Sök i Ratio Lex

Angående rätt för vissa befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse

1926-02-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:181, Angående rätt för vissa befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

1

Nr 181.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för vissa

befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse;

given Stockholms slott den 19 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anhåller härefter att få inför Kungl. Rätt för vissa

Maj:t anmäla ett ärende angående rätt för vissa befattningshavare vid vård- hava^vid

anstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för erhållande av ål- vårdanstalderstillägg

tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse samt a[tenfö''r

anför härom följande: lande av ål
På

Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1914 års senare riks- tnwdoiäkna

dag, i samband med beviljandet av anslag för uppförande av en vårdan- sig tjanststalt

i Lund för blinda med komplicerat lyte, bemyndiga Kungl. Maj:t att jrotSn/sovid

den tid, då den ifrågavarande anstalten trädde i verksamhet, för stats- flas stiftelse,

verkets räkning övertaga drottning Sofias stiftelses och den till denna stifBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 151 käft. (Nr 181.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 181.

telse anknutna, i Vänersborg belägna vårdanstaltens dåvarande tillgångar

under utfästelse å statens vägnar om fullgörande av de särskilda villkor

och förbehåll, som innehölles i stiftelsens reglemente eller eljest kunde vara

fästade vid sagda tillgångar eller särskilda delar därav.

Sedan genom beslut av 1920 års riksdag medel anvisats för byggnadernas

slutförande under år 1921, övertogs den med Sofiastiftelsen förenade

anstalten av staten på hösten år 1922.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 22 juni 1921 fastställdes stat för blindanstalten

i Lund. I denna stat äro, efter vissa genom beslut den 22 maj

1925 däri gjorda ändringar, upptagna följande befattningshavare, nämligen:

1 rektor, 4 ämneslärarinnor, 3 slöjdlärarinnor, 1 husmoder, 1 översköterska,

1 kvinnligt skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, och 3 vaktmästare.

I samband med fastställandet av nämnda stat meddelades genom kungörelse

den 22 juni 1921 (nr 421), i överensstämmelse med riksdagens därom

fattade beslut, villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i nämnda stat

för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner. Rörande rätten

att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

vid annan läroanstalt än någon av statens blindundervisningsanstalter

föreskrives i mom. c, punkt 4) av sagda kungörelse, att ämneslärarinna

får tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärarinna vid folkskola eller

högre folkskola, tjänstgöring såsom lärarinna i övningsskola vid statens

folkskoleseminarium, tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium

under den tid statsbidrag utgått till hennes avlönande enligt

bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares avlönande eller hon

åtnjutit avlöning enligt gällande lönereglering, tjänstgöring såsom lärarinna

vid av landsting underhållen dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt, ävensom

tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter

statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller

ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt. Däremot

finnes i kungörelsen icke inrymd någon bestämmelse, som möjliggör, att

de befattningshavare vid vårdanstalten i Vänersborg, som vid dennas flyttning

till Lund medföljde anstalten och övergingo i statens tjänst, kunna

för åtnjutande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

i Sofia-stiftelsens tjänst.

Frågan om beredande av dylik rätt åt nämnda befattningshavare varunder

övervägande i samband med fastställandet av stat för Lund aanstalten

år 1921.

Föreståndarinnan för Vänersborgsanstalten, fru Elisabeth Anrep-Nordin

hemställde i en till skolöverstyrelsen ingiven skrivelse med utredning och

förslag rörande stat för den blivande Lundaanstalten, att de tjänstinnehavare,

som komme att övergå från Sofiastiftelsen till den nya anstalten,

skulle få rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid,

de haft fast anställning vid stiftelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj\ts proposition Nr 181.

