Sök i Ratio Lex

Med förslag till avlöning sreglemente för officerare och underofficei''are samt civilmilitära beställning shav are på aktiv stat m. fl. vid försvar sväsendet

71 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:7, Med förslag till avlöning sreglemente för officerare och underofficei''are samt civilmilitära beställning shav are på aktiv stat m. fl. vid försvar sväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

avlöning sreglemente för officerare och underofficei''are

samt civilmilitära beställning shav are på aktiv stat

m. fl. vid försvar sväsendet; given Stockholms slott

den 4 januari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav JRosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Kibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén, anför härefter:

Den 8 april 1921 underställde dåvarande chefen för försvarsdepartementet

Kungl. Maj:ts prövning frågan om lönereglering — förutom för annan

arméns och marinens personal — jämväl för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen.

Departementschefen anförde därvid till statsrådsprotokollet, att löneregleringen

för ifrågavarande personalgrupper med hänsyn till den pågående

utredningen rörande omorganisation av rikets försvarsväsende borde givas

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 7 haft. (Nr 7.) 2352 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

en provisorisk natur och antagas för ett år i sänder, men att det a\ närmare

angivna skäl vore synnerligen angeläget, att en definitiv lönereglering

komme till stånd i omedelbart samband med den omändring av försvarsorganisationen,

som kunde bliva resultatet av nämnda utledning.

I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t i proposition nämnda dag, ni

350, riksdagen att provisoriskt för år 1922 godkänna ett vid statsrådsprotokollet

fogat förslag till avlöningsreglemente för omförmälda personal.

Uti skrivelse den 16 juni 1921, nr 351, anmälde riksdagen, att riksdagen

provisoriskt för år 1922 godkänt ett vid skrivelsen fogat avlöningsreglemente

för ifrågavarande personal, att träda i tillämpning från och med den 1 januari

1922.

Kungl. Maj:t utfärdade därpå den 29 juni 1921 avlöningsreglemente tor

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv

stat m. fl. vid armén och marinen, att provisoriskt lända till efterrättelse

under år 1922 från och med den 1 januari samma år (Svensk förf.-saml.

1921 nr 388).

I överensstämmelse med särskilda av riksdagen meddelade beslut har

detta avlöningsreglemente med vissa däri år 1922 vidtagna ändringar (Svensk

förf.-saml. 1922 nr 161, 330 och 332) sedermera erhållit förlängd giltighet,

senast för tiden den 1 juli 1926—den 30 juni 1927.

Sedan beslut år 1925 fattats om försvarsväsendets omorganisation, uppdrog

Kungl. Maj:t den 4 september samma år åt försvarsväsendets lönenämnd att

avgiva förslag till de ändringar i berörda avlöningsreglemente, som föranleddes

av nämnda omorganisation eller i övrigt kunde befinnas lampliga att

vidtaga i samband med ett definitivt antagande av reglementet.

Lönenämnden, som i anledning av berörda uppdrag, hos armé- och marinförvaltningarna

anhöll, att dessa ville, efter vederbörande underordnade myndigheters

hörande, till nämnden inkomma med yttrande i ärendet, framlade

på grundval av den sålunda förebragta utredningen den 8 december 1925

förslag till vissa av den nya försvarsorganisationen föranledda andringar i avlöningsreglementet

samt anförde vidare, att nämnden hyste den uppfattningen,

att, även om det ur befattningshavarnas synpunkt och jämväl av andra skal

kunde anses önskligt, att ett definitivt fastställande av avlöningsbestämmelserna

ägde rum, tidpunkten ännu icke kunde anses vara inne att gi\a

bestämmelserna i fråga definitiv karaktär. Enligt nämndens mening borde

nämligen definitiva avlöningsbestämmelser icke komma till tillämpning å

annan personal än den, som efter den nya försvarsorganisationens genomförande

komme att vara uppförd å aktiv stat. I sadant hänseende vore att

beakta, att den nya organisationen i huvudsakliga delar syntes bliva genomförd

först under hösten 1927. I vissa avseenden mötte för övrigt hinder

att för det dåvarande definitivt utforma avlöningsbestämmelsema. Den nya

organisationen kunde nämligen icke ännu anses vara så i detalj fastställd,

att det exempelvis vore möjligt att taga slutgiltig ståndpunkt till

vissa beställningshavares placering i lönegrad, rätt till uppflyttning i lone
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts proposition nr 7.

klass o. s. v. Även i fråga om vissa beställningars benämning förelåge ännu

ovisshet.

Yicl anmälan av ärendet inför Kungl. Maj:t den 5 februari 1926 anförde

dåvarande departementschefen, att, ehuru det givetvis från vissa synpunkter

vore önskvärt, att definitivt avlöningsreglemente kunde föreläggas 1926 års

riksdag, syntes dock, på sätt lönenämnden närmare framhållit, åtskilliga skäl

tala däremot. Särskilt borde beaktas den omständigheten, att de sista överföringarna

till övergångsstat icke komme att äga rum förrän under budget:\re*

1927 1928. Då den definitiva löneregleringen vore avsedd att träda i

tillämpning endast beträffande den personal, som efter övergången till den

nya organisationen komme att kvarstå å aktiv stat, borde ikraftträdandet av

ett definitivt avlöningsreglemente redan av denna anledning äga rum först

sedan överföringen av personal till övergångsstat helt verkställts.

I överensstämmelse härmed avlät Kungl. Maj:t proposition, nr 70, till

1926 års riksdag med förslag till förlängning av giltighetstiden för det provisoriska

avlöningsreglementet för tiden den 1 juli 1926—den 30 juni 1927,

varvid även hemställdes om riksdagens godkännande av vissa av lönenämnden

föreslagna, av den nya försvarsorganisationen föranledda ändringar i

avlöningsreglementet.

Sedan riksdagen därefter i skrivelse den 10 mars 1926, nr 85, anmält, att

riksdagen bifallit nämnda proposition, utfärdade Kungl. Maj:t den 18 därpåföljande

juni kungörelse (nr 251) angående förlängd giltighetstid och utsträckt

tillämpning av avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid

armén och marinen m. m.

Till fullgörande av förberörda, den 4 september 1925 åt lönenämnden

lamnade uppdrag har nämnden nu den 20 sistlidne oktober avgivit utlåtande

angående de ändringar i förevarande avlöningsreglemente, som ytterligare

erfordras i anledning av den nya försvarsorganisationens genomförande eller

som eljest ansetts lampliga att vidtaga i samband med ett definitivt antagande,

av reglementet. Som dylika ändringar synts lönenämnden böra vidtagas

i ett flertal av reglementets paragrafer, har nämnden sammanfattat desamma

i ett förslag till nytt avlöningsreglemente. Härvid har lönenämnden

— under erinran om sitt i ovanberörda utlåtande den 8 december 1925

gjorda uttalande angående tiden för ikraftträdandet av ett definitivt avlöningsreglemente

och under antagande att övergången till den nya försvarsorganisationen

slutförts från och med den 1 januari 1928 — föreslagit, att

det nya avlöningsreglementet måtte vinna tillämpning från och med sistnämnda

dag.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för lönenämndens förslag

anser jag mig böra framhålla, att jag — i likhet med dem av mina företrädare

i ämbetet, vilka haft anledning yttra sig i denna fråga — är av den

uppfattningen, att det ur olika synpunkter är önskvärt, att avlöningsbestämmelserna

för ifrågavarande personal snarast möjligt erhålla definitiv karak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

tär. Att så sker är av betydelse icke blott för rekryteringens främjande

utan även och icke minst med hänsyn till tjänstens krav. Härtillkommer, att

ett slutgiltigt ordnande av nämnda personals pensionsförhållanden icke kan

äga rum, förrän en definitiv lönereglering blivit genomförd. Jag delar emellertid

också lönenämndens nu och tidigare uttalade, av min närmaste företrä

dåre i ämbetet jämväl omfattade åsikt, att ett blivande definitivt avlöningsreglemente

bör vinna tillämpning endast på den personal, som efter övergången

till den nya försvarsorganisationen kvarstår på aktiv stat. Ett dylikt avlöningsreglemente

bör således icke träda i kraft, förrän nämnda övergång slutförts.

Såsom jag senare i dag vid anmälan av frågan om reglering av utgifterna

under riksstatens fjärde huvudtitel kommer att närmare utveckla, anser jag,

att de av övergången till den nya organisationen föranledda överföringarna

av personal å övergångsstat böra slutföras å sådan tid, att den aktiva staten

från och med den 1 januari 1928 ansluter sig till nämnda organisation. Därmed

skulle alltså det hinder för genomförandet av definitiva avlöningsbestämmelser

beträffande nu ifrågavarande personal, som jag i det föregående

berört, vara undanröjt. På grund härav och då ej heller eljest hinder torde

föreligga därför, synas mig dylika bestämmelser böra träda i kraft redan

under budgetåret 1927-1928. Frågan därom torde följaktligen böra underställas

näst sammanträdande riksdag.

Jag övergår härefter till frågan om innehållet av omförmälda bestämmelser.

Härvid torde jag, som funnit mig i huvudsak kunna biträda lönenämndens

i ärendet avgivna förslag, i allmänhet kunna inskränka mig till att

hänvisa till lönenämndens utlåtande, vilket jämte därtill hörande särskilda

yttranden torde få såsom bilaga (Bil. B) fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende.

Inledningsvis har lönenämnden anfört, att nämnden, med hänsyn till den

ännu vilande frågan om revision av övriga avlöningsreglementen, som grunda

sig på det år 1919 för kommunikationsverken införda lönesystemet, funnit

sig i allmänhet icke nu kunna föreslå sådana ändringar i det provisoriskt

gällande avlöningsreglementet, som kunde anses föregripa eller påverka berörda

revision.

Det synes mig riktigt att vid den översyn av bestämmelserna i nu gällande

reglemente, som i förevarande sammanhang är nödvändig, iakttaga

den begränsning, som lönenämnden sålunda förordat. Av det följande torde

också komma att framgå, att jag endast i ett par hänseenden funnit mig

böra förorda sådana ändringar i nu gällande bestämmelser, som innebära

någon avvikelse från motsvarande föreskrifter i övriga på omförmälda lönesystem

vilande avlöningsreglementen.

Med avseende å avlöningsreglementets benämning ansluter jag mig till

lönenämndens förslag.

1—3 §§ hava av lönenämnden upptagits med oförändrad lydelse. Icke

heller jag finner skäl till någon saklig ändring i dessa paragrafer. I formellt

hänseende åter synes sådan jämkning böra vidtagas i 3 §, att därav med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 5

full tydlighet framgår, att förenande av gymnastiklärartjänst å rikets stat med

ordinarie beställning vid försvarsväsendet förutsätter särskilt tillstånd.

I anledning av vad lönenämnden under 3 § anfört, vill jag erinra om,

att Kungl. Maj:t den 3 december 1926 på föredragning av chefen för finansdepartementet

beslutat anbefalla allmänna civilförvaltningens lönenämnd att

i samråd med försvarsväsendets och kommunikationsverkens lönenämnder

verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om möjliggörande för beställningshavare

å arméns och marinens övergångsstater att erhålla annan anställning

i statstjänst. Sedan dylikt förslag inkommit, torde jag få anledning

återkomma till denna fråga.

Beträffande 4 § har lönenämnden föreslagit vissa ändringar i nu gällande

bestämmelser angående löneförmånerna för elever vid de militära högskolorna

samt for intendents- och förvaltaraspiranter. Jag ansluter mig till ändringsförslaget

och anser mig endast böra framhålla, att den föreslagna utvidgningen

av hogskoleelevernas förmåner, innebärande rätt för dem att jämväl under

stadgat uppehåll i utbildningen åtnjuta lön enligt den ortsgrupp, vartill

Stockholm räknas, icke lärer kunna medföra några som helst konsekvenser

inom andra förvaltningsområden.

5 § innehåller löneplaner för officerare, underofficerare och civilmilitär

personal m. fl.

Såsom av lönenamndens utlåtande framgår, hava åtskilliga av de i ärendet

horda myndigheterna föreslagit mer eller mindre genomgripande förändringar

1 nu provisoriskt gällande löneplaner.

Lönenämnden har för sin del, med hänsyn till att dessa löneplaner fastställts

så sent som vid 1921 års riksdag, ansett en genomgående revision av

desamma näppeligen nu kunna ifrågakomma. En dylik revision syntes

nämnden 1 allt fall icke böra företagas, förrän viss tids erfarenhet vunnits

1 fråga om de verkningar, den nya försvarsorganisationen kunde komma att

utova å de olika beställningshavarnas arbetsåligganden. Ett tillfälle att

överväga frågan syntes för övrigt komma att erbjuda sig i samband med

dyrtidstillaggens avskaffande och sammanslagning med de fasta lönerna. I

två särskilda i lönenamndens utlåtande närmare angivna hänseenden hade

nämnden haft under övervägande att föreslå jämkningar i löneplanen för

0 ficerare, men hade nämnden på anförda skäl, om ock med tvekan, avstått

därifrån.

Två av lönenamndens medlemmar hava dock ansett, att en allmän revision

av löneplanerna nu borde företagas.

För egen del har jag i fråga om löneplanerna funnit mig böra intaga

samma ståndpunkt som lönenamndens majoritet. Jag föreslår således, att

nu gällande löneplaner oförändrade upptagas i det nya avlöningsreglementet.

Med avseende å 6 § har lönenämnden endast föreslagit ett par smärre jämkningar

i de nuvarande bestämmelserna.

Arméförvaltningen har hemställt om förtydligande av det i 3 mom. förekommande

stadgandet i den riktning, att såsom tjänstetid för uppflyttning

1 loneklass icke skulle få beräknas den tid, personalen åtnjutit tjänstledighet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

med oavkortad lön, där sistnämnda förmån utgått på grund av särskilt medgivande

av Kungl. Maj-.t. . ...

Lönenämnden har uttalat en härifrån avvikande uppfattning under förmenande,

att i förevarande hänseende icke i något fall borde föras beställningsliavare

till last tid, varunder han åtnjutit tjänstledighet med oavkortad

lön.

Yad arméförvaltningen i berörda fråga anfört synes mig vara värt beaktande.

Då emellertid den av lönenämnden föreslagna avfattningen av ifrågavarande

föreskrift ansluter sig till formuleringen av motsvarande bestämmelse

i civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlöningsreglementen, saknar

jag anledning att nu föreslå någon ändring däri, utan torde frågan böra

upptagas till närmare övervägande i samband med en allmän revision av

avlöningsreglementena.

Icke heller i övriga delar av förevarande paragraf ifrågasätter jag någon

ändring i lönenämndens förslag.

Mot de av lönenämnden uti 7 § föreslagna ändringar har jag intet att

erinra. Härutöver förordar jag emellertid i likhet med arméförvaltningen

den jämkning i paragrafens bestämmelser, att, för vinnande av enhetlighet

i tillämpningen, frågan om beställningsliavares rätt att för placering i löneklass

tillgodoräkna sig sådant arbete i statens tjänst, som avses i 2 mom.,

undantagslöst skall prövas av Kungl. Maj:t. Därest 2 mom. avfattas i enlighet

härmed, bör 4 mom. i lönenämndens förslag utgå.

I fråga om 8 och 9 §§ biträder jag lönenämndens ändringsförslag.

Likaledes ansluter jag mig till lönenämndens förslag till ändiingar och

tillägg uti 10 §. I anledning av vad lönenämnden yttrat därom, att beställningshavare,

som övergår från beställning inom en löneplan till beställning,

tillhörande annan löneplan, i fråga om rätt att tillgodoräkna föregående

tjänstetid skall vara underkastad bestämmelserna i 7 §, anser jag mig emellertid

böra framhålla, att dylik beställningshavare givetvis icke i den nya

beställningen bör få tillgodoräkna sig tjänstetid, som redan tillgodoräknats

honom vid löneklassplacering i hans förra beställning.

Vidare kan det tänkas, att i något fall, där övergång, varom här är fråga,

skett före det nya reglementets ikraftträdande, vederbörande på grund av de

äldre bestämmelserna i lönehänseende skulle komma att intaga en ogjnnsammare

ställning, än om övergången ägt rum först senare. Då detta icke

synes rättvist, anser jag mig böra föreslå en övergångsbestämmelse, enligt

vilken vederbörande i dylikt fall från och med tidpunkten för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande tillförsäkras samma löneställning, som om ö^er

gången till den nya beställningen först då ägt rum.

11 och 12 §§ hava av lönenämnden upptagits med oförändrad lydelse.

Icke heller jag har anledning ifrågasätta någon ändring i desamma.

Lönenämndens förslag till ändrad avfattning av bestämmelserna i 13 §

finner jag mig böra biträda.

Med avseende å 14 § har lönenämnden föreslagit sådan ändring, att sambandet

emellan semester och sjukledighet skulle lösgöras samt envar be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 7

ställningshavare — utan avseende å semester — tillförsäkras kostnadsfri

sjukledighet under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår.

Utan att här närmare ingå på de skäl, som kunna anföras för och emot

sagda förslag, anser jag mig böra erinra därom, att de för närvarande i

ämnet gällande bestämmelserna i allo överensstämma med motsvarande föreskrifter

i civilförvaltningens och kominunikationsverkensavlöningsreglementen.

Vid sådant förhållande anser jag — i likhet med en reservant inom lönenämnden

•— någon ändring uti nu ifrågavarande bestämmelser icke böra

vidtagas i förevarande sammanhang, utan frågan därom böra göras till föremål

för övervägande vid en allmän revision av avlöningsreglementena.

Ej heller i övrigt finner jag, lika litet som lönenämnden, anledning till

ändring i de nuvarande bestämmelserna i denna paragraf.

Mot den av lönenämnden föreslagna ändringen i 15 § har jag icke något

att erinra.

Lönenämndens förslag till ändrad lydelse av 16 § föranleder ej heller

någon erinran från min sida. Dock anser jag mig böra framhålla, att en

ovillkorlig förutsättning för att vikariat å beställning inom annan löneplan

än den, vikariens ordinarie beställning tillhör, bör vara, att de med förstnämnda

beställning förenade göromål kunna anses vara av högre värde än

de, vikarien i sin ordinarie beställning har att uträtta. Det torde tillkomma

Kung], Maj:t att vid prövning av frågor om vikariatsersättnings utgående

beakta denna synpunkt.

17 och 18 §§ hava av lönenämnden upptagits med oförändrad lydelse.

Någon ändring i desamma synes ej heller mig erforderlig.

I 19 § har lönenämnden föreslagit ett par smärre jämkningar, vilka ock

synas mig befogade. I övrigt anser jag skäl ej föreligga till ändring i paragrafens

bestämmelser.

I 20 och 21 §§ har lönenämnden ej ifrågasatt någon ändring. Icke heller

jag finner anledning härtill.

Under 22 § har lönenämnden upptagit en föreskrift om rätt för officer,

underofficer samt vederlike, som är skyldig att i tjänsten bära uniform, att

vid första anställningen såsom sådan, i enlighet med de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj:t, åtnjuta ekiperingshjälp, officer och

vederlike med högst 750 kronor samt underofficer och vederlike med högst

600 kronor.

Lönenämnden har i motiveringen till denna föreskrift erinrat om, att en

bestämmelse om ekiperingshjälp till ifrågavarande beställningshavare ingick

i den kungl. proposition, som låg till grund för det provisoriska avlöningsreglementet,

men att riksdagen uteslöt densamma under uttalande, att riksdagen

icke ville fatta ståndpunkt till frågan, om dylik förmån över huvud

taget borde utgå, innan ytterligare utredning i ärendet skett.

Beträffande den utredning, som i anledning härav verkställts, och lönenämndens

därpå grundade motivering till förslaget i denna del torde jag få

hänvisa till nämndens utlåtande.

Utredningen synes mig hava givit vid handen, att anskaffningen av uni
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

former och en del andra för tjänstebruk avsedda effekter, särskilt vid den

första utrustningen, ställer sig betydligt mera betungande för officerare och

underofficerare med vederlikar än för någon personal inom annan förvaltningsgren.

Yisserligen föreligger möjlighet för den militära personalen att

vid försvarväsendets verkstäder till självkostnadspris få uniformspersedlar

m. m. tillverkade, eu möjlighet som för framtiden alltjämt synes böra bibe

hållas och, i mån så kan ske utan att andra kronans intressen trädas för

nära, vidgas. Men ett utnyttjande av denna möjlighet synes icke i och för

sig kunna medföra någon mera betydande lättnad för personalen i förevarande

hänseende. Att åter, i likhet med vad i vissa fall äger rum vid

kommunikationsverken, tillhandahålla personalen uniformspersedlar mot ersättning,

understigande kronans självkostnadspris, skulle, av utredningen att

döma, för kronan ställa sig avsevärt dyrare än att i enlighet med lönenämndens

förslag bevilja ekiperingshjälp. Under sådana förhållanden och då det

måste anses som ett viktigt försvarsintresse att hålla den militära banan

öppen även för lämpliga personer inom de mindre bemedlades krets, har

jag kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl tala för vidtagande

av åtgärd i det med lönenämndens förslag avsedda syftet.

Jag tillstyrker alltså lönenämndens förslag om beredande av ekiperingshjälp

till ifrågavarande personal vid första anställningen.

Lika med lönenämnden anser jag vidare ekiperingshjälpen böra erhålla

karaktären av ett bidrag till vederbörandes första ekipering. Med hänsyn

härtill synas mig emellertid de av lönenämnden föreslagna beloppen kunna

något nedsättas. Därjämte kan jag ej finna skäl att bestämma beloppet för

underofficer proportionsvis så mycket lägre än för officer, som lönenämndens

förslag härutinnan innebär. Ett ur angivna synpunkter tillfredsställande

resultat synes mig kunna vinnas genom att fastställa ekiperingshjälpens

maximibelopp till för officer 500 kronor och för underofficer 450

kronor.

Enligt verkställda beräkningar skulle den årliga kostnaden för lämnande

av ekiperingshjälp efter sålunda av mig förordade grunder ungefärligen

kunna uppskattas till

för arméns personal kronor 68,550

» marinens » ................................... » 29,450.

Beträffande flygvapnet torde man, åtminstone för den närmaste framtiden,

icke behöva räkna med ekiperingshjälp annat än till 1 ä 2 sergeanter

årligen.

Såsom lönenämnden erinrat, lärer det, därest ekiperingshjälp i enlighet

med vad jag sålunda förordat beredes personalen, bliva obehövligt att för

framtiden bibehålla de stipendier, vilka för närvarande i vissa fall under

olika benämningar utgå såsom bidrag till vederbörandes ekipering.

Om jag sålunda, med ovan omförmälda modifikationer, biträder lönenämndens

förslag i sak, anser jag emellertid, med hänsyn bland annat till ekiperingshjälpens

karaktär av engångsersättning, mindre lämpligt att binda sagda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 7.

9

förmån vid bestämmelser i avlöningsreglementet. Jag förordar därför, att

den av lönenämnden under 22 § föreslagna föreskriften uteslutes. I anslutning

bärtill torde jag i det följande få göra särskild hemställan angående

lämnande av ekiperingshjälp enligt ovan av mig tillstyrkta grunder. Vid

anmälan av frågan om reglering av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel

kommer jag — som förutsätter att ifrågavarande förmån bör utgå från

och med ingången av nästa budgetår —- att framställa förslag om beräknande

av härför erforderliga medel under vederbörande avlöningsanslag.

I enlighet med lönenämndens förslag torde någon ändring icke böra vidtagas

i fråga om bestämmelserna i 22—30 §§ av det provisoriska avlöningsreglementet.

Mot den av lönenämnden föreslagna omredigeringen av 31 § har jag icke

något att erinra.

I likhet med lönenämnden finner jag skäl icke föreligga till någon ändring

i de nuvarande bestämmelserna i 32—34 §§.

Under 35 § har lönenämnden erinrat om, att marinöverdirektören i en

särskild till nämnden remitterad skrivelse gjort framställning om sådan ändring

i gällande bestämmelser rörande marinöverdirektörsbeställningens tillsättande,

att fullmakt skulle utfärdas å beställningen.

Över denna framställning, som biträtts av marinförvaltningen, har lönenämnden

avgivit yttrande, därvid nämnden endast förordat den förändringen

med avseende å marinöverdirektörens anställningsform, att marinöverdirektören,

som för närvarande tillsättes genom förordnande tills vidare, för framtiden

i stället skulle, i likhet med general- och överdirektörer vid komnninikationsverken

samt vissa verkschefer inom civilförvaltningen, förordnas på

viss tid, i vilket fall pensionsförhållandena borde ordnas på sätt som för

nyssnämnda verkschefer och överdirektörer skett.

För egen del är jag ense med lönenämnden därom, att de skäl, som legat

till grund för den nuvarande anordningen att tillsätta marinöverdirektörsbeställningen

genom förordnande, alltjämt äga giltighet. Jag kan således

icke tillstyrka någon ändring härutinnan. Ej heller eljest har jag något att

erinra mot lönenämndens förslag att upptaga 35 § med oförändrad lydelse.

Beträffande den av lönenämnden förordade omläggningen av marinöverdirektör

sförordnandet synes ställning därtill böra tagas i samband med prövningen

av den under utredning varande frågan om nya pensionsbestämmelser

för försvarsväsendets personal.

Yad angår den av lönenämnden föreslagna ändrade avfattningen av 36 §,

har jag icke annat att erinra, än att uppräkningen av de skolor och staber

m. m., där arvoden till vissa befattningshavare utgå i stället för och till

samma belopp som vederbörande eljest tillkommande löner, torde kunna

uteslutas.

37—40 §§ hava av lönenämnden upptagits med nuvarande lydelse. Häri

ifrågasätter jag ej någon ändring.

Icke heller har jag något att erinra mot lönenämndens förslag till avfattning

av 41 §.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

I fråga om avfattningen av 42 § synes följande böra iakttagas.

Ehuru jag förutsätter, att det nya avlöningsreglementet bör träda i kraft

den 1 januari 1928, torde Kungl. Maj:t lämpligen böra förbehållas rätt att

bestämma, å vilken dag under budgetåret 1927—1928 ikraftträdandet skall

äga rum. Vidare bör införas en övergångsbestämmelse av innehåll, som jag

under 10 § angivit. Däremot föranleder min beträffande 14 § intagna ståndpunkt,

att den av lönenämnden i anslutning till dess förslag angående ändring

i samma paragraf upptagna övergångsbestämmelsen icke bör inflyta i det

nya reglementet.

Vad slutligen angår den såsom bilaga vid avlöningsreglementet fogade

tjänsteförteckningen, har lönenämnden, i överensstämmelse med vad nämnden

föreslagit i ett den 29 juni 1926 avgivet betänkande rörande reglering

av avlöningsförhållandena för viss civil icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet,

i förslaget till ny tjänsteförteckning upptagit vissa till uppförande

på ordinarie stat ifrågasatta maskinist-, eldare- och dylika beställningar.

Vid den förberedande granskning, jag ägnat omförmälda betänkande, har

jag emellertid funnit lönenämndens däri framställda förslag böra överarbetas

i syfte att erhålla en enhetlig reglering av löneförhållandena ej blott för den

icke-ordinarie personal, som närmast avses med berörda förslag, utan även

för de andra tjänstemannagrupper vid försvarsväsendet, vilka kunna anses

likställda med förstnämnda personal. Uteslutet är icke, att därvid kan uppstå

fråga om uppförande å ordinarie stat av jämväl andra icke-ordinarie beställningar,

än de lönenämnden härtill föreslagit. Då samtliga hithörande

frågor synas mig böra tagas under omprövning i ett sammanhang, anser jag

riktigast att nu icke upptaga lönenämndens förslag i förevarande del, varför

ovannämnda av lönenämnden i förslaget till tjänsteförteckning införda nya

beställningar torde böra därur uteslutas.

I övrigt finner jag mig, med ett par smärre jämkningar, kunna tillstyrka

lönenämndens förslag till ny tjänsteförteckning.

Såsom inledningsvis nämnts, har det nu provisoriskt gällande avlöningsreglementet

erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1927. Därest

nytt avlöningsreglemente, i enlighet med vad jag föreslagit, varder utfärdat

att träda i kraft å dag under budgetåret 1927—1928, som Kungl. Maj:t bestämmer,

torde det provisoriska reglementet böra erhålla förlängd giltighet

intill sålunda bestämd dag.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad han ovan anfört

upprättat förslag till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna nyssnämnda, vid detta protokoll såsom bilaga (Bil. A) fogade

förslag till avlöningsreglemente,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl, Maj:ts proposition nr 7.

dels medgiva, att avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388) för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat

m. fl. vid armén och marinen må med däri gjorda ändringar äga provisorisk

giltighet från och med den 1 juli 1927 till dag under budgetåret 1927—1928,

som Kungl. Maj:t bestämmer,

dels ock slutligen medgiva, att ekiperingshjälp må enligt av föredraganden

ovan angivna grunder utgå till officer, underofficer samt vederlike, vilken är

skyldig att i tjänsten bära uniform, vid första anställningen såsom sådan.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topclius.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Bil. A.

Förslag till avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet.

I AVD.

Ordinarie beställningshavare.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Detta reglemente innehåller föreskrifter rörande avlöning under fred.

I fråga om avlöning på krigsfot gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

2§-

1. De i detta reglemente avsedda beställningar tillsättas, i enlighet med

därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller konstitutorial

eller ock genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

2. Antalet ordinarie beställningar vid staber, truppförband, kårer och

anstalter m. m. bestämmes i vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen

fastställda stater.

3. Ordinarie beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de i detta

reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med

den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, beställningshavaren avgår

på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående beställningshavares rätt till pension samt skyldighet att

avgå från tjänsten är särskilt stadgat.

3 §.

1. Med ordinarie beställning — bataljonsläkarbeställning vid fältläkarkåren

och marinläkarbeställning av 2. graden undantagna — må icke förenas

vare sig till den civila förvaltningen hörande tjänst å rikets stat eller tjänst

å riksdagens stat; dock att beträffande gymnastiklärarbefattning gäller vad

i 2 mom. sägs.

2. Ej heller må med ordinarie beställning — med de i 1 mom. angivna

undantag — förenas vare sig annan till den militära förvaltningen hörande

befattning eller gymnastiklärarbefattning eller tjänst å kommuns stat eller

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som

är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår beställningshavare,

som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t eller, vad angår innehavare

av annan beställning, den, som äger tillsätta beställningen, uppå därom

gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

eller befattning ej må anses inverka liinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet,

finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas.

2 KAP.

Ordinarie beställningshavare, som tillsättes genom fullmakt

eller konstitutorial.

4 §•

För beställning, som jämlikt 2 § 1 mom. tillsättes genom fullmakt eller

konstitutorial, utgår lön enligt vederbörlig under 5 § införd löneplan, vilken

för varje lönegrad upptager en eller flera löneklasser med särskilda, för olika

ortsgrupper fastställda lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken

löneplan och lönegrad varje särskild beställning är att hänföra.

Fördelningen av vederbörande orter mellan de sju ortsgrupper, som upptagits

i de under 5 § införda löneplaner, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval

av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Där flera löneklasser äro upptagna för den lönegrad, enligt vilken beställningshavares

lön skall utgå, fastställes löneklassen i enlighet med föreskrifterna

i 6—10 §§.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken

den plats blivit hänförd, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter

är att anse såsom beställningshavares förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort).

Utan avseende å förläggningsort utgår dock dels lön efter den ortsgrupp,

till vilken Stockholm räknas, till officer, som kommenderats såsom

aspirant vid generalstaben eller såsom elev vid någon av de militära högskolorna,

under tiden till kommenderingens upphörande samt till officer,

som kommenderats såsom intendentsaspirant, under tiden till och med dagen

för avläggandet av intendentsexamen dels ock lön efter den ortsgrupp, kommenderingsorten

tillhör, dock lägst efter den ortsgrupp, till vilken förläggningsorten

räknas, till underofficer, som kommenderats såsom förvaltaraspirant,

under tiden till och med dagen för avläggandet av förvaltarexamen.

Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgande i 12 § samt de

särskilda förmåner, ersättningar och arvoden, som omförmälas i 22—32 §§.

5 §•

LÖNEPLANER.

Löneplan för officerare (O).

1

Lönegrad.

!

; Lone-

Ort

s g r u p p.

! klass.

I

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

l:a lönegraden... |

1

2

2 340

2 700

2 448

2 826

2 556

2 952

2 664

3 078

2 772

3 204

2 880

3 330

2 988

3 456

j

3

3120

3 264

3 408

3 552

3 696

3 840

3 984

2:a lönegraden...............)

4

3 600

3 756

3 912

4 068

4 224

4 380

4 536

5

4 080

4 248

4 416

4 584

4 752

4 920

5 088

1

6

4 560

4 746

4 932

5 118

5 304

5 490

5 676

|

7

5160

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

3:e lönegraden..............4

8

5 760

5 976

6192

6 408

6 624

6 840

7 056

9

6 360

6 588

6 816

7 044

7 272

7 500

7 728

l

10

6 960

7 200

7 440

7 680

7 920

8160

8 400

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Lönegrad.

Löne-

Ort

S g r

upp.

1

klass.

A

B

C

D

E

F

o 1

4:e lönegraden...............j

11

kr.

7 860

kr.

8100

kr.

8 840

kr.

8 580

kr.

8 820

kr.

9 060

kr.

9 300

12

8 460

8 700

8 940

9 180

9 420

9 660

9 900

5:e lönegraden ...............

13

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

6:e lönegraden ...............

14

11580

11820

12 060

12 300

12 540

12 780

13 020

7:e lönegraden ...............

15

13 200

13 500

13 800

14 100

14 400

14 700

15 000

8:e lönegraden ...............

16

15 240

15 540

15 840

16 140

16 440

16 740

17 040

Löneplan för underofficerare (Uo).

Lönegrad.

Löne-

Ortsgrupp.

klass.

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1980

2 070

2160

2 250

2 340

2 430

2 520

2

2100

2196

2 292

2 388

2 484

2 580

2 676

l:a lönegraden...............t

l

3

2 280

2 382

2 484

2 586

2 688

2 790

2 892

4

2 520

2 634

2 748

2 862

2 976

3 090

3 204

5

2 760

2 886

3 012

3138

3 264

3 390

3 516

3

2 280

2 382

*2 484

2 586

2 688

2 790

2 892

|

4

2 520

2 634

2 748

2 862

2 976

3 090

3 204

2:a lönegraden...............“I

1

5

2 760

2 886

3 012

3 138

3 264

3 390

3516

6

3 030

3 168

3 306

3 444

3 582

3 720

3 858

7

3 300

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

5

2 760

2 886

3 012

3138

3 264

3 390

3 516

1

6

3 030

3168

3 306

3 444

3 582

3 720

3 858

3:e lönegraden...............‘j

7

3 300

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

8

3 600

3 756

3912

4 068

4 224

4 380

4 536

1

9

3 900

4 062

4 224

4 386

4 548

4 710

4 872

[

7

3 300

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4:e lönegraden...............J

8

3 600

3 756

3912

4 068

4 224

4 380

4 536

9

3 900

4 062

4 224

4 386

4 548

4 710

4872

10

4 200

4 374

4 548

4 722

4 896

5 070

5 244

1

11

4 500

4 686

4 872

5 058

5 244

5430

5 616

Löneplan för civilmilitär personal m. fl. (C).

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r u p p.

A

B

C

I)

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

l

i

2 220

2 322

2 424

2 526

2 628

2 730

2 832

j

2

2 340

2 448

2 556

2 664

2 772

2 880

2 988

l:a lönegraden...............\

3

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

3144

4

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

3180

3 300

l

5

2 730

2 856

2 982

3108

3 234

3 360

3 486

|

4

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

3180

3 300

2:a lönegraden...............}

5

2 730

2 856

2 982

3108

3 234

3 360

3 486

! 6

2 880

3 012

3 144

3 276

3 408

3 540

3 672

1

7

3 060

3198

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

\

8

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

4104

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 7.

15

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r u p p.

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

''kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

|

6

2 880

3 012

3 144

3 276

3 408

3 540

3 672

7

3 060

3198

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

3:e lönegraden ...........<

8

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

4104

9

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

1

10

3 660

3 816

3 972

4 128

4 284

4 440

4 596

8

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

4104

9

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

4:e lönegraden ............(

10

3 660

3 816

3 972

4128

4 284

4 440

4 596

11

3 960

4122

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

12

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5130

5 304

r

9

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

10

3 660

3 816

3 972

4128

4 284

4 440

4 596

5:e lönegraden ............<

11

3 960

4122

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

12

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 130

5 304

*

13

4 560

4 746

4 932

5118

5 304

5 490

5 676

r

11

3 960

4122

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

I

12

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 130

5 304

b:e lönegraden ............<

13

4 560

4 746

4 932

5118

5 304

5 490

5 676

14

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

15

5 160

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

i

12

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5130

5 304

13

4 560

4 746

4 932

5118

5 304

5 490

5 676

/:e lönegraden ............•!

14

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

j

15

5 160

5 370

5 580

5 790

6 000

6210

6 420

l

16

5,520

5 736

5 952

6168

6 384

6 600

6 816

i

14

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

8:e lönegraden ............}

1

15

5160

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

16

5 520

5 736

5 952

6168

6 384

6 600

6816

17

5 880

6102

6 324

6 546

6 768

6 990

7 212

|

16

5 520

5 736

5 952

6168

6 384

6 600

6 816

9:e lönegraden .........''

17

5 880

6102

6 324

6 546

6 768

6 990

7 212

18

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

i

19

6 720

6 954

7188

7 422

7 656

7 890

8124

i

18

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

10:e lönegraden ............<

19

6 720

6 954

7 188

7 422

7 656

7 890

8124

20

7 140

7 380

7 620

7 860

8100

8 340

8 580

l

21

7 620

7 860

8100

8 340

8 580

8 820

9 060

I

20

7140

7 380

7 620

7 860

8 100

8 340

8 580

ll:e lönegraden ...........1

21

7 620

7 860

8100

8 340

8 580

8 820

9 060

22

8100

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

1

23

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

I

21

7 620

7 860

8100

8 340

8 580

8 820

9 060

12:e lönegraden ...........j

22

8100

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

1

23

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

24

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

1

22

8100

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

13:e lönegraden ............<

23

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

24

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

i

25

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

10 740

10 980

24

9 060

9 300

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

14:e lönegraden . ..........{

25

9 540

9 780

10 020

10 260

10 500

10 740

10 980

26

10020

10 260

10 500

10 740

10 980

11 220

11460

27

10 500

10 740

10 980

11220

11460

11700

11940

15:e lönegraden ............

28

11580

11 820

12 060

12 300

12 540

12 780

13 020

16:e lönegraden ..........

29

15 240

15 540

15 840

16 140

16 440

16 740

17 040

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

G §•

1. Vid tillträdandet av ordinarie beställning, tillhörande i liera löneklasser

uppdelad lönegrad, erhåller beställningshavare, vare sig han förut

innehade sådan beställning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den

lönegrad, till vilken beställningen hör, där ej föreskrifterna i 7, 8, 9 eller

10 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

innehavare av i 1 mom. avsedd beställning till närmast högre löneklass

samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen

och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen

uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 7, 8, 9 eller 10 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden

i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för beställningsliavares uppflyttning till högre

löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av

förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester

eller annan tjänstledighet med oavkortad lön, och ej heller tid, under

vilken han i egenskap av musikunderofficer eller övertalig gevärshantverkare

enligt äldre föreskrifter icke varit inkallad till tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn

till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, beställningshavaren

tillhört den lägre löneklassen, dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, icke i och för sig

må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas endast, då förseelsen

kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att beställningshavaren icke redan uppnått den åldersgräns, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, är berättigad till såväl pension

som fyllnadspension.

Beslut om uppskov av anledning, som i b) sägs, må icke fattas utan att

beställningshavaren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut

avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Yid uppskovstidens utgång

skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning

till förnyat uppskov därmed.

4. Har beställningshavare med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b)

först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera,

om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna

medgivas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom

tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

7 §•

1. Underlöjtnant (marinunderintendent) må för bestämmandet av begynnelselön

i denna beställning och sedermera för uppflyttning till högre löneklass

såsom tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det han efter avlagd officersexamen

(marinintendentsexamen) vunnit första anställningen såsom officer

(marinunderintendent), vare sig beställning på stat erhållits samtidigt eller

senare.

Underofficer må för bestämmandet av begynnelselön i resp. beställning och

sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna

sig viss tid, under vilken han omedelbart före tillträdandet av under
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung].. Maj:ts proposition nr 7.

officersbeställning på stat i en följd varit fast anställd vid krigsmakten, enligt

följande grunder, nämligen:

a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen enligt

de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelser eller furirsexamen

enligt de från och med nämnda utbildningsår gällande föreskrifter:

liden efter avläggandet av sådan examen, minskad med sex år;

b) musiksergeant vid armén, oavsett huruvida han avlagt någondera av

de under a) omförmälda examina eller ej, den tid efter fyllda 18 år, varunder

den fasta anställningen varat, minskad med nio år;

c) underofficer av 3. graden vid marinen: tiden från det han uppfyllt

villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande av anställning

i nämnda egenskap;

d) underofficer av 2. graden vid marinen, vilken befordrats från beställning

såsom flaggkorpral: tiden från och med den dag, han ägt räkna kompetens

för befordran till flaggkorpral, minskad med två år;

e) sergeant vid flygvapnet,

därest han avlagt under a) nämnd examen, uppfyllt under c) angivna

villkor eller förvärvat under d) omförmäld kompetens: enahanda tid, som

under a), c) eller d) sagts; samt

eljest: den tid, Kungl. Maj:t bestämmer.

-■ Har beställningsliavare eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende

å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av

högre värde än det, han har att utföra å beställningen, må för bestämmandet

av hans begynnelselön i denna beställning och sedermera för hans uppflyttning

till högre löneklass, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall, tillgodoräknas honom den tid, han i statens tjänst utfört sådant arbete.

3. För beställningsliavare, vilken, efter erhållet avsked, med bibehållen

befordringsrätt kvarstatt såsom lönlös och därefter ånyo vunnit beställning

på stat, skola bestämmelserna i 1 och 2 mom. äga tillämpning i fråga om

tillgodoräknande av tid, varunder han före avskedet tjänstgjort.

4. Beställningsliavare, som från reservstat, reserv eller övergångsstat

övergått till beställning på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört

reservstaten, reserven eller övergångsstaten, tillgodoräknas så stor del, som

av Kungl. Maj:t bestämmes.

0. För samma ändamål, som avses i 2 mom., må beställningsliavare.

efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas

jämväl den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av

direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning

finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av

högre värde än det, han har att utföra å beställningen.

.«§•

1. Därest beställningsliavare vid befordran till beställning inom högre

lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre beställningens tillträdande

skulle i den lägre beställningen hava kommit i åtnjutande av lön enligt

sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall

han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass.

Beställningsliavare, som före tillträdandet av högre beställning åtnjöt lön

enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av

nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 6 § 1 mom. bör vid befordran hänföras,

äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass

i den nya beställningen, räkna sig tillgodo den tid intill tre år, varunder

han tillhört berörda lägre löneklass, dock med iakttagande dels att kapten

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 7 käft. (Nr 7.) 2352 26 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

(ryttmästare) och löjtnant må i sådant hänseende tillgodoräkna sig intill sex

år av tjänstetid inom högsta löneklassen av närmast lägre lönegrad, dels och

att tillgodoräknande, som nu sagts, icke må ske vid befordran från beställning

i 3. lönegraden till beställning i 4. lönegraden enligt den under 5 § intagna

löneplanen för officerare (O).

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande den,

som vid befordran till i detta reglemente avsedd beställning innehade ordinarie

befattning vid verk, för vilket lönereglering genomförts efter samma

grunder, som tillämpats i reglementet.

2. Beställningshavare, som efter egen ansökning förflyttas från beställning

inom högre till beställning inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den

lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något

fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre beställningen

gällande.

i» §•

1. Major (kommendörkapten av 2. graden), vilken förordnas eller placeras

i befattning såsom chef för särskilt för sig bestående militär kår, byråchef

i arméförvaltningen, avdelningschef i marinförvaltningen, byråchef i flygstyrelsen,

avdelningschef vid generalstabens huvudstation, avdelningschef i

marinstaben, chef för sjökrigshögskolan eller chef för sjökrigsskolan, må åtnjuta

lön i 12. lönekiassen enligt den under 5 § intagna löneplanen för

officerare m. fl. (O), även om han icke på grund av 6 § 2 mom. är berättigad

därtill.

Den, som sålunda tillträtt lön i 12. löneklassen, må bibehålla denna lön,

så länge han kvarstår i 4. lönegraden.

2. Kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben,

må för bestämmande av den löneklass, till vilken han skall hänföras, utöver

vad eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår.

10 §.

1. Därest den lön, varav beställningshavare vid övergång från beställning,

hörande till en av de under 5 § intagna löneplanerna, till beställning

inom annan löneplan skulle komma i åtnjutande, understiger den, han vid

övergången innehade, må han i den nya beställningen åtnjuta lön enligt den

löneklass, vars lönebelopp är närmast högre än den lön, han vid övergången

innehade; dock må lönen därvid icke utgå enligt högre löneklass än den

högsta för den nya beställningen gällande.

Utöver vad nu stadgats skall beträffande den, som befordras från beställning

såsom underofficer på stat till beställning såsom underlöjtnant (fänrik),

gälla, att han för bestämmandet av löneklass vid denna befordran eller för

framtida uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden må tillgodoräkna

sig den tid, varunder han innehaft beställning såsom underofficer på stat.

2. Undantagsvis och så framt försvarsväsendets intressen sådant oundgängligen

fordra, må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad

person till viss beställning vid försvarsväsendet eller för sådan persons bibehållande

i tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än den,

till vilken han enligt de i detta reglemente eljest angivna grunder skolat

hänföras; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än

den högsta för beställningen fastställda.

11 §•

1. Beställningshavare skall vara underkastad icke blott föreskrifterna i

de för krigsmakten gällande reglementen och instruktioner m. m., utan även

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

den utvidgade eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad,

ävensom den förflyttning till annan förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)

eller till annan befattning vid försvarsväsendet, vilken kan bliva honom

ålagd enligt grunderna för nu gällande organisation eller i enlighet med de

ändrade föreskrifter, som Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan må besluta.

2. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar

beställningen, uppbära lön i den lönegrad, beställningen förut tillhörde, intill

dess han avgår från beställningen i fråga.

12 §.

Till beställningshavare, som har sin förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)

å sådan plats inom de norra delarna av landet, där vistelsen på

grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader,

anses medföra avsevärda olägenheter, utgår hallortstillägg

med nedanstående, för sex olika lcallortsMasser bestämda belopp för år räknat,

nämligen:

för kallortsklass I ........................... 60 kronor

II .......................... 120 »

» » III 195 »

IY ........................... 300

» » Y 450 »

» » Yl 600 »

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg

må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

13 §.

Beställningshavare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan

tjänst vid försvarsväsendet eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit

såsom elev i utbildningskurs vid försvarsväsendet, utan även för den tid,

under vilken han enligt bestämmelserna i 18 § åtnjutit semester eller därmed

jämförlig ledighet, samt för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter,

vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, ombud, fullmäktig eller

revisor i statsunderstödd pensionsanstalt, däri beställningshavaren uti denna

sin egenskap är delägare. På Kungl. Maj:ts prövning skall bero, huruvida

enahanda förmån må utgå jämväl för tid, som beställningshavare använt

för sådana iakttagelser eller studier eller sådan verksamhet i övrigt, som

anses tjäna försvarsväsendets intressen.

14 §•

1. Därest beställningshavare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall

än uti 2 mom. avses hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön

jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett

och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester

eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar, men skall, såframt

ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäligt annorlunda medgiva, för tid

därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledignetsavdrag till belopp för dag

räknat, som framgår av nedanstående tabell:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

För officerare m. fl.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan 0.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan 0.

Tjänst-

ledighcts-

aydrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan 0.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan O.

Tjänst- ledighets- 1

aydrag.

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

i.........

1

30

5 .........

2

80

9 .........

5

13 .........

8

2 .........

1

65

6 .........

3

25

10 .........

5

75

14 .........

10

50

3 .........

2

—

7 .........

3

75

11 ......

6

75

15 .........

12

- 1

4 .......

2

40

8 .........

4

35

12 .........

7

40

16 ........

14

- ''

För underofficerare in. 11.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan Uo.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan Uo.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan Uo.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan Uo.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

N:r

Kr. (öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

1 .........

1

i —

4 .......

1

45

7 .........

2

15

10 .........

3

_

2 .........

1 ! 10

5 ........

1

65

8 .........

2

40

11 ........

3

25

3 .........

1 I 30

B .........

1

95

9 .........

2

70

För civilmilitur personal ni. fl.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan C.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan C.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan C.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

Löneklass

enligt 5 §

löneplan C.

Tjänst-

ledighets-

avdrag.

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

N:r

Kr.

öre

1 .........

1

20

9 .........

2

30

17 .........

4

50

25 .........

8

50

2 .........

1

30

10 .........

2

50

18 .........

5

—

26 .........

9

—

3 .........

1

40

11 .........

2

75

19 .........

5

50

27 .........

9

50

4 ........

1

50

12 .........

3

—

20 .........

6

—

28 .........

10

50

5 .........

1

65

13 .........

3

25

21 .........

6

50

29 ........

14

—

6 ........

1

80

14 .........

3

50

22 .........

7

—

7 .........

1

95

15 .........

3

75

23 .........

7

50

8 .........

2

10

16 .........

4

—

24 .........

8

2. Har beställningsliavare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och

därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan beställning,

skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under

tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg,

dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet,

men skall beställningshavaren för tid därutöver av sin lön avstå ett

belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt

ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga ram

eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

3. Har beställningsliavare till förekommande av smittofara förbjudits att

tjänstgöra, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall beställningshavaren

för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1

mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning med
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 21

gives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp

an nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt

vad darom ar särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

15 §.

Bestallningshavare, vilken beviljats tjänstledighet av annan anledning än i

d °Ct l4 omformäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund

aV J^tigt -ii o’i ‘h'' sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsva
rande

det i 14 § 1 mom. angivna tjänstledighetsa vdrag, samt kan förpliktas

att av avlöningen ytterligare avstå vad med hänsyn till omständigheterna

provas skäligt.

16 §.

BestäHningshavare, som kommenderas eller förordnas att uppehålla bestallning

tillhörande högre lönegrad inom den löneplan, till vilken hans

egen bestallning ar att hänföra, eller att bestrida göromål, vilka eljest ankomma

pa bestallningshavare inom sådan lönegrad, äger, i de fall, då sådant

av Kungl Magt medgives, uppbära särskild vikariatsersättninq med ett belopp

tor dag raknat, motsvarande skillnaden mellan det i 14 8 1 mom. angivna

tjänstledighetsa vdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den

högre beställningen och, å andra sidan, den kommenderades eller förordnades

egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen.

™ sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om bestallningshavare,

som kommenderas eller förordnas att uppehålla beställnmg

inom annan löneplan eller att bestrida göromål, vilka eljest ankomma

pa innehavare av sådan beställning.

17 §.

. V 4)611 ’ S0111 kaller sig undan eller är rymd, må för den tid icke åtnjuta

någon avlöning.

2. For den som undergår fängelse eller hålles häktad för brott, skall

avlöningen under tiden innehållas, så framt ej befinnes skäligt låta honom

uppbara någon ded därav. Blir för brott häktad frikänd, skall vad av lönen

innehållits till honom utbetalas.

18 §.

Bestallningshavare äger årligen, när det kan ske utan hinder för tjänstgormgens

belionga gång, åtnjuta semester eller därmed jämförlig ledighet

under nedan angivna antal dagar:

—

Från och med

under vilket be-

det år, under

ställningshavaren

vilket beställ-

fyJler 40 är.

ningshavaren

fyller 40 är.

Beställningshavare, tillhörande 1. lönegraden i någon av

de under 5 § upptagna löneplanerna 0, Uo eller C...

20 dagar

30 dagar

Bestallningshavare, tillhörande 2. lönegraden i löneplan

O, 2.-4. lönegraderna i löneplan Uo eller 2.-9.

lönegraderna i löneplan C

25 »

35 ..

Bestallningshavare, tillhörande 3. eller 4. lönegraden i

löneplan O eller 10.—13. lönegraderna i löneplan C...

35 u

45 »

Bestallningshavare, tillhörande 5.—8. lönegraderna i löne- plan 0 eller 14.—16. lönegraderna i löneplan C

45 »

45 »

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Beställningsliavare, som liar sig anförtrodd penninguppbörd eller kontroll

å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som

bestämmes av vederbörande överordnade myndighet.

19 §’

1. Därest åt beställningsliavare såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras

av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt

iakttaga de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna

varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstébostad skall beställningsliavare

månadsvis i förskott .erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst

föregående månad. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller

av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående

månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning

eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningens

storlek blivit bestämd, på sätt i 2 mom. sägs, skall densamma utgå

med det av vederbörande myndighet fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren

att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma

vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för" tjänstébostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det

hyrespris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fastställes

av vederbörlig central förvaltningsmyndighet på förslag av vederbörande

chef, resp. stationsbefälhavare. Atnöjes ej bostadsinnehavaren med

det sålunda fastställda hyrespriset, skall frågan hänskjutas till en bostadsnämnd

med en opartisk ordförande samt representanter för personal- och

förvaltningsintressena. Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till

densammas avgörande, må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstébostad må icke påkallas,

förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

3. Innehavare av tjänstébostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall,

därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag,

som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall,

såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till

tjänst, i vilken ny tjänstébostad anvisas honom, inom skälig tid därefter,

men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst

efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen

eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren med pension avgår ur tjänst, nästa fardag

därefter, samt

därest han eljest avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens

utgång.

4. Innehavare av tjänstébostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall

i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta

nödigt utrymme i bostaden för beställningskavarens efterträdare.

20 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla

beställningsliavare för hans bostad erforderligt bränsle, skall

ersättning därför, beräknad efter statsverkets självkostnadspris, erläggas i

den ordning, vederbörande myndighet bestämmer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

21 §■

För beställningshavare, som enligt gällande bestämmelser äger uppbära

inkvarterings- och servisbidrag eller enbart servisbidrag från vissa städer,

skall å lönen avdragas ett belopp, motsvarande vad han sålunda uppbär

från vederbörande stad.

22 §.

Beställningshavare må mot ersättning från kronans vederbörande matinrättningar,

förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad portion, proviant-,

beklädnads- och utrustningsartiklar ävensom vid kronans verkstäder

lata tillverka och reparera uniformspersedlar och övrig tjänstutrustning, allt

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

23 §.

o Beställningshavare erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten

på statsverkets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid

vard å sjukhus tillika underhåll ävensom, där olycksfallet medför förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande

nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Mai''t

meddelar. ° J

Beträffande beställningshavares rätt till läkarvård m. in. i andra fall gäller

vad därom är eller framdeles kan bliva särskilt stadgat.

24 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,

kan för sådana^ fall, då Kungl. Maj.t prövar omständigheterna böra föranleda

därtill, utgå lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i beställningshavares vanliga tjänstutövning, må beställningshavare åtnjuta

ersättning enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

25 §.

... 1- Under tjänstutövning a annan ort än förläggningsorten (ordinarie

tjänstgöringsorten) må beställningshavare kunna komma i åtnjutande av

tjänstgöring straktamente enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder, dock icke

i något fall till högre belopp än den för beställningshavaren enligt resereglementet

bestämda traktamentsersättning.

2. Beställningshavare, som har sin förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)

inom fästning, ma jämväl vid tjänstutövning å förläggningsorten

(ordinarie tjänstgöringsorten) under sådana förhållanden, att det vanliga

kvarteret icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente,

som i 1 mom. sägs.

2l> ij.

1 ■ Beställningshavare, vilken till följd av befordran eller på grund av

förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattmng

erhållit förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) och fördenskull

nödgats företaga flyttning till den nya förläggningsorten (tjänstgoringsorten),

må enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

meddelas, erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad ävensom för den

. som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst

vidkännas kostnad för bostad å såväl den förra som den senare förläggningsorten

(tjänstgöringsorten).

2. Har beställningshavare antingen till följd av transport från en be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

ställning till en annan inom egen lönegrad eller från militär till civilmilitär

beställning eller omvänt eller ock på grund av placering för genomförande

av fastställd fördelning av de å viss stat upptagna beställningar erhållit

förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) och fördenskull måst

företaga flyttning till den nya förläggningsorten (tjänstgöringsorten), må han

åtnjuta ersättning enligt vad i 1 mom. sägs; dock att vad sålunda stadgats

icke skall gälla, då transport inom egen lönegrad vunnits till beställning,

som tillsättes efter ansökan, eller då transport eller placering skett genom

tjänstebyte mellan två beställningshavare, som därom gjort ansökan eller

eljest därom uttryckt önskan.

3. Sådan ersättning må även utgå till officer, vilken på grund av kommendering

såsom aspirant vid generalstaben eller såsom elev vid någon av

de militära högskolorna eller såsom intendentsaspirant måste företaga flyttning

till Stockholm, skolande härvid iakttagas, att kommendering, vilken

sker i flera omgångar, skall beträffande åtnjutande av ifrågavarande ersättning

så anses, som om kommenderingen ägt rum i ett sammanhang.

27 §.

Enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder må särskilda förmåner utgå

under sjökommendering, flygtjänstgöring och vid utförande av dykeriarbete.

28 §.

Beställningshavare vid armén, som är skyldig att hålla egen tjänsteliäst,

åtnjuter liästgottgörelse enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder.

29 §.

Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller

verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t

fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes

med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning

sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar

må icke i något fall till en och samma beställningshavare

utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat än 600 kronor.

För tid, varunder här avsedd beställningshavare åtnjuter semester eller

eljest icke tjänstgör, uppbäras med tjänsten förenade felräkningspenningar

av den, som uppehåller tjänsten.

30 §:

Premier kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas

sådan underofficer eller beställningshavare i någon av 1.—4. lönegraderna

inom löneplanen för civilmilitär personal (C), som finnes hava i tjänsten

iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier eller förbrukningsartiklar.

31 §.

Till innehavare av nedannämnda beställningar utgår enligt av Kungl.

Maj:t meddelade närmare bestämmelser, såsom förhöjning av lönen i vederbörlig

lönegrad, arvode till följande belopp, nämligen:

vid armén:

till chefen för krigsskolan 2 040 kronor;

till fälttygmästaren 2 040 kronor;

till styresman vid artilleriets fabriker 2 400 kronor;

till regementsläkare i Boden 1170 kronor;

till bataljonsläkare i Boden 1 170 kronor;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

till regementsveterinär i Boden 1170 kronor;

till överläkare, tillika chefläkare, vid garnisonssjukliuset i Stockholm

1 170 kronor; samt

vid marinen:

till marinläkare av 1. graden, som är sjukhusläkare i Karlskrona, 1 170

kronor.

32 §.

1. I ör uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering, av

vissa befattningar kan, i den mån medel för ändamålet finnas på stat uppförda,

utgå särskilt arvode utöver lön för vederbörandes egen beställning.

2. Till vissa beställningshavare utgår för särskilda uppdrag, vilka äro

avsedda att fullgöras vid sidan av egen tjänst, arvode enligt grunder, som i

behörig ordning fastställas.

3. Beträffande tillgodonjutande av arvode, som i denna paragraf avses,

skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

33 §.

Till innehavare av beställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren

utgår Zö» med 2 400 kronor för år räknat jämte två åklerstillägg till lönen,

vartdera å 300 kronor, efter en tjänstetid av 3, resp. 6 år.

Ku nämnd beställningshavare äger därjämte uppbära dagarvode med 6

kronor vid tjänstgöring inom och 12 kronor vid tjänstgöring utom egen

bostadsort. För tjänstgöring utöver föreskriven årlig tjänstgöring utgår

dagarvode i enlighet med bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

34 §.

Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid

tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid

dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning

utgående begravningshjälp anses inbegripen.

3 KAP.

Ordinarie beställningshavare, som tillsättas genom förordnande.

35 §.

Marinöverdirektören åtnjuter arvode med ett årligt belopp av 16,000 kronor.

36 §.

1. Till nedannämnda beställningshavare utgår årligt arvode till belopp,

motsvarande den lön, som tillkommer beställningshavare i följande lönegrader

av de under 5 § intagna löneplaner, nämligen:

till. överkonstapel vid flottans poliskår, tillika tjänstgörande som poliskommissarie,

i 4. lönegraden för civilmilitär personal (C);

till annan överkonstapel vid samma kår i 3. lönegraden av nämnda löneplan;

samt

till konstapel vid omförmälda kår i 2. lönegraden av samma löneplan.

2. Till vissa beställningshavare utgå enligt föreskrift i vederbörlig stat

arvoden till samma belopp som eljest med beställningarna förenade löner.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

37 §.

Till innehavare av beställning såsom marinläkare av 2. graden utgår arvode

med 2,700 kronor för år räknat jämte förhöjning i arvodet med 300

kronor efter en tjänstetid av tre år.

Nu nämnd beställningshavare äger därjämte under tjänstgöring i land

uppbära daqarvode med 12 kronor.

38 §■

Beträffande beställningshavare, som avses i detta kap., skola de i 1 och

2 kap. meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 ATI).

Icke-ordinarie befattningshavare.

_ 39 g.

Till vissa icke-ordinarie befattningshavare utgå arvoden med i vederbörlig

stat angivna belopp; och skola beträffande tillgodonjutande av sådant arvode

gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

40 §.

Beträffande övriga icke-ordinarie befattningshavare fastställas grunderna

för avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t.

3 AVD.

Lönenämnd.

41 §•

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda

allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant

ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd,

som jämväl har att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur,

vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till-densamma.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, tillsättes av Kungl. Maj:t, som jämväl utfärdar

instruktion för nämnden samt meddelar bestämmelser rörande ersättning

till nämndens medlemmar och om gäldande av kostnaderna för nämndens

verksamhet.

4 AVD.

Keglemeutets tillämplighet m. m.

42 §.

Detta reglemente träder i kraft å dag under budgetåret 1927—1928, som

Kungl. Maj:t bestämmer.

Envar, som då innehar ordinarie beställning vid försvarsväsendet eller

som senare tillträder sådan beställning, är pliktig att underkasta sig detta

reglementes föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande av

de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 29 och 32 §§, ävensom de

ändrade bestämmelser, som kunna vara utfärdade rörande i 14 § 3 mom.,

22, 23, 24, 25, 26 och 27 §§ berörda hänseenden samt i fråga om pension.

Därest den lön, som vid tidpunkten för reglementets ikraftträdande tillkommer

beställningshavare, vilken dessförinnan övergått från beställning,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.''ls proposition nr 7.

hörande till en av de under 5 § intagna löneplanerna, till beställning inom

annan löneplan, understiger den lön, som skulle till honom utgått, om övergången

ägt rum senare, må han från och med angivna tidpunkt åtnjuta

sistnämnda lön.

Utlaga till avlöningsreglenientet.

T.j änsteförteckning

angivande de särskilda lönegrader inom de under ö § i avlöningsreglementet

införda löneplaner, till vilka ordinarie beställningar för officerare,

underofficerare och civilmilitär personal m. fl. vid

försvarsväsendet äro att hänföra.

Officerare in. fl. (0).

Lönegrad.

i

Beställningar vid

armén

marinen

flygvapnet

l:a lönegraden......

•

Fänrik.

Underlöjtnant.

Fänrik.

Underlöjtnant.

M arinunderintendent.

Fänrik.

Underlöjtnant.

2:a lönegraden......

Löjtnant.

Musikdirektör av 1.

graden.

Löjtnant.

Marinintendent av

2. graden.

Musikdirektör vid

flottan.

Löjtnant.

Marinintendent av

2. graden.

3:e lönegraden......

Kapten.

Ryttmästare.

Tygmästare av 2.

klassen.

Kapten.

Marinintendent av

1. graden.

Kapten.

Marinintendent av

1. graden.

4:e lönegraden.....

Major.

Chefen för ridskolan.

Styresman vid artille- riets fabriker.

Tygmästare av 1.

klassen.

Kommendörkapten av

2. graden.

Maj or.

Förste marinintendent

av 2. löneklassen.

Major.

Kommendörkapten av

2. graden.

Förste marinintendent

av 2. löneklassen.

5:e lönegraden......

i

1

Överstelöjtnant.

Chefen för krigshög- skolan.

Chefen för krigs- skolan.

Chefen för artilleri- o.

ingenj örhögskolan.

Chefen för skjutsko- lan för infanteriet

och kavalleriet.

Chefen för arméns un- derofficersskolor.

Fälttygmästaren.

Kommendörkapten av

1. graden.

Överstelöjtnant.

Förste marinintendent

av 1. löneklassen.

Överstelöjtnant.

Kommendörkapten av

1. graden.

Förste marinintendent

av 1. löneklassen.

6:e lönegraden......

Överste.

Chefen för artilleri- staben.

Militärbefälhavaren pä

Gotland.

Kommendör.

Överste.

Marinöverintendent.

Överste.

Kommendör.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Lönegrad.

Beställningar vid

[

i

armén

marinen

flygvapnet j

7:e lönegraden......

Inspektören för kaval- leriet m. m.

Kommendanten i

Boden.

Brigadchef.

—

!

!

8:e lönegraden.....

Chefen för general- staben.

Inspektören för in- fanteriet.

Arméfördelnings chef.

Militärb ef älha v aren

för Övre Norrland.

Generalfälttygmäs-

taren.

Chefen för fortifika- tionen.

Generalintendenten.

Flaggman.

Chefen för kustartille- riet.

Chefen för flygvapnet.

Underofilcerare in. II. (Uo.)

Lönegrad.

Beställningar vid

armén

marinen

flygvapnet

| l:a lönegraden......

Underofficer av 3.

graden.

2:a lönegraden......

Sergeant.

Musiksergeant.

Underofficer av 2.

graden.

Sergeant.

| 3:e lönegraden......

Fanjunkare.

Styckjunkare.

Musikdirektör av 2.

graden.

Musikfanjunkare.

Musikstyckj unkare.

Flaggunderofficer.

Musikflaggjunkare.

Fanjunkare.

4:ö lönegraden......

Förvaltare vid inten- denturkåren.

Redogöraren vid rid- skolan.

Förråd sförvaltare.

Förrådsf örvaltare.

Anm. Musikdirektör av 2. graden vid armén, som vid tiden för det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande enligt dittills gällande bestämmelser varit att hänföra till 4:e lönegraden,

äger att, sä länge han kvarstår i sådan beställning, åtnjuta lön enligt sagda

lönegrad.

Civilmilitär personal m. 11. (C).

Lönegrad.

Beställningar vid

armén

marinen

flygvapnet

l:a lönegraden......

Förrådsvaktmästare.

1

Förrådsvaktmästare. i

2:a lönegraden......

Poliskonstapel.

—

—

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

29

Lönegrad.

Beställningar vid

•

armén

marinen

flygvapnet

3:e lönegraden ...

Tygskrivare.

Fabriksskrivare.

Tyghantverkare.

V apenliantverkare.

Hantverkare.

Fortmaskinist.

Polisöverkonstapel.

l

Vapenhantverkare.

Tyghantverkare.

■

4:e lönegraden ...

Verkmästare av 2.

klassen.

—

Verkmästare av 2.

klassen.

j 5:e lönegraden ...

Tygförvaltare av 2.

klassen.

—

6:e lönegraden ...

Departementsskrivare.

Besiktnings rustmäs- tare.

Tygverkmästare.

Verkmästare av 1.

klassen.

Poliskommissarie.

Verkmästare av 1.

klassen.

7:e lönegraden ...

|

Tygförvaltare av 1.

klassen.

Fabriksförvaltare av

1. klassen.

Fortifikationskassör.

8:e lönegraden ...

Bataljonsveterinär.

—

—

9:e lönegraden ...

Batalj onsläkare.

Begementsvetermär.

Mariningenjör av 2.

graden.

Bataljonsläkare.

10:e lönegraden ...

Marinläkare av 1.

graden.

Mariningenjör av 1.

graden 2. löne- klassen.

Specialingenjör av

3. graden.

Flygingenjör av 3.

graden.

ll:o lönegraden ...

Regementsläkare.

Fältveterinär.

Överläkare vid garni- sonssjukhuset i

Stockholm.

Flygingenjör av 2.

graden.

12:e lönegraden ...

Tygingenjör.

Fabriks ingenj ör.

Radioingenjör.

Mariningenjör av 1.

gTaden 1. löne- klassen.

Specialingenjör av

2. graden.

Kemist (i marinför- valtningen).

Flygingenj ör av 1.

graden.

13:e lönegraden ...

Fältläkare.

Marindirektör av 2.

graden.

Specialingenjör av 1.

graden.

Förste marinläkare.

Förste flygingenjör.

14:e lönegraden ...

Överfältläkaren.

Ö verfältvete rinären.

Marindirektör av 1.

graden.

flygöveringenjör.

15:e lönegraden ...

—

Marinöverläkaren.

_

16:e lönegraden ...

Generalfältläkaren.

—

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Afaj:ts proposition nr 7.

Bil. B.

TILL KONUNGEN.

/''iENOM BESLUT den 4 september 1925 har Kungl. Maj:t uppdragit åt

'' ^ för svars väsendets lönenämnd att avgiva förslag dels till de ändringar i

de militära avlöningsreglementena, som föranledas av den samma år beslutade

omorganisationen av försvarsväsendet, ävensom till sådana ändringar i

officersavlöningsreglementet, vilka i övrigt må befinnas lämpliga att vidtaga

i samband med ett definitivt antagande av sistnämnda reglemente, dels ock

till reglering av avlöningsförhållanden m. m. för de arvodesbefattningar vid

försvarsväsendet, som efter den nya försvarsorganisationens genomförande

böra finnas upptagna å stat.

Med anledning av berörda uppdrag anhöll lönenämnden i särskilda skrivelser

till armé- och marinförvaltningarna den 15 september 1925, att ämbetsverken

ville, efter vederbörande underordnade myndigheters hörande, till

nämnden inkomma med yttrande angående de önskemål, som på grund av

vunnen erfarenhet ansåges böra tillgodoses dels i avseende å manskapsavlöningsreglementet

dels vid fastställandet av definitivt avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen.

Av arméförvaltningen har yttrande i ärendet avgivits den 21 oktober

och av marinförvaltningen den 22 oktober 1925, varvid även de från de underordnade

myndigheterna infordrade yttrandena till nämnden överlämnats.

Till fullgörande av ifrågavarande uppdrag får lönenämnden härmed avgiva

förslag till ändringar i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388}

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv

stat m. fi. vid armén och marinen. Beträffande manskapsavlöningsreglementet

ävensom regleringen av avlöningsförhållanden m. m. för de arvodesbefattningar

vid försvarsväsendet, som efter den nya försvarsorganisationens

genomförande böra finnas upptagna å stat, kommer lönenämnden att avgiva

särskilda yttranden. ... ....

Innan lönenämnden framlägger sitt förslag angående officersavlöningsreglementet,

vill nämnden inledningsvis erinra om att nämnden tidigare avgivit

yttranden rörande revision därav.

Sedan under hösten 1922 inom finansdepartementet upprättats förslag till

ändringar i avlöningsbestämmelserna för befattningshavare vid statsdepartement

m. fl. verk, utarbetades i anslutning därtill inom försvarsdepartementet

förslag till vissa ändringar i avlöningsbestämmelserna för officerare och

underofficerare på aktiv stat m. fl., varefter försvarsväsendets lönenämnd

anmodades inkomma med yttrande över förslaget. Sadant yttrande avgavs

av lönenämnden den 24 januari 1923. Till den närmare innebörden av detta

förslag och innehållet av nämndens yttrande över detsamma återkommer

nämnden i samband med behandlingen av de särskilda paragrafer i avlöningsreglementet,

vilkas omredigering förslaget i fråga åsyftade.

Försvarsväsendets lönenämnd; med

förslag till avlöningsreglemente för

officerare och underofficerare samt

civilmilitära beställningshavare på

aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 31

Den IG januari 1924 liar nämnden avgivit infordrat utlåtande, huruvida

°ch i vad mån de i ett av särskilt tillkallad sakkunnig uppgjort förslag i

fråga, om revision av gällande avlöningsbestämmelser för statsdepartement

m. fi. verk avsedda ändringar ansåges böra föranleda motsvarande ändringar

uti avlöningsbestämmelserna för officerare och underofficerare på aktiv

stat m. fi.

Slutligen har nämnden på grund av Kungl. Maj:ts förberörda uppdrag

den 4 september 1925 med utlåtande den 8 december samma år redan framlagt

förslag till vissa av den nya försvarsorganisationen föranledda ändringar

i de militära avlöningsreglementena, att provisoriskt gälla under tiden 1 juli

1926—30 juni 1927. På grundval av detta förslag har Kungl. Maj:t efter

riksdagens hörande den 18 juni 1926 utfärdat dels kungörelse (nr 251) angående

förlängd giltighetstid och utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet

den 29 juni 1921 för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen m. m., dels

kungörelse (nr 252) angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet

den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen samt

ändrad lydelse av 2 § i samma reglemente.

Vidare får nämnden erinra, att Kungl. Maj:t genom särskilda beslut tillställt

lonenämnden handlingarna i vissa ärenden för att vara tillgängliga vid

förekommande överväganden inom nämnden av frågor, som beröra de i ärendena

framställda eller därmed sammanhängande och liknande spörsmål.

Sålunda har Kungl. Maj:t till nämnden överlämnat

den_ 19 _ maj 1922 en av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse gjord framställning

i fråga om bataljonsläkares m. fl:s rätt till semester jämte civila

departementets däröver avgivna utlåtande,

deti 3 oktober 1922 en av samma styrelse gjord framställning i fråga om

överfältläkarens och överfältveterinärens avlöningsförmåner jämte civila departementets

däröver avgivna utlåtande.

. den 20 januari 1923 en av styrelsen för svenska militärveteriuärsällskapet

gjord framställning i fråga om fält- och regementsveterinärernas avlöningsförmåner

jämte arméförvaltningens civila departements däröver avgivna utlåtande,

den 7 februari 1924 en av styrelsen för arméns fabrikers och tyganstalters

tjänstemannaförening gjord framställning i fråga om viss tvg- och fortpersonals

avlöningsförmåner jämte arméförvaltningens artilleri-, fortifikationsocli

civila departements däröver avgivna utlåtande,

den 21 mars 1924 en av nämnda tjänstemannaförening gjord framställning

i fråga om departementsskrivamas avlöningsförmåner jämte däröver avgivna

utlåtanden av generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet samt

arméförvaltningens civila departement,

den 9 oktober 1923 en av stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona

till chefen för försvarsdepartementet överlämnad skrivelse, däri chefen

för underofficers- och sjömanskårerna vid nämnda station gjort framställning

om ändring av viss föreskrift i 7 § 1 mom. i avlöningsreglementet den 29

juni 1921 för officerare och underofficerare m. fi. ävensom marinförvaltningen

m. fl:s däröver avgivna utlåtanden,

den 21 november'' 1923 en av 1925 års tillfälliga officerskommitté gjord

framställning om vidtagande av vissa ändringar i gällande avlöningsbestämmelser

för officerare m. fl.,

den 9 april 1926 en av underofficeren av 3. graden vid kustartilleriet E.

Skoot gjord framställning om visst tillägg till de med hans innehavande

beställning på stat förenade avlöningsförmåner jämte chefens för kustartilleriet

och marinförvaltningens däröver avgivna utlåtanden,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Rubriken.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 7.

den 21 maj 1026 en av kommendören vid flottan H. Gisiko gjord framställning

om flyttningsersättning jämte marinförvaltningens däröver avgivna

utlåtande,

den 11 juni 1926 särskilda av kommendanten i Boden den 10 maj 1920

överlämnade framställningar från överkonstaplar samt konstaplar och extra

konstaplar vid fästningspoliskåren i Boden i fråga om nämnda personals

placering i högre lönegrader jämte arméförvaltningens civila departements

däröver avgivna utlåtande,

den 7 oktober 1926 särskilda den 10 respektive den 15 september 1926

dagtecknade framställningar av Svenska underofficersförbundet samt Flottans

maskinistföreningar i Stockholm och Karlskrona angående vissa synpunkter

och önskemål med avseende å revisionen av avlöningsbestämmelserna för

officerare och underofficerare m. fi., samt

den 9 oktober 1926 transumt av arméförvaltningens framställning rörande

lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1927—1928, i vad framställningen

avsåge fråga om särskilda arvoden till vissa inom arméförvaltningens intendentsdepartement

och intendenturstaben tjänstgörande officerare.

Ytterligare har Kungl. Maj:t den 17 oktober 1924 överlämnat till nämnden
dels

förberörda inom försvarsdepartementet utarbetade förslag till ändringar

i gällande avlöningsbestämmelser för officerare och underofficerare samt

civilmilitära beställningshavare på aktiv stat vid armén och marinen ävensom

däröver avgivna utlåtanden av arméförvaltningens civila departement,

marinförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd,

dels ock stationsbefälhavarens vid flottans station i Karlskrona skrivelse

den 28 november 1922 med framställning rörande ändrade bestämmelser i

officersavlöningsreglementet om avlöning under ledighet m. m., över vilken

framställning marinförvaltningen jämväl yttrat sig i sitt nyssnämnda utlåtande.

Då lönenämnden härefter övergår till att framlägga sitt förslag till ändringar

i officersavlöningsreglementet, vill nämnden förutskicka, att nämnden med

hänsyn till den ännu vilande frågan om revision av övriga avlöningsreglernenten,

som grunda sig på det år 1919 för kommunikation sverken införda

lönesystemet, funnit sig i allmänhet icke kunna nu föreslå sådana ändringar

i officersavlöningsreglementet, som må anses föregripa eller påverka berörda

revision. Som likväl av olika anledningar ändringar synts erforderliga i ett

flertal av reglementets paragrafer, har lönenämnden funnit lämpligast att

framlägga sitt förslag i form av ett nytt avlöningsreglemente.

Med anledning av flygvapnets tillkomst har enligt förenämnda kungörelse

den 18 juni 1926 angående förlängd giltighetstid och utsträckt tillämpning

av avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen

m. m. förordnats, att vad i berörda avlöningsreglemente stadgas beträffande

där avsedda beställningshavare skall i tillämpliga delar gälla för

motsvarande beställningshavare vid flygvapnet. Det nya avlöningsreglementet

bör i enlighet härmed omfatta jämväl personal vid flygvapnet och med

hänsyn härtill lämpligen benämnas »Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv

stat m. fl. vid försvarsväsendet».

Vad härefter angår de i reglementet intagna särskilda paragraferna, får

lönenämnden anföra följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

I fråga om innehållet i 1 § liava de börda myndigheterna icke ifrågasatt

någon ändring. Ej heller lönenämnden har funnit någon omredigering av

denna paragraf erforderlig.

I 2 § meddelas bestämmelser angående sättet för beställningars tillsättande

och deras antals bestämmande samt om avlönings åtnjutande och utbetalning

m. m.

Från ett flertal myndigheter, däribland armé- och marinförvaltningarna,

hava yrkanden framställts, att det i 3 mom., andra stycket, förekommande

stadgandet angående tiden för avlönings åtnjutande måtte förtydligas, enär

vid tillämpningen av detta stadgande tveksamhet uppstått.

I förenämnda inom finansdepartementet uppgjorda förslag i fråga om revision

av gällande avlöningsbestämmelser för statsdepartement m. fl. verk

hade, med hänsyn till att motsvarande stadgande i det civila avlöningsreglementet

ävenledes givit rum för olika tolkningar, intagits ett stadgande av

innehall, att, där i förordnande, fullmakt eller konstitutorial tillträdesdagen

icke angivits, tjänsten skulle anses hava tillträtts samma dag, som förordnandet,

fullmakten eller konstitutorialet meddelats. Enligt lönenämndens

mening synes man emellertid böra utgå från att tillträde av tjänst icke kan

äga rum förrän dagen efter den, då utnämningen skett. Mot meddelandet

av en från denna utgångspunkt avfattad föreskrift har nämnden icke något

att erinra, men anser nämnden densamma vara av natur att kunna ingå i

tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet, i fråga om vilka bestämmelser

lönenämnden framdeles torde få avgiva förslag.

Med avseende å bestämmelserna i 2 § 3 mom. hava vidare ett flertal

militära myndigheter uttalat sig för att föreskrift måtte lämnas därom, ätt

årslön icke skall fördelas med lika belopp på årets alla dagar utan utgå med

en tolftedel per månad, varjämte framhållits önskvärdheten av att bestämmelser

mätte meddelas, huru månadslön skall fördelas på dagar i månadenEör

vinnande av ett enhetligt förfarande i berörda hänseenden synes det

visserligen nämnden lämpligt, att vissa kompletterande föreskrifter meddelas,

men torde jämväl dessa med hänsyn till sin natur böra inflyta i tilläggsbestämmelserna

till avlöningsreglementet.

3 § innehåller stadganden angående förening av tjänster.

Enligt stadgande i 2 mom. skall fråga om förening av tjänster av beställningshavare,

som utnämnas av Kungl. Maj:t, underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Då. det synts lönenämnden kunna ifrågasättas, huruvida icke en decentralisering

av dessa ärenden lämpligen borde kunna åvägabringas, har

nämnden haft under övervägande, om icke avgörandet av dylika frågor —

åtminstone såvitt anginge en del mera underordnade beställningshavare —

kunde anförtros åt vederbörande arméfördelningschef eller därmed jämförlig

chef. Med hänsyn, bland annat, till risken för bristande enhetlighet vid

tillämpningen av förevarande stadgande i händelse av en dylik decentralisering

har nämnden dock stannat för att ändring av stadgandet i fråga icke

bör ske.

Det har från visst håll framhållits, att med hänsyn till övergångsstatens

personal sådana ändringar borde vidtagas i förevarande paragraf, att denna

personal bleve oförhindrad innehava beställningar och befattningar av vad

slag det vara må, utan att löneförhållandena på något sätt lede något men

av på övergångsstat åtnjuten lön.

Med anledning härav får lönenämnden erinra om att nämnden i ett den

26 september 1925 till chefen för försvarsdepartementet avgivet yttrande över

utkast till kungörelse med bestämmelser angående avlönings- och pensions
jBihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 7 käft. (Nr 7.) 2352 20 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts proposition nr 7.

förmåner samt tjänstgöringsskyldighet m. m. för beställningshavare å arméns

och marinens övergångsstater — med förmälan att nämnden icke ansåge sig

i då förevarande sammanhang kunna förorda några generella bestämmelser

i fråga om rätt att med beställning å övergångsstat förena andra tjänster —

anförde, att beställningshavare, som överginge frivilligt på övergångsstat,

syntes i och med överflyttningen löst sig från skyldighet att underkasta sig

de i 1921 års avlöningsreglemente givna föreskrifterna, bortsett från de villkor,

som vore förbundna med åtnjutande av tjänstgöringstraktamente och

övriga särskilda förmåner under tjänstgöring. Något förbud att mottaga befattning

i enskild eller allmän tjänst gällde alltså ej enligt nämndens mening

denna personal. En annan sak vore, att gällande avlöningsreglemente för

den civila statsförvaltningen i nuvarande skick syntes utgöra hinder för att

personal å övergångsstat erhölle dylik tjänst.

Vad åter anginge tvångsvis överförd personal ställde sig enligt nämndens

förmenande frågan olika beträffande respittiden och i fråga om tiden därefter.

Under respittiden, då avlöningen utginge enligt de före överföringen

gällande grunder, borde givetvis bestämmelserna i 3 § officersavlöningsreglementet

äga giltighet. Efter utgången av respittiden syntes nämnden

den tvångsvis överförda personalen i likhet med den frivilligt övergångna

få anses avkopplad från avlöningsreglementet utom under tjänstgöring och

i avseende å uppflyttning i löneklass. Ett undantag syntes dock vara att

göra nämligen i fråga om de ständigt tjänstgörande befattningshavarna. För

denna kategori syntes omhandlade stadganden i avlöningsreglementet, böra

äga, fortsatt giltighet.

Även beträffande den tvångsvis överförda personalen mötte emellertid

hinder för vinnande av annan statstjänst, som läge i de för sådan tjänst

gällande avlöningsbestämmelserna. Lönenämnden ansåge det önskligt, att

dessa hinder för erhållande av anställning i statstjänst undanröjdes. Härför

syntes emellertid nämnden riksdagens medverkan böra erfordras antingen i

form av ändring av nu gällande avlöningsbestämmelser för den civila förvaltningen

eller genom antagande av en särskild förordning, som i ett sammanhang

upphävde alla förbud mot förening av tjänster, såvitt anginge nu

ifrågavarande personal å övergångsstat. Frågan om öppnandet av civil anställning

för personalen syntes lönenämnden vara av beskaffenhet att snarast

möjligt böra göras till föremål för övervägande eventuellt genom samarbete

mellan samtliga lönenämnder.

Enligt den mening, åt vilken lönenämnden sålunda i berörda yttrande

givit uttryck, torde förevarande paragraf icke annat än i undantagsfall lägga

hinder i vägen för övergångsstatens personal att åtaga sig tjänst eller uppdrag.

Någon ändring av paragrafen synes nämnden sålunda icke för ändamålet

erforderlig. Rörande frågan om ändring i avlöningsbestämmelserna

för andra statstjänster i syfte att öppna tillträde till dem för övergångsstatens

personal tillåter sig lönenämnden understryka sitt ovan återgivna

uttalande.

I fråga om innehållet av bestämmelserna i 4 § har arméförvaltningen

framhållit, att föreskriften i paragrafens femte stycke, att officer, som kommenderas

såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev vid någon

av de militära högskolorna eller vid den för transport till intendenturkåren

föreskrivna mili tär förvaltningskur sen, äger att, utan avseende å förläggningsort,

under kommenderingstiden åtnjuta lön efter den ortsgrupp, till vilken

Stockholm räknas, givit anledning till den icke avsedda tillämpningen, att

t. ex. officer, som kommenderats såsom elev vid den tvååriga högre artillerieller

fortifikationskursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan, skulle äga uppbära

lön efter den ortsgrupp, vartill Stockholm räknades, även för tid, «å

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kumjl. Maj:ts proposition nr 7.

enligt vederbörligt reglemente föreskrivet årligt uppehåll i undervisningen

vid högskolan äger rum och högskolans elever återgå till tjänstgöring vid

truppförband. Vidare har arméförvaltningen framhållit, att, då särskild

kommendering till militärförvaltningskursen icke förekomme, utan vederbörande

officerare antogos för en tid av två år, varunder nämnda kurs genomginges,

författningsrummet borde undergå sådan ändring, att därav tydligt

framginge, att intendentsaspirant ägde åtnjuta Stockholmsavlöning allenast

under tiden intill avläggandet av sådan examen. Slutligen liar arméförvaltningen

ansett sig böra, i anslutning till vad ett flertal myndigheter uttalat,

föreslå, att den i författningsrummet avsedda förmån måtte tillgodokomma

jämväl förvaltaraspirant för tiden intill avläggandet av förvaltarexamen.

Vad först angår högskoleolevs rätt till lön enligt den ortsgrupp, Stockholm

tillhör, synes det nämnden vara med rättvisa och billighet förenligt, att

även vid kommendering till tvåårig lärokurs lön efter angivna ortsgrupp får

utgå under hela den tid, kommenderingen avser. I 26 § av avlöningsreglementet

förutsattes, att vid kommendering av ifrågavarande slag elev avflyttar

till Stockholm. En återgång till tjänstgöring vid truppförband i landsorten

under uppehållet i undervisningen måste därför antagas åsamka eleven särskilda

kostnader. Utan att förbise, att kommenderingen till militär högskola

avser den kommenderades egen utbildning, anser dock lönenämnden det nu

anförda fullt motivera hans bibehållande vid Stockholmslön under sådant

uppehåll i utbildningen, som nyss sagts. Härav följer givetvis icke någon

rätt till tjänstgöringstraktamente under tjänstgöring vid eget regemente.

Lönenäniliden föreslår alltså stadgandets avfattande i ovan angivna riktning.

Beträffande därefter arméförvaltningens förslag om ändring av nu ifrågavarande

författningsrum såvitt avser intendentsaspirant, får lönenämnden,

på de skäl arméförvaltningen anfört, tillstyrka berörda förslag.

Yad slutligen angår frågan om förvaitaraspiranternas likställighet i nu

ifrågavarande hänseende med intendentsaspiranterna, har nämnden för sin

del funnit så stora olikheter föreligga beträffande sättet för utbildningens

anordnande — i detta avseende hänvisar nämnden till bilagda av chefen för

intendenturstaben avgivna P. M. — att nämnden icke kan förorda åvägabringandet

av en sådan likställighet. Då emellertid förvaitaraspiranternas

avlöningsförhållanden under utbildningstiden för närvarande icke torde kunna

anses vara ordnade på ett tillfredsställande sätt, har nämnden sökt finna en

annan utväg att något förbättra desamma. I detta avseende synes det

nämnden, att en rättvis avvägning av ifrågavarande aspiranters löneförmåner

skulle vinnas genom att berättiga aspiranterna att intill tiden för förvaltarexamens

avläggande uppbära lön efter den ortsgrupp, den faktiska tjänstgöringsorten

tillhör, dock lägst, efter den ortsgrupp, vartill förläggningsorten

hänförts.

Nämnden har alltså funnit sig böra förse förevarande stadgande med ett

tillägg av nu angivet innehåll.

Ett flertal av de i ärendet hörda myndigheterna har föreslagit omreglering

av lönerna enligt de i officersavlöningsreglementet intagna löneplanerna O

och Uo. Det har i huvudsak härvid påyrkats, att vid reglementets definitiva

fastställande lönerna måtte bestämmas enligt det förslag, som framlades

av arméns och marinens avlöningssakkunniga i deras år 1921 avgivna betänkande

och vilket jämväl upptogs i Kungl. Maj:ts till samma års riksdag

avlåtna proposition nr 350. Det har emellertid ock uttalats, att därest berörda

förslag genomfördes, samtidigt utan någon väsentlig olägenhet borde

kunna ur reglementet helt eller åtminstone delvis uteslutas det beställningshavare

enligt 22 § lämnade medgivandet att mot ersättning från kronans

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. ,\faj:ts proposition nr 7.

vederbörande matinrättningar, förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad

portion, proviant-, beklädnads- och utrustningsartiklar ävensom i kronans

verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar och övrig tjänsteutrustning.

Arméförvaltningen har för sin del funnit de av militärmyndigheterna

gjorda utlåtandena i nu angivna hänseenden förtjäna beaktande. Särskilt

syntes det arméförvaltningen önskvärt, om exempelvis olägenheterna därav,

att personal vid befordran från manskaps- till underofficersbeställning för

närvarande på grund av gällande bestämmelser i vissa fall kunde komma i

försämrad löneställning, skulle kunna undanröjas genom vissa jämkningar i

löneplanen Uo enligt officersavlöningsreglementet. Sådana jämkningar kunde

emellertid i sin ordning föranleda vissa ändringar i löneplanerna O och C

och då det för arméförvaltningen icke vore bekant, huruvida det åt lönenämnden

lämnade uppdraget avsåge eu fullständig revidering av lönebeloppen

enligt det nu provisoriskt gällande officersavlöningsreglementet, ställde arméförvaltningen

sig tveksam, huruvida det kunde böra ankomma på ämbetsverket

att nu framlägga något fullständigt förslag i förevarande ämne. Därest

emellertid nämndens uppdrag skulle innefatta eu fullständig revision av

lönebeloppen och en sådan skulle medföra en genomgående ökning i desamma

i jämförelse med de enligt officersavlöningsreglementet nu gällande

löneplanerna, borde beslutet om höjning av lönebeloppen lämpligen förenas

med ett uteslutande ur reglementet av den personalen genom 22 § tillförsäkrade

inköps- och tillverkningsrätt, vilken i vissa fall givetvis innebure

någon förmån för personalen.

I fråga om konstruktionen av de i officersavlöningsreglementet intagna

löneplanerna O och Uo hava av vissa av myndigheterna ett flertal önskemål

uttalats. Härvid har ifrågasatts, att löneplanen O borde ändras sålunda,

att den, liksom vad som genomgående gäller inom löneplanen Uo. åtminstone

i de lägre lönegraderna komme att upptaga vissa gemensamma löneklasser

för två varandra närliggande lönegrader, att 3. lönegraden inom löneplanen

O och 4. lönegraden inom löneplanen Uo var för sig borde utökas med eu

ytterligare löneklass för att tillgodose sådana beställningshavare, för vilka

fastställts högre pensionsålder än för övrig till lönegraden hörande personal,

samt att möjlighet till ökning av lönen borde beredas beställningshavare,

tillhörande 5. lönegraden av löneplanen O, genom att i denna lönegrad införa

en andra löneklass.

Arméförvaltningen har, då ett biträdande av de angivna önskemålen i ena

eller andra hänseendet skulle rubba de grunder, enligt vilka det från år

1922 gällande militära lönesystemet blivit uppbyggt, och konsekvensen av

ett sådant biträdande i varje fall icke utan en noggrann undersökning kunde

överblickas, för egen del ansett sig icke kunna ansluta sig till de uttalade

önskemålen om ändrad konstruktion av löneplanerna.

I förberörda av marinförvaltningen den 22 oktober 1925 avgivna yttrande

har marinförvaltningen, med framhållande av att utgående löner till militär

personal av riksdagen bestämts under ett statsfinansiellt och allmänt ekonomiskt

tvångsläge, anfört, att ämbetsverket ansåge rättvisa och billighet fordra,

att en höjning av personalens löner nu genomfördes. Om den av 1918 års

militära avlöningssakkunniga framlagda löneplanen, vilken av Kungl. Maj:t

godkändes men blev beskuren av riksdagen, ånyo skulle läggas till grund

för ett löneregleringsförslag, borde emellertid detta icke ske utan ett förnyat

övervägande i fråga om avlöningen i överste- och överstelöjtnantsgraden.

Beträffande överstes (kommendörs) avlöning inskränkte sig ämbetsverket till

att åberopa det förslag och de till stöd för detsamma anförda skäl, som

återfunnos i den bland de sakkunniga av herrar Lybeck med liera avgivna

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

37

reservationen. För överstelöjtnanter (kommendörkaptener av första graden)

nade de sakkunniga föreslagit avlöningens fastställande med ett, oberoende

av tjänstealdern, i vederbörande beställning utgående belopp och såsom

motivering härför anfört, att dessa beställningar till stor del vore övergångsplatser

för vidare befordran samt att beställningshavaren i allt fall under

en relativt kort tid kvarstode i denna grad. Dessa skäl hade emellertid

icke tillämpning för marinen och kunde följaktligen icke godtagas av ämbetsverket.

I stället förordade marinförvaltningen ett utbyggande av de sakkunnigas

löneplan för officerare beträffande 5. lönegraden med ytterligare

en löneklass, vilken lämpligen syntes böra upptaga en förhöjning utöver

beloppet i den lägre löneklassen med å G-ort 600 kronor.

Marinförvaltningen har dock förklarat sig icke vilja härmed hava ovillkorligen

bundit sig för den av 1918 års sakkunniga uppgjorda löneplanen. Det

kunde nämligen enligt ämbetsverkets a sikt med fog ifrågasättas, om denna

vore så avvägd, att rättvisa skedde åt all personal. För närvarande vore i

varje fall lönekompensation icke given, och det vore icke blott ett rimligt

kniv, att beställningsliavare i alla grader komma i åtnjutande av sådan, utan

det läge även i statens intresse, att så skedde.

För egen del har lönenämnden, med hänsyn till att löneplanerna för

officerare och underofficerare samt eivilmilitär personal vid armén och marinen

fastställts så sent som vid 1921 års riksdag, ansett en genomgående

revision av nämnda löneplaner näppeligen nu kunna ifrågakomma. En dylik

revision torde i allt fall icke böra företagas förrän viss tids erfarenhet vunnits

i fråga om de verkningar, den nya försvarsorganisationen kan komma

att utöva å de olika beställningsliavarnas arbetsåligganden. Ett tillfälle att

överväga frågan torde för övrigt komma att erbjuda sig i samband med

dyrtidstilläggens avskaffande och sammanslagning med de fasta lönerna.

• „ 1 „ lönenämnden sålunda för sin del funnit sig nu icke böra närmare

ingå pa fiågan om en mera omfattande revision av löneplanerna, bär nämnaen

likväl haft under allvarligt övervägande att i två, särskilda hänseenden

fororda jämkningar i nu gällande bestämmelser. Sålunda har inom nämnden

ifrågasatts att ändra löneplanen O därhän, att den, liksom vad som gäller

inom löneplanen Uo, i de lägre lönegraderna komme att upptaga vissa

gemensamma löneklasser för två varandra närliggande lönegrader. Därigenom

skulle sådana underlöjtnanter och löjtnanter, som på grund av särskilt

ogynnsamma . befordringsförhållanden få kvarstå oproportionerligt länge i

sina beställningar, härunder erhålla någon kompensation i lönehiinseende.

Vidjae har nämnden också, starkt övervägt att föreslå införande av ytterligare

en löneklass i överstelöjtnantsgraden. Då emellertid, vad beträffar

frågan om anordnandet av gemensamma löneklasser för de lägre lönegraderna,

en åtgärd i sådan riktning synes kunna inverka på löneförhållandena

även inom högre lönegrad, och då, vad angår såväl denna fråga som spörsmålet

om införandet av ytterligare en löneklass för överstelöjtnanter och

kommendörkaptener av 1. graden, de härvid avgörande faktorerna synas

kunna komma att påverkas av den nya försvarsorganisationen, har nämnden,

om ock med tvekan, funnit sig för närvarande ej heller böra föreslå någon

jämkning i berörda hänseenden.

Med anledning därav att enligt den nya försvarsorganisationen indragning

av 3. underofficer,sgraden skall äga ruin, har lönenämnden haft under övervägande,

huruvida icke 1. lönegraden i löneplanen Uo, till vilken grad underoffieerare

av 3. graden hänförts, bör ur löneplanen utgå. Då emellertid bestälmmgshavare

av denna kategori i allt fall komma att finnas under de närmaste

åren, har nämnden funnit det ur praktisk synpunkt lämpligast att

tillsvidare bibehålla ifrågavarande lönegrad i löneplanen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3g Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

G ö innehåller generella bestämmelser dels angående den lön, beställningshavare

vid tillträde av beställning äger åtnjuta, dels ock angående den lön,

han efter viss tids tjänstgöring må äga uppbära, ävensom villkoren for löneförhöjning

m. m.

Beträffande dessa bestämmelser har armeforvaltningen tramhallit, att tvekan

föreläde rörande rätta innebörden av den i 3 mom. andra stycket, under a)

förekommande bestämmelsen att vid beräknandet av den föi uppflyttning

till hö°re löneklass erforderliga tjänstetiden icke skall föras vederbörande

till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad

lön. Enligt sakens natur hade det synts arméförvaltningen självfallet,

att med bestämmelsen vore avsett, att av tjänstledighet med oavkortad lön

skulle såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning väl få medräknas de il4§

1 2 och 3 mom. angivna, författningsenligt bestämda tider, men däremot ej

sådana tider, då förmånen av oavkortad lön medgivits vederbörande på grund

av Kungl. Maj:t genom stadgandet i 14 § 1 mom. lämnad rätt att i särskilda

fall utsträcka förmånens giltighetstid. Eu annan tolkning skulle nämligen

enligt arméförvaltningens mening kunna giva anledning till orättvisa, da

Kungl. Maj:ts nämnda prövning delvis måste bli beroende av ett subjektivt

bedömande av föreliggande ömmande fall.

För att undanröja varje tvekan om innebörden a\ förevarande stadgande

hade arméförvaltningen ansett, att detsamma borde, i anslutning till arméförvaltningens

under 14 § senare omnämnda förslag till ändring av 14 §

mom. 1 givas följande ändrade lydelse:

»I övrigt gäller----löneklass: ,

a) att han under minst----åtnjutit semester, tjänstledighet under

de i 14 § 1 och 3 mom. angivna tider av högst 45 dagar respektive sex

månader eller tjänstledighet med oavkortad lön enligt bestämmelserna i

14 § 2 inom.» . ,it „ . 01 .

Lönenämnden kan icke ansluta sig till arméförvnlfningens sålunda Uttalade

uppfattning. Enligt nämndens förmenande bör nämligen vid bestämmandet

av den tid, som må räknas beställningshavare till godo vid uppflyttning

till högre löneklass, icke i något fall föras honom till last tid, varunder

han åtnjutit tjänstledighet med oavkortad lön. .

Vad nu ifrågavarande författningsrum angår, synes emellertid nämnden

viss annan ändring böra vidtagas. Enligt den nya försvarsorganisationen

lärer hava förutsatts, att musikunderofficerare och övertaliga gevurshantyer

kåre vid infanteriet med tjänstgöring under allenast viss del av året icke

komma att förefinnas. På grund härav torde den i lo § 2 mom. nu förefintliga

bestämmelsen angående skyldighet för ifrågavarande beställningshavare,

att under i sagda mom. angivna fall avstå viss del av sm lön bora

ur reglementet utgå. För att emellertid dylik beställniugshavaie, som allt

jämt kvarstår i tjänst, icke må komma i sämre ställning med avseende a

uppflyttning i löneklass än den, lian hittills varit tillförsäkrad, böra de •

O ö mom

2 mom.»

orden »och ej heller tid, som avses i 15 §

»och ej heller tid, under vilken han i egen
-

a) förekommande

utbytes mot orden -r —, ------- —

skap av musikunderofficer eller övertalig gevärshautverkare enligt äldre loteskrifter

icke varit inkallad i tjänstgöring: .

I G § 3 mom., sista stycket, stadgas, att beslut om uppskov av anledning,

som i b) sägs, skall avse viss tjänstetid, minst ett och högst tie ai.

Detta stadgande står i överensstämmelse med 10 § 3 mom., sista stycket, i

avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

sådant detta författningsrum lydde före den 1 juli 1922. Sedan numera tiusgränsenm

i sistnämnda lönereglemente bestämts till minst ett nan t och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kvngl. 3fcij:ts proposition nr 7.

högst tre ar, torde, i enlighet med vad marinförvaltningen ock föreslagit,

stadgandet i nu ifrågavarande författningsrum böra ändras i enlighet härmed.

Med avseende å förevarande paragraf har vidare av vissa militära myndigheter

ifrågasatts, att uppflyttning till högre löneklass skulle äga rum vid

tidigare tidpunkt än ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket

den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen

tilländagått. Likaså hava yrkanden framställts om att stadgandet i 3 mom. b)

borde ur paragrafen utgå.'' Vid det övervägande, nämnden ägnat ifrågavarande

förslag, har nämnden emellertid funnit sig icke böra tillstyrka någon

ändring i nu gällande bestämmelser i angivna hänseenden.

k ad beträffar bestämmelserna i 7 §, synas jämväl dessa böra i vissa hänseenden

omredigeras.

Vidkommande till en början 1 mom. innehåller dess första stycke bland

annat stadgande därom,, att nrarinunderintendent må för bestämmandet av

begynnelselön i denna beställning och sedermera för uppflyttning i löneklass

såsom tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det han efter avlagd avgångsexamen

från marinintendentskolan vunnit första anställningen såsom marinunderintendent.

Sedan marinintendentskolan numera uppgått i sjökrmsskolan,

bör stadgandet ändras därhän, att tillgodoräknandet må ske från det

vederbörande efter avlagd marinintendentsexamen vunnit första anställning

så s<>m mariii underiutendent.

Ifrågavarande moment innehåller härjämte bestämmelser rörande tillgodoräkning

av tjänstetid för vissa underofficerare.

Efter den nya försvarsorganisationens ikraftträdande erfordras ock ändring

av bestämmelserna härutinnan. Sålunda torde, sedan 3. underofficersgraderi

indragits samt i stället en ny högsta manskapsgrad, flaggkorpralsgraden, inrättats,

ett stadgande böra införas om den tid, underofficer av 2. graden,

som befordrats från flaggkorpral, må tillgodoräkna sig vid bestämmandet av

begynnelselön och uppflyttning i löneklass. Likaså torde på grund av flygvapnets

tillkomst bestämmelser böra meddelas i fråga om tjänstetidsberäkning

för sergeant vid flygvapnet. Ifrågasättas kunde, huruvida ej med hänsyn

till den beslutade indragningen av 3. underofficersgraden de i momentet

nu förekommande bestämmelserna angående den tid, denna kategori beställningshavare

må tillgodoräkna sig i nu berörda hänseende, borde ur

reglementet utgå. Då emellertid, på siitt lönenämnden förut framhållit,

underofficerare av 3. graden under de närmaste åren alltjämt komma att

finnas, har nämnden ansett, att ifrågavarande bestämmelser böra tillsvidare

i reglementet bibehållas.

Med avseende a underofficer av 2. graden, som befordras från flaggkorpral,

uttalades i den till 1925 års riksdag avlåtna propositionen angående

försvarsväsendets ordnande, att vederbörande borde berättigas att vid dylik

befordran för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig den tjänstetid över

tre ar, varunder nan innehaft underofficer skompetens. Med hänsyn till den

omläggning, som sedermera under hösten 1925 ägt rum i fråga om underofficersutbildningen

vid marinen, torde emellertid ytterligare ett år av den

före underofficersbefordran infallande tjänstetiden böra få tillgodoräknas.

Marinförvaltningeii har påpekat, att den för underofficerares tjänstetidsberäkning

för närvarande bestämda utgångspunkten vid tillämpningen visat

sig icke fullt motsvara syftet, i det att genomgång av underofficersskola

kunde fördröjas utan vederbörandes förskyllan. Med anledning härav har

lönenämnden funnit sig böra föreslå, att till utgångspunkt vid tjänstetidsberäkningen

för underofficer av 2. graden tages den dag, från och med vilken

han ägt räkna kompetens för befordran till flaggkorpral. Enligt före
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

skrift i reglemente för marinen må nämligen den, vars genomgående av

nnderofficersskola utan egen förskyllan fördröjts, räkna dylik kompetens från

den tidpunkt, då kompetensen skulle hava förvärvats, därest dröjsmålet icke

ägt rum.

På grund av det anförda föreslår alltså lönenämnden beträffande underofficer

av 2. graden, vilken befordrats från flaggkorpral, ett stadgande av

innehåll, att dylik beställningsliavare må tillgodoräkna sig tiden från och

med den dag, han ägt räkna kompetens för befordran till flaggkorpral, minskad

med två år. Skäl för ändring i det nu gällande stadgandet i fråga om tillgodoräkning

av tjänstetid för underofficerare av 3. graden synes däremot

icke föreligga.

Vad angår tjänstetidsberäkning för sergeant vid flygvapnet, har den tid,

dylik beställningsliavare må tillgodoräkna sig för bestämmandet av begynnelselön

och uppflyttning i löneklass, ansetts böra fixeras på enahanda sätt,

som gäller för sergeanter vid armén respektive underofficerare av 2. och 3.

graden vid marinen, därest han avlagt de kunskapsprov eller förvärvat den

kompetens, som för dem stadgats. Beträffande det fall åter, att vederbörande

erhållit sin utbildning vid flygvapnet, lärer slutgiltig föreskrift i förevarande

avseende icke kunna meddelas, förrän flygvapnets utbildningsförhållanden

blivit närmare ordnade. Intill dess synes det böra ankomma på Kungl. Maj:t

att träffa erforderliga bestämmelser i ämnet.

T förslaget till nytt avlöningsreglemente har lönenämnden utformat bestämmelserna

i 1 mom. i överensstämmelse med vad ovan sagts.

2 mom. av förevarande paragraf innehåller bestämmelse om tillgodoräknande

av arbete, som i statens tjänst utförts före tillträdande av vederbörande

beställning.

Arméförvaltningen har framhållit, att avsikten med ifrågavarande stadgande

uppenbarligen varit, att vid den tillämpning av detsamma, som kunde

ankomma på vederbörande myndighet, vilken hade beslutanderätten i fråga

om fastställelse av löneklass för ordinarie beställningsliavare, myndigheten

skulle äga bestämma om dylikt tillgodoräknande endast då det tidigare arbetet

varit av fullt ensartad beskaffenhet med arbetet å beställningshavarens

nya tjänst. Däremot hade det synts arméförvaltningen hava förutsatts, att

fråga om tillgodoräknande för den, vilken exempelvis överginge från beställning

såsom underofficer till beställning såsom tyg- eller fabriksskrivare, av

tid, då lian tjänstgjort såsom förvaltningsunderofficer, alltid skulle räknas

hava innefattat sådant tvivelaktigt fall, som avses i 4 mom., andra stycket.

Emellertid hade bestämmelserna ingalunda givits nu angiven tillämpning,

utan hade en del myndigheter ansett sig på grund av 2 mom. kunna i vidsträcktaste

omfattning pröva frågor om tidigare utfört arbetes likvärdighet

med det, som i tjänsten ålåge beställningsliavare, om vars löneklassplacering

varit fråga. Andra myndigheter hade med stöd av stadgandet i 4 mom.,

andra stycket, ansett sig böra underställa Kungl. Maj:t i sig själv klara tillgodoräkningsfrågor.

För undvikande härav och för möjliggörande aven jämn

och rättvis författningstillämpning ansåge arméförvaltningen önskvärt, att

prövningsrätten i nu avsedda frågor i varje fall ankomma på Kungl. Maj:t.

I anslutning härtill har arméförvaltningen föreslagit viss ändrad lydelse

av 2 mom. samt att 4 mom., andra stycket, helt matte uteslutas ur reglementet.

Lönenämnden finner för sin del tillräckliga skäl icke föreligga att vidtaga

de av arméförvaltningen föreslagna ändringarna.

Däremot synes i andra hänseenden vissa ändringar erforderliga i nyssnämnda

två moment. Med avseende härå vill nämnden erinra om att nämnden

i sitt förenämnda utlåtande den 24 januari 1923 i samband med be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 7.

handlingen av de då föreslagna ändringarna i 7 § framhållit, att den i 11 §

i civilförvaltningens avlöningsreglemente medgivna rätt för innehavare av

ordinarie tjänst att för bestämmande av begynnelselön och sedermera för

uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring

genom särskilda i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 367) meddelade

bestämmelser blivit starkt begränsad. Därest bestämmelsen i 7 § skulle

anses i övrigt icke böra undergå någon ändring, kunde i allt fall enligt

nämndens mening böra tagas under omprövning, huruvida de inom den

militära förvaltningen rådande säregna förhållandena kunde anses påfordra en

mot ändringarna i det civila avlöningsreglementet svarande jämkning i

officersavlöningsreglementet. Sådant detta spörsmål då förelåge, ansåg sig

emellertid nämnden icke böra i då förevarande sammanhang närmare ingå

på detsamma.

Då definitiva avlöningsbestämmelser nu skola meddelas för den militära

personalen, har lönenämnden ansett sig böra upptaga till prövning, i vad

mån de i omförmälda hänseende meddelade bestämmelserna för denna personal

böra bringas i överensstämmelse med de för civilförvaltningen gällande.

Yad härvid beträffar den i civilförvaltningens avlöningsreglemente genomförda

begränsningen, att endast tiden utöver 3 år i föregående statsanställning

må tillgodoräknas, föreligga enligt lönenämndens uppfattning övervägande

skäl för att icke utsträcka densamma till nu förevarande stadgande

i officersavlöningsreglementet. Sistnämnda stadgande synes nämligen för

framtiden få. sin huvudsakliga betydelse beträffande de fall, där någon på

förordnande uppehåller högre bestiillning mot åtnjutande av den därmed

förenade lön under tid, då den ordinarie innehavaren av den högre beställningen

bestrider å annan stat uppförd beställning med arvode motsvarande

lönens belopp. Den nya försvarsorganisationen förutsätter dylika förordnanden

i succession efter åtskilliga beställningshavare vid arméns undervisningsverk

m. fl. anstalter, och det synes hava varit för syftet med denna anordning

främmande att inskränka vederbörandes rätt i fråga om tjänstetidsberäkning.

Beträffande åter fordringarna på arten och omfattningen av det arbete,

som må tillgodoräknas, har nämnden funnit sig böra föreslå enahanda formulering

som i civilförvaltningens avlöningsreglemente. Såsom följd härav har

nämnden ock föreslagit ändrad lydelse av 4 mom., andra stycket.

För att tydligt utmärka, att 2 mom. är tillämpligt såväl vid första tillträdandet

av ordinarie beställning som vid befordran, liar i uttrycket »ordinarie

beställning» ordet »ordinarie» uteslutits.

I fråga om stadgandena i 3 mom. samt 4 mom., första stycket, har skäl

för ändring icke synts nämnden föreligga.

5 mom. av ifrågavarande paragraf innehåller bestämmelse om, att beställningshavare,

som från reservstat eller reserv övergått till beställning på aktiv

stat, må av den tid, varunder han tillhört reservstaten eller reserven, tillgodoräknas

så stor del, som av Kung], Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

Då enahanda föreskrift synes erforderlig, för den händelse till övergångsstat

uppförd beställningshavare skulle återgå i aktiv tjänst, har momentet i fråga

kompletterats i enlighet härmed.

I 6 inom. stadgas, att beställningshavare må, efter prövning av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis jämväl tillgodoräknas tid, han

utom statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas synpunkt må anses

likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra å beställningen.

Detta stadgande överensstämde före tillkomsten av förberörda kungörelse

den 15 juni 1922 (nr 367) med motsvarande för civilförvaltningen

gällande. Genom sagda kungörelse ändrades bestämmelsen i fråga för civil
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

förvaltningen därhän, att såsom villkor för sådan tillgodoräkning stadgades,

att arbetet skall vara av sådan direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende

å sin art och omfattning tinnes ur det allmännas synpunkt svara

mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, vederbörande

har att utföra å befattningen. Stadgandet i nu förevarande moment har

synts nämnden böra i angivna avseende bringas i överensstämmelse med

nyssnämnda bestämmelse i civila avlöningsreglementet, och har nämnden

för den skull i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente avfattat momentet

i enligt härmed.

8 g. Vad angår de s. k. sneddningsbestämmelserna i 8 §, har ett flertal av de

militära myndigheterna, i syfte att åvägabringa större utjämning i befordringsförhållandena,

framställt förslag om ändring av den i 1 mom., andra stycket,

intagna föreskriften att bestullningshavare, som vid befordran till högre beställning

åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, vartill

han på grund av reglementets bestämmelser i övrigt skall hänföras i den

nya beställningen, äger för löneklassplacering i sistnämnda beställning räkna

sig till godo den tid intill tre år, varunder lian tillhört berörda lägre löneklass,

dock att kapten (ryttmästare) må i sådant hänseende tillgodoräkna sig

intill sex år av tjänstetid inom högsta löneklassen i närmast lägre lönegrad.

I sådant hänseende har ifrågasatts, att i reglementet skulle införas bestämmelse,

att löjtnant och kapten (ryttmästare) skulle äga att vid befordran till

sådan beställning för löneklassplacering få räkna sig till godo all den tjänstetid,

som överskjuter den för respektive tjänstegrads ernående föreskrivna

minimitiden i den lägre beställningen, för löjtnant två år och för kapten

(ryttmästare) nio år såsom officer.

Med framhållande av, att önskemål om nu angivna vittgående avvikelse

från den s. k. sneddningsprincipens grundtanke framställdes redan i samband

med utarbetande av 1921 års officersavlöningsreglemente utan att dock

vinna statsmakternas bifall, liar arméförvaltningen ansett sig icke kunna

föreslå för önskemålets tillgodoseende i dess helhet avsedda författningsändringar.

Då det emellertid synts arméförvaltningen med ganska stor visshet

kunna förutses, att, efter det 1925 års härorganisation börjat genomföras,

befordran från beställning såsom underlöjtnant till dylik såsom löjtnant i

ganska stor utsträckning kunde komma att uppskjutas så länge, att vederbörande

finge kvarstå i första lönegraden i löneplanen () utöver sex år, har

arméförvaltningen hemställt om sådan ändring av sista delen av 8 § 1 mom.,

andra stycket, att detsamma komme att lyda sålunda: »dock att kapten (ryttmästare)

respektive löjtnant må i sådant hänseende tillgodoräkna sig intill

sex år av tjänstetid inom högsta löneklassen av närmast lägre lönegrad».

Lönenämnden får för sin del erinra om, att nämnden i det yttrande nämnden

avgav över förberörda inom försvarsdepartementet år 1922 uppgjorda

förslag till ändringar i avlöningsbestämmelserna för officerare och underofficerare

m. fl. i fråga om stadgandena i 8 § anförde, bland annat, att vissa

ändringar i denna paragraf kunde ifrågasättas.

Till en början erinrades därvid, att den nuvarande avfattningen av 1 mom.,

tredje stycket, icke vore alldeles tydlig. Föreskrifterna i detta stycke vore

i själva verket att anse såsom undantag allenast från bestämmelserna i andra

stycket och icke, såsom av ordalydelsen till äventyrs kunde framgå, jämväl

från stadgandet i första stycket av samma moment.

Vidare framhölls i detta sammanhang, att det senare av de undantagsstadganden,

som innehållas i 1 mom., tredje stycket, och vilket avser det

fall, »då befordran till tjänst inom högre lönegrad inträffar före det tre ur

förflutit från tiden för en föregående befordran, som medfört dylikt tillgodo
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

räknande», dåmera icke hade någon motsvarighet i de för civilförvaltningen

och kommunikationsverken gällande avlöningsreglementena. Yid sådant förhållande

syntes det nämnden knappast vara anledning att i officersavlöningsreglementet

bibehålla ifrågavarande undantagsbestämmelse.

Lönenämnden erinrade slutligen, att i de för civilförvaltningen och kommunikationsverken

gällande avlöningsreglementena införts en föreskrift därom,

att bestämmelserna om lönetursberäkning skulle »äga motsvarande tilllämpning

beträffande tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid något av

ifrågavarande verk innehade ordinarie befattning vid annat verk, för vilket

lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente».

Aven för försvarsväsendets personal, åtminstone civilmilitära beställningshavare,

syntes en liknande föreskrift icke sakna betydelse.

I detta sammanhang erinrade nämnden jämväl, hurusom det någon gång

kunde inträffa, att beställningshavare utan samband med sådan befordran

till beställning inom högre lönegrad, varom i 8 § 1 mom. av officersavlöningsreglementet

sägs, övergmge från beställning, tillhörande viss löneplan, till

annan beställning inom samma löneplan, exempelvis från viss beställning

vid armén till motsvarande beställning vid marinen eller omvänt. Att under

dylika förhållanden vederbörande skulle i den nya beställningen bibehålla

den löneställning, han före övergången innehaft, hade ansetts självklart.

För det fall åter, då övergång skedde från beställning, tillhörande viss löneplan,

till beställning inom annan löneplan vore föreskrifter meddelade i 10 §

1 mom.

På sålunda angivna grunder ifrågasatte lönenämnden, huruvida icke 8 §

borde erhålla följande ändrade lydelse:

1. Därest beställningshavare — — — — — — — — högre löneklass.

Beställningshavare, som före tillträdandet av högre beställning åtnjöt lön

enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av

nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 6 § 1 mom. bör vid befordran hänföras,

äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre ''löneklass

i den nya beställningen, räkna sig tillgodo den tid intill tre år, varunder

han tillhört berörda lägre löneklass; dock med iakttagande dels att kapten

(ryttmästare) må i förevarande hänseende tillgodoräkna sig intill sex år av

tjänstetid inom högsta löneklassen av närmast lägre lönegrad, dels oek att

tillgodoräknande, som nu är sagt, icke må ske vid befordran från beställning

i 3. lönegraden till beställning i 4. lönegraden enligt den under 5 § intagna

löneplanen för officerare m. fl. (O).

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande beställningshavare,

som vid befordran till i detta reglemente avsedd beställning

innehade ordinarie befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts

efter samma grunder, som tillämpats i reglementet.»

Y7id det övervägande, lönenämnden nu ägnat frågan om ändring av bestämmelserna

i förevarande paragraf, har nämnden i likhet med arméförvaltningen

funnit sig icke kunna föreslå någon utökning av den tjänstetid inom

närmast lägre lönegrad, kapten (ryttmästare) enligt föreskrifterna i 1 mom.,

andra stycket, äger räkna sig tillgodo för omedelbar eller framtida uppflyttning

till högre löneklass.

Vad beträffar löjtnant, har arméförvaltningen föreslagit dylik beställningshavares

likställande med kapten i angivna hänseende. Med avseende härå

har lönenämnden inhämtat, att det i åtskilliga fall inträffat, att löjtnantsbefordran

icke vunnits förrän vederbörande utöver sex, stundom i mer än

åtta år, tillhört lägsta lönegraden i löneplanen O. På grund härav har det

oavsett huruvida löjtnantsbefordran, på sätt arméförvaltningen antager,

efter det den nya försvarsorganisationen börjat genomföras, kommer att i än

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

större utsträckning fördröjas — synts nämnden skäligt att, till förbättrande

av vederbörandes löneförhållanden i här avsett fall, bereda löjtnant rätt att,

i likhet med kapten, av tjänstetiden inom närmast lägre lönegrad tillgodoräkna

sig intill sex år.

I övrigt har lönenämnden ansett sig böra i föreliggande förslag till nytt

avlöningsreglemente giva ifrågavarande paragraf en avfattning, som nära ansluter

sig till nämndens tidigare förslag i ämnet.

Enligt den nya försvarsorganisationen skall den å artilleristabens stat

uppförda chefsbefattningen besättas med en överste (lönegrad O 6) och den

å staten för artilleri- och ingenjörhögskolan uppförda chefsbefattningen hänföras

till lönegraden O 5 (överstelöjtnants beställning). Jämlikt kungörelsen

den 18 juni 1926 angående förlängd giltighetstid och utsträckt tillämpning

av officersavlöningsreglementet har ock förordnats, att, i den mån de vid

1925 års riksdag beslutade ändringarna av försvarsväsendets organisation

under budgetåret 1926—1927 träda i kraft, stadgandet i 9 § 1 mom. om rätt

för innehavare av till 4. lönegraden hänförd beställning såsom chef för

artilleristaben eller chef för artilleri- och ingenjörhögskolan att åtnjuta lön

i 12. löneklassen enligt den under 5 § intagna löneplanen för officerare m. fl.

skall upphöra att gälla. I föreliggande förslag till nytt avlöningsreglemente

har detta av lönenämnden beaktats, och har nämnden likaledes i enlighet

med Kungl. Maj:ts av riksdagen bifallna förslag bland de beställningshavare,

som må åtnjuta den i paragrafen medgivna löneställningen, upptagit byråchef

i flygstyrelsen.

1 en till lönenämnden ingiven, den 20 oktober 1925 dagtecknad skrivelse

har generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet framhållit önskvärdheten

av, att innehavarne av de tvenne majorsbefattningar, som enligt

den nya försvarsorganisationen skola vara uppförda på artilleristabens stat,

måtte komma i åtnjutande av lön i 12. löneklassen av löneplanen för officerare

m. fl., även om de icke på grund av bestämmelsen i 6 § 2 mom. av

officersavlöningsreglementet vore berättigade därtill. Såsom skäl för framställningen

har anförts, att den ene av ifrågavarande majorer komme att i

egenskap av stabschef vid artilleriinspektionen erhålla i stort sett samma

åligganden som den nuvarande chefen för artilleristaben, enär den blivande

översten vid artilleristaben även vore chef för artilleriets skjutskola och

därigenom komme att få sina huvudsakliga åligganden såsom chef för artilleristaben

inskränkta till personalfrågor m. m., samt att den andre av majorerna

vore avsedd för befattning, som syntes kunna jämställas med byråchefs i

arméförvaltningen eller avdelningschefs vid generalstaben.

Det sålunda av generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet framlagda

förslaget kan lönenämnden för sin del icke tillstyrka. Utsträcktes den

åsyftade förmånen till ifrågavarande beställningshavare vid artilleristaben,

skulle, enligt vad nämnden befarar, konsekvensen fordra beviljandet av sådan

förmån jämväl åt vissa i särskilda befattningar placerade beställningshavare

vid andra, med artilleristaben jämförliga anstalter.

I fråga om stadgandet i 10 § 1 mom. har armé,förvaltningen i sitt meromnämnda

yttrande anfört, att, då nu gällande bestämmelser icke medgåve

sneddning vid befordran mellan beställning tillhörande exempelvis löneplanen

Uo och löneplanen C, vid åtskilliga tillfällen inträffat — vilket för övrigt

jämväl av vissa myndigheter påpekats — att underofficer, som utnämnts till

civilmilitär beställning, under liera år efter utnämningen icke kommit i åtnjutande

av högre lön än han dessförinnan innehade. Enligt de allmänna

principer, som läge till grund för bestämmelserna i 8 §, syntes emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 o

Kungl. Maj tis proposition nr 7.

avsikten vara, att varje befordran skulle omedelbart medföra löneökning. För

tillgodoseende härav liar arméförvaltningen föreslagit, att 10 § t mom. måtte

givas följande ändrade lydelse:

Därest den lön, varav beställningshavare vid övergången från beställning,

hörande till eu av de under 5 § intagna löneplanerna, till beställning inom

annan löneplan, skulle komma i åtnjutande, understiger deri, han vid övergången

innehade, äger beställningshavare att i den nya beställningen omedelbart

tillträda lön i den löneklass, för vilken lönen motsvarar eller närmast

överstiger lönen i den löneklass, han vid tiden för övergången tillhörde,

med ratt att för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass

i den nya beställningen räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder

han tillhört den vid övergången för honom gällande löneklass.»

Lönenanmden anser ävenledes skäl föreligga för en ändring av det i nu

berörda författningsrum förefintliga stadgandet. Enligt nämndens mening

torde emellertid stadgandet allenast böra ändras därhän, att beställningshavare

genom detsamma tillförsäkras lön enligt den löneklass, vars lönebelopp

är närmast högre än den lön, han vid övergången innehade, dock att

lönen därvid icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya

beställningen gällande. I fråga om rätt att tillgodoräkna föregående tjänstetid

synas däremot bestämmelserna i 7 § 2 och 4 mom. böra tillämpas.

I sitt förberörda yttrande den 22 oktober 1925 har marinförvaltningen

framhållit, att, i likhet med vad fallet vore vid de affärsdrivande verken,

jämväl vid försvarsväsendet kunde finnas användning för ett stadgande om

ratt för Kung! Maj:t att i undantagsfall medgiva högre löneklass än som

följer av vanlig uppflyttning.

1 13 § i avlöningsreglementet för kommunikétionsverken stadgas i förevarande

avseende, att Kungl. Maj:t må undantagsvis och såframt vederbörande

verks intressen sådant oundgängligen fordra, för förvärvande av särskilt

kvalificerad person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons

bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än

den, till vilken han enligt eljest angivna grunder skolat hänföras, dock att

lönen icke i något fall må utgå enligt högre löneklass än den högsta för

tjänsten fastställda.

Då även enligt lönenämndens mening skäl synas föreligga, att enahanda

befogenhet medgives Kungl. Maj:t i fråga om beställningshavare vid försvarsväsendet

—- nämnden syftar härvid närmast på sjukhusläkare och ingenjörer

— har nämnden funnit sig böra föreslå ett stadgande härom. Detta

stadgande synes lämpligen kunna intagas såsom ett andra moment i 10 § och

nuvarande 2 mom. ingå såsom ett särskilt stycke i 1 mom.

Vad angår stadgandet i 11 §, har lönenämnden icke funnit skäl föreslå 11 §.

någon ändring i detsamma.

j ^ ■ § meddelade bestämmelserna angående kallortstillägg hava ock 12 §.

i lönenämndens förslag till nytt avlöningsreglemente upptagits oförändrade.

Från vissa, myndigheter hava visserligen framförts yrkanden om höjning av

kallortstilläggen samt revidering av kallortsklasserna, men då härutinnan

gällande bestämmelser ansluta sig till motsvarande föreskrifter beträffande

civilförvaltningen och kommunikationsverken, har nämnden redan av detta

skäl funnit sig icke kunna biträda berörda yrkanden.

\ ad 13 § angar, har marinförvaltningen påpekat, att enligt paragrafens 1;; §.

ordalydelse för rätt till oavkortad lön vid vissa studier fordras dels kommendering

eller förordnande till idkande av studierna, dels prövning att

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kumjl. Maj:ts proposition nr 7.

studierna tjäna försvarsväsendets intressen. Ett enldare förfaringssätt i dessa

fall syntes marinförvaltningen böra kunna utfinnas.

Då" lönenämnden delar marinförvaltningens åsikt härutinnan och behov

dessutom visat sig föreligga av en något vidare tillämpning av förevarande

stadgande, än dess ordalag medgiva, liar nämnden funnit sig böra föreslå,

att stadgandet ändras därhän, att fråga om rätt att uppbära oavkortad lön

under tid, som använts för sådana iakttagelser eller studier eller sådan verksamhet

i övrigt, som anses tjäna försvarsväsendets intressen, skall bero på

prövning av Kungl. Maj:t.

14 §. Beträffande de i 14 § meddelade bestämmelserna hava av flertalet hörda

myndigheter krav på ändringar i olika hänseenden framställts. Yrkanden

hava sålunda framförts om, bland annat, lösgörande av sambandet mellan

semester ocdi sjukledighet, rätt för samtliga beställningshavare till 45 dagars

kostnadsfri sjukledighet, likställighet mellan olycksfall och sjukdom av sådan

art, att tjänstgöringen kan anses vara direkt orsak till sjukdomen, samt

borttagande av den i 2 och o mom. föreskrivna tidsbegränsning, under vilken

oavkortad lön må i där angivna fall åtnjutas.

I sitt i ärendet avgivna yttrande har arméförvaltningen, med framhållande

av, att det i 1 mom. meddelade stadgandet medfört högst väsentliga svårigheter

i tillämpningen, ifrågasatt sådan ändring i stadgandet, att förmånen

av semester helt avskildes från rättigheten att under viss tid få utan avdrag

vara frånvarande på grund av sjukdom. Samtidigt med denna ändrings

genomförande borde i reglementet avsedd personal medgivas rätt att i viss

utsträckning erhålla kostnadsfri ledighet för sjukdom. Med hänsyn till den

militära tjänstens säregna karaktär syntes nämligen de militära beställningshavarna

i stor utsträckning vara utsatta för risken att drabbas av sjukdom.

Därjämte syntes reglementet i denna del mindre väl avvägt i jämförelse med

de förmåner, som manskapet enligt det för detsamma gällande avlöningsreglementet

i ifrågavarande hänseende åtnjöte.

Arméförvaltningen liar på grund härav och under erinran om de avsevärt

förmånligare bestämmelser härutinnan, som gällde före det nu gällande avlöningsreglementets

ikraftträdande den 1 januari 1922, föreslagit sådan ändrad

lydelse av 14 § 1 inom., att beställningshavare måtte, utöver den envar tillförsäkrade

förmånen av semester under viss tid. äga att vid sjukdom åtnjuta

tjänstledighet med oavkortad lön under viss för alla lika lång tid,

vilken, i enlighet med vad därom gällde för det fast anställda manskapet,

synts arméförvaltningen böra bestämmas till 45 dagar under ett och samma

kalenderår.

I detta sammanhang har arméförvaltningen framhållit, hurusom de militära

myndigheterna med stor enhällighet uttalat det önskemålet, att förevarande

paragrafs 2 mom. borde — i anslutning till föreskrifterna i 4 § 2 mom. av

manskapsavlöningsreglementet — givas sådan ändrad lydelse, att beställningshavare,

vilken ådragit sig sjukdom av den beskaffenhet, att den militära

tjänstgöringen skäligen kunde antagas hava bidragit till densamma, skulle

äga att liksom vid olycksfall åtnjuta oavkortad lön, jämte i förekommande

fall kallortstillägg, så länge sjukdomen varade. Yid en ändring i nu angiven

riktning skulle stadgandena i 14 § 1 mom. komma att avse allenast rätten

att bibehålla oavkortad lön vid sjukdomsfall, som inträffat alldeles oberoende

av den militära tjänsten. Det syntes arméförvaltningen givet, att starka skäl

förelåge för ett biträdande av nu angivna önskemål. Den tjänstgöring, som

ålåge beställningshavare, å vilken officersavlöningsreglementet ägde tillämpning,

vore nämligen så olika den, som ankomme på befattningshavare, vilken

avsåges i avlöningsreglementet för civilförvaltningen, att en skiljaktighet i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 7. 47

avlöningsbestämmelserna i förevarande avseende finge anses vara fullt motiverad.

Att arméförvaltningen ändock icke ansåge sig kunna ansluta sig till

de hörda myndigheternas förslag berodde i första hand därpå, att ett genomförande

av den föreslagna författningsändringen, enligt vilken det skulle

komma att bero på ett hundratal avlöningsutbetalande myndigheter att bedöma

frågor, huruvida inträffade sjukdomsfall vore föranledda av den militära

tjänstgöringen under sådana förhållanden, att densamma skäligen kunde

anses hava därtill bidragit, med stor säkerhet skulle komma att medföra

ojämnhet i tillämpningen. Härtill komme, att ändringen i fråga måste förutsatta

en omläggning av grunderna för beredande av fri sjukvård åt beställningshayare,

som avsåges i officersavlöningsreglementet. Liksom för de s. k.

affärsdrivande verkens personal vore bestämt, borde nämligen även för ifrågavarande

beställningsliavare gälla, att rätt att bibehålla oavkortad lön utöver

den högst medgivna tiden av 45 dagar ej finge åtnjutas samtidigt med fri

sjukvård, eu grundsats, som vid tillämpningen av nu gällande officersavlonmgsreglemente

tagit sig uttryck däri, att Kungl. Maj:t icke lämnat

medgivanden för underofficerare, vilka beretts fri vård å lungsotssanatorium,

att under tiden för dylik vård få utsträckt rätt att bibehålla oavkortad

lön.

Arméförvaltningen har på grund härav ansett sig endast kunna förorda,

att 1 14. §. 1 mom. måtte samtidigt med genomförande av verkets ändringsförslag

i övrigt bibehållas sådan bestämmelse, att Kungl. Maj:t beträffande

beställningsliavare, vilka drabbades av* sjukdom, som efter prövning befunnes

vara av den art, att militärtjänstgöringen förorsakat densamma, i framtiden

liksom hittills kunde i särskilt fall förordna, att dylik beställningsliavare befriades

från skyldighet att vidkännas tjänstledighetsavdrag.

. iingår bestämmelserna i nu ifrågavarande paragraf, har marinförvaltnmgen

1 sitt förberörda yttrande hänvisat till ett den 25 januari 1923 av

ämbetsverket avgivet utlåtande över det inom försvarsdepartementet år 1922

uppgjorda förslaget till vissa andringar i officersavlöningsreglementet. I

detta utlåtande anförde marinförvaltningen, bland annat, att ämbetsverket

biträdde° den från flera håll anförda meningen, att avdragsfri sjukledighet

borde såsom ersättning för nu tillerkänd förmån kunna erhållas vass tid

oberoende av semestertiden, och stannade verket för egen del vid att föreslå

denna tid till 30 dagar för kalenderår. I ett särskilt fall ansåge ämbetsverket

S1S dock böra förorda ett visst sammanhang mellan de två angivna slagen

av ledighet. Semestern borde som regel tilldelas i den därför stadgade

oidnmg, men den, som erhållit ledighet för sjukdom, borde på ansökan kunna

la sådan ledighet räknad som semester utan hinder därav, att semestern

med hänsyn till tjänstgöringen eljest ej skulle kunnat tilldelas honom. Yidaie

ansage marinförvaltningen goda skal föreligga för en bestämmelse, enligt

vilken Kungl. Maj:t behölle möjligheten att, då tjänstgöringen bidragit

till uppkomsten av sjukdom, eller eljest vid ömmande omständigheter medgnm

befrielse från. skyldighet att vidkännas sjukavdrag.

För sin del ville lönenämnden erinra om, att nämnden i sitt yttrande

over nyssberorda inom försvarsdepartementet uppgjorda förslag till ändringar

1 officersavlöningsreglementet, anföfde, bland annat, att nämnden vore av

„ “ inenmgcn, att vissa sakliga ändringar i bestämmelserna i 14 § beträffande

Kitt till lön vid ledighet från tjänsten kunde vara av förhållandena påkallade,

h or den händelse ändringar skulle vidtagas, syntes dessa i första hand böra

ga ut på ett brytande av den nuvarande sammankopplingen mellan semester

och kostnadsfri sjukledighet. Lönenämnden ansåge för sin del det böra

t-agas under övervägande, huruvida samtliga de beställningsliavare, å vilka

officersavlöningsreglementet ägde tillämpning, lämpligen borde, oavsett se
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Rungl. Maj:ts proposition nr 7.

mesterns längd, komma, i åtnjutande av viss kostnadsfri sjukledighet, vilken

för varje sjukdomsfall icke syntes böra tillmätas kortare än sju dagar, motsvarande

den tidsgräns, intill vilken inom den civila förvaltningen vikariatsersättning

icke utginge till vikarie. Lönenämnden fann sig i detta sammanhang

böra erinra dels om stadgandet i 4 § 1 mom. av manskapsavlöningsreglementet,

enligt vilket författningsrum beställningshavare av manskaps

grad ägde under sjukdom åtnjuta oavkortad lön under 45 dagar utöver den

tid, han av annan ''anledning åtnjutit tjänstledighet, dels om den enligt äldre

avlöningsbestämmelser medgivna rätten för officerare och underofficerare att

vid sjukdom uppbära full avlöning under två månader varje kalenderår,

vilken tid i särskilda fall kunde ytterligare utsträckas. Att officerare och

underofficerare genom gällande bestämmelser om avlöning under sjukdom

blivit ställda i ett vida ogynnsammare läge än vad tidigare varit förhållandet

vore sålunda tydligt. Det förtjänade även framhållas, att den militära personalen

i vissa fall, t. ex. vid övningar utom förläggningsorten, arbetade

under sådana förhållanden, att faran för sjukdom vore avsevärt större än

som i allmänhet vore fallet beträffande civila befattningshavare.

Därest nu, såsom lönenämnden föreslår, det hittills gällande provisoriska

avlöningsreglementet ersättes med ett nytt avlöningsreglemente av mera

definitiv karaktär, synes nämnden tiden vara inne att bryta sammankopplingen

mellan semester och kostnadsfri sjukledighet för den personal, varom

här är fråga.

Det ligger härvid nära till hands att, på sätt nämnden i sitt nyssnämnda

yttrande gjorde, erinra om, att det militära manskapet äger att, utöver annan

kostnadsfri tjänstledighet, under sjukdom åtnjuta oavkortad lön under viss,

lika för alla,''bestämd tid. Visserligen torde manskapets gynnsammare ställning

i förevarande avseende till en del kunna motiveras därmed, att jämväl

den tid, manskapet är tillförsäkrat kostnadsfri tjänstledighet av annan anledning

än sjukdom, satts lika för alla, medan däremot nu ifrågavarande

personals semestertider tillmätts olika för beställningshavare i olika lönegrader

och åldrar. Men å andra sidan lärer man vara berättigad antaga,

att även hänsynen till tjänstgöringsförhållandena övat inflytande vid reglerandet

av manskapets förmåner i omförmälda hänseende. Det synes då

nämnden med rättvisa och billighet överensstämmande, att liknande hänsyn

får göra sig gällande i fråga om den personal, som i officersavlöningsreglementet

avses. Då det icke torde kunna förnekas, att även denna. personal

— om ock icke alltid i samma grad som manskapet — under sin tjänstgöring

är utsatt för större sjukdomsrisk än statstjänare i allmänhet, synes

fullt fog föreligga att bringa bestämmelserna om dess rätt till kostnadsfri

sjukledighet i närmare överensstämmelse med de härutinnan för manskapet

gällande.

Lönenämnden kan emellertid icke biträda arméförvaltningens förslag att

medgiva kostnadsfri sjukledighet för officerare och underofficerare under så

lång tid, som fastställts för manskapet. I detta avseende har nämnden ansett

sig icke ens kunna sträcka sig så långt som marinförvaltningen förordat,

utan har nämnden funnit sig böra stanna vid att föreslå, att dylik förmån

må utgå under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår eller samma tid,

som beträffande civilförvaltningen föreslagits i ovan omförmälda, av särskilt

tillkallad sakkunnig inom finansdepartementet utarbetade förslag i fråga om

revision av civilförvaltningens avlöningsbestämmelser.

Yid bifall till vad nämnden sålunda föreslagit, skulle de beställningshavare,

vilka för närvarande äro tillförsäkrade semester under 20 eller 25

dagar, komma att åtnjuta semester och rätt till kostnadsfri sjukledighet

under sammanlagt något kortare tid än enligt nu gällande bestämmelser.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Med anledning härav synes erfordras en övergångsbestämmelse av innehåll,

att beställningshavare, som före det nya avlöningsreglementets ikraftträdande

tillträtt dylik beställning, skall bibehållas vid honom vid sistnämnda tidpunkt

tillkommande förmåner i angivna hänseenden, så länge han kvarstår i sådan

beställning.

På de skål, arméförvaltningen anfört, har lönenämnden funnit sig icke

kunna biträda de framställda yrkandena om upptagande av en generell bestämmelse

i 2 mom. angående rätt för beställningshavare, som ådragit sig

sjukdom av den beskaffenhet, att den militära tjänstgöringen skäligen kan

antagas hava förorsakat densamma, att uppbära oavkortad lön, så länge sjukdomen

varar.

Ej heller övriga i fråga om bestämmelserna i denna paragraf framställda

ändringsförslag har lönenämnden ansett sig kunna tillstyrka.

115 § 1 mom. har någon lindring synts lönenämnden icke böra vidtagas.

Stadgandet i 2 mom. torde av skäl, som nämnden förut i samband med

behandlingen av 6 § anfört, icke i fortsättningen vara erforderligt, och har

stadgandet därför icke upptagits i nämndens förslag till nytt avlöningsreglemente.

Yad de i 16 § meddelade vikariatsersättningsbestämmelserna angår, kar

arméförvaltningen framhållit, att vid tillämpningen av dessa bestämmelser

det ofta förelåge svårighet att bedöma, huruvida viss beställning vore av

högre lönegrad än annan beställning, då beställningarna tillhörde olika löneplaner.

Om till exempel en sergeant förordnades att uppehålla en tygskrivarebeställning,

syntes det tveksamt, huruvida han skulle därunder anses

uppehålla beställning inom högre lönegrad. Visserligen vore avlöningen

något högre för tygskrivare än för sergeant, men båda tillhörde samma militära

tjänstegrad. Då emellertid möjlighet borde förefinnas att jämväl i

dylika fall tilldela vederbörande vikariatsersättning, syntes ett förtydligande

av författningsrummet böra komma till stånd.

Vidare har arméförvaltningen anfört, att stadgandet i andra stycket avparagrafen

därom, att vikariatsersättning må tillkomma jämväl beställningshavare,

som uppehåller ledig tjänst, syntes kunna helt utgå, enär ett dylikt

förordnande väl finge anses fullt likställt med sådant, som avsåges i första

stycket. Föreskriften i andra stycket i övrigt, att vikariatsersättning må

utgå till beställningshavare, som kommenderas eller förordnas att bestrida

göromål, vilka eljest ankomme på beställningshavare inom högre lönegrad,

hade givit anledning till tveksamhet i tillämpningen. Då emellertid där

avsett förordnande — i den mån det icke innefattat ett vikariat å viss beställning

och bestämmelserna i första stycket alltså blivit tillämpliga — enligt

hittills utbildad praxis icke medfört rätt till vikariatsersättning, syntes

stadgandet kunna uteslutas.

Marinförvaltningen har i sitt i ärendet avgivna yttrande hänvisat till vad

ämbetsverket i utlutande den 25 januari 1923 anfört i fråga om förberörda

inom försvarsdepartementet upprättade förslag till ändringar i officersavlöningsreglementet.

I detta förslag hade ifrågasatts borttagande av de i 16 § meddelade vikariatsersättningsbestämmelserna

samt att i stället skulle intagas en bestämmelse

därom, att Kungl. Maj:t skulle äga pröva, huruvida och i vad mån

med viss beställning förenad lön, som ej uppburits av vederbörande beställningshavare,

i stället finge åtnjutas av annan beställningshavare.

I sagda utlåtande anförde marinförvaltningen, efter att hava erinrat om

att vikariatsersättning endast kunde tilldelas i ett fåtal fall vid marinen, i

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 7 haft. (Nr 7.) 3352 20 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

vilka fall förmånen varit sakligt berättigad, att marinförvaltningen icke kunde

tillstyrka, att den borttoges, samt att det enligt ämbetsverkets åsikt icke

med fog kunde sägas, att stadgandena i nu berörda paragraf vållade svårigheter

vid tillämpningen. Då emellertid införande av ett stadgande i reglementet

av nyss angiven art skulle upphäva de svårigheter, som enligt bestämmelserna

förefunnits att på ett tillfredsställande sätt ordna avlöningsförhållandena

för de beställningshavare, som uppehölle befattning i omedelbar

eller medelbar succession efter marinöverdirektören, och då det även

vid andra förordnanden på längre tid, då ordinarie beställningshavare avstode

lönen, vore lämpligt, om ställföreträdaren kunde efter Kungl. Maj:ts prövning

meddelas rätt att uppbära lönen i dess helhet, förordade marinförvaltningen

stadgandet till antagande som ett särskilt moment under 16 §.

I de av övriga myndigheter avgivna yttrandena hava ock krav på ändringar

av bestämmelserna i nu ifrågavarande paragraf framförts. Sålunda

har, bland annat, ifrågasatts förhöjning av vikariatsersättningsbeloppen ävensom

att vikariatsersättning skulle få utgå utan Kungl. Majrts prövning i alla

de fall, då beställningshavare uppehölle tjänst för annan och denne därvid

vidkändes tjänstledighetsavdrag.

Lönenämnden får för sin del erinra om, att nämnden i sitt den 24 januari

1923 avgivna utlåtande över förberörda inom försvarsdepartementet uppgjorda

förslag till ändringar av officersavlöningsreglementet anförde, att nämnden

icke kunde förorda, att, på sätt förslaget innebure, bestämmelserna om

vikariatsersättning skulle ur reglementet utgå, och detta så mycket mindre

som motsvarande ändring ej vore ifrågasatt beträffande den civila förvaltningen.

Särskilt den civilm iiitära personalen hade en ställning,_ som ur åtskilliga

synpunkter kunde anses fullt jämförbar med civila befattningshavares.

Några allmänna riktlinjer, efter vilka vikariatsersättning borde utgå, hade

visserligen då ännu icke uppdragits och lönenämnden hade för sin del ansett

sig böra, intill dess större erfarenhet vunnits, vänta med att avgiva förslag

till reglering av grunderna för denna avlöningsförmåns utgående i olika fall.

Vissa ”förutsättningar för att vikariatsersättning skulle kunna ifrågakomma

syntes nämnden dock redan då kunna angivas. Sålunda syntes vikariatet

böra 1) avse längre tid i en följd än sju dagar; 2) vara förenat med full befogenhet

(alltså syntes i enlighet med vissa dittills meddelade beslut vikariatsersättning

icke böra utgå till regementsbefälhavare, bataljon sbefälhavare

o. s. v., vilka icke förde befälet över regementet, bataljonen o. s. v., med

samma befogenhet som den ordinarie chefen, eller till befattningshavare,

som tillfälligt bestrede en uppbördmannabefattning på ordinarie uppbördsmannens

ansvar); 3) avse viss bestämd beställning i succession eller viss

befattning, som eljest uppehölles av beställningshavare i högre grad. I sist

angivna fall syntes även lönedisposition kunna ifrågakomma. Undantagas

borde emellertid sådana fall, då, såsom i regel syntes vara händelsen beträffande

kompaniofficers- och underofficersbeställningar, någon bestämd gräns

icke vore uppdragen mellan de arbetsuppgifter, som ålåge beställningshavare

inom olika tjänstegrader.

Uti det förslag till nytt avlöningsreglemente, lönenämnden nu framlägger,

har nämnden, med hänsyn till vad'' arméförvaltningen anfört, funnit den särskilda

bestämmelsen beträffande vakansförordnande kunna utgå samt infört

en uttrycklig föreskrift angående vikariatsersättning vid uppehållande av beställning

tillhörande annan löneplan än den, till vilken vikariens egen beställning

är att hänföra.

I övrigt har nämnden ej ansett sig böra föreslå några ändringar i förevarande

paragraf. Yad särskilt angår frågan om disponerande av ledig lön

för vikaries avlönande efter andra grunder än de i paragrafen angivna, hava

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

de skal, som tidigare må hava förelegat för upptagande av bestämmelser

härom i avlöningsreglementet, numera väsentligen förlorat sin giltighet.

Enligt den nja försvarsorganisationen skola nämligen vissa beställningar,

som förut tillsatts genom förordnande, hädanefter tillsättas medelst fullmakt,

i följd varav frågan om lönedisposition i successionen efter deras innehavare

förfallit, och är därjämte i flertalet av de fall, i vilka dylika förordnanden

alltjämt förekomma, lönedisposition uttryckligen medgiven. Att för det fåtal

fall, där så ej är förhållandet, såsom i successionen efter cheferna för lantoch

sjöförsvarets kommandoexpeditioner samt marinöverdirektören, meddela

särskild föreskrift i avlöningsreglementet, synes så mycket mindre erforderligt,

som Kungl. Maj:t hittills ansett sig oförhindrad att jämväl i dessa fall

disponera ledig lön för vikaries avlönande. Beträffande successionen efter

marinöverdirektören lärer för övrigt föreliggande spörsmål helt förlora sin

betydelse, i händelse nämndens under 35 § närmare omförmälda förslag

angående sättet för marinöverdirektörsbeställningens tillsättande vinner statsmakternas

bifall.

I samband med avgivande av förslag om ändringar i tilläggsbestämmelserna

till de militära avlöningsreglementena torde nämnden få upptaga den

i dess tidigare yttrande omförmälda frågan om närmare reglering av grunderna

för vikariatsersättningens utgående i olika. fall.

I fråga om stadgandet i 17 ij 2 mom. har arméförvaltningen anfört, att av den 17 s

nuvarande lydelsen icke framginge, på vilken myndighet det skulle ankomma

att pröva, huruvida det kunde befinnas skäligt att låta beställningshavare,

som underginge fängelse eller hölles häktad för brott, uppbära någon del

av avlöningen. Arméförvaltningen har på grund härav föreslagit, att de i

sagda moment förekommande orden »så framt ej befinnes skäligt» måtte

utbytas mot »så vitt ej den myndighet, vilken, enligt vad särskilt är föreskrivet,

äger besluta i fråga om fastställelse av löneklass för beställningshavaren,

finner skäligt».

Då stadgande härutinnan emellertid återfinnes i 2 kap. 3 § i kungörelsen

med tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena, anser lönenämnden

den sålunda föreslagna kompletteringen av ifrågavarande moment

onödig. Som nämnden ej heller i övrigt ansett skäl föreligga för någon

ändring av denna paragraf, har nämnden i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente

bibehållit paragrafen oförändrad.

Vad de i 18 § förekommande bestämmelserna rörande semester angår, 18 §.

har bland annat ifrågasatts, att de i 3. och 4. lönegraderna i löneplanen Uo

placerade beställningshavarna måtte erhålla semester av samma längd, som

tillkomme beställningshavare tillhörande 3. eller 4. lönegraden i löneplanen

0 eller 10.—13. lönegraderna i löneplanen G. Förstnämnda beställningshavare,

_som nu åtnjuta semester under 25 dagar intill 40 års ålder och därefter

35 dagar, borde sålunda berättigas till 35 respektive 45 dagars semester.

Vidare har ifrågasatts, att beställningshavare tillhörande 4. lönegraden

i löneplanen Uo skulle efter uppnådda 50 års ålder tillerkännas semester

under 45 dagar.

Genom remiss den 19 maj 1922 har, såsom förut nämnts, till lönenämnden

överlämnats en av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse gjord framställning

i fråga om bataljonsläkares m. fl:s rätt till semester. I berörda framställning.

har sjukvårdsstyrelsen, såvitt nu är i fråga, under framhållande av

att bataljonsläkare och regementsveterinär tillhörde kaptens tjänsteklass och

1 det närmaste uppbure samma löneförmåner som kapten samt att de först

vid högre levnadsålder bleve pensionsberättigade, hemställt, att Kungl. Maj:t

s. 52 Kontrollera mot PDF

19 §.

52 Kungl. Muj-.ts proposition nr 7.

måtte vidtaga åtgärd i syfte att de i semesterhänseende icke måtte intaga

sämre ställning än kaptener. . .

Efter remiss har arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande

i ctrondöt

Civila departementet har anfört, att enligt 1918 års avlöningssakkunnigas

förslag de särskilda civilmilitära beställningshavarna hänförts till de lönegrader

i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, till vilka med dem

jämförliga befattningshavare vid kommunikationsverken hörde. Härigenom

hade de i sjukvårdsstyrelsens framställning avsedda beställningshavarna i

9. lönegraden erhållit samma ställning i lönehänseende som befattningshavare

vid kommunikationsverken enligt 14. lönegraden i den för dessa sistnämnda

gällande löneplan. I semesterhänseende vore dessa ock likställda. Vid

sådant förhållande kunde civila departementet icke tillstyrka någon ändring

i officersavlöningsreglementet, varigenom utsträckning av tiden för semesterförmåns

åtnjutande skulle medgivas de i framställningen avsedda befattningshavarna.

,

Lönenämnden finner sig icke kunna biträda de yrkanden, som framställts

med avseende å semestertiderna för beställningshavare, tillhörande löneplanen

Ilo. Eu ändring av nuvarande bestämmelser i den riktning, nämnda yrkanden

avse, synes nämligen icke låta förena sig med de principer, som i allmänhet

vunnit tillämpning vid semesterförmåns utmätande.

Beträffande den av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse väckta frågan om

bataljonsläkares och regementsveterinärers semester får lönenämnden erinra

därom, att enligt Kungl. Maj:ts på grundval av förenämnda avlöningssakkunnigas

förslag till 1921 års riksdag framlagda proposition lönebeloppen i

9. lönegraden av löneplanen C genomgående voro lägre än lönebeloppen i

3. lönegraden av löneplanen O. Riksdagen, som godkände förslaget såvitt

angick förstnämnda lönegrad, satte emellertid lönebeloppen i 3. lönegraden

av löneplanen O lägre än Kungl. Maj:t föreslagit utan att dock härvid företaga

någon ändring i de av Kungl. Maj:t föreslagna semesterbestämmelserna.

Nu anförda och av sjukvårdsstyrelsen i övrigt åberopade förhållanden torde

emellertid, med hänsyn till vad civila departementet erinrat och då för övrigt

slutlönen alltjämt är högre i lönegraden O 3 än i lönegraden C 9, enligt

lönenämndens förmenande icke vara av beskaffenhet att motivera en ändring,

av semesterbestämmelserna i den av sjukvårdsstyrelsen angivna riktning.

Med avseende å 19 §, som upptager bestämmelser angående tjänstebostad

har lönenämnden funnit sig föranlåten att föreslå ett par mindre jämkningar.

Sålunda torde, då tjänstebostäder lära komma att anvisas jämväl viss personal

vid flygvapnet och den befogenhet, som enligt 1 mom. anförtrotts

arméförvaltningens fortifikationsdepartement respektive marinförvaltningen,

för flygvapnets vidkommande synes böra tillkomma flygstyrelsen, härav betingad

ändring böra vidtagas i nämnda moment.

Enligt bestämmelserna i 3 mom. skall avflyttning frun tjänstebostad, därest

bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder, ske

nästa fardag därefter. Bostadsinnehavare, som avskedas med pension på

grund av sjukdom, skall däremot avflytta ur tjänstebostad vid den löpande

månadens utgång. En dylik olikställighet har synts nämnden icke vara med

billighet överensstämmande och detta desto mer som den ålderspensionerade

i regel torde kunna i förväg ordna för sig i bostadshänseende, under

det att en sjukdomspensionerad kan hava svårigheter härutinnan. Nämnden

har därför ansett sig böra föreslå, att för sjukdomspensionerad bostadsinnehavare

enahanda fardagsrätt måtte gälla som för ålderspensionerad, och har

nämnden i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente avfattat 3 mom. i enlighet

härmed.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 7.

Vad angår de i förevarande paragraf meddelade bestämmelserna, bar,

bland annat, ifrågasatts, att den i 1 mom. lämnade föreskriften om skyldighet

för beställningshavare, som anvisats av statsverket disponerad lägenhet,

att bebo densamma måtte mildras därhän, att beställningshavare må, om

han så önskar, avstå från att bebo bostaden men att han vid sådant förhållande

ändock skall vara skyldig att till kronan inbetala stadgat hyresbelopp.

Denna fråga synes emellertid nämnden icke vara av beskaffenhet att behöva

regleras i avlöningsreglementet, vars föreskrifter angående tjänstebostad för

övrigt äro avfattade i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i civilförvaltningens

och kommunikationsverkens avlöningsreglementen.

Yrkande har ock framställts därom, att hyra för tjänstebostad måtte utgå

i efterskott. Då emellertid nuvarande bestämmelser rörande hyras erläggande

överensstämma med motsvarande föreskrifter för civilförvaltningen och

kommunikationsverken samt särskilda skäl för en undantagsställning, vad

nu ifrågavarande personal angår, icke förefinnes, kan nämnden ej heller ansluta

sig till berörda yrkande.

I fråga om innehållet i 20 och 21 har någon ändring icke ifrågasatts, 20

och har nämnden ej heller funnit skal härtill föreligga.

1 denna paragraf föreslår lönenämnden upptagande av en bestämmelse

om ekiperingshjälp till officer, underofficer samt vederlike vid första anställningen

såsom sådan.

Med avseende å dessa bestämmelser får nämnden erinra därom, att 1918

års militära avlöningssakkunniga i sitt den 10 februari 1921 avgivna betänkande

och förslag rörande lönereglering för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen

föreslogo, bland annat, att ekiperingshjälp måtte beredas officer och

underofficer med vederlike vid första anställningen såsom sådan.

De sakkunniga motiverade detta förslag huvudsakligen därmed, att, medan

skyldigheten för civila befattningshavare att bära tjänstedräkt vore inskränkt

till ett mindre tal grupper av tjänsteman och i allmänhet avsåge allenast anskaffning

av mindre omfattande beklädnad, motsvarande skyldighet för ifrågavarande

militära personal innebure anskaffning och underhåll av fullständig

beklädnadsuppsättning av för olika tjänstgöringsförhållanden och årstider

lampade tjänstedräkter. På grund härav syntes det de sakkunniga uppenbart,

att betydande kostnader i detta avseende förorsakades den militära personalen

i jämförelse med den civila. Ekiperingshjälp borde därför tillkomma

officer och underofficer samt vederlike, vilken vore skyldig att i tjänsten

bära uniform; dock borde ekiperingshjälpen utgå endast vid första anställningen

i sådan beställning. De utgifter, varom här vore fråga, vore nämligen

särskilt kännbara vid den första anställningen, då vederbörande ännu

icke uppburit någon lön och därför måste, därest han icke ägde enskilda

tillgångar för bestridande av nämnda utgifter sätta sig i skuld. De belopp,

som i förevarande avseende borde ifrågakomma, syntes lämpligen böra avvägas

. på sådant sätt, att de å ena sidan beredde en verklig lättnad vid

ekiperingens anskaffning, men å andra sidan finge karaktären att utgöra

allenast ett bidrag vid denna anskaffning. Det borde, enligt de sakkunnigas

mening, överlämnas åt Eungl. Maj:t att inom vissa i avlöningsreglementet

upptagna maximibelopp bestämma de bidrag, som borde utgå. I detta sammanhang

erinrade de sakkunniga jämväl därom, att ekiperings- (beklädnads-)

hjälp redan i vissa fall utginge till reservpersonal vid armén och marinen.

En av de sakkunniga, herr Widell, med vilken herr N. A. Nilsson instämde,

avgav i fråga om ekiperingshjälpen särskilt yttrande och anförde,

-21 §§.

22 §.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

att han icke kunnat ansluta sig till de sakkunnigas förslag på denna punkt,

särskilt som det enligt hans mening måste befaras, att införandet av denna

nya avlöningsförmån komme att medföra konsekvenser i fråga om åtskilliga

befattningar. Däremot ansåge reservanten lämpligt, att staten under tjänstgöring

tillliandahöile vapen, kikare och skidor.

Vid avlåtandet till 1921 års riksdag av propositionen angående lönereglering

för arméns och marinens personal anslöt sig föredragande departementschefen

i nu förevarande punkt till de sakkunnigas förslag och erinrade därvid,

att, då man — enligt departementschefens förmenande med all rätt —

syftade till, att officersbanan borde vara öppen för ynglingar från olika samhällsgrupper,

en sådan strävan mötte ett väsentligt hinder i de stora kostnader,

som anskaffningen av den första militära beklädnadsutrustningen medförde.

'' Det vore sålunda även ur rekryterings synpunkt av stort intresse, att

bestämmelse om denna förmån bleve införd i avlöningsreglementet. Den av

reservanterna uttalade betänkligheten, att medgivandet av denna avlöningsförmån

skulle medföra konsekvenser i fråga om åtskilliga civila befattningar,

syntes departementschefen icke äga fog, då militärtjänsten påfordrade bärande

av uniform i en helt annan utsträckning än civil tjänst samt uniform

för den senare tjänsten betingade väsentligen mindre kostnader än för den

förra.

I överensstämmelse härmed hade i det förslag till avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på

aktiv stat m. fl. vid armén och marinen, som förelädes 1921 års riksdag,

under 22 § införts ett så lydande stadgande: »Ekiperingshjälp tillkommer

officer och underofficer samt vederlike, vilken är skyldig att i tjänsten bära

uniform, vid första anställningen såsom sådan med ett belopp av högst 1,000

kronor till beställningshavare i officers tjänsteställning och högst 600 kronor

till beställningshavare i underofficers tjänsteställning samt utgå enligt de

närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.»

Beträffande den av reservanterna väckta frågan om tillhandahållande under

tjänstgöring genom statens försorg av vapen, kikare, skidor och dylik utrustning

kunde det även enligt departementschefens mening ifrågasättas,

huruvida ej sådan förmån borde beredas den militära personalen. Därest

vid utredning i ärendet skulle befinnas, att så borde ske, syntes böra övervägas,

huruvida icke däremot svarande minskning av ekiperingslijälpens belopp

borde äga rum.

Vid 1921 års riksdag blev emellertid något avgörande icke träffat i nu

berörda spörsmål. I sin skrivelse anförde sålunda riksdagen beträffande den

föreslagna ekiperingshjälpen, att riksdagen icke velat fatta ståndpunkt till

frågan, om denna förmån över huvud taget borde utgå, innan ytterligare utredning

i ärendet skett. I varje fall syntes emellertid denna fråga böra

underställas riksdagens prövning.

Genom brev den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt arméns och marinens

avlöningssakkunniga, bland annat, att i anledning av riksdagens uttalande

i ämnet verkställa utredning och eventuellt avgiva förslag till bestämmelser

att underställas riksdagens prövning angående särskild ekiperingshjälp

vid första anställningen som officer eller underofficer. Sedermera

förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1921, att uppdraget

skulle övertagas och slutföras av försvarsväsendets lönenämnd.

Uti skrivelse den 13 februari 1922 avgav lönenämnden utlåtande och förslag

i ämnet. Härvid erinrade nämnden till en början om den rätt att mot

viss ersättning utbekomma beklädnadspersedlar m. m., som enligt gällande

bestämmelser tillkomme personal vid såväl försvarsväsendet som vissa grenar

av den civila förvaltningen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 55

I detta hänseende framhöll lönenämnden, hurusom enligt 22 § i officersavlöningsreglementet

beställningshavare ägde att mot ersättning från kronans

vederbörande förråd och dylika anstalter utbekomma bland annat beklädnadsoch

utrustningsartiklar ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka och

reparera uniformspersedlar och övrig tjänsteutrustning, allt enligt bestämmelser,

som meddelades av Kungl. Maj:t. Kungörelsen den 31 december

1921 (nr 831) med vissa tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena

innehölle i detta hänseende (4 kap.) allenast en hänvisning till vad

därom vore i vederbörliga förvaltningsreglementen för armén och i reglementet

för marinen särskilt stadgat.

Motsvarande bestämmelser för tjänstemän vid kommunikationsverken återfunnes

dels i 25 § av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343), dels

i tilläggsbestämmelserna till nämnda reglemente den 30 juni 1920 (nr 529).

För befattningshavare vid statsdepartement och andra verk, tillhörande den

civila förvaltningen, vore föreskrifter i ämnet givna dels i 24 § av avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451), dels i tilläggsbestämmelserna till

nämnda reglemente den 31 december 1921 (nr 753). Ifrågavarande, till respektive

avlöningsreglementen hörande tilläggsbestämmelser vore emellertid

för de båda verksgrupperna av sinsemellan något avvikande innehåll.

Till följd av de vid kommunikationsverken rådande tjänstgöringsförhållandena

hade det nämligen beträffande vissa befattningsgrupper vid dessa

verk mer än i fråga om andra sådana ansetts ligga i verkets intresse, att

befattningshavaren alltid uppträdde i väl vårdad uniform. Detta vore fallet

vad anginge tjänstemän, vilka, såsom exempelvis tågpersonalen vid statens

järnvägar, hade att i den dagliga rörelsen representera verket i förhållande

till allmänheten. Avenså funnes tjänstemannagrupper vid dessa verk, vilka

regelbundet hade sådant arbete, att beklädnaden i särskilt hög grad utsattes

för slitning eller för inverkan av väder och vind. För att icke dessa tjänstemän

skulle vara nödgade att vidkännas större utgifter för sin beklädnad än

andra befattningshavare, med vilka de eljest borde vara jämställda, hade det

ansetts riktigt att till förmån för de förra stadga en reduktion av den ersättning,

som av tjänstemannen skulle till verket erläggas för tillhandahållna

klädespersedlar eller materialier. Denna reduktion hade bestämts till 30

procent av verkets självkostnadspris.

Någon motsvarande nedsättning för särskilda fall hade icke ansetts behövlig

vid de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 ägde tilllämpning.

Vid vissa av dessa verk — såsom fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalterna

— förekomme väl, att uniformspliktig personal ledde och

deltoge i arbete, som utsatte beklädnaden för starkare slitning, men i dylika

fall syntes verket vara i tillfälle att tillhandahålla överdragskläder. I övrigt

hade vid dessa verk sådana förhållanden icke ansetts föreligga, som vid kommunikationsverken

befunnits betinga ifrågavarande nedsättning.

Den skyldighet att på egen bekostnad anskaffa och underhålla uniform

och en del andra för tjänstebruk avsedda effekter, som ålåge å aktiv stat

anställda _ officerare och underofficerare med vederlikar, hade endast i förhållandevis

ringa omfattning någon motsvarighet vid den civila förvaltningen.

I många fall, särskilt vid den första utrustningen, vore denna skyldighet

enligt _ nämndens mening mycket betungande. Det vore fördenskull helt

naturligt önskvärt, bland annat med hänsyn till rekryteringen av officers°ch

underofficerskårerna, om staten här kunde på ett eller annat sätt träda

hjälpande emellan, och detta så mycket hellre, som särskild gottgörelse i

form av ekiperings-(beklädnads-)hjälp redan tillerkänts motsvarande personal

i arméns och marinens reserver.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Lönenämnden liade dittills icke varit i tillfälle att i denna fråga åvägabringa

någon närmare utredning utöver den, som, på sätt förut omförmälts,

kommit till stånd på framställning av arméns och marinens avlöningssakkunniga.

Under överläggningen i detta ämne hade emellertid inom nämnden

fråga väckts, huruvida icke även andra utvägar än beviljandet av kontant

ersättning i form av ekiperingshjälp lämpligen skulle kunna anlitas för att

bereda personalen den lättnad, som här kunde anses erforderlig. I sådant

hänseende hade närmast kommit i betraktande den vid kommunikationsverken

tillämpade anordningen, enligt vilken i vissa fall klädespersedlar och

materialier kunde till befattningshavare utlämnas mot ersättning, som med

30 procent understege verkets självkostnadspris.

Då tillverkning av uniformspersedlar och en del andra för tjänsten avsedda

artiklar redan i viss omfattning ägde rum på arméns och marinens

egna verkstäder, hölle lönenämnden för antagligt, att sådana anordningar

skulle kunna träffas, varigenom det bleve möjligt för officerare och underofficerare

att därifrån, åtminstone i vida större utsträckning än dittills varit

fallet, fylla sitt behov av dylika persedlar. Vid en sålunda anordnad tillverkning

syntes man kunna räkna med ett relativt lågt självkostnadspris.

Och därest en ytterligare utredning i förevarande ärende skulle giva vid

handen, att ersättningen för den tillverkade varan lämpligen borde bestämmas

att i vissa fall utgå med något lägre belopp, än som motsvarade självkostnaden,

skulle tydligen på detta sätt, utan allt för stor kostnad för statsverket,

en betydande förmån kunna beredas personalen.

Lönenämnden tilläte sig därför förorda, att en utredning åvägabringades i

syfte att ådagalägga, huruvida och i vilken utsträckning tillverkning av persedlar,

om vilka här vore fråga, skulle kunna ske på arméns och marinens

egna verkstäder, samt huru denna tillverkning lämpligen borde anordnas.

Av vad sålunda anförts framginge, att lönenämnden för det dåvarande

icke vore beredd att framlägga förslag om beredande åt officerare och underofficerare

med vederlikar av kontant ekiperingshjälp eller någon sådan däremot

svarande förmån, som ovan antytts.

Lönenämnden ansåge sig emellertid böra taga under övervägande, huruvida

icke, på sätt ifrågasatts, staten lämpligen skidle kunna redan då, i större

utsträckning än som skedde, tillhandahålla personalen för tjänstebruk avsedda

utrednings- och remtygspersedlar ävensom vapen. Beträffande arméns

personal berörde denna fråga endast officerare och vederlikar, då nämligen

underofficerarna med vederlikar hade att av dylika persedlar anskaffa och

bekosta endast sabelhandrem (portepé) och sabel med balja samt någon

ändring härutinnan icke syntes böra ifrågasättas. Vad åter marinen anginge,

hade marinförvaltningen ansett behovet av utrustning, varom här vore fråga,

vara i erforderlig utsträckning tillgodosett genom gällande bestämmelser.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad arméförvaltningens artilleri-, intendents-

och civila departement i förevarande avseende föreslagit hemställde

fördenskull lönenämnden, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder

för tillhandahållande åt arméns officerare på aktiv stat och vederlikar

av vissa utrednings- och remtygspersedlar samt vapen (kikare med

fodral, officersränsel, skidor med stavar samt pistol med fodral jämte vissa

smärre artiklar). Ifrågavarande persedlar, med undantag av skidor med

stavar, borde dock icke tillhandahållas dem, som i egenskap av officerare

eller vederlikar redan tillhörde armén.

I proposition nr 248 föreläde Kungl. Maj:t 1922 års riksdag ett på lönenämndens

nyssnämnda hemställan grundat förslag, vilket även vann riksdagens

bifall.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Frågan, huruvida härutöver särskild ekiperingshjälp i någon form borde

beredas arméns och marinens aktiva officerare och underofficerare med

vederlikar, borde, enligt föredragande departementschefens mening, få bero

på ytterligare utredning, sedan, på sätt lönenämnden föreslagit, undersökning

verkställts rörande möjligheten att å försvarsväsendets egna verkstäder

anordna tillverkning av persedlar för nämnda personals räkning i större utsträckning

iin för det dåvarande vore fallet.

Genom brev den 9 juni 1922 anbefalldes sedermera arméförvaltningens

intendentsdepartement och marinförvaltningen att var för sig verkställa utredning

rörande möjligheten att å arméns respektive marinens verkstäder

anordna tillverkning av persedlar för officerares och underofficerares räkning

i större utsträckning än för det dåvarande vore fallet. Till åtlydnad härav

framlade arméförvaltningens intendentsdepartement i skrivelse den 27 mars

1923 och marinförvaltningen i skrivelse den 10 januari 1923 resultatet av de

verkställda utredningarna.

Intendentsdepartementet framhöll härvid, bland annat, att tillverkning av

paradpersedlar och portopéer vid arméns verkstäder skulle kräva nyanställning

av särskilt yrkesutbildad och sakkunnig personal samt inrättandet av

vissa specialverkstadsavdelningar. Det kunde förutses, att statens självkostnader

vid en sådan tillverkning icke kunde nedbringas under dem hos ett

enskilt företag. Utan ekonomisk uppoffring syntes staten således icke kunna

utföra ifrågavarande tillverkningar för officerare och underofficerare under

för denna personal ekonomiskt gynnsamma betingelser, även om det finge

antagas, att tillverkningen vore möjlig att åstadkomma.

Vad anginge frågan om möjligheterna för officerare och underofficerare

att från kronans förråd utbekomma beklädnadspersedlar, erinrade intendentsdepartementet,

att, därest officer eller underofficer önskade inköpa persedlar

av för manskapet gällande modell, han ägde hän vända sig med rekvisition

i regel till det truppförband, där han vore anställd. Därest rekvirerad persedel

ansåges kunna utlämnas, beräknades priset därå så högt, att detsamma

täckte kronans anskaffningskostnader. Erforderliga ändringar och kompletteringar

av sålunda köpta manskapspersedlar finge rekvirenten därefter utföra

på egen bekostnad, varvid truppförbandens verkstäder stundom syntes

anlitas.

Önskade officer eller underofficer genom kronans försorg erhålla uniformspersedlar

av bättre beskaffenhet och med större krav å sömnad å tillpassning

än beträffande manskapspersedlarna, hade han i regel att hänvända sig

till arméns centrala beklädnadsverkstad, där dylik tillverkning organiserats.

Truppförbandens skrädderiverkstäder vore nämligen numera endast avsedda

för utförande av reparationer och personalen i fråga om yrkesskicklighet

vald därefter. Blott i enstaka undantagsfall kunde sålunda tillverkning av

bättre uniformspersedlar utföras vid något truppförbands skrädderiverkstad.

Då arméns centrala beklädnadsverkstad vore förlagd till Stockholm, läge

det i sakens natur, att huvudsakligen endast officerare och underofficerare

tjänstgörande i huvudstaden kunnat begagna sig av möjligheterna att få

uniformstillverkning utförd vid verkstaden. Följden hade också blivit, att

tillverkning av uniformer för officerare och underofficerare skett endast i

mycket ringa utsträckning. Härtill hade medverkat, att, då på grund av

gällande bestämmelser kronan genom tillverkningar av här ifrågavarande

slag finge åsamkas någon förlust, verkstaden icke varit i stånd att hålla

lägre pris än de flesta enskilda yrkesutövare i huvudstaden, de största och

dyraste firmorna undantagna.

Därest nu en utvidgning av ifrågavarande tillverkning skulle äga rum,

kunde denna enligt intendentsdepartementets förmenande ske på två sätt:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Majit.s proposition nr 7.

antingen genom utökning av vederbörlig verkstadsavdelning vid arméns centrala

beklädnadsverkstad eller genom decentralisering av tillverkningen å

truppförbanden. I det förra fallet vore det nödvändigt att räkna med dyrbara

resor för matlagning och provning, vartill komme att verkstadens förläggning

till en dyr ort givetvis måste återverka på prissättningen; i det

senare fallet åter uppkomme väsentligt ökade kostnader för anställning av

högre kvalificerad personal än dittills varit erforderlig.

Intendentsdepartementet kunde för sin del, och i överensstämmelse med

vad flertalet truppförbands- m. fl. chefer i avgivna yttranden uttalat, icke anse

annat än att någon ökad tillverkning av beklädnadspersedlar för officerare

och underofficerare icke vore utförbar vid arméns verkstäder på för sagda

personal gynnsamma ekonomiska villkor, med mindre än att staten vidkändes

ekonomiska uppoffringar i form av lägre försäljningspris än statens

självkostnadspris. Att en utvidgning av verksamheten över huvud taget

vore möjlig i ena eller andra formen kunde däremot av den gjorda, utredningen

anses fastslaget.

Beträffande den av lönenämnden tidigare såsom möjlig ifrågasatta anordningen,

att persedlar, i likhet med vad fallet vore vid kommunikationsverken,

skulle kunna tillhandahållas mot viss rabatt å självkostnadspriset,

hade intendentsdepartementet sökt uppgöra eu beräkning av de årliga kostnader,

staten skulle få vidkännas för en rabattering med förslagsvis 30 procent,

och därvid kommit till den uppfattningen, att de årliga kostnaderna

för en dylik rabattering skulle kunna antagas komma att uppgå till omkring

300,000 kronor. Skulle jämväl paradpersedlar och portepéer tillverkas vid

statens verkstäder och tillhandahållas med 30 procents rabatt å självkostnaden,

måste nämnda belopp ytterligare ökas med omkring 25,000 kronor.

Vad marinens personal beträffar, anförde marinförvaltningen i sin förut

omnämnda skrivelse den 10 januari 1923, att de verkstäder, där tillverkning

av persedlar för officerare och underofficerare skulle kunna ifrågakomma,

vore beklädnadsverkstuderna vid flottans station i Stockholm och vid Vaxholms

kustartilleriregemente samt marinens centrala beklädnadsverkstad i

Karlskrona. För det dåvarande ägde någon tillverkning av persedlar, som

nyss nämnts, icke rum vid marinens beklädnadsverkstäder, och på grund av

lokala och andra förhållanden syntes det marinförvaltningen, att någon dylik

tillverkning för det dåvarande icke heller borde anordnas vid Stockholms

station och Vaxholms kustartilleriregementes verkstäder. Däremot ansåge

marinförvaltningen, att tillverkning av uniformspersedlar för officerare och

underofficerare utan svårighet borde kunna åvägabringas vid marinens centrala

beklädnadsverkstad. Dock borde tillverkningen från början ske i ringa

omfattning för att sedermera, om så befunnes lämpligt, utvidgas, allt under

villkor att kronans rätt och fördel icke i något avseende träddes för nära.

Sedan lönenämnden genom remiss den 7 maj 1923 anbefallts avgiva utlåtande

i ärendet, avgav nämnden dylikt utlåtande den 17 mars 1924. Nämnden

framhöll häri till en början med anledning av vad marinförvaltningen anfört,

att tillverkning av uniformspersedlar för officerare och underofficerare med

vederlikar dåmera, enligt vad nämnden inhämtat, vore igångsatt vid marinens

centrala beklädnadsverkstad. Särskilt den i Karlskrona förlagda delen

av marinens officers- och underofficerskår kunde sålunda på detta sätt utan

svårighet få uniformspersedlar tillverkade genom kronans försorg. Det syntes

nämnden böra erinras, att de i Stockholm och Vaxholm stationerade officerarna

och underofficerarna m. fl. vid marinen hade tillfälle att även vid

arméns centrala beklädnadsverkstad få sitt behov i förevarande avseende

tillgodosett, i det att denna verkstad sedan längre tid tillbaka upptagit tillverkning

jämväl av uniformspersedlar för marinens personal. Iledan nu

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 7.

hade sålunda så gott som all till marinen hörande personal möjlighet att

utan större omgång och särskilda kostnader för måttagning och provning få

sina uniformspersedlar tillverkade genom kronans försorg.

Vad åter arméns personal beträffade, ställde sig —• huvudsakligen på

grund av truppförbandens spridda förläggning över hela landet — nu berörda

förhållanden för densamma icke lika gynnsamma. Väl kunde officerare

och underofficerare vid de i Stockholm och dess närhet förlagda truppförbanden

utan särskilda extra kostnader låta tillverka sina uniformer vid

arméns centrala beklädnadsverkstad, och likaledes syntes det låta sig göra,

att personalen vid Karlskrona grenadjärregemente finge sina motsvarande

persedlar tillverkade vid marinens centrala beklädnadsverkstad. Men för

beställningshavare vid det stora flertalet av arméns truppförband bleve det,

såsom intendentsdepartementet anfört, i dylika fall omöjligt att undvika

extra kostnader för måttagning och provning, även om dessa kostnader

skulle kunna i viss utsträckning nedbringas därigenom, att större beställningar

på en gång gjordes från en eller flera sinsemellan närbelägna garnisonsorter.

Härtill komme den omständigheten, att arméns centrala beklädnadsverkstad

vore förlagd till en av de orter i landet, där arbetskostnaderna ställde

sig som allra högst, och att även marinens motsvarande verkstad vore belägen

på en jämförelsevis dyr ort. Därest ersättningen för den tillverkade

varan så beräknades, att den åtminstone täckte självkostnaden, skulle det

under sådana förhållanden, såvitt lönenämnden kunnat finna, i många fall

icke vara förenat med någon ekonomisk fördel för personalen att vid nämnda

verkstäder låta tillverka sina uniformspersedlar. Och vad anginge möjligheten

att vid truppförbandens verkstäder anordna dylik tillverkning, syntes

den av intendentsdepartementet verkställda utredningen få anses hava givit

vid handen, att ej heller denna utväg praktiskt sett vore framkomlig.

Annorlunda skulle emellertid saken ställa sig, därest, på sätt lönenämnden

tidigare ansett möjligt, försvarsväsendets ifrågavarande personal, i likhet

med vad som då gällde beträffande vissa befattningshavare vid kommunikationsverken

— och numera även vid tullverket — erhölle de tillverkade

persedlarna till något lägre pris än som motsvarade självkostnaderna. Då

emellertid en dylik anordning, därest visst procentuellt avdrag medgåves,

knappast syntes kunna genomföras utan en relativt komplicerad bokföring

och i övrigt skulle, såsom syntes framgå av den utav arméförvaltningens

intendentsdepartement gjorda utredningen, betinga mycket dryga kostnader

för statsverket, funne sig lönenämnden icke kunna förorda vidtagande av

åtgärder i berörda syfte.

Om lönenämnden för sin del sålunda icke kunnat beträffande nu ifrågavarande

beställningshavare vid armén och marinen tillstyrka en anordning,

motsvarande den för viss personal vid kommunikationsverken och tullverket

tillämpade, så ville dock nämnden å andra sidan, med avseende å vad arméförvaltningens

intendentsdepartement i ärendet anfört, såsom sin mening

hava uttalat, att anledning för det dåvarande knappast syntes föreligga att

företaga någon väsentlig ändring i bestämmelserna om rätt för arméns och

marinens personal att från kronans förråd mot ersättning irtbekomma vissa

artiklar ävensom att vid kronans verkstäder tillverka uniformspersedlar m. m.

Då lönenämnden under dessa förhållanden haft att ånyo överväga den

tidigare väckta frågan om ekiperingshjälp för aktiv personal av officers- och

underofficers tjänsteställning, hade lönenämnden stannat vid den meningen

att, såsom arméns och marinens avlpningssakkunniga på sin tid föreslagit,

dylik ersättning borde tillerkännas personalen vid den första anställningen

i nyss angiven egenskap. De utgifter, varom här vore fråga, vore givetvis,

opaginerad Kontrollera mot PDF

<50

Kungi.. Maj:ts proposition nr 7.

på sätt av nämnda sakkunniga framhållits, särskilt kännbara vid den första

anställningen, då vederbörande ännu icke uppburit någon lön och därför

måste, därest han icke ägde enskilda tillgångar för bestridande av nämnda

utgifter, sätta sig i skuld. Att ytterligare utsträcka rätten till ekiperingshjälp,

så att denna förmån skulle kunna i större eller mindre omfattning,

utgå jämväl under den följande tjänstetiden, sedan den första anställningen

blivit vunnen, syntes nämnden icke böra ifrågakomma. Därigenom skulle i

själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsförmån komma personalen

till godo, och en dylik mera allmän löneförbättring syntes icke böra

genomföras på det sätt, varom här nu vore fråga.

Lönenämnden ansåge sig i detta sammanhang böra erina, att, såsom ock

av föredragande departementschefen framhölls vid avlåtandet till 1921 års

riksdag av propositionen nr 350, medgivandet av ekiperingshjälp vid första

anställningen för viss militär personal icke syntes kunna antagas medföra

konsekvenser i fråga om civila befattningshavare, då nämligen den militära

tjänsten påfordrade bärandet av uniform i helt annan utsträckning än den civila

tjänsten samt militär uniform i regel syntes betinga avsevärt drygare kostnader

än civil uniform sutrustning.

Yad därefter ekiperingshjälpens storlek beträffade, syntes densamma nämnden,

såsom ock tidigare ifrågasatts, lämpligen böra avvägas så, att den å

ena sidan beredde vederbörande en verklig lättnad vid ekiperingens anskaffning,

men å andra sidan hade karaktären av att utgöra allenast ett bidrag

vid berörda anskaffning. Därvid syntes de belopp, som utginge såsom ekiperingshjälp

(beklädnadshjälp) till personal i arméns och marinens reserver, i

viss mån kunna tjäna till ledning.

Yad då först arméns reservpersonal beträffade, utginge enligt förordningen

den 15 november 1912 (nr 413) ekiperingshjälp till beställningshavare, som

inom reserv erhållit sin första officers- eller underofficersanställning, med

500 kronor till officer och 300 kronor till underofficer (och vederlikar). Från

och med år 1921 hade tillfällig förhöjning av ekiperingshjälpen varit medgiven.

Denna förhöjning uppginge ursprungligen till 100 procent av grundbeloppen,

men sedan reservofficerarna enligt beslut av 1923 års riksdag tillerkänts

rätt att, såsom tidigare medgivits officerare på aktiv stat, under

tjänstgöring kostnadsfritt erhålla vissa utrednings- och remtygspersedlar samt

vapen, hade för dem den tillfälliga förhöjningen utgått med allenast 50 procent.

För arméns reservpersonal utgjorde sålunda ekiperingshjälpen för det

dåvarande sammanlagt 750 kronor för officer med vederlike och 600 kronor

för underofficer med vederlike.

För reservofficerare vid marinen — reservunderofficerare funnes icke där

anställda — utginge beklädnadshjälpen liksom för motsvarande personal vid

armén med ett grundbelopp av 500 kronor, vartill från och med år 1919

kommit en tillfällig förhöjning (extra beklädnadshjälp) med enahanda belopp.

Sammanlagt erhölle alltså en reservofficer vid marinen för det dåvarande

1,000 kronor som beklädnadshjälp; därav utginge 600 kronor vid anställning

såsom reservofficersaspirant och återstoden vid vunnen anställning såsom

reservofficer. Den olikhet, som här gåve sig tillkänna mellan arméns och

marinens reservofficerare, syntes i någon män kunna motiveras därmed, att

enligt reglemente för marinen del II, § 213 punkt 1 a), varje kommenderad

officer vid flottan vore skyldig att ombord medhava, bland annat, sjökikare

och för sådant ändamål hade att vidkännas särskilda kostnader. Det syntes

emellertid nämnden kunna ifrågasättas, huruvida icke kronan, i likhet med

vad fallet vore vid armén, borde övertaga skyldigheten att tillhandahålla

kikare åt såväl aktiva officerare som reservofficerare vid marinen. I samband

därmed syntes beloppet av den extra beklädnadshjälpen till marinens

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

reservofficerare böja jämkas till överensstämmelse med vad som gällde för

motsvarande personal vid armén.

Toges den till reservpersonalen utgående ekiperings-(beklädnads-)hjälpen

— vid marinen jämkad på sätt nyss sagts — till utgångspunkt för bedömandet

av de belopp, som lämpligen borde i förevarande hänseende tillkomma

officerare och underofficerare m. fl. på aktiv stat, syntes ekiperingshjälpen

även för sistnämnda personal lämpligen böra begränsas till högst 750 kronor

för officer och högst 600 kronor till underofficer.

Då emellertid lönenämnden icke ville grunda ett förslag rörande storleken

av den ekiperingshjälp, som lämpligen borde tillkomma den aktiva personalen,

allenast på de bestämmelser, som gällde för reservpersonalen, hade lönenämnden

ansett sig böra inhämta vissa uppgifter angående de verkliga ekiperingskostnadema

enligt dåvarande prisläge för officerare och underofficerare

vid armén och marinen.

Med stöd av ifrågavarande uppgifter hade lönenämnden låtit uppgöra en

beräkning av kostnaden för de viktigaste persedlar, som inginge i utrustningen

för officerare och underofficerare vid armén och marinen. Av denna

beräkning, vid vars upprättande hänsyn dock icke tagits till de i vissa fall

synnerligen dyrbara paradpersedlarna m. m., framginge, att kostnaderna för

den första uppsättningen av uniforms- och övriga persedlar, som det ålåge

aktiva officerare och underofficerare med vederlikar att anskaffa, nppginge

till i runt tal nedanstående belopp, nämligen:

vid armén:

för officer vid infanteriet till omkring ......................................... 1,000 kronor

» underofficer vid infanteriet till omkring................................. 940 >

vid marinen:

för officer vid flottan till omkring ................................................ 1,100 kronor

» underofficer vid flottan till omkring................................... 860 »

Yid armén ställde sig motsvarande kostnader för personal vid andra truppslag

än infanteriet icke obetydligt högre än de ovan angivna; för kustartilleriets

personal syntes kostnaderna ungefärligen motsvara de för flottans personal

upptagna beloppen.

Av vad sålunda anförts syntes nämnden framgå, att, därest ekiperingshjälpen

för den aktiva personalen fastställdes till samma belopp, som utginge

till reservpersonalen, nämnda förmån icke på långt när skulle täcka

de med den första utrustningen förbundna betydande utgifterna, allra minst

om man toge hänsyn till kostnaden för paradpersedlarna. Ehuru det på

grund härav skulle kunna ifrågasättas, att maximibeloppen för ekiperingshjälpen

sattes något högre än de belopp, som utginge till arméns reservpersonal,

ansåge sig dock lönenämnden under dåvarande förhållanden böra

stanna vid att förorda, att ekiperingshjälpen för den aktiva personalen begränsades

till högst 750 kronor för officer med vederlike samt högst 600

kronor för underofficer med vederlike.

Yid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 19 september 1924 fann

Kungl. Maj:t vad lönenämnden sålunda föreslagit icke för det dåvarande

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då lönenämnden nu framlägger förslag till nytt avlöningsreglemente, har

nämnden funnit sig böra åter upptaga frågan angående ekiperingshjälp till

övervägande. Nämnden har därvid funnit sig böra vidbliva sin i yttrandet

den 17 mars 1924 uttalade ståndpunkt, att dylik ersättning bör beredas

ifrågavarande personal vid första anställningen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Beträffande beloppet av nämnda ersättning får lönenämnden erinra därom,

att enligt statsmakternas beslut om ny försvarsorganisation ekiperingshjälpen

till reservpersonalen fastställts till samma belopp, som under de

senare åren i sådant avseende utgått, eller vid armén 750 kronor till officer

och 600 kronor till underofficer samt vid marinen sammanlagt 1,000 kronor

till officer och 600 kronor till underofficer. Med hänsyn härtill och då, enligt

vad lönenämnden under hand förvissat sig om, ingen nämnvärd ändring

i ekiperingskostnaderna inträtt sedan lönenämnden avgav sitt nyssnämnda

yttrande, har lönenämnden icke heller i fråga om beloppet funnit skäligt

frångå sitt tidigare förslag.

Lönenämnden föreslår alltså, att officer, underofficer samt vederlike, som

är skyldig att i tjänsten bära uniform, skall äga att vid första anställningen

som sådan, i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj:t, utbekomma ekiperingshjälp, officer och vederlike med högst 750 kronor

samt underofficer och vederlike med högst 600 kronor.

Nämnden har gjort en överslagsberäkning av de kostnader, lämnandet av

ekiperingshjälp enligt sålunda av nämnden föreslagna grunder skulle medföra

för statsverket. Härvid har nämnden med stöd av de i samband med

den nya försvarsorganisationens antagande gjorda beräkningar och under

hand från lånt- och sjöförsvarets kommandoexpeditioner inhämtade uppgifter

funnit sig böra utgå från att för framtiden i medeltal följande antal officerare,

underofficerare samt vederlikar årligen vinna första anställning såsom sådana,

nämligen

vid armén: officerare med veder
-

likar..................... 84

» flottan: officerare med vederlikar.

....................... 18

» kustartilleriet: officerare .................. 4

i flygvapnet:

underofficerare med veder
-

likar ............................. 59

underofficerare.................. 35

underofficerare................ 6

underofficerare.................. 1.

Sammanlagt skulle alltså 106 officerare och vederlikar samt 101 underofficerare

och vederlikar kunna beräknas årligen komma i åtnjutande av

ekiperingshjälp. Årskostnaden för ekiperingshjälpen skulle följaktligen uppgå

till (106 X 750 + 101 X 600=) i runt tal 140,000 kronor.

Att märka är emellertid, att, därest ekiperingshjälp i enlighet med nämndens

förslag beredes personalen, de för närvarande till vissa elever vid krigsskolan

och sjökrigsskolan såsom bidrag till vederbörandes ekipering utgående

stipendier torde böra upphöra att för framtiden utgå.

I 23 § hava bestämmelserna i nuvarande 22 § upptagits oförändrade.

24 g. 24 § motsvarar 23 § i det nuvarande avlöningsreglementet. I fråga om

innehållet i denna paragraf har nämnden icke heller funnit skäl föreslå

någon ändring.

25 g. I 25 § hava sammanförts bestämmelserna i 24 och 25 §§ av nu gällande

avlöningsreglemente. Någon ändring av ifrågavarande bestämmelser har icke

synts nämnden vara erforderlig.

26 g. 26 § innehåller bestämmelser rörande ersättning för flyttningskostnad.

Enligt dessa bestämmelser, liksom enligt motsvarande föreskrifter i civilförvaltningens

och kommunikationsverkens avlöningsreglementen, utgår dylik

ersättning endast vid flyttning från en ort till en annan.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Häri lmr nu (len ändring ifrågasatts, att ersättning för flyttningskostnad

jämväl skulle tillkomma beställningshavare, som på grund av omplacering

inom förläggningsorten nödgas flytta till anvisad tjänstebostad.

Aven om lönenämnden icke vill förneka, att visst fog kan finnas för att

i förevarande hänseende likställa dylik flyttning med flyttning från en ort

till en annan, anser sig nämnden icke kunna för liär avsedda, endast undantagsvis

förekommande fall föreslå ändring av hithörande bestämmelser. För

övrigt lärer, därest föreliggande omständigheter prövas därtill föranleda,

Kungl. Maj:t icke sakna möjlighet att av tillgängliga medel i en eller annan

form bereda vederbörande gottgörelse för kostnad, varom här är fråga.

Vad stadgandet i 3 mom. av förevarande paragraf beträffar, har arméför■valtningen

i anslutning till det av ämbetsverket framlagda förslaget till

ändring av 4 §, femte stycket, andra punkten, ifrågasatt sådan omredigering

av nämnda stadgande, att flyttningsersättning jämväl skulle utgå till förvaltaraspirant.

Av förut åberopade P. M. från chefen för intendenturstaben

synes emellertid framgå, att tillräckliga skäl icke föreligga att biträda berörda

förslag.

Då nämnden ej heller i övrigt funnit skäl till någon ändring av stadgande

rm. i nu förevarande paragraf, har nämnden — bortsett från en formel

ändring i 3 mom. — i sitt förslag till nytt avlöningsreglemente upptagit

bestämmelserna oförändrade.

I de i 27—30 §§ meddelade stadgandena hava myndigheterna icke ifråga- 27—30 §§.

satt ändring och synes ej heller nämnden skäl härtill föreligga.

Enligt denna paragraf utgå såsom förhöjning av fasta lönen i vederbörlig 31 §.

lönegrad särskilda arvoden till vissa beställningshavare vid armén och marinen,

bland annat 1,170 kronor till innehavaren av den med bataljonsläkares

lön förenade överläkarebefattningen vid garnisonssjukhuset i Stockholm.

Enligt den nya försvarsorganisationen har emellertid denna beställning förändrats

till en regementsläkarbeställning och har redan genom kungörelsen

den 18 juni 1926 angående förlängd giltighetstid och utsträckt tillämpning

av officersavlöningsreglementet föreskrivits, att stadgandet i paragrafen, i vad

det avser arvode åt beställningshavaren i fråga, skall upphöra att gälla. I

överensstämmelse härmed har nu paragrafen omredigerats.

Såsom av arméförvaltningen påpekats, har i de av ämbetsverket infordrade

yttrandena ifrågasatts införande i reglementet av bestämmelser om dylika

arvodens utgående antingen till en del grupper beställningshavare såsom

cheferna för . trängkårerna och officerare vid intendenturkåren, placerade i

vissa, befattningar, eller till vissa enskilda beställningshavare såsom chefen

för ridskolan och tygmästaren i Stockholm.

Då de utredningar i fråga om upptagande i lönesystemet för beställningshavare

vid armén av sådana särskilda arvoden, som i förevarande paragraf

avses,, vilka verkställdes i samband med förberedelserna till 1921 års lönereglering

för den militära personalen, måste anses hava ådagalagt olämpligheten

av att i någon större utsträckning avvika från den allmänna grundsatsen,

att avlöningen för olika statstjänster bör utgå allenast i form av fast

lön enligt den placering på den allmänna löneskalan, som för varje slags

beställning befunnits skälig, har arméförvaltningen emellertid funnit sig icke

kunna förorda de sålunda uttalade önskemålen om särskilda arvoden.

Lönenämnden ansluter sig till arméförvaltningens ståndpunkt härutinnan.

I fråga om bestämmelserna i 32—34 §§ har lönenämnden icke funnit skäl 32—34 §§.

föreligga att föreslå någon ändring.

s. 64 Kontrollera mot PDF

35 §.

36 §.

37-38 §§.

39 §.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Ej heller beträffande denna paragraf har anledning till ändring synts lönenämnden

föreligga.

I en till nämnden remitterad skrivelse har marinöverdirektören gjort framställning

om sådan ändring i gällande bestämmelser rörande marinöverdirektörsbeställningens

tillsättande, att fullmakt skulle utfärdas å beställningen.

Över berörda framställning, som biträtts av marinförvaltningen, har nämnden

denna dag avgivit särskilt yttrande, däri nämnden med avstyrkande av

marinöverdirektörens förslag, förordat den ändring i fråga om nämnde bebeställningshavares

anställningsform, att förordnande å beställningen meddelas

för viss tid, i stället för, såsom nu, tillsvidare.

Genom förenämnda kungörelse den 18 juni 1926 angående förlängd giltighetstid

och utsträckt tillämpning av ofncersavlöningsreglementet har föreskrivits,

att, i den mån de vid 1925 års riksdag beslutade ändringarna av

försvarsväsendets organisation under budgetåret 1926—1927 träda i kraft,

stadgandet i 36 § angående arvoden till chefen för ridskolan samt chefen

för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet skall upphöra att gälla. Detta

har av nämnden iakttagits i det förslag till ny lydelse av paragrafen i fråga,

nämnden nu framlägger. Då vidare ledningen av remonteringsväsendet enligt

den nya försvarsorganisationen skall överflyttas å inspektören för kavalleriet,

liar stadgandet om chefens för remonteringsstyrelsen arvode icke upptagits

i förslaget.

Enligt den nya försvarsorganisationen skola vissa kompaniofficerare, som

förordnas till adjutanter eller lärare vid arméns undervisningsverk, under

tiden för förordnandet frånträda innehavande lön på stat vid vederbörligt

truppförband och i stället åtnjuta i skolornas stater föreskrivna arvoden.

Detsamma gäller adjutanten vid militärbefälet för Övre Norrland och synes,

enligt vad Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag och första

särskilda utskottets utlåtande nr 1 vid samma riksdag giva vid handen, vara

avsett att tillämpas i fråga om kaptener och löjtnanter vid luftvärnsartilleriregementet.

I sagda utskottsutlåtande har ock uttalats, att den för stridsvagnsbataljonen

avsedda personalen förutsatts att enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t skulle äga att utfärda, kvarstå vid vederbörliga infanteri

truppförband och på stridsvagnsbataljonens stat uppbära arvoden till

lönerna motsvarande belopp, mot vilket uttalande erinran från riksdagens

sida icke framställdes. Stadgande härom torde böra inflyta i nu ifrågavarande

paragraf. Då lönenämnden ansett en uppräkning av beställningshavarna

obehövlig, har nämnden i sitt förslag till avlöningsreglemente allenast

intagit stadgande därom, att till vissa befattningshavare vid militärbefälet

för Övre Norrland, krigsskolan, krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan,

ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, arméns underofficersskolor,

stridsvagnsbataljonen vid Svea livgarde samt luftvärnsartilleriregementet

arvoden skola utgå enligt föreskrift i vederbörlig stat till samma

belopp som eljest med beställningarna förenade löner.

I fråga om innehållet i 37 och 38 §§ har lönenämnden icke funnit skäl

föreslå någon ändring.

Yad innehållet i 39 § beträffar, har arméförvaltningen erinrat, att i anslutning

till stadgandet i denna paragraf vissa allmänna föreskrifter rörande där

avsedda befattningshavares löneförhållanden meddelats i kungörelsen. den

31 december 1921 (nr 831) med vissa tilläggsbestämmelser till de militära

avlöningsreglementena. Dessa bestämmelser innehölle emellertid endast

föreskrifter, huru med arvodena skulle förfaras vid tjänstledighet. Däremot

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

65

funnes icke några allmänna föreskrifter meddelade, som reglerade frågor

rörande sådana naturaförmåner åt dylik befattningshavare såsom rätt till fri

bostad, respektive fn sjukvård och dylikt och ej heller frågan om ersättning

f°r .begravningskostnader åt avliden befattningshavares dödsbo. Med hänsyn

savai till den allmanna avfattning, som givits åt ifrågavarande författningsrum,

som särskilt därtill, att arméns och marinens avlöningssakkunniga i sitt år 1921

avgivna betänkande gjort det uttalandet, att paragrafen avsåge att innehålla

erforderliga bestämmelser till ordnandet av avlöningsförhållandena för i densamma

avsedd personal, syntes visserligen redan nu hinder icke böra möta

mot, att Kungl. Maj:t agde utfärda erforderliga kompletteringsföreskrifter

rörande angivna avlöningsförhållanden, men hade det synts arméförvaltningen

önskvärt, att genom viss omformulering av paragrafen Kungl. Makt erhölle

ett tydligt bemyndigande att utfärda dylika föreskrifter. Arméförvaltningen

oresloge pa grund därav viss ändrad lydelse av paragrafen i fråga

-Da emellertid, på sätt arméförvaltningen själv framhållit, Kungl Makt

lärer vara oförhindrad utfärda erforderliga kompletteringsföreskrifter rörande

nu ifrågavarande befattningshavares avlöningsförhållanden, har lönenämnden

ansett en omredigering av paragrafen obehövlig, och har nämnden på grund

ändrad1! 8delsef0rS ag ^ a™mngsreglemente upptagit densamma med oför
111

ed^ oför än draclTy del s e. 1 ^ nytt ^löningsreglemente upptagits

41 § innehåller stadganden om lönenämnden, dess uppgifter m. m.

Enligt nuvarande lydelsen skall nämnden, i vilken löntagar-, förvaltningsoch

de allmanna intressena bora vara representerade, bestå av sju medlemmar,

vilka jamte lika antal suppleanter för dem, tillsättas av Kungl Mai-t

varje gång för en tid av tre år. Då det emellertid synes både onödigt och

olämpligt att i avlomngsreglementet meddela föreskrift om antalet ledamöter

i nämnden och om den tid, för vilken ledamöterna skola utses, hava bestämmelser

härom icke upptagits i förslaget.

I 42 § i förslaget till nytt avlöningsreglemente har intagits dels bestämmelse

om tiden för reglementets ikraftträdande, dels ock ett stadgande av

motsvarande innehåll som bestämmelsen i andra stycket av paragrafen enligt

dess nu gällande lydelse. ° 6

Beträffande tiden för ikraftträdandet får lönenämnden erinra om, att nämn1de,

u 1 «tt forenamnda yttrande den 8 december 1925 såsom sin åsikt uttalat-,

att definitiva avloningsbestammelser icke borde komma till tillämpning

å annan personal än den, som efter den nya försvarsorganisationens genomorande

komme att vara uppförd å aktiv stat. I anslutning härtill och under

antagande att övergången till den nya organisationen vid armén slutförts

från och med den 1 januari 1928, har nämnden funnit sig böra sätta dagen

för det nya reglementets ikraftträdande till den 1 januari 1928.

Vad angår bestämmelserna i andra stycket, vill lönenämnden meddela att

enligt vad nämnden under hand inhämtat, gällande provisoriska officersavsonMgSreglemente

nUmera VUnnit tillämpning på all därunder hänförlig per
Vad

slutligen angår den såsom bilaga till nu gällande avlöningsreglemente

fogade tjanstefortecknmgen, får lönenämnden erinra om. att genom

forberorda kungörelse den 18 juni 1926 angående förlängd giltighetstid och

utsträckt tillämpning av officersavlönmgsreglementet i tillägg till tjänsteför
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 7 käft. (Nr 7.) ssm 26 5

40 §.

41 §.

42 §.

Tjänate förteckningen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

teckningen angivits vissa beställningar, som antingen tillkommit genom den

nya försvarsorganisationen eller genom densamma erhållit förändrad placering

i löneliänseende eller ock avsetts att ersätta vissa i tjänsteförteckningen

upptagna beställningar. På sätt framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr

70 till 1926 års riksdag, upptager emellertid berörda tillägg till _ tjänsteförteckningen

— av skäl, som i propositionen angivits — icke beställningarna

för militärbefälhavaren för Övre Norrland, brigadchefer och musikdirektörer

vid infanteriregementena.

I det förslag till ny tjänsteförteckning, lönenämnden nu framlägger, har

nämnden upptagit beställningarna för militärbefälhavaren för Övre Norrland

och bigradchefer i de lönegrader, vartill desamma hänförts i de vid Kungl.

Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag fogade staterna,

Yad musikdirektörerna vid armén beträffar, har lönenämnden däremot

funnit sig böra föreslå viss avvikelse från nämnda stater. Med avseende

härå får nämnden anföra följande.

Enligt sagda stater skulle musikdirektörer finnas uppförda dels i 2. lönegraden

i löneplanen O, dels ock i 3. och 4. lönegraderna i löneplanen Uo.

Till förstnämnda lönegrad hänfördes musikdirektör vid truppförband med

musikkår om 33 eller 21 man. Annan musikdirektör, d. v. s. musikdirektör

vid truppförband om 12 man, hänfördes till 3. eller, där han avlagt musikdirektör

sexam en vid musikaliska akademien, 4. lönegraden i löneplanen Uo.

Som begynnelselönen i 2. lönegraden i löneplanen O är lägre än begynnelselönen

i 4. lönegraden i löneplanen Uo, skulle, därest omförmälda stater

följdes, kunna inträffa, att en musikdirektör vid truppförband med större

musikkår finge lägre begynnelselön än en musikdirektör vid truppförband

med mindre musikkår. Då detta icke synes lämpligt, och då de skäl, som

föranlett att musikdirektörer, som avlagt musikdirektörsexamen vid musikaliska

akademien, berättigats åtnjuta lön enligt 4. lönegraden i löneplanen

Uo, i och med den beslutade omorganisationen av armémusiken väsentligen

torde hava förlorat i betydelse, har nämnden nu ansett sig böra föreslå, att

musikdirektörsbeställningarna vid armén uppdelas på allenast två lönegrader,

nämligen 2. lönegraden i löneplanen O och 3. lönegraden i löneplanen Uo.

Härvid torde innehavarna av ifrågavarande beställningar lämpligen böra benämnas

musikdirektörer av 1. graden, respektive musikdirektörer av 2. graden.

Yid genomförande av lönenämndens förslag erfordras emellertid en

övergångsbestämmelse därom, att de musikdirektörer, som vid det nya reglementets

ikraftträdande åtnjuta lön enligt 4. lönegraden i löneplanen Uo och

och icke överföras till löneplanen O, skola bibehållas vid lön enligt sagda

lönegrad, så länge de kvarstå i sådan beställning. ^

Lönenämnden har vidare vid upprättandet av föreliggande förslag till ny

tjänsteförteckning funnit sig böra i vederbörlig lönegrad upptaga fänriksoch

underiöjtnantsbeställning vid flygvapnet för den händelse, att utbildningav

officersaspiranter skulle komma att anordnas vid nämnda vapen eller

beställningshavare i fänriks eller underlöjtnants tjänstegrad eljest komma

att där anställas. .

Ytterligare har nämnden, i överensstämmelse med vad nämnden föreslagit

i sitt den 29 juni 1926 avgivna betänkande rörande reglerande av avlöningsförhållandena

för viss civil icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet, ansett

sig böra i förslaget till tjänsteförteckning å löneplanen C införa

under 1. lönegraden: vid armén eldare av 1. klassen och montör i Bodens

fästning samt vid flygvapnet eldare av 1. klassen;

under 3. lönegraden: vid armén maskinist vid regemente (kår), maskinist

vid garnisonssjukhuset i Boden och förste montör i Bodens fästning, vid

marinen maskinist vid flottans sjukhus i Karlskrona samt vid flygvapnet

maskinist vid kår;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition nr 7.

under 4. lönegraden: vid armén övermaskinist i Bodens fästning

Slutligen liar nämnden i sitt förslag till ny tjänsteförteckning ock funnit

sig böra iakttaga vissa av Kungl. Maj:t beslutade ändringar med avseende

a beställningars benämning. Sålunda har nämnden, sedan Kungl. Mai:t den

mal 1926, vad angar kustartilleriet, beslutat utbyta benämningen underofficer

av 1. graden mot benämningen flaggunderofficer och benämningen

musikstyck]unkare mot benämningen musikflaggjunkare, vidtagit härav betingade

jämkningar i tjänsteförteckningen. Vidare har nämnden i anslutning

ill generalorder den 21 juni 1926 nr F 11 upptagit de till respektive 13®

12., 11. och 10. lönegraderna i löneplanen C hänförda flygingenjörsbeställmngarna

under benämningarna förste flygingenjör, flygingenjör av 1. graden

%gingenjör av 2. graden och flygingenjör av 3. graden.

Såväl i vissa enligt Kungl. Maj:ts beslut till nämnden överlämnade framställningar

som i åtskilliga av de av myndigheterna avgivna yttrandena hava

yrkanden framställts om ändrad löneställnmg för vissa beställningshavare.

Nämnden har emellertid funnit tillräckliga skäl icke föreligga för frångående

av gällande bestämmelser härutinnan, och detta desto mindre som det för

närvarande undandrager sig nämndens bedömande, i vad mån den nya försvarsorganisationen

kan komma att öva inflytande å olika beställningshavares

ansvar och arbetsåligganden.

Till sist vill lönenämnden framhålla, att — utöver ovan å skilda ställen

närmare omformälda ändringsyrkanden — i de i ärendet avgivna yttrandena

framställts önskemal om åtskilliga jämkningar i gällande avlöningsbestämrnelser,

vilka önskemål nämnden emellertid för sin del ansett icke vara av

beskaffenhet att böra tillmötesgås.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad,

ordförande, ledamöterna Afzelius, Näsman, Jansson, Nilsson, Selander och

Njquist, ''vaijämto suppleanten Thörnell närvarit vid den slutliga justeringen

av nämndens utlåtande i ärendet.

Särskilda meningar hava därvid tillkännagivits

av herr Jansson, som ansett, att, därest en ändring av bestämmelserna i

14 § i enlighet med lönenämndens förslag över huvud taget bör ifrågakomma,

ändringen i varje fall icke torde böra vidtagas förrän i samband med den

i utsikt ställda allmänna revisionen av de avlöningsreglementen, som grunda

sig på kommunikationsverkens lönesystem;

av harar Selander och Nyquist enligt bilagda yttrande (Bil. A); samt

av herr Nyquist enligt närslutna yttrande (Bil." B).

Samtliga till lönenämnden i ärendet överlämnade framställningar och

yttranden överlämnas härjämte.

Stockholm den 20 oktober 1926.

Underdånigst

KARL LEVINSON.

Olof Ekeroth.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Bil. A.

Särskilt yttrande av Kommendör N. E. F. Selander och Fanjunkare

E. Nyquist.

Lönenämnden har vad angår de i avlöningsreglementets 5 § intagna löneplanerna

som sin uppfattning uttalat att med hänsyn till att sagda planer

fastställts så sent som vid 1921 års riksdag en genomgående revision av

desamma näppeligen nu kunde ifrågakomma, samt att en dylik revision i

allt fall icke borde företagas förr än viss tids erfarenhet vunnits i fråga om

de verkningar den nya försvarsorganisationen kunde komma att utöva å de

olika befattningshavarnas arbetsåligganden.

Den omständigheten att officersavlöningsregiementet fastställts så sent

som vid 1921 års riksdag synes oss knappast hava bort utöva något inflytande

på frågan, huruvida en allmän revision av i detsamma intagna löneplaner

nu borde företagas. Då nämligen det definitiva manskapsavlöningsreglementet

ansågs i fråga om löneplanerna kunna såväl andra som tredje

året efter dess fastställelse underkastas rätt väsentliga förändringar, hade

någon tvekan på grund av nyssnämnda skäl enligt vår mening icke bort

förefinnas för att i motsvarande avseenden nu revidera det provisoriska

officersavlöningsregiementet.

Det torde visserligen icke kunna anses uteslutet, att det vid yn eventuell

revision av löneplanerna skulle på en del hall på grund av bristande erfarenhet

kunnat uppstå viss tvekan ifråga om bestämmandet av löneklassernas

antal och lönebeloppens storlek m. m. Då emellertid den nya försvarsorganisationen

beträffande de bärande principerna ifråga om befattningshavarnas

åligganden, så vitt vi kunna se, icke nämnvärt skiljer sig från den

gamla organisationen, borde dylika fall hava inskränkt sig till jämförelsevis

få och borde enligt vår uppfattning icke hava utgjort något hinder för att

redan nu verkställa en undersökning beträffande här berörda förhållanden.

Vi anse sålunda att en saklig granskning av löneplanerna hade bort företagas

i samband med uppgörande av föreliggande förslag; detta desto mer som det

nu gällt att framlägga förslag till definitivt avlöningsreglemente, i vilket

löneplanerna utgöra bland de mest betydelsefulla delarna, och som de hörda

myndigheterna så gott som undantagslöst på anförda skäl uttalat sig för en

höjning av lönebeloppen för officerare och underofficerare.

Bil. B.

Fanjunkare Nyquist med särskilt yttrande.

§ 14-

Lönenämnden har vad denna paragraf angår föreslagit, att de nu gällande

avdragsfria dagarna för sjukdom och semester, tillsammans 45 dagar per

kalenderår, skola ändras därhän, att sjukdoms- och semesterdagar skiljas åt,

varvid nu stadgad semestertid bibehålies oförändrad men ledighet för sjukdom

utan löneavdrag fastställes till 15 dagar per kalenderår.

En dylik föreskrift skulle för de lägre befattningshavarna komma att innebära

en minskning i jämförelse med antalet nu medgivna avdragsfria dagar

för sjukdom och semester, en anordning, som icke synes mig försvarbar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. gg

särskilt med hänsyn till det samtidigt gjorda medgivandet att den militära

personalens tjänstgöringsförhållanden äro ägnade att utsätta densamma för

större sjukdomsrisk än övriga statens befattningshavare. Därtill kommer

att vid befordran från manskapsgrad till beställning som underofficer den

senare erhåller betydligt reducerade förmåner ifråga om avdragsfria siukdagar.

J

Det av nämnden föreslagna särskiljandet av semester- och sjukledighet

anser jag i princip riktigt, men böra sjukdagarna fastställas till det av arméforvaltmngen

föreslagna antalet, 45 dagar per kalenderår.

Skulle detta icke vinna Kungl. Maj'':ts bifall, hemställer jag, att sjuk- och

t] ans tledighe ts dag ar fastställas till 60 dagar per kalenderår för alla dem, på

vilka officersavlöningsreglementet kommer att äga tillämpning.

§ 19-

I denna paragraf 1. mom. finnes infört ett stadgande att den beställningshavare,

som anvisas tjänstebostad, är »skyldig att bebo densamma».

Jag har inom nämnden yrkat att detta stadgande skulle ur paragrafen

utgå.

Redan 1921 då förslag till det provisoriska avlöningsreglementet framlades,

uttalades^ av vissa myndigheter, betänkligheter mot införandet i avlöningsreglemeniet

av ifrågavarande stadgande. Sålunda anförde arméförvaltningen

i sitt yttrande: »I fråga om den ersättning, som skulle utgå för

begagnandet av anvisad bostad, förutsatte arméförvaltningen, i anledning av

vad de sakkunniga därom anfört, att ersättningsbeloppen i varje fall icke

bestämdes till så höga belopp, att vederbörande för bostadens disponerande

komme att få vidkännas en verklig minskning i sina avlöningsförmåner»

Marinförvaltningen framhöll, att den i 19 § intagna föreskriften om skyldighet

för vederbörande att bebo anvisad lägenhet borde modefieras. Enligt

ämbetsverkets åsikt borde avdragen för tjänstebostad icke fastställas i förhållande

till hyresprisen å orten, utan efter sig företeende omständigheter,

dock högst till belopp, motsvarande inkvarteringsbidragen, förhöjda med

37 %, varigenom de komme i samma relation till avlöningen som nu var

förhållandet.

Dåvarande departementschefen uttalade »att han hyste den uppfattningen

att de av nyssnämnda myndigheter uttalade farhågorna icke skola komma

att besannas, då det givetvis måste förutsättas, att de beslutande myndigheterna

komme att med nödig varsamhet tillämpa ifrågavarande stadgande».

T lider den tid ifrågavarande bestämmelse i avlöningsreglementet ägt tillämpning

har erfarenheten i vissa fall också givit vid handen, att ej den

hänsyn alltid tagits till de på en bostads trevnad inverkande faktorerna

»läge och beskaffenhet i övrigt» som, tillsammans med hyrespriset på orten

bora vara avgörande vid hyresbeloppets fastställande. Hade ej här omnarnnda

bestämmelse varit införd skulle i många fall befattningshavare varit

i tillfälle anskaffa bostad på orten till billigare pris, särskilt om hänsyn

tages till de otrevlighetsmoment, vilka så gott som alltid medfölja en bostad

belägen i ett kasernetablissement.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

angående intendents- och förvaltaraspiranters utbildning,

tjänstgöring och avlöning.

I. Intendentsaspiranter.

Dessa anställas för en tid av två år, räknat fr. o. m. den 15 oktober

(innevarande år fr. o. m. den 8 oktober) det år, anställning vinnes. Under

tiden 15 oktober till slutet av nästkommande februari månad (1. anställningsåret)

pågår teoretisk utbildning vid till intendentur staben och Stockholm

förlagd militärförvaltningskurs. På denna kurs följer omedelbart en 3 veckors

utbildning vid något av arméns intendenturförråd i Stockholm eller Karlsborg,

varvid eleverna fördelas med hälften på varje förråd. Er. o. m. ingången

av april månad vidtager praktisk utbildning vid kassaförvaltning tillhörande

armén, eventuellt vid intendenturförråd eller intendenturkompani, och pågår

denna tjänstgöring intill februari månad nästkommande år (2 anställningsåret).

Denna praktiska utbildning kan äga rum såväl i Stockholm som i landsorten.

Ett visst antal aspiranter beordras nämligen alltid att upprätthålla regementsintendentsbefattningar

eller likställda befattningar, vars ordinarie innehavare

äro kommenderade såsom chefer för vissa skolor, eller befattningar, som av

olika anledningar äro vakanta. Från slutet av februari t. o. m. maj (2. anställningsåret)

genomgår intendentsaspiranten 2. årets teoretiska kurs vid

militärförvaltningskursen i Stockholm. Tiden därefter intill anställningstidens

slut den 14 oktober samma år tjänstgör intendentsaspiranten i'' regel såsom

lärare och instruktör vid kommissarie- eller krigskassörskolor, vilka innevarande

år varit förlagda å nedanstående platser nämligen: Rommehed,

Ljungbyhed, Kristianstad och Ystad.

Intendentsaspiranten åtnjuter flyttningsersättning samt avlöning efter G-ort

intill tidpunkten för intendentsexamens avläggande (maj 2. anställningsåret).

Efter intendentsexamens avläggande avlönas intendentsaspiranten efter sitt

regementes förläggningsort, och utgår tillfällig avlöning i enlighet med bestämmelserna

i S. F. S. n:r 831/1921.

Samtliga intendentsaspiranter äro sålunda beordrade till tjänstgöring i

Stockholm under en sammanlagd tidrymd av 8 månader i tvenne omgångar.

Under den tid, militärförvaltningskursen icke pågår, tjänstgöra intendentsaspiranterna

antingen i Stockholm eller i landsorten, beroende på varest

behov av arbetskraft föreligger. Det förekommer dock att elever få tjänstgöra

i Stockholm under hela kommenderingstiden intill tidpunkten för intendentsexamens

avläggande.

Intendentsaspiranten verkställer nästan undantagslöst flyttning till Stockholm.

Nu gällande avlöningsbestämmelser för intendentsaspiranter synas

. väl avvägda.

II. Förvaltaraspiranter.

Dessa anställas även för två år, räknat från den 15 oktober det år, anställning

vinnes. Under ifrågavarande tid ordnas utbildningen sålunda:

15 oktober (1. anställningsåret) — januari (2. anställningsåret) tjänstgör

förvaltaraspirant vid något truppförbands huvudförråd, vid något av arméns

centrala intendenturförråd eller vid något av intendenturkårens kompanier.

Februari (2. anställningsåret) — följande maj månad äger utbildning ruin

vid till arméns intendenturförråd i Stockholm förlagd särskild så kallad förval

tar kurs.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 7.

71

0 ^terst&ende del av anställningstiden, juni—14 oktober (2. anställningsåret)

tjänstgör forvaltaraspiranten i regel såsom befäl och biträdande lärare

vid kommissarie- och krigskassörskolor.

F o r val t ar a spiran t åtnjuter icke flyttningsersättning och avlönas under hela

kommenderings tiden efter sitt regementes förläggningsort. Efter förvaltarSf.

ns avlaggande i maj (2. anställningsåret) åtnjuter forvaltaraspiranten

tiliiallig avlöning i enlighet med bestämmelserna i S. F. S n:r 8314921

Under kommenderingstiden kan forvaltaraspiranten med visshet endast

parakna kommendering i Stockholm under den tid av omkring tre månader

som torvaltarkursen varar, varför han endast i undantagsfall verkställer flyttmng

till denna plats. Under den tid utbildning vid förvaltarkursen ei pågår

iar forvaltaraspiranten att räkna med kommenderingar till olika platser!

(Jver huvud taget måste han räkna med att kunna bliva kommenderad tili

vilken plats som helst inom riket, där intendenturanstalt, intendenturtrupp

eHer truppförband finnes förlagd, och måste vara beredd på att vid upprepade

tillfallen byta tjänstgöringsort. Det torde ej kunna bestridas, att

nwsann''““T er51?gar f.or forvaltaraspiranten äro ekonomisk betungande.

Otta tillhöra forvaltaraspiranterna truppförband förlagda i landsorten (C och

D-ortsgrupperna). Att de under kommendering till exempelvis Stockholm

eller Doden fortfarande skola avlönas efter sitt truppförbands förläggningsort

kan icke vara rattvist, särskilt när man betänker, att åtskilliga av förvaltarnHpinaiiterna,

aro gifta och sålunda, måste hava hushåll på tvenne platser.

Allt talar för att något måste goras för att förbättra förvaltaraspiranternas

avlöningsförhållanden under utbildningstiden. Chefen för intendenturkåren

uger att årligen antaga 8 underofficerare såsom förvaltaraspiranter. Det har

dock under de senaste åren aldrig inträffat, att detta antal blivit fulltaligt

utan hava ansökningar inkommit från i medeltal endast 4 ä 5 underofficerare

varje ar. Anledningen till att så få underofficerare ansöka om anställning

som förvaltaraspiranter torde i väsentlig mån vara att söka i avlöningsför

hållandena under utbildningstiden. I stort sett torde man hava tvenne utvagur

att valja pa för åstadkommandet av bättre avlöningsvillkor för förval

taraspiran terna. Den ena utvägen vore att tillfällig avlöning finge uffiå

1 enlighet med bestämmelserna i S. F. S. n:r 831/1921, och den andra att förvaltarnspiran

terna tillerkändes avlöning efter Stockholms ortsgrupp efter

samma grunder, som äro bestämda för intendentsaspiranterna.

Da den förra utvägen av flera skäl icke lämpligen synes kunna ifrågakomma,

återstår såsom den enda framkomliga vägen, att tillerkänna vederbörande

i likhet med intendentsaspiranterna, rätt till Stockholmsavlöning.

Emellertid förekommer otta att forvaltaraspiranten fullgör sin första tjänstgormg

vid eget regementes huvudförråd. Med anledning härav torde den

bestämmelsen bora utfärdas att avlöning efter Stockholms ortsgrupp till

torvaltaraspirant utgår endast vid kommendering utom eget regementes föraggnmgsort

och endast intill tidpunkten för förvaltarexamens avläggande

(maj 2. anställningsåret). 68

,... epra. fkäl för att tillerkänna forvaltaraspiranterna ersättning för flyttning

till Stockholm synas icke föreligga. J 8

Stockholm den 20 oktober 1926.

K. E. W. Söderhielm.

Chef för Intendenturstaben.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:55 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avlöning sr eglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära be s. 6 i texten
  2. SU 1927:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till avlöning sreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställning sha s. 1 i texten