Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse

1925-03-20 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:185, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

]

Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen

den 11 juli 1924 angående postgirorörelse; given

Stockholms slott den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen

den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 148 höft. (Nr 185.)

018 in

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Förslag

till

förordning om Undra! lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924

(nr 378) angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående

postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 50 kronor............................... 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor........................... 20 öre;

2) för varje utbetalning

en grundavgift av 5 öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det

belopp, som skall utbetalas, dock att utbetalning till kontoinnehavare från

dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till

kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men

som, på hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 185.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott dm 20 mars 1925.

Närvarande:

►Statsministern Sandler, minis tern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller,

Le vinson.

Efter gemensam beredning med t. f. eliefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Larsson:

Genom beslut av statsmakterna år 1924 bär i Sverige från och med innevarande

år införts postgirorörelse och har förordning om postgirorörelse utfärdats

den 11 juli 1924 (Sv. förf.-sand. nr 378). Enligt 6 § i berörda förordning

äger postverket i postgirorörelsen uppbära för varje inbetalning 10

öre och 20 öre, om inbetalningen uppgår till högst respektive överstiger 50

kronor, och för varje utbetalning eu grundavgift av 5 öre samt en tilläggsavgift

av 2 öro för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall

utbetalas. Medan avgiften för eu inbetalning sålunda är högst 20 öre, är

densamma vid eu utbetalning obegränsad.

Beträffande berörda avgifter anförde departementschefen i den proposition,

ur 209, varmed förslag till förordning om postgirorörelse framlades för nästlidet

års riksdag, bland annat, att det givetvis vore svårt att i förväg bedöma,

huruvida sagda avgifter vore lämpligt avvägda. Enligt de beräkningar,

som av 1917 års postcheckkommitté och sedermera jämväl av generalpoststyrelsen

verkställts, skulle avgifterna emellertid vara tillräckliga att tillsammans

med inkomsten av räntor väl täcka utgifterna för rörelsen. Vidkommande

särskilt avgifterna för utbetalning kunde mot desamma den invändningen

göras, att vid utbetalning av stora belopp avgifterna bleve rätt

betungande. Då man emellertid ville i möjligaste mån förebygga kontanta

utbetalningar och i stället uppmuntra till gillring, d. v. s. överföring av belopp

från ett konto till ett annat, syntes avgifterna ur denna synpunkt icke

vara för höga. Departementschefen framhöll slutligen, att, sedan postgirorörelsen

varit införd någon tid, erfarenheten torde visa, huruvida någon

ändring av avgifterna borde vidtagas. I fråga om vad sålunda anförts rörande

avgifterna gjordes intet uttalande av riksdagen.

I skrivelse den 10 februari 1925 har Kooperativa förbundet hemställt bland

annat om sådan ändring av gällande bestämmelser om postgirorörelsen, att

utbetalningsavgift icke skall utgå i fråga om belopp, soin från postgirokonto

utbetalas till kontoinnehavaren själv. Till stöd härför har förbundet anfört:

Den nu gällande bestämmelsen angående avgifterna för utbetalning från

postgirokonto hade under den tid, som förflutit, sedan postgirorörelsen

igångsattes, visat sig vara mindre lämplig. Då stora belopp inbetalades

Framställning

av Kooperativa

förbundet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Generalpost’

styrelsen.

1925 liar generalpoststyrelsen anfört

Kung! M list: proposition nr 185.

a ett girokonto, måste innehavaren tid efter annan girera betydande

snmmor till sin banks postgirokonto. Banken kunde i allmänhet icke

ta tillgodohavandet pa sitt konto kvarstå hos • postverket, utan nödgades

uttaga detsamma i kontanter. Vid uttagandet av exempelvis 100 000

kronor uppgmge uttagningsavgiften till 20 kronor 5 öre. Det vore självklart

att banken icke ville erlägga denna avgift utan ansäge, att den borde belasta

insattarens konto. Pa detta sätt komme insättning i bank genom förmedhng

av p o s t gi ro rörelsen att bliva belagd med ett slags beskattning, som insatt-aren

icke behövde erlägga, om samma transaktion förmedlades av eu

S i;i°r rT be 0pp2 s1a“kts pä.ett postgirokonto genom insättningar

, Pa kontot, både for ovngt redan erlagts inbetalningsavgifter

enligt forordningen om postgirorörelse. h

Den förnämsta olägenheten av gällande bestämmelser skulle kunna avlagsnas,

om riksbanken, bankerna och Övriga penninginrättningar bereddes

möjlighet att utan erläggande av utbetalningsavgift från sina postgirokonton

•it ^ -i “led<;'', Emellertid syntes den största konsekvensen ernås, om avgiftsfrihet

^ stadgades för varje belopp, som från postgirokonto utbetalades

kontoinnehavaren sjuk. V ad beträffade kontant utbetalning till andra

personer, torde däremot ingen anledning finnas till avgiftsbefrielse.

X utlåtande Häröver den 16 mars

följande:

Då viss, om också begränsad, erfarenhet rörande postgirorörelsen redan

vunnits, synes det ej strida mot frågans föregående behandling att redan nu

tillse, huruvida icke den av Kooperativa förbundet gjorda hemställan i fråoa

om avgifterna har fog för sig. Eu sådan undersökning torde även vara påkallad

av den anledningen att ett flertal andra kontoinnehavare med stor

omsättning redan beklagat sig över att dessa avgifter äro allt för betungande

Divet ar ock, att postgirorörelsen ej skulle kunna vinna någon vidare fram„darest

densamma icke kunde påräkna anslutning jämväl från större

atfarsforetag, organisationer och sammanslutningar

Avgifterna i postgirorörelsen hava av 1917 års'' postkommitté föreslagits

att utgå med sadana belopp, att de i första hand skulle täcka skillnaden

mellan för postgirororelsen beräknade utgifter och det räntebelopp, som

kunde antagas tillgodokomma rörelsen genom räntebärande placering av de

i rörelsen innestaende medlen. Därjämte skulle avgifterna giva postffrororelsen

den ekonomiska säkerhetsmarginal, som ansetts önskvärd.

t- , VC \lV \*uclersökningar, som lågo till grund för kommitténs

loi slag till av giftsberakning, synes man huvudsakligen hava tagit hänsvn till

postgirororelsens ekonomiska resultat under endast de första eller de närmaste

aren _ efter rörelsens införande. Vid beräkning av kostnaderna för

rörelsen utgick kommittén helt naturligt från den sedermera övergivna organisationsformen

med till eu början fyra postcheckkontor. Enligt kommitténs

^räkningssätt och föres agna — d. v. s. nu gällande - avgiftsskala skulle

ledan under postgirororelsens forsta tid erhållas en vinst ä rörelsen av omKring

yo,UU0 kronor.

Eu av generalpoststyrelsen under år 1920 verkställd undersökning rörande

det sannolika ekonomiska resultatet för postverket av postcheckrörelsens införande

i .Sverige, vilken utredning byggt pa de av postcheckkommittén föreslagna

avgifterna och beraknade direkta kostnader, har bekräftat kommitténs

antagande, att rörelsen borde komma att icke blott bära si er utan även

famna visst överskott. Med bortseende från eventuella indirekta kostnader

pa grund av antagen minskning av viss annan posttrafik eller för visst å

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kmuji Maj:t.c proposition nr IS-). 5

postanstalterna utfört arbete i postcheckrörolseu —• eu faktor, till vilken

postcheckkommittén icke tog hänsyn i sina ekonomiska beräkningar — skullo

enligt omhandlacle undersökning postgirorörelson under de första tio åren

efter sitt genomförande lämna ett årligt överskott, varierande från omkring

350.000 kronor det första året till i runt tal 5 l/., miljon kronor det tionde

året.

Generalpoststyrelsen framhåller, att medan nyssberörda beräkningar av

postgirorörelsens sannolika ekonomiska resultat utgått från att nämnda rörelse

skulle organiseras med till eu början fyra, sedermera sannolikt flera postgirokontor,

i eldighet med statsmakternas beslut för närvarande funnes endast

ett dylikt kontor, förlagt till styrelsens postsparbanksbyrå under omedelbar

ledning av chefen för samma byrå. Styrelsen erinrar vidare, att departementschefen

i förberörda proposition, nr 209, till nästlidet års riksdag anförde,

att med nyssnämnda förenklingar i postgirorörelsens organisation den

tidigare beräknade utgiftssiffran syntes kunna väsentligen reduceras. Att

verkställa eu ny sannolikhetsberäkning angående rörelsens bärighet syntes

departementschefen icke heller nödvändigt, då rörelsen med den föreslagna

enklare organisationsformen komme att ingå i postverket på samma sätt

som andra postala rörelsegrenar, såsom exempelvis paket- och postanvisningsrörelserna.

Departementschefen hade därför ansett sig med utgångspunkt

från de av postcheckkommittén verkställda beräkningarna kunna räkna med

eu avsevärt större vinstmarginal än den av kommittén förslagsvis angivna,

93.000 kronor, samt uttalade, att postgirorörelsen i allt fall kunde antagas

bliva eu god affär för postverket.

Härom anför nu generalpoststyrelsen ytterligare:

-Det har sålunda redan vid postgirorörelsens införande förutsatts, att

kostnadsbeloppet för rörelsen skulle bliva väsentligt mindre än det ursprungligen

beräknade. Att så måste bliva fallet framgår för övrigt ännu tydligare

vid beaktande av att postcheckkommitterade (vilkas utlåtande avgavs under

år 1919) i sina kalkyler rört sig med ett annat och lägre penningvärde än

det för närvarande rådande.

Man synes därför vara berättigad antaga, att utbetalningsavgifterua kunna,

utan risk att rörelsens bärighet äventyras, avsevärt modifieras. Detta bestyrkes

jämväl av en inom postgirokontoret verkställd utredning angående

postgirorörelsens omfattning under 1925 års två första månader.

Inkomsterna i postgirorörelsen äro av två slag, dels ränteinkomst av i

rörelsen innestående medel, dels inkomster av avgifter. Hittillsvarande

successiva ökning av antalet konton och beloppet av därå innestående behållning

ger vid handen, att ränteinkomsten torde bliva väl så stor, med

all sannolikhet större, än föregående undersökningar visat. Inkomsten av

avgifter beror på antalet transaktioner och dessas belopp. Förenämnda utredning

har i stort sett givit samma resultat som föregående undersökningar.

Men med beaktande av att antalet postgirokonton med största

sannolikhet kommer att redan under år 1925 bliva minst ett eller annat

tusental större än vad på sin tid av såväl postcheckkommittén som generalpoststyrelsen

beräknades (5,000), kunna emellertid avgifterna — om hänsyn

tages till det ändrade penningvärdet — väntas bliva större, än vad förut

beräknats. 1917 års postelieckkommitté beräknade 408,000 kronor, 1920 års

undersökning inom generalpoststyrelsen gav till resultat 542,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kung!. Maj-.ts proposition nr ISö.

Postgirokontorets nu gjorda utredning ger ett belopp av omkring 500,000

kronor, allt för första verksamhetsåret räknat. I detta senare belopp in»å

utbetalningsavgifterna med i runt tal eu femtedel eller cirka 100,000 kronor.

Hui. osakia än de slutsatser må vara, som kunna dragas av nu gjorda

undersökning på ett område, där man har mycket liten erfarenhet att stödja

sig pa, torde nu gjorda utredning kunna tillmätas minst samma vitsord,

som tidigare utredningar, vilka icke grundat sig på någon som helst erlarenhet.

Man kan för övrigt bortse från skiljaktigheten i belopp och endast

anse, att den sista undersökningen blott bekräftat resultaten av föregående

utredningar samt dessutom visat, att det finnes anledning att med en viss

optimism motse postgirorörelsens framtida utveckling. Vid bedömande av

postgirorörelsens bärighet får man givetvis icke heller räkna endast med

det första årets resultat utan betrakta rörelsen såsom ett i stor stil och på

lång sikt lagt företag.

Generalpoststyrelsen hur icke nu haft tillfälle att närmare granska de

beiäkningar ä\en för senare år, som gjorts vid styrelsens tidigare undersökning

i denna sak. Redan i det föregående liar emellertid framhållits,

att denna undersökning räknat med eu synnerligen rask ökning av postgirorörelsens

driftöverskott. Vad inkomsterna beträffar, skulle dessa efter 10 år

överstiga 6 miljoner kronor, och redan efter tre år skulle enbart ränteinkomsten

av i postgirorörelsen innestående medel vara tillräcklig för täckning

av de direkta omkostnaderna. Härav följer, att eu modifiering av utbetalningsavgifterna

i postgirorörelsen kan vidtagas, utan att rörelsens bärighet

därigenom äventyras.

Ln av 1917 års posteheckkummitté gjord jämförelse mellan de utbetalning,savgifter

i postgirorörelsen, som upptagas i Sverige, och dem, som utgå i

postgiro-, eller, liknande verksamhet i främmande länder, visar, att dessa

avgifter i Sverige för större belopp äro ej oväsentligt högre än i flertalet

övriga länder. Detta är rätt så anmärkningsvärt. Förhållandet borde givetvis

hava varit det motsatta, då svenska postgirorörelsen helt naturligt alltid

måste räkna med att vi här i Sverige — i motsats till vad förhållandet är

i utlandet — i postremissväxeln hava ett billigt och relativt bekvämt betalningsmedel.

Av. eu jämförelse med utländska taxeförhållanden framgår dessutom, att

man i vissa länder använder två avgiftsskalor, av vilka den billigare tillämpas

i fråga om utbetalningar till kontoinnehavare själv (Frankrike. Italien), eller

sådana utbetalningar, som ske direkt vid girokontor (Schweiz, Danmark).

Det senare .systemet torde i praktiken giva delvis samma resultat som det

förra —. billigare avgifter för koiitoinnobavare — enär flertalet utbetalningar

direkt från postgirokontor lärer ske till kontoinnehavare. Sistnämnda

system skulle emellertid i Sverige verka ojämnt, enär utom Stockholm

bosatt kontoinnehavare i regel icke kunde utkvittera medlen å postgirokontoret.

Det franska systemet synes däremot principiellt svara mot”det

önskemål, som framförts av Kooperativa förbundet. .För bedömande av

kostnaden för ett liknande system (billigare eller inga avgifter vid utbetal

»ingår till kontoinnehavare från dessas egna konton) i Sverige är av vikt

att veta, med vilken andel avgifterna för sådana utbetalningar bidraga till

totala inkomsten av utbetalningsavgifterna. Eu undersökning på grundval

av förhållandena härutinnan under tiden januari—februari i år ger vid handen,

att medan antalet ifrågavarande utbetalningar kan uppskattas till att utgöra

endast några få procent av hela antalet utbetalningar, utgöra avgifterna för

de förra mellan 40 och 50 procent av den sammanlagda avgiftsinkomsten.

Detta förhållande far sin förklaring därav, att utbetalning till kontoinnehavare

sker först, när behållningen å kontot uppnått eu viss storlek. Antalet sådana

s. 7 Kontrollera mot PDF

A''unt/1. AfajUs proposition nr 18ö. 7

utbetalningar blir därför obetydligt, medan de för värjo gång utbetalta beloppen

bliva avsevärt stora (ofta mellan 100,000 och 200,000 kronor) och

därmed också avgifterna särdeles höga (för 100,000 kronor med fördelning

på 20 utbetalningskort icke mindre än 21 kronor).

Då utbetalningsavgifterna

komster av avgifter (de hava förut beräknats komma att för första året uppgå

till omkring 100,000 kronor), skulle införandet av avgiftsfrihet för utbetalningar

till kontoinnehavare undandraga postgirorörelsen ett relativt obetydligt

belopp, första året 40- ä 50,000 kronor.

I likhet med vad postclieckkommittén på sin tid anfört, finner generalpoststyrelsen

det vara önskvärt, att avgifterna i postgirorörelsen hållas så

låga som det med hänsyn till rörelsens bärighet är möjligt. Och då styrelsen

håller före att eu befrielse från erläggande av avgifter vid utbetalning till

kontoinnehavare av belopp från dennes eget konto kan medgivas med hänsyn

till postgirorörelsens ekonomiska resultat och måste genomföras, därest postgirorörelsen

skall på avsett sätt utvecklas, anser sig generalpoststyrelsen böra

tillstyrka, att sådan avgiftsfrihet genomföres.»

På grund av det anförda hemställer generalpoststyrelsen om sådan ändring

av 6 § i förordningen angående postgirorörelse, att utbetalning till kontoinnehavare

från dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

Byråchefen Boss har ansett, att den föreslagna författningsändringen borde

givas retroaktiv verkan från innevarande års början. Byråchefen Lager har

på anförda skäl ansett, att styrelsen icke nu bort uttala sig för utbetalningsavgifternas

borttagande vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget

konto, utan att i stället frågan framdeles, exempelvis efter utgången av innevarande

år, borde underkastas eu grundligare utredning än som nu varit

möjligt att åvägabringa.

Ehuru det naturligen måste mota svårigheter att vid införandet av eu

helt ny rörelsegren inom postverket från början på ett ur alla synpunkter

tillfredsställande sätt avväga de avgifter, som skola utgå inom sagda rörelsegren,

synes man dock icke utan någon tids erfarenhet böra vidtaga ändringar

i de sålunda fastställda avgifterna utan att särskilda skäl därtill föreligga.

Såsom av det föregående framgår, hava emellertid redan några månader

från postgirorörelsens början påvisats vissa olägenheter, som bliva en

följd av de nu stadgade avgifterna, såvitt de avse utbetalning till kontoinnehavare

från dennes eget postgirokonto. Då en dylik omständighet synes

ägnad att försvåra den allt större anslutning till postgirorörelsen, som är

önskvärd, för att densamma skall fylla sitt ändamål att underlätta betalningsrörelsen,

torde en jämkning av bestämmelserna i denna del få anses motiverad

under förutsättning dock, att postgirorörelsens ekonomi tillåter en

sådan åtgärd. Av den utredning, generalpoststyrelsen i sådant hänseende

förebragt, vill det synas, som om bärigheten av postgirorörelsen icke skulle

äventyras genom att, på sätt föreslagits, avgiften nu borttoges vid utbetalning

till kontoinnehavare från dennes eget postgirokonto. Med hänsyn härtill

anser jag mig icke böra motsätta mig, att den av general poststyrelsen

förordade ändringen beträffande utbetalningsavgiften nu genomföres, och

torde berörda ändring lämpligen böra träda i tillämpning snarast möjligt

efter det frågan varit föremål för riksdagens prövning.

Reservationer

Departements

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Departementschefen uppläser härefter ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen

den 11 juli 1924 angående postgirorörelse och hemställer, att förslaget

måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas til]

riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm, K. L, Beckmans Boktr., 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:171 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående a1 i texten
  2. SBevU 1925:1 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen framställda förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 18 juli s. 6 i texten
  3. BU 1925:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse s. 5 i texten