Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra
1927-01-28 · 135 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 127 av 135 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:70, Angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
1
Nr 70.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 ra. ra.; given
Stockholms slott den 28 januari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Lyberg.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.
Departementschefen, statsrådet Lyberg, anför:
Sedan riksdagen i skrivelse den 20 februari 1926, nr 7 A, anmält sina
beslut i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln av 1926
års statsverksproposition gjorda framställningar angående tullverkets utgiftsstater
för budgetåret 1926—1927 m. m., har Kungl. Maj:t den 5 mars
1926, bland annat, förklarat, att antalet ordinarie befattningshavare vid
tullverket jämte de för vederbörande befattningshavare’avsedda lönegrader
skall från och med den 1 juli 1926 vara bestämt på följande sätt:
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 61 käft. (Nr 70.)
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Befattningshavare Lönegrad
I. Generaltullstyrelsen.
1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet • • • —
5 byråchefer ...................................................................................... B 30
1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 §> i avlöningsreglementet —
1 chef för statistiska avdelningen..................................................... B 26
7 byråinspektörer ................................................................................ B 24
2 förste revisorer .............................................................................. B 24
1 kamrerare ........................................................................................ B 24
2 sekreterare....................................................................................... B 24
4 aktuarier.......................................................................................... B 21
2 notarier ........................................................................................... B 21
1 registrator .......................................................................................... B 21
12 revisorer ........................................................................................... B 21
12 kammarskrivare....................................................... ........................ B 16
1 materialförvaltare........................................................................... B 15
3 kansliskrivare ................................................................................... B 11
1 förste expeditionsvakt .................................................................... B 7
15 kanslibiträden.................................................................................. B 7
7 expeditionsvakter ........................................................................... B 5
20 kontorsbiträden ................................................................................ B 4
5 skrivbiträden .................................................................................... B 2
II. Tullstaten.
1. Lokaltullförvattningen.
3 tulldirektörer ...................
3 tullöverinspektörer ............
3 tullbevakningschefer .........
3 tulldirektörsassistenter ......
5 tullförvaltare av klass 1 A
3 tullkommissarier..............
6 tullförvaltare av klass 1 B
20 tullöverkontrollörer............
15 förste tullkontrollörer
20 tullförvaltare av klass 2
15 tullförvaltare av klass 3
109 tullkontrollörer .................
10 tullförvaltare av klass 4 •
15 tullkassörer .........................
360 kammarskrivare
26 tullmästare.....,.....................
83 tullkontorister....................
127 tullöveruppsyningsmän
B 29
B 27
B 26
B 26
B 26
B 26
B 24
B 24
B 22
B 22
B 21
B 21
B 18
B 18
B 16
B 15
B 12
B 12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 3
Befattningshavare Lönegrad
1 kansliskrivare ....................... B 11
447 tulluppsyningsman ............................... B 8
9 kanslibiträden.................................................................................... B 7
727 tillsyningsman............................v...................................................... B 6
130 tullvakter............................................................................................ B 5
20 kontorsbiträden ................................................................................ B 4
20> skrivbiträden.....i............................................................................ B 2
2. Kustbevakningen.
22 kustöveruppsyningsmän................................................ B 12
44 kustuppsyningsmän.................................................... B 8
42 förste kustvakter ........................................................................... B 7
149 kustvakter ..................................................................................... B 6
30 kustbevakningsbiträden.................................................................... B 5
3. Gränsbevakningen.
1 gränsbevakningscbef ....................................................................... B 22
1 gränstullmästare ................................ B 16
1 kammarskrivare................................................................................ B 16
10 gränsöveruppsyningsmän................................................................. B 12
199 gränsuppsyningsmän ........................................................................ B 8
Av det upptagna antalet tullkontrollörer äro 10 övertaliga och skola vid
inträffande ledighet icke återbesättas. Av det upptagna antalet tulluppsyningsman
äro 16 övertaliga och skola vid inträffande ledighet ersättas
med tillsyningsmän.
Genom beslut förenämnda dag, den 5 mars 1926, har Kungl. Maj:t
tillika för budgetåret 1926—1927 för tullverket fastställt följande
Ordinarie stat.
A. Avlöningsstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
anslag................................................................... kr. 509,300
Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 25,000
Arvode till tullverkets ombudsman ................ » 2,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag........................................ » 170,000
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Tullstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
.................................................................. kr. 10,167,600
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............... » 180,000
Arvoden till två laboratorieföreståndare å högst
l, 000 respektive 500 kronor för år räknat » 1,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. in., förslagsanslag....................................... » 2,082,000 kr. 13,137,400.
B. Indragning sstat.
Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat
C. Pensionsstater.
Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.
................................................................... kr
Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och
barn, förslagsanslag ........................................ »
Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar av avlöning
vid vakanta tjänster ....................................... »
D. Omkostnadsstat.
Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag
................................................................ kr. 47,300
Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag
........................................................ » 185,000
Hemliga utgifter.................................................... » 4,000
Övriga kostnader för tullverket ....................... » 1,816,130 kr. 2,052,430.
Summa förslagsanslag kr. 15,877,000.
Slutligen har Kungl. Maj:t förordnat, bland annat, att de i avlöningsstaten
ingående anslagen för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. ävensom den i anslaget till övriga kostnader för tullverket ingående
anslagsposten till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel
m. m. ej må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.
I skrivelse den 24 september 1926 har generaltullstyrelsen avgivit förslag
till utgiftsstater för tullverket, avseende budgetåret 1927—1928.
............ kr. 49,170.
600,000
25.000
13.000 kr. 638,000.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
5
Avlöningsstaten.
Generaltullstyrelsen.
Vidkommande de å avlöningsstaten för generaltullstyrelsen uppförda
befattningar har styrelsen — under erinran att Kungl. Maj:t den 26 juli
1926 uppdragit åt generaltulldirektören jämte två andra personer att såsom
sakkunniga inom finansdepartementet biträda vid utredning angående åtgärder
för vinnande av förenklingar och besparingar i statsförvaltningen
samt att de sakkunniga vid fullgörande av detta uppdrag gjort början med
generaltullstyrelsen — i nyssnämnda skrivelse anfört, att de sakkunnigas förslag
beträffande styrelsen vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande till Kungl.
Maj:t ännu icke förelåge i färdigt skick. På grund härav ansåge styrelsen
sig icke böra för det dåvarande ifrågasätta ändring i den för styrelsen nu
gällande staten i vidare mån än som föranleddes därav, att, på sätt i det
följande närmare omförmäles, de båda sekreterartjänsterna hos styrelsen
samt den byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå, vars innehavare
vore föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium, enligt styrelsens
mening borde uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26.
I ett den 20 november 1926 dagteeknat betänkande hava sedermera 1926
års besparingssakkunniga avgivit förslag angående personalindragningar i
generaltullstyrelsen m. m.
Över detta förslag hava efter särskilda remisser generaltullstyrelsen samt,
beträffande delar av förslaget, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium
och allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgivit utlåtanden.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande har generaltullstyrelsen meddelat, att
styrelsen för sin del anslöte sig till de framställningar och yrkanden, som
innehölles i de sakkunnigas förslag. Av styrelsens ledamöter hava emellertid
i olika hänseenden avgivits särskilda yttranden.
Jag anhåller nu att få punkt för punkt upptaga besparingssakkunnigas,
av generaltullstyrelsen sålunda biträdda förslag till behandling, varvid jag,
i samband med angivande av mitt eget ståndpunktstagande till de skilda
framställningarna, kommer att lämna redogörelse för vad statskontoret, riksräkenskapsverket,
kommerskollegium och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
samt general tullstyrelsens ledamöter i sina särskilda yttranden anfört
ävensom för vissa i ämnet inkomna framställningar.
Ifrågasatt minskning av antalet byråer i generaltullstyrelsen. Bespa- Besparingsringssakkunniga
hava till en början undersökt möjligheten av en minsk- sakkunniga.
ning av antalet byråer i styrelsen och hava de sakkunniga härvid i första
hand övervägt frågan, huruvida icke lämpligen en sammanslagning av tullbehandlings-
och personalbyråerna borde äga rum.
6
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.
Innan jag närmare ingår på förslaget härutinnan, torde jag få erinra
om generaltull styrelsens nuvarande organisation samt ärendenas fördelning
på de olika byråerna inom styrelsen.
Enligt gällande organisation är antalet byråer i generaltullstyrelsen fem,
nämligen kanslibyrån, personalbyrån, kameralbyrån, revisionsbyrån och tullbehandlingsbyrån.
En i förhållande till byråerna i viss mån fristående
ställning intager den hos styrelsen anställde kustbevakningsinspektören.
Ärendenas fördelning mellan byråerna enligt nuvarande grunder är i
huvudsak följande.
Till kanslibyrån höra ärenden angående utfärdande och ändring av åtskilliga
författningar, som beröra tullverkets förhållande till allmänheten,
såsom tullstadga, tullordning, förrättningstaxa för tullverket m. m.; utfärdande
och ändring av arbetsordning för generaltullstyrelsen, tjänstgöringsreglemente
för tullverket samt instruktioner och reglementen för särskilda
personalgrupper och särskilda verksamhetsgrenar; vidare ärenden rörande
brott mot lagstiftningen angående olovlig varuinförsel och olovlig befattning
med spritdrycker och vin samt brott mot tullstadgan och lagen om oriktig
ursprungsbeteckning m. fl. författningar; undantag från territorialvattensbestämmelserna;
undantag från tullstadgans bestämmelser beträffande från
utrikes ort ankommande fartygs förbindelse med land; tullverkets åtgärder
till förhindrande av smittsamma sjukdomars införande i riket; inskränkningar
i rätten att in- eller utföra vissa varuslag; uppläggning av tobaksvara
å tobaksskattelager; indragning och inrättande av tullkamrar, tullstationer
och tullexpeditioner; förslag till utgiftsstater för tullverket; tjänstgöringstid
för tullverkets personal; tjänstefel av styrelsen underlydande
befattningshavare; samt alla övriga på styrelsens prövning beroende ärenden,
som icke tillhöra annan byrås handläggning.
Å personalbyrån handläggas ärenden, som angå tjänstetillsättningar och
avsked; rätt att i tjänstgöring använda icke-ordinarie personal samt anställning
av extra befattningshavare; extra befattningshavares befordran till
extra ordinarie tjänstemän; personalens fördelning å de olika tjänstgöringsorterna
samt förflyttning av tjänstemän från en till annan tjänstgöringsort;
tjänstledighet, semester och förordnanden, i den mån sådana ärenden icke
tillhöra annan byrå eller lokal tullmyndighet. Å personalbyrån ankommer
därjämte att föra register över tullverkets personal samt att ombesörja utgivningen
av tullverkets matrikel. Vidare åligger det personalbyråehefen
och byråinspektören å personalbyrån att företaga tjänsteresor till de olika
tjänstgöringsorterna för att övervaka göromålens allmänna handläggning
samt inhämta kännedom om rådande arbetsförhållanden, behövlig personal
och befattningshavarnas lämplighet för sina uppgifter.
Till kameralbyrån hänföras ärenden angående uppbörden inom tullverket;
utredningar rörande tullverkets inkomster och utgifter; upprättande av tullverkets
huvudbok med balansräkning över tullverkets tillgångar och skulder
samt övriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper; utfärdande och
ändring av författningar i kamerala frågor; uppställningen av och formen
för tullverkets redogörelsehandlingar; biträde med upprättandet av förslag
till utgiftsstater för tullverket; tillämpningen av nämnda stater; avlöningsoch
pensionsfrågor; utbetalningar av dels avlönings- och pensionsförmåner
åt styrelsens befattningshavare och pensionärer, dels ersättningar, föranledda
av upphandling eller arbeten för styrelsens behov, dels ock restitutions- eller
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
andra belopp, som tillkomma enskilda eller firmor i Stockholm eller eljest
anses böra utbetalas direkt genom styrelsen; förvaltning av den enligt 19 §
av lagen om straff för olovlig varuinförsel avsedda fond; tullverkets fasta
och lösa egendom; inköp av förbrukningsartiklar; inköp, försäljning och
utlåning av klädespersedlar; anmärkningar vid de till byrån ingående redogörelsehandlingar;
avskrivningar och balanser; ersättningsanspråk gent emot
tullverket för förkommet eller skadat gods; tullmuseet; samt tullstatens
enskilda pensionsinrättning. Å byrån verkställes revision av de lokala tullmyndigheternas
räkenskaper utom i vad avser beräknandet av de genom
tullverket uppburna avgifterna.
På revisionsbyrån, till vilken höra en revisionsavdelning och en statistisk
avdelning, behandlas ärenden, som angå restitution av och befrielse
från tull- eller andra införselavgifter, vilka uppbäras av tullverket; tillämpning
i övrigt av gällande författningar rörande dylika avgifter, dock med
undantag av tulltaxan och taratariffen; vidare ärenden angående skeppsumgälder;
utförselbevis för spannmål; bärgade varor och sjöfynd; nederlag,
transitupplag och omedelbar transitförsändning; provianteringsfrilager; frilager
och frihamn; utfärdande och ändring av författningar, vilkas tillämpning
ankommer på revisionsbyrån; anmärkningar vid de till byrån ingående
redogörelsehandlingar; samt handelsstatistiken och övrigt hos styrelsen
förekommande statistiskt arbete. Å byrån verkställes revision av de lokala
tullmyndigheternas räkenskaper i vad avser beräknandet och redovisningen
av de genom tullverket uppburna avgifterna samt därmed sammanhängande
godsredovisning.
Till tullbehandling sbyrån höra ärenden rörande tvister mellan varuägare
och tullmyndighet angående tillämpning av tulltaxan, tulltaxeunderrättelserna
och taratariffen samt andra författningar, som beröra tullbehandlingen;
upplysning, huru gällande bestämmelser skola tillämpas å varor, avsedda
att införas till riket; utfärdande av varuförteckning och därmed sammanhörande
ärenden samt frågor om ändringar i tulltaxan; tulltaxeunderrättelserna
och taratariffen; tullverkets huvudlaboratorium; samt utbildningskurser
i tullverket. På tullbehandlingsbyråchefen och de å byrån anställda byråinspektörerna
ankommer vidare att följa tullbehandlingsarbetet vid tullbehandlingsinspektionen
i Stockholm samt företaga tjänsteresor till andra tullplatser
likaledes i huvudsakligt syfte att övervaka tullbehandlingsarbetet
och verka för likformighet i fråga om varors tullbehandling, i sammanhang
varmed skall tillses, att befintliga provsamlingar hållas i behörigt skick.
Envar av styrelsens byråer har att handlägga ärenden angående tjänstledighet,
semester och förordnanden för där anställd personal.
Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, som föredragas
i styrelsen, med undantag för ärenden rörande tjänstefel av den styrelsen
underlydande personalen samt rörande överträdelse av lagen angående förljud
mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilka
ärenden avgöras efter omröstning av de i beslutet deltagande.
Föredragande i styrelsen äro byråcheferna. Generaldirektören äger dock
förordna annan vid tullverket anställd tjänsteman att föredraga visst ärende
eller viss grupp av ärenden. Sålunda förordnad tjänsteman ingår, vad dylika
ärenden beträffar, såsom ledamot av styrelsen.
Regelbunden föredragningsskyldighet hava för närvarande, utom byrå
-
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
cheferna, jämväl kustbevakningsinspektören, de båda sekreterarna samt en
revisor. Antalet ständiga föredragande i styrelsen är alltså nio.
Med stöd av bemyndigande i instruktionen har styrelsen överlämnat åt
byråcheferna samt sekreterarna att utan föredragning i styrelsen avgöra åtskilliga
grupper av ärenden.
Jag återgår härefter till den av besparingssakkunniga upptagna frågan
om eventuell sammanslagning av styrelsens tullbehandlings- och personalbyråer.
De sakkunniga hava härutinnan anfört följande:
»En viktig del av sagda byråers arbetsuppgifter utgöres av inspekterande
verksamhet. Från tullbehandlingsbyråns sida förekommer en regelbunden inspektion
av tullbehandlingsarbetet vid lokalförvaltningarna; på personalbyrån
åter ankommer att utöva en likaledes fortlöpande kontroll över personalanvändningen
vid de lokala tullmyndigheterna. Med nuvarande organisation
bedrives sålunda inspektionsarbetet efter två, i stort sett från varandra skilda
linjer, i det att vardera byråns inspekterande tjänstemän i regel begränsa sina
undersökningar till att avse allenast den egna byråns verksamhetsområde.
Enligt de sakkunnigas mening skulle det innebära ej obetydliga fördelar,
om denna uppdelning av inspektionsarbetet på olika grupper av tjänstemän
kunde undvikas. En förening av tullbehandlings- och personalbyråerna under
en chef borde kunna bereda ökade möjligheter att genomföra en sådan organisation
av inspektionsverksamheten, att samma tjänstemän vid besök å en
tullförvaltning förrättade inspektion i alla förekommande avseenden.
En dylik sammanslagning av ifrågavarande byråer skulle antagligen också
i viss mån verka utjämnande på den bestående, åtminstone på sina håll
ganska starka åtskillnaden i utbildnings- och befordringshänseende mellan
den med det egentliga tullbehandlingsarbetet sysselsatta personalen och övrig
personal i tullverket.»
Vidare hava de sakkunniga haft under övervägande frågan om ett sammanförande
av kansli- och revisionsbyråerna. Dessa byråers verksamhetsområden
hade enligt de sakkunnigas mening otvivelaktigt åtskilliga beröringspunkter
och skulle en sammanslagning av byråerna medföra den fördelen, att frågor
angående tillämpningen av de speciella författningar, som berörde allmänhetens
förhållande till tullverket, med undantag av tulltaxan och vissa i
samband därmed stående författningsbestämmelser, komme att handläggas å
en byrå.
Om alltså enligt de sakkunnigas uppfattning vissa skäl talade för att en
minskning av antalet byråer i generaltullstyrelsen åvägabragtes, hade dock
ur andra synpunkter inom de sakkunniga betänkligheter rests mot en dylik
åtgärd. I sådant hänseende har särskilt erinrats därom, att frånvaron vid
tullverket av mellaninstanser mellan styrelsen och de lokala myndigheterna,
motsvarande distriktsförvaltningarna inom andra, närmast jämförliga grenar
av statsförvaltningen, i viss mån återverkade på behovet av kvalificerade
arbetskrafter hos styrelsen. Den senast inrättade byrån i styrelsen hade också
tillkommit såsom ett alternativ till ett efter långvarig utredning väckt förslag
om återinförande av distriktschefsinstitutionen i tullverket.
9
Kung!. Maj-.ts proposition Nr 70.
Ingen av byråchefstjänsterna å de byråer, som berördes av de ifrågasatta
sammanslagningarna, vore för det dåvarande ledig. Byråchefstjänsten å
kameralbyrån vore däremot vakant, men av olika skäl syntes en överflyttning
av någon av de ordinarie byråcheferna till sistnämnda byrå icke
lämpligen böra ifrågakomma. På grund härav och då någon förändring
beträffande kameralbyråns ställning såsom självständig byrå icke ifrågasatts,
kunde en omedelbar indragning av någon byråchefstjänst i styrelsen
icke genomföras. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett sig
icke nu böra taga slutlig ställning till frågan utan hava de sakkunniga
hemställt, att spörsmålet måtte lämnas öppet för att upptagas till förnyat
övervägande om och när byråchefstjänst i generaltullstyrelsen framdeles
bleve ledig, vilket under alla förhållanden bleve fallet år 1930 och år 1931.
Av byråcheferna bleve nämligen en pensionsmässig under förstnämnda och
en under sistnämnda år.
De sakkunniga hava även av den anledningen ansett det utan olägenhet
kunna någon tid anstå med ett slutligt ställningstagande till frågan om
antalet behövliga byråer, att ett flertal, delvis ganska omfattande organisationsfrågor
under de närmaste åren komme att föreligga till styrelsens handläggning.
I sådant hänseende hava de sakkunniga erinrat därom, att 1922
års tjänstgöringskommissions förslag rörande personalstat för tullverkets
lokalförvaltning visserligen kunde anses hava i huvudsak blivit av statsmakterna
godkänt men att genomförandet av den av kommissionen föreslagna
»normalstaten», vilken avsåge utbyte i stor utsträckning av högre
kvalificerad arbetskraft mot personal med lägre teoretisk kompetens, ännu
icke fullbordats, i det att detta utbyte ansetts böra ske successivt och under
anpassning efter de vid varje tillfälle rådande förhållandena. Denna omständighet
vore enligt de sakkunnigas förmenande ägnad att under en avsevärd
övergångsperiod bereda styrelsen ett ökat arbete med personalfrågor.
Bland de närmaste årens arbetsuppgifter för styrelsen har i övrigt nämnts:
utarbetande av tilläggsförfattningar och andra bestämmelser i anslutning
till den inom den närmaste tiden väntade nya tullstadgan, utfärdande av
arbetsordning för styrelsen samt av nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket
med därtill hörande föreskrifter, utarbetande av varuförteckningar
till den nya tulltaxa, som kunde komma att framgå ur det på detta område
pågående utredningsarbetet, ävensom ordnande av frågan om tjänstgöringstiden
för tullverkets personal. Härtill kunde läggas, att den organisation,
efter vilken tullverkets kustbevakning för närvarande arbetade, endast vore
av mera provisorisk art och att, så snart förhållandena på detta område
hunnit stadga sig och tillräcklig erfarenhet vunnits, ett ingripande omdaningsoch
organisationsarbete där förestode.
Med hänsyn till den ståndpunkt, de sakkunniga sålunda intagit till frågan
om antalet byråer i generaltullstyrelsen, hava de sakkunniga ansett, att den
lediga byråchefstjänsten å kameralbyrån borde återbesättas med ordinarie
innehavare.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
De sakkunniga hava i detta sammanhang påpekat, att med hittills gällande
ärendesfördelning de olika byråernas arbetsbörda tidvis varit ganska ojämnt
avvägd. Enligt de sakkunnigas mening borde en dylik fördelning icke
anses mer eller mindre orubblig utan tid efter annan jämkas, i den mån
omständigheterna sådant kunde föranleda. I syfte att åstadkomma en av
numera inträdda förhållanden påkallad utjämning i detta avseende hade
generaltullstyrelsen nyligen beslutat, att från såväl kameral- som revisionsbyrån
skulle till kanslibyrån överflyttas åtskilliga grupper av löpande
ärenden, däribland särskilt vissa frågor av mera juridisk art. Till handläggning
av kanslibyrån hade sålunda överlämnats från kameralbyrån
ärenden rörande bland annat ersättning för förkommet eller skadat gods
samt från revisionsbyrån frågor, som rörde bärgade varor och sjöfynd;
nederlag, transitupplag och omedelbar transitförsändning; prövning av erbjuden
säkerhet för oguldna avgifter; gränstrafiken med Finland och Norge
samt sådana anmärkningar vid tullförvaltningarnas räkenskaper, som avsåge
tillämpning av förrättningstaxan.
I detta sammanhang torde jag ock böra omnämna, att de sakkunniga
upptagit ett par frågor, som beröra arbetet ej blott inom generaltullstyrelsen
utan även och i kanske högre grad vid de lokala tullförvaltningarna.
De undersökningar, besparingssakkunniga företagit inom generaltullstyrelsens
kameralbyrå, hade bibragt dem den uppfattningen, att tullverkets bokförings-
och redovisningsväsen syntes vara i behov av en omläggning i förenklande
riktning. Visserligen syntes nuvarande system ur kontrollsynpunkt
fungera fullt tillfredsställande, men de sakkunniga hade funnit sig böra
undersöka, huruvida icke lika stark kontroll kunde ernås med ett billigare
system.
Mot nu tillämpade bokföringssystem hade under de sakkunnigas förberedande
överläggningar i ämnet anmärkts, bland annat,
att bokföringen vore grundad på debiterad tulluppbörd och icke på verkligen
influtna tullmedel;
att godsredovisningen sammankopplats med själva medelsredovisningen,
vilket medförde en alltför omständlig journalföring; samt
att tullbehandlingsattesten borde kunna ändras därhän, att den kunde
tjäna även som tullräkning.
För att utröna, huruvida från allmän statsbokföringssynpunkt något kunde
vara att erinra mot eu övergång till ett på influten uppbörd grundat redovisningssystem,
hade de sakkunniga till en början haft överläggning med
tvenne representanter för statskontoret och riksräkenskapsverket. Av denna
överläggning hade framgått, att en omläggning av tullverkets redovisning
i dylik riktning ur nyssnämnda synpunkt icke syntes möta något hinder
utan snarare kunde tänkas innebära vissa fördelar.
Då det befunnits nödvändigt, att frågan underkastades en mera omfattande
utredning, innan det bleve möjligt för de sakkunniga att taga slutlig ställ
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
ning till densamma, hade, sedan de sakkunniga i skrivelse den 20 oktober
1926 därom gjort framställning, två sakkunniga ställts till besparingssakkunnigas
förfogande på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22
oktober 1926. Efter av besparingssakkunniga lämnade direktiv både en
undersökning verkställts och yttrande i ämnet inkommit till de sakkunniga.
Därav framginge, att en omläggning, varigenom de av de sakkunniga framhållna
olägenheterna i väsentlig mån skulle undanröjas, ansåges möjlig och
att en sådan reform skulle medföra avsevärd personalbesparing, huvudsakligen
vid de lokala tullförvaltningarna.
De sakkunniga hade vidare under övervägande frågan om förenklingar i
det nu tillämpade för såväl styrelsen som de lokala förvaltningarna betungande
förfarandet i fråga om restitution av erlagd tull och andra avgifter
(s. k. handelsrestitution, industrirestitution, restitution av tull för skeppsbyggnadsmaterialier
etc.).
Rörande nu omförmälda frågor komme besparingssakkunniga att avgiva
särskilt utlåtande, så snart desamma hunnit av de sakkunniga slutbehandlas.
I anslutning till besparingssakkunnigas yttrande rörande tullverkets bokförings-
och redovisningsväsen har ordföranden anfört, att det syntes honom
vanskligt att bedöma, huruvida de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna
kunde leda till målet. De överläggningar, som i ämnet förekommit, och den
närmare utredning, som innehölles i det av de tillkallade experterna utarbetade
yttrandet, syntes icke tillräckligt klargörande, för att en någorlunda
bestämd uppfattning skulle kunna därpå grundas. På vilket sätt den åsyftade
omläggningen borde åvägabringas och vad densamma kunde medföra i besparingsväg
måste därför enligt hans mening tills vidare betraktas såsom en
öppen fråga.
Vad angår den ifrågasatta sammanslagningen av tullbehandlings- och
personalbyråerna, har chefen för sistnämnda byrå i ett vid generaltullstyrelsens
utlåtande fogat yttrande framhållit, att, ehuru frågan härom i de sakkunnigas
förslag lämnats öppen för att upptagas till förnyat övervägande, när
byråchefstjänst i generaltullstyrelsen framdeles bleve ledig, han dock funne
sig böra redan nu för personalbyråns vidkommande uttala såsom sin uppfattning,
att en dylik sammanslagning under en gemensam chef skulle
komma att visa sig vara en mindre lycklig reform.
I samma riktning har ock chefen för tullbehandlingsbyrån uttalat sig
samt anfört, bland annat, att ifrågavarande byråers arbetsuppgifter vore
alltför omfattande för att kunna läggas i händerna på en person ävensom
att en utvidgning av de å tullbehandlingsbyrån anställda byråinspektörernas
inspektionsverksamhet till det kamerala området icke kunde drivas för långt
utan åsidosättande av deras egentliga uppgift.
I de av omförmälda byråchefer framförda synpunkterna hava ock cheferna
för kansli- och revisionsbyråerna samt t. f. chefen för kameralbyrån instämt.
Särskilda
meningar
inom generaltullstyrelsen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening.
Departements
chefen.
Kanslibyråchefen har härjämte, med instämmande av sistnämnda byråchefer,
beträffande den av besparingssakkunniga väckta frågan om sammanförande
av kansli- och revisionsbyråerna anfört, att några mera principiella betänkligheter
icke syntes möta mot en sådan åtgärd, men att densamma dock icke
vore genomförbar, med mindre såväl den ena som den andra av dessa byråer
befriades från åtskilliga slag av ärenden, som nu tillhörde dem. Då frågan
emellertid av de sakkunniga ställts på framtiden, ansåge sig kanslibyråchefen
på grund härav och jämväl av annat skäl icke hava anledning till
annat yttrande än att, därest, på sätt under de senaste åren i ej obetydlig
omfattning föranletts av utfärdade nya författningar, nya slag av kanslioch
revisionsärenden fortfarande skulle uppkomma, frågan därigenom lätt
syntes kunna komma i ett annat läge än det, den nu skulle hava.
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 28 december 1926 dagtecknad skrivelse
har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening såsom sin bestämda
uppfattning uttalat, bland annat, att en sammanslagning av personaloch
tullbehandlingsbyråerna icke borde komma till stånd. Såvida icke ärendenas
kvantitet lade hinder i vägen, kunde däremot en sammanslagning av
kansli- och revisionsbyråerna ifrågasättas.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava besparingssakkunniga
ansett sig icke nu böra taga slutlig ståndpunkt till frågan om sammanslagning
av vissa byråer hos generaltullstyrelsen. De härför anförda skälen
hava synts mig vara av den beskaffenhet, att ett uppskov med denna
fråga är påkallat. I samband med spörsmålet om en eventuell sammanslagning
av tullbehandlings- och personalbyråerna hava besparingssakkunniga
uttalat, att därigenom torde kunna beredas ökade möjligheter att genomföra
en sådan organisation av generaltullstyrelsens inspektionsverksamhet, att samma
tjänstemän vid besök å en tullförvaltning förrättade inspektion i alla förekommande
avseenden. Det vill förefalla att, oavsett frågan om byråsammanslagning,
åtgärder i dylik riktning borde kunna vidtagas. Under erinran, att
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1926 byråchefstjänsten å kameralbyrån
återbesatts med ordinarie innehavare, vill jag i detta sammanhang slutligen
framhålla, att, när spörsmålet om byråindelningen inom generaltullstyrelsen
återupptages till prövning, även andra möjligheter än de, som av
besparingssakkunniga nu ifrågasatts, synas böra tagas under övervägande.
Jag övergår härefter att redogöra för den å de särskilda byråerna tjänstgörande
personalen samt för de besparingssakkunnigas förslag i avseende å
envar av byråerna.
Kanslibyrån. Å kanslibyrån äro, utom byråchefen, anställda följande
ordinarie befattningshavare:
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
13
1 sekreterare ........................................................................................
B 24
1 notarie ................................................................................................
B 21
1 registrator...........................................................................................
............ B 21
1 kammarskrivare ...............................................................................
B 16
1 kanslibiträde ....................................................................................
............ B 7
2 kontorsbiträden ................................................................................
B 4.
I fråga om personalen å denna byrå hava besparingssakkunniga anfört
följande:
»I enlighet med vad förut nämnts har sekreteraren fått sig ålagd ständig
föredragningsskyldighet, varjämte uppdragits åt honom att avgöra vissa
grupper av ärenden. Sekreteraren är sålunda föredragande av mål rörande
överträdelser av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning samt har jämväl till åliggande att meddela
föreskrifter angående befordrande till verkställighet av eller talans fullföljande
mot utslag i tullrättegångsmål (antalet dylika utslag har under de
senaste åren uppgått till 3,000 å 4,000 årligen).
Sekreterartjänsten tillhör nu 24:e lönegraden men har av generaltullstyrelsen
föreslagits till uppflyttning i 26:e lönegraden. Om detta förslag
skola de sakkunniga nedan yttra sig i samband med väckt fråga om uppflyttning
i lönegrad av vissa andra tjänster i styrelsen, nu tillhörande 24:e
lönegraden.
Registratorn åligger, förutom de till diarieföringen hörande göromålen
bland annat att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplysningar,
han är i tillfälle att lämna, samt att tillhandahålla vederbörande
de expeditioner, som skola av sökanden avhämtas, och utfärda diariebevis.
Registratorn handhar vidare vården av styrelsens arkiv och bibliotek.
Genom beslut den 30 september 1926 har Kungl. Maj:t förklarat, att
generaltullstyrelsen må vidtaga erforderliga åtgärder för tillhandahållande
åt vederbörande åklagare av uppgifter ur det hos styrelsen förda registret
över personer, som dömts för smugglingsbrott. Ifrågavarande register, vilket
föres å kanslibyrån av ett kontorsbiträde under sekreterarens inseende, har
upplagts närmast i anledning av den skärpning av straffbestämmelserna
rörande återfallsförbrytelse, som genom lagen den 20 juni 1924 (nr 225)
med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin åvägabragts beträffande de i lagen avsedda förseelserna. Till grund
för registreringen ligga uppgifterna i de till styrelsen insända protokollen
och utslagen i mål rörande olovlig varuinförsel. I anslutning till Kungl.
Maj:ts ovannämnda beslut har numera uppdragits åt registratorn att på begäran
av vederbörande åklagare tillhandahålla dem uppgifter ur registret.
Som ovan angivits, är registratorn placerad i 21:a lönegraden. Denna
löneställning synes icke tillräckligt motiverad av beskaffenheten av de göromål,
som äro förenade med tjänsten i fråga. I åtskilliga centrala ämbetsverk
äro för registratorsgöromålens bestridande inrättade kansliskrivartjänster
(B 11). I betraktande av de särskilda uppgifter, som redan tidigare
åvilat registratorn hos generaltullstyrelsen beträffande vården av styrelsens
ganska omfattande arkiv och som numera ålagts honom med avseende å det
ovannämnda registret, synes emellertid en något högre placering av tjänsten
än i kansliskrivargraden vara påkallad. De sakkunniga anse sig med hänsyn
härtill böra föreslå, att registratorn placeras i 16:e lönegraden eller i
samma lönegrad, som gäller för kammarskrivare i tullverket.
Besparings
sakkunniga.
Särskilda
meningar in•
om generaltullstyrelsen.
Allmänna
civilförvaltningens
lönenämnd.
Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Den å kanslibyrån tjänstgörande kammarskrivaren utför huvudsakligen
enklare uppsättnings- och expeditionsgöromål. Då dessa göromål torde kunna
omhändertagas av övrig, å byrån anställd biträdande personal, föreslå de
sakkunniga, att kammarskrivarbefattningen indrages.
I övrigt hava de sakkunniga icke funnit anledning att föreslå någon förändring
i fråga om de ordinarie befattningshavarna å kanslibyrån.
Vad beträffar registratorstjänstens placering i lönegrad hava samtliga
byråchefer i generaltullstyrelsen på anförda skäl ansett, att tjänsten i fråga
borde hänföras till lönegraden B 17.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som anbefallts avgiva utlåtande
över besparingssakkunnigas förslag i vad detsamma avser, bland annat,
ändring i lönegradsplacering för vissa tjänstemän, har i utlåtande den 18
december 1926 i fråga om registratorstjänstens placering i lönehänseende
erinrat, hurusom nämnden i utlåtande den 22 november 1926 angående
registratorstjänsterna i statsdepartementen föreslagit, att sagda tjänster med
hänsyn till de redogöraransvar, som under alla förhållanden syntes komma
att påvila deras innehavare, måtte placeras i lönegraden B 17. För registratorstjänsten
hos generaltullstyrelsen, med vilken redogöraransvar icke
eller endast i ringa mån vore förenat, syntes den av de sakkunniga föreslagna
placeringen i lönegraden B 16 få anses skälig. Därest emellertid
befattningen skulle komma att besättas med tjänsteman inom kammarskrivargraden,
å vilken bestämmelsen i punkt 16, tredje stycket, av kungörelsen
den 6 juni 1925 (nr 272) vore tillämplig, syntes nämnde tjänsteman
i registratorsbefattningen böra bibehållas vid den vissa kammarskrivare
i berörda författningsrum medgivna förmånen att efter däri angiven tid åtnjuta
lön i högre löneklass än den för lönegraden B 16 bestämda högsta
löneklassen.
En av ledamöterna i lönenämnden, herr A. Nilsson i Kabbarp, som jämväl
är medlem av besparingssakkunniga, har reservationsvis förklarat sig fasthålla
vid besparingssakkunnigas förslag. Ledamoten i lönenämnden, herr
P. Nilsson i Bonarp, har anslutit sig till samma mening.
I sin förenämnda skrivelse den 28 december 1926 har styrelsen för Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförening anfört, att styrelsen kunde ansluta
sig till förslaget om nedflyttning i lönegrad av registratorstjänsten. Enligt
styrelsens mening måste dock en nedflyttning till lönegraden B 17 få anses
tillräcklig, bland annat, med hänsyn därtill att en placering lägre än för
kammarskrivare i tullverket, vilka enligt styrelsens mening borde hänföras
till sagda lönegrad, icke kunde anses lämplig.
Vad anginge den föreslagna indragningen av en kammarskrivartjänst å
kanslibyrån, har föreningsstyrelsen funnit denna åtgärd obefogad. Å byrån
tjänstgjorde nämligen flera icke-ordinarie tjänstemän i amanuensställning
och ett system, byggande till övervägande del på användning av icke
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
15
ordinarie personal, syntes förkastligt. Om än på grund av arbetets art samt
med hänsyn till rekrytering av sekreterartjänsterna tjänstemän med juridisk
utbildning vore erforderliga, kunde styrelsen i detta förhållande icke
se något skäl till indragning av en befintlig ordinarie tjänst.
Besparingssakkunniga hava, såsom nämnts, ifrågasatt nedflyttning av
registratorstjänsten hos generaltullstyrelsen från lönegraden B 21 till lönegraden
B 16. Jag vill emellertid erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
föreslagit, att registratorstjänsterna i statsdepartementen —
vilka tjänster för närvarande äro placerade i lönegraden B 22 — skola inordnas
i lönegraden B 15. Vid sådant förhållande synes mig registratorstjänsten
hos generaltullstyrelsen icke lämpligen böra hänföras till högre lönegrad
än B 14, varigenom tjänsten ifråga även i fortsättningen skulle komma
att placeras en lönegrad lägre än motsvarande tjänster i statsdepartementen.
Jag vill härvid hava uttalat, att jag med detta förslag icke tagit någon
ståndpunkt till frågan om övriga registratorers i de centrala verken
lönegradsplacering.
Besparingssakkunniges förslag i fråga om kammarskrivartjänstens indragning
har icke givit mig anledning till erinran.
Till frågan om sekreterartjänstens placering i lönegrad återkommer jag
senare.
I övrigt har jag i likhet med de sakkunniga icke funnit anledning föreslå
någon förändring i fråga om de ordinarie befattningshavarna å kanslibyrån.
Personalbyrån. Å personalbyrån tjänstgöra, jämte byråchefen, följande
å styrelsens stat uppförda ordinarie befattningshavare:
1 byråinspektör .............................................. B 24
1 kammarskrivare............................................................................................ B 16
1 kanslibiträde ................................................................................................ B 7
1 skrivbiträde......................................... B 2.
Beträffande denna personal hava besparingssakkunniga icke föreslagit
någon förändring.
Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sin meromnämnda
skrivelse av den 28 december 1926 framhållit, att de sakkunniga
vid uppräknande av personalen å personalbyrån icke omnämnt, att å byrån
tjänstgjorde ännu en ordinarie kammarskrivare, vilken åtnjöte avlöning å
lokalförvaltningens stat. Därest byrån framdeles liksom hittills hade behov
av två kammarskrivare, funne föreningsstyrelsen det följdriktigt, att å
personalbyråns stat upptoges två kammarskrivartjänster.
1 likhet med de sakkunniga har jag icke funnit anledning föreslå någon
förändring i avseende å personalens sammansättning och placering i löne
-
Departements
chefen.
Besparings
sakkunniga.
Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening.
Departements
chefen.
Besparings
sakkunniga.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
hänseende å nu ifrågavarande byrå. Då varken de sakkunniga eller generaltullstyrelsen
ifrågasatt överflyttning av en kammarskrivartjänst från lokalförvaltningens
till styrelsens stat, kan jag ej biträda styrelsens för Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförening härutinnan gjorda hemställan.
Kameralbyrån. Den ordinarie personalen å kameralbyrån utgöres, jämte
byråchefen, av följande befattningshavare:
1 kamrerare .................................................................................................... B 24
1 förste revisor ................................................................................................ B 24
5 revisorer ........................................................................................................ B 21
2 kammarskrivare............................................................................................ B 16
2 kanslibiträden................................................................................................ B 7
1 kontorsbiträde................................................................................................ B 4
1 skrivbiträde.................................................................................................... B 2.
Under kameralbyrån lyder tullverkets centralförråd, vilket förestås av
1 materialförvaltare ........................................................................................ B 15.
Beträffande personalen å denna byrå hava besparingssakkunniga anfört:
»Förste revisorn åligger huvudsakligen att upprätta tullverkets huvudbok,
att granska de från redogörarna inkommande månads- och årsredovisningarna
samt bankbeskeden ävensom att månatligen uppgöra generalsammandrag
över redovisningarna och tablå över tullverkets inkomster och utgifter.
Jämte dessa och andra bokföringsgöromål, som stå i samband med arbetet
å huvudboken, har förste revisorn att utföra revision av vissa delar av de
till byrån ingående redogörelsehandlingarna, särskilt avlönings- och pensionslistor.
Det förste revisorn sålunda åliggande revisionsarbetet torde lämpligen
kunna överflyttas till mindre kvalificerad personal, varemot förste
revisorn i stället synes kunna övertaga beredningen av ärenden rörande tullverkets
fasta egendom och byggnadsfrågor m. m. I sammanhang härmed
torde genom ändrad arbetsfördelning mellan revisorerna en revisorstjänst
kunna undvaras.
För uppsättning av från byrån utgående skrivelser har byråchefen för
närvarande icke annat biträde än att en av revisorerna i viss utsträckning
tages i anspråk för uppsättningsarbete. Då det måste anses ändamålsenligt,
att byråchefen till sitt förfogande erhåller en tjänsteman med särskild uppgift
att lämna biträde i förevarande hänseende, föreslå de sakkunniga, att
en revisorstjänst utbytes mot en notariebefattning.
Antalet revisorstjänster å byrån skulle följaktligen hädanefter bliva tre.
Å förrådet tjänstgöra utom materialförvaltaren en expeditionsvakt å styrelsens
stat ävensom en tulluppsyningsman och en extra tullvakt med avlöning
från lokalförvaltningens stat. Tulluppsyningsmannen sysselsättes huvudsakligen
med bokförings- och annat skrivarbete. Då stadigvarande behov
av ett biträde å förrådet för bestridande av dylika göromål torde förefinnas
och då det vid sådant förhållande synes oegentligt, att personal från lokalförvaltningen
tages i anspråk för ändamålet, föreslå de sakkunniga, att ett
kanslibiträde å styrelsens stat beräknas för tjänstgöring å förrådet.»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
17
I fråga om de sakkunnigas förslag i denna del har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd vad angår förslaget om utbyte av en tulluppsyningsmanstjänst
mot annan tjänst anfört, att det syntes nämnden lämpligt, att
för tjänsten i fråga bestämdes en sådan löneställning, att till densamma
kunde förflyttas en för arbetet lämpad tulluppsyningsman eller att till tjänsten
kunde befordras en befattningshavare, vilken skulle kunna komma i fråga
till tulluppsyningsmanstjänst. Lönenämnden har fördenskull förordat, att
här omhandlade befattning, i anslutning till den nuvarande anordningen,
hänfördes till 8:e lönegraden. Tjänsten har synts nämnden lämpligen böra
ä styrelsens stat uppföras under benämningen förrådsskrivare.
Ledamöterna av nämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp, hava
emellertid förklarat sig bitriida besparingssakkunnigas förslag.
Styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sin för- Sveriges aliberörda
skrivelse den 28 december 1926 av liknande skäl, som anförts för männa t’diuppförande
av två kammarskrivartjänster å personalbyrån, hemställt, att förening.
antalet tjänster å kameralbyrån måtte ökas med två kammarskrivare. Å
denna byrå tjänstgjorde nämligen två e. o. kammarskrivare med mycket
hög tjänsteålder, vilka icke i de sakkunnigas utredning angivits såsom för
framtiden obehövliga.
Vad besparingssakkunniga föreslagit ifråga om ändrad arbetsfördelning Departementsmellan
befattningshavarna å kameralbyrån har jag ansett mig böra biträda. chefen.
Ej heller har jag funnit något att erinra mot de föreslagna förändringarna
ifråga om personalbeståndet å byrån. Jag tillstyrker alltså såväl indragning
av en revisorstjänst som utbyte av en dylik tjänst mot en notariebefattning.
Vad angår den å tullverkets centralförråd tjänstgörande personalen har,
såsom nämnts, allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansett sig icke kunna
tillstyrka det av besparingssakkunniga föreslagna utbytet av en tulluppsyningsmanstjänst
(lönegrad B 8) mot en kanslibiträdesbefattning (lönegrad
B 7) utan har nämnden för sin del ifrågasatt, att tulluppsyningsmanstjänsten
måtte utbytas mot en förrådsskrivarbefattning (lönegraden B 8). De av
nämnden härför anförda skälen hava emellertid icke synts mig övertygande,
utan biträder jag jämväl härutinnan de sakkunnigas förslag.
Såsom nämnts, har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
hemställt om utökning av antalet kammarskrivartjänster å kameralbyrån.
Av skäl, jag anfört mot en dylik personalökning i avseende å
personalbyrån, saknar jag anledning upptaga detta förslag.
Revisionsbyrån. Till revisionsbyrån höra revisionsavdelningen och statistiska
avdelningen. Utom den å dessa avdelningar placerade personalen
tjänstgöra å byrån, jämte byråchefen, följande ordinarie befattningshavare:
1 sekreterare .................................................................................................... B 24
1 notarie ............................................................................................................ g 21
1 skri vidi rada.................................................................................................... B 2.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. (it käft. (Kr 70.) 2
Allmänna
civilforvaltningens
lönenämnd.
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Besparings
sakkunniga.
Departements
chefen.
It ev is io nsavdeln
in g en.
Besparingssakkunniga.
I fråga om denna personal hava besparingssakkunniga erinrat, att sekreteraren
vore föredragande av ärenden rörande medgivanden av rätt till tullrestitution
jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen (s. k. industrirestitution)
ävensom rörande frihamn och frilager samt provianteringsfrilager. Vidare
hade åt sekreteraren överlämnats att självständigt avgöra ärenden, innefattande
anmälan att oförtullat gods under transport med järnväg eller
fartyg förkommit, ävensom ärenden angående förändring av avlämnad angivningsinlaga
samt angående utsträckning av de i § 27 mom. 2 tullstadgan
föreskrivna tidsbegränsningar (beträffande reexport i vissa fall).
Rörande sekreterarens löneställning hava besparingssakkunniga i annat
sammanhang yttrat sig. I övrigt hava de sakkunniga icke ifrågasatt någon
förändring beträffande nu omförmälda personal.
Till frågan om sekreterarens å revisionsbyrån placering i lönehänseende
återkommer jag i det följande. Vad angår den nu ifrågavarande personalen
i övrigt har jag i likhet med de sakkunniga icke funnit skäl föreslå någon
ändring.
Å revisionsbyråns revisionsavdelning finnes för närvarande följande personal
anställd:
1 förste revisor.....
7 revisorer.............
3 kammarskrivare
4 kanslibiträden
4 kontorsbiträden
B 24
B 21
B 16
B 7
B 4.
Härtill komma 7 extra skrivbiträden med avlöning enligt löneklassen c.
Vad. angår behovet av personal på revisionsavdelningen, hava besparingssakkunniga
anfört följande:
»Förste revisorn bär till huvudsakligt åliggande att under byråchefens
överinseende ordna och leda arbetet å avdelningen, granska utfärdade
anmärkningsakter m. m., tillhandagå byråchefen vid utredningar i revisionsärenden
samt genom eftergranskning kontrollera det å avdelningen
utförda granskningsarbetet.
Tre av revisorerna sysselsättas med granskning av ansökningar om restitution
av influtna tull- eller andra avgifter, det s. k. attesteringsarbetet. Såsom
biträdån åt dem äro avdelade; tre extra skrivbiträden.
Den övriga personalen utför den avdelningen åliggande granskningen
av tullmyndigheternas räkenskaper. I enlighet med den förut omnämnda
uppdelningen av räkenskapsgranskningen mellan kameralbyrån och revisionsbyrån
avser revisionsavdelningens granskning uteslutande beräknandet
och redovisningen av de genom tullverket uppburna avgifterna
samt därmed sammanhängande godsredovisning.
De räkenskaper, som ingå till avdelningen för granskning, utgöras av:
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
dels månadsjournalerna med verifikationer för redovisningen av debiterade
tullavgifter ni. m., fartygsumgälder, sockerskatt, automobilskatt,
automobilgummiidngskatt och bensinskatt samt i nämnda journaler eller
särskild bötesjournal redovisade böter;
dels de kvartalsvis avlämnade provianteringsfrilagersjournalerna;
dels ock följande ars journaler, nämligen nederlags- och transitupplagsjoumalerna,
diverse inkomsters journal, korfiskationsjomrna len, sjöfyndsjournalen
samt bärgade varors journal.
Granskningsmaterialet fördelas mellan revisorerna på fyra revisionslotter.
Si berg ra risk ni ng en utföre® huvudsakligen av biträdespersonalen,
medan kammarskrivarna mer eller mindre självständigt under revisorernas
överinseende deltaga i den sakliga granskningen. Alla anmärkningar
utställas dock av vederbörande revisor.
I ej obetydlig utsträckning åstadkommes rättelse utan formlig anmärkning
genom skriftväxling mellan revisionen och vederbörande redogörare.
Revisionen är i princip avsedd att innefatta en fullständig detaljgranskning
av räkenskapernas alla delar. Tidvis torde dock vissa delar av
årsjoumalerna, särskilt nederlags- och t ra ris i tu pplag sjo u rn alernn hava
måst lämnas ogranskade. Redan 1914 års tullkommission föreslog emellertid
i betänkande den 2 november 1918 (II: sid. 60), att revisionen skulle
verkställas genom systematiska stickprov, men detta förslag bär hittills
icke lett till någon påföljd.
Resultatet av revisionsavdelningens g rån sk ning sve r k sam het belyses av
följande översikt av de belopp, som av generaltullstyrelsen fastställts till
återbetalning (överdebiteringar) eller inbetalning (underdebiteringar) i
följd av anmärkningar, framställda inom revisiionsavdelningen vid räkenskaperna
för nedanämnda räkenskapsår:
Räkenskapsår
j Överdebite-
Underdebite-
Summa
ringar
1914 ...................................
941
03
8,719
II
00! 0 nerv
OjtfUv ö O
1915 .......................................................
633
21
19,403
4 7
20,036
68
1916......................................
1 617
08
10,220
15
11,837
23
1917 ...............................
11
2,319
,2
3,184
33
1918 ......................................................
.... 5,756
80
3,823
48
9,580
2 8
1919 ........................... .............
ii.
171,368
1 174,125
08
1920 ..........................................
3,509
84
20,078
4 8
23,588
3 2
1921 .........................................
4,391
0 4
9,131
58
13,523
52 j
1922 ............................
—! 1,937
4 0
4,492
3 5
6,429
84 j
1923 l/i—30/0 .
286
21
2,998
24
3,284
15
1923 — 1924 ...............................................
3,098
4 2
18,734
7 8
21,833
201
Av denna summa avsåg ett belopp av 142,36:5 kronor 38 öre felaktig debitering vid
tullförvaltningen i Göteborg av böter på grund av för sent avförande av gods till nederlagsmagasin.
Böterna både påförts enligt bestämmelserna i tullstadgan (§ 31 mom. 2), men borde
lätteligen hava beräknats enligt bestämmelserna i en för Göteborg särskilt gällande kungörelse
i ämnet den 10 november ISIG, närmast tillkommen på grund av vissa kristidsförhallandeu.
Anmärkningarna fastställdes av Kungl. Maj:t den 2 februari 1923, såvitt angick
132,21 G kronor 78 öre.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Härvid är dock att märka, att, såsom ovan antytts, i vissa fall felaktigheter
rättas genom skriftväxling med redogöraren titan att anmärkning
utstiälles.
Den nnder räkenskapsåren 1914—1925/1926 debiterade uppbörden av anmärkningsmedel,
fördelade på olika inkomsttitlar, uppgick till följande belopp
(häri ingå även de medel, som debiterats på grund av kameralbyråns
re ViLsionsanmärkn inga r):
! rr 11 11 Fyr- och
„ Tullmedel , ,
r ! bakmedel
Lastpen-
ningar
Automo- Socker- bilgum- skatt | mirings- skatt
Auto-
mobil-
skatt
Bensin- • 0
Skatt ; &umraa
. J i
| kr. | ö. j kr.
ö.
kr.
ö.
kr.
ö. j kr.
ö.
kr.
ö.
kr.
ö. ! kr.
Ö. I
1 -i 1
1914...............! 7,075 881 7
14
4
44
- 7,086
96
1915............... 11,094j«2 4
—
i
— 1 11,098
62
1916...............1 5,829
21 —
in
—
07
112
51 —
—
—
—
—
5,941
9 7
1917............ 13,468
99 2
61
38
01
—
— —
—
—
—
—
— 13,509
61
1918...............: 4,654
72i
87
53
05
1,000
— —
—
—
—
—
— 5,708
6 4
1919...............1 16,175
95 i 439
05
35
72
—
— —
—
—
—
—
—| 16,650
72
1920............... 19,571
so 114
94
89
56
—
— —
—
—
—
— 19,776
SO
1921 ............. 15,462
92! 30
—
261
7 2
—
—1
—
—
—
—
— 15,754
64
1922............... 10,934
9s; 19
08
66
72
—
—
—
—
—
— 11,020
7 3
1923 ‘/i—“/» ... 136,126
441 49
—
15
66
_
—
—
—
—
—! ‘136,191
10
1923—1924...... 11,353
52 981
82
24
2 9
792
— —
—
20
—
—
-1 13,171
18
1924—1925______| 5,746
»t 3,485
23
189
01
422
72 1
12
—
—
—
- 9,844
35
11925—1926...... 22,265
68! 1,382
04
387
48
215
62 22
2 2
—
—
—
24,272
99
Av de vid räkenskaperna för budgetåret 1923—1924 fastställda anmärkningarnas
sammanlagda belopp, 21,833 kronor 20 öre, hänförde sig 10,321
kronor 83 öre till räknefel, 2,564 kronor 46 öre till felaktig tullbehandling
och 8,946 kronor 91 öre till felaktig för fatt n ingst i 1 lämpning.