I sin framställning till Kungi. Maj:t angående den nya anstaltens stat

anförde skolöverstyrelsen — efter att hava förklarat sig icke hysa några

betänkligheter mot att föregående tjänstgöring vid Sofiastiftelsen räknades

vederbörande befattningshavare till godo för erhållande av statspension

rörande rätten till tjänstårsberäkning för ålderstillägg, bland annat, följande:

Då ett medgivande om lönetursrätt för här ifrågavarande befattningshavare

lätteligen torde kunna komma att uppfattas såsom prejudicerande vid

framtida avgöranden beträffande statstjänares eventuella rätt att tillgodoräkna

sig i angivna avseende tidigare verksamhet i enskild tjänst, har överstyrelsen

funnit det riktigast att skärskåda den föreliggande frågan uteslutande

med hänsyn till huruvida en dylik förmån kan anses skälig ur synpunkten

av de blivande lönernas förhållande till de vid tidpunkten för övertagandet

åtnjutna inkomsterna av respektive befattningar. Verkställd undersökning

har givit vid handen, att det för samtliga till ålderstillägg ifrågakommande

befattningshavare torde gälla, att de framtida avlöningarna, även

utan lönetursrätt, komma att innebära en högst avsevärd förbättring, vilken

sannolikt i intet fall skulle komma att med nuvarande dyrtidstilläggsbestämmelser

understiga 1,800 kronor och för åtskilliga överstiga detta belopp.

Vid sådant förhållande har överstyrelsen icke funnit sådana skäl föreligga,

att överstyrelsen ansett sig kunna ifrågasätta lätt för befattningshavarna

att för ålderstillägg tillgodoräkna sig sin föregående verksamhet i stiftelsens

tjänst.

Vid anmälan i statsrådet den 25 februari 1921 av frågan om proposition

till riksdagen angående stat för Lundaanstalten yttrade föredragande departementschefen

uti förevarande ämne:

I fråga om avlöningsvillkoren ansluter jag mig i väsentliga delar till vad

skolöverstyrelsen därom anfört.

Beträffande rätt till tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad

synes mig sålunda böra gälla i huvudsak samma bestämmelser som i fråga

om de egentliga blindundervisningsanstalterna. Därutöver bör dock enligt

min mening ämneslärarinna vid vårdanstalten äga att för uppflyttning i

högre lönegrad tillgodoräkna sig även sådan tjänstgöring, som fullgjorts vid

av landsting underhållen dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt. Sådana

fall kunna nämligen tänkas, då det skulle vara synnerligen förmånligt för

vårdanstalten att erhålla en ämneslärarinna, som, jämte det hon i övrigt

vore kompetent för anställning vid anstalten, även ägde den erfarenhet i

fråga om undervisning och uppfostran åt dövstumma eller sinnesslöa, som

förvärvas genom lärarverksamhet vid en dövstumskola eller sinnesslöanstalt.

För eu dylik övergång till vårdanstalten bör tydligen icke bristande rätt till

lönetursberäkning stå hindrande i vägen.

Såsom framgår av skolöverstyrelsens yttrande har överstyrelsen ansett sig

icke kunna tillstyrka fru Nordins förslag att befattningshavare vid vårdanstalten

skulle för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring i stiftelsens tjänst. Jag underskattar ingalunda vikten av de

skäl, som föranlett överstyrelsen att intaga en dylik ståndpunkt, men jag

har dock funnit mig böra i denna punkt avvika från överstyrelsens förslag.

Om man, såsom överstyrelsen huvudsakligen gjort, betraktar befattningshavarnas

rätt till lönetur för föregående tjänstgöring vid Vänersborgsanstalten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kung!. May.ts proposition Nr 181.

med hänsyn till huruvida en sådan förmån kan anses skälig ur synpunkten

av de föreslagna lönernas förhållande till de vid tidpunkten för övertagandet

åtnjutna inkomsterna av respektive befattningar, synes man knappast

göra tillbörlig rättvisa åt de ämneslärarinnor vid vårdanstalten, vilka under

tjänstgöring i stiftelsens tjänst förvärvat erfarenhet och ådagalagt duglighet

i den speciella undervisning och vård som kräves för blinda med komplicerat

lyte, när man förvägrar dessa befattningshavare rätt till tjänstårsberäkning

men medgiver sådan för lärarinnor från andra undervisningsanstalter,

vilka lärarinnor måhända under tjänstgöring därstädes åtnjutit en avlöning

som är lika stor eller lägre än ämneslärarinnornas vid Vänersborgsanstalten.

An mer torde denna synpunkt äga berättigande, om man, såsom

jag redan förordat, beviljar rätt till lönetur vid Lundaanstalten för tjänstgöring

såsom lärarinna vid av landsting underhållen dövstumskola eller vid

sinnesslöanstalt. Jag har därför ansett övervägande skäl tala för att möjlighet

beredes befattningshavare vid den nya vårdanstalten i Lund för att för

uppflygning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig jämväl tjänstgöring, som

fullgjorts vid den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten.

Det torde dock böra ankomma på Kungl. Maj:t att för rätt till sådan tjänstårsberäkning

lämna medgivande för varje särskilt fall.

I anslutning till detta departementschefens uttalande hemställde Kungl.

Maj:t i en till riksdagen avlåten proposition (nr 247) angående stat för Lundaanstalten

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för ordinarie

befattningshavare, skulle i fråga om ålderstillägg gälla att befattningshavare

finge, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt

eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid, han utom statens tjänst utfört

arbete, som ur det allmännas synpunkt kunde anses likvärdigt med eller

av högre värde än det, han hade att utföra å befattningen vid vårdanstalten.

Statsutskottet förklarade i sitt i anledning av nyssnämnda proposition avgivna

utlåtande (nr 149) rörande här ifrågavarande spörsmål, att utskottet

icke kunnat undgå att finna de av skolöverstyrelsen anförda skälen vara av

eu så vägande beskaffenhet, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Riksdagens beslut utföll i överensstämmelse med utskottets förslag (riksdagens

skrivelse nr 8 A, punkt 198).

I eu av skolöverstyrelsen jämte yttrande av pedagogiske inspektören för

sinnesslöundervisningen samt eget utlåtande av den 15 januari 1925 till

Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har styrelsen för vårdanstalten återupptagit

förutberörda spörsmål om tjänstårsberäkning, i det att styrelsen gjort

framställning om utverkande av rätt för de befattningshavare vid vårdanstalten,

vilka förut varit anställda vid drottning Sofias stiftelse att för åtnjutande

av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid stiftelsen.

Till stöd för sin framställning har anstaltens styrelse anfört, bland annat,

följande:

Då styrelsen nu hemställer om ärendets återupptagande, vill styrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 181. 5

först hänvisa till stadgandet i § 11 mom. 2 i avlöningsreglementet för vissa

civila befattningshavare (nr 451 1921). Detta stadgande medgiver uttryckligen,

att under vissa förutsättningar arbete utom statens tjänst må i statens

tjänst tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad. Vad överstyrelsen

anfört beträffande den prejudicerande verkan, som ett tillerkännande

av lönetursrätt skulle kunna medföra, bär genom nyssnämnda, senare tillkomna

bestämmelse mist sin giltighet. Även i fråga om den av överstyrelsen

gjorda ekonomiska utredningen kunna nya omständigheter åberopas.

Överstyrelsen utgick vid sin beräkning från det dyrtidstillägg å 75 procent,

som under större delen av år 1920 tillämpades vid stiftelsen. Enligt vad

styrelsen inhämtat, höjdes dyrtidstillägget vid Vänersborgsanstalten från och

med den 1 oktober 1920 till 125 procent och utgick med samma belopp

till den 1 januari 1922, då den nya lönestaten trädde i kraft. I ett par fall

nedsattes dessutom av riksdagen de av överstyrelsen förordade lönerna. I

verkligheten blev skillnaden mellan förutvarande och nya avlöningsbelopp

under respektive december månad 1921 och januari månad 1922 i runt tal

följande: för första lärarinna 100 kronor, för ämneslärarinna 160 kronor,

för slöjdlärarinna 130 kronor, för husmoder 40 kronor och för översköterska

10 kronor. För vaktmästare, som å Vänersborgsanstalten åtnjöt en lön av

1,000 kronor, varå från 1 oktober 1920 utgick 100 procent dyrtidstillägg,

jämte fri kost, vilken vid den tiden torde kunna värderas till 75 kronor i

månaden, blev det för samma tid en minskning i löneinkomsten på cirka

25 kronor.

