924 (nr 42)

hos Kungl. Maj:t nämnda sitt beslut.

över riksdagens berörda skrivelse hava överståthållarämbetet och länsstyrelserna

— i åtskilliga fall efter hörande av vederbörande magistrater,

kommunal- och polismyndigheter samt nykterhetsnämnder — inkommit

med infordrade yttranden, varefter kontrollstyrelsen avgivit utlåtande och

förslag i ämnet.

En stor del av de hörda myndigheterna har funnit någon ändring i Länsstyreigällande

lagstiftning icke vara av behovet påkallad. Denna ståndpunkt

har intagits av, bland andra, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs samt Norrbottens

län. De synpunkter, som därvid varit avgörande, kunna i korthet

sammanfattas sålunda. Enligt vissa länsstyrelsers uppfattning hava

missförhållanden, som föranlett riksdagens skrivelse, icke gjort sig gällande

inom deras förvaltningsområden. Andra hava menat, att, även om missförhållanden

av större eller mindre omfattning förelåge, gällande lagstiftning

gåve tillräckliga medel för deras bekämpande. På sina håll har

framhållits, att någon förbättring icke stode att vinna genom de av motionärerna

förordade åtgärderna, eller ock att den förbättring, som kunde ernås,

icke vore så betydande, att den kunde uppväga olägenheterna av ett ingrepp

i näringsfriheten eller av en ökning i länsstyrelsernas arbetsbörda. Det enda

verksamma medlet till förhindrande av förefintliga missförhållanden på detta

område vore, har man menat, en effektivare kontroll från polismyndighets

sida, eventuellt i förening med skärpning av straffbestämmelserna.

överståthållarämbetet och återstående elva länsstyrelser hava varit av

delvis annan uppfattning. Sålunda hava överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Jönköpings, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Jämtlands och Västerbottens län förordat ett utbyte åtminstone i vissa

fall av nuvarande bestämmelser om skyldighet att allenast göra anmälan

om avsikt att idka utskänkningsrörelse mot föreskrift att utverka tillstånd

till utskänkning. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings

län hava menat, att ett dylikt tillståndsförfarande borde tillämpas för

riket i dess helhet, medan enligt andras uppfattning detsamma ansetts

böra begränsas till att gälla antingen enbart för stad eller ock för stad

och municipalsamhälle ävensom efter länsstyrelsens förordnande för annat

område av landsbygden. Enligt överståthållarämbetets mening borde tillståndet,

för att erhålla likartad tillämpning inom varje län, meddelas av

vederbörande länsstyrelse, medan flertalet länsstyrelser i detta hänseende

förordat, i stad magistrat respektive stadsstyrelse eller poliskammare och

å landet landsfiskal; dock har det synts ett par länsstyrelser lämpligare

att å landet länsstyrelsen meddelade tillståndet.

Länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs och Örebro

län hava icke funnit anledning föreligga att fordra tillstånd för utskänkningsrörelses

bedrivande men däremot ansett det önskvärt, att

vissa brister uti ifrågavarande lagstiftning avhjälptes. Framför allt borde

därvid åt vederbörande myndigheter inrymmas dels en vidsträcktare

prövningsrätt i fråga om sökandens kvalifikationer, så att bevis icke meddelades,

då sökanden uppenbarligen måste anses olämplig att idka utskänkning

av ifrågavarande slag, dels ock en utvidgad rätt att meddela förbud

mot utskänkningsrörelse, då missbruk eller olägenhet av rörelsens bedrivande

yppade sig.

Kontroll- Kontrollstyrelsen har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

styrelsen. j)e yttranden, som länsstyrelserna och dem underordnade myndigheter avny

^lag stift- Sivit, gåve enligt kontrollstyrelsens mening ett starkt intryck av att förhålning.

landena i fråga om utskänkning av alkoholfria och därmed jämförliga drycker

mångenstädes vore otillfredsställande. Förordningen angående försäljning

av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka hade tillkommit i samband

med 1905 års brännvins- samt vin- och ölförsäljningsförordningar. Vid

den nya rusdrycksförsäljningslagstiftningens och maltdryckslagstiftningens

genomförande hade visserligen den sagda förordningen underkastats ändringar

för att överensstämmelse i olika punkter skulle åvägabringas mellan

de olika förordningarna. Sagda ändringar hade emellertid icke avsett

grunderna för den nu ifrågavarande förordningen, som i allt väsentligt

hade bibehållit de former för försäljningsrättens utövande, som bestämts

år 1905. De nya förhållanden, som skapats genom 1917 års rusdryckslagstiftning

och 1919 års pilsnerdricksförordning, hade emellertid återverkat

på de förhållanden, som reglerades genom förordningen angående försäljning

av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka. Den strängare

granskning, som sökande till rusdrycks- och pilsnerdricksrättigheter numera

vore underkastad, medförde, att tillstånd förvägrades åtskilliga per
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In proposition Nr 141.

