Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m

1925-03-20 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:209, Med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts proposition Nr 209.

1

Nr 209.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag

från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt

m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1925.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande

i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt

m. m.

GUSTAF.

Ernst W ig for ss.

Bihang till riksdagens protokoll 1925.

1 saml.

169 käft. (Nr 209.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

Förslag

till

förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag

från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

1 mom. Därest inkomst eller förmögenhet, som skall tagas till beskattning

enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,

eller inkomst, som skall tagas till beskattning enligt förordningen

nämnda dag om bevillning av fast egendom samt av inkomst, tilllika

är underkastad beskattning i främmande stat, äger Kungl. Maj:t att,

till förekommande av eller lindring i en dylik dubbelbeskattning, med den

främmande statens regering träffa överenskommelse om fördelning i beskattningshänseende

mellan Sverige och den främmande staten av inkomsten

eller förmögenheten eller ock att, under förutsättning av ömsesidighet

i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss inkomst eller viss förmögenhet

eller inkomst eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis

vara fri från taxering här i riket.

2 mom. Under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden

må Kungl. Maj:t tillika förordna, att för medborgare i främmande stat,

vilka författningsenligt äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna,

skola i fråga om beräkning av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet samt av den till bevillning beskattningsbara inkomsten

ävensom i fråga om inträde av skatteplikt tillämpas samma grunder,

som enligt 18 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt

12 § 1, 2 och 3 mom. förordningen om bevillning av fast egendom samt av

inkomst eller särskilt fastställda motsvarande bestämmelser gälla för bär

i riket mantalsskriven svensk medborgare.

2 $.

I fall, varom i 1 § 1 mom. förmäles, må Kungl. Maj:t förklara, att inkomst-

och förmögenhetsskatt eller kommunal progressivskatt skall av

skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser eljest

skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till högre procenttal

av det på grundval av överenskommelsen eller förordnandet fastställda

beskattningsbara beloppet, än skatten skulle i genomsnitt utgjort

av det beskattningsbara belopp, som skulle fastställts, om hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller förordnandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

3

3 §.

överenskommelse med främmande stats regering angående frihet från

eller lindring i skatt enligt denna förordning skall upphöra att gälla senast

sex månader efter uppsägning.

4 *.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom i

1 och 2 §§ sägs.

Denna förordning träder i kraft å trettionde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Genom förordningen upphäves 15 § förordningen om bevillning av

fast egendom samt av inkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:te proposition Nr 209.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.

Närvarande.

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför

t, f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

, 1 det vid 1910 års riksdag framlagda förslaget till förordning om inS

a e rs ag. kemist- och förmögenhetsskatt fanns intagen en bestämmelse, att Kungl.

Maj:t skulle äga att, under förutsättning av ömesidighet, med annat lands*

regering ingå överenskommelse, varigenom medborgare i det andra landet

befriades från skattskyldighet här i riket för annan inkomst än inkomst

av här belägen fast egendom eller av näring, som han här bedrivit

Det samtidigt framlagda förslaget till bevillningsförordning innehöll motsvarande

bestämmelse, dock givetvis utan stadgande av förbud mot befrielse

från skatt för inkomst av fast egendom, enär dylik inkomst icke

skulle taxeras till bevillning. Dessutom skulle enligt detta förslag Kungl.

Maj:t äga rätt att med annat lands regering ingå överenskommelse om

särskilda regler för fördelning mellan Sverige och det främmande landet

av inkomst av näring, som vore skattepliktig i båda länderna.

Riksdagen biföll förslaget beträffande bevillningsförordningen i vad

det avsag rätt för Kungl. Maj:t att ingå överenskommelse rörande fördelning

av inkomst av näring mellan Sverige och annat land, men godkände

1 °Vngt icke de föreslagna bestämmelserna om rätt för Kungl. Mai:t att

träffa överenskommelser med främmande makter. Såsom skäl härför åberopades,

att riksdagen ansåge sig endast i utomordentliga fall eller då

tvingande skäl vore för handen böra till Kungl. Maj:t delegera sin bestämmanderätt

i bevillningsfrågor samt att sådant förhållande icke kunde anses

föreligga med avseende å behovet av ifrågavarande stadganden.

ornande be- Jämlikt 15 § bevillningsförordningen äger Kungl. Maj:t nu rätt att med

mme ,er. annat lands regering ingå överenskommelse om särskilda grunder för fördelning

i skatteavseende mellan Sverige och det andra landet av inkomst

av näring, som idkats under sådana förhållanden, att näringsidkaren är

för inkomst av näringen skattskyldig i båda länderna. Dylik överenskommelse

skall upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

sugning. I övrigt äger Kungl. Maj:t icke befogenhet att utan riksdagens

bemyndigande i varje särskilt fall med främmande makt ingå någon överenskommelse,

som innebär ett frångående av de i skatteförfattningarna

stadgade beskattningsg rundel-.

På grund av nämnda bemyndigande bär Kungl. Maj:t den 18 januari

1913 med norska regeringen slutit överenskommelse angående fördelning i

skaf teavseende mellan Sverige och Norge av Loussavaara-Kiirunavaara

aktiebolags inkomst.

De senast förflutna åren hava med styrka framhävt vikten av det Betydelse*, av

mellanfolkliga ordnandet av frågor, som röra den direkta beskatt- J^HanonM

ningen. De av världskriget och efterkrigsförhållandena föranledda dubbdbe*kaitstatsfinansiella

svårigheterna i de olika länderna hava medfört, för- nxu9 m- mutom

en skärpning av skattesatserna, en allt mer utpräglad tendens

att under beskattningen indraga inkomstkällor, vilka förut lämnats

obeaktade. Härigenom hava medborgare i ett land och i samma land

hemmahörande bolag kommit att i utlandet få vidkännas betydande skatter

för inkomster, vilka tidigare där icke beskattats, eller att få sina skatter

där väsentligen ökade, och har därjämte den sålunda införda eller i

vissa fall redan tidigare existerande dubbelbeskattningen blivit desto mera

tryckande på grund av de jämväl i hemlandet höjda skattesatserna. Det

har även visat sig en viss tendens att vid beskattningen behandla medborgare

i ett främmande land hårdare än det egna landets medborgare,

bland annat därut innan att ett främmande lands medborgare icke komma

i åtnjutande av skattefria avdrag och dylikt. Mycken klagan har i olika

länder försports över de orättvisor, berörda förhållanden medföra, och

yrkanden hava framställts om avhjälpande snarast möjligt av desamma.

I vissa länders skatteförfattningar hava också intagits bestämmelser,

att, under förutsättning av ömsesidighet, medborgare i annat land skola

befrias från skattskyldighet för visst slag av inkomst, och har i andra

länder regeringen bemyndigats att med främmande länder avsluta överenskommelser

rörande skattefrågor.

Nationernas förbund har jämväl till behandling upptagit frågan om en

rättvis behandling i skatteavseende av utländska undersåtar samt utländska

bolag och företag, och har därvid speciellt behandlats frågan om dubbelbeskattning

av inkomst av näring, som drivits i flera länder. Förbundets ekonomiska

kommitté har haft frågan under utredning och i ett utlåtande den

14 juni 1923 uppdragit vissa principer för beskattningen, vilka principer

ansetts böra tillgodoses såväl genom anpassning av lagstiftningen i respektive

land som genom slutande av överenskommelser med andra makter.

Frågan är föremål för fortsatt utredning.

Till Kungl. Maj:t hava från främmande makter gjorts framställ- Främstäliningar

om inledande av underhandlingar för överenskommelser rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Verkställda

utredningar.

” Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 209.

åtgärder till förekommande av dubbelbeskattning eller eljest för mildrande

av beskattningen i Sverige av respektive makters medborgare. Likaledes

hava från svenska medborgare och svenska bolag ävensom svenska

beskickningar utomlands inkommit framställningar om vidtagande av åtgärder

antingen genom ändring i den svenska skattelagstiftningen eller genom

slutande av överenskommelser med främmnde makter i och för beredande

av lättnad i förekommande dubbelbeskattning.

bör att söka avhjälpa vissa olägenheter i fråga om beskattning av utlänningar

överenskommo regeringarna i Sverige, Danmark och Norge

ar 1919 att utse representanter med uppdrag att söka utarbeta likartade

bestämmelser angående ifrågavarande beskattning i de tre rikena. Till

svensk delegerad utsågs f. d. kammarrättsrådet C. Carleson. Förhandlingar

mellan de delegerade ägde rum å möten i Köpenhamn i oktober

1919 och i Stockholm i januari 1921, och framlades resultatet i två exposéer,

som överlämnades till de tre staternas regeringar. Enighet uppnåddes

därom, att till vinnande av det avsedda syftet ändringar i gällande

skattelagstiftning i vart och ett av de tre rikena borde vidtagas efter

vissa ensartade grunder. Särskilt inriktades å det senare mötet intresset

pa åtgärder till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning, och

forordade de delegerade i sådant hänseende införandet av vissa bestämmelser

i skatteförfattningarna, bland annat av innebörd, att regelingarna

omedelbart skulle äga att med varandra ingå överenskommelser

om fördelning mellan de olika länderna av inkomst av näring eller

av anställning i de fall, då mera än ett land kunde göra anspråk på beskattning

av någon del av inkomsten.

Uti den år 1922 i Danmark utfärdade lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt

till staten har intagits ett stadgande av innehåll, att, därest personer,

bolag eller föreningar, som äro skattskyldiga enligt nämnda lag,

tillika äro underkastade beskattning till främmande stat för samma inkomst

eller förmögenhet, som beskattas i Danmark, regeringen äger befogenhet

att under förbehåll om ömsesidighet genom överenskommelse

med främmande stat medgiva sådana jämkningar i skatteplikten, att dylik

dubbelbeskattning helt eller delvis undgås.

Vad den norska skattelagstiftningen angår, har enligt tidigare gällande

bestämmelser Konungen haft rätt att, på begäran av vederbörande kommun

och efter tillstyrkan av riksskattestyret, med annat lands regering

sluta överenskommelse om speciella regler för beskattningens fördelning

mellan Norge och det främmande landet, när en näring drivits under sådana

förhållanden, att vederbörande är för inkomsten skattskyldig i

båda landerna. Därjämte har Konungen ägt att bestämma, huruvida och

i vilken omfattning utländska ångbåtsbolag skola beskattas för linjefart

pa. norska hamnar, samt ägt viss befogenhet rörande beskattningen av

rammande makters diplomatiska och konsulära tjänstemän med familj

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20''J.

7

och tjänare. År 1!)24 har i de norska skattelagarna införts en bestämmelse

av innehåll, alt personer, bolag och inrättningar, hemmahörande i

ett främmande land, äro frikallade från att utgöra skatt för förmögenhet

i eller inkomst av fartyg vid fart på hamn i Norge eller mellan norska

hamnar samt av inkomst genom försäljning av biljetter för befordran

av personer frän Norge, under förutsättning att norska personer,

bolag och inrättningar i respektive land äro fria från beskattning av motsvarande

verksamhet, samt att i motsatt fall Konungen kan, med viss inskränkning,

föreskriva, att utländska personer, bolag eller inrättningar

skola utgöra skatt för förmögenhet i eller inkomst av verksamhet, som

nu nämnts, ävensom meddela närmare bestämmelser om skattepliktens utsträckning

samt om skattens taxering och indrivning.

I Sverige hava, efter det förenämnda förhandlingar avslutats, inom finansdepartementet

företagits vissa utredningar angående lämpliga åtgärder

till förekommande av eller åstadkommande av lindring i dubbelbeskattning,

som träffade personer, vilka ansåges skattskyldiga såväl här i

riket som ock i utlandet. Dessa utredningar hava icke begränsats till att

avse allenast de tre skandinaviska rikena.

Vad angår frågan om införande i skatteförfattningarna av ändrade Departementsgenerella

bestämmelser rörande omfattningen av utlänningars skatteplikt chtfe

ävensom den därmed sammanhängande frågan om räckvidden av i utlandet

bosatta svenskars skatteplikt till svenska staten och svenska kommuner,

torde dessa frågor höra upptagas till prövning först i samband med

frågan om kommunalskattereformen och därmed sammanhängande spörsmål,

vilka frågor antagas kunna föreläggas nästkommande års riksdag.

Frågan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att utan riksdagens hörande

i varje särskilt fall med främmande länders regeringar träffa överenskommelser

rörande avvikelse från i övrigt gällande beskattningsregler synes

mig däremot, med hänsyn till den stora betydelse frågans lösning kan

äga för grupper av svenska medborgare i främmande land ävensom för

svenska näringsföretag, icke lämpligen böra uppskjutas. Det synes mig

uppenbart, att det läge, som föranledde 1910 års riksdag att icke lämna det

då ifrågasatta bemyndigandet, numera icke är för handen. Vikten av att

förutsättningar skapas för åstadkommande av överenskommelser på den

direkta beskattningens område är numera påtaglig. Om bemyndigande

lämnas Kungl. Maj:t att inom vissa gränser träffa dylika överenskommelser,

kunna avgöranden snabbare bringas till stånd än vad som skulle vara

fallet, om riksdagens medgivande skulle inhämtas i varje särskilt fall; stundom

kan ett snabbt avgörande vara en nödvändig förutsättning för att en

överenskommelse över huvud taget skall kunna åvägabringas. För det

pågående arbetet i avseende å kommunalskattereformen är det en direkt

fördel, om man kan utgå från att Kungl. Maj:t äger ingå överenskommelser,

varom här är fråga. Jag tvekar därför icke att förorda, att Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

Maj:t matte till riksdagen avgiva förslag angående meddelande åt Kungl.

Maj:t av bemyndigande, varom nu sagts. Ett dylikt bemyndigande synes

böra intagas i en enda förordning, gemensam för taxeringarna till inkomstock

förmögenhetsskatt och till bevillning.

Vad härefter angår det ifrågasatta bemyndigandets omfattning må

framhållas följande.

Bemyndigandet synes i första hand böra innefatta rätt att sluta överenskommelser

av samma art som den, som avses i 15 § bevillningsiörordningen,

d. v. s. avtal om fördelning i skattehänseende mellan Sverige och

ett främmande land av inkomst, som jämlikt gällande skattelagar tages till

beskattning i båda länderna. Därutöver torde Kungl. Maj:t böra tillerkännas

rätt att med främmande stat överenskomma, att inkomst av visst

slag icke skall vara underkastad beskattning i Sverige, men dylik frikallelse

bör kunna lämnas endast under förutsättning av ömsesidighet,

d. v. s. på villkor att svenska medborgare eller svenska företag i det främmande

landet erhålla eu motsvarande skattebefrielse. Då det är fråga

om frikallelse av visst slag av inkomst, torde kunna inträffa, att enligt

det främmande landets skattelagar svenska medborgare eller företag äro

befriade från motsvarande skattskyldighet antingen utan villkor eller under

villkor av ömsesidighet. Under sådana förhållanden torde en formlig

överenskommelse mellan de båda ländernas regeringar icke alltid erfordras,

utan torde det för det avsedda syftets ernående i vissa fall vara tillräckligt

med ett förordnande av Kungl. Maj:t, att det främmande landets

medborgare skola vara fria från skattskyldighet för inkomsten i fråga.

Bemyndigandet åt Kungl. Maj:t synes därför, i fråga om skattebefrielse

för viss inkomst, böra givas den form, att Kungl. Maj:t erhåller rätt att,

under förutsättning av ömsesidighet, förordna, att viss inkomst eller visst

slag av inkomst skall helt eller delvis vara fri från taxering här i riket

Det torde knappast vara lämpligt att, på sätt var ifrågasatt i 1910 års

förslag, inskränka bemyndigandet till att avse blott vissa slag av inkomst.

Att Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att ingå överenskommelser rörande

beskattningen av inkomst av rörelse eller yrke, framgår redan därav, att

i fråga om dylik inkomst behovet av överenskommelser torde komma att

göra sig mest gällande. Vad angår inkomst av här belägen fast egendom

lärer det visserligen blott i undantagsfall kunna tänkas ifrågakomma att

medgiva skattelindring; men möjligheten synes dock icke böra vara utesluten.

Jag vill i detta sammanhang erinra därom, att skatteförfattningarnas

fördelning av inkomsten på olika inkomstkällor stundom betingats av rent

skattetekniska hänsyn, och att en begränsning i anslutning till denna fördelning

av möjligheten att träffa överenskommelser därför skulle vara

föga rationell. Enligt gällande svenska skatteförfattningar upptages

exempelvis inkomst från fastighet i viss utsträckning såsom inkomst av

rörelse eller yrke, i det att hyresvärdet av fastighet, som användes i äga
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 201).

9

rens rörelse eller yrke, ingår i inkomsten av rörelsen eller yrket. Inkomst

av läslighet i utlandet upptages såsom inkomst av kapital. Enligt

kommunalskattekommitténs förslag till kommunalskattelag skall, om eu

fastighet huvudsakligen använts i ägarens rörelse eller yrke, all intäkt

av fastigheten räknas såsom inkomst av rörelse eller yrke; intäkt av boställsfastighet,

som icke är jordbruksfastighet, skall enligt förslaget räknas

såsom inkomst av tjänst eller anställning. Det synes icke föreligga

något skäl att i fråga om Kungl. Maj:ts befogenhet att träffa överenskommelser

behandla inkomst från fastighet olika allteftersom den skattetekniskt

skall hänföras till den ena eller andra inkomstgruppen.

Det synes självklart, att, även utan uttryckligt stadgande därom, bevillningsförordningens

bestämmelser om beskattningsort komma att bliva tilllämpliga

beträffande det inkomstbelopp, som tages till beskattning i Sverige

i enlighet med överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts.

Om för eu skattskyldig viss inkomst fritages från beskattning i Sverige,

kan uppkomma fråga om den skaf teprocent, som i fråga om de progressiva

skatterna, inkomst- och förmögenhetsskatt samt kommunal progressivskatt,

bör tillämpas vid beskattningen av den del av den skattskyldiges inkomster,

som skall tagas till beskattning i Sverige. Därest t. ex. ett svenskt

aktiebolags inkomst skall beskattas till en del i Sverige och till en del

i utlandet, torde i regel bolaget böra erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

med hänsyn till det förhållande, vartill bolagets sammanlagda inkomst

står till bolagets kapital, d. v. s. efter den skatteprocent, som skulle

tillämpats, därest i enlighet med inkomstskatteförordningens bestämmelser

bolagets hela inkomst tagits till beskattning i Sverige. Motsvarande torde

böra gälla i fråga om beskattningen av svenska medborgare och i viss utsträckning

jämväl beträffande utländska bolag samt utlänningar. Då det

svårligen kan uppställas någon allmän regel, huru i nu berörda avseende

bör förfaras, synes det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att eventuellt

fastställa en högre skatteprocent i det särskilda fallet, dock med den inskränkning,

att skatteprocenten icke får bliva högre än den skulle blivit*

om den skattskyldiges inkomst i vanlig ordning beskattats i Sverige.

Vad nu sagts om inkomst synes böra gälla jämväl i fråga om förmögenhet

av den art, att den skall beskattas såväl i Sverige som i ett främmande

land. Kungl. Maj:t synes fördenskull beträffande beskattningen

av dylik förmögenhet böra tillerkännas motsvarande befogenhet som i

fråga om beskattningen av inkomst.

Såsom jag redan antytt, kan det visa sig önskvärt att jämväl i andra

avseenden än de hittills berörda ingå överenskommelse till förebyggande

därav, att svenska medborgare i ett främmande land bliva allt för hårt

beskattade.

I sådant hänseende vill jag omnämna, att år 1924 i den franska lagstiftllihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 159 höft. (Nr 209.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

ningen införts den bestämmelsen, att, därest icke annorlunda stadgas i

överenskommelser, som under villkor om ömsesidighet ingatts eller komma

att ingas med främmande länder, skattefria avdrag, reduktion av skatt på

grund av underhall av familjemedlemmar m. m. endast skola tillkomma

franska medborgare samt personer, som höra hemma i franska kolonier

eller protektorat. Genom svenske ministern i Paris har till utrikesdepartementet

inkommit en av i Paris bosatta svenskar gjord framställning, att

om möjligt med Frankrike måtte träffas överenskommelse därom, att i

Frankrike bosatta svenska undersåtar skola i beskattningsavseende behandlas

lika med franska medborgare.

Det torde vara ett betydande svenskt intresse, att åtgärder vidtagas för

att även i avseende å skattefria avdrag och dylikt tillförsäkra i utlandet

bosatta svenskar en så förmånlig behandling som det med vederbörande

länders skattelagstiftning är möjligt. Åt Kungl. Maj:t torde kunna anförtros

att i viss utsträckning göra sådana medgivanden, som kunna vara erforderliga

för vinnande av detta syfte. Därvid kan givetvis ifrågakomma,

att främmande stats här bosatta undersåtar böra tillerkännas samma förmåner

som härstädes mantalsskrivna svenska undersåtar. För närvalande

är en här bosatt utlänning sämre ställd än en svensk medborgare,

i det att han icke kommer i åtnjutande av orts- och familjeavdrag och ej

heller av halvering av viss del av det taxerade beloppet (respektive inkomsten).

Kungl. Maj:t synes alltså böra bemyndigas att, under förutsättning av

ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, medgiva, att i fråga om grunderna

för förvandling av taxerat belopp (taxerad inkomst) till beskattningsbart

belopp (beskattningsbar inkomst), utlänning, som är eller bör vara här

mantalsskriven, skall likställas med här mantalsskriven svensk medborgare.

Såsom en självklar sak anser jag mig slutligen böra framhålla, att

Kungl. Maj:t givetvis måste komma att vid handhavande av det bemyndigande,

som nu ifrågasättes, förfara med en viss försiktighet. Grunderna

för vårt beskattningssystem få uppenbarligen i ingen mån åsidosättas. Å

andra sidan måste en viss rörelsefrihet förefinnas vid bedömande av huruvida

»ömsesidighet» är för handen. Mellan de olika ländernas skattesystem

råda betydande skiljaktigheter. Full identitet mellan vad som från

svensk sida medgives utlänningar och vad som från utlandet erhålles i

kompensation kan över huvud taget ej vinnas. Det torde få anses tillfyllest,

om en överensstämmelse i stort sett förefinnes mellan de förmåner,

som givas, och dem, som erhållas från respektive främmande länder.

Av Kungl. Maj:t ingångna överenskommelser av förevarande slag böra

tydligen kunna uppsägas efter mellankommande beslut av riksdagen, och

bör därför stadgas, att överenskommelserna skola upphöra att gälla viss tid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209. 11

efter uppsägning. Denna uppsägningstid synes lämpligen böra bestämmas

till högst sex månader i överensstämmelse med vad nu gäller för överenskommelse,

som avses i 15 § bevillningsförordningen.

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet utarbetat

förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall

av undantag från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt

m. m. och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom ptoposition

föreslå riksdagen att antaga förslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att till riksdagen skall avlatas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1925:43 Bevillningsutskottets memorial Nr 43 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1925:149 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från s. 3 i texten
  3. BevU 1925:22 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande bes s. 1 i texten