Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åbörda av viss jord m. m

31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:24, Angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åbörda av viss jord m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor rörande

tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åbörda

av viss jord m. m.; given Stockholms slott den 31

december 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

#

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders anför:

Kungl. Maj:t har tidigare denna dag, på min föredragning, beslutat avlåtande

till riksdagen av proposition med förslag till lag om upplåtelse

under åborätt av viss jord m. m. ävensom, på föredragning av chefen för

justitiedepartementet, av proposition med förslag till åtta av sagda lagförslag

betingade lagar om ändrad lydelse av vissa paragrafer i giftermålsbalken

m. fl. lagar.

Det ifrågasatta förslaget till lag om upplåtelse under åborätt av viss Den havui.

jord är av i huvudsak följande innebörd. sakliga inne
börden

av

För bildande av jordbruksfastigheter må kronan tillhörig jord, som ej lagförslaget

innehaves med stadgad åborätt eller är till visst statsändamål anslagen, om åborätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 19 höft. (Nr 2i.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

upplåtas mot avgäld under ärftlig och förytterlig besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt). Sedan i vederbörlig ordning bestämmelse meddelats

om jords upplåtande under åborätt, tillkommer det länsstyrelsen att träffa

skriftligt avtal om jordens upplåtande till åbo samt att hava tillsyn över

upplåten jord. I avtalet få ej intagas bestämmelser, varigenom åborätten

inskränkes eller åbon ålägges skyldighet utöver de i lagen angivna

grunder. Sedan åborätt upplåtits, skall byggnad och andra för stadigvarande

bruk avsedda anläggningar, som finnas å fastigheten, såsom tillbehör hänföras

till åborätten. Till åbo kan antagas allenast svensk medborgare, som

råder över sig och sin egendom. I vissa fall — såsom dä åborätten övergått

till närskyld — kan dock underårig antagas till åbo. Har åborätten övergått

till åbons make, skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, adoptivbarn,

syskon eller syskons avkomling, äger länsstyrelsen enligt 5 § andra stycket

i förslaget ej vägra godtaga förvärvaren såsom åbo, med mindre lian tinnes

därtill uppenbart olämplig eller hans antagande eljest är oförenligt med

det ändamål, för vilket åborätten upplåtits. Överlåtelse av åborätt skall ske

skriftligen, varefter den, som åtkommit åborätten, liar att inom trettio dagar

efter fånget bos länsstyrelsen ansöka att varda antagen till åbo. Försummas

sådan ansökan och uraktlåter förvärvaren trots vitesförläggande att fullgöra

dylikt åliggande, kan åborätten med tillbehör efter länsstyrelsens förordnande

säljas å offentlig auktion. Om sökande ej är behörig att antagas till åbo,

skall länsstyrelsen giva honom lämpligt rådrum att överlåta åborätten till

annan. Försittes sålunda förelagd tid eller kan den, till vilken åborätten

å nyo överlåtits, ej antagas till åbo, skall åborätten likaledes säljas å offentlig

auktion. Åbo har skyldighet att vara bosatt å fastigheten, att bruka denna

såsom en enbet för sig, att hava fastigheten på egen bekostnad försedd med

för jordbruket erforderliga byggnader, att städse hålla fastigheten i gott

stånd, att hava de för jordbruket erforderliga byggnaderna brandförsäkrade

till fulla värdet in. m. I annan mån än från kronans sida medgivits, äger

åbon ej nyttja fastighetens skog eller taga torv från torvmosse eller annorledes

än för fastighetens behov använda grustäkt e. d. Tillstånd att annorledes

än för fastighetens behov nyttja skog meddelas allenast för viss tid.

För sådan rätt skall erläggas särskild, i penningar bestämd avgift. Kronan

kan genast återtaga åborätten, om åbon övergiver fastigheten och lämnar

den obrukad. Åborätten är förverkad och kronan förty berättigad att efter

uppsägning i viss ordning skilja åbon från åborätten, om han 1) förenar

fastigheten med annan fastighet under ett bruk eller delar densamma, utan

att därtill hava erhållit tillstånd, samt icke på tillsägelse vidtager rättelse,

2) i annan ordning än från kronans sida medgivits nyttjar fastighetens

skog eller tager torv, grus e. d., 3) icke håller för jordbruket erforderliga

byggnader eller åsidosätter sin skyldighet att hava byggnad brandförsiikrad

eller gör sig skyldig till uppenbar vanvård av fastigheten eller där befintlig

anläggning och icke på tillsägelse vidtager rättelse eller 4) utan tillstånd

bosätter sig annorstädes och ej flyttar till fastigheten inom viss tid efter

därom erhållet föreläggande. Har kronan återtagit åborätten eller har åbon

till följd av uppsägning skilts från åborätten, skall åborätten med vad därtill

hör säljas å offentlig auktion. Avgälden för fastigheten bestämmes för

i regel tjugu år i sänder. Den fastställes i naturaprodukter men utgår i

penningar efter medelmarkegångspris. Avgäldens bestämmande sker efter

uppskattning av den behållna avkastning, som under medelgoda år erhålles

av fastigheten, därest den brukas på sätt, som bäst överensstämmer med

dess läge, storlek och beskaffenhet. Tillika skall behörig hänsyn tagas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

3

de, förpliktelser, som utöver skyldigheten att utgiva avgäld åligga åbon.

Finnes vid bestämmandet av avgäld för ny avgäldstid avkastningens värde

hava ökats eller minskats, skall hänsyn till den timade ändringen tagas blott

i den män det är uppenbart, att den tillkommit utan åbos åtgärd eller vällande.

I regel får avgälden ej höjas med mera än 20 procent av den för

löpande avgäldstid bestämda avgälden. Avgäld för ny avgäldstid fastställes

av en för länet i dess helhet eller viss del därav utsedd s. k. avgäldsnämnd.

Då åborätten övergått till ny innehavare, äger kronan att i viss ordning

mot lösen återtaga fastigheten. Är den, till vilken åborätten övergått,

förutvarande åbons make, skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, adoptivbarn,

syskon eller syskons avkomling eller har åborätten förvärvats genom

inrop å offentlig auktion, som förrättats i den ordning utsökningslagen bestämmer

eller eljest efter länsstyrelsens förordnande, äger kronan dock ej

återtaga fastigheten med mindre den nye innehavaren icke kan godtagas

såsom åbo. Den lösen, som kronan har att utgiva, skall bestämmas till fulla

värdet av åborätten med den jordförbättring, som vunnits, byggnader och

andra tillbehör till åborätten samt utsäde och gröda å fastigheten. Häftar

åho, som skall avflytta från fastigheten, i skuld till kronan för avgäld eller

för ersättning, som genom skriftlig överenskommelse blivit bestämd, eller

är utskyld eller avgift, för vilken åbo skolat ansvara, icke av honom gulden,

är kronan berättigad att av åbon tillhöriga lösören och byggnader, som finnas

å fastigheten, lcvarhålla så mycket, som svarar mot kronans fordran, tills

åbon gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Har kronan enligt skriftlig

handling till åbon mot ersättning överlåtit byggnad å fastigheten eller

lämnat åbon lån för inlösen eller uppförande av byggnad, äger kronan för

vad av ersättningen eller lånet är oguldet enahanda retentionsrätt. I fråga om

åborätt skall vad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgat angående

fast egendom äga motsvarande tillämpning med den inskränkning, som följer

därav att inteckning i åborätten ej kan meddelas, samt med vissa andra

ändringar och tillägg. Hos länsstyrelsen skall föras bok över samtliga under

åborätt upplåtna fastigheter inom länet. I boken skall beträffande varje

fastighet antecknas dess namn och beteckning i övrigt, åbons namn, hans

fångeshandling, dagen för hans antagande till åbo, ansökan om åboskap, som

beror på åtgärd, den årliga avgälden för fastigheten, tiden när och för vilken

avgälden senast fastställts, beloppet och beskaffenheten av fordran, för vilken

åborätten häftar, ärenden, som angå brandförsäkring av fastighetens byggnader,

så ock framställningar och beslut i andra ärenden, som rörande åborätten

inkommit till länsstyrelsen.

Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1927.

Beträffande de lagförslag, som innehållas i förenämnda på chefens för Förslag om

justitiedepartementet föredragning beslutade proposition, må erinras om den f''örmånSTäU *

i i i t • i i åborätt med

huvudsakliga inneborden av en föreslagen lag om ändrad lydelse av 17 vad därtill

kap. 6 § handelsbalken. Däri föreslås bland annat följande. höT
-

Samma företrädesrätt, som enligt nämnda lagrum tillkommer innehavare

av rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld av fast egendom till

betalning ur egendomen, skall, då fastighet upplåtits under åborätt, tillkomma

kronan i åbon tillhöriga lösören och byggnader, som finnas å fastigheten,

samt i den upplåtna rättigheten med vad därtill hör för avgäld samt

för utskyld eller annan avgift, som bort gäldas av åbon, dock ej för fordran,

som stått inne längre än ett år, så ock för vanhävdsersättning. Ena
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

hända förmånsrätt i den upplåtna rättigheten med vad därtill hör tillkommer

kronan för ogulden köpeskilling för byggnad å egendomen samt för lån, som

av statsmedel lämnats åbo för inlösen eller uppförande av sådan byggnad,

ävensom, där lån för dylikt ändamål lämnats ur egnahemslånefonden, den,

som å det allmännas vägnar förmedlat lånet.

Vissa i an- { fjet vid förenämnda proposition med förslag till lag om upplåtelse under

lagförslaget åborätt av viss jord fogade statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 8

uppkomna januari 1923, vari det till grund för propositionen liggande lagförslaget av

frågor mig anmäldes för Kungl. Maj:t och remitterades till lagrådet, uttalade jag,

vilka nu böra bland annat, att vissa i anslutning till lagförslaget uppkomna frågor borde

behandlas. . anna|. sammanhang framläggas för Kungl. Maj:t och göras till föremål

för särskilda framställningar.

