Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till kommunala flickskolor m. in

1928-02-24 · 122 sidor, varav 108 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 108 av 122 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:116, Angående statsbidrag till kommunala flickskolor m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Kr 11(1.

1

Nr 116.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

kommunala flickskolor m. in.; given Stockholms slott den

24 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1928.

N ärvar ande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosen, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, yon Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

Vid anmälan den 4 januari 1928 inför Kungl. Maj:t av de anslagsbehov

under riksdagens åttonde huvudtitel, vilka borde föreläggas riksdagen,

erinrade jag under punkt 157 i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

lör nämnda dag därom, att riksdagen i skrivelse den 2 juni 1927, nr 262,

anhållit bland annat, att Kungl. Maj:t måtte till 1928 års riksdag, med beaktande

av de synpunkter riksdagen i berörda skrivelse anfört och efter

verkställd utredning, framlägga förslag om inrättande av kommunala

flickskolor. Jag omnämnde vidare, att Kungl. Maj:t med anledning härav

genom beslut den 18 juni 1927 anbefallt de enligt beslut samma dag

inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga för verkställande av

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 höft. (Nr 716.)

Statsbidrag

till kommunala

flickskolor

m. m.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kutig1. Maj. ts proposition Nr 116.

utredningar i vissa hänseenden av frågor sammanhängande med den beslutade

skolorganisationen m. m., de s. k. 1927 års skolsakkuninga, att verkställa

och till Kungl. Maj:! inkomma med utredning och förslag om inrättande

av dylika skolor samt att de sakkunniga med skrivelse av den 31 oktober

1927 till Kungl. Maj:t överlämnat betänkande, omfattande utredning

och förslag i berörda hänseende, vilket betänkande remitterats till åtskilliga

myndigheter, i följd varav utredningen i frågan ännu icke fortskridit

så långt, att slutlig framställning i ämnet då kunde avlåtas till riksdagen.

Jag förklarade emellertid min avsikt vara att, när ärendet hunnit vederbörligen

beredas, föreslå Kungl. Maj:t att avlåta proposition till årets riksdag

angående statsbidrag till kommunala flickskolor och hemställde i anslutning

härtill, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan

på proposition angående upprättande av kommunala flickskolor m. m., i

riksstaten under åttonde huvudtiteln beräkna dels till statsbidrag till

kommunala flickskolor ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor, dels

ock till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor

ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor. Denna min hemställan

bifölls av Kungl. Maj:t.

Sedan ärendet numera undergått erforderlig förberedande behandling,

anhåller jag få ånyo framlägga detsamma till Kungl. Maj:ts prövning.

Innan jag ingår på en närmare behandling av föreliggande spörsmål,

torde jag få lämna en redogörelse för frågans uppkomst och tidigare utveckling.

Frågan om upprättandet av kommunala flickskolor har helt naturligt

uppstått i samband med spörsmålet om ordnandet av den högre flickundervisningen.

Skolkomnlissionen tänkte sig, som bekant, att staten skulle i

allra största utsträckning åtaga sig ansvaret för den kvinnliga ungdomens

högre skolbildning dels därigenom att de allmänna läroverken skulle utom

i vissa undantagsfall öppnas även för flickor, dels ock därigenom att för

flickor upprättades statliga läroanstalter, såväl gymnasier och realskolor

som rena flickskolor, de sistnämnda organiserade enligt någon av de tre

av komissionen föreslagna typer, som benämndes A-, B- och C-typen och

av vilka A-typen avsåg en sexårig skola, byggd på folkskolans sjätte klass,

B-typen en från samrealskolans tredje klass utgrenad treårig fliekskollinje

och C-typen en för flickor avsedd ettårig påbyggnad på samrealskolans

högsta klass.

I de utlåtanden, som avgåvos över skolkommissionens förslag, möttes detsamma

av åtskillig kritik, vilken riktades dels mot den föreslagna starka

inskränkningen i den privata skolverksamheten, dels mot den av kommissionen

förordade vidsträckta användningen av Barnundervisning. Det

framhölls därvid, att läroverkens öppnande för flickor medförde en olämplig

dragning från de för flickornas behov särskilt anpassade skolorna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Från många håll påyrkade man, att de högre flickskolorna skulle fortfarande

få verka under i väsentliga delar oförändrade former, medan

det från andra håll förordades, att vid sidan av statsflickskolor skulle få

finnas såväl enskilda som kommunala flickskolor.

Den senare tanken möter man tidigast i det särskilda utlåtande över

skolkommissionens betänkande, som avgavs av generaldirektör B. J:son

Bergqvist under titeln Våra skolor. I detta utlåtande framhöll Bergqvist

(sid. 108 ff.), att för framtiden även särskilda flickskolor borde finnas vid

sidan av samskolorna samt anförde härom följande.

Står det sålunda klart, att båda de nu förefintliga vägarna även för

framtiden höra bibehållas, så återstår frågan om i vilken form staten bör

åtaga sig de högre flickskolorna. I regel synes detta höra ske i den av

skolkommissionen föreslagna formen: flickskolans förstatligande under

någon av de föreslagna tre typerna. Men å andra sidan bjuder hänsyn

både till den historiska utvecklingen och till det kommunala och enskilda

initiativets värde att taga under övervägande, huruvida icke även på detta

område utrymme må, åtminstone tills vidare, kunna beredas för en något

friare ställning för vissa skolor. Medgives detta, synes efter särskild prövning

åt skola, som befinnes fylla förutsättningarna för att övertagas av staten,

böra beredas möjlighet att organiseras som statsunderstödd kommunal

eller enskild. Härvid bör beträffande kommunal skola kommunen ikläda

sig garantier för dels att lärarpersonalens rättsliga och ekonomiska ställning

tillgodoses som vid andra kommunala skolor, dels att anordningar

träffas, som medgiva möjlighet till omedelbar övergång från avslutad

folkskola till den högre skolan, dels slutligen att undervisningen i samma

grad som vid statsskolan göres tillgänglig för medellösa och mindre bemedlade

lärjungar. Samtliga hithörande förhållanden böra, såsom fallet

redan är med övriga kommunala skolor (folkskolor, fortsättningsskolor,

högre folkskolor, kommunala mellanskolor, lärlingsskolor) regleras genom

en av Kung]. Maj:t för de kommunala flickskolorna utfärdad allmän

stadga.

Tanken på ett kommunalt fliekskolväsen upptogs sedermera av skolöverstyrelsen

i dess utlåtande över skolkommissionens betänkande.

Skolöverstyrelsen framhåller (sid. 137), att enligt dess mening kommunala

skolor av realskoltyp fortfarande borde finnas, och anför, att vid sådant

förhållande den frågan uppstode, huruvida även andra till läroverksorganisationen

hörande skolformer skulle kunna upprätthållas som kommunala

skolor. Vad den högre flickskolan beträffade, fortsätter överstyrelsen,

skulle ju vissa typer av denna, nämligen B- och C-typen, mycket

nära ansluta sig till realskolan och kunna utgöra en samorganisation

med denna. Vid sådant förhållande syntes det icke böra vara hiuder för

att med en kommunal realskola bleve förbunden en flickskola enligt någon

av dessa typer. Särskilt syntes det vara önskligt, att även ovanpå en sådan

realskola komme att upprättas eu flickskola med den bestämda inriktning

på det husliga arbetet, som C-typen enligt överstyrelsens mening

borde förete. Men även en flickskola av B-typ syntes i detta fall kunna

tänkas, om tillräckligt antal lärjungar vore för handen. En dylik skola

skulle vara ägnad att i sin mån motverka eu allt för stark tillströmning

av unga flickor till gymnasierna. Ur samma synpunkt kunde det järn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 116.

val ifrågasättas, att kommunala flickskolor av A-typ finge upprättas.

Överstyrelsen hade ansett det synnerligen önskligt, att dylika skolor komme

till stånd, där förutsättningar för dem vore för handen. Men även i

detta fall gällde det nog, att riksdagen ej ville fatta beslut om inrättande

av en ny statsskola, utan att ett verkligt behov på ett tydligt sätt blivit

ådagalagt. Denna förutsättning syntes lättast kunna vinnas därigenom,

att kommunala skolor av den ifrågavarande typen finge komma till stånd.

Vid framläggande den 18 februari 1927 inför Kungl. Maj:t av förslag

angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. berörde jag

även denna fråga, under erinran om att densamma väckts under diskussionen

om skolkommissionens betänkande.

Förslaget syntes mig ur flera synpunkter värt att tagas i övervägande.

Dess realiserande skulle onekligen undanröja vissa olägenheter, som vore

förbundna med den nuvarande fliekskolorganisationen. Jag fann uppslaget

hava det värde, att en ytterligare utredning i frågan borde äga ruin.

Då emellertid förslag i detta avseende blivit framställt, ansåg jag

mig böra påpeka, att om eu organisation med kommunala flickskolor

komme till stånd, densamma i stor utsträckning måste bliva överensstämmande

med de kommunala mellanskolornas. Ifrågavaiande skolor

borde alltså bygga på genomgången sexårig folkskola, och kommunen

skulle ansvara för skolans bestånd samt besluta om dess ekonomiska

förhållanden. I fråga om lärarpersonalens anställning, avlöningsförmåner

in. m. borde i huvudsak gälla vad i sådant hänseende vore stadgat för

kommunal mellanskola, varvid dock borde övervägas, huruvida ej säiskilda

bestämmelser för tryggande av ett visst antal kvinnliga lärare vore

erforderliga. För inträde i skolan skulle som antytts förutsättas kunskaper,

motsvarande dem, som inhämtades i någon av folkskolans huvudformer.

Skolan borde omfatta fem eller sex årsklasser, och statsbidrag borde

utgå med samma belopp och efter i huvudsak samma grunder som nu

gällde i fråga om kommunal mellanskola.

Vid behandlingen av förenämnda förslag angående omorganisation av

det högre skolväsendet m. m. väcktes inom båda kamrarna två likalydande

motioner (I: 254 och II: 417), i vilka frågan om upprättande av kommunala

flickskolor ånyo bragtes på tal.

Motionärerna påpekade, att de ansåge sig icke böra ifrågasätta, att staten

upprättade läroanstalter av samma typ som den nuvarande privata

flickskolan. Däremot syntes det under vissa betingelser lämpligt, att staten

lämnade sin medverkan till att offentliga läroanstalter med väsentligen

samma bildningsmål komme till stånd. Den ändamålsenligaste formen

härför vore den i propositionen om det högre skolväsendets omorganisation

anvisade, ekonomisk samverkan mellan stat och kommun vid anordnande

av kommunala flickskolor. I väsentlig anslutning till den principiella

ståndpunkt departementschefen intagit till denna fråga syntes

dylik läroanstalt kunna organiseras såsom en femårig skola, byggande på

den sexklassiga folkskolans sjätte klass. Med hänsyn till vad under utredningsarbetet

framkommit kunde en så organiserad flickskola väntas

leda fram till i huvudsak det bildningsmål, som realskolan avsåge att bibringa,

och den nuvarande flickskolan tillkommande friheten från avgångsexamen

kunde upprätthållas. Därest den privata flickskolan efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung!. Maj.ts proposition Nr 110.

hand ersattes med läroanstalter av denna typ, skulle tre var för sig betydelsefulla

förmåner uppnås. Bottenskoleprincipen skulle kunna vinna

tillämpning även på detta undervisningsområde. Vidare skulle terminsavgifterna

komma att bortfalla eller i varje fall avsevärt begränsas. Och

slutligen skulle lärarpersonalen erhålla eu rättsligt tryggad ställning.

En granskning av de författningsbestämmelser, fortforo motionärerna,

som nu gällde i fråga om den kommunala mellanskolan, gåve vid handen,

att desamma i all huvudsak kunde tillämpas även på den kommunala

flickskolan. De enda punkter, där avvikelse borde ske. vore följande. Biträdande

föreståndarinna syntes icke erforderlig i det fall, att rektorsbefattningen

hade kvinnlig innehavare. Då skolan skulle omfatta fem årsklasser,

syntes minimiantalet lärjungar böra fastställas till 40 mot mellanskolans

32 och av samma anledning statsbidraget utgå med 14,000 kronor

(mellanskolan 11,200 kronor). Jämväl syntes det skäligt, att det särskilda

understödet till undervisning i huslig ekonomi kunde utgå med

1,000 kronor för år (mellanskolan 600 kronor).

Å andra sidan, påpekade motionärerna, borde icke lämnas alldeles obegränsad

rätt att anordna skolor av här ifrågavarande typ. Redan i fråga

om den kommunala mellanskolan vore för närvarande stadgat, att om eu

eller flera kommunala mellanskolor funnes inom ett skolområde, det skulle

bero av Kungl. Maj:ts avgörande, huruvida statsunderstöd finge utgå till

flera sådana skolor inom området. Då det gällde upprättande av kommunal

flickskola, bleve det nödvändigt att beakta förefintliga utbildningsmöjligheter

dels inom ortens allmänna statsläroverk, dels inom eventuellt

redan existerande kommunala mellanskolor. Och understödjandet av kommunal

flickskola borde städse förbindas med en motsvarande begränsning

i de statsunderstödda flickskolornas antal inom vederbörande stad. I motsatt

fall skulle uppenbarligen det allmännas utgifter för här förevarande

undervisningsändamål löpa risk att över hövan växa.

Motionärerna hemställde slutligen, att anslag för understöd åt kommunala

flickskolor måtte upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Vid samma riksdag väcktes jämväl inom första kammaren en motion

(nr 252), med vilken en inom andra kammaren väckt motion (nr 399) överensstämde

i avseende på innebörden, vilka motioner väl ej direkt avsågo

den kommunala flickskolan men vilka på grund av i dem gjorda uttalanden

i viss mån beröra denna skolas ställning i skolsystemet.

I den förstnämnda motionen yrkades — med utgångspunkt från det i

nyssberörda proposition framlagda förslaget om upprättande av högre

läroverk för flickor, omfattande realskola och gymnasium — att högre

läroverk för flickor i första hand måtte omfatta en högre flickskola, så

nära som möjligt överensstämmande med de nuvarande högre flickskolorna,

och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte, där skäl därtill

förelåge, en realskola, ävensom att de högre läroverk, som komme att

av staten upprättas, skulle anknyta till folkskolan på samma sätt som de

allmänna läroverken, vare sig den treåriga eller den fyraåriga grundskolan

komme till användning.

Den inom andra kammaren väckta motionen påyrkade skrivelse till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. May.ts proposition Nr 116.

Kungl. Maj:t med anhållan om nytt förslag till nästkommande års riksdag

med samma innebörd som i förstberörda motion angivits.

I den skrivelse, varmed riksdagen för Kungl. Maj:t anmälde sina beslut

i anledning av förutnämnda proposition, berörde riksdagen först de

yrkanden, som gjorts i nämnda motioner, och yttrade därom följande.

Även om riksdagen funne vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken

av särskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna

planläggning och inriktning närmast överensstämde med den nuvarande

högre flickskolan, både detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat

läge genom det förslag om inrättande av särskilda kommunala flickskolor,

som underställts riksdagens omprövning. Vid bedömandet av nu föreliggande

spörsmål syntes man knappast kunna underlåta att taga hänsyn

till dess reella sammanhang med frågan om anordnandet av ett kommunalt

flickskoleväsen, och riksdagen förutsatte därför, att motionerna i

nu avhandlade hänseende komme under bedömande i samband med utarbetande

av det förslag till anordnande av kommunala flickskolor, om vars

framläggande för 1928 års riksdag riksdagen i det följande komme att

göra hemställan. Under sådana förhållanden ansåge sig riksdagen icke nu

böra bifalla motionerna i fråga.

Beträffande de motionsvis gjorda yrkandena om upprättande av kommunala

flickskolor yttrade riksdagen i huvudsak följande.

Riksdagen ansåge, att den kvinnliga ungdomens högre undervisning i

vida större utsträckning än för närvarande kunde äga rum i läroanstalter

av samskolenatur, men härav följde ingalunda, att riksdagen ansåge

ifrågavarande behov genom denna anordning vara i erforderlig mån till

godosett. Vid sidan av de studiemål, som real skol- och studentexamina

representerade, komme, säger riksdagen, säkerligen för flickornas vidkommande

även för framtiden att fortbestå de mera allmänna bildnings

mål, som i vårt land av ålder foreträtts av de högre flickskolorna. Hit

tills hade den härpå inriktade undervisningen varit så gott som uteslutande

överlämnad åt privatläroverken. Riksdagen utginge ifrån att behovet

av särskilt för flickor avsedda läroanstalter komme att fortfarande

tillgodoses, utan att staten övertoge hela kostnaden härför.

Det kunde emellertid enligt riksdagens mening icke bestridas, att vissa

betydande olägenheter vore förbundna med den hittills förefintliga ordningen

i avseende på den speciella flickundervisningen. Departementschefen

hade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet pekat på detta förhållande

och jämväl angivit en anordning, som skulle i väsentlig mån undanröja

ifrågavarande olägenheter, nämligen inrättandet av kommunala flickskolor

—- en tanke, som ju upptagits även i de förut omnämnda motionerna.

Riksdagen funne de sålunda framkomna förslagen synnerligen beaktansvärda.

Särskilda fördelar ansåge riksdagen den kommunala flickskolan

erbjuda därutinnan, att densamma skulle väsentligt medverka till

ett nedbringande av kostnaderna för den kvinnliga ungdomens utbildning

och därigenom bidraga att göra nämnda skolform tillgänglig även för

flickor ur ekonomiskt svagare hem.

Mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den

kommunala flickskolans organisation in. in., som angivits såväl av departementschefen

som av motionärerna, hade riksdagen intet att erinra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 1

Härvid ville riksdagen emellertid framhålla, att, i anslutning till vad

riksdagen beslutit beträffande kommunala mellanskolor, såsom villkor för

utgående av statsbidrag till kommunal flickskola borde stadgas, att lärjungantalet

i skolan skulle uppgå till minst 10 i medeltal för varje klass.

Riksdagen ansåge sig emellertid icke böra nu fatta definitivt beslut om

dylika läroanstalters inrättande och anslå medel för ändamålet. Däremot

syntes det riksdagen lämpligt att bos Kungl. Maj:t hemställa om

framläggande för 1928 års riksdag av förslag om inrättandet av kommunala

flickskolor.

I enlighet härmed beslöt riksdagen anhålla, bland annat, det Kungl.

Maj:t täcktes till 1928 års riksdag, med beaktande av de synpunkter riksdagen

anfört och efter verkställd utredning, framlägga förslag om inrättande

av kommunala flickskolor.

Genom beslut den 18 juni 1927 anbefallde Kungl. Maj:t förut omförmälda

sakkunniga att verkställa och före den 1 november 1927 till Kungl.

Maj:t inkomma med utredning och förslag om inrättandet av kommunala

flickskolor.

Med skrivelse den 31 oktober 1927 överlämnade, såsom jag inledningsvis

omnämnt, de sakkunniga sitt betänkande, innefattande »Utredning och

förslag rörande inrättande av kommunala flickskolor» (Statens offentliga

utredningar 1927: 27).

På grund av remiss hava utlåtanden över ifrågavarande betänkande

avgivits: den 28 november 1927 av statens pensionsanstalt, den 12 januari

1928 av skolöverstyrelsen, som inhämtat yttrande från rektor vid högre

lärarinneseminariet i Stockholm och de biträdande föreståndarinnorna

för samma seminarium, samt den 13 januari 1928 av statskontoret, som

vid avgivande av sitt utlåtande käft att taga hänsyn till det från statens

pensionsanstalt inkomna yttrandet. Vidare hava, sedan tillfälle beretts

för centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen, svenska landstingsförbundet

och svenska stadsförbundet att yttra sig i ärendet, utlåtanden

inkommit från dessa sammanslutningar. Slutligen liava framställningar

i ämnet ingivits av centralstyrelsen för Sveriges slöjdlärarinneförening,

till vilken framställning skolöverstyrelsen haft att taga hänsyn vid avgivandet

av sitt utlåtande, ävensom av Predrika-Bremer-förbundet.

Efter denna redogörelse för nu förevarande frågas tidigare utveckling

och handläggning anhåller jag få göra de uttalanden och framlägga de

förslag jag i anledning av densamma funnit påkallade. Därvid tillåter jag

mig till en början omnämna, att de sakkunnigas betänkande först innefattar

en inledning med redogörelse för frågans uppkomst m. in. av i huvudsak

samma innehåll som min nyss lämnade översikt. Därefter följa

förslag till stadga för kommunala flickskolor jämte därtill hörande motivering

samt förslag till kungörelse angående avlöning åt lärare vid kommunal

flickskola samt statsbidrag till sådan skola med motivering, järn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

väl innefattande kostnadsberäkning och förslag. Vidare innehåller betänkandet

undervisningsplaner för sexårig och femårig flickskola samt fem

bilagor.

I det följande har jag för avsikt att uppdela min framställning av ämnet

i två huvudavdelningar: A. Yttre och inre organisation och B. Ekonomiska

förhållanden. Under den förra avdelningen kommer jag att beröra

1. Den kommunala flickskolans mål. 2. Anknytning till folkskolan och

antal klasser. 3. Linjedifferentiering. 4. Arbetets yttre och inre anordning.

5. Anknytning till gymnasiet samt 6. Skolans ledning och arbetskrafter.

Under avdelning B åter får jag anledning att beröra 1. Terminsavgifter.

2. Avlöning. 3. Statsbidrag. 4. Kostnadsberäkning.

Jag ärnar under de olika delarna av min framställning lämna en redogörelse

för de av de sakkunniga i de olika hänseendena framlagda förslagen

med till dem hörande motivering samt för de yttranden, som gjorts

i de över sakkunnigförslaget avgivna utlåtandena eller i särskilda till

Kungl. Maj:t ingivna skrifter, varefter jag får tillfälle att närmare angiva

den ståndpunkt jag för egen del intager till de skilda spörsmålen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

9

A. Yttre och inre organisation.

1. Den kommunala flickskolans mål.

De sakkunniga hava i § 1 av det förslag till stadga för kommunala flickskolor,

som ingår i den av dem verkställda utredningen, angivit den kommunala

flickskolans ändamål vara att bereda kvinnliga lärjungar, som

genomgått folkskola, anordnad enligt någon av denna skolas A- eller Bformer

och omfattande minst sexårig lärokurs, eller på annat sätt vunnit

motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av allmän

medborgerlig bildning med hänsyn tagen till den kvinnliga ungdomens

egenart och att därvid tillika i större eller mindre utsträckning förbereda

lärjungarna för praktisk verksamhet, särskilt inom hemmets område.

I sin motivering till nämnda stadgeförslag anföra de sakkunniga härom

följande (Betänk, sid. 43).

I § 1 hava de sakkunniga sökt, med tillämpning av de direktiv, som un

der ärendets föregående behandling lämnats, angiva den kommunala flickskolans

ändamål. Den formulering i avseende på målet för den kommunala

flickskolans verksamhet, som de sakkunniga upptagit i nämnda paragraf,

överensstämmer i stort sett med de ordalag, som i sådant hänseende

använts av 1924 års skolsakkunniga i deras den 18 februari 1926 avgivna

betänkande (sid. 293). Det »högre mått av allmän medborgerlig bildning»,

som den kommunala flickskolan avser att bibringa sina lärjungar, har

även den nuvarande högre flickskolan till uppgift att giva. Normen för

detta mått har hittills varit de i statens normalskola för flickor inhämtade

lärokurserna, och den kompetens, som tillerkänts avgångsbetyg från normalskolan,

s. k. normalskolekompetens, har också tillerkänts samtliga

statsunderstödda flickskolors avgångsbetyg. Även om den nu ifrågasatta

organisationen, såsom framgår av den föreslagna undervisningsplanen.

kommer att medföra vissa ändringar i avseende på innehållet i de lärokurser,

som sålunda äro avsedda att inhämtas, torde dock den utbildning,

som denna skola kommer att giva, bliva med hänsyn till den kvinnliga

ungdomens ställning i hemmet och i livet ungefär likvärdig med den, som

vitsordas genom den nuvarande kompetensen, och nämnda kompetensvärde

bör därför enligt de sakkunnigas mening tillkomma avgångsbetyg

även från den kommunala flickskolan.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen har i fråga om flickskolans

mål i sitt yttrande anfört, att styrelsen ville med tacksamhet erkänna,

att de sakkunniga syntes hava varit besjälade av en allvarlig strävan

att i den föreslagna nya skoltypen giva flickorna vad de behövde med

hänsyn till deras kommande uppgift såsom samhällsmedlemmar, ävensom

med hänsyn till deras uppgift inom hemmet och familjen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Jämväl skolöverstyrelsen uttalar sig i det över sakkunnigförslaget avgivna

utlåtandet angående den kommunala flickskolans uppgift och anför

därom följande.

Den kommunala flickskolans allmänna uppgift skulle vara att, jämte de

privata högre flickskolorna, i större eller mindre utsträckning i stället för

dessa, tillgodose den mera speciella kvinnliga skolutbildning, som varit

och vore den privata högre flickskolans huvuduppgift, överstyrelsen uttalade

sin tillfredsställelse med att värdet av detta speciella bildningsmål

vunnit ett praktiskt taget enhälligt erkännande och att åtgärder vidtoges

för att det allmänna på ett mera direkt och vaksamt sätt än hittills ingrepe

för tillgodoseendet av ifrågavarande biklningsbehov. Därigenom ernåddes

flera betydelsefulla förmåner, som det rent privata flickskoleväsendet

ej kunnat i samma grad erbjuda. Till dessa förmåner hörde bland

annat, att terminsavgifterna, därest sådana över huvud komme att upptagas

i den kommunala flickskolan, kunde hållas så låga, att skolformen

bleve mera tillgänglig även för flickor ur ekonomiskt svagare hem samt

att lärarpersonalen kunde erhålla en rättsligt tryggad ställning. Liksom

rektor vid högre lärarinneseminariet i sitt yttrande som sin mening uttalade,

att de sakkunnigas förslag principiellt taget och i stort sett innebure

en lycklig lösning av nu förevarande fråga, anslöte sig även överstyrelsen

i princip till förslaget om upprättande av kommunala flickskolor

med den ställning och de allmänna uppgifter, som förslaget angåve.

Dessa uppgifter syntes överstyrelsen hava fått en lämplig utformning i

första paragrafen av det bifogade stadgeförslaget, där den kommunala

flickskolans ändamål angåves vara att bereda kvinnliga lärjungar tillfälle

att inhämta ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn

tagen till den kvinnliga ungdomens egenart och att därvid tillika i större

eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,

särskilt inom hemmets område.

I den skrivelse (nr 262), vari riksdagen anmält sina beslut i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet

in. m., har riksdagen förklarat sig anse, att den kvinnliga ungdomens

högre undervisning i vida större utsträckning än för närvarande

kunde äga rum i läroanstalter av samskolenatur, men framhåller tillika,

att härav ingalunda följde, att riksdagen ansåge ifrågavarande behov genom

denna anordning vara i erforderlig mån tillgodosett. Vid sidan av

de studiemål, som realskol- och studentexamina representerade, komme,

heter det i riksdagens skrivelse, säkerligen för flickornas vidkommande

även för framtiden att fortbestå de mera allmänna bildningsmål, som i

vårt land av ålder företrätts av de högre flickskolorna.

Som synes, göres av riksdagen en bestämd åtskillnad mellan de studiemål,

som realskolexamen och studentexamen representera, och det allmänna

bildningsmål, som av ålder företrätts av de högre flickskolorna och

för vars fortsatta tillgodoseende den av riksdagen begärda utredningen

skulle hava till uppgift att tillrättalägga en lämplig kommunal flickskolform.

Av skäl, som framläggas i det följande, finner jag det vara av syn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. May.ts proposition Nr 116.

rörlig vikt, att denna åtskillnad bestämt upprätthålla®. Den är utan tvivel

både historiskt och sakligt starkt motiverad.

Vad denna frågas föregående utveckling beträffar, får jag erinra om

följande. När på grund av 1904 års riksdags beslut vid de allmänna läroverken

inrättades en ny examen, realskolexamen, till vilken även kvinnliga

elever skulle förberedas i statens nyinrättade samskolor och vilken

berättigade till inträde å flera av de levnadsbanor, som dittills stått öppna

för flickskolornas lärjungar, begärde några bland flickskolorna, att deras

avgångsbetyg skulle medföra samma kompetens, som förvärvades genom

realskolexamen. Flickskolemötet i Göteborg år 1904 uttalade sig för att

godkänt avgångsbetyg från 7- eller 8-klassig flickskola, vars undervisningsplan

vore av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk godkänd och

vilken underkastade sig den kontroll, som bleve stadgad, skulle medföra

samma kompetens som avlagd realskolexamen. Detta förslag vann över

styrelsens tillstyrkande. Emellertid hade under tiden inom flickskolevärlden

yppat sig en stark opposition mot ett sammankopplande av flickskolans

kompetensfråga med realskolans. I anledning härav ingick centralstyrelsen

för flink- och samskoleföreningen år 1908 till Kungl. Maj:t med

en skrivelse, vari den motsatte sig förslaget, att flickskolornas avgångsbetyg

skulle förklaras medföra samma kompetens som betyg över avlagd

realskolexamen, samt framhöll därvid dels den olikhet, som förefunnes

mellan den för den högre kvinnobildningens krav avpassade flick - skolformen och de för gossar avsedda allmänna läroverken, dels ock den

i åtskilliga avseenden högre bildning och den överlägsenhet i kunskaper,

som flickskolan med sin två år längre kurs kunde giva. Sina önskemål

sammanfattade centralstyrelsen i en hemställan, »att kompetensvärdet av

flickskolornas avgångsbetyg måtte bedömas utan jämförelse med realskolans

kurser, blott med hänsyn till det av vederbörande ämbetsverk

eller styrelser angivna behovet; och att, under förutsättning att av ämbetsverk

och myndigheter visst kompetensvärde tillerkänts avgångsbetyg

från statens normalskola för flickor, Kungl. Maj:t täcktes avgöra, huruvida

det bildningsresultat, vartill skolan efter sin läroplan ledde, kunde

anses i huvudsak likvärdig med det normalskolan giver, och därmed tillerkänna

skolans avgångsbetyg samma kompetensvärde; samt att sålunda

någon avgångsexamen, vare sig skriftlig eller muntlig, icke måtte av flickskolorna

fordras för ifrågasatt kompetens». I utlåtande av den 1 oktober

1908 tillstyrkte överstyrelsen frågans avgörande huvudsakligen i den rikt

ning, som centralstyrelsen föreslagit. I överensstämmelse därmed har

flickskolornas kompetensfråga blivit ordnad på det sättet, att sedan skolöverstyrelsen

i varje särskilt fall efter föregången inspektion samt granskning

av kurs- och timplaner in. m. avgivit utlåtande, Kungl. Maj:t meddelat

den ena flickskolan efter den andra rätt att utfärda avgångsbetyg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

medförande s. k. normalskolekompetens, d. v. s. samma rättigheter och förmåner

som avgångsbetyg från statens normalskola för flickor medför.

För närvarande åtnjuta samtliga statsunderstödda flickskolor en sådan

förmån.

Beträffande därefter den sakliga innebörden av frågan förhåller det sig

på följande sätt. I det hela omfatta flickskolans kurser det bildningsinnehåll,

som meddelas i realskolan, men på grund av den två år längre

studietiden och flickornas större mognad i de högre klasserna kan i flickskolan

ernås vidgade kunskaper och större fördjupning i de flesta av skolans

ämnen. Särskilt gäller detta kristendom, de främmande språken, modersmålet,

litteraturhistoria och historia, under det att kurserna i matematik,

fysik och kemi i allmänhet icke gå längre, i flera skolor icke så

långt som i realskolan. De flesta flickskolornas kurs- och timplaner lämna

dessutom ganska stort utrymme åt de för hemmet särskilt värdefulla ämnena

handarbete och huslig ekonomi.

Den högre flickskolan för sålunda sina elever till en bildningsnivå, som

i det hela ligger högre än realskolans men som icke når gymnasiets, och

är på ett karakteristiskt sätt skild från båda dessa skolformer. Vid en

jämförelse mellan realskolans och flickskolans undervisningsplaner gör

man sålunda den iakttagelsen, att i flickskolorna studiegången är något

långsammare, varigenom såväl större lugn i arbetet som större fördjupning

av vissa kursmoment möjliggöres, att lektionsantalet i veckan är

något mindre, att mer tid gives åt handens arbete, varvid särskild hänsyn

tages till flickornas behov av vissa kvinnliga färdigheter, nämligen i sömnad,

hushållsgöromål och dylikt, samt att möjlighet finnes att i övergångsåldern

minska det teoretiska arbetet till förmån för det praktiska. Den

högre flickskolan erbjuder alltså den kvinnliga ungdomen en efter dess

anlag och studiehåg lämpad obruten studiegång, vilken, på samma gång

den ger flickorna en god allmänbildning som grundval för olika arbetsuppgifter

ute i samhället, även tillgodoser kraven på deras utbildning

för hemmets särskilda behov och vilken i de olika skolklasserna lämpligt

avpassas med hänsyn till deras fysiska och psykiska utveckling.

Att myndigheterna ansett flickskolornas avgångsbetyg vitsorda en högre

grad av mogenhet och kunskaper än realskolexamen torde framgå bland

annat därav, att Kungl. Maj:t fastställt sådant avgångsbetyg som fordran

för inträde i dels de privata högre lärarinneseminarierna, dels gymnastiska

centralinstitutet och därmed likställda läroanstalter, varemot denna kompetens

icke tillerkänts realskolexamen. Belysande är även att för inträde

i högre kursen av handarbetsseminarierna liksom i allmänhet för inträde

i de privata 3-åriga gymnasierna fordras antingen avlagd realskolexamen

eller betyg från sjunde, ej från åttonde eller högsta klassen i en högre

flickskola. Betecknande för olikheten mellan de båda skolformernas —

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj: ts proposition Nr 116.

den högre flickskolans och realskolans — uppgifter och läggning är vidare,

att under det avlagd godkänd realskolexamen medför rätt att utan \ idare

vinna inträde i gymnasiets ring I och efter viss komplettering i dess ring

II, dylik rätt icke tillerkänts innehavare av s. k. liormalskolekompetens,

ett förhållande, som givetvis beror därav, att realskolan haft till omedelbar

uppgift bland annat att förbereda för inträde i gymnasiet och att dess

kurser alltså måst vara därefter anpassade, under det att flickskolans kurser,

ehuru de såsom uttryck för en allmän bildningsnivå icke blott fullt

motsvara utan överstiga realskolans, icke äro inriktade på realskolans

utan på flickskolans särskilda bildningsmål.

Slutligen anser jag mig böra erinra om att enligt beslut av 1927

års riksdag en realskollinje för flickor skall upprättas vid statens normalskola

för flickor. Hade normalskolans eget bildningsmål i huvudsak motsvarat

realskolans, hade en dylik anordning varit obehövlig, då den kortare

väg till realexamen, som realskolan erbjuder, redan stod öppen pa

andra håll inom huvudstaden, där seminariets elever kunnat göra bekantskap

med denna skolform.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att när riksdagen avsett, att den

kommunala flickskolan skulle hava till uppgift att tillvarataga den bildningstyp,

som den högre flickskolan hos oss av ålder företrätt, det uppenbarligen

är fråga om upprättande av eu skolform, som i väsentliga avseenden

har ett annat mål än realskolan. Vad som vid kritiken av det nu

föreliggande sakkunnigförslaget från en reservant i skolöverstyrelsen

gjorts gällande i motsatt riktning saknar således, enligt min uppfattning,

både historisk och saklig grund. Denna uppfattning är emellertid, därest

den vinner tillämpning, icke utan sina risker för vår nuvarande högre

flickskola. Ty skulle man verkligen lyckas åstadkomma eu skolform, som

utgåve sig för att hava övertagit den hittillsvarande flickskolans uppgifter

men vars huvudsakliga mål i verkligheten sammanfölle med realskolans,

då läge den faran nära, att en dylik skolform genom den förebildliga

betydelse, den lätteligen kunde få, komme att leda till den nuvarande flickskolans

försvinnande. Då jag håller före, att detta skulle vara en bestämd

förlust för vårt undervisningsväsen, har jag ansett det vara av vikt att

från början — såsom nu skett — klargöra olikheten mellan den kommunala

flickskolans och realskolans mål.

Den formulering de sakkunniga givit åt den kommunala flickskolans

bildningsmål finner jag riktig och lämplig.

Jag anser mig alltså böra förorda, att under benämningen kommunala

flickskolor upprättas för flickor avsedda läroanstalter med det allmänna

bildningsmål, som i vårt land hittills företrätts av de högre flickskolorna

och med en organisation och ställning, för vilka jag i det följande kommer

att närmare redogöra.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Magris proposition Kr 116.

2. Anknytning till folkskolan och antal klasser.

I sitt förslag till stadga för kommunala flickskolor föreslå 1927 års

skolsakkunniga, att dylik flickskola skall utgöra eu överbyggnad till den

egentliga folkskolan (§ 1) samt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande i varje

särskilt fall, omfatta sex eller ock fem ettåriga klasser (§ 2).

Angående dessa frågor anföra de sakkunniga i huvudsak följande

(sid. 45 ff.).

Skolkommissionens A-typ av den högre flickskolan, vilken närmast

motsvarar nu ifrågavarande flickskoleform, skulle omfatta sex årsklasser,

och samma antal årsklasser omfattar den på sexklassig folkskola byggande

flickskola, för vilken 1924 års skolsakkunniga uppgjort förslag till

undervisningsplan. Departementscbefen uttalade i sitt anförande till

statsrådsprotokollet den 18 februari 1927 vid anmälan inför Kungl. Maj:t

av förslaget om omorganisation av det högre skolväsendet in. m., att den

kommunala flickskolan borde omfatta fem eller sex årsklasser. De förut

omnämnda, inom riksdagen Amckta motionerna åter föreslå endast en

femårig skola.

Då riksdagen i sin skrivelse nr 262 förklarat sig intet hava att erinra

mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den kommunala

flickskolans organisation in. in., som angivits såväl av departementschefen

som av motionärerna, torde riksdagen få anses hava lämnat

frågan om sex eller fem årsklasser öppen. De sakkunniga hava också

i sitt i § 2 formulerade förslag upptagit bestämmelsen om att kommunal

flickskola skall kunna omfatta antingen sex eller fem årsklasser. Då de

sakkunniga alltså föreslå båda dessa skoltypers upptagande i skolsystemet,

innebär detta icke, att de sakkunniga anse valet mellan dem utan

betydelse. De sakkunniga anse tvärtom i likhet med skolkommissionen

den sexåriga flickskolan hava ett bestämt företräde framför den femäriga.

Skälen härtill ligga i den uppfattning de sakkunniga hysa om

önskvärdheten av att det arbete, som flickorna i skolan hava att utföra,

måtte i görligaste mån kunna avpassas på ett sätt, som tager hänsyn

till flickornas säregna behov under just de år, om vilka här är fråga.

Denna synpunkt har framhållits av skolkommissionen och har ytterligare

starkt betonats av 1924 års skolsakkunniga. De sakkunniga anse

alltså, att en sexårig lärogång i den på sexårig folkskola byggande

högre flickskolan har väsentligt större möjligheter att på ett sätt, som

överensstämmer med hävdvunnen uppfattning inom den nuvarande högre

flickskolan, leda fram till ungefär samma mål som denna skola. Men

härtill kommer ännu en betydelsefull omständighet. Såsom de sakkunniga

i det följande få anledning närmare påpeka, har imder de senare

årens skoldiskussion starkt betonats behövligheten av en verklig omläggning

av våra högre skolors inre arbete för undvikande av splittring

och ernående av koncentration och samling i studierna. Särskilt starkt

har detta behov framhållits av departementschefen, vilkens i detta hänseende

intagna ståndpunkt i det hela vunnit riksdagens gillande. En

dylik omläggning har redan påbörjats vid folkskolor, seminarier och

en del andra läroanstalter men synes böra få sin plats vid samtliga högre

och lägre ungdomsskolor. Det synes de sakkunniga uppenbart, att ett

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts proposition Nr Ilo''.

förverkligande av de önskemål och grundsatser, som sålunda uttalats och

vunnit allmän anslutning, kan ske bättre och lättare i en skola, där arbetet

kan bedrivas mera lugnt. Sammanställer man detta förhållande

med den förut antydda önskvärdheten av att kunna tillgodose dels

flickornas speciella behov av eu mot praktisk verksamhet särskilt inom

hemmets område syftande utbildning, dels ock de krav, deras fysiska utveckling

uppställer, finner man oemotsägligt, att en lärogång, som i avseende

på takten mera överensstämmer med den nuvarande flickskolans,

häst fyller de uppställda önskemålen.

I nu antydda omständigheter ligger alltså skälet till att de sakkunniga

måste giva ett bestämt företräde åt en skoltyp, där arbetet och lärostoffet

får utbredas över sex år, framför en femårig skolform.

Då de sakkunniga emellertid såsom alternativform upptagit en flickskola

med fem årsklasser, således av samma omfattning som föreslagits

av ovan omförmälda motionärer, är anledningen härtill främst den, att

även en flickskola av denna kortare längd — om än i och för sig underlägsen

den sexåriga — dock kan bättre än den fyraåriga realskolan tillgodose

de särskilda, önskemål i fråga om flickornas högre undervisning,

som våra högre flickskolor hittills velat fylla. De sakkunniga äro emellertid

fullt medvetna därom, att även om målet för de båda skolformerna,

den sexåriga och den femåriga, kan sättas formellt lika, en icke oväsentlig

olikhet alltid måste komma att förefinnas dem emellan i både kvantitativt

och kvalitativt avseende.

Valet i varje särskilt fall mellan de båda skoltyperna torde böra i

första hand överlåtas åt vederbörande kommunala myndighet samt definitivt

bestämmas av Kungl. Maj:t.

I nära samband med nu avhandlade spörsmål inställer sig frågan om

det vid 1927 års riksdag motionsvis (1:252 och 11:399) framförda önskemålet,

att högre läroanstalter för flickor skulle kunna anslutas icke endast

till sexårig folkskola utan tillika till lägre folkskolestadium. Xu

åsyftade motioner synas i främsta rummet avse de i propositionen föreslagna

högre flickläroverken men omnämna även den då under diskussion

varande kommunala flickskolan på ett sätt, av vilket man torde kunna

sluta, att även denna senare skola måste anses inbegripen under motionärernas

önskemål. Riksdagen har icke i omedelbart samband med behandlingen

av de åsyftade motionerna uttalat sig i denna fråga, men liar

i annat sammanhang förklarat sig intet hava att erinra mot eu tillämpning

i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den kommunala flickskolans

organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen som

i två inom riksdagen väckta motioner (1:254 och 11:417). Då nu depar

tementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet uttalat sig för eu

organisation byggd på sexårig grundskola och sagda motioner jämväl

förorda en dylik organisation, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna

annat än utgå ifrån att riksdagen i denna fråga, som väl måste anses

höra till det huvudsakliga, avsett, att den kommunala flickskolan skall

bygga på sexårig folkskola.

Skulle emellertid denna fråga ännu stå öppen och möjlighet således

förefinnas att anordna den kommunala flickskolans anknytning till folkskolan

på det dubbla sätt, som riksdagen redan beslutit i fråga om ett

stort antal allmänna läroverk, till vilka även flickor hava tillträde, anse

sig de sakkunniga böra erinra om att den av de sakkunniga för sexårig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ui Kung/. Maj:ts proposition Nr Hd.

skola framlagda undervisningsplanen i väsentliga avseenden later sig

tillämpa även i fråga om en sjuårig skola. Detta gäller särskilt skolans

två högsta klasser, som även i en sådan skola skulle utgöra ett linjedifferentierat

överstadium; beträffande de övriga kunna de sakkunniga i

huvudsak hänvisa till den av 1924 års skolsakkunniga framlagda tim- och

kursplanen för dylik skola. Givetvis bleve kostnaderna för en sjuårig

skola något högre än de för en sexårig beräknade.

Rektor vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, med vilken de biträdande

föreståndarinnorna vid seminariet i detta avseende instämt,

har i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag härom anfört.

I likhet med vad enskilda motionärer anfört vid 1927 års riksdag måste

rektor anse det som ett önskemål, att den kommunala flickskolan liksom

det allmänna läroverket hade dubbel anknytning till folkskolan, nämligen

dels till dess sjätte, dels ock till dess fjärde klass. Endast om detta

önskemål förverkligades, bleve full rättvisa skipad åt de flickor, som

önskade gå igenom högre flickskola, i det dessa likaväl som gossarna

finge välja den utbildningslinje, som vore för var och en mest passande.

I fråga om antalet klasser i eu flickskola, som bygger på sexårig

grundskola, har rektor framhållit, att redan skolkommissionen i sitt betänkande

uttalat, att en sexklassig flickskola vore att föredraga framför

en femklassig. Rektor ville instämma i 1927 års skolsakkunnigas uttalande

i detta hänseende.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen yttrar huvudsakligen

följande, därvid styrelsen först berör frågan om a n k n y tningen

till folkskolan.

Styrelsen kunde icke godtaga den av de sakkunniga föreslagna anknytningen

enbart till folkskolans sjätte klass. De sakkunniga hade ansett

sig icke kunna annat än utgå från att riksdagen i denna fråga avsett,

att den kommunala flickskolan skulle bygga på sexårig folkskola,

men hade dock framhållit, att riksdagen icke direkt uttalat sig i fråga

om anslutningen till folkskolan. I fråga om de nuvarande statsläroverken

hade, framhåller centralstyrelsen, riksdagen beträffande flertalet

beslutit en anknytning till folkskolans såväl fjärde som sjätte klass. De

enskilda statsunderstödda läroanstalterna ävensom statens normalskola

för flickor hade enligt riksdagens beslut rätt att bygga på folkskolans fjärde

klass. Det rådde bland den högre skolans målsmän ingen tvekan om att

ur undervisningens synpunkt anslutningen till folkskolans fjärde klass

vore den ändamålsenligaste och att en sålunda grundad högre skola hade

förutsättningar dels att leda till ett bättre arbetsresultat, dels att i större

grad möjliggöra de arbetsmetoder, som av riksdagen framhållits såsom

de riktiga, självverksamhet, individuellt arbete m. m., samt giva den ro

och det lugn i arbetet, utan vilka lärjungarnas personlighetsutveckling

och kunskapstillägnelse icke på ett tillfredsställande sätt kunde främjas.

Vidare undvekes härigenom den förlängning av skoltiden, som med sexårig

grundskola bleve ofrånkomlig, därest studieresultatet icke skulle

försämras. Det syntes under sådana förhållanden olyckligt och orättvist,

om den förmån, som tillerkänts gossarna och flickorna i ett stort

antal statsläroverk, skulle förvägras flickorna i de kommunala flicksko
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

loma, där ju enligt de sakkunnigas förslag i första hand skulle tillses,

»att den harmoniska utvecklingen av lärjungarnas anlag och förmögenheter

icke finge stå tillbaka för inhämtandet av minneskunskaper» och

där arbetet i möjligaste mån skulle »taga hänsyn till den kvinnliga ungdomens

egenart». På de orter, där realsamskolan hade dubbel anknytning,

bleve konkurrensen om inträde i den femklassiga realskolans första

klass ganska stor, då både gossar och flickor skulle tävla om platserna.

Det syntes även med hänsyn härtill vara lämpligt, att för flickorna tillfälle

gåves att vid samma tidpunkt söka inträde i den kommunala flickskolan,

då härigenom trängseln av inträdessökande givetvis skulle minskas.

Centralstyrelsen ville därför i anslutning till av flick- och samskoleföreningens

kretsföreningar ävensom till vid ombudsmötet med

flick- och samskoleföreningen gjorda enhälliga uttalanden påyrka, att den

kommunala flickskolan i första hand skulle anknyta till den fjärde klassen

av folkskolans A- eller B-former samt att i de fall, där parallellklasser behövde

upprättas, en av dessa anknötes till folkskolans sjätte klass, där en

sådan linje kunde väntas få tillräcklig anslutning. Vid anknytning till

fjärde folkskoleklassen skulle flickskolan sålunda vara sjuårig.

Vad angår antalet klasser i den på sexårig grundskola byggda

flickskolan uttalar sig centralstyrelsen på följande sätt.

En dylik flickskola skulle enligt de sakkunnigas förslag kunna omfatta

sex eller fem årsklasser. Ehuru de sakkunniga framhållit, att en icke oväsentlig

olikhet måste komma att förefinnas mellan de båda skolformerna i

både kvantitativt och kvalitativt avseende, hade dock målet för båda satts

formellt lika. Då den femklassiga flickskolan både kvantitativt och kvalitativt

vore den sexåriga underlägsen, syntes det centralstyrelsen oriktigt,

att de formellt likställdes. Det vore dessutom centralstyrelsens bestämda

uppfattning, att i en flickskola av ifrågavarande kortare typ

föga plats kunde beredas för de nya arbetsmetoder, de sakkunniga så

varmt förordat. Givetvis skulle med en femårig flickskola förlängning

av skoltiden utöver den nuvarande undvikas, men detta skulle vinnas på

studieresultatets bekostnad. På andra villkor kunde en förlängning av

skoltiden lika litet undgås inom den högre flickskolan som inom övriga

högre skolformer, som byggde på sexårig grundskola. Skulle samma

bildningsresultat ernås som vid den nuvarande åttaklassiga flickskolan

på samma tid som i denna, måste alltså enligt centralstyrelsens mening

flickskolan göras sjuårig på fyraårig grundskola. Centralstyrelsen finge

därlör i överensstämmelse med kretsföreningarnas och ombudsmötets

uttalade mening på det bestämdaste avstyrka inrättandet av en femårig

kommunal flickskola, då denna bildningstyp på intet sätt kunde anses

motsvara den nuvarande högre flickskolan.

Fredrika-Bremer-förbundet anför i nu omförmälda fråga i huvudsak

följande.

För förbundet framstode det såsom ett viktigt önskemål, att den kommunala

flickskolan organiserades även med anknytning till fyraårig

bottenskola. Där parallellavdelningar funnes, borde samma bestämmelser

få gälla som riksdagen fastställt för flertalet realskolor, nämligen att

den ena avdelningen byggde på sexårig och den andra på fyraårig folkskola.

Med en på fyraårig bottenskola byggd kommunal flickskola gjor
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

des en betydelsefull tidsvinst genom en förkortning av skoltiden med ett

år. Dessutom skulle genom denna anknytningsform den kommunala flickskolan

kunna bereda en del av sina elever tillfälle att vid den lämpligaste

åldern — d. v. s. vid den ålder, som för kvinnlig ungdom utmärktes av

ökad receptivitet och naturligen snabbare arbetstakt — få övergå till

den högre skolformen, varmed ock följde, att sedermera, när för samma

ungdom en period inträdde, då intensiteten i teoretiska studier borde

avsevärt minskas, skolan hade ökade möjligheter att därefter anpassa

sitt arbete. Särskilt förtjänade det påpekas, att eu tidigare övergång

skulle möjliggöra att undvika trängsel i språkundervisningen. Förbundet

ville vidare förorda, att beträffande kommunal flickskola, där parallellavdelning

saknades, kommunen finge frihet att bedöma, vilken anknytningsform,

som bäst lämpade sig för samhället, och sålunda själv bestämma,

om flickskolan skulle bygga på fyraårig eller sexårig folkskola.

I fråga om de sakkunnigas förslag beträffande antalet klasser

anför förbundet:

Förslaget om två typer av kommunal flickskola, en sexårig och en femårig,

där i båda fallen den teoretiska utbildningslinjen skulle ge normalskolekompetens,

syntes förbundet ur flera synpunkter otillfredsställande.

Det faktiska bildningsresultat, som de båda linjerna skulle komma att

meddela, måste såsom ock de sakkunniga vidgått bliva olikvärdigt. Härav

följde, att värdet av normalskolekompetensen för inträde vid yrkesutbildningsanstalter

och vid anställning skulle äventyras. En del kvinnlig

ungdom kunde därigenom föranledas att upptaga en längre och dyrare

studieväg med studentexamen som mål. Skulle åter en femårig skola

försöka att nå samma bildningsmål som en sexårig, följde därav ett

starkt pressande av skolarbetet under det femte året, och resultatet kunde

ändå icke komma i samma nivå som en sexårig skolas. Dessiitom vore en

av huvudavsikterna med skapandet av den kommunala flickskolan just

att från ett allt för jäktande studiearbete bevara den kvinnliga ungdom,

som komme att begagna sig av denna skolas undervisning. Enligt förbundets

mening borde därför med sexårig bottenskola den kommunala flickskolan

alltid göras sexårig och med fyraårig bottenskola alltid sjuårig.

Skolöverstyrelsen berör i sitt utlåtande över sakkunnigförslaget dessa

frågor.

Beträffande anknytningen till folkskolan har överstyrelsen

inskränkt sig till att erinra om att den sexåriga grundskolan syntes

vara en uttrycklig föreskrift bland de direktiv, som de sakkunniga haft

att följa vid utarbetandet av organisationsförslaget.

Angående antalet årsklasser yttrar skolöverstyrelsen, att, såsom

de sakkunniga framhållit, riksdagen genom formen för sitt uttalande

om de allmänna grundlinjer, som borde följas vid den kommunala flickskolans

organisation, måste anses hava lämnat frågan om antalet av skolans

årsklasser öppen, dock så att det ej kunde bliva tal om annat än en

femklassig eller eu sexklassig skola. Överstyrelsen ville erinra om att

under de närmast föregående årens diskussion om gestaltningen av en

på sexårig grundskola byggd högre flickskola meningarna i här berörda

fråga gått något i sär, ehuru dock företräde ganska allmänt tillerkänts

den sexåriga formen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Det vore enligt överstyrelsens mening givet och så gott som självklart,

att en längre skolform,''i detta fall en sexårig i jämförelse med eu femårig,

måste ur rent pedagogisk synpunkt vara att föredraga framför en

kortare och borde giva ett bättre utbildningsresultat än denna. Ä andra

sidan vore den längre skolformen förknippad med olägenheter i vissa

hänseenden, exempelvis i ekonomiskt avseende samt i fråga om studietidens

förlängning. På sätt de sakkunniga framhållit kunde den femåriga

typen väl försvara sin plats vid sidan av den sexåriga, och överstyrelsen

ville för sin del förorda, att båda typerna, såväl den sexåriga som den

femåriga, upptoges i skolsystemet.

Uti mitt anförande till det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts

proposition nr 116 till 1927 års riksdag angående omorganisation av det högre

skolväsendet m. m., uttalade jag i fråga om den i föregående utredningar

omnämnda kommunala flickskolan, att vad om densamma anförts vore

ett uppslag av det värde, att en närmare utredning om denna skolform

borde verkställas. Tillika uttalade jag, att denna skola torde böra och

kunna hygga på sexårig folkskola och att följaktligen för inträde i skolan

borde förutsättas kunskaper, motsvarande dem, som inhämtas i någon av

folkskolans huvudformer. Jag gjorde detta uttalande givetvis under förutsättning,

att den då ifrågavarande reformen komme att verkställas i

huvudsak efter av mig i samma anförande närmare angivna allmänna

riktlinjer. Nu har emellertid denna fråga inträtt i ett nytt läge, sedan

genom riksdagens beslut väsentliga ändringar vidtagits i de av Kungl.

Maj:t på mitt tillstyrkande framlagda förslagen. Till dylika ändringar

höra framför allt de av riksdagen beslutade anordningarna för flickors

tillträde till de allmänna läroverken, vare sig anordningarna avse vissa

redan förefintliga läroverks förändring till samläroverk eller inrättande

av helt nya för flickor avsedda allmänna läroverk. De beslut riksdagen

fattat i dessa avseenden komma att medföra, att den såväl av Kungl.

Maj:t som av riksdagen hävdade, för reformen grundläggande principen

att å varje läroverksort tillfälle i skälig utsträckning hör beredas till omedelbar

övergång från folkskolans sjätte klass till läroverket, kommer, vad

flickorna beträffar, att under den närmaste tiden vinna tillämpning i eu

högst väsentligt vidgad utsträckning. Ett system med dubbla anknytningsmöjligheter

bör under sådana förhållanden kunna tillämpas jämväl ifråga

om den kommunala flickskolan, utan att syftet med den beslutade reformen

eller möjligheten att uppnå detsamma i något hänseende rubbas. Jag

tänker mig då närmast att saken skulle kunna ordnas i stort sett på samma

sätt som vid åtskilliga allmänna läroverk, till vilka enligt riksdagsbeslutet

flickor skola äga tillträde, nämligen så, att skolan skulle anknyta

icke blott till folkskolans högsta klass utan även till dess fjärde. Såsom

skäl för en dylik anordning har såsom mig synes med rätta framhållits,

att det därigenom skulle bliva väsentligen lättare för skolan att förverkliga

den bildningstyp, som den nuvarande flickskolan företräder. Genom

Departementschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Antal

klasser.

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

en anknytning'' till folkskolans fjärde klass vunnes även den fördelen att

studietiden, för närvarande 11 år (3 år i folkskola och 8 år i flickskola),

icke skulle komma att förlängas för de flickor, som från denna klass inträdde

i flickskolan. Jag anser mig slutligen böra i detta sammanhang

erinra om att enligt beslut av 1927 års riksdag de privata högre flickskolorna

skola bygga lägst på folkskolans fjärde klass.

Då jag nu förordar, att en anknytning till folkskolans fjärde klass anordnas

jämväl vid de kommunala flickskolorna, sker detta emellertid under

den bestämda förutsättningen, att vid varje sådan skola tillika anordningar

träffas, som möjliggöra en omedelbar övergång till skolan från

avslutad folkskola.

I nära samband med frågan om den kommunala flickskolans anknytning

till folkskolan står frågan om antalet klasser i skolan. I de yttranden

över de sakkunnigas förslag, i vilka påyrkas en anknytning även till

folkskolans fjärde klass, framhålles såsom en bestämd vinst av en dylik

anknytning, att möjlighet därigenom vinnes att göra skolan sjuårig, en

anordning som anses i hög grad önskvärd, för att skolan må i fullt tillfredsställande

utsträckning kunna både i fråga om mål och arbetssätt

motsvara den nuvarande högre flickskolan. De sålunda framförda synpunkterna

finner jag riktiga. En sexårig skola, byggd på fjärde folkskoleklassen,

skulle otvivelaktigt bliva en så svag skolform, att den icke kunde

övertaga den nuvarande högre flickskolans uppgifter.

Vad åter beträffar antalet klasser i den kommunala flickskolan, i de

fall då denna skola i sin första klass utgår från det kunskapsmått, som

fullständigt genomgången folkskola meddelar, föreslå de sakkunniga en

alternativ anordning med sex eller fem klasser, Amrvid det skulle ankomma

på vederbörande kommunala myndighet att vid uppgörande av förslag till

reglemente för skolan avgöra, vilken av de båda organisationsformerna

som ansåges i det särskilda fallet önskvärd. De sakkunniga hava emellertid

starkt betonat den sexklassiga skolformens bestämda företräde framför

den femklassiga och detta icke blott när det gäller skolans förmåga

att förverkliga den nuvarande flickskolans bildningsmål utan även da

fråga är om att omlägga skolornas inre arbete i syfte att ernå en större

koncentration och samling i studierna, överhuvud synes de sakkunnigas

alternativa förslag närmast liava föranletts av departementschefens och

riksdagens gjorda uttalande, att skolan borde omfatta fem eller sex klasser.

I sina bemödanden att även åt den femklassiga skolan vindicera den

nuvarande flickskolans studiemål, liava de sakkunniga sökt giva denna

skolforms kurser och arbetssätt en läggning, som i sina grunddrag överensstämmer

med den för den sexklassiga skolformen föreslagna. Men de

sakkunniga förklara sig därvid uttryckligen vara fullt medvetna om att,

även om målen för de båda skolformerna, den sexåriga och den femåriga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

kunna sättas formellt lika, en icke oväsentlig olikhet både i kvantitativt

och i kvalitativt avseende alltid måste komma att förefinnas dem emellan.

Vid övervägande av nu föreliggande spörsmål har jag kommit till det

resultatet, att en femklassig skola, byggd på folkskolans sjätte klass, icke

skulle, även om den erhölle den av de sakkunniga föreslagna organisationen

och kursläggningen, kunna förverkliga den nuvarande flickskolans

studiemål. Det torde icke bliva möjligt att giva åt kurserna den vidgade

och fördjupade läggning och åt arbetet det lugn, som här kräves, varjämte

betydande svårigheter skulle uppstå att här tillämpa de tankar i

fråga om arbetets inre läggning och undervisningsämnenas differentiering,

som utgöra betydelsefulla huvudpunkter i det förslag, som här framlägges.

Jag finner det därför konsekvent, att skolöverstyrelsens majoritet

påyrkar eu bestämd åtskillnad mellan den sexklassiga och den femklassiga

skolans mål, varvid den senares skulle likställas med realskolans.

Tillika betecknar jag det som en följdriktig tankegång, när

man från håll, där endast eu femklassig flickskola påyrkats, också utgått

ifrån att dess studiemål skulle huvudsakligen motsvara realskolans. Då

det emellertid, såsom jag i det föregående bestämt bävdat, nu gäller att

åstadkomma en skolform, vars studiemål skulle motsvara icke realskolans

utan den nuvarande högre flickskolans, finner jag konsekvensen bjuda

att, såsom också den högre flickskolans målsmän och vissa reservanter

inom skolöverstyrelsen gjort, helt övergiva tanken på upprättande av

den femklassiga skolan. Därmed skulle också hela organisationsfrågan

vinna i förenkling: i den mån skolan byggde på fyraårig grundskola, bleve

lärokursen sjuårig; i den mån den åter vilade på avslutad folkskola, komme

den att bliva sexårig.

Det har anförts till förmån för en femklassig skola, att studietiden medelst

en sådan bleve förkortad med ett år. Men lika litet som man velat,

när det gällt det allmänna läroverket, tillgripa utvägen att genom en beskärning

av läroverket förkorta studietiden, enär sådant icke ansetts kunna

ske utan menliga följder för läroverkets arbetsresultat, lika litet synes

man mig höra i fråga om flickskolan anlita en dylik för uppnåendet av

skolans syfte hinderlig utväg.

Det har från visst håll uttalats den farhågan, att om flickskolan bleve

sexårig, den ringa tidsskillnaden i flickskolans och det allmänna läroverkets

studiegång skulle vålla vad man kallat ”en osund sugning till studentexamen”.

Mot detta kan emellertid anmärkas att samma tidsskillnad —

ett år — redan länge existerat i den nuvarande åttaklassiga flickskolans

och det allmänna läroverkets lärogång utan att hava på något mera oroande

sätt föranlett de kvinnliga lärjungarna att föredraga gymnasievägen

framför flickskolevägen.

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag, att flickskolans anknytning

till folkskolan bör ordnas på följande sätt:

Sättet för an

knytningen

till folkskolan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

1) Vid varje kommunal flickskola skall upprättas såväl sjuårig som

sexårig lärokurs. De båda lärokurserna skola, enligt i det följande närmare

angivna grunder, upprättas antingen såsom var för sig fristående

eller såsom med varandra förenade.

2) Då lärokurserna anordnas såsom fristående, skall den sjuåriga lärokursens

lägsta klass anknyta till folkskolans fjärde klass och den sexåriga

kursens lägsta klass till den sexåriga folkskolans högsta. Då lärokurserna

äro förenade, skola lärjungar, som genomgått folkskolans fjärde klass,

kunna vinna inträde i den sjuåriga lärokursens första klass, samt lärjungar,

som genomgått folkskolans högsta klass i andra klassen av samma lärokurs,

vilken klass således kommer att tillika utgöra den sexåriga lärokursens

lägsta klass.

3) De båda lärokurserna skola, om de äro fristående, i regel undervisas

var för sig; dock skola i vissa fall, vilka jag i samband med min framställning

om de ekonomiska förhållandena får tillfälle att närmare angiva,

de båda kursernas lärjungar sammanföras till gemensam undervisning

(sid. 88 f.).

4) Då de båda lärokurserna äro förenade, skola lärjungarna i regel åtnjuta

gemensam undervisning. Dock skall för de lärjungar, som från folkskolans

högsta klass vinna inträde i den sjuåriga lärokursens andra klass,

i viss utsträckning anordnas skild undervisning. Enär lärokurserna i den

sjuåriga flickskolans första klass, om man bortser från ämnet tyska, upptaga

det väsentliga av kursinnehållet för folkskolans femte och sjätte klasser,

synes den skilda undervisningen kunna inskränkas till nämnda ämne.

Denna undervisning, som skall förläggas till skolans ordinarie undervisningstid,

skall omfatta en lärokurs, motsvarande den kurs i ämnet, som

meddelas i de två första årsklasserna av den sjuåriga lärokursen. Jag anhåller

att få i avseende härå hänvisa till den timplan för kommunal flickskola

med förenad sjuårig och sexårig lärokurs samt med teoretisk utbildningslinje,

som 1927 års skolsakkunniga på min begäran uppgjort (sid. 112).

I nämnda timplan finnas för andra klassen dubbla serier av timtal, av vilka

den första avser lärjungar, som kommit från folkskolans fjärde klass och

genomgått flickskolans första klass, och den senare lärjungar, som komma

från folkskolans sjätte klass. Av timplanen framgår att arbetsbelastningen

för de båda kurserna blir densamma.

5) Den sjuåriga och den sexåriga lärokursen skola upprättas såsom

förenade i alla de fall, då icke antalet lärjungar i den sjuåriga lärokursens

andra klass, med tillämpning av de för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar

gällande bestämmelser, under två läsår i följd gjort uppdelning

av sagda klass på två eller flera parallellavdelningar erforderlig.

I sistnämnda fall skola de båda lärokurserna från och med därpå följande

läsår och så länge förutsättningar härför äro för handen vara upprättade

såsom fristående.

Önskar skolområde i annan ordning än nu sagts vid sidan av den sju
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

23

kriga lärokursen anordna fristående sexårig lärokurs, skall, såsom jag får

tillfälle att längre fram omnämna, framställning därom göras hos Kungl.

Maj:t, som i varje särskilt fall fattar beslut (sid. 89).

För att giva en föreställning om timplaner för flickskola med sex- och

sjuåriga lärokurser hemställer jag, att såsom bilagor till statsrådsprotokollet

för denna dag må fogas dels de av 1927 års skolsakkunniga framlagda

förslagen till timplaner för sexårig skola med teoretisk linje och

med praktisk linje, dels ock förenämnda, av samma sakkunniga uppgjorda

förslag till timplan för kommunal flickskola med förenad 7- och 6-årig

lärokurs samt med teoretisk utbildningslinje (bil. 1—3).

3. Linjedifferentiering.

I likhet med de allmänna läroverken äro de högre flickskolorna organiserade

såsom en teoretisk linje, ehuru vissa praktiska ämnen ingå i skolornas

undervisningsplan. Det förslag, som avgivits av 1927 års skolsakkunniga

upptager en viss linjedifferentiering i de ifrågasatta kommunala

flickskolorna. Bestämmelserna härom återfinnas i de sakkunnigas

stadgeförslag § 2. Enligt de sakkunnigas förslag skulle inom de två högsta

klasserna av sexårig flickskola samt inom den högsta klassen av femårig

flickskola undervisningen kunna anordnas antingen på både en teoretisk

och en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.

I nämnda klasser skulle undervisning meddelas i följande för den teoretiska

och den praktiska linjen gemensamma ämnen, nämligen modersmålet,

historia med samhällslära, ett främmande språk samt det ena året

hälsolära och det andra året ekonomilära ävensom kristendom. Nu angivna

ämnen skulle, såsom jag får tillfälle i det följande närmare omnämna,

bilda en fast kärna inom de båda linjerna. Därjämte skulle lärjungarna

å den teoretiska linjen deltaga i undervisningen i tre fritt valda teoretiska

ämnen och lärjungarna å den praktiska linjen i två av ämnena

sömnad, vävning, hushållsgöromål, barnavård och trädgårdsskötsel eller

samtliga de å undervisningsplanen upptagna handelsämnena. Bestämmelse

om skolas organisation med avseende på undervisningens fördelning

på olika linjer skulle lämnas i skolans reglemente. Det skulle

ankomma på vederbörande kommunala myndighet att avgiva förslag,

huruvida skola borde utrustas med både teoretisk och praktisk linje eller

endast med endera av dessa linjer samt tillika, då praktisk linje förekomme,

angiva, i vilka av de på undervisningsplanen uppförda praktiska undervisningsämnena

undervisning ansåges böra förekomma vid skolan.

Med hänsyn till de kostnader, som upprättandet av en praktisk linje

måste komma att medföra, kunde det svårligen ifrågasättas att på varje

plats, där praktisk linje förekomme, undervisning skulle å densamma meddelas

i samtliga de praktiska ämnen, som finnas å undervisningsplanen

upptagna. Å andra sidan borde det med hänsyn till det val av ämnen, som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

borde stå lärjungarna öppet, stadgas, att undervisning å praktisk linje

skulle anordnas i minst tre av de å planen upptagna praktiskt husliga ämnena

eller i två av dessa ämnen jämte samtliga de på samma plan upptagna

handelsämnena.

I den till de sakkunnigas stadgeförslag fogade motiveringen yttra de

sakkunniga i nu förevarande hänseende bland annat följande (sid. 47 ff.).

Under de senare årens diskussion om en ny skolorganisation har det från

många håll framhållits, hurusom det praktiska arbetet borde få ett större

utrymme inom mellanstadiets undervisning, än hittills varit fallet. Man

har därvid ej endast påyrkat en förstärkning av de praktiska ämnenas

ställning på timplanen utan ock upptagit frågan om realskolans differentiering

i en teoretisk och en praktisk riktning. Så har det föreslagits, att

uppgiften att förbereda för det praktiska livet skulle övertagas av den

högre folkskolan, vilken skulle som praktisk realskola inrangeras i skolsystemet

vid sidan av den nuvarande ”allmänna” realskolan och avslutas

med en ”praktisk realexamen”. På orter, där inga praktiska realskolor

funnes jämte de allmänna, skulle enligt detta förslag en praktisk linje infogas

i den allmänna realskolan.

I delvis liknande riktning uttalade sig även skolöverstyrelsen i sitt utlåtande

över kommissionsförslaget, och 1924 års skolsakkunniga, som ägnat

mycken uppmärksamhet åt förevarande spörsmål, ansluta sig i det

hela till samma tanke. I anledning av vad departementschefen i frågan

anfört samt av vissa inom riksdagen väckta motioner uttalade sig sedermera

1927 års riksdag angående denna angelägenhet.

Frågan vore, säger riksdagen, utan tvivel av stor betydelse men också

av ej ringa räckvidd. Eiksdagen ansåge sig icke under nu förhandenvarande

förutsättningar vilja fälla ett bestämt omdöme i detta spörsmål. Då

riksdagen emellertid funne frågan betydelsefull, ansåge sig riksdagen böra

hos Kungl. Maj:t hemställa om närmare utredning i detta hänseende samt

om framläggande för riksdagen av det förslag, som kunde därav föranledas.

I anledning härav har Kungl. Maj:t genom beslut den 18 juni 1927 anbefallt

de sakkunniga att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning

bl. a. huruvida och i vilken utsträckning praktiska bildningslinjer

må kunna anordnas på realskolans åldersstadium.

Då de sakkunniga alltså hava att i fortsättningen av sitt arbete närmare

överväga frågan om inrättande av praktiska realskolor och realskolelinjer,

har det varit naturligt, att de sakkunniga vid uppgiften att utforma

en organisation av kommunala flickskolor tagit i betraktande frågan om en

liknande differentiering av den speciella flickskolan, så mycket mer som

flickskolans och realskolans allmänna bildningsmål i viktiga delar överensstämma,

om än ej sammanfalla. Det har då synts de sakkunniga, att

starka skäl tala för en dylik differentiering. Behovet av en högre skolbildning,

som utan att vara direkt yrkesinriktad dock i en ej allt för ringa

utsträckning toge sikte på det praktiska livets krav, är enligt de sakkunnigas

mening starkt framträdande även hos den kvinnliga ungdomen, och

det är då naturligt, att hänsyn härtill tages hos en skolform, som är avsedd

att tillgodose denna ungdoms speciella behov av fortsatt praktisk utbildning.

De sakkunniga hava därför tänkt sig, att en lämplig form för ett

sådant önskemåls realiserande vore en differentiering inom flickskolan,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 25

vidtagen på dess högsta stadium och bestående i anordnandet av en teoretisk

och en praktisk linje.

Det hör redan här framhållas, att det nu omnämnda behovet av en förstärkt

ställning för de praktiska ämnena ej är tillgodosett endast genom

anordnandet av en praktisk flickskollinje. Även för det odifferentierade

stadiet liksom för den teoretiska linjen kvarstår i viss mån detta behov.

De sakkunniga hava också, såsom i annat sammanhang omnämnes, vid

uppgörande av sina timplansförslag för den kommunala flickskolan försökt

att i görligaste mån tillgodose detta behov.

Vid besvarande av frågan, när differentieringen skall inträda, bör man,

synes det de sakkunniga, fasthålla vid den fordran, att varje lärjunge,

som genomgått en högre flickskola, måste innehava ett visst, ej allt för

ringa mått av högre teoretisk bildning. Intill differentieringens början hör

den teoretiska utbildningen vara lika för alla för att därefter vidgas och

fördjupas för dem, som välja den teoretiska linjen. Vid övervägande av

denna fråga hava de sakkunniga ansett de fyra första klassernas studiekurs

böra vara gemensam för alla. I enlighet härmed skulle vid sexårig

flickskola differentieringen omfatta de två sista åren, vid femårig det sista

året. I det senare fallet koinme således den praktiska linjen att omfatta

endast ett år. Det är emellertid uppenbart, att den praktiska linjens korthet

vid den femåriga flickskolan medför, att man även på denna linje måste

nöja sig med ett resultat, som ej oväsentligt understiger vad man kan

vinna på den sexåriga.

Rektor vid högre lärarinneseminariet har, med instämmande från föreståndarinnornas

vid seminariet sida, uttalat sin fulla anslutning till tanken

på en differentiering i de högre klasserna i eu teoretisk och en praktisk

linje liksom till förslaget att på det högre skolstadiet inom de olika

linjerna bereda eleverna en viss frihet vid val av ämnen.

Däremot, säger rektorn, kunde man känna sig tveksam om huruvida den

praktiska linjen, vad detaljerna beträffade, blivit rätt anordnad i de skolsakkunnigas

förslag. De gjorda uppslagen vore värdefulla, men det vore

tydligt, att den praktiska linjens framtid i ännu högre grad än den teoretiska

vore beroende på de lärarkrafter, som på varje plats stode till buds.

Svagast förefölle handelslinjen: den vore för mycket yrkesbetonad för att

passa i en allmänbildande skola och å andra sidan, då kompetensvärdet

av dess avgångsbetyg kunde ifrågasättas, ganska litet bärkraftig. Skulle

den praktiska linjen över huvud taget bliva av betydelse, måste den i viss

mån experimenteras fram. Lämpligast vore därför, att kommun, som önskade

upprätta dylik linje, finge till skolöverstyrelsen inkomma med förslag

angående ämnen, kursplaner o. dyl. Därvid vore naturligtvis de sakkunnigas

utredning av stort värde såsom vägledande men borde ej vara

bindande.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen har i sitt utlåtande

över de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande hänseende anfört följande.

Den förståelse för det praktiska arbetets värde såsom uppfostringsmedel

och såsom förberedelse för olika levnadsbanor, som i så hög grad präglade

det föreliggande förslaget, funne centralstyrelsen synnerligen värdefullt,

även om centralstyrelsen icke kunde ansluta sig till den utformning

av principen, som de sakkunniga föreslagit, särskilt i fråga om den prak
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Klingl. Maj:ts proposition Nr 116.

tiska utbildningslinjen. Vad denna linje anginge, funne styrelsen, att den

tillmötesginge ett behov av differentiering i praktisk riktning, som gjort

sig kännbart inom den nuvarande högre llickskolan. Centralstyrelsen vore

emellertid även här tveksam om den form, som de sakkunniga föreslagit,

helst som värdet av den föreslagna utbildningen och den kompetens, densamma

kunde medföra, ännu icke kunde bedömas. Det syntes nämligen

uppenbart, att denna praktiska linje å ena sidan trots sin yrkesbetoning

icke kunde giva verklig yrkesutbildning och å andra sidan icke tillräckligt

tillgodosåge den teoretiska utbildning, som krävdes för inträde å liera

praktiska banor, för vilka linjen vore avsedd att förbereda. Framför allt

gällde detta den föreslagna praktiska linjen med handelsämnen. Även för

den kvinnliga ungdom, som komme att ägna sig åt kontors- och affärsverksamhet,

vore större språkkunskaper värdefullare än den speciella handelsutbildning

ifrågavarande praktiska linje kunde giva. Under sådana

förhållanden ansåge sig styrelsen böra avstyrka upptagandet av handelslära

på den praktiska linjen.

Centralstyrelsen hölle alltså före, att den kommunala flickskolan främst

borde åsyfta en teoretisk och praktisk bildning, som motsvarade den nuvarande

högre flickskolan, men att från denna huvudlinje borde kunna

avgrenas en praktisk linje på så sätt, att lärjungarna ägde rätt att ersätta

ett eller flera av de teoretiska tillvalsämnena med utvidgade kurser i de

praktiska ämnen, som redan allmänt förekomma på flickskolans timplan,

eller med andra praktiska ämnen, exempelvis vävning, bokbinderi och

träslöjd.

Fredrika-Bremer-förbundet har beträffande förslaget om upprättande av

en praktisk linje i den kommunala flickskolan anfört.

Förbundet ville för sin del om detta förslag uttala, att det vore ett gott

uppslag, då det ovedersägligen funnes en del ungdom, för vilken ett mera

ingående teoretiskt studiearbete läge mindre väl till och som därför skulle

hava större arbetsglädje och mera verkligt utbyte av att få använda en

större del av skoltiden än vad som hittills kunnat ske åt förvärvandet av

praktiska insikter och färdigheter. Det vore emellertid för tidigt att i detalj

fastslå undervisningsplan för en praktisk utbildningslinje. Redan eu

sådan omständighet, som att frågan om den kompetens, en praktisk linje

skulle meddela, tills vidare måst lämnas öppen, talade för att man på detta

område borde pröva sig fram. Förbundet ville erinra om att de unga

flickorna numera nästan undantagslöst beredde sig för självförsörjning.

Det vore därför lämpligt att med tillvaratagande av den goda tanke, som

legat till grund för förslaget, låta utökningen av den praktiska undervisningen

på det högre flickskolestadiet experimenteras fram och att sltolstadgan

finge en sådan avfattning, att de kommuner, som önskade göra

försök i denna riktning, bereddes tillfälle därtill. I varje fall syntes förslaget

att i den praktiska utbildningen inbegripa en omfattande grizpp

handelsämnen vara av tvivelaktigt värde. Det vore alltså förbundets mening,

att den kommunala flickskolan för närvarande borde organiseras på

så sätt, att den alltid hade en teoretisk utbildningslinje, men att det vid

sidan härav funnes möjlighet att för en grupp elever utvidga den praktiska

utbildningen med motsvarande minskning av de teoretiska.

Skolöverstyrelsen uttalar sig även om frågan om linjedifferentieringen.

Överstyrelsen konstaterar, att de praktiska ämnena enligt den tillämna
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

de undervisningsplanen för den föreslagna kommunala flickskolan erhållit

en jämförelsevis stark ställning. Detta vore, säger överstyrelsen, ägnat

att väcka tillfredsställelse. Även oberoende härav syntes en linjedifferentiering

med den syftning, som de sakkunniga avsett, överstyrelsen i hög

grad tilltalande. Det vore tydligt, att av de flickor, som önskade genomgå

eu högre flickskola, icke så få på grund av läggningen av deras begåvning

samt speciella intressen med inriktning på framtida praktisk verksamhet

komme att välja den praktiska linjen. Att skolan kunde giva sådana lärjungar

en efter deras läggning lämpad undervisning, befrämja utvecklingen

av deras anlag och giva dem en för kvinnans uppgifter i det praktiska

livet mera lämpad utbildning, måste anses vara av stor betydelse.

Efter erinran om den utredning rörande praktiska bildningslinjer på

realskolans åldersstadium, som på hemställan av riksdagen anbefallts

genom kungl. cirkulär den 18 juni 1927 angående omorganisation av det

högre skolväsendet m. m., fortfar överstyrelsen sålunda.

Överstyrelsen ville för sin del i princip tillstyrka en linjedelning, som

lämpligen borde begränsas till det högsta stadiet på sätt som skett i förslaget.

Emellertid borde enligt överstyrelsens mening förslaget rörande

linjedifferentieringen modifieras åtminstone i ett par väsentliga punkter.

Ändamålsenligheten av den praktiska linjen med handelsämnen syntes

vara mer än tvivelaktig. Denna linje vore för mycket yrkesbetonad för

att rätt passa in i en allmänbildande skola. Denna fackmässiga utbildning

torde för de flickor, som ansåge sig vara i behov av densamma, lämpligare

och naturligare förvärvas på annan väg. Å andra sidan skulle

språkbildningen, som vore av stort värde särskilt för högre kvalificerade

platser, med den tilltänkta anordningen av linjen bliva jämförelsevis svag.

Över huvud syntes det i övrigt ej vara behövligt att anordna en särskild

handelsundervisning för flickor. Överstyrelsen ansåge därför, att alternativet

med handelsämnen ej borde upptagas i den kommunala flickskolans

undervisningsplan. Det borde sålunda kunna förekomma endast två linjer,

den teoretiska och den praktiskt-husliga linjen. I motsats till de sakkunniga

ansåge sig överstyrelsen böra åt den teoretiska linjen, som genom sin

utformning måste anses närmast och fullständigast tillgodose den hittillsvarande

åttaklassiga flickskolans särskilda bildningsmål, tillerkänna ställning

av huvudlinje. Denna linje borde därför ensam vara obligatorisk

vid den kommunala flickskolan, som ju skulle sidoordnas med och eventuellt

ersätta den privata högre flickskolan. Men därjämte borde finnas

möjlighet att, där lärjungantalet vore tillräckligt och andra förutsättningar

vore för handen, vid sidan av huvudlinjen anordna undervisning

å en praktiskt huslig linje ungefär av den typ, som sakkunnigförslaget angåve,

med de modifikationer i fråga om ämnen in. in., som kunde påkallas

av lokala förhållanden och som kunde närmare ordnas i samband med

fastställande av skolans reglemente.

Med frågan om linjedifferentiering i den kommunala flickskolan är förknippad

spörsmålet om det kompetensvärde, som må kunna tillerkännas

avgångsbetyg från dylik skola. Jag har i det föregående närmare redogjort

för kompetensvärdet av avgångsbetyg från den nuvarande åttaklassiga

högre flickskolan och de omständigheter, under vilka detta värde

blev officiellt fastställt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Vad beträffar sådant värde av avgångsbetyg från den av de sakkunniga

föreslagna skolformen, liava de sakkunniga formulerat en bestämmelse

(§ 27 mom. 2) om att avgångsbetyg från teoretisk linje vid kommunal flickskola

skulle medföra samma rättigheter och förmåner, som åtfölja vederbörligt

avgångsbetyg från högsta klassen av statens normalskola för

flickor, och dylikt betyg från praktisk linje de rättigheter och förmåner,

som varda särskilt stadgade.

Jag har tidigare återgivit ett uttalande av do sakkunniga, gjort i samband

med angivande av den kommunala flickskolans ändamål. De sakkunniga

framhöllo där, att även om den nu ifrågasatta organisationen, såsom

framginge av den föreslagna undervisningsplanen, komme att medföra

vissa ändringar i avseende på innehållet i de lärokurser, som sålunda

vore avsedda att inhämtas, den utbildning, som denna skola komme att

giva, dock torde med hänsyn till den kvinnliga ungdomens ställning i hemmet

och i livet bliva ungefär likvärdig med den, som vitsordades genom

den nuvarande kompetensen.

I annat sammanhang hava de sakkunniga ingått på frågan om kompetensvärdet

av avgångsbetyg särskilt från den praktiska linjen och hava

därom yttrat huvudsakligen följande (sid. 48).

Kommer en differentiering av förut angiven art att äga rum inom våra

flickskolor, synes det vara önskvärt, att en dylik kommer till stånd även

vid statens normalskola för flickor och att avgångsbetyg därifrån således

kommer att medföra dels teoretisk, dels praktisk kompetens, motsvarande

teoretisk och praktisk realexamen. Under förutsättning att så kommer att

ske, synes i överensstämmelse därmed även de kommunala flickskolorna

böra få sig tillerkänd en motsvarande kompetens. Huruvida denna, såsom

hittills varit fallet, bör benämnas normalskolekompetens eller en lämpligare

benämning för densamma kan utfinnas, därom hava de sakkunniga icke

ansett sig böra här uttala någon mening.

Beträffande den behörighet, som genomgång av en praktisk utbildningslinje

av nu antytt slag skulle medföra, kommer givetvis denna, liksom fallet

var, då en viss behörighet tillädes avlagd realskolexamen och genomgången

högre flickskola, att bliva beroende av vad olika myndigheter och

inrättningar därom kunna komma att bestämma. De sakkunniga föreställa

sig, att en ung kvinna, som genomgått den praktiska utbildningslinjen

vid en kommunal flickskola, skulle kunna anses hava förvärvat en

tillfredsställande förbildning för inträde exempelvis i skolköks-, lanthushållnings-,

trädgårdslärarinne-, kindergartens-, slöjdlärarinne- samt sjuksköterskekurser.

För de kommunala ålderdomshem och andra hjälpanstalter,

som nu bliva allt talrikare, behövas kvinnliga ledare, vilka helst före

den rent fackliga utbildningen, där sådan förekommer, hava behov av en

god allmän och medborgerlig bildning ungefär sådan som den, till vilken

den praktiska utbildningslinjen skulle leda. I varje fall torde en sådan

utbildning kunna bliva av synnerlig betydelse på många av det praktiska

livets mer eller mindre organiserade uppgifter i hem och samhälle.

Körande denna fråga hava vissa uttalanden gjorts i de utlåtanden, som

avgivits över de sakkunnigas förslag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts proposition Nr 11(1.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen framhåller den sexåriga

flickskolans överlägsenhet över den femåriga.

Det vore fara värt, säger styrelsen, att därest samma kompetens tilldelades

avgångsbetyg från båda skolformerna, trots olikheten i de uppnådda

resultaten, detta förhållande kunde komma att rubba det förtroende, som

avgångsbetyg från högre flickskola hitintills åtnjutit, vilket enligt styrelsens

mening vore synnerligen beklagligt, då det kunde medföra, att hela

flickskolans anseende undergrävdes.

Som synes har centralstyrelsen här skärskådat ifrågavarande kompetensvärde

ur synpunkten av den på sexårig grundskola byggande flickskolans

längd. Styrelsen har emellertid även berört frågan om det kompetensvärde,

som skulle kunna tillerkännas avgångsbetyg från de olika linjerna.

Av det nyss anförda framgår att styrelsen anser normalskolekompetens

böra tillkomma betyg endast från sexårig skola, och styrelsen anför

i annat sammanhang, att det vore tydligt, att den kompetens, som kunde

komma att fastställas för en praktisk linje med den organisation, som

styrelsen tänkt sig och som jag i det föregående omnämnt, måste bliva av

annan art än den, som förvärvades på den teoretiska linjen, varför det

vore angeläget, att den erhölle sådan beteckning, att förväxling med normalskolekompetensen

vore utesluten.

Även skolöverstyrelsen har uttalat sig i denna fråga, därvid överstyrelsen

yttrar sig ur samma synpunkter som centralstyrelsen för flick- och

samskolef öreningen:

Till de mera grundläggande spörsmålen beträffande den föreslagna kommunala

flickskolan borde, säger överstyrelsen, räknas frågan om den behörighet,

som syntes kunna tillerkännas lärjunge, vilken utginge från

skolan med vederbörligt avgångsbetyg. Överstyrelsen ville för sin del tillstyrka,

att avgångsbetyg från den teoretiska linjen vid sexårig flickskola

skulle medföra samma behörighet, som nu allmänt tillerkändes avgångsbetyg

från den åttaklassiga flickskolan eller s. k. normalskolekompetens,

då berörda linje genom studiernas läggning och anordning samt på grund

av lärjungarnas större mognad syntes komma att meddela en utbildning,

i det hela likvärdig med vad den åttaklassiga flickskolan gåve sina elever.

Mera tveksam i berörda avseende ställde sig överstyrelsen beträffande

den femåriga skolan. I det från högre lärarinneseminariet avgivna yttrandet

uttalades den uppfattningen, att om vid sidan av den sexåriga

flickskolan även en femårig skola genom beslut av riksdagen komme till

stånd, avgångsbetyg från den senare skolan icke kunde åsättas samma

kompetensvärde som avgångsbetyg från den förra. Överstyrelsen vore benägen

att dela denna uppfattning, enär den femåriga skolans utbildningsresultat

måste bliva ej obetydligt svagare än den sexåriga skolans. Emellertid

hade, såsom förut framhållits, även den femåriga skolan sitt existensberättigande,

och då det måste anses vara ett livsvillkor för densamma,

att den skulle giva sina lärjungar någon allmänt reglerad behörighet,

syntes det lämpligaste vara, att avgångsbetyg från den femåriga skolans

teoretiska linje finge på vissa villkor, som borde bestämmas i samband

med det definitiva utformandet av vederbörliga tim- och kursplaner,

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

30 Kungl. Maj ds proposition Nr 116.

medföra samma rättigheter som betyg över godkänd realskolexamen. Någon

särskild för den femåriga skolan lämpad behörighet syntes i varje

fall ej kunna ifrågasättas.

Vad anginge den praktiska linjen av den kommunala flickskolan komma

den otvivelaktigt att meddela en i och för sig värdefull utbildning, men

för bedömande av den så att säga officiella kompetens, som genomgång av

den praktiska linjen eventuellt kunde och borde medföra, saknades nödiga

hållpunkter. Endast erfarenheten kunde här giva erforderlig ledning. De

sakkunniga hava föreslagit, att avgångsbetyg från nämnda linje skulle

medföra de rättigheter och förmåner, som bleve särskilt stadgade, och överstyrelsen

hade häremot intet att erinra.

De sakkunnigas förslag till differentiering av undervisningen inom den

kommunala flickskolan i teoretisk och praktisk riktning har i stort sett

vunnit understöd av de myndigheter och korporationer, som haft att yttra

sig över förslaget. Allmänt framhålles såsom önskvärt att för de flickor,

vilka icke hava en mera avgjord läggning för teoretiska studier eller vilka

eljest önska att vid sidan av den teoretiska undervisningen erhålla en utvidgad

och fördjupad undervisning av praktisk art, måtte redan under deras

vistelse vid flickskolan beredas tillfälle därtill i högre grad än för närvarande

är fallet. Om den närmare utformningen av differentieringstanken

hava bland dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget, olika meningar

framträtt. Från en sida har den av de sakkunniga föreslagna differentieringen

å skilda linjer tillstyrkts såsom lämplig. Från en annan sida

har differentieringen ansetts för närvarande böra mera försöksvis anordnas

och därvid tillämpas på det sättet, att undervisningen såsom hittills

fortlöper endast på en linje men att lärjunge, som så önskar, kunde få utbyta

ett eller annat teoretiskt ämne mot en utvidgad och fördjupad kurs

i något eller några av de vid flickskolan redan nu i regel förekommande

praktiska ämnena. Och där man intet haft att erinra mot en differentiering

på särskilda linjer, har från vissa håll den mening uttalats, att en teoretisk

linje borde förekomma vid varje skola och att det sedan finge bero på

lokala önskemål, huruvida även en praktisk linje skulle anordnas vid sidan

av den teoretiska. Vad slutligen beträffar de å den praktiska linjen

föreslagna undervisningsämnena hava jämväl olika meningar yppat sig.

Jag skall i det följande återkomma till denna senare sida av spörsmålet.

Det framlagda förslaget står, såvitt jag kan finna, i överensstämmelse

med de avsikter, som föranlett riksdagen att begära en utredning rörande

en liknande differentiering vid realskolan. För min egen del skänker

jag den framkomna differentieringstanken min anslutning. Den motsvarar

nämligen enligt mitt förmenande ett starkt förhandenvarande behov.

Det har länge och med rätta klagats över den ensidiga inriktning på

teoretiska studiemål, som av gammalt kännetecknat våra svenska skolor,

och som lett till överbefolkning på det teoretiska studieområdet men till

brist på individer, utbildade och inställda för det praktiska livet. Att sär
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

skilt deri del av vår kvinnliga ungdom, som ej har en mera utpräglad håg

för teoretiska studier eller som ej omedelbart utbildar sig för yrkeslivet, kar

behov av en vidgad och fördjupad utbildning på olika områden av det praktiska

livet, i främsta rummet för hemmet och dess uppgiiter, erkännes numera

glädjande nog allt allmännare. I god överensstämmelse med eu sålunda

förhandenvarande strävan att tillgodose nu berörda behov står, synes

det mig, de sakkunnigas förslag till differentiering inom flickskolans två

högsta klasser av undervisningen på en teoretisk och en praktisk linje. De

olika vägar man velat gå i fråga om utformningen av differentieringstanken

äro att beteckna som en strid mera om ord än om sak. Om man ordnar

undervisningen så, att den formellt fortlöper på en linje men därvid lämnar

lärjunge, som så önskar, frihet att utbyta ett eller annat teoretiskt

ämne mot ett eller flera praktiska ämnen med vidgade och fördjupade

kurser eller man vid sidan av den teoretiska linjen framlägger plan för

en praktisk, som upptager färre teoretiska och flera praktiska ämnen med

vidgade och fördjupade kurser och med frihet för lärjungarna att välja

mellan dessa två till formen olika tillvägagångssätt, kan i stort sett komma

på ett ut. Emellertid bidrager det väsentligen till överskådlighet och

reda och innebär även för målsmän och lärjungar en vägledande upplysning,

ifall de båda linjerna från början äro var för sig klarlagda och till sina

konturer och kurser bestämda. Det blir säkerligen också väsentligen lättare

att få en bestämd behörighet fäst vid den praktiska linjen, om dennas

undervisningsplan från början framlägges i klar och utförlig utformning.

Med den frihet för vederbörande kommun att på grund av förhandenvarande

erfarenheter och förhållanden bestämma sig för den ena eller andra

gruppen av de praktiska ämnen, som föreslagits, skulle den ifrågasatta

organisationen även öppna möjligheter till försök. För min del ansluter jag

mig därför i princip till det av de sakkunniga framlagda förslaget om undervisningens

differentiering på särskilda linjer. Då jag gör detta, sker

det i den uppfattningen, att det här ej är fråga om en absolut uppdelning

av studiemålet eller ett söndersplittrande av den gamla flickskolans uppgifter.

Det gäller här närmast att åstadkomma en efter tidens krav lämpad

nyansering av flickskolans studieuppgifter, avpassad efter lärjungarnas

olika studiebegåvning och läggning och uppbyggd väsentligen på

den grund, som under den gamla skolans utveckling blivit lagd inom denna

skola.

Nu har man emellertid från något håll, på samma gång som man erkänt

den praktiska utbildningens värde, anmärkt att då 1927 års riksdag hos

Kungl. Maj:t anhållit om utredning och förslag rörande anordnande av

praktiska bildningslinjer på realskolans åldersstadium, man bort invänta

denna utredning för att kunna i ett sammanhang och under noggrant beaktande

av förefintliga behov och redan föreliggande möjligheter i skilda

skolformer vidtaga åtgärder för främjandet av den praktiska utbild
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

ningen. Jag kan dock icke inse, varför icke frågan om den kvinnliga ungdomens

praktiska utbildning skulle kunna upptagas för sig utan att med

nödvändighet sammanföras med hela det vittomfattande problemet om

ungdomens praktiska utbildning. Svårligen torde man kunna finna ett

lämpligare tillfälle till ett övervägande av åtgärder speciellt för den

kvinnliga ungdomens praktiska utbildning inom de gränser, som här äro

i fråga, än då det nu gäller att organisera en ny anstalt för den högre undervisningen

för flickor. Vad som i ett dylikt sammanhang åtgöres och

utvinnes måste i sin ordning komma att bliva ett betydelsefullt förarbete

för en större och mera omfattande utredning. För ett rätt bedömande av

det nu föreliggande förslaget är det av särskild vikt att erinra sig, att

detta icke går ut på att påtvinga någon enda kommun skyldigheten att vid

sin skola upprätta en praktisk linje sådan som den nu föreslagna eller att

där anordna undervisning i vissa bestämda praktiska ämnen eller att på

något annat sätt lägga hinder i vägen för kommuns önskemål i den fråga

det här gäller. Fastmera går förslaget ut på att det skall överlämnas åt

varje enskild kommun, som önskar upprätta en kommunal flickskola, att

fritt bestämma både vilken eller vilka av de föreslagna linjerna den önskar

och, om praktisk linje väljes, i vilka praktiska ämnen den anser undervisning

böra anordnas. Därvid bör och kan givetvis all hänsyn tagas till

lokala förhållanden, förutsättningar och behov. Men just genom en dylik

mera fri anordning kunna betydelsefulla rön göras i fråga om undervisningens

värde och lämpliga anordning, vilka rön sedan kunna bliva av

stor betydelse för frågans lösning i ett större sammanhang.

Det har ävenledes anmärkts, att utredning skulle saknas angående den

kompetens, vartill den praktiska linjen skulle kunna föra, och att det på

grund därav kunde befaras, att den praktiska undervisningen överhuvud

skulle komma i vanrykte, därest de unga skulle sakna möjligheter att på

den valda linjen vinna någon säker kompetens. Häremot vill jag erinra

om att i detta fall förfarits alldeles på samma sätt som skett, när det gällt

att med realskolexamen förbinda viss behörighet eller när den s. k. normalskolekompetensen

tillkom. Först sedan den ifrågavarande utbildningsformens

innehåll och syftning blivit vederbörligen fastställda, blev det möjligt

för myndigheter och inrättningar att taga ställning till densamma. På ett

motsvarande sätt synes man böra förfara även i detta fall, något som icke

hindrar, att man med den erfarenhet man redan vunnit beträffande de

önskemål, vilka kunna förefinnas på olika håll, redan nu kan göra sig en

god föreställning om till vilka praktiska banor genomgången kommunal

flickskola skulle komma att utgöra en lämplig förberedelse. Jag erinrar

om att de sakkunniga tänkt sig, att en flicka, som genomgått den

praktiska utbildningslinjen vid en kommunal flickskola, skulle kunna anses

hava förvärvat en tillfredsställande förbildning för inträde exempelvis

i skolköks-, lanthushållnings-, trädgårdslärarinne-, kindergartens-,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

slöjdlärarinne- samt sjuksköterskekurser, varjämte för de kommunala

ålderdomshem och andra hjälpanstalter, som nu bleve allt talrikare, behövdes

kvinnliga ledare, vilka helst före den rent fackliga utbildningen,

där sådan förekomme, hade behov av en god allmän och medborgerlig

bildning ungefär sådan som den, till vilken den praktiska utbildningslinjen

skulle leda.

Man torde svårligen kunna undgå att observera, att diskussionen om den

officiella behörighet som skulle åtfölja avgångsbetyg från nu ifrågavarande

skolform, haft en viss benägenhet att giva denna fråga större räckvidd

och betydelse än den faktiskt har, och det torde därför höra påpekas, att det

icke här är fråga om någon fackutbildning i egentlig mening eller någon

specialkurs för en viss levnadsbana utan endast fråga om att anordna

skolan så, att den vid sidan av sitt allmänbildande syfte får ett praktiskt

inslag. Dess kurser äro, liksom den högre privata flickskolans och även

i övervägande grad realskolans, i främsta rummet inriktade på de

många olika uppgifter ute i det praktiska livet, framför allt i hemmet, där

icke en starkt specialiserad utan mera allmänt lagd teoretisk-praktisk utbildning

är av nöden, där det alltså icke kan bliva fråga om några formellt

fastslagna behörighetsvillkor. Man torde därför icke taga fel, om

man antager, att liksom det ojämförligt största antalet av abiturienter

från realskolan och de nuvarande flickskolorna finner sin utkomst på platser,

för vilka några formella anställningsvillkor ej äro uppställda, detta

också, såsom de sakkunniga framhålla, kommer att bliva fallet i fråga om

den kommunala flickskolans elever.

Som jag redan i det föregående angivit, anser jag det vara av synnerligen

stor betydelse, att då det gäller en sådan skolform, som här är i fråga,

de kommunala myndigheternas bestämmanderätt bliver behörigen tillgodosedd.

Detta har också varit en ledande synpunkt för de sakkunniga.

Nu har av skolöverstyrelsen m. fl., som yttrat sig över de sakkunnigas förslag,

ifrågasatts den förändringen i detsamma, att vid varje skola borde

finnas en teoretisk linje och att det i övrigt skulle bero av Kungl. Maj:ts

beslut, huruvida en praktisk linje därjämte skulle upprättas. Vid övervägande

av detta spörsmål har jag funnit att det bör stå vederbörande

kommun öppet att bestämma sig för om den önskar en enbart teoretisk

eller en enbart praktisk linje eller båda dessa linjer och i sådant hänseende

avgiva förslag. Endast om saken ordnas på detta sätt, kan kommunen

anses äga tillräcklig rörelsefrihet. Det låter mycket väl tänka sig, att

en kommun med hänsyn till förhållandena i orten önskar upprätta en

kommunal flickskola med enbart praktisk inriktning i de översta klasserna.

En sådan skola skulle utan tvivel även den komma att erbjuda sina

lärjungar, förutom en god och solid allmänbildning, en efter ortens behov

och förutsättningar avpassad praktisk utbildning, som för den del av

ortens kvinnliga ungdom, som ej ägnade sig åt fortsatta studier eller ren

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

yrkesutbildning, kunde bliva en synnerligen god förberedelse för deras

blivande verksamhet ute i livet. Jag förutser emellertid, att skola med enbart

praktisk linje icke kommer att upprättas annat än i undantagsfall

där förhållandena på orten alldeles särskilt motivera förekomsten av en

sådan linje. Jag kan ej finna att den antydda anordningen skulle i något

avseende bliva hinderlig för uppnåendet av den nya skolformens bildningsmål,

som nära sammanfaller med den nuvarande högre flickskolans. Den

praktiska linjen, sådan den föreslagits, skulle nämligen bibehålla ett starkt

teoretiskt inslag — den skulle, såsom förut nämnts, bygga på genomgången

fyra- eller femårig gemensam linje av övervägande teoretisk art

och dessutom omfatta en kärna av fyra å fem betydelsefulla teoretiska

ämnen. Det skulle för övrigt vara varje kommun, som så önskade, obetaget

att upprätta en teoretisk linje och såmedelst giva sin skola den övervägande

teoretiska läggning, som våra flickskolor för närvarande äga och

som den föreslagna teoretiska utbildningslinjen jämväl skulle företräda.

Det har anmärkts att den föreslagna praktiska linjen upptoge både för

många och i vissa avseenden även olämpliga ämnen, vilka skulle komma

att tillskynda kommunerna allt för dryga kostnader. Vid en sådan anmärkning

torde man hava förbisett, att det enligt förslaget skulle i första

hand bliva beroende av vederbörande kommuns önskan, vilka, av de på

undervisningsplanen upptagna praktiska ämnena den ansåge lämpa sig

för sin skola. Vid ett dylikt avgörande komme givetvis kommunen att taga

hänsyn till de förutsättningar, som orten kunde erbjuda — t. ex. i fråga

om ämnet barnavård förefintligheten av ett barnhem eller dylikt — och de

där förhandenvarande förhållandenas inverkan på den ekonomiska sidan

av företaget. Då så är, betraktar jag det som en fördel, att undervisningsplanen

upptager så många olika praktiska ämnen av lämpligt slag som

möjligt, enär den därigenom erbjuder kommunerna ett mycket rikare urval

och lämnar mycket allsidigare råd och anvisningar. Ur nu angivna

synpunkter torde även ämnena barnavård och trädgårdsskötsel, angående

vilka från vissa håll betänkligheter uttalats, mycket väl försvara sin plats

på undervisningsplanen. Däremot finner jag de av de sakkunniga föreslagna

handelsämnena hava i de föreslagna undervisningsplanerna erhållit

en allt för yrkesmässig läggning för att stå i god överensstämmelse

med skolans studieuppgift i övrigt. Jag anser mig för den skull icke böra

ansluta mig till vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit.

4. Arbetets yttre och inre anordning.

I kap. III av sitt förslag till stadga för kommunala flickskolor, omfattande

§§ 11—17, hava de sakkunniga sammanfört anvisningar och bestämmelser

om undervisning och uppfostran. Dessa hava till huvudsyfte att

vid flickskolans undervisnings- och uppfostringsarbete bringa i tillämpning

vissa under den senare tidens pedagogiska utveckling gjorda rön och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

framkomna betydelsefullare uppslag. Då det centrala spörsmålet går ut

på att söka åstadkomma en begränsning och koncentration av lärostoffet

och därigenom bereda vidgat utrymme åt en individualiserad undervisning

med större vikt lagd på lärjungarnas självATerksamt utförda enskilda

arbete, har det därav blivit en naturlig följd, att det rent pedagogiska

förknippats med vissa mera organisatoriska anordningar.

Under diskussionen om den högre skolans reformering har, framhålla de

sakkunniga (sid. 51), frågan om skolans inre arbete — dess undervisande

och uppfostrande verksamhet — varit föremål för en livlig uppmärksamhet

och ett ingående övervägande. Så har skolkommissionen i sitt betänkande

häråt iignat ett särskilt kapitel, däri kommissionen framhållit åtskilliga

betydelsefulla synpunkter, vilka kommissionen tillika — i den

mån desamma berört undervisningsplanerna — vid avfattningen av sina

förslag till dylika sökt tillämpa. Även i flera av de utlåtanden, som avgivits

över kommissionens betänkande, har frågan om det inre arbetet

uppmärksammats.

Departementschefen lägger också i sitt anförande till statsrådsprotokollet

vid avlåtande till 1927 års riksdag av proposition angående omorganisation

av det högre skolväsendet m. m. synnerlig vikt vid det sätt, varpå

skolans inre arbete anordnas och utföres, samt erinrar i sammanhang därmed

om åtskilliga tidigare framkomna förslag och synpunkter, vilkas genomförande

enligt hans mening skulle befrämja den omläggning av skolarbetet,

som numera inom den pedagogiska världen ganska enhälligt anses

eftersträvansvärd. I korthet torde kunna sägas att samtliga nu ifrågavarande

önskemål åsyfta att inom den högre skolans verksamhet bereda

en vidgad tillämpning av den s, k. arbetsskolans ledande grundsatser,

följaktligen att åstadkomma en större samling i skolarbetet, starkare hänsynstagande

till lärjungarnas individualitet, ökad självverksamhet hos

dessa och i samband därmed vidgat utrymme åt handens arbete.

Riksdagen har i sin skrivelse nr 262 anfört, att departementschefens sålunda

uttalade tankar om skolarbetets inre gestaltning vore beaktansvärda

samt att riksdagen i huvudsak anslöte sig till vad departementschefen

i berörda sammanhang anfört. Därjämte säger sig riksdagen vilja

betona angelägenheten av att vad motionsvis (1:254 och 11:417) framhållits

beträffande olika anordningar för främjande av ett individualiserat

studiearbete jämväl toges under omprövning.

Vad beträffar här ifrågavarande spörsmål, hava de sakkunniga strävat

att, så långt sådant för närvarande ansetts kunna och böra ske, i fråga

om den kommunala flickskolan bringa i tillämpning vad som, på sätt ovan

omnämnts, under diskussionen om de högre skolornas omorganisation

framhållits som eftersträvansvärt i fråga om samling i skolarbetet och

begränsning av det samtidigt inhämtade lärostoffet, på samma gång de

sakkunniga sökt bereda större utrymme och möjlighet för ett arbete, där

önskvärd hänsyn toges till lärjungarnas individuella läggning och självverksamhet.

Detta syfte hava de sakkunniga sökt vinna dels genom lärostoffets begränsning

och yttre anordning, dels ock genom att i förslaget till stadga

(§ 12) intaga vissa riktlinjer för det inre arbetet.

I det följande (sid. 53 ff.) hava de sakkunniga utförligt redogjort för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 116.

den anordning av studiearbetet, främst å det högre stadiet, som i deras betänkande

förordats. Jag torde böra här återgiva de sakkunnigas uttalande i

denna punkt, särskilt emedan förslaget nära ansluter sig till de grundlinjer

för anordningen av studiearbetet på gymnasiet, som angivits av

1927 års riksdag.

Vad beträffar lärostoffets läggning och yttre anordning hava de sakkunniga

sökt häråt giva en sådan gestaltning, att därigenom de ovan angivna

reformsträvandena angående det inre arbetet skulle kunna i väsentliga

stycken främjas. Därvid hava de sakkunniga ansett sig'' med fördel

kunna taga till utgångspunkt vissa av 1927 års riksdag framlagda riktlinjer

med avseende på arbetet inom de högre läroverkens gymnasialstadium,

detta så mycket mer som en tillämpning av sagda riktlinjer skulle

väsentligen bidraga till den koncentration i arbetet, som är önskvärd,

samt tillika öppna möjligheter för eu starkare individualisering av detta

arbete.

Det riksdagens uttalande, som de sakkunniga åsyfta, anknyter närmast

till framkomna förslag om en ytterligare linjedifferentiering inom gymnasiet

samt avser att åstadkomma en individuell ämnesgruppering, vilken

skulle i väsentligt högre grad än vad den nuvarande linjedelningen

medgiver, begränsa antalet samtidigt lästa ämnen samt tillika öka möjligheterna

att tillgodose lärjungarnas individuella läggning och önskemål.

Enligt de av riksdagen angivna grundlinjerna för gymnasiet skulle

för varje lärjunge de teoretiska undervisningsämnena begränsas till en

grupp fasta ämnen jämte obligatoriskt tillval av ett visst antal fritt valda

ämnen.

Tänker man sig nu angivna synpunkter tillämpade på den kommunala

flickskolan, uppstå spörsmålen, huruvida lärjungarna i de av denna skolas

klasser, som närmast motsvara läroverkens högre gymnasieklasser,

kunna anses vara mogna för en dylik anordning samt, därest så skulle

vara fallet, i vilken klass den bör inträda. Efter samråd med åtskilliga

målsmän för den kvinnliga undervisningen hava de sakkunniga funnit sig

kunna besvara denna fråga jakande.

Vad angår den tidpunkt, då den ifrågasatta anordningen bör inträda,

hava de sakkunniga ansett detta lämpligen kunna ske samtidigt med att

den förut nämnda differentieringen i eu teoretisk och eu praktisk linje

inträdde, d. v. s. i skolans femte klass.

Beträffande detaljerna av den nya anordningen får jag hänvisa till vad

jag därom i det föregående anfört samt till de sakkunnigas betänkande.

För gymnasiets lärjungar har riksdagen såsom fasta ämnen angivit

modersmålet, historia, ett främmande levande språk samt respektive latin

och matematik. För flickskolans lärjungar torde även de tre förstnämnda

ämnena böra vara obligatoriska ävensom kristendom. Såsom fjärde ämne

åter hava de sakkunniga tänkt sig hälsolära respektive ekonomilära, det

förra i sexårig skola ingående i femte klassens timplan, det senare i sjätte

klassens. De skäl, som föranlett de sakkunniga att föreslå dessa ämnen

såsom obligatoriska, äro nära liggande. Hälsoläran, så lagd som undervisningsplanen

angiver, har ej minst för kvinnliga lärjungar så stor betydelse,

att då det gäller en för dem speciellt avsedd skolform, ämnet bör få en

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

självständig plats och göras obligatoriskt för alla. Detsamma kan i det väsentliga

sägas även om ekonomiläran. Kunskapen om de allmänna ekonomiska

lagarna är tyvärr även hos dem, som åtnjutit högre skolundervisning,

ofta nog beklagligt ringa, och en ordnad, för alla gemensam undervisning

i dessa stycken måste därför sägas fylla ett bestämt behov. Det är

hl. a. att märka, att en högst betydande del av vårt folks årliga inkomstbelopp

i själva verket förvaltas av landets husmödrar. I femårig skola kan

givetvis ej ett helt år anslås till vartdera ämnet; i stället torde en del av

läsåret i femte klassen höra ägnas åt hälsoläran och återstoden åt ekonomiläran.

....

Angående den viktiga frågan om de främmande språkens ställning inom

de kommunala flickskolorna hava de sakkunniga funnit övervägande skäl

tala för att tyskan å timplanen inträder såsom det första av dessa språk.

Den frågan, huruvida engelskan eller franskan skall inträda som det andra

språket i ordningen, har visat sig svårare att bedöma. Med hänsynstagande

å ena sidan till engelskans stora betydelse, särskilt i praktiskt

avseende, och å andra sidan till den omständigheten, att anordnandet vid

kommunala flickskolor av en jämförelsevis mera omfattande undervisning

i franska jämväl synts vara väl motiverad, hava emellertid de sakkunniga

bestämt sig för att föreslå en alternativ anordning på det sätt.

att åt de särskilda skolorna heredes möjlighet att välja antingen engelska

eller ock franska såsom andra främmande språk, allt efter de olika önskningar

och behov, som på olika orter i detta hänseende kunna göra sig

gällande. Dessutom har — såsom framgår av anmärkningarna till timplanen

— vid skolor med större lärjungantal, där behov därav kan uppstå,

tillfälle lämnats att tillämpa de båda alternativen vid sidan av varandra.

Då tre främmande språk icke skäligen kunna a timplanen erhålla utrymme

såsom obligatoriska ämnen, bör det återstående, tredje språket i

fjärde klassen anordnas som frivilligt ämne. Något hinder för lärjungar

att å den teoretiska linjens överstadium välja alla tre främmande språken

föreligger icke.

Såsom nyss nämnts hava de sakkunniga upptagit kristendom bland de

för de båda linjerna obligatoriska ämnena. Förslaget torde erfordra

några ord till närmare förklaring. Under diskussionen om den nya skolorganisationen

hava olika meningar uttalats om detta ämnes förekomst

vid våra skolor. Från åtskilliga håll har man starkt betonat vikten av att

kristendomsämnet fortfarande upptoges på de högre läroanstalternas timplan,

även på det högsta stadiet, medan det på andra håll i motsats härtill

av skilda anledningar gjorts gällande, att undervisning i ämnet ej

vore på sin plats inom nämnda skolstadium. Även vid skolfrågans behandling

inom riksdagen voro meningarna om detta ämne delade. Under

strävandena därvid att förmedla de skilda meningarna framkom hl. a.

den tanken, att ämnet skulle även på högstadiet kunna fortfarande bibehållas

såsom obligatoriskt, om för ämnet valdes ett studiesätt, som vore

mindre bindande än den nuvarande undervisningsformen, och om undervisningen

komme att väsentligen sysselsätta sig med sådana religiöstsedliga

spörsmål, som kunde påkalla den mognare ungdomens intresse.

Vad nu de sakkunnigas egen ställning till frågan beträffar, är det för

de sakkunniga icke tvivel underkastat, att undervisningen i kristendom,

rätt ordnad och bedriven, måste särskilt på det åldersstadium, varom här

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

är fråga, vara av stor betydelse för de ungas andliga utveckling, på samma

gång det är uppenbart, att ämnets frånvaro skulle medföra betydande

luckor i den allmänbildning, vars bibringande är ett av den högre skolundervisningens

mål Studiet av kristendomsämnet kan således enligt de

sakkunnigas mening ej utan skada undvaras på skolornas högstadium.

De sakkunniga anse det alltså önskvärt, att den kommunala flickskolan

får ända till högsta klassen i någon form behålla ämnet, och hålla före,

att det nyssnämnda, vid riksdagens överläggning framkomna förslaget

skulle erbjuda en god lösning av frågan. De sakkunniga hava därför tänkt

sig, att under de £vå sista respektive det sista året alla lärjungar skulle

under en timme i veckan deltaga i kristendomsundervisningen, vilken

emellertid skulle bedrivas huvudsakligen i form av föreläsningar, diskussioner

och samtal samt avse religiöst-sedliga frågor, som kunde vara av

betydelse och intresse för den mognare kvinnliga ungdomen.

Vad beträffar de tillvalda ämnena, skulle dessa, i likhet med vad riksdagen

förutsatt, kunna väljas bland de övriga å timplanen upptagna ämnena,

å den teoretiska linjen bland de teoretiska, å den praktiska bland

de praktiska. De sakkunniga hava härvid tänkt sig, att en lärjunge å sistnämnda

linje skulle kunna välja antingen två av ämnena sömnad, vävning,

hushållsgöromål, barnavård och trädgårdsskötsel eller ock gruppen

handelsämnen såsom praktiska huvudämnen.

Eftersom undervisning i ett ämne givetvis förutsätter förhandenvaron

av lärare, undervisningslokaler och undervisningsmedel och således medför

kostnader, torde, säga de sakkunniga till sist, rätten för en lärjunge

att tillvälja ämne ej böra vara helt obegränsad. De sakkunniga hava därför

föreslagit en bestämmelse av innehåll, att undervisning i sådant ämne,

som kan tillväljas, må anordnas, endast om minst fem lärjungar anmält

sig till deltagande däri. Undantag från denna regel bör kunna medgivas

av skolstyrelsen.

Paragraferna 12—16 innefatta, såsom redan antytts, anvisningar av

övervägande pedagogisk natur och erfordra därför här ej något närmare

omnämnande. Dock torde jag böra omnämna, att § 12 innehåller riktlinjer

för det inre arbetet vid skolorna och att de sakkunniga där föreslagit bestämmelser

även rörande s. k. enskilt arbete. Om detta arbetes natur och

syftemål anföra de sakkunniga i sin motivering bland annat följande.

Vad de individuella arbetsformerna beträffar, utgör ju frågan om det

enskilda studiearbetei såsom en hävstång för främjandet av ett mera aktivt

och individualiserat studiesätt en av de viktigaste punkterna på de

nutida reformsträvandenas program. De sakkunniga, som till fullo uppskatta

betydelsen och värdet för lärjungarna av ett lämpligt anordnat

enskilt arbete, hava även sökt bringa de framkomna önskemålen och synpunkterna

i tillämpning vid undervisningen inom den högre flickskolan.

Då emellertid hela denna fråga, ehuru den ingalunda är ny eller främmande

för våra skolor, likväl ännu icke torde kunna påräkna det allmänna

intresse eller den uppskattning, som den förtjänar, är det givetvis

av vikt, att man här går fram med en viss varsamhet och därför lämnar

vid sidan av det nya tillräckligt utrymme åt det gamla. Försök med

enskilda arbetsuppgifter kunna och böra givetvis även inom skolans lägre

klasser förekomma under anspråkslösa former. Undan för undan bör det

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kung1. Maj:ts proposition Nr 116.

enskilda arbetet utvecklas och antaga mera allvarliga former för att på

det högsta stadiet av skolundervisningen ingå såsom eu mera betydelsefull

och omfattande del av skolarbetet.

f nu angivet syfte hava de sakkunniga tänkt sig, att varje lärjunge i

flickskolans differentierade klasser — ungefär såsom nu sker vid folkskoleseminarierna

— få sig ålagt enskilt studiearbete. Detta skulle utföras i

visst eller vissa av de i lärjungens ämneskrets ingående ämnena. Uppgift

för detsamma skulle fritt väljas bland flera förelagda uppgifter. Förslag

till studieuppgifter skulle efter samråd med lärjungarna uppgöras av vederbörande

lärare och av läraren föreläggas ämneskonferensen iöi slutligt

godkännande. Det synes lämpligt, att konferensen på detta sätt tager

befattning med uppgifternas utväljande, dels emedan härigenom kontinuiteten

bättre bevaras, dels ock emedan konferensens prövning innebär

ett önskvärt incitament för dess medlemmar att övertänka och fördjupa

sig i vederbörande ämnes metodik. Där förhallandena sådant medgrs a,

skulle arbetet kunna anordnas så, att större eller mindre grupper av lärjungar

finge gemensamma studieuppgifter, med iakttagande vid arbetets

fördelning därav, att uppgifterna avpassades efter den enskilde lärjungens

begåvning och intresse.

I § 17 hava de sakkunniga berört frågan om idrottsledighet och hava

därvid följt den anordning i detta hänseende, som vunnit riksdagens gillande

och som innebär, att det vanliga skolarbetet skulle varje läsår inställas

under högst 20 dagar, av vilka minst 15 skulle användas till främjande

av idrottsliv och friluftsverksamhet under skolans ledning och

tillsyn.

Jag övergår nu till redogörelse för de yttranden, som i här berörda hänseende

gjorts av olika myndigheter.

Rektor vid högre lärarinneseminariet anför, att de pedagogiska och metodiska

uppslag och anvisningar angående skolarbetets inre gestaltning,

som innehölles i förevarande betänkande, också enligt rektors mening ore

väl ägnade att reformera detta arbete på ett sätt, som stode i överensstämmelse

med en modern tids krav. Därjämte har rektor framhållit såsom

önskvärt, att en studiebegåvad lärjunge i de högsta klasserna finge möjlighet

att utom de fyra obligatoriska och de tre valfria teoretiska ämnena

efter kollegiets beprövande välja ytterligare ett eller högst två teoretiska

ämnen med rätt för henne att i stället utesluta ett eller högst t\ å praktiska

ämnen.

I dessa uttalanden hava de biträdande föreståndarinnorna vid seminariet

instämt. Därjämte hava föreståndarinnorna yttrat sig om den föreslagna

idrottsledigheten sålunda:

Försåvida man ansåge sig kunna inställa skolarbetet under 20 dagar

vilket vore möjligt åtminstone då läsåret omfattade 38 veckor — hölle de

den proportion för riktigare, som föreslagits av 1924 års skolsakkunniga,

nämligen 10 av skolan ordnade idrottsdagar och 10 lovdagar. Dels behövde

lärjungarna tid och frihet för arbete inom hemmet, samvaro med

familjen etc., dels fruktade föreståndarinnorna, att skolorna, åtminstone

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kling!. Maj:ts proposition Nr 116.

såsom förhållandena nu gestaltade sig, Unge svårt att på ett tillfredsställande

sätt för alla klasser ordna idrottsliv och friluftsverksamhet i så stor

utsträckning som här avsåges. Föreståndarinnorna ville förorda, att det

påbjödes endast 10 obligatoriska idrottsdagar i stället för de föreslagna

15. Detta hindrade naturligtvis icke, att man vid skolor, där kollegier

hade intresse för idrott och hade förmåga att leda dylika övningar, kunde

å lovdagar ordna frivilliga idrottsövningar, utflykter in. m.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen anför följande.

Styrelsen säger sig finna det värt allt erkännande, att en del nyare undervisnings-

och uppfostringsmetoder, som under senare tiden särskilt

inom den enskilda skolan arbetat sig fram och i någon mån prövats, framställts

såsom ledande principer inom den kommunala flickskolans organisation

och arbete. Att åtgärder föreslagits för att på det högre skolstadiet

begränsa antalet samtidigt lästa ämnen funne styrelsen tilltalande. Styrelsen

funne det ävenledes vara klokt, att de nya vägar, som anvisades,

icke påbjödes till ovillkorlig efterföljd utan förutsattes bliva beträdda i de

fall, där förutsättningar härför funnes hos skolornas ledning och lärare.

En begränsning av ämnena på flickskolans högsta stadium funne styrelsen

vara mycket önskvärd, ehuru behovet därav icke kunde anses vara

lika stort som för gymnasiets vidkommande med dess forcerade examensläsning.

Därtill syntes denna begränsning vara svårare att genomföra i

samma utsträckning som på gymnasiet på grund av den korta tid, som

inom den kommunala flickskolan komma att ägnas åt den odifferentierade

undervisningen. Detta visade sig bl. a. däri, att det till tidsföljd andra

språket skulle läsas endast i två år av samtliga lärjungar och det tredje

språket endast i ett, varigenom språkbildningen för dem, som ej välde

språk i de högsta klasserna, bleve synnerligen starkt reducerad. Centralstyrelsen

ville därför påyrka, att de obligatoriska ämnena ökades med ett

främmande språk, vilket kunde vara antingen skolans andra eller tredje.

Tillvalsämnena borde enligt styrelsens mening under sådana förhållanden

bestämmas till minst två.

Vad beträffar de olika ämnena yttrar sin centralstyrelsen om två bland

dessa, kristendomskunskap och ekonomilära.

På grund av kristendomsämnets stora betydelse i fråga om livsåskådning

och karaktärsdaning, säger styrelsen, och enär detta ämne, om det

skulle studeras ur allmänmänskliga och kulturella synpunkter, krävde den

mognad, som i regel kunde förutsättas endast på ett högre stadium, hade

styrelsen med glädje sett, att ämnet föreslagits såsom obligatoriskt i alla

klasser. Men styrelsen funne dock den föreslagna anordningen av undervisningen

i ämnet mindre lycklig. De sakkunniga förordade nämligen i

femte och sjätte klasserna en timmes obligatorisk undervisning och dessutom

två timmars valfri undervisning i ämnet. Man kunde emellertid

förutse, att icke ens de, som hade verkligt intresse för ämnet, i regel

komme att välja detta, då den starka begränsningen av ämnena tvingade

till ett val av sådana, som kunde komma att bli av direkt nytta för blivande

förvärvsarbete. Vid sådant förhållande syntes det centralstyrelsen

angeläget —- även med tanke på svårigheten att utvinna något ur ett

ämne med endast en veckotimme — att ämnet utan att få den dubbelställning,

som de sakkunniga tänkt sig, bleve obligatoriskt med två veckotimmar

i varje klass även å det differentierade stadiet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 116.

Å andra sidan syntes ämnet ekonomilära, som av de sakkunniga föreslagits

som obligatoriskt å det differentierade stadiet, kunna utgå som särskilt

ämne, och lämpliga delar av vad som sammanförts under denna rubrik

föras över till historia, matematik och liushållsgöromål.

Centralstyrelsen har jämväl yttrat sig angående den föreslagna ledigheten

för idrott m. m. och anför därom följande.

Till fiillo uppskattande värdet av att enligt förslaget vissa dagar blivit

anslagna till idrottsövningar och friluftsliv, ville centralstyrelsen dock påpeka

vissa svårigheter, som kunde uppstå vid organiserandet av denna friluftsverksamhet.

Såsom sådana anföras av styrelsen främst klimatiska förhållanden

och möjligheten att finna lämpliga ledare. För flickorna skulle,

fortfar styrelsen, också en dags ledighet från skolarbetet emellanåt vara

till större nytta, om den finge av eleverna fritt disponeras och således användas

antingen till friluftsliv av något slag eller till vila eller till någon

verksamhet inom hemmet. Styrelsen ville därför i likhet med vad 1924 års

skolsakkunniga föreslagit, påyrka, att endast 10 dagar finge användas till

ordnade idrottsövningar. Styrelsen ansåge självklart, att dessa 15 dagars

ledighet finge uppdelas i halva fridagar, när så ansåges lämpligt.

Fredrika-Bremer-förbundet anför i sitt förenämnda yttrande, att de

sakkunniga tydligen låtit sig angeläget vara att inom den kommunala

flickskolans ram söka realisera ett flertal av aktuella pedagogiska reformsträvanden.

För alla dem, säger förbundet, som fruktade den överansträngning och

arbetsolust, som för ungdomen kunde följa av anhopande av kunskapsstoff

och övermått av läxläsning, vore det en djup tillfredsställelse att taga del

av hur de sakkunniga, jämte betonande av vikten att undervisningen inriktas

på de olika ämnenas väsentliga delar och sammanhang inbördes,

dessutom föresloge meddelande av sammanhängande arbetsuppgifter, avsedda

att stärka elevernas arbetshåg och initiativförmåga, samt införande

på den kommunala flickskolans högre stadium av större frihet för eleverna

att välja bland läroämnena. Visserligen vore det så, att i en skolstadga

formulerade principer ingalunda i och för sig garanterade ett gynnsamt

undervisningsresultat, men att på sätt som i förslaget skett upptaga nyare

pedagogiska tankar och åsikter och göra dem normerande betecknade icke

desto mindre en betydelsefull etapp i utvecklingen.

Skolöverstyrelsen slutligen har i nu förevarande hänseende anfört huvudsakligen

följande.

Det vore väsentligen nya vägar, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle heträdas, och erfarenheten kunde möjligen visa, att anordningen

vore bristfällig i ett eller annat hänseende, men då densamma vore av otvivelaktigt

värde för befrämjande av samling i arbetet samt individualisering

och fördjupning av studierna, syntes förslaget i denna huvudpunkt

böra godtagas, särskilt som de lärjungar, om vilka det här vore fråga,

finge anses tillräckligt mogna för en framgångsrik tillämpning av berörda

studieanordningar. Den utredning beträffande gymnasiets nya organisation,

som för närvarande påginge, kunde möjligen komma att giva anledning

till ändamålsenliga jämkningar i nu berörda förslag beträffande

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

den kommunala flickskolan. Bland annat kunde ifrågasättas, såsom skett i

det från högre lärarinneseminariet avgivna yttrandet, huruvida ej valfriheten

borde utsträckas, så att exempelvis en studiebegåvad lärjunge

kunde efter särskilt medgivande få medtaga ytterligare ett eller annat

ämne, som för henne vore av särskilt värde. Överstyrelsen ville bestämt

uttala sig för bestämmelser av sådan innebörd. Å andra sidan kunde det,

efter vad erfarenhetens vittnesbörd givit vid handen, vara önskvärt —

och detta gällde skolans alla klasser •— att en lärjunge med klen hälsa

kunde erhålla befrielse från deltagande i eljest obligatorisk undervisning

men ändock få deltaga i skolans undervisning i övrigt, detta givetvis med

påföljd, att hon ej kunde erhålla avgångsbetyg i likhet med skolans övriga

lärjungar.

Skolöverstyrelsen yttrar sig vidare om frågan om undervisningsämnen,

varvid överstyrelsen, med förmälan att överstyrelsen intet hade att erinra

i fråga om det lägre, odifferentierade stadiet, uttalar sig om det högre,

differentierade stadiet.

Med påpekande att de på timplanen för det högre stadiet upptagna teoretiska

ämnena uppginge till större antal än i den nuvarande högre flickskolan,

framhåller överstyrelsen, att förekomsten av de många ämnena

visserligen neutraliserades genom den föreslagna ämnesdifferentieringen,

men att det dock vore så, att det stora antalet ämnen snarare befrämjade

splittring än samling i arbetet och gåve anledning till dubbelläsning och

tidsspillan. Skäl av denna art syntes tala för att biologi och hälsolära fortfarande

förbleve ett förenat ämne samt att ekonomilära ej upptoges såsom

särskilt ämne, då dess i och för sig värdefulla kunskapsinnehåll med fördel

kunde meddelas och inhämtas i samband särskilt med ämnet historia

med samhällslära. Vad anginge ämnet psykologi kände sig överstyrelsen

tveksam beträffande lämpligheten av dess införande i den kommunala

flickskolan. Mot dess införande kunde emellertid tala den svårighet, som

i vissa fall torde uppstå, att erhålla för undervisningen i ämnet fullt kvalificerade

lärare.

Vad anginge de praktiska ämnena, vore det enligt överstyrelsens mening

mindre lämpligt, att vävning upptoges såsom ett särskilt ämne. I stället

för de två ämnena sömnad och vävning borde upptagas ett ämne, kvinnlig

slöjd, vars närmare detaljutformning borde kunna i viss mån växla vid

olika skolor. Även gentemot de av de sakkunniga upptagna ämnena trädgårdsskötsel

och barnavård kunde man hysa vissa betänkligheter. I fråga

om det förra av dessa ämnen hade med fog anmärkts, att det vore av väl

speciell karaktär för att här böra ifrågakomma som undervisningsämne,

och vad beträffade barnavård, som ju i och för sig lämpligen borde kunna

förekomma såsom ämne i en högre flickskola, kunde ändamålsenligheten

av att införa ämnet på undervisningsplanen i så stor omfattning som skett

ifrågasättas.

Emellertid, framhåller överstyrelsen vidare, försvagades dessa och liknande

invändningar av det förhållandet, att vederbörande skola skulle

vara berättigad att med viss frihet uppgöra undervisningsplanen för den

praktiska linjen, vilken skulle kunna lämpas efter personliga, lokala och

andra förhållanden, blott att å linjen bereddes tillfälle till imdervisning,

förutom i andra föreskrivna ämnen, i minst tre av de i undervisningsplanen

upptagna praktiskt husliga ämnena. Detta antal borde i överensstämmelse

med vad överstyrelsen anfört i fråga om ämnet vävning reduceras

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 116.

till två. Sådant ämne, vari av en eller annan anledning undervisning ej

lämpligen syntes kunna eller böra meddelas, behövde således ej upptagas

på vederbörande skolas undervisningsplan.

Skolöverstyrelsen har uttalat sig jämväl beträffande de av de sakkunniga

föreslagna riktlinjerna för det inre arbetet.

Åtskilligt av vad som innehölles i dessa riktlinjer hade redan, säger

överstyrelsen, åtminstone i någon grad vunnit tillämpning vid många av

våra skolor, annat vore relativt nytt och oprövat. Till det relativt nya

hörde bl. a. upptagandet av det enskilda arbetet såsom eu mera allmän

anordning beträffande skolarbetet, om ock dylikt i form av föredrag och

referat m. in. i viss grad redan ingått i lärjungarnas arbete. Detta enskilda

arbete, avseende att befrämja ett mera självständigt och individualiserat

studiesätt, skulle i större omfattning och i mera allvarlig form förekomma

endast på det högre skolstadiet, där lärjungarna kunde förutsättas

äga härför erforderlig mognad. Anordnandet av dylikt arbete på ett ändamålsenligt

sätt bleve en ganska maktpåliggande uppgift för vederbörande

lärare, och krävde, såsom de sakkunniga ock framhållit, eu viss varsamhet.

Detta gällde jämväl andra moment i dessa riktlinjer, något som

ock de sakkunniga beaktat. I det hela kunde överstyrelsen ej annat önska,

än att de ifrågavarande riktlinjerna, så långt det visade sig möjligt och

ändamålsenligt, vunne beaktande vid skolarbetet. De vore dock och kunde

helt naturligt ej vara eller bliva annat än råd och anvisningar, vilkas

praktiska värde, såsom ock av de sakkunniga antytts, i det väsentliga

ytterst bleve beroende av den enskilde lärarens personliga läggning och

förmåga att på ett fruktbringande sätt omsätta dem i sin lärargärning.

Vad beträffar lärostoffets läggning ocli undervisningsarbetets inre anordning,

hava de sakkunniga sökt att i fråga om den kommunala flickskolan

bringa i tillämpning vad såväl av mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet

vid avlåtande till 1927 års riksdag av proposition angående

omorganisation av det högre skolväsendet in. m. som av riksdagen

i dess skrivelse i anledning av samma proposition framhållits som

eftersträvansvärt i fråga om samling i skolarbetet och begränsning av det

samtidigt inhämtade lärostoffet. På samma gång hava de sakkunniga sökt

bereda större utrymme och möjlighet för ett arbete, där önskvärd hänsyn

kunde tagas till lärjungarnas individuella läggning och självverksamhet.

Därvid hava de sakkunniga ansett sig kunna med fördel taga till utgångspunkt

vissa av 1927 års riksdag framlagda grundlinjer för arbetet å gymnasiet.

Med tillämpning av dessa hava de sakkunniga föreslagit, att de

teoretiska undervisningsämnena skulle för varje lärjunge i de två högsta

klasserna begränsas till en grupp fasta ämnen jämte ett visst antal fritt

tillvalda ämnen. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit har vunnit principiellt

understöd från så gott som samtliga dem, som yttrat sig över det

föreliggande förslaget. Undantag utgöra endast de enstaka fall, då man

ansett den föreslagna anordningen icke böra tillämpas i en femårig skola.

Ehuru jag för min del är övertygad om att även inom en femårig skolas

högsta klass en koncentrationsanordning sådan som de sakkunniga före
-

Departe
mentschefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Klingl. Maj-.ts proposition Nr 116.

slagit med fördel skulle kunna tillämpas, anser jag mig icke här behöva

ytterligare ingå på denna fråga, enär jag — såsom tidigare nämnts — håller

före, att den kommunala flickskolans lärokurs, då den bygger på avslutad

folkskola, i varje fall bör omfatta sex årsklasser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den fasta kärnan av ämnen omfatta

ämnena kristendom, modersmålet, historia, ett främmande språk

samt det ena året hälsolära, det andra året ekonomilära. Till dessa ämnen

skulle varje lärjunge vara skyldig att tillvälja, på den teoretiska linjen

ytterligare tre ämnen och på den praktiska vissa grupper praktiska ämnen.

I de över förslaget avgivna yttrandena har bland annat uttalats den

meningen, att det borde stå lärjunge fritt att utöver de tre obligatoriska

tillvalsämnena ytterligare tillvälja ett eller annat ämne. För min del har

jag intet annat att erinra mot den sålunda föreslagna anordningen än att

dylikt utsträckt tillval må medgivas lärjunge först sedan lärarkollegiet

med hänsyn till lärjungens studieläggning samt hennes andliga och

kroppsliga utrustning finner sig kunna lämna sitt medgivande.

I fråga om de för skolans båda högsta klasser upptagna undervisningsämnena

hava vissa anmärkningar framställts. Sålunda har man med hänsyn

till det stora antalet ämnen, som där förekommer, uttalat farhågor

för att ett så stort antal skulle snarare befrämja splittring än samling i

arbetet och att dubbelläsning och tidsspillan skulle därav kunna föranledas.

Denna anmärkning synes mig bero på en missuppfattning av den av

de sakkunniga föreslagna anordningen. Enligt denna skulle undervisningen

för varje lärjunge inskränkas till högst 8 ämnen, av vilka tre skulle av

lärjungarna själva väljas inom en viss större krets av närmare uppgivna

ämnen. Det synes mig då svårt att förstå, att även om antalet av de ämnen,

bland vilka valet sålunda skulle ske, vore stort, detta skulle kunna

splittra arbetet eller vålla dubbelläsning eller tidsspillan. Snarare är det

väl så, att då den föreslagna omläggningen av undervisningen har till sitt

huvudsyfte att undervisningen må, i högre grad än hittills, kunna tillgodose

lärjungarnas individuella läggning och anlag, detta syfte befrämjas just

därigenom, att ett rikare urval av ämnen möjliggöres för lärjungarna.

Det har vidare förmenats, att det skulle bidraga till att förebygga splittring

i arbetet, ifall vissa av de på de sakkunnigas undervisningsplan upptagna

ämnena sammanfördes med varandra till ett enda ämne, så att t. ex.

hälsolära alltid förenades med biologi, ekonomilära med historia och samhällslära

o. s. v. Då jag i likhet med de sakkunniga anser det i hög grad

önskvärt, att varje kvinna på det åldersstadium det här gäller erhåller en

grundlig insikt såväl i personlig som i bostads- och samhällshygien samt

därtill får genomgå en teoretisk och praktisk kurs i hemsjukvård och

olycksfalls behandling, kan jag icke se annat än att denna angelägenhet

bäst befrämjas därigenom att ämnet hälsolära göres obligatoriskt och icke

förbindes med ämnet biologi. Det är ju uppenbart, att vid undervisningen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Knngl. Maj:ts proposition Nr 11(1.

i ämnet hälsolära vissa delar av biologien —-1, ex. människokroppens byggnad

och förrättningar — måste medtagas såsom förutsättningar, men detta

förhållande måste väl anses ligga i själva begreppet hälsolära, utan att sådant

behöver uttryckligen angivas genom att i ämnesrubriken upptaga

även ordet biologi. Erhåller ämnet hälsolära såsom fast läroämne beteckningen

”biologi och hälsolära” är att befara att huvudvikten vid undervisningen

i ämnet kan i vissa lärares händer komma att läggas så starkt på

biologien, att denna i själva verket därigenom tränger sig in som ett fast

ämne, inkräktande på det utrymme hälsoläran egentligen skulle erhållit.

Skulle någon lärjunge i de två övre klasserna önska i vidsträcktare mån

bedriva fortsatta biologiska studier, står utvägen att tillvälja ämnet biologi

henne öppen.

Vad nu sagts om ämnet hälsolära gäller i stort sett även det föreslagna

ämnet ekonomilära. I likhet med de sakkunniga håller jag för

önskvärt, att alla flickor erhålla någon kunskap i de allmännaste ekonomiska

lagarna. Kunskapen på detta område är — såsom de sakkunniga

anmärkt — tyvärr även hos dem, som åtnjutit högre skolundervisning,

ofta beklagligt ringa, och en ordnad, för alla gemensam undervisning i

dessa stycken måste därför sägas fylla ett bestämt behov. Man får icke

glömma, att en högst betydande del av vårt folks årliga inkomstbelopp i

själva verket förvaltas av landets husmödrar. Skulle nu ämnet ekonomilära

med nödvändighet sammanföras till ett ämne med ämnet historia och

samhällslära, kunde det befaras att det lätt nog komme att drunkna i det

stora mångomfattande ämnet. Det är givet att ämnet ekonomilära förutsätter

insikter både i historia och samhällslära; det är därför önskligt att,

såsom de sakkunniga föreslagit, lärarna i de olika hithörande ämnena

planlägga och anordna sin undervisning i samförstånd med varandra.

Såsom redan nämnts hava olika meningar yttrats i fråga om kristendomsämnets

förekomst på undervisningsplanen. De sakkunniga hava tänkt

sig, att detta ämne skulle vara obligatoriskt på det sätt, att lärjungarna

på det differentierade stadiet skulle under en timme i veckan deltaga i en

undervisning i ämnet, som bedrives huvudsakligen i form av föreläsningar,

diskussioner och samtal rörande betydelsefullare religiöst-sedliga

frågor. Därjämte skulle ämnet med två timmar i veckan ingå bland de

ämnen, som på förut angivet sätt skulle kunna tillväljas. Mot detta förslag

hava anmärkningar framställts, i det man ansett, att man med blott

en veckotimmes obligatorisk undervisning ej skulle kunna nå det syftemål,

man ville vinna med kristendomsundervisningen på ifrågavarande stadium.

Utan att i övrigt hava något att anmärka mot det läroinneliåll de sakkunniga

föreslagit skola ingå i kristendomsämnet, kan jag icke undertrycka

den farhågan, att den av de sakkunniga åt ämnet tillmätta tiden är

väl knapp. Jag anser fördenskull att ämnet bör upptagas såsom obligatoriskt

med två veckotimmar i varje klass även på det di fler ende
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

rade stadiet. Under sådana förhållanden skulle ämnet givetvis ej ingå

bland de s. k. tillvalsämnena.

Slutligen har det från något håll uttalats tvekan om lämpligheten att

såsom tillvalsämne medtaga ämnet psykologi. I motsats härtill har

från många håll inom flickskolevärlden uttalats tillfredsställelse med att

de sakkunniga i likhet med skolkommissionen upptagit ämnet på flickskolans

undervisningsplan. Jag finner det anmärkningsvärt, att så ej långt

före detta skett vid våra flickskolor. Under det att de unga (i ämnena

geografi, biologi, fysik och kemi) erhållit en jämförelsevis ingående och

omfattande undervisning om den yttre naturen, har, med undantag av vad

religionsundervisningen kunnat i vissa fall meddela, människans eget inre

liv, själslivet, föga uppmärksammats. Jag anser det vara välbetänkt, att de

kvinnliga lärjungarna få, om de så önska, stifta bekantskap med det högre

själslivets psykologi med särskilt beaktande av sådana företeelser inom

hemlivet, samhällslivet och det allmänna kulturlivet, som med hänsyn till

den kvinnliga ungdomens ställning och uppgifter kunna påkalla psykologisk

belysning. Jag vill därför livligt tillstyrka det sålunda av de sakkunniga

föreslagna upptagandet av ämnet psykologi på flickskolans läroplan.

Vad beträffar de av de sakkunniga avfattade, i stadgeförslaget upptagna

anvisningar och råd i fråga om det inre arbetets bedrivande kan jag —

utan att nu inlåta mig på frågan om dessa böra hava sin plats i en kommande

stadga eller i form av anvisningar fogas till undervisningsplanen

för de kommunala flickskolorna — i allt väsentligt ansluta mig till de

principer, som de sakkunniga uttalat i berörda sammanhang. I synnerhet

synes det mig önskvärt, att den form av inre arbete, som föreslagits under

benämningen ”enskilt arbete”, måtte vinna det beaktande, det förtjänar såsom

en viktig hävstång för den eftersträvade omläggningen av skolans

inre arbete.

En annan form, under vilken man velat befrämja lärjungarnas utveckling,

erbjuder tydligen den utvidgning av ledigheten för idrott

och annan friluftsverksamhet, som föreslagits och som av de sakkunniga

upptagits även för de nu ifrågasatta läroanstalterna. I flera av de inkomna

yttrandena hava uttalats farhågor för att de föreslagna 15 dagarnas

ledighet för nämnda ändamål icke skulle för närvarande kunna fullt utnyttjas.

Vid övervägande av denna fråga har jag kommit till det resultatet,

att antalet dagar icke hör inskränkas. Jag tillåter mig dock att i detta

sammanhang erinra om vad jag vid framläggande av förslag till omorganisation

av det högre skolväsendet i detta hänseende yttrade. Då jag vid

detta tillfälle uttalade mig för att 15 dagar under läsåret skulle användas

för främjande av lärjungarnas idrottsliv och friluftsverksamhet, förestavades

detta av den uppfattning, åt vilken även 1924 års skolsakkunniga

givit uttryck, att de ifrågasatta sysselsättningarna i det fria skulle kunna

utgöras ej blott av idrottsövningar utan även av längre vandringar, bio
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

logiska exkursioner och andra studieutflykter, friluftsarbete o. dyl. Jag

vidhåller vad jag då anförde och vill härtill blott foga det påpekandet, att

det naturligen är av allra största vikt, att berörda ledighet kommer att

så användas, att motvilja mot saken ej väckes. Jag finner det alltså vara

av stor betydelse, att sådana föreskrifter och anvisningar givas beträffande

ifrågavarande ledighet, att den i möjligaste mån anpassas efter olika

lokala och individuella förhållanden och icke stelnar i en schablonmässig

tillämpning.

5. Anknytning till gymnasiet.

I det föregående har jag berört frågan om den kommunala flickskolans

ändamål och i samband därmed angivit min mening i detta hänseende.

Nämnda fråga giver emellertid anledning till uppställandet av

det spörsmålet, vilken ställning i vårt skolsystem den kommunala flickskolan

bör intaga i förhållande till andra dit hörande skolformer. Jag

har redan omnämnt flickskolans ställning till folkskolan, och det återstår

således att något överväga flickskolans förhållande till det allmänna

läroverket, i främsta rummet till gymnasiet.

Denna fråga har upptagits till skärskådande av 1927 års skolsakkunniga,

vilka jämväl erinrat om vad i detta hänseende förevarit vid 1927

års riksdag. De sakkunniga anföra bland annat följande.

I samband med frågan om flickskolans ändamål hava de sakkunniga

ansett sig böra beröra ett spörsmål, som på grund av vid 1927 års riksdag

väckta motioner, 1:252 och 11:399, kommit under riksdagens omprövning.

I förstnämnda motion, med vilken den sistnämnda i avseende

på innebörden sammanfaller, yrkades, att högre läroverk för flickor i

första hand måtte omfatta en högre flickskola, så nära som möjligt överensstämmande

med de nuvarande flickskolorna, och ett därmed förbundet

gymnasium samt därjämte, där skäl därtill förelåge, en realskola. I anledning

härav anförde riksdagen i sin skrivelse nr 262 följande: »Även

om riksdagen finner vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken

av särskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna planläggning

och inriktning närmast överensstämma med den nuvarande

högre flickskolan, har detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat

läge genom det förslag om inrättande av särskilda kommunala flickskolor,

som underställts riksdagens omprövning. Vid bedömandet av nu

föreliggande spörsmål synes man knappast kunna underlåta att taga

hänsyn till dess reella sammanhang med frågan om anordnandet av ett

kommunalt flickskoleväsen, och riksdagen förutsätter därför, att motionerna

i nu avhandlade hänseende komma under bedömande i samband

med utarbetande av det förslag till anordnande av kommunala flickskolor,

om vars framläggande för 1928 års riksdag riksdagen i det följande

kommer att göra hemställan. Under sådana förhållanden anser sig riksdagen

icke nu böra bifalla motionerna i fråga.»

Vad beträffar den sålunda väckta frågan om den högre flickskolans

kombinerande med vare sig realskola eller gymnasium, ställa sig de sakkunniga

principiellt tveksamma rörande lämpligheten av en dylik för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. May.ts proposition Nr 116.

ening, enär densamma, hur den än anordnas, näppeligen kan undgå att

förrycka arbetet inom de olika skolformerna och lägga vissa svårigheter

i vägen för uppnående av det syfte, som dessa skolformer hava att fylla.

Uppenbart är, att en skolform sådan som den högre flickskolan med ett

syfte, som är så starkt inriktat på den kvinnliga ungdomens utbildning

för husliga eller eljest praktiska syften, kräver, att undervisningen redan

från början i möjligaste män inställes på att tjäna dessa ändamål.

Skulle nu på någon av den högre flickskolans klasser inympas vare sig

eu realskollinje eller en gymnasielinje, är det uppenbart, att dessa linjer

för tillgodoseende av sina särskilda syften måste ställa vissa krav

på kursläggningen i flickskolans lägre klasser, krav, vilka kunna komma

att verka förryckande på skolans huvuduppgift. Nu är det väl sant,

att ekonomiska och andra förhållanden på vissa orter kunna, trots de

menliga verkningarna därav, komma att påkalla dylika kombinerade

skolformer. Men då det nu vid en nyorganisation av skolväsendet gäller

att se till att de skilda bildningsmål, som våra olika ungdomsskolor

hava att tjäna, i möjligaste mån ostört tillgodoses, synes det också de

sakkunniga önskvärt, att de olika skolformerna så vitt möjligt hållas

isär. Då numera genom andra skolformer så mångfaldiga möjligheter

öppnas för den kvinnliga ungdomen att nå fram till realexamen eller

studentexamen, är det av vikt, att den väg, som genom den kommunala

flickskolan vill föra denna ungdom till en efter kvinnans egenart speciellt

avsedd utbildning, i görligaste mån hålles fri från sidovägar, vilka

kunna innebära lockelser att ej fullfölja det ursprungligen eftersträvade

målet. Av det sagda torde framgå att de sakkunniga hålla för tjänligast,

att den kommunala flickskolan befrias från bihang av det ena eller andra

av de i det föregående antydda slagen eller, om så mera undantagsvis

på grund av tvingande lokala förhållanden ej skulle kunna ske, anordningar

måtte träffas för att vid en eventuell kombination av flickskola

och andra skolformer förebygga, att flickskolans kurser och arbete allt

för mycket förryckas. I överensstämmelse med denna sin ståndpunkt

hava de sakkunniga vid utarbetandet av undervisningsplaner för den

kommunala flickskolan tagit hänsyn uteslutande till denna skolas ändamål

och därav föranledda behov.

I några av de utlåtanden, som avgivits över de sakkunnigas förslag, har

förevarande fråga berörts.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen yttrar angående de

sakkunnigas ståndpunkt i detta hänseende följande.

Centralstyrelsen delade de sakkunnigas mening, att flickskolan hade

sitt särskilda syfte, som icke finge förryckas genom anknytning till andra

högre skolformer. Å andra sidan funne styrelsen möjligt, att brist på

anknytning till gymnasium kunde föranleda, att flickorna för att tillförsäkra

sig möjligheten till fortsatta studier föredroge att söka inträde

i realskolan och sålunda ginge miste om den för flickorna mera avpassade

lärogången i flickskolan. Centralstyrelsen hade dock vid övervägande

av dessa förhållanden funnit, att en övergång från sexårig flickskola

ej kunde ske förrän efter fjärde klassen, ej heller senare på grund

av i femte klassen inträdande differentiering. Övergång från fjärde

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

klassen till treårigt gymnasium skulle emellertid medföra, att kurserna

i flickskolans fyra första klasser måste bliva i huvudsak desamma som

i den fyraåriga realskolan, varigenom flickskolans lugnare arbetstakt

komme att försvinna och ersättas av den forcering, som enligt centralstyrelsens

mening alltid måste karakterisera den fyraåriga realskolan.

Vid övergång från sagda klass till fyraårigt gymnasiums första ring

bleve skoltiden för flickorna förlängd till 14 år. Om åter den kommunala

flickskolan gjordes sjuårig på fyraårig grundskola, syntes det centralstyrelsen

möjligt, att kurserna så anordnades, att övergång till fyraårigt

gymnasium kunde ske från femte klassen, varigenom studentexamen

skulle kunna nås på samma tid som den nu vid flickskolorna vanliga

eller 13 år.

Skolöverstyrelsen framhåller, att frågan om flickskolans ställning

inom skolsystemet måste anses vara av väsentlig betydelse.

Tidigare hade vid olika tillfällen, bland annat i många yttranden över

skolkommissionens betänkande, betonats angelägenheten aA- att ATid den

högre flickskolans organisation underlätta övergång till lämplig klass

till gymnasiet, eventuellt även till realskolan. Skolöverstyrelsen hade

jämväl i sitt yttrande över skolkommissionens betänkande framhållit, att

denna synpunkt så vitt möjligt borde vinna beaktande vid flickskolans

ordnande, och reservanterna inom överstyrelsen hade uttalat väsentligen

samma mening. 1924 års skolsakkunniga hade sökt underlätta öA-ergången

från flickskolan såväl till gymnasiet som till klass, i A''ilken realskolexamen

avlades, på det att även de flickor, som önskade avlägga

real- eller studentexamen, skulle kunna med fördel begagna sig aAT undervisningen

i den för den kvinnliga ungdomen särskilt tillrättalagda

skolan. I nu föreliggande betänkande gjordes gällande en från denna

uppfattning Amsentligen avvikande principiell ståndpunkt, i det att åtgärder

i berörda syfte synts varken lämpliga eller behövliga. De förmenades

lätt verka förryckande på flickskolans huvuduppgift, och numera funnes

eller komme snart att finnas mångfaldiga andra möjligheter för den

kvinnliga ungdomen att nå fram till real- eller studentexamen.

ÄAren om överstyrelsen ville till fullo instämma med de sakkunniga

däri, att flickskolan givetvis i första hand borde organiseras för sitt huvudsyfte,

syntes det överstyrelsen vara av stor ATikt, att skolan ej komme

att stå isolerad i förhållande till andra läroanstalter, och aA'' särskild betydelse

för skolans egen utveckling, att möjligheten till ordnad ÖATergång,

utan att skolans egentliga uppgift åsidosattes, bereddes från densamma

till gymnasiet genom en ändamålsenlig inriktning av kursplanerna. För

litet hänsynstagande i detta aA^seende komme otvivelaktigt att verka

återhållande på skolans rekrytering, därigenom att de flickor, vilka önskade

hålla gymnasievägen öppen, såge sig nödsakade att aArstå från de

fördelar, flickskolan kunde erbjuda i jämförelse med realskolan.

Vid sådant förhållande syntes det överstyrelsen nödAmndigt att upprätthålla

den grundsatsen, att undervisningen i flickskolan erhölle en

sådan läggning, att från skolans fjärde klass inträde utan komplettering

kunde vinnas i det fyraåriga gymnasiets första ring. Med hänsyn till

läroverksorganisationens, och icke minst de statliga flickläroverkens,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Departe
mentschefen
-

Kungl. Mai ds proposition, Nr 116.

av 1927 års riksdag fastställda organisation syntes det vidare vara av

nöden, att undervisningsplanen för femte klassen i den kommunala flickskolans

teoretiska linje utformades med hänsynstagande till att enahanda

övergångsmöjligheter öppnades jämväl från nämnda klass till det treåriga

gymnasiets första ring. Sådana möjligheter kunde uppnås genom

lämpligt utnyttjande av tillvalsrätten i förening med en ändamålsenlig

inriktning av de skilda ämnenas lärokurser och syntes sålunda ej lägga

hinder i vägen för de anordningar i fråga om ämnesdifferentiering och

arbetets bedrivande, som överstyrelsen samtidigt förordade.

Slutligen har styrelsen för svenska stadsförbundet uttalat sig i fråga

om den kommunala flickskolans förhållande till gymnasiet och framhåller

därvid, bland annat, att den av de sakkunniga föreslagna flickskolan

på denna enligt styrelsens mening mycket väsentliga punkt uppvisade

en bestämd skillnad från de nuvarande privata flickskolorna.

De möjligheter, som enligt de sakkunnigas förmenande genom tillgängliga

skolformer öppnats för den kvinnliga ungdomen att nå fram till

realexamen eller studentexamen, bleve, säger styrelsen, mycket olika på

olika håll, och det syntes önskvärt, att föräldrarna bereddes tillfälle att,

när de så önskade, låta barnen taga de nämnda examina utan att därvid

av en kanske teoretiskt riktig organisationsform tvingas att underkasta

sig eljest opåkallade utgifter. Om i ett visst fall studentexamen kunde

uppnås genom undervisning några år i en kommunal flickskola i den

egna staden och sedan övergång till gymnasium i en annan stad, vore det

självfallet av stor ekonomisk betydelse för vederbörande föräldrar, om

dessa genom sättet för flickskolans anordnande tvingades att från början

sätta barnen i grannstadens skolor. För föräldrar, som av antipati

för samskolidén eller därför att de önskade en något lugnare arbetstakt

för flickorna under pubertetsåldern, så långt görligt ville anlita den

kommunala flickskolan för barn, som avsåges skola taga studentexamen,

vore det heller icke tillräckligt, att väg till studentexamen genom annan

skolform funnes att tillgå. Med den skarpa gräns, de sakkunniga uppdragit

mellan vägen till real- eller studentexamen å ena sidan och kommunala

flickskolan å den andra, bleve följden antingen att valet finge

ske på ett tidigare stadium än önskvärt vore eller att föräldrarna undveke

kommunala flickskolan för att under alla förhållanden hålla möjligheterna

öppna till en examen, som dock gåve åtminstone viss formell

kompetens. Om det kunde befaras att den bristande kontakten med andra

skolformer gjorde den föreslagna kommunala flickskolan mindre begärlig,

måste man självfallet på kommunalt håll ställa sig avvisande på

tanken att begära inrättandet av dylika skolor.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen hava olika meningar

framkommit angående möjligheten och lämpligheten att anordna en anknytning

mellan den kommunala flickskolan och det allmänna läroverket,

särskilt gymnasiet.

Sålunda hava de sakkunniga ställt sig principiellt avvisande till en sådan

tanke och därvid letts av den uppfattningen, att en skolform med ett

sådant syfte som den högre flickskolans kräver att undervisningen redan

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Klingl. Maj:ts proposition Nr 116.

från början i möjligaste mån inställes på att tjäna detta syfte. Då numera

genom andra skolformer så mångfaldiga möjligheter öppnats för den

kvinnliga ungdomen att nå fram till realexamen eller studentexamen,

vore det av vikt, att den väg, som genom den kommunala flickskolan vill

föra denna ungdom till en efter kvinnans egenart speciellt avsedd utbildning,

i görligaste mån hålles fri från sidovägar, vilka kunna innebära

lockelser för lärjungarna att ej fullfölja det ursprungligen eftersträvade

målet. Skulle emellertid på grund av tvingande lokala förhållanden övergångsanordningar

icke kunna undvikas, betona de sakkunniga nödvändigheten

av att dessa måtte bliva sådana, att flickskolans kurser och arbete

därigenom ej allt för mycket förryckas.

Av dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget, har flertalet

givit uttryck åt önskvärdheten av att anknytningsmöjligheter på ett eller

annat sätt komme till stånd mellan flickskolan och gymnasiet, på samma

gång som de betonat, att sådana anordningar icke finge förrycka skolans

arbete eller undanskymma dess huvudändamål. För anordnandet av särskilda

övergångar ha huvudsakligen anförts tre skäl. Man har ansett, att

det för åtskilliga av de flickor, som hade för avsikt att genomgå gymnasiet,

skulle vara en avgjord fördel att gå till gymnasiet den längre men

lugnare väg, som flickskolan erbjuder, i stället för den kortare men mera

påfrestande genom realskolan. Man har därjämte anfört, att i de fall då

på orten icke funnes något gymnasium, många föräldrar skulle, därest anknytningsmöjligheter

vore anordnade vid flickskolan, beredas fördelen att

kunna behålla harnen i hemmet så mycket längre och sålunda en kostnadsbesparing

åstadkommas. Det har slutligen framhållits att, ifall flickskolan

icke erbjöde några övergångsmöjligheter, detta skulle kunna medföra

att åtskilliga flickor, som icke från början bestämt sig för eller kunnat

bestämma sig för vilken av de båda vägarna: gymnasievägen eller

flickskolevägen de önskade gå, redan från början skulle giva realskolan,

som säkrare hölle möjligheterna öppna för det förra alternativet, företräde

framför flickskolan, varav åter skulle bliva eu följd, att på samma

gång som flickskolan allt mer avfolkades, en del flickor kastades in på en

studieväg, som de eljest icke skulle hava valt.

För min egen del kan jag icke finna annat än att de skäl, som sålunda

blivit anförda för anordnande av en anknytning mellan flickskolan och

gymnasiet, innehålla åtskilligt behjärtansvärt. För bedömande av denna

fråga synes det mig emellertid vara av betydelse att skilja mellan ett

mera generellt och ett mera individuellt sätt att ordna anknytningen i

fråga. Med det förra avses en anordning, som går ut på att — oavsett

om flera eller färre lärjungar ha för avsikt att övergå från den ena skolformen

till den andra — lärokurserna i den ena skolan för samtliga lärjungar

i en viss klass läggas så, att de svara mot kurserna i en viss klass

i den andra. Vid ett individuellt anknytningsförfarande åter erhålla de

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj. ts proposition Nr 116.

olika klassernas kurser den läggning, som påkallas av den ifrågavarande

skolformens eget slutmål, och blott för de lärjungar, som ha för avsikt att

övergå till en annan skola, träffas vissa lämpliga anpassningsanordningar

i fråga om lärokurserna.

Det är ju ingalunda ovanligt, att anknytningsmöjligheter av generell

art anordnas mellan olika skolformer. Så är fallet t. ex. med folkskolan

och realskolan. Enligt 1927 års riksdags beslut skall övergång kunna

ske från folkskolans fjärde klass till den femåriga realskolans första

klass samt från folkskolans sjätte klass till den fyraåriga realskolans första

klass. I detta fall är det emellertid den högre, mottagande skolan, realskolan,

som fått rätta sina kurser efter den lägre, avlämnande, folkskolan,

och icke tvärtom. Man har nämligen, och detta med all rätt,

varit mån om att icke folkskolans lärogång hän mot sitt självständiga

slutmål skulle styckas eller förryckas genom sidohänsyn, som i varje fall

endast kunde komma eu ringa del av lärjungarna till godo, nämligen dem,

som hade för avsikt att övergå till en högre skola. Med alldeles samma

rätt synas nu målsmännen för den högre flickskolan kunna kräva, att

icke heller denna skolas lärogång skall genom den ena sidohänsynen efter

den andra länkas ur sina banor för att efter avvikelser än åt det ena,

än åt det andra hållet äntligen söka sig fram till skolans egentliga huvudändamål.

Det synes mig nämligen uppenbart att, ifall flickskolans kurser

skola anordnas på det sättet, att fjärde klassens kurser generellt lämpas

efter det fyraåriga gymnasiets första ring och femte klassens efter det treåriga

gymnasiets första ring, det icke kan komma att återstå mycket av

den skola, som skulle haft till syfte att förverkliga den nuvarande flickskolans,

från realskolans avvikande bildningstyp.

För folkskolans vidkommande har, såsom jag nyss erinrat, saken blivit

ordnad på det sättet, att den högre skolans begynnelsekurser lämpats efter

folkskolans. Denna utväg står icke flickskolan till buds, enär den läroanstalt,

till vilken övergången från flickskolan skall ske — gymnasiet —

måste anlägga sina kurser ur helt andra synpunkter än dem, som hänsynen

till flickskolans kurser skulle göra önskvärda.

Till de betänkligheter, som nu anförts mot generella anordningar för

övergång från flickskolan till gymnasiet, kommer ytterligare följande.

Såsom motiv för upprättande av kommunala flickskolor har riksdagen,

såsom jag tidigare påpekat, uttryckligen anfört, att vid sidan av de studiemål,

som realskol- och studentexamina representerade, säkerligen även

för framtiden komme att fortbesta de mera allmänna bildningsmål, som i

vårt land av ålder företrätts av de högre flickskolorna. När man nu med

hänsyn härtill skrider till verket att upprätta särskilda skolor för den

kvinnliga ungdomen, synes man givetvis höra få utgå ifrån såsom det

normala, att den ungdom, som kommer att begagna sig av skolans undervisning,

även kommer att kvarstanna i skolan tills dess slutmål uppnåtts.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Att under sådana omständigheter på icke mindre än två olika punkter (i

skolans fjärde och femte klasser) träffa generella anordningar, som skulle

vara ägnade att formligen inbjuda skolans lärjungar att avbryta sin skolgång

för att övergå till just den skolform, vid sidan av vilken riksdagen

funnit flickskolan vara behövlig, måste jag för min del beteckna som innebärande

en uppenbar motsägelse.

Slutligen synes man kunna befara att, därest inom Ilickskolan på icke

mindre än två särskilda ställen (och vid en eventuell femklassig sådan just

vid dess avslutning), övergångsvägar byggas från flickskolan till gymnasiet,

en allt för stor del av flickskolans lärjungar skall lockas att på

dessa vägar vandra över till gymnasiet och därmed också anledning gi\ as

till en ingalunda önskvärd »sugning» till studentexamen.

Av de skäl, som nu blivit anförda, finner jag mig förhindrad förorda,

att generella anordningar vidtagas för att åstadkomma anknytning mellan

flickskolan och gymnasiet. Då man torde vara berättigad att antaga,

att det stora flertalet lärjungar i flickskolorna kommer att fortsätta sin väg

till flickskolans slut och det sålunda endast blir ett mindretal, som ö\ ergår

till gymnasiet, synes mig flickskolans kurser böra få sin allmänna

läggning bestämd av vad som kräves för uppnåendet av flickskolans eget

mål. Vid sidan härav synas mig emellertid för de flickor, som önska övergå

till gymnasiet, utan större svårighet lämpliga individuella övergångsanordningar

kunna läggas till rätta. Jag har tänkt mig dessa på följande

sätt. De flickor, som hava för avsikt att från fjärde klassen i flickskolans

sexåriga lärokurs, respektive femte klassen i dess sjuåriga övergå till det

fyraåriga gymnasiets första ring, skola vid flyttningen till nämnda fjärde,

respektive femte klass giva detta tillkänna för skolans rektor, som dä hai

att sörja för att i de undervisningsämnen, i vilka en omläggning erfordras

för att vinna anknytning till gymnasiets begynnelsekurser, en sådan omläggning

kommer till stånd i samband med den ordinarie undervisningen i

ämnet. Gäller det t. ex. ämnet matematik, synes saken kunna ordnas så, att

de tilläggskurser eller i övrigt ändrade kurser, som erfordras för de flickor,

vilka ämna övergå till gymnasiet, genomgås under någon viss därför anslagen

del av de ordinarie matematiktimmarna. En dylik samtidig undervisning

av olika lärjungegrupper har länge förekommit i många av våra

skolor och torde stå i god överensstämmelse med de nu aktuella försöken att

bereda större utrymme vid undervisningen åt lärjungarnas arbete på egen

hand. För de flickor, som från femte klassen i sexårig lärokurs, respektive

från sjätte klassen i sjuårig önska övergå till det treåriga gymnasiets första

ring, torde möjlighet till omedelbar övergång kunna åvägabringas så

mycket lättare, som enligt det föreliggande förslaget en ganska stor frihet

i fråga om ämnesval skall äga rum i nämnda klass. Nu ifrågavarande

flickor anmäla vid flyttningen till femte resp. sjätte klassen hos skolans

rektor sin avsikt att övergå till gymnasiet, varefter rektor lämnar dem

s. 54 Kontrollera mot PDF

1. Styrelse.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

nödiga anvisningar och råd angående de ämnen och kurser, som de för sitt

syfte hava att välja, samt vidtager de åtgärder i övrigt, som kunna underlätta

nämnda övergång.

Ordnas anknytningen mellan flickskolan och gymnasiet på det sätt, jag

nu föreslagit, kommer för de flickor, som önska övergå från flickskolan

till gymnasiet, vägen härför att underlättas, på samma gång som skolans

normala lärogång blir obruten för den del av skolans lärjungar, som önska

fullständigt genomgå flickskolan och alltså söka uppnå flickskolans eget

studiemål.

Av vad jag tidigare yttrat angående det allmänna förhållandet emellan

flickskolan och realskolan liksom ock av vad jag i det föregående andragit

emot en generell anknytning till annan skola, torde framgå, att jag finner

mig böra bestämt motsätta mig tanken på tillrättaläggandet av någon

vare sig individuell eller generell anknytning från flickskolans sida till

realskolan.

6. Skolans ledning och arbetskrafter.

De sakkunniga hava, såsom jag i det föregående omnämnt, framhållit,

att deras utredningsarbete åsyftat att med den kommunala mellanskolan

som förebild i bland annat ekonomiskt-administrativt hänseende utforma

den skoltyp, som skulle utgöras av de ifrågasatta kommunala

flickskolorna. De bestämmelser i fråga om ledningen av flickskolorna

och dessa skolors lärarkrafter, som föreslagits av de sakkunniga, äro därför

i allt väsentligt överensstämmande med dem, som gälla för de kommunala

mellanskolorna. I vissa fall åter hava de sakkunniga föreslagit

avvikelser, som ansetts behövliga och lämpliga, och jag torde därför i det

följande böra lämna en redogörelse för sakkunnigförslaget i nu ifrågavarande

hänseenden samt för de uttalanden, som i de avgivna utlåtandena

gjorts i avseende därå. De spörsmål, som jag sålunda kommer att närmare

beröra, gälla 1) styrelse, 2) lärarkrafter, 3) behörighet till ordinarie

lärartjänst, 4) rektors och lärares tillsättning samt 5) undervisningsskyldighet.

För varje skola skulle finnas en styrelse, vilken enligt de sakkunnigas

förslag (§ 6) skulle bestå av minst fyra valda ledamöter samt dessutom

av skolans rektor och biträdande föreståndarinna, därest sådan är

anställd vid skolan. I styrelsen skulle finnas minst tre kvinnliga ledamöter.

Av suppleanterna skulle minst två vara kvinnliga, De sakkunnigas

förslag i fråga om de kvinnliga ledamöternas antal har motiverats av den

omständigheten, att de kommunala flickskolorna vore avsedda endast för

kvinnliga lärjungar.

Centralstyrelsen för flick- och samskolef öreningen anser, att antalet

valda kvinnliga medlemmar i skolstyrelsen ej borde fixeras såsom skett,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

då genom en sådan bestämmelse möjligheten att få lämpliga personel i

styrelsen skulle kunna försvåras; dock borde i styrelsen utom kvinnlig

rektor eller biträdande föreståndarinna alltid finnas minst en kvinnlig

ledamot samt en kvinnlig suppleant. __ . .

Skolöverstyrelsen uttalar i detta hänseende såsom sin mening, att kravet

på antalet kvinnliga ledamöter i skolstyrelsen syntes vara onödigt

vittgående. Överstyrelsen ansåge det vara tillräckligt att föreskriv a, att

i styrelsen skulle finnas minst två kvinnliga ledamöter samt att minst en

suppleant skulle vara kvinna.

Med utgångspunkt ifrån att de kommunala flickskolorna skulle i tillämpliga

delar erhålla en ställning i administrativt avseende, som stode i överensstämmelse

med de kommunala mellanskolornas, hava de sakkunniga i

allt väsentligt anpassat sitt förslag till kommunal styrelse för förstnämnda

skolor efter motsvarande bestämmelser i stadgan för de kommunala mellanskolorna

och utom vissa smärre jämkningar endast förordat sådana

ändringar, som stå i samband med den omständigheten, att de kommunala

flickskolorna äro avsedda uteslutande för kvinnliga lärjungar.

Emellertid hava avvikande meningar gjort sig gällande i fråga om de

sakkunnigas förslag angående antalet kvinnliga medlemmar i styrelsen,

i det man dels funnit kravet på minst tre kvinnliga ledamöter med minst

två kvinnliga suppleanter vara alltför vittgående, dels ansett, att en sålunda

fastslagen proportion skulle försvåra möjligheten att för styrelseuppdrag

förvärva lämpliga personer.

Jag finner de gjorda erinringarna i viss mån berättigade. De speciellt

kvinnliga intressena komma nämligen att bliva tillgodosedda i styrelsen

redan genom närvaron av den kvinnliga rektorn eller, där rektorsbefattningens

innehavare är manlig, biträdande föreståndarinnan, och en större

rörelsefrihet vid valet av ledamöter kan icke vara annat än till gagn. Jag

anser därför tillräckligt att det föreskrives, att i styrelsen skola finnas

minst två kvinnliga ledamöter med minst en kvinnlig suppleant. Då det

endast gäller att uppställa en minimifordran, som de väljande äro oförhindrade

att överskrida, erhålles härigenom önskvärd frihet att utse det

antal kvinnliga ledamöter, som på de särskilda orterna och med hänsyn

till de lokala förhållandena befinnes lämpligast.

I fråga om lärarkrafter föreslå de sakkunniga 32 mom. 1), att vid

kommunal flickskola skulle vara anställda: vid sexårig skola rektor och

minst fem ordinarie ämneslärare samt vid femårig skola rektor och minst

fyra ordinarie ämneslärare. I den mån så erfordrades, skulle dessutom

vara anställda extra ordinarie lärare ävensom nödigt antal timlärare. Som

lärare skulle (§ 32 mom. 2) kunna anställas såväl kvinnor som män, dock

att vid varje skola antalet kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar

av hela antalet lärare.

Departe
entschefen
-

2. Lärarkrafter.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

I sin motivering till stadgeförslaget yttra de sakkunniga i nu angivna

hänseenden huvudsakligen följande.

I § 32 mom. 1 angives att utom de ordinarie ämneslärarna, varmed, såsom

av § 33 i stadgan närmare framgår, avses innehavare av tjänst i teoretiska

ämnen, eventuellt med tillägg av något praktiskt ämne eller övningsämne,

skola, i den mån så erfordras, vara anställda extra ordinarie

lärare samt nödigt antal timlärare. Att de sakkunniga här ej nämnt även

övningslärare beror därpå, att de sakkunniga förutsatt, att i likhet med

förhållandet vid de kommunala mellanskolorna inga i vanlig bemärkelse

ordinarie övningslärare skulle vara anställda. Då de alltså i avseende

på anställningsförhållandena äro att likställa med timlärare, hava de sakkunniga

ej ansett erforderligt att särskilt nämna dem.

Emellertid hade det på grund av det värde, som de praktiska ämnena

och övningsämnena hava, och den betydelsefulla ställning de skulle intaga

vid nu ifrågavarande skolor, varit synnerligen önskvärt, att de sakkunniga

kunnat föreslå anställandet av ordinarie lärare även i dessa båda

slag av ämnen. Men då detta spörsmål endast utgör ett moment i ett komplex

av likartade frågor, hava de sakkunniga ej ansett sig höra föregripa

den utredning, som torde vara erforderlig, innan definitivt beslut fattas.

De sakkunniga kunna likväl icke underlåta att framhålla angelägenheten

av att dessa frågor erhålla eu snar lösning.

De sakkunniga vilja emellertid erinra om att man genom införande av

eu bestämmelse liknande den, som finnes beträffande t. ex. lärare i slöjd

vid folkskolor — kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572) angående statsbidrag

för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild

slöjdskola, § 7 -- kan göra det möjligt för ett skolområde att bereda

lärare i praktiska undervisningsämnen ocli i övningsämnen en lastare

ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende ävensom pensionsrätt i statens

pensionsanstalt.

I mom. 2 har föreskrivits att vid varje skola antalet kvinnliga lärare skall

vara minst två tredjedelar av hela antalet lärare. Anledningen härtill är

givetvis önskan att under alla förhållanden garantera, att kvinnliga lärare

i önskvärd utsträckning bliva anställda vid dessa uteslutande för flickor

avsedda skolor.

De sakkunniga föreslå vidare (§ 33 mom. 2), att skolstyrelsen vid förening

av ämnen för ledig ämneslärartjänst skulle för tjänsten bestämma

två eller tre av de i undervisningsplanen upptagna teoretiska ämnena,

som på grund av sin inbördes samhörighet lämpligen borde förenas, dock

att i tjänst, där sådant ansåges för skolan ändamålsenligt, skulle kunna

ingå i stället för ett av de teoretiska ämnena ett praktiskt undervisningsämne

eller övningsämne. I sistnämnda båda fall skulle, innan tjänsten

kungjordes ledig, beslutet underställas skolöverstyrelsens prövning.

Till stöd för det tillvägagångssätt, som de sakkunniga här förordat, liava

de sakkunniga under hänvisning till skolöverstyrelsens i skrivelse den 30

december 1922 gjorda framställning därom, att beslut om ledigförklarande

skulle, därest det innefattade förening av läro- och övningsämne,

innan tjänsten kungjordes ledig, underställas överstyrelsens prövning,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung1. Maj:ts proposition Nr 116.

åberopat de erfarenheter, som blivit gjorda i fråga om motsvarande förhållanden

vid kommunala mellanskolor och högre folkskolor, vid vilka

läroanstalter en dylik anordning ansetts påkallad. I samband härmed hava

de sakkunniga erinrat därom, att skolöverstyrelsen den 4 januari 1927 hos

Kungl. Maj:t gjort framställning om utredning angående förändrade anställningsförhållanden

för övningslärarna vid allmänna läroverk, kommunala

mellanskolor och högre folkskolor i syfte förnämligast att genom

förening av flera tjänster antingen vid läroanstalter av sagda slag eller

i annan anställning bereda dessa lärare skälig bärgning. De synpunkter,

som i denna framställning gjorts gällande, äga giltighet även beträffande

motsvarande befattningar vid de kommunala flickskolorna.

Beträffande vissa av de förslag, för vilka jag nu redogjort, hava uttalanden

gjorts från olika håll.

Rektor vid högre lärarinneseminariet har framhållit att genom antagandet

av de sakkunnigas förslag i avseende på övningslärarnas anställningsförhållanden

dessa lärares ställning skulle bliva väsentligen

försämrad i jämförelse med nuvarande förhållanden i de enskilda flickskolorna,

samt vidare anfört, att enligt hans mening vid varje sexklassig

kommunal flickskola ordinarie övningslärare borde tillsättas i teckning,

nvusik, handarbete, gymnastik och hushållsgöromål liksom även vid varje

femklassig sådan skola, som hade parallellavdelningar. Åtgärder borde

därjämte vidtagas för att bereda övningslärare tillfälle att förena tjänster

vid olika slag av skolor inom samma skolområde.

Biträdande föreståndarinnan för statens skolköksseminarium och hushållsskola

har påpekat, att kombinationen av teoretiskt och praktiskt läroämne

givetvis vore tänkbar men förutsatte med nödvändighet fackutbildning

även i det praktiska ämne, som avsåges.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen berör även denna

fråga.

Med framhållande att ämneslärarinnornas vid de kommunala flickskolorna

rättsliga ställning enligt de sakkunnigas förslag bleve avsevärt

bättre än vid de privata flickskolorna, påpekar styrelsen, att däremot övningslärarinnornas

ställning bleve i flera avseenden försämrad. De sakkunniga

hade ej ansett sig kunna räkna övningslärarinnorna bland de

ordinarie och hade därför för ifrågavarande lärarinnor föreslagit varken

ålderstillägg, avlöning under sjukdom eller pensionsrätt. Ej heller gåves

dem samma ställning i kollegiet som ämneslärarinnorna — allt förmåner,

som de nu hade i den privata flickskolan. Då övningsämnena i denna nya

skolform komme att åtnjuta en ännu mera framskjuten ställning än i de

privata skolorna, ansåge centralstyrelsen, att representanterna för dessa

ämnen i de kommunala flickskolorna borde komma att åtnjuta minst

samma förmåner som hittills i de privata flickskolorna.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges slöjdlärarinneförening i en till

Kungl. Maj:t ingiven och till skolöverstyrelsen överlämnad skrift, med

starkt betonande av de praktiska ämnenas vikt. uttryckt det önskemål,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

att ordinarie lärare xnåtte anställas även i praktiska ämnen och i övningsämnen,

samt betonat angelägenheten av en snabb utredning av detta spörsmål

för dess snara lösning.

Skolöverstyrelsen, som anser nu berörda spörsmål vara särdeles betydelsefullt,

erinrar om att här ifrågavarande skolform vore till det yttre

mer omfattande än den kommunala mellanskolan, att i den nya skolformen

praktiska ämnen och övningsämnen skulle komma att spela större

roll än i något hittillsvarande slag av allmänbildande skolor och att vid

statens sexklassiga real- och samskolor kunnat anställas ordinarie lärare

i övningsämnen.

Det vore enligt överstyrelsens uppfattning särdeles angeläget både för

undervisningen och vederbörande lärare, att så kunde ske i största möjliga

utsträckning även vid den kommunala flickskolan. Med erinran om

den av de sakkunniga omnämnda, av överstyrelsen den 4 januari 1927

gjorda framställningen om utredning av förändrade anställningsförhållanden

för övningslärarna vid vissa slag av undervisningsanstalter, framhåller

överstyrelsen önskvärdheten av att hithörande frågor snarast måtte

utredas för åvägabringande av en lösning.

Beträffande de sakkunnigas förslag till föreskrift i fråga om antalet

kvinnliga lärare funne överstyrelsen en så vittgående bestämmelse dels

vara i och för sig obehövlig, dels innebära ett väl starkt intrång på den

frihet, som borde tillkomma vederbörande kommun att ordna hithörande

förhållanden. Överstyrelsen ville erinra om att motsvarande bestämmelser

beträffande de kommunala mellanskolorna vore vida mindre restriktiva,

i det de föreskreve, att vid skola, däri gossar undervisades, skulle

finnas minst eu manlig ordinarie ämneslärare och vid skola, däri flickor

undervisades, minst en kvinnlig ämneslärare. Enligt överstyrelsens mening

skulle det beträffande den kommunala flickskolan vara tillräckligt

och lämpligast att stadga, att vid varje skola antalet kvinnliga lärare

skulle utgöra minst två.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, som jag förut nämnt, vid kommunal

flickskola finnas manlig eller kvinnlig rektor. Hade skolan manlig

rektor, skulle biträdande föreståndarinna anställas.

I sitt utlåtande har rektor vid högre lärarinneseminariet med instämmande

av biträdande föreståndarinnorna vid seminariet anfört rörande

denna punkt, att det borde stadgas, att när en större skola hade kvinnlig

rektor, denna skulle vid sin sida hava ett biträde — vare sig biträdande

rektor eller föreståndarinna — som övertoge viss del av göromålen

och därför hade lämplig nedsättning i sin undervisningsskyldighet. Frågan

om rätt att i förevarande fall förordna sådant biträde borde emellertid

underställas skolöverstyrelsen.

Departe- När de sakkunniga beräkna, att vid kommunal flickskola skulle vara

mentschefen. anställda rektor och ett visst antal ordinarie ämneslärare, vid sexårig

skola minst fem och vid femårig minst fyra, utgå de ifrån den förutsättningen,

att rektor icke såsom vid kommunal mellanskola nödvändigt
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 59

vis skulle förordnas bland de vid samma skola anställda ordinarie ämneslärarna

utan kunna utses bland lärare från andra skolor och andra skolformer,

varigenom rektorsbefattningarna, liksom vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter, skulle bliva fristående tjänster.

Då jag emellertid, såsom i annat sammanhang (sid. 67 f.) kommer att

närmare utvecklas, icke för närvarande finner mig kunna biträda sistnämnda

förslag utan anser överensstämmelse med förhållandena vid de

kommunala mellanskolorna tillsvidare böra iakttagas i fråga om rektors

tillsättning, blir följden givetvis av den sålunda ändrade förutsättningen,

att skolorna till ersättning för den bortfallna, fristående rektorsbefattningen

erhålla en ordinarie ämneslärartjänst. På grund härav och

med hänsyn till den omständigheten, att varje skola skulle omfatta sjuårig

lärokurs, kommer behovet av ordinarie lärare att i regel uppgå till

minst sju. Jag förordar därför en ändring i sådant syfte i de sakkunnigas

förslag. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att för skola med fristående

såväl sjuårig som sexårig lärokurs hade bort föreskrivas ett större

antal ordinarie ämneslärare, men då man tills vidare saknar möjlighet att

bedöma, huru den föreslagna organisationen kan komma att utveckla sig,

och då det i varje fall står kommunen fritt att överskrida minimiantalet,

torde vara lämpligast att stanna vid nämnda antal. Dessutom får jag

erinra om att i de fall, då endast praktisk linje å det differentierade stadiet

upprättas, behovet av ordinarie lärare lärer kunna minskas till minst sex.

Vad därefter angår de sakkunnigas förslag, att vid varje skola antalet

kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar av hela antalet lärare,

har mot detsamma i det av skolöverstyrelsen avgivna utlåtandet framhållits,

att, denna bestämmelse dels vore alltför vittgående, dels ock kunde

verka Underligt för kommunerna vid ordnandet av hithörande förhållanden.

I fråga om den därvid gjorda jämförelsen med proportionen mellan

manliga och kvinnliga lärare vid de kommunala mellanskolorna bör likvisst

icke förbises, att dessa i regeln äro samskolor, under det att de kommunala

flickskolorna äro avsedda endast för kvinnliga lärjungar. Då det

emellertid här endast gäller att fastställa ett minimum och då en ökad

rörelsefrihet, här liksom i fråga om styrelsens sammansättning, måhända

kan vara gagnelig, anser jag mig kunna förorda, att minst hälften av or

dinarie antalet lärare skall utgöras av kvinnor.

Beträffande åter det från ett håll framkomna önskemålet, att vid större

skolor skulle anställas ett biträde, biträdande rektor eller föreståndarinna,

även i de fall, då skolan hade kvinnlig rektor, finner jag frågan om

en dylik anordning kunna tills vidare anstå, enär det ännu är omöjligt

att bedöma, huruvida skolor av detta slag komma att bliva av större omfattning.

Från flera håll hava erinringar blivit framställda mot de sakkunnigas

förslag, att lärare i praktiska ämnen och övningsämnen — med visst par
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Behörighet

till ordinarie

lärartjänst.

60 Kungt. Maj:ts proposition Nr 116.

tiellt undantag, nämligen vid förening av sådant ämne med teoretiska ämnen

i ledig tjänst — icke skulle kunna anställas som ordinarie lärare med

därav följande pensionsrätt m. m. utan endast som timlärare. I likhet

med de sakkunniga skulle jag ansett synnerligen önskvärt, om ordinarie

anställning kunnat beredas nämnda lärare men finner denna fråga

förknippad med så många och svårlösta spörsmål, att jag för närvarande

måste avstå från att tillstyrka ett beslut i sådan riktning. Under hänvisning

till vad de sakkunniga i övrigt i denna angelägenhet anfört får

jag särskilt framhålla, att frågan om dessa lärares ställning i varje

fall så nära sammanhänger med motsvarande spörsmål vid andra kommunala

skolformer, att dess lösgörande från dessa icke är tillrådligt.

Emellertid kan icke förnekas, att ställningen blir särskilt svårartad för

de lärarinnor i dylika ämnen, som vid högre flickskolors ombildning till

kommunala flickskolor nödgas utbyta sin ordinarie befattning mot anställning

som timlärare. För att såvitt möjligt mildra svårigheterna i detta

hänseende kunde man enligt min mening tänka sig åtgärder av olika slag,

exempelvis framställning i särskilt ömmande fall till riksdagen i fråga om

sådan lärarinnas pensionering m. in. eller frivilligt inskridande från kommunernas

sida. Det bör härvid framhållas, att, i likhet med vad som gäller

i fråga om de kommunala mellanskolorna, de för lärarpersonalen angivna

lönebeloppen endast utgöra den minimiavlöning, vartill denna personal

är berättigad. I liknande syfte får jag vidare erinra om vad de sakkunniga

föreslagit under hänvisning till kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572)

angående statsbidrag i slöjd vid vissa skolor, varigenom möjlighet skulle

kunna beredas lärare i praktiska ämnen och övningsämnen att erhålla

en fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende ävensom pensionsrätt.

Av det sagda torde framgå att dessa frågor äro av betydelse för flera

olika slag av skolor och därför äro i behov av en omfattande och grundlig

utredning, som icke nu kan föregripas genom ett beslut om förevarande

skolforms lärare. Jag anser mig alltså i detta hänseende böra biträda de

sakkunnigas förslag, på samma gång jag livligt understryker önskvärdheten

av att den erforderliga utredningen snarast måtte komma till stånd.

Det förslag till bestämmelser rörande behörighet till ordinarie ämneslärartjänst

vid kommunal flickskola, som framlagts av de sakkunniga

(§ 35), skiljer sig endast i ett par avseenden från de i sådant hänseende för

kommunala mellanskolor gällande föreskrifterna.

De sakkunniga framhålla, att de infört ett moment, upptagande den fordran

på sökande till lärarbefattning, att den sökande skulle äga grundlig

insikt i de till tjänsten hörande ämnena. En dylik föreskrift, som återfunnes

i läroverksstadgan, vore här behövlig med hänsyn därtill, att eu

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kängl. Maj:ts proposition Nr 116.

allmän behörighetsförklaring av den art, som förekomme i fråga om de

kommunala mellanskolorna och som även torde komma att meddelas beträffande

de kommunala flickskolorna, icke lämnade nödig garanti för att

den sålunda behörighetsförklarade läraren vore tillräckligt kvalificerad

för att undervisa i vart och ett av de ämnen, som kunde förekomma i de

olika tjänsterna,

De sakkunniga påpeka vidare, att i mom. 6 b) angåves fordran på vissa

studier i »ämnen tillhörande kommunala flickskolans ämneskrets som

villkor för lärarkompetens. Det vore tydligt, att denna formulering, som

återfunnes även i fråga om den kommunala mellanskolan, på grund av flickskolans

natur och av de sakkunniga föreslagna organisation måste få en vidare

syftning än beträffande mellanskolan, i det att den avsåge även praktiska

undervisningsämnen. På grund härav skulle det givetvis rent formellt

sett kunna inträffa, att en person, som exempelvis avlagt folkskollärarexamen

och sedan idkat »fortsatta, väl vitsordade studier» i två rent praktiska

ämnen såsom sömnad och vävning, bleve förklarad behörig till lärartjänst

vid kommunal flickskola. En lärare med endast dylik utbildning

kunde emellertid näppeligen förutsättas vara lämpad att på detta stadium

handhava undervisning i teoretiska ämnen, men en sådan eventualitet

syntes vara förebyggd genom den åt mom. 5 i förevarande paragraf

uppställda fordran på grundliga insikter i ämnet.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen framhåller, att för

behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal flickskola syntes

böra stadgas samma villkor som för motsvarande tjänst vid allmänt

läroverk.

Skolöverstyrelsen erinrar, att genom de sakkunnigas förslag i avseende

på vinnande av behörighet till ämneslärartjänst vid de kommunala

flickskolorna bibehölles den möjlighet, som för närvarande förefunnes i

fråga om de kommunala mellanskolorna att, utom på de båda ordinarie

vägarna genom akademisk examen jämte provår samt genomgång av

högre lärarinneseminarium, vinna behörighet till ordinarie ämneslärartjänst

genom särskild behörighetsförklaring, som kunde meddelas efter

växlande förutsättningar av i huvudsak två olika slag. Den fyrdubbla

behörighet, som således förekomme vid de kommunala mellanskolorna,

hade sin historiska förklaring till stor del i det förhållandet, att dessa sko

lor under den tidigare delen av sin tillvaro hade eller kunde befaras fä

svårt att rekrytera sina lärarkårer med uteslutande sådana lärarkrafter,

som vunnit behörighet på någondera av de båda i första rummet nämnda

vägarna. Numera hade förhållandena i berörda avseende väsentligen ändrats,

så att det snarare rådde överflöd på fullt utbildade lärare och lärarinnor.

Under sådana omständigheter kunde det knappast vara riktigt

att för dessa lärarkrafter, som underkastat sig den mera mödosamma vägen

till full lärarutbildning, försvåra konkurrensen om anställningsmöjligheterna.

Detta gällde särskilt, när det nu vore fråga om tillskapandet

av en ny skolform, som komme att sträcka sig över ett något högre skolstadium

än den kommunala mellanskolan och i vissa avseenden säkerligen

komme att ställa större krav på lärarnas utbildning än denna skola. Med

hänsyn till angivna förhållanden syntes det varken behövligt eller med

avseende på upprätthållande av undervisningens kvalitet vid de kommunala

flickskolorna ändamålsenligt att för dessa skolors del bibehålla bestämmelserna

om möjlighet att vinna behörighet till ämneslärartjänst vid

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

sidan av de normala studievägarna, överstyrelsen ville på här antydda

skäl förorda, att de nu ifrågavarande möjligheterna till erhållande av dylik

behörighet måtte utgå nr stadgan. Detta komme givetvis ej att utesluta

möjligheten, att i individuella undantagsfall sådan behörighet kunde

förvärvas genom dispens, men den möjligheten syntes varken behöva

eller höra särskilt omnämnas i stadgan.

En särskild kompetensfråga har i vissa uttalanden över de sakkunnigas

förslag i nu förevarande hänseende berörts, nämligen frågan om kompetens

hos lärare i praktiska ämnen och hos övningslärare.

De sakkunniga hava, såsom framgår av det föregående, ansett sig kunna

upptaga endast ämneslärare som ordinarie lärare vid de kommunala flickskolorna

och hava därvid med ämneslärare avsett endast innehavare av

tjänst i teoretiska ämnen, eventuellt med tillägg av något praktiskt ämne

eller övningsämne. Lärare enbart i praktiska ämnen och övningsämnen

skulle alltså, som nämnts, anställas som extra ordinarie lärare eller timlärare.

Ej heller hava de sakkunniga intagit några bestämmelser om kompetens

för lärare enhart i praktiska ämnen eller för övningslärare utan

allenast föreslagit, att extra ordinarie lärares, timlärares och vikaries

kompetens skulle prövas av skolans styrelse, sedan rektor avgivit yttrande.

Styrelsen borde enligt stadgeförslaget tillse, att så vitt möjligt till

sådan lärare endast förordnades den, som vore fullt förtrogen med de ämnen,

i vilka han skulle undervisa, och som ägde erforderliga insikter rörande

uppfostran och undervisning samt nödig undervisningsskicklighet.

Dessutom skulle styrelsen enligt samma förslag vara skyldig att ställa sig

till efterrättelse de erinringar, vartill skolöverstyrelsen kunde finna sig

föranlåten med hänsyn till lärarnas lämplighet och kompetens.

Angående detta spörsmål anför centralstyrelsen för Sveriges slöjdlärarinneförening

i förut omförmälda skrift, att bestämda kompetensfordringar

borde uppställas för dem, som undervisade i praktiska ämnen och

övningsämnen. Om övningslärartjänst kombinerades med lärartjänstgöring

i teoretiska ämnen, borde fordringarna på fackutbildning i övningsämnet

i intet fall eftersättas.

Vidare bär biträdande föreståndarinnan för statens skolköksseminarium

och hushållsskola — under påpekande att enligt de sakkunnigas förslag

ingen kompetens föreskrivits för undervisning i praktiska ämnen utan

att lärare i dessa ämnen skulle förordnas och kompetensen prövas av skolstyrelsen

— anmärkt, att detta innebure eu försämring i jämförelse med

nuvarande förhållanden vid högre flickskolor, där för lönetursrätt fordrades

genomgång av en av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs.

Skolöverstyrelsen slutligen anmärker, att bristen på kompetenshestämrnelser

för lärare i praktiska ämnen, så vitt överstyrelsen förstode, sammanhängde

därmed, att man åtminstone tillsvidare här räknat endast med

timlärare. I den mån det bleve möjligt att övergå till ordinarie eller mera

fast anställda lärare i de praktiska ämnena och övningsämnena, torde

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

nämnda brist bliva undanröjd. I övrigt ville överstyrelsen framhålla, att

överstyrelsen, som skulle erhålla meddelande om varje lärarförordnande,

vore i tillfälle att övervaka, att fordringarna på vederbörande lärares kompetens

i möjligaste mån upprätthölles.

I fråga om de sakkunnigas förslag rörande behörighet till ordinarie

ämneslärartjänst, vilket med undantag för ett par ändringar, mot vilka

inga erinringar gjorts, överensstämma med motsvarande stadganden för

de kommunala mellanskolorna, har anmärkts, att medgivandet av dylik

kompetens åt sökande, som ej avlagt vederbörlig akademisk examen med

åtföljande provår eller genomgått högre lärarinneseminarium, vore för

de kommunala flickskolornas vidkommande varken behövligt eller ändamålsenligt.

Vid detta spörsmåls bedömande är det emellertid enligt min mening

lämpligt att något mera betrakta de kommunala mellanskolornas kompetensfråga

i dess historiska utveckling, som visar, att den behörighet, vilken

medgivits vid sidan av de normala studievägarna, kommit till stånd icke

uteslutande på grund av brist på lärare under den tidigare delen av

skolornas tillvaro. Dessa skolor hava nämligen i regeln vuxit fram

ur enskilda läroanstalter och högre folkskolor, vid vilkas övergång till

kommunala mellanskolor det varit av vikt att kunna vid dem behålla

förtjänta, ehuru ej formellt kompetenta, lärare, som varit förtrogna med

deras förhållanden och därföre i stånd att verksamt biträda vid deras inlemmande

i den nya skolformen. Med tiden har man kunnat förfara allt

strängare med sökande av denna art, men kvar står dock det faktum, att

åtskilliga av dessa lärare varit av verkligt värde för skolornas utveckling.

Härtill kommer att då den kommunala mellanskolan bygger omedelbart

på avslutad folkskola, det måste anses värdefullt att bland mellanskolans

lärare finnas även sådana, som äga en personligen vunnen

erfarenhet av folkskolans arbete, efter vars resultat mellanskolan har att

anpassa sitt begynnelsearbete. Erfarenheten har också visat, att den möjlighet

till ett friare urval av lärare, som härigenom stått öppen, i stort

sett varit till nytta.

På enahanda sätt bör enligt min mening förfaras med de kommunala

flickskolorna och detta så mycket hellre som vid de nuvarande högre

flickskolorna finnes ett ej ringa antal lärarinnor med liknande, ofullständig

kompetens, vilka vid dessa skolors ombildning till kommunala icke

utan vidare böra avvisas.

Skulle i vissa avseenden en revision av dessa förhållanden visa sig påkallad,

bör en sådan lämpligen verkställas i samband med en liknande

revision av bestämmelserna för de kommunala mellanskolorna.

Vad därefter angår de gjorda anmärkningarna mot den omständigheten,

att de sakkunniga icke föreslagit några kompetensvillkor för be
-

Departe
mentschefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Tillsättav

rek

och ordinarie

lärare.

Rektor.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

fattningar i praktiska ämnen och övningsämnen, hava de sakkunniga

även i detta hänseende följt stadgan för de kommunala mellanskolorna.

Jag håller före, att då några ordinarie befattningar icke kunnat föreslås

för dessa ämnen, man tills vidare, såsom skolöverstyrelsen framhållit,

torde hava tillräcklig garanti för att ifrågavarande lärare äga erforderlig

kompetens i den av de sakkunniga förslagna bestämmelsen, att

skolstyrelsen skall vara skyldig ställa sig till efterrättelse de erinringar,

till vilka skolöverstyrelsen kan finna sig föranlåten med hänsyn till lärarnas

lämplighet och kompetens.

Beträffande formen för tillsättning av rektor och ordinarie lärare vid

kommunal flickskola hava de sakkunniga (§ 41) föreslagit bestämmelser,

vilka i åtskilliga avseenden skilja sig från de föreskrifter i detta hänseende,

som gälla för kommunala mellanskolor.

Vad först angår tillsättandet av rektor, torde jag här ej behöva

återgiva de sakkunnigas förslag utan kan inskränka mig till att

anföra de sakkunnigas motivering till förslaget, vilken torde giva erforderlig

belysning åt frågan. Motiveringen lyder i huvudsak sålunda.

Enligt nu gällande stadga för kommunala mellanskolor skall till rektor

för sådan skola av skolöverstyrelsen, efter förslag av skolans styrelse,

för en tid av högst fem år i sänder förordnas en av skolans ordinarie

lärare. Vid de allmänna läroverken förordnas, där Kungl. Maj:t icke vill

genom utnämning tillsätta rektorstjänst, rektor av Kungl. Maj:t på

viss tid.

I mom. 2 har föreslagits, att såvida ej i visst fall på grund av särskilda

förhållanden Kungl. Maj:t medgiver, att skolöverstyrelsen må med ordinarie

innehavare besätta rektorstjänst vid kommunal flickskola, rektor

skall av skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen förordnas fölen

tid av högst fem år i sänder. Detta förslag innebär alltså, att i vissa

fall rektor vid kommunal flickskola skulle kunna i likhet med de ordinarie

ämneslärarna få ordinarie anställning. Då som nyss nämnts dylik

möjlighet ej föreligger i fråga om de kommunala mellanskolorna och

rektorstjänst vid allmänt läroverk ej sedan lång tid tillbaka besatts med

ordinarie innehavare, torde en utförligare förklaring till de sakkunnigas

förslag vara erforderlig.

De sakkunniga vilja då först erinra därom, att den nu gällande ordningen

i fråga om förordnande av rektor vid kommunal mellanskola

visat sig otillfredsställande därutinnan, att valet av rektor måst göras

bland de ordinarie lärarna vid skolan. Då i regel dessa lärare äro fåtaliga,

har ett verkligt urval stundom ej varit möjligt, och till rektor

har därför ibland måst utses person, som icke varit i alla avseenden

lämplig.

De sakkunniga hava därför övervägt, vilka anordningar som kunde

vara möjliga för att undgå en dylik olägenhet, och hava därvid närmast

tänkt på den ordning, som nu råder i fråga om de allmänna läroverken

och som hestår däri, att tjänst, som blivit ledig genom innehavarens förordnande

till rektor, besättes med ny ordinarie innehavare, vilken dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

t35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

är skyldig att, därest den tillförordnade rektorn återtager utövningen av

sin ämneslärartjänst, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt, Kungl.

Maj:t bestämmer. Ett motsvarande förfarande är dock ej möjligt att

generellt genomföra i fråga om de kommunala flickskolorna inbördes, då

en kommun icke är skyldig och icke kan åläggas att låta en tjänst vid

eu av sina skolor stå obesatt för att bereda sådan innehavare av tjänsten,

som har förordnande vid annan kommuns skola, möjlighet att återgå

till sin ursprungliga befattning. Men däremot torde man böra räkna

med möjligheten av att en ordinarie lärare vid allmänt läroverk bleve

antagen till rektor vid kommunal flickskola. I sådant fall vore det synnerligen

önskvärt, att detta kunde ske under de former, som gälla beträffande

de allmänna läroverken, d. v. s. att vederbörande bleve förordnad

som rektor vid flickskolan, under det att hans eller hennes ordinarie

tjänst bleve återbesatt under ovan nämnt förbehåll för den utnämnde.

Den anordning, som nu omnämnts, torde emellertid ingalunda i alla

fall kunna medgiva en tillräckligt omfattande rekrytering av ifrågavarande

rektorsbefattningar. Tänker man sig nämligen, att en kommunal

flickskola önskade som rektor försäkra sig om t. ex. eu lärare vid

samma eller annan kommunal flickskola eller lämplig person från annat

håll, ligger den möjligheten nära, att vederbörande lärare ej ansåge sig

kunna mottaga sådan anställning, enär han därigenom kunde utsätta sig

för risken att gå miste om sin innehavande befattning utan att vid flickskolan

kunna få den fasta ställning, som ordinarie befattning medför.

Närmast inställer sig här tanken på hur ifrågavarande förhållanden

skulle gestalta sig, därest en kommunal flickskola önskade som rektor

erhålla en av sina egna lärare. Valde man därvid utvägen att till rektor

förordna lärare på viss tid, måste givetvis för denne stå öppen möjligheten

att återgå till sin lärartjänst, därest hans rektorsförordnande

lcomme att upphöra. Under tiden komme hans tjänst att uppehållas

genom vikarie, något som tydligen kunde under ganska lång tid bliva

nödvändigt men som icke kan anses lämpligt för skolan. Funnes nu möjlighet

att tillsätta lärare som ordinarie innehavare av rektorstjänsten,

kunde man, ifall man ej ville omedelbart vidtaga denna åtgärd, förordna

honom som rektor för någon kortare tid och därunder uppehålla tjänsten

genom vikarie. Ansåges det efter utgången av denna tid önskvärt,

att skolan finge behålla läraren i fråga som rektor, kunde denne tillsättas

som ordinarie rektor, och det bleve sålunda möjligt att med ordinarie

innehavare besätta hans lärartjänst. De sakkunniga hava därför,

såsom nyss nämnts, givit momentet en lydelse, som skulle möjliggöra

en dylik anordning. För att förebygga ett olämpligt utnyttjande av nu

angivna möjlighet hava de sakkunniga föreslagit medgivande av Kungl.

Maj:t för varje särskilt fall.

Angående detta förslag till bestämmelser har skolöverstyrelsen påpekat,

att bestämmelserna i två väsentliga punkter avveke från motsvarande

stadganden för de kommunala mellanskolorna, nämligen dels med

hänsyn till behörigheten att söka och innehava sådan befattning, dels i

avseende på anställningsformen.

Anordningen att eventuellt besätta rektorstjänsten med ordinarie innehavare

sammanhängde med svårigheten att garantera en tillförordnad

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand 97 höft. (Nr 116.)

o

s. 66 Kontrollera mot PDF

b. Ordinarie

ämneslärare.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

rektor möjlighet att återgå till en förut innehavd befattning, därest rektorsförordnandet

ej skulle förnyas. I fråga om en ordinarie lärare vid ett

allmänt läroverk skulle, såsom de sakkunniga framhållit, trygghet i berörda

avseende kunna skapas genom ett stadgande av samma art, som

nu funnes rörande lärare, som förordnades till rektor vid allmänt läroverk,

men för befattningshavare vid kommunala eller enskilda läroanstalter

skulle en dylik anordning endast med svårighet kunna genomföras,

om det ens skulle Ansa sig möjligt. Då åtminstone tills vidare,

innan ämneslärarinnebefattningar vid statens läroverk tillsatts i större

omfattning, antalet sökande från statens läroverk måste bliva jämförelsevis

begränsat, skulle med den motivering, som de sakkunniga närmare

utvecklat, följden bliva den, att det i många, kanske de flesta fall bleve

nödvändigt att besätta bär ifrågavarande rektorstjänster med ordinarie

innehavare. Överstyrelsen hyste starka betänkligheter mot att för de

kommunala flickskolornas del införa anordningen med ordinarie rektor,

särskilt om det kunde tänkas bliva nödvändigt att tillämpa den i större

omfattning. Å andra sidan vore ö\7erstyrelsen fullt ense med de sakkunniga,

att den nu gällande ordningen i fråga om förordnande av rektor

\dd kommunal mellanskola ej vore tillfredsställande, väsentligen därför

att möjligheten av urval vid besättande av rektorstjänst bleve i hög

grad begränsad. För åvägabringande av en mera tillfredsställande ord

ning i berörda avseende hade överstyrelsen igångsatt en utredning bland

annat i syfte att utröna möjligheten av en sådan anordning, att till rektor

vid kommunal mellanskola skulle kunna förordnas ej blott, såsom för närvarande,

ordinarie ämneslärare vid vederbörande skola utan ordinarie

ämneslärare vid vilken mellanskola som helst. Möjligen skulle en sådan

anordning kunna utsträckas att omfatta jämväl de kommunala flickskolorna.

Ifrågavarande utredning vore emellertid ännu ej slutförd, och

det syntes överstyrelsen därför lämpligast att tills vidare de bestämmelser

om besättande av rektorstjänst, som innehölles i stadgan för kommunala

mellanskolor, upptoges i stadgan för kommunala flickskolor i

stället för de anordningar, som de sakkunniga föreslagit.

Vad därefter angår frågan om tillsättning av7 ordinarie ämneslärare,

anföra de sakkunniga, att en jämförelse med de för de

kommunala mellanskolorna gällande föreskrifterna visade, att de sakkunnigas

förslag i flera avseenden avveke från dessa.

Däremot överensstämde det med det förslag till ändrade bestämmelser

rörande tillsättning av ordinarie ämneslärartjänster vid kommunala

mellanskolor och högre folkskolor, som skolöverstyrelsen den 30 december

1922 avlåtit till Kungl. Maj:t men som dittills ej blivit slutligt prövat av

Kungl. Maj:t. Enligt den motivering, som åtföljt ifrågavarande förslag,

borde den förordade förändringen i första hand gå ut på att fastställa,

att vid tillsättning av tjänst bestämd hänsyn skulle tagas till vissa, uttryckligen

angivna befordringsgrunder. I samband härmed hade den nu

föreskrivna dubbla tillsättningsproceduren med upprättande av förslag

och företagande av val genom en och samma myndighet, skolstyrelsen,

synts böra avskaffas.

De sakkunniga hade för sin del funnit den sålunda föreslagna ändrade

tillsättningsproceduren väl lämpad även för de kommunala flicksko
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 67

loma och hade därför så gott som helt och hållet följt skolöverstyrelsens

förslag i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen erinrar i sitt utlåtande på denna punkt därom, att

överstyrelsen i skrivelse den 15 november 1926 angående ändring i stadgan

för kommunala mellanskolor och stadgan för högre folkskolor m. m.

ånyo tillstyrkt vidtagande av de i åberopade skrivelse den 30 december

1922 föreslagna ändringar i här berörda avseende.

De erfarenheter, som överstyrelsen sedan dess inhämtat, vore endast

ägnade att bestyrka behovet och lämpligheten av de ändringar i hithörande

bestämmelser, vilka de sakkunniga i sitt förslag upptagit. De avvikelser

från överstyrelsens förslag, som de sakkunniga gjort, vore av

mindre betydelse och i allmänhet väsentligen av formell art.

Frågan om formerna för anställande av rektor vid kommunal flickskola

har visat sig vara särdeles invecklad och svårlöst. Med kännedom

om de olägenheter, som vid de kommunala mellanskolorna befunnits

förenade med motsvarande bestämmelser, hava de sakkunniga funnit

sig föranlåtna att, för undvikande av samma brister vid de kommunala

flickskolorna, föreslå ganska vittgående ändringar. Nämnda olägenheter

bestå däruti, att valet av rektor vid kommunal mellanskola, vilken där

förordnas för en tid av högst fem år i sänder, skall ske bland samma

skolas lärare och alltså är begränsat till ett fåtal personer, av vilka

kanske ingen är lämplig och villig att övertaga den krävande rektorsbefattningen.

Mindre goda erfarenheter av detta system hava heller icke

uteblivit.

I syfte att hindra ett upprepande härav vid de kommunala flickskolorna

hava nu de sakkunniga föreslagit en från stadgan för de kommunala

mellanskolorna avvikande bestämmelse innebärande dels att därtill

kompetenta lärare vid statsläroverk skulle kunna i för dessa gällande

ordning förordnas till rektorer, dels att i vissa fall, efter Kungl. Maj:ts

medgivande, jämväl ordinarie rektor skulle kunna tillsättas.

Mot den föreslagna ändringen har emellertid, bland annat, framhållits,

att om utnämning till ordinarie rektor vid dessa skolor skulle taga någon

större omfattning, vilket måhända vore att befara, anordningen i fråga

skulle kunna framkalla betänkligheter.

För min del måste jag, huru livligt jag än behjärtar önskvärdheten av eu

lämpligare form för tillsättande av rektorer än den vid de kommunala

mellanskolorna tillämpade, ställa mig tveksam till ifrågavarande förslag.

Vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga statens läroanstalter

har nämligen sedan länge och på senare tid så gott som undantagslöst

den principen blivit iakttagen, att rektorer tillsättas endast på

förordnande. Särskilt i fråga om nu förevarande skolform, som har att

uppfostra ett mycket känsligt lärjungematerial, förefaller det mig rätt

Departe
mentschefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

5. Undervisningsskyldighet.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

betänkligt att bryta med sagda grundsats, även om det skulle ske med den

ifrågasatta garantien av Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Att återigen begränsa förändringen till att avse endast möjligheten att

till rektorer förvärva lärare vid statsläroverk vore, såsom de sakkunniga

själva framhållit, en otillräcklig åtgärd, i synnerhet som till rektorer vid

de kommunala flickskolorna till övervägande del torde komma att utses

kvinnliga lärare.

Vad som emellertid framför allt gör att jag ställer mig tveksam inför de

sakkunnigas förslag i denna punkt, är det förhållandet, att den ifrågasatta

anordningen därjämte medför såsom nödvändig konsekvens förändrade

grunder för rektorsavlöningens bestämmande, i vilket avseende de sakkunniga

jämväl framlagt förslag. Av denna omständighet — till vilken

jag närmare återkommer i fortsättningen — följer jämväl, att ett beslut

i den föreslagna riktningen skulle innebära ett föregripande av frågan

om jämförliga befattningshavares löneställning vid andra skolformer.

Frågan kräver tydligen en även till andra områden vidgad utredning,

och med dess lösning måste därför tills vidare anstå.

Med allt erkännande av att formerna för rektors anställande vid de

kommunala flickskolorna såväl som vid de kommunala mellanskolorna

behöva tillrättaläggas på ett mera tillfredsställande sätt, finner jag mig

alltså för närvarande böra inskränka mig till att föreslå att vad som

gäller i fråga om tillsättning av rektorstjänst vid kommunal mellanskola

må gälla även beträffande sådan tjänst vid kommunal flickskola.

Angående de ordinarie ämneslärarnas tillsättning hava inga särskilda

erinringar blivit gjorda mot de sakkunnigas förslag, vilka innebära vissa

ändringar i tillsättningsproceduren. Jag finner icke denna fråga nu böra

giva anledning till något uttalande från min sida.

Det sista av de detaljspörsmål, som jag ansett mig böra upptaga till behandling

i detta sammanhang, är frågan om lärarpersonalens undervisningsskyldighet.

Beträffande först den rektor åliggande undervisningsskyldigheten

hava de sakkunniga (§ 55) föreslagit för manlig rektor

samma timantal som det för rektor vid statsrealskola hittills gällande,

eller 18 till 20 undervisningstimmar i veckan, och för kvinnlig rektor ett

timantal av 16 till 18 timmar i veckan. Elmru för rektor vid kommunal

mellanskola nu vore stadgad en undervisning av 20—22 timmar i veckan

— dock med möjlighet till minskning enligt skolöverstyrelsens medgivande

— ansåge de sakkunniga ett bestämmande av undervisningsskyldigheten

för rektor vid kommunal flickskola till samma höjd som den för

rektor vid mellanskola stadgade ej befogad, emedan en dylik flickskola

skulle omfatta fem eller sex klasser mot mellanskolans fyra samt den planerade

omläggningen av skolans inre arbete säkerligen komme att er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 116. *39

fordra betydande arbete och mycken omtanke och således väsentligen öka

rektors arbetsbörda.

I fråga om undervisningsskyldigheten för ämneslärare

med full tjänstgöring hava de sakkunniga föreslagit samma

timantal för vecka, som vore stadgat för adjunkt respektive ämneslärarinna

vid allmänt läroverk.

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit, att nedsättning i den stadgade

undervisningsskyldigheten skulle, då särskilda skäl därtill kunde

anses föreligga, kunna medgivas av skolöverstyrelsen, dock ej med mera

än högst två undervisningstimmar i veckan i varje särskilt fall. I fråga

om ämneslärarinna, som blivit förordad till biträdande föreståndarinna,

föreslås att tjänstgöringskyldigheten må kunna nedsättas med högst tre

undervisningstimmar i veckan.

Bektor vid högre lärarinneseminariet anser, att det vore en gärd av

rättvisa, att bestämmelsen om nedsättning i undervisningsskyldigheten

formulerades i överensstämmelse med föreskriften i läroverksstadgan

§ 133 mom. 5, så att eu mindre nedsättning i nämnda skyldighet under

angivet minimum av veckotimmar kunde göras utan skolöverstyrelsens

medgivande, men att när nedsättningen avsåge mer än två veckotimmar,

frågan därom skulle hänskjutas till överstyrelsens avgörande.

Skolöverstyrelsen uppehåller sig i sitt uttalande även vid nu berörda

fråga och anför härom:

Den undervisningsskyldighet, som föreslagits för manlig rektor, 18—20

veckotimmar, syntes överstyrelsen lämpligt avvägd. Överstyrelsen erinrar

vidare om att vid de kommunala mellanskolorna ingen skillnad i fråga

om undervisningsskyldigheten gjordes mellan manlig och kvinnlig rektor,

lika litet som mellan manlig och kvinnlig ämneslärare. 1927 års

riksdag hade jämväl uttalat sig för en utökning av ämneslärarinnas vid

statsläroverk undervisningsskyldighet från 22—26 veckotimmar till vad

som gäller för adjunkt, eller 24—28 veckotimmar. Överstyrelsen ansåge

det riktigast, att undervisningsskyldigheten sattes lika för manlig och

för kvinnlig rektor och bestämdes till 18—20 veckotimmar, med rätt för

överstyrelsen att medgiva en större minskning än med två timmar, i likhet

med vad för närvarande vore stadgat med avseende på rektor vid

kommunal mellanskola.

Beträffande undervisningsskyldigheten för ämneslärare med full

tjänstgöring hade de sakkunniga förbisett riksdagens nyss angivna uttalande,

avseende lika undervisningsskyldighet, 24—28 veckotimmar, för

adjunkt och ämneslärarinna. Med hänsyn härtill syntes ingen åtskillnad

böra göras mellan manlig och kvinnlig ämneslärare i detta hänseende.

I fråga om rätten till minskning i undervisningsskyldigheten ansåge

överstyrelsen, att en ändring i förslaget i den riktning, rektor vid högre

lärarinneseminariet förordat, vore lämplig och riktig.

Särskilt med hänsyn till flickskolornas större omfattning hava de sakkunniga

föreslagit, att undervisningsskyldigheten för rektor skall, i likhet

Departe
mentschefen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

med vad förhållandet hittills varit vid realskolorna och torde komma att förbliva

vid femåriga sådana läroanstalter, bestämmas till två veckotimmar

mindre än vid de kommunala mellanskolorna, varjämte den för kvinnlig

rektor skulle ytterligare reduceras med två veckotimmar. I enlighet härmed

skulle manlig rektor åläggas en undervisningstid av 18 till 20 timmar

i veckan och kvinnlig en motsvarande tid av 16 till 18 timmar.

För ordinarie manlig ämneslärare skulle föreskrivas en undervisningsskyldighet

av 24 till 28 veckotimmar liksom vid de kommunala mellanskolorna,

men i olikhet med förhållandena vid dessa skulle kvinnlig ämneslärare

åläggas ett lägre timantal, nämligen 22 till 26 liksom vid realskolorna.

Beträffande nämnda förslag har skolöverstyrelsen, under framhållande

av att 1927 års riksdag uttalat sig för likställighet i förevarande avseende

mellan manliga och kvinnliga ämneslärare vid statsläroverken,

ansett riktigast, att någon skillnad härutinnan ej gjordes mellan manlig

och kvinnlig rektor.

I dessa avseenden ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning

och håller alltså före, att vid de kommunala flickskolorna såväl manlig

som kvinnlig rektor hör åläggas en undervisningsskyldigliet av 18—20

veckotimmar samt såväl manlig som kvinnlig ämneslärare en undervisningsskyldighet

av 24 till 28 veckotimmar.

Angående biträdande föreståndarinnan, vilkens motsvarighet vid statssamskola

(första lärarinnan) enligt riksdagens uttalade mening skulle få

sig ålagd en undervisningsskyldigliet av 22—24 timmar i veckan mot övriga

lärarinnors 24—28 timmar, hava de sakkunniga föreslagit, att hon

skulle kunna få en nedsättning med högst tre timmar i veckan i den för

ämneslärarinna vid kommunal flickskola föreslagna undervisningsskyldigheten.

Då nämnda reduceringar äro ungefär likvärdiga, har jag häremot,

liksom i fråga om de sakkunnigas förslag om undervisningsskyldighet

i övrigt, intet att erinra.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 116.

71

B. Ekonomiska förhållanden.

I mitt yttrande till det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden, som i

utdrag var bifogat propositionen i skolfrågan till 1927 års riksdag, g joide

jag beträffande den av mig ifrågasatta kommunala flickskolans ekonomi

det uttalandet, att vederbörande kommun borde ansvara för skolans bestånd

samt besluta om dess ekonomiska förhållanden. Vidare borde i fråga

om lärarpersonalens anställning, avlöningsförmåner m. m. i huvudsak

gälla vad i sådant hänseende vore stadgat för kommunal mellanskola.

Statsbidrag borde utgå med samma belopp och efter i huvudsak samma

grunder som nn gälla rörande kommunal mellanskola. Även i de motioner

till 1927 års riksdag, i vilka tanken på inrättandet av kommunala

flickskolor framfördes, framhölls, att de för den kommunala mellanskolan

gällande författningsbestämmelserna i all huvudsak kunde tilllämpas

även på den kommunala flickskolan. De enda punkter, där enligt

motionärernas mening avvikelse borde ske, voro följande. Biträdande

föreståndarinna syntes icke erforderlig i det fall, att rektorsbefattningen

hade kvinnlig innehavare. Då skolan skulle omfatta fem årsklasser, syntes

minimiantalet lärjungar böra fastställas till 40 mot mellanskolans 32 och

av samma anledning statsbidraget utgå med 14,000 kronor (till mellanskolan

med 11,200 kronor). Jämväl syntes det skäligt, att det särskilda understödet

till undervisning i huslig ekonomi kunde utgå med 1,000 kronor för

år (mellanskolan 600 kronor).

Som i det föregående är nämnt, förklarade sig riksdagen intet hava

att erinra mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer

för den kommunala flickskolans organisation m. in., som angivits såväl

av departementschefen som av motionärerna.

Vid utarbetandet av det förslag rörande inrättande av kommunala

flickskolor, som avgivits av de sakkunniga, hava dessa beträffande nu

ifrågavarande skolors ekonomiska förhållanden också i det hela tagit

de för kommunala mellanskolorna givna bestämmelserna till ledning.

Skäl härför förelåge enligt de sakkunnigas mening även i den omständigheten,

att frågan om en allmän lönereglering för vårt undervisningsväsen

sedan flera år tillbaka varit under behandling och förslag i ämnet

utarbetats av särskilda kommitterade. Då emellertid lönefrågan ännu

väntade på sin definitiva lösning, hade de sakkunniga under sådana förhållanden

icke ansett sig kunna annat än i enstaka fall ingå på någon

realprövning av lönesatser och dylikt utan hade i sitt förslag i regel utgått

från de belopp, som nu gällde för de kommunala mellanskolorna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

med vilka de kommunala flickskolorna ju i avseende på sin ställning i

administrativt-ekonomiskt hänseende skulle väsentligen överensstämma.

Jag övergår härefter till att redogöra för det huvudsakliga av de sakkunnigas

förslag i nu förevarande del av frågan och skall därvid särskilt

fästa mig såväl vid de punkter, där de sakkunniga i något avseende avvikit

från vad som gäller för de kommunala mellanskolorna, som vid sådana

punkter, där i de inkomna yttrandena mera vägande invändningar

gjorts mot de sakkunnigas förslag. Därefter skall jag angiva min egen

ståndpunkt i föreliggande frågor. För bättre överskådlighets skull uppdelar

jag min framställning i följande avdelningar:

1) Terminsavgifter. 2) Avlöning. 3) Statsbidrag. 4) Kostnadsberäkning.

1. Terminsavgifter.

De sakkunniga hava i sitt förslag till stadga för den kommunala flickskolan

(Kap. VII) i fråga om dylik skolas ekonomiska förhållanden infört

samma bestämmelser som mu finnas i stadgan för kommunala mellanskolor

(Kap. VII). Sålunda föreskrives att undervisningen skall vara

avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden

annorlunda bestämmes i skolans reglemente.

Beträffande sistnämnda föreskrift har rektor vid högre lärarinneseminariet

anfört, att han ställer sig tveksam till frågan, om undervisningen

i skolan principiellt bör vara avgiftsfri. Skyldigheten att bekosta barnens

undervisning och uppfostran borde enligt hans mening i främsta

rummet påvila föräldrarna och först i andra rummet samhället. För

skolans lämpliga materiella utrustning kunde avgifterna vara av stort

värde, och det funnes intet bärande skäl för att befria ekonomiskt välsituerade

föräldrar från att lämna bidrag härtill.

Även skolöverstyrelsen finner den föreslagna bestämmelsen om terminsavgifter

mindre lämplig med hänsyn därtill, att under senaste år

undervisningen varit helt avgiftsfri endast vid ett 10-tal kommunala

mellanskolor och att det som blivit det normala vid mellanskolan tilläventyrs

på ännu mer välgrundade skäl kunde förutsättas bliva det normala

även för den kommunala flickskolan. Det, som skulle vara regel,

har blivit undantag, och det, som skulle vara undantag, har blivit regel.

Det kunde därför på allvar ifrågasättas, om det vore lämpligt att beträffande

den nya skolformen införa samma stadgande som i fråga om

den kommunala mellanskolan. Överstyrelsen förordar, att i stadgan införas

bestämmelser, som giva vederbörande kommun rätt att avgöra,

huruvida vid skolan terminsavgifter skola upptagas. Därvid borde dock

tillika införas några bestämmelser rörande gränserna för rätten att upptaga

sådana avgifter och formerna för deras bestämmande. I varje fall

borde föreskrivas, att under inga omständigheter terminsavgifter finge

påföras medellösa lärjungar.

Departe- Beträffande den kommunala flickskolans ekonomiska förhållanden hava

mentschefen. cje sakkunniga, såsom jag redan i det föregående framhållit, i allt väsent
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

ligt följt de för de kommunala mellanskolorna nu gällande föreskrifterna.

I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga föreslagit, att undervisningen

i skolan skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda

undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i skolans reglemente,

varvid dock terminsavgifter i intet fall skulle få påföras medellösa lärjungar.

Som skolöverstyrelsen i sitt yttrande anfört, har det blivit regel,

att de kommunala mellanskolorna medgivits rätt att upptaga terminsavgifter,

och jag anser det icke osannolikt, att så även kommer att bliva

förhållandet åtminstone under de första åren av en kommunal flickskolas

verksamhet, då särskilt stora kostnader för materiellanskaffning o. d. torde

bliva erforderliga. Då det emellertid å andra sidan måste anses principiellt

följdriktigt, att undervisningen i de kommunala skolor, som utgöra

överbyggnader på folkskolan, i möjligaste mån blir avgiftsfri, anser jag

det riktigast, att de i stadgorna för de kommunala mellanskolorna och de

högre folkskolorna förefintliga bestämmelserna i fråga om undervisningens

avgiftsfrihet även må komma att principiellt gälla den kommunala

flickskolan.

2. Avlöning.

De sakkunniga föreslå, att lönesatserna för ordinarie ä in- 1

neslärare och för extra ordinarie eller vikarierande

ämneslärare med full tjänstgöring sättas lika med de

för dylika lärare vid de kommunala mellanskolorna fastställda.

Vad timlärarnas arvoden beträffar, hava de sakkunniga i fråga

om flertalet av de praktiska undervisningsämnena närmast följt de bestämmelser,

som gälla för de yrkesbestämda högre folkskolorna. Anledningen

härtill vore den, att de praktiska undervisningsämnena — utom

teckning — å den praktiska flickskolelinje, som de sakkunniga föreslagit,

tydligen intoge samma ställning som de teoretiska ämnena på den teoretiska

linjen och att förhållandevis samma kvalifikationer måste fordras

av de båda slagen av lärarkrafter. De sakkunniga erinra i avseende härå

om vad folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 anfört i fråga

om arvodena åt timlärare vid yrkesbestämda högre folkskolor, återgivet

i det yttrande av chefen för ecklesiastikdepartementet, som åtföljde Kungl.

Maj:ts proposition den 22 mars 1918 angående löne- och pensionsreglering

för lärarpersonalerna vid bl. a. de högre folkskolorna (sid. 374):

”För vissa yrkesämnen i nyss berörda skoltyp erfordrades särskilt kvalificerade

lärarkrafter, om undervisningen skulle kunna fullt motsvara

det med densamma avsedda ändamålet. För att vinna en för sådan undervisning

lämplig och i möjligaste mån kunnig kraft bland de inom yrket

arbetande måste givetvis en väsentligen högre avlöning betalas än som

utginge till dem, som hade full tjänstgöring i skolan. Fn yrkesman av den

kapacitet, som här kunde komma i fråga, vore givetvis en viktig kraft

inom det företag, där han arbetade, vadan det icke vore troligt, att han

utan någorlunda riklig ersättning kunde taga sig den ledighet från sitt

dagliga arbete, som erfordrades för att bestrida undervisning i en skola;

. Avlöningsbelopp.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

och detta syntes så mycket påtagligare, som undervisningen i yrkesämnena

krävde ej ringa både förberedelse och efterarbete för varje lektion.”

I väsentliga avseenden hade enligt de sakkunnigas mening vad sålunda

anförts giltighet även för nu ifrågavarande skolor. De ämnen, om vilka

det här närmast vore fråga, vore sådana som sömnad, vävning, trädgårdsskötsel,

barnavård och handelsämnen, vilka enligt de sakkunnigas förslag

skulle på olika sätt ingå bland de praktiska ämnen, som lärjungarna å den

praktiska linjen i den kommunala flickskolan skulle äga rätt att välja.

Härvid hade emellertid en eller annan jämkning måst vidtagas, på det

att icke arvodet till lärare i praktiskt ämne skulle överstiga det för lärare

i teoretiska ämnen fastställda. I enlighet härmed hade samma arvode föreslagits

för de teoretiska ämnena och för de praktiska med undantag av

teckning, slöjd och hushållsgöromål, eller 105 kronor för veckotimme för

manlig och 95 kronor för veckotimme för kvinnlig lärare. Att de tre sist

nämnda ämnena, ehuru de här räknades till praktiska ämnen, ej medtagits

bland de högre avlönade berodde därpå, att de sakkunniga beträffande

teckning och slöjd ej ansett sig kunna föreslå arvode till annat belopp, än

det som nu vore fastställt för motsvarande lärare vid kommunal mellanskola.

I fråga om hushållsgöromål föresloge de sakkunniga samma arvode

som för lärarinna i detta ämne vid yrkeshestämd högre folkskola.

I överensstämmelse med det nu sagda skulle enligt det av de sakkunniga

framlagda förslaget den kontanta avlöningen vid kommunal flickskola

utgå med följande belopp:

a) för ordinarie ämneslärare: 3,300 kronor för manlig och 2,800 kronor

för kvinnlig lärare, vartill kunna komma tre ålderstillägg efter respektive

fem, tio och femton år, vart och ett å 400 kronor för manlig och 300 kronor

för kvinnlig lärare;

b) för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring:

2,900 kronor för manlig och 2,600 kronor för kvinnlig lärare;

c) för timlärare i teoretiska undervisningsämnen och i annat praktiskt

undervisningsämne än teckning, slöjd och hushållsgöromål: för varje

veckotimme 105 kronor för manlig och 95 kronor för kvinnlig lärare;

för timlärare i teckning, i musik och i gymnastik: för varje veckotimme

90 kronor för manlig och 85 kronor för kvinnlig lärare;

d) för lärare i slöjd: för varje veckotimme 80 kronor för manlig och 75

kronor för kvinnlig lärare;

för lärarinna i hushållsgöromål: för varje veckotimme 80 kronor.

Med avseende på avlöning åt rektor hava de sakkunniga funnit

sig föranlåtna föreslå en anordning, som avviker från vad i sådant

hänseende gäller vid de kommunala mellanskolorna, och anföra därom i

huvudsak följande.

Rektor vid dylik skola, vilken i regel skall utväljas bland de vid skolan

anställda ordinarie ämneslärarna, åtnjuter lön som dylik lärare samt därutöver

ett särskilt arvode av 1,000 kronor. Sådan rektorslön stiger alltså,

allt efter som rektor i egenskap av ämneslärare intjänar åldertillägg. Enligt

det framlagda förslaget åter skall rektor vid kommunal flickskola

däremot åtnjuta kontant lön i likhet med ordinarie ämneslärare i högsta

lönegraden samt dessutom ett särskilt arvode av 1,000 kronor, biträdande

föreståndarinna ett särskilt arvode av 300 kronor, vikarierande rektor ett

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds proposition Nr 116. 75

särskilt arvode av 500 kronor samt vikarie för biträdande föreståndarinna

ett särskilt arvode av 300 kronor, allt för år räknat. Den förändring, de

sakkunniga sålunda vidtagit, sammanhänger med det av de sakkunniga

framlagda förslaget om förändrad ordning för tillsättande av rektor vid

.kommunal flickskola, enligt vilket förslag även andra lärare än de vid

skolan anställda skulle kunna komma i fråga till rektorst jänsten. Komme

sålunda en ordinarie lärare vid allmänt läroverk att förordnas till rektor,

bleve denne ju icke samtidigt ordinarie ämneslärare vid flickskolan och

kunde uppenbarligen heller icke erhålla lön enligt för sådan lärare gällande

grunder. Med hänsyn till nämnda förhållande hava de sakkunniga

^ansett sig böra förorda en anordning, som i lönehänseende ställer rektor

vid kommunal flickskola något före rektor vid kommunal mellanskola.

Vad åter beträffar storleken av det föreslagna avlöningsbeloppet — ordinarie

ämneslärares lön i högsta lönegraden samt ett arvode av 1,000 kronor

—- hava de sakkunniga särskilt med hänsyn till det större antalet klasser

i den kommunala flickskolan icke ansett sig kunna föreslå lägre avlöningsförmåner

än nu skett.

Arvodet till biträdande föreståndarinna utgör vid kommunal mellanskola

200 kronor. Med hänsyn därtill, att den kommunala flickskolan

skulle omfatta flera klasser än mellanskolan och bestå av endast flickor

samt att arbetet för den biträdande föreståndarinnan således måste bliva

större, hava de sakkunniga, som nyss nämnts, upptagit hennes arvode till

300 kronor.

Det framlagda förslaget innehåller vidare en bestämmelse om att rektor

och ordinarie ämneslärare utöver den kontanta lönen skola åtnjuta fri

bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande för

manlig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor. Härvid skulle

enligt de sakkunnigas mening den för lärare vid högre folkskolor och kommunala

mellanskolor fastställda boställsordningen (Sv. förf. saml. 979/1918)

kunna komma till tillämpning.

I flera av de över förslaget avgivna yttrandena har frågan om lärarnas

avlöning berörts.

Så har centralstyrelsen för Sveriges slöjdlär ar inne förening, med framhållande

av de praktiska ämnenas stora betydelse för den skolform, varom

det här vore fråga, hemställt, att, liksom nu är fallet vid Stockholms folkskolor,

lärarinnorna i övnings- och praktiska ämnen måtte komma i åtnjutande

av samma lön som lärinnorna i de teoretiska ämnena.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen erinrar om att övningslärarinnornas

ställning i flera avseenden skulle bliva försämrad i

jämförelse med den ställning sådana lärarinnor nu intoge vid de privata

flickskolorna. De ifrågavarande lärarinnorna skulle få varken ålderstillägg,

avlöning under sjukdom eller pensionsrätt. Då övningsämnena i denna

nya skolform komme att åtnjuta en ännu mera framskjuten ställning än

vid de privata skolorna, ansåge centralstyrelsen, att representanterna för

dessa ämnen i den kommunala flickskolan borde komma att åtnjuta minst

samma förmåner som hittills i de privata flickskolorna.

Rektorn vid högre lärarinneseminariet framhåller till en början, att ar
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

76 Kungl. Majits pr oposition Nr 116.

vodet för timlärare i teoretiska ämnen vore för knappt tilltaget. Men

ännu betänkligare vore det enligt hans mening, att å den praktiska linjen

olika avlöningsbelopp fastställts för å ena sidan lärare i slöjd, teckning

och hushållsgöromål, å andra sidan lärarna i övriga praktiska ämnen.

Önskvärt vore från alla synpunkter, att för de olika lärargrupperna samma

timpenning fastställdes.

Även om de sålunda framställda anmärkningarna åtminstone i viss utsträckning

vore befogade, säger skolöverstyrelsen i sitt yttrande, hade

dock de sakkunniga, såsom de själva framhållit, i detta sammanhang icke

kunnat inlåta sig på eu reglering av avlönings- och arvodesbelopp efter

nya principer, utan torde frågan härom böra upptagas först i sammanhang

med en allmän lönereglering för skolorna. De sakkunniga hade även

vid avvägande av timlärararvodena måst utgå från samma grunder, som

tillämpades vid andra skolor, i detta fall närmast de kommunala mellanskolorna.

Skolöverstyrelsen funne dock förslaget om att timarvodet i »annat

praktiskt undervisningsämne än teckning, slöjd och hushållsgöromål»

skulle vara detsamma som timarvodet i teoretiska ämnen och sålunda ej

obetydligt högre än det timarvode, som skulle utgå för de praktiska ämnena

slöjd och hushållsgöromål å den teoretiska linjen, ej tillräckligt motiverat,

detta i all synnerhet om, såsom överstyrelsen föreslagit, handelsämnena

skulle utgå ur undervisningsplanen. Riktigast syntes det överstyrelsen

vara, att timarvodet för undervisning i kvinnlig slöjd av olika art,

hushållsgöromål, trädgårdsskötsel och barnavård bleve detsamma, vare

sig ämnet förekomme på den ena eller andra linjen och att här bestämdes

ett enhetligt arvode, förslagsvis 80 kronor för veckotimme. Det syntes

knappast finnas några vägande skäl att bestämma ett lägre belopp för

exempelvis kvinnlig slöjd (omfattande sömnad, vävning in. in.).

Då den av de sakkunniga förordade höjningen i rektors avlöning i jämförelse

med avlöningen åt rektor vid kommunal mellanskola till väsentlig

del sammanhängde med den från de kommunala mellanskolorna avvikande,

ändrade ordningen för besättande av rektorstjänst vid kommunal flickskola,

och då överstyrelsen förordat, att rektorstjänst vid dylik skola tillsvidare

skulle besättas på samma sätt, som ännu gällde beträffande kommunal

mellanskola, ansåge överstyrelsen, att nyss anförda särskilda skäl

för en högre kontant avlöning åt rektor vid kommunal flickskola bortfölle.

Med hänsyn till det förhållandet, att den kommunala flickskolan komme

att omfatta en eller två klasser mer än den kommunala mellanskolan, syntes

dock en något högre kontant avlöning åt rektor vid kommunal flickskola

vara motiverad och förordade överstyrelsen på denna grund, att det

särskilda arvodet för rektor fastställdes till 1,200 kronor och för vikarierande

rektor till 600 kronor.

I avgivet yttrande har statskontoret förklarat sig icke hava anledning

till erinran mot de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen för

rektor och lärare vid de kommunala flickskolorna.

Av den förut lämnade redogörelsen för de sakkunnigas förslag i vad det

avser lärarnas avlöning framgår, att de föreslagna lönesatserna för ordinarie

ämneslärare och för extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare

med full tjänstgöring överensstämma med de för dylika lärare vid kommunala

mellanskolor gällande. Mot dessa förslag har jag intet att erinra.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.is proposition Nr 116. 77

Även för timlärare i teoretiska undervisningsämnen hava de sakkunniga

förordat samma arvoden som de för sådana lärare vid kommunala mellanskolor

fastställda. Rektor vid högre lärarinneseminariet anser visserligen,

att arvodet för timlärare är för knappt tilltaget. Då emellertid, om hänsyn

tages även till tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt nu gällande

grunder, nämnda arvoden ej understiga motsvarande arvoden vid de

högre flickskolorna och, såsom nyss är nämnt, uppgå till samma belopp

som vid de kommunala mellanskolorna, finner jag ej anledning att ifrågasätta

någon ändring i de sakkunnigas förslag i denna punkt.

Vad åter beträffar avlöning åt lärare i praktiska ämnen och övningsämnen

får jag till en början erinra om att man från flera håll yrkat på att

dessa lärare måtte tillerkännas ordinarie ställning och komma i åtnjutande

av ålderstillägg. På förut anförda grunder har jag emellertid åtminstone

för närvarande icke ansett mig kunna medverka till en sådan anordning.

Det synes mig därför nödvändigt, att tills vidare nu nämnda

lärare i likhet med motsvarande lärare vid övriga kommunala läroanstalter

avlönas som timlärare.

För timlärare i teckning, i musik och i gymnastik hava de sakkunniga

föreslagit samma arvoden som vid de kommunala mellanskolorna, 90 kronor

för manlig och 85 kronor för kvinnlig lärare, för lärare i slöjd 80 kronor

för manlig och 75 kronor för kvinnlig lärare, för lärarinna i hushållsgöromål

80 kronor för veckotimme samt för lärare i övriga praktiska ämnen,

såsom handelsämnen, barnavård, trädgårdsskötsel, samma arvoden

som för timlärare i teoretiska ämnen, d. v. s. 105 kronor för manlig och 95

kronor för kvinnlig lärare för varje veckotimme.

Av den föregående redogörelsen för yttrandena över de sakkunnigas förslag

framgår att man från flera håll haft erinringar att framställa mot

förslaget i nu berörda punkt. Utom det att man framhållit olägenheten

av att de lärarinnor i övningsämnen, som eventuellt kunde komma att

övergå från en högre flickskola till en kommunal flickskola, i flera avseenden

skulle få en försämrad ställning, har man också ställt sig avvisande

mot de sakkunnigas förslag i det avseendet, att lärarna i vissa praktiska

ämnen skulle få högre arvoden än lärarna i andra dylika ämnen. Från

visst håll har man yrkat på att timlärararvodet för alla praktiska ämnen

och övningsämnen borde sättas lika med timlärararvodet för de teoretiska

ämnena.

Innan jag går närmare in på spörsmålet om här ifrågavarande arvodens

storlek, skall jag i korthet redogöra för motsvarande arvodesbelopp vid

en del skolor, som närmast kunna jämföras med den ifrågasatta kommunala

flickskolan.

Vid de allmänna läroverken utgår arvodet till icke ordinarie manlig lärare

i teckning, i gymnastik och i musik med 90 kronor för veckotimme samt

för kvinnlig lärare i dessa ämnen med 85 kronor för veckotimme. Lärarinna

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

i kvinnligt handarbete har 75 kronor för veckotimme. Härtill kommer tillfällig

löneförbättring, som utgår med olika belopp för olika orter, växlande

mellan 15 och 20 procent av arvodet. Vid de kommunala mellan skolor no

äro timlärararvodena fastställda till 90 kronor för manlig och 85 kronor för

kvinnlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik samt till 75 kronor för

kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete och i slöjd. Manlig

lärare i slöjd har 80 kronor för veckotimme. Till dessa arvoden kommer

tillfällig löneförbättring med 17 kronor för manlig och 16 kronor för

kvinnlig lärare för varje veckotimme. Vid de s. k. yrkesbestämda högre

folkskolorna har lärare i gymnastik och i musik samma arvode som lärare

i dessa ämnen vid kommunala mellanskolor. Lärarinna i husligt arbete

bär 80 kronor för veckotimme. Timlärare i övriga ämnen, teoretiska och

praktiska, uppbära arvode med 110 kronor för manlig och 100 kronor för

kvinnlig lärare. Till lärare vid högre folkskola utgår icke tillfällig löneförbättring

av statsmedel. Vid de högre flickskolorna har övningslärarinna

60 kronor för varje veckotimmes undervisning i välskrivning, teckning,

musik, gymnastik och huslig ekonomi samt 50 kronor för varje veckotimmes

undervisning i kvinnligt handarbete, träslöjd och andra liknande

slöjdarter. Lärarinna med minst 4 veckotimmars undervisning i gymnastik

eller minst 6 veckotimmars undervisning i ett eller flera av de övriga

av dessa övningsämnen åtnjuter ålderstillägg med 10 kronor i 2:a och 20

kronor i 3:e lönegraden för veckotimme. Ålderstilläggen för lärarinna i

huslig ekonomi få dock icke överstiga 250 kronor i 2:a och 500 kronor i 3:e

lönegraden. Sist nämnd lärarinna åtnjuter fri kost i samband med de

praktiska övningarna. Tillfällig löneförbättring utgår med 40 kronor för

veckotimme.

Slutligen må här nämnas att förut omförmälda lärare uppbära dyrtidstillägg,

dock så, att lärare vid kommunala mellanskolor och högre folkskolor

åtnjuta dyrtids tillägg å endast 9/io av summan av stadgad avlöning

och av statsmedel utgående tillfällig löneförbättring samt lärare vid högre

flickskolor å */» av det belopp, som motsvarar summan av den i gällande

författning stadgade kontanta minimiavlöningen och den tillfälliga löneförbättring,

som utgår av statsmedel.

Man kan alltså säga, att timlärararvodena i övningsämnena vid de kommunala

mellanskolorna, om hänsyn tages till utgående tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg, äro i det närmaste likställda med begynnelselönerna

för lärarinnorna i övningsämnen vid de högre flickskolorna. Utgår

man då ifrån att det här gäller att fastställa arvoden för lärare, vilka

skola betraktas som timlärare och således icke åtnjuta ålderstillägg, kan

man enligt min mening icke framföra tillräckligt bärande skäl för att

timlärarai-vodet för ämnena teckning, gymnastik och musik skulle utgå

med andra belopp än vid de kommunala mellanskolorna. Däremot kunna

nog skäl anföras för att timarvodena i de praktiska ämnena å den praktiska

linjen sattes något högre än timarvodena för samma ämnen å det

gemensamma lägre stadiet och å den teoretiska linjen. Då det emellertid

torde vara sannolikt, att i många fall Barnundervisning under vissa timmar

ordnas mellan de olika linjerna och stadierna, och då det möter svårighet

att, innan man vunnit nödig erfarenhet på området, avgöra, i vad

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

mån högre avlöning på den praktiska linjen kan vara berättigad, anser

jag mig i likhet med skolöverstyrelsen höra föreslå, att timarvodet för de

övriga praktiska ämnena utom teckning bestämmes enhetligt till 80 kronor

för veckotimme eller till samma grundbelopp, som utgår till lärarinna i

husligt arbete vid yrkesbestämd högre folkskola.

Den lönesänkning, som eventuellt kan drabba lärarinnor, vilka övergå

från en högre flickskola till en kommunal flickskola, torde åtminstone i

vissa fall komma att kompenseras av kommunala tilläggsarvoden.

Jag övergår nu till att yttra mig om rektors avlöningsförmåner. Jag erinrar

då först om att rektor vid kommunal mellanskola utom sin lön som

lärare vid skolan uppbär ett särskilt arvode å 1,000 kronor. För vikarierande

rektor är det särskilda arvodet bestämt till 500 kronor och för biträdande

föreståndarinna till 200 kronor. Särskilt med hänsyn därtill, att

till rektor ej alltid skulle behöva utses någon av skolans ordinarie lärare,

och även med tanke på det större antalet klasser i den kommunala flickskolan

hava de sakkunniga föreslagit, att rektor skall åtnjuta kontant lön

i likhet med ordinarie ämneslärare i högsta lönegraden samt dessutom

ett särskilt arvode å 1,000 kronor. Utöver den kontanta lönen skulle rektor

i likhet med ordinarie ämneslärare åtnjuta fri bostad och bränsle eller

motsvarande ersättning. Enligt nämnda förslag skulle oavsett tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg de sammanlagda kontanta avlöningsförmånerna

för manlig rektor uppgå till 5,500 kronor och för kvinnlig rektor

till 4,700 kronor. För jämförelses skull må nämnas, att vid statens samskola

har manlig rektor 6,400 kronor och kvinnlig rektor 5,000 kronor

i lön. Rektor vid dylik skola äger rätt till fri hostad eller ersättning

därför men åtnjuter ej fritt bränsle. Vid kommunal mellanskola har manlig

rektor 4,300—5,500 kronor och kvinnlig rektor 3,800—4,700 kronor förutom

fri hostad med bränsle eller ersättning därför. Särskilt med hänsyn

till den föreslagna anordningen och läggningen av lärjungarnas i de högsta

klasserna studier kommer rektor vid den kommunala flickskolan att få

ett mycket omfattande och maktpåliggande arbete. Härtill kommer, att

denna skola enligt mitt förslag skall omfatta tre klasser mer än den

kommunala mellanskolan. De av de sakkunniga föreslagna löneförmånerna

synas mig därför i och för sig icke vara för stora. Då emellertid

frågan om grunderna för här ifrågavarande rektorers avlöning, i den mån

de skola avvika från de grunder, som gälla för likartade skolformer, torde

höra behandlas i samband med frågan om lönereglering för lärarpersonalen

vid de med de kommunala flickskolorna likställda läroanstalterna, och

då jag, framför allt med hänsyn till detta förhållande, icke ansett mig för

närvarande kunna följa de sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av

rektor, synes det mig, att rektors vid kommunal flickskola avlöning åtminstone

tills vidare bör bestämmas efter samma grunder som avlöningen

för rektor vid kommunal mellanskola. Med hänsyn särskilt till det större

s. 80 Kontrollera mot PDF

2. Övriga

avlöningsbes

tämmelser.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

antalet klasser i dylik skola anser jag dock i likhet med skolöverstyrelsen,

att det särskilda rektorsarvodet hör fastställas till 1,200 kronor för år mot

3,000 kronor vid kommunal mellanskola. I överensstämmelse härmed hör

vikarierande rektors arvode utgå med 600. I fråga om arvode för biträdande

föreståndarinna tillstyrker jag de sakkunnigas förslag.

Sammanfattar jag det nu sagda, innehär mitt förslag, att de kommunala

flickskolornas lärare i fråga om avlöning skulle bliva jämställda med

de kommunala mellanskolornas lärare i alla avseenden utom beträffande

de särskilda arvodena åt rektor, biträdande föreståndarinna och vikarierande

rektor, vilka arvoden skulle utgå med respektive 1,200 kronor, 300

kronor och 600 kronor vid de kommunala flickskolorna i stället för respektive

1,000 kronor, 200 kronor och 500 kronor vid de kommunala mellanskolorna,

samt utom beträffande timlärararvodena för undervisning i slöjd

och hushållsgöromål och övriga praktiska ämnen (utom teckning), vilka

A’id förstnämnda skolor skulle utgå med 80 kronor, under det att vid mellanskolorna

timarvodet för slöjd och hushållsgöromål utgår med 75 kronor.

I fråga om övriga avlöning sbestämmelser hava de sakkunniga

i det närmaste följt de föreskrifter, som i motsvarande fall finnas

stadgade för de kommunala mellanskolornas lärare (Sv. förf. sand.

027/1918). Med hänsyn till förslaget om särskild rektorslön har dock den

paragraf, som handlar om avlöning under tjänstledighet, erhållit en något

annan formulering än motsvarande paragraf i lönekungörelsen för kommunala

mellanskolor. För att bereda lärare i praktiskt undervisningsämne

eller i övningsämne en fastare ställning än som timlärare, har följande

förslag till stadgande införts:

»Åt sådan lärare i praktiskt undervisningsämne eller i övningsämne,

som har en undervisning av minst 20 undervisningstimmar i veckan, må

skolområde kunna genom särskild reglering bereda fastare ställning i

rättsligt och ekonomiskt hänseende. Därest sådan reglering avser även

beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt, skola bestämmelser

i sådant hänseende stadfästas på sätt i reglementet för sagda pensionsanstalt

närmare föreskrives.»

I sin motivering för en sådan åtgärd anföra de sakkunniga följande.

De sakkunniga hava i det föregående i samband med bestämmelserna i

stadgeförslaget om lärare i praktiska ämnen och i övningsämnen dels erinrat

om att dessa lärare åtminstone i regel bliva timlärare, dels framhållit,

huru man genom en viss anordning skulle kunna bereda dessa

lärare en fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt avseende ävensom

pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Särskilt vid skolor med parallellavdelningar

eller med praktisk linje torde det ej bliva ovanligt, att en del

sådana lärare, om vilka här är fråga, komma att få tjänstgöring vid skolan

i sådan omfattning, att de genom denna kunna anses få sin huvudsakliga

bärgning. Det synes därför önskvärt, att dessa lärare må kunna beredas

en fastare ställning än vanliga timlärare. I kungörelserna den 30

juni 1920 angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, min
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

dre folkskola eller särskild slöjdskola samt angående statsbidrag för undervisning

i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt liava införts

bestämmelser, enligt vilka lärare i slöjd och lärarinna i hushållsgöromål

med full tjänstgöring må kunna beredas eu sådan fastare ställning

oeh pensionsrätt; § 15 i förslaget till lönekungörelse överensstämmer i

stort sett med anförda bestämmelser. Då det emellertid kan medföra viss

tvekan om vad som skall förstås med full tjänstgöring, hava de sakkunniga

i stället infört bestämmelse om minst 20 undervisningstimmar i

veckan. I reglementet för statens pensionsanstalt § 41 g) finnes det nämligen

föreskrift om att vissa extra ordinarie och vikarierande lärare skola

hava minst nämnda antal veckotimmar för att komma i åtnjutande

av pensionsrätt.

Angående övriga i sakkunnigförslaget angivna avlöningsbestämmelser

har centralstyrelseyi för flick- och samskoleföreningen yttrat sig i frågan

om rätt för lärare vid kommunal flickskola att för uppflyttning i högre

lönegrad tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid privat läroverk.

Centralstyrelsen anför härvid, att de sakkunniga icke ingått på denna

fråga under hänvisning till den utredning om rätt för statsanställd lärare

att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort

som lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild läroanstalt,

vilken skolöverstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1927

skulle avgiva.

I skrivelse den 31 oktober 1927 hade skolöverstyrelsen förklarat, att ifrågavarande

spörsmål visat sig vara av synnerligen omfattande och invecklad

natur, vadan överstyrelsen för det dåvarande endast kunde avgiva förslag

till bestämmelser för sådana lärarinnor, som komme att överflyttas

till allmänt läroverk, under det att frågan i övrigt framdeles skulle göras

till föremål för särskild utredning. De av överstyrelsen föreslagna åtgärderna

ginge ut på att ämneslärarinna, som på grund av genom den beslutade

omorganisationen förorsakat nedläggande av högre flickskola eller

genom samma omorganisation förorsakad inskränkning i sådan skolas verksamhet

blivit entledigad från sin befattning och på av riksdagen anvisat

sätt erhållit anställning vid allmänt läroverk, måtte under en övergångstid

av tio år, räknat från den 1 juli 1928, tillförsäkras rätt att av sina

tjänstår i den befattning vid den högre flickskolan, från vilken hon entledigats,

få tillgodoräkna sig så många lönetursår utöver tre, dock högst

tio, att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner såsom ämneslärarinna

vid allmänt läroverk ej komme att understiga summan av den i

gällande författning stadgade kontanta minimiavlöning och den av statsmedel

utgående tillfälliga löneförbättring, hon vid frånträdandet av berörda

befattning uppburit.

Det av skolöverstyrelsen avgivna förslaget ansåge centralstyrelsen icke

böra läggas till grund för bestämmelser om lönetursrätt för lärare vid

kommunala flickskolor. Det förefölle nämligen centralstyrelsen, som om

överstyrelsens förslag till lösning av frågan utformats i anslutning till

Kungl. Maj:ts av riksdagen godkända förslag beträffande sådan ordinarie

manlig lärare vid kommunal mellanskola, som vid skolans ombildning till

samrealskola överflyttades till denna utan att äga för sådan anställning

stadgad kompetens. De lärarinnor, som här avsåges, ägde emellertid for
Bihang

Ull riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

G

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

mell kompetens för den tjänst, vartill de komme att överflyttas. De hade

tjänstgjort vid skolor av i huvudsak samma typ som de kommunala flickskolorna,

vilka i många fall komme att övertaga den gamla flickskolans

såväl arbetsområde som lärarpersonal. Det syntes vidare centralstyrelsen

naturligt, att lönetursrätt, som medgåves lärare, som varit anställd vid

statsunderstödd skola i utlandet, också borde medgivas lärare vid statsunderstödd

skola i hemlandet.

Även skolöverstyrelsen berör i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag

frågan om lönetursrätten.

Därvid erinras om överstyrelsens skrivelse den 2G januari 1923 med förslag

till ändringar i bestämmelserna om lönetur för ämneslärare vid kommunal

mellanskola (och högre folkskola), dels om överstyrelsens nyss omförmälda

skrivelse den 31 oktober 1927. I den förra av nu nämnda skrivelser

hade överstyrelsen föreslagit, att ämneslärare vid kommunal mellanskola

(och högre folkskola) för uppflyttning i högre lönegrad skulle få

tillgodoräkna sig den ämneslärartjänstgöring utöver tre år, som fullgjorts

vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och skeppsgosseskola och som

i avseende å art och omfattning funnes svara mot, vara jämförbar med

eller av högre värde än det arbete läraren hade att utföra i sin tjänst.

Vidare har statskontoret i sitt yttrande anfört, att åt de i § 9 i förslaget

till lönekungörelse meddelade föreskrifterna angående avlöning under

tjänstledighet i anledning av den skiljaktiga anordningen beträffande rektors

avlöning givits en något annan lydelse än motsvarande föreskrift beträffande

de kommunala mellanskolorna. Enligt statskontorets mening

syntes bestämmelserna angående rektors rätt till det särskilda arvodet

under tid, då han åtnjuter tjänstledighet, böra omformuleras till närmare

överensstämmelse med vad som gällde vid de kommunala mellanskolorna.

Även om statskontoret ansåge den ifrågasatta föreskriften om rätt för

skolområde att genom särskild reglering bereda fastare ställning i rättsligt

och ekonomiskt hänseende åt vissa lärare något oklar till sill innebörd,

ville statskontoret icke göra någon erinran mot densamma, då lika lydande

stadgande redan gällde beträffande slöjdlärare vid vissa läroanstalter.

I fråga om avlöningsbestämmelserna i övrigt finner jag i likhet med de

sakkunniga och skolöverstyrelsen, att frågan om rätt för lärare vid statlig

eller kommunal läroanstalt att för uppflyttning i högre lönegrad räkna

sig till godo föregående tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt

måste göras till föremål för en mera ingående och omfattande utredning,

innan den kan vinna sin lösning. Då lärarinna vid kommunal

flickskola skulle äga förmån av fri bostad med bränsle eller ersättning

därför, torde det näppeligen behöva inträffa, att en ämneslärarinna vid

privat flickskola med lön i högsta lönegraden och med den i gällande författning

stadgade kontanta minimiavlöningen och den av statsmedel utgående

tillfälliga löneförbättringen vid övergång till kommunal flickskola

skall behöva lida någon löneminskning, även om hon vid sistnämnda

skola uppbär lön i lägsta lönegraden. Jag anser mig därför böra tillstyrka

de sakkunnigas förslag i denna punkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Ed heller mot övriga i sakkunnigförslaget intagna avlöningsbestämmelser

har jag något att erinra med undantag dock för stadgandena om avlöning

under tjänstledighet, vilka givetvis böra få samma lydelse som motsvarande

bestämmelser i löneförfattningen för kommunala mellanskolor.

Den av de sakkunniga föreslagna ändrade lydelsen av dessa bestämmelser

var nämligen föranledd av den av de sakkunniga ifrågasatta ändrade anordningen

för rektors tillsättning.

I nära samband med frågan om lärarnas avlöning står frågan om deras

pensionering. De sakkunniga ha därvid utgått från att kommunala flickskolans

lärare skulle beträffande såväl egen pension som familjepension

bliva helt och hållet likställda med lärare vid kommunala mellanskolor

d. v. s. äga pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Därjämte hava de sakkunniga,

såsom i det föregående nämnts, föreslagit att sådan lärare i praktiskt

undervisningsämne eller övningsämne, som har en undervisning av

minst 20 undervisningstimmar i veckan, efter särskild reglering må kunna

beredas fastare ställning och därmed även pension.

I avgivet yttrande i frågan anför statens pensionsanstalt i huvudsak

följande:

Den nya skolformen kommer enligt förslaget att väsentligen överensstämma

med den kommunala mellanskolan. Då lärare vid skola av sistnämnda

slag redan hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt, kan intet

vara att erinra mot den nu föreslagna pensionsrätten; och i avseende å

dess närmare anordnande finns ej anledning avvika från reglerna för pensionering

av lärare vid kommunal mellanskola.

I anstaltens reglemente, fortsätter vidare pensionsanstalten, torde således

under § 41: h), § 43: 2 och 3: b), §§ 46, 47 och 50 höra upptagas jämväl

kommunal flickskola. Genom dessa tillägg till reglementet erhåller

lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor pensionsrätt på enahanda villkor,

som gälla för lärare vid kommunala mellanskolor. Detta skulle innebära,

att pensionsåldern blir 65 levnadsår för manlig och 60 levnadsår för

kvinnlig lärare samt att för full pension skola fordras 33 tjänstår för

manlig och 30 tjänstår för kvinnlig lärare.

Någon utredning om statens kostnad för pensioneringen synes .ej vara

förebragt. Då lärarpersonalen emellertid torde komma att väsentligen rekryteras

från de statsunderstödda privata läroverkens kvinnliga lärare,

vilka för närvarande hava pensionsrätt i lärarinnornas pensionsanstalt,

torde få antagas, att statens årliga bidrag till sistnämnda anstalt kommer

att undergå eu minskning, som åtminstone i någon mån uppväger ökningen

av den årliga utgiften till statens pensionsanstalt.

Vad angår retroaktiv tjänstårsberäkning och därav föranledda kostnader

erinrar pensionsanstalten om, att jämlikt § 22:1 i reglementet för statens

pensionsanstalt befattningshavare tillgodoräknas de tjänstår han

intjänat för pension i annan befattning, som varit förenad med pensionsrätt

i lärarinnornas pensionsanstalt, samt att jämlikt § 11 i reglementet för

sistnämnda anstalt (n:r 246/1926) det tillgodohavande därstädes som mot
-

3. Pensionering.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Departe
mentschefen.

Allmänna

grunder för

statsbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

svarar de tjänstår, vilka inverka på pensionstagarens pension, skall överföras

till statens pensionsanstalt.

Statskontoret anför angående nu berörda punkt, att ett genomförande

av det framlagda förslaget bör föranleda ändringar i reglementet för statens

pensionsanstalt på sätt styrelsen för sagda anstalt föreslagit.

Även jag anser att lärarpersonalen vid de kommunala flickskolorna bör

i likhet med lärarna vid de kommunala mellanskolorna. vara inordnad i

statens pensionsanstalt. De grunder för pensionsfrågans ordnande, vilka

därvid synas böra följas, finnas angivna i en av statens pensionsanstalt

efter anmodan utarbetad promemoria, vilken torde få som bilaga åtfölja

dagens protokoll (bil. 9). Mot vad i promemorian anförts har jag ingen

erinran att göra, och därest mitt förslag i detta hänseende vinner riksdagens

gillande, torde Kungl. Maj:t höra erhålla bemyndigande att utfärda

de närmare bestämmelser, som på grund härav befinnas erforderliga.

Vad åter angår den i nämnda promemoria omnämnda frågan om beredande

av tilläggspension åt vissa lärarinnor, är jag icke beredd att nu

upptaga denna fråga till behandling, utan bör densamma eventuellt tagas

under övervägande i ett annat sammanhang.

Jag tillstyrker också den av de sakkunniga föreslagna åtgärden om införande

av bestämmelser om reglering av tjänst för beredande åt vissa

lärare av fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende jämte pensionsrätt

i statens pensionsanstalt.

3. Statsbidrag.

Även i fråga om statsbidrag till kommunala flickskolor hava de sakkunniga

i sitt förslag i allt väsentligt följt de bestämmelser, som gälla för de

kommunala mellanskolorna och som finnas intagna i förutnämnda kungörelse

den 19 november 1918 (nr 927) med däri gjorda ändringar enligt

kungörelserna den 8 juni 1923 (nr 304) och den 18 juni 1926 (nr 307). Enligt

förslaget skall alltså skolområde, som underhåller kommunal flickskola,

för bestridande av kostnaderna härför erhålla bidrag av statsmedel

dels till skolan och till parallellavdelning av årsklass och dels för lärare

i enlighet med de närmare bestämmelser, som angivas i förslag till

kungörelse i frågan.

De sakkunniga hava i sitt förslag till statsbidragskungörelse ansett sig

höra skilja mellan två olika fall, statsbidrag till fullständigt organiserad

skola och till skola under upprättande.

a. Statsbidrag till fullständigt organiserad skola.

Vad då först beträffar de allmänna grunderna för statsbidrags utgående

och för erhållande av statsbidrag till parallellavdelning anföra de

sakkunniga följande.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11G.

I enlighet med vad 1927 års riksdag föreskrivit rörande minimiantalet

lärjungar vid kommunal mellanskola, innebärande fordran på minst 40

lärjungar i skolan, hade de sakkunniga efter samma beräkningsgrund här

infört stadgande om minst 60 lärjungar i sexårig och minst 50 lärjungar

i femårig skola.

Stadgandet i fråga om upprättandet av parallellavdelningar skilde sig

något från motsvarande bestämmelse beträffande kommunal mellanskola.

Enligt sistnämnda föreskrift finge parallellavdelning inrättas med iakttagande

därav, att minst 30 lärjungar komme på varje avdelning inom

årsklassen, innan ny avdelning upprättades. Denna, för de kommunala

mellanskolorna gällande lydelse av ifrågavarande föreskrift hade visat

sig vålla ovisshet beträffande tolkningen i det avseendet, att det synts

oklart, huruvida statsbidraget för parallellavdelning, som i enlighet med

gällande föreskrifter inrättats vid början av ett läsår, skulle utgå för hela

läsåret, även om antalet lärjungar i klassavdelningen i fråga under läsårets

lopp ginge ned under 30. De sakkunnigas förslag innehölle därför

bestämmelse om att innan ny avdelning upprättades, vid läsårets

början minst 30 lärjungar komme på varje avdelning inom klassen.

Angående statsbidragets storlek anföra de sakkunniga i huvudsak följande

(sid. 90 f.).

De sakkunniga hava upptagit ett statsbidrag av 17,600 kronor till sexårig

skola och 14,400 kronor till femårig. För kommunal mellanskola är

statsbidraget beräknat efter 2.800 kronor för en var av skolans fyra klasser.

Ett på samma sätl beräknat statsbidrag till kommunal flickskola

skulle tydligen utgöra 16,800 kronor för sexårig och 14,000 kronor för femårig

skola. Emellertid bör man beakta, att den anordning av skolans inre

arbete, som av de sakkunniga föreslagits för dessa skolor, samt den tilltänkta

organisationen av undervisningen i de högsta klasserna medföra,

att antalet lärartimmar för klass i klasserna 5—6 respektive klass 5 blir

väsentligt större än i klasserna 1—4 och jämväl större än i de kommunala

mellanskolorna. I klasserna 1—4 av kommunal flickskola upptager timplansförslaget

omkring 34 lärartimmar för klass, medan för de högsta klasserna

hela timsumman — under förutsättning att undervisning förekommer

i alla ämnen — stiger till 48 för klass. Undervisningen i de högsta

klasserna blir följaktligen väsentligt dyrare än i de lägre. Under sådana

förhållanden bär det synts de sakkunniga nödvändigt att giva skolan

någon kompensation härför, och de sakkunniga hava därför föreslagit ett

tillägg av 400 kronor för en var av de högsta klasserna. Tillägget torde

icke till fullo kunna täcka berörda merkostnad, men då det knappast kan

förutsättas, att undervisning alltid behöver anordnas i skolans alla ämnen

inom dessa klasser, synes tillägget kunna begränsas till nyss angivna belopp.

Då härtill kommer, att antalet lärartimmar i de fyra lägre klasserna

skulle bliva något mindre än i de kommunala mellanskolorna, hava

de sakkunniga jämväl härav ansett beloppet lämpligt tillmätt. Det bör

tilläggas, att om de av de sakkunniga föreslagna statsbidragsbeloppen godtagas,

grundanslaget till kommunal flickskola, för lärartimme räknat,

kommer att uppgå till ungefär samma belopp som i fråga om kommunal

mellanskola.

De sakkunnigas nu angivna förslag har emellertid icke föranlett förslag

Statsbidragets

storlek.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 116.

om motsvarande förhöjning av statsbidraget till parallellavdelning i nu

ifrågavarande klasser, vilket upptagits till 2,800 kronor för avdelning. Det

bör nämligen kunna förutsättas, att om parallellavdelningar i nämnda

klasser behöva inrättas, samläsning i ganska stor omfattning kan anordnas.

Vidare hava de sakkunniga upptagit bestämmelse om särskilt understöd

för undervisning i praktiska undervisningsämnen utom teckning. Denna

bestämmelse saknar motsvarighet i fråga om den kommunala mellanskolan.

Till sådan skola kan enligt gällande bestämmelser utgå särskilt understöd

till undervisning i huslig ekonomi, i manlig och kvinnlig slöjd

samt i handarbete. Då deltagandet i undervisningen i slöjd och i hushållsgöromål

i mellanskolan är frivilligt, utgår understödet till denna undervisning

endast efter därom gjord ansökan. Enligt de sakkunnigas förslag

åter skulle undervisningen i slöjd och hushållsgöromål vara obligatorisk,

och hänsyn måste därför tagas härtill. De sakkunniga hava alltså föreslagit

ett särskilt understöd till berörda undervisning, vilket ansetts skäligen

kunna bestämmas till 75 kronor för läsår och veckotimme. Vid kommunal

mellanskola utgår anslaget till undervisning i manlig och kvinnlig

slöjd samt i handarbete med 150 kronor för varje avdelning av minst femton

lärjungar med rätt för skolöverstyrelsen att medgiva anslag till avdelning

med mindre antal lärjungar, dock minst tolv. Med hänsyn till

undervisningens karaktär av obligatorisk i den kommunala flickskolan

kan den för de kommunala mellanskolorna gällande föreskriften om ett

antal av minst tqlv lärjungar i varje avdelning ej här tillämpas.. De sakkunniga

hava i stället i sitt förslag infört bestämmelse om att minst femton

lärjungar skola komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp lör

ämnet får upprättas.

Vad de sakkunniga nu anfört angående statsbidrag till den kommunala

flickskolan gäller huvudsakligen det gemensamma nederstadiet — klasserna

1—4 — och skolans övriga klasser på den teoretiska linjen. Vad

åter beträffar den praktiska linjen, kan man utgå från att lärjungarna å

denna linje i de teoretiska undervisningsämnena samt i teckning och i övningsämnena

komma att i flertalet skolor undervisas gemensamt med lärjungarna

å den teoretiska linjen. Sådan gemensam undervisning kan också

i någon utsträckning anordnas inom vissa av de övriga praktiska undervisningsämnena.

Den nu nämnda undervisningen för den praktiska linjens

lärjungar kommer därför icke att förorsaka skolan några särskilda

kostnader. Däremot måste man räkna med att särskild undervisning i

rätt stor omfattning anordnas å den praktiska linjen för de lärjungar,

som tillvälja de större kurserna i sömnad och hushållsgöromål eller något

av ämnena vävning, barnavård och trädgårdsskötsel eller gruppen handelsämnen.

Då det, särskilt innan man vunnit någon erfarenhet på området,

är svårt att få någon uppfattning om i vad utsträckning sådan särskild

undervisning blir behövlig vid de olika skolorna, hava de sakkunniga

ansett det mest lämpligt, att statsunderstöd för ändamålet utgår för

veckotimme och läsår. De sakkunniga anse, att understödet rimligen bör

bestämmas till 75 kronor för veckotimme och läsår, d. v. s. samma belopp

som för övriga praktiska ämnen utom teckning. Genom ett sådant understöd

bliva skolans kostnader för ifrågavarande undervisning icke till fullo

ersatta, enär läraravlöningen i sistberörda ämnen enligt förslaget skulle

utgå med belopp växlande mellan 80 kronor och 105 kronor för vecko
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

timme och läsår, men motsvarande förhållande gäller även, såsom förut

antytts, såväl den gemensamma linjen vid kommunal flickskola som den

kommunala mellanskolan.

Av ekonomiska skäl torde det böra föreskrivas, att antalet lärjungar i

varje lärjungegrupp i tillvalt ämne inom viss klass icke må understiga

fem.

Statsbidraget till rektors och ämneslärares avlöning skulle utgå enligt

samma grunder, som nn gällde för de kommunala mellanskolorna, med

den ändring i formuleringen, som betingades därav, att enligt de sakkunnigas

förslag rektorsbefattningen ej skulle vara bunden vid annan

lärarbefattning vid skolan.

De föreslagna föreskrifterna om vad som skall iakttagas vid statsbidragets

^anordnande och om förutsättningarna för statsbidrags utgående

samt om rekvisition av sådant bidrag överensstämma till fullo med de för

de kommunala mellanskolorna gällande och torde därför ej bär behöva

särskilt angivas utom beträffande de allmänna villkoren. Dessa villkor

finnas upptagna i förslaget § 20 och lyda på följande sätt:

Som allmänna förutsättningar för statsbidrags utgående skola gälla:

a) att skolan är anordnad i enlighet med gällande föreskrifter,

b) att undervisningen vid skolan fortgått under föreskriven tid,

c) att skolområdet för undervisningen tillhandahåller tjänliga och tillräckliga

lokaler samt erforderliga och lämpliga skolmöbler och nödig undervisningsmateriell,

samt

d) att lärarnas avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som

ock naturaförmånerna, minst motsvara vad i sådant avseende finnes

stadgat.

De sakkunniga hava såväl i stadgeförslaget som i förslaget till statsbidragskungörelse

intagit bestämmelse om att vid upprättande av kommunal

flickskola särskild hänsyn skall tagas till huruvida förut å orten

finnes statsunderstödd högre flickskola eller samskola, kommunal flickskola,

kommunal mellanskola eller statsläroverk med tillträde även för

flickor å realskolans stadium.

I de från olika myndigheter m. fl. inkomna yttrandena i nu förevarande

ärende hava endast några få erinringar gjorts mot de sakkunnigas förslag

angående statsbidrag till kommunala flickskolor.

Styrelsen för svenska stadsförbundet framhåller, hurusom enligt förslaget

kommunernas byggnadsskyldighet ytterligare skulle utsträckas till

lokaler för en ny typ av skolor.

Styrelsen erinrar därvid om att kommunernas närmare skyldigheter i

avseende å tillhandahållande av läroverkshus och rektorsbostad icke reglerades

av någon författning utan avgjordes från fall till fall genom överenskommelser.

Vidare anför styrelsen, att den i ett den 31 oktober 1923

avgivet yttrande över skolkommissionens betänkande del V framhållit

Allmänna

föreskrifter

angående

statsbidrag.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Allmänna

grunder för

statsbidrag.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

önskvärdheten av lagstiftning på detta område, varvid enligt styrelsens

mening betryggande former borde utfinnas och lagfästas för uppgörelser

i hithörande frågor mellan parterna som fullt obundna och likställda

kontrahenter och ett opartiskt institut skapas för lösande av uppkomna

tvister rörande träffade överenskommelser. Styrelsen berör också frågan

om byggnadsskyldighetens delvisa överflyttande på större kommunala

enheter än läroverksstaden, t. ex. landstingen.

Skolöverstyrelsen anför endast, att bland de skolor, till vilkas tillvaro

på orten hänsyn borde tagas vid prövning av frågan om behovet av en

kommunal flickskola, borde även medtagas högre folkskola.

Slutligen har statskontoret icke funnit anledning till erinran mot de

föreslagna bestämmelserna angående statsbidrag till kommunal flickskola.

Då jag nu övergår till frågan om statsbidrag till kommunala flickskolor,

tillåter jag mig åter erinra om att en av grundtankarna i förslaget om

upprättande av sådana skolor har varit, att dessa skolor i ekonomiskt avseende

skulle intaga samma ställning som de kommunala mellanskolorna.

Även för dessa nya skolor bör alltså en ekonomisk samverkan mellan staten

och vederbörande kommun äga rum, varvid dock kommunen har att

bära ansvaret för skolans bestånd och besluta om dess ekonomiska förhållanden.

Givet är också, att staten här som i liknande fäll har att tillse,

att vissa villkor beträffande såväl skolans lärare, deras kompetens och avlöning

som skolans lokaler och utrustning i övrigt m. m. äro uppfyllda.

Av den lämnade redogörelsen för de sakkunnigas förslag i fråga om

statsbidragets storlek och villkoren för dess utgående torde framgå, att

de sakkunniga beträffande statsbidrag till fullständigt organiserad skola

varit angelägna om att i möjligaste mån följa de för de kommunala mellanskolorna

gällande bestämmelserna. Jag gillar till fullo denna ståndpunkt

och anser att man, endast då så är nödvändigt med hänsyn till

skolornas olika yttre och inre organisation, bör frångå nämnda för mellanskolorna

gällande bestämmelser.

Av 1927 års riksdag har föreskrivits, att statsbidrag till kommunal mellanskola

skall utgå under villkor, att skolan i sina fyra årsklasser har sammanlagt

minst 40 lärjungar. I överensstämmelse härmed och med hänsyn

till min förut uttalade mening att kommunala flickskolan, i varje fall,

skall omfatta sju ettåriga klasser, anser jag, att dylik skola bör hava minst

70 lärjungar för att komma i åtnjutande av statsbidrag. Jag har i det

föregående föreslagit, att vid skola, där konstant behov av parallellavdelningar

i andra klassen av den sjuåriga lärokursen uppkommit,

skall upprättas en fristående till folkskolans sjätte klass anknytande sexårig

lärokurs. Att för denna lärokurs föreskriva visst minimiantal lärjungar

synes ej vara erforderligt. Då emellertid undervisningsplanerna

för de båda högsta klasserna i den sjuåriga och i den sexåriga lärokursen i

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Mqj:ts proposition Nr 116.

det hela höra vara lika, hör det enligt min mening föreskrivas, att vid

skola, där antalet lärjungar i de två lärokurserna inom viss sådan klass

tillsammans ej överstiger 30, statsbidrag för uppdelning av dylik klass i

klassavdelningar ej skall utgå.

Beträffande åter frågan om rätt för skoldistrikt att även i annat fall än

som här ovan nämnts vid sidan av den sjuåriga lärokursen anordna en

fristående sexårig lärokurs och att därför i vanlig ordning erhålla statsbidrag,

torde det böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning i varje

särskilt fall.

I fråga om rätt för skola att erhålla statsbidrag till upprättande av

parallellavdelning tillstyrker jag det av de sakkunniga framställda förslaget,

enligt vilket ny sådan avdelning skulle få upprättas, om vid läsårets

början minst 30 lärjungar komma på varje förutvarande avdelning

inom årsklassen. En reservant inom skolöverstyrelsen, vilken förklarat

sig i och för sig icke hava något att erinra mot en sådan bestämmelse, har

dock uttalat sig för att så länge för realskolan en minskning i antalet

elever i varje klassavdelning icke av riksdagen medgivits, för nu förevarande

skolform borde gälla enahanda bestämmelser som för realskolan.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i mitt yttrande vid

avlåtandet till 1927 års riksdag av förslag om omorganisation av skolväsendet

anförde, hurusom det från olika håll betonats, att ett rimligt

antal lärjungar i klassen utgjorde en viktig förutsättning för ett rationellt

arbetssätt likaväl som för önskvärd individualisering i det hela.

Jag ansåg mig därför böra föreslå ett tillmötesgående av kravet på begränsning

av antalet lärjungar i de olika klassavdelningarna och att

man alltså borde räkna med ett normalt högsta lärjungantal av 30 i realskolans

och kommunala mellanskolans klasser samt 25 i gymnasiets ringar.

Riksdagen ansåg sig emellertid icke kunna taga bestämd ställning till

detta förslag, innan närmare utredning förelåge.

För den nu ifrågasatta nya skolformen ligger dock denna fråga annorlunda

till. Först vill jag erinra om att jämlikt beslut av 1925 års riksdag

för de nuvarande högre flickskolorna gäller ett maximiantal lärjungar

av 30 för stadium motsvarande real- och flickskolan och av 25 beträffande

stadium motsvarande gymnasiet. Även för den kommunala mellanskolan,

vilkens bestämmelser man i möjligaste mån sökt följa, då det gällt att

utforma föreskrifter för den kommunala flickskolan, är maximiantalet

lärjungar i varje klassavdelning bestämt till 30. En till 1924 års riksdag

av Kungl. Maj:t gjord framställning om höjning av detta antal till 35

blev av riksdagen avslagen. Enligt min mening skulle särskilt arbetet i

flickskolans två högsta klasser i hög grad äventyras, om antalet lärjungar

i varje klassavdelning annat än i undantagsfall finge överskrida 30, ett

för detta stadium redan alltför högt antal. Till de pedagogiska skäl, som

tala för ett maximiantal av 30 lärjungar, komma även kommunalekono
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 116.

miska synpunkter. Knappt någon av de nu befintliga flickskolebyggnaderna

torde vara så inredd, att annat än i undantagsfall ett klassrum kan

rymma mer än 30 lärjungar. Skulle det då uppställas krav på att den nya

flickskolan skulle vara skyldig att mottaga minst 35 lärjungar i varje

klassavdelning inom viss årsklass, innan ny parallellavdelning finge upprättas,

bleve det ej möjligt att för den nya skolan använda redan befintliga

lokaler, vilket åter skulle försvåra tillkomsten av kommunala flickskolor.

I samband med det nu anförda vill jag framhålla, att de sakkunniga

tänkt sig en bestämmelse (i en anmärkning till undervisningsplanen) av

sådan innebörd, att i de ämnen, där undervisningens art sådant påkallar,

lärjungarna efter skolstyrelsens bestämmande må kunna uppdelas i smärre

grupper. Då anordningen i fråga blott i ringa mån kan inverka på statens

kostnader för en kommunal flickskola, har jag endast velat omnämna detta

förhållande.

Statsbidragets

storlek.

Jag kommer nu till frågan om statsbidragets storlek. För fyraårig kommunal

mellanskof utgår som bekant ett årligt grundanslag om 11.200

kronor samt dessutom 2,800 kronor för varje vid skolan anordnad parallellavdelning.

Ett på samma sätt beräknat grundanslag till kommunal

flickskola skulle tydligen, som de sakkunniga anföra, utgöra 16,800 kronor

för sexårig skola och 14,000 kronor för femårig skola. För sjuårig skola

borde anslaget bli 7 X 2,800 kronor eller 19,600 kronor. Nu hava emellertid

de sakkunniga med hänsyn till den tilltänkta organisationen av undervisningen

i de två högsta klasserna i sexårig skola och högsta klassen i

femårig skola föreslagit en höjning av de så beräknade beloppen med 400

kronor för var och en av dessa klasser. Den härför anförda motiveringen,

för vilken jag i det föregående redogjort, synes mig vara så bindande, att

jag finner det nödvändigt, att man på denna punkt något avviker från

vad som nu är stadgat för de kommunala mellanskolorna. Jag anser mig

alltså böra hemställa, att statsbidrag till sjuårig kommunal flickskola med

teoretisk linje må utgå med 20,400 kronor (7 X 2,800 + 2 X 400). Om skolan

omfattar även en fristående sexårig lärokurs eller om parallellavdelning

av årsklass i enlighet med givna bestämmelser är inrättad, bör därutöver

statsbidrag för varje klassavdelning utöver sju utgå med ett belopp av

2,800 kronor för år.

Vad jag nu anfört gäller skola, där teoretisk linje eller både teoretisk

och praktisk linje är upprättad. Då emellertid enligt det framlagda förslaget

kommunal flickskola inom de två högsta klasserna skall kunna omfatta

enbart praktisk linje och då inom denna linje undervisning ej skall

meddelas i alla teoretiska ämnen utan endast i de s. k. fasta ämnena med

omkring 14 timmar i veckan, bör statsbidrag för sådan skola ej utgå med

nyss nämnda belopp. Med hänsyn till det förut anförda bär enligt min

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 116.

mening statsbidraget till skola med enbart praktisk linie bestämmas till

5 X 2,800 + 2 X 1,400 = 16,800 kronor. I överensstämmelse härmed bör tydligen

statsbidraget till sådan parallellavdelning inom de två högsta klasserna,

som påkallas endast med hänsyn till behovet av uppdelning av undervisningen

i de för de båda linjerna gemensamma teoretiska undervisningsämnena,

utgå med 1,400 kronor för år.

Beträffande förslaget om särskilt understöd till undervisning i praktiska

ämnen utom teckning jämte därmed förknippade villkor, mot

vilket förslag ingen som helst erinran gjorts i de i ärendet inkomna yttrandena,

är jag ense med de sakkunniga. Den ändring av huvudsakligen

formell art, som förslaget innebär i jämförelse med vad som är stadgat

för de kommunala mellanskolorna, är betingad av den ändrade ställning,

de praktiska ämnena skola intaga vid den kommunala flickskolan. Mitt

förslag innebär alltså, att understöd till undervisning i praktiska andelvisningsämnen

utom teckning vid kommunal flickskola må utgå med 75

kronor för läsår och veckotimme, under villkor att lid läsaiets början

vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp

inom viss klass icke understiger 5 samt att minst 15 lärjungai

komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp för ämnet upprättas.

Enligt gällande bestämmelser angående statsbidrag till kommunala

mellanskolor utgå följande bidrag till läraravlöningen, nämligen

a) för varje manlig ämneslärare: 500 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med

full tjänstgöring: 300 kronor;

c) för rektor: två tredjedelar av det för honom stadgade särskilda arvodet;

för biträdande föreståndarinna: det till henne utgående särskilda

arvodet;

d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren

tillkommande ålderstillägg;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie

ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,

som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras

till arvode åt vikarien, och om tjänstledigheten förorsakas av

offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring

hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl.

Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis

ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:

det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning

avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt

g) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande av

smittofara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, det belopp,

som erfordras till arvode åt vikarien, dock icke för längre tid än

högst sex månader.

I sitt förslag till bestämmelser angående statsbidrag till läraravlöningen

vid kommunala flickskolor hava de sakkunniga i det hela följt nyss angivna

bestämmelser för de kommunala mellanskolorna. Vissa avvikelser

s. 92 Kontrollera mot PDF

Allmänna

föreskrifter

angående

statsbidrag.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

i formuleringen hava betingats av de sakkunnigas förutnämnda förslag

till ordning för tillsättning av rektor vid kommunal flickskola. Då jag

emellertid uttalat mig för att rektor vid kommunal flickskola åtminstone

tills vidare bör tillsättas på samma sätt som nu gäller för kommunal mellanskola,

bär jag ingen anledning att för de kommunala flickskolorna i

nu berörda avseende föreslå någon ändring i de för mellanskolorna gällande

bestämmelserna. Med de något höjda särskilda arvoden för rektor

och biträdande föreståndarinna, som jag föreslagit, komma givetvis statsbidragen

för dessa arvoden att bliva något högre än vid mellanskolorna,

nämligen för rektorsarvodet en höjning med 133 kronor 33 öre (a/s 1,200—

2U 1,000) och för särskilda arvodet till biträdande föreståndarinna med

100 kronor.

Bland de allmänna förutsättningarna för statsbidrags utgående är intagen

en bestämmelse om att skolområdet för undervisningen skall tillhandahålla

tjänliga och tillräckliga lokaler samt erforderliga och lämpliga

skolmöbler och nödig undervisningsmateriell. Beträffande skyldighet

för vederbörande kommun att anskaffa sådana lokaler för skolan har,

såsom förut är nämnt, styrelsen för svenska stadsförbundet ifrågasatt, att

betryggande former borde utfinnas och lagfästas för uppgörelser i hithörande

frågor mellan parterna såsom fullt obundna och likställda kontrahenter

och ett opartiskt institut skapas för slitande av uppkomna tvister

rörande träffade överenskommelser. Då det här gäller en kommunal skola

och då motsvarande föreskrift finnes intagen i statsbidragskungörelserna

för högre folkskolor och kommunala mellanskolor, finnes det enligt min

mening fullt giltig anledning till att bestämmelsen kommer att gälla även

den kommunala flickskolan. Så vitt jag har mig bekant, hava lokalfrågorna

för nämnda skolor liksom för de allmänna läroverken och de tekniska

läroverken i allmänhet funnit sin lösning genom förhandlingar mellan vederbörande

kommun och den myndighet, under vars inseende vederbörande

skola stått, utan att kommunernas önskemål, där dessa hållits

inom rimliga gränser, trätts för nära. För övrigt kan ju eventuellt uppkommen

tvist bli avgjord genom hänvändelse till Kungl. Maj:t. Dock vill

jag ej förneka, att närmare bestämmelser angående kommunernas byggnadsskyldighet

ma kunna vara erforderliga. Dylika torde dock böra utfärdas

i ett större sammanhang än vad som nu skulle kunna bliva fallet.

Fn reservant inom skolöverstyrelsen har påyrkat, att såväl stadgan som

de av riksdagen fastställda villkoren för statsbidrags utgående borde inrymma

en bestämmelse av innebörd, att den kommunala flickskolan bleve

tillgänglig även för lärjungar hemmahörande utanför den eller de kommuner,

vilka utgöra skolans huvudmän. Då någon sådan föreskrift icke

finnes beträffande de kommunala mellanskolorna och, enligt vad erfai

enheten givit vid handen, ej heller visat sig av behovet påkallad, synes

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 116. 93

det mig ej behövligt att särskild föreskrift härom utfärdas beträffande

nu ifrågavarande skolor.

Vidare har skolöverstyrelsen uttalat sig för att högre folkskolor böra

medtagas bland de skolor, till vilkas tillvaro på orten hänsyn skall tagas

vid upprättande av kommunal flickskola. Då förefintligheten av dylik

skola tydligen kan vara av betydelse i detta sammanhang, vill jag uttala

min anslutning till denna överstyrelsens hemställan.

b. Statsbidrag till skola under upprättande.

Särskild uppmärksamhet synes tillvägagångssättet för upprättandet av

kommunal flickskola påkalla. Två olika fall kunna här komma i betraktande.

Antingen kan en kommunal flickskola nyupprättas från grunden

eller ock uppstå på det sättet, att en förutvarande privat högre flickskola

eller möjligen skola av annat slag — i sällsynta fall måhända en kommunal

mellanskola — ombildas till kommunal flickskola.

Beträffande nyinrättandet av en kommunal flickskola äro, yttra de sakkunniga

(sid. 93 f.), två fall tänkbara. Man kan tänka sig statsunderstödet till

skolan utgå antingen successivt klass för klass eller ock först sedan skolan

blivit färdigbildad. Som bekant skall enligt gällande bestämmelser en kommunal

mellanskola hava alla sina fyra klasser fullbildade, innan den kan

erkännas av Kungl. Maj:t och erhålla statsunderstöd. För att emellertid

göra det möjligt för kommun, som har för avsikt att upprätta kommunal

mellanskola, att under den tid, då det successiva upprättandet äger rum,

komma i åtnjutande av statligt understöd, har man träffat den anordningen,

att vederbörande kommun först upprättar en högre folkskola och

därvid erhåller det åt dylik skola utgående statsunderstödet. När den sålunda

upprättade högre folkskolan nått en omfattning av fyra klasser,

Plägar den efter inspektion av skolöverstyrelsen av Kungl. Maj:t erkännas

som kommunal mellanskola samt erhålla statsunderstöd som sådan.

Fördelarna av en dylik anordning äro uppenbara. Först och främst beredes

kommunen förmånen att erhålla statens ekonomiska understöd redan

under den tid, då skolan successivt växer fram. Och vidare bliva myndigheterna

i tillfälle att, innan skolan erkännes som kommunal mellanskola,

bedöma, i vad mån yttre och inre för skolans erkännande som kommunal

mellanskola erforderliga betingelser äro för handen. Emellertid

saknar det nu angivna tillvägagångsssättet icke olägenheter. Det förhållandet,

att en främmande skolform, den högre folkskolan, som har och

bör hava sitt eget mål, så att säga lånas för att tjäna som ekonomiskt omhölje

för en annan skolform, efter vars fullmyndiga tillkomst den själv

skall upphöra att existera, måste verka ofördelaktigt på den sålunda i

främmande syfte anlitade skolformens eget arbete och anseende. Vidare

måste det nog betecknas som mindre lämpligt, att den nya skolan i många

fall kommer att bliva mer eller mindre bunden av de lärarkrafter, som

redan blivit anställda vid den högre folkskolan och vilka icke alltid visat

sig motsvara den kommunala mellanskolans verkliga behov.

Skulle man trots de nu påpekade olägenheterna söka i fråga om nyupp
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

rättande av en kommunal flickskola gå en väg motsvarande den, som tilllämpas

i fråga om den kommunala mellanskolan, stöter man först på den

svårigheten, att på det område det här gäller ej finnes någon läroanstalt,

som intar en ställning motsvarande den högre folkskolans och som alltså

skulle kunna tjäna som hjälpmedel för skolans ekonomiska uppbyggande.

Att åter begära, att en kommun, som önskar upprätta en kommunal flickskola,

skulle vara nödsakad att först, utan att under tiden för skolans

successiva uppbyggande erhålla statsunderstöd, upprätta en fullständig

flickskola efter den kommunala flickskolans typ, vore givetvis att pålägga

kommunen allt för dryga kostnader och skulle i väsentlig grad försvåra

uppkomsten av en dylik skola.

Allt synes således de sakkunniga tala för att när det gäller nyupprättande

av kommunal flickskola, detta hör kunna ske successivt klass efter

klass och att alltså statsbidrag bör utgå, allt ifrån det den första klassen

upprättas och sedermera undan för undan ökas till angivet maximibelopp.

De sakkunniga hava ock i § 25 föreslagit eu bestämmelse i sådant avseende.

Då det skulle bliva förenat med störa olägenheter, om skolan under

hela nybildningstiden skulle arbeta med extra ordinarie lärarpersonal,

liava de sakkunniga föreslagit, att statsbidrag skulle utgå under villkor,

dels att rektor skulle i stadgad ordning tillsättas redan vid första klassens

upprättande, dels ock att en ordinarie lärare skulle tillsättas vid upprättandet

av var och en av de följande klasserna.

Härvid förutsätta de sakkunniga givetvis, att innan något som helst

statsunderstöd kommer att utgå, det noggrant utrönes, att förutsättningarna

för skolans upprättande äro för handen. Till sådana förutsättningar

hör i främsta rummet skolans behövlighet, varom närmare bestämmelser

äro angivna i § 4 av stadgan. Vidare hör till dylika förutsättningar vad

som finnes stadgat i de sakkunnigas förslag till kungörelse om statsbidrag

till kommunal flickskola § 20 rörande lokaler och dessas möblering, lärarnas

avlöningsförhållanden m. in.

Nyssberörda § 25 skulle enligt de sakkunnigas förslag erhålla följande

lydelse:

Till skolområde, som i vederbörlig ordning nyupprättar kommunal flickskola,

avsedd att omfatta minst fem årsklasser, utgår under den tid, som

erfordras för skolans successiva uppbyggande till fullständig kommunal

flickskola, statsbidrag dels med 2,800 kronor om året för varje årsklass,

dels ock med det understöd till undervisning i praktiska undervisningsämnen

utom teckning och med de bidrag till lärares avlöning, som omförmälas

i §§ 17 och 18, under villkor

a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje årsklass,

b) att upprättandet av klasserna försiggår år efter år i oavbruten följd,

c) att rektor tillsättes vid upprättande av första klassen och en ordinarie

lärare vid tillkomsten av var och en av de följande klasserna, samt

d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i enlighet med de

för kommunal flickskola gällande föreskrifter.

Vidare anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Vad beträffar det senare fallet eller då annan förutvarande skola övergår

till kommunal flickskola, äro likaledes två vägar tänkbara. Ombild
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Kr 116.

ningen av den förutvarande skolan kan ske successivt, d. v. s. klass eiter

klass eller måhända med ett par klasser åt gången. Eller ock kan så stor

del av den förutvarande skolan, som kan anses motsvara den kommunala

flickskolan i dess helhet, brytas ut ur den förutvarande skolan och i ett

slag ombildas till kommunal flickskola. I förra fallet skulle givetvis statsbidraget

till den kommunala flickskolan komma att utgå successivt i mån

av skolans ombildning och det understöd, som den förutvarande skolan

möjligen åtnjutit, samtidigt undan lör undan avvecklas. I senare fallet

åter skulle den kommunala flickskolan omedelbart erhålla fullt statsunderstöd

såsom fullständigt organiserad skola och samtidigt det eventuellt

utgående statsunderstödet till den gamla skolan i motsvarande män

upphöra.

Det förstnämnda av de båda nu antydda tillvägagångssätten överensstämmer

närmast med det, som plägar tillämpas vid upprättandet av nya

statsläroverk och som enligt 1927 års riksdagsbeslut jämväl skall tillämpas

i fråga om det av riksdagen beslutade förstatligandet av vissa kommunala

mellanskolor samt kommunala gymnasier och gymnasielinjer. Det

senare tillvägagångssättet åter är närmast jämförligt med den ordning,

som tillämpas i fråga om de kommunala mellanskolorna.

Fråga uppstår nu, vilketdera av de båda här skisserade tillvägagångssätten

bör anses vara att föredraga, när det gäller upprättandet av kommunal

flickskola.

Tänker man sig då, att den kommunala flickskolan skulle upprättas successivt,

stöter man först på vissa svårigheter i organisatoriskt och ekonomiskt

avseende. Utgår man från att det är en privat högre flickskola med

tre förberedande klasser, som ombildningen gäller, och att ombildningen

skall fortgå klass efter klass med början höstterminen 1928, så kommer det

organisatoriska förloppet att gestalta sig på följande sätt. Sagda hösttermin

upprättas ingen ny första förberedande klass; andra och tredje förberedande

klasserna skulle däremot fortfarande komma att finnas. Så ock

de två första klasserna av den egentliga flickskolan. Det kan visserligen

med hänsyn till lärjungarnas förut inhämtade kunskaper och åldersstadium

ifrågasättas, huruvida icke även den gamla skolans tredje klass borde

anses falla under den kommunala flickskolans första klass och således

behandlas i likhet med de två första klasserna av samma skola. I så fall

skulle den gamla skolans fjärde klass bliva den nya flickskolans första

och sistnämnda skolas högsta klass komma att falla helt utanför serien av

den gamla skolans klasser. De sakkunniga hålla emellertid före, att eu

dylik anordning skulle medföra avsevärda olägenheter och därför icke bör

väljas. Vidtagas i fråga om kursernas innehåll och formen för arbetet

vissa smärre jämkningar, torde de lärjungar, som uppflyttats från den

andra till den tredje av den gamla flickskolans klasser, utan allt för stora

vanskligheter kunna följa undervisningen i den nya skolans första klass.

För att emellertid ej allt för mycket försvåra övergången för ifrågavarande

lärjungar hålla de sakkunniga före, att dessa böra äga tillträde till den

nya skolans första klass utan särskild inträdesprövning.

De sakkunniga utgå alltså ifrån att vid början av höstterminen 1928 förutom

andra och tredje förberedande klasserna endast de två första av den

egentliga flickskolans klasser bibehållas. Den förutvarande flickskolans

tredje elementarklass skulle alltså bliva den kommunala flickskolans första,

under det att den förstnämnda skolans fjärde, femte, sjätte, sjunde och

åttonde klasser fortfarande komme att tillhöra denna skola, varvid jämväl

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

statsunderstöd borde såsom hittills utgå till dessa klasser. En ombildning,

som fortginge på sätt nu angivits, klass efter klass, skulle, såsom av det

anförda torde framgå, komma att på ett olämpligt sätt sönderbryta den

gamla skolan och både i fråga om skolans yttre organisation och i avseende

på statsunderstödet till de olika skolformerna medföra synnerligen invecklade

förhållanden. Därtill skulle vidare komma olägenheter av pedagogisk

art. Sålunda skulle omläggningen av arbetets anordning i skolan

komma att på ett synnerligen olämpligt sätt fördröjas. Framför allt skulle

detta komma att gälla den för eu ändamålsenlig läggning av skolarbetet

så betydelsefulla ämnesbegränsningen och linjedifferentieringen, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle inträda från och med den kommunala

flickskolans femte klass. Nämnda anordning skulle niimligen icke kunna

komma i tillämpning förrän höstterminen 1932.

På grund av vad de sakkunniga nu anfört tillika med erfarenheter, som

redan tidigare blivit gjorda i fråga om de svårigheter, vilka i liknande

fall kunna uppstå, hava de sakkunniga icke funnit sig kunna tillstyrka det

successiva tillvägagångssättet vid en förutvarande skolas ombildning till

flickskola.

Väljes åter det andra av de bär ovan angivna båda tillvägagångssätten,

och tänker man sig här en ombildning i ett slag av den förutvarande högre

flickskolans sex övre klasser, gestalta sig förhållandena vida förmånligare

i både organisatoriskt, ekonomiskt och pedagogiskt avseende. Vid en dylik

ombildning, tänkt även den taga sin början höstterminen 1928, skulle sagda

termin den nya skolan komma att i sin helhet upprättas och övertagas

av kommunen. I denna skolas första klass skulle då med ovan antydda

modifikationer den nya kursplanen komma att tillämpas. I de två översta

klasserna skulle redan vid samma tidpunkt utan någon större svårighet

arbetet kunna differentieras och organiseras på sätt de sakkunniga föreslagit.

I de mellanliggande klasserna (den gamla flickskolans klasser

4—6) kunde arbetet i väsentliga avseenden omläggas efter de nya grunderna.

Och vad beträffar den del av den gamla skolan, som befunnes under

den nya skolans första klass, komme denna att bestå av andra och tredje

förberedande samt de två första klasserna av den egentliga skolan. Dessa

klasser komme att undan för undan avvecklas både organisatoriskt och

med hänsyn till statsbidraget. För denna avveckling krävdes givetvis särskilda

övergångsbestämmelser, varvid vore att beakta att understödet till

den förutvarande flickskolan ej bestått blott i direkt understöd utan jämväl

utgått i form av löner och ålderstillägg samt tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg, med andra ord såsom bidrag till lärarinnornas avlöning.

Skulle den ombildade skolan hava ett mindre antal klasser än som

erfordras, för att ur densamma skulle kunna omedelbart uppstå eu kommunal

flickskola, måste den givetvis utbyggas med ett erforderligt antal

nya klasser, om vilkas upprättande synes böra i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat om nyupprättande av kommunal flickskola.

Vad de sakkunniga nu anfört gäller huvudsakligen en högre flickskolas

ombildning till sexårig kommunal flickskola men kan i stort sett tillämpas

även vid en dylik skolas ombildning till femårig kommunal flickskola.

I enlighet med det sålunda gjorda uttalandet hava de sakkunniga i sitt

förslag (§ 26) intagit följande bestämmelse:

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 11G. 97

Till skolområde, som beslutit ombilda förutvarande statsunderstödd

skola till kommunal flickskola, utgår efter de i §§ 17 och 18 stadgade grunder

och under de i § 20 angivna villkor samt utan hinder av bestämmelsen

i § 16 mom. 2 angående antal lärjungar statsbidrag till så många klasser

av den förutvarande skolan, som enligt beslut av Kungl. Maj:t skola utgöra

den kommunala flickskolan.

Skulle vid dylik ombildning den förutvarande skolan enligt beslut av

Kungl. Maj:t behöva utbyggas med en eller flera klasser, skall i fråga om

ombildning av sådan skola i tillämpliga delar gälla vad som i § 25 är stadgat

beträffande nyupprättandet av kommunal flickskola.

Beträffande de klasser av den förutvarande skolan, vilka icke skola tillhöra

den kommunala flickskolan, gäller i avseende på avveckling av klasser

och statsbidrag, vad som i varje särskilt fall därom föreskrives.

Slutligen innehåller förslaget även nedanstående föreskrifter angående

statsbidrag till skola under upprättande.

För utbekommande av statsbidrag enligt i §§ 25—26 givna stadgande^

böra hinder ej möta därav, att under kalenderåret statsunderstödd skola i

vederbörlig ordning ombildats till kommunal flickskola, i vilket fall skolan

skall bekomma statsbidrag för vardera skolarten i förhållande till den

del av läsåret, som undervisningen pågått enligt de för de särskilda skolarterna

stadgade grunder.

Beträffande statsbidrag till skola under upprättande skall i övrigt i tilllämpliga

delar gälla vad som är stadgat i fråga om statsbidrag till fullständigt

organiserad skola.

I de utlåtanden, som avgivits över de sakkunnigas förslag, har i nu angivna

hänseenden ingen erinran gjorts.

Jag övergår nu till att yttra mig om de sakkunnigas förslag till bestämmelser

för statsbidrag till kommunal flickskola under upprättande.

Efter övervägande av de sakkunnigas förslag i denna punkt och den

därför anförda motiveringen, för vilken jag här ovan lämnat utförlig

redogörelse, anser jag mig kunna i stort sett instämma i vad de sakkunniga

anfört. Så vitt jag kan se, synas mig inga olägenheter vara att befara, om

de av de sakkunniga framförda synpunkterna i huvudsak godtagas. I

den i de sakkunnigas betänkande anförda motiveringen vill jag särskilt

stryka under, att man näppeligen kan begära av en kommun, att den utan

något som helst understöd av staten under sju års tid skall bekosta en

skola av det slag, varom det här är fråga. Avsaknaden av dylikt understöd

skulle, såsom de sakkunniga framhålla, i väsentlig grad försvåra uppkomsten

av en dylik skola. Sannolikt skulle vederbörande kommun, om den

på egen bekostnad skulle upprätthålla skolan, till dess den bleve fullständig,

anse det nödvändigt att genom upptagande av höga terminsvagifter i

någon mån kompensera bristen på statsbidrag, vilket åter skulle i hög

grad försvåra tillträdet till skolan för flickor från mindre bemedlade och

obemedlade hem.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 höft. (Nr 116.) 7

Departe
mentschefen.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

Med den ståndpunkt jag intagit i fråga om organisationen av den nya

flickskolan, bör tydligen den nyupprättade skolan vara avsedd att omfatta

såväl sjuårig som sexårig lärokurs för att kunna komma i fråga till erhållande

av statsunderstöd.

Som ytterligare skäl för den av de sakkunniga föreslagna anordningen

för ombildning av förutvarande statsunderstödd skola till kommunal flickskola

kan anföras, att det direkta och indirekta statsbidrag, som kan beräknas

motsvara de sju högsta klasserna av en enskild högre flickskola,

föga understiger det statsbidrag, som enligt mitt förslag skulle tillkomma

en kommunal flickskola med förenad sjuårig och sexårig lärokurs.

I ett avseende kan jag dock ej dela de sakkunnigas mening. Enligt deras

förslag skulle en statsunderstödd skola, t. ex. en högre flickskola, som ombildas

till kommunal flickskola, under tiden för ombildningen erhålla statsbidrag

enligt de för de kommunala flickskolorna gällande grunderna oberoende

av antalet lärjungar i skolan. För min del anser jag, att statsbidrag

vid sådan ombildning bör utgå under villkor att skolan har i medeltal

minst 10 lärjungar för var och en av de årsklasser, för vilka statsbidrag

utgår.

I övrigt förordar jag i väsentliga delar de sakkunnigas förslag till bestämmelser

angående statsbidrag till skola under upprättande med de

ändringar, som framgå av min slutliga hemställan i förevarande ärende.

I anslutning till vad av 1927 års riksdag beslöts i fråga om åtgärder för

sådana lärarinnor, som på grund av privata högre flickskolors avveckling

i samband med samrealskolors upprättande förlorade sin anställning, finner

jag motsvarande bestämmelser erforderliga för de lärarinnor vid enskilda

högre flickskolor, som på grund av kommunal flickskolas inrättande

på orten gå för lustiga sin befattning. Jag kommer att i det följande

därom göra särskild hemställan, därvid jag anser mig böra förorda, att

bestämmelsen skall äga giltighet under viss övergångstid. Härvid vill jag

emellertid ansluta mig till de sakkunnigas förslag om att lärarinnorna

vid en ombildad högre flickskola i möjligaste män höra överflyttas till den

kommunala flickskolan.

4. Kostnadsberäkning.

Den utredning och det förslag rörande inrättande av kommunala flickskolor,

som avgivits av 1927 års skolsakkunniga, innehåller även kostnadsberäkningar

för sådana skolor. Som stöd för dessa beräkningar hava de

sakkunniga bifogat ett par exempel på utgifts- och inkomststater för skolor

av detta slag.

Jag torde här få återgiva det huvudsakliga av de sakkunnigas uttalande

i denna fråga.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kung!.. Maj.ts proposition Nr Ilo.

Under vissa av de sakkunniga angivna förutsättningar i fråga om antalet

undervisningstimmar och tillvalda praktiska ämnen å den praktiska

linjen samt i fråga om åldertillägg m. m. skulle statsbidraget, oavsett tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna, för eu enkelklassig

sexårig kommunal flickskola med både teoretisk och praktisk linje kunna

beräknas uppgå till i runt tal 24,500 kronor för år. Kommunens årliga utgifter

för dylik skola skulle kunna beräknas till omkring 22,700 kronor,

oberäknat eventuella kostnader för ränta och amortering å lån för skolbyggnad

in. m. Å andra sidan har här ej tagits hänsyn till eventuell inkomst

av terminsavgifter. För femårig kommunal flickskola skulle under

motsvarande förutsättningar årskostnaderna uppgå till omkring 40,750

kronor. Statsbidraget kunde i detta fall beräknas till i runt tal 20.S00 kronor

samt kommunens utgifter till omkring 19,950 kronor. Komma terminsavgifter

att upptagas, bleve kommunens utgiftssumma något reducerad.

Till ytterligare belysning av frågan om kostnaderna för en kommunal

flickskola liava de sakkunniga uppgjort en jämförande tablå över de årliga

inkomsterna och utgifterna för en åttaklassig flickskola (Södertälje),

en kommunal mellanskola (Nässjö) och en kommunal flickskola (sexårig

resp. femårig). För flickskolan i Södertälje, som äges av kommunen, och

för kommunala mellanskolan i Nässjö uppgivas de verkliga kostnaderna

för år 1926. För de kommunala flickskolorna är o inkomster och utgifter

beräknade med hänsyn till de av de sakkunniga anförda exemplen på inkomst-

och utgiftsstat för sådana skolor. För beräkning av dyrtidstillägget

hava de sakkunniga utgått från den för sista kvartalet 1927 gällande

procenten (36 %). Flickskolan i Södertälje hade höstterminen 1926 263 lärjungar,

fördelade på 12 klassavdelningar. De sex högsta klasserna hade

samma termin 143 lärjungar, d. v. s. ungefär samma antal, som man räknat

med för de i tablån anförda kommunala flickskolorna. Om den nuvarande

flickskolan i Södertälje skulle ombildas till kommunal flickskola,

torde det vara sannolikt, att denna blir av den ungefärliga storlek, som

tablån angiver för den kommunala flickskolan. Kommunala mellanskolan

i Nässjö hade höstterminen 1926 184 lärjungar, fördelade på 8 klassavdelningar.

Av tablån framgår att medelkostnaden för lärjunge är störst vid kommunala

mellanskolan i Nässjö (477 kronor 70 öre) och minst vid flicksko.

lan i Södertälje (366 kronor 50 öre). Däremellan ligga medelkostnaderna

för den föreslagna kommunala flickskolan (425 kronor 78 öre resp. 438 kronor

66 öre). Den högre kostnaden per lärjunge i Nässjö beror på de högre

lärarlönerna, vilket åter sammanhänger med det förhållandet, att det i

Nässjö finnes ej mindre än 6 manliga ämneslärare, under det att man för

den kommunala flickskolan så gott som uteslutande räknat med kvinnliga

lärare. Härtill kommer att man åtminstone under en tid framåt torde

kunna räkna med att kostnaden för ålderstillägg åt kommunala flicksko

lans lärare blir jämförelsevis obetydlig.

Fördelar man statsbidraget per lärjunge, finner man, att det blir ungefär

lika stort vid kommunala mellanskolan i Nässjö (281 kronor 91 öre)

som vid kommunala flickskolorna (274 kronor 60 öre resp. 279 kronor 37

öre). Vid flickskolan i Södertälje är det avsevärt mindre (173 kronor 91

öre). Kommunens medelkostnad per lärjunge uppgår till 45 kronor 70 öre

vid flickskolan i Södertälje, 141 kronor 1 öre vid kommunala mellanskolan

i Nässjö samt 119 kronor 18 öre respektive 126 kronor 90 öre vid de kom
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

munala flickskolor, vilka här anförts som exempel. De lägre medelkostnaderna

för stat och kommun för lärjungarna i flickskolan i Södertälje uppvägas

av de avsevärt högre terminsavgifterna vid denna skola.

De sakkunniga erinra slutligen om att lika litet som man vid de kommunala

mellanskolornas tillkomst på förhand kunde beräkna, huru många

sådana skolor som kunde komma att inrättas under de närmaste åren,

hade man nu några hållpunkter för en motsvarande beräkning. Då det

emellertid finge anses angeläget, att erforderligt anslag för beredande av

statsbidrag till kommunala flickskolor måtte bliva tillgängligt redan från

och med budgetåret 1928—1929, hemställde de sakkunniga, att för ändamålet

äskades ett förslagsanslag, som till en början kunde bestämmas till

ett belopp av 50,000 kronor.

I detta sammanhang ansåge sig de sakkunniga böra erinra om att en ombildning

av en statsunderstödd högre flickskola eller annan dylik skola

medförde en minskning beträffande anslaget till privatläroverk.

Mot de sakkunnigas kostnadsberäkningar hava i de inkomna yttrandena

inga andra erinringar framkommit, än att statskontoret uttalat, att vid

bifall till förslaget i riksstaten torde böra uppföras ett extra förslagsanslag

till tillfällig löneförbättring åt lärare vid kommunala flickskolor å

förslagsvis 10,000 kronor.

Beträffande de av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna tilllåter

jag mig framhålla, att de sakkunniga utgått från att skolan från början

har till sitt förfogande utom skollokaler även erforderlig möbelutrustning,

bibliotek och undervisningsmateriell. Även med hänsyn härtill synas

mig dock de av de sakkunniga i respektive stater upptagna anslagen till

bibliotek och undervisningsmateriell väl knappt tilltagna, medan å andra

sidan jämförelsevis måttliga terminsavgifter beräknas komma att utgå.

Emellertid har jag på en del punkter beträffande ifrågavarande skolors

organisation och avlöningsförhållanden ansett mig böra avvika från de

sakkunnigas förslag och framlägger för den skull en av mig uppgjord kostnadsberäkning,

som visserligen i stort sett utgår från samma grunder, som

de sakkunniga använt för sina beräkningar, men som på samma gång tager

hänsyn till det förslag till lönn- och statsbidragsbestämmelser, som av

mig framlägges.

I likhet med de sakkunniga har jag uppställt några exempel på utgiftsoch

inkomststater för kommunala flickskolor av olika typer. Dessa exempel

torde få såsom bilagor åtfölja detta protokoll (bil. 4—7). Jag har därvid

använt de i förut omnämnda bil. 1—3 anförda timplanerna för beräkning

av erforderligt antal lärartimmar.

På grundvalen av en av de sakkunniga uppgjord jämförande tablå över

kostnaderna för olika slags skolor har jag låtit uppgöra en motsvarande

jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola, en kommunal

mellanskola och en kommunal flickskola med förenad sjuårig och sexårig

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 101

lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje. Även denna tablå torde

som bilaga få åtfölja dagens protokoll (bil. 8).

Då årskostnaden, särskilt för läraravlöningen, för nn ifrågavarande skolor

är beroende av flera omständigheter, som ej på förhand kunna beräknas

och som kunna växla år från år, är det givetvis omöjligt att framlägga

någon exakt kostnadsberäkning. Jag har räknat med dels att skolorna,

i likhet med vad nu är fallet vid våra högre flickskolor, komma

att använda huvudsakligen kvinnliga lärarkrafter, dels att ungefär hälften

av det största möjliga antalet ålderstillägg utgå. Något bidrag till bestridande

av kostnaden för vikariatsarvoden har ej medtagits.

Enligt de anförda exemplen på stater för kommunala flickskolor

skulle årskostnaderna för de olika skoltyperna uppgå till följande

belopp:

Översikt av kostnaderna för kommunala flickskolor av olika typer.

Skolform

Skola med

fristående

7-åriga och

6-åriga läro- kurser

Skola med

förenad

7-årig och

6-årig läro- kurs

Skola med teoretisk och praktisk linje.

Statsbidrag...............................

47,000

—

30,150

—

Terminsavgifter............................

7,800

—

5,700

—

Kommunalt anslag..........................

22,625

—

19,132

50

Summa kronor

77,425

—

54,982

50

Skola med enbart teoretisk linje.

Statsbidrag...............................

42,000

—

28,162

50

Terminsavgifter............................

7,600

—

5,500

—

Kommunalt anslag..........................

20,625

—

18,675

—

Summa kronor

70,225

—

52,337

50

Skola med enbart praktisk linje.

Statsbidrag...............................

—

—

26,250

—

Terminsavgifter............................

—

—

5,500

—

Kommunalt anslag..........................

—

16,452

50

Summa kronor

—

—

48,202

50

Anm. 1. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för lärarna äro ej medräknade.

» 2. Då skola med fristående 7-åriga och 6-åriga lärokurser alltid torde komma

att omfatta teoretisk linje, synes en beräkning av kostnaderna för dylik skola

med enbart praktisk linje sakna betydelse.

Som de sakkunniga redan anfört, har man nu, lika litet som vid de kommunala

mellanskolornas tillkomst, några hållpunkter för att kunna be
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
hemställan.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

räkna, hur många skolor av nu ifrågasatt organisation som kunna komma

att inrättas under de närmaste åren. Det synes mig emellertid angeläget,

att den nya skolformen må kunna komma till utförande redan från början

av läsåret 1928—1929, i fall det på en eller annan ort skulle finnas förutsättningar

därför. Räknar man med fullständigt upprättande av två sjuåriga

skolor, en med både teoretisk och praktisk linje samt en med enbart

teoretisk linje, skulle det erfordras ett anslag för ändamålet av omkring

58,000 kronor. Då det emellertid ej är sannolikt, att vare sig ålderstillägg

eller undervisning i praktiska ämnen redan från början kunna förekomma

i den omfattning, som i nämnda exempel angivits, torde ett förslagsanslag

å 50,000 kronor för budgetåret 1928—1929 vara tillfyllest. Samma belopp

torde även vara tillräckligt, om man utgår från att i stället för en eller

båda av de nämnda fullständiga skolorna ett antal skolor successivt upprättas.

Jag förordar därför, att ett dylikt anslag äskas av riksdagen.

Därjämte torde i riksstaten böra upptagas ett extra förslagsanslag för

beredande av tillfällig löneförbättring åt lärare vid kommunala flickskolor

att utgå efter samma grunder som för lärare vid kommunala mellanskolor.

Detta anslag torde kunna beräknas till ett belopp av 8,000 kronor.

Det synes mig dessutom ofrånkomligt, att likställigheten mellan de kommunala

flickskolornas och mellanskolornas lärarpersonal utsträckes jämväl

därhän, att dyrtidstillägg tillerkännes lärare vid kommunal flickskola.

Härtill återkommer jag i annat sammanhang.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

A. ej mindre i riksstaten under åttonde huvudtiteln

uppföra ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor till

statsbidrag till kommunala flickskolor,

än även i fråga om användandet av nämnda anslag

dels godkänna följande allmänna förutsättningar för

åtnjutande av statsbidrag från anslaget:

1. Kommunal flickskola skall vara upprättad och underhållen

av skolområde, bestående av ett eller flera

skoldistrikt, eller, efter Kungl. Maj:ts beprövande, av

annan kommunal samfällighet eller förening av flera sådana,

samt hava till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar

tillfälle att inhämta ett högre mått av allmän

medborgerlig bildning med hänsyn tagen till den kvinnliga

ungdomens egenart och därvid tillika i större eller

mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk

verksamhet, särskilt inom hemmets område.

2. Varje kommunal flickskola skall vara anordnad med

såväl sjuårig som sexårig lärokurs, varvid i fråga om

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

gemensam eller skild undervisning av de båda lärokurserna

skola i huvudsak tillämpas de grunder, som jag i

det föregående angivit. Den sjuåriga lärokursen skall

med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för

inträde i dess första klass, vara grundad på genomgången

fjärde klass i någon av folkskolans huvudformer, och den

sexåriga lärokursen skall med avseende på det kunskapsmått,

som erfordras för inträde i dess lägsta klass, vara

grundad på genomgången högsta klass av sex- eller

sjuårig folkskola, anordnad enligt någon av sådan skolas

huvudformer, eller ock på sjätte klassen av sjuårig dylik

skola, därest lärokursen i sådan skolas sex lägsta klasser

kan enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör

anses motsvara lärokursen i sexårig folkskola av

nyss angivna former.

3. Vid kommunal flickskola skall, i huvudsaklig enlighet

med vad jag i det föregående angivit, träffas särskilda

anordningar i syfte att för de lärjungar vid skolan,

som hava för avsikt att övergå till första ringen

av fyraårigt eller treårigt gymnasium, underlätta dylik

övergång.

4. Inom de två högsta klasserna av kommunal flickskola

skall undervisningen, i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som jag i det föregående uppdragit,

anordnas antingen på både en teoretisk och en

praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.

5. Kommunal flickskola skall, vare sig den omfattar

både en teoretisk och en praktisk linje eller enbart en av

dessa linjer och oavsett om skolans båda lärokurser åtnjuta

gemensam eller skild undervisning, hava sammanlagt

minst 70 lärjungar.

6. Kommunal flickskola skall stå under skolöverstyrelsens

inseende.

7. Varje årsklass skall i de teoretiska undervisningsämnena

åtnjuta från föregående och efterföljande årsklass

skild undervisning.

8. Vid varje skola skall minst halva antalet av de ordinarie

lärarna utgöras av kvinnor.

9. Läsåret skall omfatta trettioåtta veckor, tid för

inträdes- och flyttningsprövningar, för påsk- och pingstferier

samt för tillfälliga lovdagar däri inräknad.

10. Skolområdet skall för undervisningen tillhandahålla

tjänliga och tillräckliga lokaler samt erforderliga och

lämpliga skolmöbler och nödig undervisningsmateriell.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr. 116.

11. Statsbidrag till kommunal flickskola må utgå endast

under förutsättning att Kungl. Maj:t, med hänsyn

tagen till inom skolområdet möjligen redan befintlig

kommunal mellanskola, högre folkskola, högre flickskola,

högre Barnskola eller kommunal flickskola, för vilka statsbidrag

redan utgår, eller ock allmänt läroverk med tillträde

för kvinnliga lärjungar å realskolans stadium,

prövar inrättandet av kommunal flickskola med av skolområdet

föreslagen organisation vara för orten behövligt och

lämpligt.

12. Undervisningen i skolan skall vara avgiftsfri, såvida

ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden

annorlunda bestämmes i skolans reglemente. Terminsavgifter

må dock i intet fall påföras medellösa

lärjungar.

13. I övrigt skall kommunal flickskola vara organiserad

och undervisningen därstädes ordnad i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som av mig i det

föregående angivits;

dels bestämma,

att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall åtnjuta

följande avlöningsförmåner:

rektor särskilt arvode av 1,200 kronor;

biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 300 kronor;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och

bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande

500 kronor, 3,300 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg,

vart och ett å 400 kronor, att utgå efter respektive

5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och

bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande

350 kronor, 2,800 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg,

vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive

5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare

med full tjänstgöring arvode av 2,900 kronor;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare

med full tjänstgöring arvode av 2,600 kronor;

vikarierande rektor särskilt arvode av 600 kronor;

vikarie för biträdande föreståndarinna särskilt arvode

av 300 kronor;

manlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 105

kronor för varje veckotimme;

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

kvinnlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 95

kronor för varje veckotimme;

manlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med

lek och idrott: 90 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med

lek och idrott: 85 kronor för varje veckotimme;

timlärare i annat praktiskt undervisningsämne än teckning:

80 kronor för varje veckotimme;

att i avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall i

tillämpliga delar gälla vad angående lärares vid kommunala

mellanskolor uppflyttning i högre lönegrad är

stadgat;

dels förklara hinder för Kungl. Maj:t icke möta att

fastställa de närmare villkor och utfärda de närmare bestämmelser,

vilka, i anslutning till vad jag i det föregående

anfört och i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som i motsvarande hänseende gäller för de kommunala

mellanskolorna, må för sagda avlöningsförmåners

åtnjutande böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter,

vilka för tillämpning av omförmälda villkor och bestämmelser

eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels föreskriva, att i fråga om utgående av statsbidrag

till kommunala flickskolor skola, förutom vad angår själva

organisationen och därmed sammanhängande eller likartade

spörsmål, gälla följande grunder:

I.

Statsbidrag till fullständig kommunal flickskola, vilken

av Kungl. Maj:t blivit erkänd såsom sådan, utgår på

följande sätt:

a) till skola med teoretisk och praktisk linje eller enbart

teoretisk linje med 20,400 kronor för år och till skola med

enbart praktisk linje med 16,800 kronor för år;

samt därutöver:

b) till skola med fristående sexårig lärokurs med både

teoretisk och praktisk linje eller enbart teoretisk linje med

2,800 kronor för år för varje årsklass i lärokursen, som i

de teoretiska undervisningsämnena åtnjuter från den sjuåriga

lärokursen skild undervisning;

c) till skola med fristående sexårig lärokurs med enbart

praktisk linje med 2,800 kronor för år för var och en av

de fyra lägsta årsklasserna i sådan lärokurs samt med

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

1,400 kronor för år för var och en av de två högsta årsklasserna

i lärokursen, i båda fallen under förutsättning

att ifrågakommande klass i de teoretiska ämnena åtnjuter

från den sjuåriga lärokursen skild undervisning;

d) till parallellavdelning av årsklass inom den sjuåriga

lärokursens fem lägsta och inom den sexåriga lärokursens

fyra lägsta klasser med 2,800 kronor för år, dock att sådant

bidrag må utgå till högst så stort antal parallella

klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande därav,

att vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på

varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning

upprättas inom densamma;

e) till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta

klasserna, med iakttagande av den i d) angivna begränsningen,

med 2,800 kronor för år för parallellavdelning

inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för år för

parallellavdelning inom den praktiska linjen;

f) till undervisning i praktiska undervisningsämnen

utom teckning med 75 kronor för läsår och veckotimme,

under villkor att vid läsårets början vid undervisningen i

dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp

inom viss klass icke understiger 5 samt att minst

15 lärjungar komma på sådan lärjungegrupp, innan ny

grupp för ämnet upprättas.

Härförutom skola till varje kommunal flickskola utgå

följande bidrag;

g) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500 kronor;

h) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande

ämneslärare med full tjänstgöring: 300 kronor;

i) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande

befattningshavare stadgade särskilda arvodet; för biträdande

föreståndarinna: det till henne utgående särskilda

arvodet;

j) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande

de läraren tillkommande ålderstillägg;

k) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller

extra ordinarie ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas

av styrkt sjukdom, det belopp, som utöver vad den

tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras till

arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av

offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens

tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 107

revisorer, det belopp, som Kungl. Maj:t för det särskilda

fallet bestämmer;

l) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller

tillfälligtvis ledig lärarbefattning men erhållit

tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom: det belopp,

som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning

avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt

m) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande

av smittofara av vederbörande myndighet förbjudits

att tjänstgöra, det belopp, som erfordras till arvode

åt vikarien, dock icke för längre tid än högst sex

månader.

II.

Till skolområde, vilket enligt plan, som av Kungl. Maj:t

godkännes, upprättar kommunal flickskola genom successivt

uppbyggande med en eller flera klasser av sådan

skola, skall, under den tid, som erfordras för skolans

utbyggande till fullständig kommunal flickskola, och

utan hinder därav att skolan icke omfattar sju årsklasser,

statsbidrag, med tillämpning i övrigt av de här

ovan under I b)—m) stadgade grunder och med de i fråga

om de två högsta årsklasserna av praktisk linje där angivna

undantag, beräknas till 2,800 kronor för varje årsklass

eller avdelning av årsklass, under villkor:

a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje

årsklass,

h) att skolan fortsättningsvis uppbygges år för år i oavbruten

följd,

c) att vid skolan finnas lika många ordinarie lärare som

antalet årsklasser i skolan, dock att vid skola med enbart

praktisk linje endast sex ordinarie lärare behöva anställas

och att av dem den sjätte läraren behöver tillsättas först

vid sjunde klassens upprättande, samt att rektor förordnas

vid den nya organisationens påbörjande, ävensom

d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i

enlighet med de för kommunal flickskola gällande föreskrifter.

III.

För utbekommande av statsbidrag enligt här ovan under

I och II givna stadganden höra hinder ej möta därav:

a) att ny skola, parallellavdelning eller lärartjänst, för

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret inrättats

eller under kalenderåret upphört, i vilka fall skolan

äger bekomma statsbidrag i förhållande till den del

av läsåret, undervisningen pågått, eller

b) att under kalenderåret statsunderstödd skola i vederbörlig

ordning ombildats till kommunal flickskola, i vilket

fall statsbidrag skall utgå för vardera skolan i förhållande

till den del av läsåret, som undervisningen pågått

enligt de för de särskilda skolarterna stadgade

grunder, eller

c) att undervisningen enligt vederbörligt medgivande

avkortats på grund av rådande smittosam sjukdom bland

människor eller husdjur, i vilken händelse statsbidrag

skall utgå med samma belopp, som om undervisningen

bedrivits i eljest bestämd omfattning, eller

d) att lärare till förekommande av smittofara av vederbörande

myndighet förbjudits att tjänstgöra, i vilken

händelse statsbidrag, förutom till vikaries avlönande, varom

här ovan under I förmäles, skall utgå till avlönande av

den från tjänstgöring avstängde läraren med oavkortat

belopp, dock icke för längre tid än högst sex månader;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i fråga om tillämpningen

av de under I—III angivna grunder utfärda de

närmare föreskrifter, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående anfört, kunna befinnas

erforderliga.

B. besluta,

att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall

vara delaktig i statens pensionsanstalt, med iakttagande i

tillämpliga delar av vad angående delaktighet i denna anstalt

är stadgat i fråga om lärare vid kommunala mellanskolor,

med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

bestämmelser som på grund härav befinnas erforderliga;

samt

att därest på grund av inrättandet av kommunal flickskola

statsunderstödd enskild högre flickskola på orten

upphör med sin verksamhet och på den grund vid den

senare skolan anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring

går förlustig sin anställning, hon må, under

förutsättning att hon vid början av skolans avveckling

uppnått en ålder av 50 år samt vunnit sådan anställning,

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

som nu angivits, vid statsunderstödd enskild läroanstalt

före den 1 mars 1928, intill dess hon fyller 60 år, av statsmedel

åtnjuta en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar

av den avlöning hon i enlighet med gällande bestämmelser

vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig

löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg

däri inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension

till samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest

hon intill uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst

vid statsunderstödd enskild flickskola; skolande vad nu

sagts äga tillämpning beträffande lärarinnor vid sådana

skolor, vilkas avveckling påbörjats inom tio år, räknat

från den 1 januari 1929.

C. dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för

tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 utgå till lärarpersonalen vid

kommunala flickskolor med följande belopp:

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt

till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp,

som Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med

de i sådant hänseende för motsvarande lärare vid

kommunala mellanskolor nu gällande grunder bestämmer;
dels

ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929

ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Meurling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Bil. l.

Timplan för sexårig kommunal flickskola med teoretisk utbildningslinje.

(Uppgjord av 1927 års skolsakkunniga.)

Ämnen

Klass

1

2

3

4

5

6

1. Teoretiska ämnen:

Kristendom.............

2

2

2

2

11

11

I

| 2

(2

Modersmålet............

5

4

3

3

4

4

Tyska ................

6

5

4

3

3

3

Engelska (resp. franska).....

—

—

5

5

4

4

Franska (resp. engelska).....

—

—

—

(3)

4

4

Historia med samhällslära ....

2

3

2

2

3

3

Geografi...............

2

2

2

—

3

3

Psykologi..............

—

—

—

—

2

2

Matematik .............

5

3

3

3

3

3

Biologi................

2

2

—

2

3

3

Hälsolära..............

—

—

—

—

2

Fysik och kemi..........

—

3

2

3

3

3

Ekonomilära............

—

—

—

—

—

2

24

24

23

23

_

_

2. Praktiska ämnen:

Teckning..............

2

2

1

2

—

2

Slöjd..........■*.......

2

2

1

2

—

3

Hushållsgöromål..........

—

—

4,5

—

4,5

—

4

4

6,5

4

_

_

3. övningsämnen:

Musik................

1,5

1,5

1,5

i,5

1,6

1,5

Gymnastik med lek och idrott

4

4

3

4

4

4

5,5

5,5

4,5

5,5 1

—

—

33,5

33,5

34

32,6 |

—

—

Anmärkningar till timplanen.

1. Genom de med fetstil tryckta siffrorna angivas timtalen för de i § 11 mom. 5 av

stadga för kommunala flickskolor omförmälda fasta ämnena i klasserna 5—6. I stället för

tyska kan, jämlikt samma §, engelska eller franska vara fast ämne.

Lärjungarna i klasserna 5 och 6 deltaga i fråga om de teoretiska ämnena i undervisningen

i de såsom fasta angivna ämnena och dessutom i tre av de övriga.

2. Alla lärjungarna i klasserna 1—4 deltaga i undervisningen i tyska. Skolöverstyrelsen

skall, efter vederbörande skolstyrelses förslag, i fråga om varje särskild skola bestämma,

huruvida engelska eller franska där skall, från och med klass 3, inträda som

andra främmande språk, varjämte de lärjungar i klass 4, som sådant önska, kunna deltaga

i den frivilliga undervisningen i det tredje främmande språket. I skolor med parallellavdelningar

må, efter skolstyrelsens bestämmande, engelska kunna inträda som andra

språk i en klassavdelning, franska i en annan.

I klasserna 5—6 gälla för de främmande språken de i § 11 mom. 5 av stadga för

kommunala flickskolor upptagna allmänna bestämmelserna om tillval av ämnen.

3. Omedelbart före morgonlektionerna förrättas för hela skolan gemensam bön med

sång och bibelläsning. Tiden för sådan förrättning må ej utsträckas över en kvarts timme.

4. Lärjunge, tillhörande främmande trosbekännelse, skall efter av målsman hos rektor

gjord skriftlig anhållan, frikallas från deltagande i undervisningen i kristendom men skall

genom målsmans försorg beredas vederbörlig undervisning i religionskunskap samt vara

skyldig att däröver förete intyg.

5. I de ämnen, där undervisningens art sådant påkallar, må, efter skolstyrelsens bestämmande,

uppdelning av lärjungarna i smärre grupper äga rum.

6. För de lärjungar, som behöva fortsatt undervisning i välskrivning, skall å tid utom

timplanen dylik undervisning anordnas, med skyldighet för nämnda lärjungar att i den

utsträckning, som anses erforderlig, deltaga i denna undervisning.

7. Undervisning i frivillig teckning kan meddelas under högst 2 timmar i veckan utom

timplanen.

8. Där så befinnes lämpligt, må för vinnande av koncentration av undervisningen i

visst ämne under en del av läsåret användas ett större antal veckotimmar än det i timplanen

angivna med vederbörlig minskning för annat eller andra ämnen under samma tid

(s. k. periodläsning). Därvid bör emellertid iakttagas, att för läsåret i dess helhet varje

ämne erhåller ett timantal, som i stort sett motsvarar den i timplanen föreskrivna timfördelningen.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

111

Bil. 2.

Timplan för sexårig kommunal flickskola med praktisk utbildningslinje.

(Uppgjord av 1927 års skolsakkunniga.)

Ämne n

Klass

1

2

3

4

5

6

1. Teoretiska ämnen:

Kristendom.............

2

2

2

2

i

1

Modersmålet............

5

4

3

3

4

4

Tyska................

6

5

4

3

3

3

Engelska (respektive franska) . .

Franska (respektive engelska) . .

—

—

5

5

—

—

—

—

—

(3)

—

—

Historia med samhällslära ....

2

3

2

2

3

3

Geografi...............

2

2

2

—

—

—

Matematik..............

5

3

3

3

—

—

Biologi................

2

2

—

2

—

—

Hälsolära..............

—

—

—

—

2

—

Fysik och kemi..........

—

3

2

3

—

—

Ekonomilära............

—

—

—

—

—

2

2. Praktiska ämnen:

a. Praktiskt husliga ämnen:

Sömnad, större kurs .......

24

24

23

23

6

9

» , mindre » (slöjd) . . .

2

2

1

2

—

3

Vävning...............

—

—

—

—

6

6

Hushållsgöromål, större kurs . .

—

—

—

—

11,5

7

» , mindre » . .

—

—

4,5

—

4,5

—

Barnavård..............

—

—

—

—

6

6

Trädgårdsskötsel..........

—

—

—

—

6

6

b. Handelsämnen:

Affärskorrespondens........

_

_

_

6

4

Bokföring m. m...........

—

—

—

—

3

4

Handelslära och handelsrätt. . .

—

—

—

—

3

—

Käringsgeografi...........

—

—

—

—

—

4

c. Teckning.............

2

2

1

2

—

2

3. Övningsämnen:

4

4

6,5

4

—

—

Musik................

1,5

1,5

1,5

1,5

1,5

1,5

Gymnastik med lek och idrott .

4

4

3

4

4

4

5,5

5,5

4,5

5,5

—

—

33,5

33,5

34

32,5

—

—

Anmärkningar till timplanen.

1. Genom de med fetstil tryckta siffrorna angivas timtalen för de i § 11 mom. 5 av

stadga för kommunala flickskolor omförmälda fasta ämnena i klasserna 5—6. I stället för

tyska kan, jämlikt samma §, engelska (4 timmar) eller franska (4 timmar) vara fast ämne.

Lärjungarna i klass 5—6 deltaga i undervisningen i timplanens ämnen efter fritt val

på sätt i § 11 mom. 5 av stadgan närmare angives.

2. Alla lärjungarna i klasserna 1—4 deltaga i undervisningen i tyska. Skolöverstyrelsen

skall, efter vederbörande skolstyrelses förslag, i fråga om varje särskild skola bestämma,

huruvida engelska eller franska där skall, från och med klass 3, inträda som andra främmande

språk, varjämte de lärjungar i klass 4, som sådant önska, kunna deltaga i den frivilliga

undervisningen i det tredje främmande språket. I skolor med parallellavdelningar

må, efter skolstyrelsens bestämmande, engelska kunna inträda som andra språk i en klassavdelning,

franska i en annan.

3. Lärjungar, som deltaga i undervisningen i den större kursen i sömnad respektive

hushållsgöromål, deltaga icke i den mindre kursen i respektive ämnen.

4. De lärjungar i klass 5, vilka deltaga i den större kursen i hushållsgöromål, deltaga

ej i gymnastikundervisningen de dagar, då de hava undervisning i hushållsgöromål.

5. Dessutom gälla de under timplanen för sexårig kommunal flickskola med teoretisk

utbildningslinje i anm. 3—8 upptagna föreskrifterna. Exempel på timplan med periodläsning

lämnas i de sakkunnigas betänkande sid. 144.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Bil. 3.

Timplan för kommunal flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt

med teoretisk utbildningslinje.

Ämnen

Klass

1

2

3

4

5

6

7

a1

b2

1. Teoretiska ämnen:

Kristendom..........

2

2

2

2

2

2

2

2

Modersmålet..........

5

5

4

4

3

3

4

4

Tyska ..............

5

5

8

4

3

3

3

3

Engelska (resp. franska) . . .

-

—

4

3

4

4

4

Franska (resp. engelska) . . .

—

—

—

—

(3)

4

4

Historia med samhällslära .

3

3

3

2

2

2

3

3

Geografi.............

2

2

2

2

2

1

2

2

Psykologi............

—

—

—

—

—

—

2

2

Matematik...........

4

5

4

3

4

4

3

3

Biologi.............

2

2

2

—

2

2

3

3

Hälsolära............

—

—

—

—

—

—

2

—

Fysik och kemi........

—

—

—

3

3

3

3

3

Ekonomilära..........

—

—

—

—

—

—

—

2

23

24

25

24

24

24

—

—

2. Praktiska ämnen:

Teckning (välskrivning) . . .

u

2

2

1

2

—

2

Slöjd..............

2

2

2

2

1

2

—

3

Hushållsgöromål .......

—

—

—

—

4,5

—

4,5

—

5

5

4

4

6,5

4

—

—

3. övningsämnen:

Musik..............

1,5

1,5

1,5

1,5

1,5

1,5

1,5

1,5

Gymnastik med lek och idrott

4

4

4

4

3

4

4

4

5,5

5,5

5,5

5,5

4,5

5,5

—

—

33,5

34,5

34,5

33,5

35

33,6

—

—

‘a = sjuårig lärokurs för lärjungar, som kommit från folkskolans fjärde klass och

genomgått flickskolans första klass (jfr sid. 22).

2b = sexårig lärokurs för lärjungar, som komma från folkskolans sjätte klass (jfr sid. 22).

De båda lärokurserna undervisas gemensamt med undantag för tyska i andra klassen.

Den i bil. 2 angivna timplanen för klasserna 5—6 kan i tillämpliga delar användas

för klasserna 6 och 7 i sjuårig skola med praktisk linje.

De å timplanen för sexårig flickskola (bil. 1) upptagna anmärkningarna böra i tillämpliga

delar och med hänsyn till den sjuåriga lärokursens större klassantal gälla även för

sistnämnda lärokurs.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

113

Bil. 4.

Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med fristående

7- och 6-åriga lärokurser samt med teoretisk och praktisk linje.

Förutsättningar:

Skolan har en serie klassavdelningar i klasserna 1—5 av den 7-åriga lärokursen

och en serie klassavdelningar i klasserna 1-—4 av den 6-åriga lärokursen.

I de två högsta klasserna sammanföras lärjungarna från nämnda

lärokurser och bilda en teoretisk och en praktisk linje.

A praktiska linjen väljas som specialämnen sömnad, vävning och hushållsgöromål.

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell

och bibliotek m. m. finnes.

Lärarlöne r:

Utgifter.

8 kvinnliga ämneslärare å 2,800: —.....

2 manliga » å 3,300: —.....

Ålderstillägg, 12 ä 300:--1- 3 å 400: —.....

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig).........

Ersättningar för bostad och bränsle........

2 e. o. kvinnliga lärare.................

Timlärare i teoretiska ämnen, 15 t. ä 105: —.

» » teckning (22 t.), musik (9 t.),

gymnastik (24 t.) å 85: — .....

» » övriga praktiska ämnen, 80 t.

å 80: —...................

kronor 22,400: —

» 6,600: —

» 4,800: —

» 1,200: —

» 8,800: —

» 5,200: —

> 1,575: —

» 4,675: —

» 6,400: — 61,650: —

Övriga utgifter:

Skolläkare...........................

Bibliotekarie.........................

Vaktmästare (utom bostad och bränsle)......

Inventarier, undervisnings- och förbruknings
materiell,

böcker....................

Skolans andel i pensionsavgifter till lärarna (appr.)

Ränta å kommunens förskott å statsbidrag . .

Underhåll av byggnader................

Renhållning, lyse, bränsle...............

Övriga utgifter.......................

kronor 450: —

» 450: —

» 2,400: —

2,300: —

»

2,000: —

»

275: —

»

1,500: —

5,200: —

»

1,200:— 15.775: —

Summa kronor 77,425: —

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna ej medräknade.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 käft. (Nr 116.)

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Inkomster.

Statsbidrag:

Grundanslag.........................

För manliga lärare....................

Arvode åt rektor......................

Alderstillägg.........................

För praktiska ämnen utom teckning, 80 t.

ä 75: —...........................

kronor 34,400: —

» 1,000: —

» 800: —

» 4,800: —

6,000: — 47,000: —

Terminsavgifter:

100 lärjungar å 60: — (30 kr. i terminen) . . .

60 » ä 30: — (15 » » > ) . . .

90 » ingen avgift

Kommunalt anslag1.............

kronor 6,000: —

» 1,800: —

_ 7,800: —

_»_22,625: —

Summa kronor 77,425: —

Anm. Om undervisningen i skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens

anslag med 7,800 kronor.

Om skolan har enbart teoretisk linje och om antalet lärjungar i var och

en ap de två översta klasserna icke överstiger 30, erfordras en ämneslärare

mindre, varjämte antalet timlärartimmar särskilt i praktiska ämnen minskas.

I så fall kan man räkna med en minskning i statsbidraget med omkring

5,000 kronor, i kommunens anslag med omkring 2,000 kronor och i terminsavgifter

med omkring 200 kronor.

1 Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

Bil. 5.

Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med förenad

7- och 6-årig lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje.

Förutsättningar:

Skolan är enkelklassig.

Å praktiska linjen väljas som specialämnen sömnad, vävning och hushållsgöromål.

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell

och bibliotek m. m. finnes.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Utgifter.

115

Lärarlöner:

5 kvinnliga ämneslärare k 2,800: —. . . .

2 manliga » k 3,300: —. . . .

Ålderstillägg, 8 å 300:--b 3 k 400: —. . . .

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig).........

Ersättningar för bostad och bränsle........

1 e. o. kvinnlig lärare..................

Timlärare, teoretiska ämnen, 3 t. å 105: — . .

» teckning (131.), musik (7,5 t.),

gymnastik (16 t.) k 85: —......

» övriga praktiska ämnen,

58 t. k 80: —.............

kronor 14,000: —

» 6,600: —

> 3,600: -

> 1,200: —

» 6,400: —

» 2,600: —

» 315: —

» 3,102:50

» 4,640: — 42,457: 50

Övriga utgifter:

Skolläkare..........................

Bibliotekarie.........................

Vaktmästare (utom bostad och bränsle).....

Inventarier, undervisnings- och förbruknings
materiell,

böcker....................

Skolans andel i pensionsavgifter till lärarna . .

Ränta å kommunens förskott-å statsbidrag. . .

Underhåll av byggnader................

Renhållning, lyse, bränsle............

Övriga utgifter......................

kronor

350

—

350

—

»

2,300

—

2,000

—

»

1,400

—

225

—

1,200

—

>

3,700

—

»

1,000

— 12,525: —

Summa kronor 54,982: 50

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägyåt lärama ej medräknade.

Inkomster.

Statsb idrag:

Grundanslag........................

För manliga lärare...................

Arvode åt rektor.....................

Ålderstillägg........................

För praktiska ämnen utom teckning 58 t.

k 75: —......................

kronor 20,400: —

» 1,000: —

» 800: —

» 3,600: —

» 4,350: — 30,150: —

Terminsavgifter:

70 lärjungar k 60: — (30 kronor i terminen) .

50 » k 30: — (15 » » » ) .

55 » k —: —...................

Kommunalt anslag1 ...........

kronor

4,200: —

1,500: —

Summa kronor

5,700: —

19,132: 50

54,982: 50

Anm. Om undervisningen skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens

anslag med 5,700 kronor.

1 Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

Sil. 6.

Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal flickskola

med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart teoretisk linje.

Förutsättning:

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell

och bibliotek m. m. finnes.

Utgifter.

Lärarlöner:

5 kvinnliga ämneslärare ä 2,800: —.....

2 manliga » ä 3,300: —.....

Ålderstillägg, 8 å 300: —, 3 ä 400: —.....

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig)........

Ersättningar för bostad och bränsle .......

1 e. o. kvinnlig lärare .................

Timlärare i teoretiska ämnen, 3 t. å 105: — .

» » teckning (13 t.), musik (7,5 t.),

gymnastik (16 t.) å 85: —

» » övriga praktiska ämnen,

31,5 t. h 80: — . . . .

kronor 14,000: —

» 6,600: —

» 3,600: —

» 1,200: —

» 6,400: —

» 2,600: —

» 315: —

» 3,102:50

» 2,520: — 40,337: 50

Övriga utgifter:

Jämför ovan bil. 5 ................... .»_12,000: —

Summa kronor 52,337:50

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna ej medräknade.

Inkomster.

Statsbidrag:

Grundanslag.........................

För manliga lärare....................

Arvode åt rektor......................

Ålderstillägg.........................

För praktiska ämnen utom teckning, 31,5 t.

å 75: —..........................

kronor 20,400: —

» 1,000: —

* 800: —

» 3,600: —

» 2,362: 50 28,162: 50

Terminsavgifter................ » 5,500: —

Kommunalt anslag1............. »_18,675: —

Summa kronor 52,337:50

Anm. Om undervisningen i skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens

anslag med 5,500 kronor.

1 Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

117

Bil. 7.

Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal flickskola

med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart praktisk linje.

Förutsättningar:

Skolbyggnad med inredning och uppsättning av undervisningsmateriell

och bibliotek m. m. finnes.

A praktiska linjen väljas som specialämnen sömnad, hushållsgöromål, barnavård

och trädgårdsskötsel.

Utgifter.

Lärarlöner:

5 kvinnliga ämneslärare å 2,800: —.....kronor 14,000: —

1 manlig » å 3,300: —..... » 3,300: —

Ålderstillägg, 7 ä 300: —, 2 ä 400: —..... » 2,900: —

Särskilt arvode åt rektor (kvinnlig)........ » 1,200: —

Ersättningar för bostad och bränsle........ » 5,500: —

Timlärare i teoretiska ämnen, 3 t. ä 95: —, 3 t.

å 105: —................. » 600: —

» » teckning (13 t.), musik (7,5 t.),

gymnastik (16 t.) å 85: — .... » 3,102: 50

» » övriga praktiska ämnen,

70 t. ä 80: —................. » 5,600: — 36,202: 50

Övriga utgifter:

Jämför ovan bil. 5 ................... _»_12,000: —

• Summa kronor 48,202: 50

Anm. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna ej medräknade.

Inkomster.

Statsbidrag:

Grundanslag......................

För manlig lärare..................

Arvode åt rektor...................

Ålderstillägg......................

För praktiska ämnen utom teckning

70 t. å 75: —...................

Terminsavgifter.............

Kommunalt anslag1..........

kronor 16,800: —

» 500: —

» 800: —

» 2,900: —

» 5,250: — 26,250: —

.......kronor 5,500: —

....... » 16,452:50

Summa kronor 48,202: 50

Anm. Om undervisningen i skolan för samtliga lärjungar är avgiftsfri, ökas kommunens

anslag med 5,500 kronor.

Härtill kommer ränta och amortering å lån för skolbyggnad m. m.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Bil. 8.

Jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola (Södertälje), en

kommunal mellanskola (Nässjö) och en kommunal flickskola.

Kommunal

Elementar-

flickskola med

läroverket

för

Kommunala

och 6-årig läro-

flickor i

mellanskolan

kurs och med

Södertälje

i Nässjö 1926

teoretisk och

1926

(approximativ

beräkning)

Utgifter:

Lärarlöner1 2 3.......................

81,710

80

76,320

12

61,927

Öl

Övriga löner......................

4,139

68

2,900

—

3,000

—

Inventarier, materiell och bibliotek m. m.......

2,122

79

1,106

88

2,000

—

Underhåll av byggnad................

1,490

03

526

91

1,200

Renhållning, lyse och bränsle...........

2,780

73

3,610

81

3,700

—

Övriga utgifter ....................

4,146

06

s3,432

60

2,625

—

Kronor

*96,390

09

87,897

32

74,452

01

Inkomster:

Statsbidrag1......................

45,739

60

51,871

21

49,619

Bl

Terminsavgifter....................

38,001

25

9,270

5 700

Kommunalbidrag...................

12,020

19

25,946

22

19,132

60

Behållning från år 1925 och övriga inkomster .

629

ÖB

809

89

Kronor

296,390

09

87,897

32

74,452

Öl

Antal lärjungar....................

263

184

175

Hela kostnaden per lärjunge............

366

BO

477

70

425

44

Statsbidrag per lärjunge...............

173

91

281

91

283

64

Kommunalbidrag per lärjunge...........

45

70

141

01

109

33

1 Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg medräknade.

2 Härtill kommer beräknad hyra 5,000 kronor.

3 Häri ingå utgifter för premier och fria böcker med 586 kronor 25 öre.

Anm. 1. Vid ovanstående jämförelse har man utgått från att skolbyggnad med inredning

och uppsättning av undervisningsmateriell och bibliotek m. m. finnes.

Anm. 2. Medräknas ej statens anslag till lärarpersonalens tillfälliga löneförbättring och

dyrtidstillägg, uppgår statsbidraget till 10,891 kronor 85 öre för flickskolan i Södertälje,

80,555 kronor 39 öre för kommunala mellanskolan i Nässjö och 30,150 kronor för den

kommunala flickskolan.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

119

Bil. 9.

P. M. från statens pensionsanstalt.

I anslutning till statens pensionsanstalts utlåtande den 26 november

1927 angående pensionsrätt för lärarpersonal vid kommunala flickskolor

anföres följande rörande retroaktiv tjänstårsberäkning för lärarinnor,

som kunna komma att övergå från privatläroverk till kommunala flickskolor.

Dessa lärarinnor äro nu delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. En

del äro tillika delägare i någon av två äldre statsunderstödda pensionsanstalter

(pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor

för kvinnlig ungdom och svenska lärarinnornas pensionsförening) eller

bådadera. Den pension, som tillkommer sådana lärarinnor från någon av

dessa äldre anstalter, bör, i den mån den icke är grundad på frivilliga

inbetalningar, avräknas från och således i motsvarande mån minska den

pension, som kan tillkomma respektive lärarinnor efter övergång till tjänst

med delaktighet i statens pensionsanstalt. Sådana inbetalningar, vilka

således gjorts uteslutande i syfte att öka pensionen, men ej varit nödvändiga

för statsbidrags erhållande eller delaktighetens bibehållande,

böra, synes det, likställas med inbetalningar till en privat livränteanstalt

och således icke påverka den statliga pensioneringen.

Någon pension från lärarinnornas pensionsanstalt tillkommer däremot

icke lärarinna, som övergår till tjänst med delaktighet i statens pensionsanstalt.

Hon får i stället för pension från sistnämnda anstalt räkna

tjänstår för den tid, hon uppehållit befattning med delaktighet i lärarinnornas

pensionsanstalt (statens pensionsanstalts reglemente § 22

mom. 1).

Lärarinnornas pensionsanstalt trädde i verksamhet med 1911 års ingång.

De lärarinnor, som tillhört anstalten allt från början, kunna således

numera hava intjänat 17 tjänstår, vilka alltså få tillgodoräknas för

pension från statens pensionsanstalt efter övergång till befattning med

pensionsrätt därstädes.

För hel pension såsom lärarinna vid kommunal flickskola skulle fordras

60 levnadsår och 30 tjänstår.

Lärarinna, som övergår från privatläroverk till kommunal flickskola

och tillhört lärarinnornas pensionsanstalt från dess början samt ej uppnått

högre levnadsålder än 47 år, bör således i regel kunna nå hel pension

utan särskilda anordningar för retroaktiv tjänstårsberäkning.

Antalet delägare i lärarinnornas pensionsanstalt uppgår för närvarande

till omkring 2,400. Härav äro ungefär 400 i åldrar över 47 år.

Det stora flertalet delägare i lärarinnornas pensionsanstalt befinner

sig således i levnadsåldrar av 47 år och därunder. Dessa äro i allmänhet

ej heller delägare i äldre statsunderstödd pensionsanstalt.

De lärarinnor, som ej skulle kunna nå hel pension vid 60 års ålder,

utgöra enligt ovanstående ett relativt fåtal. Genom eventuellt medgivande

att kvarstå i tjänst ett eller annat år efter 60 års åldern kan

deras antal ytterligare minskas.

Beträffande dem, som i allt fall ej kunna nå hel pension, må framhållas

följande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

Lärarinnor vid privatläroverk äro för närvarande under vissa förutsättningar

berättigade till tilläggspension av statsmedel (författning nr

965/1917 med ändring genom uris 702/1921 och 174/1927 samt författning

nr 703/1921 med ändring genom nr 175/1927. Den äldre av dessa författningar

torde dock numera sakna praktisk betydelse). Denna pension utgör

utfyllnad intill visst maximum (2,400 kr. enligt författning 703/1921) av

pension från lärarinnornas pensionsanstalt och eventuellt utgående pension

från någon av de båda äldre statsunderstödda pensionsinrättningarna.

Det kunde nu för dessa lärarinnor, vilkas pension från statens pensionsanstalt

tillsammans med pension från de äldre anstalterna, i den

mån sistnämnda pension enligt ovanstående skall tagas i beräkning, ej

uppgår till belopp, motsvarande hel pension, tänkas eu sådan anordning,

att en tilläggspension skulle kunna tilldelas dem. Härför torde dock fordras

ett särskilt stadgande, ty det synes ej fullt klart, om rätten till

tilläggspension finns kvar efter övergång till tjänst med delaktighet i

annan pensionsinrättning än lärarinnornas pensionsanstalt. Å andra

sidan kan hilligtvis denna rätt ej fråntagas en lärarinna, endast därför

att hon genom en skolreform nödgas lämna tjänst med delaktighet i

nämnda anstalt. Tvärtom synes kunna ifrågasättas en sådan utvidgning

av rätten till tilläggspension, att totala pensionen må kunna överstiga

2,400 kronor och uppgå till beloppet av hel pension i den tjänst, som är

förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

För undvikande av, att härvid tjänstår finge tillgodoräknas dubbelt,

borde föreskrivas att läsår, under vilket pensionstagaren varit delägare i

lärarinnornas pensionsanstalt och som tillgodoräknats henne för pension

från statens pensionsanstalt, ej får tillgodoräknas för tilläggspension.

Totalpensionens maximibelopp är enligt författningen nr 703/1921

2,400 kronor. Beloppet av hel pension för ordinarie ämneslärarinna vid

kommunal flickskola skulle bliva 2,775 kronor samt för e. o. eller vik.

lärarinna 1,950 kronor, således samma belopp, som för närvarande gälla

för motsvarande befattningar vid kommunal mellanskola. För särskilt

reglerade tjänster vid kommunal flickskola komma pensionsbeloppen att

bestämmas av pensionsanstalten, varvid viss likställighet med ämneslärarinnetjänsterna

torde komma att eftersträvas, i den mån de reglerade

lönerna det medgiva.

Maximum av totalpensionen skulle således kunna enligt här ovan framställda

förslag i vissa fall höjas utöver det maximum, som är stadgat i

författningen nr 703/1921. Någon mera avsevärd ökning av statens kostnad

torde icke härigenom uppkomma. Den totala kostnaden för tilläggspensioneringen

måste emellertid komma att minskas, i samma mån privatläroverken

ersättas med kommunala skolor.

Å pensioner till f. d. lärare vid kommunala mellanskolor utgår pensionsförhöjning

I enligt kungörelsen nr 280/1925 (ändrad genom nr

126/1927), emedan dessa pensioner anses oreglerade. Då nu pensionerna

vid de kommunala flickskolorna skola bliva desamma, borde pensionsförhöjning

I utgå även å dessa pensioner. Ett tillägg till § 7 i nämnda

kungörelse borde följaktligen göras i sådant syfte.

Stockholm den 22 febr. 1928.

Carl Widström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning............................................ 1

A. Yttre och inre organisation............................. 9

1. Den kommunala flickskolans mål........................ 9

Departementschefen 10.

2. Anknytning till folkskolan och antal klasser................ 14

Departementschefen 19: antal klasser 20; sättet för anknytningen till folkskolan

21.

3. Linjedifferentiering.................................. 23

Departementschefen 30.

4. Arbetets yttre och inre anordning....................... 34

Departementschefen 43.

5. Anknytning till gymnasiet............................ 47

Departementschefen 50.

6. Skolans ledning och arbetskrafter....................... 54

1. Styrelse 54. Departementschefen 55. — 2. Lärarkrafter 55. Departementschefen

58. — 3. Behörighet till ordinarie lärartjänst 60. Departementschefen

63. — 4. Tillsättning av rektor och ordinarie lärare 64. Departementschefen

67. — 5. Undervisningsskyldighet 68. Departementschefen 69.

B. Ekonomiska förhållanden.............................. 71

1. Terminsavgifter.................................... 72

Departementschefen 72.

2. Avlöning........................................ 73

1. Avlöningsbelopp 73. Departementschefen 76. — 2. Övriga avlöningsbestämmelser

80. Departementschefen 82. — 3. Pensionering 83. Departementschefen

84.

3. Statsbidrag....................................... 84

a. Statsbidrag till fullständigt organiserad skola 84: allmänna grunder för

statsbidrag 84. statsbidragets storlek 85. allmänna föreskrifter angående

statsbidrag 87. Departementschefen 88: allmänna grunder för statsbidrag 88;

statsbidragets storlek 90; allmänna föreskrifter angående statsbidrag 92. —

b. Statsbidrag till skola under upprättande 93. Departementschefen 97.

4. Kostnadsberäkning.................................. 98

Departementschefen 100.

Departementschefens hemställan............................. 102

Bilagor:

Bil. 1. Timplan för sexårig kommunal flickskola med teoretisk utbildningslinje

....................................... 110

Bil. 2. Timplan för sexårig kommunal flickskola med praktisk utbildningslinje

....................................... 111

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 97 höft. (Nr 116.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

Bil. 3. Timplan för kommunal flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs

samt med teoretisk utbildningslinje................. 112

Bil. 4. Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med

fristående 7- och 6-åriga lärokurser samt med teoretisk och

praktisk linje..................................... 113

Bil. 5. Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal flickskola med

förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje 114

Bil. 6. Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal

flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart

teoretisk linje.................................... 116

Bil. 7. Exempel på utgifts- och inkomststat för enkelklassig kommunal

flickskola med förenad 7- och 6-årig lärokurs samt med enbart

praktisk linje..................................... 117

Bil. 8. Jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola (Södertälje),

en kommunal mellanskola (Nässjö) och en kommunal flickskola

........................................... 118

Bil. 9. P. M. från statens pensionsanstalt ...................... 119

Stockholm 1928, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

»om

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsbidrag till kommunala flickskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1928:155 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående statsbidrag till kommunala flickskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten