Sök i Ratio Lex

Angående lån till främjande av bostadsproduktionen

1927-02-11 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:107, Angående lån till främjande av bostadsproduktionen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lån till främjande

av bostadsproduktionen; given Stockholms slott

den 11 februari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari

1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Pettersson:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 334—335, anmälde jag

en den 13 november 1926 dagtecknad skrivelse från statens byggnadsbyrå.

I anslutning till innehållet i denna skrivelse uttalade jag den uppfattningen,

att statens bostadslånefond även för nästkommande budgetår borde erhålla

tillskott för att under nämnda budgetår kunna lämna fortsatt ekonomiskt stöd

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 92 käft. (Nr 107.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

till främjande av bostadsproduktionen. Det för ändamålet erforderliga belopp,

som ej motsvarades av till fonden inflytande amorteringar, syntes, liksom tidigare

skeft, böra disponeras såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden. Emellertid

kunde det belopp, som för budgetåret 1927—1928 finge anses erforderligt till

bostadslån under år 1928, icke för det dåvarande med någon större grad av

säkerhet beräknas. Jag förutsatte därför, att jag, sedan någon tids ytterligare

erfarenhet av utvecklingen på förevarande område kunnat inhämtas, skulle

bliva i tillfälle att förelägga Kungl. Maj:t förslag till proposition i ämnet.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål.

Innan jag övergår till att i samband med de olika frågorna redogöra för

innehållet i byggnadsbyråns nyssnämnda framställning den 18 november 1926,

får jag i korthet erinra om de senare årens statsåtgärder på området.

Stödåtgärder I 1922 års proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen

förJLren^l920 ^nr 228 sid. 2) lämnades en sammanfattande översikt över de åtgärder, som

från statens sida vidtagits under åren 1920 och 1921 för att genom direkt

ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande redogörelse för

de fem följande åren hava lämnats i propositionerna i ämnet för åren 1923

(nr 62 sid. 2), 1924 (nr 68 sid. 2), 1925 (nr 202 sid. 2) och 1926 (nr 153

sid. 2).

Till dessa redogörelser tillåter jag mig nu hänvisa. Jag får emellertid

erinra, att 1925 års riksdagsbeslut (skrivelse nr 277) innefattade medgivande,

att medel till beredande av lån ur statens bostadslånefond finge disponeras

för två år, nämligen dels för år 1925 till belopp av 8,000,000 kronor och

dels för år 1926, i den mån de angivna medlen därtill föresloge, likaledes

till belopp av 8,000,000 kronor. I 1926 års proposition i ämnet (nr 153) utvecklades

närmare, hurusom denna anordning närmast åsyftade en sådan omläggning

av låneverksamheten, att lånen, som tidigare ofta kunnat beviljas

först i efterskott, alltid skulle kunna beviljas redan före byggnadsföretagens

igångsättande. Anordningen kunde till viss grad genomföras vid fördelningen

av 1926 års medel. Denna fördelning skedde genom Kungl. Maj:ts beslut den

26 mars 1926, alltså efter det nämnda års bostadsproposition avlåtits, varför

någon redogörelse för fördelningen av dessa medel ej i sedvanlig ordning kunde

lämnas i propositionen till nämnda års riksdag. Jag kommer därför att i det

följande lämna en sådan redogörelse i sammanhang med motsvarande redogörelse

för fördelningen av 1927 års medel.

1926 års riks- År 1926 medgav riksdagen (skrivelse nr 312) i anledning av Kungl. Maj:ts

dagsbeslut och proposition nr 153 och i ämnet väckta motioner, att för beredande av lån ur

kungörelse. gtateng bosta(jslånefond finge av angivna medel, i den mån dessa därtill försloge,

för år 1927 disponeras sammanlagt högst 6,000,000 kronor. Till ändamålet

finge sålunda inom denna gräns disponeras dels till bostadslånefonden

inflytande amorteringar för år 1926 och dels, såsom nya lån ur rusdrycksmedelsfonden,

de till bostadslånefonden inflytande räntorna för ar 1926, räntorna

för senare halvåret 1926 å andra rusdrycksmedelsfondens tillgångar

samt slutligen rusdrycksmedelsfondens uppsamlade tillgångar den 30 juni samma

år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

3

För bostadslånefondens bildande och ökning hade under åren 1920—1924

ställts till förfogande sammanlagt 55,500,000 kronor. För åren 1925, 1926 och

1927 hava sedermera ställts till förfogande för det förstnämnda året 8,000,000

kronor samt för de båda senare åren, i den mån angivna medel därtill kunnat

förslå, 8,000,000, respektive 6,000,000 kronor. Fet för år 1926 verkligen

disponibla beloppet kom att uppgå till 6,900,000 kronor. För åren 1920

—1927 hava sålunda gjorts disponibla för utlåning ur bostadslånefonden sammanlagt

76,400,000 kronor. Härav har emellertid en del utgjorts av amorteringar

å tidigare beviljade lån ur fonden. Jämväl må nämnas, att år 1923 ett

belopp av 3,000,000 kronor enligt riksdagens medgivande fick disponeras för

beredande av extra statsbidrag. Beloppet, som utgick av byggnadsskattemedel,

användes till avskrivningar å lån ur bostadslånefonden, och de icke fullt

3,000,000 kronor, som sålunda tillfördes fonden, utlånades samma år på nytt.

Samtliga bostadslånefondens tillgångar redovisas såsom skuld till rusdrycks-,

medelsfonden.

Med avseende å de för år 1927 disponibla lånemedlen hava bestämmelser

meddelats i kungörelse angående lån ur statens bostadslånefond den 29 juni

1926 (nr 265). Bestämmelserna ansluta sig i allt väsentligt till föreskrifterna

i 1925 års motsvarande kungörelse (nr 296), för vilkens huvudsakliga innehåll

redogörelse lämnades i 1926 års proposition i ämnet (nr 153 sid. 3). Jag får

nu hänvisa till denna redogörelse, i den mån bestämmelserna icke komma att i

det följande återgivas.

Avvikelserna i 1926 års kungörelse från äldre bestämmelser hänföra sig i

första hand till tidsbestämmelserna. Lånemedlen hava sålunda förbehållits

byggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1 januari 1927. Ansökningstiden

utgick den 1 november 1926. Den nyss berörda anordningen att låta lånefördelningen

äga rum i god tid före byggnadsföretagens påbörjande kunde till

fullo genomföras beträffande 1927 års medel. Fördelningen skedde den 19

november 1926.

Vidare stadgas i 1926 års kungörelse, att lån skall lyftas före utgången

av år 1927, ehuru med rätt för statens byggnadsbyrå att härutinnan lämna

ett års anstånd. Om sådant anstånd lämnas beträffande viss del av lån, skall

denna del räknas såsom särskilt lan. X samband härmed har en tidigare gällande

föreskrift, att lån, som lyftats i skilda delar, skulle löpa räntefritt

till utgången av det kalenderår, då sista delen utlämnats, uteslutits ur förevarande

författning. Lan, som icke lyftats inom behörig tid, skall anses förverkat

och av byggnadsbyrån redovisas såsom besparing.

I övrigt må erinras om några av de viktigare föreskrifter, vilka i huvudsakligen

oförändrat skick bibehållits från tidigare kungörelser.

Under de första åren kunde lån ur bostadslånefonden utlämnas allenast till

kommun eller under förmedling av kommun, som jämväl i senare fallet hade

att ikläda sig fullt betalningsansvar för lånet. I 1925 års kungörelse (nr 296)

vidtogs den ändringen, att lån till annan än kommun visserligen skulle utgå

genom särskild låneförmedlare, men att såsom sådan förmedlare finge fungera

icke blott kommun utan också bolag, förening eller stiftelse, som Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Användningen

av 1926 och

1927 års lånemedel.

1926 års

medel.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Maj :t därtill lämnat tillstånd. Liknande föreskrifter hava upptagits i 1926 års

kungörelse.

Vidare må lån ej, med mindre Kungl. Maj:t på synnerliga skäl lämnar tillstånd

därtill, utgå för större lägenheter än om tre rum och kök eller, där fråga

är om egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra rum och

kök.

Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden

däri ej inberäknad, och får utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet.

Låneförmedlare må ej av låntagare betinga sig strängare lånevillkor än

som gälla i fråga om förmedlarens förbindelse mot staten. Härutinnan göres

dock beträffande enskilda låneförmedlare undantag för de bidrag till förvaltningskostnader

och till täckande av förluster, som förmedlaren efter Kungl.

Maj :ts medgivande må kunna betinga sig av låntagaren. I intet fall må låne^örmedlare

av företagaren mottaga sådan säkerhet för lånet, att den sistnämnde

förhindras att i skälig omfattning för byggnadsföretaget upptaga annat byggnadslån

med förmånsrätt framför förmedlarens fordran.

Lån löper utan ränta och amortering till utgången av det kalenderår, då det

utlämnats. För tiden därefter löper lånet såsom amorteringslån. Amorteringen

jämte fem procent ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en annuitet

av tillhopa sex och en halv procent.

Ansökningar om lån ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till statens byggnadshyrå,

som har att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till fördelning

av lånemedlen.

Under erinran att särskild redogörelse för användningen av tillgängliga medel

för beredande av lån ur statens bostadslånefond m. m. för vart och ett av

åren 1920—1925 varit fogad till propositionen i förevarande ämne det nästföljande

året (1921 nr 357 sid. 6, 1922 nr 228 sid. 4, 1923 nr 62 sid. 3, 1924

nr 68 sid. 3, 1925 nr 202 sid. 4, 1926 nr 153 sid. 4), övergår jag nu till att

lämna redogörelser för användningen av dels, såsom jag nyss berörde, 1926 års

och dels 1927 års lånemedel.

Vad först angår 1926 års lånemedel, förelågo vid ansökningstidens utgång

den 1 februari 1926 ansökningar från följande antal låneförmedlare och till

följande belopp, nämligen:

20 städer..................................... 5,774,195 kronor

3 köpingar ................................. 136,425 »

9 municipalsamhällen och landskommuner ...... 227,150 »

3 enskilda låneförmedlare .......i. .i......i. .i... . 2,900,000 »

eller tillhopa 9,037,770 kronor.

I skrivelse den 18 februari 1926 framlade byggnadsbyrån förslag till fördelning

av de disponibla lånemedlen. Dessa utgjordes dels av de medel, som

enligt 1925 års medgivande från riksdagen finge disponeras för år 1926 och

som enligt statskontorets beräkning, såsom nämnts, visat sig uppgå till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

5

6,900,000 kronor, och dels av uppkommen besparing å tidigare beviljade lån

till ett belopp av 132,600 kronor, eller sammanlagt 7,032,600 kronor. Utöver

detta av byggnadsbyrån redovisade belopp blev senare, till följd av Kungl.

Maj :ts beslut i annat ärende samma dag som byråns framställning upptogs till

prövning ytterligare en besparing å 100,000 kronor tillgänglig, varigenom det

till fördelning disponibla totalbeloppet böjdes till 7,132,600 kronor.

Rörande vissa grundsatser, som varit vägledande vid förslagets upprättande,

anförde byrån i nämnda skrivelse följande.

Vid prövningen av ansökningarna och uppgörandet av förslag till fördelning

av tillgängliga lånemedel hade jämlikt berörda kungörelse den 26 juni 1925

hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun förefintlig bostadsbrist,

och kännedom härom hade vunnits icke blott genom ansökningshandlingarna

utan''även genom från socialstyrelsen inhämtade upplysningar. På

grund av den i § 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften, att lånen

skulle så fördelas, att därigenom särskilt främjades företag av direkt allmännyttig

natur eller anordningar, som avsåge att bereda den boende äganderätt

eller annan stadigvarande rätt till bostaden, hade vid förslagets uppgörande

i första hand lån föreslagits åt halvkommunala företag, egnahemsföretag och

kooperativa bostadsföretag. I likhet med vad som tillämpats under föregående

år, hade såsom »eget hem» ansetts sådan byggnad, som utom bostad för ägaren

innehölle ytterligare en lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad, innehållande

tre eller flera lägenheter, ävensom sådan mindre byggnad, i vilken ägaren

icke skulle hava sin bostad, hade betraktats såsom hyreshus.

I överensstämmelse med de principer, som tillämpats vid fördelningen av

närmast föregående årens lånemedel, hade byggnadsbyrån vid fördelningen av

1926 års medel med hänsyn till rådande lägre byggnadskostnad ansett, att

lån icke borde utgå med den fastställda högsta procentuella andelen av byggnadskostnaden

utan att lånesumman i regel borde kunna begränsas till omkring

35 % av nämnda kostnad.

Vid ansökningarnas bedömande hade byrån även haft sin uppmärksamhet

fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen, att genom understödjande

av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förhållandena

ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden skulle befordras, varjämte

byggnadsbyrån sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå

framställningar från sådana kommuner, som under föregående år anhållit

om lån, men oaktat de synts därav förtjänta, icke då kunnat på grund av

anslagens otillräcklighet tilldelas sådant.

