Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra

1927-01-28 · 135 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 127 av 135 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:70, Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av

tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra.; given

Stockholms slott den 28 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Lyberg, anför:

Sedan riksdagen i skrivelse den 20 februari 1926, nr 7 A, anmält sina

beslut i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln av 1926

års statsverksproposition gjorda framställningar angående tullverkets utgiftsstater

för budgetåret 1926—1927 m. m., har Kungl. Maj:t den 5 mars

1926, bland annat, förklarat, att antalet ordinarie befattningshavare vid

tullverket jämte de för vederbörande befattningshavare’avsedda lönegrader

skall från och med den 1 juli 1926 vara bestämt på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 61 käft. (Nr 70.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Befattningshavare Lönegrad

I. Generaltullstyrelsen.

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet • • • —

5 byråchefer ...................................................................................... B 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 §> i avlöningsreglementet —

1 chef för statistiska avdelningen..................................................... B 26

7 byråinspektörer ................................................................................ B 24

2 förste revisorer .............................................................................. B 24

1 kamrerare ........................................................................................ B 24

2 sekreterare....................................................................................... B 24

4 aktuarier.......................................................................................... B 21

2 notarier ........................................................................................... B 21

1 registrator .......................................................................................... B 21

12 revisorer ........................................................................................... B 21

12 kammarskrivare....................................................... ........................ B 16

1 materialförvaltare........................................................................... B 15

3 kansliskrivare ................................................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .................................................................... B 7

15 kanslibiträden.................................................................................. B 7

7 expeditionsvakter ........................................................................... B 5

20 kontorsbiträden ................................................................................ B 4

5 skrivbiträden .................................................................................... B 2

II. Tullstaten.

1. Lokaltullförvattningen.

3 tulldirektörer ...................

3 tullöverinspektörer ............

3 tullbevakningschefer .........

3 tulldirektörsassistenter ......

5 tullförvaltare av klass 1 A

3 tullkommissarier..............

6 tullförvaltare av klass 1 B

20 tullöverkontrollörer............

15 förste tullkontrollörer

20 tullförvaltare av klass 2

15 tullförvaltare av klass 3

109 tullkontrollörer .................

10 tullförvaltare av klass 4 •

15 tullkassörer .........................

360 kammarskrivare

26 tullmästare.....,.....................

83 tullkontorister....................

127 tullöveruppsyningsmän

B 29

B 27

B 26

B 26

B 26

B 26

B 24

B 24

B 22

B 22

B 21

B 21

B 18

B 18

B 16

B 15

B 12

B 12

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 3

Befattningshavare Lönegrad

1 kansliskrivare ....................... B 11

447 tulluppsyningsman ............................... B 8

9 kanslibiträden.................................................................................... B 7

727 tillsyningsman............................v...................................................... B 6

130 tullvakter............................................................................................ B 5

20 kontorsbiträden ................................................................................ B 4

20> skrivbiträden.....i............................................................................ B 2

2. Kustbevakningen.

22 kustöveruppsyningsmän................................................ B 12

44 kustuppsyningsmän.................................................... B 8

42 förste kustvakter ........................................................................... B 7

149 kustvakter ..................................................................................... B 6

30 kustbevakningsbiträden.................................................................... B 5

3. Gränsbevakningen.

1 gränsbevakningscbef ....................................................................... B 22

1 gränstullmästare ................................ B 16

1 kammarskrivare................................................................................ B 16

10 gränsöveruppsyningsmän................................................................. B 12

199 gränsuppsyningsmän ........................................................................ B 8

Av det upptagna antalet tullkontrollörer äro 10 övertaliga och skola vid

inträffande ledighet icke återbesättas. Av det upptagna antalet tulluppsyningsman

äro 16 övertaliga och skola vid inträffande ledighet ersättas

med tillsyningsmän.

Genom beslut förenämnda dag, den 5 mars 1926, har Kungl. Maj:t

tillika för budgetåret 1926—1927 för tullverket fastställt följande

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

anslag................................................................... kr. 509,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 25,000

Arvode till tullverkets ombudsman ................ » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag........................................ » 170,000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

.................................................................. kr. 10,167,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............... » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare å högst

l, 000 respektive 500 kronor för år räknat » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in., förslagsanslag....................................... » 2,082,000 kr. 13,137,400.

B. Indragning sstat.

Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.

................................................................... kr

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag ........................................ »

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster ....................................... »

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag

................................................................ kr. 47,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag

........................................................ » 185,000

Hemliga utgifter.................................................... » 4,000

Övriga kostnader för tullverket ....................... » 1,816,130 kr. 2,052,430.

Summa förslagsanslag kr. 15,877,000.

Slutligen har Kungl. Maj:t förordnat, bland annat, att de i avlöningsstaten

ingående anslagen för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. ävensom den i anslaget till övriga kostnader för tullverket ingående

anslagsposten till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel

m. m. ej må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

I skrivelse den 24 september 1926 har generaltullstyrelsen avgivit förslag

till utgiftsstater för tullverket, avseende budgetåret 1927—1928.

............ kr. 49,170.

600,000

25.000

13.000 kr. 638,000.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

5

Avlöningsstaten.

Generaltullstyrelsen.

Vidkommande de å avlöningsstaten för generaltullstyrelsen uppförda

befattningar har styrelsen — under erinran att Kungl. Maj:t den 26 juli

1926 uppdragit åt generaltulldirektören jämte två andra personer att såsom

sakkunniga inom finansdepartementet biträda vid utredning angående åtgärder

för vinnande av förenklingar och besparingar i statsförvaltningen

samt att de sakkunniga vid fullgörande av detta uppdrag gjort början med

generaltullstyrelsen — i nyssnämnda skrivelse anfört, att de sakkunnigas förslag

beträffande styrelsen vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande till Kungl.

Maj:t ännu icke förelåge i färdigt skick. På grund härav ansåge styrelsen

sig icke böra för det dåvarande ifrågasätta ändring i den för styrelsen nu

gällande staten i vidare mån än som föranleddes därav, att, på sätt i det

följande närmare omförmäles, de båda sekreterartjänsterna hos styrelsen

samt den byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå, vars innehavare

vore föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium, enligt styrelsens

mening borde uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26.

I ett den 20 november 1926 dagteeknat betänkande hava sedermera 1926

års besparingssakkunniga avgivit förslag angående personalindragningar i

generaltullstyrelsen m. m.

Över detta förslag hava efter särskilda remisser generaltullstyrelsen samt,

beträffande delar av förslaget, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgivit utlåtanden.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har generaltullstyrelsen meddelat, att

styrelsen för sin del anslöte sig till de framställningar och yrkanden, som

innehölles i de sakkunnigas förslag. Av styrelsens ledamöter hava emellertid

i olika hänseenden avgivits särskilda yttranden.

Jag anhåller nu att få punkt för punkt upptaga besparingssakkunnigas,

av generaltullstyrelsen sålunda biträdda förslag till behandling, varvid jag,

i samband med angivande av mitt eget ståndpunktstagande till de skilda

framställningarna, kommer att lämna redogörelse för vad statskontoret, riksräkenskapsverket,

kommerskollegium och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

samt general tullstyrelsens ledamöter i sina särskilda yttranden anfört

ävensom för vissa i ämnet inkomna framställningar.

Ifrågasatt minskning av antalet byråer i generaltullstyrelsen. Bespa- Besparingsringssakkunniga

hava till en början undersökt möjligheten av en minsk- sakkunniga.

ning av antalet byråer i styrelsen och hava de sakkunniga härvid i första

hand övervägt frågan, huruvida icke lämpligen en sammanslagning av tullbehandlings-

och personalbyråerna borde äga rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.

Innan jag närmare ingår på förslaget härutinnan, torde jag få erinra

om generaltull styrelsens nuvarande organisation samt ärendenas fördelning

på de olika byråerna inom styrelsen.

Enligt gällande organisation är antalet byråer i generaltullstyrelsen fem,

nämligen kanslibyrån, personalbyrån, kameralbyrån, revisionsbyrån och tullbehandlingsbyrån.

En i förhållande till byråerna i viss mån fristående

ställning intager den hos styrelsen anställde kustbevakningsinspektören.

Ärendenas fördelning mellan byråerna enligt nuvarande grunder är i

huvudsak följande.

Till kanslibyrån höra ärenden angående utfärdande och ändring av åtskilliga

författningar, som beröra tullverkets förhållande till allmänheten,

såsom tullstadga, tullordning, förrättningstaxa för tullverket m. m.; utfärdande

och ändring av arbetsordning för generaltullstyrelsen, tjänstgöringsreglemente

för tullverket samt instruktioner och reglementen för särskilda

personalgrupper och särskilda verksamhetsgrenar; vidare ärenden rörande

brott mot lagstiftningen angående olovlig varuinförsel och olovlig befattning

med spritdrycker och vin samt brott mot tullstadgan och lagen om oriktig

ursprungsbeteckning m. fl. författningar; undantag från territorialvattensbestämmelserna;

undantag från tullstadgans bestämmelser beträffande från

utrikes ort ankommande fartygs förbindelse med land; tullverkets åtgärder

till förhindrande av smittsamma sjukdomars införande i riket; inskränkningar

i rätten att in- eller utföra vissa varuslag; uppläggning av tobaksvara

å tobaksskattelager; indragning och inrättande av tullkamrar, tullstationer

och tullexpeditioner; förslag till utgiftsstater för tullverket; tjänstgöringstid

för tullverkets personal; tjänstefel av styrelsen underlydande

befattningshavare; samt alla övriga på styrelsens prövning beroende ärenden,

som icke tillhöra annan byrås handläggning.

Å personalbyrån handläggas ärenden, som angå tjänstetillsättningar och

avsked; rätt att i tjänstgöring använda icke-ordinarie personal samt anställning

av extra befattningshavare; extra befattningshavares befordran till

extra ordinarie tjänstemän; personalens fördelning å de olika tjänstgöringsorterna

samt förflyttning av tjänstemän från en till annan tjänstgöringsort;

tjänstledighet, semester och förordnanden, i den mån sådana ärenden icke

tillhöra annan byrå eller lokal tullmyndighet. Å personalbyrån ankommer

därjämte att föra register över tullverkets personal samt att ombesörja utgivningen

av tullverkets matrikel. Vidare åligger det personalbyråehefen

och byråinspektören å personalbyrån att företaga tjänsteresor till de olika

tjänstgöringsorterna för att övervaka göromålens allmänna handläggning

samt inhämta kännedom om rådande arbetsförhållanden, behövlig personal

och befattningshavarnas lämplighet för sina uppgifter.

Till kameralbyrån hänföras ärenden angående uppbörden inom tullverket;

utredningar rörande tullverkets inkomster och utgifter; upprättande av tullverkets

huvudbok med balansräkning över tullverkets tillgångar och skulder

samt övriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper; utfärdande och

ändring av författningar i kamerala frågor; uppställningen av och formen

för tullverkets redogörelsehandlingar; biträde med upprättandet av förslag

till utgiftsstater för tullverket; tillämpningen av nämnda stater; avlöningsoch

pensionsfrågor; utbetalningar av dels avlönings- och pensionsförmåner

åt styrelsens befattningshavare och pensionärer, dels ersättningar, föranledda

av upphandling eller arbeten för styrelsens behov, dels ock restitutions- eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

andra belopp, som tillkomma enskilda eller firmor i Stockholm eller eljest

anses böra utbetalas direkt genom styrelsen; förvaltning av den enligt 19 §

av lagen om straff för olovlig varuinförsel avsedda fond; tullverkets fasta

och lösa egendom; inköp av förbrukningsartiklar; inköp, försäljning och

utlåning av klädespersedlar; anmärkningar vid de till byrån ingående redogörelsehandlingar;

avskrivningar och balanser; ersättningsanspråk gent emot

tullverket för förkommet eller skadat gods; tullmuseet; samt tullstatens

enskilda pensionsinrättning. Å byrån verkställes revision av de lokala tullmyndigheternas

räkenskaper utom i vad avser beräknandet av de genom

tullverket uppburna avgifterna.

På revisionsbyrån, till vilken höra en revisionsavdelning och en statistisk

avdelning, behandlas ärenden, som angå restitution av och befrielse

från tull- eller andra införselavgifter, vilka uppbäras av tullverket; tillämpning

i övrigt av gällande författningar rörande dylika avgifter, dock med

undantag av tulltaxan och taratariffen; vidare ärenden angående skeppsumgälder;

utförselbevis för spannmål; bärgade varor och sjöfynd; nederlag,

transitupplag och omedelbar transitförsändning; provianteringsfrilager; frilager

och frihamn; utfärdande och ändring av författningar, vilkas tillämpning

ankommer på revisionsbyrån; anmärkningar vid de till byrån ingående

redogörelsehandlingar; samt handelsstatistiken och övrigt hos styrelsen

förekommande statistiskt arbete. Å byrån verkställes revision av de lokala

tullmyndigheternas räkenskaper i vad avser beräknandet och redovisningen

av de genom tullverket uppburna avgifterna samt därmed sammanhängande

godsredovisning.

Till tullbehandling sbyrån höra ärenden rörande tvister mellan varuägare

och tullmyndighet angående tillämpning av tulltaxan, tulltaxeunderrättelserna

och taratariffen samt andra författningar, som beröra tullbehandlingen;

upplysning, huru gällande bestämmelser skola tillämpas å varor, avsedda

att införas till riket; utfärdande av varuförteckning och därmed sammanhörande

ärenden samt frågor om ändringar i tulltaxan; tulltaxeunderrättelserna

och taratariffen; tullverkets huvudlaboratorium; samt utbildningskurser

i tullverket. På tullbehandlingsbyråchefen och de å byrån anställda byråinspektörerna

ankommer vidare att följa tullbehandlingsarbetet vid tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm samt företaga tjänsteresor till andra tullplatser

likaledes i huvudsakligt syfte att övervaka tullbehandlingsarbetet

och verka för likformighet i fråga om varors tullbehandling, i sammanhang

varmed skall tillses, att befintliga provsamlingar hållas i behörigt skick.

Envar av styrelsens byråer har att handlägga ärenden angående tjänstledighet,

semester och förordnanden för där anställd personal.

Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, som föredragas

i styrelsen, med undantag för ärenden rörande tjänstefel av den styrelsen

underlydande personalen samt rörande överträdelse av lagen angående förljud

mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilka

ärenden avgöras efter omröstning av de i beslutet deltagande.

Föredragande i styrelsen äro byråcheferna. Generaldirektören äger dock

förordna annan vid tullverket anställd tjänsteman att föredraga visst ärende

eller viss grupp av ärenden. Sålunda förordnad tjänsteman ingår, vad dylika

ärenden beträffar, såsom ledamot av styrelsen.

Regelbunden föredragningsskyldighet hava för närvarande, utom byrå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

cheferna, jämväl kustbevakningsinspektören, de båda sekreterarna samt en

revisor. Antalet ständiga föredragande i styrelsen är alltså nio.

Med stöd av bemyndigande i instruktionen har styrelsen överlämnat åt

byråcheferna samt sekreterarna att utan föredragning i styrelsen avgöra åtskilliga

grupper av ärenden.

Jag återgår härefter till den av besparingssakkunniga upptagna frågan

om eventuell sammanslagning av styrelsens tullbehandlings- och personalbyråer.

De sakkunniga hava härutinnan anfört följande:

»En viktig del av sagda byråers arbetsuppgifter utgöres av inspekterande

verksamhet. Från tullbehandlingsbyråns sida förekommer en regelbunden inspektion

av tullbehandlingsarbetet vid lokalförvaltningarna; på personalbyrån

åter ankommer att utöva en likaledes fortlöpande kontroll över personalanvändningen

vid de lokala tullmyndigheterna. Med nuvarande organisation

bedrives sålunda inspektionsarbetet efter två, i stort sett från varandra skilda

linjer, i det att vardera byråns inspekterande tjänstemän i regel begränsa sina

undersökningar till att avse allenast den egna byråns verksamhetsområde.

Enligt de sakkunnigas mening skulle det innebära ej obetydliga fördelar,

om denna uppdelning av inspektionsarbetet på olika grupper av tjänstemän

kunde undvikas. En förening av tullbehandlings- och personalbyråerna under

en chef borde kunna bereda ökade möjligheter att genomföra en sådan organisation

av inspektionsverksamheten, att samma tjänstemän vid besök å en

tullförvaltning förrättade inspektion i alla förekommande avseenden.

En dylik sammanslagning av ifrågavarande byråer skulle antagligen också

i viss mån verka utjämnande på den bestående, åtminstone på sina håll

ganska starka åtskillnaden i utbildnings- och befordringshänseende mellan

den med det egentliga tullbehandlingsarbetet sysselsatta personalen och övrig

personal i tullverket.»

Vidare hava de sakkunniga haft under övervägande frågan om ett sammanförande

av kansli- och revisionsbyråerna. Dessa byråers verksamhetsområden

hade enligt de sakkunnigas mening otvivelaktigt åtskilliga beröringspunkter

och skulle en sammanslagning av byråerna medföra den fördelen, att frågor

angående tillämpningen av de speciella författningar, som berörde allmänhetens

förhållande till tullverket, med undantag av tulltaxan och vissa i

samband därmed stående författningsbestämmelser, komme att handläggas å

en byrå.

Om alltså enligt de sakkunnigas uppfattning vissa skäl talade för att en

minskning av antalet byråer i generaltullstyrelsen åvägabragtes, hade dock

ur andra synpunkter inom de sakkunniga betänkligheter rests mot en dylik

åtgärd. I sådant hänseende har särskilt erinrats därom, att frånvaron vid

tullverket av mellaninstanser mellan styrelsen och de lokala myndigheterna,

motsvarande distriktsförvaltningarna inom andra, närmast jämförliga grenar

av statsförvaltningen, i viss mån återverkade på behovet av kvalificerade

arbetskrafter hos styrelsen. Den senast inrättade byrån i styrelsen hade också

tillkommit såsom ett alternativ till ett efter långvarig utredning väckt förslag

om återinförande av distriktschefsinstitutionen i tullverket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 70.

Ingen av byråchefstjänsterna å de byråer, som berördes av de ifrågasatta

sammanslagningarna, vore för det dåvarande ledig. Byråchefstjänsten å

kameralbyrån vore däremot vakant, men av olika skäl syntes en överflyttning

av någon av de ordinarie byråcheferna till sistnämnda byrå icke

lämpligen böra ifrågakomma. På grund härav och då någon förändring

beträffande kameralbyråns ställning såsom självständig byrå icke ifrågasatts,

kunde en omedelbar indragning av någon byråchefstjänst i styrelsen

icke genomföras. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett sig

icke nu böra taga slutlig ställning till frågan utan hava de sakkunniga

hemställt, att spörsmålet måtte lämnas öppet för att upptagas till förnyat

övervägande om och när byråchefstjänst i generaltullstyrelsen framdeles

bleve ledig, vilket under alla förhållanden bleve fallet år 1930 och år 1931.

Av byråcheferna bleve nämligen en pensionsmässig under förstnämnda och

en under sistnämnda år.

De sakkunniga hava även av den anledningen ansett det utan olägenhet

kunna någon tid anstå med ett slutligt ställningstagande till frågan om

antalet behövliga byråer, att ett flertal, delvis ganska omfattande organisationsfrågor

under de närmaste åren komme att föreligga till styrelsens handläggning.

I sådant hänseende hava de sakkunniga erinrat därom, att 1922

års tjänstgöringskommissions förslag rörande personalstat för tullverkets

lokalförvaltning visserligen kunde anses hava i huvudsak blivit av statsmakterna

godkänt men att genomförandet av den av kommissionen föreslagna

»normalstaten», vilken avsåge utbyte i stor utsträckning av högre

kvalificerad arbetskraft mot personal med lägre teoretisk kompetens, ännu

icke fullbordats, i det att detta utbyte ansetts böra ske successivt och under

anpassning efter de vid varje tillfälle rådande förhållandena. Denna omständighet

vore enligt de sakkunnigas förmenande ägnad att under en avsevärd

övergångsperiod bereda styrelsen ett ökat arbete med personalfrågor.

Bland de närmaste årens arbetsuppgifter för styrelsen har i övrigt nämnts:

utarbetande av tilläggsförfattningar och andra bestämmelser i anslutning

till den inom den närmaste tiden väntade nya tullstadgan, utfärdande av

arbetsordning för styrelsen samt av nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket

med därtill hörande föreskrifter, utarbetande av varuförteckningar

till den nya tulltaxa, som kunde komma att framgå ur det på detta område

pågående utredningsarbetet, ävensom ordnande av frågan om tjänstgöringstiden

för tullverkets personal. Härtill kunde läggas, att den organisation,

efter vilken tullverkets kustbevakning för närvarande arbetade, endast vore

av mera provisorisk art och att, så snart förhållandena på detta område

hunnit stadga sig och tillräcklig erfarenhet vunnits, ett ingripande omdaningsoch

organisationsarbete där förestode.

Med hänsyn till den ståndpunkt, de sakkunniga sålunda intagit till frågan

om antalet byråer i generaltullstyrelsen, hava de sakkunniga ansett, att den

lediga byråchefstjänsten å kameralbyrån borde återbesättas med ordinarie

innehavare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

De sakkunniga hava i detta sammanhang påpekat, att med hittills gällande

ärendesfördelning de olika byråernas arbetsbörda tidvis varit ganska ojämnt

avvägd. Enligt de sakkunnigas mening borde en dylik fördelning icke

anses mer eller mindre orubblig utan tid efter annan jämkas, i den mån

omständigheterna sådant kunde föranleda. I syfte att åstadkomma en av

numera inträdda förhållanden påkallad utjämning i detta avseende hade

generaltullstyrelsen nyligen beslutat, att från såväl kameral- som revisionsbyrån

skulle till kanslibyrån överflyttas åtskilliga grupper av löpande

ärenden, däribland särskilt vissa frågor av mera juridisk art. Till handläggning

av kanslibyrån hade sålunda överlämnats från kameralbyrån

ärenden rörande bland annat ersättning för förkommet eller skadat gods

samt från revisionsbyrån frågor, som rörde bärgade varor och sjöfynd;

nederlag, transitupplag och omedelbar transitförsändning; prövning av erbjuden

säkerhet för oguldna avgifter; gränstrafiken med Finland och Norge

samt sådana anmärkningar vid tullförvaltningarnas räkenskaper, som avsåge

tillämpning av förrättningstaxan.

I detta sammanhang torde jag ock böra omnämna, att de sakkunniga

upptagit ett par frågor, som beröra arbetet ej blott inom generaltullstyrelsen

utan även och i kanske högre grad vid de lokala tullförvaltningarna.

De undersökningar, besparingssakkunniga företagit inom generaltullstyrelsens

kameralbyrå, hade bibragt dem den uppfattningen, att tullverkets bokförings-

och redovisningsväsen syntes vara i behov av en omläggning i förenklande

riktning. Visserligen syntes nuvarande system ur kontrollsynpunkt

fungera fullt tillfredsställande, men de sakkunniga hade funnit sig böra

undersöka, huruvida icke lika stark kontroll kunde ernås med ett billigare

system.

Mot nu tillämpade bokföringssystem hade under de sakkunnigas förberedande

överläggningar i ämnet anmärkts, bland annat,

att bokföringen vore grundad på debiterad tulluppbörd och icke på verkligen

influtna tullmedel;

att godsredovisningen sammankopplats med själva medelsredovisningen,

vilket medförde en alltför omständlig journalföring; samt

att tullbehandlingsattesten borde kunna ändras därhän, att den kunde

tjäna även som tullräkning.

För att utröna, huruvida från allmän statsbokföringssynpunkt något kunde

vara att erinra mot eu övergång till ett på influten uppbörd grundat redovisningssystem,

hade de sakkunniga till en början haft överläggning med

tvenne representanter för statskontoret och riksräkenskapsverket. Av denna

överläggning hade framgått, att en omläggning av tullverkets redovisning

i dylik riktning ur nyssnämnda synpunkt icke syntes möta något hinder

utan snarare kunde tänkas innebära vissa fördelar.

Då det befunnits nödvändigt, att frågan underkastades en mera omfattande

utredning, innan det bleve möjligt för de sakkunniga att taga slutlig ställ
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

ning till densamma, hade, sedan de sakkunniga i skrivelse den 20 oktober

1926 därom gjort framställning, två sakkunniga ställts till besparingssakkunnigas

förfogande på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22

oktober 1926. Efter av besparingssakkunniga lämnade direktiv både en

undersökning verkställts och yttrande i ämnet inkommit till de sakkunniga.

Därav framginge, att en omläggning, varigenom de av de sakkunniga framhållna

olägenheterna i väsentlig mån skulle undanröjas, ansåges möjlig och

att en sådan reform skulle medföra avsevärd personalbesparing, huvudsakligen

vid de lokala tullförvaltningarna.

De sakkunniga hade vidare under övervägande frågan om förenklingar i

det nu tillämpade för såväl styrelsen som de lokala förvaltningarna betungande

förfarandet i fråga om restitution av erlagd tull och andra avgifter

(s. k. handelsrestitution, industrirestitution, restitution av tull för skeppsbyggnadsmaterialier

etc.).

Rörande nu omförmälda frågor komme besparingssakkunniga att avgiva

särskilt utlåtande, så snart desamma hunnit av de sakkunniga slutbehandlas.

I anslutning till besparingssakkunnigas yttrande rörande tullverkets bokförings-

och redovisningsväsen har ordföranden anfört, att det syntes honom

vanskligt att bedöma, huruvida de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna

kunde leda till målet. De överläggningar, som i ämnet förekommit, och den

närmare utredning, som innehölles i det av de tillkallade experterna utarbetade

yttrandet, syntes icke tillräckligt klargörande, för att en någorlunda

bestämd uppfattning skulle kunna därpå grundas. På vilket sätt den åsyftade

omläggningen borde åvägabringas och vad densamma kunde medföra i besparingsväg

måste därför enligt hans mening tills vidare betraktas såsom en

öppen fråga.

Vad angår den ifrågasatta sammanslagningen av tullbehandlings- och

personalbyråerna, har chefen för sistnämnda byrå i ett vid generaltullstyrelsens

utlåtande fogat yttrande framhållit, att, ehuru frågan härom i de sakkunnigas

förslag lämnats öppen för att upptagas till förnyat övervägande, när

byråchefstjänst i generaltullstyrelsen framdeles bleve ledig, han dock funne

sig böra redan nu för personalbyråns vidkommande uttala såsom sin uppfattning,

att en dylik sammanslagning under en gemensam chef skulle

komma att visa sig vara en mindre lycklig reform.

I samma riktning har ock chefen för tullbehandlingsbyrån uttalat sig

samt anfört, bland annat, att ifrågavarande byråers arbetsuppgifter vore

alltför omfattande för att kunna läggas i händerna på en person ävensom

att en utvidgning av de å tullbehandlingsbyrån anställda byråinspektörernas

inspektionsverksamhet till det kamerala området icke kunde drivas för långt

utan åsidosättande av deras egentliga uppgift.

I de av omförmälda byråchefer framförda synpunkterna hava ock cheferna

för kansli- och revisionsbyråerna samt t. f. chefen för kameralbyrån instämt.

Särskilda

meningar

inom generaltullstyrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening.

Departements
chefen.

Kanslibyråchefen har härjämte, med instämmande av sistnämnda byråchefer,

beträffande den av besparingssakkunniga väckta frågan om sammanförande

av kansli- och revisionsbyråerna anfört, att några mera principiella betänkligheter

icke syntes möta mot en sådan åtgärd, men att densamma dock icke

vore genomförbar, med mindre såväl den ena som den andra av dessa byråer

befriades från åtskilliga slag av ärenden, som nu tillhörde dem. Då frågan

emellertid av de sakkunniga ställts på framtiden, ansåge sig kanslibyråchefen

på grund härav och jämväl av annat skäl icke hava anledning till

annat yttrande än att, därest, på sätt under de senaste åren i ej obetydlig

omfattning föranletts av utfärdade nya författningar, nya slag av kanslioch

revisionsärenden fortfarande skulle uppkomma, frågan därigenom lätt

syntes kunna komma i ett annat läge än det, den nu skulle hava.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 28 december 1926 dagtecknad skrivelse

har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening såsom sin bestämda

uppfattning uttalat, bland annat, att en sammanslagning av personaloch

tullbehandlingsbyråerna icke borde komma till stånd. Såvida icke ärendenas

kvantitet lade hinder i vägen, kunde däremot en sammanslagning av

kansli- och revisionsbyråerna ifrågasättas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava besparingssakkunniga

ansett sig icke nu böra taga slutlig ståndpunkt till frågan om sammanslagning

av vissa byråer hos generaltullstyrelsen. De härför anförda skälen

hava synts mig vara av den beskaffenhet, att ett uppskov med denna

fråga är påkallat. I samband med spörsmålet om en eventuell sammanslagning

av tullbehandlings- och personalbyråerna hava besparingssakkunniga

uttalat, att därigenom torde kunna beredas ökade möjligheter att genomföra

en sådan organisation av generaltullstyrelsens inspektionsverksamhet, att samma

tjänstemän vid besök å en tullförvaltning förrättade inspektion i alla förekommande

avseenden. Det vill förefalla att, oavsett frågan om byråsammanslagning,

åtgärder i dylik riktning borde kunna vidtagas. Under erinran, att

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1926 byråchefstjänsten å kameralbyrån

återbesatts med ordinarie innehavare, vill jag i detta sammanhang slutligen

framhålla, att, när spörsmålet om byråindelningen inom generaltullstyrelsen

återupptages till prövning, även andra möjligheter än de, som av

besparingssakkunniga nu ifrågasatts, synas böra tagas under övervägande.

Jag övergår härefter att redogöra för den å de särskilda byråerna tjänstgörande

personalen samt för de besparingssakkunnigas förslag i avseende å

envar av byråerna.

Kanslibyrån. Å kanslibyrån äro, utom byråchefen, anställda följande

ordinarie befattningshavare:

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

13

1 sekreterare ........................................................................................

B 24

1 notarie ................................................................................................

B 21

1 registrator...........................................................................................

............ B 21

1 kammarskrivare ...............................................................................

B 16

1 kanslibiträde ....................................................................................

............ B 7

2 kontorsbiträden ................................................................................

B 4.

I fråga om personalen å denna byrå hava besparingssakkunniga anfört

följande:

»I enlighet med vad förut nämnts har sekreteraren fått sig ålagd ständig

föredragningsskyldighet, varjämte uppdragits åt honom att avgöra vissa

grupper av ärenden. Sekreteraren är sålunda föredragande av mål rörande

överträdelser av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning samt har jämväl till åliggande att meddela

föreskrifter angående befordrande till verkställighet av eller talans fullföljande

mot utslag i tullrättegångsmål (antalet dylika utslag har under de

senaste åren uppgått till 3,000 å 4,000 årligen).

Sekreterartjänsten tillhör nu 24:e lönegraden men har av generaltullstyrelsen

föreslagits till uppflyttning i 26:e lönegraden. Om detta förslag

skola de sakkunniga nedan yttra sig i samband med väckt fråga om uppflyttning

i lönegrad av vissa andra tjänster i styrelsen, nu tillhörande 24:e

lönegraden.

Registratorn åligger, förutom de till diarieföringen hörande göromålen

bland annat att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplysningar,

han är i tillfälle att lämna, samt att tillhandahålla vederbörande

de expeditioner, som skola av sökanden avhämtas, och utfärda diariebevis.

Registratorn handhar vidare vården av styrelsens arkiv och bibliotek.

Genom beslut den 30 september 1926 har Kungl. Maj:t förklarat, att

generaltullstyrelsen må vidtaga erforderliga åtgärder för tillhandahållande

åt vederbörande åklagare av uppgifter ur det hos styrelsen förda registret

över personer, som dömts för smugglingsbrott. Ifrågavarande register, vilket

föres å kanslibyrån av ett kontorsbiträde under sekreterarens inseende, har

upplagts närmast i anledning av den skärpning av straffbestämmelserna

rörande återfallsförbrytelse, som genom lagen den 20 juni 1924 (nr 225)

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin åvägabragts beträffande de i lagen avsedda förseelserna. Till grund

för registreringen ligga uppgifterna i de till styrelsen insända protokollen

och utslagen i mål rörande olovlig varuinförsel. I anslutning till Kungl.

Maj:ts ovannämnda beslut har numera uppdragits åt registratorn att på begäran

av vederbörande åklagare tillhandahålla dem uppgifter ur registret.

Som ovan angivits, är registratorn placerad i 21:a lönegraden. Denna

löneställning synes icke tillräckligt motiverad av beskaffenheten av de göromål,

som äro förenade med tjänsten i fråga. I åtskilliga centrala ämbetsverk

äro för registratorsgöromålens bestridande inrättade kansliskrivartjänster

(B 11). I betraktande av de särskilda uppgifter, som redan tidigare

åvilat registratorn hos generaltullstyrelsen beträffande vården av styrelsens

ganska omfattande arkiv och som numera ålagts honom med avseende å det

ovannämnda registret, synes emellertid en något högre placering av tjänsten

än i kansliskrivargraden vara påkallad. De sakkunniga anse sig med hänsyn

härtill böra föreslå, att registratorn placeras i 16:e lönegraden eller i

samma lönegrad, som gäller för kammarskrivare i tullverket.

Besparings
sakkunniga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Särskilda

meningar in•

om generaltullstyrelsen.

Allmänna

civilförvaltningens

lönenämnd.

Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Den å kanslibyrån tjänstgörande kammarskrivaren utför huvudsakligen

enklare uppsättnings- och expeditionsgöromål. Då dessa göromål torde kunna

omhändertagas av övrig, å byrån anställd biträdande personal, föreslå de

sakkunniga, att kammarskrivarbefattningen indrages.

I övrigt hava de sakkunniga icke funnit anledning att föreslå någon förändring

i fråga om de ordinarie befattningshavarna å kanslibyrån.

Vad beträffar registratorstjänstens placering i lönegrad hava samtliga

byråchefer i generaltullstyrelsen på anförda skäl ansett, att tjänsten i fråga

borde hänföras till lönegraden B 17.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som anbefallts avgiva utlåtande

över besparingssakkunnigas förslag i vad detsamma avser, bland annat,

ändring i lönegradsplacering för vissa tjänstemän, har i utlåtande den 18

december 1926 i fråga om registratorstjänstens placering i lönehänseende

erinrat, hurusom nämnden i utlåtande den 22 november 1926 angående

registratorstjänsterna i statsdepartementen föreslagit, att sagda tjänster med

hänsyn till de redogöraransvar, som under alla förhållanden syntes komma

att påvila deras innehavare, måtte placeras i lönegraden B 17. För registratorstjänsten

hos generaltullstyrelsen, med vilken redogöraransvar icke

eller endast i ringa mån vore förenat, syntes den av de sakkunniga föreslagna

placeringen i lönegraden B 16 få anses skälig. Därest emellertid

befattningen skulle komma att besättas med tjänsteman inom kammarskrivargraden,

å vilken bestämmelsen i punkt 16, tredje stycket, av kungörelsen

den 6 juni 1925 (nr 272) vore tillämplig, syntes nämnde tjänsteman

i registratorsbefattningen böra bibehållas vid den vissa kammarskrivare

i berörda författningsrum medgivna förmånen att efter däri angiven tid åtnjuta

lön i högre löneklass än den för lönegraden B 16 bestämda högsta

löneklassen.

En av ledamöterna i lönenämnden, herr A. Nilsson i Kabbarp, som jämväl

är medlem av besparingssakkunniga, har reservationsvis förklarat sig fasthålla

vid besparingssakkunnigas förslag. Ledamoten i lönenämnden, herr

P. Nilsson i Bonarp, har anslutit sig till samma mening.

I sin förenämnda skrivelse den 28 december 1926 har styrelsen för Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening anfört, att styrelsen kunde ansluta

sig till förslaget om nedflyttning i lönegrad av registratorstjänsten. Enligt

styrelsens mening måste dock en nedflyttning till lönegraden B 17 få anses

tillräcklig, bland annat, med hänsyn därtill att en placering lägre än för

kammarskrivare i tullverket, vilka enligt styrelsens mening borde hänföras

till sagda lönegrad, icke kunde anses lämplig.

Vad anginge den föreslagna indragningen av en kammarskrivartjänst å

kanslibyrån, har föreningsstyrelsen funnit denna åtgärd obefogad. Å byrån

tjänstgjorde nämligen flera icke-ordinarie tjänstemän i amanuensställning

och ett system, byggande till övervägande del på användning av icke
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

15

ordinarie personal, syntes förkastligt. Om än på grund av arbetets art samt

med hänsyn till rekrytering av sekreterartjänsterna tjänstemän med juridisk

utbildning vore erforderliga, kunde styrelsen i detta förhållande icke

se något skäl till indragning av en befintlig ordinarie tjänst.

Besparingssakkunniga hava, såsom nämnts, ifrågasatt nedflyttning av

registratorstjänsten hos generaltullstyrelsen från lönegraden B 21 till lönegraden

B 16. Jag vill emellertid erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

föreslagit, att registratorstjänsterna i statsdepartementen —

vilka tjänster för närvarande äro placerade i lönegraden B 22 — skola inordnas

i lönegraden B 15. Vid sådant förhållande synes mig registratorstjänsten

hos generaltullstyrelsen icke lämpligen böra hänföras till högre lönegrad

än B 14, varigenom tjänsten ifråga även i fortsättningen skulle komma

att placeras en lönegrad lägre än motsvarande tjänster i statsdepartementen.

Jag vill härvid hava uttalat, att jag med detta förslag icke tagit någon

ståndpunkt till frågan om övriga registratorers i de centrala verken

lönegradsplacering.

Besparingssakkunniges förslag i fråga om kammarskrivartjänstens indragning

har icke givit mig anledning till erinran.

Till frågan om sekreterartjänstens placering i lönegrad återkommer jag

senare.

I övrigt har jag i likhet med de sakkunniga icke funnit anledning föreslå

någon förändring i fråga om de ordinarie befattningshavarna å kanslibyrån.

Personalbyrån. Å personalbyrån tjänstgöra, jämte byråchefen, följande

å styrelsens stat uppförda ordinarie befattningshavare:

1 byråinspektör .............................................. B 24

1 kammarskrivare............................................................................................ B 16

1 kanslibiträde ................................................................................................ B 7

1 skrivbiträde......................................... B 2.

Beträffande denna personal hava besparingssakkunniga icke föreslagit

någon förändring.

Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sin meromnämnda

skrivelse av den 28 december 1926 framhållit, att de sakkunniga

vid uppräknande av personalen å personalbyrån icke omnämnt, att å byrån

tjänstgjorde ännu en ordinarie kammarskrivare, vilken åtnjöte avlöning å

lokalförvaltningens stat. Därest byrån framdeles liksom hittills hade behov

av två kammarskrivare, funne föreningsstyrelsen det följdriktigt, att å

personalbyråns stat upptoges två kammarskrivartjänster.

1 likhet med de sakkunniga har jag icke funnit anledning föreslå någon

förändring i avseende å personalens sammansättning och placering i löne
-

Departements

chefen.

Besparings
sakkunniga.

Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening.

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Besparings
sakkunniga.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

hänseende å nu ifrågavarande byrå. Då varken de sakkunniga eller generaltullstyrelsen

ifrågasatt överflyttning av en kammarskrivartjänst från lokalförvaltningens

till styrelsens stat, kan jag ej biträda styrelsens för Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening härutinnan gjorda hemställan.

Kameralbyrån. Den ordinarie personalen å kameralbyrån utgöres, jämte

byråchefen, av följande befattningshavare:

1 kamrerare .................................................................................................... B 24

1 förste revisor ................................................................................................ B 24

5 revisorer ........................................................................................................ B 21

2 kammarskrivare............................................................................................ B 16

2 kanslibiträden................................................................................................ B 7

1 kontorsbiträde................................................................................................ B 4

1 skrivbiträde.................................................................................................... B 2.

Under kameralbyrån lyder tullverkets centralförråd, vilket förestås av

1 materialförvaltare ........................................................................................ B 15.

Beträffande personalen å denna byrå hava besparingssakkunniga anfört:

»Förste revisorn åligger huvudsakligen att upprätta tullverkets huvudbok,

att granska de från redogörarna inkommande månads- och årsredovisningarna

samt bankbeskeden ävensom att månatligen uppgöra generalsammandrag

över redovisningarna och tablå över tullverkets inkomster och utgifter.

Jämte dessa och andra bokföringsgöromål, som stå i samband med arbetet

å huvudboken, har förste revisorn att utföra revision av vissa delar av de

till byrån ingående redogörelsehandlingarna, särskilt avlönings- och pensionslistor.

Det förste revisorn sålunda åliggande revisionsarbetet torde lämpligen

kunna överflyttas till mindre kvalificerad personal, varemot förste

revisorn i stället synes kunna övertaga beredningen av ärenden rörande tullverkets

fasta egendom och byggnadsfrågor m. m. I sammanhang härmed

torde genom ändrad arbetsfördelning mellan revisorerna en revisorstjänst

kunna undvaras.

För uppsättning av från byrån utgående skrivelser har byråchefen för

närvarande icke annat biträde än att en av revisorerna i viss utsträckning

tages i anspråk för uppsättningsarbete. Då det måste anses ändamålsenligt,

att byråchefen till sitt förfogande erhåller en tjänsteman med särskild uppgift

att lämna biträde i förevarande hänseende, föreslå de sakkunniga, att

en revisorstjänst utbytes mot en notariebefattning.

Antalet revisorstjänster å byrån skulle följaktligen hädanefter bliva tre.

Å förrådet tjänstgöra utom materialförvaltaren en expeditionsvakt å styrelsens

stat ävensom en tulluppsyningsman och en extra tullvakt med avlöning

från lokalförvaltningens stat. Tulluppsyningsmannen sysselsättes huvudsakligen

med bokförings- och annat skrivarbete. Då stadigvarande behov

av ett biträde å förrådet för bestridande av dylika göromål torde förefinnas

och då det vid sådant förhållande synes oegentligt, att personal från lokalförvaltningen

tages i anspråk för ändamålet, föreslå de sakkunniga, att ett

kanslibiträde å styrelsens stat beräknas för tjänstgöring å förrådet.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

17

I fråga om de sakkunnigas förslag i denna del har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd vad angår förslaget om utbyte av en tulluppsyningsmanstjänst

mot annan tjänst anfört, att det syntes nämnden lämpligt, att

för tjänsten i fråga bestämdes en sådan löneställning, att till densamma

kunde förflyttas en för arbetet lämpad tulluppsyningsman eller att till tjänsten

kunde befordras en befattningshavare, vilken skulle kunna komma i fråga

till tulluppsyningsmanstjänst. Lönenämnden har fördenskull förordat, att

här omhandlade befattning, i anslutning till den nuvarande anordningen,

hänfördes till 8:e lönegraden. Tjänsten har synts nämnden lämpligen böra

ä styrelsens stat uppföras under benämningen förrådsskrivare.

Ledamöterna av nämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp, hava

emellertid förklarat sig bitriida besparingssakkunnigas förslag.

Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sin för- Sveriges aliberörda

skrivelse den 28 december 1926 av liknande skäl, som anförts för männa t’diuppförande

av två kammarskrivartjänster å personalbyrån, hemställt, att förening.

antalet tjänster å kameralbyrån måtte ökas med två kammarskrivare. Å

denna byrå tjänstgjorde nämligen två e. o. kammarskrivare med mycket

hög tjänsteålder, vilka icke i de sakkunnigas utredning angivits såsom för

framtiden obehövliga.

Vad besparingssakkunniga föreslagit ifråga om ändrad arbetsfördelning Departementsmellan

befattningshavarna å kameralbyrån har jag ansett mig böra biträda. chefen.

Ej heller har jag funnit något att erinra mot de föreslagna förändringarna

ifråga om personalbeståndet å byrån. Jag tillstyrker alltså såväl indragning

av en revisorstjänst som utbyte av en dylik tjänst mot en notariebefattning.

Vad angår den å tullverkets centralförråd tjänstgörande personalen har,

såsom nämnts, allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansett sig icke kunna

tillstyrka det av besparingssakkunniga föreslagna utbytet av en tulluppsyningsmanstjänst

(lönegrad B 8) mot en kanslibiträdesbefattning (lönegrad

B 7) utan har nämnden för sin del ifrågasatt, att tulluppsyningsmanstjänsten

måtte utbytas mot en förrådsskrivarbefattning (lönegraden B 8). De av

nämnden härför anförda skälen hava emellertid icke synts mig övertygande,

utan biträder jag jämväl härutinnan de sakkunnigas förslag.

Såsom nämnts, har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

hemställt om utökning av antalet kammarskrivartjänster å kameralbyrån.

Av skäl, jag anfört mot en dylik personalökning i avseende å

personalbyrån, saknar jag anledning upptaga detta förslag.

Revisionsbyrån. Till revisionsbyrån höra revisionsavdelningen och statistiska

avdelningen. Utom den å dessa avdelningar placerade personalen

tjänstgöra å byrån, jämte byråchefen, följande ordinarie befattningshavare:

1 sekreterare .................................................................................................... B 24

1 notarie ............................................................................................................ g 21

1 skri vidi rada.................................................................................................... B 2.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. (it käft. (Kr 70.) 2

Allmänna

civilforvaltningens

lönenämnd.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Besparings
sakkunniga.

Departements
chefen.

It ev is io nsavdeln

in g en.

Besparingssakkunniga.

I fråga om denna personal hava besparingssakkunniga erinrat, att sekreteraren

vore föredragande av ärenden rörande medgivanden av rätt till tullrestitution

jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen (s. k. industrirestitution)

ävensom rörande frihamn och frilager samt provianteringsfrilager. Vidare

hade åt sekreteraren överlämnats att självständigt avgöra ärenden, innefattande

anmälan att oförtullat gods under transport med järnväg eller

fartyg förkommit, ävensom ärenden angående förändring av avlämnad angivningsinlaga

samt angående utsträckning av de i § 27 mom. 2 tullstadgan

föreskrivna tidsbegränsningar (beträffande reexport i vissa fall).

Rörande sekreterarens löneställning hava besparingssakkunniga i annat

sammanhang yttrat sig. I övrigt hava de sakkunniga icke ifrågasatt någon

förändring beträffande nu omförmälda personal.

Till frågan om sekreterarens å revisionsbyrån placering i lönehänseende

återkommer jag i det följande. Vad angår den nu ifrågavarande personalen

i övrigt har jag i likhet med de sakkunniga icke funnit skäl föreslå någon

ändring.

Å revisionsbyråns revisionsavdelning finnes för närvarande följande personal

anställd:

1 förste revisor.....

7 revisorer.............

3 kammarskrivare

4 kanslibiträden

4 kontorsbiträden

B 24

B 21

B 16

B 7

B 4.

Härtill komma 7 extra skrivbiträden med avlöning enligt löneklassen c.

Vad. angår behovet av personal på revisionsavdelningen, hava besparingssakkunniga

anfört följande:

»Förste revisorn bär till huvudsakligt åliggande att under byråchefens

överinseende ordna och leda arbetet å avdelningen, granska utfärdade

anmärkningsakter m. m., tillhandagå byråchefen vid utredningar i revisionsärenden

samt genom eftergranskning kontrollera det å avdelningen

utförda granskningsarbetet.

Tre av revisorerna sysselsättas med granskning av ansökningar om restitution

av influtna tull- eller andra avgifter, det s. k. attesteringsarbetet. Såsom

biträdån åt dem äro avdelade; tre extra skrivbiträden.

Den övriga personalen utför den avdelningen åliggande granskningen

av tullmyndigheternas räkenskaper. I enlighet med den förut omnämnda

uppdelningen av räkenskapsgranskningen mellan kameralbyrån och revisionsbyrån

avser revisionsavdelningens granskning uteslutande beräknandet

och redovisningen av de genom tullverket uppburna avgifterna

samt därmed sammanhängande godsredovisning.

De räkenskaper, som ingå till avdelningen för granskning, utgöras av:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

dels månadsjournalerna med verifikationer för redovisningen av debiterade

tullavgifter ni. m., fartygsumgälder, sockerskatt, automobilskatt,

automobilgummiidngskatt och bensinskatt samt i nämnda journaler eller

särskild bötesjournal redovisade böter;

dels de kvartalsvis avlämnade provianteringsfrilagersjournalerna;

dels ock följande ars journaler, nämligen nederlags- och transitupplagsjoumalerna,

diverse inkomsters journal, korfiskationsjomrna len, sjöfyndsjournalen

samt bärgade varors journal.

Granskningsmaterialet fördelas mellan revisorerna på fyra revisionslotter.

Si berg ra risk ni ng en utföre® huvudsakligen av biträdespersonalen,

medan kammarskrivarna mer eller mindre självständigt under revisorernas

överinseende deltaga i den sakliga granskningen. Alla anmärkningar

utställas dock av vederbörande revisor.

I ej obetydlig utsträckning åstadkommes rättelse utan formlig anmärkning

genom skriftväxling mellan revisionen och vederbörande redogörare.

Revisionen är i princip avsedd att innefatta en fullständig detaljgranskning

av räkenskapernas alla delar. Tidvis torde dock vissa delar av

årsjoumalerna, särskilt nederlags- och t ra ris i tu pplag sjo u rn alernn hava

måst lämnas ogranskade. Redan 1914 års tullkommission föreslog emellertid

i betänkande den 2 november 1918 (II: sid. 60), att revisionen skulle

verkställas genom systematiska stickprov, men detta förslag bär hittills

icke lett till någon påföljd.

Resultatet av revisionsavdelningens g rån sk ning sve r k sam het belyses av

följande översikt av de belopp, som av generaltullstyrelsen fastställts till

återbetalning (överdebiteringar) eller inbetalning (underdebiteringar) i

följd av anmärkningar, framställda inom revisiionsavdelningen vid räkenskaperna

för nedanämnda räkenskapsår:

Räkenskapsår

j Överdebite-

Underdebite-

Summa

ringar

1914 ...................................

941

03

8,719

II

00! 0 nerv

OjtfUv ö O

1915 .......................................................

633

21

19,403

4 7

20,036

68

1916......................................

1 617

08

10,220

15

11,837

23

1917 ...............................

11

2,319

,2

3,184

33

1918 ......................................................

.... 5,756

80

3,823

48

9,580

2 8

1919 ........................... .............

ii.

171,368

1 174,125

08

1920 ..........................................

3,509

84

20,078

4 8

23,588

3 2

1921 .........................................

4,391

0 4

9,131

58

13,523

52 j

1922 ............................

—! 1,937

4 0

4,492

3 5

6,429

84 j

1923 l/i—30/0 .

286

21

2,998

24

3,284

15

1923 — 1924 ...............................................

3,098

4 2

18,734

7 8

21,833

201

Av denna summa avsåg ett belopp av 142,36:5 kronor 38 öre felaktig debitering vid

tullförvaltningen i Göteborg av böter på grund av för sent avförande av gods till nederlagsmagasin.

Böterna både påförts enligt bestämmelserna i tullstadgan (§ 31 mom. 2), men borde

lätteligen hava beräknats enligt bestämmelserna i en för Göteborg särskilt gällande kungörelse

i ämnet den 10 november ISIG, närmast tillkommen på grund av vissa kristidsförhallandeu.

Anmärkningarna fastställdes av Kungl. Maj:t den 2 februari 1923, såvitt angick

132,21 G kronor 78 öre.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Härvid är dock att märka, att, såsom ovan antytts, i vissa fall felaktigheter

rättas genom skriftväxling med redogöraren titan att anmärkning

utstiälles.

Den nnder räkenskapsåren 1914—1925/1926 debiterade uppbörden av anmärkningsmedel,

fördelade på olika inkomsttitlar, uppgick till följande belopp

(häri ingå även de medel, som debiterats på grund av kameralbyråns

re ViLsionsanmärkn inga r):

! rr 11 11 Fyr- och

„ Tullmedel , ,

r ! bakmedel

Lastpen-

ningar

Automo- Socker- bilgum- skatt | mirings- skatt

Auto-

mobil-

skatt

Bensin- • 0

Skatt ; &umraa

. J i

| kr. | ö. j kr.

ö.

kr.

ö.

kr.

ö. j kr.

ö.

kr.

ö.

kr.

ö. ! kr.

Ö. I

1 -i 1

1914...............! 7,075 881 7

14

4

44

- 7,086

96

1915............... 11,094j«2 4

—

i

— 1 11,098

62

1916...............1 5,829

21 —

in

—

07

112

51 —

—

—

—

—

5,941

9 7

1917............ 13,468

99 2

61

38

01

—

— —

—

—

—

—

— 13,509

61

1918...............: 4,654

72i

87

53

05

1,000

— —

—

—

—

—

— 5,708

6 4

1919...............1 16,175

95 i 439

05

35

72

—

— —

—

—

—

—

—| 16,650

72

1920............... 19,571

so 114

94

89

56

—

— —

—

—

—

— 19,776

SO

1921 ............. 15,462

92! 30

—

261

7 2

—

—1

—

—

—

—

— 15,754

64

1922............... 10,934

9s; 19

08

66

72

—

—

—

—

—

— 11,020

7 3

1923 ‘/i—“/» ... 136,126

441 49

—

15

66

_

—

—

—

—

—! ‘136,191

10

1923—1924...... 11,353

52 981

82

24

2 9

792

— —

—

20

—

—

-1 13,171

18

1924—1925______| 5,746

»t 3,485

23

189

01

422

72 1

12

—

—

—

- 9,844

35

11925—1926...... 22,265

68! 1,382

04

387

48

215

62 22

2 2

—

—

—

24,272

99

Av de vid räkenskaperna för budgetåret 1923—1924 fastställda anmärkningarnas

sammanlagda belopp, 21,833 kronor 20 öre, hänförde sig 10,321

kronor 83 öre till räknefel, 2,564 kronor 46 öre till felaktig tullbehandling

och 8,946 kronor 91 öre till felaktig för fatt n ingst i 1 lämpning.

Till jämförelse med nu återgivna siffror rörande granskningens resultat,

sådant detta tagit sig uttryck i fastställda anmärkningar, må erinras, att

sammanlagda beloppet av den uppbörd, vars debitering granskas å revisionsavdelningem,

för budgetåret 1923—1924 uppgick till 161,206,914 kronor

8 öre samt för budgetåret 1924—1925 till 162,943,844 kronor 45 öre.

De sakkunniga, vilja i detta sammanhang erinra om huru enligt nu tilllämpad

praxis plägar vid debiteringen av tullavgifterna och vissa andra

i tullverkets uppbörd ingående avgifter förfaras. Sedan tullbeloppet av

den tullbehandlande tjänstemannen — i regel en kammarskrivare — uträknats

och uppförts å tullbehandlingsattesten, sker i samband med utfärdandet

av räkning å tullbeloppet en granskning av uträkningen med

ledning av de i attesten intagna uppgifterna angående varan. Denna s. k.

kontrolldebitering torde — utom å de allra minsta tullkamrarna, där per
-

1 Det under första halvåret 1923 debiterade uppbördsbeloppet hänför sig väsentligen till

de år 1919 framställda anmärkningar-, för vilka redogjorts under nästföregående tabell. Beloppets

storlek beror sålunda på vissa av kristiden föranledda undantagsförhållanden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

21

sonalens fåtalighet lägger hinder i vägen därför — utföras av annan

tjänsteman än den, som verkställt tullbehandlingen ocli den första uträkningen

av tullbeloppet. I Stockholm, Göteborg och Malmö försiggå tullbehandlingen

och kontrolldebiteringen å från varandra helt skilda avdelningar

— den förra av tjänstemän tillhörande tullbehandlingsinspektionen,

den senare å tullkameralkontoret. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,

förekommer dessutom på åtskilliga håll, att innan redovisningshandlingarna

insändas till generaltullstyrelsen, tullbehandlingsattesterna underkastas

en ytterligare, även siffermässig granskning.

Föremål för den nu angivna debiteringskontrollen bliva, förutom tullavgifterna,

även sockerskatt, automobilgummiringskatt och bensinskatt.

Såvitt angår dessa delar av tullverkets uppbörd är alltså debiteringen redan

vid de lokala tullförvaltningarna underkastad en ingående granskning.

Någon efterföljande granskning av den för tullbeloppets utmätande

grundläggande åtgärden — varans hänförande till viss tulltaxerubrik —

kan endast i undantagsfall verkställas, och revisionen av tullbeloppens

påförande måste därför i stort sett inskränka sig till en kontroll av

samma art som den å lokalförvaltningarna verkställda debiteringskontrollen.

Revision savdeln i ngen arbetar för närvarande med en betydande balans,

vilken trots ansträngningar att nedbringa densamma visar tendenser att

ökas. Med granskningsmaterialets nuvarande omfång kräves enligt verkställda

beräkningar omkring 15 månaders arbete för att genomgå ett års

räkenskaper. Personalen å revisionsavdelningen är alltså redan nu otillräcklig

för att verkställa en fullständig genomgång av räkenskaperna. Bibehållandet

av det nuvarande systemet kommer därför att — även oavsett

granskningsmaterialets tillväxt — förr eller senare erfordra en ej oväsentlig

personalökning.

Under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett sig böra taga

under övervägande, huruvida ej revisionen bör omläggas till ett system

med stickprovsgranskning. En sådan granskning torde böra ordnas så, att

ett avsnitt av varje tullkammares räkenskaper åtminstone en gång om året

kornme att undergå eu ingående granskning. Vilka delar av räkenskaperna,

som skulle upptagas till granskning, borde bestämmas av förste revisorn

eller revisionsbyråchefen. Givetvis skulle redogörarna lämnas i

okunnighet om vilka delar av räkenskaperna som bleve föremål för granskning.

I den mån granskningsresultatet beträffande viss tullkammare därtill

gåve anledning, kunde revisionen utsträckas, så att tullkammarens räkenskaper

under eu längre tidsperiod underkastades en noggrann kontroll

i de delar, i vilka anledning till anmärkning förekommit.

Att kravet på eu effektiv kontroll å tullförvaltningarnas medelsredovisning

icke får eftersättas, finna de sakkunniga uppenbart med hänsyn till

den stora betydelsen av tullverkets uppbörd. Särskilt i betraktande av

förut angivna tillvägagångssätt vid debiteringen av tull- m. fl. avgifter

vill det dock förefalla, som om eu på antytt sätt ordnad granskning medelst

metodiska stickprov skulle erbjuda eu fullt betryggande kontroll. Ovan

återgivna siffror rörande granskningens resultat synas visa, att den vid

lokalförvaltningarna utövade kontrollen verkligen innebär garanti för att

i allmänhet ej några mera betydande felaktigheter insmyga sig vid debiteringen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

Det i regel jämförelsevis mindre betydande ekonomiska utbytet av revisionsarbetet

talar också för att övergiva det kostsamma systemet med en

regelbunden, i princip fullständig detaljgranskning av räkenskapernas

alla delar.

Såsom förhållandena nu gestalta sig, kommer granskningen ofta att företagas

en avsevärd tid — i många fall mer än ett år — efter det räkenskaperna

avlämnats till revisionsavdelningen. Efter en omläggning av revisionen

i antydd riktning skulle räkenskaperna kunna i allmänhet upptagas

till granskning omedelbart sedan de inkommit till avdelningen. Fördelarna

härav för såväl redogörarna som varuägarna torde ligga i öppen dag.

Övergår man till en metod med stickprovsgranskning i enlighet med vad

i det föregående ifrågasatts — i samband varmed närmare föreskrifter

torde böra lämnas rörande ovan omförmälda s. k. kontrolldebitering —

torde revisionsarbetet kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt med

mindre personal än den nu på revisionsavdelningen anställda. Vid övervägande

av personalbehovet å avdelningen efter omläggningen hava de

sakkunniga funnit sig böra föreslå, att för revisionsarbetet avses, utom

förste revisorn, 2 revisorer, 1 kammarskrivare, 2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden

och 2 extra skrivbiträden. Med eu så avpassad personal skulle

enligt verkställda beräkningar såväl siffermässig som saklig granskning

kunna företagas beträffande tillräckligt stora partier av räkenskaperna

för att erforderlig kontroll borde vinnas.

I samband med den ifrågasatta omläggningen av granskningsmetoden

skulle alltså följande personal bliva övertalig, nämligen 2 revisorer, 2 kammarskrivare,

2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden samt 2 extra skrivbiträden.

Beträffande den övriga å revisionsavdelningen anställda, med granskning

av restitutionsansökningar sysselsatta personalen — 3 revisorer och 3

extra skrivbiträden — hava de sakkunniga ej funnit anledning föreslå någon

förändring.

De sakkunniga hava fäst sin uppmärksamhet vid att anmärkningar,

vilka framställas vid granskning å revisionsbyrån av tullverkets räkenskaper,

i åtskilliga fall avse ganska ringa belopp. Någon viss lägsta gräns för

anmärkningskravs framställande tillämpas icke. Givetvis bör det ej heller

ifrågakomma att meddela bestämda föreskrifter om vilket minsta belopp

en anmärkning skall avse för att få fullföljas. Emellertid synes det

lämpligt, att generaltullstyrelsen erhåller befogenhet att låta frågan om

anmärkning förfalla i sådana fall, då det belopp, som kan inflyta genom

anmärkningens fullföljande, icke kan anses uppväga de med anmärkningsproceduren

förenade kostnaderna och besväret. Denna fråga har vunnit

beaktande i den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen, enligt

vilken ämbetsverket, därest anmärkning rör sig om belopp av så ringa storlek,

att sakens utredning och beivrande anses vålla mera arbete och kostnad

än som motsvarar beloppet, må kunna låta frågan om krav i anledning

därav förfalla; vidi fattande av dylikt beslut bör hänsyn tagas till föreliggande

omständigheter, såsom om beloppet representerar eu tid efter annan

återkommande utgift, om i en och samma räkenskap förekommer mer än

eu dylik utgift eller om principiella skäl till anmärkning kunna anses föreligga.

Enligt de sakkunnigas mening bör ett stadgande av liknande inne*

börd införas ii instruktionen för generaltullstyrelsen.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. i\laj:ts proposition Nr 70.

I eu vid generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet fogad reservation kar

chefen för revisionsbyrån, med instämmande av övriga byråchefer, anfört,

att han med hänsyn till vissa av de sakkunniga åberopade omständigheter

funnit sig i princip icke böra avvisa tanken på övergång till systemet

för granskning medelst metodiska stickprov. Då emellertid de sakkunniga

såsom huvudsakligt stöd för den föreslagna övergången till stickprovsgranskning

syntes hava utgått från den förutsättningen, att räkenskaperna

redan vid lokalförvaltningen underkastades en debiteringskontroll av

samma art som den, vilken skulle verkställas å revisionsavdelningen, har

bemäld® byråchef ansett sig böra beträffande debiteringskontrollen å lokalförvaltningen

framhålla vissa omständigheter och härutinnan anfört

följande:

:>Den av de sakkunniga åberopade kontrolldebitering, som utföres av

tjänstemän å tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, omfattar

för närvarande icke alla för debiteringen behövliga uppgifter i attesten

utan verkställes enligt den principen, att tullkameralkontoret —

d. v. s. den person, som undertecknar journalen — är ansvarigt för tulldebiteringen,

men ej för de räkneoperationer, som äro behövliga för framställandet

av nettovikt, värde eller litertal, således summering av bruttovikter,

beräkning av vikter enligt provvägning, taraberäkning, evalvera^

av utländskt mynt och beräkningar för utrönandet av normalliter vid sprit - och bensinförtullningar. För nämnda räkneoperationer är förrättningsmannen

ansvarig enligt nu gällande praxis, men någon kontroll av dessa

i samma utsträckning som beträffande tulldebiteringen finnes ej anordnad,

utan torde densamma enligt vad under hand inhämtats i| allmänhet kunna

verkställas vid tullbehandlingsexpeditionerna, endast i den mån frihet från

övriga göromål det medgiver. Visserligen skulle enligt de sakkunnigas

förslag närmare föreskrifter lämnas rörande kontrolldebiteringen och under

sådana föreskrifter — vilka jämväl borde avse möjligheten att konstatera,

vem som är ansvarig för kontrollen — skulle givetvis även inbegripas

de nyss särskilt omförmälda räkneoperationerna. Det kan dock ifrågasättas,

om icke ett överflyttande till kameralkontoren av siffergranskningen i

dess helhet kommer att medföra behov av ökad personal därstädes. Av

vissa skäl kan dessutom dragas i tvivelsmål, huruvida den granskning,

som verkställes å lokaltull förvaltningen, allt framgent kan bliva lika effektiv

som för närvarande. Även om densamma kan synas nu innebära en

viss garanti och i förhållande till uppbördssumman föranleda relativt

små anmärkningsposter, så måste därvid beaktas, att effektiviteten nära

sammanhänger med vederbörande tjänstemans intresse att på bästa möjliga

sätt bevara sig mot revision sanmärkning, enär han kan riskera att

själv få ersätta en underdebitering eller uraktlåten debitering, men att det

synes fara värt, att detta intresse kan komma att minskas genom ikraftträdandet

av bestämmelsen i sista stycket av 148 § i det inom finansdepartementet

utarbetade förslaget till ny tullstadga. Genom denna bestämmelse

har nämligen tulltjänsteman i vissa fall befriats från ersättningsplikt för

underdebitering eller uraktlåten debitering. Härav torde framgå, dels atl

såsom konsekvens av omläggningen kan följa behov av ökat antal tjänstemän

vid lokal förva Ilningen, dels att effektiviteten av debiteringskontroll

vid lokal förval t n in gen kan komma att röna inverkan av eti minskat personlig!

intresse.

Särskilda

meningar

inom generaltullstyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Ehuru således enligt min åsikt vissa omständigheter förringa värdet av

de lokala tullförvaltningarnas debiteringskontroll såsom huvudmotiv för

omläggningen av revisionsarbetet inom generaltullstyrelsen till stickprovsgranskning,

har jag såsom förut angivits likväl funnit mig kunna i princip

biträda tanken på eu sådan omläggning. Enligt mitt förmenande hava

dock de sakkunniga gått för långt vid utformandet av sitt på dylik omläggning

grundade förslag till personalindragningar vid revisionsavdelningem

Förslaget i detta hänseende innefattar, att den personal, som under närmaste

ledning av förste revisorn handlägger granskningsarbetet, skulle

nedsättas till mindre än hälften av den nuvarande, vilket, då enligt de sakkunnigas

beräkning granskningen av ett års räkenskaper nu kräver eu tid

av omkring 15 månader, torde medföra, att efter personalindragningen i

genomsnitt endast omkring en tredjedel av ett års räkenskaper kunde

granskas.

Vid övergången till det nya systemet synes mig redan i och för sig försiktigheten

böra bjuda, att man mera försöksvis anordnar denna övergång

med mindre omfattande personalindragningar för att eventuellt sedermera,

i den mån vunnen erfarenhet därtill giver anledning, fortgå längre på

denna väg. Härtill kommer emellertid, att på grund av dels redan inträdda

dels väntade författningsändringar, vilkas tillämpning särskilt i övergångstider

torde kräva övervakande från revisionens sida, speciella skäl

torde mana till särskild varsamhet vid beslut om personalminskning. I

detta hänseende vill jag först erinra därom, att så nyligen som från och

med år 1923 genom ändringar i §§ 8 och 9 tulltaxeförordningen vissa förut

på styrelsens prövning ankommande ärenden blivit överlämnade till lokaltullförvaltningarnas

avgörande och att ojämnheter i tillämpningen givit

revisionen anledning till särskild uppmärksamhet på dessa ärendens handläggning.

Vidare är att märka, att utarbetade förslag föreligga till ny

tullstadga jämte därtill hörande tullordning, vilka innebära mycket genomgripande

förändringar av bestämmelserna i nu gällande tullstadga, ävensom

att sedan början av år 1925 förarbeten pågå till ny tulltaxa. Ytterligare

en genomgripande författningsändring har ställts i utsikt av de sakkunniga,

vilka i sitt nu ifrågavarande betänkande framhållit behovet av

eu omläggning av tullverkets bokförings- och redovisningsväsen samt meddelat,

att de komine att avgiva utlåtande rörande denna och vissa andra

frågor, så snart desamma hunnit bliva slutbehandlade.

Redan av det nu anförda synes mig framgå, att revisionspersonalen icke

bör nedsättas i sådan grad, som de sakkunniga föreslagit. Men härtill

kommer slutligen en särskild anledning att vid övergången till det nya systemet

hava större antal tjänstemän till disposition.

Vid denna övergång måste det givetvis vara av särskild vikt att snarast

möjligt kunna tillgodose det jämväl av de sakkunniga framhållna önskemålet,

att räkenskaperna i allmänhet upptagas till granskning omedelbart

sedan de inkommit till avdelningen. Å andra sidan hava de sakkunniga

funnit uppenbart, att kravet på en effektiv kontroll å tullförvaltningarnas

medelsredovisning icke får eftersättas. Med den av de sakkunniga för

granskningen föreslagna personal synes det emellertid bliva omöjligt att

tillgodose förenämnda önskemål utan att den till) mer än ett år uppgående

balansen av räkenskaper, som ännu icke hunnit granskas, helt eller med

ytterst få undantag lämnas ogranskad. Då härigenom nyssberörda krav

på effektiv kontroll tydligen skulle bliva eftersatt, ligger enligt min upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

25

fattning häri ett oavvisligt skäl, att ej under övergångstiden personalen

bliver för starkt reducerad.

För bestämmandet av arten och antalet av för revisionsarbetet erforderliga

tjänster anser jag för övrigt följande omständigheter böra utöva inflytande.

Vid en övergång till systemet med stickprov torde den s. k. sakgranskningen

— avseende i huvudsak författningstillämpning — vara den

viktigaste, enär en felaktig uppfattning om en författningsbestämmelse

kan hava genomgående inverkan på eu tullförvaltnings eller en tjänstemans

olika tjänsteåtgärder. Behovet av för sådan granskning kompetenta

tjänstemän lärer därför höra tillgodoses genom anställande av tillräckligt

antal revisorer. Den s. k. siffergranskningen, som avser upptäckandet av

rena räknefel, torde vid stickprovsgranskning i regel kunna tillmätas

mindre betydelse, då sådana fel i allmänhet få anses förekomma sporadiskt

och rent fristående. Antalet tjänstemän, som nu handhava dessa slag av

granskning — kanslibiträden, kontor sbiträden och extra skrivbiträden —

synes mig därför kunna minskas i proportionsvis högre grad. De å revisionsavdelningen

anställda kammarskrivarna, vilka biträda revisorerna,

särskilt med sakgranskning, hava emellertid till huvuduppgift att vid förfall

inträda såsom vikarier för revisorerna, ej blott för dem, som förrätta

granskningsarbete, utan även för de tre, likaledes å avdelningen anställda,

med granskning av restitutionsansökningar sysselsatta revisorer — attesteringsrevisorer

— beträffande vilka de sakkunniga icke föreslå någon förändring.

Med hänsyn till vikten därav att vid semester och förfall, särskilt

för attesteringsrevisorerna, finnas för deras synnerligen maktpåliggande

och krävande arbete för vikariat tillgängliga kompetenta personer

med vana vid detta slags arbete, är det enligt min mening otillräckligt med

eu kammarskrivare, såsom de sakkunnigas förslag upptager.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer jag om sådan ändring

i de sakkunnigas förslag till personal för revisionsavdelningen, att för

det å denna avdelning förekommande revisionsarbetet måtte avses, utom

förste revisorn, 4 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden

och 2 extra skrivbiträden.

Jag tillåter mig härvid erinra, att antalet revisorer å avdelningen, vilket

år 1923, förutom förste revisorn, utgjorde 9 — därav liksom nu 3 attesteringsrevisorer

— redan blivit nedsatt till 7 genom indragning av 2 därefter

ledigblivna revisorstjänster.

Slutligen anser jag mig böra tillägga, att jag i enlighet med vad jag bär

ovan anfört bär den uppfattningen, att, därest icke under tiden vunnen erfarenhet

givit annat vid handen, vid den tidpunkt, då revisionsarbetet

hunnit så långt framåt, att ar hot»balansen icke är större än vad som kan betraktas

normalt, antalet revisorer kan minskas med ytterligare en.»

Riksräkenskapsverket, som anbefallts avgiva utlåtande över de sakkunnigas

förslag i vad detsamma avser generaltullstyrelsen» revisionsbyrås

revisionsa vdelning, bär i utlåtande den 2 december 1926 anfört, att för bedömande

av frågan, huruvida den kontroll, som nu utövades av revisionsavdolnlngen,

i större eller mindre utsträckning kunde och borde

överlåtas åt de lokala tullmyndigheterna själva, det vore av vikt att

äga kännedom om, huru granskningen bedreves inom revisionsavdelningen.

I detta hänseende vore följande upplysningar att hämta ur ett av

förste revisorn å revisionsbyrån upprättat memorial, vilket bifogats en av

Ii iksräkenskapsverket~
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

generaltullstyrelsen till riksräkenskapsverket den 19 februari 1925 avlåten

skrivelse med redogörelse angående den granskning av tullverkets räkenskaper,

som verkställdes å styrelsens revisionsbyrå.

»Vid granskningen brukar särskiljas mellan siffergranskning och saklig

granskning.

Siff er gr önskning en omfattar beträffande inkommande månadsjournalerna

i huvudsak följande åtgärder.

I fråga om tullpliktigt gods, som uppvägts brutto i flera viktposter, kontrolleras

summeringen av dessa poster å tullbehandlingsattesten eller i

särskild vågbok. Genom kontrollering av taraavdraget — vanligen enligt

taratariffen — fastställes därefter varans nettovikt. Avgiftsdebiteringen

för varje redovisad nettovikt (debi t eringspos t) kontrolleras, beträffande

tull enligt tulltaxan men eljest enligt andra författningsbestämmelser (nederlagsavgift,

sockerskatt etc.). Själva uträkningen måste stundom föregås

av vissa särskilda beräkningar, såsom t. ex. beträffande maskiner, vilkas

tullsats är beroende av stycketal, vikt respektive välde enligt taxans

anvisningar. Vid värdetullar förekommer ofta evalvening av utländska

valutor till svenskt mynt och vid beräkning av tull å sprit på fat samt

bensinskatt reducering till normalliter enligt tabeller. Hava å attesten

flera poster debiterats, nedsummeras dessa, varefter summan avpriekas i

vederbörande journal såsom redovisad. Slutligen summeras journalen och

kontrolleras dess transport till månadssammandråget, respektive slutsumman

för året. Vid granskningen av journalerna kontrolleras jämväl beräkningen

och redovisningen av de enligt tullstadgan (§§ 22, 31, 69, 78 och 96)

eller enligt andra bestämmelser utgående böter.

Vid granskningen av debiteringen av skeppsumgäldema förekommer

siffergranskning i den mån uträkningen matematiskt kontrolleras samt

journalerna summeras. Till sådan granskning är jämväl hänförlig kontrolleringen

av ide i journalerna antecknade hänvisningarna till vid föregående

klareringar under kalenderåret för fartyg erlagda skeppsumgälder, vilka

av vederbörande tullförvaltning åberopas som grund för nedsättning av

eller befrielse från motsvarande umgälder. Dessa hänvisningar, som

måste uppsökas i olika journaler, äro eu besvärlig konsekvens av det säregna

system, enligt vilket skeppsumgäldema utgå, och förekomma i betydande

antal.

Till siffergranskningen hör jämväl granskningen av den godsredovisning,

som det åligger tullförvaltningarna att föra över det å märkrulla, förpassning

eller postpaketreversal mottagna tullgodset. Granskningen av nederlags-

och transitoupplags- och provianteringsfriilagers journalerna hänföres

till siffergranskning.

Med saklig granskning eller sakgranskning torde i fråga om fn 11 revision

avses en granskning från författnings- eller tullbehandlingssynpunkt.

Granskning från förlättnangssynpunkt förekommer huvudsakligen beträffande

ärenden rörande:

tullfritt utlämnande av gods enligt bestämmelserna i tnlltaxeförordn

ingen;

medgivande av temporär tullfrihet och tuUindring enligt samma förordning;
debitering

av fartygsumgälder;

tillämpning av tullstadgan och tjänstgöringsreglementet, sporteltaxan

och resereglementet samt specialförfattniingar för frihamnsrörelsen, sjö
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

fynd, in- och utförselförbud, rusdrycker in. m. samt för de olika skatter,

som (uppbäras av tullverket.

Förutom granskning från författaingssynpunkt ifrågakommer sakgranskning

å revisionsbyrån jämväl beträffande uppvägning, beräkning av

tara och varas myckenhet eller värde samt i fråga om tillämpning av tull - taxan vid tull behandling (rubricering).»

Vad angår själva huvudfrågan eller spörsmålet om införande av stickprovsgranskning

i låss omfattning å revisionsbyrån, bär riksräkenskapsverket

icke velat ställa sig utan vidare avvisande mot en sådan anordning.

Allt berodde emellertid på huru ''densamma genomfördes.

Beträffande diet räkenskapsmaterial, som redan vid lokalförvaltningen

genomgått särskild kontroll, ansåge riksräkenskapsverket, att en stickprovsgranskning

borde kunna komma i fråga. Men en oundgänglig förutsättning

vore, att kontrollen vid lokalmyndigheten vore både fristående

och sakkunnig.

Ehuru det ej tydligt framgång,e av det remitterade betänkandet, ville det

synas riksräkenskapsverket, som om de sakkunniga icke ansett det oundgängligen

nödvändigt, att detaljgranskning ägde rum på alla punkter.

■Detta sammanhängde måhända med, att de sakkunniga syntes hysa den

uppfattningen, att ett revisionsorgan borde giva ett visst ekonomiskt utbyte

för att vara försvarat, och att man kunde låta sig nöja med, att i

allmänhet ej några mera betydande felaktigheter insmöge sig vid debiteringen.

Riksräkenskapsverket ställde sig för sin del bestämt avvisande mot ett

dylikt betraktelsesätt. Ej blott med hänsyn till ordning och reda i

finansförvaltningen utan även — och framför allt — för förhindrande av

underslev vore det enligt riksräkenskapsverkets uppfattning ett ofrånkomligt

krav, att var je räkenskap underginge eu åtminstone siffermässigt fullständig

kontroll. Att härvidlag begära att revisionen skulle giva ekonomiskt

utbyte vore enligt ämbetsverkets mening icke riktigt. Skulle ett

revisionsorgan alltid anses böra uppvisa upptäckta felaktigheter till belopp

motsvarande kostnaden för granskningen, skulle praktiskt sett all revision

slopas. Men vad följden härav komrne att bliva, syntes ämbetsverket

ej behöva närmare utvecklas.

Riksräkenskapsverket vore — på sätt nyss framhållits — ej i princip motståndare

till att std ckprovsgranskning i viss omfattning tillämpades, men

blott i fråga om räkenskapsmaterial, som förut undergått en fullständig

och i övrigt tillfredsställande kontroll. Av den utredning, som framlagts

av de sakkunniga, framginge emellertid icke, i vilken utsträckning sådan

granskning, som nu fullgjordes av general tullstyrelsens revisionsbyrå, redan

verkställdes vid de olika till 1 förvaltaingarna. Det ville visserligen synas,

som om en tämligen omfattande kontroll skulle1 äga rum vid tullförvaltringarna

i rikets tre stom" städer. Huru härmed fönhölle sig vid tullkamrarna

på övriga orter, läte sig på grundval av det föreliggande mate
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

rialet ej bedöma i annan mån, än att vid de mindre tullkamrarna en tillfredsställande

kontroll på grund av personalförhållandena synbarligen ej

kunde organiseras.

För att framdeles stickprovsgranskning i generaltullstyrelsen skulle

kunna anses tillfyllest, vore det nödvändigt, att kontrollen vid lokalförvaltningen

ordnades efter ett fullt genomfört system. Den centrala revisionen

borde vidare kunna — med stöd av rapporter eller på annat sätt

— utan vidlyftig undersökning inhämta beträffande varje linkoimmamde

räkenskapshandling, i vilken utsträckning kontroll av.olika slag redan

verkställts vid lokalmyndigheten.

Vid lösningen av förevarande organisationsfråga borde enligt riksräkenskapsverkets

mening beaktas en annan omständighet.

Enligt vad riksräkenskapsverket vid fullgörandet av de på ämbetsverket

ankommande åliggandena funnit, vore ett av de verksammaste sätten att

utöva kontroll på redogörarna anordnandet av inventeringar på obestämda

tider. Det ville synas riksräkenskapsverket, som om nu nämnda, sätt för

utövande av kontroll hittills icke blivit tillräckligt beaktat för tullverkets

del. Särskilt om revisionen i viss anslutning till de sakkunnigas förslag

inskränktes, syntes det vara nödvändigt, att — till förebyggande bland

annat av att införda varor åsattes lägre tullbelopp än som rätteligen bort

ske — dylika inventeringar verkställdes vid tullverket 1 avsevärt ökad

omfattning. Även om det kunde antagas, att det nu inom revisionsavdelningen

förekommande granskningsarbetet delvis kunde inskränkas med

hänsyn till den kontroll, som utövades inom lokalförvaltningen, ansåge riksräkenskapsverket

det därför höra undersökas, huruvida icke verkställandet

av inventeringar borde åläggas revisionspersonaien.

Huruvida och i vad mån indragning av personal å general tullstyrelsens

revisionsavdelning kunde företagas, ansåge riksräkenskapsverket kunna avgöras

först efter det en bestämd arbetsfördelning i avseende å kontrollen

mellan revisionsavdelningen och lokalmyndigheterna blivit genomförd. I

varje fall saknade riksräkenskapsverket någon som helst möjlighet att på

grundval av den utredning, som de sakkunniga förebragt, avgiva yttrande

angående genomförbarheten av de föreslagna personalminskningarna. Vidare

ville ämbetsverket framhålla, att det måste anses ändamålsenligt, att

den av de sakkunniga berörda frågan om ändring av det för tullverket

gällande bokföringssystemet löstes, innan beslut om indragning av revisionspersonal

fattades.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag därom, att generaltullstyrelsen, i

likhet med vad som gällde för riksräkenskapsverket enligt § 21 mom. 1 uti

ämbetsverkets instruktion den 12 december 1924 (nr 534), tilldelades befogenhet

att låta fråga om anmärkning förfalla i sådana fall, då det belopp,

som kunde inflyta genom anmärkningens fullföljande, icke kunde

anses uppväga de med anmärkningsproceduren förenade kostnaderna och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition År 70.

29

besväret, tillstyrkte riksräkenskapsverket, att ett stadgande i sådant syfte

infördes utii general tul l sty relsen s instruktion.

I sin förenämnda skrivelse den 28 december 1926 liar slutligen styrelsen Sveriges autor

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening på anförda skäl framhållit,

att enligt styrelsens mening revisionen laude omfatta redogörehsehand- förening.

langarna i dess helhet. Möjligen kunde ett system med metodiska stickprov

få anses försvarligt beträffande de synnerligen tailrika tullbehandMngsattesterna

å postpaketgods, vilka i övervägande antalet fall upptoge

relativt obetydliga tullavgifter. Då kontrollen över tullbehandlingsarbetet

redan nu icke vore tillfredsställande och en effektiv revision ansåges vara

i hög grad av behovet påkallad, har styrelsen hemställt, att det nuvarande

antalet tjänstebefattningar å revisionsbyråns revisionsavdelning måtte för

budgetåret 1927—1928 lämnas orubbat.

Såsom besparingssakkunniga framhålla, är revisionsavdelningens nuvarande pepartementsgranskningsverksamhet

i princip avsedd att innefatta en fullständig detalj- chefengranskning

av tullverkets räkenskaper i alla delar. De sakkunnigas förslag

går ut på att revisionen skulle omläggas till ett system med allenast stickprovsgranskning

och ordnas så, att ett avsnitt av varje tullkammares räkenskaper

minst en gång om året komme att undergå en ingående granskning.

I den mån granskningsresultatet beträffande viss tullkammare därtill gåve

anledning, skulle revisionen kunna utsträckas, så att tullkammarens räkenskaper

under en längre tidsperiod underkastades en noggrann kontroll i de

delar, i vilka anledning till anmärkning förekommit.

Detta förslag om övergång till en på metodiska stickprov grundad kontroll

— varemot man vid ärendets remissbehandling från intet håll ställt

sig i och för sig avvisande — anser jag mig böra i huvudsak biträda. Jag

gör detta så mycket hellre, som av den utav besparingssakkunniga lämnade

utredningen framgår, att revisionsavdelningen för närvarande arbetar med

en avsevärd arbetsbalans, vilken trots ansträngningar att nedbringa densamma

visar tendens att ökas, och att förty personalen å avdelningen synes

vara otillräcklig för att verkställa en fullständig genomgång av räkenskaperna,

vadan ett bibehållande av det gällande systemet för räkenskapsgranskningen

skulle komma att förr eller senare kräva en ökning av personalen.

Uppenbart är dock, att ett införande av det nya granskningssystemet

icke får ske på bekostnad av kontrollens effektivitet. J-ag delar sålunda

riksräkenskapsverkets uppfattning, att stickprovsgranskningen bör tillämpas

blott ifråga om räkenskapsmaterial, som förut, d. v. s. vid vederbörande

lokala tullförvaltning, undergått en fullständig och i övrigt tillfredsställande

kontroll. Av i ärendet föreliggand* upplysningar synes

framgå, att redan nu en ingående kontroll äger rum åtminstone vid de

tre största tullförvaltningarna, nämligen vid dem i Stockholm, Göte
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

borg- och Malmö. Eu begränsning av granskningen inom revisionsavdelningen,

på sätt de sakkunniga ifrågasatt, torde fördenskull, utan att några

mera ingripande åtgärder äro av nöden, kunna utan olägenhet genomföras

åtminstone vad dessa förvaltningar angår. Tullverkets förvaltningsberättelse

för år 1925 ger vid handen, att på nämnda tre tullförvaltningar faller

eu högst betydande del av tullbehandlingsarbetet inom landet i dess helhet;

av hela antalet vid tullbehandlingen rubricerade varuposter komma

nämligen ej mindre än 63.r> procent på tullförvaltningarna i'' Stockholm,

Göteborg och Malmö, därvid bortses från frihamnsförvaltningarna i

nämnda städer. Även vid åtskilliga bland övriga lokala tullförvaltningar,

särskilt större och medelstora sådana, torde en tillfredsställande

kontroll, där dylik ej redan nu förekommer, kunna utan svårighet anordnas.

I de fall, där så ej kan ske — och detta torde särskilt gälla de minsta

och vissa mindre tullkamrar — torde den av revisionsavdelningen verkställda

granskningen böra såsom hittills omfatta vederbörande tullförvaltnings

räkenskapsmaterial i dess helhet. Det torde böra ankomma på generaltullstyrelsen

att meddela de närmare föreskrifter, som kunna visa sig

erforderliga för att vid de lokalförvaltningar, där så med hänsyn till personal-

och andra förhållanden låter sig göra, ordna kontrollen på ett enhetligt

och fullt betryggande sätt. Likaledes bör generaltullstyrelsen givetvis

låta sig angeläget vara att träffa sådana anstalter, att granskningen

inom revisionsavdelningen kommer att utföras fullt planmässigt och med

behörigt aktgivande på förhållandena vid de olika lokalförvaltningarna.

Även om jag sålunda i huvudsak ansluter mig till de sakkunnigas förslag,

anser jag dock försiktigheten bjuda, att indragningen av personal å

revisionsavdelningen icke göres fullt så omfattande som de sakkunniga

föreslagit. Utöver vad de sakkunniga beräknat såsom behövligt för revisionsavdelningens

granskningsarbete har jag fördenskull ansett en revisorstjänst

böra bibehållas. Hela antalet ordinarie arbetskrafter å revisionsavdelningen

komme således enligt mitt förslag att utgöras av 1 förste

revisor, 6 revisorer, 1 kammarskrivare, 2 kanslibiträden och 2 kontorsbiträden.

Riksräkenskapsverket har i detta sammanhang framhållit angelägenheten

av att inventeringar i tillräcklig omfattning företagas vid de, lokala

tullförvaltningarna. Såsom redan antytts, hava även besparingssakkunniga

ifrågasatt viss omläggning av den inspektionsverksamhet, som utövas

från generaltullstyrelsen. Jag torde senare i samband med spörsmålet

om personalen å tullbehandlingsbyrån få återkomma till frågan härom.

\idkommande

relsen att i vissa fall låta framställd anmärkning förfalla har jag för avsikt

att i annat sammanhang för Kungl. Maj:t framlägga förslag i sådan riktning,

att lämpligen intagas i gällande instruktion för generaltullstyrelsen.

Statistiska

av (teln ingen.

Antalet ordinarie befattningar å statistiska avdelningen är följande:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 31

1 chef................................................................................................................ B 26

4 aktuarier .................................................................................. B 21

3 kansliskrivare ........................................................................................... B 11

7 kanslibiträden ........................................................................................... B 7

12 kontorsbiträden............................................................................................ B 4

2 skrivbiträden.............................................................................................. B 2.

Härtill kommer följande icke-ordinarie personal, nämligen 16 extra amanuenser

med 4 timmars och en extra amanuens med 3x/2 timmars daglig

tjänstgöring, samtliga med avlöning efter 10:e löneklassen, 9 extra ordinarie

skrivbiträden i 2:a lönegraden samt 9 extra skrivbiträden, placerade i löneklasserna

b eller c. Härutöver äger avdelningen anlita biträde å övertid

av befattningshavare vid tullförvaltningen i Stockholm — ordinarie

och extra ordinarie kammarskrivare; till dessa befattningshavare utgår, i den

mån mot övertidsarbetet svarande ledighet icke kan beredas vederbörande,

enligt Kungl. Maj:ts medgivande (för innevarande budgetår lämnat genom

beslut den 14 maj 1926) särskild ersättning efter högst 2 kronor per timme

för en sammanlagd arbetstid, ej överstigande 800 timmar i månaden. Sammanlagda

ersättningen till de sålunda å övertid arbetande befattningshavarna

bär beräknats till omkring 18,300 kronor om året.

Statistiska avdelningen kan alltså beräknas för närvarande sysselsätta en

personal, motsvarande omkring 60 personer med full dagstjänst.

Vad beträffar personalbehovet å denna avdelning hava besparingssakkunniga

anfört:

»Statistiska avdelningens mest omfattande arbetsuppgift utgör bearbetandet

av det handel sstatistiska primärmaterialet. Vid sidan härav har avdelningen

att för sjöfartsstatistiken sammanställa uppgifter angående in- och utklarerade

fartyg samt att i första hand utarbeta den berättelse om tullverkets

förvaltning, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1926 årligen må

av trycket utgivas, ävensom tillhandagå generaltullstyrelsen med vissa löpande

förvaltningsstatistiska arbeten. Härjämte utföras å avdelningen på grund av

särskilda tid efter annan lämnade uppdrag åtskilliga statistiska specialutredningar.

I jämförelse med det handelsstatistiska arbetet motsvara emellertid

dessa övriga arbetsuppgifter en förhållandevis ringa del av arbetsmängden

ä avdelningen.

Handelsstatistikens nuvarande organisation, som grundar sig på ett Kungl.

Majrts beslut den 8 november 1912, är i sina huvuddrag följande. Statistiken

offentliggöres dels såsom månadsstatistik, dels i en årsberättelse. Arbetet

är fördelat mellan kommerskollegium och generaltullstyrelsens statistiska

avdelning. Avdelningen har att snarast möjligt varje månad till

kommerskollegium överlämna manuskript till månadsstatistiken för föregående

månad. Beträffande årsstatistiken åligger det avdelningen att till kommerskollegium

överlämna uppgifter för det förflutna året, vad angår exporten

före mitten av nästföljande februari månad och vad angår importen före

utgången av samma månad. Uppgifterna lämnas å för varje statistisk rubrik

upplagda s. k. årskort, vilka äro uppställda med fördelning, dels efter

tullkammardistrikt, dels å inköps- respektive försäljningsländer. Härutöver

Besparingssakkunniga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

liar avdelningen att för den handelsstatistiska årsberättelsen lämna vissa

andra uppgifter, såsom angående reexporterade varor, tullrestitutionsrörelsen,

nederlagsrörelsen, för de kungl. hoven samt för främmande makters beskickningar

tullfritt inkomna varor m. in. Kommerskollegium underkastar de

från avdelningen överlämnade uppgifterna för årsstatistiken viss ytterligare

bearbetning samt ombesörjer tryckning av såväl månadsstatistiken som årsberättelsen.

Någon detaljerad redogörelse för det sätt, varpå bearbetningen av det

handelsstatistiska primärmaterialet å statistiska avdelningen nu är ordnad,

torde icke i detta sammanhang erfordras. Den huvudsakliga gången av arbetet

är i korthet följande.

Från de lokala tullförvaltningarnas redogörelsehandlingar antecknas de för

statistiken erforderliga uppgifterna i s. k. extraheringslistor, sammanförda

till liggare. Extraheringsarbetet — som före 1912 års omorganisation av

handelsstatistiken såvitt angick månadsstatistiken verkställdes å de lokala

tullförvaltningarna men nn i sin helhet åvilar statistiska avdelningen —

utföres huvudsakligen av dels de å avdelningen anställda amanuenserna,

dels de ovan omförmälda å övertid arbetande befattningshavarna vid Stockholms

tullförvaltning. Från extraheringslistorna överföras månadssummorna

för varje statistisk rubrik till s. k. månadskartoliner. Summorna å dessa införas

ä månadssammandrag, från vilka vid årets slut totalsummorna överföras

till de förutnämnda årskorten.

Det handelsstatistiska materialet underkastas å avdelningen en fortlöpande

granskning, vilken utföres huvudsakligen av de å avdelningen anställda

aktuarierna med biträde av kvinnliga befattningshavare. För vinnande av

rättelser och kompletteringar i vid granskningen anmärkta hänseenden infordras

erforderliga upplysningar genom skriftväxling med vederbörande

lokala tullmyndigheter eller vederbörande importör, respektive exportör.

Frågan om nedbringande av kostnaderna för handelsstatistiken har redan

tidigare varit föremål för uppmärksamhet. I skrivelse till Kungl. Maj:t den

13 juni 1925 angående vissa besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken

hemställde statens besparingskommitté om utredning dels angående förkortning

av den statistiska varuförteckningen samt handelsstatistikens uppställning

i överensstämmelse med varuförteckningen, dels angående utsträckning av

värdedeklarationsplikten till varor, som för närvarade äro därifrån undantagna,

dels ock av frågan, i vad mån handelsstatistikens produktionskostnader kunde

nedbringas genom utsträckt användning av maskinella bearbetningsmetoder.

varmed kommittén avsåg införande av automatiska sorterings- och räknemaskiner

efter Holleriths eller Powers system. Däremot ingick kommittén

icke på frågan om handelsstatistikens förläggning, vilken fråga kommittén

ansåg knappast kunna lösas annat än i samband med ett dryftande av organisationsfrågan

för hela den officiella statistiken. Kommitténs framställning

har för yttrande remitterats till kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

vilka ämbetsverk dock ännu icke avgivit utlåtande i ämnet.

Besparingssakkunniga hava för sin del icke ansett sig böra i förevarande

sammanhang ingå på vare sig frågan om handelsstatitikens förläggning

eller de av statens besparingskommitté i nyssberörda framställning behandlade

spörsmålen. I stället hava de sakkunniga till undersökning upptagit

frågan, huruvida och på vad sätt utan införande av de av besparingskommittén

omförmälda maskinella bearbetningsmetoderna kostnaderna för det

handelsstatistiska arbetet å generaltullstyrelsens statistiska avdelning skulle

kunna nedbringas. Därvid hava de sakkunniga fäst sin uppmärksamhet vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

det kostsamma extraheringsarbete, som nu föregår statistikens sammanställande

och som delvis utföres av från lokalförvaltningen inkallade arbetskrafter

mot särskild övertidsersättning. Fråga har härvid uppkommit att

till vinnande av kostnadsminskning förlägga extraheringsarbetet till de lokala

tullförvaltningarna.

På grund av trafikens växlande omfattning blir arbetet vid tullkamrarna

ganska ojämnt fördelat ej endast under olika dagar utan också under olika

tider å dagen. Under vissa delar av dagen torde i allmänhet de löpande

göromålen vid en tullkammare vara av betydligt mindre omfattning än eljest.

Genom att arbetet organiseras på lämpligt sätt bör personalens arbetskraft

under de tider, då trafiken minskar eller avstannar, kunna tagas i anspråk

för andra göromål än det egentliga tullarbetet. Om så sker, bör det enligt

de sakkunnigas uppfattning i allmänhet icke möta några hinder för de lokala

tullförvaltningarna att utan arbetsförstärkning övertaga extraheringsarbetet

för handelsstatistiken. Med hänsyn till den betydande kostnadsminskning,

som härigenom skulle uppnås, anse de sakkunniga sig böra föreslå, att det

ålägges de lokala tullförvaltningarna att ombesörja extraheringen av de för

statistiken erforderliga primäruppgifterna rörande såväl införsel som utförsel.

I samband härmed torde vissa förenklingar i arbetsmetoderna å avdelningen

kunna genomföras.

Enligt den metod för det statistiska materialets framställande, som de sakkunniga

tänkt sig, skulle förloppet te sig på i huvudsak följande sätt.

Extraheringen skulle vid de olika tullkamrarna ske successivt under månaden

å särskilda kort enligt av generaltullstyrelsen fastställda formulär,

varvid ett kort skulle uppläggas för införseln från varje förekommande inköpsland

av en viss vara, respektive för utförseln till varje försäljningsland.

Det skulle jämväl åligga tullförvaltningarna att företaga eu fortlöpande

granskning av uppgifterna å extraheringskorten för vidtagande av erforderliga

kompletteringar och rättelser. Om å korten tillika antecknas erlagda

tullbelopp, kan beträffande införseln av tullpliktiga varor kontroll vinnas

därå, att felaktigheter ej insmugit sig vid extraheringen. Vid månadens

slut hopsummeras uppgifterna å varje kort. Härigenom erhållas uppgifter

för varje förekommande varuslag rörande införseln under månaden till tullkammaren

från olika inköpsländer, respektive utförseln till skilda försäljningsländer.

Före viss bestämd dag i varje månad skulle korten för föregående månads

införsel och utförsel översändas till statistiska avdelningen. Korten skulle

där ligga till grund för sammanställande av såväl månads- som årsstatistiken.

Beträffande de med post utförda varorna skulle extraheringen alltjämt åvila

statistiska avdelningen. Den vidare bearbetningen av statistiken skulle ske

genom sortering av korten efter olika fördelningsgrunder och hopsummering

av uppgifterna medelst kombinerade skriv- och räknemaskiner (additionsmaskiner).

Något sådant manuellt hopförande av uppgifterna, som nu sker

ä de s. k. månadskartolinerna, skulle ej vidare förekomma. Beträffande

uppställningen av de till kommerskollegium överlämnade uppgifterna skulle

någon förändring icke ske.

Åt tullkamrarna skulle även uppdragas extraheringen av de uppgifter

angående in- och utklarerade fartyg, som det åligger statistiska avdelningen

att, tillhandahålla kommerskollegium. Någon bearbetning av dessa uppgifter

förekommer icke å avdelningen.

De sakkunniga förutsätta, att dä ifrågavarande statistiska uppgifter vid

dt* lokala tullförvaltningarna skulle komma att utarbetas av minst lika

Bihang till riksdagens protokoll 7f)27. 1 sand. (It hd fl. (Sr 70./

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition Nr 70.

Särskilda

meningar

inom generaltullstyrelsen.

kvalificerade tjänstemän som de befattningshavare, vilka nu utföra extraheringsarbetet,

statistikkorten skulle inkomma till generaltullstyrelsen med

korrekta uppgifter.

Den omläggning av det statistiska arbetet inom generaltullstyrelsen, som

de sakkunniga sålunda ifrågasätta, skulle komma att medföra betydande

personalbesparingar. De sakkunniga hava, delvis på grundval av verkställda

försök med den ifrågasatta nya bearbetningsmetoden, beräknat, att den ordinarie

biträdespersonalen å avdelningen skulle kunna inskränkas till 1 kansliskrivare,

4 kanslibiträden och 7 kontorsbiträden. För den granskning av

det handelsstatistiska materialet, som alltjämt skulle komma att bliva erforderlig,

samt för andra mera kvalificerade arbetsuppgifter å avdelningen

hava de sakkunniga beräknat, utom chefen för avdelningen, 1 aktuarie och

2 kammarskrivare. Vid övervägande av de arbetsuppgifter, som efter den

ifrågasatta omläggningen skulle åligga chefen för avdelningen, torde en sänkning

i lönegrad av dennes befattning befinnas påkallad. De sakkunniga

föreslå, att befattningen under benämningen förste aktuarie placeras i 24:e

lönegraden.

Avdelningens ordinarie personal, inklusive förste aktuarie!!, skulle alltså

bliva 16 personer.

Inom de sakkunniga har gjorts gällande, å ena sidan, att för arbetets behöriga

gång inom avdelningen icke skulle efter omläggningen krävas sa

många personer som 16 och, å andra sidan, att utöver den ordinarie personalen

skulle komma att erfordras omkring 8 icke-ordinarie befattningshavare. Först

sedan de nya arbetsmetoderna någon tid praktiskt prövats, torde det bliva

möjligt att med bestämdhet avgöra, vilken uppfattning ligger det verkliga

behovet närmast. Då emellertid efter omorganisationen ett antal ordinarie

tjänstemän inom styrelsen skulle komma att frigöras från sina nuvarande

göromål, hava de sakkunniga stannat vid att beräkna personalbehovet för

statistiska avdelningen till 16 tjänstemän. Möjligen erforderlig ytterligare

arbetskraft torde i första hand kunna utvinnas av de ordinarie befattningshavare,

som enligt förslag här nedan skola placeras å övergångsstat. Skulle

det återigen komma att visa sig, att arbetet kan utföras med mindre antal

tjänstemän än 16, böra givetvis obehövliga tjänster indragas, så snart visshet

om förhållandet vunnits.

Vad beträffar övergången till den ifrågasatta nya ordningen för det statistiska

arbetet, torde denna om möjligt böra äga rum vid ingången av juli

månad 1927. Det vore alltså önskligt, att tullkamrarna kunde åläggas att

lämna statistiska uppgifter för tiden från och med juni månads ingång 1927.

De sakkunniga förutsätta, att hinder härför ej bör möta, då det framlagda

förslaget endast avser ordnande i vissa hänseenden av arbetsförhållandena

inom tullverket.

Beträffande de sakkunnigas förslag ifråga om revisionsbyråns statistiska

avdelning har chefen för byrån i en till generaltullstyrelsens utlåtande i

ärendet fogad reservation hänvisat till ett av chefen för sagda avdelning

avgivet memorial, vari på anförda skäl hemställts, att styrelsen ville föreslå

Kungl. Maj:t följande ändringsförslag i besparingssakkunnigas betänkande,

nämligen

1) att ett av honom föreslaget system med utskrivande å förvaltningen

av kopia å attest eller exportinlaga i stället för överförande därstädes av

materialet till särskilda kort införes;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

35

2) att å avdelningens stat, i stället för av besparingssakkunniga föreslagna

en aktuarie och två kammarskrivare, upptagas tre aktuarietjänster;

3) att, därest det av chefen för statistiska avdelningen föreslagna systemet

skulle komma till användning, den kvinnliga personalen måtte ökas med

6 å 7 biträden utöver det av besparingssakkunniga föreslagna antalet; samt

4) att omläggningen till nytt system måtte ske från den 1 januari 1928.

I fråga om omläggningen av arbetet med handelsstatistikens utarbetande

har vidare chefen för tullbehandlingsbyrån, under erinran om att med hänsyn

till angelägenheten av kontroll över uppgifterna i primärmaterialet detsamma

syntes kunna indelas i två klasser, nämligen tullbehandlingsattesterna

och exportangivningsinlagorna, reservationsvis framhållit, att, därest exportstatistiken

ej skulle bliva allt för missvisande, exportangivningsinlagorna

borde underkastas en genomgående granskning, vilken lämpligen borde utföras

å statistiska avdelningen av därför kvalificerad personal.

Med avseende å antagandet, att det i allmänhet icke borde möta några

hinder för de lokala tullförvaltningarna att utan arbetsförstärkning övertaga

extraheringsarbetet, vilket antagande syntes vara grundat på förutsättningen,

att lediga stunder vid expeditionerna minutiöst utnyttjades för ifrågavarande

arbeten, vore det enligt tullbehandlingsbyråchefens mening att befara, att

detta antagande icke komme att i väntad omfattning gå i uppfyllelse.

Personalen i gemen syntes icke vara lämpad för sådant extraheringsarbete,

som erfordrade mera sakkunnig kontroll, varför detsamma syntes böra

anförtros åt ett visst begränsat antal därtill skickade tjänstemän, vilkas

tid sålunda bleve ganska upptagen med ifrågavarande arbete. Vidare

krävde tullbehandlingsgöromålen ett icke oväsentligt arbete med förande

av anteckningar angående prejudikat och i övrigt vad som kunde vara

att iakttaga i fråga om tullbehandlingen av vissa varor. Å kameralkontoret,

vars tjänstemän hade att tillämpa en mängd olika författningar,

syntes förhållandena vara i viss mån likartade. Under vissa av årets

månader vore tullbehandlingsarbetet vid de större tullförvaltningarna så

intensivt, att endast sällan något uppehåll vid expeditionerna ägde rum,

om man undantoge lördagseftermiddagen, då kontorsarbetet i allmänhet avslutades

något tidigare än under veckans övriga dagar.

Då vidare det av de sakkunniga framställda förslaget innefattade en genomgripande

omorganisation av arbetet med insamling och bearbetning av det

statistiska primärmaterialet och en sådan omorganisation syntes böra föregås

av en prövning av såväl de sakkunnigas som andra framkomna förslag,

borde omläggningen uppskjutas antingen till den 1 januari 1928 eller, om

detta av budgettekniska skäl ej läte sig göra, till den 1 juli samma år. Ur

besparingssynpunkt skulle detta anstånd med förändringen ej bliva allt för

kostsamt, då man kunde förvänta, att den personal, som måste finna sina

utkomstmöjligheter inom tullverket hotade, under tiden såge sig om efter

annan anställning, varigenom, i deri mån detta ledde till resultat, stats
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kommers*

kollegium.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

verkets underhållsskyldighet efter förslagets genomförande skulle komma att

minskas.

Slutligen syntes, vid en ändring i huvudsaklig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag, för det å statistiska avdelningen förekommande granskningsarbetet

tre aktuarier böra bibehållas, av vilka en därjämte skulle hava

att utarbeta tullverkets förvaltningsstatistik. Det syntes nämligen knappast

sannolikt, att kammarskrivargraden skulle innebära tillräcklig dragningskraft

för tjänstemän med nödig kompetens att under en följd av år ägna

sig åt ett arbete av så exklusiv art som det ifrågavarande. Ofta förekommande

ombyten av personal vore givetvis förkastliga.

Till tullbehandlingsbyråchefens mening hava tre av styrelsens byråchefer

i allt väsentligt anslutit sig.