Sålunda erinrade jag därom, att upplåtelser av kronojord för det ändamål,

som avsåges i lagförslaget om åborätt, på grund av stadgandet i § 77

regeringsformen icke syntes kunna ske utan riksdagens bemyndigande, samt

uttalade, att frågan om den ordning, i vilken sådant bemyndigande borde

lämnas, hade synts mig icke böra behandlas i det förevarande lagförslaget

utan göras till föremål för särskild framställning.

Vidare framhöll jag, att det vore av allra största vikt, att frågan om

beredande av erforderlig kredit för innehavarna av under åborätt upplåten

jord bleve ordnad på ett för dem så förmånligt sätt som möjligt och särskilt

att kontanta medel ställdes till deras förfogande för uppförande eller inlösen

av nödiga byggnader; och uttalade jag i anslutning härtill, att berörda fråga

finge i annat sammanhang framläggas för Kungl. Maj:t.

Slutligen påpekade jag i sammanhang med behandlingen av den paragraf

i lagförslaget, som stadgade, att åbon skulle ansvara för all skatt och annan

allmän tunga, som för fastigheten utginge, att, därest lagförslaget bleve

antaget, anledning förelåge att meddela viss föreskrift, huru bevillning för

i lagförslaget avsedd åbofastighet skulle utgå och erläggas.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla förenämnda, i anslutning

till lagförslaget uppkomna frågor, vilka sålunda tarva särskild behandling.

Därvid kommer jag dock ej att uppehålla mig vid berörda fråga rörande

bevillning för åbofastighet, enär med införande av föreskrift härutinnan

torde kunna anstå, till dess ändring av bevillningsförordningen även i annat

avseende ifrågasättes.

Befogenheten

att upplåta

kronojord

under åborätt

samt ordningen

för

fattande av

beslut om

sådant upplåtande

m. m.

Vad först angår frågan om Kungl. Maj:ts grundlagsenliga befogenhet

att, därest lagförslaget antages, vid upplåtelser av jord från kronan tillhöriga

fastigheter tillämpa det ifrågasatta åborättsinstitutet samt i vad mån, i vilken

ordning och under vilka villkor bemyndigande från riksdagens sida torde

böra lämnas för sådan tillämpning, vill jag inledningsvis erinra om § 77

regeringsformen, vari stadgas, dels att Kungl. Maj:t icke äger att utan riksdagens

samtycke genom försäljning, förpantning eller gåva eller på något

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

5

annat sätt avhända kronan dess jordbruksdomäner och skogsegendomar, dels §77 reg er ilig sock

att dessa skola förvaltas efter de grunder, riksdagen därom föreskriver. formen.

I fråga om Kungl. Maj:ts befogenhet att avbända kronan dess förenämnda

egendomar må erinras, att riksdagen genom eu följd av särskilda beslut bemyndigat

Kungl. Maj:t att utan riksdagens vidare börande försälja vissa

kronoegendomar. Berörda beslut, vilka meddelats enligt riksdagens skrivelser

nr 63/1874, nr 66/1879, nr 35/1885, nr 7/1887 B, nr 17/1888, nr 77/1891

och nr 74/1902 och vilka tillsammans reglera Kungl. Maj.ts befogenhet

att förordna om kronomarks försäljning, hava av Kungl. Maj:t delgivits

vederbörande myndigheter genom brev den 29 maj 1874, den 6 juni

1879, den 29 maj 1885, den 27 juni 1887, den 18 maj 1888, den 29 maj

1891 och den 23 maj 1902. I enlighet med nyssnämnda riksdagsbeslut ankommer

det på Kungl. Maj:t att, efter omständigheterna i varje fall, förordna,

huruvida egendom eller område bör av kronan bibehållas eller till större

eller mindre del försäljas, beträffande

a) sådan under domänstyrelsens förvaltning ställd och för statsverkets räkning

utarrenderad egendom, vilken i arrende lämnar högst 600 kronor,

b) sådan kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad

men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning linnes vara av

sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre arrende än

600 kronor, samt

c) till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln

anses kunna avyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning

finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas högre

arrende än 600 kronor.

Kungl. Afaj:ts

nuvarande befogenhet

att

förordna om

kronoegendomars

försäljning.

Beträffande sättet för försäljning av dylik kronojord gälla vissa av

riksdagen eller enligt dess bemyndigande av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Försäljningen skall ske antingen enligt gällande grunder för

upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar eller ock i den ordning

och under de villkor, som angivas i nyss nämnda brev den 29 maj 1874.

Nu gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronans

jord återfinnas i kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 271) angående grunder

för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar med däri

genom kungörelserna den 28 november 1919 (nr 728) och den 25 maj 1923

(nr 131) gjorda ändringar. Därjämte har Kungl. Maj:t i brev till domänstyrelsen

den 17 oktober 1913 (nr 272) meddelat närmare bestämmelser för

tillämpningen av berörda grunder. Jämlikt nyssnämnda grunder äger Kungl.

Maj:t att från här ovan under a) och c) angivna egendomar och områden,

vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas lämpliga att helt

eller delvis användas till bildande av egnahemslägenheter (jordbruks- eller

bostadslägenheter), till mindre bemedlade eller obemedlade personer under

äganderätt upplåta lotter av begränsad storlek under för köparen förmånliga

Sättet för

kronojords

försäljning i

sådana fall,

där Kungl.

Maj:t äger

besluta om

försäljningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Försälj ningsfrågor,

som

skola underställas

riksdagen.

Grunder för

förvaltning av

kronans jordbruksdomäner

m. m.

villkor i fråga om köpeskillingens gäldande och förräntning. Upplåtelser

under tomträtt kunna ske efter Kungl. Maj:ts beprövande.

Försäljning enligt brevet den 29 maj 1874 innebär, att fastigheten skall,

under iakttagande av de föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela,

på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas, under villkor att

köpare, som sådant åstundan skall äga att, efter därom vid auktionen gjord

anmälan, inbetala köpeskillingen under loppet av sex år med en sjättedel

årligen samt att högsta anbudets antaglighet skall underställas Kungl. Maj:ts

prövning.

Där fråga är om upplåtande av egnahemslägenheter från de här ovan under b)

nämnda egendomar ävensom då fråga om kronomarks försäljning eljest

måste underställas riksdagens prövning, meddelar riksdagen för varje fall

beslut rörande försäljningssättet. Oftast angives därvid endast, att försäljningen

skall ske enligt gällande grunder för egnahemsupplåtelser eller enligt

brevet den 29 maj 1874.

Slutligen må erinras om, att upplåtelser av kolonat å kronoparker i

Norrland och Dalarna, därvid kolonist i regel erhåller rätt att under vissa

förutsättningar inlösa kolonatet med äganderätt, grunda sig på av riksdagen

antagna bestämmelser, vilka innehållas i kungörelsen den 26 juni 1925

(nr 291) angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna. Däri stadgas, jämte annat, att kolonat skola

upplåtas endast i den mån, Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om kolonisationsåtgärders

vidtagande.

I fråga om det andra av förenämnda stadganden i § 77 regeringsformen,

nämligen att kronans jordbruksegendomar och skogsegendomar skola förvaltas

efter de grunder, riksdagen däi’om föreskriver, må erinras, att i detta

hänseende gälla dels kungörelsen - den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner — vilka

grunder antagits av riksdagen — och dels förordningen den 26 januari

1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket —

vilken förordning i vissa avseenden grundats på av riksdagen meddelade föreskrifter.

Enligt moment l:o) i nämnda kungörelse skall all kronans fasta

egendom, som ej med stadgad åborätt innehaves eller är till visst statsändamål

anslagen och till följd därav antingen till omedelbart begagnande

upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets vård, stå under inseende

av domänstyrelsen och under närmare tillsyn av en lokalförvaltning samt

utarrenderas på sätt i kungörelsen stadgas. Moment 2:o) föreskriver, bland

annat, att såsom jordbruksegendomar skola behandlas även sådana å de till

bildande av nya eller tillökning av äldre kronoparker inköpta egendomar

belägna och för jordbruk lämpade områden, som icke anses böra försäljas

och som ej heller prövas vare sig böra användas till boställen eller tagas i

anspråk för kronoparkernas skötsel. I moment 32:o) sägs, att »angående

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24. 7

•avskiljande vid arrendeupplåtelser av områden, lämpliga att upplåtas till

egnahemslägenheter, samt dylika områdens förvaltning, är särskilt stadgat.»

Det till införande i vår lagstiftning föreslagna åborättsinstitutet är, på Departementssätt

jag närmare utvecklat i förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet ehefenden

8 januari 1923, avsett att utgöra en för upplåtelser av jordbrukslägenheter

från kronojord lämpad form, som i åtskilliga hänseenden erbjuder

fördelar framför de nu tillämpade formerna för upplåtelse av sådan jord,

försäljning och utarrendering. Med den nya upplåtelseformen åsyftas, såsom

redan framhållits av kronolägenhetskommissionen, att underlätta bildandet

av självständiga mindre jordbruk, och upplåtelser under åborätt torde därför i

viss mån komma att träda i stället för den verksamhet till småbruksrörelsens

främjande, som hittills ägt rum genom försäljningar från kronojord av jordbrukslägenheter.

Då frågan om tillämpningen av åborättsinstitutet alltså

äger ett synnerligen intimt sammanhang med de vidtagna åtgärderna för

försäljning av kronojord, synes det mig vara lämpligt, att de beslut och

åtgärder, som nu erfordras för att bringa den föreslagna nya upplåtelseformen

i tillämpning, så vitt möjligt nära anknytas till eller inordnas under

redan gällande bestämmelser och anordningar i fråga om andra upplåtelser

av kronojord i liknande syfte.

