Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny provinsialläkartaxa

1926-02-05 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:75, Med förslag till ny provinsialläkartaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 75.

1

Nr 75.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till

ny provinsialläkartaxa; given Stockholms slott den

5 februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens yttrande

över bilagda förslag till taxa för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare

för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom

för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag; och vill Kungl. Maj:t, efter emottagande av riksdagens svar,

företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna om utfärdande

av författning i ämnet.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 63 Käft. (Nr 75.)

1649 95 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kttngl. Maj:ts proposition nr 75.

Taxa

för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och

för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

(Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

Allmänna

bestäm
melser.

1. Förste provinsialläkare, som tilllika

är provinsialläkare, provinsial-,

extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare

eller vikarie för sådan

läkare äger att för enskild sjukvård,

som inom distriktet lämnas, ävensom

för intyg, som på enskild begäran meddelas,

erhålla arvode och i särskilda

fall reseersättning enligt bär nedan

givna bestämmelser, där ej högre arvode

erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme lämnas

för arvodets bestämmande inom angivna

gränser, skall av läkaren hänsyn

tagas såväl till sjukdomsfallets natur

samt det arbete, läkaren därpå måst

nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges

förmåga att utgöra arvodet,

dock att av personer i ringa förmögenhetsvillkor

under alla förhållanden endast

det lägsta beloppet må fordras.

1.

1. Förste provinsialläkare, som tilllika

är provinsialläkare, provinsialeller

extra provinsialläkare eller biträdande

förste provinsialläkaren i

Gotlands län eller vikarie för läkare,

som nu är nämnd, äger att för enskild

sjukvård, som inom distriktet lämnas,

ävensom för intyg, som på enskild begäran

meddelas, erhålla arvode och i

särskilda fall reseersättning enligt här

nedan givna bestämmelser, där ej högre

arvode erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme lämnas

för arvodets bestämmande inom angivna

gränser, skall av läkaren hänsyn

tagas såväl till sjukdomsfallets natur

samt det arbete, läkaren därpå måst

nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges

förmåga att utgöra arvodet,

dock att under alla förhållanden endast

det lägsta beloppet må fordras av personer,

som äro berättigade till statsbidrag

enligt gällande bestämmelser

om lindring i mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader

eller eljest äro i ringa förmögenhetsvillkor.

§2.

Arvode för 1. Rådfrågas läkaren i sin bostad 1. Rådfrågas läkaren i sin bostad

rådfråg- eper annorstädes, utgår arvodet för eller annorstädes, utgår arvodet för

rådfrågningen, vare sig recept av lä- rådfrågningen, vare sig recept av läkaren

meddelas eller icke, med 1—3 karen meddelas eller icke, med 2—4

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.5.

(Nuvarande lydelse.)

kronor. För förnyelse av recept utan

särskild rådfrågning utgör arvodet 50

öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arvode

för rådfrågning utgår icke vid sjukbesök,

varom här nedan stadgas; och

må, därest vid sjukbesök på avstånd

från läkarens bostad, överskjutande

en halv mil, läkaren rådfrågas av någon,

som tillhör samma hushåll som den

sjuke, arvodet härför utgå med ett

belopp ej överstigande 1 krona.

(Föreslagen lydelse)

kronor. För förnyelse av recept utan

särskild rådfrågning utgör arvodet 1

krona.

2. Det i mom. 1 bestämda arvodet

för rådfrågning utgår icke vid sjukbesök,

varom här nedan stadgas; och

må, därest vid sjukbesök på avstånd

från läkarens bostad, övex-skjutande

fem kilometer, läkaren rådfrågas av

någon, som tillhör samma hushåll

som den sjuke, arvodet härför utgå

med 1—2 kronor.

§3-

ode för 1. För varje besök, som av läkaren 1. För varje besök, som av läkaren

nomtvS anmodan göres hos sjuk på av- på anmodan göres hos sjuk på av''

ometer. stånd ej överstigande två kilometer stånd ej överstigande två kilometer

från läkarens bostad eller från annat från läkarens bostad eller från annat

ställe inom distriktet, där han uppe- ställe inom distriktet, där han uppehåller

sig, utgår arvodet med 3—5 håller sig, utgår arvodet med 3—6

kronor. kronor.

2. Överstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, avståndet från läkarens

bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall läkaren med

tjänlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej hämtning i sådant

fall, vare läkaren berättigad till gottgörelse för utgift, som han haft för sin

fortskaffning till och från stället.

§

ode för Överstiger vid sjukbesök väglängden

^avstånd tiU ^en sju^e från läkarens bostad

törer två eller annat ställe inom distriktet, därometer.

jfr^n resail anträdes, två kilometer,

utgår arvodet, för besök på avstånd

ej överstigande en halv mil, med 5—

7 kronor samt, för besök på längre

avstånd, med ytterligare 2 kronor för

varje överskjutande börjad halvmil

intill fyra mil och därefter med 2

kronor för varje överskjutande börjad

mil av väglängden till den sjuke, utan

rätt för läkaren till särskilt arvode för

återfärden.

4.

Överstiger vid sjukbesök väglängden

till den sjuke från läkarens bostad

eller annat ställe inom distriktet, därifrån

resan anträdes, två kilometer,

utgår arvodet, för besök på avstånd

ej överstigande fem kilometer med 5

—8 kronor samt, för besök på längre

avstånd, med ytterligare 2—3 kronor

för varje påbörjad ny sträcka av fem

kilometer av väglängden till den sjuke,

utan rätt för läkaren till särskild ersättning

för återfärden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Befordran till

och från sjukbesök

på avstånd

utöver

två kilometer.

Ersättning

för sjukbesök,

beräknad

efter tid.

Kungl, Maj.ts

(Nuvarande lydelse.)

§

1. Till och från sjukbesök på avstånd

överstigande två kilometer skall

läkaren befordras med tjänlig skjuts,

och må därtill användas även åkdon

efter en häst, såvida åkdonet kan efter

ortens sed såsom bekvämligt anses.

Vill läkaren i stället för den hämtandes

åkdon begagna eget lättare enbetsåkdon,

vare han därtill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i

mom. 1 sägs, ej hämtad, har han att

själv ombesörja sin befordran till och

från stället med rätt att därför uppbära

ersättning efter skjuts med en

häst jämte åkdonslega efter 35 öre för

milen.

§

1. Begagnar läkaren, där han ej

med skjuts befordras, för resa vid

sjukbesök på avstånd, överstigande två

kilometer, eller för del av sådan resa,

järnväg eller ångfartyg, eller måste

vid besök på sådant avstånd vägen

eller någon del därav tillryggaläggas

på båt, till häst eller till fots, skall

arvodet för besöket beräknas efter

den tid, som för färden åtgår, sålunda

att arvodet utgår med 2 kronor

50 öre för varje börjad timme, intill

tio timmar, och för längre tid med 1

krona 50 öre för vai^fe börjad timme,

dock att arvodet för sådan resa icke

i något fall må understiga 5 kronor;

skolande denna beräkningsgrund tilllämpas

jämväl om skjuts jämte något

av nu nämnda fortskaffningssätt användes.

Vid bestämmandet av den

tid, som för färden åtgått, inberäknas

även den tid läkaren måst under färden

avvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;

ägande dock den betalningsskyldige

att, där han vill undgå kostnaden

proposition nr 7b.

(Föreslagen lydelse.)

5.

1. Till och från sjukbesök på avstånd

överstigande två kilometer skall

läkaren befordras med tjänlig skjuts,

och må därtill användas även åkdon

efter en häst, såvida åkdonet kan efter

ortens sed anses såsom bekvämligt.

Då läkaren hämtas med hästskjuts,

må han begagna eget lättare enbetsåkdonistället

för denhämtandes åkdon.

2. Varder läkaren i fall, som i

mom. 1 sägs, ej hämtad, har han att

själv ombesörja sin befordran till och

från stället med rätt att därför uppbära

gottgörelse enligt allmänna resereglementet.

6.

1. Begagnar läkaren annat färdmedel

än skjuts för resa vid sjukbesök

på avstånd, överstigande två kilometer,

eller för del av sådan resa, skall arvodet

för besöket beräknas efter den

tid, som för färden åtgår, sålunda att

arvodet utgår med 2,50 —3,60 kronor

för varje börjad timme, dock att arvodet

för sådan resa icke i något fall må

understiga 5 kronor. Vid bestämmandet

av den tid, som för färden åtgått,

inberäknas även den tid läkaren måst

under färden avvakta järnvägs-, fartygs-

eller spårvägslägenhet; ägande

dock den betalningsskyldige att, där

han vill undgå kostnaden för väntetid

under hemfärden, själv ombesörja läkarens

fortskaffning till hans hem.

Däremot inberäknas icke den tid, som

åtgår för nattlogi, som i mom. 2 sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

(Nuvarande lydelse.)

för väntetid under hemfärden, själv

ombesörja läkarens fortskaffning till

hans hem. Däremot inberäknas icke

den tid, som åtgår för nattlogi, som

i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, varom i denna paragraf

förmäles, tillkommer läkaren utom arvode

även reseersättning för färd'' på

järnväg efter avgift för plats i första

klassens vagn och för färd på ångfartyg

efter avgift för enkel hyttplats

eller, när hytt ej förekommer, eu

salongsplats; börande, därest läkaren

måste själv ombesörja färd med båt,

häst eller skjuts, honom ersättas stadgad

eller, där taxa icke finnes, betingad

lega. Har läkaren haft utgift

för transport av reseffekter eller, vid

sjukbesök på avstånd överstigande 4

mil, för nattlogi, skall sådan utgift

honom gottgöras.

(Föreslagen lydelse.)

2. Vid resa, varom i denna paragraf

förmäles, tillkommer läkaren utom arvode

även resekostnadsersättning enligt

allmänna resereglemente!. Har

läkaren haft särskild utgift för transport

av instrument eller annan icke

personlig utrustning eller, vid sjukbesök

på avstånd överstigande 40 kilometer,

för nattlogi, skall sådan utgift

gottgöras honom.

§ 7.

ttning 1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter beukbes"k

me^ avvikande från eller fortsättning av vägen besöka annan sjuk,

ndor en skall för varje sådant ytterligare sjukbesök arvode, efter de i § 3 mom. 1

setur. och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad efter väglängden

från den nya vägens början till den sjukes bostad; och vare den, som kallat

läkaren till det senare besöket, skyldig att, vid avvägen eller där den nya

vägen börjar, hämta läkaren samt ombesörja hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens arvode,

enligt vad i § 6 sägs, för något eller några av besöken beräknas efter tid,

gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande arvodet mellan

de betalningsskyldiga fördelas efter den tid, som åtgått för färden till och

från varje särskilt sjukbesök, och svare var för den hämtningsskyldighet

eller reseersättning, som efter ovan stadgade grunder på honom belöper.

§

Särskilt 1. För nedan angivna undersök
ode

för ninprar vilka må utföras endast efter

special- .. .

dersök- överenskommelse med patienten, skola

gar ochut5yer förut stadgade arvode och

r barn- .... .

förloss- reseersättning, dar sådan ifragakom»ing-

mer, följande arvoden erläggas:

8.

1. För nedan angivna undersökningar,

vilka må utföras endast efter

överenskommelse med patienten, skola

utöver förut stadgade arvode och reseersättning,

där sådan ifrågakommer,

följande arvoden erläggas:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 15.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

för undersökning å magsaft

kr. 3—5,

för undersökning å magsaft

kr. 3-7:50

för undersökning mera tids-

» undersökning mera

ödande å urin..................

* 2—3,

tidsödande å urin ......

» 2—4:50

för prövning å njurfunktionen

» 5,

för prövning å njurfunk-

» undersökning å blod ......

» 3—5,

tionen..........................

» 5,

» » »bakterier

» 3-5,

för undersökning å blod

> 3—7:50

» > » avföring

» 3—5,

» » » bak-

» » av ögats

ferier

» 3—7:50

brytningsförhållanden......

» 1—5,

» » » avfö-

ring

» 3—7:50

» » av ögats

brytningsförhållanden

» 1—7:50

för annan detaljundersökning,

som tar läkarens

tid och sakkunskap

särskilt i anspråk ...... kr. 2—7: 50

2. För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöver stadgade arvode

och reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare arvode från

och med 5 kronor till och med 25 kronor.

§ 9.

Särskilt 1. För besiktning av levande person 1. För besiktning avlevande person

besÄtning^ för utrönande av sinnesbeskaffenhet för utrönande av sinnesbeskaffenhet

levande" jämte däröver utfärdad attest njute jämte däröver utfärdad attest njute

person m. m. åkaren arvode av 10 kronor. För läkaren ett arvode av 20 kronor. För

annan besiktning å levande person annan besiktning å levande person

jämte attest däröver utgår arvodet jämte attest däröver utgår arvodet

med 3 kronor, där ej annat arvode med 5 kronor, där ej annat arvode är

är särskilt stadgat. särskilt stadgat.

2. För utfärdande av sådant intyg om dödsorsaken, som omförmäles i

3 § under b) av kungörelsen den 14 september 1917 (nr 659) angående villkor

för eldbegängelse, njute läkaren i arvode 10 kronor.

3. Har vid besiktning, som i denna paragraf är sagd, resa erfordrats, åtnjute

läkaren dessutom arvode och reseersättning såsom för sjukbesök är

stadgat.

§ io.

Förhöjt arvode 1. Anlitas läkaren under tiden 1. Anlitas läkaren under tiden

för läkarvård mepan klockan 11 e. m. och klockan mellan klockan 11 e. m. och klockan

under viss ad. ^ ^ m eper faper resa för sjukbesök 8 f. m. eller faller resa för sjukbesök

eller del av resan inom samma tid, eller del av resan inom samma tid,

utgår arvodet för rådfrågning med 50 utgår arvodet för rådfrågning och

procent förhöjning och för sjukbesök undersökning med 50 procent förhöjmed

förhöjning av 1 krona för varje ning och för sjukbesök med förhöjning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj-.ta proposition nr 15.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

börjad timme, som under ovan an- av 1—2 kronor för varje börjad timme,

givna tid för besök eller resa åtgått, som under ovan angivna tid för besök

eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, äger dock icke rum, då fråga är om biträde

vid barnförlossning.

§ likarvård,

1. Har kommun enligt därom av kommunalnämndsordförande utfärdat

kommun intyg åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga eller mindre bemedlade

r visea medlemmar av kommunen, må dock resa för sjukbesök på kommunens be^eUer*

kostnad av läkaren företagas, utom i trängande fall, endast såvida medmindre

givande därtill av kommunalmyndigheten lämnats.

betaks''16 Hkvids erhållande i fall, varom i denna paragraf sägs, äger läkaren

att, med bifogande av lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingiva räkning å läkaren tillkommande arvode och reseersättning.

§ 12.

»skildas Arvode och reseersättning enligt denna taxa, vilka skola av enskild person

kylsighet gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och underhåll

enligt ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren, att vid anenna

taxa. fordran erlägga.

§ 13-

dräck-. Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arvode eller reseersättning

betaki” enHgl denna taxa, njute läkaren för utbekommande därav handräckning hos

s utbe-överexekutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet blivit minst fjorton

ömmande. Hagar före ansökningens ingivande till överexekutor tillställd den betalningsskyldige.

B. För tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag.

§

ttning För tjänstförrättning, som för allmänning111^11

hälso- eUer sjukvård av förste

i allmän- provinsialläkare, som icke tillika är

hot. provinsialläkare, ävensom av de i § 1

omförmälda läkare på grund av gällande

instruktion eller myndighets

uppdrag utföres å ställe på längre

avstånd från läkarens bostad än två

kilometer, utgår ersättning efter den

klass i gällande resereglemente, som

är för provinsialläkare bestämd, men

för tjänstförrättning, utförd på avstånd

14.

För tjänstförrättning, som för allmän

hälso- eller sjukvård av förste

provinsialläkare, av biträdande förste

provinsialläkare, ävensom av nu ej

angivna, i § 1 omförmälda läkare på

grund av gällande instruktion eller

myndighets uppdrag utföres å ställe

på längre avstånd från läkarens bostad

än två kilometer, utgår resekostnads-

och traktamentsersättning enligt

gällande resereglemente, men för

tjänstförrättning utförd på avstånd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ersättning för

vissa tjänstförrättningar.