Styrelsen vill emellertid såsom sin bestämda mening framhålla, att lönefrågan

icke bör tillerkännas betydelse vid ärendets avgörande, detta så mycket

mindre som lönerna vid sinnesslöanstalterna flerstädes torde vara icke

högre utan snarare lägre än de voro vid Vänersborgsanstalten vid tidpunkten

för statens övertagande av densamma. Styrelsen har här berört den

omständigheten, att ämneslärarinna vid anstalten enligt Kungl. Maj:ts av

riksdagen. godkända förslag må tillgodoräknas tjänstgöring bland annat såsom

lärarinna vid av landsting underhållen sinnesslöanstalt, Detta har överstyrelsen

för sin del icke tidigare kunnat taga i betraktande, eftersom överstyrelsen

i sitt förslag icke upptagit tjänstgöring vid sinnesslöanstalt såsom

medförande lönetursrätt vid vårdanstalten. Jämförelsen mellan stiftelsen

och sinnesslöanstalterna kan emellertid utsträckas vidare än till att avse endast

löneförhållandena. För stiftelsen gällde i fråga om statsbidrag samma

bestämmelser som för sinnesslöanstalterna (kung. den 24 oktober 1919.

nr 659), och även stiftelsen åtnjöt för sina alumner landstingsbidrag. Det

kan även erinras om att stiftelsen under krisåren 1917—1921 av staten erhöll

högst avsevärda förstärkningsanslag för verksamhetens bedrivande. Med

skäl torde kunna sägas, att stiftelsen endast ur rent formell synpunkt var

av enskild men i realiteten av fullt lika allmän natur som sinnesslöanstalterna.

Härtill kommer, vilket ytterligare ådagalägger det berättigade i föreliggande

ansökan, att för tjänst vid Vänersborgsanstalten krävdes icke mindre

utbildning än för sinnesslöanstalterna, snarare tvärtom, samt att arbetet därstädes

bland alumner med mera än ett lyte torde ha varit av än mer krävande

och tålamodsprövande art än vid en vanlig sinnesslöanstalt.

I det föregående har talats endast om ämneslärarinnor, men styrelsen finner

alla skäl föreligga för att med dessa lärarinnor i förevarande avseende

jämställas övriga förutvarande befattningshavare vid anstalten i Vänersborg.

Särskilt vill styrelsen framhålla de nuvarande innehavarna av husmoders
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ktmgl. Maj.is proposition Nr 181.

och översköterskebefattningarna, vilka varit i anstaltens tjänst under respektive

34 och 18 år. För dessa, som båda redan uppnått pensionsåldern, är

ett bifall till framställningen av särskild betydelse, emedan pensionsunderlaget

härigenom väsentligen påverkas.

Pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen och skolöverstyrelsen

hava tillstyrkt bifall till ansökningen.

Överstyrelsen har därvid erinrat om sin tidigare intagna avvisande ståndpunkt

och yttrar härefter:

Att märka är emellertid, att överstyrelsen vid intagandet av denna ståndpunkt

utgått ifrån att icke heller befattningshavarna vid de av landsting

underhållna dövstumskolor och sinnesslöanstalter vid övergång till vårdanstalten

skulle få tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i kommunal tjänst.

1 de av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna villkor och bestämmelser för

åtnjutande av de till ordinarie befattningshavare vid anstalten utgående avlöningsförmånerna

hava emellertid befattningshavare vid kommunala dövstumskolor

och sinnesslöanstalter upptagits bland dem, som erhållit rätt att

vid övergång till statsanstalten tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring.

Då dessa befattningshavare i allmänhet före sin övergång till statsanstalten

haft ännu lägre avlöning än motsvarande före detta befattningshavare vid

drottning Sofias stiftelse, hava de sistnämnda enligt överstyrelsens förmenande

i jämförelse med dem blivit alltför ogynnsamt behandlade i nu ifrågavarande

hänseende, i synnerhet som anställning i stiftelsens tjänst på grund av

elevmaterialets beskaffenhet måste anses hava varit ännu mera kvalificerande

för blivande verksamhet vid vårdanstalten än anställning vid en vanlig dövstumskola

eller sinnesslöanstalt. Enligt överstyrelsens uppfattning fordrar

därför rättvisan, att förutvarande befattningshavare vid drottning Sofias stiftelse

i löneturshänseende icke ställas sämre än före detta befattningshavare

vid dövstumskolor och sinnesslöanstalter. Härtill kommer dessutom, att den

huvudsakligaste anledningen till överstyrelsens förut intagna ståndpunkt i

föreliggande fråga varit hänsyn till att inrymmande av lönetursrätt åt före

detta befattningshavare vid drottning Sofias stiftelse lätteligen kunde komma

att uppfattas såsom prejudicerande för framtida avgöranden beträffande statstjänares

rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tidigare

verksamhet i enskild tjänst. Denna anledning har emellertid numera bortfallit,

sedan Kungl. Maj:t och riksdagen genom bestämmelse i § 11 mom.

2 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, uttryckligen medgivit,

att under vissa förutsättningar arbete utom statens tjänst må i statens tjänst

tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad.

I ärendet har statskontoret den 10 februari 1925 avgivit infordrat utlåtande

och därvid anfört följande:

Enligt gällande lönetursbestämmelser för ordinarie befattningshavare vid

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte är rätten till tillgodoräkning

av arbete utom statens tjänst för erhållande av ålderstillägg i huvudsak

inskränkt till tjänstgöring vid kommunala dövstumskolor och sinnesslöanstalter.

För närvarande föreligga emellertid tvenne förslag, varigenom

ifrågavarande befattningshavare skulle i större utsträckning än hittills få tillgodoräkna

sig arbete utom statens tjänst för uppflyttning i högre lönegrad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 181. 7

Lärarnas lönekommitté har nämligen i sitt den 15 augusti 1923 avgivna betänkande

föreslagit det nya lönesystemets införande beträffande personalen

vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, vilket skulle innebära

att å dem skulle bliva tillämpligt stadgandet i 11 § i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921, att Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt

fall må helt eller delvis tillgodoräkna befattningshavare jämväl den tid, han

utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas s}mpunkt

svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han bar

att utföra å befattningen. Vidare har i det av särskild sakkunnig inom

finansdepartementet den 8 november 1923 avgivna betänkandet angående revision

av gällande avlöningsbestämmelser för statsdepartement m. fl. verk

föreslagits sådan ändring av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373), att befattningshavare

vid oreglerade verk finge för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig arbete utom statens tjänst i samma omfattning som befattningshavare

vid nyreglerade verk. Då ifrågavarande befattningshavare

således inom närmaste tiden torde kunna räkna med ändrade lönetursbestämmelser,

synes det statskontoret, att förevarande ansökan icke bör föranleda

någon framställning till riksdagen. Ett bifall till ansökningen skulle dessutom

otvivelaktigt medföra ett flertal liknande framställningar från befattningshavare

vid oreglerade verk, som med samma skäl torde kunna göra

anspråk på att det arbete, de utfört utom statens tjänst, måtte tillgodoräknas

dem för avlöningsförhöjning. Då vidare riksdagen så sent som år 1921 —

alltså samtidigt med det nya lönesystemets införande beträffande stora grupper

av statens befattningshavare — icke ansett sig kunna bifalla en liknande

framställning, får statskontoret hemställa, att förevarande framställning icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då jag nu anser mig böra hemställa, att spörsmålet om rätt för här ifrågavarande

befattningshavare till viss lönetursberäkning ånyo göres till föremål

för omprövning, beror detta på att denna fråga enligt mitt förmenande kommit

uti i viss mån ändrat läge.

Såsom synes av anstaltstyrelsens framställning medförde övergången i

statstjänst icke så stor löneökning för Sofiastiftelsens befattningshavare, som

man hade anledning antaga, då frågan förra gången behandlades. Skolöverstyrelsen,

som då avstyrkte rätten till lönetursberäkning, anser sig också

nu böra utan reservation tillstyrka bifall.

För ämneslärarinnornas del kommer härtill den omständigheten, att, såsom

framgår av det föregående, dylik lärarinna vid anstalten fått rätt tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärarinna vid folkskola

eller högre folkskola, såsom lärarinna vid av landsting underhållen

dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt eller såsom föreståndare eller lärare

vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t

stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt

— allt anstalter, som icke äro statliga och vilka knappast

kunna sägas vara av mera allmän natur än Vänersborgsanstalten.

Yad beträffar det av statskontoret mot ett bifall till anstaltstyrelsens

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

framställning anförda huvudskälet — att befattningshavarna i fråga på grund

av ändrad lagstiftning skulle kunna inom närmaste tiden räkna med ändrade

lönetursbestämmelser — så har detta argument numera i hög grad försvagats,

enär de av statskontoret åberopade författningsförslagen ännu icke

blivit framlagda för riksdagen, och det torde vara osäkert, huruvida de

komma att framföras under den allra närmaste framtiden. Det av statskontoret

till stöd för ämbetsverkets avstyrkande i andra hand anförda skälet

— att ett bifall till ansökningen otvivelaktigt skulle medföra ett flertal liknande

framställningar från befattningshavare vid oreglerade verk, som med

samma skäl skulle kunna göra anspråk på att det arbete, de utfört utom

statens tjänst, måtte tillgodoräknas dem för avlöningsförhöjning — synes

mig ej heller tillräckligt bärkraftigt. Här är nämligen fråga om det egenartade

fallet, att staten övertagit en av en stiftelse ägd läro- och vårdanstalt,

vars specialutbildade personal övergått i statstjänst och fortsatt sitt arbete

på en ny plats men i stort sett under oförändrade former och med

samma uppgifter som förut. Det förefaller mig, som om man knappast

skulle behöva frukta några farliga konsekvenser, därest man bereder möjlighet

för personalen i fråga att få efter Kungl. Maj:ts beprövande helt eller

delvis tillgodoräkna! sig den tid de före övergången till statstjänst innehaft

anställning hos stiftelsen.

Det nyss sagda gäller i första rummet ämnes- och slöjdlärarinnor, men

synes mig även äga tillämpning å övrig personal En förutsättning för tillgodoräknandet

bör givetvis vara, att vederbörande befattningshavare, efter

att hava innehaft anställning i Sofiastiftelsens tjänst, erhållit ordinarie tjänst

vid Lundaanstalten redan i samband med dess öppnande.

Från vårdanstaltens rektor har jag inhämtat upplysningar rörande anstaltpersonalens

tjänstgöring vid Sofiastiftelsen. Så vitt man kan döma av dessa

upplysningar, torde lönetursberäkning kunna ifrågasättas för ett par ämneslärarinnor,

ett par slöjdlärarinnor, husmodern, översköterskan, en vaktmästare

och — under viss förutsättning — det kvinnliga skrivbiträdet. Beträffande

husmodern och översköterskan är emellertid att märka, att dessa båda, såsom

framgår av det förut sagda, redan uppnått pensionsåldern och därför

icke lära kunna tillerkännas ytterligare ålderstillägg.

Rätten att helt eller delvis tillgodoräkna sig tjänstgöring hos Sofiastiftelsen

torde böra beviljas av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt

fall. Eventuellt nytt ålderstillägg lärer böra utgå från och med den 1 juli

1926.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att ordinarie befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för

blinda med komplicerat lyte må, efter prövning av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall, kunna för erhållande av ålders
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

tillägg tillgodoräknas tjänstgöring av motsvarande beskaffenhet

vid den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten

i Vänersborg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Meurling.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 sand.

151 höft. (Nr 181.)

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för vissa befattning skärare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat s. 1 i texten
  2. SU 1926:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts •proposition angående rätt för visso befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för e s. 4 i texten