Sök i Ratio Lex

Angående beredande av emeritilöner för biskopar

16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:25, Angående beredande av emeritilöner för biskopar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående beredande av emeritilöner

för biskopar; given Stockholms slott den 4

januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av dels bilagda utdrag av statsrådsprotokollen

över ecklesiastikärenden för den 23 september 1926 och den

4 januari 1927, dels ock kyrkomötets bilagda skrivelse den 28 oktober

1926, nr 17, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till

riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

september 1926.

K ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

IPamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför:

Frågan om beredande av emeritilön eller pension åt biskopar har åtskilliga

gånger varit föremål för såväl riksdagens som kyrkomötets omprövning,

och då jag nu går att ånyo upptaga denna fråga, har jag ansett mig först

böra lämna en redogörelse för dess tidigare behandling.

Efter det att framställningar i ämnet avlåtits från 1868, 1878, 1883, 1888

och 1893 års kyrkomöten, vilka framställningar dock icke föranledde någon

Kungl. Maj:ts åtgärd, upptogs frågan ånyo vid 1898 års kyrkomöte, som

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 22 häft. (Nr 25—26.) 1

Beredande av

emeritilön

eller pension

åt biskopar.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

beslöt att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag om beredande

av pensioner eller emeritilöner åt biskoparna (skrivelse nr 12).

Över denna kyrkomötets framställning hördes kammarkollegiet och statskontoret,

vilka i utlåtande den 28 september 1900 föreslogo, att från biskopslöneregleringsfonden

måtte få utgå två emeritilöner, vardera till årligt belopp

av 6,000 kronor, att i mån av tillgång tilldelas biskop vid uppnådda 70

levnadsår. Till detta förslag fogade ämbetsverken ett så lydande tillägg;

»lärande Kungl. Maj:t förklara Sig vilja i händelse av riksdagens och kyrkomötets

bifall härtill utfärda nådig föreskrift därom, att vid sedermera skeende

utnämning till ärkebiskops- eller biskopsämbete skall fästas det förbehåll,

att den utnämnde skall vara skyldig att, därest emeritilön finnes att

tillgå samt Kungl. Maj:t ej på grund av särskilda omständigheter skulle

pröva det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han tills vidare i ämbetet

kvarstår, från ämbetet avgå vid fyllda sjuttio levnadsår, med rätt att för

sin återstående livstid uppbära emeritilön till belopp av 6,000 kronor om

året, räknat från och med ecklesiastikåret näst efter det, varunder han från

ämbetet avgått samt att i övrigt vara underkastad de bestämmelser i avseende

å biskopspensionering, vilka framdeles må varda i behörig ordning

fastställda». I sitt berörda utlåtande anförde ämbetsverken vidare a,tt, om

emeritilönerna begränsades till två och någon ovillkorlig rätt att vid viss

levnadsålder komma i åtnjutande av dylik förmån således varken torde

kunna eller böra medgivas, ansåge ämbetsverken det icke skäligen kunna

ifrågasättas, att biskoparna skulle åläggas avgift för pensionering i donna

form, vilket under andra förhållanden synts ämbetsverken vara rättvist.

De beräkningar av biskopslöneregleringsfondens ställning, som lågo till grund

för detta kammarkollegii och statskontorets utlåtande, voro uppgjorda under

förutsättning av vederbörandes bifall till Kungl. Maj:ts till riksdagen avlåtna

proposition om Härnösands stifts delning; och förrän detta ärende

vunnit sin slutliga lösning, ansågs det icke lämpligt att upptaga frågan om

biskopspensioneringen.

Vid 1903 års kyrkomöte väcktes frågan ånyo och föranledde en framställning

från kyrkomötet (skrivelse nr 29) om vidtagande av åtgärder för

beredande ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån dess tillgångar det

medgåve, av pensioner till biskoparna till det belopp och under de villkor,

som av kammarkollegiet och statskontoret föreslagits i ovannämnda utlåtande

den 28 september 1900.

Med anledning av kyrkomötets framställning avlät Kungl. Maj:t till 1904

års riksdag en proposition (nr 28), däri Kungl. Maj:t föreslog riksdagen medgiva,

att ur biskopslöneregleringsfonden finge, efter Kungl. Maj:ts beprövande,

utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor årligen, under

villkor att pensionen icke finge tilldelas annan än den, som uppnått 70 års

ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som därefter utnämndes, vore skyldig

att vid fyllda 70 års ålder avgå från ämbetet, så snart pension åt honom

bereddes och Kungl. Maj:t ej på grund av särskilda omständigheter funne

det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han tills vidare kvarstode i ämbetet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts proposition Nr 25.

Vid denna propositions behandling i statsrådet den 13 november 1903 yttrade

föredragande departementschefen, bland annat, följande: Sedan frågan

om Härnösands stifts delning blivit slutligen löst, hade han ansett tiden vara

inne att för riksdagen framlägga det av kyrkomötet upprepade gånger framställda

önskemålet om beredande av möjlighet till pensionering åt ålderstigna

biskopar. Såsom av kyrkomötet med rätta framhållits, avsåge detta förslag

huvudsakligen att tillgodose församlingarnas berättigade krav att till stiftschefer

hava endast fullt arbetsföra personer. Departementschefen delade

kammarkollegiets och statskontorets mening, att dylika pensioner icke borde

för någon ifrågakomma, förrän han uppnått 70 års ålder, och i likhet med

dessa ämbetsverk ansåge departementschefen, att medlen för pensioneringen

borde hämtas ur biskopslöneregleringsfonden. Efter redogörelse för denna

fonds uppkomst samt hänvisning till en tablå, utvisande fondens inkomster

och utgifter åren 1893—1902, gjorde departementschefen en beräkning av

blivande utgifter från fonden. På grund av det resultat, som denna beräkning

givit, ansåg departementschefen försiktigheten bjuda att för det dåvarande

begränsa förslaget om fondens anlitande för biskopspensionering till

beviljande av endast en pension om 6,000 kronor.

Statsutskottet vid 1904 års riksdag fann sig böra förorda Kungl. Maj:ts

förslag, men sex ledamöter reserverade sig mot beslutet. Utskottets hemställan

bifölls utan votering av första kammaren. Andra kammaren däremot

avslog efter votering Kungl. Maj:ts framställning, mot vilken bland

annat framhölls, att, om propositionen bifölles, biskopslöneregleringsfondens

medel icke skulle kunna förslå för indragning av biskoparnas prebenden.

Härefter upptogs frågan ånyo vid 1908 års kyrkomöte, som i skrivelse den

15 oktober 1908 (nr 14) hemställde, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för beredande ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån dess tillgångar det

medgåve, av pensioner åt biskoparna till det belopp och under de villkor,

som av kammarkollegiet och statskontoret föreslagits i deras ovanberörda

utlåtande den 28 september 1900.

I proposition till 1909 års riksdag, nr 123, angående indragning av de

biskoparna anslagna prebendepastoraten m. m., föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, bland annat, att ur biskopslöneregleringsfonden finge, efter

Kungl. Maj ris beprövande, utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å

6,000 kronor årligen under villkor att pension icke finge tilldelas annan än

den, som uppnått <0 års ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som därefter

utnämndes, skulle vara skyldig att vid fyllda 70 års ålder avgå från

ämbetet, så framt pension åt honom bereddes och Kungl. Majri ej på grund

av särskilda omständigheter funne det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att

han tills vidare kvarstode i ämbetet.

Vid ärendets anmälan för Kungl. Majri anförde föredragande departementschefen

beträffande här förevarande fråga bland annat:

Frågan hade år 1904 av Kungl. Majri förelagts riksdagen, men fallit

genom andra kammarens avslagsbeslut.

De huvudsakliga skälen för andra kammarens ståndpunkt syntes hava

varit, att man ansett, dels att biskoparna borde kunna med besparingar å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 25.

sina lönemedel själva trygga sin ålderdom och således kunna avgå utan

pension då de icke längre förmådde att på ett tillfredsställande sätt uppehålla

ämbetet, dels ock att biskopslöneregleringsfondens medel framför allt

borde användas till indragning av de sista biskopsprebendena, varom man

förmenade att rikets ständer redan fattat beslut.

Vad beträffade den senare av dessa invändningar hade departementschefen

i det föregående visat, att riksdagen och kyrkomötet i själva verket ännu

icke fattat definitivt beslut om de återstående biskopsprebendenas indragning

och biskopslöneregleringsfondens användning för detta ändamål. \ ad åter

an "inge den förra invändningen, torde visserligen några av biskoparna i

följd av ökade inkomster av prebende åtnjuta större löneförmåner än (len

minimilön, som av rikets ständer bestämdes för snart 50 år sedan, då levnadsomkostnaderna

väl vore avsevärt lägre än för det dåvarande. För flera

biskopar torde emellertid löneförmånerna icke i någon väsentlig^ man överskrida

detta minimum och för någon till och med icke fullt uppnå detsamma

på grund därav, att den till visst belopp beräknade, i lönen ingående kronotiondespannmålen

sedan löneregleringen sjunkit i värde. Dessa förhållanden

syntes departementschefen icke giva fog för uppfattningen, att biskoparna

liorde vid högre ålder avgå från ämbetet utan pension. Sådan fordran hade

heller icke uppställts för beklädande av annan statens eller kyrkans tjänst.

Då å ena sidan det vore av vikt, att stiften bleve tillförsäkrade en kraftigare

ledning än den, som ålderdomssvaga stiftschefer kunde lämna, men å

andra sidan sådana stiftschefer icke gärna kunde skyldigkännas att avgå

från ämbetet utan viss pension, syntes det departementschefen nödvändigt

att åtminstone något pensionsrum bleve biskoparna berett. Därför talade

även den omständighet att principen om pensionering av församlingspräster

då, enligt vad framginge av förhandlingarna vid 1908 års riksdag, blivit

av riksdagen godtagen. , ... ,

Av samma orsaker, som åberopades då frågan förra gången foievar, och

jämväl med hänsyn till fondens anlitande för prebendeindragningen ansage

departementschefen att fondens användning för biskopspensionermg tills

vidare horde begränsas till beviljande av endast en pension å 6,000 kronor

och ville därför förorda, att hos riksdagen gjordes framställning i ämnet av

samma innehåll som den till 1904 års riksdag avlåtna. ^

Ehuruväl 1904 års proposition i ämnet icke föranledde någon riksdagens

åtgärd hade Kungl. Maj:t i de från och med år 1904 utfärdade fullmakterna

för biskopar infört det villkor, att vederbörande biskop skulle vara

underkastad de bestämmelser, som kunde varda meddelade i avseende å

pensionering av biskop.

Utan tvivel torde fonden, även om den mest angelägna indragningen av

biskopsprebenden utan dröjsmål vidtoges, med tiden vinna den tillväxt att

den utan kapitalets förminskande förmådde bereda medel icke blott till indragning

av återstående biskopsprebenden utan även till ett sådant pensionsrum.

Ehuru pensioneringsfrågan beträffande de sedan år 1904 utnämnda

biskoparna med hänsyn till deras levnadsålder för det dåvarande saknade

aktuell betydelse, vore dock av vikt, att den nu löstes i sammanhang med

frågan om biskopsprebendenas indragning. Det vore nämligen att antaga,

att kyrkomötet, som upprepade gånger gjort framställning om beredande

av pension åt biskop, skulle beredvilligt lämna sitt medgivande till de återstående

biskopsprebendenas indragning i den ordning nu ifrågasatts, om

pensioneringsfrågan icke åter helt och hållet skötes åt sidan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

Hittills hade förhållandet varit att, när fråga förekommit om beredande

av biskopspension, man ansett, att biskopslöneregleringsfondens medel behövdes

bättre för indragning av biskopsprebendena, och, när åter fråga varit

om fondens användning för sådan indragning, man svarat, att det vore

angelägnare att först få pensionsfrågan löst.

Åven detta syntes departementschefen giva vid handen, att dessa frågor

borde lösas i ett sammanhang.

Propositionen, som tillstyrkts av statsutskottet, bifölls av första kammaren

men avslogs av den andra.

Frågan om beredande av emeritilöner åt biskopar upptogs härefter ånyo

först vid 1925 års kyrkomöte, där tre särskilda motioner väcktes i ämnet.

I skrivelse den 2 november 1925, nr 23, hemställde därefter kyrkomötet

om åtgärders vidtagande för beredande av minst två biskopspensioner, vardera

å 9,000 kronor årligen, att ur biskopslöneregleringsfonden efter Kungl.

Maj:ts beprövande utgå till biskop, som uppnått 75 års ålder, då han skulle

vara skyldig avgå från ämbetet, med rättighet dock för honom att avgå

vid fyllda 70 år eller, där han på grund av sjukdom blivit oförmögen att

förvalta sitt ämbete, vid fyllda 65 år, allt under förutsättning att pension

kunde beredas.

Till stöd härför anförde kyrkomötet huvudsakligen följande:

I motionen nr 13 har erinrats, att frågan om beredande av pension åt

biskopar tidigare behandlats av kyrkomötet ävensom av 1909 års riksdag i

anledning av en för riksdagen framlagd kungl. proposition, nr 123, vilken

proposition emellertid icke vann riksdagens bifall. I motionen har därefter

anförts, bland annat, följande: Då det är ett berättigat önskemål, att biskopar,

som uppnått den ålder, att de icke längre besitta nödig vitalitet för

att på ett tillfredsställande sätt vårda stiftsangelägenheterna, må beredas

tillfälle att avgå med pension, synes fullt fog förefinnas för att frågan ånyo

upptages och att förnyad framställning i ärendet göres hos Kungl. Maj:t.

Frågan har också på visst sätt kommit i ett annat läge, sedan kyrkomötet

gjorde sin senaste framställning och riksdagen fattade sitt förutnämnda beslut,

i det att möjlighet beretts prästerskapet att vid uppnådd viss ålder

avgå med åtnjutande av emeritilön. Samma skäl, som tala för att en åldrig

präst må äga möjlighet att lämna sin befattning och erhålla emeritilön, tala

också för att biskop, som icke längre är tjänstduglig, må kunna nedlägga

sitt ämbete och erhålla pension. De krav, som ställas på biskopsämbetets

innehavare i våra dagar, äro stora, och det bör anses självfallet, att en

biskop, som uppnått exempelvis 70 år, i regel icke längre äger den andliga

vitalitet och fysiska kraft, som äro av nöden för att på ett tillfredsställande

sätt tillgodose stiftets angelägenheter i skilda avseenden. Framför allt gäller

detta de större stiften och i all synnerhet de norrländska med deras stora

utsträckning. I fråga om medel för beredande av biskopspensioner torde

sådana åtminstone till ett begränsat belopp kunna beredas ur biskopslöneregleringsfonden.

För ett närmare bedömande härav bör först övervägas,

i vilken utsträckning den föreslagna pensioneringen må kunna tänkas lämpligen

böra genomföras och vilka utgifter den skulle kräva. För närvarande

torde icke finnas några utsikter att få pensioneringsfrågan för biskoparna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts proposition Nr 25.

så ordnad, att biskop, som uppnått viss ålder, skulle utan vidare vara berättigad

till pension. Däremot synas förutsättningar finnas för att i analogi

med emeritilönerna för prästerskapet bereda ett visst antal biskopspensioner.

Dessa torde med hänsyn till biskopsämbetenas ringa antal kunna begränsas

till två. Om också genom beredande av endast två pensioner biskopspensioneringsfrågan

icke kan anses på ett fullt tillfredsställande sätt löst, vore

dock därmed en avsevärd fördel vunnen, varigenom de nuvarande olägenheterna

skulle i väsentlig mån minskas. Utgår man ifrån att pension för

biskop bör, med hänsyn till att inga pensionsavgifter erläggas, sättas till

något lägre belopp än pension för landshövding, torde den lämpligen böra

bestämmas till 9,000 kronor för år. Den årliga utgiften för två biskopspensioner

från biskopslöneregleringsfonden skulle då belöpa sig till 18,000

kronor, förutom vad som ytterligare fordras för dyrtidstillägg.

Beträffande angelägenheten av att pensionsmöjlighet beredes biskopar

ansluter sig kyrkomötet helt och hållet till vad i motion nr 13 anförts.

I fråga om den ålder, då pensionsrätt bör inträda, anser kyrkomötet, att

biskop först vid 75 års ålder bör vara skyldig att avgå från ämbetet, så

framt pension åt honom beredes, men att biskop, som uppnått 70 års ålder,

bör hava rätt att avgå med pension. Samma förmån bör enligt kyrkomötets

mening tillgodokomma biskop, som fyllt 05 år och på grund av

sjukdom blivit oförmögen att förvalta sitt ämbete. Till jämförelse kan Minnas,

att i Danmark biskop måste avgå, när han fyller 70 år, och får då

pension som andra ämbetsmän samt att han kan avgå med pension vid 65

års ålder även utan sjukdomsanledning. I Norge skola biskoparna avgå

med pension vid 70 års ålder, men kyrkodepartementet kan uppfordra dem

att kvarstå ett år åt gången.

När Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag framlade förslag om beredande

av en biskopspension, avsågs, att denna skulle utgå ur biskopslöneregleringsfonden.

I enlighet härmed har även nu i motion nr 13 föreslagits,

att nämnda fond skulle anlitas för ändamålet.

Biskopslöneregleringsfonden bar under en lång följd av ar varit i stadig

tillväxt. Fondens kapital utgjorde

den 31 december 1894 .......................kronor 460,935: 07

» » » 1904 ....................... » 655,521: —

» * » 1914....................... » 941,072:08

» 30 juni 1925 ........................... » 1,388,828: 46

Fondens förmåga att bära en tillökning i de årliga utgifterna har numera

i hög grad vuxit. Under senast förflutna tidsperiod av 10 Va år (den 1

januari 1915—30 juni 1925) har fondens tillväxt varit i medeltal årligen

kronor 42,643: 46.

Under de senare åren hava beloppen av fondens såväl inkomster som utgifter

varit synnerligen växlande. Vad utgifterna beträffar torde detta

väsentligen bero därpå, att fondens särdeles goda ställning under de senare

åren medgivit, att den kunnat tagas i anspråk för vissa ej återkommande

engångsutgifter. Fondens förmåga att bära beviljade biskopspensioner torde

sålunda i själva verket vara större än nyssberörda medeltalssiffra för dess

årliga tillväxt angiver.

Förbises bör emellertid ej, att fondens ekonomi torde komma att påverkas

av en eventuell ny lönereglering för biskoparna. Likväl lärer det vara ovisst,

om ej de belopp, som vid en sådan lönereglering komma att tillföras fonden,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 25.

bli större äu de utgifter, vartill den kan giva anledning. Skulle vidare ett

nytt biskopsämbete inrättas, varom förslag väckts, torde detta komma att

föranleda utgifter från fonden för biskopslönen.

Om också möjlighet icke nu torde finnas att angiva, huru många biskopspensioner

skulle kunna utgå från ifrågavarande fond, har dock kyrkomötet

icke såsom en av motionärerna ansett dess framställning böra begränsas till

två pensioner utan funnit sig böra begära minst två pensioner.

Vad behovet av pensionsrum beträffar är att märka, att tre av rikets

biskopar komma att vid 1925 års utgång hava uppnått respektive 88, 80

och 76 års ålder. Av övriga komma de fem äldsta att vid detta års slut

hava fyllt respektive 65, 65, 63, 63 och 62 år.

Det framgår härav, att ett antal av tre biskopspensioner skulle — för så

vitt ej inträffande sjuklighet giver anledning till annat — vara tillräckliga

under de närmaste åren. Men någon verklig lösning på frågan vinnes ej

ens med tre pensioner. Nyssnämnda siffror peka ju därhän, att snart nog

flera pensionsrum komma att behövas.

På grund av remiss hava kammarkollegiet och statskontoret den 29 januari

1926 avgivit gemensamt utlåtande över kyrkomötets ifrågavarande

skrivelse och därvid — efter en redogörelse för frågans tidigare utveckling

— anfört huvudsakligen följande.

Beträffande angelägenheten av att pensionsmöjlighet bereddes biskopar

kunde ämbetsverken helt ansluta sig till de synpunkter, vilka i motionen

nr 13 framhållits, och som jämväl omfattats av kyrkomötet.

I sitt utlåtande den 28 september 1900 hade ämbetsverken föreslagit, att

tvenne emeritilöner, en var å 6,000 kronor, skulle anvisas till utgående ur

biskopslöneregleringsfonden. Kyrkomötet hemställde nu, att åtgärder måtte

vidtagas för beredande av minst två biskopspensioner och föresloge, att beloppet

av dylik pension måtte bestämmas till 9,000 kronor årligen. Mot

pensionsbeloppets storlek hade ämbetsverken icke någon erinran att framställa.

Däremot ansåge ämbetsverken, som vidhölle sin mening, att biskopslöneregleringsfonden

borde och kunde tagas i anspråk för ändamålet, det

vara tillrådligt att tillsvidare begränsa antalet pensioner till två.

I fråga om den ålder, då pensionsrätt borde inträda, hade kyrkomötet

hävdat den uppfattningen, att pension borde utgå till biskop, som uppnått

75 års ålder, då han skulle vara skyldig att avgå från ämbetet, med rättighet

dock för honom att avgå vid fyllda 70 år eller, där han på grund av

sjukdom blivit oförmögen att förvalta sitt ämbete, vid fyllda 65 år, allt under

förutsättning att pension kunde beredas.

Kammarkollegiet och statskontoret hade väl förut uttalat sig för en tidigare

avgångsålder. Med hänsyn till vad kyrkomötet nu anfört ansåge sig

ämbetsverken emellertid icke böra göra någon erinran mot de av kyrkomötet

föreslagna åldersgränserna, i synnerhet om antalet pensioner, såsom ämbetsverken

föreslagit, komme att begränsas till två.

Ämbetsverken sluta med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i framställning

till riksdagen äska samtycke därtill, att från biskopslöneregleringsfonden

finge utgå tvenne pensioner, vardera till årligt belopp av 9,000 kronor,

att efter Kungl. Maj:ts beprövande utgå till biskop, som uppnått 75

års ålder, då han skulle vara skyldig avgå från ämbetet, med rättighet dock

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

för honom att avgå vid fyllda 70 år eller, därest han på grund av sjukdom

vore oförmögen att förvalta sitt ämbete, vid fyllda 65 år, allt under förutsättning

att pension kunde beredas.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har frågan om biskoparnas

pensionering två gånger — åren 1904 och 1909 varit underställd

riksdagens prövning utan att någon lösning kunnat vinnas. Att jag nu

anser mig böra i anledning av kyrkomötets framställning upptaga ifrågavarande

spörsmål till förnyat övervägande beror på att frågan enligt min

mening under de gångna åren kommit i förändrat läge, ity att åtskilliga

av de under riksdagsförhandlingarna framförda invändningarna numera förlorat

sin bärande kraft.

Så har frågan om prästerskapets pensionering vunnit sin lösning — låt

vara i begränsad omfattning — och man har möjlighet att för biskoparnas

del anknyta till de principer, på vilka 1910 års lag om emeritilöner för

präster är uppbyggd. Vidare har indragningen av biskopsprebendena blivit

genomförd i den utsträckning, som ansetts lämplig. Endast ett dylikt prebende

— Visby — finnes kvar. Slutligen har biskopslöneregleringsfonden,

oaktat den ökning i utgifterna, som föranletts av prebendeindragningen,

successivt tillvuxit och numera vunnit sådan styrka, att den utan svårighet

lärer kunna bära kostnaden för ett par biskopspensioner. Uppgifter till

belysning av fondens utveckling under den gångna tiden och dess nuvarande

ställning finnas sammanförda i här efteråt intagna tabeller A och B.

Tabell A.

Behållning

Ökning resp.

Å r

vid budget-

Inkomster

Utgifter

minskning under

årets början

budgetåret

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1900.........

536,620

53,542

23,253

+

30,289

1905.........

655,521

57,344

37,580

+

19,764

1910.........

769,587

68,280

64,839

+

3,441

1915.........

941,072

96,265

42,662

+

53,603

1916.........

994,675

98,114

45,650

+

52,464

1917.........

1,047,139

132,266

95,321

+

36,945

1918.........

. 1,084,084

135,907

63,938

+

71,969

1919.........

. 1,156,053

146,199

228,238

—

82,039

1920.........

. 1,074,014

159,139

115,368

+

43,771

1921.........

1,117,785

158,841

97,032

+

61,809

1922.........

. 1,179,594

179,783

88,780

+

91,003

Vi—8% 1923 . .

. 1,270,597

79,651

84,743

—

5,092

1923—1924 . . . .

. 1,265,505

218,151

116.777

+

101,374

1924—1925. . . .

. 1,366,879

208,486

186,537

+

21,949

1925—1926. . . .

. 1,388,828

c:a 150,000'')

c:a 112,000'')

+ c:a 38,000

0 Enligt av statskontoret lämnad approximativ uppgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell B.

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923-

19241)

1924—

1925

Inkomster.

•) Siffrorna för tiden */*—*% 1928 ha ej

ansetts böra här upptagas, då de ej äro

Intressemedel och ka-

jämförbara med de övriga siffrorna.

pitalvinst.......

37,813

40,954

43,100

46,458

48,143

45,801

49,740

52,419

57,074

57,564

a) Ersättning för avkomst från prebende- pastorat ö,640 kronor; avkortningar 31,066

kronor.

Arrendemedel.....

21,925

29,598

31,056

31,055

33,367

38,393

41,629

45,663

46,711

47,364

*) För utförande av vissa ändringsarbe-

Indelningsersättning .

26,827

21,378

23,990

13,373

20,894

31,560

33,535

36,162

35,525

35,765

ten inom biskopshuset i Härnösand.

*) För restaurering av karaktärshuset

Skogsförsäljningsmedel

8,800

6,184

34,078

34,045

36,212

42,963

32,656

45,484

78,836

67,407

vid biskopsbostället Ostrabo m. m. 88,681

kronor; anslag för införande av elektrisk

belysning å biskopsbostället Brunsboda

Diverse .........

900

—

42

10,976

7,583

422

1,281

55

5

386

kungsgård 8,000 kronor; köpeskilling för

fastighet för beredande av expeditions-

Utgifter.

lokaler åt domkapitlet i Luleå m. m. 75,000

kronor.

‘) Reparations- och underhållskostnader

Lönefyllnad, dyrtidstill-

å biskopshuset i Luleå 4,770 kronor, kost- nader för utredning rörande nytt biskops-

lägg m. m. åt biskopar

Diverse större engångs-

41,120

38,867

43,454

46,303

48,727

65,538

63,816

62,071

58,212

62,169

och domkapitelshus i Luleå 1,758 kronor;

kostnader för vissa arbeten å biskops- huset i Göteborg 1.873 kronor.

utgifter........

36,6962)

2,9003)

166,681

8,3965)

10,127 6)

19,375’)

40,3948)

670

—

—

ning i biskopsbostaden i Visby 6,500 kro- nor; kostnader förvissa arbeten å biskops-

Skogsavverknings- och

huset i Göteborg 3,627 kronor.

skogsvårdskostnader

7) Reparationsarbeten å biskopshuset i

Härnösand 2,000 kronor; kostnader för

m. m..........

Boställshavarna till-

388

5,900

8,062

8,532

9,917

18,477

15,073

11,744

5,981

23,587

förslag till ändring av biskopshuset i

Luleå 1,604 kronor; för iståndsättande av

vissa byggnader å biskopsbostället Bruns-

boda kungsgård 10,000 kronor; kostnader

för lantmäteriförrättningar å vissa fonden

kommande andelar

anslagna hemman i Skara landsförsamling

(i skogsavkastningen)

—

—

6,550

5,163

—

29,555

5,579

—

23,141

49,395

*) Därav till ändring av biskopshuset i

Utskylder........

—

—

—

—

—

—

864

1,834

8,012

8,103

Luleå 22,000 kronor; till iståndsättande av

vissa byggnader å biskopsbostället Bruns-

Diverse .........

484

883

559

1,040

2,913 1

1,798

3,304

3,004

2,056

2,889

<X>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

Av tabellerna inhämtas, att fonden under de däri angivna åren endast

två gånger måst vidkännas större utgifter än som motsvaras av inkomsterna.

I det ena fallet, budgetperioden 1 januari—30 juni 1923, uppgår minskningen

till något över 5,000 kronor. I det andra fallet, år 1919, minskades

däremot fonden med över 82,000 kronor. Vid ett studium av tabell B finner man,

att under sistnämnda år ur fonden bestredos, jämte annat, större engångsutgifter

till ett sammanlagt belopp av över 166,000 kronor. De i tabell B

redovisade diverse större engångsutgifterna uppgå till sammanlagt ej mindre

än över 285,239 kronor, och i denna utsträckning torde engångsutgifter framdeles

knappast vara att befara. Med hänsyn tagen även till detta förhållande

synes man hava all anledning antaga, att fondens bärkraft skall visa sig

tillräcklig för att utan åsidosättande av dess övriga uppgifter bestrida kostnaderna

för de nu föreslagna biskopspensionerna.

Såsom ett skäl mot biskopspensioneringen har anförts, att biskoparna icke

såsom andra befattningshavare få vidkännas några pensionsavgifter. Häremot

kan erinras, att icke heller församlingsprästerna lämna några bidrag

till sin pensionering, ett förhållande, som ju sammanhänger med att prästerskapet

ej har någon ovillkorlig rätt till pension vid viss ålder. För biskoparnas

del torde pensioneringen böra anordnas på likartat sätt, d. v. s. göras

beroende av om medel finnas tillgängliga. En konsekvens av att inga pensionsavgifter

erlagts blir givetvis — såsom även föreslagits att pensionerna

sättas något lägre än för andra befattningshavare i jämförlig chefsställning.

I diskussionen om biskoparnas pensionering har ofta framhållits, att denna

fråga borde lösas först i samband med spörsmålet om en allmän omreglering

av biskoparnas löner. Denna invändning har givetvis ett visst berättigande,

men man får å andra sidan icke förbise, att pensionsfrågan kan

lösas oberoende av löneregleringsfrågan, och att starka skäl tala för en

sådan anordning. Löneregleringsf rågan synes nämligen vara av jämförelsevis

svårlöst beskaffenhet, och den i ämnet verkställda utredningen är numera

i vissa avseenden föråldrad. Fastän det är min avsikt att inom en nära

framtid upptaga denna fråga till behandling, torde det därför komma att

dröja åtskillig tid, innan framställning till riksdag och kyrkomöte kan göras

om ny definitiv lönereglering för biskoparna. Däremot synes möjligt att

redan nu vinna en åtminstone provisorisk lösning av pensionsfrågan. Någon

risk att man härigenom skulle i något avseende föregripa en kommande

lönereglering synes icke vara för handen.

Såsom framgår av vad jag här förut anfört, anser jag icke de skäl

som anförts för ett undanskjutande tills vidare av frågan om biskoparnas

pensionering vara av någon avgörande betydelse. Vid sådant förhållande

och då jag anser det vara av vikt, att möjlighet beredes till pensionering

av sådana biskopar, som på grund av hög ålder eller sjukdom icke äro

fullt tjänstdugliga, finner jag mig böra tillstyrka framläggande av förslag

till kyrkomötet i sådant syfte.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för den av mig föreslagna

anordningen av biskopspensioneringen.

Därvid vill jag till en början uppehålla mig vid benämningen av de nu

ifrågasatta pensionerna. Det har synts mig, som om starka skäl talade för

•hJ i likhet med vad som redan är fallet i fråga om församlingsprästerskapet

man här upptoge benämningen emeritilöner. Härigenom framliålles

skillnaden från egentliga pensioner, till vilken vederbörande är skyldig

att bidraga med föreskrivna pensionsavgifter men som han å andra sidan

är berättigad att erhålla.

I övrigt har jag ansett mig kunna ansluta mig till det av kammarkollegiet

och statskontoret i deras gemensamma utlåtande den 29 januari 1926

framlagda förslaget, såväl i fråga om emeritilönernas antal — två — som

i fråga om deras storlek 9,000 kronor. Jag har icke heller funnit något

att erinra i fråga om de av ämbetsverken föreslagna villkoren och förutsättningarna

för erhållande av emeritilön.

Stadgandet, att biskop vid fyllda 75 år skall vara skyldig att avgå med

emeritilön kan givetvis endast hava avseende på de redan utnämnda biskopar,

i fråga om vilka sådant förbehåll intagits i fullmakterna. Såsom redan

tidigare framhållits, har från och med år 1904 i biskopsfullmakterna inryckts

förbehåll för vederbörande att underkasta sig de föreskrifter rörande

pension, som kunna varda meddelade. Av de nuvarande biskoparna äro

endast två utnämnda före berörda tidpunkt.

Den för biskops frivilliga avgång från ämbetet föreslagna åldern, 70 år,

är visserligen lägre än den för närvarande jämlikt lagen om emeritilöner

för präster gällande, 75 år. Men dels är sedan flera år frågan om en sänkning

av nämnda ålder till 70 år aktuell och dels äro de krav, som måste

ställas på en stiftschef, vida högre än de, som i allmänhet kunna ställas

på det övriga prästerskapet. Av dessa orsaker har jag ansett mig kunna

även i detta hänseende ansluta mig till ämbetsverkens förslag.

Jag vill erinra därom, att Kungl. Maj:t redan förut denna dag beslutat

att till kyrkomötet avlåta skrivelse (nr 11) angående ändrade bestämmelser

i fråga om den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och

nådår. \ad däri föreslagits avser jämväl biskopliga emeriti och deras efterlevande.

A emeritilön, som tillkommer biskop eller, efter hans frånfälle, under tid,

som motsvarar tjänst- och nådår, hans därtill berättigade efterlevande, bör

uppenbarligen utgå dyrtidstillägg. Detta tillägg, som jämväl bör gäldas av

biskopslöneregleringsfonden, torde få utgå efter enahanda grunder, som gälla

för f. d. befattningshavare i statens tjänst med s. k. ny pension.

De ytterligare föreskrifter i ämnet, som kunna visa sig vara av behovet

påkallade, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda.

Här förevarande fråga är av den art, att för densammas lösning erfordras

bifall av såväl rikdag som kyrkomöte. Då ett snabbt ordnande av pensions
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

frågan synes vara av behovet påkallat, anser jag mig böra tillstyrka att

ärendet hänskjutes till det nu instundande kyrkomötet och hemställer därför,

att Eders Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

för sin del medgiver,

dels att från biskopslöneregleringsfonden må utgå två

emeritilöner till biskopar, vardera emeritilönen å 9,000

kronor, jämte dyrtidstillägg efter enahanda grunder, som

gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst med s. k.

ny pension,

dels ock att för åtnjutande av sådan emeritilön skola gälla

följande villkor och bestämmelser:

att biskop skall vara skyldig att mot åtnjutande av emeritilön

avgå från tjänsten, när han fyllt 75 år;

att biskop, som fyllt 70 år eller som fyllt 65 år och tillika

på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att förvalta

sitt ämbete, må kunna på därom gjord ansökan erhålla

emeritilön;

att Konungen utser innehavare av emeritilön;

att, innan emeritilön efter innehavares frånfälle ånyo utdelas,

undersökning skall verkställas, huruvida biskopslöneregleringsfondens

ställning medgiver, att ifrågavarande emeritilön

fortfarande utgår från fonden;

att emeritilön skall utgå intill slutet av den månad, varunder

innehavaren avlidit ävensom att, därest han efterlämnar

änka eller barn, som, därest emeritilön icke tilldelats

honom, varit berättigade till tjänst- eller nådår, änkan eller barnen

skola äga uppbära emeritilönen intill utgången av den tid,

under vilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas;

att de ytterligare föreskrifter i frågan, som kunna befinnas

erforderliga, skola meddelas av Konungen;

samt att dessa bestämmelser skola träda i kraft den 1 maj

1927, dock att biskop, som vid berörda tidpunkt redan är

utnämnd, icke skall vara skyldig att, då han fyllt 75 år,

med åtnjutande av emeritilön avgå från sin tjänst med

mindre särskilt förbehåll intagits i hans fullmakt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att skrivelse i ämnet av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till kyrkomötet.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

13

Bilaga.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angående beredande av emeritilöner

för bisJcopar; given Stockholms slott den 23 september

1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del lämnar det medgivande, som omförmäles

i föredragande departementschefens hemställan.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas kyrkomötet.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 17, angående beredande av

emeritilöner för biskopar.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 15.)

TILL KONUNGEN.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23

september 1926 hemställde föredragande departementschefen, att Eders Kungl.

Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin

del medgåve,

dels att från biskopslöneregleringsfonden må utgå två emeritilöner till

biskopar, vardera emeritilönen å 9,000 kronor, jämte dyrtidstillägg efter

enahanda grunder, som gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst

med s. k. ny pension,

dels ock att för åtnjutande av sådan emeritilön skola gälla följande villkor

och bestämmelser:

att biskop skall vara skyldig att mot åtnjutande av emeritilön avgå från

tjänsten, när han fyllt 75 år;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition Nr 25.

att biskop, som fyllt 70 år eller som fyllt 65 år och tillika på grund av

sjukdom är för framtiden oförmögen att förvalta sitt ämbete, må kunna på

därom gjord ansökan erhålla emeritilön;

att Konungen utser innehavare av emeritilön;

att, innan emeritilön efter innehavares frånfälle ånyo utdelas, undersökning

skall verkställas, huruvida biskopslöneregleringsfondens ställning medgiver,

att ifrågavarande emeritilön fortfarande utgår från fonden;

att emeritilön skall utgå intill slutet av den månad, varunder innehavaren

avlidit, ävensom att, därest han efterlämnar änka eller barn, som, därest

emeritilön icke tilldelats honom, varit berättigad till tjänst- eller nådår,

änkan eller barnen skola äga uppbära emeritilönen intill utgången av den

tid, under vilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas;

att de ytterligare föreskrifter i frågan, som kunna befinnas erforderliga,

skola meddelas av Konungen;

samt att dessa bestämmelser skola träda i kraft den 1 maj 1927, dock

att biskop, som vid berörda tidpunkt redan är utnämnd, icke skall vara

skyldig att, då han fyllt 75 år, med åtnjutande av emeritilön avgå från sin

tjänst med mindre särskilt förbehåll intagits i hans fullmakt.

I skrivelse till kyrkomötet den 23 september 1926, nr 13, har Eders

Kungl. Maj:t förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet för sin del lämnade omförmälda medgivande.

Kyrkomötet har granskat ifrågavarande framställning och icke funnit

något att emot densamma erinra.

Kyrkomötet får därför anmäla, att kyrkomötet för sin del medgivit, dels

att från biskopslöneregleringsfonden må utgå två emeritilöner till biskopar,

vardera emeritilönen å 9,000 kronor, jämte dyrtidstillägg efter enahanda

grunder, som gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst med s. k. ny

pension, dels och att för åtnjutande av sådan emeritilön skola gälla följande

villkor och bestämmelser:

att biskop skall vara skyldig att mot åtnjutande av emeritilön avgå från

tjänsten, när han fyllt 75 år; att biskop, som fyllt 70 år eller som fyllt 65

år och tillika på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att förvalta

sitt ämbete, må kunna på därom gjord ansökan erhålla emeritilön; att

Konungen utser innehavare av emeritilön; att, innan emeritilön efter innehavares

frånfälle ånyo utdelas, undersökning skall verkställas, huruvida

biskopslöneregleringsfondens ställning medgiver, att ifrågavarande emeritilön

fortfarande utgår från fonden; att emeritilön skall utgå intill slutet av den

månad, varunder innehavaren avlidit, ävensom att, därest han efterlämnar

änka eller barn, som, därest emeritilön icke tilldelats honom, varit berättigade

till tjänst- eller nådår, änkan eller barnen skola äga uppbära emeritilönen

intill utgången av den tid, under vilken tjänst- och nådårsförmån eljest

skolat åtnjutas; att de ytterligare föreskrifter i frågan, som kunna befinnas

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

erforderliga, skola meddelas av Konungen; samt att dessa bestämmelser

skola träda i kraft den 1 maj 1927, dock att biskop, som vid berörda tidpunkt

redan är utnämnd, icke skall vara skyldig att, då han fyllt 75 år,

med åtnjutande av emeritilön avgå från sin tjänst med mindre särskilt förbehåll

intagits i hans fullmakt.

Stockholm den 28 oktober 1926.

Underdånigst.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Almkvist anmäler härefter

kyrkomötets skrivelse den 28 oktober 1926, nr 17, angående beredande av

emeritilöner för biskopar, samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen besluta,

dels att från biskopslöneregleringsfonden må utgå två

emeritilöner till biskopar, vardera emeritilönen å 9,000

kronor, jämte dyrtid stillägg efter enahanda grunder, som

gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst med s. k.

ny pension,

dels ock att för åtnjutande av sådan emeritilön skola gälla

följande villkor och bestämmelser:

att biskop skall vara skyldig att mot åtnjutande av emeritilön

avgå från tjänsten, när han fyllt 75 år;

att biskop, som fyllt 70 år eller som fyllt 65 år och tillika

på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att förvalta

sitt ämbete, må kunna på därom gjord ansökan erhålla

emeritilön;

att Konungen utser innehavare av emeritilön;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.

att, innan emeritilön efter innehavares frånfälle ånyo utdelas,

undersökning skall verkställas, huruvida biskopslöneregleringsfondens

ställning medgiver, att ifrågavarande emeritilön

fortfarande utgår från fonden;

att emeritilön skall utgå intill slutet av den månad, varunder

innehavaren avlidit, ävensom att, därest han efterlämnar

änka eller barn, som, därest emeritilön icke tilldelats

honom, varit berättigade till tjänst- eller nådår, änkan eller

barnen skola äga uppbära emeritilönen intill utgången av

den tid, under vilken tjänst- och nådårsförmån eljest skolat

åtnjutas;

att de ytterligare föreskrifter i frågan, som kunna befinnas

erforderliga, skola meddelas av Konungen;

samt att dessa bestämmelser skola träda i kraft den 1 maj

1927, dock att biskop, som vid berörda tidpunkt redan är

utnämnd, icke skall vara skyldig att, då han fyllt 75 år,

med åtnjutande av emeritilön avgå från sin tjänst med

mindre särskilt förbehåll intagits i hans fullmakt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:48 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av emeritilöner för biskopar. s. 2 i texten
  2. BU 1927:16 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av emeritilöner för biskopar. s. 1 i texten