Beträffande sådana kronan tillhöriga egendomar, som jämlikt riksdagens

förenämnda beslut må utan riksdagens vidare hörande försäljas enligt 1913

års grunder för upplåtande av egnaliemslägenheter, torde Kungl. Maj:t böra

äga rätt att förordna, att dylika egendomar eller delar därav må upplåtas

under åborätt enligt den i ämnet föreslagna lagen. Annat bemyndigande

för Kungl. Maj:t att härom förordna, än föreskrifter i de bestämmelser, som

enligt vad jag senare skall förorda äro avsedda att ersätta 1913 års grunder,

torde ej erfordras. Mot en i så måtto begränsad befogenhet för Kungl. Maj:t

att i vissa fall ensam besluta om upplåtande av kronojord under åborätt lära

betänkligheter så mycket mindre möta, som ett avhändande av dylika egendomar,

vilket nu är tillåtet, givetvis är ett ur synpunkten av statens intresse

såsom jordägare vida längre gående förfogande än upplåtelse under åborätt.

Därtill kommer, att ordningen för åborättsupplåtelse blir till sina huvuddrag

reglerad redan genom den föreslagna lagens stadganden, samt att jag i det

följande kommer att ifrågasätta vissa ytterligare regler, vilka Kungl. Maj:t

skulle hava att följa vid institutets användning. Vidkommande åter andra

kronan tillhöriga egendomar än de nu nämnda kunna visserligen åtskilliga

skäl anföras för den meningen, att Kungl. Maj:t borde tillerkännas rätt att,

utan riksdagens vidare hörande, under åborätt upplåta jämväl vissa slag

av dylik jord. Emellertid är jag ej beredd att för det närvarande härutinnan

framställa något förslag. Då fråga uppkommer om upplåtelser

under åborätt från andra kronoegendomar än sådana, om vilkas försäljning

enligt 1913 års förenämnda grunder Kungl. Maj:t äger ensam besluta, torde

ärendet sålunda böra i varje fall underställas riksdagens prövning, ankom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung}. Maj ds proposition Nr 24.

mande det alltså på riksdagen att därvid besluta, huruvida åborättsupplåtelse

enligt förenämnda lag må i det föreliggande fallet verkställas.

Vad angår frågan om ordningen för uppgörande av förslag till upplåtelser

under åborätt ävensom frågan om åtgärder för verkställighet av vederbörliga

beslut om sådan upplåtelse, vill jag framhålla dessa frågors nära sammanhang

med de anordningar, som avses i förenämnda kungörelse den 17 oktober

1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa

kronoegendomar. Upplåtelser under åborätt torde, såsom jag förut antytt,

komma att avse jordbruksfastigheter av i huvudsak samma typ som de

jordbrukslägenheter, vilka nu äro eller kunna vara föremål för försäljning

såsom egnahemslägenheter, och den nya upplåtelseformen synes böra komma

till användning beträffande samma slag av kronoegendomar. Proceduren

vid lägenheternas utläggande och upplåtande torde också, vare sig upplåtelsen

sker med äganderätt eller åborätt, bliva av ungefär samma art, och det synes

därför lämpligt, att förfarandet i båda fallen regleras av i huvudsak likartade

bestämmelser. I betraktande härav förordar jag, att de föreskrifter

för upplåtande av lägenheter under åborätt, vilka i administrativ väg böra

utfärdas i syfte att reglera utväljandet av för sådana upplåtelser lämpliga

lägenheter samt verkställandet av vederbörligen fattade beslut om dylika

upplåtelser, må sammanföras med motsvarande föreskrifter rörande upplåtelser

från kronoegendomar av egnahemslägenheter under äganderätt. Berörda

föreskrifter skulle då, efter antagandet av omförmälda lagförslag om

upplåtelse under åborätt av viss jord, ersätta de nuvarande, av riksdagen

antagna och i förenämnda kungörelse intagna grunder för upplåtande av

egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, i vad angår upplåtelser, som

därefter beslutas. I sagda syfte har inom jordbruksdepartementet utarbetats

ett förslag till grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av

viss jord ävensom av egnahemslägenheter. Sagda förslag, vilket torde såsom

bilaga A få fogas till detta protokoll, innehåller, i vad angår egnahemslägenheter,

i sak ej någon ändring av härom nu gällande grunder. Med hänsyn

till att i dessa grunder nu inarbetats jämväl vissa föreskrifter i fråga om åborättsinstitutets

tillämpning har emellertid i åtskilliga punkter viss redaktionell

ändring av förutvarande stadganden blivit av nöden eller befunnits önskvärd

för vinnande av större överskådlighet. Under arbetets fortgång har domänstyrelsen,

efter anmodan, den 18 december 1925 inkommit med yttrande

över ett uppgjort utkast till bestämmelser i ämnet. För de av styrelsen

framförda erinringarna kommer jag att redogöra vid de olika paragraferna.

Jag anhåller att få paragraf vis redogöra för förslaget.

I förslagets § 1, vilken är avsedd att ersätta mom. 1 i 1913 års kungörelse,

beskrivas tre olika slags lägenheter, som skulle få upplåtas enligt förslagets

bestämmelser. Till upplåtelse skulle sålunda få förekomma dels

jordbrukslägenheter, som upplåtas under åborätt jämlikt härom föreliggande

lagförslag, vilket slag av lägenheter torde böra benämnas åbolägenheter,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

9

dels egnahemslägenheter för bedrivande av jordbruk, vilka upplåtas under

äganderätt och vilka torde för erhållande av en lämplig terminologi böra

benämnas jordbruksegnahemslägenheter, dels slutligen egnahemslägenheter,

där bostaden är det väsentliga, vilka upplåtas under äganderätt och vilka

lägenheter synas böra gå under benämningen bostadsegnahemslägenheter.

Dessutom kunna, såsom framgår av § 10, bostadslägenheter i vissa fall upplåtas

under tomträtt.

I fråga om storleken av de i denna paragraf angivna lägenheterna bibehållas

i förslaget enahanda föreskrifter som nu äro gällande beträffande de

i 1913 års kungörelse avsedda lägenheterna.

Beträffande företrädet mellan de olika upplåtelseformer, som skulle kunna

förekomma i fråga om jordbrukslägenheter — åborätt och äganderätt —

torde de i det särskilda fallet föreliggande omständigheter i regel böra vara

bestämmande. Med hänsyn till åborättsinstitutets betydelse dels för möjliggörande

för de minst bemedlade att åtkomma jord och dels för tryggande

av det med upplåtelsen avsedda syftet, torde ett tillämpande av nyss nämnda

regel komma att medföra, att upplåtelser i flertalet fall verkställas under

åborätt. I sådana fall, där särskilt intresse föreligger för kronan att avyttra

viss fastighet, och svårigheter kunna tänkas uppstå att få upplåtelse till

stånd under åborätt eller dylik skulle bliva för kronan oförmånlig, torde

dock upplåtelse under äganderätt böra föredragas. Detsamma synes böra

gälla sådana lägenheter, där jordbruksjordens areal är ringa och där det

alltså närmast är fråga om hantverkare- eller arbetaresmåbruk. Beträffande

åter de något större jordbruken, där brukaren beräknas kunna av lägenhetens

jordbruk hämta den huvudsakliga bärgningen för sig och sin familj,

synas desamma företrädesvis böra upplåtas såsom åbolägenheter. Emellertid

lärer det — åtminstone till en början och innan erfarenhet vunnits — vara

mest ändamålsenligt, att i detalj bindande föreskrifter ej meddelas rörande

valet av upplåtelseform, utan torde, såsom jag nyss angav, föreliggande

omständigheter i regel böra vara bestämmande. Vid dylikt val torde viss

hänsyn jämväl böra tagas till de önskemål beträffande upplåtelseformen, som

må framkomma från jordspekulanter, i den mån ett beaktande av dessa

önskemål ej befinnes stridande mot det allmännas intresse. I sitt förenämnda

yttrande har också domänstyrelsen tagit avstånd från tanken, att i

förevarande bestämmelser skulle stadgas företräde för upplåtelser under

åborätt.

Förslagets § 2 inrymmer föreskrifter motsvarande de bestämmelser, som nu § 2.

återfinnas i mom. 2 och 3 av 1913 års kungörelse. Däri angivas de egendomar,

som av Kungl. Maj:t må, utan riksdagens hörande, disponeras för

upplåtelser av nu avsedd art.

På sätt föreskrives i mom. 4 av 1913 års kungörelse angives i förslagets § 3.

§ 3, i vilken ordning förslag till åtgärder i förberörda hänseende böra uppgöras.

Därvid har i fråga om jordbrukslägenheter intagits en ny bestämmelse

av innebörd, att dispositionsförslaget skall för varje sådan lägenhet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 24.

innehålla utredning och yttrande, huruvida lägenheten hör upplåtas såsom

åholägenhet eller såsom jordbruksegnahemslägenhet. På det att dispositionsförslaget

ej må föregripa ett slutligt val av upplåtelseform, skall detsamma

därjämte upptaga, oavsett om uppskattningsmännen förorda den ena eller

andra upplåtelseformen, såväl särskilda försäljnings- och arrendevärden som

även den avgäld, som vid upplåtelse under åborätt bör utgå för första avgäldstiden,

samt den köpeskilling, som åbo i dylikt fall bör erlägga vid inlösen av

å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga hus.

§ 4 De bestämmelser om eventuell disposition för nu avsedda ändamål av

egendomar, varifrån upplåtelser må ske först efter riksdagens därom fattade

beslut, vilka bestämmelser för närvarande återfinnas i mom. 5 och 6 av 1913

års kungörelse, hava inrymts i förslagets § 4. Därvid har den förut gällande

inskränkningen, att sådan disposition skall vara helt utesluten i fråga om till

skogsegendomar i de sex nordligaste länen hörande områden, borttagits. Då

den förevarande paragrafen uteslutande avser sådana fall, där frågan om

jordens upplåtande måste — efter vederbörlig utredning — underställas

riksdagen, lärer det icke vara av nöden eller lämpligt att utesluta förslag

om eventuellt påkallade upplåtelser av nu avsett slag från nämnda kronoparker.

Då upplåtelser från dessa emellertid i regel torde böra ske enligt de

vid 1925 års riksdag antagna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna, har en hänvisning till sagda grunder fogats

till paragrafens övriga bestämmelser.

§§ 5 och 6. I mom. 7 och 8 av 1913 års kungörelse föreskrives, att den, som äger

boningshus å lägenhet, så ock lägenhets brukare må, under vissa villkor,

hembjudas egnahemslägenhet till inlösen mot det lägenheten åsätta försäljningsvärdet.

I §§ 5 och 6 av förslaget ifrågasättes diirjämte, att motsvarande

hembudsrätt till övertagande av åborätt och byggnader å åholägenhet skulle

tillerkännas vederbörande, därest upplåtelsen avser åholägenhet, givetvis dock

under förutsättning tillika, att vederbörande är behörig att antagas till åbo.

Domänstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande framhållit, att svårigheter

kunna uppstå, då ägare av boningshus å lägenhet, som skall upplåtas under

åborätt, är obehörig att antagas till åbo och hembud till honom således

icke kan komma i fråga. Emellertid torde dylika fall icke erbjuda större

vanskligheter än de fall, då ägare av boningshus å lägenhet, som skall säljas,

förklarar sig icke kunna inköpa densamma. Det lärer kunna förväntas, att

vid sådant förhållande vederbörande myndigheter komma att förfara med

den varsamhet, som av omständigheterna betingas.

g 7 Vad nu stadgas i mom. 9 av 1913 års kungörelse om ordningen vid ut
bjudandet

av andra lägenheter än sådana, som hembjudas viss person, samt

om antagandet av köpare har uti § 7 av förslaget i så måtto omformats,

att bestämmelserna vinna tillämpning å såväl åbo- som egnahemslägenheter.

Vad angår här berörda förfarande i sådana fall, att två eller flera lämpliga

och till antagande berättigade personer anmäla sig till samma lägenhet, har

jag i fråga om åholägenhet föreslagit, att företrädet mellan anbudsgivarna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

11

skall avgöras efter omprövning av deras allmänna lämplighet samt att,

därest i övrigt lika förhållanden äro för handen, hänsyn bör tagas till deras

behov att erhålla upplåtelse under åborätt. Det senare innebär, att om

exempelvis två i jordbruk lika förfarna, lika arbetsamma och sparsamma

samt med traktens förhållanden lika förtrogna personer, vilka äro behöriga

att antagas till åbor, anhålla att på de erbjudna villkoren få övertaga samma

åbolägenhet, företräde bör lämnas den, som på grund av mindre eget kapital

eller av andra anledningar har större svårigheter att, i annan ordning

— t. ex. medelst köp av egnahemslägenhet — erhålla ett jordbruk.

Vid prövning av ingivna anbud torde hänsyn böra tagas även till sådana

omständigheter som sökandens familjeförhållanden, hans möjligheter att på

annat sätt få sin försörjning och dylikt. Med anledning av en i domänstyrelsens

yttrande gjord erinran, att för avgörande av företrädet mellan två

eller flera anbudsgivare bör utfinnas ett förfaringssätt, där kronans ekonomiska

intressen ej alldeles lämnas ur sikte, vill jag framhålla, att kronans intresse

givetvis bör tillgodoses vid upplåtelsen. Då emellertid enligt åborättslagen

avgälden skall bestämmas efter vissa i lagen angivna grunder, torde det ej

vara möjligt att ^auktionera åborätten eller anordna något därmed likartat

förfarande.

I fråga om det under denna paragraf avhandlade förfarandet i sådana fall,

då antagligt anbud icke avhöres, hava gällande föreskrifter i sak bibehållits,

därvid den synpunkt kommit till uttryck, att åbolägenhet, liksom jordbruksegnahemslägenhet,

bör i det längsta utbjudas på de villkor, som för lägenheten

från början stipulerats. Emellertid bör det, på sätt i paragrafen

sägs, vara Kungl. Maj:t obetaget att avgöra, huru med sådan lägenhet i

fortsättningen skall förfaras.

Förslagets §>§ 8, 9 och 10 äro av samma innebörd, som mom. 10, 11 och §§8,9 och lo.

12 i 1913 års kungörelse.

§§ 11 och 12 äro avsedda att ersätta mom. 13 och 14 i 1913 års kun- §§ n och 12.

görelse samt stadga, huru köpeskilling, som skall av åbo erläggas för

kronan tillhöriga å åbolägenhet befintliga byggnader, samt köpeskilling för

egnahemslägenhet, skola gäldas och förräntas. Även här äro bestämmelserna

oförändrade i vad angår egnahemslägenheter samt ansluta sig, beträffande

köpeskilling för hus å åbolägenheter, till reglerna för betalning och förräntning

av köpeskilling för egnahemslägenhet. Emellertid synes det — med

hänsyn särskilt därtill att inteckning i åborätten icke kan erhållas samt att

den kronan tillerkända förmånsrätten upphör, då åborätten övergår till ny

innehavare — vara erforderligt, att särskilda bestämmelser meddelas angående

kronans rätt att, såvitt angår åbofastighet, uppsäga ogulden köpeskilling. I

detta hänseende föreslås, att uppsägning av ogulden köpesumma för byggnader

må äga rum, då sådant förhållande inträtt, att kronan jämlikt lagförslaget

om upplåtelse under åborätt av viss jord är berättigad att återtaga åborätten

eller skilja åbon från åborätten, så ock därest åborätten övergått till ny

innehavare, i vilket senare fall den nye innehavaren dock bör kunna med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

givas övertaga betalningsansvaret för det oguldna köpeskillingbeloppet på

oförändrade villkor. Närmare föreskrifter om de fall, då sådant övertagande

kan ske, meddelas i § 13. Beträffande de två olika amorteringsplaner, som

kunna ifrågakomma, om medgivande lämnas till köpeskillingens avbetalning,

vill jag uttala, att där åbo har att inlösa å åbolägenhet befintliga hus

av synnerligen ringa värde — till exempel en enstaka lada eller dylikt —

torde i allmänhet den långfristiga avbetalningen jämlikt § 12 A) icke

ifrågakomma, utan i stället tillämpas antingen kontantbetalning enligt § 11

eller, om behov härav finnes, tioårig avbetalning jämlikt § 12 B).

§ 13- I förslagets § 13 meddelas vissa föreskrifter, vilka ansluta sig till vad under

§ 12 stadgats i fråga om rätt för kronan att till betalning uppsäga ogulden

köpeskilling för byggnader å åbolägenhet, då åborätten övergått till ny

innehavare. Här föreslås, att den nye innehavaren må kunna erhålla medgivande

från kronans sida att övertaga betalningsansvaret för sådant köpeskillingsbelopp

på oförändrade villkor, det vill säga enligt den gällande

amorterings- och förräntningsplanen, därest han antingen varder godtagen

såsom åbo jämlikt föreskrift i 5 § andra stycket av förenämnda lagförslag

om åborätt, i vilket fall — då det alltså gäller närskylda — dylikt övertagande

i regel icke torde böra förvägras, eller ock eljest antages till åbo

och tillika prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

Genom detta förslag erhåller kronan möjlighet att förvägra

en ny innehavare att övertaga skulden på oförändrade betalningsvillkor, om

denne exempelvis befinner sig i sådan ekonomisk situation, att ett övertagande

på oförändrade ränte- och amorteringsvillkor skulle strida mot

syftet med den för åbon förmånliga kreditgivningen.

§§ 14—18. §§> 14—17 i förslaget motsvaras i 1913 års kungörelse av mom. 15—18

samt § 18 av mom. 20, och hava häri icke vidtagits andra ändringar än

oväsentlig omredigering av mom. 15—17. Enligt mom. 19 av 1913 års kungörelse

må avskiljandet av till försäljning avsedda lägenheter och områden

efter domänstyrelsens beprövande kunna äga rum så väl genom ägostyckning

som genom avsöndring. I sitt omförmälda utlåtande har domänstyrelsen

framhållit, att avskiljande bör kunna äga rum jämväl enligt fastighetsbildningslagen.

Emellertid synes mig bestämmelse i detta ämne icke vara av

den vikt, att densamma bör inflyta i nu förevarande grunder. Ett upptagande

däri av berörda föreskrift lärer vara så mycket mindre påkallat,

som förslag om en revision av hela jorddelningslagstiftningen torde komma

att föreläggas riksdagen. Av nu anförda skäl anser jag att sagda föreskrift

bör uteslutas.

§ 19. Såsom redan berörts, har Kungl. Maj:t i anslutning till 1913 års kungörelse

genom brev till domänstyrelsen den 17 oktober 1913 meddelat de närmare

bestämmelser, som funnits erforderliga för tillämpningen av de i kungörelsen

angivna grunderna. Därest förevarande förslag till förändrade grunder för

lägenhetsupplåtelser från kronoegendomar antages, torde det böra ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda av de ändrade grunderna påkallade förnyade närmare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

föreskrifter för grundernas tillämpning. I § 19 av förslaget är bestämmelse

i detta avseende intagen.

Vad angår ikraftträdandet av nu genomgångna grunder för upplåtande

av kronojord, synes lämpligt att desamma lända till efterrättelse från och

med den tidpunkt, då lagförslaget skulle träda i kraft, d. v. s. den 1 januari

1927. Från och med sagda dag torde 1913 års kungörelse icke vidare höra

äga tillämpning annat än dels beträffande egnahemslägenheter, om vilkas

upplåtande beslut fattats före den 1 januari 1927, dels ock i fråga om sådana

i sagda kungörelse avsedda åtgärder i övrigt, varom vederbörligt förslag utarbetats

eller för vilkas genomförande mera ingående förarbeten vidtagits

före sagda dag. Detta innebär, att de nya grunderna icke i någon mån

skulle få retroaktiv verkan utan att beslutade liksom förberedda åtgärder

enligt de äldre bestämmelserna skulle utan rubbning få fullföljas.

