Sök i Ratio Lex

Angående ersättning sbyggnad för flottan

1927-02-24 · 62 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:145, Angående ersättning sbyggnad för flottan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

1

^Nr 145.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående ersättning

sbyggnad för flottan; given Stockholms slott den

24 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller härefter att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om ersättningsbyggnad för flottan samt anför

därvid följande.

I proposition (nr 20) till 1924 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

besluta, bland annat, att under tiden 1924—1929 skulle äga rum ersättningsbyggnad

av krigsfartygsmateriel, omfattande nybyggnad av fyra

jagare, tre torpedundervattensbåtar och två motortorpedbåtar. Med anledning

härav anmälde riksdagen i skrivelse den 5 juni 1924 (nr 288), att riksdagen

— som beträffande de fartygstyper, vilka borde anskaffas, anslöte

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 124 höft. (Nr 145.) 322 27 1

Inledning.

1924 ärs

beslut.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

sig till Kungl. Maj:ts förslag — beslutat, att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel,

omfattande nybyggnad av två jagare, två torpedundervattensbåtar

och två motortorpedbåtar, skulle äga rum under tiden 1924—1929. I

riksdagsskrivelsen framhölls tillika, att riksdagen därmed icke tagit slutgiltig

ståndpunkt till de närmaste årens nybyggnadsprogram för flottan.

Kostnaderna för den av riksdagen sålunda beslutade ersättningsbyggnaden

hava beräknats till sammanlagt 23 720 000 kronor. Härav hava hittills anvisats

följande belopp, nämligen:

för budgetåret 1924—1925 ............... kronor 3 500 000: —

» » 1925—1926 » 5 600 000: —

» » 1926—1927 » 7 100 000: —

1925 års

försvars
proposition,

I det vid 1925 års proposition (nr 50) angående försvarsväsendets ordnande

fogade statsrådsprotokollet över försvarsärenden anförde dåvarande

chefen för försvarsdepartementet beträffande ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel,

bland annat, följande.

Ersättningsbyggnad förutsattes böra äga rum i första hand för kustflottan,

varför dennas omfattning borde vara utslagsgivande för behovet av nybyggnadsanslag.

Om man vid beräknandet av de årliga kostnaderna för omsättningen av

kustflottan i dess av departementschefen förordade omfattning utginge från

en beräknad livslängd i kustflottan av 20 år för artillerifartyg och minkryssare,

16 år för övervattenstorpedfartyg och 12 år för undervattensfartyg

samt förutsatte, att ersättningsbyggnaden skedde fartyg för fartyg efter varje

fartygs då innehavande typ, skulle det för kustflottans förnyelse erforderliga

årliga anslaget uppgå till omkring 11 060 000 kronor. Eu ersättningsbyggnad

av detta slag vore emellertid utesluten redan på den grund, att givetvis ersättningsbyggnaden

borde anpassas efter fartygstypernas utveckling. Så

hade exempelvis såsom ersättning för jagarna av äldre typ föreslagits en ny,

väsentligt kraftigare typ, som betingade en kostnad dubbelt så stor som

kostnaden för den äldre typen. Riksdagen hade redan beviljat medel för

byggande av två stycken jagare av den nya typen. Men en anpassning till

utvecklingen på här ifrågavarande område kunde också innebära, att såsom

ersättning för visst fartyg borde byggas fartyg av annat slag. Sålunda ansåges

nuvarande pansarkryssare, torpedkryssare och minkryssare vara mindre

tidsenliga, och det hade ifrågasatts, att pansarkryssaren skulle ersättas av

en modern lätt kryssare, de tre torpedkryssarna likaledes av en lätt kryssare

och minkryssaren av två minundervattensbåtar, varjämte torpedbåtarna skulle

ersättas med undervattensbåtsjagare.

Om man utginge från här skisserade förutsättningar vid beräkningen av

kostnaderna för ersättningsbyggnaden, utgjorde den årliga omsättningskostnaden

13 425 000 kronor. Ett årligt nybyggnadsanslag av denna storlek hade

departementschefen icke ansett sig kunna räkna med. Departementschefen

hade därför låtit undersöka, huruvida ett nedbringande av kostnaderna kunde

ske utan att eftersätta kravet på eu sådan omfattning av ersättningsbygg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

naden, att kustflottan vidmakthölles vid den styrka, den efter omorganisationen

avsåges att få. I första hand hade därvid övervägts möjligheterna

för att beräkna en ökad livslängd hos fartygen. Under normala förhållanden

torde förslitningen och åldrandet icke nödvändiggöra ett fasthållande vid

förut omförmälda livslängder. En förlängning av dessa med 25 % för samtliga

övervattensfartyg och från 12 till 13 år för undervattensfartygen skulle

medföra en minskning av ovan beräknade årskostnad till 11 160 000 kronor.

Emellertid hade departementschefen icke heller ansett sig kunna räkna med

ett anslag av denna storlek.

Begränsning av nybyggnadsanslaget till lämpligare avvägt belopp syntes

kunna möjliggöras genom att åtminstone under några år framåt från beräkningarna

av nybyggnadsbehovet utesluta pansarskeppen. Nyssnämnda årskostnad

å 11 160 000 kronor skulle därigenom minskas till 7 320 000 kronor

eller ungefär samma belopp, som beräknades komma att under budgetåret

1 juli 1926—30 juni 1927 utgå för bestridande av kostnaderna för den av

1924 års riksdag beslutade ersättningsbyggnaden. Eu undersökning hade

ägt rum rörande den lämpliga sammansättningen av ett nybyggnadsprogram,

som kunde utföras under förutsättning av ett årsanslag av sistnämnda storlek

under viss tid framåt. Därvid hade ansetts lämpligt, att det av 1924

års riksdag beslutade nybyggnadsprogrammet utökades med 1 torpedundervattensbåt,

2 jagare och 4 undervattensbåtsjägare till beräknad kostnad av

tillhopa 21500 000 kronor, vilken summa med hänsyn till fallande priser

syntes kunna minskas med omkring 3 % av sitt belopp till 20 880 000 kronor.

Denna summa tillsammans med kostnaden för den av 1924 års riksdag beslutade

ersättningsbyggnaden gåve sammanlagt (23 720 000 + 20 880 000 =)

44 600 000 kronor. För den av riksdagen beslutade ersättningsbyggnaden

hade redan anvisats 3 500 000 kronor för budgetåret 1924—1925. Såsom

framginge av 1925 års statsverksproposition, hade för budgetåret 1925—1926

äskats ett belopp av 5 600 000 kronor, och marinförvaltningen hade för samma

ändamål under budgetåret 1926—1927 beräknat 7 100 000 kronor. Om det

skisserade nybyggnadsprogrammet beräknades bliva slutfört under budgetåret

1930—1931, bleve fördelningen sålunda följande:

1924— 1925 ...

1925— 1926 ...

1926— 1927 ...

1927— 1928 ...

1928— 1929 ...

1929— 1930 ...

1930— 1931 ...

............. kronor 3 500 000: —

............. » 5 600 000: —

............. » 7100 000: —

............. » 7 100 000: —

............. » 7 100 000: —

............. » 7 100 000; —

............. » 7 100 000: —

Summa kronor 44 600 000: —

Detta innebure, att det av riksdagen redan fastställda programmet skulle

utökas från och med budgetåret 1927—1928. En sådan utökning syntes väl

motiverad och torde icke böra av kostnadshänsyn avvisas. Någon anledning

för statsmakterna att för det dåvarande binda sig för denna utökning före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

1925 års

försvars
utskott.

Tillkallande a

sakkunniga.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

läge dock icke. Det syntes vara tids nog, därest riksdagen 1927 fattade

beslut i ärendet. Ett dylikt uppskjutande av avgörandet kunde så mycket

hellre förordas, som därigenom bereddes rådrum för eu förnyad undersökning

av hela ersättningsbyggnadsfrågan. En sådan undersökning borde

bland annat gälla, huruvida artillerifartygen framdeles skulle ersättas med

fartyg av samma slag, eller om annan ersättning (och i så fall av vad slag)

borde beräknas. Men i undersökningen borde ävenledes ingå en förnyad

prövning rörande fartygstyperna i allmänhet, varvid särskild uppmärksamhet

borde ägnas frågan om billigare fartygstyper än de hittills föreslagna. Därest

en sådan undersökning bedreves med erforderlig skyndsamhet, syntes riksdagen

kunna beredas möjlighet att taga ställning till ersättningsbyggnadsfrågan

i dess helhet, innan den fattade beslut rörande anslagsbeloppen för

den närmaste tidsperioden. Då man givetvis vid en sådan undersökningkunde

komma att finna andra anslagsbelopp än de ovan nämnda lämpligare

även för denna närmaste tidsperiod, hade departementschefen icke ansett sig

böra i kostnadsberäkningarna för den föreslagna marinorganisationen upptaga

annat belopp än det, som hänförde sig till riksdagens förut fattade

beslut, även om han hölle för högst sannolikt, att detta belopp komme att

visa sig vara otillräckligt för vidmakthållandet av kustflottan.

Första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag anförde i sitt utlåtande

(nr 1) över försvarspropositionen, att utskottet anslöte sig till den av departementschefen

föreslagna beräkningen av nybyggnadsmedel, i vad densamma

avsåge budgetåren 1924—1925, 1925—1926, 1926—1927 och 1927—1928. Därigenom

komme de av 1924 års riksdag godkända nybyggnaderna att fullbordas

på en något kortare tid, än vad vid beslutets fattande förutsatts.

Beträffande den för tiden efter nyssnämnda år framlagda anslagsberäkningen

biträdde utskottet departementschefens uppfattning, att en förnyad undersökning

rörande den för vidmakthållande av kustflottan nödvändiga ersättningsbyggnaden

borde företagas, och att resultatet av denna undersökning

borde föreläggas senast 1927 års riksdag.

Genom beslut den 18 juni 1925 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

försvarsdepartementet att tillkalla högst sju personer för att inom departementet

såsom sakkunniga biträda med verkställande av utredning av frågan

om ersättningsbyggnad för flottan. På grund härav anmodades den 25 juni

1925 ledamoten av riksdagens första kammare, dåvarande riksbanksfullmäktigen,

numera statsministern C. G. Ekman, byråchefen K. A. Andersson,

ledamoten av riksdagens första kammare, förrådsförmannen A. J. Bärg,

ledamoten av riksdagens andra kammare, pensionsfullmäktigen J. B. Eriksson,

ledamoten av riksdagens första kammare J. B. Johansson samt viceamiralerna

JET. Y. M. von Krusenstierna och H. F. Lindberg att utföra

ifrågavarande uppdrag, varjämte uppdrogs åt dåvarande riksbanksfullmäktigen

Ekman att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan statsministern

Ekman anmält sig förhindrad att vidare fullgöra det honom så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

lunda lämnade uppdraget samt förrådsförmannen Bärg på egen begäran entledigats

från uppdraget, anmodades den 12 juni 1926 ledamöterna av riksdagens

andra kammare, redaktören P. A. Hansson och lantbrukaren A. Danielsson,

att deltaga i de sakkunnigas arbete, varvid tillika uppdrogs åt redaktören

Hansson att såsom ordförande leda detta arbete.

De sakkunniga hava den 17 december 1926 avgivit betänkande och förslag

rörande ersättningsbyggnad för flottan (Statens offentliga utredningar

1926:34). Yissa till betänkandet hörande uppgifter och beräkningar av

hemlig natur hava av de sakkunniga överlämnats med särskild skrivelse

samma dag.

Över de sakkunnigas betänkande hava yttranden avgivits av marinförvaltningen,

chefen för marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan samt

flygstyrelsen.

Innan jag ingår på de sakkunnigas förslag, ber jag att få lämna en redogörelse

för den svenska flottans nuvarande fartygsbestånd och indelning.

Svenska flottans stridsfartyg äro i operativt avseende fördelade å olika

sjöstyrkor, nämligen kustflottan och lokalstyrkorna. Till kustflottan hänföras de

för operationer till sjöss dugligaste fartygen och till lokalstyrkorna (huvudsakligen

avsedda för det direkta skyddet av vissa skärgårdsområden) de

bland övriga fartyg, vilka äro användbara för lokalförsvar. Härjämte finnas

en del stridsfartyg, tillhörande den så kallade materielreserven, nämligen sådana,

som befunnits böra avföras ur sjöstyrkorna, men vilka dock icke ansetts

böra utrangeras, emedan de vid behov skulle, eventuellt efter ganska

omfattande iståndsättningsarbeten, kunna antingen ersätta skadade eller förlorade

fartyg eller ock eljest bliva av ett visst värde för försvaret. Till

materielreserven räknas även skeppsgossefartyg och logementsfartyg m. fl.

fartyg, vilka tillhöra flottan men icke äro hänförliga till kategorien strids^

fartyg.

Vid mobilisering tillföras de olika sj©styrkorna ett flertal s. k. hjälpfartyg,

vilka tillhandahållas från handelsflottan och frivilliga motorbåtskåren. Hjälpfartygen

äro huvudsakligen avsedda att biträda vid sjöstyrkornas bevakningsoch

minsvepningstjänst m. m.

1925 års beslut angående sjöförsvarets ordnande grundades på följande fördelning

av flottans fartygsmateriel:

Kustflottan.

8 jagare,

8 torpedbåtar,

7 undervattensbåtar,

3 depåfartyg samt

7 vedettbåtar.

Lokalstyrkorna.

10 undervattensbåtar,

2 depåfartyg samt

6 vedettbåtar.

3 pansarskepp, Sverige-typ,

1 » , äldre typ,

1 pansarkryssare,

1 minkryssare,

3 torpedkryssare,

3 pansarskepp, äldre typ,

12 torpedbåtar,

4 motortorpedbåtar,

Svenska

flottans nuvarande

fartygsbestånd

ock

indelning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Ma terielreserven.

3 pansarskepp, äldre typ, 9 vedettbåtar,

2 jagare, 1 lasarettsfartyg,

7 torpedbåtar, 4 skeppsgossefartyg samt

2 depåfartyg, 4 logementsfartyg.

I försvarspropositionen framhölls emellertid, att förändringar i fartygens

tillstånd, krigsmaterielens utveckling samt andra orsaker givetvis kunde påkalla

ändringar i fartygsmaterielens fördelning, och att det framdeles liksom

hittills borde ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i dylika frågor, i den

mån ökat personalbehov härav icke föranleddes. Den i propositionen föreslagna

fördelningen borde därför — med nyss angivna inskränkning — icke

betraktas såsom till den grad bindande, att ej av förhållandena påkallade

jämkningar kunde äga rum.

De för kustflottan och lokalstyrkorna avsedda örlogsfartygen skola, i den

mån de ej redan under fredstid äro rustade, ständigt hållas i en sådan

materiell krigsberedskap, att de vid mobilisering snabbt kunna färdigrustas.

Med avseende å den grad av krigsberedskap, vari de olika fartygen

sålunda äro förlagda, skiljer man mellan l:a och 2:a beredskap. De till

materielreserven hörande stridsfartygen äro däremot i regel upplagda.

I och för beräkning av personalbehovet vid mobilisering hava flottans

fartyg sedan lång tid tillbaka indelats i »linjer». Till grund för den år 1925

beslutade omorganisationen av sjöförsvaret har lagts följande linjeindelning:

l:a linjen, för vilken erforderlig stambemanning enligt gällande besättningslistor

finnes upptagen å stat, omfattar kustflottans örlogsfartyg samt

lokalstyrkornas undervattensbåtar.

2:a linjen, för vilken endast reducerad stambemanning finnes upptagen å

stat, omfattar lokalstyrkornas örlogsfartyg utom undervattensbåtar. Bernam

ningen utfylles vid mobilisering med reservpersonal och värnpliktiga.

3:e linjen omfattar materielreservens fartyg. Dessa avses att, i den män

så kan ske, bemannas med ersättningspersonal jämte i övrigt förefintlig eller

nytillkommen personal. Till 3:e linjen hänföras dessutom samtliga hjälpfartyg,

vilka enligt vad ovan nämnts avses att tillkomma vid mobilisering.

Flottans nu befintliga samt under byggnad varande fartyg äro sammanförda

i nedanstående tabell, å vilken jämväl angivas fartygens huvudegenskaper

och deras fördelning jämlikt 1925 års försvarsbeslut till olika sjöstyrkor

eller till materielreserven. I fråga om varje fartygs allmänna tillstånd

torde redogörelse få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

7

ö

CD

t? b°

B» Pa

B CD

B

Fördelning i

sjöstyrka enligt

t-*

p:

B

crq

w

•i

CD

ö

Sfi

CD

P-

SSf

Pa

1925 års för-

svarsordning

tr. ^

^Pa

3-w

s;cs>

Artilleri- och

Fartyg

3

B 2

torpedbestyckning

■§- ro

.

O"

-

B

ert-

er?

Pa

Bo

er? M

aq 2:

g PT

Pa W

5- t-*

O

Pr p

p t*

M ^

3 g.

® co

2 ®

ct

CD

B

■

P*

JO

tonx)

5-g

Pa

P v

-i cd|

ra

m

m

I. Stridsfartyg.

Pansarskepp.

4 28 cm kanoner;

7600

1921

6

1

_

—

120-9

18-6

6-7 1

8 15 cm » ;

Drottning Victoria.........

))

1921

6

1

—

—

»

))

•

6 75 mm » ;

»

1917

10

1

_

—

119-7

»

» 1

2 57 mm » ;

2 kulsprutor.

Oscar II........................

4600

1907

20

1

—

—

95-s

15-4

5-5

12 21 cm kanoner;

3800

1904

23

_

i

—

87-5

15-o

5-3

6 (Oscar II 8) 15 cm ka-

Tapperheten..................

»

1903

24

_

i

_

»

»

5-4

noner;

»

1902

25

_

1

»

»

5 2

10 (Oscar II och Manlig-

Äran ...........................

»

)>

»

—

i

—

»

»

5-1

heten 8) 57 mm ka-

Dristigheten (enligtpropo-

noner;

sition till 1927 års riks-

1 37 mm kanon;

dag avsedd såsom flyg-

2 45 cm undervattens sido-

depåfartyg).................

3600

1901

26

—

—

1

86-9

14-8

5-2

tuber.

Thor ............................

3700

1899

28

—

—

1

84-8

»)

5-5

2 25 cm kanoner;

Oden (i proposition 1925

6 12 cm » ;

avsedd såsom flygdepå-

8 57 mm » ;

fartyg)......................

»)

1897

30

1

—

—

»

»

5-6

1 37 mm kanon.

Kryssare.

8 15 cm kanoner;

10 57 mm » ;

Fylgia, pansarkryssare...

5000

1907

20

1

—

—

115i

14-8

6-3

2 37 mm » ;

2 45 cm undervattens

sidotuber.

Clas Fleming, minfartyg

1800

1914

13

1

—

—

80-2

10-4

4‘3

j4 12 cm kanoner;

)4 kulsprutor.

Psilander.......1 ,__,

Örn°enBaSge "| fayssare

850

»

»

1900

1898

1897

27

29

30

1

1

1

—

—

71-7

67-7

»

8*3

8*2

»

3-3

n

»

[2 12 cm kanoner;

14 57 mm » ;

|1 38 cm undervatten

[ stävtub.

Jagare.

1050

Under

by ggr

ad

89-4

8*9

3 2

13 12 cm kanoner;

0. H. Nordenskjöld.......

»

»

»

»

»

»

|2 53 cm trippeltuber.

(4 75 mm kanoner;

560

1918

9

1

_

_

71-o

6-7

2-8

2 kulsprutor;

))

»

»

1

_

_

»

»

»

2 45 cm dubboltuber;

2 45 cm enkeltuber.

460

1912

15

1

_

_

65-8

6-3

2-6

Hugin...........................

»

1911

16

1

—

—

»

»

))

4 75 mm kanoner;

Yidar ...........................

1910

17

1

_

_

»

»

»

(2 kulsprutor;

Ragnar ........................

))

1909

18

1

—

—

»

»

2-7

2 45 cm dubbeltuber.

Sigurd .........................

»

»

»

1

—

—

»

»

)»

2 75 mm kanoner;

Vele............................

»

1908

19

1

—

—

»

»

2-8

4 57 mm » ;

2 kulsprutor;

2 45 cm dubbeltuber.

Magne .........................

Mode ...........................

»)

»

1905

1902

22

25

—

—

1

1

»

67i

.

6-2

2-7

)»

|6 57 mm kanoner;

[2 kulsprutor;

)2 45 cm tuber.

'') Samtlig» doplacemontsuppgifter beträffande vår flotta avse fartygen med fulla förråd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Fartyg

Deplacement

Färdigbyggd år

Ålder år 1927 räknad

från färdigbyggnad

Fördelning i

sjöstyrka enligt

1925 års för-

sYarsordning

Längd i vatten-

linjen

Bredd, största

Djupgående,

största

Artilleri- och

torpedbestyckning

Kust-

flotta

Lokal-

styrka

Materiel-

resory

ton

m

m

in

Torpedbåtar.

1. kl. torpedbåtar.

Yega.........................

120

1912

15

—

i

—

39o

4*4

2-7

Vesta ...

»

»

»

—

i

—

»

»

»

Polaris ........................

»

1910

17

i

—

—

»

»

»

Perseus ........................

»

»

»

i

—

—

»

»

»

Regulus........................

»

»

»

i

—

—

»

»

»

2 57 mm kanoner,^

Rigel ...........................

»

»

»

i

—

—

»

»

»

[2 45 cm tuber.

Antares........................

)»

1909

18

i

—

—

»

»

»

Areturus ......................

0

»

»

i

—

—

»

»

»

Altair...........................

»

»

»

i

—

—

»

»

»

Argo ...........................

»

»

0

i

—

—

»

»

»

Castor...........................

»

»

»

—

i

—

38-o

»

»

12 37 mm kanoner;

Pollux...........................

»)

»

»

—

i

—

»

»

»

(2 45 em tuber.

Iris ..............................

»

»

»

—

i

—

39o

»

»)

i

Thetis...........................

»

»

0

—

i

—

0

»

»

12 57 mm kanoner;

Astrea..........................

»

»)

»

—

i

—

»

»

»

(2 45 om tuber.

Spica ...........................

»

1908

19

—

i

—

»

»

»

1

2. kl. torpedbåtar.

Torpedbåten nr 5.........

60

1908

19

—

—

i

32-4

3-9

2o

» » 6 ...

»

»

»

—

—

i

»

»

))

» » 7.........

»)

1907

20

—

—

i

»)

»

»

» » 8.........

»

»

»

—

—

i

0

n

»)

» » 9.........

» » 10.........

»

»

»

1909

»

18

—

i

i

»)

»

»

»

11 37 mm kanon;

» » 11.........

))

))

»

—

i

—

»

»

»

2 45 cm tuber.

» •> 12.........

»

1908

19

—

i

—

»

»

»

» » 14.........

»

»

»>

—

i

—

1»

»

))

» » 15.........

0

»

»

—

—

i

0

»

»

Motortorpedbåtar.

Motortorpedbåten nr 1 ...

11

1919

8

—

i

—

16-3

3o

li

)

» » 2 ...

»

»

»

—

i

—

»

»

»

Il kulspruta;

» » 3 ...

12,5

1925

2

—

i

—

16-2

3-4

»

[2 45 om tuber.

» » 4 ...

»

))

))

—

i

—

»

))

))

1

Undervattensbåtar.

Gripen .........................

Und

it bygj

;nad

Draken.............

»

>

1925

2

i

_

Uttern..........................

1921

6

i

—

—

Illem ...........................

»

»>

i

—

—

| Bävem.........................

))

»

i

—

—

Valrossen .....................

1919

8

i

—

—

Sälen ...........................

»

»

i

—

—

Hajen...........................

»

))

i

—

—

Delfinen........................

1915

12

—

i

—

Tumlaren......................

1914

13

—

i

—

Svärdfisken ..................

»

»

—

i

-—

Abborren......................

1916

11

—

i

—

Braxen .........................

n

»

—

i

—

Gäddan ........................

1915

12

—

i

—

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

9

a

CD

tf-

So

Fördelning i

sjö styrka enligt

so:

3

tö

CD

Jr)

Fartyg

P*

CD

CD

B

Pj

•f

P-

1925 års för-

svarsordning

—

CD ^

3 •<

Pj

ce

CD P

ot aq

2- o

Artilleri- och

torpedbestyckning

CD

fc)

e-t-

CfQ

crq

Pj

‘g-s

CT5

er} so:

a pr

Kusi

flott:

00 t-H

ct £7

''-1 o

m pr

N fe

8 g.

oo sr

3 3

CD

3

g1

P Pj

O

ton

Pj SO

Pj

- .

ss t-

< CD

m

m

m

Laxen...

1915

12

i

Undervattensbåten nr 2...

1909

18

—

i

—

» » 3...

»

»

—

i

—

» » 4...

1910

17

—

i

—

Vedettbåtar.

Sökaren ...

225

1918

9

_

_

1

26-o

7-o

3o

1

Sveparen ......................

»

»

))

—

—

1

))

»

»

1

57 mm kanon.

Sprängaren...................

Vedettbåten nr 19 (i pro-

))

»

»

—

—

1

»

»

»

1

position 1925 avsedd

för flygvapnet)............

70

1914

13

i

—

—

22-8

4‘9

2-i

{l

37 mm kanon;

kulspruta.

Vedettbåten nr 20.......

_

_

_

_

_

1

» » 21

1

[ Utrangerade

» » 22.........

1

i under 1926

» » 23.........

60

1903

24

—

—

1

32-4

3-9

2-i

1

» » 24.........

»

»

»

—

—

1

»

»

»

1

37 mm kanon.

» » 25.........

»

»)

»

—

—

1

317

»

»

(

» » 26.........

( Utrangerad

1

1 under 1926

» » 27.........

no

1898

29

—

i

—

39o

4-8

2 3

» » 28........

»

1899

28

—

i

—

))

»

»

»» » 29.........

_.

1

_

» » 30.........

»

1900

27

—

i

—

»

»

»

» » 31.........

»

))

))

—

i

—

»

»

»

» » 32.........

» » 33.........

»

»

1902

»

25

i

i

—

_

»

38-7

»

»

»

»

r

37 mm kanoner.

» » 34.........

»

»

»

i

—

—

»)

»

»

» » 35.........

»

1903

24

i

—

—

39o

»

2*5

» » 36.........

»

»

»

i

—

—

»

»

»

-> i. 37.........

» » 38 (f. d.

»

1904

23

i

—

—

»

»

2-4

torpedbåten Plejad.) .. .

120

1905

22

—

—

1

38o

4-4

2*7

Specialfartyg.

Svea, depåfartyg ..........

3050

1886

41

i

—

—

75-7

14-8

5o

II

12 cm kanoner;

40 mm automatkanoner.

Blenda, » .........

500

1874

53

—

i

—

51i

7-9

3o

2

57 mm kanoner.

Skagul, » ..........

600

1878

49

i

—

—

52-3

7-8

3-1

II

12 cm kanoner;

57 mm »

Rota, » ..........

»

»

»

—

i

—

52-2

7-7

2-9

2

57 mm kanoner.

Skuld, » ..........

»

1879

48

—

—

1

»

»

3-1

4

57 mm kanoner.

Svensksund, kanonbåt....

400

1891

36

—

—

1

38-3

7-9

3-e

2

57 mm kanoner.

II. Övriga fartyg.

af Chapman, övningsskepp

'') 1319

1888

39

1

74i

11-4

4-8

:

Jarramas, »

350

1900

27

—

—

1

33 3

8-4

3-5

N aj aden, »

))

1897

30

—

—

1

32-9

»

3-7

Falken, övningsbrieg.....

140

1877

50

—

—

1

23-2

6-3

2-9

Verdande, lasarettsfartyg

500

1878

49

—

—

1

52-3

7-8

3o

Niord, logementsfartyg...

3700

1899

28

—

—

1

84-8

14-8

5‘6

Thule, »

3350

1893

34

—

—

1

79-5

14-6

5-2

Göta, »

»

1891

36

—

—

1

78-s

»

5-3

Freja, »

1600

1885

42

—

—

1

65-8

12-2

5-4

anadis, »

1800

1862

65

\ Bestämda för

64 2

12 5

5*2

N orrköping, »

1200

1858

69

1 ^rangering

45-6

11-9

»

*) Netto registerton.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Allmänna

riktlinjer för

utredningen.

De sakkunniga.

I sitt betänkande rörande ersättningsbyggnad för flottan Lava de sakkunniga

inledningsvis upptagit frågan om innebörden av det dem givna

uppdraget. De sakkunniga anföra härutinnan följande.

Vid framläggandet inför Kungl. Maj:t i statsrådet av förslag om tillkallande

av sakkunniga för verkställande av berörda utredning hade föredragande

departementschefen åberopat det huvudsakliga innehållet av vad i 1925

års försvarsproposition anförts rörande ersättningsbyggnad av sjökrigsmateriel

(sid. 208—211) ävensom de av samma års riksdag i ämnet gjorda uttalandena

(första särskilda utskottets utlåtande nr 1 sid. 129). Det syntes alltså vara

från dessa yttranden, som erforderliga närmare direktiv för de sakkunnigas

arbete borde hämtas.

Den utredning, det här gällde att åvägabringa, hade i 1925 års försvarsproposition

(sid. 211), varest den ställts i utsikt, karaktäriserats som »en

förnyad undersökning av hela ersättningsbyggnadsfrågan». I undersökningen

borde ingå en förnyad prövning av fartygstyperna i allmänhet, varvid särskild

uppmärksamhet borde ägnas frågan om billigare fartygstyper än de dittills

föreslagna. Särskilt hade i propositionen framhållits, att det bland annat borde

undersökas, huruvida artillerifartygen framdeles skulle ersättas med fartyg av

samma slag, eller om annan ersättning (och i så fall av vad slag) borde beräknas.

I första särskilda utskottets ovanberörda utlåtande (sid. 129), där behovet

av en dylik utredning underströkes, betecknades densamma såsom »en förnyad

undersökning rörande den för vidmakthållande av kustflottan nödvändiga

ersättningsbyggnaden». Att ersättningsbyggnad en sålunda i utskottets utlåtande

hänförts till kustflottan — och ej till flottan i dess helhet — syntes

icke innebära någon reell skiljaktighet, då ju, såsom ock i försvarspropositionen

(sid. 208) framhållits, ersättningsbyggnad förutsattes äga rum i första

hand för kustflottan, varför dennas omfattning borde vara utslagsgivande för

behovet av nybyggnadsanslag.

För att flottans ersättningsbyggnad skulle kunna planmässigt bedrivas,

måste ovillkorligen såsom mål för denna byggnadsverksamhet på lång sikt

uppställas en på visst sätt sammansatt kustflotta, låt vara, att man måste

räkna med sannolikheten av att den sålunda uppgjorda sammansättningsplanen

tid efter annan behövde revideras med hänsyn till utvecklingens krav.

Den sammansättning av kustflottan, varpå 1925 års beslut rörande sjöförsvarets

ordnande grundade sig, kunde givetvis icke anses vara i så måtto

bindande för utredningsarbetet, att de sakkunniga allenast skulle hava att

föreslå de nya typer av i kustflottan nu ingående fartygsslag, som lämpligen

borde ifrågakomma vid ett successivt förnyande av kustflottan fartyg

för fartyg. Att en dylik begränsning av de sakkunnigas uppgift icke varit

avsedd, framginge redan därav, att, såsom förut nämnts, utredningen bland

annat skulle omfatta spörsmålet, huruvida artillerifartygen borde ersättas med

fartyg av samma eller annat slag. I försvarspropositionen hade för övrigt,

såsom utgångspunkt för ett approximativt bedömande av kostnaderna för

ersättningsbyggnaden, skisserats en sammansättning av kustflottan, som icke

blott i avseende å fartygstyperna skilde sig från den nuvarande, utan även

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl, Maj:ts proposition nr 145.

beträffande fartygsslagen och antalet fartyg företedde avvikelser från densamma,

exempelvis därutinnan, att i stället för de tre torpedkryssare, som

för närvarande inginge i kustflottan, upptagits en lätt kryssare och i stället

för den nu befintliga minkryssaren två minundervattensbåtar.

Om alltså det förslag till ersättningsbyggnad för flottan, som de sakkunniga

hade att avgiva, borde uppgöras utan att vara bundet till de fartygsslag

och det antal fartyg av varje slag, som enligt 1925 års beslut tilldelats kustflottan,

måste å andra sidan kustflottans nuvarande totala omfattning anses

vara på visst sätt avgörande för frågan om räckvidden av de sakkunnigas

uppdrag. I första särskilda utskottets utlåtande (sid. 129) angåves syftet med

den ifrågavarande undersökningen vara att utröna den för vidmakthållande

av kustflottan nödvändiga ersättningsbyggnaden; och i försvarspropositionen

(sid. 210) framhölles kravet på en sådan omfattning av ersättningsbyggnaden,

att kustjlottan vidmakthölles vid den styrka, den efter omorganisatiotien avsåges

att få. Dessa uttalanden — liksom ock i viss mån det i formuleringen av

de sakkunnigas uppdrag ingående ordet »ersättningsbyggnad» — syntes giva

vid handen, att den flottbyggnadsplan, som det tillkomme de sakkunniga

att uppgöra, skulle avse, icke en utökning men ett uppehållande hos vår

flotta, såsom helhet betraktad, av den styrka och effektivitet, som densamma

enligt 1925 års beslut avsetts att erhålla. Yore denna uppfattning riktig, kunde

den undersökning, varpå de sakkunnigas förslag skulle grundas, i huvudsak

begränsas till att gälla den ändamålsenligaste sammansättningen av svenska

flottan — speciellt kustflottan — under nyssnämnda förutsättning, att flottan

skulle bibehållas vid den enligt försvarsbeslutet avsedda styrkan och effektiviteten.

I den mån en sådan undersökning gåve vid handen, att förändringar borde

vidtagas i de till grund för 1925 års beslut liggande beräkningarna i avseende

på flottans krigsberedskap och övningar samt på fartygens bemanning och

underhåll, tillkomme det självfallet de sakkunniga att även därom avgiva

yttrande.

På grund av vad sålunda anförts hade de sakkunniga funnit sin uppgift

vara att, med utgångspunkt från den förutsättningen, att flottan skulle vidmakthållas

vid den totala styrka och effektivitet, densamma enligt 1925 års

försvarsbeslut avsetts att erhålla, utreda frågan om flottans — speciellt kustflottans

— ändamålsenliga sammansättning i anseende till såväl fartygsslag

och fartygstyper som antalet fartyg samt på grundval härav framlägga förslag

till ett ersättningsbyggnadsprogram.

De i ärendet hörda myndigheterna hava i förevarande hänseende intagit

samma ståndpunkt som de sakkunniga och sålunda icke ingått på något förutsättningslöst

bedömande av frågan om vårt lands behov av sjö stridskrafter.

Högste befälhavaren över kustflottan har i ämnet anfört följande.

Yarje försvarsorganisation vilade i stort sett på två betingelser, som ofta

strede mot varandra, nämligen å ena sidan ett efter en militärpolitisk undersökning

uppskattat behov, å andra sidan en efter statsfinansiella hänsyn be
-

Myndig
heterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

räknad tillgång. Den senare både blivit grundläggande för 1925 års beslut,

som i första hand givit ett uttryck för vad som ansetts kunna påkostas.

Det hade varit en tämligen vanlig uppfattning, att flottan jämförelsevis

lindrigt träffats av 1925 års försvarsinskränkningar, men så vore ingalunda

fallet. Genom utebliven ersättningsbyggnad hade tidigare planer rörande

försvarets utveckling aldrig blivit fullföljda beträffande flottan, vilken därför

i förhållande till dessa planer varit starkt beskuren, långt innan 1925 års

beslut gjort ytterligare inskränkningar i vad som då funnits. Såsom ett av

statsmakterna fattat beslut uttryckte emellertid 1925 års marinordning vad

man nu i stort sett hade att räkna med, då det gällde att planera ett bvggnadsprogram

för flottan.

Huvuddragen De sakkunnigas militära ledamöter hava till underlättande av ett bedökunnlgas^ö

manc^e av de olika fartygsslagens användbarhet för sjökriget utarbetat en

tänkande, redogörelse för sjökrigets nu förefintliga vapen, jämväl inneslutande ett bedömande

av det relativa värde, som de olika vapnen hava i förhållande till

varandra, sett ur olika synpunkter. Redogörelsen har såsom bilaga fogats

vid de sakkunnigas betänkande. I själva betänkandet ingår såsom ett särskilt

kapitel en av de militära sakkunniga utarbetad redogörelse för de

olika fartygsslagens uppgift och användbarhet i sjökriget, huvudsakligen

baserad på de lärdomar beträffande sjökriget, som kunnat dragas av operationerna

under världskriget. I fråga om innehållet i dessa redogörelser

tillåter jag mig hänvisa till det tryckta betänkandet.

I anslutning till sitt inledningsvis gjorda uttalande rörande innebörden

av det uppdrag, som lämnats de sakkunniga, hava dessa utarbetat en plan

för sjöstyrkornas organisation. På grundval härav har därefter det ersättningsbyggnadsprogram

uppgjorts, som det åvilat de sakkunniga att framlägga.

Slutligen hava de sakkunniga verkställt vissa beräkningar rörande de årliga

personal-, övnings- och underhållskostnader, som skulle bliva en följd av att de

sakkunnigas förslag bleve förverkligat.

Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om den svenska flottans

ändamålsenliga sammansättning, framlägga de vissa allmänna synpunkter i

ämnet. I sådant hänseende anföra de sakkunniga följande.

Behandlingen av frågan om vilka fartygsslag och fartygstyper, som borde

ingå i den svenska flottan, måste föregås av eu undersökning &x flottans allmänna

uppgifter. Det vore nämligen med hänsyn till arten av dessa uppgifter,

sammansättningen av flottan borde bestämmas.

I det yttrande av dåvarande statsministern Sandler, som föregått framläggandet

i statsråd den 20 februari 1925 av förslag till ordnande av rikets

försvarsväsende, uttalades bland annat:

»Något direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet kan

för närvarande icke skönjas. Yårt jämförelsevis skyddade geografiska läge,

vår befolknings enhetliga sammansättning och våra stabiliserade förhållanden

Plan för sjöstyrkornas

organisation.

Allmänna

synpunkter.

De sakkunniga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

till främmande stater medföra, att vi icke ha anledning uppbygga vårt försvar

med tanke på ett angrepp mot landet i erövringssyfte. De risker, som

vi ha att räkna med, äro av annan art. Det i världen alltjämt rådande

osäkerhetstillståndet innesluter även för en nation, som icke är direkt hotad,

möjligheten att bliva indragen i konflikter mellan andra stater. Det är denna

fara, som motiverar vidmakthållandet av de betydande försvarsanstalter, vilka

föreslås i den föreliggande propositionen. Det ligger emellertid i sakens

natur, att de militära maktmedel, som vi behöva närmast för att skydda oss

mot att dragas in i konflikter mellan andra, samtidigt utgöra och måste kunna

användas såsom ett värn för vår självständighet, ifall vi icke skulle lyckas

att hålla oss utanför en konflikt.»

I första särskilda utskottets av 1925 års riksdag godkända utlåtande an
gåves

riktlinjen för försvarsrevisionen så: »—--det gäller att å ena sidan

giva uttryck åt nationens föresats att allsidigt hävda sin rätt till fred, frihet

och oberoende, i vilket avseende militär säkerhetsvakt för närvarande icke

kan undvaras, men att å andra sidan därvid icke släppa ur sikte, att förutsättningen

för vårt lands rättssäkerhet kan anses nådd först när i samlivet

nationerna emellan vid uppkommande konflikter rättsligt förfarande fått

ersätta vädjandet till våldet såsom skiljedomare.»

Statsmakterna hade sålunda ansett, att våra försvarsanstalter närmast behövdes

för att skydda vårt land mot att indragas i konflikter mellan andra

stater. Våra sjöstridskrafter borde alltså vara så organiserade, att de vore i

stånd att upprätthålla en neutralitetsvakt, liknande den, som ägt rum under

världskriget.

Av de anförda yttrandena framginge emellertid, att statsmakterna vid beslutet

1925 om försvarsväsendets ordnande, även om faran för vårt lands

indragande i krigiska konflikter ansetts ringa, dock utgått ifrån att de militära

maktmedlen skulle kunna användas såsom ett skydd för landets självständighet.

Därav följde för flottans vidkommande, att man vid sammansättningen

av sjöstridskrafterna måste räkna med, att dessa kunde få till

uppgift att förhindra mot vårt land riktade fientliga företag över sjön.

Ävenledes skulle kunna tänkas fall, då svenska sjöstridskrafter komme

att deltaga i det militära sanktionsförfarande, som enligt akten om Nationernas

Förbund, där så erfordrades, skulle komma till användning för hävdandet

av förbundsplikternas helgd. Denna eventualitet behövde emellertid

icke tillmätas någon betydelse för avgörandet av frågan om vår flottas ändamålsenliga

sammansättning, då fullgörandet av den roll, som skulle kunna komma

att tillmätas vårt land, näppeligen kunde komma att kräva fartygsslag och fartygstyper,

vilka icke redan betingades av de i det föregående angivna uppgifterna.

De allmänna uppgifter för den svenska flottan, varmed man borde räkna

vid bedömandet av frågan om flottans sammansättning, vore alltså: hävdandet

av rikets neutralitet och förhindrandet av mot oss riktade fientliga företag

över havet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Den inbördes ordning, vari dessa uppgifter framträdde i motiveringen till

försvarsbeslutet 1925, syntes inbjuda till att, vid uppgörandet av en plan

för de svenska sjöstyrkornas organisation, först undersöka vad som i detta

avseende erfordrades med hänsyn till hävdandet av rikets neutralitet. Därefter

skulle undersökas vilken påbyggnad av organisationen, som den mera omfattande

uppgiften kunde kräva. Då emellertid den förstnämnda uppgiften

måste betraktas såsom en del av den mera omfattande, hade de sakkunniga

ansett det riktigast att företaga berörda undersökning i omvänd ordning.

Om alltså till en början den mera krävande uppgiften toges såsom utgångspunkt

vid uppgörandet av en plan för de svenska sjöstyrkornas organisation,

syntes det vara erforderligt att i första hand angiva, hur flottan enligt de

sakkunnigas mening borde i stort sett uppträda för att kunna så effektivt som

möjligt fylla denna uppgift. Ty med frågan om lämpligaste sättet för flottans

uppträdande sammanhängde givetvis vissa allmänna synpunkter på fartygsslag

och fartygstyper, som borde beaktas, då det gällde att uppgöra en organisationsplan

för sjöstyrkorna.

De under världskriget mot varandra opererande flottornas sammansättning

hade verksamt bidragit till att omöjliggöra mot dem riktade instängningsförsök,

samtidigt som sammansättningen i hög grad varit lämpad för

utförande av operationer till sjöss, även i sådana fall, då risk förefunnits

att komma i kontakt med en överlägsen fientlig styrka. Flottorna hade

ständigt varit beredda att, därest faror från sjön hotade det egna landets

kuster, till sjöss söka avvärja dessa faror.

För ett mindre land kunde det ligga nära till hands att avstå från tanken

på en dylik metod för sjökrigföringen och i stället ordna försvaret på ett sätt,

som — till synes åtminstone —- skulle mera direkt syfta åt ett värnande av

själva kusten. De rörliga sjöstridskrafterna skulle sålunda hava att i närheten

av kusten sätta sig till motvärn mot en framträngande fiende, varvid

förutsättningen för ett framgångsrikt försvar skulle vara, att de kunde tillgodogöra

sig de fördelar, som vissa kustformationer, exempelvis skärgårdarna,

erbjöde. Ett sådant försvar kunde möjligen bliva effektivt, därest landets kuststräcka

vore mycket kort och särskilt lämplig för ändamålet. Dylika geografiska

förhållanden förefunnes emellertid ej hos oss.

Längs våra kuster funnes visserligen flera skärgårdsklädda sträckor, som

skulle lämpa sig för att stödja ett dylikt lokalförsvar av kusten, men de

sjö stridskrafter, som Sverige — även med en vidare ekonomisk ram för sjöförsvaret,

än vad 1925 års försvarsbeslut finge anses innebära — skulle kunna

därvid disponera, bleve tillräckliga allenast för försvaret av vissa delar av

dessa kuststräckor. Övriga skärgårdsområden, liksom också den öppna kusten,

skulle komma att, vad sjöstridskrafter anginge, ligga oskyddade mot fientliga

företag, och det värde, som en försvarad skärgård innebure för det egna

landet, skulle beträffande en oförsvarad sådan lätt kunna tillfalla fienden.

Ett efter dessa grundlinjer uppbyggt sjöförsvar torde således vara föga

effektivt, då det gällde uppgiften att förhindra mot oss riktade fientliga företag

över havet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

De sakkunniga ansåge därför, att planen för sjöstjrkornas organisation

borde inriktas på att flottan, i den mån dess styrka det medgåye, skulle vara

i stånd att på det ena eller andra sättet ingripa mot alla de företag, som

under ett sjökrig riktades mot landet. Detta kunde endast ske, därest flottans

sammansättning dels tryggade flottans rörelsefrihet, d. v. s. omöjliggjorde försök

från fiendens sida att instänga densamma i dess basområde, dels även

satte flottan i stånd att kunna uppträda till sjöss för att där söka avvärja de

faror, som hotade landet. En dylik sjökrigföring åsyftade sålunda, att flottans

krafter, så långt de därtill räckte, skulle inriktas till skydd för landets kust

i dess helhet och icke blott för vissa lokala områden av densamma.

Otvivelaktigt vore, att ett för sådant ändamål uppbyggt sjöförsvar icke kunde

hindra en fientlig makts alla anfall mot vårt land. Med tillhjälp av mörkret

och genom utnyttjande av de geografiska förhållanden, som utmärkte våra

kusthav, kunde exempelvis en initiativrik fiende medelst lätta fartyg ansätta

raider mot vår kust, vilka icke kunde av oss mötas, huru snabba och starka

fartyg vi än disponerade. Men besutte vår flotta möjlighet att operera i öppna

sjön, hade den — särskilt i betraktande av de i sådant hänseende för oss

gynnsamma geografiska förhållandena — goda utsikter att kunna angripa

dessa styrkor på deras återväg samt bliva i tillfälle att straffa dylika anfall

och på så sätt avskräcka från deras återupprepande. Beaktas borde också, att

sådana raider visserligen hade en stark moralisk inverkan men sällan bleve

av avgörande betydelse för krigets utgång.

Visserligen kunde även sådana förhållanden uppstå, att en mycket överlägsen

fiende genom stora insatser mot oss kunde tilltvinga sig mera betydande

fördelar; men utvecklingen under senare år av sjökrigets stridsmedel hade

obestridligt ökat möjligheterna för en operationsduglig flotta att, om den

ock vore sin motståndare betydligt underlägsen, avvärja även allvarligare anfall,

och helt säkert bleve en till sjöss opererande underlägsen flotta bättre i

stånd därtill än en till samma kostnad uppbyggd flotta, endast avsedd för

försvar av vissa lokala områden.

Ur synpunkten av flottans uppgift att förhindra mot oss riktade fientliga

företag över havet satte därför de sakkunniga —■ i likhet med vad som skett

i försvarsrevisionens betänkande och i 1925 års försvarsproposition — vid

organisationsplanens uppgörande såsom mål: en operationsduglig kustflotta.

För att underlätta kustflottans operationer och åtminstone delvis befria

densamma från den direkta omsorgen om basområdenas skydd borde flottans

sjöstridskrafter dessutom, såsom ävenledes i försvarsbeslutet 1925 förutsatts,

innefatta lokalstyrkor för vissa områden längs våra kuster. Deras sammansättning

borde dock icke menligt inkräkta på kustflottans styrka.

I avseende på den allmänna uppgift, som flottan vid inträffande konflikt

mellan andra stater borde kunna fylla, nämligen hävdandet av rikets neutralitet,

ville de sakkunniga anföra följande.

Erfarenheten från världskriget hade visat, att neutralitetsskyddet kunde

komma att ställa stora och mångskiftande krav på sjöstridskrafterna. Dessa

hade i första hand att avvisa neutralitetskränkningar inom våra territorial
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 145.

vatten, för vilket ändamål en så gott som ständig bevakning av detta sjöområde

måste upprätthållas. Denna bevakning hade under världskriget kombinerats

med en omfattande eskortering samt i vissa fall konvojering av

handelsfartyg. Minfaran hade också ställt betydande krav på de för kampen

mot denna särskilt avsedda delarna av sjöstridskrafterna. Därjämte hade

örlogsfartygen tagits i anspråk för hjälp även i andra avseenden åt sjöfarande

och kustbefolkningen.

För fyllandet av de med neutralitetsskyddet förenade bevaknings- och andra

uppgifterna lämpade sig bäst snabbgående, sjödugliga fartyg, ävensom i vissa

fall flygplan, och på grund av våra kusters stora utsträckning krävdes ett

jämförelsevis stort antal bevakande enheter. För dessa uppgifter hade under

världskriget huvudsakligen vår flottas lätta övervattensfartyg tagits i anspråk.

Så till exempel hade under sommaren 1917 en torpedbåtsflottilj, en kanonbåt,

fyra jagare och en del vedettbåtar patrullerat utanför Norrlandskusten, varjämte

en s. k. mineringsdivision (ett flertal mindre fartyg) ombesörjt bevakningen

av Öregrunds skärgård och Ålands hav. Söder om Stockholms skärgård

hade fyra jagare jämte torpedbåtar patrullerat längs sträckan Landsort—

Kalmarsund samt utanför Gotlandskusten. I Öresund och utanför Västkusten

hade fartyg av samma slag kommit till användning vid neutralitetsskyddet.

Hur omfattande och krävande denna neutralitetstjänst under världskriget

varit, belystes i den inom dåvarande sjöförsvarsdepartementet utarbetade redogörelsen

för flottans neutralitetsvakt. Exempelvis kunde anföras, att var och en

av flottans 8 äldsta jagare under tiden augusti 1914 t. o. m. 1917 års utgång

tillryggalagt i genomsnitt en sträcka av 40 000 nautiska mil, motsvarande

en väglängd av närmare 2 gånger jordens omkrets. För torpedbåtarna hade

motsvarande sträcka varit i medeltal omkring 26 000 nautiska mil eller omkring

l1/, gång jorden runt vid ekvatorn. För bevakning av Blekingekusten,

en sträcka av 75 nautiska mil, hade till Karlskrona förlagda torpedbåtar tillryggalagt

sammanlagt en sträcka av minst 125 000 sjömil, vilket motsvarade

en väglängd av nära 6 gånger jordens omkrets.

Omfattningen av de lätta stridskrafternas insatser i neutralitetstjänsten

bekräftade vad ovan sagts, nämligen att det krävdes ett betydande antal enheter

för tjänstens utförande. I detta avseende syntes böra påpekas, att för

neutralitetstjänsten kunde flottans fartyg tagas i anspråk oberoende av om de

tillhörde kustflottan, lokalstyrkorna eller materielreserven. Dessutom kunde

i många fall bevärade handelsfartyg användas. Ovannämnda redogörelse för

flottans neutralitetsvakt visade emellertid, att stor vikt även måste fästas vid

sjödugligheten, särskilt hos de fartyg, som tilldelades de mera krävande uppgifterna.

Vid inträffande konflikt mellan andra stater kunde dessutom förhållanden

inträffa, som nödgade oss att medelst konvoj er söka skydda vår

handelssjöfart jämväl utanför eget territorialvatten. För utförande av dylik

konvojtjänst fordrades sjödugliga fartyg även av större slag.

Då det gällde avvisandet av neutralitetskränkning, måste de bevakande

enheternas stridsegenskaper också tagas i beaktande, och om vapenmakt

måste användas för att avvisa de till kränkning framgående styrkorna, erfordra
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

des tillgång jämväl på stödjande starkare styrkor, varförutan de bevakande enheterna

kunde vid strid fullständigt upprivas. Skulle mot oss riktas en

neutralitetskränkning av allvarligare slag, kunde till och med från vår sida

komma att krävas insatser av samma art, som erfordrades för avvärjandet av

ett mot oss riktat fientligt företag över havet. Själva hävdandet av rikets

neutralitet skulle alltså under vissa förhållanden kunna komma att fordra

insatser av en operationsduglig kustflotta.

Yad de sakkunniga sålunda anfört har icke föranlett någon erinran från

de i ärendet hörda myndigheternas sida.

Efter att, på sätt förut omförmälts, hava framlagt vissa allmänna synpunkter

beträffande sjöstridskrafternas organisation övergå de sakkunniga

till en undersökning av det värde, som de särskilda fartygsslagen kunna

anses hava för den svenska flottan, då hänsyn tages till dennas uppgift att

förhindra mot oss riktade fientliga företag över havet. Därvid hava de sakkunniga

även fattat ståndpunkt till frågan om den för våra förhållanden

ändamålsenligaste typen inom respektive fartygsslag. I förevarande avseende

anföra de sakkunniga följande.

Sedan lång tid tillbaka hade pansarskepp ingått i den svenska flottan.

Enligt 1925 års försvarsbeslut avsåges för kustflottan fyra pansarskepp, av

vilka för närvarande tre vore av den s. k. Sverige-typen och ett av äldre typ.

De sakkunniga hade, såsom förut nämnts, särskilt fått sig förelagt att

undersöka, huruvida pansarskeppen framdeles borde ersättas med fartyg av

samma slag, eller om annan ersättning (och i så fall av vad slag) borde

beräknas.

Enligt erfarenheterna från världskriget hade pansarskeppen till uppgift

att dels utgöra ett stöd för de lättare fartygen vid fullgörandet av de olikartade

åligganden, som tillkomme dessa i och för förhindrande av fientliga

försök till instängning av flottan i dess basområde, dels ock vid flottans

operationer till sjöss bilda det förband, kring vilket övriga fartygsslag i

operativt avseende grupperade sig, och med vars tillhjälp flottans olika stridsmedel

ernådde möjlighet att komma till verkan mot motståndarens flotta.

En av grundbetingelserna för att en flotta skulle kunna bibehålla sin rörelsefrihet

och bliva i stånd att med utsikt till framgång operera till sjöss, vore

alltså, att pansarskepp inginge i densamma.

De erfarenheter, på vilka ovan lämnade karaktäristik av pansarskeppens

huvuduppgifter grundade sig, vore hämtade från den verksamhet, som de

stora marinernas slagfartyg (slagskepp och slagkryssare) utvecklat under

världskriget. Skulle man utan vidare förutsätta, att de pansarskepp, som för

samma ändamål borde ingå i svenska flottan, måste för att kunna fylla sin

vara av samma storleksordning som ifrågavarande slagfartyg, skulle

en högst betydande utveckling av vår senaste pansarskeppstyp — Sverigetypen

— behöva äga rum. En dylik utveckling torde emellertid redan av

.ekonomiska skäl vara utesluten, och däremot talade för övrigt jämväl åt
Bihang

till riksdagens protokoll 1CJ27. 1 samt. 124 höft. (Nr 145.) 322 27 2

Myndig
heterna.

Fartygsslag

och fartygstyper.

De sakkunniga.

Pansarskepp.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

skilliga andra omständigheter, såsom djupförhållandena i Öresund och i

våra basområden, dockningsmöjligheterna inom landet m. m.

De sakkunniga hade därför funnit sig böra undersöka, huruvida pansarskepp

av en mera begränsad storlek kunde anses vara i stånd att för vår

kustflottas vidkommande fylla de uppgifter, som, enligt vad förut nämnts, i

de stora marinernas flottor tillkomme slagfartygen. I första hand hade denna

undersökning inriktats på Sverige-typen med de förbättringar, som oundgängligen

betingades av den senaste tekniska utvecklingen. Men därjämte

hade tagits under omprövning, i vad mån en billigare fartygstyp än Sverigetypen

skulle kunna anses motsvara de fordringar, varom här vore fråga. I

och för denna omprövning hade de sakkunniga låtit uppgöra förslag till ett

pansarfartyg, som närmast vore att betrakta såsom en utveckling av den pansarbåtstyp,

vilken marinberedningen på sin tid föreslagit till nybyggnad, med

andra ord en typ, som skulle kunna sägas komma närmast efter Sverigetypen

i avseende å bestyckning och skydd, men som i fråga om fart vore

överlägsen denna.

I nedanstående sammanställning hade angivits de huvudsakligaste egenskaperna

hos de båda ifrågavarande fartygstyperna ävensom den ungefärliga

kostnaden för desamma. Beträffande Sverige-typen hade därvid beaktats

de förbättringar, som, enligt vad i det följande närmare omförmäldes, ansetts

böra vidtagas, därest nya fartyg av denna typ komme att byggas.

Sverige-typ

Deplacement, ton1) .............................. 7 650

Artilleribestyckning utom luftvärnsartil-l j4 st 28 cm kanoner

leri ..............................................I \6 st 15 cm kanoner

Pansarkryssare-typ

6 200

4 st 21 cm kanoner

6 st 12 cm kanoner

Projektilvikt av en salva med ovanstående

artilleri, kg...............................

Torpedbestyckning

Pansar, m. m.......

f

i

Fart, knop ..........................................

Kostnad, inklusive ammunitionsutredningar,

kr..................................-.....

1490 638

— 4 st 53 cm tuber

Sverige-typen bättre skyddad än pansarkryssare-typen
24

31-5

27 300 000 c:a 23 800 000

För bedömandet av den fråga, till vilken det här gällde att taga ståndpunkt,

syntes det vara av vikt att till en början söka bilda sig en uppfattning

om vilka fartygsslag och fartygstyper, som kunde tänkas bliva de starkaste

motståndarna till våra pansarskepp.

Härvid hade den i Washington år 1922 mellan Nordamerikas Förenta

Stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan ingångna konventionen

beträffande rustningsbegränsningar till sjöss en viss betydelse. Detta avtal

— gällande närmast till utgången av år 1936 — innebure bland annat dels

en begränsning i det sammanlagda tontal av vissa fartygsslag, som var och

*) I samtliga förslag till nya fartygstyper vore deplacementen angivna med balva bränsleförråd

men i övrigt falla förråd. I motsats härtill betecknade deplacementssiffror för utländska fartyg

ofta fartygen utan bränsle- och ammunitionsförråd m. m.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

19

en av ovannämnda makter finge innehava, dels ock en begränsning av vissa

fartygsslags storlek och bestyckning. Slagfartygens deplacement finge sålunda

enligt konventionen icke överstiga 35 000 ton, och deras kanoner finge ej hava

större kaliber än 40''6 cm. Inga andra fartyg än slagfartygen finge föra grövre

kanoner än av 20'' 3 cm kaliber och ej heller, med undantag för hangarfartygen,

innehava större deplacement än 10 000 ton.

Konventionen hade inverkat på den marina utvecklingen utomlands på så

sätt, att inom de ovannämnda staternas mariner slagfartygen bibehållits vid

sin storlek och styrka, men deras antal hade i mycket hög grad reducerats.

Slagkryssare nybyggdes ej vidare inom dessa mariner. Därjämte hade det

fartygsslag, som — om hangarfartyget undantoges — i storleksordning stode

närmast efter pansarskeppet, kommit att bliva en kryssartyp, som i fråga

om storlek och artilleribestyckning nådde ända upp till den i konventionen

fastslagna maximigränsen. Inom samtliga dessa makters mariner påginge ett

betydande nybygge av dylika kryssare, s. k. Washingtonkryssare, vilka kunde

karaktäriseras såsom relativt oskyddade fartyg om 10 000 tons deplacement

(utan förråd av bränsle och ammunition m. m.), med en fart av omkring 34

knop, med stark torpedbestyckning samt med en huvudartilleribestyckning,

bestående av 8—10 st. 20''3 cm kanoner.

Här skulle icke ingås på frågan, huruvida sannolikhet förefunnes, för att en

utombaltisk makt vid en krigisk konflikt komme att låta sina sjöstridskrafter

uppträda i Östersjön, eller huruvida ett sådant uppträdande i olika

tänkta krigsfall överhuvud taget vore möjligt med hänsyn till den förefintliga

lättheten att hindra slagfartygs tillträde till nämnda innanhav. Här borde

endast konstateras, att den reducering av antalet slagfartyg, som på grund

av Washingtonkonventionen ägt rum, kunde komma att verka avhållande för

en dylik stat att låta dessa sina fåtaliga och värdefullaste fartyg operera i

Östersjön, vilket i varje fall måste anses vara förenat med ansenliga svårigheter

i fråga om dockningsmöjligheter och risker vid navigeringen i de grunduppfyllda

farvattnen samt beträffande vidmakthållandet av förbindelserna

med eget land. Närmare skulle ligga till hands att antaga, att Washingtonkryssare

komme att ingå såsom kärna i de sjöstridskrafter, som skulle komma

att avses för eventuella operationer i Östersjön.

De makter, vilkas områden gränsade till Östersjön, vore icke inbegripna i

det i Washington ingångna avtalet. Deras flottor inrymde icke för närvarande

slagfartyg av den storlek, som utmärkte de i världens starkaste

flottor ingående fartygen av detta slag, utan endast slagskepp av vad man

skulle kunna kalla andra storleksordningen; ej heller funnes i dessa mariner

några kryssare av den utanför Östersjön alltmera vanliga Washingtontypen.

Det torde vara ytterst vanskligt att söka förutsäga något om den framtida

marina utvecklingen i Östersjön. Möjligen skulle beträffande vid detta hav

belägna stormakter härvid eu viss vägledning kunna erhållas i den allmänna

utveckling, som enligt vad ovan nämnts ägt rum inom övriga stormakters

mariner, särskilt med avseende på införandet av den s. k. Washingtonkryssaron.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

På grund av vad nu anförts syntes man kunna antaga, att de kraftigaste

motståndare, varmed de svenska pansarskeppen behövde i första hand räkna,

utgjordes av slagskepp av andra storleksordningen samt kryssare av olika slag,

däribland även Washingtonkryssare.

I stort sett kunde pansarskeppen av Sverige-typ sägas vara i artilleristisk

styrka överlägsna de till nybyggnad numera ifrågakommande kryssarna (jämväl

i viss mån Washingtonkryssarna) men betydligt underlägsna slagskeppen.

I fart vore däremot Sverige-skeppen väl jämställda med eller överlägsna de i

Östersjön förefintliga slagskeppen men betydligt underlägsna kryssarna.

Därest fartyg av Sverige-typ inginge såsom pansarskepp i den svenska kustflottan,

måste en fientlig makt, som mot oss ville rikta ett avgörande företag

över havet, låta slagfartyg stödja ett sådant företag. Enbart stöd av Washingtonkryssare

syntes näppeligen vara tillräckligt.

Beträffande Sverige-typens möjlighet att bringa sitt artilleri till verkan

hade i och med centralsiktets införande inträtt en betydande förbättring i

jämförelse med vad dessförinnan varit fallet. Riktades kanonerna med centralsiktsanordning,

vunnes nämligen visshet, att de vore inriktade mot samma

mål, och i varje salva kunde i regel samtliga bärande kanoner tillhörande

det använda pjässlaget deltaga. Härigenom erliölles tillräckligt antal nedslag,

för att en fullt tillfredsställande eldledning skulle kunna äga rum även

vid skjutning på de största stridsavstånd. Därtill komme, att, då centralsiktet

vore placerat på betydande höjd, de olägenheter bortfölle, som förefunnes

vid riktning från relativt lågt uppställda kanoner, såsom vattenstänk, mindre

synvidd m. m. Centralsiktets införande hade därjämte öppnat möjlighet att

på effektivare sätt använda artilleriet jämväl under mörker och dålig sikt.

Införandet av centralsikte ävensom den utveckling, som ägt rum inom

eldledningsinstrumenteringens område, hade åstadkommit, att pansarskepp

av Sverige-typ kunde, trots det ringa antal svåra kanoner, som de förde,

effektivt utveckla sin eldkraft på praktiskt taget största stridsavstånd, varvid

medverkan av nedslagsobserverande flygplan vore av stort värde. De svåra

kanonerna hade dessutom så stor kaliber, att träffar från desamma kunde

beräknas göra verkan jämväl å slagfartyg. Oaktat sin underlägsenhet vore

sålunda pansarskeppen av Sverige-typ motståndare, till vilka även slagfartyg

måste taga hänsyn, och vilka torde kunna hämmande och bindande inverka

på slagfartygens rörelser och operationer. Och utsikten för Sverige-skeppen

att gentemot en överlägsen flotta överhuvud taget uppträda i öppna sjön

hade ökats med undervattensbåtarnas och flygvapnets tillkomst, varigenom en

närblockad av våra sjöstridskrafter medelst slagfartyg i hög grad försvårats.

Därigenom uppstode för vår flotta möjlighet att, även om den vore fiendens

sjöstridskrafter underlägsen, till försvar mot ett fientligt företag föra fram

tillgängliga övriga fartygsslag och stridsmedel till verkan mot fiendens värdefullaste

fartyg.

Ett insättande av Sverige-skeppen i strid mot fientliga slagfartyg innebure

visserligen allvarliga risker för de förstnämnda, men de vinster, som på sätt

förut nämnts därmed stode att ernå, kunde dock — i synnerhet då det gällde

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

avvisande av fientliga företag, som vore av vital betydelse för vårt land — i

många fall uppväga dessa risker. Och erinras borde, att, såsom förut nämnts,

slagfartyg av de i Östersjön nu befintliga typerna ej både större fart, än att

Sverige-skeppen hade möjlighet att i alltför brydsamma lägen undandraga

sig slagfartygens eld. Yid en sådan strid inverkade givetvis även det antal

fartyg, som uppträdde på ömse sidor. Med hänsyn härtill torde det icke

vara tillrådligt att minska det antal av fyra pansarskepp, som enligt grunderna

för 1925 års försvarsbeslut skulle ingå i kustflottan. Därest kustflottan

alltjämt komme att inrymma fyra pansarskepp, vore dessa även i stånd att

operera i två grupper, varigenom omfattningsmanövrer kunde verkställas.

Yid en försvarsf ram stöt mot ett invasionsföretag vore en sådan uppdelning

av största betydelse.

Vetskapen om de betydande insatser, som, därest pansarskepp av Sverigetyp

inginge i vår flotta, krävdes för utförandet av ett mot oss riktat anfall

över havet, samt kännedomen om de allvarliga risker, som den anfallandes

värdefullaste fartyg därvid måste löpa, torde väga starkt emot de fördelar,

som en främmande makt eventuellt ansåge sig kunna vinna genom att bryta

vår fred.

De sakkunniga överginge härefter till att undersöka, huruvida fartyg av den

i det föregående omförmälda pansarkryssartypen skulle kunna fylla samma

uppgifter i vår flotta som pansarskepp av Sverige-typ. Ifrågavarande pansarkryssare

vore i artilleristisk styrka betydligt underlägsen icke blott slagfartyget

utan även kryssaren av Washington-typ. I fart vore den avsevärt överlägsen

det förra men underlägsen den senare.

Om vår flotta icke skulle hava starkare artillerifartyg än dylika pansarkryssare,

behövde ett mot oss riktat fientligt företag över havet icke stödjas

av den anfallandes slagfartyg, utan det vore tillräckligt att såsom stöd härför

taga i anspråk enbart kryssare av Washington-typ eller till och med av

svagare typ. De motiv, som för motståndaren vore ägnade att verka avhållande

från anfallets igångsättande, försvagades givetvis i hög grad, då han

sålunda hade utsikt att genomföra sitt anfallsföretag utan att behöva riskera

sina värdefullaste fartyg. Insatte icke desto mindre den anfallande sina

slagfartyg för att ytterligare säkerställa framgången av ett avgörande företag

mot oss, vore pansarkryssare av ifrågasatt typ på grund av sina relativt svaga

skyddsanordningar och den jämförelsevis ringa effekt, som deras artilleri kunde

prestera på de stora stridsavstånden, icke lämpade att föra fram vår flottas

övriga stridsmedel till verkan mot fiendens huvudstyrka eller av densamma

direkt skyddade föremål.

I jämförelse med Sverige-skeppen besutte pansar kryssarna visserligen en

överlägsen egenskap, nämligen den högre farten. På grund av den ringa

bredd, som utmärkte de oss omgivande kusthaven, vore emellertid denna

överlägsenhet icke av avgörande betydelse för de större artillerifartygen,

och från den synpunkt, ur vilken det här gällde att värdesätta pansarkryssarens

egenskaper, kunde för övrigt fordringarna beträffande farten i huvudsak

inskränkas därtill, att fartyget skulle vara i stånd att undandraga sig en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

alltför ojämn kamp med en övermäktig motståndare. Det vore härvid att

märka, att, enligt vad förut nämnts, Sverige-typens fart vore i sådant avseende

tillräcklig i förhållande till dess nu sannolika motståndare. Och vad slutligen

beträffade det i och för sig befogade argumentet, att den överlägsna

farten medförde fördelen av att välja plats och tid för stridens utkämpande,

torde det vara uppenbart, att värdet av berörda fördel avsevärt förringades

på grund av pansarkryssarens underlägsenhet i artilleristiskt avseende.

Med hänsyn till uppehållandet av vår flottas fulla operationsduglighet till

sjöss gent emot en överlägsen motståndare ansåge sig de sakkunniga böra

bestämt avråda från ett utbytande av pansarskeppen av Sverige-typ mot

pansarkryssare av här avhandlad typ. Då pansarskeppen av Sverige-typ

icke syntes beträffande bestyckning, fart och skyddsanordningar besitta något

överskott i avseende på de egenskaper, som erfordrades, för att de skulle

kunna fylla sin uppgift, gällde detta avrådande icke blott pansarkryssaren

utan även varje pansarskeppstyp, som vore svagare än Sverige-typen.

Vid bedömandet av frågan om vilken pansarskeppstyp, som för vår flotta

vore den lämpligaste, borde hänsyn även tagas till att Sverige-typen redan hos

oss vore tillfinnandes, och att ett övergående från denna typ till en pansarkryssartyp

med helt andra egenskaper skulle under eu mycket lång tid

framåt medföra bristande enhetlighet inom vårt förband av pansrade fartyg.

Obestridligt torde även vara, att särskilt de senaste årens övningar med vår

flotta och därunder med Sverige-skeppen på största stridsavstånd utförda

skjutningar medfört, att Sverige-skeppen tillvunnit sig ökat förtroende från

våra fackmäns sida, en omständighet som måste tillmätas stor betydelse.

På grund av vad nu anförts hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att pansarskepp av Sverige-typ fortfarande borde ingå i vår flotta.

Vid ifrågakommande ersättningsbyggnad borde, såsom förut antytts, vissa

mindre förändringar vidtagas å den nuvarande typen (som konstruerats före

världskriget), varigenom dels erhållna skadors inverkan på flytbarlieten

minskades, dels även den marina teknikens utveckling i vissa avseenden kunde

utnyttjas. På de sakkunnigas föranstaltande hade marinöverdirektören och

chefen för marinförvaltningens ingenj öravdelning enligt av de sakkunniga

givna direktiv uppgjort förslag till en dylik förbättrad pansarskeppstyp.

Denna typ hade avsetts att erhålla följande huvudsakliga egenskaper: deplacement:

7 650 ton; artilleribestyckning: 4 st 28 cm kanoner, 6 st 15 cm

kanoner, 4 st 10''5 cm luftvärnskanoner, 2 st 40 mm automatkanoner;

torpedbestyckning: 6 st 53 cm torpedtuber; gott pansarskydd; fart 25 knop.

Kostnaden för ett fartyg av denna typ hade beräknats till 29 000 000 kronor.

Då emellertid den stegring i kostnaderna för typen i fråga, som de föreslagna

förbättringarna skulle medföra, synts vara alltför betydande, hade de

sakkunniga funnit sig böra taga i övervägande, huruvida icke någon förändring

skulle kunna vidtagas i avseende å den förbättrade typen i avsikt att

därigenom nedbringa kostnaderna. De sakkunniga hade därvid kommit till

det resultatet, att fartökningen kunde något begränsas, varjämte torpedbestyckningen

syntes kunna utan alltför stora olägenheter uteslutas, så mycket hellre

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

som Kungl. Maj:t, på av marinförvaltningen gjord framställning, medgivit

torpedbestyckningens borttagande å de nuvarande Sverige-fartygen.

De sakkunniga hade därför stannat vid att förorda en pansarskeppstyp,

vars egenskaper framginge av nedanstående sammanställning, som även för

jämförelse upptoge motsvarande uppgifter beträffande den nuvarande Sverigetypen.

Deplacement, ton ..

Fart, knop..............

Artilleribestyckning

Torpedbestyckning............

Centralsikte ........... ,........

Undervattensskydd............

Pansardäck, antal ............

Bränsle ..........................

Anskaffningskostnad, inklt

ammunitionsutredningar,

varande priser ..............

Den nya typens närmare egenskaper framginge av särskild hemlig skrivelse.

Såsom av sammanställningen inhämtades, berörde de av de sakkunniga

förordade förbättringarna huvudsakligen följande områden.

Den förordade typen vore försedd med modernt luftvärnsartilleri, vilket

ännu icke blivit infört å de nuvarande pansarskeppen. Behovet av skyddsanordningar

såväl mot flygbomber och brant nedslående projektiler som

mot torped- och minträffar vore tillgodosett i högre grad än å nyssnämnda

pansarskepp. Endast oljeeldning användes. Farten hade ökats till 24 knop.

Frågan om kryssares användbarhet för våra förhållanden hade redan delvis

av de sakkunniga behandlats, i det undersökning verkställts, huruvida en

jämförelsevis stark kryssartyp skulle kunna ersätta den i vår flotta förefintliga

pansarskeppstypen. Undersökningen hade emellertid givit vid handen,

att ett sådant utbyte icke vore att förorda.

De sakkunniga överginge nu till att under den förutsättningen, att inom vår

flotta fortfarande komme att finnas pansarskepp, undersöka, huruvida det

kunde anses erforderligt, att kryssare dessutom inginge i vår flotta, och

vilken kryssartyp som i så fall borde väljas.

Enligt vad som framginge av redogörelsen för fartygsslagens uppgift och

användbarhet, hade kryssaren i olika faser av sjökriget framträtt, i främsta

rummet såsom eu viktig kink mellan de största och de mindre fartygsslagen

i en opererande flotta. Särskilt såsom spanande enheter hade därvid krys
-

Nuvarande Sverige-

Av de sakkunniga för-

ordad pansarskepps-

typ.

typ.

7 550

7 650

22-23

24

4 st 28 om kanoner.

4 st 28 cm kanoner.

8 » 15 » »

6 » 15 » »

6 » 75 ram »

4 » 75 mm »

2 » 40 » automat- kanoner.

..... 2 st 45 cm tuber.

Ingen.

Finnes (installerat efter

Finnes.

fartygets byggande).

Å den föreslagna typen

bättre tillgodosett än å nuva-

rande typ.

1

2

..... Kol + olja delvis.

Olja.

3i ve

nu-

kr. 24800 000

27 300 000

Kryssare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

sårna, samverkande med jagare, visat sig kunna göra betydelsefulla insatser

genom att utsträcka en flottas spaning över betydande områden av havet,

något som givetvis vore ägnat att främja flottans möjligheter att utföra framgångsrika

operationer. Och även såsom stridande enhet hade kryssaren visat

sig vara ett värdefullt fartygsslag, framför allt såsom stöd för jagarna och

motståndare till fiendens lätta stridskrafter av skilda slag.

Yad först anginge kryssarnas betydelse för spaningstjänsten, borde framhållas,

att flygplanen under senare år visat sig vid många tillfällen kunna utgöra

högst värdefulla spaningsorgan för en flotta, särskilt vid dager och god sikt,

och de svårigheter, som förr på grund av flygplanens ringa aktionsradie

förefunnits att under vidsträcktare operationer till sjöss kontinuerligt kunna

utnyttja flygstridskrafter för detta ändamål, hade väsentligt förminskats i

och med tillkomsten av lämpliga hangarfartyg. Kryssarens betydelse såsom

spanande enhet hade därigenom förminskats, och så syntes framdeles i ännu

högre grad bliva fallet, därest, såsom torde vara att förvänta, flygstridskrafternas

användbarhet i detta avseende än ytterligare ökades.

Detta förhållande hade delvis kommit till uttryck i kryssartypens utveckling

utomlands. Den för utförandet av spaning åt en opererande flotta mest

länkade kryssartypen — eu lätt kryssare bestyckad med 15 cm kanoner —

hade så gott som alldeles försvunnit från nutida nybyggnadsprogram. I

stället påginge i de stora marinerna —- delvis, såsom förut nämnts, beroende

på Washingtonavtalets tillkomst — byggandet av ett flertal stora kryssare,

bestyckade med 20''3 cm kanoner, huvudsakligen lämpade för operationer å

de stora världshaven. För samverkan med jagare hade ett nytt fartygsslag

tillkommit, den s. k. flottiljledaren, vilken praktiskt taget endast vore en förstorad

jagare, och vilken typ i främsta rummet vore ägnad att förstärka jagarflottiljema

och leda dessas rörelser.

Med hänsyn till de oss omgivande kusthavens ringa bredd torde den

vidsträcktare spaning, som erfordrades kring en opererande svensk flotta, åtminstone

i de flesta fall någorlunda tillfredsställande kunna utföras med

användande av flygstridskrafter, förutsatt att tillräckligt antal flygplan stode

till förfogande, och att åtminstone en del av dem kunde baseras på hangarfartyg,

i stånd att åtfölja flottan till sjöss.

Givetvis erfordrade en opererande svensk flotta dessutom stridskrafter,

vilka i anslutning till huvudstyrkan hade till uppgift att utföra spaning, men

de fartyg, som deltoge häri, kunde vid påträffande av överlägsna fientliga

stridskrafter hastigt falla tillbaka på egna starkare fartyg. Denna spaningsuppgift,

i vad den ankomme på fartyg, torde därför och med hänsyn till

de oss omgivande kusthavens ringa bredd kunna inom vår flotta överlämnas

åt jagare.

Yad vidare anginge kryssarnas värde såsom stridande fartyg, torde detta

framför allt ligga däri, att de vore jagarna betydligt överlägsna med avseende

på artilleribestyckning och dem jämbördiga med avseende på fart och torpedbestyckning.

Deras mindre sårbarhet höjde också deras stridsvärde i jämförelse

med jagarnas. På grund av nämnda egenskaper skulle kryssarna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145. 25

kunna verka återhållande pa och eventuellt även avslå fientliga jagar-raider

mot vår kust. Kryssarna kunde vidare, särskilt nattetid, ensamma eller i

samverkan med jagare användas till framstötar av skilda slag.

Yad själva sjöstriden beträffade, skulle våra jagare säkerligen hava större

möjlighet att komma fram till anfall mot fiendens huvudstridskrafter, därest

de kunde stödjas av kryssare. Vid fiendens jagaranfall åter skulle kryssare

givetvis genom anfallens mötande kunna bilda ett gott skydd för våra pansarskepp.

Vidare skulle kryssare kunna bliva av värde, när det gällde anfall

mot en fientlig transportflotta.

Beträffande handelsskydd och handelsförstöring hade kryssarna även viktiga

uppgifter att fylla, vilka dock delvis skulle kunna överflyttas på jagare,

undervattensbåtar och flygstridskrafter.

Då vid de sakkunnigas överläggningar önskvärdheten av att kryssare

inginge i vår flotta starkt betonats, hade de sakkunniga låtit verkställa utredning

angående de olika kryssartyper, som skulle kunna ifrågakomma. Därvid

hade ett flertal typer skisserats, vilka kunde hänföras till tre olika grupper,

nedan betecknade med A, B och C. Följande tabell angåve några av

deras huvudegenskaper ävensom kostnaden för desamma.

Typ A.

Typ B.

Typ C.

Deplacement, ton......

Artilleribes ty eldning 1

6 200

4 st 21 cm kanoner

5 400

3 750

utom luftvärnsar-J

tilleri ..................)

Projektil vikt av enl

6 st 12 cm kanoner

j, 6 st 15 cm kanoner

6 st 15 cm kanoner

salva med ovanstå-1

ende artilleri, kg.j

638

270

270

Torpedbestyckning....

4 st 53 cm tuber

4 st 53 cm tuber

4 st 53 cm tuber

Pansar m. m.............j

Pansrad i vatten- linje och däck

Pansrad i vatten- linje och däck

Pansrad i däck

Fart, knop ...............

Kostnad inklusive am-l

31-5

33o

34-0

munitionsutrednin- >

gar, kr. c:a .........J

23 800 000

19 500 000

16 000 000

Typ A vore i stort sett den kryssartyp, vars värde såsom pansarskepp

redan i det föregående varit föremål för granskning, och vore givetvis den i

fråga om stridsegenskaper mest värdefulla typen.

Typ C vore på grund av sitt svaga skydd och sin därmed sammanhängande

sårbarhet den minst värdefulla såsom stridande enhet. Att märka vore, att —

om man bortsage från ett fåtal undantagsfall, som berodde på speciella

förhållanden — varken typ B eller typ C för närvarande vore föremål för nybyggnad

inom utländska mariner. Typ A däremot kunde betecknas såsom en

förminskad Washingtonkryssare och vore sålunda att hänföra till samma kategori

som utomlands under byggnad varande stora kryssare.

De sakkunniga hade även haft under omprövning en typ, som i huvudsak

anslöte sig till ovannämnda typ C, men som skulle "kunna medtaga tre

^yspbm, avsedda att startas medelst katapult. Kostnaden för en dylik kryssare

(utvecklad typ C) hade beräknats till 17 300 (XX) kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jagare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Det resultat, vartill de sakkunniga kommit i fråga om kryssares användbarhet

och behövlighet i den svenska flottan, kunde i korthet angivas sålunda.

Kryssaren intoge, såsom framginge av vad i det föregående anförts, i fråga

om bestyckning och skydd ett slags mellanställning mellan pansarfartyget

och jagaren, och dess operativa uppträdande finge i främsta rummet sin prägel

av fartygsslagets med fullgod sjöduglighet förenade stora fart och aktionsradie.

Dessa egenskaper komme bäst till sin rätt vid operationer på de

stora haven, och en flotta, som i likhet med den svenska opererade på jämförelsevis

trånga farvatten, kunde därför icke draga samma nytta av detta fartygsslag

som en flotta, vars operationsfält läge på världshaven.

De uppgifter, som kryssaren såsom fartygsslag avsåges att fylla i de stora

marinerna, skulle hos oss vid avsaknad av kryssare komma att huvudsakligen

fördelas på pansarskeppen, jagarna och flygstridskrafterna. Sålunda

finge pansarskeppen övertaga de uppgifter i fråga om understödjandet

av jagarna, som i vissa fall skulle hava tillkommit kryssare, och andra

kryssarens uppgifter (vid spaning samt vid handelsskydd och lmndelsförstöring)

skulle, såsom förut antytts, komma att överflyttas på flygplan, undervattensbåtar

och jagare. Ett sådant förhållande innebure visserligen åtskilliga

nackdelar men kunde dock icke anses äventyra vare sig flottans rörelsefrihet

eller dess operationsduglighet.

Med hänsyn härtill hade de sakkunniga, såsom i det följande komme att

ytterligare utvecklas, kommit till den uppfattningen, att av ekonomiska hänsyn

och för att kunna i betryggande grad tillgodose behovet av de fartygsslag,

som ur synpunkten av flottans allmänna operationsduglighet måste

anses viktigast, kryssare icke borde ingå i planen för sjöstyrkornas organisation.

Jagarens medverkan vore erforderlig vid utförandet av så gott som varje

i ett nutida sjökrig förekommande operation. Jagaren kunde därför betecknas

såsom det i sjökriget mångsidigast användbara fartygsslaget, och att detta

vore allmänt erkänt, torde framgå av det betydande antal jagare, som numera

inginge i främmande mariner. Såsom av det föregående framgått, hade

under världskriget jagaren tagits starkt i anspråk även för neutralitetsvakten.

Under och efter världskriget hade jagartypen utvecklats i styrka och storlek,

och de jagare, som numera byggdes, syntes så gott som undantagslöst

uppnå ett deplacement av 1 000 ton eller därutöver. Jämlikt beslut av 1924

års riksdag byggdes för närvarande även i Sverige två jagare av ny typ (Nordenskjöld),

vilka komme att erhålla betydligt kraftigare stridsegenskaper än

närmast förut byggda jagare (av typ Wrangel).

I nedanstående sammanställning angåves några av de viktigaste egenskaperna

hos nämnda båda svenska typer.

Deplacement, ton.......

Artilleribestyckning ..

Torpedbestyckning ....

Fart, knop c:a ..........

Typ Wrangel.

560

... 4 st 75 mm kanoner

... 6 st 45 cm tuber

33

Typ Nordenskiöld.

1050

3 st 12 cm kanoner

2 st 40 mm automatkanoner

6 st 53 cm tuber

35

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

På uppdrag av Kungl. Maj:t både marinmyndigheterna år 1923 verkställt

utredning angående jagartypen och i avgivet yttrande utförligt motiverat de

ökade krav, som enligt deras uppfattning måste ställas på jagarens stridsegenskaper,

samt klarlagt den därav betingade ökningen i storlek och kostnad

hos den nu under byggnad varande jagartypen. I detta yttrande, som

i huvudsakliga delar återfunnes i Kungl. Maj:ts proposition nr 20 till 1924

års riksdag (sid. 376—380), hade marinmyndigheterna framhållit, att jagarna

för att kunna fylla dem anvisade uppgifter i sjökriget borde beträffande

stridsegenskaper i stort sett vara jämställda med utomlands allmännast förekommande

jagartyper. En granskning av stridsegenskaperna hos nutida

jagare och av de särskilda krav, som numera måste ställas på våra fartyg

av detta slag, gåve vid handen bland annat följande.

Jagarnas fart hade i regel ökats från den omkring 1914 vanliga farten av

30 knop till omkring 35 knop, vilket delvis berodde på att farten hos stridsfartygen

i allmänhet undergått en höjning. En underlägsenhet i fart i förhållande

till motståndaren skulle för våra jagare medföra stora nackdelar, varför

en fart understigande 35 knop icke vore att tillråda. Denna höga fart

kunde erhållas delvis genom införande av oljeeldning, som även medförde

andra fördelar, bland annat en väsentlig ökning i aktionsradien, vilken å

våra nuvarande jagare befunnits vara otillräcklig.

Jagarnas artilleribestyckning hade under senaste åren undergått en kraftig

utveckling. Jagare med endast lätta kanoner byggdes numera icke, utan

omfattade huvudbestyckningen medelsvåra kanoner, varjämte fullständiga eldledningsinstallationer

införts. Det syntes uppenbart, att utvecklingen i

detta hänseende måste även för vårt vidkommande följas, varför fordran på

våra jagares artilleri icke kunde sättas lägre än vad som skett å den nya

typen.

Torpedbestyckningen å jagarna hade undergått en liknande utveckling och

bestode i så gott som alla mariner av torpeder med 53 om kaliber, varigenom

sådana egenskaper kunde erhållas hos torpeden, att utsikt till framgång

förefunnes vid ett torpedanfall. Antalet torp ed tub er hade även ökats å

jagarna för att bereda större möjlighet till träffs erhållande.

Jagarens kostnad komme att bestämmas i huvudsak av dess deplacement,

vilket åter berodde av erforderlig sjöduglighet, av den fart och aktionsradie,

sqiu borde givas åt fartyget, samt av de anfalls- och försvarsmedel, som

borde uppställas å detsamma. För att kunna tillfredsställa förut uppställda

fordringar å jagarens egenskaper samt erhålla god sjöduglighet bleve det

nödvändigt att öka deplacementet till det föreslagna. Ett minskande av

kraven skulle äventyra typens brukbarhet.

I anledning av det direktiv, de sakkunniga erhållit, att ägna särskild uppmärksamhet

åt spörsmålet om billigare fartygstyper, ävensom på grund av

de betänkligheter, som upprepade gånger uttalats inom riksdagen gentemot

don ovannämnda större jagartypens införande i vår flotta, hade de sakkunniga

underkastat frågan om den för oss erforderliga jagartypen eu ingående

prövning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

KungI. Maj:ts proposition nr 145.

Härvid hade de sakkunniga utgått ifrån, att våra jagare borde vara i stånd

att fylla de uppgifter, som de kunde tänkas få sig tilldelade såväl under

operationer, vari jagarna samverkade med andra stridskrafter, särskilt med

kusttlottans huvudstyrka, som även vid de tillfällen, då jagarna opererade

utan stöd av andra fartygsslag.

I förra fallet bleve jagarnas huvuduppgifter dels spaning, som borde utsträckas

så långt som möjligt från egen huvudstyrka, dels bevakning och

torpedanfall. Därest våra jagare besutte avsevärt sämre stridsegenskaper än

motståndarens jagare, måste de vid så gott som varje möte med fientliga

övervattensstridskrafter genast söka stöd och skydd hos egna starkare fartyg,

och först med dessas hjälp kunde de eventuellt fortsätta operationerna

eller föras fram till torpedanfall. Kunde kryssare ej därvid avses såsom

stöd åt jagarna, måste dessa senare repliera på egen styrkas pansarskepp.

Understundom kunde de för övrigt så oförmodat komma i kontakt med

motståndarens framskjutna jagare, att tiden icke medgåve sökandet av stöd

hos egna större fartyg, och då utgången av en därvid uppstående strid bleve

helt beroende på jagarnas fart och styrka, vore det av vikt, att våra jagare

besutte sådana egenskaper, att de ej komme till korta gentemot en motståndare,

vars jagare vore av den numera allmänt förekommande typen.

Innehade våra jagare sämre stridsegenskaper än motståndarens, bleve sålunda

följden, icke blott att de enbart av de sistnämnda kunde sättas ur

stånd att, såsom deras uppgift vore, sekundera egen huvudstyrka, utan även

att de vid många tillfällen komme att verka hämmande och bindande på

dennas operationer.

Under mörker uppträdde jagarna i allmänhet utan stöd av starkare fartyg

och hade i regel till uppgift att söka upptäcka till sjöss varande fientliga

fartyg samt anfalla dem, de större med torped, de mindre med artillerield.

Under dylika operationer bleve jagarna alltså vid möte med motståndare

hänvisade uteslutande till sin egen styrka.

Vid varje utförande av torpedanfall spelade jagarnas fart ävensom torpedernas

fart och räckvidd en betydande roll, och på dessa faktorer berodde

oftast, särskilt vid dager, huruvida anfallet kunde genomföras. Lyckades ett

torpedanfall, bleve dess verkan beroende av torpedernas sprängkraft, vilken

borde vara tillräckligt skadegörande även gent emot moderna bottenkonstruktioner.

Därest nutida krav i berörda avseende skulle tillgodoses, kunde icke

torpederna vara av mindre kaliber än 53 cm.

Med stöd av vad ovan anförts ville de sakkunniga beträffande den för

vår flotta lämpligaste jagartypen göra följande uttalande.

En minskning i den storlek, som våra nyaste jagare (av typ Nordenskjöld)

innehade, kunde ej ske, utan att värdet av någon eller några av de stridsegenskaper,

som denna typ besutte, därav bleve lidande. Med hänsyn till de

egenskaper, som för närvarande utmärkte utomlands allmänt förekommande

jagartyper, skulle en dylik åtgärd medföra betydligt försämrade utsikter för

våra jagare att vid sjökrigsoperationer kunna fylla de uppgifter, som tillkomme

dem. Då kryssare icke kunde inrymmas i planen för sjöstyrkornas organisa
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145. 29

tion, måste det anses vara av desto större vikt, att jagarnas egenskaper icke

försämrades.

De sakkunniga liade, på ovan anförda skäl, i planen för kustflottans sammansättning

ansett sig böra fortfarande räkna med jagare av tjp Nordenskjöld.

Enligt verkställda beräkningar droge denna typ jämte erforderliga

torped- och andra ammunitionsutredningar för närvarande en anskaffningskostnad

av 6 940 000 kronor per fartyg.

Undervattensbåten vore av mycket stort värde såsom torpedskjutande och

minutläggande fartyg samt för utförande av observationstjänst m. m.

De motmedel, som under och efter världskriget hade konstruerats för

bekämpande av undervattensbåtar, och vilka alltmera fulländats, hade emellertid

skapat betydande möjligheter för såväl upptäckandet som förstörandet

av undervattensbåtar, även då dessa befunne sig under vattnet. Undervattensbåtarna

måste på grund härav räkna med att allvarliga, ofta synnerligen

effektiva motåtgärder kunde från motståndarens sida vidtagas för att hindra

deras operationer.

Det hot mot övervattensfartygen, som undervattensbåtarna alltjämt utövade,

framkallade likväl ett osäkerhetstillstånd, som tvingade en opererande flotta

till omfattande skyddsåtgärder. Bland annat måste i flottan ingå för undervatten

sbåts jakt lämpade och med ovannämnda motmedel försedda fartyg.

Då berörda motmedel helt naturligt koncentrerades kring en flottas större

fartyg, rönte undervattensbåtarna i allmänhet det största motståndet vid utförandet

av torpedanfall mot dessa. Anfallet kunde underlättas, därest undervattensbåtarna

samverkade med egna övervattensstridskrafter, vilka förmådde

störa motståndarens undervattensbåtsjagande fartyg, samtidigt som motståndarens

större fartyg engagerades och hindrades i sina rörelser. En dylik

samverkan mellan undervattensbåtar och övervattensfartyg kunde lättare

åvägabringas, ifall undervattensbåtarna i övervattensläge besutte sådan fart,

att de något så när kunde medfölja egen huvudstyrka på dess framstötar.

Om sålunda ökade svårigheter uppstått för undervattensbåtarna att komma

till torpedanfall mot motståndarens bevakade större fartyg, hade å andra sidan

undervattensbåtarnas användbarhet såsom minutläggare alltmera uppmärksammats.

Då det gällde utförande av mineringsföretag, kunde fordran på

undervattensbåtarnas fart något minskas.

Vid bedömandet av frågan om den för vår flotta lämpligaste undervattensbåtstypen

borde hänsyn tagas till ovannämnda synpunkter. Därjämte borde

beaktas, att undervattensbåten nästan alltid opererade ensam, och att densamma,

en gång detacherad, sällan kunde erhålla understöd från egen styrka,

utan helt bleve beroende av sina egna egenskaper.

Med ökade krav på undervattensbåtens olika egenskaper följde ökning av

dess storlek och av kostnaden för densamma. Hos oss måste man emellertid

även beakta djupförhållandena i vårt land omgivande kusthav, vilka inom

vissa havsområden inverkade begränsande på våra undervattensbåtars storlek.

På grund av vad ovan framhållits, ansåge de sakkunniga, att våra undervattensbåtar

borde vara av två typer, vilka i det följande benämndes typ A

Undervattens
båtar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Yede Ubåtar.

30 Kung!.. Maj:ts proposition nr 145.

och typ B. Typ A — i stort sett samma typ som våra nu under byggnad

varande l:a klass undervattensbåtar — borde i första hand vara en torpedundervattensbåt

med den fart och övriga egenskaper, som gjorde den lämpad

såväl att under vissa omständigheter mera omedelbart samverka med kustflottans

huvudstyrka, som även att vid detacheringar med önskvärd snabbhet

inställa sig på den plats, där dess ingripande påkallades. Typ B borde vara

en kombinerad torped- och minundervattensbåt. Typens närmare egenskaper

framginge av särskild hemlig skrivelse.

Undervattensbåt av typ A beräknades för närvarande kosta 4 390 000 kronor,

undervattensbåt av typ B 3 280 000 kronor. I nämnda kostnader inginge även

anskaffandet av för båtarna erforderliga torped- och andra ammunitionsutredningar.

I det föregående hade redan påvisats, hurusom undervattensbåtarnas tillkomst

och utveckling åstadkommit framställandet av en mångfald för undervattensbåtsjakt

användbara motmedel. De fartyg, som skulle användas för

undervattensbåtsjakt, borde framför allt vara snabbgående och sjödugliga.

Särskilt gjorde sig detta krav på fart och sjöduglighet gällande beträffande

dem bland dessa fartyg, som vore avsedda att skydda en till sjöss opererande

flotta, enär de borde vara i stånd att i så gott som alla väder följa

flottan, även då dennas förflyttningar — såsom nu i regel skedde — ägde

rum med hög fart.

Minvapnets alltmera vidsträckta användning tvingade en krigförande makt

till omfattande skyddsåtgärder i form av ständigt pågående minsvepning.

Denna utfördes bäst av för ändamålet avsedda, snabbgående och grundgående

fartyg. Då det gällde att skydda en till sjöss opererande flotta, krävdes av

de minsvepande fartygen — förutom tillräcklig fart och maskinstyrka, för

att de skulle kunna medelst bogserande av svep utföra minrekognoscering

framför den oftast med hög fart gående huvudstyrkan — jämväl god sjöduglighet.

I de stora marinerna hade i regel de båda ovannämnda uppgifterna —

åtminstone i vad de avsåge skyddandet av en till sjöss opererande flotta —

anförtrotts åt jagarna, och så hade lämpligen kunnat ske, eftersom jagare i

allmänhet funnits till förfogande i stort antal.

Med hänsyn till den begränsning i fråga om antalet jagare, varmed man

för den svenska flottans vidkommande under alla förhållanden måste räkna,

finge det anses uteslutet, att enbart på våra jagare skulle kunna läggas

uppgifterna att trygga kustflottan för minor och undervattensbåtar. De sakkunniga

ansåge därför erforderligt, att i sjöstyrkorna jämväl inginge ett antal

snabbgående mindre fartyg, förslagsvis benämnda vedettbåtar, vilka borde

vara särskilt lämpade för dessa två viktiga hjälpuppgifter. Den undersökning,

som verkställts rörande lämplig typ av ifrågavarande fartygsslag, hade

givit vid handen, att dessa vedettbåtar borde hava följande huvudegenskaper:

deplacement: 200 ton; längd: 52''0 m; bredd: 5''3 m; djupgående: 1''6 m; fart:

27 knop; bestyckning m. m.: 2 st 75 mm kanoner, 2 st 25 mm kulsprutor,

4 st minkastare och minfällare; samt utrustning med olika slags minsvep.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Ett fartyg av denna typ, vars egenskaper gjorde den val lämpad för mera

krävande uppgifter under en neutralitetsvakt, beräknades för närvarande draga

eu kostnad av 1300 000 kronor, inklusive erforderliga ammunitionsutredningar.

Typens närmare egenskaper framginge av särskild hemlig skrivelse.

Det begränsade antal fartyg av detta slag, som kunde avses att ingå i sjöstyrkorna,

fyllde emellertid icke hela det förefintliga behovet av undervattensbåts

jagande och minsvepande enheter. Hänsyn måste nämligen tagas jämväl

till det erforderliga skyddet av våra basområden och våra handelsvägar.

För sådant ändamål måste, liksom nu vore fallet, även framdeles avses en

organisation av hjälpfartyg.

Torpedbåten såsom fartygsslag måste numera anses innehava alltför otillfredsställande

egenskaper för att lämpligen kunna ingå i en till sjöss opererande

flotta. Under världskriget hade uppträtt en variant av torpedbåten,

nämligen motortorpedbåten, och fartyg av denna typ hade — visserligen

under säregna förhållanden — lyckats utföra ett fåtal framgångsrika anfall.

Under senaste år hade från utlandet fyra dylika motortorpedbåtar inköpts

för vår flotta och därefter underkastats vissa prov. I en till chefen

för försvarsdepartementet den 30 september 1926 avgiven rapport hade

högste befälhavaren över kustflottan sammanfattat sitt omdöme rörande

motortorpedbåtarnas användbarhet för våra förhållanden. Härvid framhölle

nämnde befälhavare, att motortorpedbåtarna saknade sjögående egenskaper,

och att deras obetydliga deplacement och lätta byggnadssätt medförde, att

deras höga fart endast kunde utnyttjas vid synnerligen gynnsam väderlek.

Då farten redan vid måttlig bris och mycket ringa sjögång måste nedsättas,

bleve båtarna vid dylika tillfällen i fart underlägsna andra sj ovärdigare fartyg

och för dem ett lätt byte. Redan i måttlig sjögång måste farten nedsättas

så långt, att torpedskjutning icke längre kunde utföras.

Motortorpedbåtarnas aktionsradie ansåge högste befälhavaren icke medgiva

operationer med dem av längre varaktighet eller på längre avstand från

kusten. Båtarnas användning bleve vidare omöjliggjord av issörja och även

av gles drivis, och de torde därför under c:a 4 ä 5 månader av året icke

vara användbara i våra farvatten. Båtarnas maskinerier (motorer) vore av

ömtålig beskaffenhet och fordrade särskilt omsorgsfull skötsel av personal, som

ingående kände desamma och vore van vid deras handhavande.

Högste befälhavaren ansåge, att motortorpedbåtarna alls icke vore lämpade

att ingå i vår kustflotta, och skulle de tänkas få någon användning, borde

det vara i förbindelse med lokalstyrkorna. Enligt högste befälhavarens

mening borde motortorpedbåtar icke inrymmas i en svensk flott]dan; de borde

endast till något mindre antal förefinnas som mönster, för den händelse

det under ett krig, då alla resurser måste tillgripas, kunde befinnas möjligt

och lämpligt att tillverka dylika jämförelsevis snabbt byggda båtar, för vilkas

bemannande då tillfälliga utvägar måste sökas.

De sakkunniga ansåge visserligen, att motortorpedbåtar under gynnsamma

omständigheter kunde vara av värde för vårt sjöförsvar, men fartygsslagets

egenskaper syntes icke göra dem lämpade för att ingå i vår kustflotta. I

Motortorped
båtar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Hangar
kryssare.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

likhet med vad som förutsatts i 1925 års försvarsbeslut, torde ett fåtal

dylika båtar böra ingå i lokalstyrkorna såsom mönsterbåtar och för att

möjliggöra, att åtminstone någon personal erhölle förtrogenhet med denna

materiels handliavande.

Vid utförande av flertalet sjökrigsoperationer toges flygplanens medverkan

i anspråk. De flygstridskrafter, som tilldelades en opererande sjöstyrka,

framstode också numera såsom eu oumbärlig, fullt integrerande del av sjöstyrkan,

och talrika erfarenhetsrön från vår flottas årligen återkommande

övningar visade, att flygvapnets medverkan vid sjökrigsoperationerna icke

kunde inskränkas till sporadiska insatser, utan måste vara permanent och

omedelbar. I samband med frågan om kryssares behövlighet för vår flotta

hade de sakkunniga även framhållit såsom sin åsikt, att flygstridskrafter i

flera fall kunde utföra den fj ärr spanings tjänst, som erfordrades kring en

opererande flotta.

För närvarande saknade emellertid vår flotta varje möjlighet att vid operationer

i öppna sjön ombord å fartygen medföra flygplan, avsedda att starta

från och åter ombordtagas å fartygen. Man vore därför för närvarande nödsakad

att vid dylika tillfällen för flygplanens basering uteslutande anlita antingen

flygstationer i land eller ock vid kusten förlagda flygdepåfartyg samt

att bygga flygplanens samarbete med de opererande fartygen på ett avlösningssystem,

så ordnat, att de till sjöss befintliga flygplanen på förut bestämda

tider avlöstes av andra från kusten kommande flygförband. Ett dylikt

system innebure dock avsevärda osäkerhetsmoment i fråga om kontinuiteten

hos flygtjänsten till sjöss och fordrade dessutom ett betydande antal

flygplan med därav följande kostnader, för att nämnda tjänst skulle bliva fullt

tillgodosedd. Avlösningssystemets olägenheter framträdde särskilt vid ett oförmodat

sammanträffande med fienden, då flygvapnets fulla medverkan under

uppkommande strid omedelbart påkallades. Mycket stora svårigheter uppstode

även därvid för nytillkomna flygstridskrafter att erhålla en klar uppfattning

om stridsläget och egen sjöstyrkas avsikter.

I de större marinerna hade den erforderliga samverkan mellan sjö- och

luftstridskrafter betryggats, genom att dels hangarfartyg inginge i flottorna,

dels åtminstone de större stridsfartygen själva kunde medföra ett fåtal flygplan,

vilka från dem kunde startas medelst katapultanordning. Hangarfartygen

vore i allmänhet av betydande storlek och försedda med start- och landningsdäck.

Dylika större hangarfartyg skulle emellertid ställa sig alltför dyrbara

för våra förhållanden.

Då möjligheten att medföra flygplan å våra relativt små pansarskepp alltid

måste bliva starkt begränsad, ansåge de sakkunniga dock, att med kustflottan

omedelbart samverkande flygplan i så stor utsträckning som möjligt borde

baseras på hangarfartyg, som visserligen måste bliva av en mindre typ

men dock i stånd att medfölja kustflottan till sjöss och där uppsläppa flygplan,

särskilt avsedda att vidmakthålla flygtjänsten vid sådana tillfällen, då

de till flygstationerna i land eller till flygdepåfartygen hörande flygplanen icke

förmådde ombesörja densamma i tillräcklig utsträckning. Givetvis borde om

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

möjligt sörjas för att de från ett dylikt liangarfartyg uppsända sjöflygplanen,

sedan de nedgått på vattnet i närheten av fartyget, kunde ombordtagas å

detta, även om någon sjöhävning vore rådande. Om detta på grund av kraftigare

sjöhävning eller av andra orsaker icke läte sig göra, bleve flygplanen

hänvisade till att söka uppnå den egna kusten.

Enligt av de sakkunniga föranstaltad utredning hade ett för våra förhållanden

lämpat hangarfartyg befunnits böra innehava ungefär följande egenskaper:

deplacement: 4500 ton; längd: 140 m; bredd: 20''4 m; djupgående:

4''5 m; fart: 27 knop; bestyckning: 6 st 15 cm kanoner, 4 st 75 mm kanoner,

8 st 40 mm automatkanoner; två katapulter; plats för 12 flygplan;

möjlighet att medtaga och fälla minor. Ett fartyg av dylik typ, inklusive

erforderliga ammunitionsutredningar, beräknades för närvarande draga en kostnad

av 10 500 000 kronor. Typens närmare egenskaper framginge av särskild

hemlig skrivelse.

De sakkunniga ville särskilt framhålla, att ovannämnda fartygstyp vore synnerligen

lämpad, förutom att tjäna såsom rörlig bas för flygplan, jämväl för

minutläggning, och fartyget vore den av de här behandlade typerna, som

kunde medtaga det största antalet minor. Hangarfartyget kunde sålunda

i vår flotta även fylla en av de uppgifter, som eljest påvilade kryssare.

Med hänsyn härtill hade det synts befogat att giva ifrågavarande fartygstyp

benämningen hangarkryssare.

Yad de sakkunniga sålunda anfört och föreslagit beträffande fartygsslag

och fartygstyper har från myndigheternas sida föranlett erinringar allenast

vad angår pansarskeppet och hangarkryssaren.

Marinförvaltningen har i ämnet anfört följande.

Ämbetsverket biträdde på det kraftigaste vad de sakkunniga anfört i fråga

om behovet av pansarskepp. I likhet med de sakkunniga funne även marinförvaltningen

det nödvändigt, att, med ledning av världskrigets erfarenheter

och den marina teknikens snabba utveckling under de många år, som förflutit

sedan under åren 1910—1912 de grundläggande planerna för Sverigetypen

utarbetats, vissa förbättringar vidtoges å den nuvarande Sverige-typen,

men med bibehållande av i huvudsak samma deplacement, bestyckning och

fart som å de senast byggda Sverige-skeppen. De fordringar, som för närvarande

kunde uppställas för ett dylikt pansarskepp, syntes marinförvaltningen

i stort sett tillgodoses av ett fartyg med de egenskaper, som de sakkunniga

i sitt betänkande angivit beträffande den av dem förordade pansarskeppstypen,

men ville ämbetsverket dock, med hänsyn till önskvärdheten

att ytterligare söka förbättra typen, anföra följande.

Den i de sakkunnigas betänkande angivna omständigheten, att marinförvaltningen

såsom egen framställning upptagit det av högste befälhavaren

över kustflottan väckta förslaget att å Sverige-skeppen borttaga torpedbestyckningen,

finge icke anses såsom ett uttryck av underskattande från ämbetsverkets

sida av torpedens betydelse såsom vapen å våra pansarskepp.

Förslaget om torpedbestyckningens borttagande å de nuvarande Sverige
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 124 käft. (Nr 145.) 822 27 3

Myndig
heterna.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr 145.

skeppen hade sin grund i nödvändigheten att vinna utrymme för ernående

av vissa förbättringar för ett mera rationellt utnyttjande av fartygsartilleriet

m. m. och för att förbättra fartygens flyttbarhet. I denna fråga ville ämbetsverket

i övrigt åberopa sin hemliga skrivelse i ämnet den 8 januari 1926.

Beträffande Sverige-skeppen hade det gällt borttagande av fasta undervattenstuber,

avsedda för utskjutning av 45 cm torpeder med sprängladdning

och skjutdistans, som ej motsvarade nutida fordringar, medan det å

den förbättrade pansarskeppstypen kunde ifrågasättas att å däck uppställa

vridbara torpedtuber för fullt moderna 53 cm torpeder, vilka anordningar

vore mindre kostsamma och krävde mindre utrymme än undervattenstuberna.

En åtgärd, som numera plägade vidtagas vid nybyggnad av fartyg av

Sverige-skeppens storlek och därutöver, vore installerande av anordningar

för medförande av ett fåtal flygplan, avsedda att utsändas medelst s. k.

katapult. De sakkunniga hade icke upptagit någon anordning härför i sitt

förslag till pansarskeppstyp, men hade, såsom framginge av ett uttalande i

betänkandet, icke varit främmande för tanken härpå. Även om ett hangarfartyg

åtföljde kustflottan, borde likväl möjligheten att medföra ett eller två

flygplan å pansarskepp av förbättrad typ icke lämnas outnyttjad; särskilt för

erhållande av flygplanens så viktiga biträde vid eldledning vore det av största

vikt, att sådana stode till omedelbart förfogande.

Vid de förberedande ritnings- och konstruktionsarbeten för nya pansarskepp,

som marinförvaltningen i sinom tid torde få i uppdrag att utföra,

komme givetvis de krav på utveckling och förbättring av typen, som världskriget

och krigsfartygsteknikens framsteg framkallat, att i möjligaste mån

tillgodoses, och ville ämbetsverket för sin del, i anslutning till vad sålunda

anförts, såsom önskvärt utöver vad de sakkunniga föreslagit särskilt framhålla,

att undersökning även borde göras, huruvida möjlighet funnes att

fylla ovan angivna fordringar på installerande av tidsenlig torpedbestyckning

ävensom på anordningar för uppställning och utsändande av flygplan,

utan att den angivna kostnadsramen för det planerade ersättningsbyggnadsprogrammet

behövde överskridas.

I likhet med de sakkunniga ansåge marinförvaltningen, att hangarfartyg

borde ingå i flottan för möjliggörande av flygplanens omedelbara samarbete

med kustflottan. Ämbetsverket funne dock, att det enligt de sakkunnigas

direktiv utarbetade förslaget till hangarkryssare icke i önskvärd utsträckning

torde kunna fylla de krav, som borde uppställas för denna fartygstyp,

särskilt med hänsyn därtill, att hangarkryssaren jämte sin huvuduppgift

jämväl avsåges att, åtminstone delvis, kunna övertaga vissa av kryssarnas

uppgifter, dels beträffande spaningstjänsten genom att underlätta flygstridskrafternas

samverkan med kustflottan, dels ock vad anginge minfällning

samt dessutom enligt de betänkandet bilagda rustningsplanerna kunna utsändas

på de för personalens praktiska sjömannautbildning nödvändiga långresorna.

Denna kombination i en fartygstyp av hangarfartygets och kryssarens

uppgifter och därmed sammanhängande egenskaper syntes ämbets
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145. 35

verket vara välbetänkt. I enlighet härmed ansåge ämbetsverket det vara av

största vikt, att åt den av de sakkunniga föreslagna hangarkryssaren förutom

anordningar för uppställning och utsändande av ett antal flygplan,

även gåves andra för ett sådant fartyg nödvändiga egenskaper, icke minst

okad sjövärdighet. Vid förestående utarbetande av konstruktionsritningar

till hangarkryssaren syntes därför det av de sakkunniga framlagda förslaget

hora underkastas en ingående prövning, på det att de krav på fartygstypens

egenskaper, som ovan angivits, måtte inom den angivna kostnadsramen bliva

på bästa sätt tillgodosedda.

Högste befälhavaren över kustflottan har anfört, att hangarkryssarens stora

varde for kustflottans operationer läge däri, att den inom det område, där

kustflottan själv opererade, kunde tillhandahålla ett antal flygplan omedelbart

vid den tidpunkt och på den plats, som erfordrades. Skulle flygplanen

i stället baseras på något kustområde, kunde icke samma antal nyttiga flygtimmar

påräknas, utan att flygplanens antal ökades så mycket, som erfordrades

för att uppväga den förlust i timmar, som förorsakades av förflyttningarna

mellan basen och kustflottans plats vid tillfället. Flygplanen

vore då ej heller säkert påräkneliga just i det ögonblick, då de bäst behövdes,

och deras personal vore vid framkomsten icke så insatt i läget, som

den skulle vara, om den åtföljt kustflottan. Införandet av detta fartygsslag,

som dessutom i viss utsträckning lämpade sig för kryssartjänst, och som

okade våra mycket begränsade möjligheter till mineringars utförande, måste

hälsas med tillfredsställelse. Kunde den föreslagna typens höjd nedbringas,

varigenom den kunde förväntas bliva mera sjö värdig, skulle det vara till

fördel, även om därigenom antalet ombord medförda flygplan skulle behöva

något minskas eller några flygplan vid uppställning ombord berövades fast

däcksskydd ovan sig.

Flygstyrelsen har beträffande den av de sakkunniga föreslagna hangarkryssartypen

gjort följande uttalande.

For att kunna utföra den för kustflottan nödvändiga spanings- och eldledningstjänsten

fordrades givetvis ett antal flygplan, som omedelbart vid

behov skulle kunna träda i funktion. Under förutsättning att flottan måste

operera på platser, som läge avlägset från den egna kusten och dess flygstationei,

kunde flygplan från dessa, särskilt vid disigt väder, ej tillnärmelsevis

nöjaktigt utföra denna så nödvändiga spanings- och eldledningstjänst.

En mycket stor förlust av flygplan skulle troligen även i detta fall bliva

följden. Den enda möjliga lösningen för närvarande vore således, att erforderligt

antal flygplan alltid medföljde flottan under dess olika operationer

för att omedelbart vid behov kunna sättas i verksamhet. Härigenom utnyttjades

bäst flygplanens aktionsradie.

Flygplanens medförande kunde ske antingen så, att varje i flottan ingående

större fartyg vore försett med ett par flygplan, som startades från

katapulter, eller så, att det för flottan nödvändiga antalet flygplan medfördes

på ett eller flera hangarfartyg, försedda antingen med start- och landnings
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Ytterligare

utredning

rörande lump

lig typ av

hangarkryssare.

36 Kungl. May.ts proposition nr 145.

däck eller katapulter, eller bådadera. Hangarfartygen skulle besitta hög

fart för att kunna åtfölja flottan.

Yad vår egen flotta beträffade, vore det synnerligen önskvärt, om de

större fartygen kunde förses med katapulter. Sannolikt vore dock, att pansarskeppen

av Sverige-typ ej kunde förses med dessa anordningar utan vidlyftiga

ombyggnader och stora kostnader samt nedsättning av fartygens stridsvärde.

För vårt lands vidkommande torde man därför uteslutande vara hänvisad

till anskaffandet av hangarfartyg. Av nu befintliga typer av hangarfartyg

vore givetvis den med start- och landningsdäck försedda den mest

ändamålsenliga, men på grund av att fartyget måste givas mycket stora

dimensioner, bleve anskaffningskostnaderna jämväl synnerligen stora. Hen

mindre och billigare hangarfartygstypen, försedd med katapulter och startdäck,

torde därför vara den enda, som kunde ifrågakomma. Denna typ vore

emellertid i stort sett oprövad, om ock anordningarna för flygplanens utskjutande

medelst katapult och för start från däck på senare tider i några

mariner kommit till användning med till synes goda resultat.

Kustflottan torde i varje fall i och för sina flygstridskrafters operationer

icke kunna undvara stödet av kustflygstationer och depåfartyg, vilka sålunda

alltid måste finnas.

Det syntes flygstyrelsen tydligt, att särskilda åtgärder måste vidtagas för

att på ett effektivt sätt fylla kustflottans permanenta behov av vissa omedelbart

tillgängliga luftstridskrafter — i första hand artillerieldledningsplan.

Enär styrelsen emellertid icke haft tillfälle att från grunden följa det nu

föreliggande förslaget till hangarkryssare, kunde styrelsen ej i detalj yttra

sig om de föreslagna anordningarnas lämplighet.

Då emellertid av vad ovan sagts framginge, att hangarkryssaren endast i

viss utsträckning torde fylla sina uppgifter som moderfartyg för flygstridskrafter,

syntes man ej böra förutsätta, att den dessutom skulle avses för

minutläggning eller andra uppgifter och sålunda även fylla uppgifter, som

eljest påvilade kryssare. Ur flygsynpunkt torde ett hangarfartyg icke böra

samtidigt avses för andra, flygtjänsten ovidkommande uppgifter.

Under alla förhållanden syntes det emellertid flygstyrelsen nödvändigt,

att ifrågavarande fartyg erliölle sådan fart, att det kunde följa kustflottan

vid dess förflyttningar.

Med anledning av de från myndigheternas sida framförda erinringarna

gentemot den av de sakkunniga förordade hangarkryssartypen har inom

marinförvaltningens ingenjöravdelning uppgjorts ett modifierat förslag till

hangarkryssare, och hava vederbörande myndigheter anmodats att däröver

avgiva yttrande.

Marinförvaltningen har, efter samråd med chefen för marinstaben och högste

befälhavaren över Tcustjlottan, i sådant hänseende anfört följande.

Med hänsyn till de olika uppgifter, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle tilldelas hangarkryssaren och varemot myndigheterna i sina avgivna

yttanden över sagda förslag icke haft något att erinra, syntes det ändamals

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. Maj:ts proposition nr 145.

enligt, att hangarkryssaren vid konstruktionens utarbetande erhölle större

sjöduglighet än den skulle få, därest det av de sakkunniga framlagda förslaget

följdes. Det vore enligt myndigheternas uppfattning icke nödvändigt

att bereda flygplanen uppställning ombord inom fast hangar. Denna omständighet

öppnade möjlighet att utforma fartyget efter mera normala linjer än

enligt det ursprungliga förslaget; och hade så skett i det nu remitterade.

För att hålla fartygets storlek och kostnad inom samma ram, som av de

sakkunniga angivits för hangarkryssaren, hade visserligen antalet flygplan

måst minskas från 12 till 8, och startdäck hade icke kunnat anordnas, men

å andra sidan hade ett flertal fördelar vunnits.

Samtliga flygplan kunde enligt det nya förslaget uppställas fullt startberedda,

under det att enligt föregående förslag icke mindre än 10 av de

12 planen måste uppställas med nedmonterade vingar. Härigenom hade en

stor vinst nåtts med avseende på flygplanens stridsberedskap.

Vidare hade samtliga flygplan kunnat uppställas på samma däck som

katapulterna och mycket nära dessa, varigenom de enklare och snabbare

kunde transporteras till katapulterna än enligt det första förslaget. Vid

uppgörandet av detta hade icke förelegat sådan kännedom om katapultkonstruktioner

som nu, varför startdäck ansetts behövligt, men vore detta behov

icke längre lika framträdande.

A det nu föreslagna fartyget kunde, samtidigt med att alla flygplanen

medfördes, ett större antal minor ombordtagas än enligt det första förslaget.

Slutligen måste det nya förslaget med avseende på fartygets sjöduglighet

anses vida överlägset det första; och med denna större sjöduglighet följde

större säkerhet för att flygplanen kunde framföras till den plats, där de

skulle starta.

På grund av de fördelaktigare linjer, som fartyget erhållit, hade farten

kunnat ökas från 27 till 29 knop, artilleriet hade kunnat givas en uppställning,

som fördubblade dess effektivitet i bredsida, och torpedbestyckning

hade kunnat inrymmas i fartyget. Till följd av dessa förhållanden hade

fartyget ernått betydligt större möjlighet än enligt det första förslaget att

skydda sig självt mot anfall, vilket innebure en stor fördel, icke minst med

hänsyn till utnyttjandet av de ombord medförda flygplanen.

På grund av vad nu anförts förordade marinförvaltningen, att den föreslagna

hangarkryssaren utformades i huvudsak med ledning av det remitterade

förslaget.

Flygstyrelsen har beträffande det senast uppgjorda förslaget till hangarkryssare

anfört, att detta förslag genom den högre farten, den betydligt

ökade sjövärdigheten och den mer koncentrerade uppställningen av såväl

artilleribestyckning som flygplan, vilka senare nu uppställts lätt tillgängliga

på endast ett däck, ur såväl flygsynpunkt som synpunkten av stridsvärde i

allmänhet innebure en avsevärd förbättring gent emot de sakkunnigas förslag,

vilken mer än uppvägde förlusten av startsträcka å däck. Med hänsyn

till det minskade antalet flygplan, som enligt det nya förslaget kunde

s. 38 Kontrollera mot PDF

Sjöstyrkornas

sammansättning

och därmed

sammanhängande

årskvot.

De sakkunniga.

38 Kungl. Meliss proposition nr 145.

ombord medföras, ansåge sig flygstyrelsen dock böra understryka önskvärdheten

av att vid nykonstruktion av pansarskepp av Sverige-typ eftersträvades

möjlighet att ombord uppställa flygplan.

I det föregående hava de särskilda fartygsslagen och fartygstyperna behandlats

var för sig. Jag kommer nu att redogöra för de sakkunnigas yttrande

och förslag i vad avser den ändamålsenligaste sammansättningen av

sjöstyrkorna under den av de sakkunniga inledningsvis angivna förutsättningen,

att flottan skall vidmakthållas vid den styrka och effektivitet, densamma

enligt 1925 års försvarsbeslut avsetts att erhålla. Härutinnan anföra

de sakkunniga:

Då, såsom av det följande framginge, de sakkunniga icke hade ansett erforderligt

att föreslå någon nybyggnad för lokalstyrkorna, komme undersökningen

att huvudsakligen inriktas på lcustjlottans sammansättning. Härvid

bortsåges från de för kustflottan erforderliga depåfartygen. För dessas vidkommande

krävdes nämligen icke någon ersättningsbyggnad i egentlig bemärkelse,

utan behovet av sådana fartyg ansåges kunna tillgodoses genom användande

av äldre fartyg, å vilka för ändamålet nödvändiga omändringar

blivit vidtagna.

Då, på sätt inledningsvis framhållits, 1925 års beslut rörande sjöförsvarets

ordnande måste betraktas såsom normerande i avseende å omfattningen av

det uppdrag, som tilldelats de sakkunniga, hade det synts de sakkunniga

angeläget att i möjligaste mån taga hänsyn till de krav på kostnadsbegränsningar,

som nämnda beslut från statsmakternas sida finge anses innebära. Det

hade därför också synts de sakkunniga vara av vikt att välja en sådan metod

för sin undersökning, att de ekonomiska konsekvenserna av en viss angiven

sammansättning av kustflottan, i vad de berörde ersättningsbyggnaden, komme

att framstå så tydligt som möjligt.

Grundvalen för sjö vapnets hela organisation utgjordes av flottans fartygsbestånd.

Förutsättningen för att denna grundval skulle bliva så fast som

möjligt vore, att en planmässigt ordnad, kontinuerlig förnyelse av fartygsmaterielen

komme till stånd. Härigenom vunnes önskvärd stabilitet i fråga om

sjöförsvarets utgifter ävensom i personalorganisationen och i arbetsförhållandena

på varven samt möjlighet att genom praktisk tillämpning ständigt

tillgodogöra sig fartygsbyggnadsteknikens framsteg. Därtill komme, att besparingar

i fartygsbyggnadskostnaderna kunde ernås, genom att omfattningen

av fartygsbyggandet i god tid preciserades.

Kostnaden för fartygsbeståndets förnyelse borde beräknas efter vissa livslängder

för de olika fartygstyperna och så långt möjligt utgå med jämnt

fördelade årsanslag. Särskilda omständigheter, såsom av den rådande marinpolitiska

situationen eller andra orsaker betingat påskyndande av byggnadsverksamheten,

ävensom teknikens utveckling eller inträffande prisfluktuationer,

kunde visserligen föranleda variationer i det årliga anslaget, men så länge

organisationen i sin helhet ägde statsmakternas godkännande, borde ett med

hänsyn till hela kostnaden för fartygsbeståndets förnyelse fixerat genom
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

snittsbelopp — flottans totala årskvot — vara att med säkerhet påräkna för

flottans ersättningsbyggnad.

För beräknandet av den totala årskvoten bleve det nödvändigt att fixera

huvuddragen av den sammansättning av flottan, som man avsåge att slutligen

vinna och uppehålla. Visserligen måste man räkna med att eu sådan plan

för sammansättningen av flottan på grund av ändrade förhållanden behövde

tid efter annan revideras, men genom uppgörandet av en dylik plan erhölles

otvivelaktigt en betydligt fastare utgångspunkt för ett till viss tid begränsat

nybyggnadsprogram, än vad fallet skulle bliva, därest man inskränkte sig

till att undersöka, vilka fartyg som i första hand borde ersättas, och lämnade

frågan om ersättandet av de övriga befintliga fartygen helt öppen.

Den totala årskvoten utgjorde därför det tillförlitligaste måttet på de ekonomiska

konsekvenser, som en viss sammansättning av flottan medförde beträffande

ersättningsbyggnaden.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets

ordnande hade också dåvarande chefen för försvarsdepartementet medelst

angivande av den totala årskvoten antytt kostnaderna för kustflottans vid

makthållande vid viss angiven sammansättning. Förnyelsen av den kustflotta,

varmed man, utgående från det då befintliga fartygsbeståndet, i nämnda

proposition räknat, skulle sålunda, med tillämpning av dittills vedertagna

principer i fråga om fartygens livslängder, fordra ett ärligt anslag (årskvot)

av 11060 000 kronor, under förutsättning att ersättningsbyggnaden skedde

fartyg för fartyg efter varje fartygs då innehavande typ. Toge man emellertid

hänsyn till att ersättningsbyggnaden i stället borde avse fartyg, som

mera än de dittillsvarande vore anpassade efter utvecklingen på ifrågavarande

område, skulle årskvoten uppgå till 13 425 000 kronor. Ökades livslängderna

med ett visst antal år, komme årskvoten att uppgå till 11 160 000 kronor.

Den del av totala årskvoten, som belöpte sig på ett visst i sammansättningsplanen

ingående fartyg, bleve, såsom förut nämnts, beroende, förutom

av nybyggnadskostnaden, även av det antal år (den livslängd), varunder fartyget

beräknades kunna kvarstå såsom fullt tjänstdugligt i flottan. Livslängden

hos fartygen inverkade sålunda högst betydligt pa årskvotens storlek. I en

lighet med erhållna direktiv hade de sakkunniga därför underkastat frågan

om fartygens livslängd en ingående prövning.

På de sakkunnigas föranstaltande hade marinöverdirektören och chefen för

marinförvaltningens ingenjöravdelning i detta ämne verkställt utredning och till

de sakkunniga inkommit med yttrande, vilket såsom bilaga fogats vid de sakkunnigas

betänkande. Marinöverdirektören hade därvid skärskådat ifrågavarande

problem dels ur synpunkten av skeppsbyggnads- och vapenteknikens

ständigt skeende utveckling (fartygens modernitet), dels ock i avseende å fartygens

förslitning (materielens uthållighet). Helt naturligt måste, framhölle marinöverdirektören,

livslängden, sedd ur den förra synpunkten, sättas betydligt

kortare än sedd ur den senare. Ingen marin torde heller bestämma livslängderna

å sina fartyg enbart med hänsyn till fartygens modernitet. Yad

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

angingc materialens uthållighet, funne marinöverdirektören de tekniska erfarenheterna

visa, att materielen — även om densamma underhölles på ett fullt

tillfredsställande sätt vad beträffade pansarskepp och kryssare förlorat sin

ursprungliga motståndskraft, då fartygen nått en ålder av 20—25 år, och att

25 år måste anses såsom en mycket hög ålder. Med den hållfasthetssäkerhet,

för vilken dessa fartyg konstruerats, skulle man ej kunna anse dem

vara ägnade för sin krävande tjänst längre än 20—22 år. Beträffande övervattenstorpedfartygen

hade erfarenheten givit vid handen, att redan 10—15

år torde få anses vara en betydande livslängd, samt att 18 år måste anses

såsom den längsta tid, ett sådant fartyg kunde beräknas vara på ett betryggande

sätt motståndskraftigt nog att fullfölja förekommande tjänst i kustflottan.

Undervattensbåtarnas livslängd borde enligt marinöverdirektörens mening

sättas något kortare än jagarnas.

För egen del ville de sakkunniga beträffande fartygens livslängd göra följande

uttalande. Med hänsyn till utvecklingen av den militära tekniken

under världskriget syntes man kunna antaga, att därest ej nya krigiska konflikter

eller oväntade nya förhållanden inträffade, den närmaste framtiden ej

skulle komma att uppvisa samma hastiga utveckling på ifrågavarande område,

som agt rum under den senast gångna tiden. Beaktas borde också, att ett i

övrigt gott fartyg i många fall kunde, trots jämförelsevis hög ålder, i viss mån

moderniseras genom förändringsarbeten eller införandet av nykonstruktioner

i dess utrustning. Därtill komme, att det av ekonomiska hänsyn torde vara

nödvändigt att beträffande vår flotta avstå från att såsom grund för fartygens

livslängd uppställa fordran på beständigt förefintlig full modernitet

hos våra fartyg.

De sakkunniga ansåge därför, att vid bestämmandet av de livslängder, som

borde tillmätas våra fartyg, huvudvikten måste läggas på materielens uthållighet.

Därvid borde givetvis de av marinöverdirektören framhållna synpunkterna

beaktas, men hänsyn borde även tagas till den uthållighet, som vår

nuvarande fartygsmateriel visat sig i verkligheten besitta, trots att densamma

varit utsatt för en kraftig påfrestning och förslitning under den

fleråriga neutralitetsvakten under världskriget. Med stöd av dessa erfarenheter

hade de sakkunniga funnit fog för att beträffande vissa fartygsslag

räkna med en något större livslängd än som hittills ansetts lämpligt. Därvid

förutsattes emellertid, dels att för materielens underhåll nödiga anslag stode

till förfogande, dels ock att materielen icke komme att utsättas för en

hai dåre påfrestning, än vad som orsakades av ordinära fredsrustningar.

Nedanstående sammanställning visade de livslängder, vilka de sakkunniga

ansett sig kunna räkna med, samt såsom jämförelse de livslängder, som,

efter marinmyndigheternas hörande, i 1924 års försvarsproposition angivits

såsom de normala.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

41

Fartygsslag

N o

m a 1 1

i v 8 1 ä

n g d

enligt 1924 års proposition

enligt de sakkunnigas förslag

I kust- • flotta

I lokal- styrkor

Summa

I kust- flotta

I lokal- styrkor

Summa

Pansarskepp..............................

20

10

30

24

12

36

Kryssare ..................................

20

10

30

20

10

30

Jagare .....................................

16

8

24

20

5

25

Vedettbåtar ..............................

—

—

—

16

8

24

Undervattensbåtar.....................

12

6

18

14

4

18

Hangarkryssare ........................

—

—

—

30

—

30

Hangarkryssaren hade på grund av sina speciella uppgifter och egenskaper

ansetts böra tillhöra kustflottan under hela sin livslängd.

Någon livslängd hade icke angivits för motortorpedbåtar eller för depåfartyg,

då nämligen för dessa fartyg stora variationer kunde inträffa, beroende

på respektive fartygs tillstånd.

Tillämpades vid årskvotens uträknande de av de sakkunniga för kustflottans

fartyg förutsatta livslängderna, ävensom för varje typ i det föregående omnämnd

anskaffningskostnad, skulle de olika under de sakkunnigas överläggningar

diskuterade fartygstyperna betinga en årskvot, som framginge av nedanstående

sammanställning.

Fartygstyp

Anskaffnings-

kostnad

kr.1)

Livslängd i

kustflottan

år

o

Årskvot

(avrundad)

kr.

Pansarskepp .......................................

27 300 000

24

1 138 000

Kryssare typ A c:a.............................

23 800 000

20

1 190 000

» » B » ........................

19 500 000

20

975 000

1 16 000 000

20

800 000

\ 17 300 000

20

865 000

Jagare ...........................................

6 940 000

20

347 000

Vedettbåt ........................................

1 300 000

16

81 000

Undervattensbåt typ A ........................

4 390 000

14

314 000

» »B ...

3 280 000

14

234 000

Hangarkryssare..................................

16 500 000

30

550 000

Med hänsyn till de krav på kostnadsbegränsning, som 1925 års försvarsbeslut

från statsmakternas sida finge anses innebära, hade det vid bedömandet

av frågan om den sammansättning av kustflottan, som borde ligga till grund

för ersättningsbyggnaden, varit erforderligt att inom en begränsad kostnadsram

söka åstadkomma en styrka och effektivitet hos flottan, motsvarande

den, som flottan enligt 1925 års försvarsbeslut avsetts att erhålla. Olika

alternativ hade därvid varit under övervägande. Samtliga dessa hade upptagit

pansarskepp, jagare, vedettbåtar, undervattensbåtar och hangarkryssare.

*) Häri inginge jämväl den jämförelsevis betydande kostnad, som anskaffandet av till respektive

fartygs bestyckning hörande utredningar av artilleri-, torped- och minammunition medförde.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Såsom av det föregående framginge, hade de sakkunniga varit ense därom, att

nämnda fartygsslag borde ingå i kustflottan.

De sakkunniga hade också ingående prövat förslag, enligt vilka jämväl

med 15 cm kanoner bestyckade kryssare (av utvecklad typ C) skulle ingå i

kustflottan. Bland annat hade under de sakkunnigas överläggningar förordats,

att 2 dylika kryssare skulle upptagas i sammansättningsplanen, varvid, särskilt

av kostnadshänsyn, antalet pansarskepp skulle beräknas till allenast 3

och antalet jagare till 6.

Beträffande antalet pansarskepp i kustflottan hade de sakkunniga redan

i det föregående antytt vådan av att minska detta under det antal av 4, som

enligt grunderna för 1925 års försvarsbeslut avsetts skola däri ingå, ävensom

framhållit, hurusom ett antal av 4 pansarskepp möjliggjorde operationer

i två grupper med därav följande fördelar.

Antalet jagare hade inom varje division sedan lång tid tillbaka, liksom ock

enligt 1925 års försvarsbeslut, förutsatts lämpligen böra vara 4. Ovannämnda

förslag skulle medföra, att i kustflottan komme att ingå två divisioner jagare

med vardera endast 3 fartyg. Divisionens ofta förekommande uppträdande

i två grupper skulle därigenom omöjliggöras. Visserligen skulle de 2 kryssarna

kunna vara av värde såsom stöd för jagarna, men de kunde icke avses

att operera i division med dessa.

Vidare hade framhållits vikten av att inom den ovannämnda ramen för

kustflottans sammansättning icke splittra flottans styrka på för många olika

fartygsslag, varigenom fullständiga divisionsförband icke skulle erhållas av

de olika slagen. Genom ett färre antal fartygsslag men med fulltaliga divisioner

skulle kustflottan vinna uti enhetlighet och erhålla större fasthet uti

organisationen, omständigheter som vore av stor betydelse för flottans effektivitet.

Det tillskott i stridsvärde, som de två kryssarna skulle medföra,

skulle därför icke kunna uppväga den förminskning i stridsvärde, som uteslutandet

av ett pansarskepp och två jagare skulle innebära.

Med hänsyn till dessa skäl, och sedan de sakkunnigas militära ledamöter

förklarat sig bestämt avråda ovannämnda förslag, hade detsamma icke vidhållits.

De sakkunniga hade därefter enat sig om att förorda, att en division

pansarskepp, bestående av 4 fartyg, och två divisioner jagare, vardera bestående

av 4 fartyg, borde ingå i kustflottan. Däremot hade de sakkunniga

från sitt förslag uteslutit kryssare. Detta hade kunnat ske även av den

anledningen, att den hangarkryssare, som i det följande föresloges skola ingå

i kustflottan, borde kunna åtminstone delvis övertaga vissa av kryssarnas uppgifter,

dels beträffande spaningstjänsten genom att underlätta flygstridskrafternas

samverkan med kustflottan, dels ock vad anginge minutläggning.

Antalet vedettbåtar i kustflottan föresloges till 8, fördelade på två divisioner.

I fråga om antalet undervattensbåtar hade de sakkunniga enat sig om att

föreslå 9, varav eu division om 3 båtar skulle vara av typ A och två divisioner,

vardera om 3 båtar, av typ B. I ett par av de av de sakkunniga

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

prövade alternativen hade ett något större antal undervattensbåtar upptagits.

De sakkunniga hade emellertid med hänsyn till kravet på begränsning

av kostnaderna ansett sig böra förorda endast ovannämnda antal.

Av kostnadshänsyn hade även ett inom de sakkunniga framställt förslag

om upptagande i planen av 2 hangarkryssare frånfallits, och de sakkunniga

föresloge, att i kustflottan borde beräknas ingå endast ett sådant fartyg.

I kustflottan borde dessutom ingå 2 depåfartyg (för ändamålet omändrade

äldre fartyg), av vilka det ena borde avses för kustflottans undervattensbåtar

och det andra för de kustflottan tilldelade flygplan, vilka icke kunde baseras

på hangarkryssaren.

De sakkunniga funne sig sålunda böra föreslå, att följande organisationsplan

för kustflottan, i vad avsåge de egentliga stridsf ar tygen, lades till grund

för ersättningsbyggnaden:

Fartygsslag

Antal

Livslängd i

Kostnad

per fartyg

milj. kr.

Årskvot

milj. kr.

kustflotta

lokal-

styrkor

Pansarskepp ..........................................

4

24

12

27-30

4-550

Jagare ...................................................

8

20

5

6''94

2-776

Yedettbåtar ........................................

8

16

8

Iso

0*650

Undervattensbåtar, typ A........................

3

14

4

4''89

0-941

» » B..............

6

14

4

3 88

1-406

Hangarkryssare.......................................

1

30

—

16-50

0’5 50

Summa årskvot

10-873

De sakkunniga överginge härefter till att undersöka, huru de loJcalstyricor,

vilka enligt vad förut framhållits borde avses för vissa områden längs våra

kuster, lämpligen borde vara sammansatta.

Till en början syntes böra fastslås, att lokalstyrkornas uppgift vore av utpräglad

sekundär natur i jämförelse med den roll, som tillkomme kustflottan.

Deras huvudsakliga uppgift bleve att övervaka vissa viktiga skärgårdsområden

samt att ombesörja den för sjötrafiken behövliga minsvepningen.

Härtill komme uppgiften att, i den mån krafterna det medgåve,

samarbeta med i närheten opererande delar av kustflottan i syfte att från

denna avlasta en del omsorger för bevakningen av basområdet, skyddandet

av medförda trängfartyg, anordnandet av belysning och utprickning av farleder,

minsvepning m. m. Lokalstyrkorna kunde på detta sätt ofta utgöra

en värdefull förstärkning åt kustflottan i vad anginge tjänsten invid den

egna kusten.

I det stora hela måste man på grund av nödvändigheten av att i första

hand tillgodose kustflottan vid ersättningsbyggnaden avstå från att anskaffa

särskilt för lokalstyrkorna avsedda stridsfartyg. Lokalstyrkorna borde alltså

framdeles, liksom för närvarande vore fallet, huvudsakligen bestå av fartyg,

som dit överförts från kustflottan, samt i övrigt utfyllas med bestyckade

handelsfartyg. I lokalstyrkorna avsåges örlogsfartygen att kvarstå, så länge

de vore skickade för de begränsade uppgifter, som tillkomme dessa sjöstyrkor.

De sakkunniga hade i det föregående yttrat sig beträffande den tid, de

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

olika fartygsslagen ansåges kunna tjänstgöra i respektive kustflotta och lokalstyrkor.

Med den sammansättning, som kustflottan skulle innehava enligt de sakkunnigas

förslag, och med tillämpning av föreslagna livslängder, skulle i

lokalstyrkorna, sedan organisationen varit gällande erforderlig tid, komma

att ingå följande från kustflottan överförda stridsfartyg, nämligen

2 pansarskepp,

2 jagare,

4 vedettbåtar,

1 undervattensbåt, typ A, och

2 undervattensbåtar, typ B.

Enligt vad de sakkunniga framhållit i samband med undersökningen av

de olika fartygsslagens värde för vår flotta, borde ett fåtal motortorpedbåtar

ingå i lokalstyrkorna såsom mönsterbåtar. Detta antal föresloges till 2.

Därjämte borde 1 depåfartyg (för ändamålet omändrat äldre fartyg) tilldelas

lokalstyrkornas undervattensbåtar, vilket i likhet med kustflottans depåfartyg

borde hänföras till de i det följande omförmälda reservfartygen.

Den enligt 1925 års försvarsbeslut förefintliga materielreserven skulle omfatta

dels vissa äldre från sjöstyrkorna överförda stridsfartyg, dels även övnings-

och logementsfartyg, vilka icke vore hänförliga till kategorien stridsfartyg.

Materielreservens fartyg skulle i regel vara upplagda.

Emellertid erfordrades det för övningarnas rätta bedrivande, att ett icke

ringa antal av materielreservens fartyg årligen hölles rustade, varför dessa

fartyg icke ständigt kunde vara upplagda. De sakkunniga ansåge för den skull,

att fartyg, som enligt nuvarande bestämmelser hänfördes till materielreserven,

lämpligen borde erhålla den gemensamma benämningen reservfartyg, samt att

dessa fartyg borde indelas i två grupper, nämligen sådana, som avsåges för

övningar, och ständigt upplagda fartyg.

Till den förstnämnda av dessa grupper borde hänföras skeppsgossefartygen,

fartyg för militärsjömätning, vissa vedettbåtar, avsedda att tjänstgöra såsom

kustflottans trängfartyg m. m., logementsfartyg, ävensom de depåfartyg, vilka

avsåges att ingå i kustflottan och lokalstyrkorna. Nu nämnda fartyg borde

underhållas för övningsändamål och rustas för övningar enligt rustningsplanerna.

Ständigt upplagda borde — i likhet med vad i 1925 års försvarsbeslut förutsatts

— sådana äldre stridsfartyg vara, vilka befunnits böra avföras ur

sjöstyrkorna men dock icke ansetts böra utrangeras, emedan de vid behov

skulle, eventuellt efter ganska omfattande iståndsättningsarbeten, kunna antingen

ersätta skadade eller förlorade fartyg eller ock eljest bliva av ett visst

värde för försvaret. Dylika fartyg borde endast nödtorftigt underhållas. Yad

beträffade undervattensbåtar, borde dock underhållet vara tillfredsställande, så

länge ackumulatorbatterierna befunne sig i användbart skick.

Beservfartygens uppdelning, på sätt som ovan föreslagits, gåve en fastare

utgångspunkt för beräkning av den del av underhållsanslaget, som avsåges för

dessa fartyg.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

(tangering av fartyg borde liksom hittills i varje särskilt fall beslutas

av Kungl. Maj:t och bero på varje fartygs tillstånd.

Vid mobilisering borde sjöstyrkorna, i likhet med vad som förutsatts i

1925 års försvarsbeslut, tillföras ett flertal s. k. hjälpfartyg, vilka tillhandaliölles

från handelsflottan och frivilliga motorbåtskåren. Nämnda kår deltoge

jämväl i vissa av flottans fredsövningar.

I det föregående hade de sakkunniga behandlat frågan om sjöstyrkornas

sammansättning med hänsyn tagen till flottans uppgift att förhindra mot

oss riktade fientliga företag över havet. Det gällde härefter att undersöka,

huruvida flottan, sammansatt på sätt de sakkunniga föreslagit, kunde fylla de

krav, vilka kunde komma att ställas på densamma i och för upprätthållandet av

neutralitetsvakt. Såsom förut framhållits, kunde för denna uppgift flottans

fartyg tagas i anspråk, oberoende av om de tillhörde kustflottan, lokalstyrkorna

eller materielreserven.

Under världskriget hade, som i det föregående ävenledes nämnts, för

erforderliga patrullerings-, konvojerings- och eskorteringsuppdrag i främsta

rummet använts flottans mindre fartyg. Ett stort antal av dem hade dock,

på grund av ringa deplacement och fåtalig besättning, åtminstone i hårt

väder och vintertid, varit föga lämpade att utföra denna tjänst, en olägenhet,

som man i någon mån sökt avhjälpa genom att avse flera fartyg för ett

och samma uppdrag.

Den sammansättning av sjöstyrkorna, som de sakkunniga i det föregående

förordat, innebux-e visserligen efter genomförd organisation en betydande

minskning av antalet torpedfartyg och vedettbåtar i jämförelse med det antal

sådana fartyg, som under världskriget stått till vårt förfogande, men de föreslagna

fartygen vore betydligt mera sjödugliga och försedda med större besättningar

än de dåvarande, vadan de i regel torde kunna uppträda vart

för sig.

Härtill komme, att vårt flygväsende, som under världskriget varit alltför

litet utvecklat för att kunna i avsevärd mån bidraga till en kontinuerlig bevakning

av våra kustvatten, numera torde i stor utsträckning kunna samverka

med flottans fartyg för upprätthållandet av neutralitetsvakt. Flygplanen

torde sålunda kunna utföra ständiga rekognosceringar längs kusten och vid

behov tillkalla sjöstridskrafter, vilka borde finnas i beredskap å vissa centrala

punkter längs våra kuster. Därest handelssjöfarten ordnades på lämpligt sätt

i avseende å tid och vägar, torde det antal lätta fartyg, som enligt de sakkunnigas

förslag avsåges att ingå i sjöstyrkorna, vara tillräckligt att motsvara

rimliga anspråk även med avseende på sjöfartens direkta skydd. För speciella

ändamål syntes jämväl bevärade handelsfartyg kunna användas.

Med stöd av vad sålunda framhållits ansåge de sakkunniga, att den sammansättning

av våra sjöstyrkor, som i det föregående föreslagits, gjorde flottan

väl lämpad att jämväl fylla de uppgifter, som neutralitetsskyddet ställde på

densamma.

Beträffande den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av sjöstyrkorna

har marinförvaltningen anfört följande.

My tidigheterna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

I likhet med de sakkunniga funne marinförvaltningen, att kostnaden för

fartygsbeståndets förnyelse måste beräknas efter vissa livslängder för de

olika fartygstyperna och så långt möjligt utgå med jämnt fördelade årsanslag,

fixerade till ett genomsnittsbelopp, som med säkerhet måste vara att

påräkna för flottans ersättningsbyggnad. Endast härigenom kunde ett planmässigt

genomförande av byggnadsprogrammet säkerställas. Men det vore

även nödvändigt, att beräkningen av årskvoten för ersättningsbyggnaden

baserades på livslängder, som kunde påräknas, utan att flottans styrka reducerades,

genom att fartygen bleve omoderna eller ej längre kunde utsättas

för den aktiva tjänstens påfrestningar. I detta hänseende funne ämbetsverket

— med hänvisning till de synpunkter, som framlagts i den de sakkunnigas

betänkande bilagda utredningen angående krigsfartygs livslängder

— att de sakkunniga gått längre än som vore tillrådligt för att med säkerhet

kunna bibehålla kustflottan vid önskvärd effektivitet, samt hölle före,

att livslängderna borde hava bibehållits vid de i 1924 års försvarsproposition

angivna. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av en sådan

minskning av de av de sakkunniga föreslagna livslängderna samt under förutsättning,

att fullt tillräckliga anslag funnes tillgängliga för omsorgsfullt

underhåll av materielen, ansåge sig marinförvaltningen icke böra påyrka

någon minskning av de livslängder, som lagts till grund för beräkning av

nu föreliggande ersättningsbyggnadsprogram.

Den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av kustflottan gåve,

såvitt förhållandena för närvarande kunde överblickas, i stort sett det bästa

möjliga utbyte av den starkt begränsade årskvoten. Marinförvaltningen

förutsatte emellertid vidtagandet av de jämkningar beträffande vissa fartygstyper,

som av ämbetsverket förordats, varjämte ämbetsverket icke ansåge

sig utan vidare kunna ansluta sig till den angivna proportionen mellan de

båda olika typerna undervattensbåtar. Enligt marinförvaltningens uppfattning

torde nämligen behovet av torpedundervattensbåtar under ett sjökrig

vara större än behovet av kombinerade torped- och minundervattensbåtar,

och ville ämbetsverket erinra om att den i propositionen nr 50/1925 skisserade

kustflottan upptoge 6 torpedundervattensbåtar och 3 minundervattensbåtar.

Enär emellertid tillräcklig erfarenhet beträffande den senare typens

värde och användbarhet ännu icke kunde anses hava vunnits, funne ämbetsverket

det icke för närvarande vara möjligt att helt binda sig vid den föreslagna

proportionen, utan förutsatte, att denna i framtiden komme att avvägas

med ledning av efter hand vunnen ytterligare erfarenhet.

Vad därefter anginge den av de sakkunniga beräknade årskvoten för ersättningsbyggnaden

till kustflottan, borde först erinras därom, att vid ett

konsekvent genomförande av byggnadsplanen och fasthållande vid de föreslagna

livslängderna den angivna årskvoten bleve fullt normerande för det

genomsnittsbelopp, som årligen erfordrades för fartygsbeståndets förnyelse,

utan att kustflottans styrka och effektivitet reducerades, först sedan byggnadsprogrammet

hunnit genomföras så långt, att ersättningsbyggandet för

föråldrade fartyg kommit in i normala förhållanden. Till dess så blivit

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 145.

fallet, vore det på grund av uteblivna ersättningsbyggnader nödvändigt att

tillämpa en högre årskvot, om icke de årliga ersättningskostnaderna vid en

senare tidpunkt skulle växa till ett än högre belopp.

Högste befälhavaren över histflottan har anfört, att en kustflotta, sammansatt

enligt de sakkunnigas förslag, givetvis efter genomförd organisation

vore av värde, men det kunde ej förnekas, att antalet enheter inom varje

fartygsslag vore ringa. Kustflottan skulle vara beredd att operera på haven

utanför vår 1 300 nautiska mil långa kust. Man måste beräkna, att några

fartyg befunne sig på översyn, andra måste förutsättas ligga under reparation

efter lidna skador, och på så sätt kunde hela antalet enheter aldrig

samtidigt påräknas. Det jämförelsevis ringa antalet enheter bunde operationerna,

och flottan måste hållas samlad. Önskvärda eller för framgång

betydelsefulla detacheringar för särskilda uppdrag kunde då ej ske, och i

övrigt funnes ej den frihet i val av rörelse, som ett större antal fartyg medgåve.

I samma män som kustflottan blivit förminskad till sitt fartygsbestånd,

måste den för operationers utförande kunna påräkna alla sina krafter

och på den grund frigöras från bevakning och skydd av de stora skärgårdsområden

längs våra kuster, som utgjorde basområden för kustflottan, och

till vilka lokalstyrkorna skulle fördelas. Det vore riktigt, att lokalstyrkorna

ej finge menligt inverka på kustflottans sammansättning, men de syntes

hava större betydelse än vad de sakkunniga tillmätt dem, ej minst genom

uppgiften att hålla områdena fria från fientliga mineringar. Lokalstyrkorna

innehölle enligt 1925 års organisation 35 stridsfartyg (utom depåfartyg), under

det att för lokalstyrkorna efter genomförande av de sakkunnigas organisation

kunde avses allenast 13 fartyg (likaledes utom depåfartyg), ett antal, som

icke läte sig ändamålsenligt fördelas till fyra från varandra vitt skilda skärgårdsområden.

Uppdelningen kunde ej drivas för långt, och i verkligheten

komme vissa basområden att bliva utan lokalstyrka. Högste befälhavaren

insåge emellertid, att i detta sammanhang icke någonting kunde åtgöras för

dessa styrkor, men vid framtida utredningar borde de bättre tillgodoses.

Större vikt än förut måste också läggas på hjälpfartygens organisation.

I fråga om de av de sakkunniga beräknade livslängderna har högste befälhavaren

över kustflottan anfört, att ökningen av livslängderna i kustflottan

vore en allvarlig åtgärd, vilken medförde, att denna vår viktigaste

sjöstyrkas genomsnittliga effektivitet minskades, varjämte tillgången till

fartyg för lokalstyrkorna betänkligt nedginge. De av de sakkunniga föreslagna

livslängderna överskrede även avsevärt dem, som i allmänhet gällde

inom de ledande marinerna. Världskriget hade medfört en sådan teknisk

utveckling, att starka skäl förelåge att ersätta krigsfartyg, som färdigställts

före eller under kriget, tidigare än som beräknats, d. v. s. att förkorta deras

livslängder. Inför ett val mellan utvägen å ena sidan att genomföra förbättrade

fartygstyper, å den andra att behålla lägre livslängder stannade

man för de förbättrade typerna. Om de sakkunnigas livslängder nu måste

läggas till grund för byggnadsprogrammet, kunde de dock ej få betraktas

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Ersättnlngs
byggnads
program.

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

som bindande för framtiden, ty mycket oväntat kunde inträffa på skeppsbyggnadsteknikens

område, och det kunde för övrigt visa sig, att vissa fartyg

icke besutte den nu beräknade uthålligheten.

Högste befälhavaren över kustflottan har vidare anfört, att han vore av

den uppfattningen, att kryssaren icke borde uttränga något av de fartyg,

som upptagits i de sakkunnigas sammansättningsplan, men tillförandet till

de sakkunnigas program av en kryssare vore i hög grad erforderligt och

synnerligen värdefullt samt läte sig förena med fasthållandet av utgångspunkten,

att programmet gällde omsättning av 1925 års flotta. Likaledes

ansåge högste befälhavaren det vara önskvärt, om antalet vedettbåtar kunde

ökas från det av de sakkunniga föreslagna antalet 8 till 12.

Slutligen har högste befälhavaren över kustflottan, i likhet med marinförvaltningen,

uttalat någon tvekan beträffande den av de sakkunniga föreslagna

proportionen mellan torpedundervattensbåtar samt kombinerade torped-

och minundervattensbåtar. Sedan den första divisionen av det senare

slaget blivit färdigställd, borde det enligt hans mening stå öppet att antingen

skrida till byggandet av nästa division enligt vad de sakkunniga

tänkt sig, eller ock bygga divisionens båtar såsom enbart torpedundervattensbåtar.

Flygstyrelsen bär framhållit, att det skulle vara av stor fördel, därest i

stället för ett enda hangarfartyg tvenne, om ock något mindre sådana, anskaffades.

Genom en sådan uppdelning av flygstridskrafterna — såväl flygplan

som depå — skulle dessas sårbarhet väsentligen minskas. Härtill

skulle komma den avsevärda fördelen, att flygstridskrafterna lättare kunde

följa flottformationernas skiftande gruppering i bredd och djup.

Den i de sakkunnigas betänkande förutsatta livslängden för hangarkryssaren,

30 år, syntes flygstyrelsen alltför hög, särskilt då flygmaterielens tekniska

utveckling under en så lång tidsperiod kunde komma att ställa helt

nya fordringar på ett dylikt fartyg.

Jag övergår nu till att redogöra för det ersättningsbyggnadsprogram, som de

sakkunniga utarbetat på grundval av den av dem framlagda planen för sjöstyrkornas

organisation. Härutinnan hava de sakkunniga anfört följande.

Såsom redan framhållits, förutsatte de sakkunniga, att ersättningsbyggnaden

i första hand borde gälla kustflottan, och de sakkunniga hade i anslutning härtill

intagit den principiella ståndpunkten, att någon nybyggnad av fartyg ej

borde ske enbart för lokalstyrkomas räkning. Härvid vore dock att märka, att

då motortorpedbåtar icke ansetts böra ingå i kustflottan, de såsom mönsterbåtar

i lokalstyrkornas sammansättning upptagna båtarna av ifrågavarande typ icke

framdeles kunde ersättas genom överföring av dylika båtar från kustflottan,

utan borde de vid framdeles skeende utrangering eventuellt ersättas genom

nybyggnad. Med hänsyn till den tveksamhet, som syntes råda beträffande

motortorpedbåtars värde för våra förhållanden, ävensom till den hastiga utveckling,

som ägde rum inom motortekniken, ansåge emellertid de sakkunniga,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts proposition nr 145.

att frågan om ersättningsbyggnad för dessa båtar, vilka droge en relativt

ringa anskaffningskostnad, icke nu borde avgöras utan upptagas till prövning,

först då de för närvarande befintliga båtarna skulle utrangeras.

De sakkunniga ansåge alltså, att det program för ersättningsbyggnad för

flottan, som det här gällde att uppgöra, helt borde inriktas på att giva Icustjlottan

den sammansättning, som denna sjöstyrka enligt de sakkunnigas

mening borde äga.

Yid uppgörandet av ett ersättningsbyggnadsprogram, som avsåges att förverkligas

under en viss tidsperiod, borde vid bestämmandet av denna periods

längd en lämplig avvägning ske. Å ena sidan borde nybyggnaden icke planeras

för så lång tid, att man på grund av den tekniska utvecklingen å här

ifrågavarande område riskerade, att planen under utförandet komme att visa

sig icke vara ändamålsenlig. A andra sidan måste emellertid beaktas, att

perioden borde omfatta så lång tid, att nybyggnaden kunde planmässigt ordnas

och därmed förenade, ytterst betydande såväl organisatoriska som ekonomiska

och tekniska fördelar vinnas.

Ett övervägande av dessa synpunkter hade givit vid handen, att det program,

som de sakkunniga hade att framlägga för ersättningsbyggnaden, lämpligen

borde omfatta en tidsperiod av 10 år.

Vid uppgörandet av ifrågavarande program vore den ekonomiska ramen

bestämd av den genomsnittliga årskvot, som borde utgå, för att flottans

förnyelse skulle kontinuerligt kunna äga rum och vapnets effektivitet därigenom

upprätthållas. Emellertid torde den minskning i totala kostnader

för försvaret, som avsetts att vinnas med 1925 års försvarsbeslut, först så

småningom under loppet av några år kunna ernås. Statsfinansiella hänsyn

manade därför till särskild återhållsamhet i fråga om utgifterna för fartygsbyggande

under de närmaste åren. Med utgångspunkt från att anslaget till

ersättningsbyggnad för flottan borde under den 10-årsperiod, som ersättningsbyggnadsprogrammet

avsåges att omfatta, i medeltal utgå med den

av de sakkunniga beräknade årskvoten, ansåge därför de sakkunniga, att

periodens första del borde belastas förhållandevis mindre än periodens

senare del. Indelades perioden i två lika långa skeden, skulle sålunda under

periodens första hälft årligen utgå ett anslag, något understigande årskvoten,

under det att periodens andra hälft i stället årligen skulle belastas

med ett i motsvarande mån ökat anslag.

Vid en sådan uppdelning av byggnadsperioden hade hänsyn även tagits

till den tveksamhet — grundad på ovissheten i fråga om utvecklingen av

sjöstridskrafterna inom oss närliggande stater — som utövat ett stort inflytande

på försvarsrevisionens förslag, och åt vilken också under de sakkunnigas

överläggningar givits uttryck, särskilt vid behandlingen av frågan om

pansarskeppen.

Med utgångspunkt från den ovan antydda fördelningen av kostnaderna

inom 1 O-årsperioden torde vid bestämmandet av vilka fartygsbyggnader, som

borde verkställas under nämnda periods respektive skeden, hänsyn böra tagas,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 124 höft. (Nr 145.) 322 27 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

förutom till den önskvärda blivande sammansättningen av kustflottan, jämväl

till åldern och tillståndet hos flottans nuvarande fartyg, så att nybyggnaden

i första hand inriktades på de fartygsslag, med avseende å vilka föråldringen

och förslitningen fortskridit längst.

Nedanstående sammanställning gåve en ledning vid bedömandet av vilka

fartygsslag, som med hänsyn till hög ålder närmast vore i behov av nybyggnader.

Fartygsslag

Nuvarande

antal i

kustflottan

Antal av kustflottans nuvarande fartyg, som

nedanstående år överskridit föreslagen livs- längd (hänsyn tagen till nu pågående ny- byggnader)

1933 j 1938

Pansarskepp....................................

4

1

1

Kryssare.........................................

5

4

5

Jagare............................................

8

4

6 b

Torpedbåtar...................................

8

8

8

Undervattensbåtar...........................

7

1

4

Vedettbåtar ....................................

7

7

7

Det framginge av denna sammanställning, att av de fartygsslag, som enligt

de sakkunnigas förslag avsåges att även framdeles ingå i kustflottan, i första

hand jagare och vedettbåtar borde ifrågakomma vid ersättningsbyggnad. Därnäst

komme undervattensbåtarna i åtanke. Med hänsyn till önskvärdheten

av att snarast bereda kustflottan tillfälle till ett bättre utnyttjande av flygstridskrafter

hade de sakkunniga ansett, att även den nya hangarkryssaren

borde färdigställas under byggnadsperiodens första hälft.

De i kustflottans pansarskeppsdivision ingående fartygen av Sverige-typ

vore förhållandevis nya. Kompletteringen av denna division hade de sakkunniga

ansett kunna anstå till byggnadsperiodens andra skede. Intill dess

ett pansarskepp av den av de sakkunniga förordade typen färdigställts,

måste sålunda pansarskeppet Oscar II, trots sin höga ålder, alltjämt

avses att ingå i kustflottan. Då ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten

för ett pansarskepp toge lång tid att utföra, hade dock de sakkunniga

ansett, att medel till bestridande av kostnaderna för dessa arbetens verkställande

borde stå till förfogande redan under periodens första skede. Härigenom

skulle pansarskeppets byggande kunna påbörjas omedelbart vid andra

skedets början, och ytterligare uppskov med kompletterandet av pansarskeppsdivisionen

undvikas.

Med stöd av vad ovan framhållits och utgående från att den 10-årsperiod,

vilken ersättningsbyggnadsprogrammet skulle omfatta, uppdelades i två skeden,

vartdera om 5 år, föresloge de sakkunniga följande ersättningsbyggnadsprogram:
-

*) Härav 2, som överskrede livslängden under 1938

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Öl

Under första skedet.

F artygsslag

Antal

Kostnad per fartyg

kr.

Summa kostnad

kr.

Hangarkryssare ..............................

1

16 500 000

16 500 000

Jagare........................................

2

6 940 000

13 880 000

Vedettbåtar .......................; . .

4

1 300 000

5 200 000

Undervattensbåt, typ A ..................

1

4 390000

4 390 000

Undervattensbåtar, typ B .................................

2

3 280 000

Summa

6 560 000

46 530 000

Utförande av ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten för ett

pansarskepp ...................

Summa

100 000

46 630 000

Under andra skedet.

Fartygsslag

Antal

Kostnad per fartyg

Summa kostnad

kr.

kr.

Pansarskepp.......................

i

27 200 000 >)

27 200 000

Jagare.................. ..............

2

6 940 000

13 880 000

Vedettbåtar...-......................

4

1 300 000

5 200 000

Undervattensbåtar, typ B...................................

4

3 280 000

13120 000

Summa

59 400 000 |

Med utgångspunkt från att kustflottan skulle innehava den sammansättning,

som de sakkunniga i det föregående föreslagit, skulle ett genomförande

av ovan preciserat ersättningsbyggnadsprogram medföra en successiv minskning

av det antal kustflottans fartyg, som överskridit livslängden. Nedanstående

sammanställning avsåge att närmare belysa detta förhållande.

F artygsslag

Antal fartyg i

kustllottan enligt

de sakkunnigas

organisationsplan

Antal fartyg i kustflottan, som

nedanstående år överskridit

livslängden

1933

1938

Pansarskepp .......................................

4

1

Jagare ................................................

8

2

2 !)

Vedettbåtar.........................

8

4

_

Undervattensbåtar.....................

9

_

Hangarkryssare ............................ ,...

1

—

—

Det ersättningsbyggnadsprogram, som av 1924 års riksdag godkänts,

omfattade byggandet av 2 jagare, 2 torpedundervattensbåtar och 2 motortorpedbåtar

för en sammanlagd kostnad av 23 720 000 kronor. Av 1924—1926

års riksdagar hade för ändamålet anvisats sammanlagt 16 200 000 kronor, vadan

för programmets slutförande erfordrades anvisandet av ytterligare 7 520 000

*) Under första skedet fallande ritningskostnader m. m. (lOO 000 kronor) frånriiknade.

2) överskrede 1938.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

kronor. Programmet borde givetvis, såsom också syntes hava avsetts vid beslutet

om 1925 års försvarsordning, så snart som möjligt avslutas, varför

dessa medel enligt de sakkunnigas mening borde utgå under budgetåret

1927—1928.

Att härutöver belasta 1927—1928 års budget med hela eller ens någon

större del av den beräknade årliga kostnaden för den ersättningsbyggnad,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma till stånd under första

skedet av 10-årsperioden, syntes av statsfinansiella skäl icke böra ifrågasättas.

Emellertid syntes starka skäl tala för att realiserandet av det av de sakkunniga

föreslagna ersättningsbyggnadsprogrammet åtminstone i viss mindre

omfattning borde taga sin början redan under nästkommande budgetår.

För att arbetarstammen å flottans varv i Karlskrona skulle kunna bibehållas

vid nuvarande antal erfordrades bland annat, att nybyggnad av fartyg

därstädes kontinuerligt påginge. Enligt från marinförvaltningen inhämtad uppgift

komme arbetet å de under byggnad varande undervattensbåtarna icke

att helt täcka varvets behov av nybygge för budgetåret 1927—1928, utan

erfordrades igångsättandet av nytt bygge av fartyg redan under loppet av

nämnda budgetår. Efter att hava inhämtat marinförvaltningens åsikt i ärendet

ansåge de sakkunniga, att detta bygge lämpligast borde bestå i påbörjandet

av en undervattensbåt av typ A, till vilken i huvudsak samma ritningar som

för de under byggnad å Karlskrona varv varande undervattensbåtarna Draken

och Gripen kunde komma till användning. Enligt vad marinförvaltningen

meddelat, erfordrades för ändamålet en medelsan visning å riksstaten för budgetåret

1927—-1928 av 300000 kronor.

Med nybyggnadsverksamheten i allmänhet sammanhängde ock möjligheten

att upprätthålla driften vid torpeddepartementet å Karlskrona örlogsvarv, i

det att de torpeder, som inginge i nybyggda fartygs torpedutredningar, tillverkades

vid departementets torpedverkstad. Eu ekonomisk drift av denna

verkstad fordrade enligt uppgift från marin förvaltningen en årlig nybeställning

av minst 30 st 53 cm torpeder, och hade marinförvaltningen i sin skrivelse

den 27 augusti 1926 angående regleringen av sjöförsvarets utgifter för

budgetåret 1927—1928 hemställt om anvisande av ett särskilt extra anslag

av 300 000 kronor, för att under sagda budgetår skulle kunna igångsättas

tillverkning av nämnda antal torpeder.

Emellertid torde något sådant särskilt extra anslag icke behöva ifrågakomma,

därest av de medel, som erfordrades för genomförandet av de sakkunnigas

ersättningsbyggnadsprogram, för budgetåret 1927—1928 anvisades —

förutom nyssnämnda belopp, 300 000 kronor, för påbörjandet av byggandet

av en undervattensbåt av typ A — ytterligare 300 000 kronor för påbörjandet

av 30 st torpeder, avsedda att ingå i utredningarna till icke blott den nämnda

undervattensbåten utan jämväl till övriga fartyg, som vore föreslagna till nybyggnad

under första byggnadsskedet. De sakkunniga ville emellertid framhålla, att

de torpedutredningar, som beräknats ingå i nybyggnadskostnaderna för nu

nämnda fartyg, icke omfattade ett så stort antal torpeder, som svarade mot en

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

53

årlig nybeställning av 30 torpeder under tiden intill utgången av nyss

nämnda skede. Med hänsyn till angelägenheten av att snarast möjligt få

till stånd ett nöjaktigt minimiförråd av 53 om torpeder, ansåge de sakkunniga,

att, hur än torpedtillverkningen framdeles komme att anordnas, denna tillverkning

dock till en början borde bedrivas i nyss angiven omfattning.

Härigenom kunde även den nuvarande arbetsstyrkan bibehållas. De sakkunniga

ansåge därför, att medel för påbörjandet av 30 st torpeder avsedda

att ingå i torpedutredningarna för de under första byggnadsskedet till nybyggnad

föreslagna fartygen borde inberäknas i nybyggnadsanslaget för

budgetåret 1927—-1928.

Slutligen borde ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten redan under

nästkommande budgetår utföras beträffande de nya fartygstyper, som de sakkunniga

föreslagit till nybyggnad under det första 5-årsskedet. Då dessa

arbeten toge rätt lång tid att utföra, skulle nämligen ett uppskjutande av

desamma betyda ett försenande av flottans förnyelse, som icke kunde anses

tillrådligt. För ifrågavarande arbetens utförande erfordrades enligt marinöverdirektörens

uppgift omkring 40 000 kronor.

De sakkunniga ansåge alltså, att de medelsanvisningar, som krävdes dels för

avslutande av 1924 års nybyggnadsprogram, dels för genomförande av de

sakkunnigas ersättningsbyggnadsprogram, borde fördelas sålunda:

å budgetåret 1927—1928, för slutförande av 1924 års program 7 520 000

kronor samt för påbörjande av de sakkunnigas program (300000 + 300 000 4- 40 000=) 640 000 kronor eller tillsammans 8160 000 kronor;

å budgetåren 1928—1933, kostnaderna för fullföljande och slutförande av

de sakkunnigas program, i vad avsåge första byggnadsskedet, sammanlagt

45 990 000 kronor, fördelade med en femtedel å varje år eller med 9198 000

kronor per år; samt

å budgetåren 1933—1938 kostnaderna för utförandet av de sakkunnigas

program, i vad avsåge andra byggnadsskedet, sammanlagt 59 400 000 kronor,

fördelade med en femtedel å varje år eller med 11 880 000 kronor per år.

Under budgetåren 1928—1938 skulle sålunda för flottans ersättningsbyggnad

komma att utgå ett belopp av (45 990 000 + 59 400 000 =) 105 390 000 kronor

eller således i genomsnitt per budgetår 10 539 000 kronor.

Då de sakkunniga ansett det vara av stor vikt, att föreslagna ersättningsbyggnader

skulle kunna utföras å flottans varv åtminstone i den utsträckning,

som erfordrades för att arbetarstammen å varven skulle kunna bibehållas, hade

de sakkunniga av marinförvaltningen begärt uppgift om varvens möjligheter

i nu berört avseende. Marinförvaltningen hade efter verkställd utredning

meddelat, att å flottans varv i Stockholm lämpligen skulle kunna

byggas fartyg av den av de sakkunniga föreslagna vedettbåts-typen. Några

mindre förarbeten å varvet vore visserligen erforderliga för utförandet av

dylik nybyggnad, men skulle härför behövliga medel kunna inräknas i

blivande nybyggnadsanslag, i all synnerhet om mer än ett fartyg komme att

byggas å detta varv. Å flottans varv i Karlskrona skulle med nu befintliga

anordningar kunna byggas såväl undervattensbåtar som vedettbåtar av de

s. 54 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

utav de sakkunniga föreslagna typerna. Dessutom kunde å varvet byggas

jagare av den föreslagna typen, därest några mindre förarbeten i fråga om

varvsutrustningen komme till utförande, för vilkas vidtagande dock ej någon

extra medelsanvisning erfordrades.

Ersättningsbygget syntes i största möjliga utsträckning böra utföras av

kronans varv för att möjliggöra vidmakthållandet av en med hänsyn till såväl

mobiliseringsbehovet som fredsbehovet tillräcklig arbetarstam. Genom

utförande av dylika nybyggnadsarbeten uppehölles också den tekniska färdigheten.

Omfattningen av ersättningsbyggnaden medgåve ändock, att den privata

skeppsbyggnadsindustrien och mekaniska verkstadsindustrien tillfördes arbeten,

som kunde bidraga till uppehållandet av deras drift och verksamhet.

Marinförvaltningen har i fråga om det av de sakkunniga sålunda framlagda

ersättningsbyggnadsprogrammet anfört följande.

De av de sakkunniga angivna synpunkterna för bestämmande av längden

av den tidsperiod, för vilken ersättningsbyggnadsprogrammet borde uppgöras,

biträddes av marinförvaltningen. Ämbetsverket hölle emellertid före,

att man för att helt kunna överblicka konsekvenserna av ett byggnadsprogram

helst borde planlägga detta för en tidsperiod, som motsvarade den

största livslängden för de i kustflottan ingående fartygstyperna, d. v. s. enligt

de sakkunnigas beräkningssätt 24 år. En för en så lång tidsperiod

uppgjord byggnadsplan uteslöte icke möjligheten att vid bestämmandet av

de i varje ny 5-årsperiod ingående fartygsbyggnaderna vidtaga de mindre

ändringar, som påkallades av krigsfartygsmaterielens utveckling och vunnen

erfarenhet samt kunde inrymmas inom den av statsmakterna beslutade kostnadsramen

för hela ersättningsbyggnadsplanen. Först genom en sådan planläggning

säkerställdes en fullt tillfredsställande fördelning av årsanslagen

samt vunnes de därmed förenade, ytterst betydande såväl organisatoriska

som ekonomiska och tekniska fördelar, vilka de sakkunniga framhÖlle såsom

beaktansvärda vid bestämmande av byggnadsperiodens längd.

Då emellertid de sakkunniga föreslagit, att ersättningsbyggnadsprogrammet

skulle omfatta en tidsperiod av 10 år, samt med ledning av de i kustflottan

för närvarande ingående fartygens ålder bedömt vilka fartygsslag,

som med hänsyn till hög. ålder vore i behov av ersättning under den föreslagna

byggnadsperioden 1928—1938, ansåge sig marinförvaltningen böra inskränka

sig till att närmare granska de sakkunnigas program för ersättningsbyggnaderna

under denna period, uppdelad i två skeden, innefattande

åren 1928—1933 och 1933—1938. Mot de sakkunnigas förslag, att i första

hand jagare och vedettbåtar borde ifrågakomma vid ersättningsbyggnaden,

hade marinförvaltningen intet att erinra, men ansåge sig härjämte böra

framhålla önskvärdheten av att ersättningsbyggnaden av jagarna påskyndades,

så att vid det senare skedets slut, 1938, ersättningsfartyg för de

båda jagare, k rångel och Wachtmeister, som detta år enligt de av de sakkunniga

beräknade livslängderna skulle utgå ur kustflottan, funnes färdiga

att insättas i deras ställe. Vidare ville ämbetsverket framhålla, att det —

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

55

med hänsyn till den nuvarande i kustflottan ingående pansarskeppsdivisionens

heterogenitet, så länge pansarskeppet Oscar II kvarhölles i kustflottan

— varit önskvärt, därest möjlighet därtill funnits, att igångsätta ersättningsbyggnaden

för detta fartyg i så god tid, att detsamma kunnat vara

färdigt för tjänst år 1931, då nämnda pansarskepp uppnådde den ålder, då

fartyget ej längre borde kvarhållas i kustflottan.

I anslutning till vad marinförvaltningen förut anfört rörande proportionen

mellan de båda typerna av undervattensbåtar ville ämbetsverket framhålla,

att då det av de sakkunniga föreslagna ersättningsbyggnadsprogrammet för

undervattensbåtar, varom beslut nu borde fattas, endast avsåge komplettering

av de under byggnad varande undervattensbåtarna Draken och Gripen

med den tredje för divisionen erforderliga torpedundervattensbåten

samt dessutom byggande av två kombinerade torped- och minundervattensbåtar

av den utav de sakkunniga förordade typen, inverkade detta icke på

möjligheten att, om så befunnes önskvärt, under andra byggnadsskedet

eventuellt vidtaga justering av förhållandet mellan antalet torpedundervattensbåtar

samt kombinerade torped- och minundervattensbåtar.

Ehuru marinförvaltningen, såsom förut nämnts, funnit de sakkunnigas

förslag giva anledning till vissa erinringar, ansåge dock ämbetsverket, att

förslaget såsom helhet betraktat vore väl ägnat att vidmakthålla flottan

— speciellt kustflottan — vid den styrka, densamma enligt 1925 års försvarsbeslut

avsetts att erhålla. Marinförvaltningen tillstyrkte därför bifall

till de sakkunnigas förslag.

Chefen för marinstaben har anmält, att han intet hade att erinra mot den

av de sakkunniga föreslagna lösningen av den dem förelagda frågan.

Högste befälhavaren över kustflottan har såsom ett allmänt omdöme om de

sakkunnigas ersättningsbyggnadsprogram uttalat, att därest medlen för ersättningsbyggnaden

bestämdes till i medeltal 10 539 000 kronor om året under

här ifrågavarande tioårsperiod, han ansåge, att denna summa bäst kömrne

till användning, genom att ersättningsbyggnaden skedde med de fartygstyper

och till det antal av varje typ, som av de sakkunniga föreslagits.

En förskjutning från andra till första byggnadsskedet av ersättningsbyggnaden

för pansarskeppet Oscar II ansåge högste befälhavaren dock vara i

hög grad önskvärd. Enligt de sakkunnigas förslag skulle medel för denna

ersättningsbyggnad börja anvisas först under budgetåret 1933—1934. Det

nya pansarskeppet torde under sådana förhållanden icke kunna inträda i

kustflottan förrän 1938, då pansarskeppet Oscar II nått en livslängd av

31 år, eller 7 år mera än den av de sakkunniga föreslagna, utökade livslängden.

Under perioden 1928—1938 skulle enligt de sakkunnigas förslag byggas

ersättning för jagarna Ragnar, Yidar, Hugin och Munin. De fyra nya jagare,

som sålunda trätt i dessas ställe, skulle alltså tillika med jagarna

Wrangel, Wachtmeister, Nils Ehrensköld och O. H. Nordenskjöld bilda de

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

åtta jagare, som upptoges i kustflottan. Av dessa vore Wr angel och Wachtmeister

emellertid färdigställda under 1918 och borde sålunda med den av

sakkunniga föreslagna livslängden vara ersatta 1938. Ersättningsbyggnaden

för jagare under perioden hade på den grund bort omfatta 6 i stället för

4 jagare.

Personal-, De sakkunniga hava verkställt beräkningar angående vissa av de årliga

°underhålls^ kostnader å de ordinarie anslagen, som skulle komma att uppstå, därest

kostnader, de sakkunnigas förslag förverkligades.

De sak- Dessa beräkningar, vilka endast äro avsedda att giva ett ungefärligt bekunmga.

grepp om de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas förslag, hava

inskränkts till de viktigaste av de utgiftsposter, som direkt beröras av

nämnda förslag, nämligen utgifterna för personalens avlöning och naturaunderhåll

(beklädnad och bespisning), för flottans krigsberedskap och övningar

samt för fartygsmaterielens underhåll.

Till grund för dessa beräkningar hava lagts av de sakkunnigas militära

ledamöter uppgjorda organisations- och rustningsplaner.

Beträffande personalens avlöning och underhåll hava de sakkunniga i förevarande

hänseende anfört, bland annat, följande.

Då 1925 års försvarsordning bestämdes, torde man hava förutsatt, att i

den mån fartygstypernas förändring det påkallade, en kompletterande beräkning

av sjöstyrkornas personalbehov skulle komma till utförande i samband

med den kommande prövningen av ersättningsbyggnadsfrågan.

Emellertid vore ej heller det för landtjänsten nödvändiga framtida personalbehovet

ännu fullt klarlagt, och denna fråga torde erfordra en ytterligare

prövning i samband med behandlingen av de förslag, vilka nyligen avgivits

av de till förenkling av organisationen och förvaltningen å flottans stationer

och varv samt örlogsdepån i Göteborg tillkallade sakkunniga.

Bestämmandet av flottans personalstater kunde näppeligen slutgiltigt äga

rum, förrän denna behandling slutförts. Sedan detta skett, torde summan av

stationernas och den efter genomförd nyorganisation av sjöstyrkorna förefintliga

fartygsmaterielens personalbehov bliva vägledande för bestämmandet av

personalstaterna under loppet av den av de sakkunniga föreslagna 10-åriga

ersättningsbyggnadsperioden. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde härvid

i fråga om stampersonalen tillses, att icke inom någon personalgrupp utan

tvingande skäl företoges en ökning, som sedermera måste efterföljas av eu

minskning och tvärtom. Detta för att undvika ryckningar i personalorganisationen

med därav följande olägenheter såväl i fråga om personalens rekrytering

och fördelning till olika special tjänster som även beträffande utbildningsarbetets

ordnande.

Under nu angivna förutsättningar syntes en beräkning av personalbehovet

för sjöstyrkorna efter genomförd nyorganisation vara tillräcklig för bedömandet

av de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas organisations- och

nybyggnadsprogram i vad anginge personalens avlöning och naturaunderhåll.

Den skillnad mellan tillgång på och behov av personal för fredstjänstens

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

bestridande, som kunde uppkomma under byggnadstiden, kunde i viss mån

utjämnas med anlitande av övergångsstatens personal, och det minskade

behov av värnpliktiga, varmed de sakkunniga ansett sig kunna räkna, borde

i sinom tid föranleda ändrade bestämmelser i värnpliktslagen angående det

antal värnpliktiga, som skulle i fredstid tilldelas marinen.

I anslutning till vad som ovan anförts, hade de sakkunniga låtit verkställa

en beräkning av fartygens personalbehov vid mobilisering efter genomförd

nyorganisation av sjöstyrkorna, och överlämnades denna beräkning med särskild

hemlig skrivelse.

I avseende å dessa beräkningar borde bemärkas, dels att vissa av de sakkunniga

föreslagna fartygstyper vore större än förutvarande typer av samma

fartygsslag, dels att vissa tekniska förbättringar, såsom centralsikte, utökad

luftvärnsbestyckning och oljeeldning, inverkade på personalbehovet.

För bemannandet av de i planen för genomförd nyorganisation upptagna

fartygen skulle, med tillämpande av de i propositionen nr 50 till 1925 års

riksdag använda generella grunderna för beräknandet av personalbehovet för

kustflottans och lokalstyrkornas fartyg och med vederbörlig hänsyn tagen till

den inverkan, som förändringar i typerna och den tekniska utrustningen utövade,

erfordras en anslagsökning av omkring 270 000 kronor. Då emellertid

de sakkunniga funne det vara av vikt att så långt sig göra läte begränsa

kostnaderna för den nya marinorganisationen, hade de undersökt möjligheterna

att nedbringa bemanningskostnaderna och i detta syfte förutsatt vissa

begränsningar, som närmare framginge av nyssnämnda hemliga skrivelse. På

detta sätt hade det visat sig möjligt att nedbringa den efter fullbordad organisation

av sjöstyrkorna uppkommande merkostnaden för personalens avlöning

och naturaunderhåll från omkring 270 000 kronor till i runt tal 160 000

kronor.

I fråga om anslaget till flottans Jcrigsberedskap och övningar hava de sakkunniga

anfört, att den rustningsplan, som år 1925 lagts till grund för beräknandet

av detta anslag, syntes i det stora hela väl lämpa sig för våra

förhållanden även med den sammansättning av sjöstyrkorna, som av de sakkunniga

föreslagits. En jämförelse mellan kostnaderna för flottans krigsberedskap

och övningar enligt propositionen nr 50/1925 och motsvarande

kostnader med tillämpning av den utav de militära sakkunniga uppgjorda

rustningsplan, som avsåges att gälla efter genomförd nyorganisation, utvisade

en kostnadsökning efter den föreslagna organisationens genomförande

av 53 000 kronor för år räknat.

Slutligen hava de sakkunniga verkställt vissa beräkningar rörande kostnaderna

för fartygsmaterielens underhåll. Dessa beräkningar utvisa en ökning

av flottans underhållsanslag efter genomförd nyorganisation av 218 200 kronor

i förhållande till det i propositionen nr 50/1925 beräknade anslagsbeloppet,

omjusterat efter vissa i betänkandet närmare angivna grunder. De

sakkunniga hava emellertid framhållit, att de vid undersökningen av underhållsanslaget

särskilt bemärkt de relativt höga kostnaderna för fartygs ut
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

De sakkunnigas

hemställan

.

Departe
mentschefen.

58 Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

och ayrnstningar. En prövning syntes därför böra företagas för att utröna,

huruvida icke genom ändrade grunder i avseende på fartygens rustning vissa

sådana besparingar å underhållsanslaget kunde göras, att nyssnämnda kostnadsökning

reducerades.

De beräkningar rörande personal-, övnings- och underhållskostnader, som

av de sakkunniga framlagts, hava icke föranlett några erinringar från myndigheternas

sida i vidare mån, än att marinförvaltningen framhållit, att då

med dessa beräkningar endast avsetts att giva ett ungefärligt begrepp om

de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas förslag, de här lämnade

personal- och kostnadsuppgifterna icke finge anses vara bindande.

De sakkunnigas betänkande utmynnar i den hemställan, att Kungl. Maj:t

måtte, med framläggande för 1927 års riksdag av den utav de sakkunniga

uppgjorda planen för sjöstyrkornas organisation ävensom av det av de sakkunniga

utarbetade ersättningsbyggnaasprogrammet, föreslå riksdagen att

dels besluta, att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel, omfattande nybyggnad

av en hangarkryssare, två jagare, fyra vedettbåtar och tre undervattensbåtar,

skall äga rum under budgetåren 1927—1933, samt att under

samma tid skola utföras ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten

för ett pansarskepp, dels oek för flottans ersättningsbyggnad för budgetåret

1927—1828 anvisa ett extra reservationsanslag av 8 160 000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de sakkunniga utgått

ifrån, att vidmakthållandet av flottan vid den styrka och effektivitet, som

denna enligt 1925 års försvarsbeslut avsetts att erhålla, måste anses utgöra

den förutsättning, på vilken den av statsmakterna åsyftade utredningen i

ersättningsbyggnadsfrågan borde grundas. Jag biträder härutinnan de sakkunnigas

uppfattning.

För vinnande av planmässighet i ersättningsbyggnaden och för ernående

av en riktig uppskattning av det årliga genomsnittsbelopp, som kräves för

fartygsbeståndets förnyelse, hava de sakkunniga ansett erforderligt, att såsom

mål för byggnadsverksamheten fixeras en viss sammansättning av sjöstyrkorna,

i främsta rummet kustflottan. Ersättningsbyggnaden förutsättes

nämligen äga rum i första hand för kustflottan, under det att lokalstyrkornas

fartygsbestånd framdeles, liksom hittills varit fallet, avses att omsättas

huvudsakligen genom överföring av fartyg från kustflottan. Den såsom

önskvärd ansedda sammansättningen av kustflottan bliver därför i så

måtto utslagsgivande för behovet av nybyggnadsanslag, att det är med ledning

av anskaffningskostnaderna för de i kustflottan ingående fartygen,

ävensom av fartygens livslängd i kustflottan, som det för flottans förnyelse

erforderliga årliga genomsnittsbeloppet — flottans totala årskvot — bör beräknas.

Liksom de sakkunniga håller jag före, att man genom att sålunda

upprätta en plan för flottans ändamålsenliga sammansättning erhåller en

säkrare grundval för utarbetande av ett nybyggnadsprogram, än om man

inskränker sig till att undersöka, vilka fartyg, som under den närmaste tiden

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

böra ersättas, samt lämnar ersättningsbyggnadsfrågan i övrigt helt öppen.

Jag vill dock erinra därom, att — såsom även av de sakkunniga framhållits

— en dylik för sjöstyrkornas organisation uppgjord plan, som avses att

ligga till grund för en ersättningsbyggnadsverksamhet på lång sikt, med

sannolikhet behöver i anledning av ändrade förhållanden tid efter annan

revideras, samt att därav givetvis i sin tur kan bliva en följd, att jämkningar

befinnas böra vidtagas i det ursprungliga nybyggnadsprogrammet.

I fråga om flottans allmänna uppgifter hava de sakkunniga inledningsvis

angivit vissa synpunkter, mot vilka jag icke har något att erinra. De sakkunniga

hava därefter underkastat frågan om för våra förhållanden lämpliga

fartygsslag och fartygstyper en ingående undersökning samt uppgjort följande

plan för kustflottans sammansättning:

4 pansarskepp,

8 jagare,

8 vedettbåtar,

9 undervattensbåtar, därav 3 av typ A och 6 av typ B, samt

1 hangarkryssare.

Den årliga genomsnittskostnaden för omsättning av en sålunda sammansatt

kustflotta har med nuvarande priser beräknats till 10 873 000 kronor.

De sakkunniga hava härvid, såsom närmare framgår av vad förut anförts,

funnit sig kunna beträffande vissa fartygsslag räkna med något högre livslängder

än som hittills ansetts lämpligt.

Vad särskilt angår den av de sakkunniga föreslagna hangarkryssaren, har

den kombination av uppgifter, som avsetts för detta fartyg, synts mig lämplig.

Jag kan alltså icke dela flygstyrelsens uppfattning, att ifrågavarande

fartyg ej borde få avses jämväl för flygtjänsten ovidkommande uppgifter.

Med anledning av de erinringar, som från myndigheternas sida riktats

emot den av de sakkunniga förordade hangarkryssartypen, har, såsom förut

nämnts, inom marinförvaltningens ingenjöravdelning uppgjorts ett nytt förslag

till hangarkryssare, vilket i åtskilliga avseenden skiljer sig från det

tidigare framlagda förslaget. De huvudsakliga skiljaktigheterna mellan de

bägge förslagen framgå av de utav marinmyndigheterna och flygstyrelsen i

ämnet avgivna yttrandena, för vilkas innehåll redogörelse lämnats i det föregående.

Särskilt tillåter jag mig framhålla dels det senast uppgjorda förslagets

överlägsenhet i avseende å fartygets fart och sjöduglighet ävensom

därutinnan, att torpedbestyckning kunnat inrymmas i fartyget, dels ock den

enligt sistnämnda förslag avsedda lämpligare uppställningen av såväl flygplan

som artilleripjäser. Vid den granskning, jag underkastat ifrågavarande

bägge förslag, har jag i likhet med myndigheterna kommit till den uppfattningen,

att det senast framlagda förslaget är att förorda.

Såsom ett totalomdöme om den av de sakkunniga framlagda planen för

kustflottans sammansättning anser jag mig kunna uttala, att berörda organisationsplan,

såvitt nu kan bedömas, är väl lämpad att tjäna såsom grundval

för beräknandet av den för fartygsmaterielens förnyelse erforderliga årskvoten

samt för uppgörandet av ett ersättningsbyggnadsprogram för flottan.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Beträffande samtliga fartygstyper gäller härvid givetvis, såsom också av

myndigheterna framhållits, att det vid ifrågakommande nybyggnader bör i varje

särskilt fall noggrant undersökas, huruvida icke ytterligare förbättringar eller

av utvecklingen eljest betingade förändringar i avseende å vederbörande

fartygstyper kunna vidtagas inom ramen av den beräknade kostnadssumman.

Enligt vad marinförvaltningens och högste befälhavarens över kustflottan

yttranden giva vid handen, synes mig vidare den möjligheten icke vara utesluten,

att, efter det ytterligare erfarenheter på området vunnits, proportionen

mellan torpedundervattensbåtar samt kombinerade torped- och minundervattensbåtar

lämpligen befinnes i fortsättningen böra ändras därhän, att ett

större antal av undervattensbåtarna, än som av de sakkunniga föreslagits,

konstrueras såsom enbart torpedundervattensbåtar, dock med iakttagande av

att den beräknade kostnaden därigenom icke överskrides.

Vidkommande högste befälhavarens över kustflottan förslag om utökning

av det enligt de sakkunnigas organisationsplan i kustflottan ingående antalet

fartyg med en kryssare och fyra vedettbåtar, skulle härigenom, liksom

också genom det av flygstyrelsen förordade ersättandet av hangarkryssaren

med två dylika fartyg av mindre typ, uppstå en icke oväsentlig ökning av

den beräknade årskvoten, varför jag ej finner mig kunna biträda berörda

förslag.

Vad härefter angår de livslängder för olika slag av stridsfartyg, varmed

de sakkunniga ansett sig kunna räkna, hava visserligen från myndigheternas

sida uttalats betänkligheter mot den ökning av livslängderna, som

de sakkunnigas förslag innebär i jämförelse med hittills i sådant hänseende

tillämpade beräkningsgrunder. Med hänsyn till vad de sakkunniga i ämnet

anfört och under av dem angivna förutsättningar synas mig emellertid de

ökade livslängderna kunna läggas till grund för beräkningen av årskvotens

belopp.

Med den sammansättning av kustflottan, som av de sakkunniga föreslagits,

och med tillämpning av de utav dem förordade grunderna för beräknandet

av fartygsslagens livslängd i sjöstyrkorna skulle, sedan den avsedda organisationen

blivit fullt genomförd, antalet fartyg i lokalstyrkorna bliva jämförelsevis

ringa. Emellertid är att märka, dels att vart och ett av dessa

fartyg skulle komma att besitta ett avsevärt mycket högre stridsvärde och

betydligt större sjöduglighet än motsvarande i lokalstyrkorna nu ingående

enheter, dels ock att för fyllande av vissa på lokalstyrkorna ankommande

uppgifter bestyckade handelsfartyg kunna och böra tagas i anspråk. Med

avseende å sistberörda möjlighet att utfylla lokalstyrkorna får jag erinra

om de förbättringar i hjälpfartygsorganisationen, som otvivelaktigt kunna

genomföras tack vare tillkomsten av den nästlidet år antagna fartygsuttagningslagen.

Det ersättningsbyggnadsprogram, som framlagts av de sakkunniga, omfattar

en tidrymd av 10 år, räknat från ingången av budgetåret 1928—1929.

Jag bortser härvid från, att enligt de sakkunnigas förslag redan å riksstaten

för budgetåret 1927—1928 skulle anvisas medel, förutom för avslutandet av

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145. 61

den år 1924 beslutade ersättningsbyggnaden, jämväl för påbörjandet i viss

mindre utsträckning av det nya byggnadsprogrammet.

Emellertid hava de sakkunniga — bland annat med hänsyn till att den

minskning i totala kostnader för försvaret, som avsetts att vinnas genom

1925 års beslut i försvarsfrågan, beräknats först så småningom under loppet

av några år kunna ernås — funnit sig böra uppdela tioårsperioden i två

femårsskeden, varvid förutsatts, att under det första skedet skulle komma

att årligen utgå ett ersättningsbyggnadsanslag, något understigande årskvoten,

mot det att anslaget under det senare skedet skulle i ungefär motsvarande

grad ökas utöver årskvoten. Under första skedet skulle byggas

1 hangarkryssare, 2 jagare, 4 vedettbåtar, 1 undervattensbåt av typ A och

2 undervattensbåtar av typ B, varjämte för utförande av ritnings- och förberedande

konstruktionsarbeten för ett pansarskepp skulle anvisas ett belopp

av 100 000 kronor. Under andra skedet skulle byggas 1 pansarskepp, 2

jagare, 4 vedettbåtar och 4 undervattensbåtar av typ B.

Kostnaderna för flottans ersättningsbyggnad under budgetåret 1927—1928

samt under därpå följande 10 budgetår hava beräknats sålunda:

å nästkommande bugetårs riksstat dels för slutförande av 1924 års program

7 520 000 kronor, dels för påbörjande av en undervattensbåt 300 000

kronor, dels för påbörjande av torpedtillverkningen för i det nya ersättningsbyggnadsprogrammet

ingående fartyg 300 000 kronor, dels ock för ritnings-

och förberedande konstruktionsarbeten för nya fartygstyper 40 000

kronor, tillhopa 8160 000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet

beräknats i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,

för vart och ett av budgetåren 1928—1933 9 198 000 kronor samt

för vart och ett av budgetåren 1933—1938 11880 000 kronor.

Uppdelningen av byggnadsperioden i två skeden, på sätt de sakkunniga

föreslagit, är enligt min mening redan av förut omförmälda statsfinansiella

skäl till fullo motiverad. Såsom ytterligare skäl för den föreslagna uppdelningen

hava de sakkunniga angivit den tveksamhet, grundad på ovissheten

i fråga om utvecklingen av sjöstridskrafterna inom oss närliggande stater,

som utövade ett stort inflytande på försvarsrevisionens förslag och åt vilken

också under de sakkunnigas överläggningar givits uttryck, särskilt vid behandlingen

av frågan om pansarskeppen. Härutinnan ansluter jag mig till

de sakkunniga. Emellertid vill jag i detta sammanhang även erinra om den

tvekan, som vissa myndigheter i sina över de sakkunnigas betänkande avgivna

yttranden befunnits hysa, huruvida, sedan den första divisionen kombinerade

torped- och minundervattensbåtar färdigställts, ytterligare en division

sådana båtar bör byggas under det senare femårsskedet, eller om i

stället då bör byggas en division torpedundervattensbåtar. Jämväl vad de

hörda myndigheterna i nyssberörda avseende anfört finner jag värt beaktande.

Jag förutsätter därför, att före övergången till det senare byggnadsskedet

verkställes undersökning, som också av de sakkunniga antagits

bliva tid efter annan erforderlig, huruvida med hänsyn till utveck

lingens krav och då föreliggande förhållanden en revision av ersättnings
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

byggnadsprogrammet kan anses påkallad. Denna min ståndpunkt hindrar

mig icke att förorda förslaget i vad det avser utförande under första skedet

av förberedande ritnings- och konstruktionsarbeten för ett pansarskepp, varförutan

möjligheten att utföra det föreliggande byggnadsprogrammet jämlikt

de sakkunnigas förslag kunde äventyras.

Det av de sakkunniga förordade ersättningsbyggnadsprogrammet synes

i övrigt icke giva anledning till erinran. Byggnadsperiodens längd synes

lämpligt vald, likaså den inbördes ordning, vari de olika nybyggnaderna i

stort sett föreslagits att komma till utförande. Den utvidgning av byggnadsprogrammet

med ytterligare två jagare, som av marinförvaltningen och

högste befälhavaren över kustflottan ifrågasatts, kan jag däremot med hän*

syn till därmed förenade avsevärda kostnadsökningar icke tillstyrka.

Vad slutligen beträffar de beräkningar rörande personal-, övnings- och

underhållskostnader, som av de sakkunniga verkställts under förutsättning,

att den av dem förordade organisationen av sjöstridskrafterna förverkligades,

vill jag erinra därom, att med dessa beräkningar endast avsetts att giva ett

ungefärligt begrepp om de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas

förslag i avseende å de mera betydande årliga utgifterna för sjöförsvaret.

Vad de sakkunniga i detta sammanhang anfört angående möjligheterna att

reducera kostnaderna för sjökrigsmaterielens underhåll genom vidtagande av

ändringar i grunderna för fartygens rustning synes mig värt allt beaktande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel, omfattande

nybyggnad av en hangarkryssare, två jagare, fyra vedettbåtar och tre undervattensbåtar,

skall äga rum under budgetåren 1927—1933, samt att under

samma tid skola utföras ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten för

ett pansarskepp,

dels ock för flottans ersättningsbyggnad för budgetåret 1927—1928 anvisa

ett extra reservationsanslag av 8 160 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning sbyggnad för flottan. s. 1 i texten
  2. SU 1927:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning sbyggnad för flottan ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten