Sök i Ratio Lex

Angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet

1926-02-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:140, Angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 140.

Nr 140.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående forskarstipendier

för docenter vid universiteten och karolinska institutet;

given Stockholms slott den 25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlkr, statsråden Olsson, Nothin, _ Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Vid anmälan den 7 januari 1926 av anslagsbehoven under riksstatens

åttonde huvudtitel för budgetåret 1926—1927 hemställde jag, att Kungl

Maj:t ville föreslå riksdagen, att, i avbidan på proposition angående anslag

till forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet,

för ändamålet beräkna för budgetåret 1926—1927 ett extra anslag av 84,000

kronor. Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen, och anhåller

jag nu att få återupptaga denna fråga.

Vid min anmälan den 13 mars 1925 av frågan angående löne- och pensionsreglering

för befattningshavare vid universiteten och karolinska instiBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 117 käft. (Nr 140.)

Ang. forskarstipendier

för

docenter vid

universiteten

och karolinska

institutet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

tutet erinrade jag, hurusom i en den 31 januari 1925 dagtecknad skrivelse

docentföreningen i Lund framfört önskemål om inrättande av ett antal nya

fasta docentstipendier, avsedda att utan tidsbegränsning tilldelas särskilt förtjänta

docenter efter tilländalupen nu stadgad stipendietid för fortsatt vetenskaplig

forskning. Över denna framställning hade då från vederbörande

akademiska myndigheter infordrats yttranden, vilka vid tidpunkten för lönepropositionens

avlåtande till riksdagen ännu icke inkommit till ecklesiastikdepartementet.

Vid samma tillfälle framhöll jag, hurusom jag fann docentföreningens

begäran behjärtansvärd och förtjänt att tagas under närmare

omprövning. Jag betonade önskvärdheten av att något gjordes i angiven

riktning för att bereda tillfälle till fortsatt vetenskapligt arbete för sådana

docenter, som visat sig äga särskilda förutsättningar härför. Enär

emellertid frågan var föremål för prövning av vederbörande akademiska

myndigheter, ansåg jag mig då icke kunna upptaga densamma till närmare

behandling. Docentföreningens ovanberörda skrivelse har nu varit föremål

för vederbörlig granskning av universitetsmyndigheterna, och jag anser mig

nu böra göra densamma och de däri framförda önskemålen till föremål för

ett förnyat skärskådande.

Uti sin skrivelse erinrar docentföreningen, hurusom vid 1919 års omreglering

av docentinstitutionen en avkortning av docentstipendietiden företogs,

i det att den tid utöver 6 år, under vilken docent på hemställan av universitetskanslern

kunde av Kungl. Maj:t medgivas rätt att behålla docentstistipendium,

begränsades till ett år. De skadliga verkningar denna ändring

enligt docentföreningens uppfattning måste medföra för såväl den vetenskapliga

forskningen som universitetsundervisningen hade docentföreningen

vid föregående tillfällen haft anledning framhålla. Enär de befarade följderna

av denna begränsning också under det gångna året allt tydligare framträtt,

hemställde docentföreningen nu om utverkande av sådan ändring av

gällande bestämmelser för innehav av docentstipendium, att tiden för åtnjutande

av sådant stipendium måtte kunna förlängas för ytterligare en treårsperiod

utöver den nu medgivna, under förutsättning att vederbörande

stipendiats vetenskapliga verksamhet under den tid han redan åtnjutit stipendium

varit av den art och omfattning, att han gjort sig synnerligen förjänt

av en sådan förlängning. Då emellertid, framhåller docentföreningen

vidare, icke heller genom en ändring i denna riktning kunde förhindras,

att forskningen och universiteten berövas yngre, högt kvalificerade vetenskapsidkare,

för vilka, på grund av det begränsade antalet professurer i vårt

land, befordran till ordinarie universitetslärare för tillfället vore utesluten,

framlade docentföreningen ännu ett önskemål, nämligen om inrättande av

ett antal nya fasta docentstipendier, avsedda att utan tidsbegränsning tilldelas

särskilt förtjänta docenter efter tilländalupen nu stadgad stipendietid

för fortsatt vetenskaplig forskning. Då det vore av högsta vikt, att dessa

fasta docentstipendier endast komme att innehavas av personer med utom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140. 3

ordentliga vetenskapliga kvalifikationer, ansåg docentföreningen särskilda

bestämmelser för dessas utdelande lämpligen böra fastställas.

I sina yttranden över denna docentföreningens framställning hava de

akademiska myndigheterna i stort sett ställt sig mindre tillmötesgående mot

de direkta önskemål, som docentföreningen uttalat, men däremot framhållit

önskvärdheten av inrättandet av ett antal vid universiteten knutna s. k. forskarstipendier.

Jag anser mig höra i korthet redogöra för de synpunkter,

som framkommit i fakulteternas yttranden.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Lund avstyrker framställningen angående

förlängning av tiden för innehav av docentstipendium liksom ock

begäran om inrättande av ett antal nya fasta docentstipendier men uttalar

sig däremot för inrättande av ett antal fristående forskarstipendier att för

viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende särskilt starkt meriterade docenter

och uttalar dessutom önskvärdheten av att det må upprättas ett antal

rörliga professurer i strängt nödvändiga ämnen, som icke på annat sätt

vore tillräckligt representerade, samt avsedda för särskilt högt förtjänta

docenter.

Vid frågans behandling inom juridiska fakulteten vid Lunds universitet

uttalade sig professor C. G. Bergman för inrättande av personliga professurer.

Professor C. G. E. Björling framhöll, hurusom enligt hans mening

ett förslag om inrättande av särskilda forskarstipendier borde understödjas.

Detta innebure, framhöll han, ett ganska måttligt krav på understöd åt det

vetenskapliga arbete, som bedreves utom de fast anställda vetenskapsidkarnas

krets, och det kunde ej fullt rättvist avböjas med en hänvisning till

den verkligen ganska ovissa möjligheten till en personlig professur för den

obefordrade men framstående vetenskapsidkare, som icke hade utsikt att

inom rimlig tid erhålla annan fast anställning. Dessa forskarstipendier

borde man enligt professor Björlings mening söka få beviljade till ett begränsat

antal för vartdera universitetet, och deras bortgivande omgärdas

med sådana garantier, att desamma ej finge misstänkas bliva använda såsom

enbart åldersförsörjning åt docenter utan särskilt ådagalagd forskarbegåvning

och ådagalagd forskargärning. Fakultetens majoritet avstyrkte docentföreningens

framställning angående utsträckning av tiden för innehavande

av docentstipendium. Ifråga om förslaget om inrättande av ett särskilt

antal forskarstipendier instämde professor E. F. K. Sommarin med professor

. Björling, under det att professorerna G. R. Malmgren och J. A. Ernberg

avstyrkte förslaget och i likhet med professor Bergman underströko betydelsen

av personliga professurer.

Medicinska fakidteten vid Lunds universitet säger sig finna ett visst berättigande

för docentföreningens hemställan och tillstyrker densamma på

det sätt, att om i särskilda undantagsfall tvingande omständigheter påkallade,

att docent, som vare sig i sammanhang eller med avbrott innehaft

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 140.

docentstipendium under sammanlagt 6 år, finge ett, två eller flere år erhålla

ett sådant stipendium, kanslern kunde på förslag av vederbörande fakultet

eller sektion härom göra framställning till Kungl. Maj:t, dock att, när

fråga vore om förlängning utöver det sjunde året, förslag härom skulle

grundas endast på docentens särskilt betydelsefulla vetenskapliga verksamhet,

vitsordad av minst två av fakulteten (inom eller utom dess egen krets)

