Med förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, m. m
1925-03-06 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:141, Med förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, m. m
Dokumentets text
Kung/. Maj:ts proposition Nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker, m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed
jämförliga drycker, och
2) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 juli 1919
(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
GUSTAF.
Ernst W ig forss.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt.
in höft. (Nr Ul.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
Förslag
till
förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed
jämförliga drycker.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 *.
Denna förordning avser
dels alla drycker, som äro tillagade av annat än malt och som antingen
äro helt fria från alkohol eller icke innehålla mer än 2 Vt volymprocent
alkohol,
dels varje maltdryck, som enligt förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker är att hänföra till första klassen eller som
från bryggeri utlämnas eller utlämnats på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av denna klass.
Drycker, som nu nämnts, kallas i denna förordning med en gemensam
benämning alkoholfria drycker.
2 §.
Försäljning av alkoholfria drycker enligt denna förordning delas i
utminutering (försäljning till avhämtning, till försändning på rekvisition
samt genom kringföring) och utskänkning (försäljning till förtäring
på stället).
Om rätt till utminutering.
3 $.
Utminutering av alkoholfria drycker vare tillåten under samma villkor,
som för idkande av handel i allmänhet äro gällande; dock skall angående
rätt till utminutering inom område, varom förmäles i 5 § 2 mom., gälla
vad där stadgas om rätt till utskänkning inom sådant område.
Kungl. Maj: tv proposition Nr 141.
3
Om rätt till iskänkning.
4 §.
1. Med rättighet att i viss lokal eller å viss plats utskänka rusdrycker
eller pilsnerdricka följer rätt att i samma lokal eller å samma plats utskänka
alkoholfria drycker.
Vid allmän sammankomst eller tillställning må alkoholfria drycker tillfälligtvis
utskänkas genom föranstaltande av den, som anordnat sammankomsten
eller tillställningen.
2. Rätt till utskänkning av alkoholfria drycker i andra fall än som
avses i 1 mom. tillkommer allenast den, som erhållit bevis om tillstånd
eller anmälan, varom i 5 och 6 §§ sägs.
Tillstånds- eller anmälningsbevis må ej meddelas den, som är omyndig
eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den, som gjort sig känd för
ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig till rörelsens utövande.
Har någon, som genom tillstånd eller anmälan förvärvat rätt till utskänkning,
mer än sex månader underlåtit att begagna sig därav, anses
samma rätt hava upphört.
5 §.
1. Länsstyrelse äger att efter framställning i stad av stadsfullmäktige
och på landet av kommunalstämma förordna, att inom viss kommun utskänkning
av alkoholfria drycker icke må bedrivas utan särskilt tillstånd.
Tillstånd till utskänkning av alkoholfria drycker erfordras ock, dels då
någon vill bedriva sådan utskänkning, efter det honom meddelat förbud
att utskänka alkoholfria drycker eller att försälja rusdrycker eller pilsnerdricka
upphört att gälla,.eller efter det honom meddelat tillstånd att försälja
rusdrycker eller pilsnerdricka återkallats, dels då utskänkningen är
avsedd att bedrivas i lokal, där utskänkningsrörelse förut bedrivits men
upphört på grund av förbud eller återkallelse, som nu sagts.
Ansökan om tillstånd göres skriftligen hos vederbörande länsstyrelse
samt skall innehålla uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga
rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka
rörelsen. Över ansökan, som rätteligen skett, skall länsstyrelsen inhämta
yttrande av nykterhetsnämnden och därjämte i annan stad än Stockholm
av magistrat och på landet av landsfiskal; yttrande bör innehålla bestämt
till- eller avstyrkande med angivande av skälen därför. Finner länsstyrelsen
ansökan av beskaffenhet att böra bifallas, meddelas tillstånd till
den sökta rättigheten att gälla tills vidare.
2. Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens
behov upplåtet område må ej utskänkning av alkoholfria drycker äga
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
runa, med mindre länsstyrelse, på framställning av vederbörande befälhavare,
därtill meddelat tillstånd.
3. Då tillstånd till utskänkning meddelats, skall tillståndsbevis utfärdas,
med angivande varest utskänkningsrättigketen må begagnas. Underrättelse
härom skall meddelas vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.
6 $.
Vill någon i andra fall än som avses i 4 § 1 mom. och 5 § bedriva
utskänkning av alkoholfria drycker, göre därom skriftligen anmälan, i
Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten och på
landet hos landsfiskalen. Anmälan skall innehålla uppgift och åtföljas av
intyg, som i 5 § 1 mom. tredje stycket sägs.
Har anmälan skett i den ordning, nu sagts, och föreligger icke hinder,
som avses i 4 § 2 mom. andra stycket, skall bevis utfärdas, att anmälan
behörigen skett, med angivande varest utskänkningsrättigheten må begagnas.
Underrättelse härom skall meddelas nykterhetsnämnden.
Förmenar någon, att magistrat eller landsfiskal obehörigen vägrat att
meddela honom bevis, som nu sagts, må han hos länsstyrelsen göra framställning
om åvägabringande av rättelse i det överklagade förhållandet.
7 §.
I kommun, beträffande vilken länsstyrelse förordnat, att utskänkning
av alkoholfria drycker icke må där bedrivas utan särskilt tillstånd, skall
rätt till utskänkning, som förvärvats på grund av anmälan, anses hava
upphört att gälla sex månader efter det förordnandet delgivits rättighetens
innehavare.
Ordningsföreskrifter.
8 §.
Försäljningsställe skall hållas i ordentligt skick.
9 §.
Utskänkning av alkoholfria drycker, vartill rätt förvärvats genom tillstånd
eller anmälan, må ej utövas annorstädes än i lokal eller å plats, som
blivit för utskänkningens bedrivande godkänd vid besiktning. Sådan
besiktning hålles i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte
två personer, utsedda, en av nykterhetsnämnden samt en, i Stockholm av
överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet av
kommunalnämnden. Besiktningsmännen skola, därest utskänkningsställe
godkännes, om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning
å den besiktigade lägenheten.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.
5
Innan bevis om besiktning utfärdats, må utskänkning ej börjas.
Kostnad för besiktningen gäldas av rättighetens innehavare med belopp,
som bestämmes av länsstyrelsen.
10 §.
Ombyte av utskänkningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,
som meddelat tillstånds- eller anmälningsbevis, därtill giver sitt bifall.
Grundar sig rätten till utskänkning å tillstånd, skall tillfälle att yttra sig
i ärendet lämnas samma myndigheter, som blivit hörda över ansökan till
utskänkningsrättigheten.
11
Utskänkning av alkoholfria drycker, som bedrives på grund av tillstånd
eller anmälan, må icke fortfara längre än till klockan tio eftermiddagen.
Där särskilda omständigheter föranleda behov av utskänkningstidens inskränkning
eller utsträckning, äger länsstyrelse därom förordna.
Vad nu är sagt gäller ej utskänkning, som äger rum å skjutsanstalt
till resande.
12 §.
Vid all försäljning, vare sig utminutering eller utskänkning, må maltdryck,
som avses i denna förordning, icke på försäljningsstället förvaras
på andra kärl än dem, å vilka den utlämnats från bryggeriet, ej heller
av säljaren påspädas eller på annat sätt beredas.
Maltdryck må ej heller utlämnas, där den veterligen är försatt med
något för hälsan skadligt ämne eller med sackarin.
På försäljningsställe må ej finnas hembryggd maltdryck.
13 §.
Å ställe, där utskänkning av alkoholfria drycker idkas utan samband
med utskänkning av rusdrycker eller pilsnerdricka, vare förbjudet att
låta sistnämnda slag av drycker eller ersättningsmedel därför förtäras eller
att hava dessa förvarade i utskänkningslokalen eller eljest på sådant sätt,
att gästerna .äga tillgång till desamma.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära
rusdrycker eller pilsnerdricka eller ersättningsmedel därför.
14 §.
1. Då skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen återkalla tillstånd till försäljning
eller för viss tid meddela förbud mot utskänkning av alkoholfria
drycker.
2. Bedrives å utskänkningsställe osedlighet, eller visar sig sådant ställe
utgöra tillhåll för personer, som dömts för olovlig befattning med rusdrycker,
eller finnes innehavaren vara oförmögen att upprätthålla god
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
ordning i utskänkningslokalen, eller föranledas av utskänkningen oofdningar
i närheten av utskänkningsstället, må i annan stad än Stockholm
magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda utskänkningens fortsatta
bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet men skall,
vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast inom åtta dagar underställas
prövning av länsstyrelsen, som har att för viss tid fastställa förbudet
eller ock att upphäva detsamma.
15
Vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,
marknad, torgdag, auktion, arbetsinställelse eller där trupp är för flera
dagar sammandragen, så ock vid annan till större folksamling ledande
förrättning, ävensom då eljest skäligen kan befaras, att öppethållande av
utskänkningsställe kan föranleda oordningar, eller då utskänkning visar
sig föranleda sådana, må länsstyrelse ävensom i stad polismyndighet samt
å landet kronohetjänt och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda
bedrivandet av eljest tillåten utskänkning av alkoholfria drycker eller för
sådant tillfälle föreskriva de inskränkningar i samma utskänkning, som
kunna finnas nödiga.
16
1. över länsstyrelses beslut, varigenom tillstånd till försäljning återkallats
eller förhud däremot fastställts eller meddelats, må klagan ej föras.
2. Beslut om återkallelse av tillstånd till försäljning eller om förbud
däremot skall delgivas rörelsens innehavare eller, i hans frånvaro, den, som
besörjer försäljningen. Underrättelse om beslutet skall meddelas nykterhetsnämnden
ävensom, såvitt beslutet avser försäljning inom område, varom
förmäles i 5 § 2 mom., vederbörande befälhavare, så ock, där länsstyrelse
fattat beslutet, jämväl polismyndigheten i orten.
Ansvarsbestämmelser m. m.
17 §.
1. Den, som försäljer alkoholfria drycker utan att äga rätt därtill enligt
denna förordning, straffes för olovlig försäljning med böter från och med
tio till och med etthundra kronor.
2. Fortsätter någon med försäljning, oaktat återkallelse av meddelat
tillstånd därtill eller förbud däremot delgivits honom, böte dubbelt mot
vad i 1 mom. är sagt.
3. Förbryter sig någon mot “vad i 9 eller 13 § är föreskrivet, eller
utövar någon utskänkning av alkoholfria drycker å otillåten tid, böte från
och med tio till och med etthundra kronor.
4. överträder någon de i 8 eller 12 § givna bestämmelser, skall han,
där gärningen ej är i annan författning med straff belagd, straffas med
böter från och med fem till och med trettio kronor.
7
Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.
18
Don, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot
denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och
delgivits, dömas till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.
19 §.
Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning begås
av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, om böters
förvandling och fördelning, om rätt att anställa atal, om övervakande i
övrigt av förordningens efterlevnad, om domstol, där överträdelser av densamma
skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet i sådana mål skall i
tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i gällande förordning angående
försäljning av rusdrycker stadgas.
20 $.
Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga; och
skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas.
Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare i stad,
där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta
styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning
tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.
ÖYergångsstadganden.
Denna förordning, varigenom förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka upphäves,
träder i kraft den 1 januari 1926.
Åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende å ordnandet av
utskänkning enligt denna förordning, skola vidtagas i enlighet med bestämmelserna
i densamma.
År någon på grund av förordningen den 9 juni 1905 i utövning av
rättighet till utskänkning, och vill han därmed fortfara även efter det
denna förordning trätt i kraft, göre därom inom utgången av år 1925
ansökan eller anmälan på sätt i denna förordning är stadgat. Försummar
han det, anses rättigheten hava upphört vid sistnämnda tidpunkt. Har
ansökan eller anmälan gjorts, gälle rättigheten, till dess beslut i ärendet
blivit honom delgivet. Vad nu är sagt äger dock ej tillämpning å den,
som enligt 4 § 1 mom. i denna förordning är berättigad till utskänkning
av alkoholfria drycker.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 juli 1919
(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 11 juli 1919 angående
försäljning av pilsnerdricka skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 §.
Med pilsnerdricka---andra klassen.
Vad i — — — andra klassen.
Förordningen äger ej tillämpning å maltdryck av andra klassen, som
från bryggeri utlämnas eller utlämnats på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av första klassen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1926.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,
Levinson.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga
om förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och
därmed jämförliga drycker.
Föredraganden anför:
»Försäljningen av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka är
reglerad genom förordningen den 9 juni 1905 \ Denna förordning innehåller
i huvudsak följande. Försäljning av ifrågavarande drycker, som ej
sker till förtäring på stället, är i det stora hela tillåten utan andra inskränkningar
än som för idkande av handel i allmänhet äro gällande.
För försäljning till förtäring på stället fordras i regel allenast anmälan
hos vederbörande myndighet, i Stockholm överståthållarämhetet, i annan
stad magistraten och på landet vederbörande landsfiskal, varefter myndigheten,
utan föregående prövning av sökandens lämplighet för handhavande
av dylik utskänkningsrörelse, meddelar bevis, att anmälan behörigen skett.
Anmälan skall förnyas varje gång utskänkningsställe ombytes. I vissa
fall erfordras dock vederbörligt tillstånd. Detta gäller dels i fråga om
personer, som stått under förbud att försälja rusdrycker, pilsnerdricka,
maltdricka eller alkoholfria drycker, eller vilkas rättigheter till försäljning
av rusdrycker eller pilsnerdricka återkallats, dels beträffande utskänkning
i lokal, vari någon tidigare förbjudits att bedriva utskänkningsrörelse
av här ifrågavarande art, dels ock i fråga om utskänkning inom
läger, kasernområde eller annat för krigsmaktens behov uteslutande upplåtet
område. Där tillstånd erfordras, skall magistraten eller kommunalnämnden
höras, överståthållarämhetet eller vederbörande länsstyrelse
har därefter att pröva, huruvida tillstånd må medgivas. Anmälan
eller tillstånd fordras icke för rätt att tillfälligtvis vid allmän sammankomst
utskänka omhandlade drycker. Utskänkningsrörelse, som efter anmälan
eller tillstånd är avsedd att idkas i stad, köping eller municipalsamhälle,
må ej börjas, förrän besiktning å den ifrågasatta utskänkningslokalen
hållits, i stad av stadsfiskal och i annat samhälle av kronobetjänt
1 Ändrad, se sv. f. 1917: 341; 1919: 409; 1923: 144.
10
Kungl. May.ts proposition Nr 141.
jämte två särskilt utsedda personer samt bevis utfärdats, att lägenheten
är för ändamålet lämplig. Då utskänkning ger anledning till oordning
eller osedlighet på utskänkningsstället, äger överståthållarämbetet, respektive
magistrat eller kommunalnämnd att förbjuda rörelsens innehavare
att fortsätta med försäljningen. Beslut av magistrat eller kommunalnämnd
går genast i verkställighet men skall senast inom åtta dagar underställas
vederbörande länsstyrelse, som har att för viss tid fastställa förbudet eller
ock att upphäva detsamma. Vidare äger polismyndighet i stad och kronobetjänt
å landet vid vissa tillfällen, såsom vid marknad, allmän torgdag
eller då eljest större folksamlingar äga rum, förbjuda rörelsens utövande
vid tillfället, därest utskänkningen visar sig föranleda oordningar. Slutligen
innehåller förordningen vissa ordningsföreskrifter och ansvarsbestämmelser.
I tre vid 1924 års riksdag väckta motioner (de likalydande nr 27 i
första kammaren och nr 150 i andra kammaren samt nr 79 i första kammaren)
hemställdes om vissa ändringar i 19o5 års förordning i syfte att
erhålla en förbättrad uppsikt över utskänkningen av alkoholfria drycker.
En dylik förbättring ansågs i de båda förstnämnda motionerna kunna
förväntas, därest ifrågavarande utskänkning finge utövas först efter tillstånd,
som utfärdades av Kungl. Maj:ts befallningshavande. I motionen
I: 79 förmenades syftet lättast kunna vinnas därigenom, att nykterhetsnämnderna
i vederbörande kommuner tillerkändes inflytande över beviljande
av tillstånd till utskänkning, varom här vore fråga, så ock rätt
att besiktiga lokal, där utskänkning vore tillämnad.
I sitt över motionerna avgivna betänkande (nr 7) hemställde bevillningsutskottet,
att de väckta motionerna icke måtte föranleda någon åtgärd.
Till stöd härför anfördes huvudsakligen följande: Det kunde icke förnekas,
att åtminstone på vissa platser innehavare av nykterhetskaféer i stor utsträckning
gjort sig skyldiga till överträdelser mot gällande utskänkhingsbestämmelser,
ävensom att åtskilliga sådana kaféer kommit att tjäna
som tillhåll för personer, som sysslade med olaga sprithandel. De missförhållanden,
som sålunda förekommit, syntes emellertid inskränka sig till
en del städer och andra större samhällen, medan, såvitt utskottet hade sig
bekant, inom den ojämförligt största delen av landet dylika missbruk
icke förekommit i någon nämnvärd omfattning. Uppställandet av kravet
på tillstånd för utövande av ifrågavarande utskänkningsrättighet skulle
komma att ej obetydligt öka länsstyrelsernas arbetsbörda, medan inom
flertalet län någon motsvarande fördel icke skulle vinnas. Ett inrymmande
åt nykterhetsnämnderna att träffa avgörande i frågor rörande rätt
att utskänka alkoholfria drycker kunde lätt alstra godtycke. För övrigt
kunde det ifrågasättas, om den föreslagna koncessionsbestämmelsen skulle
medföra någon mera avsevärd fördel. Det syntes snarare antagligt, att
införandet av restriktiva bestämmelser å detta område skulle medföra
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
11
åtskilliga icke oväsentliga olägenheter, utan att de anmärkta missförhållandena
i någon större utsträckning avhjälptes. Det läge i öppen dag,
att inskränkningar i den allmänna näringsfriheten icke borde vidtagas*
utan att särskilt starka skäl förelåge. Enligt utskottets mening hade
sådana skäl icke åberopats.
Till det förevarande betänkandet var fogad en av nio av bevillningsutskottets
ledamöter avgiven reservation med yrkande, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt och under
vilka former utskärning av tillagade, alkoholfria drycker eller maltdricka
kunde göras beroende av utav Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller annan myndighet meddelat tillstånd, samt för 1925 års riksdag
framlägga förslag till de författningsändringar, som vid bifall härtill
vore erforderliga.
Med avslag å bevillningsutskottets hemställan biföllo kamrarna reservanternas
yrkande; och anmälde riksdagen i skrivelse den 8 mars 1924 (nr 42)
hos Kungl. Maj:t nämnda sitt beslut.
över riksdagens berörda skrivelse hava överståthållarämbetet och länsstyrelserna
— i åtskilliga fall efter hörande av vederbörande magistrater,
kommunal- och polismyndigheter samt nykterhetsnämnder — inkommit
med infordrade yttranden, varefter kontrollstyrelsen avgivit utlåtande och
förslag i ämnet.
En stor del av de hörda myndigheterna har funnit någon ändring i Länsstyreigällande
lagstiftning icke vara av behovet påkallad. Denna ståndpunkt
har intagits av, bland andra, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs samt Norrbottens
län. De synpunkter, som därvid varit avgörande, kunna i korthet
sammanfattas sålunda. Enligt vissa länsstyrelsers uppfattning hava
missförhållanden, som föranlett riksdagens skrivelse, icke gjort sig gällande
inom deras förvaltningsområden. Andra hava menat, att, även om missförhållanden
av större eller mindre omfattning förelåge, gällande lagstiftning
gåve tillräckliga medel för deras bekämpande. På sina håll har
framhållits, att någon förbättring icke stode att vinna genom de av motionärerna
förordade åtgärderna, eller ock att den förbättring, som kunde ernås,
icke vore så betydande, att den kunde uppväga olägenheterna av ett ingrepp
i näringsfriheten eller av en ökning i länsstyrelsernas arbetsbörda. Det enda
verksamma medlet till förhindrande av förefintliga missförhållanden på detta
område vore, har man menat, en effektivare kontroll från polismyndighets
sida, eventuellt i förening med skärpning av straffbestämmelserna.
överståthållarämbetet och återstående elva länsstyrelser hava varit av
delvis annan uppfattning. Sålunda hava överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Jönköpings, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
Jämtlands och Västerbottens län förordat ett utbyte åtminstone i vissa
fall av nuvarande bestämmelser om skyldighet att allenast göra anmälan
om avsikt att idka utskänkningsrörelse mot föreskrift att utverka tillstånd
till utskänkning. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings
län hava menat, att ett dylikt tillståndsförfarande borde tillämpas för
riket i dess helhet, medan enligt andras uppfattning detsamma ansetts
böra begränsas till att gälla antingen enbart för stad eller ock för stad
och municipalsamhälle ävensom efter länsstyrelsens förordnande för annat
område av landsbygden. Enligt överståthållarämbetets mening borde tillståndet,
för att erhålla likartad tillämpning inom varje län, meddelas av
vederbörande länsstyrelse, medan flertalet länsstyrelser i detta hänseende
förordat, i stad magistrat respektive stadsstyrelse eller poliskammare och
å landet landsfiskal; dock har det synts ett par länsstyrelser lämpligare
att å landet länsstyrelsen meddelade tillståndet.
Länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs och Örebro
län hava icke funnit anledning föreligga att fordra tillstånd för utskänkningsrörelses
bedrivande men däremot ansett det önskvärt, att
vissa brister uti ifrågavarande lagstiftning avhjälptes. Framför allt borde
därvid åt vederbörande myndigheter inrymmas dels en vidsträcktare
prövningsrätt i fråga om sökandens kvalifikationer, så att bevis icke meddelades,
då sökanden uppenbarligen måste anses olämplig att idka utskänkning
av ifrågavarande slag, dels ock en utvidgad rätt att meddela förbud
mot utskänkningsrörelse, då missbruk eller olägenhet av rörelsens bedrivande
yppade sig.
Kontroll- Kontrollstyrelsen har i ärendet anfört huvudsakligen följande.
styrelsen. j)e yttranden, som länsstyrelserna och dem underordnade myndigheter avny
^lag stift- Sivit, gåve enligt kontrollstyrelsens mening ett starkt intryck av att förhålning.
landena i fråga om utskänkning av alkoholfria och därmed jämförliga drycker
mångenstädes vore otillfredsställande. Förordningen angående försäljning
av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka hade tillkommit i samband
med 1905 års brännvins- samt vin- och ölförsäljningsförordningar. Vid
den nya rusdrycksförsäljningslagstiftningens och maltdryckslagstiftningens
genomförande hade visserligen den sagda förordningen underkastats ändringar
för att överensstämmelse i olika punkter skulle åvägabringas mellan
de olika förordningarna. Sagda ändringar hade emellertid icke avsett
grunderna för den nu ifrågavarande förordningen, som i allt väsentligt
hade bibehållit de former för försäljningsrättens utövande, som bestämts
år 1905. De nya förhållanden, som skapats genom 1917 års rusdryckslagstiftning
och 1919 års pilsnerdricksförordning, hade emellertid återverkat
på de förhållanden, som reglerades genom förordningen angående försäljning
av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka. Den strängare
granskning, som sökande till rusdrycks- och pilsnerdricksrättigheter numera
vore underkastad, medförde, att tillstånd förvägrades åtskilliga per
-
Kungl. Maj:In proposition Nr 141.
13
soner, som tidigare kunnat erhålla dylika rättigheter. De vore därför hänvisade
att, därest de ville bedriva utskänkningsrörelse, idka iskänkning
av tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka, för vilken utskänkning
tillstånd ej erfordrades. Lättheten att förviirva behörighet att driva dylik
utskänkning hade åstadkommit, att mångenstädes antalet serveringsställen
blivit större än vad behovet krävde. I den såsom följd härav etablerade
konkurrensen hade innehavarna av de s. k. nykterhetskaféerna blivit
mindre nogräknade i avseende på den publik, som besökte kaféerna. För
att tillmötesgå publikens anspråk syntes det understundom förekomma,
att innehavare av nykterhetskaféer läto servera pilsnerdricka; kontrollen
härå försvårades i hög grad därav, att etiketterna och korkarna på förhand
borttagits från flaskorna. Det torde jämväl förekomma, att gäster
tillätes i serveringslokalen förtära medhavda rusdrycker eller pilsnerdricka.
Den gällande lagstiftningen syntes icke lämna en tillräcklig garanti mot
ifrågavarande missförhållanden. Ändrade bestämmelser i olika avseenden
kunde därför anses vara motiverade.
Vid övervägande av de olika föreslagna åtgärderna till förhindrande
av de missbruk, som yppat sig, hade kontrollstyrelsen funnit, att bättre
förhållanden icke kunde ernås enbart genom en utsträckning av möjligheterna
att meddela förhud mot utskänkningsrörelse, som handhades på
ett illojalt sätt, utan att det jämväl erfordrades skärpningar av gällande
bestämmelser i fråga om förvärvandet av behörighet att utöva utskänkningsrörelse.
Behovet av skärpta åtgärder syntes emellertid vara högst
olika på skilda orter. Under det att på vissa orter missförhållanden icke
alls eller endast i obetydlig utsträckning förekomme, vore förhållandena
å andra orter återigen sådana, att ett kraftigare ingripande vore påkallat.
Det måste anses önskvärt, att å dylika orter en särskild prövning komme
till stånd, icke allenast huruvida den person, som ville öppna utskänkningsrörelse,
vore lämplig att förestå rörelsen, utan även huruvida det
med hänsyn till antalet redan förefintliga ställen kunde anses tillrådligt
att lämna medgivande att öppna nya; prövningen borde givetvis också
avse, huruvida den ifrågasatta platsen för ett utskänkningsställe kunde
anses lämplig ur ordningssynpunkt. Möjlighet till användning av tillståndsförfarandet
borde finnas icke blott i städerna utan jämväl på landsbygden.
Då det emellertid, enligt vad utredningen gåve vid handen,
endast vore i vissa städer, som mera markanta missförhållanden framträtt,
syntes det å andra sidan icke vara erforderligt att i fråga om
städerna gå längre än för landsbygden, nämligen till ett fakultativt
tillståndsförfarande. Den lämpligaste anordningen hade synts kontrollstyrelsen
vara, att tillståndsförfarandet komme till generell användning i
de kommuner, där länsstyrelse, efter framställning av vederbörande kommunala
myndighet, så förordnade. I lagstiftningen beträffande försäljning
av alkoholhaltiga drycker förutsattes i flera avseenden en samverkan
mellan den lokala självstyrelsen och länsstyrelserna för åvägabringande
Tillstånd till
utskänkning.
14
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 141.
av vissa åtgärder. Samma grundsats torde lämpligen böra komma till
uttryck på här ifrågavarande område. I likhet med vad som stadgades
i 56 § 3 mom. i rusdrycksförsäljningsförordningen beträffande utsträckning
av utskänkningstid skulle den omförmälda samverkan kunna ordnas
så, att länsstyrelse meddelade förordnande, att tillståndsförfarande i
fråga om utskänkningsrörelse inom viss kommun generellt skulle tilllämpas,
därest framställning om dylikt förordnande hade gjorts av stadsfullmäktige
respektive kommunalstämma inom sådan kommun. Härigenom
vunnes garanti, att tillståndsförfarande komme till stånd endast i de fall,
då den beslutande kommunala myndigheten och länsstyrelsen ansåge, att
behov förelåge för den mera omständliga proceduren med tillstånd. Gjordes
tillståndsförfarandet fakultativt på sätt nu sagts, torde några bärande skäl
icke kunna anföras mot att befogenheten att meddela tillstånd uppdroges
åt länsstyrelserna. Skulle de lokala myndigheterna meddela tillstånd,
vore det att antaga, att en olika tillämpning skulle göra sig gällande å
olika orter, något som vore mindre lämpligt. Därtill komme, att en från
lokala hänsyn mera fri prövning vunnes, om länsstyrelserna bleve den
tillståndsbeviljande myndigheten. Den prövning, som länsstyrelserna skulle
underkasta ansökningar om rättighet att bedriva utskänkningsrörelse, torde
emellertid böra obligatoriskt föregås av att de lokala myndigheterna avgåve
yttranden. Ett tillräckligt material för rättighetsfrågornas bedömande ur
ordningssynpunkt torde erhållas, om magistraterna och landsfiskalerna
avgåve yttranden. Det gällde emellertid också för länsstyrelserna att
erhålla material för bedömande av sökandens lämplighet att förestå rörelsen.
Den kommunala myndighet, som i detta hänseende torde vara i besittning
av de bästa förutsättningarna, vore nykterhetsnämnden. Enligt
64 § i rusdrycksförsäljningsförordningen ålåge det nykterhetsnämnd att
övervaka nykterhetstillståndet inom kommunen; nämnden ålåge därvid
särskilt, bland annat, att bereda de ärenden, berörande nykterhetstillståndet,
vilka i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma
till nämnden remitterades. En utvidgning av nykterhetsnämndernas befogenhet
i nu förevarande avseende syntes stå i överensstämmelse med de
allmänna uppgifter, som vore anförtrodda dessa nämnder. På grund av
den kännedom, nämnderna i allmänhet ägde om nykterhetsförhållandena
inom kommunerna, torde nämnderna kunna lämna länsstyrelserna upplysningar
om vederbörande sökandes lämplighet ur nykterhetssynpunkt
att förestå rörelse, varom här vore fråga. Därest nämndernas befattning
med förevarande utskänkningsfrågor sålunda begränsades till avgivandet
av yttranden över rättiglietsansökningar, torde de anmärkningar, som från
vissa håll gjorts mot nämndernas lämplighet, icke kunna tillmätas någon
större betydelse. Såsom förut framhållits, torde prövningen av gjord ansökan
jämväl böra innefatta ett bedömande av behövligheten av den
ifrågasatta rättigheten och lämpligheten av platsen för serveringslokalen.
Nykterhetsnämnden borde därför avgiva yttrande jämväl i dessa hänseenden.
Kung/. Maj:ts proposition Nr 141.
15
Någon tidsbegränsning för tillståndsrättigheterna torde icke vara motiverad,
utan torde tillstånden, i likhet med åtskilliga i pilsnerdricksförordningen
(15 §) omnämnda tillstånd, böra meddelas att gälla tillsvidare.
I 1905 års förordning angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt inaltdricka vore icke uppställda krav på särskilda kvalifikationer
hos den, som finge utöva utskänkningsrörelse. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
erfordrades för erhållande av tillstånd, att sökanden
rådde över sig själv och sitt gods, gjort sig känd för ordentlighet
samt prövades i övrigt vara lämplig till rörelsens utövande. I huvudsak
samma bestämmelser gällde i fråga om den, som ville förvärva tillstånd
till detaljhandel med pilsnerdricka. Enligt stadgan den 8 juni 1917 angående
hotell- och pensionatsrörelse krävdes för erhållande av tillstånd
att utöva dylik rörelse intyg, att sökanden gjort sig känd för redbarhet
och ordentlighet, rådde över sig och sin egendom och i övrigt med hänsyn
till rörelsens omfattning kunde anses lämplig att utöva densamma.
I likhet med några av de hörda myndigheterna ansåge kontrollstyrelsen, att
vissa kvalifikationer borde uppställas för behörighet att utöva utskänkning
av alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Den i viss mån likartade
beskaffenheten av ifrågavarande slags rörelse och utskänkningsrörelse i
allmänhet eller hotell- och pensionatsrörelse syntes motivera, att kvalifikationerna
hos den person, som utövade rörelsen, gjordes strängare än vad
som erfordrades för idkande av handel i allmänhet. Visserligen skulle
häremot kunna invändas, att, om det i gällande förordning föreskrivna
anmälningsförfarandet fortfarande skulle i viss utsträckning tillämpas,
en viss förprövningsrätt skulle tillkomma de myndigheter, som hade att
mottaga anmälningar. Enligt kontrollstyrelsens mening borde emellertid
en prövningsrätt rörande sökandens lämplighet kunna tillerkännas de
myndigheter, som hade att mottaga anmälningar och utfärda bevis, därest
den, som vägrades erhålla bevis, tillerkändes befogenhet att däröver anföra
klagan hos länsstyrelse.
Flera av de i ärendet hörda myndigheterna hade varit ense om önskvärdheten
att vidga möjligheterna för meddelande av förbud mot utskänkningsrörelse,
som sköttes på ett otillfredsställande sätt eller visade sig
föranleda vådor i olika avseenden. Enligt gällande förordning (8 § 1 mom.)
ägde magistrat eller kommunalnämnd förbjuda utskänkningsrörelses fortsatta
bedrivande, därest å utskänkningsstället oordningar förekomme eller osedlighet
bedreves. Enligt vad som framginge av utredningen och eljest vore
för kontrollstyrelsen bekant, tolkades den förevarande bestämmelsen av
åtskilliga myndigheter ganska restriktivt. Såsom »oordningar» ansåges
sålunda på många håll icke den omständigheten, att kaféinnehavaren beträtts
med att hava serverat rusdrycker eller pilsnerdricka eller tillåtit,
att dylika drycker förtärts å serveringsstället. Det vore möjligt, att denna
tolkning hade sin grund däri, att man ansett oriktigt att använda förbudsförfarande
i fall då kaféinnehavaren vore underkastad laga ansvar; enligt
Särskilda
kvalifikationer
fölutövande
av
utskänkningsrörelse.
Utvidgningav
rätten att
meddela förbud
mot utskänkningsrörelse.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
Andra erforderliga
förändringar
av gällande
bestämmelser.
förordningen vore medgivandet av förtäring av rusdrycker eller pilsnerdricka
inom serveringslokalen belagt med straff, och vidare kunde den,
som innehade utskänkningsrättighet, på yrkande av allmän åklagare,
dömas sin utskänkningsrätt förlustig, om han dömdes till ansvar för olovlig
försäljning av spritdrycker, vin, exportöl eller pilsnerdricka. Emellertid
hade några myndigheter tolkat 8 § 1 mom. av förordningen i den riktning,
att under »oordningar» inbegripits olovlig försäljning av brännvin
eller pilsnerdricka, som kaféinnehavaren låtit komma sig till last, eller
bristande uppsikt i fråga om förtärande av rusdrycker inom serveringslokalen.
Denna tolkning hade lämnats utan anmärkning, då besvär anförts
hos Kungl. Maj:t, och enligt kontrollstyrelsens mening måste under
begreppet »oordningar» å här ifrågavarande serveringsställen jämväl inbegripas
nu åsyftade förhållanden. Ett förtydligande av bestämmelsens
innebörd och en utvidgning av dess tillämplighet syntes emellertid kontrollstyrelsen
påkallade, därest man ville åvägabringa ett kraftigare ingripande
mot innehavare av utskänkningsrörelse, vilka visat sig oförmögna
att upprätta god ordning. Som uttryckligt exempel på dylik oförmåga
att upprätthålla god ordning borde, utom det redan i nu gällande
författning angivna fallet, att osedlighet bedreves å utskänkningsstället,
upptagas det fall, att stället utgjorde tillhåll för personer, som dömts för
olovlig befattning med rusdrycker. Bestämmelsen borde därjämte i likhet
med motsvarande bestämmelse i pilsnerdricksförordningen göras tillämplig
även på det fall, att utskänkningen vållade oordning i grannskapet av
serveringslokalen. Med den utvidgning, som förbudsförfarandet enligt kontrollstyrelsens
mening borde erhålla, vore det icke erforderligt att längre
bibehålla bestämmelsen, att en utskänkningsinnehavare kunde dömas sin
rätt förlustig (11 § i förordningen). Ur materiell synpunkt syntes stadgandet
hava ringa betydelse. Det torde jämväl mera sällan tillämpas,
bland annat därför, att förutsättningen för tillämpningen av bestämmelsen
i fråga vore, att vederbörande begått förbrytelse mot föreskrifter
i andra författningar, där hänvisning till den nyssnämnda påföljden icke
funnes.
Jämväl i andra avseenden hade kontrollstyrelsen funnit, att ändrade
bestämmelser vore motiverade. Sålunda vore besiktning av serveringsställena
jämväl på landsbygden erforderlig, varvid besiktningsförfarandet
torde bringas i överensstämmelse med vad som gällde i fråga om försäljningsställen
för rusdrycker och pilsnerdricka. Beträffande vissa förbrytelser
mot förordningen torde en höjning av straffsatserna vara påkallad.
Då en inarbetning i gällande förordning av förordade ändringar synts
kontrollstyrelsen låta sig svårligen göra, har kontrollstyrelsen utarbetat
förslag till ny förordning i ämnet, varigenom, på sätt styrelsen framhållit,
det blivit möjligt att bringa uppställningen av förordningen till
större tydlighet och åtskilliga bestämmelser i densamma till överensstäm
-
Kung!. Maj:ts proposition Nr 141. 17
melse med motsvarande st ad min den i rusdrycks- och pilsnerdricksförordningarnn.
Lika med kontrollstyrelsen och åtskilliga andra i ärendet hörda myndigheter
linner jag den föreliggande utredningen giva vid handen, att nuvarande
lagstiftning rörande försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt
maltdricka icke lämnar tillräckliga garantier för att ifrågavarande utskänkningsställen
skötas på ett ur nykterhets- och ordningssynpunkt tillfredsställande
sätt. Uppenbarligen är det av synnerlig vikt, att ordningsmakten
erhåller möjlighet att på förhand pröva eu sökandes lämplighet för handhavande
av dylik utskänkning liksom att förvägra fortsättning av en rörelse,
som visat sig kunna utgöra en fara för nykterhetstillståndet på orten. I
vissa fall kan givetvis också en något vidsträcktare prövningsrätt fylla ett
verkligt behov. Det av kontrollstyrelsen framlagda författningsförslaget
synes mig vila på riktiga grunder och jämväl vara väl avvägt, framförallt
därigenom att det å ena sidan medgiver, att tillbörlig hänsyn till de å olika
orter växlande förhållandena kan tagas, och å andra sidan icke gör större
ingrepp i näringsfriheten än som är oundgängligen påkallat av omständigheterna.
Jag förordar alltså, att kontrollstyrelsens förslag lägges till grund
för lagstiftning i ämnet. På en eller annan punkt har jag emellertid
funnit anledning föreslå vissa, huvudsakligen formella jämkningar, i anledning
varav jag inom finansdepartementet låtit överarbeta förslaget.
Då författningsförslaget föranleder en formell jämkning i 1 § tredje stycket
av pilsnerdricksförordningen, har jämväl förslag till ändrad lydelse av
sagda stadgande upprättats.
Jag övergår nu till att lämna en kortfattad motivering av de särskilda
bestämmelserna i huvudförslaget.
Den föreslagna försäljningsförordningen har ansetts lämpligen böra benämnas
''förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed
jämförliga drycker’.
1 § innefattar i nära anslutning till föreskrifterna i 1 § 1—5 mom. i gällande
förordning definition å de drycker, vilkas försäljning den nya förordningen
avser att reglera. Såsom en gemensam benämning för de i förordningen
avsedda dryckerna har införts uttrycket ''alkoholfria drycker’.
2 § har till förebild 2 § sista stycket i pilsnerdricksförordningen.
3 § har sin motsvarighet i 1 §, jämförd med 3 § 4 mom. av gällande
förordning.
4 § 1 mom. överensstämmer i sak, första stycket med 2 § av gällande för
ordning,
jämförd med 12 § a) i pilsnerdricksförordningen, och andra stycket
med 4 § i nuvarande förordning. — I 2 mom. upptages en allmän regel om
tillstånd eller anmälan för rätt till utskänkning, varjämte där angivas i
överensstämmelse med kontrollstyrelsens förslag de personliga kvalifikationerna
för erhållande av utskänkningsrättighet: jfr 3 § 1 mom. i pilsnerBlkang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 117 höft. (Nr U1.) 2
Departements
chefen.
Special
motivering.
Rubriken.
1 §•
2 §.
§•
* §•
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
dricksförordningen. Sista stycket i detta moment är nära lika lydande
med 3 § 5 mom. i gällande förordning.
6 §• 5 § innehåller bestämmelser om det föreslagna tillståndsförfarandet i en
lighet
med kontrollstyrelsens förslag. Beträffande 1 mom. första och tredje
styckena hänvisas till kontrollstyrelsens allmänna motivering, vartill jag
ansluter mig. Andra stycket svarar mot 3 § 3 mom. i gällande förordning.
I formellt avseende har tredje stycket till förebild 8 § 2 mom. samt
13 § 2 och 3 mom. i pilsnerdricksförordningen. —• 2 mom. är nära lika
lydande med 3 § 4 mom. i gällande förordning. Då gällande bestämmelse,
att framställning av vederbörande befälhavare fordras för försäljning
inom militärområde, kan innebära viss garanti mot missbruk, har jag i
motsats till kontrollstyrelsen ansett berörda stadgande böra inflyta i förslaget.
— 3 mom. har till förebild 15 § 2 och 3 mom. andra stycket i
pilsnerdricksförordningen; i anslutning till vad som föreslås i 1 mom.
tredje stycket har i stället för kommunalnämnd nykterhetsnämnden ansetts
böra underrättas om tillståndet.
ö §• 8 § motsvarar 3 § 1 mom. i gällande förordning, vartill knutits den av
kontrollstyrelsen föreslagna prövningsrätten beträffande sökandens personliga
kvalifikationer. Genom införandet av besvärsrätt öppnas möjlighet
för den, som gjort anmälan om utskänkning, att hos länsstyrelsen göra
framställning om åvägabringande av rättelse i det överklagade förhållandet.
Liksom i 5 § har nykterhetsnämnden — i stället för kommunalnämnds - ordföranden — ansetts böra underrättas om utfärdat anmälningsbevis.
7 §■ 7 §, som är ny, har påkallats av hänsyn till önskvärdheten, att, då läns
styrelsen
jämlikt förslagets 5 § första stycke meddelat förordnande om
generellt tillståndsförfarande för viss kommun, samtliga utskänkningsrättigheter
i kommunen må bliva underkastade prövning för erhållande av tillstånd.
Vid en sådan prövning kunna vissa rättigheter, som utövas på ett
mindre tillfredsställande sätt, utmönstras.
8 §■ 8 § är ny och motsvarar 17 § 2 mom. i pilsnerdricksförordningen.
O §• 9 §, som svarar mot 5 § i gällande förordning, är efterbildad 18 § i pilsner
dricksförordningen.
På sätt kontrollstyrelsen föreslagit, har besiktningsförfarandet
utsträckts att gälla jämväl landsbygden. Däremot har, likaledes i
anslutning till kontrollstyrelsens förslag, stadgande, svarande mot 18 § tredje
stycket i pilsnerdricksförordningen, om besiktning då ny rättighet meddelas
att utövas i lägenhet som förut varit använd som försäljningsställe, icke
ansetts erforderligt.
Några myndigheter hava föreslagit, att besiktningsförfarandet skulle föregå
utfärdandet av tillstånds- eller anmälningsbevis. Ehuru åtskilligt talar
för en sådan anordning, har jag liksom kontrollstyrelsen icke ansett tillräckliga
skäl föreligga för att föreslå ändring av de hävdvunna reglerna för
verkställande av besiktning.
10 §. 10 §> svarar mot 3 § 1 mom. andra stycket i gällande förordning och har
formellt bragts i överensstämmelse med 19 § i pilsnerdricksförordningen.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.
19
11 § är sakligt nära överensstämmande med 6 § 1 mom. i gällande förordning. 11 §.
Grundar sig iskänkning av alkoholfria drycker å rättighet att utskänka
rusdrycker eller pilsner dricka, torde de för utskänkning av sistnämnda slag
av drycker givna regler om öppethållande, med stöd av 4 § 1 mom. första
stycket, bliva tillämpliga.
12 § är i det närmaste lika lydande med 7 § i gällande förordning. §•
13 §*, som med vissa huvudsakligen formella jämkningar motsvarar 6 § 1:1 §•
2 mom. i gällande förordning, har i anslutning till 22 § 4 mom. i pilsnerdricksförordningen
utvidgats att avse jämväl ersättningsmedel för rusdrycker.
14 § 1 inom., vartill viss motsvarighet finnes i 9 § i gällande förordning, 14 §■
är eu följd av förslaget, att tillstånd till utskänkning skall meddelas att gälla
tills vidare, och har till förebild 15 § 1 mom. andra stycket i pilsnerdricksförordningen.
— 2 mom., som svarar mot 8 § 1 mom. i gällande förordning,
jämfört med 27 § 2 mom. i pilsnerdricksförordningen, innefattar den av
kontrollstyrelsen föreslagna utvidgningen med avseende å rätten att meddela
förbud för viss tid mot utskänkningsrörelses fortsatta bedrivande.
15 §, som motsvarar 8 § 3 mom. i gällande förordning, har till sin av- 15 §.
fattning bragts i överensstämmelse med 25 § i pilsnerdricksförordningen.
16 § första stycket svarar mot 15 §> tredje stycket i pilsnerdricksförord- H> §.
ningen, men avser i motsats till sistnämnda stadgande jämväl av länsstyrelse
fastställt eller meddelat förbud mot utskänkning. — 2 mom. motsvarar 8 §
4 mom. i gällande förordning, jämfört med 15 § 3 mom. sista stycket i
pilsnerdricksförordningen.
17 § motsvarar 10 § i gällande förordning. De i 1 och 3 mom. föreslagna 17 §.
bötesbeloppen hava höjts i enlighet med vad flera myndigheter yrkat, ''varjämte
straffskärpningen i 2 mom. något utvidgats; jfr 29 § sista ledet i
pilsnerdricksförordningen. — 4 mom. avser jämväl ansvar för överträdelse
av den nytillkomna 8 §.
18 § är nära lika lydande med 12 § i gällande förordning. 18 §.
19 § utgör en sammanfattning av 13 och 14 §§ i gällande förordning och 19 §•
har i tillämpliga delar erhållit samma avfattning som 35 § i pilsnerdricksförordningen.
20 § motsvarar 15 § i gällande förordning men har erhållit i allt väsent- 20 §.
ligt samma lydelse som 36 § i pilsnerdricksförordningen.
Följande bestämmelser i gällande förordning hava ansetts icke böra upptagas
i förslaget, nämligen 3 §. 2 mom. såsom icke vidare erforderligt sedan
vissa; personliga kvalifikationer uppställts för utskänknings utövande, 8 §
5 mom. då av samma skäl utskänkningsrättighet jämväl på grund av anmälan
måste anses bliva personlig, samt 11 § på de av kontrollstyrelsen i
dess allmänna motivering anförda grunder.
Förordningen har ansetts lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1926. övergångs
Andra stycket av övergångsstadgandena är lika lydande med motsvarande stäggan den
bestämmelse i rusdrycks- och pilsnerdricksförordningarna. Då det på sätt
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
kontrollstyrelsen framhållit är önskvärt, att i likhet med vad som skedde
år 1905 gällande rättigheter till utskänkning av alkoholfria drycker vid den
nu. föreslagna förordningens trädande i kraft underkastas prövning med
hänsyn till bestämmelserna i denna förordning, har i tredje stycket upptagits
ett stadgande, som svarar mot 2 mom. i övergångsbestämmelserna till
gällande förordning.»
Föredraganden uppläser härefter förslag till dels förordning angående försäljning
av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, dels förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående
försäljning av pilsnerdricka samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.
I vad föredraganden sålunda hemställt instämma statsrådets övriga ledamöter
utom statsrådet Svensson, som icke deltagit i behandlingen av förevarande
ärende.
Med bifall till föredragandens hemställan förordnar
Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
E. Regnér.
Stockholm, Isaae Mareus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BevU 1925:33 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 5 i texten
- Rskr. 1925:152 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga dr s. 9 i texten
- BevU 1925:30 Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka. s. 3 i texten