Till jämförelse med nu återgivna siffror rörande granskningens resultat,
sådant detta tagit sig uttryck i fastställda anmärkningar, må erinras, att
sammanlagda beloppet av den uppbörd, vars debitering granskas å revisionsavdelningem,
för budgetåret 1923—1924 uppgick till 161,206,914 kronor
8 öre samt för budgetåret 1924—1925 till 162,943,844 kronor 45 öre.
De sakkunniga, vilja i detta sammanhang erinra om huru enligt nu tilllämpad
praxis plägar vid debiteringen av tullavgifterna och vissa andra
i tullverkets uppbörd ingående avgifter förfaras. Sedan tullbeloppet av
den tullbehandlande tjänstemannen — i regel en kammarskrivare — uträknats
och uppförts å tullbehandlingsattesten, sker i samband med utfärdandet
av räkning å tullbeloppet en granskning av uträkningen med
ledning av de i attesten intagna uppgifterna angående varan. Denna s. k.
kontrolldebitering torde — utom å de allra minsta tullkamrarna, där per
-
1 Det under första halvåret 1923 debiterade uppbördsbeloppet hänför sig väsentligen till
de år 1919 framställda anmärkningar-, för vilka redogjorts under nästföregående tabell. Beloppets
storlek beror sålunda på vissa av kristiden föranledda undantagsförhållanden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
21
sonalens fåtalighet lägger hinder i vägen därför — utföras av annan
tjänsteman än den, som verkställt tullbehandlingen ocli den första uträkningen
av tullbeloppet. I Stockholm, Göteborg och Malmö försiggå tullbehandlingen
och kontrolldebiteringen å från varandra helt skilda avdelningar
— den förra av tjänstemän tillhörande tullbehandlingsinspektionen,
den senare å tullkameralkontoret. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,
förekommer dessutom på åtskilliga håll, att innan redovisningshandlingarna
insändas till generaltullstyrelsen, tullbehandlingsattesterna underkastas
en ytterligare, även siffermässig granskning.
Föremål för den nu angivna debiteringskontrollen bliva, förutom tullavgifterna,
även sockerskatt, automobilgummiringskatt och bensinskatt.
Såvitt angår dessa delar av tullverkets uppbörd är alltså debiteringen redan
vid de lokala tullförvaltningarna underkastad en ingående granskning.
Någon efterföljande granskning av den för tullbeloppets utmätande
grundläggande åtgärden — varans hänförande till viss tulltaxerubrik —
kan endast i undantagsfall verkställas, och revisionen av tullbeloppens
påförande måste därför i stort sett inskränka sig till en kontroll av
samma art som den å lokalförvaltningarna verkställda debiteringskontrollen.
Revision savdeln i ngen arbetar för närvarande med en betydande balans,
vilken trots ansträngningar att nedbringa densamma visar tendenser att
ökas. Med granskningsmaterialets nuvarande omfång kräves enligt verkställda
beräkningar omkring 15 månaders arbete för att genomgå ett års
räkenskaper. Personalen å revisionsavdelningen är alltså redan nu otillräcklig
för att verkställa en fullständig genomgång av räkenskaperna. Bibehållandet
av det nuvarande systemet kommer därför att — även oavsett
granskningsmaterialets tillväxt — förr eller senare erfordra en ej oväsentlig
personalökning.
Under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett sig böra taga
under övervägande, huruvida ej revisionen bör omläggas till ett system
med stickprovsgranskning. En sådan granskning torde böra ordnas så, att
ett avsnitt av varje tullkammares räkenskaper åtminstone en gång om året
kornme att undergå eu ingående granskning. Vilka delar av räkenskaperna,
som skulle upptagas till granskning, borde bestämmas av förste revisorn
eller revisionsbyråchefen. Givetvis skulle redogörarna lämnas i
okunnighet om vilka delar av räkenskaperna som bleve föremål för granskning.
I den mån granskningsresultatet beträffande viss tullkammare därtill
gåve anledning, kunde revisionen utsträckas, så att tullkammarens räkenskaper
under eu längre tidsperiod underkastades en noggrann kontroll
i de delar, i vilka anledning till anmärkning förekommit.
Att kravet på eu effektiv kontroll å tullförvaltningarnas medelsredovisning
icke får eftersättas, finna de sakkunniga uppenbart med hänsyn till
den stora betydelsen av tullverkets uppbörd. Särskilt i betraktande av
förut angivna tillvägagångssätt vid debiteringen av tull- m. fl. avgifter
vill det dock förefalla, som om eu på antytt sätt ordnad granskning medelst
metodiska stickprov skulle erbjuda eu fullt betryggande kontroll. Ovan
återgivna siffror rörande granskningens resultat synas visa, att den vid
lokalförvaltningarna utövade kontrollen verkligen innebär garanti för att
i allmänhet ej några mera betydande felaktigheter insmyga sig vid debiteringen.
22
Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.
Det i regel jämförelsevis mindre betydande ekonomiska utbytet av revisionsarbetet
talar också för att övergiva det kostsamma systemet med en
regelbunden, i princip fullständig detaljgranskning av räkenskapernas
alla delar.
Såsom förhållandena nu gestalta sig, kommer granskningen ofta att företagas
en avsevärd tid — i många fall mer än ett år — efter det räkenskaperna
avlämnats till revisionsavdelningen. Efter en omläggning av revisionen
i antydd riktning skulle räkenskaperna kunna i allmänhet upptagas
till granskning omedelbart sedan de inkommit till avdelningen. Fördelarna
härav för såväl redogörarna som varuägarna torde ligga i öppen dag.
Övergår man till en metod med stickprovsgranskning i enlighet med vad
i det föregående ifrågasatts — i samband varmed närmare föreskrifter
torde böra lämnas rörande ovan omförmälda s. k. kontrolldebitering —
torde revisionsarbetet kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt med
mindre personal än den nu på revisionsavdelningen anställda. Vid övervägande
av personalbehovet å avdelningen efter omläggningen hava de
sakkunniga funnit sig böra föreslå, att för revisionsarbetet avses, utom
förste revisorn, 2 revisorer, 1 kammarskrivare, 2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden
och 2 extra skrivbiträden. Med eu så avpassad personal skulle
enligt verkställda beräkningar såväl siffermässig som saklig granskning
kunna företagas beträffande tillräckligt stora partier av räkenskaperna
för att erforderlig kontroll borde vinnas.
I samband med den ifrågasatta omläggningen av granskningsmetoden
skulle alltså följande personal bliva övertalig, nämligen 2 revisorer, 2 kammarskrivare,
2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden samt 2 extra skrivbiträden.
Beträffande den övriga å revisionsavdelningen anställda, med granskning
av restitutionsansökningar sysselsatta personalen — 3 revisorer och 3
extra skrivbiträden — hava de sakkunniga ej funnit anledning föreslå någon
förändring.
De sakkunniga hava fäst sin uppmärksamhet vid att anmärkningar,
vilka framställas vid granskning å revisionsbyrån av tullverkets räkenskaper,
i åtskilliga fall avse ganska ringa belopp. Någon viss lägsta gräns för
anmärkningskravs framställande tillämpas icke. Givetvis bör det ej heller
ifrågakomma att meddela bestämda föreskrifter om vilket minsta belopp
en anmärkning skall avse för att få fullföljas. Emellertid synes det
lämpligt, att generaltullstyrelsen erhåller befogenhet att låta frågan om
anmärkning förfalla i sådana fall, då det belopp, som kan inflyta genom
anmärkningens fullföljande, icke kan anses uppväga de med anmärkningsproceduren
förenade kostnaderna och besväret. Denna fråga har vunnit
beaktande i den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen, enligt
vilken ämbetsverket, därest anmärkning rör sig om belopp av så ringa storlek,
att sakens utredning och beivrande anses vålla mera arbete och kostnad
än som motsvarar beloppet, må kunna låta frågan om krav i anledning
därav förfalla; vidi fattande av dylikt beslut bör hänsyn tagas till föreliggande
omständigheter, såsom om beloppet representerar eu tid efter annan
återkommande utgift, om i en och samma räkenskap förekommer mer än
eu dylik utgift eller om principiella skäl till anmärkning kunna anses föreligga.
Enligt de sakkunnigas mening bör ett stadgande av liknande inne*
börd införas ii instruktionen för generaltullstyrelsen.»
23
Kungl. i\laj:ts proposition Nr 70.
I eu vid generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet fogad reservation kar
chefen för revisionsbyrån, med instämmande av övriga byråchefer, anfört,
att han med hänsyn till vissa av de sakkunniga åberopade omständigheter
funnit sig i princip icke böra avvisa tanken på övergång till systemet
för granskning medelst metodiska stickprov. Då emellertid de sakkunniga
såsom huvudsakligt stöd för den föreslagna övergången till stickprovsgranskning
syntes hava utgått från den förutsättningen, att räkenskaperna
redan vid lokalförvaltningen underkastades en debiteringskontroll av
samma art som den, vilken skulle verkställas å revisionsavdelningen, har
bemäld® byråchef ansett sig böra beträffande debiteringskontrollen å lokalförvaltningen
framhålla vissa omständigheter och härutinnan anfört
följande:
:>Den av de sakkunniga åberopade kontrolldebitering, som utföres av
tjänstemän å tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, omfattar
för närvarande icke alla för debiteringen behövliga uppgifter i attesten
utan verkställes enligt den principen, att tullkameralkontoret —
d. v. s. den person, som undertecknar journalen — är ansvarigt för tulldebiteringen,
men ej för de räkneoperationer, som äro behövliga för framställandet
av nettovikt, värde eller litertal, således summering av bruttovikter,
beräkning av vikter enligt provvägning, taraberäkning, evalvera^
av utländskt mynt och beräkningar för utrönandet av normalliter vid sprit - och bensinförtullningar. För nämnda räkneoperationer är förrättningsmannen
ansvarig enligt nu gällande praxis, men någon kontroll av dessa
i samma utsträckning som beträffande tulldebiteringen finnes ej anordnad,
utan torde densamma enligt vad under hand inhämtats i| allmänhet kunna
verkställas vid tullbehandlingsexpeditionerna, endast i den mån frihet från
övriga göromål det medgiver. Visserligen skulle enligt de sakkunnigas
förslag närmare föreskrifter lämnas rörande kontrolldebiteringen och under
sådana föreskrifter — vilka jämväl borde avse möjligheten att konstatera,
vem som är ansvarig för kontrollen — skulle givetvis även inbegripas
de nyss särskilt omförmälda räkneoperationerna. Det kan dock ifrågasättas,
om icke ett överflyttande till kameralkontoren av siffergranskningen i
dess helhet kommer att medföra behov av ökad personal därstädes. Av
vissa skäl kan dessutom dragas i tvivelsmål, huruvida den granskning,
som verkställes å lokaltull förvaltningen, allt framgent kan bliva lika effektiv
som för närvarande. Även om densamma kan synas nu innebära en
viss garanti och i förhållande till uppbördssumman föranleda relativt
små anmärkningsposter, så måste därvid beaktas, att effektiviteten nära
sammanhänger med vederbörande tjänstemans intresse att på bästa möjliga
sätt bevara sig mot revision sanmärkning, enär han kan riskera att
själv få ersätta en underdebitering eller uraktlåten debitering, men att det
synes fara värt, att detta intresse kan komma att minskas genom ikraftträdandet
av bestämmelsen i sista stycket av 148 § i det inom finansdepartementet
utarbetade förslaget till ny tullstadga. Genom denna bestämmelse
har nämligen tulltjänsteman i vissa fall befriats från ersättningsplikt för
underdebitering eller uraktlåten debitering. Härav torde framgå, dels atl
såsom konsekvens av omläggningen kan följa behov av ökat antal tjänstemän
vid lokal förva Ilningen, dels att effektiviteten av debiteringskontroll
vid lokal förval t n in gen kan komma att röna inverkan av eti minskat personlig!
intresse.
Särskilda
meningar
inom generaltullstyrelsen.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Ehuru således enligt min åsikt vissa omständigheter förringa värdet av
de lokala tullförvaltningarnas debiteringskontroll såsom huvudmotiv för
omläggningen av revisionsarbetet inom generaltullstyrelsen till stickprovsgranskning,
har jag såsom förut angivits likväl funnit mig kunna i princip
biträda tanken på eu sådan omläggning. Enligt mitt förmenande hava
dock de sakkunniga gått för långt vid utformandet av sitt på dylik omläggning
grundade förslag till personalindragningar vid revisionsavdelningem
Förslaget i detta hänseende innefattar, att den personal, som under närmaste
ledning av förste revisorn handlägger granskningsarbetet, skulle
nedsättas till mindre än hälften av den nuvarande, vilket, då enligt de sakkunnigas
beräkning granskningen av ett års räkenskaper nu kräver eu tid
av omkring 15 månader, torde medföra, att efter personalindragningen i
genomsnitt endast omkring en tredjedel av ett års räkenskaper kunde
granskas.
Vid övergången till det nya systemet synes mig redan i och för sig försiktigheten
böra bjuda, att man mera försöksvis anordnar denna övergång
med mindre omfattande personalindragningar för att eventuellt sedermera,
i den mån vunnen erfarenhet därtill giver anledning, fortgå längre på
denna väg. Härtill kommer emellertid, att på grund av dels redan inträdda
dels väntade författningsändringar, vilkas tillämpning särskilt i övergångstider
torde kräva övervakande från revisionens sida, speciella skäl
torde mana till särskild varsamhet vid beslut om personalminskning. I
detta hänseende vill jag först erinra därom, att så nyligen som från och
med år 1923 genom ändringar i §§ 8 och 9 tulltaxeförordningen vissa förut
på styrelsens prövning ankommande ärenden blivit överlämnade till lokaltullförvaltningarnas
avgörande och att ojämnheter i tillämpningen givit
revisionen anledning till särskild uppmärksamhet på dessa ärendens handläggning.
Vidare är att märka, att utarbetade förslag föreligga till ny
tullstadga jämte därtill hörande tullordning, vilka innebära mycket genomgripande
förändringar av bestämmelserna i nu gällande tullstadga, ävensom
att sedan början av år 1925 förarbeten pågå till ny tulltaxa. Ytterligare
en genomgripande författningsändring har ställts i utsikt av de sakkunniga,
vilka i sitt nu ifrågavarande betänkande framhållit behovet av
eu omläggning av tullverkets bokförings- och redovisningsväsen samt meddelat,
att de komine att avgiva utlåtande rörande denna och vissa andra
frågor, så snart desamma hunnit bliva slutbehandlade.
Redan av det nu anförda synes mig framgå, att revisionspersonalen icke
bör nedsättas i sådan grad, som de sakkunniga föreslagit. Men härtill
kommer slutligen en särskild anledning att vid övergången till det nya systemet
hava större antal tjänstemän till disposition.
Vid denna övergång måste det givetvis vara av särskild vikt att snarast
möjligt kunna tillgodose det jämväl av de sakkunniga framhållna önskemålet,
att räkenskaperna i allmänhet upptagas till granskning omedelbart
sedan de inkommit till avdelningen. Å andra sidan hava de sakkunniga
funnit uppenbart, att kravet på en effektiv kontroll å tullförvaltningarnas
medelsredovisning icke får eftersättas. Med den av de sakkunniga för
granskningen föreslagna personal synes det emellertid bliva omöjligt att
tillgodose förenämnda önskemål utan att den till) mer än ett år uppgående
balansen av räkenskaper, som ännu icke hunnit granskas, helt eller med
ytterst få undantag lämnas ogranskad. Då härigenom nyssberörda krav
på effektiv kontroll tydligen skulle bliva eftersatt, ligger enligt min upp
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
25
fattning häri ett oavvisligt skäl, att ej under övergångstiden personalen
bliver för starkt reducerad.
För bestämmandet av arten och antalet av för revisionsarbetet erforderliga
tjänster anser jag för övrigt följande omständigheter böra utöva inflytande.
Vid en övergång till systemet med stickprov torde den s. k. sakgranskningen
— avseende i huvudsak författningstillämpning — vara den
viktigaste, enär en felaktig uppfattning om en författningsbestämmelse
kan hava genomgående inverkan på eu tullförvaltnings eller en tjänstemans
olika tjänsteåtgärder. Behovet av för sådan granskning kompetenta
tjänstemän lärer därför höra tillgodoses genom anställande av tillräckligt
antal revisorer. Den s. k. siffergranskningen, som avser upptäckandet av
rena räknefel, torde vid stickprovsgranskning i regel kunna tillmätas
mindre betydelse, då sådana fel i allmänhet få anses förekomma sporadiskt
och rent fristående. Antalet tjänstemän, som nu handhava dessa slag av
granskning — kanslibiträden, kontor sbiträden och extra skrivbiträden —
synes mig därför kunna minskas i proportionsvis högre grad. De å revisionsavdelningen
anställda kammarskrivarna, vilka biträda revisorerna,
särskilt med sakgranskning, hava emellertid till huvuduppgift att vid förfall
inträda såsom vikarier för revisorerna, ej blott för dem, som förrätta
granskningsarbete, utan även för de tre, likaledes å avdelningen anställda,
med granskning av restitutionsansökningar sysselsatta revisorer — attesteringsrevisorer
— beträffande vilka de sakkunniga icke föreslå någon förändring.
Med hänsyn till vikten därav att vid semester och förfall, särskilt
för attesteringsrevisorerna, finnas för deras synnerligen maktpåliggande
och krävande arbete för vikariat tillgängliga kompetenta personer
med vana vid detta slags arbete, är det enligt min mening otillräckligt med
eu kammarskrivare, såsom de sakkunnigas förslag upptager.
Med anledning av vad sålunda anförts hemställer jag om sådan ändring
i de sakkunnigas förslag till personal för revisionsavdelningen, att för
det å denna avdelning förekommande revisionsarbetet måtte avses, utom
förste revisorn, 4 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden
och 2 extra skrivbiträden.
Jag tillåter mig härvid erinra, att antalet revisorer å avdelningen, vilket
år 1923, förutom förste revisorn, utgjorde 9 — därav liksom nu 3 attesteringsrevisorer
— redan blivit nedsatt till 7 genom indragning av 2 därefter
ledigblivna revisorstjänster.
Slutligen anser jag mig böra tillägga, att jag i enlighet med vad jag bär
ovan anfört bär den uppfattningen, att, därest icke under tiden vunnen erfarenhet
givit annat vid handen, vid den tidpunkt, då revisionsarbetet
hunnit så långt framåt, att ar hot»balansen icke är större än vad som kan betraktas
normalt, antalet revisorer kan minskas med ytterligare en.»
Riksräkenskapsverket, som anbefallts avgiva utlåtande över de sakkunnigas
förslag i vad detsamma avser generaltullstyrelsen» revisionsbyrås
revisionsa vdelning, bär i utlåtande den 2 december 1926 anfört, att för bedömande
av frågan, huruvida den kontroll, som nu utövades av revisionsavdolnlngen,
i större eller mindre utsträckning kunde och borde
överlåtas åt de lokala tullmyndigheterna själva, det vore av vikt att
äga kännedom om, huru granskningen bedreves inom revisionsavdelningen.
I detta hänseende vore följande upplysningar att hämta ur ett av
förste revisorn å revisionsbyrån upprättat memorial, vilket bifogats en av
Ii iksräkenskapsverket~
-
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
generaltullstyrelsen till riksräkenskapsverket den 19 februari 1925 avlåten
skrivelse med redogörelse angående den granskning av tullverkets räkenskaper,
som verkställdes å styrelsens revisionsbyrå.
»Vid granskningen brukar särskiljas mellan siffergranskning och saklig
granskning.
Siff er gr önskning en omfattar beträffande inkommande månadsjournalerna
i huvudsak följande åtgärder.
I fråga om tullpliktigt gods, som uppvägts brutto i flera viktposter, kontrolleras
summeringen av dessa poster å tullbehandlingsattesten eller i
särskild vågbok. Genom kontrollering av taraavdraget — vanligen enligt
taratariffen — fastställes därefter varans nettovikt. Avgiftsdebiteringen
för varje redovisad nettovikt (debi t eringspos t) kontrolleras, beträffande
tull enligt tulltaxan men eljest enligt andra författningsbestämmelser (nederlagsavgift,
sockerskatt etc.). Själva uträkningen måste stundom föregås
av vissa särskilda beräkningar, såsom t. ex. beträffande maskiner, vilkas
tullsats är beroende av stycketal, vikt respektive välde enligt taxans
anvisningar. Vid värdetullar förekommer ofta evalvening av utländska
valutor till svenskt mynt och vid beräkning av tull å sprit på fat samt
bensinskatt reducering till normalliter enligt tabeller. Hava å attesten
flera poster debiterats, nedsummeras dessa, varefter summan avpriekas i
vederbörande journal såsom redovisad. Slutligen summeras journalen och
kontrolleras dess transport till månadssammandråget, respektive slutsumman
för året. Vid granskningen av journalerna kontrolleras jämväl beräkningen
och redovisningen av de enligt tullstadgan (§§ 22, 31, 69, 78 och 96)
eller enligt andra bestämmelser utgående böter.
Vid granskningen av debiteringen av skeppsumgäldema förekommer
siffergranskning i den mån uträkningen matematiskt kontrolleras samt
journalerna summeras. Till sådan granskning är jämväl hänförlig kontrolleringen
av ide i journalerna antecknade hänvisningarna till vid föregående
klareringar under kalenderåret för fartyg erlagda skeppsumgälder, vilka
av vederbörande tullförvaltning åberopas som grund för nedsättning av
eller befrielse från motsvarande umgälder. Dessa hänvisningar, som
måste uppsökas i olika journaler, äro eu besvärlig konsekvens av det säregna
system, enligt vilket skeppsumgäldema utgå, och förekomma i betydande
antal.
Till siffergranskningen hör jämväl granskningen av den godsredovisning,
som det åligger tullförvaltningarna att föra över det å märkrulla, förpassning
eller postpaketreversal mottagna tullgodset. Granskningen av nederlags-
och transitoupplags- och provianteringsfriilagers journalerna hänföres
till siffergranskning.
Med saklig granskning eller sakgranskning torde i fråga om fn 11 revision
avses en granskning från författnings- eller tullbehandlingssynpunkt.
Granskning från förlättnangssynpunkt förekommer huvudsakligen beträffande
ärenden rörande:
tullfritt utlämnande av gods enligt bestämmelserna i tnlltaxeförordn
ingen;
medgivande av temporär tullfrihet och tuUindring enligt samma förordning;
debitering
av fartygsumgälder;
tillämpning av tullstadgan och tjänstgöringsreglementet, sporteltaxan
och resereglementet samt specialförfattniingar för frihamnsrörelsen, sjö
-
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
fynd, in- och utförselförbud, rusdrycker in. m. samt för de olika skatter,
som (uppbäras av tullverket.
Förutom granskning från författaingssynpunkt ifrågakommer sakgranskning
å revisionsbyrån jämväl beträffande uppvägning, beräkning av
tara och varas myckenhet eller värde samt i fråga om tillämpning av tull - taxan vid tull behandling (rubricering).»
Vad angår själva huvudfrågan eller spörsmålet om införande av stickprovsgranskning
i låss omfattning å revisionsbyrån, bär riksräkenskapsverket
icke velat ställa sig utan vidare avvisande mot en sådan anordning.
Allt berodde emellertid på huru ''densamma genomfördes.
Beträffande diet räkenskapsmaterial, som redan vid lokalförvaltningen
genomgått särskild kontroll, ansåge riksräkenskapsverket, att en stickprovsgranskning
borde kunna komma i fråga. Men en oundgänglig förutsättning
vore, att kontrollen vid lokalmyndigheten vore både fristående
och sakkunnig.
Ehuru det ej tydligt framgång,e av det remitterade betänkandet, ville det
synas riksräkenskapsverket, som om de sakkunniga icke ansett det oundgängligen
nödvändigt, att detaljgranskning ägde rum på alla punkter.
■Detta sammanhängde måhända med, att de sakkunniga syntes hysa den
uppfattningen, att ett revisionsorgan borde giva ett visst ekonomiskt utbyte
för att vara försvarat, och att man kunde låta sig nöja med, att i
allmänhet ej några mera betydande felaktigheter insmöge sig vid debiteringen.
Riksräkenskapsverket ställde sig för sin del bestämt avvisande mot ett
dylikt betraktelsesätt. Ej blott med hänsyn till ordning och reda i
finansförvaltningen utan även — och framför allt — för förhindrande av
underslev vore det enligt riksräkenskapsverkets uppfattning ett ofrånkomligt
krav, att var je räkenskap underginge eu åtminstone siffermässigt fullständig
kontroll. Att härvidlag begära att revisionen skulle giva ekonomiskt
utbyte vore enligt ämbetsverkets mening icke riktigt. Skulle ett
revisionsorgan alltid anses böra uppvisa upptäckta felaktigheter till belopp
motsvarande kostnaden för granskningen, skulle praktiskt sett all revision
slopas. Men vad följden härav komrne att bliva, syntes ämbetsverket
ej behöva närmare utvecklas.
Riksräkenskapsverket vore — på sätt nyss framhållits — ej i princip motståndare
till att std ckprovsgranskning i viss omfattning tillämpades, men
blott i fråga om räkenskapsmaterial, som förut undergått en fullständig
och i övrigt tillfredsställande kontroll. Av den utredning, som framlagts
av de sakkunniga, framginge emellertid icke, i vilken utsträckning sådan
granskning, som nu fullgjordes av general tullstyrelsens revisionsbyrå, redan
verkställdes vid de olika till 1 förvaltaingarna. Det ville visserligen synas,
som om en tämligen omfattande kontroll skulle1 äga rum vid tullförvaltringarna
i rikets tre stom" städer. Huru härmed fönhölle sig vid tullkamrarna
på övriga orter, läte sig på grundval av det föreliggande mate
-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
rialet ej bedöma i annan mån, än att vid de mindre tullkamrarna en tillfredsställande
kontroll på grund av personalförhållandena synbarligen ej
kunde organiseras.
För att framdeles stickprovsgranskning i generaltullstyrelsen skulle
kunna anses tillfyllest, vore det nödvändigt, att kontrollen vid lokalförvaltningen
ordnades efter ett fullt genomfört system. Den centrala revisionen
borde vidare kunna — med stöd av rapporter eller på annat sätt
— utan vidlyftig undersökning inhämta beträffande varje linkoimmamde
räkenskapshandling, i vilken utsträckning kontroll av.olika slag redan
verkställts vid lokalmyndigheten.
Vid lösningen av förevarande organisationsfråga borde enligt riksräkenskapsverkets
mening beaktas en annan omständighet.
Enligt vad riksräkenskapsverket vid fullgörandet av de på ämbetsverket
ankommande åliggandena funnit, vore ett av de verksammaste sätten att
utöva kontroll på redogörarna anordnandet av inventeringar på obestämda
tider. Det ville synas riksräkenskapsverket, som om nu nämnda, sätt för
utövande av kontroll hittills icke blivit tillräckligt beaktat för tullverkets
del. Särskilt om revisionen i viss anslutning till de sakkunnigas förslag
inskränktes, syntes det vara nödvändigt, att — till förebyggande bland
annat av att införda varor åsattes lägre tullbelopp än som rätteligen bort
ske — dylika inventeringar verkställdes vid tullverket 1 avsevärt ökad
omfattning. Även om det kunde antagas, att det nu inom revisionsavdelningen
förekommande granskningsarbetet delvis kunde inskränkas med
hänsyn till den kontroll, som utövades inom lokalförvaltningen, ansåge riksräkenskapsverket
det därför höra undersökas, huruvida icke verkställandet
av inventeringar borde åläggas revisionspersonaien.
Huruvida och i vad mån indragning av personal å general tullstyrelsens
revisionsavdelning kunde företagas, ansåge riksräkenskapsverket kunna avgöras
först efter det en bestämd arbetsfördelning i avseende å kontrollen
mellan revisionsavdelningen och lokalmyndigheterna blivit genomförd. I
varje fall saknade riksräkenskapsverket någon som helst möjlighet att på
grundval av den utredning, som de sakkunniga förebragt, avgiva yttrande
angående genomförbarheten av de föreslagna personalminskningarna. Vidare
ville ämbetsverket framhålla, att det måste anses ändamålsenligt, att
den av de sakkunniga berörda frågan om ändring av det för tullverket
gällande bokföringssystemet löstes, innan beslut om indragning av revisionspersonal
fattades.
Vad beträffar de sakkunnigas förslag därom, att generaltullstyrelsen, i
likhet med vad som gällde för riksräkenskapsverket enligt § 21 mom. 1 uti
ämbetsverkets instruktion den 12 december 1924 (nr 534), tilldelades befogenhet
att låta fråga om anmärkning förfalla i sådana fall, då det belopp,
som kunde inflyta genom anmärkningens fullföljande, icke kunde
anses uppväga de med anmärkningsproceduren förenade kostnaderna och
Kungl. Maj:ts proposition År 70.
29
besväret, tillstyrkte riksräkenskapsverket, att ett stadgande i sådant syfte
infördes utii general tul l sty relsen s instruktion.
I sin förenämnda skrivelse den 28 december 1926 liar slutligen styrelsen Sveriges autor
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening på anförda skäl framhållit,
att enligt styrelsens mening revisionen laude omfatta redogörehsehand- förening.
langarna i dess helhet. Möjligen kunde ett system med metodiska stickprov
få anses försvarligt beträffande de synnerligen tailrika tullbehandMngsattesterna
å postpaketgods, vilka i övervägande antalet fall upptoge
relativt obetydliga tullavgifter. Då kontrollen över tullbehandlingsarbetet
redan nu icke vore tillfredsställande och en effektiv revision ansåges vara
i hög grad av behovet påkallad, har styrelsen hemställt, att det nuvarande
antalet tjänstebefattningar å revisionsbyråns revisionsavdelning måtte för
budgetåret 1927—1928 lämnas orubbat.
Såsom besparingssakkunniga framhålla, är revisionsavdelningens nuvarande pepartementsgranskningsverksamhet
i princip avsedd att innefatta en fullständig detalj- chefengranskning
av tullverkets räkenskaper i alla delar. De sakkunnigas förslag
går ut på att revisionen skulle omläggas till ett system med allenast stickprovsgranskning
och ordnas så, att ett avsnitt av varje tullkammares räkenskaper
minst en gång om året komme att undergå en ingående granskning.
I den mån granskningsresultatet beträffande viss tullkammare därtill gåve
anledning, skulle revisionen kunna utsträckas, så att tullkammarens räkenskaper
under en längre tidsperiod underkastades en noggrann kontroll i de
delar, i vilka anledning till anmärkning förekommit.
Detta förslag om övergång till en på metodiska stickprov grundad kontroll
— varemot man vid ärendets remissbehandling från intet håll ställt
sig i och för sig avvisande — anser jag mig böra i huvudsak biträda. Jag
gör detta så mycket hellre, som av den utav besparingssakkunniga lämnade
utredningen framgår, att revisionsavdelningen för närvarande arbetar med
en avsevärd arbetsbalans, vilken trots ansträngningar att nedbringa densamma
visar tendens att ökas, och att förty personalen å avdelningen synes
vara otillräcklig för att verkställa en fullständig genomgång av räkenskaperna,
vadan ett bibehållande av det gällande systemet för räkenskapsgranskningen
skulle komma att förr eller senare kräva en ökning av personalen.
Uppenbart är dock, att ett införande av det nya granskningssystemet
icke får ske på bekostnad av kontrollens effektivitet. J-ag delar sålunda
riksräkenskapsverkets uppfattning, att stickprovsgranskningen bör tillämpas
blott ifråga om räkenskapsmaterial, som förut, d. v. s. vid vederbörande
lokala tullförvaltning, undergått en fullständig och i övrigt tillfredsställande
kontroll. Av i ärendet föreliggand* upplysningar synes
framgå, att redan nu en ingående kontroll äger rum åtminstone vid de
tre största tullförvaltningarna, nämligen vid dem i Stockholm, Göte
-
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
borg- och Malmö. Eu begränsning av granskningen inom revisionsavdelningen,
på sätt de sakkunniga ifrågasatt, torde fördenskull, utan att några
mera ingripande åtgärder äro av nöden, kunna utan olägenhet genomföras
åtminstone vad dessa förvaltningar angår. Tullverkets förvaltningsberättelse
för år 1925 ger vid handen, att på nämnda tre tullförvaltningar faller
eu högst betydande del av tullbehandlingsarbetet inom landet i dess helhet;
av hela antalet vid tullbehandlingen rubricerade varuposter komma
nämligen ej mindre än 63.r> procent på tullförvaltningarna i'' Stockholm,
Göteborg och Malmö, därvid bortses från frihamnsförvaltningarna i
nämnda städer. Även vid åtskilliga bland övriga lokala tullförvaltningar,
särskilt större och medelstora sådana, torde en tillfredsställande
kontroll, där dylik ej redan nu förekommer, kunna utan svårighet anordnas.
I de fall, där så ej kan ske — och detta torde särskilt gälla de minsta
och vissa mindre tullkamrar — torde den av revisionsavdelningen verkställda
granskningen böra såsom hittills omfatta vederbörande tullförvaltnings
räkenskapsmaterial i dess helhet. Det torde böra ankomma på generaltullstyrelsen
att meddela de närmare föreskrifter, som kunna visa sig
erforderliga för att vid de lokalförvaltningar, där så med hänsyn till personal-
och andra förhållanden låter sig göra, ordna kontrollen på ett enhetligt
och fullt betryggande sätt. Likaledes bör generaltullstyrelsen givetvis
låta sig angeläget vara att träffa sådana anstalter, att granskningen
inom revisionsavdelningen kommer att utföras fullt planmässigt och med
behörigt aktgivande på förhållandena vid de olika lokalförvaltningarna.
Även om jag sålunda i huvudsak ansluter mig till de sakkunnigas förslag,
anser jag dock försiktigheten bjuda, att indragningen av personal å
revisionsavdelningen icke göres fullt så omfattande som de sakkunniga
föreslagit. Utöver vad de sakkunniga beräknat såsom behövligt för revisionsavdelningens
granskningsarbete har jag fördenskull ansett en revisorstjänst
böra bibehållas. Hela antalet ordinarie arbetskrafter å revisionsavdelningen
komme således enligt mitt förslag att utgöras av 1 förste
revisor, 6 revisorer, 1 kammarskrivare, 2 kanslibiträden och 2 kontorsbiträden.
Riksräkenskapsverket har i detta sammanhang framhållit angelägenheten
av att inventeringar i tillräcklig omfattning företagas vid de, lokala
tullförvaltningarna. Såsom redan antytts, hava även besparingssakkunniga
ifrågasatt viss omläggning av den inspektionsverksamhet, som utövas
från generaltullstyrelsen. Jag torde senare i samband med spörsmålet
om personalen å tullbehandlingsbyrån få återkomma till frågan härom.
\idkommande
relsen att i vissa fall låta framställd anmärkning förfalla har jag för avsikt
att i annat sammanhang för Kungl. Maj:t framlägga förslag i sådan riktning,
att lämpligen intagas i gällande instruktion för generaltullstyrelsen.
Statistiska
av (teln ingen.
Antalet ordinarie befattningar å statistiska avdelningen är följande:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 31
1 chef................................................................................................................ B 26
4 aktuarier .................................................................................. B 21
3 kansliskrivare ........................................................................................... B 11
7 kanslibiträden ........................................................................................... B 7
12 kontorsbiträden............................................................................................ B 4
2 skrivbiträden.............................................................................................. B 2.
Härtill kommer följande icke-ordinarie personal, nämligen 16 extra amanuenser
med 4 timmars och en extra amanuens med 3x/2 timmars daglig
tjänstgöring, samtliga med avlöning efter 10:e löneklassen, 9 extra ordinarie
skrivbiträden i 2:a lönegraden samt 9 extra skrivbiträden, placerade i löneklasserna
b eller c. Härutöver äger avdelningen anlita biträde å övertid
av befattningshavare vid tullförvaltningen i Stockholm — ordinarie
och extra ordinarie kammarskrivare; till dessa befattningshavare utgår, i den
mån mot övertidsarbetet svarande ledighet icke kan beredas vederbörande,
enligt Kungl. Maj:ts medgivande (för innevarande budgetår lämnat genom
beslut den 14 maj 1926) särskild ersättning efter högst 2 kronor per timme
för en sammanlagd arbetstid, ej överstigande 800 timmar i månaden. Sammanlagda
ersättningen till de sålunda å övertid arbetande befattningshavarna
bär beräknats till omkring 18,300 kronor om året.
Statistiska avdelningen kan alltså beräknas för närvarande sysselsätta en
personal, motsvarande omkring 60 personer med full dagstjänst.
Vad beträffar personalbehovet å denna avdelning hava besparingssakkunniga
anfört:
»Statistiska avdelningens mest omfattande arbetsuppgift utgör bearbetandet
av det handel sstatistiska primärmaterialet. Vid sidan härav har avdelningen
att för sjöfartsstatistiken sammanställa uppgifter angående in- och utklarerade
fartyg samt att i första hand utarbeta den berättelse om tullverkets
förvaltning, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1926 årligen må
av trycket utgivas, ävensom tillhandagå generaltullstyrelsen med vissa löpande
förvaltningsstatistiska arbeten. Härjämte utföras å avdelningen på grund av
särskilda tid efter annan lämnade uppdrag åtskilliga statistiska specialutredningar.
I jämförelse med det handelsstatistiska arbetet motsvara emellertid
dessa övriga arbetsuppgifter en förhållandevis ringa del av arbetsmängden
ä avdelningen.
Handelsstatistikens nuvarande organisation, som grundar sig på ett Kungl.
Majrts beslut den 8 november 1912, är i sina huvuddrag följande. Statistiken
offentliggöres dels såsom månadsstatistik, dels i en årsberättelse. Arbetet
är fördelat mellan kommerskollegium och generaltullstyrelsens statistiska
avdelning. Avdelningen har att snarast möjligt varje månad till
kommerskollegium överlämna manuskript till månadsstatistiken för föregående
månad. Beträffande årsstatistiken åligger det avdelningen att till kommerskollegium
överlämna uppgifter för det förflutna året, vad angår exporten
före mitten av nästföljande februari månad och vad angår importen före
utgången av samma månad. Uppgifterna lämnas å för varje statistisk rubrik
upplagda s. k. årskort, vilka äro uppställda med fördelning, dels efter
tullkammardistrikt, dels å inköps- respektive försäljningsländer. Härutöver
Besparingssakkunniga.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
liar avdelningen att för den handelsstatistiska årsberättelsen lämna vissa
andra uppgifter, såsom angående reexporterade varor, tullrestitutionsrörelsen,
nederlagsrörelsen, för de kungl. hoven samt för främmande makters beskickningar
tullfritt inkomna varor m. in. Kommerskollegium underkastar de
från avdelningen överlämnade uppgifterna för årsstatistiken viss ytterligare
bearbetning samt ombesörjer tryckning av såväl månadsstatistiken som årsberättelsen.
Någon detaljerad redogörelse för det sätt, varpå bearbetningen av det
handelsstatistiska primärmaterialet å statistiska avdelningen nu är ordnad,
torde icke i detta sammanhang erfordras. Den huvudsakliga gången av arbetet
är i korthet följande.
Från de lokala tullförvaltningarnas redogörelsehandlingar antecknas de för
statistiken erforderliga uppgifterna i s. k. extraheringslistor, sammanförda
till liggare. Extraheringsarbetet — som före 1912 års omorganisation av
handelsstatistiken såvitt angick månadsstatistiken verkställdes å de lokala
tullförvaltningarna men nn i sin helhet åvilar statistiska avdelningen —
utföres huvudsakligen av dels de å avdelningen anställda amanuenserna,
dels de ovan omförmälda å övertid arbetande befattningshavarna vid Stockholms
tullförvaltning. Från extraheringslistorna överföras månadssummorna
för varje statistisk rubrik till s. k. månadskartoliner. Summorna å dessa införas
ä månadssammandrag, från vilka vid årets slut totalsummorna överföras
till de förutnämnda årskorten.
Det handelsstatistiska materialet underkastas å avdelningen en fortlöpande
granskning, vilken utföres huvudsakligen av de å avdelningen anställda
aktuarierna med biträde av kvinnliga befattningshavare. För vinnande av
rättelser och kompletteringar i vid granskningen anmärkta hänseenden infordras
erforderliga upplysningar genom skriftväxling med vederbörande
lokala tullmyndigheter eller vederbörande importör, respektive exportör.
Frågan om nedbringande av kostnaderna för handelsstatistiken har redan
tidigare varit föremål för uppmärksamhet. I skrivelse till Kungl. Maj:t den
13 juni 1925 angående vissa besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken
hemställde statens besparingskommitté om utredning dels angående förkortning
av den statistiska varuförteckningen samt handelsstatistikens uppställning
i överensstämmelse med varuförteckningen, dels angående utsträckning av
värdedeklarationsplikten till varor, som för närvarade äro därifrån undantagna,
dels ock av frågan, i vad mån handelsstatistikens produktionskostnader kunde
nedbringas genom utsträckt användning av maskinella bearbetningsmetoder.
varmed kommittén avsåg införande av automatiska sorterings- och räknemaskiner
efter Holleriths eller Powers system. Däremot ingick kommittén
icke på frågan om handelsstatistikens förläggning, vilken fråga kommittén
ansåg knappast kunna lösas annat än i samband med ett dryftande av organisationsfrågan
för hela den officiella statistiken. Kommitténs framställning
har för yttrande remitterats till kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
vilka ämbetsverk dock ännu icke avgivit utlåtande i ämnet.
Besparingssakkunniga hava för sin del icke ansett sig böra i förevarande
sammanhang ingå på vare sig frågan om handelsstatitikens förläggning
eller de av statens besparingskommitté i nyssberörda framställning behandlade
spörsmålen. I stället hava de sakkunniga till undersökning upptagit
frågan, huruvida och på vad sätt utan införande av de av besparingskommittén
omförmälda maskinella bearbetningsmetoderna kostnaderna för det
handelsstatistiska arbetet å generaltullstyrelsens statistiska avdelning skulle
kunna nedbringas. Därvid hava de sakkunniga fäst sin uppmärksamhet vid
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
det kostsamma extraheringsarbete, som nu föregår statistikens sammanställande
och som delvis utföres av från lokalförvaltningen inkallade arbetskrafter
mot särskild övertidsersättning. Fråga har härvid uppkommit att
till vinnande av kostnadsminskning förlägga extraheringsarbetet till de lokala
tullförvaltningarna.
På grund av trafikens växlande omfattning blir arbetet vid tullkamrarna
ganska ojämnt fördelat ej endast under olika dagar utan också under olika
tider å dagen. Under vissa delar av dagen torde i allmänhet de löpande
göromålen vid en tullkammare vara av betydligt mindre omfattning än eljest.
Genom att arbetet organiseras på lämpligt sätt bör personalens arbetskraft
under de tider, då trafiken minskar eller avstannar, kunna tagas i anspråk
för andra göromål än det egentliga tullarbetet. Om så sker, bör det enligt
de sakkunnigas uppfattning i allmänhet icke möta några hinder för de lokala
tullförvaltningarna att utan arbetsförstärkning övertaga extraheringsarbetet
för handelsstatistiken. Med hänsyn till den betydande kostnadsminskning,
som härigenom skulle uppnås, anse de sakkunniga sig böra föreslå, att det
ålägges de lokala tullförvaltningarna att ombesörja extraheringen av de för
statistiken erforderliga primäruppgifterna rörande såväl införsel som utförsel.
I samband härmed torde vissa förenklingar i arbetsmetoderna å avdelningen
kunna genomföras.
Enligt den metod för det statistiska materialets framställande, som de sakkunniga
tänkt sig, skulle förloppet te sig på i huvudsak följande sätt.
Extraheringen skulle vid de olika tullkamrarna ske successivt under månaden
å särskilda kort enligt av generaltullstyrelsen fastställda formulär,
varvid ett kort skulle uppläggas för införseln från varje förekommande inköpsland
av en viss vara, respektive för utförseln till varje försäljningsland.
Det skulle jämväl åligga tullförvaltningarna att företaga eu fortlöpande
granskning av uppgifterna å extraheringskorten för vidtagande av erforderliga
kompletteringar och rättelser. Om å korten tillika antecknas erlagda
tullbelopp, kan beträffande införseln av tullpliktiga varor kontroll vinnas
därå, att felaktigheter ej insmugit sig vid extraheringen. Vid månadens
slut hopsummeras uppgifterna å varje kort. Härigenom erhållas uppgifter
för varje förekommande varuslag rörande införseln under månaden till tullkammaren
från olika inköpsländer, respektive utförseln till skilda försäljningsländer.
Före viss bestämd dag i varje månad skulle korten för föregående månads
införsel och utförsel översändas till statistiska avdelningen. Korten skulle
där ligga till grund för sammanställande av såväl månads- som årsstatistiken.
Beträffande de med post utförda varorna skulle extraheringen alltjämt åvila
statistiska avdelningen. Den vidare bearbetningen av statistiken skulle ske
genom sortering av korten efter olika fördelningsgrunder och hopsummering
av uppgifterna medelst kombinerade skriv- och räknemaskiner (additionsmaskiner).
Något sådant manuellt hopförande av uppgifterna, som nu sker
ä de s. k. månadskartolinerna, skulle ej vidare förekomma. Beträffande
uppställningen av de till kommerskollegium överlämnade uppgifterna skulle
någon förändring icke ske.
Åt tullkamrarna skulle även uppdragas extraheringen av de uppgifter
angående in- och utklarerade fartyg, som det åligger statistiska avdelningen
att, tillhandahålla kommerskollegium. Någon bearbetning av dessa uppgifter
förekommer icke å avdelningen.
De sakkunniga förutsätta, att dä ifrågavarande statistiska uppgifter vid
dt* lokala tullförvaltningarna skulle komma att utarbetas av minst lika
Bihang till riksdagens protokoll 7f)27. 1 sand. (It hd fl. (Sr 70./
34
Kungl. May.ts proposition Nr 70.
Särskilda
meningar
inom generaltullstyrelsen.
kvalificerade tjänstemän som de befattningshavare, vilka nu utföra extraheringsarbetet,
statistikkorten skulle inkomma till generaltullstyrelsen med
korrekta uppgifter.
Den omläggning av det statistiska arbetet inom generaltullstyrelsen, som
de sakkunniga sålunda ifrågasätta, skulle komma att medföra betydande
personalbesparingar. De sakkunniga hava, delvis på grundval av verkställda
försök med den ifrågasatta nya bearbetningsmetoden, beräknat, att den ordinarie
biträdespersonalen å avdelningen skulle kunna inskränkas till 1 kansliskrivare,
4 kanslibiträden och 7 kontorsbiträden. För den granskning av
det handelsstatistiska materialet, som alltjämt skulle komma att bliva erforderlig,
samt för andra mera kvalificerade arbetsuppgifter å avdelningen
hava de sakkunniga beräknat, utom chefen för avdelningen, 1 aktuarie och
2 kammarskrivare. Vid övervägande av de arbetsuppgifter, som efter den
ifrågasatta omläggningen skulle åligga chefen för avdelningen, torde en sänkning
i lönegrad av dennes befattning befinnas påkallad. De sakkunniga
föreslå, att befattningen under benämningen förste aktuarie placeras i 24:e
lönegraden.
Avdelningens ordinarie personal, inklusive förste aktuarie!!, skulle alltså
bliva 16 personer.
Inom de sakkunniga har gjorts gällande, å ena sidan, att för arbetets behöriga
gång inom avdelningen icke skulle efter omläggningen krävas sa
många personer som 16 och, å andra sidan, att utöver den ordinarie personalen
skulle komma att erfordras omkring 8 icke-ordinarie befattningshavare. Först
sedan de nya arbetsmetoderna någon tid praktiskt prövats, torde det bliva
möjligt att med bestämdhet avgöra, vilken uppfattning ligger det verkliga
behovet närmast. Då emellertid efter omorganisationen ett antal ordinarie
tjänstemän inom styrelsen skulle komma att frigöras från sina nuvarande
göromål, hava de sakkunniga stannat vid att beräkna personalbehovet för
statistiska avdelningen till 16 tjänstemän. Möjligen erforderlig ytterligare
arbetskraft torde i första hand kunna utvinnas av de ordinarie befattningshavare,
som enligt förslag här nedan skola placeras å övergångsstat. Skulle
det återigen komma att visa sig, att arbetet kan utföras med mindre antal
tjänstemän än 16, böra givetvis obehövliga tjänster indragas, så snart visshet
om förhållandet vunnits.
Vad beträffar övergången till den ifrågasatta nya ordningen för det statistiska
arbetet, torde denna om möjligt böra äga rum vid ingången av juli
månad 1927. Det vore alltså önskligt, att tullkamrarna kunde åläggas att
lämna statistiska uppgifter för tiden från och med juni månads ingång 1927.
De sakkunniga förutsätta, att hinder härför ej bör möta, då det framlagda
förslaget endast avser ordnande i vissa hänseenden av arbetsförhållandena
inom tullverket.
Beträffande de sakkunnigas förslag ifråga om revisionsbyråns statistiska
avdelning har chefen för byrån i en till generaltullstyrelsens utlåtande i
ärendet fogad reservation hänvisat till ett av chefen för sagda avdelning
avgivet memorial, vari på anförda skäl hemställts, att styrelsen ville föreslå
Kungl. Maj:t följande ändringsförslag i besparingssakkunnigas betänkande,
nämligen
1) att ett av honom föreslaget system med utskrivande å förvaltningen
av kopia å attest eller exportinlaga i stället för överförande därstädes av
materialet till särskilda kort införes;
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
35
2) att å avdelningens stat, i stället för av besparingssakkunniga föreslagna
en aktuarie och två kammarskrivare, upptagas tre aktuarietjänster;
3) att, därest det av chefen för statistiska avdelningen föreslagna systemet
skulle komma till användning, den kvinnliga personalen måtte ökas med
6 å 7 biträden utöver det av besparingssakkunniga föreslagna antalet; samt
4) att omläggningen till nytt system måtte ske från den 1 januari 1928.
I fråga om omläggningen av arbetet med handelsstatistikens utarbetande
har vidare chefen för tullbehandlingsbyrån, under erinran om att med hänsyn
till angelägenheten av kontroll över uppgifterna i primärmaterialet detsamma
syntes kunna indelas i två klasser, nämligen tullbehandlingsattesterna
och exportangivningsinlagorna, reservationsvis framhållit, att, därest exportstatistiken
ej skulle bliva allt för missvisande, exportangivningsinlagorna
borde underkastas en genomgående granskning, vilken lämpligen borde utföras
å statistiska avdelningen av därför kvalificerad personal.
Med avseende å antagandet, att det i allmänhet icke borde möta några
hinder för de lokala tullförvaltningarna att utan arbetsförstärkning övertaga
extraheringsarbetet, vilket antagande syntes vara grundat på förutsättningen,
att lediga stunder vid expeditionerna minutiöst utnyttjades för ifrågavarande
arbeten, vore det enligt tullbehandlingsbyråchefens mening att befara, att
detta antagande icke komme att i väntad omfattning gå i uppfyllelse.
Personalen i gemen syntes icke vara lämpad för sådant extraheringsarbete,
som erfordrade mera sakkunnig kontroll, varför detsamma syntes böra
anförtros åt ett visst begränsat antal därtill skickade tjänstemän, vilkas
tid sålunda bleve ganska upptagen med ifrågavarande arbete. Vidare
krävde tullbehandlingsgöromålen ett icke oväsentligt arbete med förande
av anteckningar angående prejudikat och i övrigt vad som kunde vara
att iakttaga i fråga om tullbehandlingen av vissa varor. Å kameralkontoret,
vars tjänstemän hade att tillämpa en mängd olika författningar,
syntes förhållandena vara i viss mån likartade. Under vissa av årets
månader vore tullbehandlingsarbetet vid de större tullförvaltningarna så
intensivt, att endast sällan något uppehåll vid expeditionerna ägde rum,
om man undantoge lördagseftermiddagen, då kontorsarbetet i allmänhet avslutades
något tidigare än under veckans övriga dagar.
Då vidare det av de sakkunniga framställda förslaget innefattade en genomgripande
omorganisation av arbetet med insamling och bearbetning av det
statistiska primärmaterialet och en sådan omorganisation syntes böra föregås
av en prövning av såväl de sakkunnigas som andra framkomna förslag,
borde omläggningen uppskjutas antingen till den 1 januari 1928 eller, om
detta av budgettekniska skäl ej läte sig göra, till den 1 juli samma år. Ur
besparingssynpunkt skulle detta anstånd med förändringen ej bliva allt för
kostsamt, då man kunde förvänta, att den personal, som måste finna sina
utkomstmöjligheter inom tullverket hotade, under tiden såge sig om efter
annan anställning, varigenom, i deri mån detta ledde till resultat, stats
-
Kommers*
kollegium.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
verkets underhållsskyldighet efter förslagets genomförande skulle komma att
minskas.
Slutligen syntes, vid en ändring i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag, för det å statistiska avdelningen förekommande granskningsarbetet
tre aktuarier böra bibehållas, av vilka en därjämte skulle hava
att utarbeta tullverkets förvaltningsstatistik. Det syntes nämligen knappast
sannolikt, att kammarskrivargraden skulle innebära tillräcklig dragningskraft
för tjänstemän med nödig kompetens att under en följd av år ägna
sig åt ett arbete av så exklusiv art som det ifrågavarande. Ofta förekommande
ombyten av personal vore givetvis förkastliga.
Till tullbehandlingsbyråchefens mening hava tre av styrelsens byråchefer
i allt väsentligt anslutit sig.
En av byråcheferna, som ansett sig icke hava tillräcklig kännedom om
det statistiska arbetet i generaltullstyrelsen för att kunna uttala någon bestämd
uppfattning, har funnit sig böra biträda det av tullbehandlingsbyråchefen
framställda förslaget om uppskov med förändrad organisation av
arbetet och därför använd personal.
Kommerskollegium, som anbefallts avgiva utlåtande över de sakkunnigas
förslag i vad det avser statistiska avdelningen, har i utlåtande den 9 december
1926 till en början framhållit, att näringsstatistikens under senare år
alltmer framträdande betydelse för affärslivet medfört stigande krav på densammas
aktualitet och tillförlitlighet samt att genom den nuvarande organisationen
av hithörande statistiska arbete kraven härutinnan i stort sett
tillgodosetts. Då de besparingssakkunniga nu föreslagit en ingripande förändring
i organisationen funne sig kollegium därför böra fästa uppmärksamheten
särskilt vid frågan, huruvida statistikens kvalitet och snabba utarbetande
genom den ifrågasatta förändringen i något avseende kunde äventyras.
Att risker i här åsyftade hänseende förefunnes, syntes enligt kollegii mening
ej kunna med fog bestridas. Förändringen innebure ju det statistiska
arbetets huvudsakliga förflyttning från ett centralt, med tränade och för
uppgiften helt avsedda arbetskrafter utrustat organ till ett stort antal lokala
förvaltningar, vilkas huvuduppgift måste ligga på helt andra områden och
där de statistiska göromålen i regeln skulle ombesörjas genom utkrävande
av ökat arbete av personalen utan ökat arvode. Att berörda göromål genom
sist antydda förhållande komme att mötas med mindre intresse, vilket kunde
inverka menligt på arbetets kvalitet, vore sannolikt, men även frånsett
detta kvarstode alltid såsom en huvudolägenhet arbetets splittring på en
mängd olika händer med åtföljande risk för bristande enhetlighet och effektivitet.
Visserligen vore det förutsatt, att fortlöpande kontroll skulle utövas
inom generaltullstyrelsen, men möjligheterna härtill syntes, särskilt vad
uppgifterna till månadsstatistiken beträffade, bliva ganska begränsade, om
icke försening av deras publicering skulle inträda. Endast ett fåtal dagar
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
37
kunde nämligen i sådant fall disponeras för ändamålet, vilket uteslöte en
mera ingående och omfattande granskning.
Ehuru de sakkunnigas förslag enligt kollega mening sålunda föranledde
åtskilliga betänkligheter, syntes detsamma å andra sidan kunna leda till avsevärda
personalbesparingar, även om den beräknade personalminskningen
inom generaltullstyrelsen sannolikt i viss mån skulle kompenseras genom
ökade arbetskrafter vid en del tullkamrar. Om den nya anordningen visade
sig fungera tillfredsställande, kunde densamma vidare tänkas öppna
möjlighet till ytterligare vinster ifråga om statistikens snabba och utförliga
framläggande för allmänheten. En fördel kunde även tänkas ligga däri,
att lokalförvaltningarna stode i mera omedelbar kontakt med vederbörande
uppgiftslämnare än det centrala organet, varigenom behövlig komplettering
av materialet borde underlättas. Under förutsättning att det statistiska
arbetet å tullkamrarna lades i härför fullt kvalificerade händer samt att den
föreslagna omläggningen icke ledde till någon försening av det handels- och
sjöfartsstatistiska materialets överlämnande till kollegium i samma form som
förut, ville kollegium följaktligen ej motsätta sig förslagets genomförande,
ehuru omläggningen naturligen tillsvidare borde äga karaktären av en försöksanordning.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande har allmänna civilförvaltningens löne- Allmänna
nämnd i fråga om den av de sakkunniga föreslagna nedflyttningen i lönegrad
av chefen för statistiska avdelningen anfört, att den av de sakkunniga nämnd.
förebragta utredningen rörande det statistiska arbetet inom generaltullstyrelsen
knappast syntes lönenämnden erbjuda tillräckligt material för bedömande,
huruvida nedflyttningen kunde anses befogad. I betraktande av
den självständiga ledarställning, som intoges av nämnde befattningshavare,
i det att någon denne överordnad tjänsteman med högre statistisk utbildning
icke funnes inom verket, ville det dock synas lönenämnden, som om vissa
erinringar kunde framställas mot den ifrågasatta sänkningen. Det kunde
även med fog göras gällande, att ett definitivt fastställande av lönegraden
för nu omhandlade befattning lämpligen borde ske först sedan närmare erfarenhet
vunnits rörande personalbehovet å den statistiska avdelningen efter
de av de sakkunniga föreslagna omläggningarna.
Ledamöterna av lönenämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i
Bonarp, hava emellertid tillstyrkt besparingssakkunnigas förslag. I
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 28 december 1926 har
Stockholms handelskammare anfört, bland annat, att enligt handelskammarens
mening lämpligheten av den av de sakkunniga föreslagna omläggningen
beträffande insamling och bearbetning av det handelsstatistiska primärmaterialet
syntes kunna allvarligt ifrågasättas. Då man ännu så sent
som år 1912 gjorde en omläggning av hithörande arbete för att tillgodose
önskemålen om eu tillförlitlig handelsstatistik, förefölle det tvivelaktigt att
Stockholms
handels
kammare.
38
Kunyl. Maj.ts proposition Nr 70.
Sveriges
allmänna tulltjänstemanna■
förening.
för vinnande av de ovissa besparingar, varom fråga vore, nu återgå till ett
system, som år 1912 ansågs såsom mindre lämpligt. För ernående av en
korrekt statistik borde givetvis möjlighet beredas för den bästa tänkbara
behandling av primärmaterialet. I sin helhet vore handelsstatistikens uppläggning
en så dyrbar apparat, att det icke syntes vara förenligt med en
god ekonomi att vårdslösa de grundläggande detaljerna vid densammas utarbetande.
Särskilt syntes det föreligga en fara att på ett område sådant
som det förevarande vidtaga en decentralisering av arbetet, då man härigenom
äventyrade den överskådlighet och den enhetlighet i behandlingen,
utan vilken statistiken bleve av föga värde. Handelskammaren ville ock
erinra om den avgörande vikt, som tillmättes de i handelsstatistiken förekommande
uppgifterna, då det gällde att förbereda och avsluta handelstraktater
med främmande makter. Handelskammaren har hemställt, att vid
behandlingen av den av de sakkunniga förordade omläggningen ifråga om
insamling och bearbetning av det handelsstatistiska primärmaterialet beaktande
måtte ägnas åt vad handelskammaren sålunda framhållit.
I sin skrivelse den 28 december 1926 har vidare styrelsen för Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening anfört, bland annat, att, innan prov verkställts,
huruvida de av de sakkunniga föreslagna nya arbetsmetoderna vore
ändamålsenliga, det icke borde komma ifråga att genom ett beslut om förändring
i den nu gällande personalstaten för .statistiska avdelningen föregripa
resultatet av prövningen i fråga.
Vad anginge frågan om chefens för sagda avdelning placering i lönegrad,
har föreningsstyrelsen gjort gällande, att, enär dels ansvaret för de statistiska
uppgifternas avlåtande ifrån generaltullstyrelsen i behörigt skick, huru
än arbetet komme att ordnas, i stort sett syntes förbliva oförändrat dels
avdelningens kvalificerade arbetsuppgifter numera ökats genom upprättande även
omfattande förvaltningsstatistik och dels slutligen nämnde avdelningschef
i likhet med chefen för tullverkets huvudlaboratorium intoge en relativt
självständig ställning, tillräckliga skäl för den föreslagna ned flyttningen i
lönegrad icke kunde anses föreligga eller komma att föreligga.
Beträffande härefter det föreslagna utbytet av de två för granskning avsedda
aktuarierna mot kammarskrivare hade enligt föreningsstyrelsens mening
för denna förändring icke några skäl andragits. Den granskning av
det statistiska materialet, som vid en övergång till det föreslagna nya arbetssystemet
förutsattes skola ske å de lokala förvaltningarna, ägde för närvarande
sin motsvarighet i primärgranskning, företagen av den extraherande
personalen å statistiska avdelningen. Det granskningsarbete, som nu åvilade
aktuarierna, komme sålunda icke efter det nya systemets genomförande att
undergå någon som helst förändring, vare sig i avseende å kvalitet eller
omfattning. Då det icke med fog kunde göras gällande, att arbetets ifråga
art icke fyllde måttet beträffande de krav, som härutinnan borde ställas å
39
Kvn<jl. Maj:ts proposition Nr 70.
befattningar i lönegraden B 21, funne föreningsstyrelsen den föreslagna nedllyttningen
icke påkallad.
Vad slutligen anginge den av de sakkunniga förordade indragningen av
den fjärde, huvudsakligen med arbetsledning av biträdespersonalen sysselsatte
aktuarien, ansåge styrelsen, att, då även efter det nya systemets eventuella
genomförande en ganska talrik dylik personal komme att erfordras å
avdelningen, en arbetsledande tjänsteman i åtminstone kammarskrivares
tjänsteställning komme att bliva av behovet påkallad.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1926 hava slutligen vissa
extra befattningshavare å generaltullstyrelsens statistiska avdelning framhållit,
att det nuvarande systemet med de handelsstatistiska uppgifternas sammanförande
och granskande vore, särskilt ur synpunkten av handelsstatistikens
tillförlitlighet, de sakkunnigas förslag avsevärt överlägset, och att den kostnadsbesparing,
som skulle vinnas enligt sistnämnda förslag, vore synnerligen
tvivelaktig. För närmare utredning av kostnadsfrågan har i skrivelsen hemställts,
att förnyad utredning måtte företagas samt att därvid även andra
förslag, som kunde komma att framläggas, måtte tagas under omprövning.
Till stöd härför har i skrivelsen anförts i huvudsak följande:
Genom förslaget komme det huvudsakliga och viktigaste arbetet, extraheringen,
att överflyttas från avdelningens sedan många år tillbaka med
ifrågavarande arbete tränade och för uppgiften helt avsedda personal till å
lokaltullförvaltningarna tjänstgörande kammarskrivare, vilka, då deras huvudarbete
vore ett helt annat, helt säkert komme att betrakta extraheringen
som en obehaglig ökning i arbetet, liggande helt å sidan om deras huvuduppgift.
Härigenom och då arbetet fördelades på så många olika tullkammare
och olika tjänstemän, måste arbetet splittras och risk uppstå för dess
enhetlighet och effektivitet. Med den föreslagna övergången till kortsystem
skulle jämväl väsentligt längre tid åtgå för extraheringen.
De sakkunniga hade utgått från att de löpande göromålen vid eu tullkammare
under vissa delar av dagen i allmänhet vore av betydligt mindre omfattning
än eljest och att den icke sysselsatta delen av personalen skulle kunna
användas för extraheringsarbetet. Även om detta antagande vore riktigt,
syntes stora svårigheter uppstå för ett effektivt utnyttjande av den lediga
arbetskraften, då högst två personer samtidigt syntes kunna arbeta med
varje kortsystem och extraheringsarbetet i hög grad fordrade koncentration.
Den rutin, som den nuvarande, uteslutande med extrahering sysselsatta,
personalen besutte, kunde under angivna förhållanden knappast förvärvas
av personalen å tullkamrarna. Det vore också givet, att det täta ombyte
av extrahenter, som måste bliva nödvändigt med de sakkunnigas förslag
och som måste medföra, att ingen kände sig ansvarig för arbetet, komme
att medföra felextraheringar och felplaceringar av kort med ty åtföljande
tidsutdräkt. Det stora antalet kort måste också öka felmöjligheterna vid
materialets sammanförande å den statistiska avdelningen.
Jämväl ur besparingssynpunkt vore förslaget förfelat. Det syntes nämligen
icke kunna förväntas, att detta extra arbete skulle kunna utföras å
de större tullförvaltningarna utan personalökning. Vid sådant förhållande
och dä den arbetsskraft, som skulle kunna komma till användning vid nämnda
tullförvaltningar, vore dyrbarare än den av avdelningen nu anviinda extra
Extra befatta
ning skolår c
å statistiska
avdelningen.
Departements
chefen.
40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
heringspersonalen, syntes besparingen för statsverket vara högst problematisk
och komme kanske till och med att förbytas i kostnadsökning. Det syntes
höra erinras, att en kammarskrivares avlöning, omräknad i timpenning,
utgjorde minst 2 kronor 19 öre per timme, under det att nuvarande extrahenters
timavlöning utginge med 1 krona 57 öre per timme, dyrtidstillägg
oräknat.
Såsom besparingssakkunniga erinrat, bär frågan om nedbringande av kostnaderna
för handelsstatistiken redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 juni 1925 angående vissa
besparingsmöjligheter inom handelsstatistiken hemställde statens hesparingskommitté
om utredning dels angående förkortning av den statistiska varuförteckningen
samt handelsstatistikens uppställning i överensstämmelse med
varuförteckningen, dels angående utsträckning av värdedeklarationsplikten
till varor, som för närvarande äro därifrån undantagna, dels ock av frågan
i vad mån handelsstatistikens produktionskostnader kunde nedbringas genom
utsträckt användning av maskinella bearbetningsmetoder, varmed kommittén
avsåg införande av automatiska sorterings- och räknemaskiner efter Holleriths
eller Powers system. Däremot ingick kommittén icke på frågan om handelsstatistikens
förläggning, vilken fråga kommittén ansåg knappast kunna lösas
annat än i samband med ett dryftande av organisationsfrågan för hela den
officiella statistiken. Kommitténs framställning har för yttrande remitterats
till kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka ämbetsverk dock ännu
icke avgivit utlåtande i ämnet.
Besparingssakkunniga hava för sin del ansett sig icke böra i förevarande
sammanhang inga på vare sig frågan om handelsstatistikens förläggning
eller de av statens besparingskommitté i nyssnämnda framställning berörda
spörsmålen. I stället hava de sakkunniga till undersökning upptagit frågan,
huruvida och på vad sätt utan införande av de av besparingskommittén
omförmälda maskinella bearbetningsmetoderna kostnaderna för det handelsstatistiska
arbetet skulle kunna nedbringas. De sakkunniga hava härvid
närmast tagit sikte på det kostsamma extraheringsarbete, som föregår statistikens
sammanställning, och som nu utföres centralt å generaltullstyrelsens
statistiska avdelning, och deras förslag utmynnar i att extraheringen av de
för statistiken erforderliga primäruppgifterna rörande in- och utförsel skulle
överflyttas till de lokala tullförvaltningarna, i sammanhang varmed vissa
förenklingar i arbetsmetoderna å statistiska avdelningen skulle genomföras.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har generaltullstyrelsen tillstyrkt
besparingssakkunnigas förslag, varvid dock samtliga byråchefer i särskilda
yttranden framfört betänkligheter. Kommerskollegium har visserligen
förklarat, att — under förutsättning att det statistiska arbetet i tullkamrarna
lades i härför fullt kvalificerade händer samt att den föreslagna omläggningen
icke ledde till någon försening av det handels- och sjöfartsstatistiska
materialets överlämnande till kollegium i samma form som förut — kollegium
icke ville motsätta sig förslagets genomförande, men samtidigt har
KungI. Maj:ts proposition Nr 70,
41
kollegium, som tidigare i sitt utlåtande betonat vissa risker, som vore förbundna
med det nya systemet för primärmaterialets insamlande, uttalat, att
omläggningen naturligen tillsvidare borde äga karaktären av en försöksanordning.
Slutligen har Stockholms handelskammare starkt dragit i tvivelsmål
lämpligheten av den föreslagna omläggningen, under anförande att det
särskilt syntes föreligga en fara att på ett område sådant som det förevarande
vidtaga en decentralisering av arbetet, då man härigenom äventyrade den
överskådlighet och den enhetlighet i behandlingen, utan vilken statistiken
bleve av föga värde.
För egen del har jag ej kunnat undgå att fästa stort avseende vid de
mycket betydande kostnader, som föranledas av den nuvarande ordningen
för det handelsstatistiska primärmaterialets insamling och bearbetning genom
statistiska avdelningens försorg. Ur denna synpunkt finner jag också besparingssakkunnigas
förslag, som genom den ifrågasatta decentraliseringen
av vissa delar av arbetet till de lokala tullförvaltningarna och vissa därmed
förknippade åtgärder beräknas medföra en högst avsevärd utgiftsminskning,
vara värt allt beaktande. Att jag dock icke anser mig böra tillstyrka
förslagets genomförande omedelbart beror på att jag, med hänsynstagande
till de synpunkter, som under frågans remissbehandling framförts,
icke finner det tillrådligt att skrida till en så genomgripande omläggning
ifråga om grunderna för det viktiga handelsstatistiska arbetet, som det föreliggande
omorganisationsförslaget innebär, utan att den nya ordningen
dessförinnan blivit mer ingående, än vad hittills varit möjligt, i praktiken
prövad. Först genom eu dylik prövning lär det låta sig göra att konstatera,
huruvida de på vissa håll befarade olägenheterna av decentraliseringen
skola kunna undvikas, och särskilt i vad mån de kostnadsminskningar i avseende
å generaltullstyrelsens statistiska avdelning, som skulle bliva följden av omläggningen,
skulle komma att motvägas av oundgängliga utgiftsökningar
vid en eller annan tullförvaltning. Jag anser för den skull, att den nuvarande
organisationen bör bibehållas under ytterligare något år framåt,
samt att under mellantiden ingående försök till utrönande av det föreslagna
systemets ändamålsenlighet böra företagas, varvid givetvis även andra
möjligheter till arbetets förenkling och förbilligande böra kunna komma under
omprövning. Det torde böra ankomma å generaltullstyrelsen att snarast
möjligt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till den ifrågasatta försöksverksamhetens
anordnande.
Jag förutsätter jämväl, att generaltullstyrelsen skall låta sig angeläget
vara att, i avvaktan på det slutliga ordnandet av förevarande organisationsfråga,
vidtaga alla de förenklings- och besparingsåtgärder i avseende å arbetet
å statistiska avdelningen, som utan rubbning av det nuvarande systemet
för primärmaterialets insamling och bearbetning kunna visa sig möjliga att
genomföra.
Tullbehandlingsbyrån. A tullbehandlingsbyrån tjänstgöra, jämte byråchefen,
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Besparings
salckunniga.
Särskild
mening
inom generaltullstyrelsen.
Allmänna
civilförvaltningens
lönenämnd.
r* byråinspektörer............................................................................................... B 24
3 kammarskrivare ........................................................................................... B16
1 kontorsbiträde ................................................................................................ R 4.
Till byrån hör tullverkerkets huvudlaboratorium, vilket förestås av
1 by ra inspektör ................................................................................................ B 24.
I fråga om behovet av personal å tullbehandlingsbyrån hava besparingssakkunniga
anfört, att de icke kunnat undgå att finna denna byrå i jämförelse
med styrelsens övriga byråer påfallande starkt utrustad med personal
i förhållandevis hög löneställning. Med hänsyn till de krävande uppgifter,
som vore byrån ålagda, tilltrodde sig emellertid de sakkunniga icke att för
närvarande förorda någon minskning av byråns personal. Däremot ansåge de
sakkunniga sig böra föreslå, att två av de fem byråinspektörstjänsterna å
byrån måtte utbytas mot kontrollörsbefattningar (B 21). Härigenom skulle
även den fördelen vinnas, att ett personalutbyte mellan byrån och lokalförvaltningen
lättare kunde komma till stånd.
Den byrån åliggande inspektionsverksamheten toge i huvudsak två av
byråinspektörernas arbetskraft i anspråk. I enlighet med vad förut framhållits
begränsade dessa tjänstemän för närvarande i regel sin inspektion
till att avse allenast det egentliga tullbehandlingsarbetet. Med den uppfattning,
de sakkunniga uttalat angående önskvärdheten av att inspektionerna
från styrelsens sida bedreves efter mera enhetliga linjer, funne de sakkunniga
det angeläget, att det i möjligaste mån uppdroges åt tullbehandlingsbyråns
inspekterande tjänstemän att vid besök å olika tullplatser ägna uppmärksamhet
jämväl åt andra spörsmål än tullbehandlingsfrågor. Särskilt för
kassainventeringar och för undersökningar rörande vissa personalfrågor
syntes tullbehandlingsbyråns tjänstemän i ganska stor utsträckning kunna
med fördel tagas i anspråk.
Vad beträffar den såsom föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium
placerade byråinspektören, hava de sakkunniga erinrat, att förslag förelåge
om uppflyttning i lönegrad av dennes tjänst. Härom hava de sakkunniga
i annat sammanhang yttrat sig.
I fråga om de sakkunnigas förslag i denna del har chefen för tullbehandlingsbyrån
i en till generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet fogad reservation
anfört, att han, ehuru det föreslagna utbytet av två byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån
mot två kontrollörer komme att medföra konsekvenser,
vilka i organisatoriskt avseende innebure vissa nackdelar, ansåge sig —
med hänsyn till fördelen av ett ökat personalutbyte mellan nämnda byrå
och lokalförvaltningen — icke böra avråda förslagets genomförande. I
I sitt merberörda utlåtande den 18 december 1926 har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anfört, att nämnden ansåge sig icke kunna med stöd
av för densamma tillgängligt utredningsmaterial bedöma, i vad män en
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
43
sänkning i lönegrad av en eller annan utav här omhandlade byråinspektöret
jurister kunde anses befogad, men ville dock nämnden såsom sin mening
framhålla, att de befattningar, som eventuellt skulle ifrågakomma till nedflyttning,
icke syntes böra tilldelas lägre lönegradsplacering än i lönegraden
B 22, eller samma lönegrad, till vilken byråinspektörerna hos kontrollstyrelsen
vore hänförda. I varje fall syntes de byråinspektörsbefattningar
å tullbehandlingsbyrån, vilkas innehavare huvudsakligen förrättade den
byrån åliggande inspektionsverksamheten, böra bibehållas i lönegraden B 24.
Bärest en uppdelning av byråinspektörsbefattningarna komme att vidtagas,
syntes de befattningshavare, som bibehölles i lönegraden B 24, böra benämnas
förete byråinspektör och de tjänstemän, som nedflyttades, böra erhålla benämningen
byråinspektör.
Ledamöterna av lönenämnden A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp
hava reservationsvis förklarat sig biträda besparingssakkunnigas förslag.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, dels att sextonde svenska
bandelskammarmötet i Norrköping uttalat det önskemålet, att byråinspektörsbefattningarna
måtte bibehållas i sådan omfattning, att den såväl för statsverket
som för näringslivet särdeles viktiga likformigheten i tullbehandling
inom hela riket icke äventyrades, dels ock att Stockholms handelskammare
i sin förenämnda skrivelse av den 28 december 1926 tillkännagivit sin fulla
anslutning till berörda uttalande. Med det stora antal varurubriker, som funnes
i tulltaxan, läge det enligt handelskammarens mening i öppen dag, att det icke
vore möjligt för tullfunktionärerna landet runt att alltid kunna avgöra, under
vilken rubrik en vara rätteligen skulle tullbehandlas. De kringresande byråinspektörernas
upplysningsverksamhet vore av stor betydelse för åstadkommande
av en nödvändig enhetlighet härutinnan, så att icke ett och samma varuslag
å olika orter eller vid skilda tullexpeditioner behandlades efter skilda principer.
I den mån den inspekterande verksamheten komme att utövas av
personer med enbart kontrollörs ställning, syntes de emellertid få svårt att
uppträda med nödig auktoritet, då de i många fall komme att stå i lägre
tjänsteställning än de funktionärer, som de skulle inspektera. Erinras borde
ock, att den förändrade tjänsteställningen även komme att innebära ett nedflyttande
i lägre klass i gällande resereglemente. Handelskammaren har
hemställt, att de å styrelsens tullbehandlingsbyrå förefintliga byråinspektörsbefattningarna
måtte bibehållas i samma omfattning som hittills.
Slutligen torde jag få anmäla, att styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
i sin meromnämnda skrivelse den 28 december 1926
anfört, att det föreslagna utbytet av två byråinspektörer mot kontrollörer
icke synts styrelsen motiverat. Det anförda skälet för åtgärden syntes nämligen
knappast kunna tillerkännas något värde. Givetvis vore antalet och
lönegradsplaceringen av tjänstemännen inom varje del av statsförvaltningen
beroende av arbetets art och omfattning. Om därför å tullbehandlingsbyrån
vilade arbetsuppgifter, som till sin natur påkallade handläggning av tjänste
-
Sextonde
svenska han
delskammar - mötet.
Stockholm^
handelskammare.
Sveriges allmänna
tull
tj änsteman n aforening.
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Departements
chefen.
män i lönegraden B 24 och som vore av sådan omfattning, att fem tjänstemän
erfordrades, syntes det förhållandet att å styrelsens övriga byråer uppgifter
av tillräckligt kvalificerad art icke vore tillfinnandes i den omfattning
som å tullbehandlingsbyrån näppeligen kunna utgöra skäl för en nedflyttning
av två befattningar å sagda byrå. Härtill komme emellertid, att den föreslagna
förändringen skulle medföra avsevärda nackdelar ur synpunkten av
arbetets ändamålsenliga ordnande. En av byråinspektörerna vore avsedd
huvudsakligen för handläggning av undervisningsärendena. I regel ombesörjde
två byråinspektörer inspektionen av de lokala förvaltningarna. För
att rätt kunna fullgöra denna uppgift måste de emellertid genom en icke
alltför kortvarig tjänstgöring å byrån följa utvecklingen av tullbehandlingsärendena.
Vid sådant förhållande skulle knappast återstå annan utväg än
att för inspektioner anlita även kontrollörerna. För en inspekterande tjänsteman
vore dock givetvis nödig auktoritet erforderlig och då kontrollörsgraden
icke kunde anses tillfredsställande i detta hänseende, har föreningsstyrelsen
hemställt, att någon nedflyttning i tjänstegrad av byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån
icke måtte företagas.
Lika med besparingssakkunniga har jag icke kunnat undgå att finna tullbehandlingsbyrån
i jämförelse med styrelsens övriga byråer starkt utrustad
med personal i förhållandevis hög löneställning. De sakkunnigas förslag
om utbyte av två byråinspektörstjänster mot befattningar i lägre lönegrad
har vid frågans behandling inom generaltullstyrelsen icke från något håll
avstyrkts. Dess genomförande torde sålunda icke kunna anses innebära någon
risk för tullbehandlingsarbetet och den likformighet därutinnan, som handelskammarmötet
och Stockholms handelskammare med all rätt framhållit såsom
en angelägenhet av vikt. Jag har alltså ansett mig kunna ansluta mig
till de sakkunnigas förslag.
Vidkommande lönegradsplaceringen för de till nyinrättande föreslagna
tjänsterna hava, såsom nämnts, de sakkunniga ansett, att tjänsterna i fråga
borde under benämningen kontrollörstjänster inordnas under lönegraden B 21.
Häremot har jag ej något att erinra. Att, på sätt allmänna civilförvaltningens
lönenämnd ifrågasatt, tjänsterna skulle hänföras till lönegraden
B 22 kan jag sålunda ej tillstyrka och finner jag ej heller skäl föreligga
till annan benämning å tjänsterna än de sakkunniga förordat.
Till frågan om föreståndarens för tullverkets laboratorium placering i lönehänseende
återkommer jag senare.
Vad angår den av tullbehandlingsbyråns tjänstemän utövade inspektionsverksamheten,
hava besparingssakkunniga uttalat, att de funne det angeläget,
att det i möjligaste mån uppdroges åt nämnda tjänstemän att vid besök å
olika tullplatser ägna uppmärksamhet jämväl åt andra spörsmål än tullbehandlingsfrågor.
Särskilt för kassainventeringar och för undersökningar
rörande vissa personalfrågor syntes tullbehandlingsbyråns tjänstemän i ganska
stor utsträckning kunna med fördel tagas i anspråk. På sätt jag förut om
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
45
nämnt, tiar vidare riksräkenskapsverket i samband med frågan om revisionsavdelningen
framhållit önskvärdheten av att inventeringar i tillräcklig omfattning
företagas vid de lokala tullförvaltningarna. Jag förutsätter, att
generaltullstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor, då styrelsen
— enligt vad jag vid behandlingen av den ifrågasatta byråsammanslagningen
inom generaltullstyrelsen utgått ifrån — överväger spörsmålet om
lämpligt anordnande av styrelsens inspektionsverksamhet.
Kustbevakningsinspektören. Befattningen såsom kustbevakningsinspektör
tillkom i samband med 1922 års omorganisation av tullverket. Med befattningens
inrättande avsågs att åstadkomma en enhetlig ledning och tillsyn
av kustbevakningen samt att bereda generaltullstyrelsen tillgång till en i
sjötekniska ämnen särskilt erfaren person. Kustbevakningsinspektören har
för närvarande jämväl sig ålagt att bereda och föredraga vissa grupper
av ärenden, företrädesvis sådana, som avse anskaffande och underhåll av
båt- och annan fortskaffningsmateriell för kustbevakningen.
För tjänstgöring hos kustbevakningsinspektören äro av styrelsens ordinarie
personal avdelade
2 kammarskrivare ........................................................................................ B 16.
Den ena av nämnda tjänster har uppehållits av en å indragningsstat
uppförd kustbevakningschef, vilken dock med februari månads utgång innevarande
år avgår med pension.
Dessutom tjänstgöra hos kustbevakningsinspektören med icke-ordinarie
anställning dels ett tekniskt biträde (ingenjör), dels ett kvinnligt skrivbiträde
med ersättning efter timpenning.
Vad denna personal angår, hava besparingssakkunniga ansett, att i samband
med omförmälda å indragningsstaten uppförda befattningshavares avgång från
tjänsten viss omorganisation syntes böra genomföras. Då det enligt de sakkunnigas
åsikt vore önskvärt, att kustbevakningsinspektören såsom närmaste
biträde kunde förfoga över en relativt väl kvalificerad arbetskraft, hava de
sakkunniga hemställt, att hos honom i sådan egenskap måtte placeras en
kontrollör (B 21). Därjämte borde enligt de sakkunnigas mening å kustbevakningsinspektörens
avdelning anställas ett kontorsbiträde (B 4), varefter
de båda kammarskrivartjänsterna och det extra skrivbiträdet å avdelningen
skulle kunna undvaras. Ett tekniskt biträde hos kustbevakningsinspektören
har synts de sakkunniga alltjämt erforderligt.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i sitt utlåtande anfört, att
nämnden av de i utredningen lämnade uppgifterna icke kunnat bilda sig
någon bestämd uppfattning, huruvida den av de sakkunniga föreslagna förändringen
kunde anses lämplig och av behovet påkallad.
Förenämnda ledamöter av lönenämnden, A. Nilsson i Kabbarp och P.
Nilsson i Bonarp, hava reservationsvis förklarat sig biträda besparingssakkunnigas
förslag.
Besparings
sakkunniga.
Allmänna
civilförvaltningens
lönenämnd.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av de göromål, som
åvila kustbevakningsinspektören, anser jag lika med de sakkunniga önskvärt,
att han för arbetets behöriga skötsel beredes tillgång till en något
högre kvalificerad arbetskraft än som nu gällande stat förutsätter. Mot de
sakkunnigas förslag härutinnan — inrättandet av en kontrollörstjänst i lönegraden
B 21 — har jag ej haft något att invända.
Enligt de sakkunnigas mening borde vidare å kustbevakningsinspektörens
avdelning anställas ett kontorsbiträde. I samband med den ifrågasatta förändringen
av arbetskrafterna å avdelningen skulle såväl de båda kammarskrivartjänsterna
som det extra skrivbiträdet kunna undvaras. Även förslaget
i denna, del har jag ansett mig böra tillstyrka. Ej heller har jag
haft något att erinra emot att ett tekniskt biträde i fortsättningen ställes
till kustbevakningsinspektörens förfogande.
Vaktpersonal. Den å styrelsens stat uppförda ordinarie vaktpersonalen
utgöres av:
1 förste expeditionsvakt................................................................................... B 7
7 expeditionsvakter........................................................................................... B 5.
Av expeditionsvakterna är, såsom förut angivits, en placerad å tullverkets
centralförråd.
Utöver den ordinarie vaktpersonalen äro i styrelsen för närvarande anställda
3 extra ordinarie tullvakter och 7 expeditionsbud. Sistnämnda l)efattningshavare
erhålla intill dess de fyllt 19 år ersättning i form av dagavlöning;
därefter likställas de i avlöningshänseende med extra tullvakter.
I fråga om det fortsatta behovet av personal, varom nu är fråga, hava
besparingssakkunniga anfört, att i samband med de i det föregående ifrågasatta
omläggningarna av arbetet å revisionsavdelningen och statistiska avdelningen
någon inskränkning av personalens antal syntes bliva möjlig. Då en dylik
inskränkning i första hand borde träffa den icke-ordinarie vaktpersonalen,
hava de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå någon förändring beträffande
nu ifrågavarande ordinarie befattningar.
Ej heller jag har funnit anledning ifrågasätta någon inskränkning av
den ordinarie vaktpersonalen hos styrelsen. Huruvida och i vilken omfattning
någon begränsning av den icke-ordinarie vaktpersonalen är genomförbar,
synes mig för närvarande icke kunna avgöras.
Uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster. På sätt förut nämnts, upptog
generaltullstyrelsen i sin skrivelse den 24 september 1926 frågan om
uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster hos generaltullstyrelsen.
Styrelsens förslag härutinnan utmynnade i genomförande av ett av generaltullstyrelsen
i skrivelse den 22 september 1925 framlagt förslag om
placering i lönegraden B 26 av de båda sekreterartjänsterna hos styrelsen
samt av den byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå, vars
innehavare vore föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium.
Kung!. Alaj:ts proposition Nr 70.
47
Till stöd för denna hemställan anförde generaltullstyrelsen i sistnämnda
skrivelse — efter att hava erinrat, hurusom chefen för finansdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december 1924 anfört, att slutlig
ställning icke för det dåvarande syntes böra tagas till ett av styrelsen tidigare
framställt enahanda förslag utan att ärendet borde återupptagas i sammanhang
med vissa ifrågasatta ändringar av organisationen inom tullverket —
i huvudsak följande.
»De åsyftade ändringarna, genom vilka sekreterarnas tjänståligganden
blivit närmare fastställda, hade kommit till stånd. Vad sekreterartjänsterna
beträffade, torde alla de av allmänna civilförvaltningens lönenämnd uppställda
fordringar för förutvarande andragradstjänsters uppflyttning i högre
lönegrad än den nuvarande 24 vara för handen. Domarekompetens vore
stadgad såsom villkor för behörighet till dessa tjänster, och deras innehavare
hade icke blott ständig föredragningsskyldighet, vilken beträffande
den ena av dem omfattade, bland andra, så synnerligen viktiga och krävande
frågor som vissa restitutionsärenden samt frihamnsärenden, utan ock befogenhet
att självständigt avgöra vissa ärenden. Bland de sistnämnda vore
tullrättegångsmålen till antalet högst betydande, och handläggningen av
dessa mål vore i följd av den nya lagstiftningen beträffande olovlig varuinförsel,
särskilt i fråga om spritdrycker och vin, av mycket maktpåliggande
natur. Vidkommande den byråinspektörstjänst, vars innehavare förestode
tullverkets huvudlaboratorium, kunde åberopas, att av honom måste fordras
grundliga kunskaper icke blott i allmän varukännedom utan särskilt i kemi.
Det kunde befaras, att ett kvarhållande av denna tjänst i 24 lönegraden
skulle kunna medföra risk för att kompetenta sökande till tjänsten icke
skulle finnas att tillgå, då en dylik kompetens säkerligen icke kunde förvärvas
utan betydande uppoffring av tid och penningar. Tjänsten syntes
styrelsen på goda grunder kunna hänföras till sådana tjänster, för vilka
enligt lönenämndens uttalande en högre tjänsteställning vore befogad på
grund av de särskilda kvalifikationer, som måste ställas på innehavaren,
och de krävande arbetsuppgifter, som ålåge honom. Styrelsen
ville erinra om den betydelse för en riktig tullbehandling av omfattande
varugrupper, som laboratoriets verksamhet och en sakkunnig ledning därav
innebure.»
I skrivelsen den 24 september 1926 har nu styrelsen vidare framhållit,
att, enligt vad styrelsen inhämtat, allmänna civilförvaltningens lönenämnd
i utlåtande den 24 november 1925 ansett sig böra tillstyrka styrelsens förslag
om uppflyttning av de båda sekreterarbefattningarna hos styrelsen till
lönegraden B 26 samt förklarat sig icke vilja motsätta sig, att, på sätt styrelsen
föreslagit, jämväl byråinspektörstjänsten uppfördes i samma lönegrad.
Slutligen har styrelsen påpekat, att, enligt vad statsrådsprotokollet över
finansärenden den 7 januari 1926 (sid. 63) utvisade, dåvarande chefen för
finansdepartementet vid behandlingen av tullverkets stater för budgetåret
1926 — 1927 i nu förevarande ämne anfört, att han icke ville förneka, att
åtminstone vad sekreterarbefattningarna anginge frågan om deras uppflyttning
i lönegrad kommit i ett annat läge än förut, men att han funne
sig likväl icke kunna förorda, att denna lönefråga redan då bringades till
definitiv lösning. Då de anbefallda undersökningarna i besparingssyfte
Besparings
sakknnniga.
Särskild
mening inom
generaltullstyrelsen.
Allmänna
civilförvaltningens
lönenämnd.
Departements
chefen.
48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
komme att under år 1926 fortsättas, varvid även generaltullstyrelsens
organisation komme att underkastas granskning, syntes det departementschefen
lämpligast, att frågan om uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster
hos styrelsen först i dylikt sammanhang slutgiltigt avgjordes.
Då berörda granskning påbörjats och resultatet därav säkerligen kunde
föreligga så tidigt, att detsamma kunde upptagas till prövning vid den slutliga
behandlingen hos Kungl. Maj:t av frågan om tullverkets stater för
budgetåret 1927—1928, ansåge sig generaltullstyrelsen vid statförslagets
avgivande böra utgå därifrån, att sekreterartjänsterna hos styrelsen ävensom
förberörda byråinspektörstjänst skulle uppföras i lönegraden B 26.
Vid bifall härtill borde beträffande vederbörande tjänstemäns övergång
på den nya staten samt för bestämmandet av de löneklasser, de i den
högre lönegraden skulle tillhöra, enahanda regler följas, som vunnit tillämpning
vid de under år 1925 verkställda uppflyttningarna i lönegrad av tjänstemän
i vissa centrala ämbetsverk.
Såsom förut antytts, hava besparingssakkunniga jämväl upptagit frågan
om uppflyttning i lönegrad av nu berörda tjänster. Härvid hava de sakkunniga
erinrat om vad föredragande departementschefen vid framläggande
i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag av förslag till tullverkets utgiftsstater
för innevarande budgetår anfört beträffande denna fråga samt
framhållit, att de sakkunniga beaktat vad i frågan tidigare förekommit.
Besparingssakkunniga hava funnit sig böra tillstyrka, att, såsom tidigare
föreslagits, de båda sekreterartjänsterna och här ifrågavarande byråinspektörsbefattning
uppflyttades från lönegraden B 24 till lönegraden B 26, varvid
sistnämnda befattning ansetts böra erhålla den förändrade benämningen
»föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium».
I fråga om sistnämnda förslag har chefen för tullbehandlingsbyrån anfört,
att, då föreståndaren för huvudlaboratoriet i den mån hans tid medgåve och
då särskilda förhållanden så påkallade inom sitt område utövade inspektionsverksamhet
å andra tullplatser, det syntes av praktiska skäl lämpligt, att
han benämndes »byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium»,
varigenom han komme att bibehålla sin nuvarande i talspråket
användbara titel.
I sitt meromnämnda utlåtande den 18 november 1926 har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd i fråga om det nu föreliggande förslaget åberopat
förenämnda av nämnden den 24 november 1925 avgivna utlåtande.
Vad till en början angår uppflyttning i lönegrad av de båda sekreterartjänsterna
hos styrelsen, får jag erinra, att allmänna civilförvaltningens
lönenämnd i nyssnämnda utlåtande den 24 november 1925 anförde, att det
ville synas nämnden, som om dessa befattningar finge anses uppfylla de
49
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
villkor för uppflyttning i högre lönegrad än lönegraden B 24, nämnden i
utåtande den 9 november 1923 funnit sig böra angiva för dylik uppflyttning
av vissa tjänster, tillhörande förutvarande andra normalgraden (jfr
1925 års statsverksproposition: »För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
Avd. II, Uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande
andra normalgraden m. m.» sid. 3—5). Av generaltullstyrelsens i ärendet
lämnade utredning framginge nämligen, att i samband med en då företagen
organisationsförändring inom tullverket ständig föredragningsskyldighet med
ledamots ansvar ålagts båda sekreterarna, varjämte åt dem uppdragits att
självständigt avgöra vissa grupper av ärenden. Beträffande sagda arbetsuppgifter
hade lönenämnden från generaltullstyrelsen inhämtat närmare
upplysningar, vilka gåve vid handen, att desamma voro av betydande omfattning
och av krävande natur. I fråga om de teoretiska kompetensfordringarna
gällde därjämte, såsom generaltullstyrelsen framhållit, att sekreterarbefattningarnas
innehavare skulle hava avlagt kunskapsprov till domarbefattning.
Båda sekreterarna hade ock att i fall av behov tjänstgöra såsom
vikarier för vederbörande byråchefer. I betraktande av nu angivna förhållanden
ansåge sig lönenämnden, såsom ock förut nämnts, böra tillstyrka
uppflyttning till lönegraden B 26 av befattningarna ifråga. Då jag likaledes
anser befattningarna uppfylla villkoren för en placering i sagda lönegrad,
får jag alltså förorda generatullstyrelsens, av såväl lönenämnden som
av besparingssakkunniga biträdda förslag härutinnan.
Innehavaren av den byråinspektörstjänst å generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå,
som av styrelsen likaledes föreslagits till placering i lönegraden
B 26, är, såsom förut antytts, föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium.
I fråga om denna befattning anförde lönenämnden i sitt meromnämnda
utlåtande den 24 november 1925, att nämnden av egna iakttagelser och inhämtade
upplysningar funnit bestyrkt, att innehavaren av befattningen hade
att utföra ett maktpåliggande och ansvarsfullt samt med hänsyn till dess
ekonomiska innebörd för verket synnerligen betydelsefullt arbete. Såsom
generaltullstyrelsen framhållit, måste ock av befattningshavaren fordras
grundliga kunskaper icke blott i allmän varukännedom utan särskilt i kemi.
Tillträdet till befattningen i fråga hade väl icke hittills gjorts beroende
av förvärvad vetenskaplig högskolebildning, och den nuvarande laboratorieföreståndaren,
vilken syntes hava nedlagt ett förtjänstfullt arbete på laboratoriets
inrättande och utveckling, besutte ej heller dylik formell kompetens.
Med hänsyn till kvaliteten av de uppgifter, som vore förenade med ifrågavarande
föreståndarskap, och för betryggande av att arbetet inom laboratoriet
städse kommc att bibehållas på en nivå, som fullt motsvarade den
vetenskapliga utvecklingen på området, borde emellertid, enligt lönenämndens
mening, i instruktionen för generaltullstyrelsen intagas föreskrift därom, att
befattningens innehavare skulle hava avlagt examen inför filosofisk fakultet
inom riket med vitsord om minst godkända insikter i ämnet kemi eller ock
hava med sådant vitsord genomgått fullständig treårig kurs vid tekniska
tliliang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. Öl höft. (Nr 70.)
4
50
Kungl. May.ts proposition Nr 70.
högskolan eller den högre avdelningen av Chalmers tekniska institut. Eu
dylik föreskrift borde emellertid självfallet icke utgöra hinder för den nuvarande
laboratorieföreståndaren att innehava befattningen i fråga även
efter densammas uppflyttning i högre lönegrad.
Beträffande sättet för beredande av skälig löneförbättring åt bemälde
laboratorieföreståndare kunde enligt nämndens mening måhända ifrågasättas,
att i stället för den av generaltullstyrelsen föreslagna uppflyttningen
av tjänsten i lönegrad den anordningen vidtoges, att befattningens innehavare
tilldelades ett särskilt arvode utöver den fasta lönen. I sådant avseende
erinrade nämnden, hurusom till föreståndarna för tullverkets lokala
laboratorier i Göteborg och Malmö utginge särskilda arvoden med högst
1,000 respektive 500 kronor för år räknat. Vardera av sistnämnda befattningshavare
tillhörde emellertid en lägre lönegrad än byråinspektörsgraden,
och ej heller i andra avseenden vore förhållandena fullt jämförbara. Föreståndaren
för huvudlaboratoriet hade sålunda att utöva inspektion över de
lokala laboratorierna, varjämte till yttrande av honom plägade hänskjutas
bland annat sådana mellan verket och respektive varuägare uppkomna tvistefrågor,
som härrörde av vid de lokala laboratorierna verkställda undersökningar.
Bemälde byråinspektör vore nämligen att betrakta såsom den inom
tullverket i främsta rummet sakkunnige på ifrågavarande område och intoge
i denna egenskap en särställning i förhållande såväl till de lokala laboratorieföreståndarna
som till övriga byråinspektörer eller andra med honom i
avlöningshänseende jämförliga befattningshavare. På grund härav syntes
en uppflyttning i lönegrad av föreståndarbefattningen för tullverkets huvudlaboratorium
icke behöva medföra några konsekvenser beträffande andra
tjänster vid eller utom tullverket.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden och i betraktande av vad generaltullstyrelsen
i övrigt anfört rörande ifrågavarande föreståndarbefattning ville
lönenämnden för sin del icke motsätta sig att, på sätt styrelsen föreslagit,
jämväl här avsedda byråinspektörstjänst å styrelsens tullbehandlingsbyrå
uppfördes i lönegraden B 26.
Såsom nämnts, hava besparingssakkunniga tillstyrkt lönenämndens förslag
i denna del och får jag även för min del biträda detsamma. Av skäl, lönenämnden
anfört, anser jag sålunda, att den förbättring i lönehänseende,
som skäligen synes böra tillkomma innehavaren av befattningen, icke lämpligen
bör utgå i form av särskilt arvode utöver den fasta lönen utan synes
denna förbättring böra beredas befattningshavaren genom uppflyttning till
den lönegrad, varom fråga är.
Såsom villkor för befattningens uppflyttning i lönegrad har lönenämnden
på angivna skäl ifrågasatt, att tillträdet till befattningen skulle göras beroende
av viss förvärvad vetenskaplig högskoleutbildning. Mot nämndens förslag
härutinnan har jag ej något att erinra. Föreskrift härom torde sålunda
böra intagas i generaltullstyrelsens instruktion, dock att, på sätt lönenämnden
anfört, en dylik föreskrift självfallet ej bör utgöra hinder för den nuvarande
Kungl. Maj:ts proposition Ni 70.
51
laboratorieföreståndaren att innehava befattningen även efter densammas
uppflyttning i högre lönegrad. — Vad angår benämningen å befattningen,
synes densamma av skäl, chefen för tullbehandlingsbyrån framhållit, böra i
personalförteckningen upptagas under benämning »byråinspektör och föreståndare
för tullverkets huvudlaboratorium».
Såsom jag förut omnämnde, har generaltullstyrelsen föreslagit att beträffande
övergång på ny stat samt för bestämmandet av de löneklasser, som nu ifrågavarande
tjänstemän i den högre lönegraden böra tillhöra, enahanda regler
böra tillämpas, som av 1925 års riksdag fastställdes för då till uppflyttning
i lönegraden B 26 föreslagna tjänster. Häremot har jag ingen erinran att
göra. Innehavande fullmakt torde sålunda böra gälla för den till högre
grad uppflyttade tjänsten, och torde vid bestämmandet av den löneklass,
vederbörande befattningshavare skall i den högre lönegraden tillhöra, så
anses, som om befattningen redan vid tjänstemannens tillträde till densamma
tillhört vederbörande högre lönegrad, dock att, därest tjänstemannen härvid
icke skulle vid övergången placeras i högre löneklass än den han förut tillhörde,
han i allt fall må uppflyttas till närmast högre löneklass.
Personalförteckning och stat. I enlighet med de ändringsförslag, be- Besparingssparingssakkunniga
framställt, skulle antalet ordinarie befattningshavare i ''''akkunm9ageneraltullstyrelsen
och de för dem gällande lönegraderna hädanefter be
-
stämmas sålunda:
Befattningshavare Lönegrad
1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 §> i avlöningsreglementet .... —
5 byråchefer ...................v...................................................................... B 30
1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —
1 föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium ............................ B 26
2 sekreterare ............................................................................................. B 26
4 byråinspektörer........................................................................................ B 24
1 förste aktuarie ........................................................................................ B 24
2 förste revisorer........................................................................................ B 24
1 kamrerare ................................................................................................ B 24
1 aktuarie .................................................................................................... B 21
3 kontrollörer .......................................................................................... B 21
3 notarier ................................................................................................... B 21
8 revisorer ................................................................................................... B 21
9 kammarskrivare ................................................................................... B 16
1 registrator ............................................................................................. B 16
1 material förvaltare ................................................................................ B 15
1 kansliskrivare ........................................................................................ B 11
1 förste expeditionsvakt............................................................................ B 7
11 kanslibiträden ....................................................................................... B 7
7 expeditionsvakter ................................................................................... B 5
14 kontorsbiträden........................................................................................ B 4
3 skrivbiträden............................................................................................ B 2.
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Övergången till den nya personalstaten har synts de sakkunniga lämpligen
böra ordnas på följande sätt.
De befattningar, för vilka ej funnes rum på den föreslagna staten, skulle
uppföras på övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet. Sådana befattningar,
som ej vore avsedda att indragas utan allenast att utbytas mot befattningar
i lägre löneställning, skulle dock upptagas — i anslutning till det förfarande
som för närvarande tillämpades beträffande vissa övertaliga befattningar vid
tullverkets lokalförvaltning — tillsvidare å den ordinarie staten med anmärkning,
att utbytet skulle äga rum vid inträffande ledighet å befattningen.
På sistnämnda sätt borde uppföras befattningen såsom chef för statistiska
avdelningen och registratorstjänsten, vilka enligt förslaget skulle nedflyttas
till lönegraden B 24 respektive B 16 ävensom den ena av de båda byråinspektörstjänster,
som skulle utbytas mot kontrollörsbefattningar. Med avseende
å den andra av berörda byråinspektörstjänster kunde den ifrågasatta
förändringen genomföras redan från och med den 1 juli 1927, enär en dylik
tjänst för närvarande vore ledig.
Det föreslagna utbytet av en revisorstjänst mot en notariebefattning å
kameralbyrån syntes likaledes böra iakttagas i staten redan från och med
ingången av budgetåret 1927 - 1928, enär en revisorstjänst på grund av
innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder kunde beräknas bliva vakant
före nämnda tidpunkt.
Beträffande det antal tjänster, som borde överföras å övergångsstat, hade
de sakkunniga anfört, att av de tre aktuarietjänster, som vore föreslagna
till indragning, två vore lediga, varför å övergångsstat behövde uppföras
allenast en dylik tjänst. De tre revisorstjänster, som skulle indragas, syntes
samtliga böra upptagas å övergångsstat. I kammarskrivargraden skulle
staten enligt förslaget minskas med tre tjänster; då ledighet å en av dessa
beräknades komma att uppstå före ingången av budgetåret 1927—1928,
syntes å övergångsstat böra upptagas två kammarskrivartjänster. Å övergångsstat
borde vidare uppföras två övertaliga kansliskrivartjänster. Vad
biträdespersonalen anginge, skulle enligt förslaget å statistiska avdelningen
tre kanslibiträden, fem kontorsbiträden och två skrivbiträden indragas. Samtliga
dessa befattningar med undantag av en kanslibiträdes- och en kontorsbiträdestjänst,
vilka vore vakanta, samt en kontorsbiträdestjänst, som före
nästkommande budgetårs ingång kunde väntas bliva ledig, borde upptagas
å övergångsstat. Vad beträffar biträdespersonalen å övriga avdelningar inom
styrelsen syntes å övergångsstat behöva uppföras allenast ett kanslibiträde.
I enlighet härmed skulle övergångsstaten komma att upptaga följande
antal befattningar, nämligen 1 aktuarie, 3 revisorer, 2 kammarskrivare, 2
kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 3 kontorsbiträden samt 2 skrivbiträden.
Emellertid har anledning synts de sakkunniga föreligga att räkna med
att åtskilliga av de övertaliga befattningarna ganska snart skulle kunna
avföras från övergångsstaten. De sakkunniga hava anmärkt, att innehavaren
av en av de revisorstjänster, som skulle uppföras på övergångsstat, sedan
. Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
53
lång tid tillbaka vore ständigt sjukledig samt att någon vikarie å denna
tjänst givetvis icke borde förordnas.
För budgetåret 1927—1928 har förteckningen över antalet ordinarie befattningshavare
i generaltullstyrelsen ansetts höra erhålla följande lydelse:
Befattningshavare Lönegrad
1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .... —
5 byråchefer ................................................................................................ B 30
1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —
1 chef för statistiska avdelningen ........................................................ B 26
1 föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium ............................ B 26
2 sekreterare ................................................................................................. B 26
5 byråinspektörer........................................................................................ B 24
2 förste revisorer.......................................................................................... B 24
1 kamrerare ................................................................................................ B 24
1 aktuarie ................................................................................................... B 21
2 kontrollörer ............................................................................................. B 21
3 notarier .................................................................................................... B 21
1 registrator .....................ii...,...................................................................... B 21
8 revisorer.................................................................................................... B 21
9 kammarskrivare ........................................................................... B 16
1 material förvaltare.................................................................................... B 15
1 kansliskrivare ........................................................................................ B 11
1 förste expeditionsvakt ............................................................................ B 7
11 kanslibiträden ........................................................................................ B 7
7 expeditionsvakter ....:................................................................................ B 5
14 kontorsbiträden .............<................:.......................................................... B 4
3 skrivbiträden................................................................................. B 2
Anm. 1. Befattningen såsom chef för statistiska avdelningen, lönegraden
B 26, utbytes vid inträffande ledighet mot en förste aktuariebefattning i
lönegraden B 24.
Anm. 2. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån
utbytes vid inträffande ledighet mot en kontrollörstjänst, lönegrad
B 21.
Anm. 3. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, utbytes vid inträffande
ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 16.
Den för generaltullstyrelsen fastställda avlöningsstaten för innevarande
budgetår är, såsom förut erinrats, av följande lydelse:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........... kronor 509,300
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................ 1» 25,000
Arvode till tullverkets ombudsman............................................ » 2,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag.
.........,................................................................... » 170,000.
Sammanlagda beloppet av styrelsens avlöningsstat utgör alltså för närvarande
706,300 kronor.
54
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän är i specifikationen
av staten uppdelad på följande sätt:
Löner till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............................ kronor 508,300
Personliga lönetillägg och ersättning för indragna extra inkomster
ävensom till läkarvård och medikamenter samt
begravningshjälp, förslagsvis.................................................... » 1,000.
I samband med de år 1926 genomförda personalindragningarna i statsdepartementen
vidtogs den ändringen i departementens stater, att vikariatsanslagen
slopades, varvid avsågs, att samtliga vikariatskostnader för uppehållande
av ordinarie befattningar skulle bestridas från anslagsmedlen för
avlönande av ordinarie tjänstemän. Därvid uttalades, att man även beträffande
de till allmänna civilförvaltningen börande ämbetsverken borde övergå
till samma system, dock ej förrän i samband med de ändringar av staterna
i övrigt, vilka kunde föranledas av besparingsarbetets utsträckande till
ämbetsverken i allmänhet. I enlighet härmed hava de sakkunniga ansett,
att i staten för generaltullstyrelsen de båda anslagen »avlöningar till ordinarie
tjänstemän» och »vikariatsersättningar» borde sammanföras till ett
enda anslag av förslagsanslags natur. De sakkunniga hava ock utgått från
att enahanda förändring borde ske i staten för den lokala förvaltningen,
»tullstaten».
Den förenämnda i specifikationen av avlöningsstaten upptagna anslagsposten
till löner till ordinarie tjänstemän är beräknad på grundval av de
faktiskt utbetalta avlöningsbeloppen för viss del av år 1925. Vid omläggning
av avlöningsstatens uppställning i enlighet med vad nyss angivits bar
ifrågavarande anslagspost ansetts böra beräknas efter de i allmänhet vedertagna
grunderna för bestämmande av departementens och de centrala ämbetsverkens
anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Med tillämpning
av berörda grunder bar anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
i generaltullstyrelsen för budgetåret 1927—1928 beräknats till, i avrundat
belopp, 465,000 kronor. Härtill bar lagts 1,000 kronor, motsvarande
det belopp, varmed den i specifikationen av staten upptagna posten till
personliga lönetillägg och ersättning för indragna extra inkomster m. m.
upptagits i generaltullstyrelsens statförslag för budgetåret 1927—1928.
Vad härefter angår beräkningen av anslaget till avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m. hava de sakkunniga anfört följande.
»Efter förslag till 1926 års riksdag har beträffande de olika departementens
anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare den förändringen
vidtagits, att dessa anslag, som tidigare varit begränsade, erhållit förslagsanslags
natur. Vid anslagens beräkning hava desamma specificerats på tre
skilda poster, nämligen »grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän,
högst», »avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis»
samt »extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst». Enahanda omläggning
vore avsedd att efter hand genomföras jämväl för övriga nyreglerade
verk.
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Vad generaltullstyrelsen angår har sedan gammalt anslaget till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare varit uppfört såsom förslagsanslag.
Under de senare åren har emellertid den föreskriften varit gällande, att
anslaget icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. De sakkunniga
föreställa sig, att denna anordning kan befinnas även i fortsättningen
vara den lämpligaste. I alla händelser torde för budgetåret 1927—1928,
innan ännu antalet befattningshavare, som komma att kvarstå på övergångsstat,
kan med någon säkerhet bestämmas, någon på detaljberäkningar
grundad uppdelning av det ifrågavarande anslaget näppeligen kunna ske.
I avlöningsstaten för generaltullstyrelsen för innevarande budgetår är
ifrågavarande anslag, såsom ovan angivits, upptaget med 170,000 kronor.
Under förutsättning att den av de sakkunniga förordade omläggningen av
arbetet å statistiska avdelningen kan genomföras från och med den 1 juli
1927, lärer anslaget för nästkommande budgetår enligt de sakkunnigas
visserligen endast approximativa beräkningar kunna nedsättas med 70,000
kronor eller till 100,000 kronor.»
Till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat hava de sakkunniga föreslagit
till uppförande i avlöningsstaten ett belopp av 70,200 kronor.
Då slutligen det i avlöningsstaten nu upptagna anslaget till arvode till
tullverkets ombudsman ansetts böra uppföras med oförändrat belopp, 2,000
kronor, skulle avlöningsstaten för generaltullstyrelsen för budgetåret 1927
1928 enligt de sakkunnigas förslag erhålla följande uppställning:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 466,000
Arvode till tullverkets ombudsman ............................................ » 2,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
.................................................................................... * 100,000
Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsanslag » 70,200.
Sammanlagda beloppet av de i avlöningsstaten upptagna anslagen skulle
alltså för nästkommande budgetår komma att uppgå till 638,200 kronor.
De av besparingssakkunniga föreslagna principerna i fråga om placeringen
av övertaliga befattningar har jag ansett mig böra biträda. De av mig förordade
förslagen i fråga om personalsammansättningen å de olika byråerna
under nästkommande budgetår, vilka förslag, såsom nämnts, skilja sig från
de sakkunnigas i vad de avse kanslibyrån och revisionsbyråns revisions- och
statistiska avdelningar ävensom beträffande benämningen å föreståndaren för
tullverkets huvudlaboratorium, medföra emellertid vid jämförelse med de
sakkunnigas förslag till personalförteckning för sagda budgetår, att å denna
förteckning skulle ytterligare upptagas följande befattningar, nämligen:
3 aktuarier, 1 revisor, 2 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 5 kontorsbiträden
och 2 skrivbiträden, varemot antalet kammarskrivare skulle minskas från
9 till 7. Å andra sidan skulle vid bifall till mina förslag å övergångsstaten
upptagas allenast 2 revisorer och 4 kammarskrivare mot av sakkunniga föreslagna
1 aktuarie, 3 revisorer, 2 kammarskrivare, 2 kansliskrivare, 3 kanslibiträden,
3 kontorsbiträden samt 2 skrivbiträden.
Med hänsyn till mitt stånd punk tingande ifråga om personalsammansätt
-
Departementschefen.
56
Kungl. Majds proposition Nr 70.
ningen å kanslibyrån torde i anmärkning till ordinarie staten böra angivas,
att registratorsbefattningen skall vid inträffande ledighet utbytas mot en
likabenämnd befattning i lönegrad B 14. På grund av mitt förslag om
uppskov med frågan om handelsstatistikens omläggning bör däremot icke
någon anmärkning om utbyte vid ledighet av befattningen såsom chef för
statistiska avdelningen mot en förste aktuariebefattning fogas vid staten.
Slutligen torde böra iakttagas den av mig förordade ändrade benämningen
å föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium.
Vid bifall till mina förslag skulle alltså förteckningen över antalet ordi
-
narie befattningar i generaltullstyrelsen under budgetåret 1927—1928 erhålla
följande lydelse:
Befattningshavare Lönegrad
1 generaltulldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet........ —
5 byråchefer ................................................................................................. g 30
1 kustbevakningsinspektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet —
1 byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium B 26
1 chef för statistiska avdelningen............................................................ B 26
2 sekreterare ................................................................................................ B 26
5 byråinspektörer ........................................................................................ B 24
2 förste revisorer............................................................................................ B 24
1 kamrerare................................................................................................... B 24
4 aktuarier .................................................................................................. B 21
2 kontrollörer ................................................................................................ B 21
3 notarier............................................................................................ B 21
1 registrator.................................................................................................... B 21
9 revisorer .................................................................................................... B 21
7 kammarskrivare ........................................................................................ B 16
1 material förvaltare .................................................................................... B 15
3 kansliskrivare ............................................................................................ B 11
1 förste expeditionsvakt................................................................................ B 7
14 kanslibiträden............................................................................................ B 7
7 expeditionsvakter........................................................................................ B 5
19 kontorsbiträden ........................................................................................ B 4
5 skrivbiträden ............................................................................................ B 2
Anm. * 1. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån
skall vid inträffande ledighet utbytas mot en kontrollörstiänst.
lönegrad B 21.
Anm. 2. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, skall vid inträffande
ledighet utbytas mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 14.
Besparingssakkunnigas förslag rörande sättet för beräkning av de i den
ordinarie staten ingående anslagsposterna hava icke givit mig anledning till
erinran. Vad särskilt angår beräkningen av posten för avlöningar till ordinarie
tjänstemän, anser jag sålunda, att vid omläggning av avlöningsstatens
57
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
uppställning denna post bör beräknas i enlighet med de grunder, som i allmänhet
äro vedertagna för bestämmandet av motsvarande poster för departementen
och de centrala ämbetsverken och icke, på sätt hittills skett ifråga
om generaltullstyrelsen, efter de för olika tidsperioder faktiskt utbetalda avlöningsbeloppen.
Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag
skulle enligt mina beräkningar anslagsposten för avlöningar till ordinarie
tjänstemän upptagas med 518,800 kronor och posten för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m. med 166,000 kronor. Jag förutsätter, att
sistnämnda post icke må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Posten
för avlöningar till tjänstemän å övergångsstat bör uppföras med 37,100 kronor.
Då, på sätt de sakkunniga ock förordat, anslagsposten för arvode till tullverkets
ombudsman torde böra upptagas med oförändrat belopp, skulle sålunda
vid bifall till mitt förslag staten för generaltullstyrelsen för budgetåret
1927—1928 erhålla följande lydelse:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 518,800
Arvode till tullverkets ombudsman........................................... » 2,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
................................................................................... » 166,000
Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsanslag » 37,100.
Sammanlagda beloppet av de i avlöningsstaten upptagna anslagsposterna
skulle alltså uppgå till 723,900 kronor.
De av besparingssakkunniga föreslagna förändringarna i fråga om ordinarie
befattningar i styrelsen skulle innebära en kostnadsminskning — oberäknat
dyrtidstillägg — av i avrundat belopp 96,600 kronor. Lägges härtill
den föreslagna nedsättningen av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare, 70,000 kronor, skulle, likaledes bortsett från kostnaderna
för dyrtidstillägg, den sammanlagda kostnadsminskningen vid fullt genomförd
organisation enligt de sakkunnigas förslag uppgå till 166,600 kronor.
Om man medräknar den beräknade kostnaden för avskedsersättning åt viss
icke-ordinarie personal, varom i det följande omförmäles, skulle emellertid
kostnadsminskningen för budgetåret 1927—1928 enligt de sakkunnigas förslag
stanna vid 46,100 kronor.
Enligt mitt förslag skulle, såsom nyss nämndes, generaltullstyrelsens stat,
nu 706,300 kronor, komma att sluta å 723,900 kronor. Att märka är
emellertid, att denna kostnadsökning är beroende på den föreslagna omläggningen
av sättet för beräknandet av avlöningsposten för avlöningar till
ordinarie tjänstemän. Hade denna post för innevarande budgetår beräknats
i enlighet med den nu föreslagna principen, skulle posten hava uppgått till
557,600 kronor och skulle staten hava slutat å 754,600 kronor. Vid tillämpning
av samma beräkningssätt för innevarande och nästkommande budgetår skulle
sålunda vid bifall till mitt förslag en kostnadsminskning uppstå å 30,700
kronor.
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Besparings
sakkunniga.
Ifrågasatt avskedsersättning åt viss icke-ordinarie personal. De av
besparingssakkunniga förordade organisationsändringarna skulle, såsom av det
föregående framgår, komma att föranleda en ganska stark minskning av behovet
av icke-ordinarie personal i styrelsen. Särskilt gällde detta den föreslagna
omläggningen av arbetet å statistiska avdelningen. Även om det
kunde visa sig möjligt att i någon utsträckning bereda sådana icke-ordinarie
befattningshavare, för vilka användning ej funnes inom den nya organisationen,
annan anställning i tullverket eller inom andra grenar av statsförvaltningen,
finge man dock räkna med nödvändigheten att entlediga ett antal
befattningshavare, däribland vissa, som under en ganska lång tid haft anställning
i statens tjänst.
Besparingssakkunniga hava ock framhållit, att på grund av de å arbetsmarknaden
för närvarande rådande förhållandena det syntes utan tvivel
kunna uppstå svårigheter för ifrågavarande befattningshavare att, åtminstone
utan en mer eller mindre lång väntetid, erhålla anställning i enskild
tjänst. Enligt de sakkunnigas mening talade därför starka billighetsskäl
för att någon avskedsersättning bereddes de befattningshavare, vilka ej
kunde erhålla fortsatt statsanställning. De sakkunniga hava ifrågasatt, att
visst belopp ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande för att användas till
dylika ersättningar.
Vad angår grunderna för avskedsersättningens bestämmande, har dylik
ersättning synts de sakkunniga ej böra utgå till annan än sådan befattningshavare,
som den 1 juli 1927 effektivt tjänstgjort i tullverket under en
tid av minst ett år sex månader och vilkens inkomst av arbetet under de
närmaste fyra åren före anställningens upphörande eller, om anställningen
varat kortare tid än fyra år, under hela anställningstiden uteslutande eller
till huvudsaklig del härflutit från ifrågavarande anställning.
I allmänhet borde ersättningen utgå för varje påbörjad sexmånadersperiod,
varunder anställningen varat, med ett belopp motsvarande en månads inkomst
av den förlorade anställningen i medeltal för budgetåret 1926—1927,
dock högst med tolv gånger nyssnämnda månadsinkomst. Hade befattningshavare
under året åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom eller av annan
anledning, som medfört löneavdrag, borde vid beräkning av månadsinkomsten
så anses, som om befattningshavaren under hela året varit i full
tjänstgöring.
Ersättningen borde utbetalas månadsvis med ett belopp, motsvarande den
enligt förut angivna grunder beräknade månadsinkomsten. Befattningshavare,
innan ersättningens sammanlagda belopp sålunda utbetalats, erhölle
annan någorlunda motsvarande anställning i allmän eller enskild tjänst,
borde ersättningen upphöra att utgå.
Med tillämpning i huvudsak av nu angivna regler skulle enligt verkställda
beräkningar sammanlagda utgifterna för ifrågavarande ersättningar
komma att uppgå till omkring 22,000 kronor.
På grund härav hava de sakkunniga hemställt, att det i utgiftsstaten för
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
59
tullverket upptagna anslaget till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat,
i generaltullstyrelsens statförslag för budgetåret 1927—1928 uppfört
med 27,550 kronor, måtte förhöjas med ett för nu ifrågavarande ändamål
avsett förslagsvis beräknat belopp av 22,000 kronor, i samband varmed anslaget
synts böra såsom förslagsanslag uppföras under benämningen »Avlöningar
till tjänstemän å indragningsstat m. m.»
Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, vilka efter remiss
var för sig yttrat sig i föreliggande fråga, hava därvid tillstyrkt, att ersättning
måtte utgå, varvid dock vissa jämkningar i avseende å de av hesparingssakkunniga
föreslagna grunderna ifrågasatts. Därjämte hava framställningar
i ämnet inkommit från extra befattningshavare å generaltullstyrelsens
statistiska avdelning, Sveriges kvinnliga tulltjänstemannaförening och Föreningen
kvinnor i statstjänst.
Vad angår det av besparingssakkunniga sålunda väckta spörsmålet om
avskedsersättning åt viss icke-ordinarie personal får jag framhålla, att vid
bifall till mitt förslag om uppskov med handelsstatistikens omläggning
endast en eller annan icke-ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen
skulle på grund av nu ifrågasatta organisationsförändringar bliva
övertalig. Det synes mig uppenbart, att, därest anmärkning mot vederbörandes
tjänstgöring icke föreligger, användning för sådan övertalig arbetskraft
bör kunna finnas annorstädes inom tullverket. Vid dylikt förhållande
lärer frågan om avskedsersättning icke behöva i detta sammanhang
upptagas till prövning.
Tullstaten.
Beträffande härefter avlöning sstaten för tullstaten har generaltullstyrelsen
i sin förenämnda skrivelse den 24 september 1926 till en början anfört, att
med avseende å antalet befattningshavare i olika tjänstegrader vid lokaltullförvaltningen
förhållandena för närvarande i följande hänseenden avveke
från den för budgetåret 1926—1927 fastställda personalförteckningen.
Antalet tullkontrollör st fönster, som enligt sagda förteckning utgjorde
109, av vilka 10 vore övertaliga och vid inträffande ledighet icke skulle
återbesättas, uppginge, sedan två tullkontrollörer befordrats till högre tjänst
och två avlidit, till 105, därav 6 övertaliga. Med utgången av september
månad 1926 avginge en tullkontrollör med pension, varvid antalet tullkontrollörstjänster
komme att bliva 104, därav 5 övertaliga.
Antalet tulluppsyningsmanstjänster, enligt förteckningen 447, därav 16
övertaliga, hade minskats med 14, och utgjorde alltså 433, av vilka 2 vore
övertaliga. Med utgången av september månad 1926 avginge en tulluppsyningsman
med pension, varvid antalet tulluppsyningsmanstjänster bleve
432, alltså blott en övertalig.
Departements
chefen.
60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Slutligen utgjorde antalet tillsyningsmanstjänster 741, medan förteckningen
upptoge 727. ökningen motsvarade det antal övertaliga tulluppsyningsmanstjänster,
14, vilkas innehavare avgått och som enligt meddelad föreskrift
skulle ersättas med tillsyningsmanstjänster. Efter utgången av september
månad 1926 komme genom avgången av nyssnämnde tulluppsyningsman
och hans ersättande med en tillsyningsman antalet tillsyningsmanstjänster
att uppgå till 742.
Med anledning av den utav tullverkets tjänstgöringskommission väckta
frågan om förändring av vissa tullkamrar till tullstationer — vilken fråga
upptages i det följande — hade jämlikt Kungl. Maj:ts på framställning av
styrelsen meddelade beslut tullförvaltartjänsterna i Marstrand och Ronneby,
vilkas innehavare avgått, lämnats otillsatta och uppehölles tills vidare på
förordnande.
Från åtskilliga tullförvaltningar hade nu inkommit framställningar i
fråga om personalen därstädes under budgetåret 1927—1928. Dessa framställningar
avsåge dels inrättande av nya tjänster av olika tjänstegrader dels
bibehållande av tullkontrollörs- och tulluppsyningsmanstjänster, som vore
avsedda att indragas, respektive ersättas med tillsyningsmanstjänster. I allt
innebure framställningarna förslag om inrättande av omkring ett hundratal
nya tjänster, nämligen 3 tullkontrollörstjänster, 2 tullkassörstjänster, omkring
20 kammarskrivartjänster, 2 tullkontoristtjänster, 2 tullöveruppsyningsmanstjänster,
27 tulluppsyningsmanstjänster, 24 tillsyningsmanstjänster, 6 tullvakttjänster
och 12 biträdesbefattningar av olika slag. Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening hade i en till generaltullstyrelsen inkommen skrivelse
av den 24 juli 1926 yrkat, att i personalförteckningen för budgetåret 1927—
1928 måtte uppföras 112 tullkontrollörstjänster (ökning med 8 tjänster i förhållande
till antalet efter utgången av september 1926) och 400 kammarskrivartjänster
(ökning med 40 tjänster) samt 3 nya tullkassörstjänster.
Slutligen hade Svenska tullmannaförbundet i skrivelse den 28 augusti 1926
hemställt om upptagande i samma förteckning av 29 tullmästartjänster, 147
tullkontoristtjänster, 128 tullöveruppsyningsmanstjänster, 495 tulluppsyningsmanstjänster,
828 tillsyningsmanstjänster samt 125 tullvakttjänster, motsvarande
i förhållande till gällande personalförteckning en ökning med
3 tullmästartjänster, 64 tullkontoristtjänster, 1 tullöveruppsyningsmanstjänst,
48 tulluppsyningsmanstjänster och 101 tillsyningsmanstjänster men
däremot en minskning med 5 tullvaktjänster.
Ifrågasatt indragning eller förändring av tulikamrar och tullstationer.
Efter denna redogörelse har styrelsen ansett sig böra, i den mån sådant vid
tidpunkten för skrivelsens avlåtande läte sig göra, till behandling upptaga
de av tullverkets tjänstgöringskommission väckta frågorna om indragning
eller förändring av vissa tullförvaltningar.
Dessa frågor avse dels indragning av tullkamrarna i Marstrand, Simrishamn,
Ronneby och Piteå samt dessa tullkamrars ersättande med tullsta
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
61
tioner, dels sådan förändring av tullstationerna i Neder-Kalix (Haparanda
tullkammardistrikt), Sikeå (Umeå tullkammardistrikt) och Ljusne (Söderhamns
tullkammardistrikt), att desamma skulle vara i verksamhet endast
under seglationstiden, dels indragning av tullstationen i Figeholm (Oskarshamns
tullkammardistrikt) och densammas ersättande med en tullexpedition,
dels ock enahanda förändring beträffande tullstationerna i Katthammars vik,
Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klinte och Kappelshamn å Gotland (Visby tullkammardistrikt).
I sammanhang härmed har styrelsen ansett sig böra för egen del upptaga dels
en fråga i likartat syfte, nämligen om förändring av tullstationerna i Bergkvara
och Mörbylånga (Kalmar tullkammardistrikt) till tullexpeditioner,
dels ock i anledning av gjord framställning en fråga om inrättande på tullverkets
bekostnad av en tullstation å Seskarö (Haparanda tullkammardistrikt)
under seglationstiden.
Sedan i samtliga dessa frågor infordrade yttranden inkommit från vederbörande
tullmyndigheter, har styrelsen hos vederbörande länsstyrelser anhållit
om utlåtande i respektive fråga efter det i densamma intresserade
parter erhållit tillfälle att yttra sig. De sålunda begärda utlåtandena hava
inkommit från samtliga länsstyrelser med undantag för länstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län beträffande tullkammaren i Marstrand, länsstyrelsen i
Kristianstads län beträffande tullkammaren i Simrishamn samt länstyrelsen
i Kalmar län beträffande tullstationerna i Bergkvara och Mörbylånga.
Frågorna om förändring av dessa tullförvaltningar hava sålunda synts
styrelsen böra tills vidare anstå. Beträffande övriga omförmälda frågor har
generaltullstyrelsen anfört följande:
»Förändring av tullkammaren i Ronneby till tullstation har avstyrkts av Tullkammaren
såväl tullkammaren som länsstyrelsen i Blekinge län ävensom av Små- * Eonnebv.
lands och Blekinge handelskammare och de kommunala myndigheter, vilka
yttrat sig i frågan. Därjämte hava två industriella företag i orten,
Kockums järnverksaktiebolag och Kockums emaljerverk protesterat mot
en sådan åtgärd.
Såsom skäl mot den ifrågasatta förändringen och för bibehållande av
tullkammare i Ronneby har anförts huvudsakligen följande. Om också
förändringen skulle medföra någon besparing i avlöningar åt i Ronneby
anställd tullpersonal, bleve dock denna besparing mycket obetydlig, då den
endast skulle motsvara skillnaden mellan avlöningen för en tullförvaltare
av klass 4 och en tullmlästare. Någon indragning av övrig i Ronneby anställd
personal kunde nämligen ej äga rum. Den vinst, som sålunda komme
statsverket till godo, skulle emellertid bytas i förlust, dä förändringen
skulle medföra, att det nu i Ronneby tullbehandlade tullpliktiga godset
komme att tullbehandlas av tjänsteman från närliggande tullkammare och
journal i ser as där. De närliggande stapelstäderna, åtnjöte nämligen, i motsats
till Ronneby, tolagsersättning å tullen för gods, som tullbehandlades
vid därvarande tullkamrar. Det vore vidare'' ifrågasatt, att förtullning
av till Ronneby adresserade postpaket, vilka nu förtullades å andra orter,
i stället skulle ske i Ronneby. Denna åtgärd, vilken givetvis vore till fördel
för staden, men som icke kunde genomföras, därest tullkammaren in
-
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Tullkammaren
i Piteå.
droges, skulle medföra någon minskning av statsverkets utgifter för tolagsersättning
till de städer, där till Ronneby adresserade postpaket nu
tullbehandlades. Stadens sjöfart, handel och industri, för vilka näringsgrenar
ett stigande uppsving eljest kunde förväntas, skulle genom tullkammarens
indragning tillfogas ett svårt avbräck. I synnerhet skulle
olägenheter tillskyndas ovannämnda två bolag, vilka för sina tillverkningar
åtnjöte tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen; ökad
export av dessa tillverkningar vore nu att förvänta. På tullhusbyggnader
och hamnen hade nedlagts avsevärda kostnader, och hamnen vore numera
inkorporerad med staden. Förändringen skulle över huvud taget, utan att
bereda statsverket någon vinst, medföra skada och olägenheter för staden
och industrierna i orten, minska hamnens inkomster och föranleda ökade
ekonomiska uppoffringar för dess underhåll.
Generaltullstyrelsen finner för sin del de sålunda anförda skälen för tullkammarens
bibehållande höra tillerkännas giltighet. På sätt framgår av
de vid styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1026 angående
tullkamrarnas klassificering och toillförvaltartjänsternas lönegradsplacering
fogade uppgifterna rörande trafiken m. m. vid rikets tullkamrar, uttryckt
i poäng, hava poängtalen för tullkammaren i Ronneby utgjort:
år 1923 ............................................................................ 8.43;
» 1924 ............................................................................ 9.4 7; samt
» 1925 ............................................................................ 9.62;
sålunda utvisande en, om också svagt, genomgående stigande tendens. Enligt
styrelsens i samma skrivelse avgivna förslag till klassificering av tullkamrama
skulle tullkammaren i Ronneby stå högst bland de till klass 4
hänförda tullkamrarna.
Under sådana förhållanden anser styrelsen sig icke hava anledning att
ifrågasätta tullkammarens indragning och får fördenskull hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte medgiva, att tullförvaltartjänsten i Ronneby, vilken
enligt Kungl. Maj:tis beslut den 17 april 1925 uppehälles på förordnande,
måtte få återbesättas med ordinarie innehavare.
Förslaget om förändring av tullkammaren i Piteå till tullstation har avstyrkts
såväl av tullkammaren och länsstyrelsen i Norrbottens län som av
magistraten och stadsfullmäktige i Piteå ävensom av Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare.
Såsom skäl för avstyrkandet har huvudsakligen anförts, att rörelsen vid
tullkammaren under de senaste åren icke visat tillbakagång utan snarare
motsatsen; att förändringen sannolikt icke skulle medföra annat än en
skenbar besparing, då det vore antagligt, att densamma skulle medföra
behov av ökning av den kvalificerade arbetskraften vid den tullkammare,
varunder tullstationen i Piteå komme att lyda; att åtgärden i allt fall
skulle föranleda störa olägenheter och ökade kostnader för stadens affärsliv,
helst som kommunikationerna mellan Piteå och de närmaste städer,
där tullkammare funnes, vore dåliga och sålunda dröjsmål med tullbehandling
och andra tullförrättningar i Piteå, vilka måste handläggas av
huvudtullkammaren, skulle uppstå; samt att stadens kostnader för tulllokaler
m. m. först under de senaste åren något så när täckts av staden
tillkommande tolagsersättning, varför det icke vore rättvist att nu beröva
staden dess stapelstadsrätt och tolagsersättning. Härjämte har framhållits,
att staden efter tillkomsten av bibanorna Luleå—Boden och Skellefteå—Bastuträsk
undanträngts från större delen av sitt forna handelsom
-
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
råde av vid stambanan och nämnda bibanor belägna samhällen, vilket varit
huvudorsaken till tillbakagången för stadens handel och stagnationen i
dess utveckling. Tillkomsten av bibanan Piteå—Älvsby hade emellertid
medfört ett uppsving i stadens handel, och så småningom hade en del av
det tidigare förlorade handelsområdet återvunnits, vilket ock återspeglades
i den på senare tid ökade uppbörden av tull.
Av de med styrelsens ovanberörda skrivelse av den 30 augusti 1926 överlämnade
uppgifterna angående rörelsen vid tullkamrarna framgår, att
poängtalen för tullkammaren i Piteå utgjort:
I fråga om denna tullkammare råder emellertid det i skrivelsen omförmälda
förhållande, att i vissa fall poängtalen i något hänseende icke giva
ett riktigt uttryck åt den bakom dem liggande arbetskvantiteten. Det höga
poängtalet för år 1923 beror nämligen till väsentlig del av ett rent tillfälligt
förhållande, nämligen att under sagda år förekommit uppbörd av
böter och ersättning för förverkat, men förskingrat gods till ett sammanlagt
belopp av icke mindre än 28,475 kronor, som ensamt för sig medfört
ett poängtal av 4.27. Avdrages detta poängtal från poängtalet för år 1923
— något som vid en jämförelse med åren 1924 och 1925 rimligen bör ske, då
uppbörden av böter och konfiskationer under dessa två år utgjort allenast
respektive 22 och 76 kronor — bliver poängtalet för år 1923 allenast 5.93,
sålunda visserligen större än poängtalet för år 1924, men mindre än poängtalet
för år 1925. Poängtalet för sistnämnda år överstiger emellertid poängtalet
för år 1924 ganska mycket, och detta synes tyda på att rörelsen vid
tullkammaren är stadd i uppåtgående. På grund härav och då, såsom av
stadsmyndigheterna framhållits, säkerligen betydande olägenheter skulle
genom tullkammarens indragning tillfogas staden och dess näringsliv,
särskilt på grund av de besvärliga kommunikationerna mellan Piteå och
Luleå, under vilken städs tullkammare en tullstation i Piteå väl borde
lyda, har styrelsen ansett sig icke för närvarande höra framställa förslag
om tullkammarens indragning. Frågan kommer dock icke att av styrelsen
lämnas ur sikte; den fortlöpande förvaltningsstatistik, som hädanefter
skall utarbetas inom styrelsen, kommer givetvis att lämna ett lätt tillgängligt
material bland annat för bedömandet av, huruvida indragning av en
eller annan av de minsta tullkamrama med hänsyn till där förekommande
rörelse skäligen bör ifrågasättas.
Tjänstgöringskommissionen uttalade på sin tid den uppfattning, att, Tullstationen
bland andra, tullstationen i Neder-Kalix borde på grund av den under 1 Nf;der''Kaiix
vintern rådande fullständiga stagnationen kunna förändras sfi, att den
vore i verksamhet endast under seglationstiden.
Detta förslag har tillstyrkts av tullkammaren i Haparanda, Norrbottens
och Västerbottens läns handelskammare samt länsstyrelsen i Norrbottens
län. Det har härvid anförts, att stationen vore under en tid av omkring
sex månader om året fullständigt obehövlig; att tullverket icke ägde
{någon byggnad i Neder-Kalix, varå någon tillsyn under vintern erfordrades:
samt att förändringen otvivelaktigt skulle medföra besparing för tullverket,
även om detta i följd av densamma finge vidkännas åtskilliga
kostnader, såsom hyra för erforderliga lokaler m. m., vilka nu bestriddes
av stationens föreståndare. Handelskammaren har emellertid framhållit,
år 1923
» 1924
» 1925
IO.20;
4.72; samt
6.78.
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
att stationen borde förläggas till Karlsborgs sågverk, beläget ungefär en
mil sydost om Kalix, eller, om verksamheten där, som nedlagts, icke komme
att återupptagas, till Båtskärsnäs, vilka båda platser vore ur trafiksynpunkt
lämpligare än Kalix muni oipa Isamhälle såsom plats för en tullstation.
Enligt vad tullkammaren upplyst, har stationen, ehuru officiellt förlagd
till Kalix municipalsamhälle, likväl under de senare årens somrar flyttats
till Karlsborg.
De kommunala myndigheterna i Kalix ävensom landsfiskalen i NederKalix
och jämväl tullstationen därstädes hava emellertid avstyrkt förändringen.
Härjämte hava protester mot densamma avgivits av två industriella
företag, nämligen Bergbom, Svanberg & C:o, aktiebolag, i
Kalix, och aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, konkursförvaltningen,
Luleå. Såsom stöd för avstyrkandet har huvudsakligen åberopats, att förändringen
skulle, utan att bereda tullverket nämnvärd besparing, medföra
olägenheter och kostnader för vederbörande trävaruexportörer samt
minska kommunens beskattningsbara inkomst. Vidare har anförts, att
stationen hade sitt existensberättigande även vintertiden, dels för övervakande
av den landväga resandetrafiken från Finland, dels för att därstädes
skulle kunna erhållas upplysningar angående fartyg, som under
seglationstiden besökt stationen. Den farhåga har slutligen framförts, att
stationen, om förändringen genomfördes, skulle bliva förlagd i Kalix municipalsamhälle,
vilket vore olämpligt för trafiken.
Generaltullstyrelsen kan för sin del icke finna annat än att övervägande
skäl tala för den av tjänstgöringskommissionen ifrågasatta förändringen
beträffande tullstationen. Något tvivel om att stationen måste anses fullständigt
obehövlig under vintern lärer icke kunna råda. För trafiken kan
förändringen icke innebära någon som helst olägenhet, då densamma ju
Lomme att av stationen betjänas på samma sätt och under enahanda villkor
som hittills. I några fall synas de avstyrkande yttrandena vara grundade
på den missuppfattningen, att trafiken efter förändringen skulle
drabbas av särskilda, nu ej förekommande kostnader i en eller annan form
— något som icke är avsett.
Beträffande trafiken vid tullstationen i Neder-Kalix må lämnas följande
uppgifter, avseende år 1925; antalet in- och utklarerade fartyg tillhopa
317, antalet utfärdade och påtecknade årspass tillhopa 547, antalet tullbeihandlade
varuposter 36, uppbörd av fyr- och båkavgift 28,819 kronor och
av lastpenningar 4,945 kronor samt annan uppbörd 1,406 kronor.
Ehuru trafiken vid tullstationen sålunda är jämförelsevis ganska stor,
synes dock tillräcklig anledning ej föreligga, att såsom föreståndare för
stationen skulle förordnas tjänsteman i högre grad än tullöveruppsyningsmans.
Den övriga personalen torde böra utgöras av t. f. tullvakter till
erforderligt antal.
Platsen för stationen torde få väljas allt efter som må befinnas lämpligast.
Generaltullstyrelsen hemställer på grund av vad nu anförts,
att Kungl. Maj:t, med förklarande att tullstationen i NederKalix.
i dess nuvarande form skall med utgången av juni månad
1927 indragas, måtte bemyndiga styrelsen att föranstalta om
uppehållande på statsverkets bekostnad från och med den 1 juli
1927 tills vidare under samma års seglationstid samt därefter
under seglationstiden varje år, så länge sådant finnes erforder
-
Kungl. Maj:ts proposition År 70.
65
ligt, av en tullstation å lämplig plats inom Haparanda tullkammardistrikt
ävensom att förordna för stationen erforderlig personal,
en t. f. tullöveruppsyningsman och nödigt antal t. f. tiullvakter
samt,
att bemäld®, personal måtte få åtnjuta avlöning i enlighet
med vad som gäller för befattningshavare, vilken bestrider
extra ordinarie befattning, att utgå. av det å av lön ingsstaten
för tullstaten uppförda förslagsanslaget till avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m.
Beträffande den vid tullstationen nu anställda ordinarie personalen, eu
tullmästare ooh två tullvakter, kommer styrelsen att här nedan avgiva
yttrande och förslag.
Beträffande tullstationen i Sikeå gjorde tjänstgöringskommissionen på Till!
sin tid samma uttalande som, enligt, vad ovan omförmälts, beträffande 1
tullstationen i Neder-Kalix, eller att stationen borde vara i verksamhet
endast under seglationstiden.
Detta förslag har avstyrkts av tullstationen, Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare, kommunalnämnden och kommunalfullmäktige
i Bygdeå socken samt länsstyrelsen i Västerbottens län. Tullkammaren
i Umeå, under vilken stationen lyder, bär ansett sig sakna .skål att tillstyrka
förslaget. Mot förändringen har Robertsfors bruk i insända skrivelser
protesterat.
Innan styrelsen redogör för skälen till avstyrkandet, torde styrelsen få
omförmäla de förhållanden, under vilka tullstationen på sin fid tillkom.
Allt intill år 1905 fanns tullstation inrättad i Ratan inom Umeå tullkammardistrikt.
Trafiken vid denna station hade emellertid under en
följd av år visat nedgående, delvis beroende därpå, att sedan år 1892 tullstation
på bekostnad av Robertsfors bruk årligen varit inrättad i Sikeå.
Då det ådagalades, att tullstationen i Sikeå icke allenast tillgodosåg nämnda
bruks trafik utan tjänade ett allmänt ortsintresse, föreslogs av 1900
års tnllstatskommission, att, med indragning av tullstationen i. Ratan, tullstation
på statsverkets bekostnad måtte inrättas i Sikeå. Detta förslag realiserades
med ingången av år 1905, sedan Robertsfors bruk och Bygdeå
kommun till tullverket överlåtit en fastighet med byggnad för stationens
behov och fullgjort vissa andra, av tullverket: uppställda fordringar.
Såsom skäl för avstyrkande av ifrågavarande förslag har anförts huvudsakligen
följande. Ehuru hittills icke förekommit någon vintertrafik
vid stationen, funnes dock icke något hinder för att sådan kunde för framtiden
äga rum under normala eller åtminstone under gynnsamma vintrar.
Utsikterna härför hade ökats genom statsisbrytarens tillkomst, med vilket
förhållande tjänstgöringskommissionen icke; räknat. För övrigt vore stationens
tillvaro under avbrottet i seglationen, vilket i regel utgjorde endast
omkring fyra månader och genom statsisbrytarens verksamhet kunde
förväntas bliva förkortat, icke utan betydelse, då därigenom en eljest lätt
förekommande smuggling kunde förhindras. Om stationen indroges under
vintrarna, måste till skydd mot smugglingsfaran annan bevakning där anordnas,
på samma sätt som för närvarande i Ratan och Gumboda, där
kustvakter vore stationerade. Men vid sådant förhållande bleve besparingen
obetydlig, om eris någon, då två bevaka i ngstjänstemän skulle erfordras.
Då stationen tillkommit med ekonomiska uppoffringar från enskild parts
och Bygdeå kommuns sida, syntes en ensidig, av andra parten bestridd förändring
av stationen icke vara berättigad.
Utfinna till riksdagens jtroloh''oU /.O 2 7. /sand. dl hd fl, fSr /O.l •">
station?::
Sikeå.
ullstationeu
i Ljusne.
ullstationeu
Figeholm.
66 Kungl. Maj:Is proposition Nr 70.
Generaltullstyrelsen har icke kunnat undgå att finna de sålunda anförda
skälen giltiga och finner alltså icke anledning att för närvarande ifrågasätta
någon förändring av tullstationen i Sikeå.
Den tredje av de tullstationer, vilkas förändring till sommarstationer
ifrågasatts av tjänstgöringskommissionen, är tullstationen i Ljusne inom
Söderhamns tullkammardistrikt. Kommissionen synes dock själv något
tveksam i fråga om denna station.
Förändringen har avstyrkts av tullkammaren i Söderhamn, de kommunala
myndigheterna i Söderala socken, landsfiskalen i Söderala distrikt,
handelskammaren i Gävle och länsstyrelsen i Gävleborgs län. LjusneWoxna
aktiebolag i Ljusne har i skrift till tullstationen protesterat mot
förändringens genomförande.
Såsom skäl härför har i huvudsak åberopats följande. Seglationsavbrottet
vore i regel kort; under åren 1920—1926 hade längsta avbrottet varit
icke fullt fyra månader, det kortaste endast tjugu dagar och i medeltal för
nämnda sex år 2 månader 11 dagar. Hamnen kunde i regel även vintertiden
trafikeras av ångfartyg, och orsaken att så icke skett vore den, att
fyrbelysningen i Ålands hav varit indragen och att isbrytare ej funnits.
Sedan statsisbrytare tillkommit, vore det all utsikt till att sjöfarten på
Ljusne hamn, vilken hade ett förmånligt läge, skulle kunna i allmänhet
uppehållas även under vintern. Ostkustbanan, som redan öppnats för trafik
mellan Söderhamn och Ljusne och vars sträcka Gävle—Ljusne beräknades
bliva öppnad under år 1926, beredde möjlighet till sådan varuförmedling
längs kusten, att vintersjöfartens koncentrerande till de lämpligaste
hamnarna, bland vilka Ljusne hade att fylla en uppgift av växande betydelse,
befrämjades. Den ifrågasatta åtgärden skulle icke medföra någon
besparing för tullverket. Med hänsyn till de stora industriella anläggningar,
som funnes i och i närheten av Ljusne, borde tullstationen där, snarare
än att förändras på föreslaget sätt, ändras till självständig tullkammare.
Generaltullstyrelsen finner för sin del vad sålunda anförts giva vid handen,
att tullstationen i Ljusne hör bibehållas i oförändrat skick.
Vad angår den under tullkammaren i Oskarshamn lydande tullstationen
i Figeholm anförde tjänstgöringskommissionen, att trafiken där vore mycket
obetydlig och syntes i och för sig kunna tillgodoses med en tullexpedition.
Kommissionen ansåg sig dock icke böra direkt föreslå stationens indragning,
dels därför att trafiken där möjligen kunde lida av eu endast
mera tillfällig depression, dels med hänsyn till ovissheten om, hur kustbevakningen
i trakten definitivt komme att ordnas.
Tullkammaren i Oskarshamn har i denna fråga anfört, att trafiken vid
tullstationen under de senaste fem åren varit så obetydlig, att det måste
anses såsom användande av överkvalificerad arbetskraft att taga en tullöveruppsyningsman
i anspråk för densamma. Det vore visserligen möjligt,
att rörelsen i Figeholm kunde komma att ökas; men om och när sådant
kunde ske, vore omöjligt att bedöma. Ingen anledning funnes att i avvaktan
på denna möjlighet bibehålla tullstationen, utan borde densamma
utbytas mot en tullexpedition med en kustvakt eller en tullvakt såsom föreståndare.
Att alldeles lämna platsen utan tillsyn av tullpersonal vore av
flera skäl icke lämpligt.
Figeholms kommunalfullmäktige hava emellertid, under hänvisning till
av härvarande kommunalnämnd och hamnstyrelse avgivna yttranden,
protesterat mot stationens indragning och ersättande med eu tullexpedition.
I berörda yttranden anföres i huvudsak följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
K7
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70.
Köpingens hamn komine att under de närmaste åren utvidgas och fördjupas
för en kostnad av mellan 300,000 och 400,000 kronor. Tidigare hade
från Figeholm bedrivits en betydande export av trävaror, särskilt pitprops,
till Tyskland. Denna export hade under världskriget upphört, men man
hyste förhoppning om att densamma skulle kunna återupptagas. Nya vägar
hade anlagts och äldre vägar förbättrats, varigenom skogsprodukterna
lättare kunde forslas till Figeholm. I köpingen hade anlagts en tändsticksfabrik,
vars tillverkning vore avsedd för export. Den tidigare bedrivna
men nedlagda stenindustrien syntes åter taga fart. Skulle stationen indragas,
komme utskeppningen att söka sig andra vägar till stort förfång för
samhället. Kostnaderna för hamnen skulle då icke kunna förräntas och
amorteras. Vidare skulle stationens utbytande mot en tullexpedition medföra,
att klarering av fartyg, som ankomme till eller avginge från Figeholm,
måste ske i Oskarshamn, något som skulle medföra kostnader, vilka
dessa mindre fartyg icke skulle kunna bära. Dröjsmål med fartygens expedition
skulle ock uppkomma. Någon nämnvärd besparing för statsverket
skulle icke föranledas av förändringen; och den obetydliga uppoffring, som
bibehållandet av tullstationen skulle medföra, måste, med hänsyn till det
angelägna för staten att stärka förutsättningarna för näringslivets utveckling,
anses vara gjort i statens eget intresse. Sedan tjänstgöringskommissionens
utlåtande avgivits, hade rörelsen ökats; kommissionens antagande,
att depressionen vore av endast tillfällig natur, hade besannats. Det förelåge
därför nu ännu mindre skäl att ifrågasätta någon förändring av tullstationen
än vid den tid, då kommissionen uttalat sig i frågan utan att anse
sig böra föreslå någon sådan förändring.
Landsfiskalen i orten har anfört, att de av de kommunala myndigheterna
i Figeholm anförda skälen för stationens bibehållande syntes vara giltiga.
Smålands och Blekinge handelskammare anmärker till en början, att
tullstationens förändring till tullexpedition skulle hava till följd, att varken
inklarering av tullfria varor eller ^klarering skulle kunna ske i Figeholm,
något som givetvis vore ett steg bakåt och icke heller från statens
synpunkt välbetänkt. Allt borde göras till underlättande av näringslivets
utveckling; varje inskränkning i förmåner innebure minskad möjlighet till
framtida uppsving. Även om en mindre besparing skullei vinnas genom
förändringen, funnes det sålunda goda skäl att icke vidtaga en sådan åtgärd,
vilken skulle lända näringslivet till skada. Frågan om förändringen
borde åtminstone anstå, till dess hamnfrågan blivit slutligen prövad och
helst till dess erfarenhet vunnits, huruvida det av de kommunala myn digheterna
bebådade uppsvinget inom näringslivet i Figeholm bleve verklighet.
Slutligen har länsstyrelsen i Kalmar län anfört, att då frågan om Figeholms
hamns utvidgning och förbättring numera syntes vara på god väg
att vinna eu för samhället och orten däromkring förmånlig lösning, varigenom
sjöfarten och näringslivet där säkerligen skulle erhålla ett stort uppsving,
och då de skäl, som anförts för förändringen, syntes, särskilt i betraktande
av den ringa besparing, som därmed skulle vinnas, ej böra tillmätas
någon avgörande betydelse, länsstyrelsen icke ansåge sig kunna tillstyrka
en sådan förändring.
Omfattningen av rörelsen vid tullstationen i Figeholm under Aren 11)23
1925 framgår av följande tabell:
68
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Utrikes sjöfart
Inrikes sjöfart
Uppbörd
År
Inkom-
mande
fartyg
Utgående
fartyg
Utfärdade
årspass
Påtecknade
årspass
Tull
Fyr- och
båkavgift
Last-
penningar
Ersättning
enligt för- rätt ni ngs- taxan
st.
st.
st.
St.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
1923 .........
2
16
7
257
461
31
1924 .........
5
17
7
289
—
667
55
28
1925 .........
13
28
8
352
—
173
17
44
Dessa siffror utvisa, att, även om sjöfarten vid tullstationen under år
1925 något ökats, rörelsen i dess helhet dock måste anses obetydlig. Enligt
styrelsens mening bör denna trafik kunna på fullt tillfredsställande sätt
handhavas av en tullexpedition med en kustvakt till föreståndare. En
tullexpedition har, i motsats till vad de kommunala myndigheterna och
även handelskammaren synas antaga, alldeles samma kompetens med avseende
å klarering, lossning och tullbehandling som en tullstation; farhågan
att förändringen skulle i och för sig tillskynda trafiken ökade kostnader
och dröjsmål är alltså obefogad. Så länge rörelsen icke tagit ett
mera avsevärt uppsving, torde kustvakten kunna utan olägenhet för tullexpeditionsgöromålen
verkställa patrullering vid kusten å ömse sidor om
Figeholm. Då alltså genom förändring av tullstationen till tullexpedition
skulle vinnas icke blott någon besparing i avlöningshänseende utan ock en
mera effektiv bevakningstillsyn och detta utan att trafiken i Figeholm
skulle, så vitt nu kan bedömas, tillskyndas någon som helst olägenhet, får
generaltullstyrelsen, som enligt sin instruktion äger befogenhet att inrätta
tullexpeditioner, där sådana finnas lämpliga, hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte förordna, att tullstationen i Figeholm
skall med utgången av juni månad 1927 indragas.
Beträffande överuppsyningsmanstjänsten vid stationen kommer styrelsen
att här nedan avgiva förslag.
vissa tull- Beträffande vissa av de å Gotland belägna tullstationerna anförde tjänststationer
göringskommissionen, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och
å Gotland. Kone kunde indragas och ersättas med tullexpeditioner samt att enahanda
förändring framdeles säkerligen kunde vidtagas med tullstationerna i
Burgsvik, Klinte och Kappelshamn. Rörelsen vid sistnämnda tre stationer
vore dock något större än vid de tre förstnämnda och lede möjligen av en
mera tillfällig depression, varför kommissionen icke ansåge sig böra framställa
något definitivt förslag om deras indragning. Förändringarna borde
ske i sammanhang med omorganisation av kustbevakningen å Gotland; så
länge icke några landposteringar utan endast två tulljakter funnes därstädes,
kunde stationernas medverkan i kustbevakningssyfte icke undvaras.
Tullkammaren i Visby har med anledning av tjänstgöringskommissionens
sålunda gjorda uttalande anfört i huvudsak följande.
Frågan om organisationen av tullverkets kustbevakning hade genom den
under de senaste åren genomförda lagstiftningen rörande olovlig införsel
av spritdrycker och vin kommit i ett annat läge än då generaltullstyrelsen
år 1920 avgav sitt yttrande och förslag härom. För övervakande av denna
lagstiftnings efterlevnad vore det nödvändigt, att kustbevakningen till sitt
förfogande hade tjänstebåtar, som tillfredsställde stora anspråk på sjödug
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj.ts proposition Nr 70.
6‘)
likhet. Vad Gotland beträffade borde fortfarande som nu finnas två tulljakter,
vardera med bemanning av en befälhavare och två man, höst och
vinter förstärkt med en extra befattningshavare. Dessa två jakter vore
emellertid icke tillräckliga för uppehållande av en effektiv bevakning på
öns kuster, utan måste de därvid erhålla biträde av kustbevakningsposteringar
i land. Sådant biträde lämnades för närvarande, förutom av en tillfällig
kustbevakningspostering i Fårösund, i någon män av tullstationerna.
Indroges någon eller några av dessa utan samtidig förstärkning av kustbevakningen,
skulle ett försvagande av kustens bevakning äga rum.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1833 ålåge det tullbevakningsföreståndarna
vid lanthamnarna ä Gotland att uppbära vissa där inflytande
avgifter, förnämligast hamnpenningar, samt redovisa dessa avgifter till
Konungens befallningshavande i länet, allt mot viss, numera till statsverket
ingående provision. Detta bestyr upptoge tullpersonalens tid i rätt väsentlig
grad; men enligt tullkammarens mening kunde detsamma utart
större olägenhet för gotländska lanthamnsfonden, som numera hade att
förvalta ifrågavarande medel, ombesörjas på annat sätt i de hamnar, där
befintlig tullstation komme att indragas.
Av tillgängliga uppgifter om trafiken vid ovan omförmälda sex tullstationer
å Gotland syntes det tullkammaren framgå, att bibehållande av tullstationerna
i Katthammarsvik, Ljugarn och Eone icke vore av behovet påkallat.
Ä de övriga tre orterna — Burgsvik, Klinte och Kappelshamn —
vore trafiken av den omfattning, att en ständig tillsyn å densamma erfordrades;
dock torde denna tillsyn kunna tillfredsställande utövas, i
Klinte av kustöveruppsyningsmannen å därvarande tulljakt samt i Burgsvik
och Kappelshamn av en förste kustvakt på vardera platsen, samtliga i
egenskap av tullexpeditionsföreståndare; allt dock under förutsättning, att
vederbörandes rörelsefrihet icke bundes av bestyr med hamnuppbörd.
Tullkammaren ville därför hemställa, dels att, under förutsättning att
distriktets två tulljakter bibehölles och bemanningen å desamma erhölle
minst den av tullkammaren ovan angivna styrka, tullstationerna i Katthammarsvik,
Ljugarn och Rone måtte indragas, dels ock, under förutsättning
att bestyr med hamnuppbörd icke ifrågakomme, att tullstationerna i
Burgsvik, Klinte och Kappelshamn måtte förändras till tullexpeditioner.
De kommunala myndigheterna å ifrågavarande sex platser ävensom härvarande
hamndirektioner hava på olika skäl uttalat sig emot de föreslagna
förändringarna, särskilt mot tullkammarens förslag att vissa tullstationer
skulle indragas utan att ersättas med tullexpeditioner. Det har sålunda
framhållits, bland annat, att nedgången i trafiken vore av mera tillfällig
beskaffenhet samt att uppsving numera vore att förvänta och delvis redan
inträtt; att förändringarna, utan att medföra någon större besparing för
tullverket, vore iignade att motarbeta möjligheterna till ett sådant uppåtgående
för respektive orter; att på flera ställen betydande summor nedlagts
på hamnbyggnader och förbättring av hamnarna, vilka kostnader i
följd av tullstationernas indragning eller förändring till tullexpeditioner
och därav beroende minskning i trafiken icke skulle kunna förräntas och
amorteras; att ökade kostnader och andra olägenheter skulle uppstå för
trafiken; samt att bevakningens effektivitet skulle minskas och fara för
smuggling inträda, enär stationsgöromål och bevakning av kusten icke
kunde nöjaktigt förrättas av en och samma tjänsteman.
Gotlands handelskammare har, efter erinran att tullkammarens i Visby
förslag ginge utöver tjänstgöringskommissionens och vore oförmånligaro
70
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
än detta, uttalat, att Gotlands ekonomiska utveckling'' ovillkorligen krävde,
att öns sjöförbindelser med såväl moderlandet som utlandet i möjligaste
män underlättades, och att en inskränkning i och ett försvårande av möjligheterna
att erhålla tullbehandling vid den utländska trafiken måste
motverka strävandena att upprätthålla och utvidga handelsförbindelserna
med utlandet. Statsmakterna både, genom att lämna bidrag till förbättring
av hamnarna å Gotland, visat sig uppskatta deras betydelse för öns
näringsliv. Att nu låta resultaten av dessa uppoffringar förringas genom
åtgärder, som möjligen skulle medföra eu obetydlig besparing i tullverkets
utgifter, torde näppeligen ens ur statsfinansiell synpunkt kunna anses
lämpligt eller befogat. Det kunde emellertid ej förnekas, att rörelsen i
Katthammarsvik, Ljugarn och Rölle för närvarande vore av så ringa omfattning,
att ett utbyte av tullstationerna därstädes mot tullexpeditioner
vore motiverat. Vad uppbörden av hamnavgifter beträffade, hade densammas
ombesörjande av tulltjänstemän visat sig medföra störa fördelar.
Vid de mindre hamnarna skulle eljest tillgång på personer, som vore lämpliga
för bestyret härmed, ofta saknas, då affärsmännen på platsen kunde
anses jäviga att handhava detsamma och bestyret i övrigt icke vore av den
omfattning, att en därför uteslutande anställd person kunde erhålla full
sysselsättning och tillräcklig avlöning. Vad anginge tullstationerna i
Kappelshamn, Klinte och Burgsvik ansåge handelskammaren, att trafikens
nuvarande omfattning i dessa hamnar och utsikterna för en inom den närmaste
framtiden inträdande ökning av rörelsen där talade för att stationerna
bibehölles i oförändrat skick.
Länsstyrelsen i Gotlands län har till en början lämnat en del historiska
uppgifter rörande lantbamnarna a Gotland och den s. k. lanthamnsfonden
samt därefter erinrat, hurusom tull tjänstemännen vid hamnarna jämlikt
ovan omförmälda brev av den 16 mars 1833 tjänstgjort och fortfarande
tjänstgjorde såsom uppbördsman för hamnavgifter. Tullkammarens antagande,
att blivande tullexpeditionsföreståndare å Gotland skulle utan
större olägenhet för lanthamnsfonden kunna befrias från uppbörden av
hamnavgifter, vore oriktigt, ty därav skulle uppstå betydande olägenheter
såväl genom svårigheten att finna lämpliga personer att handhava uppdraget
sou) genom ökade utgifter för arvoden åt de uppbördsmän, som tilläventyrs
kunde anskaffas. Länsstyrelsen ansåge det ock kunna ifrågasättas,
huruvida sagda uppbörd verkligen skulle komma att för tullexpeditionsföreståndarna
medföra något väsentligt hinder i deras tjänst; möjligen
kunde för dem förordnas ersättare att upptaga hamnavgifter vid de
tillfällen, då de på grund av tjänstgöring vistades utom tullplatsen.
Beträffande tullkammarens i Visby förslag framhåller länsstyrelsen, att
detsamma måste medföra en kraftig rubbning av förhållanden, som av ålder
bestått, och att detsamma därför vore ägnat att ingiva betänkligheter.
Med hänsyn till vad tullkammaren själv anfört rörande bevakningen av
Gotlands kuster kunde det med fog ifrågasättas, huruvida det vore välbetänkt
att genom indragning av tre tullstationer å öns östra kust lämna
hela donna kust från Slite söderut utan annan bevakning än den, som
kunde presteras av någon av tulljakterna. Ty något verksammare biträde
vid bevakningen av östra kusten skulle icke kunna förväntas av de föreslagna
tullexpeditionsföreståndarna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn.
Den av tullförvaltaren föreslagna organisationen, särskilt indragningen av
vissa tullstationer utan någon ersättning, skulle otvivelaktigt lända vederbörande
orter till betydande förfång, framför allt genom svårigheter att
Kanal. Maj.ts proposition Nr 10.
71
erhålla tullbehandling: vid den utländska trafiken. Men även ersättande
av tullstationerna i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn med tullexpeditioner
skulle medföra betydande olägenheter för trafiken, därest vederbörande
föreståndare i någon avsevärd grad komme att tagas i anspråk för egentlig
kustbevakning. Länsstyrelsen ville kraftigt understryka handelskammarens
uttalande rörande vikten för Gotlands ekonomiska utveckling av
att öns sjöförbindelser underlättades.
Då de svårigheter och olägenheter av flera slag, som skulle bliva eu följd
av genomförandet av tullkammarens förslag, mer än väl skulle uppväga
den jämförelsevis ringa besparing, som reformen kunde medföra, ansåge
länsstyrelsen sig höra på det bestämdaste avstyrka berörda förslag. Ansåges
en omorganisation vara påkallad, borde densamma ej erhålla större
omfattning än vad tjänstgöringskommissionen ifrågasatt.
Med sitt nu återgivna yttrande har länsstyrelsen överlämnat, bland annat,
en av landskamreraren i länet upprättad promemoria i ämnet med åtskilliga
därvid fogade bilagor, däribland av ifrågavarande sex tullstationer
lämnade uppgifter angående utrikes och inrikes sjöfart vid stationerna
under tre olika fem-årsperioder från och med år 1900 m. m.
Innan generaltullstyrelsen går att för egen del yttra sig i nu föreliggande
frågor, har styrelsen ansett sig böra lämna nedanstående, ur nyssberörda
uppgifter hämtade upplysningar rörande den utrikes trafiken vid tullstationerna
under perioden 1920—1924, kompletterade med motsvarande uppgifter
för året 1925. För den inrikes trafiken är det i allmänhet av underordnad
betydelse, huruvida ort, därifrån fartyg avgår eller dit detsamma
är destinerat, är tullplats eller icke; skyldighet att låta påteckna årspass
föreligger nämligen i regel endast, då fartyget anlöper tullplats. De av
tullstationerna lämnade uppgifterna rörande antalet påtecknade årspass
synas dessutom vara beräknade på olika sätt och i vissa fall ofullständiga.
Uppgifter angående den inrikes trafiken (utfärdade och påtecknade årspass)
hava därför icke medtagits.
Antalet inkommande och
utgående fartyg
utrikes fart
|
Å r
Katthammars- r.
vik ; Ljugan’
Rone
Burgsvik
Klinte
Kappelshamn
1920 ............
1
— 1
7
: 40
8
23
1921 ............
_ 2
i
32
10
13
1922 ............
2
12
31
8
14
1923 ............
— 3
5
38
21
11
1924 ............
1 4
|
23
26
6
1925 ...........
1 0
5
23
24
37
Den utrikes trafiken under åren 1920—1925 har sålunda varit så gott som
ingen vid tullstationen i Katthammarsvik och mycket obetydlig vid tullstationerna
i Ljugarn och Rone. Vid de övriga tre stationerna har rörelsen
visserligen i och för sig varit föga betydande men dock ej oväsentligt
större än vid förstnämnda tre stationer.
Med hänsyn till den ytterst obetydliga trafiken i Katthammarsvik, Ljugam
och Rone finner styrelsen för sin del tullstationer å dessa platser vara
fullständigt obehövliga, varför de därstädes nu befintliga tullstationerna
synas böra indragas. Icke ens tullexpeditioner å alla dessa platser torde
vara av verkligt behov påkallade. Då det likväl torde vara lämpligt, att,
Tullstationen
å Seskarö.
72 Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.
därest nämnda tullstationer indragas, en tullexpedition anordnas a östkusten
av Gotland söder om Slite för att bereda till nämnda del av kusten
destinerade fartyg lättare möjlighet till tullklarering, ämnar styrelsen under
nyssnämnda förutsättning förflytta den nu i Slite stationerade tulljakten
till Ronehamn och, om så finnes erforderligt, där inrätta eu tullexpedition
med kustuppsyningsmannen på jakten såsom föreståndare. Dä
hans tid endast till ringa del torde bliva upptagen av göromål vid tullexpeditionen
och dylika göromål säkerligen ofta icke ens förekomma varje
dag, torde något hinder för en sådan anordning icke förefinnas, under förutsättning
dock, att kustuppsyningsmannen icke har att omhänderhava
uppbörd av hamnavgifter. Därest det mot förmodan skulle visa sig, att
tullexpedition skulle erfordras jämväl i Katthammarsvik eller Ljugarn.
ligger det, såsom förut nämnts, inom styrelsens befogenhet att anordna
sådan.
Vad de tre övriga tullstationerna, de i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn,
beträffar, är såsom nämnts rörelsen därstädes ej oväsentligt större
än i de nyss omförmälda. Hamnen i Burgsvik har ett skyddat läge, kali
angöras i nästan vilket väder som helst och anlitas därför ganska mycket
såsom nödhamn. Klintehamn är medelst järnväg förbundet såväl med
Slite som numera även med Hablingbo. Trafiken i Klinte synes vara stadd
i ökning, vilket enligt uppgift beror iJä tillkomsten av järnvägen till
Hablingbo och på återupptagandet med de genom kriget avbrutna förbindelserna
med Tyskland. Beträffande slutligen Kappelshamn har trafiken
under år 1925 tagit ett avsevärt steg uppåt, beroende på starkt ökad
export av sten. Hamnen användes även såsom nödhamn.
De sålunda omförmälda förhållandena ävensom vad i övrigt framila Rits
i de avgivna yttrandena hava föranlett, att styrelsen ansett sig deke för
närvarande böra ifrågasätta någon förändring av tull stationerna i Burgsvik.
Klinte och Kappelshamn. Givetvis kommer dock styrelsen att med
uppmärksamhet följa utvecklingen och, därest anledning därtill förekommer,
återupptaga frågan.
På grund av det anförda hemställer generaltullstyrelsen,
att Kungl. Maj:t mätte förordna, att tullstationerna i Katthammarsvik,
Ljugarn och Rone skola med utgången av juni månad
1927 indragas; samt
att Kungl. Majrt måtte medgiva, att, därest i nämnda tullstationers
ställe en eller flera tullexpeditioner varda inrättade, vederbörande
föreståndare för dessa måtte anses fritagna från den
enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1833 tullbevakningsföreståndarna
vid lanthamnarna å Gotland åliggande skyldigheten
att uppbära vissa vid lanthamnarna inflytande avgifter.
Beträffande tullöveruppsyningsmanstjänsterna vid de till indragningföreslagna
tullstationerna kommer styrelsen att här nedan avgiva förslag.
Enär Haparanda hamn icke kan an löpas av fraktfartyg eller ens avstörre
bogserhatar, har sedan lång tid tillbaka under seglationstiden varit
å ön Hanhinkari anordnad en tullpostering, bestående av en uppsyningsman
och två vaktmästare. Därjämte hava under seglationstiden två vaktmästare
varit posterade å Seskarö för utövande av hevakningstillsyn därstädes.
Av posteringen å Hanhinkari verkställdes invisitation av från
Finland ankommande fartyg; inklarering skedde emellertid vid tullkammaren
i Haparanda. Då dessa anordningar av vissa skäl befunnos otillfredsställande
för trafiken, anhöllo under år 1921 svenska trävaruaktiébo
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
73
laget Kemi Sandviks sågverk ocli aktiebolaget Gran viks sågverk hos styrelsen,
att eu tullstation måtte på bolagets bekostnad inrättas å Seskarö för
seglationstiden 1922. Med bifall till denna anhållan förordnade styrelsen,
att en tullstation, bestående av en t. f. uppsyningsman och två t. f. vaktmästare,
skulle under sagda års seglationstid vara anordnad å Seskarö, med
förpliktelse för bolagen att bestrida samtliga med stationen förenade kostnader.
I sammanhang härmed indrogs såväl tullposteringen å Hanhinkari
som den tidigare anordnade bevakningen å Seskarö. Då bolagen sedermera
— i januari 1923 — anhöllo om tullstation å Seskarö jämväl under sistnämnda
år, erinrade de, att tullverket genom stationens anordnande befriats
från kostnaderna för posteringen å Hanhinkari och bevakningen å
Seskarö, samt hemställde, huruvida icke bolagen på grund härav kunde fritagas
från andra kostnader för stationen än avlöning och resekostnad till
stationens föreståndare samt bostad och expeditionslokal m. m. I skrivelse
till tullkammaren i Haparanda den 7 februari 1923 förordnade styrelsen,
att tullstation skulle under seglationstiden 1923 vara inrättad å
Seskarö; att densamma skulle förestås av en t. f. tullöveruppsyningsman;
samt att bolagen skulle bestrida kostnaden för dennes avlöning och för hans
resor till och från stationen samt kostnadsfritt tillhandahålla expeditionslokal
och tjänlig bostad för föreståndaren med möbler, eldning och städning
samt båt med roddbiträde, där så erfordrades, ävensom gälda övriga kostnader,
som kunde bliva en följd av stationens inrättande, varemot ytterligare
erforderlig tullbevakningspersonal å Seskarö skulle bekostas av tullverket,
under förutsättning att särskild bevakning å Hanhinkari icke erfordrades
under seglationstiden. På enahanda villkor har tullstationen å
Seskarö sedermera varit anordnad under seglationstiden åren 1924, 1925
och 1926.
Bolagen hade emellertid, redan då framställning om tullstation under år
1924 gjordes, anhållit, att stationen måtte i dess helhet bekostas av tullverket,
vilken anhållan sedermera upprepats. Såsom skäl härför har åberopats
i huvudsak, att stationen tjänade ett allmänt intresse och att genom
densammas tillkomst tullverket kunnat undvara den tidigare erforderliga
bevakningen på Hanhinkari samt sålunda befriats från kostnaderna därför.
Sedan generaltullstyrelsen den 10 november 1925 anbefallt tullkammaren
i Haparanda att verkställa utredning rörande beskaffenheten av trafiken
vid tullstationen å Seskarö och infordrat tullkammarens yttrande, huruvida
en tullstation därstädes kunde anses vara av sådan betydelse för den allmänna
trafiken inom tullkammardistriktet, att anledning funnes att ifrågasätta
stationens inrättande på statsverkets bekostnad, har tullkammaren
med skrivelse den 23 i nämnda månad överlämnat berörda utredning och
inkommit med det infordrade yttrandet.
Trafiken och uppbörden vid tullstationen under de sistförflutna fyra åren
framgår av följande efter tullkammarens uppgifter sammanställda tablå:
74
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.
!
i
År
Utrikes sjöfart
Inrikes sjöfart
Upp
bord
Inkom-
mande
fartyg:
st.
j Utgående
fartyg
st.
Utfärdade
årspass
st.
Påteck- nade års- pass
st.
tullbe- j
behand- |
lings- attester
åt. i kr.
Fyr- och
båkavgift
kr.
Lastpen-
ningar
kr.
Ersätt- ning en- ligt för- rättnings- taxan
kr.
1922.........
207
239
146
Ilo 25
14,225
3,530
2,940
1923 ........
251
280
3
144
18fi 50
8,313
1,941
1,300
1924 ........
307
317
8
440
220 25
3,578
2,323
1,825
1925.........
298
311
6
393
219 (i
12,146
3.672
1,820 ''
I berörda skrivelse har tullkammaren anfört huvudsakligen följande.
Trafiken vid tullstationen, som under åren 1924 och 1925 visat en avsevärd
stegring, kunde för framtiden antagas bliva ytterligare ökad, då de svenska
timmeruppköparna allt mer och mer förläde sina avverkningar till Finland.
Åtminstone kunde man beräkna, att någon minskning av timmerinförseln
till Seskarö icke skulle äga rum. Av de under år 1925 inklarerade
lastade fartygen, vilkas antal utgjort 221, hade icke mindre än 104 inkommit
för andra firmors räkning än de båda bolag, som hittills bekostat stationen,
och medfört sammanlagt över 224,000 kubikmeter trävaror, under
det att nämnda bolags införsel utgjort endast omkring 47,000 kubikmeter.
Beträffande utförseln stiillde förhållandena sig visserligen annorlunda;
dock hade av 72 lastade utgående fartyg 13 intagit last för annans räkning
än de bägge bolagens. En del icke å Seskarö hemmahörande fartyg funno
det vid avgång till Finland förmånligt att utklarera \Tid tullstationen. Tullkammaren
hade den bestämda uppfattning, att tullstationen å Seskarö tjänade
sådana allmänna intressen, att den borde bekostas av statsverket.
Sedan generaltullstyrelsen den 29 januari 1926 hos länsstyrelsen i Norrbottens
län anhållit om yttrande i ärendet, har bemälda länsstyrelse den 26
april samma år avgivit sådant yttrande, efter det Nedertorneå sockens kommunalnämnd,
landsfiskalen i Nedertorneå distrikt samt Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare blivit hörda.
I de av länsstyrelsen infordrade yttrandena tillstyrkes, under framhållande
att tullstation å Seskarö vore betingad av ett allmänt trafikintresse
för trakten och under hänvisning till tullkammarens utredning i frågan,
att en sådan station måtte på statsverkets bekostnad anordnas därstädes.
Av handelskammaren framhålles särskilt, att sedan det ena av de bolag,
som bekostat stationen, nämligen aktiebolaget Granviks sågverk, numera
nedlagt sin verksamhet, ytterligare förskjutning skett från det enskilda
till det allmänna intresset av tullstationens förefintlighet. Jämväl länsstyrelsen
tillstyrker nämnda åtgärd, såvitt seglationstiden angår.
Den av tullkammaren i Haparanda verkställda utredningen och vad (ivrigt
i saken förekommit har bibringat styrelsen den övertygelse, att en
tullstation å Seskarö är oavvisligen erforderlig under seglationstiden och
att den därstädes förekommande trafiken är av sådan beskaffenhet, att stationen
måste anses betjäna ett allmänt trafikintresse och fördenskull bekostas
av tullverket. Såsom villkor härför torde emellertid, ti likhet med
vad som skett i fråga om tullstationen i Nynäshamn, böra föreskrivas, att
svenska trävaruaktiebolaget Kemi Sandviks sågverk eller annan intresserad
part enligt de närmare bestämmelser, som må meddelas av general
-
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70. 75
tullstyrelsen, tillhandahåller ej mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket,
erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt varumagasin, om sådant
erfordras, än även föreståndaren för stationen jämte övrig för densamma
erforderlig personal mot skälig hyra tjänliga bostäder. Styrelsen får i
fråga härom meddela, att bolagen vid ett tidigare tillfälle, då framställning
gjorts om inrättande av tullstation å Seskarö på tullverkets bekostnad, förklarat
sig villiga att tills vidare tillhandahålla expeditionslokal samt bostad
för stationspersonalen med möbler, eldning och städning på sätt dittills
ägt rum. Då stationen torde, i likhet med vad här ovan föreslagits,
beträffande tullstationen i Neder-Kalix, böra hållas i verksamhet endast
under seglationstiden, förefinnes icke någon anledning att ifrågasätta uppförande
å ordinarie stat av någon för stationen avsedd personal.
På grund av vad sålunda anförts hemställer generaltullstyrelsen,
att Kungi. Maj:t mätte bemyndiga styrelsen att föranstalta om
uppehållande på statsverkets bekostnad under seglationstiden
varje år från och med år 1927, så länge sådant finnes erforderlig!,
av en tullstation å Seskarö inom Haparanda tullkammardistrikt
ävensom att förordna för stationen erforderlig personal,
en t. f. tullöveruppsyningsman och behövligt antal t. f. tullvakter;
att
bemälda personal måtte få åtnjuta avlöning i enlighet med
vad som gäller för befattningshavare, vilken bestrider extra ordinarie
befattning, att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten
uppförda förslagsanslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. in. samt
att såsom villkor för stationens bekostande av statsverket måtte
föreskrivas, att svenska trävaruaktiebolaget Kemi Sandviks sågverk
eller annan intresserad part enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av generaltullstyrelsen, tillhandahåller ej
mindre stationen, kostnadsfritt för tullverket, erforderliga expeditions-
och vaktlokaler samt varumagasin, om sådant erfordras,
än även föreståndaren för stationen jämte övrig för densamma
behövlig personal mot skälig hyra tjänliga bostäder.»
När jag nu går att angiva min ställning'' till de sålunda väckta frågorna
om indragning eller förändring av vissa tullförvaltningar, lämnar jag åsido
frågorna om indragning av tullkamrarna i Marstrand och Simrishamn samt
spörsmålen om förändring av tullstationerna i Bergkvara och Mörbylånga,
med vilka frågors avgörande, då de ännu icke äro fullt utredda, torde få
tillsvidare anstå.
Vad till eu början angår frågan om förändring av tullkammaren i
Ronneby till tullstation, har, såsom nämnts, förslaget härutinnan avstyrkts
av tullkammaren, länsstyrelsen i Blekinge län, Smålands och Blekinge
handelskammare samt de kommunala myndigheter, som yttrat sig i densamma.
De skäl, som anförts mot den ifrågasatta ändringen, har generaltullstyrelsen
ock ansett äga giltighet och styrelsen har, då, såsom ock
förut omförmälts, tullförvaltartjänsten i Ronneby jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
tillsvidare må uppehållas allenast på förordnande, hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte medgiva, att tjänsten måtte få återbesättas med ordinarie innehavare.
Då även jag kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl
De pa rtementschefen.
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
tala för ett bibehållande av tullkammaren i fråga, biträder jag alltså de i
ärendet hörda myndigheternas mening och kommer följaktligen, därest riksdagen
ej tillkännagiver annan uppfattning i fråga om tullkammarens bibehållande,
att tillstyrka generaltullstyrelsens förslag om tullförvaltartjänstens
återbesättande.
Förslaget om förändring av tullkammaren i Piteå till tullstation har avstyrkts
såväl av tullkammaren och länsstyrelsen i Norrbottens län som av
magistraten och stadsfullmäktige i Piteå ävensom av Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare. Generaltullstyrelsen har ock på anförda skit!
ansett sig icke kunna förorda den ifrågasatta ändringen. Då de skäl, som
anförts mot en förändring av tullkammaren, själas mig övertygande, anser
jag mig böra förorda, att tullkammaren tillsvidare bibehålies.
Styrelsens förslag i fråga om tullstationen i Neder-Kalix har ej heller ''
givit mig anledning till erinran och har jag, om ock icke utan tvekan,
ävenledes funnit mig böra tillstyrka, att någon förändring av tullstationen
i Sikeå nu icke vidtages. Jag biträder likaledes styrelsens förslag i fråga
om tullstationen i Ljusne. *
Vad angår frågan om indragning av tullstationen i Figeholm, har, såsom
av den lämnade redogörelsen framgår, tjänstgöringskommissionen ansett sig
icke böra direkt föreslå, att stationen i fråga indrages. Figeholms kommunalfullmäktige,
landsfiskalen i orten, Smålands och Blekinge handelskammare
samt länsstyrelsen i Kalmar län hava uttalat sig mot eu dylik åtgärd.
Däremot har tullkammaren i Oskarshamn funnit anledning saknas att bibehålla
tullstationen och generaltullstyrelsen har hemställt om stationens indragning.
Med hänsyn till den ringa omfattning, rörelsen vid tullstationen
haft in!der de sistförflutna åren och av skäl styrelsen i övrigt anfört fölen
indragning av densamma, finner jag mig böra biträda styrelsens förslag
i denna fråga.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hade tjänstgöringskommissionen
föreslagit, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone
skulle indragas och ersättas med tullexpeditioner samt ifrågasatt, huruvida
icke enahanda förändring framdeles kunde vidtagas med tullstationerna i
Burgsvik, Klinte och Kappelshamn. Tullkammaren i Visby har under viss
förutsättning tillstyrkt förslaget om indragning av de tre förstnämnda stationerna,
samt, likaledes under viss förutsättning, ansett, att tullstationerna
i Burgsvik, Klinte och Kappelshamn kunde förändras till tullexpeditioner.
De kommunala myndigheterna å platserna i fråga ävensom därvarande hamndirektioner
hava däremot av olika anledningar uttalat sig mot de föreslagna
förändringarna. Gotlands handelskammare har visserligen ansett ett utbyte
av tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone mot tullexpeditioner
vara motiverat, men motsatt sig en förändring av de tre andra tullstationerna
och länsstyrelsen i Gotlands län har för sin del uttalat, att, därest
eu omorganisation av tullstationerna i fråga vore påkallad, densamma i
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 77
varje fall ej borde erhålla större omfattning än vad tjänstgöringskommissionen
ifrågasatt.
Vad nu berörda fråga angår, har generaltullstyrelsen på angivna skäl
hemställt, att tullstationerna i Katthammarsvik, Ljugarn och Rone måtte
indragas, samt att, därest i dessa tullstationers ställe en eller flera tullexpeditioner
varda inrättade, vederbörande föreståndare för dessa måtte fritagas
från den enligt Kungl. Maj-.ts brev den 16 mars 1833 tullbevakningsföreståndare
vid lanthamnarna å Gotland åliggande skyldigheten att
uppbära vissa vid lanthamnarna inflytande avgifter. Då de skäl, som till
stöd för ifrågavarande förslag åberopats, synts mig äga full giltighet, har
jag även i detta hänseende ansett mig böra biträda vad generaltullstyrelsen
föreslagit. I likhet med styrelsen anser jag mig ej böra för närvarande
ifrågasätta någon förändring av tullstationerna i Burgsvik, Klinte och
Kappelshamn.
Då styrelsens förslag i fråga om uppehållande på statsverkets bekostnad
under seglationstiden av en tullstation å Seskarö inom Haparanda tullkammardistrikt
ej heller givit mig anledning till erinran, har jag alltså i samtliga
nu berörda av styrelsen framlagda frågor ansett mig böra biträda vad
styrelsen hemställt.
Ifrågasatt ny klassificering av tullkamrarna samt förändrad lönegradsplacering
av tullförvaltarna. Jag övergår härefter till att redogöra för en
av generaltullstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1926 gjord framställning
angående tullkamramas klassificering och tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering.
Tullkamrarna äro för närvarande indelade i följande klasser:
klass 1 A: tullkamrarna i Norrköping, Hälsingborg, Trälleborg, Gävle och
Sundsvall:
klass 1 B: tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och Halmstad;
klass 2: tullkamrarna i Uppsala, Nyköping, Jönköping, Oskarshamn,
Visby, Karlskrona, Karlshamn, Ålius, Lund, Ystad, Varberg, Strömstad,
Borås, Karlstad, Örebro, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Luleå och
Haparanda;
klass 3: tullkamrarna i Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Västervik,
Lysekil, Uddevalla, Mon, Kristinehamn, Charlottenberg, Västerås, Falun
Örnsköldsvik, Östersund, Storlien och Umeå; samt
klass 4: tullkamrarna i Motala, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn, Falkenberg,
Marstrand, Lidköping, Skellefteå, Piteå och Kiruna.
Till klass 1 B hänföras ock tull förvaltningarna i Stockholms, Göteborgs
och Malmö frihamnar.
Tulltorvaltartjänsterna tillhöra för närvarande följande lönegrader:
78
Kanyl. Muj:ts proposition Nr 70.
Seneraitullstyrelsens
utredning
tich förslag.
Tullbområrnas
klassi
fic exing.
klass 1 A ................................................ lönegraden B 26;
» 1 B ................................................ » B 24;
» 2..................................................... » B 22;
» 3....................................................... » B 21 och
» 4................................ » B 18.
Klassificering av tullkamrarna i riket har vid 1910 års riksdag skett på
grundval av en utav 1908 års tullstatskommission utarbetad s. k. poängtabell,
innehållande uppgifter rörande trafiken m. m. vid tullkamrarna.
1914 års tullkommission betjänade sig för enahanda ändamål av en i statsverkspropositionen
till 1914 års förra riksdag intagen liknande tabell,
varvid kommissionen dock anmärkte, att i densamma icke kommit till synes
alla de faktorer, vilka borde tillmätas betydelse vid frågans avgörande, varför
den måst kompletteras genom den kännedom om särskilda på frågan
inverkande omständigheter, vilken varit för handen hos kommissionen.
Sedermera utarbetades inom generaltullstyrelsen en ny poängtabell, omfattande
rörelsen vid tullkamrarna under tiden från och med juli månad
1919 till och med juni månad 1920. På grund av de abnorma trafikförhållanden,
som varit rådande under sistberörda tid, befanns emellertid
denna tabell vara av sådan beskaffenhet, att densamma icke kunde användas
för klassificering av tullkamrarna. I sitt den 11 oktober 1920 framlagda
förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1922 anslöt generaltullstyrelsen
sig därför i huvudsak till tullkommissionens förslag; endast i
några få fall ansågos jämkningar böra vidtagas.
Sedan vid 1921 års riksdag frågan om tullverkets omorganisation uppskjuta,
förnyade generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17
oktober 1921 med förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för tiden
1 januari—30 juni 1923 sitt den 11 oktober 1920 avgivna förslag i nu omhandlade
fråga; och blev detta förslag med några av 1902 års löneregleringskommitté
ifrågasatta jämkningar godtaget av statsmakterna, varvid
dock betonades, att frågan kunde anses vara endast provisoriskt löst och att
densamma borde upptagas till definitiv prövning, sedan närmare undersökningar
hunnit fullbordas.
Den av generaltullstyrelsen på grund av Kungl. Maj:ts brev den 9 juni
1922 tillsatta tjänstgöringskominissionen för tullverket har, enligt sitt uppdrag,
i sitt den 30 juni 1924 avgivna betänkande och förslag ägnat uppmärksamhet
åt frågan. Kommissionen betonade därvid med mycken styrka,
att det, vad tullverket beträffade, vore svårt, för att icke säga ogörligt, att
åstadkomma en poängtabell, som möjliggjorde en tillfredsställande jämförelse
mellan de olika tullkamrarna. Anledningen härtill läge däri, att tullkamrarnas
arbete saknade den enhetliga karaktär, som i stort sett utmärkte
exempelvis järnvägs- och telegrafstationernas arbete. Hela metodens värde
måste anses vara synnerligen problematiskt. Visserligen måste en jämförelse
mellan tullkamrarna äga rum, men det vore varken nödvändigt eller lämp
-
79
Kungi. Maj:ts proposition Nr 70.
ligt att grunda denna jämförelse pa en poängtabell och därigenom söka förläna
densamma ett sken av siffermässig exakthet, som den i själva verket
fullständigt saknade. Jämförelsen och klassificeringen borde i stället grundas
på den erfarenhet rörande tullkamrarnas personalförhållanden och arbete,
som vunnits genom kommissionens undersökningar, varvid siffermaterialet
borde användas såsom komplettering av och stöd för denna erfarenhet och
den kännedom om förhållandena vid tullkamrarna, som vunnits på andra
sätt. Sedan personalbehovet vid de olika tullkamrarna genom kommissionens
undersökningar grundligt prövats, vore man berättigad anse, att kvantiteten
och kvaliteten av en förvaltnings arbete i stort sett kunde avläsas i
antalet och graden av de befattningshavare, som föreslagits till anställning
vid densamma. En »personalpoäng» vore därför av värde såsom ett hjälpmedel
att pröva det resultat i fråga om klassificeringen, till vilket man på
annan väg kommit; och kommissionen hade fördenskull i sitt förslag till
klassificering för varje särskild tullkammare angivit en sådan poängsiffra.
Kommissionen ansåg sig emellertid förpliktad att fullfölja försöken att
åstadkomma en mera tillfredsställande poängtabell än de tidigare använda
och framlade fördenskull ett utkast till nya grunder för en sådan tabell,
vilket delgavs vederbörande tullmyndigheter. I allmänhet uttalade dessa,
att de nya grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de
vid tidigare tabellers uppgörande tillämpade. I ett par fall framhöllos dock
mera principiella betänkligheter mot tanken på en gemensam tabell för alla
tullkamrar.
Det förslag till klassificering av tullkamrarna, som avgavs av tjänstgöringskommissionen,
innebar följande förändringar i den klassindelning, som
gällde enligt staten för budgetåret 1924—1925, nämligen:
nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B
och av tullkammaren i Hudiksvall från klass 2 till klass 3; samt
uppflyttning av tullförvaltningen i Stockholms frihamn samt tullkamrarna
i Örebro och Borås från klass 2 till klass 1 B, av tullkammaren i Linköping
från klass 3 till klass 2 samt av tullkammaren i Falkenberg från
klass 4 till klass 3.
I sin skrivelse den 31 oktober 1924 angående tullverkets utgiftsstater
för budgetåret 1925—1926 anförde generaltullstyrelsen i denna fråga huvudsakligen
följande. Den mest framträdande bristen i det sätt, varpå klassificeringen
av tullkamrarna ägt rum, vore, att poängtabellerna avsett allenast
ett enda år. Styrelsens uppfattning vore, att det för vinnande av
eu så rättvis klassificering som möjligt vore ofrånkomligt, att man därvid
ägde tillgång till en fortlöpande årlig statistik över rörelsen och arbetet
vid de olika tullkamrarna. Då en sådan statistik icke vore tillgänglig
och dä de av tjänstgöringskommissionen ifrågasatta förändringarna i klassificeringen
i allt fall icke vore mera vittgående, ansåge styrelsen det lämpligast,
att den då gällande klassindelningen tills vidare bibehölles, dock med
det undantag, att tullförvaltartjänsten i Stockholms frihamn i enlighet med
80
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
kommissionens förslag likställdes med tullförvaltartjänsterna i de båda övriga
frihamnarna och alltså uppflyttades från klass 2 till klass 1 B.
Denna styrelsens hemställan blev ock i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
av riksdagen bifallen.
I skrivelse till Kungl. Makt den 22 september 1925 angående tullverkets
utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 meddelade styrelsen, att arbete med
upprättande av förberörda statistik för år 1924 ävensom, i vissa delar, för
år 1923 fortgått å styrelsens statistiska avdelning, men att detta arbete ieke
vore fullt avslutat och att det för övrigt kunde ifrågasättas, huruvida icke
en tidsrymd av allenast två år måste anses alltför kort för att av de därunder
rådande förhållanden skulle kunna dragas en någorlunda säker slutsats
rörande tullkamramas klassificering. Under sådana omständigheter
ansåge styrelsen det nödvändigt att tills vidare låta anstå med framläggande
av förslag till förändring i den dåvarande klassificeringen. Denna klassificering
är ock fortfarande gällande.
I sin skrivelse den 30 augusti 1926 har nu generaltullstyrelsen till en
början meddelat, att arbetet med ifrågavarande statistik sedermera fortgått
och att för närvarande uppgifter förelåge för åren 1923, 1924 och 1925 angående
rörelsen vid rikets tullkamrar.
Dessa uppgifter avsåge följande slag av inom tullverket förekommande
arbetsfaktorer, nämligen:
antalet inklarerade fartyg, dels lastförande dels barlastade, vartdera slaget
uppdelat i direkt inkommande fartyg och fartyg, som inkommit via annan
svensk hamn, med angivande tillika av antalet fartyg av 10 ton eller därunder
samt, i förekommande fall, ångfärjor och fartyg i Öresundsfart;
antalet utklarerade fartyg, dels lastförande dels barlastade, vartdera slaget
uppdelat i fartyg, som utklarerats i första hamn och fartyg, som förut utklarerats
i annan svensk hamn, med angivande tillika av de beträffande
inklarerade fartyg angivna särskilda förhållanden;
antalet inrikes förpassningar, dels ankommande dels avgående, antalet utfärdade
och påtecknade årspass samt antalet fiskepass, på samma sätt uppdelade
;
myckenheten av från utrikes ort sjöledes direkt inkommande vagnslaster,
partier och kolli, antalet tullbehandlade postpaket samt antalet vagnslaster
och antalet kolli av ankommande och avgående transitgods;
antalet vid tullbehandlingen rubricerade varuposter av dels tullfritt, dels
tullpliktigt gods, vartdera slaget med hänsyn till svårigheten vid tullbehandlingen
uppdelat i tre olika grupper, samt, vad tullpliktigt gods beträffar,
med ytterligare uppdelning av två av dessa grupper i partivaror och andra
varor, ävensom tullbeloppet för varje olika slag av tullpliktigt gods samt
antalet räkningar å passagerare!!ekter;
antalet angivningar till direkt förtullning, antalet ankommande och avgående
transitförpassningar, vartdera slaget för sig, antalet angivningar till
transitupplag, antalet förtullningar från transitupplag, antalet angivningar till
opaginerad Kontrollera mot PDF
SJ
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
och förtullningar från nederlag, i båda fallen med angivande av såväl antalet
inlagor som antalet varuposter, antalet utförselinlagor å tullkontroll
underkastat gods och å vanligt exportgods samt antalet inrapporterade beslag;
uppbörden
av tullmedel, nämligen: tull, nederlagsavgift, transitupplagsavgift,
restitutionsavgift, provianteringsfrilagersavgift, konfiskationsmedel,
böter, sjöfyndsmedel, inkomst av abandonnerade varor, inkomst av natt och
år ståndna varor, auktionsprovision, hyres- och arrendemedel, ersättning för
vissa av tulltjänsteman verkställda tjänstförrättningar, ersättning för kommunaluppbörd,
extra inkomst samt anmärkningsmedel; ävensom
uppbörden av andra medel än tullmedel, nämligen fyr- och båkavgifter,
lastpenningar, avgifter till pensionsfonden, avgifter till tullstatens enskilda
pensionsinrättning, sockerskatt, automobilgummiringskatt, automobilskatt och
bensinskatt.
Uppgifterna beträffande tullförvaltningarna i rikets frihamnar och vid
tullkamrarna vid riksgränsen mot Norge omfattade på grund av beskaffenheten
av därvarande trafik i vissa delar arbetsfaktorer, som icke överensstämde
med de för tullkamrarna i allmänhet angivna. Att närmare redogöra
för skiljaktigheterna syntes dock icke styrelsen vara av behovet påkallat.
I övrigt har erinrats, att alla förberörda arbetsfaktorer icke förekomme
vid varje tullkammare; sålunda kunde givetvis icke in- och utklarering
av fartyg förekomma vid tullkamrarna vid riksgränsen och vid vissa
andra inne i landet belägna tullkamrar.
Det sålunda föreliggande vidlyftiga siffermaterialet hade för att göras
mera överskådligt och lätthanterligt vidare bearbetats. Till en början hade
de olika arbetsfaktorerna sammanförts i följande fyra grupper, nämligen:
A. Utrikestrafik;
B. Tullbehandling;
C. Upplagsrörelse; samt
D. Debitering och uppbörd.
Inrikestrafiken (uppgifterna om antalet inrikes förpassningar, antalet årspass
och antalet fiskepass) vore av så ringa betydelse, att uppgifterna härom
ansetts saklöst kunna uteslutas. Detsamma vore förhållandet med några få
andra arbetsfaktorer av ringa betydelse.
Av nyssberörda fyra grupper omfattade
gruppen A utrikestrafiken, följande faktorer: inklarerade fartyg av mer
än 10 tons dräktighet; inklarerade fartyg med dräktighet av 10 ton eller
därunder samt ångfärjor och fartyg i öresundsfart; utklarerade fartyg av
motsvarande två slag; uppbörd av lastpenningar samt fyr- och båkavgifter;
exportinlagor; lossat styckegods; lossade partier samt tull behandlade postpaket
;
gruppen 13 tullbehandlingen följande faktorer: tullbehaudlade varuposter,
allt efter tullbehandlingens svårighet uppdelade i enkla, medelsvåra och mera
krävande samt debiterad tull ä styckegods;
Bihang Ull riksdagens protokoll 1927. 1 samt. Öl höft. (Nr 70.)
82
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
gruppen C upplag sr öreisen följande faktorer: uppläggningar å nederlag;
nttagningar från nederlag; uppbörd av nederlagsavgift; uppläggningar å
och uttagningar från transitupplag; ankommande och avgående transitförpassningar;
ankommande transitgods samt avgående transitgods;
gruppen D debiteringen och uppbörden följande faktorer: angivningar
till direkt förtullning samt uppläggning å nederlag och transitupplag; debiterade
varuposter; uppbörd av konfiskationsmedel in, m.; uppbörd av tull
för partivaror samt övrig uppbörd.
Talen för samtliga dessa arbetsfaktorer var för sig hade meddelst ett särskilt
reduktionstal (exponent) för varje faktor omvandlats till lägre och lättare
jämförliga tal, utvisande det poängtal, som borde tillkomma varje tullkammare
för respektive arbetsfaktor. De använda reduktionstalen voro följande:
Grupp A:
för inklarerade fartyg av mer än 10 tons dräktighet 15 för 1,000 fartyg;
för inklarerade fartyg med lägre dräktighet ävensom för ångfärjor och
fartyg i Öresundstrafik 5 för 1,000 fartyg;
för utklarerade fartyg av mer än 10 tons dräktighet 9 för 1,000 fartyg;
för utklarerade fartyg med lägre dräktighet ävensom för ångfärjor och
fartyg i Öresundsfart 3 för 1,000 fartyg;
för uppbörd av lastpenningar samt fyr- och båkavgifter 1 för 20,000
kronor;
för exportinlagor 0.5 för 1,000 inlagor;
för lossat styckegods 1 för 10,000 kolli;
för lossade partier 1.5 för 1,000 partier;
för tullbehandlade postpaket 3 för 100,000 paket.
Grupp B:
för tullbehandlade varuposter, enkla, 0.5 för 1,000 varuposter;
för tullbehandlade varuposter, medelsvåra, 0.7 5 för 1,000 varuposter;
för tullbehandlade varuposter, mera krävande, 1 för 1,000 varuposter;
för debiterad tull å styckegods 0.5 för 100,000 kronor.
Grupp C:
för uppläggningar å nederlag 1.5 för 1,000 uppläggningar;
för uttagningar från nederlag 1.5 för 1,000 varuposter;
för uppbörd av nederlagsa vgift 1 för 10,000 kronor;
för uppläggningar å samt uttagningar från transitupplag 1 för 1,000
sådana expeditioner;
för ankommande och avgående transitförpassningar 0.25 för 1,000 förpassningar;
för
ankommande transitgods 6 för 100,000 kolli;
för avgående transitgods 8 för 100,000 kolli.
Grupp D:
för angivningar 0.25 för 1,000 stycken;
för debiterade varuposter 0.2 för 1,000 stycken;
för uppbörd av konfiskationsmedel m. m. 1.5 för 10,000 kronor;
83
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.
för uppbörd av tull för partivaror O.i för 100,000 kronor; samt
för övrig uppbörd 0.2 5 för 100,000 kronor.
Härtill hade slutligen lagts ett poängtal för personalen, uträknat efter eu
exponent av 2 för 15 ordinarie och icke ordinarie tjänstemän vid tullkammaren.
Förut omförmälda sammanföring av arbetsfaktorerna i grupper och uträkningen
av poängtal för varje arbetsfaktor berörde emellertid endast rikets
för närvarande till ett antal av 53 uppgående tnllkamrar med tullförvaltare
såsom föreståndare, sålunda icke tullförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs
och Malmö tullhamnar samt ej heller tullförvaltningarna i nämnda tre
städers frihamnar. Förstnämnda tre tullförvaltningar vore på grund av
rörelsens omfattning uppdelade i avdelningar, vilka var för sig handlade
huvudsakligen allenast ett slag av tullverket tillkommande arbetsuppgifter,
ett förhållande, som följaktligen ägde tillämpning jämväl i fråga om avdelningarnas
chefer. I motsats härtill hade tullförvaltarna vid tullkamrarna
att handlägga alla slag av förekommande arbeten eller åtminstone utöva
överinseende över den personal, som vore avsedd för de olika slagen av
arbetsuppgifter. Någon klassificering av förenämnda avdelningar och deras
chefer — av vilka icke någon vore tullförvaltare — i jämbredd med rikets
tullkamrar och tullförvaltare hade därför aldrig varit ifrågasatt och syntes
icke heller nu böra ifrågakomma. Vad frihamnstullförvaltningarna anginge,
har styrelsen erinrat, att tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar
från början placerats i klass 1 B och tullförvaltningen i Stockholms
frihamn från början i klass 2 men att, såsom redan nämnts, sistnämnda
tullförvaltning vid 1925 års riksdag uppflyttats i klass 1 B. Tjänstgöringskommissionen
hade anfört i fråga om frihamnstullförvaltningarna, att den
särställning, dessas chefstjänster intoge i förhållande till de övriga tullförvaltuingarna,
och de speciella krav, som på grund av frihamnsrörelsens natur
borde ställas på deras innehavare och som måhända icke i så hög grad, som
fallet vore på andra områden, vore beroende av trafikens omfattning, borde
föranleda, att de tre tullförvaltartjänsterna i frihamnarna upptoges i samma
klass, vilken icke borde vara lägre än 1 B. Generaltullstyrelsen biträdde
för sin del denna kommissionens mening. Med denna uppfattning, som fortfarande
hystes av styrelsen, hade styrelsen icke funnit anledning föreligga
att nu medtaga frihamnstullförvaltningarna vid behandlingen av frågan om
tullkamrarnas klassificering.
De poängtal, som sålunda för vart och ett av åren 1923—1925 vunnits
vid berörda bearbetning av primärmaterialet hade sedan för varje tullkammare
gruppvis sammanräknats och gruppsummorna för varje år sammanförts
i tabeller, varefter för varje tullkammare poängmedeltal för sagda
tre år uträknats.
I fråga om sammanföringen i grupper av arbetsfaktorerna och de valda
exponenterna har styrelsen anfört följande.
84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
»Grupp A utrikes trafiken.
Exponenterna för fartygstrafiken hava bestämts med hänsyn till tullförvaltarens
ansvar för och befattning med dels de kamerala klareringsåtgärderna,
bland vilka bestämmandet av fartygsumgälderna och frågan om giltigheten
av företedda mätningshandlingar torde få anses såsom de viktigaste,
dels de med fartygens ankomst eller avgång sammanhängande bevaknings
åtgärderna, däribland särskilt meddelandet av lossningstillstånd, vid vilken
åtgärd ifrägakommer bland annat tillämpning av de invecklade och svårtydda
författningar, som avse att hindra införande i riket av sjukdomar,
överhuvud torde det kunna anses, att det är denna gren av tulltjänsten,
som ställer de största anspråken på tullförvaltarnas organisationsförmåga.
Då den utgående trafiken måste i liera hänseenden anses mindre krävande
än den inkommande, har för förstnämnda trafik använts lägre exponentsiffror
än för den sistnämnda. De lägre exponenterna för fartyg under 10
ton samt för ångfärjor och fartyg i öresundsfart betingas av att i fråga om
dessa fartyg såväl de kamerala uppgifterna äro väsentligt enklare som även
bevakningsåtgärderna av mera underordnad betydelse.
Uppbörden av fartygsumgälderna har ansetts böra medtagas under denna
grupp såsom utgörande i viss mån en mätare dels på trafikens egenskap av
att vara direkt eller icke dels på tonnagets storlek.
Exponenten för godsrörelsen bör utgöra uttryck ej endast för ansvaret
för godsets blossning, vård och rätta utlämnande utan även för det anspråk
på organisationsförmåga, som godsrörelsens handhavande uppställer.
Grupp B tullbehandlingen.
I enlighet med tjänstgöringskommissionens förslag har för uppskattningen
av tullbehandlingsarbetet valts antalet tullbehandlade varuposter, vilka allt
efter tullbehandlingens svårighet uppdelats i tre olika klasser. Vid exponentsiffrornas
bestämmande har man utgått från att tullförvaltarens medverkan
i tullbehandlingsarbetet bliver större, ju större antalet varuposter
är, särskilt sådana, vilkas tullbehandling är mera krävande, och att i varje
fall tullförvaltarens tillsyn över tullbehandlingsarbetet erfordras i allt högre
grad, ju svårare och mera omfattande detta arbete är. Såsom supplement
till antalet varuposter och i viss mån motvikt mot dettas inflytande på tullbehandlingsarbetets
värdering har ett uttryck för kvantiteten av de tullbehandlade
varorna ansetts böra medtagas. Detta har skett genom införande
av uppgift om tullbeloppet för styckegods, således varor, vilkas tullbehandling
i allmänhet måste anses vara av mera krävande beskaffenhet.
Grupp C upplag srörelsen.
För uppläggningar å och uttagningar från nederlag — i vilka expeditioner
inberäknats även förflyttningar från ett nederlag till annat samt utförsel
har använts en gemensam exponentsiffra, 1.5. Denna siffra åsyftar i fråga
om uppläggningar ett antal av 1,000 sådana expeditioner, men i fråga om
uttagningar ett antal av 1,000 uttagna varuposter. Härmed avses att giva
ett uttryck åt det merarbete vid uttagningar i förhållande till arbetet med
uppläggningarna, som uppstår därigenom, att en upplagd post ofta uttages
i flera poster. I syfte att giva ett uttryck jämväl åt skiftningarna i bevakningsarbetet
vid nederlagsrörelsen och tullförvaltarnas ansvar för nederlagskrediten
har medtagits en faktor för kvantiteten nederlagsgods. För detta
ändamål har uppbörden av nederlagsavgift ansetts lämplig, då densamma
utgör en funktion av tullbeloppet för å nederlag upplagt gods och därmed
i andra hand för myckenheten av detsamma samt då i stort sett och föi
en längre tidsföljd uttagningar från och uppläggningar å nederlag torde stå
Kungl Maj:ts proposition Nr 70. 85
i ungefär samma förhållande till varandra — även för myckenheten uttaget
gods.
Exponenten för uttagna nederlagsposter (1.5 för 1,000) är 50 procent större
än exponenten för tullbehandlingen av mera krävande varuposter (1 för
1,000). Anledningen härtill är, att med nederlagsexponenterna avsetts att
giva ett uttryck jämväl åt de med nederlagsrörelsen förenade personaldispositionerna
samt beräkningen av tullkrediten och debiteringsrisken, vilka
senare moment icke kunna anses bliva tillgodosedda genom den i grupp D
använda exponenten för debiterade varuposter (0.2 för 1,000).
Transitförpassningar torde på det hela taget kunna anses jämställda med
angivningar och hava erhållit samma exponentsiffra som dessa (0.2 5 för 1,000).
Exponenten för avgående transitgods (8 för 100,000 kolli) har upptagits
något högre än exponenten för ankommande sådant gods (6 för 100,000
kolli). Orsaken härtill är det större arbete, som handhavandet av det förra
slaget gods medför i förhållande till arbetet med det senare slaget.
Grupp D debiteringen och uppbörden.
Under denna grupp hava upptagits de viktigaste kamerala uppgifter, som
förekomma å tullkamrarna, i den mån dessa arbeten icke tillgodosetts under
övriga grupper.
Vid angivning av varor måste först och främst angivarens behörighet
beaktas. Därnäst är av vikt, att de olika slagen av angivningar behandlas
vart och ett på föreskrivet sätt. Ett upptagande av angivningarna bland
de arbetsfaktorer, som böra komma till beaktande, lärer därför vara väl
berättigat. Vid värderingen av denna arbetsuppgift bör hänsyn tagas till
de kamerala arbeten, som därav härröra, såsom godsredovisningen, utfärdandet
av räkningar, journalsföring in. m. Bland angivningarna hava icke
upptagits angivning av postgods, dels därför att denna är av synnerlig enkel
beskaffenhet, dels ock enär posttrafiken torde kunna anses behörigen tillgodosedd
under andra grupper. Likaså har angivning till omedelbar transitförsändning
här uteslutits, enär densamma kommit till uttryck under transitrörelsen
(avgående transitförpassningar).
Vad debiteringen beträffar, stå tullförvaltarnas ansvar och risk därför,
såvitt angår uppbörden av tull, i direkt förhållande till antalet tullpliktiga
varuposter, oberoende av tullbehandlingens svårighetsgrad. Till grund för
exponentsättningen bör sålunda i detta hänseende läggas antalet dylika
poster. Det är emellertid klart, att ansvaret för uppbörden i dess helhet
även står i förhållande till uppbördens storlek. Detta bör finna sitt uttryck
i en exponent för all uppbörd, varvid dock, i fråga om uppbörden av tull,
tullen för partivaror torde böra frånskiljas och erhålla en lägre exponentsiffra
till undvikande av att denna uppbörd erhåller ett oberättigat inflytande.
Såsom en god mätare av vissa med tullförvaltningens allmänna ledning
förenade uppgifter framstår summan av vissa tullmedel, förnämligast konfiskationer
och ersättningsbeloppen enligt förrättningstaxan in. m. Ett särskilt
uppskattande av denna uppbörd har därför synts väl berättigat.»
v Slutresultatet av ifrågavarande statistiska undersökning har generaltullstyrelsen
överlämnat i form av dels en tabell I, upptagande varje tullkammares
totalpoäng för ett vart av åren 1923—1925 ävensom dess medeltal
poäng för dessa tre år, dels en tabell II, utgörande ett sammandrag av
därvid fogade tabellbilagor A—E, vilka för vart och ett av åren 1923—1925
och för en var tullkammare utvisa det sammanräknade poängtalet för de i
varje av förberörda grupper A—I) ingående arbetsfaktorerna samt pers
86
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
poängen (E) ävensom medeltalet för sagda tre år av varje grupps poängtal
och av personalpoängen. Dessa tabeller torde få såsom bilagor närslutas
statsrådsprotokollet över tinansärenden för denna dag. (Bil. 1).
Generaltullstyrelsen har härefter erinrat, att vid 1926 års riksdag efter
därom framlagd proposition verkställts omklassificering av postkontoren
samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer. Till grund för denna
omklassificering hade lagts ett av kommunikationsverkens lönenämnd utarbetat
förslag, med vilket avsetts att finna ett sådant på rationella grunder
uppbyggt system för klassificeringen, att detsamma i sina huvuddrag kunde
tillämpas vid samtliga nämnda verk, men därjämte lämnade rum för beaktande
av verkens speciella organisations- och verksamhetsformer. Systemet
utmärkte sig genom ett flertal invecklade operationer och hade från de utav
ärendet berörda verkstyrelsernas sida gjorts till föremål för åtskilliga erinringar.
Av vissa yttranden vid förslagets behandling hos Kungl. Maj:t och
i riksdagen ville det ock synas styrelsen, som om detsamma godkänts endast
med en viss tvekan och med hänsyn särskilt därtill, att omklassificeringen
icke utan allvarliga olägenheter kunde längre uppskjutas.
Generaltullstyrelsen har för närvarande icke vågat uttala någon bestämd
uppfattning, huruvida det för kommunikationsverken sålunda tillämpade
systemet med fördel skulle kunna, i mer eller mindre modifierad form,
användas för klassificering av tullkamrarna. Däremot har styrelsen icke
tvekat att uttala som sin övertygelse, att denna klassificering kunde ske
med anlitande av betydligt enklare hjälpmedel. För tullverkets räkning
gällde klassificeringen endast ungefär ett femtiotal tullkamrar, under det att
klassificeringen av kommunikationsverkens förvaltningar avsåge ett mångdubbelt,
i fråga om statens järnvägar omkring tiodubbelt antal. Det förhållandevis
begränsade siffermaterial, varmed man vid klassificeringen av tullkamrarna
hade att röra sig, medgåve tydligen en större möjlighet att bedöma tullkamrarnas
inbördes ställning efter det föreliggande materialet, särskilt som
detta omfattade en sammanhängande tid av tre år, samt att vidtaga de
modifikationer i den av siffrorna utvisade ordningsföljden, vilka kunde finnas
av förhållandena påkallade. Enligt styrelsens mening borde sålunda vid
klassificeringen av tullkamrarna tillerkännas större värde åt det föreliggande
siffermaterialet och den på kännedomen om de särskilda förhållandena vid
varje tullkammare grundade möjligheten att rätt bedöma detta materials
verkliga betydelse än åt resultatet av sådana mera invecklade beräkningar
som de, på vilka kommunikationsverkens klassificeringssystem ansetts böra
grundas.
Generaltullstyrelsen har sålunda vid uppgörande av förslag till klassificering
av tullkamrarna funnit sig icke kunna underlåta att fästa ett relativt
stort avseende vid de föreliggande uppgifterna om tullkamrarnas arbetskvantiteter
och de på grund av dessa uppgifter beräknade poängtalen.
Tjänstgöringskommissionens förnämsta anmärkning mot systemet med
poängberäkning vore den, att vissa av tullkamrarnas arbetsuppgifter icke
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
87
kunde jämföras med varandra och att det därför vore snart sagt omöjligt
att för sådana arbetsuppgifter finna exponentsiffror, som möjliggjorde
en rättvis jämförelse. Detta ansåge styrelsen väl vara i viss mån riktigt;
men å andra sidan syntes det — vad även tjänstgöringskommissionen
torde velat erkänna — vara alldeles uteslutet, att en klassificering skulle
kunna verkställas utan hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning. Bestämmandet
av exponentsiffrorna måste ju alltid bliva i större eller mindre
grad subjektivt och olika åsikter om berättigandet av de valda siffrorna
kunde givetvis alltid göras gällande. Det nu verkställda valet av arbetsfaktorerna
och deras gruppering ävensom exponentsättningen hade emellertid
i samråd med tre tullförvaltare skett efter noggrant övervägande och i
nära överensstämmelse med tjänstgöringskommissionens förslag, beträffande
vilket omdömet hos flertalet tullkamrar, som yttrat sig därom, varit, att de
föreslagna grunderna innebure ett väsentligt framsteg i förhållande till de
förut tillämpade. Styrelsen ville även nu, liksom i sin skrivelse till Kungl.
Maj:t den 31 oktober 1924 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret
1925—1926 framhålla, att den av tjänstgöringskommissionen utan någon
egentlig poängtabell men på grundval av omfattande undersökningar av
tullkamrarnas verksamhet föreslagna klassificeringen av tullkamrarna endast
obetydligt avveke från den första på poängtabell grundade klassificeringen
— vid 1910 års riksdag — vilken klassificering oförändrad kvarstod vid
tiden för tjänstgöringskommissionens arbete, samt att detta förhållande syntes
berättiga till den slutsats, att klassificering med stöd av poängtabell under
normala förhållanden medförde ett ganska tillfredsställande resultat. Och
styrelsen ville för sin del uttala den uppfattning, att, om vid en klassificering
med stöd av nu tillgängliga poängtal tillika toges tillbörlig hänsyn
såväl till den verkliga betydelsen av poängsiffrorna, i de fall då dessa befunnes
i ett eller annat hänseende icke giva ett riktigt uttryck åt den bakom
dem liggande arbetskvantiteten, som även till förefintliga supplementära
arbetsfaktorer, vilka icke lämpligen kunnat intagas bland dem, efter vilka
poängtalen beräknats, det erhållna resultatet måste anses så tillfredsställande,
som under givna förhållanden rimligen kunde krävas.
Bland nyssnämnda supplementära arbetsfaktorer, vilka förekomma vid
vissa tullkamrar och måste anses i viss grad öka de vid sådana tullkamrar
anställda tullförvaltarnes arbetsbörda och ansvar, finge i främsta rummet
nämnas de göromål, som härflöte av att trafik över rikets landgräns förekomma
inom tullkammardistriktet. Dessa tullkamrar vore de i Haparanda,
Strömstad, Östersund ocli Kiruna. Tullförvaltarna vid dessa tullkamrar
vore i denna sin egenskap chefer för gränsbevakningen i vederbörande distrikt
samt för därinoin belägna gränstullstationer. Landväga gränstrafik
samt gränsbevakning förekomma dessutom inom Dalsland, Värmland och
Dalarna; men inom dessa landskap vore gränsbevakningspersonalen och
gränstullstationerna underställda en särskild gränsbevakningschef, och de av
gränstrafiken härrörande göromål ankomme sålunda icke på tullförvaltarna
88
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
vid därvaraude tullkamrar, i Karlstad och Falun. Det finge i detta sammanhang
anmärkas, att, i motsats till chefskap över gränsbevakning, chefskap
över kustbevakning icke tillkomme tullförvaltare å viss ort och i denna
hans egenskap; sistnämnda chefskap vore uppdraget åt den tullförvaltare
inom respektive kustbevakningsdistrikt, som ansetts därtill lämpligast, och
hade alltså en mera personlig karaktär, varför hänsyn till sådant chefskap
och därmed förenat arbete icke i detta sammanhang syntes böra tagas.
Det vissa tullförvaltare sålunda åliggande chefskapet över gränsbevakning
och gränstullstationer medförde för dem, med undantag för tullförvaltaren i
Kiruna, ett betydande tillskott av arbete och ansvar, som icke kommit till
synes i förberörda poängsiffror. Befälet över personalen, den livliga trafiken
över gränsen, kontrollen över den medgivna tullfria införseln över gränsen
samt de många frågor av ofta ganska svårbehandlad art, som uppstode i
följd av gränstrafiken — allt detta syntes med rätta få anses utgöra förhållanden,
till vilka hänsyn i förekommande fall måste tagas vid sådana
tullkamrars klassificering.
Eu annan supplementär arbetsfaktor av större betydelse vore restitutionsrörelsen,
dels enligt tulltaxeförordningen dels enligt förordningen angående
tullrestitution i vissa fall vid utförsel av utländsk vara den 13 december
1912 (nr 355). Särskilt restitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen
— s. k. industrirestitution — föranledde vid de tullkamrar, där sådan rörelse
förekomme i större omfattning, ett betydande arbete och ansvar för tullkammarens
föreståndare. Det syntes fördenskull vara berättigat, att jämväl
denna arbetsfaktor finge göra sig gällande.
Såsom eu tredje supplementär faktor kunde anses förekomsten av tullkammare
underlydande tullstationer med där anställd personal.
Ytterligare kunde såsom supplementära faktorer, om än av jämförelsevis
underordnad betydelse, nämnas räkningar å tull för av resande medförda
effekter, beslagsärenden, ärenden angående tullverkets fastigheter och byggnader,
utfärdande av mätbrev för fartyg, provianteringsfrilagersrörelsen och
uppbörd av vissa kommunala avgifter m. fl.
De supplementära faktorerna gjorde sig givetvis gällande förnämligast i
gränsfall, då en tullkammares placering i den ena eller den andra av två
till varandra gränsande klasser utan hänsyn till sådana faktorer kunde vara
föremål för tvekan.
Med stöd av det sålunda föreliggande materialet och efter övervägande av
övriga på frågan om tullkamrarnas klassificering inverkande omständigheter
har generaltullstyrelsen, som icke funnit anledning att ifrågasätta någon
ändring i de nuvarande klassernas antal eller benämning, framlagt följande
förslag i berörda fråga. I förslaget angives för varje tullkammare dess
medeltalpoäng för åren 1923—1925.
Klass 1 A: tullkamrarna i Hälsingborg (258.oo), Trälleborg (193.44), Norrköping
(161.13), Gävle (99.oi) och Halmstad (80.39) = 5 tullkamrar;
klass 1 B: tullkamrarna i Sundsvall (70.60), Kalmar (60.79), Landskrona
89
Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.
(59.22), Örebro (55.9o) och Borås (44.21) ävensom tullförvaltningarna i Stockholms,
Göteborgs och Malmö frihamnar = 8 tullkamrar och tullförvaltningar;
klass 2: tullkamrarna i Åhus (37.61), Nyköping (37.18), Luleå (35.17),
Härnösand (34.48), Karlstad (34.07), Ystad (31.72), Karlskrona (30.56),
Strömstad (29.91), Karlshamn (29.65), Uppsala (27.97), Linköping (24.43),
Lysekil (23.07), Lund (22.33), Varberg (20.40), Charlottenberg (20.28), Jönköping
(20.oi) och Haparanda (17.86) =17 tullkamrar;
klass 3: tullkamrarna i Västerås (19.4i), Oskarshamn (18.90), Södertälje
(18.81), Eskilstuna (18.55), Umeå (16.92), Örnsköldsvik (16.79), Söderhamn
(16.27), Västervik (15.72), Hudiksvall (15.25), Uddevalla (15.21), Mon (15.19),
Storlien (13.58), Kristinehamn (13.04), Falkenberg (12.13), Östersund (12.07),
Skellefteå (11.87), Falun (11.78), Sölvesborg (IO.47) och Visby (9.39) = 19
tullkamrar; samt
klass 4: tullkamrarna i Ronneby (9.19), Simrishamn (8.82), Kiruna (7.2 4),
Piteå (7.23), Lidköping (5.88), Motala (4.39) och Marstrand (3.oo)=7 tullkamrar.
I förhållande till nu gällande klassindelning innebär förslaget:
uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass 1 A,
tullkamrarna i Örebro och Borås från klass 2 till klass 1 B, tullkamrarna
i Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass 3 till klass 2 samt tullkamrarna
i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg från klass 4 till klass 3;
nedlyftning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B
samt tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby från
klass 2 till klass 3.
Beträffande det sålunda framlagda förslaget och däri ifrågasatta ändringar
i den nuvarande klassindelningen liar generaltullstyrelsen anfört följande.
Till klass 1 A hade hänförts, liksom för närvarande är fallet, de största
sjötullkamrarna, vilka tillika hade eu betydande tullbehandlingsrörelse. I
klassen hade från klass 1 B uppflyttats tullkammaren i Halmstad, under
det att tullkammaren i Sundsvall nedflyttats därifrån till klass 1 B. Den
förra tullkammaren stode i fråga om såväl utrikes trafiken och tullbehandlingsarbetet
som även poängmedeltalet i dess helhet så högt å skalan, att
någon tvekan om riktigheten av densammas hänförande till klass 1 A icke
kunnat råda. Beträffande nedflyttningen av tullkammaren i Sundsvall hade
däremot en viss tvekan gjort sig gällande. Mot en sådan åtgärd kunde
anföras, att den relativt låga siffran för utrikestrafiken kunde anses bero
på dåliga konjunkturer för trävaruutskeppningen och förväntas stiga i mån
dessa eventuellt förbättrades, att i allt fall ordnandet av bevakningen vid
de talrika lastageplatserna i distriktet ställde stora krav på tullförvaltarens
organisationsförmåga samt att rörelsens huvudsakliga koncentration till seglationstiden
medförde under denna tid ett mera intensivt och slitande arbete
än om densamma varit jämnt fördelad över hela året. Styrelsen hade dock,
med hänsyn till den jämförelsevis stora skillnaden mellan tullkammarens
och tullkammarens i Halmstad medelpoängtal, härrörande från den förra
90
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
tullkammarens underlägsenhet i fråga om utrikes trafik och tullbehandlingsarbetet,
ansett sig icke kunna undgå att uppföra tullkammaren en klass
lägre än tullkammaren i Halmstad.
I klass 1 B hade upptagits, förutom tullkammaren i Sundsvall och de tre
frihamnstullförvaltningarna, dels de återstående större sjötullkamrarna med
tillika betydande tullbehandlingsarbete, nämligen tullkamrarna i Kalmar och
Landskrona, dels ock de två förnämsta, för närvarande i klass 2 placerade
inlandstullkamrarna i Örebro och Borås, båda utmärkande sig för höga
siffror för tullbehandlingsarbetet och uppbörden samt den förra dessutom
även för upplagsrörelsen. Ehuru sjötrafiken vid tullkammaren i Örebro
vore obetydlig och tullkammaren i Borås saknade all dylik trafik samt detta
förhållande innebure en betydande begränsning av föreståndarnas verksamhetsfält
och ansvar i jämförelse med tullförvaltarnas vid sjötullkamrar, vore
dock den viktiga tullbehandlingsrörelsen i dessa två städer såväl kvantitativt
som kvalitativt av så stor betydelse — överstigande sagda rörelse både i
Gävle och Halmstad — att ifrågavarande tullkamrar ansetts berättigade
till plats i nu förevarande klass. Siffrorna för tullkammaren i Borås vore
visserligen ej obetydligt lägre än motsvarande siffror för tullkammaren i
Örebro. Ett likställande av dessa båda tullkamrar hade dock ansetts betingat
därav, att tullkammaren i Borås hade att räkna sig till godo en
supplementär faktor, nämligen en mycket betydande restitutionsrörelse enligt
§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken rörelse på grund av de varor,
restitutionsmedgivandet avsåge — garner och vävnader — förorsakade mycket
arbete och ansvar.
Klass 2 omfattade de medelstora sjötullkamrarna och de större inlandstullkamrarna
med undantag av nyssberörda tullkamrar i Örebro och Borås
samt slutligen den största gränstullkammaren, den i Cbarlottenberg, och
tullkammaren i Haparanda. Förslaget innebure, som redan nämnts, uppflyttning
från klass 3 av tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Cbarlottenberg,
vilka tullkamrars rörelse synts berättiga dem till plats i klass 2. Tullkamrarna
i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby, vilka för närvarande
tillhörde klass 2, hade däremot med hänsyn till den därstädes förekommande
rörelsens mindre omfattning ansetts böra hava sin plats i närmast
lägre klass. Vad tullkammaren i Haparanda beträffade, hade densamma,
oaktat dess lägre plats på skalan, ansetts böra bibehållas i klass 2 på grund
av supplementära faktorer, nämligen den livliga gränstrafiken och talrikt
förekommande förtullningar av passagerareffekter samt tullförvaltarens chefskap
över gränsbevakningspersonalen, vilken här vore större än i något
annat gränsbevakningsdistrikt.
Till klass 3 hade hänförts, förutom förberörda från klass 2 nedflyttade
fyra tullkamrar, de mindre sjö- och inlandstullkamrarna samt gränstullkamrarna
i Mon och Storlien. Från klass 4 hade uppflyttats tullkamrarna i
Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg, då rörelsen vid dessa tullkamrar utmärkt
sig för en, om än svagt, stigande tendens och deras poängsiffror i;
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
91
allt fall syntes berättiga dem till eu något högre plats än de minsta och
obetydligaste av rikets tullkamrar. Vad tullkammaren i Visby beträffade,
kunde med hänsyn till poängsiffran måhända ifrågasättas nedflyttning till
klass 4. Anledningen att så icke skett vore att tullkammaren vore den
enda på ön Gotland och att, även om en del av där befintliga tullstationer
indroges, likväl alltid några sådana syntes finnas erforderliga, åt vilkas
tjänståtgärder tullförvaltaren i Visby måste ägna noggrann tillsyn, särskilt
som inom tullkammardistriktet i större utsträckning än i måhända något
annat distrikt förekomme handläggning av ärenden angående bärgade varor
och sjöfynd. Av dessa anledningar hade tullkammaren hittills varit placerad
så högt som i klass 2.
Slutligen hade i klass 4 upptagits de sju minsta tullkam rama i riket.
Av förestående redogörelse för förslaget har styrelsen ansett framgå, att
de supplementära faktorerna endast i ringa mån kunnat inverka på respektive
tullkammares placering i klass. Exempelvis kan nämnas, att tullkammaren
i Östersund kunde räkna sig till godo en sådan faktor av ej ringa
betydelse, nämligen tullförvaltarens chefskap över ett mycket stort gränsbevakningsdistrikt.
Tullkammarens poängtal vore dock så lågt, att berörda
supplementära faktor icke ansetts kunna föranleda dess uppflyttning i högre
klass. Härtill komme, att en uppdelning av gränsbevakningsdistriktet vore
påtänkt.
Det förut omnämnda förhållande, att i vissa fall poängtalen i något hänseende
icke gåve ett riktigt uttryck åt den bakom dem liggande arbetskvantiteten,
hade icke kunnat utöva något inflytande på klassificeringen. I alla
de fall, där nämnda förhållande varit för handen och vilka framginge av
noterna i de överlämnade tabellerna, skulle respektive tullkammare komma
att tillhöra den klass, vari den upptagits, oavsett huruvida hänsyn toges till
förhållandet eller icke.
Slutligen har generaltullstyrelsen framhållit, att prövning av frågan om
tullkamrarnas klassificering syntes böra periodvis återkomma, exempelvis
vart femte år, och att denna prövning komme att för framtiden väsentligt
underlättas genom de årliga förvaltningsberättelser, vilka komme att avgivas
av styrelsen, samt genom de för nämnda berättelsers utarbetande erforderliga
statistiska undersökningarna.
Vad härefter angår frågan om tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering
har generaltullstyrelsen till en början framhållit, att sedan lång tid tillbaka
den grundsats ansetts böra gälla, att avlöningen för tulltjänstemän, särskilt
de vid lokaltullförvaltningen anställda, borde utgå med något högre belopp
än avlöningen för tjänstinnehavare i motsvarande ställning inom andra statens
verk. Riktigheten av denna grundsats hade erkänts vid alla utredningar,
som företagits rörande avlöningsförhållandena vid tullverket, såväl i äldre
tider som av 1902 års tullstatskommitté, 1908 års tullstatskommission och
Tull förvaltar
- tj dusternas
lönegradsplacering.
92
Kungl. Maj ds proposition Nr 70.
1914 ars tullkommission, och i de avgivna förslagen hade ock denna uppfattning
i större eller mindre grad kommit till uttryck. En motsatt uppfattning
hade visserligen uttalats av 1915 års kommission för gemensamma
avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk, dock förnämligast
beträffande de lägsta grupperna bland tjänstemän med högre kompetens,
vid tullverket kammarskrivare, samt av generaldirektören vid statens
järnvägar i en till chefen för civildepartementet ställd, den 31 januari 1920
dagtecknad skrivelse; men dessa uttalanden grundade sig, såvitt generaltullstyrelsen
hade sig bekant, icke i någotdera fallet på närmare undersökning
av tulltjänstemannens arbetsuppgifter och för tullverket speciellt utmärkande
förhållanden. Även av statsmakterna hade befogenheten av en viss företrädesrätt
i lönehänseende för tulltjänstemän gent emot befattningshavare i
vissa andra verk erkänts; särskilt hade detta uttalats av statsutskottet vid
1922 års riksdag.
Enligt styrelsens mening hade emellertid ifrågavarande grundsats vid
nämnda års riksdag icke tillämpats i hela den omfattning, som enligt generaltullstyrelsens
under förberedelserna till den dä verkställda omorganisationen av
tullverket uttalade mening vore önskvärd och behövlig. Förutom vissa grupper
av tjänstemän i lägre lönegrader hade i stort sett endast kontrollörer och
kammarskrivare kommit i åtnjutande av en lönegradsplacering, som i någon
mån överstege placeringen av i organisatoriskt hänseende närmast motsvarande
tjänstemän i exempelvis kommunikationsverken; och av berörda två
grupper tjänstemän hade kammarskrivarna, vilka av såväl 1914 års tullkommission
som generaltullstyrelsen föreslagits till dåvarande 10 lönegraden
(numera 17), upptagits i närmast lägre lönegrad.
Bland de grupper av tulltjänstemän, vilkas lönegradsplacering, enligt vad
generaltullstyrelsen vid flera föregående tillfällen uttalat såsom sin mening,
måste anses alltför låg, framträdde särskilt tullförvaltargruppen. Styrelsen
har nu i fråga om dessa tjänstemäns lönegradsplacering erinrat om följande:
Enligt 1914 års tullkommissions förslag i dess betänkande IV skulle tullförvaltarna
indelas i fyra klasser, benämnda 1, 2, 3 och 4, vilka skulle
hänföras till respektive 27, 24, 22 och 20 lönegraden
I sitt den 14 juni 1920 avgivna utlåtande över tullkommissionens nyssberörda
betänkande hade generaltullstyrelsen föreslagit — närmast till beaktande
av styrelsen givna särskilda direktiv — de förändringar i tullkommissionens
förslag, att klass 1 skulle uppdelas i två klasser, av vilka den
ena skulle upptagas i 27 och den andra i 26 lönegraden, samt att klass 3
skulle uppföras i 21 i stället för i 22 lönegraden. Enligt styrelsens förslag
skulle aliså finnas fem klasser: 1 A (övertullförvaltare), IB, 2, 3 och 4, vilka
skulle upptagas i respektive 27, 26, 24, 21 och 20 lönegraden.
Denna styrelsens framställning förordades av vederbörande departementschef,
och i Kungl. Maj:ts proposition (nr 330) till 1921 års riksdag an- 1
1 Bär och i det följande användes den beteckning för lönegraderna, som numera gäller
enligt kungörelsen den (i juni 1925 angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921.
93
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
gående godkännande av tullverkets utgiftsstater för år 1922 hade i enlighet
härmed till 1 förvaltartjänsterna upptagits i sist angivna lönegrader.
Såsom redan nämnts, blev frågan om tullverkets omorganisation icke avgjord
vid nämnda års riksdag utan uppsköts.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1921 angående tullverkets
utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 vidhöll generaltullstyrelsen
sitt år 1920 avgivna och av Kungl. Maj:t godkända förslag angående tullförvaltartjänsternas
lönegradsplacering.
Emellertid anförde 1902 års löneregleringskommitté i sitt över generaltullstyrelsens
sistberörda statförslag avgivna utlåtande av den 6 december
1921, att en högre placering i löneplanen av tullförvaltartjänsterna än av
motsvarande chefstjänster vid postverket och statens järnvägar icke kunde
anses befogat i andra fall, än där placeringen eljest skulle leda till för
organisationens rätta uppbyggnad betänkliga konsekvenser. Kommittén föreslog
med hänsyn härtill, dels att tullförvaltarna vid tullkamrarna av klass
3 skulle, på sätt generaltullstyrelsen föreslagit, uppföras i 21 lönegraden,
dels ock att tullförvaltartjänsterna vid övriga klasser av tullkamrar skulle
nedflyttas i lönegrad; dock borde jämväl, till undvikande i vissa fall av
organisatoriska oegentligheter, två tullkamrar, av generaltullstyrelsen uppförda
i klass 1 B, uppflyttas i klass 1 A och två tullkamrar, enligt förslaget
hänförda till klass 2, i stället upptagas i klass 1 B. Enligt kommitténs förslag,
vilket förordades av vederbörande departementschef och framlades i
proposition (nr 89) till 1922 års riksdag, skulle alltså tullförvaltartjänsterna
av klasserna 1 A, 1 B, 2, 3 och 4 uppföras i respektive 26, 24, 22, 21 och
18 lönegraden.
En vid 1922 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 235), i
vilken hemställan gjorts, att tullförvaltartjänsterna mätte i enlighet med
1914 års tullkommissions förslag uppdelas i fyra klasser och placeras i
respektive 27, 24, 22 och 20 lönegraden, avslogs av riksdagen, som antog
det i propositionen framlagda förslaget i förevarande hänseende.
Sedermera hade i denna fråga dels tullverkets tjänstgöringskommission
anfört, att densamma icke kunnat undgå att finna den löneställning, de flesta
tullförvaltare erhållit, väl låg såväl i förhållande till övriga tjänster inom
tullverket som ock allmänt sett med hänsyn till arten av deras uppgifter
och det med deras chefsställning förenade betydande ansvaret, dels framställningar
om höjning av lönegradsplaceringen gjorts av åtskilliga tullförvaltningar
ävensom av tullförvaltarna i en till styrelsen inkommen, i april 1926
dagtecknad skrivelse samt av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,
vilken vid upprepade tillfällen och senast i skrivelse till generaltullstyrelsen
den 24 juli 1926 yrkat, att tullförvaltartjänsterna måtte placeras i respektive
27, 26, 24, 22 och 21 lönegraderna.
Generaltullstyrelsen hade vid flera tillfällen uttalat den uppfattning, att
den år 1922 beslutade lönegradsplaceringen av tullförvaltarna måste anses
alltför låg, men tillika angivit skälet, varför icke vid samma tillfällen framställning
om ändring härutinnan ansetts böra göras. Även inom riksdagen
hade frän flera håll denna styrelsens uppfattning vunnit biträdande; och
under ärendets behandling i andra kammaren vid 1926 års riksdag an
fördes av dåvarande chefen för finansdepartementet, att man i sagda års
proposition snarast yttrat sig välvilligt om saken och att i samma ögonblick
generaltullstyrelsen ansåge sig kunna komma med förslag, frågan skulle av
regeringen upptagas till behandling.
94
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.
De allmänna skäl, som anförts till stöd för ovanberörda grundsats, att avlöningen
för tjänstemän vid lokaltullförvaltningen borde utgå med något
högre belopp än för tjänstemän i motsvarande ställning inom vissa andra
verk, hade av 1908 års tullstatskommission sammanfattats på följande sätt:
»På tullverkets ordentliga och samvetsgranna skötsel måste det i hög grad
bero, huruvida statsverkets förnämsta inkomst verkligen skall inflyta i statskassan
till det belopp, som avsetts med tullbeskattningen. På tulltjänstemannen,
även den i mera underordnad ställning, ankommer det att, ofta på
egen hand, stundom utan egentlig kontroll, avgöra, till vilken taxerubrik
en vara är att hänföra eller med andra ord efter vilken norm tullbeskattningen
skall ske. Och detta kan icke bestämmas efter en gång för alla
givna regler utan bliver alltid mer eller mindre överlämnat åt den enskilde
tulltjänstemannen och är sålunda beroende på dennes individuella egenskaper,
hans omdömesförmåga, kunskaper och noggrannhet, hans ärlighet
och förmåga av fasthet och självständighet gent emot dem, som i första
hand hava att vidkännas tullbeskattningen. Brister han i någon av dessa
egenskaper, föreligger alltid möjlighet till förlust för statsverket av stora
värden; och, vad mera är, en förlust, uppkommen av denna anledning,
undandrager sig i regel upptäckt. Måste alltså å tulltjänstemannen ställas
stora anspråk i nu omförmälda hänseenden — större måhända än å tjänstinneliavare
inom någon annan förvaltningsgren och förvisso inom eu icke
avlägsen framtid ytterligare stegrade — torde det ock vara nödvändigt vidtaga
åtgärder att tillförsäkra tullverket en personal, som är i besittning av
dessa egenskaper, och för sådant ändamål lärer det vara erforderligt att
bestämma avlöningen på ett sådant sätt, att densamma lämnar personalen
tillfälle att under dess arbete för verket vinna en tryggad ekonomisk ställning.
»
1914 års tullkommission, som åberopade och anslöt sig till här intagna
yttrande av 1908 års tullstatskommission, anförde vidare, att, enär tullkommissionens
förslag tagit sikte på att genomgående undvika allt användande
av överkvalificerad arbetskraft, det med större fog än någonsin
kunde sägas, att tullverkets tjänstemän borde, med hänsyn ej mindre till
beskaffenheten av det arbete, som ålåge dem, än även och framför allt till
den säregna förtroendeställning, de intoge såsom statsverkets målsmän gent
emot trafiken, få vara i fortsatt åtnjutande av en särskild lönenivå, något
högre än den för flertalet andra verk gällande.
I förberörda uttalande av statsutskottet vid 1922 års riksdag hade anförts,
att den förmånligare ställning i avlöningshänseende gent emot motsvarande
befattningshavare i andra verk, som ifrågasatts i Kungl. Maj:ts då framlagda
förslag till tulltjänsternas inordnande i löneskalan, syntes utskottet väl försvarlig.
Utan att bortse frän vikten av det aibete, som inom varje av sistberörda
verk krävdes, hade utskottet fått den uppfattning att den särskilt
ömtåliga ställning till den trafikerande allmänheten, som tulltjänstemannen
intoge, och det stora ansvar i fråga om utmätande av statsintäkter, som
åvilade honom i motsats till tjänstemän inom andra verk, med vilka jämförelse
i allmänhet anställdes, icke skäligen kunde undgå att medföra eu
häremot svarande bättre löneplacering.
I trots av denna allmänna synpunkt delade dock utskottet icke den i ovan
omförmälda motion II: 235 framförda uppfattning, att Kungl. Maj:ts förslag
ej skulle, där det gällde tullförvaltarnas placering i lönegrader, vara tillfredsställande.
I stället uttalade utskottet, att de platser å löneskalan, vilka enligt
Kungl. Maj:ts förslag beretts för de olika klasserna av tullförvaltartjänsterna,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
95
vore väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar, som vore
förbundna med tjänsterna, samt av arbetets beskaffenhet.
Såsom redan nämnts, antogs vid 1922 års riksdag Kungl. Maj:ts förslag
rörande tullförvaltartjänsternas klassificering, och denna klassificering vore
fortfarande gällande. Detta förslag överensstämde emellertid till alla delar
med 1902 års löneregleringskommittés förslag; och enligt dennas åsikt vore.
såsom här förut omförmälts, en högre placering av tullförvaltartjänsterna
än av motsvarande tjänster i andra verk befogad endast i sådana fall, där
eljest placeringen skulle leda till organisatoriska oegentligheter. Detta medförde,
att endast tullförvaltarna av klass 3 bibehöllos i den av generaltullstyrelsen
föreslagna lönegraden B 21. I övrigt nedsattes samtliga klassernas
lönegrader med en grad enligt den då gällande löneplanen, och tullförvaltartjänsterna
hade alltså, med undantag av dem i klass 3, kommit i samma
lönegrader som exempelvis föreståndarna för postkontor och järnvägsstationer.
Generaltullstyrelsen har härefter övergått till att närmare utveckla de skäl,
som läge till grund för styrelsens uppfattning, att tullförvaltarna placerats
för lågt å löneskalan och därvid anfört följande:
Nämnda tjänstemän hade, allt sedan mellaninstansen mellan generaltullstyrelsen
och lokaltullförvaltningarna, den tidigare förefintliga distriktchefsinstitutionen,
avskaffats, intagit en synnerligen självständig ställning och
handlagt åtskilliga göromål av sådan beskaffenhet, att desamma i verk med
mellaninstans plägade ankomma på denna. Den vid och efter tullverkets
senaste omorganisation genomförda decentraliceringen av delvis ganska viktiga
ärenden från generaltullstyrelsen till tullförvaltningarna hade givetvis än
mera framhävt detta förhållande; och en sådan decentralisering komme med
all säkerhet att genom en förväntad ny tullstadga än vidare fortgå. Det
tullförvaltarna åliggande allmänna ansvaret för göromålens behöriga gång
hade sålunda under de senaste åren fått och kunde förväntas ytterligare fä
ökad utsträckning.
Var och en tullförvaltare, oavsett på vilken plats han vore anställd, kunde
när som helst ställas inför nödvändigheten att handlägga ärenden av annat
slag än de vanligen förekommande och tillika ofta av ganska svårbedömd
beskaffenhet. Hit kunde i främsta rummet hänföras sådana ärenden, som
avsåge förbrytelser mot tullstadgan, lagen om straff för olovlig varuinförsel
och lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin m. fl. författningar. Enligt gällande bestämmelser ålåge
det tullförvaltarna vid de flesta tullkamrar i riket att uppträda såsom åklagare
i dylika s. k. tullmål. Den omfattning, som den olovliga varuinförseln till
riket under de senare åren tagit, hade givit rikliga bevis för befogenheten
av det påstående, att tullförvaltarnas berörda åliggande, vilket ju läge vid
sidan av deras egentliga arbetsområde och strängt taget skulle förutsätta
särskild utbildning, vore av en synnerligen maktpåliggande beskaffenhet; och
styrelsen hade svårt att föreställa sig, att annorstädes än i tullverket den
fordran skulle ställas på en lokal förvaltningschef, åt! han skulle handlägga
för hans egentliga verksamhet och utbildning så främmande och tillika så
ömtåliga ärenden, som tullmålen numera oftare vore.
En annan grupp iirenden av nyssberörda beskaffenhet vore ärendena angående
bärgade varor och sjöfynd. Behandlingen av dessa förutsatte — liksom
för övrigt även en del andra i tulltjänsten förekommande ärenden — kännedom
om och tillämpning av vissa delar av sjölagen samt av lagen om sjöfynd.
Nämnda ärenden vore ofta mycket vanskliga att rätt bedöma och handlägga.
96
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 70.
och erfarenheten hade visat, att behandlingen därav på annat sätt, än som
i sista instans förklarats vara det riktiga, för vederbörande medfört en betydande
ekonomisk risk.
Det tullverkets tjänstemän åliggande övervakandet av sjöfarten och varuförseln
innebure skyddandet av högst viktiga samhälleliga intressen. Till
bestyrkande härav Unge styrelsen främst erinra om betydelsen av att gällande
bestämmelser till förekommande av smittsamma sjukdomars införande i riket
iakttoges och rätt tillämpades. Misstag eller förbiseenden i fråga härom
kunde förorsaka oöverskådlig fara och skada. Om hela det komplex av författningar,
som berörde förevarande ämnen, kunde utan tvekan sägas, att
tillämpningen av desamma i många fall vore synnerligen svår och tvivelaktig;
i sådana fall ankomme det på tullförvaltaren att träffa avgöranden
av mycket ansvarsfull natur. Vidare finge i förevarande hänseende framhållas
tulltjänstemännens skyldighet att övervaka eller förhindra in- eller
utförsel av en mångfald olika varuslag, beträffande vilka särskilda föreskrifter
gällde. Såsom exempel på sådana varuslag kunde nämnas giftiga
ämnen, mångfaldiga slag av livsmedel, jordbruks- och trädgårdsprodukter
in. m. Även i fråga om sådana föreskrifter kunde ett förbiseende från eu
tullförvaltares sida leda till fara eller skada. De författningar — berörande
de mest olikartade ämnen och stundom förutsättande rena specialkunskaper
i exempelvis biologi och kemi — vilka en tullförvaltare i denna honom
åliggande verksamhet måste känna till, vore till antalet mycket betydande,
och årligen tillkomme en eller flera nya eller ändrades redan befintliga
sådana. Tullförvaltaren hade icke blott att själv noga sätta sig in i dessa
författningar utan även att se till, att den honom underlydande personal
förvärvade sig erforderlig kännedom om dem.
Tullbehandlingsarbetets betydelse för en riktig tullbeskattning och de krav,
som för detta ändamål måste ställas på tulltjänstemännen, hade så ofta framhållits,
att vidare ordande härom syntes kunna anses överflödigt. Här skulle
blott erinras, att vid ett stort antal tullkamrar detta arbete huvudsakligen
ankomme på tullförvaltaren själv; vid de övriga, där skärskild föreståndare
för tullbehandlingsarbetet funnes, hade tullförvaltaren i allt fall att avgöra
tveksamma eller svårare frågor om inkommen varas rubricering. Hans
uppgift i detta hänseende vore sa mycket mera krävande, som han därvid
hade att röra sig på ett område, där nya varuslag ständigt förekomma, vilkas
tullbehandling han måste avgöra. — Särskilt inom nu omliandlade gren av
tulltjänsten vore meningsskiljaktigheter mellan tulltjänstemannen och de
trafikerande vanliga och konflikter dem emellan ofta förekommande. Arbetet
ställde sålunda höga krav på tullförvaltarnas skicklighet, kunskaper och omdömesförmåga
ävensom på hans personliga egenskaper och uppträdande.
De vid åtskilliga tullkamrar förekommande ärendena angående restitution
enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen — s. k. industrirestitution — tillförde
vederbörande tullförvaltare göromål av krävande och särdeles grannlaga
natur. Styrelsen finge i detta hänseende framhålla, att enligt de flesta
av de utav Kungl. Maj:t lämnade restitutionsmedgivandena det ankomme
pa vederbörande tullförvaltning — vilken härvid, utom måhända på de allra
största platserna, representerades av chefen — att övervaka tillverkningen
av den vara, för vilken restitution åtnjötes, granska den restitutionsberättigades
bokföring och över huvud taget gent emot honom tillgodose statens intresse
genom ett på andra områden icke vanligt ingripande i hans privata
verksamhet.
Än vidare hade tullförvaltarna att gent emot vederbörande stads myndig
-
Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.
97
heter företräda tullverket med avseende å fullgörandet av staden åliggande
skyldighet att tillhandahålla erforderliga och tidsenliga lokaler för tullverket
ävensom tillhörande inventarier. En viss obenägenhet från städernas sida
att uppfylla denna förpliktelse hade icke så sällan förnummits; och det läge
i sakens natur, att ärenden av detta slag ställde stora krav på tullförvaltarens
personliga auktoritet och förmåga att tillgodose tullverkets berättigade
intressen i detta hänseende.
Det tullförvaltarna åvilande ekonomiska ansvar, som uppbörden medförde,
syntes med hänsyn till de betydande belopp, vartill såväl totaluppbörden
som även särskilda poster därav ofta uppginge, få anses allvarligare än i
flera andra verk. Ett alldeles särskilt riskmoment innebure debiteringen av
fartygsumgälder för utländska fartyg, som icke regelbundet besökte vårt
land, särskilt som gällande föreskrifter om erläggande av den största av
dessa umgälder, fyr- och båkavgiften, vore synnerligen invecklade och svårtydda.
På grund av vad sålunda och tidigare anförts har generaltullstyrelsen nu
förnyat sitt åren 1920 och 1921 avgivna samt sistnämnda år av Kungl.
Maj:t för riksdagen framlagda förslag i nu förevarande ämne. Styrelsen
har alltså hemställt, att tullförvaltartjänsterna av nedannämnda klasser
måtte på följande sätt placeras i lönegrad:
klass 1 A i lönegraden B 27;
klass 1 B i lönegraden B 26:
klass 2 i lönegraden B 24;
klass 3 i lönegraden B 21; samt
klass 4 i lönegraden B 20.
Två av styrelsens ledamöter hava i viss del anmält skiljaktig mening och
i avgivna reservationer anfört, att de ansett, att de till 3:e klassen hänförda
tullförvaltartjänsterna borde placeras i lönegraden B 22 i stället för, såsom
styrelsen föreslagit, i lönegraden B 21.
Genom remiss den 20 september 1926 anbefallde Kungl. Maj:t allmänna
civilförvaltningens lönenämnd att avgiva utlåtande över de av generaltullstyrelsen
sålunda framlagda förslagen angående tullkamrarnas klassificering
och tullförvaltarnas lönegradsplacering.
I sitt i anledning härav avgivna utlåtande har lönenämnden till en början
anfört, att nämnden i likhet med generaltullstyrelsen och på de av bemälda
styrelse angivna skäl för sin del ansett, att en ny klassificering av tullkamrarna,
byggd på i möjligaste mån rationella grunder, nu lämpligen
borde åvägabringas och att i samband därmed borde komma under omprövning
frågan om tullförvaltartjänsternas placering i lönegrad. Nämnden, som
icke varit i tillfälle att ingå på någon närmare granskning av den utav
styrelsen använda poängberäkningen eller den för sagda beräkning gjorda
värdesättningen av olika förekommande arbetsfaktorer, har för sin del icke
funnit anledning att ifrågasätta någon ändring beträffande det av styrelsen
härvid tillämpade beräkningssättet. Nämnden har härvid erinrat, att den
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. <11 lidfl (Nr 70.) 7
Allmänna
civilförvaltningens
lövu>- nämnd.
98
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
vid 1926 års riksdag genomförda klassificeringen av postkontoren samt telegraf-
och järnvägsstationerna likaledes grundade sig på inom vederbörande
verk företagna poängberäkningar med hänsyn till trafikrörelsens omfattning
vid de olika anstalterna.
Vad beträffar själva klassindelningen av tullkamrarna — d. v. s. bestämmandet
av antalet klasser och dessas avgränsning i förhållande till
varandra — samt tullförvaltartjänsternas av olika klasser placering i lönegrad,
har nämnden föreslagit vissa ändringar och jämkningar i generaltullstyrelsens
förslag. Nämnden har härutinnan anfört följande:
»Till klass 1 A har av generaltullstyrelsen ansetts böra hänföras tullkamrarna
i Hälsingborg, Trälleborg, Norrköping, Gävle och Halmstad.
Av dessa tullkamrar intaga de tre förstnämnda genom höga poängtal en
utpräglad särställning i förhållande till samtliga övriga tullkamrar. Under
det att medelpoängtalet för åren 1923 — 1925 utgjorde för tullkammaren i
Hälsingborg 258.00, i Trälleborg 193.44 och i Norrköping 161.13, uppgick
nämligen medelpoängtalet för den därnäst största tullkammaren, Gävle,
allenast till 99.oi. På grund av nu angivna förhållande synes det lönenämnden,
att tullkamrarna i Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping böra
hänföras till en klass för sig, vilken klass torde böra benämnas klass 1.
Enligt lönenämndens mening böra tullförvaltartjänsterna vid nu ifrågavarande
tre tullkamrar (av klass 1) i lönehänseende jämställas med tullöverinspektörer
och sålunda hänföras till 27 lönegraden. Denna placering
innebär, i jämförelse med tjänsternas nuvarande lönestäilning, en höjning
med en lönegrad, vilken höjning enligt lönenämndens mening är fullt motiverad
med hänsyn till den särställning beträffande arbetsuppgifternas omfattning
m. in., som intages av här ifrågavarande tullkamrar och dessas
föreståndare.
Till närmast lägre klass, med benämningen klass 2, böra enligt lönenämndens
åsikt hänföras tullkamrarna i Gävle, Halmstad och Sundsvall. Föreståndax-tjänsterna
för dessa tullkamrar torde böra placeras i 26 lönegraden,
eller samma lönegrad, i vilken tullförvaltartjänsterna i Gävle och Sundsvall
nu äro inordnade. Tullkammaren i Halmstad, vilken tillhör den nuvarande
klassen 1 B (24 lönegraden), lärer, med hänsyn till såväl utrikes ti’afikens
och tullbehandlingsarbetets omfattning därstädes som storleken av tullkamarens
poängmedeltal — vilket numera avsevärt överstiger det för Sundsvall
beräknade — böra hänföras till nu ifrågavarande klass.
Tullkamrarna i Kalmar, Landskrona, Örebro och Borås synas böra sammanföras
i den därnäst följande klassen, med benämning klass 3, och tullförvaltartjänsterna
av denna klass placeras i 25 lönegraden. Denna lönestäilning
synes lönenämnden befogad särskilt med hänsyn därtill, att det får anses
lämpligt, att tullförvaltartjänster av ifrågavarande klass må kunna rekryteras
av tjänstemän inom tullöverkontrollörsgraden (24 lönegraden).
Placeringen av tullförvaltartjänsterna i Kalmar och Landskrona i 25 lönegraden
innebär en höjning av dessa tjänster med en lönegrad. Motsvarande
tjänster i Örebro och Borås (nuvarande klass 2) skulle enligt lönenämndens
förslag höjas från 22 till 25 lönegraden. Dessa uppflyttningar torde få anses
skäliga i betraktande av tullkamrarnas poängtal samt de av generaltullstyrelsen
i övrigt beträffande dem anförda förhållandena (sid 20 i bet.)
Klassen 4 bör enligt lönenämndens mening omfatta tullkamrarna i Åhus,
med avdelning i Kristianstad, Nyköping, Luleå, Härnösand och Karlstad.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.
99
Samtliga dessa tullkamrar tillhöra nuvarande klassen 2 (22 lönegraden). Lönenämnden
vill för sin del föreslå, att tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande
klass 4 placeras i 24 lönegraden, eller samma lönegrad, som av generaltullstyrelsen
ifrågasatts för den klass (2), i vilken enligt styrelsens förslag bl. a.
tullförvaltartjänsterna vid nu omförmälda fem tullkamrar jämte vissa sådana
med lägre poängtal skulle inordnas.
Närmast följande klass, benämnd klass 5, synes böra utgöras av tullkamrarna
i Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala och Haparanda.
Samtliga dessa tullkamrar tillhöra för närvarande klass 2. Lönenämnden
vill föreslå, att tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande nya klass 5 inordnas
i 23 lönegraden, vilket sålunda innebär, att nyssberörda tjänster skulle uppflyttas
en lönegrad.
Vad tullkammaren i Haparanda beträffar har densamma, oaktat dess relativt
låga poängtal, på de av generaltullstyrelsen (sid 21 i bet.) angivna skäl
ansetts böra hänföras till denna klass.
I en ny klass 6 böra enligt lönenämndens åsikt upptagas tullkamrarna i
Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping, Västerås,
Oskarshamn, Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik,
Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Östersund och Visby.
Av dessa tillhöra för närvarande tullkamrarna i Lund, Varberg, Oskarshamn,
Söderhamn, Hudiksvall, och Visby klass 2 (22 lönegraden), under det
att de övriga tillhöra klass 3 (21 lönegraden). Att tullkamrarna i Östersund
och Visby trots sina låga poängtal icke ansetts böra hänföras till lägre klass
än ifrågavarande klass 6, beror, vad den förra beträffar, därpå, att densamma,
såsom generaltullstyrelsen framhållit, kan räkna sig till godo en supplementär
faktor av ej ringa betydelse, nämligen tullförvaltarens chefskap över ett
mycket stort gränsbevakningsdistrikt, samt, vad tullkammaren i Visby angår,
på de av generaltullstyrelsen åberopade förhållanden, vilka sammanhänga
därmed att tullkammaren är den enda på ön Gotland.
Tullförvaltartjänsterna av ifrågavarande klass 6 synas böra placeras i 22
lönegraden, eller sålunda en lönegrad högre än tullkontrollörstjänsterna, bland
vilka ifrågavarande tullförvaltartjänster i viss utsträckning synas böra rekryteras.
Övriga, hittills ej nämnda tullkamrar, nämligen de i Falkenberg, Skellefteå,
Falun, Sölvesborg, Ronneby, Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping,
Motala och Marstrand, böra enligt lönenämndens mening bilda den lägsta
klassen av tullkamrar, med benämningen klass 7. Samtliga dessa tullkamrar
tillhöra för närvarande klass 4 (18 lönegraden) med undantag av tullkammaren
i Falun, vilken är hänförd till nuvarande klass 3 (21 lönegraden). Sistnämnda
tullkammares medelpoängtal synes icke berättiga till densammas placering i
högre klass än den nu angivna.
Beträffande lönegradsplaceringen för tullförvaltartjänster av ifrågavarande
klass 7 vill lönenämnden föreslå, att sagda tjänster hänföras till 19 lönegraden.
Vad slutligen beträffar tullförvaltningarna i Stockholms, Göteborgs och
Malmö frihamnar, vilka för närvarande äro hänförda till klass 1 B (24 lönegraden)
ocli av generaltullstyrelsen föreslagits till placering i klass 1 B (26
lönegraden), anser lönenämnden, att dessa förvaltningar icke böra placeras i
högre klass än den av lönenämnden föreslagna 3 klassen (25 lönegraden).
Enligt lönenämndens förslag skulle sålunda tullkamrarnas — inklusive
frihamnstullförvaltningarnas — klassindelning och tullförvaltartjänsternas
lönegradsplacering bliva följande:
100
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
klass 1, 27 lönegraden: Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping:
klass 2, 26 lönegraden: Gävle, Halmstad och Sundsvall;
klass 3, 25 lönegraden: Kalmar, Landskrona, Örebro, Borås, Stockholms,
Göteborgs och Malmö frihamnar;
klass 4, 24 lönegraden: Åhus, med avdelning i Kristianstad, Nyköping,
Luleå, Härnösand och Karlstad;
klass 5, 23 lönegraden: Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala
och Haparanda;
klass 6, 22 lönegraden: Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg,
Jönköping, Västerås, Oskarshamn, Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik,
Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn,
Östersund och Visby;
klass 7, 19 lönegraden: Falkenberg, Skellefteå, Falun, Sölvesborg, Ronneby,
Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping, Motala och Marstrand.»
Lönenämnden har emellertid icke varit enhällig i fråga om det sålunda
framlagda förslaget. Särskilda yttranden, innefattande i olika avseenden
skiljaktiga meningar, hava sålunda avgivits dels av ordföranden, generaldirektören
E. Stridsberg, dels av ledamoten E. Sidenbladh och dels av ledamöterna
A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp.
Ordföranden har varit ense med lönenämnden därom, att då ny poängberäkning
för tullkamrarna numera utarbetets, en omgruppering i klassificeringshänseende
borde äga rum. Likaså har ordföranden ansett, att den
ansvarsfulla och gentemot allmänheten ömtåliga ställning, som tullförvaltarna
intoge, motiverade, att vid en omreglering av dessa tjänster löneförmånerna
i viss utsträckning förbättrades i förhållande till vad nu gällde.
Ordföranden har för sin del ej heller funnit en dylik omreglering böra
förhindras av hänsyn till förhållandena vid kommunikationsverken, då en
verklig jämförelse mellan dessa verk och tullverket enligt hans mening
över huvud taget icke kunde genomföras. Då lönenämndens förslag emellertid
delvis ginge längre än generaltullstyrelsen för sin del ansett nödigt,
och detta ej synts vara av omständigheterna påkallat, har ordföranden funnit
sig icke kunna helt ansluta sig till nämndens förslag, utan förordat följande
indelning av tullkamrarna i klasser och inplacering i lönegrader av
tullförvaltarna:
klass 1, lönegraden B 27:
Hälsingborg, Trälleborg, Norrköping;
klass 2, lönegraden B 26:
Gävle, Halmstad, Sundsvall;
klass 3, lönegraden B 24:
Kalmar, Landskrona, Örebro, Borås, Stockholms frihamn, Göteborgs frihamn,
Malmö frihamn, Åhus med avdelning i Kristianstad, Nyköping,
Luleå, Härnösand, Karlstad, Haparanda;
klass 4, lönegraden B 22:
Ystad, Karlskrona, Strömstad, Karlshamn, Uppsala, Linköping, Lysekil,
Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping, Västerås, Oscarshamn, Södertälje,
Eskilstuna;
Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.
101
klass 5, lönegraden B 21:
Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik, Hudiksvall, Udevalla, Mon,
Storlien, Kristinehamn, Östersund, Falkenberg, Skellefteå, Falun, Sölvesborg,
Visby;
klass 6, lönegraden B 19:
Ronneby, Simrishamn, Kiruna, Piteå, Lidköping, Motala, Marstrand.
Ledamoten E. Sidenbladh bar såtillvida haft en från det av majoriteten
framlagda förslaget avvikande mening, att han ansett, dels att de tullförvaltningar,
som ij nämnda förslag upptagits i klasserna 4 och 5, bort inrymmas
i en enda klass med beteckningen 4, vid vilket förhållande de
föreslagna klasserna 6 och 7 skulle betecknas såsom 5 och 6, dels ock att
tullförvaltartjänsterna i den av honom sålunda förordade klassen 4 bort placeras
i lönegraden B 23.
Ledamöterna A. Nilsson i Kabbarp och P. Nilsson i Bonarp hava framhållit,
att enligt deras mening nu gällande ordning i fråga om såväl tullkamramas
klassindelning som tullförvaltarnas lönegradsplacering i stort sett
vore lämplig och skälig. Den nära överensstämmelse, som på detta område
förefunnes mellan tullverket och kommunikationsverken, borde det också
vara angeläget att bevara för framtiden.
Sistnämnda ledamöter hava emellertid i viss mån ansett sig kunna biträda
de modifikationer i nu gällande klassificering, generaltullstyrelsen
föreslagit. De hava sålunda tillstyrkt uppflyttning av tullkamrarna i
Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass 3 till klass 2 samt nedflyttning
av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass 1 B och
tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn, Hudiksvall och Visby från klass 2
till klass 3. Dessutom hava dessa ledamöter ansett det böra tagas under
övervägande, om icke tullkammaren i Gävle borde, såsom poängtalen syntes
giva vid handen, nedflyttas från klass 1 A till klass 1 B, liksom ock tullkammaren
i Falun enligt deras mening borde sänkas från klass 3 till klass
4. I övrigt hava de icke kunnat följa styrelsen i dess ändringsförslag.
Såsom särskilt betänkligt har framhållits, att tullkamrarna i klass 4 skulle
enligt styrelsens förslag ytterligare uttunnas, så att denna kategori skulle
omfatta endast några få tullkamrar.
I fråga om lönegradsplaceringen hava dessa ledamöter, såsom nämnts,
funnit det vara av synnerlig vikt att fasthålla vid den nuvarande ordningen.
Att frångå denna skulle enligt deras förmenande medföra vittgående konsekvenser
i ekonomiskt hänseende.
över nu ifrågavarande förslag hava jämväl 1926 års besparingssakkunniga
anbefallts avgiva utlåtande.
I utlåtande den 30 oktober 1926 hava sagda sakkunniga, vad först angår
frågan om tullkamrarnas klassificering, i likhet med generaltullstyrelsen
hållit före, att tullkamrarna borde inrangeras inom ramen av nuvarande
Be&parings
sakkunniga.
102
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
antalet klasser. De sakkunniga kunde alltså icke biträda allmänna civilförvaltningens
lönenämnds förslag om en utökning av detta antal. Antalet
tullkamrar vore nämligen icke större än att, om tullförvaltningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, med undantag av frihamnarna, i detta
sammanhang lämnades å sido, tullkamrarna utan svårighet kunde inrangeras
i det nu tillämpade systemet med fem klasser. Härför talade ock den
omständigheten, att denna uppdelning bäst överensstämde med det sätt,
varpå kommunikationsanstalterna vore grupperade.
Beträffande spörsmålet om tullkamrarnas uppdelning på de olika klasserna
hava de sakkunniga ansett, att denna fråga icke lämpligen borde bedömas
fristående utan måste likaledes ses i samband med motsvarande förhållanden
inom kommunikationsverken. Skulle i fråga om tullkamrarna tillämpas
sådana grunder för klassificering, att dessa därigenom erhölle en förmånligare
ställning än kommunikationsanstalterna, syntes det de sakkunniga
kunna befaras, att från kommunikationsverken krav komme att resas på en
reglering uppåt även av det stora antalet postkontor samt järnvägs- och
telegrafsstationerna. I anslutning härtill hava besparingssakkunniga ansett
sig böra verkställa en jämförelse mellan tullkamrarnas och postkontorens
fördelning på de olika klasserna. Av denna jämförelse hava de sakkunniga
bibragts den uppfattningen, att tullkamrarna redan nu i stort sett vore relativt
högt placerade och att de i åtskilliga fall värdesatts högre än postkontor
av till synes motsvarande storlek.
Då det icke varit de sakkunniga möjligt att under den tid, som stått dem
till buds för avgivande av utlåtande i ärendet, i detalj granska de särskilda
tullkamrarnas gruppering i klassificeringshänseende, hava de sakkunniga i
denna del anslutit sig till det förslag, som innehölles i det av ledamöterna
i lönenämnden Aug. Nilsson och P. Nilsson vid nämndens utlåtande fogade
särskilda yttrandet.
Beträffande slutligen frågan om tullförvaltarnas lönegradsplacering hava besparingssakkunniga
för sin del icke kunnat förorda någon förändring härutinnan.
De sakkunniga, som ansett sig icke böra mera utförligt ingå på
de skäl, som av generaltullstyrelsen anförts till stöd för den ifrågasatta förhöjningen,
hava inskränkt sig till att åberopa dels att 1902 års löneregleringskommitté
i ett av kommittén den 6 december 1921 avgivet yttrande i samma
fråga uttalat, att en högre placering å löneplanen av tullförvaltartjänstema
än av motsvarande chefstjänster vid postverket och statens järnvägar icke
kunde anses befogad i andra fall än där placeringen eljest skulle leda till
för organisationens rätta uppbyggnad betänkliga konsekvenser, dels ock
1922 års riksdags uttalande, att de platser å löneskalan, vilka enligt Kungl.
Maj:ts förslag beretts för de olika klasserna av tullförvaltartjänster vore
väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar, som vore förbundna
med tjänsterna, samt efter arbetets beskaffenhet. Utan att ingå på
en jämförelse mellan arbetet inom de olika verken syntes det de sakkunniga
böra i detta sammanhang förtjäna framhållas, att tjänstgöringsförhållandena
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 103
vid tullkamrarna i vissa avseenden ställde sig gynnsammare än vid kommunikationsanstalterna;
så t. ex. syntes tullarbetet i motsats till förhållandena
vid kommunikationsverken i stort sett icke påkalla tjänstgöring annat
än å söckendagar och därunder knappast å annan än vanlig kontorstid,
under det att vid post- och telegrafverken samt vid statens järnvägar arbetet
på många håll påginge jämväl under sön- och helgdagar samt under dygnets
alla timmar. En omständighet, som icke alldeles borde lämnas ur räkningen,
vore den, att arbetet vid en del tullkamrar särskilt i Norrland av
omständigheternas makt vissa tider av året — då hamnarna vore tillfrusna
— syntes vara av relativt ringa omfattning.
Med anledning av att i ärendet åberopats den företrädesrätt i lönehänseende,
som kommit kontrollörer och kammarskrivare i tullverket till del i
jämförelse med i organisatoriskt hänseende närmast motsvarande tjänstemän
vid kommunikationsverken hava de sakkunniga såsom sin mening uttalat,
att den särskilt gynnade ställning å löneskalan, som beretts förstnämnda
tjänstemannagrupper icke borde få tagas till intäkt för en högre lönegradsplacering
av andra kategorier av befattningshavare inom tullverket.
Vid ärendets behandling hos besparingssakkunniga har ordföranden anmält
avvikande mening och under åberopande av generaltullstyrelsens framställning
i ämnet den 30 augusti 1926 framhållit, att vad sedermera förekommit
icke synts honom utgöra anledning att frånträda eller modifiera det av styrelsen
framlagda förslaget. I
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att styrelsen för Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening i skrivelse den 3 november 1926 anfört, att
enligt styrelsens mening generaltullstyrelsens förslag till revidering av tullförvaltarlönerna
beträffande flertalet tullförvaltningar skänkte bättre beaktande
åt de enligt styrelsens förmenande välgrundade anspråken på en mot
tullförvaltartjänsternas ansvar avpassad löneställning än vad fallet blivit i
lönenämndens förslag. Den mest vägande invändningen mot lönenämndens
förslag utgjorde enligt föreningsstyrelsens åsikt tullförvaltartjänsternas uppdelning
i så många klasser. Genom en dylik uppdelning frånginges nämligen
den tidigare i såväl sakkunnigutredningar som av statsmakterna hävdade
principen att i görligaste mån inskränka antalet klasser, en synpunkt,
som tulltjänstemannaföreningen också förfäktade vid omklassificeringen år
1911 och som då vann riksdagens gillande.
Trots denna sin mening angående de tvenne ifrågavarande förslagen har
föreningsstyrelsen likväl icke kunnat undgå att erkänna, att det av lönenämnden
framlagda förslaget i vissa avseenden syntes innebära beaktansvärda
synpunkter. Den olägenhet i form av en väsentlig försämring, som
detta förslag å sin sida otvivelaktigt innebure för åtskilliga tull förvaltartjänster.
uppvägdes nämligen i någon mån av den förbättring, som lönenämnden
avsett åt de nuvarande tullförvaltarna i lönegraden B 21, och har
Sveriges allallmänna
tulltjänstemannaförening.
Departementschefen.
104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
föreningsstyrelsen till följd av denna omständighet ansett sig kunna godtaga
förslaget, om ock i något reviderad form.
Med erkännande av det principiellt riktiga i eu uppdelning av tullförvaltartjänsterna
i lönegrader efter tydligt markerade gränser i poängtal har
föreningsstyrelsen uttalat, att ett konsekvent vidhållande av denna regel
med lätthet kunde föra bort från det mål, uppdelningen avsåge. Olägenheterna
härav erhölle sin särskilda belysning vid uppdelningen av de tullförvaltartjänster,
som tillförts klasserna 4 och 5 samt delvis även klass (i.
För åstadkommandet av en rättvisare uppdelning av tullförvaltartjänsterna
inom dessa klasser vore det måhända förmånligare att vid densamma skillnaden
mellan högsta och lägsta poängtalet inom samma klass icke bleve
alltför olika eller’ alltför stor i förhållande till dels motsvarande skillnad
inom en närstående grupp, dels avståndet mellan gruppernas närmast varandra
stående poängtal. Poängtalen för de i nyssnämnda lönegrader placerade
tullförvaltartjänsterna ginge m. a. o. i en så jämnt löpande följd,
att någon skarpare gränsmarkering mellan dem icke förefunnes.
En obestridligt rättvisare uppdelning av tullförvaltartjänsterna inom
nämnda klasser skulle enligt föreningsstyrelsens mening kunna åstadkommas,
därest medelskillnadstalet inom vardera av klasserna sattes till 8. Vid
en sådan uppdelning skulle tullförvaltartjänsterna i Ähus, Nyköping, Luleå,
Härnösand, Karlstad, Ystad, Karlskrona, Strömstad och Karlshamn komma
att bilda en grupp med placering i lönegraden B 24. Tullförvaltartjänsterna
åter i Uppsala, Linköping, Lysekil, Lund, Varberg, Charlottenberg, Jönköping
och Haparanda skulle tillsammans bilda en grupp med placering i
lönegraden B 23, medan slutligen tullförvaltartjänsterna i Västerås, Oskarshamn,
Södertälje, Eskilstuna, Umeå, Örnsköldsvik, Söderhamn, Västervik,
Hudiksvall, Uddevalla, Mon, Storlien, Kristinehamn, Visby och Östersund
skulle sammanföras till en grupp med placering i lönegraden B 22.
Vad först angår frågan om tullkamrarnas klassificering har, såsom nämnts,
generaltullstyrelsens förslag härutinnan uppgjorts med ledning av ett
poängsystem, enligt vilket varje särskild tullkammare på grund av föreliggande
uppgifter angående den totala arbetskvantiteten vid tullkammaren
för åren 1923, 1924 och 1925 tilldelats vissa poängtal. Med användande av
dessa poängtal har uträknats tullkammarens medelpoängtal för ifrågavarande
år. I de fall, då poängsiffrorna ansetts icke giva ett riktigt uttryck åt den
bakom desamma liggande arbetskvantiteten, har hänsyn även tagits till vissa
supplementära arbetsfaktorer, vilka förmenats icke lämpligen kunna intagas
bland dem, efter vilka poängtalen beräknats. De olika tullkamrarnas inbördes
ordning ur klassificeringssynpunkt har härigenom kunnat angivas på
ett enligt generaltullstyrelsens uppfattning så tillfredsställande sätt, som under
givna förhållanden rimligen kunde krävas. Mot det sålunda använda
systemet har, såsom förut omförmälts, tjänstgöringskommissionen särskilt anmärkt,
att vissa av tullkamrarnas arbetsuppgifter icke kunde jämföras med
105
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
varandra och att det för den skull vore nästan omöjligt att för sådana
arbetsuppgifter finna exponentsiffror, som möjliggjorde en rättvis jämförelse.
Jag har i likhet med generaltullstyrelsen visserligen funnit denna anmärkning
vara i viss män riktig, men anser ock lika med styrelsen det vara
uteslutet, att en klassificering skulle kunna verkställas utan hänsyn till
arbetsuppgifternas omfattning. På sätt styrelsen framhållit, måste visserligen
alltid bestämmandet av exponentsiffrorna bliva i större eller mindre grad
subjektivt, och olika åsikter kunna givetvis alltid göras gällande om berättigandet
av de valda siffrorna. Då jag emellertid vid granskning av
styrelsens förslag i fråga om val av arbetsfaktorer och deras gruppering
ävensom exponentsättning — vilket förslag uppgjorts i samråd med tre tullförvaltare
och i nära överensstämmelse med tjänstgöringskommissionens
förslag — icke funnit mig hava anledning att däremot framställa erinran,
har jag ansett mig böra biträda förslaget härutinnan.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har generaltullstyrelsen ansett
sig icke böra ifrågasätta ändring i de nuvarande klassernas antal och
beteckning. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som i likhet med
generaltullstyrelsen ansett en ny klassificering av tullkamrarna, byggd
på i möjligaste mån rationella ändringar, nu lämpligen böra åvägabringas
har däremot, såsom nämnts, föreslagit en utökning av antalet tullkammarklasser
till sju. Reservationsvis har emellertid inom nämnden yrkande framställts
om bibehållande av det nuvarande klassantalet. 1926 års besparingssakkunniga
hava ock uttalat sig i sistnämnda riktning. Jag har för min
del ej heller funnit skäl föreligga att frångå den, efter förslag av Kungl.
Maj:t, av 1922 års riksdag beslutade indelningen och får jag alltså förorda,
att tullkamrarna alltjämt inordnas inom ramen av det nuvarande antalet
klasser.
Vidkommande frågan om de olika tullkamrarnas inplacering i de särskilda
klasserna har, såsom den lämnade utredningen giver vid handen, delade
meningar gjort sig gällande. Då jag nu till behandling upptager denna
fråga, bortser jag från lönenämndens förslag och de skiljaktiga meningar,
som i särskilda yttranden framförts av dess ordförande och ledamoten Sidenbladh,
då jag, såsom nyss sagts, icke kan tillstyrka en utökning av det nuvarande
antalet klasser.
I förhållande till gällande klassindelning innebär generaltullstyrelsens
förslag uppflyttning av nio tullkamrar och nedflyttning av fem. Styrelsen
har sålunda föreslagit uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från
klass 1 B till klass 1 A, tullkamrarna i Örebro och Borås från klass 2 till
klass 1 B, tullkamrarna i Linköping, Lysekil och Charlottenberg från klass
3 till klass 2 och tullkamrarna i Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg från
klass 4 till klass 3 samt nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från
klass 1 A till klass l B och tullkamrarna i Oskarshamn, Söderhamn,
Hudiksvall och Visby frän klass 2 till klass 3.
Såsom jag förut omförmält, hava två ledamöter av lönenämnden allenast
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
i viss män ansett sig kunna biträda de modifikationer i gällande klassificering,
generaltullstyrelsen föreslagit. Dessa ledamöter hava sålunda förordat
uppflyttning'' av allenast tre tullkamrar, nämligen av tullkamrarna i Linköping,
Lysekil och Charlottenberg, samt biträtt styrelsens förslag, i vad
detsamma avser nedflyttning av tullkamrarna i Sundsvall, Oskarshamn,
Söderhamn, Hudiksvall och Visby. Härjämte hava ifrågavarande ledamöter
ansett det böra tagas under övervägande, om icke tullkammaren i Gävle
borde nedflyttas från klass 1 A till klass 1 B samt tullkammaren i Falun
sänkas från klass 3 till klass 4.
1926 års besparingssakkunniga hava, enär det icke ansetts möjligt att
under den tid, som stått de sakkunniga till buds för avgivande av utlåtande
i ärendet, i detalj granska de särskilda tullkamrarnas gruppering i
klassificeringshänseende, anslutit sig till berörda ledamöters i lönenämnden
förslag. Ordföranden hos de besparingssakkunniga har emellertid funnit
skäl icke föreligga frångå generaltullstyrelsens uppfattning i frågan.
Meningarna äro alltså skiljaktiga i fråga om uppflyttning av tullkamrarna
i Halmstad, Örebro, Borås, Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg samt
beträffande frågan huruvida tullkamrarna i Gävle och Falun böra bibehållas
i de klasser, vartill de för närvarande äro hänförda.
Vad angår frågan om bibehållande av tullkamrarna i Gävle och Falun
i de klasser, i vilka de nu äro inplacerade, må till en början framhållas,
att tjänstgöringskommissionen i sitt förslag rörande tullförvaltartjänsternas
klassificering i fråga om förstnämnda tullkammare anfört, att kommissionen
ansåge, att tullkammaren ifråga hade en given plats i klass
1 A, enär densamma vid sidan av en mycket betydande tullbehandling
hade en stor import- och exporttrafik samt en utvecklad nederlagsrörelse
och en uppbörd, som överstege Trälleborgs tullkammare. Även om det
må medgivas, att tullkammarens i Gävle medeltalpoäng för åren 1923
—1925 avsevärt understiger medelpoängen för tullkamrarna i Hälsingborg,
Trälleborg och Norrköping, vilka nu äro placerade i klass 1 A och
enligt styrelsens förslag alltjämt skulle dit hänföras, har jag dock, då tullkammaren
i Gävle måste anses mer jämförbar med nyssnämnda tullkamrar
än med de till klass 1 B hänförda, ansett mig icke kunna förorda en nedflyttning
av tullkammaren. Då jag likaledes anser tullkammaren i Falun
mera jämförbar med de tullkamrar, som nu äro hänförda till 3 klassen, än
med de till inplacering i 4 klassen föreslagna, kan jag ej heller tillstyrka
någon förändring i avseende å denna tullkammare. Jag vill härvid framhålla,
att tjänstgöringskommissionen ansett, att tullkammaren i sagda stad
måste anses hava sin naturliga plats i 3 klassen.
Vidkommande härefter frågan om uppflyttning av tullkamrarna i Halmstad,
Örebro, Borås, Falkenberg, Skellefteå och Sölvesborg torde jag få erinra,
att tjänstgöringskommissionen i sitt meromnämnda förslag till klassificering
av tullkamrarna ansett, att tullkammaren i Halmstad i alla viktigare avseenden
vore överlägsen tullkammaren i Sundsvall, vilken tullkammare,
107
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
såsom förut nämnts, för närvarande tillhör klass 1 A. Det vore egentligen
endast i en punkt, nämligen i fråga om fartygsavgifternas storlek, som
Sundsvall visade en väsentligt högre siffra än Halmstad, men då detta
syntes föranledas huvudsakligen av trävaruexporten, som begagnade sig av
stora, i barlast inkommande fartyg, syntes denna omständighet, även om
exporttrafiken med hänsyn till den inom distriktet förekommande smugglingens
omfattning vållade mycket arbete, ej kunna uppväga Halmstads
obestridliga överlägsenhet på andra områden. Vid en jämförelse med Gävle
komme Halmstad i fråga om attestantalet ganska nära, ehuru uppbörden
vore mindre; antalet in- och utgående fartyg vore däremot större i Halmstad.
I stort sett funne dock kommissionen, att föreståndarskapet för tullförvaltningen
i Gävle — bland annat med hänsyn till den där nödvändiga
stora bevakningspersonalen — ställde så mycket större anspråk
på tullförvaltaren än vad fallet vore i Halmstad, att gränsen mellan
klasserna 1 A och 1 B snarare borde sättas mellan dessa båda tullkamrar
än nedanför Halmstad. Generaltullstyrelsen har däremot ansett, att tullkammaren
i Halmstad stode beträffande såväl utrikestrafiken och tullbehandlingsarbetet
som även poängmedeltalet så högt å skalan, att någon tvekan
om riktigheten av densammas hänförande till klass 1 A icke kunde råda.
Enligt min mening synes det ock vara med billigheten mest överensstämmande,
att tullkammaren i Halmstad hänföres till sistberörda klass och
anser jag mig alltså böra förorda tullkammarens uppflyttande dit. Jag vill
i detta sammanhang påpeka, att, då jag icke finner skäl frångå styrelsens
förslag i fråga om tullkammarens i Sundsvall nedflyttning till klass 1 B,
någon utökning av tullkamrarna i högsta klassen icke av mig ifrågasättes.
Tullkamrarna i Örebro och Borås hava föreslagits till uppflyttning från
klass 2 till klass 1 B av såväl generaltullstyrelsen som tjänstgöringskommissionen.
Dessa tullkamrar intaga de främsta platserna bland inlandstullkamrarna.
Enligt vad tjänstgöringskommissionen framhållit, hava tullkamrarna
i fråga utvisat en mycket stark utveckling under det senaste
årtiondet, och även om man inåste erkänna, att frånvaron av sjöfartsbestyren
innebure en betydande begränsning av tullförvaltarnas verksamhetsfält
och chefsansvar, borde å andra sidan hänsynen till tullbehandlingsarbetets
centrala ställning bland tullverkets uppgifter och med åren allt
mera krävande natur rättvisligen föranleda en något högre värdesättning av
detsamma, än vad den hittillsvarande klassindelningen i denna punkt innefattat.
Med hänsyn till den både högt kvalificerade och kvantitativt betydande
tullbehandlingsrörelsen vid förvaltningarna i de båda viktiga industriorterna
syntes kommissionen så störa anspråk kunna ställas på innehavarna
av respektive chefstjänster, att de icke borde sättas i lägre klass än 1 B.
Generaltullstyrelsen har, såsom nämnts, till stöd för en uppflyttning av
tullkamrarna ifråga anfört, bland annat, att tullbehandlingsrörelsen i de
nämnda städerna såväl kvalitativt som kvantitativt överstege sagda rörelse1
i Gävle och Halmstad. Siffrorna för tullkammaren i Borås vore visserligen
108 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 70.
lägre än motsvarande siffror för tullkammaren i Örebro, men vore ett likställande
av dessa tullkamrar betingat därav, att tullkammaren i Borås hade
att räkna sig till godo en supplementär faktor, nämligen en mycket betydande
restitutionsrörelse enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken
rörelse på grund av de varor, restitutionsmedgivandet avsåge, förorsakade
mycket arbete och besvär. Med hänsyn tagen till medelpoängen för ifrågavarade
båda tullkamrar åren 1923—1925 — denna poäng understiger, vad
Örebro tullkammare beträffar, poängen för närmast större tullkammare med
allenast 3.3 2 — samt vid beaktande av de övriga skäl, som till stöd för en
bättre placering av tullkamrarna anförts, har jag ej heller i denna del ansett
mig böra motsätta mig styrelsens förslag.
Vad slutligen angår frågan om uppflyttning av tullkamrarna i Falkenberg,
Skellefteå och Sölvesborg från klass 4 till klass 3, har, såsom av redogörelsen
i ämnet framgår, tjänstgöringskommissionen uttalat sig för uppflyttning
av allenast förstnämnda tullkammare. Såsom motiv för uppflyttningen
har kommissionen framhållit den förhållandevis omfattande tullbehandlingen
och stora '' uppbörden vid tullkammaren ävensom att sjöfarten
därstädes vore rätt livlig. Generaltullstyrelsen bär emellertid föreslagit, att
till klass 3 jämväl skulle hänföras tullkamrarna i Skellefteå och Sölvesborg
samt till stöd härför anfört, att rörelsen vid samtliga dessa tullkamrar utmärkte
sig för en stigande tendens och att deras poängsiffror i varje fall
syntes berättiga dem till en något högre plats än de minsta och obetydligaste
av rikets tullkamrar. Poängsiffrorna för ifrågavarande tullkamrar
åren 1923—1925 utgöra för Falkenberg 12.13, för Skellefteå 11.87 och för
Sölvesborg 10.4 7. Jag vill erinra om, att jag förut tillstyrkt, att tullkammaren
i Falun, som åsatts en medelpoäng av 11.7 8, skall bibehållas i klass
3 och synes det mig vid sådant förhållande icke böra ifrågakomma, att
tullkamrarna i Falkenberg och Skellefteå sättas i lägre klass. Då tullkammaren
i Sölvesborg ävenledes lärer vara mest jämförbar med de till 3
klassen hänförda tullkamrarna, torde också denna tullkammare böra hänföras
till berörda, klass.
Av vad jag sålunda i fråga om tullkamrarnas klassificering anfört framgår,
att jag till alla delar ansett mig böra ansluta mig till generaltullstyrelsens
i ämnet framlagda förslag. Redan nu torde böra framhållas, att de av
omklassificeringen uppkommande merkostnaderna stanna vid i runt tal 4,000
kronor.
Vad däremot angår frågan om tullförvaltartjänsternas lönegradsplacering,
har jag, i likhet med förenämnda reservanter inom allmänna civilförvaltningens
lönenämnd samt 1926 års besparingssakkunniga, ansett mig icke
kunna förorda någon förändring. Några nya omständigheter av beskaffenhet
att höra rubba den av 1922 års riksdag beslutade lönegradsplaceringen för
befattningshavarna i fråga synas mig nämligen icke hava blivit anförda.
I likhet med de besparingssakkunniga, vill jag ock erinra, att sagda års
riksdag i sin skrivelse nr 276 i anledning av Kungl. Majits proposition
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
109
angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30
juni 1923 m. m. uttalade, att riksdagen ansåge, att de platser å löneskalan,
vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag beretts de olika klasserna av tullförvaltartjänsterna,
vore väl avpassade efter omfattningen av det arbete och ansvar,
som vore förbundna med tjänsterna, samt av arbetets beskaffenhet.
Personalförteckning för lokaltullförvaltningen. I sin skrivelse den 24
september 1926 har generaltullstyrelsen vidare i fråga om personalförteckning
för lokaltullförvaltningen för budgetåret 1927—1928 anfört följande.
Tullförvaltartjänsterna hade, i enlighet med styrelsens i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 30 augusti 1926 framställda förslag, i personalförteckningen
upptagits på följande sätt:
5 tullförvaltare av klass 1 A i lönegraden B 27;
8 » » » 1 B i » B 26;
17 » » » 2 i » B 24;
19 » » » 3 i » B 21 samt
7 » » » 4 i » B 20.
Tullöverkontrollörernas och förste tullkontrollörernas antal hade bibehållits
oförändrade. Vid bifall till styrelsens i nyssnämnda skrivelse framställda
förslag om uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B
till klass 1 A och nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A
till klass 1 B syntes nämligen styrelsen en tullöverkontrollörstjänst, nu avsedd
för tullkammaren i Sundsvall, böra överföras till tullkammaren i Halmstad
och en för sistnämnda tullkammare nu avsedd förste tullkontrollörstjänst
i stället disponeras för tullkammaren i Sundsvall.
Antalet tullkontrollör st fönster hade, såsom redan omförmälts, minskats
från 109 till 105 och komme att efter utgången av september månad 1926
bliva 104. Antalet sådana tjänster kunde beräknas under återstoden av
budgetåret 1926—1927 nedgå med 3 eller möjligen 4 å 5. Styrelsen ansåge
sig icke kunna med säkerhet beräkna siffran högre än 3 och hade därför
upptagit antalet av dessa tjänster till 101, därav 2 skulle vara övertaliga
och vid innehavares avgång icke återbesättas.
Antalet extra ordinarie kammarskrivare vore 114 eller 5 mindre än vid den
tid, då styrelsen avgivit sitt förslag till stater för budgetåret 1926—1927.
Då även under budgetåret 1927—1928 övertaliga tullkontrollörstjänster skulle
finnas och alltså befordringsmöjligheterna för kammarskrivare och extra
ordinarie kammarskrivare fortfarande vore mycket begränsade, vågade styrelsen
icke beräkna avgången av extra ordinarie kammarskrivare under
budgetåret 1926— 1927 till högre antal än 4. Det antal dylika tjänstemän,
som sålunda borde ersättas med tullkontorister eller biträden, utgjorde följaktligen
9.
I sin förberörda skrivelse den 22 september 1925 angående tullverkets
utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 hade generaltullstyrelsen på angivna
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
skal hemställt, att i staten måste uppföras, förutom det antal tullkontoristock
biträdesbefattningar, tillsammans 11, varmed då avgångna eller avgående
extra ordinarie kammarskrivare borde ersättas, ytterligare 9 dylika befattningar.
Detta förslag blev emellertid icke bifallet; antalet nya tullkontoristoeh
biträdesbefattningar begränsades till förstnämnda siffra, 11.
Med hänsyn härtill ansåge sig generaltullstyrelsen icke böra ifrågasätta
nyinrättande av större antal tullkontorist- och biträdesbefattningar än som,
enligt vad förut sagts, motsvarade det antal extra ordinarie kammarskrivartjänster,
som efter tidpunkten för styrelsens statförslag för budgetåret 1926—
1927 bortfallit och under nämnda budgetår beräknades bortfalla, sålunda 9.
Dessa 9 nya tjänster ansåge styrelsen böra fördelas sålunda: 4 tullkontoristtjänster,
3 kontorsbiträdestjänster och 2 skrivbiträdestjänster.
I styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret 1927—1928
hade sålunda upptagits nedannämnda antal av följande slag av befattningshavare,
nämligen:
87 tullkontorister (83 + 4),
23 kontorsbiträden (20 + 3) samt
22 skrivbiträden (20 + 2).
I personalförteckningen för budgetåret 1926—1927 vore upptaget ett antal
av 26 tullmästare. Styrelsen hade förut hemställt, att tullstationen i XederKalix,
som nu förestodes av en tullmästare, måtte indragas. Ehuru den
nuvarande innehavaren av tullmästartjänsten sannolikt skulle före eller
senast vid utgången av budgetåret kunna placeras å annan tjänst, ansåge
styrelsen dock försiktigast att räkna med att så icke kunde bliva fallet. Styrelsen
hade därför upptagit tullmästarna till oförändrat antal med anmärkning,
att av det angivna antalet sådana tjänster en vore övertalig och skulle
vid inträffande ledighet icke återbesättas.
Tullöveruppsyningsmän vore i personalförteckningen för budgetåret 1926—
1927 upptagna till ett antal av 127. Enligt styrelsens förut framställda förslag
skulle tullstationerna i Figeholm, Katthammarsvik, Ljugarn och Rone
indragas med utgången av budgetåret. Fyra tullöveruppsyningsmanstjänster
skulle alltså kunna avföras ur staten. Förslaget till personalförteckning
upptoge emellertid 126 tullöveruppsyningsmän, därav en övertalig. Anledledningen
därtill vore följande.
Sedan den 1 augusti 1917 hade tullstation med en tullöveruppsyningsmän
såsom föreståndare varit anordnad i Nynäshamn inom Stockholms tullkammardistrikt,
intill den 1 juli 1924 på trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs
bekostnad men från och med sistnämnda dag på bekostnad av statsverket,
dock med villkor att bolaget enligt de närmare bestämmelser, som meddelades
av generaltullstyrelsen, tillhandahölle ej mindre stationen, kostnadsfritt
för tullverket, erforderliga expeditions- och vaktlokaler samt behövligt varumagasin
än även personalen, bestående av en tullöveruppsyningsmän och
två tullvakter, mot skälig hyra tjänliga bostäder. Bemälda personal hade
dock icke varit uppförd å ordinarie stat; för närvarande gällde, jämlikt Kungl.
Maj:ts brev den 5 mars 1926 angående fastställande av tullverkets utgifts
-
Kungl. Maj.ts proposition Nr 70. 111
stater för budgetåret 1926—1927 m. m., att personalen åtnjöte avlöning i
enlighet med vad som gällde för befattningshavare, vilken bestrede extra
ordinarie befattning, att utgå av det å avlöningsstaten för tullstaten uppförda
förslagsanslaget till avlöningar till icke ordinäre befattningshavare m. m.
I förberörda skrivelse den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater
för budgetåret 1926—1927 hade generaltullstyrelsen, i samband med
hemställan om uppehållande av eu tullstation i Nynäshamn under sagda budgetår,
anfört, att styrelsen ansåge sig icke för det dåvarande, innan påbörjad
utredning angående indragning av vissa tullstationer hunnit slutföras, böra
ifrågasätta uppförande å ordinarie stat av för tullstationen behövlig personal.
Då tullstation fortfarande vore behövlig i Nynäshamn och det icke vore
tvivel underkastat, att stationen, som vore i verksamhet hela året, alltjämt
måste anses tjäna ett allmänt intresse, har styrelsen för sin del ansett, att
stationens personal nu borde uppföras å ordinarie stat och förty hemställt,
att tullöveruppsyningsmanstjänsten vid en av de till indragning
med utgången av budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationerna
måtte få avses för tullstationen i Nynäshamn.
För stationens fortfarande bestånd syntes höra föreskrivas, att trafikaktiebolaget
hade att fullgöra förenämnda, senast i Kungl. Maj:ts omförmälda
brev av den 5 mars 1926 bestämda villkor.
I Göteborgs frihamn funnes i enlighet med tjänstgöringskommissionens
förslag såsom bevakningsbefäl anställda en tullmästare och fyra tullöveruppsyningsmän.
Vid den tid, detta förslag avgavs, hade verksamheten i frihamnen
icke fortgått så länge, att behovet av arbetskrafter därstädes med
säkerhet kunde bedömas. Det hade emellertid snart nog visat sig, att av
de fyra tullöveruppsyningsmännen måste uttagas en arbetsprestation, som
icke kunde anses skälig och i längden måste leda till överansträngning.
Sålunda hade det måst åläggas dem att, utom sin dagliga tjänstgöring,
regelbundet vart fjärde dygn förrätta nattjänstgöring utan att nöjaktig kompensation
för detta övertidsarbete kunde beredas dem. För'' åstadkommande
av en oumbärlig lindring i dessa tjänstemäns alltför ansträngande tjänstgöring
hade den provisoriska åtgärd vidtagits, att åt en vid tullförvaltningen
i frihamnen tjänstgörande tulluppsyningsman lämnats uppdrag att mot
ersättning jämlikt bestämmelserna i 19 § 3 mom. avlöningsreglementet
bestrida sådana göromål, som eljest ankomme på vid tullförvaltningen
anställd tullöveruppsyningsman. Behovet av ett ökat antal tullöveruppsyningsmän
i frihamnen hade emellertid nu visat sig permanent, och framställning
om inrättande av en ny tullöveruppsyningsmanstjänst därstädes
för budgetåret 1927—1928 hade fördenskull gjorts av tullförvaltningen,
vilken framställning tillstyrkts av tulldirektören i Göteborg.
Då styrelsen vore övertygad, att behov av ytterligare en överuppsyningsman
i Göteborgs frihamn förelåge och det syntes styrelsen angeläget, att
förberörda provisoriska anordning så snart som möjligt upphörde, har styrelsen
hemställt,
att tullöveruppsyningsmanstjänsten vid en av de till indragning
med utgången av budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationerna
måtte få avses för tullförvaltningen i Göteborgs frihamn.
Tullöveruppsyningsmännen vid den till indragning från och med den 30
juni 1927 föreslagna tullstationen i Ljugarn E. A. Sjöberg uppnådde under
november månad 1927 stadgad pensionsålder och vore alltså skyldig att avgå.
112
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
senast med utgången av nämnda månad. Då Sjöberg sålunda icke komme
att kvarstå i tjänst under mer än en del av budgetåret 1927—1928 och det
med hänsyn till hans ålder och åtskilliga andra förhållanden knappast kunde
komma i fråga att under sagda korta tid förflytta honom till annan tjänstgöring.
har styrelsen hemställt,
att Sjöberg måtte med ingången av budgetåret 1927—1928 överflyttas
å indragningsstat.
Den återstående fjärde överuppsyningsmanstjänsten vid de till indragning
ifrågasatta tullstationerna har upptagits i det i personalförteckningen angivna
antalet dylika tjänster såsom övertalig och avsedd att icke ersättas.
I enlighet med vad styrelsen sålunda anfört och hemställt hava av de
fyra tullöveruppsyningsmanstjänsterna tre upptagits i förslaget till personalförteckning,
en av dem såsom övertalig. Innehavaren av den fjärde tjänsten
har uppförts å indragningsstaten.
Antalet tullupp syning smanstvänster, i personalförteckningen för budgetåret
1926—1927 upptaget till 447, därav 16 övertaliga, komme såsom förut
nämnts, att efter utgången av september månad 1926 bliva 432, därav en
övertalig. Då denne med säkerhet kunde väntas avgå före början av budgetåret
1927—1928, har styrelsen upptagit antalet tulluppsyningsmanstjänster
till 431, alltså till det av tjänstgöringskommissionen såsom normalt angivna
antal.
På sätt jämväl förut omförmälts utgjorde antalet tillsyningsmanstjänster
741 och komme att efter utgången av september månad 1926 bliva 742. I
förslaget hade, med hänsyn till nyssberörda beräknade avgång av en tulluppsyningsmanstjänst
och denna tjänsts ersättande med en tillsyningsmanstjänst,
upptagits 743 tillsyningsmanstjänster.
Slutligen hade i förslaget till personalförteckning tullvakttjänsterna upptagits
till oförändrat antal, eller 130, ehuru tullstationen i Neder-Kalix, där
två tullvakter funnes anställda, föreslagits till indragning. Under åberopande
av vad generaltullstyrelsen förut anfört rörande uppförande å ordinarie stat
av för tullstationen i Nynäshamn avsedd personal, har styrelsen nämligen
hemställt, att två tullvakttjänster vid den till indragning med utgången av
budgetåret 1926—1927 föreslagna tullstationen i Neder-Kalix måtte få avses
för tullstationen i Nynäshamn.
Generaltullstyrelsens förslag beträffande personalen vid lokaltullförvaltningen
innebär, såsom av det förestående framgår, endast en obetydlig ökning
av antalet tjänster, nämligen med 4 tullkontorist-, 3 kontorsbiträdes- och 2
skrivbiträdestjänster. I övrigt innebära de föreslagna förändringarna allenast
tillämpning av redan fastslagna grundsatser. De vittgående förslag om
inrättande av nya tjänster, såväl i högre som i lägre grader, vilka framställts
av tullmyndigheterna eller personalsammanslutningarna, har styrelsen
ansett sig under nuvarande förhållanden icke kunna beakta, även om i
något eller några fall ett visst fog för dessa framställningar ansetts föreligga.
113
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Vad generaltullstyrelsens förevarande förslag till personalförteckning Departementeangår,
får jag, vad först tullförvaltartjänsterna beträffar, hänvisa till vad «''''«/««•
jag i fråga om dessa tjänsters lönegradsplacering förut anfört. Vid bifall
härtill torde personalförteckningen, i vad densamma avser tullförvaltarna,
böra fastställas på följande sätt:
5
8
17
19
tullförvaltare av klass 1 A i lönegraden B 26
» » » 1 B i » B 24
» » » 2 i » B 22
» » » 3 i » B 21
» » » 4 i » B 18.
Såsom nämnts, har styrelsen hemställt, att vid bifall till styrelsens förslag
om uppflyttning av tullkammaren i Halmstad från klass 1 B till klass
1 A och nedflyttning av tullkammaren i Sundsvall från klass 1 A till klass
1B en tullöverkontrollörstjänst, som nu är avsedd för tullkammaren i
Sundsvall, måtte överföras till tullkammaren i Halmstad samt att en för
sistnämnda tullkammare nu avsedd förste tullkontrollörstjänst måtte i stället
få disponeras för tullkammaren i Sundsvall. Jag har förut tillstyrkt styrelsens
förslag i fråga om ändrad klassindelning för tullkamrama i Halmstad
och Sundsvall och finner jag mig vid sådant förhållande ävenledes
böra förorda det nu föreslagna utbytet mellan de båda tullkamrarna av
nyssnämnda båda tjänster.
Styrelsens förslag i fråga om antalet tullkontrollörstjänster har icke givit
mig anledning till erinran och har jag ävenledes ansett mig böra biträda,
att de extra ordinarie kammarskrivartjänster, som efter tidpunkten för
styrelsens statförslag för budgetåret 1926—1927 bortfallit eller under sagda
budgetår beräknas bortfalla — till antalet nio — ersättas med lägre kvalificerade
arbetskrafter. Mot den av styrelsen föreslagna fördelningen härutinnan
har jag ej heller haft något att erinra. Antalet tullmästartjänster
torde jämväl i personalförteckningen böra upptagas i enlighet med styrelsens
förslag.
Vidkommande härefter tullöveruppsyningsmanstjänsterna — i nu gällande
personalförteckning upptagna till ett antal av 127 — skulle dessa vid bifall
till styrelsens, av mig förut tillstyrkta förslag om indragning av tullstationerna
i Figeholm, Katthammarsvik, Ljuga™ och Rone kunna minskas
med 4 eller till 123. Styrelsen har emellertid i sitt förslag till personalförteckning
upptagit antalet av dessa tjänster till 126, varav dock en skulle
vara övertalig. Då även detta förslag synts mig tillfyllest motiverat, har
jag funnit mig böra tillstyrka detsamma. I sammanhang härmed vill jag
hava uttalat, att i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit för tull - stationens i Nynäshamn fortsatta bestånd föreskrift torde böra lämnas, att
trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs skall hava att fullgöra enahanda villkor,
som senast meddelats i Kungl. Maj:ts förut omförmälda brev den 5 mars
1926.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. til höft. (Nr 70.)
s
114
liungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Mot styrelsens förslag i vad detsamma avser antalet tulluppsyningsman*-,
tillsyningsmans- och tullvakttjänster har jag icke haft något att erinra.
Personalförteckning för kustbevakningen m. m. Vidkommande härefter
den vid kustbevakningen anställda personalen har generaltullstyrelsen
framhållit, att vissa tullförvaltare med uppdrag att utöva chefskap över
kustbevakningsdistrikt gjort framställningar om överförande på ordinarie
stat av eu del för kustbevakningens behov för närvarande använd ickeordinarie
personal samt att i ett fall ifrågasatts en genomgripande omorganisation
av kustbevakningen i vederbörande distrikt och i samband
därmed indragning av vissa inloppsstationer.
I fråga om de sålunda gjorda framställningarna har styrelsen anfört
följande:
»I sin skrivelse till Ivungl. Maj:t den 22 september 1925 angående tullverkets
utgiftsstater för budgetåret 1926—1927 erinrade styrelsen i fråga
om kustbevakningen, hurusom styrelsen vid avgivande år 1924 av statförslaget
för budgetåret 1925—1926 -— under åberopande av då rådande
ovisshet i fråga om huru kustbevakningens organisation lämpligen borde
för framtiden anordnas — funnit sig, trots den oriktiga proportionen mellan
ordinarie och icke-ordinarie personal vid nämnda bevakning, icke då böra
hemställa om någon förändring av staten för kustbevakningen, samt anförde
vidare, att berörda skäl för bibehållande av den ordinarie kustbevakningspersonalen
oförändrad fortfarande ägde giltighet och att den framhållna
ovissheten i nyssnämnda hänseende torde till och med ökas, därest det av
eu konferens i Hälsingfors utarbetade förslaget till konvention angående
motarbetande av smuggling av alkohol varor komme att för Sveriges del
ratificeras. Styrelsen ansåge sig därför icke heller i statförslaget för år
1926—1927 böra föreslå någon förändring av kustbevakningens stat.
Nyssnämnda konvention har sedermera ratificerats av Sverige jämte ett
antal andra av de i konferensen deltagande makterna. Konventionens bestämmelser
synas hava ej oväsentligt motverkat den organiserade spritsmugglingen
i större skala. Under förutsättning att den sålunda nu yppade tendensen
till nedgång i den olagliga sprittrafiken kommer att fortsätta, lärer
det kunna uppstå möjlighet att minska de tillfälliga kustbevakningsposteringarnas
antal eller personalstyrka. På grund härav och då styrelsen under
de senaste åren blivit allt mera övertygad, att kustbevakningens organisation
och personalens utrustande med båtar äro frågor, som icke lämpligen kunna
så att säga schematiskt prövas och avgöras utan måste bedömas efter lokala
förhållanden och för varje tid sig företeende omständigheter, har generaltullstyrelsen
icke heller nu funnit sig böra ifrågasätta vare sig ökning av
den ordinarie kustbevakningspersonalen eller fortsatt anskaffning av s. k.
tullkryssare.
Vad beträffar ovan omförmälda omorganisationsförslag — avseende elfte
kustbevakningsdistriktet under befäl av tullförvaltaren i Norrköping samt
de till inloppsstationer avsedda tullstationerna i Hävringe, Arko och Barösund
— är styrelsen för närvarande icke i tillfälle att yttra sig däröver.
Förslaget förutsätter för att kunna realiseras ändringar i gällande tullstadga,
vilka möjligen kunna bliva genomförda vid prövning av nu föreliggande
förslag till ny sådan stadga.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Sedan styrelsen härefter erinrat att styrelsen i skrivelse den 31 oktober
1924 hemställt om visst arvode för tullbevakningschef eller tullförvaltare,
som erhållit uppdrag att vara chef för ett eller flera kustbevakningsdistrikt,
samt att denna framställning icke bifallits, har styrelsen anmält, att Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförening i förberörda skrivelse den 24 juli 1926
framhållit det befogade i att arvoden tillerkändes befattningshavarna i fråga.
Styrelsen har emellertid, ehuru styrelsen alltjämt ansåge det rättvist och
billigt, att någon särskild ersättning bereddes dem för berörda uppdrag, ansett
sig under nuvarande förhållanden icke böra förnya sin hemställan.
I detta sammanhang har styrelsen omförmält, att styrelsen såsom en mera
provisorisk anordning öppnat möjlighet för chef för kust- eller gränsbevakningsdistrikt
att av tullverkets medel erhålla bidrag till bekostande av bostadstelefon.
Genom beslut den 8 juni 1926 hade nämligen styrelsen förklarat,
att dylik chef, som på egen bekostnad låtit eller läte anordna telefonförbindelse
till sin bostad genom anskaffande av antingen huvudapparat
eller till tjänstetelefon anknuten apparat, Ange för tid efter den 30 juni 1926
tillsvidare, intill dess annorlunda bleve bestämt, kunna, efter prövning av styrelsen
i varje särskilt fall, till bestridande av kostnaderna för dylik anordning
erhålla bidrag från det i tullverkets omkostnadsstat bland övriga kostnader
för tullverket upptagna förslagsanslaget till särskilda åtgärder till bekämpande
av olovlig varuinförsel m. in. med belopp, motsvarande högst två
tredjedelar av för huvudapparat fastställd abonnemangsavgift i lägsta klass
enligt den vid vederbörande telefonstation tillämpade taxa. Med tillämpning
härav hade åtskilliga av nämnda chefer erhållit bidrag till bestridande
av kostnaden för bostadstelefon.
Då styrelsen lämnat ifrågavarande medgivande, hade i första rummet
tagits hänsyn till vikten därav, att cheferna för kust- eller gränsbevakningsdistrikt
kunde, när som helst på dygnet och vare sig de vore tillstädes å
tjänsterummet eller befunne sig i sitt hem, nås med telefonmeddelande i fall,
som påkallade deras personliga ingripande. Till jämförelse har styrelsen
åberopat vad i 6 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 342) vore stadgat
om rätt för landsfogde och landsfiskal att av statsmedel undfå ersättning
för kostnaden för bostadstelefon (jfr prop. 59: 1925, sid. 24 och IT.).
Vad generaltullstyrelsen anfört och föreslagit beträffande kustbevakningen Departementshar
icke givit mig anledning till erinran. chefen.
Personalförteckning för gränsbevakningen. Beträffande gränsbevakningspersonalens
antal har styrelsen icke funnit anledning att ifrågasätta någon
förändring.
Gränsbevakningschefen i Karlstad hade emellertid hos generaltullstyrelsen
hemställt, att styrelsen måtte föreslå gränsbevakningschefstjänstens uppflyttning
i lönegraden B 24.
Denne tjänsteman, vilken utövar chefskap över andra gränsbevaknings
-
Departements
chefen.
116 Rungl. Maj:ts proposition Nr 70.
distriktet, omfattande riksgränsen mot Norge från och med Korungeröd i
Bohuslän till Dalamas gräns mot Härjedalen, är för närvarande i avlöningshänseende
likställd med tullförvaltare av klass 2 och alltså uppförd i lönegraden
B 22.
Då generaltullstyrelsen i förut omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t av
den 30 augusti 1926 föreslagit uppflyttning av tullförvaltartjänsterna av klass
2 från lönegraden B 22 till B 24 och ingen anledning förelåge att kvarhålla
gränsbevakningschefstjänsten — vilken hade att handlägga, förutom de göromål,
som härflöte av hans egentliga chefskap över gränsbevakningspersonalen,
jämväl kamerala bestyr beträffande denna ävensom alla sådana göromål, som
härrörde av ett betydligt antal gränsuppsyningsmäns tjänstgöring såsom
gränstullstationsföreståndare — i lägre lönegrad än den, som skulle tillkomma
bemälda tullförvaltare, med vilka gränsbevakningschefen allt sedan
omorganisationen av tullverket varit likställd, har styrelsen i personalförteckningen
upptagit gränsbevakningschefen i lönegraden B 24. Beträffande
denna tjänstemans övergång på den nya staten har styrelsen ansett böra
gälla vad förut sagts om de till uppflyttning i högre lönegrad föreslagna
tullförvaltama.
Då jag, såsom jag tidigare nämnt, funnit mig icke böra tillstyrka någon
förändring i tullförvaltarnas löneställning, följer härav, att jag ej heller kan
biträda styrelsens förevarande förslag om uppflyttning i lönegrad av gränsbevakningschefen
i Karlstad.
Styrelsens förslag om upptagande av gränsbevakningspersonalen till samma
antal, som för närvarande är bestämt, har icke givit mig anledning till
erinran.
Beräkning av de särskilda anslagen. Vad angår beräkningen av de å
avlöningsstaten för tullstaten uppförda särskilda anslagen har generaltullstyrelsen
i skrivelsen den 24 september 1926 i fråga först om anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän anfört följande:
»Beräkningen av den under förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie
tjänstemän vid tullstaten upptagna anslagsposten till löner till ordinarie
tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
har skett på samma sätt som vid avgivandet av statförslaget för budgetåret
^926—1927 eller sålunda, att motsvarande anslagspost för nämnda budgetår
dels minskats med sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster
av olika slag, med vilket styrelsens förslag till personalförteckning för budgetåret
1927—1928 understiger det antal tjänster av samma slag, som finnes
upptaget i personalförteckningen för budgetåret 1926—1927, dels ökats med
sammanlagda avlöningsbeloppen vid det antal tjänster av olika slag, varmed
förslaget överskjuter antalet av samma slags tjänster i sistnämnda personalförteckning.
o
Avlöningsbeloppen vid ifrågavarande tjänster, de fråndragna och de tilllagda,
kunna icke exakt till siffran angivas. Då emellertid flertalet befattningshavare
i tullverket är placerat å platser, som tillhöra de tre högsta
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
117
ortsgrupperna, har styrelsen räknat med avlöningsbeloppen å F-ort. I fråga
om löneklass har, där i respektive lönegrad finnas 5 löneklasser, den mellersta
valts, och, där löneklassernas antal är allenast 4, räknats med medeltalet
mellan avlöningen i högsta och avlöningen i lägsta löneklass i lönegraden.
Jämväl detta förfaringssätt överensstämmer med det i statförelaget
för år 1926—1927 iakttagna.
I enlighet härmed erhåller beräkningen följande utseende.
Anslagsposten till löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning enligt staterna för budgetåret 1926
—1927 utgör................................................................................ kronor 10,012,600
Härifrån avgår avlöning vid:
8 tullkontrollörstjänster............................... kronor 54,600
1 tullöveruppsyningsmanstjänst ................ » 3,960
16 tulluppsyningsmanstjänster .................... » 50,880 » 109,440
Rest kronor 9,903,160
Härtill kommer avlöning vid:
4 tullkontoristtjänster ...............
3 kontorsbiträdestjänster ...........
2 skrivbiträdestjänster ...............
16 tillsyningsmanstjänster...........
kronor 15,840
» 7,740
» 4,560
46,080 kronor 74,220
• Summa kronor 9,977,380.
Till det belopp för anslagsposten, som sålunda erhållits, har lagts det
belopp, varmed avlöningarna för de till uppflyttning i lönegrad föreslagna
tullförvaltarna och gränsbevakningschefen torde i följd av uppflyttningen
ökas. Detta belopp har vid beräkning, som dock ej kan göra anspråk på
full exakthet, befunnits uppgå till omkring 32,000 kronor.
Anslagsposten har sålunda i förslaget upptagits med i avjämnat tal kronor
10,009,400.»
Beträffande å avlöningsstaten för tullstaten uppförda övriga anslagsposter
och anslag har generaltullstyrelsen icke föreslagit annan förändring än att
anslagsposten till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra
inkomster, i staten för budgetåret 1926—1927 upptagen till 55,000 kronor,
måtte, då enligt gällande bestämmelser utgående ersättning för mistade extra
inkomster skall successivt minskas under en nio-årsperiod, upptagas med ett
till 42,000 kronor nedsatt belopp. I
I fråga om beräkningen av de å avlöningstaten för tullstaten uppförda Vepartemenissärskilda
anslagen har jag vad först angår bestämmandet av anslagsposten rhekntill
löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning icke haft något att erinra emot generaltullstyrelsens
beräkningssätt, vilket, såsom nämnts, överensstämmer med det för innevarande
budgetår tillämpade.
I sitt statförslag har generaltullstyrelsen upptagit ifrågavarande anslagspost
till 10,009,400 kronor. I denna summa ingår ett belopp av 32,000
kronor, som beräknats utgöra den kostnad, som koinme att uppstå vid bifall
118
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
till styrelsens förslag om uppflyttning i lönegrad av tullförvaltartjänstema.
Såsom jag förut nämnt, har jag, vad angår denna fråga och frågan om
tullkamrarnas klassificering, ansett mig kunna biträda, styrelsens förslag
allenast i sistnämnda hänseende. Då den härav föranledda ökningen av
lönerna endast betingar ett belopp av cirka 4,000 kronor, kan alltså det av
styrelsen föreslagna anslagsbeloppet nedsättas med 28,000 kronor eller till
9,981,400 kronor.
I sitt förslag till avlöningsstat för tullstaten för budgetåret 1927—1928
har generaltullstyrelsen upptagit anslagsposten till vikariatsersättningar med
oförändrat belopp, 180,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat, har emellertid
belastningen under budgetåret 1925—1920 uppgått till allenast 118,956 kronor
56 öre och synes mig för den skull en nedsättning av anslagsposten kunna
ske. Även om, enligt vad under hand kommit till min kännedom, ökade
utgifter äro att förvänta under nästkommande budgetår, torde anslagsbeloppet
icke behöva bestämmas högre än till 140,000 kronor.
I fråga om övriga å avlöningsstaten för tullstaten nu uppförda anslag
har generaltullstyrelsen icke ifrågasatt annan ändring än att anslagsposten
för personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra inkomster måtte
nedsättas från 55,000 krono;- till 42,000 kronor. Mot styrelsens förslag härutinnan
har jag icke haft något att erinra. — I likhet med vad för närvarande
gäller torde anslagsposten för avlöningar till extra ordinarie tjänstemän
och extra befattningshavare samt gratifikationer icke böra få av
generaltullstyrelsen överskridas utan Kung]. Maj:ts medgivande.
Indragningsstaten.
Till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat är i staten för budgetåret
1926—1927 uppfört ett fast anslag av 49,170 kronor, därav i egentliga
avlöningar 46,350 kronor. Beträffande denna stat har generaltullstyrelsen
anfört följande:
Från indragningsstaten, sådan densamma funnes upptagen i specifikationen
av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1926 — 1927, hade följande personer
avgått: tullfiskalen i Malmö C. J. Hallström, vilken avlidit, ävensom
tullförvaltaren A. H. M. Eneman, jaktuppsyningsmannen C. F. Andersson
samt kustroddarna J. A. Berndtsson, A. Andersson och E. Svensson, vilka
överförts å pensionsstat. Sammanlagda avlöningarna för bemälda sex personer
utgjorde 15,250 kronor.
Före början av budgetåret 1927—1928 komme kustbevakningschefen E.
G. D. Maechel, kustroddaren J. A. A. Gustafsson och kustuppsyningsmannen
C. G. Meyer, vilka vore uppförda å indragningsstat för innevarande budgetår,
att överföras å pensionsstat, Avlöningarna för dessa tre personer
utgjorde sammanlagt 8,650 kronor.
Indragningsstatens avlöningssumma kunde alltså minskas med ett belopp
av 23,900 kronor.
Enligt styrelsens förslag skulle emellertid tullöveruppsyningsmannen vid
Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.
119
tullstationen i Ljugarn E. A. Sjöberg vid sagda tullstations föreslagna indragning
överföras å indra gningsstat med början av budgetåret 1927—1928.
Hans avlöning vid tullöveruppsyningsmanstjänsten i Ljugarn, som vore A-ort,
utgjorde vid nämnda tidpunkt liksom för närvarande 3,660 kronor, med
vilket belopp han alltså upptagits i indragningsstaten, ehuruväl icke hela
detta belopp syntes komma att tagas i anspråk, då Sjöberg, såsom sagts,
vore skyldig att avgå senast med utgången av november 1927.
Slutsumman av avlöningar å indragningsstaten skulle alltså uppgå till
26,110 kronor, motsvarande det nuvarande beloppet, 46,350 kronor, minskat
med 23,900 kronor men ökat med 3,660 kronor.
Under förutsättning att, liksom skett för innevarande budgetår, Kungl.
Maj:t täcktes förklara vissa tjänstemän å äldre stat berättigade att komma
i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till högst det belopp för år, som genom
kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt
viss personal vid tullverket blivit bestämt för år 1922 — något varom styrelsen
gjort framställning — skulle det för indragningsstaten upptagna beloppet,
26,110 kronor, ökas med 1,440 kronor, motsvarande tillfälligt lönetillägg för
vardera av de å indragningsstaten uppförda två tullfiskalerna med 720
kronor.
Statens hela belopp har sålunda upptagits med 27,550 kronor.
På sätt styrelsen sålunda antytt, liar styrelsen vidare hemställt, att sådan
å den 31 december 1922 gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid
tullverket, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, måtte
under budgetåret 1927—1928 komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg
till belopp, vilket Kungl. Maj:t, efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar
stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas
av vederbörande, eller Kungl. Maj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i
något fall till högre belopp för år räknat, än som genom kungörelsen den
22 juni 1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid
tullverket för år 1922 blivit bestämt.
Generaltullstyrelsens förevarande beräkning av anslaget till indragsstaten Departementssamt
styrelsens hemställan angående tillfälligt lönetillägg till viss personal <Wenhar
icke givit mig anledning till erinran.
Pensionsstaterna,
Till pensioner till avskedade tjänstemän är i staten för budgetåret 1926—
1927 uppfört ett förslagsanslag av 600,000 kronor. Utgifterna för ifrågavarande
ändamål hava i avjämnade tal utgjort: under budgetåret 1924 —
1925 570,400 kronor och under budgetåret 1925—1926 617,400 kronor. Med
hänsyn till den sålunda förekommande tendensen till stegring av utgifterna
från anslaget har generaltullstyrelsen i nu föreliggande förslag uppfört detsamma
med ett till 625,000 kronor förhöjt belopp.
I övriga anslag a pensionsstaterna har någon förändring icke ifrågasatts.
Departements
chefen.
120 Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.
Mot styrelsens förslag beträffande pensionsstaterna har .jag ieke något att
erinra.
Omkostnadsstaten.
Vad slutligen omkostnadsstaten för tullverket beträffar, har generaltullstyrelsen
i fråga om följande anslag anfört:
»I förslagsanslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar m. in.
ingår en anslagspost rese- och traktamentskostnader, i staten för budgetåret
1926—1927 förslagsvis upptagen till 165,000 kronor. Med enahanda
belopp var denna anslagspost uppförd jämväl i staten för budgetåret 1925—
1926. De utgifter, som bestridas av ifrågavarande anslagspost, avse gottgörelse
ej blott enligt allmänna resereglemente! utan även enligt de särskilda
bestämmelser, som meddelats rörande resekostnads- och traktamentsersättning
till tullverkets personal under tjänstgöring å färja eller bantåg,
å kustbevakningsfarkost, automobil etc. Utgifterna hava i avjämnade tal
utgjort under budgetåret 1924—1925 183,100 kronor och under budgetåret
1925—1926 222,300 kronor. Anslagsposten synes därför böra höjas till
närmare motsvarighet mot de verkliga utgifterna; dock har styrelsen trott
sig kunna begränsa ökningen till 35,000 kronor och alltså uppfört anslagsposten
med ett till 200,000 kronor förhöjt belopp.
Under anslaget till övriga kostnader för tullverket är i staten för budgetåret
1926—1927, liksom förhållandet var för budgetåret 1925—1926, uppförd
en anslagspost, förslagsvis beräknad till 300,000 kronor, till underhåll
och drift av fortskaffningsmateriell. Vid två föregående tillfällen, nämligen
vid avgivande av statsförslag för budgetåret 1925—1926 och 1926—
1927, hemställde generaltullstyrelsen, att anslagsposten måtte bestämmas till
400,000 kronor. Såsom skäl härför åberopades, bland annat, att, allt eftersom
för bekämpande av smugglingstrafiken särskilda snabbgående farkoster
anskaffats, utgifterna för drift och underhåll av tullverkets fortskaffningsmateriell
väsentligt stegrats.
Utgifterna för ifrågavarande ändamål hava ock befunnit sig i fortsatt
ökning. Under budgetåret 1924—1925 utgjorde dessa utgifter omkring
366,800 kronor och under budgetåret 1925—1926 ända till 414,500 kronor.
Stegringen är att hänföra till det förhållande, att för smugglingstrafikens
bekämpande måst anskaffas åtskilliga mera snabbgående och därför i drift
och underhåll kostsamma båtar. Ehuru, såsom redan nämnts, den organiserade
smugglingen i större skala torde hava avtagit, vågar styrelsen dock
ännu icke räkna med, att sådana båtar skulle bliva i större omfattning umbärliga
under budgetåret 1927—1928; och styrelsen kan för den skull icke
underlåta att även nu föreslå anslagsposten till 400,000 kronor.
Däremot anser styrelsen sig kunna ifrågasätta minskning av en annan å
omkostnadsstaten upptagen anslagspost, som står i visst sammanhang med
anslagsposten till drift och underhåll av fortskaffningsmateriell, nämligen
anslagsposten till särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel
m. m. I staten för budgetåret 1926—1927 är denna anslagspost upptagen
med förslagsvis 200,000 kronor. För samma ändamål voro i staterna
för budgetåren 1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 anvisade förslagsbelopp
av respektive 300,000 kronor, 150,000 kronor och 200,000 kronor.
Under budgetåret 1925—1926 hava de från denna anslagspost bestridda
Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.
121
utgifterna uppgått till omkring 70,000 kronor. Anledningen, att utgifterna
kunnat hållas så betydligt under anslagets belopp, får givetvis sökas huvudsakligen
däri, att, sedan under de föregående budgetåren anskaffning för bevakningspersonalens
räkning av snabbgående båtar, automobiler och motorcyklar
ägt rum samt personalen utrustats med kikare och pistoler m. m.,
behov av sådan fortskaffningsmateriell och utrustningspersedlar icke i samma
mån gjort sig gällande under budgetåret 1925—1926. Därjämte hava förhållandena
under nämnda budgetår medgivit, att anställandet av detektiver
för efterspanande och utredning av större smugglingsföretag kunnat i ej
oväsentlig grad begränsas i jämförelse med vad fallet varit under de föregående
budgetåren.
Då den organiserade smugglingen av spritdrycker numera synes vara
stadd i nedgående samt det ytterligare behov av mera snabbgående båtar,
som tilläventyrs kan uppstå, synes kunna tillgodoses av det belopp, som anvisats
för budgetåret 1926—1927, har styrelsen ansett sig böra upptaga
ifrågavarande anslagspost till ett med 100,000 kronor nedsatt belopp, eller
till 100,000 kronor.
Den i gällande stat uppförda anslagsposten till beslagarandelar samt tullstatens
enskilda pensionsinrättnings andelar av böter, 250,000 kronor, anser
styrelsen kunna nedsättas till 200,000 kronor. Från motsvarande anslagspost
för budgetåret 1925—1926, 400,000 kronor, hava utbetalts omkring
198,000 kronor».
Övriga här ovan icke särskilt nämnda anslag och anslagsposter å omkostnadsstaten
har styrelsen upptagit med de i staten för budgetåret 1926—1927
bestämda belopp. För avjämnande av staternas slutsumma har dock anslagsposten
till diverse utgifter ökats med 120 kronor och sålunda upptagits till
119,930 kronor.
Generaltullstyrelsens förevarande förslag i fråga om omkostnadsstaten för Departementstullverket
innebär sålunda å ena sidan, att av de i staten nu ingående an- chefen.
slagsposterna posterna till rese- och traktamentskostnader samt till underhåll
och drift av fortskaffningsmateriel skulle höjas med 35,000 kronor respektive
100.000 kronor och förstnämnda post, nu 165,000 kronor, sålunda uppföras
med 200,000 kronor och den senare, nu 300,000 kronor, bestämmas till 400,000
kronor. Å andra sidan skulle enligt styrelsens förslag anslagsposterna till
särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. —- nu
200.000 kronor — och till beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings
andelar av böter — i innevarande budgetårs stat upptagen till
250.000 kronor — minskas med 100,000 respektive 50,000 kronor. Härjämte
skulle enligt styrelsens förslag posten till diverse utgifter, nu 119,810
kronor, för avjämnande av staternas slutsumma ökas med 120 kronor och
sålunda upptagas med 119,930 kronor. Övriga anslag och anslagsposter å
omkostnadsstaten har styrelsen i sitt statförslag upptagit till oförändrade
belopp.
Vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit har jag ansett mig böra tillstyrka,
dock att jag — särskilt med hänsyn till smugglingstrafikens tillbakagång
— funnit dc7i av styrelsen äskade förhöjningen av anslaget till
122
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
underhåll och drift av fortskaffningsmateriel kunna begränsas till 50,000
kronor. Detta anslag skulle sålunda för nästkommande budgetår bestämmas
till 350,000 kronor. Jag förutsätter ock, att anslaget till särskilda åtgärder
för bekämpande av olovlig varuinförsel icke utan särskilt medgivande av
Kungl. Maj:t må av generaltullstyrelsen överskridas.
Övriga i omkostnadsstaten ingående anslag och anslagsposter torde i enlighet
med vad styrelsen föreslagit upptagas med de i staten för budgetåret
1926—1927 bestämda beloppen.
Enligt generaltullstyrelsens slutliga förslag skulle tullverkets ordinarie utgiftsstater
för budgetåret 1927—1928 komma att utvisa följande slutsummor:
avlöningsstaten.....................
....................................................... kronor 13,053,100
indragningsstaten.................
....................................................... » 49,550
pensionsstaterna .................
....................................................... » 663,000
omkostnadsstaten.................
....................................................... » 2,037,550
Motsvarande belopp för
Summa kronor 15,803,200.
budgetåret 1926—1927 uppgå till:
för avlöningsstaten .............
....................................................... kronor 13,137,400
» indragningsstaten.........
....................................................... » 49,170
» pensionsstaterna.............
....................................................... » 638,000
» omkostnadsstaten .........
...................................................... » 2,052,430
Med iakttagande av vad
Summa kronor 15,877,000.
av mig i skilda hänseenden förut förordats skulle
tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 komma att utvisa föl-
jande slutsummor:
avlöningsstaten.....................
....................................................... kronor 13,070,800
indragningsstaten................
....................................................... » 27,550
pensionsstaterna .................
....................................................... » 663,000
omkostnadsstaten .................
....................................................... » 1,987,550
Summa kronor 15,748,900.
Slutsumman av staterna för budgetåret 1927—1928 skulle alltså enligt
mitt förslag bliva 128,100 kronor mindre än motsvarande summa för budgetåret
1926—1927.
Jag torde få erinra, att ordinarie förslagsanslaget till tullverket i statsverkspropositionen
beräknats till 15,750,000 kronor.
Slutligen torde jag få anmäla, att generaltullstyrelsen i sin skrivelse den
24 september 1926 i fråga om förslaget till utgiftsstater för budgetåret
1927—1928 och därtill börande specifikation framhållit, bland annat, följande:
»I staterna för vartdera av budgetåren 1925—1926 och 1926—1927 ingår
under »Tullstaten» ett förslagsanslag, benämnt »Avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m.». Därunder inbegreps i specifikationen för budget
-
123
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
året 1925—1926 en post å 2,000,000 kronor, benämnd »förslagsanslag till
avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare, arvoden åt extra befattningshavare
samt gratifikationer». Då denna motsättning mellan »vissa
icke-ordinarie befattningshavare» och »extra befattningshavare» ansågs icke
överensstämma med nuvarande förhållanden, upptogs — i anslutning till
kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) — i generaltullstyrelsens skrivelse
den 22 september 1925 angående tullverkets utgiftsstater för budgetåret
1926—1927 ifrågavarande anslagspost under benämning »avlöningar till
extra ordinarie tjänstemän och extra befattningshavare samt gratifikationer,
förslagsvis». I 1926 års statsverksproposition, sjunde huvudtiteln (sid. 86)
och statsutskottets utlåtande nr 7 (sid. 14) benämnes anslagsposten: »Löner
till icke-ordinarie tjänstemän, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifikationer,
förslagsvis». Härvid må erinras, att i kungörelsen den 26 juni
1925 »arvode» icke omförmäles såsom avlöningsform för extra befattningshavare
samt att även annan gottgörelse än egentlig lön (såsom kallortstilllägg,
felräkningspenningar) torde kunna utgå från denna anslagspost. Då
vidare enligt berörda kungörelse kategorien »icke-ordinarie befattningshavare»
är fördelad på de tre grupperna »befattningshavare med arvode enligt
stat» — om vilka här icke är fråga — »extra ordinarie tjänstemän»
och »extra befattningshavare», vill det synas, som om den av generaltullstyrelsen
i nyssnämnda skrivelse den 22 september 1925 föreslagna benämningen
å ifrågavarande anslagspost vore den lämpligaste; och denna benämning
har därför använts i specifikationen till det nu avgivna statförslaget».
Mot styrelsens förslag i nu angivna hänseende har jag icke haft något Vcpariementsatt
erinra och har alltså anslagsposten, varom fråga är, i specifikationen av chefenutgiftsstaterna
för tullverket under nästkommande budgetår (Bil. 2) upptagits
under den av styrelsen förordade benämningen.
I en särskild specifikation (Bil. 3) har jag upptagit det antal ordinarie
befattningshavare i olika lönegrader hos generaltullstyrelsen samt vid tullstaten,
som enligt mitt förslag bör för budgetåret 1927—1928 bestämmas.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar jämte
de för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader
skall bestämmas i enlighet med vad av mig
förordats,
dels för budgetåret 1927—1928 för tullverket godkänna
följande
124
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Ordinarie stat.
A. Avlöningsstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsanslag
............................... kr. 518,800
Arvode till tullverkets ombudsman
....................... » 2,000
Avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare
m. m., förslagsanslag » 166,000
Avlöningar till tjänstemän
å övergångsstat, förslagsanslag
.................... » 37,100
Tullstaten.
Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsanslag
.............................. kr. 10,123,400
Vikariatsersättningar, förslagsanslag
» 140,000
Arvoden till två laboratorieföreståndare
å högst
l, 000, respektive 500 kronor
för år räknat ......... » 1,500
Avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare
m. m., förslagsanslag » 2,082,000 kr.
B. Indragningsstat.
Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat
................................................... kr.
C. Pensionsstater.
Pensioner till avskedade
tjänstemän, förslagsanslag
kr. 625,000
Pensioner till avlidna tjänstemäns
änkor och barn,
förslagsanslag ................. » 25,000
13,070,800
27,550
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
125
Gottgörelse till tullstatens
enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar
av avlöning vid vakanta
tjänster .......................... kr. 13,000 kr. 663,000
D. Omkostnadsstat.
Kostnader för avdömande
av tullmål, förslagsanslag
............................... kr.
Resekostnads- och traktamentsersättningar
m.
m., förslagsanslag »
Hemliga utgifter ........... »
Övriga kostnader för tullverket,
förslagsanslag *
47,300
220,000
4,000
1,716,250 kr.
Summa förslagsanslag kr.
1,987,550
15,748,900,
dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget
för tullverket till ett mot statens slutsumma svarande
belopp av........................................ kronor 15,748,900,
att direkt utgå av tullmedel,
dels ock förklara, att sådan å den 31 december 1922
gällande ordinarie stat kvarstående tjänsteman vid
tullverket, som ej anmält sig icke vilja övergå på den
nya staten, må under budgetåret 1927—1928 komma i
åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket
Kungl. Maj:t, efter förslag av generaltullstyrelsen, prövar
stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring,
som må komma att krävas av vederbörande, eller Kungl.
Maj:t eljest kan finna skäligt, dock icke i något fall
till högre belopp för år räknat, än som genom kungörelsen
den 22 juni 1923 (nr 444) angående tillfälliga
lönetillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922
blivit bestämt.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
126
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Bil. 1.
Tab. I. Poängsiffror uppställda till ledning vid tullförvaltartjänsternas
klassificering år 1926.
Ordnings- ! nummer
Tullkammare
Medeltal
1923—25
P 0
1
1923
ing
1924
1925
i
Hälsingborg ....................................
258.oo
244.54
274.61
254.88
2
Trälleborg ......................................
193.44
195.92
186.83
197.58
3
Norrköping.......................................
161.18
154.4 9
165.12
163.81
4
Gävle ...........................................
99.01
98.17
102.29
96.58
5
Halmstad .......................................
80.8 9
82.75
75.64
82.7 9
6
Sundsvall ......... .............................
70.6 0
67.88
74.07
69.9 6
7
Kalmar ..........................................
60. T 9
61.55
57.53
63.2 9
8
Landskrona ... ................................
59.22
57.00
66.75
53.91
9
Örebro.............................................
55.90
57.7 4
54.18
55.7 7
10
Borås .............................................
44.21
45.8 7
43.91
42.8 7
11
Ahus med avd. i Kristianstad ............
37. G l
36.81
39.7 6
36. 26
12
Nyköping .......................................
37. is
33.56
34.73
43.81
13
Luleå ............................................
35.17
29.2 5
33.2 0
43.06
14
Härnösand.......................................
34.48
31.oo
36.3 7
36. o 5
15
Karlstad.........................................
34.07
35.21
33.8 4
33.63
16
Ystad .............................................
31.72
30.89
33.24
31.02
17
Karlskrona......................................
30.56
31.02
30.86
29.81
18
Strömstad .......................................
29.91
32.81
28.66
28.2 4
19
Karlshamn.......................................
29.66
26.06
29.oo
33.29
20
Uppsala ..........................................
27.97
28.60
29.21
26.13
21
Linköping .......................................
24.48
25.51
24.4 6
23.31
22
Lvsekil ..........................................
23.0 7
22.12
21.54
25.57
23
Lund .............................................
22.88
25.07
23.16
18.7 5
24
Varberg ..........................................
20.40
20.71
20.4 3
20.0 7
25
Charlottenberg .................................
20.2S
—
22.88
17.52
26
Jönköping ......................................
20.01
19.92
21.38
18.71
27
Västerås..........................................
19.41
19.61
18.57
20.04
28
Oskarshamn ....................................
18.90
19.22
18.38
19.12
29
Södertälje .......................................
18.81
13.14
19.94
23.36
30
Eskilstuna .......................................
18.55
15.59
20.55
19.49
3l
Haparanda.......................................
17.86
17.25
17.54
18.79
32
Umeå .............................................
16.92
16.65
16.98
17.ls
33
Örnsköldsvik....................................
16.79
16.05
16.86
17.44
34
Söderhamn.......................................
16.27
15.72
16.65
16.44
35
Västervik ..............i........................;
15.72
14.41
14.7 5
18.02
36
Hudiksvall.......................................!
15.2 5
13.59
15.61
16.55
37
Uddevalla .......................................i
15.21
13.08
17.06
15.4 6
38
Mon...............................................
15.19
—
15.7 6
15.7 9
39
Storlien ..........................................
13.58
—
15.86
12.78
40
Kristinehamn....................................
13.04
12.40
13.64
13.08
41
Falkenberg.......................................
12.13
12.18
11.85
12.83
42
Östersund .......................................
12.07
12.13
13.41
10.66
43
Skellefteå .....................................j
11.87
10.59
11.40
13.62
44
Falun .............................................
11.78
12.51
12.06
10.7 7
45
Sölvesborg.......................................
10.4 7
10.26
10.26
10.90
46
Visby .............................................!
9.89
8.42
8.14
11.60
47
Ronneby.........................................|
9.19
8.43
9.4 7
9.62
48
Simrishamn ....................................
8.8 2
8.89
8.38
9.17
49
Kiruna............................................
7.24
—
6.1S
8.48
50
Piteå .............................................
7.2 3
10.20
4.72
6.78
51
Lidköping .......................................
5.88
5.38
5.63
6.63
52
Motala............................................
4.39
5.56
4.oi
3.59
53
Marstrand .......................................
3.oo
3.45
2.80
2.7 5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70,
127
Tab. II. Poängsiffror uppställda till ledning vid tullförvaltartjänsternas klassificering
år 1926.
Sammandrag av efterföljande bil. A—E. 1
Ord-
nings-
nummer
Poäng
I) ä
r a v
6 r
Nu
gällande
klass
rn m (medeltal
1 ullkammare ... «
i for aren
||1923-25)
utrikes I
trafik 1
1
tull-
behand-
lins
upplags-
rörelse
debite- ring och
uppbörd
personal
i
Hälsingborg..................
f
258.00 |
112.94
72.99
15.7 3
39.23
17.11
1 A
2
Trälleborg ..................
193.44
54.58
81.S5
18.03
27.7 9
11.24
1 A
8
Norrköping..................|
161.18 1
69.14
43.87
13.7 7
24.53
9.8 2
1 A
4
Gävle .................... •••
99.01
37.65
21.15
17.73
14.79
7.6!)
1 A
5
Halmstad.....................
80.89
40.68
16.40
8.27
9.76
5.33
1 B
6
Sundsvall.....................|
70.60
32.7 6
12.29
9.88
10.11
5.5 6
1 A
7
Kalmar......................
60.79
30.03
13.li
4.25
8.33
5.07
1 B
8
Landskrona..................|
59.22
28.56
16.05
2.09
8.83
3.69
1 11
9
Örebro........................1
55. so
0.89
32.89
8.14
12.29
1.69
2
10
11
Borås
44.21
0.64
28.21
3.7 4
10.29
1.33
2
Åhus m. avd. i Kristianstad
37.61 j
13.99
11.88
2.53
6.81
2.40
2
12
Nyköping.....................
37.18
21.37
3.4 0
1 5.ii
4.14
3.16
2
13
Luleå ........................
35.17
20.8 7
3.88
2.82
2 4.58
3.02
2
14
Härnösand ..................
34.4 s !
19.55
5.8 9
2.98
4.20
2.36
2
15
Karlstad ....................!
34.0 7
7.64
13.95
4.45
6.0 7
1.96
2
16
Ystad ........................
31.72
16.26
6.91
2.26
3.40
2.89
2
17
Karlskrona ..................
30.56
10.63
10.40
2.2 0
4.40
2.93
*>
18
Strömstad ..................|
29.91
21.51
1.98
0.04
4.65
1.7 3
2
19
Karlshamn ..................
29.6 5
17.14
5.49
1.95
3.20
1.87
2
20
Uppsala .....................
27.9 7
0.6 8
15.73
5.13
5.50
0.98
2
21
Linköping ..................
24.48
0.58
15.58
2.33
5.oi
0.93
3
3
22
Lysekil.......................
23.0 7
18.51
1.20
0.29
1.60
1.47
23
Lund ..........................
22.33
0.88
15.4 4
1.2 5
4.37
0.S9
2
24
Varberg .....................
20.40
10.01
3.76
2.65
2.G0
1.38
2
25
Charlottenberg ............
20.2 8
0.49
10.55
5.32
2.76
1.16
3
26
Jönköping ..................
20.oi
0.4 8
12.54
2.68
3.55
0.7 6
2
27
Västerås .....................
19.41
1.94
8.07
5.16
3.5 7
0.6 7
3
28
Oskarshamn ...............
18.90
10.91
2.68
0.80
2.38
2.13
2
29
Södertälje ..................
18.81
1.58
3 8.89
1.95
4.83
1.50
3
80
Eskilstuna .................
18.55
0.62
7.40
1 6.82
2.95
0.7 6
3
31
Haparanda .................
17.86
1.2 8
6.so
1.15
5.2 9
3.33
2
32
Umeå ........................
16.92
7.7 7
2.68
1.81
2.8 4
1.82
3
33
Örnsköldsvik ...............
16.79
6.41
3.5 5
2.oi
3.49
1.38
3
34
Söderhamn ..................
16.27
8.8 2
2.66
1.31
1.92
1.5 6
2
35
Västervik.....................
15.72
8.90
2.50
0.81
1.87
1.64
3
36
Hudiksvall ..................
| 15.25
6.52
2.2 7
2.3 3
2.40
1.7 3
2
37
Uddevalla.....................
15.21
4.09
4.59
1 1.85
2.99
1 .6 9
3
38
.Mon ...........................
15.19
0.28
3.85
S.7 5
1.4 2
0.89
3
39
Storlien .....................
13.58
0.07
8.68
2.30
1.86
0.6 7
3
40
Kristinehamn ...............
13.04
4.70
3.98
1.70
1.87
0.8 4
3
41
Falkenberg ..................
12.13
6.34
1.74
1.28
1.84
0.9 8
4
42
Östersund ..................
12.07
0.28
6.2 1
2.13
2.7 9
0.71
3
43
Skellefteå.....................
11.87
6. 7 2
1.20
0.87
4 1.57
1.51
4
44
Falun ......................
11.78
0.17
6.71
I .88
2.35
0.6 7
i 3
45
Sölvesborg ..................
10.47
5.01
1.80
0.88
1.14
1.24
4
46
Visby .......................
9.8 9
2.64
1.75
0.19
4 3.5 2
1.29
2
47
Ronneby .....................
j 9.1!)
5.2 4
0.58
1.86
0.75
0.7 6
4
48
Simrishamn..................
8.82
6.1 4
1.2 3
0.2 8
(). 5 5
0.6 7
4
49
! Kiruna ........................
7.24
2.84
2.18
0.91
1.19
0.62
4
50
1 Piteå...........................
7.2 8
3.7 6
0.5 5
0.38
‘ 1.92
0.6 7
4
51
Lidköping ..................
5.88
1.12
2.2 4
1 1.10
0.93
0.4 9
4
52
j Motala........................
j 4.89
0.4 0
2.19
0.71
I 0.8 2
0.2 7
4
53
! Marstrand .................
1 3.00
2.0 8
0.1 9
0.01
(1.15
0.0 2
4
1 Jfr not 1 till bil. C. — ’ Jfr not 1 till bil. 1). — 3 Jfr not 1 till bil. B. — 4
till bil. 1). — 6 Jfr not 4 till bil. 1).
Jfr not 2
128
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Bil. A. Utrikes trafik åren 1923—1925.
1 Ordnings- j nummer
i
Tullkammare
1
P 0
äng
Medeltal
1923—25
1923
1924
1925
1
1
: Hälsingborg ....................................
112.94
105.09
122.13
111.61
2
1 Norrköping ....................................
69.14
02.48
73.19
71.75
3
1 Trälleborg .......................................
54.58
j 55.54
55.21
52.85
4
Halmstad .......................................
40.03
41.60
36.85
43.95
5
37.65
38 7!»
6
j Sundsvall .......................................
1 32.70
29.24
34.79
34.26
7
j Kalmar ..........................................
30.0 3
30.49
26.73
32.8 8
8
i Landskrona ....................................
28.56
27.01
30.98
27.70
9
j Strömstad .......................................
21.51
24.18
19.88
20.46
10
| N vköping .......................................
21.87
21.99
17.88
24.28
n
: Luleå .............................................
20.87
16.00
19.58
27.03
12
j Härnösand.......................................
19.65
16.58
20.71
21.36
13
18.51
16.70
I 14
Karlshamn.......................................
17.14
14.7 9
16.04
20.6 0
15
1 Ystad .............................................
16.26
15.22
16.80
16.76 i
16
j Ahus med avd. i Kristianstad ............
13.99
13.89
14.82
13.75
17
| Oskarshamn ....................................
10.91
1 11.16
10.36
11.22
| 18
i Karlskrona......................................
10.68
10.27
10.4 5
11.18
19
Varberg ..........................................
10.01
1 10.14
9.62
10.2 9-
20
Västervik .......................................
8.90
7.49
7.53
11.68 j
21
, Söderhamn.......................................
j 8.82
7.89
8.99
9.58 !
22
Umeå .............................................
7.7 7
7.61
7.22
8.4 7 |
23
Karlstad..........................................
7.6 4
7.22
7.06
8.63
24
Skellefteå .......................................
6.72
5.04
6.5 7
8.54 !
25
Hudiksvall......................................
6.62
4.61
7.43
7.53
26
Örnsköldsvik....................................
6.41
j 5.28
6.14
7.80 i
27
Falkenberg.......................................
6.3 4
6.62
5.26
7.14
28
Simrishamn ....................................
6.14
6.41
5.54
6.40
29
Sölvesborg.......................................
5.91
5.98
5.16
6.58
30
Ronneby..........................................
5.2 4
4.50
5.21
6.oo
31
Kristinehamn...................................
4.70
3.80
5.02
5.2 9
32
4 43
33
Piteå .............................................
3.7 6
4.08
2.70
4.50
34
35
Kiruna.............................................
1 2.34
1.76
2.98
36
Marstrand .......................................
2.08
2.3 9
1.75
1.95
37
Västerås ..........................................
1.94
2.03
1.62
2.16
38
Södertälje ......................................
1.68
1.64
1.72
1.38 |
39
Haparanda.......................................
1.28
1.09
1.15
1.46
40
Lidköping .......................................
1.12
1.2 5
1.08
1.04 j
41
Örebro.............................................
0.89
0.89 ,
0.92
0.8 7
42
Uppsala .........................................
0.68
0.7 7
0.61
0.66
43
Borås .............................................
0.64
0.66 j
0.64
0.68
44
Eskilstuna.......................................
0.6 2
0.52 i
0.82
0.51
45
Linköping .......................................
0.68
0.71 |
0.60
0.48
46
Charlottenberg.................................
1 0.49
0.6 7
0.41
47
Jönköping .......................................
0.48
0.56
0.43
0.44
48
Motala.............................................
0.40
0.4 5
0.34
0.41
49
Lund ............................................
0.88
0.41
0.38
0.35
50
Mon................................................
1 0.3S
—
0.27
0.2 9
51
Östersund ......................................i
0.2 3
0.89
0.17
0.13
52
Falun .............................................
0.17
0.20
0.16
0.15
53
Storlien ..........................................i
1 0.0 7
— |
0.08 1
0.06
Medeltal för åren 1924 och 1925.
1
2
8
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
’oii
r\s*i
129
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Bil. B. Tullbehandling åren 1923—1925.
Tullkammare
Trälleborg ..........................
Hälsingborg .......................
Norrköping .......................
Örebro................................
Borås ................................
Gävle ................................
Halmstad ..........................
Landskrona .......................
Uppsala .............................
Linköping ..........................
Lund ................................
Karlstad .............................
Kalmar ............................
Jönköping..........................
Sundsvall ..........................
Åhus med avd. i Kristianstad
Charlottenberg ....................
Karlskrona..........................
Södertälje ..........................
Storlien .............................
Västerås .............................
Eskilstuna ..........................
Ystad ................................
Haparanda..........................
Falun ................................
Östersund ..........................
Karlshamn..........................
Härnösand..........................
Uddevalla'' ..........................
Kristinehamn.......................
Luleå ................................
Mon...................................
Varberg .............................
Örnsköldsvik.......................
Nyköping ..........................
Umeå ................................
Oskarshamn .......................
Söderhamn..........................
Västervik ..........................
Hudiksvall..........................
Lidköping ..........................
Motala...............................
Kiruna................................
Strömstad ..........................
Sölvesborg..........................
Visby ................................
Falkenberg..........................
Simrishamn .v....................
Skellefteå ..........................
Lysekil .............................
Ronneby.............................
Piteå ................................
Marstrand ..........................
Poäng
Medeltal
1923—25
1923 1
1924 1
|
1925
81.85
81.34
77.55
86.65
72.99
70.12
76.88
71.96
43.87
45.04
42.46
44.12
32.89
35.61
30.80
32.26
28.21
29.34
27.94
27.36
21.16
22.02
21.97
19.48
16.40
18.10
15.50
15.59
16.05
15.28
19.li
13.77
15.73
16.43
16.58
14.19
15.58
16.28
15.51
15.01
15.44
17.20
16.04
13.08
13.95
15.56
13.48
12.80
13.ll
12.82
13.5 2
12.98
12.54
13.56
12.92
11.15
12.29
12.94
12.74
11.20
11.88
11.98
11.98
11.74
10.55
10.28
12.48
8.95
10.40
10.78
10.45
9.96
8,89
2 5.66
2 9.40
2 11.72
8.68
7.85
9.86
8.38
8.07
8.31
7.39
8.50
7.40
7.65
7.45
7.io
6.91
7.01
7.22
6.51
6.86
7.03
6.97
6,59
6.71
7.58
6.83
5.73
6.21
6.65
6.84
5.28
5.49
5.86
5.24
5.37
5,39
5.66
5.73
4.7 9
4.59
4.68
4.81
4.28
3.93
4.23
4.0 7
3.48
3.88
4.06
3.7 9
3.80
3.8 5
3.60
4.59
3.35
3.76
4.20
3.7 9
3.28
3.55
4.08
3.67
2.91
3.40
3.46
3.31
3.42
2.68
2.78
2.7 4
2.51
2.68
2.71
2.60
2.74
2.6 6
2.98
2.81
2.18
2.50
2.53
2.80
2.18
2.27
2.28
2.32
2.21
2.24
2.8 0
2.38
2.04
2.19
2.65
2.16
1.75
y.is
1.83
2.21
2.50
1.98
1.94
2.31
1,68
1.80
1.90
1.90
1.61
1.76
2.04
1.70
1.61
1.74
1.96
1.79
1.46
1.28
1.14
1.29
1.26
1.20
1.07
1.27
1.27
1.20
1.19
1.21
1.20
0.58
0.61
0.66
0.57
0.56
0.4 8
0.55
0.61
0.19
0.21
0.21
0.16
icke beräknad pa tulluppbörd för oarbetad tobak.
nserna huvudsakligen beroende på tullbehandliiig av spritdrycker.
riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 111 höft. (Nr 70.)
130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Bil. C. Uppiagsrörelsen åren 1923—1925.
Ordnings-
nummer
Tullkammare
P 0
å n g
1
Medeltal
1923 - 25
1923
1924
1925
i
Trälleborg .......................................
18.08
19.97
16.46
17.67
2
Gävle ............................................
17.73
18.3 7
18.45
16.86
3
Hälsingborg ....................................
15.73
14.70
16.32
16.16
4
Norrköping ....................................
13.77
13.69
14.19
13.44
5
Sundsvall .......................................
9.8 8
10.06
10.32
9.26
6
Mon................................................
8.7 5
7.77
8.46
10.02
7
Halmstad .......................................
8.27
7.51
8.82
8.48
8
Örebro ..........................................
8.14
7.02
8.78
8.61
9
Eskilstuna .......................................
6.82
3.94
‘8.81
l8.20
10
Charlottenberg .................................
5.32
5.69
5.41
4.86
11
Västerås ........................................
5.16
4.90
5.52
5.0 7
12
Uppsala ..........................................
5.18
4.98
5.83
5.14
13
Nyköping .......................................
5.11
1.10
^.ei
»7.61
14
Karlstad..........................................
4.45
4.09
4.82
4.4 5
15
Kalmar ..........................................
4.26
5.17
3.77
3.8 2
16
Borås ............................................
3.74
3.89
3.78
3.56
17
Härnösand.................................... ■
2.98
2.88
3.29
2.7 7
18
Luleå .............................................
2.82
2.90
2.80
2.76
19
Jönköping .......................................
2.68
2.50
2.94
2.60
20
Varberg ..........................................
2.66
2.8 7
3.09
2.60
21
Åhus med avd. i Kristianstad ............
2.58
1.98
3.22
2.44
j 22
Hudiksvall.......................................
2.3 3
2.77
2.06
2.15
23
Linköping .......................................
2.33
2.46
2.40
2.12 j
24
Storlien ..........................................
2.80
2.16
2.54
2.21 !
25
Ystad .............................................
2.26
2.28
2.6 9
1.90 1
26
Karlskrona.......................................
2.20
2.48
2.3 0
1.83
27
Östersund .......................................
2.18
1.49
2.66
2.23 j
28
Landskrona ....................................
2.0 9
2.44
2.25
1.58 1
29
Örnsköldsvik...................................
2.01
2.02
1.74
2.26 1
30
Karlshamn .......................................
1.96
1.21
2.30
2.38 |
31
Södertälje .......................................
1.95
0.81
2.18
2.86
32
Falun .............................................
1.88
1.69
2.07
1.88
33
Ronneby..........................................
1.86
2.06
2.0 5
1.46
34
U ddevalla ......................................
1.85
0.77
1 2.55
. 12.2 2
35
Umeå .............................................
1.81
1.72
1.68
2.03
36
Kristinehamn...................................
1.70
1.59
1.81
1.70
37
Söderhamn......................................
1.31
1.52
1.14
1.28
38
Lund .............................................
1.26
1.47
1.31
0.98
39
Falkenberg......................................
1.23
0.89
1.51
1.80
40
Haparanda......................................
1.15
1.06
1.24
1.15
41
Lidköping .......................................
1.10
0.45
0.70
42.16
42
Kiruna.............................................
0.91
0.91
0.88
0.94
43
Skellefteå .......................................j
0.87
0.84
0.88
0.88
44
Västervik .......................................
0.81
0.76
0.8 7
0.81
45
Oskarshamn ....................................
0.80
0.92
0.59
0.89
46
Motala .......................................... j
0.71
1.21
0.45
0.47
47
Sölvesborg .......................................
0.38
0.37
0.41
0.36
48
Piteå .............................................
0.38
0.27
0.40
0.38
49
Lysekil ..........................................
0.2 9
0.41
0.19
0.27
50
Simrishamn ....................................
0.23
0.21
0.28
0.2 0
51
Visby .............................................1
0.19
0.18
0.21
0.18
52
Strömstad .......................................
0.04
0.06
0.04
0.03
53
Marstrand .......................................|
O.oi
0.0 2
—
—
1 Ökningen hänför sig till transitering av massgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70. 181
Bil. D. Debitering och uppbörd åren 1923—1925.
1
Ordnings-
nummer
Foa
1 S
1
^Tullkammare
Medeltal
1923—25
1 1923
1 1924
1925
i
Hälsingborg ....................................
39.23
37.70
41.95
38.08
2
Trälleborg .......................................
27.79
27.7 4
26.41
29.21
3
Norrköping ....................................
24.53
23.81
25.28
24.50
4
Gävle .............................................
14.7 9
14.68
15.48
14.2 2
5
Örebro.............................................
12.29
12.6 2
11.81
12.48
6
Borås .............................................
10.29
10.6 5
10.22
9.99
7
Sundsvall..........................................
10.11
10.18
10.48
9.77
8
Halmstad .......................................
9.76
10.21
9.64
9.44
9
Landskrona ......................................
8.88
8.67
10.68
7.13
10
Kalmar.............................................
8.38
8,2 7
8.81
8.41
11
Åhus med avd. i Kristianstad ............
6.81
7.16
7.84
5.98
12
Karlstad ..........................................
6.0 7
6.34
6.11
5.75 1
13
Uppsala ..........................................
5.50
5.67
5.76
5.08 j
14
Haparanda.......................................
5.29
4.35
4.86
6.66
15
Linköping .......................................
5.oi
5.18
5.02
4.82
16
Södertälje .......................................
4.88
3.58
5.04
5.98 |
! 17
Strömstad ......................................
4.6 5
4.90
4.70
4.34
18
Luleå............................................
4.58
3.49
3.70
2 6.54 !
19
Karlskrona......................................
4.40
4.56
4.59
4.04 '' I
| 20
Lund ............................................
4.87
5.06
4.60
3.54
21
Härnösand ......................................
4.20
3.49
4.24
4.86 ;
22
Nyköping .......................................
4.14
3.95
3.78
4.85 j
23
Västerås .........................................
3.6 7
3.70
3.37
3.64
24
Jönköping ......................................
3.55
2.68
4.29
,3''73
25
Visby .............................................
3.52
2.11
2.16
3 6.28 |
26
Örnsköldsvik ...................................
3.49
3.84
3.98
3.14 !
27
Ystad ............................................
3.40
3.50
3.64
3.06
28
Karlshamn ......................................
3.20
2.98
3.55
3.12 !
29
Uddevalla ......................................
2.99
2.61
3.54
2.82
30
Eskilstuna ......................................
2.96
2.81
3.17
2.88 !
31
Umeå ...........................................
2.84
2.6 7
3.42
2.44
32
Östersund .......................................
2.7 9
3.08
2.94
2.3 9 l
33
Charlottenberg .................................
4 2.76
—
3.2 7
2.24 I
34
Varberg ..........................................
2.oo
2.67
2.60
2.58
35
Hudiksvall .......................................
2.40
2.20
2.20
2.7 9
36
Oskarshamn ....................................
2.38
2.30
2.7 0
2.14
37
Falun.............................................
2.85
2.87
2.88
2.84
38
Söderhamn......................................
1.92
1.86
2.ii
1.80
39
Piteå................................................
1.92
6 4.70
0.4 0
0.6 7
40
Kristinehamn.................................:
1.87
1.85
1.94
1.81
41
Västervik..........................................
1.87
1.90
1.62
1.S8 |
42
Storlien ..........................................
4 1.86
—
2.21
1.61
43
Falkenberg......................................
1.84
1.78
1.78
2.00 1
44
L3rsekil.............................................
1.60
1.06
1.97
1.79
45
Skellefteå..........................................
1.57
8 2.04
1.21
1.46
46
Mon................................................
4 1.42
—
1.64
1.20
47
Kiruna............................................
1.19
0.92
1.8 4
1.81
48
Sölvesborg .......................................
1.14
0.81
1.59
1.02
49
Lidköping .. ....................................
0.98
0.85
0.94
0.99
50
Motala.............................................
0.82
0.98
I 0.7 9
0.69 1
Öl
Ronneby ..........................................
0.75
0.70
0.89
0.66
52
Simrishamn ....................................
0.56
0.4 6
0.60
0.68 1
53
Marstrand .......................................
0.15
0.16
0.17
0.11
1 Poäng icke beräknad på tulluppbörd för oarbetad tobak. — 2 Ökningen liänför sig till
konfiskationsmedel ävensom till ersättning för tjänsteförrättningar. — * Ökningen hänför sig
till konfiskationsmedel. 4 Medeltal för åren 1924 och 1925. — s Ökningen hänför sig till
böter.
132
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Bil. E. Personalen åren 1923—1925.
P 0
äng
Ordnings- mål mer
Tullkammare
Medeltal
1923—25
1923
\|1924
1925
|
i
Hälsingborg ....................................
17.il
16.93
17.33
17.07
2
Trälleborg ....................................
11.24
11.38
11.20
11.20
3
Norrköping ....................................
9.82
9.47
10. oo
10.00
4
Gävle ............................................
7.69
7.47
7.87
7.73
5
Sundsvall .......................................
5.66
5.4 7
5.73
5.47
Halmstad .......................................
5.33
5.33
5.33
5.33 !
7
Kalmar ........................................
5.0 7
4.80
5.20
5.20 j
8
Landskrona ....................................
3.69
3.60
3.78
3.73
9
Haparanda.......................................
3.38
3.73
3.3 8
2.93
10
Nyköping .......................................
3.16
3.0 7
3.20
3.20
11
Luleå ........................................
3.02
2.80
3.83
2.98
12
Karlskrona......................................
2.93
2.93
3.07
2.80
13
Ystad .............................................
2.89
2.93
2.93
2.80 .
14
Åhus med avd. i Kristianstad ............
2.40
2.40
2.40
2.40
15
Härnösand.......................................
2.36
2.40
2.40
2.27
16
Oskarshamn ....................................
2.13
2.18
2.13
2.18
17
Karlstad .........................................
1.96
2.oo
1.87
2.oo
18
Karlshamn.......................................
1.87
1.87
1.87
1.87
I 19
Umeå .............................................
1.82
1.87
1.87
1.73
20
Strömstad .......................................
1.73
1.73
1.73
1.73
21
Hudiksvall......................................
1.73
1.78
1.60
1.87
22
Örebro ..........................................
1.69
1.60
1.8 7
1.60
23
Uddevalla ....................................
1.69
1.60
1.78
1.73 ,
24
Västervik .......................................
1.64
1.78
1.73
1.47
25
Söderhamn.......................................
1.56
1.47
1.60
1.60
26
Södertälje .......................................
1.56
1.60
1.60
1.47
27
Skellefteå .......................................
1.61
1.60
1.47
1.47 !
28
Lysekil ..........................................
1.47
1.47
1.47
1.47
29
Varberg ..........................................
1.38
1.33
1.33
1.47 I
30
Borås .............................................
1.38
1.38
1.33
1.38 j
31
Örnsköldsvik...................................
1.33
1.38
1.33
1.33 ''
32
Visby .............................................
1.29
1.33
1.33
1.20 1
33
Sölvesborg ......................................
1.24
1.20
1.20
1.33 |
34
Charlottenberg .................................
1.16
1.20
1.20
1.07 |
35
Falkenberg........................ ..............
0.9 8
0.98
1.07
0.93
36
Uppsala ..........................................
0.93
0.80
0.93
1.07
37
Linköping .......................................
0.93
0.98
0.98
0.93
38
Lund .............................................
0.89
0.93
0.93
0.80
39
Mon................................................
0.89
0.98
0.8 0
0.93
40
Kristinehamn....................................
0.84
0.98
0.80
0.80
41
Jönköping .......................................
0.7 6
0.67
0.80
0.80
42
Eskilstuna .......................................
0.7 6
0.6 7
0.80
0.80
43
Ronneby .......................................
0.76
0.6 7
0.67
0.93
44
Östersund .......................................
0.71
0.6 7
0.80
0.67
45
Falun .............................................
0.67
0.67
0.67
0.67 1
46
Storlien ..........................................
0.6 7
0.6 7
0.6 7
0.67
47
Västerås ..........................................
0.67
0.6 7
0.6 7
0.6 7
18
Piteå .............................................
0.6 7
0.6 7
0.6 7
0.6 7
49
Simrishamn ....................................
0.6 7
0.67
0.67
0.6 7
50
Kiruna .........................................
0.62
0.40
0.6 7
0.80
51
Marstrand .......................................
0.62
0.6 7
0.67
0.53
52
Lidköping ......................................
0.4 9
0.58
0.53
0.4 0
53
Motala..............................................
0.2 7
0.2 7
0.2 7
0.2 7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
133
Bil. 2.
Specif i kation
av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under budgetåret
1927—1928.
Kronor
Kronor
A. Avlöningsstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
i Löner till ordinarie tjänstemän, förslagsvis......... kr. 517,800
i Personliga lönetillägg och ersättning för indragna
extra inkomster ävensom läkarvård och medi- kament er samt begravningshjälp, förslagsvis...... » 1,000
518,800
Arvode till tullverkets ombudsman:
| Anslag ..............................................................................
2,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:
Förslagsanslag....................................................................
166,000
Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:
37,100
723,900
Tullstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänsteman.
Löner till ordinarie tjänstemän vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning,
förslagsvis —............................................... kr. 9,981,400
Kallortstillägg och kallortstraktamenten, förslagsvis » 50,000
Felräkningspenningar, förslagsvis........................ » 10,000
Personliga lönetillägg samt ersättning för indragna
extra inkomster, förslagsvis ........................... ;> 42,000
Läkarvård och medikamenter samt begravnings- hjälp, förslagsvis .......................................... » 40,000
10,123,400
:
Vikariatsersättningar :
Förslagsanslag.....................................................................
140,000
Arvoden till två laboratorieföreståndare:
Anslag: i Göteborg högst 1,000 kr., i Malmö högst 500 In-..........
1,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m
Arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstations-
föreståndare, förslagsvis................................. kr. 15,000
Avlöningar till extra ordinarie tjänstemän och extra
befattningshavare samt gratifikationer, förslagsvis » 2,000,000
Läkarvård och medikamenter samt begravnings- hjälp, förslagsvis .......................................... » 2,000
Ersättning för övertidstjänstgöring, förslagsvis ..... » 65,000
2,082,000
12,346,900
134
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
Kronor
B. Indragning sstaten.
Anslag till avlöningar till tjänstemän å indragningsstat
Specifikation av indragningsstaten:
Stockholm: tullförvaltaren C. P. A. Lidman ......... kr. 7,950
tullfiskalen T. G- E. Eksandh ............ » 4,650
Visby: tullöveruppsyningsmannen E. A. Sjöberg » 3,660
Landskrona: kustroddaren A. P. L. Bahr .............. 700
Göteborg: tullfiskalen G- S. von Zweigbergk........ » 4,650
Östersund: gränsinspektoren A. J. N. Lidblom ...... » 3,800
gränsridaren J. P. Bodin......................»_ 700
Summa kr. 26,110
Kronor
27,550
C. Pensionsstater.
Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag..................
Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och barn, förslagsanslag
Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade
andelar av avlöning vid vakanta tjänster ...........................
625,000
25.000
13.000
663,000
D. Omkostnadsstaten.
Kostnader för avdömande av tullmål:
Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten
i inom Norrbottens län ................................ kr. 2,000
! Arvode till tolk för finska språket vid samma
gränstullrätt............................................... » 300
! Gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål,
förslagsvis .................. » 45,000 ; 47,300
|
Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m.:
i Ersättning för flyttningskostnad, förslagsvis...... kr. 20,000
Rese- och traktamentskostnader, förslagsvis......... » 200,000 | 220,000
Hemliga utgifter:
Anslag ...............................................
4,000
Övriga kostnader för tullverket:
Arvode till präst i Sandhamn........................... kr.
Arvode till skollärare i Landsort (före stationens
förflyttning till Regarn) .........................-...... »
Byggnader, hyror och tomtören, förslagsvis ...... »
Underhåll och drift av fortskaffningsmateriell,
förslagsvis ................................................... »
Expenser, förslagsvis ....................................... »
Gratifikationer åt kronolots- och kanalpersonal,
förslagsvis................................................... »
Legor för fortskaffningsmateriell, förslagsvis ...... »
Utbildning i tulltjänsten, förslagsvis .................. »
Beklädnad och beväpning, förslagsvis ............... »
Beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensions
inrättnings
andelar av böter, förslagsvis ......... »
Särskilda åtgärder för bekämpande av olovlig varu
införsel
m. m., förslagsvis.............................. »
Diverse utgifter, förslagsvis ............................. »
250
70
125,000
350.000
550.000
20,000
1,000
180.000
30.000
40.000
200,000
100,000
119,930 1,716,250 | 1,987,550
15,748,900
Summa kronor
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
135
Bil. 3.
Förteckning över antalet ordinarie befattningshavare i tullverket
under budgetåret 1927—1928.
Befattningshavare
Löne
grad
-
Befattningshavare
Löne
grad
-
I. Generaltullstyrelsen.
1 generaltulldirektör, arvode enligt
5 § i avlöningsreglementet ■
5 byråchefer.................................
1 kustbevakningsinspektör, arvode
enligt 5 § i avlöningsreglementet
1 byråinspektör och föreståndare för
tullverkets huvudlaboratorium..
1 chef för statistiska avdelningen •••
2 sekreterare ..............................
5 byråinspektörer ........................
2 förste revisorer ........................
4 aktuarier ...........................
2 kontrollörer........................
3 notarier..............................
1 registrator ........................
9 revisorer ..........................
7 kammarskrivare .................
1 materialförvaltare ...............
3 kansliskrivare .....................
1 förste expeditionsvakt .........
14 kanslibiträden.....................
7 expeditionsvakter ..............
19 kontorsbiträden ..................
5 skrivbiträden .....................
II. Tullstaten.
1. Lokaltullförvaltningen.
3 tulldirektörer .....................
3 tullöverinspektörer...............
3 tullbevakningschefer ............
3 tulldirektörsassistenter .........
5 tullförvaltare av klass 1 A ...
B 30
B 26
B 26
B 26
B 24
B 24
1 kamrerare.................................j B 24
B 21
B 21
B 21
B 21
B 21
B 16
B 15
B 11
B
B
B
B
B
B 29
B 27
B 26
B 26
B 26
3 tullkommissarier..............
8 tullförvaltare av klass 1 B
20 tullöverkontrollörer........
15 förste tullkontrollörer.....
17 tullförvaltare av klass 2 .
19 tullförvaltare av klass 3-.
101 tullkontrollörer ...........
7 tullförvaltare av klass 4..
15 tullkassörer .................
360 kammarskrivare ...........
26 tullmästare....................
87 tullkontorister ..............
126 tullöveruppsyningsmän
1 kansliskrivare .....
431 tulluppsyningsman
9 kanslibiträden .....
743 tillsyningsmän .....
130 tullvakter ...........
23 kontorsbiträden.....
22 skrivbiträden........
2. Kustbevakningen.
22 kustöveruppsyningsmän ...
44 kustuppsyningsmän ..........
42 förste kustvakter .............
149 kustvakter ......................
30 kustbevakningsbiträden —
3. Gränsbevakningen.
1 gränsbevakningschef .......
1 gränstullmästare .............
1 kammarskrivare .............
10 gränsöveruppsyningsmän •
199 gränsuppsyningsmän .......
B 26
B 24
B 24
B 22
B 22
B 21
B 21
B 18
B 18
B 16
B 15
B 12
B 12
B 11
B 8
B
B
B
B
B
B 12 j
B 8 !
B
B
B
B 22
B 16
B 16
B 12
B 8
Anm. 1. En byråinspektörsbefattning i lönegraden B 24 å tullbehandlingsbyrån skall vid inträffande
ledighet utbytas mot en kontrollörstjänst, lönegrad B 21.
Anm. 3. Registratorsbefattningen, lönegrad B 21, skall vid inträftande ledighet utbytas mot eu
likabenämnd befattning i lönegraden B 14.
Anm. 3. Av det upptagna antalet tullkontrollörer äro 2 övertaliga och skola vid inträffande
ledighet icke återbesättas.
Anm. 4. Av det upptagna antalet tullmästare är 1 övertalig och skall vid inträffande ledighet
icke återbesättas.
Anm. 5. Av det upptagna antalet tullöveruppsyningsmän iir 1 övertalig och skall vid inträffande
ledighet icke återbesättas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1927:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927—1928 m. m. jämte en i ämn s. 9 i texten
- SU 1927:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater för budgetåret 1927— 1928 m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten
- KU 1927:19 Konstitutionsutskottets memorial Nr 19 s. 30 i texten