13

soner, som tidigare kunnat erhålla dylika rättigheter. De vore därför hänvisade

att, därest de ville bedriva utskänkningsrörelse, idka iskänkning

av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka, för vilken utskänkning

tillstånd ej erfordrades. Lättheten att förviirva behörighet att driva dylik

utskänkning hade åstadkommit, att mångenstädes antalet serveringsställen

blivit större än vad behovet krävde. I den såsom följd härav etablerade

konkurrensen hade innehavarna av de s. k. nykterhetskaféerna blivit

mindre nogräknade i avseende på den publik, som besökte kaféerna. För

att tillmötesgå publikens anspråk syntes det understundom förekomma,

att innehavare av nykterhetskaféer läto servera pilsnerdricka; kontrollen

härå försvårades i hög grad därav, att etiketterna och korkarna på förhand

borttagits från flaskorna. Det torde jämväl förekomma, att gäster

tillätes i serveringslokalen förtära medhavda rusdrycker eller pilsnerdricka.

Den gällande lagstiftningen syntes icke lämna en tillräcklig garanti mot

ifrågavarande missförhållanden. Ändrade bestämmelser i olika avseenden

kunde därför anses vara motiverade.

Vid övervägande av de olika föreslagna åtgärderna till förhindrande

av de missbruk, som yppat sig, hade kontrollstyrelsen funnit, att bättre

förhållanden icke kunde ernås enbart genom en utsträckning av möjligheterna

att meddela förhud mot utskänkningsrörelse, som handhades på

ett illojalt sätt, utan att det jämväl erfordrades skärpningar av gällande

bestämmelser i fråga om förvärvandet av behörighet att utöva utskänkningsrörelse.

Behovet av skärpta åtgärder syntes emellertid vara högst

olika på skilda orter. Under det att på vissa orter missförhållanden icke

alls eller endast i obetydlig utsträckning förekomme, vore förhållandena

å andra orter återigen sådana, att ett kraftigare ingripande vore påkallat.

Det måste anses önskvärt, att å dylika orter en särskild prövning komme

till stånd, icke allenast huruvida den person, som ville öppna utskänkningsrörelse,

vore lämplig att förestå rörelsen, utan även huruvida det

med hänsyn till antalet redan förefintliga ställen kunde anses tillrådligt

att lämna medgivande att öppna nya; prövningen borde givetvis också

avse, huruvida den ifrågasatta platsen för ett utskänkningsställe kunde

anses lämplig ur ordningssynpunkt. Möjlighet till användning av tillståndsförfarandet

borde finnas icke blott i städerna utan jämväl på landsbygden.

Då det emellertid, enligt vad utredningen gåve vid handen,

endast vore i vissa städer, som mera markanta missförhållanden framträtt,

syntes det å andra sidan icke vara erforderligt att i fråga om

städerna gå längre än för landsbygden, nämligen till ett fakultativt

tillståndsförfarande. Den lämpligaste anordningen hade synts kontrollstyrelsen

vara, att tillståndsförfarandet komme till generell användning i

de kommuner, där länsstyrelse, efter framställning av vederbörande kommunala

myndighet, så förordnade. I lagstiftningen beträffande försäljning

av alkoholhaltiga drycker förutsattes i flera avseenden en samverkan

mellan den lokala självstyrelsen och länsstyrelserna för åvägabringande

Tillstånd till

utskänkning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 141.

av vissa åtgärder. Samma grundsats torde lämpligen böra komma till

uttryck på här ifrågavarande område. I likhet med vad som stadgades

i 56 § 3 mom. i rusdrycksförsäljningsförordningen beträffande utsträckning

av utskänkningstid skulle den omförmälda samverkan kunna ordnas

så, att länsstyrelse meddelade förordnande, att tillståndsförfarande i

fråga om utskänkningsrörelse inom viss kommun generellt skulle tilllämpas,

därest framställning om dylikt förordnande hade gjorts av stadsfullmäktige

respektive kommunalstämma inom sådan kommun. Härigenom

vunnes garanti, att tillståndsförfarande komme till stånd endast i de fall,

då den beslutande kommunala myndigheten och länsstyrelsen ansåge, att

behov förelåge för den mera omständliga proceduren med tillstånd. Gjordes

tillståndsförfarandet fakultativt på sätt nu sagts, torde några bärande skäl

icke kunna anföras mot att befogenheten att meddela tillstånd uppdroges

åt länsstyrelserna. Skulle de lokala myndigheterna meddela tillstånd,

vore det att antaga, att en olika tillämpning skulle göra sig gällande å

olika orter, något som vore mindre lämpligt. Därtill komme, att en från

lokala hänsyn mera fri prövning vunnes, om länsstyrelserna bleve den

tillståndsbeviljande myndigheten. Den prövning, som länsstyrelserna skulle

underkasta ansökningar om rättighet att bedriva utskänkningsrörelse, torde

emellertid böra obligatoriskt föregås av att de lokala myndigheterna avgåve

yttranden. Ett tillräckligt material för rättighetsfrågornas bedömande ur

ordningssynpunkt torde erhållas, om magistraterna och landsfiskalerna

avgåve yttranden. Det gällde emellertid också för länsstyrelserna att

erhålla material för bedömande av sökandens lämplighet att förestå rörelsen.

Den kommunala myndighet, som i detta hänseende torde vara i besittning

av de bästa förutsättningarna, vore nykterhetsnämnden. Enligt

64 § i rusdrycksförsäljningsförordningen ålåge det nykterhetsnämnd att

övervaka nykterhetstillståndet inom kommunen; nämnden ålåge därvid

särskilt, bland annat, att bereda de ärenden, berörande nykterhetstillståndet,

vilka i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma

till nämnden remitterades. En utvidgning av nykterhetsnämndernas befogenhet

i nu förevarande avseende syntes stå i överensstämmelse med de

allmänna uppgifter, som vore anförtrodda dessa nämnder. På grund av

den kännedom, nämnderna i allmänhet ägde om nykterhetsförhållandena

inom kommunerna, torde nämnderna kunna lämna länsstyrelserna upplysningar

om vederbörande sökandes lämplighet ur nykterhetssynpunkt

att förestå rörelse, varom här vore fråga. Därest nämndernas befattning

med förevarande utskänkningsfrågor sålunda begränsades till avgivandet

av yttranden över rättiglietsansökningar, torde de anmärkningar, som från

vissa håll gjorts mot nämndernas lämplighet, icke kunna tillmätas någon

större betydelse. Såsom förut framhållits, torde prövningen av gjord ansökan

jämväl böra innefatta ett bedömande av behövligheten av den

ifrågasatta rättigheten och lämpligheten av platsen för serveringslokalen.

Nykterhetsnämnden borde därför avgiva yttrande jämväl i dessa hänseenden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts proposition Nr 141.

15

Någon tidsbegränsning för tillståndsrättigheterna torde icke vara motiverad,

utan torde tillstånden, i likhet med åtskilliga i pilsnerdricksförordningen

(15 §) omnämnda tillstånd, böra meddelas att gälla tillsvidare.

I 1905 års förordning angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt inaltdricka vore icke uppställda krav på särskilda kvalifikationer

hos den, som finge utöva utskänkningsrörelse. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

erfordrades för erhållande av tillstånd, att sökanden

rådde över sig själv och sitt gods, gjort sig känd för ordentlighet

samt prövades i övrigt vara lämplig till rörelsens utövande. I huvudsak

samma bestämmelser gällde i fråga om den, som ville förvärva tillstånd

till detaljhandel med pilsnerdricka. Enligt stadgan den 8 juni 1917 angående

hotell- och pensionatsrörelse krävdes för erhållande av tillstånd

att utöva dylik rörelse intyg, att sökanden gjort sig känd för redbarhet

och ordentlighet, rådde över sig och sin egendom och i övrigt med hänsyn

till rörelsens omfattning kunde anses lämplig att utöva densamma.

I likhet med några av de hörda myndigheterna ansåge kontrollstyrelsen, att

vissa kvalifikationer borde uppställas för behörighet att utöva utskänkning

av alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Den i viss mån likartade

beskaffenheten av ifrågavarande slags rörelse och utskänkningsrörelse i

allmänhet eller hotell- och pensionatsrörelse syntes motivera, att kvalifikationerna

hos den person, som utövade rörelsen, gjordes strängare än vad

som erfordrades för idkande av handel i allmänhet. Visserligen skulle

häremot kunna invändas, att, om det i gällande förordning föreskrivna

anmälningsförfarandet fortfarande skulle i viss utsträckning tillämpas,

en viss förprövningsrätt skulle tillkomma de myndigheter, som hade att

mottaga anmälningar. Enligt kontrollstyrelsens mening borde emellertid

en prövningsrätt rörande sökandens lämplighet kunna tillerkännas de

myndigheter, som hade att mottaga anmälningar och utfärda bevis, därest

den, som vägrades erhålla bevis, tillerkändes befogenhet att däröver anföra

klagan hos länsstyrelse.

Flera av de i ärendet hörda myndigheterna hade varit ense om önskvärdheten

att vidga möjligheterna för meddelande av förbud mot utskänkningsrörelse,

som sköttes på ett otillfredsställande sätt eller visade sig

föranleda vådor i olika avseenden. Enligt gällande förordning (8 § 1 mom.)

ägde magistrat eller kommunalnämnd förbjuda utskänkningsrörelses fortsatta

bedrivande, därest å utskänkningsstället oordningar förekomme eller osedlighet

bedreves. Enligt vad som framginge av utredningen och eljest vore

för kontrollstyrelsen bekant, tolkades den förevarande bestämmelsen av

åtskilliga myndigheter ganska restriktivt. Såsom »oordningar» ansåges

sålunda på många håll icke den omständigheten, att kaféinnehavaren beträtts

med att hava serverat rusdrycker eller pilsnerdricka eller tillåtit,

att dylika drycker förtärts å serveringsstället. Det vore möjligt, att denna

tolkning hade sin grund däri, att man ansett oriktigt att använda förbudsförfarande

i fall då kaféinnehavaren vore underkastad laga ansvar; enligt

Särskilda

kvalifikationer

fölutövande

av

utskänkningsrörelse.

Utvidgningav

rätten att

meddela förbud

mot utskänkningsrörelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Andra erforderliga

förändringar

av gällande

bestämmelser.

förordningen vore medgivandet av förtäring av rusdrycker eller pilsnerdricka

inom serveringslokalen belagt med straff, och vidare kunde den,

som innehade utskänkningsrättighet, på yrkande av allmän åklagare,

dömas sin utskänkningsrätt förlustig, om han dömdes till ansvar för olovlig

försäljning av spritdrycker, vin, exportöl eller pilsnerdricka. Emellertid

hade några myndigheter tolkat 8 § 1 mom. av förordningen i den riktning,

att under »oordningar» inbegripits olovlig försäljning av brännvin

eller pilsnerdricka, som kaféinnehavaren låtit komma sig till last, eller

bristande uppsikt i fråga om förtärande av rusdrycker inom serveringslokalen.

Denna tolkning hade lämnats utan anmärkning, då besvär anförts

hos Kungl. Maj:t, och enligt kontrollstyrelsens mening måste under

begreppet »oordningar» å här ifrågavarande serveringsställen jämväl inbegripas

nu åsyftade förhållanden. Ett förtydligande av bestämmelsens

innebörd och en utvidgning av dess tillämplighet syntes emellertid kontrollstyrelsen

påkallade, därest man ville åvägabringa ett kraftigare ingripande

mot innehavare av utskänkningsrörelse, vilka visat sig oförmögna

att upprätta god ordning. Som uttryckligt exempel på dylik oförmåga

att upprätthålla god ordning borde, utom det redan i nu gällande

författning angivna fallet, att osedlighet bedreves å utskänkningsstället,

upptagas det fall, att stället utgjorde tillhåll för personer, som dömts för

olovlig befattning med rusdrycker. Bestämmelsen borde därjämte i likhet

med motsvarande bestämmelse i pilsnerdricksförordningen göras tillämplig

även på det fall, att utskänkningen vållade oordning i grannskapet av

serveringslokalen. Med den utvidgning, som förbudsförfarandet enligt kontrollstyrelsens

