Sök i Ratio Lex

Med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag

142 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 138 av 142 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:241, Med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

1

N r 241.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelse

med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare

Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag; given Stockholms

slott den 22 mars 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen bemyndiga

Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält

och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa överenskommelse i enlighet

med härmed fogat förslag.

Under Hans Ma,j:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt 207 käft. (Sr 2M.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Ändringar i

LKAB:s

bolagsordning.

Luossavaara.

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ''(nedan

kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat ABGM) och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag, å andra sidan, hava

träffats avtal:

1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO;

2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB

och TGO;

3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och

LKAB;

4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO;

5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag;

6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO

samt

7) den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO.

Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden

efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,

har nu mellan Svenska staten, å ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,

för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.

§ 1.

Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra

de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga nr 1

utvisar, att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den 1

oktober 1927.

§ 2.

Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag

till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara

malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten från

sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nytt janderätts tidens

utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.

LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodo
-

#

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 241.

görande och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom

maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.

§ 3.

LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten

Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta

högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav

från Kiirunavaara 6.1 miljoner ton,

» Gellivare 2.5 » » ,

» Luossavaara 0.4 » » .

Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten må

''förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten

ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning

med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller de övriga

gruvfälten.

Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och

för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna

överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de under

en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade kvantiteterna

icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000) ton eller för

varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra stycket ovan

tillåtna årliga maximikvantiteten.

§ 4.

För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här

ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en krona

femtio öre för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad

malm dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september

1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som bortfraktas

under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.

Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen Svartön

Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den

slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning av

LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.

§ 5.

LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,

skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som

under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt bestämmelserna

i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan preferensoch

stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 sep
-

Malm
kvantiteter.

Royalty.

Vinstfördel
ning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Brytningens

anordnande.

Avskriv
ningar.

Upplåning.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

tember 1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75 öre

understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten tilldelas

stamaktierna.

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton

i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill

3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad den

belöper på överskjutande kvantiteter föi’delas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna.

§ 6.

LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. Vid*

brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet

för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna bästa

ekonomiska resultat.

För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och

liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten

såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter påbörjas

och utföras i god tid.

Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.

Om förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,

må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två av de

av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i

gott skick.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt

eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara och

Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana undersökningar,

i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom

hindras eller uppehälles.

§ 7.

LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning

å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärde. I övrigt

skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer.

Avvikelse från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga

de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

§ 8.

Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika förmånliga

villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv lämna

LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande

behov.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

5

§ 9.

Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse organisation.

äga att inom styrelsen utse ordförande ocli verkställande direktör. Vid

förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna

valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i hans

ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort bindande

tillsägelse om inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB, äga

de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse att utse

ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma,

som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör

för tiden efter inlösningsdagen.

I de fall, då hittills enligt bestämmelse i mom. 3, andra stycket, av

§ 12 i LKAB-.s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat

avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.

Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas

de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna valda

styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig om att begära, att

föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall

dock icke verka rubbning i fråga om den beslutanderätt, som enligt

gängse kutym bör tillkomma verkställande direktören.

Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de a\ preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två sty - relsesammanträden med minst en veckas mellanrum.

Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s

styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga

biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och hans biträden bestämmas

av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.

Mom. 3. LKAB:s handelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra

affärshandlingar skola, efter därom hos verkställande direktören framställd

begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna

och den i föregående moment omförmälde revisorn med

biträden.

Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme

är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer

än hälften av preferensaktiekapitalet.

Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,

Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå

(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda

styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKAB.s

tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes

vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan hinder från statens sida

för densamma att jämväl vara anställd hos TGO.

I avseende ä tiden för personalens anställning hos LKAB skall iakt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

tagas, att, därest staten enligt § 25 eller § 26 verkställer inlösen av TGO

tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med in- lösningsdagen uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex

månader efter det uppsägningen skett.

Mom. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla föl- jande:

a) Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets

eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,

som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamö- terna, bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning;

b) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från

dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av pre- ferensaktieägarna valda styrelseledamöterna förena sig om att vägra god- kännande av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens proto- koll angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för

försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.

Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av

preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vil- ken Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, avsluta försäljnings- avtal eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre

tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av

bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.

Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda sty- relseledamöternas godkännande driva annan verksamhet än som betingas

av innehållet i detta avtal.

Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostna- der skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamö- terna av LKAB:s styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,

som skall godkännas av Kungl. Maj:t.

Inlösen av

tonnage.

§ 10.

LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av

TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,

att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal

under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGO:s eget tonnage.

Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av preferens- aktieägarna utsedda styrelseledamöterna det påfordra.

Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes

genom värdering av skiljemän enligt skiljemannalagen:

Arrende.

§ 11.

TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från och

med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi

kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt med staten;

och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten såväl till nämnda

områden som ock till de områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som nu

innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med staten, allt så länge

bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare, Kiirunavaara och

Luossavaara malmfält och mot arrende- och övriga villkor överensstämmande

med dem, som innehållas i förenämnda, nu gällande kontrakt.

§ 12.

LKAB medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål. Utmål.

som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma

utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 13.

Med avseende å LKAB:s malmfraktning å järnvägen Svartön-Riksgränsen

skola gälla följande bestämmelser.

Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive Svarton

frakta den malm, som bolaget enligt % 3 äger bortfrakta från Kiirunavaara,

Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter per ton

A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.

a) malm från Kirunavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ...........................................

Kiruna—Svartön ..................................................

b) malm från Luossavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ...........................................

Kiruna—Svartön ...................................................

c) malm från Gellivare gruvfält

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ......

B) för tiden från och med 1 januari 1938

Kiruna—Riksgränsen ...........................................

Kiruna—Svartön ..................................................

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön

kronor 2: 6 4

» 3:4 8

» 3: 2 i

» 4: it

» 3:43

» 2: 7 5

» 3: o i

» 3: 8 5

» 3: 7 8

» 3: i o

Järnvägsfrakter.

Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt

ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik och

Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit 16

kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under

året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp

motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall

gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen

anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande

kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande

av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna respektive

Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive Svartön.- Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer än

lagt under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst 6,000,000 ton

till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1929 en kvantitet

av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst

2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000 ton,

varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till Svartön

samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst 7,000,000

ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.

Därest bolaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5

respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före

den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall

inträda.

Mom. 4. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den

transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med

största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda

månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess

egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda

lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma

grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för

vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och

enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid

nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens

storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän

enligt skiljemannalagen.

Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:

a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för

sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,

från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets för:

fogande för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets

förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid

av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för

övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.

I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under

tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit

lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av

därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av

annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget

vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt

under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt

bestämmelsen i föregående stycke.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan pa lossning samt för

transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande

fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per

dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar

sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.

Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar

av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget

få disponeras för den allmänna malmtrafiken., Kostnaden för dessa

vagnars underhåll bestrides av bolaget.

Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över

dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna

lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden

icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter

den angivna bärigheten.

Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag

staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant

medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsviadukter

samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter

till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.

Mom. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskuilskulle

till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas

återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna-Svartön.

§ 14.

Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen med FraUtiUågg.

bibanor till Malmberget och Koskuilskulle under något år från och med

den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens drift

och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte ränta å

nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande jämväl

alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön,

skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.

Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för

vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för

järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas

till underhåll och ersättning vid samma järnväg.

Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927 1937 beräknas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade

malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter fem

procent jämte 1/20 Procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton av

bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1 januari

1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent vid

en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men i övrigt på

nyss angivet sätt.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet

att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tillägget,

som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade kvantiteten

och 8,000,000 ton.

Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas

frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i

perioder, varav den första utgöres av åren 1927-1931, de sammanlagda

kostnads- och räntebelpppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I

och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget

icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder

belöpande frakttillägg, i den man detsamma motsvaras av belopp, varmed

inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit

summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock

att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i den

mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden

uppkommet dylikt överskott.

Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av

järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd räkning på frakttillägg

för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget

från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning

sker.

Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande

av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta

ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen

erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas,

om beloppet för tiden till återbetalningen behöft upplånas.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende

icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång, där det

gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det alltså

staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit bolagets

skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.

LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del av

räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa

beräkningarna av ffakttilläggen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 241.

11

§ 15.

Staten förbinder sig att icke, innan staten må hava begagnat sig av sin

lösningsrätt enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,

låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön-Riksgränsen

mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.

§ 16.

LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt Leveranser

äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gellivare och Luossa- lalj^frae

vaara, i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget

bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,

som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande

omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet i allmänhet

gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill 20 procent av

den kvantitet styckmalm med högst 0.0 3 procent fosfor och eljest intill 10

procent av den kvantitet av varje särskild malmsort, som bolaget bryter på

grund av detta avtal.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande

av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och

skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf

gälla följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av

malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000) ton

och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, varefter

leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda

leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än

etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående

år enligt denna paragraf levererat.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla

1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende

av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen

(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera

med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)

ton, minst två år och,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,

då leverans skall äga rum, samt

2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen

är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt

under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres.

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen

(200.000) ton, minst ett år,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Leveranser

från

Luo8savaara.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton, mins

två år,

där den skulle uppgå till sammanlagt fembundrafemtiotusen (550,000) ton,

minst tre år,

allt före det år, då leverans skall äga rum o. s. v„ med ett års höjning

i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen

(150,000) ton.

c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske, skall,

om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller högst O.ois

procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst O.03 procent

fosfor).

d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av

bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t

sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 17.

åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,

som i § 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,

ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till

vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton malm

från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller vid

årets brytning i dess helhet.

Rörande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla

följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av

malm enligt denna paragraf äger ruin, högst femtiotusen (50,000) ton.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av

tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill tjugutusen (20,000)

ton sammanlagt om året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med

mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)

ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det

år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän

två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga

allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts preposition Nr 241.

skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med

rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt

biträde.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat

än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,

varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

fattningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,

så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare

mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets

samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.

§ 18.

Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det Mertamm.

bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, om Mertainens

Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den. därmed förenade

försåtjningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade

kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för

Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar

allt för rörelsen erforderligt kapital.

Mom. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag

må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning

a) att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året brutits

för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd afbrytning

av intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton, av den brutna malmen

må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,

b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig

försäljningsprovision,

c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad avsättning

till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen

nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm, som levereras

för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.

§ 19.

Mom. 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm frän de Grängesberg.

Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma

efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse

under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten erlägga

ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25 procent

av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver den stadgade

maximikvantiteten blivit exporterad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Mom. 2. TGO utfäster sig, att av den kvantitet, som TGO enligt

mom. 1 eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten

överlåter sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton

årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid

årets brytning i dess helhet.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,

som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande

garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt

denna paragraf gälla följande.

a) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av tiden

för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen (50,000) ton

sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera med

mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före

det år, då leverans skall äga rum.

b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg

med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under föregående

år minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ombordbringning.

c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av

TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant

fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 1918

tillkommet företag för järn eller ståltillverkning inom landet eller för efter

samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant företag

e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrisl eller annan driftstörning,

varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,

så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare

mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets

samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.

Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle

önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver

den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i

mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla staten

eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill tvåhundratusen

(200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion,

som faller vid årets brytning i dess helhet. Rörande leveransen av

denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom. 2 sägs.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Mom. 4. TGO:s förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla från

den dag staten begagnar sin rätt till inlösen av de TGO tillhöriga aktierna

i LKAB.

§ 20.

Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande statens Övriga

utmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej f™dightter ;

begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för Norrbotten.

annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober 1947

den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade

områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,

Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens gruvaktiebolag

nu tillhöriga gruvor och inmutade områden, icke brytes annat än för järneller

ståltillverkning i Sverige, dock med det undantag, varom finnes stadgat

i § 18 här ovan.

§ 21.

TGO ansvarar för att under tiden till den 1 oktober 1947 den järnmalm, a.b. Nordsom

finnes inom Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält nu tillhöriga fyndigheter,

icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd brytes annat än för järn- eller ståltillverk- malmfyndig
heter.

ning i Sverige.

§ 22.

LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den Broms’

royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid ro>Jalt''tbolagets

egendom.

Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda

royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande

egendom.

§ 23.

Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill Ersättning åt

1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet ningkad

av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen helt malmskeppinställd,

åligger det bolaget att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver,

till hamndirektionen i Luleå senast inom två månader efter årets utgång

utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 162/3 öre för varje ton, varmed

den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna

myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen

minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda

ersättningsbelopp av 16 */s öre för ton nedsättas andra året med en tiondedel,

tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande därav, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen i

den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet, för vilken närmast

föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen för varje

bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 1 öre lägre än föregående

års ersättning för motsvarande tontal.

§ 24.

Upprätt- LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, uppemaVmbryt-

Lalla brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den där
Gellivare

StädeS Var^e år brutna malmen ska11 utgöra minst en fjärdedel av den under

e naie'' samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på

grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare

malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm om året. Bolagets

förpliktelse att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet

därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.

§ 25.

Rätt till m- Mom. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde

bestämda tid- ar bon september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de

punkter. aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.

Vill staten begagna denna rätt, göre därom för staten bindande tillsägelse

hos TGO senast två år före inlösningsdagen.

Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt

må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.

Med vinsten förstås i detta avseende LKAB:s medelnettovinst per ton enligt

$ 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösningsdagen,

ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under perioden

må hava utgått till staten.

Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått

till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället

läggas en tiondel av den verkligen fraktade kvantiteten.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått

till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton

i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden

liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.

Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten

för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.

Mom. 4. Begagnar staten sig av denna inlösningsrätt, skall lösesumman

erläggas efter statens val enligt ettdera av följande tre alternativ:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. it

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande

av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september nästföljande

år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen

en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det resterande

beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren; skolande

ogul dna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter fyra procent

om året till och med den 30 september nästföljande år samt därefter

med sex procent om året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren; skolande

oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.

Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela bolaget,

enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

Mom. 5. Från och med dagen efter den, då tillsägelse om inlösen skett,

skall ifråga om 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor

för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande a\

liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom

styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna

utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse av lika röstetal

skilje lotten.

§ 26.

Mom. 1. Skulle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt

att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som

angives i § 25, äger staten vid utgången av bokslutsåret efter det, då för

staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa

de aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats

av TGO.

Lösesumman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionell

må kunna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt § 5,

ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller, om inlösen

sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter den 30

september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.

Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket, samt mom. 3, 4 och 5 intagna

bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf, dock

att meddelande om sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett år före

inlösningsdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 207 höft. (Nr 2''tl.)

Inlösen å annan

tid än i

§ 25 stadgas.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 27.

Pensioner. Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt

§ 25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den bos

LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då

utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och

arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.

§ 28.

Skatte- och Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan pågaranti.

biga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järnmalm,

som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften

av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av sagda

grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna

överenskommelse avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst vidkännas

direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller högre

grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet

av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den

största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet av förmögenheten

hos det svenska bankbolag, som vid slutet av samma år ägt den

största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande kalenderår

gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva utöver vad det

bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag

med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet

efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått

efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst

av en miljon femhundratusen kronor eller med en förmögenhet av trettio

miljoner kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

§ 29.

Deposition av LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,

handlingar. som jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta i förvar hos Sveriges

riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer mot åtagande

av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier

i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.

De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade

områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget

i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LKAB:s förlagsinteckningsbara

egendom eller i bolagets fastigheter, skola, så snart och

i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken att för LKAB:s

räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess staten må hava begagnat

sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna

skola utlämnas till LKAB.

§ 30.

Mom. 1. TGQ förbinder sig att icke utan Kungl. Maj-.ts medgivande över- deposition av

låta de aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock

skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i den

mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat

minimum.

Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser

enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti

mom. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsattningen

gälla vad i mom. 3 stadgas.

Mom. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, sa

ock till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar

samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,

nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för

riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna

eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstand som i §25

mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser å losesummans

belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven ränta,

överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt mot åtagande av

riksbanken . ,

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och

icke till annan utlämna desamma, samt

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB liallits, till ILO

utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kra t

ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt ager fordran, för

vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att

utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till tackande av

dess fordran.

§ 31.

Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av ABGM, så ARjHUf

snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon inskränkning

i TGO.s förbindelser enligt detta kontrakt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Ansvars
förbindelse.

Kontrakts
överlåtelse.

LKAB.s skuld

till TGO.

''Ersättning

för malmlager.

Betalning av

frakttillägg.

§ 32.

TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,

som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s skyldighet

att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.

Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB, upphör TGO:s

ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.

§ 33.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må

icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

Särskilda bestämmelser.

§ 34.

Mom. 1. Med föranledande av att den TGO enligt § 4 i 1907 års kontrakt

åliggande skyldigheten att utan rätt till regress gälda LKAB:s skulder

genom detta avtal bortfallit, är överenskommet, att LKAB:s skuld till TGO

skall förräntas och likvideras enligt det mellan LKAB och TGO den 5 maj

1911 ingångna kreditavtal.

Mom. 2. Genom värdering, som i brist på åsämjande skall verkställas av

skiljemän enligt skiljemannalagen, skall fastställas det belopp, varmed det

bokförda värdet av LKAB den 30 september 1927 tillhöriga lager av malm

i hamn, vid gruvor (således ej i magasin i berget) och under transport

understiger det verkliga värdet, uppskattat i enlighet med gällande priser i

allmänna marknaden, omräknade till priser vid respektive lagrings- eller

andra platser, där malmen finnes. Det åligger staten att till TGO utgiva

en ersättning motsvarande hälften av detta belopp. Å ersättningen skall

beräknas 5 procent ränta å oguldet belopp från och med den 1 oktober 1927.

Så vitt möjligt skola LKAB:s malmlager i magasin i berget bibehållas

intill den 1 oktober 1927 i ungefär samma omfattning, som de innehade i

början av mars månad 1927.

§ 35.

Staten avstår från alla krav å LKAB och TGO för oguldna frakttillägg

enligt äldi’e kontrakt och nedlägger de genom Kungl. järnvägsstyrelsen

härom anhängiggjorda rättegångarna, mot det att TGO den 1 januari 1928

gottgör järnvägsstyrelsen en ersättning av tjugu miljoner (20,000,000) kronor.

Å andra sidan avstå LKAB och TGO från anspråk på återbekommande

från staten av de frakttillägg, som LKAB redan guldit och icke återbekommit,

mot det att staten den 1 januari 1928 gottgör TGO det belopp, varmed ifrågavarande

frakttillägg utan ränteberäkning intill sistnämnda dag överstiga vad de

skulle hava uppgått till, därest beräkningen av desamma skett med iakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

tagande av de principer, som ligga till grund för Stockholms Rådhusrätts

den 19 augusti 1925 givna, av Kungl. Svea Hovrätt den 28 januari 1927

fastställda dom i mål mellan LKAB och TGO, å ena, samt Kungl. järnvägsstyrelsen,

å andra sidan.

§ 36.

Per den 1 januari 1928 skall avräkning ske beträffande statens och TGO-.s

mellanhavanden på grund av § 34 mom. 2 och § 35. Av denna avräkning

utvisat saldo staten till godo äger TGO likvidera på så sätt, att minst en

sjättedel därav erlägges senast den 1 januari 1932 och samma dag efterföljande

år, till dess hela beloppet sålunda guldits. TGO:s skuld skall förräntas

efter fem procent. Ränta erlägges den 1 januari varje år med början

den 1 januari 1929.

§ 37.

Mom. 1. LKAB skall till staten den 1 juli 1927 erlägga 669,325 kronor,

utgörande återstoden av sådan vinst, som för under tiden före den 1 oktober

1926 bortfraktad malm tillkommer staten enligt § 3 i 1913 års avtal.

Mom. 2. A) Av den malm, som LKAB under tiden 1 oktober 1926—30

september 1927 bortfraktar från Kiruna, skola i första rummet 430,000 ton

avräknas på de kvantiteter, bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års

avtal.

Därnäst skola intill 3,885,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta

på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på

grund av 1913 års avtal.

B) Av den malm, som LKAB under samma tid bortfraktar från Gellivare

(häri ej inbegripet vad bolaget äger bortfrakta på grund av varpmalmsöverenskommelsen)

skola i första rummet 170,000 ton avräknas på de kvantiteter,

bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års avtal.

Därnäst skola intill 785,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta

på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på

grund av 1913 års avtal.

Mom. 3. Den vinst, som för LKAB uppstår under bokslutsåret 1 oktober

1926—30 september 1927, skall fördelas mellan preferens- och stamaktieägare

i enlighet med bestämmelserna i nu gällande bolagsordning och statskontrakt.

Mom. 4. Den royalty om 2 kronor per ton, som TGO och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag ha att erlägga för under år 1926 från Luossavaara

bortfraktad malm, skall i vanlig ordning gäldas under år 1927. Motsvarande

royalty för under tiden 1 januari—30 september 1927 från Luossavaara

bortfraktad malm skall gäldas så snart efter den 1 oktober 1927, som

kungl. järnvägsstyrelsen hinner fastställa den bortfraktade kvantiteten.

Avräkning.

Royalty för

tiden till

1 /io 192/.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Mom. 5. Staten förklarar, att staten för tiden före den 1 oktober *1926

icke har något krav på sådan vinst, som tillkommer staten enligt § 3 i 1913

års avtal i annan mån än som framgår av mom. 1 här ovan.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång, men

upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma

tid godkännes.

Stockholm den 22 mars 1927.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

LU OSS AV A ÅR A-KIIRUN AV A ÅR A AKTIEBOLAG.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

Förestående avtal godkännes av Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag, i den mån det rörer deras rätt.

Stockholm den 22 mars 1927.

AKTIEBOLAGET GELLLIVARE MALMFÄLT.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.

M. Carlson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 241.

23

Bilaga 1.

Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning.

§ 4.

Bolagets — — — vardera serien. o

Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika

fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under

året fraktats å järnvägen Svartön-Kiksgränsen. Denna nettovinst per ton

skall fördelas mellan preferens- och stamaktier på följande satt:

'' a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september

1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med sjuttiofem

öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten

tilldelas stamaktierna. . . ,

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton i vad

den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000

ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper

på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna.

För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt

stadgas.

§ n.

Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av

styrelsen utses; dock att reverser,---bemyndigats.

Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 sags,

skola — — — styrelseledamöterna.

§ 12.

Mom. 1. De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom

styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den

ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna,

som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.

Därest staten, som enligt särskilt avtal äger rätt att, dels pa vissa bestämd,!

dagar och dels i viss annan ordning, efter i förväg gjord tillsägelse inlösa

TGO tillhöriga stamaktier, behörigen . gjort dylik tillsäge se, äga e a\

preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna att utse ordförande och ersättare

för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast

föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktor for tiden efter in os

ningsdagen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Vid val av ordinarie ordförande och verkställande direktör skola vara

tillstädes minst tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga.

Beslut fattas genom enkel röstpluralitet.

I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 2. Styrelsen — --påfordras.

Mom. 3. Styrelsen---närvarande. Frågor av större betydelse skola,

därest minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två

styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.

Vid omröstning inom — — — olika meningar, ordföranden äga utslagsröst.

Mom. 4. Beslut om rättshandling, som innefattar åtagande för längre

tid än intill den i det i mom. 1 omförmälda särskilda avtalet bestämda,

efter beslutet närmast infallande dag, då staten med tillämpning av bestämmelserna

i sagda avtal kan inlösa TGO tillhöriga stamaktier, är ej

giltigt med mindre det biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna eller ock av den bland dem, som erhållit sådant

bemyndigande av Kungl. Maj:t, som i § 11 här ovan sägs.

Har i behörig ordning tillsägelse om inlösen av ifrågavarande aktier skett,

skall i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor

för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av

liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens

beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna

valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 5. Vid styrelsens — — — ledamot.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv

eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den, som av Kungl.

Maj:t därtill förordnas.

Preferensaktier medföra endast en tiondels röst för varje aktie.

§ 18.

Omröstning---emellan.

Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme vare icke giltigt,

med mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av

preferensaktiekapitalet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts ''proposition Nr 241.

25

Bilaga 2.

Riktlinjer för gruvbrytningens ordnande vid Kiruna. Luossavaara

och Malmberget.

Kiruna.

Brytningen skall tills vidare fortgå på samma sätt som för närvarande.

Med undantag av den A-malm, vilken brytes under jord, skall sålunda all

malm tills vidare uttagas medels brytning i dagen. Dagbrytningen förutsättes

skola pågå till 175 meters avvägning norr om »Kapten» och till 160

meters avvägning söder därom.

Vid dagbrytningen iakttages, att hängväggen ävensom genom tidigare eller

under brytningens fortgång blottad liggvägg nedtages i sådan utsträckning,

att ras från desamma icke behöva befaras. Den härför erforderliga gråbergsbrytningen

minskar med ökat djup på dagbrottet. Under senast gångna

år har den erhållna malmen utgjort 65 procent av allt lösbrutet berg. Gråbergsbrytningen

må icke minskas mer än som motsvarar en höjning av

malmprocenten i allt brutet berg med högst 5 å 7 procent för varje ny

palletage om 15 meters höjd. Den mindre ökningen om 5 procent avser

högst liggande nya etage och den större ökningen om 7 procent lägst liggande

dagbrytningsetage. I den mån risken för ras ökas på grund av oförutsedda

omständigheter, skall emellertid gråbergsbrytning i motsvarande

grad ökas.

Utfrakten av brutet häng- och liggväggsberg skall ske till på betryggande

avstånd från fyndigheten anordnade upplag antingen direkt från dagpallarna

eller, där så erfordras, genom stollar. Malmens avfrakt från malmpallarna

skall såsom hittills ske till störtschakt, vilka på 225 meters avvägning stå

i förbindelse med den å denna nivå drivna s. k. järnvägstunneln. Från

schaktens mynning i tunneln tappas malmen direkt i statens järnvägsvagnar

och utfraktas därefter till malmbangården.

De inom djupbrytningsområdet förefintliga, mer eller mindre regelbundna,

i förhållande till fyndigheten i övrigt smärre partierna A-malm må brytas

för sig. Dock skall denna brytning, så länge dagbrytningen pågår, begränsas

till lista och 2:dra djupbrytningsetagerna. Brytningen av nämnda

A-malm förutsättes ske enligt magasineringsmetoden, varvid iakttages, att

mellan magasinsrummen kvarsättas pelare av för hållfastheten betryggande

dimensioner. Den vid ett magasins uppdrivande ackumulerade malmen må

utdragas omedelbart efter det magasinet färdigdrivits. Härigenom uppkommande

tomrum skola fyllas genom strossning av malm i magasinsrummens

fortsättning parallellt med pelarna. Denna strossning skall verkställas i så

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

god tid, att brytning av när- och överliggande delar av fyndigheten icke

hindras eller försvåras. Utbrytning av den i pelare kvarsatta malmen sker

först sedan på ömse sidor angränsande tomrum fyllts.

Under nivån 175 meter norr om »Kapten» och 160 meter söder därom

skall brytningen ordnas som djupbrytning, övergången från dagbrytning

till djupbrytning får icke ske tvärt utan successivt under ett flertal

år, så att djupbrytningen kan växa ut till full omfattning utan fördyrande

forcering och med bibehållande av oförminskad malmfångst under övergångsåren.

Dagbrytningen skall därför under dessa år gradvis minskas i

samma mån som djupbrytningen ökas.

lista djupbrytningsetagens sula skall förläggas till 215 meters avvägning

och 2:dra etagens sula till 275 meters avvägning. Därunder skola etagerna

anordnas med en höjd av 40 meter.

Magasinsbrytningsmetoden skall tillämpas för lista och 2:dra etagen med

de avvikelser, som kunna bliva nödvändiga vid brytning av gränsområdet

mellan dagbrott och djupbrytning. Samma brytningsmetod beräknas jämväl

vara användbar i 3:dje etagen.

För tillredning av l:sta etagen skall drivas en ny järnvägstunnel i liggväggen

på en sträcka av c:a 1,500 meter med anslutning såväl norr som

söder ut till nu förefintliga järnvägstunnel. Den nu drivna fältorten skall

fortsättas vidare längs hela malmen. Från denna fältort skola tvärorter

för magasinsbrytning anläggas i mån av brytningens fortgång. Nämnda

järnvägstunnel, vars utförande antages kräva en tid av cirka 4 år, skall

vara färdig och tillredningsarbetena för lista etagen skola i övrigt påbörjas

senast vid den tidpunkt, då den för dagbrytning tillgängliga malmkvantiteten

nedgått till 20 miljoner ton.

Som tillredningsarbeten för 2:dra etagen erfordras dels ett schakt för

material- och persontransport, vilket schakt även är avsett att tjänstgöra

som uppfordringsschakt för berg från tillredningsarbeten, dels erforderliga

berguppfordringsschakt och slutligen transportorter längs hela malmen.

Person- och materialschaktet skall påbörjas år 1930 och vara fullt färdigt

år 1932, varefter utfraktsorten skall påbörjas. Av de egentliga berguppfordringsschakten

skall ett vara färdigt senast när den för dagbrytning tillgängliga

malmkvantiteten nedgått till 6 miljoner ton. Vid denna tidpunkt

skall 2:dra etagen jämväl vara i huvudsak tillredd med såväl fältort som

tvärorter för magasinen, sä att en tredjedel av den totala malmfångsten kan

förläggas till 2:dra etagen. Övriga berguppfordringsschakt skola vara färdiga

cirka 3 år före den tid, då lista etagen är utbruten.

Vid tiden för brytningens avslutande i lista etagen bör 3:dje etagen,

vars iordningsställande beräknas taga i anspråk en tid av 6 år, vara tillredd

medels schakt, transportorter och tvärorter i sådan omfattning, att

uppdrivning av magasin kan påbörjas för erhållande av malmfångst.

Sedan på sätt ovan angivits full övergång till djupbrytning skett, skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mai ds proposition Nr 2 il.

för framtiden iakttagas, att malmkvantiteter för 6 års brytning alltid äro

tillredda med åtminstone schakt och utfraktsorter.

Luossavaara.

Nu pågående dagbrytning i den egentliga Luossavaara-malmen bör i

huvudsak fortsätta ned till 100 meter avvägning. Därunder anordnas eu

etage för under jordsbrytning med utfraktsort å 170 meter avvägning direkt

till malmfickan vid järnvägsspåret.

Utfraktsorten å 170 meter avvägning skall påbörjas 4 år innan malmen

ovan 100 meter avvägning beräknas vara utbruten.

Utom den egentliga Luossavaara-malmen brytes i detta fält i dagbrott

den s. k. Rektorsmalmen. Denna fyndighet befinner sig dock fortfarande

på undersökningsstadiet, vadan tills vidare måste lämnas öppet, huru brytningen

sedermera skall anordnas.

''Malmberget.

I Malmberget tillämpas underjordsbrytning i 40 å 50 meter höga etager.

Malmen uttages i allmänhet medels magasinbrytning med kvarlämnande av

pelare, vilka senare uttagas medels magasinering eller skivrasbrytning. Där

magasinsbrytning på grund av malmens större donläge eller andra för

: hållanden icke kan användas, tillämpas enbart skivbrytning (skivrasbrytning).

Samma brytningsmetoder skola även för framtiden användas. Vad angåi

tillredningsarbetena som för närvarande äro utförda för avsevärd tid framåt,

stadgas att en malmkvantitet motsvarande minst 6 års brytning alltid skall

'' finnas tillgänglig från stoll eller från schakt och utfraktsorter, utan annan

åtgärd än att tvärorter (inom områden, där magasinsbrytning äger rum),

och skivorter (inom skivbrytningsområdena) anläggas, i den mån brytningen

fortgå!-.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Bilaga 3.

Riktlinjer för avskrivningar å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

tillhörig egendom.

1) LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra

avskrivning å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärden. Å all

annan egendom skall för varje bokslutsår verkställas skälig avskrivning

enligt följande.

2) Kostnaderna för all drivning av magasin liksom för tvärorter och skivorter

skola bokföras såsom utgifter för det bokslutsår, under vilket arbetena

ske, dock att tvärorter och tappstigar i lista djupbrytningsetagen i Kiruna

må, med undantag för tvärorter och tappstigar för A-malmsbrytningen, behandlas

på sätt nedan under 3) är angivet.

3) Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka utföras huvudsakligen

eller uteslutande för visst brytningsområde, skola, i den mån de

icke omedelbart bokföras direkt å driften, särskilt bokföras, och vid varje

ar,till så stor del avskrivas, som svarar mot under året bruten malmkvantitet

i förhållande till hela den malmkvantitet, som kan tillgodogöras inom

området i fråga. Skulle någon del av dylik anläggning icke underhållas på

sadant satt, att den utan extra kostnader är brukbar tills malmen inom

området blivit tillgodogjord skall särskild avskrivning ske.

Anläggningar av ovannämnda slag äro exempelvis följande: Järnvägstunneln

i Kiirunavaara jämte störtschakt och krosshus, vilka skola avskrivas

på dagbrytningen och lista djupbrytningsetagen; stollar och fältorter med

spår samt ledningar för luft, vatten och elektricitet.

På varje djupbrytningsetage skall avskrivas sådan del av uppfordringsschakten

genom denna etage (med tillhörande inbyggnad) som ligger mellan

etagens övre och nedre nivåer. Vad ovan sagts om avskrivning i samband

med bristande underhåll av anläggning gäller även för uppfordringsschakt.

4) Å övrig bolaget tillhörig egendom inom Sverige skall vid varje års

bokslut avskrivning göras med viss nedan angiven kvot av dess värde.

Nämnda värde skall beträffande egendom, som förvärvats före bokslutsåret

1 oktober 1926—30 september 1927 utgöras av det i detta bokslutsårs ingående

balanskonto uppgivna beloppet, men för senare tillkommen egendom

utgöras av anskaffningsvärdet. Avskrivningskvoten skall vara:

för anläggningar 2.5 procent

för maskiner 5 »

för inventarier 8 »

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Till anläggningar hänföras vägar och planeringar, vatten- och kloakledningar,

husbyggnader, såsom bostadshus, kraftstations-, verkstads- och sågbyggnader

samt byggnader för anriknings-och sovringsverk, spårvägar, huvudkraftledningar,

normaljärnvägsspår utanför gruvorna o. dyl.

Till maskiner hänföras samtliga fasta maskiner, ångpannor och rörledningar,

uppställda i någon av ovannämnda byggnader eller anläggningar,

ävensom permanenta gruvpumpar och malmkrossar.

Till inventarier hänföras större flyttbara maskiner, malmlastningsskopor,

kranar, lokomotiv, vagnar för gruvdriften, arbetsmaskiner och verktyg,

möbler m. m. dyl.

Då anläggningar, maskiner och inventarier för framtiden sakna användning

eller blivit obrukbara, skola deras eventuellt återstående, bokförda värden

samma år avskrivas.

5) Å järnvägsvagnar i trafik skall göras avskrivning, likvärdig med den

avsättning till förnyelsefond, som statens järnvägar verkställa för motsvarande

materiel.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Statens del - ägarskap i

LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag.

Malmbolagets

bolagsordning

samt 1907 års

kontrakt.

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 22 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg:

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande benämnt malmbolaget)

äger som bekant våra två mest betydande malmfält, de vid Kiruna

och Gellivare. Staten äger hälften av aktierna i nämnda bolag, under det att

praktiskt taget hela återstående hälften tillhör Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

(i det följande benämnt trafikbolaget). Statens och trafikbolagets

ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras i främsta rummet

av bestämmelserna i dels den för malmbolaget gällande bolagsordningen,,

dels ock åtskilliga mellan staten samt nämnda bolag och trafikbolaget ingångna

kontrakt, av vilka det första och viktigaste är daterat den 7 mars

—29 juni 1907.

Aktierna i malmbolaget äro uppdelade i två lika stora serier, omfattande

den ena preferensaktier, som tillhöra staten, och den andra stamaktier,

som, på sätt nyss nämnts, tillhöra trafikbolaget. Staten är enligt

bolagsordningen för tiden t. o. m. år 1937 endast berättigad till en vinst,

motsvarande viss avgift å hälften av den i Kiruna och Gellivare brutna

malmen. (Avgiften utgår med växlande belopp, lägst 50 öre per ton för

Gellivaremalm och 1 krona per ton för Kirunamalm, samt stiger småningom

till 1 respektive 2 kronor per ton. Högre avgifter lämnas merendels

för de kvantiteter malm, som enligt senare kontrakt brytas utöver

vad i 1907 års kontrakt är angivet). Nettovinsten i övrigt tillfaller stamaktieägarna.

Efter 1937 års utgång skall vinsten delas lika mellan stamoch

preferensaktieägarna.

Statens begränsade rätt till utdelning under tiden till och med 1937

motsvaras av en begränsning i dess inflytande över handhavandet av

malmbolagets angelägenheter. Sålunda har staten för tiden intill år 1938

för sina aktier en rösträtt, som reducerats till Vio av den rösträtt, stam
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

aktierna medföra. Enligt den bolagsordning, som var gällande vid tiden

för 1907 års avtal, ägde staten utse allenast en ledamot av bolagets styrelse

jämte suppleant för denne samt allenast en revisor jämte suppleant.

Beträffande den av staten utsedde styrelseledamotens befogenhet gällde

dock, att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser

och kreditavtal skulle för att vara gällande vara undertecknade jämväl

av honom. Genom ett år 1922 träffat avtal, för vars innehåll i det följande

skall redogöras, har statens inflytande på ledningen av bolagets

angelägenheter ökats.

Emellertid fick staten utöver de befogenheter, som tillkomma densamma

enligt bolagsordningen, genom 1907 års kontrakt sig tillförsäkrad vissa stamaktierna i

måner. Sålunda skulle staten äga rätt att den 31 december 1932 inlösa malmbolaget.

de aktier i malmbolaget, som då tillhörde trafikbolaget eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält. Enligt 1922 års avtal har tiden för en eventuell

inlösen framflyttats till den 31 december 1936.

Till grund för inlösningen skall enligt 190/ års avtal läggas en tärdering

av bolagets aktier, grundad å den medelvinst, malmbolaget haft under åren

1920_1929 på en malmkvantitet av 30 miljoner ton Kirunamalm samt 7.3

miljoner ton Gellivaremalm. Den årliga medelvinsten under nämnda period

kapitaliseras efter 4 procent på sådant sätt, att bolaget för sin hälft av aktiestocken

erhåller en lösesumma, som uppgår till 25 x hälften av medelvinsten.

Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt

rum under nämnda 10-års period, skall i stället för den tid, avbrottet

varat, i beräkningen medtagas en lika lång period närmast före år 1920.

Lösesumman beräknas av en niomannanämnd och skall erläggas inom

loppet av ett år. Har bolaget icke hunnit bryta den malmmängd, som,

enligt vad nedan sägs, må brytas intill utgången av år 1932, skall staten

utöver lösesumman betala ersättning, i den mån på trafikbolagets aktie!

belöper för vad av medgivna kvantitet icke utfraktats, dock i intet fall

för mera än 5 miljoner ton. Denna myckenhet har sedermera enligt § 6

i kontrakt den 9 april—26 juni 1908 höjts till 7 miljoner ton. Sker ej

inlösen 1932, skall dylik ersättning, dock för högst fem miljoner ton, betalas

efter 1937 års utgång, men får då, om staten sådant önskar, fördelas

på en femårsperiod. Vidare skall staten enligt ett den 4 april 18 juli

1913 dagtecknat kontrakt vid inlösen återbetala bolagets kostnader för

undersökning genom djupborrningar rörande malmernas dimensioner intill

en kostnad av 500,000 kronor. Däremot skall från lösesumman avräknas,

i händelse malmkvantiteterna icke uppgå till vissa angivna myckenheter

i Kiruna och Gellivare, vad som svarar mot bristen i dessa kvantiteters

sammanlagda belopp, varjämte från lösesumman vidare skall avräknas

3 kronor per ton för hälften av de malmkvantititer, som må hava

brutits enligt 1913 års kontrakt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Skyddsbestämmelser

för

statens rättigheter

i malmbolagets

bolagsordning

samt i 1907

års kontrakt.

Garantier till

förmån för

det allmänna.

Om lösesummans bestämmande och grunderna därför m. m. skall enligt

1922 års avtal i huvudsak gälla detsamma, som tidigare gällt för

inlösen vid 1932 års utgång, dock med den olikhet, att till grund för

lösesummans beräkning skall läggas medelårsvinsten under 12-årsperioden

1922-1933.

Till skydd för de rättigheter, som man velat tillförsäkra staten, hava

i bolagsordning och kontrakt inryckts vissa bestämmelser.

Sålunda stadgas i bolagsordningens § 22, att beslut om ändring av bolagsordningen,

om utsläppande av aktier utöver minimikapitalet, om

försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva eller del därav,

om bolagets upplösning eller nedläggande av gruvdriften icke är giltigt

med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt. Vidare har i § 4

av 1907 års kontrakt inryckts bestämmelser till skydd mot uppskrivning

av malmbolagets tillgångar, varjämte bolaget enligt § 16 skall sörja fölen

i allo rationell malmbrytning samt för sådant ändamål vidtaga erforderliga

anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget skall

hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick, och får under

åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.

Vidare skall bolaget sörja för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna

samt i övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras trevnad.

För att ej förminska värdet av statens inlösningsrätt är trafikbolaget

vidare skyldigt att utan rätt till regress gälda de skulder, som malmbolaget

må hava ådragit sig intill 1933, resp. 1938. Slutligen är brytningsrätten

begränsad till 75 miljoner ton Kirunamalm och 18,750,000

ton Gellivaremalm under 25-årsperioden 1908—1932 samt, i händelse staten

icke begagnar sin rätt att inlösa trafikbolagets aktier vid 1932 års utgång

till 15 miljoner ton Kirunamalm och 3,750,000 ton Gellivaremalm

under 5-årsperioden 1933—1937 (för tiden efter 1937 linnes intet stadgat

angående brytningsrätten). Trafikbolaget samt Aktiebolaget Gellivare

Malmfält hava iklätt sig ansvar såsom för egen förbindelse för alla de

förpliktelser, som enligt 1907 års kontrakt åligga malmbolaget. Trafikbolagets

stamaktier ligga i förvar hos riksbanken och få icke före utgången

av år 1942 överlåtas till annan. Därjämte ligga vissa andra

handlingar (åtkomsthandlingar m. m.) i förvar hos riksbanken.

Staten har emellertid tillförsäkrat sig icke blott fördelar av privatekonomisk

art utan jämväl vissa garantier till förmån för det allmänna.

Sålunda är malmbolaget skyldigt att i främsta rummet leverera vad som

åstundas för järn- eller stålverkning inom Sverige till priser, som vid tiden

för köpet i allmänhet äro skäliga. Jämväl har trafikbolaget förbundit

sig att begränsa exporten av malm från sina gruvor i Grängesberg.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

33

Emellertid hava även åt malmbolaget tillförsäkrats vissa garantier i

form av skydd mot dels konkurrens, dels förhöjning av produktionskostnaderna

genom förhöjda järnvägsfrakter, exporttull eller särskild beskattning.

Med avseende å trafikbolagets skydd mot konkurrens är att märka, att

enligt § 5 mom. 3 i 1907 års kontrakt inmutning eller malmbrytning å

vissa områden icke får äga rum, att enligt § 6 mom. 2, 3 och 4 i samma

kontrakt staten intill år 1933 eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt,

intill år 1938 icke äger att inom vissa staten tillhöriga gruvor

eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för

järn- eller ståltillverkning i Sverige; att denna begränsning av statens

rätt att tillgodogöra sig sina gruvfält genom § 2 i 1908 års kontrakt utsträckts

till vissa andra gruvfält; samt att staten under tiden intill 1932

års utgång eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt, intill 1937

års utgång icke får låta annan frakta för export avsedd järnmalm å

järnvägen Svartön-Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivas

malmbolaget, ävensom att efter år 1932, respektive 1937 års utgång,

sistnämnda bolag skall äga utfrakta malm på samma villkor, som

angående för export avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter

i Norrbotten.

I § 8 av 1907 års kontrakt hava fastställts vissa fraktsatser, för vilka

malmbolaget under tiden t. o. m. 1932 skall äga utfrakta malm. Dock

gälla de modifikationer, att ökning av utfraktningen får ske endast successivt

och efter föregången anmälan av bolaget samt att, därest

statens självkostnader, däri inberäknat 5 procent å nuvarande och blivande

anläggningskostnad för järnvägen, icke täckas av nämnda fraktsatser,

bolaget skall betala för bandelen Gellivare—Riksgränsen praktiskt

taget hela driftförlusten samt för bandelen Gellivare—Svartön så stor del

av totala årskostnaden (inklusive ränta) för denna bana, som belöper på

malmbolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden

på banan. Skulle bolaget icke frakta så stor malmkvantitet sistnämnda

väg, som bolaget anmält till befordran, skall vid beräkning av bolagets

andel i nämnda årskostnad bolagets transportmängd i alla fall beräknas

hava utgjort de en gång uppgivna kvantiteterna. Har till följd av

krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt rum, skola bolagets förpliktelser

i detta hänseende dock upphöra för den tid, avbrottet varat.

Vidare har i § 18 av 1907 års kontrakt stadgats, att, om »under den

tid detta avtal äger bestånd» exporttull eller annan pålaga eller avgift

av vad slag det vara må av svenska staten pålägges järnmalm, som brytes

eller exporteras, staten skall gottgöra trafikbolaget och malmbolaget vad

de av sagda grund må slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon

i 1907 års kontrakt avsedd fyndighet.

Slutligen har malmbolaget genom § 5 tillerkänts nyttjanderätt till vissa

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 käft. (Nr 2''tl.) 3

Skyddsbestämmelser

för

trafikbolagets

rättigheter.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

1908 år8

kontrakt.

1911 års

kontrakt.

1913 års

kontrakt.

1918 års

y>tilläggsavtal»

om utfallna

kvantiter.

1918 års

»statsuppgörelse»

om

områden, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom Gellivare, respektive

Kiruna malmfält.

Såsom redan omnämnts, hava senare mellan staten och bolagen träffats

åtskilliga överenskommelser. Sålunda medgavs malmbolaget genom kontraktet

av år 1908 att för tiden 1915—1932 bryta och tillgodogöra sig

ytterligare 9 miljoner ton, varav 2.5 miljoner ton finge tagas inom Gellivare

malmfält. För denna ökade brytning skulle staten hava viss kontant

ersättning samt därjämte en royalty av 3 kronor per ton å halva

den brutna myckenheten; dock att å denna royalty skulle avräknas den

avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av

bolagsordningens bestämmelser ägde utbekomma i utdelning för ifrågavarande

4.5 miljoner ton.

Genom kontrakt den 30 september—6 oktober 1911, som gäller för tiden

till 1932 års utgång, hava bestämmelser träffats rörande malmbolagets

rätt att tillgodogöra sig samt bortfrakta så kallad varpmalm.

Genom kontraktet av år 1913 har malmbolaget medgivits ytterligare

brytningsrätt för tiden 1913—1932 med tillsammans 31 miljoner ton, varav

högst 21.6 miljoner ton inom Kiruna och högst 9.4 miljoner ton inom Gellivare

malmfält. För den enligt sistnämnda kontrakt brutna malmen skall

staten uppbära nettovinsten å halva kvantiteten, vilken nettovinst fixerats till

6 kronor per ton. Dock skall härifrån avräknas den avgift, som staten

äger bekomma i utdelning å sina preferensaktier för samma malmkvantiteter.

Enligt såväl 1908 som 1913 års kontrakt gälla samma bestämmelser

om fraktsatser som i 1907 års kontrakt, varjämte trafikbolaget iklätt

sig borgen för malmbolagets förbindelser.

Genom »tilläggsavtal» av den 1 juli 1918 har vidare bestämts, att de

kvantiteter järnmalm, som malmbolaget ägt bryta under då pågående

krig, men som därunder icke blivit bortfraktade, skola, därest staten år

1932 begagnar sin lösningsrätt, under åren 1933—1942 levereras till trafikbölaget

till självkostnadspris, vari inräknas royalty till G. E. Broms’

rättsinnehavare samt den royalty, vinstandel eller utdelning å staten tillhöriga

preferensaktier i malmbolaget, som på grund av 1907, 1908 och

1913 års kontrakt skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det

år, den utfallit. Begagnar sig staten icke av sin lösningsrätt 1932 och

har malmbolaget vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta nu avsedda

kvantiteter, skall detsamma till trafikbolaget under åren 1938—1942

leverera dessa kvantiteter med en femtedel årligen.

Genom 1907 års kontrakt blev staten ägare till åtskilliga gruvfält, som

då tillhörde Mertainens Gruvaktiebolag, varjämte malmbolaget till staten

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

35

upplät med äganderätt vissa gruvor samt uteslutande nyttjanderätten

under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält med rätt för

staten att vid utgången av nämnda 30-årsperiod antingen behålla detta

malmfält med full äganderätt och utan lösen eller ock att återlämna detsamma

till malmbolaget mot lösen av alla för gruvornas tillgodogörande

eller administrerande anordnade anstalter m. m.

Genom ett annat avtal av den 1 juli 1918 har staten till trafikbolaget

och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåtit uteslutande nyttjanderätten

under åren 1919—1930 till Luossavaara malmfält med rätt för bolagen

att mot vissa avgifter bryta 350,000 ton om året samt med rätt för

trafikbolaget att under åren 1919—1930 från gruvorna i Grängesberg exportera

vissa myckenheter utöver förut bestämda kvantiteter.

Vissa jämkningar i de tidigare avtalen hava slutligen, såsom jag redan

framhållit, vidtagits år 1922. De viktigaste punkterna i den då träffade

överenskommelsen äro följande.

Åt staten tillförsäkrades åtskilliga förmåner, som avsågo att underlätta

en statsinlösen av stamaktierna i malmbolaget. Sålunda skulle staten äga

rätt att vid en inlösen övertaga en del av trafikbolagets tonnage och erforderlig

handelsorganisation. Av än större betydelse var, att det tillförsäkrades

staten att erhålla en ökad representation i styrelsen samt att

garantier skapades mot en sådan ledning av bolagets angelägenheter, att

en inlösen därigenom skulle försvåras eller statens intressen eljest eftersättas.

Ett viktigt medgivande var emellertid, att lösesummans erläggande skulle

kunna enligt olika alternativ fördelas på längre eller kortare tid efter

statens val.

Vidare tryggades ett uppehållande av gruvdriften vid Gellivare, varjämte

malmbolaget för det fall, att malmskeppningen över Svartön skulle

minskas eller helt inställas, åtog sig vissa ekonomiska förpliktelser gent

emot Luleå stad, som nedlagt avsevärda kostnader å sin hamn.

Slutligen upptogos i avtalet vissa bestämmelser för reglering av uppkommen

tvist mellan statens järnvägar och malmbolaget, angående bolagets

skyldighet att utgiva s. k. tilläggsfrakt för malm, som fraktats å

järnvägen Svartön—Riksgränsen. Därjämte tillförsäkrades statens järnvägar

förbättrade villkor i vad avsåg garanti för förräntning av det i

malmbanan nedlagda kapitalet. Till avtalets innehåll i denna del får jag

anledning att närmare återkomma i det följande.

Åt bolagen återigen medgavs såsom redan nämnts en förskjutning av

den tidsperiod, efter vars driftresultat lösesumman skulle beräknas, varjämte

den tidpunkt, då staten första gången kunde påfordra inlösen av

stamaktierna i malmbolaget försköts fyra år.

Med de jämkningar, som år 1922 vidtogos i förut gällande kontraktsbestämmelser,

åsyftades huvudsakligen å ena sidan att bereda staten vissa

Luossavaara

och om ökad

export från

Grängesberg.

1922 års avtal.

Bshöviigheten

av en revision

av malmavtalen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

lättnader, i händelse staten skulle komma att inlösa stamaktierna i malmbolaget,

och å andra sidan att genom uppskov med tiden för inlösen och

förändring av vinstberäkningsperioden åstadkomma en av billighetshänsyn

påkallad lättnad av de menliga verkningar, som de genom världskriget

uppkomna abnorma förhållandena medfört för de enskilda aktieägarna

i malmbolaget. Redan på den tiden torde man hava haft känning

av en viss intressemotsättning mellan staten och de enskilda aktieägarna

i malmbolaget, som sammanhängde med själva det system, efter vilket

kontrahenternas inbördes rättigheter och skyldigheter blivit ordnade i de

tidigare avtalen, och som därför icke kunde undanröjas utan mera genomgripande

förändringar i dessa avtal. Tiden var emellertid icke lämplig

för vidtagande av några åtgärder i sådan riktning. Det var alltför oklart,

huru den ekonomiska utvecklingen efter världskriget skulle gestalta sig

för att det skulle varit möjligt att för någon längre tid framåt uppdraga

nya riktlinjer för tillgodoseende av statens och de enskilda aktieägarnas

intressen i malmbolaget.

Under de år, som förflutit efter 1922, synes behövligheten av en revision

utav de nu gällande avtalen hava gjort sig än mera kännbar.

Detta sammanhänger framför allt därmed, att den tid, då staten äger inlösa

stamaktierna i malmbolaget, allt mer och mer närmar sig. Även om

staten år 1936 icke skulle begagna sig av sin inlösningsrätt, inträder likväl

från och med år 1938 en kraftig förskjutning av kontrahenternas

rättsställning. Under det att dessförinnan statens rätt till utdelning å de

staten tillhöriga preferensaktierna är begränsad till en viss avgift å hälften

av den brutna malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt,

skall efter 1937 års utgång vinsten delas lika mellan stam- och preferensaktieägarna.

I den föreliggande situationen måste det givetvis vara av ett

stort ekonomiskt intresse för stamaktieägarna att i möjligaste mån driva

upp vinsten å företaget under de år, då denna i huvudsak skall tillfalla

dem. Vad som kräves för att tillgodose företagets framtida utveckling

kan därvid lätt komma att stå tillbaka. Frestelsen för stamaktieägarna

att låta dylika företaget såsom sådant ovidkommande synpunkter inverka

på företagets skötsel, är desto större som de ensamma skola ansvara för

alla kostnader, som nedläggas å företaget under ifrågavarande tid. Det

kan givetvis befaras, att nyanläggningar eller förbättringar, vilka för bolagets

framtida verksamhet kunna vara synnerligen önskvärda men som

icke äro oundgängligen nödvändiga, få stå tillbaka ju mer man nalkas

tiden för en eventuell inlösen, enär ju bolaget icke kan beräkna att amortera

dem till nämnda tidpunkt. En särskild olägenhet framträder därvid

med hänsyn till en kommande djupbrytning. Så vitt nu kan bedömas

torde man i början av 1940-talet nödgas övergå från dagbrytning till djupbrytning.

Förberedelserna för en dylik brytning taga en avsevärd tid i

anspråk; man torde få räkna med minst tre å fyra år. Emellertid lär

det vara av vikt att redan tidigare inrätta sig för en småningom ske
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

ende övergång till djupbrytning, icke minst med hänsyn till önskvärdheten

att upplära en arbetarstam vid den betydligt mera invecklade djupbrytningen.

Under nuvarande förhållanden kan det icke förväntas, att

de enskilda skola nedlägga några kostnader för förberedelsearbeten för

djupbrytning.

Till de olägenheter, som på sätt nu sagts äro förenade med de nuvarande

avtalsbestämmelserna, kan läggas, att dessa bestämmelser visat

sig utgöra ett betänkligt hinder för en klok skötsel av malmbolagets

malmförsäljningspolitik.

I sådant avseende har den enskilda ledningen för malmbolaget framhållit

bland annat följande. Allt sedan malmskeppningen från Lappland började,

har Tyskland utgjort den ojämförligt största avnämaren. Världskriget och

dess följdverkningar föranledde visserligen en väsentlig nedgång i malmskeppningen

till Tyskland. Sedan emellertid järnhanteringen i Tyskland

numera kommit i full gång, har det visat sig, att det tyska behovet av

lapplandsmalm stigit högst avsevärt. Den väsentligaste orsaken härtill

torde ligga däri, att det med järnverkens modernisering visat sig möjligt

och ekonomiskt fördelaktigt att vid den uppblandning av olika malmsorter,

som äger rum vid järntillverkningen, använda större kvantiteter av den

järnrika lapplandsmalmen än förut skett. Under det att före kriget i beskickningarna

ingått omkring 30 procent lapplandsmalm, torde ett procenttal

av omkring 60 numera vara regel. Detta gäller i fråga om malm

med hög fosforhalt. Under senare år har bolaget blivit i tillfälle att öka

brytningen av fosforfattigare malmer. Detta har naturligtvis ytterligare

bidragit till att öka avsättningsmöjligheterna till Tyskland. Samtidigt med

att malmleveranserna till Tyskland sålunda väsentligt stegrats, har bolaget

kunnat väl hävda och icke obetydligt öka avsättningen till andra länder

framför allt Belgien och England. Bolaget räknar med att behovet av

malm för bolagets avnämare kommer att under de närmaste åren uppgå

till 8 å 9 miljoner ton om året. Det stegrade malmbehovet har holaget

hittills kunnat täcka endast därigenom, att bolaget under krigsåren och de

första åren efter kriget lagt upp högst betydliga malmlager i skeppningshamnarna.

Dessa lager kunna emellertid beräknas vara nedbragta till normal

storlek vid innevarande års slut. De malmkvantiteter, som på grund

av de tidigare statsavtalen återstå för bolaget att bryta i Lapplands-fälten

till utgången av år 1937, hava beräknats utgöra omkring 83 miljoner ton.

Detta innebär, att något mera än 8 miljoner ton kan disponeras för vart och

ett av de återstående åren. De i avtalen fastställda begränsningarna för

brytningskvantiteten lägga således icke något hinder i vägen för bolaget

att tillgodose det förefintliga malmbehovet. Vissa andra bestämmelser

gorå emellertid att bolaget icke kommer att bryta och tillgodogöra sig

den erforderliga kvantiteten. Bolagets ledning har i sådant avseende

framhållit, att de nuvarande anläggningarna vid gruvorna i Kiruna och

Gellivare endast medgiva en brytning av något mer än 6 miljoner ton.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

För en ökning av brytningen erfordras dyrbara nyanläggningar. Då kostnaderna

härför enligt nu gällande avtal måste vara slutamorterade till 1936

års utgång, hava stamaktieägarna under nuvarande förhållanden icke något

att vinna genom en ökad brytning. Härvid är bland annat att märka, att

bolaget dels enligt 1907 och 1908 års avtal äger rätt till särskild ersättning

för den medgivna kvantitet malm intill 7 miljoner ton, som ej brutits

eller bortfraktats före kontraktstidens utgång, och dels att enligt 1918

års avtal om utfallna kvantiteter bolaget äger rätt att för självkostnadspris

få efter 1937 till sig levererade de avsevärda kvantiteter malm, som

under krigsåren icke kunnat bortfraktas. På grund härav anser sig bolaget

icke vara i tillfälle utnyttja de försäljningsmöjligheter, som eljest

skulle förefinnas.

Även ur en annan synpunkt har det för bolaget mött svårighéter att

med nu gällande bestämmelser driva en rationell försäljningspolitik.

Redan före kriget visade det sig nödvändigt, att bolaget försålde en väsentlig

del av sin brytning genom leveransavtal för längre tid. De genom

världskrigets utgång inträdda förhållandena hava gjort detta än mera

nödvändigt. Bolagets största avnämare, den tyska Ruhrindustrien, som

genom Versailles-freden förlorat sina minettegruvor, kan uppbenbarligen

icke inrätta sin malmförsörjning endast för ett par år. Dessa järnverk

måste genom kontrakt på lång tid förskaffa sig en fast basis för tillgodoseende

av sitt mycket stora malmbehov. Med stor bestämdhet har från

tysk sida framhållits nödvändigheten av att förhandlingar om nya långtidskontrakt

med det snaraste upptagas, därest Ruhrindustrien icke skall

bliva nödsakad att trygga sin malmförsörjning på annat sätt. Malmbolaget

anser sig emellertid icke med nu gällande statsavtal kunna avsluta

kontrakt för längre tid. Bortsett från att bolaget som nämnt förmenar

sig icke kunna bryta tillräckliga kvantiteter för tillgodoseende av

behovet för tiden till 1937, föreligger praktiskt taget icke möjlighet för bolaget

att sluta avtal om leverans av malm för tiden efter 1937. För denna

tid har nämligen omfattningen av den kvantitet malm bolaget skall äga

rätt att bortfrakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen icke blivit fastställd,

ej heller hava järnvägsfrakterna reglerats.

Ur det allmännas synpunkt är det givetvis av synnerlig vikt, att statens

delägarskap i de lappländska malmfälten icke är ordnat på ett sådant sätt,

att det lägger hinder i vägen för drivande av en rationell malmförsäljningspolitik.

Såsom förhållandena på detta område utvecklat sig liar den nu

gällande ordningen visat sig vara behäftad med åtskilliga brister. Av vad

förut anförts framgår ock, att vissa bestämmelser i de avtal, som staten

träffat med de enskilda delägarna i malmfälten, äro ägnade att mellan statens

och de enskildas intressen skapa ett motsatsförhållande som inverkar

menligt på gruvföretagets skötsel och därigenom länder till skada för kontrahenterna

å ömse sidor. Det har därför synts vara en angelägenhet av vikt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

att söka råda bot för de bestående missförhållandena. I sådant syfte hava

med representanter för de enskilda delägarna förts förhandlingar om ändring

av sådana bestämmelser i de tidigare träffade avtalen, som befunnits vara

mindre lämpliga. Under förhandlingarnas gång har enighet uppnåtts om

en lösning, som på viktiga punkter innebär ändring av vad nu gäller. I

tydlighetens och överskådlighetens intresse har det därvid befunnits nödvändigt

att i ett nytt avtal, som skall ersätta samtliga de tidigare avtalen,

sammanföra icke blott vad som nu överenskommits utan även sådana nu

gällande bestämmelser, vilka äro av beskaffenhet att böra fortfarande tilllämpas.

över ett sålunda upprättat preliminärt förslag till avtal hava statskontoret,

järnvägsstyrelsen och kommerskollegium avgivit infordrade utlåtanden, vilka

torde få såsom bilagor fogas vid protokollet i ärendet. Så långt det vid

fortsatta förhandlingar med de avtalsslutande bolagen visat sig möjligt, har

jag sökt att tillgodose i utlåtandena framförda synpunkter. Till vissa av

de frågor, som i yttrandena beröras, får jag anledning att i det följande

närmare återkomma.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört anhåller jag nu att fä framlägga

ett förslag till nytt avtal, vilket blivit godkänt av styrelserna i de

bolag, som därav beröras, och vilket synes mig kunna jämväl för statens

räkning antagas.

I det förslag till avtal, som nu framlägges, hava anordningar vidtagits i

syfte att i möjligaste mån undanröja de olägenheter, som visat sig vidlåda

nu gällande bestämmelser. De önskemål om förändring av vissa punkter i

de tidigare avtalen, som å ömse sidor förefunnits, har man sökt tillgodose

under skäligt hänsynstagande till bada sidornas berättigade intressen.

Huvudsyftet med det nya avtalet har varit att träffa anstalter, v ilka äro

ägnade att upphäva den bestående intressemotsättningen mellan staten såsom

ägare av preferensaktierna i malmbolaget och trafikbolaget såsom ägare

av stanpaktierna. Å ömse sidor har man därvid kommit till den bestämda

uppfattningen, att det för vinnande av åsyftat resultat icke gives något

verksammare ipedel än att söka ordna förhållandet mellan preferensaktieägarna

och stamaktieägarna på ett sådant sätt, att deras inbördes rättsställning,

till skillnad mot vad nu gäller, i stort sett blir densamma under hela

kontraktstiden. Med utgångspunkt från detta betraktelsesätt har överenskommits,

att staten såsom ägare av halva aktiekapitalet redan från och med

den 1 oktober innevarande år principiellt skall behandlas såsom hälftendelägare

i malmbolaget d. v. s. komma i åtnjutande av samma rättigheter och vara

underkastad samma skyldigheter, som förefinnas för trafikbolaget i egenskap

av ägare av den andra hälften av aktiekapitalet.

överenskommelsen innebär till en början att trafikbolaget avstar från den

bolaget nu tillkommande rätten att uppbära huvudsakliga delen av den

vinst, som kan uppkomma för malmbolaget, under tiden till och med 1937.

Riktlinjerna

för det nya

avtalet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Till gengäld avstar staten från att den 31 december 1936 begagna sig av

sin rätt att inlösa stamaktierna i malmbolaget samt medgiver att den tid,

då staten första gången skall äga rätt att företaga sådan inlösen, framflyttas

till den 30 september 1947. Sedermera skall staten äga en vart tionde

år återkommande ständig inlösningsrätt. Under tiden från och med den 1

oktober 1927 till och med den 30 september 1947 skall staten i princip vara

berättigad att för sina aktier åtnjuta lika stor inkomst från malmbolaget

som den vilken tillfaller ägarna av stamaktierna. I kompensation för de

ekonomiska eftergifter, som en överenskommelse enbart efter dessa linjer

skulle innebära för trafikbolaget, har detta erhållit vissa förmåner. Bland

annat har överenskommits, att trafikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall

äga uppbära en royalty med en krona för varje ton malm, bortfraktad under

tiden 1 oktober 1927—30 september 1931, och medf 50 öre för varje ton

malm, som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret.

Enligt det nya avtalet skall staten intill den 30 september 1947, likasom

för närvarande är fallet, uppbära viss royalty å den malm, som bortfraktas

från gruvorna. Denna anordning utgör emellertid icke något avsteg från

grundsatsen, att staten och trafikbolaget skola åtnjuta lika stor inkomst

från malmbolagets rörelse. Vid fördelning av den utdelningsbara vinsten

skall nämligen för varje år iakttagas, att vad staten uppbär i utdelning å

sina aktier tillhopa med den staten tillkommande royaltyn uppgår till samma

belopp, som utdelas till stamaktieägarna. Storleken av statens royalty har

fastställts till 1 krona 50 öre per ton bortfraktad malm, vilket i det närmaste

motsvarar det belopp, som i medeltal skulle hava utgått till

staten [därest malmbolaget kunnat före år 1937 bryta hela den återstående

kvantiteten enligt de tidigare avtalen.

Såsom en avsevärd förmån för staten är att anse överskommelsen därom

att, i händelse inlösen ej äger rum år 1947, malmbolagets nettovinst allenast

i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill

3,750,000 ton skall delas lika mellan preferens- och stamaktier under det att

vad som belöper å överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar

till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.

En konsekvens av statens nya ställning i bolagsförhållandet är, att

staten från och med den 1 oktober innevarande år blir ansvarig för

malmbolagets därefter uppkommande skulder. Staten kommer sålunda att

med sin hälft av aktiekapitalet ikläda sig betalningsansvar för bland annat

de utgifter, som komma att åsamkas malmbolaget vid verkställande av erforderliga

nyanläggningar. Härigenom undanröjes det hinder av ekonomisk

art, vilket, på sätt jag förut anfört, med nu gällande kontraktsbestämmelser

uppgivits föreligga för malmbolaget att öka den årliga brytningen

i malmfälten utöver den kvantitet, som kan brytas med nu befintliga anläggningar.

Vidare innebär den nu föreslagna överenskommelsen, att trafikbolaget

befrias från den bolaget enligt 1907 års kontrakt åliggande skyldigheten

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

att utan rätt till regress gälda malmbolagets nuvarande skulder, därvid

dock, på sätt i det följande skall närmare beröras, undantag gjorts för malmbolagets

eventuella skuld till statens järnvägar för oguldna frakttillägg.

Dylik befrielse har utgjort en förutsättning för att trafikbolaget kunnat

medgiva staten rätt till andel i malmbolagets vinst redan från och med den

1 oktober 1927. Trafikbolaget har därvid gjort gällande, att dess ställning

bleve i förhållande till nuvarande läge väsentligt försämrad, om trafikbolaget

med den begränsning av inkomsterna från malmbolaget, som nu ifrågasättes,

ensamt skulle betala ifrågavarande skulder. Framhållas må slutligen, att ett

godkännande av avtalet i denna del icke medför annan verkan än befrielse

från betalningsskyldighet för hälften av denna skuld, enär ju trafikbolaget i

egenskap av aktieägare i malmbolaget alltjämt kommer att få bära förräntningen

och amorteringen av halva skulden.

Mellan statens järnvägar och malmbolaget råder tvist angående malmbolagets

skyldighet att jämlikt § 14 i 1907 års kontrakt utgiva s. k. frakttillägg

för åren 1915—1924. Rörande denna tvist har ävenledes uppgörelse

blivit träffad.

Såsom redan framhållits, har det förefintliga köpbehovet hos malmbolagets

avnämare beräknats komma att uppgå till 8 å 9 miljoner ton om året. För

att malmbolaget skall kunna tillgodose detta köpbehov kräves, att bolaget

blir i tillfälle att öka exporten av malm utöver nu medgivna kvantiteter.

Då det gäller att avgöra, huruvida tillstånd till en sådan ökning bör lämnas

eller icke, måste naturligtvis noga beaktas vikten av att för framtida behov

bevara ifrågavarande nationalrikedom. Utan att åsidosätta tillbörliga hänsyn

till denna synpunkt synas statsmakterna kunna medgiva export av en

malmkvantitet, som svarar mot angivna köpehehov. I detta sammanhang

må ock erinras om att en särskild anledning till begränsning av exporten

som hittills förelegat — nämligen att trafikbolaget uppburit den huvudsakliga

inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna — genom det nya

avtalet väsentligen bortfaller.

Vid nu angivna förhållanden har i avtalet föreslagits, att malmbolaget

skall erhålla tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta intill 9 miljoner

ton. I denna kvantitet skall inräknas den malm, som kommer att brytas i

Luossavaara. Detta malmfält, som för närvarande med nyttjanderätt innehaves

av trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, skall nämligen

enligt det nya avtalet överlämnas till malmbolaget. Till skillnad mot vad

nu gäller skall ock medräknas den vid brytningen fallande s. k. varpmalmen.

Den medgivna högsta brytningskvantiteten har ansetts höra så fördelas

på de olika gruvfälten, att därav falla på Kiruna 6.i miljoner, på

Gellivare 2.5 miljoner och på Luossavaara 0.4 miljoner ton.

Det har redan tidigare framhållits önskvärdheten av att förberedande arbeten

för djupbrytning i Kiruna påbörjas relativt snart. Det är vidare av

stor betydelse, att övergången från dagbrytning till djupbrytning icke må

ske tvärt utan gradvis under ett flertal år, så att djupbrytningen kan växa

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

ut till full omfattning utan fördyrande forcering och med bibehållande av

oförminskad malmfångst under övergångsåren. Med hänsyn till såväl dessa

speciella önskemål som även det allmänna kravet på en i allo rationell

brytning hava i kontraktet införts bestämmelser om brytningens anordnande

samt till kontraktet fogats mera utförliga riktlinjer härutinnan.

I och med övergången i Kiruna från dagbrytning till djupbrytning måste

den speciellt för dagbrytning anskaffade materialen avskrivas. Men även i

övrigt är det nödvändigt att anläggningar, maskiner och inventarier avskrivas

med vederbörlig hänsyn till sin brukbarhetstid och till de brytningskvantiteter,

som medelst dem tillgodogöras. För staten är det vidare

av intresse att vid en eventuell inlösen år 1947 eller senare tillräckliga avskrivningar

skett så att företaget icke är belastat med skulder i oskälig

omfattning. Med hänsyn därtill hava i kontraktet och i en till kontraktet

fogad bilaga intagits detaljerade bestämmelser om storleken av och sättet

för avskrivningarna.

En förutsättning för att malmbolaget skall kunna begagna sig av avsättningsmöjligheterna

på den tyska marknaden lärer vara, att en avsevärd del

av malmen försäljes genom kontrakt, som sträcka sig över en större tidrymd.

Då försäljningarna ske fritt ombord i fartyg, måste bolaget för att

kunna med någon säkerhet bestämma försäljningspriset äga kännedom om

de kostnader, som järnvägstransporten av malmen till utskeppningshamnen

drager. En viktig angelägenhet har därför varit att reglera fraktsatserna

för den malm, som av bolaget fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.

Bestämmelser härom finnas såsom nämnts i nu gällande avtal för tiden intill

1937 års utgång. Enligt dessa avtal har bolaget förbundit sig att för

ifrågavarande malmtransporter betala frakt efter fixa i avtalen närmare bestämda

fraktsatser. Därutöver har bolaget åtagit sig betalningsgaranti för

den ytterligare ersättning, som kan visa sig nödig för att tillförsäkra statens

järnvägar en efter kostnaderna för banans drift, underhåll och förräntning

bestämd minimiinkomst av banan. Efter samma grunder har frågan om

järnvägsfrakterna reglerats i det nya avtalet.

De nu gällande fasta fraktsatserna hava bibehållits oförändrade intill.

1937 års utgång; för tiden därefter har skett en viss höjning. Garantibestämmelserna

hava förtydligats och kompletterats så att de erbjuda större

säkerhet för statens järnvägar,

Den fraktersättning, som enligt det nya avtalet skall utgå till statens

järnvägar synes hava blivit avvägd på ett med hänsyn till såväl malmbanans

driftkostnader och betryggande underhåll som dess skäliga förräntning

tillfredsställande sätt. Det framställda kravet på att genom ännu

något högre fraktsatser bereda statens järnvägar ekonomiska förmåner härutöver

torde få ses i sammanhang med de övriga fördelar, av vilka staten

genom det nya avtalet kommer i åtnjutande. Att genomföra ett sådant

krav hade icke varit möjligt utan uppoffrande av andra för staten viktiga

förmåner.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Huruvida av de särskilda hänsyn, vilka järnvägsstyrelsen åberopat samt

jämväl statskontoret och kommerskollegium ansett förtjäna beaktande, någon

del av statens blivande inkomst från malmbolaget bör — utöver de garanterade

fraktavgifterna — tillgodoföras statens järnvägar, lärer icke i detta

sammanhang böra göras till föremål för prövning, utan om så anses skäligt

framdeles tagas under övervägande.

Icke heller lärer med prövningen av det föreliggande avtalsförslaget böra

sammankopplas det av statskontoret upptagna jämväl på nu gällande avtal

tillämpliga spörsmålet, huruvida sagda inkomst bör med visst belopp nedläggas

i andra kapitaltillgångar av räntabel natur.

En av förutsättningarna för det nya avtalet ha.r varit, att de enskilda

delägarna i malmbolaget genom sina representanter i styrelsen i huvudsak

skola omhänderhava skötseln av bolagets affärer och till följd därav,

inom den ram kontraktet angiver, äga det avgörande inflytandet å ledningen

av bolaget. A andra sidan bär man sökt att tillförsäkra staten möjlighet

att över det sätt, på vilket bolagets affärer skötas, öva större kontroll

än som med tillämpning av nu gällande bestämmelser kunnat äga rum.

Med utgångspunkt härifrån bar i det nya avtalet överenskommits, att

malmbolagets styrelse likasom hittills skall utgöras av åtta ledamöter, av

vilka preferensaktieägare och stamaktieägare välja hälften var. De av

stamaktieägarna valda ledamöterna skola fortfarande äga att inom styrelsen

utse ordförande och verkställande direktör. I de fall, då hittills enligt

bestämmelse i bolagsordningen fråga vid lika röstetal inom styrelsen

skolat avgöras genom lottning, skall hädanefter ordföranden äga utslagsröst.

För att förhindra slutande av avtal, vilka innebära förpliktelser efter en

eventuell istatsinlösen och därför kunna komma att påvila staten utan motsvarande

fördelar, är föreskrivet, att malmbolaget icke utan godkännande

av minst två av statens styrelseledamöter eller den av dem, åt vilken

Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, äger ingå rättshandling,

som innefattar åtagande för längre tid än intill den närmaste dag därefter,

då staten med tillämpning av därom i § 25 givna bestämmelser kan

inlösa stamaktierna. Dessutom bibehålies den förutvarande regeln, att reverser,

pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för att

vara gällande skola vara undertecknade av styrelseledamot, som utsetts av

Kungl. Maj:t. Försäljning av malm för tiden efter utgången av år 1942

får ihke avslutas för längre tidsperiod än fem år från dagen för försäljningsavtalets

avslutande, därest minst tre av statens styrelseledamöter

förena sig om att vägra godkännande av dylik försäljning på skål, som av

dem till styrelsens protokoll angivas.

I syfte att införa en betryggande kontroll över bolagets förvaltning är

föreslaget, att statens styrelseledamöter skola äga rätt att tillsätta en jourhavande

revisor jämte erforderliga biträden åt denne. Arvoden åt revisorn

och hans biträden skola bestämmas av nämnda styrelseledamöter samt

gäldas av malmbolaget. Det åligger malmbolaget att hålla bolagets han
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

delsböeker, kontrakt, korrespondens och övriga affärshandlingar tillgängliga

för statens styrelseledamöter samt omförmälde revisor med biträden.

I samband därmed föreskrives, att försäljningen av malmen skall ledas

av malmbolagets personal samt ske i bolagets eget namn och direkt till

förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut, som biträdes av minst två

av statens styrelseledamöter bestämmer, att försäljning skall ske i annan

ordning- f r

Vid styrelsens för malmbolaget sammanträden skola anmälas eller behandlas

de grupper av ärenden, beträffande vilka statens styrelseledamöter

begära att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Frågor av större

betydenhet skola, därest minst två av nämnda styrelseledamöter det påfordra,

behandlas vid två styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad tidigare gällt hava vidare i

kontraktet intagits bestämmelser åsyftande att på ett tillfredsställande sätt

tillgodose de anspråk på erhållande av malm från de norrländska gruvfälten

och från Grängesberg, som kunna bliva framställda från den inhemska

järnhanteringens sida.

Vad jag i det föregående huvudsakligen berört har varit de delar av det

nya avtalet, genom vilka statens delägarskap i malmfälten skulle ordnas,

och vad därmed står i samband. Jag har därvid i korthet omnämnt, att den

möjlighet, som enligt nu gällande avtal beretts staten att, därest så finnes

önskvärt, förvärva full äganderätt till malmtillgångarna i deras helhet genom

att inlösa stamaktierna i malmbolaget, alltjämt skall stå staten öppen vart

tionde år på i huvudsak samma villkor som nu gälla samt att den tidpunkt,

då inlösningsrätten första gången kan utövas, blivit framflyttad till den 30

september 1947. Till grund för lösesummans beräkning skall läggas malmbolagets

medelnettovinst per ton under den tioårsperiod, vars sista dag infaller

två år före inlösningsdagen, ökad med den royalty, som under perioden

kan hava utgått till staten. Lösesumman skall utgöra hälften av

den sålunda beräknade vinsten å tjugufem gånger 4,250,000 ton d. v. s.

så stor del av bolagets medelvinst å angivna kvantitet, som belöper å

halva aktiekapitalet (stamaktierna), kapitaliserad efter fyra procent. Från

nu gällande regler rörande lösesummans beräkning avviker denna bestämmelse

så till vida som den årliga kvantitet malm, till vilken hänsyn

skall tagas, blivit höjd med 500,000 ton. En sådan höjning har ansetts

motiverad bland annat av den grund, att i 1907 års kontrakt räknades med

en brytning av allenast 3.7 5 miljoner ton om året, under det att brytningen

nu anordnas för en årskvantitet av omkring 9 miljoner ton.

Vid sidan av nu omförmälda vart tionde år återkommande rätt att inlösa

stamaktierna i malmbolaget har staten i § 26 betingat sig en extra

ordinär inlösningsrätt, som bereder staten en under vissa omständigheter

värdefull möjlighet att tidigare än som eljest kunnat ske förvärva trafikbolagets

andel i ifrågavarande gruvor. Denna särskilda inlösningsrätt är

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

i främsta rummet avsedd att utgöra en garanti mot obehörigt utländskt

inflytande å bolagets skötsel. Den erbjuder emellertid även i övrigt ett

skydd för statens intressen, särskilt för den händelse statens medkontrabenter

skulle på viktiga punkter försumma att fullgöra sina åtagna förbindelser.