utsedda sakkunniga. Inrättande av ett antal nya fasta docentstipendier

avstyrkes av fakulteten. Det kunde nämligen befaras, att ett inrättande av

nya stipendier skulle kunna leda till ett maskerat återinförande av de gamla

adjunkturerna, med vilka olägenheterna med tiden blivit så stora, att de

framkallat eu enhällig och verksam opinion för deras avskaffande. Emellertid

säger sig fakulteten icke vilja förneka, att det vore av stor betydelse,

att möjligheter funnes att efter tilländalupen docentstipendietid vid

universitetet kvarhålla yngre, högt kvalificerade vetenskapsidkare, för vilka

på grund av det begränsade antalet professurer i vårt land befordran till

ordinarie universitetslärare för tillfället vore utesluten. Men dylika möjligheter

borde enligt fakultetens mening ej beredas genom ett införande av

docentstipendier av den art, som docentföreningen föreslagit. I stället höll

fakulteten före, att de lämpligen borde skapas genom en ökad användning

av systemet med personliga professurer ävensom genom att till universitetet

anknötes ett visst antal rörliga professurer.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund avstyrker med 7 röster mot

5 docentföreningens hemställan om förlängning av tiden för innehav av

docentstipendium, likasom även föreningens hemställan om inrättande av

ett antal nya, fasta docentstipendier. Däremot uttalar sig fakulteten med

10 röster av avgivna 12 för inrättande av ett antal fristående forskarstipendier

att för viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende särskilt starkt meriterade

docenter. Fakulteten hade för ärendets behandling tillsatt en kommitté,

bestående av professorerna O. H. Carlgren, H. Wallengren, S. Wallengren,

J. E. Olson samt L. Weibull. Denna kommitté behandlade i sill

till fakulteten ingivna skrivelse de olika möjligheter, som syntes kunna föreligga

ifråga om tillgodoseende av de önskemål docentföreningen framlagt

samt yttrade sig till sist ifråga om de s. k. forskarstipendierna, därvid kommittén

anförde, att tillskapandet av ett visst antal dylika stipendier, avsedda

att tilldelas docent oberoende av om han innehaft vanligt docentstipendium

under stadgad maximitid, vore en utväg att tillgodose behovet av

värdefulla krafters bevarande åt vetenskapen. Sådana stipendier kunde

lämpligen av Kungl. Maj:t på förslag av vederbörande universitetsmyndigheter

utdelas för visst högsta antal år åt gången, exempelvis tre, och förnyas

för exempelvis ännu en treårsperiod. Den frågan ansågo kommitterade

böra lämnas öppen, huruvida dessa forskarstipendier borde vara för

statens högskolor gemensamma eller fördelas mellan dem ävensom huruvida

en fördelning på ett par stora vetenskapliga huvudgrupper, såsom huma
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr låO.

niora och naturvetenskaper, kunde vara lämplig. Under nuvarande statsfinansiella

förhållanden ansågs denna sistnämnda utväg vara den närmast

till hands liggande och lättast framkomliga.

Vid ärendets behandling inom fakulteten framställde professor E. Löfstedt

ett förslag, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen begära ett anslag

av 42,000 kronor per år att i form av sex stycken statens forskningsstipendier

ä 7,000 kronor, tre vid vartdera universitetet, utdelas till i vetenskapligt

hänseende särskilt starkt meriterade docenter för en period av fem år,

till vilken eventuellt skulle kunna fogas ännu en femårsperiod. Dessa stipendier

skulle enligt Löfstedts mening kunna utdelas av Kungl. Maj:t eller

kanslern efter hörande av minst två sakkunniga, vilka borde vara eniga,

för att stipendiet skulle få utdelas. Angående rangordningen mellan olika

sökande borde även vederbörande fakultet få avgiva ett kortfattat men motiverat

yttrande. Under alla förhållanden skulle dylikt forskningsstipendium

endast tilldelas sådan forskare, av vilken nya, verkligt fruktbringande och

betydelsefulla insatser kunde vara att förvänta. Professor M. P. Nilsson

instämnde i Löfstedts yttrande men ansåg, att de föreslagna stipendierna

borde utdelas för tre, ej för fem år. Professor C. A. Moberg ansåg sig icke

kunna förorda förslaget om särskilda forskarstipendier i den nu föreslagna

formen, men han fann förslaget i dess grundtanke beaktansvärd och ansåg

det vara förtjänt att undersökas, om någon tillfredsställande form skulle

kunna finnas för dess förverkligande. Detta borde i så fall ske i samband

med en mera omfattande prövning av även åtskilliga andra frågor rörande

docentinstitutionen, avseende icke blott understödjande av en docents vetenskapliga

arbete utan också underlättande av docents övergång i rätt tid till

andra verksamhetsområden.

Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet avstyrker docentföreningens

framställning ifråga om förlängning av docentstipendietiden och inrättande

av nya docentstipendier men tillstyrker inrättande av ett antal forskningsstipendier

och ansluter sig till den mening, som uttalats av professor Löfstedt

i hans yttrande inom filosofiska fakulteten i Lund, varvid dock fakulteten

anser, att stipendierna borde tillsättas för en tid av tre år med eventuell

förlängning av ytterligare tre år; härjämte vill fakulteten hava stadgat,

att innehavare av dylikt stipendium ej borde för dess åtnjutande åläggas

regelbunden undervisningsskyldighet i likhet med vad i fråga om övriga

docentstipendier vore stadgat.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, vilken i avseende å docentstipendierna,

tid för innehav, storlek och antal, ansluter sig till vad juridiska

fakulteten i Lund anfört, har med avseende å frågan om inrättande av

ett antal nya fasta docentstipendier såsom forskarstipendier av särskild typ

erinrat om att för fakultetens behov det sannolikt skulle vara tillräckligt

om fakultetens fond av besparade docentstipendier finge för framtiden behålla

hela det belopp, som dit årligen inflöte, för att vid sig yppande til

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. May.ts proposition Hr 140.

fallen därmed dels understödja vetenskapliga förmågor, som, därest utsikt

till självständig inkomst funnes, vore villiga att längre tid stanna vid fakulteten,

oaktat befordran till ordinarie professur icke kunde inom rimlig tid

påräknas, dels ock underlätta självständig vidare utbildning av unga krafter

med vitsordad vetenskaplig läggning. Skulle emellertid denna väg icke

finnas framkomlig, förordar fakulteten inrättande av ett antal forskarstipendier

i huvudsaklig överensstämmelse med vad filosofiska fakulteten i ämnet

hemställt.

Medicinska fakulteten i Uppsala avstyrker likaledes docentföreningens framställning

sådan den nu föreligger. I avseende på inrättandet av nya forskarstipendier,

vilka icke, såsom docentföreningen föreslagit, skulle förbehållas

förut stipendierade docenter, säger sig fakulteten på det livligaste behjärta

det härmed avsedda ändamålet. Då fakulteten emellertid icke kunde

undertrycka farhågan för att detta ändamål skulle kunna sättas på spel, tillstyrker

fakulteten filosofiska fakultetens förslag härutinnan endast under den

förutsättning, att blivande föreskrifter angående dessa forskningsstipendier,

om vilka fakulteten förutsatte sig i sinom tid få tillfälle att avgiva yttrande,

innebure största möjliga garantier för att desamma verkligen komme att,

oberoende av åldersmeriter, tillfalla de mest lovande forskarna och ej komme

att utdelas för längre tid i sänder än att innehavarna för att få bibehålla

dem nödgades utföra vetenskapligt forskningsarbete av verklig betydelse.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet avstyrker docentföreningens

framställning sådan den föreligger. Däremot har fakulteten funnit det av

Lundafakulteten framställda förslaget om ett antal fria forskningsstipendier

synnerligen behjärtansvärt. Antalet docenter inom filosofiska fakulteten, för

vilka docentstipendier ej funnes tillgängliga eller som redan innehaft docentstipendium,

vore stort, särskilt i jämförelse med förhållandet inom andra

fakulteter, även filosofiska fakulteten i Lund, och fakultetens möjligheter

att verksamt understödja framstående forskare bland dessa docenter vore

otillfredsställande. Erfarenheten har, framhåller fakulteten, visat, att sektionens

fonder av besparade docentstipendier ej räckte till att fylla det krav,

som särskilt för undervisningens upprätthållande ställdes på dem, varför

också anslagen ur dessa fonder i förhållande till docentstipendierna blivit

små. Dessa anslag åt framstående forskare, för att de skulle under någon

tid ostört kunna fortsätta sitt vetenskapliga arbete, räckte icke. Härtill kom,

att såväl vid tillsättande av docentstipendier som vid utdelande av anslag

ur sektioners fonder av besparade docentstipendier, undervisningens behov

blivit allt mer bestämmande. Även när det gällde de docentstipendier, som

ej vore bundna vid en viss ämnesgrupp, hade hänsynen till undervisningen

kommit att spela en avgörande roll. Inrättandet av ett antal stipendier,

som uteslutande hade karaktären av forskningsstipendier, vore därför synnerligen

önskvärt. Då det, yttrar fakulteten vidare, emellertid ej torde vara

påkallat, att fakulteten nu uttalar sig angående de närmare bestämmelserna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140. 7

beträffande dessa stipendier, d. v. s. om deras storlek, tiden för deras innehavande,

tillsättning o. s. v. inskränkte sig fakulteten till att instämma i

filosofiska fakultetens i Lund förslag om inrättande av ett antal fristående

forskningsstipendier att för viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende särskilt

starkt meriterade docenter.

Det större alcademislca konsistoriet i Uppsala avstyrker under åberopande

av fakulteternas yttranden docentföreningens framställning såväl beträffande

utsträckningen av nu gällande tid för åtnjutande av docentstipendier som

även angående inrättande av nya docentstipendier, men tillstyrker däremot

inrättande, på sätt filosofiska fakulteten hemställt, av ett antal fristående

forskningsstipendier att för en viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende

särskilt meriterade docenter.

Karolinska institutets lärarkollegium finner i avseende å framställningen

om beredande av möjlighet till innehav av docentstipendium i högst nio i

stället för såsom nu högst sju år önskligt, att sådan ändring vidtages i nu

gällande stadganden, att i särskilda undantagsfall docent, som innehaft docentstipendium

i sammanlagt sex år, må kunna för ytterligare ett, två eller

högst tre år tilldelas sådant stipendium. Enligt kollegiets mening bör i sådana

fall kanslern efter hemställan av lärarkollegiet till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag om förlängning utöver det sjätte året, vilket förslag

borde grundas endast på docents särskilt betydelsefulla forskning, vitsordad

av minst två, utav karolinska institutet utsedda sakkunniga. Förslaget om

inrättandet av ett antal nya fasta docentstipendier avstyrker lärarkollegiet.

Däremot ansluter sig lärarkollegiet livligt till det under ärendets behandling

från flera håll framförda önskemålet om inrättande av ett antal fristående

forskarstipendier att för viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende särdeles

starkt meriterade docenter. Lärarkollegiet säger sig ha så mycket större skäl

att för sin del tillstyrka inrättandet av sådana forskarstipendier som antalet

av de till institutets förfogande stående docentstipendierna synes alltför lågt

beräknat med hänsyn till institutets nuvarande omfattning. Lärarkollegiet

erinrar, hurusom institutet för närvarande disponerar över 5 docentstipendier.

Samma antal disponeras av vardera av de medicinska fakulteterna i

Uppsala och Lund. Antalet docenter vid institutet utgör för närvarande 34,

medan motsvarande siffror för medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund

äro respektive 9 och 8.

I utlåtande den 13 februari 1926 har kanslern för rikets universitet uttalat

sin anslutning till projektet om inrättande av forskningsstipendier och har

för sin del icke något att erinra mot anvisande av medel för ändamålet,

varvid kanslern dock fäster det förbehåll, att, enär dessa stipendiers karaktär

är i väsentlig mån beroende av .villkoren för behörighet till deras erhållande,

formerna för deras tillsättning m. m., kanslern må beredas tillfälle,

innan närmare bestämmelser i ämnet meddelas, att efter vederbörande

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. May.ts proposition Nr 140.

akademiska myndigheters hörande upprätta förslag i berörda hänseenden

ävensom angående stipendiernas belopp och fördelning mellan de särskilda

högskolorna.

Såsom framgår av min nu lämnade redogörelse hava de akademiska myndigheterna

ställt sig avvisande gentemot de önskemål, som docentföreningen

framfört, åtminstone i den form, föreningen senast framlagt desamma. Jag

anser det också vanskligt att nu upptaga till närmare prövning frågor sådana

som angående förlängning av tiden för åtnjutande av docentstipendium

och angående antalet docentstipendier, då dessa frågor efter en

ingående utredning blevo för riksdagen framlagda och erhöll o en tillsynes

tillfredsställande lösning vid 1919 års omorganisation av docentinstitutionen.

Vad särskilt beträffar frågan om förlängning av tiden för åtnjutande

av docentstipendium, framfördes densamma motionsledes till 1925 års riksdag

i samband med då av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lönereglering

för befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet men vann icke

riksdagens bifall. I samband med den i det föregående refererade framställningen

från docentföreningen i Lund har även till Kungl. Maj:t inkommit

ett par skrivelser ifrån såväl nämnda docentförening som docentföreningen i

Uppsala, avseende vissa önskemål angående ändringar i nu gällande bestämmelser

rörande docentstipendierna. Dessa sistnämnda önskemål avse

emellertid förhållanden, vilka äro av beskaffenhet att kunna regleras av

Kungl. Maj:t utan riksdagens medverkan, vadan jag icke anser mig nu böra

uppehålla mig vid desamma. Av de akademiska myndigheternas yttranden

framgår vidare, hurusom tanken på ett visst antal forskarstipendier uppkommit

och vunnit beaktande hos flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna.

Jag finner detta uppslag om inrättandet av särskilda forskarstipendier, avsedda

att för viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende särskilt starkt meriterade

docenter, vara i hög grad förtjänt att närmare övervägas. Jag vill

erinra om att de bestämmelser, enligt vilka de nuvarande docentstipendierna

utdelas, förhindra, att docent kan tilldelas stipendium för mer än sju år.

Givet är att denna omständighet kan åstadkomma, att stipendierna icke

helt fylla sin uppgift att understödja det vetenskapliga forskningsarbetet

vid universiteten. Efter de sju årens förlopp finnes oftast ingen ekonomisk

möjlighet för en lovande ung vetenskapsidkare att fortsätta ett arbete, åt

vilket han ägnat sin ungdom och en del av sin mognade mannaålder. De

små anslag, som hittills i dylikt fall givits från fakulteternas fonder av besparade

docentstipendier, äro givetvis i fall sådana som dessa icke tillfyllest

och kunna ej heller för framtiden vara att räkna med som en stadigvarande

anordning. Jag anser därför, att inrättandet av särskilda forskarstipendier

ej blott fyller ett verkligt behov vid universiteten utan även på ett lyckligt

sätt skulle tillfredsställa de från docenthåll framställda kraven och borteliminera

de svårigheter, som docentföreningarna ansett vidlåda den nuvarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj.is proposition Nr 140.

docentinstitutionen. Några närmare grunder för utgående av dessa s. k.

forskarstipendier hava icke framlagts i de avgivna utlåtandena. Jag anser

mig emellertid böra uppdraga vissa allmänna linjer, vilka enligt min uppfattning

böra bliva normerande i fråga om dessa stipendier, varvid jag förutsätter,

att därest riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts förslag vinues, universitetsmyndigheterna

må beredas tillfälle att till Kungl. Maj:t inkomma med

förslag till de närmare grunder och till de detaljbestämmelser i övrigt, som

i detta avseende kunna befinnas erforderliga.

Beträffande antalet forskarstipendier vill jag förorda, att detsamma bestämmes

till 12, varav 6 stipendier skulle falla på Uppsala universitet, 5

på Lunds universitet och 1 på karolinska institutet. Ett större antal stipendier

för Uppsala universitet än för Lunds finner jag motiverat med det

större antalet docenter vid förstnämnda universitet. Stipendierna anser jag

icke böra bindas vid vare sig fakultet eller sektion utan göras rörliga inom

samtliga fakulteter och sektioner.

Vad beträffar beloppet anser jag detta böra vara högre än det vanliga

docentstipendiebeloppet. Dels bör för erhållande av ett forskarstipendium

fordras större vetenskapliga meriter, och dels torde man få utgå från att

aspiranter å forskarstipendier i regel nått högre ålder än docentstipendiater.

Jag vill förorda, att beloppet bestämmes till 7,000 kronor för år.

Såsom förutsättning för erhållande av forskarstipendier bör givetvis fordras

eu verkligt framstående vetenskaplig skicklighet. Man kunde därvid tänka

sig, att denna förutsättning skulle anses ådagalagd på det sätt, att sådan

sökande vore kompetent, vilken vid konkurrens om professur av samtliga

eller flertalet sakkunniga förklarats skicklig till den sökta professuren. Skulle

stipendium sökas av annan docent än sådan, som förklarats vara professorskompetent,

torde lämpligen utlåtande böra inhämtas av sakkunniga,

vilka med en kort motivering äga att yttra sig om huruvida sökanden äger

den vetenskapliga skicklighet, som erfordras.

Stipendium synes mig böra utdelas av kanslern sedan det större akademiska

konsistoriet, efter hörande av vederbörande fakultet eller sektion, avgivit

förslag i ärendet. Vid tillsättandet av forskarstipendium bör endast

den vetenskapliga skickligheten vara avgörande. Det kan emellertid ifrågasättas,

huruvida icke bland vetenskapligt likvärdiga sökande företräde bör

givas den, som redan innehaft docentstipendium under sex år.

Vad angår tiden för innehavande av ett forskarstipendium bör densamma

enligt min mening ej bestämmas till längre tid än tre år i sänder. Livstidsstipendier,

skulle innebära ett maskerat återinförande av den gamla adjunktsinstitutioneu,

och jag anser mig icke kunna tillstyrka en dylik anordning.

I sådana exceptionella fall, då det måste anses vara av verklig betydelse

för forskningen, att en vetenskapsidkare beredes tillfälle att helt ägna

sitt liv åt vetenskaplig verksamhet, föreligga enligt min mening förhållanden,

som hänvisa på skapandet av en personlig professur. Efter treårsBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 smil. 117 käft. (Nr 110.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

perioden bör stipendiet ledigförklaras och tillsättas på nytt efter fri konkurrens.

Den, som redan innehaft ett forskarstipendium, bör icke vara

förhindrad att ånyo erhålla ett sådant. Emellertid bör det tagas i övervägande,

huruvida forskarstipendium bör kunna för längre tid än sex år

tilldelas en och samme docent. Jag anser en dylik förlängning i regel icke

böra förekomma.

Vidare anser jag, att innehavare av ett forskarstipendium bör vara skyldig

att meddela den undervisning i sitt ämne, som vederbörande fakultet

eller sektion äger att bestämma inom gränsen för den undervisningsskyldighet,

som åligger innehavare av vanligt docentstipendium. Att ålägga forskarstipendiat

eu dylik undervisningsskyldighet synes mig väl motiverat

av önskvärdheten att tillförsäkra undervisningen resultaten av hans vetenskapliga

arbete och torde icke bliva alltför betungande för stipendiets innehavare.

De närmare bestämmelser, vilka kunna vara erforderliga beträffande

dessa stipendier, torde, såsom jag ovan antytt, ankomma på Kungl. Maj:t att

utfärda, sedan vederbörande universitetsmyndiglieter beretts tillfälle att avgiva

yttranden i ämnet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till forskarstipendier för docenter vid universiteten och

karolinska institutet för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

extra anslag av 84,000 kronor att utgå i enlighet med de

grunder, Kungl. Maj:t må äga att bestämma.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1926, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.

260672

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:204 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet. s. 7 i texten
  2. SU 1926:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet jämte en i ämnet väckt mo s. 1 i texten