Den 26 mars 1926 lämnade Kungl. Maj:t jämlikt § 2 i 1925 års lånekungörelse

(nr 296), på därom gjorda och av byggnadsbyrån med utlåtanden överlämnade

ansökningar, följande enskilda sammanslutningar tillstånd att förmedla

lån ur statens bostadslånefond av 1926 års lånemedel, nämligen hyresgästernas

kooperativa bostadsförening u.p. a. och Stuvsta fastighetsägarförening u. p. a.

Jag skall senare lämna en redogörelse för de villkor, som därvid uppställts.

Samma dag, den 26 mars 1926, fattade Kungl. Majrt beslut rörande

byggnadsbyråns förslag till lånemedlens fördelning. Med ändring av byggnadsbyråns

förslag allenast i vad rörde låneansökningen från sistnämnda förening

beviljade Kungl. Maj:t sålunda genom brev nämnda dag vissa låneförmedlare

lån ur statens bostadslånefond att i enlighet med bestämmelserna i nyss
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 107.

nämnda kungörelse nr 296 utgå med högst angivna belopp, under förutsättning

beträffande kommun att, därest jämlikt bestämmelserna i § 74 i förordningen

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad eller § 73 i förordningen

av samma dag om kommunalstyrelse på landet så erfordrades, kommunen

erhölle Kungl. Haj:ts tillstånd till lånets upptagande. I sistnämnda

hänseende skulle vederbörande länsstyrelse tillse, att framställning i ämnet,

jämte länsstyrelsens yttrande, skyndsamt och så vitt möjligt icke senare än

den 15 maj 1926 inkomme till Kungl. Maj:t. Brevet innefattar tillika föreskrift

om de slag av byggnadsföretag, till vilka lånen i huvudsak skulle utgå.

De sålunda beviljade lånen voro följande:

Av besparingar från föregående år:

Städer:

__ # Kronor.

Karlskrona för enskilt hyreshus........... 20,000

» enskild egnahemsbyggnad....... 6,000 26,000

Vadstena » enskilda egnahemsbyggnader......... 10,000

Summa kronor 36,000

Landskommuner:

Bollnäs s:n för enskilda egnahemsbyggnader........ 14 000

Botkyrka > » » » ........ 49,600

Danderyds » » » » ........ 8,800

Nacka » v enskild egnahemsbyggnad ......... 4,900

Bamundeboda»» » » ......... 5,100

Ronneby » » enskilda egnahemsbyggnader........ 14,200

Summa kronor 96,600

Enskild låneförmedlare:

Stuvsta fastigbetsägareförening u. p. a. för enskilda egnahems
-

byggnader ........................ 100,000

Av de för år 1926 anvisade medlen:

Städer:

Borås för av bostadsförening uppförd byggnad . . 84,000

» enskilda egnahemsbyggnader..... 100,000 134 000

Eskilstuna » » » 44,000

Eslöv » » * 34,000

Falköping » » » 21,000

Gävle » halvkommunalt byggnadsföretag . . . 166,000

» enskilda egnahemsbyggnader..... 174,000 340,000

Göteborg » av bostadsförening uppförd byggnad . . 25,000

» enskilda egnahemsbyggnader..... 491,000 516,000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 107. 7

Kronor.

Halmstad för av kooperativ förening uppförda byggnader

................ 44,000

» enskilda egnahemsbyggnader..... 56,000 100,000

Hälsingborg > » » ••....... 440,000

Kalmar » » hyreshus.............. 60,000

Kristianstad » » egnahemsbyggnader......... 27,000

Landskrona » enskilt hyreshus............... 46,500

Lund » av kooperativ förening uppförd byggnad 70,000

> enskilda egnahemsbyggnader..... 20,000 90,000

Malmö » kooperativa byggnadsföretag och enskilda egnahemsbyggnader

............... 1,000,000

Mölndal » enskilda egnahemsbyggnader......... 28,000

Norrköping » kooperativa byggnadsföretag samt enskilda egnahemsbyggnader

och hyreshus......... 375,000

Söderhamn » kooperativt byggnadsföretag...... 57,200

» enskild egnahemsbyggnad....... 5,800 63,000

Södertälje > enskilda egnahemsbyggnader......... 11,500

Trälleborg » » * ......... 17,000

Uppsala » kooperativa byggnadsföretag..... 127,000

» enskilda egnahemsbyggnader..... 59,000 186,000

Västerås » kooperativt byggnadsföretag......... 94,000

Ystad » enskild egnahemsbyggnad........... 9,000

Örebro » av bostadsbolag uppförda egnahemsbyggnader

................112,000

t> enskilda egnahemsbyggnader..... 56,000 168,000

Summa kronor 3,854,000

Köpingar:

Biörkhamre för enskilda egnahemsbyggnader......... 13,000

Bollnäs > » 5 10,500

Ljusdal » » » 41>500

Nynäshamn » » » 22,800

Svedala > » * 70’800

Summa kronor 158,600

Municipalamhällen och landskommuner:

Falköpings förstäders m:e för enskilda egnahemsbyggnader . . . 15,700

Fosie s:n » » ............ 58,500

Huddinge * för enskild egnahemsbyggnad........ 5,700

Snöstorps » » enskilda egnahemsbyggnader........T,500

Summa kronor 87,400

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Villkor f ör

förmedling

genom enskilda

av

1926 års

lånemedel.

Enskilda låneförmedlare:

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. för kooperativa byggnadsföretag...........

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. för kooperativa

byggnadsföretag......................

Summa kronor 2,800,000

Sammanfattning:

Städer............................ 3,890,000

Köpingar.......................... 158,600

Municipalsamhällen och landskommuner............ 184,000

Enskilda låneförmedlare................... 2,900,000

Summa kronor 7,132,600

I brevet föreskrev Kungl. Maj:t, dels att byggnadsföretagare skulle ''åtnjuta

rånte- och amorteringsfrihet under lika lång tid som den, under vilken låneförmedlaren

atnjöte motsvarande förman av staten, och dels att lån, i den mån

det av låneförmedlaren icke lyftats före utgången av år 1926, skulle anses

förverkat och överföras till de av statens byggnadsbyrå regelbundet redovisade

besparingarna, för så vitt icke byrån på synnerliga skäl medgåve undantag.

Ytterligare bemyndigade Kungl. Maj :t statens byggnadsbyrå att efter framställning

av vederbörande låneförmedlare, med iakttagande av bestämmelserna

i § 2 i förberörda kungörelse nr 296 år 1925, i särskilda fall överflytta för

visst slag av byggnadsföretag beviljat lån till annat slag av byggnadsföretag.

Tillika anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsbyrån, bland annat, att därest besparing

skulle uppstå å de sålunda beviljade lånen, inkomma med förslag till

fördelning av de belopp, som därigenom bleve tillgängliga.

Såsom jag förut nämnt, lämnade Kungl. Maj:t genom brevet den 26 mars

1926 tre enskilda sammanslutningar tillstånd att förmedla lån ur statens bostadslånefond

av 1926 års lånemedel. De villkor, som härutinnan uppställts

beträffande hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. och Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. och som i tilllämpliga

delar inbördes överensstämma, ansluta sig till av byggnadsbyrån i skrivelse

den 18 februari 1926 framlagda förslag. Jämväl de villkor, som uppställts

i fråga om Stuvsta fastighetsägarförening u. p. a., en sammanslutning

av egnahemsbyggare i Stuvsta municipalsamhälle i Huddinge socken av Stockholms

län, ansluta sig i tillämpliga delar huvudsakligen till de villkor, som uppställts

för de båda förstnämnda sammanslutningarna. Beträffande riksförbundet

och Stockholms kooperativa bostadsförening har emellertid föreskrivits,

att lån skall säkerställas av inteckning, belägen utom 50 och inom högst 80

procent av egendomsvärdet, under det att motsvarande procentsatser för Stuvstaföreningens

vidkommande satts till 40 och 75. Följande villkor, hava uppställts

beträffande riksförbundets låneförmedling.

Kronor.

2,620,000

180,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 107.

9

1 :o.

I de för riksförbundet den 18 oktober 1924 registrerade stadgarna skola intagas

bestämmelser, dels att förbundet har till uppgift att till i punkt 2 :o omnämnd

bostadsförening förmedla lån och dels att ändring i stadgarna ej må ske,

med mindre den blivit av statens byggnadsbyrå godkänd.

2 :o.

Lån ur bostadslånefonden må av riksförbundet endast förmedlas åt kooperativ

bostadsförening, här nedan kallad bostadsförening, vilken är medlem av

riksförbundet och som uppfyller här nedan beträffande sådan förening uppställda

villkor.

3:o.

Bostadsförening skall vara registrerad.

4:o.

Bostadsförenings stadgar skola vara av statens byggnadsbyrå godkända och

må i dem ej vidtagas ändring, med mindre denna blivit av byggnadsbyrån godkänd,

skolande i stadgarna angivas sådant förbehåll i fråga om ändring.

5 :o.

Statens byggnadsbyå äger att, där lån ur bostadslånefonden erhållits, utse

ombud med rätt att närvara vid riksförbundets och bostadsförenings styrelseoch

föreningssammanträden och att deltaga i överläggningarna ävensom i

granskningen av räkenskaper och förvaltning. Ombudet äger rätt att när som

helst taga del av räkenskaper och styrelseprotokoll.

Därest ombud blivit utsett, ankommer det på vederbörande föreningsstyrelse

att lämna ombudet meddelande om styrelse- och föreningssammanträden samt

om tid för revision.

Ersättning skall av vederbörande föreningar beredas ombudet till belopp, som

i brist på åsämjande bestämmes av Kungl. Maj :t.

6:o.

Avskrifter av styrelse- och revisionsberättelser skola genom vederbörande föreningars

styrelsers försorg insändas till statens byggnadsbyrå minst fjorton dagar

före det sammanträde, vid vilket sådana berättelser skola behandlas.

7 :o.

Förmedlat lån ur statens bostadslånefond skall till sitt fulla belopp säkerställas

av inteckning eller av annan säkerhet, som av statskontoret godkännes.

Sådan inteckning, som skall vara beviljad i bostadsförening tillhörig bostadsfastighet

inom stads planlagda område, skall ligga utom 50 och inom högst 80

procent av egendomens av byggnadsbyrån godkända värde, med de jämkningar

av procentsatserna, som kunna betingas av vederbörande inteckningars avrundning

i jämna tusental kronor. Detta egendomsvärde må ej överstiga taxeringsvärdet.

8:o.

Där enligt bostadsförenings stadgar för inträde i föreningen fordras medlemskap

i till riksförbundet ansluten ekonomisk förening (s. k. moderförening),

skall sådan moderförening ikläda sig fullt betalningsansvar till kapital och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

ränta såsom för egen skuld för bostadsförenings lån ur statens bostadslånefond.

9:o.

Bostadsförening skall tillförbindas att, för bildande av en riskfond, i samband

med inbetalning av annuiteten för erhållet lån ur statens bostadslånefond

årligen avsätta ett belopp, motsvarande en procent av ursprungliga lånebeloppet.

Avkastningen å riskfonden tillfaller bostadsföreningen.

Fonden skall placeras på sätt statskontoret föreskriver.

10 :o.

Byggnad, för vilken lån erhålles, skall till fulla värdet vara brandförsäkrad

för all framtid.

11 :o.

Säkerhet för lån jämte riskfond skall, särskilt för varje bostadsförening,

pantförskrivas till staten och jämte riskfonden förvaras på sätt statskontoret

föreskriver.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet icke vidare

vara nöjaktig, skall riksförbundet inom av statskontoret förelagd tid, dock

minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar, som av statskontoret

godkännas.

12 :o.

Finner statskontoret, att villkoren under punkterna 7—11 icke blivit iakttagna

eller att riksförbundet underlåtit att erlägga föreskriven ränta eller

amortering, äger statskontoret omedelbart uppsäga lånet till inbetalning.

13 :o.

Riksförbundet äger att under nedan angivna förutsättningar till inbetalning

uppsäga till viss bostadsförening förmedlat statslån å tid, som förbundet bestämmer,

nämligen:

a) om bostadsföreningen försummar erlägga föreskriven ränta och amortering;
b)

om bostadsföreningen icke iakttager för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

c) om byggnaden nedrives eller vanvårdas eller värdet av densamma annorledes

så förminskas, att säkerheten för statslånet ej vidare kan anses betryggande;

samt

d) om äganderätten till fastigheten genom köp eller annat fång från bostadsföreningen

övergår till annan ägare, som vägrar ställa sig de för statslånets

åtnjutande stadgade villkor till efterrättelse.

14:o.

Lån med förmånsrätt framför statslånet skall prövas vara på betryggande

sätt ordnat.

15 ro.

Utöver sålunda uppställda villkor skall gälla vad i vederbörande kungörelse

om lån ur statens bostadslånefond är stadgat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

11

Jag ber nu att få övergå till en redogörelse för fördelningen av 1927 års lånemedel.

Härvid får jag förutskicka den erinringen, att såväl byggnadsbyråns

förebragta principiella motivering för byråns fördelningsförslag som Kungl.

Maj:ts vid beslutet meddelade föreskrifter i tillämpliga delar huvudsakligen

överensstämma med den motivering och med de föreskrifter, för vilka jag nyss

redogjort i vad rör 1926 års lånemedel. Vidare må nämnas, att Kungl. Maj:t,

i anslutning till byggnadsbyråns i skrivelse den 13 november 1926 framlagda

förslag, den 19 samma månad beviljat de tre sammanslutningar, som den 26

mars 1926 erhöllo tillstånd att förmedla lån ur statens bostadslånefond av

1926 års medel, tillstånd att under huvudsakligen enahanda villkor förmedla

lån jämväl av 1927 års medel. Till följd av denna allmänna överensstämmelse

anser jag mig, under hänvisning till vad jag nyss anfört, kunna göra den följande

redogörelsen helt kortfattad. Erinras må blott, att lånekungörelsen den

29 juni 1926 (nr 265) givetvis tillämpats vid fördelningen av nu ifrågavarande

lånemedel.

Vid ansökningstidens utgång den 1 november 1926 förelågo ansökningar

från följande antal låneförmedlare och till följande belopp, nämligen:

18 städer .......... 4,390,385 kronor

3 köpingar .................................. 32,225 »

11 municipalsamhällen och landskommuner ...... 487,925 »

4 enskilda låneförmedlare . .. .................. 2,791,000 »

eller tillhopa 7,701,535 kronor.

I skrivelse den 13 november 1926 framlade byggnadsbyrån förslag till fördelning

av de disponibla lånemedlen, vilka utgjordes av det för år 1927 anvisade

beloppet 6,000,000 kronor jämte uppkommen besparing av cirka 238,000 kronor

eller sammanlagt omkring 6,238,000 kronor.

Byggnadsbyråns förslag upptog bland annat ett lånebelopp av 735,000 kronor,

avsett för Stockholms stad. I skrivelse den 17 november 1926 hemställde

byrån emellertid sedermera, under hänvisning till att Stockholms stadsfullmäktige

senare beslutat icke fullfölja för stadens räkning gjord låneansökan, att

Kungl. Maj:t icke för det dåvarande måtte förordna angående användningen

av nämnda belopp.

Genom brev den 19 november 1926 har Kungl. Maj:t, i anslutning till vad

byggnadsbyrån förordat, av 1927 års lånemedel beviljat lån ur bostadslånefonden

åt de låneförmedlare, till de högsta belopp och för de ändamål, som

framgå av följande förteckning:

Städer:

Kronor.

Eskilstuna för enskilda egnahemsbyggnader......... 42,300

Gävle » av styrelsen för fonden för mindre arbetarebostäder

uppfört hyreshus.......... 85,000

Göteborg » enskilda egnahemsbyggnader......... 485,000

1927 års

medel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Halmstad

Hudiksvall

Hälsingborg

Kristianstad

Landskrona

Lund

Malmö

Norrköping

Nyköping

Söderhamn

Tranås

Uppsala

Vadstena

Örebro

för enskild egnabemsbyggnad....... 10,000

» av kooperativ förening uppförda byggnader

............... 80,000

» enskilda egnahemsbyggnader..... 37,800

» enskilt hyreshus........... 9,800

» enskilda egnahemsbyggnader..... 372,000

» > hyreshus.......... 98,000

» enskilda egnahemsbyggnader.........

» » » ..... 35,000

» » hyreshus.......... 41,000

» » egnahemsbyggnader..... 31,000

» av kooperativ förening uppförd byggnad 94,000

» enskilda egnahemsbyggnader . ... 118,000

» av bostadsföreningar och kooperativa

föreningar uppförda byggnader .... 1,012,000

» enskilda egnahemsbyggnader och av kooperativa

föreningar uppförda byggnader.......

» enskilda egnahemsbyggnader........

» » och av bostadsföre

ning uppförd byggnad...........

enskild egnahemsbyggnad..........

enskilda egnahemsbyggnader..... 16,000

» hyreshus.......... 125,000

av bostadsförening uppförd byggnad . 168,000

Kronor.

90.000

47.600

470.000

21,300

76.000

125.000

1,130,000

100.000

28.000

12.600

6,400

45,000

6,300

309,000

Summa kronor

3,079,500

Köpingar:

Bollnäs för enskilda egnahemsbyggnader .

12,500

Nynäshamn » enskild egnahemsbyggnad . . .

7,800

Storvik » »

» . .

6,400

Summa kronor

26,700

Landskommuner och municipal

samhällen:

Almby socken

för enskilda egnahemsbyggnader . .

70,800

Bromstens municipalsamhälle

»

38,500

Fosie socken

. .

100,000

Gudmundrå >

2> »

» . .

30,000

.Ronneby »

» »

2> . .

5,200

Snöstorps »

» 2>

> . .

48,700

Solhems municipalsamhälle

» »

» . .

50,000

Stora Tuna socken

$

» . .

18,700

Ytterlännäs >

2> »

4,900

Summa kronor

366,800

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

13

Enskilda låneförmedlare:

Kronor.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. för kooperativa byggnadsföretag........... 1,330,000

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. för kooperativa

byggnadsföretag...................... 600,000

Stuvsta fastighetsägareförening u. p. a. för egnahemsbyggnader . 100,000

Summa kronor 2,030,000

Sammanfattning:

Städer............................ 3,079,500

Köpingar.......... 26,700

Landskommuner och municipalsamhällen............ 366,800

Enskilda låneförmedlare......... 2,030.000

Summa kronor 5,503,000

I brevet anbefallde Kungl. Maj:t tillika statens byggnadsbyrå, bland annat,

att framdeles inkomma med förslag till fördelning av förenämnda belopp av

735,000 kronor.

Jag får slutligen erinra, att Kungl. Maj:t, på därom av byggnadsbyrån i

skrivelse den 29 januari 1927 gjord hemställan, genom beslut den 4 februari

1927 bifallit en av föreningen Bromma trädgårdar u. p. a. i Stockholm gjord

ansökan om tillstånd att förmedla lån ur statens bostadslånefond av 1927 års

medel, ävensom beviljat föreningen sådant lån å högst 100,000 kronor att,

under i huvudsak de villkor i tillämpliga delar, som gälla för andra enskilda

låneförmedlare, utgå av bostadslånefondens för år 1927 disponibla medel, vilka

huvudsakligen utgjordes av omförmälda besparing å 735,000 kronor. Med

nyss berörda, av Stockholms stad icke fullföljda ansökning hade bland annat

avsetts att bereda lån åt medlemmar av ifrågavarande egnahemsförening.

Den 13 november 1926 har statens byggnadsbyrå, såsom jag inledningsvis Förslag om

erinrat, framlagt förslag om anvisande av medel till beredande av lån ur sta-år"

tens bostadslånefond för år 1928. 1928.

I skrivelsen lämnar byrån till en början vissa uppgifter, ägnade att belysa Statens

det aktuella läget på bostadsmarknaden i städer och stadsliknande samhällen, ^y”^8"

Uppgifterna äro hämtade ur bland annat socialstyrelsens bostadsstatistiska utredningar

(Sociala meddelanden 1926 nr 4 sid. 280 och nr 11 sid. 881).

Byrån återgiver först en tablå över antalet nytillkomna bostadslägenheter

i städer och stadsliknande samhällen under vart och ett av åren 1916—1925

samt under år 1913, vilket års siffror på anförda skäl ansetts såsom en god

utgångspunkt för jämförande indexberäkningar.

Med avseende å tablån, vilken här återgives, må anmärkas, att med smålägenheter

avses sådana om högst två rum och kök.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

1913 1916 1917 1918

Antal tillkomna bostadslägenheter

. 8,594 5,754 6,818 5,203

Indextal..... 100 67 79 61

Antal tillkomna smålägenheter

. . . 5,957 4,207 5,634 4,473

i % av samtliga . . 69.3 73.1 82.7 86.0

Indextal..... 100 71 95 75

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

4,915

4,524

6,365

6,360

9,461

11,901

13,042

57

53

74

74

no

138

152

3,993

3,293

4,656

3,974

5,595

7,783

8,976

81.3

72.8

73.2

62.6

59.1

65.4

68.8

67

55

78

67

94

131

151

Av tablån framgår till en början, att byggnadsverksamheten alltsedan år

1923 varit livlig samt att ^antalet nya lägenheter år 1925 kommit att med

52 procent överstiga 1913 års siffra. Nämnas må, att denna stegring varit

än större (69 procent), om^hänsyn tages endast till de 36 största städerna.

Vidare framgår av tablån, att produktionen av smålägenheter, som under

år 1923 ännu icke nått samma omfattning som under år 1913 (index 94), sedermera

ökats, så att den år 1925 nått ungefär samma stegring (index 151) som

totalproduktionen, och att antalet nya smålägenheter sistnämnda år följaktligen

representerar i det närmaste samma andel i totalproduktionen som år 1913

(respektive 68.8 och 69.3 procent av totalproduktionen).

Vidare återgives av byggnadsbyrån en tablå, utvisande de under de olika åren

nytillkomna bostadslägenheternas procentuella fördelning på olika storleksklasser.

Enligt tablån har det relativa antalet lägenheter om ett rum och kök

stigit från 17.3 procent år 1923 till 24.0 procent år 1925 men dock ej nått samma

relativa omfattning som år 1913 (30.8 %). Däremot är det relativa antalet

tvårumslägenheter år 1925 (32.1 %) större än år 1913 (25.4 %).

Efter att hava påpekat, att lägenhetsproduktionen i de 36 största städerna

representerar huvudparten av totalproduktionen — år 1925 10,136 av samtliga

13,042 lägenheter — och att den uppvisar i stort sett samma förskjutningar

i fråga om lägenheternas fördelning efter storlek som den senare, återgiver

byggnadsbyrån ytterligare några uppgifter rörande lägenhetsproduktionen i

nämnda större städer, nämligen i vad rör den s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten.

Enligt en vedertagen ehuru kanske icke fullt lycklig bostadsstatistisk terminologi

plägade man rubricera viss byggnadsverksamhet såsom »allmännyttig».

Härmed avsåges, att byggnadsverksamheten bedreves av samfälligheter

— stad, kommun, föreningar (inklusive stiftelser) och bolag — samt att den

icke åsyftade att bereda företagarvinst. Av förut berörda 10,136 lägenheter

hade 3,081 tillkommit genom dylik s. k. allmännyttig och 7,055 genom övrig

byggnadsverksamhet. Lägenheterna inom dessa båda grupper fördelade sig efter

storlek på följande sätt.

Antal

tillkomna

lägenheter

S. k. allmännyttig byggnadsverksamhet . 3,081

Övrig byggnadsverksamhet.......7.055

enkelrum

o. d.

20.3

10.9

Därav (i %) om

1 rum 2 rum 3 rum

och kök och kök och kök

4 och

flera rum

och kök

43.9 25.6 7.6 2.7

18.0 33.0 17.6 20.6

Av tablån framgår, att den s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten i

väsentligt mycket större omfattning än övrig byggnadsverksamhet varit inriktad

på produktion av lägenheter av de två minsta typerna (64.2 procent

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

15

mot 28.9 procent). Nämnas må även, att av samtliga nya lägenheter om ett

rum och kök (2,626) över hälften (1,354 eller 51.6 procent) tillkom genom

den s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten. Påfallande är, hurusom det

inom denna är föreningarna, som alltmera träda i förgrunden såsom företagare.

Deras tillskott i den allmännyttiga lägenhetsproduktionen i de 36

större städerna år 1925 utgjorde 1,550 lägenheter eller 50.3 procent (8.6 procent

år 1922). Närmast efter föreningarna komma kommunerna med 1,101 lägenheter

(35.7 procent).

Byggnadsbyrån sammanfattar i följande ord sin uppfattning om innebörden

av de sålunda förebragta siffrorna rörande lägenhetsproduktionen.

»Av det anförda framgår, att bostadsproduktionen under år 1923—1925 visat

en alltmera stegrad intensitet, vilken, även om man tager i betraktande

folkökningen i våra städer och stadsliknande samhällen, är avsevärt större

än den, som utvecklades före kriget. För år 1926 föreligga tills vidare visserligen

inga jämförbara siffror, men av preliminära överslagsberäkningar (om

byggnadslov m. m.) vågar man draga den slutsatsen, att jämväl detta år präglats

av livlig byggnadsverksamhet, ehuru man på en del håll torde kunna skönja

en viss avmattning.

Vidare kan konstateras, att smålägenhetsproduktionen ökats avsevärt. Absolut

är den år 1925 cirka en halv gång större än år 1913, och den andel,

som den representerar av totalproduktionen, har kommit att nalkas samma, relativa

siffra som under det tidigare jämförelseåret. Härtill har väsentligen

bidragit den allmännyttiga byggnadsverksamheten, enkannerligen den som bedrives

genom bostadsföreningar o. d. I detta sammanhang förtjänar nämnas,

att egnahemsbyggandet, däri inbegripet det, som bedrives med tillhjälp av lån

ur statens bostadslånefond, enligt den vedertagna bostadsstatistiska terminologin

ej hänföres till den s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten. Om så

skedde, skulle den allmännyttiga byggnadsverksamhetens andel i smålägenhetsproduktionen

säkerligen bliva än större. Att märka är nämligen, att egnahemsbyggarna

i mycket stor utsträckning uppföra byggnader med två lägenheter,

vanligen den ena något större för eget bruk och den andra något mindre

(Iä2 rum och kök) till uthyrning. Den ökade betydelse, som egnahemsbyggandet

under och efter krisåren erhållit i vår bostadsproduktion, belyses

därav, att antalet nytillkomna bostadshus med en och med två lägenheter år

1913 utgjorde respektive 27.6 och 30.9 procent samt år 1925 respektive 40.8

och 41.9 procent av hela antalet nya bostadshus (respektive 1,309 och 3,690).

För en riktig uppfattning om innebörden av den ökade smålägenhetsproduktionen,

närmast i vad rör dess betydelse för tillgodoseende av de mindre bemedlade

klassernas bostadsbehov, må emellertid anmärkas, att de under senare

år tillkomna smålägenheterna ofta på grund av belägenhet och dyrbar inredning

uppenbarligen varit avsedda samt äro tillgängliga allenast för små familjer

eller ensamstående, tillhörande de relativt bättre situerade klasserna.

Av de nyproducerade medelstora och mindre lägenheterna äro säkerligen ett

icke ringa antal att hänföra i viss mån till lyxbostädernas kategori.»

Efter att hava lämnat denna redogörelse för lägenhetsproduktionen övergår

byggnadsbyrån att söka belysa läget på bostadsmarknaden i våra städer och

anför härutinnan till en början följande.

»Med avseende å bostadstillgången föreligga vissa av socialstyrelsen periodiskt

införskaffade omdömen från stadskommunala myndigheter, vilka anmodats

uppgiva, huruvida bostadstillgången i orten kunde betecknas såsom ''tillräcklig’

— sedan oktober 1925 har även termen ’god’ använts — ''knapp’

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

eller ''otillräcklig’ med avseende å smålägenheter (t. o. m. två rum och kök),

medelstora lägenheter (tre—fem rum och kök) och större lägenheter (sex eller

flera rum och kök). Huru de 36 större städerna (med över 10,000 invånare)

samt 71 mindre städer fördela sig enligt dessa omdömen, avseende tiden strax

efter oktoberflyttningen under vart och ett av åren 1923—1926, framgår av

följande tablå:

Smålägenheter Medelstora lägenheter Större lägenheter

36 större (t. o. m. 2 rum och kök) (3—5 ram och kök) (6 och flera rum och kök)

städer

god

tillr.

knapp

otillr.

god tillr.

knapp

otillr.

god tillr.

knapp

otillr.

1923 . . .

~4

8

24

13

18

5

28

8

—

1924 . . .

5

10

21

20

15

1

33

3

—

1925 . . .

. T

6

13

16

9 21

6

—

17 16

3

—

1926 . . .

. 1

6

16

13

12 20

4

—

19 15

2

—

71 mindre

städer

1923 . . .

36

20

15

52

16

3

60

5

5

1924 . . .

38_

25

8

62

9

—

67

4

—

1925 . . .

. iF

34

16

8

25 40

5

1

25 42

1

—

1926 . . .

. n

42

15

3

31 34

6

—

38 25

7

—

. Tablån torde i stora drag belysa, huru läget på bostadsmarknaden utvecklat

sig i landets städer. Tillgången på medelstora och större lägenheter betecknas

numera ingenstädes såsom otillräcklig och ej ens såsom knapp mer än i ett

fåtal orter. Med avseende å smålägenheter te sig omdömena annorlunda. Visserligen

kan man utläsa, att en förskjutning till det bättre ägt rum under

perioden. Särskilt framträder denna i de mindre städerna, av vilka år 1923

femton, men år 1926 endast tre betecknat tillgången såsom otillräcklig (knapp

i respektive 20 och 15 städer). I det övervägande flertalet (53) av dessa

mindre städer betecknades tillgången på smålägenheter såsom god eller åtminstone

tillräcklig. Bland de större städerna åter betecknas tillgången på smålägenheter

på de flesta håll alltjämt såsom knapp (16 städer) eller otillräcklig

(13 städer). Endast från 7 större städer rapporteras tillräcklig eller god tillgång

på smålägenheter.»

Nu återgivna omdömen från de kommunala myndigheterna bestyrktes, framhåller

byggnadsbyrån, av utförligare uttalanden angående bostadstillgången,

som gjorts i de under hösten 1926 ingivna låneansökningarna, i den mån vederbörande

städer ingivit sådana. Enligt dessa skulle på flera håll alltjämt råda

en påtaglig knapphet på bostäder, vilket av byrån belyses med flera exempel.

Bostadstillgången torde även kunna belysas genom hyresnivåns tendens att

stiga, hålla sig stillastående eller falla, sådan denna tendens enligt de kommunala

myndigheternas uppfattning tett sig beträffande lägenheter inom de olika

storleksgrupperna. Huru de större och mindre städerna till antalet gruppera

sig enligt till socialstyrelsen lämnade rapporter i berörda hänseende framgår

av en i byggnadsbyråns skrivelse intagen tablå.

I det stora hela synes, att döma av siffrorna i denna tablå, hyresnivåns

tendens för närvarande vara stillastående. I fråga om större lägenheter tyckes

dock en fallande tendens alltmera framträda. Åtta av de 36 större städerna

rapportera en alljämt stigande tendens i fråga om smålägenheter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

17

Slutligen meddelar byggnadsbyrån vissa ur socialstyrelsens utredningar

hämtade uppgifter om sådan husvillhet, som föranlett omhändertagande genom

kommunens försorg. Uppgifterna avse förhållandena i de 36 större städerna

vid tiden omkring oktoberfardagen under vart och ett av åren 1924—1926.

Den lämnade tablån må här återgivas.

Tiden när-

Antal

i nöd-

Antal

i samband

Antal efter

Antal städer

mast efter

bostäder bo-

med flyttningen i

flyttningen i

inkvarte-

oktoberflytt-

ende före

nödbostäder nyin-

nödbostäder

ringar efter

ningen

fardagen

tagna

kvarboende

flyttningen

År

förekommit

familjer

personer

familjer personer

familjer

personer

1924 . . . .

. . 1,157

5,581

622

2,993

1,549

7,305

23

1925 . . . .

. 1,074

4,992

291

1,477

1,231

5,992

21

1926 . . . .

. 748

3,865

72

337

708

3,695

19

Om denna tablå har byggnadsbyrån anfört följande.

Uppgifterna utvisade, att dylik husvillhet visserligen gått tillbaka men dock

lort! arande i örefunnes pa åtskilliga hall och ägde en icke ringa omfattning.

Urkannas Unge, att husvillhet av denna art till viss del berodde av bristande

betalningsförmåga eller måhända bristande skötsamhet hos de omhändertagna,

och att omhändertagandet i sadana fall närmast hade karaktären av fattigvård

och i och för sig ej med nödvändighet behövde tolkas såsom ett symtom på

bostadsbrist. _ Men dessa statistiska data kompletterades från flera kommuner

med upplysningar, enligt vilka förutom de redovisade, av kommunen omhändertagna

husvilla skulle finnas åtskilliga familjer, boende i s. k. kolonistugor

och andra såsom hälsovådliga betecknade bostäder, som ej skulle tolereras av

hälsovårdsmyndigheterna, om tillfredsställande bostäder funnes att tillgå.

Byggnadsbyrån har vidare berört frågan om orsakerna till den bostadsbrist,

som allt fortfarande syntes kunna påvisas på flera håll, och har därvid med

siffror sökt närmare belysa en av dessa orsaker, nämligen den minskade

s. k. boendetätheten. Då denna företeelse, sedd i det sammanhang, vari byrån i

senare delen av sin skrivelse sätter den, utan tvivel har betydelse för bedömandet

av den fråga jag nu behandlar, får jag återgiva vad byrån härutinnan

anfört.

Genomsnittsberäkningar gåve vid handen, att den s. k. boendetätheten, uttryckt!

antal boende per hundra rum, minskats efter världskriget. Enligt de

av socialstyrelsen verkställda bostadsräkningarna för åren 1912—1914 1920

och 1924 utgjorde detta antal respektive 132, 133 och 123. För enbart smålägenheter

(om högst två rum och kök) hade siffrorna varit respektive 163,

160 och 152. I 49 vid samtliga tre tillfällena jämförbara orter hade antalet

boende per hundra rum vant följande:

Smålägenheter Större lägenheter Samtliga lägenheter

1912/15 1920 1924 1912/15 1920 1924 1912/15 1920 1924

Göteborg........ 183 183 177 90 86 88 146 145 142

Övriga 48 orter..... 165 161 152 88 89 83 134 134 124

Samtliga 49 orter .... 168 165 157 88 89 84 137 136 128

Stockholm kunde nämnas, att den mantalsskrivna folkmängden

1*°°1ooftader nedgatt från 136 år 1920 tiU 131 år 1924 °ch till, sannolikt,

lZo ar ±uZo.

Bihang till riksdagens protokoll 1987. 1 samt. 92 käft. (Nr 107.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Siffrorna utvisade, att boendetätheten — jämväl i ^vad^ rörde enbart smålägenheter

— avtagit i jämförelse med icke blott det svåra året 1920 utan även

tiden vid världskrigets utbrott. .

Detta syntes gälla även beträffande de mindre bemedlade klasserna, vilka i

det stora "hela — alltså med bortseende från den givetvis mindre del bland

dem, som överhuvud taget ej erhållit bostad eller fatt atnöjas med mindre lämplig

sådan— torde få anses hava nått en högre bostadsstandard. Att de jämväl

nått en genomsnittlig högre ekonomisk standard än före kriget syntes vara

oomtvistligt. Dessa deras ökade inkomster hade sålunda till en säkerligen

icke ringa del disponerats för ernående av en förbättrad bostadsstandard.

Det synes vidare äga intresse för den förevarande fragans bedömande att

undersöka, i vad mån den förbättring i läget pa bostadsmarknaden, som uppenbarligen

inträtt, kan vara att tillskriva statens mellankomst. Staten har alltsedan

år 1917, i de flesta fall under medverkan från kommunernas sida, lämnat

ekonomiskt stöd till främjande av bostadsproduktionen, dels till en början i form

av statsbidrag utan rånte- eller återbetalningsskyldighet, vilken gren av understödsverksamheten

praktiskt taget avvecklades med 1921 års utgång, och dels

i form av lån ur statens bostadslånefond, vilken fond, såsom nyss erinrats, inrättades

år 1920.

Till en början får jag här till belysande av detta spörsmål framlägga en översiktstablå,

vilken byggnadsbyråns ordförande nyligen låtit upprätta och som

hänför sig till tiden omkring senast passerade årsskifte. Tablån angiver det antal

byggnader, fördelade på hyreshus, kooperativa byggnadsföretag och egnahem,

för vilka statsunderstöd beviljats under olika ar, antalet lägenheter och eldstäder

(rum eller kök), som byggnaderna innehålla, samt deras byggnadskostnader

ävensom de i form av lån eller statsbidrag beviljade beloppen.

Understöd av

medel för år

Byggnader

för vilka statsunderstöd beviljats

Disponerat

A

n

t a

1

Bygg-

nads-

kostnad

milj.

kronor

lån

kronor

statsbidrag

kronor

hyres-

hus

koop.

byggn.

egna

hem

s:a

byggn.

lägen-

heter

eldstä-

der

1Q17

343

101

444

3.293

7,484

1 24.90

_

3,997,234: 93

1918

175

_

108

283

1,478

3,590

1 16.30

—

2,969,966: 73

103

25

128

1,081

2,787

1 16.30

—

1,935,707: 33

74

8

1,721

1,803

3,385

11,348

1 52.40

14,718.938: 77

3,796,014: 63

1 Q91

74

20

1.93^

2.033

3,867

13,294

1 51.90

14,638,922: 12

3,975,512: 72

1922

56

8

1,590

1,654

3,069

10,210

1 34.56

10,784,116:51

—

1923

62

19

1.255

1,336

2,933

9,252

1 30.06

9,387,957: 56

—

1924

42

22

1,001

1,065

2.433

7,599

2 25.63

7,892,020: 79

—

26

35

743

804

2,417

7,169

2 26.75

8,148,979: 50

—

1926 ......

17

16

428

461

1,259

3.882

2 12.70

3,931,663: —

—

Summa

972

128

8,9ll| 10,011

25,215

76,615

291.50

69,502,598. 25 16,674,436: 34

I skrivelsen den 18 november 1926 har byggnadsbyrån lämnat vissa närmare

uppgifter rörande byggnadsföretag, för vilka lån ur bostadslånefonden

vid dåvarande tidpunkt beviljats av de för åren 1920—1925 disponibla låne
-

1 Verkliga bvggnadskostnader.

2 Beräknade >

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

19

medlen. Hithörande byggnader innehöllo sammanlagt 17,979 lägenheter om

tillhopa 58,803 eldstäder. I trenne i skrivelsen återgivna tablåer äro dessa

lägenheter fördelade ur olika synpunkter.

I den första av dessa tablåer är antalet lägenheter fördelat efter byggnadsföretagens

karaktär och lägenheternas storlek. Enkelrum redovisas särskilt

för sig. Nämnas må, att enkelrummen ofta äro försedda med s. k. kokvrå, vilket

förhållande varit föremål för Kungl. Maj:ts särskilda prövning och godkännande.

Av tablån framgår till en början, att det i främsta rummet varit egna hem,

för vilka lån beviljats. Hithörande lägenheter (12,798) utgöra mer än sju

tiondelar (71.1 procent) av samtliga. Närmast komma lägenheterna i kooperativa

hus (15.2 procent). Av hela antalet lägenheter, för vilka statslån beviljats,

hava sålunda sammanlagt 86.3 procent tillkommit såsom egnahemseller

kooperativa företag, d. v. s. under aktiv medverkan i någon form från

de boendes egen sida.

Vidare märkes, att cirka två tredjedelar av lägenheterna utgjorts av ett eller

två rum och kök. Det lägsta relativa antalet (15.5 procent) lägenheter om

ett rum och kök uppvisa egna hemmen, inom vilken grupp siffrorna genomgående

visa en viss förskjutning mot lägenheter med något större rumsantal.

Orsaken härtill torde enligt byggnadsbyrån ej behöva närmare utvecklas. Det

relativt sett något större rumsantal, som detta byggnadssätt på en gång medgåve

och nödvändiggjorde —- egna hem om allenast en lägenhet om ett rum och

kök torde ytterst sällan komma till uppförande — utgjorde säkerligen en av

de största av de lockelser, som det egna hemmet utövade på de mindre bemedlade

klasserna.

Om denna tablå har byggnadsbyrån vidare anfört följande.

»Beträffande de större lägenheterna om fyra och fem rum och kök må till en

början erinras, att flertalet av dem (1,973 av sammanlagt 2,302) ingå i egna

hem. I många fall utgöres ett av rummen av en av byggnadstekniska skäl betingad

s. k. hall, vilken emellertid ofta av byggnadsbyrån anses böra redovisas

såsom särskilt rum. Ej sällan utgöres ett av rummen i dessa större lägenheter

också av en -— merendels helt liten — jungfrukammare.

I nu berörda fördelningar efter lägenheternas storlek och byggnadsföretagens

karaktär hava vissa förskjutningar ägt rum under perioden. Bland annat

må erinras, att man under de svåra åren 1920—1921 undantagsvis medgav

byggandet också av något större bostadslägenheter, detta dels av det skälet,

att behovet jämväl av sådana då var trängande och dels därför, att de rådande

abnormt höga byggnadskostnaderna på så sätt beräknades komma att

drabba de ekonomiskt mera bärkraftiga. Under de senare åren infördes emellertid

i lånekungörelserna föreskrift om viss maximering av rumsantalet.»

I en följande tablå äro de nytillkomna bostadslägenheterna fördelade efter

storlek under vart och ett av åren 1920—1925.

Av denna tablå kan iakttagas, att en ökning inträtt i det procentuella antalet

enrumslägenheter och att en motsvarande minskning ägt rum beträffande det

relativa antalet lägenheter om tre eller flera rum och kök. Tvårumslägenheterna,

som under hela perioden representera den största gruppen, hava till sitt

relativa antal växlat ganska obetydligt.

År 1925 utgjorde smålägenheterna om högst två rum och kök tillhopa 77.4

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

procent av samtliga, fyra- och femrumslägenheterna åter respektive 6.6 och 0.2

procent. Återstoden eller 15.8 procent voro trerumslägenheter.

Förskjutningen mot gruppen smålägenheter, särskilt ökningen av enrumslägenheterna,

hade enligt byggnadsbyrån sin förklaring ej blott i nyss angivna

omständigheter utan även i annan, nämligen bostadskooperationens frammarsch.

I de kooperativa byggnaderna, som ju merendels hade samma byggnadstekniska

karaktär som de stora hyreshusen, vore enrumslägenheten en begärlig

typ.

Slutligen lämnas i byråns skrivelse en tablå över lägenheternas fördelning

efter byggnadsföretagens karaktär under olika år.

Den kanske märkligaste företeelsen, som återspeglar sig i denna tablå, är

vad nyss sagts om bostadskooperationens frammarsch. Dess relativa andel i

hithörande lägenhetsproduktion har ökats från 5.4 procent år 1920 till 45.1 procent

år 1925. Nämnas må, att man enligt byggnadsbyrån redan nu preliminärt

kan bedöma, att jämväl 1926 och 1927 års lånemedel till avsevärd del komma

att absorberas av kooperativa företag. Denna förskjutning har givetvis minskat

egnahemsbyggandets tidigare dominerande betydelse (81.3 procent år 1922

och 47.9 procent år 1925). Egnahems- och det kooperativa lägenhetsbyggandet

tillhopa utgör år 1925 tillsammans 98 procent av det totala. För kommunal

byggnadsverksamhet har under sistnämnda år icke beviljats lån ur bostadslånefonden.

Yad slutligen angår det konstaterade lånebehovet på senare tid kan visserligen

— framhåller byggnadsbyrån — iakttagas en nedgång såväl i fråga om

de sökande låneförmedlarnas antal som i fråga om det sökta totalbeloppets storlek,

och denna nedgång häntyder uppenbarligen på ett minskat lånebehov av

förevarande slag, nämligen vad rör bostadslån, för vilka kommunal medverkan

vid förmedlingen ansetts påkallad. Givet är emellertid, säger byggnadsbyrån,

att denna nedgång i och för sig ej kan anses utgöra någon mätare på behovet av

kredit för bostadsbyggande i allmänhet. Byggnadsbyrån erinrar i detta hänseende,

att lån av särskilda —- förut här antydda — skäl kommit att ställas till

förfogande vid tre varandra ganska nära liggande tidpunkter, nämligen den 1

november 1925 samt den 1 februari och den 1 november 1926. De efter de två

första ansökningstillfällena beviljade lånen hade säkert ej till fullo konsumerats,

när ansökningstiden sista gången utgick, vilket delvis syntes förklara den

vikande tendensen vid detta tillfälle.

Med sammanfattning av det sålunda anförda har byggnadsbyrån ansett sig

kunna konstatera, att läget på bostadsmarknaden visserligen förbättrats i

flera avseenden — bättre tillgång på bostäder och en genomsnittligt högre bostadsstandard

— men att på samma gång en icke obetydlig knapphet på bostäder,

särskilt smålägenheter för de mindre bemedlade klasserna, allt fortfarande

gjorde sig gällande inom åtskilliga kommuner. Yttringar av denna

knapphet vore bland annat de vitsordade svårigheterna att uppbringa smålägenheter,

husvillhet och ett nödtvunget tolererande från hälsovårdsmyndigheternas

sida av ett icke obetydligt antal otjänliga bostadslägenheter, ett förhållande,

som vitsordats av de kommunala myndigheterna och varom även vissa bostadsstatistiska

data bure vittnesbörd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

21

Man kunde visserligen enligt byggnadsbyrån iakttaga en livlig byggnadsverksamhet

under de senaste åren, men på samma gång kunde i fråga om den

ökade smålägenhetsproduktionen konstateras, att denna till mycket stor del varit

att tillskriva sådan byggnadsverksamhet, som i det föregående betecknats med

termen »allmännyttig» och som i sin tur ofta främjats genom lån ur bostadslånefonden.

I övrigt torde smålägenhetsproduktionen till icke ringa del hava

varit inriktad på relativt dyrbart inredda lägenheter, avsedda för bättre situerade.

I byggnadsbyråns redogörelse framhålles vidare, att bostadsbehovet visat

tecken på en icke obetydlig expansion under senare åren. I den mån den ännu

rådande bostadsbristen berodde på dylik expansion, kunde enligt byråns mening

jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden tvivelsutan

åstadkommas genom åtstramning av bostadsbehovet. Därest expansionen vore

ett utslag av lyx och hade framkallats av en med konstlade medel åstadkommen,

ekonomiskt sett allt för låg hyresnivå, kunde det ifrågasättas, huruvida

icke en åtstramning vore den riktiga vägen.

Enligt byggnadsbyråns mening vore emellertid detta icke fallet. Toge man

i betraktande den trångboddhet och det inneboendesystem, som tidigare i så

stor utsträckning härskat bland de mindre bemedlade klasserna, kunde det knappast

anses vara annat än en tillfredsställande företeelse, att dessa klasser efter

uppnående av en högre ekonomisk nivå inriktat sin ökade köpkraft på att söka

förbättra sin bostadsstandard. Och expansionen kunde för närvarande icke anses

framlockad av en konstlat låg hyresnivå. Tvärtom läge denna relativt

högre än prisnivån i övrigt. Enligt socialstyrelsens beräkningar uppginge sålunda

för närvarande (Vio 1926) allmänna levnadskostnadsindex till 171, under

det att hyresindex för hyresåret 1925—1926, vilken indexsiffra tills vidare

ansåges gälla, uppginge till 188. En ytterligare höjning av hyresnivån, vilken

väl skulle leda till en åtstramning av bostadsbehovet, skulle alltså innebära

en skärpning av berörda prisrelation, som redan nu utvisade en i förhållande

till levnadskostnaderna relativt hög hyresnivå. Under sådana förhållanden

syntes det lämpligt samt ekonomiskt sett försvarligt och riktigt, att den

förefintliga knappheten på bostäder motverkades genom nyproduktion av lägenheter,

så att bostadstillgångar stode till förfogande, i den mån den större köpkraften

medgåve ett ytterligare tillgodoseende av ett ökat bostadsbehov.

Läget på bostadsmarknaden vore visserligen enligt byggnadsbyråns mening

allt fortfarande sådant, att ett inskridande från det allmännas sida finge anses

önskvärt. Om emellertid, framhåller byrån, åtgärder i sådant hänseende skulle

hava blivit förbundna med väsentliga uppoffringar för staten och om vidare

inga andra skäl än den ännu kvarstående bostadsbristen kunnat anföras till

stöd för en fortsatt statlig långivning, skulle byrån med hänsyn till den förbättring,

som likväl inträtt, endast med viss tvekan hava förordat fortsatta

statsåtgärder. Såsom byrån i den följande delen av sin skrivelse sökt uppvisa,

förelåge emellertid ett talande ytterligare skäl för en fortsatt långivning, varvid

dock byrån förutsatt, att allt, som kunde anses äga karaktär av understöd i

denna långivning, hädanefter skulle avlägsnas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Departe- Den av statens byggnadsbyrå förebragta utredningen, vilken, såsom jag nyss

mentschefen. n^mn(je> j åtskilliga punkter stöder sig på socialstyrelsens bostadsstatistiska

undersökningar, synes mig giva en god inblick i det aktuella läget på bostadsmarknaden,

sådant det i vårt land i stora drag gestaltade sig under hösten

1926. Därefter torde på området ej hava inträtt sådana ändrade förhållanden,

som skulle vara ägnade att rubba de allmänna slutsatserna av den förebragta

utredningen. Enligt vad jag från socialstyrelsen inhämtat, föreligga

ännu inga definitiva siffror rörande bostadsproduktionen under år 1926, men

vissa preliminära överslagsberäkningar rörande byggnadsverksamheten i de

36 största städerna giva vid handen, att antalet där tillkomna lägenheter (preliminärt

cirka 11,000) är större än motsvarande antal under år 1925 (10,136).

ökningen faller på ett tiotal av städerna, i främsta rummet Stockholm, under

det att flertalet städer uppvisa fallande siffror.

Med glädje kan man konstatera, att förbättringen av läget på bostadsmarknaden

fortskrider, och det är likaledes med tillfredsställelse man kan iakttaga,

att återhämtningen efter den genomgångna krisen synes äga ett i det stora

hela ekonomiskt sunt och normalt förlopp. En anledning till tillfredsställelse

är också det av byggnadsbyrån påpekade förhållandet, att de mindre bemedlade

klasserna enligt bostadsstatistikens vittnesbörd i viss utsträckning lyckats

förbättra sin bostadsstandard. En sådan förbättring är uppenbarligen av stor

social betydelse.

Även om läget på bostadsmarknaden sålunda i viss mån förbättrats, lärer

det dock alltjämt på många håll få anses såsom socialt otillfredsställande. Att

en kännbar knapphet på bostäder, enkannerligen för de mindre bemedlade

klasserna, ännu är rådande på åtskilliga håll vitsordas sålunda allmänt, och

omdömena härutinnan bestyrkas också på flera sätt av den förebragta utredningen.

Lika med byggnadsbyrån anser jag därför, att fortsatta statliga åtgärder till

bostadsproduktionens främjande äro önskvärda ur enahanda synpunkter, ur

vilka sådana motiverats under de senaste åren.

Kreditgivning Byggnadsbyrån har emellertid i sin skrivelse vidare framhållit, att utöver

f°ti‘w°bygg°~ den konstaterade bostadsknappheten ytterligare ett vägande skäl kunde anföras

nadsföretag till stöd för en tids fortsättande av den statliga långivningen för bostadsbyg°Cf>hemna

£ande, varjämte byrån till sitt förordande härav knutit vissa reservationer, i

vad rör lånevillkoren. Jag får nu övergå till redogörelse för vad byrån härutinnan

anfört och upptager därvid först det speciella skäl, som byggnadsbyrån,

såsom nämnts, härutinnan åberopat. Byggnadsbyrån anför härom följande:

;.»i

Byggnads- »Under en längre tid hava enskilda ej minst inom de mindre bemedlade klas7>yrån.

serna utvecklat en livlig verksamhet för att själva aktivt medverka vid tillgodoseendet

av sitt bostadsbehov. Denna verksamhet har företrädesvis tagit

sig uttryck i egnahemsbyggande samt — under de senaste åren i starkt stigande

omfattning — i kooperativt husbyggande. Vissa i det föregående återgivna

siffror visa också, att dylikt bostadsbyggande lett till beaktansvärda resultat

och i avsevärd mån bidragit till motverkande av bostadsbristen och säkerligen

även till höjande av bostadsstandarden. För att denna verksamhet skall kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

utveckla sig, erfordras ett ordnat kreditväsen Tidigare saknades ett sadant

helt och hållet. Men då bostadslånefondens tillgångar som förut visats, till

övervägande del disponerats för egnahemsbyggande och kooperativa byggnadsföretag,

kan fondens inrättande (år 1920) anses hava inneburit en provisorisk

lösning av hithörande kreditfragor. . „ ..

Emellertid lärer en mera varaktig lösning i någon form fa anses önskvärd.

Detta önskemål har även beaktats. Sålunda har byggnadsbyrån tiggare, p

därom meddelat uppdrag, verkställt utredning och i skrivelse den 16 februari

1925 framlagt förslag att giva bostadslånefonden en mera bestående karaktar.

I proposition till riksdagen samma år (nr 202; byråns skrivelse bifogad såsom

bif A ) föreslog Kungl. Maj:t också åtgärder i huvudsaklig anslutning till vad

byrån i förevarande hänseende förordat. Propositionen vann emellertid icke

i denna del riksdagens bifall.»

Efter erinran att min företrädare i ämbetet jämlikt bemyndigande den 16

april 1926 tillkallat sakkunniga att inom departementet verkställa utredning

rörande ordnande av vissa grenar av kreditväsendet på bostadsfrågans område,

varvid särskilt skulle beaktas kreditgivningen för egnahemsbyggandet och bostadskooperationen,

har byggnadsbyrån omförmält, att byrån, då dessa frågor

sålunda vore föremål för utredning, vilken enligt direktiven i denna del skulle

bedrivas skyndsamt, under hand hos de sakkunniga gjort förfrågan om utredningsarbetets

läge. Till svar härå hade från de sakkunniga den 16 oktober

1926 inkommit en skrivelse, vari bland annat anförts följande.

»I det uttalande till statsrådsprotokollet över socialärenden den 16 april 1926,

vari direktiven för de sakkunnigas uppdrag angivas, anförde föredragande departementschefen,

att det borde tillses, att den del av utredningen, som avsåge

krediten för egnahemsbyggandet och det kooperativa, bostadsbyggandet^ icke

fördröjdes genom behandlingen av vissa andra, mera vittutseende kreditfragor,

utan att, om så funnes nödigt, särskilt betänkande och förslag härutinnan avgåves.

I enlighet härmed hava de sakkunniga också.i första hand upptagit

berörda frågor till behandling. Det har emellertid visat sig, att dessa nära

sammanhänga med andra kreditspörsmål, som falla inom ramen av utredningsuppdraget,

och att man, innan det kan avgöras, vilka frågor som höra sammankopplas

med varandra och vilka som böra lösas efter skilda linjer, äventyrar

att med förslag i ett spörsmål föregripa den lämpliga lösningen av ett annat.

Med anledning härav torde förslag från de sakkunnigas sida ej kunna iorvantas

föreligga inom en så nära framtid, att de, om de skulle befinnas hora underställas

riksdagens prövning, kunna framläggas under år 1927.»

Byggnadsbyrån har i anledning härav vidare anfört följande:

»Från bostadskreditsakkunnigas sida äro sålunda ej att förvänta positiva

förslag, som kunna hinna underställas riksdagens prövning under ar 1927. IN ar

emellertid frågan är föremål för pågående särskild utredning och det^ ar att

hoppas, att den framdeles kommer att bringas till en lösning, har byran icke

ansett sig böra upptaga densamma till övervägande Däremot synas starka skal

tala för att det nuvarande provisoriet upprätthålles, intill dess en bestående

lösning uppnåtts. Egnahemsbyggandet — härmed åsyftas i detta sammanhang

huvudsakligen egnahemsbyggandet i och omkring städer och stadsliknande

samhällen men icke egnahemsbyggandet på landsbygden - samt bostadskooperationen

äro i väsentlig mån beroende av en ordnad kreditgivning, och om

man bortser från den statliga långivningen, måste det erkännas, att åtminstone

för egnahemsbyggandets del kreditväsendet ej är tillfredsställande. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Stats
kontoret.

Departe
mentschefen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

saknas organiserad kreditgivning för ändamålet, och egnahemsbyggaren är hänvisad

till spridda, ofta mindre lämpliga kreditkällor. Krediten blir både oproporhonerligt

dyr samt erhålles under former, som ej motsvara ändamålet (korta

anklan, växlar o. d.). Den fastighetsbelåning inom vårt land, som organiserats

med eller utan statens mellankomst, sträcker sig endast undantagsvis till

egnahemsbyggandet, som alltså i kredithänseende har det avsevärt sämre ställt

an det spekulativa hyreshusbyggandet inom städerna. Vad angår bostadskooperationen,

som företrädesvis är inriktad på uppförande av flerfamiljshus inom

städerna., ma här endast konstateras, att rörelsens framgång anses bero av en

for andamalet anordnad kreditgivning, men lärer det böra ankomma på bostadskreditsakkunmga

att undersöka, huruvida och i vad mån detta bostadskooperationens

speciella kreditbehov är av beskaffenhet att böra tillgodoses genom särskilda

anordningar.

* sakens n.^ur> att både bostadskooperationen och egnahemsbyggandet

arbeta pa lång sikt och kräva ganska långvariga överväganden och förberedelser.

Den enskilde inställer sig härvid givetvis på de aktuella möjligheterna,

och säkerligen spelar utsikten att erhålla ordnade lån ur statens bostadslanefond

för närvarande en väsentlig roll. Om denna låneverksamhet upphörde

innan en bestående kreditgivning bringats till stånd, skulle säkerligen

en hel del olagenheter uppstå under mellantiden och medföra allvarligt avbräck

lor den byggnadsverksamhet, som långivningen avser att främja.»

Under sadana förhållanden hade byggnadsbyrån ansett sig böra förorda,

att den statliga långivningen fullföljdes utan avbrott till den, såsom man finge

hoppas, icke alltför avlägsna tidpunkt, då en på bestående sätt ordnad kreditorganisation

stode rustad att fylla det legitima kreditbehovet, som förefunnes

pa området.

Över byggnadsbyråns framställning den 13 november 1926 har statskontoret

till följd av remiss avgivit utlåtande den 7 januari 1927. Rörande behovet och

ämpligheten av en fortsatt långivning ur statens bostadslånefond har statskontoret

däri anfört följande.

»Med hänsyn till det förbättrade läge på bostadsmarknaden, som, enligt vad

som iramgar av byggnadsbyråns framställning, numera måste anses hava inträtt,

skulle det visserligen, efter statskontorets mening, kunna ifrågasättas,

ytteÄre statsatgärder böra för ändamålet vidtagas. Då emellerld

den fortsatta långivning, som nu av byggnadsbyrån förordas, endast är att

betrakta såsom ett provisorium i avvaktan på det ordnande av kreditväsendet

pa bostadsfrågans område, varom utredning pågår, och då ett avbrott av den

hittillsvarande laneverksamheten skulle, innan en bestående lösning av hithörande

spörsmål uppnatts efter allt att döma medföra en hel del olägenheter

vilt det synas, som borde den statliga långivningen tillsvidare fortsättas.»

Det skäl för den statliga långivningens fortsättande tillsvidare, som byggnadsbyrån

sålunda anfört under åberopande av den sakkunnigutredning, varom

min företrädare i ämbetet föranstaltat, finner jag böra tillmätas avsevärd

betydelse. Egnahemsrörelsen och bostadskooperationen äro utan tvivel rent

ekonomiskt sett av den största vikt såsom medel att förbättra de mindre bemedlade

klassernas bostadsförhållanden och stimulera deras intresse för höjd

bostadsstandard.

Jag får i detta sammanhang erinra, att, såsom av den nyss lämnade redo
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

25

görelsen framgått, lån ur statens bostadslånefond till avgjort övervägande del

utgått för uppförande av kooperativa byggnader och egna hem. Av de lägenheter,

för vilka lån beviljats av exempelvis 1925 års medel, ingingo sålunda

över nio tiondelar i sådana byggen. Ett avbrott i denna kreditgivning, innan

en annan mera varaktig lösning av hithörande kreditfrågor vunnits, skulle

tvivelsutan, som byrån framhållit, lända till allvarligt men för dylikt bostadsbyggande.

Vad angår bostadskreditsakkunnigas arbete har jag visserligen förut denna

dag, såsom i annat sammanhang närmare utvecklats (proposition nr 97), med

hänsyn till knappheten av tillgängliga medel å femte huvudtitelns kommittéanslag

sett mig nödsakad hemställa om Kungl. Maj:ts förordnande, att de

sakkunnigas arbete skulle avbrytas, i vad därav kunde föranledas utgifter

från femte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga,

för att återupptagas först enligt nytt beslut av Kungl. Maj :t. Senast

efter ingången av nästa budgetår är det min avsikt att hemställa om Kungl.

Majrts beslut i sådant hänseende. Undersökning pågår för övrigt om beredande

av medel till skapande av möjlighet att utan avbrott fortsätta vissa av

de sakkunniga föranstaltade utredningar. Utsikter finnas alltså enligt min

mening, att de sakkunniga skola kunna framlägga förslag till en mera varaktig

lösning av hithörande kreditfrågor i så god tid, att desamma, om så erfordras,

skola kunna hinna underställas riksdagens prövning nästkommande

år. Det kan sålunda antagas, att den fortsatta långivning ur statens bostadslånefond,

som nu ifrågasättes, kan begränsas till ett helt kortvarigt provisorium,

och min förhoppning är, att detsamma inom snar framtid skall avlösas av

annan ordnad kreditgivning.

Med stöd av det nu och i det föregående anförda biträder jag byggnadsbyråns

förslag, att medel måtte ställas till förfogande för utlåning under år

1928 ur statens bostadslånefond.

I sin skrivelse har byggnadsbyrån vidare upptagit till behandling frågan Lånevillom

lånevillkoren. Jag övergår nu till en redogörelse för vad byrån härutinnan korenanfört.

Då hithörande kreditfrågor nu vore föremål för utredning och ett fortsät- Byggnads

tande av den statliga långivningen i avvaktan på utredningens resultat måste'' byrån.

betraktas såsom ett provisorium, har byggnadsbyrån ansett det lämpligt att för

närvarande icke upptaga till övervägande några mera djupgående omläggningar

av verksamheten, utan byrån har ansett denna böra få fortgå efter i huvudsak

oförändrade grunder, vilka vore prövade och befunnits ändamålsenliga.

Emellertid hade bostadskreditsakkunniga i förut berörda skrivelse behandlat

en del detaljspörsmål, som enligt deras mening borde tagas i betraktande vid

en eventuellt fortsatt statlig långivning. Då dessa synpunkter framförts av

dem, som hade att verkställa utredningen i ämnet, hade byrån ansett sig böra

upptaga dem till närmare prövning. Byrån har i detta hänseende till en början

återgivit vad de sakkunniga i sådant hänseende anfört:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

»Därest statens byggnadsbyrå skulle finna skäl föreligga att ingå till Kungl.

Maj :t med framställning om förslag om åtgärder till beredande av ytterligare

lån ur statens bostadslånefond, synes det ur de synpunkter som de sakkunniga

hava att företräda önskvärt, att man genom vissa ändringar i lånevillkoren

sökte skapa en övergång till förhållanden, som kunna tänkas bliva rådande

vid en åsyftad, mera varaktigt ordnad kreditgivning på området. Därmed

skulle dels vissa betänkligheter, som ur _ allmänt ekonomisk synpunkt

kunna hysas mot den statliga långivningen, minska i styrka och dels den i

verksamheten intresserade lånesökande allmänheten inställas pa mera ekonomiskt

naturliga och riktiga förhoppningar och anspråk beträffande framtiden.

Närmast kommer härvid i betraktande frågan om förräntning en. Denna synes

numera böra bättre än vad hittills varit fallet avvägas efter räntefoten pa

kapitalmarknaden och efter kreditgivningens natur.

Uppenbart är sålunda till en början, att den medgivna räntefriheten under

första kalenderåret för lån ur bostadslånefonden är ett understödsmoment, som

ej lärer kunna ifrågasättas bibehållet i framtiden. Men även i andra hänseenden

måste lånevillkoren anses innebära ett visst understöd. I sådant hänseende

må erinras om den hittills gällande författningsföreskriften, att låneförmedlande

kommun mot vederbörande byggnadsföretagare icke äger betinga sig strängare

villkor, än som gälla för kommunens betalningsskyldighet gent emot staten

samt att till bestridande av låneförmedlarens kostnader ^för organisation och

kontroll lånemedlen icke må anlitas. Kommunerna hava sålunda, jämte det de

fått påtaga sig hela förlustrisken för förmedlade lån, fått vidkännas alla med

förmedlingen förenade kostnader för den lokala organisationen och kontrollen.

När i 1925 års lånekungörelse möjlighet öppnades jämväl för andra än kommuner

att förmedla lån ur bostadslånefonden, gjordes beträffande dessa enskilda

låneförmedlare det förbehållet, att de till täckande av kostnader för organisation

och kontroll samt av förluster finge av företagaren betinga sig ^de särskilda

avgifter, som Kungl. Maj:t på därom gjord framställning medgåve. Enligt

vad de sakkunniga erfarit, har Kungl. Maj :t också i varje särskilt fall, där lån

ur bostadslånefonden beviljats under förmedling av annan än kommun, meddelat

sådan föreskrift, att företagarens ränteutgifter faktiskt kommit att med

en procent överstiga den för lån ur fonden fastställda räntan. Denna skärpning

av lånevillkoren synes icke hava så förminskat länens begärlighet, att

syftet med dessa på något sätt skulle hava åsidosatts.

" Det vore därför enligt de sakkunnigas mening ett steg i önskvärd och rätt

riktning, om man i viss anslutning till vad som redan tillämpats i fråga om

enskilda låneförmedlare beredde jämväl låneförmedlande kommun viss gottgörelse

på så sätt, att företagaren årligen hade att till kommunen erlägga förslagsvis

en procent av lånet utöver den ränta, som kommunen hade att inleverera

till bostadslånefonden.

Enligt hittills av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelser är någon övre belåningsgräns

icke fastställd för lånen, nämligen för så vitt angår den störa huvudmassa

av dem, som förmedlas av kommun. För statens del spelar visserligen

denna belåningsgräns ingen egentlig roll, då ju kommunen i allt fall lärer

få betraktas såsom en solvent förmedlare. Men ur de synpunkter, som de sakkunniga

här vilja förfäkta, är det icke oväsentligt, om den låntagande allmänheten

inställes på en högre belåning än som i framtiden kan ifrågakomma.

Även om kommunerna i sin förmedlingsverksamhet sökt hävda vissa försiktighetens

krav i förevarande hänseende, synes det lämpligt, att. man i författningsväg

och under statlig kontroll tryggar, att sådan försiktighet undantagslöst

iakttages inom vissa generellt fastställda gränser. Föreskrift synes sålunda

böra meddelas, att lån ur bostadslånefonden skall säkerställas av inteckning, belägen

inom, förslagsvis, högst 75 procent av egendomens värde.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 107.

27

Lån ur fonden har hittills utlämnats redan under byggnadstiden och sålunda

jämväl kommit att tjäna samma ändamål som ett s. k. byggnadskreditiv.

Uppenbarligen ligger häri ett speciellt riskmoment, på samma gång som anordningen

med lånens lyftande i ett flertal småposter icke lämpligen låter förena sig

med den använda låneformen (annuitetslån). Det torde böra övervägas, huruvida

icke lånen borde få lyftas först efter det byggnadsföretaget fullbordats

och godkänts, vilket givetvis icke hindrar, att de liksom hittills beviljades —

ehuru icke utanordnades — redan på ett tidigare stadium. Om garanti vunnits,

att statslån erhölles efter byggnadsföretagets fullbordande och godkännande,

skulle det sannolikt icke möta större svårighet för låntagaren att tillfälligtvis

erhålla en mot lånet svarande driftkredit under byggnadstiden.»

I sin skrivelse har byggnadsbyrån i berörda avseende för egen del anfört i

huvudsak följande.

Byrån hade redan tidigare vid upprepade tillfällen framhållit, att den statliga

långivningen numera varken behövde eller borde äga karaktären av understödsverksamhet

i egentlig mening. Denna synpunkt hade klart framhävts

bland annat i byråns skrivelse den 16 februari 1925, vilken lagts till grund

för samma års bostadsproposition (nr 202), och syntes då även hava godtagits

i samband med propositionens avlåtande.

I överensstämmelse med denna sin allmänna uppfattning och under erinran

om tidigare av byrån framförda liknande förslag ville byrån nu lika med bostadskreditsakkunniga

förorda, att den hittills medgivna räntefriheten under

första kalenderåret hädanefter måtte bortfalla, och att lånet sålunda skulle

löpa med ränta från utlämningsdagen.

Av lånetekniska skäl funne byrån det önskvärt, att lånen löpte .såsom amorteringslån

under jämna kalenderår. Bör sådant ändamål vore lämpligt, att

amorterings frihet liksom hittills bereddes från utlämningsdagen till första kalenderårets

utgång. Ur statsfinansiell synpunkt syntes detta enligt byråns

mening vara betydelselöst, för så vitt nämligen lånet under denna tid löpte

med ränta. Den nuvarande amortering skvoten av en och en halv procent syntes

böra bibehållas oförändrad.

Vad angår räntefotens storlek hade byggnadsbyrån för sin del ej ansett sig

böra framlägga positivt förslag utan inskränkt sig att i princip förorda, att

densamma måtte fastställas i överensstämmelse med vad rusdrycksmedelsfondens

tillgångar vid annan placering och mot likvärdig säkerhet ansåges kunna

inbringa.

I anledning av bostadskreditsakkunnigas förslag, att låntagare skulle vara

skyldig att, då lån förmedlades av kommun, bereda kommunen viss gottgörelse,

förslagsvis en procent om året å den förmedlade krediten, ville byggnadsbyrån

erinra, att byrån i skrivelsen den 16 februari 1925 framlagt ett förslag i principiellt

sett enahanda syfte, vilket förslag även upptagits i bostadspropositionen

för nämnda år. Enligt detta förslag skulle emellertid genom dylika bidrag

av låntagarna bildas en särskild fond, bostadslånefondens reservfond, ur vilken

gottgörelse enligt vissa grunder skulle beredas låncförmedlande kommuner.

Byrån har vidare erinrat, att med anledning bland annat av detta förslag

vid 1925 års riksdag och senare jämväl vid 1926 års riksdag motionsvägen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

förslag framfördes därom, att byggnadsföretagare, som under förmedling av

kommun erhölle lån ur statens bostadslånefond, skulle vara skyldiga erlägga

viss, kommunen tillkommande tilläggsränta såsom vederlag för förmedlingen.

Byggnadsbyrån förklarar sig ej hava velat upptaga till bedömande frågan,

vilkendera av dessa anordningar varit att föredraga under de förutsättningar,

som dryftades år 1925. Såsom frågan emellertid för närvarande läge, syntes

enligt byråns uppfattning tanken på bildandet av en reservfond få lämnas ur

räkningen såsom syftande mot anordningar av mera stadigvarande natur, under

det att, såsom nyss framhållits, det nu endast syntes böra vara fråga

om ett provisorium. Det .syntes enligt byråns mening angeläget att icke genom

särskilda åtgärder föregripa anordningar, som kunde föranledas av bostadskreditsakkunnigas

pågående utredningsarbete. I enlighet härmed ansåge byrån

tillrådligt att vidtaga allenast sådana ändringar i lånevillkoren, som läte förena

sig med det hittillsvarande provisoriet samt med de huvudsakliga grunder, efter

vilka detta upprätthållits.

Med anledning av det sålunda anförda föreslår byggnadsbyrån, att kommun

vid förmedling av lån ur statens bostadslånefond skall äga att av låntagaren

årligen — utöver den fastställda annuiteten — uttaga en ytterligare avgift

av en procent å ursprungliga lånebeloppet, vilken avgift kommunen skulle

få tillgodonjuta såsom gottgörelse för förmedlingen.

Vidare har byggnadsbyrån anfört:

Bostadskreditsakkunnigas förslag, att en övre belånings gräns skulle fastställas

för lån ur bostadslånefonden, förslagsvis motsvarande sjuttiofem procent

av egendomens värde, hade byrån ansett sig böra biträda. Den som ej

förmådde prestera ett visst, icke allt för ringa kapital i ett egnahemsbygge

eller ett kooperativt företag, borde enligt byråns mening i eget intresse i regel

helt avhålla sig från att inlåta sig på saken eller åtminstone ställa sig avvaktande,

till dess han genom sparsamhet avsatt det erforderliga beloppet.

Huru kreditgivningen på området än kunde komma att ordnas i framtiden,

syntes i förevarande hänseende vissa relativt stränga normer böra upprätthållas

till tryggande av rörelsens sunda utveckling.

Vid valet av procentsats för en dylik övre belåningsgräns kunde enligt byrån

delade meningar givetvis råda. Byggnadsbyrån ville emellertid erinra om att

Kungl. Maj :t fastställt sådan högre belåningsgräns i de fall, där lån förmedlats

av enskilda, förmedlare. Gränsen hade därvid satts till sjuttiofem procent av

fastighetsvärdet i de fall, där lån förmedlats till egna hem, och till åttio procent

beträffande vissa större kooperativa byggen. Fastighetsvärdet skulle därvid vara

det uppskattade och av byggnadsbyrån godkända värdet, vilket emellertid

ej finge överstiga taxeringsvärdet.

Byrån hade i anslutning härtill på närmare anförda skäl stannat vid att föreslå,

att gränsen matte sättas till sjuttiofem procent, dock att denna

procentsats beträffande stenhus inom stads planlagda område ansetts böra kunna

få höjas till åttio procent. I fråga om fastighetsvärdets fastställande

borde enligt byråns mening gälla de nyss återgivna bestämmelserna beträffande

låneförmedling genom enskilda, allenast med den ändringen, att där lån

förmedlades av kommun, det syntes böra ankomma på kommunen att fastställa

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

29

■värdet, ehuru med rätt för byggnadsbyrån att pröva detta värde, som emellertid

under inga förhållanden finge överstiga taxeringsvärdet.

I fråga slutligen om bostadskreditsakkunnigas förslag att lån ur bostadslånefonden

skulle utanordnas först efter det byggnadsföretaget fullbordats har

byggnadsbyrån anfört, att det hittills tillämpade förfarandet, att lånen utanordnats

redan efter hand som byggnadsföretaget fortskridit, tvivelsutan haft

sin störa betydelse under en tid, då läget på penningmarknaden varit sådant,

att det torde hava erbjudit störa vanskligheter att uppbringa den nödiga driftkrediten

under byggnadstiden. Anordningen vore emellertid förknippad med

vissa olägenheter ur förvaltningssynpunkt, varjämte densamma, såsom bostadskreditsakkunniga

framhållit, innebure ett visst riskmoment.

Beträffande enskilda låneförmedlare syntes alltså böra i vederbörande författning

inflyta bestämmelse, att lån ej finge lyftas före byggnadsföretags fullbordande.

Vad åter anginge låneför medlande kommuner syntes det ej påkallat

att genom liknande föreskrifter förbjuda dem att utbetala lånet före byggnadsföretagets

fullbordande, detta dels av det skälet, att någon risk för staten

överhuvud taget icke kunde anses föreligga vid kommunal förmedling, och dels

därför, att det i allt fall syntes vara kommun obetaget att, såsom faktiskt

ofta skedde, med egna medel förskottera krediten under byggnadstiden. Det

vore enligt byråns mening tillfyllest att upphäva hittills gällande ovillkorliga

skyldighet för kommun att utanordna förmedlat lån successivt. Det skulle sålunda

få ankomma på kommunen själv att besluta, huruvida lån ur bostadslånefonden

skulle utanordnas i mån av byggnadsföretagets fortskridande eller

först efter dess fullbordande.

I sitt utlåtande över byggnadsbyråns förslag har statskontoret, i vad förslaget.

avser lånevillkoren, anfört, att även om man kunde hysa tvekan att nu

vidtaga ändringar av de så sent som genom kungörelsen den 29 juni 1926

meddelade bestämmelserna för ifrågavarande lånerörelse, syntes dock de sakkunniga

och byggnadsbyrån hava framfört vägande skäl för vidtagande av vissa

ändringar i lånevillkoren.

Förslagets olika detaljer hava av statskontoret lämnats utan erinran.

En reservant inom statskontoret förordar på anförda skäl, att den föreslagna

avgiften till låneförmedlande kommun, enligt byggnadsbyråns förslag utgående

med en procent av ursprungliga lånebeloppet, i stället måtte beräknas å det

vid varje tid oguldna lånebeloppet samt utgå med en och en halv procent.

Såsom nyss nämndes, hade byggnadsbyrån i sin skrivelse avstått från att

avgiva förslag till den procentsats, efter vilken räntan för lån ur bostadslånefonden

borde beräknas, utan inskränkt sig till att i princip förorda, att densamma

måtte fastställas i överensstämmelse med vad rusdrycksmedelsfondens

tillgångar vid placering i annan ordning och mot likvärdig säkerhet ansåges

kunna inbringa.

Statskontoret uttalar i sitt utlåtande härom, att räntefotens storlek, med hänsyn

till den medelränta, som kunde beräknas vid annan placering av rusdrycks
-

Stats
kontoret.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Mai:ts proposition nr 107.

medelsfondens tillgångar, syntes kunna fastställas, såsom för närvarande vore

fallet, till fem procent.

Lika med byggnadsbyrån anser jag, att i avvaktan på resultaten av bostads■

kreditsakkunnigas utredningsarbete det icke kan vara lämpligt att nu företaga

några mera väsentliga omläggningar av långivningen ur statens bostadslånefond.

Grunderna för låneverksamheten synas mig sålunda böra bibehållas i

huvudsak oförändrade.

Därmed anser jag det emellertid icke uteslutet att företaga vissa detaljändringar

i lånevillkoren i den riktning, som byggnadsbyrån förordat, synnerligast

som förslaget härutinnan, enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår,

icke skulle vara ägnat att föregripa bostadskreditsakkunnigas utredningsarbete

utan tvärtom av dessa själva förordats såsom lämpligt i syfte att förbereda

ett mera varaktigt ordnande av hithörande kreditgivning.

Jag anser byggnadsbyrån hava anfört övertygande skäl för att lånevillkoren

numera varken behöva eller lämpligen böra göras sådana, att de innefatta

något moment av understöd i egentlig mening. Närmast gäller detta, om

frågan ses ur statsfinansiell synpunkt. Men även läget på bostadsmarknaden

lärer motivera en dylik ståndpunkt. Detta läge kan nämligen icke anses

vara sådant, att de ännu kvarstående olägenheterna av kristidskaraktär böra

föranleda mera väsentliga uppoffringar från statens sida. Och ur byggnadsföretagarnas,

närmast de kooperativa sammanslutningarnas och egnahemsbyggarnas,

egen synpunkt kan det enligt min mening icke anses välbetänkt att nu

med i viss mån konstlade medel framlocka en byggnadsverksamhet, där sådan

eljest icke vore att påräkna. Syftet med långivningen bör alltså begränsas till

att i görligaste mån undanröja det hinder, som de nuvarande organisatoriska

bristerna inom kreditväsendet innebära för en sådan och annan gagnande företagsamhet

på ifrågavarande område.

Jag biträder på dessa skäl byggnadsbyråns förslag om upphävande

av den hittills medgivna räntefriheten under första kalenderåret. I enlighet

med byggnadsbyråns uttalade principer och statskontorets yttrande angående

medelräntan för vissa rusdrycksmedelsfondens tillgångar, synes mig räntan

för bostadslånen böra utgå efter oförändrad procentsats eller med fem procent,

räknat från utlämningsdagen.

Mot bibehållande av nuvarande grunder för lånens amortering har jag icke

någon erinran.

Den föreslagna avgiften till låneförmedlande kommun synes mig numera

vara väl motiverad, och jag biträder därför byggnadsbyråns framställning

jämväl härutinnan. Avgiften synes böra utgå med en procent och av övervägande

praktiska skäl beräknas på ursprungliga lånebeloppet.

Likaledes ansluter jag mig till byråns förslag om belåningsgränsens fastställande

till sjuttiofem procent av fastighetsvärdet, med den möjlighet till

gränsens höjande till åttio procent, som byggnadsbyrån föreslagit. Byrån förordar,

att det fastighetsvärde, som skall läggas till grund för beräkningarna i

sist berörda hänseende, ej må överstiga taxeringsvärdet. Jag förutsätter emel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

lertid, att man vid tillämpningen av en sådan regel ej behöver förfara så

strängt, att lånet ej skulle kunna utanordnas, förrän taxeringsvärdet blivit fastställt.

Det torde vara tillfyllest, att lånebeloppet beräknas under hänsynstagande

till det sannolika taxeringsvärdet samt att vid dettas fastställande kontrolleras,

att lånebeloppet icke överskridit den fastställda belåningsgränsen. Om

så skulle visa sig vara fallet, bör givetvis det överskjutande beloppet, för så

vitt det ej rör sig om rena obetydligheter, uppsägas till återbetalning.

Vad angår förslaget om lånens utanordnande först efter byggnadsföretagets

fullbordande anser jag visserligen en sådan regel numera i allmänhet kunna

och böra upprätthållas, men det torde vara lämpligast, att man endast ur författningen

utesluter nu gällande bestämmelser om skyldighet för låneförmedlare

att utanordna lånet successivt i mån av byggnadsföretagets fortskridande.

Givetvis kunna nämligen en hel del fall förekomma, där övervägande skäl tala

för att utbetalningen får äga rum på det hittills gällande sättet, och det synes

alltså böra vara byggnadsbyrån obetaget att då föreskriva det utbetalningssätt,

som prövas lämpligast.

Vad angår storleken av det belopp, som kan anses erforderligt för utlåning

under år 1928 ur statens bostadslånefond, har byggnadsbyrån i sin skrivelse

den 13 november 1926 förordat, att detta måtte bestämmas till samma belopp

som för år 1927 eller till sex miljoner kronor.

I den hittills utan undantag tillämpade regeln, att lånemedlen ställts till förfogande

såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel, varvid denna fond

gottskrives all till bostadslånefonden inflytande ränta, har byrån för sin del

ej haft någon ändring att föreslå. Till bostadslånefonden för år 1927 inflytande

räntor och amorteringar böra därvid enligt byråns mening i första hand

disponeras samt nya medel överföras från rusdrycksmedelsfonden allenast i

mån av behov.

Statskontoret har i sitt utlåtande över byggnadsbyråns framställning rörande

medelstillgången meddelat, att, därest ifrågavarande låneverksamhet ansåges

böra fortsättas och medel för densamma anvisas från statsverkets fond av rusdrycksmedel,

denna fonds tillgångar, i den mån de ej redan vore disponerade

för kapitalförsträckning till statens bostadslånefond, vid innevarande budgetårs

slut torde kunna beräknas uppgå till i runt tal 10,700,000 kronor samt att

för år 1927 inflytande räntor och amorteringar å redan utlämnade lån från

statens bostadslånefond belöpte sig till i runt tal 3,300,000 kronor.

Byggnadsbyråns framställning i ämnet avgavs, såsom nämnts, den 13 november

1926. Sedan dess har frågan om det för år 1928 erforderliga beloppet

kommit i ett något ändrat läge på den grund, att Stockholms stad, såsom förut

erinrats, icke fullföljde sin ansökan om lån av 1927 års medel, till följd varav

ett belopp av 735,000 kronor, som i byggnadsbyråns fördelningsförslag avsetts

för staden, inbesparades. Såsom jag likaledes omnämnt, har av de efter den

allmänna fördelningen av 1927 års lånemedel återstående tillgangarna sedermera

redan disponerats ett belopp av 100,000 kronor, och det är ingalunda ute
-

Erforderliga

lånemedel.

Byggnadsbyrån.

Stats
kontoret.

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statens

byggnadsbyrås

verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

slutet, att under år 1927 ytterligare låneansökningar, som kunna befinnas förtjänta

av bifall, inkomma i sådan omfattning, att återstoden av besparingen konsumeras.

Byggnadsbyrån har ansett, att det belopp, som bör stå till förfogande för

utlåning ur bostadslånefonden under år 1928, ej bör understiga det för innevarande

budgetår anvisade beloppet eller sex miljoner kronor. Lämnade uppgifter

utvisa, att låneansökningar för år 1927 inkommit i så stor omfattning,

att de icke kunnat alla tillgodoses. Härtill kommer, att med de av mig i det

föregående föreslagna ändringarna i grunderna för låneunderstöden dessas

karaktär av understöd skulle helt upphöra, varefter alltså fråga endast är

om placering av rusdrycksmedelsfondens medel till den räntefot, som i övrigt

gäller för densamma. Då vidare bostadslanefondens räntor och amorteringar

samt rusdrycksmedelsfondens tillgångar, enligt vad statskontoret anfört, väl

lämna tillgång till en utlåning av nämnda omfattning, anser jag mig böra

jämväl i förevarande del biträda byggnadsbyråns förslag. För ändamålet synas

liksom under föregående år i första hand böra disponeras till bostadslånefonden

inflytande räntor och amorteringar och i andra hand, i mån av behov,

tillgångar ur rusdrycksmedelsfonden. Vidare synas liksom hittills bostadslånefondens

samtliga tillgångar böra upptagas såsom skuld till rusdrycksmedelsfonden.

Statens byggnadsbyrå, för vilken Kungl. Maj:t den 26 september 1921 fastställt

instruktion (nr 560), har under år 1926 bedrivit sin verksamhet efter

i huvudsak samma riktlinjer som tidigare. Några förändringar i organisationen

hava ej vidtagits.

I sin framställning har byrån ej föreslagit någon ändring med avseende å

den fortsatta verksamheten. Till bestridande av kostnaderna för byråns verksamhet

har för innevarande budgetår ställts till förfogande ett belopp av högst

45,000 kronor. Byrån hemställer, att samma belopp måtte ställas till förfogande

för budgetåret 1927—1928.

Byggnadsbyrån har beträffande sina kostnader under budgetåret 1925—1926

lämnat en tablå, enligt vilken dessa uppgingo till följande belopp:

Arvoden till ledamöter, sekreterare och biträden . . .

Tryckningskostnader för blanketter m. m.....

Postporto........

Telefonavgifter.......

Hyra jämte värme, belysning och städning.....

Skrivmaterial.......

Arvoden för granskning av ritningar.....

Övriga utgifter..........

2:dra halv- året 1925

kronor

16,617.00

361.00

180.39

159 60

1,800.00

111.52

750.00

273.28

lista halv- året 1926

kronor

15.768.00

465.60

215.70

160.50

1,800.00

138.76

3.420.00

838.93

Summa

kronor

32,385.00

826.60

396.09

320.10

3.600.00

250.28

4.170.00

1,112.21

Härtill komma kostnader för typritningar......

20,252.79

62.30

22,807.49

160.14

43,060.28

222.44

Avdragas de genom försäljning av typritningar influtna

beloppen.........

20,315.09

891.00

22,967.63

897.75

43,282.72

1,788.76

utgöra alltså kostnaderna för byggnadsbyråns verksam- het under budgetåret 1925—1926 ........

19,424.09

22,069.88

41,493.97

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

33

Någon anledning att föreslå ändring med avseende å byggnadsbyråns organi- Departe
.

. .. , . . ■, r.. , ■, mentscnejen.

sation har enligt min mening icke torekommit.

Vad angår beloppet till bestridande av kostnaderna för byråns verksamhet

under budgetåret 1927—1928 biträder jag byråns förslag om 45,000 kronor.

Beloppet synes, i överensstämmelse med vad hittills varit fallet i fråga

om medel till förevarande ändamål, böra få utgå från det på extra stat för år

1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande

av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte därunder

omförda besparingar, vilket anslag, enligt vad jag förvissat mig om, lämnar

tillgång för sådan disposition.

Vid tvenne tidigare tillfällen, nämligen genom brev den 10 mars 1922 och

den 30 december samma år, har Kungl. Maj:t ställt särskilda medel, vardera

gången högst 10,000 kronor, till byggnadsbyråns förfogande för utförande av

vissa typritningar till ledning för egnahemsbyggare. För innehållet i dessa

beslut hava redogörelser lämnats i senare avlåtna propositioner i bostadsfrågan

(1922 nr 228 sid. 20 och 1923 nr 62 sid. 24), till vilka redogörelser jag

får hänvisa.

Det förtjänar omnämnas, att försäljningen av typritningar hittills inbringat

omkring 22,500 kronor.

Jag får nu erinra, att Kungl. Maj:t på därom gjord framställning, genom

brev den 26 mars 1926 under liknande villkor ställt ytterligare högst 10,000

kronor till byggnadsbyråns förfogande för utarbetande av sådana typritningar,

särskilt avsedda för Skåne. Detta beslut synes genom omnämnande till statsrådsprotokollet

böra bringas till riksdagens kännedom.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för år 1928 ej mindre till statens bostadslånefond inflytande

amorteringar för år 1927 må disponeras till beredande av

nya lån ur fonden i huvudsaklig överensstämmelse med av mig

i det föregående angivna grunder, än även att för samma ändamål

och enligt enahanda grunder må disponeras såsom nya lån

ur statsverkets fond av rusdrycksmedel dels de till bostadslånefonden

inflytande räntorna för år 1927 och dels av rusdrycksmedelsfondens

tillgångar den 30 juni 1927 ytterligare så stort

belopp, att detsamma tillhopa med förenämnda räntor och amorteringar

uppgår till sammanlagt högst 6,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 92 höft. (Nr 107.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:272 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående län till främjande av bostadsproduktionen jämte i ämnet väckta motioner. s. 12 i texten
  2. SU 1927:155 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte i ämnet väckt s. 1 i texten
  3. SU 1927:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten