Angående rätt för vissa befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse
1926-02-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:181, Angående rätt för vissa befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
1
Nr 181.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för vissa
befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse;
given Stockholms slott den 19 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majestäts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anhåller härefter att få inför Kungl. Rätt för vissa
Maj:t anmäla ett ärende angående rätt för vissa befattningshavare vid vård- hava^vid
anstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för erhållande av ål- vårdanstalderstillägg
tillgodoräkna sig tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse samt a[tenfö''r
anför härom följande: lande av ål
På
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1914 års senare riks- tnwdoiäkna
dag, i samband med beviljandet av anslag för uppförande av en vårdan- sig tjanststalt
i Lund för blinda med komplicerat lyte, bemyndiga Kungl. Maj:t att jrotSn/sovid
den tid, då den ifrågavarande anstalten trädde i verksamhet, för stats- flas stiftelse,
verkets räkning övertaga drottning Sofias stiftelses och den till denna stifBihang
till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 151 käft. (Nr 181.)
1
2
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 181.
telse anknutna, i Vänersborg belägna vårdanstaltens dåvarande tillgångar
under utfästelse å statens vägnar om fullgörande av de särskilda villkor
och förbehåll, som innehölles i stiftelsens reglemente eller eljest kunde vara
fästade vid sagda tillgångar eller särskilda delar därav.
Sedan genom beslut av 1920 års riksdag medel anvisats för byggnadernas
slutförande under år 1921, övertogs den med Sofiastiftelsen förenade
anstalten av staten på hösten år 1922.
Genom beslut av Kungl. Maj:t den 22 juni 1921 fastställdes stat för blindanstalten
i Lund. I denna stat äro, efter vissa genom beslut den 22 maj
1925 däri gjorda ändringar, upptagna följande befattningshavare, nämligen:
1 rektor, 4 ämneslärarinnor, 3 slöjdlärarinnor, 1 husmoder, 1 översköterska,
1 kvinnligt skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, och 3 vaktmästare.
I samband med fastställandet av nämnda stat meddelades genom kungörelse
den 22 juni 1921 (nr 421), i överensstämmelse med riksdagens därom
fattade beslut, villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i nämnda stat
för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner. Rörande rätten
att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
vid annan läroanstalt än någon av statens blindundervisningsanstalter
föreskrives i mom. c, punkt 4) av sagda kungörelse, att ämneslärarinna
får tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärarinna vid folkskola eller
högre folkskola, tjänstgöring såsom lärarinna i övningsskola vid statens
folkskoleseminarium, tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium
under den tid statsbidrag utgått till hennes avlönande enligt
bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares avlönande eller hon
åtnjutit avlöning enligt gällande lönereglering, tjänstgöring såsom lärarinna
vid av landsting underhållen dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt, ävensom
tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter
statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller
ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt. Däremot
finnes i kungörelsen icke inrymd någon bestämmelse, som möjliggör, att
de befattningshavare vid vårdanstalten i Vänersborg, som vid dennas flyttning
till Lund medföljde anstalten och övergingo i statens tjänst, kunna
för åtnjutande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
i Sofia-stiftelsens tjänst.
Frågan om beredande av dylik rätt åt nämnda befattningshavare varunder
övervägande i samband med fastställandet av stat för Lund aanstalten
år 1921.
Föreståndarinnan för Vänersborgsanstalten, fru Elisabeth Anrep-Nordin
hemställde i en till skolöverstyrelsen ingiven skrivelse med utredning och
förslag rörande stat för den blivande Lundaanstalten, att de tjänstinnehavare,
som komme att övergå från Sofiastiftelsen till den nya anstalten,
skulle få rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid,
de haft fast anställning vid stiftelsen.
3
Kungl. Maj\ts proposition Nr 181.
I sin framställning till Kungi. Maj:t angående den nya anstaltens stat
anförde skolöverstyrelsen — efter att hava förklarat sig icke hysa några
betänkligheter mot att föregående tjänstgöring vid Sofiastiftelsen räknades
vederbörande befattningshavare till godo för erhållande av statspension
rörande rätten till tjänstårsberäkning för ålderstillägg, bland annat, följande:
Då ett medgivande om lönetursrätt för här ifrågavarande befattningshavare
lätteligen torde kunna komma att uppfattas såsom prejudicerande vid
framtida avgöranden beträffande statstjänares eventuella rätt att tillgodoräkna
sig i angivna avseende tidigare verksamhet i enskild tjänst, har överstyrelsen
funnit det riktigast att skärskåda den föreliggande frågan uteslutande
med hänsyn till huruvida en dylik förmån kan anses skälig ur synpunkten
av de blivande lönernas förhållande till de vid tidpunkten för övertagandet
åtnjutna inkomsterna av respektive befattningar. Verkställd undersökning
har givit vid handen, att det för samtliga till ålderstillägg ifrågakommande
befattningshavare torde gälla, att de framtida avlöningarna, även
utan lönetursrätt, komma att innebära en högst avsevärd förbättring, vilken
sannolikt i intet fall skulle komma att med nuvarande dyrtidstilläggsbestämmelser
understiga 1,800 kronor och för åtskilliga överstiga detta belopp.
Vid sådant förhållande har överstyrelsen icke funnit sådana skäl föreligga,
att överstyrelsen ansett sig kunna ifrågasätta lätt för befattningshavarna
att för ålderstillägg tillgodoräkna sig sin föregående verksamhet i stiftelsens
tjänst.
Vid anmälan i statsrådet den 25 februari 1921 av frågan om proposition
till riksdagen angående stat för Lundaanstalten yttrade föredragande departementschefen
uti förevarande ämne:
I fråga om avlöningsvillkoren ansluter jag mig i väsentliga delar till vad
skolöverstyrelsen därom anfört.
Beträffande rätt till tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad
synes mig sålunda böra gälla i huvudsak samma bestämmelser som i fråga
om de egentliga blindundervisningsanstalterna. Därutöver bör dock enligt
min mening ämneslärarinna vid vårdanstalten äga att för uppflyttning i
högre lönegrad tillgodoräkna sig även sådan tjänstgöring, som fullgjorts vid
av landsting underhållen dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt. Sådana
fall kunna nämligen tänkas, då det skulle vara synnerligen förmånligt för
vårdanstalten att erhålla en ämneslärarinna, som, jämte det hon i övrigt
vore kompetent för anställning vid anstalten, även ägde den erfarenhet i
fråga om undervisning och uppfostran åt dövstumma eller sinnesslöa, som
förvärvas genom lärarverksamhet vid en dövstumskola eller sinnesslöanstalt.
För eu dylik övergång till vårdanstalten bör tydligen icke bristande rätt till
lönetursberäkning stå hindrande i vägen.
Såsom framgår av skolöverstyrelsens yttrande har överstyrelsen ansett sig
icke kunna tillstyrka fru Nordins förslag att befattningshavare vid vårdanstalten
skulle för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring i stiftelsens tjänst. Jag underskattar ingalunda vikten av de
skäl, som föranlett överstyrelsen att intaga en dylik ståndpunkt, men jag
har dock funnit mig böra i denna punkt avvika från överstyrelsens förslag.
Om man, såsom överstyrelsen huvudsakligen gjort, betraktar befattningshavarnas
rätt till lönetur för föregående tjänstgöring vid Vänersborgsanstalten
4 Kung!. May.ts proposition Nr 181.
med hänsyn till huruvida en sådan förmån kan anses skälig ur synpunkten
av de föreslagna lönernas förhållande till de vid tidpunkten för övertagandet
åtnjutna inkomsterna av respektive befattningar, synes man knappast
göra tillbörlig rättvisa åt de ämneslärarinnor vid vårdanstalten, vilka under
tjänstgöring i stiftelsens tjänst förvärvat erfarenhet och ådagalagt duglighet
i den speciella undervisning och vård som kräves för blinda med komplicerat
lyte, när man förvägrar dessa befattningshavare rätt till tjänstårsberäkning
men medgiver sådan för lärarinnor från andra undervisningsanstalter,
vilka lärarinnor måhända under tjänstgöring därstädes åtnjutit en avlöning
som är lika stor eller lägre än ämneslärarinnornas vid Vänersborgsanstalten.
An mer torde denna synpunkt äga berättigande, om man, såsom
jag redan förordat, beviljar rätt till lönetur vid Lundaanstalten för tjänstgöring
såsom lärarinna vid av landsting underhållen dövstumskola eller vid
sinnesslöanstalt. Jag har därför ansett övervägande skäl tala för att möjlighet
beredes befattningshavare vid den nya vårdanstalten i Lund för att för
uppflygning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig jämväl tjänstgöring, som
fullgjorts vid den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten.
Det torde dock böra ankomma på Kungl. Maj:t att för rätt till sådan tjänstårsberäkning
lämna medgivande för varje särskilt fall.
I anslutning till detta departementschefens uttalande hemställde Kungl.
Maj:t i en till riksdagen avlåten proposition (nr 247) angående stat för Lundaanstalten
att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för ordinarie
befattningshavare, skulle i fråga om ålderstillägg gälla att befattningshavare
finge, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt
eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid, han utom statens tjänst utfört
arbete, som ur det allmännas synpunkt kunde anses likvärdigt med eller
av högre värde än det, han hade att utföra å befattningen vid vårdanstalten.
Statsutskottet förklarade i sitt i anledning av nyssnämnda proposition avgivna
utlåtande (nr 149) rörande här ifrågavarande spörsmål, att utskottet
icke kunnat undgå att finna de av skolöverstyrelsen anförda skälen vara av
eu så vägande beskaffenhet, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Riksdagens beslut utföll i överensstämmelse med utskottets förslag (riksdagens
skrivelse nr 8 A, punkt 198).
I eu av skolöverstyrelsen jämte yttrande av pedagogiske inspektören för
sinnesslöundervisningen samt eget utlåtande av den 15 januari 1925 till
Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har styrelsen för vårdanstalten återupptagit
förutberörda spörsmål om tjänstårsberäkning, i det att styrelsen gjort
framställning om utverkande av rätt för de befattningshavare vid vårdanstalten,
vilka förut varit anställda vid drottning Sofias stiftelse att för åtnjutande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid stiftelsen.
Till stöd för sin framställning har anstaltens styrelse anfört, bland annat,
följande:
Då styrelsen nu hemställer om ärendets återupptagande, vill styrelsen
Kungl. Maj.is proposition Nr 181. 5
först hänvisa till stadgandet i § 11 mom. 2 i avlöningsreglementet för vissa
civila befattningshavare (nr 451 1921). Detta stadgande medgiver uttryckligen,
att under vissa förutsättningar arbete utom statens tjänst må i statens
tjänst tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad. Vad överstyrelsen
anfört beträffande den prejudicerande verkan, som ett tillerkännande
av lönetursrätt skulle kunna medföra, bär genom nyssnämnda, senare tillkomna
bestämmelse mist sin giltighet. Även i fråga om den av överstyrelsen
gjorda ekonomiska utredningen kunna nya omständigheter åberopas.
Överstyrelsen utgick vid sin beräkning från det dyrtidstillägg å 75 procent,
som under större delen av år 1920 tillämpades vid stiftelsen. Enligt vad
styrelsen inhämtat, höjdes dyrtidstillägget vid Vänersborgsanstalten från och
med den 1 oktober 1920 till 125 procent och utgick med samma belopp
till den 1 januari 1922, då den nya lönestaten trädde i kraft. I ett par fall
nedsattes dessutom av riksdagen de av överstyrelsen förordade lönerna. I
verkligheten blev skillnaden mellan förutvarande och nya avlöningsbelopp
under respektive december månad 1921 och januari månad 1922 i runt tal
följande: för första lärarinna 100 kronor, för ämneslärarinna 160 kronor,
för slöjdlärarinna 130 kronor, för husmoder 40 kronor och för översköterska
10 kronor. För vaktmästare, som å Vänersborgsanstalten åtnjöt en lön av
1,000 kronor, varå från 1 oktober 1920 utgick 100 procent dyrtidstillägg,
jämte fri kost, vilken vid den tiden torde kunna värderas till 75 kronor i
månaden, blev det för samma tid en minskning i löneinkomsten på cirka
25 kronor.
Styrelsen vill emellertid såsom sin bestämda mening framhålla, att lönefrågan
icke bör tillerkännas betydelse vid ärendets avgörande, detta så mycket
mindre som lönerna vid sinnesslöanstalterna flerstädes torde vara icke
högre utan snarare lägre än de voro vid Vänersborgsanstalten vid tidpunkten
för statens övertagande av densamma. Styrelsen har här berört den
omständigheten, att ämneslärarinna vid anstalten enligt Kungl. Maj:ts av
riksdagen. godkända förslag må tillgodoräknas tjänstgöring bland annat såsom
lärarinna vid av landsting underhållen sinnesslöanstalt, Detta har överstyrelsen
för sin del icke tidigare kunnat taga i betraktande, eftersom överstyrelsen
i sitt förslag icke upptagit tjänstgöring vid sinnesslöanstalt såsom
medförande lönetursrätt vid vårdanstalten. Jämförelsen mellan stiftelsen
och sinnesslöanstalterna kan emellertid utsträckas vidare än till att avse endast
löneförhållandena. För stiftelsen gällde i fråga om statsbidrag samma
bestämmelser som för sinnesslöanstalterna (kung. den 24 oktober 1919.
nr 659), och även stiftelsen åtnjöt för sina alumner landstingsbidrag. Det
kan även erinras om att stiftelsen under krisåren 1917—1921 av staten erhöll
högst avsevärda förstärkningsanslag för verksamhetens bedrivande. Med
skäl torde kunna sägas, att stiftelsen endast ur rent formell synpunkt var
av enskild men i realiteten av fullt lika allmän natur som sinnesslöanstalterna.
Härtill kommer, vilket ytterligare ådagalägger det berättigade i föreliggande
ansökan, att för tjänst vid Vänersborgsanstalten krävdes icke mindre
utbildning än för sinnesslöanstalterna, snarare tvärtom, samt att arbetet därstädes
bland alumner med mera än ett lyte torde ha varit av än mer krävande
och tålamodsprövande art än vid en vanlig sinnesslöanstalt.
I det föregående har talats endast om ämneslärarinnor, men styrelsen finner
alla skäl föreligga för att med dessa lärarinnor i förevarande avseende
jämställas övriga förutvarande befattningshavare vid anstalten i Vänersborg.
Särskilt vill styrelsen framhålla de nuvarande innehavarna av husmoders
-
6
Ktmgl. Maj.is proposition Nr 181.
och översköterskebefattningarna, vilka varit i anstaltens tjänst under respektive
34 och 18 år. För dessa, som båda redan uppnått pensionsåldern, är
ett bifall till framställningen av särskild betydelse, emedan pensionsunderlaget
härigenom väsentligen påverkas.
Pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen och skolöverstyrelsen
hava tillstyrkt bifall till ansökningen.
Överstyrelsen har därvid erinrat om sin tidigare intagna avvisande ståndpunkt
och yttrar härefter:
Att märka är emellertid, att överstyrelsen vid intagandet av denna ståndpunkt
utgått ifrån att icke heller befattningshavarna vid de av landsting
underhållna dövstumskolor och sinnesslöanstalter vid övergång till vårdanstalten
skulle få tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i kommunal tjänst.
1 de av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av de till ordinarie befattningshavare vid anstalten utgående avlöningsförmånerna
hava emellertid befattningshavare vid kommunala dövstumskolor
och sinnesslöanstalter upptagits bland dem, som erhållit rätt att
vid övergång till statsanstalten tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring.
Då dessa befattningshavare i allmänhet före sin övergång till statsanstalten
haft ännu lägre avlöning än motsvarande före detta befattningshavare vid
drottning Sofias stiftelse, hava de sistnämnda enligt överstyrelsens förmenande
i jämförelse med dem blivit alltför ogynnsamt behandlade i nu ifrågavarande
hänseende, i synnerhet som anställning i stiftelsens tjänst på grund av
elevmaterialets beskaffenhet måste anses hava varit ännu mera kvalificerande
för blivande verksamhet vid vårdanstalten än anställning vid en vanlig dövstumskola
eller sinnesslöanstalt. Enligt överstyrelsens uppfattning fordrar
därför rättvisan, att förutvarande befattningshavare vid drottning Sofias stiftelse
i löneturshänseende icke ställas sämre än före detta befattningshavare
vid dövstumskolor och sinnesslöanstalter. Härtill kommer dessutom, att den
huvudsakligaste anledningen till överstyrelsens förut intagna ståndpunkt i
föreliggande fråga varit hänsyn till att inrymmande av lönetursrätt åt före
detta befattningshavare vid drottning Sofias stiftelse lätteligen kunde komma
att uppfattas såsom prejudicerande för framtida avgöranden beträffande statstjänares
rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tidigare
verksamhet i enskild tjänst. Denna anledning har emellertid numera bortfallit,
sedan Kungl. Maj:t och riksdagen genom bestämmelse i § 11 mom.
2 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, uttryckligen medgivit,
att under vissa förutsättningar arbete utom statens tjänst må i statens tjänst
tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad.
I ärendet har statskontoret den 10 februari 1925 avgivit infordrat utlåtande
och därvid anfört följande:
Enligt gällande lönetursbestämmelser för ordinarie befattningshavare vid
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte är rätten till tillgodoräkning
av arbete utom statens tjänst för erhållande av ålderstillägg i huvudsak
inskränkt till tjänstgöring vid kommunala dövstumskolor och sinnesslöanstalter.
För närvarande föreligga emellertid tvenne förslag, varigenom
ifrågavarande befattningshavare skulle i större utsträckning än hittills få tillgodoräkna
sig arbete utom statens tjänst för uppflyttning i högre lönegrad.
Kungl. Maj.is proposition Nr 181. 7
Lärarnas lönekommitté har nämligen i sitt den 15 augusti 1923 avgivna betänkande
föreslagit det nya lönesystemets införande beträffande personalen
vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, vilket skulle innebära
att å dem skulle bliva tillämpligt stadgandet i 11 § i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921, att Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt
fall må helt eller delvis tillgodoräkna befattningshavare jämväl den tid, han
utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,
som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas s}mpunkt
svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han bar
att utföra å befattningen. Vidare har i det av särskild sakkunnig inom
finansdepartementet den 8 november 1923 avgivna betänkandet angående revision
av gällande avlöningsbestämmelser för statsdepartement m. fl. verk
föreslagits sådan ändring av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373), att befattningshavare
vid oreglerade verk finge för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig arbete utom statens tjänst i samma omfattning som befattningshavare
vid nyreglerade verk. Då ifrågavarande befattningshavare
således inom närmaste tiden torde kunna räkna med ändrade lönetursbestämmelser,
synes det statskontoret, att förevarande ansökan icke bör föranleda
någon framställning till riksdagen. Ett bifall till ansökningen skulle dessutom
otvivelaktigt medföra ett flertal liknande framställningar från befattningshavare
vid oreglerade verk, som med samma skäl torde kunna göra
anspråk på att det arbete, de utfört utom statens tjänst, måtte tillgodoräknas
dem för avlöningsförhöjning. Då vidare riksdagen så sent som år 1921 —
alltså samtidigt med det nya lönesystemets införande beträffande stora grupper
av statens befattningshavare — icke ansett sig kunna bifalla en liknande
framställning, får statskontoret hemställa, att förevarande framställning icke
måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Då jag nu anser mig böra hemställa, att spörsmålet om rätt för här ifrågavarande
befattningshavare till viss lönetursberäkning ånyo göres till föremål
för omprövning, beror detta på att denna fråga enligt mitt förmenande kommit
uti i viss mån ändrat läge.
Såsom synes av anstaltstyrelsens framställning medförde övergången i
statstjänst icke så stor löneökning för Sofiastiftelsens befattningshavare, som
man hade anledning antaga, då frågan förra gången behandlades. Skolöverstyrelsen,
som då avstyrkte rätten till lönetursberäkning, anser sig också
nu böra utan reservation tillstyrka bifall.
För ämneslärarinnornas del kommer härtill den omständigheten, att, såsom
framgår av det föregående, dylik lärarinna vid anstalten fått rätt tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärarinna vid folkskola
eller högre folkskola, såsom lärarinna vid av landsting underhållen
dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt eller såsom föreståndare eller lärare
vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t
stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt
— allt anstalter, som icke äro statliga och vilka knappast
kunna sägas vara av mera allmän natur än Vänersborgsanstalten.
Yad beträffar det av statskontoret mot ett bifall till anstaltstyrelsens
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
framställning anförda huvudskälet — att befattningshavarna i fråga på grund
av ändrad lagstiftning skulle kunna inom närmaste tiden räkna med ändrade
lönetursbestämmelser — så har detta argument numera i hög grad försvagats,
enär de av statskontoret åberopade författningsförslagen ännu icke
blivit framlagda för riksdagen, och det torde vara osäkert, huruvida de
komma att framföras under den allra närmaste framtiden. Det av statskontoret
till stöd för ämbetsverkets avstyrkande i andra hand anförda skälet
— att ett bifall till ansökningen otvivelaktigt skulle medföra ett flertal liknande
framställningar från befattningshavare vid oreglerade verk, som med
samma skäl skulle kunna göra anspråk på att det arbete, de utfört utom
statens tjänst, måtte tillgodoräknas dem för avlöningsförhöjning — synes
mig ej heller tillräckligt bärkraftigt. Här är nämligen fråga om det egenartade
fallet, att staten övertagit en av en stiftelse ägd läro- och vårdanstalt,
vars specialutbildade personal övergått i statstjänst och fortsatt sitt arbete
på en ny plats men i stort sett under oförändrade former och med
samma uppgifter som förut. Det förefaller mig, som om man knappast
skulle behöva frukta några farliga konsekvenser, därest man bereder möjlighet
för personalen i fråga att få efter Kungl. Maj:ts beprövande helt eller
delvis tillgodoräkna! sig den tid de före övergången till statstjänst innehaft
anställning hos stiftelsen.
Det nyss sagda gäller i första rummet ämnes- och slöjdlärarinnor, men
synes mig även äga tillämpning å övrig personal En förutsättning för tillgodoräknandet
bör givetvis vara, att vederbörande befattningshavare, efter
att hava innehaft anställning i Sofiastiftelsens tjänst, erhållit ordinarie tjänst
vid Lundaanstalten redan i samband med dess öppnande.
Från vårdanstaltens rektor har jag inhämtat upplysningar rörande anstaltpersonalens
tjänstgöring vid Sofiastiftelsen. Så vitt man kan döma av dessa
upplysningar, torde lönetursberäkning kunna ifrågasättas för ett par ämneslärarinnor,
ett par slöjdlärarinnor, husmodern, översköterskan, en vaktmästare
och — under viss förutsättning — det kvinnliga skrivbiträdet. Beträffande
husmodern och översköterskan är emellertid att märka, att dessa båda, såsom
framgår av det förut sagda, redan uppnått pensionsåldern och därför
icke lära kunna tillerkännas ytterligare ålderstillägg.
Rätten att helt eller delvis tillgodoräkna sig tjänstgöring hos Sofiastiftelsen
torde böra beviljas av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt
fall. Eventuellt nytt ålderstillägg lärer böra utgå från och med den 1 juli
1926.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att ordinarie befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte må, efter prövning av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall, kunna för erhållande av ålders
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
tillägg tillgodoräknas tjänstgöring av motsvarande beskaffenhet
vid den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten
i Vänersborg.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Meurling.
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
1 sand.
151 höft. (Nr 181.)
9
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för vissa befattning skärare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat s. 1 i texten
- SU 1926:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts •proposition angående rätt för visso befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte att för e s. 4 i texten