mening borde erhålla, vore det icke erforderligt att längre

bibehålla bestämmelsen, att en utskänkningsinnehavare kunde dömas sin

rätt förlustig (11 § i förordningen). Ur materiell synpunkt syntes stadgandet

hava ringa betydelse. Det torde jämväl mera sällan tillämpas,

bland annat därför, att förutsättningen för tillämpningen av bestämmelsen

i fråga vore, att vederbörande begått förbrytelse mot föreskrifter

i andra författningar, där hänvisning till den nyssnämnda påföljden icke

funnes.

Jämväl i andra avseenden hade kontrollstyrelsen funnit, att ändrade

bestämmelser vore motiverade. Sålunda vore besiktning av serveringsställena

jämväl på landsbygden erforderlig, varvid besiktningsförfarandet

torde bringas i överensstämmelse med vad som gällde i fråga om försäljningsställen

för rusdrycker och pilsnerdricka. Beträffande vissa förbrytelser

mot förordningen torde en höjning av straffsatserna vara påkallad.

Då en inarbetning i gällande förordning av förordade ändringar synts

kontrollstyrelsen låta sig svårligen göra, har kontrollstyrelsen utarbetat

förslag till ny förordning i ämnet, varigenom, på sätt styrelsen framhållit,

det blivit möjligt att bringa uppställningen av förordningen till

större tydlighet och åtskilliga bestämmelser i densamma till överensstäm
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 141. 17

melse med motsvarande st ad min den i rusdrycks- och pilsnerdricksförordningarnn.

Lika med kontrollstyrelsen och åtskilliga andra i ärendet hörda myndigheter

linner jag den föreliggande utredningen giva vid handen, att nuvarande

lagstiftning rörande försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt

maltdricka icke lämnar tillräckliga garantier för att ifrågavarande utskänkningsställen

skötas på ett ur nykterhets- och ordningssynpunkt tillfredsställande

sätt. Uppenbarligen är det av synnerlig vikt, att ordningsmakten

erhåller möjlighet att på förhand pröva eu sökandes lämplighet för handhavande

av dylik utskänkning liksom att förvägra fortsättning av en rörelse,

som visat sig kunna utgöra en fara för nykterhetstillståndet på orten. I

vissa fall kan givetvis också en något vidsträcktare prövningsrätt fylla ett

verkligt behov. Det av kontrollstyrelsen framlagda författningsförslaget

synes mig vila på riktiga grunder och jämväl vara väl avvägt, framförallt

därigenom att det å ena sidan medgiver, att tillbörlig hänsyn till de å olika

orter växlande förhållandena kan tagas, och å andra sidan icke gör större

ingrepp i näringsfriheten än som är oundgängligen påkallat av omständigheterna.

Jag förordar alltså, att kontrollstyrelsens förslag lägges till grund

för lagstiftning i ämnet. På en eller annan punkt har jag emellertid

funnit anledning föreslå vissa, huvudsakligen formella jämkningar, i anledning

varav jag inom finansdepartementet låtit överarbeta förslaget.

Då författningsförslaget föranleder en formell jämkning i 1 § tredje stycket

av pilsnerdricksförordningen, har jämväl förslag till ändrad lydelse av

sagda stadgande upprättats.

Jag övergår nu till att lämna en kortfattad motivering av de särskilda

bestämmelserna i huvudförslaget.

Den föreslagna försäljningsförordningen har ansetts lämpligen böra benämnas

''förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker’.

1 § innefattar i nära anslutning till föreskrifterna i 1 § 1—5 mom. i gällande

förordning definition å de drycker, vilkas försäljning den nya förordningen

avser att reglera. Såsom en gemensam benämning för de i förordningen

avsedda dryckerna har införts uttrycket ''alkoholfria drycker’.

2 § har till förebild 2 § sista stycket i pilsnerdricksförordningen.

3 § har sin motsvarighet i 1 §, jämförd med 3 § 4 mom. av gällande

förordning.

4 § 1 mom. överensstämmer i sak, första stycket med 2 § av gällande för
ordning,

jämförd med 12 § a) i pilsnerdricksförordningen, och andra stycket

med 4 § i nuvarande förordning. — I 2 mom. upptages en allmän regel om

tillstånd eller anmälan för rätt till utskänkning, varjämte där angivas i

överensstämmelse med kontrollstyrelsens förslag de personliga kvalifikationerna

för erhållande av utskänkningsrättighet: jfr 3 § 1 mom. i pilsnerBlkang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 117 höft. (Nr U1.) 2

Departements

chefen.

Special
motivering.

Rubriken.

1 §•

2 §.

§•

* §•

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

dricksförordningen. Sista stycket i detta moment är nära lika lydande

med 3 § 5 mom. i gällande förordning.

6 §• 5 § innehåller bestämmelser om det föreslagna tillståndsförfarandet i en
lighet

med kontrollstyrelsens förslag. Beträffande 1 mom. första och tredje

styckena hänvisas till kontrollstyrelsens allmänna motivering, vartill jag

ansluter mig. Andra stycket svarar mot 3 § 3 mom. i gällande förordning.

I formellt avseende har tredje stycket till förebild 8 § 2 mom. samt

13 § 2 och 3 mom. i pilsnerdricksförordningen. —• 2 mom. är nära lika

lydande med 3 § 4 mom. i gällande förordning. Då gällande bestämmelse,

att framställning av vederbörande befälhavare fordras för försäljning

inom militärområde, kan innebära viss garanti mot missbruk, har jag i

motsats till kontrollstyrelsen ansett berörda stadgande böra inflyta i förslaget.

— 3 mom. har till förebild 15 § 2 och 3 mom. andra stycket i

pilsnerdricksförordningen; i anslutning till vad som föreslås i 1 mom.

tredje stycket har i stället för kommunalnämnd nykterhetsnämnden ansetts

böra underrättas om tillståndet.

ö §• 8 § motsvarar 3 § 1 mom. i gällande förordning, vartill knutits den av

kontrollstyrelsen föreslagna prövningsrätten beträffande sökandens personliga

kvalifikationer. Genom införandet av besvärsrätt öppnas möjlighet

för den, som gjort anmälan om utskänkning, att hos länsstyrelsen göra

framställning om åvägabringande av rättelse i det överklagade förhållandet.

Liksom i 5 § har nykterhetsnämnden — i stället för kommunalnämnds - ordföranden — ansetts böra underrättas om utfärdat anmälningsbevis.

7 §■ 7 §, som är ny, har påkallats av hänsyn till önskvärdheten, att, då läns
styrelsen

jämlikt förslagets 5 § första stycke meddelat förordnande om

generellt tillståndsförfarande för viss kommun, samtliga utskänkningsrättigheter

i kommunen må bliva underkastade prövning för erhållande av tillstånd.

Vid en sådan prövning kunna vissa rättigheter, som utövas på ett

mindre tillfredsställande sätt, utmönstras.

8 §■ 8 § är ny och motsvarar 17 § 2 mom. i pilsnerdricksförordningen.

O §• 9 §, som svarar mot 5 § i gällande förordning, är efterbildad 18 § i pilsner
dricksförordningen.

På sätt kontrollstyrelsen föreslagit, har besiktningsförfarandet

utsträckts att gälla jämväl landsbygden. Däremot har, likaledes i

anslutning till kontrollstyrelsens förslag, stadgande, svarande mot 18 § tredje

stycket i pilsnerdricksförordningen, om besiktning då ny rättighet meddelas

att utövas i lägenhet som förut varit använd som försäljningsställe, icke

ansetts erforderligt.

Några myndigheter hava föreslagit, att besiktningsförfarandet skulle föregå

utfärdandet av tillstånds- eller anmälningsbevis. Ehuru åtskilligt talar

för en sådan anordning, har jag liksom kontrollstyrelsen icke ansett tillräckliga

skäl föreligga för att föreslå ändring av de hävdvunna reglerna för

verkställande av besiktning.

10 §. 10 §> svarar mot 3 § 1 mom. andra stycket i gällande förordning och har

formellt bragts i överensstämmelse med 19 § i pilsnerdricksförordningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.

19

11 § är sakligt nära överensstämmande med 6 § 1 mom. i gällande förordning. 11 §.

Grundar sig iskänkning av alkoholfria drycker å rättighet att utskänka

rusdrycker eller pilsner dricka, torde de för utskänkning av sistnämnda slag

av drycker givna regler om öppethållande, med stöd av 4 § 1 mom. första

stycket, bliva tillämpliga.

12 § är i det närmaste lika lydande med 7 § i gällande förordning. §•

13 §*, som med vissa huvudsakligen formella jämkningar motsvarar 6 § 1:1 §•

2 mom. i gällande förordning, har i anslutning till 22 § 4 mom. i pilsnerdricksförordningen

utvidgats att avse jämväl ersättningsmedel för rusdrycker.

14 § 1 inom., vartill viss motsvarighet finnes i 9 § i gällande förordning, 14 §■

är eu följd av förslaget, att tillstånd till utskänkning skall meddelas att gälla

tills vidare, och har till förebild 15 § 1 mom. andra stycket i pilsnerdricksförordningen.

— 2 mom., som svarar mot 8 § 1 mom. i gällande förordning,

jämfört med 27 § 2 mom. i pilsnerdricksförordningen, innefattar den av

kontrollstyrelsen föreslagna utvidgningen med avseende å rätten att meddela

förbud för viss tid mot utskänkningsrörelses fortsatta bedrivande.

15 §, som motsvarar 8 § 3 mom. i gällande förordning, har till sin av- 15 §.

fattning bragts i överensstämmelse med 25 § i pilsnerdricksförordningen.

16 § första stycket svarar mot 15 §> tredje stycket i pilsnerdricksförord- H> §.

ningen, men avser i motsats till sistnämnda stadgande jämväl av länsstyrelse

fastställt eller meddelat förbud mot utskänkning. — 2 mom. motsvarar 8 §

4 mom. i gällande förordning, jämfört med 15 § 3 mom. sista stycket i

pilsnerdricksförordningen.

17 § motsvarar 10 § i gällande förordning. De i 1 och 3 mom. föreslagna 17 §.

bötesbeloppen hava höjts i enlighet med vad flera myndigheter yrkat, ''varjämte

straffskärpningen i 2 mom. något utvidgats; jfr 29 § sista ledet i

pilsnerdricksförordningen. — 4 mom. avser jämväl ansvar för överträdelse

av den nytillkomna 8 §.

18 § är nära lika lydande med 12 § i gällande förordning. 18 §.

19 § utgör en sammanfattning av 13 och 14 §§ i gällande förordning och 19 §•

har i tillämpliga delar erhållit samma avfattning som 35 § i pilsnerdricksförordningen.

20 § motsvarar 15 § i gällande förordning men har erhållit i allt väsent- 20 §.

ligt samma lydelse som 36 § i pilsnerdricksförordningen.

Följande bestämmelser i gällande förordning hava ansetts icke böra upptagas

i förslaget, nämligen 3 §. 2 mom. såsom icke vidare erforderligt sedan

vissa; personliga kvalifikationer uppställts för utskänknings utövande, 8 §

5 mom. då av samma skäl utskänkningsrättighet jämväl på grund av anmälan

måste anses bliva personlig, samt 11 § på de av kontrollstyrelsen i

dess allmänna motivering anförda grunder.

Förordningen har ansetts lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1926. övergångs

Andra stycket av övergångsstadgandena är lika lydande med motsvarande stäggan den

bestämmelse i rusdrycks- och pilsnerdricksförordningarna. Då det på sätt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

kontrollstyrelsen framhållit är önskvärt, att i likhet med vad som skedde

år 1905 gällande rättigheter till utskänkning av alkoholfria drycker vid den

nu. föreslagna förordningens trädande i kraft underkastas prövning med

hänsyn till bestämmelserna i denna förordning, har i tredje stycket upptagits

ett stadgande, som svarar mot 2 mom. i övergångsbestämmelserna till

gällande förordning.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till dels förordning angående försäljning

av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, dels förordning

om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående

försäljning av pilsnerdricka samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

I vad föredraganden sålunda hemställt instämma statsrådets övriga ledamöter

utom statsrådet Svensson, som icke deltagit i behandlingen av förevarande

ärende.

Med bifall till föredragandens hemställan förordnar

Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

E. Regnér.

Stockholm, Isaae Mareus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1925:33 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 5 i texten
  2. Rskr. 1925:152 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga dr s. 9 i texten
  3. BevU 1925:30 Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka. s. 3 i texten