En av byråcheferna, som ansett sig icke hava tillräcklig kännedom om

det statistiska arbetet i generaltullstyrelsen för att kunna uttala någon bestämd

uppfattning, har funnit sig böra biträda det av tullbehandlingsbyråchefen

framställda förslaget om uppskov med förändrad organisation av

arbetet och därför använd personal.

Kommerskollegium, som anbefallts avgiva utlåtande över de sakkunnigas

förslag i vad det avser statistiska avdelningen, har i utlåtande den 9 december

1926 till en början framhållit, att näringsstatistikens under senare år

alltmer framträdande betydelse för affärslivet medfört stigande krav på densammas

aktualitet och tillförlitlighet samt att genom den nuvarande organisationen

av hithörande statistiska arbete kraven härutinnan i stort sett

tillgodosetts. Då de besparingssakkunniga nu föreslagit en ingripande förändring

i organisationen funne sig kollegium därför böra fästa uppmärksamheten

särskilt vid frågan, huruvida statistikens kvalitet och snabba utarbetande

genom den ifrågasatta förändringen i något avseende kunde äventyras.

Att risker i här åsyftade hänseende förefunnes, syntes enligt kollegii mening

ej kunna med fog bestridas. Förändringen innebure ju det statistiska

arbetets huvudsakliga förflyttning från ett centralt, med tränade och för

uppgiften helt avsedda arbetskrafter utrustat organ till ett stort antal lokala

förvaltningar, vilkas huvuduppgift måste ligga på helt andra områden och

där de statistiska göromålen i regeln skulle ombesörjas genom utkrävande

av ökat arbete av personalen utan ökat arvode. Att berörda göromål genom

sist antydda förhållande komme att mötas med mindre intresse, vilket kunde

inverka menligt på arbetets kvalitet, vore sannolikt, men även frånsett

detta kvarstode alltid såsom en huvudolägenhet arbetets splittring på en

mängd olika händer med åtföljande risk för bristande enhetlighet och effektivitet.

Visserligen vore det förutsatt, att fortlöpande kontroll skulle utövas

inom generaltullstyrelsen, men möjligheterna härtill syntes, särskilt vad

uppgifterna till månadsstatistiken beträffade, bliva ganska begränsade, om

icke försening av deras publicering skulle inträda. Endast ett fåtal dagar

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

37

kunde nämligen i sådant fall disponeras för ändamålet, vilket uteslöte en

mera ingående och omfattande granskning.

Ehuru de sakkunnigas förslag enligt kollega mening sålunda föranledde

åtskilliga betänkligheter, syntes detsamma å andra sidan kunna leda till avsevärda

personalbesparingar, även om den beräknade personalminskningen

inom generaltullstyrelsen sannolikt i viss mån skulle kompenseras genom

ökade arbetskrafter vid en del tullkamrar. Om den nya anordningen visade

sig fungera tillfredsställande, kunde densamma vidare tänkas öppna

möjlighet till ytterligare vinster ifråga om statistikens snabba och utförliga

framläggande för allmänheten. En fördel kunde även tänkas ligga däri,

att lokalförvaltningarna stode i mera omedelbar kontakt med vederbörande

uppgiftslämnare än det centrala organet, varigenom behövlig komplettering

av materialet borde underlättas. Under förutsättning att det statistiska

arbetet å tullkamrarna lades i härför fullt kvalificerade händer samt att den

föreslagna omläggningen icke ledde till någon försening av det handels- och

sjöfartsstatistiska materialets överlämnande till kollegium i samma form som

förut, ville kollegium följaktligen ej motsätta sig förslagets genomförande,

ehuru omläggningen naturligen tillsvidare borde äga karaktären av en försöksanordning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har allmänna civilförvaltningens löne- Allmänna

nämnd i fråga om den av de sakkunniga föreslagna nedflyttningen i lönegrad

av chefen för statistiska avdelningen anfört, att den av de sakkunniga nämnd.

förebragta utredningen rörande det statistiska arbetet inom generaltullstyrelsen

knappast syntes lönenämnden erbjuda tillräckligt material för bedömande,

huruvida nedflyttningen kunde anses befogad. I betraktande av

den självständiga ledarställning, som intoges av nämnde befattningshavare,

i det att någon denne överordnad tjänsteman med högre statistisk utbildning

icke funnes inom verket, ville det dock synas lönenämnden, som om vissa

erinringar kunde framställas mot den ifrågasatta sänkningen. Det kunde

även med fog göras gällande, att ett definitivt fastställande av lönegraden

för nu omhandlade befattning lämpligen borde ske först sedan närmare erfarenhet

vunnits rörande personalbehovet å den statistiska avdelningen efter

de av de sakkunniga föreslagna omläggningarna.

Ledamöterna av lönenämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i

Bonarp, hava emellertid tillstyrkt besparingssakkunnigas förslag. I

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 28 december 1926 har

Stockholms handelskammare anfört, bland annat, att enligt handelskammarens

mening lämpligheten av den av de sakkunniga föreslagna omläggningen

beträffande insamling och bearbetning av det handelsstatistiska primärmaterialet

syntes kunna allvarligt ifrågasättas. Då man ännu så sent

som år 1912 gjorde en omläggning av hithörande arbete för att tillgodose

önskemålen om eu tillförlitlig handelsstatistik, förefölle det tvivelaktigt att

Stockholms

handels
kammare.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 70.

Sveriges

allmänna tulltjänstemanna■

förening.

för vinnande av de ovissa besparingar, varom fråga vore, nu återgå till ett

system, som år 1912 ansågs såsom mindre lämpligt. För ernående av en

korrekt statistik borde givetvis möjlighet beredas för den bästa tänkbara

behandling av primärmaterialet. I sin helhet vore handelsstatistikens uppläggning

en så dyrbar apparat, att det icke syntes vara förenligt med en

god ekonomi att vårdslösa de grundläggande detaljerna vid densammas utarbetande.

Särskilt syntes det föreligga en fara att på ett område sådant

som det förevarande vidtaga en decentralisering av arbetet, då man härigenom

äventyrade den överskådlighet och den enhetlighet i behandlingen,

utan vilken statistiken bleve av föga värde. Handelskammaren ville ock

erinra om den avgörande vikt, som tillmättes de i handelsstatistiken förekommande

uppgifterna, då det gällde att förbereda och avsluta handelstraktater

med främmande makter. Handelskammaren har hemställt, att vid

behandlingen av den av de sakkunniga förordade omläggningen ifråga om

insamling och bearbetning av det handelsstatistiska primärmaterialet beaktande

måtte ägnas åt vad handelskammaren sålunda framhållit.

I sin skrivelse den 28 december 1926 har vidare styrelsen för Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening anfört, bland annat, att, innan prov verkställts,

huruvida de av de sakkunniga föreslagna nya arbetsmetoderna vore

ändamålsenliga, det icke borde komma ifråga att genom ett beslut om förändring

i den nu gällande personalstaten för .statistiska avdelningen föregripa

resultatet av prövningen i fråga.

Vad anginge frågan om chefens för sagda avdelning placering i lönegrad,

har föreningsstyrelsen gjort gällande, att, enär dels ansvaret för de statistiska

uppgifternas avlåtande ifrån generaltullstyrelsen i behörigt skick, huru

än arbetet komme att ordnas, i stort sett syntes förbliva oförändrat dels

avdelningens kvalificerade arbetsuppgifter numera ökats genom upprättande även

omfattande förvaltningsstatistik och dels slutligen nämnde avdelningschef

i likhet med chefen för tullverkets huvudlaboratorium intoge en relativt

självständig ställning, tillräckliga skäl för den föreslagna ned flyttningen i

lönegrad icke kunde anses föreligga eller komma att föreligga.

Beträffande härefter det föreslagna utbytet av de två för granskning avsedda

aktuarierna mot kammarskrivare hade enligt föreningsstyrelsens mening

för denna förändring icke några skäl andragits. Den granskning av

det statistiska materialet, som vid en övergång till det föreslagna nya arbetssystemet

förutsattes skola ske å de lokala förvaltningarna, ägde för närvarande

sin motsvarighet i primärgranskning, företagen av den extraherande

personalen å statistiska avdelningen. Det granskningsarbete, som nu åvilade

aktuarierna, komme sålunda icke efter det nya systemets genomförande att

undergå någon som helst förändring, vare sig i avseende å kvalitet eller

omfattning. Då det icke med fog kunde göras gällande, att arbetets ifråga

art icke fyllde måttet beträffande de krav, som härutinnan borde ställas å

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kvn<jl. Maj:ts proposition Nr 70.

befattningar i lönegraden B 21, funne föreningsstyrelsen den föreslagna nedllyttningen

icke påkallad.

Vad slutligen anginge den av de sakkunniga förordade indragningen av

den fjärde, huvudsakligen med arbetsledning av biträdespersonalen sysselsatte

aktuarien, ansåge styrelsen, att, då även efter det nya systemets eventuella

genomförande en ganska talrik dylik personal komme att erfordras å

avdelningen, en arbetsledande tjänsteman i åtminstone kammarskrivares

tjänsteställning komme att bliva av behovet påkallad.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1926 hava slutligen vissa

extra befattningshavare å generaltullstyrelsens statistiska avdelning framhållit,

att det nuvarande systemet med de handelsstatistiska uppgifternas sammanförande

och granskande vore, särskilt ur synpunkten av handelsstatistikens

tillförlitlighet, de sakkunnigas förslag avsevärt överlägset, och att den kostnadsbesparing,

som skulle vinnas enligt sistnämnda förslag, vore synnerligen

tvivelaktig. För närmare utredning av kostnadsfrågan har i skrivelsen hemställts,

att förnyad utredning måtte företagas samt att därvid även andra

förslag, som kunde komma att framläggas, måtte tagas under omprövning.

Till stöd härför har i skrivelsen anförts i huvudsak följande:

Genom förslaget komme det huvudsakliga och viktigaste arbetet, extraheringen,

att överflyttas från avdelningens sedan många år tillbaka med

ifrågavarande arbete tränade och för uppgiften helt avsedda personal till å

lokaltullförvaltningarna tjänstgörande kammarskrivare, vilka, då deras huvudarbete

vore ett helt annat, helt säkert komme att betrakta extraheringen

som en obehaglig ökning i arbetet, liggande helt å sidan om deras huvuduppgift.

Härigenom och då arbetet fördelades på så många olika tullkammare

och olika tjänstemän, måste arbetet splittras och risk uppstå för dess

enhetlighet och effektivitet. Med den föreslagna övergången till kortsystem

skulle jämväl väsentligt längre tid åtgå för extraheringen.

De sakkunniga hade utgått från att de löpande göromålen vid eu tullkammare

under vissa delar av dagen i allmänhet vore av betydligt mindre omfattning

än eljest och att den icke sysselsatta delen av personalen skulle kunna

användas för extraheringsarbetet. Även om detta antagande vore riktigt,

syntes stora svårigheter uppstå för ett effektivt utnyttjande av den lediga

arbetskraften, då högst två personer samtidigt syntes kunna arbeta med

varje kortsystem och extraheringsarbetet i hög grad fordrade koncentration.

Den rutin, som den nuvarande, uteslutande med extrahering sysselsatta,

personalen besutte, kunde under angivna förhållanden knappast förvärvas

av personalen å tullkamrarna. Det vore också givet, att det täta ombyte

av extrahenter, som måste bliva nödvändigt med de sakkunnigas förslag

och som måste medföra, att ingen kände sig ansvarig för arbetet, komme

att medföra felextraheringar och felplaceringar av kort med ty åtföljande

tidsutdräkt. Det stora antalet kort måste också öka felmöjligheterna vid

materialets sammanförande å den statistiska avdelningen.

Jämväl ur besparingssynpunkt vore förslaget förfelat. Det syntes nämligen

icke kunna förväntas, att detta extra arbete skulle kunna utföras å

de större tullförvaltningarna utan personalökning. Vid sådant förhållande

och dä den arbetsskraft, som skulle kunna komma till användning vid nämnda

tullförvaltningar, vore dyrbarare än den av avdelningen nu anviinda extra

Extra befatta

ning skolår c

å statistiska

avdelningen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

heringspersonalen, syntes besparingen för statsverket vara högst problematisk

och komme kanske till och med att förbytas i kostnadsökning. Det syntes

höra erinras, att en kammarskrivares avlöning, omräknad i timpenning,

utgjorde minst 2 kronor 19 öre per timme, under det att nuvarande extrahenters

timavlöning utginge med 1 krona 57 öre per timme, dyrtidstillägg

oräknat.

Såsom besparingssakkunniga erinrat, bär frågan om nedbringande av kostnaderna

för handelsstatistiken redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 juni 1925 angående vissa

besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken hemställde statens hesparingskommitté

om utredning dels angående förkortning av den statistiska varuförteckningen

samt handelsstatistikens uppställning i överensstämmelse med

varuförteckningen, dels angående utsträckning av värdedeklarationsplikten

till varor, som för närvarande äro därifrån undantagna, dels ock av frågan

i vad mån handelsstatistikens produktionskostnader kunde nedbringas genom

utsträckt användning av maskinella bearbetningsmetoder, varmed kommittén

avsåg införande av automatiska sorterings- och räknemaskiner efter Holleriths

eller Powers system. Däremot ingick kommittén icke på frågan om handelsstatistikens

förläggning, vilken fråga kommittén ansåg knappast kunna lösas

annat än i samband med ett dryftande av organisationsfrågan för hela den

officiella statistiken. Kommitténs framställning har för yttrande remitterats

till kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka ämbetsverk dock ännu

icke avgivit utlåtande i ämnet.

Besparingssakkunniga hava för sin del ansett sig icke böra i förevarande

sammanhang inga på vare sig frågan om handelsstatistikens förläggning

eller de av statens besparingskommitté i nyssnämnda framställning berörda

spörsmålen. I stället hava de sakkunniga till undersökning upptagit frågan,

huruvida och på vad sätt utan införande av de av besparingskommittén

omförmälda maskinella bearbetningsmetoderna kostnaderna för det handelsstatistiska

arbetet skulle kunna nedbringas. De sakkunniga hava härvid

närmast tagit sikte på det kostsamma extraheringsarbete, som föregår statistikens

sammanställning, och som nu utföres centralt å generaltullstyrelsens

statistiska avdelning, och deras förslag utmynnar i att extraheringen av de

för statistiken erforderliga primäruppgifterna rörande in- och utförsel skulle

överflyttas till de lokala tullförvaltningarna, i sammanhang varmed vissa

förenklingar i arbetsmetoderna å statistiska avdelningen skulle genomföras.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har generaltullstyrelsen tillstyrkt

besparingssakkunnigas förslag, varvid dock samtliga byråchefer i särskilda

yttranden framfört betänkligheter. Kommerskollegium har visserligen

förklarat, att — under förutsättning att det statistiska arbetet i tullkamrarna

lades i härför fullt kvalificerade händer samt att den föreslagna omläggningen

icke ledde till någon försening av det handels- och sjöfartsstatistiska

materialets överlämnande till kollegium i samma form som förut — kollegium

icke ville motsätta sig förslagets genomförande, men samtidigt har

s. 41 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition Nr 70,

41

kollegium, som tidigare i sitt utlåtande betonat vissa risker, som vore förbundna

med det nya systemet för primärmaterialets insamlande, uttalat, att

omläggningen naturligen tillsvidare borde äga karaktären av en försöksanordning.

Slutligen har Stockholms handelskammare starkt dragit i tvivelsmål

lämpligheten av den föreslagna omläggningen, under anförande att det

särskilt syntes föreligga en fara att på ett område sådant som det förevarande

vidtaga en decentralisering av arbetet, då man härigenom äventyrade den

överskådlighet och den enhetlighet i behandlingen, utan vilken statistiken

bleve av föga värde.

För egen del har jag ej kunnat undgå att fästa stort avseende vid de

mycket betydande kostnader, som föranledas av den nuvarande ordningen

för det handelsstatistiska primärmaterialets insamling och bearbetning genom

statistiska avdelningens försorg. Ur denna synpunkt finner jag också besparingssakkunnigas

förslag, som genom den ifrågasatta decentraliseringen

av vissa delar av arbetet till de lokala tullförvaltningarna och vissa därmed

förknippade åtgärder beräknas medföra en högst avsevärd utgiftsminskning,

vara värt allt beaktande. Att jag dock icke anser mig böra tillstyrka

förslagets genomförande omedelbart beror på att jag, med hänsynstagande

till de synpunkter, som under frågans remissbehandling framförts,

icke finner det tillrådligt att skrida till en så genomgripande omläggning

ifråga om grunderna för det viktiga handelsstatistiska arbetet, som det föreliggande

omorganisationsförslaget innebär, utan att den nya ordningen

dessförinnan blivit mer ingående, än vad hittills varit möjligt, i praktiken

prövad. Först genom eu dylik prövning lär det låta sig göra att konstatera,

huruvida de på vissa håll befarade olägenheterna av decentraliseringen

skola kunna undvikas, och särskilt i vad mån de kostnadsminskningar i avseende

å generaltullstyrelsens statistiska avdelning, som skulle bliva följden av omläggningen,

skulle komma att motvägas av oundgängliga utgiftsökningar

vid en eller annan tullförvaltning. Jag anser för den skull, att den nuvarande

organisationen bör bibehållas under ytterligare något år framåt,

samt att under mellantiden ingående försök till utrönande av det föreslagna

systemets ändamålsenlighet böra företagas, varvid givetvis även andra

möjligheter till arbetets förenkling och förbilligande böra kunna komma under

omprövning. Det torde böra ankomma å generaltullstyrelsen att snarast

möjligt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till den ifrågasatta försöksverksamhetens

anordnande.

Jag förutsätter jämväl, att generaltullstyrelsen skall låta sig angeläget

vara att, i avvaktan på det slutliga ordnandet av förevarande organisationsfråga,

vidtaga alla de förenklings- och besparingsåtgärder i avseende å arbetet

å statistiska avdelningen, som utan rubbning av det nuvarande systemet

för primärmaterialets insamling och bearbetning kunna visa sig möjliga att

genomföra.

Tullbehandlingsbyrån. A tullbehandlingsbyrån tjänstgöra, jämte byråchefen,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Besparings
salckunniga.

Särskild

mening

inom generaltullstyrelsen.

Allmänna

civilförvaltningens

lönenämnd.

r* byråinspektörer............................................................................................... B 24

3 kammarskrivare ........................................................................................... B16

1 kontorsbiträde ................................................................................................ R 4.

Till byrån hör tullverkerkets huvudlaboratorium, vilket förestås av

1 by ra inspektör ................................................................................................ B 24.

I fråga om behovet av personal å tullbehandlingsbyrån hava besparingssakkunniga

anfört, att de icke kunnat undgå att finna denna byrå i jämförelse

med styrelsens övriga byråer påfallande starkt utrustad med personal

i förhållandevis hög löneställning. Med hänsyn till de krävande uppgifter,

som vore byrån ålagda, tilltrodde sig emellertid de sakkunniga icke att för

närvarande förorda någon minskning av byråns personal. Däremot ansåge de

sakkunniga sig böra föreslå, att två av de fem byråinspektörstjänsterna å

byrån måtte utbytas mot kontrollörsbefattningar (B 21). Härigenom skulle

även den fördelen vinnas, att ett personalutbyte mellan byrån och lokalförvaltningen

lättare kunde komma till stånd.

Den byrån åliggande inspektionsverksamheten toge i huvudsak två av

byråinspektörernas arbetskraft i anspråk. I enlighet med vad förut framhållits

begränsade dessa tjänstemän för närvarande i regel sin inspektion

till att avse allenast det egentliga tullbehandlingsarbetet. Med den uppfattning,

de sakkunniga uttalat angående önskvärdheten av att inspektionerna

från styrelsens sida bedreves efter mera enhetliga linjer, funne de sakkunniga

det angeläget, att det i möjligaste mån uppdroges åt tullbehandlingsbyråns

inspekterande tjänstemän att vid besök å olika tullplatser ägna uppmärksamhet

jämväl åt andra spörsmål än tullbehandlingsfrågor. Särskilt för

kassainventeringar och för undersökningar rörande vissa personalfrågor

syntes tullbehandlingsbyråns tjänstemän i ganska stor utsträckning kunna

med fördel tagas i anspråk.

Vad beträffar den såsom föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium

placerade byråinspektören, hava de sakkunniga erinrat, att förslag förelåge

om uppflyttning i lönegrad av dennes tjänst. Härom hava de sakkunniga

i annat sammanhang yttrat sig.

I fråga om de sakkunnigas förslag i denna del har chefen för tullbehandlingsbyrån

i en till generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet fogad reservation

anfört, att han, ehuru det föreslagna utbytet av två byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån

mot två kontrollörer komme att medföra konsekvenser,

vilka i organisatoriskt avseende innebure vissa nackdelar, ansåge sig —

med hänsyn till fördelen av ett ökat personalutbyte mellan nämnda byrå

och lokalförvaltningen — icke böra avråda förslagets genomförande. I

I sitt merberörda utlåtande den 18 december 1926 har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd anfört, att nämnden ansåge sig icke kunna med stöd

av för densamma tillgängligt utredningsmaterial bedöma, i vad män en

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

43

sänkning i lönegrad av en eller annan utav här omhandlade byråinspektöret

jurister kunde anses befogad, men ville dock nämnden såsom sin mening

framhålla, att de befattningar, som eventuellt skulle ifrågakomma till nedflyttning,

icke syntes böra tilldelas lägre lönegradsplacering än i lönegraden

B 22, eller samma lönegrad, till vilken byråinspektörerna hos kontrollstyrelsen

vore hänförda. I varje fall syntes de byråinspektörsbefattningar

å tullbehandlingsbyrån, vilkas innehavare huvudsakligen förrättade den

byrån åliggande inspektionsverksamheten, böra bibehållas i lönegraden B 24.

Bärest en uppdelning av byråinspektörsbefattningarna komme att vidtagas,

syntes de befattningshavare, som bibehölles i lönegraden B 24, böra benämnas

förete byråinspektör och de tjänstemän, som nedflyttades, böra erhålla benämningen

byråinspektör.

Ledamöterna av lönenämnden A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp

hava reservationsvis förklarat sig biträda besparingssakkunnigas förslag.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, dels att sextonde svenska

bandelskammarmötet i Norrköping uttalat det önskemålet, att byråinspektörsbefattningarna

måtte bibehållas i sådan omfattning, att den såväl för statsverket

som för näringslivet särdeles viktiga likformigheten i tullbehandling

inom hela riket icke äventyrades, dels ock att Stockholms handelskammare

i sin förenämnda skrivelse av den 28 december 1926 tillkännagivit sin fulla

anslutning till berörda uttalande. Med det stora antal varurubriker, som funnes

i tulltaxan, läge det enligt handelskammarens mening i öppen dag, att det icke

vore möjligt för tullfunktionärerna landet runt att alltid kunna avgöra, under

vilken rubrik en vara rätteligen skulle tullbehandlas. De kringresande byråinspektörernas

upplysningsverksamhet vore av stor betydelse för åstadkommande

av en nödvändig enhetlighet härutinnan, så att icke ett och samma varuslag

å olika orter eller vid skilda tullexpeditioner behandlades efter skilda principer.

I den mån den inspekterande verksamheten komme att utövas av

personer med enbart kontrollörs ställning, syntes de emellertid få svårt att

uppträda med nödig auktoritet, då de i många fall komme att stå i lägre

tjänsteställning än de funktionärer, som de skulle inspektera. Erinras borde

ock, att den förändrade tjänsteställningen även komme att innebära ett nedflyttande

i lägre klass i gällande resereglemente. Handelskammaren har

hemställt, att de å styrelsens tullbehandlingsbyrå förefintliga byråinspektörsbefattningarna

måtte bibehållas i samma omfattning som hittills.

Slutligen torde jag få anmäla, att styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

i sin meromnämnda skrivelse den 28 december 1926

anfört, att det föreslagna utbytet av två byråinspektörer mot kontrollörer

icke synts styrelsen motiverat. Det anförda skälet för åtgärden syntes nämligen

knappast kunna tillerkännas något värde. Givetvis vore antalet och

lönegradsplaceringen av tjänstemännen inom varje del av statsförvaltningen

beroende av arbetets art och omfattning. Om därför å tullbehandlingsbyrån

vilade arbetsuppgifter, som till sin natur påkallade handläggning av tjänste
-

Sextonde

svenska han

delskammar - mötet.

Stockholm^

handelskammare.

Sveriges allmänna

tull

tj änsteman n aforening.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Departements
chefen.

män i lönegraden B 24 och som vore av sådan omfattning, att fem tjänstemän

erfordrades, syntes det förhållandet att å styrelsens övriga byråer uppgifter

av tillräckligt kvalificerad art icke vore tillfinnandes i den omfattning

som å tullbehandlingsbyrån näppeligen kunna utgöra skäl för en nedflyttning

av två befattningar å sagda byrå. Härtill komme emellertid, att den föreslagna

förändringen skulle medföra avsevärda nackdelar ur synpunkten av

arbetets ändamålsenliga ordnande. En av byråinspektörerna vore avsedd

huvudsakligen för handläggning av undervisningsärendena. I regel ombesörjde

två byråinspektörer inspektionen av de lokala förvaltningarna. För

att rätt kunna fullgöra denna uppgift måste de emellertid genom en icke

alltför kortvarig tjänstgöring å byrån följa utvecklingen av tullbehandlingsärendena.

Vid sådant förhållande skulle knappast återstå annan utväg än

att för inspektioner anlita även kontrollörerna. För en inspekterande tjänsteman

vore dock givetvis nödig auktoritet erforderlig och då kontrollörsgraden

icke kunde anses tillfredsställande i detta hänseende, har föreningsstyrelsen

hemställt, att någon nedflyttning i tjänstegrad av byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån

icke måtte företagas.

Lika med besparingssakkunniga har jag icke kunnat undgå att finna tullbehandlingsbyrån

i jämförelse med styrelsens övriga byråer starkt utrustad

med personal i förhållandevis hög löneställning. De sakkunnigas förslag

om utbyte av två byråinspektörstjänster mot befattningar i lägre lönegrad

har vid frågans behandling inom generaltullstyrelsen icke från något håll

avstyrkts. Dess genomförande torde sålunda icke kunna anses innebära någon

risk för tullbehandlingsarbetet och den likformighet därutinnan, som handelskammarmötet

och Stockholms handelskammare med all rätt framhållit såsom

en angelägenhet av vikt. Jag har alltså ansett mig kunna ansluta mig

till de sakkunnigas förslag.

Vidkommande lönegradsplaceringen för de till nyinrättande föreslagna

tjänsterna hava, såsom nämnts, de sakkunniga ansett, att tjänsterna i fråga

borde under benämningen kontrollörstjänster inordnas under lönegraden B 21.

Häremot har jag ej något att erinra. Att, på sätt allmänna civilförvaltningens

lönenämnd ifrågasatt, tjänsterna skulle hänföras till lönegraden

B 22 kan jag sålunda ej tillstyrka och finner jag ej heller skäl föreligga

till annan benämning å tjänsterna än de sakkunniga förordat.

Till frågan om föreståndarens för tullverkets laboratorium placering i lönehänseende

återkommer jag senare.

Vad angår den av tullbehandlingsbyråns tjänstemän utövade inspektionsverksamheten,

hava besparingssakkunniga uttalat, att de funne det angeläget,

att det i möjligaste mån uppdroges åt nämnda tjänstemän att vid besök å

olika tullplatser ägna uppmärksamhet jämväl åt andra spörsmål än tullbehandlingsfrågor.

Särskilt för kassainventeringar och för undersökningar

rörande vissa personalfrågor syntes tullbehandlingsbyråns tjänstemän i ganska

stor utsträckning kunna med fördel tagas i anspråk. På sätt jag förut om
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

45

nämnt, tiar vidare riksräkenskapsverket i samband med frågan om revisionsavdelningen

framhållit önskvärdheten av att inventeringar i tillräcklig omfattning

företagas vid de lokala tullförvaltningarna. Jag förutsätter, att

generaltullstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor, då styrelsen

— enligt vad jag vid behandlingen av den ifrågasatta byråsammanslagningen

inom generaltullstyrelsen utgått ifrån — överväger spörsmålet om

lämpligt anordnande av styrelsens inspektionsverksamhet.

Kustbevakningsinspektören. Befattningen såsom kustbevakningsinspektör

tillkom i samband med 1922 års omorganisation av tullverket. Med befattningens

inrättande avsågs att åstadkomma en enhetlig ledning och tillsyn

av kustbevakningen samt att bereda generaltullstyrelsen tillgång till en i

sjötekniska ämnen särskilt erfaren person. Kustbevakningsinspektören har

för närvarande jämväl sig ålagt att bereda och föredraga vissa grupper

av ärenden, företrädesvis sådana, som avse anskaffande och underhåll av

båt- och annan fortskaffningsmateriell för kustbevakningen.

För tjänstgöring hos kustbevakningsinspektören äro av styrelsens ordinarie

personal avdelade

2 kammarskrivare ........................................................................................ B 16.

Den ena av nämnda tjänster har uppehållits av en å indragningsstat

uppförd kustbevakningschef, vilken dock med februari månads utgång innevarande

år avgår med pension.

Dessutom tjänstgöra hos kustbevakningsinspektören med icke-ordinarie

anställning dels ett tekniskt biträde (ingenjör), dels ett kvinnligt skrivbiträde

med ersättning efter timpenning.

Vad denna personal angår, hava besparingssakkunniga ansett, att i samband

med omförmälda å indragningsstaten uppförda befattningshavares avgång från

tjänsten viss omorganisation syntes böra genomföras. Då det enligt de sakkunnigas

åsikt vore önskvärt, att kustbevakningsinspektören såsom närmaste

biträde kunde förfoga över en relativt väl kvalificerad arbetskraft, hava de

sakkunniga hemställt, att hos honom i sådan egenskap måtte placeras en

kontrollör (B 21). Därjämte borde enligt de sakkunnigas mening å kustbevakningsinspektörens

avdelning anställas ett kontorsbiträde (B 4), varefter

de båda kammarskrivartjänsterna och det extra skrivbiträdet å avdelningen

skulle kunna undvaras. Ett tekniskt biträde hos kustbevakningsinspektören

har synts de sakkunniga alltjämt erforderligt.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i sitt utlåtande anfört, att

nämnden av de i utredningen lämnade uppgifterna icke kunnat bilda sig

någon bestämd uppfattning, huruvida den av de sakkunniga föreslagna förändringen

kunde anses lämplig och av behovet påkallad.

Förenämnda ledamöter av lönenämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P.

Nilsson i Bonarp, hava reservationsvis förklarat sig biträda besparingssakkunnigas

förslag.

Besparings
sakkunniga.

Allmänna

civilförvaltningens

lönenämnd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Departements
chefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av de göromål, som

åvila kustbevakningsinspektören, anser jag lika med de sakkunniga önskvärt,

att han för arbetets behöriga skötsel beredes tillgång till en något

högre kvalificerad arbetskraft än som nu gällande stat förutsätter. Mot de

sakkunnigas förslag härutinnan — inrättandet av en kontrollörstjänst i lönegraden

B 21 — har jag ej haft något att invända.

Enligt de sakkunnigas mening borde vidare å kustbevakningsinspektörens

avdelning anställas ett kontorsbiträde. I samband med den ifrågasatta förändringen

av arbetskrafterna å avdelningen skulle såväl de båda kammarskrivartjänsterna

som det extra skrivbiträdet kunna undvaras. Även förslaget

i denna, del har jag ansett mig böra tillstyrka. Ej heller har jag

haft något att erinra emot att ett tekniskt biträde i fortsättningen ställes

till kustbevakningsinspektörens förfogande.

Vaktpersonal. Den å styrelsens stat uppförda ordinarie vaktpersonalen

utgöres av:

1 förste expeditionsvakt................................................................................... B 7

7 expeditionsvakter........................................................................................... B 5.

Av expeditionsvakterna är, såsom förut angivits, en placerad å tullverkets

centralförråd.

Utöver den ordinarie vaktpersonalen äro i styrelsen för närvarande anställda

3 extra ordinarie tullvakter och 7 expeditionsbud. Sistnämnda l)efattningshavare

erhålla intill dess de fyllt 19 år ersättning i form av dagavlöning;

därefter likställas de i avlöningshänseende med extra tullvakter.

I fråga om det fortsatta behovet av personal, varom nu är fråga, hava

besparingssakkunniga anfört, att i samband med de i det föregående ifrågasatta

omläggningarna av arbetet å revisionsavdelningen och statistiska avdelningen

någon inskränkning av personalens antal syntes bliva möjlig. Då en dylik

inskränkning i första hand borde träffa den icke-ordinarie vaktpersonalen,

hava de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå någon förändring beträffande

nu ifrågavarande ordinarie befattningar.

Ej heller jag har funnit anledning ifrågasätta någon inskränkning av

den ordinarie vaktpersonalen hos styrelsen. Huruvida och i vilken omfattning

någon begränsning av den icke-ordinarie vaktpersonalen är genomförbar,

synes mig för närvarande icke kunna avgöras.

Uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster. På sätt förut nämnts, upptog

generaltullstyrelsen i sin skrivelse den 24 september 1926 frågan om

uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster hos generaltullstyrelsen.

Styrelsens förslag härutinnan utmynnade i genomförande av ett av generaltullstyrelsen

i skrivelse den 22 september 1925 framlagt förslag om

placering i lönegraden B 26 av de båda sekreterartjänsterna hos styrelsen

samt av den byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå, vars

innehavare vore föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Alaj:ts proposition Nr 70.

47

Till stöd för denna hemställan anförde generaltullstyrelsen i sistnämnda

skrivelse — efter att hava erinrat, hurusom chefen för finansdepartementet

i yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december 1924 anfört, att slutlig

ställning icke för det dåvarande syntes böra tagas till ett av styrelsen tidigare

framställt enahanda förslag utan att ärendet borde återupptagas i sammanhang

med vissa ifrågasatta ändringar av organisationen inom tullverket —

i huvudsak följande.

»De åsyftade ändringarna, genom vilka sekreterarnas tjänståligganden

blivit närmare fastställda, hade kommit till stånd. Vad sekreterartjänsterna

beträffade, torde alla de av allmänna civilförvaltningens lönenämnd uppställda

fordringar för förutvarande andragradstjänsters uppflyttning i högre

lönegrad än den nuvarande 24 vara för handen. Domarekompetens vore

stadgad såsom villkor för behörighet till dessa tjänster, och deras innehavare

hade icke blott ständig föredragningsskyldighet, vilken beträffande

den ena av dem omfattade, bland andra, så synnerligen viktiga och krävande

frågor som vissa restitutionsärenden samt frihamnsärenden, utan ock befogenhet

att självständigt avgöra vissa ärenden. Bland de sistnämnda vore

tullrättegångsmålen till antalet högst betydande, och handläggningen av

dessa mål vore i följd av den nya lagstiftningen beträffande olovlig varuinförsel,

särskilt i fråga om spritdrycker och vin, av mycket maktpåliggande

natur. Vidkommande den byråinspektörstjänst, vars innehavare förestode

tullverkets huvudlaboratorium, kunde åberopas, att av honom måste fordras

grundliga kunskaper icke blott i allmän varukännedom utan särskilt i kemi.

Det kunde befaras, att ett kvarhållande av denna tjänst i 24 lönegraden

skulle kunna medföra risk för att kompetenta sökande till tjänsten icke

skulle finnas att tillgå, då en dylik kompetens säkerligen icke kunde förvärvas

utan betydande uppoffring av tid och penningar. Tjänsten syntes

styrelsen på goda grunder kunna hänföras till sådana tjänster, för vilka

enligt lönenämndens uttalande en högre tjänsteställning vore befogad på

grund av de särskilda kvalifikationer, som måste ställas på innehavaren,

och de krävande arbetsuppgifter, som ålåge honom. Styrelsen

ville erinra om den betydelse för en riktig tullbehandling av omfattande

varugrupper, som laboratoriets verksamhet och en sakkunnig ledning därav

innebure.»

I skrivelsen den 24 september 1926 har nu styrelsen vidare framhållit,

att, enligt vad styrelsen inhämtat, allmänna civilförvaltningens lönenämnd

i utlåtande den 24 november 1925 ansett sig böra tillstyrka styrelsens förslag

om uppflyttning av de båda sekreterarbefattningarna hos styrelsen till

lönegraden B 26 samt förklarat sig icke vilja motsätta sig, att, på sätt styrelsen

föreslagit, jämväl byråinspektörstjänsten uppfördes i samma lönegrad.

Slutligen har styrelsen påpekat, att, enligt vad statsrådsprotokollet över

finansärenden den 7 januari 1926 (sid. 63) utvisade, dåvarande chefen för

finansdepartementet vid behandlingen av tullverkets stater för budgetåret

1926 — 1927 i nu förevarande ämne anfört, att han icke ville förneka, att

åtminstone vad sekreterarbefattningarna anginge frågan om deras uppflyttning

i lönegrad kommit i ett annat läge än förut, men att han funne

sig likväl icke kunna förorda, att denna lönefråga redan då bringades till

definitiv lösning. Då de anbefallda undersökningarna i besparingssyfte

s. 48 Kontrollera mot PDF

Besparings
sakknnniga.

Särskild

mening inom

generaltullstyrelsen.

Allmänna

civilförvaltningens

lönenämnd.

Departements
chefen.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

komme att under år 1926 fortsättas, varvid även generaltullstyrelsens

organisation komme att underkastas granskning, syntes det departementschefen

lämpligast, att frågan om uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster

hos styrelsen först i dylikt sammanhang slutgiltigt avgjordes.

Då berörda granskning påbörjats och resultatet därav säkerligen kunde

föreligga så tidigt, att detsamma kunde upptagas till prövning vid den slutliga

behandlingen hos Kungl. Maj:t av frågan om tullverkets stater för

budgetåret 1927—1928, ansåge sig generaltullstyrelsen vid statförslagets

avgivande böra utgå därifrån, att sekreterartjänsterna hos styrelsen ävensom

förberörda byråinspektörstjänst skulle uppföras i lönegraden B 26.

Vid bifall härtill borde beträffande vederbörande tjänstemäns övergång

på den nya staten samt för bestämmandet av de löneklasser, de i den

högre lönegraden skulle tillhöra, enahanda regler följas, som vunnit tillämpning

vid de under år 1925 verkställda uppflyttningarna i lönegrad av tjänstemän

i vissa centrala ämbetsverk.

Såsom förut antytts, hava besparingssakkunniga jämväl upptagit frågan

om uppflyttning i lönegrad av nu berörda tjänster. Härvid hava de sakkunniga

erinrat om vad föredragande departementschefen vid framläggande

i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag av förslag till tullverkets utgiftsstater

för innevarande budgetår anfört beträffande denna fråga samt

framhållit, att de sakkunniga beaktat vad i frågan tidigare förekommit.

Besparingssakkunniga hava funnit sig böra tillstyrka, att, såsom tidigare

föreslagits, de båda sekreterartjänsterna och här ifrågavarande byråinspektörsbefattning

uppflyttades från lönegraden B 24 till lönegraden B 26, varvid

sistnämnda befattning ansetts böra erhålla den förändrade benämningen

»föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium».

I fråga om sistnämnda förslag har chefen för tullbehandlingsbyrån anfört,

att, då föreståndaren för huvudlaboratoriet i den mån hans tid medgåve och

då särskilda förhållanden så påkallade inom sitt område utövade inspektionsverksamhet

å andra tullplatser, det syntes av praktiska skäl lämpligt, att

han benämndes »byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium»,

varigenom han komme att bibehålla sin nuvarande i talspråket

användbara titel.

I sitt meromnämnda utlåtande den 18 november 1926 har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd i fråga om det nu föreliggande förslaget åberopat

förenämnda av nämnden den 24 november 1925 avgivna utlåtande.

Vad till en början angår uppflyttning i lönegrad av de båda sekreterartjänsterna

hos styrelsen, får jag erinra, att allmänna civilförvaltningens

lönenämnd i nyssnämnda utlåtande den 24 november 1925 anförde, att det

ville synas nämnden, som om dessa befattningar finge anses uppfylla de

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

villkor för uppflyttning i högre lönegrad än lönegraden B 24, nämnden i

utåtande den 9 november 1923 funnit sig böra angiva för dylik uppflyttning

av vissa tjänster, tillhörande förutvarande andra normalgraden (jfr

1925 års statsverksproposition: »För flera huvudtitlar gemensamma frågor,

Avd. II, Uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande

andra normalgraden m. m.» sid. 3—5). Av generaltullstyrelsens i ärendet

lämnade utredning framginge nämligen, att i samband med en då företagen

organisationsförändring inom tullverket ständig föredragningsskyldighet med

ledamots ansvar ålagts båda sekreterarna, varjämte åt dem uppdragits att

självständigt avgöra vissa grupper av ärenden. Beträffande sagda arbetsuppgifter

hade lönenämnden från generaltullstyrelsen inhämtat närmare

upplysningar, vilka gåve vid handen, att desamma voro av betydande omfattning

och av krävande natur. I fråga om de teoretiska kompetensfordringarna

gällde därjämte, såsom generaltullstyrelsen framhållit, att sekreterarbefattningarnas

innehavare skulle hava avlagt kunskapsprov till domarbefattning.

Båda sekreterarna hade ock att i fall av behov tjänstgöra såsom

vikarier för vederbörande byråchefer. I betraktande av nu angivna förhållanden

ansåge sig lönenämnden, såsom ock förut nämnts, böra tillstyrka

uppflyttning till lönegraden B 26 av befattningarna ifråga. Då jag likaledes

anser befattningarna uppfylla villkoren för en placering i sagda lönegrad,

får jag alltså förorda generatullstyrelsens, av såväl lönenämnden som

av besparingssakkunniga biträdda förslag härutinnan.

Innehavaren av den byråinspektörstjänst å generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå,

som av styrelsen likaledes föreslagits till placering i lönegraden

B 26, är, såsom förut antytts, föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium.

I fråga om denna befattning anförde lönenämnden i sitt meromnämnda

utlåtande den 24 november 1925, att nämnden av egna iakttagelser och inhämtade

upplysningar funnit bestyrkt, att innehavaren av befattningen hade

att utföra ett maktpåliggande och ansvarsfullt samt med hänsyn till dess

ekonomiska innebörd för verket synnerligen betydelsefullt arbete. Såsom

generaltullstyrelsen framhållit, måste ock av befattningshavaren fordras

grundliga kunskaper icke blott i allmän varukännedom utan särskilt i kemi.

Tillträdet till befattningen i fråga hade väl icke hittills gjorts beroende

av förvärvad vetenskaplig högskolebildning, och den nuvarande laboratorieföreståndaren,

vilken syntes hava nedlagt ett förtjänstfullt arbete på laboratoriets

inrättande och utveckling, besutte ej heller dylik formell kompetens.

Med hänsyn till kvaliteten av de uppgifter, som vore förenade med ifrågavarande

föreståndarskap, och för betryggande av att arbetet inom laboratoriet

städse kommc att bibehållas på en nivå, som fullt motsvarade den

vetenskapliga utvecklingen på området, borde emellertid, enligt lönenämndens

mening, i instruktionen för generaltullstyrelsen intagas föreskrift därom, att

befattningens innehavare skulle hava avlagt examen inför filosofisk fakultet

inom riket med vitsord om minst godkända insikter i ämnet kemi eller ock

hava med sådant vitsord genomgått fullständig treårig kurs vid tekniska

tliliang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. Öl höft. (Nr 70.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts proposition Nr 70.

högskolan eller den högre avdelningen av Chalmers tekniska institut. Eu

dylik föreskrift borde emellertid självfallet icke utgöra hinder för den nuvarande

laboratorieföreståndaren att innehava befattningen i fråga även

efter densammas uppflyttning i högre lönegrad.

Beträffande sättet för beredande av skälig löneförbättring åt bemälde

laboratorieföreståndare kunde enligt nämndens mening måhända ifrågasättas,

att i stället för den av generaltullstyrelsen föreslagna uppflyttningen

av tjänsten i lönegrad den anordningen vidtoges, att befattningens innehavare

tilldelades ett särskilt arvode utöver den fasta lönen. I sådant avseende

erinrade nämnden, hurusom till föreståndarna för tullverkets lokala

laboratorier i Göteborg och Malmö utginge särskilda arvoden med högst

1,000 respektive 500 kronor för år räknat. Vardera av sistnämnda befattningshavare

tillhörde emellertid en lägre lönegrad än byråinspektörsgraden,

och ej heller i andra avseenden vore förhållandena fullt jämförbara. Föreståndaren

för huvudlaboratoriet hade sålunda att utöva inspektion över de

lokala laboratorierna, varjämte till yttrande av honom plägade hänskjutas

bland annat sådana mellan verket och respektive varuägare uppkomna tvistefrågor,

som härrörde av vid de lokala laboratorierna verkställda undersökningar.

Bemälde byråinspektör vore nämligen att betrakta såsom den inom

tullverket i främsta rummet sakkunnige på ifrågavarande område och intoge

i denna egenskap en särställning i förhållande såväl till de lokala laboratorieföreståndarna

som till övriga byråinspektörer eller andra med honom i

avlöningshänseende jämförliga befattningshavare. På grund härav syntes

en uppflyttning i lönegrad av föreståndarbefattningen för tullverkets huvudlaboratorium

icke behöva medföra några konsekvenser beträffande andra

tjänster vid eller utom tullverket.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden och i betraktande av vad generaltullstyrelsen

i övrigt anfört rörande ifrågavarande föreståndarbefattning ville

lönenämnden för sin del icke motsätta sig att, på sätt styrelsen föreslagit,

jämväl här avsedda byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå

uppfördes i lönegraden B 26.

Såsom nämnts, hava besparingssakkunniga tillstyrkt lönenämndens förslag

i denna del och får jag även för min del biträda detsamma. Av skäl, lönenämnden

anfört, anser jag sålunda, att den förbättring i lönehänseende,

som skäligen synes böra tillkomma innehavaren av befattningen, icke lämpligen

bör utgå i form av särskilt arvode utöver den fasta lönen utan synes

denna förbättring böra beredas befattningshavaren genom uppflyttning till

den lönegrad, varom fråga är.

Såsom villkor för befattningens uppflyttning i lönegrad har lönenämnden

på angivna skäl ifrågasatt, att tillträdet till befattningen skulle göras beroende

av viss förvärvad vetenskaplig högskoleutbildning. Mot nämndens förslag

härutinnan har jag ej något att erinra. Föreskrift härom torde sålunda

böra intagas i generaltullstyrelsens instruktion, dock att, på sätt lönenämnden

anfört, en dylik föreskrift självfallet ej bör utgöra hinder för den nuvarande

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Ni 70.

51

laboratorieföreståndaren att innehava befattningen även efter densammas

uppflyttning i högre lönegrad. — Vad angår benämningen å befattningen,

synes densamma av skäl, chefen för tullbehandlingsbyrån framhållit, böra i

personalförteckningen upptagas under benämning »byråinspektör och föreståndare

för tullverkets huvudlaboratorium».

Såsom jag förut omnämnde, har generaltullstyrelsen föreslagit att beträffande

övergång på ny stat samt för bestämmandet av de löneklasser, som nu ifrågavarande

tjänstemän i den högre lönegraden böra tillhöra, enahanda regler

böra tillämpas, som av 1925 års riksdag fastställdes för då till uppflyttning

i lönegraden B 26 föreslagna tjänster. Häremot har jag ingen erinran att

göra. Innehavande fullmakt torde sålunda böra gälla för den till högre

grad uppflyttade tjänsten, och torde vid bestämmandet av den löneklass,

vederbörande befattningshavare skall i den högre lönegraden tillhöra, så

anses, som om befattningen redan vid tjänstemannens tillträde till densamma

tillhört vederbörande högre lönegrad, dock att, därest tjänstemannen härvid

icke skulle vid övergången placeras i högre löneklass än den han förut tillhörde,

han i allt fall må uppflyttas till närmast högre löneklass.

Personalförteckning och stat. I enlighet med de ändringsförslag, be- Besparingssparingssakkunniga

framställt, skulle antalet ordinarie befattningshavare i ''''akkunm9ageneraltullstyrelsen

och de för dem gällande lönegraderna hädanefter be
-

stämmas sålunda:

Befattningshavare Lönegrad

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 §> i avlöningsreglementet .... —

5 byråchefer ...................v...................................................................... B 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium ............................ B 26

2 sekreterare ............................................................................................. B 26

4 byråinspektörer........................................................................................ B 24

1 förste aktuarie ........................................................................................ B 24

2 förste revisorer........................................................................................ B 24

1 kamrerare ................................................................................................ B 24

1 aktuarie .................................................................................................... B 21

3 kontrollörer .......................................................................................... B 21

3 notarier ................................................................................................... B 21

8 revisorer ................................................................................................... B 21

9 kammarskrivare ................................................................................... B 16

1 registrator ............................................................................................. B 16

1 material förvaltare ................................................................................ B 15

1 kansliskrivare ........................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt............................................................................ B 7

11 kanslibiträden ....................................................................................... B 7

7 expeditionsvakter ................................................................................... B 5

14 kontorsbiträden........................................................................................ B 4

3 skrivbiträden............................................................................................ B 2.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Övergången till den nya personalstaten har synts de sakkunniga lämpligen

böra ordnas på följande sätt.

De befattningar, för vilka ej funnes rum på den föreslagna staten, skulle

uppföras på övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet. Sådana befattningar,

som ej vore avsedda att indragas utan allenast att utbytas mot befattningar

i lägre löneställning, skulle dock upptagas — i anslutning till det förfarande

som för närvarande tillämpades beträffande vissa övertaliga befattningar vid

tullverkets lokalförvaltning — tillsvidare å den ordinarie staten med anmärkning,

att utbytet skulle äga rum vid inträffande ledighet å befattningen.

På sistnämnda sätt borde uppföras befattningen såsom chef för statistiska

avdelningen och registratorstjänsten, vilka enligt förslaget skulle nedflyttas

till lönegraden B 24 respektive B 16 ävensom den ena av de båda byråinspektörstjänster,

som skulle utbytas mot kontrollörsbefattningar. Med avseende

å den andra av berörda byråinspektörstjänster kunde den ifrågasatta

förändringen genomföras redan från och med den 1 juli 1927, enär en dylik

tjänst för närvarande vore ledig.

Det föreslagna utbytet av en revisorstjänst mot en notariebefattning å

kameralbyrån syntes likaledes böra iakttagas i staten redan från och med

ingången av budgetåret 1927 - 1928, enär en revisorstjänst på grund av

innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder kunde beräknas bliva vakant

före nämnda tidpunkt.

Beträffande det antal tjänster, som borde överföras å övergångsstat, hade

de sakkunniga anfört, att av de tre aktuarietjänster, som vore föreslagna

till indragning, två vore lediga, varför å övergångsstat behövde uppföras

allenast en dylik tjänst. De tre revisorstjänster, som skulle indragas, syntes

samtliga böra upptagas å övergångsstat. I kammarskrivargraden skulle

staten enligt förslaget minskas med tre tjänster; då ledighet å en av dessa

beräknades komma att uppstå före ingången av budgetåret 1927—1928,

syntes å övergångsstat böra upptagas två kammarskrivartjänster. Å övergångsstat

borde vidare uppföras två övertaliga kansliskrivartjänster. Vad

biträdespersonalen anginge, skulle enligt förslaget å statistiska avdelningen

tre kanslibiträden, fem kontorsbiträden och två skrivbiträden indragas. Samtliga

dessa befattningar med undantag av en kanslibiträdes- och en kontorsbiträdestjänst,

vilka vore vakanta, samt en kontorsbiträdestjänst, som före

nästkommande budgetårs ingång kunde väntas bliva ledig, borde upptagas

å övergångsstat. Vad beträffar biträdespersonalen å övriga avdelningar inom

styrelsen syntes å övergångsstat behöva uppföras allenast ett kanslibiträde.

I enlighet härmed skulle övergångsstaten komma att upptaga följande

antal befattningar, nämligen 1 aktuarie, 3 revisorer, 2 kammarskrivare, 2

kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 3 kontorsbiträden samt 2 skrivbiträden.

Emellertid har anledning synts de sakkunniga föreligga att räkna med

att åtskilliga av de övertaliga befattningarna ganska snart skulle kunna

avföras från övergångsstaten. De sakkunniga hava anmärkt, att innehavaren

av en av de revisorstjänster, som skulle uppföras på övergångsstat, sedan

s. 53 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

53

lång tid tillbaka vore ständigt sjukledig samt att någon vikarie å denna

tjänst givetvis icke borde förordnas.

För budgetåret 1927—1928 har förteckningen över antalet ordinarie befattningshavare

i generaltullstyrelsen ansetts höra erhålla följande lydelse:

Befattningshavare Lönegrad

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .... —

5 byråchefer ................................................................................................ B 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 chef för statistiska avdelningen ........................................................ B 26

1 föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium ............................ B 26

2 sekreterare ................................................................................................. B 26

5 byråinspektörer........................................................................................ B 24

2 förste revisorer.......................................................................................... B 24

1 kamrerare ................................................................................................ B 24

1 aktuarie ................................................................................................... B 21

2 kontrollörer ............................................................................................. B 21

3 notarier .................................................................................................... B 21

1 registrator .....................ii...,...................................................................... B 21

8 revisorer.................................................................................................... B 21

9 kammarskrivare ........................................................................... B 16

1 material förvaltare.................................................................................... B 15

1 kansliskrivare ........................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt ............................................................................ B 7

11 kanslibiträden ........................................................................................ B 7

7 expeditionsvakter ....:................................................................................ B 5

14 kontorsbiträden .............<................:.......................................................... B 4

3 skrivbiträden................................................................................. B 2

Anm. 1. Befattningen såsom chef för statistiska avdelningen, lönegraden

B 26, utbytes vid inträffande ledighet mot en förste aktuariebefattning i

lönegraden B 24.

Anm. 2. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån

utbytes vid inträffande ledighet mot en kontrollörstjänst, lönegrad

B 21.

Anm. 3. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, utbytes vid inträffande

ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 16.

Den för generaltullstyrelsen fastställda avlöningsstaten för innevarande

budgetår är, såsom förut erinrats, av följande lydelse:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........... kronor 509,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................ 1» 25,000

Arvode till tullverkets ombudsman............................................ » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag.

.........,................................................................... » 170,000.

Sammanlagda beloppet av styrelsens avlöningsstat utgör alltså för närvarande

706,300 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän är i specifikationen

av staten uppdelad på följande sätt:

Löner till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............................ kronor 508,300

Personliga lönetillägg och ersättning för indragna extra inkomster

ävensom till läkarvård och medikamenter samt

begravningshjälp, förslagsvis.................................................... » 1,000.

I samband med de år 1926 genomförda personalindragningarna i statsdepartementen

vidtogs den ändringen i departementens stater, att vikariatsanslagen

slopades, varvid avsågs, att samtliga vikariatskostnader för uppehållande

av ordinarie befattningar skulle bestridas från anslagsmedlen för

avlönande av ordinarie tjänstemän. Därvid uttalades, att man även beträffande

de till allmänna civilförvaltningen börande ämbetsverken borde övergå

till samma system, dock ej förrän i samband med de ändringar av staterna

i övrigt, vilka kunde föranledas av besparingsarbetets utsträckande till

ämbetsverken i allmänhet. I enlighet härmed hava de sakkunniga ansett,

att i staten för generaltullstyrelsen de båda anslagen »avlöningar till ordinarie

tjänstemän» och »vikariatsersättningar» borde sammanföras till ett

enda anslag av förslagsanslags natur. De sakkunniga hava ock utgått från

att enahanda förändring borde ske i staten för den lokala förvaltningen,

»tullstaten».

Den förenämnda i specifikationen av avlöningsstaten upptagna anslagsposten

till löner till ordinarie tjänstemän är beräknad på grundval av de

faktiskt utbetalta avlöningsbeloppen för viss del av år 1925. Vid omläggning

av avlöningsstatens uppställning i enlighet med vad nyss angivits bar

ifrågavarande anslagspost ansetts böra beräknas efter de i allmänhet vedertagna

grunderna för bestämmande av departementens och de centrala ämbetsverkens

anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Med tillämpning

av berörda grunder bar anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

i generaltullstyrelsen för budgetåret 1927—1928 beräknats till, i avrundat

belopp, 465,000 kronor. Härtill bar lagts 1,000 kronor, motsvarande

det belopp, varmed den i specifikationen av staten upptagna posten till

personliga lönetillägg och ersättning för indragna extra inkomster m. m.

upptagits i generaltullstyrelsens statförslag för budgetåret 1927—1928.

Vad härefter angår beräkningen av anslaget till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. hava de sakkunniga anfört följande.

»Efter förslag till 1926 års riksdag har beträffande de olika departementens

anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare den förändringen

vidtagits, att dessa anslag, som tidigare varit begränsade, erhållit förslagsanslags

natur. Vid anslagens beräkning hava desamma specificerats på tre

skilda poster, nämligen »grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän,

högst», »avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis»

samt »extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst». Enahanda omläggning

vore avsedd att efter hand genomföras jämväl för övriga nyreglerade

verk.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Vad generaltullstyrelsen angår har sedan gammalt anslaget till avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare varit uppfört såsom förslagsanslag.

Under de senare åren har emellertid den föreskriften varit gällande, att

anslaget icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. De sakkunniga

föreställa sig, att denna anordning kan befinnas även i fortsättningen

vara den lämpligaste. I alla händelser torde för budgetåret 1927—1928,

innan ännu antalet befattningshavare, som komma att kvarstå på övergångsstat,

kan med någon säkerhet bestämmas, någon på detaljberäkningar

grundad uppdelning av det ifrågavarande anslaget näppeligen kunna ske.

I avlöningsstaten för generaltullstyrelsen för innevarande budgetår är

ifrågavarande anslag, såsom ovan angivits, upptaget med 170,000 kronor.

Under förutsättning att den av de sakkunniga förordade omläggningen av

arbetet å statistiska avdelningen kan genomföras från och med den 1 juli

1927, lärer anslaget för nästkommande budgetår enligt de sakkunnigas

visserligen endast approximativa beräkningar kunna nedsättas med 70,000

kronor eller till 100,000 kronor.»

Till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat hava de sakkunniga föreslagit

till uppförande i avlöningsstaten ett belopp av 70,200 kronor.

Då slutligen det i avlöningsstaten nu upptagna anslaget till arvode till

tullverkets ombudsman ansetts böra uppföras med oförändrat belopp, 2,000

kronor, skulle avlöningsstaten för generaltullstyrelsen för budgetåret 1927

1928 enligt de sakkunnigas förslag erhålla följande uppställning:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 466,000

Arvode till tullverkets ombudsman ............................................ » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

.................................................................................... * 100,000

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsanslag » 70,200.

Sammanlagda beloppet av de i avlöningsstaten upptagna anslagen skulle

alltså för nästkommande budgetår komma att uppgå till 638,200 kronor.

De av besparingssakkunniga föreslagna principerna i fråga om placeringen

av övertaliga befattningar har jag ansett mig böra biträda. De av mig förordade

förslagen i fråga om personalsammansättningen å de olika byråerna

under nästkommande budgetår, vilka förslag, såsom nämnts, skilja sig från

de sakkunnigas i vad de avse kanslibyrån och revisionsbyråns revisions- och

statistiska avdelningar ävensom beträffande benämningen å föreståndaren för

tullverkets huvudlaboratorium, medföra emellertid vid jämförelse med de

sakkunnigas förslag till personalförteckning för sagda budgetår, att å denna

förteckning skulle ytterligare upptagas följande befattningar, nämligen:

3 aktuarier, 1 revisor, 2 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 5 kontorsbiträden

och 2 skrivbiträden, varemot antalet kammarskrivare skulle minskas från

9 till 7. Å andra sidan skulle vid bifall till mina förslag å övergångsstaten

upptagas allenast 2 revisorer och 4 kammarskrivare mot av sakkunniga föreslagna

1 aktuarie, 3 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kansliskrivare, 3 kanslibiträden,

3 kontorsbiträden samt 2 skrivbiträden.

Med hänsyn till mitt stånd punk tingande ifråga om personalsammansätt
-

Departementschefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majds proposition Nr 70.

ningen å kanslibyrån torde i anmärkning till ordinarie staten böra angivas,

att registratorsbefattningen skall vid inträffande ledighet utbytas mot en

likabenämnd befattning i lönegrad B 14. På grund av mitt förslag om

uppskov med frågan om handelsstatistikens omläggning bör däremot icke

någon anmärkning om utbyte vid ledighet av befattningen såsom chef för

statistiska avdelningen mot en förste aktuariebefattning fogas vid staten.

Slutligen torde böra iakttagas den av mig förordade ändrade benämningen

å föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium.

Vid bifall till mina förslag skulle alltså förteckningen över antalet ordi
-

narie befattningar i generaltullstyrelsen under budgetåret 1927—1928 erhålla

följande lydelse:

Befattningshavare Lönegrad

1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet........ —

5 byråchefer ................................................................................................. g 30

1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —

1 byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium B 26

1 chef för statistiska avdelningen............................................................ B 26

2 sekreterare ................................................................................................ B 26

5 byråinspektörer ........................................................................................ B 24

2 förste revisorer............................................................................................ B 24

1 kamrerare................................................................................................... B 24

4 aktuarier .................................................................................................. B 21

2 kontrollörer ................................................................................................ B 21

3 notarier............................................................................................ B 21

1 registrator.................................................................................................... B 21

9 revisorer .................................................................................................... B 21

7 kammarskrivare ........................................................................................ B 16

1 material förvaltare .................................................................................... B 15

3 kansliskrivare ............................................................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt................................................................................ B 7

14 kanslibiträden............................................................................................ B 7

7 expeditionsvakter........................................................................................ B 5

19 kontorsbiträden ........................................................................................ B 4

5 skrivbiträden ............................................................................................ B 2

Anm. * 1. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån

skall vid inträffande ledighet utbytas mot en kontrollörstiänst.

lönegrad B 21.

Anm. 2. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, skall vid inträffande

ledighet utbytas mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 14.

Besparingssakkunnigas förslag rörande sättet för beräkning av de i den

ordinarie staten ingående anslagsposterna hava icke givit mig anledning till

erinran. Vad särskilt angår beräkningen av posten för avlöningar till ordinarie

tjänstemän, anser jag sålunda, att vid omläggning av avlöningsstatens

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

uppställning denna post bör beräknas i enlighet med de grunder, som i allmänhet

äro vedertagna för bestämmandet av motsvarande poster för departementen

och de centrala ämbetsverken och icke, på sätt hittills skett ifråga

om generaltullstyrelsen, efter de för olika tidsperioder faktiskt utbetalda avlöningsbeloppen.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag

skulle enligt mina beräkningar anslagsposten för avlöningar till ordinarie

tjänstemän upptagas med 518,800 kronor och posten för avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. med 166,000 kronor. Jag förutsätter, att

sistnämnda post icke må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Posten

för avlöningar till tjänstemän å övergångsstat bör uppföras med 37,100 kronor.

Då, på sätt de sakkunniga ock förordat, anslagsposten för arvode till tullverkets

ombudsman torde böra upptagas med oförändrat belopp, skulle sålunda

vid bifall till mitt förslag staten för generaltullstyrelsen för budgetåret

1927—1928 erhålla följande lydelse:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 518,800

Arvode till tullverkets ombudsman........................................... » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

................................................................................... » 166,000

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsanslag » 37,100.

Sammanlagda beloppet av de i avlöningsstaten upptagna anslagsposterna

skulle alltså uppgå till 723,900 kronor.

De av besparingssakkunniga föreslagna förändringarna i fråga om ordinarie

befattningar i styrelsen skulle innebära en kostnadsminskning — oberäknat

dyrtidstillägg — av i avrundat belopp 96,600 kronor. Lägges härtill

den föreslagna nedsättningen av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare, 70,000 kronor, skulle, likaledes bortsett från kostnaderna

för dyrtidstillägg, den sammanlagda kostnadsminskningen vid fullt genomförd

organisation enligt de sakkunnigas förslag uppgå till 166,600 kronor.

Om man medräknar den beräknade kostnaden för avskedsersättning åt viss

icke-ordinarie personal, varom i det följande omförmäles, skulle emellertid

kostnadsminskningen för budgetåret 1927—1928 enligt de sakkunnigas förslag

stanna vid 46,100 kronor.

Enligt mitt förslag skulle, såsom nyss nämndes, generaltullstyrelsens stat,

nu 706,300 kronor, komma att sluta å 723,900 kronor. Att märka är

emellertid, att denna kostnadsökning är beroende på den föreslagna omläggningen

av sättet för beräknandet av avlöningsposten för avlöningar till

ordinarie tjänstemän. Hade denna post för innevarande budgetår beräknats

i enlighet med den nu föreslagna principen, skulle posten hava uppgått till

557,600 kronor och skulle staten hava slutat å 754,600 kronor. Vid tillämpning

av samma beräkningssätt för innevarande och nästkommande budgetår skulle

sålunda vid bifall till mitt förslag en kostnadsminskning uppstå å 30,700

kronor.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Besparings
sakkunniga.

Ifrågasatt avskedsersättning åt viss icke-ordinarie personal. De av

besparingssakkunniga förordade organisationsändringarna skulle, såsom av det

föregående framgår, komma att föranleda en ganska stark minskning av behovet

av icke-ordinarie personal i styrelsen. Särskilt gällde detta den föreslagna

omläggningen av arbetet å statistiska avdelningen. Även om det

kunde visa sig möjligt att i någon utsträckning bereda sådana icke-ordinarie

befattningshavare, för vilka användning ej funnes inom den nya organisationen,

annan anställning i tullverket eller inom andra grenar av statsförvaltningen,

finge man dock räkna med nödvändigheten att entlediga ett antal

befattningshavare, däribland vissa, som under en ganska lång tid haft anställning

i statens tjänst.

Besparingssakkunniga hava ock framhållit, att på grund av de å arbetsmarknaden

för närvarande rådande förhållandena det syntes utan tvivel

kunna uppstå svårigheter för ifrågavarande befattningshavare att, åtminstone

utan en mer eller mindre lång väntetid, erhålla anställning i enskild

tjänst. Enligt de sakkunnigas mening talade därför starka billighetsskäl

för att någon avskedsersättning bereddes de befattningshavare, vilka ej

kunde erhålla fortsatt statsanställning. De sakkunniga hava ifrågasatt, att

visst belopp ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande för att användas till

dylika ersättningar.

Vad angår grunderna för avskedsersättningens bestämmande, har dylik

ersättning synts de sakkunniga ej böra utgå till annan än sådan befattningshavare,

som den 1 juli 1927 effektivt tjänstgjort i tullverket under en

tid av minst ett år sex månader och vilkens inkomst av arbetet under de

närmaste fyra åren före anställningens upphörande eller, om anställningen

varat kortare tid än fyra år, under hela anställningstiden uteslutande eller

till huvudsaklig del härflutit från ifrågavarande anställning.

I allmänhet borde ersättningen utgå för varje påbörjad sexmånadersperiod,

varunder anställningen varat, med ett belopp motsvarande en månads inkomst

av den förlorade anställningen i medeltal för budgetåret 1926—1927,

dock högst med tolv gånger nyssnämnda månadsinkomst. Hade befattningshavare

under året åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom eller av annan

anledning, som medfört löneavdrag, borde vid beräkning av månadsinkomsten

så anses, som om befattningshavaren under hela året varit i full

tjänstgöring.

Ersättningen borde utbetalas månadsvis med ett belopp, motsvarande den

enligt förut angivna grunder beräknade månadsinkomsten. Befattningshavare,

innan ersättningens sammanlagda belopp sålunda utbetalats, erhölle

annan någorlunda motsvarande anställning i allmän eller enskild tjänst,

borde ersättningen upphöra att utgå.

Med tillämpning i huvudsak av nu angivna regler skulle enligt verkställda

beräkningar sammanlagda utgifterna för ifrågavarande ersättningar

komma att uppgå till omkring 22,000 kronor.

På grund härav hava de sakkunniga hemställt, att det i utgiftsstaten för

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

59

tullverket upptagna anslaget till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat,

i generaltullstyrelsens statförslag för budgetåret 1927—1928 uppfört

med 27,550 kronor, måtte förhöjas med ett för nu ifrågavarande ändamål

avsett förslagsvis beräknat belopp av 22,000 kronor, i samband varmed anslaget

synts böra såsom förslagsanslag uppföras under benämningen »Avlöningar

till tjänstemän å indragningsstat m. m.»

Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, vilka efter remiss

var för sig yttrat sig i föreliggande fråga, hava därvid tillstyrkt, att ersättning

måtte utgå, varvid dock vissa jämkningar i avseende å de av hesparingssakkunniga

föreslagna grunderna ifrågasatts. Därjämte hava framställningar

i ämnet inkommit från extra befattningshavare å generaltullstyrelsens

statistiska avdelning, Sveriges kvinnliga tulltjänstemannaförening och Föreningen

kvinnor i statstjänst.

Vad angår det av besparingssakkunniga sålunda väckta spörsmålet om

avskedsersättning åt viss icke-ordinarie personal får jag framhålla, att vid

bifall till mitt förslag om uppskov med handelsstatistikens omläggning

endast en eller annan icke-ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen

skulle på grund av nu ifrågasatta organisationsförändringar bliva

övertalig. Det synes mig uppenbart, att, därest anmärkning mot vederbörandes

tjänstgöring icke föreligger, användning för sådan övertalig arbetskraft

bör kunna finnas annorstädes inom tullverket. Vid dylikt förhållande

lärer frågan om avskedsersättning icke behöva i detta sammanhang

upptagas till prövning.

Tullstaten.

Beträffande härefter avlöning sstaten för tullstaten har generaltullstyrelsen

i sin förenämnda skrivelse den 24 september 1926 till en början anfört, att

med avseende å antalet befattningshavare i olika tjänstegrader vid lokaltullförvaltningen

förhållandena för närvarande i följande hänseenden avveke

från den för budgetåret 1926—1927 fastställda personalförteckningen.

Antalet tullkontrollör st fönster, som enligt sagda förteckning utgjorde

109, av vilka 10 vore övertaliga och vid inträffande ledighet icke skulle

återbesättas, uppginge, sedan två tullkontrollörer befordrats till högre tjänst

och två avlidit, till 105, därav 6 övertaliga. Med utgången av september

månad 1926 avginge en tullkontrollör med pension, varvid antalet tullkontrollörstjänster

komme att bliva 104, därav 5 övertaliga.

Antalet tulluppsyningsmanstjänster, enligt förteckningen 447, därav 16

övertaliga, hade minskats med 14, och utgjorde alltså 433, av vilka 2 vore

övertaliga. Med utgången av september månad 1926 avginge en tulluppsyningsman

med pension, varvid antalet tulluppsyningsmanstjänster bleve

432, alltså blott en övertalig.

Departements
chefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Slutligen utgjorde antalet tillsyningsmanstjänster 741, medan förteckningen

upptoge 727. ökningen motsvarade det antal övertaliga tulluppsyningsmanstjänster,

14, vilkas innehavare avgått och som enligt meddelad föreskrift

skulle ersättas med tillsyningsmanstjänster. Efter utgången av september

månad 1926 komme genom avgången av nyssnämnde tulluppsyningsman

och hans ersättande med en tillsyningsman antalet tillsyningsmanstjänster

att uppgå till 742.

Med anledning av den utav tullverkets tjänstgöringskommission väckta

frågan om förändring av vissa tullkamrar till tullstationer — vilken fråga

upptages i det följande — hade jämlikt Kungl. Maj:ts på framställning av

styrelsen meddelade beslut tullförvaltartjänsterna i Marstrand och Ronneby,

vilkas innehavare avgått, lämnats otillsatta och uppehölles tills vidare på

förordnande.

Från åtskilliga tullförvaltningar hade nu inkommit framställningar i

fråga om personalen därstädes under budgetåret 1927—1928. Dessa framställningar

avsåge dels inrättande av nya tjänster av olika tjänstegrader dels

bibehållande av tullkontrollörs- och tulluppsyningsmanstjänster, som vore

avsedda att indragas, respektive ersättas med tillsyningsmanstjänster. I allt

innebure framställningarna förslag om inrättande av omkring ett hundratal

nya tjänster, nämligen 3 tullkontrollörstjänster, 2 tullkassörstjänster, omkring

20 kammarskrivartjänster, 2 tullkontoristtjänster, 2 tullöveruppsyningsmanstjänster,

27 tulluppsyningsmanstjänster, 24 tillsyningsmanstjänster, 6 tullvakttjänster

och 12 biträdesbefattningar av olika slag. Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening hade i en till generaltullstyrelsen inkommen skrivelse

av den 24 juli 1926 yrkat, att i personalförteckningen för budgetåret 1927—

1928 måtte uppföras 112 tullkontrollörstjänster (ökning med 8 tjänster i förhållande

till antalet efter utgången av september 1926) och 400 kammarskrivartjänster

(ökning med 40 tjänster) samt 3 nya tullkassörstjänster.

Slutligen hade Svenska tullmannaförbundet i skrivelse den 28 augusti 1926

hemställt om upptagande i samma förteckning av 29 tullmästartjänster, 147

tullkontoristtjänster, 128 tullöveruppsyningsmanstjänster, 495 tulluppsyningsmanstjänster,

828 tillsyningsmanstjänster samt 125 tullvakttjänster, motsvarande

i förhållande till gällande personalförteckning en ökning med

3 tullmästartjänster, 64 tullkontoristtjänster, 1 tullöveruppsyningsmanstjänst,

48 tulluppsyningsmanstjänster och 101 tillsyningsmanstjänster men

däremot en minskning med 5 tullvaktjänster.

Ifrågasatt indragning eller förändring av tulikamrar och tullstationer.

Efter denna redogörelse har styrelsen ansett sig böra, i den mån sådant vid

tidpunkten för skrivelsens avlåtande läte sig göra, till behandling upptaga

de av tullverkets tjänstgöringskommission väckta frågorna om indragning

eller förändring av vissa tullförvaltningar.

Dessa frågor avse dels indragning av tullkamrarna i Marstrand, Simrishamn,

Ronneby och Piteå samt dessa tullkamrars ersättande med tullsta
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

61

tioner, dels sådan förändring av tullstationerna i Neder-Kalix (Haparanda

tullkammardistrikt), Sikeå (Umeå tullkammardistrikt) och Ljusne (Söderhamns

tullkammardistrikt), att desamma skulle vara i verksamhet endast

under seglationstiden, dels indragning av tullstationen i Figeholm (Oskarshamns

tullkammardistrikt) och densammas ersättande med en tullexpedition,

dels ock enahanda förändring beträffande tullstationerna i Katthammars vik,

Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klinte och Kappelshamn å Gotland (Visby tullkammardistrikt).

I sammanhang härmed har styrelsen ansett sig böra för egen del upptaga dels

en fråga i likartat syfte, nämligen om förändring av tullstationerna i Bergkvara

och Mörbylånga (Kalmar tullkammardistrikt) till tullexpeditioner,

dels ock i anledning av gjord framställning en fråga om inrättande på tullverkets

bekostnad av en tullstation å Seskarö (Haparanda tullkammardistrikt)

under seglationstiden.

Sedan i samtliga dessa frågor infordrade yttranden inkommit från vederbörande

tullmyndigheter, har styrelsen hos vederbörande länsstyrelser anhållit

om utlåtande i respektive fråga efter det i densamma intresserade

parter erhållit tillfälle att yttra sig. De sålunda begärda utlåtandena hava

inkommit från samtliga länsstyrelser med undantag för länstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län beträffande tullkammaren i Marstrand, länsstyrelsen i

Kristianstads län beträffande tullkammaren i Simrishamn samt länstyrelsen

i Kalmar län beträffande tullstationerna i Bergkvara och Mörbylånga.

Frågorna om förändring av dessa tullförvaltningar hava sålunda synts

styrelsen böra tills vidare anstå. Beträffande övriga omförmälda frågor har

generaltullstyrelsen anfört följande:

»Förändring av tullkammaren i Ronneby till tullstation har avstyrkts av Tullkammaren

såväl tullkammaren som länsstyrelsen i Blekinge län ävensom av Små- * Eonnebv.

lands och Blekinge handelskammare och de kommunala myndigheter, vilka

yttrat sig i frågan. Därjämte hava två industriella företag i orten,

Kockums järnverksaktiebolag och Kockums emaljerverk protesterat mot

en sådan åtgärd.

Såsom skäl mot den ifrågasatta förändringen och för bibehållande av

tullkammare i Ronneby har anförts huvudsakligen följande. Om också

förändringen skulle medföra någon besparing i avlöningar åt i Ronneby

anställd tullpersonal, bleve dock denna besparing mycket obetydlig, då den

endast skulle motsvara skillnaden mellan avlöningen för en tullförvaltare

av klass 4 och en tullmlästare. Någon indragning av övrig i Ronneby anställd

personal kunde nämligen ej äga rum. Den vinst, som sålunda komme

statsverket till godo, skulle emellertid bytas i förlust, dä förändringen

skulle medföra, att det nu i Ronneby tullbehandlade tullpliktiga godset

komme att tullbehandlas av tjänsteman från närliggande tullkammare och

journal i ser as där. De närliggande stapelstäderna, åtnjöte nämligen, i motsats

till Ronneby, tolagsersättning å tullen för gods, som tullbehandlades

vid därvarande tullkamrar. Det vore vidare'' ifrågasatt, att förtullning

av till Ronneby adresserade postpaket, vilka nu förtullades å andra orter,

i stället skulle ske i Ronneby. Denna åtgärd, vilken givetvis vore till fördel

för staden, men som icke kunde genomföras, därest tullkammaren in
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Tullkammaren

i Piteå.

droges, skulle medföra någon minskning av statsverkets utgifter för tolagsersättning

till de städer, där till Ronneby adresserade postpaket nu

tullbehandlades. Stadens sjöfart, handel och industri, för vilka näringsgrenar

ett stigande uppsving eljest kunde förväntas, skulle genom tullkammarens

indragning tillfogas ett svårt avbräck. I synnerhet skulle

olägenheter tillskyndas ovannämnda två bolag, vilka för sina tillverkningar

åtnjöte tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen; ökad

export av dessa tillverkningar vore nu att förvänta. På tullhusbyggnader

och hamnen hade nedlagts avsevärda kostnader, och hamnen vore numera

inkorporerad med staden. Förändringen skulle över huvud taget, utan att

bereda statsverket någon vinst, medföra skada och olägenheter för staden

och industrierna i orten, minska hamnens inkomster och föranleda ökade

ekonomiska uppoffringar för dess underhåll.

Generaltullstyrelsen finner för sin del de sålunda anförda skälen för tullkammarens

bibehållande höra tillerkännas giltighet. På sätt framgår av

de vid styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1026 angående

tullkamrarnas klassificering och toillförvaltartjänsternas lönegradsplacering

fogade uppgifterna rörande trafiken m. m. vid rikets tullkamrar, uttryckt

i poäng, hava poängtalen för tullkammaren i Ronneby utgjort:

år 1923 ............................................................................ 8.43;

» 1924 ............................................................................ 9.4 7; samt

» 1925 ............................................................................ 9.62;

sålunda utvisande en, om också svagt, genomgående stigande tendens. Enligt

styrelsens i samma skrivelse avgivna förslag till klassificering av tullkamrama

skulle tullkammaren i Ronneby stå högst bland de till klass 4

hänförda tullkamrarna.

Under sådana förhållanden anser styrelsen sig icke hava anledning att

ifrågasätta tullkammarens indragning och får fördenskull hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte medgiva, att tullförvaltartjänsten i Ronneby, vilken

enligt Kungl. Maj:tis beslut den 17 april 1925 uppehälles på förordnande,

måtte få återbesättas med ordinarie innehavare.

Förslaget om förändring av tullkammaren i Piteå till tullstation har avstyrkts

såväl av tullkammaren och länsstyrelsen i Norrbottens län som av

magistraten och stadsfullmäktige i Piteå ävensom av Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare.

Såsom skäl för avstyrkandet har huvudsakligen anförts, att rörelsen vid

tullkammaren under de senaste åren icke visat tillbakagång utan snarare

motsatsen; att förändringen sannolikt icke skulle medföra annat än en

skenbar besparing, då det vore antagligt, att densamma skulle medföra

behov av ökning av den kvalificerade arbetskraften vid den tullkammare,

varunder tullstationen i Piteå komme att lyda; att åtgärden i allt fall

skulle föranleda störa olägenheter och ökade kostnader för stadens affärsliv,

helst som kommunikationerna mellan Piteå och de närmaste städer,

där tullkammare funnes, vore dåliga och sålunda dröjsmål med tullbehandling

och andra tullförrättningar i Piteå, vilka måste handläggas av

huvudtullkammaren, skulle uppstå; samt att stadens kostnader för tulllokaler

m. m. först under de senaste åren något så när täckts av staden

tillkommande tolagsersättning, varför det icke vore rättvist att nu beröva

staden dess stapelstadsrätt och tolagsersättning. Härjämte har framhållits,

att staden efter tillkomsten av bibanorna Luleå—Boden och Skellefteå—Bastuträsk

undanträngts från större delen av sitt forna handelsom
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

råde av vid stambanan och nämnda bibanor belägna samhällen, vilket varit

huvudorsaken till tillbakagången för stadens handel och stagnationen i

dess utveckling. Tillkomsten av bibanan Piteå—Älvsby hade emellertid

medfört ett uppsving i stadens handel, och så småningom hade en del av

det tidigare förlorade handelsområdet återvunnits, vilket ock återspeglades

i den på senare tid ökade uppbörden av tull.

Av de med styrelsens ovanberörda skrivelse av den 30 augusti 1926 överlämnade

uppgifterna angående rörelsen vid tullkamrarna framgår, att

poängtalen för tullkammaren i Piteå utgjort:

I fråga om denna tullkammare råder emellertid det i skrivelsen omförmälda

förhållande, att i vissa fall poängtalen i något hänseende icke giva

ett riktigt uttryck åt den bakom dem liggande arbetskvantiteten. Det höga

poängtalet för år 1923 beror nämligen till väsentlig del av ett rent tillfälligt

förhållande, nämligen att under sagda år förekommit uppbörd av

böter och ersättning för förverkat, men förskingrat gods till ett sammanlagt

belopp av icke mindre än 28,475 kronor, som ensamt för sig medfört

ett poängtal av 4.27. Avdrages detta poängtal från poängtalet för år 1923

— något som vid en jämförelse med åren 1924 och 1925 rimligen bör ske, då

uppbörden av böter och konfiskationer under dessa två år utgjort allenast

respektive 22 och 76 kronor — bliver poängtalet för år 1923 allenast 5.93,

sålunda visserligen större än poängtalet för år 1924, men mindre än poängtalet

för år 1925. Poängtalet för sistnämnda år överstiger emellertid poängtalet

för år 1924 ganska mycket, och detta synes tyda på att rörelsen vid

tullkammaren är stadd i uppåtgående. På grund härav och då, såsom av

stadsmyndigheterna framhållits, säkerligen betydande olägenheter skulle

genom tullkammarens indragning tillfogas staden och dess näringsliv,

särskilt på grund av de besvärliga kommunikationerna mellan Piteå och

Luleå, under vilken städs tullkammare en tullstation i Piteå väl borde

lyda, har styrelsen ansett sig icke för närvarande höra framställa förslag

om tullkammarens indragning. Frågan kommer dock icke att av styrelsen

lämnas ur sikte; den fortlöpande förvaltningsstatistik, som hädanefter

skall utarbetas inom styrelsen, kommer givetvis att lämna ett lätt tillgängligt

material bland annat för bedömandet av, huruvida indragning av en

eller annan av de minsta tullkamrama med hänsyn till där förekommande

rörelse skäligen bör ifrågasättas.

Tjänstgöringskommissionen uttalade på sin tid den uppfattning, att, Tullstationen

bland andra, tullstationen i Neder-Kalix borde på grund av den under 1 Nf;der''Kaiix

vintern rådande fullständiga stagnationen kunna förändras sfi, att den

vore i verksamhet endast under seglationstiden.

Detta förslag har tillstyrkts av tullkammaren i Haparanda, Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare samt länsstyrelsen i Norrbottens

län. Det har härvid anförts, att stationen vore under en tid av omkring

sex månader om året fullständigt obehövlig; att tullverket icke ägde

{någon byggnad i Neder-Kalix, varå någon tillsyn under vintern erfordrades:

samt att förändringen otvivelaktigt skulle medföra besparing för tullverket,

även om detta i följd av densamma finge vidkännas åtskilliga

kostnader, såsom hyra för erforderliga lokaler m. m., vilka nu bestriddes

av stationens föreståndare. Handelskammaren har emellertid framhållit,

år 1923

» 1924

» 1925

IO.20;

4.72; samt

6.78.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

att stationen borde förläggas till Karlsborgs sågverk, beläget ungefär en

mil sydost om Kalix, eller, om verksamheten där, som nedlagts, icke komme

att återupptagas, till Båtskärsnäs, vilka båda platser vore ur trafiksynpunkt

lämpligare än Kalix muni oipa Isamhälle såsom plats för en tullstation.

Enligt vad tullkammaren upplyst, har stationen, ehuru officiellt förlagd

till Kalix municipalsamhälle, likväl under de senare årens somrar flyttats

till Karlsborg.

De kommunala myndigheterna i Kalix ävensom landsfiskalen i NederKalix

och jämväl tullstationen därstädes hava emellertid avstyrkt förändringen.

Härjämte hava protester mot densamma avgivits av två industriella

företag, nämligen Bergbom, Svanberg & C:o, aktiebolag, i

Kalix, och aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, konkursförvaltningen,

Luleå. Såsom stöd för avstyrkandet har huvudsakligen åberopats, att förändringen

skulle, utan att bereda tullverket nämnvärd besparing, medföra

olägenheter och kostnader för vederbörande trävaruexportörer samt

minska kommunens beskattningsbara inkomst. Vidare har anförts, att

stationen hade sitt existensberättigande även vintertiden, dels för övervakande

av den landväga resandetrafiken från Finland, dels för att därstädes

skulle kunna erhållas upplysningar angående fartyg, som under

seglationstiden besökt stationen. Den farhåga har slutligen framförts, att

stationen, om förändringen genomfördes, skulle bliva förlagd i Kalix municipalsamhälle,

vilket vore olämpligt för trafiken.

Generaltullstyrelsen kan för sin del icke finna annat än att övervägande

skäl tala för den av tjänstgöringskommissionen ifrågasatta förändringen

beträffande tullstationen. Något tvivel om att stationen måste anses fullständigt

obehövlig under vintern lärer icke kunna råda. För trafiken kan

förändringen icke innebära någon som helst olägenhet, då densamma ju

Lomme att av stationen betjänas på samma sätt och under enahanda villkor

som hittills. I några fall synas de avstyrkande yttrandena vara grundade

på den missuppfattningen, att trafiken efter förändringen skulle

drabbas av särskilda, nu ej förekommande kostnader i en eller annan form

— något som icke är avsett.

Beträffande trafiken vid tullstationen i Neder-Kalix må lämnas följande

uppgifter, avseende år 1925; antalet in- och utklarerade fartyg tillhopa

317, antalet utfärdade och påtecknade årspass tillhopa 547, antalet tullbeihandlade

varuposter 36, uppbörd av fyr- och båkavgift 28,819 kronor och

av lastpenningar 4,945 kronor samt annan uppbörd 1,406 kronor.

Ehuru trafiken vid tullstationen sålunda är jämförelsevis ganska stor,

synes dock tillräcklig anledning ej föreligga, att såsom föreståndare för

stationen skulle förordnas tjänsteman i högre grad än tullöveruppsyningsmans.

Den övriga personalen torde böra utgöras av t. f. tullvakter till

erforderligt antal.

Platsen för stationen torde få väljas allt efter som må befinnas lämpligast.

Generaltullstyrelsen hemställer på grund av vad nu anförts,

att Kungl. Maj:t, med förklarande att tullstationen i NederKalix.

i dess nuvarande form skall med utgången av juni månad

1927 indragas, måtte bemyndiga styrelsen att föranstalta om

uppehållande på statsverkets bekostnad från och med den 1 juli

1927 tills vidare under samma års seglationstid samt därefter

under seglationstiden varje år, så länge sådant finnes erforder
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition År 70.

65

ligt, av en tullstation å lämplig plats inom Haparanda tullkammardistrikt

ävensom att förordna för stationen erforderlig personal,

en t. f. tullöveruppsyningsman och nödigt antal t. f. tiullvakter

samt,

att bemäld®, personal måtte få åtnjuta avlöning i enlighet

med vad som gäller för befattningshavare, vilken bestrider

extra ordinarie befattning, att utgå. av det å av lön ingsstaten

för tullstaten uppförda förslagsanslaget till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m.

Beträffande den vid tullstationen nu anställda ordinarie personalen, eu

tullmästare ooh två tullvakter, kommer styrelsen att här nedan avgiva

yttrande och förslag.

Beträffande tullstationen i Sikeå gjorde tjänstgöringskommissionen på Till!

sin tid samma uttalande som, enligt, vad ovan omförmälts, beträffande 1

tullstationen i Neder-Kalix, eller att stationen borde vara i verksamhet

endast under seglationstiden.

Detta förslag har avstyrkts av tullstationen, Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare, kommunalnämnden och kommunalfullmäktige

i Bygdeå socken samt länsstyrelsen i Västerbottens län. Tullkammaren

i Umeå, under vilken stationen lyder, bär ansett sig sakna .skål att tillstyrka

förslaget. Mot förändringen har Robertsfors bruk i insända skrivelser

protesterat.

Innan styrelsen redogör för skälen till avstyrkandet, torde styrelsen få

omförmäla de förhållanden, under vilka tullstationen på sin fid tillkom.

Allt intill år 1905 fanns tullstation inrättad i Ratan inom Umeå tullkammardistrikt.

Trafiken vid denna station hade emellertid under en

följd av år visat nedgående, delvis beroende därpå, att sedan år 1892 tullstation

på bekostnad av Robertsfors bruk årligen varit inrättad i Sikeå.

Då det ådagalades, att tullstationen i Sikeå icke allenast tillgodosåg nämnda

bruks trafik utan tjänade ett allmänt ortsintresse, föreslogs av 1900

års tnllstatskommission, att, med indragning av tullstationen i. Ratan, tullstation

på statsverkets bekostnad måtte inrättas i Sikeå. Detta förslag realiserades

med ingången av år 1905, sedan Robertsfors bruk och Bygdeå

kommun till tullverket överlåtit en fastighet med byggnad för stationens

behov och fullgjort vissa andra, av tullverket: uppställda fordringar.

Såsom skäl för avstyrkande av ifrågavarande förslag har anförts huvudsakligen

följande. Ehuru hittills icke förekommit någon vintertrafik

vid stationen, funnes dock icke något hinder för att sådan kunde för framtiden

äga rum under normala eller åtminstone under gynnsamma vintrar.

Utsikterna härför hade ökats genom statsisbrytarens tillkomst, med vilket

förhållande tjänstgöringskommissionen icke; räknat. För övrigt vore stationens

tillvaro under avbrottet i seglationen, vilket i regel utgjorde endast

omkring fyra månader och genom statsisbrytarens verksamhet kunde

förväntas bliva förkortat, icke utan betydelse, då därigenom en eljest lätt

förekommande smuggling kunde förhindras. Om stationen indroges under

vintrarna, måste till skydd mot smugglingsfaran annan bevakning där anordnas,

på samma sätt som för närvarande i Ratan och Gumboda, där

kustvakter vore stationerade. Men vid sådant förhållande bleve besparingen

obetydlig, om eris någon, då två bevaka i ngstjänstemän skulle erfordras.

Då stationen tillkommit med ekonomiska uppoffringar från enskild parts

och Bygdeå kommuns sida, syntes en ensidig, av andra parten bestridd förändring

av stationen icke vara berättigad.

Utfinna till riksdagens jtroloh''oU /.O 2 7. /sand. dl hd fl, fSr /O.l •">

station?::

Sikeå.

s. 66 Kontrollera mot PDF

ullstationeu

i Ljusne.

ullstationeu

Figeholm.

66 Kungl. Maj:Is proposition Nr 70.

Generaltullstyrelsen har icke kunnat undgå att finna de sålunda anförda

skälen giltiga och finner alltså icke anledning att för närvarande ifrågasätta

någon förändring av tullstationen i Sikeå.

Den tredje av de tullstationer, vilkas förändring till sommarstationer

ifrågasatts av tjänstgöringskommissionen, är tullstationen i Ljusne inom

Söderhamns tullkammardistrikt. Kommissionen synes dock själv något

tveksam i fråga om denna station.

Förändringen har avstyrkts av tullkammaren i Söderhamn, de kommunala

myndigheterna i Söderala socken, landsfiskalen i Söderala distrikt,

handelskammaren i Gävle och länsstyrelsen i Gävleborgs län. LjusneWoxna

aktiebolag i Ljusne har i skrift till tullstationen protesterat mot

förändringens genomförande.

Såsom skäl härför har i huvudsak åberopats följande. Seglationsavbrottet

vore i regel kort; under åren 1920—1926 hade längsta avbrottet varit

icke fullt fyra månader, det kortaste endast tjugu dagar och i medeltal för

nämnda sex år 2 månader 11 dagar. Hamnen kunde i regel även vintertiden

trafikeras av ångfartyg, och orsaken att så icke skett vore den, att

fyrbelysningen i Ålands hav varit indragen och att isbrytare ej funnits.

Sedan statsisbrytare tillkommit, vore det all utsikt till att sjöfarten på

Ljusne hamn, vilken hade ett förmånligt läge, skulle kunna i allmänhet

uppehållas även under vintern. Ostkustbanan, som redan öppnats för trafik

mellan Söderhamn och Ljusne och vars sträcka Gävle—Ljusne beräknades

bliva öppnad under år 1926, beredde möjlighet till sådan varuförmedling

längs kusten, att vintersjöfartens koncentrerande till de lämpligaste

hamnarna, bland vilka Ljusne hade att fylla en uppgift av växande betydelse,

befrämjades. Den ifrågasatta åtgärden skulle icke medföra någon

besparing för tullverket. Med hänsyn till de stora industriella anläggningar,

som funnes i och i närheten av Ljusne, borde tullstationen där, snarare

än att förändras på föreslaget sätt, ändras till självständig tullkammare.

Generaltullstyrelsen finner för sin del vad sålunda anförts giva vid handen,

att tullstationen i Ljusne hör bibehållas i oförändrat skick.

Vad angår den under tullkammaren i Oskarshamn lydande tullstationen

i Figeholm anförde tjänstgöringskommissionen, att trafiken där vore mycket

obetydlig och syntes i och för sig kunna tillgodoses med en tullexpedition.

Kommissionen ansåg sig dock icke böra direkt föreslå stationens indragning,

dels därför att trafiken där möjligen kunde lida av eu endast

mera tillfällig depression, dels med hänsyn till ovissheten om, hur kustbevakningen

i trakten definitivt komme att ordnas.

Tullkammaren i Oskarshamn har i denna fråga anfört, att trafiken vid

tullstationen under de senaste fem åren varit så obetydlig, att det måste

anses såsom användande av överkvalificerad arbetskraft att taga en tullöveruppsyningsman

i anspråk för densamma. Det vore visserligen möjligt,

att rörelsen i Figeholm kunde komma att ökas; men om och när sådant

kunde ske, vore omöjligt att bedöma. Ingen anledning funnes att i avvaktan

på denna möjlighet bibehålla tullstationen, utan borde densamma

utbytas mot en tullexpedition med en kustvakt eller en tullvakt såsom föreståndare.

Att alldeles lämna platsen utan tillsyn av tullpersonal vore av

flera skäl icke lämpligt.

Figeholms kommunalfullmäktige hava emellertid, under hänvisning till

av härvarande kommunalnämnd och hamnstyrelse avgivna yttranden,

protesterat mot stationens indragning och ersättande med eu tullexpedition.

I berörda yttranden anföres i huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K7

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70.

Köpingens hamn komine att under de närmaste åren utvidgas och fördjupas

för en kostnad av mellan 300,000 och 400,000 kronor. Tidigare hade

från Figeholm bedrivits en betydande export av trävaror, särskilt pitprops,

till Tyskland. Denna export hade under världskriget upphört, men man

hyste förhoppning om att densamma skulle kunna återupptagas. Nya vägar

hade anlagts och äldre vägar förbättrats, varigenom skogsprodukterna

lättare kunde forslas till Figeholm. I köpingen hade anlagts en tändsticksfabrik,

vars tillverkning vore avsedd för export. Den tidigare bedrivna

men nedlagda stenindustrien syntes åter taga fart. Skulle stationen indragas,

komme utskeppningen att söka sig andra vägar till stort förfång för

samhället. Kostnaderna för hamnen skulle då icke kunna förräntas och

amorteras. Vidare skulle stationens utbytande mot en tullexpedition medföra,

att klarering av fartyg, som ankomme till eller avginge från Figeholm,

måste ske i Oskarshamn, något som skulle medföra kostnader, vilka

dessa mindre fartyg icke skulle kunna bära. Dröjsmål med fartygens expedition

skulle ock uppkomma. Någon nämnvärd besparing för statsverket

skulle icke föranledas av förändringen; och den obetydliga uppoffring, som

bibehållandet av tullstationen skulle medföra, måste, med hänsyn till det

angelägna för staten att stärka förutsättningarna för näringslivets utveckling,

anses vara gjort i statens eget intresse. Sedan tjänstgöringskommissionens

utlåtande avgivits, hade rörelsen ökats; kommissionens antagande,

att depressionen vore av endast tillfällig natur, hade besannats. Det förelåge

därför nu ännu mindre skäl att ifrågasätta någon förändring av tullstationen

än vid den tid, då kommissionen uttalat sig i frågan utan att anse

sig böra föreslå någon sådan förändring.

Landsfiskalen i orten har anfört, att de av de kommunala myndigheterna

i Figeholm anförda skälen för stationens bibehållande syntes vara giltiga.

Smålands och Blekinge handelskammare anmärker till en början, att

tullstationens förändring till tullexpedition skulle hava till följd, att varken

inklarering av tullfria varor eller ^klarering skulle kunna ske i Figeholm,

något som givetvis vore ett steg bakåt och icke heller från statens

synpunkt välbetänkt. Allt borde göras till underlättande av näringslivets

utveckling; varje inskränkning i förmåner innebure minskad möjlighet till

framtida uppsving. Även om en mindre besparing skullei vinnas genom

förändringen, funnes det sålunda goda skäl att icke vidtaga en sådan åtgärd,

vilken skulle lända näringslivet till skada. Frågan om förändringen

borde åtminstone anstå, till dess hamnfrågan blivit slutligen prövad och

helst till dess erfarenhet vunnits, huruvida det av de kommunala myn digheterna

bebådade uppsvinget inom näringslivet i Figeholm bleve verklighet.

Slutligen har länsstyrelsen i Kalmar län anfört, att då frågan om Figeholms

hamns utvidgning och förbättring numera syntes vara på god väg

att vinna eu för samhället och orten däromkring förmånlig lösning, varigenom

sjöfarten och näringslivet där säkerligen skulle erhålla ett stort uppsving,

och då de skäl, som anförts för förändringen, syntes, särskilt i betraktande

av den ringa besparing, som därmed skulle vinnas, ej böra tillmätas

någon avgörande betydelse, länsstyrelsen icke ansåge sig kunna tillstyrka

en sådan förändring.

Omfattningen av rörelsen vid tullstationen i Figeholm under Aren 11)23

1925 framgår av följande tabell:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Utrikes sjöfart

Inrikes sjöfart

Uppbörd

År

Inkom-

mande

fartyg

Utgående

fartyg

Utfärdade

årspass

Påtecknade

årspass

Tull

Fyr- och

båkavgift

Last-

penningar

Ersättning

enligt för- rätt ni ngs- taxan

st.

st.

st.

St.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1923 .........

2

16

7

257

461

31

1924 .........

5

17

7

289

—

667

55

28

1925 .........

13

28

8

352

—

173

17

44

Dessa siffror utvisa, att, även om sjöfarten vid tullstationen under år

1925 något ökats, rörelsen i dess helhet dock måste anses obetydlig. Enligt

styrelsens mening bör denna trafik kunna på fullt tillfredsställande sätt

handhavas av en tullexpedition med en kustvakt till föreståndare. En

tullexpedition har, i motsats till vad de kommunala myndigheterna och

även handelskammaren synas antaga, alldeles samma kompetens med avseende

å klarering, lossning och tullbehandling som en tullstation; farhågan

att förändringen skulle i och för sig tillskynda trafiken ökade kostnader

och dröjsmål är alltså obefogad. Så länge rörelsen icke tagit ett

mera avsevärt uppsving, torde kustvakten kunna utan olägenhet för tullexpeditionsgöromålen

verkställa patrullering vid kusten å ömse sidor om

Figeholm. Då alltså genom förändring av tullstationen till tullexpedition

skulle vinnas icke blott någon besparing i avlöningshänseende utan ock en

mera effektiv bevakningstillsyn och detta utan att trafiken i Figeholm

skulle, så vitt nu kan bedömas, tillskyndas någon som helst olägenhet, får

generaltullstyrelsen, som enligt sin instruktion äger befogenhet att inrätta

tullexpeditioner, där sådana finnas lämpliga, hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte förordna, att tullstationen i Figeholm

skall med utgången av juni månad 1927 indragas.

Beträffande överuppsyningsmanstjänsten vid stationen kommer styrelsen

att här nedan avgiva förslag.

vissa tull- Beträffande vissa av de å Gotland belägna tullstationerna anförde tjänststationer

göringskommissionen, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och

å Gotland. Kone kunde indragas och ersättas med tullexpeditioner samt att enahanda

förändring framdeles säkerligen kunde vidtagas med tullstationerna i

Burgsvik, Klinte och Kappelshamn. Rörelsen vid sistnämnda tre stationer

vore dock något större än vid de tre förstnämnda och lede möjligen av en

mera tillfällig depression, varför kommissionen icke ansåge sig böra framställa

något definitivt förslag om deras indragning. Förändringarna borde

ske i sammanhang med omorganisation av kustbevakningen å Gotland; så

länge icke några landposteringar utan endast två tulljakter funnes därstädes,

kunde stationernas medverkan i kustbevakningssyfte icke undvaras.

Tullkammaren i Visby har med anledning av tjänstgöringskommissionens

sålunda gjorda uttalande anfört i huvudsak följande.

Frågan om organisationen av tullverkets kustbevakning hade genom den

under de senaste åren genomförda lagstiftningen rörande olovlig införsel

av spritdrycker och vin kommit i ett annat läge än då generaltullstyrelsen

år 1920 avgav sitt yttrande och förslag härom. För övervakande av denna

lagstiftnings efterlevnad vore det nödvändigt, att kustbevakningen till sitt

förfogande hade tjänstebåtar, som tillfredsställde stora anspråk på sjödug
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 70.

6‘)

likhet. Vad Gotland beträffade borde fortfarande som nu finnas två tulljakter,

vardera med bemanning av en befälhavare och två man, höst och

vinter förstärkt med en extra befattningshavare. Dessa två jakter vore

emellertid icke tillräckliga för uppehållande av en effektiv bevakning på

öns kuster, utan måste de därvid erhålla biträde av kustbevakningsposteringar

i land. Sådant biträde lämnades för närvarande, förutom av en tillfällig

kustbevakningspostering i Fårösund, i någon män av tullstationerna.

Indroges någon eller några av dessa utan samtidig förstärkning av kustbevakningen,

skulle ett försvagande av kustens bevakning äga rum.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1833 ålåge det tullbevakningsföreståndarna

vid lanthamnarna ä Gotland att uppbära vissa där inflytande

avgifter, förnämligast hamnpenningar, samt redovisa dessa avgifter till

Konungens befallningshavande i länet, allt mot viss, numera till statsverket

ingående provision. Detta bestyr upptoge tullpersonalens tid i rätt väsentlig

grad; men enligt tullkammarens mening kunde detsamma utart

större olägenhet för gotländska lanthamnsfonden, som numera hade att

förvalta ifrågavarande medel, ombesörjas på annat sätt i de hamnar, där

befintlig tullstation komme att indragas.

Av tillgängliga uppgifter om trafiken vid ovan omförmälda sex tullstationer

å Gotland syntes det tullkammaren framgå, att bibehållande av tullstationerna

i Katthammarsvik, Ljugarn och Eone icke vore av behovet påkallat.

Ä de övriga tre orterna — Burgsvik, Klinte och Kappelshamn —

vore trafiken av den omfattning, att en ständig tillsyn å densamma erfordrades;

dock torde denna tillsyn kunna tillfredsställande utövas, i

Klinte av kustöveruppsyningsmannen å därvarande tulljakt samt i Burgsvik

och Kappelshamn av en förste kustvakt på vardera platsen, samtliga i

egenskap av tullexpeditionsföreståndare; allt dock under förutsättning, att

vederbörandes rörelsefrihet icke bundes av bestyr med hamnuppbörd.

Tullkammaren ville därför hemställa, dels att, under förutsättning att

distriktets två tulljakter bibehölles och bemanningen å desamma erhölle

minst den av tullkammaren ovan angivna styrka, tullstationerna i Katthammarsvik,

Ljugarn och Rone måtte indragas, dels ock, under förutsättning

att bestyr med hamnuppbörd icke ifrågakomme, att tullstationerna i

Burgsvik, Klinte och Kappelshamn måtte förändras till tullexpeditioner.

De kommunala myndigheterna å ifrågavarande sex platser ävensom härvarande

hamndirektioner hava på olika skäl uttalat sig emot de föreslagna

förändringarna, särskilt mot tullkammarens förslag att vissa tullstationer

skulle indragas utan att ersättas med tullexpeditioner. Det har sålunda

framhållits, bland annat, att nedgången i trafiken vore av mera tillfällig

beskaffenhet samt att uppsving numera vore att förvänta och delvis redan

inträtt; att förändringarna, utan att medföra någon större besparing för

tullverket, vore iignade att motarbeta möjligheterna till ett sådant uppåtgående

för respektive orter; att på flera ställen betydande summor nedlagts

på hamnbyggnader och förbättring av hamnarna, vilka kostnader i

följd av tullstationernas indragning eller förändring till tullexpeditioner

och därav beroende minskning i trafiken icke skulle kunna förräntas och

amorteras; att ökade kostnader och andra olägenheter skulle uppstå för

trafiken; samt att bevakningens effektivitet skulle minskas och fara för

smuggling inträda, enär stationsgöromål och bevakning av kusten icke

kunde nöjaktigt förrättas av en och samma tjänsteman.

Gotlands handelskammare har, efter erinran att tullkammarens i Visby

förslag ginge utöver tjänstgöringskommissionens och vore oförmånligaro

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

än detta, uttalat, att Gotlands ekonomiska utveckling'' ovillkorligen krävde,

att öns sjöförbindelser med såväl moderlandet som utlandet i möjligaste

män underlättades, och att en inskränkning i och ett försvårande av möjligheterna

att erhålla tullbehandling vid den utländska trafiken måste

motverka strävandena att upprätthålla och utvidga handelsförbindelserna

med utlandet. Statsmakterna både, genom att lämna bidrag till förbättring

av hamnarna å Gotland, visat sig uppskatta deras betydelse för öns

näringsliv. Att nu låta resultaten av dessa uppoffringar förringas genom

åtgärder, som möjligen skulle medföra eu obetydlig besparing i tullverkets

utgifter, torde näppeligen ens ur statsfinansiell synpunkt kunna anses

lämpligt eller befogat. Det kunde emellertid ej förnekas, att rörelsen i

Katthammarsvik, Ljugarn och Rölle för närvarande vore av så ringa omfattning,

att ett utbyte av tullstationerna därstädes mot tullexpeditioner

vore motiverat. Vad uppbörden av hamnavgifter beträffade, hade densammas

ombesörjande av tulltjänstemän visat sig medföra störa fördelar.

Vid de mindre hamnarna skulle eljest tillgång på personer, som vore lämpliga

för bestyret härmed, ofta saknas, då affärsmännen på platsen kunde

anses jäviga att handhava detsamma och bestyret i övrigt icke vore av den

omfattning, att en därför uteslutande anställd person kunde erhålla full

sysselsättning och tillräcklig avlöning. Vad anginge tullstationerna i

Kappelshamn, Klinte och Burgsvik ansåge handelskammaren, att trafikens

nuvarande omfattning i dessa hamnar och utsikterna för en inom den närmaste

framtiden inträdande ökning av rörelsen där talade för att stationerna

bibehölles i oförändrat skick.

Länsstyrelsen i Gotlands län har till en början lämnat en del historiska

uppgifter rörande lantbamnarna a Gotland och den s. k. lanthamnsfonden

samt därefter erinrat, hurusom tull tjänstemännen vid hamnarna jämlikt

ovan omförmälda brev av den 16 mars 1833 tjänstgjort och fortfarande

tjänstgjorde såsom uppbördsman för hamnavgifter. Tullkammarens antagande,

att blivande tullexpeditionsföreståndare å Gotland skulle utan

större olägenhet för lanthamnsfonden kunna befrias från uppbörden av

hamnavgifter, vore oriktigt, ty därav skulle uppstå betydande olägenheter

såväl genom svårigheten att finna lämpliga personer att handhava uppdraget

sou) genom ökade utgifter för arvoden åt de uppbördsmän, som tilläventyrs

kunde anskaffas. Länsstyrelsen ansåge det ock kunna ifrågasättas,

huruvida sagda uppbörd verkligen skulle komma att för tullexpeditionsföreståndarna

medföra något väsentligt hinder i deras tjänst; möjligen

kunde för dem förordnas ersättare att upptaga hamnavgifter vid de

tillfällen, då de på grund av tjänstgöring vistades utom tullplatsen.

Beträffande tullkammarens i Visby förslag framhåller länsstyrelsen, att

detsamma måste medföra en kraftig rubbning av förhållanden, som av ålder

bestått, och att detsamma därför vore ägnat att ingiva betänkligheter.

Med hänsyn till vad tullkammaren själv anfört rörande bevakningen av

Gotlands kuster kunde det med fog ifrågasättas, huruvida det vore välbetänkt

att genom indragning av tre tullstationer å öns östra kust lämna

hela donna kust från Slite söderut utan annan bevakning än den, som

kunde presteras av någon av tulljakterna. Ty något verksammare biträde

vid bevakningen av östra kusten skulle icke kunna förväntas av de föreslagna

tullexpeditionsföreståndarna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn.

Den av tullförvaltaren föreslagna organisationen, särskilt indragningen av

vissa tullstationer utan någon ersättning, skulle otvivelaktigt lända vederbörande

orter till betydande förfång, framför allt genom svårigheter att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition Nr 10.

71

erhålla tullbehandling: vid den utländska trafiken. Men även ersättande

av tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn med tullexpeditioner

skulle medföra betydande olägenheter för trafiken, därest vederbörande

föreståndare i någon avsevärd grad komme att tagas i anspråk för egentlig

kustbevakning. Länsstyrelsen ville kraftigt understryka handelskammarens

uttalande rörande vikten för Gotlands ekonomiska utveckling av

att öns sjöförbindelser underlättades.

Då de svårigheter och olägenheter av flera slag, som skulle bliva eu följd

av genomförandet av tullkammarens förslag, mer än väl skulle uppväga

den jämförelsevis ringa besparing, som reformen kunde medföra, ansåge

länsstyrelsen sig höra på det bestämdaste avstyrka berörda förslag. Ansåges

en omorganisation vara påkallad, borde densamma ej erhålla större

omfattning än vad tjänstgöringskommissionen ifrågasatt.

Med sitt nu återgivna yttrande har länsstyrelsen överlämnat, bland annat,

en av landskamreraren i länet upprättad promemoria i ämnet med åtskilliga

därvid fogade bilagor, däribland av ifrågavarande sex tullstationer

lämnade uppgifter angående utrikes och inrikes sjöfart vid stationerna

under tre olika fem-årsperioder från och med år 1900 m. m.

Innan generaltullstyrelsen går att för egen del yttra sig i nu föreliggande

frågor, har styrelsen ansett sig böra lämna nedanstående, ur nyssberörda

uppgifter hämtade upplysningar rörande den utrikes trafiken vid tullstationerna

under perioden 1920—1924, kompletterade med motsvarande uppgifter

för året 1925. För den inrikes trafiken är det i allmänhet av underordnad

betydelse, huruvida ort, därifrån fartyg avgår eller dit detsamma

är destinerat, är tullplats eller icke; skyldighet att låta påteckna årspass

föreligger nämligen i regel endast, då fartyget anlöper tullplats. De av

tullstationerna lämnade uppgifterna rörande antalet påtecknade årspass

synas dessutom vara beräknade på olika sätt och i vissa fall ofullständiga.

Uppgifter angående den inrikes trafiken (utfärdade och påtecknade årspass)

hava därför icke medtagits.

Antalet inkommande och

utgående fartyg

utrikes fart

|

Å r

Katthammars- r.

vik ; Ljugan’

Rone

Burgsvik

Klinte

Kappelshamn

1920 ............

1

— 1

7

: 40

8

23

1921 ............

_ 2

i

32

10

13

1922 ............

2

12

31

8

14

1923 ............

— 3

5

38

21

11

1924 ............

1 4

|

23

26

6

1925 ...........

1 0

5

23

24

37

Den utrikes trafiken under åren 1920—1925 har sålunda varit så gott som

ingen vid tullstationen i Katthammarsvik och mycket obetydlig vid tullstationerna

i Ljugarn och Rone. Vid de övriga tre stationerna har rörelsen

visserligen i och för sig varit föga betydande men dock ej oväsentligt

större än vid förstnämnda tre stationer.

Med hänsyn till den ytterst obetydliga trafiken i Katthammarsvik, Ljugam

och Rone finner styrelsen för sin del tullstationer å dessa platser vara

fullständigt obehövliga, varför de därstädes nu befintliga tullstationerna

synas böra indragas. Icke ens tullexpeditioner å alla dessa platser torde

vara av verkligt behov påkallade. Då det likväl torde vara lämpligt, att,

s. 72 Kontrollera mot PDF

Tullstationen

å Seskarö.

72 Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

därest nämnda tullstationer indragas, en tullexpedition anordnas a östkusten

av Gotland söder om Slite för att bereda till nämnda del av kusten

destinerade fartyg lättare möjlighet till tullklarering, ämnar styrelsen under

nyssnämnda förutsättning förflytta den nu i Slite stationerade tulljakten

till Ronehamn och, om så finnes erforderligt, där inrätta eu tullexpedition

med kustuppsyningsmannen på jakten såsom föreståndare. Dä

hans tid endast till ringa del torde bliva upptagen av göromål vid tullexpeditionen

och dylika göromål säkerligen ofta icke ens förekomma varje

dag, torde något hinder för en sådan anordning icke förefinnas, under förutsättning

dock, att kustuppsyningsmannen icke har att omhänderhava

uppbörd av hamnavgifter. Därest det mot förmodan skulle visa sig, att

tullexpedition skulle erfordras jämväl i Katthammarsvik eller Ljugarn.

ligger det, såsom förut nämnts, inom styrelsens befogenhet att anordna

sådan.

Vad de tre övriga tullstationerna, de i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn,

beträffar, är såsom nämnts rörelsen därstädes ej oväsentligt större

än i de nyss omförmälda. Hamnen i Burgsvik har ett skyddat läge, kali

angöras i nästan vilket väder som helst och anlitas därför ganska mycket

såsom nödhamn. Klintehamn är medelst järnväg förbundet såväl med

Slite som numera även med Hablingbo. Trafiken i Klinte synes vara stadd

i ökning, vilket enligt uppgift beror iJä tillkomsten av järnvägen till

Hablingbo och på återupptagandet med de genom kriget avbrutna förbindelserna

med Tyskland. Beträffande slutligen Kappelshamn har trafiken

under år 1925 tagit ett avsevärt steg uppåt, beroende på starkt ökad

export av sten. Hamnen användes även såsom nödhamn.

De sålunda omförmälda förhållandena ävensom vad i övrigt framila Rits

i de avgivna yttrandena hava föranlett, att styrelsen ansett sig deke för

närvarande böra ifrågasätta någon förändring av tull stationerna i Burgsvik.

Klinte och Kappelshamn. Givetvis kommer dock styrelsen att med

uppmärksamhet följa utvecklingen och, därest anledning därtill förekommer,

återupptaga frågan.

På grund av det anförda hemställer generaltullstyrelsen,

att Kungl. Maj:t mätte förordna, att tullstationerna i Katthammarsvik,

Ljugarn och Rone skola med utgången av juni månad

1927 indragas; samt

att Kungl. Majrt måtte medgiva, att, därest i nämnda tullstationers

ställe en eller flera tullexpeditioner varda inrättade, vederbörande

föreståndare för dessa måtte anses fritagna från den

enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1833 tullbevakningsföreståndarna

vid lanthamnarna å Gotland åliggande skyldigheten

att uppbära vissa vid lanthamnarna inflytande avgifter.

Beträffande tullöveruppsyningsmanstjänsterna vid de till indragningföreslagna

tullstationerna kommer styrelsen att här nedan avgiva förslag.

Enär Haparanda hamn icke kan an löpas av fraktfartyg eller ens avstörre

bogserhatar, har sedan lång tid tillbaka under seglationstiden varit

å ön Hanhinkari anordnad en tullpostering, bestående av en uppsyningsman

och två vaktmästare. Därjämte hava under seglationstiden två vaktmästare

varit posterade å Seskarö för utövande av hevakningstillsyn därstädes.

Av posteringen å Hanhinkari verkställdes invisitation av från

Finland ankommande fartyg; inklarering skedde emellertid vid tullkammaren

i Haparanda. Då dessa anordningar av vissa skäl befunnos otillfredsställande

för trafiken, anhöllo under år 1921 svenska trävaruaktiébo
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

73

laget Kemi Sandviks sågverk ocli aktiebolaget Gran viks sågverk hos styrelsen,

att eu tullstation måtte på bolagets bekostnad inrättas å Seskarö för

seglationstiden 1922. Med bifall till denna anhållan förordnade styrelsen,

att en tullstation, bestående av en t. f. uppsyningsman och två t. f. vaktmästare,

skulle under sagda års seglationstid vara anordnad å Seskarö, med

förpliktelse för bolagen att bestrida samtliga med stationen förenade kostnader.

I sammanhang härmed indrogs såväl tullposteringen å Hanhinkari

som den tidigare anordnade bevakningen å Seskarö. Då bolagen sedermera

— i januari 1923 — anhöllo om tullstation å Seskarö jämväl under sistnämnda

år, erinrade de, att tullverket genom stationens anordnande befriats

från kostnaderna för posteringen å Hanhinkari och bevakningen å

Seskarö, samt hemställde, huruvida icke bolagen på grund härav kunde fritagas

från andra kostnader för stationen än avlöning och resekostnad till

stationens föreståndare samt bostad och expeditionslokal m. m. I skrivelse

till tullkammaren i Haparanda den 7 februari 1923 förordnade styrelsen,

att tullstation skulle under seglationstiden 1923 vara inrättad å

Seskarö; att densamma skulle förestås av en t. f. tullöveruppsyningsman;

samt att bolagen skulle bestrida kostnaden för dennes avlöning och för hans

resor till och från stationen samt kostnadsfritt tillhandahålla expeditionslokal

och tjänlig bostad för föreståndaren med möbler, eldning och städning

samt båt med roddbiträde, där så erfordrades, ävensom gälda övriga kostnader,

som kunde bliva en följd av stationens inrättande, varemot ytterligare

erforderlig tullbevakningspersonal å Seskarö skulle bekostas av tullverket,

under förutsättning att särskild bevakning å Hanhinkari icke erfordrades

under seglationstiden. På enahanda villkor har tullstationen å

Seskarö sedermera varit anordnad under seglationstiden åren 1924, 1925

och 1926.

Bolagen hade emellertid, redan då framställning om tullstation under år

1924 gjordes, anhållit, att stationen måtte i dess helhet bekostas av tullverket,

vilken anhållan sedermera upprepats. Såsom skäl härför har åberopats

i huvudsak, att stationen tjänade ett allmänt intresse och att genom

densammas tillkomst tullverket kunnat undvara den tidigare erforderliga

bevakningen på Hanhinkari samt sålunda befriats från kostnaderna därför.

Sedan generaltullstyrelsen den 10 november 1925 anbefallt tullkammaren

i Haparanda att verkställa utredning rörande beskaffenheten av trafiken

vid tullstationen å Seskarö och infordrat tullkammarens yttrande, huruvida

en tullstation därstädes kunde anses vara av sådan betydelse för den allmänna

trafiken inom tullkammardistriktet, att anledning funnes att ifrågasätta

stationens inrättande på statsverkets bekostnad, har tullkammaren

med skrivelse den 23 i nämnda månad överlämnat berörda utredning och

inkommit med det infordrade yttrandet.

Trafiken och uppbörden vid tullstationen under de sistförflutna fyra åren

framgår av följande efter tullkammarens uppgifter sammanställda tablå:

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.

!

i

År

Utrikes sjöfart

Inrikes sjöfart

Upp

bord

Inkom-

mande

fartyg:

st.

j Utgående

fartyg

st.

Utfärdade

årspass

st.

Påteck- nade års- pass

st.

tullbe- j

behand- |

lings- attester

åt. i kr.

Fyr- och

båkavgift

kr.

Lastpen-

ningar

kr.

Ersätt- ning en- ligt för- rättnings- taxan

kr.

1922.........

207

239

146

Ilo 25

14,225

3,530

2,940

1923 ........

251

280

3

144

18fi 50

8,313

1,941

1,300

1924 ........

307

317

8

440

220 25

3,578

2,323

1,825

1925.........

298

311

6

393

219 (i

12,146

3.672

1,820 ''

I berörda skrivelse har tullkammaren anfört huvudsakligen följande.

Trafiken vid tullstationen, som under åren 1924 och 1925 visat en avsevärd

stegring, kunde för framtiden antagas bliva ytterligare ökad, då de svenska

timmeruppköparna allt mer och mer förläde sina avverkningar till Finland.

Åtminstone kunde man beräkna, att någon minskning av timmerinförseln

till Seskarö icke skulle äga rum. Av de under år 1925 inklarerade

lastade fartygen, vilkas antal utgjort 221, hade icke mindre än 104 inkommit

för andra firmors räkning än de båda bolag, som hittills bekostat stationen,

och medfört sammanlagt över 224,000 kubikmeter trävaror, under

det att nämnda bolags införsel utgjort endast omkring 47,000 kubikmeter.

Beträffande utförseln stiillde förhållandena sig visserligen annorlunda;

dock hade av 72 lastade utgående fartyg 13 intagit last för annans räkning

än de bägge bolagens. En del icke å Seskarö hemmahörande fartyg funno

det vid avgång till Finland förmånligt att utklarera \Tid tullstationen. Tullkammaren

hade den bestämda uppfattning, att tullstationen å Seskarö tjänade

sådana allmänna intressen, att den borde bekostas av statsverket.

Sedan generaltullstyrelsen den 29 januari 1926 hos länsstyrelsen i Norrbottens

län anhållit om yttrande i ärendet, har bemälda länsstyrelse den 26

april samma år avgivit sådant yttrande, efter det Nedertorneå sockens kommunalnämnd,

landsfiskalen i Nedertorneå distrikt samt Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare blivit hörda.

I de av länsstyrelsen infordrade yttrandena tillstyrkes, under framhållande

att tullstation å Seskarö vore betingad av ett allmänt trafikintresse

för trakten och under hänvisning till tullkammarens utredning i frågan,

att en sådan station måtte på statsverkets bekostnad anordnas därstädes.

Av handelskammaren framhålles särskilt, att sedan det ena av de bolag,

som bekostat stationen, nämligen aktiebolaget Granviks sågverk, numera

nedlagt sin verksamhet, ytterligare förskjutning skett från det enskilda

till det allmänna intresset av tullstationens förefintlighet. Jämväl länsstyrelsen

tillstyrker nämnda åtgärd, såvitt seglationstiden angår.

Den av tullkammaren i Haparanda verkställda utredningen och vad (ivrigt

i saken förekommit har bibringat styrelsen den övertygelse, att en

tullstation å Seskarö är oavvisligen erforderlig under seglationstiden och

att den därstädes förekommande trafiken är av sådan beskaffenhet, att stationen

måste anses betjäna ett allmänt trafikintresse och fördenskull bekostas

av tullverket. Såsom villkor härför torde emellertid, ti likhet med

vad som skett i fråga om tullstationen i Nynäshamn, böra föreskrivas, att

svenska trävaruaktiebolaget Kemi Sandviks sågverk eller annan intresserad

part enligt de närmare bestämmelser, som må meddelas av general
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70. 75

tullstyrelsen, tillhandahåller ej mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket,

erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt varumagasin, om sådant

erfordras, än även föreståndaren för stationen jämte övrig för densamma

erforderlig personal mot skälig hyra tjänliga bostäder. Styrelsen får i

fråga härom meddela, att bolagen vid ett tidigare tillfälle, då framställning

gjorts om inrättande av tullstation å Seskarö på tullverkets bekostnad, förklarat

sig villiga att tills vidare tillhandahålla expeditionslokal samt bostad

för stationspersonalen med möbler, eldning och städning på sätt dittills

ägt rum. Då stationen torde, i likhet med vad här ovan föreslagits,

beträffande tullstationen i Neder-Kalix, böra hållas i verksamhet endast

under seglationstiden, förefinnes icke någon anledning att ifrågasätta uppförande

å ordinarie stat av någon för stationen avsedd personal.

På grund av vad sålunda anförts hemställer generaltullstyrelsen,

att Kungi. Maj:t mätte bemyndiga styrelsen att föranstalta om

uppehållande på statsverkets bekostnad under seglationstiden

varje år från och med år 1927, så länge sådant finnes erforderlig!,

av en tullstation å Seskarö inom Haparanda tullkammardistrikt

ävensom att förordna för stationen erforderlig personal,

en t. f. tullöveruppsyningsman och behövligt antal t. f. tullvakter;
att

bemälda personal måtte få åtnjuta avlöning i enlighet med

vad som gäller för befattningshavare, vilken bestrider extra ordinarie

befattning, att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten

uppförda förslagsanslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in. samt

att såsom villkor för stationens bekostande av statsverket måtte

föreskrivas, att svenska trävaruaktiebolaget Kemi Sandviks sågverk

eller annan intresserad part enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av generaltullstyrelsen, tillhandahåller ej

mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket, erforderliga expeditions-

och vaktlokaler samt varumagasin, om sådant erfordras,

än även föreståndaren för stationen jämte övrig för densamma

behövlig personal mot skälig hyra tjänliga bostäder.»

När jag nu går att angiva min ställning'' till de sålunda väckta frågorna

om indragning eller förändring av vissa tullförvaltningar, lämnar jag åsido

frågorna om indragning av tullkamrarna i Marstrand och Simrishamn samt

spörsmålen om förändring av tullstationerna i Bergkvara och Mörbylånga,

med vilka frågors avgörande, då de ännu icke äro fullt utredda, torde få

tillsvidare anstå.

Vad till eu början angår frågan om förändring av tullkammaren i

Ronneby till tullstation, har, såsom nämnts, förslaget härutinnan avstyrkts

av tullkammaren, länsstyrelsen i Blekinge län, Smålands och Blekinge

handelskammare samt de kommunala myndigheter, som yttrat sig i densamma.

De skäl, som anförts mot den ifrågasatta ändringen, har generaltullstyrelsen

ock ansett äga giltighet och styrelsen har, då, såsom ock

förut omförmälts, tullförvaltartjänsten i Ronneby jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

tillsvidare må uppehållas allenast på förordnande, hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte medgiva, att tjänsten måtte få återbesättas med ordinarie innehavare.

Då även jag kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl

De pa rtementschefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

tala för ett bibehållande av tullkammaren i fråga, biträder jag alltså de i

ärendet hörda myndigheternas mening och kommer följaktligen, därest riksdagen

ej tillkännagiver annan uppfattning i fråga om tullkammarens bibehållande,

att tillstyrka generaltullstyrelsens förslag om tullförvaltartjänstens

återbesättande.

Förslaget om förändring av tullkammaren i Piteå till tullstation har avstyrkts

såväl av tullkammaren och länsstyrelsen i Norrbottens län som av

magistraten och stadsfullmäktige i Piteå ävensom av Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare. Generaltullstyrelsen har ock på anförda skit!

ansett sig icke kunna förorda den ifrågasatta ändringen. Då de skäl, som

anförts mot en förändring av tullkammaren, själas mig övertygande, anser

jag mig böra förorda, att tullkammaren tillsvidare bibehålies.

Styrelsens förslag i fråga om tullstationen i Neder-Kalix har ej heller ''

givit mig anledning till erinran och har jag, om ock icke utan tvekan,

ävenledes funnit mig böra tillstyrka, att någon förändring av tullstationen

i Sikeå nu icke vidtages. Jag biträder likaledes styrelsens förslag i fråga

om tullstationen i Ljusne. *

Vad angår frågan om indragning av tullstationen i Figeholm, har, såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, tjänstgöringskommissionen ansett sig

icke böra direkt föreslå, att stationen i fråga indrages. Figeholms kommunalfullmäktige,

landsfiskalen i orten, Smålands och Blekinge handelskammare

samt länsstyrelsen i Kalmar län hava uttalat sig mot eu dylik åtgärd.

Däremot har tullkammaren i Oskarshamn funnit anledning saknas att bibehålla

tullstationen och generaltullstyrelsen har hemställt om stationens indragning.

Med hänsyn till den ringa omfattning, rörelsen vid tullstationen

haft in!der de sistförflutna åren och av skäl styrelsen i övrigt anfört fölen

indragning av densamma, finner jag mig böra biträda styrelsens förslag

i denna fråga.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hade tjänstgöringskommissionen

föreslagit, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone

skulle indragas och ersättas med tullexpeditioner samt ifrågasatt, huruvida

icke enahanda förändring framdeles kunde vidtagas med tullstationerna i

Burgsvik, Klinte och Kappelshamn. Tullkammaren i Visby har under viss

förutsättning tillstyrkt förslaget om indragning av de tre förstnämnda stationerna,

samt, likaledes under viss förutsättning, ansett, att tullstationerna

i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn kunde förändras till tullexpeditioner.

De kommunala myndigheterna å platserna i fråga ävensom därvarande hamndirektioner

hava däremot av olika anledningar uttalat sig mot de föreslagna

förändringarna. Gotlands handelskammare har visserligen ansett ett utbyte

av tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone mot tullexpeditioner

vara motiverat, men motsatt sig en förändring av de tre andra tullstationerna

och länsstyrelsen i Gotlands län har för sin del uttalat, att, därest

eu omorganisation av tullstationerna i fråga vore påkallad, densamma i

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 77

varje fall ej borde erhålla större omfattning än vad tjänstgöringskommissionen

ifrågasatt.

Vad nu berörda fråga angår, har generaltullstyrelsen på angivna skäl

hemställt, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone måtte

indragas, samt att, därest i dessa tullstationers ställe en eller flera tullexpeditioner

varda inrättade, vederbörande föreståndare för dessa måtte fritagas

från den enligt Kungl. Maj-.ts brev den 16 mars 1833 tullbevakningsföreståndare

vid lanthamnarna å Gotland åliggande skyldigheten att

uppbära vissa vid lanthamnarna inflytande avgifter. Då de skäl, som till

stöd för ifrågavarande förslag åberopats, synts mig äga full giltighet, har

jag även i detta hänseende ansett mig böra biträda vad generaltullstyrelsen

föreslagit. I likhet med styrelsen anser jag mig ej böra för närvarande

ifrågasätta någon förändring av tullstationerna i Burgsvik, Klinte och

Kappelshamn.

Då styrelsens förslag i fråga om uppehållande på statsverkets bekostnad

under seglationstiden av en tullstation å Seskarö inom Haparanda tullkammardistrikt

ej heller givit mig anledning till erinran, har jag alltså i samtliga

nu berörda av styrelsen framlagda frågor ansett mig böra biträda vad

styrelsen hemställt.

Ifrågasatt ny klassificering av tullkamrarna samt förändrad lönegradsplacering

av tullförvaltarna. Jag övergår härefter till att redogöra för en

av generaltullstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1926 gjord framställning

angående tullkamramas klassificering och tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering.

Tullkamrarna äro för närvarande indelade i följande klasser:

klass 1 A: tullkamrarna i Norrköping, Hälsingborg, Trälleborg, Gävle och

Sundsvall:

klass 1 B: tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och Halmstad;

klass 2: tullkamrarna i Uppsala, Nyköping, Jönköping, Oskarshamn,

Visby, Karlskrona, Karlshamn, Ålius, Lund, Ystad, Varberg, Strömstad,

Borås, Karlstad, Örebro, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Luleå och

Haparanda;

klass 3: tullkamrarna i Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Västervik,

Lysekil, Uddevalla, Mon, Kristinehamn, Charlottenberg, Västerås, Falun

Örnsköldsvik, Östersund, Storlien och Umeå; samt

klass 4: tullkamrarna i Motala, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn, Falkenberg,

Marstrand, Lidköping, Skellefteå, Piteå och Kiruna.

Till klass 1 B hänföras ock tull förvaltningarna i Stockholms, Göteborgs

och Malmö frihamnar.

Tulltorvaltartjänsterna tillhöra för närvarande följande lönegrader:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 70.

Seneraitullstyrelsens

utredning

tich förslag.

Tullbområrnas

klassi

fic exing.

klass 1 A ................................................ lönegraden B 26;

» 1 B ................................................ » B 24;

» 2..................................................... » B 22;

» 3....................................................... » B 21 och

» 4................................ » B 18.

Klassificering av tullkamrarna i riket har vid 1910 års riksdag skett på

grundval av en utav 1908 års tullstatskommission utarbetad s. k. poängtabell,

innehållande uppgifter rörande trafiken m. m. vid tullkamrarna.

1914 års tullkommission betjänade sig för enahanda ändamål av en i statsverkspropositionen

till 1914 års förra riksdag intagen liknande tabell,

varvid kommissionen dock anmärkte, att i densamma icke kommit till synes

alla de faktorer, vilka borde tillmätas betydelse vid frågans avgörande, varför

den måst kompletteras genom den kännedom om särskilda på frågan

inverkande omständigheter, vilken varit för handen hos kommissionen.

Sedermera utarbetades inom generaltullstyrelsen en ny poängtabell, omfattande

rörelsen vid tullkamrarna under tiden från och med juli månad

1919 till och med juni månad 1920. På grund av de abnorma trafikförhållanden,

som varit rådande under sistberörda tid, befanns emellertid

denna tabell vara av sådan beskaffenhet, att densamma icke kunde användas

för klassificering av tullkamrarna. I sitt den 11 oktober 1920 framlagda

förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1922 anslöt generaltullstyrelsen

sig därför i huvudsak till tullkommissionens förslag; endast i

några få fall ansågos jämkningar böra vidtagas.

Sedan vid 1921 års riksdag frågan om tullverkets omorganisation uppskjuta,

förnyade generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17

oktober 1921 med förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för tiden

1 januari—30 juni 1923 sitt den 11 oktober 1920 avgivna förslag i nu omhandlade

fråga; och blev detta förslag med några av 1902 års löneregleringskommitté

ifrågasatta jämkningar godtaget av statsmakterna, varvid

dock betonades, att frågan kunde anses vara endast provisoriskt löst och att

densamma borde upptagas till definitiv prövning, sedan närmare undersökningar

hunnit fullbordas.

Den av generaltullstyrelsen på grund av Kungl. Maj:ts brev den 9 juni

1922 tillsatta tjänstgöringskominissionen för tullverket har, enligt sitt uppdrag,

i sitt den 30 juni 1924 avgivna betänkande och förslag ägnat uppmärksamhet

åt frågan. Kommissionen betonade därvid med mycken styrka,

att det, vad tullverket beträffade, vore svårt, för att icke säga ogörligt, att

åstadkomma en poängtabell, som möjliggjorde en tillfredsställande jämförelse

mellan de olika tullkamrarna. Anledningen härtill läge däri, att tullkamrarnas

arbete saknade den enhetliga karaktär, som i stort sett utmärkte

exempelvis järnvägs- och telegrafstationernas arbete. Hela metodens värde

måste anses vara synnerligen problematiskt. Visserligen måste en jämförelse

mellan tullkamrarna äga rum, men det vore varken nödvändigt eller lämp
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungi. Maj:ts proposition Nr 70.

ligt att grunda denna jämförelse pa en poängtabell och därigenom söka förläna

densamma ett sken av siffermässig exakthet, som den i själva verket

fullständigt saknade. Jämförelsen och klassificeringen borde i stället grundas

på den erfarenhet rörande tullkamrarnas personalförhållanden och arbete,

som vunnits genom kommissionens undersökningar, varvid siffermaterialet

borde användas såsom komplettering av och stöd för denna erfarenhet och

den kännedom om förhållandena vid tullkamrarna, som vunnits på andra

sätt. Sedan personalbehovet vid de olika tullkamrarna genom kommissionens

undersökningar grundligt prövats, vore man berättigad anse, att kvantiteten

och kvaliteten av en förvaltnings arbete i stort sett kunde avläsas i

antalet och graden av de befattningshavare, som föreslagits till anställning

vid densamma. En »personalpoäng» vore därför av värde såsom ett hjälpmedel

att pröva det resultat i fråga om klassificeringen, till vilket man på

annan väg kommit; och kommissionen hade fördenskull i sitt förslag till

klassificering för varje särskild tullkammare angivit en sådan poängsiffra.

Kommissionen ansåg sig emellertid förpliktad att fullfölja försöken att

åstadkomma en mera tillfredsställande poängtabell än de tidigare använda

och framlade fördenskull ett utkast till nya grunder för en sådan tabell,

vilket delgavs vederbörande tullmyndigheter. I allmänhet uttalade dessa,

att de nya grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de

vid tidigare tabellers uppgörande tillämpade. I ett par fall framhöllos dock

mera principiella betänkligheter mot tanken på en gemensam tabell för alla

tullkamrar.

Det förslag till klassificering av tullkamrarna, som avgavs av tjänstgöringskommissionen,

innebar följande förändringar i den klassindelning, som

gällde enligt staten för budgetåret 1924—1925, nämligen:

nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B

och av tullkammaren i Hudiksvall från klass 2 till klass 3; samt

uppflyttning av tullförvaltningen i Stockholms frihamn samt tullkamrarna

i Örebro och Borås från klass 2 till klass 1 B, av tullkammaren i Linköping

från klass 3 till klass 2 samt av tullkammaren i Falkenberg från

klass 4 till klass 3.

I sin skrivelse den 31 oktober 1924 angående tullverkets utgiftsstater

för budgetåret 1925—1926 anförde generaltullstyrelsen i denna fråga huvudsakligen

följande. Den mest framträdande bristen i det sätt, varpå klassificeringen

av tullkamrarna ägt rum, vore, att poängtabellerna avsett allenast

ett enda år. Styrelsens uppfattning vore, att det för vinnande av

eu så rättvis klassificering som möjligt vore ofrånkomligt, att man därvid

ägde tillgång till en fortlöpande årlig statistik över rörelsen och arbetet

vid de olika tullkamrarna. Då en sådan statistik icke vore tillgänglig

och dä de av tjänstgöringskommissionen ifrågasatta förändringarna i klassificeringen

i allt fall icke vore mera vittgående, ansåge styrelsen det lämpligast,

att den då gällande klassindelningen tills vidare bibehölles, dock med

det undantag, att tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i enlighet med

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

kommissionens förslag likställdes med tullförvaltartjänsterna i de båda övriga

frihamnarna och alltså uppflyttades från klass 2 till klass 1 B.

Denna styrelsens hemställan blev ock i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

av riksdagen bifallen.

I skrivelse till Kungl. Makt den 22 september 1925 angående tullverkets

utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 meddelade styrelsen, att arbete med

upprättande av förberörda statistik för år 1924 ävensom, i vissa delar, för

år 1923 fortgått å styrelsens statistiska avdelning, men att detta arbete ieke

vore fullt avslutat och att det för övrigt kunde ifrågasättas, huruvida icke

en tidsrymd av allenast två år måste anses alltför kort för att av de därunder

rådande förhållanden skulle kunna dragas en någorlunda säker slutsats

rörande tullkamramas klassificering. Under sådana omständigheter

ansåge styrelsen det nödvändigt att tills vidare låta anstå med framläggande

av förslag till förändring i den dåvarande klassificeringen. Denna klassificering

är ock fortfarande gällande.

I sin skrivelse den 30 augusti 1926 har nu generaltullstyrelsen till en

början meddelat, att arbetet med ifrågavarande statistik sedermera fortgått

och att för närvarande uppgifter förelåge för åren 1923, 1924 och 1925 angående

rörelsen vid rikets tullkamrar.

Dessa uppgifter avsåge följande slag av inom tullverket förekommande

arbetsfaktorer, nämligen:

antalet inklarerade fartyg, dels lastförande dels barlastade, vartdera slaget

uppdelat i direkt inkommande fartyg och fartyg, som inkommit via annan

svensk hamn, med angivande tillika av antalet fartyg av 10 ton eller därunder

samt, i förekommande fall, ångfärjor och fartyg i Öresundsfart;

antalet utklarerade fartyg, dels lastförande dels barlastade, vartdera slaget

uppdelat i fartyg, som utklarerats i första hamn och fartyg, som förut utklarerats

i annan svensk hamn, med angivande tillika av de beträffande

inklarerade fartyg angivna särskilda förhållanden;

antalet inrikes förpassningar, dels ankommande dels avgående, antalet utfärdade

och påtecknade årspass samt antalet fiskepass, på samma sätt uppdelade

;

myckenheten av från utrikes ort sjöledes direkt inkommande vagnslaster,

partier och kolli, antalet tullbehandlade postpaket samt antalet vagnslaster

och antalet kolli av ankommande och avgående transitgods;

antalet vid tullbehandlingen rubricerade varuposter av dels tullfritt, dels

tullpliktigt gods, vartdera slaget med hänsyn till svårigheten vid tullbehandlingen

uppdelat i tre olika grupper, samt, vad tullpliktigt gods beträffar,

med ytterligare uppdelning av två av dessa grupper i partivaror och andra

varor, ävensom tullbeloppet för varje olika slag av tullpliktigt gods samt

antalet räkningar å passagerare!!ekter;

antalet angivningar till direkt förtullning, antalet ankommande och avgående

transitförpassningar, vartdera slaget för sig, antalet angivningar till

transitupplag, antalet förtullningar från transitupplag, antalet angivningar till

opaginerad Kontrollera mot PDF

SJ

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

och förtullningar från nederlag, i båda fallen med angivande av såväl antalet

inlagor som antalet varuposter, antalet utförselinlagor å tullkontroll

underkastat gods och å vanligt exportgods samt antalet inrapporterade beslag;
uppbörden

av tullmedel, nämligen: tull, nederlagsavgift, transitupplagsavgift,

restitutionsavgift, provianteringsfrilagersavgift, konfiskationsmedel,

böter, sjöfyndsmedel, inkomst av abandonnerade varor, inkomst av natt och

år ståndna varor, auktionsprovision, hyres- och arrendemedel, ersättning för

vissa av tulltjänsteman verkställda tjänstförrättningar, ersättning för kommunaluppbörd,

extra inkomst samt anmärkningsmedel; ävensom

uppbörden av andra medel än tullmedel, nämligen fyr- och båkavgifter,

lastpenningar, avgifter till pensionsfonden, avgifter till tullstatens enskilda

pensionsinrättning, sockerskatt, automobilgummiringskatt, automobilskatt och

bensinskatt.

Uppgifterna beträffande tullförvaltningarna i rikets frihamnar och vid

tullkamrarna vid riksgränsen mot Norge omfattade på grund av beskaffenheten

av därvarande trafik i vissa delar arbetsfaktorer, som icke överensstämde

med de för tullkamrarna i allmänhet angivna. Att närmare redogöra

för skiljaktigheterna syntes dock icke styrelsen vara av behovet påkallat.

I övrigt har erinrats, att alla förberörda arbetsfaktorer icke förekomme

vid varje tullkammare; sålunda kunde givetvis icke in- och utklarering

av fartyg förekomma vid tullkamrarna vid riksgränsen och vid vissa

andra inne i landet belägna tullkamrar.

Det sålunda föreliggande vidlyftiga siffermaterialet hade för att göras

mera överskådligt och lätthanterligt vidare bearbetats. Till en början hade

de olika arbetsfaktorerna sammanförts i följande fyra grupper, nämligen:

A. Utrikestrafik;

B. Tullbehandling;

C. Upplagsrörelse; samt

D. Debitering och uppbörd.

Inrikestrafiken (uppgifterna om antalet inrikes förpassningar, antalet årspass

och antalet fiskepass) vore av så ringa betydelse, att uppgifterna härom

ansetts saklöst kunna uteslutas. Detsamma vore förhållandet med några få

andra arbetsfaktorer av ringa betydelse.

Av nyssberörda fyra grupper omfattade

gruppen A utrikestrafiken, följande faktorer: inklarerade fartyg av mer

än 10 tons dräktighet; inklarerade fartyg med dräktighet av 10 ton eller

därunder samt ångfärjor och fartyg i öresundsfart; utklarerade fartyg av

motsvarande två slag; uppbörd av lastpenningar samt fyr- och båkavgifter;

exportinlagor; lossat styckegods; lossade partier samt tull behandlade postpaket

;

gruppen 13 tullbehandlingen följande faktorer: tullbehaudlade varuposter,

allt efter tullbehandlingens svårighet uppdelade i enkla, medelsvåra och mera

krävande samt debiterad tull ä styckegods;

Bihang Ull riksdagens protokoll 1927. 1 samt. Öl höft. (Nr 70.)

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

gruppen C upplag sr öreisen följande faktorer: uppläggningar å nederlag;

nttagningar från nederlag; uppbörd av nederlagsavgift; uppläggningar å

och uttagningar från transitupplag; ankommande och avgående transitförpassningar;

ankommande transitgods samt avgående transitgods;

gruppen D debiteringen och uppbörden följande faktorer: angivningar

till direkt förtullning samt uppläggning å nederlag och transitupplag; debiterade

varuposter; uppbörd av konfiskationsmedel in, m.; uppbörd av tull

för partivaror samt övrig uppbörd.

Talen för samtliga dessa arbetsfaktorer var för sig hade meddelst ett särskilt

reduktionstal (exponent) för varje faktor omvandlats till lägre och lättare

jämförliga tal, utvisande det poängtal, som borde tillkomma varje tullkammare

för respektive arbetsfaktor. De använda reduktionstalen voro följande:

Grupp A:

för inklarerade fartyg av mer än 10 tons dräktighet 15 för 1,000 fartyg;

för inklarerade fartyg med lägre dräktighet ävensom för ångfärjor och

fartyg i Öresundstrafik 5 för 1,000 fartyg;

för utklarerade fartyg av mer än 10 tons dräktighet 9 för 1,000 fartyg;

för utklarerade fartyg med lägre dräktighet ävensom för ångfärjor och

fartyg i Öresundsfart 3 för 1,000 fartyg;

för uppbörd av lastpenningar samt fyr- och båkavgifter 1 för 20,000

kronor;

för exportinlagor 0.5 för 1,000 inlagor;

för lossat styckegods 1 för 10,000 kolli;

för lossade partier 1.5 för 1,000 partier;

för tullbehandlade postpaket 3 för 100,000 paket.

Grupp B:

för tullbehandlade varuposter, enkla, 0.5 för 1,000 varuposter;

för tullbehandlade varuposter, medelsvåra, 0.7 5 för 1,000 varuposter;

för tullbehandlade varuposter, mera krävande, 1 för 1,000 varuposter;

för debiterad tull å styckegods 0.5 för 100,000 kronor.

Grupp C:

för uppläggningar å nederlag 1.5 för 1,000 uppläggningar;

för uttagningar från nederlag 1.5 för 1,000 varuposter;

för uppbörd av nederlagsa vgift 1 för 10,000 kronor;

för uppläggningar å samt uttagningar från transitupplag 1 för 1,000

sådana expeditioner;

för ankommande och avgående transitförpassningar 0.25 för 1,000 förpassningar;
för

ankommande transitgods 6 för 100,000 kolli;

för avgående transitgods 8 för 100,000 kolli.

Grupp D:

för angivningar 0.25 för 1,000 stycken;

för debiterade varuposter 0.2 för 1,000 stycken;

för uppbörd av konfiskationsmedel m. m. 1.5 för 10,000 kronor;

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.

för uppbörd av tull för partivaror O.i för 100,000 kronor; samt

för övrig uppbörd 0.2 5 för 100,000 kronor.

Härtill hade slutligen lagts ett poängtal för personalen, uträknat efter eu

exponent av 2 för 15 ordinarie och icke ordinarie tjänstemän vid tullkammaren.

Förut omförmälda sammanföring av arbetsfaktorerna i grupper och uträkningen

av poängtal för varje arbetsfaktor berörde emellertid endast rikets

för närvarande till ett antal av 53 uppgående tnllkamrar med tullförvaltare

såsom föreståndare, sålunda icke tullförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs

och Malmö tullhamnar samt ej heller tullförvaltningarna i nämnda tre

städers frihamnar. Förstnämnda tre tullförvaltningar vore på grund av

rörelsens omfattning uppdelade i avdelningar, vilka var för sig handlade

huvudsakligen allenast ett slag av tullverket tillkommande arbetsuppgifter,

ett förhållande, som följaktligen ägde tillämpning jämväl i fråga om avdelningarnas

chefer. I motsats härtill hade tullförvaltarna vid tullkamrarna

att handlägga alla slag av förekommande arbeten eller åtminstone utöva

överinseende över den personal, som vore avsedd för de olika slagen av

arbetsuppgifter. Någon klassificering av förenämnda avdelningar och deras

chefer — av vilka icke någon vore tullförvaltare — i jämbredd med rikets

tullkamrar och tullförvaltare hade därför aldrig varit ifrågasatt och syntes

icke heller nu böra ifrågakomma. Vad frihamnstullförvaltningarna anginge,

har styrelsen erinrat, att tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar

från början placerats i klass 1 B och tullförvaltningen i Stockholms

frihamn från början i klass 2 men att, såsom redan nämnts, sistnämnda

tullförvaltning vid 1925 års riksdag uppflyttats i klass 1 B. Tjänstgöringskommissionen

hade anfört i fråga om frihamnstullförvaltningarna, att den

särställning, dessas chefstjänster intoge i förhållande till de övriga tullförvaltuingarna,

och de speciella krav, som på grund av frihamnsrörelsens natur

borde ställas på deras innehavare och som måhända icke i så hög grad, som

fallet vore på andra områden, vore beroende av trafikens omfattning, borde

föranleda, att de tre tullförvaltartjänsterna i frihamnarna upptoges i samma

klass, vilken icke borde vara lägre än 1 B. Generaltullstyrelsen biträdde

för sin del denna kommissionens mening. Med denna uppfattning, som fortfarande

hystes av styrelsen, hade styrelsen icke funnit anledning föreligga

att nu medtaga frihamnstullförvaltningarna vid behandlingen av frågan om

tullkamrarnas klassificering.

De poängtal, som sålunda för vart och ett av åren 1923—1925 vunnits

vid berörda bearbetning av primärmaterialet hade sedan för varje tullkammare

gruppvis sammanräknats och gruppsummorna för varje år sammanförts

i tabeller, varefter för varje tullkammare poängmedeltal för sagda

tre år uträknats.

I fråga om sammanföringen i grupper av arbetsfaktorerna och de valda

exponenterna har styrelsen anfört följande.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

»Grupp A utrikes trafiken.

Exponenterna för fartygstrafiken hava bestämts med hänsyn till tullförvaltarens

ansvar för och befattning med dels de kamerala klareringsåtgärderna,

bland vilka bestämmandet av fartygsumgälderna och frågan om giltigheten

av företedda mätningshandlingar torde få anses såsom de viktigaste,

dels de med fartygens ankomst eller avgång sammanhängande bevaknings

åtgärderna, däribland särskilt meddelandet av lossningstillstånd, vid vilken

åtgärd ifrägakommer bland annat tillämpning av de invecklade och svårtydda

författningar, som avse att hindra införande i riket av sjukdomar,

överhuvud torde det kunna anses, att det är denna gren av tulltjänsten,

som ställer de största anspråken på tullförvaltarnas organisationsförmåga.

Då den utgående trafiken måste i liera hänseenden anses mindre krävande

än den inkommande, har för förstnämnda trafik använts lägre exponentsiffror

än för den sistnämnda. De lägre exponenterna för fartyg under 10

ton samt för ångfärjor och fartyg i öresundsfart betingas av att i fråga om

dessa fartyg såväl de kamerala uppgifterna äro väsentligt enklare som även

bevakningsåtgärderna av mera underordnad betydelse.

Uppbörden av fartygsumgälderna har ansetts böra medtagas under denna

grupp såsom utgörande i viss mån en mätare dels på trafikens egenskap av

att vara direkt eller icke dels på tonnagets storlek.

Exponenten för godsrörelsen bör utgöra uttryck ej endast för ansvaret

för godsets blossning, vård och rätta utlämnande utan även för det anspråk

på organisationsförmåga, som godsrörelsens handhavande uppställer.

Grupp B tullbehandlingen.

I enlighet med tjänstgöringskommissionens förslag har för uppskattningen

av tullbehandlingsarbetet valts antalet tullbehandlade varuposter, vilka allt

efter tullbehandlingens svårighet uppdelats i tre olika klasser. Vid exponentsiffrornas

bestämmande har man utgått från att tullförvaltarens medverkan

i tullbehandlingsarbetet bliver större, ju större antalet varuposter

är, särskilt sådana, vilkas tullbehandling är mera krävande, och att i varje

fall tullförvaltarens tillsyn över tullbehandlingsarbetet erfordras i allt högre

grad, ju svårare och mera omfattande detta arbete är. Såsom supplement

till antalet varuposter och i viss mån motvikt mot dettas inflytande på tullbehandlingsarbetets

värdering har ett uttryck för kvantiteten av de tullbehandlade

varorna ansetts böra medtagas. Detta har skett genom införande

av uppgift om tullbeloppet för styckegods, således varor, vilkas tullbehandling

i allmänhet måste anses vara av mera krävande beskaffenhet.

Grupp C upplag srörelsen.

För uppläggningar å och uttagningar från nederlag — i vilka expeditioner

inberäknats även förflyttningar från ett nederlag till annat samt utförsel

har använts en gemensam exponentsiffra, 1.5. Denna siffra åsyftar i fråga

om uppläggningar ett antal av 1,000 sådana expeditioner, men i fråga om

uttagningar ett antal av 1,000 uttagna varuposter. Härmed avses att giva

ett uttryck åt det merarbete vid uttagningar i förhållande till arbetet med

uppläggningarna, som uppstår därigenom, att en upplagd post ofta uttages

i flera poster. I syfte att giva ett uttryck jämväl åt skiftningarna i bevakningsarbetet

vid nederlagsrörelsen och tullförvaltarnas ansvar för nederlagskrediten

har medtagits en faktor för kvantiteten nederlagsgods. För detta

ändamål har uppbörden av nederlagsavgift ansetts lämplig, då densamma

utgör en funktion av tullbeloppet för å nederlag upplagt gods och därmed

i andra hand för myckenheten av detsamma samt då i stort sett och föi

en längre tidsföljd uttagningar från och uppläggningar å nederlag torde stå

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition Nr 70. 85

i ungefär samma förhållande till varandra — även för myckenheten uttaget

gods.

Exponenten för uttagna nederlagsposter (1.5 för 1,000) är 50 procent större

än exponenten för tullbehandlingen av mera krävande varuposter (1 för

1,000). Anledningen härtill är, att med nederlagsexponenterna avsetts att

giva ett uttryck jämväl åt de med nederlagsrörelsen förenade personaldispositionerna

samt beräkningen av tullkrediten och debiteringsrisken, vilka

senare moment icke kunna anses bliva tillgodosedda genom den i grupp D

använda exponenten för debiterade varuposter (0.2 för 1,000).

Transitförpassningar torde på det hela taget kunna anses jämställda med

angivningar och hava erhållit samma exponentsiffra som dessa (0.2 5 för 1,000).

Exponenten för avgående transitgods (8 för 100,000 kolli) har upptagits

något högre än exponenten för ankommande sådant gods (6 för 100,000

kolli). Orsaken härtill är det större arbete, som handhavandet av det förra

slaget gods medför i förhållande till arbetet med det senare slaget.

Grupp D debiteringen och uppbörden.

Under denna grupp hava upptagits de viktigaste kamerala uppgifter, som

förekomma å tullkamrarna, i den mån dessa arbeten icke tillgodosetts under

övriga grupper.

Vid angivning av varor måste först och främst angivarens behörighet

beaktas. Därnäst är av vikt, att de olika slagen av angivningar behandlas

vart och ett på föreskrivet sätt. Ett upptagande av angivningarna bland

de arbetsfaktorer, som böra komma till beaktande, lärer därför vara väl

berättigat. Vid värderingen av denna arbetsuppgift bör hänsyn tagas till

de kamerala arbeten, som därav härröra, såsom godsredovisningen, utfärdandet

av räkningar, journalsföring in. m. Bland angivningarna hava icke

upptagits angivning av postgods, dels därför att denna är av synnerlig enkel

beskaffenhet, dels ock enär posttrafiken torde kunna anses behörigen tillgodosedd

under andra grupper. Likaså har angivning till omedelbar transitförsändning

här uteslutits, enär densamma kommit till uttryck under transitrörelsen

(avgående transitförpassningar).

Vad debiteringen beträffar, stå tullförvaltarnas ansvar och risk därför,

såvitt angår uppbörden av tull, i direkt förhållande till antalet tullpliktiga

varuposter, oberoende av tullbehandlingens svårighetsgrad. Till grund för

exponentsättningen bör sålunda i detta hänseende läggas antalet dylika

poster. Det är emellertid klart, att ansvaret för uppbörden i dess helhet

även står i förhållande till uppbördens storlek. Detta bör finna sitt uttryck

i en exponent för all uppbörd, varvid dock, i fråga om uppbörden av tull,

tullen för partivaror torde böra frånskiljas och erhålla en lägre exponentsiffra

till undvikande av att denna uppbörd erhåller ett oberättigat inflytande.

Såsom en god mätare av vissa med tullförvaltningens allmänna ledning

förenade uppgifter framstår summan av vissa tullmedel, förnämligast konfiskationer

och ersättningsbeloppen enligt förrättningstaxan in. m. Ett särskilt

uppskattande av denna uppbörd har därför synts väl berättigat.»

v Slutresultatet av ifrågavarande statistiska undersökning har generaltullstyrelsen

överlämnat i form av dels en tabell I, upptagande varje tullkammares

totalpoäng för ett vart av åren 1923—1925 ävensom dess medeltal

poäng för dessa tre år, dels en tabell II, utgörande ett sammandrag av

därvid fogade tabellbilagor A—E, vilka för vart och ett av åren 1923—1925

och för en var tullkammare utvisa det sammanräknade poängtalet för de i

varje av förberörda grupper A—I) ingående arbetsfaktorerna samt pers

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

poängen (E) ävensom medeltalet för sagda tre år av varje grupps poängtal

och av personalpoängen. Dessa tabeller torde få såsom bilagor närslutas

statsrådsprotokollet över tinansärenden för denna dag. (Bil. 1).

Generaltullstyrelsen har härefter erinrat, att vid 1926 års riksdag efter

därom framlagd proposition verkställts omklassificering av postkontoren

samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer. Till grund för denna

omklassificering hade lagts ett av kommunikationsverkens lönenämnd utarbetat

förslag, med vilket avsetts att finna ett sådant på rationella grunder

uppbyggt system för klassificeringen, att detsamma i sina huvuddrag kunde

tillämpas vid samtliga nämnda verk, men därjämte lämnade rum för beaktande

av verkens speciella organisations- och verksamhetsformer. Systemet

utmärkte sig genom ett flertal invecklade operationer och hade från de utav

ärendet berörda verkstyrelsernas sida gjorts till föremål för åtskilliga erinringar.

Av vissa yttranden vid förslagets behandling hos Kungl. Maj:t och

i riksdagen ville det ock synas styrelsen, som om detsamma godkänts endast

med en viss tvekan och med hänsyn särskilt därtill, att omklassificeringen

icke utan allvarliga olägenheter kunde längre uppskjutas.

Generaltullstyrelsen har för närvarande icke vågat uttala någon bestämd

uppfattning, huruvida det för kommunikationsverken sålunda tillämpade

systemet med fördel skulle kunna, i mer eller mindre modifierad form,

användas för klassificering av tullkamrarna. Däremot har styrelsen icke

tvekat att uttala som sin övertygelse, att denna klassificering kunde ske

med anlitande av betydligt enklare hjälpmedel. För tullverkets räkning

gällde klassificeringen endast ungefär ett femtiotal tullkamrar, under det att

klassificeringen av kommunikationsverkens förvaltningar avsåge ett mångdubbelt,

i fråga om statens järnvägar omkring tiodubbelt antal. Det förhållandevis

begränsade siffermaterial, varmed man vid klassificeringen av tullkamrarna

hade att röra sig, medgåve tydligen en större möjlighet att bedöma tullkamrarnas

inbördes ställning efter det föreliggande materialet, särskilt som

detta omfattade en sammanhängande tid av tre år, samt att vidtaga de

modifikationer i den av siffrorna utvisade ordningsföljden, vilka kunde finnas

av förhållandena påkallade. Enligt styrelsens mening borde sålunda vid

klassificeringen av tullkamrarna tillerkännas större värde åt det föreliggande

siffermaterialet och den på kännedomen om de särskilda förhållandena vid

varje tullkammare grundade möjligheten att rätt bedöma detta materials

verkliga betydelse än åt resultatet av sådana mera invecklade beräkningar

som de, på vilka kommunikationsverkens klassificeringssystem ansetts böra

grundas.

Generaltullstyrelsen har sålunda vid uppgörande av förslag till klassificering

av tullkamrarna funnit sig icke kunna underlåta att fästa ett relativt

stort avseende vid de föreliggande uppgifterna om tullkamrarnas arbetskvantiteter

och de på grund av dessa uppgifter beräknade poängtalen.

Tjänstgöringskommissionens förnämsta anmärkning mot systemet med

poängberäkning vore den, att vissa av tullkamrarnas arbetsuppgifter icke

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

87

kunde jämföras med varandra och att det därför vore snart sagt omöjligt

att för sådana arbetsuppgifter finna exponentsiffror, som möjliggjorde

en rättvis jämförelse. Detta ansåge styrelsen väl vara i viss mån riktigt;

men å andra sidan syntes det — vad även tjänstgöringskommissionen

torde velat erkänna — vara alldeles uteslutet, att en klassificering skulle

kunna verkställas utan hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning. Bestämmandet

av exponentsiffrorna måste ju alltid bliva i större eller mindre

grad subjektivt och olika åsikter om berättigandet av de valda siffrorna

kunde givetvis alltid göras gällande. Det nu verkställda valet av arbetsfaktorerna

och deras gruppering ävensom exponentsättningen hade emellertid

i samråd med tre tullförvaltare skett efter noggrant övervägande och i

nära överensstämmelse med tjänstgöringskommissionens förslag, beträffande

vilket omdömet hos flertalet tullkamrar, som yttrat sig därom, varit, att de

föreslagna grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de

förut tillämpade. Styrelsen ville även nu, liksom i sin skrivelse till Kungl.

Maj:t den 31 oktober 1924 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret

1925—1926 framhålla, att den av tjänstgöringskommissionen utan någon

egentlig poängtabell men på grundval av omfattande undersökningar av

tullkamrarnas verksamhet föreslagna klassificeringen av tullkamrarna endast

obetydligt avveke från den första på poängtabell grundade klassificeringen

— vid 1910 års riksdag — vilken klassificering oförändrad kvarstod vid

tiden för tjänstgöringskommissionens arbete, samt att detta förhållande syntes

berättiga till den slutsats, att klassificering med stöd av poängtabell under

normala förhållanden medförde ett ganska tillfredsställande resultat. Och

styrelsen ville för sin del uttala den uppfattning, att, om vid en klassificering

med stöd av nu tillgängliga poängtal tillika toges tillbörlig hänsyn

såväl till den verkliga betydelsen av poängsiffrorna, i de fall då dessa befunnes

i ett eller annat hänseende icke giva ett riktigt uttryck åt den bakom

dem liggande arbetskvantiteten, som även till förefintliga supplementära

arbetsfaktorer, vilka icke lämpligen kunnat intagas bland dem, efter vilka

poängtalen beräknats, det erhållna resultatet måste anses så tillfredsställande,

som under givna förhållanden rimligen kunde krävas.

Bland nyssnämnda supplementära arbetsfaktorer, vilka förekomma vid

vissa tullkamrar och måste anses i viss grad öka de vid sådana tullkamrar

anställda tullförvaltarnes arbetsbörda och ansvar, finge i främsta rummet

nämnas de göromål, som härflöte av att trafik över rikets landgräns förekomma

inom tullkammardistriktet. Dessa tullkamrar vore de i Haparanda,

Strömstad, Östersund ocli Kiruna. Tullförvaltarna vid dessa tullkamrar

vore i denna sin egenskap chefer för gränsbevakningen i vederbörande distrikt

samt för därinoin belägna gränstullstationer. Landväga gränstrafik

samt gränsbevakning förekomma dessutom inom Dalsland, Värmland och

Dalarna; men inom dessa landskap vore gränsbevakningspersonalen och

gränstullstationerna underställda en särskild gränsbevakningschef, och de av

gränstrafiken härrörande göromål ankomme sålunda icke på tullförvaltarna

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

vid därvaraude tullkamrar, i Karlstad och Falun. Det finge i detta sammanhang

anmärkas, att, i motsats till chefskap över gränsbevakning, chefskap

över kustbevakning icke tillkomme tullförvaltare å viss ort och i denna

hans egenskap; sistnämnda chefskap vore uppdraget åt den tullförvaltare

inom respektive kustbevakningsdistrikt, som ansetts därtill lämpligast, och

hade alltså en mera personlig karaktär, varför hänsyn till sådant chefskap

och därmed förenat arbete icke i detta sammanhang syntes böra tagas.

Det vissa tullförvaltare sålunda åliggande chefskapet över gränsbevakning

och gränstullstationer medförde för dem, med undantag för tullförvaltaren i

Kiruna, ett betydande tillskott av arbete och ansvar, som icke kommit till

synes i förberörda poängsiffror. Befälet över personalen, den livliga trafiken

över gränsen, kontrollen över den medgivna tullfria införseln över gränsen

samt de många frågor av ofta ganska svårbehandlad art, som uppstode i

följd av gränstrafiken — allt detta syntes med rätta få anses utgöra förhållanden,

till vilka hänsyn i förekommande fall måste tagas vid sådana

tullkamrars klassificering.

Eu annan supplementär arbetsfaktor av större betydelse vore restitutionsrörelsen,

dels enligt tulltaxeförordningen dels enligt förordningen angående

tullrestitution i vissa fall vid utförsel av utländsk vara den 13 december

1912 (nr 355). Särskilt restitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen

— s. k. industrirestitution — föranledde vid de tullkamrar, där sådan rörelse

förekomme i större omfattning, ett betydande arbete och ansvar för tullkammarens

föreståndare. Det syntes fördenskull vara berättigat, att jämväl

denna arbetsfaktor finge göra sig gällande.

Såsom eu tredje supplementär faktor kunde anses förekomsten av tullkammare

underlydande tullstationer med där anställd personal.

Ytterligare kunde såsom supplementära faktorer, om än av jämförelsevis

underordnad betydelse, nämnas räkningar å tull för av resande medförda

effekter, beslagsärenden, ärenden angående tullverkets fastigheter och byggnader,

utfärdande av mätbrev för fartyg, provianteringsfrilagersrörelsen och

uppbörd av vissa kommunala avgifter m. fl.

De supplementära faktorerna gjorde sig givetvis gällande förnämligast i

gränsfall, då en tullkammares placering i den ena eller den andra av två

till varandra gränsande klasser utan hänsyn till sådana faktorer kunde vara

föremål för tvekan.

Med stöd av det sålunda föreliggande materialet och efter övervägande av

övriga på frågan om tullkamrarnas klassificering inverkande omständigheter

har generaltullstyrelsen, som icke funnit anledning att ifrågasätta någon

ändring i de nuvarande klassernas antal eller benämning, framlagt följande

förslag i berörda fråga. I förslaget angives för varje tullkammare dess

medeltalpoäng för åren 1923—1925.

Klass 1 A: tullkamrarna i Hälsingborg (258.oo), Trälleborg (193.44), Norrköping

(161.13), Gävle (99.oi) och Halmstad (80.39) = 5 tullkamrar;

klass 1 B: tullkamrarna i Sundsvall (70.60), Kalmar (60.79), Landskrona

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

(59.22), Örebro (55.9o) och Borås (44.21) ävensom tullförvaltningarna i Stockholms,

Göteborgs och Malmö frihamnar = 8 tullkamrar och tullförvaltningar;

klass 2: tullkamrarna i Åhus (37.61), Nyköping (37.18), Luleå (35.17),

Härnösand (34.48), Karlstad (34.07), Ystad (31.72), Karlskrona (30.56),

Strömstad (29.91), Karlshamn (29.65), Uppsala (27.97), Linköping (24.43),

Lysekil (23.07), Lund (22.33), Varberg (20.40), Charlottenberg (20.28), Jönköping

(20.oi) och Haparanda (17.86) =17 tullkamrar;

klass 3: tullkamrarna i Västerås (19.4i), Oskarshamn (18.90), Södertälje

(18.81), Eskilstuna (18.55), Umeå (16.92), Örnsköldsvik (16.79), Söderhamn

(16.27), Västervik (15.72), Hudiksvall (15.25), Uddevalla (15.21), Mon (15.19),

Storlien (13.58), Kristinehamn (13.04), Falkenberg (12.13), Östersund (12.07),

Skellefteå (11.87), Falun (11.78), Sölvesborg (IO.47) och Visby (9.39) = 19

tullkamrar; samt

klass 4: tullkamrarna i Ronneby (9.19), Simrishamn (8.82), Kiruna (7.2 4),

Piteå (7.23), Lidköping (5.88), Motala (4.39) och Marstrand (3.oo)=7 tullkamrar.

I förhållande till nu gällande klassindelning innebär förslaget:

uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass 1 A,

tullkamrarna i Örebro och Borås från klass 2 till klass 1 B, tullkamrarna

i Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass 3 till klass 2 samt tullkamrarna

i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg från klass 4 till klass 3;

nedlyftning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B

samt tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby från

klass 2 till klass 3.

Beträffande det sålunda framlagda förslaget och däri ifrågasatta ändringar

i den nuvarande klassindelningen liar generaltullstyrelsen anfört följande.

Till klass 1 A hade hänförts, liksom för närvarande är fallet, de största

sjötullkamrarna, vilka tillika hade eu betydande tullbehandlingsrörelse. I

klassen hade från klass 1 B uppflyttats tullkammaren i Halmstad, under

det att tullkammaren i Sundsvall nedflyttats därifrån till klass 1 B. Den

förra tullkammaren stode i fråga om såväl utrikes trafiken och tullbehandlingsarbetet

som även poängmedeltalet i dess helhet så högt å skalan, att

någon tvekan om riktigheten av densammas hänförande till klass 1 A icke

kunnat råda. Beträffande nedflyttningen av tullkammaren i Sundsvall hade

däremot en viss tvekan gjort sig gällande. Mot en sådan åtgärd kunde

anföras, att den relativt låga siffran för utrikestrafiken kunde anses bero

på dåliga konjunkturer för trävaruutskeppningen och förväntas stiga i mån

dessa eventuellt förbättrades, att i allt fall ordnandet av bevakningen vid

de talrika lastageplatserna i distriktet ställde stora krav på tullförvaltarens

organisationsförmåga samt att rörelsens huvudsakliga koncentration till seglationstiden

medförde under denna tid ett mera intensivt och slitande arbete

än om densamma varit jämnt fördelad över hela året. Styrelsen hade dock,

med hänsyn till den jämförelsevis stora skillnaden mellan tullkammarens

och tullkammarens i Halmstad medelpoängtal, härrörande från den förra

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

tullkammarens underlägsenhet i fråga om utrikes trafik och tullbehandlingsarbetet,

ansett sig icke kunna undgå att uppföra tullkammaren en klass

lägre än tullkammaren i Halmstad.

I klass 1 B hade upptagits, förutom tullkammaren i Sundsvall och de tre

frihamnstullförvaltningarna, dels de återstående större sjötullkamrarna med

tillika betydande tullbehandlingsarbete, nämligen tullkamrarna i Kalmar och

Landskrona, dels ock de två förnämsta, för närvarande i klass 2 placerade

inlandstullkamrarna i Örebro och Borås, båda utmärkande sig för höga

siffror för tullbehandlingsarbetet och uppbörden samt den förra dessutom

även för upplagsrörelsen. Ehuru sjötrafiken vid tullkammaren i Örebro

vore obetydlig och tullkammaren i Borås saknade all dylik trafik samt detta

förhållande innebure en betydande begränsning av föreståndarnas verksamhetsfält

och ansvar i jämförelse med tullförvaltarnas vid sjötullkamrar, vore

dock den viktiga tullbehandlingsrörelsen i dessa två städer såväl kvantitativt

som kvalitativt av så stor betydelse — överstigande sagda rörelse både i

Gävle och Halmstad — att ifrågavarande tullkamrar ansetts berättigade

till plats i nu förevarande klass. Siffrorna för tullkammaren i Borås vore

visserligen ej obetydligt lägre än motsvarande siffror för tullkammaren i

Örebro. Ett likställande av dessa båda tullkamrar hade dock ansetts betingat

därav, att tullkammaren i Borås hade att räkna sig till godo en

supplementär faktor, nämligen en mycket betydande restitutionsrörelse enligt

§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken rörelse på grund av de varor,

restitutionsmedgivandet avsåge — garner och vävnader — förorsakade mycket

arbete och ansvar.

Klass 2 omfattade de medelstora sjötullkamrarna och de större inlandstullkamrarna

med undantag av nyssberörda tullkamrar i Örebro och Borås

samt slutligen den största gränstullkammaren, den i Cbarlottenberg, och

tullkammaren i Haparanda. Förslaget innebure, som redan nämnts, uppflyttning

från klass 3 av tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Cbarlottenberg,

vilka tullkamrars rörelse synts berättiga dem till plats i klass 2. Tullkamrarna

i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby, vilka för närvarande

tillhörde klass 2, hade däremot med hänsyn till den därstädes förekommande

rörelsens mindre omfattning ansetts böra hava sin plats i närmast

lägre klass. Vad tullkammaren i Haparanda beträffade, hade densamma,

oaktat dess lägre plats på skalan, ansetts böra bibehållas i klass 2 på grund

av supplementära faktorer, nämligen den livliga gränstrafiken och talrikt

förekommande förtullningar av passagerareffekter samt tullförvaltarens chefskap

över gränsbevakningspersonalen, vilken här vore större än i något

annat gränsbevakningsdistrikt.

Till klass 3 hade hänförts, förutom förberörda från klass 2 nedflyttade

fyra tullkamrar, de mindre sjö- och inlandstullkamrarna samt gränstullkamrarna

i Mon och Storlien. Från klass 4 hade uppflyttats tullkamrarna i

Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg, då rörelsen vid dessa tullkamrar utmärkt

sig för en, om än svagt, stigande tendens och deras poängsiffror i;

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

91

allt fall syntes berättiga dem till eu något högre plats än de minsta och

obetydligaste av rikets tullkamrar. Vad tullkammaren i Visby beträffade,

kunde med hänsyn till poängsiffran måhända ifrågasättas nedflyttning till

klass 4. Anledningen att så icke skett vore att tullkammaren vore den

enda på ön Gotland och att, även om en del av där befintliga tullstationer

indroges, likväl alltid några sådana syntes finnas erforderliga, åt vilkas

tjänståtgärder tullförvaltaren i Visby måste ägna noggrann tillsyn, särskilt

som inom tullkammardistriktet i större utsträckning än i måhända något

annat distrikt förekomme handläggning av ärenden angående bärgade varor

och sjöfynd. Av dessa anledningar hade tullkammaren hittills varit placerad

så högt som i klass 2.

Slutligen hade i klass 4 upptagits de sju minsta tullkam rama i riket.

Av förestående redogörelse för förslaget har styrelsen ansett framgå, att

de supplementära faktorerna endast i ringa mån kunnat inverka på respektive

tullkammares placering i klass. Exempelvis kan nämnas, att tullkammaren

i Östersund kunde räkna sig till godo en sådan faktor av ej ringa

betydelse, nämligen tullförvaltarens chefskap över ett mycket stort gränsbevakningsdistrikt.

Tullkammarens poängtal vore dock så lågt, att berörda

supplementära faktor icke ansetts kunna föranleda dess uppflyttning i högre

klass. Härtill komme, att en uppdelning av gränsbevakningsdistriktet vore

påtänkt.

Det förut omnämnda förhållande, att i vissa fall poängtalen i något hänseende

icke gåve ett riktigt uttryck åt den bakom dem liggande arbetskvantiteten,

hade icke kunnat utöva något inflytande på klassificeringen. I alla

de fall, där nämnda förhållande varit för handen och vilka framginge av

noterna i de överlämnade tabellerna, skulle respektive tullkammare komma

att tillhöra den klass, vari den upptagits, oavsett huruvida hänsyn toges till

förhållandet eller icke.

Slutligen har generaltullstyrelsen framhållit, att prövning av frågan om

tullkamrarnas klassificering syntes böra periodvis återkomma, exempelvis

vart femte år, och att denna prövning komme att för framtiden väsentligt

underlättas genom de årliga förvaltningsberättelser, vilka komme att avgivas

av styrelsen, samt genom de för nämnda berättelsers utarbetande erforderliga

statistiska undersökningarna.

Vad härefter angår frågan om tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering

har generaltullstyrelsen till en början framhållit, att sedan lång tid tillbaka

den grundsats ansetts böra gälla, att avlöningen för tulltjänstemän, särskilt

de vid lokaltullförvaltningen anställda, borde utgå med något högre belopp

än avlöningen för tjänstinnehavare i motsvarande ställning inom andra statens

verk. Riktigheten av denna grundsats hade erkänts vid alla utredningar,

som företagits rörande avlöningsförhållandena vid tullverket, såväl i äldre

tider som av 1902 års tullstatskommitté, 1908 års tullstatskommission och

Tull förvaltar

- tj dusternas

lönegradsplacering.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj ds proposition Nr 70.

1914 ars tullkommission, och i de avgivna förslagen hade ock denna uppfattning

i större eller mindre grad kommit till uttryck. En motsatt uppfattning

hade visserligen uttalats av 1915 års kommission för gemensamma

avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk, dock förnämligast

beträffande de lägsta grupperna bland tjänstemän med högre kompetens,

vid tullverket kammarskrivare, samt av generaldirektören vid statens

järnvägar i en till chefen för civildepartementet ställd, den 31 januari 1920

dagtecknad skrivelse; men dessa uttalanden grundade sig, såvitt generaltullstyrelsen

hade sig bekant, icke i någotdera fallet på närmare undersökning

av tulltjänstemannens arbetsuppgifter och för tullverket speciellt utmärkande

förhållanden. Även av statsmakterna hade befogenheten av en viss företrädesrätt

i lönehänseende för tulltjänstemän gent emot befattningshavare i

vissa andra verk erkänts; särskilt hade detta uttalats av statsutskottet vid

1922 års riksdag.

Enligt styrelsens mening hade emellertid ifrågavarande grundsats vid

nämnda års riksdag icke tillämpats i hela den omfattning, som enligt generaltullstyrelsens

under förberedelserna till den dä verkställda omorganisationen av

tullverket uttalade mening vore önskvärd och behövlig. Förutom vissa grupper

av tjänstemän i lägre lönegrader hade i stort sett endast kontrollörer och

kammarskrivare kommit i åtnjutande av en lönegradsplacering, som i någon

mån överstege placeringen av i organisatoriskt hänseende närmast motsvarande

tjänstemän i exempelvis kommunikationsverken; och av berörda två

grupper tjänstemän hade kammarskrivarna, vilka av såväl 1914 års tullkommission

som generaltullstyrelsen föreslagits till dåvarande 10 lönegraden

(numera 17), upptagits i närmast lägre lönegrad.

Bland de grupper av tulltjänstemän, vilkas lönegradsplacering, enligt vad

generaltullstyrelsen vid flera föregående tillfällen uttalat såsom sin mening,

måste anses alltför låg, framträdde särskilt tullförvaltargruppen. Styrelsen

har nu i fråga om dessa tjänstemäns lönegradsplacering erinrat om följande:

Enligt 1914 års tullkommissions förslag i dess betänkande IV skulle tullförvaltarna

indelas i fyra klasser, benämnda 1, 2, 3 och 4, vilka skulle

hänföras till respektive 27, 24, 22 och 20 lönegraden

I sitt den 14 juni 1920 avgivna utlåtande över tullkommissionens nyssberörda

betänkande hade generaltullstyrelsen föreslagit — närmast till beaktande

av styrelsen givna särskilda direktiv — de förändringar i tullkommissionens

förslag, att klass 1 skulle uppdelas i två klasser, av vilka den

ena skulle upptagas i 27 och den andra i 26 lönegraden, samt att klass 3

skulle uppföras i 21 i stället för i 22 lönegraden. Enligt styrelsens förslag

skulle aliså finnas fem klasser: 1 A (övertullförvaltare), IB, 2, 3 och 4, vilka

skulle upptagas i respektive 27, 26, 24, 21 och 20 lönegraden.

Denna styrelsens framställning förordades av vederbörande departementschef,

och i Kungl. Maj:ts proposition (nr 330) till 1921 års riksdag an- 1

1 Bär och i det följande användes den beteckning för lönegraderna, som numera gäller

enligt kungörelsen den (i juni 1925 angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet

den 22 juni 1921.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

gående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1922 hade i enlighet

härmed till 1 förvaltartjänsterna upptagits i sist angivna lönegrader.

Såsom redan nämnts, blev frågan om tullverkets omorganisation icke avgjord

vid nämnda års riksdag utan uppsköts.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1921 angående tullverkets

utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 vidhöll generaltullstyrelsen

sitt år 1920 avgivna och av Kungl. Maj:t godkända förslag angående tullförvaltartjänsternas

lönegradsplacering.

Emellertid anförde 1902 års löneregleringskommitté i sitt över generaltullstyrelsens

sistberörda statförslag avgivna utlåtande av den 6 december

1921, att en högre placering i löneplanen av tullförvaltartjänsterna än av

motsvarande chefstjänster vid postverket och statens järnvägar icke kunde

anses befogat i andra fall, än där placeringen eljest skulle leda till för

organisationens rätta uppbyggnad betänkliga konsekvenser. Kommittén föreslog

med hänsyn härtill, dels att tullförvaltarna vid tullkamrarna av klass

3 skulle, på sätt generaltullstyrelsen föreslagit, uppföras i 21 lönegraden,

dels ock att tullförvaltartjänsterna vid övriga klasser av tullkamrar skulle

nedflyttas i lönegrad; dock borde jämväl, till undvikande i vissa fall av

organisatoriska oegentligheter, två tullkamrar, av generaltullstyrelsen uppförda

i klass 1 B, uppflyttas i klass 1 A och två tullkamrar, enligt förslaget

hänförda till klass 2, i stället upptagas i klass 1 B. Enligt kommitténs förslag,

vilket förordades av vederbörande departementschef och framlades i

proposition (nr 89) till 1922 års riksdag, skulle alltså tullförvaltartjänsterna

av klasserna 1 A, 1 B, 2, 3 och 4 uppföras i respektive 26, 24, 22, 21 och

18 lönegraden.

En vid 1922 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 235), i

vilken hemställan gjorts, att tullförvaltartjänsterna mätte i enlighet med

1914 års tullkommissions förslag uppdelas i fyra klasser och placeras i

respektive 27, 24, 22 och 20 lönegraden, avslogs av riksdagen, som antog

det i propositionen framlagda förslaget i förevarande hänseende.

Sedermera hade i denna fråga dels tullverkets tjänstgöringskommission

anfört, att densamma icke kunnat undgå att finna den löneställning, de flesta

tullförvaltare erhållit, väl låg såväl i förhållande till övriga tjänster inom

tullverket som ock allmänt sett med hänsyn till arten av deras uppgifter

och det med deras chefsställning förenade betydande ansvaret, dels framställningar

om höjning av lönegradsplaceringen gjorts av åtskilliga tullförvaltningar

ävensom av tullförvaltarna i en till styrelsen inkommen, i april 1926

dagtecknad skrivelse samt av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,

vilken vid upprepade tillfällen och senast i skrivelse till generaltullstyrelsen

den 24 juli 1926 yrkat, att tullförvaltartjänsterna måtte placeras i respektive

27, 26, 24, 22 och 21 lönegraderna.

Generaltullstyrelsen hade vid flera tillfällen uttalat den uppfattning, att

den år 1922 beslutade lönegradsplaceringen av tullförvaltarna måste anses

alltför låg, men tillika angivit skälet, varför icke vid samma tillfällen framställning

om ändring härutinnan ansetts böra göras. Även inom riksdagen

hade frän flera håll denna styrelsens uppfattning vunnit biträdande; och

under ärendets behandling i andra kammaren vid 1926 års riksdag an

fördes av dåvarande chefen för finansdepartementet, att man i sagda års

proposition snarast yttrat sig välvilligt om saken och att i samma ögonblick

generaltullstyrelsen ansåge sig kunna komma med förslag, frågan skulle av

regeringen upptagas till behandling.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.

De allmänna skäl, som anförts till stöd för ovanberörda grundsats, att avlöningen

för tjänstemän vid lokaltullförvaltningen borde utgå med något

högre belopp än för tjänstemän i motsvarande ställning inom vissa andra

verk, hade av 1908 års tullstatskommission sammanfattats på följande sätt:

»På tullverkets ordentliga och samvetsgranna skötsel måste det i hög grad

bero, huruvida statsverkets förnämsta inkomst verkligen skall inflyta i statskassan

till det belopp, som avsetts med tullbeskattningen. På tulltjänstemannen,

även den i mera underordnad ställning, ankommer det att, ofta på

egen hand, stundom utan egentlig kontroll, avgöra, till vilken taxerubrik

en vara är att hänföra eller med andra ord efter vilken norm tullbeskattningen

skall ske. Och detta kan icke bestämmas efter en gång för alla

givna regler utan bliver alltid mer eller mindre överlämnat åt den enskilde

tulltjänstemannen och är sålunda beroende på dennes individuella egenskaper,

hans omdömesförmåga, kunskaper och noggrannhet, hans ärlighet

och förmåga av fasthet och självständighet gent emot dem, som i första

hand hava att vidkännas tullbeskattningen. Brister han i någon av dessa

egenskaper, föreligger alltid möjlighet till förlust för statsverket av stora

värden; och, vad mera är, en förlust, uppkommen av denna anledning,

undandrager sig i regel upptäckt. Måste alltså å tulltjänstemannen ställas

stora anspråk i nu omförmälda hänseenden — större måhända än å tjänstinneliavare

inom någon annan förvaltningsgren och förvisso inom eu icke

avlägsen framtid ytterligare stegrade — torde det ock vara nödvändigt vidtaga

åtgärder att tillförsäkra tullverket en personal, som är i besittning av

dessa egenskaper, och för sådant ändamål lärer det vara erforderligt att

bestämma avlöningen på ett sådant sätt, att densamma lämnar personalen

tillfälle att under dess arbete för verket vinna en tryggad ekonomisk ställning.

»

1914 års tullkommission, som åberopade och anslöt sig till här intagna

yttrande av 1908 års tullstatskommission, anförde vidare, att, enär tullkommissionens

förslag tagit sikte på att genomgående undvika allt användande

av överkvalificerad arbetskraft, det med större fog än någonsin

kunde sägas, att tullverkets tjänstemän borde, med hänsyn ej mindre till

beskaffenheten av det arbete, som ålåge dem, än även och framför allt till

den säregna förtroendeställning, de intoge såsom statsverkets målsmän gent

emot trafiken, få vara i fortsatt åtnjutande av en särskild lönenivå, något

högre än den för flertalet andra verk gällande.

I förberörda uttalande av statsutskottet vid 1922 års riksdag hade anförts,

att den förmånligare ställning i avlöningshänseende gent emot motsvarande

befattningshavare i andra verk, som ifrågasatts i Kungl. Maj:ts då framlagda

förslag till tulltjänsternas inordnande i löneskalan, syntes utskottet väl försvarlig.

Utan att bortse frän vikten av det aibete, som inom varje av sistberörda

verk krävdes, hade utskottet fått den uppfattning att den särskilt

ömtåliga ställning till den trafikerande allmänheten, som tulltjänstemannen

intoge, och det stora ansvar i fråga om utmätande av statsintäkter, som

åvilade honom i motsats till tjänstemän inom andra verk, med vilka jämförelse

i allmänhet anställdes, icke skäligen kunde undgå att medföra eu

häremot svarande bättre löneplacering.

I trots av denna allmänna synpunkt delade dock utskottet icke den i ovan

omförmälda motion II: 235 framförda uppfattning, att Kungl. Maj:ts förslag

ej skulle, där det gällde tullförvaltarnas placering i lönegrader, vara tillfredsställande.

I stället uttalade utskottet, att de platser å löneskalan, vilka enligt

Kungl. Maj:ts förslag beretts för de olika klasserna av tullförvaltartjänsterna,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

95

vore väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar, som vore

förbundna med tjänsterna, samt av arbetets beskaffenhet.

Såsom redan nämnts, antogs vid 1922 års riksdag Kungl. Maj:ts förslag

rörande tullförvaltartjänsternas klassificering, och denna klassificering vore

fortfarande gällande. Detta förslag överensstämde emellertid till alla delar

med 1902 års löneregleringskommittés förslag; och enligt dennas åsikt vore.

såsom här förut omförmälts, en högre placering av tullförvaltartjänsterna

än av motsvarande tjänster i andra verk befogad endast i sådana fall, där

eljest placeringen skulle leda till organisatoriska oegentligheter. Detta medförde,

att endast tullförvaltarna av klass 3 bibehöllos i den av generaltullstyrelsen

föreslagna lönegraden B 21. I övrigt nedsattes samtliga klassernas

lönegrader med en grad enligt den då gällande löneplanen, och tullförvaltartjänsterna

hade alltså, med undantag av dem i klass 3, kommit i samma

lönegrader som exempelvis föreståndarna för postkontor och järnvägsstationer.

Generaltullstyrelsen har härefter övergått till att närmare utveckla de skäl,

som läge till grund för styrelsens uppfattning, att tullförvaltarna placerats

för lågt å löneskalan och därvid anfört följande:

Nämnda tjänstemän hade, allt sedan mellaninstansen mellan generaltullstyrelsen

och lokaltullförvaltningarna, den tidigare förefintliga distriktchefsinstitutionen,

avskaffats, intagit en synnerligen självständig ställning och

handlagt åtskilliga göromål av sådan beskaffenhet, att desamma i verk med

mellaninstans plägade ankomma på denna. Den vid och efter tullverkets

senaste omorganisation genomförda decentraliceringen av delvis ganska viktiga

ärenden från generaltullstyrelsen till tullförvaltningarna hade givetvis än

mera framhävt detta förhållande; och en sådan decentralisering komme med

all säkerhet att genom en förväntad ny tullstadga än vidare fortgå. Det

tullförvaltarna åliggande allmänna ansvaret för göromålens behöriga gång

hade sålunda under de senaste åren fått och kunde förväntas ytterligare fä

ökad utsträckning.

Var och en tullförvaltare, oavsett på vilken plats han vore anställd, kunde

när som helst ställas inför nödvändigheten att handlägga ärenden av annat

slag än de vanligen förekommande och tillika ofta av ganska svårbedömd

beskaffenhet. Hit kunde i främsta rummet hänföras sådana ärenden, som

avsåge förbrytelser mot tullstadgan, lagen om straff för olovlig varuinförsel

och lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin m. fl. författningar. Enligt gällande bestämmelser ålåge

det tullförvaltarna vid de flesta tullkamrar i riket att uppträda såsom åklagare

i dylika s. k. tullmål. Den omfattning, som den olovliga varuinförseln till

riket under de senare åren tagit, hade givit rikliga bevis för befogenheten

av det påstående, att tullförvaltarnas berörda åliggande, vilket ju läge vid

sidan av deras egentliga arbetsområde och strängt taget skulle förutsätta

särskild utbildning, vore av en synnerligen maktpåliggande beskaffenhet; och

styrelsen hade svårt att föreställa sig, att annorstädes än i tullverket den

fordran skulle ställas på en lokal förvaltningschef, åt! han skulle handlägga

för hans egentliga verksamhet och utbildning så främmande och tillika så

ömtåliga ärenden, som tullmålen numera oftare vore.

En annan grupp iirenden av nyssberörda beskaffenhet vore ärendena angående

bärgade varor och sjöfynd. Behandlingen av dessa förutsatte — liksom

för övrigt även en del andra i tulltjänsten förekommande ärenden — kännedom

om och tillämpning av vissa delar av sjölagen samt av lagen om sjöfynd.

Nämnda ärenden vore ofta mycket vanskliga att rätt bedöma och handlägga.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70.

och erfarenheten hade visat, att behandlingen därav på annat sätt, än som

i sista instans förklarats vara det riktiga, för vederbörande medfört en betydande

ekonomisk risk.

Det tullverkets tjänstemän åliggande övervakandet av sjöfarten och varuförseln

innebure skyddandet av högst viktiga samhälleliga intressen. Till

bestyrkande härav Unge styrelsen främst erinra om betydelsen av att gällande

bestämmelser till förekommande av smittsamma sjukdomars införande i riket

iakttoges och rätt tillämpades. Misstag eller förbiseenden i fråga härom

kunde förorsaka oöverskådlig fara och skada. Om hela det komplex av författningar,

som berörde förevarande ämnen, kunde utan tvekan sägas, att

tillämpningen av desamma i många fall vore synnerligen svår och tvivelaktig;

i sådana fall ankomme det på tullförvaltaren att träffa avgöranden

av mycket ansvarsfull natur. Vidare finge i förevarande hänseende framhållas

tulltjänstemännens skyldighet att övervaka eller förhindra in- eller

utförsel av en mångfald olika varuslag, beträffande vilka särskilda föreskrifter

gällde. Såsom exempel på sådana varuslag kunde nämnas giftiga

ämnen, mångfaldiga slag av livsmedel, jordbruks- och trädgårdsprodukter

in. m. Även i fråga om sådana föreskrifter kunde ett förbiseende från eu

tullförvaltares sida leda till fara eller skada. De författningar — berörande

de mest olikartade ämnen och stundom förutsättande rena specialkunskaper

i exempelvis biologi och kemi — vilka en tullförvaltare i denna honom

åliggande verksamhet måste känna till, vore till antalet mycket betydande,

och årligen tillkomme en eller flera nya eller ändrades redan befintliga

sådana. Tullförvaltaren hade icke blott att själv noga sätta sig in i dessa

författningar utan även att se till, att den honom underlydande personal

förvärvade sig erforderlig kännedom om dem.

Tullbehandlingsarbetets betydelse för en riktig tullbeskattning och de krav,

som för detta ändamål måste ställas på tulltjänstemännen, hade så ofta framhållits,

att vidare ordande härom syntes kunna anses överflödigt. Här skulle

blott erinras, att vid ett stort antal tullkamrar detta arbete huvudsakligen

ankomme på tullförvaltaren själv; vid de övriga, där skärskild föreståndare

för tullbehandlingsarbetet funnes, hade tullförvaltaren i allt fall att avgöra

tveksamma eller svårare frågor om inkommen varas rubricering. Hans

uppgift i detta hänseende vore sa mycket mera krävande, som han därvid

hade att röra sig på ett område, där nya varuslag ständigt förekomma, vilkas

tullbehandling han måste avgöra. — Särskilt inom nu omliandlade gren av

tulltjänsten vore meningsskiljaktigheter mellan tulltjänstemannen och de

trafikerande vanliga och konflikter dem emellan ofta förekommande. Arbetet

ställde sålunda höga krav på tullförvaltarnas skicklighet, kunskaper och omdömesförmåga

ävensom på hans personliga egenskaper och uppträdande.

De vid åtskilliga tullkamrar förekommande ärendena angående restitution

enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen — s. k. industrirestitution — tillförde

vederbörande tullförvaltare göromål av krävande och särdeles grannlaga

natur. Styrelsen finge i detta hänseende framhålla, att enligt de flesta

av de utav Kungl. Maj:t lämnade restitutionsmedgivandena det ankomme

pa vederbörande tullförvaltning — vilken härvid, utom måhända på de allra

största platserna, representerades av chefen — att övervaka tillverkningen

av den vara, för vilken restitution åtnjötes, granska den restitutionsberättigades

bokföring och över huvud taget gent emot honom tillgodose statens intresse

genom ett på andra områden icke vanligt ingripande i hans privata

verksamhet.

Än vidare hade tullförvaltarna att gent emot vederbörande stads myndig
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

97

heter företräda tullverket med avseende å fullgörandet av staden åliggande

skyldighet att tillhandahålla erforderliga och tidsenliga lokaler för tullverket

ävensom tillhörande inventarier. En viss obenägenhet från städernas sida

att uppfylla denna förpliktelse hade icke så sällan förnummits; och det läge

i sakens natur, att ärenden av detta slag ställde stora krav på tullförvaltarens

personliga auktoritet och förmåga att tillgodose tullverkets berättigade

intressen i detta hänseende.

Det tullförvaltarna åvilande ekonomiska ansvar, som uppbörden medförde,

syntes med hänsyn till de betydande belopp, vartill såväl totaluppbörden

som även särskilda poster därav ofta uppginge, få anses allvarligare än i

flera andra verk. Ett alldeles särskilt riskmoment innebure debiteringen av

fartygsumgälder för utländska fartyg, som icke regelbundet besökte vårt

land, särskilt som gällande föreskrifter om erläggande av den största av

dessa umgälder, fyr- och båkavgiften, vore synnerligen invecklade och svårtydda.

På grund av vad sålunda och tidigare anförts har generaltullstyrelsen nu

förnyat sitt åren 1920 och 1921 avgivna samt sistnämnda år av Kungl.

Maj:t för riksdagen framlagda förslag i nu förevarande ämne. Styrelsen

har alltså hemställt, att tullförvaltartjänsterna av nedannämnda klasser

måtte på följande sätt placeras i lönegrad:

klass 1 A i lönegraden B 27;

klass 1 B i lönegraden B 26:

klass 2 i lönegraden B 24;

klass 3 i lönegraden B 21; samt

klass 4 i lönegraden B 20.

Två av styrelsens ledamöter hava i viss del anmält skiljaktig mening och

i avgivna reservationer anfört, att de ansett, att de till 3:e klassen hänförda

tullförvaltartjänsterna borde placeras i lönegraden B 22 i stället för, såsom

styrelsen föreslagit, i lönegraden B 21.

Genom remiss den 20 september 1926 anbefallde Kungl. Maj:t allmänna

civilförvaltningens lönenämnd att avgiva utlåtande över de av generaltullstyrelsen

sålunda framlagda förslagen angående tullkamrarnas klassificering

och tullförvaltarnas lönegradsplacering.

I sitt i anledning härav avgivna utlåtande har lönenämnden till en början

anfört, att nämnden i likhet med generaltullstyrelsen och på de av bemälda

styrelse angivna skäl för sin del ansett, att en ny klassificering av tullkamrarna,

byggd på i möjligaste mån rationella grunder, nu lämpligen

borde åvägabringas och att i samband därmed borde komma under omprövning

frågan om tullförvaltartjänsternas placering i lönegrad. Nämnden, som

icke varit i tillfälle att ingå på någon närmare granskning av den utav

styrelsen använda poängberäkningen eller den för sagda beräkning gjorda

värdesättningen av olika förekommande arbetsfaktorer, har för sin del icke

funnit anledning att ifrågasätta någon ändring beträffande det av styrelsen

härvid tillämpade beräkningssättet. Nämnden har härvid erinrat, att den

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. <11 lidfl (Nr 70.) 7

Allmänna

civilförvaltningens

lövu>- nämnd.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

vid 1926 års riksdag genomförda klassificeringen av postkontoren samt telegraf-

och järnvägsstationerna likaledes grundade sig på inom vederbörande

verk företagna poängberäkningar med hänsyn till trafikrörelsens omfattning

vid de olika anstalterna.

Vad beträffar själva klassindelningen av tullkamrarna — d. v. s. bestämmandet

av antalet klasser och dessas avgränsning i förhållande till

varandra — samt tullförvaltartjänsternas av olika klasser placering i lönegrad,

har nämnden föreslagit vissa ändringar och jämkningar i generaltullstyrelsens

förslag. Nämnden har härutinnan anfört följande:

»Till klass 1 A har av generaltullstyrelsen ansetts böra hänföras tullkamrarna

i Hälsingborg, Trälleborg, Norrköping, Gävle och Halmstad.

Av dessa tullkamrar intaga de tre förstnämnda genom höga poängtal en

utpräglad särställning i förhållande till samtliga övriga tullkamrar. Under

det att medelpoängtalet för åren 1923 — 1925 utgjorde för tullkammaren i

Hälsingborg 258.00, i Trälleborg 193.44 och i Norrköping 161.13, uppgick

nämligen medelpoängtalet för den därnäst största tullkammaren, Gävle,

allenast till 99.oi. På grund av nu angivna förhållande synes det lönenämnden,

att tullkamrarna i Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping böra

hänföras till en klass för sig, vilken klass torde böra benämnas klass 1.

Enligt lönenämndens mening böra tullförvaltartjänsterna vid nu ifrågavarande

tre tullkamrar (av klass 1) i lönehänseende jämställas med tullöverinspektörer

och sålunda hänföras till 27 lönegraden. Denna placering

innebär, i jämförelse med tjänsternas nuvarande lönestäilning, en höjning

med en lönegrad, vilken höjning enligt lönenämndens mening är fullt motiverad

med hänsyn till den särställning beträffande arbetsuppgifternas omfattning

m. in., som intages av här ifrågavarande tullkamrar och dessas

föreståndare.

Till närmast lägre klass, med benämningen klass 2, böra enligt lönenämndens

åsikt hänföras tullkamrarna i Gävle, Halmstad och Sundsvall. Föreståndax-tjänsterna

för dessa tullkamrar torde böra placeras i 26 lönegraden,

eller samma lönegrad, i vilken tullförvaltartjänsterna i Gävle och Sundsvall

nu äro inordnade. Tullkammaren i Halmstad, vilken tillhör den nuvarande

klassen 1 B (24 lönegraden), lärer, med hänsyn till såväl utrikes ti’afikens

och tullbehandlingsarbetets omfattning därstädes som storleken av tullkamarens

poängmedeltal — vilket numera avsevärt överstiger det för Sundsvall

beräknade — böra hänföras till nu ifrågavarande klass.

Tullkamrarna i Kalmar, Landskrona, Örebro och Borås synas böra sammanföras

i den därnäst följande klassen, med benämning klass 3, och tullförvaltartjänsterna

av denna klass placeras i 25 lönegraden. Denna lönestäilning

synes lönenämnden befogad särskilt med hänsyn därtill, att det får anses

lämpligt, att tullförvaltartjänster av ifrågavarande klass må kunna rekryteras

av tjänstemän inom tullöverkontrollörsgraden (24 lönegraden).

Placeringen av tullförvaltartjänsterna i Kalmar och Landskrona i 25 lönegraden

innebär en höjning av dessa tjänster med en lönegrad. Motsvarande

tjänster i Örebro och Borås (nuvarande klass 2) skulle enligt lönenämndens

förslag höjas från 22 till 25 lönegraden. Dessa uppflyttningar torde få anses

skäliga i betraktande av tullkamrarnas poängtal samt de av generaltullstyrelsen

i övrigt beträffande dem anförda förhållandena (sid 20 i bet.)

Klassen 4 bör enligt lönenämndens mening omfatta tullkamrarna i Åhus,

med avdelning i Kristianstad, Nyköping, Luleå, Härnösand och Karlstad.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

99

Samtliga dessa tullkamrar tillhöra nuvarande klassen 2 (22 lönegraden). Lönenämnden

vill för sin del föreslå, att tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande

klass 4 placeras i 24 lönegraden, eller samma lönegrad, som av generaltullstyrelsen

ifrågasatts för den klass (2), i vilken enligt styrelsens förslag bl. a.

tullförvaltartjänsterna vid nu omförmälda fem tullkamrar jämte vissa sådana

med lägre poängtal skulle inordnas.

Närmast följande klass, benämnd klass 5, synes böra utgöras av tullkamrarna

i Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala och Haparanda.

Samtliga dessa tullkamrar tillhöra för närvarande klass 2. Lönenämnden

vill föreslå, att tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande nya klass 5 inordnas

i 23 lönegraden, vilket sålunda innebär, att nyssberörda tjänster skulle uppflyttas

en lönegrad.

Vad tullkammaren i Haparanda beträffar har densamma, oaktat dess relativt

låga poängtal, på de av generaltullstyrelsen (sid 21 i bet.) angivna skäl

ansetts böra hänföras till denna klass.

I en ny klass 6 böra enligt lönenämndens åsikt upptagas tullkamrarna i

Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping, Västerås,

Oskarshamn, Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik,

Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Östersund och Visby.

Av dessa tillhöra för närvarande tullkamrarna i Lund, Varberg, Oskarshamn,

Söderhamn, Hudiksvall, och Visby klass 2 (22 lönegraden), under det

att de övriga tillhöra klass 3 (21 lönegraden). Att tullkamrarna i Östersund

och Visby trots sina låga poängtal icke ansetts böra hänföras till lägre klass

än ifrågavarande klass 6, beror, vad den förra beträffar, därpå, att densamma,

såsom generaltullstyrelsen framhållit, kan räkna sig till godo en supplementär

faktor av ej ringa betydelse, nämligen tullförvaltarens chefskap över ett

mycket stort gränsbevakningsdistrikt, samt, vad tullkammaren i Visby angår,

på de av generaltullstyrelsen åberopade förhållanden, vilka sammanhänga

därmed att tullkammaren är den enda på ön Gotland.

Tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande klass 6 synas böra placeras i 22

lönegraden, eller sålunda en lönegrad högre än tullkontrollörstjänsterna, bland

vilka ifrågavarande tullförvaltartjänster i viss utsträckning synas böra rekryteras.

Övriga, hittills ej nämnda tullkamrar, nämligen de i Falkenberg, Skellefteå,

Falun, Sölvesborg, Ronneby, Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping,

Motala och Marstrand, böra enligt lönenämndens mening bilda den lägsta

klassen av tullkamrar, med benämningen klass 7. Samtliga dessa tullkamrar

tillhöra för närvarande klass 4 (18 lönegraden) med undantag av tullkammaren

i Falun, vilken är hänförd till nuvarande klass 3 (21 lönegraden). Sistnämnda

tullkammares medelpoängtal synes icke berättiga till densammas placering i

högre klass än den nu angivna.

Beträffande lönegradsplaceringen för tullförvaltartjänster av ifrågavarande

klass 7 vill lönenämnden föreslå, att sagda tjänster hänföras till 19 lönegraden.

Vad slutligen beträffar tullförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs och

Malmö frihamnar, vilka för närvarande äro hänförda till klass 1 B (24 lönegraden)

ocli av generaltullstyrelsen föreslagits till placering i klass 1 B (26

lönegraden), anser lönenämnden, att dessa förvaltningar icke böra placeras i

högre klass än den av lönenämnden föreslagna 3 klassen (25 lönegraden).

Enligt lönenämndens förslag skulle sålunda tullkamrarnas — inklusive

frihamnstullförvaltningarnas — klassindelning och tullförvaltartjänsternas

lönegradsplacering bliva följande:

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

klass 1, 27 lönegraden: Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping:

klass 2, 26 lönegraden: Gävle, Halmstad och Sundsvall;

klass 3, 25 lönegraden: Kalmar, Landskrona, Örebro, Borås, Stockholms,

Göteborgs och Malmö frihamnar;

klass 4, 24 lönegraden: Åhus, med avdelning i Kristianstad, Nyköping,

Luleå, Härnösand och Karlstad;

klass 5, 23 lönegraden: Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala

och Haparanda;

klass 6, 22 lönegraden: Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg,

Jönköping, Västerås, Oskarshamn, Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik,

Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn,

Östersund och Visby;

klass 7, 19 lönegraden: Falkenberg, Skellefteå, Falun, Sölvesborg, Ronneby,

Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping, Motala och Marstrand.»

Lönenämnden har emellertid icke varit enhällig i fråga om det sålunda

framlagda förslaget. Särskilda yttranden, innefattande i olika avseenden

skiljaktiga meningar, hava sålunda avgivits dels av ordföranden, generaldirektören

E. Stridsberg, dels av ledamoten E. Sidenbladh och dels av ledamöterna

A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp.

Ordföranden har varit ense med lönenämnden därom, att då ny poängberäkning

för tullkamrarna numera utarbetets, en omgruppering i klassificeringshänseende

borde äga rum. Likaså har ordföranden ansett, att den

ansvarsfulla och gentemot allmänheten ömtåliga ställning, som tullförvaltarna

intoge, motiverade, att vid en omreglering av dessa tjänster löneförmånerna

i viss utsträckning förbättrades i förhållande till vad nu gällde.

Ordföranden har för sin del ej heller funnit en dylik omreglering böra

förhindras av hänsyn till förhållandena vid kommunikationsverken, då en

verklig jämförelse mellan dessa verk och tullverket enligt hans mening

över huvud taget icke kunde genomföras. Då lönenämndens förslag emellertid

delvis ginge längre än generaltullstyrelsen för sin del ansett nödigt,

och detta ej synts vara av omständigheterna påkallat, har ordföranden funnit

sig icke kunna helt ansluta sig till nämndens förslag, utan förordat följande

indelning av tullkamrarna i klasser och inplacering i lönegrader av

tullförvaltarna:

klass 1, lönegraden B 27:

Hälsingborg, Trälleborg, Norrköping;

klass 2, lönegraden B 26:

Gävle, Halmstad, Sundsvall;

klass 3, lönegraden B 24:

Kalmar, Landskrona, Örebro, Borås, Stockholms frihamn, Göteborgs frihamn,

Malmö frihamn, Åhus med avdelning i Kristianstad, Nyköping,

Luleå, Härnösand, Karlstad, Haparanda;

klass 4, lönegraden B 22:

Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala, Linköping, Lysekil,

Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping, Västerås, Oscarshamn, Södertälje,

Eskilstuna;

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

101

klass 5, lönegraden B 21:

Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Udevalla, Mon,

Storlien, Kristinehamn, Östersund, Falkenberg, Skellefteå, Falun, Sölvesborg,

Visby;

klass 6, lönegraden B 19:

Ronneby, Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping, Motala, Marstrand.

Ledamoten E. Sidenbladh bar såtillvida haft en från det av majoriteten

framlagda förslaget avvikande mening, att han ansett, dels att de tullförvaltningar,

som ij nämnda förslag upptagits i klasserna 4 och 5, bort inrymmas

i en enda klass med beteckningen 4, vid vilket förhållande de

föreslagna klasserna 6 och 7 skulle betecknas såsom 5 och 6, dels ock att

tullförvaltartjänsterna i den av honom sålunda förordade klassen 4 bort placeras

i lönegraden B 23.

Ledamöterna A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp hava framhållit,

att enligt deras mening nu gällande ordning i fråga om såväl tullkamramas

klassindelning som tullförvaltarnas lönegradsplacering i stort sett

vore lämplig och skälig. Den nära överensstämmelse, som på detta område

förefunnes mellan tullverket och kommunikationsverken, borde det också

vara angeläget att bevara för framtiden.

Sistnämnda ledamöter hava emellertid i viss mån ansett sig kunna biträda

de modifikationer i nu gällande klassificering, generaltullstyrelsen

föreslagit. De hava sålunda tillstyrkt uppflyttning av tullkamrarna i

Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass 3 till klass 2 samt nedflyttning

av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B och

tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby från klass 2

till klass 3. Dessutom hava dessa ledamöter ansett det böra tagas under

övervägande, om icke tullkammaren i Gävle borde, såsom poängtalen syntes

giva vid handen, nedflyttas från klass 1 A till klass 1 B, liksom ock tullkammaren

i Falun enligt deras mening borde sänkas från klass 3 till klass

4. I övrigt hava de icke kunnat följa styrelsen i dess ändringsförslag.

Såsom särskilt betänkligt har framhållits, att tullkamrarna i klass 4 skulle

enligt styrelsens förslag ytterligare uttunnas, så att denna kategori skulle

omfatta endast några få tullkamrar.

I fråga om lönegradsplaceringen hava dessa ledamöter, såsom nämnts,

funnit det vara av synnerlig vikt att fasthålla vid den nuvarande ordningen.

Att frångå denna skulle enligt deras förmenande medföra vittgående konsekvenser

i ekonomiskt hänseende.

över nu ifrågavarande förslag hava jämväl 1926 års besparingssakkunniga

anbefallts avgiva utlåtande.

I utlåtande den 30 oktober 1926 hava sagda sakkunniga, vad först angår

frågan om tullkamrarnas klassificering, i likhet med generaltullstyrelsen

hållit före, att tullkamrarna borde inrangeras inom ramen av nuvarande

Be&parings
sakkunniga.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

antalet klasser. De sakkunniga kunde alltså icke biträda allmänna civilförvaltningens

lönenämnds förslag om en utökning av detta antal. Antalet

tullkamrar vore nämligen icke större än att, om tullförvaltningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, med undantag av frihamnarna, i detta

sammanhang lämnades å sido, tullkamrarna utan svårighet kunde inrangeras

i det nu tillämpade systemet med fem klasser. Härför talade ock den

omständigheten, att denna uppdelning bäst överensstämde med det sätt,

varpå kommunikationsanstalterna vore grupperade.

Beträffande spörsmålet om tullkamrarnas uppdelning på de olika klasserna

hava de sakkunniga ansett, att denna fråga icke lämpligen borde bedömas

fristående utan måste likaledes ses i samband med motsvarande förhållanden

inom kommunikationsverken. Skulle i fråga om tullkamrarna tillämpas

sådana grunder för klassificering, att dessa därigenom erhölle en förmånligare

ställning än kommunikationsanstalterna, syntes det de sakkunniga

kunna befaras, att från kommunikationsverken krav komme att resas på en

reglering uppåt även av det stora antalet postkontor samt järnvägs- och

telegrafsstationerna. I anslutning härtill hava besparingssakkunniga ansett

sig böra verkställa en jämförelse mellan tullkamrarnas och postkontorens

fördelning på de olika klasserna. Av denna jämförelse hava de sakkunniga

bibragts den uppfattningen, att tullkamrarna redan nu i stort sett vore relativt

högt placerade och att de i åtskilliga fall värdesatts högre än postkontor

av till synes motsvarande storlek.

Då det icke varit de sakkunniga möjligt att under den tid, som stått dem

till buds för avgivande av utlåtande i ärendet, i detalj granska de särskilda

tullkamrarnas gruppering i klassificeringshänseende, hava de sakkunniga i

denna del anslutit sig till det förslag, som innehölles i det av ledamöterna

i lönenämnden Aug. Nilsson och P. Nilsson vid nämndens utlåtande fogade

särskilda yttrandet.

Beträffande slutligen frågan om tullförvaltarnas lönegradsplacering hava besparingssakkunniga

för sin del icke kunnat förorda någon förändring härutinnan.

De sakkunniga, som ansett sig icke böra mera utförligt ingå på

de skäl, som av generaltullstyrelsen anförts till stöd för den ifrågasatta förhöjningen,

hava inskränkt sig till att åberopa dels att 1902 års löneregleringskommitté

i ett av kommittén den 6 december 1921 avgivet yttrande i samma

fråga uttalat, att en högre placering å löneplanen av tullförvaltartjänstema

än av motsvarande chefstjänster vid postverket och statens järnvägar icke

kunde anses befogad i andra fall än där placeringen eljest skulle leda till

för organisationens rätta uppbyggnad betänkliga konsekvenser, dels ock

1922 års riksdags uttalande, att de platser å löneskalan, vilka enligt Kungl.

Maj:ts förslag beretts för de olika klasserna av tullförvaltartjänster vore

väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar, som vore förbundna

med tjänsterna, samt efter arbetets beskaffenhet. Utan att ingå på

en jämförelse mellan arbetet inom de olika verken syntes det de sakkunniga

böra i detta sammanhang förtjäna framhållas, att tjänstgöringsförhållandena

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 103

vid tullkamrarna i vissa avseenden ställde sig gynnsammare än vid kommunikationsanstalterna;

så t. ex. syntes tullarbetet i motsats till förhållandena

vid kommunikationsverken i stort sett icke påkalla tjänstgöring annat

än å söckendagar och därunder knappast å annan än vanlig kontorstid,

under det att vid post- och telegrafverken samt vid statens järnvägar arbetet

på många håll påginge jämväl under sön- och helgdagar samt under dygnets

alla timmar. En omständighet, som icke alldeles borde lämnas ur räkningen,

vore den, att arbetet vid en del tullkamrar särskilt i Norrland av

omständigheternas makt vissa tider av året — då hamnarna vore tillfrusna

— syntes vara av relativt ringa omfattning.

Med anledning av att i ärendet åberopats den företrädesrätt i lönehänseende,

som kommit kontrollörer och kammarskrivare i tullverket till del i

jämförelse med i organisatoriskt hänseende närmast motsvarande tjänstemän

vid kommunikationsverken hava de sakkunniga såsom sin mening uttalat,

att den särskilt gynnade ställning å löneskalan, som beretts förstnämnda

tjänstemannagrupper icke borde få tagas till intäkt för en högre lönegradsplacering

av andra kategorier av befattningshavare inom tullverket.

Vid ärendets behandling hos besparingssakkunniga har ordföranden anmält

avvikande mening och under åberopande av generaltullstyrelsens framställning

i ämnet den 30 augusti 1926 framhållit, att vad sedermera förekommit

icke synts honom utgöra anledning att frånträda eller modifiera det av styrelsen

framlagda förslaget. I

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att styrelsen för Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening i skrivelse den 3 november 1926 anfört, att

enligt styrelsens mening generaltullstyrelsens förslag till revidering av tullförvaltarlönerna

beträffande flertalet tullförvaltningar skänkte bättre beaktande

åt de enligt styrelsens förmenande välgrundade anspråken på en mot

tullförvaltartjänsternas ansvar avpassad löneställning än vad fallet blivit i

lönenämndens förslag. Den mest vägande invändningen mot lönenämndens

förslag utgjorde enligt föreningsstyrelsens åsikt tullförvaltartjänsternas uppdelning

i så många klasser. Genom en dylik uppdelning frånginges nämligen

den tidigare i såväl sakkunnigutredningar som av statsmakterna hävdade

principen att i görligaste mån inskränka antalet klasser, en synpunkt,

som tulltjänstemannaföreningen också förfäktade vid omklassificeringen år

1911 och som då vann riksdagens gillande.

Trots denna sin mening angående de tvenne ifrågavarande förslagen har

föreningsstyrelsen likväl icke kunnat undgå att erkänna, att det av lönenämnden

framlagda förslaget i vissa avseenden syntes innebära beaktansvärda

synpunkter. Den olägenhet i form av en väsentlig försämring, som

detta förslag å sin sida otvivelaktigt innebure för åtskilliga tull förvaltartjänster.

uppvägdes nämligen i någon mån av den förbättring, som lönenämnden

avsett åt de nuvarande tullförvaltarna i lönegraden B 21, och har

Sveriges allallmänna

tulltjänstemannaförening.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

föreningsstyrelsen till följd av denna omständighet ansett sig kunna godtaga

förslaget, om ock i något reviderad form.

Med erkännande av det principiellt riktiga i eu uppdelning av tullförvaltartjänsterna

i lönegrader efter tydligt markerade gränser i poängtal har

föreningsstyrelsen uttalat, att ett konsekvent vidhållande av denna regel

med lätthet kunde föra bort från det mål, uppdelningen avsåge. Olägenheterna

härav erhölle sin särskilda belysning vid uppdelningen av de tullförvaltartjänster,

som tillförts klasserna 4 och 5 samt delvis även klass (i.

För åstadkommandet av en rättvisare uppdelning av tullförvaltartjänsterna

inom dessa klasser vore det måhända förmånligare att vid densamma skillnaden

mellan högsta och lägsta poängtalet inom samma klass icke bleve

alltför olika eller’ alltför stor i förhållande till dels motsvarande skillnad

inom en närstående grupp, dels avståndet mellan gruppernas närmast varandra

stående poängtal. Poängtalen för de i nyssnämnda lönegrader placerade

tullförvaltartjänsterna ginge m. a. o. i en så jämnt löpande följd,

att någon skarpare gränsmarkering mellan dem icke förefunnes.

En obestridligt rättvisare uppdelning av tullförvaltartjänsterna inom

nämnda klasser skulle enligt föreningsstyrelsens mening kunna åstadkommas,

därest medelskillnadstalet inom vardera av klasserna sattes till 8. Vid

en sådan uppdelning skulle tullförvaltartjänsterna i Ähus, Nyköping, Luleå,

Härnösand, Karlstad, Ystad, Karlskrona, Strömstad och Karlshamn komma

att bilda en grupp med placering i lönegraden B 24. Tullförvaltartjänsterna

åter i Uppsala, Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping

och Haparanda skulle tillsammans bilda en grupp med placering i

lönegraden B 23, medan slutligen tullförvaltartjänsterna i Västerås, Oskarshamn,

Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik,

Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Visby och Östersund

skulle sammanföras till en grupp med placering i lönegraden B 22.

Vad först angår frågan om tullkamrarnas klassificering har, såsom nämnts,

generaltullstyrelsens förslag härutinnan uppgjorts med ledning av ett

poängsystem, enligt vilket varje särskild tullkammare på grund av föreliggande

uppgifter angående den totala arbetskvantiteten vid tullkammaren

för åren 1923, 1924 och 1925 tilldelats vissa poängtal. Med användande av

dessa poängtal har uträknats tullkammarens medelpoängtal för ifrågavarande

år. I de fall, då poängsiffrorna ansetts icke giva ett riktigt uttryck åt den

bakom desamma liggande arbetskvantiteten, har hänsyn även tagits till vissa

supplementära arbetsfaktorer, vilka förmenats icke lämpligen kunna intagas

bland dem, efter vilka poängtalen beräknats. De olika tullkamrarnas inbördes

ordning ur klassificeringssynpunkt har härigenom kunnat angivas på

ett enligt generaltullstyrelsens uppfattning så tillfredsställande sätt, som under

givna förhållanden rimligen kunde krävas. Mot det sålunda använda

systemet har, såsom förut omförmälts, tjänstgöringskommissionen särskilt anmärkt,

att vissa av tullkamrarnas arbetsuppgifter icke kunde jämföras med

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

varandra och att det för den skull vore nästan omöjligt att för sådana

arbetsuppgifter finna exponentsiffror, som möjliggjorde en rättvis jämförelse.

Jag har i likhet med generaltullstyrelsen visserligen funnit denna anmärkning

vara i viss män riktig, men anser ock lika med styrelsen det vara

uteslutet, att en klassificering skulle kunna verkställas utan hänsyn till

arbetsuppgifternas omfattning. På sätt styrelsen framhållit, måste visserligen

alltid bestämmandet av exponentsiffrorna bliva i större eller mindre grad

subjektivt, och olika åsikter kunna givetvis alltid göras gällande om berättigandet

av de valda siffrorna. Då jag emellertid vid granskning av

styrelsens förslag i fråga om val av arbetsfaktorer och deras gruppering

ävensom exponentsättning — vilket förslag uppgjorts i samråd med tre tullförvaltare

och i nära överensstämmelse med tjänstgöringskommissionens

förslag — icke funnit mig hava anledning att däremot framställa erinran,

har jag ansett mig böra biträda förslaget härutinnan.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har generaltullstyrelsen ansett

sig icke böra ifrågasätta ändring i de nuvarande klassernas antal och

beteckning. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som i likhet med

generaltullstyrelsen ansett en ny klassificering av tullkamrarna, byggd

på i möjligaste mån rationella ändringar, nu lämpligen böra åvägabringas

har däremot, såsom nämnts, föreslagit en utökning av antalet tullkammarklasser

till sju. Reservationsvis har emellertid inom nämnden yrkande framställts

om bibehållande av det nuvarande klassantalet. 1926 års besparingssakkunniga

hava ock uttalat sig i sistnämnda riktning. Jag har för min

del ej heller funnit skäl föreligga att frångå den, efter förslag av Kungl.

Maj:t, av 1922 års riksdag beslutade indelningen och får jag alltså förorda,

att tullkamrarna alltjämt inordnas inom ramen av det nuvarande antalet

klasser.

Vidkommande frågan om de olika tullkamrarnas inplacering i de särskilda

klasserna har, såsom den lämnade utredningen giver vid handen, delade

meningar gjort sig gällande. Då jag nu till behandling upptager denna

fråga, bortser jag från lönenämndens förslag och de skiljaktiga meningar,

som i särskilda yttranden framförts av dess ordförande och ledamoten Sidenbladh,

då jag, såsom nyss sagts, icke kan tillstyrka en utökning av det nuvarande

antalet klasser.

I förhållande till gällande klassindelning innebär generaltullstyrelsens

förslag uppflyttning av nio tullkamrar och nedflyttning av fem. Styrelsen

har sålunda föreslagit uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från

klass 1 B till klass 1 A, tullkamrarna i Örebro och Borås från klass 2 till

klass 1 B, tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass

3 till klass 2 och tullkamrarna i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg från

klass 4 till klass 3 samt nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från

klass 1 A till klass l B och tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn,

Hudiksvall och Visby frän klass 2 till klass 3.

Såsom jag förut omförmält, hava två ledamöter av lönenämnden allenast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

i viss män ansett sig kunna biträda de modifikationer i gällande klassificering,

generaltullstyrelsen föreslagit. Dessa ledamöter hava sålunda förordat

uppflyttning'' av allenast tre tullkamrar, nämligen av tullkamrarna i Linköping,

Lysekil och Charlottenberg, samt biträtt styrelsens förslag, i vad

detsamma avser nedflyttning av tullkamrarna i Sundsvall, Oskarshamn,

Söderhamn, Hudiksvall och Visby. Härjämte hava ifrågavarande ledamöter

ansett det böra tagas under övervägande, om icke tullkammaren i Gävle

borde nedflyttas från klass 1 A till klass 1 B samt tullkammaren i Falun

sänkas från klass 3 till klass 4.

1926 års besparingssakkunniga hava, enär det icke ansetts möjligt att

under den tid, som stått de sakkunniga till buds för avgivande av utlåtande

i ärendet, i detalj granska de särskilda tullkamrarnas gruppering i

klassificeringshänseende, anslutit sig till berörda ledamöters i lönenämnden

förslag. Ordföranden hos de besparingssakkunniga har emellertid funnit

skäl icke föreligga frångå generaltullstyrelsens uppfattning i frågan.

Meningarna äro alltså skiljaktiga i fråga om uppflyttning av tullkamrarna

i Halmstad, Örebro, Borås, Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg samt

beträffande frågan huruvida tullkamrarna i Gävle och Falun böra bibehållas

i de klasser, vartill de för närvarande äro hänförda.

Vad angår frågan om bibehållande av tullkamrarna i Gävle och Falun

i de klasser, i vilka de nu äro inplacerade, må till en början framhållas,

att tjänstgöringskommissionen i sitt förslag rörande tullförvaltartjänsternas

klassificering i fråga om förstnämnda tullkammare anfört, att kommissionen

ansåge, att tullkammaren ifråga hade en given plats i klass

1 A, enär densamma vid sidan av en mycket betydande tullbehandling

hade en stor import- och exporttrafik samt en utvecklad nederlagsrörelse

och en uppbörd, som överstege Trälleborgs tullkammare. Även om det

må medgivas, att tullkammarens i Gävle medeltalpoäng för åren 1923

—1925 avsevärt understiger medelpoängen för tullkamrarna i Hälsingborg,

Trälleborg och Norrköping, vilka nu äro placerade i klass 1 A och

enligt styrelsens förslag alltjämt skulle dit hänföras, har jag dock, då tullkammaren

i Gävle måste anses mer jämförbar med nyssnämnda tullkamrar

än med de till klass 1 B hänförda, ansett mig icke kunna förorda en nedflyttning

av tullkammaren. Då jag likaledes anser tullkammaren i Falun

mera jämförbar med de tullkamrar, som nu äro hänförda till 3 klassen, än

med de till inplacering i 4 klassen föreslagna, kan jag ej heller tillstyrka

någon förändring i avseende å denna tullkammare. Jag vill härvid framhålla,

att tjänstgöringskommissionen ansett, att tullkammaren i sagda stad

måste anses hava sin naturliga plats i 3 klassen.

Vidkommande härefter frågan om uppflyttning av tullkamrarna i Halmstad,

Örebro, Borås, Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg torde jag få erinra,

att tjänstgöringskommissionen i sitt meromnämnda förslag till klassificering

av tullkamrarna ansett, att tullkammaren i Halmstad i alla viktigare avseenden

vore överlägsen tullkammaren i Sundsvall, vilken tullkammare,

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

såsom förut nämnts, för närvarande tillhör klass 1 A. Det vore egentligen

endast i en punkt, nämligen i fråga om fartygsavgifternas storlek, som

Sundsvall visade en väsentligt högre siffra än Halmstad, men då detta

syntes föranledas huvudsakligen av trävaruexporten, som begagnade sig av

stora, i barlast inkommande fartyg, syntes denna omständighet, även om

exporttrafiken med hänsyn till den inom distriktet förekommande smugglingens

omfattning vållade mycket arbete, ej kunna uppväga Halmstads

obestridliga överlägsenhet på andra områden. Vid en jämförelse med Gävle

komme Halmstad i fråga om attestantalet ganska nära, ehuru uppbörden

vore mindre; antalet in- och utgående fartyg vore däremot större i Halmstad.

I stort sett funne dock kommissionen, att föreståndarskapet för tullförvaltningen

i Gävle — bland annat med hänsyn till den där nödvändiga

stora bevakningspersonalen — ställde så mycket större anspråk

på tullförvaltaren än vad fallet vore i Halmstad, att gränsen mellan

klasserna 1 A och 1 B snarare borde sättas mellan dessa båda tullkamrar

än nedanför Halmstad. Generaltullstyrelsen har däremot ansett, att tullkammaren

i Halmstad stode beträffande såväl utrikestrafiken och tullbehandlingsarbetet

som även poängmedeltalet så högt å skalan, att någon tvekan

om riktigheten av densammas hänförande till klass 1 A icke kunde råda.

Enligt min mening synes det ock vara med billigheten mest överensstämmande,

att tullkammaren i Halmstad hänföres till sistberörda klass och

anser jag mig alltså böra förorda tullkammarens uppflyttande dit. Jag vill

i detta sammanhang påpeka, att, då jag icke finner skäl frångå styrelsens

förslag i fråga om tullkammarens i Sundsvall nedflyttning till klass 1 B,

någon utökning av tullkamrarna i högsta klassen icke av mig ifrågasättes.

Tullkamrarna i Örebro och Borås hava föreslagits till uppflyttning från

klass 2 till klass 1 B av såväl generaltullstyrelsen som tjänstgöringskommissionen.

Dessa tullkamrar intaga de främsta platserna bland inlandstullkamrarna.

Enligt vad tjänstgöringskommissionen framhållit, hava tullkamrarna

i fråga utvisat en mycket stark utveckling under det senaste

årtiondet, och även om man inåste erkänna, att frånvaron av sjöfartsbestyren

innebure en betydande begränsning av tullförvaltarnas verksamhetsfält

och chefsansvar, borde å andra sidan hänsynen till tullbehandlingsarbetets

centrala ställning bland tullverkets uppgifter och med åren allt

mera krävande natur rättvisligen föranleda en något högre värdesättning av

detsamma, än vad den hittillsvarande klassindelningen i denna punkt innefattat.

Med hänsyn till den både högt kvalificerade och kvantitativt betydande

tullbehandlingsrörelsen vid förvaltningarna i de båda viktiga industriorterna

syntes kommissionen så störa anspråk kunna ställas på innehavarna

av respektive chefstjänster, att de icke borde sättas i lägre klass än 1 B.

Generaltullstyrelsen har, såsom nämnts, till stöd för en uppflyttning av

tullkamrarna ifråga anfört, bland annat, att tullbehandlingsrörelsen i de

nämnda städerna såväl kvalitativt som kvantitativt överstege sagda rörelse1

i Gävle och Halmstad. Siffrorna för tullkammaren i Borås vore visserligen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.

lägre än motsvarande siffror för tullkammaren i Örebro, men vore ett likställande

av dessa tullkamrar betingat därav, att tullkammaren i Borås hade

att räkna sig till godo en supplementär faktor, nämligen en mycket betydande

restitutionsrörelse enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken

rörelse på grund av de varor, restitutionsmedgivandet avsåge, förorsakade

mycket arbete och besvär. Med hänsyn tagen till medelpoängen för ifrågavarade

båda tullkamrar åren 1923—1925 — denna poäng understiger, vad

Örebro tullkammare beträffar, poängen för närmast större tullkammare med

allenast 3.3 2 — samt vid beaktande av de övriga skäl, som till stöd för en

bättre placering av tullkamrarna anförts, har jag ej heller i denna del ansett

mig böra motsätta mig styrelsens förslag.

Vad slutligen angår frågan om uppflyttning av tullkamrarna i Falkenberg,

Skellefteå och Sölvesborg från klass 4 till klass 3, har, såsom av redogörelsen

i ämnet framgår, tjänstgöringskommissionen uttalat sig för uppflyttning

av allenast förstnämnda tullkammare. Såsom motiv för uppflyttningen

har kommissionen framhållit den förhållandevis omfattande tullbehandlingen

och stora '' uppbörden vid tullkammaren ävensom att sjöfarten

därstädes vore rätt livlig. Generaltullstyrelsen bär emellertid föreslagit, att

till klass 3 jämväl skulle hänföras tullkamrarna i Skellefteå och Sölvesborg

samt till stöd härför anfört, att rörelsen vid samtliga dessa tullkamrar utmärkte

sig för en stigande tendens och att deras poängsiffror i varje fall

syntes berättiga dem till en något högre plats än de minsta och obetydligaste

av rikets tullkamrar. Poängsiffrorna för ifrågavarande tullkamrar

åren 1923—1925 utgöra för Falkenberg 12.13, för Skellefteå 11.87 och för

Sölvesborg 10.4 7. Jag vill erinra om, att jag förut tillstyrkt, att tullkammaren

i Falun, som åsatts en medelpoäng av 11.7 8, skall bibehållas i klass

3 och synes det mig vid sådant förhållande icke böra ifrågakomma, att

tullkamrarna i Falkenberg och Skellefteå sättas i lägre klass. Då tullkammaren

i Sölvesborg ävenledes lärer vara mest jämförbar med de till 3

klassen hänförda tullkamrarna, torde också denna tullkammare böra hänföras

till berörda, klass.

Av vad jag sålunda i fråga om tullkamrarnas klassificering anfört framgår,

att jag till alla delar ansett mig böra ansluta mig till generaltullstyrelsens

i ämnet framlagda förslag. Redan nu torde böra framhållas, att de av

omklassificeringen uppkommande merkostnaderna stanna vid i runt tal 4,000

kronor.

Vad däremot angår frågan om tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering,

har jag, i likhet med förenämnda reservanter inom allmänna civilförvaltningens

lönenämnd samt 1926 års besparingssakkunniga, ansett mig icke

kunna förorda någon förändring. Några nya omständigheter av beskaffenhet

att höra rubba den av 1922 års riksdag beslutade lönegradsplaceringen för

befattningshavarna i fråga synas mig nämligen icke hava blivit anförda.

I likhet med de besparingssakkunniga, vill jag ock erinra, att sagda års

riksdag i sin skrivelse nr 276 i anledning av Kungl. Majits proposition

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

109

angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30

juni 1923 m. m. uttalade, att riksdagen ansåge, att de platser å löneskalan,

vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag beretts de olika klasserna av tullförvaltartjänsterna,

vore väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar,

som vore förbundna med tjänsterna, samt av arbetets beskaffenhet.

Personalförteckning för lokaltullförvaltningen. I sin skrivelse den 24

september 1926 har generaltullstyrelsen vidare i fråga om personalförteckning

för lokaltullförvaltningen för budgetåret 1927—1928 anfört följande.

Tullförvaltartjänsterna hade, i enlighet med styrelsens i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 30 augusti 1926 framställda förslag, i personalförteckningen

upptagits på följande sätt:

5 tullförvaltare av klass 1 A i lönegraden B 27;

8 » » » 1 B i » B 26;

17 » » » 2 i » B 24;

19 » » » 3 i » B 21 samt

7 » » » 4 i » B 20.

Tullöverkontrollörernas och förste tullkontrollörernas antal hade bibehållits

oförändrade. Vid bifall till styrelsens i nyssnämnda skrivelse framställda

förslag om uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B

till klass 1 A och nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A

till klass 1 B syntes nämligen styrelsen en tullöverkontrollörstjänst, nu avsedd

för tullkammaren i Sundsvall, böra överföras till tullkammaren i Halmstad

och en för sistnämnda tullkammare nu avsedd förste tullkontrollörstjänst

i stället disponeras för tullkammaren i Sundsvall.

Antalet tullkontrollör st fönster hade, såsom redan omförmälts, minskats

från 109 till 105 och komme att efter utgången av september månad 1926

bliva 104. Antalet sådana tjänster kunde beräknas under återstoden av

budgetåret 1926—1927 nedgå med 3 eller möjligen 4 å 5. Styrelsen ansåge

sig icke kunna med säkerhet beräkna siffran högre än 3 och hade därför

upptagit antalet av dessa tjänster till 101, därav 2 skulle vara övertaliga

och vid innehavares avgång icke återbesättas.

Antalet extra ordinarie kammarskrivare vore 114 eller 5 mindre än vid den

tid, då styrelsen avgivit sitt förslag till stater för budgetåret 1926—1927.

Då även under budgetåret 1927—1928 övertaliga tullkontrollörstjänster skulle

finnas och alltså befordringsmöjligheterna för kammarskrivare och extra

ordinarie kammarskrivare fortfarande vore mycket begränsade, vågade styrelsen

icke beräkna avgången av extra ordinarie kammarskrivare under

budgetåret 1926— 1927 till högre antal än 4. Det antal dylika tjänstemän,

som sålunda borde ersättas med tullkontorister eller biträden, utgjorde följaktligen

9.

I sin förberörda skrivelse den 22 september 1925 angående tullverkets

utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 hade generaltullstyrelsen på angivna

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

skal hemställt, att i staten måste uppföras, förutom det antal tullkontoristock

biträdesbefattningar, tillsammans 11, varmed då avgångna eller avgående

extra ordinarie kammarskrivare borde ersättas, ytterligare 9 dylika befattningar.

Detta förslag blev emellertid icke bifallet; antalet nya tullkontoristoeh

biträdesbefattningar begränsades till förstnämnda siffra, 11.

Med hänsyn härtill ansåge sig generaltullstyrelsen icke böra ifrågasätta

nyinrättande av större antal tullkontorist- och biträdesbefattningar än som,

enligt vad förut sagts, motsvarade det antal extra ordinarie kammarskrivartjänster,

som efter tidpunkten för styrelsens statförslag för budgetåret 1926—

1927 bortfallit och under nämnda budgetår beräknades bortfalla, sålunda 9.

Dessa 9 nya tjänster ansåge styrelsen böra fördelas sålunda: 4 tullkontoristtjänster,

3 kontorsbiträdestjänster och 2 skrivbiträdestjänster.

I styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret 1927—1928

hade sålunda upptagits nedannämnda antal av följande slag av befattningshavare,

nämligen:

87 tullkontorister (83 + 4),

23 kontorsbiträden (20 + 3) samt

22 skrivbiträden (20 + 2).

I personalförteckningen för budgetåret 1926—1927 vore upptaget ett antal

av 26 tullmästare. Styrelsen hade förut hemställt, att tullstationen i XederKalix,

som nu förestodes av en tullmästare, måtte indragas. Ehuru den

nuvarande innehavaren av tullmästartjänsten sannolikt skulle före eller

senast vid utgången av budgetåret kunna placeras å annan tjänst, ansåge

styrelsen dock försiktigast att räkna med att så icke kunde bliva fallet. Styrelsen

hade därför upptagit tullmästarna till oförändrat antal med anmärkning,

att av det angivna antalet sådana tjänster en vore övertalig och skulle

vid inträffande ledighet icke återbesättas.

Tullöveruppsyningsmän vore i personalförteckningen för budgetåret 1926—

1927 upptagna till ett antal av 127. Enligt styrelsens förut framställda förslag

skulle tullstationerna i Figeholm, Katthammarsvik, Ljugarn och Rone

indragas med utgången av budgetåret. Fyra tullöveruppsyningsmanstjänster

skulle alltså kunna avföras ur staten. Förslaget till personalförteckning

upptoge emellertid 126 tullöveruppsyningsmän, därav en övertalig. Anledledningen

därtill vore följande.

Sedan den 1 augusti 1917 hade tullstation med en tullöveruppsyningsmän

såsom föreståndare varit anordnad i Nynäshamn inom Stockholms tullkammardistrikt,

intill den 1 juli 1924 på trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs

bekostnad men från och med sistnämnda dag på bekostnad av statsverket,

dock med villkor att bolaget enligt de närmare bestämmelser, som meddelades

av generaltullstyrelsen, tillhandahölle ej mindre stationen, kostnadsfritt

för tullverket, erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt behövligt varumagasin

än även personalen, bestående av en tullöveruppsyningsmän och

två tullvakter, mot skälig hyra tjänliga bostäder. Bemälda personal hade

dock icke varit uppförd å ordinarie stat; för närvarande gällde, jämlikt Kungl.

Maj:ts brev den 5 mars 1926 angående fastställande av tullverkets utgifts
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70. 111

stater för budgetåret 1926—1927 m. m., att personalen åtnjöte avlöning i

enlighet med vad som gällde för befattningshavare, vilken bestrede extra

ordinarie befattning, att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten uppförda

förslagsanslaget till avlöningar till icke ordinäre befattningshavare m. m.

I förberörda skrivelse den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater

för budgetåret 1926—1927 hade generaltullstyrelsen, i samband med

hemställan om uppehållande av eu tullstation i Nynäshamn under sagda budgetår,

anfört, att styrelsen ansåge sig icke för det dåvarande, innan påbörjad

utredning angående indragning av vissa tullstationer hunnit slutföras, böra

ifrågasätta uppförande å ordinarie stat av för tullstationen behövlig personal.

Då tullstation fortfarande vore behövlig i Nynäshamn och det icke vore

tvivel underkastat, att stationen, som vore i verksamhet hela året, alltjämt

måste anses tjäna ett allmänt intresse, har styrelsen för sin del ansett, att

stationens personal nu borde uppföras å ordinarie stat och förty hemställt,

att tullöveruppsyningsmanstjänsten vid en av de till indragning

med utgången av budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationerna

måtte få avses för tullstationen i Nynäshamn.

För stationens fortfarande bestånd syntes höra föreskrivas, att trafikaktiebolaget

hade att fullgöra förenämnda, senast i Kungl. Maj:ts omförmälda

brev av den 5 mars 1926 bestämda villkor.

I Göteborgs frihamn funnes i enlighet med tjänstgöringskommissionens

förslag såsom bevakningsbefäl anställda en tullmästare och fyra tullöveruppsyningsmän.

Vid den tid, detta förslag avgavs, hade verksamheten i frihamnen

icke fortgått så länge, att behovet av arbetskrafter därstädes med

säkerhet kunde bedömas. Det hade emellertid snart nog visat sig, att av

de fyra tullöveruppsyningsmännen måste uttagas en arbetsprestation, som

icke kunde anses skälig och i längden måste leda till överansträngning.

Sålunda hade det måst åläggas dem att, utom sin dagliga tjänstgöring,

regelbundet vart fjärde dygn förrätta nattjänstgöring utan att nöjaktig kompensation

för detta övertidsarbete kunde beredas dem. För'' åstadkommande

av en oumbärlig lindring i dessa tjänstemäns alltför ansträngande tjänstgöring

hade den provisoriska åtgärd vidtagits, att åt en vid tullförvaltningen

i frihamnen tjänstgörande tulluppsyningsman lämnats uppdrag att mot

ersättning jämlikt bestämmelserna i 19 § 3 mom. avlöningsreglementet

bestrida sådana göromål, som eljest ankomme på vid tullförvaltningen

anställd tullöveruppsyningsman. Behovet av ett ökat antal tullöveruppsyningsmän

i frihamnen hade emellertid nu visat sig permanent, och framställning

om inrättande av en ny tullöveruppsyningsmanstjänst därstädes

för budgetåret 1927—1928 hade fördenskull gjorts av tullförvaltningen,

vilken framställning tillstyrkts av tulldirektören i Göteborg.

Då styrelsen vore övertygad, att behov av ytterligare en överuppsyningsman

i Göteborgs frihamn förelåge och det syntes styrelsen angeläget, att

förberörda provisoriska anordning så snart som möjligt upphörde, har styrelsen

hemställt,

att tullöveruppsyningsmanstjänsten vid en av de till indragning

med utgången av budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationerna

måtte få avses för tullförvaltningen i Göteborgs frihamn.

Tullöveruppsyningsmännen vid den till indragning från och med den 30

juni 1927 föreslagna tullstationen i Ljugarn E. A. Sjöberg uppnådde under

november månad 1927 stadgad pensionsålder och vore alltså skyldig att avgå.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

senast med utgången av nämnda månad. Då Sjöberg sålunda icke komme

att kvarstå i tjänst under mer än en del av budgetåret 1927—1928 och det

med hänsyn till hans ålder och åtskilliga andra förhållanden knappast kunde

komma i fråga att under sagda korta tid förflytta honom till annan tjänstgöring.

har styrelsen hemställt,

att Sjöberg måtte med ingången av budgetåret 1927—1928 överflyttas

å indragningsstat.

Den återstående fjärde överuppsyningsmanstjänsten vid de till indragning

ifrågasatta tullstationerna har upptagits i det i personalförteckningen angivna

antalet dylika tjänster såsom övertalig och avsedd att icke ersättas.

I enlighet med vad styrelsen sålunda anfört och hemställt hava av de

fyra tullöveruppsyningsmanstjänsterna tre upptagits i förslaget till personalförteckning,

en av dem såsom övertalig. Innehavaren av den fjärde tjänsten

har uppförts å indragningsstaten.

Antalet tullupp syning smanstvänster, i personalförteckningen för budgetåret

1926—1927 upptaget till 447, därav 16 övertaliga, komme såsom förut

nämnts, att efter utgången av september månad 1926 bliva 432, därav en

övertalig. Då denne med säkerhet kunde väntas avgå före början av budgetåret

1927—1928, har styrelsen upptagit antalet tulluppsyningsmanstjänster

till 431, alltså till det av tjänstgöringskommissionen såsom normalt angivna

antal.

På sätt jämväl förut omförmälts utgjorde antalet tillsyningsmanstjänster

741 och komme att efter utgången av september månad 1926 bliva 742. I

förslaget hade, med hänsyn till nyssberörda beräknade avgång av en tulluppsyningsmanstjänst

och denna tjänsts ersättande med en tillsyningsmanstjänst,

upptagits 743 tillsyningsmanstjänster.

Slutligen hade i förslaget till personalförteckning tullvakttjänsterna upptagits

till oförändrat antal, eller 130, ehuru tullstationen i Neder-Kalix, där

två tullvakter funnes anställda, föreslagits till indragning. Under åberopande

av vad generaltullstyrelsen förut anfört rörande uppförande å ordinarie stat

av för tullstationen i Nynäshamn avsedd personal, har styrelsen nämligen

hemställt, att två tullvakttjänster vid den till indragning med utgången av

budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationen i Neder-Kalix måtte få avses

för tullstationen i Nynäshamn.

Generaltullstyrelsens förslag beträffande personalen vid lokaltullförvaltningen

innebär, såsom av det förestående framgår, endast en obetydlig ökning

av antalet tjänster, nämligen med 4 tullkontorist-, 3 kontorsbiträdes- och 2

skrivbiträdestjänster. I övrigt innebära de föreslagna förändringarna allenast

tillämpning av redan fastslagna grundsatser. De vittgående förslag om

inrättande av nya tjänster, såväl i högre som i lägre grader, vilka framställts

av tullmyndigheterna eller personalsammanslutningarna, har styrelsen

ansett sig under nuvarande förhållanden icke kunna beakta, även om i

något eller några fall ett visst fog för dessa framställningar ansetts föreligga.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Vad generaltullstyrelsens förevarande förslag till personalförteckning Departementeangår,

får jag, vad först tullförvaltartjänsterna beträffar, hänvisa till vad «''''«/««•

jag i fråga om dessa tjänsters lönegradsplacering förut anfört. Vid bifall

härtill torde personalförteckningen, i vad densamma avser tullförvaltarna,

böra fastställas på följande sätt:

5

8

17

19

tullförvaltare av klass 1 A i lönegraden B 26

» » » 1 B i » B 24

» » » 2 i » B 22

» » » 3 i » B 21

» » » 4 i » B 18.

Såsom nämnts, har styrelsen hemställt, att vid bifall till styrelsens förslag

om uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass

1 A och nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass

1B en tullöverkontrollörstjänst, som nu är avsedd för tullkammaren i

Sundsvall, måtte överföras till tullkammaren i Halmstad samt att en för

sistnämnda tullkammare nu avsedd förste tullkontrollörstjänst måtte i stället

få disponeras för tullkammaren i Sundsvall. Jag har förut tillstyrkt styrelsens

förslag i fråga om ändrad klassindelning för tullkamrama i Halmstad

och Sundsvall och finner jag mig vid sådant förhållande ävenledes

böra förorda det nu föreslagna utbytet mellan de båda tullkamrarna av

nyssnämnda båda tjänster.

Styrelsens förslag i fråga om antalet tullkontrollörstjänster har icke givit

mig anledning till erinran och har jag ävenledes ansett mig böra biträda,

att de extra ordinarie kammarskrivartjänster, som efter tidpunkten för

styrelsens statförslag för budgetåret 1926—1927 bortfallit eller under sagda

budgetår beräknas bortfalla — till antalet nio — ersättas med lägre kvalificerade

arbetskrafter. Mot den av styrelsen föreslagna fördelningen härutinnan

har jag ej heller haft något att erinra. Antalet tullmästartjänster

torde jämväl i personalförteckningen böra upptagas i enlighet med styrelsens

förslag.

Vidkommande härefter tullöveruppsyningsmanstjänsterna — i nu gällande

personalförteckning upptagna till ett antal av 127 — skulle dessa vid bifall

till styrelsens, av mig förut tillstyrkta förslag om indragning av tullstationerna

i Figeholm, Katthammarsvik, Ljuga™ och Rone kunna minskas

med 4 eller till 123. Styrelsen har emellertid i sitt förslag till personalförteckning

upptagit antalet av dessa tjänster till 126, varav dock en skulle

vara övertalig. Då även detta förslag synts mig tillfyllest motiverat, har

jag funnit mig böra tillstyrka detsamma. I sammanhang härmed vill jag

hava uttalat, att i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit för tull - stationens i Nynäshamn fortsatta bestånd föreskrift torde böra lämnas, att

trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs skall hava att fullgöra enahanda villkor,

som senast meddelats i Kungl. Maj:ts förut omförmälda brev den 5 mars

1926.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. til höft. (Nr 70.)

s

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

liungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Mot styrelsens förslag i vad detsamma avser antalet tulluppsyningsman*-,

tillsyningsmans- och tullvakttjänster har jag icke haft något att erinra.

Personalförteckning för kustbevakningen m. m. Vidkommande härefter

den vid kustbevakningen anställda personalen har generaltullstyrelsen

framhållit, att vissa tullförvaltare med uppdrag att utöva chefskap över

kustbevakningsdistrikt gjort framställningar om överförande på ordinarie

stat av eu del för kustbevakningens behov för närvarande använd ickeordinarie

personal samt att i ett fall ifrågasatts en genomgripande omorganisation

av kustbevakningen i vederbörande distrikt och i samband

därmed indragning av vissa inloppsstationer.

I fråga om de sålunda gjorda framställningarna har styrelsen anfört

följande:

»I sin skrivelse till Ivungl. Maj:t den 22 september 1925 angående tullverkets

utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 erinrade styrelsen i fråga

om kustbevakningen, hurusom styrelsen vid avgivande år 1924 av statförslaget

för budgetåret 1925—1926 -— under åberopande av då rådande

ovisshet i fråga om huru kustbevakningens organisation lämpligen borde

för framtiden anordnas — funnit sig, trots den oriktiga proportionen mellan

ordinarie och icke-ordinarie personal vid nämnda bevakning, icke då böra

hemställa om någon förändring av staten för kustbevakningen, samt anförde

vidare, att berörda skäl för bibehållande av den ordinarie kustbevakningspersonalen

oförändrad fortfarande ägde giltighet och att den framhållna

ovissheten i nyssnämnda hänseende torde till och med ökas, därest det av

eu konferens i Hälsingfors utarbetade förslaget till konvention angående

motarbetande av smuggling av alkohol varor komme att för Sveriges del

ratificeras. Styrelsen ansåge sig därför icke heller i statförslaget för år

1926—1927 böra föreslå någon förändring av kustbevakningens stat.

Nyssnämnda konvention har sedermera ratificerats av Sverige jämte ett

antal andra av de i konferensen deltagande makterna. Konventionens bestämmelser

synas hava ej oväsentligt motverkat den organiserade spritsmugglingen

i större skala. Under förutsättning att den sålunda nu yppade tendensen

till nedgång i den olagliga sprittrafiken kommer att fortsätta, lärer

det kunna uppstå möjlighet att minska de tillfälliga kustbevakningsposteringarnas

antal eller personalstyrka. På grund härav och då styrelsen under

de senaste åren blivit allt mera övertygad, att kustbevakningens organisation

och personalens utrustande med båtar äro frågor, som icke lämpligen kunna

så att säga schematiskt prövas och avgöras utan måste bedömas efter lokala

förhållanden och för varje tid sig företeende omständigheter, har generaltullstyrelsen

icke heller nu funnit sig böra ifrågasätta vare sig ökning av

den ordinarie kustbevakningspersonalen eller fortsatt anskaffning av s. k.

tullkryssare.

Vad beträffar ovan omförmälda omorganisationsförslag — avseende elfte

kustbevakningsdistriktet under befäl av tullförvaltaren i Norrköping samt

de till inloppsstationer avsedda tullstationerna i Hävringe, Arko och Barösund

— är styrelsen för närvarande icke i tillfälle att yttra sig däröver.

Förslaget förutsätter för att kunna realiseras ändringar i gällande tullstadga,

vilka möjligen kunna bliva genomförda vid prövning av nu föreliggande

förslag till ny sådan stadga.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Sedan styrelsen härefter erinrat att styrelsen i skrivelse den 31 oktober

1924 hemställt om visst arvode för tullbevakningschef eller tullförvaltare,

som erhållit uppdrag att vara chef för ett eller flera kustbevakningsdistrikt,

samt att denna framställning icke bifallits, har styrelsen anmält, att Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening i förberörda skrivelse den 24 juli 1926

framhållit det befogade i att arvoden tillerkändes befattningshavarna i fråga.

Styrelsen har emellertid, ehuru styrelsen alltjämt ansåge det rättvist och

billigt, att någon särskild ersättning bereddes dem för berörda uppdrag, ansett

sig under nuvarande förhållanden icke böra förnya sin hemställan.

I detta sammanhang har styrelsen omförmält, att styrelsen såsom en mera

provisorisk anordning öppnat möjlighet för chef för kust- eller gränsbevakningsdistrikt

att av tullverkets medel erhålla bidrag till bekostande av bostadstelefon.

Genom beslut den 8 juni 1926 hade nämligen styrelsen förklarat,

att dylik chef, som på egen bekostnad låtit eller läte anordna telefonförbindelse

till sin bostad genom anskaffande av antingen huvudapparat

eller till tjänstetelefon anknuten apparat, Ange för tid efter den 30 juni 1926

tillsvidare, intill dess annorlunda bleve bestämt, kunna, efter prövning av styrelsen

i varje särskilt fall, till bestridande av kostnaderna för dylik anordning

erhålla bidrag från det i tullverkets omkostnadsstat bland övriga kostnader

för tullverket upptagna förslagsanslaget till särskilda åtgärder till bekämpande

av olovlig varuinförsel m. in. med belopp, motsvarande högst två

tredjedelar av för huvudapparat fastställd abonnemangsavgift i lägsta klass

enligt den vid vederbörande telefonstation tillämpade taxa. Med tillämpning

härav hade åtskilliga av nämnda chefer erhållit bidrag till bestridande

av kostnaden för bostadstelefon.

Då styrelsen lämnat ifrågavarande medgivande, hade i första rummet

tagits hänsyn till vikten därav, att cheferna för kust- eller gränsbevakningsdistrikt

kunde, när som helst på dygnet och vare sig de vore tillstädes å

tjänsterummet eller befunne sig i sitt hem, nås med telefonmeddelande i fall,

som påkallade deras personliga ingripande. Till jämförelse har styrelsen

åberopat vad i 6 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342) vore stadgat

om rätt för landsfogde och landsfiskal att av statsmedel undfå ersättning

för kostnaden för bostadstelefon (jfr prop. 59: 1925, sid. 24 och IT.).

Vad generaltullstyrelsen anfört och föreslagit beträffande kustbevakningen Departementshar

icke givit mig anledning till erinran. chefen.

Personalförteckning för gränsbevakningen. Beträffande gränsbevakningspersonalens

antal har styrelsen icke funnit anledning att ifrågasätta någon

förändring.

Gränsbevakningschefen i Karlstad hade emellertid hos generaltullstyrelsen

hemställt, att styrelsen måtte föreslå gränsbevakningschefstjänstens uppflyttning

i lönegraden B 24.

Denne tjänsteman, vilken utövar chefskap över andra gränsbevaknings
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

116 Rungl. Maj:ts proposition Nr 70.

distriktet, omfattande riksgränsen mot Norge från och med Korungeröd i

Bohuslän till Dalamas gräns mot Härjedalen, är för närvarande i avlöningshänseende

likställd med tullförvaltare av klass 2 och alltså uppförd i lönegraden

B 22.

Då generaltullstyrelsen i förut omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t av

den 30 augusti 1926 föreslagit uppflyttning av tullförvaltartjänsterna av klass

2 från lönegraden B 22 till B 24 och ingen anledning förelåge att kvarhålla

gränsbevakningschefstjänsten — vilken hade att handlägga, förutom de göromål,

som härflöte av hans egentliga chefskap över gränsbevakningspersonalen,

jämväl kamerala bestyr beträffande denna ävensom alla sådana göromål, som

härrörde av ett betydligt antal gränsuppsyningsmäns tjänstgöring såsom

gränstullstationsföreståndare — i lägre lönegrad än den, som skulle tillkomma

bemälda tullförvaltare, med vilka gränsbevakningschefen allt sedan

omorganisationen av tullverket varit likställd, har styrelsen i personalförteckningen

upptagit gränsbevakningschefen i lönegraden B 24. Beträffande

denna tjänstemans övergång på den nya staten har styrelsen ansett böra

gälla vad förut sagts om de till uppflyttning i högre lönegrad föreslagna

tullförvaltama.

Då jag, såsom jag tidigare nämnt, funnit mig icke böra tillstyrka någon

förändring i tullförvaltarnas löneställning, följer härav, att jag ej heller kan

biträda styrelsens förevarande förslag om uppflyttning i lönegrad av gränsbevakningschefen

i Karlstad.

Styrelsens förslag om upptagande av gränsbevakningspersonalen till samma

antal, som för närvarande är bestämt, har icke givit mig anledning till

erinran.

Beräkning av de särskilda anslagen. Vad angår beräkningen av de å

avlöningsstaten för tullstaten uppförda särskilda anslagen har generaltullstyrelsen

i skrivelsen den 24 september 1926 i fråga först om anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän anfört följande:

»Beräkningen av den under förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie

tjänstemän vid tullstaten upptagna anslagsposten till löner till ordinarie

tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

har skett på samma sätt som vid avgivandet av statförslaget för budgetåret

^926—1927 eller sålunda, att motsvarande anslagspost för nämnda budgetår

dels minskats med sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster

av olika slag, med vilket styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret

1927—1928 understiger det antal tjänster av samma slag, som finnes

upptaget i personalförteckningen för budgetåret 1926—1927, dels ökats med

sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika slag, varmed

förslaget överskjuter antalet av samma slags tjänster i sistnämnda personalförteckning.

o

Avlöningsbeloppen vid ifrågavarande tjänster, de fråndragna och de tilllagda,

kunna icke exakt till siffran angivas. Då emellertid flertalet befattningshavare

i tullverket är placerat å platser, som tillhöra de tre högsta

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

117

ortsgrupperna, har styrelsen räknat med avlöningsbeloppen å F-ort. I fråga

om löneklass har, där i respektive lönegrad finnas 5 löneklasser, den mellersta

valts, och, där löneklassernas antal är allenast 4, räknats med medeltalet

mellan avlöningen i högsta och avlöningen i lägsta löneklass i lönegraden.

Jämväl detta förfaringssätt överensstämmer med det i statförelaget

för år 1926—1927 iakttagna.

I enlighet härmed erhåller beräkningen följande utseende.

Anslagsposten till löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning enligt staterna för budgetåret 1926

—1927 utgör................................................................................ kronor 10,012,600

Härifrån avgår avlöning vid:

8 tullkontrollörstjänster............................... kronor 54,600

1 tullöveruppsyningsmanstjänst ................ » 3,960

16 tulluppsyningsmanstjänster .................... » 50,880 » 109,440

Rest kronor 9,903,160

Härtill kommer avlöning vid:

4 tullkontoristtjänster ...............

3 kontorsbiträdestjänster ...........

2 skrivbiträdestjänster ...............

16 tillsyningsmanstjänster...........

kronor 15,840

» 7,740

» 4,560

46,080 kronor 74,220

• Summa kronor 9,977,380.

Till det belopp för anslagsposten, som sålunda erhållits, har lagts det

belopp, varmed avlöningarna för de till uppflyttning i lönegrad föreslagna

tullförvaltarna och gränsbevakningschefen torde i följd av uppflyttningen

ökas. Detta belopp har vid beräkning, som dock ej kan göra anspråk på

full exakthet, befunnits uppgå till omkring 32,000 kronor.

Anslagsposten har sålunda i förslaget upptagits med i avjämnat tal kronor

10,009,400.»

Beträffande å avlöningsstaten för tullstaten uppförda övriga anslagsposter

och anslag har generaltullstyrelsen icke föreslagit annan förändring än att

anslagsposten till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra

inkomster, i staten för budgetåret 1926—1927 upptagen till 55,000 kronor,

måtte, då enligt gällande bestämmelser utgående ersättning för mistade extra

inkomster skall successivt minskas under en nio-årsperiod, upptagas med ett

till 42,000 kronor nedsatt belopp. I

I fråga om beräkningen av de å avlöningstaten för tullstaten uppförda Vepartemenissärskilda

anslagen har jag vad först angår bestämmandet av anslagsposten rhekntill

löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning icke haft något att erinra emot generaltullstyrelsens

beräkningssätt, vilket, såsom nämnts, överensstämmer med det för innevarande

budgetår tillämpade.

I sitt statförslag har generaltullstyrelsen upptagit ifrågavarande anslagspost

till 10,009,400 kronor. I denna summa ingår ett belopp av 32,000

kronor, som beräknats utgöra den kostnad, som koinme att uppstå vid bifall

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

till styrelsens förslag om uppflyttning i lönegrad av tullförvaltartjänstema.

Såsom jag förut nämnt, har jag, vad angår denna fråga och frågan om

tullkamrarnas klassificering, ansett mig kunna biträda, styrelsens förslag

allenast i sistnämnda hänseende. Då den härav föranledda ökningen av

lönerna endast betingar ett belopp av cirka 4,000 kronor, kan alltså det av

styrelsen föreslagna anslagsbeloppet nedsättas med 28,000 kronor eller till

9,981,400 kronor.

I sitt förslag till avlöningsstat för tullstaten för budgetåret 1927—1928

har generaltullstyrelsen upptagit anslagsposten till vikariatsersättningar med

oförändrat belopp, 180,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat, har emellertid

belastningen under budgetåret 1925—1920 uppgått till allenast 118,956 kronor

56 öre och synes mig för den skull en nedsättning av anslagsposten kunna

ske. Även om, enligt vad under hand kommit till min kännedom, ökade

utgifter äro att förvänta under nästkommande budgetår, torde anslagsbeloppet

icke behöva bestämmas högre än till 140,000 kronor.

I fråga om övriga å avlöningsstaten för tullstaten nu uppförda anslag

har generaltullstyrelsen icke ifrågasatt annan ändring än att anslagsposten

för personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra inkomster måtte

nedsättas från 55,000 krono;- till 42,000 kronor. Mot styrelsens förslag härutinnan

har jag icke haft något att erinra. — I likhet med vad för närvarande

gäller torde anslagsposten för avlöningar till extra ordinarie tjänstemän

och extra befattningshavare samt gratifikationer icke böra få av

generaltullstyrelsen överskridas utan Kung]. Maj:ts medgivande.

Indragningsstaten.

Till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat är i staten för budgetåret

1926—1927 uppfört ett fast anslag av 49,170 kronor, därav i egentliga

avlöningar 46,350 kronor. Beträffande denna stat har generaltullstyrelsen

anfört följande:

Från indragningsstaten, sådan densamma funnes upptagen i specifikationen

av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926 — 1927, hade följande personer

avgått: tullfiskalen i Malmö C. J. Hallström, vilken avlidit, ävensom

tullförvaltaren A. H. M. Eneman, jaktuppsyningsmannen C. F. Andersson

samt kustroddarna J. A. Berndtsson, A. Andersson och E. Svensson, vilka

överförts å pensionsstat. Sammanlagda avlöningarna för bemälda sex personer

utgjorde 15,250 kronor.

Före början av budgetåret 1927—1928 komme kustbevakningschefen E.

G. D. Maechel, kustroddaren J. A. A. Gustafsson och kustuppsyningsmannen

C. G. Meyer, vilka vore uppförda å indragningsstat för innevarande budgetår,

att överföras å pensionsstat, Avlöningarna för dessa tre personer

utgjorde sammanlagt 8,650 kronor.

Indragningsstatens avlöningssumma kunde alltså minskas med ett belopp

av 23,900 kronor.

Enligt styrelsens förslag skulle emellertid tullöveruppsyningsmannen vid

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

119

tullstationen i Ljugarn E. A. Sjöberg vid sagda tullstations föreslagna indragning

överföras å indra gningsstat med början av budgetåret 1927—1928.

Hans avlöning vid tullöveruppsyningsmanstjänsten i Ljugarn, som vore A-ort,

utgjorde vid nämnda tidpunkt liksom för närvarande 3,660 kronor, med

vilket belopp han alltså upptagits i indragningsstaten, ehuruväl icke hela

detta belopp syntes komma att tagas i anspråk, då Sjöberg, såsom sagts,

vore skyldig att avgå senast med utgången av november 1927.

Slutsumman av avlöningar å indragningsstaten skulle alltså uppgå till

26,110 kronor, motsvarande det nuvarande beloppet, 46,350 kronor, minskat

med 23,900 kronor men ökat med 3,660 kronor.

Under förutsättning att, liksom skett för innevarande budgetår, Kungl.

Maj:t täcktes förklara vissa tjänstemän å äldre stat berättigade att komma

i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till högst det belopp för år, som genom

kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt

viss personal vid tullverket blivit bestämt för år 1922 — något varom styrelsen

gjort framställning — skulle det för indragningsstaten upptagna beloppet,

26,110 kronor, ökas med 1,440 kronor, motsvarande tillfälligt lönetillägg för

vardera av de å indragningsstaten uppförda två tullfiskalerna med 720

kronor.

Statens hela belopp har sålunda upptagits med 27,550 kronor.

På sätt styrelsen sålunda antytt, liar styrelsen vidare hemställt, att sådan

å den 31 december 1922 gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid

tullverket, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, måtte

under budgetåret 1927—1928 komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg

till belopp, vilket Kungl. Maj:t, efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar

stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas

av vederbörande, eller Kungl. Maj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i

något fall till högre belopp för år räknat, än som genom kungörelsen den

22 juni 1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid

tullverket för år 1922 blivit bestämt.

Generaltullstyrelsens förevarande beräkning av anslaget till indragsstaten Departementssamt

styrelsens hemställan angående tillfälligt lönetillägg till viss personal <Wenhar

icke givit mig anledning till erinran.

Pensionsstaterna,

Till pensioner till avskedade tjänstemän är i staten för budgetåret 1926—

1927 uppfört ett förslagsanslag av 600,000 kronor. Utgifterna för ifrågavarande

ändamål hava i avjämnade tal utgjort: under budgetåret 1924 —

1925 570,400 kronor och under budgetåret 1925—1926 617,400 kronor. Med

hänsyn till den sålunda förekommande tendensen till stegring av utgifterna

från anslaget har generaltullstyrelsen i nu föreliggande förslag uppfört detsamma

med ett till 625,000 kronor förhöjt belopp.

I övriga anslag a pensionsstaterna har någon förändring icke ifrågasatts.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

120 Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

Mot styrelsens förslag beträffande pensionsstaterna har .jag ieke något att

erinra.

Omkostnadsstaten.

Vad slutligen omkostnadsstaten för tullverket beträffar, har generaltullstyrelsen

i fråga om följande anslag anfört:

»I förslagsanslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar m. in.

ingår en anslagspost rese- och traktamentskostnader, i staten för budgetåret

1926—1927 förslagsvis upptagen till 165,000 kronor. Med enahanda

belopp var denna anslagspost uppförd jämväl i staten för budgetåret 1925—

1926. De utgifter, som bestridas av ifrågavarande anslagspost, avse gottgörelse

ej blott enligt allmänna resereglemente! utan även enligt de särskilda

bestämmelser, som meddelats rörande resekostnads- och traktamentsersättning

till tullverkets personal under tjänstgöring å färja eller bantåg,

å kustbevakningsfarkost, automobil etc. Utgifterna hava i avjämnade tal

utgjort under budgetåret 1924—1925 183,100 kronor och under budgetåret

1925—1926 222,300 kronor. Anslagsposten synes därför böra höjas till

närmare motsvarighet mot de verkliga utgifterna; dock har styrelsen trott

sig kunna begränsa ökningen till 35,000 kronor och alltså uppfört anslagsposten

med ett till 200,000 kronor förhöjt belopp.

Under anslaget till övriga kostnader för tullverket är i staten för budgetåret

1926—1927, liksom förhållandet var för budgetåret 1925—1926, uppförd

en anslagspost, förslagsvis beräknad till 300,000 kronor, till underhåll

och drift av fortskaffningsmateriell. Vid två föregående tillfällen, nämligen

vid avgivande av statsförslag för budgetåret 1925—1926 och 1926—

1927, hemställde generaltullstyrelsen, att anslagsposten måtte bestämmas till

400,000 kronor. Såsom skäl härför åberopades, bland annat, att, allt eftersom

för bekämpande av smugglingstrafiken särskilda snabbgående farkoster

anskaffats, utgifterna för drift och underhåll av tullverkets fortskaffningsmateriell

väsentligt stegrats.

Utgifterna för ifrågavarande ändamål hava ock befunnit sig i fortsatt

ökning. Under budgetåret 1924—1925 utgjorde dessa utgifter omkring

366,800 kronor och under budgetåret 1925—1926 ända till 414,500 kronor.

Stegringen är att hänföra till det förhållande, att för smugglingstrafikens

bekämpande måst anskaffas åtskilliga mera snabbgående och därför i drift

och underhåll kostsamma båtar. Ehuru, såsom redan nämnts, den organiserade

smugglingen i större skala torde hava avtagit, vågar styrelsen dock

ännu icke räkna med, att sådana båtar skulle bliva i större omfattning umbärliga

under budgetåret 1927—1928; och styrelsen kan för den skull icke

underlåta att även nu föreslå anslagsposten till 400,000 kronor.

Däremot anser styrelsen sig kunna ifrågasätta minskning av en annan å

omkostnadsstaten upptagen anslagspost, som står i visst sammanhang med

anslagsposten till drift och underhåll av fortskaffningsmateriell, nämligen

anslagsposten till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel

m. m. I staten för budgetåret 1926—1927 är denna anslagspost upptagen

med förslagsvis 200,000 kronor. För samma ändamål voro i staterna

för budgetåren 1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 anvisade förslagsbelopp

av respektive 300,000 kronor, 150,000 kronor och 200,000 kronor.

Under budgetåret 1925—1926 hava de från denna anslagspost bestridda

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

121

utgifterna uppgått till omkring 70,000 kronor. Anledningen, att utgifterna

kunnat hållas så betydligt under anslagets belopp, får givetvis sökas huvudsakligen

däri, att, sedan under de föregående budgetåren anskaffning för bevakningspersonalens

räkning av snabbgående båtar, automobiler och motorcyklar

ägt rum samt personalen utrustats med kikare och pistoler m. m.,

behov av sådan fortskaffningsmateriell och utrustningspersedlar icke i samma

mån gjort sig gällande under budgetåret 1925—1926. Därjämte hava förhållandena

under nämnda budgetår medgivit, att anställandet av detektiver

för efterspanande och utredning av större smugglingsföretag kunnat i ej

oväsentlig grad begränsas i jämförelse med vad fallet varit under de föregående

budgetåren.

Då den organiserade smugglingen av spritdrycker numera synes vara

stadd i nedgående samt det ytterligare behov av mera snabbgående båtar,

som tilläventyrs kan uppstå, synes kunna tillgodoses av det belopp, som anvisats

för budgetåret 1926—1927, har styrelsen ansett sig böra upptaga

ifrågavarande anslagspost till ett med 100,000 kronor nedsatt belopp, eller

till 100,000 kronor.

Den i gällande stat uppförda anslagsposten till beslagarandelar samt tullstatens

enskilda pensionsinrättnings andelar av böter, 250,000 kronor, anser

styrelsen kunna nedsättas till 200,000 kronor. Från motsvarande anslagspost

för budgetåret 1925—1926, 400,000 kronor, hava utbetalts omkring

198,000 kronor».

Övriga här ovan icke särskilt nämnda anslag och anslagsposter å omkostnadsstaten

har styrelsen upptagit med de i staten för budgetåret 1926—1927

bestämda belopp. För avjämnande av staternas slutsumma har dock anslagsposten

till diverse utgifter ökats med 120 kronor och sålunda upptagits till

119,930 kronor.

Generaltullstyrelsens förevarande förslag i fråga om omkostnadsstaten för Departementstullverket

innebär sålunda å ena sidan, att av de i staten nu ingående an- chefen.

slagsposterna posterna till rese- och traktamentskostnader samt till underhåll

och drift av fortskaffningsmateriel skulle höjas med 35,000 kronor respektive

100.000 kronor och förstnämnda post, nu 165,000 kronor, sålunda uppföras

med 200,000 kronor och den senare, nu 300,000 kronor, bestämmas till 400,000

kronor. Å andra sidan skulle enligt styrelsens förslag anslagsposterna till

särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. —- nu

200.000 kronor — och till beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings

andelar av böter — i innevarande budgetårs stat upptagen till

250.000 kronor — minskas med 100,000 respektive 50,000 kronor. Härjämte

skulle enligt styrelsens förslag posten till diverse utgifter, nu 119,810

kronor, för avjämnande av staternas slutsumma ökas med 120 kronor och

sålunda upptagas med 119,930 kronor. Övriga anslag och anslagsposter å

omkostnadsstaten har styrelsen i sitt statförslag upptagit till oförändrade

belopp.

Vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit har jag ansett mig böra tillstyrka,

dock att jag — särskilt med hänsyn till smugglingstrafikens tillbakagång

— funnit dc7i av styrelsen äskade förhöjningen av anslaget till

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

underhåll och drift av fortskaffningsmateriel kunna begränsas till 50,000

kronor. Detta anslag skulle sålunda för nästkommande budgetår bestämmas

till 350,000 kronor. Jag förutsätter ock, att anslaget till särskilda åtgärder

för bekämpande av olovlig varuinförsel icke utan särskilt medgivande av

Kungl. Maj:t må av generaltullstyrelsen överskridas.

Övriga i omkostnadsstaten ingående anslag och anslagsposter torde i enlighet

med vad styrelsen föreslagit upptagas med de i staten för budgetåret

1926—1927 bestämda beloppen.

Enligt generaltullstyrelsens slutliga förslag skulle tullverkets ordinarie utgiftsstater

för budgetåret 1927—1928 komma att utvisa följande slutsummor:

avlöningsstaten.....................

....................................................... kronor 13,053,100

indragningsstaten.................

....................................................... » 49,550

pensionsstaterna .................

....................................................... » 663,000

omkostnadsstaten.................

....................................................... » 2,037,550

Motsvarande belopp för

Summa kronor 15,803,200.

budgetåret 1926—1927 uppgå till:

för avlöningsstaten .............

....................................................... kronor 13,137,400

» indragningsstaten.........

....................................................... » 49,170

» pensionsstaterna.............

....................................................... » 638,000

» omkostnadsstaten .........

...................................................... » 2,052,430

Med iakttagande av vad

Summa kronor 15,877,000.

av mig i skilda hänseenden förut förordats skulle

tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 komma att utvisa föl-

jande slutsummor:

avlöningsstaten.....................

....................................................... kronor 13,070,800

indragningsstaten................

....................................................... » 27,550

pensionsstaterna .................

....................................................... » 663,000

omkostnadsstaten .................

....................................................... » 1,987,550

Summa kronor 15,748,900.

Slutsumman av staterna för budgetåret 1927—1928 skulle alltså enligt

mitt förslag bliva 128,100 kronor mindre än motsvarande summa för budgetåret

1926—1927.

Jag torde få erinra, att ordinarie förslagsanslaget till tullverket i statsverkspropositionen

beräknats till 15,750,000 kronor.

Slutligen torde jag få anmäla, att generaltullstyrelsen i sin skrivelse den

24 september 1926 i fråga om förslaget till utgiftsstater för budgetåret

1927—1928 och därtill börande specifikation framhållit, bland annat, följande:

»I staterna för vartdera av budgetåren 1925—1926 och 1926—1927 ingår

under »Tullstaten» ett förslagsanslag, benämnt »Avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m.». Därunder inbegreps i specifikationen för budget
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

året 1925—1926 en post å 2,000,000 kronor, benämnd »förslagsanslag till

avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, arvoden åt extra befattningshavare

samt gratifikationer». Då denna motsättning mellan »vissa

icke-ordinarie befattningshavare» och »extra befattningshavare» ansågs icke

överensstämma med nuvarande förhållanden, upptogs — i anslutning till

kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) — i generaltullstyrelsens skrivelse

den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret

1926—1927 ifrågavarande anslagspost under benämning »avlöningar till

extra ordinarie tjänstemän och extra befattningshavare samt gratifikationer,

förslagsvis». I 1926 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln (sid. 86)

och statsutskottets utlåtande nr 7 (sid. 14) benämnes anslagsposten: »Löner

till icke-ordinarie tjänstemän, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifikationer,

förslagsvis». Härvid må erinras, att i kungörelsen den 26 juni

1925 »arvode» icke omförmäles såsom avlöningsform för extra befattningshavare

samt att även annan gottgörelse än egentlig lön (såsom kallortstilllägg,

felräkningspenningar) torde kunna utgå från denna anslagspost. Då

vidare enligt berörda kungörelse kategorien »icke-ordinarie befattningshavare»

är fördelad på de tre grupperna »befattningshavare med arvode enligt

stat» — om vilka här icke är fråga — »extra ordinarie tjänstemän»

och »extra befattningshavare», vill det synas, som om den av generaltullstyrelsen

i nyssnämnda skrivelse den 22 september 1925 föreslagna benämningen

å ifrågavarande anslagspost vore den lämpligaste; och denna benämning

har därför använts i specifikationen till det nu avgivna statförslaget».

Mot styrelsens förslag i nu angivna hänseende har jag icke haft något Vcpariementsatt

erinra och har alltså anslagsposten, varom fråga är, i specifikationen av chefenutgiftsstaterna

för tullverket under nästkommande budgetår (Bil. 2) upptagits

under den av styrelsen förordade benämningen.

I en särskild specifikation (Bil. 3) har jag upptagit det antal ordinarie

befattningshavare i olika lönegrader hos generaltullstyrelsen samt vid tullstaten,

som enligt mitt förslag bör för budgetåret 1927—1928 bestämmas.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar jämte

de för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader

skall bestämmas i enlighet med vad av mig

förordats,

dels för budgetåret 1927—1928 för tullverket godkänna

följande

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsanslag

............................... kr. 518,800

Arvode till tullverkets ombudsman

....................... » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare

m. m., förslagsanslag » 166,000

Avlöningar till tjänstemän

å övergångsstat, förslagsanslag

.................... » 37,100

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsanslag

.............................. kr. 10,123,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag

» 140,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare

å högst

l, 000, respektive 500 kronor

för år räknat ......... » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare

m. m., förslagsanslag » 2,082,000 kr.

B. Indragningsstat.

Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat

................................................... kr.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade

tjänstemän, förslagsanslag

kr. 625,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns

änkor och barn,

förslagsanslag ................. » 25,000

13,070,800

27,550

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

125

Gottgörelse till tullstatens

enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar

av avlöning vid vakanta

tjänster .......................... kr. 13,000 kr. 663,000

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande

av tullmål, förslagsanslag

............................... kr.

Resekostnads- och traktamentsersättningar

m.

m., förslagsanslag »

Hemliga utgifter ........... »

Övriga kostnader för tullverket,

förslagsanslag *

47,300

220,000

4,000

1,716,250 kr.

Summa förslagsanslag kr.

1,987,550

15,748,900,

dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget

för tullverket till ett mot statens slutsumma svarande

belopp av........................................ kronor 15,748,900,

att direkt utgå av tullmedel,

dels ock förklara, att sådan å den 31 december 1922

gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid

tullverket, som ej anmält sig icke vilja övergå på den

nya staten, må under budgetåret 1927—1928 komma i

åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket

Kungl. Maj:t, efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar

stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring,

som må komma att krävas av vederbörande, eller Kungl.

Maj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i något fall

till högre belopp för år räknat, än som genom kungörelsen

den 22 juni 1923 (nr 444) angående tillfälliga

lönetillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922

blivit bestämt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. 1.

Tab. I. Poängsiffror uppställda till ledning vid tullförvaltartjänsternas

klassificering år 1926.

Ordnings- ! nummer

Tullkammare

Medeltal

1923—25

P 0

1

1923

ing

1924

1925

i

Hälsingborg ....................................

258.oo

244.54

274.61

254.88

2

Trälleborg ......................................

193.44

195.92

186.83

197.58

3

Norrköping.......................................

161.18

154.4 9

165.12

163.81

4

Gävle ...........................................

99.01

98.17

102.29

96.58

5

Halmstad .......................................

80.8 9

82.75

75.64

82.7 9

6

Sundsvall ......... .............................

70.6 0

67.88

74.07

69.9 6

7

Kalmar ..........................................

60. T 9

61.55

57.53

63.2 9

8

Landskrona ... ................................

59.22

57.00

66.75

53.91

9

Örebro.............................................

55.90

57.7 4

54.18

55.7 7

10

Borås .............................................

44.21

45.8 7

43.91

42.8 7

11

Ahus med avd. i Kristianstad ............

37. G l

36.81

39.7 6

36. 26

12

Nyköping .......................................

37. is

33.56

34.73

43.81

13

Luleå ............................................

35.17

29.2 5

33.2 0

43.06

14

Härnösand.......................................

34.48

31.oo

36.3 7

36. o 5

15

Karlstad.........................................

34.07

35.21

33.8 4

33.63

16

Ystad .............................................

31.72

30.89

33.24

31.02

17

Karlskrona......................................

30.56

31.02

30.86

29.81

18

Strömstad .......................................

29.91

32.81

28.66

28.2 4

19

Karlshamn.......................................

29.66

26.06

29.oo

33.29

20

Uppsala ..........................................

27.97

28.60

29.21

26.13

21

Linköping .......................................

24.48

25.51

24.4 6

23.31

22

Lvsekil ..........................................

23.0 7

22.12

21.54

25.57

23

Lund .............................................

22.88

25.07

23.16

18.7 5

24

Varberg ..........................................

20.40

20.71

20.4 3

20.0 7

25

Charlottenberg .................................

20.2S

—

22.88

17.52

26

Jönköping ......................................

20.01

19.92

21.38

18.71

27

Västerås..........................................

19.41

19.61

18.57

20.04

28

Oskarshamn ....................................

18.90

19.22

18.38

19.12

29

Södertälje .......................................

18.81

13.14

19.94

23.36

30

Eskilstuna .......................................

18.55

15.59

20.55

19.49

3l

Haparanda.......................................

17.86

17.25

17.54

18.79

32

Umeå .............................................

16.92

16.65

16.98

17.ls

33

Örnsköldsvik....................................

16.79

16.05

16.86

17.44

34

Söderhamn.......................................

16.27

15.72

16.65

16.44

35

Västervik ..............i........................;

15.72

14.41

14.7 5

18.02

36

Hudiksvall.......................................!

15.2 5

13.59

15.61

16.55

37

Uddevalla .......................................i

15.21

13.08

17.06

15.4 6

38

Mon...............................................

15.19

—

15.7 6

15.7 9

39

Storlien ..........................................

13.58

—

15.86

12.78

40

Kristinehamn....................................

13.04

12.40

13.64

13.08

41

Falkenberg.......................................

12.13

12.18

11.85

12.83

42

Östersund .......................................

12.07

12.13

13.41

10.66

43

Skellefteå .....................................j

11.87

10.59

11.40

13.62

44

Falun .............................................

11.78

12.51

12.06

10.7 7

45

Sölvesborg.......................................

10.4 7

10.26

10.26

10.90

46

Visby .............................................!

9.89

8.42

8.14

11.60

47

Ronneby.........................................|

9.19

8.43

9.4 7

9.62

48

Simrishamn ....................................

8.8 2

8.89

8.38

9.17

49

Kiruna............................................

7.24

—

6.1S

8.48

50

Piteå .............................................

7.2 3

10.20

4.72

6.78

51

Lidköping .......................................

5.88

5.38

5.63

6.63

52

Motala............................................

4.39

5.56

4.oi

3.59

53

Marstrand .......................................

3.oo

3.45

2.80

2.7 5

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70,

127

Tab. II. Poängsiffror uppställda till ledning vid tullförvaltartjänsternas klassificering

år 1926.

Sammandrag av efterföljande bil. A—E. 1

Ord-

nings-

nummer

Poäng

I) ä

r a v

6 r

Nu

gällande

klass

rn m (medeltal

1 ullkammare ... «

i for aren

||1923-25)

utrikes I

trafik 1

1

tull-

behand-

lins

upplags-

rörelse

debite- ring och

uppbörd

personal

i

Hälsingborg..................

f

258.00 |

112.94

72.99

15.7 3

39.23

17.11

1 A

2

Trälleborg ..................

193.44

54.58

81.S5

18.03

27.7 9

11.24

1 A

8

Norrköping..................|

161.18 1

69.14

43.87

13.7 7

24.53

9.8 2

1 A

4

Gävle .................... •••

99.01

37.65

21.15

17.73

14.79

7.6!)

1 A

5

Halmstad.....................

80.89

40.68

16.40

8.27

9.76

5.33

1 B

6

Sundsvall.....................|

70.60

32.7 6

12.29

9.88

10.11

5.5 6

1 A

7

Kalmar......................

60.79

30.03

13.li

4.25

8.33

5.07

1 B

8

Landskrona..................|

59.22

28.56

16.05

2.09

8.83

3.69

1 11

9

Örebro........................1

55. so

0.89

32.89

8.14

12.29

1.69

2

10

11

Borås

44.21

0.64

28.21

3.7 4

10.29

1.33

2

Åhus m. avd. i Kristianstad

37.61 j

13.99

11.88

2.53

6.81

2.40

2

12

Nyköping.....................

37.18

21.37

3.4 0

1 5.ii

4.14

3.16

2

13

Luleå ........................

35.17

20.8 7

3.88

2.82

2 4.58

3.02

2

14

Härnösand ..................

34.4 s !

19.55

5.8 9

2.98

4.20

2.36

2

15

Karlstad ....................!

34.0 7

7.64

13.95

4.45

6.0 7

1.96

2

16

Ystad ........................

31.72

16.26

6.91

2.26

3.40

2.89

2

17

Karlskrona ..................

30.56

10.63

10.40

2.2 0

4.40

2.93

*>

18

Strömstad ..................|

29.91

21.51

1.98

0.04

4.65

1.7 3

2

19

Karlshamn ..................

29.6 5

17.14

5.49

1.95

3.20

1.87

2

20

Uppsala .....................

27.9 7

0.6 8

15.73

5.13

5.50

0.98

2

21

Linköping ..................

24.48

0.58

15.58

2.33

5.oi

0.93

3

3

22

Lysekil.......................

23.0 7

18.51

1.20

0.29

1.60

1.47

23

Lund ..........................

22.33

0.88

15.4 4

1.2 5

4.37

0.S9

2

24

Varberg .....................

20.40

10.01

3.76

2.65

2.G0

1.38

2

25

Charlottenberg ............

20.2 8

0.49

10.55

5.32

2.76

1.16

3

26

Jönköping ..................

20.oi

0.4 8

12.54

2.68

3.55

0.7 6

2

27

Västerås .....................

19.41

1.94

8.07

5.16

3.5 7

0.6 7

3

28

Oskarshamn ...............

18.90

10.91

2.68

0.80

2.38

2.13

2

29

Södertälje ..................

18.81

1.58

3 8.89

1.95

4.83

1.50

3

80

Eskilstuna .................

18.55

0.62

7.40

1 6.82

2.95

0.7 6

3

31

Haparanda .................

17.86

1.2 8

6.so

1.15

5.2 9

3.33

2

32

Umeå ........................

16.92

7.7 7

2.68

1.81

2.8 4

1.82

3

33

Örnsköldsvik ...............

16.79

6.41

3.5 5

2.oi

3.49

1.38

3

34

Söderhamn ..................

16.27

8.8 2

2.66

1.31

1.92

1.5 6

2

35

Västervik.....................

15.72

8.90

2.50

0.81

1.87

1.64

3

36

Hudiksvall ..................

| 15.25

6.52

2.2 7

2.3 3

2.40

1.7 3

2

37

Uddevalla.....................

15.21

4.09

4.59

1 1.85

2.99

1 .6 9

3

38

.Mon ...........................

15.19

0.28

3.85

S.7 5

1.4 2

0.89

3

39

Storlien .....................

13.58

0.07

8.68

2.30

1.86

0.6 7

3

40

Kristinehamn ...............

13.04

4.70

3.98

1.70

1.87

0.8 4

3

41

Falkenberg ..................

12.13

6.34

1.74

1.28

1.84

0.9 8

4

42

Östersund ..................

12.07

0.28

6.2 1

2.13

2.7 9

0.71

3

43

Skellefteå.....................

11.87

6. 7 2

1.20

0.87

4 1.57

1.51

4

44

Falun ......................

11.78

0.17

6.71

I .88

2.35

0.6 7

i 3

45

Sölvesborg ..................

10.47

5.01

1.80

0.88

1.14

1.24

4

46

Visby .......................

9.8 9

2.64

1.75

0.19

4 3.5 2

1.29

2

47

Ronneby .....................

j 9.1!)

5.2 4

0.58

1.86

0.75

0.7 6

4

48

Simrishamn..................

8.82

6.1 4

1.2 3

0.2 8

(). 5 5

0.6 7

4

49

! Kiruna ........................

7.24

2.84

2.18

0.91

1.19

0.62

4

50

1 Piteå...........................

7.2 8

3.7 6

0.5 5

0.38

‘ 1.92

0.6 7

4

51

Lidköping ..................

5.88

1.12

2.2 4

1 1.10

0.93

0.4 9

4

52

j Motala........................

j 4.89

0.4 0

2.19

0.71

I 0.8 2

0.2 7

4

53

! Marstrand .................

1 3.00

2.0 8

0.1 9

0.01

(1.15

0.0 2

4

1 Jfr not 1 till bil. C. — ’ Jfr not 1 till bil. 1). — 3 Jfr not 1 till bil. B. — 4

till bil. 1). — 6 Jfr not 4 till bil. 1).

Jfr not 2

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. A. Utrikes trafik åren 1923—1925.

1 Ordnings- j nummer

i

Tullkammare

1

P 0

äng

Medeltal

1923—25

1923

1924

1925

1

1

: Hälsingborg ....................................

112.94

105.09

122.13

111.61

2

1 Norrköping ....................................

69.14

02.48

73.19

71.75

3

1 Trälleborg .......................................

54.58

j 55.54

55.21

52.85

4

Halmstad .......................................

40.03

41.60

36.85

43.95

5

37.65

38 7!»

6

j Sundsvall .......................................

1 32.70

29.24

34.79

34.26

7

j Kalmar ..........................................

30.0 3

30.49

26.73

32.8 8

8

i Landskrona ....................................

28.56

27.01

30.98

27.70

9

j Strömstad .......................................

21.51

24.18

19.88

20.46

10

| N vköping .......................................

21.87

21.99

17.88

24.28

n

: Luleå .............................................

20.87

16.00

19.58

27.03

12

j Härnösand.......................................

19.65

16.58

20.71

21.36

13

18.51

16.70

I 14

Karlshamn.......................................

17.14

14.7 9

16.04

20.6 0

15

1 Ystad .............................................

16.26

15.22

16.80

16.76 i

16

j Ahus med avd. i Kristianstad ............

13.99

13.89

14.82

13.75

17

| Oskarshamn ....................................

10.91

1 11.16

10.36

11.22

| 18

i Karlskrona......................................

10.68

10.27

10.4 5

11.18

19

Varberg ..........................................

10.01

1 10.14

9.62

10.2 9-

20

Västervik .......................................

8.90

7.49

7.53

11.68 j

21

, Söderhamn.......................................

j 8.82

7.89

8.99

9.58 !

22

Umeå .............................................

7.7 7

7.61

7.22

8.4 7 |

23

Karlstad..........................................

7.6 4

7.22

7.06

8.63

24

Skellefteå .......................................

6.72

5.04

6.5 7

8.54 !

25

Hudiksvall......................................

6.62

4.61

7.43

7.53

26

Örnsköldsvik....................................

6.41

j 5.28

6.14

7.80 i

27

Falkenberg.......................................

6.3 4

6.62

5.26

7.14

28

Simrishamn ....................................

6.14

6.41

5.54

6.40

29

Sölvesborg.......................................

5.91

5.98

5.16

6.58

30

Ronneby..........................................

5.2 4

4.50

5.21

6.oo

31

Kristinehamn...................................

4.70

3.80

5.02

5.2 9

32

4 43

33

Piteå .............................................

3.7 6

4.08

2.70

4.50

34

35

Kiruna.............................................

1 2.34

1.76

2.98

36

Marstrand .......................................

2.08

2.3 9

1.75

1.95

37

Västerås ..........................................

1.94

2.03

1.62

2.16

38

Södertälje ......................................

1.68

1.64

1.72

1.38 |

39

Haparanda.......................................

1.28

1.09

1.15

1.46

40

Lidköping .......................................

1.12

1.2 5

1.08

1.04 j

41

Örebro.............................................

0.89

0.89 ,

0.92

0.8 7

42

Uppsala .........................................

0.68

0.7 7

0.61

0.66

43

Borås .............................................

0.64

0.66 j

0.64

0.68

44

Eskilstuna.......................................

0.6 2

0.52 i

0.82

0.51

45

Linköping .......................................

0.68

0.71 |

0.60

0.48

46

Charlottenberg.................................

1 0.49

0.6 7

0.41

47

Jönköping .......................................

0.48

0.56

0.43

0.44

48

Motala.............................................

0.40

0.4 5

0.34

0.41

49

Lund ............................................

0.88

0.41

0.38

0.35

50

Mon................................................

1 0.3S

—

0.27

0.2 9

51

Östersund ......................................i

0.2 3

0.89

0.17

0.13

52

Falun .............................................

0.17

0.20

0.16

0.15

53

Storlien ..........................................i

1 0.0 7

— |

0.08 1

0.06

Medeltal för åren 1924 och 1925.

s. 129 Kontrollera mot PDF

1

2

8

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

53

’oii

r\s*i

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. B. Tullbehandling åren 1923—1925.

Tullkammare

Trälleborg ..........................

Hälsingborg .......................

Norrköping .......................

Örebro................................

Borås ................................

Gävle ................................

Halmstad ..........................

Landskrona .......................

Uppsala .............................

Linköping ..........................

Lund ................................

Karlstad .............................

Kalmar ............................

Jönköping..........................

Sundsvall ..........................

Åhus med avd. i Kristianstad

Charlottenberg ....................

Karlskrona..........................

Södertälje ..........................

Storlien .............................

Västerås .............................

Eskilstuna ..........................

Ystad ................................

Haparanda..........................

Falun ................................

Östersund ..........................

Karlshamn..........................

Härnösand..........................

Uddevalla'' ..........................

Kristinehamn.......................

Luleå ................................

Mon...................................

Varberg .............................

Örnsköldsvik.......................

Nyköping ..........................

Umeå ................................

Oskarshamn .......................

Söderhamn..........................

Västervik ..........................

Hudiksvall..........................

Lidköping ..........................

Motala...............................

Kiruna................................

Strömstad ..........................

Sölvesborg..........................

Visby ................................

Falkenberg..........................

Simrishamn .v....................

Skellefteå ..........................

Lysekil .............................

Ronneby.............................

Piteå ................................

Marstrand ..........................

Poäng

Medeltal

1923—25

1923 1

1924 1

|

1925

81.85

81.34

77.55

86.65

72.99

70.12

76.88

71.96

43.87

45.04

42.46

44.12

32.89

35.61

30.80

32.26

28.21

29.34

27.94

27.36

21.16

22.02

21.97

19.48

16.40

18.10

15.50

15.59

16.05

15.28

19.li

13.77

15.73

16.43

16.58

14.19

15.58

16.28

15.51

15.01

15.44

17.20

16.04

13.08

13.95

15.56

13.48

12.80

13.ll

12.82

13.5 2

12.98

12.54

13.56

12.92

11.15

12.29

12.94

12.74

11.20

11.88

11.98

11.98

11.74

10.55

10.28

12.48

8.95

10.40

10.78

10.45

9.96

8,89

2 5.66

2 9.40

2 11.72

8.68

7.85

9.86

8.38

8.07

8.31

7.39

8.50

7.40

7.65

7.45

7.io

6.91

7.01

7.22

6.51

6.86

7.03

6.97

6,59

6.71

7.58

6.83

5.73

6.21

6.65

6.84

5.28

5.49

5.86

5.24

5.37

5,39

5.66

5.73

4.7 9

4.59

4.68

4.81

4.28

3.93

4.23

4.0 7

3.48

3.88

4.06

3.7 9

3.80

3.8 5

3.60

4.59

3.35

3.76

4.20

3.7 9

3.28

3.55

4.08

3.67

2.91

3.40

3.46

3.31

3.42

2.68

2.78

2.7 4

2.51

2.68

2.71

2.60

2.74

2.6 6

2.98

2.81

2.18

2.50

2.53

2.80

2.18

2.27

2.28

2.32

2.21

2.24

2.8 0

2.38

2.04

2.19

2.65

2.16

1.75

y.is

1.83

2.21

2.50

1.98

1.94

2.31

1,68

1.80

1.90

1.90

1.61

1.76

2.04

1.70

1.61

1.74

1.96

1.79

1.46

1.28

1.14

1.29

1.26

1.20

1.07

1.27

1.27

1.20

1.19

1.21

1.20

0.58

0.61

0.66

0.57

0.56

0.4 8

0.55

0.61

0.19

0.21

0.21

0.16

icke beräknad pa tulluppbörd för oarbetad tobak.

nserna huvudsakligen beroende på tullbehandliiig av spritdrycker.

riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 111 höft. (Nr 70.)

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. C. Uppiagsrörelsen åren 1923—1925.

Ordnings-

nummer

Tullkammare

P 0

å n g

1

Medeltal

1923 - 25

1923

1924

1925

i

Trälleborg .......................................

18.08

19.97

16.46

17.67

2

Gävle ............................................

17.73

18.3 7

18.45

16.86

3

Hälsingborg ....................................

15.73

14.70

16.32

16.16

4

Norrköping ....................................

13.77

13.69

14.19

13.44

5

Sundsvall .......................................

9.8 8

10.06

10.32

9.26

6

Mon................................................

8.7 5

7.77

8.46

10.02

7

Halmstad .......................................

8.27

7.51

8.82

8.48

8

Örebro ..........................................

8.14

7.02

8.78

8.61

9

Eskilstuna .......................................

6.82

3.94

‘8.81

l8.20

10

Charlottenberg .................................

5.32

5.69

5.41

4.86

11

Västerås ........................................

5.16

4.90

5.52

5.0 7

12

Uppsala ..........................................

5.18

4.98

5.83

5.14

13

Nyköping .......................................

5.11

1.10

^.ei

»7.61

14

Karlstad..........................................

4.45

4.09

4.82

4.4 5

15

Kalmar ..........................................

4.26

5.17

3.77

3.8 2

16

Borås ............................................

3.74

3.89

3.78

3.56

17

Härnösand.................................... ■

2.98

2.88

3.29

2.7 7

18

Luleå .............................................

2.82

2.90

2.80

2.76

19

Jönköping .......................................

2.68

2.50

2.94

2.60

20

Varberg ..........................................

2.66

2.8 7

3.09

2.60

21

Åhus med avd. i Kristianstad ............

2.58

1.98

3.22

2.44

j 22

Hudiksvall.......................................

2.3 3

2.77

2.06

2.15

23

Linköping .......................................

2.33

2.46

2.40

2.12 j

24

Storlien ..........................................

2.80

2.16

2.54

2.21 !

25

Ystad .............................................

2.26

2.28

2.6 9

1.90 1

26

Karlskrona.......................................

2.20

2.48

2.3 0

1.83

27

Östersund .......................................

2.18

1.49

2.66

2.23 j

28

Landskrona ....................................

2.0 9

2.44

2.25

1.58 1

29

Örnsköldsvik...................................

2.01

2.02

1.74

2.26 1

30

Karlshamn .......................................

1.96

1.21

2.30

2.38 |

31

Södertälje .......................................

1.95

0.81

2.18

2.86

32

Falun .............................................

1.88

1.69

2.07

1.88

33

Ronneby..........................................

1.86

2.06

2.0 5

1.46

34

U ddevalla ......................................

1.85

0.77

1 2.55

. 12.2 2

35

Umeå .............................................

1.81

1.72

1.68

2.03

36

Kristinehamn...................................

1.70

1.59

1.81

1.70

37

Söderhamn......................................

1.31

1.52

1.14

1.28

38

Lund .............................................

1.26

1.47

1.31

0.98

39

Falkenberg......................................

1.23

0.89

1.51

1.80

40

Haparanda......................................

1.15

1.06

1.24

1.15

41

Lidköping .......................................

1.10

0.45

0.70

42.16

42

Kiruna.............................................

0.91

0.91

0.88

0.94

43

Skellefteå .......................................j

0.87

0.84

0.88

0.88

44

Västervik .......................................

0.81

0.76

0.8 7

0.81

45

Oskarshamn ....................................

0.80

0.92

0.59

0.89

46

Motala .......................................... j

0.71

1.21

0.45

0.47

47

Sölvesborg .......................................

0.38

0.37

0.41

0.36

48

Piteå .............................................

0.38

0.27

0.40

0.38

49

Lysekil ..........................................

0.2 9

0.41

0.19

0.27

50

Simrishamn ....................................

0.23

0.21

0.28

0.2 0

51

Visby .............................................1

0.19

0.18

0.21

0.18

52

Strömstad .......................................

0.04

0.06

0.04

0.03

53

Marstrand .......................................|

O.oi

0.0 2

—

—

1 Ökningen hänför sig till transitering av massgods.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 181

Bil. D. Debitering och uppbörd åren 1923—1925.

1

Ordnings-

nummer

Foa

1 S

1

^Tullkammare

Medeltal

1923—25

1 1923

1 1924

1925

i

Hälsingborg ....................................

39.23

37.70

41.95

38.08

2

Trälleborg .......................................

27.79

27.7 4

26.41

29.21

3

Norrköping ....................................

24.53

23.81

25.28

24.50

4

Gävle .............................................

14.7 9

14.68

15.48

14.2 2

5

Örebro.............................................

12.29

12.6 2

11.81

12.48

6

Borås .............................................

10.29

10.6 5

10.22

9.99

7

Sundsvall..........................................

10.11

10.18

10.48

9.77

8

Halmstad .......................................

9.76

10.21

9.64

9.44

9

Landskrona ......................................

8.88

8.67

10.68

7.13

10

Kalmar.............................................

8.38

8,2 7

8.81

8.41

11

Åhus med avd. i Kristianstad ............

6.81

7.16

7.84

5.98

12

Karlstad ..........................................

6.0 7

6.34

6.11

5.75 1

13

Uppsala ..........................................

5.50

5.67

5.76

5.08 j

14

Haparanda.......................................

5.29

4.35

4.86

6.66

15

Linköping .......................................

5.oi

5.18

5.02

4.82

16

Södertälje .......................................

4.88

3.58

5.04

5.98 |

! 17

Strömstad ......................................

4.6 5

4.90

4.70

4.34

18

Luleå............................................

4.58

3.49

3.70

2 6.54 !

19

Karlskrona......................................

4.40

4.56

4.59

4.04 '' I

| 20

Lund ............................................

4.87

5.06

4.60

3.54

21

Härnösand ......................................

4.20

3.49

4.24

4.86 ;

22

Nyköping .......................................

4.14

3.95

3.78

4.85 j

23

Västerås .........................................

3.6 7

3.70

3.37

3.64

24

Jönköping ......................................

3.55

2.68

4.29

,3''73

25

Visby .............................................

3.52

2.11

2.16

3 6.28 |

26

Örnsköldsvik ...................................

3.49

3.84

3.98

3.14 !

27

Ystad ............................................

3.40

3.50

3.64

3.06

28

Karlshamn ......................................

3.20

2.98

3.55

3.12 !

29

Uddevalla ......................................

2.99

2.61

3.54

2.82

30

Eskilstuna ......................................

2.96

2.81

3.17

2.88 !

31

Umeå ...........................................

2.84

2.6 7

3.42

2.44

32

Östersund .......................................

2.7 9

3.08

2.94

2.3 9 l

33

Charlottenberg .................................

4 2.76

—

3.2 7

2.24 I

34

Varberg ..........................................

2.oo

2.67

2.60

2.58

35

Hudiksvall .......................................

2.40

2.20

2.20

2.7 9

36

Oskarshamn ....................................

2.38

2.30

2.7 0

2.14

37

Falun.............................................

2.85

2.87

2.88

2.84

38

Söderhamn......................................

1.92

1.86

2.ii

1.80

39

Piteå................................................

1.92

6 4.70

0.4 0

0.6 7

40

Kristinehamn.................................:

1.87

1.85

1.94

1.81

41

Västervik..........................................

1.87

1.90

1.62

1.S8 |

42

Storlien ..........................................

4 1.86

—

2.21

1.61

43

Falkenberg......................................

1.84

1.78

1.78

2.00 1

44

L3rsekil.............................................

1.60

1.06

1.97

1.79

45

Skellefteå..........................................

1.57

8 2.04

1.21

1.46

46

Mon................................................

4 1.42

—

1.64

1.20

47

Kiruna............................................

1.19

0.92

1.8 4

1.81

48

Sölvesborg .......................................

1.14

0.81

1.59

1.02

49

Lidköping .. ....................................

0.98

0.85

0.94

0.99

50

Motala.............................................

0.82

0.98

I 0.7 9

0.69 1

Öl

Ronneby ..........................................

0.75

0.70

0.89

0.66

52

Simrishamn ....................................

0.56

0.4 6

0.60

0.68 1

53

Marstrand .......................................

0.15

0.16

0.17

0.11

1 Poäng icke beräknad på tulluppbörd för oarbetad tobak. — 2 Ökningen liänför sig till

konfiskationsmedel ävensom till ersättning för tjänsteförrättningar. — * Ökningen hänför sig

till konfiskationsmedel. 4 Medeltal för åren 1924 och 1925. — s Ökningen hänför sig till

böter.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Bil. E. Personalen åren 1923—1925.

P 0

äng

Ordnings- mål mer

Tullkammare

Medeltal

1923—25

1923

\|1924

1925

|

i

Hälsingborg ....................................

17.il

16.93

17.33

17.07

2

Trälleborg ....................................

11.24

11.38

11.20

11.20

3

Norrköping ....................................

9.82

9.47

10. oo

10.00

4

Gävle ............................................

7.69

7.47

7.87

7.73

5

Sundsvall .......................................

5.66

5.4 7

5.73

5.47

Halmstad .......................................

5.33

5.33

5.33

5.33 !

7

Kalmar ........................................

5.0 7

4.80

5.20

5.20 j

8

Landskrona ....................................

3.69

3.60

3.78

3.73

9

Haparanda.......................................

3.38

3.73

3.3 8

2.93

10

Nyköping .......................................

3.16

3.0 7

3.20

3.20

11

Luleå ........................................

3.02

2.80

3.83

2.98

12

Karlskrona......................................

2.93

2.93

3.07

2.80

13

Ystad .............................................

2.89

2.93

2.93

2.80 .

14

Åhus med avd. i Kristianstad ............

2.40

2.40

2.40

2.40

15

Härnösand.......................................

2.36

2.40

2.40

2.27

16

Oskarshamn ....................................

2.13

2.18

2.13

2.18

17

Karlstad .........................................

1.96

2.oo

1.87

2.oo

18

Karlshamn.......................................

1.87

1.87

1.87

1.87

I 19

Umeå .............................................

1.82

1.87

1.87

1.73

20

Strömstad .......................................

1.73

1.73

1.73

1.73

21

Hudiksvall......................................

1.73

1.78

1.60

1.87

22

Örebro ..........................................

1.69

1.60

1.8 7

1.60

23

Uddevalla ....................................

1.69

1.60

1.78

1.73 ,

24

Västervik .......................................

1.64

1.78

1.73

1.47

25

Söderhamn.......................................

1.56

1.47

1.60

1.60

26

Södertälje .......................................

1.56

1.60

1.60

1.47

27

Skellefteå .......................................

1.61

1.60

1.47

1.47 !

28

Lysekil ..........................................

1.47

1.47

1.47

1.47

29

Varberg ..........................................

1.38

1.33

1.33

1.47 I

30

Borås .............................................

1.38

1.38

1.33

1.38 j

31

Örnsköldsvik...................................

1.33

1.38

1.33

1.33 ''

32

Visby .............................................

1.29

1.33

1.33

1.20 1

33

Sölvesborg ......................................

1.24

1.20

1.20

1.33 |

34

Charlottenberg .................................

1.16

1.20

1.20

1.07 |

35

Falkenberg........................ ..............

0.9 8

0.98

1.07

0.93

36

Uppsala ..........................................

0.93

0.80

0.93

1.07

37

Linköping .......................................

0.93

0.98

0.98

0.93

38

Lund .............................................

0.89

0.93

0.93

0.80

39

Mon................................................

0.89

0.98

0.8 0

0.93

40

Kristinehamn....................................

0.84

0.98

0.80

0.80

41

Jönköping .......................................

0.7 6

0.67

0.80

0.80

42

Eskilstuna .......................................

0.7 6

0.6 7

0.80

0.80

43

Ronneby .......................................

0.76

0.6 7

0.67

0.93

44

Östersund .......................................

0.71

0.6 7

0.80

0.67

45

Falun .............................................

0.67

0.67

0.67

0.67 1

46

Storlien ..........................................

0.6 7

0.6 7

0.6 7

0.67

47

Västerås ..........................................

0.67

0.6 7

0.6 7

0.6 7

18

Piteå .............................................

0.6 7

0.6 7

0.6 7

0.6 7

49

Simrishamn ....................................

0.6 7

0.67

0.67

0.6 7

50

Kiruna .........................................

0.62

0.40

0.6 7

0.80

51

Marstrand .......................................

0.62

0.6 7

0.67

0.53

52

Lidköping ......................................

0.4 9

0.58

0.53

0.4 0

53

Motala..............................................

0.2 7

0.2 7

0.2 7

0.2 7

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

133

Bil. 2.

Specif i kation

av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under budgetåret

1927—1928.

Kronor

Kronor

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

i Löner till ordinarie tjänstemän, förslagsvis......... kr. 517,800

i Personliga lönetillägg och ersättning för indragna

extra inkomster ävensom läkarvård och medi- kament er samt begravningshjälp, förslagsvis...... » 1,000

518,800

Arvode till tullverkets ombudsman:

| Anslag ..............................................................................

2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

Förslagsanslag....................................................................

166,000

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

37,100

723,900

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänsteman.

Löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning,

förslagsvis —............................................... kr. 9,981,400

Kallortstillägg och kallortstraktamenten, förslagsvis » 50,000

Felräkningspenningar, förslagsvis........................ » 10,000

Personliga lönetillägg samt ersättning för indragna

extra inkomster, förslagsvis ........................... ;> 42,000

Läkarvård och medikamenter samt begravnings- hjälp, förslagsvis .......................................... » 40,000

10,123,400

:

Vikariatsersättningar :

Förslagsanslag.....................................................................

140,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare:

Anslag: i Göteborg högst 1,000 kr., i Malmö högst 500 In-..........

1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m

Arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstations-

föreståndare, förslagsvis................................. kr. 15,000

Avlöningar till extra ordinarie tjänstemän och extra

befattningshavare samt gratifikationer, förslagsvis » 2,000,000

Läkarvård och medikamenter samt begravnings- hjälp, förslagsvis .......................................... » 2,000

Ersättning för övertidstjänstgöring, förslagsvis ..... » 65,000

2,082,000

12,346,900

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Kronor

B. Indragning sstaten.

Anslag till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat

Specifikation av indragningsstaten:

Stockholm: tullförvaltaren C. P. A. Lidman ......... kr. 7,950

tullfiskalen T. G- E. Eksandh ............ » 4,650

Visby: tullöveruppsyningsmannen E. A. Sjöberg » 3,660

Landskrona: kustroddaren A. P. L. Bahr .............. 700

Göteborg: tullfiskalen G- S. von Zweigbergk........ » 4,650

Östersund: gränsinspektoren A. J. N. Lidblom ...... » 3,800

gränsridaren J. P. Bodin......................»_ 700

Summa kr. 26,110

Kronor

27,550

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag..................

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och barn, förslagsanslag

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade

andelar av avlöning vid vakanta tjänster ...........................

625,000

25.000

13.000

663,000

D. Omkostnadsstaten.

Kostnader för avdömande av tullmål:

Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten

i inom Norrbottens län ................................ kr. 2,000

! Arvode till tolk för finska språket vid samma

gränstullrätt............................................... » 300

! Gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål,

förslagsvis .................. » 45,000 ; 47,300

|

Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m.:

i Ersättning för flyttningskostnad, förslagsvis...... kr. 20,000

Rese- och traktamentskostnader, förslagsvis......... » 200,000 | 220,000

Hemliga utgifter:

Anslag ...............................................

4,000

Övriga kostnader för tullverket:

Arvode till präst i Sandhamn........................... kr.

Arvode till skollärare i Landsort (före stationens

förflyttning till Regarn) .........................-...... »

Byggnader, hyror och tomtören, förslagsvis ...... »

Underhåll och drift av fortskaffningsmateriell,

förslagsvis ................................................... »

Expenser, förslagsvis ....................................... »

Gratifikationer åt kronolots- och kanalpersonal,

förslagsvis................................................... »

Legor för fortskaffningsmateriell, förslagsvis ...... »

Utbildning i tulltjänsten, förslagsvis .................. »

Beklädnad och beväpning, förslagsvis ............... »

Beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensions
inrättnings

andelar av böter, förslagsvis ......... »

Särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varu
införsel

m. m., förslagsvis.............................. »

Diverse utgifter, förslagsvis ............................. »

250

70

125,000

350.000

550.000

20,000

1,000

180.000

30.000

40.000

200,000

100,000

119,930 1,716,250 | 1,987,550

15,748,900

Summa kronor

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

135

Bil. 3.

Förteckning över antalet ordinarie befattningshavare i tullverket

under budgetåret 1927—1928.

Befattningshavare

Löne
grad
-

Befattningshavare

Löne
grad
-

I. Generaltullstyrelsen.

1 generaltulldirektör, arvode enligt

5 § i avlöningsreglementet ■

5 byråchefer.................................

1 kustbevakningsinspektör, arvode

enligt 5 § i avlöningsreglementet

1 byråinspektör och föreståndare för

tullverkets huvudlaboratorium..

1 chef för statistiska avdelningen •••

2 sekreterare ..............................

5 byråinspektörer ........................

2 förste revisorer ........................

4 aktuarier ...........................

2 kontrollörer........................

3 notarier..............................

1 registrator ........................

9 revisorer ..........................

7 kammarskrivare .................

1 materialförvaltare ...............

3 kansliskrivare .....................

1 förste expeditionsvakt .........

14 kanslibiträden.....................

7 expeditionsvakter ..............

19 kontorsbiträden ..................

5 skrivbiträden .....................

II. Tullstaten.

1. Lokaltullförvaltningen.

3 tulldirektörer .....................

3 tullöverinspektörer...............

3 tullbevakningschefer ............

3 tulldirektörsassistenter .........

5 tullförvaltare av klass 1 A ...

B 30

B 26

B 26

B 26

B 24

B 24

1 kamrerare.................................j B 24

B 21

B 21

B 21

B 21

B 21

B 16

B 15

B 11

B

B

B

B

B

B 29

B 27

B 26

B 26

B 26

3 tullkommissarier..............

8 tullförvaltare av klass 1 B

20 tullöverkontrollörer........

15 förste tullkontrollörer.....

17 tullförvaltare av klass 2 .

19 tullförvaltare av klass 3-.

101 tullkontrollörer ...........

7 tullförvaltare av klass 4..

15 tullkassörer .................

360 kammarskrivare ...........

26 tullmästare....................

87 tullkontorister ..............

126 tullöveruppsyningsmän

1 kansliskrivare .....

431 tulluppsyningsman

9 kanslibiträden .....

743 tillsyningsmän .....

130 tullvakter ...........

23 kontorsbiträden.....

22 skrivbiträden........

2. Kustbevakningen.

22 kustöveruppsyningsmän ...

44 kustuppsyningsmän ..........

42 förste kustvakter .............

149 kustvakter ......................

30 kustbevakningsbiträden —

3. Gränsbevakningen.

1 gränsbevakningschef .......

1 gränstullmästare .............

1 kammarskrivare .............

10 gränsöveruppsyningsmän •

199 gränsuppsyningsmän .......

B 26

B 24

B 24

B 22

B 22

B 21

B 21

B 18

B 18

B 16

B 15

B 12

B 12

B 11

B 8

B

B

B

B

B

B 12 j

B 8 !

B

B

B

B 22

B 16

B 16

B 12

B 8

Anm. 1. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån skall vid inträffande

ledighet utbytas mot en kontrollörstjänst, lönegrad B 21.

Anm. 3. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, skall vid inträftande ledighet utbytas mot eu

likabenämnd befattning i lönegraden B 14.

Anm. 3. Av det upptagna antalet tullkontrollörer äro 2 övertaliga och skola vid inträffande

ledighet icke återbesättas.

Anm. 4. Av det upptagna antalet tullmästare är 1 övertalig och skall vid inträffande ledighet

icke återbesättas.

Anm. 5. Av det upptagna antalet tullöveruppsyningsmän iir 1 övertalig och skall vid inträffande

ledighet icke återbesättas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 m. m. jämte en i ämn s. 9 i texten
  2. SU 1927:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927— 1928 m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten
  3. KU 1927:19 Konstitutionsutskottets memorial Nr 19 s. 30 i texten