På sätt jag förut antytt äger den nu förevarande frågan visst samband

med gällande förvaltningsgrunder för kronans jordbruksdomäner. Därest

åborättsinstitutet införes, torde omformulering av vissa moment uti kungörelsen

den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen

av kronans jordbruksdomäner vara erforderlig. Sålunda torde bland de i

mom. l:o) angivna undantag från regeln, att all kronans fasta egendom skall

stå under inseende av domänstyrelsen samt utarrenderas, jämväl böra upptagas

sådan egendom, som är upplåten under åborätt enligt den i ämnet

föreslagna lagen. Enligt lagförslaget skall sålunda upplåten jord stå under

tillsyn av länsstyrelsen, vartill kommer, att den givetvis ej — så länge den

är upplåten under åborätt — kan utarrenderas såsom kronans övriga jordbruksdomäner.

Vidare torde bestämmelsen i mom. 2:o), att för jordbruk

lämpade områden å de till bildande av nya eller tillökning av äldre kronoparker

inköpta egendomar skola behandlas såsom jordbruksegendomar, där

områdena icke anses böra försäljas och ej heller prövas böra användas till

boställen eller tagas i anspråk för kronoparkernas skötsel, likaledes böra så

till vida omformuleras att bland sist nämnda undantag upptages jämväl det

fall, då område å dylik skogsmark anses böra upplåtas under åborätt enligt

föreliggande lagförslag. Slutligen torde i mom. 32:o) böra intagas en hänvisning

även till bestämmelserna om avskiljande av områden, lämpade att

upplåtas med åborätt. I enlighet med det nu anförda har jag låtit inom

jordbruksdepartementet utarbeta ett förslag till ändrad lydelse av omförmälda

förvaltningsgrunder, vilket förslag upptages i bilaga B till detta protokoll.

Förslaget torde böra vinna tillämpning från och med den 1 januari 1927.

Vidkommande härefter frågan om tillämpningen av åborättsinstitutet vid

upplåtelser av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna vill jag

erinra, att, såsom redan berörts, kolonist i regel tillförsäkras rätt att under

vissa förutsättningar inlösa kolonatet under äganderätt. Da jag den 6 mars

1925 för Kungl. Maj:t anmälde frågan angående kolonisation å dylika krono
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Ordnandet

av kreditfrågan

för innehavare

av

under åborätt

upplåten

fastighet.

parker, därvid Kungl. Maj:t beslöt avlåtande till riksdagen av proposition

i ämnet (nr 90/1925), uttalade jag vid behandlingen av spörsmålet om upplåtelseform

och kolonatens kamerala natur, bland annat, att — för den händelse

i vår lagstiftning det institut infördes för upplåtelser från publik jord,

som plägade gå under benämning tryggad besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt) — kolonist borde äga att, om han så önskade och därest han

genom fullgjord odlings- och byggnadsskyldighet uppfyllt villkoren för övertagande

av kolonat med äganderätt, i stället få kolonatet på sig överlåtet

under dylik besittningsrätt.

Jag vidhåller min sålunda uttalade åsikt samt ifrågasätter nu sådan omformulering

av de gällande allmänna grunderna för upplåtande av kolonat,

att möjlighet öppnas för kolonist att, efter eget val, begagna sig av åborättsupplåtelse

i stället för äganderättsupplåtelse. Givetvis skola samma villkor

vara uppfyllda, då åborättsupplåtelse må ifrågakomma som då inlösen kan

äga rum, d. v. s. kolonisten skall hava fullgjort honom åliggande odlingsoch

byggnadsskyldighet samt även eljest prövas hava behörigen fullgjort

vad honom ålegat under den tid, då kolonatet varit till honom upplåtet

under nyttjanderätt. Jämväl i övrigt böra de för inlösen givna bestämmelser

i tillämpliga delar gälla även vid överlåtelse under åborätt,

vilket bland annat innebär, att köpeskillingen för byggnader å kolonat skall

uppdelas i en amorteringsdel och en stående del samt erläggas och förräntas

på sätt närmare angives i omförmälda allmänna grunder. Emellertid bör,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående föreslagit i

fråga om upplåtande av åbolägenheter från vissa kronoegendomar, visst

tillägg fogas till bestämmelserna om statens rätt att till omedelbar inbetalning

uppsäga ogulden köpeskilling för kolonatets byggnader. I överensstämmelse

med vad jag nu ifrågasatt har inom jordbruksdepartementet upprättats ett

förslag till ändrad lydelse av § 6 samt införande av en ny § 27 a i de

av riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat

å kronoparker i Norrland och Dalarna. Sagda förslag torde såsom bilaga

C böra fogas till detta protokoll. Hinder synes icke möta, att förslaget träder

i kraft den 1 januari 1927. Särskilda övergångsbestämmelser torde icke i

detta fall vara av nöden.

Jag övergår nu till spörsmålet om ordnandet av kreditfrågan för innehavarna

av under åborätt upplåten fastighet och får då till en början

erinra, att gällande regler rörande statens verksamhet för beredande av

kredit åt egnahemsbyggare återfinnas i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr

483) angående allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse

med däri genom kungörelserna den 26 mars 1920 (nr 127) och den

25 maj 1923 (nr 126) gjorda ändringar. I samband med remitterandet till

lagrådet den 8 januari 1923 av omförmälda lagförslag anmodade jag egnahemsinspektören

i jordbruksdepartementet att avgiva förslag till sådan

ändring av då gällande bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

15

lån ur egnahemslånefonden jämväl måtte kunna lämnas åbo för inlösen

eller uppförande av nödiga byggnader å åbofastigliet.

Med anledning härav upptog egnahemsinspektören sagda fråga till be- Yttrande av

handling under avdelning 3 i den promemoria angående statens verksamhet inspektTren

för egnahemsbildning, vilken han avgav den 17 februari 1923 och som sedermera,

i övriga delar, av mig anmäldes den 10 mars 1923 vid avlåtandet

till riksdagen av propositionen nr 144/1923 angående statens verksamhet för

egnahemsbildning.

Därvid redogjorde egnahemsinspektören till en början för gällande bestämmelser

om egnahemslån, då fråga vore dels om byggnaders uppförande

å från kronan inköpt jordområde och dels om sådana fall, där låntagaren

ej själv ägde jorden. Härutinnan anförde egnahemsinspektören följande:

»I § 24 av nu gällande allmänna villkor och bestämmelser för statens

egnahemslånerörelse (kungörelsen nr 483 år 1919) återfinnas de regler, som

för närvarande gälla för beviljandet av egnahemslån till uppförande av

nödiga byggnader å jordbrukslägenheter, som försäljas från kronan. För

sagda ändamål får egnahemslån beviljas med minst hälften och högst fem

sjättedelar av värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som äro

avsedda att uppföras å lägenheten. Lånet får utlämnas mot inteckning,

liggande närmast efter den inteckning, som kronan innehar som säkerhet

för fordran å ogulden köpeskilling för marken, därest förstnämnda inteckning

bringas att i anseende till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning.

Det må vidare erinras därom, att enligt nuvarande egnaliemslånevillkor

får egnahemslån utlämnas även i vissa undantagsfall, där låntagaren icke

själv äger jordområdet. Enligt § 25 i nyssnämnda kungörelse (nr 483) år

1919 får egnahemslån till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark

upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen

tillhörig mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt, tillsvidare utgå

utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens tomtområde.

För dylika egnahemslån, vilka utgå med minst hälften och högst

tre fjärdedelar av värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som

finnas eller äro avsedda att uppföras å lägenheten, äger låneförmedlare beträffande

lån till bostadslägenheter å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig

mark antaga den säkerhet, han prövar lämplig, och i fråga om lån

till lägenhet, för vilken mark upplåtits med tomträtt, viss inteckning i tomträtten.

»

Gällande

bestämmelser

för egnahemslån

i avseenden,

som

här hava

betvdelse.

I anslutning härtill yttrade och föreslog egnahemsinspektören följande:

»Icke endast med hänsyn därtill, att den föreslagna åborätten skulle vara

av beskaffenhet att icke kunna göras till föremål för inteckning, utan än

mer i betraktande av att man här skulle vinna en upplåtelseform, som

gåve viss säkerhet för att den jord, som av staten upplåtes till småbruk,

verkligen användes för det med upplåtelsen avsedda ändamål, synes det

vara särskilt angeläget, att frågan om kredithjälp åt åborna för byggnadsfrågans

lösande genom statens försorg anordnas på ett fullt tillfredsställande

och ändamålsenligt sätt. Saken torde — åtminstone till en början —

enklast kunna ordnas på så sätt, att egnahemslånegivningen utsträckes att

omfatta jämväl beredande av byggnadslån till åborna. Lånen torde böra

Egnahems
inspektörens
förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Departements
chefen.

Iå utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar utav de besittningsrättshavaren

tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro avsedda att uppföras

å lägenheten. Jämväl i övrigt torde reglerna för lån för jordbrukslägenheter

böra i huvudsak gälla. Angående förmånsrätt för fordran å

sålunda utlämnat egnahemslån har i samband med framläggandet av lagförslaget

om åborätt jämväl föreslagits erforderliga ändringar av 17 kap.

6 § handelsbalken. Emellertid torde det för att hos låneförmedlaren (hushållningssällskapet)

få till stånd en verkligt effektiv lånegivning åt åborna

vara lämpligt, att staten ikläder sig full garanti i sista hand för eventuella

förluster å egnahemslån, utlämnade för inlösen eller uppförande av byggnader

å lägenheter, som under åborätt upplåtits från kronojord eller annan

publik jord. Bestämmelser i nu nämnda hänseende toide böra intagas i

egnahemskungörelsen.»

Enligt det föreliggande lagförslaget om upplåtelse under åborätt av viss

jord ankommer det, såsom redan berörts, på åbo att svara för, att åbofastighet

är försedd med för jordbruket erforderliga byggnader. I vissa fall torde

fastigheten redan vid åborättsupplåtelsen vara, i större eller mindre omfattning,

försedd med byggnader, vilka på sätt jag i det föregående föreslagit

torde böra inlösas av åbon. Därvid skulle möjlighet beredas honom att på

i huvudsak enahanda villkor som lägenhetsköpare medelst avbetalningar

gälda nio tiondelar av köpeskillingen. I dylika fall, där jag förutsätter,

att åbon själv får sörja för gäldandet av den första tiondelen, torde

ytterligare anordningar i regel icke påfordras för byggnadskreditfrågans ordnande

i annan mån än vad angår anskaffande av medel, som1 erfordras dels

för eventuellt behövlig om- eller tillbyggnad, när de vid upplåtelsen befintliga

husen äro bristfälliga eller ofullständiga, dels även för det framtida gäldandet

av den s. k. stående delen. För sådana fall åter, då fråga är om upplåtande

av obebyggd eller ofullständigt bebyggd jord och det alltså är åbons sak

att sörja för nyuppförande eller komplettering av för jordbruket erforderliga

byggnader, torde det vara nödvändigt att i lämplig ordning bispringa åbon

med lån. Härvid hör hållas i åtanke, att åborättsupplåtelser äro avsedda

att möjliggöra för de mindre och minst bemedlade att bilda jordbruk, ävensom

att inteckning i åborätt ej kan ifrågakomma.

För ordnandet av kreditfrågan i sistnämnda fall synes det av egnahemsinspektören

framlagda förslaget, att egnahemslånegivningen må utsträckas

att omfatta jämväl beredande av byggnadslån till åborna, i huvudsak kunna

godtagas. Härigenom vinnes, att denna långivning kommer att ske i

ungefär samma former och efter i stort sett enahanda riktlinjer, som tilllämpas

beträffande annan verksamhet för jordbruksnybildning. Emellertid

torde, såsom ock ifrågasatts av egnahemsinspektören, vissa särskilda stadganden

vara erforderliga för den föreslagna kreditgivningen åt åbor. Berörda

stadganden, vilka torde böra införlivas med nu gällande allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, synas mig lämpligen

böra i sin helhet intagas under § 25 av sagda villkor och bestiimmelser,

vilken paragraf avhandlar de fall, då egnahemslån må beviljas utan hinder

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

av att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet. Sålunda torde i

sagda paragraf böra medgivas, att egnahemslån må utgå för uppförande

eller inlösen av byggnader å jordbruksfastigheter, som upplåtits under

åborätt enligt den ifrågasatta lagen om upplåtelse under åborätt av viss

jord, därvid dock, jämte de för egnahemslånerörelsen i allmänhet gällande

villkor och bestämmelser — i den mån dessa äro tillämpliga och ej strida

mot vad i det följande föreslås — vissa särskilda stadganden torde böra

lända till efterrättelse. Sålunda bör lån av detta slag, som bör betraktas

såsom lån för jordbrukslägenhet, få utgå med belopp, liggande mellan för

jordbrukslån eljest bestämda gränser, d. v. s. lånet bör kunna få utgå med

minst hälften och högst fem sjättedelar av det utav låneförmedlaren beräknade

värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro

avsedda att uppföras å lägenheten. Detta innebär, att åbon i regel måste

på ett eller annat sätt själv bidraga med den sista sjättedelen av kostnaderna

för byggnaders uppförande eller inlösen. Vidare torde föreskrifter böra

meddelas, varigenom låneförmedlare erhåller möjlighet att förbehålla sig

uppsägningsrätt, då åborätten övergått till ny innehavare, samt ny innehavare

berättigas att under vissa villkor övertaga betalningsansvaret för

lånet. Tillika synes låneförmedlare böra åläggas att ofördröjligen hos

länsstyrelsen för anteckning i den där förda åborättsboken göra anmälan

om utlämnande av lån till åbo samt om övriga omständigheter, som kunna

vara av betydelse för förmånsrätten. I likhet med egnabemsinspektören

finner jag det vara av nöden, att staten ikläder sig garanti i sista band

för nu berörda lån. Utan att så sker, torde vederbörande låneförmedlare

icke kunna förväntas komma att i önskvärd omfattning utlämna lån till

åbor, vilka äro förhindrade att ställa säkerhet i form av inteckning. Jag

förordar därför, att låneförmedlare tillförsäkras rätt att, därest förlust för

honom uppkommer till kapital eller ränta å till åbo i vederbörlig ordning

utlämnat egnahemslån, efter därom hos Kungl. Maj:t gjord framställning

samt under förutsättning, att låneförmedlaren gjort vad på honom

skäligen ankommit för förhindrande av sådan förlust, av statsmedel erhålla

ersättning för vad som förlorats. Sålunda eventuellt ifrågakommande

ersättning torde icke böra utgå direkt av egnaliemslånefondens kapital,

utan lärer den väg böra beträdas, att Kungl. Maj:t, för den händelse

godkännbara anspråk på ersättning inkomma under visst år, av nästa

års riksdag äskar särskilt anslag för ändamålet, att uppföras under nionde

huvudtiteln. Vad nu föreslagits om statlig garanti mot förluster för låneförmedlare

vid bär avsedd egnahemslånegivning, synes ej påkalla ändring

beträffande låneförmedlares rätt att åtnjuta en halv procent av skuldsumman

till staten såsom årligt förvaltnings- och riskbidrag. De ifrågasatta ändringarna

i § 25 av omförmälda allmänna villkor och bestämmelser förutsätta

en jämkning av § 20. I enlighet med nu anförda grunder bar jag låtit inom

jordbruksdepartementet utarbeta ett förslag till tindrad lydelse av berörda

paragrafer, vilket förslag såsom bilaga D torde fogas till detta protokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 19 höft. (Nr 24) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att enär egnahemslån till åbo skall

betraktas såsom egnahemslån för jordbrukslägenhet, detta utan vidare bör

berättiga låneförmedlare att, i den mån gällande förutsättningar härför i övrigt

föreligga, utlämna premielån till åbo för nyodlings- och nybyggnadsarbeten

i enlighet med härom i kungörelse i ämnet den 25 maj 1923 (nr 128) gällande

föreskrifter. Härigenom erhåller åbo, som har att utföra mera väsentligt

byggnads-, odlings- eller grundförbättringsarbete, sådant bistånd, att

detta torde kunna ersätta den frihet från eller nedsättning av avgälden

under de första åren, som på sin tid — innan premielån införts — ifrågasattes

av kronolägenhetskommissionen.

Genom vad jag nu föreslagit om kreditgivning åt åbor vinnes icke någon

lösning av frågan, huru en åbo i framtiden skall kunna på en gång gälda

den stående delen av ett bekommet egnahemslån. Visserligen lärer man

kunna antaga, att åtminstone en del åbor vid berörda tid äro i besittning

av medel för dylik återbetalning eller äga sådan personlig kredit, att ifrågavarande

betalningsskyldighet kan vederbörligen fullgöras. Men man bör

icke förbise, att det i många fall kommer att erbjuda avsevärda svårigheter

för åborna att uppbringa de erforderliga medlen för inlösen av den stående

lånedelen. Åborna äro till skillnad från övriga egnahemslånetagare avstängda

från möjligheten att härför anlita hypoteksföreningar. Något förslag

till frågans ordnande torde för närvarande — då inbetalning av stående

lånedelar kan ifrågakomma först efter en tid av omkring fyrtio år — icke

vara erforderligt, men jag har dock ansett mig böra i detta sammanhang

fästa uppmärksamheten vid berörda angelägenhet, därvid jag utgår från, att

frågan framdeles göres till föremål för omprövning.

Vad slutligen angår lån ur sådana statens övriga lånefonder liksom bidrag

ur sådana statsanslag, som inrättats till fromma för ägare och brukare

av smärre jordbruk — jag åsyftar sådana anordningar som nyodlingslån,

gödselvårdslån, täckdikningslån, premiering av mindre jordbruk o. s. v.

— torde det utan vidare vara tydligt, att person, som innehar lägenhet

under åborätt, bör hava samma möjlighet att ifrågakomma till erhållande

av berörda hjälp, där inteckningssäkerhet ej fordras, som under i övrigt

lika förhållanden tillkommer jordägare och arrendator. Skulle det framdeles

visa sig, att de organ, som hava att förmedla dylika lån eller utlämna

sådana bidrag, i tillämpningen hysa tvekan härutinnan, torde Kungl. Maj:t

äga befogenhet att i mån av behov avgiva förklaring, varigenom åbor uttryckligen

tillförsäkras möjlighet att ifrågakomma till här avsedda förmåner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t Hemställan.

måtte föreslå riksdagen att, därest förberörda förslag till lag om upplåtelse

under åborätt av viss jord av riksdagen antages,

a) dels antaga de i bilaga A till detta protokoll föreslagna grunder för

upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt

enligt berörda lag samt av egnahemslägenheter, att lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1927, ävensom förklara, att de av riksdagen

1913 antagna grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa

kronoegendomar med däri sedermera vidtagna ändringar från och med angivna

dag icke vidare må äga tillämpning annat än dels beträffande egnahemslägenheter,

om vilkas upplåtande beslut fattats före den 1 januari 1927,

dels ock i avseende å sådana i dessa grunder omförmälda åtgärder i övrigt,

varom vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera

ingående förarbeten vidtagits före sagda dag;

b) dels godkänna de i bilaga B till detta protokoll föreslagna ändringar

i de av riksdagen 1908 antagna förändrade grunder för förvaltningen av

kronans jordbruksdomäner, att tillämpas från och med den 1 januari 1927;

c) dels godkänna de i bilaga C till detta protokoll föreslagna ändringar i

de av riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat

å kronoparker i Norrland och Dalarna, att tillämpas från och med den 1

januari 1927;

d) dels godkänna de i bilaga D till detta protokoll föreslagna ändringar

i de utav riksdagen 1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser för

statens egnahemslånerörelse, att tillämpas från och med den 1 januari 1927.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sture Idar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Bilaga A.

Förslag

till

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss

jord samt av egnahemslägenheter.

§ 1.

Från nedan i §§ 2 och 4 omförmälda egendomar må enligt här intagna

bestämmelser upplåtas jordbrukslägenheter dels under åborätt jämlikt

lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord (åbolägenheter) dels

ock under äganderätt (jordbruksegnahemslägenheter) ävensom bostadslägenheter

under äganderätt (bostadsegnahemslägenheter).

Storleken av jordbrukslägenhet bestämmes med hänsyn tagen till möjligheten

för blivande åbo eller köpare att, i den mån behov därav må

föreligga, kunna erhålla lån ur egnahemslånefonden. Där ej särskilda skäl

därtill föranleda, må sådan lägenhet ej göras större, än att den i uppodlat

skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft.

Bostadslägenhet bör i allmänhet ej tilltagas större, än att en blivande

köpare för lägenhetens förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla

lån ur egnahemslånefonden.

§ 2.

Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets

räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods

utgång, enligt riksdagens beslut, må utan riksdagens vidare hörande försäljas

och vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas

lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av lägenheter, som

i § 1 avses, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes, fördelas i

lämpliga lotter och, så vitt angår lotter, som äro bänförliga till dylika

lägenheter, upplåtas i den-ordning nedan sägs.

Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som enligt riksdagens

beslut må av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare börande försäljas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

21

§ 3.

Förslag till åtgärder i det i § 2 berörda hänseende må uppgöras, såvitt

fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning till försäljning

eller förnyad utarrendering men eljest i den mån domänstyrelsen

så finner lämpligt.

Därvid skall iakttagas — förutom att i § 1 här ovan angivna bestämmelser

angående storlek å där avsedda lägenheter skola lända till efterrättelse

— att i förslaget skola för varje lägenhet upptagas,

då fråga är om jordbrukslägenhet, dels utredning med yttrande, huruvida

lägenheten bör upplåtas såsom åbolägenhet eller såsom jordbruksegnahemslägenhet,

dels ock, vare sig den ena eller den andra upplåtelseformen

förordas, såväl särskilda försäljnings- och arrendevärden som även den

avgäld, som vid upplåtelse under åborätt bör utgå för första avgäldstiden,

och den köpeskilling, som i dylikt fall bör av åbo erläggas för kronan

tillhöriga byggnader å lägenheten, samt,

då fråga är om bostadslägenhet, särskilda försäljnings- och arrendevärden.

§ 4.

Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än i § 2 första stycket

sägs, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering finnes

lämpligt, att egendomen eller del därav användes för bildande av lägenheter,

som i § 1 avses, må förslag härtill, med iakttagande av de i § 3

meddelade föreskrifter, upprättas och frågan därefter, i händelse Kungl.

Maj:t finner förslaget förtjäna beaktande, underställas riksdagens prövning.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest

till skogsegendomar hörande områden, som icke beröras av medgivandet

i § 2 andra stycket, finnas böra användas till bildande av i § 1 avsedda

lägenheter; dock att i ty fall det ankommer på domänstyrelsen att i varje

fall förordna om förslags upprättande.

Om upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna är

särskilt stadgat.

§ 5.

Där upplåtelse av lägenhet, som i § 1 avses, blivit i föreskriven ordning

beslutad, må, i det fall att lägenheten är bebyggd med enskild person tillhörigt

boningshus,

a) där lägenheten skall upplåtas såsom åbolägenhet, åborätten hembjudas

honom på därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld samt

å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga byggnader likaledes hembjudas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 24.

honom till inlösen mot den byggnaderna åsätta köpeskillingen, allt dock

för såvitt han är behörig att antagas till åbo, samt

b) där lägenheten skall upplåtas såsom egnahemslägenbet, lägenheten

liembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta försäljningsvärde.

§ 6.

Jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus, må på

sätt och under villkor, som i § 5 sägs, liembjudas brukaren, därest denne

är mindre bemedlad eller obemedlad samt antingen brukaren själv

eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans

innehaft lägenheten under en tid av minst fem år och därunder väl hävdat

densamma.

§ 7.

I fråga om lägenheter, som icke, efter ty i §§ 5 och 6 sägs, hembjudas

viss person, skall gälla:

a) att lägenhet skall utbjudas till upplåtelse under hand, åbolägenhet

enligt därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld för åborätten och

fastställd köpeskilling för byggnader samt egnahemslägenhet mot köpeskilling,

minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

b) att till åbo eller köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller

obemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet

och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsättningar

för drivande av ett mindre jordbruk ävensom, då fråga är om

åbolägenhet, är behörig att antagas till åbo;

c) att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas

till den, som redan äger eller under åborätt jämlikt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord innehar fast egendom av den storlek, att därå

kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till

samma person;

d) att, där från två eller flera lämpliga personer inkomma anbud,

vilka, då fråga är om upplåtelse av åbolägenhet, innebära godtagande

av samtliga erbjudna upplåtelsevillkor, samt, då fråga är om egnahemslägenhet,

uppgå till det åsätta saluvärdet, företrädet emellan dem

skall avgöras, beträffande åbolägenhet, efter omprövning av anbudsgivarnas

allmänna lämplighet och, därest i övrigt lika förhållanden äro

för handen, med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelse

under åborätt samt, beträffande egnahemslägenhet, efter auktion mellan

anbudsgivarna;

e) att, om antagligt anbud icke avgives, lägenheten skall, där så av

domänstyrelsen befinnes ändamålsenligt, genom dess försorg utarrenderas

på viss kortare tid, varunder utbud i enlighet med vad ovan under a) sägs

fortfarande skall ske;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 24.

23

f) att, i händelse lägenheten icke varder utarrenderad eller, där så skett,

antagligt anbud å övertagande av densamma icke avgives, det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra,

huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas med stamhemmanet,

eller om fortsatta försök skola göras med utbud i enlighet med vad

ovan under a) sägs,

eller om, då fråga är om åbolägenhet, lägenheten må utbjudas på nytt

antingen såsom jordbruksegnahemslägenhet eller fortfarande såsom åbolägenhet

med den skillnad i upplåtelsevillkoren, att köpeskillingen för

byggnader må bestämmas efter auktion, därvid antagligheten av det

högsta anbudet skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt, då fråga

är om jordbruksegnahemslägenhet, lägenheten må utbjudas såsom åbolägenhet,

eller om lägenheten skall å auktion försäljas till den högstbjudande, i

vilket fall antagligheten av det högsta anbudet skall, där det icke uppgår

till saluvärdet, underställas Kungl. Maj:ts prövning.

§ 8.

Därest hembud, varom i §§ 5 och 6 förmäles, icke antages, skall det

ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten skall utbjudas

till upplåtelse i den ordning, som i § 7 sägs, eller på annat sätt

disponeras.

§ 9.

I fråga om arrende, varom i § 7 förmäles, skall i tillämpliga delar

gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans jordbruksdomäner.

§ 10.

Därest i något fall upplåtelse av bostadslägenhet under tomträtt finnes

böra äga rum, må sådant efter Kungl. Maj:ts beprövande ske; dock att

kronan icke må i något fall utan riksdagens särskilda medgivande betungas

med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda

byggnader eller andra inrättningar.

§ 11.

Köpeskilling, som skall av åbo erläggas för kronan tillhöriga, å åbolägenhet

befintliga byggnader, så ock köpeskilling för egnahemslägenhet

skall, där ej annat följer av vad i § 12 sägs, betalas kontant med en

tiondel vid köpeavhandlingens upprättande samt med återstående nio

tiondelar vid tillträdet av lägenheten; dock att även med betalningen av

förstnämnda tiondel kan få anstå till tiden för tillträdet, såvida två a\

länsstyrelsen som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda och

båda för en såsom för egen skuld för samma betalning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Därest köpeavhandling rörande överlåtelse av byggnad å åbolägenhet

upprättas först efter det åbo tillträtt lägenheten, skall i fall, som i denna

paragraf avses, hela köpeskillingen gäldas vid köpeavhandlingens upprättande.

§ 12.

Åbo eller köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande,

må kunna medgivas att gälda köpeskilling, som i § 11 avses, genom avbetalningar.

Därvid skall å oguldet belopp erläggas ränta efter fyra och

tre fjärdedels procent om året, dock må beträffande jordbrukslägenhet

räntefoten beräknas efter fyra procent om året för tiden intill sjätte året

efter utgången av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum.

Där åbo eller köpare sålunda linnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen

genom avbetalningar, skola beträffande dess gäldande gälla följande

bestämmelser, nämligen:

A) i fråga om jordbrukslägenheter:

a) att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpeavhandlingens

upprättande; dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet,

om sådan borgen för samma betalning ställes, som i § 11 första stycket

sägs;

b) att återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en

stående del;

c) att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo

gulden, en annuitet av sex procent, varvid såsom ränta räknas fyra och

tre fjärdedels procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen;

d) att amorteringsskyldigheten inträder med sjätte året efter utgången

av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum; dock att amorteringsskyldighetens

inträdande må efter länsstyrelsens beprövande framflyttas

intill femtonde året efter året för tillträdet, därest vid upplåtelsen lägenheten

är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd med nödiga byggnader

eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga;

e) att intill dess kapitalavbetalningen börjar, endast ränta å det hela erlägges;
f)

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å

stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

g) att det skall stå åbon eller lägenhetsägaren fritt att när som helst

inbetala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra

de avbetalningar han önskar å stående delen;

h) att med undantag för de fall, om vilka här nedan förmäles, den

stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorteringsdelen

till fullo guldits;

i) att likväl i varje fall den stående delen skall vara gulden inom fem

år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

25

j) att vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där

sådant från statens sida påfordras, genast vara till betalning förfallet,

därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras,

så ock,

där fråga är om åbolägenhet, därest sådant förhållande inträder, att

kronan jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord är berättigad

att återtaga åborätten eller skilja åbon från åborätten, liksom då

åborätten övergår till ny innehavare, i vilket senare fall denne dock må

i fall, som i § 13 sägs, kunna medgivas övertaga betalningsansvaret för

det oguldna köpeskillingsbeloppet på oförändrade villkor, samt

där fråga är om egnahemslägenhet, därest lägenheten icke inom avtalad

tid bebygges eller densamma till jord eller byggnader vanvårdas eller å

lägenheten befintlig skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens

behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark, liksom därest lägenheten

övergår till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller

efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, så

framt icke den nye innehavaren prövas uppfylla villkoren för att kunna

antagas till köpare i första hand;

k) att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagt, ifrågakommer från

statens sida, åbon eller lägenhetsägaren skall äga åtnjuta sex månaders

uppsägningstid;

l) att åbon eller köparen skall vid det tillfälle, då en tiondel av köpeskillingen

jämlikt a) skall erläggas, avlämna skuldförbindelse å oguldna

delar av köpeskillingen, vilken skuldförbindelse skall vara avfattad i

överensstämmelse med vad ovan föreskrivits samt, där fråga är om egnahemslägenhet,

försedd med inteckningsmedgivande; samt

m) att, därest åbon eller köparen så önskar, köpeskillingen må erläggas

på sätt här nedan under B) stadgas;

B) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel årligen,

varvid skall iakttagas, att första tiondelen erlägges i den ordning, som

under A) a) stadgats;

att vad under A) j) stadgats beträffande förbehåll för staten att i vissa

fall påfordra köpeskillingens omedelbara likviderande skall i tillämpliga

delar gälla även i fråga om nu förevarande lägenheter; samt

att vid tillträdet skall avlämnas förbindelse med inteckningsmedgivande

å återstående nio tiondelar av köpeskillingen jämte ränta.

§ 13.

Där åborätt övergått till ny innehavare och kronan förty jämlikt

§ 12 A) j) är berättigad att till betalning uppsäga ogulden köpeskilling

för byggnader, må den nye innehavaren medgivas övertaga betalningsansvaret

för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade villkor, därest han

antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, i vilket fall dylikt övertagande

i regel icke bör förvägras, eller oek eljest antages till åbo och

därvid prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

§ 14.

Köpare av obebyggd egnaliemslägenhet skall vid tillträdet avlämna förbindelse

att senast vid ingången av sjätte kalenderåret näst efter det, då

tillträdet ägt rum, hava lägenheten bebyggd med bostad och, där fråga är

om jordbruksegnahemslägenhet, jämväl med för lägenhetens skötsel i övrigt

nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke sker, att utöver den avtalade

köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel

av köpeskillingen. Förbindelsen skall tillika innefatta medgivande,

att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas. Efter framställning

av köpare, som äger för lägenhetens skötsel lämplig, å annan

fastighet belägen byggnad, skall emellertid länsstyrelsen äga att, i den

mån sådant prövas skäligt, medgiva befrielse från byggnadsskyldighetens

fullgörande.

§ 15.

Inteckning, varom i § 14 förmäles, må, där vederbörande köpare fått

egnahemslån sig beviljat, kunna efter länsstyrelsens beprövande i anseende

till förmånsrätten nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga

inteckning.

På lika sätt må ock, där i fråga om jordbruksegnahemslägenhet egnahemslån

beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kronans inteckning

för ogulden köpeskilling kunna nedsättas att gälla med lika rätt som den

till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen.

§ 16.

Beträffande egnaliemslägenhet utfärdas köpebrev vid tillträdet, sedan

föreskrivna villkor blivit uppfyllda.

§ 17.

Där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas till bildande

av egnahemslägenlieter, anledning yppas att antaga, att anbud å

området kommer att göras av kommun eller av bolag eller förening, som

uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, må

området vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning i

odelat skick. I händelse från kommun eller från bolag eller förening,

som ovan sagts, inkommer anbud, uppgående till minst det området åsätta

saluvärdet, samt fråga är om egendom, som enligt riksdagens beslut får

av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas, må anbudet

av Kungl. Maj:t antagas. Därest åter fråga är om annan egendom än

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 24.

27

nyss nämnts, skall anbudet, om detsamma av Kungl. Maj:t finnes förtjäna

avseende, underställas riksdagen prövning.

§ 18.

När lägenhet eller område, som för föryttring till enskild person,

bolag eller förening avskiljes från kronoegendom, får mantal sig åsatt,

skall sådan lägenhet i jordeboken upptagas under titel »utsockne eller

allmänt frälse».

§ 19.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas

erforderliga för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition Nr 24.

Bilaga B.

Förslag

till

ändrad lydelse av mom. l:o), 2:o) och 32:o) i de av riksdagen 1908 antagna

förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner.

l:o) All kronans fasta egendom, som ej innehaves med stadgad åborätt

eller med åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord

eller är till visst statsändamål anslagen och till följd därav antingen till

omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets

vård, skall stå under inseende av en i huvudstaden förlagd domänstyrelse

och under närmare tillsyn av en lokalförvaltning samt utarrenderas

på sätt här nedan stadgas.

2:o) Innan — — — egendom.

Å andra sidan skola från de till bildande av nya eller tillökning av

äldre kronoparker inköpta egendomar avskiljas och såsom jordhruksegendomar

behandlas sådana för jordbruk lämpade områden, som icke anses

böra försäljas eller upplåtas under åborätt enligt förenämnda lag och som

ej heller prövas vare sig böra användas till boställen eller tagas i anspråk

för kronoparkernas skötsel.

32:o) Angående avskiljande vid arrendeupplåtelser av områden, lämpliga

att upplåtas till jordbrukslägenheter under åborätt enligt ovannämnda

lag samt till egnahemslägenheter, ävensom dylika områdens förvaltning

är särskilt stadgat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

29

Bilaga C.

F ö rslag

till

ändrad lydelse av § 6 samt införande av en ny § 27 a i de av riksdagen

1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna.

§ 6.

Kolonat upplåtes under nyttjanderätt med rätt för kolonist att antingen

med äganderätt inlösa kolonatet eller ock, om lian så önskar och är behörig

att antagas till åbo, övertaga detsamma under åhorätt enligt lagen

om upplåtelse under åhorätt av viss jord.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl. Maj:t dock i undantagsfall

besluta om upplåtelse antingen utan rätt till vare sig inlösen eller

övertagande under åhorätt eller ock utan inlösningsrätt.

§ 27 a.

Vad ovan sägs om inlösen av kolonat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl om övertagande av kolonat under åhorätt enligt lagen om upplåtelse

under åhorätt av viss jord. Därvid skall tillika iakttagas, att i stället för

bestämmelserna i § 22 fjärde stycket skall, då kolonat övertagits under

åhorätt, gälla, att vad av köpeskilling för byggnad å kolonat återstår

oguldet jämte ränta skall, där sådant från kronans sida påfordras, genast

vara till betalning förfallet, därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar

icke ordentligt fullgöras så ock därest sådant förhållande inträder

att kronan jämlikt förenämnda lag är berättigad att återtaga åborätten

eller skilja åbon från åborätten, liksom då åborätten övergår till ny innehavare.

I sistnämnda fall må den nye innehavaren dock kunna medgivas

övertaga betalningsansvaret för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade

villkor, därest han antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 §

andra stycket av förenämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel

icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och därvid prövas

lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Bilaga D.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 20 och 25 i de av riksdagen 1919 antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.

§ 20.

I — — — nämligen:

1) att — — — tid;

2) att — — — avbetalts;

3) att — — — månader;

4) att — — — utgår;

5) att — — — samt

6) att — — — nämligen:

a) om — — — bebyggande;

b) om--— livförsäkringsavgift;

c) om---villkor;

d) om — — — betryggande;

e) om äganderätten eller beträffande i § 25 2) omförmälda lägenheter

besittningsrätten eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del

därav genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i andra fall,

än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make

eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och av bröstarvinge, vilka

behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig

till egnahemslåns erhållande;

f) om — — — beviljande; eller

g) om — — — detsamma.

Vad — — — utvidgningen.

§ 25.

Utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet,

må egnahemslån utgå

1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt

2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med

tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande

mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

För dylika egnahemslån skola, jämte de för statens egnahemslånerörelse

i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämp
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

31

liga och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor

och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen

beträffande lån, som avses under lekatt

lånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet;

att lånet skall utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av

värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att i stället för vad i § 20 mom. 6) e) stadgas skall gälla, att låneförmedlare

må kunna förbehålla sig rätt att uppsäga egnahemslånet till

inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, om åborätten övergår

till ny innehavare, varvid dock den nye innehavaren må kunna medgivas

övertaga betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor, därest han

antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av

ovannämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke bör förvägras,

eller ock eljest antages till åbo och prövas lämplig att på oförändrade

villkor övertaga sagda betalningsansvar;

att det åligger låneförmedlare att ofördröjligen hos länsstyrelsen för antecknande

i den i 46 § av förenämnda lag omförmälda bok göra anmälan

om fordran hos åbo för utlämnat egnahemslån så ock om lämnat medgivande

om överflyttning av betalningsansvaret för sådant lån å ny åbo;

samt

att, därest för låneförmedlare uppkommer förlust till kapital eller ränta

å till åbo vederbörligen utlämnat egnahemslån, låneförmedlaren skall äga

att efter därom hos Kungl. Maj:t gjord framställning samt under förutsättning,

att låneförmedlaren gjort vad på honom skäligen ankommit för

förhindrande av sådan förlust, av statsmedel erhålla ersättning för vad

som förlorats; ävensom

beträffande lån, som avses under 2):

att lånet skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar av värdet

utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att för lån till bostadslägenhet å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig

mark låneförmedlare äger antaga den säkerhet, han prövar lämplig;

samt

att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån

i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock

under villkor dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden

så mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter

den tid, som åtgår till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels

ock att tomträttsavtalet är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden

kan förverkas eller eljest upphöra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av vi s. 3 i texten
  2. JoU 1926:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av viss jord m. m., s. 1 i texten