Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1925—1926 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande myndigheter och kårer

1925-03-20 · 168 sidor, varav 126 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 126 av 168 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:178, Angående anslag för budgetåret 1925—1926 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande myndigheter och kårer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1925—1926 till kommerskollegium samt de under kollegium

lydande myndigheter och kårer; given Stockholms slott den 20

mars 1925.

Knngl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över kandelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Laksson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför:

Vid tiden för avlåtandet av 1925 års statsverksproposition var statens

besparingskommitté, enligt vad kommittén under hand upplyst, sysselsatt

med att granska personal- och övriga förhållanden vid kommerskollegium

och de under kollegium lydande myndigheter och kårer. Från kommittén

hade meddelats, att kommittén hade för avsikt att, för vinnande av minskning

av statens utgifter å ifrågavarande förvaltningsområde, föreslå åtskilliga

ändringar i den nuvarande organisationen, delvis förutsättande

åtgärder i lagstiftningsväg. Kommitténs betänkande förväntades komma

att föreligga under senare delen av januari månad år 1925.

Vid anmälan den 2 januari 1925 för Kungl. Maj:t av de frågor, som

tillhörde regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens

tionde huvudtitel anförde min företrädare i ämbetet, på sätt det

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. VVl höft. (Nr 178.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

11.1

Kommer skollegium.

(ordinarie a

slag.)

2 Kungl. Maj.ts proposition Nr 17S.

vid ovannämnda statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över liandelsärenden för sagda dag utvisar, beträffande frågan om

anslag till kommerskollegium och de under kollegium lydande myndigheter

och kårer för egen del huvudsakligen följande.

Innan besparingskommitténs i utsikt ställda betänkande till Kungl.

Maj:t inkommit och kommerskollegium däröver avgivit utlåtande, vore

det påtagligen icke möjligt att uttala sig om, i vilken utsträckning de

förslag, som av kommittén komme att framläggas, kunde göras till föremål

för framställningar till innevarande års riksdag. Det vore emellertid

avsett, att, så snart kommitténs betänkande avgivits och kommerskollegium

utlåtit sig i ärendet, ifrågavarande spörsmål skulle upptagas

till närmare övervägande. Först sedan så skett, syntes det vara möjligt

att bedöma, med vilka belopp anslagen till kommerskollegium och de

under kollegium lydande organen borde uppföras i riksstaten för budgetåret

1925—1926. Särskild proposition i detta ämne syntes sålunda framdeles

böra avlåtas till riksdagen. I avbidan därå borde i förslaget till

riksstat för omförmälda budgetår samtliga ifrågavarande anslag allenast

beräknas. Då i sakens dåvarande läge fasta hållpunkter för anslagsberäkningen

saknades, tillstyrkte departementschefen, att i statsverkspropositionen

anslagen upptoges med samma belopp som i den för nu löpande

budgetår gällande riksstaten, allenast med några av kommerskollegium i

ett par anslagsposter förordade smärre jämkningar.

I ett den 4 februari 1925 dagtecknat betänkande har statens besparingskommitté

nu för Kungl. Maj:t framlagt resultatet av den av kommittén

beträffande kommerskollegium och de under kollegium lydande myndigheter

och kårer verkställda utredningen. Sedan kommerskollegium den 28

februari 1925 avgivit infordrat utlåtande över berörda betänkande och

socialstyrelsen samma dag yttrat sig över viss del av de av kommittén

framförda förslagen, får jag nu för Kungl. Maj:t anmäla detta ärende och

därmed sammanhängande anslagsfrågor.

De olika spörsmålen komma att av mig i det följande behandlas i enahanda

ordningsföljd som den, i vilken de därav berörda anslagen äro i

riksstaten upptagna.

Kommerskollegium.

1. Kommerskollegium.

I riksstaten för budgetåret 1924—1925 är det ordinarie förslagsanslaget

till kommerskollegium upptaget med 504,420 kronor, varjämte för sagda

tid till förstärkning av kollegii arbetskrafter anvisats ett extra anslag av

58,400 kronor. Motsvarande anslag för budgetåret 1923—1924 slutade å respektive

514,420 och 89,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 178.

Deri av 1924 års riksdag godkända ordinarie staten för kommerskol legitim

har följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 407,920

V ikariatsersättningar, förslagsanslag »'' 11,500

Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare m. in., » 85,000

Förslagsanslag kronor 504,420.

Innan jag ingår på en redogörelse för besparingskommitténs förslag beträffande

kommerskollegium och kqllegii däröver avgivna utlåtande, skall

jag tillåta mig att, med utgångspunkt från kommitténs betänkande, lämna

en kortfattad översikt över kommerskollegii nuvarande arbetsuppgifter och

organisation.

Kommerskollegii förvaltningsområde omfattar i stort sett handel, sjöfart,

industri och bergshantering samt hantverk och slöjd. Kollegium är

härigenom det centrala ämbetsverket för frågor angående statens näringspolitik.

Enligt gällande, den 31 december 1921 utfärdade instruktion för

kommerskollegium åligger det ämbetsverket i allmänhet att med uppmärksamhet

följa utvecklingen av sagda näringsgrenar inom riket och att efter

omständigheterna vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som

kollegium anser lämpliga för befrämjandet av dessa näringar eller i övrigt

för befordrande av de ändamål, kollegii ämbetsbefattning avser, ävensom

handlägga sådana viktigare spörsmål av intresse för dessa näringar,

som, ehuru de huvudsakligen tillhöra andra ämbetsmyndigheters verksamhetsområden,

antingen hänskjutas till kollegii bedömande eller av kollegium

finnas på grund av särskild anledning böra upptagas till behandling.

Ämbetsverket bör ävenledes inhämta kännedom om ifrågavarande

näringars tillstånd och utveckling i andra länder samt om de anordningar,

som till dessa näringars befrämjande där Aridtagits eller bliva vidtagna.

Såsom den centrala statsmyndigheten å näringsstatistikens område har

kommerskollegium vidare att till Kungl. Maj:t inkomma med årsberättelser

angående rikets handel, sjöfart, industri och bergshantering. Kollegium

skall därjämte bedriva kommersiell upplysningsverksamhet beträffande inoch

utländska förhållanden, särskilt i fråga om de inom kollegii verksamhetsområde

fallande näringarna. För offentliggörande i erforderlig omfattning

av nyssnämnda årsberättelser samt andra inom kollegii verksamhetsområde

fallande utredningar och redogörelser äger kollegium av trycket

utgiva periodiska och andra publikationer.

Kommerskollegium är fartygsinspektionens chefsmyndighet, överstyrelse

för navigationsskolorna, chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet och

bergsöverstyrelse samt utövar den allmänna uppsikten över sjömanshusen.

Till kollegium höra sprängämnesinspektionen och inspektionen över elek
-

Kommerskollegii

nuvarande

arbetsuppgifter

och organisation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

friska anläggningar för belysning eller ar betsöverföring. Kollegium utövar

chefskapet över torvtjänstemännen samt över statens instruktör för

husslöjd, varjämte under kollegium lyda kontrollanterna för undersökning

av eldfarliga oljor samt gruvmätarna.

Sin nuvarande organisation erhöll kommerskollegium vid 1919 års riksdag.

Den då företagna omorganisationen grundade sig i väsentliga delar

på en av departementalkommitterade och den s. k. kommerskollegiikommittén

gemensamt verkställd utredning, vars resultat framlades i nämnda

kommittéers den 5 juli 1913 avgivna betänkande.

Före omorganisationen utgjordes kommerskollegium av en generaldirektör

såsom chef för kollegium samt tre kommerseråd och en byråchef såsom

ledamöter i kollegium. De tre kommerseråden voro chefer för varsin

byrå:

utrikesbyrån, för ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten;

inrikesbyrån, för ärenden angående inrikes handeln och sjöfarten; och

industribyrån, för ärenden angående bergshanteringen och andra industriella

näringar.

Byråchefen förestod kommerskollegii avdelning för näringsstatistik.

Å industribyrån fanns utom det ordinarie kommerserådet anställd en

extra föredragande.

Inom inrikesbyrån handlades ärenden angående svenska fartygs registrering

av en på extra stat uppförd fartygsregistreringsavdelning under ledning

av en adjungerad ledamot och föreståndare. För ärenden rörande förhandskontrollen

å fartygs sjövärdighet fanns (sedan år 1915) inom utrikesbyrån,

likaledes på extra stat, upprättad en fartygsinspektionsavdelning,

som förestods av en överinspektör.

Vid omorganisationen utökades byråernas antal till sex. I stället för de

två byråerna för ärenden angående utrikes, respektive inrikes handeln och

sjöfarten bildades en handels- och en sjöfartsbyrå. Byrån för ärenden angående

bergshanteringen och andra industriella näringar uppdelades i en

industribyrå och en bergsbyrå. Avdelningen för näringsstatistik bibehölls

under benämningen statistiska byrån. Från sjöfartsbyrån avskildes ärendena

angående förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet, vilka förlädes

till en särskild å extra stat uppförd byrå, fartygsinspektionsbyrån, under

ledning av en byråchef. Övriga, på ordinarie stat uppförda, byråer förestås

var och en av ett kommerseråd.

Genom upprättandet av särskilda byråer för handel och för sjöfart avsågs

framför allt att vinna enhetlig ledning i handläggningen av ärenden rörande

dessa näringsgrenar. Såsom skäl för bergs- och industribyråns uppdelning

anfördes i första hand omfattningen av byråns arbetsuppgifter men

även önskvärdheten av att bergsärendena erhölle en mera effektiv omvårdnad

från statens sida. Dessutom betonades vikten av att kollegium såsom

bergsöverstyrelse kornme att direkt förfoga över bergstekniskt sakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kana!. May.ts proposition Nr 178.

arbetskrafter. Upprättandet av eu självständig fartygsinspektionsbyrå ansågs

motiverat på grund av dels omfattningen av den nya sjöfartsbyråns

göromål, dels den stora vikten och i viss mån egenartade beskaffenheten

av fartygsinspektionsärendena, dels slutligen önskvärdheten av att förhandskontrollen

å sjövärdigheten utövades på ett mera självständigt sätt.

Jämte den utökning av byråernas antal, som sålunda ägde rum, genomfördes

vid omorganisationen en uppdelning av handels-, industri- och sjöfa

rtshyråerna i särskilda underavdelningar, sektioner.

Var och en av nämnda byråer kom att bestå av två sektioner, av vilka

den ena, administrativa sektionen, ställdes under omedelbar ledning av

vederbörande byråchef. I spetsen för den andra sektionen inom varje

byrå — inom handelsbyrån upplysningssektionen, inom industribyrån

elektriska sektionen och inom sjöfartsbyrån fartygsregistreringssektionen

— ställdes en byrådirektör med självständig beslutanderätt i vissa frågor.

Upplysningssektionen, som uppfördes allenast på extra stat, har från och

med den 1 juli 1924 indragits. Indragningen av sektionen skedde i samband

med en begränsning av statens kommersiella informationsverksamhet,

i vad angick kommerskollegii ämbetsbefattning. De arbetsuppgifter

av informatorisk art, som efter sagda begränsning alltjämt skola åvila

kollegium, hava jämlikt föreskrift i Kungl. Maj:ts brev till kommerskollegium

den 30 maj 1924 övertagits av statistiska byrån.

Beträffande antalet till de olika byråerna inkomna ärenden före och efter

omorganisationen har besparingskommittén uppgjort följande tablå:

Inkomna ärenden å

1913

1916

1918

1920

1921

1922

1 :sta

halvåret

1924

litrikesbyrån (utom iartygsi aspekt ions- avdelningen)...................................

2,534

3,509

2,741

Handelsbyrån (administrativa sektionen)

—

—

714

791

937

461

Inrikesbvrån (utom fartygsregistrerings- avdelningen)................................ ...

3,673

3,067

3,830

_

—

—

Sjöfartsbyrån^ (administrativa sektionen

med undantag av ärenden tillhörande

navigationsskoleinspektören och skepps- mätningsöverkontrollören) ...............

5,676

4,989

6,018

3,144

Industribyrån före omorganisationen ...

3,023

3,102

4,210

—

—

-

Industribyrån (administrativa sektionen)

—

—

4,652

5,835

6.768

1,823

Bergsbyrån .......................................

—

—

—

367

1,069

980

340

Jag övergår nu till att något närmare redogöra för de särskilda å ordinarie

stat inrättade byråernas personalförhållanden och arbetsuppgifter.

Därvid ber jag emellertid att få nämna, att, då kommittén i sitt betänkande

icke ifrågasatt några organisationsändringar i avseende å kommerskollegii

statistiska byrå — enligt vad kommittén meddelat kommer spörsmålet

om näringsstatistikens organisation att av kommittén upptagas till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 178.

behandling i sammanhang med frågan om den officiella statistiken i allmänhet

— nämnda byrå kommer att i redogörelsen utelämnas. . De i

redogörelsen ingående sifferuppgifterna rörande de å respektive byråer

förekommande ärendesgruppernas storlek samt angående personalens placering

hava i oförändrat skick hämtats'' från besparingskommitténs betänkande.

.

Handelsbyrån.

Personal Lönegrad

1 kommerseråd ........... ..........■■■■■. ........B 20

2 notarier .............................................................. B 131

1 amanuens (3Va timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kohtorsbiträde ............................................. C 2.

Före den 1 juli 1923 tjänstgjorde å byrån en ordinarie sekreterare (B

15). Från och med nämnda dag indrogs emellertid en sekreterarebefattning

på den å extra stat inom kollegium uppförda fartygsinspektionsbyrån,

därvid förutsattes, att den ordinarie sekreteraren på handelsbyrån

skulle överflyttas till fartygsinspektionsbyrån. Den ena av notarietjänsterna,

ursprungligen, avsedd för industribyrån, har överflyttats till handelsbyrån

i samband med sekreterarens förflyttning.

Enligt instruktionen skola å handelsbyrån (administrativa sektionen)

handläggas ärenden angående

traktater och andra, överenskommelser med främmande makter, i den

mån hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för handelns

intressen,

tullfrågor, däri inbégripet frågor om frihamnar och frilager, med

undantag av ärenden, som höra till industribyrån eller bergsbyrån,

anslag för handelsändamål,

taxor å hamnavgifter och grundpenningar samt å avgifter för begagnande

av kanaler och andra vattenfarleder inom riket ävensom reglementen

härför,

städers och köpingars förmåner och åligganden med avseende å handeln,

inrättande samt förändring och indragning av marknader ävensom

reglering av terminer för dem,

rätt att driva näringsverksamhet i allmänhet, i den mån hithörande

ärenden äro av övervägande betydelse för handelns intressen,

lotterier,

yrkesutbildningen inom handeln, i den mån hithörande ärenden ej skola

annorstädes handläggas,

stipendieväsendet för handelns1 främjande,

handelskamrar och andra organisationer av handelsidkare samt i övrigt

alla ej särskilt nämnda ärenden, som angå handeln.

Till belysande av de å byrån förekommande ärendesgruppernas storlek

under olika år har besparingSkommittén sammanställt följande tabell:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:tis proposition Nr 178.

i

1 :sta

Inkomna ärenden angående

uns :

1916

1918

1920 |

1921

1922

halvåret

1924

Traktater in. in..................................

i

3

11

16

12

48

48 j

Anslag för handelsändamål.................

12

22

21

21

20

23

6

1

Hamn-, grund penningi*- och kanal taxor

m. ni..............................................

83

103

265

299

225

1 173

155

Marknader .......................................

60

46

41

24

13

14

8 1

Näringsfrihet, näringslagstiftning .........

It

15

11

28

37

42

19

1 .otterier ..........................................

ili

33

43

253

143

88

42

Stipendier..........................................

144

140

87

115

215

408

131

1 Handelskamrar .................................

6

—

58

56

66

53

23

Städers, köpingars in. fl. rättigheter o. d.

43

30

24

17

11

10

—

Tullfrågor (inbegripet frihamnsfrågor) ...

28

11

10

70

25

50

5

1 Övriga ärenden 2.................................

224

269

284

28

24

28

24 1

Summa

—

—

—

791

<137

461

Beträffande förestående tabell har besparingskommittén uppgivit, att

statistiken i fråga — i likhet med vad som vore fallet beträffande övriga

byråer, där ej annat uttryckligen nämndes — avsåge antalet till byrån

inkomna skrifter, ej antalet ärenden. Varje till kommerskollegium inkommande

handling diariefördes nämligen å nytt nummer, även om den

tillhörde ett förut i diariet upptaget ärende.

Tabellen avsåge vidare endast att ge en föreställning om de på handelsbyrån

nu förekommande ärendesgruppernas relativa storlek. Endast för

de sista åren, 1921 och 1922 samt första halvåret 1924, angåve siffrorna

handelsbyråns faktiska arbetsbörda. Under år 1920 handlades nämligen

större delen av lotteriärendena å industribyrån. Under åren 1913, 1916

och 1918 behandlades vissa av ifrågavarande grupper av ärenden å utrikesbyrån,

andra å inrikesbyrån.

Sjöfartshyrän.

Sjöfartsbyrån består av en administrativ sektion och fartygsregistreringssektionen.

Under byrån lyda navigationsskoleinspektören och navigationsskolorna

samt skeppsmätningsöverkontrollören och skeppsmätningsväsendet.

Administrativa sektionen.

Personal Lönegrad

1 kommerseråd.....................................................................................B 20

1 sekreterare .................................................................................. B 15

1 Fyra av de häri inräknade numren iunehöllo sammanlagt 38 olika luuuntuxeärenden,

av vilka 16 vart för sig voro att anse såsom omfattande ärenden.

! Siffrorna för åren 1913, 1916 och 1918 avse “övriga ärenden“ å dåvarande utrikesbyrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<s

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Personal

1 notarie .................................................

1 amanuens (3 1/2 timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kontorsbiträde......................

Lönegrad

B 13

C 2

1 kvinnligt e. o. kontorsbiträde (biträder även skeppsmätningsöverkontrollören)
1

kvinnligt e. o. skrivbiträde (biträder sjötekniska biträdet och

fartygsregistreringssektionen).

Enligt instruktionen skola å sjöfartsbyråns administrativa sektion handläggas

de ärenden, som ankomma på kollegium såsom överstyrelse för

navigationsskolorna eller chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet eller

med vilka kollegium i övrigt har att taga befattning jämlikt sjölagen

eller andra sjöfarten rörande bestämmelser — med undantag av de ärenden,

som skola handläggas på fartygsregistreringssektionen eller fartygsinspektionsbyrån

— ävensom övriga ärenden rörande sjöfarten, såsom angående
traktater

och andra överenskommelser med främmande makter, i den

mån hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för sjöfartens

intressen,

fartygssubventioner,

rederilån,

efterhandskontrollen å fartygs sjösäkerhet,

sjömanshusen,

sjöfolks på- och avmönstring,

sjöfolks pensionering,

sjöfartsavgifter, med undantag av sådana, som tillhöra handelsbyrån,

fastställande av hamnområde,

behörighet för befäl å svenska handelsfartyg samt

sammanslutningar inom sjöfartsnäringen.

Å byrån handläggas även frågor om övriga åtgärder eller anordningar

i allmänhet, som beröra sjöfarten och vilka icke skola inom kollegium

annorstädes handläggas, ävensom ärenden angående smittosamma sjukdomar

i utlandet.

Åt chefen för sjöfartsbyrån hade vidare enligt ltollegii beslut den 2

januari 1920 uppdragits handläggningen av ärenden angående ämbetsverkets

organisation, instruktion, arbetsformer, personal, ekonomiska angelägenheter,

lokaler och inventarier (de s. k. äldste-ledamotsärendena). Jämlikt

kollegii beslut den 10 november 1924 har emellertid handläggningen

av ifrågavarande ärenden, med undantag av frågor angående kollegii

organisation, instruktion och arbetsformer, överflyttats till industribyrån.

Till sektionen höra dessutom:

sjötekniska biträdet

sjöåklagaren

....................... B 15

arvode 4,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

it

Antalet ärenden inom olika å sektionen enligt nu gällande organisation

förekommande ämnesgrupper belyses av följande ur besparingskommitténs

betänkande hämtade tabell. Endast för 1920 och följande år avse siffrorna

sektionens verkliga arbetsbörda.

1913

1916

1

1918

1920

1921

! 1922

lista halv- året 1924

: Traktater in. in.1 ..........................

—

l

-

i —

5

0

12

ii

Anslag för sjöfartsändamål ...............

39

1 29

33

20

72

55

27

: Sjöfartsavgifter (ej hamn- och andra

taxor)..........................................

10

10

26

2.3

2H

27

35

Fartygssubventioner ........................

60

17

4

22

21

24

10

Rederilån......................................

58

82

105

105

87

124

34

lifterhandskontrollen å fartygs sjö- säkerhet ....................................

520

1,757

1,469

1,151

803

959

541

Sjömanshusen samt sjöfolks på- och

avmönstring................................

838

637

640

579

531

578

407

Sjöfolks pensionering .....................

7

‘5

9

7

5

—

11

Fastställande av hamnområde .........

3

3

4

—

9

1

3 :

Behörighet hos fartygsbefäl...............

1,753

1,203

1,525

23

49

28

8 |

Smittosamma sjukdomar...................

822

558

374

698

768

1,177

607 !

Skeppsmätning ..............................

i

—

6

104

83

72

8 ,

Navigationsskolorna ........................

6

6

11

8

45

98

84

Belöningar ....................................

43

27

9

20

9

22

10 !

. Försummade fartygsanmälningar ......

11

4

7

2

1

10

3 !

Fartygsförsäljningar ........................

—

453

142

452

124

45

— •

I-ossningstillstånd .........................

—

—

_ i

79

80

5.1

33 ■

»Äldste-ledamotsärenden» ...............

763

924

1,130

2,242

2,125

2,602

1,241

Övriga ärenden 1 2.............................

52

35

37 !

130

159

133

71 |

Summa

—

— i

_ I

5,676 1 4,989

6,018

3,144

Fartygsregistreringssektionen.

Personal Lönegrad

1 byrådirektör...................................................................................... B 18

1 notarie ................................................................................... B 13

1 amanuens (3 Vs timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kanslibiträde.................................................................... C 3.

Härjämte anlitas för fartygsregistreringssektionen ett kvinnligt extra

ordinarie skrivbiträde på den administrativa sektionen, som även är sjötekniska

biträdet behjälpligt med skrivgöromål.

A fartygsregistreringssektionen handläggas ärenden angående

1 Redovisas för åren 1913, 1916 och 1918 å handelsbyrån.

2 Siffrorna för åren 1913, 1916 och 1918 avse dåvarande inrikesbyrån.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition Nr 178.

förande av register över svenska fartyg,

utfärdande av nationalitets- och registreringshandlingar för svenska

fartyg,

tillämpningen i övrigt av bestämmelserna rörande registrering av svenska

fartyg och vad med sådana ärenden står i samband,

signalsystem för svenska fartyg,

utarbetande av publikationen Sveriges skeppslista samt

fullgörande av vad kollegium åligger i fråga om stämpel till anmälningar

om köp eller byte av fartyg eller fartygslott.

lmlustribyrnu.

Industribyrån är indelad i två sektioner, den administrativa och den

elektriska.

Under byrån lyda inspektionen över elektriska anläggningar och sprängämnesinspektionen

ävensom instruktören för husslöjd.

Administrativa sektionen.

Personal

1 kommerseråd ...........................................................................

1 förste byråingenjör ...................................................................

1 sekreterare...................................................................................

1 notarie .........................................................................................

3 amanuenser (1 heltids- och 2 med 3V2 timmars tjänstgöring)

2 kvinnliga kontorsbiträden

1 kvinnligt skrivbiträde ..............................................................

1 » e. o. skrivbiträde

Dessutom hör till sektionen

1 teknisk konsulent ......................................................................

Å administrativa sektionen handläggas enligt instruktionen ärenden

angående följande frågor, i den mån de avse industri, varmed bergsbyrån

icke har att taga befattning, eller ock avse hantverk eller slöjd, nämligen:

hithörande näringars råvaruanskaffning och produktionsförhållanden,

traktater och andra överenskommelser med främmande makter, i den

mån hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för samma

näringars intressen,

tulltaxan och restitution av tull, i den mån sådan restitution närmast

kommer industrien till godo,

statslån och statsanslag för främjande av de förenämnda näringarna,

utställningar och varumässor,

rätt att förvärva fast egendom eller andra naturtillgångar eller ideell

andel däri eller rätt att idka näringsverksamhet, i den mån sistnämnda

frågor äro av övervägande betydelse för hithörande näringars intressen,

Lönegrad

B 20

B 15

B 15

B 13

C 2- C 1

B 15.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kinujl. Maj:t8 proposition Nr 178.

11

yrkesutbildningen inom samma näringar, i den mån dylika ärenden ej

skola inom kollegium annorstädes handläggas,

stipendieväsendet för främjande av samma näringar,

materialprovning, i den mån sådana ärenden ej tillhöra fartygsinspektionsbyrän,

explosiva varor, eldfarliga oljor, giftiga ämnen och apoteksvaror samt

andra tillverkningar, för vilka särskild lagstiftning är eller varder gällande,

den tillsyn, som ämbetsverket har att i olika avseenden utöva inom

hithörande näringsgrenar,

sammanslutningar och organisationer av utövare av nämnda näringar

samt av ingenjörer och andra tekniker samt

i övrigt alla ej särskilt nämnda ärenden, som angå samma näringar.

Å sektionen handläggas även ärenden angående sprängämnesinspektionens

befattningshavare och befattningshavarna inom inspektionen över

elektriska anläggningar.

Såsom ovan nämnts, har kollegium den 10 november 1924 beslutat, att

ärenden angående kollega personal, ekonomiska angelägenheter, lokaler

och inventarier skola tillhöra industribyrån.

Till belysande av de å industribyrån enligt gällande organisation förekommande

ärendesgruppernas relativa storlek under olika år meddelar besparingskommittén

följande sammanställning:1

1 Att märka är, att byråchefen utom ärendena å administrativa sektionen liar att handlägga

vissa ärenden å elektriska sektionen, i vilka beslutanderätten uppdragits åt honom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

i

Inkomna ärenden angående

1913

1916

1918

1920

1921 !

1922

l:sia ■

halvåret!

1924

Sakkunnigutredningar (utlåtanden över

kominittébetänkanden och kollega egna:

större utredningar) ........................

3

12

16

23

■

32!

36!

j

ll|

Av kollegium utfärdade författningar ...

- .

—

-

2

2

2

Tull (restitution, deposition, tullfrihet),

import, export samt industriell verk- samhet i frihamn ...........................

59

380

147

377

232!

255

1

92 |

Mässor, utställningar och utländsk pro- paganda ..........................................

_

_

_

15

36

116

|

69 |

Manufakturförlagslån...........................

65

41

67

86

79|

68

58 )

Linberedningslån och andra ärenden an- gående linberedning ........................

_

_

_

66

55 j

84’

60 i

Anslagsärenden (riksdagsanslag och un- derstöd i allmänhet) ........................

52

56

42

88

102|

109

20

Eldfarliga oljor och explosiva varor......

3(5

103

63

244

4021

236:

26 :

Sockerlicensärenden ...........................

—

—

—

—

5121

999

1 _

Hantverksärenden med undantag''av ären- den rörande återbetalande och indri- vande av hantverkslån.....................

85

15

298

537

519

845;

f

347 !

Stipendieärenden med undantag av ären-j

den rörande förverkade stipendier......

1.660

9881

886

2,574

3,434

3,707

827 :

Ärenden rörande återbetalande och in- drivande av hantverkslån och förver- kade stipendier ..............................

7

12

49

991

162!

:

160 ;

Personalärenden.................................

5

22

13

113

122

76

28 I

Övriga ärenden .................................

145

155

444

185

2091

631

125 j

Summa

—

—

—

2 4,359

5,835

6.768''

1,823

Beträffande den till byrån hörande tekniska konsulentbefattningen ber jag,

enär besparingskommittén, på sätt i det följande skall närmare omförmälas,

föreslagit densamma till indragning, att något utförligare få redogöra för

anledningarna till dess inrättande samt för de arbetsuppgifter, som åligga

befattningens innehavare.

Den 19 augusti 1912 gjorde Sveriges hantverksorganisation framställning

hos Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder för anställande av »en liantverkskonsulent

jämte behövligt biträde inom nuvarande näringsadministrationen».

Hantverkskonsulenten skulle i första hand syssla med yrkesskole- och

lärlingsväsendet. Bland andra arbetsuppgifter, som borde tilldelas honom,

nämndes anordnandet av s. k. »mästarkurser», ordnandet av föreläsningsverksamheten

i praktiska ämnen, uppsikt och informationsverksamhet be- 1 2

1 Förekomma ej vidare.

2 För att erhålla ett mått på sektionens faktiska arbetsbelastning år 1920 måste härtill

läggas 67 ärenden angående torvlån och 9 andra torvärenden samt 217 ärenden angående

lotterier, vilka upptagits å handelsbyrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kansli. Muj:ts proposition Nr 178.

In
-

träffande statens stipendieverksamhet för hantverksidkare och yrkesarbetare

samt konsultationsverksamhet på hantverkeriernas olika områden.

Det framhölls i framställningen, att flera av de ifrågavarande uppgifterna

väl kunde handhavas även av hantverksorganisationen, men att ett verkligt

gott resultat icke kunde vinnas utan samverkan med eu statsanställd lian!

verkskonsulent.

Kommerskollegiikoinmittén avgav utlåtande över framställningen den 24

oktober 1912 och anförde därvid bland annat följande:

»Bland de på centralförvaltningen ankommande ärenden, som direkt beröra

hantverksyrkena, framträda tvenne större grupper, nämligen dels spörsmål

om yrkesutbildningen och dels frågor rörande yrkenas befrämjande i

allmänhet. I båda dessa avseenden har i vårt land hittills icke mycket åtgjorts

från det allmännas sida, utan i stort sett har det överlämnats åt

näringsutövarna själva att tillvarataga sina och yrkenas intressen. I likhet

med vad sker i flertalet andra länder, där staten numera ägnar eu mycket

livlig uppmuntran åt dessa angelägenheter, bör dock även hos oss det allmänna

lämna sitt kraftiga stöd åt de från hantverksnäringens egna idkare

utgående strävandena för yrkesutbildningens förkovran och yrkenas höjande.

Det föreligger i dessa avseenden redan nu en mängd omfattande och svårlösta

spörsmål, som genom olika kommittéers eller genom hantverksorganisationens

framställningar blivit aktuella och påkalla statsförvaltningens omsorger.

Kommittén vill sålunda erinra om frågorna om lärlingslagstiftning,

om lärlingars teoretiska och praktiska utbildning, om mästares och arbetares

fortsatta utbildning genom mästarekurser, yrkesbildande föreläsningar samt

bättre ordnat stipendieväsende o. s. v. Vidare hava gjorts gällande krav på

att genom statens försorg hantverkets idkare skola beredas tillgång till upplysning

och vägledning rörande vissa dess angelägenheter av mera allmän

art och särskilt i fråga om maskinella anordningar, mönster och modeller,

stipendie- och lånefrågor o. s. v.»

Kommittén höll emellertid före, att de göromål med hantverkets angelägenheter,

som skulle anförtros åt den föreslagna befattningens innehavare, icke

skulle redan från början bliva av den omfattning, att man med fog kunde

påyrka, att han skulle avses uteslutande därför. Under hänvisning till

arbetsbördan i allmänhet på industribyrån och särskilt den omständigheten,

att på byrån icke funnes någon befattning, avsedd att bereda byråchefen biträde

vid beredningen av andra förekommande ärenden av ingenjörsteknisk

natur än rörande inspektion av elektriska anläggningar, föreslog kommittén

anställande å nämnda byrå av en tekniskt utbildad tjänsteman, åt vilken

skulle anförtros, förutom frågorna rörande yrkesutbildning och yrkenas befrämjande,

beredandet av ärenden angående utdelande av stipendier (för

bergs- och andra tekniker, för hantverksmästare och för arbetare) samt granskningen

av stipendiaters berättelser ävensom angående manufakturförlagslån.

Befattningen ifråga borde erhålla karaktären av en teknisk sekreterare- och

assistenttjänst med uppgift därjämte att handlägga ärenden angående yrkesutbildningen

och hantverkets befrämjande. Befattningens innehavare finge

sålunda inom kollegiet i viss mån egenskapen av hantverkskonsulent.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 178.

I huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag hemställde Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen till 1913 års riksdag om inrättande på extra

stat av en befattning såsom teknisk konsulent (benämningen föreslagen av

kommerskollegium) å industribyrån. Vederbörande departementschef förklarade

sig anse det »åtminstone för närvarande ändamålsenligast, att den

föreslagna tjänstemannens uppgift icke begränsas till hantverksärendena utan

ått hans arbetskraft tages i anspråk för de industribyråns ärenden i allmänhet,

i vilkas utredning han på grund av sina fackinsikter är särskilt skickad

att deltaga».

Kungl. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, som emellertid anförde,

att ett direkt inordnande av ifrågavarande befattning såsom en sekreterareoch

assistenttjänst å kommerskollegii industribyrå kunde medföra den olägenheten,

att fullgörandet av rent expeditionella och tekniska uppdrag å byrån

bleve huvudsak och arbetet för hantverksintressets befrämjande bisak. Enligt

riksdagens åsikt borde förhållandet vara det motsatta. Vid besättandet av

denna tjänst vore det av synnerlig vikt, att därtill förvärvades en med hantverkets

ställning och behov förtrogen och för detta näringsområdes höjande

intresserad person, som sattes i tillfälle att ägna huvudparten av sin kraft

åt denna uppgift, vilket givetvis icke hindrade, att han, i den mån tid och

förhållanden medgåve, i övrigt toges i anspråk för jämväl annat arbete å

industribyrån.

Å ordinarie stat uppfördes befattningen vid kommerskollegii omorganisation

år 1919.

De ärenden angående hantverk och mindre industri, som handläggas av

tekniska konsulenten, beröra huvudsakligen följande ämnen:

1) reseunderstöd åt arbetare, verkmästare, hantverkare och i viss mån även

tekniker samt reseunderstöd från Possehlska stipendiefonden;

2) lån från hantverkslånefonden;

3) statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till

lärlingspremier;

4) mässor och utställningar m. in., som avse hantverk och konstindustri;

samt

5) frågor av mera allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien

såsom organisations- och yrkesutbildning, lärlingsväsende, kooperation

in. in.

Beträffande den under 3) här ovan omförmälda ärendesgruppen ber jag,

enär densamma, på sätt jag i det följande skall närmare beröra, av besparingskommittén

göres till föremål för ett särskilt uttalande, att få

erinra om följande.

Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till

lärlingspremier hava utgått sedan år 1918.

I enlighet med av Kungl. Maj:t därom gjord framställning anvisade

1917 års riksdag för ändamålet å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst, å 8,000 kronor. Sedan kommerskollegium avgivit förslag rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t,s proposition Nr 178.

IT)

användningen av sagda anslag, fastställde Kungl. Maj:t den 2 november

1917, i huvudsaklig överensstämmelse med kollega förslag, dels bestämmelser

rörande statsunderstöd för utbildande av lärlingar och rörande

statspremier åt dylika, dels ock bestämmelser rörande statsunderstött till

hantverksföreningar, anslutna till Sveriges hantverksorganisation, för utdelande

av lärlingspremier. I dessa bestämmelser hava ändringar vidtagits

den 25 oktober 1918 och den 9 juli 1920.

För ifrågavarande ändamål anvisade riksdagen för år 1919 11,750 kronor,

för år 1920 14,250 kronor, för år 1921 20,535 kronor och för år 1922 28,945

kronor. Anledningarna till ökningen i anslaget voro dels den automatiska

ökningen av lärlingsgruppernas antal, dels förhöjningar i understödsbeloppen,

dels ock ökning av de statsunderstödda, mästarnas antal från 50 till

75. För första halvåret 1923 beviljades ett anslag å 9,290 kronor, avsett

för fullföljande av utbildningen av de lärlingsgrupper, vilkas utbildning

redan påbörjats. Däremot anvisades icke några medel för igångsättande

av nya lärlingsgrupper. Samma ståndpunkt hava statsmakterna sedermera

intagit i fråga om anslag för ändamålet för budgetåren 1923—1924

och 1924—1925. Anslagen för dessa år hava uppgått till 11,540 respektive

20,620 kronor. För slutförande av nu pågående utbildning av den sista

årsgruppen lärlingar har Kungl. Maj:t för budgetåret 1925—1926 äskat ett

anslag av 15,805 kronor.

Elektriska sektionen.

Personal Lönegrad

1 byrådirektör och överinspektör B 19

1 förste byråingenjör....................................................................... B 15

1 förste amanuens (3 1/2 timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kanslibiträde ................................................................. C 3

(1 kvinnligt kontorsbiträde, vakant .................................................. C 2)

1 kvinnligt e. o. skrivbiträde

3 kvinnliga extra befattningshavare.

Dessutom finnas å sektionen anställda, med avlöning från extra anslagsmedel,

en förste byråingenjör och ett kvinnligt kontorsbiträde.

Under sektionen lyder inspektionen över elektriska anläggningar med

följande personal:

3 inspektörer ........................................................................................... B 17

2 extra assistenter ................................................................................ B 13.

Av de till elektriska sektionen hörande kvinnliga befattningshavarna

äro tre placerade hos inspektörerna.

Enligt instruktionen skola å elektriska sektionen handläggas ärenden

angående

elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring,

tillsynen över desamma,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

registrering av elektriska anläggningar och vad med sådana ärenden

står i samband,

statslån för vattenkraftsanläggningar och elektriska distributionsanläggningar,

upplysningsverksamhet rörande elektriska anläggningar för belysning

eller arbetsöverföring samt

övriga frågor, som avse utförande och skötsel av sådana anläggningar

eller därmed äga sammanhang.

Byrådirektören och överinspektören har bland annat att i viss utsträckning

ombesörja lokalt inspektionsarbete.

Bergsbyrån.

Personal

1 kommerseråd ...........................................................................

1 sekreterare ............................................... ................................

1 förste byråingenjör ....................................................................

1 amanuens (3 1/i timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kontorsbiträde .......................................................

Under byrån bör gruvkartekontoret med följande personal:

1 förste byråingenjör och föreståndare.....................................

1 kvinnligt kanslibiträde (ritbiträde).......................................

Lönegrad

B 20

B 15

B 15

C 2.

B 15

C 3.

A bergsbyrån handläggas enligt kommerskollegii instruktion de ärenden,

som avse gruv- och bruksbanteringarna samt stenindustrien och därför

tillkomma kommerskollegium i egenskap av bergsöverstyrelse. I den mån

ärendena avse nämnda näringar, handläggas å byrån frågor motsvarande

dem, vilka i allmänhet tillhöra industribyrån. Vidare höra till byråns

handläggning ärenden angående

kronans gruvägarintressen,

gruv- och bruksregister,

förvaltning och användning av de under kommerskollegii vård eller inseende

ställda kassor, som äga sammanhang med de under byrån börande

näringsgrenarna,

bergsstaten i orterna samt bergsstatstjänstemännens förhållande i tjänsten

och däri fattade beslut, i den mån dessa ej tillhöra domstols handläggning,

de för nyttjande av bergsstaten avsedda boställena,

gruvmätarna och gruvkarteväsendet samt

utövning av de till bergskollegii ämbetsbefattning börande befogenheter,

som enligt kungörelsen den 11 december 1857 angående bergskollegii upphörande

såsom särskilt ämbetsverk övertagits av kommerskollegium och

icke författningsenligt upphört att vara föremål för kommerskollegii handläggning.

I samråd med och under medverkan i lämplig omfattning från Sveriges

geologiska undersökning skola å bergsbyrån utarbetas specialbeskrivningar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

17

över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt fyndigheter,

som förekomma i omedelbart sammanhang med dessa. Nämnda beskrivningar

skola i tryck offentliggöras.

Å bergsbyrån skola även handläggas ärenden angående torvhanteringen.

I avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande definitiva

anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom föreskrev

Kungl. Maj:t den 17 maj 1923, bland annat, att förvaltningen av kronans

gruvegendom skulle från och med den 1 juli 1923 tills vidare, intill dess

annorlunda bleve bestämt, ankomma på kommerskollegium, dock att från

kollegii förvaltning skulle undantagas dels den gruvegendom, som för det

dåvarande förvaltades av Mertainens gruvaktiebolag och av domänstyrelsen,

dels till och med utmålsläggningen de inmutningar, som av Sveriges geologiska

undersökning för kronans räkning verkställts eller komme att

verkställas, dels ock jordägarandelarna i nyinmutade fyndigheter å kronojord

inom andra län än Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län,

beträffande vilka jordägarandelar kungörelsen den 20 oktober 1899 om

begagnande av kronans jordägarandel i gruva fortfarande gällde.

Den kronans gruvegendom, vars förvaltning härigenom uppdragits åt

kommerskollegium, utgöres huvudsakligen av i första hand de jordägarandelar,

som utarrenderats enligt förenämnda kungörelse den 20 oktober

1899 men för vilka arrendetiden utgått eller utgår; i avseende å dessa

hade några generella förvaltningsföreskrifter tidigare ej funnits. Vidare

har kommerskollegium på grund av nämnda föreskrift fått övertaga förvaltningen

av kronans jordägarandelar i de enligt lagen den 31 maj 1918,

innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom

vissa län, inmutade fyndigheterna; kronans jordägarandelar i sådana fyndigheter

hade tidigare stått under förvaltning av 1917 års mineralfyndighetskommission,

vars verksamhet enligt kungl. brevet den 17 maj 1923

skulle upphöra. Slutligen åligger kommerskollegium förvaltningen, efter

vederbörlig utmålsläggning, av de inmutningar, som av Sveriges geologiska

undersökning verkställts eller verkställas för kronans räkning.

Genom nyssnämnda brev den 17 maj 1923 förklarade Kungl. Maj:t

vidare, att där fråga uppkomme, huruvida under kommerskollegii förvaltning

stående gruvegendom skulle nyttiggöras genom utarrendering eller

på annat sätt, kollegium skulle hava att med eget förslag underställa

ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Jämväl de ärenden, som på grund av nu berörda föreskrifter ankomma

å kommerskollegium, handläggas å bergsbyrån.

En översikt över de å byrån nu förekommande ärendesgruppernas storlek

under olika år lämnas i nedanstående, ur besparingskommitténs betänkande

hämtade tablå:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. U2 höft. (Nr 178.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Ärenden angående

1913

1916

1918

1920

1921

1922

lista halv- året 1924

“Bergverk sstyrelsen''1 11 ..............

66

35

69

114

167

118

54

Gruvmätning ...........................

33

20

46

35

62

95

39

Bergstekniska stipendier .........

—

1

1

—

48

43

40

Bergsmedlen ..........................

19

27

19

20

20

24

10

Relationer och statistik ............

6

10

2

9

13

11

12

Protokoll om gruvors försvar ...

90

67

59

66

75

63

12

Stenindustri........................... •

—

3

3

16

11

15

—

Övriga bergsärenden..................

70

79

74

81

76

86

59*

Torvtjänstemän3 .....................

—

—

—

3

75

98

19

Rekvisitioner å förrättningar av dito

—

—

—

—

102

117

38

Reseräkningar av dito...............

—

—

—

—

101

113

10

Torviån .................................

—

—

—

13

127

87

23

Övriga torvärenden ..................

—

—

—

10

192

no

24

Summa

367

1,069

980

340

Arbetet med upprättandet av de ovan omförmälda specialbeskrivningarna

över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter m. m., som det

åligger kollegium att i samråd med och under medverkan i lämplig omfattning

från Sveriges geologiska undersökning utarbeta, har uppdelats mellan

nämnda myndigheter så, att kollegium utför historiska, ekonomiska och gruvtekniska

delar därav samt Sveriges geologiska undersökning de geologiska

delarna.

I kollegium ombesörj es specialbeskrivningarnas utarbetande av förste byråingenjören

å bergsbyrån.

Hittills har utkommit endast en dylik beskrivning, nämligen över Riddarhytte

malmfält. Under utarbetande äro beskrivningar över Persbergs och

Nartorps gruvfält.

Förutom med arbetet å gruvbeskrivningarna är förste byråingenjören

sysselsatt med yrkesfareärenden och ärenden angående torvhanteringen.

Å gruvkartekontoret förvaras de kartor, som enligt 57 § i gruvestadgan

och motsvarande bestämmelse i lagen angående eftersökande och bearbetande

av stenkols- och saltfyndigheter skola på bekostnad av gruvägaren upprättas

över gruva, som erhållit utmål och är under arbete, där icke gruvan i sin

helhet är från dagen fullt åskådlig. Kartorna upprättas i två exemplar,

av vilka det ena förvaras av gruvägaren och det andra skall genom bergmästaren

insändas till bergsöverstyrelsen, över nya gruvarbeten skola

1 Avser personal- och ekonomiärenden rörande bergsöverstyrelsens bergstekniska personal

samt bergsstaten.

2 Därav 30 ärenden angående kronans gruvegendom (inberäknat ärenden angående bolag,

i vilka kronan är intresserad).

3 Ärenden angående torvhanteringen tillhörde före 1921 lantbruksstyrelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 178.

19

kompletteringskartor inom viss tid upprättas, likaledes i två exemplar, varav

det ena genom bergmästaren insändes till kommerskollegium såsom bergsöverstyrelse.

Kartorna genomgås av vederbörande bergmästare för granskning,

hur brytningen bedrives ur säkerhets- och andra synpunkter. Å gruvkartekontoret

granskas kartorna allenast i formellt hänseende, varefter kompletteringarna

inläggas å det på kontoret förvarade kartexemplaret. Detta

senare arbete, som ofta torde vara mycket tidsödande, utföres av det kvinnliga

biträdet under tillsyn och kontroll av kontorets föreståndare.

Hos bergmästarna förvaras icke något exemplar av gruvkartorna. Tanken

på en decentralisering av gruvkarteväsendet, så att kartorna skulle förvaras

å vederbörande bergmästarexpedition, framfördes under förarbetena till

kommerskollegii senaste omorganisation men avvisades av kommerskollegiikommittén

och departementalkommitterade bland annat på den grund, att

det ur allmänhetens synpunkt i det stora hela vore mera fördelaktigt att

hava kartorna över landets samtliga gruvor samlade på en plats. Det vore

också förenat med mindre svårighet och kostnad att förvara kartorna på

ett för eldfara betryggande sätt, om gruvkarteväsendet vore centraliserat.

Å gruvkartekontoret föres även register över kronans gruvegendom.

Reglstratorskontoret.

Personsi Lönegrad

1 registrator ...............................................................................,.................... B 13

1 kvinnlig kontorsskrivare............................................................................ 0 5

1 kvinnligt skrivbiträde (biträder även skeppsmätningsöverkontrol
lören)

...................................................................................................... C 1

1 kvinnligt e. o. skrivbiträde

1 kvinnligt extra biträde (5 timmars tjänstgöringstid).

På registratorskontoret sker diarieföring av inkommande handlingar med

undantag av ärenden tillhörande elektriska sektionen, fartygsregistreringssektionen,

fartygsinspektionsbyrån och statistiska byrån ävensom i övrigt

vissa ärenden å industri- och sjöfartsbyråerna.

Någon befattning med kassarörelsen har registratorn icke.

Kassakontoret.

Personal Lönegrad

1 kamrerare .................................................................................................... B 15

1 kvinnligt kanslibiträde, på extra stat.

Enligt kommerskollegii instruktion har kamreraren att, i enlighet med

särskilt givna föreskrifter angående medelsförvaltningen hos kollegium, handhava

kollegii räkenskaps- och kassaväsen. Vidare åligger det kamreraren

att ombestyra uppsättandet av avlöningslistorna, att fullgöra den ämbetsverket

åliggande skyldighet att lämna vissa uppgifter till upplysning och

ledning vid taxering samt att jämlikt kollegii bestämmande förvara värdehandlingar

och värdeföremål.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

Ifrågasatt omorganisation

av kommerskollegium.

Statens

bespara g $- kommitté.

Begränsning

av kommersko

llegii

arbetsuppgifter.

Jag övergår nu till att behandla det föreliggande omorganisationsförslaget.

Efter vissa inledande anmärkningar och efter att hava lämnat den ovan

av mig i förkortad form återgivna redogörelsen rörande kommerskollegii

nuvarande arbetsuppgifter och organisation anför statens besparingskommitté

följande:

»Såsom inledningsvis framhållits, har kommittén icke i detta sammanhang

upptagit till behandling frågan om kommerskollegii statistiska arbete

och i huvudsak ej heller frågan om den del av statens utlåningsverksamhet,

med vilken kommerskollegium har att taga befattning. Kommittén har

emellertid velat redan här giva uttryck åt en viss tvekan angående lämpligheten

och gagnet av vissa grenar av utlåningsverksamheten. Vad ämbetsverkets

arbetsuppgifter i övrigt angår, lärer någon inskränkning eller omläggning

i stort sett knappast böra ifrågasättas. Endast i fråga om några

detaljer vill kommittén framställa förslag till ändring. Vissa av kommitténs

förslag i förevarande hänseende skola i det följande behandlas under speciella

rubriker. Här skola beröras endast ett par särskilda frågor.

Kommerskollegium har i sitt den 21 mars 1923 avgivna utlåtande angående

ifrågasatt begränsning av arbetsuppgifter beträffande kollegii arbetsområde

berört möjligheten att inställa arbetet med de specialbeskrivningar

över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter m. m., vilka nu

utarbetas å kommerskollegii bergsbyrå samt av Sveriges geologiska undersökning.

Kommittén vill för sin del ej bestrida, att dylika redogörelser

kunna äga sitt stora värde, särskilt som historiskt material, men är av den

bestämda uppfattningen, att statens handhavande av denna uppgift bör upphöra.

Värdet ur statsverkets synpunkt av dylika beskrivningar lärer nämligen

svårligen kunna stå i skälig proportion till kostnaderna för deras

utarbetande.

Vidare har kommerskollegium i nämnda skrivelse uttalat, att det givetvis

kunde ifrågasättas, huruvida under nuvarande tid den verksamhet, som

handhaves av den å kollegii industribyrå anställda tekniska konsulenten

med avseende å mässor och utställningar m. m. samt övriga frågor av mera

allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien, såsom organisation

och yrkesutbildning, läijingsväsende, kooperation m. m., borde utan inskränkning

vidmakthållas. Utan att i någon mån vilja förringa betydelsen av de

uppgifter, varom här är fråga, måste kommittén hävda den uppfattningen,

att de lämpligast handhavas av enskilda organisationer — kommittén tänker

närmast på den livskraftiga sammanslutningen »Sveriges hantverksorganisation».

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, äro den tekniska

konsulentens uppgifter i betydande grad inriktade på föreläsningsverksamhet,

anordnande av utställningar o. d. Att inordna dylik verksamhet under statens

uppgifter förefaller för det allmänna betraktelsesättet främmande. Kommittén

hyser ock den tillförsikten, att de intressen, det här gäller, skola i lika grad

komma till sin rätt även utan statens direkta insats. Kommittén kommer

därför att i det följande föreslå indragning av tekniska konsulentens befattning.

Vad angår de i kommerskollegium handlagda stipendieärendena, har

kommitténs granskning efterlämnat ett starkt intryck av de svårigheter,

som ett väl avvägt handhavande av stipendiemedel för staten måste medföra.

Misstag lära ej kunna undvikas. Såvitt kommittén kan bedöma, skulle i

regel samma resultat kunna uppnås för mindre kostnad, om statsbidrag till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tv proposition Nr 1/8.

21

stipendier överlämnades till enskilda institutioner, vilka äfja en närmare

kännedom om de lämpligaste stipendiaterna och för vilka olägenheterna av

misslag torde vara mindre än när staten står som utdelare.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava anslagen till understöd

för utbildande av lärlingar under senaste åren inskränkts till beviljande

av de medel, som erfordras för slutförande av utbildningen för de lärlingsgrupper,

vilkas utbildning tidigare påbörjats. Enligt kommitténs uppfattning

bör också ifrågavarande verksamhet definitivt avvecklas.

Besparingskommitténs granskning av kommerskollegii arbete har givit

vid handen, att kollegii olika avdelningar äro väsentligen olika betungade.

Från statistiska byrån bortses i detta sammanhang. Det är tydligt, att

industribyrån och sjöfartsbyrån äro betydligt mera belastade än handelsoch

bergsbyråerna. Ej minst gäller detta byråchefsbefattningarna. Kommittén

har också kommit till den bestämda uppfattningen, att arbete av

den kvalitet, att därför fordras byråchefs handläggning, ej förekommer i så

stor utsträckning, att fyra byråchefer äro för ändamålet behövliga. En nära

till hands liggande förenkling skulle givetvis vinnas genom en organisation

med dels en handels- och sjöfartsbyrå, dels en industri- och bergsbyrå. Enligt

vad den i det föregående införda statistiken visar, har också antalet ärenden

inom kollegii byråer under senare tid nedgått så avsevärt, att en dylik

sammanslagning möjligen kunde ifrågasättas. Då emellertid nedgången

delvis torde vara beroende av tillfälliga orsaker, anser kommittén sig icke

kunna förutsätta, att de nuvarande sjöfarts- och industribyråerna skulle

kunna utan överbelastning upptaga allt det arbete, som nu handlägges å

handels- respektive bergsbyrån. Indragning av en byrå synes däremot utan

tvivel vara möjlig, och det gäller att söka den organisationsform, som med

en sådan utgångspunkt är den lämpligaste. Därvid har det synts uppenbart,

att en sammanslagning av bergs- och handelsbyråerna med hänsyn till de

där förekommande ärendenas olikartade beskaffenhet ej är att förorda. Det

har velat förefalla, som om den lyckligaste ordningen skulle vinnas på det

sätt, att eu del av handelsbyråns ärenden överflyttas till sjöfartsbyrån och

en del av bergsbyråns ärenden till industribyrån, men att samtidigt från

alla fyra de nuvarande byråerna avskiljas vissa ärenden av mindre speciell

natur, som nu höra till deras handläggning, samt att för dessas behandling

inrättas en tredje byrå. Samtliga de nuvarande byråerna synas för närvarande

relativt mycket upptagas av utarbetande och granskning av författningsförslag,

som beröra deras respektive arbetsområden. Det är otvivelaktigt

av vikt, att den specialkunskap, som finnes representerad på de olika

byråerna, kommer till användning icke minst vid behandlingen av dylika

ärenden, men själva den författningstekniska bearbetningen torde dock

snabbare och med större fördel kunna ske på en för ändamålet särskilt

utrustad byrå, vilken i avseende å själva innehållet skulle hava att samarbeta

med den byrå, som i ett visst fall sutte inne med specialkunskapen.

På samma sätt skulle också vissa grupper av ärenden handläggas, vilkas

fördelning mellan byråerna för närvarande synes mera oklar och tillfällig.

Ä industribyrån handläggas exempelvis åtskilliga ärenden, vilka äga betydelse

även för handeln. A handelsbyrån handläggas t. ex. ärenden angående

fastställande av s. k. hamntaxor, frågor, vilka synas i högre grad äga betydelse

för sjöfartens än för handelns vidkommande. Till handelsbyrån höra

även remisser angående tullstadgefrågor, vilka likaledes i många avseenden

beröra sjöfarten. Det torde befinnas lämpligt att till den föreslagna nya

Organisationsän

dringar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

byrån förlägga vissa av dessa blandade ärenden. Denna byrå kommer därigenom

även att bidraga till sammanhållningen av de många och växlande

arbetsuppgifter, som kommerskollegium bar att fullgöra. Det sammanhållande

momentet utgöres för närvarande så gott som uteslutande av

generaldirektörens person. I samma syfte skulle det också verka, om man

till byrån lade även ärenden angående verkets administration, personalfrågor

och dylikt, vilka genom sitt stora antal äro rätt betungande.

Den sålunda föreslagna byrån torde lämpligen böra erhålla namnet

»allmänna byrån».

Inrättande av en dylik allmän byrå torde vara så mycket lämpligare, om

å de två övriga, vissa näringar särskilt representerande byråerna och i synnerhet

den nya industri- och bergsbyrån kunna förvärvas fackmän såsom

chefer.

'' En med utgångspunkt från nu angivna grundtanke uppbyggd organisation

skulle gestalta sig på i huvudsak nedan angivna sätt. I fråga om detaljerna

kan givetvis intet förslag av kommittén framläggas; framhållas må emellertid,

att förekomsten av en allmän byrå bör giva rum för en större rörlighet

i avseende å arbetsfördelningen än den nuvarande indelningen i rena

fackbyråer.

Från sjöfartsbyråns handläggning avskiljas i huvudsak de ärenden angående

verkets organisation, som ännu tillhöra byrån, samt vissa ärenden, för

vilka den juridiska och författningstekniska erfarenheten spelar en mera

framträdande roll. Å andra sidan läggas till byrån rena handelsfrågor.

Byråns namn ändras till handels- och sjöfartsbyrån.

Byrån lär efter organisationsändringen för de egentliga byrågöromålen

bliva i behov av samma arbetskraft som för närvarande, d. v. s., utom kommerserådet,

en sekreterare och en notarie.

De under sjöfartsbyrån sorterande tjänsterna såsom sjötekniskt biträde och

sjöåklagare giva ej anledning till erinran från kommitténs sida. Ej heller

framställer kommittén något ändringsförslag beträffande fartygsregistreringssektionen.

Till frågorna om navigationsskolorna och skeppsmätningen skall

kommittén i det följande återkomma.

I anslutning till den nuvarande industribyrån organiseras industri- och

bergsbyrån. De bergstekniska synpunkterna höra bliva på ett fullt tillfredsställande

sätt tillgodosedda, om åt en bergstekniskt utbildad förste byråingenjör

anförtros handläggning av dylika frågor. Det torde ej råda något

tvivel, att även chefskapet över gruvkartekontoret kan på ett fullt nöjaktigt

sätt utövas av samma person vid sidan av handliavandet av dylika uppgifter.

Kontinuiteten med den nuvarande organisationen synes höra bevaras

på det sätt, att sekreteraren å bergsbyrån överflyttas till industri- och bergsbyrån.

Denne bör för övrigt få handlägga även sådana på sekreteraren å

industribyrån nu fällande göromål, vilka efter inrättandet av den allmänna

byrån komma att höra till industri- och bergsbyrån och för sin behandling

fordra en administrativt utbildad tjänsteman. Den å industribyrån nu placerade

förste byråingenjören samt notarien skulle bibehållas.

Såsom en följd av den nu antydda organisationen skulle byråchefen å

bergsbyrån samt sekreteraren å industribyrån bliva överflödiga. I och med

upphörandet av kommerskollegii arbete med upprättande av gruvbeskrivningar

bör även den ene å bergsbyrån anställde förste byrå ingenjörens tjänst

indragas.

Slutligen förordas jämväl indragning av den å industribyrån tjänstgörande

tekniska konsulenten. Enligt vad som anförts i det föregående skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

23

de arbetsuppgifter, som vill närmast torde lia föranlett inrättandet av denna

tjänst, upphöra. De å den tekniske konsulenten för (ivrigt vilande; göromål

torde utan synnerlig svårighet kunna fullgöras av annan hos kollegium anställd

personal.

Kommittén håller för sin del före, att den nu antydda organisationen av

industri- och bergsbyrån skall vara tillriicklig för utförande av vederbörliga

arbetsuppgifter. Mot densamma kan möjligen invändas, att den nuvarande

bergsbyrån bland annat har den speciella uppgiften att tillvarataga kronans

rätt beträffande statens gruvegendom. Denna synpunkt maste naturligtvis

tillerkännas ett visst berättigande. Det vill emellertid förefalla, som om de

åtgärder, vilka i dylikt syfte kunna visa sig erforderliga, i allmänhet borde

vara av mera juridisk än teknisk natur; någon egentlig gruvförvaltning

kan givetvis ej komma i fråga från en central institution av kommerskollegii

karaktär utan lärer väl — i den män den ej måste göras rent lokal

— snarare böra åvila bergmästarna.

Till frågan om den elektriska sektionen och inspektionen samt bergsstatens

lokalorganisation skall kommittén återkomma i det följande. Sprängämnesinspektionens

samt instruktörens i husslöjd verksamhet har ej föranlett

förslag av kommittén.

Allmänna byrån synes böra bestå av ett kommerseråd och ytterligare en

ordinarie tjänsteman. Huruvida det är nödvändigt att åt denne förläna

sekreterares ställning, är svårt att bedöma. Det vill synas, som om en

notarietjänst skulle vara tillfyllest. Då å handelsbyrån nu tjänstgöra —

förutom kommerserådet — två notarier, skulle såsom följd av det anförda

kunna indragas en notarietjänst.

Såsom tjänster i huvudsak fristående från organisationen i övrigt torde

få räknas kamrerare- och registratorsbefattningarna. Vad den förstnämndes

tjänst beträffar, synes den svårligen kunna undvaras, ehuru den å tjänsten

vilande arbetsbördan ej är mera betungande, än att utan tvivel ytterligare

göromål skulle kunna med densamma förenas. Detta synes böra uppmärksammas

vid arbetsfördelningen i kollegium i allmänhet, då det ej lärer

saknas ärenden, vilka lämpligen skulle kunna handläggas av kamreraren,

exempelvis vissa låneärenden o. d.

Vad däremot registratorstjänsten angår, måste det betecknas såsom överflödigt

att för densamma disponera en tjänsteman med de kvalifikationer,

som krävas för trettonde lönegraden. I den ekonomiska förvaltningen har

ju registratorn ingen del. En betydande del av diarieföring och registrering

i kollegium fullgöres å de särskilda avdelningarna — en i och för sig

säkerligen jämförelsevis dyrbar, men, som det vill synas, sakligt motiverad

anordning — och de åligganden, som vila å registratorn, äro ej svårare, än

att de kunna med fördel utföras av lämplig kvinnlig arbetskraft. Att

registratorns arbetsbörda ej är stor, följer redan av de hos honom diarieförda

ärendenas antal, cirka 10,000 om året, varvid märkes, att under självständigt

nummer diarieföres varje inkommande skrivelse även i äldre ärenden,

varför antalet verkliga ärenden är vida mindre, än diariet giver vid

handen. Kommittén föreslår, att registratorstjänsten indrages och att för

de till densamma hörande göromål nyttjas kvinnlig arbetskraft. Nyanställning

av sådan för ändamålet synes ej erforderlig.»

Besparingskommitténs betänkande, i vad angår det ordinarie anslaget

till kommerskollegium, utmynnar i följande hemställan, nämligen:

att utarbetandet och offentliggörandet av specialbeskrivningar över in
-

Besparings
kommitténs
hemställan,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

mutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt fyndigheter, vilka

förekomma i omedelbart sammanhang med dessa, måtte upphöra;

att den verksamhet för främjande i allmänhet av hantverk och mindre

industri genom anordnande av mässor och utställningar m. m., som nu

bedrives av tekniske konsulenten, måtte i huvudsak upphöra;

att kommerskollegii befattning med ärenden angående utdelande av

stipendier och reseunderstöd av statsmedel måtte avvecklas och dylika

frågor överlämnas åt lämpliga enskilda organisationer;

att understödsverksamheten för utbildande av lärlingar definitivt avvecklas;
att

i stället för de nuvarande handels-, sjöfarts-, industri- och bergsbyråerna

inrättas en handels- och sjöfartsbyrå, en industri- och bergsbyrå

samt en allmän byrå; samt

att ur kommerskollegii stat uteslutas följande tjänster:

1 kommerseråd,

1 sekreterare,

1 förste byråingenjör,

1 teknisk konsulent,

1 notarie och

1 registrator.

I detta sammanhang får jag meddela, att kommittén jämväl ifrågasatt

viss ändrad arbetsfördelning mellan den centrala myndigheten för inspektionen

över elektriska anläggningar, nämligen kommerskollegii industribyrås

elektriska sektion, och underlydande lokala myndigheter. Vid bifall

till kommitténs förslag i denna del skulle den å extra stat hos sektionen

uppförda förste byråingenjörstjänsten enligt kommitténs mening

kunna indragas. Då förslaget i fråga emellertid icke avser någon ändring

i det nuvarande antalet hos sektionen anställda ordinarie befattningshavare,

skall jag tillåta mig att upptaga detsamma till behandling i samband

med övriga frågor, som röra det å extra stat uppförda anslaget till

kollega verksamhet.

Såsom ovan redan nämnts, har kommerskollegium den 28 februari 1925

avgivit utlåtande över kommitténs betänkande. Vid kollega utlåtande

äro fogade dels till kollegium inkomna yttranden från järnkontoret och

samtliga förste fartygsinspektörer ävensom, beträffande navigationsskolorna,

från navigationsskoledirektionerna i Göteborg, Härnösand och Kalmar samt

stadsfullmäktige i sistnämnda två städer, dels åtta särskilda till kollegium

inkomna, fartygsinspektionen avseende framställningar från representanter

för varvs- och rederiföretag m. m., dels ock en till kollegium ingiven

framställning från interimsstyrelsen för södra Sveriges elektriska kraftintressenters

förening.

Därjämte har kollegium överlämnat efter utlåtandets justering till kolle
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:In proposition Nr 178.

25

gium inkomna särskilda skrivelser från handelskammaren i Karlstad,

torvtillverkarnas tekniska förening, svenska elektriska installatörsförbundet

och konsthantverkarnas gille ävensom från vissa representanter för varvsoch

rederiföretag i Malmö och Karlshamn.

För egen del har kommerskollegium, vad nu angår det ordinarie anslaget

till kollegium, till en början anfört i huvudsak följande.

Kommerskollegii nuvarande organisation hade trätt i verksamhet så

nyligen som år 1920 efter långa förarbeten. Den kommitté, som utarbetat

riktlinjerna för denna organisation, hade nämligen påbörjat sitt arbete

redan år 19u8 och avslutat detsamma under loppet av år 1913. Först vid

1919 års riksdag hade frågan om kollegii omorganisation vunnit sin lösning

och skedde denna i huvudsakligaste överensstämmelse med kommitténs

riktlinjer. Av dessa fakta framginge, att organisationen ingalunda kunde

anses härleda sig ur den tendens till utvidgningar på olika områden, som

utmärkte kristiden. Under den jämförelsevis korta tidrymd, den nuvarande

organisationen varit i verksamhet — vilken tid dock till väsentlig del

kännetecknats av oregelbundna och onormala förhållanden — hade densamma,

såvitt kollegium kunnat finna, fungerat på ett i stort sett tillfredsställande

sätt. Kollegium kunde därför ej finna välbetänkt att efter

så kort tids verksamhet giva den vunna erfarenheten till spillo genom

att helt och hållet sönderbryta den nuvarande grundligen förberedda organisationen

och ersätta densamma med en, åtminstone såvitt framginge av

den synliga utredningen, på mycket lösliga premisser grundad ny organisationsplan

med följder, för vilka kollegium ville frånsåga sig allt ansvar.

Kollegium funne denna organisationsplan så mycket mera betänklig, som

under de allra senaste åren kollegii fasta personal redan avsevärt minskats

och därjämte anslaget till extra personal högst betydligt nedsatts. Därvid

vore att märka, att kollegium delvis självt tagit initiativ till inskränkningarna,

exempelvis indragning av hela upplysningssektionen, och sålunda

tagit hänsyn till intresset av att åstadkomma besparingar.

Efter att vidare hava framhållit, bland annat, att vissa av kommitténs

förslag icke kunde medföra några omedelbara verkningar ur besparingssynpunkt,

vadan ett forcerande av alla förslagens bedömande syntes kollegium

ändamålslöst, fortsätter kollegium:

»Innan kollegium upptager kommitténs föreliggande förslag till granskning

i detalj, anser sig kollegium böra fästa uppmärksamheten på vissa

i kommitténs betänkande förekommande vilseledande uppgifter. På sin

tid erhöll kollegium, liksom flertalet andra centralverk, från vederbörande

departement en förfrågan rörande antalet under vissa angivna tidsperioder

å var och en av verkets ''särskilda avdelningar handlagda ärenden med

angivande tillika av antalet till de olika avdelningarna under respektive

tidsperioder inkomna ärenden ävensom balansen vid varje periods slut.’

Självfallet avse ock de av kollegium insända uppgifterna i ämnet, vilket

Kommers
kollegitim.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

iiven uttryckligen framgår av uppgifternas rubricering, i överensstämmelse

med den framställda frågan redovisning av ’ärenden\ Icke desto

mindre har den av kommittén verkställda avvägningen av verkets, respektive

de olika avdelningarnas inom verket arbetsbörda, såsom i betänkandet

vid upprepade tillfällen framkålles, ägt rum på grundval av den

föreställningen, att de av kollegium lämnade siffrorna hänföra sig till antalet

av till kollegium inkomna skrifter. Att detta kunnat komma och tydligen

också kommit att väsentligen förrycka bedömandet av vissa av de

frågor, som kommittén haft under behandling, ligger i sakens natur. Skulle

från kollega sida en redovisning av antalet inkomna skrifter och ej ärenden

ägt rum, ''något som emellertid ur synpunkten av uppgifternas användbarhet

överhuvud taget för det därmed avsedda syftet synes kollegium

hava varit skäligen meningslöst, skulle givetvis de i tabellerna förekommande

talen varit högst väsentligt högre. Härvid bör bland annat även

beaktas, att kommittén icke kan med sin utgångspunkt i fråga om denna

statistiks innebörd hava fått en riktig uppfattning om proportionen mellan

arbetsbördan på olika byråer och avdelningar, då det enligt verkställd

provundersökning visat sig, att proportionen mellan ifrågavarande tal

komme att högst väsentligt förskjutas vid statistikens förändring till att

avse antalet av inkomna skrifter. Enligt nämnda undersökning komme

nämligen talens ökning att på de olika byråerna växla från omkring

25 procent ända till omkring SO procent, därvid det erbjuder visst intresse

att konstatera, att största ökningen hänför sig till handelsbyrån, synbarligen

beroende på nämnda byrås jämförelsevis stora skriftväxling i

taxeärenden.

_ Kommitténs användning av den lämnade statistiken lämnar emellertid

även i övrigt rum för befogade erinringar. Förutom de ytterligare

rena misstag, kommittén härutinnan begått och vartill kollegium senare

bland annat i samband med frågan om byråindelningen återkommer, förtjänar

redan här särskilt uppmärksammas det skeva sätt, varpå kommittén

i den å sid. 7 intagna tabellen1 sammanställt uppgifter för olika

tidsperioder. Under det att kommittén sålunda beträffande industribyrån

i siffrorna för åren 1920, 1921, 1922 och första halvåret 1924 icke medtagit

ärenden, tillhörande elektriska seklionens arbetsområde, medtagas åter i

siffrorna för åren 1913, 1916 och 1918, avseende industribyrån före omorganisationen,

även ärenden, vilka numera tillhöra nämnda sektion, och

därjämte en del rena bergsärenden. Till betydelsen härav för den kommittén

åliggande undersökningen och de därur framkomna resultaten

återkommer kollegium likaledes här nedan vid behandlingen av kommitténs

uppslag i fråga om byråindelningen i kollegium.»

Efter att därefter hava framhållit, att kollegium ägde odelad förståelse

för de syften, som föranlett igångsättandet av kommitténs arbete, uttalar

kollegium vidare, att kollegium vid sin granskning av kommitténs förslag

å ena sidan sökt medverka till sådana besparingar, vilkas genomförande

kunde ur det allmännas synpunkt betyda mera än nyttan av att bibehålla

respektive arbetsuppgifter och befattningar, men att kollegium å andra sidan

måst ställa sig avvisande mot framkomna förslag, i den mån nyttan av

respektive arbetsuppgifters och däremot svarande tjänsters bibehållande av

Se sid. 5 hur förut.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ta proposition Nr 178.

kollegium prövats vara lör det allmänna större än den med indragning löi

bundna ekonomiska vinsten.

Kollegium övergår härefter till en detaljgranskning av kommitténs förslag,

därvid kollegium i huvudsak följt samma uppställning som den i

betänkandet gjorda.

I fråga om till eu början kommitténs förslag till begränsning av kommerskollegii

arbetsuppgifter utlåter sig kollegium på följande sätt:

»Kommitténs undersökning rörande möjligheterna för indragning av

arbetsuppgifter inom kollegii verksamhetsområde synes kollegium hava,

på sätt kollegium oek inledningsvis antytt, bekräftat vad kollegium redan

i sitt utlåtande den 21 mars 1923 angående begränsning av arbetsuppgifter

beträffande kollegii arbetsområde framhöll, nämligen att det sade sig

nästan självt, att ifråga om detta förvaltningsområde, för vilket själva arbetsuppgifterna

bestämts jämförelsevis nyligen efter grundliga. förberedelser

och sorgfälligt övervägande, det ej gärna nu skulle låta sig göra

att i andra än jämförelsevis fåtaliga och mindre betydande undantagsfall

påvisa uppgifter, som kunde helt avskiljas eller begränsas, utan att samtidigt

redan vunna resultat gåves till spillo eller eljest äventyrades viktiga

samhällsintressen.

Den av kommittén först omnämnda arbetsuppgift, som enligt dess förslag

skulle upphöra, är utarbetandet av specialbeskrivningar över inmutningsbara

fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt fyndigheter, som förekomma

i omedelbart sammanhang med dessa. Kommittén förklarar sig

vara av den bestämda uppfattningen, att statens handhavande av denna

uppgift borde upphöra, samt anför som skäl härför, att värdet ur statsverkets

synpunkt av dylika beskrivningar syntes svårligen kunna stå i skälig

proportion till kostnaderna för deras utarbetande, men vill samtidigt

för sin del ej bestrida, att dylika redogörelser kunde äga sitt störa värde,

särskilt som historiskt material.

Kollegium vill i anledning av detta uttalande framhålla, att dessa specialbeskrivningar

ursprungligen (se koinmerskollegiikommitténs betänkande

II sid. 207) voro huvudsakligen avsedda att göra värdefulla uppgifter

rörande mineralfyndigheter tillgängliga för allmänheten, ehuru

givetvis desamma även beräknades vara av värde för statsorganens, särskilt

bergsöverstyrelsens, handläggning av frågor rörande bergshanteringen.

De voro sålunda ämnade att tillgodose övervägande praktiska

syften.

Kommittén synes hava överskattat den relativa betydelsen av den historiska

delen av en specialbeskrivning och samtidigt underskattat värdet av

så väl den geologiska som den teknisk-ekonomiska delen.

Den historiska delen är avsedd att belysa bergshanteringens utveckling i

gångna tider med angivande så långt som möiligt av verkningarna av de

i olika hänseenden vid skilda tider vidtagna åtgärderna till ledning i det

fortsatta arbetet på hanteringens utveckling. Den geologiska delen beskriver

förekomsternas geologiska uppträdande och meddelar de vetenskapliga

slutsatser, som därav kunna erhållas. Den praktiska betydelsen

härav är icke inskränkt till enbart de direkt behandlade gruvfälten, utan

erbjuder denna avdelning av beskrivningen den sakkunnige bergsteknb

kern ledning till värdefulla slutsatser, även beträffande andra geologiskt

Ifrågasatt

begränsning

av

arbetsuppgifter.

Specialbeskrivningar

över inmutningsbara

fyndigheter

och stenkolsfyndigheter

m. m.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

likartade fyndigheter. De tekniska och ekonomiska delarna slutligen lämna

en beskrivning över nu använda metoder och anläggningar för fyndigheternas

nyttiggörande med angivande av såväl tekniska som ekonomiska

resultat.

Genom sammanställning av sakuppgifterna från dessa olika avdelningar

borde värdefulla upplysningar kunna erhållas vid planerande av brytning

eller utvidgning av driften vid redan befintliga gruvor. Härigenom skulle

under kända förutsättningar såsom olämpliga befunna metoder och anordningar

kunna på förhand och utan kostsamma experiment utmönstras.

Redan med hänsyn härtill bofde specialbeskrivningarnas existensberättigande

ur nationalekonomisk synpunkt icke behöva betvivlas. För att

kunna mera allmänt fylla en sådan uppgift måste specialbeskrivningar

föreligga över ett flertal fyndigheter av olika slag och med varierande

naturliga förutsättningar. Det enda hittills utkomna arbetet har ju kunnat

avhandla förhållandena endast inom ett, relativt begränsat, område.

Det torde knappast tillkomma kollegium att uttala sig i frågan, huruvida

detta arbetes kvalitet är sådan, att det fyller de fordringar, som, enligt vad

ovan nämnts, borde kunna ställas på detsamma. Den sakliga kritik, som

kommit till kollega kännedom, har emellertid varit gynnsam. Med hänsyn

till det intresse, som från bergsteknikers sida visats för fortsatt arbete

på dylika beskrivningar, anser sig kollegium emellertid våga påstå,

att specialbeskrivningarna av bergshanteringens män i allmänhet anses

vara av sådan betydelse, att utarbetandet av desamma icke nu bör avbrytas.

Kollegium erinrar i detta sammanhang om följande uttalande av

järnkontoret i dess yttrande den 22 april 1914 över kommerskollegiikommitténs

förslag i denna punkt: ''Med tacksamhet bör antecknas, att kommittéerna

såsom ett önskemål framhållit, att i samarbete mellan kommerskollegium

och geologiska undersökningen goda och tillförlitliga gruvbeskrivningar

må komma till stånd.’ Av järnkontorets bifogade yttrande

framgår, att uppfattningen om specialbeskrivningarnas nytta för bergshanteringen

icke ändrats, sedan nyssnämnda uttalande gjordes. Järnkontoret

förmäler sig sålunda skola för sin del i hög grad beklaga, om ifrågavarande

arbete icke skulle få fortsättas.

Kommittén omnämner kollegii, i utlåtandet den 21 mars 1923 angående

ifrågasatt begränsning av arbetsuppgifter beträffande kollegii arbetsområde,

gjorda uttalande angående möjligheten att inställa arbetet med dylika

specialbeskrivningar. Kollegium framhöll däruti värdet av specialbeskrivningarna

men medgav, att arbetet därå eller åtminstone tryckningen

av dem skulle kunna bedrivas i långsammare tempo eller möjligen

helt anstå under ’statsfinansiellt särskilt brydsamma tider’.

I anslutning till den ställning, kollegium sålunda tidigare intagit till

frågan om utarbetandet av förevarande specialheskrivningar, motsätter

sig kollegium alltså i så måtto icke kommitténs förslag på denna punkt,

att kollegium tillstyrker nådig förklaring, att med vidare utarbetande av

desamma skall tillsvidare anstå, men förbehåller sig kollegium att i sinom

tid, då statsfinansiellt mindre brydsamma förhållanden råda och arbetet

å byrån utan att erfordra särskild personalförstärkning sådant medgiver,

få inkomma med det förslag om arbetets återupptagande, vartill omständigheterna

kunna föranleda.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 17S.

29

Med kommitténs förslag, att den verksamhet för främjande i allmänhet

av hantverk oeli mindre industri senom anordnande av mässor och utställningar

m. m., som nu bedreves av tekniske konsulenten, måtte i huvudsak

upphöra, torde närmast åsyftas de av kollegium på sin tid efter uppdrag

av Kung!. Maj:t anordnade ''lmntvcrksstämmorna’ samt anordnande av

upplysningsbyråer för hantverket på Skånemässan och Svenska mässan,

båda år 1919. Konsulentens befattning med dessa mässor och utställningar,

som avse hantverk och konstindustri (se punkt 4 i kommitténs betänkande,

sid. 37), har i själva verket redan sedan länge upphört. Den sista hantverksstämman

hölls år 1921. Sedan dess har konsulenten ej haft uppdrag

av kollegium att anordna eller bidraga till anordnande av någon hantverket

berörande mässa eller utställning i någon form. Vidkommande övriga

frågor av mera allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien

såsom organisations- och yrkesutbildnings- samt lärlingsväsende, kooperation

m. m. (se punkt 5 i kommitténs betänkande, sid. 37), så hava dessa

på senaste tid inskränkts till ett minimum. Antalet av tekniske konsulenten

under åren 1923 och 1924 hållna föredrag har sammanlagt ej överstigit

10. I samband härmed må nämnas, att konsulentens tjänsteresor

under år 1924 väsentligt inskränkts och dragit en kostnad för staten av endast

403 kronor 40 öre.

Av vad sålunda anförts torde med tydlighet framgå, att de under förenämnda

punkterna 4 och 5 i besparingskommitténs betänkande angivna

arbetsuppgifterna för tekniske konsulenten ingalunda numera utgöra någon

nämnvärd del av hans arbete. Kommitténs påstående, att tekniske

konsulentens uppgifter vore ’i betydande grad inriktade på föreläsningsverksamhet,

anordnande av utställningar och dylikt’, motsvaras sålunda

icke av nuvarande förhållanden beträffande konsulentens verksamhet i

tjänsten.

Vad härefter angår de av industribyrån handlagda stipendieärendena,

så har kommittén uttalat, att dess granskning ''efterlämnat ett starkt intryck

av de svårigheter, som ett väl avvägt handhavande av stipendiemedel

för staten måste medföra’. Kommittén anför vidare: ''Misstag lära ej

kunna undvikas. Såvitt kommittén kan bedöma, skulle i regel samma

resultat kunna uppnås med mindre kostnad, om statsbidrag till stipendier

överlämnades till enskilda institutioner, som äga en närmare kännedom

om de lämpligaste stipendiaterna och för vilka olägenheterna av misstag

torde vara mindre än när staten står som utdelare.’

Kollegium vill till en början erinra, hurusom fördelningen av ifrågavarande

stipendier intill år 1921 verkställdes av Kungl. Maj:t efter förslag

av kollegium, som dessförinnan hört enskilda organisationer. Från och

med år 1921 överlämnades avgörandet till kollegium, som alltjämt införskaffat

yttranden från enskilda yrkesorganisationer. Under den långa tid,

kollegium haft att handlägga stipendieärendena, har kollegium ingalunda

fått något ''starkt intryck av de svårigheter, som ett väl avvägt handhavande

av stipendiemedel för staten måste medföra.’ Fastmera har kollegium

erhållit den bestämda uppfattningen, att enda möjligheten för erhållande

av en fullt objektiv prövning av föreliggande ansökningar just

ligger däri, att den verkställes av en statlig organisation, som är oberoende

av enskild konkurrens och i övrigt privata intressen samt särskilda

yrkesorganisationer. Genom att vederbörande enskilda organisationer

lämnats tillfälle att framföra sin ''närmare kännedom om de lämpligaste

Verksam hot

för främjande

i allmänhet

av hantverk

och mindre

industri

genom anordnande

av

mässor och

utställningar

m. m.

Stipendie
ärenden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

stipendiaterna’ inom organisationens verksamhetsområde torde möjligheten

att begå de av besparingskommittén fruktade misstagen i görligaste

män undvikas; i allt fall torde genom den förnyade prövningen i kollegium

misstagsmomenten bliva mindre, än om den enskilda organisationen

i fråga haft att fördela understöden. Vad nu anförts synes så uppenbart,

att det torde få anses egendomligt, att en annan uppfattning kan efter

verkställd granskning av föreliggande fråga göras gällande.

Kollegii verksamhet med stipendiefördelningen bär tydligt givit vid

handen, att ett stipendiehrev från en svensk statlig myndighet utomlands

skattas väsentligt högre än ett sådant från en enskild organisation och

därför öppnar ökade studiemöjligheter för vederbörande stipendiat. Det

har också understundom förekommit, att personer, endast för att vinna

denna fördel, sökt och fått sig tilldelade relativt obetydliga understödsbelopp

i förhållande till de med respektive studieresor skäligen förenade

kostnader.

Kommittén har underlåtit att lämna anvisning på vilken eller vilka ''enskilda

institutioner’, som lämpligen skulle kunna anförtros stipendiefördelningen

i fråga. Denna underlåtenhet torde vara tämligen förklarlig. Till

en början torde dock kunna fastslås, att någon sådan enskild institution

eller organisation ej finnes, som kan göra anspråk på att ens tillnärmelsevis

så allsidigt representera de skilda, understundom varandra motstående

intressen, som förefinnas inom de fyra yrkesgrupperna arbetare, verk-,

mästare, idkare och tekniker, att den kan tänkas ensam övertaga fördelning

av här ifrågavarande stipendier.

Staten skulle med kommitténs ståndpunkt alltså nödgas utlämna för

delningen av stipendierna till flera enskilda institutioner och organisationer.

Svårigheterna med eu sådan anordning torde framstå av vidfogade1

förteckning å enskilda vrkessammanslutningar inom de olika yrkesgrupperna.

Särskilt vad angår ’idkare’, Verkmästare’ och ''arbetare’, torde det

vara mycket svårt att framleta någon enskild sammanslutning med sådant

medlemstal och sådan organisationsform i övrigt, att den kan anses

för ett fullt representativt organ ens för alla organiserade yrkesutövare

inom gruppen i fråga, än mindre för flera av dessa grupper. Att uppdela

någon eller några grupper på flera organisationer synes knappast genomförbart

med hänsyn till svårigheten att avväga storleken av det anslagsbelopp,

som i sådant fall borde tilldelas varje organisation.

Men frånsett detta, måste staten, genom att åt en enskild organisation

lämna uppdrag att fördela statsstipendier, anses giva ett statligt erkännande

av vederbörande organisation såsom den främsta på området samt

säkerligen framkalla krav på statsbidrag för stipendiefördelningens handhavande,

varigenom syftet med överflyttningen av uppdraget till enskilda

organisationer — besparing av statens utgifter för ändamålet — skulle väsentligt

förringas, om ej omintetgöras. Uteslutet vore icke ens, att kostnaderna,

genom arbetets fördelning på ett flertal enskilda organisationer,

bleve ökade.

överlämnas stipendiefördelningen till enskilda institutioner, torde ej

kunna undvikas, att stipendierna ej bliva fullt enhetligt behandlade samt

att de yrkesutövare, som ej tillhöra någon av de utdelande organisationerna,

komma i sämre ställning än de, som tillhöra vederbörande organisation.

Ej här bilogad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kim f/l. Maj: In proposition Nr 17H. 1(1

I detta samband må framhållas, att ''senator Emil Possclils stipendiefond’

överlämnats till kommerskollegium av framlidne senatorn Posseltl

och att ett upphävande av kollegii befattning med frågor angående sti

pendier ur denna fond icke lärer kunna av Kungl. Maj:t beslutas.

Ehuru av sammanhanget ej fullt klart framgår, huruvida kommittén

med sitt förslag rörande stipendierna åsyftar även utdelningen av bergsteknikerstipendier,

anser sig kollegium höra beträffande dessa stipendier

framhålla följande.

Stipendierna i fråga anses av kollegium kunna utdelas till tekniker, oav

sett från vilken läroanstalt de utgått, allenast de ägna sig åt någon av de

näringar, nämligen gruv- och brukshanteringen samt stenindustrien, vil

kas intressen kollegium har att i egenskap av bergsöverstyrelse bevaka.

Skulle utdelningen jämväl av ifrågavarande stipendier anförtros åt någon

enskild institution, finnes ingen sådan, som företräder alla de näringsgrenar,

som skola hava gagn av stipendierna. Mest omfattande i sin verksamhet

är i sådant avseende järnkontoret. Kollegium samråder också

vid utdelningen med järnkontoret i vad avser sökande, vilkas studier beröra

området för dess sakkunskap. Härigenom komplettera järnkontorets

förslag och kollegii stipendieutdelningar varandra. Järnkontorets verksamhet

omfattar emellertid ej samma område, som förevarande stipendier

avse att tillgodose, varför kollegium även måst inhämta råd på annat

håll. Då ej heller fördelningen av bergsteknikerstipendierna berett kollegium

någon svårighet, kan kollegium icke förorda ett förslag, som skulle

komma att väsentligen försämra sättet för denna fördelning.

I anledning av nu ifrågavarande förslag må vidare erinras, att behandlingen

av hantverkslåneärendena till en början handhades av en enskild

sammanslutning, Sveriges bantverksorganisation, men att ärendena, efter

upprepade framställningar från nämnda organisation, senare överflyttats

till kollegium.

Beträffande slutligen den av kommittén ifrågasatta definitiva avvecklingen

av statens understödjande verksamhet för lärlingsutbildning m. w.

må erinras därom, att vederbörande departementschef i statsverkspropositionen

till 1923 års riksdag uttalat, att han för egen del väl insåg betydelsen

för det svenska hantverkets utveckling och uppblomstring av en ratio

nellt ledd lärlingsutbildning och gärna skulle hava sett, att något avbrott

i den statliga understödsverksamheten på ifrågavarande område icke behövt

ifrågakomma, men att han likväl ej kunde tillstyrka av kollegium

då gjord framställning om anslag till nya lärlir.gsgrupper. I senare statsverkspropositionen

hava samma skäl alltjämt åberopats. På de skäl, som

kollegium anförde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 augusti 1924, anser

kollegium alltjämt beklagligt, om staten skulle undandraga sig att ekonomiskt

bidraga till den brännande frågan om lärlingsväsendets ordnande.

Slutligen torde böra framhållas, att, därest det av kommerskollegium

och skolöverstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetade förslaget till

lag om lärlingsväsendet i vissa yrken skulle i sina huvudsakliga delar

upphöjas till lag, kommerskollegii industribyrå torde komma att erhålla

vissa nya uppgifter, vilka närmast äro hänförliga till tekniske konsulentens

arbetsområde.» I

Understå dsverksamhet

för utbildande

av

lärlingar.

I kommerskollegii hemställan beträffande ovannämnda specialbeskrivningar

över inmutningsbara fjndigheter och stenkolsfyndigheter m. m.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

Ifrågasätta

organisatio

n sändringar.

Allmänna

byrån.

liar chefen för kollegii bergshvra, kommerserådet Sidenvall, förklarat sig

icke kunna instämma. Under uttalande att han ansåge bibehållandet av

denna arbetsuppgift vara av större värde än den med upphörandet förbundna

ekonomiska vinsten, har han anfört, att kollegium enligt hans

mening bort förklara sig icke kunna tillstyrka kommitténs förslag i denna

punkt.

Beträffande härefter kommitténs förslag till organisationsändringar i

kommerskollegium anför kollegium följande:

»Kommittén har i fråga om kollegii organisation föreslagit väsentliga

omdaningar. Sålunda ifrågasätter kommittén, bland annat, att en del av

handelsbyråns ärenden skulle överflyttas till sjöfartsbyrån och en del av

bergsbyråns ärenden till industribyrån, men att samtidigt från alla fyra

de nuvarande byråerna skulle avskiljas ''vissa ärenden av mindre speciell

natur’, som nu höra till deras handläggning, samt att för dessas behandling

skulle inrättas en tredje byrå, vilken kommittén föreslår skola benämnas

''allmänna byrån’. Kommittén framhåller i detta sammanhang

åtskilliga konsekvenser av kommitténs nu ifrågavarande förslag beträffande

vissa å de därav berörda byråerna placerade tjänster.

I fråga om kommitténs sistnämnda förslag gäller i särskilt framträdande

grad, vad kollegium ock beträffande betänkandet i dess helhet redan inledningsvis

betonat, att detsamma är behäftat med stora brister i avseende

å precisering och motivering. På nu föreliggande punkt är denna brist så

framträdande, att det överhuvud taget varit mycket svårt, stundom

knappast möjligt för kollegium att bilda sig ett något så när tillförlitligt

omdöme om vad kommittén i vissa avseenden egentligen åsyftar.

Sålunda angiver icke kommittén uttryckligen, vad kommittén i detta

sammanhang avser med ''vissa ärenden av mindre speciell natur’, för vilkas

behandling borde inrättas en särskild byrå. Huruvida det är de sålunda*

åsyftade ärendenas inre art, deras betydelse eller omfattning, som utgjort

underlaget för kommitténs tankegång är icke i betänkandet utsagt. Någon

exemplifiering i frågan om dessa ärenden förekommer icke, för såvitt det

icke möjligen skulle kunna antagas, att kommittén med dessa ärenden åtminstone

i huvudsak åsyftar den i betänkandet omedelbart därefter omnämnda

författningstekniska bearbetningen av författningsförslag, som

äro föremål för de sakkunniga (tekniska) byråernas granskning eller på

sådana byråer utarbetas, ävensom vissa grupper av ärenden, vilkas fördelning

mellan byråerna ''för närvarande’ syntes vara oklar och tillfällig.

Dessa senare ärendesgrupper exemplifieras synnerligen knapphändigt.

Beträffande industribyrån framhålles endast, att där handlades åtskilliga

ärenden, vilka ägde betydelse även för handeln. Å handelsbyrån handlades

t. ex. ärenden angående fastställande av s. k. hamntaxor, frågor,

vilka syntes i högre grad äga betydelse för sjöfartens än för handelns vidkommande.

Till handelsbyrån hörde även remisser angående tullstadgefrågor,

vilka likaledes i många avseenden berörde sjöfarten. Det kunde

antagas komma att befinnas lämpligt att till den föreslagna nya byrån

förlägga ''vissa av dessa blandade ärenden’. Kommittén lämnar ej heller

här närmare ledning, om vilka ärenden som härvid avses. Denna byrå

komme därigenom även att ''bidraga till sammanhållningen av de många

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tu proposition Nr 178.

:ki

och växlande arbetsuppgifter, som kollegium har att fullgöra’. I samma

syfte skulle det också verka, om man till byrån hide även ärenden angående

verkets administration, personalfrågor och dylikt, vilka genom sitt stora

antal voro rätt betungande. Från sjöfart sbyråns handläggning skulle vidare

avskiljas i huvudsak de ärenden angående verkets organisation, som

ännu tillhörde byrån, samt vissa ärenden, för vilka den juridiska och

författningstekniska erfarenheten spelade en mera framträdande roll.

Vilka ärenden, som med dessa senare åsyftas, angives icke av kommittén. A

andra sidan skulle till den tänkta handels- och sjöfartsbyrån läggas rena

händelse ronden.

Kommittén framhåller därjämte, att inrättande av eu allmän byrå i

enlighet med kommitténs förslag syntes vara så mycket lämpligare, om

a do två övriga, vissa näringar särskilt representerande byråerna och i

synnerhet den nya industri- och bergsbyrån kunde förvärvas fackmän såsom

chefer, varjämte kommittén funnit förekomsten av en dylik allmän

byrå böra giva rum för en större rörlighet i avseende å arbetsfördelningen

iin den nuvarande indelningen i rena fackbyråer.

Innan kollegium ingår på ett bedömande i detalj av förslaget i förevarande

del, vill kollegium fästa uppmärksamheten på att kollegii

huvuduppgift allt sedan dess inrättande på 1600-talet avsetts att utgöra

det centrala organet för rikets handel, industri och sjöfart, vartill senare

kommit bergshanteringen. Grunden till att frågan om kollegii omorganisation

nu senast upptogs till behandling var ock intresset av att kollegium

skulle, såsom då angavs, kunna bliva det centrala organet för statens

näringspolitik och såmedelst det närmaste organet inom centralförvaltningen

för tillgodoseende av näringslivets behov. Detta förhållande rubbas

ingalunda därav, att statsmakterna under senare tider gång efter

annan pålagt kollegium inspektionsuppgifter och andra åligganden, vilka

icke kunna anses hava till huvudsyfte att gagna näringarna utan snarare

tillkommit för tillgodoseende av allmän säkerhet, beskattningsändamål och

dylikt. Ehuru det varit förenat med stora svårigheter för kollegium att

ur betänkandet utläsa kommitténs verkliga intentioner i fråga om den

s. k. allmänna byrån, bär kollegium emellertid för varje fall kunnat konstatera,

att ett realiserande av kommitténs förslag angående omläggning

av kollegii byråer, i vad det avser sammanslagning av vissa för näringarnas

tillgodoseende direkt inrättade byråer, skulle icke oväsentligt

bidraga till förringande och försvagande av kollegii sålunda avsedda

karaktär av sakkunnigt näringsorgan. Innebörden av kommitténs visserligen

knapphändiga och oklara motivering för den föreslagna allmänna

byrån måste nämligen anses vara, att den insats för näringsärendens sakliga

och tekniska behandling och belysning, som hittills varit huvudändamålet

med kollegii ämbetsverksamhet, skulle hädanefter i vitala delar

sättas i andra rummet och i motsvarande fall försteget i stället lämnas åt

uppgiften att författningstekniskt utforma och granska behövliga författningar

inom näringarnas område samt väl även att bidraga med sin

insats vid tolkningen och tillämpningen av dessa författningar. Ett särskilt

i ögonenfallande exempel erbjuda härvid bergsärendena, som enligt

förslaget skulle förlora sin speciella målsman inom kollegium. Härjämte

skulle handeln, som dock hittills ansetts av så vital betydelse, att den

lånat sin benämning åt ämbetsverket, bliva i avsaknad av egen målsman.

Vidare synes kommittén åsyfta, att till den allmänna byrån skulle förläggas

åtskilliga ärendesgrupper, som nu beröra flera fackbyråers intresse
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 152 höft. (Nr 17S.) ''■>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!» Maj ds proposition Nr 178.

sfärer. Det förefaller kollegium i sistnämnda hänseende emellertid svårligen

kunna anses såsom följdriktigt och logiskt, att den omständigheten,

att ett visst ärende kan ki-äva belysning av olika sakkunniga, skall kunna

motivera dess avskiljande från direkt kontakt med varje sådan sakkunnig.

Den riktiga förläggningen av ett dylikt ärende är givetvis — i

allmänhet och sålunda såvitt ej särskilda förhållanden föranleda annat —

dess hänförande till den fackbyrå, där detsamma huvudsakligen hör

hemma. Avgörandet av denna förläggning kan visserligen ibland vålla vissa

svårigheter, men är detta i och för sig ingen omständighet, som kan anses

motivera en anordning, som skulle helt utesluta sakkunskapen vid behandlingen

eller åtminstone högst väsentligt förringa dess möjligheter att

komma till sin rätt. Att exempelvis, såsom kommittén bland annat synes

förorda, till den s. k. allmänna byrån förlägga ärenden angående hamntaxor

förefaller kollegium innebära ett betänklig! underskattande av dessa

ärendens allmänna betydelse för handel och sjöfart.

Belysande för beskaffenheten av kommitténs förslag på förevarande

punkt är även den omständigheten, att kommittén bland de få exempel

på s. k. blandade ärenden, som kommittén själv, som det åtminstone vill

synas, tänkt sig såsom lämpliga för den allmänna byrån, upptagit hanmtaxeärendena,

utan att kommittén synes hava uppmärksammat, att desamma

i och med handels- och sjöfartsbyråernas samman slagning i själva

verket skulle förlora karaktären av blandade ärenden i den mening, varifrån

kommittén utgått. I huvudsak enahanda förhållande gäller beträffande

åtminstone flertalet av de omnämnda tullstadgefrågorna liksom

även, efter eventuell sammanslagning av byråer enligt kommitténs förslag,

beträffande, ett flertal andra, av kommittén ej nämnda frågor, som

nu möjligen kunna anses beröra mer än en byrå.

En närmare undersökning rörande möjligheterna för och lämpligheten

av att från nuvarande fackbyråer avskilja ärenden, vilkas förläggande

till en allmän byrå möjligen skulle kunna ifrågakomma, visar, att antalet

av sådana ärenden är ganska ringa och att deras direkta betydelse för

näringarna icke är av någon som helst central natur. Till en början

skulle samtliga respektive byråer berörande reseräkningars granskning

och föredragning kunna förläggas till en dylik byrå liksom ärenden

rörande tillämpning å lokalstatstjänster i allmänhet av löne- och pensionsbestämmelser.

Vidare skulle möjligen kunna dit avskiljas från nuvarande

handelsbyrån frågor rörande marknader och lotterier, från sjöfartsbyrån

frågor rörande tillämpning av gällande författningar om åtgärder till

förhindrande av smittosamma sjukdomars införande i riket, från industribyrån

det kamerala handhavandet av låneärenden samt från fartygsinspektionsbyrån

ärenden avseende granskning av expensmedelsredovisningar.

Beträffande sistnämnda två ärendesgrupper bör dock uppmärksammas,

att viss behandling av låneärendena av kommittén föreslås skola

handläggas av kamreraren liksom vissa ekonomiska ärenden å fartygsinspektionsbyrån,

.varutinnan torde särskilt åsyftas granskningen av

ifrågavarande expensmedelsredovisningar. Det kunde slutligen ifrågakomma

att till den allmänna byrån hänföra vissa besvärsmål, berörande

bergsbyråns arbetsområde. Dessa äro emellertid oftast av teknisk

art. I synnerhet gäller detta besvär över bergmästares beslut angående

anvisande av utmål, vilka besvär åter, därest de äro av

juridisk karaktär, skola gå till allmän domstol. I varje fall äro

de besvärsmål, varom här är fråga, i den mån de överhuvud taget skola

s. 35 Kontrollera mot PDF

KMnj:ts proposition Nr 178.

35

diga till kol logi um, av .stort intresse för vissa bergsärendens behandling

i allmänhet. Med hänsyn till vad sålunda anförts synas kollegium dylika

besvärsmål icke böra förläggas annorstädes, än där bergsärenden i

övrigt komma till behandling.

kitt förläggande till en i enlighet med kommitténs förslag inrättad allmän

byrå av sådana här ovan nämnda ärenden, vilka nu tillhöra flera

byråers intresseområden men efter sammanslagningen av byråer skulle

intressera huvudsakligen en av de nyorganiserade byråerna, måste kollegium

på förut angivna skäl på det bestämdaste avstyrka, om sådant av

kommittén verkligen åsyftats. Av vad kollegium ovan anfört torde vidare

framgå, alt eu dylik allmän byrå, i avsaknad av nyssnämnda ärenden,

skulle, även med fullt beaktande av den byrån åliggande medverka]!

i olika författningsfrågor m. in., erhålla ett alldeles otillräckligt och

högeligen osäkert underlag för sin verksamhet. Den skulle sannolikt härutinnan

komma i väsentligt sämre ställning än nuvarande handelsbyrån

respektive nuvarande bergsbyrån, vilka byråer kommittén förmenar icke

hava tillräckligt arbete för att motivera bådas tillvaro, vartill kommer, att

dess arbetsområde måste bliva i betänklig utsträckning konturlöst, heterogent

och splittrat. Kollegium anser sålunda redan på grund härav den

på förevarande punkt föreslagna organisationsändringen icke kunna av

kollegium tillstyrkas.

Oavsett de skäl, som kollegium sålunda anfört mot kommitténs ifrågavarande

förslag, föreligger, emellertid ett ytterligare särskilt motiv för kollegium

att motsätta sig realiserandet av detsamma. Ett avgörande hinder häremot

föreligger nämligen så till vida, att, även med hänsyn tagen till vissa

av kommittén ifrågasätta lättnader, varken å sjöfarts- eller industribyrån

kan läggas en så väsentligt ökad tunga, som kommitténs förslag i själva

verket förutsätter. Med hänsyn till sjöfartsbyråns, särskilt byråchefens,

belastning har redan nu måst genomföras en ändrad arbetsfördelning

genom att byrån befriats från befattning med vissa ärenden rörande verkets

ekonomi, personal, lokaler och inventarier, och beträffande chefen för

industribyrån måste bestämt sägas ifrån, att ytterligare belastning icke

kan få ifrågakomma. Ett ytterligare tillskott av arbete på dessa båda byråer

skulle för övrigt medföra ett oavvisligt behov av ökade arbetskrafter av

lägre grad.

Kommittén utgår vid sitt framställande av detta förslag från att dess

granskning av kollega arbete givit vid handen, att kollega olika avdelningar

vore väsentligen olika betungade. Det vore, framhåller kommittén,

tydligt, att industribyrån och sjöfartsbyrån vore betydligt mera belastade

än handels- och bergsbyråerna. Ej minst giillde detta byråchefsbefattningarna.

Kommittén hade också kommit till den bestämda uppfattningen,

att arbete av den kvalitet, att därför fordrades byråchefs handläggning, ej

förekomma i så stor utsträckning, att fyra byråchefer vore för ändamålet

behövliga. En nära till hands liggande förenkling skulle givetvis, förmenar

kommittén, vinnas genom en organisation med dels en handels- och

sjöfartsbyrå, dels en industri och bergsbyrå. Enligt vad den i det föregående

införda statistiken visade, hade också antalet ärenden inom koller

gii byråer under senare tid nedgått så av=''■att eu dylik sammanslagning

möjligen kunde ifrågasättas. Efter konstaterande av att nedgången

delvis kunde antagas vara beroende av tillfälliga orsaker framlägger kommittén

därefter sitt här ovan relaterade förslag om fördelning av nuvarande

4 byråers arbete på 3 byråer.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Att kollegii olika avdelningar äro olika betungade kan icke bestridas,

men dels lärer det överhuvud taget få betraktas såsom särdeles svårt, för

att icke säga omöjligt, att, huru än en byråindelning anordnas, med jämnhet

fördela arbetsbördan på olika byråer, dels har kollegium för sin del

erfarenhet av att, även med en och samma fördelning av ärendesgrupper

mellan byråerna, kravet på arbetsintensitet på de olika byråerna tid efter

annan högst väsentligt växlar; en växling, som för övrigt ingalunda kan

utläsas ensamt ur en statistik av den beskaffenhet, som här föreligger (jämför

kollegii erinran här ovan). Det undandrager sig kollegii bedömande,

i vad mån kommittén vid sina överväganden tagit hänsyn till dessa åtminstone

för kollegii erfarenhet tämligen självfallna förhållanden, liksom

i vad mån kommittén vid avläsandet av den tillgängliga statistiken beaktat,

att de där förekommande talen ock måste ställas i visst förhållande

till den å respektive avdelningar anställda personalens storlek samt till

inverkan å vederbörande byråchefs arbetsbörda genom delegation av vissa

ärendenas behandling, om en fullt riktig uppskattning skall kunna göras.»

Kollegium erinrar härefter, att kollegium redan inledningsvis framställt

vissa anmärkningar mot sammanställningen av uppgifterna för industribyrån

före, respektive efter omorganisationen, samt fortsätter vidare:

»En fullt riktig sammanställning härvidlag giver vid handen, att

exempelvis den siffra, 4,210, som avser redovisade ärenden för år 1918

å industribyrån, skall, för att kunna jämföras med de i tabellen

förekommande talen, för åren efter omorganisationen underkastas reduktion,

varigenom densamma nedbringas till 2,118.1 I förstnämnda

siffra ingå nämligen dels en del ärenden, sammanlagt 1,819, av beskaffenhet

att numera beröra industribyråns elektriska sektion, dels

273 rena bergsärenden, under det att, som förut nämnts, i siffrorna för

industribyrån efter omorganisationen icke tagits någon som helst hänsyn

till ärenden å nämnda sektion. Detta sistnämnda förhållande är å andra

sidan ägnat att, när det gäller att bedöma arbetsbördan å industribyråns

administrativa sektion och möjligheterna att dit förlägga ytterligare arbetsuppgifter,

väsentligen förringa värdet av de av kommittén begagnade

siffrorna. Det är nämligen att märka, att byråchefen, respektive sekreteraren

å administrativa sektionen deltaga i handläggningen även av en viss

del av ärendena å elektriska sektionen. Om hänsyn tages till de å nämnda

sektion förekommande ärenden, utgjorde samtliga ärenden å hela industribyrån

efter omorganisationen:

Av kommittén

anförda siffror

(—administra- tiva sektonens

ärenden)

Ärenden å

elektriska

sektionen

Hela antalet

ärenden å

byrån

År 1920 ...............

4,652

5,247

9,899

> 1921 ...............

5,835

4,508

10,343

» 1922 ...............

6,768

4,311

11,079

1h 30 le 1924 ..............

1,823

1,708

3,531

1 Av dessa ltommo emellertid på grund av dåvarande ärendesfördelning allenast 1,851

ärenden på extra föredragandens avdelning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majrts proposition Nr 17k. 37

Vid bedömandet av industribyråns ärendesredovisning bör vidare icke

torbises, att antalet ärenden för åren 1920—1922 påverkades, såsom av tabellen

i besparingskommitténs betiinkande framgår, i särskilt hög grad av

det då förekommande stora antalet stipendieärenden och sockerlicensärenden,

för vilkas behandling fanns anställd särskild, numera e.j längre

förefintlig arbetskraft. 1 detta senare avseende tillåter sig kollegium

hänvisa till vad kollegium här nedan anför vid bedömandet av frågan om

indragning av tekniska konsulenten.

Sammanfattningsvis vill kollegium sålunda framhålla, att kommittén

synes hava vid sitt bedömande av de omständigheter, som beröra förevarande

organisationsspörsmål, dels i viss mån överskattat värdet av de

statistiska uppgifter, som föreligga, dels i ett betydelsefullt hänseende

missuppfattat desamma och dels i avgörande hänseenden fullständigt felaktigt

tillgodogjort sig desamma. Sannolikheten för att vissa resultat,

vartill kommittén i sitt förslag på föreliggande punkt kommit, också skulle

visa sig vara orealiserbara, synes redan vid sådant förhållande vara påfallande

stor.

För prövning av de ärenden, vilka för närvarande handläggas å handeisbyrån,

kräves ett synnerligen ingående detaljstudium av spörsmålen ifråga

och av de med dem sammanhängande, ofta vittgående konsekvenserna

å näringslivets område. Redan på denna grund synes enligt kollegii uppfattning

ett förverkligande av den utav kommittén ifrågasatta omregleringen

av byråerna inom kollegium ogenomförbar, i vad den avser handelsbyråns

upphörande.

Härtill kommer emellertid ett förhållande, vilket torde få tillerkännas

minst samma betydelse vid avgörande av denna fråga, nämligen att eu

handelsbyrå — oavsett möjligheterna för andra byråer att med hänsyn

till arbetsbördan kunna helt eller delvis verkställa dess arbete — måste

anses i och för sig vara en nödvändighet inom ett sådant verk som kommerskollegium,

vilket ju bland sina främsta uppgifter just räknar tillvaratagande

av handelns intressen. Det har även visat sig, att handelsbyrån,

under den tid, den varit i funktion, kommit att få handlägga ett

flertal viktiga och i näringslivet synnerligen ingripande frågor, vilkas

behandling erfarenhetsmässigt krävt en genom sitt arbete med dithörande

spörsmål därå särskilt inriktad personal. Härvidlag torde vara att beakta

de under nuvarande utrikespolitiska efterkrigsförhållanden särskilt

talrika handelspolitiska frågor, till vilka kollegium har att taga ståndpunkt.

Vidare äro bland annat att märka de olika förslag och därmed

förbundna författningsfrågor å handelns olika områden, vilka från skilda

statsdepartement remitteras till kollegium samt komma att alltjämt göras

till föremål för kollegii och närmast då en handelsbyrås bedömande. Den

för närvarande å byrån till behandling föreliggande, synnerligen omfattande

frågan om eu genomgripande revision av näringsfrilietsförordningen

i dess helhet utgör visserligen ett med längre mellanrum återkommande

arbete, men har byrån givetvis jämväl för framtiden att dessemellan

successivt förvänta till handläggning andra frågor inom näringsfrihetslagstiftningens

område.

Handelsbyrån har dessutom genom handelns nära sammanhang med de

flesta andra till kollegii verksamhet hörande spörsmål haft att deltaga i

åtskilliga viktigare ärendens behandling inom kollegium, även om föredragningen

av dessa ärenden skett från andra byråers sida.

Handels
byrån.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Muj:ts proposition Nr 178.

Vid sin behandling av frågan om handelsbyrån kan kommittén, slutligen

icke hava i tillräcklig grad beaktat den betydelse beträffande bedömandet

av nämnda byrås arbetsbörda, som måste tillerkännas den

byrån åvilande granskningen av hamntaxeförslag och förslag till taxor

å grundpenningar, kanaltaxor in. in. Ärenden av hithörande beskaffenhet

fordra för sin behandling stor noggrannhet och ingående erfarenhet på

området, varjämte de oftast äro av synnerligen tidsödande beskaffenhet.

Det måste från kollega sida bestämt sägas ifrån, att ett underskattande

vid övervägandena rörande kollega organisation av dessa ärendens vikt

såsom sådana samt betydelse för bedömandet av byråns arbetsbörda skulle

kunna medföra mycket betänkliga konsekvenser för de intressen, som av

dessa ärenden beröras. Det förtjänar härvid erinras, att årliga uppbörden

av de på grund av ifrågavarande taxor utgående avgifter utgör betydande

belopp, såsom år 1920 något över 16 miljoner kronor, år 1921 något över

13 miljoner kronor, år 1922 något över 16\/., miljoner kronor och år 1923

något över 18 miljoner kronor.

De här ovan mot handelsbyråns upphörande anförda skälen — däribland

ej minst den ovan påpekade omöjligheten att bereda till densamma

hörande ärenden eu tillfredsställande behandling på annan byrå — giva

anledning till så stora betänkligheter, att kollegium icke kan finna det

försvarligt att ifrågasätta handelsbyråns upphörande som självständig

byrå.

Kommitténs förslag om bergs byråns sammanslagning med industribyrån

giver kollegium anledning erinra, att bergshanteringen redan år 1630 blev

inom centralförvaltningen företrädd genom särskilda befattningshavare och

år 1637 genom ett särskilt ämbetsverk samt att ett sådant fristående verk

iigde bestånd till och med år 1857. Genom kungörelse den 11 december sist

nämnda år stadgades, att bergskollegium skulle upphöra såsom särskilt

ämbetsverk och förenas med kommerskollegium samt att följaktligen de

åligganden, vilka då tillkonnno bergskollegium, med 1858 års ingång skulle

övertagas av kominerskollegium.

Från bergskollegii förening med kommerskollegium till år 1892 fanns

emellertid inom kommerskollegium en särskild föredragningsrotel för hu

vudsakligen bergsärenden.

Med år 1892 omorganiserades kollegium, därvid bersgärendena hänfördes

till en byrå för ärenden angående bergshanteringen och andra industriella

näringar. I följd härav försvunno de befattningar, som dittills varit avsedda

för handläggningen av bergsärenden, men nyssnämnda byrå erhöll

som chef en förutvarande bergstjänsteman och som sekreterare en i gruvrätt

speciellt förfaren jurist. Då år 1897 personalombyte skedde å byråchefsbefattningen,

blev en icke-bergstekniker innehavare av densamma.

Den ökade anhopningen av ärenden på denna byrå nödvändiggjorde redan

år 1902 Kungl. Maj :ts medgivande för kollegium att under högst två måna

der begagna sig av den ovannämnda sekreteraren som adjungerad ledamot

för föredragning och handläggning av ärenden, som åt honom överlämnades.

För berörda tid berättigades kollegmm därjämte att förordna

lämplig person som sekreterare åt den sålunda adjungerade ledamoten.

Som avlöning åt den adjungerade ledamoten och åt sekreteraren hos honom

skulle utbetalas byråchefs, respektive sekreterares tjänstgöringspenningar

för ifrågavarande tid.

Medgivanden att på samma sätt verkställa uppdelning av ärenden på

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kanot. Maj:ts proposition Nr 17*. 39

nämnda byril gavos därefter för följande tider nämligen tva månadei''

1903, fyra månader l!K)(i, tre månader 11)07, fyra månader 11)08, fyra månader

1909, fyra månader 1010, sex månader 1011 samt de sex första måna

derna 10J2.

Från och med den 1 juli 1012 fanns i kollegium inrättad eu befattning

som extra föredragande å förberörda byrå. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter skulle innehavaren av denna befattning, förutom att

han biträdde kollegium med handläggning av ärenden, fullgöra åligganden,

som i övrigt ankomme på ordinarie byråchef. Befattningen i fråga

innehades till eu början av den förutvarande adjungerade ledamoten och,

sedan denne på hösten samma år utnämnts till kommerseråd och chef för

byrån, av eu förut icke i kollegium anställd tekniker.

Extra föredraganden hade till sitt biträde en extra sekreterare.

Denna anordning kvarstod, tills kollega omorganisation med 1920 års ingång

trädde i kraft och alltså den förutvarande byrån för ärenden angående

bergshanteringen och andra industriella näringar uppdelades i

en bergs- och eu industribyrå.

Uppdelningen av ärendena mellan den ordinarie och den adjungerade

ledamoten skulle, som ovan nämnts, ske efter kollega särskilda beslut.

Till den adjungerade ledamoten överlämnades vissa särskilt angivna ärenden,

i början så gott som uteslutande bergsärenden så niir som på någon enstaka

fråga av annan natur. Med år 1907 började antalet sådana andra ärenden,

som överlämnades till den adjungerade ledamoten, att något växa och

bland dem förekommo då frågor om lärlingslag, konstslö jdutställning i

Stockholm, lotterier, gifter, explosiva varor, eldfarliga oljor, elektriska

ledningar in. m. Dessa andra ärenden voro i regel sådana, som erfordrade

större juridisk eller administrativ förfarenhet, något som ofta iiven gällde

de bergsärenden, som överlämnades till dylik föredragning.

Sedan förenämnde tekniker övertagit den extra föredragningen, drogs

eu skarpare gräns mellan byråchefens och extra föredragandens verksamhetsområden.

Den förre fick på sin lott bergsärendena, på byrån ankommande

personalärenden och sociala ärenden samt ärenden angående explosiva

varor, eldfarliga oljor, elektriska ledningar, lotterier, utlänningars

fastighetsförvärv samt vissa ärenden angående gifter, apoteksvaror, sprit

varor och tobak, under det att övriga industriärenden tilldelades extra

föredraganden. Härifrån kunde dock i enstaka fall undantag förekomma,

då sådant ansågs lämpligt. Sedermera överflyttades på extra föredraganden

även handläggningen av ärenden angående elektriska ledningar.

De ärenden, kommittén velat sammanföra på en industri- och bergsbyrå,

hava alltså endast under tiden 1892—1901 samt i viss utsträckning under

tiden 1902—1911 varit sammanförda till föredragning av endast en ledamot

av kollegium, och under den första av dessa tioårsperioder hade, som

förut nämnts, chefskapet för byrån innehafts av en bergstekniskt förfaren

tjänsteman under mer än halva tiden. Att bergsärendena undantagslöst

föredrogos av en tjänsteman, som varken tekniskt eller juridiskt

ägde speciell kännedom om detta område, var ett förhållande, som ägde

bestånd endast under något mer än 4 år, och även då för ef änne ju på byrån

i sekreterarens person speciell erfarenhet i gruvlagstiftningen. Att under

den senare tioårsperioden dennes adjunktion omfattade endast några månader

då och då innebar ej, att hans arbete med de till hans handläggning

delegerade ärendena var begränsat till dessa kortare tider, utan endast

afl hans föredragningar måste inpassas inom desamma.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Vill man låta den erfarenhet, som tydligt utläses ur denna faktiska utveckling,

komma till sin rätt, måste kommitténs förslag om sammanslagning

av industri- och bergsbyråerna redan på denna grund te sig högst

betänkligt.

Då kommittén föreslagit, att bergsbyrån skulle indragas och bergsärendenas

handläggning ske gemensamt med övriga industriärenden på

industribyrån, har det synts kollegium angeläget att inhämta upplysning

angående uppfattningen om nyttan av eu sådan sammanslagning hos

bergshanteringens representanter. Det torde nämligen vara obestridligt,

att gränserna för den nuvarande bergsbyrån i hög grad blivit bestämda

för tillmötesgående av eu under årens lopp ofta manifesterad opinion

bland bergshanteringens män. För att få eu föreställning om den uppfattning,

som på sådant håll gjorde sig gällande i frågans nuvarande

läge, har kollegium alltså lämnat järnkontoret tillfälle att yttra sig i

ämnet.

I avseende ä frågan om sammanslagning av bergsbyrån med industribyrån

betonar järnkontoret i sitt yttrande först, att den nuvarande orgånisationen

varit i tillämpning endast från och med år 1920, efter att hava

blivit föregången av en ytterst ingripande utredning, som tagit i anspråk

ungefär ett tiotal år, och att, om ändringar nu befunnes önskvärda, det

syntes ligga närmast till hands att inskränka sig till de jämförelsevis

obetydliga jämkningar, som för ett bättre fördelat arbete kunde vara erforderliga,

utan att själva ramen för organisationen rubbades. Vidare

framhålles, att med hänsyn till den plats, bergshanteringen sedan gammalt

intoge i den svenska nationalliushållningen, och i betraktande av näringens

säregna beskaffenhet, som förutsatte speciell teknisk sakkunskap

för ett rätt bedömande av förekommande frågor, det icke kunde vara tillrådligt

eller lämpligt, att sakkunskapen för hela denna näring skulle representeras

av eu underordnad tjänsteman, en förste byråingenjör å den

sammanslagna byrån. Eu sådan anordning hade icke synts stå väl tillsammans

med kommerskollegii åliggande att vara bergsöverstyrelse och med

det chefskap, som från kollega sida skulle utövas över bergsstaten. Berörda

åligganden syntes knappast kunna på ett tillfredsställande sätt och

till hanteringens verkliga gagn utövas, med mindre den byrå, som handhade

bergsärendena, stode under ledning av en i bergstekniska frågor fullt

sakkunnig chef. Järnkontoret ansåge sig nödgat för sin del inlägga en

bestämd gensaga mot kommitténs förslag om sammanslagning av industrioch

bergsbyråerna. Järnkontoret hemställer slutligen, att bergsbyrån

fortfarande måtte bibehållas såsom särskild byrå.

Kollegium, som finner de av järnkontoret anförda skälen för bibehållande

av en särskild bergsbyrå synnerligen väl grundade, vill särskilt

understryka behovet av bergsbyrån för fullgörandet av de kollegium såsom

bergsöverstyrelse åliggande arbetsuppgifter. Därvid får kollegium

erinra om den för gruvhant er ingen gällande speciella lagstiftningen, på

grund av vilken tillföras kollegium mål och ärenden av den beskaffenhet,

att de icke kunna behörigen behandlas utan tillgång på arbetskrafter, förtrogna

såväl med gruvlagstiftningen rent juridiskt sett som särskilt med

bergshanteringens tekniska förhållanden. För befordrandet av syftet

(kollegii instruktion § 18) att behörigen utnyttja arbetskrafterna med hänsyn

till deras kompetens och kvalifikationer i övrigt har kollegium järn
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Ku»yl. Maj:In proposition Nr 178.

41

viil i stol- utsträckning överlämnat åt byråchefen för bergsbyrån att avgöra

ärenden, som på grund av gruvstadgan inkomma till kollegium.

Kommittén har tydligen alldeles missuppfattat arten av kollega befattning

med kronans gruvegendom, då kommittén förmodar, att de åtgärder,

som i sådant avseende kunde visa sig- erforderliga, i allmänhet borde vara

av mera juridisk än teknisk natur. Kollegium får till belysande härav

erinra därom, att i det av kommittén jämväl omnämnda nådiga brevet

den 17 maj 1923, varigenom ifrågavarande bestyr uppdrogs åt kollegium,

finnes intagen föreskrift, att, där fråga uppkommer, huruvida under kollega

förvaltning stående gruvegendom skall nyttiggöras genom utarrendering

eller på annat sätt, kollegium skall hava att med eget förslag underställa

ärendet Eders Kungl. Maj:ts prövning. Att till grund för kollegii

förslag i sådant avseende teknisk utredning måste finnas, torde vara alldeles

uppenbart, och hava sådana utredningar i vissa fall varit mycket

omfattande. Beträffande fyndigheter, som inmutas enligt lagen den 31

maj 1918, innefattande särskilda bestämmelser angående rätten (ill inmutning

inom vissa län, måste kollegium redan på ett tidigt stadium verkställa

den utredning, som erfordras för att avgöra frågan om och när kro^

nan bör anmäla sig till begagnande av jordägarandel i sådan fyndighet,

och även dessa frågor äro nästan helt och hållet av teknisk natur och erfordra

i allmänhet teknisk besiktning av fyndigheterna i fråga. För

handhavandet av denna uppgift är alltså den tekniska insikten av avgörande

betydelse.

I anslutning till kommitténs uttalande om denna förvaltning anser sig

kollegium böra meddela, att kollegium icke utövat någon egentlig gruvförvaltning

och torde detta icke heller vara lämpligt. Ännu olämpligare

skulle det dock vara, om sådan, som av kommittén ifrågasattes, skulle

komma att åläggas bergmästarna.

De till kollegii handläggning hörande bergsärendena måste således obetingat

anses vara av sådan art, att den härför av kommittén föreslagna

organisationen icke kan påräknas på ett tillfredsställande sätt tillgodose

varken statens intressen eller bergshanteringens berättigade krav, För

statsintressets vidkommande skulle kommitténs förslag otvivelaktigt innebära

bland andra olägenheter ett försvagande av statsmyndighetens sakkunskap

och auktoritet på °n punkt, som blir känsligare i mån som statens

uppgörelse med de lappländska malmbolagen angående övertagande

av malmfälten närmar sig eller tillgodogörandet av statens egna fyndigheter

aktualiseras. Redan ur nu angivna synpunkter måste kollegium

bestämt avstyrka förslaget om sammanslagning av industri- och bergsbyråerna.

För åstadkommande av en önskvärd utjämning emellan belastningen å

industri- och bergsbyrån har kollegium för avsikt att, i den mån så lämpligen

kan ske, överflytta vissa ärenden eller ärendesgrupper från den

förstnämnda till den senare. Sålunda kommer kollegium att föreslå sådan

.ändring i sin av Eders Kungl. Maj:t fastställda instruktion, att ärenden,

rörande explosiva varor och eldfarliga oljor ävensom angående kollegii

befattning med sprängämnesinspektionen och dess befattningshavare överflyttas

till handläggning å bergsbyrån, vars övriga verksamhetsområde

de i olika hänseenden beröra.

I detta sammanhang vill kollegium fästa uppmärksamheten på att kommittén

i avseende på gruvkartekontorets ställning synes hava fått en i

viss man felaktig uppfattning, då särskild personal angivits för det
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Till indragning

frågasatti

tj änster.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

samma. Med gruvkartekontoret betecknas kollegii gruvkartesamling och

de lokaler, där denna förvaras. Den där (lokalt sett) placerade förste byril

ingenjören deltager i arbetet med bergsbyråns övriga arbetsuppgifter jämsides

med att lian har det speciella uppdraget att vara föreståndare för

gru vkar tekontoret. Detsamma gäller även i någon mån ritbiträdet. Av

praktiska skäl diarieföras gruvkarteärendena särskilt på kontoret.

Kommitténs uppgift, att registret över kronans gruvegendom föres på

gruvkartekontoret, är även missvisande så till vida, att denna arbetsuppgift

icke tillhör gruvkartekontoret som sådant, utan har registret placerats

i samma rum som kartsamlingen dels på grund därav, att lämpligt

utrymme därstädes kunde beredas, och dels därför, att den förste byråingenjör,

som är föreståndare för gruvkartekontoret, närmast har uppdraget

att sköta registret.»

Kollegium ingår härefter närmare på det i kommittébetänkandet upptagna

spörsmålet om åstadkommande i vissa fall av en jämkning i arbetsfördelningen

å kollega olika avdelningar.

Kollegium framhåller i sådant avseende, att självfallet alla åtgärder

borde vidtagas, som till utjämnande av de olika byråernas och avdelningarnas

arbetsbörda kunde visa sig realiserbara utan eftersättande av

vidkommande ärendens möjligast sakkunniga behandling. Redan i det

föregående, nämligen i samband med behandlingen av frågan om bergsbyrån,

hade kollegium tillkännagivit sin avsikt att i angivet syfte i visst

avseende, föreslå jämkning av arbetsfördelningen mellan nämnda byrå

och industribyrån. Även beträffande kamreraren komine kollegium att

taga under övervägande möjligheten att hos honom förlägga handläggningen

av ärenden inom kollegium, där hans speciella sakkunskap kunde

komma till ytterligare användning. I

I fråga slutligen om kommitténs förslag till indragning av vissa tjänster

anför kollegium följande:

»Såsom närmaste påföljder av kommitténs olika förslag i fråga om indragning

av arbetsuppgifter och beträffande organisationsändringar an

giver kommittén — om här frånses den inverkan, kommitténs förslag har

i fråga om personalbeståndet å industribyråns elektriska sektion och var1

ill kollegium återkommer här nedan i samband med frågor berörande

olika lokalstater — bland annat uteslutande ur kollegii stat av följande

tjänster, nämligen ett kommerseråd, eu sekreterare, en förste byråingenjör,

en teknisk konsulent, eu notarie och en registrator.

Förslaget om indragning av ett kemmerserådsämbete och eu sek r eter artjänst

stor i omedelbart samband med av kommittén föreslagna organisationsändringar

i fråga om de nuvarande fyra handels-, sjöfarts-, bergs

och industribyraerna. Kollegium har emellertid, såsom av det föregående

framgår, icke kunnat tillstyrka genomförande av dessa senare, varför

kollegium jämväl avstyrker kommitténs förslag, såvitt det avser indragning

av ifrågavarande befattningar.

Kommitténs förslag om indragning av den ene å bergsbyrån anställ ne

förste byråingenjörens tjänst sammanhänger med förslaget om upphörandet

av kommerskollegii arbete med upprättande av gmvbeskrivningar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj:ts proposition Nr 17b.

43

I)å kollegium i del föregående uttalat sig för upphörande tillsvidare av

ifrågavarande arbetsuppgift, har kollegium icke någon erinran att framställa

mot indragning av den ena av förste byråingenjörstjänstcrna å

bergsbyrån.

För den händelse det skulle befinnas lämpligt att överföra förevarande

tjiinst på övergångsstat, vill kollegium icke underlåta att framhålla, att

kollegium givetvis å andra sidan är i tillfälle att bereda innehavaren

dii ra v sysselsättning inom kollegium.

Vad så angår den å kollegii stat uppförda befattningen såsom teknisk

konsulent, så hade. på sätt besparingskommiitén framhållit. 11)13 års riksdag

vid beviljande av anslag till befattningen uttalat, att konsulentens

huvudsakliga uppgift bolde vara hantverksiutressenas främjande. Utövningen

av denna och det därmed i intimt saraband stående arbetet i fråga

om stipendier till vissa yrkesgrupper inom industrien visade sig inom kort

vara så omfattande, att redan befattningens förste innehavare i stort sett

icke kunde tagas i anspråk för andra industribyrån åvilande göromål.

För övrigt lågo bemnlde befattningshavares huvudsakliga fackinsikter på

det yrkesskoletekniska området. Om man undantager de senaste åren,

hava tekniska konsulentens arbetsuppgifter successivt stegrats, främst till

följd av nya statliga anslag till främjande av yrkesutbildningen inom

industri och hantverk. Sålunda tillkom år 1914 anslag till en ny grupp

yrkesutövare, nämligen verkmästare och förmän inom industrien. År 1917

överflyttades, som förut nämnts, behandlingen av ärenden angående

hantverkslån från Sveriges hantverksorganisation, på dess därom upprepade

gånger framställda begäran, till kollegium; och år 191S tillkommo

anslag till statsunderstöd åt kan t verkställare för utbildning av lärlingar

samt till lärlingspremier. Å 1921 års riksstat vidtogos väsentliga höjningar

av reservationsanslagen till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda

närings* rkena, kikare av hantverk och annan mindre industri,

verkmästare och förmän samt teoretiskt och praktiskt utbildade tekniker,

som icke ägna sig åt bergshanteringen. Samtidigt höjdes hantverkslårefondens

kapitalbelopp med 100,000 kronor.

Här må jämväl till komplettering av besparingskommitténs utredning i

ämnet erinras, att innevarande års riksdag har att behandla framställning

av Kungl. Maj it och enskild motion om anvisande ånyo av anslag till reseunderstöd

åt ''arbetare’, ''idkare'', ''verkmästare’ och ''tekniker''.

Den väsentliga ökningen av arbetsuppgifterna föranledde givetvis ökai

behov av arbetskraft er. År 1921 anställdes en assistent åt konsulenten,

enligt beslut av riksdagen, och senare även en halvtidsamanuens. Sedan

den stats finansiella ställningen, på sätt bespar in gskommittén framhålla,

nödvändiggjort indragande såväl i stort sett av anslagen till reseunderstöd

som av nya anslag till lärlingsutbildning, hava också arbetskrafterna

minskats. Från och med don 1 juli 1923 indrogs sålunda assistenten och

från och med den 1 september 1924 amanuensen. Den väsentligaste delen

av tekniske konsulentens arbetsuppgifter har alltjämt utgjort fördelningen

av de olika stipendieanslagen och hantverkslån samt vad med dessa

fördelningar står i samband, såsom vägledning vid uppgörande av res

planer och granskning av reseberättelser samt kontroll över liantverkslånens

behöriga utnyttjande och återbetalande. Under senaste tid hava

dessa uppgifter praktiskt taget utgjort konsulentens samtliga arbets

åligganden.

Med hänsyn till det åtminstone för det närvarande minskade arbetsom
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Muj:ts proposition Nr 178.

råde, som kvarstår för konsulentens verksamhet inom kollegium, och ovissheten,

huruvida och i vilken grad de honom åvilande arbetsuppgifterna

kunna komma att åter ökas, skulle kommitterades förslag på denna punkt

lämpligen kunna föranleda till att konsulentbefattningen överfördes å

övergångsstat, med åliggande för den nuvarande befattningshavaren att

fortfarande förrätta den tjänstgöring inom kollegium, som må åläggas

honom.

Skulle en sådan åtgärd framdeles medföra, att konsulentens verksamhet

inom kollegium komrne att helt upphöra, bör dock redan nu framhållas,

att detta måste medföra behov av ersättning i annan arbetskraft,

exempelvis i form av eu teknisk'' amanuens.

I sand järn! med förslaget om inrättande av eu allmän byrå föreslår kommittén,

under framhållande av att på handelsbyrån nu tjänstgjorde — förutom

kommerserådet — två notarier, indragning av en notarie. Redan

med hänsyn till att kollegium här förut avstyrkt kommitténs förslag om en

allmän byrå, skulle förslaget om ifrågavarande indragning icke påkalla

särskilt yttrande från kollegii sida. Emellertid anser sig kollegium icke

kunna underlåta att framhålla följande synpunkter för beaktande vid bedömandet

av frågan om personalbehovet å kollegii handelsbyrå.

Redan vid den utredning av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade,

vilken föregick den omorganisation av kollegium,

varigenom handelsbyrån från cell med år 1920 kom till stånd, berördes

den väsentliga arbetsbörda, som komme att påvila blivande innehavare

av den för byrån föreslagna sekreteraretjänsten i och med att innehavaren

härav — för att bereda byråchefen tid att mera ingående ägna sig åt

andra större ärenden av för handeln betydelsefull karaktär — måste verkställa

den huvudsakliga utredning, som erfordrades för handelsbyråns

talrika och, såsom redan förut framhållits, oftast synnerligen tidsödande

ärenden angående hamntaxor, något som gäller även ärenden rörande

taxor å grundpenningar, kanaler in. m.

Genom beslut av 1923 års riksdag blev emellertid eu dittills alltsedan

1''artygsinspektionsbyråns inrättande på nämnda byrås stat uppförd sekreterarebefattning

från och med den 1 juli 1923 indragen. Denna indragning

motiverades av dåvarande departementschefen i den till grund för riksdagens

beslut liggande statsverkspropositionen med att lian vore av den

uppfattningen, att den ordinarie sekreterare, som för det dåvarande vore

placerad å handelsbyråns administrativa sektion, icke, såsom arbetsbördan

därstädes nu ställde sig, vore för sektionen oumbärlig utan lämpligen

kunde överflyttas till tjänstgöring å fartygsinspektionsbyrån. Handelsbyrån

har sålunda alltsedan sistnämnda dag icke tillgång till någon funktionär

med sekreterares tjänsteställning.

Kollegium, som icke haft tillfälle att yttra sig över förslaget om ifrågavarande

indragning, ansåg sig därför böra i samband med sin framställning

den 21 augusti 1924 angående anslagen till kollegium något beröra

sin ställning till denna indragning och de konsekvenser, densamma medfört.

Kollegium anförde därvid bland annat följande.

Med kännedom om storleken och beskaffenheten av den arbetsbörda,

som åvilade handelsbyrån, hade kollegium funnit sig föranlåtet att efter

vissa omplaceringar inom kollegium i övrigt föranstalta därom, att byrån,

da indragningen trädde i kraft, redan från början försågs med numerärt

sett samma arbetskrafter, som den haft omedelbart före indragningen.

De arbetskrafter, varmed handelsbyrån sålunda utrustats, hade alltjämt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

45

sedermera visat sig vara för ändamålet erforderliga, och kunde, såvitt

för det dåvarande kunde bedömas, med oförändrade arbetsuppgifter för

byrån någon reduktion i arbetsbiträdet på densamma för den närmaste

framtiden icke äga ruin.

De anordningar, som sålunda genomförts beträffande handelsbyråns

arbetskrafter, hade medfört olägenheter i flera avseenden.

De hade alltså till en början åstadkommit en ej oväsentligt ökad belastning

av den i anslaget till kollegium ingående posten: avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare m. m., vilken anslagspost i och för sig

genom upprepade beskärma gar blivit efter band avsevärt föl-minskad.

Den kunde därför förväntas i längden endast med svårighet lämna tillgång

till den förstärkning av arbetskrafterna på handelsbyrån, som genom

sekreterarebefattningens bortflyttande alltjämt vore av nöden.

Den i viss mån mest beklagliga följden av sekreterarebefattningens förflyttande

till annan byrå utgjordes emellertid av de organisatoriska olägenheter,

som denna förflyttning medfört. Att en byrå, på sätt som här

skett, ställts, organisatoriskt sett, i helt annan ställning än övriga byråer

inom verket i nu ifrågavarande avseende hade sålunda icke kunnat undgå

att vålla stora svårigheter och detta så mycket hellre, som chefen för

byrån nu vore generaldirektörens ställföreträdare.

Ett fortsatt bibehållande av de nuvarande anordningarna på handelsbyrån

måste alltså, syntes det kollegium, väcka stora betänkligheter, och

utginge kollegium från att det snart skulle visa sig oundgängligen nödvändigt

att härutinnan åstadkomma ändringar.

Eu av de å handelsbyrån numera placerade två notarierna har till följd

av avsaknaden av sekreteraren givetvis måst svara för vederbörlig beredning

och stundom även föredragning av förenämnda hamntaxeärenden.

Av den befattning med de löpande ärendena å byrån, vilken måste följa

med notarietjänst, måste de båda notariernas tid bliva mycket upptagen.

Men deras tid upptages i jämnbredd därmed av de förberedande arbeten,

som äro förenade med sådana större frågor, vilka, såsom förut nämnts,

tid efter annan förekomma inom en handelsbyrås verksamhetsfält. Dessa

arbeten äro emellertid till väsentlig del av den natur, att större kvalifikationer

erfordras av dess utövare än dem, som i regel kunna vara att påräkna

hos i statstjänsten mera nykomna tjänstemän. I anledning av den

erfarenhet, kollegium vunnit angående dessa förhållanden, anser kollegium,

att antalet ordinarie notariebefattningar icke utan men för tjänsten kan

minskas.

Genom indragning av den ena notarietjänsten skulle kollegium avskäras

från den bart när enda möjlighet för mötande av oavvisligt, mer

eller mindre tillfälligt bebor’ av arbetshjälp för ena eller andra byrån

på grund av ökad arbetsbelastning. En dylik indragning skulle därjämte,

för handelsbyråns vidkommande, otvivelaktigt medföra som konsekvens

ett undanskjutande i viss utsträckning av arbetet med de å byrån förekommande

taxeärendena, och finge för sådant fall den metod, som man

redan nu nödgats ofta nog tillämpa, nämligen att åt gällande taxor i

förekommande fall förläna förlängd giltighet, i utsträckt omfattning utnyttjas,

vilket givetvis skulle medföra ökade olägenheter.

Under hänvisning till vad kollegium även vid tidigare tillfällen uttalat,

får kollegium slutligen framhålla, att arbetet å handelsbyrån i betydelse

torde kunna mäta sig med arbetet å flertalet andra byråer inom den

centrala statsförvaltningen och därför enligt kollegii mening obetingat

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

kräver en sekreteraretjänst. På grund av nödvändiga sparsamhetssträvanden

anser kollegium sig emellertid icke i detta sammanhang höra

påyrka någon ändring härvidlag av det bestående förhållandet.

Vidkommande härefter den av kommittén förordade indragningen av

en registratorstjänst hos kollegium kan kollegium icke underlåta att framhålla,

att detta förslag vittnar om underskattning från kommitténs sida

av betydelsen av de uppgifter, som åvila en registrator i ett verk av

kollegii struktur och med den åtminstone tidvis stora beröring med allmänheten,

vilken utmärker kollegium. I trots härav men under framhållande

av att ifrågavarande indragning sannolikt kommer att medföra

ej oväsentliga olägenheter, anser sig kollegium icke höra motsätta sig kommitténs

förslag härutinnan. En indragning av registratorsbeiattningen

medför emellertid i varje fall, i bestämd motsats till vad kommittén härutinnan

förmenat, behov av förstärkning av den nuvarande kvinnliga personalen

å registratorskontoret, om en fullt betryggande skötsel av kollegii

efter dossiersystem upplagda arkiv skall kunna påräknas. Uppförande

i kollegii stat av, i stället för registratorstjänsten, én ny kontorsbiträdesbefattning

blir sålunda under angivna förhållanden erforderligt.

Därest registratorstjänsten överföres å övergångsstat och innehavaren av

tjänsten alltjämt ställes till kollegii förfogande, erfordras givetvis den

åsyftade förstärkningen först i och med innehavarens avgång från

tjänsten.»

Kommerskollegii utlåtande över besparingskommitténs betänkande, i vad

angår det ordinarie anslaget till kollegium, utmynnar i följande anmälan,

nämligen:

beträffande ifrågasatt begränsning av arbetsuppgifter:

att kollegium, i anslutning till den ställning, kollegium tidigare intagit

till frågan om utarbetandet och offentliggörandet av specialbeskrivningar

över inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt

fyndigheter, vilka förekomme i omedelbart sammanhang med dessa, i så

måtto biträdde besparingskommitténs förslag på denna punkt, att kollegium

tillstyrkte nådig förklaring, att med vidare utarbetande och offentliggörande

av desamma skulle tillsvidare anstå, men att kollegium förbehölle

sig att i sinom tid, då statsfinansiellt mindre brydsamma förhållanden

rådde och arbetet å byrån utan att erfordra särskild personalförstärkning

sådant medgåve, få inkomma med det förslag om arbetets återupptagande,

vartill omständigheterna kunde föranleda; och

att den av kommittén till upphörande förordade verksamheten för främjande

i allmänhet av hantverk och mindre industri, såvitt anginge anordnande

av mässor och utställningar, i själva verket redan sedan länge

upphört och att kommitténs förslag härutinnan alltså icke behövde föranleda

särskild åtgärd; samt

beträffande ifrågasatt indragning av tjänster i kollegium:

att kollegium icke motsatte sig uteslutande er kollegii stat av följande

tjänster:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kant)/. Moj:ts proposition Nr 178.

17

1 förste byräingenjör

l teknisk konsulent oeli

L registrator,

dock, beträffande sistnämnda två tjänster, under de förutsättningar, kollegium

i det föregående angivit.

I övriga delar förklarar sig kommerskollegium finna besparingskommitténs

förslag, såvitt nu är i fråga, icke böra föranleda någon åtgärd.

I anledning av innehållet i kommerskollegii över besparingskominitténs

betänkande avgivna utlåtande har kommittén den 12 innevarande mars

till mig ingivit en promemoria, däri kommittén till bemötande upptagit

vissa av de av kollegium mot kommitténs utredning framställda anmärkningarna

m. m.

Härav har kommerskollegium i sin tur föranletts att inkomma med en

den 14 i denna månad dagtecknad promemoria, däri kollegium ytterligare

utvecklat sina i utlåtandet gjorda uttalanden samt på vissa punkter underkastat

kommitténs bemötande av dessa uttalanden granskning och kritik.

Båda de ifrågavarande promemoriorna — i vilka behandlas spörsmål,

avseende icke endast det centrala ämbetsverket, kommerskollegium, utan

jämväl de under sagda ämbetsverk lydande myndigheter och kårer —

torde få såsom bilagor fogas till dagens protokoll (bilagorna A och B).

På sätt av den här förut lämnade redogörelsen framgår, utmynnar det

av statens besparingskommitté avgivna betänkandet, i vad detsamma angår

utgifter, som bestridas från det å riksstaten för kommerskollegium

uppförda ordinarie anslaget, i förslag om indragning av sex från sagda

anslag avlönade ordinarie befattningar. Ingen av dessa befattningar är

för närvarande vakant, därvid likväl är att märka, att innehavaren av en

sekreteraretjänst inom kollegium jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande för

närvarande uppehåller högre befattning inom annat verk, medan å hans

sekreteraretjänst vikarie tillsvidare är förordnad. Då de ordinarie befattningshavarna

i kommerskollegium — lika med ordinarie statspersonal i

allmänhet — äro berättigade att, såvida icke frivillig avgång ur tjänsten

äger rum, uppbära sin avlöning till dess pensionsåldern uppnås eller annan

befattning i statens tjänst erhålles, är sålunda, även vid ett genomförande

i full utsträckning av kommitténs förberörda förslag, någon omedelbar

besparingseffekt av större betydelse icke möjlig att uppnå. För tillvaratagande

av de framtida besparingsmöjligheter, som kunna komma att erbjuda

sig, synes det mig emellertid lämpligt, att, även där de nuvarande

personalförhållandena lägga hinder i vägen för uppnående av omedelbara

utgiftsminskningar, sådana befattningar, vilkas umbärlighet måste anses

genom den verkställda utredningen fullt ådagalagd, redan nu uteslutas ur

förteckningen å ordinarie tjänster och att de nuvarande tjänstinnehavarna,

därest de icke i något fall till följd av sin ålder må befinnas böra över:

föras å indragningsstat, upptagas å en särskild för ändamålet uppgjord

Promemorior

från statens

be^pari'' gskemmitté

och

kommer skollagium.

Departements
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

övergångsstat. I de fall åter, där tveksamhet i nyss angivna hänseende

kan råda, finnes enligt min mening ingen anledning att forcera ståndpunktstagandet

i ämnet. Detta gäller i all synnerhet i fråga om sådana

ändringar, genom vilka en prövad organisation skulle sönderbrytas.

De åtgärder, som av besparingskommittén beträffande kommerskollegium

föreslås för att åstadkomma möjligheter till minskning av statsutgifterna,

äro, såsom redan nämnts, dels sådana, som avse begränsning av de kollegium

åliggande arbetsuppgifterna, dels ock därutöver vissa organisatoriska

förändringar beträffande byråindelningen m. m.

Vidkommande de av kommittén i förstnämnda hänseende framställda

förslagen är från min sida i princip intet att erinra mot att den å kollegii

bergsbyrå bedrivna verksamheten med utarbetande och offentliggörande

av gruvbeskrivningar m. m. åtminstone tillsvidare nedlägges. Jag förordar

alltså, att den för arbetet i fråga avsedda förste byråingenjörsbefattningen

indrages. På kollegium lärer emellertid böra ankomma att

bedöma, huruvida, så länge den nuvarande innehavaren av sagda befattning

kvarstår i kollegium, hans arbetskraft alltjämt må kunna, utan

eftersättande av andra uppgifter, vilka lämpligen kunna å honom överflyttas,

i någon mån tagas i anspråk för nyssberörda arbete. Något

offentliggörande i tryck av de utarbetade beskrivningarna bör tillsvidare

icke ifrågakomma, med det undantag likväl, att sådant tryckningsarbete,

som redan nu påbörjats och för vilket kostnader nedlagts för anskaffande

av klichéer o. d., synes mig böra få vederbörligen slutföras.

Kommitténs förslag om upphörande av den kollegium nu åliggande befattningen

med utdelning av vissa slag av stipendier till hantverkare,

arbetare m. m. torde svårligen låta sig omedelbart realisera — bland annat

av den anledningen, att åtminstone i avseende å några stipendiatgrupper

annan lämplig institution för handhavande av stipendieutdelningen knappast

för närvarande förefinnes. Då ifrågavarande ärendesgrupp för närvarande

i huvudsak åvilar den tekniske konsulenten och innehavaren av

sagda befattning, även om densamma uteslutes ur kollegii tjänsteförteckning,

i allt fall tillsvidare kan antagas komma att stå till kollegii förfogande,

lärer någon kostnad för statsverket eller annan olägenhet icke

föranledas av att stipendieutdelningen tillsvidare handhaves på sätt hittills

skett. Skulle emellertid den nuvarande tekniske konsulenten avgå

ur kollegii tjänst eller behöva tagas i anspråk för andra uppgifter i sådan

omfattning, att stipendieutdelningen icke av honom medhinnes, torde kommitténs

nu förevarande förslag böra upptagas till förnyad omprövning.

Vad kommittén uttalat rörande inställande, efter avslutandet av nu pågående

lärlingskurser, av den statsunderstödda verksamheten för utbildande

av lärlingar, torde böra tagas under övervägande, för den händelse

fråga om ytterligare statsunderstöd för ändamålet framdeles skulle uppkomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.s proposition Nr 178.

4‘)

Övriga av kommittén gjorda uttalanden beträffande inskränkning av

den verksamhet, som nu bedrives av den tekniske konsulenten, lära, med

hänsyn till vad kollegium därutinnan anfört, icke påkalla något mitt

yttrande.

Beträffande härefter kommitténs förslag, i vad desamma avse direkta

organisatoriska förändringar inom kommerskollegium — utan någon minskning

i de kollegium åliggande arbetsuppgifterna — är det viktigaste

givetvis det, som syftar till omläggning av byråindelningen därhän, att

en av kollega nuvarande ordinarie byråer skulle kunna indragas. Mot

kommitténs ifrågavarande förslag har, såsom av det förut sagda framgår,

kommerskollegium, stött biand annat på yttrande från fullmäktige i järnkontoret,

uttalat allvarliga betänkligheter. För egen del har jag, utan

att vilja i allo ansluta mig till kollega argumentering, icke kunnat undgå

att finna vissa av dessa betänkligheter tungt vägande. Särskilt synes

det mig kunna ifrågasättas, huruvida icke —'' åtminstone med den nuvarande

arbetsbelastningen å kollega sjöfarts- och industribyråer — cheferna

för de av kommittén förordade två fackbyråerna, handels- och sjöfarts-,

respektive industri- och bergsbyrån, skulle komma att, trots inrättande av

den av kommittén föreslagna allmänna byrån, påläggas så tyngande och

omfattande arbetsuppgifter, att det bleve förenat med stora vanskligheter

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra desamma.

En annan omständighet, som synes mig tala mot kommitténs förslag i

nu ifrågavarande del, är vidare, att enligt förslaget kollegium skulle

berövas den tillgång till bergsteknisk sakkunskap och erfarenhet, som för

närvarande är representerad i chefens för bergsbyrån person. Ett dylikt

försvagande av kollega auktoritet och sakkunskap i bergstekniska frågor

skulle svårligen kunna undgå att medföra ogynnsamma verkningar såväl

för bergshanteringen i allmänhet som framför allt för tillvaratagandet av

statens egna intressen på detta område. Staten är och har under senare

år i allt större omfattning blivit ägare till eller delägare i olika malmfyndigheter

inom landet, vilkas tillvaratagande för statens vidkommande

tillsvidare i främsta rummet ankommer på kollegium såsom central förvaltningsmyndighet

för kronans gruvegendom. De nuvarande anordningarna

för tillvaratagande av statens gruvägarintressen äro visserligen att betrakta

såsom allenast provisoriska och lära väl icke, förrän den under utredning

varande frågan rörande ny gruvlagstiftning vunnit sin lösning, kunna utbytas

mot ett mera definitivt förvaltningssystem. Med full visshet torde

dock kunna sägas, att de uppgifter, som i nu ifrågavarande hänseende

påvila kollegium, komma att under den tid, som närmast stundar, bliva

alltmera maktpåliggande. Det skulle, såvitt jag kan finna, under sådana

omständigheter vara föga välbetänkt, om staten, utan att samtidigt träffa

andra betryggande anordningar för förvaltningen av sin gruvegendom,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. '' l''i2 höft. (Nr 178.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

indroge den byrå inom den centrala statsförvaltningen, vars chef bättre än

någon annan till statens förfogande stående person äger förutsättning att

bedöma dessa ofta synnerligen invecklade frågor, och sålunda försvagade

sina möjligheter att på ett ur ekonomisk synpunkt effektivt sätt tillgodogöra

sig de i statens ägo befintliga naturtillgångar, om vilka bär

är fråga.

Slutligen kan jag icke underlåta att, med utgångspunkt från de av mig

inledningsvis berörda synpunkterna, såsom min åsikt uttala, att, då den av

kommittén förordade indragningen av ett kommerserådsämbete ju icke

kan medföra någon ekonomisk effekt förrän i mån av inträffande ledighet

å dylikt ämbete och ett sönderbrytande av de nuvarande organisatoriska

anordningarna under alla omständigheter måste vara ägnat att medföra

kännbara olägenheter, någon anledning att vidtaga en dylik åtgärd i varje

fall för närvarande icke föreligger. Att företaga en omorganisation, vars

berättigande, även om den ekonomiska effekten därav omedelbart inträdde,

enligt min uppfattning skulle vara att anse såsom i hög grad tveksamt,

på så lång sikt, att farhågor måste hysas för att sagda effekt till följd av

förhållandenas utveckling kan komma att helt utebliva, finner jag för

egen del icke böra ifrågakomma.

Ehuru jag sålunda icke för närvarande kan biträda kommitténs förslag

rörande omläggning av den ordinarie byråindelningen inom kommerskollegium,

vill jag dock hava uttalat, att vid uppstående ledighet å kommerserådstjänst,

d. v. s. vid en tidpunkt, då en eventuell indragningsåtgärd

beträffande sådan tjänst kan medföra omedelbar besparingseffekt,

synes mig böra tagas under förnyat övervägande, huruvida med hänsyn

till då föreliggande förhållanden kommitténs nyssberörda förslag må

anses böra realiseras eller omläggning av byråindelningen på annat sätt

bör ske.

Av vad jag här ovan anfört i avseende å byråindelningen inom kommerskollegium

torde framgå, att jag icke heller beträffande sekreterareoch

notarietjänsterna anser någon indragningsåtgärd för närvarande böra

vidtagas. Återbesättande med ordinarie innehavare av ledigblivande dylik

tjänst synes mig dock icke böra ske, förrän det av mig ifrågasatta för

nyade övervägandet rörande byråindelningen ägt rum.

Beträffande kommitténs förslag om indragning av den för arbetet med

gruvbeskrivningarna inrättade förste byråingenjörstjänsten å bergsbyrån

har jag redan i det föregående uttalat mig. Mot förslaget om indragning

av registratorstjänsten och den tekniska konsulentbefattningen har jag

intet att erinra. Jag förutsätter likväl, att de nuvarande innehavarna av

sistnämnda två befattningar, så länge de kvarstå inom kommerskollegium

och i den mån de av dem hittills omhänderhavda göromålen icke nedläggas,

fortfarande bibehållas vid dessa göromål.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 51

Innehavarna av de befattningar, vilka av mig förordats till indragning

torde tillsvidare böra uppföras å övergångsstat. För ändamålet torde i riksstaten

böra uppföras ett särskilt anslag, förslagsvis beräknat till 24,000 kronor.

Med sagda belopp lärer alltså det å kommerskollegii stat uppförda anslaget

till avlöningar åt ordinarie tjänstemän böra minskas. Denna minskning

neutraliseras emellertid i viss mån av den ökning i anslaget, som nödvändiggöres

dels av det av riksdagen under nästlidna februari månad i

anledning av Kungl. Maj:ts framställning fattade beslutet angående reglering

av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden, dels ock av

det utav allmänna civilförvaltningens lönenämnd framlagda förslag rörande

uppflyttning i högre lönegrad av vissa befattningshavare, tillhörande förutvarande

andra normalgraden, för vilket chefen för finansdepartementet i

statsverkspropositionen till årets riksdag under »För flera huvudtitlar

gemensamma frågor» redogjort.

I sistnämnda ämne ber jag att få erinra om följande.

De i gällande stat för kommerskollegium upptagna ordinarie befattningshavare,

som förut tillhört andra normalgraden och vid 1921 års lönereglering

placerades i 15:e lönegraden, utgöras av fyra sekreterare, en

kamrerare, fyra förste byråingenjörer, en teknisk konsulent, ett sjötekniskt

biträde, tre förste aktuarier och en redaktör.

Av ifrågavarande befattningshavare har lönenämnden föreslagit till uppflyttning

i nuvarande 16:e lönegraden sekreterarne å sjöfarts-, industrioch

bergsbyråerna. Däremot har lönenämnden icke funnit skäl föreligga

att föreslå ändrad placering i lönehänseende för någon av de övriga till

15.e lönegraden nu hänförda befattningar inom kommerskollegium.

Uti avgivet utlåtande har kommerskollegium till en början framställt

den erinran av mera allmän innebörd mot lönenämndens förslag, att kollegium

icke kunnat finna fog hava förelegat för nämnden att inskränka den

förevarande undersökningen till att omfatta allenast ordinarie tjänster. Det

utlåtande, kollegium avgivit, har sålunda avsett jämväl på extra stat uppförda

tjänster av omförmälda slag. Vidare har kollegium framhållit,

hurusom det vore en i initierade kretsar allmänt utbredd uppfattning, att

den nyligen genomförda löneregleringen vid centrala verk beträffande

tjänster, tillhörande förutvarande andra normalgraden, vilade på en uppenbar

och för det statliga arbetet i längden skadlig underskattning av dessa

tjänsters betydelse inom förvaltningen. För kollega vidkommande funne

kollegium fullgiltiga skäl föreligga för uppställande av krav på att samtliga

tjänster inom kollegium i förutvarande andra normalgraden hänfördes

åtminstone till 16:e lönegraden i det nya lönesystemet. Att härvid göra

skillnad mellan tjänster på ordinarie stat och sådana på extra stat syntes

kollegium icke sakligt befogat.

För den händelse emellertid hinder av principiell natur förelåge för ett

ståndpunktstagande i förevarande fråga i full anslutning till vad kollegium

sålunda för sin dpi måste påyrka, hade kollegium dock funnit sig böra

anvisa en annan linje, efter vilken enligt kollega mening det föreliggande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

spörsmålet skulle kunna vinna en åtminstone i någon mån tillfredsställande

provisorisk lösning. Kollegium ville härutinnan hänvisa på den

utvägen att tillmäta viss betydelse åt den av lönenämnden beaktade omständigheten,

huruvida innehavaren av en tjänst hade ställning såsom

byråchefens nänmaste man. Från nämnda utgångspunkt ansåge kollegium,

att åtminstone 16:e lönegraden vore synnerligen väl motiverad för följande

tjänster i kollegium, nämligen: en sekreteraretjänst å sjöfartsbyrån, en

förste byråingenjörstjänst å industribyråns administrativa sektion, en

förste byråingenjörstjänst å bergsbyrån, en förste aktuarietjänst å

statistiska byrån samt en förste byråinspektörstjänst å fartygsinspektionsbyrån

(extra stat). Innehavarna av dessa tjänster ifrågakomme nämligen

i regel främst till vikarier för respektive byråchefer.

Slutligen har kollegium yttrat, att för varje fall det måste anses på

ett bindande sätt utrett och från alla sakkunniga håll redan förut samstämmande

godtaget, att förutom den ovannämnda sekreterartjänsten å

sjöfartsbyrån de båda övriga av lönenämnden till uppflyttning i 16:e

lönegraden förordade sekreteraretjänsterna å industribyråns administrativa

sektion och bergsbyrån borde hänföras åtminstone till nämnda lönegrad.

Efter att hava redogjort för innehållet i lönenämndens ovannämnda

förslag och kollega däröver avgivna yttrande uttalade chefen för

finansdepartementet i statsverkspropositionen, att det, med hänsyn till

besparingskommitténs då pågående utredningsarbete beträffande kommerskollegium,

icke syntes honom lämpligt att för det dåvarande till

avgörande upptaga frågan om uppflyttning i lönegrad av de å kollega

stat uppförda befatt ningshavarna av förutvarande andra normalgraden,

utan att därmed borde anstå, till dess omorganisationsspörsmålet komme

under prövning.

Då jag nu har att taga ställning till förberörda av lönenämnden behandlade

fråga, anser jag mig till en början böra tillkännagiva, att jag

icke anser det böra ifrågakomma att i nu förevarande avseende gå utöver

vad lönenämnden, enligt vad ovan sagts, föreslagit. Kommerskollegii

framställning om uppflyttning av — förutom de av lönenämnden upptagna

tjänsterna — vissa byråingenjörs- och andra befattningar i kollegium kan

jag sålunda icke biträda. Fastmer synes mig, med hänsyn till vad besparingskommittén

anfört rörande byråindelningen i kollegium och därmed

sammanhängande personalfrågor, kunna ifrågasättas, huruvida uppflyttning

bör äga rum av mer än två av de av lönenämnden till högre

placering förordade sekreteraretjänsterna. Då jag emellertid funnit mig

böra förorda, att den inom kollegium nu tillämpade byråindelningen

tillsvidare bibehålies oförändrad och lönenämndens förslag beträffande

tjänsteuppflyttningar tillkommit efter noggrann avvägning av samtliga

inom den centrala statsförvaltningen förefintliga, förutvarande andragradstjänsters

arbetsuppgifter och de krav, som ställas på deras innehavare,

har jag ansett tillräcklig anledning icke föreligga för frångående av vad

lönenämnden i nu ifrågavarande avseende tillstyrkt. Jag biträder sålunda

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

53

lönenämndens förslag om uppflyttning i nuvarande 16:e lönegraden av

tre av de å kollega stat uppförda sekreterarebefattningarna.

Den ökade utgiftsbelastning å det i kollega stat uppförda anslaget till

avlöningar åt ordinarie tjänstemän, som av ovan berörda två anledningar

måste tagas i betraktande, synes kunna uppskattas till i runt tal 9,5oO

kronor. Vid sådant förhållande och med hänsyn tagen jämväl till den

minskning i anslaget, som föranledes av övergångsstatens utbrytning,

torde anslaget böra upptagas till ett till 393,420 kronor nedsatt belopp

eller — för avrundande av statens slutsumma — till 393,500 kronor.

Anslaget till vikariatsersättningar torde böra uppföras med samma belopp

som i den för kollegium nu gällande staten.

Icke heller i anslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare,

vilket anslag vid de senaste årens riksdagar högst avsevärt sänkts, lärer

någon ytterligare nedsättning nu vara möjlig, helst som till följd av

förberörda beslut rörande reglering av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden

en viss ökad utgiftsbelastning å anslaget automatiskt

kommer att inträda. Jag föreslår, att anslagets summa bihehålles oförändrad.

På grund av vad sålunda anförts och under erinran att vissa ändringar

i förteckningen å tjänster inom kommerskollegium betingas av — förutom

de av mig här ovan biträdda förslagen från statens besparingskommitté

— jämväl de av riksdagen i samband med meranämnda beslut

i kvinnoavlöningsfrågan fastställda jämkningarna i det för allmänna civilförvaltningen

gällande avlöningsreglementet, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1925 bestämma antalet ordinarie

befattningshavare hos kommerskollegium på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet......... —

5 byråchefer .................................................................... B 30

1 byrådirektör och överinspektör ...................................... B 29

1 navigationsskoleinspektör .......................................... B 29

1 skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör........... B 29

1 byrådirektör....................................................................... B 28

3 sekreterare....................................................................... B 26

1 sekreterare...................................................................... B 24

3 förste aktuarier ............................................................. B 24

3 förste byråingenjörer.................................................... B 24

1 kamrerare .......................................................................... B 24

1 redaktör ........................................................................ B 24

1 sjötekniskt biträde .......................................................... B 24

3 aktuarier.......................................................................... B 21

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Befattning

5 notarier ....................

4 kansliskrivare ..............

1 förste expeditionsvakt

7 kanslibiträden .............

5 expeditionsvakter........

16 kontorsbiträden .........

2 skrivbiträden................

Lönegrad

• B 21

B 11

B 7

B

B

B

• B 2;

dels besluta, att å övergångsstat skola från och med den 1

juli 1925 uppföras följande befattningar, nämligen:

Befattningshavare Avlöningsgrad

1 förste byråingenjör ............................................................ jj 24

1 teknisk konsulent ............................................................... g 24

1 registrator ......................................................................... g 21-

dels godkänna följande ordinarie stater för kommerskollegium,

att tillämpas från och med den 1 juli 1925:

A. Ordinarie avlöning sstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

anslag ........................................................ kronor 393,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 11,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m* m............................................................ » 85,000

Summa förslagsanslag kronor 490,000.

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag....................................... kronor 24,000*

dels ock i riksstaten under tionde huvudtiteln — med uteslutande

av det under avdelningen B upptagna ordinarie förslagsanslaget

till kommerskollegium — under samma avdelning

uppföra

ej mindre under rubriken »Kommerskollegium» ett ordinarie

förslagsanslag å................................................ kronor 49o,000

än även under rubriken »Övergångsstat för kommerskollegium»

ett ordinarie förslagsanslag å ............................... kronor 24,000.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

55

2. Kommerskollegii verksamhet.

Såsom förut omnämnts, har i riksstaten för budgetåret 1924—1925, utöver

det ordinarie förslagsanslaget till kommerskollegium, till förstärkning av

kollegii arbetskrafter anvisats ett extra anslag av 58,400 kronor.

Nämnda anslag är, på sätt framgår av den till 1924 års riksdag avlåtna

statsverkspropositionen, punkt 3 under tionde huvudtiteln, samt riksdagens

skrivelse nr 10 A, avsett att användas dels till bestridande av avlöningar,

uppgående till ett sammanlagt belopp av 42,066 kronor, å vissa i fråga om

arbetsuppgifter med ordinarie tjänster jämförliga befattningar av sådan art,

som avses i 43 § av kungörelsen den 31 december 1921 med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, (nr 778), dels ock,

till ett belopp av 16,334 kronor, till vikariatsersättningar vid ledighet förvissa

av de å extra stat uppförda befattningshavarna, till bestridande i förekommande

fall av författningsenligt stadgade avlöningsförhöjningar för

befattningshavarna i fråga samt till avlönande av amanuenser m. m.

Beträffande användningen av anslaget har Kungl. Maj:t den 25 april 1924

meddelat närmare beslut, därvid Kungl. Maj:t förklarat, ej mindre att inom

kommerskollegium skulle tillsvidare under budgetåret 1924—1925 vara inrättad

en fartygsinspektionsbyrå, än även att hos kollegium finge tillsvidare

under samma tid anställas icke-ordinarie befattningshavare med lön enligt

vederbörande löneplan på sätt av följande sammanställning framgår:

[2.]

Kommersko

lltgii verksamhet.

«3xtra anslag.)

Befattning

Å kamrer ar- och kassakontoret:

1 kvinnligt kanslibiträde............................

Å industribyråns elektriska sektion:

1 förste byråingenjör .................................

1 kvinnligt kontorsbiträde .........................

Å fartygsinspektionsbyrån:

1 byråchef .....................................................

1 förste byråinspektör .................................

1 byråinspektör ............................................

1 kvinnlig kontorsskriyare ..........................

2 kvinnliga kontorsbiträden ......................

Avdelning och

lönegrad

C 3

B 15

C 2

B 20

B 15

B 13

C 5

C 2.

Tillika har Kungl. Maj:t bemyndigat kommerskollegium att av det av

riksdagen sålunda anvisade anslaget använda vad som, med iakttagande av

största möjliga utgiftsbegränsning, kunde varda erforderligt till avlöning åt

ovan omförmälda befattningshavare ävensom till vikariatsersättningar under

ledighet för samma befattningshavare samt till avlöning åt amanuenser och

övriga extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden å kollegii fartygsinspektionsbyrå.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

I skrivelse den 27 augusti 1924 hemställde kommerskollegium, att Kung!.

Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beredande av medel för budgetåret 1925—

1926 till förstärkning av kollegii arbetskrafter i enlighet med den sammanställning,

som, enligt vad ovan angivits, gäller för innevarande budgetår.

Såsom redan förut nämnts, blev emellertid, i anledning av de inom statens

besparingskommitté pågående utredningarna rörande kommerskollegii organisation,

jämväl nu ifrågavarande anslag i årets statsverksproposition allenast

beräknat. Anslaget upptogs i förslaget till riksstat för budgetåret 1925—

1926 preliminärt med oförändrat belopp, 58,400 kronor.

I det följande skall jag nu, med anknytning i tillämpliga delar till de

av besparingskommittén avgivna förslagen, till behandling upptaga de i

anslaget ingående olika posterna i samma ordning, som tidigare i statsverkspropositionen

vid prövning av ifrågavarande spörsmål plägat ske.

A. Befattningshavare, för vilka Kungl. Maj:t fastställer lönegrad.

I. Kamrerar- och kassakontoret.

Sedan år 1919 har å kommerskollegii kamrerar- och kassakontor varit å

extra stat anställt ett kvinnligt biträde, under tiden från och med den

1 juli 1920 till och med den 31 december 1921 med avlöning, motsvarande

den som tillkom kvinnligt biträde av dåvarande andra graden, och från

och med den 1 januari 1922 — i enlighet med de förändrade avlöningsprinciper,

som kommit till användning för de från och med samma år

lönereglerade verken — med placering i lönegraden C 3 samt avlöning av

2,436 kronor.

På nu förevarande punkt har statens besparingskommitté icke framställt

något förslag.

I anledning härav och då behov av kvalificerat biträde å kamrerar- och

kassakontoret alltjämt föreligger, finner jag mig böra tillstyrka, att jämväl

för nästkommande budgetår anslag för ändamålet beräknas.

Riksdagens beslut rörande de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden

lärer emellertid nödvändiggöra en höjning av nu ifrågavarande

anslagspost med 240 kronor till 2,676 kronor.

II. Kommerskollegii industribyrås elektriska sektion.

Å kommerskollegii industribyrås elektriska sektion hava alltsedan år 1920

å extra stat varit anställda en förste byråingenjör och ett kvinnligt biträde.

Såsom jag redan vid behandlingen av frågan om det ordinarie anslaget

till kommerskollegium anmält, har statens besparingskommitté, i samband

med av kommittén framlagt förslag till viss förändrad arbetsfördelning

mellan den centrala inspektionsmyndigheten — kommerskollegii industribyrås

elektriska sektion — och den underlydande lokalmyndigheten, ifrågasatt

indragning av nyssnämnda extra förste byråingenjörsbefattning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 57

Dä jag nu går att till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål, skall

jag till en början, i anslutning till besparingskommitténs betänkande, lämna

en kortfattad redogörelse för den elektriska sektionens och den lokala

inspektionens nuvarande organisation och arbetsuppgifter.

Personalen å den elektriska sektionen och vid den lokala inspektionen är

för närvarande följande:

Personal å sektionen

1 byrådirektör och överinspektör ........................

1 förste byråingenjör ............................................

1 extra förste byråingenjör...................................

1 förste amanuens (3 1/.. timmars tjänstgöring)

1 kvinnligt kanslibiträde.......................................

1 kvinnligt kontorsbiträde ..................................

1 extra kvinnligt kontorsbiträde ........................

1 kvinnligt e. o. skrivbiträde

3 kvinnliga extra befattningshavare.

Lönegrad

B 19

B 15

B 15

C 3

C 2

C 2

Personal å inspektionen

3 inspektörer ........

2 extra assistenter

Lönegrad

B 17

B 13.

Av de till elektriska sektionen hörande kvinnliga befattningshavarna äro

tre placerade hos inspektörerna.

Enligt 15 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, äger Konungen meddela de närmare

föreskrifter, som, utöver vad nämnda lag innehåller, må erfordras med

avseende å elektriska anläggningars utförande och skötsel. Med stöd härav

utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december 1902 stadga om elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöverföring. Enligt stadgan skulle tillsynen

över dylika anläggningars utförande och skötsel förläggas till kommerskollegium

samt utövas av kollegium och under kollegium lydande inspektörer,

vilka förordnades av Konungen.

För åren 1903 samt 1905—1919 anvisade riksdagen på extra stat medel

till arvoden åt fyra — för år 1904 till allenast två — inspektörer över

elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring.

Inspektörerna stationerades i Stockholm och erhöllo tjänsterum i kommerskollegii

ämbetslokaler. Någon bestämd uppdelning av landet i inspektionsdistrikt

föreskrevs icke, men kommerskollegium, som hade att meddela

förordnande för viss inspektör att utöva tillsyn över anläggning, iakttog

därvid en viss distriktsindelning, så att alla förordnanden inom ett område

i regel lämnades till en och samma inspektör, dock under iakttagande att

tillsynen över olika delar av samma kraftnät ej delades på flera inspektörer.

Inspektionsområdena anordnades så, att ett av dem erbjöd väsentligt mindre

Den nuvarande

organisationens

tillkomst.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

KungL Maj:ts proposition Nr 178.

inspektionsarbete än de övriga. Denna anordning ansågs erforderlig för att

tillförsäkra kommerskollegium regelbundet biträde av en inspektör. Denne

övertog beredningen av ärenden, som kollegium hänsköt till gemensamt

utlåtande av inspektörerna.

Vid kommerskollegii omorganisation togs den anordning, som sålunda

utvecklat sig, till utgångspunkt för inrättande å industribyrån av en elektrisk

sektion under ledning av en byrådirektör och överinspektör. I samband

härmed uppfördes den lokala inspektionen å ordinarie stat, därvid inspektörernas

antal minskades till tre. Byrådirektören skulle emellertid alltjämt

hava att såsom inspektör i östra distriktet ombesörja lokalt inspektionsarbete.

Den ordinarie personalen å sektionen bestämdes till en byrådirektör, en

förste byråingenjör samt två kvinnliga biträden, därav ett av andra och

ett av första graden, varjämte å sektionen skulle vara anställd en amanuens

med administrativ utbildning.

Vid sidan av den ordinarie personalen har sektionen vid olika tillfällen

erhållit förstärkning av arbetskrafterna med extra personal.

Vid 1919 års riksdag anvisades sålunda medel för anställande från och med

den 1 april 1919 till samma års slut samt under år 1920 av en förste byråingenjör

och ett kvinnligt biträde av första graden för handläggning av

ärenden rörande kraftledningslånefonden. Enahanda personalförstärkning

har sedermera alltjämt beviljats. Från och med år 1922 är sagda extra

personal avsedd jämväl för behandling av ärenden rörande vattenkraftslånefonden.

För handläggning av ärenden, uppkomna på grund av förordningen den

5 december 1919 (nr 755) angående behörighet att utföra elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöverföring m. m., anställdes från och med

den 1 maj 1920, då förordningen trädde i kraft, en förste byråingenjör, en

assistent och ett kvinnligt biträde av första graden. Från och med den 1

juli 1921 sänktes förste byråingenjörsbefattningen, enligt beslut av 1921 års

riksdag, till en byråingenjörstjänst. Assistenten ansågs med 1921 års utgång

kunna undvaras. Byråingenjörstjänsten och den kvinnliga biträdesbefattningen

indrogos från och med den 1 juli 1923.

Då kommerskollegium ansågs icke kunna med till buds stående arbetskrafter

fullgöra de arbetsuppgifter, som skulle påläggas ämbetsverket genom

lagen med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m. (utfärdad den 22 juni 1920), anvisades

vid 1920 års riksdag medel till anställande under år 1921 å elektriska sektionen

av ytterligare en förste byråingenjör och ett kvinnligt extra biträde.

Enahanda arbetsförstärkning beviljades även för år 1922. Sedan emellertid

kommerskollegium den 10 februari 1922 hos Kungl. Maj:t anmält, att antalet

ärenden, som föranletts av nämnda lag, under de därförut förflutna månaderna

avsevärt nedgått, förklarade Kungl. Maj:t den 3 mars 1922, att det

å förste byråingenjörsbefattningen meddelade förordnandet skulle med ut
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

59

gängen av mars månad 1922 upphöra. Från och med den 1 .juli 1923 indrogs

jämväl den kvinnliga biträdesbefattningen.

Enligt instruktionen skola å elektriska sektionen handläggas ärenden

angående

elektriska anläggningar för belysning eller kraftöverföring,

tillsynen över desamma,

registrering av elektriska anläggningar och vad med sådana ärenden står

i samband,

statslån för vattenkraftsanläggningar och elektriska distributionsanläggningar,

upplysningsverksamhet rörande elektriska anläggningar för belysning

eller arbetsöverföring samt

övriga frågor, som avse utförande och skötsel av sådana anläggningar

eller därmed äga sammanhang.

Angående den närmare innebörden av de viktigaste av dessa ärenden må

meddelas följande redogörelse.

Enligt förordningen den 5 december 1919 (nr 755) får elektriskt installationsarbete,

varmed förstås införande, förändring eller reparation av elektrisk

anläggning för belysning eller arbetsöverföring, utföras endast av därtill

behörig installatör eller under kontroll av sådan installatör. Behörighet

såsom installatör meddelas av kommerskollegium.

För behörighet kräves dels viss teoretisk utbildning, dels viss tids praktik.

Dock må enligt en i förordningen meddelad övergångsbestämmelse

den, som före den 1 januari 1915 varit och vid förordningens ikraftträdande

den 1 maj 1920 fortfarande var verksam såsom installatör, ändå att

han icke uppfyller de i förordningen stadgade villkor, kunna efter prövning

av kommerskollegium förklaras behörig såsom installatör. Enligt

vad för besparingskommittén uppgivits, har särskilt sistnämnda övergångsbestämmelse

vållat avsevärt arbete i kommerskollegium. Det lär nämligen

vara ytterst få, som uppfylla förordningens ganska stränga villkor på

teoretisk utbildning, medan däremot antalet personer, på vilka övergångsbestämmelsen

ansetts tillämplig, uppgår till bortåt 4,000.

Behörighetsbevisen hava i regel lämnats för en tid av två till fyra år.

Behörighet meddelas för visst område och för vissa grupper av arbeten.

Bevisen hava härigenom blivit ganska varierande till sitt innehåll.

Ifrågavarande ärenden hava, enligt vad besparingskommittén säger sig

hava erfarit, periodvis tagit ungefär en fjärdedel av byrådirektörens och

den ene förste byråingenjörens tid samt någon del av amanuensens arbetstid

i anspråk, sedan den för ändamålet särskilt anställda extra byråingenjörens

tjänst indragits.

Ansökningarna remitteras till elektricitetsverk, länskonsulenter, statens

kraftverk samt enskilda företag eller personer, som känna till förhållan
-

Nuvarande

arbetsup

gifter m.

Behörighetsbevis

för

installatörer.

a £

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Koncessions
ansökningar.

Registre
ringsärenden.

dena i orten. Förste byråingenjören gör på särskild blankett en sammanfattning

av vad som förekommit i ärendet med förslag till beslut. Därefter

remitteras ärendet till vederbörande elektriska inspektör för yttrande.

Det har av besparingskommittén uppgivits, att realgranskningen av ansökningarna

i stor utsträckning måste ske hos vederbörande inspektör med

hänsyn till dennes större personalkännedom.

Det åligger kollegium att föra särskild förteckning över dem, som förklarats

behöriga såsom installatörer, och att på anfordran lämna utdrag

ur förteckningen. På grund härav föres på sektionen ett kortregister över

de meddelade behörighetsbevisen ävensom en läns- och ortsvis uppgjord

förteckning.

För behörighetsbevis erlägger vederbörande stämpelavgift med 3 kronor

50 öre.

Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen

överstiger 250 volt, skall enligt 2 §> i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, i allmänhet Konungens

tillstånd till företaget sökas. Konungen medgiver ock i erforderlig mån

rätt till avstående eller upplåtande av fastighet genom expropriation. Ansökningen

skall vara åtföljd bland annat av fullständig beskrivning över

företaget samt förteckning på ägare och innehavare av fastigheter, som av

företaget på ett eller annat sätt beröras.

Koncessionsärendena remitteras av Kungl. Maj:t i sista hand till kommerskollegium,

som har att låta verkställa fullständig granskning av

ärendena.

Antalet koncessionsärenden uppgår för närvarande till omkring 300

om året.

Koncessionsärendena hava uppgivits taga betydligt mindre tid för sin

handläggning än ärendena angående installatörsbehörighetsbevis. Den

förberedande behandligen av koncessionsärendena utföres, enligt vad besparingskommittén

uppgiver, beträffande östra inspektörsdistriktet av ordinarie

förste byråingenjören och beträffande övriga områden av de båda

extra assistenterna. I

I 2 § av lagen med vissa bestämmelser om registrering av elektriska

anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. den 22 juni 1920

stadgas, att, om å fastighet finnes elektrisk station, som tillhör ägaren av

fastigheten, ägaren tillhörig, med stationen förbunden ledning skall, jämväl

såvitt den framgår över annan fastighets område, anses höra till den

fastighet, å vilken den elektriska anläggningen är belägen, därest ledningen

registreras å nämnda station. Enligt 7 § skall ärende angående registrering

upptagas och prövas av kommerskollegium, som jämväl skall

föra registret. Närmare föreskrifter om registret meddelas i kungörelsen

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 178.

61

härom den 23 december 1920 (nr 867). Prövningen i kollegium omfattar

granskning av registreringshandlingarna.

Vid dessa ärendens handläggning biträder även sekreteraren på industribyrån.

Kraftledningslånefonden inrättades enligt beslut av 1918 års riksdag.

För fondens användning gälla allmänna bestämmelser, fastställda genom

kungörelse den 13 september 1918 (nr 718) med däri genom kungörelser

den 27 juni 1919 (nr 480) och den 8 juni 1923 (nr 194) gjorda ändringar.

Fonden, som förvaltas av statskontoret, är avsedd för beviljande av lån

åt ekonomiska föreningar eller andra sammanslutningar för anläggande på

landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi.

Lånen beviljas av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt

efter av kommerskollegium verkställd beredning och föredragning.

Vattenkraftslånefonden inrättades vid 1919 års riksdag. Allmänna bestämmelser

för lån från fonden hava fastställts genom kungörelse den 19

december 1919 (nr 787), däri ändringar vidtagits genom kungörelser den

1 april 1921 (nr 138), den 9 juni 1922 (nr 259) och den 27 april 1923 (nr

92). Lån från fonden beviljas menigheter, bolag, föreningar eller enskilda

dels för företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande

av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av

mera allmänt intresse, dels för vissa mindre, lokala vattenkraftsanläggningar

för distribution inom orten av elektrisk energi, dels ock för vattenregleringsföretag,

då dessa äro av allmännare betydelse. Lånen skola

i främsta rummet avse tillgodogörande av förut ej utnyttjade kraftkällor

men må jämväl beviljas till redan utförd eller under byggnad varande

anläggning.

Lånen beviljas av Kungl. Maj:t. över låneansökningarna avgiva kommerskollegium

och vattenfallsstyrelsen efter av kollegium verkställd beredning

och föredragning gemensamt utlåtande.

Antalet sökta och beviljade lån från de båda fonderna framgår av nedanstående

tablå.

År

Kraftledningslånefonden

Vattenkraftslånefonden

sökta

beviljade

sökta

beviljade

1918.........

74

26

—

| -

1919.........

101

59

_

—

1920.........

69

49

31

19

1921.........

82

44

24

12

1922 .........

67

46

25

6

1923 ........

53

47

26

11 1

Ärenden angående

lån

från kraftlednings-

och

vattenkraftslånefonderna.

Avser budgetåret 1923—1924.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

KungL Maj:ts proposition Nr 178.

Ifrågavarande ärenden handhavas av extra förste byråingenjören. Då

ansökningarna inkommit, uppgöres ett sammandrag av desamma, varefter

de utremitteras till länsstyrelserna. Härpå upprättas ett preliminärt förslag

till fördelning, varefter vattenfallsstyrelsens yttrande infordras.

Det åligger innehavare av lån från de båda fonderna att årligen till

kommerskollegium avgiva redogörelser för företagets drift och ekonomiska

ställning. Granskningen av dessa redogörelser utföres jämväl av extra

förste byråingenjören.

Kommunala, Till sektionens handläggning höra även remisser å ansökningar om tillningar.

stånd för kommun att upptaga lån i samband med elektriska anläggningar.

Dessa ärendens antal är jämförelsevis obetydligt.

Säkerhets- Sektionen har att på de områden, som sektionens ämbetsförvaltning

anvisningar avser’ tillse, att säkerhetsföreskrifterna revideras i anslutning till starkoch

råd. strömsteknikens utveckling.

I form av meddelanden från elektriska inspektionen utarbetas och offentliggöras

anvisningar till allmänheten rörande anläggningarnas utförande

och skötsel.

Jämlikt beslut av kommerskollegium har till byrådirektören överlämnats

beslutanderätten i ärenden angående

meddelande av koncession å elektrisk anläggning för belysning eller

arbetsöverföring, därest ärendet icke är förbundet med spörsmål av principiell

natur samt koncessionsansökning anses böra bifallas,

påskrift å fastställda kartor och ritningar över dylika anläggningar,

därå koncession beviljats, om Kungl. Majrts beslut,

dispenser från de av kommerskollegium med stöd av 4 § i stadgan den

31 december 1902 om elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring

samt Kungl. Maj:ts brev den 30 november 1917 utfärdade säkerhetsföreskrifter

samt

tillämpandet av gällande författningar om behörighet att utföra elektriskt

installationsarbete, därest sådant ärende icke är förbundet med spörsmål

av principiell natur eller byrådirektören anser behörighet ej böra meddelas.

Efter samråd med sekreteraren å industribyrån äger byrådirektören avgöra

ärenden angående registrering av elektriska anläggningar, dock att

sådant ärende, därest detsamma är förbundet med spörsmål av principiell

natur samt föreliggande omständigheter giva anledning till avgörande i

annan riktning än vederbörande sakägare åsyfta, skall hänskjutas till

generaldirektörens avgörande.

För den händelse byrådirektören anser ansökning om behörighet att utföra

elektriskt installationsarbete icke böra bifallas eller sådant ärende

Befatt
nings
havarnas
åliggan
den.

Sektionen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

63

vara förbundet med spörsmål av prineipiell natur, utövas beslutanderätten

av chefen för industribyrån.

Övriga tjänstemäns å sektionen åligganden torde i huvudsak framgå av

ovanstående redogörelse för ärendena. Att märka är emellertid, att det

byrådirektören såsom inspektör i Stockholmsdistriktet åliggande inspektionsarbetet

i praktiken huvudsakligen utföres av ordinarie förste byråingenjören.

Byrådirektören och överinspektören har enligt § 28 i instruktionen att

under vederbörande kommerseråds inseende utöva den närmaste tillsynen

över befattningshavarna inom den lokala inspektionen över elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöverföring.

Enligt instruktionen för befattningshavarna inom inspektionen över

elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring den 31 december

1919 (nr 829) hava inspektionens befattningshavare (inspektörer och assistenter)

att i görligaste mån med uppmärksamhet följa starkströmsteknikens

utveckling samt de åtgärder, som inom och utom riket vidtagas

för befrämjande av dess praktiska tillämpning och av skydd mot de med

sådana anläggningar förenade faror. Befattningshavare är, i den mån

kommerskollegium meddelat honom förordnande som tillsyningsman över

elektrisk anläggning för belysning eller arbetsöverföring, skyldig att ställa

sig till efterrättelse vad honom i sådan egenskap tillhör.

Inspektör är skyldig att vid behov biträda kommerskollegium vid beredningen

av visst ärende inom området för hans särskilda sakkunskap.

Assistent är skyldig att inom inspektionen eller kommerskollegii industribyrås

elektriska sektion tjänstgöra, där kollegium finner behov av hans

arbetskraft föreligga, ävensom att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som i tjänsten meddelas honom av den befattningshavare, han på grund

härav har att biträda. I sådant avseende är han förutom annat skyldig,

där ej kollegium annorlunda förordnar, att av befattningshavare, som han

biträder, mottaga uppdrag att på eget ansvar utöva viss andel i den tillsyn

över elektriska anläggningar, vilken må åligga denne, därvid befattningshavaren

dock äger pröva och, då anledning därtill förekommer,

ändra de av assistenten givna anvisningarna och föreskrifterna.

Innan arbete med elektrisk anläggning, till vilkens utförande erfordras

Konungens tillstånd, påbörjas, skall anmälan göras hos kommerskollegium,

som har att uppdraga åt tekniskt utbildad tjänsteman å elektriska sektionen

eller åt inspektör att hava tillsyn över anläggningens utförande.

Anläggning, till vilkens utförande Konungen meddelat tillstånd, må ej

tagas i bruk, förrän den blivit av tillsyningsmannen avsynad och godkänd

eller denne på annat sätt funnit hinder ur säkerhetssynpunkt icke föreligga

mot anläggningens brukande. Sedan dylik anläggning tagits i bruk,

har tillsyningsman att besiktiga densamma, så ofta kommerskollegium

därom förordnar eller tillsyningsman finner det erforderligt. Besiktning

Inspek
tionen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

crq ero

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Inspek
tionens
-

skall ock ske, då sådant hos kommerskollegium eller tillsyningsman påkallas

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegraf:

styrelsen eller Kungl. Maj:ts befallningshavande. Tillsyningsman äger

meddela de föreskrifter, som till förekommande av fara till följd av anläggningens

drift må erfordras. Där sådant finnes nödigt, äger tillsyningsmannen

förordna, att anläggningen skall sättas ur bruk, intill dess av

honom föreskriven åtgärd blivit vidtagen.

Beträffande anläggning, till vars utförande Konungens tillstånd ej erfordras,

stadgas, att, om dylik anläggning utföres eller skötes på sådant

sätt, att därav kan uppstå skada å person eller egendom eller hinder i

driften av statens telegraf- eller telefoninrättning, kommerskollegium har,

på anmälan om förhållandet, att förordna om besiktning av anläggningen;

och äger kommerskollegium, därest sådant finnes nödigt, besluta, att anläggningen

skall sättas ur bruk, intill dess besiktning kan hållas.

Beträffande distriktsindelningen för inspektörerna tillämpas alltjämt

samma anordning som före omorganisationen. Härigenom har landet

kommit att uppdelas i fyra inspektionsdistrikt: norra, västra, södra och

östra. Distrikten äro bestämda med hänsyn till önskan att erhålla en

lämplig fördelning av anläggningarna, lämplig resväg vid inspektioner

m. m., och distriktens gränser sammanfalla i regel ej med länsgränserna.

I den mån utbyggnadsförhållandena eller andra skäl därtill giva anledning,

kunna distriktsgränserna förskjutas genom att kommerskollegium

utfärdar nya förordnanden för inspektörerna. I stort sett är distriktens

omfattning för närvarande följande: norra distriktet omfattar Norrland

och en del av Kopparbergs län, västra distriktet återstoden av sistnämnda

län (med undantag av en mindre del, som förts till östra distriktet), Värmlands,

Örebro och Skaraborgs län samt en del av Göteborgs och Bohus

samt Älvsborgs län, södra distriktet återstoden av sistnämnda båda län,

Hallands, Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings och

Kalmar län samt en del av Östergötlands län, och östra distriktet återstoden

av Östergötlands län, Gotlands, Södermanlands, Västmanlands,

Uppsala och Stockholms län, nyssherörda mindre del av Kopparbergs län

samt Stockholms stad. Norra, västra och södra distrikten äro tilldelade de

å lokal stat uppförda inspektörerna och östra distriktet byrådirektören å

elektriska sektionen.

Vid 1923 års riksdag framfördes, vid behandling av frågan om lönereglering

för inspektionen över elektriska anläggningar, av en ledamot av

andra kammaren anmärkning mot att inspektionens samtliga befattningshavare

vore stationerade i Stockholm, trots att landet uppdelats i vissa

inspektionsdistrikt. Med anledning härav anmodade dåvarande chefen för

handelsdepartementet kommerskollegium att taga under övervägande, huruvida,

med hänsyn såväl till allmänhetens intresse av bekväm tillgång till

inspektörerna vid ifrågavarande inspektion som till övriga omständigheter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 17». <>f>

av vikt för inspektionens effektiva utnyttjande, den förändringen borde

vidtagas, att inspektörerna stationerades inom sina respektive tjänstgöringsdistrikt,

ävensom att verkställa utredning angående kostnaderna härför.

En redogörelse för den utredning, som till följd härav företogs inom

kommerskollegium, finnes intagen i statsverkspropositionen till 1924 års

riksdag (tionde huvudtiteln sid. 17—20). På grundval av denna utred

ning anförde vederbörande departementschef — efter att hava erinrat, att

frågan redan tidigare vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet — följande:

»För egen del har jag icke kunnat undgå att finna nog sa starka skäl

tala för en omläggning av de nuvarande anordningarna därhän, att inspektörerna

utplaceras i sina respektive tjänstgöringsdistrikt. Särskilt är jag

höjd för att tro, att en dylik omläggning skulle för den allmänhet, som har

att vända sig till inspektörerna, medföra beaktansvärda fördelar. Vad som

vid bedömande av föreliggande spörsmål måste tillmätas avgörande betydelse

synes mig likväl i nuvarande budgetära läge vara den omständigheten, att,

på sätt den av kommerskollegium verkställda utredningen giver vid handen,

en utplacering av inspektörerna skulle vara ägnad att avsevärt öka statsverkets

kostnader för ifrågavarande förvaltningsgren. Då en dylik ökning

icke för närvarande lärer kunna ifrågasättas, nödgas jag — även om jag

har vissa sympatier för en organisationsförändring — avstå från att nu

framlägga något förslag i dylikt hänseende.»

I enlighet härmed upptogs det ordinarie anslaget till inspektionen för

budgetåret 1924—1925 med oförändrat belopp, 31,500 kronor.

Efter att hava i huvudsak lämnat här ovan återgivna redogörelse för

de elektriska inspektionsmyndigheternas organisation och arbetsuppgifter

utlåter sig statens hesparingskommitté i sitt förherörda betänkande den

4 februari 1925 på följande sätt:

»Besparingskommittén bär i första hand inriktat sig på eu undersökning,

huruvida ej en beskärning av elektriska sektionens arbetsuppgifter kunde

och borde åvägabringas, och därvid särskilt riktat uppmärksamheten på behörighetsbevisen

för installatörer.

Bestämmelserna i detta avseende tillkommo under kristiden. Kravet på

en prövning av installatörernas kompetens var visserligen gammalt, men det

torde hava varit de speciella kristidsförhållandena, som drivit frågan till

avgörande. Föreskrifternas syfte lärer dock kunna sägas hava i viss mån

förfelats därigenom, att kommerskollegium ansett sig nödsakat att i synnerligen

stor utsträckning tillämpa dispensförfarandet, på grund varav kompetensen

för ett stort antal godkända installatörer kommit att bliva alltför låg.

Den omständigheten, att vederbörande installatörer hava känslan av att stå

under uppsikt och kontroll, lärer emellertid bidraga till att arbetet stundom

blir ordentligare utfört än det eljest kunde förväntas bliva. Anordningen

uppgives även röna en viss uppskattning från brandförsäkringsbolagens sida.

I och för sig synes det kommittén vara ett uttryck för en riktig tanke,

att, om staten skall vidtaga åtgärder för kontroll över de elektriska anläggningarna,

kontrollen inriktas på att dessa få utföras allenast av fullt kompetent

arbetskraft. Härigenom borde otvivelaktigt mycket mer kunna vinnas

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt U2 höft. (Nr 178.) 5

Statens

besparings
kommitté.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

än genom en inspektionsverksamhet, denna må vara aldrig sä ingående.

Däremot måste kommittén — utan att uttala något omdöme, huruvida

kommerskollegii dispensförfarande med hänsyn till föreliggande förhållanden

varit väl avvägt eller ej — ställa sig skeptisk till frågan, huruvida några

resultat av verkligt värde vunnits genom den prövning av installatörsbehörigheten,

som hittills ägt rum. De kommunala elektricitetsverken godkänna

ej för installationsarbeten mer än ett mindre antal av dem, som erhållit

behörighetsbevis av kommerskollegium. Brandförsäkringsföretagen,

som hittills godkänt innehavarna av behörighetsbevis som besiktningsmän

och intygsgivare i fråga om revision av elektriska anläggningar, lära för

närvarande, på grund av ogynnsamma erfarenheter, överväga en annan anordning.

Med hänsyn till de eldsolyckor, som uppstå genom fel å elektriska ledningar,

och i betraktande av att de värden, som kunna gå förlorade genom

en enda eldsolyeka, kunna överstiga hela kostnaden för ett fullständigt

kontrollväsen, synes det, som om brandförsäkringsföretagen skulle äga tillräckligt

intresse av att utan statens medverkan själva vidtaga de nödiga

åtgärderna för att erhålla betryggande installationer. Då emellertid erfarenheten

lärer visa, att brand försäkringsföretagens privata åtgärder åtminstone

hittills ej hava inriktats på en prövning av installatörernas kompetens utan

fastmera på en granskning av anläggningarna, vill kommittén, med hänsyn

till det ovan anförda, ej taga på sitt ansvar att tillråda upphävande för

närvarande av kontrollen å installatörskompetensen. Ytterligare en tids

erfarenhet av dessa bestämmelser, eventuellt i modifierad form men utan

allt för vida dispensmöjligheter, synes först böra vinnas.

Däremot anser sig kommittén böra föreslå, att stämpelavgiften på behörighetsbevis

ökas till ett sådant belopp, att installatörerna själva få vidkännas

kostnaden för kompetensprövningen. Det förefaller kommittén, som om en

avgift av 10 kronor för varje bevis skulle vara i sådant hänseende lämplig.

Till frågan om en förenkling av arbetet med nu nämnda kontroll skall

kommittén strax återkomma.

Kommittén har även ansett sig böra taga ställning till frågan, om en förflyttning

av inspektörerna till respektive distrikt vore att förorda. Det

kunde nämligen tänkas, att, även om kostnaderna för det allmänna genom

en sådan överflyttning skulle i någon mån ökas, detta skulle mer än motvägas

av en ökad effektivitet hos inspektionen samt minskade kostnader för

de enskilda företagarna. Vid frågans bedömande måste tagas i betraktande,

att genom omständigheternas makt formerna för inspektionen blivit andra

än man avsåg från början, då en besiktning av alla anläggningarna i mycket

stor utsträckning förutsattes. Eu sådan inspektionsverksamhet vore med

anläggningarnas nuvarande antal och omfattning ej möjlig utan eu mycket

stor apparat. Inspektionen har därför måst mera än förr inriktas på meddelande

av allmängiltiga anvisningar rörande anläggningarnas utförande och

skötsel och övervakning av den kontroll, som utövas av konsulenter och

andra lokala sakkunniga. Personlig tillsyn utövas i främsta rummet vid

sådana anläggningar, som på grund av ändamål och beskaffenhet äro i särskilt

behov av sådan, därnäst och i den mån tiden medgiver vid de övriga.

En lokal kontroll utövas i vissa avseenden av yrkesinspektionens underinspektörer,

vilka insända rapporter till elektriska inspektörerna. Besparingskommittén

har med hänsyn till, bland annat, detta förhållande kommit till

den uppfattningen, att någon förflyttning av inspektionens tjänstemän ej för

närvarande är att tillråda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 178.

(>7

, Elektriska sektionens och inspektionens inbördes ställning synes kommittén

mindre klar. Ä ena sidan betraktas inspektionen som en fristående

myndighet, till vilken, bland annat, vissa ärenden remitteras för avgivande

åv formligt utlåtande. I andra avseenden synas inspektörerna betraktas

såsom sektionens tjänstemän, vilka utföra arbete åt sektionen men utan självständig

beslutanderätt; denna är i stället uppdragen åt byrådirektören och

(iverinspektören.

Det torde icke kunna förnekas, att denna organisation icke är i alla avseenden

fullt tillfredsställande. 1 ej obetydlig utsträckning synes dubbelarbete

förekomma. Genom att omlägga fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan sektionen och inspektionen, så att dubbelarbete i möjligaste mån

undvikes, synas ganska avsevärda besparingar i arbetskraften kunna vinnas.

Detta förutsätter, att byrådirektören befrias från handläggningen av vissa

ärenden och att beslutanderätten i dessa i stället anförtros åt inspektörerna.

Mot dessas kompetens i dylikt avseende lära med hänsyn till deras ställning

av tjänstemän i 17:de lönegraden ej några befogade anmärkningar

kunna framställas. Arbetsfördelningen kunde enligt kommitténs uppfattning

lämpligen ske på ungefär följande sätt.

Prövningen av installatörsbehörighetsansökningarna överlämnas till vederbörande

inspektör, dock att, därest denne anser ansökningen icke böra bifallas,

frågan underställes byråchefen på industribyrån. Utarbetande av

anvisningar angående anläggningar samt förslag till säkerhetsföreskrifter

och installationer torde lämpligen i huvudsak höra uppdragas åt inspektörerna.

Koncessionsärendena däremot, som nu sakgranskas av vederbörande inspektör

och därefter undergå granskning jämväl inom sektionen, förbehållas

helt sektionens handläggning. Endast i undantagsfall torde remiss till vederbörande

inspektör böra förekomma. Liksom nu skulle ärenden angående

lån ur kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna samt kontrollen över

företag, som finansierats med dylika medel, tillkomma sektionen, som jämväl

skulle hava att verkställa beredning och föredragning av Kungl. Maj:ts

remisser å kommunala låne- och borgensärenden. Registreringen av elektriska

anläggningar och dithörande ärenden skulle fortfarande åvila sektionen.

Byrådirektören skulle befrias från den honom nu åliggande skyldigheten

att vara inspektör i ett av distrikten. I sammanhang härmed skulle distriktsindelningen

omläggas, så att landet uppdelades i allenast tre distrikt.

Genom att prövningen av ansökningar om behörighetsbevis för installatörer

avlyftas från byrådirektören torde denne vinna en så avsevärd lättnad

i arbetet, att han lärer kunna utan svårighet åtaga sig jämväl låneärendenas

beredning och föredragning. Till sitt biträde vid behandlingen

av dessa ärenden och koncessionsfrågorna synes byrådirektören lämpligen

böra behålla den ene förste byråingenjören. Denne skulle ock hava att

granska registreringsansökningarna. Vid registreringsfrågornas handläggning

skulle sekreteraren på industri- och bergsbyrån eller annan administrativt

utbildad tjänsteman tagas i anspråk i samma utsträckning som nu sekreteraren

på industribyrån. Kommittén vill i detta sammanhang ånyo fästa

uppmärksamheten på möjligheten att anlita kamreraren för uppgifter med

avseende på prövning av låneärenden. Extra förste byråingenjörstjänsten å

elektriska sektionen lär däremot kunna indragas.»

Besparingskommitténs förslag i nu omhandlade delar utmynnar i en

hemställan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Kommerskollegium.

68 Kung!* Maj:ts proposition Nr 178.

att, på sätt kommittén utvecklat, en ändrad arbetsfördelning mellan

kommerskollegii industribyrås elektriska sektion och inspektionen över

elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring genomföres

till undvikande av dubbelarbete;

att stämpelavgiften å installatörsbehörighetsbevis höjes till tio kronor;

att inspektionsdistriktens antal inskränkes från fyra till tre, i samband

varmed byrådirektören och överinspektören å sektionen befrias från honom

åliggande skyldighet att vara inspektör i ett av distrikten; samt

att extra förste byråingenjörsbefattningen å sektionen indrages.

I sitt förberörda utlåtande den 28 februari 1925 har kommerskollegium i

anledning av besparingskommitténs förslag beträffande de elektriska inspektionsmyndigheterna

anfört bland annat följande:

»Såsom framgår av den av kommittén lämnade redogörelsen har den tillsyn

över elektriska anläggningar för belysning och kraftöverföring, som utövas

av elektriska inspektionen, allt sedan år 1903 ansetts kräva fyra tillsyningsman,

mellan vilka alltifrån början i realiteten en uppdelning ägt

rum av arbetsfältet i fyra områden av i huvudsak samma omfattning som

de nuvarande distrikten.

Under de gångna 22 åren hava, som känt är, de elektriska kraft- och

belysningsanläggningarna tillvuxit i omfattning i en oerhört kraftig progression,

samtidigt som tekniken, vad dessa anläggningar beträffar, befunnit

sig i en ständigt fortgående, hastig utveckling. Klart är, att denna ständiga

och snabba tillväxt av inspektionsobjektet ställt och ställer alltjämt stegrade

krav på tillsynsorganen, såvitt man icke utgår från att den statliga kontrollen

på detta område bör ställas på successiv avskrivning — en uppfattning,

varifrån kollegium för sin del måste uttryckligen och på det bestämdaste

taga avstånd.»

Till belysande av nämnda utveckling och den kvantitativa tillväxten av

de anläggningar, som äro underställda elektriska inspektionens tillsyn, ävensom

av de elektriska kraftnätens nuvarande omfång åberopar kollegium i

detta sammanhang åtskilliga vid utlåtandet fogade tabeller, diagram och

kartor av synnerligen vidlyftig beskaffenhet. För närmare kännedom om

innehållet i desamma tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet.

Härefter fortsätter kollegium sålunda:

»Hand i hand med denna kvantitativa tillväxt av de under inspektionens

tillsyn stående anläggningarna hava den tekniska utvecklingen och framstegen

fortskridit i avseende å konstruktionen av diverse redskap och bruksföremål

för utnyttjande av elektrisk energi till drivkraft, belysning och

uppvärmning såväl inom industri och jordbruk som för allmänna borgerliga

behov. Likaså hava nya konstruktioner av installationsmateriel av olika

slag tillkommit, vilkas prövning ur säkerhetssynpunkt jämväl ställt ökade

krav på den elektriska inspektionens befattningshavare.

Samtidigt härmed har det egentliga byråarbetet hos inspektörerna vuxit i

hög grad och upptager numera en förhållandevis mycket betydande del av

inspektörernas tid.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj ds proposition. AV 178. f>9

Etter att till stöd härför hava åberopat vissa i utlåtandet intagna tabeller

över dels det antal rese- och förrättningsdagar, som inspektionen omfattat

under skilda år, ävensom antalet besiktigade anläggningar under samma år,

dels ock antalet till inspektionen ankommande och utgående skriveler under

åren 1922—1924 — även beträffande innehållet i dessa tabeller ber jag att

få hänvisa till handlingarna i ärendet — anför kollegium vidare följande:

»Såsom härav framgår, har jämsides med den starka ökningen i omfattningen

av de tillsynsmyndigheten underställda anläggningarna en viss minskning

av den tid, som kunnat ägnas den direkta inspektionsverksamheten,

ägt rum. Från skilda håll — icke minst från inspektörerna själva — har

detta förehållande beklagats. Såsom en åtgärd, ägnad att åtminstone i viss

mån råda bot härför samt i varje fall underlätta den fortlöpande kontakten

mellan inspektörerna och deras respektive inspektionsdistrikt, har inom riksdagen

motionsvis förordats, att inspektionen skulle decentraliseras i högre

grad än vad nu är fallet genom att inspektörerna i södra, västra och norra

distrikten finge sin förläggningsort å lämplig central plats inom dessa

distrikt.

Detta förslag har kollegium icke, åtminstone för närvarande, kunnat biträda

med hänsyn dels till de ökade kostnader, detsamma måste medföra,

dels till den ringa fördel i avsett hänseende, ändringen skulle kunna innebära,

på samma gång som den skulle medföra icke oväsentliga olägenheter

vid ärendenas behandling.

Det av kommittén nu framlagda förslaget skulle emellertid vara ägnat att

ytterligare minska kontakten mellan inspektörerna och deras respektive inspektionsområden

och alltså gå i rakt motsatt riktning mot de strävanden,

varför förenämnde motionär inom riksdagen gjort sig till tolk och till vilka

dåvarande handelsministern i princip uttalat sin anslutning. Genom att i

ökad man pålägga inspektörerna rent byråarbete skulle nämligen den tid, som

kunde ägnas de direkta inspektionsförrättningarna, ytterligare minskas. En

följd härav bleve naturligtvis minskade tillfällen till beröring med anläggningsinnehavarne

samt utövande av den rådgivande verksamhet gentemot

dessa, som ansetts särskilt önskvärd. I samma riktning, d. v. s. till inskränkning

av tillsynsverksamhetens effektivitet, skulle givetvis inspektionsområdenas

föreslagna ökning genom minskning av deras antal från 4

till 3 verka.

Tager man vidare under beaktande, vilka grupper av ärenden, som enligt

kommittéförslaget skulle helt decentraliseras och överlämnas till inspektörernas

avgörande, möta även härvidlag, enligt kollegii bestämda mening

och vunnen erfarenhet, synnerligen stora betänkligheter, nämligen ur synpunkten

av upprätthållandet utav den nödvändiga likformigheten i behandling

och avgörande. Detta gäller uppenbarligen beträffande såväl tilldelande

av behörighet att utföra elektriska anläggningar som säkerhetsföreskrifter

och prövning av materiel. I båda dessa avseenden måste, därest ej hela inspektionsväsendet

och den statliga kontrollen skall råka i ohjälplig misskredit,

möjligast enhetliga principer tillämpas för hela landets vidkommande

vid behandlingen av ensartade fall. Detta lärer bäst kunna säkras genom

bibehållandet av den nuvarande anordningen, varvid det slutliga avgörandet

förbehålles kommerskollegium genom byrådirektören å elektriska sektionen

eller i vissa särskilda fall byråchefen.

Kommittén har velat göra gällande, att den nu tillämpade ordningen

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:tv proposition Nr 178.

Utfärdande

av behörighetsbevis

att

utföra elektriska

anläggningar.

gåve anledning till ett visst dubbelarbete, i det likartade utredningar verkställdes

såväl å den elektriska sektionen som genom inspektionen. Vidare

framhålles, att inspektörernas ställning vore något oklar, i det att inspektionen

i vissa hänseenden vore att anse såsom en fristående myndighet, medan

i andra avseenden inspektörerna betraktades såsom sektionens — d. v. s.

kommerskollegii — tjänstemän, vilka utförde arbete för sektionen utan

självständig beslutanderätt. Kommittén anser det icke kunna förnekas, att

denna organisation icke vore i alla avseenden fullt tillfredsställande.

Enligt kollegii åsikt grunda sig kommitténs uttalanden i dessa avseenden i

själva verket delvis på missuppfattning av den verkliga arbetsfördelningen,

delvis på ett något för formellt betraktelsesätt och därmed sammanhängande

underkännande av strävandena att på bästa sätt utnyttja den inom såväl

sektionen som inspektionen representerade sakkunskapen utan användande

av onödigt tyngande former.

Vad först angår behandlingen av ansökningar om behörighetsbevis för utförande

av elektriska installationer, är att märka, att, såsom även av kommittén

framhålles, dessa hittills till alldeles övervägande del kommit att

röra sig om tillämpning av övergångsbestämmelserna, d. v. s. i viss mån

om dispensförfarande. Huruvida utövandet av den befogenhet att dispensvis

medgiva eu mer eller mindre begränsad behörighet i nu berörda hänseende,

som uppdragits åt kollegium, varit med hänsyn till föreliggande

förhållanden väl avvägt eller icke, därom säger sig kommittén icke vilja

uttala något omdöme. Utan att här närmare ingå på denna fråga vill

kollegium endast framhålla, att, då det gällt att genom en ny och helt oprövad

lagstiftning göra ingrepp i den hittills rådande, fria näringsutövningen,

det synts kollegium ofrånkomligt att framgå med en viss försiktighet, särskilt

när det gällt att i viss utsträckning fråntaga redan existerande näringsutövare,

som utan anmärkning bedrivit sin verksamhet under ett flertal

år, rättighet till fortsatt yrkesutövning och därmed möjligheten för sin

utkomst. Ej heller må man förbise risken av att på detta verksamhetsområde

tillskapa ett slags oberättigat monopolväsen, vilket för allmänheten

kunde bliva mycket olägligt.

Givet är, att prövningen av alla dessa dispensfall tagit förhållandevis

mycken tid och ofta givit anledning till en rätt omfattande brevväxling,

vilken skötts av vederbörande befattningshavare å elektriska sektionen. Lika

uppenbart torde vara, att inspektörerna på grund av sin särskilda kännedom

om ortsförhållanden och sin personalkännedom borde lämnas tillfälle

att i varje särskilt fall giva tillkänna sin mening om sökandena. Att detta

icke skett genom formell remiss utan endast på så sätt, att den upprättade

promemorian rörande varje sökande under hand delgivits vederbörande inspektör,

som lämnats tillfälle därå teckna till- eller avstyrkande, har endast

utgjort ett led i strävandet att i möjligaste mån tillämpa förenkling i arbetssättet.

Genom att det slutliga avgörandet lagts inom kollegii industribyrå hava

större olikformigheter i de träffade avgörandena, vilka eljest säkerligen ej

kunnat undgås, såvitt möjligt undvikits.

I den mån vidgad erfarenhet vinnes rörande tillämpningen av ifrågavarande

lagstiftning samt särskilt allt efter som man kommer bort från övergångsförliållandena

och kan direkt tillämpa de författningsenliga villkoren

för behörighet, minskas givetvis det erforderliga arbetet med granskning av

inlämnade ansökningar.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 178.

71

Det bör även beaktas, att dylika ansökningar från 4,180 personer hittills

varit föremål för prövning och att dessa personer kunna antagas utgöra

den övervägande delen av sådana yrkesutövare, som för närvarande ifrågasätta

att erhålla behörighetsbevis. Under den närmaste framtiden torde därför

antalet nytillkommande bliva väsentligt mindre än hittills och hithörande

ärenden till stor del komma att avse flyttning, tillägg och omsättning

av redan meddelade bevis. Till dess att bevisen skola förnyas, i regel efter

3 ä 4 år, är avsikten att såvitt möjligt söka erhålla kännedom om beskaffenheten

av vederbörande verksamhet och att genom råd och anvisningar

från inspektörer och andra upphjälpa eventuella brister i utbildningen.

För att inspektörerna skola kunna förskaffa sig en personlig uppfattning i

denna sak är det givetvis av vikt, att mera tillfälle beredes dem till inspektioner

än vad som varit fallet under senare år.

Att det slutliga avgörandet av dessa ärenden fortfarande förlägges till

kommerskollegium, måste emellertid kollegium på redan anförda skäl bestämt

förorda.

I stort sett liknande förhållanden gälla ifråga om utfärdandet av säkerhetsföreskrifter

för elektriska anläggningar, prövning av ny materiel m. m.

Behandlingen av dylika frågor bör givetvis lämpligast ske genom samarbete

mellan byrådirektören såsom överinspektör och övriga inspektörer

samt med anlitande, där så erfordras, av tillgänglig arbetskraft inom inspektionen

eller sektionen för viss utredning. Utfärdandet av nödiga allmängiltiga

anvisningar och föreskrifter i inspektionens namn bör ske först

sedan desamma godkänts av överinspektören.

Det torde nämligen ligga i sakens natur, att den inspektörerna i egenskap

av lokala organ tilldelade självständiga beslutanderätten är begränsad

till ärenden, som uteslutande röra deras respektive distrikt. I den mån

träffade avgöranden eller förfoganden röra eller äro av principiell betydelse

för landet i dess helhet, bör givetvis beslut fattas av överinspektören.

Koncessionsärendenas utredning åvilar för närvarande, i vad de avse

östra distriktet den ordinarie förste byråingenjören å elektriska sektionen

och för de övriga distriktens vidkommande den ene assistenten inom elektriska

inspektionen (ej båda, såsom kommittén angiver), i den mån så

kräves i samråd med vederbörande inspektör. Denna uppdelning av

nämnda ärendens behandling har betingats av nödvändigheten att ha tillgång

till erforderliga kartor och handlingar, vilka arkiveras för östra distriktet

hos överinspektören, för övriga distrikt hos vederbörande inspektör.

En oundviklig följd av kommitténs förslag, enligt vilket handläggningen

av samtliga dessa ärenden skulle överflyttas å sektionen och uppdragas åt

ordinarie förste byråingenjören, skulle därför bliva, att denne finge tillbringa

största delen av sin tid hos den lokala inspektionen. Möjligheten

för honom att utföra annat arbete för sektionens räkning, utöver behandlingen

av koncessionsärendena, bleve i varje fall ytterst ringa. Att dessutom

ålägga honom granskning av registreringsärenden samt att biträda

byrådirektören vid utredningen av låneärenden, granskning av årsredogörelser

m. m. torde vara fullständigt uteslutet.»

Kommerskollegium meddelar härefter följande tablå över de å industribyråns

elektriska sektion inkomna ärendena under vart och ett av åren

1920, 1921. 1922 och första halvåret 1924.

Säkerhetsföreskrifter

rörande

elektriska

anläggningai

m. m

Koncessions

ärenden

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

År en de.sgrupp er

1920

1921

1922

Första

halvåret

1924

Elektriska koncessioner ..................................................

1.199

2,015

1,228

442

Dispenser från gällande föreskrifter för elektriska anläggningar

5

24

129

—

Kommunallån och kommunal borgen1 .............................

80

67

50

10

Kraftledningslån 1 ...........................................................

Vattenkraftslån 1...............................................................

69

85

67

49

31

24

26

36 |

Arsredogörelser från företag, som erhållit lån .....................

46

121

145

156

Behörighet för elektriska installatörer 1 2 ..............................

2,356

481

942

395 |

Registrering av elektriska anläggningar 3..............................

Övriga ärenden, avseende:

Författningar berörande elektriska anläggningar (ändringar,

tillägg och förklaringar)1; upplysningar och anvisningar

rörande anläggningars utförande och skötsel (delvis för- anledande utgivande av tryckta meddelanden); gransk- ning av installationsmateriel, standardisering och normer

för dylik, besiktningar och avsyningar av anläggningar,

8

20

22 !

elektriska olvcksfall m. in.................. .......................

1,461

1,683

1,704

598

5,247

4,508

4,311

1,708

Kollegium fortsätter härefter:

»Eu uppgift, som med nu tillgängliga arbetskrafter å elektriska sektionen

hittills tyvärr måst alltför mycket åsidosättas, är arbetet med kodiflering

och revidering av de författningar, som röra elektriska anläggningar. Detta

arbete, för vars förberedande behandling kollegium sett sig nödsakat anlita

utom kollegium stående arbetskraft, lärer icke kunna ytterligare alltför länge

undanskjutas med hänsyn till de upprepade erinringar och klagomål över

de nuvarande bestämmelsernas otidsenlighet och svårtydbarhet, som från

intresserat håll, särskilt från brandstodsbolagens sida, anförts. En i dagarna

till kollegium inkommen förnyad påminnelse från vissa brandstodsbolag,

avseende frågan om särskilda åtgärder beträffande s. k. kristidsmateriel,

ligger för närvarande under kollegii prövning. Kommittén synes även ha

förbisett, att utöver anförda grupper av mera ensartade ärenden till handläggning

å elektriska sektionen och inspektionen ofta förekomma, genom

remiss eller direkt till kollegium riktade, inkomna framställningar i allmänna

spörsmål berörande elektricitetsväsendet. Åtskilliga av dessa frågor kunna

vara av rätt komplicerad innebörd och kräva vidlyftiga och tidsödande

utredningar. I de arbeten rörande normering och standardisering på här

ifrågavarande område, vilka alltjämt bedrivas av olika sammanslutningar

och kommittéer, kunna sektionens och inspektionens tjänstemän ej heller

undandraga sig att medverka. De senaste åren har på dem ytterligare

ankommit att biträda vid emellanåt anordnade undervisningskurser för äldre

installatörer, vilka kurser måste anses vara till avsevärd nytta.

Åven med hänsyn härtill måste kollegium på det bestämdaste avråda

från att de nu tillgängliga arbetskrafterna inom kollegii elektriska sektion

ytterligare minskas. 1 detta samband må endast ånyo erinras om de indragningar

av befattningshavare, som redan successivt genomförts för denna

sektions vidkommande, nämligen en förste byråingenjör för behandling av

ärenden angående registrering av elektriska anläggningar från april 1922,

1 I behandlingen av dessa ärenden deltager byråchefen.

2 Avslag avgöras av byråchefen.

3 Sekreteraren å industribyrån deltager i handläggningen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 178.

73

en assistent från den 1 januari 1922 samt eu byråingenjör och ett kvinnligt

biträde för installatörsbehörighetsärenden från den 1 juli 1923.

1 själva verket torde den allmänna uppfattningen bland fackmän vara,

att den elektriska sektionens och inspektionens personal för närvarande är

alltför fåtalig för de omfattande arbetsuppgifterna. Som en jämförelse må

anföras, att den statliga elektriska inspektionen i Norge för närvarande är

fördelad på 6 inspektionsdistrikt, vartdera med en inspektör och ett varierande

antal assistenter, sammanlagt 12 för alla distrikten; inalles arbeta alltså 18

ingenjörer med denna inspektionsverksamhet.

För egen del anser kollegium det vara nödvändigt att vid eu rationell

behandling av frågor om elektriska inspektionens organisation och verksamhet

samtidigt taga under beaktande organisationen av övriga likartade

organ, med vilka ett samarbete äger rum, såsom yrkesinspektionen och

särskilt de på senare tid tillkomna och med statsmedel understödda elektriska

länskonsulenterna.»

Kollegium ingår härefter å eu närmare redogörelse för de arbetsuppgifter,

som för närvarande åligga den å extra stat uppförde förste byråingenjören,

vars befattning kommittén ifrågasatt skola indragas.

I dylikt hänseende anför kollegium följande:

»Av dessa ärenden synes kommittén endast hava beaktat sådana, som avse Extra

lån från kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna samt granskning av förste

årsredogörelser, ingivna med anledning av innehavandet av sådana lån. byrå
ingen.

j örens

Från ifrågavarande fonder äro, förutom de i kommitténs utlåtande angivna, arbetsytterligare

fyra lån beviljade från vattenkraftslånefonden den 30 januari ^ PP‘

1925. Sammanlagda antalet beviljade lån utgör nu 322. gl ei''

Ett antal av de från de båda fonderna beviljade lånen avse samma Låneärenden,

företag. Dessutom ha en del av de beviljade lånen ej kunnat tillgodonjutas.

Det antal företag, som begagna sig av de beviljade lånen, utgör

för närvarande 240.

Lån, avseende ansökningar som ingivits under år 1924, ha, med ett

undantag, ännu ej beviljats, men beräknas antalet - beviljade lån under

innevarande år komma att ökas med ungefär samma antal som under

föregående år. Antalet låninnehavare kommer därigenom att ökas till

över 300.

Låneansökningarna inkomma i de flesta fall så ofullständiga, att ärendenas

bedömande på grundval av de insända handlingarna ej kunnat företagas.

Erforderlig komplettering har efter förberedande granskning i alla dessa

fall infordrats. .

För ett stort antal sökande, särskilt när det varit fråga om mindre, av

ekonomiskt svaga delägare bildade företag, som ej ansett sig kunna bekosta

sakkunnig hjälp, har utredningen föranlett en tidsödande skriftväxling eller

muntliga upplysningar vid personliga besök, vilka i allmänhet varit än mera

tidsödande. Detta torde emellertid ej kunna undvikas.

Den av kommittén förordade åtgärden att anlita kamreraren för uppgifter

med avseende på prövning av låneärendena lärer endast i mycket begränsad

mån kunna ifrågakomma, då granskningen i huvudsak är av tekniskekonomisk

natur.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Granskning Granskningen av de årsredogörelser, som det åligger innehavare av lån

Rörelser ^''ran (''e båda fonderna att avgiva, har varit synnerligen tidsödande, på grund

” ‘ av att låntagarna, enligt vad företagen undersökning utvisat, i allmänhet

ej fört andra räkenskaper än kassaböcker och därför ej kunnat lämna de

enligt fastställt formulär avfattade årsredogörelserna. Sedan den extra förste

byråingenjören vid inspektion av företagen lämnat muntliga upplysningar

och råd samt utarbetat en »Handledning i bokföring för elektriska distributionsföretag

å landsbygden», ha redogörelserna visat påtagligt större tydlighet, men

i stället bar antalet av de redogörelser, som skola granskas, årligen stigit.

Vid den siffermässiga granskningen har amanuensen å sektionen biträtt,

men då fråga varit att bedöma oräntabla företags möjligheter att genom

ändrade taxor, tekniska omläggningar eller på annat sätt gorå företagen

räntabla, ha dessa ärenden behandlats av den extra förste byråingenjören.

Såsom kapitalökning för fonderna bar riksdagen beviljat sammanlagt

22,690,000 kronor och Kungl. Maj:t av innevarande riksdag ytterligare

begärt tillhopa 2,000,000 kronor. Det synes ej välbetänkt att minska den

kontroll, som för närvarande utövas över dessa avsevärda kapitals användning,

vilket emellertid bleve följden, om kommitténs förslag följdes.

Kommunala

låne- och

borgensärenden.

Ärenden rörande remisser å ansökningar av kommuner om Kungl. Maj:ts

tillstånd att upptaga eller teckna borgen för lån för elektriska anläggningar

ha numera, såsom kommittén framhåller, ej inkommit i större antal. De

utgjorde under

åren 1920 1921 1922

respektive 37 35 23

1923 1924

20 17.

Det är vanskligt att bedöma, huruvida ett större eller mindre antal sådana

ärenden kunna komma att överlämnas till kollegium under följande år.

Vissa tecken förekomma, som kunde giva anledning till en förmodan, att

antalet ärenden kommer att öka avsevärt.

Detta torde dock först kunna bedömas, när statsmakterna avgjort på vad

sätt de ekonomiska svårigheterna för de elektriska distributionsföretagen å

landsbygden skola avhjälpas. Särskilda inom jordbruksdepartementet tillkallade

sakkunniga framhålla i sitt utlåtande den 20 juni 1924 angående

ifrågavarande företags möjligheter att omsätta tillfälliga lån i fasta amorteringslån

(sid. 13): »Den säkrast framkomliga vägen för lånens konvertering

till långtidsamorteringslån synes i detta fall vara anskaffandet av

kommunal borgen, där sådan kan erhållas».

Även om antalet av ifrågavarande ärenden för närvarande är jämförelsevis

obetydligt, så fordra de i allmänhet åtskillig skriftväxling och ett ingående

studium av remitterade handlingar och av kollegium infordrade

kompletteringar till dessa, för att utredaren skall kunna bilda sig ett omdöme

om ifrågavarande anläggning. Granskningen berör dels det lånsökande

företagets omfattning, för att belysa dess betydelse för kommunen ifråga,

dels företagets tekniska utförande, finansiering och räntabilitet, dels även

de säkerheter, som kommunen anses böra erhålla, när det gäller borgen,

och de särskilda villkor, som anses böra uppställas för att trygga kommunen

för den åtagna risken.

Begistre- Att ärenden angående registrering av elektriska anläggningar jämlikt

rings ärenden, lagen den 22 juni 1920 behandlas av den extra förste byråingenjören, synes

besparingskommittén ha förbisett.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kunal. Maj:ts proposition Nr 178. 75

Dessa ärenden ha redan fått en sådan omfattning, att de taga denne befattningshavares

tid i anspråk i ungefär samma utsträckning som beredningen

av låneansökningarna. En ytterligare ökning av dessa ärendens

antal per år synes sannolik.

Registrering begäres för att anskaffa pant av fast egendoms karaktär för

låntagare, som förut kunnat belåna sina ledningsnät endast med anlitande

av förlagsinteckningar, vilket dessutom e.i synes vara görligt, där egen kraftstation

saknas.

I stor utsträckning har registrering verkställts av sådana anläggningar,

för vilka lån beviljats från statens härovan nämnda fonder, vilka förvaltas

av statskontoret.

Det torde vara uppenbart, särskilt med hänsyn till de rättsliga och ekonomiska

följder, som kunna uppkomma genom ett felaktigt registreringsförfarande,

att dessa ärenden måste behandlas med synnerlig omsorg. Detta

har även av statsrådet och chefen för finansdepartementet framhållits, då

fråga varit om ökande av kollegii arbetskrafter för ifrågavarande ändamål.

Genom bestämmelserna i 79 § av utsökningslagen åligger det kollegium att

lämna bevis rörande sådana fastigheter, på vilka elektriska stationer äro

belägna, nämligen huruvida stationerna äro registrerade å annan station

eller om å dem registrerats ledningsnät och andra stationer. Härför måste

register föras ä alla sådana fastigheter, för närvarande cirka 2,350 stycken.

De registreringsärenden, som intill utgången av år 1924 slutbehandlats,

återfinnas i nedanstående sammanställning.

1921

1922

1923

1924

Summa

Antal registreringsärenden ........................

8

18

53

45

124

Antal huvudstationer ............................

t

18

51

43

119

därav kraftstationer ..............................

-t

9

IT

19

49

och andra huvudstationer .....................

O

9

34

24

70

Registrerade högspänningsledningar, kilo- meter...................................................

281.8

1,188.8

2,191.0

1,532.8

5,195.1

Registrerade lågspänningsledningar, kilometer

53.»

625.5

1,179.2

1,491.8

3,349.9

Antal understationer.................................

127

558

1,029

640

2,354

Anläggningskostnad i miljoner kronor cirka

0.:.

2.5

4.5

4

11.5

Under år 1925 slutbehandlade och under behandling varande ansökningar

om registrering äro (den 16 februari 1925) 17 stycken.

Av sammanställningen framgår vidare, att antalet företagare, som låtit

registrera sina anläggningar, intill detta år utgjorde 124 stycken. Om man

samtidigt betänker, att hittills cirka 4,000 anläggningar koncessionerats, så

framgår härav, att hittills endast ett fåtal företagare begagnat sig av denna

belåningsmöjlighet. Under de senast förflutna 4 åren ha omkring 8,500

kilometer ledningar registrerats.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, äro de olika grupper

av ärenden, vilka beredas av den extra förste byråingenjören å elektriska

sektionen, av den art, att de icke kunna utan åsidosättande av gällande författningar

samt av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslut försummas;

ej heller lära de lämpligen och med någon fördel kunna övertagas av annat

statligt verk.

Då för deras tillbörliga handläggning inom kollegium, såsom redan framhållits,

oundgängligen erfordras särskild arbetskraft, måste kollegium på det

bestämdaste motsätta sig indragningen av den nämnda befattningen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ta proposition Nr 178.

Inkomna

skiifter från

föreningar.

iMparf ementséhefen.

Såsom uttryck för åsikten rörande behövligheten av den ifrågavarande

befattningen inom intresserade kretsar får kollegium jämväl åberopa, vad

som anföres i bilagda skrivelse från interimsstyrelsen för södra Sveriges

elektriska kraftintressenters förening.

Den av kommittén förordade höjningen av stämpelavgiften för installatörsbehörighetsbevis,

i syfte att i huvudsaklig del täcka statens omkostnader

för det med prövningen av behörighetsansökningarna förenade arbetet, anser

sig kollegium däremot kunna förorda. En dylik avgift av 10 kronor eller

eventuellt t. o. m. något högre belopp torde i själva verket vara med hänsyn

till de nämnda kostnaderna för det allmänna väl befogad och för de

yrkesutövare, som skulle därav drabbas, icke komma att kännas alltför betungande.

Även ifråga om registreringsbevis för elektriska anläggningar torde kunna

ifrågasättas en lämpligen avpassad stämpelavgift i syfte att bereda statsverket

ersättning för de kostnader, som äro förenade med granskningen av dessa

ärenden. Härom torde kollegium i annat sammanhang få återkomma med

särskild framställning.»

I den i kollega utlåtande åberopade skrivelsen från interimsstyrelsen för

södra Sveriges elektriska kraftintressenters förening har bland annat framhållits,

att ett bifall till kommitténs förslag beträffande de elektriska inspektionsmyndigheternas

organisation kunde befaras komma att förvandla

inspektörerna till byråtjänstemän. Enligt föreningens mening borde inspektörerna

i stället beredas tillfälle till ökad inspektionsverksamhet, så att

den risk för livsfara, som särskilt kristidsanläggningarna medförde, i

möjligaste mån bleve minskad.

Förslaget om att inspektörerna skulle få ensamrätt att avgöra behörighetsfrågorna

förklarar sig föreningen livligt avstyrka.

Vad angår den ifrågasatta indragningen av den extra förste byråingem

jörstjänsten å elektriska sektionen, har föreningen — under framhållande,

att befattningens nuvarande innehavare säkerligen vore den statstjänsteman,

som hade den största erfarenheten om de ekonomiska förhållandena

å elektrifieringsområdet — uttalat, att för de elektriska föreningarna

landet runt ett verkligt behov av befattningens bibehållande förelåge.

Jämväl svenska elektriska installatörsförbundet, svenska elektriska arbetareförbundet

och Sveriges allmänna verkmästareförbund hava uttalat

sig emot att handläggningen av behörighetsärendena överflyttas å inspektörerna.

Slutligen har riksföreningen för landsbygdens elektrifiering förklarat sig

i allo biträda de synpunkter, kommerskollegium i förevarande fråga framfört.

Ehuru jag på intet sätt underskattar betydelsen av de av kommerskollegium

beträffande de elektriska inspektionsmyndigheternas organisation

och personalbehov framhållna synpunkterna och fullt inser svårigheten

att — med den utveckling av kraftledningsnäten, som ägt rum, och den

mångfald nya arbetsuppgifter, som i lagstiftningsväg pålagts nämnda

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition AV 178.

77

myndigheter — träffa sådana anordningar, att det starkt ökade arbetet

utan personalförstärkning kan utföras av de ordinarie befattningshavarna,

synes mig den verkställda utredningen likväl hava ådagalagt, att visst

fog icke kan frånkännas de anmärkningar, som av besparingskommittén

riktats mot den nuvarande organisationen och särskilt mot arbetsfördelningen

mellan den elektriska sektionen och den lokala inspektionen. Jag

har sålunda icke genom de invändningar, som av kollegium framställts

mot besparingskoinmitténs förslag, blivit övertygad om omöjligheten att

genom definitiv överflyttning å de lokala inspektörerna av vissa uppgifter,

med vilka nu jämväl sektionen tager befattning, eventuellt också genom

befrielse för överinspektören från skyldigheten att, jämte sitt arbete ä

sektionen, utöva lokal inspektion, kunna åstadkomma en minskning av

den sektionen nu påvilande arbetsbördan. Möjligt är, att det av besparingskommittén

uppgjorda omorganisationsförslaget i sina detaljer är

behäftat med vissa brister och i behov av modifikationer; därom torde

det i sakens nuvarande läge icke vara möjligt att uttala något slutligt

omdöme. Kvar står i allt fall det intrycket, att genom en rationellare

fördelning av arbetet mellan central- och lokalmyndigheten —

vare sig denna omläggning sker efter besparingskoinmitténs linjer eller

andra grunder — sektionens arbete bör kunna lättas därhän, att avgörande

hinder icke möter för indragning av den å sektionen nu anställda, av

extra anslagsmedel avlönade förste byråingenjören. Att även med det

mest effektiva utnyttjande av den ordinarie personalen en dylik minskning

av arbetskrafterna icke utan svårighet låter sig genomföra synes mig

emellertid uppenbart. Jag anser mig dock, ehuru med stor tvekan, böra

på förevarande punkt biträda det av besparingskommittén avgivna förslaget.

Vid bifall härtill lärer jämväl det anslagsbelopp, som för närvarande

utgår till avlönande av ett hos nyssnämnde förste byråingenjör anställt

extra kvinnligt biträde, böra ur anslagsberäkningen uteslutas.

I den lokala inspektionsmyndighetens personalförhållanden har, såsom

av det förut sagda framgår, besparingskommittén icke föreslagit någon

ändring. Anslagen till sagda myndighet — såväl det ordinarie som det

extra — torde under sådana omständigheter böra för budgetåret 1925—

1926 upptagas med oförändrade belopp, 31,500 respektive 12,096 kronor.

Att märka är emellertid, att i den för inspektionen gällande tjänsteförteckningen

påkallas viss jämkning i anledning av de av innevarande års

riksdag — i samband med beslutet om reglering av kvinnliga befattningshavares

avlöningsförhållanden — fastställda ändringarna i det för allmänna

civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet. Erforderliga

framställningar i avseende å den lokala inspektionsmyndigheten skall jag

göra under efterföljande punkter.

Beträffande slutligen besparingskoinmitténs av kommerskollegium tillstyrkta

förslag om höjning av stämpelavgiften för installatörsbehörighets
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

bevis från nuvarande belopp, B kronor 50 öre, till 10 kronor ävensom

kollega uttalanden rörande införandet av en lämpligt avpassad stämpelavgift

för registreringsbevis för elektriska anläggningar ber jag att få

erinra, att Kungl. Maj:t förut denna dag, sedan kollegium den 13 innevarande

mars inkommit med särskild framställning i sistnämnda ämne,

på föredragning av chefen för finansdepartementet beslutat förelägga riksdagen

förslag i ifrågavarande hänseenden.

III. Konunerskollegii fartygsinspektionsbyrä.

Nuvarande organisation av de statliga myndigheterna för utövande av

förhandskontroll å fartygs sjövärdighet vilar i huvudsak på de grunder,

som av 1914 års senare riksdag godkändes i samband med antagande av

förslag till förändrad sjösäkerhetslagstiftning.

Enligt dessa grunder skulle förhandskontrollen utövas av dels en central

tillsynsmyndighet dels ock lokala tillsynsmyndigheter under den centrala

myndighetens ledning.

Den centrala myndigheten blev kommerskollegium, varest för ändamålet

upprättades en fartygsinspektionsavdelning å extra stat. Vid kommerskollegii

omorganisation år 1919 ombildades avdelningen till en fartygsinspektionsbyrå

under ledning av en byråchef. Byrån uppfördes emellertid

icke på ordinarie stat, utan hava för verksamhetens uppehållande

alltjämt beviljats extra anslagsmedel.

Ä byrån äro, förutom viss extra personal — två förste amanuenser, eu

amanuens, en manlig extra befattningshavare och två kvinnliga e. o.

skrivbiträden — anställda följande arbetskrafter, nämligen: en byråchef,

en förste byråinspektör med ingenjörsteknisk utbildning, en byråinspektör

med nautisk utbildning samt en kvinnlig kontorsskrivare och två kvinnliga

kontorsbiträden, samtliga avlönade av extra anslagsmedel. Intill den

1 juli 1923 var anslag beräknat jämväl för en extra sekreterare på byrån.

Den extra sekreterarebefattningen blev emellertid från och med sagda

tidpunkt indragen. I stället togs för byråns arbete i anspråk en å kommerskollegii

ordinarie stat uppförd sekreterarebefattning, vilken ansågs

kunna undvaras för arbetet å kollegii ordinarie byråer.

I sitt förberörda betänkande den 4 februari 1925 har nu statens besparingskommitté

— i samband med framläggande av förslag till omfattande

personalindragningar vid den lokala far tygsinspektionen — hemställt,

att för handläggning av de på kommerskollegium såsom fartygsinspektionens

chefsmyndighet ankommande ärenden måtte, i stället för

en särskild byrå, inrättas en fartygsinspektionssektion, lydande under den

av kommittén ifrågasatta handels- och sjöfartsbyrån. Sektionen skulle

ställas under ledning av en byrådirektör samt i övrigt utrustas med —

förutom amanuenser och kvinnliga biträden — en sekreterare och två byråinspektörer,

den ene med ingenjörsteknisk och den andre med nautisk utbildning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In proposition, Nr 17b.

7!)

Över kommitténs förslag ävensom över eu av svenska sjömans-unionen

och svenska eldare-unionen i anledning av förslaget till chefen för handelsdepartementet

ingiven, den 14 februari 1925 dagtecknad skrift hava,

såsom redan nämnts, kommerskollegium och socialstyrelsen den 28 februari

1925 var för sig avgivit infordrat utlåtande.

Med anmälan att jag i det följande skall återkomma till kommitténs

förslag, i vad detsamma rör de lokala organen för förhandskontroll å fartygs

sjövärdighet, ber jag att nu få till behandling upptaga förslaget, i

vad detsamma angår den centrala myndigheten för fartygsinspektionen.

Besparingskommittén har i avseende härå utlåtit sig pa följande sätt:

»Vad den hos kommerskollegium placerade centrala inspektionsmyndigheten

beträffar, är det uppenbart, att storleken av dess organisation måste stå i visst

förhållande till de lokala organens omfattning. Arbetet med tillsynen över och

sammanhållningen av dessa blir mindre, i mån som dessa organ minskas.

Det förefaller kommittén, som om det är erforderligt att bibehålla en organisation

med en chef samt en administrativt utbildad, en fartygstekniskt

utbildad och en nautiskt utbildad tjänsteman såsom medhjälpare. Kommittén

är emellertid av den uppfattningen, att en starkare garanti för inspektionsverksamhetens

lämpliga avvägning kommer att förefinnas, därest fartygsinspektionen

— i full konsekvens med kommerskollegii allmänna organisationsplan

och i överensstämmelse med kommerskollegiikommitténs och

departementalkommitterades förslag — bringas att sortera under handelsoch

sjöfartsbyrån såsom en särskild sektion. Härav följer, att ett utbyte

måste ske av byråchefstjänsten mot en byrådirektörsbefattning, som dock

givetvis bör placeras i den högsta byrådirektörsgraden i kollegium, 19:e lönegraden.

För den administrativt utbildade tjänstemannen synes sekreteraregrad

böra bibehållas —- kommerskollegium har vid ett tillfälle åt honom

föreslagit en än högre ställning. Då byrådirektören själv kommer att vara

fartygstekniskt utbildad, synes det däremot tillräckligt, om hans medhjälpare

med liknande utbildning erhåller ställning av byråinspektör, vilken dock

lämpligen torde böra placeras i 14:e lönegraden. Om tillika den nautiskt

utbildade byråinspektörens befattning höjes till 14:e lönegraden, vinnes eu

större jämvikt mellan den nautiskt utbildade och det ingenjörstekniskt utbildade

elementet inom inspektionen, en jämvikt, som synes vara av stort

värde och som man tidigare sökt vinna genom att åt den nautiskt utbildade

byråinspektören föreslå förste byråinspektörs ställning. Såsom medhjälpare

åt sekreteraren tjänstgör för närvarande en heltids- och en halvtidsamanuens.

Om man frånser rent tillfälliga behov, måste det här bliva tillräckligt med

en amanuens med halvtids- eller möjligen något längre tjänstgöring. Fn

del av sekreterarens nuvarande göromål med handläggning av ekonomiska

frågor kan eventuellt överlämnas åt kamreraren. Även för den nautiskt

utbildade byråinspektören måste det bliva tillräckligt med biträde av en

halvtidsamanuens, om ens en sådan kommer att visa sig behövlig.

Granskningen av fartygsinspektionsbyråns verksamhet har överhuvud kvarlämnat

ett intryck av en synnerligen starkt genomförd arbetsfördelning, som

haft till följd, att förefintlig arbetskraft möjligen ej genomgående blir fullt

effektivt utnyttjad. Skulle de av kommittén i det föregående ifrågasatta

indragningarna måhända i något avseende visa sig medföra svårigheter för

någon befattningshavare att medhinna arbetet, bör utan tvivel en utjämning

kunna ske genom någon jämkning i den nuvarande arbetsfördelningen.»

Statens besparing

skammiité.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svenska sjömans

-unionen

och svenska

eldare-unionen.

Kommers
kolleyium.

•SO Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

1 sin förut omförmälda skrift av den 14 februari 1925 hava svenska sjömans-unionen

och svenska eldare-unionen beträffande besparingskommitténs förslag

i nu ifrågavarande del anfört följande:

»Beträffande den föreslagna ändringen i den centrala inspektionsmyndighetens

placering ifrågasätta vi, huruvida förslaget -att bringa fartygsinspektionen

in som särskild sektion av handels- och sjöfartsbyrån kan innebära någon

förbättring. Med hänsyn till fartygsinspektionens funktioner torde det vara

lyckligast, om densamma kan beredas så stor självständighet som möjligt i

sitt arbete. Därest förslaget skulle innebära en minskning av denna självständighet,

torde detsamma jämväl i denna del endast vara till skada.»

1 sitt meranämnda utlåtande den 28 februari 1925 erinrar kommerskollegium

till en början om de skäl, som vid den år 1919 företagna omorganisationen

av kollegium föranledde ombildning av fartygsinspektionens dåvarande

centralorgan till en självständig byrå inom kollegium. I dylikt avseende

åberopar kollegium de av vederbörande departementschef i statsverkspropositionen

till 1919 års riksdag gjorda uttalandena. Departementschefen

anförde bland annat, att, även om förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet

kunde sägas i viss mån vara till förmån även för redarna själva,

densamma dock ofta komme att anses tillgodose ett mot dem i viss mån

stridigt intresse, under det att sjöfartsbyrån — under vilken byrå den centrala

fartygsinspektionsavdelningen av departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

föreslagits skola sortera — i övrigt väl närmast

komme att betraktas såsom direkt stödjande och främjande rederinäringen.

Det kunde därför, uttalade departementschefen vidare, lätt förekomma, att

därest samtliga nu ifrågavarande ärenden — d. v. s. förutom inspektionsärendena

övriga sjöfartsärenden — förenades å en byrå, det ena intresset

komme att få stå tillbaka för det andra, något som uppenbarligen måste

undvikas. Även ur ren organisationssynpunkt syntes det departementschefen

vara att föredraga, att fartygsinspektionsärendena avskildes från sjöfartsbyrån.

Denna skulle annars bliva alltför omfattande och den gemensamma byråchefens

arbetsbörda skulle bliva större än önskligt vore. Att ledningen av fartygsinspektionsbyrån

borde handhavas av en byråchef ansåge departementschefen

ligga i sakens natur.

Kommerskollegium framhåller härefter, bland annat, att de erfarenheter,

kollegium under den hittills tilländalupna tiden haft av fartygsinspektionens

nuvarande centrala organisation, d. v. s. såsom en självständig

byrå, i framträdande grad bestyrkt de synpunkter, vederbörande departementschef

anlade på den vid 1919 års riksdag föreliggande organisationsfrågan.

Erfarenheterna i denna riktning framstode för kollegium som så

påfallande, att kollegium icke kunnat undgå att finna det utgöra en betänklig

brist i besparingskommitténs utredning, att kommittén icke syntes hava

underkastat frågan därom någon närmare undersökning.

Vidare hade man att räkna med, att en förändring av den centrala

organisationen i enlighet med kommitténs förslag lätteligen kunde få till

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178. • 81

följd ett förminskande av centralmyndighetens auktoritet utåt, vilket

kunde medföra menliga följder. I vad mån kommittén ägnat även denna

sida av förevarande angelägenhet beaktande, undandroge sig kollega bta

dömande.

Under framhållande att den besparing, som ett eventuellt realiserande

av kommitténs förslag om fartygsinspektionsbyråns ombildning till en

under den ordinarie sjöfartsbyrån lydande sektion komme att medföra,

inskränkte sig till, dyrtidstillägg oräknat, 480 kronor om året, förklarar

sig kollegium bestämt avstyrka kommitténs förslag i nu omhandlade del.

Vidkommande härefter kommitténs förslag till ändringar i centralorganets

personalutrustning i övrigt, uttalar kollegium, att kollegium hade så

mycket mindre anledning att motsätta sig den av kommittén förordade

uppflyttningen av den nautiskt utbildade byråinspektören från nuvarande

lönegraden B 13 till lönegraden B 14, som kollegium redan förut vid

upprepade tillfällen gjort framställning om uppflyttning i högre lönegrad

av ifrågavarande befattningshavare.

Beträffande däremot förslaget om sänkning av löneställningen för den

nu i lönegraden B 15 placerade, ingenjörstekniskt utbildade förste byråinspektören,

vilken av kollegium tidigare föreslagits till uppflyttning i

lönegraden B 16, hävdar kollegium, att genom denne befattningshavares

hänförande till åtminstone lönegraden B 15 bereddes garantier, så långt det

över huvud vore möjligt, för att vid befattningen kunde bibehållas och,

i förekommande fall, till densamma förvärvas fullt kompetent person.

Kollegium avslutar sitt utlåtande i denna del på följande sätt:

»Kommittén har funnit det uppenbart, att storleken av den centrala inspektionsmyndighetens

organisation måste stå i visst förhållande till de

lokala organens omfattning och att sålunda arbetet med tillsynen över och

samman häll ni ngen av dessa bleve mindre, i mån som dessa organ minskades.

Då förslagen om byråchefens utbytande mot en byrådirektör, den ingenjörstekniske

förste byråinspektörens utbytande mot en byråinspektör i lönegraden

B 14 och den nautiske byråinspektörens upphöjande till lönegraden B 14

uppenbarligen icke hava sammanhang med kommitténs samtidigt framställda

förslag om de lokala tillsynsorganens minskning, har kollegium ansett sig

äga anledning utgå ifrån, att detta senare förslag utgör grunden till kommitténs

förslag om minskning av den administrativa och nautiska amanuenshjälpen

på byrån. Förutom att denna sistnämnda personalreducering ur

besparingssynpunkt ter sig relativt ringa, får kollegium framhålla, att, såsom

kollegium senare kommer att uppvisa, någon minskning av lokalpersonalen

med kollega utgångspunkt icke visat sig tillrådlig, och vid sådant

förhållande bortfaller grunden för kommitténs förslag ifråga om amanuenshjälpen

på byrån. Kollegium vill ytterligare fästa uppmärksamheten på

■att den anslagspost, varav amanuenshjälpens avlöning utgår, så sent som

vid 1924 års riksdag underkastats en ej oväsentlig reduktion. Ej heller på

förevarande punkt kan sålunda kommitténs förslag av kollegium tillstyrkas.»

Socialstyrelsen anför beträffande kommitténs förslag i nu förevarande

del följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt U2 höft. (Nr 178.) ti

s. 82 Kontrollera mot PDF

So c ta lstyr

elsen.

Digmrtements■

ehefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

»Vad heträfiar förslaget om att fartygsinspektionens centralledning skulle

sortera under den föreslagna handels- och sjöfartsbyrån i kommerskollegium

i stället för att som nu utgöra en egen byrå, anför kommittén, att därigenom

en! starkare garanti skulle vinnas för inspektionsverksamhetens lämpliga avvägning.

För såvitt styrelsen kan döma, skulle en sådan förändring knappast

kunna anses främja sjösäkerhetens och arbetarskyddets intressen. Man kan

nämligen ej gärna förvänta, att samma byrå, som har att bevaka rederinäringens

ekonomiska intressen, skall med full frihet från de hänsyn, som ett

dylikt bevakande måste anses medföra, kunna ägna sjösäkerhets- och arbetarskyddskontrollen

tillbörlig uppmärksamhet. Samarbetet mellan socialstyrelsens

arbetarskyddsbyrå och fartygsinspektionen har också, sedan den sistnämnda

institutionens centralmyndighet organiserades i form av en egen byrå

inom kommerskollegium, visat sig kunna på ett mera rationellt sätt åvägabringas

i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits av lagstiftningen på

området, än då fartygsinspektionen som sektion sorterade under den förutvarande

utrikesbyrån. Ur nu anförda synpunkter vore det därför beklagligt,

om organisationen av den centrala fartygsinspektionen skulle omläggas i den

riktning, som av kommittén föreslagits.»

På sätt jag vid behandlingen av frågan om anslag för de lokala organen

för för handskontroll å fartygs sjövärdighet skall närmare utveckla, är den

lagstiftning, som utgör grunden för fartygsinspektionens verksamhet, för

närvarande till väsentliga delar föremål för ett ingripande revisionsarbete.

Såväl med hänsyn härtill som av andra anledningar, för vilka jag under

den punkt, som rör lokalmyndigbetens personal- och anslagsbehov, skall

utförligt redogöra, synes det mig icke lämpligt att nu företaga några mera

omfattande ändringar i kontrollmyndigheternas organisation. Jag är sålunda

av den uppfattningen, att med den slutliga prövningen av besparingskommitténs

förslag i nu ifrågavarande del bör tillsvidare anstå.

Vid sådant förhållande lärer för budgetåret 1925—1926 anslaget för

fartygsinspektionsbyrån böra, i vad angår den fasta personalutrustningen,

beräknas i enlighet med vad i sådant avseende för närvarande gäller. Då

emellertid inom den nuvarande organisationens ram vissa smärre besparingar

icke torde vara omöjliga att åvägabringa, synes mig en mindre

minskning av den anslagspost, varur kostnaderna för byråns extra personal

bestridas, kunna vidtagas. Härtill skall jag återkomma vid behandlingen

av sistnämnda anslagspost.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit och med iakttagande av de

jämkningar i lönegradsbeteckning och avlöningsbelopp, som föranledas av

riksdagens beslut angående reglering av kvinnliga befattningshavares

avlöningsförhållanden och de i samband därmed fastställda ändringarna i

det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet, skulle

alltså för budgetåret 1925—1926 kommerskollegii ordinarie arbetskrafter

förstärkas med av extra anslagsmedel avlönade befattningshavare till det

antal, i den lönegrad och med den begynnelseavlöning, som framgår av

följande tabell:

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kanal, -Majda. proposition JVr 178.

j ;B e f åt t b i n p , Lönegrad

.. *. ’ . ■ ; •■••••-• ! • — ..... -

v A kamrer ar- och kassakontoret: ,

Ett kanslibiträde .■................... B 7

A fartygsinspektionsbyriin.

En byråchef B 30

En förste byråinspektör B 24

Eu byråinspektör B 21

En kansliskrivare ..............................; Bil

Två kontorsbiträden B 4

Summa begynnelseavlöning kronor 33,672.

B. Vikariatsersättningar, extra personal m. m.

Utöver nyssnämnda belopp, 33,672 kronor, erfordras emellertid, såsom

av det förut sagda framgår, en anslagspost till vikariatsersättningar vid

ledighet för vissa av ovannämnda befattningshavare, till beredande i förekommande

fall av författningsenligt stadgade avlöningsförhöjningar för

befattningshavarna i fråga samt till avlönande av amanuenser. För sådant

ändamål har för budgetåret 1924—1925 avsetts ett belopp av 16,334 kronor.

, På sätt redan i det föregående antytts, finner jag en mindre nedsättning

av detta belopp motiverad. För egen del tillstyrker jag, att för här ifrågavarande

ändamål avses tillhopa 14,000 kronor eller för jämnande av slutsumman

av hela dét anslag, varom nu är fråga, 13,828 kronor.

83

Begjnnelsf
avlonihg
Kronär
2,

676

10,020

7,212

6,048

3,300

4,416

Under åberopande av vad jag ovan anfört hemställer jag alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till upprätthållande av kommerskollegii verksamhet, utöver

det ordinarie förslagsanslaget, för budgetåret 1925—1926 under

tionde huvudtiteln anvisa ett extra anslag av...... kronor 47,500.

Bergsstaten.

3. Bergsstaten.

Under punkt 6 av tionde huvudtiteln i 1923 års statsverksproposition

framlade Kungl. Maj:t förslag — i huvudsak grundat på ett av 1902 års

löneregleringskommitté den 19 september 1922 avgivet betänkande i ämnet

— till genomförande från och med den 1 juli 1923 av lönereglering för

bergsstaten i överensstämmelse med de principer, som kommit till uttryck

Departe
mentschefens
hemställan.

[3.]

Bergsstaten.

(ordinarie

anslag.)

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178:

Bercsstatens

n varande

insinuation.

i det för den civila statsförvaltningen i allmänhet vid 1921 års riksdag

antagna lönereglementet. I samband härmed föreslog Kungl. Maj:t minskning

av antalet bergmästardistrikt från sex till fyra och uppförand^ av

den genom distriktsindragningen övertaliga personalen, nämligen två beifg*

mästare och två skrivbiträden, å övergångsstat.

I skrivelse den 16 maj 1923, nr 10 A, anmälde riksdagen, bland annat,

att riksdagen, vid den prövning, riksdagen ägnat Kungl. Maj:ts ifråga:

varande förslag, kommit till den uppfattningen, att starka skäl talade £qr

att genomförandet av lönereglering för bergsstaten icke borde komma til|

stånd vid 1923 års riksdag. Visserligen syntes den ifrågasatta begränsningen;

av antalet bergmästardistrikt i och för sig vara motiverad. Men dä en

sådan inskränkning för det dåvarande icke syntes kunna ske, utan att

statsverkets utgifter för bergsstaten i allt fall uppginge till ungefärligen

samma kostnadsbelopp, som bibehållandet tillsvidare av samtliga distrikt

skulle innebära, syntes fattande av beslut om sådan lönereglering skäligen

kunna anstå. Ett uppskov med antagandet av ny lönestat med därmed

förbundna villkor för bergsstatens befattningshavare syntes riksdagéh sä

mycket mindre kunna möta befogade gensagor, som bergsstatens befattningshavare

så sent som vid 1919 års lagtima riksdag erhållit lönereglerdiig:

I enlighet med vad sålunda anförts fann sig riksdagen icke böra bifalla

Kungl. Maj:ts förberörda förslag utan upptog det ordinarie anslaget till

bergsstaten med oförändrat belopp, 84,800 kronor. Med enahanda belopp

är anslaget upptaget även för budgetåret 1924—1925.

Såsom redan förut nämnts, blev, i anledning av de inom statens be*

sparingskommitté pågående utredningarna rörande kommerskollegii och de

under kollegium lydande myndigheters och kårers organisation, jämväl

nu ifrågavarande anslag i årets statsverksproposition allenast beräknat.

Anslaget upptogs i förslaget till riksstat för budgetåret 1925—1926 predit

minärt med oförändrat belopp, 84,800 kronor.

Sedan statens besparingskommitté numera i sitt den 4 februari 1925 dagtecknade

betänkande uttalat sig jämväl rörande bergsstaten, får jag nu för

Kungl. Maj:t anmäla frågan om bergsstatens behov av anslag för budgetåret

1925—1926.

Innan jag närmare ingår på besparingskommitténs förslag beträffande

bergsstaten och kommerskollegii däröver avgivna utlåtande, ber jag att

få i korthet erinra om bergsstatens nuvarande organisation och arbetsuppgifter

samt om den vid 1923 års riksdag ifrågasatta omorganisationen

av sagda stat. : 1 :

Den för bergsstatens personal nu gällande staten,

1919 års riksdag, har följande utseende:

vilken fastställdes Vid

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propositum Nr 178.

85

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts-

tiriägg

Summa

Ordinarie

anslag

5,000

2,500

300

7,80f

3,600

1,800

200

5,600

1,100

300

100

1,500

5,000

2,500

7,500

3,600

1,800

• -

5,40

1,100

300

1,400

5,000

2,500

600

8,100

3,600

1,800

400

5,80i-

1,100

300

200

1,600

5,000

2,500

7,50C

3,600

1,800

_

5.400

1,100

300

—

1,400

5,000

2,500

7,500

1,100

300

1,400

5,000

2,500

7,500

l.KO

:-0n

-

1.400

51,000

24,000

1,800

76,800

7,500

in .......

50<

84,800

Summa enligt riksstaten

84,800

irr

Norra distriktet.

'' 1 bergmästare med bostadsstation i Luleå

eller annan inom distriktet nära postkontor

belägen ort på ett avstånd av

högst 10 mil från nämnda stad ............

:1 gruvingenjör med dito inom distriktet

1 kvinnligt biträde av första graden .........

''■< i.'' Gävle-Dala distrikt.

1 bergmästare med bostadsstatiön i Falun

eller något inom 3 mil därifrån i närheten

av järnväg beläget ställe...............

1 gruvingenjör med dito inom distriktet...

■ j kvinnligt biträde av första graden .........

Östra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Stockholm

eller något inom 3 mil därifrån i

närheten av järnväg beläget ställe .........

1 gruvingenjör med dito inom distriktet ■ ■■

(1 kvinnligt biträde av första graden .........

Mellersta distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation å bostället

Knulsberg med lilla Älvstorp i staden Nora

eller annat inom 3 mil därifrån i närheten

av järnväg beläget ställe ......... •••

1 gruvingenjör med bostadsstation å Stora

, gården vid Kopparberg ...................

1 kvinnligt biträde av första graden ......

Västra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Filipstad

1 kvinnligt biträde av första graden •••

Södra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Hälsing

borg eller något inom 3 mil därifrån

: r märheten av järnväg beläget ställe.....»•••

1 kvinnligt biträde av första graden ........

Säger

Expenser m. m.

,4njnärl(ningar: 1. För, bergmästare kan lönen efter 5 år höjas med 600 kronor. För

gruvingenjör kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare

''6Ö0 krön or. För kvinnligt biträde kan avlöningen efter 5 år höjas med 200 kronor, efter

• 10 ap med ytterligare 200 kronor och efter 15 år, med än ytterligare 200 kronor; skolande

av varje avlöningsförhöjning 1ÖÖ kronor anses tillhöra lön och 100 kronor t|änstgöringsjiéfaningar.

- -2. I de fall rätt att uppbära sportler tillkommer en tjänsteman, ma sådana icke

åtnjutas till högre belopp än 1,000 kronor årligen.

/•!.''> rot j -*''■*! i > < .1 v r! i. r r:--v tf,:-. :l. i * "it > i ’ !''it. vi ft; : i

opaginerad Kontrollera mot PDF

KG Kung!. Maj:ts proposition Nr ''178.

Förutom de i staten1 upptagna avlöningsförmånerna, tillkominer tjänsteman,

såsom ock av staten framgår, i vissa fall och i begränsad omfattning

rätt att uppbära sportler — stämpelprovision och expeditionslösen -i■

varjämte befattningshavarna åtnjuta dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser.

Tillfällig löneförbättring utgår däremot icke till befattningshavare

i vid bergsstaten.

Såsom av staten jämväl framgår, stå därjämte till bergsstatens förfogande

: vissa boställen, vilka för ändamålet donerats av bruksägare och bergsmän.

Bergsstatens För bergsstatens befattningshavare är instruktion utfärdad den 31 dérgifter.

PP" i cember 1919 (svensk författningssamling nr 892). Deras arbetsuppgifter äro

i huvudsak följande:

att såsom första instans handlägga — såväl å bergmästarexpeditioneh

som, i förekommande fall, vid förrättningar vid gruvorna — ärenden rörande

gruvors förvärvande och försvar enligt gruvestadgan, såsom inmutnings-,

utmåls-, vilostånds- och dylika ärenden; s

att anvisa det område i dagen, som innehavare av stenkolskoncession

behöver för sitt arbete;

att utöva teknisk inspektion av såväl inmutningsbara fyndigheter som

stenkolsfyndigheter;

att upprätta utmålskartor samt verkställa kopior av nya gruvkartor och

komplettera dessa kopior;

att hava tillsyn över att vederbörliga gruvkartor bliva upprättade av

gruvägarna;

att granska och till kommerskollegium översända upprättade gruvkartor;

att biträda vid utarbetandet av specialbeskrivningar över fyndigheter,

särskilt genom att utföra därför erforderliga undersökningar på ort och

ställe;

att taga viss befattning med gruvskogar;

| att hålla tillsyn över användningen av hammarsmeds- och masmästar|

kassorna samt gruv- och malmöreskassorna ävensom årligen till kommers:

kollegium avgiva förslag å personer till erhållande av understöd ur armjbössefonden

och åtskilliga andra kassor, som stå under kollega förvalt1

ning;

| att insamla och granska de statistiska primäruppgifterna rörande bergverken

och bruken samt insända desamma till kommerskollegium;

i att till kollegium, vederbörande länsstyrelser m. fl. myndigheter avgivå

utlåtanden i till bergshanteringen hörande frågor;

att beträffande de näringar, vilka kotnmerskollogium har att såsom bergsöverstyrelse

ägna sin omvårdnad, i görligaste mån följa utveckling och

tillstånd såväl inom som utom riket och särskilt inom tjänstemannens

eget verksamhetsområde ävensom att if allmänhet verka: fjär samma näringars

befrämjande; ■ ■ •'' ! t- : 1

att för utövande å ort och ställe av sin verksamhet företaga erforder
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kunr/t. Majits proposition Nr 17H.

87

liga tjänsteresor inom sitt tjänstgöringsområde ävensom att, när kommers

kollegium finner nödigt, företaga tjänsteresor jämväl utom samma område;

att på anmodan av kollegium infinna sig till överläggning om viktigare

fråga inom kollegii verksamhetsområde såsom bergsöverstyrelse; samt

att årligen till kollegium avgiva tjänsteberättelse för det nästförflutna året.

En av bergsstatens mest omfattande uppgifter utgöres slutligen av den

inspektionsverksamhet, densamma enligt gällande bestämmelser bär att i

arbetarskyddsbänseende utöva vid bearbetningen av inmutningsbara fyndigheter

och stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbcte ävensom de

utvunna produkternas upp- och framforsling, deras invid fyndorten försiggående

skrädning, anrikning och brikettering samt beträffande därstädes

belägna, för bedrivandet av nu nämnda slag av arbeten avsedda verk och

inrättningar.

Enligt vad det av kommerskollegiikommittén och departementalkommit- Vidgl923fårs

terade den 5 juli 1913 avgivna betänkandet angående handelsdepartementet gasatt omorutvisar,

hade den senast dessförinnan vidtagna allmänna regleringen av

bergmästardistrikten ägt rum enligt kungl. brev till kommerskollegium

den 13 november 1874, då riket uppdelades i sex distrikt.

I varje distrikt voro anställda en bergmästare och en gruvingenjör.

Bergmästarna voro uppförda å ordinarie stat. Gruvingenjörerna voro anställda

allenast mot visst jämförelsevis lågt arvode, och voro dessa befattningars

innehavare icke helt upptagna av tjänsten. Annan personal fanns ej.

I sitt nyssnämnda betänkande framhöllo kommerskollegiikommittén och

departementalkommitterade, att, då det gällde att tillgodose det otvivelaktiga

behovet av ökade arbetskrafter inom bergsstaten, en mera rationell

fördelning av arbetet inom densamma borde i främsta rummet genomföras.

Bergmästarna borde sålunda befrias från åtskilliga mindre viktiga, men

ofta tidskrävande göromål och därigenom sättas i tillfälle att mera odelat

ägna sig åt sina mera betydelsefulla uppgifter. Fördenskull måste, å ena

-sidan, gruvingenjörstjänsterna omorganiseras på det sätt, att de bleve ordinarie

befattningar, åt vilkas skötande innehavarna skulle uteslutande

ägna sig. Å andra sidan borde bergsstaten erhålla expeditionsbiträde

i erforderlig utsträckning. Under sådana förhållanden ansåge sig kommittéerna

ock kunna föreslå en nedsättning av antalet bergsstatstjänstemän

till att utgöra fyra bergmästare och fyra gruvingenjörer, vilka borde

fördelas på fyra distrikt på det sätt, att varje distrikt finge på sin lott

en bergmästare och en gruvingenjör. För utförandet av de rena expeditionsgöromålen

föreslogo kommittéerna anställandet av ett fast kvinnligt

skriv- och ritbiträde å varje bergmästarexpedition.

Enligt kommittéernas förslag borde distriktsindelningen lämpligen kunna

''bliva i stort sett den. att nordliga delen och sydliga delen av riket bildade

var sitt distrikt, mellersta Sveriges västra del ett distrikt och dess

östra del ett distrikt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

över kommittéernas förslag avgåvo bergmästarna, efter anmodan av

kommerskollegium, särskilda utlåtanden, varjämte gruvingenjörerna läm.

nades tillfälle att yttra sig. Åtskilliga anmärkningar framställdes därvid

mot. förslaget, och ett flertal ändringsförslag framlades för vinnande av

rättelse av de anmärkta bristerna. Vad antalet bergmästardistrikt beträffar,

anslöto sig emellertid fyra av bergmästarna till kommittéernas

förslag om rikets indelning i fyra distrikt, under det att två bergmästare

förordade fem distrikt.

Uti utlåtande den 9 november 1917 anförde kommerskollegium, att kollegium

för egen del, så vitt då kunde bedömas, fann kommittéernas förslag

motsvara behovet av arbetskrafter. Oaktat de egentliga bergsstatstjänstemännens

antal minskades, måste nämligen enligt kollega mening

förslaget anses tillföra bergsstaten ett betydande tillskott av arbetskraft

såväl genom gruvingenjörsbefattningarnas fulla utnyttjande för bergsstatens

arbete som genom rit- och skrivbiträdens anställande. Vad däremot

förslaget till distriktsindelning beträffade, ansåg kollegium detta innebära

en alltför omfattande och ur flera synpunkter olämplig rubbning i

de då bestående förhållandena. Ett av dåvarande t. f. bergmästaren i södra

distriktet, numera kommerserådet Karl Sidenvall upprättat förslag till

distriktsindelning syntes kollegium väl avvägt och vara ägnat att i väsentlig

mån undanröja de anledningar till anmärkning, som förefunnes i

fråga om kommittéförslaget i denna del. Kollegium ansåg därför, att t. f.

bergmästaren Sidenvalls förslag kunde åtminstone i huvudsak läggas till

grund för den blivande distriktsindelningen, som borde ankomma på

Kungl. Maj:t.

Enligt ifrågavarande förslag skulle distrikten, som lämpligen borde benämnas

norra, mellersta, östra och södra bergmästardistrikten, erhålla

följande omfattning:

Norra distriktet: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands

län;

östra distriktet: Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Västmanlands,

Örebro, Södermanlands och Gotlands län;

Mellersta distriktet: Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län;

Södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus’ samt

Skaraborgs län.

Enligt vad det vid statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över flnansärenden den 9 januari

samma år utvisar (sjunde huvudtiteln, punkt 26), framkommo emellertid

från vissa intresserade kretsar gensagor mot förslaget om minskning av

bergmästardistriktens antal.

Kung!. Maj:t inkom sålunda i februari 1918 föreningen »Bergs.

hanteringens vänner» med en framställning i ämnet. Föreningen anförde

därvid, att, sedan kommittéförslaget avgavs, några år förflutit, varunder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

8»

gru vhanteringen varit föremål förstärk utveckling i fyrfaldiga avseenden.

Behovet av lätt tillgång till bergsstatens tjänstemän och ämbetslokaler

hade därunder skarpt framträtt och hos föreningen stadgat den övertygelsen,

att det bleve till stor och kännbar olägenhet, om bergmästardistrikten

inskränktes i antal. Därjämte påpekade föreningen de skäl mot den av

kommittéerna föreslagna förändringen, som enligt föreningens mening låge

i gruvlagstiftningens pågående omarbetning och nödvändigheten av att

den lokala bergsstatens tjänstemän hade tid till vida tätare besök vid

gruvfälten än vad då förekomme. Föreningen föreslog därför dåvarande

distriktsindelningens bibehållande.

Kommerskollegium, som den 16 mars 1918 avgav utlåtande över nyssberörda

framställning, fann därvid icke anledning att frångå sin uti ifrågavarande

hänseende förut angivna uppfattning, men betonade tillika, att

de arbetskrafter, med vilka bergsstaten enligt kommittéernas, av kollegium

biträdda förslag skulle utrustas, måste under alla omständigheter anses

vara det minsta, som erfordrades.

I en gemensam skrivelse till kollegium den 3 juni 1918 hemställde

vidare samtliga bergmästarna, att till tryggande av den blivande organisationens

effektivitet och för bibringande av en sådan elasticitet hos organisationen,

att den måtte kunna under en avsevärd tid motstå trycket av

en växande arbetsbörda, bergsstaten måtte utrustas med sex bergmästare

och sex gruvingenjörer jämte ett skriv- och ritbiträde hos varje bergmästare.

Med överlämnande av bergmästarnas nyssberörda framställning till

Kungl. Maj:t anförde kommerskollegium i skrivelse den 18 juni 1918, att

kollegium vid avgivande av sitt utlåtande den 9 november 1917 över

kommittéernas förslag ansett sig böra i fråga om bergsstatens förseende

med arbetskrafter inskränka sig till vad som kunde anses vara oundgängligen

erforderligt. Förslaget avsåge alltså ett minimum av arbetskrafter

och var givetvis i särskild grad betingat av sparsamhetshänsyn.

De arbetsuppgifter, som redan förelåge för den lokala bergsstatens tjänstemän

eller vore avsedda att till dem förläggas, vore emellertid i flera hänseenden

av den stora omfattning och betydelse, att de utan tvivel komme

att bereda full sysselsättning även åt en så utökad personal, som bergmästarna

föreslagit. Att detta förslag innebure en förstärkning av den

lokala bergsstatens organisation, som måste komma de intressen, densamma

vore satt att tjäna, till godo, syntes kollegium säga sig självt.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 januari 1919 av frågan om

bergsstatens omorganisation yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet,

att han till fullo biträdde syftet med kommittéernas förslag att öka

bergsstatens arbetskapacitet genom att bättre tillvarataga bergmästarnas och

gruvingenjörernas kvalificerade arbetskraft, medan för de mera mekaniska

göromålen skulle anlitas kvinnliga biträden. Med hänsyn till vad däremot

anförts, syntes det emellertid departementschefen ej lämpligt vidtaga den av

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kunjgl. Mai:ts proposition Nr 178.

Löneregler

ing sk ommitt

én.

kommittéerna föreslagna inskränkningen av bergsstatstjänätemännéns antal.

Att alltför knappt utrusta en tjänstemannakår, som hade att främja och

i det allmännas intresse övervaka en i kraftig utveckling stadd, för landet

mycket viktig näring syntes departementschefen icke vara tillrådligt.

Med hänsyn emellertid till svårigheten att redan då bedöma, huruvida,

utom beträffande de mest arbetstyngda distrikten, nämligen norra, GävleDala,

östra och mellersta, förhållandena betingade stadigvarande anställning,

på sätt föreslagits, av gruvingenjörer — helst genom anställandet

av skriv- och ritbiträden hos bergmästarna en del av dessas arbetsbörda

avlyftes — fann sig departementschefen böra föreslå, att av gruvingenjörerna

tillsvidare endast fyra anställdes på ordinarie stat samt de två

övriga å extra stat.

I överensstämmelse med departementschefens berördå förslag gjorde ock

Kungl. Maj:t framställning i ämnet till riksdagen, och blev framställningen

i denna del av riksdagen bifallen.

Anmärkas bör emellertid, att båda de å extra stat inrättade gruvingenjörsbefattningarna

sedermera indragits, den ena vid 1922 och den andra

vid 1923 års riksdag.

I sitt ovannämnda den 19 september 1922 avgivna betänkande med

förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavarna vid bergsstaten

föreslog löneregleringskommittén nedbringande av antalet bergmästardistrikt

från sex till fyra, i sammanhang varmed enligt kommitténs

mening en minskning av den ordinarie personalen borde ske med två

bergmästare, vilka syntes böra uppföras å indragningsstat, och två kvinnliga

biträden, vilka borde uppföras å övergångsstat. Den kvarblivande

ordinarie personalen skulle således enligt kommitténs förslag utgöras av

fyra bergmästare, fyra gruvingenjörer och fyra kvinnliga biträden.

Till stöd för sitt förslag i berörda hänseende anförde löneregléringskom■mittén

bland annat följande:

»Att kommittén nu i samband med frågan om ny definitiv lönereglering

- för bergsstatens befattningshavare ansett sig böra upptaga spörsmålet om ändring

av bergsstatens organisation, är, såsom ovan antytts, beroende på, att kom

. mittén vid behandlingen av löneregleringsfrågan fått det bestämda intrycket,

att den nuvarande organisationen av bergsstaten rönt en tydlig inverkan av

det utav kristiden föranledda kraftiga uppsvinget inom bergshanteringen, men

att med avseende å numera inträdda förhållanden en begränsning av bergsstatens

arbetskrafter utan olägenhet bör kunna ske; och har kommittén funnit

sig i sådant hänseende böra återupptaga det av kommerskollegiikommittén och

- departementalkommitterade framlagda förslaget om inskränkning av antalet

bergmästardistrikt från sex till fyra.

Vad beträffar den geografiska omfattningen av de sålunda ifrågasatta fyra

distrikten, synes kommittén någon erinran icke skäligen kunna göras mot

vad kommerskollegium i sådant hänseende förordade i sitt ovanberörda utlåtande

den 9 november 1917, om ock till äventyrs erfarenheten må befinnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuriffly Ma jets proposition Nr 178.

<*I

giva vid handen, att en''eller annan jämkning i den avsedda distriktSittdeU

.ningen kan vista, sig behövlig.

Därest kommittén» ovanberörda förslag om inskränkning av antalet bergmästardistrikt

vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, kan, såsom förut

nämnts, enligt kommitténs förmenande den för bergsstatens arbetsuppgifter

•erforderliga ordinarie personalen begränsa» till fyra bergmästare, fyra gruvingenjörer

och fyra kvinnliga expeditionsbiträden: och skulle sålunda ge.

.nomförandet av kommitténs förslag föranleda en minskning av antalet-ordinarie

befattningshavare med två bergmästare och två kvinnliga biträden.

Av de sålunda övertaliga befattningshavarna torde det bliva nödigt, att

•från den tidpunkt, då den nya organisationen träder i kraft, de två bergmästarna

uppföras å indragningsstat, och har kommittén antagit, att av de

j nuvarande bergmästarna härtill skulle i första hand komma i fråga de tvä

till levnadsåren äldsta, nämligen bergmästarna i mellersta distriktet och i

Gävle-Dala distrikt.

'' I detta sammanhang torde ock beröras ett annat spörsmål, som bär sam - ■ band med kommitténs förslag om minskning av antalet bergmästardistrikt.

: Därest nämligen detta förslag godkännes och bringas till verkställighet, bleve

det erforderligt att — i anslutning till nu gällande avlöningsvillkor om skyldighet

för ordinarie befattningshavare vid bergsstaten att underkasta sig reglering

av tjänstgöringsområde i sammanhang med förändrad organisation av

bergsstaten — förflytta endera av gruvingenjörerna i Gävle-Dala distrikt

eller mellersta distriktet till annat distrikt; och i den händelse då den se.

Hare, som åtnjuter förmånen av fri bostad, komme att förflyttas till annan

j bostadsort, uppstode fråga, huruvida gottgörelse för mistningen av sagda

förmån borde honom tillerkännas. Det synes kommittén vara med rättvisa

. och billighet överensstämmande, att dylik gottgörelse i så fall beredes honom,

.och torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma ersättningens

belopp.

I samband härmed anser sig kommittén ock höra såsom sin mening uttala,

att med hänsyn till det samarbete, som bör äga rum mellan berg.

mästare och gruvingenjör, samt nödvändigheten även för gruvingenjör att

.hava lätt tillgång till distriktets arkiv, gruvingenjör bör vara bosatt å

samma ort som bergmästaren i det distrikt, lian tillhör, för så vitt icke

särskilda förhållanden, efter vederbörlig prövning, till annat föranleda.

Vidkommande härefter de två kvinnliga biträden, som vid genomförandet

av kommitténs förslag om inskränkning av antalet bergmästardistrikt skulle

- bliva övertaliga, torde lämpligast vara, att dessa, med bibehållande av dem

-tillkommande löneförmåner, uppföras å övergångsstat och, i anslutning till

det beträffande gruvingenjör nyss åberopade avlöningsvillkoret, placeras inom

det bergmästardistrikt, där dylik extra arbetskraft kan befinnas erforderlig,

för såvitt ej dem må kunna beredas ordinarie anställning inom annan gren

av statsförvaltningen.»

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört framlade kommittén —

..som förutsatte, dels att ersättning till de två till indragning ifrågasatta

bergmästarna i sin helhet skulle utgå av det under elfte huvudtiteln uppslagna

anslaget till allmänna indragningsstaten, dels ock att avlöningsreglementet

för befattningshavare vid1 statsdepartement och vissa andra verk,

"tillhörande den civila Statsförvaltningen, skulle tillämpas på de kvarblivande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommers

kollegium.

#2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

befattningshavarna vid bergsstaten — förslag till ordinarie stat och övergångsstat

för bergsstaten, slutande tillhopa å étt belopp av 93,000 kronor.

Över löneregleringskommitténs ifrågavarande förslag avgav kommerskollegium

den 13 november 1922 infordrat utlåtande.

Vid nämnda utlåtande voro fogade åtskilliga bilagor, däribland utdrag

av protokoll, hållet vid sammanträde med samtliga bergmästare inför kollegium

den 17—19 oktober 1922, ävensom av fullmäktige i järnkontoret och

samtliga gruvingenjörer avgivna yttranden. Fullmäktige i järnkontoret förklarade

sig för sin del icke vilja motsätta sig den av löneregleringskommittén

föreslagna minskningen av bergmästardistriktens antal från sex till fyra.

■ De ansågo sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke de båda bergmästare,

som av kommittén föreslagits till indragning, i stället borde uppföras å

övergångsstat, så att deras arbetskraft tills vidare kunde tagas i anspråk.

Efter att hava framhållit, att man syntes hava anledning räkna med att

utöver de nu föreliggande arbetsuppgifterna för bergsstaten ytterligare vissa

■uppgifter inom en nära framtid kunde tillkomma, därvid kollegium syftade

på de med varandra delvis sammanhängande frågorna om ändrade grunder

för förvaltning av kronan^ gruvegendom och om ny gruvlagstiftning, yttrade

kollegium i förenämnda utlåtande för egen del bland annat följande:

»Ehuru naturligtvis en omreglering av distrikten med därav följande

''delningar och flyttningar av arkiven samt omflyttning av personalen ingalunda

verkställes utan olägenhet och kostnad samt mindre distrikt erbjuda

praktiska fördelar framför större, vill kollegium dock ej uttala sig mot

den föreslagna inskränkningen av distriktens antal. Då kommittén sammankopplat

frågan om tjänstemännens antal med den om beredande åt bergmästarna

av så hög avlöning, som kollegium anser erforderlig som minimum,

ar detta ett ytterligare skäl för kollegium att ej vilja i detta hänseende motsätta

sig den nya omorganisationen.

På tal härom tillåter sig kollegium även, i anledning av att löneregleringskommittén

vidrört frågan om distriktens geografiska omfattning, erinra,

att sistnämnda fråga saknar aktualitet för närvarande, då bestämmandet

därom enligt § 2 i instruktionen för bergsstatens befattningshavare den 31

december 1919 (nr 892) tillkommer Kungl. Maj:t.»

I fortsättningen förklarade sig kollegium däremot icke kunna biträda

förslaget om överförande av två av de nuvarande bergmästarna å indrag;

ningsstat.

Till stöd härför anförde kollegium bland annat följande:

»Omorganisations förslå gets övriga delar torde emellertid ej tillgodose de

ekonomiska synpunkter, kollegium förmodar böra anläggas å detsamma. Trots

stark reduktion av bergsstatens arbetskrafter med ty åtföljande försämring i

dess förmåga att fullgöra sina uppgifter torde den nya organisationen bliva

dyrare än den nuvarande.

Kollegium har, med hänsynstagande till nuvarande faktiskt föreliggande

förhållanden, sökt framkonstruera talen för de påräkneliga utgifterna för

bergsstaten för budgetåret 1924—1925, dels enligt nuvarande organisation och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr- 178.

!t;s

avlöningsbestämmelser, dela enligt löneregleringskommitténs förslag. Därvid

har kollegium ansett sig böra utgå från att bergmästarna i de av kommittén

föreslagna fyra distrikten skulle förläggas till de nuvarande bostadsstationerna

Luleå, Nora, Filipstad och Ramlösa, där, utom i Luleå, låga levnadskostnader

medföra tjänstemännens placering i så billiga ortsgrupper som C och D.

Trots detta och trots indragningen av bergsstatens sportler skulle för den

nya organisationens första år, därunder statsfinanserna kanske mest vore i

behov av lättnad, uppstå, oavsett kostnaderna för den nya distriktsuppdelningen,

en ärlig merutgift för staten på mellan 4,000 och 5,000 kronor, därvid

kollegium i likhet med kommittén beräknar 1,000 kronor till vikariatsersättningar.

De på indragningsstat uppförda bergmästarna komme enligt

samma beräkningar att årligen kosta statskassan mellan 21,000 och 22,000- kronor, men detta besparas ej förrän de uppnå pensionsåldern, och det nuvarande

ekonomiska läget torde väl åtminstone i någon mån kunna motiVéra

en förhoppning, att för näringslivet och därmed också för staten finansiellt

bättre tider då återkommit eller åtminstone nära förestå.

Ehuru givetvis, därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna löneregleringskommittens

förslag det oaktat böra genomföras, kollegium vill söka träffa sådana

anordningar, att med den kvarvarande personalen må kunna, på sätt förut

sagts, med undanskjutande av vissa bergsstaten nu åliggande uppgifter, tillgodoses

de behov, som för det löpande arbetets bedrivande för tillfället äro

angelägnast, får kollegium dock hemställa, att förslaget ej måtte av Eders

Kungl. Maj:t oförändrat läggas till grund för blivande åtgärder för omorganisationen.

»

Efter att vidare hava yttrat sig över ett från bergmästarhåll framfört förslag

till frågans lösning, vilket förslag kollegium emellertid icke ansåge sig

kunna biträda, förklarade sig kollegium för egen del vilja, i anslutning till

vad av fullmäktige i järnkontoret ifrågasatts, föreslå, att de två bergmästare,

som kommittén ansett böra överföras till indragningsstat, i stället sattes på

övergångsstat. Efter sistnämnda befattningshavares avgång ur tjänsten borde

deras distrikt, i händelse ej dåvarande förhållanden till annat föranledde,

på lämpligt sätt förenas med andra distrikt. Staten skulle därigenom under

övergångstiden få draga nytta av dessa bergmästares arbetskraft utan annan

ytterligare utgift än ett par hundra kronor i merkostnad för dyrtidstillägg

till dem.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 8 januari 1923 av nu omförmälda

spörsmål anförde jag för egen del följande:

»Såsom i det föregående erinrats, har tanken på en minskning av antalet

bergmästardistrikt redan tidigare varit föremål för allvarligt övervägande,

ehuru den hittills icke förverkligats. Då saken nu återupptagits av löneregleringskommittén

och det av kommittén i dylikt hänseende framställda

förslaget — om än med tvekan — biträtts av chefsmyndigheten för bergsstaten,

kommerskollegium, har jag så mycket större anledning att med tillfredsställelse

ansluta mig därtill, som ju förslaget står i god överensstämmelse

med-de av tidsläget föranledda allmänna strävandena att genom

personalminskningar åstadkomma en effektiv begränsning av statsutgifterna.

Om jag sålunda i princip obetingat tillstyrker förslaget om minskning

av antalet bergmästardistrikt från sex till fyra, återstår att taga ställning

Chefern* för

handelsd partern-

ritet anf

ironde iU

>tafs) å Isprookol.

''et den 8

januari 19^3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Änyo ifrågasatt

omorganisation

av

bergsstaten.

Kanal. Muj:ts proposition Nr 178.

till frågan, huruvida de två övertaliga bergmästarna böra, pa satt löneregler

ringskommittén förordar, överföras å indragningsstat eller, i enlighet med

fullmäktiges i järnkontoret av kommerskollegium biträdda förslag, upptagas

å övergångsstat. Det förra alternativet förutsätter, att minskningen i distrikt

tens antal, i samband med löneregleringen för den kvarvarande personalen,

sker omedelbart och i ett sammanhang; det senare alternativet däremot

innebär, att ändringen i distriktsindelningen genomföres successivt i mån av

inträffande ledighet å bergmästartjänsterna. Då i båda fallen staten skulle

hava att till de övertaliga bergmästarna utgiva avlöning, intill dess avgång

från tjänsten äger rum, synes det ur ren statsfinansiell synpunkt vara av

mindre betydelse, vilketdera alternativet som väljes. För egen del är jag

emellertid — med hänsyn till att ifrågavarande bergmästare, även om de

genom organisationsändringar kunna göras umbärliga, likväl var inom sitt

distrikt ostridigt tillföra bergsstaten en arbetskraft av värde — böjd att giva

det senare alternativet mitt förord.

Beaktas må ock, att, vid bifall till sagda alternativ, indragning kan ske

av den a extra stat inrättade gruvingenjörstjänsten. Skulle de två övertaliga

bergmästarna överföras a indragningsstat, synes det mig däremot

kunna ifrågasättas, huruvida icke genom eu samtidig indragning av nyssberörda

tjänst bergsstaten skulle på eu gång bliva i förhållande till sina

arbetsuppgifter alltför hårt beskuren.

Jag tillstyrker alltså, att de båda övertaliga bergmästarna — i likhet med

löneregleringskommittén syftar jag då på de två till levnadsåren äldste —

uppi öras a ö\eigangsstat samt att i enlighet härmed minskningen av distriktens

antal genomföres successivt i mån av uppstående ledighet å bergmästartjänsterna.

Aled denna utgångspunkt saknar jag anledning att nu uttala

mig i de båda av löneregleringskommittén berörda frågorna rörande de nya

bergmästardistriktens geografiska gränser samt gruvingenjörernas framtida

bostadsort inoin^ samma distrikt. Avgörandet av dessa frågor, vilket lärer

ankomma på Kungl. Alaj:t, synes mig så mycket hellre böra något anstå,

som, innan beslut härutinnan fattas, ytterligare utredning i vissa hänseenden

framstår såsom önskvärd.

Mot löneregleringskommitténs förslag om uppförande ä övergångsstat av

de två kvinnliga biträden, som genom distriktsindragningen skulle bliva

övertaliga, hni jag intet att erinra liksom icke heller mot lörslaget rörande

ersättning för mistad bostadsförmån åt bergsstatstjänsteman, som genom förflyttning

går miste om tidigare åtnjuten dylik förmån.»

Kungl. Alaj:ts framställning till riksdagen avläts, såsom redan nämnts,

i enlighet med vad av mig sålunda tillstyrkts. I anledning av den

ståndpunkt, riksdagen intog beträffande Kungl. Maj:ts till riksdagen samtidigt

avlatna förslag om ny lönereglering för bergsstatens personal, kom

emellertid, såsom ovan jämväl framhållits, någon omorganisation av bergsstaten

icke vid 1923 års riksdag till stånd.

Förslaget om minskning av bergmästardistriktens antal bär nu återupptagits

av statens besparingskommitté.

I sitt förberörda betänkande utlåter sig kommittén — efter att hava erinrat

om vad vid 1923 års riksdag i saken förekommit — på följande sätt:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj: in proposition Nr J78. 95

, . »De skäl, som i tidigam .sammanhang anförts för eu inskränkning av

hergmästardistriktens antal till fyra, synas bärande. 1 huvudsak synes full

enighet råda därom, att det är tillräckligt med detta antal distrikt. Kommittén,

som har att föreslå icke allenast åtgärder, vilka föranleda omedelbara

besparingar, utan även sådana, som medföra besparingar först i framtiden,

vill fördenskull såsom sitt eget upptaga förberörda förslag, därvid

beaktande, dels att detsamma utan tvivel i längden kommer att medföra

besparing, dels att det är av värde, om den nya organisationen kan omedelbart

erhålla uttryck i en eller annan form, exempelvis genom vederbörande

tjänstemäns uppförande på övergångsstat.»

Kommerskollegii över besparingskommitténs ifrågavarande förslag avgivna

utlåtande är av följande lydelse:

»Det förslag angående bergsstaten, som av besparingskommittén upptagits,

är i sak det av Eders Kungl. Maj:t vid 1923 års riksdag framlagda förslaget

till omorganisation av bergsstaten med därvid knuten lönereglering

m. in. Detta förslag har av kollegium på sin tid biträtts. Då någon anledning

att nu frånträda denna ståndpunkt icke är för handen, tillstyrker

kollegium kommitténs förslag i denna del.»

Besparingskommitténs förslag om minskning av antalet bergmästardistrikt

från sex till fyra finner jag för egen del välgrundat. Detta är så mycket

mera förhållandet, som redan den utredning, som föregick det vid 1923 års

riksdag i samma ämne framlagda förslaget, otvetydigt synes mig giva vid

handen, att en dylik omläggning av distriktsindelningen utan större men

för arbetet låter sig genomföra. Att så är fallet har, på sätt framgår av

det av kommerskollegium nu avgivna utlåtandet, ytterligare bekräftats, i

det att ju kollegium — givetvis med stöd av de erfarenheter, som efter

uppgörandet av 1923 års förslag vunnits rörande arbetsbördan inom de olika

bergmästardistrikten — alltjämt finner sig böra biträda sistnämnda förslag.

I avseende å sättet för genomförandet av den förändrade distriktsindelningen

vidhåller jag vad till statsrådsprotokollet över handelsärenden för den

8 januari 1923 av mig härutinnan uttalats. I enlighet härmed förordar

jag, för bästa möjliga tillvaratagande under övergångsåren av de övertaliga

bergmästarnas arbetskraft, att ändringen i distriktsindelningen genomföres

successivt i mån av inträffande ledighet å bergmästartjänsterna samt att

förty de två äldsta innehavarna av dylika tjänster nu uppföras å övergångsstat.

Då av dessa tjänstemän den ene uppnår pensionsåldern under senare

delen av år 1926, medan för den andre pensionsåldern inträder år 1930,

skulle alltså under sistnämnda år den förändrade distriktsindelningen i full

utsträckning träda i tillämpning.

Från kommerskollegium har jag under hand inhämtat, att någon svårighet

för ett dylikt successivt genomförande av minskningen i distriktens antal

icke föreligger. På Kungl. Maj:t lärer ankomma att i sinom tid efter förslag

av kommerskollegium meddela närmare beslut rörande uppdelningen

av de distrikt, som skola indragas, på de distrikt, som äro avsedda att bibe
-

Statens besparings

kor*- mitti.

Kommers kollegium.

Departeme /Usch

efen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

■ ;.

hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

hållas, liksom ock att träffa avgörande i den av löneregleringskommittén

berörda frågan rörande gruvingenjörernas bostadsort inom de nya distrikten.

Jämväl de två kvinnliga biträdestjänster, som genom distrikts indragningen

skulle bliva övertaliga, lära, pa sätt ar 1923 föreslagits, höra uppföras å

övergångsstat. Då av de kvinnliga biträdesbefattningama å bergsstaten två

för närvarande sakna ordinarie innehavare och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

uppehållas allenast på förordnande tillsvidare, möter intet hinder att, samtidigt

med och i samma mån som distriktsindragningen genomföres, nedbringa

biträdesbefattningarnas antal.

Mot det av löneregleringskommittén framställda förslaget om ersättning

för mistad bostadsförmån åt bergsstatstjänsteman, som genom av distriktsindragningen

förorsakad förflyttning går förlustig tidigare åtnjuten dylik

förmån, synes mig någon erinran icke vara att göra. Ersättning av sådant

slag torde i förekommande fall få bestridas från den i staten upptagna

anslagsposten till expenser m. m.

Givetvis kan det ifrågasättas, huruvida icke, på sätt vid 1923 års riksdag

skedde, samtidigt med det här ovan behandlade spörsmålet om ändring av

distriktsindelningen frågan om den efter distriktsindragningen å bergsstaten

kvarstående personalens anslutande till det för den civila statsförvaltningen

i allmänhet gällande nya lönesystemet bör upptagas till prövning. Vissa

skäl synas mig emellertid tala mot en dylik åtgärd. Oavsett de allmänna

betänkligheter, som i nuvarande statsflnansiella läge måste hysas mot att

genomföra lönereglering för en personalgrupp, som så nyligen som år 1919 blev

föremål för sådan reglering, lärer fog icke kunna frånkännas den meningen,

att med åtgärder av nyss antydd art lämpligen bör anstå, till dess de förändringar

i bergsstatens arbetsförhållanden, som av den föreslagna inskränkningen

av distriktens antal måste bliva en följd, i full omfattning hunnit

göra sig gällande. Jag anser mig under sådana omständigheter böra förorda,

att bergsstatens samtliga befattningshavare tillsvidare bibehållas vid de

enligt gällande stat till dem nu utgående ''avlöningsförmånerna, liksom ock att

de villkor och bestämmelser, som i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 501)

fastställts för åtnjutande av sagda avlöningsförmåner, givas fortsatt tillämpning.

Härav följer, att den vid behandlingen av tionde huvudtiteln till

årets statsverksproposition omförmälda framställningen från kommerskollegium

om beredande av semesterrätt för bergmästarna m. m. icke för närvarande

synes mig böra föranleda någon åtgärd.

I anledning av vad sålunda anförts och under erinran att de här ovan

framförda förslagen nödvändiggöra vissa ändringar i uppställningen av

den för bergsstaten nu gällande avlöningsstaten, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stater för bergsstaten att gälla från

och med den 1 juli 1925:

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Ordinarie .stat.

97

! ..... '' ''

| •

Tjänst-

Orts-

I, ö n

gorings-

tillägg

Summa

1

penningar

! 1 bergmästare ................................................

5,000

2,600

600

8,100

• 1 » ...............................................

5,000

2,500

300

7,800

1 » .............................................

5,000

2,500

7,500

11 » ................................................

5,000

2,600

7,500

: 1 gruvingenjör..............................................

3,600

1,800

400

5,800

! i » ........................................

3,600

1,800

200

5,600

3,600

1,800

—

5,400

i » ................................................

3,600

1,800

—

5,400 i

1 1 kvinnligt biträde av första graden ..................

1,100

300

200

1,600

J » 2» * » » ..................

1,100

300

100

1,500 j

1 » » » » » ..................

1,100

300

—

1,400

1 » • » » » »

1,100

300

—

1,400 1

Säger

38,800

18,400 1

1,800

59,000 ’<

Vikariatsersättningar för bergsstatstjänstemän ......

.

500 I

Summa anslag

67,000 j

Övergångsstat.

!

''

Lön

Tjänstgörings-

penningar

1 bergmästare ................................................

5,000

2,500

7,500

i » ................................................

5,000

2,500

7,500

1 kvinnligt biträde av första graden..................

1,100

300

1,400

1 » » » » ..................

1,100

300

1,400

Summa anslag

12,200

5,600

17.800

Anmärkningar till förestående stater.

Anm. 1. För bergmästare kan lönen efter 5 år höjas med 600 kronor. För gruvingenjör

kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor. För

kvinnligt biträde kan avlöningen efter 5 år höjas med 200 kronor, etter 10 år med ytterligare

200 kronor och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor; skolande av varje avlöningstörhöjning

100 kronor anses tillhöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. 1 de tall rätt aft uppbära sportler tillkommer en tjänsteman, må sådana icke

åtnjutas till högre belopp än 1,000 kronor årligen.

dels förklara, att å befattningshavarna vid bergsstaten fortfarande

skola äga tillämpning de villkor och bestämmelser, som

i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 501) fastställts för åtnjutande

av avlöningsförmånerna enligt den från och med år 1920 gällande

stat för bergsstaten;

dels medgiva, att, om bergsstatstjänsteman, som enligt hittills

gällande bestämmelser åtnjuter förmån av fri bostad, varder

Bihang titt riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 142 höft. (Nr 178.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

[4.]

Sprängämnes•

inspektionen.

(ordinarie

anslag.)

Kommers
kollegium.

Statens

besparing scommitté.

förflyttad till annan bostadsort, honom må kunna efter Kungl.

Maj:ts bestämmelse tilldelas skälig ersättning för genom förflyttningen

mistade boställsförmåner, vilken ersättning må utgå ur

den å ordinarie stat upptagna anslagsposten till expenser m. m.;

dels ock under riksstatens tionde huvudtitel, med uteslutande

av det under avdelningen B uppförda ordinarie anslaget till

bergsstaten, under samma avdelning uppföra

ej mindre under rubriken »Bergsstaten» ett

ordinarie anslag å ....................................... kronor 67,000

än även under rubriken »Övergångsstat för

bergsstaten» ett ordinarie anslag å....................... kronor 17,800.

Sprängämnesinspektionen.

4. Sprängämnesinspektionen.

Bet i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppförda ordinarie förslagsanslaget

till sprängämnesinspektionen slutar å ett belopp av 11,500 kronor.

På Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen därjämte för sagda budgetperiod,

liksom förut för första halvåret 1923 och budgetåret 1923—1924,

till arvode åt en assistent åt den ende å inspektionens stat uppförda befattningshavaren,

sprängämnesinspektören, anvisat ett extra anslag, vilket

för närvarande utgår med ett belopp av 6,048 kronor för år.

I förslaget till riksstat för nästinstundande budgetår hava anslagen till

sprängämnesinspektionen upptagits med oförändrade belopp, som emellertid,

i avbidan på resultatet av besparingskommitténs utredning, tills vidare

allenast beräknats. I

I skrivelse den 21 augusti 1.924 har kommerskollegium anfört, att oavvisligt

behov av ett kvalificerat biträde åt sprängämnesinspektören alltjämt

gjorde sig gällande, bland annat för det betydande antal viktiga undersökningar,

som måste utföras å sprängämnesinspektionens laboratorium.

Kollegium framhåller vidare, att den alltmer ökade användningen av eldfarliga

oljor och explosiva varor givetvis måste medföra stegrade krav på

inspektionen. Kollegium hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att för beredande av arvode åt bemälde assistent å riksstaten

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp

som det för löpande budgetår beviljade.

I den ordinarie staten för sprängämnesinspektionen ifrågasätter kommerskollegium

icke någon ändring.

Icke heller statens besparingskommitté har föreslagit några ändringar

beträffande inspektionens arbetskrafter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majrts proposition Nr 178.

9!)

Då sprängämnesinspektionens nuvarande organisation icke givit be- DeparUmentssparingskommittén

anledning till erinran, förordar jag, att de till inspek- cAt''/e"- tionen nu utgående anslagen för nästinstundande budgetår upptagas med

oförändrade belopp. Framställning rörande anvisande av det extra anslaget

skall jag göra under nästpåföljande punkt.

Vidkommande det ordinarie anslaget är allenast att märka, att i den

för inspektionen gällande tjänsteförteckningen påkallas viss jämkning i

anledning av de av innevarande års riksdag — i samband med beslutet

om reglering av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden —

fastställda ändringarna i det för allmänna civilförvaltningen gällande

avlöningsreglementet.

Med iakttagande härav hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1925 bestämma antalet ordinarie

befattningshavare vid sprängämnesinspektionen på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 sprängämnesinspektör ............................................. B 28;

dels ock i riksstaten under tionde huvudtiteln uppföra det

ordinarie förslagsanslaget till sprängämnesinspektionen med oförändrat

belopp........................................... kronor 11,500. 5

5. Arvode åt eu assistent.

Under åberopande av vad jag under nästföregående

ställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

punkt anfört, hem
-

[5.]

Arvode åt en

assistent.

att till arvode åt eu assistent vid sprängämnesinspektionen <-extra anslag-)

för budgetåret 1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa ett

extra anslag av ................................. kronor 6,048.

Inspektionen över elektriska anläggningar för belysning

eller arbetsöverföring.

6. Inspektionen.

Under åberopande av vad jag under punkt 2 anfört, hemställer jag, att [g |

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att inspektionen

över elektriska

dels från och med den 1 juli 1925 bestämma antalet ordinarie för belysning

befattningshavare vid inspektionen över elektriska anläggningar eiler arbets~

för belysning eller arbetsöverföring på följande sätt: överföring.

(ordinarie

anslag)

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj:ts proposition Nr 178.

[7.J .

Arvoden åt

två assistenter.

(extra anslag.)

[8.]

För handskontroll

å

fartygs

sjövärdighet.

(extra anslag.)

Befattning Lönegrad

3 inspektörer B 27;

dels ock i riksstaten under tionde huvudtiteln uppföra det ordinarie

förslagsanslaget till inspektionen över elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöverföring med oförändrat

belopp ......................................................... kronor 31,500.

7. Arvoden åt två assistenter.

Under åberopande av vad jag under punkt 2 anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till arvoden åt två assistenter vid inspektionen över elektriska

anläggningar för belysning eller arbetsöverföring för budgetåret

1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa ett extra

anslag av ....................................................................... kronor 12,096.

Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet.

8. Förhandskontroll ä fartygs sjövärdighet.

Enligt de av 1914 års senare riksdag godkända grunderna för utövande

av den statliga förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet skulle den lokala

inspektionen anförtros åt ett antal å extra stat uppförda fartygsinspektörer.

På grund av göromålens beskaffenhet skulle anställas dels 6 förste fartygsinspektörer

med ingenjörsutbildning, dels oek 16 andre fartygsinspektörer,

därav 3 med ingenjörsutbildning och de övriga med praktisk erfarenhet

inom det nautiska och fartygsmaskinella området.

Vid kommerskollegii omorganisation år 1919 skedde beträffande den

lokala inspektionen i stort sett ingen förändring. Dock utökades personalen

med en andre fartygsinspektör med nautisk utbildning. Med ingången av

år 1921 tillkom ytterligare en andre fartygsinspektör med ingenjörsutbild-''

ning. Sedan dess har någon förändring i fartygsinspektörernas antal icke

ägt rum. För närvarande finnas alltså 6 förste fartygsinspektörer och 18

andre fartygsinspektörer.

För budgetåret 1924—1925 är det extra anslaget till anordnande av förhandskontroll

å fartygs sjövärdighet upptaget till 198,450 kronor att an
-

vändas enligt följande beräkning:

Arvoden till 6 förste fartygsinspektörer å 5,950 kronor........ kronor 35,700

» » 18 andre » » 3,600 » » 64,800

Ortstillägg till i Stockholm stationerade fartygsinspektörer,

andre fartygsinspektören i Luleå och andre fartygsinspektören

i Umeå................................................................................ » 1,600

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.^ proposition Nr 178. LOJ

Hese- och traktamentsersättning till fartygsinspektörerna kronor 50,000

Ersättning för skrivmaterialier, lokalhyra och andra kontorskostnader

åt fartygsinspektörerna, kostnader för över
dragskostymer

inberäknade .................................................... » ‘23,850

Ersättning till skrivhjälp åt fartygsinspektörerna.................... » 11,200

» » vikarier för » ................... » 2,000

Sakkunniga biträden vid förrättningar inom Sverige .......... » 1,000

Ersättning för sakkunnig extra arbetshjälp ......................... » 8,300

Summa kronor 198,450.

Anslagsposten till ersättning för sakkunnig extra arbetshjälp är avsedd

till anställande av två extra funktionärer med ungefärligen samma ställning

som andre fartygsinspektör.

Distriktsindelningen är genom kungörelse den 10 september 1919 (nr 599)

bestämd på följande sätt:

Sundsvalls distrikt: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands

län;

Stockholms distrikt: Stockholms stad samt Gävleborgs, Kopparbergs, Stockholms,

Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län;

Oskarshamns distrikt: Kalmar, Gotlands, Jönköpings och Kronobergs län;

Malmö distrikt: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;

Göteborgs distrikt: Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län;

samt

Karlstads distrikt: Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Örebro län.

Personalen vid fartygsinspektionen är för närvarande fördelad å de olika

distrikten på följande sätt:

Sundsvalls distrikt: Förläggning sort:

1 förste fartygsinspektör ........................................................... Sundsvall

1 andre » med ingenjörsutbildning D:o

2 » fartygsinspektörer med nautisk utbildning................ (Den ene i Sundsvall,

(deri andre i umea

1 » fartygsinspektör med maskinteknisk utbildning .... Luleå

1 kvinnligt skrivbiträde ........................................................... Sundsvall

Stockholms distrikt:

1 förste fartygsinspektör .......................................................... Stockholm

1 andre » • med ingenjörsutbildning............ D:o

2 » fartygsinspektörer med nautisk utbildning ......... j Den ene i Stockholm,

(den andre i Garde

1 » fartygsinspektör med maskinteknisk utbildning. Stockholm

1 extra funktionär med maskinteknisk utbildning D:o

2 kvinnliga skrivbiträden........................................................... D:o

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kung/. Maj:ts proposition Nr 178.

Oskarshamns distrikt: Förläggningsort:

1 förste fartygsinspektör .......................................................... Oskarshamn

1 andre » med nautisk utbildning ................ Kalmar

1 » » » maskinteknisk utbildning Oskarshamn

1 kvinnligt skrivbiträde ............................................................ j).„

Malmö distrikt:

1 förste fartygsinspektör .... Malmö

1 andre » med nautisk utbildning Hälsingborg

1 :> » » maskinteknisk utbildning Sölvesborg

1 * * * * » Malmö

1 kvinnligt skrivbiträde ............................................................ [).„

Göteborgs distrikt:

1 förste fartygsinspektör .......................................................... Göteborg

1 andre » med ingenjörsutbildning D:o

1 » » » nautisk utbildning ................ D:o

1 » » » maskinteknisk utbildning D:o

1 extra funktionär med nautisk utbildning................... D:o

2 kvinnliga skrivbiträden D:o

Karlstads distrikt:

1 förste fartygsinspektör ........................................................... Karlstad

1 andre » med nautisk utbildning............... Kristinehamn

1 » » » maskinteknisk utbildning Karlstad

1 kvinnligt skrivbiträde ........................................................ j):0

Bestämmelserna angående sjösäkerhetskontrollen innehållas i huvudsak i

lagen om ändring i vissa delar av sjölagen den 16 oktober 1914, lagen om

tillsyn å fartyg samma dag samt förordningen med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg den 31 december 1914. Särskilt sistnämnda för-''

fattning reglerar fartygsinspektörernas arbete.

De förrättningar, genom vilka tillsynen å sjösäkerhetslagstiftningens efterlevnad

av fartygsinspektörerna utövas, äro:

I. Sjövärdighetsbesiktning, varmed förstås undersökning, som i särskilda

fall anställes för utrönande, huruvida fartyg må anses sjövärdigt med hänsyn

till dess användning och den fart, vari det nyttjas eller är avsett att

nyttjas.

II. Inspektion, vilken företages, när helst så finnes påkallat, och varvid

undersökning må äga rum i olika hänseenden, exempelvis huruvida lastmärke,

där sådant skall finnas, är vederbörligen åsatt, huru sig förhåller

med bemanning, arbetsförhållanden samt besättningens bostäder och kosthåll

ombord, huru fartyget är utrustat i olika avseenden o. s. v.

IH. Passagerarfartygsbesiktning, varmed förstås undersökning, huruvida

fartyg uppfyller de särskilda betingelser, som av Konungen må hava stad
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 103

gata för fartygs förseende med passagerarfartygseertifikat, därvid särskilt

skall utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget må nyttjas samt vilket

antal passagerare fartyget äger högst medföra.

IV. Förbud mot nyttjande. Finnes fartyg hava sådana brister till skrov,

maskin eller utrustning eller vara så illa bemannat eller så hårt eller

olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att resa därmed skäligen kan

antagas föranleda livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet

i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill

dess missförhållandet blivit undanröjt.

V. Materialprovningar eller undersökningar, huruvida för fartyg avsett

material fyller vissa uppställda fordringar.

VI. Fribordsuppmätningar och -beräkningar.

Jämväl anslaget till den lokala fartygsinspektionen blev i anledning av

de inom statens besparingskommitté påpående utredningarna rörande kommerskollegium

och de under kollegium lydande myndigheter och kårer i

årets statsverksproposition allenast beräknat. Anslaget upptogs i förslaget

till riksstat för nästkommande budgetår preliminärt med oförändrat belopp,

198,450 kronor.

På sätt jag redan under punkt 2 vid behandlingen av bland annat

frågan om anslag för nästkommande budgetår till den centrala myndigheten

för förhandskontroll å fartygs sjövärdighet erinrat, har besparingskommittén

i sitt merberörda betänkande den 4 februari 1925 nu framlagt

förslag till omfattande personalindragningar vid den lokala fartygsinspektionen.

Vid kommitténs betänkande äro fogade åtskilliga av kommittén upprättade,

jämförande tabeller, delvis av vidlyftig beskaffenhet, över antalet

inom de olika fartygsinspektionsdistrikten verkställda förrättningar av

olika slag. För närmare kännedom om innehållet i dessa tabeller ber jag

att få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Kommitténs förevarande förslag torde kunna sammanfattas på följande

sätt.

Efter att hava uttalat, att den svenska sjösäkerhetslagstiftningen i det

stora hela ej syntes vara mera ingripande än den i främmande länder å

området gällande lagstiftningen, anför kommittén, att mot densamma

dock kunde anmärkas, att den i mindre grad än det vore möjligt toge

hänsyn till de beträffande olika slag av sjöfart och olika typer av fartyg

rådande skilda förhållandena. I anslutning till denna sin mening gör

kommittén gällande, dels att sjövärdighetsbesiktningar och passagerarfartygsbesiktningar

visserligen fortfarande borde verkställas i avseende å olika

slag av fartyg men att i fråga om sjövärdigheten beträffande klassade

fartyg de olika klassificeringssällskapens kontroll i allmänhet borde vara

Statens besparinqsJeommitté.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majds proposition Nr 178.

Svenska sjömans-unionen

och svenska

eldarc-unionen.

Sveriges fartygsbefäls

förening

och

t ven ska markinbef

öl sförbundet.

tillfyllest, dels ecb att kontrollmyndigheternas skyldighet att verkställa inspektioner

i fråga om klassade fartyg samt oklassade fartyg inom sådan

rederiverksamhet, som bedreves uteslutande med fartygsägarens egen arbetskraft

eller med tillhjälp av familjemedlemmar, borde utbytas mot rättighet

att företaga inspektioner.

I anslutning härtill föreslår kommittén, att gällande sjösäkerhetslagstiftning

måtte underkastas ändringar i den utsträckning, som erfordrades för

förverkligande av vad kommittén sålunda förordat.

Med utgångspunkt från de angivna synpunkterna ävensom från ovan

omförmälda tabeller rörande antalet av de inom de särskilda fartygsinspektionsdistrikten

verkställda förrättningarna av olika slag, av vilka

tabeller enligt kommitténs mening framginge, att arbetsbördan i Karlstads

och Oskarshamns distrikt vore betydligt lindrigare än i de övriga distrikten,

föreslår kommittén dels inskränkning av distriktens antal från sex till

fyra, därvid Karlstads distrikt skulle sammanslås med Göteborgs distrikt

och Oskarshamns distrikt med antingen Malmö eller Stockholms distrikt,

dels ock indragning av — förutom förste fartygsinspektörerna i Karlstad

och Oskarshamn — den i Sundsvall placerade andre fartygsinspektören med

ingenjörsutbildning, den i Stockholm anställde extra funktionären med

maskinteknisk utbildning, de tre i Sölvesborg, Hälsingborg och Kristinehamn

placerade andre fartygsinspektörerna samt den i Göteborg placerade

andre fartygsinspektören med maskinteknisk utbildning. Kommittén anmärker

slutligen, att en indragning av Karlstads distrikt syntes kunna äga

rum oavsett genomförandet av de förenklingar i inspektionsarbetet, varom

kommittén, enligt vad ovan sagts, framlagt förslag.

Svenska sjömans-unionen och svenska eldare-unionen hava i en till

chefen för handelsdepartementet ställd skrift av den 14 februari 1925 förklarat

sig vilja på sjöfolkets vägnar nedlägga en kraftig protest mot antagandet

av kommitténs förslag. I skriften framhålles, att ett genomförande

av förslaget enligt föreningarnas mening skulle innebära ett uppoffrande

av de fördelar, som Sverige efter mångårigt arbete vunnit genom sin lagstiftning

på sjöfartssäkerhetens område. Den utredning, som legat till

grund för denna lagstiftning, utvisade, att det vore ett viktigt samhällsintresse,

att den statliga kontrollen ej slappades. Den skada, som ett

eftersättande av samma kontroll komme att medföra, kunde icke på långt

när uppvägas av de obetydliga besparingar, som genom förslagets antagande

kunde vinnas.

Vidare hava Sveriges fartygsbefälsförening och svenska imjskinbefälsförbundet

i särskilda till Kungl. Maj:t ingivna, den 28 februari, respektive

den 2 mars 1925 dagtecknade skrifter avstyrkt bifall till kommitténs

förslag.

I förstnämnda skrift ‘uttalas bland annat, att redan det nuvarande an
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kund!. Majrts proposition Nr 178.

105

talet fartygsinspektörer vore otillräckligt och att särskilt det nautiska inslaget

i kontrollmyndigheten vore alltför ringa liksom ock den befogenhet,

som tilldelats de nautiskt utbildade inspektörerna.

Maskinbefälsförbundet förklarar sig likaledes på det bestämdaste avråda

från varje minskning i inspektörernas nuvarande antal. Redan nu vore

den svenska kontrollpersonalen i förhållande till fartygsstocken mindre

till antal än i övriga sjöfartsidkande länder, och fall hade förekommit, då

anmälan om missförhållanden å fartyg gjorts men inspektionen ej kunnat

ingripa på grund av brist på personal.

Såsom redan nämnts, hava kommerskollegium och socialstyrelsen den 28

februari 1925 avgivit särskilda utlåtanden över besparingskominitténs förberörda

förslag.

Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade dels från samtliga förste

fartygsinspektörer infordrade yttranden, dels ock ett flertal till kollegium

inkomna framställningar från rederiföretag, enskilda redare, skeppsmäklare,

varv, mekaniska verkstäder m. fl.

Från redarehåll har framhållits, bland annat, att den nuvarande fartygskontrollen,

för vilken vore gällande bestämmelser, som ej vore strängare

än i grannländerna och sjöfartsnationerna i allmänhet, medförde bestämda

fördelar. Ett borttagande av den nu förefintliga regelbundna kontrollen

beträffande klassade fartyg skulle troligen föranleda till, att utländska

myndigheter komme att i »tid och otid» verkställa besiktningar å svenska

fartyg vid dessas besök i främmande hamnar.

Vidare komme fartygen, därest den ifrågasatta distriktsindragningen

genomfördes, att förorsakas tidsspillan med därav föranledda kostnader

och olägenheter i övrigt.

De mekaniska verkstäderna och skeppsvarven hava, under framhållande

att reselängden för inspektörerna i många fall komme att ökas, om distrikten

bleve större, uttalat, att avsevärda olägenheter därav komme att

uppstå, då fartygsbesiktningarna i regel vore av brådskande natur.

I övrigt har från olika håll anmärkts, att vid en utvidgning av distrikten

reseersättningarna till inspektörerna på grund av de längre avstånden

måste komma att väsentligt stiga, varför den av kommittén beräknade

besparingen för statsverket helt säkert bleve tämligen imaginär och på

intet sätt uppvägde de olägenheter, som komme att uppstå.

För egen del anför kommerskollegium i huvudsak följande.

Kollegium ville till en början erinra, att det vore överlåtet åt Kungl.

Maj:t att på administrativ väg bestämma, huruvida och i vad mån klassat

fartyg skulle vara undantaget från den av de statliga myndigheterna utövade

kontrollen. Syftet med kommitténs förslag kunde alltså vinnas

utan någon civtllagsändring.

Inkomna

skrifter frun

rederiföretag,

mekaniska

verkstäder

m. fl.

Kommerskollegium«
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17S.

Frågan om klassat fartygs ställning till den av de statliga myndigheterna

utövade kontrollen vore reglerad i förordningen den 31 december

1914 angående tillsyn å fartyg, i vars § 34 vore föreskrivet, att ifråga

om fartyg, som innehade klass i godkänd klassificeringsanstalt, tillsvidare

den undersökning rörande säkerheten, som fartyget undergått för erhållande

eller bibehållande av klassen, skulle godkännas såsom sjövärdighetsbesiktning

i de delar, undersökningen omfattade.

Klassat fartyg kunde med nu gällande bestämmelser beträffande sjövärdighetsbesiktning

icke generellt undantagas från de statliga myndigheternas

kontroll i de delar, som klassen icke omfattade. Emellertid vore

i § 40 av nämnda förordning medgiven rätt för kommerskollegium att

beträffande annat fartyg än nybyggt för särskilt fall förordna om inskränkningar

eller avvikelser härutinnan, och kunde kollegium alltså för det enskilda

fallet förordna, att klassat fartyg icke behövde undergå sjö värd i ghetsbes i ktning

i avseende å de delar, vilka ej omfattades av klassbesiktningen. Kommitténs

syfte kunde alltså ifråga om klassade, icke nybyggda fartyg vinnas

utan författningsändring, dock att kollegii förordnande rörande inskränkning

i sjövärdighetsbesiktningens omfattning måste meddelas för varje

särskilt fall.

1 fråga om nybyggda fartyg vore ej samma befogenhet för kollegium

medgiven, men då antalet per år nybyggda fartyg om 100 bruttoton eller

däröver vore synnerligen ringa — år 1923 hade antalet utgjort allenast

11 — framginge därav otvetydigt, att frågan om nybyggt fartygs undantagande

från sjövärdighetsbesiktning icke bleve av någon nämnvärd inverkan

på spörsmålet om ett minskande av den ordinarie fartygsinspektionspersonalen.

Kollegium fortsätter härefter:

»I § 60 i ovanberörda tillsynsförordning är föreskrivet, att i samband

med sjövärdighetsbesiktning jämväl inspektion av fartyget skall, i de avseenden

besiktningen ej omfattar, verkställas till den utsträckning ske kan.

Oavsett om kommittén tänkt sig, att det av densamma åsyftade målet

skulle vinnas genom författningsändring eller ändring av författningarnas

tillämpning — något som ej framgår av kommitténs betänkande — torde

kommitténs förslag, såsom redan är framhållet, i sak få anses avse, att

klassade fartyg skola som regel undantagas från kontroll av de statliga myndigheterna

jämväl i de avseenden, som icke äro föremål för klasstillsyn, vare

sig den statliga kontrollen skulle utövas i form av sjövärdighetsbesiktning

eller inspektion.

Vill man nu nå detta syfte utan att, på sätt ovan utvecklats, behöva anlita

omgången med kommerskollegii förordnande i varje särskilt fall om

erforderlig inskränkning i sjövärdighetsbesiktningens omfattning, erfordras

vissa ändringar i ovanberörda tillsynsförordning, nämligen dels den ändring

i förordningens § 40, att kommerskollegii befogenhet att meddela ovan

nämnda inskränkning utsträckes till att gälla i allmänhet, dels ett tillägg

av samma innehåll i förordningens § 39. Dessutom bör, om kommitténs

avsikt skall helt vinnas, i förordningens § 60 intagas föreskrift om, att

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj ds proposition Nr t7H.

107

kollegium äger förordna, att i vissa fall inspektion icke behöver ske i saraband

med s.jöviirdi ghetsbesiktning.

Dessa författningsändringar måste emellertid anses strida mot grunderna

för sjösäkerhetslagstiftningen ej blott i Sverige utan jämväl i flertalet andra

sjöfartsidkande länder. Om det oaktat sådana författningsändringar genomföras,

återstår att se, vilken minskning i fartygsinspektörernas arbetsbörda,

som därigenom vinnes.

Bn tillämpning strängt efter ordalagen av kommitténs förslag att borttaga

inspektionens obligatoriska karaktär skulle, då denna förrättning endast är

obligatoriskt föreskriven i samband med sjövärdighetsbesiktning, innebära,

att endast sådana klassade fartyg skulle undantagas från den statliga kontrollen,

som undergå sjövärdighetsbesiktningar. Antalet sådana förrättningar

å klassade fartyg utgjorde ar 1923 inalles 153, därvid kollegium valt det år,

vars siffror av kommittén själv använts. Från detta antal måste emellertid

avdragas de 19 fartyg, vilka samtidigt undergått passagerarfartygsbesiktning

och vilka samtliga nyttjas i passagerartrafik på utrikes orter, i fråga om

vilken ti*aflk tillsyn måste, enligt vad ovan anförts, av internationella skäl

verkställas av någon statens kontrollmyndighet. Det återstår alltså endast

134 fartyg, ett antal så ringa, att det i och för sig icke lärer motivera någon

minskning i fartygsinspektörernas numerär.

Bland annat på grund härav måste man antaga, att det, på sätt ovan

blivit antytt, varit kommitténs avsikt, att de klassade fartygen skola som

regel undantagas från kontroll av de statliga myndigheterna, eller att alltså

även de inspektioner, vilka icke äro obligatoriskt föreskrivna, skulle bortfalla.

Inspektioner hava å klassade fartyg, som icke äro passagerarfartyg,

under år 1923 utförts till ett antal av 1,353. En undersökning har utförts

beträffande anledningen till den i varje särskilt fall verkställda inspektionen.

Det har då visat sig, att 606 inspektioner föranletts dels av inkommen

anmälan om förefintlig brist av allvarligare art, dels därav, att fartygsinspektör

måst tillgripa inspektion för att, jämlikt sitt åliggande, tillse, att

vid tidigare tillfällen iakttagna brister blivit inom skälig tid avhjälpta.

Man torde väl knappast kunna ifrågasätta, att kommittén verkligen avsett,

att de inspektioner, som föranletts av någon av ovan antydda anledningar,

skulle utgå, allenast därför att fartyget är klassat.

Utgår man ifrån att dessa 606 inspektioner därför skulle fortfarande

verkställas, skulle ett något större antal inspektionsförrättningar eller 747

stycken kunna antagas bortfalla, därest syftet med kommitténs förslag skulle

vinnas. Läggas härtill de 134 sjövärdighetsbesiktningarna å klassade fartyg,

som icke äro passagerarfartyg, bliver antalet av de förrättningar, som under

ovan antydda förutsättning skulle bortfalla, 881, motsvarande en minskning

i de till ett antal av 4,879 för år 1923 uppgående förrättningarna av allenast

18 procent, under det att den av kommittén föreslagna reduceringen i fartygsinspektörernas

antal uppgår till ej mindre än 31 procent. I själva verket

är minskningen i arbetsbördan högst väsentligt mindre, då det övervägande

antalet av de förrättningar, som skulle bortfalla, utgöres av inspektioner

och dessa i allmänhet icke kunna anses var för sig innebära lika mycket

arbete som de övriga förrättningarna. Sistnämnda omständighet gör ock,

att, även om samtliga förrättningar å klassade fartyg, andra än passagerarfartyg,

skulle bortfalla, vilket efter antalet förrättningar beräknat innebären

minskning av 30 procent eller nära nog samma minskningsprocent som

den för personalen föreslagna, minskningen i arbetsbördan i själva verket

icke kommer att helt uppväga den föreslagna personalminskningen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kumyl. Maj:ts proposition Nr 178.

Kommitténs förslag till personalminskning skulle alltså i första kand få

till följd, att, då inspektörerna på grund av bristande tid icke skulle få

tillfälle att ens utöva sin rätt att å klassade fartyg verkställa inspektion,

dessa fartyg icke i något som helst avseende skulle bliva underkastade den

statliga kontrollen, något som kollegium av skäl, som kollegium bär nedan

kommer att närmare utveckla, finner i bög grad betänkligt och måste bestämt

motsätta sig. Men härtill kommer, att jämväl i fråga om oklassade

fartyg kontrollens effektivitet bliver i någon mån minskad.»

Kollegium framhåller härefter — gentemot kommitténs uttalande, att en

ytterligare minskning i fartygsinspektionens arbetsbörda kunde vinnas vid

bifall till förslaget om bedrivande av den statliga kontrollen i fråga om de s. k.

familjefartygen under mindre stränga former än beträffande fartyg i övrigt

— att familjefartygen redan enligt tillsynslagen i huvudsak vore undantagna

från kontrollen. På grund av att dessa fartyg i allmänhet vore mycket

små — i regel understege fartygen 100 bruttoton — vore den enda förrättning.

som å dem kunde ifrågakomma, såvida fartygen ej nyttjades i

yrkesmässig passagerartrafik, inspektion, och förutsättningen för inspektion

vore, att någon skulle å fartyget vara mot betalning anställd eller

färdas såsom passagerare. Familjefartygen i egentlig mening gjordes i verkligheten

ej heller till föremål för tillsynsförrättning. Då kommitténs förslag

i förevarande punkt redan tillämpades och således några kostnader för statlig

kontroll å familjefartyg knappast förekomme, vore förslaget utan betydelse ur

besparingssynpunkt.

Kommitténs förslag till begränsning av den lokala fartygsinspektionens

personal stode eller folie således, enligt kollcgii mening, uteslutande med

avgörandet av frågan om de klassade fartygens ställning'' över huvud taget

till den statliga kontrollen över sjösäkerheten. Redan frågan, huruvida de

klassade fartygen borde undantagas i de avseenden, som reglerades av klassen,

kunde diskuteras. Det Unge ej förbises, att klassificeringsinstituten på sin

tid tillkommo, om ej uteslutande, sa dock huvudsakligen för att genom införandet

av en viss kontroll söka minska antalet av fartygsförlisningar och

förlusten av ekonomiska värden och därmed trygga assuransföretagens och

rederiernas finansiella ställning. Att eu ökad sjösäkerhet blev följden därav,

vore en sak för sig, och omvårdnaden om de ombordvarandes liv syntes

i övrigt aldrig hava direkt varit eu klassinstitutens angelägenhet. Därför

hade också den verkliga sjösäkerhetslagstiftningen i olika länder alltid fortskridit

vid sidan av och oberoende av klassinstitutionens utveckling.

Kommerskol legitim fortsätter härefter:

»Klassificeringsanstalterna kunna uppdelas i två grupper. Dels finnas

sådana, som utgöra ett slags sammanslutningar av redare, assuradörer och

skeppsbyggare, i vilka sammanslutningar redarna intaga majoriteten. Den

av klassificeringsanstalter av detta slag utövade kontrollen bliver alltså i

själva verket endast en redarnas egen kontroll, med förbättrande av assuransvillkoren

till huvudsyfte. Dels utgöras klassiflceringsanstalterna av rena

affärsföretag, snarlika vanliga bolag, vilka bedriva kontrollen såsom ren

affär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyt. Mai ds yngiosition Xr 178.

1011

Hur än klassiliceringsanstalterna äro anordnade, kan således ej helt lind

vikas, att de rent ekonomiska hänsynen varda de dominerande. Detta förhållande

torde också få anses utgöra grunden till att i England klassificeringsanstalterna

aldrig erhållit officiel It erkännande av de statliga kontrollmyndigheterna

att få handla ä deras vägnar, i annan mån än att de erhållit

bemyndigande att fastställa lastmärke och verkställa provningar av ankare

och kättingar enligt de närmare föreskrifter, vilka utfärdas av den statliga

kontrollmyndigheten, Board of Trade, alltså mera ett rent expeditionsarbete.

Även om man i fråga om sådana detaljer, vilka regleras av klasstillsynen,

kan godkänna denna tillsyn, bliver vikten av ett bibehållande av den statliga

kontrollen dock oavvislig, när det gäller sådana detaljer, vilka aldrig bliva

föremål för klassens tillsyn. Något krav på undantag härutinnan för klassade

fartyg har, kollegium veterligen, tidigare icke heller från något håll framkommit.

Såsom kommittén också själv framhållit, utgöras dessa detaljer i huvudsak

av livräddnings- och andra redskap, anordningar till förebyggande och släckande

av eldsvåda ombord jämte utrustning för tryggandet av fartygets

navigering. Vidare bostads- och bemanningsförhållanden, arbetstiden m. in.,

kosthållet ombord samt lastningen av fartygen, vilka senare delar av kontrollen

kommittén dock ej särskilt nämnt.

Följden av kommitténs förslag skulle således bliva, att de klassade fartygen

i stort sett skulle lämnas utan varje som helst kontroll rörande sådana för

säkerheten så betydelsefulla föreskrifter som dem rörande räddandet av de

ombordvarandes liv vid inträffade olyckor samt rörande de av sociala hänsyn

tillkomna föreskrifterna rörande bostäder och arbetstid ävensom andra åtgärder

till skyddande av de ombordvarande mot olycksfall och ohälsa. Bemanningen,

vilken ju är såväl en ren sjösäkerhetsfråga som en social angelägenhet, ävensom

de för sjösäkerheten rent av grundläggande lastningsförhållandena skulle

också undandragas varje kontroll. Det säger sig självt, att fartygets egenskap

av att vara klassat i och för sig icke innebär någon garanti för att

de sålunda av vår lagstiftning avsedda anspråken på fartygens utrustningsanordningar

i säkerhetssyfte såväl som i socialt hänseende äro för handen

och befinna sig i behörigt skick.

Kommittén anför visserligen, att ifrågavarande anordningar å dylika fartyg

i allmänhet befinna sig i gott eller åtminstone tillfredsställande skick eller

att föreskrifterna i övrigt frivilligt efterlevas av de, i regel större, rederier,

som äga klassade fartyg.

Detta omdöme, som, om också i många fall riktigt, generellt sett icke

erhåller stöd av erfarenheten inom fartygsinspektionen och som å andra

sidan i viss mån är tillämpligt jämväl på icke klassade fartyg, torde emellertid

för den förevarande frågans bedömande vara utan värde. Här gäller

det nämligen, huruvida nödig trygghet med avseende å ifrågavarande utrustningsanordning

är att räkna med utan statens ingripande. Tydligt är, att

någon garanti härför icke finnes. Där förhållandena i år äro utan anmärkning,

kunna de nästa år vara helt otillfredsställande. Kommittén har icke

framlagt annat stöd för sitt uttalande i berörda avseende än vad den i

ingressen till sitt yttrande anfört därom, att den »efter hörande av åtskilliga

representanter för rederinäringen» kommit till sin uppfattning i fråga om

fartygsinspektionen och dess omfattning. I skarp motsats härtill framträda

de uttalanden, som gjorts i den framställning den 14 februari 1925 från

svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen, som remitterats till kolle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

gima. för att tagas i övervägande vid avgivande av nu ifrågavarande utlåtande.

---Ävenledes tala de till kommerskollegium inkomna berättel
serna

över timade olyckor ett annat språk än kommitténs uttalande, varjämte

kollegium får hänvisa till innehållet i vissa av förste fartygsinspektörerna

nu avgivna yttranden ävensom tid efter annan hit insända rapporter,

varav till och med framgår, att ett icke ringa antal åtal måst anställas eller

ock andra åtgärder måst vidtagas i fråga om klassade fartyg på grund av

befintliga brister i fråga om bärgningsredskap och bostäder. Till och med

förbud mot nyttjande har i åtskilliga fall måst meddelas beträffande klassade

fartyg på grund av befintliga brister av livsfarlig art.

Därest en del av de av Konungen utfärdade bestämmelserna förmenas

vara onödigt stränga, är detta eu sak, som bör regleras på annat sätt, nämligen

genom en ändring av själva detaljbestämmelserna, och detta har också

varit huvudsyftet med den revision av gällande förordning angående fartygs

byggnad och utrustning, som enligt ovanstående numera blivit slutförd av

kommerskollegium.

Ett undantagande av de klassade fartygen i nu berörda avseende måste

alltså, på grund av vad redan framhållits, anses såsom obefogat, frånsett

den illojala konkurrens, som därigenom skulle etableras med de oklassade

fartyg, vilka av en eller annan orsak, och närmast då assuranshänsyn, icke

hava någon fördel av klassificeringen.

1 övrigt lägga internationella hänsyn hinder i vägen för ett dylikt undantagande.

När man i England efter år 1906 och i Frankrike kort tid därefter

började tillämpa de egna sjösäkerhetsföreskrifterna i full utsträckning

a främmande fartyg, måste från svensk sida förhandlingar med nämnda

länder upptagas till undvikande av att de svenska fartygen skulle i det

främmande landet underkastas en kostbar och tidsödande kontroll. Vissa

provisoriska överenskommelser träffades också med nämnda länder, därvid

det dock från fransk sida framhölls, att den träffade överenskommelsen

skulle gälla endast till dess att den svenska sjöfartssäkerhetslagstiftningen

bragts i full överensstämmelse med den franska och att, så snart så skett,

förhandlingarna skulle återupptagas. Enahanda torde förhållandet hava varit

med England, ehuru detta ej blivit direkt utsagt. På grund av det mellankommande

världskriget och de därpå följande ovissa förhållandena på de

internationella traktaternas område hava, sedan fartygsinspektionen kommit

till stånd, förhandlingarna med Frankrike ännu icke återupptagits, sannolikt

jämväl till följd därav, att man därstädes erhållit kännedom om att den

svenska sjösäkerhetslagstiftningen numera måste anses effektiv, varför de

svenska fartyg, som besöka franska hamnar, tillsvidare lämnas intakta.

Däremot pågå preliminära underhandlingar med England, Belgien och

Nederländerna, vilka emellertid från svensk sida uppskjutits, till dess att

I >yg gnads för o rdn ingens revision blivit definitivt slutförd. Skulle nu den ändringen

i det hittillsvarande kontrollsystemet i Sverige vidtagas, att klassade

fartyg skola undantagas från den svenska statskontrollen även i de avseenden,

vilka icke regleras av klasstillsynen, kan man befara, att de främmande

länderna komma att genom sina egna myndigheter upptaga denna kontroll,

helst det är fråga om så viktiga detaljer som räddandet av de ombordvarandes

liv och skyddandet av desamma mot olycksfall och ohälsa. Att en

sådan farhåga ej torde vara alldeles ogrundad, synes man kunna utläsa av

ett efter hänvändelse från kommittén till utrikesdepartementet införskaffat

material till belysande av vissa med Sverige i förevarande avseende järn
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 178.

111

förliga sjöfartsidkande staters kontroll å utländska fartyg och ställning till

klassificeringssäl lskapen.»

Till belysande av att den svenska kontrollorganisationen i förhållande

till fartygsstocken vore väsentligt mindre omfattande än motsvarande

organisation i ett flertal andra sjöfartsidkande länder av betydelse, åberopar

kollegium vidare följande inom kollegium uppgjorda tablå.

Sverige

Norge

Danmark

Finland

England

Antal fartygsinspektörer.....................

■26

i«

2 42

91

3 227

Antal registrerade fartyg:

totalt —,................................

18,190

3,840

2,082

5 2,030

18,932

per inspektör..............................

134

83

50

22

83

Dag för uppgiften...........................

Vt 1923

Vt 1922

31/i* 1922

Vi 1919

Vt 1922

Antal registrerade fartyg över 100

1,385

780

319

9,694

bruttoton ....................................

1,800

per inspektör.............,■................

53

39

19

4

38

Dag för uppgiften..............................

Vt 1923

Vt 1923

Vt 1923

Vt 1923

Vt 1923

På grund av vad sålunda anförts förklarar sig kollegium bestämt avstyrka

kommitténs förslag i vad detsamma avser inskränkningar i kontrollen

å de klassade fartygen.

Kollegium förmäler sig emellertid hava det oaktat velat undersöka,

huruvida, i händelse av bifall till kommitténs förslag i nyss berörda del,

de av kommittén förordade personalindragningarna kunde anses väl avvägda.

Härutinnan uttalar kollegium, att enligt kollega mening kommitténs

förslag om inskränkning av inspektionsdistriktens antal under

nyss angivna förutsättning visserligen ur rent organisatorisk synpunkt

läte sig genomföra, men att detsamma komme att medföra så avsevärd

ökning i resekostnaderna för inspektörerna samt så allvarsamma olägenheter

och kostnader för fartygsägarna, att kollegium icke kunde biträda

förslaget i fråga. Med hänsyn härtill och efter att ingående hava yttrat

sig angående de å olika platser anställda funktionärernas arbetsbörda m. m.

förklarar sig kollegium, under den av kommittén angivna, men av kollegium

icke godkända förutsättningen att de klassade fartygen bleve undantagna

från obligatorisk kontroll från fartygsinspektionens sida, visserligen

kunna förorda någon personalindragning men allenast av två andre 1

1 Nuvarande antal.

2 Enligt proposition till Folketinget 8/12 1919.

3 I detta antal icke inräknade de till ett antal av 72 uppgående suppleanterna.

4 Då registreringsplikten i England, Norge och Danmark ginge betydligt längre ned än i

Sverige, hade för Sveriges vidkommande tillagts icke registrerade passagerarfartyg till ett antal

av 350.

5 Pråmfartyg till ett antal av 3,118 ej medtagna.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majrts proposition Nr 178.

Social
styrelsen,

fartygsinspektörer, en i Sölvesborg och en i Göteborg, samt de båda extra

funktionärerna, den ene i Stockholm och den andre i Göteborg.

Slutligen förklarar sig kollegium — oberoende av kommitténs förslag

— vilja tillstyrka vissa enligt kollega mening i besparande riktning verkande

jämkningar i den nuvarande distriktsindelningen. I avseende härå

anför kollegium följande:

»För att en viss avlastning mä vinnas av arbetsbördan i Stockholms och

Göteborgs distrikt böra dessa i någon mån minskas, nämligen i så måtto

att, vad Stockholms distrikt beträffar, Östergötlands län tillföres Oskarshamns

distrikt och Kopparbergs län tillföres Karlstads distrikt samt, vad

Göteborgs distrikt beträffar, Dalsland tillföres Karlstads distrikt och Halland

åtminstone delvis tillföres Malmö distrikt. En. verkställd undersökning beträffande

kommunikationsförhållandena har givit vid handen, att dessa efter

en sådan uppdelning ställa sig lika gynnsamma som för närvarande och i

enstaka fall gynnsammare. Dock med ett undantag: till vissa hamnplatser

och järnbruk i Västmanland äro förbindelserna betydligt bättre från

Stockholm än från Karlstad, varför Västmanland synes höra tillföras Stockholms

distrikt. Sålunda ifrågasatta jämkningar skulle medföra en viss besparing

i resekostnader.»

Socialstyrelsen erinrar till en början, att den styrelsen enligt lagen om

tillsyn å fartyg åliggande medverkan vid tillsynens utövande väsentligen

innefattade skyldighet för styrelsen att uppmärksamma de förhållanden,

som vore av betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd

mot olycksfall och ohälsa, varunder inbegrepes jämväl frågor rörande bostäder

och bemanning. Styrelsen hade sålunda vid sin granskning av besparingskommitténs

förslag närmast att söka klargöra, i vad mån de

socialt betonade intressen, vilkas tillgodoseende styrelsen hade att uppmärksamma,

komme att röna inverkan av de ändringar ifråga om fartygsinspektionens

uppgifter och organisation, som i förslaget åsyftades.

Styrelsen anför härefter i huvudsak följande.

För bedömande,'' huruvida de klassade fartygen ur arbetarskyddssynpunkt

erbjöde de ombordvarande större säkerhet än de oklassade fartygen

hade styrelsen låtit företaga en uppdelning på båda ifrågavarande slags

fartyg av inom sjömansyrket inträffade olycksfall under fyraårsperioden

1921—1924. Av denna undersökning hade framgått, att på klassade fartyg,

som till ett antal av 1,069 inginge i styrelsens kortregister, antalet olycksfall

uppgått till 1,113, varav 221 med dödlig utgång, medan å de registerförda

oklassade 2,565 fartygen inträffat 852 olycksfall, varav 98 med dödlig

utgång. Utan att tillmäta dessa siffror alltför stor betydelse med avseende

å bedömandet av olycksfallsriskernas fördelning på klassade och oklassade

fartyg, måste de dock anses tala ett språk, som tydligt underströke vikten

av att kontrollen, särskilt i arbetarskyddshänseende, ej slappades för de

klassade fartygens vidkommande.

Det område, där ett eftersättande av inspektionen å klassade fartyg kunde

befaras medföra de mest allvarliga följder, gällde den så kallade tillfälliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kv.ngl. Maj:tn proposition Nr 178.

L13

sjösäkerheten, enkannerligen den, som betingades av ett fartygs lastningsförhållanden.

Redan med nuvarande tillsynspersonal hade det visat sig

omöjligt att i den utsträckning, som vore iinskvärt, utöva en kontroll,

som i detta hänseende kunde anses fullt betryggande. Att emellertid

överlastning och olämplig lastning ej vore speciella företeelser för oklassade

fartyg framginge bland annat därav, att klassade svenska fartyg vid

ankomst till engelska hamnar med trälast ofta bötfällts för dylik förseelse.

Tydligt vore, att en så avsevärd beskärning av fartygsinspektionen, som

kommitténs förslag innebure, skulle medföra en ytterst menlig inverkan

på tillsynens effektivitet, vilken redan nu, särskilt i arbetarskyddshänseende,

torde lämna åtskilligt övrigt att önska. Då den inskränkning i

inspektionens arbetsuppgifter, som utgjorde en förutsättning för den omfattande

personalminskningen, i synnerligen stor utsträckning komme att

gå ut över just den sociala delen av fartygskontrollen, måste styrelsen

beteckna kommitténs förslag härutinnan såsom synnerligen betänkligt.

Jag tillåter mig i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att i de

av mig i det föregående omförmälda, såsom bilagor till dagens protokoll

fogade promemorior, i vilka statens besparingskommitté och kommerskollegium

ytterligare utvecklat sina synpunkter på de föreliggande organisationsfrågorna,

särskilt den lokala fartygsinspektionen gjorts till föremål för mera ingående

uttalanden. För kännedom om dessa uttalanden tillåter jag mig hänvisa

till förberörda bilagor.

På sätt den bär förut lämnade redogörelsen samt de av mig nyss åberopade

promemoriorna giva vid handen, är det av besparingskommittén framlagda

förslaget om minskning av den lokala fartygsinspektionens personal, om icke

helt, så dock till väsentlig del byggt på den förutsättningen, att lättnad i

inspektionens arbetsbörda åstadkommes genom vidtagande av vissa av kommittén

förordade inskränkningar i den nuvarande kontrollen å sådana fartyg*

som innehava klass i godkänd klassiflceringsanstalt. Då redan enligt nu

gällande lagstiftning den undersökning rörande säkerhet, som fartyg undergått

för erhållande eller bibehållande av klass, godkännes såsom sjövärdighetsbesiktning

i de delar, undersökningen omfattat, synes kommittén närmast

åsyfta, att de klassade fartygen såsom regel skulle undantagas dels från sjövärdighetsbesiktning

jämväl i de avseenden, som icke omfattas av klassen,

dels ock från den nu obligatoriska inspektion, som samtidigt med sjövärdighetsbesiktning

äger rum för kontroll å fartygets livräddnings- och lastningsanordningar,

skydd mot olycksfall i arbetet, bostäder om bord, bemanning,

kosthåll in. m., allt dock med rätt för vederbörande inspektör att, om han

finner anledning därtill, företaga förrättningen i fråga. Därjämte synes kommittén

avse, att, för vinnande av ytterligare lättnader i kontrollmyndigheternas

arbetsbörda, sådan inspektion, som för närvarande är av icke obligatorisk

natur, i avseende å klassade fartyg endast mera sällan skulle ifrågakomma.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. U2 höft. (Nr 178.) K

Promemorior

från statens

btsparingsIcommilté

och

kommerskollegium.

Departements
chefen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 178.

Det av kommittén sålunda framlagda förslaget har, såsom framgår av de

av myndigheterna avgivna yttrandena och de talrika till kommerskollegium

och Kungl. Maj:t inkomna framställningarna, från olika håll gjorts till föremål

för bestämda gensagor och avstyrkanden. Icke blott från befäls- och

manskapsorganisationer inom sjömansyrket har förslaget nr olika synpunkter

mött starkt motstånd, utan även från redarehåll har med styrka framhållits,

att förslagets förverkligande måste befaras komma att i åtskilliga avseenden

för svensk sjöfart medföra kännbara olägenheter.

Utan att här närmare ingå på alla de invändningar, som sålunda rests

mot förslaget, vill jag för egen del endast i korthet tillkännagiva, att även

enligt min mening detsamma är ägnat att ingiva mycket starka betänkligheter.

Visserligen är det icke kommitténs avsikt, att de klassade fartygen

skulle helt undantagas från den statliga kontrollen, men i betraktande av

inspektionsmyndigheternas nuvarande arbetsbörda och de betydande personalminskningar,

som av kommittén föreslås, synes det mig vid bifall till förslaget

skäligen kunna befaras, att, därest icke kontrollen å de oklassade

fartygen skall eftersättas, den tid, som kommer att stå inspektionspersonalen

till huds för kontroll å de klassade fartygen, blir så knapp, att i

avseende å dessa fartyg effektiviteten av kontrollen kommer att mer eller

mindre fullständigt äventyras. Även om å många av de klassade fartygen

såväl säkerhets- som övriga anordningar ombord måste betraktas såsom

fyllande högt ställda krav, lärer det å andra sidan icke kunna bestridas,

att de av kommerskollegium meddelade uppgifterna rörande antalet av

de till inspektionsmyndigheterna inkomna anmälningarna rörande missförhållanden

å dylika fartyg såväl som den av socialstyrelsen uppgjorda

olycksfallsstatistiken svårligen kunna anses giva stöd för åtgärder i syfte

att till förmån för de klassade fartygen i någon mera betydande mån —

utöver vad redan nu gällande lagstiftning medgiver — lätta på den statligt

utövade kontrollverksamheten. De funktioner, som fartygsinspektionsmyndigheterna

hava att fylla, synas mig jämväl i avseende å de klassade

fartygen ur såväl sjösäkerhets- som arbetarskydds- och andra sociala synpunkter

så viktiga, att de besparingar, som stå att vinna genom de av kommittén

beträffande dessa fartyg förordade lättnaderna i kontrollen, icke kunna

anses uppväga de olägenheter, en minskning i kontrollens effektivitet ur nyss

antydda synpunkter otvivelaktigt skulle vara ägnad att medföra.

Även i rederinäringens intresse måste det, på sätt också i vissa av de i

ämnet ingivna skrivelserna framliålles, anses tillrådligt att, då det gäller

lättnader i den svenska sjösäkerhetskontrollen, framgå med försiktighet. I

varje fall lärer det, med hänsyn till de av kommerskollegium berörda internationella

förhållandena, vara nödvändigt, att, innan dylika lättnader vidtagas,

en närmare undersökning verkställes rörande de konsekvenser, som

härav skulle föranledas i avseende å svenska fartygs behandling i vissa

främmande länders hamnar.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att jag icke är beredd att nu

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kunpl. Majrts proposition Nr 178. 115

förorda någon inskränkning i den statliga kontrollen beträffande klassade

fartyg. Då jag under sådana omständigheter måste utgå ifrån att det för

närvarande icke är möjligt att åstadkomma någon nämnvärd minskning i

den lokala fartygsinspektionens arbetsbörda, finner jag mig — med kännedom

om de svårigheter, som redan med nuvarande personaltillgång möta för

kontrollverksamhetens uppehållande vid nödig effektivitet — icke på den i

ärendet förebragta utredningen kunna tillstyrka någon beskärning av inspektionsmyndighetens

i jämförelse med motsvarande utländska organisationers

föga talrika tjänstemannakår.

Härtill kommer ytterligare eu omständighet, som starkt talar för att tillsvidare

lämna fartygsinspektionsmyndigheternas organisation oförändrad. Att

märka är nämligen, att den lagstiftning, som utgör själva grunden för fartygsinspektionens

verksamhet, sjösäkerhetslagstiftningen, för närvarande till

väsentliga delar är föremål för ett ingripande revisionsarbete. Sålunda har

kommerskollegium så nyligen som den 28 februari 1925 avgivit förslag till

reviderad förordning angående fartygs byggnad och utrustning, ett ämne

som lärer kräva en noggrann och ingående prövning, och andra delar av

sjösäkerhetslagstiftningen hava gjorts till föremål för delvis mycket omfattande,

ännu icke slutbehandlade förslag från skeppstjänstkominitterade.

Först när genom en slutlig utforming av ifrågavarande lagstiftning — därvid

givetvis även besparingskommitténs i olika hänseenden framställda förslag

böra tagas under omprövning — fartygsinspektionens framtida verksamhetsområde

och arbetsuppgifter blivit vederbörligen klarlagda och fastställda, torde

det böra ifrågakomma att till definitiv prövning upptaga frågan om inspektionsmyndigheternas

framtida organisation.

Vid sådant förhållande lärer beräkningen av det för uppehållande av fartygsinspektionens

verksamhet under budgetåret 1925—1926 erforderliga anslaget

böra verkställas med huvudsaklig utgångspunkt från den nuvarande

organisationen. Då anslaget till fartygsinspektionen under fjolåret avsevärt

minskades, i det anslagsbeloppet då sänktes med 19,270 kronor eller

från 217,720 kronor till 198,450 kronor, kan någon mera betydande ytterligare

sänkning av anslaget icke nu ifrågasättas. Av vad kommerskollegium

anfört framgår emellertid, att genom vidtagande av några smärre

jämkningar i den nuvarande distriktsindelningen, mot vilka jämkningar

anledning till erinran icke synes mig föreligga, viss besparing i inspektörernas

resekostnader skulle vinnas. Fn mindre nedsättning av den anslagspost,

ur vilken dessa utgifter bestridas, torde av denna anledning vara befogad,

Jag tillstyrker, att anslagsposten ifråga, nu 50,000 kronor, för budgetåret

1925—1926 upptages med ett med 2,500 kronor nedsatt belopp eller för

jämnande av slutsumman av hela det anslag, varom nu är fråga, 47,550

kronor.

Enligt mitt förslag skulle alltså för budgetåret 1925—1926 anslaget för

uppehållande av de lokala kontrollorganens verksamhet beräknas på följande

sätt:

s. 116 Kontrollera mot PDF

[9.]

Navigations
skolorna.

(ordinarie

anslag.)

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Arvoden till 6 förste fartygsinspektörer å 5,950 kronor........ kronor 35,700

» » 18 andre » å 3,600 » ........ » 64,800

Ortstillägg till i Stockholm stationerade fartygsinspektörer,

andre fartygsinspektören i Luleå och andre fartygsinspek
tören

i Umeå................................................................................ » 1600

Rese- och traktamentsersättning till far tygsinspektörerna .... » 47,550

Ersättning för skrivmaterialier, lokalhyra och andra kontorskostnader

åt fartygsinspektörerna, kostnaderna för över
dragskostymer

inberäknade .................................................... » 23,850

Ersättning till skrivhjälp åt fartygsinspektörerna................... » 11,200

» » vikarier för fartygsinspektörerna .................... » 2,000

Sakkunniga biträden vid förrättningar inom Sverige............ » 1,000

Ersättning för sakkunnig extra arbetshjälp ............................ » 8,300

Summa kronor 196,000.

De villkor och bestämmelser, som äro gällande för användningen av det

nu utgående anslaget, torde böra äga giltighet även för budgetåret 1925—

1926.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till anordnande av förhandskontroll å fartygs sjövärdighet

för budgetåret 1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa ett

extra anslag av ............................................................ kronor 196,000.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

9. Navigationsskolorna.

Det ordinarie anslaget till navigationsskolorna var i riksstaten för

budgetåret 1923—1924 upptaget med 178,645 kronor. På förslag av Kungl.

Maj:t i 1924 års statsverksproposition sänkte riksdagen anslaget för budgetåret

1924—1925 till 168,5o0 kronor, i samband varmed riksdagen godkände

ny stat för navigationsskolorna. Enligt denna stat avses av anslaget

86,300 kronor till löner åt föreståndare och ordinarie lärare, 61,140 kronor

till arvoden åt extra lärare, 9,850 kronor till böckers, undervisningsmateriels

och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för

bränsle, lyshållning m. m., 1,200 kronor till arvode åt en särskild examensförrättare

i vissa klasser, 9,000 kronor till extra lärarkrafter vid behov,

vikariatsarvoden m. m., varjämte återstående beloppet, 1,010 kronor, ställts

till Kungl. Maj:ts disposition.

De i staten upptagna särskilda posterna, med bortseende från de tre sist

nämnda anslagsbeloppen, fördela sig på vederbörande navigationsskolor

sålunda:

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

117

navigationsskolan i Stockholm

» » Göteborg

» » Malmö

kronor 34,590

50,680

31,590

» » Härnösand

» » Kalmar

» 27,300

» 13,130

1 skrivelse den 26 augusti 1924 hemställde kommerskollegium, att det

ordinarie anslaget till navigationsskolorna måtte för budgetåret 1925—1926

uppföras med oförändrat belopp.

I anledning av det från statens besparingskommitté införväntade betänkandet

rörande kommerskollegium och de under kollegium lydande

myndigheter och kårer blev emellertid i innevarande års statsverksproposition

anslaget till navigationsskolorna för budgetåret 1925—1926 allenast

beräknat. Preliminärt upptogs därvid anslaget med oförändrat belopp

168,500 kronor.

I sitt merberörda den 4 februari 1925 aygivna betänkande har besparingskommittén

nu framlagt resultatet av sina undersökningar bland annat

rörande navigationsskolorna. Kommitténs förslag i nu ifrågavarande del

utmynnar i en hemställan om indragning av navigationsskolorna i Härnösand

och Kalmar samt två klasser vid navigationsskolan i Göteborg.

Innan jag går att närmare redogöra för innehållet i besparingskommitténs

beträffande navigationsskolorna avgivna förslag, torde jag få lämna några

kortfattade uppgifter rörande skolornas nuvarande organisation m. m.

Såsom redan antytts, äro navigationsskolorna för närvarande fem till Nuvarande

antalet, förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar. oräa™‘^(m

Av dessa äro de fyra förstnämnda fullständiga, d. v. s. inrymma såväl

en navigationsavdelning för utbildande av däcksbefäl som en maskinistavdelning

för irtbildande av maskinbefäl. Vid navigationsskolan i Kalmar

finnes däremot endast navigationsavdelning. Navigationsavdelning omfattar

sjökaptens-, styrmans- och skepparklass, maskinistavdelning l:e maskinist-

(övermaskinist-), 2:e maskinist- och 3:e maskinistklass. Lärokursen

i skepparklass och 3:e maskinistklass pågår omkring tre månader, under

det att undervisningen i övriga klasser pågår ett läsår, fördelat på höstoch

vårtermin.

Vid varje navigationsskola finnes en föreståndare, som jämväl undervisar

i sjökaptensklassen. Föreståndare utnämnes av Kungl. Maj:t. Därjämte

finnas vid varje skola en eller flera, sammanlagt 18, ordinarie lärare,

som utnämnas av överstyrelsen för skolorna. Såsom överstyrelse fungerade

marinförvaltningen till och med år 1919, varefter kommerskollegium övertagit

uppdraget, överstyrelsen förordnar i staten avsedda extra lärare

vid skolorna, och brukar härvid sex månaders uppsägningstid förbehållas.

Direktion för navigationsskola utses av stadsfullmäktige i den stad, där

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

skolan är förlagd. Staden tillhandahåller därjämte enligt åtagande vid

skolans upprättande lokal för skolan samt bostadslägenhet för föreståndaren.

Elev vid navigationsskola erlägger vissa mindre avgifter till skolan,

och användas dessa, i den mån den skolan tillkommande delen av anslaget

till böckers, undervisningsmateriels och andra inventariers underhåll

och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshållning m. m. befinnes

otillräckligt, såsom bidrag för nämnda ändamål.

Navigationsskolornas nuvarande organisation grundar sig på beslut av

1911 års riksdag. Före omorganisationen funnos i riket 10 navigationsskolor,

förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand, Strömstad,

Karlshamn, Kalmar, Västervik, Visby oeh Gävle. Av dessa voro endast

de fyra förstnämnda försedda med såväl navigations- som maskinistavdelning;

de övriga sex hade endast navigationsavdelning.

Under behandlingen av omorganisationsfrågan framfördes från olika

håll krav på en minskning av skolornas antal. Till stöd härför anfördes

huvudsakligen, att vid ett mindre antal skolor undervisningen antagligen

skulle kunna ordnas på ett rationellare och mera likformigt sätt, större

säkerhet vinnas för att goda lärarkrafter alltid funnes att tillgå och inspektionen

underlättas. Häremot betonades å andra sidan, att det för

eleverna vore eu fördel, att en skola funnes ej långt från hemorten och

att skolor vore förlagda till smärre städer med billiga levnadskostnader.

Vidare framhölls det intresse för sjömansyrket, som tillvaron av en navigationsskola

i synnerhet i en mindre stad framkallade och underhöll hos

den omgivande traktens yngre manliga befolkning, vilket vore av vikt

för anskaffandet av dugligt och tillräckligt fartygsbefäl.

Frågan om navigationsskolornas omorganisation framlades redan vid

1910 års riksdag i en proposition (nr 103), som byggde på ett bibehållande

av det dittillsvarande antalet skolor och dessas förläggning. Denna proposition

vann emellertid icke riksdagens bifall. Vid anmälan av beslutet anförde

riksdagen, bland annat, att åtskilliga skäl funnes såväl för som emot

en starkare begränsning av skolornas antal. Olika hade också uppfattningarna

varit beträffande frågan om huru många skolor borde bliva

fullständiga samt om jämte de fullständiga skolorna även mindre skolor

skulle finnas inrättade. Enligt vad riksdagen hade sig bekant, hade från

intresserat håll uttalats den meningen, att jämte några få fullständiga

skolor borde till kustbefolkningens tjänst finnas skolor, omfattande endast

skeppar- och 3:e maskinistklasser, vilka skolor skulle antingen vara

ständigt förlagda till vissa platser eller ock flyttande. Å andra sidan kunde

sättas ifråga, huruvida icke det omtalade behovet av ett antal mindre skolor

skulle kunna helt eller delvis tillgodoses genom anordnande av dubbla

kurser för skeppare och 3:e klass maskinister vid de fullständiga skolorna.

Vid övervägande av frågan om navigationsskolornas antal hade riksdagen

för sin del funnit starka skäl tala för största möjliga begränsning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

ny

Kungl. Maj:ta proposition Nr 178.

detsamma. Härigenom skulle enligt riksdagens mening vinnas såväl eu

betydande besparing å navigationsskolornas stat som ock större möjligheter

att erhålla skickliga lärare, varjämte bättre och rikhaltigare undervisningsmateriel

då skulle kunna tillhandahållas.

Till 1911 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ett nytt förslag i ämnet

(proposition nr 167), enligt vilket skolornas antal skulle begränsas till 7,

förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand, Kalmar, Gävle och

Västervik. Riksdagen beslöt emellertid indragning av jämväl de två sistnämnda

skolorna.

Jag ber vidare att få nämna, att, sedan Kungl. Maj:t den 5 oktober

1923 beslutat, att 3:e maskinistklassen vid navigationsskolan i Malmö och

en 2:e maskinistklass vid navigationsskolan i Stockholm från och med

den 1 januari 1924 skulle indragas, följande klasser finnas inrättade vid

de nu förefintliga navigationsskolorna:

Navigationsskolan i

K 1 a

s s e

i Sjö- i kaptens-

Styr-

mans-

Skeppar-

l:e maski- nist-

2:e maski- nist-

3:e maski- nist-

Stockholm ..................

............. i

2

1

i

i

i

Göteborg .......................

............. 2

2

1

2

2

i

Malmö ..........................

............. 1

2

1

i

i

i

Härnösand ....................

............. 1

1

1

i

i

''

Kalmar..........................

............ 1

i

1

—

—

■ —

Summa 6

8

5

5

5

3

Antalet elever i de olika klasserna är mycket växlande. Jämlikt vid

1911 års omorganisation givna riktlinjer tillser emellertid överstyrelsen,

att elevantalet icke i någon klass överstiger 24. Ett större antal har

nämligen ansetts omöjliggöra det personliga handledande av eleverna, som

i ett flertal läroämnen erfordras.

Efter att hava lämnat en utförlig redogörelse för navigationsskolornas

nuvarande organisation m. m., från vilken redogörelse här ovan lämnade

uppgifter i huvudsak äro hämtade, framlägger statens besparingskommitté

sitt eget förslag i ämnet samt uttalar härvid till en början följande rörande

de allmänna principer, som varit ledande vid utredningsarbetet:

»Såsom redan 1910 års riksdag framhållit, skulle genom en begränsning

av navigationsskolornas antal en besparing kunna vinnas samt större möjlighet

beredas att erhålla skickliga lärare, varjämte även bättre och rikhaltigare

undervisningsmateriel skulle kunna tillhandahållas.

Vid en undersökning om möjligheterna att i detta avseende åstadkomma

en begränsning synas följande synpunkter vara av vikt.

1) En begränsning bör ej ske i större utsträckning, än att det behov av

undervisning, som förefinnes och som kan väntas uppkomma, skall bliva

tillgodosett.

Statens

besparivgskommiUé.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

2) Begränsningen bör ej ske på sådant sätt, att möjligheterna att erhålla

undervisning på grund av undervisningsanstalternas avlägsenhet alltför

mycket försvåras med påföljd att tillfället till undervisnings erhållande —

till men för sjöfartssäkerheten m. m. — ej begagnas.»

I särskilda tabeller angiver kommittén härefter medelantalet elever

under tidsperioderna 1912—1922 samt 1917—1922 ävensom för varje skola

elevantalet under de båda läsåren 1922—1923 och 1923—1924. I anslutning

härtill har kommittén vidare sammanställt en tabell, vilken avser att utvisa,

huru många klasser som, med utgångspunkt från ett högsta antal

elever i varje klass av 24, skulle erfordras för att bereda högsta medeltalet

av elever per år under de ifrågavarande tidsperioderna 1912—1922,

respektive 1917—1922 undervisning vid navigationsskolorna. Denna sammanställning

giver vid handen behovet av fem sjökaptens-, sju styrmans-,

tre skeppar-, tre l:e maskinist-, fyra 2:e maskinist- och två 3:e maskinistklasser.

Såsom en nära till hands liggande konsekvens av dessa siffror framhåller

kommittén möjligheten att indraga den minsta av de tre fullständiga navigationsskolorna,

nämligen den i Härnösand, den ena av de två l:e maskinistklasserna

i Göteborg samt en skepparklass. Kommittén påpekar emellertid

vidare, att elevantalet särskilt i sjökaptens-, styrmans- och 2:e maskinistklasserna

under läsåren 1922—1923 och 1923—1924 varit avsevärt lägre

än medeltalen under tioårsperioden 1912—1922 och femårsperioden 1917—

1922. Med anledning härav och under framhållande av möjligheten att

i fall av behov inrätta ännu eu sjökaptensklass vid navigationsskolan i Stockholm,

ifrågasätter kommittén indragning jämväl av navigationsskolan i

Kalmar samt av den ena 2:e maskinistklassen i Göteborg.

Kommittén upptager härefter till prövning frågan, huru de resultat, till

vilka kommittén sålunda kommit, stå i överensstämmelse med den ovan

under 2) upptagna, för kommitténs arbete vägledande synpunkten, och begagnar

sig kommittén härvid för klarläggande av frågan om elevernas hemorter

av en sammanställning, uppgjord på grundval av en katalog över

skolorna för läsåret 1923—1924.

Efter att beträffande navigationsskolan i Härnösand hava konstaterat, att

ett stort antal elever vid denna skola icke vore från Norrland, än mindre

från Härnösand med omgivning, yttrar kommittén vidare:

»Även om förhållandena under andra år kunna gestalta sig något annorlunda,

förefaller det uppenbart, att skolan i Härnösand ej kan anses tillgodose

speciellt norrländska intressen. Tilläggas må, att även vid övriga

skolor finnas elever från Norrland. Det anförda gäller dock i huvudsak de

långvarigare kurserna om helt läsår, medan däremot de kortvariga — 3

månader omfattande — skeppar- och 3:e maskinistkursernas elever vid

skolan i Härnösand rekryterats så gott som uteslutande från Norrland.

Frågan om 2:e maskinistklassen spelar i detta sammanhang blott obetydlig

roll med hänsyn till dess genomgående mycket ringa antal elever. Uppenbart

förefaller det emellertid, att ett upprätthållande av skolan i Härnösand

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuh(/1. Maj:in proposition Nr 17b.

L21

ej kan motiveras enbart med hänsyn till skeppare och 3:e maskinister. För

utbildning av dylika kunna nämligen utan tvivel för en jämförelsevis ringa

kostnad av ett eller annat tusental kronor i Härnösand anordnas särskilda

kurser utan samband med en skola — tanken finnes antydd redan vid 1910

års riksdag. Att under vintermånaderna erhålla lämpliga lärarkrafter torde

ej ställa sig svårt med hänsyn till den dä rådande stagnationen i sjöfarten.

Det torde vara företrädesvis beträffande de korta skeppar- och 3:e maskinistkurserna,

som den förut antydda synpunkten äger betydelse, att undervisningstillfällets

lättillgänglighet stimulerar till att tillfället begagnas. För

dessa kurser spela även resekostnaderna för eleverna eu förhållandevis större

roll, framför allt om man ställer desamma i proportion till statsverkets kostnader

för undervisningen. Vad de längre kurserna med de större kostnaderna

beträffar, äga elevernas resekostnader eu jämförelsevis mindre betydelse.

Utan tvivel skulle det ställa sig billigare för statsverket att självt vidkännas

dessa resekostnader än att upprätthålla en särskild skola för att undvika

desamma. Att statsverket skulle ersätta dessa kostnader synes dock icke behöva

ifrågasättas. Vad elevernas utbildningskostnader i övrigt beträffar,

lärer skillnaden ej bliva betydande, om skolan i Härnösand indrages. Av

årskursen 1923—1924 voro nämligen endast 4 bosatta i Härnösand, medan

flertalet av de övriga torde fått ikläda sig särskilda kostnader för sin vistelse

där.

Jämväl beträffande skolan i Kalmar ställer det sig på väsentligen liknande

sätt, om ock de antydda förhållandena där icke äro lika utpräglade

som i Härnösand. Av sjökaptens- och styrmansklassernas sammanlagt 41

elever voro endast 10 från Kalmar stad och län. I övrigt voro eleverna

från trakter, vilkas intressen i förevarande hänseende lika väl torde kunna

tillgodoses genom någon av navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg eller

Malmö. Ur nu förevarande synpunkter synes alltså ej heller beträffande

skolan i Kalmar en indragning möta några betänkligheter. Kommittén har

dock icke något att erinra mot att även i Kalmar en skepparkurs bibehålies.

Vad slutligen de dubbla De och 2:e maskinistkurserna vid skolan i Göteborg

beträffar, lära de vara förlagda till delvis olika tider av året och hava

föranletts av en önskan att tillgodose olika elevkategoriers intressen med avseende

å tiden. Kommittén tillåter sig ifrågasätta, huruvida dessa intressen

kunna tillmätas sådan vikt, att ej en indragning av eu De och eu 2:e maskinistklass

borde ske.»

Kommittén fäster slutligen uppmärksamheten på den minskning i navigationsskoleinspektörens

arbetsbörda och resekostnader, som ett genomförande

av kommitténs förslag beträffande navigationsskolorna skulle medföra.

Sammanfattningsvis hemställer kommittén,

att navigationsskolorna i Härnösand och Kalmar samt en De maskinistoch

en 2:e maskinistklass vid navigationsskolan i Göteborg måtte indragas,

dock att, i mån av behov, i Härnösand skulle anordnas skeppar- och 3:e maskinistkurser

samt i Kalmar skepparkurser. I

I sitt den 28 februari 1925 avgivna utlåtande över statens besparingskommittés

förslag, vid vilket utlåtande fogats särskilda yttranden från stadsfullmäktige

i Härnösand och Kalmar samt direktionerna för navigationsskolorna

i såväl nämnda städer som Göteborg, upptager kommerskollegium

Kommerskollegium.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

till ingående behandling den av besparingskommittén ifrågasatta omläggningen

av navigationsskoleväsendet.

Efter att hava framställt en del anmärkningar mot vissa av kommittén

lämnade uppgifter ingår kollegium på en kritik av det av kommittén framlagda

statistiska materialet samt bifogar till fullständigande av detta en av

kollegium uppgjord tablå över de vid navigationsskolorna inskrivna ordinarie

eleverna under vart och ett av läsåren 1917—1924. Med ledning av dessa

uppgifter förklarar sig kollegium anse, att minst följande antal klasser måste

bibehållas vid navigationsskolorna, nämligen fem sjökaptens-, sju styrmans-,

fem skeppar- samt fyra l:e, fyra 2:e och tre 3:e maskinistklasser. Beträffande

styrmansklasserna påpekar kollegium bland annat, att en ökning av

antalet elever i dessa klasser vore att vänta, därest, såsom kollegium antoge

bliva nödvändigt, inträdesfordringarna minskades i fråga om tjänstgöring

å segelfartyg, varjämte kollegium erinrar, att under de senaste åren, vid

sidan av de ordinarie eleverna, ett antal å skolskepp utbildade personer

undergått styrmansexamen vid navigationsskola. Vidkommande maskinistklasserna,

särskilt de som äro avsedda för utbildning av 2:e och 3:e maskinister,

framhåller kollegium såsom en mycket viktig synpunkt den stora brist

på dylikt maskinbefäl, som för närvarande förefinnes i Sverige och som medfört,

att ett betydande antal obehöriga personer måst påmönstras i brist på

examinerat befäl. Kollegium anser orsakerna till denna brist svårligen låta

sig bedöma utan närmare utredning men förklarar sig ägna frågan ingående

uppmärksamhet. Såsom ett ytterligare skäl till försiktighet ifråga om indragning

av maskinistklasser framhåller kollegium vidare, att ett förslag till

omläggning av maskinistutbildningen vore föremål för kollega prövning.

Beträffande slutligen kommitténs förslag om eventuellt anordnande av vissa

mera tillfälliga skeppar- och 3:e maskinistkurser anser kollegium det uppenbart,

att dylika kurser av praktiska skäl måste vara fasta och årligen återkommande.

Kollegium övergår härefter till bedömande av frågan om eventuell indragning

av vissa navigationsskolor samt uttalar härom följande:

»Vidkommande först navigationsskolan i Härnösand synes kollegium icke

kunna bestridas, att kommitténs utredning rörande därvarande elevers hemortsförhållanden

giver visst stöd för kommitténs yrkande på skolans indragning.

Ytterligare talar härför resultatet av den undersökning rörande nuvarande

faktiska totalbehovet av klasser av olika slag vid navigationsskolorna

i riket, som här ovan verkställts, tillika med den omständigheten,

att kollegium, på sätt här nedan närmare angives, icke funnit sig kunna

förorda indragning av navigationsskolan i Kalmar. Emellertid hava stadsfullmäktige

i Härnösand i sitt till kollegium inkomna yttrande avstyrkt

den ifrågasatta indragningen och därvid åberopat en del omständigheter,

som torde kräva närmare belysning. Särskilt förtjänar härutinnan uppmärksammas

stadsfullmäktiges uppgift, att sjöfolkets hemortsförhållanden

ofta vore av tillfällig beskaffenhet. Denna uppgift har av stadsfullmäktiges

ordförande vid besök i kollegium närmare utvecklats sålunda, att ett flertal

av eleverna, ehuru bördiga frän Norrland, hade till följd av anställning å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:In proposition Nr 178.

12:1

fartyg från sydligare delar av landet där blivit kyrkoskrivna, ofta endast

tillfälligt. Då därjämte den vid stadsfullmäktiges yttrande fogade uppgiften

rörande elevernas vid skolan hemortsförhållanden giver yid handen, att

dessa, såvitt angår vissa år, giva utslag i en för skolans bibehållande gynnsammare

riktning än kommitténs på endast ett är grundade utredning,

torde närmare undersökningar i nu angivna hänseende böra verkställas,

innan definitiv ståndpunkt till frågan om skolans indragning tages. Vidare

synes undersökning erforderlig jämväl rörande ett annat stadsfullmäktiges

uttalande, nämligen rörande de låga levnadskostnader, med vilka studerande

på vissa av fullmäktige angivna skäl kunde räkna i Härnösand. Vidare

torde böra närmare utredas den av stadsfullmäktige i dess yttrande i ärendet

å bane bragta frågan om ersättningsanspråk från stadens sida gentemot

staten i händelse av en indragning av navigationsskolan, i samband varmed

bör beaktas stadsfullmäktiges förklaring, att staden, därest kommitténs

förslag i fråga om bibehållande av endast en skepparklass och en 3:e maskinistklass

skulle komma att realiseras, icke vore villig att fortfarande ikläda

sig de skyldigheter, som för närvarande ålåge staden beträffande tillhandahållande

av nödiga undervisnings- och ekonomilokaler samt bostad åt föreståndaren.

Beträffande härefter navigationsskolan i Kalmar har kollegium uppmärksammat,

något som även kommittén synes hava iakttagit, att elevernas

hemortsförhållanden ställa sig för skolans bibehållande gynnsammare än

motsvarande förhållanden i fråga om navigationsskolan i Härnösand. Orsaken

till att åtskilliga elever söka sig till Kalmar är också ofta den, att kostnaden

för uppehåll vid denna skola är avsevärt lägre än å övriga orter, där navigationsskolor

äro förlagda. Hänsynen till här ifrågavarande elevers ofta

svaga ekonomiska ställning talar, synes det kollegium, för bibehållandet av

navigationsskola i åtminstone en stad med billiga levnadskostnader. Vad

som emellertid verkat avgörande för kollegium vid bedömandet av frågan

om indragning av förevarande skola är den omständigheten, att med det

antal sjökaptens- och styrmansklasser, kollegium här ovan förordat, konsekvensen

av eu dylik indragning skulle bliva, att sjökaptensklassen, respektive

styrmansklassen vid skolan måste flyttas till någon av skolorna i Göteborg,

Stockholm eller Malmö, utan att dock därigenom skulle göras större

besparing, frånsett expenser och dyrtidstillägg, än sammanlagt 1,420 kronor

(lönekostnaderna i Kalmar, 11,180 kronor — lönekostnaderna å annan ort

9,760 kronor). Så länge vederbörande föreståndare och lärare vid navigationsskolan

i Kalmar komme att stå på indragningsstat, skulle emellertid

genom dylik anordning uppstå förlust för statsverket, såvida icke nämnda

tjänstemän, i trots av att de icke äro skyldiga att underkasta sig förflyttning,

likväl läte sig förflyttas. Beaktas bör slutligen även, att ifrågavarande

skolas lokaler hava ett utmärkt läge, varjämte skolan besitter de bästa möjligheter

att verkställa nödvändiga astronomiska observationer samt fullgod

undervisningsmateriel in. in.

Kollegium finner sig med hänsyn till vad sålunda anförts icke kunna tillstyrka

indragning av navigationsskolan i Kalmar.

Av det föregående framgår, att ytterligare utredning på vissa punkter är

erforderlig för att definitiv ståndpunkt skall kunna tagas till kommitténs

förevarande förslag. Med hänsyn härtill och då de olika delarna av nämnda

förslag stå i sådant samband med varandra, att desamma böra tagas under

slutligt övervägande i ett sammanhang, nödgas kollegium, som, enligt vad

ovan anförts, visserligen räknar med möjligheterna av indragning av en sjö
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Yttranden

från stads fullmäktige

m. fl.

Departementschef

ev.

kaptens-, en styrmans- samt en l:e och en 2:e maskinistklass, utgå från

att förslag i ämnet icke bör föreläggas innevarande års riksdag. Kollegium anser

sig hava så mycket större skäl härtill, som, även om vissa indragningar bleve

beslutade under innevarande år, verkningarna härav i besparingsväg, såvitt

anginge instundande budgetår, väsentligen skulle förringas av den omständigheten,

att, förutom det att de ordinarie lärarna icke utan sitt medgivande

kunna förflyttas till annan statstjänst, extra lärarna vid skolorna med ett

enstaka undantag äro anställda med sex månaders uppsägning.»

De stadsfullmäktige och navigationsskoledirektioner, som yttrat sig över

kommittéförslaget, avstyrka samtliga detsammas realiserande i dem rörande

delar, därvid de av kommittén uppgivna elevsiffrorna kritiseras. I yttrandena

från Härnösand och Kalmar framhålles — förutom vad kommerskollegium

återgivit i sitt utlåtande — att navigationsskolor funnits i nämnda båda städer

omkring åttio år, att skolorna vore inrymda i för ändamålet särskilt

lämpade byggnader, att skolornas utrustning vore fullgod samt att vederbörande

städer använt betydande belopp för fullgörande av sina förpliktelser

mot skolorna. Beträffande frågan om städernas villighet att efter eventuell

indragning av skolorna upplåta erforderliga lokaler för de av kommittén

ifrågasatta särskilda kurserna förklara sig stadsfullmäktige i Härnösand,

på sätt i kommerskollegii .utlåtande ock meddelas, icke ämna åtaga sig dylik

förpliktelse, varemot stadsfullmäktige i Kalmar på frågans nuvarande läge

icke vilja göra något bestämt uttalande i ämnet.

i likhet med besparingskommittén och i viss mån även kommerskollegium

liar jag för egen del kommit till den uppfattningen, att en inskränkning av

antalet klasser vid navigationsskolorna bör vara möjlig att vidtaga, utan att

undervisningen vid skolorna och handelsflottans behov av fartygsbefäl därigenom

eftersättes. Huruvida denna inskränkning - utan men för de intressen,

vilka navigationsskolorna avse att tjäna — kan drivas så långt, som

besparingskommittén ifrågasatt, synes mig däremot, med hänsyn till vad

kommerskollegium i ämnet anfört, i viss mån tvivelaktigt. Särskilt anser

jag mig böra understryka, att, i varje fall beträffande vissa maskinistklasser,

frågan om indragningsåtgärder icke kan bedömas allenast ur synpunkten

av den nuvarande elevfrekvensen, utan bör ses i samband jämväl

med den alltmer framträdande bristen på skolutbildat befäl, en brist, som

redan föranlett överväganden om vad som må kunna åtgöras för att inom

dessa klasser åstadkomma ökad elevtillströmning till skolorna. Det synes

mig under sådana omständigheter och i betraktande av de klassindragningar

vid navigationsskolorna, som under de senaste åren redan ägt rum, befogat,

att, innan nya åtgärder av dylik natur vidtagas, den av kommerskollegium

förordade ytterligare utredningen i ämnet kommer till stånd. Kollega be

gäran att före sitt slutliga ståndpunktstagande erhålla tillfälle till vissa närmare

undersökningar lärer få anses så mycket mera rimlig, som den tid.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 178. 125

kollegium käft till sitt förfogande för avgivande av yttrande över besparings

kommitténs förslag, varit synnerligen knapp.

Vid den fortsatta utredningen, vilken bör vara verkställd i sådan tid, att

resultatet därav kan föreläggas nästkommande års riksdag, bör, i anslutning

till det av besparingslrommittén avgivna förslaget, tagas i sikte att få klart

ådagalagt, huru många och vilka navigationsskoleklasser som, utan äventyrande

av de sakliga intressena, kunna undvaras samt huru klassindragningen

bäst skall ordnas för uppnående av största möjliga besparingseffekt.

Särskilt beaktande bör ägnas frågan, vilka dispositioner må kunna

vidtagas för uppehållande å ort, där nedläggande av nu förefintlig navigationsskola

anses böra äga rum, av undervisning i enstaka skeppar- eller

maskinistklasser.

Till sist ber jag att få fästa uppmärksamheten på att, med hänsyn till de

nuvarande anställningsförhållandena för lärarepersonalen vid navigationsskolorna,

någon större olägenhet ur besparingssynpunkt knappast föranledes

av det av mig förordade uppskovet med prövningen av det föreliggande omorganisationsförslaget,

Det må ock ihågkommas, att det ordinarie anslaget

till navigationsskolorna så sent som vid 1924 års riksdag sänktes med ett

icke obetydligt belopp.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kung!. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie

anslaget till navigationsskolorna med oförändrat

belopp ............................................................................ kronor 168,500.

10. Ytterligare medel för navigationsskolornas uppvärmning och

belysning.

Utöver den i det ordinarie anslaget till navigationsskolorna ingående

anslagsposten å 9,850 kronor till böckers, undervisningsmateriels och andra

inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle, lyshållning

m. m. har under en följd av år å extra stat anvisats ett anslag

för beredande av ytterligare medel för navigationsskolornas uppvärmning

och belysning. Sålunda beviljades för ändamålet för vart och ett av åren

1918—1920 ett förslagsanslag å högst 21,000 kronor, för år 1921 ett dylikt

anslag å högst 18,000 kronor, för år 1922 ett anslag av samma slag å

högst 5,000 kronor samt för budgetåret 1923—1924 ett extra anslag av

3,800 kronor. För innevarande budgetår är för ändamålet anvisat ett extra

anslag av 2,800 kronor.

Med skrivelse den 26 augusti 1924 har kommerskollegium överlämnat

från föreståndarna för navigationsskolorna införskaffade uppgifter, om

och i vad mån motsvarande förstärkningsanslag erfordras jämväl för bud
-

[10.1

Ytterligare

medel för

navigationsskolornas

uppvärmning

och

belysning.

(extra anslag:.)

Kommers
kollegium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ 126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Departement&- chefen.

[ii.]

Navigations

är ar kur sen.

(ordinarie

anslag.)

Kommers
kollegium.

getåret 1925—1926. De av föreståndarna lämnade ekonomiska kalkylerna,

utvisa, att vid navigationsskolorna i Stockholm, Kalmar och Härnösand

brister å respektive 1,411 kronor, 989 kronor och 517 kronor eller sammanlagt

2,917 kronor beräknas komma att uppstå, under det att brist ej

motses vid navigationsskolorna i Göteborg och Malmö. I anledning härav

hemställer kollegium, för slutsummans jämnande till närmast högre

hundratal kronor, om anvisande för nästinstundande budgetår av ett förstärkningsanslag

av 3,000 kronor.

Under tionde huvudtiteln, punkt 12, i innevarande års statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för ändamålet beräkna

ett extra anslag av 3,000 kronor.

Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört i anledning

av besparingskommitténs förslag om indragning av vissa navigationsskolor

och med tillkännagivande, att kommerskollegii nu ifrågavarande

framställning icke givit mig anledning till annan erinran än att den begärda

anslagssumman skäligen torde kunna avrundas nedåt till 2,900 kronor,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för beredande av ytterligare medel till navigationsskolornas

uppvärmning och belysning för budgetåret 1925—1926 under

tionde huvudtiteln anvisa ett extra anslag av ...... kronor 2,900.

11. Navigationslärarkursen.

Det ordinarie reservationsanlaget till navigationslärarkursen, tidigare

2,200 kronor, har för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 i riksstaten

upptagits utan angivet belopp.

Anledningen till att Kungl. Maj:t för nyssberörda budgetår icke framställt

något äskande av anslag för här ifrågavarande ändamål var i förra

fallet, att erforderliga reservationer funnos tillgängliga för bestridande

av kostnaderna för den navigationslärarkurs, som skulle äga rum under

läsåret 1923—1924, samt i senare fallet, att någon dylik kurs icke skulle

anordnas under läsåret 1924—1925. I

I skrivelse den 26 augusti 1924 har kommerskollegium, under framhållande

att navigationslärarkurs komme att anordnas under läsåret 1925

—1926, anmält, att å det för ändamålet anvisade reservationsanslaget

funnes en besparing av omkring 1,550 kronor; och har kollegium tillika

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte gorå framställning hos riksdagen om

upptagande för budgetåret 1925—1926 av anslaget till navigationslärarkursen

med sedvanligt belopp.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

127

Under tionde huvudtiteln, punkt 13, i innevarande års statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för instundande budgetår

beräkna ifrågavarande ordinarie reservationsanslag till 2,200 kronor.

Enligt i ämnet gällande bestämmelser skall navigationslärarkurs anordnas

vart annat år och således, såsom av det ovan anförda framgår,

nästa gång under läsåret 1925—1926. Sammanlagda kostnaderna för varje

kurs beräknas till 4,400 kronor, därav till arvoden åt lärarna — ett å

1,000 kronor och tre å 800 kronor — tillhopa 3,400 kronor och återstoden,

1,000 kronor, till undervisningsmateriel, böcker m. m. Med frånräknande

av nu befintliga besparingar å anslaget skulle sålunda för nu ifrågavarande

budgetår för ändamålet erfordras ett belopp av omkring 2,850 kronor.

Då emellertid, enligt vad jag från kommerskollegium under band

inhämtat, behov av nyanskaffning av undervisningsmateriel m. m. för

närvarande endast i jämförelsevis ringa mån föreligger, tillstyrker jag,

lika med kollegium, att anslaget upptages med det belopp, varmed det

tidigare varit uppfört i riksstaten, eller 2,200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie

reservationsanslaget till navigationslärarkursen

med ........................................................................... kronor 2,200.

12. Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart

På förslag av Kungl. Maj:t höjde 1924 års riksdag det ordinarie förslagsanslaget

till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter

för sjöfart från 11,000 kronor till 23,000 kronor.

I skrivelse den 26 augusti 1924 bar kommerskollegium hemställt, att

ifrågavarande anslag måtte för budgetåret 1925—1926 i riksstaten upptagas

med oförändrat belopp.

Under tionde huvudtiteln, punkt 14, i innevarande års statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1925

—1926 beräkna ifrågavarande ordinarie förslagsanslag till 23,000 kronor.

Det förhöjda belopp, varmed förevarande anslag upptogs i riksstaten för

nu löpande budgetår, torde erfordras även för nästkommande budgetperiod.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie

förslagsanslaget till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter

för sjöfart med oförändrat belopp... kronor 23,000.

Departements
chefen.

. [12.]

Ålderstillägg

för personalen

vid undervisa

ning sanstalter

för sjöfolk.

(ordinarie

anslag.)

De partemen tschefen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

113.]

Skepp smätnings

kostnad.

(ordinarie

anslag.)

Nuvarande

organisation

m. m.

Skeppsmätningskostnad.

13. Skeppsmätningskostnad.

Det ordinarie förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad är i riksstaten

för budgetåret 1924—1925 upptaget med samma belopp som i de närmast

föregående budgetårens riksstater eller 32,200 kronor. Under tionde huvudtiteln,

punkt 15, i innevarande års statsverksproposition har anslaget, i vad

angår budgetåret 1925—1926, uppförts med enahanda belopp, vilket dock, i

avbidan på resultatet av besparingskommitténs utredning angående kommerskollegium

och de under kollegium lydande myndigheter och kårer, tillsvidare

endast beräknats.

Från anslaget bestridas dels arvoden till fyra skeppsmätningskontrollörer

med 5,000 kronor till envar av dessa, dels kostnader för av skeppsmätare

lämnat biträde vid vissa kontrollmätningar av fartyg, dels slutligen

vissa resekostnader och expensmedel för nyssnämnda befattningshavare.

Utgifterna å anslaget hava uppgått för år 1921 till 32,356 kronor 93 öre, för

år 1922 till 29,553 kronor 84 öre, under första halvåret 1923 — för vilken

tid anslaget var uppfört med 16,100 kronor — till 15,146 kronor 81 öre samt

under budgetåret 1923—1924 till 27,908 kronor 83 öre. Anslaget har alltså

under år 1921 överskridits med omkring 157 kronor, under det att för de

senaste budgetperioderna besparingar å anslaget uppstått till belopp av omkring

respektive 2,646 kronor, 953 kronor och 4,291 kronor.

Innan jag ingår på en redogörelse för de av besparingskommittén i nu

ifrågavarande ämne gjorda uttalandena, torde jag, i anslutning till kommitténs

betänkande, få lämna en kortfattad översikt över skeppsmätningsväsendets

nuvarande organisation m. m.

Inom kommerskollegium, dit skeppsmätningsärendena med ingången av

år 1920 överflyttades från generaltullstyrelsen, handläggas berörda frågor

närmast av skeppsmätningsöverkontrollören, och består dennes arbete i första

hand uti granskning av de från vederbörande lokala skeppsmätningsmyndigheter

inkomna mätningshandlingarna.

De lokala myndigheterna utgöras av de fyra skeppsmätningskontrollörerna

samt ett antal skeppsmätare. Skeppsmätningskontrollörerna, som äro placerade

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, tillsättas av Kungl. Maj:t medelst

förordnande tillsvidare samt åtnjuta arvode enligt vad ovan sagts. De hava

till åliggande att granska de av skeppsmätare utförda mätningarna, företaga

inspektionsresor samt i vissa fall med biträde av vederbörande skeppsmätare

anställa kontrollmätning av fartyg.

Skeppsmätare antages medelst förordnande tillsvidare av kommerskollegium,

som äger bestämma det distrikt, inom vilket skeppsmätaren har att tjänstgöra,

och den plats inom distriktet, där han skall hava sin station. Skepps
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tv proposition Nr 178.

129

mätare finnes i regel anställd 1 varje stapelstad. I de flesta fall är skeppsmätaren

en tulltjänsteman, som innehar skeppsmätarbefattningen såsom bisyssla.

Skeppsmätare åtnjuter icke någon avlöning av statsmedel men äger uppbära

ersättning för kostnader för meddelanden i tjänsten i form av post-, telegramoch

telefonavgifter. För mätning av fartyg tillkommer skeppsmätare arvode

med visst belopp för varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet. Utöver

arvodet har sedan år 1918 utgått tilläggsarvode med växlande belopp.

Medel till tilläggsarvodena (enligt kungörelse den 14 december 1923, nr 434),

erhållas på det sätt, att en tilläggsavgift å de i vederbörande författningar

bestämda arvodena och ersättningarna utgår med 60 procent. Av sålunda

inflytande avgifter äger vederbörande skeppsmätare åtnjuta tilläggsarvode,

beräknat efter 125 procent å de arvoden eller ersättningar, som under året

uppburits, dock minst 25 kronor för varje särskild förrättning. Tilläggsarvodena

må icke sammanlagt överstiga 3,500 kronor för året vid en och

samma skeppsmätarbefattning. Skulle vid viss skeppsmätarbefattning tillläggsarvodena

under året sammanlagt icke uppgå till 600 kronor, äger skeppsmätaren

uppbära fyllnad däri med hälften av det belopp, varmed tilläggsarvodena

understiga 600 kronor. I den mån de inflytande tilläggsavgifterna

icke förslå, gäldas tilläggsarvodena ur en av kommerskollegium förvaltad

fond, uppkommen av överskottet å tilläggsarvoden, som överstigit det föreskrivna

maximibeloppet.

Skeppsmätningen sker i vårt land med tillämpning av den s. k. tyska

mätningsregeln. Denna regel, som sedan åtskilliga år tillbaka övergivits

av Tyskland, användes -— utom i vårt land — för närvarande endast i Belgien

och Chile; över allt annorstädes lägges den s. k. engelska mätningsregeln

till grund för skeppsmätningen. Skillnaden mellan de båda reglerna ligger

förnämligast i olika bestämmelser angående beräkningen av avdraget för

maskinrum och kolboxar. Att i Sverige tillämpas en annan mätningsregel

än i de flesta andra länder förorsakar, att hit anländande främmande fartyg,

som äro mätta efter den engelska regeln, måste underkastas ommätning.

För svenska fartyg, som gå i trafik på främmande länder, i vilka den engelska

regeln kommer till användning, utfärdas här i landet ett s. k. appendixmätbrev

enligt den engelska regeln.

Frågan om revision av gällande skeppsmätningsförfattningar av den 12

november 1880 med senare ändringar har varit föremål för upprepade sakkunnigutredningar.

Först uttalade sig handels- och sjöfartskommittén i sitt den 21 april 1899

avgivna betänkande (del IV) för en övergång till den engelska skeppsmätningsregeln.

År 1902 tillkallades därefter särskilda sakkunniga för att inom sjöförsvarsdepartementet

biträda vid en revision av skeppsmätningslagstiftningen. Dessa

sakkunniga avgåvo den 9 februari 1907 betänkande med förslag till nya skeppsmätningsförfattningar,

utarbetade på den tyska regelns grund.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. U2 höft. (Nr 178.)

ll

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Redan innan detta betänkande avgivits, både från redarbåll gjorts framställningar

om den engelska regelns införande i den svenska skeppsmätningslagstiftningen.

Sedan även kommerskollegium och generaltullstyrelsen i

gemensamt utlåtande över sistnämnda betänkande tillstyrkt övergång till den

engelska regeln, tillkallades nya sakkunniga för att i anledning av den

ifrågasatta övergången biträda med omarbetning av 1907 års förslag. Dessa

sakkunniga avgåvo betänkande i ämnet den 30 september 1911. I enlighet

med uppdragets formulering utarbetade de sakkunniga sina förslag på grundvalen

av den engelska regeln utan att ingå på frågan om de olika reglernas

inbördes företräden. I betänkandet ingick även förslag om avskaffande av

den lokala kontrollen å skeppsmätningen, vilken skulle ersättas av en till

generaltullstyrelsen förlagd centralrevision.

I anslutning till sistberörda förslag äskade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

till 1913 års riksdag anslag till en central organisation av

skeppsmätningskontrollen.

Vid behandlingen av denna Kungl. Alajits framställning anförde statsutskottet

följande. Den av Kungl. Maj:t föreslagna förändringen syntes

hava ifrågasatts så gott som uteslutande med hänsyn till tanken på utbytandet

av den inom landet gällande skeppsmätningsregeln mot den s. k.

engelska skeppsmätningsregeln, vilket av olika myndigheter i ärendet förordats.

Enligt vad utskottet inhämtat, befunne sig emellertid frågan om

ett dylikt utbyte dåmera i ett annat läge än då berörda myndigheter

avgivit sina yttranden, och den uppfattningen syntes göra sig alltmer

gällande, att vissa avsevärda olägenheter vidlådde den engelska skeppsmätningsregeln.

Så hade exempelvis i Tyskland, som några år därförut

antagit den engelska skeppsmätningsregeln, från fackkretsar till och med

väckts fråga om och vidtagits vissa förberedande åtgärder för införande

av en annan, bättre avpassad mätningsregel. Vid dylikt förhållande och

då man alltså syntes böra ställa sig ganska tveksam i fråga om lämpligheten

av att hos oss införa den engelska skeppsmätningsregeln, hade utskottet,

som icke ansåge den föreslagna skeppsmätningskontrollen med da

inom landet rådande regler för skeppsmätningen vara fördelaktigare än

den, som vore i kraft, för sin del funnit sig sakna skäl att för det da

varande biträda eu organisation, som syntes vara i huvudsak avsedd för

beredande av väg för införande av den engelska skeppsmätningsregeln.

I enlighet med statsutskottets hemställan upptog riksdagen anslaget till

skeppsmätningskostnad i riksstaten för ar 1914 till enahanda belopp som

för år 1913.

I anledning av den ställning, riksdagen sålunda intagit till frågan, tillkallades

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1913 inom sjöförsvarsdepartementet

särskilda sakkunniga för att biträda med omarbetning

i erforderliga delar av 1907 års förslag. De sakkunniga avgåvo betänkande

den 31 december 1917 med förslag till ett flertal författningar i

ämnet, alla utarbetade på den tyska regelns grund. Jämväl dessa sakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. May.ts proposition Nr 178.

i:ti

förmälde sig hava fattat innebörden av sitt uppdrag så, att det icke till - komme dem att behandla de stridiga spörsmålen om de olika reglernas

och därmed förbundna skeppsmätningssystems inbördes företräden, varför

de sakkunniga undvikit att göra något eget uttalande härutinnan. Jämväl

över ifrågavarande betänkande hava sedermera ett flertal myndigheter

yttrat sig.

Efter att hava redogjort för det synnerligen vidlyftiga utredningsarbete,

som sålunda nedlagts på ifrågavarande område utan att hittills hava

resulterat i någon revision av våra skeppsmätningsförfattningar, anför

statens besparingskommitté i sitt utlåtande av den 4 februari 1925 för

egen del följande:

»Enligt vad för kommittén uppgivits torde stämningen inom sjöfartskretsar

i vårt land i förevarande fråga numera vara sådan, att en förändring

av skeppsmätningslagstiftningen i riktning mot ett införande av den engelska

mätningsregeln av den långt övervägande delen av redarna skulle hälsas

med tillfredsställelse. Kommittén kan givetvis icke ingå på något bedömande

av de olika mätningsreglernas inbördes företräden, rent teoretiskt

sett. Dock må framhållas, att tillämpningen av den tyska regeln medför

hinder att för laständamål utnyttja vissa utrymmen, för vilka avdrag skett

vid mätningen, medan motsvarande hinder ej förelinnas enligt den engelska

regeln, vilken sålunda stundom medger en mera ekonomisk användning av

fartygen. Någon giltig anledning för vårt land att bibehålla ett av så gott

som alla andra länder övergivet skeppsmätningssystem synes för övrigt

knappast föreligga. De av 1913 års statsutskott anförda skälen mot den

ifrågasatta reformen torde icke längre böra förhindra förändringens genomförande.

Den omsvängning i uppfattningen i fråga om den engelska regeln,

som utskottet åberopade och som enligt utskottet i Tyskland tagit sig uttryck

i förberedande åtgärder för införande av en annan mätningsregel, har veterligen

icke föranlett, att den engelska regeln på något håll fått lämna plats

för något annat system.

En övergång till den engelska mätningsmetoden skulle möjliggöra en förenkling

av kontrollorganisationen. Skeppsmätningskommitterade föreslogo,

såsom ovan antytts, att den lokala kontrollen skulle ersättas med en centralrevision,

som kommitterade tänkte sig förlagd till generaltullstyrelsen, skeppsmätningens

dåvarande chefsmyndighet. I fråga om personalbehovet beräknade

kommitterade, att utom skeppsmätningsöverkontrollören en skeppsmätningskontrollör

och ett kvinnligt skrivbiträde skulle bliva erforderliga. Enligt

besparingskommitténs förmenande borde det erforderliga granskningsarbetet

kunna utföras av skeppsmätningsöverkontrollören ensam, utan att någon

ytterligare ordinarie arbetskraft behövde anställas för ändamålet. De fyra

skeppsmätningskontrollörsbefattningar, som nu finnas, skulle alltså i samband

med en övergång till den engelska mätningsregeln enligt kommitténs

uppfattning kunna indragas.» I

I sitt den 28 februari 1925 avgivna utlåtande över besparingskommitténs

förslag erinrar kommerskollegium till en början om att kollegium

gemensamt med generaltullstyrelsen i utlåtanden den 27 maj 1908

över 1907 års sakkunnigbetänkande och den 18 maj 1912 över 1911 års

Statens besparing

skommitté.

Kommers
kollegium.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

betänkande tillstyrkt en övergång till det engelska skeppsmätningssystemet,

varefter kollegium fortsätter:

»Kollegium bär ansett sig sakna bestämd grund att nu frångå sitt ifrågavarande,

av besparingskommittén upptagna förslag om införandet i nämnda

lagstiftning av den engelska regeln. Som huvudsakligt stöd för denna ståndpunkt

kan främst åberopas den allmänt erkända betydelsen av internationell

likformighet på skeppsmätningens område men ock det förhållandet, att en

erforderlig kontroll å främmande fartygs mätbrev utan i nuvarande ordningföretagen

partiell mätning visat sig kunna genom tvenne nyligen avslutade

avtal ernås. En sådan kontrollrätt beträffande andra länders fartyg torde

nämligen ock kunna vinnas.

Förhållandena på sjöfartens och skeppsmätningens områden hava emellertid,

sedan kollegium senast hade anledning att för sin del taga ståndpunkt till

föreliggande spörsmål, undergått mer eller mindre omfattande förändringar

av beskaffenhet att kunna öva inflytande på detta spörsmåls bedömande,

varvid särskilt är att bemärka det hos oss på senare tid betydligt ökade

antalet motorfartyg. I sistnämnda avseende bör sålunda beaktas, att den

engelska regeln i själva verket icke alltid torde bereda motorfartygen samma

ställning som ångfartygen. Av denna anledning vill det synas, som om i

och med motorfartygens tillkomst frågan om den engelska regelns tillämpning

icke ligger fullt lika till nu som vid föregående tillfällen, då frågan

var föremål för kollegii bedömande. Det må ock i detta sammanhang erinras

om den omständigheten, att Nationernas förbund upptagit frågan om införande

av ett internationellt skeppsmätningssystem till behandling. En definitiv

övergång till den s. k. engelska regeln synes kollegium därför nödvändigtvis

böra föregås av eu förnyad utredning om regelns verkningar särskilt beträffande

motorfartygen, samt därjämte av eu tilläventyrs ganska omfattande

överarbetning av 1911 års förslag till bestämmelser, grundade på sistnämnda

regel.»

Kollegium övergår härefter till frågan om indragning av den lokala skeppsmätningskontrollen

samt uttalar härom följande:

»För egen del finner kollegium, med hänsyn icke blott till statsverkets

och andra avgiftsberättigades samt fartygsägarnas intressen ifråga om en

riktig tillämpning av de bestämmelser, som reglera fartygens avgiftsskyldighet,

utan även till nödvändigheten av att bereda vederbörande i utlandet

full garanti mot förekomsten av fel i svensk mätning rörande utlandet besökande

fartyg, oeftergivligt, att eu tillfredsställande och effektiv kontroll

även med den engelska regelns eventuella införande fortfarande upprätthålles,

om än kontrollen lämpligen bör anordnas i form av centralrevision i huvudsaklig

överensstämmelse med det i betänkandet den 30 september 1911 avgivna

förslag till dylik kontroll.

Rörande kostnaden för en sådan kontroll har i nyssnämnda betänkande

uttalats, att densamma skulle åsamka statsverket mindre kostnader än den

nuvarande lokala kontrollen. I vad mån detta uttalande numera kan gälla

är givetvis beroende på det antal befattningshavare, som måste anställas vid

en dylik centralrevision. I sistnämnda betänkandes motivering anföres att,

förutom chefen, »åtminstone» en tjänsteman med tekniska kvalifikationer

vore erforderlig ävensom ett kvinnligt skrivbiträde, varjämte tillfälligtvis

under mera brådskande tider behov av extra tjänstemän kunde göra sig

gällande. Detta de sakkunnigas uttalande har besparingskommittén i sitt

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

133

betänkande återgivit allenast så »att utom skeppsmätningsöverkontrollören

en skeppsmätningskontrollör och ett kvinnligt skrivbiträde skulle bliva

erforderliga».

Besparingskommittén uttalar som sin mening, att det erforderliga granskningsarbetet

borde kunna utföras av skeppsmätningsöverkontrollören ensam,

utan att någon ytterligare ordinarie arbetskraft behövde anställas för ändamålet.

De en centralrevision åliggande göromålen utgöras emellertid och komma

även efter engelska regelns införande att utgöras, förutom av granskningsarbetet,

bland annat av utarbetande av cirkulär rörande mätningsföreskrifternas

likformiga tillämpning och mätningsförrättningarnas riktiga utförande,

resolutioner angående viss avgiftsfrihet beträffande passagerarfartyg, frågor

om efterlysning och kontrollmätning av svenska och främmande fartyg, utredningar

angående felmätningar, frågor om avtal med främmande makter,

tjänsteresor för skeppsmätarnas instruerande och övervakande av skeppsmätningsförfattningarnas

efterlevnad samt om tjänstetillsättningar, avsked, tjänstledigheter

m. in., varjämte det alltjämt bör åligga centralrevisionen att fortgående

följa och taga kännedom om utländsk skeppsmätningslagstiftning och

mätningspraxis. Härtill skulle eventuellt komma utfärdande av fartygs

mätbrev samt, då mätningar enligt Suez- och Panamareglerna med en indragning

av de lokala kontrollörerna måhända icke skulle kunna anförtros åt

skeppsmätare, mätning av fartyg enligt dessa regler.

Den lättnad i denna hans ändå tunga arbetsbörda, som hittills beretts

skeppsmätningsöverkontrollören genom de fyra lokala kontrollörernas verksamhet,

måste, i händelse att denna verksamhet upphör, ersättas med andra

vederbörligen kvalificerade arbetskrafter, därvid är att beakta den ökade

ansvarsställning, som måste följa med utövningen av den ifrågasatta nya

kontrollen. Kollegium finner alltså en inskränkning av centralrevisionens

fasta personal till allenast en tjänsteman (skeppsmätningsöverkontrollören)

vara utesluten. Personalbehovet finner kollegium emellertid kunna exakt

bestämmas först efter ingående utredning av den i det efterföljande berörda

omläggning av organisationen av skeppsmätningsväsendet i dess helhet, som

nödvändiggöres genom övergången till den engelska regeln. I detta sammanhang

vill emellertid kollegium fästa uppmärksamheten på att kostnadshänsynen

icke bör vara i första hand utslagsgivande vid den förevarande frågans

bedömande, då ju mätningsförrättningarna väsentligen avse att tillgodose ett

betydande, rent fiskaliskt statsintresse, som icke under några förhållanden

får eftersättas. Alltför stor sparsamhet i fråga om den erforderliga kontrollorganisationens

gestaltning kunde medföra risk för att statens förluster genom

brister i kontrollen bliva avsevärt större än kostnaderna för en mindre förstärkning

av kontrollmöjligheterna och att alltså den avsedda besparingen

för statsverket förbytes i förlust.»

Beträffande de ändringar i gällande skeppsmätningsorganisation, som borde

vidtagas i samband med en eventuell övergång till den engelska regeln, och

de utredningar i olika hänseenden, som måste föregå ett beslut om dylik

övergång, yttrar kollegium:

»En eventuell övergång till den engelska regeln måste uppenbarligen,

som ovan antytts, hava till följd en genomgripande omläggning av den

nuvarande skeppsmätningsorganisationen. Med eu dylik övergång följer

givetvis i regel erkännande här i riket av främmande fartygs enligt den

engelska regeln utfärdade mätbrev, och detta förhållande medför i sin ord
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Departements•

chefen.

ning, att de nu förekommande partiella mätningarna av främmande fartyg

till större delen upphöra. Härigenom få de svenska skeppsmätarna sina

inkomster väsentligt nedsatta, och en inom kollegium verkställd preliminär

utredning utvisar, att, om den engelska regeln varit gällande år 1924 och

alla främmande fartyg, som under nämnda år blivit mätta, varit fritagna

från partiell mätning, skulle rikets samtliga skeppsmätares bruttouppbörd

med då gällande taxa hava nedgått med omkring 70 procent. Sedan åtskilliga

år tillbaka hava permanenta vakanser å ett ganska stort antal

skeppsmätarbefattningar förefunnits, och kollegium anser sig till fullo kunna

instämma i det i betänkandet den 30 september 1911 gjorda uttalandet, att

vid en dylik minskning i skeppsmätarnas inkomster en brist på skickliga

skeppsmätare troligen komme att göra sig gällande. Då genom dylika

vakanser utgifter kunna förorsakas statsverket genom resekostnader och

sjöfarten kan drabbas av förluster genom tidsutdräkt, blir avhjälpandet av

sådana missförhållanden en angelägenhet av vikt, som påfordrar särskild

utredning. De utvägar, vilka därvid stå till buds, torde utgöras av ökade

mätningsavgifter för sjöfarten eller av mätningsförrättningarnas verkställande

av viss tjänstemannakår som tjänsteplikt.

Men förutom att de förslag till rent tekniska föreskrifter, som i anledning

av den ifrågasatta övergången till den engelska regeln framlagts i

betänkandet den 30 september 1911, skulle, såsom redan antytts, erfordra

en mer eller mindre omfattande revision, lärer detsamma bliva fallet med

de förslag i betänkandet, som avse ändringar i bestämmelserna rörande

fartygsavgiftema, i det att de i betänkandet avgivna förslagen till nya taxor

för fyr- och båkavgiften, lastpenningarna, tonavgiften till sjömanshusen och

lotspenningarna, vilka taxor enligt betänkandet grundats på den för år 1908

upprättade statistiken, torde böra undergå omräkning på grundval av nyare

statistiska uppgifter.

Den indragning av de nuvarande fyra kontrollörsbefattningarna, som

enligt besparingskommitténs uppfattning kan äga rum vid en övergång till

engelska regeln, finner kollegium icke genomförbar, med mindre än att övergången,

om den nu skulle befinnas motiverad av mera bärande skäl än

blott den här föreliggande besparingssynpunkten, förbindes med en effektiv

centralkontroll, utrustad med kvalificerade, tillräckliga arbetskrafter, samt,

efter vederbörlig överarbetning av de i betänkandet av den 30 september

1911 avgivna förslag, med däremot svarande nya skeppsmätningsförfattningar

och nya taxor å allmänna fartygsavgifter, varjämte övergången bör betinga

en fullständig utredning av frågan om reglering av skeppsmätarnas ställning

och villkor samt rekrytering.»

Av vad kommerskollegium anfört framgår, att, även om genom övergång

från det i vårt land nu tillämpade skeppsmätningssystemet till den s. k.

engelska regeln tilläventyrs kan åvägabringas någon minskning i statsverkets

utgifter för mätningskontrollen, det likväl är ur andra synpunkter som

ifrågavarande vittutseende och invecklade spörsmål främst måste bedömas.

Härom ber jag att för egen del få anföra följande.

Med hänsyn till sjöfartens internationella karaktär och då ju mätningen

av fartyg icke har annat syfte än att fastställa den grund, efter vilken

sjöfartsavgifter skola av fartyget uttagas, synes det mig uppenbart, att frågan

om mätningssystemet och dess närmare utformning tillhör ett område, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

rn enhetligt genomförd internationell reglering av förhållandena framstå!

såsom i alldeles särskild grad önskvärd. Den omständigheten, att Nationernas

förbund upptagit frågan till behandling, är därför enligt min] mening

ägnad att väcka odelad tillfredsställelse. Även om det av Nationernas förbund

tagna initiativet leder till resultat, lärer emellertid vara att förutse,

att avsevärd tid — säkerligen åtskilliga år — kommer att förflyta, innan

den åsyftade enhetliga regleringen av mätningsförhållandena kan komma

till stånd.H Under sådana omständigheter och då numera den engelska

regeln — låt „ vara med vissa olikheter i tillämpningen — kommit till

användning i det övervägande antalet sjöfartsidkande länder, vill det synas

mig, som om skäl talade för att, oberoende av förberörda initiativ från

Nationernas förbunds sida, till förnyat övervägande upptaga frågan om

Sveriges anslutning till omförmälda regel. Den tilltänkta internationella

regleringen av mätningsförhållandena lärer så mycket mindre böra utgöra

hinder härför, som det med ganska stor säkerhet kan förutsägas, att ett

internationellt mätsystem, även om detsamma komme att innebära vissa

avvikelser från den engelska regeln, dock i huvudsak komme att stödja

sig på sagda regel.

Det förnyade övervägande, som sålunda enligt min mening bör komma

till stånd i fråga om omläggning av det i vårt land tillämpade skeppsmätningssystemet,

torde emellertid, på sätt kommerskollegium framhåller, böra

föregås av förarbeten och utredningar i olika hänseenden. Till en början

lärer en överarbetning böra äga rum av de omfattande, på den engelska

regeln grundade författningsförslag, som framlagts i det år 1911 avgivna

kommittébetänkandet, i samband varmed frågan_om sagda regels verkningar

å motorfartygen torde böra ägnas särskild uppmärksamhet. "V idare är eu

närmare undersökning nödvändig rörande de möjligheter, som vid en övergång

till den engelska regeln erbjuda sig att bereda skeppsmätarna sådana

inkomster, att kompetent arbetskraft kan förvärvas å mätarebefattningama,

detta så mycket mera som dessa befattningar redan nu te sig så föga lockande,

att åtskilliga stå vakanta av brist på kvalificerade sökande. Ytterligare

kräves en omarbetning av alla de i olika författningar fastställda

taxor å sjöfartsavgifter, som utgå efter fartygens vid skeppsmätningsförrättning

uträknade tontal. Och slutligen torde besparingskommitténs förslag

om indragning av skeppsmätningskontrollörerna samt frågan om och i vad

mån en dylik indragning nödvändiggör förstärkning av den centrala kontrollmyndighetens

personal tarva ytterligare utredning.

Till spörsmålet om sättet för anordnande av de här ovan berörda förberedande

arbetena samt om tidpunkten för deras upptagande torde jag framdeles

få återkomma. '' ^

I varje J fall är det ] klart, att i riksstaten för nästinstundande budgetår

anslag till skeppsmätningskostnad bör, med utgångspunkt från nu gällande

kontrollorganisation, i vanlig ordning uppföras. Någon nedsättning i anslagsbeloppet

på grund därav, att under de senare åren vissa besparingar å

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

anslaget uppstått, synes mig icke kunna ifrågasättas, då, enligt vad jag

från kommerskollegium inhämtat, för innevarande år ett överskridande av

anslaget befaras.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tionde huvudtiteln upptaga det ordinarie

förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad med

oförändrat belopp............................................................ kronor 32,200.

Torvstaten.

14. Torvingenjörer ni. m.

[14.] På framställning av svenska mosskulturföreningen hemställde Kungl.

Torvingenjo Maj:t i statsverkspropositionen till 1901 års riksdag om anvisande av visst

(extra anslag.) belopp såsom bidrag till nämnda förening för anställande av en torvingenjör

med åliggande att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i alla

torvtekniska frågor. Statsutskottet förklarade sig icke hava något att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåg beviljande av medel för anställande

av en torvingenjör, men ansåg sig icke kunna biträda förslaget, att

denne torvingenjörs anställande skulle överlämnas åt svenska mosskulturföreningen,

utan föreslog i stället, att en torvingenjör skulle anställas såsom

statstjänsteman, förordnad, liksom lantbruksingenjörerna, av lantbruksstyrelsen.

Utskottets förslag vann riksdagens bifall.

Från och med år 1903 erhöll torvingenjören till sitt biträde en assistent.

Härefter utökades personalen successivt, så att torvstaten under de första

krigsåren utgjordes av en förste torvingenjör, tre torvingenjörer och en torvassistent.

Under kristiden vidtogos sedermera vid upprepade tillfällen utvidgningar

av torvtjänstemannapersonalen, så att slutligen under år 1920

funnos anställda 1 förste torvingenjör, 4 torvingenjörer, 3 torvassistenter

därav en särskilt avsedd för den då pågående undersökningen av staten

tillhöriga mossar — samt 3 torvbiträden. Denna personal bibehölls även

under åren 1921 och 1922. Härefter har en betydande minskning av personalen

genomförts. Den för torvmosseinventeringen avsedda torvassistenttjänsten

och de tre torvbiträdesbefattningarna indrogos från och med 1923

års ingång, en torvingenjörsbefattning och de två återstående torvassistentbefattningarna

från och med den 1 juli samma år.

Efter dessa reduktioner utgöres torvstatens personal, som i sin helhet är

anställd på extra stat, för närvarande av 1 förste torvingenjör med ett

arvode av 6,400 kronor, varav 400 kronor, utgörande ortstillägg, få uppbäras

allenast under förutsättning, att förste torvingenjören är bosatt i Stockholm,

samt 3 torvingenjörer, var och en med ett arvode av 4,000 kronor.

s. 137 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts proposition Nr 178.

137

Utöver arvodena utgå till envar av de nuvarande befattningshavarna

personligt ålderstillägg å 1,000 kronor, för två av torvingenjörerna dock

först från och med 1925 års ingång.

Beträffande torvingenjörernas arbetsuppgifter finnas föreskrifter meddelade

i ett den 25 november 1904 (nr 57) för dem utfärdat reglemente.

Genom kungörelse den 26 september 1919 (nr 655) hava vidare meddelats

bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning åt torvingenjörerna.

Resekostnadsersättningen gäldas av allmänna medel, därest förrättningen är

upptagen i fastställd resplan, men eljest av den, som påkallat förrättningen.

Traktamentsersättning för resdag, som icke till någon del åtgår till förrättning,

gäldas av allmänna medel, därest förrättningen är upptagen i fastställd

resplan, under det att traktamente för annan resdag ävensom föi

förrättningsdag gäldas av den, som påkallat förrättningen.

I kungörelse den 21 maj 1920 (nr 216) hava meddelats bestämmelser om

arvode att betalas av rekvirenten för vissa av torvingenjörerna utförda utredningsarbeten

(utredningar angående ekonomiska avverkningsförhållanden

och planläggning för torvtillverkning, beräkning av anläggnings- och tillverkningskostnad,

upprättande av räntabilitetskalkyl m. in.).

Såsom chefsmyndighet för statens torvtjänstemän har kommerskollegium

med ingången av år 1921 efterträtt lantbruksstyrelsen.

Förutom de medel, som åtgå till bestridande av arvoden och ålderstillägg

till de fyra kvarvarande torvtjänstemännen, sammanlagt 21,900 kronor för

är, har för budgetåret 1924—1925 anvisats dels till rese- och traktamentspenningar

ett belopp av 11,500 kronor, dels ock till skrivhjälp åt förste

torvingenjören ett belopp av 1,500 kronor. Det sammanlagda anslagsbeloppet

till torvstaten'' utgör sålunda för innevarande budgetår 34,900 kronor, fördelat

på följande tre extra anslagsposter: en å 29,900 kronor för avlönande

av en förste torvingenjör och tre torvingenjörer, varav dock 400 kronor till

förste torvingenjören skola utgå allenast under förutsättning att hans bostadsort

är Stockholm, en å 1,500 kronor till skrivhjälp åt förste torvingenjören

samt en å 3,500 kronor för beredande, i mån av behov, efter hittills tilllämpade

grunder av personliga ålderstillägg åt förste torvingenjören och

torvingenjörerna, i varje fall under förutsättning att vederbörande befattningshavare

fortfarande med gott vitsord tjänstgör i nämnda egenskap. I

I skrivelse den 3 september 1924 avgav kommerskollegium förslag rörande Kommenkolanslag

till torvstaten för budgetåret 1925—1926, och överlämnade kollegium

härvid en från förste torvingenjören inkommen framställning i ämnet. Kol- 3 september

legium anförde i huvudsak följande. 1924 ■

Förste torvingenjören hade i sitt yttrande föreslagit, att för rese- och

traktamentspenningar skulle beräknas ett till 8,000 kronor minskat belopp,

att i stället för anslaget å 1,500 kronor till skrivhjälp åt förste torvingenjören

skulle anslås 1,550 kronor till anställande hos denne av ett kvinnligt biträde

av första graden, att anslaget till personliga ålderstillägg för torvingenjörerna

s. 138 Kontrollera mot PDF

Statens besparingskommitté.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

skulle höjas från 3,500 till 4,000 kronor samt att till envar av de tre torvingenjörerna

skulle för expeditionskostnader och andra expenser anslås ett

belopp av 500 kronor. För egen del ansåge kollegium, särskilt med hänsyn

till slutförandet av vissa torvströundersökningar, att det till rese- och traktamentsersättningar

avsedda beloppet icke borde sättas lägre än 9,000 kronor.

Beträffande den ifrågasatta skrivbiträdesbefattningen tillstyrkte kollegium

livligt förste torvingenjörens förslag, då därigenom dennes arhete skulle

lättas och ärendenas behandling påskyndas. Höjningen av anslaget till

ålder stillägg sammanhängde därmed, att två av torvingenjörerna erhållit sitt

sista ålderstillägg först sedan första hälften av innevarande budgetår tilländalupit,

vadan för nästa budgetår viss ökning av medelsbehovet automatiskt

inträdde. Beträffande slutligen frågan om torvingenjörernas expeditions-

och expenskostnader funne kollegium visserligen önskvärt, att ifrågavarande

befattningshavare bereddes ersättning för sina utgifter i tjänsten,

men ville med hänsyn till de föreliggande förhållandena avstå från anslagsäskande

på denna punkt.

Kollega skrivelse utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj:t för uppehållande

av torvstatens verksamhet under budgetåret 1925—1926 ville hos

riksdagen äska anslag till belopp av respektive 27,400 kronor, 1,550 kronor

och 4,000 kronor eller tillhopa 32,950 kronor.

På grund av det från statens besparingskommitté införväntade betänkandet

rörande kommerskollegium och de under kollegium lydande myndigheter och

kårer blev emellertid under tionde huvudtiteln, punkt 39, i innevarande års

statsverksproposition anslag till torvstaten allenast beräknat. Preliminärt

upptogs anslaget härvid till sistnämnda belopp, 32,950 kronor. I

I sitt meranämnda utlåtande den 4 februari 1925 lämnar besparingskommittén

till en början eu redogörelse för torvstatens organisation och

personalförhållanden av i huvudsak samma innehåll som de av mig här

ovan meddelade uppgifterna och åberopar härefter eu översikt över de av

torvingenjörerna under åren 1922 och 1923 verkställda förrättningarna av

följande utseende:

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

139

Antal förrättningar utförda av

Förrättningarnas art

l:e torvingen- jören

Övriga torv- ingenjörer

S u m in a

1922

1923

1922

1923

1922

1923

I. Rekvirerade förrättningar.

Mossundersökning med eller utan planläggning

i och utan samband med torvlån ..................

3

4

3

4

i Mossundersökningar eller enbart besiktningar

med värdering för nya torvlån.....................

—

14

6

14

6

Besiktningar av fabriker med torvlån...............

3

3

77

77

80

80

Besiktningar av fabriker utan samband med torv- lån............................................................

—

—

2

—

2

Föreläsningar i torvindustriella ämnen ............

—

—

14

27

14

27

Övriga rekvirerade förrättningar .....................

4

1

10

7

It

8

II. Statsmosseinventeringen ...........................

8

4

59

—

67

4

III. Torvtekniska och särskilda uppdrag .........

8

4

8

10

16

14

Summa

23

12

185

133

208

145

Till förrättningarnas utförande använt dagantal

i medeltal för varje torvingenjör..................

91

40

80.7 5

Sedan kommittén i anslutning till förberörda sammanställning konstaterat,

att det alldeles övervägande antalet förrättningar — bortsett från den nu

avslutade statsmosseinventeringen — utgjorts av mossundersökningar eller

besiktningar i anledning av ansökningar om lån ur torvindustrilånefonden

samt besiktningar av fabriker, som erhållit sådana lån, övergår kommittén till

en redogörelse för den statliga torvlåneverksamheten samt de av staten i

övrigt i anslagsväg vidtagna åtgärderna för torvindustriens befrämjande.

Härom anför kommittén följande:

»Torvindustrilånefonden (fonden för torvindustriens befrämjande) bildades TorvmduM*- enligt beslut vid 1902 års riksdag \ som bemyndigade riksgäldskontoret att 1&nett

för ändamålet tillhandahålla ett belopp av 1,500,000 kronor. Till kapitalökning

för fonden har sedermera anvisats

av 1907 års riksdag.................................................................... kronor 2,000,000

» 1917 » » » 650,000

» 1918 » » ................................................................» 3,000,000

» 1921 » » » 750,000

». 1922 » » » 250,000.

Sammanlagt har alltså till fonden avsatts 8,150,000 kronor.

Bestämmelser för lån från fonden hava meddelats i kungörelsen den 19

juni 1917 (nr 420) angående villkoren för lån från fonden för torvindustriens

befrämjande. Lån beviljas av Kungl. Maj:t. Lånen löpa med 4 procent

ränta och äro amorteringsfria under de första fyra åren från lyftningsdagen

samt skola därefter återbetalas med Via om året under därpå följande 12

år, så att de äro slutbetalda senast vid utgången av det sextonde året. Lån 1

1 I anledning av de likalydande motionerna nr 19 i första kammaren och nr 61 i ändra

kammaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anslag för

torvändamål.

HO

; Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

från fonden beviljades ursprungligen till högst så stort belopp, som svarade

mot två tredjedelar av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnaden

eller av beraknad anläggningskostnad för företag, som vid tiden för låneansökans

ingivande ännu icke fullbordats. Enligt beslut vid 1918 års riksf

™rad6S ^enna bestämmelse därhän, att lån numera utlämnas endast

till hälften av anläggningskostnaden, dock att undantagsvis beträffande nytt

företag, när särskilda omständigheter prövas böra därtill föranleda, lån beviljas

intill två tredjedelar av förenämnda kostnader (kungörelse den 1 juli

1918, nr 502). Samtidigt infördes en absolut maximigräns för lånens storlek;

for samma företag beviljas lån i varje fall icke till större belopp än

300,000 kronor för bränntorvfabrik och 100,000 kronor för torvströfabrik

Sammanlagda beloppen av de under olika år ur fonden beviljade lån

framgå av nedanstående tablå: ’

år

1903 ..........

kronor

100,000

»

1904 ..........

.......... »

719,400

»

1905 ...........

.......... »

288,100

»

1906 ...........

......... »

546,400

»

1907 ...........

.......... " »

1,299,800

»

1908 ...........

.......... »

824,100

»

1909

.......... »

225,000

»

1910

........ »

145,840

»

1911 ...........

......... »

130,500

»

1912 ..........

.......... »

_

år

1913 ..........

.......... kronor

125,500

»

1914 ..........

.......... »

123,500

»

1915 ..........

......... »

164,100

»

1916 ...........

......... »

773,600

»

1917 ...........

......... »

701,300

»

1918 ...........

......... »

383,90o

»

1919

......... »

2,478,391

»

1920 ..........

......... »

1,654,250

»

1921 ...........

......... »

2,152,410

»

1922 ...........

......... »

323,125

»

1923 ..........

......... »

144,000.

Den 30 november 1924 voro 92 lån ur fonden utestående till ett sammanlagt

belopp av 5,021,941 kronor 49 öre. Av denna summa belöpte på bränntorvfabriker

3,296,240 kronor 77 öre, på torvströfabriker 607,097 kronor 79

öre samt på fabriker för tillverkning av såväl bränntorv som torvströ

1,118,602 kronor 93 öre.

I vissa fall har staten nödgats övertaga företag, för vilka lån beviljats

mot inteckning. Vid sistnämnda tidpunkt innehade staten tre dylika företag,

för vilka sammanlagt fem lån med en kapitalskuld av tillhopa 729,400

kronor återstodo oguldna. Ett av dessa företag var utarrenderat för statsverkets

räkning. Beträffande det ena av de återstående båda företagen fördes

vid nyssnämnda tidpunkt med utsikt till framgång underhandlingar om

försäljning till enskilda av en del av anläggningarna. I övrigt lågo företagen

nere.

Vid sidan av anslagen till kapitalökning för torvlånefonden samt de för torvstaten

anvisade medlen har riksdagen vid olika tillfällen beviljat betydande

belopp för torvhanteringens befrämjande i olika avseenden.

Sålunda har riksdagen till åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande

anvisat följande belopp:

1901 års riksdag ....................................... kronor 100,000

1904 » » » 25,000

1906 » » » 20,000

1911 » » » 10,000

1912 » » » 10,000

„ 1 Siffrorna för åren till och med 1919 hämtade ur Kungl. Maj:ts proposition nr 2 till 19‘>2

ars riksdag (angående tilläggsstat för år 1922) utgifter för kapitalökning bil. 4. sid. 5.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

141

1913 års riksdag

kronor 5,000

100,000

40,000

1915 »

1916 »

1917 »

1918 »

1919 »

1920 »

100,000

100,000.

50,000

300.000

Anslaget har huvudsakligen varit avsett till bidrag för ^experimenterande

av olika metoder och maskinella anordningar för torvtillverkning och dylikt.

Från anslaget avlönades under åren 1916—1919 s. k. torvmästare, som anställdes

under somrarna för att utöva en praktiskt rådgivande och ledande

verksamhet, särskilt å orter, där bränntorvtillverkning bedrevs som hemindustri.

På framställning av enskilda motionärer anvisade vidare 1916 års riksdag

100,000 kronor för åstadkommande av en omedelbar utökning av tillverkningen

av bränntorv.

Vid olika tillfällen under kristiden beviljade riksdagen anslag för undersökning

av torvtillgångarna, bland annat inventering av staten tillhöriga

torvmossar.»

Den av kommittén sålunda lämnade redogörelsen föranleder kommittén att

för egen del göra följande uttalande:

»Staten har givetvis med sin verksamhet i avseende å torvhanteringen i

landet åsyftat att framdriva och främja en exploatering av de tillgångar,

landet äger i sina stora torvmossar. Man har därvid uppmärksammat dels

det förhållandet, att i och med den tilltagande knappheten å övriga bränsletillgångar,

bränntorvens relativa värde ökas, dels ock den betydelse, som

användningen av torvströ äger för lantbruket. Man har även understött

de strävanden, som oavlåtligen inriktat sig på att utfinna rationella metoder

för torvtillgångarnas tillvaratagande och utnyttjande. Under kristiden var

en dylik verksamhet från statens sida desto mer naturlig i betraktande av

då rådande ständiga farhågor för att landet skulle bliva avstängt från

bränsletillförsel utifrån.

Erfarenheten måste emellertid anses hava ådagalagt, att denna statens

verksamhet blivit i ej ringa mån förfelad, delvis antagligen rent av skadlig.

Detta är uppenbarligen beroende på att staten uppmuntrat och genom understöd

i olika former stimulerat en verksamhet, som, i den utsträckning den

bedrivits, visat sig icke vara ekonomiskt bärkraftig. Under statens medverkan

hava skapats ett stort antal torvfabriker i landet, vilkas drift visat

sig i betydande utsträckning icke vara lönande, varför många av dem måst

nedläggas, efter det deras ägare åsamkats betydande förluster. Den konstlade

inriktning av kapitalplaceringar, som genom subventioner och dylikt

i olika former åstadkommits, är utan tvivel att anse som ett avsevärt värre

ont än de förluster, staten kan väntas komma att lida på grund av sin utlåningsverksamhet.

Kommittén tilltror sig givetvis ej att uttala någon uppfattning om torvens

framtida betydelse för landet. Det är möjligt, att denna kan komma att

ökas. Det är också möjligt, att förbättrade metoder för torvtillgångarnas

tillgodogörande kunna lägga om förutsättningarna för torvhanteringen.

Kommittén finner det heller ej orimligt, att staten i sin mån understöder

den vetenskapliga och tekniska verksamhet, som inriktas på att utfinna

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

jL&mmerskoUegium.

dylika metoder; men statens åtgöranden i sådant syfte ligga på ett annat

plan än de, varom nu är fråga. Det lärer ej råda något tvivel, att, när

torvhanteringen kommer att i större utsträckning än nu bliva lönande, det

ekonomiska livet skall utan varje anstalt från statens sida inrikta sig därefter.

Kommittén är därför av deu uppfattningen, att såväl statens utläningsverksamhet

i fråga om torvberedningen som torvstatens verksamhet i övrigt

bör i huvudsak avvecklas, så snart det med hänsyn till redan beviljade

torvlån samt andra omständigheter visar sig möjligt.»

1 sitt utlåtande den 28 februari 1925 över besparingskommitténs betänkande

uttalar kommerskollegium i nu ifrågavarande ämne följande:

»Att torvhanteringen lider under en svår depression för närvarande samt

att statens utlåningsverksamhet i avseende å denna hantering haft för staten

mindre önskvärda följder är obestridligt, liksom kollegium ej heller har

anledning betvivla, att i många fall den enskilda kapitalplaceringen ej skulle

hava inriktat sig på torvfabriker, om möjligheten att erhålla billiga statslån

ej förelegat. Kollegium finner emellertid dessa omständigheter ej tillräckligt

motivera den hårda dom, kommittén, oavsett varje principiellt ståndpunktstagande,

fällt över denna utlåningsverksamhet. I likhet med många

andra kristidsföretag fyllde de med hjälp av statslån anlagda torvfabrikerna

ett tillfälligt behov, som försvann med återgången till normala förhållanden.

Liksom andra kristidsföretag råkade de då i ekonomiska svårigheter,

och därav drabbades de till och med i kanske större omfattning än

företag inom mången annan industrigren, där prisfallet ej varit så starkt

som i vad angår bränntorvindustrien, vars försäljningspriser äro i hög grad

avhängiga av stenkolsprisema. Dessa senare priser, vilka haft att uppvisa

en synnerligen stark och häftig nedgång, äro jämte frakterna av avgörande

betydelse för bränntorvens saluvärde och därigenom för bärigheten hos varje

bränntorvföretag, som ej uteslutande har att tillgodose ett lokalt behov.

Oavsett ovannämnda med kristiden sammanhängande förhållanden vill

kollegium framhålla, att torvindustrien dock alltjämt har ett normalt behov

att tillgodose. Det vill härutinnan synas, som om kommittén dels i väl

ringa grad ägnat uppmärksamhet åt torvströets ovedersägliga betydelse för

lantbruket och dels beträffande bränntorven fäst avseende huvudsakligen

vid de oförmånliga ekonomiska resultaten av en fabriksdrift, som igångsatts

utan tillräcklig hänsyn till bränntorvens naturliga förutsättningar i

konkurrensen med andra bränslen. Såsom ovan antytts, är torvbränslet för

sin ekonomiska användbarhet i hög grad beroende av stenkolsprisema och.

under vissa omständigheter, i kanske ännu högre grad av fraktsatserna.

Bränntorvtillverkningen bör därför ej drivas i så stor skala, att genom det

härav betingade avsättningsområdets storlek frakterna kunna komma att utgöra

någon avsevärdare del av priset eller avsättning måste sökas i eller i

närheten av importhamnar för stenkol. Kollegium har också under senare

åren vid sin behandling av ansökningar om lån till bränntorvfabriker principiellt

ställt sig på den ståndpunkten, att lån tillstyrkts endast för smärre

företag med avsättning i orten och utan konkurrens med andra bränntorvfabriker.

Bedriven på detta sätt är enligt kollega åsikt statens utlåningsverksamhet

på detta område ej av beskaffenhet att böra ställas i en sämre

klass än annan sådan verksamhet.

I anslutning härtill finner kollegium skäl ej heller föreligga för att ställa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun(/l. Maj:ts proposition Nr 178. I M

torv lånerörelsen pa fullständig avskrivning. Och att, så länge denna verksamhet

pågår, staten har behov av torvtjänstemän för kontrollerande av

lånens rätta användning är tydligen även kommitténs åsikt. Till detta vill

kollegium betona angelägenheten av att vid den fortsatta utlåning, soin av

omständigheterna kan påkallas, den största försiktighet iakttages.

Rörande statens övriga verksamhet för torvhanteringens främjande finner

kommittén cj orimligt, att staten i sin mån understödjer den vetenskapliga

och tekniska verksamhet, som inriktas på att utfinna förbättrade metoder

för torvtillgångarnas tillgodogörande. Det vore möjligt, att förbättrade

metoder kunde lägga om förutsättningarna för torvhanteringen. När torvhant

eringen komme att i större utsträckning än nu bliva lönande, skulle

utan tvivel det ekonomiska livet utan varje statens anstalt inrikta sig därefter.

Dessa uttalanden synas kollegium utgöra ett starkt stöd för statens nuvarande

understödjande verksamhet i fråga såväl om mera vetenskapliga rön på området,

därvid staten begagnar sig av ingenjörsvetenskapsakademiens sakkunniga

biträde, som om tekniska förbättringar, därvid torvtjänstemännens

sakkunskap och erfarenhet om tidigare gjorda uppfinningar på området

givetvis måste vara av stort värde.

Huruvida, sedan de avsedda förbättrade metoderna blivit funna, statens

verksamhet på området kan upphöra, är ett ämne, varpå kollegium ej har

anledning att nu ingå.

Kollegium vill i detta sammanhang erinra därom, att jernkontoret i yttrande

över kommitténs förslag uttalat, det enligt dess mening även torven

vore en naturtillgång av den betydelse, att det måste tillkomma staten att

kontinuerligt arbeta på dess nyttiggörande i högre grad än hittills, varför

jernkontoret ställer sig synnerligen tveksamt med hänsyn till kommitterades

förslag om torvstatens avveckling.

Enligt kollegii uppfattning är även torvtjänstemännens av kommittén föga

berörda rådgivande verksamhet behövlig för undvikande i möjligaste mån

av ett oklokt nedläggande av kapital på mossar, som sakna förutsättningar

för bedrivande därå av lönande torvdrift. Det må vara, att felbedömningar

särskilt under kristiden förekommit i sådant avseende, men kollegium tilllåter

sig erinra om att personer, på vilkas ekonomiska förutseende man haft

anledning ställa långt högre krav, gjort sig skyldiga till motsvarande misstag

å sitt område, och kollegium är förvissat om att torvtjänstemännens

rådgivande verksamhet förhindrat mången ekonomisk olycka inom torvhanteringen.

En särskild gren av den rådgivande verksamheten utgöres av torvtjänstemännens

upplysningsverksamhet genom föreläsningar. Genom dessa sprides

bland den jordbrukande befolkningen nyttiga kunskaper inom detta område,

såsom om husbehovstillverkning av bränntorv och torvströ samt om det senares

användande.

Vid sitt ifrågavarande uttalande om torvstatens avveckling har kommittén

emellertid gjort det inskränkande tillägget att den förordade avvecklingen

borde ske, så snart det visade sig möjligt med hänsyn till redan beviljade

torvlån samt andra omständigheter. I förstnämnda avseende får kollegium

erinra om sin nu hos Kungl. Maj:t vilande framställning om ändringar i

torvlånevillkoren, avseende bland annat att möjliggöra medgivande av längre

amorteringstid än den nu stadgade 16-åriga. Av än större vikt är dock

enligt kollegii förmenande ett annat förhållande, som kommittén icke berört

r sitt betänkande.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 178.

Departements
chefen.

Kollegium syftar här på en allmänt vedertagen uppfattning, att, om någon

ägnat sina bästa krafter under en längre följd av år åt det företag, däri

han är anställd, det anses utgöra en moralisk förpliktelse för vederbörande

att söka även under mindre goda tider behålla den anställde i sin tjänst

för att skydda honom mot arbetslöshet och fattigdom. De befattningshavare,

varom nu är fråga, hava samtliga varit anställda å torvstaten under mer än

tjugu år, och kollegium anser det icke kunna ifrågasättas, att de nu skulle,

utan att dem beredes i form av pension skälig ålderdomsförsörjning, skiljas

från sina tjänster. Något förslag om sådan pensionering har kollegium

givetvis ej kunnat uppgöra på den korta tid, som stått kollegium till buds

för yttrandets avgivande.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser kollegium därför, att någon

omedelbar beskärning av torvstaten ej bör få ifrågakomma. Först i den mån

någon torvtjänsteman kan komma att avgå från tjänsten med pension,

torde frågan om indragning av tjänsten böra upptagas till närmare prövning.

»

Även om, på sätt de av besparingskommittén och kommerskollegium gjorda

uttalandena giva vid handen, omdömena om den statliga torvlåneverksamheten,

sådan den tidigare bedrivits, kunna utfalla olika, lärer dock enighet i stort

sett råda därom, att, såsom förhållandena på torvmarknaden numera gestalta

sig, en successiv avveckling eller i varje fall stark inskränkning av sagda

verksamhet bör äga rum. I själva verket förhåller det sig ock så, att redan

sedan åtskillig tid tillbaka de synpunkter, åt vilka besparingskommittén nu

givit uttryck, i stort sett varit för statsmakterna vägledande vid lånerörelsens

handhavande. Sålunda har under de senaste åren denna rörelse i

mycket hög grad begränsats och nya lån endast undantagsvis beviljats för

tillgodoseende i särskilda fall av ortsbehovet av torvströ eller bränntorv,

samtidigt varmed torvstatens personal minskats från 11 till 4 personer.

Trots de restriktiva principer, som sålunda numera tillämpas i avseende

å beviljandet av nya lån, uppgår emellertid, till följd av lånerörelsens

tidigare omfattning och den fastställda amorteringstidens längd, det belopp,

som i beviljade torvlån för närvarande utestår, till icke mindre än

omkring 5 miljoner kronor. Då ju torvtjänstemännen hava till uppgift icke

blott att verkställa de undersökningar, som erfordras för erhållande av nya

lån, utan jämväl att övervaka användningen av redan beviljade lån och

tillse, att desamma såvitt möjligt varda i vederbörlig ordning återbetalade,

är det tydligt, att det arbete, som påvilar torvtjänstemännen — även om det

till följd av det försämrade läget på torvmarknaden i viss mån förändrat

karaktär — dock fortfarande är av största betydelse. Detta hindrar givetvis

icke, att i den mån genom återbetalning av utelöpande lån en minskning,

kvantitativt sett, i torvstatens arbetsbörda inträder, jämväl den å sagda stat

kvarstående personalen bör reduceras. Att härvid vederbörligt beaktande bör

ägnas de av kommerskollegium gjorda uttalandena rörande statens förpliktelse

att icke lämna utan ekonomiskt bistånd befattningshavare, som samtliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. .145

''redan nu i mer än tjugu års tid varit anställda i statens tjänst, finner jag

för egen del uppenbart.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som alltjämt åvila torvstaten,

och i. betraktande av de långtgående personalindragningar, som i avseende

å denna stat redan ägt rum, synas mig likväl för närvarande

några ytterligare dylika indragningar icke böra ifrågasättas. Icke heller

besparingskommittén har påyrkat några omedelbara åtgärder av sådan

natur. Vid beräkningen av de för uppehållande av torvstatens verksamhet

under budgetåret 1925—1926 erforderliga anslagsbeloppen utgår jag

därför från att personalen å torvstaten under sagda budgetår bibehålies

oförändrad. Till avlönande av en förste torvingenjör och tre torvingenjörer

lärer vid sådant förhållande liksom nu böra avses ett anslagsbelopp av 18,400

kronor. I anslagsposten till resekostnads- och traktamentsersättning åt torv.

ingenjörerna, nu 11,500 kronor, föreslår jag, lika med förste torvingenjören,

eu nedsättning till 8,000 kronor. Anslaget till skrivhjälp åt förste torvingenjören,

nu 1,500 kronor, synes mig — utan avseende å vad kommerskollegium

anfört om behovet av ett fast skrivbiträde hos omförmälde befattningshavare

— böra upptagas med oförändrat belopp. Däremot lärer på de

av kollegium anförda skäl en höjning av anslaget till personliga ålderstilllägg

åt torvingenjörerna från nuvarande belopp, 3,500 kronor, till 4,000

kronor vara ofrånkomlig.

Sammanlagda beloppet av de för torvstaten avsedda anslagen, nu 34,900

kronor, skulle alltså enligt mitt förslag för nästinstundande budgetår komma

att uppgå till 31,900 kronor.

Under åberoende av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1925—1926 under tionde huvudtiteln anvisa

dels för avlönande av en förste torvingenjör och tre torvingenjörer

ett extra anslag av ........................................... kronor 26,400,

varav dock 400 kronor till förste torvingenjören skola utgå

allenast under förutsättning att hans bostadsort är Stockholm,

dels till skrivhjälp åt förste torvingenjören ett extra anslag

av ........................................................................................ kronor 1,500,

dels ock till beredande, i mån av behov, efter hittills tillämpade

grunder av personliga ålderstillägg åt förste torvingenjören och

torvingenjörerna, i varje fall under förutsättning att vederbörande

befattningshavare fortfarande med gott vitsord tjänstgör i nämnda

egenskap, ett extra anslag av........................................ kronor 4,000.

Vad föredragande departementschefen här ovan under

punkterna 1—14 hemställt, däri statsrådets övriga leda
-

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 1''i‘> höft (Nr 178.)

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

möter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla

och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

J. H. Göransson.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kung/. Moj:ts proposition Nr 178.

147

Bilaga A.

j"''. j ......- * • • j

L . ------,*

Statens besparingskommittés promemoria den 12 mars 1925.

Sedan kommerskollegium den 28 februari 1925 avgivit underdånigt utlåtande

över statens besparingskommittés den 4 februari avgivna betänkande

med utredning och förslag angående kommerskollegium och underlydande

myndigheter, anser sig kommittén böra till herr statsrådet och

chefen för handelsdepartementet ingiva en promemoria i anledning därav,

att kollegium framställt ett stort antal anmärkningar mot kommitténs

sakliga uppgifter, vilka anmärkningar tarva beriktigande.

Kommerskollegium har till en början redogjort för den historiska tillkomsten

av nuvarande organisation samt i anslutning därtill gjort gällande,

att den år 1919 beslutade organisationen icke bör sönderbrytas.

Kommittén föranlåtes i anledning härav framhålla, att i betraktande av

de synpunkter, kommittén har att anlägga vid sitt arbete, kommittén

givetvis icke kunnat anse den nuvarande organisationen orubbligt fastslagen.

Eljest hade det varit meningslöst att över huvud taget upptaga

frågan om kommerskollegium till behandling. I likhet med vad som gäller

beträffande statsförvaltningen i allmänhet, har kommittén måst utgå

från att man på grund av de ökade ekonomiska svårigheterna nu nödgas

betrakta organisationen ur andra synpunkter än man gjorde år 1919. Frågan

blir då icke i första hand, huruvida den år 1919 beslutade organisationen

fungerat tillfredsställande, utan huruvida denna statliga apparat i hela

sin utsträckning är oundgängligen nödvändig. I motsats till vad kollegium

gör gällande, har kommittén emellertid vid sin granskning och avvägandet

av sina förslag, i den grad det varit möjligt, tagit hänsyn till

önskvärdheten av att organisationsplanen från år 1919 icke sönderbrytes.

Beträffande kollegii allmänna uttalande, att kommitténs förslag grundats

på felaktiga premisser, vill kommittén hänvisa till nedanstående bemötande

punkt för punkt av kollegii detaljanmärkningar.

I dylikt avseende må påpekas, hurusom kollegium (å sid. 8) fäster uppmärksamheten

på vissa i kommitténs betänkande förekommande »vilseledande

uppgifter». Det är riktigt, att på vissa ställen i betänkandet, sid.

7, sid. 10 och sid. 16, anges, att vissa sifferuppgifter avse antalet inkomna

skrifter, under det att siffrorna enligt kollegii uppgift avse antalet inkomna

ärenden. Däremot är den av kommittén å sid. 7 lämnade uppgiften,

att inkommande handlingar diarieföras å nytt nummer, även om de

tillhöra ett förut i diariet upptaget ärende, riktig vad beträffar registratorns

diarieföring, och det är härav den av kollegium anmärkta förväxlingen

föranletts. Emellertid har denna kommitténs missuppfattning icke

utövat något som helst inflytande på kommitténs förslag. Kommitténs

föreställning om siffrornas innebörd har tvärtom lett därtill, att, då antalet

inkommande skrifter givetvis i ännu högre grad än en statistik över

inkommande ärenden måste ge en osäker bild av arbetsbelastningen, kommittén

icke ansett sig kunna bygga något omdöme på de meddelade siffrorna

i vidare mån än såsom ett uttryck för den relativa arbetsbördan un
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

der olika år men däremot icke vid jämförelse de olika byråerna emellan.

Över huvud taget hava, såsom nedan i annat sammanhang visas, de ur

statistiken hämtade siffrorna icke föranlett något förslag till organisationsändring

från kommitténs sida. För att få eu uppfattning om arbetsbelastningen

å de olika avdelningarna i kollegium hava kommitténs sekreterare

och biträdande sekreterare genomgått de å de fyra ordinarie fackbyråerna

(administrativa sektionerna) under en tid av en å två månader

avgjorda ärendena. Dessutom har granskats ett rätt stort antal ärenden,

vilka vid undersökningens verkställande av vederbörande byråchefer anvisats

såsom tillhörande byråernas tyngre ärenden.

Gång på gång upprepas i kollegii utlåtande, att kommittén gjort sig

skyldig till misstag och felaktigheter och på dessa grundat sina förslag.

Såvitt kommittén kunnat finna, är emellertid den nyss berörda förväxlingen

— bortsett från ett par obetydliga förbiseenden angående detaljer,

vilka icke av kollegium ens påståtts hava relevans för de av kommittén

framställda förslagen och vilka kommittén i fortsättningen skall angiva

— den enda missuppfattning, till vilken kommittén gjort sig skyldig,

och denna missuppfattning är, såsom kommittén nyss anfört, utan

varje betydelse för bedömandet av kommitténs förslag.

Å sid. 9 anmärker kollegium på det »skeva sätt», på vilket den av kommittén

it sid. 7 i betänkandet meddelade tabellen över inkomna ärenden å

vissa avdelningar inom ämbetsverket under olika år skulle vara uppställd.

Till följd av de genomgripande organisationsändringar, som ägt rum inom

kommerskollegium, torde det icke vara möjligt att upprätta eu dylik sammandragstabell

med genomgående en och samma indelningsgrund och

med siffrorna före och efter omorganisationen i alla hänseenden fullt jämförbara.

Detta har också vid uppställningen av ifrågavarande tabell beaktats.

Tabellens uppställning och rubricering ådagalägger alldeles tydligt,

att siffrorna före och efter omorganisationen icke äro avsedda att betraktas

såsom jämförliga. Kommittén har icke heller någonstädes i betänkandet

på grundval av denna tabell anställt någon jämförelse i avseende

å arbetsbelastningen å kollegii byråer före och efter omorganisationen.

Förslaget om upphörande av specialbeskrivningarna över mineralfyndigheter.

Ä std. 13 gör kommerskollegium gällande, att »kommittén synes hava

överskattat den relativa betydelsen av den historiska delen av en specialbeskrivning

och samtidigt underskattat värdet av såväl den geologiska

som den teknisk-ekonomiska delen». Härtill får kommittén genmäla, att

kommittén på denna punkt liksom i allmänhet försökt att uppskatta värdet

av ifrågavarande arbete framför allt ur praktisk-ekonomisk synpunkt.

Beträffande förevarande fråga har kommittén haft tillfälle att i första

hand av sin ledamot, kommerserådet Diilner, vilken som bekant är ledare

för det största gruvföretaget i vårt land, erhålla ett sakkunnigt omdöme

om ifrågavarande publikationers värde för den praktiskä gruvhanteringen.

Kommittén tillåter sig betvivla, att dessa beskrivningar kunna äga

det aktuella värde för den praktiska gruvbrytningen, som kollegium i sitt

utlåtande synes föreställa sig. Kommittén har ju också kunnat till stöd

för sitt förslag i viss mån åberopa kommerskollegii eget uttalande angående

ifrågavarande publikationer i kollegii skrivelse till Kungl. Maj:t den

21 mars 1923 angående ifrågasatta begränsningar av kollegii arbetsuppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:Is proposition AV 178.

14!»

Första get om inskränkning av verksam heten för främjande i allmänhet

av hantverk och mindre industri.

A std. 15 i Utlåtandet berör kollegium eu punkt, där enligt kollega påstående

å sid. 5 i utlåtandet »begränsning ifrågasatts utan att därvid uppmärksammats,

att denna i själva verket redan verkställts», nämligen den

verksamhet för främjande i allmänhet av hantverk och mindre industri

genom anordnande av mässor och utställningar m. m., som nu bedrives av

tekniske konsulenten och som enligt kommitténs hemställan borde i huvudsak

upphöra.

Den av kommittén å sid. .‘IT i betänkandet lämnade uppgiften ä de ärenden

angående hantverk och mindre industri, som handläggas av tekniske

konsulenten, är direkt hämtad från kommerskollegii nyssnämnda skrivelse

den 21 mars 1923, där densamma återfinnes å sid. 27 och 28. Under

punkterna 4) och 5) upptagas där

»4) mässor och utställningar m. m., som avse hantverk och konstindustri;

samt

5) frågor av mera allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien

såsom organisation och yrkesutbildning, lärlingsväsende, kooperation

in. m.»

T sin skrivelse anför kollegium vidare bland annat följande: »Vad be
träffar

de under 4) och 5) upptagna ärendena, som avse främjande i allmänhet

av hantverk och mindre industri, kan givetvis ifrågasättas, huruvida

statens verksamhet härutinnan är av den art, att den även under nuvarande

Hd, då starka krav ställas på begränsning av de statliga arbetsuppgifterna,

bär utan inskränkning vidmakthållas.1 Ifrågavarande mera

allmänt främjande verksamhet har spelat en icke ringa roll för höjandet

av omförmälda näringsgrenar och har därvid i viss mån bidragit till hantverkets

utveckling under senaste tid, dess s. k. renässans. Emellertid har

å ena sidan denna statens verksamhet numera i viss utsträckning övertagits

av enskilda sammanslutningar såsom Sveriges hantverksorganisations

hantverksinstitut och Svenska slöjdföreningen, vilka åtnjuta understöd

av statsmedel. Ä andra sidan kräves otvivelaktigt allt fortfarande,

att staten till en viss grad samverkar med omförmälda enskilda institutioner

för uppnående av möjligast tillfredsställande resultat av de beviljade

anslagen». På grund av dessa och andra angivna förhållanden ansåg

sig kommerskollegium böra bestämt avstyrka ytterligare indragning av

arbetskraft å tekniske konsulentens avdelning.

I nu föreliggande utlåtande har kommerskollegium i fråga om de under

punkt 4) i den av kommittén återgivna sammanställningen av tekniske

konsulentens arbetsuppgifter omförmälda mässor och utställningar, som

avse hantverk och konstindustri, uppgivit, att konsulentens befattning

med dessa »i själva verket redan sedan länge upphört. Den sista hantverksmässan

hölls år 1921. Sedan dess har konsulenten ej haft uppdrag

av kollegium att anordna eller bidraga till anordnande av någon hantverket

berörande mässa eller utställning i någon form».

Härtill vill kommittén till en början anmärka, att det förefaller egendomligt,

om kommerskollegium skulle år 1923 hos Kungl. Maj:t ifrågasatt

inskränkning i arbetsuppgifter, som »i själva verket redan sedan länge

upphört». I verkligheten förhåller det sig uppenbarligen så, att kollegium

Kursiveringen verkställd av kommittén

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kangl. Maj:ts proposition Nr 178.

år 1923, liksom kommittén nu, funnit den omständigheten, att under de senaste

åren någon dylik verksamhet faktiskt icke utövats, ej innebära, att

verksamheten såsom arbetsuppgift upphört, så länge för densamma avsedd

personal finnes anställd och något beslut om dess upphörande icke kommit

till stånd. När kollegium vidare beträffande de under punkten 5) i

ovan berörda sammanställning av konsulentens arbetsuppgifter upptagna

frågorna upplyser, att dessa »på senaste tid inskränkts till ett minimum»,

och i samband därmed påpekar, att konsulentens tjänsteresor under år

1924 väsentligt inskränkts och dragit en kostnad för staten av endast 403

kronor 40 öre, föranlåtes kommittén erinra därom, att kostnaderna för

ifrågavarande befattningshavares tjänsteresor för åren 1922 och 1923 — de

senaste år, till vilka kommittén hade tillfälle att taga hänsyn — uppgingo

till respektive 872 kronor 55 öre och 1,202 kronor SO öre, vilka siffror ju

knappast tyda på att under dessa år ifrågavarande verksamhet varit i

avtagande. Även här gäller tydligen kommitténs nyss gjorda uttalande,

att en arbetsuppgift för ett statligt verk givetvis icke kan anses hava upphört

enbart därmed, att den för tillfället bedrives i endast ringa eller ingen

utsträckning.

S tipendieären dona.

1 fråga om stipendieärendena anser sig kommittén icke, utöver vad kommittén

i sitt betänkande yttrat, böra anföra annat än att det vid granskningen

av stipendieärendenas handläggning förefallit kommittén, som om

den behandling, vilken ägnas dessa ärenden av de enskilda organisationer,

som av kollegium höras i dylika ärenden, i allmänhet vore rätt grundlig,

samt att hos dylika organisationer borde finnas en så tillförlitlig personlig

kännedom om sökandena, att beträffande flertalet stipendieärenden

kommerskollegii behandling redan på den grund skulle kunna avvaras.

Da kommitténs förslag i denna det uttryckligen angivits avse »stipendier

och reseunderstöd av statsmedel», förefaller det utan vidare klart, såväl

att stipendier ur Possehlska fonden icke falla under kommitténs förslag

som att däremot bergsteknikerstipendierna äro därunder inbegripna.

Andrad by reorganisation.

Beträffande byråorganisationen framhåller kollegium (sid. 23 ff.), att

kollegii uppgift historiskt sett varit och alltjämt är att utgöra det centrala

förvaltningsorganet för tillgodoseende av näringslivets behov; härför

förutsättes en behandling av ärendena inom kollegium av fackmän,

som representera sakkunskap inom de olika näringsgrenarna. Mot denna

principiella utgångspunkt har kommittén givetvis icke haft någonting att

erinra. Kommittén anser sig dock böra påpeka, att av ledamöterna å de

fyra nu ifrågavarande byråerna i kollegium för närvarande endast två

äro fackmän i egentlig mening. Tillika måste bestämt framhållas, att kollegii

hela argumentering på denna punkt, såsom den kommit till synes i

utlåtandet, konsekvent leder till sådana krav på representation av fackmän

för olika områden av samhällslivet, som icke kunna tillgodoses inom

statsförvaltningen. Det torde sålunda ej vara tänkbart att för varje betydelsefull

näringsgren skaffa en särskild fackrepresentant inom kommerskollegium.

Avgörande för organisationen måste alltid bliva eu beräkning

av den sammanlagda arbetsbördan och en lämplig uppdelning av

arbetet i dess huvudsakliga grenar.

Med stöd i främsta rummet av do undersökningar, kommittén låtit verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ls proposition Nr I7H. • •» 1

.ställa angående ärenden, .som pa senare tid handlagts inom kollegium, men

också av den personliga kännedom, som en av kommitténs ledamöter

äger om kollegii arbetsområde och arbetssätt, har kommittén kommit till

den uppfattningen, atl eu återgång till organisationen före år 1920 icke vore

lämplig, men att arbetsbördan utan tvivel icke är större, än att en uppdelning

pa tre byråer med god vilja skall kunna genomföras.

I detta sammanhang torde, i anledning av kollegii anmärkning, att kommitténs

förslag icke blivit i detalj utformade, böra påpekas, att kommitténs

uppgift är att uppsöka möjligheter till besparingar, men att det enligt

sakens natur är omöjligt att med kommitténs mycket omfattande

uppdrag upprätta detaljerade förslag. Detta maste ankomma pa vederbörande

ämbetsverk, därest det ej kan påvisas, att besparingsförslaget är

ogenomförbart, något som enligt kommitténs bestämda uppfattning i förevarande

fall icke skett.

På sid. 24 uttalar kollegium följande: »Belysande för beskaffenheten av

kommitténs förslag på förevarande punkt är även den omständigheten, att

kommittén bland de fa exempel pa s. k. blandade ärenden, som kommittén

själv, som det åtminstone vill synas, tänkt sig såsom lämpliga för den

allmänna byrån, upptagit hamntaxeärendena, utan att kommittén synes

hava uppmärksammat, att desamma i och med handels- och sjöfartsbyråernas

sammanslagning i själva verket skulle förlora karaktären av blandade

ärenden i den mening, varifrån kommittén utgått.» I anledning av

denna förmodan vill kommittén meddela, att nämnda ärendens förhållande

till den nya organisationen på intet sätt undgått kommitténs uppmärksamhet.

Kommittén har visserligen icke någonstädes i betänkandet

uttalat, att dessa ärenden borde förläggas till den föreslagna allmänna

byrån — kommittén tiar ifragasatt förläggandet av vissa av de blandade

ärendena till denna byra utan att angiva vilka — men eu dylik förläggning

kan dock givetvis komma att befinnas lämplig. Då dessa ärenden,

som torde äga större betydelse för sjöfarten än för handeln, för närvarande

kunna handläggas av en jurist på handelsbyrån, synes det ingalunda

uteslutet, att de framdeles skola kunna handläggas av en jurist på

allmänna byrån. Del må för övrigt framhållas, att dessa ärenden även

med den ifrågasatta nya organisationen kunna betecknas såsom varande

av »mindre speciell karaktär». 1 främsta rummet äro de nämligen kommunala-

ärenden, för vilka någon särskild fackman inom kollegium icke,

finnes. Det må erinras, att hamntaxeärendena för närvarande avgöras

efter föredragning icke inom handels- utan inom kommunikationsdepartementet.

Vad beträffar kollegii uttalanden på sid. 27—130 angående de i kommitténs

utlåtande förekommande statistiska uppgifterna och speciellt uttalandet

på sid. 28, att kollegium på bestämda punkter har »påtagliga bevis»

för att kommittén »härutinnan farit vilse», får kommittén till en

början hänvisa till vad ovan anförts angående ifrågavarande statistiska

uppgifter. Beträffande uttalandet å sid. 29, att kollegium »ej kunnat finna

annan förklaringsgrund till felaktigheten i kommitténs konklusioner, än

att kommittén vid sina motivs författande och därå grundade slutledningar

helt enkelt förbisett, att talen för år 1924 avse allenast ett halvår»,

måste kommittén konstatera, att detta alldeles oriktiga antagande av kollegium

synes vila på eu för kommittén fullständigt obegriplig feltolkning

av kommitténs uttalanden. Kommittén har efter en granskning av arbetet

inom kollegium — och ej av statistiken — kommit till den uppfattningen.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 178.

att »arbete av den kvalitet, att därför erfordras byråchefs handläggning,

ej förekommer i så stor utsträckning, att fyra byråchefer äro för ändamålet

behövliga». Därefter uttalar kommittén: »En nära till hands

liggande förenkling skulle givetvis vinnas genom en organisation med

dels en handels- och sjöfartsbyrå, dels en industri- och bergsbyrå. Enligt

vad den i det föregående införda statistiken visar, har också antalet ärenden

inom kollega byråer under senare tid nedgått sa avsevärt, att en dylik

sammanslagning möjligen kunde ifrågasättas.» Detta uttalande är

uppenbarligen grundat på det obestridliga faktum, att sammanlagda antalet

ärenden inom de fyra byråerna under första halvåret 1924 utgjort

väsentligt mindre än hälften av ärendena för ar 1922 — i förbigående må

anmärkas, att kommittén ej velat betunga kollegium med anskaffande av

uppgifter för år 1923, då kommittén i mycket ringa utsträckning byggt

sitt förslag pa statistiken. Tilläggas må, att kommittén givetvis icke

kunnat anse den nuvarande ärendesfördelningen mellan kollega byråer

orubblig — personalärendena synas exempelvis kunna förläggas till vilken

byrå som helst — och därför saknat varje anledning att anställa eu specifik

jämförelse för varje byrå för sig. Kommittén fortsätter: »Då emellertid

nedgången delvis torde vara beroende av tillfälliga orsaker, anser kommittén

sig icke kunna förutsätta, att de nuvarande sjöfarts- och industribyråerna

skulle kunna utan överbelastning upptaga allt det arbete, som nu

handlägges a handels- respektive bergsbyrån. Indragning av en byrå

synes däremot utan tvivel vara möjlig, och det gäller att söka den organisationsform,

som med en sådan utgångspunkt är den lämligaste.» Kommittén

har alltså icke i något avseende åberopat statistiken till förmån för

det förslag, för vilket kommittén stannat. Detta förslag hade kunnat

framläggas även om ärendenas antal ej nedgått.

Kommittén vill här framhålla, att det anförda stället är det enda i kommitténs

motivering, där den ifrågavarande statistiken över huvud taget

åberopats, och att detta följaktligen skett allenast beträffande ett förslag,

som kunnat ifrågasättas, men som icke blivit framlagt.

Vad de nuvarande särskilda byråerna angår, liar beträffande sjöfartsbyrån

kommittén å sid. 53 uttalat, att bland annat denna byrå ar betydligt

mera belastad än handels- och bergsbyråerna samt att detta ej minstgäller

byråchefsbefattningarna. Med tanke härpå är också kommitténs

förslag så anordnat, att det icke är uteslutet, att en avlastning av arbete

från sjöfartsbyrån kan bliva en följd därav.

Beträffande handel sbyrån däremot hyser kommittén den bestämda uppfattningen,

att denna byra icke vare sig kvantitativt eller kvalitativt

har en sådan arbetsbörda, att den försvarar sin ställning såsom särskild

byrå. Såsom stöd för behovet av en särskild handelsbyrå i kommerskollegium

åberopas å sid. 31 i utlåtandet »de under nuvarande utrikespolitiska

ef ter k rigsfö r hå Handen särskilt talrika handelspolitiska frågor, till vilka

kollegium har att taga ståndpunkt». Såsom en kommentar till detta uttalande

får kommittén hänvisa till en jämförelse mellan de å sid. 14 och

sid. 30 ff. i kommitténs betänkande intagna förteckningarna över vissa

större ärenden a respektive handels- och industribyrån. Särskilt kan härvidlag

erinras om att exempelvis frågan om handelstraktat med Ryssland

handlagts icke å handelsbyrån utan å industribyrån. I belysning

av dessa förhållanden förefaller det egendomligt, att kommerskollegium å

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17b.

sill. 32 i utlåtandet framhållit omöjligheten att bereda till handelsbyrun

hörande ärenden eu tillfredsställande behandling pa annan byrå.

Vad beträffar koininerskollegii antagande, (sill. 311, att kommittén icke

i tillräcklig grad beaktat hamutaxcärendenas betydelse för bedömande av

hanilelsbyräns arbetsbörda, är detta antagande ogrundat. Tvärtom bär

det förefallit kommittén, som om dissa ärendens handläggning till mycket

stoi- del toge byråns arbetskraft i anspråk.

Vad bergsbyrån angår, tiar kommittén icke kunnat anse bergshanteringens

historiska ställning i det svenska näringslivet, som av kommerskollegium

åberopats och som varit väl bekant för kommittén, utgöra tillräckligt

skäl. för att bibehålla eu särskild bergsby ra. ldn särskild byrå

för bergsärenden bör bibehållas endast under förutsättning, att de ärenden,

som röra bergshanteringen, vid jämförelse med andra näringsgrenars

intressen under nuvarande förhållanden skulle hava den omfattning och,

betydelse, att de krävde särskild avdelningschef i kommerskollegium. Sa

är emellertid enligt kommitténs uppfattning icke förhållandet. Kommittén

erinrar också om att före omorganisationen för ärenden angående

bergshanteringen och andra industriella näringar fanns eu gemensam byra

med ett tekniskt utbildat kommerseråd i spetsen. Såvitt kommittén kan

finna, skulle utrustningen med tekniskt utbildad personal a den av kommittén

föreslagna bergs- och industribyrån komma att bliva starkare än

personalutrustningen i nämnda hänseende å industribyran före omorganisationen.

Jämväl beträffande bergsbyrån måste för övrigt förslaget -ses ur den

synpunkt, som för kommittén varit avgörande, att det är tillfyllest med

tre byråer för den sammanlagda arbetsmängden å de nuvarande fyra ordinarie

fackbyråerna.

Vad beträffar ärenden angående kronans gruvegendom, har kommittén

utgått ifrån, att någon gruvdrift genom statens förvaltande ämbetsmyndigheter

icke kan ifrågasättas. Den uppgift, som kan ankomma på kollegium,

tonle i huvudsak inskränka sig till att i vissa förekommande fall verkställa

erforderlig utredning samt avgiva därpå grundade förslag. Skulle

det däremot bliva fråga om planläggning för utnyttjande genom statsdrift

i någon form av statens gruvandelar, torde det under alla förhållanden

vara ofrånkomligt att vidtaga särskilda anordningar, till vilka

man icke kan eller bör taga hänsyn vid bedömandet av förevarande organisationsfråga.

De av kollegium åberopade speciella statsintressena i fråga om bergshanteringen

hava sålunda icke av kommittén förbisetts, men kunna enligt

kommitténs uppfattning ej motivera bibehållandet av en särskild

bergsbyrå.

I detta sammanhang vill kommittén påpeka kollegii uttalande å sid. 15,

att kollegium förbehåller sig att i sinom tid, då statsfinansiellt mindre

brydsamma förhållanden råda och arbetet a bergsbyrån utan att erfordra

särskild personalförstärkning sådant medgiver, fa inkomma med det förslag

om återupptagande av arbetet med specialbeskrivningar över mineralfyndigheter,

vartill omständigheterna kunna föranleda. Då kommerskollegium

biträder förslaget om indragning av den ene förste byråingenjören

å bergsbyrån, åt vilken utarbetandet av specialbeskrivningar bär

varit anförtrott, vill det av detta uttalande förefalla, som om kollegium

räknade med att arbetet å bergsbyrån ej skulle komma att utfylla den

kvarstående personalens tid.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

154

I anledning av kommerskollegii anmärkning nederst å sid. 38, att kommitténs

uppgift, att registret över kronans gruvegendom föres på gruvkartekontoret,

är missvisande, vill kommittén anföra, att förevarande

misstag i formuleringen torde kunna rättas genom att orden »å gruvkarte

kontoret» utbytas mot »av den förste byråingenjör, som är föreståndare å

gr n v kartek ont o ret».

Fartygsinspektionsbyrån.

Avgörande för den centrala fartygsinspektionsmyndigketens ställning

synes böra vara, huru den lämpligaste avvägningen mellan sjöfartsintres

set och inspektionsintresset kan erhållas. Enligt kommitténs uppfattning

skulle man ernå det bästa resultatet i detta hänseende vid ett genomförande

av kommitténs förslag, som innebär, att båda intressena förenas

å en byrå under ledning av en byråchef. Jämväl till motverkande av utvidgningar

i kontrollorganisationens personalutrustning synes ett inläggande

av den centrala fartygsinspektionen såsom en sektion under

handels- och sjöfartsbyrån äga betydelse. Den omedelbara besparingen

i avlöningskostnad genom byräckefsbefattningens utbytande mot en byrådi

rektörstjänst bär däremot icke i någon mån utgjort motiv för förslaget.

Kommitténs uttalande angående personalbehovet å fartygsinspektionsbyrån

vilar på den av kommittén verkställda undersökningen av arbetet

a byrån. Vad kommittén yttrat om möjligheten a v minskning av den

underordnade personalen å byrån äger giltighet även bortsett från frågan

om minskning av den lokala kontrolIpersonalen.

Såsom kommittén uttryckligen framhållit å sid. 106 i betänkandet, är

kommitténs förslag angående placering av den nautiske byråinspektören

i lönegraden B 14 betingat av att den ingenjörstekniskt utbildade förste

by rå inspektören utbytes mot eu byråinspektör i nämnda lönegrad för uppnående

av större jämvikt mellan det nautiskt utbildade och det ingenjörtekniskt

utbildade elementet inom inspektionen. Eu reglering enbart av

förstnämnda tjänst skulle enligt kommitténs mening i förevarande sammanhang

vara förfelad.

Kollega redogörelse för det sätt, varpå chefen å sjöfartsbyrån för närvarande

deltager i fartygsinspektionsärendenas handläggning, synes kommittén

giva vid handen, att eu förvandling av fartygsinspektionsbyrån till

en sektion under handels- och sjöfartsbyrån icke skulle betyda någon väsentligare

ökning av arbetsbördan för kommerserådet å sistnämnda byrå,

försåvitt nämligen kollegium, såsom kommittén givetvis förutsatt, skulle

använda sin befogenhet att till byrådirektören å fartygsinspektionssektionen

delegera beslutanderätten i vissa ärenden.

Navigationsskolor nu.

1 sitt yttrande över kommitténs förslag angående navigationsskoleundervisningens

Organisation har kommerskollegium framställt vissa erinringar

mot de av kommittén åberopade tabellerna. Beträffande först tabellen

över medeltalet elever vid navigationsskolorna 1912—1922 har det

(sid. 60) synts kollegium uppenbart, att densamma för bedömande av elevstocken

vid skolorna måste bliva missvisande. Det vore nämligen för den

i frågan initierade en känd sak, att elevantalet under de första läsåren

efter skolornas omorganisation varit påfallande ringa i styrmans- och 2:e

maskinistklasserna. Tabellen syntes kollegium vid sådant förhållande i

häremot svarande delar sakna värde för den föreliggande undersökningen.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

155

Kollegium liar vidare, beträffande de av kommittén meddelade tabellerna

över antalet elever under läsåret 1922—1923 och läsaret 1923—1924,

anmärkt, att kommittén »i varje fall i sistnämnda tabell synbarligen icke

såsom elever upptagit personer, som sökt och vunnit inträde i respektive

klasser, utan angivit elevantalet vid annan tidpunkt: . Det syntes kollegium

självfallet, att »statistiken, för att vara vägledande vid bedömandet

av behovet av olika klasser vid navigationsskolorna, måste avse antalet

av vid varje läsare början inskrivna elever».

! anledning härav får kommittén meddela, att de i betänkandet intagna

tabellerna över medelantalet elever 1912—1922 och 1917 —1922 samt över

antalet elever läsåret 1922—1923 av kommittén atergivits efter en bilaga

till kominerskollegii ovannämnda skrivelse den 21 mars 1923. Kollegium

bar i sagda skrivelse åberopat ifrågavarande tabeller i, såvitt kommittén

kan finna, enahanda syfte, som kommittén nu använt samma tabeller.

Vad därefter ånger tabellen för läsåret 1923—1924, har denna sammanställts

pa grundval av eu katalog över navigationsskolorna för ifrågavarande

läsår, utgiven av kominerskollegii kommissionär för ärenden

tillhörande navigationsskoleinspektörens ämbetsområde. Siffrorna avse

elevantalet den 15 februari 1924.

Slutligen har kollegium (sid. 61) fäst uppmärksamheten på »den vilseledande

rubrikens å kolumn 2 i tabellen å sid. 67 i kommitténs betänkande:

»Högsta antal elever enligt föregående tabeller. Enligt kollegii

mening borde kolumnen rubricerats: »Högsta medelantalet elever enligt

föregående tabeller.» Kommittén måste vidhålla, att dess rubricering är

riktig och skulle varit det, även om tabellen utgjort eu sammanställning

allenast av medeltalssiffror. Så är emellertid icke förhållandet. Tabellen

innehåller eu sammanställning av dels medeltals-, dels år ssiffror; genom

hänvisningen till »föregående tabeller» har karaktären av sammanställning

ur dessa klart betonats. Den av kollegium föreslagna rubriceringen

skulle däremot blivit oriktig och missvisande.

Såsom kollegium (sid. 58) anmärkt, har kommittén förbisett, att de i

reglementet för navigationsskolorna bestämda terminsavgifterna genom

särskilda kungl. brev undergått vissa förhöjningar.

Beträffande de vid skolan i Göteborg anordnade dubbla l:e och 2:e

maskinistklasserna upplyser kollegium (sid. 66), att desamma, i motsats

till vad kommittén å sid. 71 i betänkandet uppgivit, alltsedan början av

läsåret 1923—1924 icke varit förlagda till olika tider. En uppgift i motsatt

riktning har tidigare inom kollegium muntligt lämnats kommitténs

sekreterare. Med hänsyn till den nu lämnade upplysningen bortfaller den

tvekan, kommittén vid avfattande av sitt förslag hyst beträffande lämpligheten

att indraga eu l:e och en 2:e maskinistklass.

Kollegium har, som det vill synas av uttrycket »i mån av behov» i

kommitténs hemställan beträffande navigationsskolorna (sid. 145 i kommitténs

betänkande), dragit den slutsatsen, att de av kommittén förordade

skeppare- och 3:e maskinistkurserna i Härnösand och skepparekurserna i

Kalmar enligt kommitténs uppfattning skulle hava endast tillfällig karaktär.

Något stöd för en sådan uppfattning finnes icke i kommitténs betänkande.

Vad beträffar kommitténs förelag om indragning av navigationsskolan i

Härnösand, synes kollegium icke vilja bestrida, att tillräckliga skäl för

en sådan indragning förebragts, därest frågan bedömes allenast med hänsyn

till ande rv is n i n gsb e h o v et. Vid dylikt förhållande synes något av
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

seende svårligen kunna fästas vid de invändningar, som ur ortssynpunkt

framförts eller kunna framföras mot förslaget.

Skeppsmätrimgsväsendet.

Ifråga om personalbehovet för den centrala skeppsmätningskontrollen

har kollegium å sid. 72 i utlåtandet antytt, att kommittén skulle gjort sig

skyldig till ett felaktigt återgivande av skeppsmätningskommitterades i

betänkande den 30 september 1911 framlagda förslag i denna del. I anledning

härav finner kommittén det tillräckligt att meddela, att kommitténs

uppgift är hämtad, icke, såsom kollegium antagit, från nämnda kommitterades

motivering, utan från det å sid. 384 i kommitterades betänkande

intagna stat förslaget, som upptager just den personal, besparingskommittén

angivit.

I likhet med kommerskollegium har bespa rings kommit ten vid avfattande

av sitt förslag i denna del utgått från den uppfattningen, att »kostnadshänsynen

icke bör vara i första hanel utslagsgivande vid den förevarande

frågans bedömande, då ju mätningsförrättningarna väsentligen avse att

tillgodose ett betydande rent fiskalisk! statsintresse, som icke under några

förhållanden får eftersättas».

Fa r tygsi nspektionen.

I fråga om förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet har kommittén

icke, såsom kollegium i sitt utlåtande synes vilja göra gällande, någon

principiellt motsatt uppfattning mot den av kollegium uttalade. Tvärtom

har kommittén i betänkandet uttryckligen och bestämt uttalat sig för behovet

av en effektiv kontroll såväl ur sjöfartssäkerhets- och social synpunkt

som av hänsyn till internationella förhållanden på förevarande område.

De principiella invändningar, som kollegium riktar mot kommitténs

förslag i denna del, träffa därför icke detta förslag. Kommittén har

icke, såsom kollegium antyder, avsett, att de klassade fartygen skulle som

regel helt undandragas fartygsinspektionens kontroll. En sådan tanke

har ej heller kommit till uttryck i kommitténs betänkande. Tvärom uttalar

kommittén å sid. 100 i betänkandet: »Det är uppenbart, att ett försök

från ett rederis sida att begagna sig av den minskade inspektionen

snart skulle bliva bekant och föranleda ingripande från inspektionsmyndighetens

sida. — Rent tekniskt kunde man måhända tänka sig någon annan

gräns mellan områdena för skyldigheten och för rättigheten att verkställa

inspektion än klassningen. I praktiken torde emellertid varje annan

gränslinje te sig mer eller mindre godtycklig. Den föreslagna gränsen

torde ock vid en förståndig tillämpning böra visa sig ganska tillfredsställande.

» Det synes kommittén självfallet, att, då på grund av anmälan

eller eljest behov av inspektion å klassat fartyg av inspektionsmyndigheten

anses föreligga, inspektion skall äga rum i de avseenden, inspektioner

eljest pläga ske.

I detta sammanhang anser kommittén sig böra begagna tillfället att

framhålla ytterligare eu möjlighet till förenkling i fråga om fartygsinspektionens

arbete, nämligen att andre inspektörer skulle kunna få rätt

att efter uppdrag, var inom sitt kompetensområde, på eget ansvar verkställa

sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar ej allenast såsom

nu beträffande fartyg i inrikes fart utan även beträffande fartyg i utrikes

fart. Härigenom torde förste inspektörerna befrias från icke så få

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuttyl. Muj:t.s prujxjxitujii AV 178.

IT,7

göromål av företrädesvis formell beskaffenhet med förrättningar, som redan

nn i realiteten verkställas av andre inspektörer.

Vid sitt ståndpunktstagande till frågan om inspektionens omfattning

har kommittén grundat sin upj)fattning även pa det av kommerskollegiuni

omnämnda utländska material, som stått till kommitténs förfogande.

Kommittén vill härvidlag hänvisa till följande uttalande a sid. 99 i stänkandet:

»Den i främmande hinder och synnerligast i England förekommande

inspektionen inriktar sig för övrigt på en uppsikt icke blott över

inhemska utan äiven utländska fartyg i brittiska hamnar, en kontroll, som

sträcker sig icke blott till frågan om sjövärdigheten utan iiven till sociala

förhållanden. Svenska fartyg kunna otvivelaktigt i många avseenden

vänta sig en gynnsammare behandling i främmande länder, om en vederhäftig

svensk sjövärdighetskontroll och social tillsyn finnes anordnad.

Med vissa länder finnas överenskommelser träffade om ömsesidigt respekterande

i större eller mindre grad av det andra landets kontrollåtgärder.»

Kommerskollegium synes i själva verket ha i huvudsak byggt hela sin

bevisföring i fråga om de av kommittén föreslagna inskränkningarna i

personalorganisationen på den förutsättningen, att någon indragnings

möjlighet icke skulle förefinnas, utan att de av kommittén ifrågasatta

ändringarna i kontrollföreskrifterna vidtoges. Kommittén måste emellertid

vidhålla, att vissa indragningar kunna ske alldeles oavsett dessa ändringar

samt att denna möjlighet vinner bekräftelse'' av den av kommittén

anförda statistiken beträffande de olika befattningshavarnas arbetsprestationer

i de skilda distrikten. Härvid måste uppenbarligen tagas i betraktande,

att, såsom kollegium självt framhållit, siffrorna å antalet förrättningar

icke äro enbart avgörande utan att hänsyn måste tagas även till

förrättningarnas art inom olika distrikt.

Vad särskilt Karlstads distrikt beträffar, synes av den av kommittén

åberopade statistiken i förening med den omständigheten, att siffrorna för

ifrågavarande distrikt avse förrättningar å mindre fartyg, framgå, att arbetets

kvantitet icke är större än att arbetet bör kunna ombesörjas av de

enligt kommitténs förslag kvarstående befattningshavarna i Göteborgsdist

riktet med dess nya omfattning.

Från kommitténs sida är emellertid intet väsentligt att erinra mot att,

såsom kollegium synes finna lämpligare, i stället för den nautiskt utbildade

andre fartygsinspektören i Kristinehamn extra funktionären med

nautisk utbildning i Göteborg indrages. Detta synes företrädesvis hava

den innebörden, att inspektioner å fartyg i Vänern-trafik i mindre utsträckning

än vad kommittén tänkt sig komma att ske i Göteborg. Därjämte

är det givetvis tänkbart, att i Göteborg behållen en maskintekniskt

utbildad och i stället indrages en ingenjörstekniskt utbildad andre inspektör.

Utbytes samtidigt den maskintekniskt utbildade inspektören i

Karlstad mot en ingenjorstekniskt utbildad andre inspektör — vilket synes

innebära vissa fördelar — så skulle det nya Göteborgsdistriktet med de

sålunda ifrågasatta ändringarna i sin helhet få sammanlagt praktiskt

taget alldeles samma utrustning, som kommittén föreslagit.

Kommittén har svårt att tro, att resultatet av de av kommittén föreslagna

indragningarna inom Göteborgs- och Karlstadsdistrikten skulle

komma att få till resultat, att förste fartygsinspektören i Göteborg nödgades

företaga tjänsteresor i tillnärmelsevis den omfattning, som kollegium

beräknat. Det allra väsentligaste av det arbete, som kommer att erfordras

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

inom det nuvarande Karlstadsdistriktet, synes nämligen böra kunna utan:

olägenhet överlämnas till andre inspektörer.

Vidkommande Oskarshamnsdistriktet framgår av den av kommittén meddelade

utredningen, vilken icke av kommerskollegium blivit vederlagd* att

förrättningarna inom detta distrikt till alldeles övervägande del äro av

beskaffenhet att kunna verkställas av de två andre fartygsinspektörer*

vilka enligt kommitténs förslag skulle komma att bibehållas med placering

i Oskarshamn respektive Kalmar.

I fråga om Malmödistriktet torde det vara tillräckligt att beträffande

den till Sölvesborg förlagde andre fartygsinspektören med maskinteknisk

utbildning hänvisa till den av kommittén meddelade arbetsredogörelsen

med särskilt understrykande av de av honom utförda förrättningarnas

beskaffenhet.

Vad angår Sundsvallsdistriktet, torde vad kollegium anfört icke innefatta

tillräckliga skäl för bibehållande av den till indragning föreslagne andre

inspektören. Sammanlagda antalet av de å förste och andre fartygsinspektören

redovisade förrättningarna är nämligen icke större, än att med ändrad

arbetsfördelning det bör kunna vara möjligt att undvara ifrågavarande

andre inspektör.

Om, såsom kommittén ifrågasatt, vissa slag av förrättningar, som nu äro

förbehållna förste fartygsinspektör, överlämnas åt andre inspektör, torde

någon utökning av inspektionens resekostnader icke — såsom kollegium

beräknat — behöva befaras.

Vad slutligen beträffar den av kollegium ifrågasatta omregleringen av

distriktens omfattning, synes vad kollegium därvidlag anfört i- själva verket

innebära ett instämmande i att de av kommittén till indragning föreslagna

Karlstads- och Oskarshamnsdistriktetn för närvarande hava en allt

för ringa arbetsbörda i förhållande till övriga distrikt.

Elektriska sektionen och inspektionen.

Kommitténs förslag i denna del grundar sig därpå, att kommittén funnit

det antagligt, att, om den av kommittén till undvikande av dubbelarbete

föreslagna ändrade arbetsfördelningen genomföres, arbets besparingen

skall komma att motsvara en arbetskraft. Till följd härav har

kommittén funnit sig kunna förorda indragning av extra förste byråingenjören

å sektionen.

I övrigt föranleder vad kollegium i denna del anfört icke något annat

uttalande från kommitténs sida än att kommittén icke förbisett (jfr sid.

113 i utlåtandet), att extra förste byråingenjören behandlar registreringsärenden.

Den nuvarande arbetsför-delningen å sektionen är emellertid med

hänsyn till kommitténs utgångspunkt utan betydelse för förslaget.

Till sist vill kommittén understryka, att det tröttsamma detaljbemötandet

från kommitténs sida föranletts av kommerskollegii upprepade uttalanden

om felaktigheter och misstag i kommitténs betänkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts proposition Nr 178’.

i:>!)

Bilaga B.

Kommerskollegii promemoria <len 14 mars 1925.

Sedan kommerskollegium den 28 februari 1925 avgivit underdånigt utlåtande

över statens besparingskommittés den 4 i samma månad avgivna

betänkande med förslag angående kollegium och underlydande myndigheter

samt kommittén, i anledning av åtskilliga i kollega utlåtande framställda

anmärkningar mot kommitténs sakliga uppgifter, sedermera avgivit

en promemoria, enligt kommitténs uppgift åsyftande ett beriktigande

av dessa anmärkningar, har kollegium ansett sig höra, så långt tiden det

medgivit, något närmare belysa kommitténs nya inlägg i ämnet.

Kollegium vill då först, i anledning av vad kommittén i sin promemoria

inledningsvis anfört, fästa uppmärksamheten på att kollegium med sin

redogörelse för tillkomsten av nuvarande organisation och den därtill anknutna

motiveringen för sitt avstyrkande av kommitténs förslag i fråga

om ändrad byråindelning m. m. så mycket mindre kan hava avsett att

göra gällande, att den nuvarande organisationen voro -.orubbligt. fastslagen»,

som ju kollegium såväl tidigare som i anslutning till kommitténs

förslag tillstyrkt ett flertal indragningar och besparingar inom kollegium.

Kollegium bär fastmer velat med denna redogörelse belysa sin åsikt om

det enlig! kollegii mening ej välbetänkta i att »efter så kort tids verksamhet

giva den vunna erfarenheten till spillo genom att helt och hållet

sönderbryta den nuvarande grundligen förberedda organisationen och ersätta

densamma med en, åtminstone såvitt framgår, av den synliga utredningen,

på mycket lösliga och, enligt vald av det följande närmare framgår,

till och med felaktiga premisser grundad ny organisationsplan .med

följder, för vilka kollegium vill frånsåga sig allt ansvar». Kollegii bedömande

av de föreliggande spörsmålen utgör sålunda endast resultatet

av ett avvägande mellan å ena sidan erfarenheterna av den nuvarande

organisationen och å andra sidan de motiv — i den mån sådana över huvud

taget förekomma — som kommittén anfört till stöd för sina ändringsförslag.

Vidkommande härefter kommitténs »bemötande punkt för punkt av kollegii

detaljanmärkningar» torde förtjäna uppmärksammas följande.

Detta bemötande börjar med ett fastslående av ett av kommitténs misstag,

nämligen misstaget i fråga om innebörden av den från kollegium

lämnade statistiken över ärenden inom kollegium. Kollegium finner den

kommitténs uppgift synnerligen anmärkningsvärd, att denna kommitténs

missuppfattning »icke utövat något som helst inflytande» på kommitténs

förslag, vilket omdöme kommittén något senare uttrycker i ord med något

annan innebörd, nämligen att de ur statistiken hämtade siffrorna »icke

föranlett» något förslag till organisationsändring från kommitténs sida.

Kollegium påvisar här nedan under rubrik »Ändrad byråorganisation»,

att kommittén i själva verket torde fäst större vikt vid föreliggande uppgifter

än som nu göres gällande. Till ytterligare belysande härav må

redan nu erinras därom, att kommittén, sedan de ursprungliga uppgifterna

av kollegium lämnades, vid icke mindre än tyå skilda tillfällen, nämligen

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

i maj ock så sent som i oktober—november 1924, begärt kompletteringar

av desamma, .nämligen för respektive år 1922 och första halvåret 1924.

I detta sammanhang vill kollegium icke underlåta att framhålla, att

genom kommitténs sekreterare och biträdande sekreterare på ort och ställe

verkställd undersökning av arbetsbelastningen å de olika byråerna inom

kollegium under en å två månader synes kollegium — förklarligt nog till

följd av de kollegium åvilande arbetsuppgifternas omfattning och mycket

skiftande art — vara en ganska osäker grund för möjligheten, åtminstone

för kommitténs övriga ledamöter, att bilda sig en riktig uppfattning härutinnan,

helst bland dessa övriga ledamöter icke någon varit i tillfälle

att förvärva annat än en mycket begränsad kännedom i varje fall om kollega

nuvarande arbetsområde och dithörande förvaltning.

Kommittén förmäler sig hysa den uppfattning, att, bortsett från »ett

par obetydliga förbiseenden angående detaljer, vilka icke av kollegium

ens påståtts hava relevans för de av kommittén framställda förslagen»,

kommitténs missuppfattning av statistiken vore den enda missuppfattning

(misstag), till vilken kommittén gjort sig skyldig. Häremot må särskilt

anföras den synnerligen betänkliga utgångspunkt, kommittén bland annat

angivit för sitt förslag i fråga om fartygsinspektionen, nämligen att fartygs

utrustningsanordningar i säkerhetssyfte såväl som i socialt hänseende

å klassade fartyg skulle i allmänhet befinna sig i gott eller åtminstone

tillfredsställande skick eller att föreskrifterna i övrigt frivilligt

efterlevdes av de, i regel, större rederier, som äga klassade fartyg. Kollegium

har i sitt utlåtande påvisat, att kommitténs omdöme på denna

verkligt vitala punkt, om också i många fall riktigt, generellt sett tydligt

jävas av erfarenheten inom fartygsinspektionen, vilken erfarenhet ock

sedermera bekräftats av yrkesinspektionens chefsmyndighet, socialstyrelsen.

Vidare må här bland annat erinras om det misstag, varå kommittén

grundar sitt förslag om indragning av den nautiskt utbildade fartygsinspektörsbefattningen

i Hälsingborg, nämligen på det, enligt vad kollegium

i sitt utlåtande angivit, felaktiga antagandet, att en stor del av de

de fartyg, som nu inspekteras av Hälsingborgsinspektören, givetvis anlöpa

Malmö och Göteborg och andra hamnar, där inspektör finnes.

Kommittén framhåller, att den i dess betänkande meddelade tabellen över

inkomna ärenden å vissa avdelningar inom ämbetsverket under olika år

dels före, dels efter verkets omorganisation icke vore avsedd att giva

någon uppfattning om arbetsbelastningen å kollega byråer under skilda

ar och att siffrorna i nämnda tabell över huvud taget ej vore alls jämförliga.

Då kommittén ej tidigare gjort något direkt uttalande i denna

riktning — vilket eljest synts naturligt, enär ju enligt gängse bruk i tabellform

meddelade uppgifter avse att lämna jämförbara siffror om ej

annat utsäges — och då kommittén vidare för åren efter omorganisationen

utelämnat ärendena på eu liel sektion, medan motsvarande ärenden

medtagits för föregående år, har kollegium ansett sig i sitt utlåtande böra

närmare belysa ifrågavarande förhållande, särskilt som detsamma icke

kunde anses vara utan betydelse vid bedömande av förslaget till viss omorganisation

av kollegii byråer.

Förslaget om upphörande av specialbeskrivningarna över mineralfytidigheter.

Vid det förhållandet, att kollegium föreslagit nådig förklaring, att med

utarbetande och offentliggörande av nu ifrågavarande specialbeskriv
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kung!. Maj.ts proposition Nr 178.

ningar skall tillsvidare anstå, synes det åtminstone kollegium, som om

ytterligare diskussion i detta ämne i frågans nuvarande läge vore skäligen

överflödig.

Förslaget om inskränkning av verksamheten, för främjande i allmänhet

av hantverk och mindre industri.

Härutinnan vill kommittén göra gällande, att eu viss brist på överensstämmelse

skulle förefinnas mellan kollega uttalanden i dess utlåtanden

den 21 mars 1923 och den 28 februari 1925 angående särskilt mässor och utställningar,

som avse hantverk och konstindustri m. m. Förhållandet är

ju, såsom framgår av kollega sistnämnda skrivelse, att denna verksamhet

faktiskt varit inställd sedan ett flertal år tillbaka (sedan 1921). År 1923

kunde man ju ännu hysa viss tvekan, huruvida anledning kunde komma

att föreligga att i visst fall åter upptaga dylik verksamhet. Någon anledning

till tveksamhet på denna punkt har icke längre synts kollegium

föreligga med hänsyn till det påpekade faktiska läget. Kollegium har

även med fästat avseende härpå ansett sig icke böra motsätta sig, att

konsulentbefattningen överföres på övergångsstat, dock under viss reservation

med hänsyn till de konsekvenser, detta kunde medföra i avseende å

fullgörandet av konsulenten fortfarande åvilande göromål, samt till framtida

eventuell utökning av desamma.

Något utförligare ordande om denna del av kommittébetänkandet torde

under dessa förhållanden icke vara erforderligt.

Stipendieårenden.

Ej heller giva kommitténs invändningar i fråga om stipendieärendena

anledning till bemötande från kollega sida, utan tillåter sig kollegium

härutinnan hänvisa till den förut i ämnet lämnade utredningen och vad i

samband därmed anförts.

Ändrad byråorganisation.

Efter förmenande, att kollega hela argumentering på denna punkt, såsom

den kommit till synes i utlåtandet, konsekvent ledde till sådana krav

på representation av fackmän för olika områden av samhällslivet, som

icke kunde tillgodoses inom statsförvaltningen, framhåller kommittén i

sin nu avgivna promemoria, att det sålunda ej vore tänkbart att för varje

betydelsefull näringsgren skaffa en särskild fackrepresentant inom kollegium

och att det avgörande för organisationen alltid måst bliva en beräkning

av den sammanlagda arbetsbördan och en lämplig uppdelning av

arbetet i dess huvudsakliga grenar.

Det synes kollegium, som om kommitténs konklusioner beträffande konsekvenserna

av kollegii argumentering i nu ifrågavarande avseende i påfallande

grad ginge vid sidan av saken. Vad som i första hand kräver bedömande

är ju, i vad mån tillräckligt fog föreligger för att för en viss

näringsgren skapa ett på beaktande av dess intressen särskilt inriktat och

specialiserat organ. Kan man konstatera, att detta är fallet, innefattar

nästa steg ett bedömande, huruvida det på statsförvaltningen inom varje

sådan näringsgren ankommande arbetet är av sådan tillräcklig omfattning,

att det motiverar också sin särskilda representant med tillhörande

biträdespersonal. I samma mån som detta befinnes icke vara fallet beträffande

en viss näringsgren och hithörande fackliga uppgifter därför sammanföras

med uppgifterna inom en annan gren, i samma mån måste tyd
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 142 käft. (Nr 178.)

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ligen organets förmåga att bevaka just ifrågavarande grens intressen såsom

sådana och det allmännas synpunkter i ämnet i viss grad förringas.

Det är detta och ingenting annat kollegium med sin argumentering velat

framhålla, och kollegium kan icke finna kollegii ifrågavarande argumentering

annat än stå i full överensstämmelse med kommitténs uppfattning,

att det »avgörande för organisationen måste alltid bliva en beräkning av

den sammanlagda arbetsbördan och en lämplig uppdelning av arbetet i dess

huvudsakliga grenar». Det föreliggande spörsmålets kärnpunkt är fastmer

den, att kollegium och kommittén beträffande beräknandet av den

sammanlagda arbetsbördan och den lämpliga uppdelningen av arbetet i

dess huvudsakliga grenar kommit till skiljaktiga resultat, i det att kollegium

funnit en uppdelning efter en var av de särskilda näringsgrenarna

handel, sjöfart, industri samt bergshantering alltjämt vara att förorda ur

alla på frågan inverkande synpunkter.

Kollegium har icke, såsom kommittén nu synes vilja göra gällande, påtalat,

att kommitténs förslag icke blivit i detalj utformade. Kollegium har

däremot riktat anmärkning mot den bristande preciseringen och motiveringen

av kommitténs förslag. Kommitténs erinran, att det enligt sakens

natur vore omöjligt att med kommitténs mycket omfattande uppdrag upprätta

detaljerade förslag, synes kollegium med hänsyn härtill knappast erforderlig.

Emellertid kan kollegium icke dela kommitténs uppfattning

om, varest gränsen för kommitténs skyldighet att precisera sina förslag

rätteligen bör dragas. Enligt kommitténs uttalande måste upprättandet

av detaljerade förslag ankomma på vederbörande ämbetsverk, därest det

ej kunde påvisas, att besparingsförslaget vore ogenomförbart. Det synes

emellertid kollegium självfallet, att de förslag, som av kommittén framläggas

och avse förändringar i bestående organisationer, måste, då de avlämnas,

föreligga i så pass preciserat skick, att deras genomförbarhet ter

sig åtminstone såsom sannolik eller i varje fall, att deras innebörd över

huvud taget kan bedömas.

Belysande för den alltjämt bristande preciseringen av kommitténs ifrågavarande

förslag är, att kommittén ej ens nu, sedan bristerna härutinnan

påtalats, närmare angivit de ärendesgrupper, som kommittén avsett för

den allmänna byrån, i annan mån än att kommittén numera uttryckligen

angiver, att en förläggning av nuvarande handelsbyråns taxeärenden till

nämnda allmänna byrå dock givetvis kunde komma att befinnas lämplig.

Med kollegii utgångspunkter i fråga om gagnet av olika ärendens möjligast

sakliga behandling förefaller det alltjämt innebära ett underskattande

av dessa taxeärendens betydelse för handel och sjöfart att förlägga

deras handläggning till en byrå med väsentligen annan inriktning än den

i egentlig mening fackliga. Vikten av ett tillräckligt beaktande härav

förringas enligt kollegii mening icke i någon mån av den av kommittén

nu anförda omständigheten, att dessa taxeärenden i viss utsträckning äro

»kommunala ärenden». Innebörden av denna deras karaktär av kommunala

ärenden kan icke inverka på sättet för deras behandling inom kollegium.

Kommittén gör numera gällande, att ärendesstatistiken och kommitténs

missuppfattning av denna icke utövat något som helst inflytande på kommitténs

förslag. Av kommitténs uttryckliga ord å sid. 53 i betänkandet

framgår emellertid tvärtom klart och tydligt, att denna statistik påverkat

kommittén vid dess överväganden i förevarande angelägenhet. Av betänkandet

i övrigt kan ej heller utläsas, att kommitténs förslag skulle blivit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

Un)

framlast även om kommittén icke trott sig ur siffrorna kunna utläsa någon

nedgång i ärendenas antal.

Enligt kollega åsikt är det just ärendenas antal och omfattning på de

olika byråerna, som i själva verket utgöra, förutom ärendenas olika art,

ett avgörande hinder för genomförandet av den av kommittén föreslagna

ändrade byråindelningen.

I detta avseende spelar kommitténs utgångspunkt bland annat i fråga

om halvåret 1924 en avgörande roll. Kollegium kan icke finna kommitténs

uttalande: »enligt vad den i det föregående införda statistiken visar, har

också antalet ärenden inom kollegii byråer under senare tid nedgått så

avsevärt, att eu dylik sammanslagning möjligen kunde ifrågasättas», på

sätt kommittén nu gör gällande, »uppenbarligen grundat på det obestridliga

faktum, att sammanlagda antalet ärenden inom de fyra byråerna under

första halvåret 1924 utgjort väsentligt mindre än hälften av ärendena

för år 1922». Då kommittén i detta sammanhang med »en dylik sammanslagning»

avsåg en sammanslagning av handels- och sjöfartsbyråerna å

ena sidan samt industri- och bergsbyråerna å andra sidan utan inrättande

av någon ny byrå i stället, förefaller det oförklarligt, huru den omständigheten,

att ärendenas antal förmenas hava nedgått beträffande alla fyra

byråerna sammantaget, skulle kunna ens hypotetiskt åberopas såsom stöd

för sammanslagning av de två förstnämnda byråerna, beträffande vilka i

själva verket, om de betraktas för sig och om hela den tillgängliga statistiken

beaktas, ärendenas antal företer ökning. Det är också denna omständighet,

som föranlett kollegii antagande om ett misstag från kommitténs

sida på förevarande punkt.

Beträffande sjöfartsbyråns arbetsbörda hänvisar kollegium till vad kollegium

i sitt utlåtande i ämnet anfört.

Vidkommande härefter kommitténs nu avgivna omdömen i fråga om

handelsbyrån torde böra uppmärksammas, att kommittén synes ej tillräckligt

hava beaktat den arbetskvantitet för särskilt vissa byråchefer inom

kollegium, som ligger däri, att de måste i större eller mindre utsträckning

deltaga i behandlingen av ärenden, vilkas beredning och föredragning tillhöra

annan byrå. Att en ganska väsentlig anpart av detta samfällda arbete

faller på chefen för handelsbyrån följer av det nära samband, som

handelsfrågorna ofta äga med industri- och sjöfartsfrågor.

Vad särskilt angår kommitténs påpekande, att frågan om handelstraktat

med Ryssland handlagts icke å handelsbyrån utan å industribyrån,

måste sålunda framhållas, att, ehuru givetvis detta ärende på grund av de

personliga förhandlingar med ett antal industriidkare, som ärendet påkallade,

kom att beredas och föredragas av chefen för industribyrån, dess

behandling dock tog jämväl byråchefernas å handels- och sjöfartsbyråernas

tid i ej oväsentlig utsträckning i anspråk.

När kommittén erinrar om att före kollegii omorganisation för ärenden

angående bergshanteringen och andra industriella näringar fanns en

gemensam byrå med ett tekniskt utbildat kommerseråd i spetsen, måtte

kommittén närmast ha tänkt på förhållandena sådana de förelågo före år

1912. Detta år utnämndes nämligen en juridiskt utbildad tjänsteman till

chef för nu ifrågavarande byrå och denne kvarstod i denna befattning,

tills byrån med ingången av år 1920 även formellt uppdelades i två. Som

kollegium i sitt yttrande över kommitténs betänkande haft tillfälle framhålla,

påbörjades nämligen en sådan uppdelning redan 1902, i och med det

att dåvarande sekreteraren tidvis som adjungerad ledamot handlade vissa

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ärenden, och från 1 juli 1912 blev byrån ju i viss mån uppdelad i två genom

anställande av en extra föredragande med egen sekreterare och personal

i övrigt. Denna post som extra föredragande innehades från hösten

1912 till omorganisationen av tekniskt utbildade personer.

Ehuru kollegium hyser den åsikten, att man icke bör underlåta att tillgodogöra

sig de erfarenheter, som den historiska utvecklingen kan giva,

och att i nu ifrågavarande fall utvecklingen under liden 1902—1919 är

särskilt belysande för behovet av en uppdelning av den dåvarande industri-

och bergsbyrån, har kollegium dock icke tillmätt detta förhållande

avgörande betydelse utan får såsom huvudmotiv för sin ståndpunkt i avseende

å bibehållandet av en särskild bergsbyrå åberopa sin i utlåtandet

den 28 nästlidna februari anförda uppfattning om omfattningen och betydelsen

av de bergshanteringen berörande ärenden, som kollegium har att

handlägga.

Förty gsinspektionsby rån.

Kommitténs uttalanden rörande fartygsinspektionsbyrån föranleda särskilda

uttalanden från kollegii sida i förevarande sammanhang allenast

såtillvida, att kollegium dels anser det svårt att förstå, hur ett inläggande

av den centrala fartygsinspektionen såsom en sektion under en handelsoch

sjöfartsbyrå skulle äga någon betydelse till motverkande av utvidgningar

i kontrollorganisationens personalutrustning, dels finner det betänkligt,

om ytterligare beskärning av anslaget till extra personal å fartygsinspektionsbyrån

nu skulle ifrågakomma. I sistnämnda avseende och

i övriga delar tillåter sig kollegium allenast hänvisa till sitt utlåtande i

ämnet.

Navigationsskolorna.

Det är fullt riktigt, som kommittén anför, att den i kollegii utlåtande

den 21 mars 1923 åberopade bilagan upptog en sammanställning jämväl

över elevantalet 1912—1922, tidigare bifogad kollegii ämbetsberättelse

över navigationsskolornas verksamhet läsåret 1921—1922 för att åskådliggöra

elevantalet under en gången 10-årsperiod. I förstnämnda sammmanhang

medtogs denna sammanställning emellertid enbart i syfte att belysa

det relativa elevtilloppet till de olika skolorna och olika klasserna. Den

låg sålunda icke till grund för kollegii uttalanden angående undervisningsbehovet

och har icke överhuvudtaget funnit någon som helst användning

för detta syfte, som emellertid för kommittén i detta sammanhang

varit utgångspunkten.

Till följd av den betydande nedgången i elevantalet i styrmans- och 2:e

maskinistklasserna under de första läsåren efter omorganisationen 1912

uppgjordes tabellen över elevantalet 1917—1922 såsom mera lämplig att

ligga till grund för bedömande av eventuella indragningar vid navigationsskolorna.

Kollegii uttalande i nämnda utlåtande grundar sig också

på nämnda tabell, vilket även tydligt framgår av kollegii jämförelse mellan

elevantalet i styrmansklasserna i Härnösand och Malmö. Kollegium

uttalade därvid: »Inom denna skolas (Härnösand) navigationsavdelning

har medelantalet elever i styrmansklassen varit endast obetydligt mindre1

än i exempelvis motsvarande klasser vid navigationsskolan i Malmö».

Medelantalet elever i Malmö under nämnda tidsperiod utgjorde nämligen

Kurs. gjord nu.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr J78.

165

14 i varje klass, i Härnösand 12. Skulle elevantalet enligt tabellen 1912—

1922 legat till grund, skulle elevantalet varit lika stort i var och en av

styrmansklasserna i Malmö och Härnösand, i vilket fall kollegium givetvis

hade framhållit detta.

Tabellen 1922—1923 grundade sig på från navigationsskolorna inkomna

namnuppgifter å eleverna. Sedermera, när skolornas årsberättelser efter

examinas avslutande inkommo, visade sig, att de förut lämnade uppgifterna

från viss skola voro ofullständiga. Tabellen 1923—1924, som av kommittén

sammanställts och mot vilken kollega anmärkning i främsta rummet

riktas, avser, som kommittén nu framhåller, elevantalet vid annan tidpunkt

än den enligt kollega mening riktiga.

Angående »den vilseledande rubriken» å kolumn 2 vill kollegium endast

framhålla, att i själva verket samtliga i kolumnen upptagna siffror äro

medeltalssiffror, vilka alla hämtats från tabellen 1917—1922 utom en, hämtad

från tabellen 1912—1922.

Vad angår de dubbla l:e och 2:e maskinistklasserna vid navigationsskolan

i Göteborg, har vederbörande tjänsteman inom kollegium ansett sig

kunna förmoda, att den muntligt lämnade uppgiften avsåg de även dubbla

sjökaptens- och styrmansklasserna vid nämnda skola. Av dessa börja

fortfarande 1 sjökaptens- och 1 styrmansklass vid senare tidpunkt. Detta

framgår även av den av kommittén i annat sammanhang åberopade

katalogen. Om en l:e och en 2:e maskinistklass vid Göteborgs navigationsskola

varit framtlyttade, hade säkerligen även detta blivit omnämnt

i katalogen. Med kollega utgångspunkter i fråga om de grunder, varefter

behovet av maskinistklasser skall bedömas, har den omständigheten, huruvida

framflyttning av nu ifrågavarande klasser äger rum eller ej, icke inverkat

på kollega ställningstagande, varför kollegium härutinnan kan inskränka

sig till att åberopa sitt utlåtande i ämnet.

Uttrycket »i mån av behov» vad angår skeppar- och 3:e maskinistklasserna

i Härnösand och Kalmar kan kollegium med hänsyn till kommitténs

beräkning av antalet klasser i allmänhet ej tolka på annat sätt, än att kurser

i Härnösand och Kalmar skulle anordnas, i händelse sådant vore behövligt

med hänsyn till elevantalet i dessa klasser vid navigationsskolorna i

Stockholm, Göteborg och Malmö eller möjligen, att sådana kurser skulle

anordnas, om tillräckligt elevantal anmäler sig till genomgående av respektive

kurser i Härnösand och Kalmar. Ovissheten om kurs skall äga

rum vid nämnda skolor kommer sålunda alltjämt att kvarstå. Skulle kommittén

avsett, att nu ifrågavarande klasser skulle vara fasta, årligen återkommande,

synes kollegium för övrigt uttrycket »i mån av behov» fullständigt

sväva i luften.

Skeppsmätning sväsendet.

Den av kommittén meddelade utredningen på förevarande punkt måste

anses vara ofullständig genom att kommittén, såvitt av nu föreliggande

promemoria framgår, inskränkt sig till att hämta erforderliga upplysningar

allenast ur statförslaget utan att förvissa sig om vad motiven härtill

innehölle.

Den lokala fartygsinspektionen.

Kommerskollegium har icke förnekat kommitténs uttalande om behovet

av en effektiv kontroll, såväl ur sjöfartssäkerhets- och social synpunkt

som av hänsyn till internationella förhållanden på förevarande område.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungi. Maj:ts proposition Nr 178.

Kollegium tiar endast visat, att med den beskärning av den lokala fartygsinspektionens

personal, som kommittén föreslagit, följden skulle bliva, »att,

då inspektörena på grund av bristande tid icke skulle få tillfälle att ens

utöva sin rätt att å klassade fartyg verkställa inspektion, dessa fartyg

icke i nugot som helst avseende skulle bliva underkastade den statliga

kontrollen». Härav har kollegium måst draga den slutsatsen, att kommittén

i verkligheten avsett, »att de klassade fartygen skola som regel undantagas

från kontroll av de statliga myndigheterna, eller att alltså även de

inspektioner, vilka icke äro obligatoriskt föreskrivna, skulle bortfalla»,

även om detta visserligen icke synes rätt förenligt med kommitténs mera

allmänna principuttalande.

Kommittén har nu i sin senaste promemoria framhållit ytterligare en

möjlighet till förenkling ifråga om fartygsinspektionens arbete, nämligen

att andre inspektörer skulle kunna få rätt att, efter uppdrag var inom sitt

kompetensområde, på eget ansvar verkställa sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar

ej allenast såsom nu beträffande fartyg i inrikes

fart utan även beträffande fartyg i utrikes fart. Detta förslag, som icke

förekommer i kommitténs betänkande, är måhända avsett att skänka stöd

åt kommitténs förslag just om indragning av två förste fartygsinspektörer,

särskilt som kommittén numera tänkt sig, att andre fartygsinspektören

i Karlstad skulle vara ingenjörsutbildad. Mot den sålunda av kommittén

nu framförda tanken torde böra ställas följande, av kollegium i dess

utlåtande gjorda uttalande beträffande fartygen särskilt i Karlstads och

Oskarshamns distrikt samt tillsynen å desamma:

»De icke-klassade fartyg, vilka inom detta distrikt bliva föremål för tillsynsförrättningar,

utgöras nära nog undantagslöst av passagerarfartyg

samt, framför allt, kanalfartyg och s. k. Vänernskutor. Det har visat sig,

att dessa fartyg på grund av dels byggnadssätt, dels mindre tillfredsställande

underhåll, betingat av fartygsägarnas begränsade ekonomiska resurser,

esomoftast äro i behov av rätt ingående reparationer. För meddelande

i dessa fall av anvisningar, vilka å ena sidan tillvarataga säkerheten

och å andra sidan så långt ske kan beakta det ekonomiska trycket, erfordras

i regel den större sakkunskapen och särskilt den skeppsbyggeritekniska

utbildningen hos en förste fartygsinspektör;» samt

»beträffande erforderlig kompetens för verkställande av dessa inspektioner»

(i Oskarshamns distrikt) »samt anvisande av erforderliga reparationsåtgärder

gäller, i allt väsentligt, vad härom anförts beträffande Karlstads

distrikt, alltså angelägenheten av att inom rimligt räckhåll från de olika

platser inom distriktet, där fartygen äro upplagda eller eljest befinna sig,

hava en förste fartygsinspektör.»

Dessa uttalanden grunda sig på den erfarenhet, kollegium vunnit under

tio års verksamhet såsom fartygsinspektionens chefsmyndighet. Kommittén

har icke anfört något, som motsäger denna erfarenhet eller eljest kan

giva stöd åt dess uttalande i motsatt riktning.

Kollegium vill icke bestrida och har icke bestritt, att kommittén gjort

vissa uttalanden rörande de svenska fartygens mer eller mindre gynnsamma

behandling i främmande länder beroende på en mer eller mindre

effektiv statlig kontroll rörande sjöfartssäkerheten i Sverige. Men kollegium

har funnit det anmärkningsvärt, att kommittén icke funnit lämpligt

omnämna i sitt betänkande det införskaffade utländska materialet, som

bland annat innehåller den viktiga upplysningen, att en försämring av

den svenska kontrollen sannolikt skulle medföra eu mindre gynnsan sådan

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

167

behandling och att klassade fartyg icke, såvitt detta material utvisar, äro

undantagna från statskontroll.

Enligt kommitténs åsikt skulle vissa av förslagen till indragningar

kunna motiveras av andra skäl än de ifrågasatta författningsändringarna.

Då dessa skäl icke av kommittén närmare angivits, undandrager sig kommitténs

uttalande på denna punkt varje säkert bedömande.

På grund av vad kollegium ovan anfört angående betydelsen av bibehållandet

av förste fartygsinspektörerna, finner kollegium vad kommittén

i sin promemoria anfört till stöd för sitt förslag om vissa indragningar

sakna betydelse. Det må endast erinras om, att, när kommittén nu åberopar,

vad kollegium framhållit, eller att siffrorna å antalet förrättningar

icke äro enbart avgörande, utan att hänsyn måste tagas även till förrättningarnas

art inom olika distrikt, så måste man, för att taga sådan hänsyn,

besitta en ingående kännedom härutinnan, vilken just motiverar kollega

uttalande, och är det ju icke givet, att det verkliga arbetet är

mindre än vad siffrorna utvisa, utan kan vara och är i verkligheten mera.

Kollega förslag till en omreglering av distriktens arbete avser, såsom

kollegium också framhåller, att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetet

de olika distrikten emellan till avlastning av Stockholms och Göteborgs

distrikts redan nu för stora arbetsbörda till undvikande av den ökning

i personalen, som torde eljest vara ofrånkomlig och som även ifrågasatts

av förste fartygsinspektören i Göteborgs distrikt. Dessutom vinnes

en viss besparing i resekostnader i stället för, såsom kommitténs förslag

skulle medföra, eu ökning i desamma.

Elektriska sektionen och inspektionen.

Kommitténs yttrande i nu förevarande sammanhang om elektriska sektionen

och inspektionen föranleder icke något annat uttalande från kollega

sida än en hänvisning till kollega förslag den 13 mars 1924 angående

höjning av stämpelavgiften för registreringsbevis för elektriska anläggningar

för belysning och kraftöverföring.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kunffl. Maj:ts proposition Nr 178.

Sammandrag och register.

Ordinarie

Extia

Punkt

Sid.

anslag

anslag

Kr nor

Kronor

1

Inledning.

Kommerskollegium:

1

2

Kommerskollegium, förslagsanslag.............................

490,000

1

2

Övergångsstat för kommerskollegium, förslagsanslag ...

24,000

2

DO

Kommerskollegii verksamhet ....................................

47,500

514,000

47,500

Bergsstaten:

3

83

Bergsstaten ..........................................................

67,000

3

83

Övergångsstat för bergsstaten .................................

17,800

84,800

Sprängämnesinspektiönen:

4

98

Inspektionen, förslagsanslag ........... ........................

11,500

5

99

Arvode åt en assistent .............................................

6,048

Inspektionen över elektriska anläggningar för belysning

eller arbetsöverföring:

6

99

Inspektionen, förslagsanslag ....................................

31,500

7

100

Arvoden åt två assistenter ....................................

12,096

8

100

Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet ........................

196,000

Undervisningsanstalter för sjöfart:

9

116

Navigationsskolorna ...................................

108,500

10

125

Ytterligare medel för navigationsskolornas uppvärmning

och belysning ........ ..............

2,900

11

126

Navigationslärarkursen, reservationsanslag ..................

2,200

12

127

Älderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter

för sjöfart, förslagsanslag.................................

23,000

193,700

2,900

13

128

Skeppsmätningskostnad, förslagsanslag........................

32,200

T orvstaten:

14

136

Torvingenjörer.......................................

26,400

14

136

Skrivhjälp åt förste torvingenjören ......................

1,500

14

136

Personliga älderstillägg åt torvingenjörerna................

4,000

1

31,900

Summa

867,700

296,444

147

Bilagor.

Stockholm, Isaac Mareus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1925—1926 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande s. 2 i texten
  2. SU 1925:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1925—1926 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande myndigheter oc s. 2 i texten
  3. AK 3TU 1925:3 Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av på vad sätt staten bör understödja yrkesutbildningen av befäl för den svenska handelsflottan, nämligen antin s. 2 i texten