Till säkerhet för att staten icke skall begagna sig av denna

särskilda inlösningsrätt annat än då för staten viktiga intressen stå på

spel har lösesumman blivit fastställd efter sådana grunder, att den kommer

att uppgå till betydligt högre belopp än vad staten har att erlägga i

händelse av inlösen i vanlig ordning. Från stamaktieägarnas sida har

emellertid framhållits att det trots de sålunda fastställda grunderna för

lösesummans beräkning icke kan anses uteslutet, att en inlösen enligt § 26

skulle med hänsyn till rådande konjunkturläge visa sig så ekonomiskt

fördelaktig för staten, att denna enbart av nämnda anledning funne sig

böra påkalla tillämpning av paragrafens bestämmelser. Ehuru det knappast

är tänkbart, att ett dylikt konjunkturläge skulle inträda, synes det likväl

böra från statens sida uttalas, att ett utnyttjande av situationen på angivet

sätt icke skulle stå i överensstämmelse med paragrafens syfte.

Innan jag övergår till behandling av detaljerna i det nya avtalet, anser

jag mig till sist böra nämna, att underhandlingarna angående avtalet förts

i samråd med statens fyra representanter i malmbolagets styrelse och att

dessa samtliga tillstyrkt avtalets ingående.

§ 1.

För tillämpning av de grunder, enligt vilka rättsförhållandet mellan

staten, såsom ägare av preferensaktierna i malmbolaget, och trafikbolaget,

såsom ägare av stamaktierna, för framtiden skall vara ordnat, erfordras

vissa ändringar i malmbolagets bolagsordning. I denna paragraf hava

staten och trafikbolaget utfäst sig, att, så fort sådant lagligen kan ske,

genomföra ifrågavarande ändringar att tillämpas från och med ingången

av nästa bokslutsår den 1 oktober 1927. Det blivande innehållet av de

bestämmelser i bolagsordningan, som skola ändras, framgår av en vid

kontraktet fogad bilaga nr 1.

Vad först angår den preferens- och stamaktierna åtföljande rätt till utdelning

skall vad § 4 i bolagsordningen därom innehåller ersättas med

de regler rörande fördelning av den utdelningsbara nettovinsten, som upptagits

i § 5 av det nya avtalet. I fråga om det närmare innehållet av

dessa regler tillåter jag mig att hänvisa till vad som kommer att anföras

vid sistnämnda paragraf.

Enligt § 11 första stycket i nu gällande bolagsordning skola intill år

1938 reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för

att vara gällande vara undertecknade av den bland de av preferensaktieägarna

utsedda ledamöterna, som därtill av Kungl. Maj:t bemyndigats.

Den sålunda angivna tidsbegränsningen skall hädanefter utgå. Avfattningen

av andra stycket i samma paragraf skall dessutom undergå en

Special
motivering.

Ändringar i

bolagsordningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Luo8savaara.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

jämkning föranledd av vissa ändringar i § 12 av bolagsordningen.

De i § 12 ifrågasatta ändringarna äro föranledda av de i det föregående

omnämnda nya regler rörande styrelsens sammanträden och beslut, vilka

ingå såsom ett led i det nya avtalet.

Den i bolagsordningen § 17 förefintliga bestämmelsen att preferensaktier

endast medföra en röst för tio aktier har, såsom stridande mot 79 § i aktiebolagslagen,

ansetts böra utbytas mot en föreskrift att preferensaktier endast

medföra en tiondels röst för varje aktie. Begränsningen i preferensaktiernas

röstvärde skall, till skillnad mot vad nu gäller, äga tillämpning jämväl för

tiden efter 1937 års utgång.

Det har slutligen ansetts lämpligt, att i § 18 införes en bestämmelse, att

beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme icke är giltigt, med

mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet.

§ 2.

Genom 1907 års kontrakt (§ 6) upplät malmbolaget till staten uteslutande

nyttjanderätt till Luossavaara malmfält under åren 1908—1937, med

rätt för staten att vid 1937 års slut antingen behålla malmfältet utan

lösen eller återlämna detsamma till bolaget mot lösen för byggnader,

maskiner m. m. Sedermera har staten enligt avtal den 1 juli 1918 till

trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag för åren 1919_1930

överlåtit nyttjanderätten till samma malmfält, med rätt för staten att

förlänga avtalet till utgången av år 1937. Vid arrendetidens slut åligger

det staten att till trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag erlägga

lösen för byggnader, maskiner o. d. efter samma grunder som fastställts

i händelse staten återlämnade gruvfältet till malmbolaget. Undantag

har dock gjorts för bostadsbyggnader.

Att nyttjanderätten år 1918 uppläts icke blott till trafikbolaget utan

även till Norrbottens Järnverks Aktiebolag berodde därpå, att sistnämnda

bolag planerade anläggandet av ett järnverk i Norrbotten. Det föreskrevs

därför i avtalet, att malm med högst O.ois procent fosfor skulle tillfalla

Norrbottens Järnverks Aktiebolag och annan malm trafikbolaget. Då

man emellertid tänkte sig, att denna fosforfattiga malm jämväl i övrigt

skulle kunna komma till användning för järn- och ståltillverkning inom

landet, förpliktades Norrbottens Järnverks Aktiebolag att avstå viss del

av sin malm till tackjärnstillverkare, som därom gjorde framställning hos

bolaget senast den 1 juli 1919. Det visade sig emellertid icke möjligt för

Norrbottens Järnverks Aktiebolag att genomföra sina planer på anläggandet

av ett järnverk. Erfarenheten från den hittillsvarande brytningen i

Luossavaara har vidare givit vid handen, att malm med högst 0.015

procent fosfor förekommer endast i mycket ringa omfattning och endast

med stora kostnader skulle kunna skiljas från den övriga malmen.

Av vad sålunda anförts framgår, att de förutsättningar, från vilka

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

kontrahenterna utgått vid slutande av 1918 års avtal angående Luossavaara,

icke gått i uppfyllelse. Vid sådant förhållande torde anledning icke föreligga

att låta avtalet längre vara gällande. Den ur ekonomisk synpunkt

mest rationella lösningen har synts mig vara, att malmbrytningen vid Luossavaara

omhänderhaves av malmbolaget. I sådant syfte föreskrives i § 2

av det nu framlagda avtalet, att trafikbolaget och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag skola till staten återlämna nyttjanderätten till malmfältet

samt att staten skall låta sin nyttjanderätt återgå till malmbolaget

och avstå från rätten att vid 1937 års utgång behålla malmfältet utan

lösen. En förutsättning härvid har emellertid varit, att staten skall erhålla

vederlag för det staten avstår sin särskilda rätt till detta malmfält.

Till den förmån, som härigenom beredes trafikbolaget såsom ägare av

stamaktierna i malmholaget, har därför också hänsyn tagits vid avvägande

av de fördelar som preferensaktieägarna genom det nya avtalet vinna i

förhållande till stamaktieägarna. Framhållas må ock i detta sammanhang,

att staten på grund av 1918 års avtal angående Luossavaara uppburit

royalty för malm, som icke kommer att bortfraktas därifrån före den

1 oktober innevarande år.

Lösesumman för de byggnader, maskiner o. d., vilka malmbolaget har

att inlösa av trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, har fastställts

till ett nedåt jämkat belopp av 2,500,000 kronor.

§ 3.

Såsom jag förut framhållit, är en av huvudanledningarna till att frågan

om revision av gällande kontraktsbestämmelser rörande malmbrytningen

i Lappland nu tagits upp till behandling att söka däri, att den malmkvantitet,

som malmbolaget under nuvarande förhållanden anser sig vara

i tillfälle att bryta, icke är tillräcklig för att tillgodose det behov av

malm, som under de kommande åren beräknas föreligga hos bolagets

kunder.

Då det gäller att bestämma omfattningen av malmbrytningen inom de

tre lappländska gruvfälten, har man å ena sidan att taga hänsyn till

vad som kan anses behövligt för att tillgodose malmköparnas behov i

sådan grad, att malmbolaget, så vitt nu kan bedömas, kan påräkna att

behålla sina kunder i nu överskådlig framtid. Å andra sidan måste noga

beaktas vikten av att en rationell malmbrytning upprätthålles ävensom

att gruvorna icke för tidigt uttömmas.

Skeppningen från Luleå och Narvik av malm bruten vid ifrågavarande

gruvfält har utgjort under åren

Malmkvantiteter.

1924

1925

1926

5,400,131 ton

6,398,423 »

5,811,343 »

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Den nedgång, som skeppningen för år 1926 utvisar, kan tillskrivas

verkningarna av den engelska kolstrejken och en tillfällig konjunktursvängning

i Tyskland på grund av deflationskrisen.

En uppskattning av de större avnämarnas framtida malmbehov har givit

vid handen, att för behovets tillgodoseende erfordras en årlig brytning av

omkring 9 miljoner ton.

Att märka är att enligt nu gällande statsavtal malmbolaget medgiven

brytningsrätt för tiden till den 1 januari 1937 motsvarar ungefär 83 miljoner

ton eller alltså 8.3 miljoner ton om året förutom s. k. varpmalm, vadan

den nu ifrågasatta ökningen ej är alltför betydande.

En brytning av 9 miljoner ton synes lämpligen kunna fördelas på de

olika malmfälten med

6.i miljoner i Kiruna,

2.5 » » Gellivare,

0.4 » » Luossavaara.

En brytning av 6.1 miljoner ton i Kiruna och 2.5 miljoner ton i Gellivare

motsvarar en malma vsänkning av resp. 6 och 4.3 meter per år, vilket

torde motsvara en normal brytning i jämförelse med andra gruvor.

Malmtillgången i Kiruna, som i 1913 års proposition beräknades till

omkring 740,000,000 ton, anses efter nu utförda djupborrningar enligt

malmkommissionens utredning kunna ökas med ytterligare 350,000,000

ton intill 500 meter under Luossajärvis nivå. Även därunder finnas högst

avsevärda malmkvantiteter. Det synes mig då med hänsyn till en klok

ekonomi fullt försvarbart att medgiva en brytning av angivna kvantitet.

I de tidigare avtalen har staten medgivit malmbolaget att under en viss

längre tidsperiod bryta och tillgodogöra sig en bestämd malmkvantitet

med rätt för bolaget, att, om bolaget under de första åren icke hunne

bryta vad som med en jämn fördelning av kvantiteten å de olika åren under

tidsperioden bort falla på dessa år, senare under tidsperioden bryta och

tillgodogöra sig dessa restkvantiteter. Då årskvantiteten nu satts så högt

som till 9 miljoner ton, bar det synts riktigt att icke medgiva någon

större förskjutning från år till år. För att giva bolaget möjlighet att något

lämpa brytningens storlek med hänsyn till konjunkturförbållandena har

det emellertid medgivits bolaget att höja bortfraktningen under ett år

med högst 10 procent, dock så att sammanlagda bortfraktningen under

en treårsperiod icke får överstiga 27 miljoner ton.

Då det inbördes förhållandet av behoven av de olika malmsorter, som

de särskilda malmfälten innehålla, kan växla, har medgivits, att fördelningen

av kvantiteterna på de särskilda malmfälten skall kunna förskjutas

så att brytningen vid ett eller två malmfält ökas med högst 10 procent

under förutsättning att den sammanlagda kvantiteten därigenom ej höjes.

Enligt överenskommelsen skall staten för framtiden erhålla andel jämväl i

vinsten på s. k. varpmalm, som faller vid brytningen. Vid sådant förhållande

förefinnes ingen anledning att bibehålla särskilda bestämmelser om varp
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

49

malmen. Eventuellt bortfraktad varpmalm eller produkt därav skall således

ingå i medgivna 9 miljoner ton. Att på sätt kommerskollegium i

sitt yttrande ifrågasatt intaga några uttryckliga föreskrifter härom, har

jag ansett vara överflödigt. Man torde kunna beräkna, att av den vid

brytningen fallande varpmalmen kan produceras omkring 175,000 ton slig

årligen.

§ 4.

Då staten såsom preferensaktieägare nu medgiver, att stamaktieägarna till Royaity.

och med den 30 september 1947 få fortsätta med att i huvudsak omhänderhava

skötseln av bolagets angelägenheter, har det synts vara en lämplig anordning,

att staten intill nämnda dag, likasom för närvarande är fallet,

får, innan vinstfördelning sker, uppbära viss royaity å den malm, som

bortfraktas från gruvorna. Storleken av denna royaity har fastställts till

1 krona 50 öre per ton bortfraktad malm, vilket i det närmaste motsvarar

det belopp, som i medeltal skulle hava utgått till staten på de återstående

kvantiteter, som malmbolaget haft rätt att bryta enligt de tidigare avtalen.

Enligt dessa avtal skulle trafikbolaget såsom stamaktieägare ägt åtnjuta

den huvudsakliga delen av vinsten å dessa till cirka 83 miljoner ton uppgående

restkvantiteter, under det att det nya avtalet är byggt på principen,

att vinsten skall delas lika mellan staten och trafikbolaget. Av skäl, som

i den allmänna motiveringen framhållits, har det emellertid vid uppskattandet

av de olika medgivanden, som å ömse sidor gjorts, funnits vara

befogat, att så till vida jämka på nämnda princip, att trafikbolaget får uppbära

en royaity med en krona för varje ton malm, bortfraktad under tiden

1 oktober 1927—30 september 1931, och med 50 öre för varje ton malm,

som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret, samt att denna royaity

icke medtages vid beräkning av vinstfördelningen. Då trafikbolaget

såsom stamaktieägare skall erhålla hälften av malmbolagets vinst, innebär

denna rätt till royaity i själva verket endast, att trafikbolaget under angivna

tidsperioder erhåller 50 respektive 25 öre mer per ton än bolaget

skulle hava fått, om denna undantagsbestämmelse ej funnits.

\ 5.

Grundtanken i det nya avtalet är, såsom i det föregående utvecklats, Yinstjordelden

att inkomsten av malmbrytningen i de malmbolaget tillhöriga malmfälten

för tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30

september 1947 skall delas lika mellan preferens- och stamaktieägarna.

Vid beräkning av preferensaktiernas andel i malmbolagets vinst skall därför

tagas hänsyn till statens inkomst av royaity. Detta har för enkelhetens

skull uttryckts så, att bolagets utdelningsbara nettovinst per ton för varje

särskilt bokslutsår fördelas mellan preferens- och stamaktier på det sätt, att

preferensaktierna tilldelas ett belopp per ton, som med 75 öre understiger

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 höft. (Nr 2il.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Brytningens

anordnande.

Avskriv
ningar.

halva nettovinsten per ton, under det att återstoden av nettovinsten tilldelas

stamaktierna. Med tillämpningen av denna regel erhåller staten

lagt i utdelning och royalty lika stort belopp som stamaktieägarna erhålla

i utdelning

Däremot skall den royalty, som under vissa år skall utgå till trafikbolaget,

utgöra ett särskilt vederlag till trafikbolaget och sålunda icke medtagas

vid beräkning av vare sig vinstens storlek eller stamaktieägarnas

vinstandel.

För tiden från och med den 1 oktober 1947 innebär den föreslagna

överenskommelsen, att nettovinsten i vad den belöper på en under bokslutsåret

bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000 ton skall delas lika

mellan preferens- och stamaktier, och i vad den belöper på överskjutande

kvantiteter så fördelas, att två tredjedelar tillfalla preferensaktierna och

en tredjedel stamaktierna.

§ 6.

Enligt § 16 i 1907 års kontrakt har malmbolaget förbundit sig att sörja

för en i allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga

lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. De bestämmelser

rörande brytningens ordnande, som upptagits i förevarande paragraf, hava

blivit något mera i detalj utformade. Då det dessutom befunnits önskvärt,

att bestämmelserna kompletterades med en allmän gruvbrytningsplan, har

en sådan plan såsom bilaga nr 2 fogats till avtalet. Denna plan angiver dels

grunderna för såväl dag- som djupbrytning dels vissa tider för påbörjande

av förberedelsearbetena för djupbrytningen. Givet är emellertid, att vunnen

erfarenhet under brytningens gång, uppkomsten av nya brytningsmetoder

och dylikt kunna påkalla ändringar i den uppgjorda brytningsplanen. Till

säkerhet för att statens intresse i sådant fall skall bliva behörigen tillgodosett

har stadgats, att ändring i gruvbrytningsplanen icke får vidtagas,

med mindre den godkännes av minst två av de av preferensaktieägarna

utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse.

§ 7.

Såsom i det föregående erinrats, är det av intresse för staten, att malmbolaget

tillhöriga anläggningar, maskiner och inventarier avskrivas med

vederbörlig hänsyn till brukbarhetstiden och till de malmkvantiteter, som

bolaget medelst dem tillgodogör sig. På grund härav har i denna paragraf

föreskrivits, att avskrivningar skola verkställas enligt vissa riktlinjer,

som angivits i en vid avtalet fogad bilaga nr 3.'' Där upptagna bestämmelser

torde icke erfordra någon närmare motivering. Avvikelse från de

fastställda riktlinjerna får icke ske utan medgivande från samtliga av

preferensaktieägarna utsedda ledamöter i malmbolagets styrelse.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

51

§ 8.

Om malmbolaget genom upplåning behöver anskaffa förlagskapital, kan Upplåning.

enligt min mening staten med fog göra anspråk på att få uppträda såsom

kreditgivare under förutsättning, att staten erbjuder lika förmånliga

villkor, som kunna erhållas vid upplåning hos annan. Eu bestämmelse

av denna innebörd har upptagits i förevarande paragraf. Vad bär stadgas

har naturligtvis icke avsende å den kredit av mera rörlig natur, av

vilken malmbolaget under vanliga förhållanden alltid är i behov.

§ 9.

I samband med den lämnade redogörelsen för riktlinjerna för det nya Organisation.

avtalet har jag redan behandlat det huvudsakliga innehållet i denna paragraf.

Flertalet av här givna bestämmelser skola, på sätt i §. 1 angives,

jämväl intagas i malmbolagets bolagsordning.

Till det förut sagda anser jag mig endast behöva tillägga, att när i mom.

6 föreskrives, att försäljningen av malmbolagets malm skall ske direkt till

förbrukarna, därmed naturligtvis icke är avsett att förhindra, att försäljningen

förmedlas av agenter. Beträffande försäljningen vill jag vidare framhålla,

att densamma givetvis bör ordnas utan onödiga mellanhänder och med

minsta möjliga omkostnader ävensom i övrigt på det mest rationella sättet.

§ 10.

För närvarande verkställes utskeppningen av malmbolagets malm i stor inlösen av

utsträckning med fartyg tillhöriga trafikbolaget och särskilt konstruerade

för malmtransporter. Enligt § 7 i 1922 års avtal skulle staten, i händelse

staten inlöste stamaktierna i malmbolaget, jämväl äga rätt att inlösa en

viss del av trafikbolaget tillhörigt fartygsrum. En sådan utveckling av

förhållandena är emellertid tänkbar, att staten redan i sin egenskap av

hälftendelägare i malmbolaget kan få ett stort intresse av att malmbolaget

självt disponerar över lämpligt tonnage för malmtransporterna. Det

har därför ansetts önskvärt, att malmbolaget, oavsett om staten inlöser

stamaktierna, skall vara berättigat att inlösa en del av trafikbolagets

fartyg. I förevarande paragraf har rätt tillerkänts malmbolaget att ett

år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av traflkbolaget vid tiden för

tillsägelsen direkt eller indirekt — t. ex. genom dotterbolag — tillhörigt

fartygsrum, att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm,

som i medeltal under närmast föregående femårsperiod utskeppats med

trafikbolagets tonnage. Denna inlösningsrätt skall utövas, så snart de av

preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse så påfordra.

Lösesumman skall enligt paragrafen utgöras av det belopp, vartill fartygens

värde fastställes genom värdering av skiljemän. En lämplig utgångspunkt

vid värderingen är givetvis försäljningsvärdet av likartat tonnage

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Arrende.

Utmål.

Järnvägs■

frakter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

i öppna marknaden med hänsyn tagen till fartygens ålder och beskaffenhet.

Att, på sätt kommerskollegium ifrågasatt, uttryckligen föreskriva, att värderingeh

skall ske efter angivna grund, har icke ansetts erforderligt.

§ 11.

1 samband därmed att Luossavaara malmfält, på sätt i § 2 föreskrives,

skall återlämnas till malmbolaget, skall ock å bolaget överlåtas nyttjanderätten

till vissa områden vid Luossavaara. Dessa områden utgöras

huvudsakligen av mark, till vilken domänstyrelsen åt trafikbolaget och

Norrbottens Järnverks Aktiebolag upplåtit nyttjanderätt enligt särskilda

kontrakt av den 12 oktober 1918, den 22 mars 1919, den 10 maj 1919,

den 6 oktober 1923 och den 21 februari 1925. Rörande den nyttjanderätt

till vissa områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som tillförsäkrats malmbolaget

i de föregående statsavtalen, finnas kontrakt mellan domänstyrelsen

och malmbolaget av den 7 mars och den 3 juli 1907 samt den 27

februari 1923. Staten tillförsäkrar nu malmbolaget att alltjämt så länge

bolaget upphåller gruvdriften få behålla nyttjanderätten till ifrågavarande

områden.

§ 12.

Denna bestämmelse har överflyttats från § 6 sista stycket i 1907 års

kontrakt.

§ 13.

De nuvarande bestämmelserna angående järnvägsfrakter återfinnas i huvudsak

i §§ 8 och 14 av 1907 års avtal, § 8 av 1918 års avtal och § 2 mom.

1, 2 och 3 av 1922 års avtal. Enligt dessa bestämmelser utgör frakten för

närvarande

1) för Kirunamalm

Kiruna—Riksgränsen 2 kronor 64 öre, Kiruna—Svartön 3 kronor 48 öre,

2) för Luossavaaramalm

Kiruna—Riksgränsen 3 kronor 21 öre, Kiruna—Svartön 4 kronor 17 öre,

3) för Gellivaremalm

Gellivare—Svartön 2 kronor 75 öre, Gellivare—Riksgränsen 3 kronor

43 öre. Dessa fraktavgifter gälla till utgången av 1937.

Avtalen innehålla jämväl föreskrifter angående de kvantiteter, vilka må

fraktas i olika riktningar, om de tider inom vilka anmälningar om bortfraktningens

omfattning skola ske, om vagnarnas omloppstid m. m. Malmbolaget

äger rätt att genom särskild representant taga del av räkenskaperna

för statens järnvägar i viss utsträckning.

Under förhandlingarna om det nya avtalet har man utgått från att någon

höjning av nu betingade fraktsatser icke skulle ifrågakomma för tiden intill

1937 års utgång. Vad angår tiden därefter har överenskommits, att fraktsatserna

å samtliga bansträckor skola för såväl Kiruna- som Gellivaremalm

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

höjas med 35 öre per ton. Järnvägsstyrelsen har påyrkat samma höjning

jämväl i frakten för Luossavaaramalm. För att vinna enhetlighet har det

synts mig lämpligare bestämma samma frakt för Luossavaaramalm som för

Kirunamalm, för vilken i stället frakten höjts med ytterligare 2 öre.

Då det emellertid särskilt med hänsyn till penningvärdets fluktuationer

är vanskligt att för en längre framtid fastslå fixa fraktsatser, har i mom. 2

till skydd för statens järnvägar intagits en bestämmelse, att fraktsatserna

skola höjas i samma mån som priset å malm kan komma att stiga. Där

stadgas nämligen, att därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset

fritt ombord för den malm, som under ett bokslutsår utskeppats från

Narvik och Svartön, överskjutit 16 kronor 75 öre per ton, bolaget skall

såsom fraktökning för varje under året bortfraktad ton malm från ifråga

varande gruvfält erlägga ett belopp motsvarande en femtedel av angivna

överskott. Denna proportion motsvarar ungefär det nuvarande förhållandet

mellan järnvägsfrakten och fobpriset.

Då järnvägen icke är omedelbart rustad att transportera de kvantiteter

malmbolaget enligt § 3 är berättigat bortfrakta, har bestämts, att transportmängden

skall successivt ökas under de första åren. Bestämmelser hava

jämväl givits angående skyldighet för malmbolaget att anmäla viss ökning

av transportkvantiteten, därvid hänsyn tagits till järnvägsstyrelsens yrkande.

Slutligen hava föreskrifter lämnats angående vagnsväxling, malmvagnarnas

omloppstid, om rätt att disponera mark å Svartön m. m. Dessa föreskrifter

hava ändrats i enlighet med järnvägsstyrelsens yrkande.

Med avseende å bestämmelsen i mom. 4 har järnvägsstyrelsen uttalat

önskvärdheten av närmare precisering angående fördelningen av malmavsändningen.

Järnvägsstyrelsens önskemål synes mig berättigat; det torde emellertid

vara lämpligare att särskild överenskommelse härom träffas mellan

järnvägsstyrelsen och malmbolaget än att en sådan fördelningsplan bindes

genom ett avtal på obegränsad tid.

Järnvägsstyrelsen har vidare erinrat, att transporten av den enligt det

nya avtalet för år 1928 beräknade malmkvantiteten av 7.5 miljoner ton

kommer att kräva tillökningar av vagn- och lokomotivparken samt vissa

anläggningar. Utan i detta sammanhang kunna härför prestera någon

exakt beräkning anser dock styrelsen för detta ändamål ett totalbelopp av

6 miljoner kronor erforderligt, av vilket statens järnvägar meddelar sig nu

disponera 4.5 miljoner kronor till anskaffning av malm vagnar. Den i avtalet

angivna malmkvantiteten av 7.5 miljoner ton överstiger emellertid

ej den kvantitet av 8 miljoner ton, som bolaget, enligt vad jag inhämtat,

redan jämlikt nu gällande avtal förberedelsevis anmält för år 1928. Därest

riksdagen ej häremot uttalar erinran, lärer annan åtgärd härutinnan ej vara

erforderlig än att Kungl. Maj:t lämnar järnvägsstyrelsen medgivande att

till även andra ändamål än anskaffande av malmvagnar använda det disponibla

anslaget av 4.5 miljoner kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Fralcttillägg.

§ 14.

Förutom de ordinarie fraktavgifterna är malmbolaget edligt nu gällande

föreskrifter skyldigt erlägga frakttillägg beräknat till det belopp, varmed

sammanlagda inkomsten av järnvägen må hava för varje särskilt år understigit

kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte ränta å nuvarande

och blivande anläggningskostnad, innefattande jämväl vissa statens anordningar

på Svartön. Räntan skall beräknas till 5 procent, om den fraktade

malmkvantiteten för året icke överstigit 5 miljoner ton, och i annat fall till

5 procent jämte Vso procent däröver för varje påbörjat hundratusentals ton

fraktad malm över 5 miljoner ton.

Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm ägt

rum, skall förpliktelsen att utgiva frakttillägg upphöra för den tid avbrottet

varar.

Ifrågavarande skyldighet för malmbolaget att utgiva frakttillägg har

bibehållits i det nu föreliggande avtalet, men avvika de därom givna bestämmelserna

i vissa delar från nu gällande.

Från och med år 1938 skall sålunda räntan å anläggningskostnaden

beräknas 1 procent högre än enligt nu gällande avtal.

Vidare har beståmts, att i kostnaden får inräknas avsättning till förnyelsefond.

Järnvägsstyrelsen har tidigare inräknat sådan avsättning i omkostnaderna.

Malmbolaget har protesterat häremot och i rättegång yrkat

återbekommande av erlagt frakttillägg, i den män sådant frakttillägg uppkommit

genom avsättning till förnyelsefonden. Till frågan om denna rättegång

skall jag återkomma under § 35; här må endast erinras om att Stockholms

rådhusrätt i dom, som fastställts av Svea hovrätt, bifallit malmbolagets

yrkande. Då det emellertid synts mig fullt berättigat, att sådan

avsättning till förnyelsefond inräknas i underhållet, har bestämmelse härom

intagits i avtalet. Emellertid har på bolagets yrkande föreskrivits, att

fonden skall bokföras särskilt för ifrågavarande järnväg och att de avsatta

medlen endast skola få användas till underhåll och ersättning vid samma

järnväg. Bestämmelsen om förnyelsefonden skall gälla redan från och med

år 1927.

Avfattningen av den i nu gällande avtal intagna force majeure bestämmelsen

har givit anledning till tvist, som föranlett rättegång. För denna

rättegång skall jag likaledes redogöra under § 35. I de punkter, där tvist

nu råder, har bestämmelsen förtydligats. Det har i samband därmed ansetts

lämpligt att åt bestämmelsen giva det innehåll att, därest bolagets malmutskeppning

inskränkes på grund av krig eller blockad, bolaget skall befrias

från erläggande av frakttillägg i den utsträckning, som svarar mot förhållandet

mellan den utskeppade kvantiteten och en normal utskeppning, vilken

skäligen ansetts böra beräknas till 8 miljoner ton. Skulle skeppningen icke

inskränkas mer än till 5 miljoner ton, inträder emellertid icke någon

minskning i bolagets skyldighet att utgiva frakttillägg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Järnvägsstyrelsen liar i sitt yttrande föreslagit en annan formulering ai

ifrågavarande bestämmelse, vilken formulering emellertid dels synes mig

icke på ett tillfredsställande sätt undanröja den otydlighet i de nuvarande

ordalagen, som i huvudsak utgjort anledningen till den pågående rättegången,

dels skulle, vid inträffad force majeure enligt bestämmelsens definition, medföra

den i nu gällande avtal icke stadgade och enligt min uppfattning för

bestämmelsens egentliga syfte främmande påföljden, att ej allenast malmbolagets

skyldighet att vidkännas tilläggsfrakt skulle bortfalla under den

tid, respektive hinder varade, utan att jämväl statens förpliktelser beträffande

järnvägen samt transporterna av malm å densamma enligt avtalet skulle

för samma tid upphöra. De avtalsslutande bolagen hava bestämt vägrat

att godkänna den av järnvägsstyrelsen sålunda föreslagna formuleringen:

vid sådant förhållande och med hänsyn till ovan framhållna synpunkter har

jag för min del icke funnit mig böra kräva dess genomförande.

Enligt gällande avtal har bolaget skyldighet att erlägga frakttillägg,

därest brist uppstår under ett visst år, oavsett om närmast föregående eller

efterföljande år lämnat överskott utöver den fastställda räntan. Bolaget har

yrkat, att bolagets skyldighet att erlägga fraktillägg skulle beräknas icke

för särskilt år utan för perioder om fem år. Järnvägsstyrelsen, som icke

haft något att erinra mot själva principen, har ansett, att tidsperioden borde

kunna begränsas till tre år samt att rätt till reglering borde förekomma

endast då behovet av frakttillägg föranletts av nedgång i ''de beräknade

transportmängderna samt denna nedgång förorsakats av driftstörningar över

vilka bolaget icke kunnat råda. Frånsett att den av järnvägsstyrelsen före*

slagna bestämmelsen lätt torde giva anledning till tvist, synes mig bolagets

krav icke obilligt. Med hänsyn till järnvägens intresse, att likviden av

eventuella frakttillägg icke mer än nödvändigt fördröjes, har likväl åt bestämmelsen

givits den formulering som framgår av kontraktet.

I paragrafen hava vidare intagits i huvudsak enahanda föreskrifter som i

nuvarande avtal dels angående sättet för likvidering av utställd räkning å

fraktillägg dels ock om rätt för malmbolaget att genom särskild representant

taga del av räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras

för att följa beräkningarna av frakttilläggen.

§ 15.

Denna paragraf svarar mot § 19 i 1907 års avtal.

§ 16.

I § 15 av 1907 års avtal föreskrevs, att malmbolaget i främsta rummet

skulle leverera vad som av de malmsorter bolaget komme att bryta kunde

åstundas för järn- och ståltillverkning inom Sverige. Denna föreskrift

avsåg hela den medgivna brytningskvantiteten; dock skulle anmälan om

malmbehovet lämnas åtskilliga år, innan leveransen skulle äga rum.

Ehuru bolaget torde hava utgått från att någon mera betydande malm
-

Andra malmbefraktare.

Leveranser

till svenska

malmköpare.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Leveranser

från Luossavaara.

Mertainen,

leverans enligt denna bestämmelse icke skulle kunna komma ifråga, kan

dock med hänsyn till det berättigade kravet på fleråriga leveranskontrakt

till bolagets större kunder — en sådan oinskränkt leveransskyldighet

utgöra ett större hinder för bolagets försäljningspolitik än som motsvaras

av fördelarna för landets järnhantering av en sådan oinskränkt

leveransplikt. En av bolaget framställd begäran, att leveransplikten måtte

inskränkas till att avse endast 10 procent av bolagets brytning, har därför

ansetts mig berättigad i fråga om malmsorter med mer än 0.o3 procent

fosfor. Beträffande styckmalm med högst 0.0 3 procent fosfor har bolaget

medgivit att leverera intill 20 procent av brytningen. Vidare har bolaget

utfäst sig att, där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för

bolaget kan ske, leverera den malm, som håller högst O.ois procent fosfor

frånskild från övrig fosforfattig malm. Den kvantitet, som leveransskyldigheten

enligt det nya avtalet omfattar, skulle vid fullt utnyttjade brytningsmöjligheter

uppgå till över 900,000 ton årligen. Denna kvantitet

torde få anses vara tillräcklig för täckande av eventuellt uppkommande inhemska

malmbehov, särskilt med hänsyn till avtalets övriga bestämmelser

om leveranser till malmförbrukare inom landet.

§ 17.

Enligt § 5 i 1918 års avtal angående Luossavaara åligger det trafikbolaget

att, därest staten så påfordrar, utöver medgivna kvantiteter bryta

och till självkostnadspris ökat med 10 procent tillhandahålla staten eller

den, till vilken staten överlåter sin rättighet, intill 100,000 ton malm

från Luossavaara. Enahanda förpliktelser skola enligt det nya avtalet

åvila malmbolaget.

§ 18.

Genom 1907 års avtal (§ 6) förvärvade staten samtliga aktier i Mertainens

Gruvaktiebolag, vilket äger det tre mil från Kiruna belägna

Mertainens malmfält, men förband sig staten samtidigt att intill år 1938

icke inom bolaget tillhöriga gruvor bryta eller låta bryta järnmalm annat

än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Malmkommissionen har

sedermera verkställt noggranna undersökningar av Mertainens malmfält,

vilka visat, att gruvfältet innehåller icke oväsentliga kvantiteter fosforfattig

järnmalm. I olikhet med den fosforfattiga järnmalmen i Kiruna

och Luossavaara, vilken på grund av sin ojämnhet i fosforhalten icke

torde tillfredställa kraven hos de svenska järnframställarna, torde den

fosforfattiga malmen i Mertainen vara av beskaffenhet att lämpligen

kunna komma till användning inom svensk järnhantering. Emellertid

förekommer denna malm så blandad med malmer, för vilka avsättning

icke torde kunna vinnas inom landet, att en ekonomisk brytning inom

Mertainen icke kan förekomma, med mindre möjlighet finnes att exportera

denna i Sverige ej användbara malm.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 57

Det har därför synts mig vara av vikt att i samband med det nya avtalet

träffades överenskommelse, som möjliggjorde sådan export. I anledning

härav har med malmholaget överenskommits, att, om Mertainens

Gruvaktiebolag så önskar, malmbolaget skall åtaga sig att ombesörja driften

vid Mertainens gruvfält och den därmed förenade försäljningsrörelsen

utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade kostnader, under

förutsättning att rörelsen drives uteslutande för Mertainens Gruvaktiebolags

räkning och att detta bolag anskaffar allt för rörelsen erforderligt

kapital.

Vidare medgiva de avtalsslutande gruvbolagen, att från Mertainen må

exporteras lika mycket som den kvantitet som kommer till användning

för järn- eller ståltillverkning i Sverige — i visst fall intill högre kvantitet

— under förutsättning att försäljningen för export sker genom malmbolaget

eller trafikbolaget mot skälig försäljningsprovision samt att vinsten

på exporten användes att förbilliga den järnmalm, som levereras för järneller

ståltillverkning i Sverige. Den härom i det till myndigheterna remitterade

utkastet intagna bestämmelsen har med anledning av erinran,

som kommerskollegium framställt, undergått viss jämkning i det nu framlagda

förslaget till avtal.

Med hänsyn till innebörden i hela det nu föreliggande avtalsförslaget,

synas de av bolagen uppställda villkoren berättigade.

§ 19.

I 1907 års avtal (§ 22) förband sig trafikbolaget att inskränka exporten Grängesberg.

från Grängesbergs Gruvaktiebolags gruvor i Grängesberg till 650,000 ton

till och med år 1917 och därefter till 450,000 ton årligen. De medgivna

exportkvantiteterna hava sedermera höjts. Den år 1918 träffade överenskommelsen

angående Luossavaara innehåller i § 10 en bestämmelse, enligt

vilken en årlig export från Grängesberg av sammanlagt 800,000 ton

är medgiven för tiden till och med år 1930. Enär trafikbolaget på grund av

minskning i exporten under krigsåren har rätt att därutöver exportera

vissa restkvantiteter, uppgår exporten för närvarande till 1,000,000 ton

årligen.

Trafikbolaget har ursprungligen för sin medverkan till föreliggande avtalsförslag

uppställt som villkor, att bolaget skulle befrias från begränsning

av exporten från Grängesbergs gruvfält eller att bolaget åtminstone

skulle berättigas att årligen exportera 1,200,000 ton. Bolaget har som

skäl härför framhållit, att ifrågavarande begränsning av exporten från

bolaget uteslutande tillhöriga gruvor vore oberättigad, att Grängesbergsfältet

icke längre behövdes som reserv för den mellansvenska järnhanteringen

samt att någon begränsning icke förefunnes av exporten från

andra tillhöriga andelar i Grängesbergs-fältet och ej heller från övriga,

till stor del i utländska händer befintliga gruvfält i Mellan-Sverige. Jag

har emellertid icke funnit mig kunna gå in på ett sådant villkor, utan har

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Statens övriga

järnmalmsfyndigheter

i

Norrbotten.

A.-B Nordsvenska

Malmfälts

malmfyndigheter.

jag ansett det nödvändigt att fortfarande begränsa exporten; den för export

medgivna siffran har dock höjts till 1,000,000 ton. Däremot anser jag det

berättigat, att begränsningen i bolagets export från Grängesberg skall

upphöra, därest staten inlöser de trafikbolaget tillhöriga stamaktierna i

malmbolaget.

Enligt 10 § i 1918 års avtal åligger det trafikbolaget att, därest staten

så önskar, under avtalstiden för järn- eller ståltillverkning inom landet

tillhandahålla årligen högst 350,000 tons järnmalm. Malmen skall levereras

från Grängesberg till självkostnadspris, men är bolaget berättigat att för

varje levererad ton avdraga tre kronor från den staten tillkommande

royaltyn för exporterad Luossavaara-malm. Staten äger icke begagna sin

rätt till malm enligt nämnda paragraf annat än för tillgodoseende av

malmbehov vid nytt företag för järn- eller ståltillverkning inom landet

eller för utvidgning av redan förefintligt sådant företag.

En häremot svarande bestämmelse har intagits i det nya avtalet. I

olikhet med vad som gäller enligt 1918 års kontrakt föreskrives emellertid

nu, att intill 150,000 ton av den på statens rekvisition levererade

malmen skall avräknas å den kvantitet, som bolaget eljest skulle äga exportera.

Då efter den nya överenskommelsens genomförande prissättningen

ej kan förbindas med avdrag å royalty, har bestämts, att malmen skall

levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg med 10 procent

understiger trafikbolagets exportpris fob Oxelösund under föregående år

minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ombordbringning.

§ 20.

Vad här föreskrives svarar mot vissa bestämmelser i §§ 5 och 6 av 1907

års kontrakt samt § 2 i 1908 års kontrakt. Att staten ikläder sig ansvar

för att under tiden till första inlösningsdagen den 1 oktober 1947 försäljning

av malm för export från staten eller Mertainens Gruvaktiebolag nu

tillhöriga fyndigheter i Norrbottens län icke bedrives i konkurrens med

malmbolagets försäljningar, har jag ansett vara befogat. De motsvarande

bestämmelserna i de äldre kontrakten ansluta sig till samma princip, nämligen

att dylik konkurrens ej bör ifrågakomma före den första dag, då

inlösen får äga rum.

§ 21.

Likasom staten enligt § 20 åtagit sig ansvar för att under tiden till 1

oktober 1947 den järnmalm, som finnes i där uppräknade, staten eller

Mertainens Gruvaktiebolag nu tillhöriga gruvor och inmutade områden,

icke brytes annat än för järn- och ståltillverkning i Sverige, har trafikbolaget

i denna paragraf iklätt sig enahanda ansvarighet beträffande de

järnmalmsfyndigheter, som nu tillhöra Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält.

A.-B. Nordsvenska Malmfält har ett aktiekapital av 2,500,000 kronor

fördelat å 25,000 aktier, vilka samtliga aktier med undantag av 4 stycken

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

59

tillhöra trafikbolaget. Enligt balansräkningen den 31 december 1925 både

A.-B. Nordsvenska Malmfält en skuld till trafikbolaget av 1,652,370 kronor

71 öre.

A.-B. Nordsvenska Malmfält är ägare till följande järnmalmsfyndigheter:

Kaunisvaara malmfält, som är beläget cirka 2 mil norr om Pajala

kyrkoby i Norrbottens län; dess kända malmförekomster äro helt täckta

med utmål, och alla jordägarerätter äro överlåtna på bolaget. Den uppskattade

malmarean uppgår till cirka 110,000 m-, varav omkring hälften

utgöres av fosforfattig svartmalm, innehållande cirka 60 procent järn och

O.020 procent fosfor; den andra hälften utgöres av anrikningsmalm, hållande

uppemot 40 procent järn, av vilken med lätthet kan framställas en fosforfattig

slig. Malmen är dock i väsentlig utsträckning svavelbaltig.

Masugnsbyfältet, beläget 35 km. sydost om Vittangi kyrkoby eller 110

km. sydost om Kiruna. Dess kända fyndigheter äro, där bostadsbyggnader

icke hindrat, helt täckta med utmål, och jordägarerätterna med obetydliga

undantag överlåtna på bolaget. Den uppskattade malmarean inom fältet

uppgår till cirka 60,000 m2 och innehåller dels järnrik och fosforfattig

men svavelhaltig svartmalm, dels lättanrikad svartmalm med cirka 35

procent järn.

På ett flertal platser inom Pajala och Jukkasjärvi socknar bar A.-B.

Nordsvenska .Malmfält dessutom ett antal mindre betydande fyndigbeter,

å vilka endast delvis blottningar och djupborrningar verkställts. Med

ledning av dessa undersökningar och kompassdragen hava malmareorna

uppskattats till

Här upptagna bestämmelser om royalty till C. E. Broms’ rättsinnehavare Broms* r0yåterfinnas

i § 24 av 1907 års kontrakt samt § 11 i den år 1918 träffade

överenskommelsen angående Luossavaara.

Enligt § 4 i 1922 års avtal åligger det malmbolaget att till hamndirektionen

i Luleå utgiva viss ersättning för det fall att den över Svartön minska<i

utskeppade malmkvantiteten understiger 1,200,000 ton om året. Sådan malmskeppersättningsskyldigbet

bar ansetts förfarande höra åvila bolaget under

samma tid, för vilken bestämmelsen hittills gällt, eller till och med 1937

års utgång.

Marjarova ..................

Pellivuoma ..................

Lannavaara .................

Vittangifälten

Altavaara .................

Sautus ....................

Vieto (å kronomark)

6,000 in"

15.000 »

74.000 »

25.000 »

10.000 »

10,000 »

17,000 »

§ 22.

§ 23.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 24.

lanTavblyt. Den 1 * 5 mom- 1 av 1922 års avtal inta8na bestämmelsen om skyldighet

ningen i för malmbolaget att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, i viss utGelhvare.

sträckning uppehålla malmbrytningen i Gellivare har ansetts böra bibehållas.

Däremot har ur det nya avtalet utgått vad i mom. 2 av samma

paragraf stadgats därom att resultatet av driften i Gellivare under vissa

förutsättningar skall lämnas ur räkningen vid bestämmande av lösesumman

i händelse av statsinlösen.

§ 25.

utenTviL ,.X det begående har redan omnämnts, att det förbehållits staten en

bestämda tid- lösningsrätt till stamaktierna i malmholaget enligt de närmare grunder

punkten som finnas upptagna i förevarande paragraf och som i stort sett ansluta

sig till de nu gällande (1907 års avtal §§ 9 och 12, 1908 års avtal § 7,

1913 års avtal § 5, och 1922 års avtal § 3). För anledningen till att den

malmkvantitet, å vilken vinsten skall beräknas, blivit något höjd, har

jag likaledes tidigare redogjort.

En viktig fördel, som staten vinner genom de nya inlösningsbestämmelserna

och som ej förut berörts, ligger däri, att lösesummans storlek

utan vidare kan fastställas på grundval av bolagets faktiska nettovinst

per ton enligt § 5 under de år, till vilka hänsyn skall tagas vid beräkning

av medelnettovinsten. Vid den tid, då tillsägelse om inlösen skall

äga rum, kan staten alltså i det närmaste exakt beräkna lösesummans

storlek. Enligt de tidigare avtalen skulle däremot för lösesummans bestämmande

värdering av stamaktierna äga rum genom en niomannanämnd.

Vid värderingen skulle uppskattas den årliga medelvinst malmbolaget

skäligen borde anses hava haft å malmförsäljningen under vissa angivna

år, varvid hänsyn skulle tagas ej blott därtill om bolaget under dessa år

gjort skäliga avskrivningar utan även till alla andra på bedömandet inverkande

omständigheter.

Med anledning av de sålunda vidtagna ändringarna rörande sättet för

lösesummans beräkning har staten ansetts kunna avstå från den rätt att

återkalla gjord tillsägelse om inlösen, som hittills förefunnits.

I § 9 av 1907 års avtal stadgas att, om till följd av krig eller blockad

avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under den period, som enligt

där meddelade bestämmelser skulle ligga till grund för medelvinstens beräkning,

i stället för den tid avbrottet varat skall medtagas en lika lång

tidrymd närmast före periodens början. En häremot svarande bestämmelse

har upptagits i det nya avtalet. Då de i 1907 års kontrakt använda

ordalagen givit anledning till olika tolkning, har avfattningen av

den nya bestämmelsen i vissa avseenden förtydligats.

Bestämmelserna om sättet för lösesummans erläggande och förräntande

äro lika med dem, som återfinnas i 1922 års avtal. Statskontoret, som i

sitt yttrande över sistnämnda avtal framfört sina erinringar mot bestäm
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

melserna i denna del, har i sitt nu avgivna utlåtande icke funnit anledning

att frångå sin sålunda uttalade mening. Härutinnan tillåter jag mig att

hänvisa till och instämma i vad föredragande departementschefen år 1922

yttrat vid frågans behandling.

§ 26.

Rörande denna paragraf tillåter jag mig att hänvisa till vad jag anfört

vid redogörelsen för det nya avtalets allmänna grunder.

§ 27.

I överensstämmelse med vad som stadgats i § 23 av 1907 års kontrakt

har staten här utfäst sig att, om staten begagnar sig av sin inlösningsrätt,

så vitt möjligt bibehålla den hos malmbolaget anställda personal ävensom

att svara för fortsatt utbetalning av utgående till beloppet rimliga pensioner

och understöd åt tjänstemän och arbetare. Ehuru de använda ordalagen,

vilka helt ansluta sig till den tidigare avfattningen, endast hänföra

sig till pensioner, som redan börjat utgå, hör staten givetvis vara skyldig

att i den utsträckning, som kan anses skälig, ansvara för utbetalning av

rimliga pensioner, som blivit av bolaget utfästa men vid tiden för inlösningen

ännu icke börjat utgå.

§ 28.

De i denna paragraf upptagna bestämmelserna hava i oförändrad formulering

hit överflyttats från § 18 i 1907 års kontrakt.

Med föreskrifterna i andra stycket av paragrafen åsyftas endast att säkerställa

de där omförmälda bolagen mot att överenskommelsen med staten omintetgöres

därigenom att de i skattehänseende bliva behandlade efter

någon för dem oförmånlig särtariff. Ehuru stadgandets avfattning icke

anknyter sig till nu gällande skattelagstiftning utan till vad tidigare gällt,

har det ansetts vara överflödigt att vidtaga några jämkningar i avfattningen.

Någon tvekan om att stadgandets innebörd endast är den ovan

angivna synes nämligen icke kunna uppstå.

§§ 29 och 30.

Enligt § 20 i 1907 års kontrakt åligger det malmbolaget att hos Sveriges

Riksbank nedsätta vissa fångeshandlingar och inteckningar. I fråga om

de aktier i malmholaget, som tillhöra trafikbolaget, har sistnämnda bolag

i § 21 av samma kontrakt förbundit sig att icke överlåta dem å annan

samt medgivit, att de få utgöra pant till säkerhet för fullgörande av bolagets

förpliktelser. Häremot svarande bestämmelser hava upptagits i §§> 29

och 30 av det nya avtalet.

§ 31.

I likhet med vad som gäller enligt § 25 andra stycket i 1907 års kontrakt

skall den träffade överenskommelsen icke utgöra hinder för upplösning

av Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Inlösen å

annan tid

än i § 25

stadgas.

Pensioner.

Exporttull - och skatteg

ar ant i.

Deposition

av handlingar.

A. B. Gellivare

Malmfält.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition Nr 241.

Ansvarsför
bindelse.

Kontrakts
överlåtelse.

Malmbolagets

skuld till

trafikbolaget.

§ 32.

I anslutning till vad som skett i de tidigare avtalen (1907 § 21, 1908

§ 9, 1913 § 9, 1922 § 10) har trafikbolaget åtagit sig ansvar såsom för

egen skuld för de förpliktelser, som jämlikt det nya avtalet åligga malmbolaget

gent emot staten såsom delägare i bolaget. Till dessa förpliktelser

räknas emellertid icke malmbolagets skyldighet att i enlighet med de grunder,

som angivas i det nya avtalet, till statens järnvägar utgiva fraktersättning

för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen. En

konsekvens av att den trafikbolaget enligt § 4 i 1907 års kontrakt åliggande

skyldigheten att utan regress gälda malmbolagets skulder genom

det nu träffade avtalet bortfallit har ansetts vara, att trafikbolaget icke

skall för framtiden svara för gäldande av ifrågavarande fraktersättning.

§ 33.

Att malmbolaget icke utan statens samtycke äger att å annan överlåta

sina rättigheter på grund av den med staten träffade överenskommelsen

har här föreskrivits i anslutning till vad som tidigare gällt.

§ 34.

Enligt det nya avtalet skall, såsom i det föregående nämnts, trafikbolaget

befrias från skyldigheten att vid slutet av år 1936 eller 1937 betala malmbolagets

skulder, bortsett från den i § 35 behandlade betalningsskyldigheten

för frakttillägg. Då en sådan befrielse inträder därigenom att bestämmelserna

i de tidigare avtalen i vad de avse tiden från den 30 september

1927 bliva upphävda, har någon uttrycklig föreskrift i ämnet icke varit

erforderlig. En erinran om det nya avtalets innebörd på denna viktiga

punkt har emellertid upptagits i förevarande paragraf. Det i paragrafen

omförmälda kreditavtalet omfattar all malmbolagets skuld till trafikbolaget.

Enligt avtalet skall skulden förräntas efter fem procent och likvideras

efter ett års uppsägning.

Det är naturligtvis icke möjligt att nu exakt fastställa, hur stor malmbolagets

skuld kan antagas bliva vid 1937 års slut, men då man torde

kunna utgå ifrån, att, därest någon ny överenskommelse icke kommer till

stånd, malmbolaget intill 1937 icke kommer att företaga större nybyggnader

än som kunna motsvara avskrivningarna, torde malmbolagets balansräkning

för den 30 september 1926 lämna tillräcklig grund för beräkning

av bolagets skuld vid 1937 års slut. Med ledning härav och efter

avdrag av värdet av vissa tillgångar, såsom malmlager m. m., vilka

bolaget till sagda tid skulle kunna tillgodogöra sig, kan den malmbolagets

skuld, för vilken trafikbolaget skulle hava att svara, uppskattas till omkring

50 miljoner kronor.

I själva verket kommer trafikbolaget att befrias från betalning av endast

hälften av denna skuld, då ju trafikbolaget, som skall åtnjuta hälften av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

63

malmbolagets vinst, kommer att få bära förräntningen och amorteringen

av halva skulden. Därjämte bör beaktas, att trafikbolaget är skyldigt betala

skulden först vid 1936 eller 1937 års slut, varför man för att erhålla

en riktig uppskattning av värdet av denna befrielse, bör neddiskontera

beloppet till den 30 september 1927.

Malmbolagets lager av malm äro upptagna till väsentligt lägre värde

än det, som betingas av priset å malmmarknaden. Då stamaktieägarna ''

åtnjuta vinsten från malmbolaget intill den 30 september 1927, vore

stamaktieägarna berättigade att uttaga övervärdet å malmlagren genom

försäljning eller uppskrivning av desamma till det verkliga värdet.

Det har emellertid synts önskvärt, att malmlagren vid början av den

tid, då staten och tralikbolaget skola dela vinsten i malmbolaget, bibehölles

vid ett lägre värde än det, som betingas av priset å malmmarknaden.

Det har därför överenskommits, att staten till trafikbolaget erlägger ett

belopp motsvarande hälften av det belopp, varmed det verkliga värdet av

malmlagren överstiger det bokförda värdet. Därvid har fastställts, att värdet

av malmen i Narvik och Luleå skall uppskattas till 14 kronor 25 öre och

värdet av malmen vid gruvorna till 8 kronor 50 öre, allt per ton. Med de

lagerbestånd, som förefunnos den 30 september 1926 och de då tillämpade

bokföringsvärdena, skulle staten hava att erlägga omkring 5,500,000 kronor.

Det torde emellertid vara sannolikt, att lagren nedgå till den 30 september

1927, vadan det belopp, som i verkligheten skall tillgodoföras trafikbolaget,

torde bliva avsevärt lägre.

För malm, som finnes i magasin i berget skall ersättning icke utgå.

Enligt sista stycket av förevarande paragraf åligger det malmbolaget att

så vitt möjligt bibehålla malmlagren i magasinen intill den 1 oktober

1927 i ungefär samma omfattning som de innehade i början av mars

månad samma år.

§ 35.

Genom 1907 års avtal tillförsäkrades malmbolaget rätt att under 25-års- betalning cv

perioden 1908—1932, eller eventuellt längre tid, få å bandelarna Gällivare ''ra " w °99''

—Riksgränsen och Gällivare (Malmberget)—Svartön årligen frakta vissa

malmkvantiteter. För dessa malmtransporter förband sig bolaget att betala

frakt efter fixa, i kontraktets § 8 närmare bestämda fraktsatser och utfästa

sig att därutöver betala den ytterligare ersättning, som kunde visa

sig nödig för att tillförsäkra staten en efter kostnaderna för bandelarnas

drift, underhåll och förräntning bestämd minimiinkomst av bandelarna

ifråga. Bestämmelserna i detta sistnämnda hänseende infördes under

kontraktets § 14 och fingo för de två bandelarna något olika innehåll.

Bolagets skyldighet till betalning utöver de fixa frakterna blev i avseende

å bandelen Gällivare—Riksgränsen under mom. 1 fastställd att omfatta

det belopp, varmed de fixa frakterna eventuellt kunde underskjuta 5 procent

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

av bandelens anläggningskostnad samt kostnaden för bandelens drift och

underhåll, därvid hänsyn likväl icke skulle tagas till den driftkostnad,

som föranletts allenast av persontrafik, postbefordran och transport av

annat gods än bolagets. I avseende å bandelen Gällivare—Svartön blev

den eventuella extra betalningsskyldigheten under mom. 2 fastställd att

omfatta skillnaden mellan, å ena sidan, bolagets fixa frakter för transporter

å bandelen och, å andra sidan, å bolagets transporter belöpande

andel av bandelens drift-, underhålls- och efter fem procent å anläggningskapitalet

räknade räntekostnad. — Under § 14 mom. 3 intogs följande

stadgande: »Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen

av malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna paragraf

upphöra för den tid, avbrottet varar.»

För undersökning, huruvida och eventuellt till vilket belopp bolagets

betalningsskyldighet jämlikt § 14 mom. 1 och 2 vore att taga i anspråk,

har järnvägsstyrelsen alltifrån kontraktets ikraftträdande årligen verkställt

avräkningar rörande inkomst- och utgiftsförhållandena å bandelarna

ifråga. Bandelarnas totala utgifter för drift och underhåll hava därvid i

första hand blivit bestämda (»första fördelningen»). Dessa totala utgifter

hava därpå fördelats mellan malm- och övrig trafik å bandelarna (»andra

fördelningen»), varefter bolagets andel av utgifterna fastställts i avseende

å bandelen Gällivare (Malmberget)—Svartön till viss procent av malmtrafikens

drift- och underhållskostnader och beträffande bandelen Gällivare

Riksgränsen till bandelens totala underhållskostnad jämte'' viss procent av

malmtrafikens driftkostnad (»tredje fördelningen»). Till bolagets sålunda

bestämda andelar av drift- och underhållskostnaden hava sedermera lagts

ifråga om den norra bandelen fem procent av bandelens hela anläggningskostnad

och ifråga om den södra bandelen en efter i huvudsak samma

grunder som bolagets andel av underhållskostnaden bestämd andel av de

fem procenten å bandelens anläggningskostnad. Sedan avdrag härefter

gjorts för järnvägens inkomster av bolagets jämlikt 1907 års avtal till

fixa fraktsatser utförda malmstransporter, har återstoden av bolaget påförda

sammanlagda belopp ansetts omfattat av bolagets betalningsskyldighet

enligt § 14 mom. 1 och 2.

Sedan bolagets fixa fraktersättningar fram till och med år 1914 väl täckt

de i § 14 mom. 1 och 2 såsom omfattade av bolagets betalningsskyldighet

angivna utgifter, gav avräkningen för år 1915 vid handen, att underskott

nämnda år uppstått å bandelen Gällivare—Riksgränsen. Järnvägsstyrelsen

underrättade bolaget härom i skrivelse av den 17 maj 1917 och hemställde

samtidigt om förhandlingar med bolaget i frågan, huruvida bolaget kunde

av force majeure klausulen i § 14 mom. 3 vara fritaget från sin skyldighet

jämlikt § 14 mom. 1 att betala nämnda underskott. I sålunda inledda

underhandlingar gav bolaget uttryck åt uppfattningen, att världskriget

genom sitt inflytande å bolagets malmskeppning gjort force majeure bestämmelsen

i fråga tillämplig, medan järnvägsstyrelsen intog motsatt

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

65

ståndpunkt. Med föranledande härav hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse

av den 21 juli 1917, att Kungl. Maj:t täcktes antingen meddela

föreskrift om vilken ställning järnvägsstyrelsen borde intaga i fråga om

tolkningen av berörda bestämmelse eller ock vidtaga åtgärder för fastställelse

av, om och i vad mån bolaget vore skyldigt att gälda de belopp,

varmed drift- och underhållskostnader å envar av ifrågavarande bandelar

jämte 5 procent å anläggningskostnaden för samma bandelar enligt i 1907

års kontrakt angivna grunder överskjuta upplupna av bolaget erlagda

frakter för transport av malm.

Sedan bolaget avgivit yttrande över denna framställning och justitiekanslern

efter remiss utlåtit sig i ärendet och därvid anslutit sig till

järnvägsstyrelsens ståndpunkt ifråga om force majeure klausulens betydelse,

anbefallde Kungl. Maj:t den 21 mars 1919 järnvägsstyrelsen att vid

vederbörlig domstol anställa talan mot bolaget om dess förpliktande att

gälda de belopp, som järnvägsstyrelsen jämlikt § 14 av 1907 års kontrakt

gör anspråk på.

Järnvägsstyrelsen har i anledning härav genom särskilda stämningsansökningar

åren 1919, 1920 och 1921 vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjort

talan mot malmbolaget med yrkande att utbekomma nedan specificerade

belopp om'' sammanlagt 48,222,676 kronor jämte ränta, vartill av

bolagets betalningsskyldighet omfattade underskott å bandelarna Gällivare

—Riksgränsen och Gällivare—Svartön enligt järnvägsstyrelsens avräkningar

uppginge åren 1915—1920

Unde rs kött

År Gällivare —.Riksgränsen

1915 ......

........... 46,631

—

1916

........... 770,242

—

1917.......

........... 2,561,148

—

1918 ......

.......... 6,269,801

—

1919.........

........... 5,687,347

—

1920 ........

.......... 5,400,604

—

Summa

kronor 20,735,773

linjen

Gällivare—Svartön Summa

—

46,631

4,651

— 774,893

1,667,551

— 4,228,699

9,912,674

— 16,182,475

7,831,687

— 13,519,034

8,070,340

— 13,470,944

27,486,903

— 48,222,676

Bolaget har bestritt järnvägsstyrelsens krav under hänvisning till den

förut berörda force majeure bestämmelsen i 1907 års kontrakt. Under

åberopande av den innebörd, man enligt bolagets uppfattning måste i övrigt

tillägga det i nämnda kontrakt innefattade fraktavtal, ävensom av force

majeure bestämmelsens ordalydelse, jämförd med ordalydelsen främst av

kontraktets § 9 mom. 1, har bolaget gjort gällande, att bolaget enligt bestämmelsen

ifråga måste anses helt fritaget från betalningsskyldighet

jämlikt § 14 mom. 1 och 2 under tid, då bolagets malmskeppning varit

till följd av krig eller blockad helt eller till väsentlig del avbruten. Tillika

har bolaget förebragt utredning till styrkande därav, att dess malmskeppning

under de omstämda åren på grund av världskriget i genomsnitt icke

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 höft. (Nr 2U1.J ö

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.

uppgått till femtio procent av den eljest beräkneliga, varför bolaget ansåge

sig under samtliga dessa år vara av nämnda bestämmelse helt befriat från

betalningsskyldighet enligt § 14 mom. 1 och 2. För den händelse bolagets

tolkning av force majeure klausulen så tillvida icke skulle godtagas, att

den i bestämmelsen åsyftade avbrottstiden icke vore att beräkna efter hela

den tid, varunder bolagets utskeppning varit i följd av krig eller blockad

väsentligen inskränkt, utan vore att till sin varaktighet fastställa efter

avbrottets effekt på utskeppningen, har bolaget gjort gällande, att dess

betalningsskyldighet under de omstämda åren enligt § 14 mom. 1 och 2

likväl i varje fall vore av force majeure bestämmelsen inskränkt till mindre

än hälften av det under samma år uppkomna underskott.

Järnvägsstyrelsen å sin sida har ifråga om force majeure bestämmelsens

tolkning och tillämplighet de omstämda åren gjort gällande, att med bestämmelsens

uttryck »avbrott i utfraktningen» vore att förstå fullständigt avbrott

i malmtransporterna efter banan, samt att, då sådant fullständigt

avbrott icke förekommit under de omstämda åren, klausulen icke vore av

betydelse för förhållandena under dessa år.

I andra hand har bolaget framställt erinringar mot järnvägstyrelsens

uppskattning av det belopp, varför bolaget skulle häfta, om force majeure

bestämmelsen i § 14 mom. 3 icke vore tillämplig. Bolaget har därvid

förklarat sig icke kunna godkänna vare sig de grunder, efter vilka ovannämnda

tre fördelningar blivit genomförda, eller de beräkningar, varigenom

bandelarnas anläggningskostnad och bolagets andel av räntan därå blivit

fastställda. Enligt bolagets beräkningar uppginge bolagets ansvarighet

jämlikt § 14 mom. 1 och 2, frånsett force majeure bestämmelsen, under de

omstämda åren till sammanlagt högst 28,218,692 kronor, fördelande sig å

de särskilda åren och bandelarna sålunda:

År

Gällivare—Kiksgränsen

(rall i vare—Svartö n

Summa

1915 .................

—

—

—

1916 ...............

—

—

—

1917 ..................

.... 1,492,099: —

472,009: —

1,964,108: —

1918

..... 4,010,295: -

5,481,628: -

9,491,923: —

1919

..... 3,466,438: —

5,124,820: —

8,591,258: —

1920 ..................

..... 3,383,176: —

4,788,227: —

8,171,403: —

Summa kronor 12,352,008: —

15,866,684: —

28,218,692: —

Under målets

fortgång har bolaget

medgivit, att till

nämnda belopp

Unge läggas ytterligare omkring 300,000 kronor, motsvarande kostnader,

vilkas egenskap av utgift för drift- och underhåll eller för kapitalökning

vore tvistig.

Mot den s. k. första fördelningen har bolaget framställt fyra erinringar

av större betydelse: Bolaget bestrede, att bandelarnas avsättningar till förnyelsefond

utgjorde en av bolagets ansvarighet omfattad drift- och underhållskostnad;

järnvägsstyrelsens beräkning av bandelarnas kolkostnad de

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition AV 241.

67

omstämda åren vore väsentligen för hög och kunde icke godtagas; vissa

till bandelarnas underhållskostnader hänförda utgifter hade i verkligheten

varit av kapitalöknings natur; järnvägsstyrelsens beräkning av bandelarnas

andelar i järnvägsstyrelsens och styrelsekontorens kostnader vore slutligen

väsentligt för hög. Av dessa anmärkningar har den förstnämnda i särskild

rättegång rörande 1922 års avräkning av Stockholms Rådhusrätt och Svea

Hovrätt funnits befogad, och är nu föremål för Högsta Domstolens prövning.

Totala summan av bandelarnas avsättningar till förnyelsefond hava åren

1916—1920 uppgått till följande belopp:

År

Gällivare—Riksgränsen

Gällivare—Svartön Summa

1916

......................... 377,369

—

466,615

— 843,984

1917

.......................... 514,095

—

568,380

— 1,082,475

1918

496,209

—

663,166

— 1,159,375

1919

......................... 1,141,867

—

1,144,773

— 2,286,640

1920

........................ 1,194,570

—

1,234,233

— 2,428,803

Summa kronor 3,724,110

—

4,077,167

— 7,801,277

I anledning av den andra anmärkningen, som går ut på en minskning

i den debiterade kolkostnaden med 1,670,000 kronor å bandelen Gällivare

—Riksgränsen och 5,280,000 kronor å bandelen Gällivare—Svartön, har

järnvägsstyrelsen medgivit en omräkning av kolkostnaden i av bolaget

föreslagen riktning. Det exakta resultatet av en sådan omräkning är ännu

icke utrett, men torde komma ganska nära de av bolaget angivna siffror.

Befogenheten av den tredje anmärkningen, som ursprungligen innefattat

yrkande om överföring från underhålls- till anläggningskostnaderna av

sammanlagt 1,050,000 kronor, har uti ej oväsentlig mån medgivits av järnvägsstyrelsen.

Vad slutligen angår anmärkningen i avseende å bestämmandet

av bandelarnas andelar av järnvägsstyrelsens och styrelsekontorens

kostnader, har dess riktighet i huvudsak medgivits av järnvägsstyrelsen.

Ifrågavarande kostnadsandelar hava de omstämda åren i avräkningarna

upptagits för den norra bandelen till 950,000 kronor och för den södra till

1,290,000 kronor. Enligt bolagets beräkningar uppgå de till 619,000 kronor

respektive 490,000 kronor.

Bolagets erinringar mot andra och tredje fördelningarna samt emot beräkningen

av dess andel av räntekostnaden hava i målet ännu icke varit

föremål för utförligt bemötande från järnvägsstyrelsens sida. Rättegången

är fortfarande beroende på Stockholms Rådhusrätts prövning och parterna

hava däri ännu icke gjort sina slutpåståenden.

Beträffande den sålunda pågående tvisten mellan järnvägsstyrelsen och

malmbolaget innehåller 1922 års avtal i § 2 mom. 4, att, å ena sidan,

malmbolaget erhåller anstånd till 1936 års utgång med erläggandet av

större delen utav de frakttillägg, som kan komma att utdömas, samt, å

andra sidan, staten tillförsäkras sådan räntegottgörelse å sin fordran, att

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

något men icke vållas statsverket vare sig genom bolagets underlåtenhet

att frivilligt betala någon del av fraktskulden eller genom den bolaget

beviljade krediten. För att undvika förnyade dröjsmål från malmbolagets

sida med framtida frakttilläggs likviderande har vidare i avtalet (§ 2

mom. 1) inryckts bestämmelse om skyldighet för malmbolaget och trafikbolaget

att utan hinder av uppkommande meningsskiljaktigheter förskottsvis

betala dylika frakttillägg enligt järnvägsstyrelsens räkningar; bolagen

dock obetaget att i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande

av vad bolagen anse sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta

ränta å eventuellt restituerat belopp.

För år 1921 har järnvägsstyrelsen enligt utställd räkning av bolaget

fordrat frakttillägg med följande belopp, nämligen:

Beträffande bandelen Gellivare—Biksgränsen.

Härav föranlett av avsättning

till förnyelsefond

År 1921 ..................................... kronor 1,780,507:2 7 1.519,162:

Beträffande bandelen Gellivare—

(Malmberget)—Svartön.

År 1921...................................... » 6,998,092:n 931,475: —

Summa kronor 8,778,599:3 8 2,450,637:—.

Av det fordrade beloppet har bolaget inbetalt 5,000,000 kronor.

För år 1922 har järnvägsstyrelsen debiterat malmbolaget och trafikbolaget

frakttillägg för hela bandelen Svartön—Biksgränsen med 3,888,954

kronor 91 öre. I detta belopp ingår ett belopp av 2,156,311 kronor såsom

avsättning till förnyelsefond.

Enligt § 2 mom. 1 i 1922 års malmavtal hava bolagen till järnvägsstyrelsen

inbetalt det fordrade beloppet jämte å detsamma upplupen ränta.

Därefter hava bolagen i stämning till Stockholms rådhusrätt yrkat åläggande

för järnvägsstyrelsen att till bolagen återbetala dels vissa belopp,

tillsammans 41,179 kronor 27 öre och dels förenämnda såsom avsättning

till förnyelsefond bolagen debiterade belopp 2,156,311 kronor.

Styrelsen har medgivit återbetalning av beloppet 41,179 kronor 27 öre

men bestritt bolagets krav i övrigt.

Genom dem den 19 augusti 1925 har rådhusrätten uttalat, att rådhusrätten

funne järnvägsstyrelsens åtgärd att vid beräkningen av frakttilllägget

i kostnaderna för järnvägarnas drift och underhåll inräkna de belopp,

som under året avsatts till förnyelsefond, sakna stöd av bestämmelserna

i de mellan staten och bolagen upprättade kontrakten; och har rådhusrätten

i anslutning därtill förpliktat järnvägsstyrelsen att till bolagen

utgiva 2,103,682 kronor 96 öre jämte ränta enligt i domen angivna grunder.

I rådhusrättens dom har Svea hovrätt enligt dom den 28 januari

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

69

1927 ej funnit skal att gorå ändring. Mot hovrättens dom har järnvägsstyrelsen

fullföljt talan hos Kungl. Maj:t.

Det utdömda beloppet jämte ränta, 472,948 kronor 85 öre, eller tillsammans

2,576,631 kronor 79 öre har av styrelsen den 28 februari 1927 inbetalats

till bolagen mot av den avgiven förbindelse att i händelse Kungl.

Maj:t skulle ändra hovrättens dom verkställa vederbörlig återbetalning.

För åren 1923 och 1924 har järnvägsstyrelsen avfordrat bolagen frakttillägg

med följande belopp:

De fordrade beloppen äro av bolagen inbetalda.

Någon stämning om återbetalning har järnvägsstyrelsen icke erhållit.

Bolagen hava givetvis ansett sig böra avvakta utgången av rättegången

beträffande frakttillägget för år 1922.

För år 1925 har resultatet av driften å malmbanan varit sådan, att

något frakttillägg icke behövt avfordras bolagen. Enahanda torde förhållandet

bliva även för år 1926.

I samband därmed att man nu sökt finna en sådan form för tillgodoseende

av statens och trafikbolagets intressen i de lappländska gruvorna

att hittillsvarande motsättningar mellan kontrahenterna bliva i möjligaste

mån för framtiden undanröjda, har det ansetts vara av vikt att få till

stånd en uppgörelse i de pågående rättegångarna angående frakttilläggen

och därigenom bringa ur världen det osäkerhetsmoment, som det nuvarande

tillståndet innebär för såväl staten som trafikbolaget. Att finna en

för parterna å ömse sidor tillfredsställande grundval för en sådan uppgörelse

är givetvis förenat med betydande svårigheter. I fråga om åren

1915—1920 råda mellan parterna såsom av den förut lämnade redogörelsen

framgår, olika uppfattningar icke blott om grunderna för beräkningen

av frakttilläggets storlek utan även beträffande frågan huruvida och i

vad mån malmbolaget äger åberopa den i kontraktet intagna force majeureklausulen

till befrielse från skyldigheten att över huvud utgiva något

frakttillägg. Vad angår åren 1922—1924 rör tvisten allenast frågan, huru

frakttillägget skall för dessa år beräknas. Då denna tvist redan varit

föremål för domstols bedömande i två instanser och utgången i båda instanserna

blivit densamma, har jag ansett det vara lämpligt, att det av

domstolarna fastställda beräkningssättet lägges till grund för en uppgörelse

rörande frakttilläggen under åren 1922—1924. Å de fraktbelopp,

som skola återbetalas till trafikbolaget, skall ingen ränta beräknas för

tiden före den 1 januari 1928. Med hänsyn till innehållet i de meddelade

domarna samt till de medgivanden, som gjorts av järnvägsstyrelsen i

rättegången, synes fog föreligga för en avsevärd nedsättning jämväl av

Härav äro föranledda av avsättning

till förnyelsefond

År 1923 ........

» 1924 ........

kronor 5,623,068: — 2,254,405: —

» 24,34,987: — 1,754,345: —.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Avräkning.

Royalty för

tiden till; V»

1937.

de belopp järnvägsstyrelsen fordrat för åren 1915—1920. Då därtill

kommer, att några fasta hållpunkter icke finnas för tolkningen av den

åberopade force-majeure-klausulen, har jag ansett mig böra tillstyrka

en uppgörelse, enligt vilken trafikbolaget såsom gottgörelse för oguldna

frakttillägg under åren 1915—1920 i ett för allt utgiver 20 miljoner

kronor. Frakttilläggen för år 1921 skola anses guldna genom det redan

utbetalade beloppet 5,000,000 kronor.

Härvid bör emellertid särskilt framhållas, att den sålunda träffade förlikningen

ingått såsom ett led i det nya avtal, som nu föreligger. Då

man mot varandra väger de eftergifter, som å ömse sidor gjorts för

förlikningens åstadkommande, bör därför icke lämnas ur sikte vad den

ena eller den andra sidan i övriga hänseenden vinner eller förlorar genom

det nya avtalet.

De omföringar eller avskrivningar, som för reglering av mellanhavandena

mellan statens järnvägar och statskontoret kunna påkallas, torde

göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj:t.

§ 36.

Beträffande bestämmelserna i denna paragraf torde någon närmare

motivering ej vara erforderlig.

§ 37.

Från statens sida har gjorts gällande, att malmbolaget varit skyldigt avräkna

en del av de malmkvantiteter, som bolaget bortfraktat före den 1

oktober 1926 å de bolaget genom 1913 års avtal medgivna kvantiteterna.

För reglering av denna fråga har i mom. 1 bestämts, att bolaget erlägger en

summa av 669,325 kronor, varigenom statens krav i detta hänseende anses

tillgodosett.

Då enligt nu gällande avtalsbestämmelser statens inkomst från malmbolaget

i hög grad är beroende av å vilka kontraktskvantiteter den bortfraktade

kvantiteten malm avräknas, och skilda meningar i detta hänseende

gjort sig gällande, har det ansetts lämpligt att bestämma, huru avräkningen

skall ske beträffande malm, som bortfraktas under bokslutsåret 1 oktober

1926 — 30 september 1927. Föreskrifter i sådant avseende hava upptagits i

mom. 2 och 4 av denna paragraf.

Det är uppenbart, att vinsten för bokslutsåret 1 oktober 1926—30 september

1927 skall fördelas enligt nu gällande avtal. Av formella skäl har

det emellertid ansetts erforderligt att intaga särskild bestämmelse härom,

vilken återfinnes i mom. 3.

De mellan staten och bolagen tidigare ingångna avtal ävensom den för

malmbolaget fastställda bolagsordning torde få såsom bilagor fogas vid

protokollet i ärendet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ifrågavarande förslag

till avtal mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Aktiebolaget Gällivare

malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, å andra sidan, med tillhörande

bilagor samt hemställer, att Kungl. Makt måtte genom proposition

föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med bolagen

träffa överenskommelse i enlighet med nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga litt. till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Bilaga.

Till Konungen.

Genom nådig remiss denna dag har Eders Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret

att avgiva underdånigt utlåtande över ett förslag till avtal emellan

staten och Luossavaara-Kiirunaväara aktiebolag m. fl. bolag; och får statskontoret

i detta ärende, med remissaktens återställande, anföra följande.

Av den framlagda utredningen synes otvetydbart framgå önskvärdheten

av att få till stånd en överenskommelse mellan staten och bolagen, varigenom

den nu förefintliga intressemotsättningen kan till gagn för bägge

parterna utjämnas. Vid den granskning av förslaget till överenskommelse,

som statskontoret kunnat utföra med den ringa tid, som för yttrandets avgivande

varit anslagen, och det knappa material för frågans bedömande, som stått

till buds, har ämbetsverket svårligen kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning,

huruvida förslaget kan anses rättvist fördela fördelar och nackdelar

mellan de avtalande parterna. I följande avseenden har statskontoret

likväl funnit anledning till uttalanden eller erinringar.

Avtalet skulle tydli gtvis komma att årligen tillföra staten högst betydligt

ökade inkomster, beroende dels på den ökade malmbrytningen, dels på statens

större delaktighet i bolagets vinst. Inkomsten uppkommer genom en

exploatering av landets naturtillgångar, som innebära en konsumtion av

själva kapitalet. En sund finanspolitik borde därför kräva, att icke inkomsten

i sin helhet tages i anspråk för statens löpande utgifter, utan att en

avsevärd del i stället nedlägges i andra kapitaltillgångar av räntabel natur

eller sålunda användes till bestridande av sådana statsverkets utgifter för

kapitalökning, till vilka eljest lånemedel bruka anlitas. Denna fråga äger

givetvis icke direkt sammanhang med den nu föreslagna uppgörelsen mellan

staten och bolagen. Det synes emellertid statskontoret motiverat, att statsmakterna

till principiellt övervägande upptaga berörda för statens framtida

finanspolitik viktiga fråga redan då de beslut skola fattas, som komma att

tillföra staten det ökade inkomsttillflödet.

De i § 25 mom. 4 intagna bestämmelserna rörande sättet för statens erläggande

och förräntande av lösesumman för stamaktierna äro i sak lika

med dem, som återfinnas i 1922 års överenskommelse. I sitt yttrande rörande

sistnämnda överenskommelse framförde statskontoret vissa erinringar

mot dessa bestämmelser (återgivna i propositionen i ämnet till 1922 års

riksdag nr 129, sid. 40). Statskontoret har icke funnit anledning frångå sin

i detta avseende uttalade mening.

Enligt § 35 skulle statens järnvägar och bolagens mellanhavanden för

den gångna tiden för frakttillägg ordnas så, att å ena sidan staten mot en

ersättning av 20 miljoner kronor avstår från ytterligare krav, och å den

andra de guldna frakttilläggen regleras enligt vissa principer. Statskontoret

vill i anledning härav endast erinra, att oguldna frakttillägg för åren 1919- - 1921 till ett belopp av cirka 24.5 miljoner kronor, vilka statens järnvägar

redovisat såsom inkomst i riksliuvudboken, balanseras såsom statsverkets

fordran hos statens järnvägar, samt att följden av nyssberörda bestämmelse

i överenskommelsen givetvis även måste bliva den, att skillnaden mellan

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 73

detta belopp och vad i anledning av det nya avtalet kommer att inflyta

måste avskrivas.

Beträffande malmbolagets framtida garanti för statens järnvägars driftkostnader

återfinnes i § 14, fjärde stycket, den bestämmelsen, att om utskeppningen

till följd av krig m. m. något år icke uppgått till 5 miljoner

ton, bolagets skyldighet att utgiva frakttillägg inskränkes till att avse så

stor del av tillägget, som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utfraktade

kvantiteten och 8 miljoner ton. En väsentlig inskränkning i bolagets

skyldighet skulle sålunda oförmedlat inträffa, så snart den utskeppade

kvantiteten sjönke under angivna gräns. En dylik tvär övergång synes

statskontoret uppenbarligen ur flera synpunkter icke vara lämplig, utan torde

bestämmelsen böra modifieras.

Jämlikt § 13 mom. 1 skulle för den första tioårsperioden utgå samma

fraktavgifter för malmtransporter å statens järnvägar som enligt nu gällande

överenskommelser. För tiden därefter skulle avgifterna något höjas — förutom

beträffande Luossavaaramalmen, för vilken i stället en sänkning skulle

äga rum — varjämte en ytterligare höjning skulle kunna ifrågakomma i

visst förhållande till försäljningspriset på malmen. De fraktavgifter, som

bestämdes i tidigare avtal, stodo givetvis i förhållande till då gällande taxor

och driftkostnader och torde hava varit avsedda att utöver täckning av

driftkostnader, inklusive räntor på investerat kapital, jämväl lämna någon

företagarvinst. I själva verket lär även malmbanan hava före kristiden

lämnat ett betydande överskott till driften å det övriga järnvägsnätet. Det

synes statskontoret sjävfallet hava ur järnvägsekonomisk synpunkt varit det

riktiga, att de fraktavgifter, varom nu skall avtalas, anslöte sig till den

numera väsentligt höjda driftkostnadsnivån och likaledes till det förslag till

ny allmän taxa, som är framlagt. T motsatt fall torde följden bliva den.

att även om fraktavgifterna för bolagets malmtransporter förslå till täckande

av driftkostnaderna i vidsträckt mening, statens järnvägar dock gå förlustiga

en för en trafik av den art, varom här är fråga, befogad verklig vinst.

Detta i sin ordning kommer, därest staten icke sänker sina krav på förräntning

av det i statsbanorna investerade kapitalet, att föranleda, att den allmänna

taxan måste hållas på en högre nivå än om statens järnvägar erhölle

ett avsevärt inkomstöverskott från malmbanan. Därest någon ändring

i avtalsförslaget i denna del icke kan åvägabringas och ökade fraktinkomster

sålunda icke kunna erhållas direkt från malmbolaget, men avtalet anses

vara fördelaktigt för statsverket, betraktat såsom helhet, synes på grund av

vad nyss anförts statsverket böra av sina inkomster från bolaget lämna

anslag till ett lämpligt beräknat frakttillägg till statens järnvägar. För

statsverket skulle detta såtillvida endast bliva eu bokföringsåtgärd, att beloppet

komme att i budgeten ingå, i stället för under rubriken inkomster

av statens aktier, i form av överskott av statens järnvägar. Realiter skulle

anordningen medföra, att statens järnvägars taxa kunde hållas på den nivå,

som varit möjligt, därest fraktavgifterna för transporterna å malmbanan

kunnat bestämmas utan hänsyn till taxesättningen ovidkommande omständigheter.

Stockholm den 22 mars 1927.

Underdånigst;

PER SÖDERMARK.

C. F. OUCHTEIiLONY.

Carl Pepron.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Stockholm den 22 mars 1927.

Till Konungen.

Genom nådig^ remiss den 22 mars 1927 har kommerskollegium anbefallts

att avgiva utlåtande över ett förslag till överenskommelse angående dels

ändring av de med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare

malmfält, trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens

järnverks aktiebolag tidigare ingångna avtal dels ock vissa ändringar i den

för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning, och får kollegium med anledning

därav anföra följande.

Att en ändring av förhållandet mellan preferensaktieägarna och stamaktieägarna

på sadant sätt att deras rättsställning, till skillnad mot vad nu

gäller, i stort sett blir densamma under hela kontraktstiden och att de båda

sorternas aktier bliva i huvudsak likaberättigade, bör enligt kollega mening

verksamt bidraga till att undanröja de olägenheter, som vidlåda nu gällande

överenskommelser. Ett sammanförande av samtliga gällande bestämmelser

i ett avtal synes även vara välbetänkt.

Kollegium har, under den korta tid som stått till buds för avgivande av

kollega utlåtande, icke varit i tillfälle att verkställa någon mera fullständig

beräkning av de ekonomiska konsekvenserna av de{ föreliggande förslaget.

I huvudsak torde kollegium därför få inskränka sitt yttrande till de delar

av förslaget, som närmast beröra kollega förvaltningsområde eller de näringslivets

allmänna intressen, som kollegium i detta sammanhang lärer

hava att beakta.

Inrymmandet (i § 2) av Luossavaara i avtalet synes vara en naturlig

följd av de faktiska förhållandena, sådana dessa utvecklat sig efter 1918.

Om Norrbottens järnverk eller annat likartat företag i framtiden kommer

att upptaga järntillverkning grundad på malm från Lappland, torde behovet

av för inhemsk förädling lämplig malm numera lättare kunna fyllas från

Kiirunavaara än från Luossavaara.

Den i det nya avtalet medgivna höjningen av den kvantitet järnmalm,

som malmbolaget enligt § 3 berättigas bortfrakta, synes med hänsyn till

numera kända järnmalmstillgångar inom landet utan fara för gruvbrytningens

fortbestånd kunna medgivas. I detta sammanhang torde det böra

erinras därom, att malmkommissionen i sitt den 31 mars 1923 dagtecknade

slutbetänkande sammanfattat resultatet av sina utredningar beträffande järnmalmstillgångarna

i Norrbottens län så, att dessa tillgångar befunnits vara

av avsevärt större omfattning än som dittills i allmänhet antagits samt att

tillgångar på över 1.5 miljarder ton malm torde vara att påräkna. Av

denna kvantitet finnes över 1 miljard ton i Kiirunavaara och över 200

miljoner ton i nu ifrågavarande del av Gellivare malmberg samt över 20

millioner ton i Luossavaara. Fördelningen av den medgivna brytningskvantiteten

på de särskilda malmfälten synes sålunda vara väl avpassad

efter deras nu kända tillgångar.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

I denna paragraf borde måhända i likhet med vad som finnes i § 13 intagas

en bestämmelse om omfattningen av begreppet järnmalm enligt avtalet,

så att därav tydligt framginge, att i malm även inbegripes stig eller

därav möjligen framställda produkter. ^

Beträffande i § 6 givna bestämmelser angående brytningens anordnande

har kollegium icke annat att erinra än att det synes vara väl tidigt att,

innan någon egentlig erfarenhet om det i bilagan 2 för djupbrytning i

Kiirunavaara angivna brytningssättets lämplighet erhållits, fastställa detsamma

för tiotal år framåt. Teknikens utveckling kan ock komma att

påkalla ändringar häruti, vilka kanske ej lämpligen kunna rubriceras som

avvikelser.

Vid den i § 10 omnämnda värdering av tonnage, som skall av malmbolaget

inlösas, finnes endast angivet, att värdet skall fastställas av skiljemän,

men några riktlinjer för värderingen äro icke angivna, vilket dock

måhända kan vara erforderligt. Lämplig utgångspunkt synes vara försäljningsvärdet

av likartat tonnage i öppna marknaden med hänsyn tagen till

fartygens ålder och beskaffenhet.

Medgivandet i § 12, att gränserna för samtliga utmål fortfarande skola

på djupet räknas lodräta, synes alltjämt erforderderligt.

Avtalsförslagets § 13 innehåller de nya bestämmelser, som skulle komma

att tillämpas i fråga om malmfrakterna.

Då kollegium, som i anledning av remiss har att avgiva yttrande over

järnvägsstyrelsens förslag till taxor å statens järnvägar, för närvarande efter

inhämtande av yttranden från olika närmgskorporationer har taxefrågan

under utredning, torde viss anledning föreligga att något ingå på innebörden

och betydelsen av dessa bestämmelser ur allmän synpunkt.

En jämförelse mellan de fraktsatser, som gälla enligt 1907 års avtal, och

dem, som skulle komma att tillämpas enligt det nya fraktavtalet, utvisa

följande siffror:

För malm från Kiruna

från till

Kiruna—Riksgränsen

» —Svartön

malm från Luossavara

Kiruna—Riksgränsen

» —Svartön

malm från Gellivare

Malmberget—Riksgränsen

eller

Koskullskulle—Svartön

Såsom härav framgår, innebär avtalsförslaget bibehållande av nuvarande

fraktsatser för malm från Kiruna och Gellivara under 10-årsperioden 1

oktober 1927—31 december 1937 och därefter en förhöjning med 35 öre per

ton fraktad malm, jämte utsikt till ytterligare förhöjning, därest malmpriset

skulle komma att överstiga kronor 16.7 5 per ton, med en femtedel av överskottet.

*) Härtill skulle komma tillägg motsvarande en femtedel av eventuellt överskott i malmpriset

fob Narvik eller Svartön utöver 16.75 per ton.

Enligt 1907

års avtal

Enligt nytt

Vio 27—81/12 37

avtal

efter ''/i 38*

2.6 4

2.6 4

2.99

3.48

3.48

3.83

3.21

2.99

—

4.17

3.8 3

3.43

3.4 3

3.78

2.75

2.7 5

3.10

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 241.

I betraktande av, att malmfrakterna eljest enligt järnvägsstyrelsens förslag

till taxa för transporter å Statens järnvägar skulle komma att för övriga

trafikanter komma att stegras med 50—60 % på de distanser, varom här är

fråga, innebär avtalet i denna punkt uppenbarligen ett betydande medgivande,

betingat av de ekonomiska fördelar, statsverket på annat sätt skulle

tillförsäkras.

Då den ekonomiska och tekniska medverkan från statens sida i hela företaget,

vilka egentligen utgöra betingelsen för vinnandet av förutnämnda

ekonomiska förmåner, huvudsakligen äro förbundna med statens ställning

såsom ensam innehavare av möjligheten att omhänderhava och sköta transporterna,

skulle givetvis kunna ifrågasättas, huruvida icke denna omständighet

skäligen borde få sitt uttryck i en starkare förhöjning åtminstone

efter utgången av nu gällande avtalsperiod av de hittillsvarande järnvägsfrakterna,

vilka ursprungligen äro baserade på ett helt annat prisläge. Såsom

ytterligare skäl härför skulle kunna anföras, att då inrättandet och driften

av stora delar av det norrländska järnvägsnätet — särskilt de s. k. kulturbanorna

medfört och alltjämt innebära eu betydande ekonomisk belastning

på statens järnbaneföretag i dess helhet och därigenom även indirekt på

trafikanterna i andra delar av landet, ett visst fog kunde förefinnas för att

den verkliga vinst, som tillföres staten genom en viss del av Norrlandsnätet,

i större utsträckning komme järnvägen tillgodo. Därest genom en sådan

omläggning av sättet för uttagande av statsverkets vinstandel i företaget

ökade möjligheter bereddes för tillmötesgående av det övriga näringslivets

och industriens krav på fraktnedsättningar, skulle kollegium icke för sin

del hava något att erinra häremot.

Skulle emellertid en dylik omläggning av själva grunderna för avtalet

möta svårigheter, kunde uppenbarligen teoretiskt sett enahanda syfte vinnas

genom att statens järnvägar tillgodoräknades viss anpart av den för statsverket

uppkommande mervinsten å delägareskapet i malmbolaget. Detta skulle

dock måhända lämpligare kunna ske genom ändring av utfärdade direktiv

för förräntningskravet a statsbanenätet, innebärande undantagande i ökad

utsträckning av fordran på att driftsöverskottet skall täcka förräntningen

av det s. k. kulturbanenätet.

De i §§ 16 och 17 intagna bestämmelserna om företrädesrätt för köpare

att för järn- eller ståltillverkning inom landet köpa malm av bolagets produktion

hava i jämförelse med tidigare liknande bestämmelser undergått

den förändringen att leverans av A-malm särskilt omnämnts och har samtidigt

fordran på rekvisition av sådan malm långt före påräknelig leverans

gjorts betydligt strängare än för annan malm. Hittillsvarande bestämmelser

i detta ämne hava visserligen icke visat sig vara av större betydelse för den

svenska järnhanteringen, men förhållandena kunna i detta avseende bliva

ändrade, varvid A-malmen sannolikt närmast skulle bliva föremål för efterfrågan.

Med tillfredsställelse hälsar kollegium malmbolagets åtagande att

i möjligaste mån leverera malm med under O.oi 5 X fosfor skild från annan

malm.

Mot överenskommelsen angående Mertainen i § 18 synes böra erinras, att

bestämmelsen om exportmedgivande icke är lyckligt formulerad. Vid ökning

av brytningskvantiteten från 100,000 till 101,000 ton skulle nämligen den

medgivna exportkvantiteten sjunka från 75,000 till 50,500 ton. Ett sådant

förhållande måste för Mertainens gruvaktiebolag vara synnerligen ofördelaktigt

utan att vara av nämnvärd fördel för motparten. Då export av

75,000 ton årligen synes vara principiellt medgiven, vore en bestämmelse

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

av innebörd, att vid en årsbrytning av intill 150,000 ton exporten må uppgå

till 75,000 ton, att föredraga.

Malmleveranser från Grängesberg till staten eller av staten anvisad köpare

hava i § 19 i olikhet med vad fallet varit i tidigare avtal begränsats till att

avse endast tillgodoseende av malmbehov vid natt företag för järn- eller

ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan förefintligt sådant

företag. Denna ändring förefaller kollegium opåkallad. Mot fastställande

av exportmaximum till 1 miljon ton har kollegium, med hänsyn till numera

kända stora tillgångar i Grängesberg, icke något att erinra.

Med avseende å vad kollegium sålunda anfört, får kollegium tillstyrka,

att en ny Överenskommelse i ämnet träffas mellan staten och bolagen i

huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget.

I behandlingen av detta ärende har jämte undertecknade deltagit kommerserådet

Sohlman.

Underdånigst

K. A. FRYXELL.

KARL SIDENVALL.

C. G. Hindbeck.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Till Konungen.

Genom remiss den 22 mars 1927 har järnvägsstyrelsen anbefallts avgiva

utlåtande över förslag till nytt avtal mellan å ena sidan svenska staten

samt å andra sidan Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, här kallat LKAB

m. fl. bolag, och får styrelsen till åtlydnad därav anföra följande.

Ehuru med den avfattning avtalet erhållit ett flertal av detsammas stadganden

kunna bliva av betydelse för mellanhavandet mellan LKAB och

statens järnvägar skall styrelsen här väsentligen inskränka sig till att behandla

de bestämmelser, som speciellt avse järnvägstransporterna, vilken

inskränkning för övrigt nödvändiggjorts redan av den ytterst knappa tid,

som stått till järnvägsstyrelsens förfogande för besvarande av föreliggande

remiss. Sagda bestämmelser äro intagna i avtalets paragrafer 13 och 14,

av vilka den förstnämnda kan sägas avse de normala transportförhållandena,

den senare vissa garantier för konsekvenserna av oförutsedda händelser.

Mot de bestämmelser i den förra paragrafen, som avse att reglera statens

järnvägars prestationer, d. v. s. i huvudsak mom. 3 har järnvägsstyrelsen

icke funnit skäl till någon mera väsentlig erinran, då järnvägens transportkapacitet,

vilken — under förutsättning av god vagnsomsättning, en fråga,

vartill styrelsen nedan återkommer — för närvarande är tillräcklig för nuvarande

planenliga transportmängd, omkring 7 miljoner ton årligen, utan

tekniska svårigheter — fortfarande under samma förutsättning beträffande

vagnomloppet — torde kunna höjas så mycket, som erfordras för avveckling

av den nu avsedda trafiken. Det måste dock framhållas, att den föreslagna

anmälningstiden av 6 manader är för kort, då det gäller ökning av

transportmängden från ett år till ett annat med mer än 200,000 ton. För

sådan ökning hör alltid fordras anmälan enligt momentets sista stycke.

Enligt 1907 års kontrakt är fristen i sådant fall två år.

Mot § 13 mom. 4 måste styrelsen erinra, att en precisering av densamma

vore önskvärd, enär eljest tvist lätt kan uppstå, vad skall förstås med största

möjliga jämnhet. Man synes kunna utgå från den normalfördelning, som

angives i följande sammanställning:

i fallet 8 miljoner ton per år

under januari och februari 566,665 ton (15 % under V1S) 1,130,000

» mars och april 600,000 » (10 X » V,2) 1,200,000

» maj—november 723,810 » (9.21 % över V ) 5,070,000

» december 600,000 » 10 V under '' 600,000

8,000,000

och i fallet 9 miljoner ton per år

under januari och februari 637,500 ton (15 % under lj12) 1,275,000

» mars och april 675,000 » (10 % » i/lg) 1,350,000

» maj—november 814,280 » (8.5 % över l/n) 5,700,000

» december 675,000 » 10 % under ‘ 675,000

9,000,000

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241. 79

samt föreskriva att, om för någon månad de verkliga transporterna understigit

de sålunda beräknade med mer än tio procent, statens järnvägar skola

vara fritagna från ansvar för därigenom inträdd minskning i årstransporterna.

Med anförda mindre ändringar kan järnvägsstyrelsen tillstyrka överenskommelsen

i vad den avser att reglera järnvägens transportskyldighet. Till

frågan, i vad mån sagda kapaeitetshöjning kan komma att kräva insats av

nytt statskapital återkommer styrelsen i det följande. — T detta sammanhang

vill styrelsen också framhålla, att det vid den betydligt utvidgade

arbetsuppgiften för malmbanan lär bliva nödvändigt att skrida till realiserandet

av ett önskemål, som länge varit för handen, att få skilja malmbanan

frän den nuvarande V distriktsförvaltningen samt för dess skötsel

inrätta en särskild under styrelsen sorterande banförvaltning.

Däremot har järnvägsstyrelsen icke kunnat undgå att finna de i mom. 1

och 2 intagna bestämmelserna angående den ersättning järnvägen skall erhålla

för berörda prestationer vara för statens järnvägar särdeles oförmånliga,

idet att nu gällande, men på sin tid efter helt andra driftkostnadsförliållanden

och allmänna priskonjunkturer avpassade fraktsatser helt behållas

för tio år framåt och därefter garanteras endast eu mycket obetydlig och

från järnvägens affärssynpunkt sett alldeles otillräcklig höjning av dessa

satser, varjämte bör framhållas, att icke någon ändring kan inträda i de

sålunda fastställda fraktsatserna annat än i och med viss ökning av malmpriset.

Såsom förvaltare av ett statens affärsföretag måste järnvägsstyrelsen nämligen

bestämt hävda, att uppgörelsen med LKAB bort göras affärsmässig

icke blott från samlad statssynpunkt, — beträffande vilket styrelsen saknar

varje anledning tvivla på att det skulle hava skett — utan därvid jämväl

för statens järnvägar tagna för sig. Såsom uppgörelsen nu utformats, kan

järnvägsstyrelsen icke finna annat än, att man vid densammas träffande

nästan helt åsidosatt den särskilt under de senare åren allt starkare framhävda

grundprincipen om statens järnvägars affärsmässiga avgränsning frän

statens övriga affärsverksamhet och statsförvaltningen i allmänhet. Det

torde vara alldeles uppenbart, att fraktsatserna blivit helt andra, om uppgörelsen

i den del avtalet berör järnvägstransporterna ordnats självständigt.

Det kan göras gällande, att även med de avtalade fraktsatserna sannolikt

erhålles full förräntning och en långsam amortering av det i järnvägen

Svartön—Riksgränsen, i allmänhet benämnd malmbanan, investerade statskapitalet.

Detta är emellertid enligt järnvägsstyrelsens uppfattning långt

ifrån tillräckligt. Från vanlig affärssynpunkt sett bör nämligen en järnväg

ovillkorligen kunna, utöver de inkomster, som erfordras för förräntning och

konsolidering fram till amortering göra sig en högst betydande direkt vinst

på ett trafikarbete av den storleksordning och intensitet, varom här är fråga.

Vilken betydande trafik uppgörelsen gäller torde framgå redan av det förhållandet,

att under sistförflutna år tontalet lapplandsmalm utgjorde 6.4

miljoner av eu total godstransport på statens järnvägars av 16.4 miljoner

ton eller nära 40 procent av statsbanans hela godstransportarbete. ° Med de

förräntningskrav på de statliga affärsverken, som under de senare åren vid

upprepade tillfällen framförts från såväl Kungl. Maj:t som riksdagen, är

det också för statens järnvägars trafikanter och näringslivet av största vikt.

att förevarande mycket stora transport icke för en lång framtid bindes vid

en från affärssynpunkt sett mycket för låg tariff. Gentemot övriga trafikanter

måste det vara järnvägsstyrelsens skyldighet att inom skäliga

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

gränser söka tillvarataga förefintliga möjligheter till vinst å sådana transporter,

som kunna bära för järnvägen vinstgivande frakter. Däri ligger

nämligen en hjälp i styrelsens strävanden att för näringslivets räkning hålla

det allmänna taxeläget så lågt som möjligt. Järnvägsstyrelsen kan följaktligen

ej anse försvarbart att med bortseende från statsbanornas inkomstbehov

och med ett förbiseende av trafikanternas och näringslivets intressen

i det nästan alltid aktuella och för närvarande särskilt brännande taxespörsmålet

medverka till att den för hela statens järnvägars ekonomi sä

betydelsefulla malmbanan endast lämnar statsbaneföretaget inkomster, som

äro föga mer än tillräckliga för förräntning och skäligen långsam amortering

av kapitalet.

Det är ju i här föreliggande fall ej heller fråga om något behov att

stödja en betryckt och i sitt bestånd hotad näring, vilket kunde motivera

särskilt låga undantagsfrakter. Gruvbrytningen vid de lappländska malmfälten

skulle uppenbarligen vara fullt bärig och lönande, även om inga som

helst fraktnedsättningar medgåves, åtminstone för transporter över Riksgränsen.

Enda skillnaden vore blott, att gruvägarens vinst bleve mindre.

Det är å ena sidan väl känt, att statens järnvägar för närvarande särdeles

väl behöva alla de inkomster, som kunna erhållas från trafikslag, vilka utan

olägenhet kunna bära i förhållande till självkostnaderna relativt höga frakter,

detta som sagt för att det allmänna taxeläget ej skall behöva hållas allt

för högt, vilket som bekant alltid påtalas av näringslivets män, å andra

sidan torde något tvivel icke behöva råda om, att LKAB hör till de

företag, vilka kunna betala högre frakter än andra sämre ställda trafikanter,

dessa till indirekt hjälp.

Även från en annan synpunkt synes det järnvägsstyrelsen mycket rimligt,

att, om staten vid eu ny uppgörelse med LKAB kunnat parallellt med

fördelar erbjudna gruvbolaget, betinga sig större andel av det ekonomiska

utbytet av malmbrytningen än staten hittills haft, en väsentlig anpart av

detta ökade utbyte tillföres statens järnvägsrörelse. Styrelsen syftar på omständigheten,

att de ekonomiska insatser, som staten gjort i gruvaffären, i

huvudsak skett å statens järnvägars fond, samt att det just är genom ägandet

av järnvägen, som det varit möjligt för statsmakterna att vid de uppgörelser,

som vid olika tider med bolaget träffats, uppnå för staten önslcliga

och lämpliga villkor.

De nu föreslagna fraktsatserna synas järnvägsstyrelsen så mycket mer

anmärkningsvärda, som 1907 års uppgörelse otvivelaktigt var från statens

järnvägars synpunkt fullt affärsmässig, något som också framstod så för

bolaget, för vilket det då var fullt tydligt, att det avtal, som avslöts,

avsåg att under förutsebara omständigheter medföra betydande vinst förståtens

järnvägar.

De affärssynpunkter, som lades på detta 1907 års kontrakt, måste enligt

järnvägsstyrelsens uppfattning ha så mycket mer giltighet i dessa tider, då

kravet på statens järnvägars affärsmässiga avgränsning från statsförvaltningen

i övrigt framställes med större kraft än vad då var förhållandet.

Då till följd av omständigheter, som omöjligen kunde förutses vid slutandet

av 1907 års kontrakt, malmfrakterna kommit att bliva för statens järnvägar

långt ifrån så fördelaktiga som avsett var, synes det styrelsen rimligt

och riktigt, att när ett nytt avtal slutes mellan staten och bolaget, malmfrakterna

omregleras så, att de komma i samma läge i förhållande till statens

järnvägars nu erforderliga allmänna taxa som de nu gällande malm
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

81

frakterna å malmbanan hade till 1907 års taxa. Detta skulle innebära, att

frakterna skulle bestämmas så, att de icke utgöra större nedsättning från

statens järnvägars föreslagna nya taxa än som år 1907 gjordes från då

gällande allmänna taxa. Huru stora dessa nedsättningar voro framgår av

följande sammanställning.

Från

Till

Km.

Ord. frakt

fastställd , .... -

, , , Nedsättning

frakt b

Kiruna

Riksgränsen......................

.. 129

Öre pr

330

ton

264

o

/o

20

»

Luleå ..............................

.. 305

580

348

40

Malmberget

Riksgränsen ..................

.. 235

490

343

30

»

Luleå ..............................

. 211

460

275

40

De senaste

årens utveckling har

visat,

att det varit

till

mycket stor

ekonomisk nackdel för statens järnvägar att avtalet innehöll vissa bestämda

fraktsatser och ej vissa fixa rabatter å den för varje tid gällande tariffen.

Ur järnvägens synpunkt skulle därför mycket tala för att nu få övergå till

något sådant, men inser järnvägsstyrelsen, att LKAB icke gärna kan vara

betjänt härmed med hänsyn till behovet för bolaget att kunna träffa för

långa tider gällande leveranskontrakt. Däremot kan järnvägsstyrelsen icke

inse nödvändigheten att, som föreslagits, fastlåsa fraktsatserna praktiskt taget

för all framtid. Inför den tvingande angelägenheten att fraktsatserna må

kunna tid efter annan omregleras efter föreliggande behov, måste järnvägsstyrelsen

därför påyrka, att avtalet, i vad det avser ersättningen för järnvägstransporterna,

begränsas till att gälla ett visst antal t. ex. 20 år, och

att sedermera fraktsatserna regleras till de av järnvägsstyrelsen nu avsedda

proportionerna till dåvarande allmänna taxa.

Järnvägsstyrelsen övergår nu till att redogöra för vilka fraktsatser styrelsen

anser skäliga, en sådan redogörelse torde nämligen vara nödvändig

för att klargöra styrelsens ståndpunkt. Utgångspunkten anser järnvägsstyrelsen

böra vara styrelsens senast ingivna förslag till ny godstaxa å statens

järnvägar. Enligt sagda förslag taxeras järnmalm enligt tariff 13. Då redan

tariff 12, den normaltariff för malm, med vilken man vid föregående uppgörelse

hade att räkna, är höjd väsentligt mindre, än vad som svarar mot

driftkostnadernas stegring, innebär givetvis denna placering från järnvägens

synpunkt en avsevärd réalsänkning gentemot förkrigstiden, vilken ansetts

motiverad av förevarande dåliga utsikter å malmmarknaden. Detta gäller

emellertid knappast för LKAB:s gruvdrift, och skulle därför, då ett nytt

avtal skall träffas, icke varit alldeles orimligt tänka sig att i vinstsyfte

låta frakterna utgå efter ordinarie taxa utan rabatt.

Då emellertid systemet med vittgående rabatter för masstransporter av

storleksordning som de ifrågavarande måste sägas hava både mångårig hävd

och trafikekonomiskt fog för sig, kan nog icke förutsättas annat, än att

detta system jämväl i framtiden bibehålies, och att man alltså bör inskränka

sig till ett ungefärligt återställande av 1907 års relation mellan LKAB:s

tariffer och de i allmänna taxan föreskrivna.

Med hänsyn till att transporterna över Riksgränsen ej föranleda några

kostnader vid lossningsstation, torde därjämte vara rimligt att före reduktionen

från de ordinarie frakterna till Riksgränsen borttaga halva grundavgiften,

d. v. s. 60 öre per ton.

På detta sätt skulle man få följande fraktsatser.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Nr 2\1.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Från

Till

Km.

Normal (för Riks- gränsen efter

borttagande av

Nedsätt-

ning

0/

Frakt

För

per ton

Nuv.

halva grundavgiften)

/o

LKAB

frakt

Kiruna

Riksgränsen

129

470

20

376

264

»

Luleå

305

920

40

552

348

Malmberget Riksgränsen

235

720

30

504

343

»

Luleå

211

740

40

444

275

Som synes äro de funna höjningarna förhållandevis måttliga, för den

viktigaste stationsförbindelsen Kiruna—Riksgränsen kronor I.12 och i genomsnitt

för alla transporter omkring kronor 1.2 5 per ton, men kan det givetvis i

allt fall icke undgås, att desamma komma att medföra en ej oväsentlig sänkning

av bolagets vinst. Det måste emellertid ihågkommas, att en betydande

del av denna för närvarande erhålles därigenom, att bolagen i förhållande

till övriga trafikanter å statens och enskilda järnvägar betala alldeles särskilt

låga avgifter. Den under kristiden genomförda förändringen i myntenhetens

värde har nämligen medfört, att de överskott från malmtrafiken,

vilka skulle ha erhållits, om 1907 års beräkningar hållit streck, nu icke

inflyta och detta tillstånd synes järnvägsstyrelsen ej kunna få fortfara efter

avtalstidens utgång. Bolaget, som härvid beröres, kan väl i berörda hänseende

sägas befinna sig i samma ställning som en arrendator eller hyresgäst

med mångårigt kontrakt, träffat vid en låg prisnivå och som, då nytt

avtal skall slutas, måste finna sig i, att det räknas efter de allmänna nya

prisförhållandena.

För att visa att man med nu angivna fraktsatser icke kommer upp till

någon orimligt stor avkastning av malmbanan, skall styrelsen söka uppställa

en beräkning av inkomster och utgifter, avseende tiden omkring år

1937. Det torde vara onödigt framhålla, att kalkylen, så ringa tid, som

stått till buds för att göra densamma, icke kan bli någon precisionsberäkning,

men den torde ändock vara tillräckligt belysande.

Den i avtalet intagna maximala malmkvantiteten är 9 miljoner ton. Huru

stora de effektiva transporterna kunna bli, är givetvis mycket vanskligt att

förutsäga, men här skall antagas 8 miljoner ton, vilket med hänsyn till

hittillsvarande erfarenheter ifråga om relationerna mellan beräknade och

verkliga transporter, åtminstone icke är lågt räknat. Med angivna tariffer

bli inkomsterna av dessa transporter som följer:

Ton

Avgift

Inkomst

t.ooo-tal

per ton

1,OOO-tal

öre

kronor

LKAB-malm

Kiruna—Riksgränsen ............

5,850

376

21,996

»

» Luleå ........................

200

552

1,104

»

Malmberget—Luleå ................

1,400

444

6,216

Loussavaaramalm

Kiruna —Riksgränsen ............

350

376

1,316

Varpmalm

Malmberget—Luleå ................

200

444

888

Summa

8,000

31,520.

som avrundas till 31.5 miljoner och vartill kommer för övriga malmtrafikanter

och annan trafik omkring 5 miljoner kronor, så att summa

inkomster blir 36.5 miljoner kronor.

Åven kostnaderna för drift och underhåll äro svåra att beräkna så långt

i förväg. Desamma utgjorde år 1926 c:a 14 miljoner kronor med en transportkvantitet

för de stora bolagens del av c:a 6 miljoner ton. För nuvarande

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

83

planenliga transporter, c:a 7 miljoner ton, ha utgifterna beräknats till

1 miljon mera eller 15 miljoner kronor, detta för 1926 års driftkostnadsförhållanden.

Med hänsyn till det redan inför Kungl. Maj:t diskuterade sannolika behovet

av något ökad avsättning till förnyelsefonden, stegrade reparationskostnader

för de nu nästan nya loken, när de åldras, av vattenfallsstyrelsen

önskad ökad ersättning för energi från Porjus kraftverk, personalens med

åldern ökade avlöningar m. m. måste man emellertid, då det gäller framtiden,

öka driftkostnaden med åtminstone 10 procent, varför totalkostnaden

kan antagas bliva omkring 16.5 miljoner kronor.

För ytterligare 1 miljon ton har av liknande skäl samt på grund av något

ytterligare behov av banans rustning beräknats en kostnadsökning av 1.2

miljoner kronor. Summa driftsutgifter för 8 miljoner ton transport skulle

följaktligen bliva 17.7 miljoner, vilket emellertid för att vinna någon ringa

säkerhetsmarginal bör avrundas till 18 miljoner kronor.

Man får alltså följande sammanställning av inkomster och utgifter:

För upptagande av den till 9 miljoner ökade maximala transportmängden

har styrelsen måst beräkna kapitalet i malmbanan ökat till omkring 145

miljoner kronor. För att förränta och amortera anläggningskostnaden uppgående

till ett dylikt belopp på 50 år — en i och för sig ej kort tid —

behövs en annuitet av c:a 8 miljoner kronor. Kvarstående vinst blir alltså

i avrundat tal 10.5 miljoner kronor.

Statsbanans vinster på malmbanan utöver förräntningen av det investerade

kapitalet ha före världskriget utgjort i avrundade tal

I medeltal har alltså för dessa under normala konjunkturer och drif tf örhållanden

passerade år ernåtts en vinst över 4,300,000 kronor. De angivna

årens vinstresultat ha emellertid uppnåtts vid en vida mindre trafikprestation.

Exempelvis fraktades det gynnsammaste året 1913 blott omkring 5 miljoner

ton i stället för de nu diskuterade 8 miljoner ton. Hade en liknande transportmängd

förekommit dessa normala förkrigsår, är det givet, att vinsterna

skulle ha blivit högst väsentligt mycket större. Även om nu i de gjorda

kalkylerna bland årsutgifterna intagits en högre förräntningsprocent, syftande

till ernående av en annuitet, för malmbanekapitalets avskrivning under

50 år, så lär nog i stort riktigheten av den slutsatsen bestå, att även

med de fraktsatser, som styrelsen angivit såsom önskliga, malmbanan icke

kan återfå den vinststandard och den betydelse för hela stambaneaffärens

ekonomiska resultat och dess allmänna taxeläge, varmed man hade anledning

och möjlighet räkna med vid 1907 års uppgörelse.

Vid bedömandet i denna för statens järnvägars ekonomi så synnerligen

betydelsefulla fraktfråga bör väl beaktas, synes det styrelsen, att nedsättningar

från den allmänna taxan i regel böra medgivas endast, om desamma

äro järnvägsekonomiskt fördelaktiga, vilket framför allt är fallet, om tran
-

Inkomster

Utgifter ...

Överskott

36.5 miljoner kronor

18.o » »

18.5 miljoner kronor.

år 1910

» 1911

» 1912

» 1913

3.060.000

4.000. 000

4.440.000

5.790.000.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

sporterna icke skulle komma till stånd mot den normala tariffen. Det är

väl dock, som styrelsen redan i det föregående antytt mycket tvivelaktigt,

om sådana skäl kunna motivera någon fraktnedsättning alls för LKAB:s

del annat än i viss mån för transporter till Luleå. Ett krav på nya, så

avvägda fraktsatser, att ungefärligen den anknytning till den föreslagna

nya allmänna godstaxan erhålles, som erhölls vid 1907 års avtal till då

gällande allmänna godstaxa, lär därför icke kunna betecknas vara på något

sätt förmätet.

Ett sådant krav synes också kunna vara fullt rimligt med hänsyn till

LKAB:s kända vinstresultat.

Av vad som nu anförts torde framgå, att det icke gärna kan vara

järnvägsstyrelsen möjligt att, med de intressen styrelsen har att bevaka,

tillstyrka ett nytt avtal med LKAB, vari fraktsatserna icke äro höjda åtminstone

till samma relativa läge gentemot statens järnvägars nya taxa, som

fraktsaten i 1907 års malmavtal intager till då gällande taxa.

Om järnvägsstyrelsen alltså anser, att detta krav på taxeförhöjning vid

en ny uppgörelse med LKAB måste av styrelsen uppställas som skäligt för

statsbaneaffärens del och rimligt med hänsyn till dess trafikanters intressen,

så synes det däremot icke vara oundgängligen nödvändigt att angivna fraktsatser

intagas i avtalet. Samma resultat för statsbanan och dess övriga

trafikanter kan nämligen erhållas därigenom, att statens järnvägars fond

bokföringsmässigt tillföres så stor del av statens inkomster å preferensaktierna

i LKAB, som motsvarar skillnaden mellan den fraktinkomst, som erhållits

vid tillämpning av för varje år gällande normaltariffer för respektive

transportavstånd, minskade på ovan angivet sätt och den av LKAB

faktiskt inbetalda frakten. Även kan styrelsen tänka sig, att statens järnvägar

gottskrivas — eu för vinnande av ungefär samma effekt som med

direkt verkande högre fraktsatser — på lämpligt sätt bestämd kvot av statens

inkomster från dessa aktier. På något av sagda sätt skulle ju kravet på

affärsmässig tariffsättning och gottgörelse för uträttat trafikarbete faktiskt

om också ej formellt bli tillgodosett.

Vad nu sagts gäller i första hand regleringar efter utgången av nu gällande

avtal, d. v. s. fr. o. in. år 1938. Även för tidigare år synes en reglering

uppåt vara befogad och detta av i huvudsak tvenne skäl. Dels måste

det nämligen anses som en så betydlig fördel för bolaget att långt i förväg

tillförsäkras tariffer, liggande väsentligt under den vanliga taxan, vilken,

om ingen uppgörelse träffas, automatiskt skulle träda i tillämpning fr. o. m.

år 1938, att denna fördel väl kunde köpas med vissa medgivanden rörande

redan avtalade frakter, dels och framför allt avser avtalet även för tiden

till och med år 1937 rätt att få utförda vissa betydliga förut icke medgivna

transporter, och borde även denna förmån kompenseras med samma medgivanden

beträffande frakterna. Det skulle följaktligen icke ha varit mera

än rimligt att fordra omedelbar tillämpning av de av styrelsen önskade högre

tarifferna. Då emellertid en plötslig höjning av fraktsatserna måhända skulle

kunna förorsaka bolaget väsentliga olägenheter, lär styrelsens krav härvidlag

böra inskränkas till att fraktökningen genomföres successivt så, att man

senast år 1938 är uppe vid de nya tarifferna. Också här vill styrelsen

framhålla möjligheten att ordna även berörda sak genom överföring bokföringsvis

från annat statens uppöbrdsställe till statens järnvägars inkomstkonto.

Endast under förutsättning att samtidigt fattas beslut om här angivna

beräkning och överföring av inkomster till statens järnvägars fond, ser sig

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

järnvägsstyrelsen följaktligen i stånd att tillstyrka föreliggande avtalsförslag

i de delar det berör fraktsatsernas storlek och tiden för deras ikraftträdande.

Skulle emellertid statsmakterna emot järnvägsstyrelsens yrkanden fastställa

avtalet utan sådan bestämmelse om clearing inom statsförvaltningen,

synas i allt fall följande tvenne ändringar i avtalsförslaget böra vidtagas.

Först och främst synas de i mom. 1 under B angivna något högre fraktsatserna

böra tillämpas redan från den tidpunkt, då de i mom. 3 angivna

fraktmängderna överstiga den enligt nuvarande avtal möjliga kvantiteten 8

miljoner ton, d. v. s. fr. o. m. år 1930 och synes i konsekvens därmed tidpunkten

för ikraftträdandet av bestämmelsen i mom. 2 böra skjutas tillbaka

till den 30 september 1929.

Vidare synes icke finnas något skäl för att ej låta den överenskomna

fraktökningen av 35 öre avse även Luossavaaramalmen, för vilken frakten

fr. o. m. år 1930 alltså bör utgöra

Kiruna-Riksgränsen ...................................... kronor 3.5 6

» -Svartön ................................................ » 4.5 2

Att LKAB skall övertaga trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds rättigheter

kan ju icke utgöra någon anledning, varför fraktsatserna skulle

sänkas.

Beträffande § 13 mom. 5, första stycket — hämtat ur gällande avtal —

vill järnvägsstyrelsen föreslå följande ändrade formulering, vilken bättre

ansluter sig till förhållandena vid den numera elektrifierade banan, nämligen

:

»Såframt ej bolaget själv vill ombestyra å dess spår och dess egen

bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda

lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma

grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för vagnflyttning

å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och enskilda

järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid nämnda

växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.»

Bestämmelserna i mom. 6 a angående vagnarnas omloppstid hava övertagits

från nu gällande avtal. Emellertid har erfarenheten givit vid handen,

att omloppstiden i genomsnitt icke behöver överstiga 4 dygn. Som bestämmelsen

om 5 dygns omloppstid nu är formulerad, har den uppfattningen

gjorts gällande, att bolaget skulle vara berättigat att räkna med och taga

ut en omloppstid av 5 dygn, d. v. s. att icke hava någon skyldighet att

nedbringa omloppstiden under dessa 5 dygn. Enär vagnarnas omloppstid

övar ett avgörande inflytande å storleken av den transportmängd, som med

tillgänglig materiell kan avvecklas och dessutom är av stor betydelse i driftkostnadshänseende,

måste styrelsen påyrka, att bestämmelserna i så måtto

ändras, att dels föreskrives, att bolaget skall hava skyldighet att så mycket

som möjligt förkorta vagnarnas omloppstid, dels den tid efter vilken vagnpengar

skall utgå bestämmas till fem dagar endast för månaderna december—mars,

för övriga månader däremot till fyra dagar.

Vad mom. 6 b) angår, har detsamma också överflyttats från nu gällande

avtal. Uppenbart är emellertid, att bestämmelsen icke medför den önskvärda

noggranna användningen av vagnarna, då därigenom regleras blott

lossnings- men ej lastningsfristen. Då av verkställda utredningar framgått,

att den genomsnittliga omloppstiden för transporter till Svartön i genomsnitt

icke behöver överstiga fyra dagar, får styrelsen föreslå, att förenämnda

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

bestämmelser i mom. 6 a utvidgas att omfatta jämväl sagda transporter.

Lydelsen skulle alltså bliva:

»Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:

a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för sig,

beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,

från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande för

lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit till avsändningsstationen,

tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande för

lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid av, för månaderna

december, januari, februari och mars fem dagar, för övriga månader fyra

dagar, betalar bolaget vagnbyra efter gällande taxa. I omloppstiden inräknas

ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under tiden

klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit lastade

till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av därpå följande

söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av annan anledning

än naturhinder eller olyckshändelse erlägges av bolaget vagnhyra enligt

gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt under samma

månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt bestämmelsen i föregående

stycke.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för

transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande fartyg

tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per dag.

Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar sådana i

mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.

Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar av

statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget få

disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa vagnars

underhåll bestrides av bolaget.»

De i § 14, stycket 1—3 intagna bestämmelserna angående frakttilläggets

beräkning synes järnvägsstyrelsen i stort sett tillfredsställande. Styrelsen

måste dock kräva, att höjningen av grundprocenten från 5 till 6 skall äga

rum från den tidpunkt, då nu tillåtna transportmängd får ökas, d. v. s. den

1 januari 1930.

Bestämmelsen i fjärde stycket av samma paragraf, vilken är avsedd att

ersätta nuvarande force majeure klausul, synes medföra en avsevärd försämring

av statens järnvägars ställning gentemot bolaget i jämförelse med

nu gällande kontrakt, och kan styrelsen för den skull icke tillstyrka densamma.

Styrelsen skulle helst hava sett, att klausulen i 1907 års kontrakt bibehållits,

med förtydligande, på sätt som skett i § 8 i 1918 års kontrakt, eller

så att det för undvikande av tvist tydligt angivits, att med avbrott får förstås

endast fullständigt upphörande av bolagets malmtransporter enligt avtalets

villkor. Skall emellertid, såsom i förslagsavtalet förutsättes, befrielse

från garantiskyldigheten inträda jämväl vid viss minskning i transportmängderna,

bör åtminstone krävas, att järnvägen samtidigt skall vara fritagen

från skyldigheten att verkställa transporter enligt avtalets bestämmelser.

Dessutom måste ovillkorligen fordras, att inskränkningen icke skall

blott få påstås eller konstateras i efterhand, utan bör den få anses ha inträtt

först efter av bolaget därom gjord anmälan samt likaledes anses ha upphört

efter det anmälan därom gjorts.

För sin del vill styrelsen begära följande formulering:

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.

»Blir till följd av krig eller blockad avbrott i transporterna av malm för

bolagets räkning å järnvägen nödvändigt, bär bolaget att därom göra anmälan

till järnvägsstyrelsen, och skola därefter såväl bolagets som statens

förpliktelser beträffande järnvägen samt transporterna av malm å densamma

enligt detta kontrakt upphöra från och med kalendermånaden näst efter den,

under vilken sådan anmälan om avbrott gjorts, till och med den månad,

under vilken avbrottet upphört, därom bolaget har att hos järnvägsstyrelsen

omedelbart göra anmälan.»

Mot den i förslagskontraktet förekommande bestämmelsen för det fall att

principen i densamma skulle anses böra godtagas, anser sig styrelsen höra

anmärka, att det under alla förhållanden icke kan vara annat än rimligt,

att, då bolaget skall betala fullt frakttillägg vid en transportmängd av 5

miljoner ton, den proportionella reduktionen av tillägget ställes i relation

till detta tontal och icke till talet 8 miljoner ton.

I femte stycket föreskrives, att reglering av frakttilläggen skall ske i

femårsperioder. Styrelsen anser det emellertid vara mindre lämpligt, att

frågan om statens inkomster av banan skall hållas svävande under så lång

tid. Enligt styrelsens mening lär skälig hänsyn till bolagets intressen av

utjämning nog vara tagen även om perioderna bestämmas till tre år, ocli

får styrelsen alltså yrka på ändring därhän. Enligt förslaget skulle vidare

rätten till reglering inträda oberoende av de förhållanden, som föranlett

behovet av frakttillägg. För sin del håller styrelsen emellertid före. att rätt

till reglering bör förekomma endast då behovet av frakttillägg föranletts av

nedgång i de beräknade transportmängderna, samt denna nedgång förorsakats

av driftstörningar, över vilka bolaget icke kunnat råda.

I anslutning till det nu anförda måste järnvägsstyrelsen yrka på, att förevarande

stycke må utbytas mot följande:

»Hava under något år till följd av omständigheter — andra än krig och

blockad — över vilka LKAB ej kunnat råda, de transporterade kvantiteterna

malm varit mindre än de beräknade, och har till följd därav rörelsen

å järnvägen lämnat sådant resultat, att bolaget skulle hava skyldighet att

utgiva frakttillägg, skall i avseende å fullgörandet av denna skyldighet

hänsyn tagas till resultatet av rörelsen å järnvägen under löpande treårsperiod

sålunda, att, om resultatet av rörelsen under ett år utvisar behov av

frakttillägg, men föregående år under perioden utvisat överskott — utöver

vad som erfordrats för att frakttillägg icke skulle behöva utgå — bolaget

skall hava att betala frakttillägg endast i den män, detsamma icke uppväges

av överskottet, samt att, om bolaget inbetalat frakttillägg, men efterföljande

år under perioden utvisa överskott, som ovan nämnts, frakttillägget

skall till bolaget återbetalas, i den mån överskottet därtill förslår. — Första

treårsperioden skall räknas från och med år 1927.»

Vad angår den i § 35 angivna uppgörelsen angående de mellan styrelsen

samt LKAB och TGO pågående rättegångarna rörande frakttillägg må framhållas,

hur vanskligt det givetvis måste vara att döma om den slutliga utgången

av dessa, men då, även om de enligt järnvägsstyrelsens förmenande

mest olyckliga antaganden därvidlag göras för statens järnvägars dol, det

belopp som torde kunna påräknas komma att tilldömas statens järnvägar

bliver flera miljoner kronor större än vad som skulle tillföras statens järnvägar

genom den i avtalsförslaget tänkta förlikningen, så vågar järnvägsstyrelsen

ej tillstyrka denna uppgörelse. I denna fråga bör bemärkas, att

statsbanans vinster på malmbanan utöver förräntningen av det investerade

kapitalet ha i avrundade tal utgjort från 1908 till 1914 21.6 och åren 1925

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.

och 1926 kronor 2.9, summa 24.6 miljoner och att, om den ifrågasatta uppgörelsen

måste träffas, resultatet av malmbanans drift hittills alltså skulle

vara en ren förlust samtidigt som malmbolagen under samma tid inhöstat

högst betydliga vinster. Skulle uppgörelsen i fråga likväl anses böra träffas,

må järnvägsstyrelsen framhålla kravet på att ett lämpligen efter särskild

av Kungl. Maj:t företagen undersökning som skäligt framkommet belopp

bliver gottskrivet statens järnvägar från annat statens bokföringsställe.

Ett nedläggande av processen mot en så låg ersättning som den föreslagna

skulle också kräva åtgärder för avföring ur riksräkenskaperna av

statens järnvägars bokförda fordran å LKAB för oguldna frakttillägg, i

den mån desamma ej kunde täckas av ersättningsbeloppet, detta för utjämning

av statens järnvägars motsvarande skuld till statsverket.

Det torde få ankomma på finansdepartement eller riksräkenskapsverket

att i förekommande fall uppgöra förslag, på vad sätt sagda avföring skall

ordnas.

I frågan om den nya bolagsordningen och särskilt då om statens representation

inom bolagets styrelse tillåter sig järnvägsstyrelsen erinra om vad

styrelsen i sitt yttrande över förslaget till 1922 års kontrakt anförde, vilket

i utdrag lyder:

Med hänsyn till den stora del, statens järnvägar hava i mellanhavandet

mellan LKAB och staten — styrelsen tänker härvid särskilt på planläggandet

i fråga om bolagets malmutfraktningar samt på beräkningarna för

utrönande, huruvida och med vilket belopp frakttillägg skall utgå — har

styrelsen ansett sig i detta sammanhang böra uttala önskvärdheten av, att

en av de fyra ledamöter, staten skall äga att insätta i bolagets styrelse,

måtte utses med tanke på, att han skall representera statens järnvägars

intressen.

Föredragande departementschefen anförde härtill bland annat, att trafikbolagets

representanter under förhandlingarna ifrågasatt, att statens styrelseledamöter

skulle utses efter förslag av vissa myndigheter. Emellertid ansåg

han det icke vara riktigt att genom en dylik bestämmelse, som för övrigt

skulle leda till att statens styrelseledamöter utsågos närmast för tillgodoseende

av sakkunskap pa vissa speciella områden, i viss mån binda

Kungl. Maj:t i valet av styrelseledamöter. Han ansåg det vara överflödigt

framhålla, att detta val borde ske uteslutande ur synpunkten att erhålla de

för uppdraget lämpligaste samt att det givetvis vore önskvärt, om jämte

tillgodoseendet av den allmänna kompetensen kunde beaktas synpunkter av

sådan art, som av järnvägsstyrelsen anförts.

Järnvägsstyrelsen får återigen framhålla angelägenheten av att något nu

göres för att statens järnvägar må kunna genom statens representantskap i

bolagets styrelse hålla känning med vad där föreliaves berörande de stora

statens järnvägars med malmtransporterna m. m. förbundna intressen,

vilka järnvägsstyrelsen har att bevaka. Den uppgörelse med bolaget, som

nu skall träffas, binder statens järnvägar vid vittgående åtaganden för minst

ett tjugutal . år framåt i tiden och är av en utomordentligt stor betydelse

för statens järnvägars framtida ekonomi. Den omständigheten träder därvid

fram. att de transportmängder, som nu skola medgivas, bragts väsentligt

närmare banans maximala transportkapacitet, vilket ökar statens järnvägars

intresse för planläggningen av bolagets malmutfraktningar. Av särskild

betydelse för statens järnvägar är också den reglering av fraktsatserna

efter malmpriset, som föreslagits i § 13. Då härtill kommer att

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

LKAB enligt § 14 skall äga befogenhet att genom särskild representant

taga del av räkenskaperna för statens järnvägar, i den män det erfordras

för att följa beräkningarna av frakttilläggen, något mot vilket styrelsen ej

har erinran att göra, kan det icke synas styrelsen annat än rimligt, att vid

ordnandet av statens representation i bolagets styrelse det av järnvägsstyrelsen

för statens järnvägars del. redan 1922 framförda önskemålet på lämpligt

sätt tillmötesgås.

Järnvägsstyrelsen får slutligen framhålla, att ett antagande av det nya

avtalsförslaget, redan under nästinstundande år skulle medföra eu större

ökning av transportarbetet å malmbanan än styrelsen tidigare haft anledning

räkna med. I § 13 mom. 3 bestämmes nämligen den för år 1928 tilllåtna

transportkvantiteten till 7.5 miljoner ton, och skulle, enligt vad styrelsen

erfarit, sagda kvantitet uppnås sålunda, att transporterna under första

halvåret svarade mot en årsmängd av 7 miljoner, under det senare halvåret

åter mot en årsmängd av 8 miljoner ton. Mot den beräknade ökningen

har järnvägsstyrelsen i och för sig som sagt ingen erinran att göra,

då transportprestationen icke torde förorsaka några tekniska svårigheter.

Däremot erfordras ovillkorligen såväl tillökning av lokomotiv- och vagnpark

som viss utvidgning å bangårdar, bostadslägenheter m. m., vilket styrelsen

här ej närmare kan specificera.

För sagda anskaffningar och arbeten, beträffande vilka åtgärder måste vidtagas

snarast möjligt, om de utfästa prestationerna skola kunna fullgöias,

behöver styrelsen disponera vissa anslagsmedel, om vilka styrelsen ej tidigare

haft anledning göra framställning. Med den korta tid, som statt till

disposition för detta utlåtande, har det ej varit styrelsen möjligt prestera

någon exakt beräkning angående behovet av medel, men bär ett totalbelopp

av 6 miljoner kronor ansetts erforderligt. Av tidigare beviljade anslag för

malmbanan återstå 4.5 miljoner kronor oanvända, men äro dessa avsedda

endast för anskaffning av malmvagnar. Järnvägsstyrelsen måste alltså hemställa,

att åtgärder måtte vidtagas för anskaffning av 1.5 miljoner kronor

nya anslagsmedel, avsedda att tillsammans med förenämnda redan beviljade

medel bilda en kredit avsedd att få tillgripas för anskaffning av lokomotiv

och malmvagnar samt för den utbyggnad av bangårdar, husbyggnader m. m.,

som allt kan bliva erforderligt för besörjande av den ökade malmtrafiken.

För samtliga arbeten och anskaffningar skulle givetvis Kungl. Maj:ts godkännande

inhämtas.

Styrelsen tillåter sig i denna punkt erinra, att under det att för järnvägarna

i allmänhet transportskyldigheten begränsas av förefintlig transportförmåga,

malmbanan enligt avtalsförslaget skulle påläggas vissa bestämda

mycket stora transportprestationer, samt att, om järnvägen brister i dessa,

LKAB kan vara berättigad att kräva skadestånd. Då samtidigt den i § 13

stipulerade anmälningstiden är alltför kort för att anslagsmedel skulle kunna

i vanlig ordning äskas och beviljas, synes det järnvägsstyrelsen nödvändigt

att för tillgodoseende av statens affärsintressen medgiva Kungl. Maj:t viss

friare disposition av anslagsmedel.

Det må samtidigt påpekas, att enligt bestämmelse i § 14 2:a stycket Kungl.

Maj:t icke kan anses berättigad att ens i extraordinära fall medgiva användning

av förnyelsemedel för nya spår och dylikt, en omständighet, som givetvis

ökar behovet av viss ej för snävt tilltagen eller till ändamålet för starkt

begränsad kredit.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit överdirektörerna

^~**^*V* Flodin, järnvägsfullmäktige Johansson och Hjorth, järnvägsfullmäktigesuppleanten

Falkman, byråcheferna Kjellin, Olofsson, Englund,

Svensson och Tydén samt ombudsmannen Hallström.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM

ERIK MALMKVIST

Tji.

Stockholm den 22 mars 1927.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts proposition Nr 241.

91

Bilagor.

190? års avtal.

Emellan Svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund är följande överenskommelse träffad:

§ 1.

I ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag utfäster sig detsamma att,. så foit sådant

lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till

denna paragraf börande bilaga nr 1 utvisar.

Såsom bilaga nr 2 till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,

gruvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, ävensom, till upplysning om bolagets övriga egendom,

förteckning å den lösegendom, som bolaget ägde den 31 december 1906.

§ 2.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig vidare att i samman^

(häng med ovan angivna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital

till åttio miljoner (80,000,000) kronor, varav halva beloppet skall utgöras

av preferensaktier och halva av stamaktier.

§ 3.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält försäljer och överlåter till LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag a\ .

a) fordran hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, .

b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestaende

medel,

c) aktier i Trollhättans Elektriska Aktiebolag och Aktiebolaget ExpressDynamit,

samt

d) egna inneliggande 4‘/a procent obligationer.

Såsom bilaga till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,

gruvor och inmutade områden, som ingå i denna försäljning, övrig lösegendom

överlåtes i huvudsaklig överensstämmelse med inventarieförteckning

av den 31 december 1906 utan andra förändringar än gruvrörelsens

drivande och malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.

Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugufyra miljoner

tjugufyra tusen (24,024,000) kronor och likvideras av LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp av sexton

miljoner sexton tusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från

och med år 1908. överkursen för aktierna, åtta miljoner åtta tusen

(8,008,000) kronor, föras i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkenskaper

till bolagets reservfond.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

I samband med omförmälda försäljning åtager sig Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala Aktiebolaget

Gellivare Malmfälts nuvarande och blivande skulder utan rätt för trafikaktiebolaget

att för sin regressfordran mot Aktiebolaget Gellivare Malmfält

göra sig betald i egendom, som enligt denna paragraf överlåtits till

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, ändå att egendomen häftar såsom

pant för skulden.

§ 4.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter å Trafikaktiebolaget

Grängesberg Oxelösund sina räntebärande värdepaiiper, nämligen:

a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen

å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom pant kvarhgga,

så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag fortfar att gälla.

b) Förenade Separatorsintressenternas Aktiebolags obligationer och bolagets

egna inneliggande obligationer,

c) aktier i Aktiebolaget Express-Dynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress gälda

samtliga de skulder, för vilka Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid

innevarande års utgång häftar; skolande det belopp, varmed den av trafikaktiebolaget

sålunda vid innevarande års utgång övertagna skuld må överskjuta.

bokförda värdet av de tillgångar, som enligt denna paragraf å trafikaktiebolaget

överlåtas, avskrivas å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags

återstående tillgångar.

I överensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags

ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets tillgångar

uteslutas vad under a), b), c) och d) här ovan är uppräknat samt ur bolagets

skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden samt

vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande avtal tillföras

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, må icke i samma balansräkning

bokföras till högre värde än som erfordras för att samtliga tillgångar

skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.

. Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten då

icke begagnat sm i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke i bolagets

räkenskaper uppskrivas i värde med högre belopp än som å samma.

tillgångar verkligen nodlagts; ej heller må under samma tid ny egendom

bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå använts.

. De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag intill år 1933, respektive

år 1938, må hava ådragit sig, förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

att gälda utan rätt till regress; och må i följd härav vid

utgången av ar 1932, respektive ar 1937, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

icke i balansräkning vara påfört andra belopp än aktiekapital, reservfond

samt vinstmedel.

§ 5.

l:o) Svenska staten överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

med äganderätt de staten, såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och

gruvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare.

2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara Aktie
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts proposition Nr 241.

bolag nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande innehaves av Aktielaget

Gellivare Malmfält men den 1 januari 1908 av detta bolag avträdes,

dels till områden, som redan innehaves av Luossavaara-Ki i ro na vanna Aktiebolag,

och dels slutligen till nya områden vid Gellivare och Kiirunavaara,

som för bolagets rörelse äro behövliga; och tillförsäkrar staten Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till de sålunda

upplåtna områdena på de i arrendekontrakten stadgade villkor, så

länge 1 mossa va a r a-K i i r un av aa r a Aktiebolag uppehåller gruvdriften inom

(lellivare, respektive Kiirunavaara malmfält; skolande i följd härav av

staten, när en arrendeperiod gått till ända, lämna bolagei nytt ariendekontrakt

på enahanda villkor för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag

må upplåtas.

Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags nyttjanderätt till

det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt av den 9 september 1899

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

åberopad karta betecknas med lutt. B., upphöra den 1 januari 1908;

dock tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången av år 1937 Luossavaara

malmfält, jämlikt § 6 mom. 4:o här nedan, återlämnas till bolaget,

detsamma .skall ånyo erhålla, och, så länge bolaget uppehåller gruvdriften

inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätfen till ifrågavarande område

emot arrende, utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer som

för den enligt ovan avsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara

och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.

3:o) Staten ansvarar för att den mahn, som utom nu lagligen gällande

utmål må finnas inom de i mom. 2: o) avsedda områden, icke, så länge dessa

äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, må annat

än för kronans räkning inmutas eller brytas samt utfäster sig att icke

före utgången av år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin i § 9 bär nedan

omförmälda lösningsrätt, före utgången av år 1937 därstädes bryta eller

låta bryta malm.

§ 6.

För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för övriga i detta kontrakt

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkända rättigheter och

förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt:

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlämnar den 1 januari

1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp av

trettionio miljoner niohundraåttiofyra tusen (39,984,000) kronor, och medgiver

staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag utbytas mot preferensaktier, varigenom staten bliver ägare

till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp av fyrtio miljoner

(40,000,000) kronor. För de nya aktier till belopp av trettionio miljoner

niohundraåttiofyra tusen (39,984,000) kronor, som till staten överlämnas,

skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan åligger det staten,

därest sådan stämpelkostnad varder av bolaget uttagen, att ofördröjligen

ersätta bolaget beloppet.

2: o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter med äganderätt till

svenska staten samtliga aktier i Mertainens Gruvaktiebolag till nominellt

belopp av fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill ar 1933

eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt,

intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens Gruvaktiebolag nu till
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

höriga gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm

annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

. Irafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan rätt

till regress betala samtliga de skulder, för vilka Mertainens Gruvaktiebolag

vid utgången av år 1907 häftar.

Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter, gruvor

och inmutade områden, »om tillhöra Mertainens Gruvaktiebolag.

Luossava ara-Kiirun av aar a Aktiebolag överlåter till svenska staten

med äganderätt de bolaget nu tillhöriga gruvor och inmutade områden i

malmfälten i Syväjärvi, Aok u tus vaa ra och Haukivaara, dock att staten intill

ar 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmäla

lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande gruvor

eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för

järn- eller ståltillverkning i Sverige.

4:_o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag upplåter till staten uteslutal,

C,..,nyt.l-ianderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara

malmfält, innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bil. nr 2 till

§ 1 angivas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att under

sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm

annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången av ovan?aV11nda.

30-årsperiod äger staten rätt att efter sitt gottfinnande antingen

behålla ifrågavarande gruvor och inmutade områden med full äganderätt

och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande av gruvorna, av Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag erhålla lösen för alla för gruvornas tillgodogörande

eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och

annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten begagna sist

angivna rättighet, tillsäge därom bolaget under år 1936. Lösesumman skall

i brist på åsämjande bestämmas av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt

i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt erläggas kontant den 31 december 1937,

5:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att söna de bolaget

tillhöriga inmutningar, för vilka utmål ännu ej blivit lagda och

medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som

ma 7ara lagda _enLgt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma

utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 7.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att under 25-årsperioden

1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagt

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara malmfält

samt aderton miljoner sjuliundrafemtiotusen (18,750,000) ton järnmalm

inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas dock ej nu befintlig

eller under nämnda 2o-årsperiod fallande s. k. varpmalm. Med varp-- malm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen av malmen

eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig, men är för fattig

för att kunna med fördel i oberett skick exporteras.

§ 8.

Med avseende å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags malmfraktning

f..Åarnvagen Svar ten—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932

följande bestämmelser gälla:

l.o) Sluten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år mot

en avgift av två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

frakta -den malm, sammanlagt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt

§ 7 äger att bryta inom Kiirunavaara malmfält, vilken kvantitet skall sålunda

fördelas, att bolaget äger under ar 190S frakta omkring eu miljon

fe mbl i nd r a tu se n (1,500,000) ton, varefter kvantiteten småningom, dock högst

med fyrahundratusen (400,000) ton under ett år, ökas intill tre miljoner

trehundratusen (3,300,000) ton årligen: åliggande bolaget att före den 1 juli

varje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget

under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen,

samt att, om bolaget för något kommande år önskar öka kvantiteten

med mera än tvåhundratusen (200,000) ton utöver den för närmast föregående

år avsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande

minst två år före ingången av det kalenderår, varunder sådan ökning skulle

äga rum.

Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess egen bangård

erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda

växellokomotivis underhåll och materialförbrukning samt för den för

vagnrörelsen erforderliga personalen ävensom ränta och amortering å anskaffningskostnaden

för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt

ökat med tio (10) procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens

storlek, skall saken hän-skjutas till avgörande av skiljemän.

Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal av

omloppstid, från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets

förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande

för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid över fem

dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden inräknas

ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över dess angivna

bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna lastats,

dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden icke lastats

till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter den angivna

bärigheten.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att årligen frakta, intill

en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet,

Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva, från Kiruna till Svartön., mot en avgift

av tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för .upplagsplats

och begagnande av lastningsanordningar på Svartön. i likhet

med vad som gäller angående malm, som fraktats från Gellivare till Svartön

enligt kungl. brevet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att sammanlagda

kvantiteten av vad bolaget enligt detta mom. under ett ar fraktar

från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke överstiger

tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under ett år ökas från

föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000) ton; skolande

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, om det vill begagna rättigheten att

frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan

minst ett år före ingången av det kalenderår, varunder fraktnmgen

från Kiruna till Svartön är avsedd att äga rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget nied största möjliga

jämnhet fördelar malmavsändningen på arets särskilda månader eller tra
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

fiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen av statens

järnvägar icke råder.

2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ovannämnda period

1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malrrv

sammanlagt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom Gellivare

malmfält, mot en avgift av två (2) kronor 75 öre för ton och under

de bestämmelser i övrigt som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898;

skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på vart av ifrågakomna

år, dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill

en miljon (1,000,000) ton årligen.

I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning

av varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.

3ro) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att under år 1907

utöver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den 2 juli 1898

angivna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton, från Kiruna

till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotnsen (150 000)

ton jä in malm emot en avgift av två (2) kronor 64 öre för ten och på de

villkor i övrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna paragraf.

§ 9.

l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiminavaara

Aktiebolag, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag

förvärvats av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom tillsägelse

under år 1930 hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt

hos Aktiebolaget Gellivare Malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd.

Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten Öppet att senast sex

manader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.

För dylik inlösen iskall värdering av berörda aktier verkställas av nio

ojaviga gode män, av vilka tre utses av Kungl. Maj:t, tre av trafikaktieoolaget,

en av magistraten i Stockholm, en av magistraten i Göteborg och

en av styrelsen för Tekniska Högskolan i Stockholm. Vid värderingen,

härunder Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags böcker och övriga handlingar

skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga

medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen

fao» 1 malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—

1929, varvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden

gjort skäliga avskrivningar, utan även till alla andra på bedömandet inverkande

omständigheter. Angående avskrivningar är att iakttaga, att

bolaget icke har skyldighet att på grund av malms bortförande göra avskrivning

å själva gruvorna, ej heller att å fastigheter göra andra avskrivningar,

än som föranledas av byggnaders nedgång i värde. Har kvanti

eten av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda

tioårsperiod, överstigit trettio miljoner (30,000,000) ton från malmfältet

i Knrunavaara eller sju miljoner femhundratusen (7,500,000) ton från

Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, -som belöpt

a de överskjutande kvantiteterna. Om till följd av krig eller blockad

avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under ifrågavarande tioårsperiod,

skall i stället för den tid, avbrottet varat, medtagas i beräkningen

en lika lång tidrymd närmast före år 1920.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften av d-en sålunda uppskattade

medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malm
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

kvantiteter, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,

till mindre belopp än ett hundrafemtio miljoner (150,000,000) ten i Kiirunavaara

malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000) ton i

Gellivare malmfält från lösesumman skall avdragas vad som svarar emot

bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter angivna grunder bestämda lösesumman med avdrag för vad

därav proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas av

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget Gellivare

Malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med ratt för

staten att dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav intill

den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela

bolaget dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra

(4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess

betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom

ägare av preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier,

som enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning

å stamaktier må äga rum, äger staten från lösesumman avdraga

det belopp, som brustit i sådan utdelning.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och grunda

sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej ö\ erklagas.

Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat, såsom

gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning i fråga

om det i detta mom. avsedda förfarande. Har icke, sedan ena parten med

uppgift om sitt val av gode män gjort framställning hos den andra parten

om utseende å dess sida av gode män, sådan åtgärd ägt rum inom tre

månader, är förstnämnda part berättigad att välja gode män i den andras

ställe.

2:o) Begagnar staten sin ^lösningsrätt, och Luossav aa r a - K i it u n ava a ra

Aktiebolag icke medhunnit att till utgången av år 1932 bryta och ut frakta

hela de i nästföregående paragraf bestämda malmkvantiteter, från Knrunavaara

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton

miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ten, skall, staten vid inlösen,

varom i mom. l:o) sägs, utöver lösesumman för aktierna lämna Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare Malmfält

ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock

i intet fall för mera än fem miljoner (5,000,000) ten, varvid varje ton beräknas

till ett pris, motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade

medelvinst under åren 1920—192!) per ten malm med avdrag av det vmsthelopp,

som, därest malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning å samma malm

tillkomma preferensaktierna i bolaget. ....

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist pa

åsämjande av nio ojäviga gode män, utsedde på sätt i mom. bo) sägs, och

beloppet erlägges kontant före utgången av år 1933.

§ 10.

Begagnar ej staten den i nästföregående paragraf omförmälda lösningsrätt,

äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under femårsperioden

1933—1937 utöver de i § 7 här ovan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare

i Kiirunavaara malmfält sammanlagt femton miljoner (15,000,000)

ton järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtio
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 hft. (Nr 7i1). 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

tusen (3,750,000) ton järnmalm, oberäknat varpmalm, så ock utfrakta

nämnda kvantiteter mot den i § 8 för varje fall bestämda frakt och under

Övriga däri stadgade fraktningsvillkor.

Det åligger bolaget att under den i denna paragraf avsedda period fördela

malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på vart av de fem åren.

§ 11.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången

av ar 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 bär ovan be?Qnn^annnfmlanlag*a»

“^“kvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner

99+ t0n,1 n™? 4 Ge1lhvare tjugutvå miljoner femhundratusen

(22,500,000) ton, skall staten lämna Trafikaktiebolaget Grängesberg_Oxelö
sund

och Aktiebolaget Gellivare Malmfält ersättning, i den mån på deras

aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag belöper, för vad av nämnda

^nnnrviow 1Cke ut.fraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner

15,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris motsvarande den

vinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skäligen bör anses hava haft

a sm malmförsäljning under åren 1928—1937, med avdrag av det vinstbeiopp,

som, därest malmen utfraktats under åren 1933—1937, skolat jämlikt

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning å samma malm

tillkomma preferensaktierna i bolaget.

I händelse av olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning

aga rum pa sätt i § 9 stadgats.

Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en

femtedel pa vart av åren 1938—1942.

§ 12.

Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen av stamaktrnr

i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången av år 1932

ager staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten begagna

denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos Traiikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare

Malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt

att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna

kartor, om avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande, vad

1 r ar därom stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att för beräkning

av medelarsvmsten iskall läggas till grund kvantiteten av den malm,

bolaget om t it och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.

§ 13.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att icke exportera

s. k. A-malm från utmalen nr 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara

utöver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000) ton

och m™d år 1908b ^ ^ ^ mgångna kontrakt försåld för leverans från

§ 14.

Därest <tet fraktbelopp Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag har

å^iärSS 1 p8 “°“'' Do)'' stadgad grund till staten erlägga för transport

mauwfJ?e“1G€lll,vare7Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till samf-l

PPet av, kostnaden for nämnda järnvägsdrift och underhåll

J em (5) procent a nuvarande och blivande anläggningskostnad för

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en samma,

som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej

inräknas utgift, som enligt vad. av järnvägens räkenskaper utrönes, föranletts

allenast av persontrafik, postbefordran och transport av annat

gods än bolagets.

Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm

från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet av minst trehundratusen

(300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse,

gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen

Gellivare—Riksgränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av

kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande

och blivande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget

i allt fall för sådant år betala, med inberäkning av fraktavgiften för

transporterad malmkvantitet, en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet

i förhållande till hela transportmängden på banan (person-,

post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade

fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda sammanlagda

kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år bolagets transportmängd

icke uppgå till den av bolaget anmälda kvantitet, skall vid beräkning av

bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängd

i allt fall beräknas hava utgjort den anmälda kvantiteten.

2:o) Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—Svartön

ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden

för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och

blivande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla

statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall Luossavaara-Kiirunavara

Aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med inberäkning

av fraktavgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet,

den på bolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden

på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens

järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda

sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet

denna väg, som bolaget anmält till befordran, skola vid beräkning av

bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängder

i allt fall beräknas hava utgjort de en gång anmälda kvantiteterna

från Kiruna till Svartön och från Malmberget till Svartön.

3:o) Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm

ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna paragraf upphöra för

den tid, avbrottet varar.

§ 15.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att av den malm,

som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år 1938,

bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare, i

främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget bryter,

åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som

efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som för

fullgörande av sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;

och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf

gälla följande:

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst

tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst

fyrahundratusen (400,000) ton, varefter leveransskyldigheten småningom

stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten

under ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafemtiotusen (150,000) ton

utöver vad bolaget under nästföregående år enligt denna paragraf levererat.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende

av tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen

(100,000) ton. sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera,

med mindre rekvisition göres,

där . den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt

tvåhundratusen (200,000) ten minst ett år, där den skulle uppgå till sammanlagt
fyrahundratusen

(400,000) ton minst två år, där den skulle uppgå till

sammanlagt

femhundrafemtiotusen (550,000) ton minst tre år före det år, då leverans

skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden för varje

ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen (150,000) ton.

Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av

bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.

Maj:t sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän.

§ 16.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att sörja för en i

allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga

anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl

att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom att

under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan

egendom.

§17.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att, på sätt i

Grängesberg och Kiruna redan ägt rum, även i Gellivare, där den med staten

pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande av

sådana avsikter, vidtaga åtgärder för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna

samt för övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras

trevnad. «

§18.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan pålaga

eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järnmalm,

som krytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften

av nästpåföljande kalenderår gottgöra Trafikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vad de av sagda

grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna

överenskommelse avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält måst vidkännas direkt beskattning, av vad slag det vara

må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

inkomst uppgående till beloppet av nettovinsten för det svenska bankbolag,

som under samma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet

uppgående till beloppet av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid

slutet av samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet

av nästpåföljande kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget

nödgats utgiva utöver vad det bort utgiva, därest beskattning utgått

efter samma grunder som för bolag med ovan sagda inkomst eller förmögenhet,

än även ränta å skillnadsbeloppet efter fyra (4) procent om året;

dock att, där beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund än

som gäller för bolag med en årsinkomst av eu miljon femhundratusen

(1,500,000) kronor eller med en förmögenhet av trettio miljoner (30,000,000)

kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

§ 19.

Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller, om

staten icke begagnat sin i § 9 omlormälda lösningsrätt, intill 1937 års utgång,

icke låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen

Svartön—Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivits Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, ävensom att efter 1932 respektive 1937

års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för

export avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.

§20.

l:o) I sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar

skola alla Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags fånges- och åtkomsthandlingar

till fastigheter, — däri inbegripet även till de fastigheter, som

Aktiebolaget Gellivare Malmfält enligt detta kontrakt skall överlåta till

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag — nedsättas hos Sveriges Riksbank

såsom i taka händer mot åtagande av riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna

desamma förrän efter utgången av år 1932 eller, om staten icke begagnar

sin, i § 9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången av år 1937, samt

med fullmakt för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags

räkning och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å vilka

lagfart icke redan blivit för sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält grunda åtkomst till gruvor och inmutade områden,

och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolagen

i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags eller Aktiebolaget Gellivare Malmfälts förlagsinteckningsbara

egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,

så snart och i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser,

överlämnas till förvar åt Sveriges Riksbank, mot åtagande av riksbanken

att utlämna dem till Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag, dock ej

förrän efter utgången av år 1932 respektive 1937.

2:o) All fast eller lös egendom, som enligt denna överenskommelse skall

övergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.

§ 21.

l:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att icke före iitgången

av år 1942 överlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

till annan än Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Likale
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

des förbinder sig Tralikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att icke före

nyss angivna tid till annan överlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag som Irahkaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund nu äger eller

intill iiamnda tid förvärvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder

för överlåtelse av aktier, i den mån sådan erfordras för uppehållande

av aktieagrarnas antal vid lagstadgat minimum.

2:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesx?el°,

SM. , lklada S1S härmed ansvar såsom för egen förbindelse för

alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag.

3:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

medgiva att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser

enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de uti

mom. l:o) omformalda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsattnmgen

gälla vad i mom. 4:o) stadgas.

+ .1f:°)„För brygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12, så ock

till fullgörande av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar

de aktier, tillsammans minst trettionio tusen åttahundrafemtiotvå (39 852)

stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som tillhöra Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt Aktiebolaget Gellivare Malmfält,

försedda med överlåtelse in blanko, nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges

Riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat sig hava

erlagt stadgad lösen för aktierna, överlämna dem med ifylld överlåtelse

till staten samt mot åtagande av riksbanken

. ,sa länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och

icke till annan utlämna desamma;

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag hållits, till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och Aktiebolaget Gellivare Malmfält utlämna föregående års vinstkuponger

till vartdera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande

dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för vilken

aktierna jämlikt mom. 3:o) häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma

vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av

dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten begagnat

sig av samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger forddran,

för vilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla vartdera bolaget

dess aktier.

§ 22.

Trafikaktiebolaget^Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka

exporten av malm från de Grängesbergs G rufveaktiebolag tillhöriga gruvor

i Grängesberg, sa att densamma efter år 1908 ej överstiger sexhundrafemtiotusen

(650,000) ton samt efter år 1917 ej överstiger fyrahundrafemtiotusen

(450,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Grufveaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Vardera denna förbindelse

under något år överträdd, skall trafikaktiebolaget under påföljande

år till staten erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton

för varje lön malm, som utöver den stadgade maximikvantiteten blivit

exporterad.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§23.

Staten utfäster sig, att, om staten begagnar sig av den i §§ 9 och 12 här

ovan angivna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla

den bos Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag anställda personal

ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då utgående, till beloppet

rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda

vid nämnda bolag.

. §24.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att för tiden från

och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den royalty,

som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre vid

bolagets förutvarande egendom än även vid den egendom, bolaget enligt

denna överenskommelse förvärvar av Aktiebolaget Gellivare Malmfält;

dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den

malm, som staten enligt detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara

malmfält.

Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet

för den i omförmälda avtal bestämda royalty, i vad den vilar

på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande egendom.

§ 25.

l:o) Den mellan kronan, å ena, och Aktiebolaget Gellivare Malmfält

m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,

i vilken rättegång Svea hovrätt givit dom den 23 februari 1906,

nedlägges till alla delar, och parterna bära var sina kostnader för samma

rättegång.

2:o) Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av Aktiebolaget

Gellivare Malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock

att detta icke verkar någon inskränkning i Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds

förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den

pantsättning, som enligt § 21 här ovan ägt rum.

§26.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången

såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att

själv låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan ske utan att

arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§27.

Genom detta kontrakt upphäves med 1907 års utgång den emellan staten,

å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, å den andra sidan, den

2 juli 1898 ingångna överenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande

av bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill

år 1938 hos staten kvarbliva det intecknade skuldebrev å två miljoner

(2,000,000) kronor, som av bolaget överlämnats till staten såsom säkerhet

för ett i sagda överenskommelse stadgat vite, varemot de såsom pant för

samma överenskommelse till staten avlämnade depositionsbevis å en miljon

femhundratusen (1,500,000) kronor skola, jämlikt § 4 här ovan, tillställas

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§28.

Där enligt stadgande i denna överenskommelse tvist skall avgöras av

skiljemän, skola, för såvitt icke bär ovan annorlunda bestämts, skiljemännen

vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser

en och överståthållareämhetet i Stockholm den tredje.

§29.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan överlåtas*
Förestående

avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång,

men upphör att vara för holagen bindande, därest det icke av staten inom

samma tid godkännes.

Stockholm den 7 mars 1907.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Vollrath Tham.

Bevittnas:

C. H. Byström. G. Lagerhjelm.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Vollrath Tham.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Vollrath Tham.

Godkännes å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande

av den 21 juni 1907.

Stockholm den 29 juni 1907.

Julius Juhlin.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

105

1908 års avtal.

Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeavtal, varigenom

Aktiebolaget Svappavaare Malmfält till Svenska staten försålt bland

annat samtliga bolaget tillhöriga gruvor och gruveandelar jämte utmål,

samt inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Leveäniemi och Tansari

malmfält i Juckasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken,

varder å statens sida slutligen godkänt, träffas emellan Svenska, staten

å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, följande överenskommelse:

§1.

Utöver den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta

och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara malmfält, skall bolaget mot

den i §§ 4 och 5 här nedan stadgade ersättningen till staten under tiden

1915—1932 äga bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare

nio (9) miljoner ton, dock med rätt för bolaget att, om det sådant omskar,

inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig intill 2,500,000

ton av sistberörda malmkvantitet, oberäknat varpmalm, varom förmäles i

§ 7 av 1907 års kontrakt.

§2.

Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om staten då icke begagnat

den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som

enligt § 9 mom l:o i 1907 års kontrakt är staten tillförsäkrad, intill ar 1938

icke inom Svappavaara, Leveäniemi, Tansari eller Salmivaara malmfält

bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning

inom Sverige.

§3.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under

perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver de

malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt,

ytterligare den malm, tillsammans nio miljoner ton, som bolaget genom

detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare

malmfält, mot den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2: o. för varje fall bestämda

frakt och under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna

kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget under vart och ett av aren

1915_1917 äger frakta etthundrafemtiotusen (150,000) ton, under vart och

ett av åren 1918—1920 fyrahundrafemtiotusen (450,000) ton samt under

vart och ett av åren 1921—1932 sexhundratusen (600,000) ton; dock att den

i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika riktningar

icke må i följd av nyssberörda bestämmelse ökas till. mera an

3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton från Kiruna till

Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget) till

Svartön.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 4.

Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigformaner

erlagger bolaget till staten dels ett kontant belopp av

3,500,000 kronor, vilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för bolaget

att uppskjuta betalningen intill den 1 september 1908 mot erläggande av

i årlig ränta å vad som ej. betalas den 1 juli från sistnämnda

dag till betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan givna bestäm
-

§5.

a av ^?n kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ovan erhåller rätt att bryta,

eller alltså for fyra och en halv (4 34) miljoner ton skall bolaget till staten

erlägga en royalty av tre (3) kr. pr ton, dock att å denna royalty skall avraknas

den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på

?™nd av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma i utdelning för

ifrågavarande fyra och en halv miljoner ton.

Royaltyn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

utöver nyssberörda avgift betalar omedelbart efter ordinarie bola^sstamma

vart av åren 1916, 1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med 2 kr. per

ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr. 50 öre per ton för Gellivaremalm, vart

av aren 1919, 1920 och 1921 royalty för 225,000 ton efter samma grund, vart

av aren 1922-1928 royalty för 300,000 ton likaledes efter samma grund samt

vart av aren 1929 1933 royalty för 300,000 ton med 1 kr. 50 öre pr lön för

Kiirunavaaramalm och 2 kr. 25 öre pr ton för Gellivaremalm.

§6.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången

av år 1932 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget,

dets enligt 1907 ars kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra

sig från Kimmavaara och Gellivare malmfält, tillhopa etthundratvå miljoner

sjuhundra femtiotusen (102,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet

som enligt | 9 mom. 2:o av 1907 års kontrakt för visst fall åligger staten,''

omfatta vad som brister i 102,750,000 ton, dock högst sju (7) miljoner ton.

Hegagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har bolaget

till den liden ej medhunnit att bryta och utfrakta 102,750,000 ton, skall bolaget

äga utfrakta vad som brister under femårsperioden 1933—1937 dock

ej mera än högst 2,000,000 ton utöver vad bolaget enligt 1907 års kontrakt

^under samma femårsperiod; skolande härvid bestämmelserna

i $ 1° i 1907 ars kontrakt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§7.

l:o. Den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning

av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under åren 1920

—1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta vad bolaget på grund

jY nY. förevarande avtal brutit och tillgodogjort sig under sagda period,

därvid jämväl den enligt andra stycket av § 5 här ovan för samma malm

erlägga särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att härigenom

ändring icke sker med avseende å de i anförda § 9 mom. l:o av 1907 års

kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton från malmfält

i Kiirunavaara och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält — som

vid inlösen få tagas i beräkning.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring i vad

i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt är stadgat därom, att om de malmtillgångar,

som vid 1932 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än

150 miljoner i Kiirunavaara eller 37 J4 miljoner i Gellivare malmfält, från

lösesumman för de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som svarar

mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

§8.

Vad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat skall i

tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt att

bryta.

§9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom

för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång,

men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom

samma tid godkännes.

Stockholm den 9 april 1908.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Vollrath Tham.

LU OSS AV A ÅR A-KIIRUN AV A ÅR A AKTIEBOLAG.

Vollrath Tham.

Bevittnas:

C. H. Byström. Herman Buse.

Förestående avtal godkännes.

Stockholm den 26 juni 1908.

Å Kungl. Majtts och Kronans vägnar.

Carl Swartz.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Yarpmalmsöverenskommelsen 1911.

Sedan Luossavaara-Kiirunavara Aktiebolag hos Kungl. Maj :t tillkännagivit

sin avsikt att tillgodogöra sig den vid brytning inom Gellivare malmfält

fallande s. k. varpmalmen samt anhållit att få å järnvägen Malmberget

och Koskullskulle—Svartön frakta sådan varpmalm eller därur utvunnen

produkt, har emellan Svenska staten, å ena, samt nämnda bolag,

å andra sidan, följande överenskommelse blivit träffad:

§1.

Allt gods, som före den 1 januari 1908 upplagts såsom varpmalm, äger

bolaget utan inskränkning efter gottfinnande tillgodogöra sig.

§2.

Med avseende å brytningen efter den 31 december 1907 överenskommes,

att till varpmalm skall hänföras det gods, som efter avskiljande dels av

rent gråberg, dels ock av exportvärdig malm (härefter kallad exportmalm)

håller en medeljärnhalt av högst 47.5 %.

Om den närmare tillämpningen av denna regel stadgas här nedan.

§3.

I den mån bolaget under denna överenskommelses giltighet fortsätter

att uppdela det brutna godset uti gråberg, exportmalm och mellanprodukt

(varpmalm), samt upplägger mellanprodukten utan att tillgodogöra sig

, densamma, skall den exportmalm, som må innehållas i den upplagda mellanprodukten,

icke inberäknas i den bolaget genom 7 § i 1907 års överenskommelse

medgivna exportkvantiteten.

§4.

Om bolaget för hela den vid brytningen fallande fyndiga bergmassan,

vare sig oskrädd eller efter gråbergs avskiljande, till sovrings- och anrikningsverk,

skall genom beräkningar enligt de i alternativ 1 eller 2 härnedan

angivna grunder fastställts, huru stor del av den ur verken utvunna malmen

skall hänföras till exportmalm samt huru stor del skall anses utgöra

produkt av varpmalm av den i 2 § angivna järnhalt (denna produkt likasom

av densamma genom beredning framställd malm härefter benämnd

»övermalm»).

Alternativ 1.

Genom vägning av hela den till sovringsverket förda massan samt genom

vågning och analysering av det ur verket eller ur därmed kombinerat anrikningsverk

utgående malm och avfall beräknas den införda massans såväl

kvantitet som medeljärnhalt. Befinnes därvid medel järnhalten understiga

för gods, som brutits ur gruvorna Kaptenslagret och Sele! (härefter

kallade Lilla fältet) 66 % eller för gods, som hrutits ur övriga för närvarande

under brytning varande gruvor (härefter kallade Stora fältet)

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

6O.5 %, skall avräknas så stor kvantitet gråberg att den återstående kvantiteten

håller 66 resp. 60.5 %>. Denna återstående kvantitet — eller, om medeljärnhalten

i det i sovringsverket införda godset icke understiger 66

resp. 60.5 %, hela den i verket införda kvantiteten — beräknas därefter fördelad

nti exportmalm om 67.5 (för gods från Lilla fältet) resp. 64.is % (för

gods från Stora fältet) samt mellanprodukt av 50 % medeljärnhalt. Av

denna 50%-iga mellanprodukt skall 20% av kvantiteten anses utgöra exportmalm

och in beräknas nti den genom 1907 års kontrakt fastställda maximiexportkvantiteten.

Alternativ II.

a) Om all under året bruten varpmalm anrikas, är att såsom export
malm

räkna så mycket malm med en medeljärnhalt av 64.471 % som motsvarar

87.225 % och såsom övermalm så mycket som motsvarar 12.775 %

av järnet i årets hela vunna malmkvantitet, detta dock under förutsättning

att den av statens kontrollant utförda provtagning icke giver anledning

att antaga, att jämhalten i avfallet från sovrings- och anrikningsverket

överstiger 14 %>. Är jämhalten i avfallet däremot högre, skall den

beräknade ö ve r ma! in sk v a n t it et e n minskas med en malmkvanititet, som

kan beräknas motsvara den i avfallet kvarlämnade järnhalten utöver

den sålunda medgivna. Bolaget är i sådant fall skyldigt verkställa den

vågning och analysering av avfallet, som erfordras för att fastställa järnmängden

i detsamma. . . ,

b) Om bolaget vid eu eller liera gruvor anordnar maskinell sovring utan

att anrika den vid sovringen erhållna malmhaltiga mellanprodukten skall

från den enligt ovanstående punkt a) beräknade övermalmskvantiteten

frånräknas så mycket malm av årets medeljärnhalt, som motsvarar meilanproduktens

innehåll av järn, sedan gråberg över 35 mm. avlägsnats.

Härvid skall iakttagas, att av denna me lianprodukts järnmängd JO % skall

beräknas bliva utvunnen. Vid eventuellt sedermera skeende anrikning av

denna mellanprodukt skall den vunna malmen utan avdrag raknas som

övermalm, såvida mellanprodukt ens järnhalt ej överstiger 4 os %; i annat

fall tillämpas bestämmelserna i nedanstående § 5. _

Den i alternativ II angivna metoden för sagda beräkning skall tillämpas,

så länge staten det medgiver. Staten äger emellertid när som helst

påfordra, att beräkningen skall ske med tillämpning av den i alternativ I

angivna metod, och skall, då sådant yrkande framställts, alternativ I tilllämpas

från och med ingången av nästa kalenderår efter det, da yrkandet

framställts. , n j »,

Bliver ny gruva upptagen inom Gellivare malmfält, skall den etter sin

beskaffenhet hänföras antingen till Lilla eller Störa fältet, Uppstår tvist

härom, skall sådan tvist avgöras av skiljemän enligt gällande lag.

§ 5.

Vill bolaget vare sig genom försäljning eller genom sovring och anrikning

tillgodogöra sig mellanprodukt, som upplagts efter den 31 december

1907 eller som hädanefter särskilt upplägges, skall, sedan först rent gråberg

blivit frånskilt, kvantiteten och medel järnhalten av det tillgodogjorda

godset genom vågning och analysering fastställas. Finnes medeljärnhäl

ten under åTet överstiga 47.5 %, skall såsom exportmalm frånräknas

så stor kvantitet 60 % -ig malm, som erfordras för att återstoden skall

hålla 47.5 % järn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 6.

^ mellanprodukt, som i 5 § sägs, eller mellanprodukt, som

före den 1 januari 190S upplagts såsom varpmalm, till sovrings- eller anrikningsverk

tillsammans med gods, varom i 4 § sägs, skall den införda

meUanprodukten till kvantitet och järnhalt bestämm^ så att d^S^

rasp. darur utvunnen malm, kan frånräknas vid tillämpningen av de i § 4

I++°Ch ? givna regler. Vid tillämpning av alternativ II skall

iakttagas, att av den införda mellanpnoduktens järnmängd 90 % skall beräknas

bliva utvunnen samt frånräknas, reducerad till den ur verken

utvunna malmens medeljärnhalt. veraen

§7.

Vid tillämpning av reglerna i § 4 alternativ I iakttaga att om från

och tT •frUVfaltet, (?.^ra eller Lilla) malmhaltigt gods föres till sovringsanrikaiaSsvcrk

tillsammans med gods från det andra fältet, skall den

förra produkten till kvantitet och järnhalt bestämmas så att den kan

franraknas vid tillämpning av de i § 4 alternativ I givna regler.

§ 8.

Staten äger att pa bolagets bekostnad anordna den kontroll över denna

överenskommelses tillämpning, som staten finner erforderlig.

§ 9.

Bolaget berättigas att frakta gods, varöver bolaget enligt denna över

enskommelse ager förfoga såsom varpmalm, ävensom av sådant gods utvunnen

produkt, från Malmberget och Koskullskulle till Luleå (Ivartön)

mot en avgift av två (2) kronor 75 öre per ton och i övrigt i tillämpliga

delar under de bestämmelser, som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898- åliggande bolaget att före den 1 juli varje år hos kungl. järnvägsstyrelsen

afmala, huru stor kvantitet varpmalm eller därav utvunnen produkt, bolaget

under nästföljande ar vill frakta.

§ 10.

nuarri933rerenfik°mmelSe tTMer genast 1 kraft och Joller “till den 1 ja
-

Förestående avtal antages.

Stockholm den 30 september 1911.

Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar:

Carl Swartz.

Stockholm den 6 oktober 1911.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Erik Frisell. IIValmar Lundbom.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

111

1913 års avtal.

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:

§ 1.

Utöver de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

enligt 1907 och 1908 års kontrakter med svenska staten äger att

under 25-år sperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara

och Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3 här nedan stadgade

ersättning till staten under tiden 1913—1932 äga rätt att bryta och

tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare högst trettioen (31)

miljoner ton, därav högst 21,600,000 ton inom Kiirunavaara malmfält samt

högst 9,400,000 ton inom Gellivare malmfält, oberäknat varpmalm, varom

förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.

§ 2.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under

perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver de

malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt

samt § 3 av 1908 års kontrakt, ytterligare den malm, tillsammans

trettioen miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt erhåller rätt att

bryta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot den i ovannämnda

§ 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och under övriga däri

stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet fördelas sålunda, att bolaget

äger frakta

under år 1913

upp

till

300,000

ton

» »

1914

»

»

400,000

»

» »

1915

»

»

650,000

»

» »

1916

»

»

900,000

»

» »

1917

»

»

1,150,000

»

» »

1918

»

»

1,350,000

»

» »

1919

»

»

1,600,000

»

» »

1920

»

»

1,850,000

» samt under vart och ett av åren

1921-

-1932

»

»

1,900,000

» ;

dock att den del av ovannämnda malmkvantiteter, som bolaget under

något eller nå,gra år icke hunnit utfrakta, må — efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen, huruvida transporterna av dessa restpartier skola

gå i riktning mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för sta
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

tens järnvägar möjligt ntfraktas, dock — med undantag för det i § 6 här

nedan avsedda fall — ej efter 1932 års slut.

Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika

riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års kontrakt

uppgå till högst 5,000,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen,

1.400.000 ton eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva,

från Kiruna till Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från Gellivare

(Malmberget) till Svartön.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar alla

malmav,sändningar på olika linjer under årets särskilda månader eller

trafiken förhindras genom omständigheter, (iver vilka förvaltningen av

statens järnvägar icke råder.

Ifrågasattes ökning av utfraktningen från Kiruna till Svartön med mera

än 400,000 ton för år räknat, måste samtidigt minskning med motsvarande

mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger det för

sådant fall bolaget att därom göra framställning hos järnvägsstyrelsen

minst 2 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan omläggning

skulle äga rum, därest ökningen avser eu transportmängd av mera än

400.000 ton och upp till 900,000 ton; önskas större årlig ökning än 900,000

ton i transporterna å linjen Kiruna—Svartön, skall meddelande härom

lämnas minst 3 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan ökning

är avsedd att äga rum.

För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända malm

från Gellivaj-e malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot en frakt av

3 kronor 43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver i transportplanen

angivna kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet malm

från Kiruna till Svartön och i övrigt så ordnar transporten av malmen,

att de vagnar, som använts för malmtransporten från Kiruna till Svartön,

kunna vid återgåendet användas för berörda malmtransport från Malmberget

till Riksgränsen.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för

transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande

fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per

dag. Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar

sådana i mån av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn och påbörjat

dygn.

Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den 1

juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars typ M2 enligt

nn gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka vagnar

utan någon ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna malmtrafiken.

Kostnaden för dessa vagnars underhåll bestrides av bolaget.

Lika många vagnar, som under tiden kl. 6 e. m. ena dagen till kl. 6 e. m.

påföljande söckendag ankommit lastade till Svartön, skola återlämnas

tomma successivt senast under loppet av därpå följande söckendag, räknad

till kl. 12 midnatt. Försenas återlämnandet utöver denna tid, erlägges

av bolaget en vagnhyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet av vägnar

å Svartön i Kungl. Maj:ts brev av den 1 juli 1898, åberopat i 1907 års

kontrakt § 8 mom. l:o).

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 3.

För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 här ovan bryter och bortfraktar,

skall staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående nettovinsten,

vilken vinst med stöd av för statens räkning nu verkställda undersökningar

härmed fastställes till sex (6) kronor per ton. Å vinsten

skall dock avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier

på grund av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma

i utdelning för ifrågavarande femton och en halv miljoner ton; och skall

sålunda utöver berörda avgift vinsten utgå för åren 1913—1927 med 5 kronor

per ton Kiirunavaaramalm och 5 kronor 50 öre per ton Gellivaremalm

samt för åren 1928—1932 med 4 kronor 50 öre per ton Kiirunavaaramalm

och 5 kronor 25 öre per ton Gellivaremalm.

Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats på grund

av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen av

likviden äga rum i samband med erläggandet av den utdelning, som enligt

bolagsordningen skall utgå till staten såsom ägare av preferensaktierna.

§ 4.

Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt att den

31 december 1932 inlösa de Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

•eller Aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom detta kontrakt

föranledda minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara och

Gellivare malmfält, den enligt de i nämnda paragraf angivna grunder bestämda

lösesumman minskas med ett belopp motsvarande 3 kronor per

ton å hälften av de enligt detta avtal brutna och bortfraktade malmkvantiteter.

Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda

inlösningsrätt, skall det härovan angivna beloppet jämte ränta efter 4 procent

från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942 avdragas från den

lösesumma, som jämlikt de i § 12 av 1907 års kontrakt angivna grunder

skall bestämmas, för det fall att staten till sistnämnda dag påkallat begagnande

av sin lösningsrätt.

§ 5.

Vid den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning

av den medelvinst, L u ossav a a r a - K i i r un a v a a ra Aktiebolag under åren

1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall icke hänsyn tagas till försäljningsprisen

å den malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande avtal

brutit och tillgodogjort sig; ej heller skall genom detta kontrakt ändring

ske med avseende å de i § 9 mom. 1 av 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter

malm — 30,000,000 ton från Kiirunavaara malmfält och

7,500,000 ton från Gellivare malmfält — som vid inlösen få tagas i beräkning.

Dessa bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning för det fall

att lösningsrätt kommer att utövas i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 207 höft. (Nr 2''tl )

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

$ 6.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid, 1932 års utgång och har Luossavaåra-Kiirunavaara

Aktiebolag till den tiden ej medhunnit att bryta och

utfrakta de malmkvantiteter, -som bolaget enligt detta kontrakt äger tillgodogöra

sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget under

femårsperioden 1933—1937 först utfrakta vad som må återstå av sistnämnda

malmkvantiteter, innan brytning och ^fraktning av de i § 10

i 1907 års kontrakt angiva malmkvantiteter må ifrågakomma.

§ 7.

Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej gorå ändring i vad i 1907 års

kontrakt är stadgat därom, att, de malmtillgångar, som vid 1932 respektive

1942 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolags

utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150 miljoner

ton i Kiirunavaara eller 371i2 miljoner ton i Gellivare malmfält, från

lösesumman av de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som svarar

mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

§ 8.

Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat

skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt

att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom

för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

§ 10.

Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser enligt

1908 års kontrakt samt enligt detta kontrakt, de i § 21 mom. l:o av

1907 års kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 11.

Uppstår mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen av

detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28.

i 1907 års kontrakt finnes stadgat.

Tillägg:

Utöver vad förestående kontrakt innehåller åtager sig LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag att anordna en genom djupborrningar utförd

undersökning rörande malmernas dimensioner på djupare nivåer inom

Kiirunavaara och Gellivare malmberg intill en kostnad av högst 500,000

kronor, vilket av bolaget gjorda utlägg skall utan räntetillägg till bolaget

återbetalas i den händelse staten år 1932 eller år 1942 begagnar sig av sin

inlösningsrätt. Denna undersökning skall utföras i överensstämmelse med

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

de anvisningar, som lämnas av en för arbetets övervakande tillsatt

nämnd på tre personer, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, en av bolaget

och en av Järnkontoret, skolande arbetet så bedrivas, att nämndens rapport

över de vunna resultaten kan föreläggas 1919 års riksdag.

Stockholm den 4 april 1913.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Ax. G. Svedelius Erik Frisell.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Ax. G. Svedelius Erik Frisell.

LU OSSA V A ARA-KIIRUN AV A ARA AKTIEBOLAG.

Ax. G. Svedelius Erik Frisell.

Bevittnas:

C. H. Byström. H. I. Fröcklin.

Godkännes å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande

av den 4 juli 1913.

Stockholm den 18 juli 1913.

THEODOR ADELSWÄRD.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

1918 års avtal.

Emellan svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, här nedan kallade bolagen,

å andra sidan, är följande överensskommelse träffad:

§ 1.

Staten överlåter till bolagen uteslutande nytt janderätten under åTen 1919

—1930 till Luossavaara malmfält, innefattande gruvor och inmutade områden,

som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra samma malmfält.

Bolagen äga dock icke under sagda tidsperiod begagna sig av denna nyttjanderätt

i vidare män än här nedan i detta kontrakt bestämmes.

§ 2.

l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta och

tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle bolagen

något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten, äga

bolagen under de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig den

sålunda icke brutna och bortfraktade kvantiteten.

2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all vid

brytningen fallande malm med högst O.ois procent fosfor tillkommer Norrbottens

Järnverks Aktiebolag och all malm med högre fosforhalt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens

Järnverks Aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning

inom landet; den Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

tillfallande malmen må exporteras.

§ 3.

Norrbottens Järnverks Aktiebolag utfäster sig att till tackjärnstillverkare,

som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919, till

nämnda bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela

den malm kvantitet, Norrbottens Järnverks Aktiebolag på grund av detta

kontrakt bekommer, som å varje särskild sökande belöper efter förhållandet

emellan å ena sidan hans egen tillverkning av tackjärn, avsett för

ståltillverkning inom landet, och å andra sidan samtliga sökandes jämte

Norrbottens Järnverks Aktiebolags sammanlagda tillverkning av sådant

tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt malmbehov skall för varje

nästföljande år göras till Norrbottens Järnverks Aktiebolag senast den

1 oktober året före det år, anmälan avser.

Den malm, Norrbottens Järnverks Aktiebolag sålunda avstår, må icke

utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än framställning

av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras utan sådant

medgivande tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens Järnverks

Aktiebolag avstått, har den tillverkare, som erhållit ifrågavarande malmparti,

för framtiden förverkat sin rätt till malm enligt denna paragraf.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

117

§4.

För nyttjanderätten erlägga bolagen till staten en royalty, som ntgaT

med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor for varje år under aren 1919

—1930 samt därutöver för varje ton för bolagens raknmg bruten och bortfraktad

malm: , „ ,T

i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma Norrbottens

Järnverks Aktiebolag, två kronor per ton; samt

i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, för under aren 1919—19^7 boitfraktad

malm två kronor per ton men för efter 1927 utgang bor i

tad malm tre kronor per ten; ägande dock bolaget under ar 1927 påkalla

prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten a försäljningen

av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att uppg

till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver ovannamn

en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor skall utgå för

varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre an hälften

av den beräknade vinsten, dock till lägst tva kronor per ten; och m vid

beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn icke tagas till nagra av trall

aktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder vdka kumm antagas

hava på ett eller annat sätt t pinat det syfte, att bolagets vinst da

igenom skulle kunna beräknas till lägre belopp an eljest kommit att ske.

Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 § ay 1907

års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossai-aara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning av trafikaktiebolagets

räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen, ma dock

icke utövas av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets styrelse eller

statens revisor i sistnämnda bolag.

Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott den

31 december varje år; första gången således den 31 december 1918. _ lor

återstoden skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje ar

för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga

beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bes ammelserna

i § 2 av detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen av likviden

äga rum senast den 1 juni påföljande åT.

§ 5.

Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen att

årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, okad med 10

procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter

sin rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavaara av olika malmsorter

i samma proportion, som faller vid årets brytning i dess helhet.

Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall galla

följande: o

a) Bolagens. leveransskyldighet omfattar under första året, da leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000)

ton.

h) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende

av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sfr Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

(20,000) ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att leverera,

med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen

(50,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det

år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän

två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga

allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd

med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

f) St liten må icke begagna sin rätt till malm enligt donna paragraf an

nät än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan

driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagens

brytningsförmåga, upphör bolagens leveransskyldighet enligt denna

paragraf, så.länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning

i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen

i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till

bolagens samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.

§ 6.

Bolagen, förbinda sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning

samt att lör sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga

kostnader.

Under förutsättning att inom Luossavaara till 200 meters allmän avow?nn

nSn lmCKr. Kiirunavaaras nollpunkt kunna uttagas nio miljoner

ty,000,000) ton direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke utsträcka

brytningen till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet

finnas över denna nivå, skall fastställandet av den vidare utsträckningen

mot djupet bliva föremål för särskild underhandling mellan staten

och bolagen. Denna bestämmelse må dock icke utgöra hinder för botagen

att på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning under Kiirunavaaras

nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.

§ 7.

I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt för åren 1919-1930 till bolagen nyttjanderätten till det

mttråde vid Luossavaara, som å en i kontrakt den 9 september 1899 mellan

Kungl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

åberopad karta betecknats med litt. B, emot arrende utgående med enahanda

belopp per kvadratkilometer, som för den enligt kontrakt mellan

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

119

staten och Luassavaara-Kiirunavaara Aktiebolag upplasta marken vid

Kiirunavaara och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt aio

stadgade.

§8.

Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden illlb- lllIiO arligen

frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundrafemtiotusen (350,000)

ton malm. Den del härav, som bolagen under något eller migrän! icke

hunnit utfrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt, utiraktas,

dock ej efter 1930 års slut. ,

För den del av här ifrågavarande malm, som for Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösunds räkning kommer att under avtalstiden transporteras

från Kiruna till Riksgränsen respektive Sv ar ten för att skeppas,

skall fraktavgiften utgå med 3.21 kronor per ton till Riksgränsen och 4.i,

kronor till Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor

och transportbestämmelser, »om finnas angivna i 190 i ars kontrakt

mellan svenska staten, å ena, samt Luossav a ar a -Kiirunavaara A

tiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trankaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, med den inskränkning, som tramgar

av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt mellan svenska staten och nyssnämnda

bolag. ... -i, , i

För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda galla enahanda »arantibes

tämmelser, som finnas angivna i § 14 mom. Do och 2:o i 190/ ars

kontrakt, varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall iordelas pa

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Knrunavaara

Aktiebolag i förhållande till för vartdera bolagets rakning framförda

tonkilometer malm å dels sträckan Gellivare Riksgränsen, dels

sträckan Gellivare (Malmberget)—Svartön. Därest § 14 av 1907 års kontrakt

på grund av sådan statsinlösen, varom stadgas i § 9 av samma kontrakt,

upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter icke förpliktas att

för visst år erlägga större belopp, än som, inberäknat stadgade traktan - gifter, betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets malmtransporter

samt en sådan andel av de fasta kostnaderna, som framkommer,

om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i § 14

av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda malmtonkilometer

för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar ställes i

förhållande till antalet för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags rakning

utförda malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista åren

innan statsinlösen ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt bär

ifrågavarande bestämmelser skola upphöra endast för den tid ett _ fullständigt

avbrott i nu ifrågavarande malmtransport å vederbörande järnvägslinje

nödvändigtvis måst äga rum till följd av krig eller blockad.

Staten medgiver att, i den man vagnar för transporten mellan upplag

å Svartön och lastande fartyg behövas för Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds

här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må i mån

av tillgång tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest statens

järnvägar måste för såväl nyssberörda malm som Luossavaara-Knrunavaara

Aktiebolags malm tillhandahålla mera än 150 vagnar per dag, en

avgift av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn skall erläggas.

För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens Järnverks

Aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande

fraktavgifter, för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda

medgiver.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 9.

Därest detta avtal icke förlänges vid 1930 års utgång, åligger det staten

att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas

tillgodogörande och administrerande anordnade anstalter, byggnader

— dock ej bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner, redskap

och material. Lösesumman skall bestämmas och erläggas på sätt i

§ 6 mom. 4 av omförmälda 1907 års kontrakt bestämmes.

§ 10.

Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt mellan

svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget

Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg —

Oxelösund, å andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium den

14 september 1917, skall beträffande exporten av malm från de Grängesbergs

Graf-^aktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla följande:

l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att från

de Grängesbergs Grufveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg under

åren 1919—1930 exportera utöver de enligt 1907 års kontrakt och

nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare 350,000 ton årligen,

i den mån staten ej begagnar sig av den staten enligt 2:o) här nedan

tillkommande rätt. Skulle bolaget något år icke exportera den medgivna

kvantiteten, äger bolaget under de följande åren exportera den återstående

kvantiteten. Likaledes äger bolaget efter år 1918 exportera de

kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl. brev medgivits rätt att exportera

under åren 1917 och 1918, men som bolaget intill 1918 års slut icke

hunnit exportera.

2: o. A andra sidan förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1930 tillhandahålla

staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet,

i mom. l:o omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller ståltillverkning

inom landet.

Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser:

a) Malmen iskall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande

självkostnaden.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,

oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen

(50,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt

att leverera med mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt

där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före

det å,r, då leverans skall äga rum.

c) I självkostnaden skall inberäknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga

allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper

beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.

d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd

med bolaget utsett sakkunnigt biträde. _

e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för järn- eller

ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan förefintligt sa
dant

företag. , , ,

f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan

driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

hrytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet, enligt

denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning

i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveranson

i vidare mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förnållande

till trafikaktiebolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg

ifrågavarande år. ,

3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom stadgas

i nästföregående moment, skall staten från och med det år, da rätten

till malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas, avstå från

royalty i Luossavaara till belopp motsvarande tre kronor per ton levererad

Grängesbergsmalm, med iakttagande att överskott i royalty från ett

år skall gå i avräkning för följande år. Finnes vid 1930 års slut, att staten

från Grängesbergsfältet erhållit mera malm än som från och med ovannämnda

utgångsår av bolagen brutits och bortfraktats från Luossavaara,

skall staten för överskottet betala ett tillägg av 10 procent av självkostnadspriset,

beräknat efter medeltalet för hela nämnda brytningsperiod.

Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året efter

det då leveransen av Grängesbergsmalm äger rum, varvid, i den man bolagen

erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära så stor

del därav, som erfordras för ifrågavarande reglering.

§ 11.

Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den

dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm, bolagen enligt

§ 2 härovan bryta och bortfrakta.

§ 12.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen komma

att anställa rörande malmtillgången i Luossavaara, ävensom att själv

låta anställa sådana undersökningar i den mån det kan ske utan att ar

betet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 13.

Vad i § 18 av 1907 <års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt

Luiossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält

och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är stadgat,

skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,

som Trafikaktiebolaget Grängesberg—''Oxelösund genom detta kontrakt

äger rätt att bryta.

§ 14.

För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara må,

som på grund av detta avtal åligga vare sig Trafikaktiebolaget eller Norrbottens

Järnverks Aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolag°n en

för båda och båda för en, därest ej förpliktelsen i detta avtal uttryckligen

angives påvila enbart Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 15.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet

för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1 av

1907 års meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 16.

Därest sådant från statens sida på fordras före den 1 januari 1929, skall

detta kontrakt anses förlängt till 1937 års utgång.

I sådant fall skola parternas inbördes rättigheter och skyldigheter bedömas,

som om kontraktet från början varit ingånget för tiden till 1937

års utgång.

§ 17.

Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt,,

skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års kontrakt

finnes stadgat. .

Stockholm den 1 juli 1918.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.

B. Wijkander.

Godkännes för Svenska Statens räkning

F. V. Thorsson.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag godkänner för sin del ovanstående

överenskommelse; och förklarar b)olaget, att den i 9 § av 1907 års

kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande

av i samma paragraf omförmäld lösesumma ej må kunna i något

avseende till bolagets förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående

överenskommelse eller av densamma härledda gvtal.

Stockholm den 1 juli 1918.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

J. C.son Kjellberg. Gunnar Dillner.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

123

1918 års tilläggsavtal.

Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de

mellan samma parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.

§ 1.

Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal med

svenska staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående

krig, men som under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa kvantiteter

kallas här nedan »utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke varpmalm

och därav utvunnen produkt, s. k. övermalm.

Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt, da

krigstillståndet mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt

inställande av fientligheterna; dock att, därest krigstillståndet fortfar

mellan andra i pågående krig deltagande stater samt i följd härav

malmexporten väsentligt förhindras, krigsperioden skall anses räcka till

dess detta hinder bortfallit.

I bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914 1932.

§ 2.

Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907 års avtal

om förmå Ida rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

som tillhöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller

Aktiebolaget Gellivare Malmfält, och Luossayaara-Kiirunavaara Aktiebolag

till denna tid icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt

år efter krigsperioden upptagna kvantiteterna, bortfrakta, de under

krigsperioden utfallna kvantiteterna, skall med avseende å sistnämnda

kvantiteter gälla följande: _ .

1:) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall till Trafikaktiebo laget

Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna, vid

1932 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.

2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter trafikaktiebolagets

val.

3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas

royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel

eller utdelning å staten tillhöriga preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, som på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal skolat

utgå till staten, därest malmen bortfraktas det år, den utfallit. Vid beräkning

av självkostnadspriset äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

icke beräkna högre fraktkostnad än som skall utgå enligt 1907 års

avtal.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

4:o) I självkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen

för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader

och. övriga allmänna omkostnader, dels oek andel i amortering och ränta

å anläggningskostnaderna. Denna del av självkostnaden må icke beräknas

högre än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan under året i

Kiirunavaara respektive Gellivare bruten malm.

5:o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren 1935

—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut icke

återstå 5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av nämnda

tioårsperiod, med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ten per år. Årsleveranserna

skola fördelas med största möjliga jämnhet på årets olika

skeppningsmånader.

6:o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år för sig fördelade

i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året exporterade

kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit under

kriget, fördelade i olika malmkvaliteter eftersom nyss har sagts, och skall

här ovan omförinälda malmleverans så vitt möjligt fullgöras i samma

kvaliteter, som beräknas hava utfallit.

§ 3.

Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 här ovan omförmälda

lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången

av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna, skall

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

under åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 1937 års

slut ännu icke bortfraktade kvantiteterna med en femtedel årligen, i den

ordning och på de villkor, varom förmäles i § här ovan.

§ 4.

Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade efter

1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta större

inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, än om bortfrakten

ägt rum det år, kvantiteterna utfallit.

Stockholm den 1 juli 1918.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner

Godkännes för Svenska Statens räkning

F. V. Thorsson.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

125

Bil. A.

Tablå:

över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön å^719jL^r1^

.av den malm, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt 1907, 1908 och

1913 års kontrakt äger exportera (i tusen ton):

År..........

1914

1915

1916

1917

1918

1919

Totalkvantitet

4,600

4,738

5,050

5,350

5,675

5,975

År..........

1920

1921

1922

1923

1924

1925/32

Totalkvantitet

6,205

6,290

6,305

6,310

6,360

6,420

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

1922 års avtal.

Emellan Svenska Staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, är träffat följande avtal, innefattande

tillägg till och förändring av tidigare överenskommelser.

§ 1.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig att, så fort sådant

lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som härvid

fogade bilagan visar.

§ 2.

Till reglering av det parternas mellanhavande, som uppkommit i anledning

av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags åtagande dels enligt

§ 14 i överenskommelsen den 7 mars—29 juni 1907, dels ock enligt senare

kontrakt, i den män bestämmelserna i nyssnämnda paragraf därå äga

tillämpning, ävensom i anledning av Trafikaktiebolaget Grängesberg—- Oxelösunds åtagande i § 8 av kontraktet den 1 juli 1918 mellan svenska

staten, å ena sidan, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och

Norrbottens Järnverks Aktiebolag, å andra sidan, bestämmes härmed

följande.

Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund förbinda sig att vid uppkommande fråga om gäldande

för tiden från och med den 1 januari 1921 av sådant tillägg till

frakt, som avses med ovan berörda kontraktsbestämmelser (bär nedan benämnt

frakttillägg), icke till sitt fredande från kravet åberopa krig eller

blockad, som förekommit före den 1 januari 1921.

Bolagen förbinda sig att för tiden efter den 1 januari 1922 inom en månad

efter mottagandet likvidera av järnvägsstyrelsen utställd räkning på

frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procent ränta å frakttillägget

från den dag, räkning blivit bolagen tillställd, till dess betalning

sker. Järnvägsstyrelsen förbinder sig å sin sida, att i den mån principiella

meningsskiljaktigheter rörande grunderna för frakttilläggets beräkning,

vilka icke avse .stadgandet i § 14 mom. 3 i 1907 års kontrakt, blivit

för tidigare år avgjorda genom dom eller förlikning, i sina uträkningar

av frakttillägg tillämpa den mening, som lagts till grund för det

tidigare avgörandet.

Bolagen äga emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande

av vad bolagen anse sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta

ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen

erlagts, efter den procent, som bolagen skulle fått vidkännas,

om beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshanseende

icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i eu rättegång,

där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och aligger net

alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava vant

bolagens skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakt til lagg.

Mom 2. Järnvägarna Gellivare—Riksgränsen och Gellivare-tMalmbeiget)—Svartön

skola för tiden från och med den 1 januari 1922 för beräknande

av ifrågavarande frakttillägg anses såsom en enhet, sa att överskott

å endera järnvägen beräknas för fyllande av brist a den andra.

Frakttillägget skall beräknas till det belopp, varmed sammanlagda inkomsten

av samma järnvägar må hava för varje särskilt år understigi

kostnaden för järnvägarnas drift och underhall jämte ränta a nuvaran e

och blivande anläggningskostnad för dessa järnvägar, innefattande jämväl

alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar a b varton;

och skall denna ränta beräknas till fem procent, om den av LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

fraktade malmkvantiteten för året icke överstigit fem miljoner ton, och

i annat fall till fem procent jämte 1/20 procent däröver för värjo paborjat

hundratusendetal ton av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och irafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund fraktad malm över fem miljöhot

lön.

Mom. 3. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkännes befogenhet

att genom särskild representant taga del av räkenskaperna för statens

järnvägar i den mån det erfordras för att följa beräkningarna av

frakttilläggen ävensom de beräkningar, som ligga till grund för tillämpningen

av mom. 4 b) under denna paragraf.

Mom. 4. Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom laga

kraftvunnen dom, skiljedom eller förlikning finnes skyldigt gälda något

belopp i frakttillägg för år 1920, skall bolaget senast inom tva mana der

därefter avräkningsvis betala det sålunda bolaget alagda frakttillagg intill

ett belopp av fem miljoner kronor jämte sex procent ränta från 1J20

års slut; och skola beträffande frakttillägg, som sålunda och i övrigt må

på angivet sätt åläggas bolaget för år 1920 ävensom för aren Illa 1J19,

följande regler vinna tillämpning:

a) Beträffande förräntningen skall iakttagas, att frakttillaggen skola,

oberoende av den grund, som må varda angiven i dom, skiljedom eller

förlikning, förräntas efter sex procent om året från respektive fraktars

slut, och att räntan skall vid värjo kalenderårs slut läggas till kapitalet

och jämte detta förräntas. . ...

b) För den händelse staten genom uppbärande av frakt for de i tuiläggsavtalet

den 1 juli 1918 omnämnda »utfallna kvantiteter» malm skulle

under något år före år 1936 erhålla en högre vinst än som uppkommit,

därest nu nämnda kvantiteter icke fraktats å järnvägarna, skall ett belopp,

motsvarande den sålunda uppkomna, överskjutande delen av vinsten

avskrivas å den skuld för nu ifrågavarande frakttillägg, vari LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag må häfta jämlikt ågången dom, skiljedom eller

förlikning; allt dock endast i den män järnvägarnas inkomst samma ar

överstiger sammanlagda beloppet av järnvägarnas drift- och underhållskostnader

samt tio procent av deras anläggningskostnader, däri inbegripet

statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön. A sålunda

gottskrivet belopp skall beräknas ränta efter sex procent om aret

från utgången av det år, varunder vinsten uppkommit, skolande denna

ränta årsvis läggas till kapitalet och med detta förräntas.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

c) Vid beräkning av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags skuld för

nn ifrågavarande frakttillägg, skall nämnda bolag gottskrivas ett belopp,

motsvarande den ökning av inkomst- ock förmögenhetsskatt samt extra

inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska staten, som LoussavaaraKiirunavaara

Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

fått vidkännas genom att deras beskattningsbara inkomst för något år blivit

för högt upptagen av den anledning, att sådant frakttillägg för åren

1915—1920 icke avdragits vederbörande år. Å sålunda gottskrivet belopp

skall beräknas ränta efter sex procent om året från respektive skattebetalningsdagar,

skolande denna ränta vid varje kalenderårs slut läggas till

kapitalet och med detta förräntas.

Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag något år efter år 1920

upptager nu ifrågavarande frakttillägg eller någon del därav såsom omkostnad

samt dess inkomst och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösunds inkomst genom utdelning från Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag sålunda blir mindre än den eljest skolat vara, skall åter staten

i avräkning å det belopp, som enligt första stycket här ovan må tillkomma

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, gottskrivas ett belopp lika

med skillnaden mellan, å ena sidan, de sammanlagda skattebelopp, bolagen

haft att till staten erlägga, därest den beskattningsbara inkomsten

icke blivit på angivet sätt minskad, utan motsvarande belopp i stället utdelats

till vederbörande aktieägare, samt, å andra sidan, summan av de

bolagen verkligen debiterade skattebelopp. Jämväl å sålunda gottskrivet

belopp skall räknas ränta från respektive skattebetalningsdagar enligt

senast angiven grund.

Summan av de Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt b) och c)

tillkommande belopp jämte ränta må icke överstiga de frakttillägg jämte

ränta, som bolaget må hava ålagts gälda för åren 1915—1920.

d) Senast den 15 november 1936 skall hava skett uträkning av statens

mellanhavande med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag per den 31 de-,

cember 1936 på grund av bolaget enligt laga kraftvunnen dom, skiljedom

eller förlikning eventuellt åliggande frakttillägg för åren 1915—1920 med

hänsyn tagen till de i punkterna a)—c) här ovan lämnade bestämmelser.

Hava Järnvägsstyrelsen och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke

den 1 juli 1936 enats om sagda uträkning, skall uträkningen verkställas

nv en skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka Järnvägsstyrelsen

utser en, bolaget en och Överståthållarämbetet i Stockholm den tredje.

e) Det belopp, som det enligt den i d) här ovan angivna uträkning

må åligga Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att utgiva, skall, därest

staten begagnar den densamma enligt § 3 här nedan den 31 december 1936

tillkommande lösningsrätt, gäldas medelst avdrag å lösesumman. Om

inlösen icke äger rum, skall beloppet erläggas antingen kontant den 31

december 1936 eller, om Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund så

önskar, på det sätt att den 31 december ett vart av åren 1936—1940 erlägges

dels en femtedel, dels sex procent ränta å kvarstående belopp, skolande

dessa likvider åligga för åren 1936—1937 Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag samt för åren 1938—1940 Trafikaktiebolaget Grängesberg—■

Oxelösund.

Skulle Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vilja före den 31 december

1936 helt eller delvis uppgöra eventuell skuld till staten för i detta

moment omhandlade frakttillägg, står det bolaget fritt, dock alltid utan

anspråk på andel i järnvägarnas vinst enligt b) här ovan för tiden från

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

och med det år, varunder slutbetalning ägt rum, och skall, även om bolaget

betalar frakttillägg utan avvaktande av dom, skiljedom eller förlikning,

Korn ovan nämnts, bolaget vara skyldigt att tillika gälda länta till

betalningsdagen enligt ovan under a) angivna grund.

f) Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund i sina räkenskaper såsom omkostnad upptager

frakttillägg för åren 1915—1920 så sent, att hänsyn till därav förorsakad

minskad skatt till staten icke kan tagas vid den under d) härovan omförmalda

uträkning, är vartdera bolaget pliktigt att senast en manad efter

utgången av vederbörande skatteuppbördstermin till staten utgiva ersättning

för den för bolaget uppkomna minskningen i skatt, beräknad enligt

de under c) andra stycket här ovan angivna grunder. Luossavaara-Knrunavaara

Aktiebolag enligt detta stycke åliggande ersättning, vilken

förfaller till betalning efter 1937 års utgång, skall gäldas av Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund. Summan av de staten enligt c) andra

stycket här ovan gottskrivna belopp jämte ränta till 1936 års utgång samt

de staten enligt detta stycke tillkommande ersättningar må icke överstiga

summan av de Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt c) första

stycket här ovan gottskrivna belopp jämte ränta till 1936 års utgång.

Mom. 5. Här ovan träffade bestämmelser må icke i någon mån inverka

på det rättsliga bedömandet av frågan om tolkningen och tillämpningen

av § 14 i 1907 års kontrakt.

§ 3.

Mom. 1. Staten utfäster sig att icke begagna sig av den staten enligt

9 av 1907 års överenskommelse tillkommande rätt, att den 31 december

1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, vilka nu

tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Mom. 2. Däremot medgives staten rätt att den 31 december 1936 lösa

de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som nu tillhöra eller intill

sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält. Vill staten begagna denna sin lösningsrätt.

göre därom tillsägelse under ar 1934 hos Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare Malmfält, om

detta bolag då ännu består; och skall i fråga om statens rätt att återkalla

sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna därför, om

avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande vad i § 9 av 1907

års överenskommelse är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock med

iakttagande av dels bestämmelsen i § 5 mom. 2 här nedan, dels ock

följande förändringar och tillägg;

a) Till grund för beräkningen av lösesumman skall, med iakttagande av

bestämmelserna i § 5 av kontrakt den 4 april—18 juli 1913, tagas den årliga

medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skäligen bör anses

hava haft å försäljningen av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort

sig under åren 1922—1933. Har kvantiteten av denna malm

överstigit trettiosex miljoner (36,000,000) ton från malmfältet i Kirunavara

eller nio miljoner (9,000,000) ton från Gellivare malmfält, skall från

beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt a de överskjutande kvantiteterna.

Ej heller må för åren 1932 och 1933 i beräkningen medtagas

vinsten på mer än medeltalet av de kvantiteter malm, som i beräkningen

medtagas för åren 1922—1931, i den mån ej ett medtagande av större kvan
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Sr 2''i1.)

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

titeter för nämnda två år erfordras för att ovan angivna kvantiteter för

hela tolvårsperioden skola uppnås.

Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm

ägt rum under ifrågavarande tolvårsperiod, skall den tid avbrottet varat,

icke medtagas i beräkningen; och skola för sådan händelse de i föregående

stycke angivna kvantiteterna 36,000,000 ton och 9,000,000 ton undergå

motsvarande minskning.

b) Från lösesumman skall avdragas:

1) vad staten eller den, som företräder statens rätt, jämlikt den i

§2mom.4d) härovan omförmälda uträkning må äga att fordra

på grund av den av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag ingångna

garanti rörande kostnader och förräntning å järnvägarna

Gellivare—Riksgränsen och Gellivare (Malmberget)—Svartön;

2) det i 1913 års överenskommelse § 4 stadgade vederlag för genom

nämnda överenskommelse föranledd minskning av malmtillgången

i Kirunavara och Gellivare malmfält jämte fyra procent ränta därå

från den 1 januari 1933.

c) Begagnar staten sig av densamma tillkommande lösningsrätt skall

lösesumman med det belopp, vartill densamma efter vederbörliga avdrag

uppgår, erläggas, efter statens val, enligt ettdera av följande tre alternativ:

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med

erläggande av lösesumman eller någon del därav intill den 31

december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget

Gellivare Malmfält dagen för inbetalningen en månad förut samt

att erlägga fyra procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen

till dess betalning sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna

räntor den 31 december ett vart av de fyra närmast följande

åren; skolande oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen

förräntas efter fyra procent om året t. o. m. den 31 december

nästföljande år samt därefter med sex procent om året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna

räntor den 31 december ett vart av de nio närmast följande åren;

skolande ognidna delar av lösesumman förräntas på sätt under

2) säges.

Det åligger staten att senast inom den tid, inom vilken det står staten

Öppet att återkalla tillsägelse om inlösning, meddela bolagen eldigt vilket

av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

I händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd, som här

medgivits, äger Sveriges riksbank att utan hinder av bestämmelsen i 1907

års kontrakt § 21 mom. 4 överlämna de i riksbanken nedsatta aktierna till

staten, sedan inlösningsdagen inträtt och staten tillställt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbindelser

å lösesummans belopp eller resterande del därav, allt jämte ovan stadgade

ränta.

Mom. 3. De i § 10 av 1907 års avtal för åren 1933—1937 fastställda

kvantiteterna järnmalm femton miljoner (15,000,000) ten för Kirunavara

malmfält och tre miljoner sjuhundrafemtiotusen (3,750,000) ton för Gellivare

malmfält skola så fördelas, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

därav äger bryta under åren 1933—1936 från Kirunavara Malmfält tolv

miljoner (12,000,000) ten och från Gellivare malmfält tre miljoner

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. May.ts proposition Nr 241.

(3,000,000) ton samt under år 1937 utöver eventuella rester a nyssnämnda

kvantiteter från Kirunavara malmfält tre miljoner (3,000,000) ton och från

Gellivare malmfält sjuhundrafemtiotusen (750,000) ton, allt oberäknad

varpmalm.

Mom. 4. Med ändring av vad i § 9 inom. 2 av 1907 ars kontrakt och

§ 6 av 1908 års kontrakt föreskrives om ersättning för icke bruten och

bortfraktad malm, stadgas härmed följande.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången

av år 1936 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget enligt

dels 1907 års kontrakt, § 7, dels 1908 års kontrakt, § 1, och dels denna

paragraf mom. 3 äger tillgodogöra sig från Kirunavara och Gellivare

malmfält, eller tillhopa etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen

(117,750,000) ton, skall, i händelse av inlösen, varom i denna paragraf mom.

2 sägs, staten utöver lösesumman för aktierna lämna Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare Malmfält ersättning,

i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag belöper,

för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för

mera än sju miljoner (7,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris

motsvarande sistnämnda bolags enligt § 9 mom. 1 i 1907 års kontrakt

samt bestämmelserna i detta kontrakt uppskattade medelvinst under åren

1922—1933 per ton malm med avdrag av det vinstbelopp, som, därest malmen

utfraktats under åren 1933—1936, skolat jämlikt Luossavaara-KiirunavaaraAktiebolags

bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna

i bolaget.

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist pa

åsämjande av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i 1907 års avtal § 9

mom. 1 sägs; och beloppet erlägges kontant före utgången av år 1937.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1936 års utgång och har Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag till den tiden ej medhunnit att bryta och

utfrakta etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen (117,750,000) ton.

skall bolaget äga utfrakta vad som brister under år 1937, dock ej mera än

fyrahundratusen (400,000) ton utöver vad bolaget enligt 1907 års kontrakt

och mom. 3 här ovan äger frakta under år 1937; skolande härvid bestämmelserna

i § 10 i 1907 års kontrakt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment och i § 11 i 1907 års

kontrakt skola, på sätt i 1918 års tilläggsavtal förutsetts, de i sagda avtal

omförmälda »utfallna kvantiteter», i den mån de belöpa på 1907 och 1908

års kontrakter, betraktas som om de blivit av bolaget brutna och bortfraktade.

Mom. 5. I övrigt gäller, att, därest staten begagnar den densamma nu

medgivna inlösningsrätt den 31 december 1936, alla de påföljder, som enligt

parternas tidigare avtal skolat inträda vid 1932 års utgång, därest staten

begagmat sin inlösningsrätt den 31 december 1932, i stället skola inträda vid

1936 års utgång. .

Mom. 6. Har staten icke begagnat sin ovan omförmälda rätt till^ inlösen

av stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången

av år 1936, men vill jämlikt § 12 i 1907 års kontrakt begagna enahanda lösningsrätt

den 31 december 1942, äge, vad i § 12 i nämnda kontrakt samt i

denna paragraf mom. 2 c) och i § 5 mom. 2 här nedan är stadgat motsvarande

tillämpning.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§4.

Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag under tiden intill 1937 års utgång utskeppar ihrer Svartön, något

år understiga en myckenhet av en miljon tvåhundratusen ton eller varder

något år utskeppningen helt inställd, åligger det bolaget att, såframt

Kungl. Maj:t ej annat medgiver, till hamndirektionen i Luleå senast inom

två månader efter årets ^^tgång utgiva i förra fallet ett belopp, motsvarande

162/3 öre för varje ton, varmed den under året utskeppade järnmalmsk

vand teten understigit nyss angivna myckenhet, och i senare fallet

tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen

minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda

ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra året med

en tiondel, tredje året med två tiondelar o. s. v.; dock med iakttagande därav,

att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen

i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar kvantitet, för vilken

närmast föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen för

varje bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 12/3 öre lägre än

föregående års ersättning för motsvarande tontal.

§ 5.

Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att, därest

Kungl. Maj:t ej annat medgiver, inom de gränser, som de med svenska staten

ingångna avtalen angiva, uppehålla brytningen inom Gellivare malmfält

i sådan omfattning, att den därstädes varje år brutna malmen skall utgöra

minst en fjärdedel av den under samma år vid Kirunavara malmfält

brutna malmen; dock att bolaget, på grund av vad sålunda stadgats,

i varje fall icke är skyldig att inom Gellivare malmfält bryta mera än

en miljon ton malm om året. Bolagets förpliktelse att uppehålla brytningen

i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet därstädes inställts till

följd av strejk eller sådan lockout, som godkännes av vederbörande arbetsgivareorganisation.

Mom. 2. Därest sammanlagda resultatet av försäljningen utav den vid

Gellivare malmfält brutna och tillgodogjorda malmen för eu tidrymd av

minst tre år i följd under period, vars vinstresultat skall läggas till grund

för beräkning av lösesumman vid en eventuell statsinlösen av stamaktier

i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, skulle visa förlust samt förlusten

icke belöper enbart på ett års driftresultat, äger Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund påfordra, att vid lösesummans beräkning resultatet

av Gellivarerörelsen under sådan tidrymd icke tages med i beräkning

för bestämmande av medelvinsten.

Vid beräkning av driftresultatet för sådan tidrymd, som i detta moment

avses, må bland omkostnaderna icke upptagas andra utgifter än de, som

hava avseende enbart å Gellivarerörelsen. I enlighet härmed må icke medräknas

för t. ex. Kirunavara och Gellivare gruvfält gemensamma allmänna

kostnader och ej heller andra kostnader, som bolaget måst vidkännas, även

om driften vid Gellivare varit nedlagd.

Därest enligt bestämmelserna i detta moment resultatet för viss tidrymd

icke skall medräknas vid bestämmande av medelvinsten, skola de kvantiteter

malm, vartill hänsyn får tagas vid beräkning av medelvinsten för

fastställande av lösesumman, minskas med 750,000 ton Gellivaremalm för

varje år av samma tidrymd.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. May.ts proposition Nr 241.

§6.

För att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i händelse av statsinlösen

må kunna omedelbart driva fullt självständig rörelse, åligger det bolaget

att ställa sig följande till efterrättelse.

Den för driften vid Kirunavara och Gellivare malmfält erforderliga tekniska

personalen skall vara anställd i nämnda bolags tjänst. Försäljning

av den malm, som brytes av sagda bolag, skall för tiden efter 1933 års

utgång omhänderhavas av personer, som äro anställda i samma bolags

tjänst, men må, därest Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund sä önskar,

sistnämnda bolags försäljningsverksamket jämväl ombesörjas genom

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags handelsorganisation, och skall i

sistnämnda fall Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund i händelse

av statsinlösen tillföras så stor del av bolagets handelsorganisation, som

kan anses skälig. Det åligger bolagen att vid utövande av sin försäljningsverksamhet

tillse, att såväl för sådan verksamhet vidtaga anordningar

som för rörelsen ingångna kontrakt kunna i händelse av statsinlösen

utan olägenhet fördelas mellan de olika bolagen; och skall, därest icke

annat överenskommes, vartdera bolaget vid statsinlösen tillföras så stor

del av bolagens försäljningskontrakt och övriga handlingar, som skäligen

anses erforderlig^, för att bolaget må kunna fullt självständigrt fortsätta

sin rörelse.

Intill dess handelsorganisation och försäljningskontrakt fördelats mellan

bolagen samt jämväl därefter, i den mån en fullt genomförd fördelning

icke kunnat äga rum, äge Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag'' befogenhet

att hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund taga kännedom

om samtliga åtgärder, kontrakt och andra handlingar rörande av Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag bruten men genom Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund försåld malm (dock ej försåtjningsavtal, som efter

1936 års utgång eller, om staten ej då begagnar sin inlösningsrätt, efter

1937 års utgång ingås beträffande malm, som enligt det s. k. tilläggsavtalet

den 1 juli 1918 levereras till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund)

ävensom rätt att i måni av behov utbekomma dylika kontrakt och handlingar.

Motsvarande rättigheter tillkomma Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund gentemot Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag rörande vid

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds gruvor bruten malm.

Tvist om tolkning och tillämpning av denna paragraf avgöres av skiljemän,

utsedda på sätt i § 28 i 1907 års avtal stadgas.

§7.

Mom. 1. För att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i händelse av

statsinlösen må äga nödig tillgång till för dess rörelse behövligt fai tygsrum,

berättigas staten att vid inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag jämväl lösa så stor del av Traf ikaktieboleget Gi ängesberg—Oxelösund

tillhörigt fartygsrum, som med hänsyn till vanlig skeppning

av malm från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillhöriga giuvor

i förhållande till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds övriga

malmskeppning må anses skäligt.

Mom, 2. Därest staten vill begagna sig av den staten sålunda medgivna

rätt, skall senast inom sex månader från den dag, dä tillsägelse om inlösen

av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för ifråga
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

varande mlösmngstid sist kunnat ske, angivas vilka fartyg staten under

iorutsattnmg av stamaktiernas inlösen önskar övertaga.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund må icke utan Kungl. Maj ds

medgivande under tiden från och med ett år före dag, då tillsägelse om inlosen

av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för vane

särskild mlosningstid sist kunnat ske, till och med nämnda dag ävensom

därest sådan tillsägelse i behörig tid skett, ej heller förrän efter ytterligare

sex manader förflutit, avhända sig något för malmskeppningen avsett eller

begagnat fartyg.

, Pe fartyg, vilka staten förklarat sig vilja inlösa må ej heller därefter

P?,. bolaget, såvida ej frågan om statsinlösen för den gången för
fallit.

Mom. 3. Uppstår tvist om det fartygsrum, som staten äger rätt att inlösa

n l6r o™ losenbeloPPet, avgöres tvisten av den, nämnd, som omförmäles i §

9 av 1907 ars avtal.

Mom. 4 Med avseende å lösenbeloppets erläggande skola gälla samma

betalningsterminer och räntebestämmelser, som i enlighet med § 3 mom.

2 c) komma att bliva gällande i fråga om lösesumma för stamaktierna.

§8.

Detta kontrakt avser icke att åstadkomma rubbning uti grundvalen för

de genoia tidigare överenskommelser mellan staten och bolagen uppkomna

rättsförhållanden i vidare mån än här ovan angivits, men må å andra sidan

beträffande dessa äldre överenskommelser göras jämkningar, vilka äro

att anse såsom en given följd av det nu ingångna kontraktet och måste antagas

hava varit av de kontraherande parterna avsedda.

I enlighet härmed skall vad i 1907, 1908, 1913 och 1918 års kontrakt stadgats

om parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter antingen för

tid intill eller vid 1932 års utgång, i stället äga motsvarande tillämpning

för tiden intill eller vid 1936 års utgång; och skola likaså de kontraktsbestämmelser,

som hava avseende å det fall, att staten icke vid 1932 års utgång

begagnar sin inlösningsrätt, i stället i tillämpliga delar gälla i händelse

staten icke vid 1936 års utgång begagnar denna sin rätt.

Iakttagas skall dels vid tillämpning av 1913 års avtal § 3, att statens andel

för åren 1932—1936 i sådan vinst, som i nämnda paragraf avses, skall

utgöra fyra kronor per ton Kirunavaramalm och fem kronor per ton Gellivaremalm,

dels ock vid tillämpning av 1918 års tilläggsavtal, att, därest staten

begagnar sig av sin inlösningsrätt vid 1936 års utgång och Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag icke till denna tid hunnit bortfrakta de i

nämnda avtal omförmälda »utfallna kvantiteter», Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag skall till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

under åren 1937—1942 leverera de utfallna, vid 1936 års utgång ännu icke

bortfraktade kvantiteterna med en sjättedel årligen.

§9.

Bolagen avstå från alla anspråk på att under åberopande av ekonomisk

force majeure eller annan orsak i anledning av hittills inträffade eller nu

kända förhallanden erhålla ändring i de regler angående lösesummans bestämmande

i händelse av statsinlösen, som meddelats i tidigare eller nu

föreliggande avtal.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§10.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund ikläda sig härmed ansvar såsom för egen skuld för de förpliktelser,

som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.

Förstnämnda båda bolag medgiva därjämte, att de aktier, som redan

ligga såsom pant för deras utfästelser enligt tidigare med staten ingångna

kontrakt, jämväl må utgöra pant för dessa två bolags samtliga nu gjorda

åtaganden.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång,

men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom

samma tid godkännes.

Stockholm den 9 mars 1922.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Walter Philipson. Gunnar Dillnei''.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

Godkännes för Svenska statens räkning enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 14 juli 1922.

F. V. Thorsson.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Bolagsordning

för

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag:

fastställd av Kungl. Maj:t den 24 okt. 1890 jämte ändringar, beslutade å bolagsstämmor den

juni 1898, 2 jan. och 2 juli 1900, 8 dec. 1902, 11 maj 1903, 6 nov. och 4 dec.

1905, 5, 18 juli 1907, 5 maj 1917 och 6 maj 1918 samt 17 juni 1922.

Fastställda av Kungl. Maj:t den 6 tebr. 1903, 6 sept. 1905,

21 juni 1907, 15 nov. 1918 och 24 nov. 1922.

§ 1.

Detta bolag är grundat på aktier med begränsad ansvarighet i enlighet

med kungl. förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848 och benämnes

»Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag».

§ 2.

Bolagets ändamål är att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och

andra orter inom Norrbottens län idka gruvdrift, så ock bedriva malmförädlingsverksamhet

jämte annan i samband med gruvdriften stående

rörelse.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvåhundrafyrtio

miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.

Aktierna .skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier, med lika

många av vardera serien.

I fråga om den preferensaktierna åtföljande rätt till utdelning, vilken ej

inträder förrän beträffande 1908 års vinst, gäller, att för tiden från och

med 1908 till och med 1937 preferensaktierna skola framför stamaktierna

medföra företrädesrätt till en årlig utdelning av bolagets vinst med ett

belopp, motsvarande här nedan stadgade avgift å hälften av den under

ifrågavarande tid uti bolagets gruvor i Kiirunavaara och Gellivare brutna

och därifrån bortförda malm, dock att häri ej skall inbegripas s. k. varpmalm

— varmed förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen

av malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig, men

är för fattigt att kunna med fördel i oberett skick exporteras.

Sagda avgift skall utgå för å,ren 1908—1927 med en krona per ton malm

från Kiirunavaara samt 50 öre per ton malm från Gellivare, för närmast

följande femårsperioden med respektive en krona 50 öre och 75 öre samt

för den ytterligare därpå följande femårsperioden med respektive två kronor

och en krona.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Utöver nu bestämda avgift simla preferensaktierna icke för perioden

1908_1937 medföra någon rätt till utdelning, dock att, för såvitt ett eller

flera år nyss sagda utdelning icke kunnat lämnas, preferensaktiernas ägare

äro berättigade att av följande års vinst bekomma vad däri brustit, innan

utdelning å stamaktierna må äga rum.

Av den vinst, som bolagets verksamhet under tiden efter 193/ ma lämna,

äga preferensaktierna och stamaktierna bekomma utdelning med lika rätt.

För preferensaktiernas innehavare gälla dessutom, med avseende å rätt

att deltaga i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt utöva

rösträtt å bolagsstämma, de bestämmelser, som i §§ 10, 14 och 17 har

nedan stadgas.

§ 5.

Ä varje aktie utfärdas aktiebrev, ställt till viss man och med den lydelse

i övrigt och de underskrifter å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma

beslutas; kunnande dock där aktieägare så önskar, flera aktier i ett

aktiebrev sammanföras. Aktiebrev skall tydligen utmärka, huruvida det

avser stamaktie eller preferensaktie.

§ 6.

Stamaktie må förutom av svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

ägas eller innehavas endast av svensk undersåte eller

av svenskt handelsbolag, vari icke finnes utländsk bolagsman, eller av

svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning dels finnes föreskrivet, att aktie

i bolaget ej må ägas eller innehavas av utlänning, och dels i övrigt

finnes intaget sådant förbehåll, som omförmäles i 2 § av lagen den 30 maj

1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag.

Preferensaktier må endast ägas av svenska staten, dock att staten ma

under iakttagande av härovan angivna förutsättningar till annan överlåta

aktie, om och i den mån sådant fordras, för att antalet aktieägare icke

skall nedgå under lagstadgat minimiantal.

Alla aktier skola av bolagets styrelse i nummerföljd införas i en for

sådant ändamål inrättad, för en var vid anfordran tillgänglig registerbok,

uti vilken för varje aktie upptages aktietecknarens namn, yrke och

hemvist samt de med äganderätten skeende förändringar, som hos styrelsen

anmälas.

§ 7.

Så länge bolagets verksamhet fortfar och innan alla dess gällande skulder

blivit gottgjorda, må vidare utdelning emellan bolagsmännen icke

göras, än att, enligt sista bokslut och det ej äldre än för näst föregående

är, överskott finnes, motsvarande minst två procent av tecknade aktiekapitalet.

§ 8.

Aktie är i förhållande till bolaget odelbar, vadan, om flera bliva gemensamt

ägare av en aktie, de må allenast genom en person sin rätt i

bolaget utöva och bevaka.

§ 9.

Aktieägare är icke förbunden till någon betalning utöver aktiens belopp,

därest han icke till vidare ansvarighet sig särskilt utfäst, men hava

aktieägare såsom styrelseledamöter eller å bolagsstämma deltagit i beslut,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Nr 2ilJ 1C

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

stridande mot denna bolagsordning eller gällande förordning om aktiebolag,

vare de, som beslutet fattat, en för alla och alla för en, skyldiga att

ersätta all därigenom uppkommande skada.

Aktieägare är icke berättigad att i annan ordning, än denna bolagsord

nmg uttryckligen medgiver, taga del av bolagets räkenskaper eller fordra

redovisning för dess förvaltning.

§ 10.

Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av åtta

ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka stamaktieägarna utse fyra

ledamöter och fyra suppleanter för ett år i sänder samt preferensaktieägarna^

utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för en tid av

fyra år så, att en styrelseledamot och en suppleant avgå varje

år; och skall i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter

av preferensaktieägama första gången väljas, av vartdera slaget utses

en för blott ett år, en för två år och en för tre år. Därest av preferensaktieägarna

utsedd styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången

av den tid, för vilken han blivit vald, skall ny person utses för endast den

återstående tiden. Styrelseledamöter och suppleanter skola vara i Sverige

bosatta svenska undersåtar.

Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bolagets

förvaltning, som av bolagsstämma varda styrelsen meddelade; dock

att därigenom icke får ske rubbning i vad uti § 12 mom. 4 här nedan är

stadgat om styrelsens beslutanderätt i vissa frågor.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill

av styrelsen utses; dock att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,

borgensförbindelser och kreditavtal för att vara gällande skola vara undertecknade

jämväl av den bland de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna,

som därtill av Kungl. Maj:t bemyndigats.

Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 första

och andra styckena sägs, skola för att vara gällande vara undertecknade

av antingen senast nämnde styrelseledamot eller ock två andra av de av

preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna.

§ 12.

Mom. 1. Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande direktör.

Av dessa skall ordföranden för tiden intill år 1933 utses av de av

stamaktieägarna valda styrelseledamöterna samt för tiden därefter av de

av preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna. Verkställande direktör

skall för tiden till och med den 31 december 1936 utses av de av

stamaktieägama valda styrelseledamöterna.

Vid de val, varom i detta mom. sägs, skola vara tillstädes minst tre av

de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga. Beslut fattas genom

enkel röstpluralitet. I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 2. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande

direktören, så ofta ärendenas behandling sådant fordTaT. Sammanträde

skall ock utlysas, när sådant av minst två styrelseledamöter påfordras.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Majds proposition Nr 241.

Mom. 3. Styrelsen ma ej fatta beslut, därest icke minst två av de av

.starnaktieägarna och minst två av de av preferensaktieägarna utsedda

ledamöterna äro närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet; dock

att, därest vid något tillfälle de av stamaktieägarna och de av preferensaktieägarna

utsedda styrelseledamöterna ej äro till lika antal närvarande,

röstetalet för envar utav vardera sidans styrelseledamöter skall vara

lika med antalet av de från motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna.

Därest ej annat föranledes av bestämmelserna i mom. 4 här nedan,

skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet och, i händelse röstetalen

utfalla lika för olika meningar, frågan avgöras genom lottning.

. Mom. 4. Till och med den 31 december 1936 må icke beslutas rättshandling,

som innefattar åtagande för tiden efter nämnda dag, utan godkännande

av antingen tva bland de utav preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna

eller ock av den utav dessa ledamöter, som erhållit sådant

uppdrag, varom i § 11 sägs.

Under tiden 1 januari 1937—31 december 1942 skall ifråga om rättshandling,

som innefattar åtagande för tiden efter sistnämnda dag, gälla

motsvarande bestämmelse.

Styrelsens ordförande skall — med den inskränkning, varom förut stadgats

i detta moment — vid lika röstetal äga utslagsröst i här nedan uppräknade

fall, nämligen i fråga om: 1) försäljningar för export, 2) anställande

av och anställningsvillkor för personal (dock ej verkställande direktör),

3) (upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av liknande anordningar

för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal; allt i den man dylika

beslut fattas under tiden 1933—1936 och avse rättshandlingar, som innefatta

åtagande för tiden 1937—1942, eller fattas under tiden 1937—1942 och avse

rättshandling, som innefattar åtagande beträffande tiden 1943—1946.

Mom. 5. Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll, som

justeras av ordföranden och en annan av styrelsen därtill utsedd ledamot.

§ 13.

Verkställande direktören hår att ställa sig till efterrättelse den instruktion,

som av styrelsen för honom utfärdas.

Han är jämväl, utan särskilt bemyndigande av styrelsen, behörig att,

själv eller genom ombud, tala och svara för bolaget samt att å bolagets

vägnar emottaga stämningar och andra rättsliga meddelanden.

§ 14.

rörelseår räknas frän och med den 1 oktober till och med den

30 påföljande september. De över bolagets rörelse förda räkenskaperna

skola således för varje år under den 30 september i fullständigt bokslut

sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt före utgången av november

månad.

Granskning av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan bokslutet

upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer,

av vilka preferensaktieägarna utse två jämte en suppleant för dem samt

stamaktieägarna två jämte en suppleant för dem. De revisorer, som skola

utses av stamaktieägarna, väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden

till nästa ordinarie bolagsstämma. Uppdraget för de revisorer, som

utses av preferensaktieägarna skall avse samma tid.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

Styrelsen skall till revisorerna överlämna skriftlig berättelse om bolagets

förvaltning och ställning jämte förslag till utdelning av tillgängliga

vinstmedel.

över granskningen avgives skriftlig berättelse, däri ansvarsfrihet för styrelsen

skall antingen tillstyrkas eller avstyrkas; ägande revisorerna att i

avseende å vinstens fördelning ävensom beträffande bolagets blivande

förvaltning framställa de förslag vartill de finna anledning.

Revisionsberättelsen, jämte därtill hörande handlingar, skall till styrelsen

avlämnas före den 15 december och därefter hållas för aktieägarna tillgänglig

å holagets kontor i Stockholm intill ordinarie bolagsstämma. Revisorerna

äga att under den tid, för vilken de äro utsedda, när helst de

önska, taga kännedom om bolagets räkenskaper och förvaltning.

§ 15.

Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.

Ordinarie bolagsstämma sammanträder årligen senast under december

månad.

Extra bolagsstämma kan av styrelsen sammankallas, då viktiga angelägenheter

sådant föranleda. Därest innehavare av aktier för minst en tiondel

av tecknade aktiekapitalet förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas

sammankallande, eller därest revisorerna sådant begära, vare styrelsen

pliktig att utfärda kallelse till sådan stämma, i förra fallet inom två

veckor och i senare fallet inom en vecka, efter det dylik anmälan skriftligen

och med utsättande av det ärende, som skall förekomma å stämman,

blivit gjord.

Undandrager sig styrelsen att på revisorernas yrkande sammankalla

bolagsstämma, vare revisorerna oförhindrade att själva utfärda kallese till

bolagsstämma.

Kallelse till bolagsstämma utfärdas genom kungörelse, som införes tre

gånger i allmänna tidningarna samt den eller de tidningar, bolaget å ordinarie

bolagsstämma må hava heslutit, första gången högst en månad och

sista gången senast två veckor före ordinarie stämma och senast en vecka

före extra stämma. Kallelse till extra stämma må dock i stället kunna ske

genom skriftligt meddelande, som minst en vecka före stämman inlämnas

till finansdepartementet, samt genom rekommenderade brev med allmänna

posten, vilka minst en vecka före stämmodagen utsändas till varje annan

aktieägare än svenska staten.

I kallelse till extra bolagsstämma skall meddelas uppgift å de ärenden,

som vid stämman skola förekomma. Ärenden, varom sådan uppgift ej

meddelats, må ej å stämman handläggas. Vad nu är sagt om extra bolagsstämma

gälle ock om ordinarie bolagsstämma, där fråga är om sådant

ärende, som i § 22 omförmäles.

§ 16.

Bolagsstämma representerar samtliga aktieägare, i följd varav därvid

lagligen fattat beslut är för bolaget bindande. Orförande för bolagsstämma

väljes av närvarande aktieägare efter huvudtalet. Över vad vid

stämman förekommer skall föras protokoll, vilket justeras av ordföranden

jämte den eller de vid stämman närvarande aktieägare, som därtill av

stämman utses.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 241.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv

eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den som av Kungl.

Maj:t därtill förordnas.

Till och med år 1937 medföra preferensaktier endast en röst för tio aktier.

Från och med år 1938 åtnjutes för varje aktie en röst, dock att vid beslut

rörande användningen av 1937 års vinstmedel rösträtten för preferensaktier

är begränsad på sätt i näst föregående punkt är sagt.

§ 18.

Omröstningen vid bolagsstämma sker öppet, dock att val verkställas med

slutna sedlar, därest någon aktieägare sådant yrkar. Om vid uppkommande

meningsskiljaktighet de avgivna rösterna utfalla med lika antal mot

varandra, skilje lotten dem emellan.

§ 19.

Vill aktieägare framställa förslag till behandling vid ordinarie bolagsstämma,

skall förslaget, för att kunna å stämman förekomma, skriftligen

avfattat, till styrelsen avlämnas minst tio dagar före stämman.

Över sådant förslag skall styrelsen till bolagsstämman avgiva skriftligt

yttrande.

§ 20.

Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:

l:o) val av ordförande vid stämman;

2:o) de i styrelsens och revisorernas berättelse förekommande frågor;

3:o) bestämmande av vinstutdelning;

4:o) val av styrelseledamöter och revisorer;

5:o) val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer;

6:o) övriga av bolagsstämmans prövning beroende ärenden;

7:o) fråga, som blivit av aktieägare väckt i den ordning, som i § 19 sägs,

eller som av styrelsen kan varda framställd.

Under en vecka närmast före stämman skall å bolagets kontor i Stockholm

tillhandahållas aktieägarna uppgift å de ärenden, vilka skola å stämman

förekomma.

§ 21.

I händelse av vägrad ansvarsfrihet för styrelsen, skall bolagsstämma besluta,

huru bolagets talan mot styrelsen skall föras. Har talan mot styrelsen

ej blivit anställd inom natt och år, från det ordinarie stämman hölls,

skall så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad.

§ 22.

Beslut om ändring av bolagsordning, om utsläppande av aktier utöver

minimikapitalet, om försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller

gruva eller del därav, om bolagets upplösning eller om nedläggande av

gruvdriften vare ej giltigt, med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t

godkänt.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 207 höft. (Nr 271.)

11

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kung!. Maj:ts proposition Nr 241.

§23.

Då upplösning av bolaget sker och sedan räkenskaperna för sista tiden

blivit avslutade, skall årsstämning å bolagets okända borgenärer sökas.

I övrigt skall, efter det styrelsen därom gjort förslag, sättet för uppgörandet

av bolagets angelägenheter bestämmas genom beslut å bolagsstämma,

dock med iakttagande att all bolagets gäld varder betald, innan utdelning

till delägare sker.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Gr s. 1 i texten
  2. SU 1927:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxel s. 1 i texten