Kungl. Maj ds proposition nr 75.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

ej överstigande två kilometer från ej överstigande två kilometer från

hans bostad, utgår, där ej för vissa hans bostad utgår, där ej för förrätttjänstförrättningar

särskilt arvode, en- ningen annat arvode, enligt vad i

ligt vad i § 15 sägs, är bestämt, er- § 15 sägs, är bestämt, arvode med 10

sättning med 5 kronor i dagtrakta- kronor för dag, utan rätt för läkaren

mente, utan rätt för läkaren att be- att beräkna resekostnads- eller traktaräkna

reseersättning. mentsersättning.

§ 15.

1. För nedannämnda tjänstförrättningar

tillkommer läkaren, jämte ersättning

enligt gällande resereglemente,

där sådan jämlikt § 14 ifrågakommer,

arvode med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning av

död människas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter

.............................. 20 kronor;

för undersökning till upptäckande

av arseniksyrlighet i fast form, jämte

protokoll i två utskrifter... 5 kronor;

för undersökning av levande person

till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två utskrifter.

...................................... 10 kronor;

samt för annan undersökning eller

besiktning å levande person eller personer,

jämte utlåtande i två utskrifter

...................................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande

på de till förrättningen hörande

handlingars godkännande vid den

granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

2. För besiktning av död människas

kropp och avgivande av sådant

yttrande om dödssättet, som omför
-

1. För nedannämnda tjänstförrättningar

tillkommer läkaren, jämte resekostnads-

och traktamentsersättning

enligt gällande resereglemente, arvode

med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning av

död människas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter

......................... 40 kronor;

för undersökning till upptäckande

av arseniksyrlighet i fast form, jämte

protokoll i två utskrifter... 5 kronor;

för undersökning av levande person

till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två utskrifter.

...................................... 20 kronor;

för undersökning av levande persons

sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt

syfte jämte utlåtande i två utskrifter

............................. 70 kronor;

samt för annan undersökning eller

besiktning å levande person eller personer,

jämte utlåtande i två utskrifter

.............................. 5—25 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande

på de till förrättningen hörande

handlingars godkännande vid

den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade och beträffande

det ovan sist omförmälda arvodet

jämväl på dettas godkännande av

medicinalstyrelsen.

2. För besiktning av död människas

kropp och avgivande av sådant

yttrande om dödssättet, som omför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

ngs
yldighet
tjänst
förrätt
ningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

(Nuvarande lydelse.)

mäles i 3 § under c) av kungörelsen

den 14 september 1917 angående

villkor för eldbegängelse, utgår arvode

med 10 kronor jämte ersättning enligt

gällande resereglemente, där sådan

jämlikt § 14 ifrågakommer.

(Föreslagen lydelse.)

mäles i 3 § under c) av kungörelsen

den 14 september 1917 (nr 659) angående

villkor för eldbegängelse, utgår

arvode med 10 kronor jämte resekostnads-

och traktaraentsersättning

enligt gällande resereglemente.

3. Yerkställes skyddskoppympning

å ympnings- eller besiktningsmöte

eller eljest på föranstaltande av hälsovårdsmyndighet,

skall, där ersättning

till ympare eller besiktningsförrättare

enligt lagen om skyddskoppympning

den 2 juni 1916 skall gäldas av statsmedel,

ersättningen utgå med 75 öre

för varje ympad person och med 25

öre för varje besiktigad person, jämte

resekostnads- och traktamentsersättning

enligt gällande resereglemente.

§ 16.

För tjänstförrättning, varom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning av

statsmedel, där ej annorlunda är i särskild författning bestämt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj ds proposition nr 15.

Utdrag ur protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigeorss, Möller,

Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

I samband med framläggandet av förslag till definitiv lönereglering

för förste provinsialläkare och provinsialläkare har jag meddelat, att 1916

års provinsialläkardistriktskommitté i sitt betänkande den 16 december 1920

jämväl framlagt förslag till ändringar i nu gällande läkartaxa.

Denna taxa utfärdades den 8 november 1918 (nr 81-2) och grundade sig i

huvudsak på ett av nämnda kommitté den 1 december 1917 framlagt förslag.

Den i ämnet avlåtna propositionen (nr 312) hade av statsutskottet (utlåtande

nr 151) lämnats utan anmärkning, dock under förbehåll av viss jämkning

av § 2 i taxeförslaget. Riksdagens i skrivelse nr 303 anmälda beslut anslöt

sig till utskottets förslag.

Riksdagen I berörda skrivelse anförde riksdagen bland annat följande:

1918.

Det förslag till provinsialläkartaxa, Kungl. Maj:t förelagt riksdagen för

yttrande, utmärktes särskilt därav, att avgifterna blivit bestämda enligt graderad

eller så kallad glidande taxa. Då ett liknande förslag år 1911 prövades

av riksdagen, uttalade sig riksdagen med styrka emot godkännande av nämnda

avgiftsprincip. Eu sådan gradering, lagd i läkarens hand, ansågs bliva ytterst

svår att rättvist verkställa och kunde på grund därav befaras bliva mycket

ojämnt tillämpad. — Med den förskjutning i de ekonomiska förhållandena,

som sedan dess inträtt, vore det emellertid ostridigt, att ökade inkomster

måste beredas provinsialläkarna. Underlåtenhet att i detta hänseende följa

utvecklingen skulle endast ytterligare förvärra den brist på tjänsteläkare,

som redan i stor omfattning yppat sig. Det måste sålunda anses oundgängligt,

att staten möjliggjorde för provinsialläkarna att uppnå högre inkomster,

antingen genom en betydande ökning av deras löner eller genom ändring

av deras rätt att av patienter debitera avgifter. Då i valet mellan dessa

båda alternativ hänsyn till statens hårt betungade ekonomi syntes böra utesluta

det förstnämnda, återstode sålunda endast det senare alternativet. Och

vid tillämpningen av detta kunde riksdagen icke finna annat än skäligt, att

utrymme bereddes för en graderad debitering med hänsyn till de hjälpsökandes

ekonomiska ställning. Det måste nämligen alltjämt anses synnerligen

önskvärt, att läkarvård kunde beredas de mindre bemedlade till billigast

möjliga pris; övriga vårdsökande syntes däremot icke kunna undgå, att avgiften

för läkarvård bleve högre än vad hittills varit fallet. Riksdagen ansåge

alltså, att en läkartaxa i enlighet med huvudprincipen i det av Kungl.

Maj:t framlagda förslaget borde utfärdas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

I sitt förenämnda den 16 december 1920 avgivna förslag till ändringar i

taxan anförde 1916 års provinsialläkardistriktskommitté bland annat följande:
Sedan

läkartaxan fastställdes hade penningens värde sjunkit så avsevärt,

att det måste anses befogat, att taxan höjdes. Vid fastställandet av gällande

avlöningsstat hade hänsyn tagits till, att provinsialläkarna hade att påräkna inkomst

av arbete enligt taxa. Avlöningen hade på grund härav kunnat sättas

lägre än eljest varit nödvändigt. Det dyrtidstillägg, som utginge år 1920.

hänförde sig emellertid endast till den kontanta avlöningen. En höjning av

taxan vore även nödvändig med hänsyn till önskvärdheten av att förmå de

unga läkarna att ägna sig åt provinsialläkarbanan.

Kommitténs förslag till ändring av taxan gick i det hela ut på vissa höjningar

av taxesatserna. Dessa höjningar motiverades av kommittén på följande

sätt:

Om höjning av taxan skolat bestämmas i förhållande till 1921 års penningvärde

skulle taxan nästan behövt tredubblas. En så våldsam höjning ville

kommittén ej förorda utan hemställde i stället, att taxan underginge den

förhöjning, som angåves i kommitténs förslag. Arvodesbeloppen enligt detta

förslag skulle endast undantagsvis överstiga de enligt gällande taxa utgående

arvodena med mer än 100 %; i flera viktiga fall skulle de stanna långt under.

Såsom ersättning för den minskning av taxebeloppen i förhållande till de

av tidsförhållandena betingade, som sålunda föreslagits, hade kommittén i

annat sammanhang förordat att provinsialläkarna i likhet med en del andra

av statens befattningshavare måtte tillerkännas en tillfällig löneförbättring

av 1,000 kronor, å vilken löneförbättring givetvis dyrtidstillägg borde räknas

utgå. Då den ifrågasatta taxeförliöjningen vore betingad av dyrtiden borde

den endast givas provisorisk karaktär och sålunda endast gälla tillsvidare

för att, då tidsförhållandena så påkallade, undergå revidering.

Provinsialläkardistriktskommitténs föreliggande taxeförslag innebär såsom

nämnts en höjning av nuvarande arvodesbelopp; därjämte hava några ändringar

i formellt avseende föreslagits. Arvodeshöjningarna förekomma i § 2

mom. 1, där ersättning för rådfrågning i läkarens bostad föreslagits att utgå med

2—4 kronor i stället för 1—3 kronor och för receptförnyelse med 1 krona i

stället för 50 öre; i 2 mom. 2, där den nu vid sjukbesök på avstånd från läkarens

bostad överskjutande fem kilometer medgivna rätten för person, som tillhör

samma hushåll som den sjuke att mot arvode av 1 krona rådfråga läkaren,

skulle ändras i så mån att arvodet höjdes till 2 kronor; i §3 mom. 1,

där arvodet för besök på avstånd ej överskjutande två kilometer från läkarens

bostad skulle utgå med 5—8 kronor i stället för med 3—5 kronor; i

§ 4, där arvodet för besök å längre avstånd, dock ej över 5 kilometer, skulle

utgå med 8—10 kronor i stället för 5—7 kronor och arvodet för varje påbörjad

halvmil därutöver skulle utgå med 3 kronor i stället för 2 kronor,

varjämte nu gällande minskning av arvodet till 2 kronor per mil vid resa

över 4 mil borttagits; i §5 mom. 2, där reseersättningen, som nu skall beräknas

efter skjuts med en häst jämte viss åkdonslega, angavs såsom gottgörelse

för utgift, som läkaren haft för sin fortskaffning till och från sjukbesöket;

1916 års

provinsial/

äka rd istri kts - kommitté.

Motiven till

höjningarna i

taxan.

Ändringar i

taxan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

Proposition

1921.

Motion 1921.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

i §6 mom. 1, där arvodet, beräknat efter använd tid, skulle utgå med 4 kronor

för varje börjad timme, dock minst 10 kronor, i stället för med 2 kronor

50 öre respektive 1 krona 50 öre för börjad timme, dock minst 5 kronor;

i §8 mom. 1, där maximiarvodet för vissa specialundersökningar höjts

från 3 kronor till 4 kronor 50 öre och från 5 kronor till 7 kronor 50 öre,

dock att arvodet för prövning å njurfunktionen bibehållits vid 5 kronor; i

§ 8 mom. 2, där tilläggsarvodet för biträde vid förlossning skulle utgå med

10—50 kronor i stället för 5—25 kronor; i §9, där arvodet för besiktning

å levande person skulle utgå med 5 kronor i stället för 3 kronor och, om

besiktningen skedde för utrönande av sinnesbeskaffenhet, med 20 kronor i

stället för 10 kronor; i § 10, där arvodesförhöjningen vid sjukbesök nattetid

satts till 2 kronor i stället för 1 krona för varje börjad timme; i § 14, där

ersättning för förrättning verkställd inom 2 kilometer från läkarens bostad,

satts till 10 kronor i stället för 5 kronor; samt i § 15, där arvodet för rättsmedicinsk

undersökning av död människas kropp satts till 40 kronor i stället

för 20 kronor, arvodet för undersökning av levande person till utrönande av

hans sinnesbeskaffenhet satts till 20 kronor i stället för 10 kronor, varjämte

upptagits särskilt arvode å 70 kronor, då sådan undersökning göres i rättsmedicinskt

syfte, och arvodet för annan undersökning å levande person satts

till 5—25 kronor i stället för 5 kronor.

I skrivelse den 4 mars 1921 har medicinalstyrelsen förklarat sig icke

hava något att erinra mot kommitténs förslag om tillfällig löneförbättring

åt provinsialläkare, liksom i det stora hela ej heller mot den föreslagna höjningen

av provinsialläkartaxan.

Vid avlåtande den 14 mars 1921 av proposition (nr 262) till riksdagen

angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.

anförde departementschefen i förevarande ämne bland annat att kommitténs

förslag till tillfällig löneförbättring m. m. avsåge att göra provinsialläkarbanan

ekonomiskt fördelaktigare än för närvarande och därmed förhindra

dess fortsatta avfolkande. Samma syfte hade även förslaget till ny provisorisk

läkartaxa. Förhöjningen i taxan, som skulle tillföra provinsialläkarna

en väsentligt ökad inkomst av praktiken, syntes departementschefen

visserligen icke sakna skäl, men som taxefrågan intimt sammanhängde

med den snart stundande definitiva löneregleringen för provinsialläkarkåren

och den gällande taxan tillkommit så sent som den 8 november 1918, ansåge

departementschefen sig icke då böra framställa något förslag i ämnet.

Den löneförhöjning, vilken departementschefen i anledning av kommitténs

förslag ansåge sig böra förorda, syntes honom lämpligen kunna meddelas

under benämningen provisoriskt lönetillägg, varav sju tiondedelar skulle

motsvara lön och tre tiondedelar tjänstgöringspenningar. A detta provisoriska

tillägg, vilket föreslogs utgå med lägst 500 kronor och högst 3,000

kronor skulle dyrtidstillägg få beräknas.

I särskild motion (nr 287) i andra kammaren föreslog herr F. Kaijser att,

då enligt hans förmenande den låga provinsialläkartaxan varit en mycket

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

stor anledning till, att många provinsialläkardistrikt ej blivit besatta, riksdagen

måtte besluta att hemställa hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t behagade

utfärda ny provinsialläkartaxa att gälla tillsvidare i enlighet med provinsialläkardistriktskommitténs

förslag.

Statsutskottet (utlåtande nr 174) förklarade sig icke kunna tillstyrka herr

Kaijsers ovanberörda motion. Utskottet hade nämligen funnit eu anordning

med högre lönetillägg vara att förorda framför att, på sätt motionären gjort

gällande, vidtaga en provisorisk höjning av läkartaxan.

I skrivelse den 15 juni 1921 (nr 313) anslöt sig riksdagen till utskottets

berörda uttalande och anmälde, att riksdagen i huvudsak bifallit i propositionen

(nr 262) gjorda framställningar, alltså även den om provisoriska lönetillägg

till provinsialläkare.

Genom brev den 7 juli 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att överarbeta det av provinsialläkardistriktskommittén i betänkande den 16

december 1920 avgivna förslaget till ny åkartaxa samt efter samråd med löneregleringskommittén

avgiva förslag i ämnet.

På av medicinalstyrelsen i skrivelse den 22 februari 1922 gjord begäran

hava yttranden avgivits av centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund samt

styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund har beträffande taxan anfört

bland annat följande.

Av de förbättringar i provinsialläkarnas ekonomiska förhållanden, vilka

föreslagits av provinsialläkardistriktskommittén, hade hittills endast en provisorisk

löneförbättring, ehuru i avsevärt mindre utsträckning än vad kommittén

föreslagit, kommit till stånd, under det att den ytterst viktiga frågan om

en förbättrad provinsialläkartaxa ännu icke fått sin lösning.

Beträffande den av förenämnda kommitté föreslagna höjningen av provinsialläkartaxan

hade centralstyrelsen haft tillfälle att tidigare göra ett uttalande.

I en skrivelse från centralstyrelsen till ordföranden i statsutskottets

tredje avdelning den 17 april 1921 hade nämligen yttrats: centralstyrelsen ansåge

sig äga grundad anledning antaga, att ett fastställande av det av provinsialläkardistriktskommittén

utarbetade, genom herr Kaijsers motion för riksdagen

framlagda förslaget inom provinsialläkarkåren skulle mottagas såsom en

tillfredsställande lösning av dess betydelsefullaste fråga. Centralstyrelsen

hade icke funnit någon anledning att frångå denna sin uppfattning. Den

ersättning, som genom denna taxa bjödes för provinsialläkarens arbete, kunde

enligt centralstyrelsens mening icke på någon punkt anses oskälig.

De taxor för allmänt praktiserande läkare, som vore antagna av de lokala

läkarföreningarna i landet, överstege så väsentligt nu gällande provinsialläkartaxa,

att det kunde vara fara värt, att allmänheten undervärderade betydelsen

av provinsialläkarnas sjukvårdsarbete på grund av det låga arvode,

som tillerkändes dem.

Centralstyrelsen, som ansåge sig böra kraftigt betona vikten av en lönereglering,

som tillförde provinsialläkarna förbättrade löneinkomster, ville emellertid

såsom om möjligt ännu viktigare framhålla behovet av en förbättrad provinsialläkartaxa,

så att provinsialläkarna i högre grad än vad som vore förhållandet,

kunde påräkna ökad inkomst för högre arbetsprestation. Några bärande

Stats
utskottet
1921.

Kungl. remiss

7 : 1921.

Sveriges

läkarförbund.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Svenska

provinsialläk

ar förening

en.

Medicinalstyrelsen

8/« 1923.

14 Kung1. Maj:ts proposition nr 75.

invändningar syntes det centralstyrelsen icke kunna göras mot rimligheten

i kravet att en provinsialläkare, som genom en ansträngande och ofta uppslitande

läkarpraktik pålades en betydande arbetsbörda, också för detta sitt

arbete kunde påräkna ett motsvarande ekonomiskt vederlag.

Centralstyrelsen anliölle sålunda att få på det livligaste tillstyrka det av

1916 års provinsialläkardistriktskommitté utarbetade förslaget till förhöjning

av nu gällande provinsialläkartaxa den 8 november 1918.

Beträffande provinsialläkardistriktskommitténs förslag till ny läkartaxa

har styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen — med erinran om centralstyrelsens

för Sveriges läkarförbund den IT april 1921 avgivna yttrande häröver

till ordföranden i tredje avdelningen av riksdagens statsutskott, vari

även styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen i särskild skrivelse instämt,

och med åberopande av kommitténs motivering — förklarat sig fortfarande

vidhålla sin mening om att förslagets taxesatser vore lämpligt avvägda.

Härvid har föreningens styrelse ytterligare framhållit följande.

Provinsialläkardistriktskommittén hade visserligen antytt, att den ifrågasatta

taxeförhöj ningen vore betingad av dyrtiden och att den därför borde givas endast

provisorisk karaktär och sålunda gälla blott tillsvidare för att, då tidsförhållandena

så påkallade, undergå revidering. Då styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen

dock fortfarande måste vidhålla förslaget om en taxeökning,

berodde detta därpå att de föreslagna taxesatserna ej på långt när

motsvarade ens nuvarande penningvärde än mindre 1920 års i förhållande

till det, som rådde år 1914 och att pa grund härav någon revision av den

år 1920 föreslagna taxan enligt styrelsens mening ej kunde anses berättigad

Styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen tilläte sig särskilt framhålla

nödvändigheten av den ändring, som taxeförslaget innebure beträffande ersättning

för längre sjukresor nämligen borttagande av den fallande taxesatsen

efter 4 mil eller efter 10 timmar. Bestämmelsen härom hade ursprungligen

tillkommit av strävan att minska kostnaden för avlägset boende betalningsskyldige,

men därvid hade ej tagits hänsyn till den stegrade påfrestning för

läkaren, som dessa längre resor medförde. Från sådan synpunkt borde

taxan för sådana långa resor snarast höjas, som medelväg torde dock taxeförslaget

i denna del kunna anses lämpligt.

Medicinalstyrelsen har den 8 juni 1923 avgivit utlåtande rörande bland annat

förslaget till läkartaxa. Styrelsen bär därvid anfört följande.

Den nu avslutade utredningen om eu ny lönereglering för provinsialläkarkåren

stode, såsom känt vore, i nära samband med frågan om läkartaxan för

samma kår. Det förslag till lönereglering, som av 1902 års löneregleringskommitté

efter samråd med styrelsen framlagts, hade icke förlagt provinsialläkarnas

löneställning högre än som överensstämde med ändringarna i penningvärdet,

och syntes styrelsen följaktligen icke lägga hinder i vägen för en

höjning jämväl av taxesatserna till vinnande av liknande överensstämmelse.

Ostridigt torde väl vara, att 1918 års taxesatser bestämdes utan tillräckligt

beaktande av penningvärdets fall. Detta hade framhållits av styrelsen

redan i utlåtande den 8 februari 1918 (se prop. nr 312/1918 sid. 62) och

hade ytterligare betonats av 1916 års provinsialläkardistriktskommitté i

betänkandet den 16 december 1920.

I medicinalstyrelsen hade nu därjämte anställts jämförelser mellan gällande

taxa och de av olika läkarföreningar privat tillämpade taxorna, och hade

skiljaktigheterna visat sig synnerligen störa och i varje fall långt större än

opaginerad Kontrollera mot PDF

lä

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

som motsvarade provinsialläkarnas löneställning. Även det av provinsialläkardistriktskommittén

framlagda taxeförslaget komme långt under vad läkarföreningarna

ansåge lämpligt i taxehänseende.

En höjning av läkartaxan skulle otvivelaktigt vara en kraftig åtgärd till

förbättrande av provinsialläkarkårens ekonomiska ställning. Det kunde icke

nekas, att vissa av de nuvarande taxesatserna tydde på ett underskattande

av läkarnas arbeten. Man behövde blott erinra om hur utförandet i det

praktiska livet av åtskilliga smärre uppdrag och arbeten betingade en kostnad

av flera kronor, ehuru den som utförde arbetet saknade och icke ens hade

behov av någon föregående utbildning. Läkarens arbete, som förutsatte en

mångårig utbildning och avsevärda kostnader, borde väl då ersättas på ett

skäligt och efter tidsförhållandena lämpat sätt. Någon fara att allmänheten

skulle draga sig för att anlita läkaren därför att taxan höjdes torde icke

föreligga. Samma allmänhet, som ju ofta anlitade homeopater och kvacksalvare,

läte tyvärr icke avhålla sig från detta gynnande av den otillåtna

utövningen av läkarkonsten av de oskäliga pris, den ofta nog finge betala

för varje sådan rådfrågning.

Yad som däremot ej kunde undvikas vid den nya taxan vore, att den

fattigare befolkningen finge sin läkarvård något fördyrad. Genom den redan

nu tillämpade glidande skalan (se § 1 mom. 2) möjliggjordes dock en nedsättning

av taxebeloppen, då sådant kunde påkallas av patientens svaga

ekonomiska ställning eller rådfrågningens enkla beskaffenhet.

Vid sjukresor på längre avstånd komme kostnaderna, även om det lägsta

arvodet tillämpades, att ökas om det nya förslaget skulle antas. Detta, som

ju skulle betunga den fattigare befolkningen, särskilt i avlägset belägna

trakter, syntes styrelsen böra uppvägas genom ökade lindringar i sjukvårdskostnaden

å landsbygden. Angående dessa lindringar komme styrelsen att

framställa särskilt förslag.

Medicinalstyrelsen har därför ansett sig böra i huvudsak ansluta sig till

det av provinsialläkardistriktskommittén framställda förslaget till ändringar

i läkartaxan. Dock har styrelsen i ett par punkter ifrågasatt ändring. Så hava

föreslagits tillägg till §8 av särskilt arvode med 2—7.5 o kronor för annan

detaljundersökning, som tar läkarens tid och sakkunskap särskilt i anspråk,

till § 15 mom. 1 av skyldighet för medicinalstyrelsen att inom angiven latitud

för arvode, utgående av statsmedel, godkänna arvodets storlek, samt till

sistnämnda paragraf, såsom ett nytt mom. 3, av ett stadgande om ersättning

för skyddskoppympning.

Såsom motivering till ändringarna i fråga har medicinalstyrelsen anfört

i huvudsak följande.

I _§ 8 mom. 1 skulle kunna göras tillägg om ett flertal särskilda undersökningar,

som kräva läkarens sakkunskap och kunna upptaga hans tid rätt

väsentligt. Det har emellertid synts styrelsen lämpligare att till momentet

lägges ett allmänt stadgande om annan särskild undersökning. Styrelsen

vill härutinnan föreslå följande tillägg: »för annan detaljundersökning, som

tar läkarens tid och sakkunskap särskilt i anspråk, 2—7.50 kronor».

Arvodena enligt § 15 hava bragts i större överensstämmelse med nuvarande

förhållanden. Arvodet för rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp

har föreslagits till 40 kronor i stället för nuvarande 20 kronor. I medicinalstyrelsens

utlåtande och förslag den 17 april 1913 beräknades ersättningen

till 50 kronor. I förslaget den 22 februari 1918 upptogs ersättningen till

s. 16 Kontrollera mot PDF

LÖne
reglerings
kommittén.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

allenast 30 kronor, men ställdes detta i samband med inrättandet av särskilt

avlönade rättsobducentbefattningar.

Andre stadsläkarna i Stockholm och Göteborg Gustaf Hultkvist och Elis

Wingård hava gjort framställning om att arvodet för av dem utförda rätts

medicinska obduktioner skulle höjas till skäligt belopp. Denna framställning

har genom särskild remiss den 2 juli 1921 överlämnats till medicinalstyrelsen

för utlåtande. Sökandena syntes förutsätta, att det av medicinalstyrelsen

senast föreslagna arvodet, 30 kronor, skulle motsvara en förhöjning av nuvarande

arvoden till omkring 60 kronor.

Medicinalstyrelsen, som icke anser sig kunna tillstyrka något särskilt

högre arvode för endast de två sökandena, vilka båda innehava befattningar

med av vederbörande stad reglerad lön och med uppgift bland annat att

verkställa ifrågavarande förrättningar, vill emellertid för närvarande icke

frångå det förslag, som framställts av provinsialläkardistriktskommittén beträffande

arvodets storlek. Frågan om rättsmedicinalväsendets ordnande är

vidare under behandling och torde väl snart bliva förelagd riksdagen till prövning.

I avvaktan på den nya organisationens ikraftträdande torde ett arvode

å 40 kronor kunna vara tillsvidare lämpligt i synnerhet som prisnivån även

får anses vara i sjunkande.

Arvodet för undersökning av levande person till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet

har föreslagits till 20 kronor i vanliga fall och till 70 kronor,

då undersökningen skett i rättsmedicinskt syfte. Det mindre arvodet är

ställt i likhet med motsvarande arvode i § 9 mom. 1 och det större arvodet

är detsamma, som nu utgår till fängelseläkare för samma undersökning.

För annan undersökning eller besiktning å levande person eller personer

har arvodet föreslagits till 5—25 kronor. Bestämmandet av en latitud för

ett arvode, som skall betalas av statsmedel, synes styrelsen mindre lämpligt,

därest ej överordnad myndighet medgives rätt pröva jämväl rättmätigheten

av det begärda arvodet. Styrelsen har därför ansett sig böra till mom. 1

i § 15 göra ett tillägg, som ger styrelsen sådan utvidgad granskningsrätt.

Tillägget skulle få följande lydelse: »och beträffande sist omförmälda arvode

jämväl på dettas godkännande av medicinalstyrelsen».

Vid tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen den 24 november 1916

angående ersättning av statsmedel för skyddskoppympning har visat sig,

att anspråk framställts av tjänsteläkare att erhålla ersättning jämväl enligt

§ 14 med 5 kronor i dagtraktamente. Dylika anspråk hava av styrelsen

avvisats. För att helt utesluta framställandet av dylika anspråk synes det

styrelsen lämpligt, att taxebestämmelsen i berörda kungörelse införes i § 15

såsom ett särskilt mom. 3. Detta moment skulle få följande lydelse:

»3. Verkställes skyddskoppympning å ympnings- eller besiktningsmöte

eller eljest på föranstaltande av hälsovårdsmyndighet, skall, där ersättning

till ympare eller besiktningsförrättare enligt lagen om skyddskoppympning

den 2 juni 1916 skall gäldas av statsmedel, ersättningen utgå med 75 öre

för varje ympad person och med 25 öre för varje besiktigad person, jämte

ersättning enligt gällande resereglemente, där sådan jämlikt § 14 ifrågakommer.

»

Bestämmelserna om ympning på statens bekostnad innehållas i § 13 av

1916 års lag (nr 180). Ersättningen av statsmedel är reglerad av kungörelse

den 24 november 1916 (nr 533).

Löneregleringskommittén, som i ämnet samrått med medicinalstyrelsen,

avgav sitt betänkande angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare

och provinsialläkare den 2 juni 1923 och föreslog därvid några av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

vikelser från det av styrelsen förordade taxeförslaget. Dessa avvikelser

innefattade nedsättning av vissa taxesatser.

Kommittén liar i ämnet anfört huvudsakligen följande.

Då provinsialläkardistriktskommitténs taxeförslag blivit remitterat till

medicinalstyrelsen för utlåtande, torde löneregleringskommittén, som beträffande

nämnda förslag likasom i avseende å vissa andra frågor i detta

ärende meddelat sig med medicinalstyrelsen, icke i vidare mån böra ingå

pa förslaget än som kan anses vara av betydelse i fråga om provinsialläkares

och förste, provinsialläkares inkomster av enskild sjukvård m. m.

samt tjänstförrättningar.

Härvid har löneregleringskommittén väl i vissa fall funnit sig kunna tillstyrka

de föreslagna taxeförhöjningarna, men har kommittén i andra fall

ansett nu bestämda taxebelopp kunna vara tillfyllest eller med avseende å,

bland annat, den numera inträdda stabiliseringen i prisläget böra höjas i

mindre mån än vad nämnda kommitterade ifrågasatt.

I taxeförslagets § 2 mom. 1 har föreslagits, att arvodet vid vanlig rådfrågning,

inklusive i förekommande fall meddelande av recept, skulle höjas från

nu bestämda 1—3 kronor till 2—4 kronor samt att arvode för förnyelse avrecept

utan särskild rådfrågning skulle bestämmas till 1 krona i stället för

nu utgående 50 öre. De sålunda föreslagna förhöjningarna hava synts löneregleringskommittén

skäliga, och anser sig kommittén fördenskull kunna tillstyrka

desamma.

Vidare har föreslagits, att det nu enligt £ 2 mom. 2 bestämda arvodet av

1 krona, som utgår, därest vid sjukbesök på visst angivet avstånd från läkarbostaden

läkaren rådfrågas av någon, som tillhör samma hushåll som den

sjuke, skulle höjas till 2 kronor. Eldigt löneregleringskommitténs mening

synes, ifrågavarande arvode, i analogi med vad som gäller enligt 1 mom.,

lämpligen kunna bestämmas att utgå med 1—2 kronor, varigenom en höjning

skulle kunna undvikas för mindre bemedlade patienter.

Enligt § 3 mom. 1 utgår för närvarande arvode med 3—5 kronor för sjukbesök

inom två kilometer från läkarens bostad eller annat ställe inom distriktet,

där han uppehåller sig. Föreslagen förhöjning av nämnda arvodesbelopp

(5—8 kronor) anser sig kommittén icke böra tillstyrka.

Arvode för sjukbesök på avstånd utöver två kilometer utgår för närvarande

enligt § 4 för besök på avstånd ej överstigande en halv mil med 5—7 kronor

samt för besök på längre avstånd med ytterligare 2 kronor för varje överskjutande

börjad halvmil intill fyra mil och därefter med 2 kronor för varje

överskjutande börjad mil av våglängden till den sjuke utan rätt för läkaren

till särskilt arvode för återfärden.

Uti det nya taxeförslaget har borttagits den ogynnsammare arvodesberäkningen

vid resor över fyra mil, varjämte arvodesbeloppen genomgående förhöjts.

Ehuru löneregleringskommittén icke anser sig böra tillstyrka de

ifrågasätta förhöjningarna av arvodesbeloppen, har dock kommittén icke

kunnat, undgå att finna den nuvarande bestämmelsen, att vid längre resor

ersättningen skall utgå med mindre belopp än för kortare avstånd, vara från

läkarens synpunkt otillfredsställande. Då en längre resa i regel måste anses

vara väsentligt mera ansträngande än en kortare resa samt då den längre

resan ej sällan kan medföra minskning i inkomster av praktik, exempelvis

på grund av nödvändigheten att under resan inställa mottagning å läkarstationen,

synes kommittén billigheten kräva, att åtminstone enahanda beräkningsgrund

tillämpas beträffande den längre som beträffande den kortare

resan.

Da en ändring i § 4 uti nu angivet hänseende ävensom en motsvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1926. I samt. 63 höft. (Nr 15.) 1842 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 75.

ändring i § 6 mom. 1, varom i det följande förmäles, givetvis skulle medföra

ökade sjukvårdskostnader för allmänheten, bör detta, såsom av provinsialläkardistriktskommittén

framhållits, med nödvändighet påkalla, att gällande

bestämmelser angående statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader i sammanhang därmed ändras, så att

mindre bemedlade verkligen erhålla avsedd lindring i sina kostnader. Förslag

i sådant hänseende har oek uppgjorts av nämnda kommitté, och lärer

medicinalstyrelsen, enligt vad löneregleringskommittén inhämtat, komma att

avgiva utlåtande i ämnet.

Mot den föreslagna ändrade avfattningen av # 5 mom. 2. avseende större

överensstämmelse mellan nämnda stadgande och § 3 mom. 2, har kommittén

icke funnit något att erinra,

I nu gällande bestämmelser uti § 6 mom. 1, som avse ersättning för sjukbesök,

i de fall ersättningen beräknas efter tid, förekommer en liknande

beräkning som i § 4, varigenom arvodet vid färd intill tio timmar utgår efter

förmånligare grunder än för tid därutöver. Av enahanda anledning, som

anförts under § 4, finner sig kommittén böra tillstyrka, att arvodet må oberoende

av den använda tidens längd utgå med 2 kronor 50 öre för varje

börjad timme, dock att arvodet för sådan resa icke i något fall ma understiga

5 kronor. Däremot kan kommittén icke tillstyrka andra föreslagna förhöjningar

av arvodesbeloppen.

Mot de av ppovinsialläkardistriktskommittén föreslagna förhöjda arvodesbeloppen

för i § 8 mom. 1 omförmälda specialundersökningar har löneregleringskommittén

icke något att erinra. Från medicinalstyrelsens sida

har ifrågasatts, att i slutet av förevarande moment skulle göras ett tillägg

av följande lydelse:

»för annan detaljundersökning, som tager läkarens tid och sakkunskap

särskilt i anspråk ................................................................;......... kr- 2—7: 50.»

Icke heller häremot har löneregleringskommittén funnit anledning till an
-

märkning. . . ... , ....

Den av provinsialläkardistriktskommittén i § 8 mom. 2 föreslagna höjningen

av arvodet för biträde vid barnförlossning har löneregleringskommittén,

om också vissa skäl kunna anföras för eu dylik förhöjning, ansett sig

icke kunna biträda.

För besiktning av levande person för utrönande av sinnesbeskaffenhet

jämte däröver utfärdad attest har provinsialläkardistriktskommittén under § 9

mom. 1 föreslagit ett från 10 till 20 kronor förhöjt arvode. För sin del kan

löneregleringskommittén icke tillstyrka större förhöjning av ifrågavarande

arvode än till 15 kronor. Däremot har löneregleringskommittén icke funnit

något att erinra mot att det i samma moment omförmälda arvodet för annan

besiktning å levande person liöjes från nu utgående 3 kronor till 5 kronor.

Enligt § 10 mom. 1 utgår högre arvode för läkarvård under viss tid av

dygnet. Provinsialläkardistriktskommittén har föreslagit, att nu medgivna

förhöjning för sjukbesök under sådan tid 1 krona för varje börjad timme

måtte bestämmas till 2 kronor. Enligt löneregleringskommitténs mening bör

ifrågavarande förhöjning lämpligen kunna sättas till 1 - 2 kronor........

Eti § 14 äro meddelade bestämmelser rörande ersättning för tjänstförrättning

i allmänhet. I fråga om de tjänsteläkare, vilka äro underkastade nämnda

bestämmelser, har från medicinalstyrelsens sida föreslagits, att dessa bestämmelser

skola gälla även biträdande förste provinsialläkare. Häremot torde

icke något vara att erinra. Provinsialläkardistriktskommittén bär i sitt förslag

till ändrad lydelse av ifrågavarande paragraf upptagit det särskilda dagtraktamente,

som i allmänhet utgår vid tjänstförrättning, utförd på avstånd

ej överstigande två kilometer från läkarens bostad, till 10 kronor i stället

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75. 19

för, såsom för närvarande är fallet, 5 kronor. Jämväl denna förhöjning har

kommittén ansett sig kunna tillstyrka.

Uti § 15 angivas arvodena för vissa tjänstförrättningar. Provinsialläkardistriktskommittén

har föreslagit en höjning av så gott som samtliga belopp,

varjämte särskilt arvode upptagits för undersökning av levande persons

sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt syfte. Löneregleringskommittén, som

icke kunnat undgå att finna de föreslagna nya arvodesbeloppen väl högt

tilltagna, har för sin del velat tillstyrka följande arvodesbelopp:

för rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter, 30 kronor;

för undersökning till upptäckande av arseniksyrlighet i fast form, jämte

protokoll i två utskrifter, oförändrat belopp 5 kronor;

för undersökning av levande person till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två utskrifter, 15 kronor;

för undersökning av levande persons sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt

syfte, jämte utlåtande i två utskrifter, 60 kronor;

samt för annan undersökning eller besiktning å levande person eller

personer, jämte utlåtande i två utskrifter, 5 — 15 kronor.

Utöver nu gällande bestämmelse att dessa arvodens åtnjutande är beroende

på de till förrättningen hörande handlingars godkännande vid den granskning,

de i medicinalstyrelsen äro underkastade, torde på sätt av medicinalstyrelsen

ifrågasatts böra tilläggas: »och beträffande det ovan sist omförmälda

arvodet jämväl på dettas godkännande av medicinalstyrelsen.»

Av medicinalstyrelsen har föreslagits införandet av ett nytt moment under

§ 15-

Då de sålunda angivna ersättningsbeloppen äro desamma som de vilka

upptagas i § 13 i lagen om skyddskoppympning och då tvekan lärer hava

yppats rörande beräkning av ersättning för dylik förrättning i vissa fall,

synes det löneregleringskommittén lämpligt, att det föreslagna momentet införes

i § 15 av taxan.

Av provinsialläkardistriktskommittén i övrigt föreslagna ändringar av nu

gällande taxa, vilka huvudsakligen äro av formell natur, hava icke givit löneregleringskommittén

anledning till erinran.

Från löneregleringskommitténs förslag beträffande läkartaxan anmälde den Avvikande

tillkallade sakkunnige, förste provinsialläkaren A. J. Larson avvikande me- ™*nmg.

ning och anförde därvid:

Beträffande förslaget till ny läkartaxa syntes eu höjning av åtminstone

sådana taxesatser, som ej kunna förorsaka den hjälpsökande allmänheten

ökade utgifter, bort kunna ske i större utsträckning än vad som skett. Det

hade framhållits av sakkunnige från flera håll, att det föreliggande av provinsialläkardistriktskommittén

uppgjorda förslaget till n}- läkartaxa ej kunde

på någon punkt anses obilligt och att jämkningar redan vid förslagets uppställande

skett i stor iitsträckning, särskilt för att bereda medellösa patienter

en billig läkarvård. Han ville för den skull förorda, att de av 1916 års

provinsialläkardistriktskommitté i taxans 14 och 15 §§ föreslagna arvodena

för tjänsteförrättningar enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag,

för vilka ersättning utginge av statsmedel, måtte fastställas med oförminskade

belopp.

1916 års provinsialläkardistriktskommittés förslag till taxa med av medi- Länsstyrelser

cinalstyrelsen föreslagna ändringar har tillstyrkts av de flesta förste pro- ”*■ ^

vinsialläkare och länsstyrelser. Avstyrkande har inkommit allenast från

s. 20 Kontrollera mot PDF

Svenska

provins ialläkarföreningen
-

Departements

chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

länsstyrelsen i Gotlands län. De av löneregleringskommittén föreslagna

ändringarna i taxan hava förordats endast av ett par länsstyrelser. Två

länsstyrelser (i Stockholms och Kronobergs län) hava särskilt framhållit, att

medicinalstyrelsens taxeförslag innebär mycket måttliga, men dock nödvändiga

förhöjningar.

I skrivelser den 26 november 1924 och den 27 september 1925 har svenska

provinsialläkarföreningen förklarat sig anse, att av löneregleringskommittén

uppgjort förslag till läkartaxa vore otillfredsställande. Föreningen

ställde sig på samma ståndpunkt som förste provinsialläkaren Larson på

av honom anförda grunder i hans berörda reservation och ansåge, att av

provinsialläkardistriktskommittén uppgjort förslag till taxa borde läggas till

grund vid blivande beslut.

Av det föregående framgår, att man vid den senast eller år 1918 gjorda

ändringen av läkartaxan icke tog den allmänna prisnivån till avgörande måttstock

för taxesatsernas bestämmande utan nöjde sig med en partiell reform.

Sedan prisläget numera i avsevärd mån stabiliserat sig, lärer anledning

föreligga att ur denna synpunkt överse de olika taxesatserna. I likhet med

vad som tidigare skett synes en dylik revision även böra ske samtidigt som

ny lönereglering är avsedd att företagas för provinsialläkarna i syfte att

avväga dessa befattningshavares fasta avlöning efter tidsförhållandenas krav.

Beträffande det av provinsialläkardistriktskommittén ursprungligen utarbetade

förslaget till ny läkartaxa hava emellertid skilda meningar gjort

sig gällande.

Medan medicinalstyrelsen samt de flesta länsstyrelser och förste provinsialläkare

i stort sett tillstyrkt förslaget i fråga, hava åter reduceringar av de

föreslagna taxebeloppen i rätt stor utsträckning förordats av löneregleringskommittén.

I vad dessa reduceringar gälla minimibeloppen för arvoden för

enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, finner jag

dem befogade. De nuvarande minimibeloppen böra alltså bibehållas oförändrade.

Härigenom komma de obemedlade och de mindre bemedlade att

beredas en viss garanti mot att arvodena bliva dem allt för betungande.

Även ur statsekonomisk synpunkt måste det anses lämpligt att förenämnda

minimibelopp lämnas orubbade, enär statsbidrag till lindring i mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader givetvis böra grunda

sig på dessa minimibelopp.

I ett avseende synes mig emellertid nu gällande minimibelopp böra höjas

nämligen för arvodet vid enkel rådfrågning å läkarstationen. Det nuvarande

minimibeloppet är här endast eu krona. Förslaget att höja detta minimibelopp

till 2 kronor har tillstyrkts av så gott som alla hörda myndigheter

ävensom av löneregleringskommittén. Att i detta fall bibehålla ett minimum

av en krona synes icke heller mig nödigt, då någon svårighet för den stora

allmänheten att erlägga ett läkararvode av 2 kronor i regel icke torde föreligga.

Löneregleringskommitténs förslag, i vad det avviker från medicinalstyrelsens,

går ut på ett bibehållande av jämväl nuvarande maximibelopp inom

den s. k. glidande taxan. Denna glidande taxa, som innebär frihet för läkaren

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75. 21

att i vissa fall bestämma sitt arvode inom angivna gränser, bär nu tillämpats

sedan år 1918. De farhågor, som på sin tid hystes för att tillämpningen

av densamma skulle bliva allt för svår, hava icke besannats. Från allmänhetens

sida hava icke några anmärkningar försports mot läkarnas sätt att

tillämpa taxan i förevarande avseende. Vid sådant förhållande håller jag före,

att eu höjning av den övre gränsen för vissa arvoden i taxan icke skulle

nämnvärt försvåra för läkarna att pa ett skäligt sätt anpassa arvodena efter

patientens sjukdom och ekonomiska villkor.

Revisionen av taxesatserna synes mig därför kunna omfatta jämväl eu

viss höjning av arvodesbeloppens maximum. I de fall, där det av medicinalstyrelsen

föreslagna maximum tillstyrkts av löneregleringskommittén, synes

mig någon avvikelse från vad styrelsen föreslagit icke böra äga ruin. I övriga

fall åter där glidande taxa förekommer, arvodet för biträde vid förlossning

dock undantaget, vill jag föreslå, att maximum höjes med en krona utöver

det nuvarande.

Härjämte synes mig arvodet per enhet såväl vid beräkning efter våglängd

som efter tid böra göras glidande med ett maximum, som med en krona

överstiger det av löneregleringskommittén förordade beloppet. Vidare vill

ja& förorda förslagets bestämmelser om rätt för läkaren att tillämpa samma

taxesats per enhet under längre resa då arvodet utgår efter tid. Vad angår

de fall, då arvodet beräknas efter våglängd, anser jag mig böra godtaga

medicinalstyrelsens av löneregleringskommittén tillstyrkta förslag om borttagande

av den lägre taxesats som nu tillämpas vid besök på längre avstånd

än fyia mil. De högre kostnader för sjukbesöket, som härigenom kunna

uppstå för den sjuke, synas mig emellertid förutsätta, att genom statens

medverkan läkarvården göres mindre kostsam för de svagare ekonomiskt

situerade å landsbygden än nu. På grundval av provinsialläkardistriktskommitténs

förslag i ämnet har jag därför för avsikt att föreslå statsbidrag i

vissa fall även för bestridande av eu del av resekostnaderna.

Som biträdande provinsialläkare numera icke finnas, hava de uteslutits

ur taxebestämmelserna, I stället har biträdande förste provinsialläkaren i

Gotlands län, som sköter den förutvarande biträdande provinsialläkarens

åligganden inom Visby distrikt, upptagits och jämställts med provinsialläkare

och extra provinsialläkare rörande den enskilda praktiken, och samtliga biträdande

förste provinsialläkare upptagits i bestämmelserna rörande ersättning

för tjänstförrättningar.

Det nya resereglementet den 18 juni 1925 (nr 354) har även svnts mig

böra öva inflytande på taxan. Sålunda har vederbörlig hänsyn tagits till i

nämnda resereglemente upptagna olika färdsätt in. m.

I samband härmed böra biträdande förste provinsialläkare och extra provinsialläkare,

vilka icke äro eller bliva placerade i lönegrad å löneskala för

befattningshavare i statens tjänst, införas bland sjätte gruppen av förrättningsmän

i kungörelsen den 18 juni 1925 med tilläggsbestämmelser till allmänna

resereglementet och tilldelas rese- och traktamentsklass II C i

nämnda resereglemente. Den placering i förevarande hänseende, förste pro
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 63 höft. (Nr 75.) 3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

vinsialläkare och provinsialläkare erhållit i nämnda tilläggsbestämmelser,

eller i rese- och traktamentsklass I B och II C, synes mig kunna bibehållas

även efter det den nya löneregleringen blivit gällande för dem, då befattningshavare

i 30:e och 26:e lönegraderna inom andra karer hava m o t s v arande

placering.

I avseende k § 14 i taxan vill jag ansluta mig till medicinalstyrelsens förslag

om höjd traktamentsersättning vid förrättning på avstånd ej överstigande

visst antal kilometer. Likaså synas mig arvodena i § 15, sådana de

föreslagits av provinsialläkardistriktskommittén och förordats av medicinalstyrelsen,

icke oskäliga, varför jag ansluter mig till vad kommittén och styrelsen

härutinnan föreslagit.

Mot de av medicinalstyrelsen gjorda tilläggen till § 8 och § 15 har jag

intet att erinra.

Beträffande taxans övriga detaljer har jag ansett mig böra föreslå några

jämkningar i de nuvarande taxesatserna, därvid jag i en del fall följt medicinalstyrelsens

förslag och i andra fall anslutit mig till vad löneregleringskommittén

förordat. För dessa detaljfrågor torde jag här icke behöva lämna

någon närmare redogörelse, utan tillåter jag mig hänvisa till vad i de avgivna

yttrandena härutinnan anförts. Jag vill endast påpeka, att bestämmelserna

i § 1 mom. 2 blivit försedda med ett förtydligande tillägg i enlighet

med ett av riksdagens revisorer i berättelse den 15 december 1925, § 32,

gjort uttalande.

Den föreslagna nya taxan torde böra träda i kraft den 1 juli 1926 och

sålunda samtidigt med den definitiva löneregleringen för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, varom jag förut denna dag gjort hemställan.

Över det uppgjorda förslaget till taxa lärer riksdagens yttrande böra inhämtas.

Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad sålunda anförts

avfattat förslag till taxa för arvode åt vissa i civil tjänst anstallda

läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran,

ävensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller

myndighets uppdrag, samt hemställer, att Kungl. Maj it matte besluta inhämta

riksdagens yttrande över detta förslag med förklarande därvid att Kungl. Maj.t

vill efter emottagande av riksdagens svar företaga den slutliga prövningen

av samma förslag och förordna om utfärdande av författning i ämnet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1926:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten