Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och å Kungsholmen m. m., dels ock grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården m. m

1928-03-17 · 139 sidor, varav 108 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 108 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:247, Angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och å Kungsholmen m. m., dels ock grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 21fl.

Nr 247.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels

vissa markbyten inom staden mellan broarna och å

Kungsholmen m. m., dels ock grunder för exploateringen

av viss del av Norra Djurgården m. m.; given

Stockholms slott den 20 april 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

TJtdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyeén, Kibbing, Medrling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför efter gemensam beredning

med cheferna för samtliga övriga departement:

I skrivelse den 81 maj 1925, nr 264, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder dels för att få nu svävande frågor rörande äganderätten

till och användningen av kronans inom Stockholms stads område be
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 212 häft. (Nr 2hl.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8b7.

lägna markområden definitivt lösta, dels ock för att åstadkomma en revision

av nu gällande avtal och uppgörelser mellan kronan och staden, i den mån

en sådan revision efter närmare utredning befunnes ur kronans intressesynpunkt

vara önskvärd.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 åt en särskild

kommission att i överensstämmelse med vissa i statsrådsprotokollet över

finansärenden nämnda dag angivna riktlinjer ombesörja de utredningar och

underhandlingar mellan staten och Stockholms stad, som avsåges i riksdagens

berörda skrivelse.

Sedan nämnda kommission, som antog benämningen kronans fastighetskommission

av år 1925, i skrivelse den 10 juli 1926 med redogörelse för sin dittillsvarande

verksamhet framlagt förslag rörande sitt fortsatta arbete, bemyndigade

Kungl. Maj :t den 23 september 1926 kommissionen att

dels förhandla med delegerade för Stockholms stad om åvägabringandet ej

mindre av lämplig stadsplanereglering å Kungsholmen beträffande Norr Mälarstrand,

Hantverkaregatan och mellanliggande mark än även om stadsplan i

lämplig utsträckning för Norra Djurgården, så ock underhandla om erforderliga

markdispositioner m. m. för stadsplaneregleringens respektive stadsplanens

genomförande,

dels ock i avseende å övriga frågor, som tillhörde kommissionens uppdrag,

fullfölja utredningsarbetet och i den omfattning, som chefen för finansdepartementet

skulle äga att närmare bestämma, upptaga underhandlingar med staden,

kommissionen dock obetaget att i underhandlingarna angående Kungsholmen

och Norra Djurgården berörande frågor upptaga jämväl andra mellanhavanden,

som ansåges lämpligen böra lösas i nämnda sammanhang.

Efter det kronans delegerade för underhandlingar med Stockholms stad angående

vissa spörsmål i samband med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj ds

kansli den 28 augusti 1926 avgivit förslag angående reglering av vissa tomtfrågor

rörande nämnda nybyggnad ävensom ett på grundval av förda underhandlingar

uppgjort kontrakt mellan kronan och Stockholms stad, uppdrog

Kungl. Maj :t den 15 oktober 1926 åt kronans fastighetskommission av år 1925

att i enlighet med vad i ämnet anförts i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för nämnda dag skyndsamt upptaga fortsatta underhandlingar

med representanter för Stockholms stad rörande de i samband med frågan

om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmålen.

Fastighetskommissionen, vilken utgjorts av ledamoten av riksdagens första

kammare, landshövdingen S. H. Kvamzelius, ordförande, samt f. d. byggnadsrådet

I. G. Clason, ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d. generalkrigskommissarien

K. V. Rydén och ledamoten av riksdagens första kammare,

grosshandlaren S. Stendahl, har med skrivelse den 17 mars 1928 överlämnat

två mellan kommissionen för Kungl. Maj :t och kronan, å ena sidan, samt

borgarråden Y. Larsson och H. Sandberg samt f. d. borgarrådet, direktören

C. Juhlin Dannfelt såsom delegerade för Stockholms stad, å andra sidan, upprättade

förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad med tillhörande

kartor, stadsplaneförslag och beskrivningar. Det ena avtalet, dagtecknat den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 247.

3

22 februari 1928 och i det följande benämnt »Kanslihus-Kungsholmsavtalet»,

innefattar en reglering av dels vissa frågor, som sammanhänga med det nya

kanslihusets åvägabringande, dels vissa stadsplane- och markregleringsfrågor,

berörande kronans fastigheter å Kungsholmen, dels ock vissa kronans och

Stockholms stads mellanhavanden rörande de av generaltullstyrelsen nu disponerade

fastigheterna i kvarteret Argus vid Skeppsbron. Det andra avtalet,

daterat den 17 mars 1928 och i det följande benämnt »Ladugårdsgärdesavtalet»,

avser en principiell uppgörelse mellan kronan och staden rörande grunderna

för Ladugårdsgärdets intagande i stadsplanen i och för exploatering.

över de upprättade avtalen hava utlåtanden avgivits av riksmarskalksämbetet,

justitiekanslersämbetet, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

kammarkollegium, statskontoret, generaltullstyrelsen, mynt- och

justeringsverket samt djurgårdskommissionen, den sistnämnda endast beträffande

Ladugårdsgärdesavtalet.

Eastighetskommissionens ifrågavarande skrivelse av den 17 mars 1928 med

bilagor och kartor torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet.

Beträffande uppkomsten och utvecklingen av de frågor, som äro avsedda

att vinna sin lösning genom de föreslagna avtalen, torde kunna hänvisas till

den redogörelse därför, som av fastighetskommissionen lämnats (sid. 6—30,

32—43 och 48—54). Jag anser mig därför kunna vid behandlingen av avtalen

inskränka mig till en kortfattad översikt över de omständigheter, som slutligen

lett till avtalens upprättande.

Kanslihus-Kungsliolmsavtalet.

Beträffande kanslihusfrågans behandling före år 1918 må här i korthet erinras

om följande:

Det nuvarande kanslihuset, som är uppfört å tomten nr 1 i kvarteret Vulcanus

vid Mynttorget, disponerades ursprungligen av myntverket men uppläts

år 1840 i samband med då vidtagen förändring av statsrådets organisation till

lokal för flertalet av statsdepartementens expeditioner. Byggnaden, som således

från början icke varit avsedd till ämbetslokal för Kungl. Maj:ts kansli,

visade sig ganska snart vara såsom sådan mindre lämplig och otillräcklig. En

av sakkunniga år 1893 verkställd besiktning rörande kanslihusets beskaffenhet

utvisade jämväl, att byggnaden ägde väsentliga brister med hänsyn såväl

till hållfasthet som trygghet mot eldfara och att dessa brister endast delvis

kunde avhjälpas.

De sålunda förefintliga olägenheterna föranledde inom kort åtgärder i syfte

att åstadkomma ny lokal för kansliet. Sedan det därvid emellertid visat sig

omöjligt att erhålla tillräckligt utrymme i en byggnad å den nuvarande kanslihustomten

och då varken de Stockholms stad tillhöriga fastigheterna i det intilliggande

kvarteret Mars kunde förvärvas eller förhandlingar rörande inköp

av andra fastigheter ledde till något resultat, framlade på anmodan av Kungl.

Maj:t dåvarande överintendents ämbetet år 1899 ett förslag till uppförande i

norra delen av Kungsträdgården av en monumental kanslibyggnad för en kostnad

av 3,950,000 kronor. År 1900 uppgjordes förslag till kanslihus å de av

Stockholms stads auktionsverk respektive generalstaben då disponerade tomterna

nr 7 och 8 i kvarteret Riddarholmen, men huvudsakligen med hänsyn

Kanslihus
frågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

till de avsevärda kostnaderna — enligt ett alternativ mer än 5,200,000 kronor

—■ för förslagets genomförande ansågs tanken på kanslihusets förläggande till

nämnda tomter böra övergivas.

År 1901 utarbetades ett förslag till uppförande av ett kanslihus å det område

av Riddarholmen, som då upptogs av kammarrättens och marinförvaltningens

hus samt de Stockholms stad tillhöriga eller av staden disponerade

tomterna nr 4 och 15 i kvarteret Riddarholmen. Kostnaderna för denna kanslibyggnad

samt för en i samband därmed föreslagen byggnad å förenämnda tomt

nr 7 i kvarteret Riddarholmen för kammarrätten, domänstyrelsen och kammararkivet

beräknades till respektive 2,700,000 och 1,000,000 kronor.

Då det emellertid ansågs önskvärt att så vitt möjligt åt den nya kanslibyggnaden

bevara dess nuvarande läge, verkställdes samtidigt utredning angående

möjligheten att uppföra ett nytt kanslihus å den nuvarande tomten,

tillökad med de delar av kvarteret Mars, som upptogos av överståthållarämbetets

hus och Stockholms stads rannsakningsfängelse, ävensom Myntgränden.

Byggnad smarkens omfattning beräknades därvid bliva omkring 4,000 kvadratmeter

och byggnadskostnaderna 2,700,000 kronor, vartill komme kostnaden för

förvärvet av den staden tillhöriga byggnadsmarken. Ehuru på så sätt kunde

ernås ett ändamålsenligt och fullt tillräckligt kanslihus, ansågs denna plan ej

böra^komma till utförande, främst av den anledning, att en kanslibyggnad

å ifrågavarande område för att erhålla tillräcklig storlek ansågs behöva uppföras

i fem våningar, vilket med hänsyn till läget befanns olämpligt.

För 1902 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till lösande av kanslihusfrågan

i enlighet med det år 1901 utarbetade förslaget till kanslihus å Riddarholmen.

Förslaget bifölls ej av riksdagen, som anhöll om ny utredning i

ämnet.

Efter ytterligare utredning framlade Kungl. Maj :t för 1905 års riksdag förslag

till uppförande av ett kanslihus i Kungsträdgården, huvudsakligen utmed

Hamngatan. Kostnaderna härför beräknades till 4,000,000 kronor, vartill skulle

komma kostnader för inlösen av ateljébyggnadsaktiebolagets dåvarande hus

samt vissa i enskild ägo varande tomter vid Västra Trädgårdsgatan. Ej heller

detta förslag vann riksdagens bifall. Riksdagen anhöll i stället om'' fullständig

utredning såväl angående behovet under den närmaste framtiden av

lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden som ock beträffande statens därinom

belägna fastigheter, som kunde för beredande av plats för eller medel

till ämbetslokalers inrättande tagas i anspråk, samt om framläggande för riksdagen

eiv förslag till de byggnadsföretag för statens räkning, vartill en sådan

utredning kunde giva anledning.

Något förslag till nybyggnad för Kungl. Maj ds kansli förelädes ej sedermera

riksdagen. Frågan var dock alltjämt föremål för särskilda utredningar,

och upptogs därvid ånyo tanken på en förläggning av det nya kanslihuset till

nuvarande tomt, utökad med vissa delar av angränsande mark. Sålunda anbefallde

Kungl. Maj :t år 1911 överintendentsämbetet att uppgöra alternativa

skisser jämte approximativa kostnadsförslag till nybyggnad för kansliet dels

å de tomter, som upptagas av nuvarande kanslihuset, gamla polishuset och

rannsaknmgsfängelset, eventuellt med användande även av den mellanliggande

Myntgränden, och dels å nyssnämnda område med tillägg av kvarteret Aglaurus

(Stockholms stads brandförsäkringskontors fastighet). Utredning igångsattes

jämväl av överintendentsämbetet, men med hänsyn till tidsförhållandena

överlämnades icke utredningens resultat till Kungl. Maj:ts prövning.

Med anledning av en av styrelsen för statsförvaltningens tjänstemannaförening

gjord framställning om utredning rörande ett av nämnda styrelse avgivet

förslag till kanslibyggnad uppdrog Kungl. Maj:t den 4 oktober 1918 åt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-t7,

f)

byggnadsstyrelsen att utarbeta förslag till program för en tävlan mellan svenska

arkitekter i fråga om nybyggnad för Kungl. Maj ds kansli.

Byggnadsstyrelsen framlade därefter år 1920 förslag till tävlingsprogram.

Enligt detta program var det blivande kanslihuset avsett att uppföras å

kvarteret Vulcanus (nuvarande kanslihustomten), den del av kvarteret Mars,

som upptages av f. d. polishuset och f. d. cellfängelset (d. v. s. tomterna nr 2

och 4 samt 3 och 5), kvarteret Aglaurus samt något eller några av kvarteren

Cephalus, Lychaon, Nessus och Minotaurus (sistnämnda fem kvarter begränsade

av Myntgatan, Mynttorget, Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och Riddarhustorget)

eller de delar av samma kvarter, som förslagsställaren kunde

finna nödvändiga för byggnadsprogrammets lösande. Såsom eventuell byggnadsplats

hade även angivits det tomtkomplex, som utgöres av kvarteren Vulcanus,

Mars (tomterna nr 2 och 4, 3 och 5), Aglaurus ävensom vissa tomter

utmed Västerlånggatan och Storkyrkobrinken, nämligen Neptunus större (tomterna

nr 4—10) och Neptunus mindre (tomterna nr 1 och 2) samt delar av

tomterna nr 3 och 4 (Oxenstiernska huset). Likaledes hade antytts möjligheten

att låta f. d. rådhuset (kvarteret Mars, numera Nemesis, tomt nr 1)

ingå i det blivande kanslihuskomplexet. Några nämnvärda förändringar av

denna byggnad finge dock ej vidtagas.

Det nya kanslihuset skulle enligt förslaget inrymma lokaler för statsministern,

konsultativa statsråd och statsrådsberedningen samt för samtliga statsdepartement

med undantag av utrikesdepartementet, ävensom en del gemensamma

lokaler, bostäder för vaktmästare, reservutrymmen m. m., allt i enlighet

med i förslaget angivna önskemål. Vidare angåvos vissa riktlinjer för ordnandet

av de trafikleder, som skulle komma att beröras av kanslihusbygget,

samt för förfarandet med de nuvarande byggnaderna å ifrågavarande områden.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anvisade 1921 års riksdag för

anordnande i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen föreslagna

programmet av tävlan mellan svenska arkitekter i fråga om nybyggnad

för Kungl. Maj:ts kansli ett anslag å 65,000 kronor.

Sedan tävlingen ägt rum och byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnat

prisdomamas utlåtande ävensom de prisbelönta och inköpta tävlingsförslagen,

anförde vid ärendets föredragning den 16 november 1923 dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet bland annat följande:

Tävlingen finge anses hava visat, att för eventuellt uppförande av en nybyggnad

för Kungl. Maj:ts kansli i första hand borde komma i fråga det område,

som omfattade dels kvarteret Vulcanus, där den nuvarande kanslihusbyggnaden

vore belägen, och dels de delar av kvarteret Mars, som upptoges av

förutvarande polishuset och rannsakningsfängelset. För ett närmare bedömande

av spörsmålet, i vilken omfattning nämnda markområde kunde tagas i anspråk

i händelse av behov, vore det emellertid nödvändigt, att klarhet vunnes

beträffande vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande

den mellan staten och Stockholms stad oavgjorda frågan om äganderätten

till nu ifrågavarande delar av kvarteret Mars m. m. Utredning i dessa

hänseenden syntes lämpligast kunna ernås genom förhandlingar mellan utsedda

delegerade för staten, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan.

I enlighet med därom gjord hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t departementschefen

att utse högst tre delegerade för att i enlighet med vad sålunda

angivits med representanter för Stockholms stad förhandla i vissa i samband

med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mai:ts proposition nr 247.

Sedan härefter förhandlingar upptagits mellan representanter för kronan och

Stockholms stad, de s. k. kanslihusdelegerade, överlämnade dessa med skrivelse

den 28 augusti 1926 det i inledningen omförmälda förslaget angående reglerandet

av vissa tomtfrågor berörande ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli

jämte preliminärt kontrakt mellan kronan och Stockholms stad.

Enligt det framlagda förslaget skulle staden med äganderätt överlämna

gamla rådhuset med tillhörande tomtdelar av fastigheten nr 1 i kvarteret

Nemesis ävensom samtliga de i stadens hand nu befintliga fastighetsområden,

vilka vore belägna inom vissa av staden medgivna gränser för det nya kanslihuset,

eller gamla polishuset (fastigheten nr 2 och 4 i kvarteret Mars och vidliggande

ga tumark), gamla rannsakningsf ängelset (delar av fastigheten nr 3

och 5 i kvarteret Mars och vidliggande gatumark), ett mindre område av kansli - kajen utanför kvarteret Mars, ungefärligen motsvarande den del av rannsakningsfängelsets

torn, som skjuter över tomtgränsen, ett mindre område av

kanslikajen nedanför kvarteret Vulcanus jämte en obetydlig del av Mynttorget

utanför den nuvarande yttertrappan till kanslihuset, den del av den i tomten

nr 3 och 5 i kvarteret Mars numera ingående s. k. Lilla Mynthustomten, som

erfordras för det nya kanslihuset, jämte å sagda tomtdel befintlig byggnad

och slutligen den behövliga delen av Myntgränden.

Kronan skulle till staden med äganderätt överlåta följande för breddning av

Hantverkaregatan erforderliga markområden å Kungsholmen, nämligen ett

område av Kungl. Myntets tomt utmed Hantverkaregatan (de! av fastigheten

nr 1 i kvarteret Munklägret), ett stycke av Eirasjukhusets tomt, likaledes utmed

Hantverkaregatan (del av fastigheten nr 4 i kvarteret Munklägret), en

invid Hantverkaregatan belägen del av garnisonssjukhusets tomt (delar av

fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet) och fastigheten nr 3 i

kvarteret Päronträdet (Hantverkaregatan 27), vidare dels fastigheten nr 2 i

kvarteret Päronträdet (Kungl. Fatburen) jämte den rätt till strand, vatten

och utfyllningar i sjön Mälaren, som kunde tillkomma fastigheten, dels ock

ett för breddning av Myntgatan erforderligt område av kvarteret Vulcanus

(nuvarande kanslihustomten), ävensom slutligen fastigheten nr 1 i kvarteret

Brandklipparen vid Tegelbacken (ecklesiastikdepartementets byggnad).

Rörande anledningen till att även gamla rådhuset ansetts erforderligt för

tillgodoseende av lokalbehovet för Kungl. Maj:ts kansli framhöllo kanslihusdelegerade,

att inom det i enlighet med stadens krav begränsade området i

kvarteret Vulcanus och Mars kunde beredas plats för en kanslihusbyggnad inrymmande

statsrådsberedningen och samtliga i tävlingsprogrammet angivna

departement med undantag av ett större departement, exempelvis försvarsdepartementet,

därvid dock allmän lokalreserv komme att saknas. Därest

alla de begärda lokalerna skulle samlas inom ett och samma byggnadskomplex,

vore den naturliga och praktiskt taget enda utvägen att förvärva

kvarteret Nemesis (gamla rådhuset), varest utrymme dock ej kunde beredas

för mer än ett större departement. Det kunde därvid ifrågasättas, huruvida

icke med uppoffrande av önskemålet om departementens samlande i ett byggnadskomplex

den allmänna lokalreserven först borde komma i åtanke vid

utnyttjandet av den föreslagna utvidgningen.

I utlåtanden över kanslihusdelegerades förslag förebragte såväl kronans

fastighetskommission av år 1925 som byggnadsstyrelsen utredning om att erforderlig

lokalreserv kunde i skälig omfattning påräknas inom ett å kvarteren

Vulcanus och Mars uppfört kanslihus utan att gamla rådhusets utrymmen

därför behövde tagas i anspråk, och framhölls på grund härav, att förvärv

av sistnämnda byggnad för detta ändamål icke syntes påkallat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h. 7

Vid anmälan i statsrådet den 15 oktober 1926 av denna fråga anförde jag

bland annat, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga för fullföljande av förslaget,

att kronan skulle förvärva gamla rådhuset jämte därtill hörande tomt.

Ilå vid sådant förhållande vissa jämkningar erfordrades i avtalsförslaget, lämnade

Kungl. Maj :t på min hemställan åt kronans fastighetskommission av ar

1925 det i inledningen omförmälda uppdrag att upptaga fortsatta underhandlingar

i denna fråga med Stockholms stad.

Kimgholmsfrågorna åsyfta i första hand fastställandet av stadsplan eller

stadsplaner, varigenom dels Hantverkaregatan skulle vidgas även utmed vissa

kronan tillhöriga tomter vid nämnda gata, dels oek Norr Mälarstrand skulle

framdragas från Kungsholmstorg västerut förbi eller genom kronans tomter

inom kvarteren Asplunden (Garnisonssjukhuset) och Göken (Svea ingenjörskårs

gamla tomt) till Rålambstorg.

Den 10 december 1880 fastställdes den första egentliga stadsplanen för

Kungsholmen, därvid från fastställelse undantogos de gator och gatudelar, som

blivit ifrågasatta att dragas över eller eljest beröra kronan tillhörig mark.

Detta innebar, dels att Norr Mälarstrand ej fick framdragas utmed de kronan

tillhöriga fastigheterna i kvarteren Glasbruket (Karolinska institutet), Bryggaren,

numera Munklägret (Kungl. Myntet och sjukhuset Eira), Asplunden

(Garnisonssjukhuset) och Göken (ingenjörskårens tomt), dels att ifrågasatt

vidgning av Hantverkaregatan ej tilläts vid de delar av kvarteren Glasbruket

och Bryggaren samt kvarteren Bergamotträdet och Körsbärsträdet (Garnisonssjukhuset),

som tillhörde kronan, dels att ifrågasatt vidgning av Parmmätaregatan

och Pilgatan ej fick ske vid de delar av kvarteren Bryggaren

(Eira) samt Bergamotträdet och Asplunden (Garnisonssjukhuset), som tillhörde

kronan, dels slutligen att den i kvarteret Körsbärsträdet belägna gamla

Fabriksgränden och den i kvarteret Göken belägna Jaktvarvsgränden ej skulle

få igenläggas.

Den 25 maj 1885 och den 26 mars 1887 medgav Kungl. Maj :t utläggning av

Norr Mälarstrand förbi kvarteren Glasbruket och Bryggaren, varigenom staden

fick möjlighet att framdraga denna gata till Garnisonssjukhusets tomt

i kvarteret Asplunden, alltså till Kungsholmstorg.

Sedermera antogo stadsfullmäktige den 30 juni 1911 förslag till ändring av

stadsplanen för de delar av Kungsholmen, som äro belägna mellan Kungsholmstorg,

Norr Mälarstrand samt Eridhems- och Hantverkaregatorna, men

blev detta förslag av Kungl. Maj:t den 29 september 1911 avslaget.

Den 23 maj 1921 antogo stadsfullmäktige ett nytt stadsplaneförslag, omfattande

västra delen av Norr Mälarstrand mellan Kungsholmstorg och Rålambstorg

samt delar av S:t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden och Polhemsgatan.

Förslaget avsåg utläggande av ett 78 meter brett hamnplan från Kungsholmstorg

till Rålambstorg. Den i förhållande till tidigare förslag större bredden

motiverades av ökade krav för hamnrörelsen. Den yttre delen av detta hamnplan

var avsedd att användas för sagda hamnrörelse och den inre delen dels

för införande av en spårvägslinje från Bromma till Tegelbacken och dels för

en trafikgata, avsedd att från Hantverkaregatan avlasta genomgående och

tyngre trafik. Trafikgatan, vars bredd var föreslagen till 18 meter, var delvis

belägen i ett högre plan, vilket förlagts så, att blivande uppfartsgator till

kvarteret Göken kunde erhalla tillfredsställande profiler. Med denna höjning

av profilen för trafikgatan följde även. att profilerna för norra delen av Rålambstorget

samt S :t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden och Polhemsgatan ändrades

i sina angränsande delar.

Kungs
holnisfrii
gorna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Förslaget tillstyrktes med tvekan av byggnadsstyrelsen. Kammaradvokatfiskalsämbetet

åter bestred å kronans vägnar, att förslaget vunne fastställelse,

då förslaget syntes innebära dels direkta skador för kronan, för vilka ersättning

ej kunde utkrävas enligt gällande fastighetsbildnings- eller annan lag,

dels icke löste hela det föreliggande regleringsproblemet, varigenom kronan

skulle avhändas alla garantier att få sina fullt ut lika rättmätiga intressen som

stadens tillgodosedda.

Den 29 februari 1924 meddelade Kungl. Maj:t följande beslut:

Det av stadsfullmäktige den 23 maj 1921 antagna stadsplaneförslaget innefattade

icke någon lösning av spörsmålet om utformningen av de byggnadskvarter,

som komme att bliva belägna intill den ifrågasatta strandgatan. Vad

särskilt anginge den ifrågasatta terrassgatan, kunde lämpligheten av denna

anordning i dess föreslagna skick icke nöjaktigt bedömas, förrän förslag till

stadsplan för kvarteret Göken förelåge. Även om anordnandet av nämnda

terrassgata ej skulle komma att äga rum förrän i samband med exploateringen

av kvarteret Göken, skulle dock dess fastställande enligt det nu föreliggande

förslaget kunna tänkas medföra olägenhet. Ifrågavarande terrassgata

med därtill hörande ramp skulle enligt förslaget taga sin början framför

kvarteret Körsbärsträdet för att därifrån fortsätta utmed kvarteret Göken.

Om inom kvarteret Körsbärsträdet byggnader uppfördes i anslutning till terrassgatans

profil, komme detta att hindra eller i allt fall väsentligt försvåra

ett borttagande eller en ändring av terrassgatan utanför kvarteret Göken, därest

sadan åtgärd skulle vid utarbetandet av stadsplan för detta kvarter visa

sig vara av behovet påkallad. Jämväl de uttalade betänkligheterna däremot,

att regleringen av Norr Mälarstrand särskildes från ordnandet av de inre delarna

av angränsande kvarter, syntes vid prövningen av det föreliggande stadsplaneförslagets^

lämplighet vara förtjänta av beaktande. Även den i ärendet

omförmälda frågan om regleringen av vissa delar av Hantverkaregatan syntes

äga sådant samband med förevarande regleringsfråga, att dessa båda frågor

lämpligen borde i ett sammanhang upptagas till lösning. Med hänsyn till nu

anförda förhållanden funne Kungl. Maj :t frågan om det nu föreliggande stadsplaneförslagets

lämplighet ur stadsplanesynpunkt icke kunna i ärendets dåvarande

skick till fullo bedömas och förty fastställelse icke kunna meddelas

a berörda förslag. Då det emellertid syntes vara av vikt att snarast möjligt

finna en lösning, som på tillfredsställande sätt tillgodosåge samtliga i ärendet

berörda allmänna intressen, ville Kungl. Maj :t taga under omprövning frågan

om lämpliga åtgärder för vinnande av detta syfte, i första hand genom upptagande

av förhandlingar mellan representanter för å ena sidan kronan och å

andra sidan Stockholms stad.

Den 3 oktober 1924 bemyndigade därefter Kungl. Maj:t chefen för kommunikationsdepartementet

att utse högst tre delegerade för att med representanter

för Stockholms stad förhandla i de i beslutet den 29 februari 1924 omförmälda

frågor.

De jämlikt detta bemyndigande utsedda delegerade för kronan avgåvo den

14 januari 1926 betänkande i ämnet. I detta betänkande gjorde kronans och

stadens delegerade följande uttalande:

»Delegerade å ömse sidor äro ense om att det av arkitekterna Dahl och Hedqvist

på uppdrag av kronans delegerade och under byggnadsstyrelsens medverkan

utarbetade utkastet till stadsplan för Norr Mälarstrand samt kvarteren

Asplunden, Körsbärsträdet och Göken är i huvudsak lämpligt att läggas till

grund för dylik stadsplan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 247.

9

Sedan kronans delegerade förklarat sig icke vilja tillstyrka, att kronan för

erhållande av dylik ändrad stadsplan å sina områden i nämnda kvarter skulle,

i enlighet med av staden i allmänhet följd praxis, med staden träffa s. k.

stadsplaneavtal, varigenom kronan såsom tomtägare iklädde sig särskild kostnad

för stadsplanens genomförande, hava vid förhandlingarna till behandling

upptagits frågan om fastställande av stadsplan för Norr Mälarstrand utan

samband med stadsplan för kronans ifrågavarande områden.

Kronans delegerade hava därvid förklarat sig finna stadsplaneutkastet och i

samband därmed verkställd utredning giva vid handen, dels att med strandgata

enligt detta förslag han förenas en för de intilliggande områdena lämplig

stadsplan, dels att de av kammarkollegii advokatfiskal framställda betänkligheterna

mot det förra förslaget till strandgata med ramp icke kunna anföras

mot det nu upprättade utkastet. Sålunda torde, om en stadsplan å strandgatan

enligt detta förslag antoges, sådan stadsplan kunna ensamt för sig fastställas

utan att angränsande områdens ägares intressen ur stadsplanesynpunkt trädas

för nära. De skäl, som åberopats vid avslaget å stadsfullmäktiges senaste förslag

till Norr Mälarstrands framdragande västerut, kunna, enligt kronans delegerades

mening, därför icke andragas mot ett förslag till strandgata enligt

det av delegerade å ömse sidor gillade stadsplaneutkastet.

Under förhandlingarna har vidare, efter uppdrag av delegerade å ömse sidor,

utarbetats förslag till byte av fastigheter mellan kronan och staden, innefattande,

bland annat, överlåtelse till staden av kronans områden i kvarteret

Göken.

Härvid hava vid värderingen av kronans mark i kvarteret Göken jämte den

rätt till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra densamma, vissa

principiella skiljaktigheter yppats mellan de av delegerade tillkallade sakkunniga.

Med hänsyn härtill och då kronans delegerade av här ovan anförda skäl icke

ansågo erforderligt att för vinnande av det syfte, som föranlett ifrågavarande

förhandlingars upptagande, träffa något köpeavtal angående kronans egendom

i kvarteret Göken, hava kronans delegerade förklarat sig icke önska ingå

å förhandlingar angående ett dylikt köpeavtal. Därefter hava stadens delegerade

anhållit om meddelande, huruvida och till vilket pris — oberoende av

nyss antydda principiella skiljaktigheter — kronans delegerade vore villiga att

tillstyrka försäljning till staden av kronans mark i kvarteret Göken jämte den

rätt till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra tomten nr 7 i samma

kvarter. Med anledning härav hava kronans delegerade, under framhållande

att förhandlingar i sålunda ifrågasatt syfte numera fölle utanför ramen av det

dem lämnade uppdraget, förklarat sig komma att till statsrådet och chefen

för kommunikationsdepartementet överlämna bytesförslaget med tillhörande

handlingar.»

Berörda betänkande med tillhörande handlingar överlämnades den 15 januari

1926 till kronans fastighetskommission av år 1925 för att tagas i övervägande

vid fullgörande av det kommissionen meddelade uppdraget. Sedermera överlämnades

till kommissionen jämväl ett av Stockholms stadsfullmäktige den

31 maj 1926 antaget förslag till stadsplan för Norr Mälarstrand mellan Kungsholmstorg

och Rålambstorg, vilket förslag icke innefattade någon reglering av

områdena mellan Norr Mälarstrand och Hantverkaregatan.

Fastigheterna nr 3 och 7 i kvarteret Argus med adressnummer 38 vid FastigheterSkeppsbron

och 49 vid österlånggatan disponeras för närvarande av general- H^i^yarte-1

tullstyrelsen. Rörande äganderätten till dessa fastigheter och vad därmed ret Argus.

äger sammanhang må här erinras om följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr .

För anskaffande för kronans räkning av ett nytt tullhus inköptes genom

köpebrev den 19 maj 1686 den greve N. Brahe tillhöriga fastighet, genom

vars delning sedermera tomterna nr 3 och 7 i kvarteret Argus uppkommit. Dessförinnan

hade Kungl. Maj:t genom resolution den 25 mars 1686 medgivit, att

Stockholms stad finge bibehålla viss tolagsförmån, därest staden i enlighet med

gjord utfästelse bekostade såväl ett tullhus som ett därtill anslutet packhus.

Berörda köpebrevs innehåll utmynnar i en förklaring, att säljaren avhände

sig fasligheten, utan att därvid angives, till vem äganderätten skulle övergå.

Att Stockholms stad erlagt köpeskillingen, är ostridigt; omtvistat är däremot

huruvida staden skall anses härvid hava handlat för egen räkning i egenskap av

köpare eller allenast fullgjort betalningen för kronans räkning. A ena sidan

göres sålunda gällande, att staden förvärvat fastigheten för att därå upplåta

för tullverket erforderliga lokaler, å andra sidan, att kronan förvärvat fastigheten

för en köpeskilling, som staden enligt Kungl. Maj:ts åberopade resolution

haft att erlägga.

Något särskilt fastebrev antages icke vara utfärdat i anledning av köpet,

men köpebrevet har påträffats bland stadens handlingar.

De nuvarande byggnaderna, »stora tullhuset» Skeppsbron nr 38 och »accishuset»

Österlånggatan nr 49, hava tillkommit, den förra under åren 1783—

1788 och den senare under åren 1805—1808. Då kostnaderna för uppförandet

av dessa byggnader bestritts med tre fjärdedelar av kronan och en fjärdedel

av staden, har äganderätten till byggnaderna ansetts tillkomma kronan och

staden till motsvarande andelar. Byggnaderna hava under gångna tider tagits

i anspråk av såväl den centrala som den lokala tullförvaltningen. Sedan

sistnämnda tullförvaltning till största delen överflyttats till av staden på annat

håll anskaffade lokaler, är endast en mindre bevakningsavdelning inrymd i

huset Skeppsbron 38. För övriga utrymmen inom ifrågavarande fastigheter

erlägger generaltullstyrelsen jämlikt Kungl. Maj :ts brev den 8 augusti 1924

och den ''20 mars 1925 till staden en fjärdedel av det enligt särskild värdering

uppskattade hyresvärdet av utrymmena. Härutöver förhyr styrelsen lokaler i

huset Skeppsbron nr 36 och i tullpackhuset i Stadsgården.

1 syfte att erhålla utvidgade och i övrigt förbättrade lokaler inom fastigheten

i kvarteret Argus gjorde generaltullstyrelsen år 1922 framställning om

uppdrag för byggnadsstyrelsen att upprätta förslag till ombyggnad av sagda

fastigheter. I utlåtande häröver framhöll statskontoret, att innan en dylik

utredning igångsattes underhandlingar borde inledas med Stockholms stad

rörande kronans övertagande av all den rätt, staden kunde äga till ifrågavarande

fastigheter.

Den 31 december 1925 överlämnades generaltullstyrelsens berörda framställning

till kronans fastighetskommission av år 1925 för att tagas i övervägande

vid fullgörande av det kommissionen givna1 uppdraget.

Föreliggan- Det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade träfde

avtal. fa(je Kanslihus-Kungsholmsavtalet innebär beträffande området för det nya

kanslihuskomplexet i huvudsak ingen annan ändring i förhållande till kanslihusdelegerades

förslag än att Stockholms stad icke överlåter gamla rådhuset

samt att av det nuvarande kvarteret Mars en smal remsa om 80 kvadratmeter

utmed Rådhusgränden utlägges till nämnda gränd, varemot kvarteret utmed

Kanslikajen ökas med en smal kil om 95 kvadratmeter.

Kronan skall till staden överlåta — förutom de i kanslihusdelegerades förslag

avsedda områdena, nämligen dels den del av nuvarande kanslihustomten,

som skall utläggas till Myntgatan, dels de för Hantverkaregatans breddning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 247.

11

erforderliga delarna av fastigheten nr 1 och 4 i kvarteret Munklägret samt

av fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet ävensom fastigheterna

nr 2 och 3 i kvarteret Päronträdet, den förra jämte densamma tillkommande

rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, dels ock

fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen — ej mindre fastigheterna nr 5,

(1, 7 och fl i kvarteret Göken samt en i samma kvarter invid Hantverkaregatan

och tomten nr 7 belägen tomtdel om 297.9 kvadratmeter, allt jämte dessa fastigheter

tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, än

även viss del av fastigheten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren (Konradsberg).

Härutöver innefattar avtalet biläggande av tvistigheter mellan kronan och

staden rörande vissa markområden, till vilka bägge parterna gjort anspråk

på äganderätten, nämligen ett område av kvarteret Bergamotträdet och Asplunden

utmed Pilgatan, vissa områden vid västra och södra gränserna av tomten

nr 4 i kvarteret Munklägret, fastigheten nr 3 och 7 kvarteret Argus samt

vissa markområden inom och invid området för det nya kanslihuset.

Beträffande nu nämnda marköverlåtelser och tvistigheter anför kronans fastighetskommission

av år 1925 i huvudsak följande:

De föreliggande stadsplanefrågorna å Kungsholmen hade — under förutsättning

att staden komme att förvärva kronans tomter nr 2 och 3 i kvarteret Päronträdet

— för kronans del i huvudsak berört kronans fastigheter inom kvarteret

Göken (de senast av Svea ingenjörskår disponerade fastigheterna) samt

kvarteren Asplunden och Bergamotträdet (Garnisonssjukhusets tomter).

Beträffande kvarteret Göken hade den av kronans representanter hävdade

ståndpunkten varit att härleda ur kronans önskan att kunna snarast möjligt

och på ett ekonomiskt gynnsamt sätt exploatera detta kronans fastighetskomplex.

Enligt riksdagens beslut 1915 skulle dessa fastigheter, eventuellt med

vissa undantag, försäljas, varjämte 1918 års riksdag beslutat, att av inflytande

köpeskillingsmedel ett belopp av 4,000,000 kronor skulle användas till

täckande av kostnader för uppförande av kasernetablissement för vissa infanteriregementen

(riksdagens skrivelse nr 252), vilka kostnader tillsvidare bestritts

av tillfälliga lånemedel (jfr 1925 års riksdagsrevisionsberättelse del I,

sid 192 o. ff.). I sitt den 18 mars 1925 framlagda betänkande angående ordnandet

av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (Statens offentliga

utredningar 1925: 15) hade statens byggnadssakkunniga också (sid. 94—95

samt sid. 308—311) framlagt förslag rörande exploateringen av kronans fastigheter

inom kvarteret Göken. Förutsättningen för en exploatering av fastigheterna

hade då ansetts vara, att för desamma bleve uppgjord och fastställd

en fullständig stadsplan. Från kronans sida hade därvid hävdats den meningen,

att en stadsplan avseende Norr Mälarstrands sträckning utanför kvarteret

Göken icke borde få komma till stånd, utan att samtidigt skedde en fullständig

stadsplanereglering av hela kvarteret Göken mellan Norr Mälarstrand och

Hantverkaregatan, samt att kostnaderna för iordningställandet av de därvid

fastställda gatorna icke borde, i den utsträckning stadens myndigheter förfäktat,

bestridas av kronan.

Beträffande kvarteren Asplnnden-Bergamotträdet hade kronans intressen

vid den ifrågasatta stadsplaneregleringen i huvudsak varit en reglering i det

sammanhanget av kronans tomter därhän, att kronan av staden finge förvärva

marken mellan kronans nuvarande tomter inom dessa kvarter samt Norr Mälarstrand

och Pilgatan, sådana dessa gator komme att fastställas. Därjämte

hade det för kronan varit angeläget att få förvärva stadens rätt till den del

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr S-17.

av Garvaregatan, som inginge i det av Gamisonssjukhuset nu disponerade området,

samt att få denna del av Garvaregatan i stadsplan utlagd som tomtmark.

Kommissionen hade vidare haft att beakta, att kronans och stadens representanter,

var för sin respektive huvudman, gjort anspråk på äganderätten till

utfyllningar, strand och vatten utanför tomten nr 7 i kvarteret Göken, dels

ock vissa utmed Pilgatan belägna delar av de utav Garnisonssjukhuset disponerade

fastigheterna inom kvarteren Asplunden-Bergamotträdet.

En överenskommelse mellan parterna borde alltså taga sikte på huvudsakligen

följande. Å ena sidan borde överenskommelsen bereda staden möjlighet

att genom utläggandet av Norr Mälarstrand och övriga gator lösa de för staden

viktiga trafikproblemen rörande ifrågavarande delar av Kungsholmen. Å

andra sidan borde överenskommelsen för kronan möjliggöra exploateringen av

kronans fastigheter inom kvarteret Göken samt vara förbunden med den erforderliga

regleringen av kronans fastigheter inom kvarteren Asplunden-Bergamotträdet.

Tillika borde genom överenskommelsen såvitt möjligt biläggas de

tvister om bättre rätt till mark, strand och vatten, som förefunnes mellan

kronan och staden rörande omförmälda fastigheter.

I det nu ingångna avtalet hade parterna sökt beakta samtliga angivna synpunkter.

Vad då först anginge spörsmålen rörande kvarteret Göken, så innebure avtalet,

att staden förvärvade samtliga kronans fastigheter inom detta kvarter,

nämligen tomterna nr 5, 6, 7 och 11 jämte en invid tomten nr 7 belägen tomtdel

om 297.9 kvadratmeter, som staden utan ersättning år 1867 överlåtit å

kronan. Sammanlagda arealen utgjorde 46,138 kvadratmeter.

Härtill komme den omtvistade rätten till utfyllningar, strand och vatten

utanför tomten nr 7. Av dessa utfyllningar och vattenområden hade i de senast

uppgjorda stadsplaneförslagen omkring 16,660 kvadratmeter intagits i

stadsplan, 2,800 kvadratmeter som kvartersmark och resten såsom gata och

hamnplan.

Värdet av dessa fastigheter hade de av kronan och staden utsedda särskilda

värderingsmännen, kaptenen G. Ernst Eggert och arkitekten Arvid Sjöqvist,

år 1925 uppskattat till 3,500,000 kronor, därvid emellertid värderingsmännen

varit av olika mening angående vad som innefattades i detta värde.

Vid träffandet av det nu ingångna avtalet hade parterna enats om ett försäljningspris

å samtliga kronan tillhöriga fastigheter inom kvarteret Göken,

jämte dessa fastigheter tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar

i sjön Mälaren, av 4,200,000 kronor, att likvideras med Vs vid tillträdet samt

därefter Vs årligen tills full betalning skett, allt dock under förutsättning av en

överenskommelse i övrigt i enlighet med vad avtalet innehölle.

Bland dessa avtalets bestämmelser kunde i detta sammanhang, såsom direkt

sammanhörande med bland annat Norr Mälarstrandsfrågan, beröras överlåtandet

å staden av viss del av den kronan tillhöriga tomten nr 5 och 17 i kvarteret

Mälaren (Konradsberg). Från stadens sida hade framhållits, att den

ifrågavarande tomtdelen — som vore avskild från det av Konradsberg i övrigt

disponerade området genom den till viss bredd redan utlagda Lindhagensgatan

— vore för staden erforderlig för lösningen av vissa trafikproblem, bland annat

framdragandet av en förbindelseled från Norr Mälarstrand till Drottningholmsvägen,

samt för en blivande godsbangård å Kungsholmen. Enligt det år 1923

träffade s. k. bangårdsavtalet mellan kronan och Stockholms stad hade kronan

beträffande större delen av denna tomtdel förbundit sig att icke vidtaga sådana

åtgärder, att användandet av någon del därav för järnvägsändamål därigenom

försvårades eller fördyrades, utan att underhandlingar dessförinnan upptoges i

frågan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2hl.

13

På anmodan av kommissionen hade kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

värderat jämväl ifrågavarande markområde samt därefter meddelat, att enligt

deras mening området, som innehöllc en areal av cirka 12,000 kvadratmeter,

.skäligen borde åsättas ett värde av 600,000 kronor, under förutsättning tillika,

att kronan befriades från utgivande av gatumarksersättning för den mark, vilken

av området komme att utläggas till gata, som angränsade kronans behållna

del av tomten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren.

Kommissionen hade för sin del funnit det nu överlåtna området på grund

av sin belägenhet icke kunna anses erforderligt för något kronans eget ändamål

samt att kronan därför lämpligen borde försälja detsamma. Då vidare

staden hade behov av området för lösningen av angivna trafikfrågor, hade kommissionen

ansett kronan böra tillmötesgå stadens önskan att i förevarande sammanhang

få förvärva området till ovanangivna pris och på de villkor i övrigt,

som avtalet innehölle.

Beträffande de av Garnisonssjukhuset disponerade tomterna i kvarteren Bergamotträdet

och Asplunden innebure avtalet i huvudsak följande:

Kronan förvärvade till en början den del av Garvaregatan, som ehuru staden

tillhörig inhägnats till kronans ifrågavarande tomter och varå också själva

huvudbyggnaden vore uppförd, allt till den del Garvaregatan icke skulle enligt

den med avtalet förbundna stadsplanen bibehållas som gata. Den förvärvade

marken hade, i enlighet med den av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

verkställda ovanberörda värderingen, i avtalet ingått med ett värde av 105,000

kronor.

Vid den södra och sydvästra gränsen förvärvade kronan all den mark, som

vore belägen mellan kronans nuvarande tomter samt Norr Mälarstrand och Pilgatan

enligt den sträckning, dessa skulle erhålla enligt de till avtalet knutna

stadsplaneförslagen. Enligt det av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

upprättade värderingsinstrumentet kunde nu ifrågavarande markområde, utgörande

omkring 3,195 kvadratmeter, åsättas ett värde av 165 kronor kvadratmetern.

Överenskommelsen innebure, att kronan förvärvade en del om cirka 2,286

kvadratmeter av området till ett pris av 165 kronor per kvadratmeter eller tillhopa

378,000 kronor, varemot likviden för återstående cirka 909 kvadratmeter

utgjordes av dels att desamma tagits i beräkning vid biläggande av äganderättstvisterna,

varom härnedan vidare förmäldes, dels ock att kronan lämnat

vissa medgivanden om särskilda stadsplanebestämmelser för delar av Garnisonssjukhusets

tomter.

Mellan kronan och staden hade nämligen yppat sig olika meningar om rätten

till en smal remsa om cirka 185 kvadratmeter utmed tomternas nuvarande

västra gräns, vilken markremsa hävdades av kronan, men staden ansåge utgöra

en olaga inkräktning från den staden tillhöriga Pilgatan. Enligt den av kaptenen

Eggert och arkitekten Sjöqvist gjorda värderingen kunde denna markremsa

anses äga ett värde av 23,500 kronor. Denna tvist hade nu bilagts förlikningsvis

i samband med ovanberörda överenskommelse rörande övriga marktvister.

Vidare hade emellertid från stadens sida tidigare framställts förslag om vidgning

av Pilgatan, enligt vilket en del av kronans ifrågavarande tomter skulle

utläggas som gata. Detta förslag hade rönt motstånd från särskilt byggnadsstyrelsens

och statens hyggnadssakkunnigas sida, enär förslaget skulle medföra

spolierandet av den vackra allé, som funnes utmed tomternas västra gräns, och

som utgjorde en motsvarighet till allén utmed tomternas östra gräns. För att

å ena sidan bevara västra trädallén och å andra sidan bereda staden möjlighet

till medgivande av högre byggnadshöjd å tomterna utmed Pilgatans västra sida

hade i det föreliggande avtalet, med biläggande jämväl av ovanberörda ägande
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr %hl.

rättstvist, överenskommits följande. Staden hade å kronan överlåtit den rätt,

staden kunde äga till den av kronan nu hävdade marken vid Pilgatan, och

denna mark hade i den med avtalet förbundna stadsplanen utlagts till kvartersmark.

Staden överläte därjämte, på sätt ovan nämnts, å kronan all den mark,

vilken vore belägen mellan kronans nuvarande tomter och södra delen av Pilgatan,

och vilken i sagda stadsplan alltså intoges som kvartersmark. Kronan å sin

sida medgåve, att utmed hela den sålunda fastställda, nya kvarterslinjen vid

Pilgatan av kronans tomter en remsa om 8 meter belädes med byggnadsförbud.

Tillika innebure uppgörelsen, att mellan Hantverkaregatan och Garvaregatan

utmed kronans tomtmark men utan kostnad för kronan upptoges en ny gata om

8 meters bredd, varjämte av kronans tomtmark utmed den nya gatan i hela

dess längd en remsa om 4 meter belädes med byggnadsförbud.

Såsom förut angivits hade vidare genom avtalet staden av kronan förvärvat

den mark, som erfordrades för Hantverkaregatans breddning.

Genom vad sålunda överenskommits hade kronan ernått, att de ifrågavarande

tomterna erhållit lämpligare gränser. Genom den nya gatan mellan Garvaregatan

och Hantverkaregatan hade trafiken till och från den nuvarande entrén

till sjukhuset i hög grad underlättats, varjämte uppförandet av brandgavlar i

ifrågavarande del av Garnisonssjukhusets östra tomtgräns förhindrats. Allén

utmed västra gränsen komme att kunna bibehållas och i en framtid även utsträckas

ända ned till Norr Mälarstrand.

Vidkommande den av sjukhuset Eira disponerade tomten nr 4 i kvarteret

Munklägret hade staden förmenat, att av denna tomt en remsa utmed Parmmätaregatan

och Kungsholms hamnplan om ungefär 205 kvadratmeter ävensom

visst område vid fastighetens södra gräns vore en olaga inkräktning från gatan,

respektive stadens tomt söder om Eirafastigheten, och rätteligen tillhörde

staden. Av förstnämnda område om 205 kvadratmeter skulle ungefär 180

kvadratmeter enligt den i avtalet förutsatta stadsplanen utläggas till Parmmätaregatan,

medan återstoden skulle tilläggas sjukhusets tomt. Den del,

som skulle utläggas till Parmmätaregatan och vartill kronans rätt genom

avtalet förvärvades av staden, hade parterna, med ledning av kaptenen Eggerts

och arkitekten Sjöqvists värdering ansett jämte den kronan ostridigt tillhöriga

mark, ungefär 140 kvadratmeter, som ytterligare skulle utläggas till Parmmätaregatan,

kunna åsättas ett värde av 49,000 kronor, varav på det tvistiga

området aliså belöpte omkring 27,600 kronor. Den del av den tvistiga marken,

som enligt avtalet skulle tilläggas sagda tomt nr 4 i kvarteret Munklägret,

kunde enligt värderingsmännens utlåtande anses äga ett värde av omkring

3,100 kronor.

Vidare hade mellan kronan och stadens representanter yppats olika meningar,

huruvida Eirafastigheten numera — efter fastställandet av Norr Mälarstrands

framdragande utmed kvarteret Munklägret — alltjämt ägde kvar fönster- och

takfallsrätt mot stadens söder om fastigheten belägna tomtmark.

Den nu ingångna överenskommelsen innebure i huvudsak, att beträffande

fastighetens västra gräns kronan avstode den till Parmmätaregatans—Kungsholms

hamnplans breddning erforderliga marken, varemot staden avstode alla

anspråk å den omtvistade marken i övrigt, som härvid tillädes kronans ifrågavarande

tomt. Beträffande Eirafastighetens södra gräns innebure avtalet,

att kronan till staden avstode ett område om ungefär 45 kvadratmeter, varemot

staden till kronan avstode ett område om ungefär 235 kvadratmeter. Tillika

fastställdes sådana byggnadsbestämmelser för marken utmed denna nya södra

gräns, att ett visst område — beläget till ungefär Vé å kronans område och

3/4 å stadens område, allt enligt den nya gränsen — belädes med byggnadsförbud

samt Eirafastigheten därigenom erhölle fasadrätt utmed hela det med byggnadsförbud

sålunda belagda området.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 2h7.

15

I fråga om fastigheterna nr 3 och 7 i kvarteret År hus hade kaptenen Eggert

och arkitekten Sjöqvist värderat tomterna till 972,000 kronor och byggnaderna

till 700,000 kronor eller tillhopa 1.072,000 kronor. Enligt en av byggnadsstyrelsens

utredningsbyrå verkställd utredning skulle genom ändringsarbeten

i byggnaderna generaltullstyrelsens hela nuvarande lokalbehov kunna tillgodoses

i samma byggnader, och beräknades hyran efter 6 procent å summan av nuvarande

fastighetsvärdet, 1,672,000 kronor, och kostnaden för ändringsarbetena,

128,000 kronor, eller 1,800,000 kronor till 108,000 kronor. Därest ny byggnad

för generaltullstyrelsen skulle uppföras, syntes böra beräknas tomtkostnad förslagsvis

400,000 kronor och byggnadskostnad 663,300 kronor eller tillhopa

1,063,300 kronor, motsvarande en hyra efter 7 procent av 74,500 kronor.

Vid den nu föreliggande överenskommelsens träffande hade kommissionen,

med hänsyn ej minst till att fastigheten i kvarteret Argus ostridigt inköpts av

staden och därefter överlämnats till kronan för att användas till tullförvaltningen

och att staden numera kostnadsfritt upplåtit utrymmen för den lokala

tullförvaltningen i andra fastigheter samt under förutsättning att övriga i avtalet

berörda tvistiglieter och markbyten reglerades i enlighet med bestämmelserna

i avtalet, ansett sig kunna tillstyrka ett biläggande av tvisten rörande

nu ifrågavarande fastigheter efter de — jämväl av stadens delegerade godkända

—- grunder, att kronan avstode från all rätt till tomtmarken, men ansåges äga

s/4 av de därå uppförda byggnaderna.

På grund av vad byggnadsstyrelsens utredningsbyrå anfört rörande generaltullstyrelsens

lokalfråga hade kommissionen — med utgående från att kronans

och stadens sålunda antagna samäganderätt beträffande tomterna och byggnaderna

borde upplösas genom att endera parten utlöste den andra — för sin del

ansett sig kunna tillstyrka, att staden i enlighet med den nu träffade överenskommelsen

finge övertaga kronans andel i byggnaderna efter det av parternas

värderingsmän åsatta värdet. Staden skulle alltså för kronans andel i byggnaderna

erlägga ett belopp av 525,000 kronor.

Beträffande slutligen de i området för det nya kanslihuset ingående omtvistade

områdena vore i enlighet med verkställda utredningar dessa områdens

areal och deras av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist uppskattade värden

följande:

Areal Värde

kvm. kronor.

a. Mark, som ostridigt ingått i den s. k. Lilla Mynthustomten .... 740 484,700

b. Områden, vilka antingen tillhöra Lilla Mynthustomten eller ock stadens

tomt n:r 2 och 4 i kvarteret Mars eller ock Kanslikajen .... 74 48,500

c. Område utgörande del av Kanslikajen.............. 9 5,900

d. Myntgränden................■........ 452 226,000

e. Mynttorget.........................__._._18__15,300

Summa 1,293 780,400

Vid dessa såväl som efterföljande beräkningar rörande områden för det nya

kanslihuset, om vilka rått tvist, hade man av praktiska skäl utgått från de

arealer och värden, som skulle gällt, därest den förut omförmälda jämkningen

av det av kanslihusdelegerade föreslagna området för kanslihuset icke ägt rum.

De omtvistade olika områdena inom kvarteren Asplunden—Bergamotträdet

och Mnnklägret samt inom kanslihusområdet vore alltså följande:

Areal

kvm.

a. Områden inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet, som staden

avstode till kronan................... 185

Områden inom kvarteret Munklägret, tomten n:r 4, utmed Parmmätaregatan,

som

Beräknat

värde

kronor

23,500

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Areal

kvm.

b. kronan avstode till staden.................. 180

c. staden avstode till kronan.................. 25

d. Områden, som sknlle ingå i nya kanslihusets komplex och staden

avstode till kronan ....................1,293

Summa

Beräknat

värde

kronor.

27,600

3,100

780,400

834,600

Det nu träffade avtalet innebure, att staden till kronan avstode de ovan under

a), c) och d) angivna områdena, att kronan till staden avstode det under

b) angivna området, samt att kronan till staden utgåve ett belopp av 404,200

kronor.

Kommissionen finge emellertid understryka, att överenskommelsen beträffande

samtliga tvistigheter rörande omförmälda fastigheter vore att anse som

en enda enhet, vari ma partens medgivande på en punkt motsvarades av motpartens

medgivande å en annan punkt, dels ock att de av parterna sålunda gjorda

medgivandena lämnats, endast under förutsättning av bifall till avtalets övriga

bestämmelser och villkor.

I enlighet med det ovanstående hava följande av kronan till staden överlåtna

fastigheter m. m. i bytet ingått med följande värden:

del av kv. Vulcanus..................

Brandklipparen n:r 1.................

del av tomten n:r 1 kv. Munklägret:

mark.......................

byggnader.....................

delar av tomten n:r 4 i kv. Munklägret, mark till vidgning

d:o d:o till vidgning av Parmmätaregatan........

del av kv. Bergamotträdet...............

Päronträdet n:r 2...................

> >3...................

Göken n:ris 5, 6, 7, 11, samt tomtdel invid n:r 7 . . . .

del av kv. Mälaren n:r 5 och 17............

kronans rätt till byggnader å kv. Argus n:ris 3 och 7 . .

kr. 108,000

> 2 600,000

............ > 145,500

............ > 183,000

av Hantverkaregatan . . » 102,600

............ » 21,400

............ » 117,200

............ » 285,000

............ » 200,000

............ » 4 200,000

............ > 600,000

............ > 525,000

Summa kronor 9,087,700

Följande av staden till kronan överlåtna fastigheter hava i bytet ingått med

följande värden:

kv. Mars n:r 2 och 4, mark......

byggnader.............

del av kv. Mars n:r 3 och 5......

del av kanslikajen...........

del av Garvaregatan..........

mark söder och sydväst om kv. Asplunden

.....kr. 489,000

..... > 252,000

..... > 499,700

..... » 97,800

..... > 105,000

..... > 378,000

Summa kronor 1,821,500

Då staden för biläggandet av vissa tvister rörande mark inom och invid

området för det nya kanslihuset samt kronans fastigheter inom kvarteren

Munklägret, Asplunden och Bergamotträdet därjämte skall vid uppgörelsen

tillgodoräknas ett kontant belopp av 404,200 kronor, uppgår den mellangift,

som staden skulle utgiva till kronan, till 6,862,000 kronor.

Tillträdet av de överlåtna fastigheterna skall ske den 1 oktober 1928. Dock

skall staden tillträda fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen och fastigheterna

nr 3 och 7 i kvarteret Argus den 1 oktober 1932 respektive den 1 ok
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 247.

17

tober 1934, eller, om kronan senast den 1 oktober 1931 respektive den 1 oktober

1933 tillsäger staden därom, den 1 oktober 1933 respektive den 1 oktober

1937. Området i kvarteret Mälaren skall tillträdas den 1 oktober 1933, med

rätt för staden att tidigare, sex månader efter tillsägelse tillträda detsamma,

och det för Myntgatans breddning erforderliga området av kvarteret Vulcanus

första dagen i andra månaden efter det den därå nu befintliga byggnaden blivit

av kronan borttagen.

Byggnad, plank och staket å sistnämnda område samt å de för Hantverkaregatans

breddning upplåtna områdena av fastigheterna nr 1 och 4 i kvarteret

Munklägret (Kungl. Myntet och sjukhuset Eira) samt fastigheterna nr 1 och

2 i kvarteret Bergamotträdet (Garnisonssjukhuset) medfölja ej i överlåtelsen.

Kronan skall på egen bekostnad borttaga byggnaden å området i kvarteret Vulcanus

(nuvarande kanslihuset) i samband med kanslihusets förestående ombyggnad

och byggnaden, det s. k. Owenska huset, å Myntets tomt senast ett

år efter tillsägelse, vilken ej får ske tidigare än å omförmälda tillträdesdag,

den 1 oktober 1928.

Stadens mellangift å 6,862,000 kronor skall erläggas med 509,000 kronor

den 1 oktober 1929, med 840,000 kronor den 1 oktober vart och ett av åren 1930

—1932 samt med respektive 2,600,000, 108,000, 600,000 och 525,000 kronor å

tillträdesdagarna för de med motsvarande belopp i bytet ingående fastigheterna

nr 1 i kvarteret Brandklipparen, områdena i kvarteren Vulcanus och Mälaren

samt fastigheterna i kvarteret Argus.

För arkadanordning i det nya kanslihuset utmed Myntgatan mellan Mynttorget

och Myntgränden samt för underhåll av denna anordning utom golv

skall staden till kronan utbetala 100,000 kronor.

Kronan skall för utläggande av mark från nuvarande kanslihustomten till

breddning av Myntgatan erlägga gatumarksersättning med 27,000 kronor.

Ersättning för mark till vidgning av Myntgatan i övrigt och Hantverkaregatan

samt Parmmätaregatan och Kungsholms hamnplan framför kronan nu

tillhöriga eller genom detta avtal av kronan förvärvade fastigheter skall utgå

i den ordning, som lag bestämmer.

Däremot skall gatumarksersättning icke utgå från de kronan nu tillhöriga

eller genom detta avtal av kronan förvärvade områdena för mark, som enligt

de i detta avtal förutsatta båda stadsplaner rörande Kungsholmen skall utläggas

dels till Norr Mälarstrand, Pilgatan samt den nya gatan mellan Garvaregatan

och Hantverkaregatan, dels ock till Lindhagensgatan, Drottningholms

vägen och Mariebergsgatan.

Beträffande dispositionen av medel, som av staden skola gäldas till kronan,

må erinras, att 1907 års riksdag (skrivelse nr 64) medgav, ej mindre att den

för kungl. hovhållningens räkning disponerade tomten nr 1 i numera kvarteret

Brandklipparen med å tomten varande stall och andra byggnader finge i den

ordning, Kungl. Maj :t prövade skäligt bestämma, för kronans räkning försäljas,

(in även, i sammanhang därmed, att av de medel, som inflöte vid försäljning av

nämnda egendom, dels finge utgå högst 522,200 kronor, varav 28,000 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 212 häft. (Nr 247.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 847.

för inrymmande av Hans Kungl. Höghet Kronprinsens stall i kungl. hovstallet,

470.000 kronor för uppförande å egendomen nr 3 i kvarteret Europa i Stockholm

av nybyggnad till kungl. hovhållningens disposition i stället för det därstädes

befintliga f. d. Indebetouska huset- och 24,200 kronor till beredande av

hyresersättning åt de i sistnämnda hus då boende personer för den tid, de på

grund av byggnadsarbetet vore förhindrade disponera för dem avsedda lägenheter

i samma hus, dels ock 550,000 kronor finge ställas till Hans Kungl.

Höghet Kronprinsens disposition, och skulle dessa belopp förskjutas av tillgängliga

medel. Vidare medgav 1911 års riksdag (skrivelse nr 130), att den för

hovhållningens räkning disponerade tomten nr 2 i kvarteret Päronträdet med

å tomten varande byggnader finge i den ordning, Kungl. Maj :t prövade

skäligt bestämma, för kronans räkning försäljas samt att av de

medel, som beräknades inflyta vid försäljningen av nämnda egendom,

finge utgå högst 143,000 kronor, varav 137,000 kronor till inrättande av

ny tvättinrättning för hovhållningens räkning genom påbyggnad å det å tomten

nr 4 i kvarteret Neptunus mindre belägna s. k. Oxenstiemska huset och

6.000 kronor till beredande av hyresersättning åt de i nämnda hus då boende

personer tillhörande slottsbetjäningen för den tid, de på grund av tillbyggnaden

av detsamma vore förhindrade att disponera för dem avsedda lägenheter i

samma hus. Beträffande bägge dessa fastighetsförsäljningar beslöt riksdagen,

att i den mån utgifterna för de sålunda angivna arbetena understege de

därför beräknade kostnaderna överskottet skulle besparas statsverket samt att

återstoden av de medel, som inflöte vid nämnda fastighetsförsäljningar, skulle

överföras till fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.

Sedermera medgav 1915 års riksdag (skrivelse nr 4 punkt 36), att det å

Kungsholmen belägna, kronan tillhöriga området om 45,839 kvadratmeter, som

då disponerades av Svea ingenjörkår, finge i den ordning och med de undantag,

som framdeles kunde varda av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda, försäljas;

att av de genom försäljningen inflytande medel ett belopp av högst 4,000,000

kronor finge tagas i anspråk för fortsatt arbete å utav 1906 års riksdag beslutade

kasernetablissement för femton infanteriregementen; att möjligen återstående

försäljningsmedel finge ingå till lantförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål; samt att, i mån av behov, de medel, som erfordrades

till bestridande av omförmälda byggnadskostnader, högst 4,000,000 kronor,

finge efter Kungl. Maj:ts beprövande av arméförvaltningen eller statskontoret

förskjutas av tillgängliga medel. Därefter har 1918 års riksdag (skrivelse

nr 252 punkt 5) för täckande av det sålunda förskjutna beloppet, 4,000,000

kronor, å tilläggsstat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst, 4,000,000

kronor att utgå av tillfälliga lånemedel.

Fastighetskommissionen anför nu följande:

Enligt från statskontoret och riksgäldskontoret till kanslihusdelegerade

lämnade uppgifter hade sålunda på grund av särskilda kungl. brev den 4 oktober

1907, den 30 oktober 1908, den 8 maj 1908, den 22 oktober 1909, den 9

augusti 1912 och den 11 oktober 1912 av statsmedel utanordnats

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr %hl. 19

1) hyreseraättningar åt boställshavare i det så kallade Indebetouska huset . . kronor 28,489: 51

2) kostnader tor ändringsarbeten i hovstallet å gamla artilleriplanen..... » 28,OM: —

3) till täckande av brist i Svarande kronprinsens hovhållning....... » 550,OM: —

4) kostnad för uppförande av nybyggnad ä egendomen n:r 3 i kv. Europa . . > 470,OM: —

5) kostnad för eu ny tvättinrättning för hovhållningens räkning...... » 137,OM: —

6) hyresersättning åt boställshavare i det s. k. Oxenstiernska huset..... » 4,350: —

Summa kronor 1,217,839: 51

Av dessa belopp skulle de fyra förstnämnda täckas av försäljningsmedel för

fastigheten i kvarteret Brandklipparen och de två sistnämnda av dylika medel

för fastigheten i kvarteret Päronträdet.

Vidare finge kommissionen erinra om innehållet i det föreliggande avtalets

mom. 8:o stycket 1, enligt vilket kronan skulle till staden utgiva viss gatumarksersättning

med 27 000 kronor.

Kommissionen anmärkte tillika, att för de under arméförvaltningens vård

och inseende ställda, i avtalet avsedda fastigheterna inom kvarteren Göken och

Bergamotträdet komme att inflyta 4 200 000 + 117 200 kronor eller sammanlagt

4 317 200 kronor. Av dessa medel torde 4 000 000 kronor böra disponeras

för täckandet av nämnda förskott för vissa försvarskostnader, medan återstående

317 200 kronor torde böra anses disponerade för förvärvet av de områden,

vilka genom avtalet av kronan förvärvades för att tilläggas de under arméförvaltningens

disposition stående, för Garnisonssjukhuset anvisade fastigheterna

inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet. Dessa sistberörda områden

hade nämligen ingått i avtalet med ett värde av kronor 378 000 +105 000

eller tillhopa kronor 483 000.

Av de enligt avtalet inflytande penninglikviderna torde förty enligt kommissionens

mening böra täckas samtliga här ovan angivna förskott samt gatumarksersättning,

och därvid av först inflytande medel det sagda förskottet å

4 000 000 kronor för vissa försvarskostnader. Återstående likvidmedel syntes

lämpligen böra avsättas såsom bidrag till täckande av de utgifter för ämbetslokalers

anskaffande, vilket torde uppkomma, därest det föreliggande avtalet

godkändes av parterna.

De över avtalet hörda myndigheterna hava tillstyrkt godkännande av det- Yttranden.

samma, därvid dock några myndigheter framställt vissa detaljanmärkningar.

Beträffande detaljerna har sålunda kammarkollegium förklarat sig icke

vilja lämna oanmärkt, att utredning icke syntes hava förebragts om riktigheten

av det av fastighetskommissionen godtagna påståendet om stadens bättre rätt

till den del av Garvaregatan, varå garnisonssjukhuset vore uppbyggt och som

tydligen sedan gammalt besuttes av kronan och vilket markområde enligt avtalet

skulle av kronan förvärvas efter ett beräknat värde av 105,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har anfört, att upplåtelsen till staden av området i kvarteret

Mälaren medförde en minskning av Stockholms hospitals parkområde samt

skyldighet för hospitalet att vid Lindhagensgatans utläggning till full bredd

uppsätta nytt stängsel längs samma gata men att dessa olägenheter vore så

ringa, att de icke borde utgöra hinder för avtalets godkännande.

Mynt- och justering sverket har anfört, att enligt avtalet kronan kunde bliva

skyldig att redan den 1 oktober 1929 borttaga Owenska huset, vari inrymdes

dels lokaler för verkets kontrollavdelning, dels ock bostadslägenheter för myntdirektören

och en förste ingenjör. Då erforderliga nya lokaler för verkets behov

näppeligen kunde färdigställas i så god tid, att de gamla kunde hinna utrymmas

och Owenska huset bliva borttaget inom den nämnda tiden, syntes det

erforderligt, att medgivande utverkades för kronan att exempelvis först den 1

april 1930 hava borttagit sagda hus. Denna tidpunkt hade beräknats under

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h7.

den bestämda förutsättning, att redan vid 1928 års riksdag beviljades medel

för nybyggnad för verket.

Arméförvaltningen har framhållit, att ett genomförande av det föreslagna

markbytet komme att för lantförsvarets del medföra vissa kostnader, i det att

dels andra expeditionslokaler måste beredas för de ämbetsverkets avdelningar,

som nu hade sådana lokaler sig tilldelade inom fastigheten nr 1 i kvarteret

Brandklipparen, dels ock andra utrymmen måste anskaffas för uppläggande

av den materiel, som nu funnes förvarad i vissa byggnader å kronans tomter å

kvarteret Göken.

Statskontoret har i fråga om de belopp, som i anledning av avtalet skola inflyta

till kronan, anfört, att dessa medel syntes böra förvaltas av statskontoret

samt, i den mån de icke toges i anspråk för täckande av de av fastighetskommissionen

omförmälda förskotten, innestå å statsverkets giroräkning i avvaktan på

deras tagande i anspråk för anordnande av ämbetslokaler i Stockholm.

Sedan lång tid tillbaka förefinnas mellan kronan och Stockholms stad

åtskilliga ekonomiska mellanhavanden, beträffande vilka på senare tid behovet

av en definitiv reglering alltmer framträtt. Särskilt är detta förhållandet

beträffande ett flertal svävande frågor rörande inom Stockholms stad

belägna markområden. Bland dessa spörsmål äro vissa markfrågor å Kungsholmen,

vilka nära sammanhänga med viktiga stadsplanespörsmål av trängande

natur. Ett ändamålsenligt ordnande av de kronans fastigheter berörande

huvudtrafiklederna å södra Kungsholmen — Hantverkaregatan och

Norr Mälarstrand — vilka på grund av bebyggelsens utveckling åt väster blivit

otillräckliga, anses nämligen ofrånkomligt, och frågan härom har redan

länge varit föremål för myndigheternas handläggning, utan att slutligt resultat

ernåtts. Starka betänkligheter hava därvid gjorts gällande mot att upprättade

stadsplaneförslag, avseende breddning av Hantverkaregatan och Norr

Mälarstrands framdragande från Kungsholmstorg västerut till Hålambstorg,

skulle fastställas, utan att dessförinnan klarhet vunnits angående stadsplanereglering

i erforderlig utsträckning av de mellan dessa gator belägna, delvis

kronan tillhöriga områdena. En definitiv reglering av dessa frågor är sålunda

av stor betydelse för staden, som därigenom skulle beredas möjlighet att lösa

de trängande trafikproblemen i dessa delar av Kungsholmen. Men även för

kronan är ett ordnande av markfrågan i denna stadsdel av vikt. Kronan äger

här betydande marktillgångar, vilka äro avsedda att i en eller annan form

exploateras i enlighet med särskilda, av riksdagen tidigare därom fattade beslut,

och de påräknade försäljningsmedlen hava delvis redan i förväg disponerats

för särskilda ändamål. För att kronan skall kunna draga nytta av dessa

i huvudsak räntelösa markområden, är det emellertid nödvändigt, att sådana

åtgärder träffas, att den av riksdagen beslutade användningen av desamma

möjliggöres och underlättas. En dylik exploatering påkallas även av det skälet,

att statsverket, som till största delen av tillfälliga lånemedel bestritt kostnaderna

för ovanberörda särskilda ändamål, årligen nödgas gälda ränta å dessa

medel med ej obetydliga belopp.

Men även andra såväl kronan som staden berörande markfrågor äro i behov

av en lösning inom den närmaste tiden. Främst är därvid att märka den mark
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Si7.

21

fråga, som uppkommit i samband med strävandena att bereda nya lokaler för

Kungl. Maj:ts kansli. Behovet av större och ändamålsenligare lokaler för

kansliet är uppenbart; detta behov, som förefunnits sedan årtionden tillbaka,

har med åren blivit alltmera trängande. Av alla de utredningar, som verkställts

i denna fråga, har framgått, att det enda tillfredsställande sättet att lösa

frågan är att uppföra en nybyggnad. Beträffande läget för en dylik nybyggnad

torde tvivel ej råda om att platsen för det nuvarande kanslihuset är den

för en regeringsbyggnad lämpligaste. I fråga om möjligheten att därstädes

åstadkomma en i avseende å utrymme tillräcklig nybyggnad har den anordnade

tävlingen givit vid handen, att inom området mellan Mynttorget, Myntgatan,

Rådhusgränden och Kanslikajen, d. v. s. inom kvarteren Vulcanus och Mars

kan åstadkommas en byggnad, tillräcklig för Kungl. Maj :ts kansli — med

undantag av utrikesdepartementet, vilket icke avsetts skola förläggas dit, och

ett större departement — samt med erforderlig lokalreserv för de i byggnaden

inrymda departementen. Då lokaler för ett dylikt större departement, försvarsdepartementet,

redan nu finnas i närheten av kanslihuset, torde den omständigheten,

att icke, såsom ursprungligen varit avsett, alla departementen utom

utrikesdepartementet kunna förläggas till den nya kanslihusbyggnaden, icke

behöva innebära någon olägenhet av avgörande betydelse. Jag anser mig därför

böra förorda, att ny byggnad för Kungl. Maj :ts kansli uppföres samt att

denna byggnad förlägges till kvarteren Vulcanus och Mars. För att sistnämnda

kvarter må kunna tagas i anspråk för dylikt ändamål, erfordras emellertid

klarhet i vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande

den mellan kronan och staden oavgjorda frågan om äganderätten till vissa

delar av kvarteret Mars m. m.

Genom det nu framlagda Kanslihus-Kungsholmsavtalet och de i samband

därmed upprättade stadsplaneförslagen vinnes en definitiv reglering av alla

dessa frågor. Staden erhåller sålunda möjlighet att genom Norr Mälarstrands

framdragande västerut och Hantverkaregatans breddning lösa de aktuella trafikfrågorna

å södra Kungsholmen, varjämte lättnad i trafiksvårigheterna vid

Tegelbacken kan beredas genom stadens förvärvande av fastigheten nr 1 i

kvarteret Brandklipparen. För kronan möjliggöras exploateringen av dess betydande

fastigheter inom kvarteret Göken samt erforderlig reglering av dess

fastigheter inom kvarteren Bergamotträdet och Asplunden. Vidare kan för

kronan ernås en ändamålsenlig lösning av frågan om nybyggnad för Kungl.

Maj :ts kansli samtidigt som en välbehövlig breddning av Myntgatan kan åvägabringas.

Slutligen vinnes en uppgörelse i rådande tvister mellan kronan och

staden rörande åtskilliga markområden å Kungsholmen och inom staden mellan

broarna. Även om de i avtalet innefattade marköverlåtelserna från kronan till

staden medföra kostnader för anskaffande helt eller delvis av nya ämbetslokaler

för vissa av nämnda marköverlåtelser berörda ämbetsverk, synas mig fördelarna

av att på sätt i avtalet överenskommits erhålla en uppgörelse i stort

beträffande så många, delvis tvistiga mellanhavanden mellan kronan och

Stockholms stad vara så stora, att jag anser mig kunna tillstyrka ett godkännande

för kronans del av avtalet i fråga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Såsom nyss omförmälts tarvas, därest avtalet blir slutligen godkänt, åtgärder

för anskaffande helt eller delvis av nya lokaler för vissa statens ämbetsverk,

nämligen för ecklesiastikdepartementet, mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen

och vissa avdelningar av arméförvaltningen, ävensom för

viss lantförsvaret tillhörig materiel. För ecklesiastikdepartementet skulle lokaler

beredas i det av mig här ovan förordade nya kanslihuset. Vad beträffar

mynt- och justeringsverket, skulle nya lokaler i stället för de av verket i det

Owenska huset disponerade behöva vara iordningställda redan före den 1 oktober

1929. Emellertid torde det bliva nödvändigt att underkasta verkets lokalfråga

i dess helhet en ingående utredning, vilken synes böra verkställas av

byggnadsstyrelsen i samråd med nämnda verk samt bedrivas så, att därav föranledda

förslag kunna föreläggas 1929 års riksdag. I avvaktan på ett definitivt

ordnande av denna lokalfråga lärer verkets lokalbehov provisoriskt kunna

tillgodoses antingen så, att staden lämnar kronan medgivande att erforderlig

tid efter den 1 oktober 1929 fortfarande få nyttja det Owenska huset, eller

ock genom tillfällig flyttning av verkets kontrollavdelning till annan fastighet.

Vidkommande övriga ovan omförmälda lokalfrågor synas särskilt med hänsyn

till att god tid för deras ordnande förefinnes svårigheter därutinnan icke behöva

uppstå; i fråga om tillgodoseendet av generaltullstyrelsens lokalbehov

torde byggnadsstyrelsen böra anbefallas att efter samråd med nämnda, ämbetsverk

verkställa utredning och inkomma med förslag.

Vad slutligen beträffar dispositionen av de till följd av avtalet till kronan

inflytande penningmedlen, vilka av staden skola erläggas successivt i olika

poster, torde dessa medel i enlighet med vad riksdagen förutsatt böra användas

i första hand till återbetalning av det anslag av tillfälliga lånemedel å 4,000,000

kronor, som på sätt förut nämnts anvisats på tilläggstat för år 1918, samt därefter

till täckande av de av fastighetskommissionen omförmälda förskotten å

sammanlagt 1,217,839 kronor Öl öre och vidare till bestridande av den gatumarksersättning

å 27,000 kronor, som kronan enligt avtalet skall utgiva till staden

för breddning av Myntgatan utmed kvarteret Vulcanus. Återstående belopp,

1,617,160 kronor 49 öre, synes lämpligen böra i sinom tid tillföras statsverkets

fond för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden för att på

sådant sätt komma till användning för de byggnadsföretag, som på grund av

ifrågavarande avtal bliva erforderliga.

ar rörande Beträffan(Je frågan om nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli får jag erinra.

nybyggnad*5 a''K Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln,

föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde

kansli, komma att avlatas i ämnet, för utredningar rörande en dylik nybyggnad för

budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag av 60,000 kronor.

Genom beslut den 22 oktober 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att efter samrad med vederbörande statsdepartement på grundval av utav

förste pristagarna i tävlingen om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli, arkitekterna

G. Clason och W. Gahn upprättade skissförslag till sådan nybyggnad

samt efter överarbetning av tidigare uppgjort förslag till plandisposition av

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mai:ts proposition nr #47.

utrymmena inom byggnaden utarbeta och till Kungl. Ma,j:t inkomma med ett

av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ifrågavarande nybyggnad.

Med skrivelse den 19 januari 1928 bär byggnadsstyrelsen överlämnat ett

av arkitekterna Clason och Galm upprättat, å 17 ritningar med tillhörande

kortfattad beskrivning framställt förslag till nytt kanslihus ävensom en mom

styrelsens byggnadsbyrå verkställd beräkning av kostnaderna för förslagets

genomförande.

Enligt det sålunda framlagda förslaget, som upprättats i samråd med vederbörande

statsdepartement, skall byggnaden förläggas inom kvarteren Vulcanus

och Mars med de ändringar av kvartersgränserna, som överenskommits i det

av mig här ovan förordade Kanslihus-Kungsholmsavtalet. Beträffande byggnaden

inhämtas av berörda beskrivning vidare följande:

Byggnadskomplexet har enligt förslaget uppdelats i tre byggnadskroppar,

en huvudbyggnad, ungefär motsvarande nuvarande kanslihuset, samt tvenne

med huvudbyggnaden förbundna flygelpartier. Motivet för denna gruppering

har varit dels att kunna utföra nybyggnadsarbetena i två perioder, varigenom

nuvarande kanslihuset skulle kunna kvarligga medan flyglarna byggdes, dels

ock att åt stadsbilden bevara något av dess nuvarande utseende.

Genom denna uppdelning kommer byggnadskomplexet att gruppera sig kring

tvenne gårdar, en övre inom huvudbyggnaden belägen, till formen rund gard,

och en nedre i kajgatans nivå liggande, av de båda flyglarna inramad gard,

vilken öppnar sig mot gamla rådhusets östra fasad. „ 0

Byggnadens huvudingång är liksom nu genom portiken mot Mynttorget, x rån

denna yttre entréport leder sedan en portgång fram till den runda garden, i

vars fond en dubbelarmad fritrappa för upp till själva huvudentrén. Gardama

stå genom eu övervälvd trappgång i förbindelse med varandra.

Byggnadernas yttre karaktär är med hänsyn till det omgivande stadspartiet

hållen enkel. Den arkitektoniska utformningen har dikterats av de i densamma

ingående äldre byggnadspartierna, framför allt Mynttorgskolonnaden.

Byggnadernas höjd kommer att med omkring 1h meter överskjuta det nuvarande

kanslihusets höjd, d. v. s. taklisten kommer att ligga på samma mva

som f. d. polishuset, vilken byggnad enligt förslaget är bibehållen och ingår

som en del av södra flygeln. För fasaden mot Mynttorget innebär denna

ökning av byggnadshöjden, att kolonnaden måste ställas på en nagot högre

trappunderbyggnad än den nuvarande, ett förhållande, vilket knappast kan sägas

vara en försämring av denna fasads proportioner, snarare tvärt om.

Är byggnadskomplexet utåt hållet enkelt och utan mera framträdande utsmyckning,

har det däremot inåt kring gårdarna erhållit en rikare arkitektonisk

utformning, å den övre genom en kolonnad för att markera gardens

karaktär av förplats till huvudentrén, å den nedre genom en till gamla radhuset

ansluten pilasterarkitektur.

Byggnadens plandisposition är i huvudsak följande: „

Genom huvudentrén kommer man direkt in i ett genom hela huset gående

ljust och rymligt trapphus, vid vilket samtliga entréer till de olika departementen,

statsrådsberedningen, bibliotek, arkiv och frukostlokaler äro förlagda.

Utom huvudentrén finnes i byggnadskomplexet ytterligare en del entreer,

vilka huvudsakligen äro avsedda för tjänstemännen.

Sålunda finnes i södra flygeln en entré från Myntgatan samt i norra flygeln

en entré från Rådhusgränd. Båda dessa ingångar bevakas av vaktmästarbostäder,

av vilka den i södra flygeln belägna även bevakar en mitt emot dess

fönster liggande entré till huvudbyggnadens trapphus.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Eungl. Maj:ts proposition nr #47.

Vaningarnas antal är sex, souterrain och vindsvåning medräknade. Då souferrainvanmgen

mot kajen och den nedre gården kommer att ligga omkring

U.60 meter över marken, har denna våning delvis kunnat utnyttjas för inrymmande

av arbetslokaler Övriga i byggnadens inre eller mot Myntgatan belägna

lokaler ha utnyttjats till arkiv, bokmagasin samt värmecentral.

De lokaler, vilka komma att ligga bakom den mot Myntgatan anordnade

portiken, äro utnyttjade till gemensamt bibliotek.

Vindsvåningen har helt utnyttjats till arbetslokaler samt i norra flygeln till

gemensamma frukostlokaler.

I fråga om dispositionen av byggnaden m. m. anför byggnadsstyrelsen följande:
»I

den föreslagna huvudbyggnaden skulle beredas plats för justitie-, finansoeb

jordbruksdepartementen samt statsrådsberedningen, i den södra flygelbyggnaden

för kommunikations- och handelsdepartementen samt i den norra flygelbyggnaden

för social- och ecklesiastikdepartementen. Utöver de tjänstelokaler

som skulle tilldelas statsrådsberedningen och de olika departementen, skulle

varje departement erhalla två större kommittérum ävensom i de flesta fall ett

antal reservrum, varjämte skulle anordnas frukostlokaler samt två vaktmästarlagenheter.

. a1vscer1u]e a reservutrymmena får byggnadsstyrelsen erinra därom, att

i det av kanslihusdelegerade år 1926 framlagda omarbetade förslaget i frågan

varover byggnadsstyrelsen den 15 oktober 1926 avgav infordrat utlåtande!

reservutrymmena beräknades uppgå till 42 ä 48 rum med en golvyta av sammanlagt

760 kvadratmeter, vartill emellertid skulle komma ett till följd av

tjansteindragningar inom departementen uppkommet reservutrymme, som av

ygl? na d s s ty r e Is en beräknades till 30 rum. Med de jämkningar beträffande

de olika departementens lokalutrymmen, som gjorts i det nu framlagda förslaget,

skulle det sammanlagda antalet reservrum uppgå till omkring 30. Genom

minskning’ av kommittérummens antal, så att varje departement endast

linge ett sadant rum, samt genom slopande av frukostlokalema skulle emellertid^

kunna erhallas en ytterligare reserv av omkring 18 rum.

I detta sammanhang får byggnadsstyrelsen meddela, att regeringsrätten i

skrivelse till byggnadsstyrelsen den 17 november 1927 framhållit, att då uppförandet

av nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli vid Mynttorget vore nära förestående

och det pa grund av regeringsrättens med statsdepartementen delvis

gemensamma kansli maste anses önskvärt, att regeringsrättens ämbetslokaler

torlades sa^nara Kungl. Maj ds kansli som möjligt, i samband med nämnda

byggnadslraga syntes böra komma under övervägande, huruvida icke viss

särskild del av det tilltänkta nya byggnadskomplexet lämpligen borde reserveras

or regeringsrättens räkning. Med anledning härav får byggnadsstyrelsen,

man att vilja nu uttala sig rörande en definitiv lösning av regeringsrättens lokaliraga,

framhalla att regeringsrättens lokalbehov tillsvidare skulle kunna tillgodoses

mom omformälda reservutrymmen, men att en sådan anordning dock

förutsätter vissa jämkningar beträffande de i det föreliggande förslaget angivna

lokaldispositionema, varför särskild utredning härom torde bliva erforderlig.

Sasom av ovannämnda kostnadsberäkning inhämtas, hava kostnaderna för

det bär framlagda forslagets genomförande av byggnadsstyrelsen beräknats

uppgå till sammanlagt 4,500,000 kronor.

Slutligen tillåter sig byggnadsstyrelsen erinra därom, att, innan den föreslagna

nybyggnaden kan komma till utförande, vissa ytterligare, i en av styrelsen

till kommunikationsdepartementet tidigare ingiven promemoria angivna

utredningar maste verkställas, nämligen dels noggranna undersökningar ro
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr m
-

25

rande grundförhållandena å tomtmarken och utarbetande av konstruktionsritningar

m. m. till erforderliga grundläggnings- och grundförstärkningsarbeten,

dels ock upprättande av huvudritningar jämte kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar

rörande den nya kanslihusbyggnaden. Det för dessa utredningars

verkställande erforderliga beloppet har av byggnadsstyrelsen beräknats uppgå

till 60,000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet i fråga beräknats i

statsverkspropositionen för 1928.»

Jag''anser mig böra tillstyrka, att den av mig förut förordade nya kansli- Departebyggnaden

utföres i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnads- mentsc,ieJen

styrelsen nu framlagda förslaget. Rörande den föreslagna dispositionen av

byggnaden lära måhända vissa jämkningar visa sig önskvärda; vid den utredning,

som i sådant syfte torde bliva erforderlig, synes därjämte böra undersökas,

huruvida åt regeringsrätten skulle kunna beredas lokaler inom det nya

kanslihuset.

Med hänsyn härtill och till de övriga utredningar och undersökningar, som

i enlighet med vad byggnadsstyrelsen anfört måste verkställas, innan uppförandet

av byggnaden kan påbörjas, erfordras för budgetåret 1928—1929 intet

byggnadsanslag, utan torde för samma budgetår böra anvisas allenast det för

nämnda utredningar m. m. erforderliga beloppet, 60,000 kronor.

Ladugård sgärdesavtalet.

Rörande dispositionen av Norra Djurgården från och med 1800-talets senare Historik,

hälft Samt de olika strävandena å ena sidan att möjliggöra för kronan ett ekonomiskt

exploaterande av delar av Norra Djurgården och å andra sidan att

bibehålla vissa delar av Djurgården såsom naturpark i egentlig mening eller

ock såsom parkområde må här i korthet erinras följande:

Konungens dispositionsrätt över Djurgården grundar sig numera på rikets

ständers skrivelse den 1 december 1809, varigenom ständerna erbjödo Karl

XIII att till bestridande av samtliga utgifter för hovhållning m. m. emottaga

en viss årlig summa mot det att till ständerna överlämnades »såsom en i

evärdeliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvaltningen och användandet

av de kungs- och kungsladugårdar m. m., som förut stått under Konungens

omedelbara styrelse, med iakttagande dock, att »den här vid huvudstaden belägna

Djurgården bör förbliva under Kungl. Maj:ts enskilda disposition». I

sammanhang härmed anhöllo emellertid ständerna, »att den s. k. Djurgårdskassan

måtte endast få användas till Djurgårdens förbättring och förskönande

samt därvarande broars och vägars underhåll, och icke graveras med

särskilda avlöningar eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt

statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t ständernas erbjudande

på sätt och med villkor ovannämnda skrivelse innehöll.

Emellertid hava beträffande Norra Djurgården olika delar såväl upplåtits

för särskilda, allmänna eller enskilda ändamål som ock, under medverkan av

riksdagen, med äganderätt överlåtits till Stockholms stad eller enskilda.

Sålunda har alltsedan den tid, då trupper först började förläggas i garnison

till huvudstaden, Ladugårdsgärdet utgjort exercis- och manöverplats för dessa,

och så småningom togs för detta ändamål i anspråk större delen av Norra

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b7.

Djurgårdens odisponerade område. I samma mån som delar av Norra Djurgården

sedermera blevo upplåtna för andra ändamål — hamnanläggningen vid

Värtan, järnvägsanläggningar, Sturevägen, kasern tomterna m. m. — inskränktes

Stockholmstruppernas övningsterräng i någon mån och består numera av

området från Laduviken till Stora Hundudden. I Kaknässkogen är upplåten

plats för skjutbanor. Vidare hava utöver dessa områden, för vilkas begagnande

särskild årlig ersättning utgår till Djurgårdskassan, tid efter annan tagits i

anspråk vissa delar av Norra Djurgården för andra militära behov, såsom för

kasernområden, generalstabens stall, förrådsbyggnader, begravningsplatser och

ammunitionslaboratorium. På sätt nyss nämnts hava åtskilliga områden med

nyttjanderätt upplåtits eller med äganderätt överlåtits å särskilda allmänna

institutioner eller ock andra.

De första stegen till Norra Djurgårdens exploatering i egentlig mening

torde de bägge avtal få anses vara, som jämlikt riksdagens beslut åren 1879

och 1888 träffades mellan kronan och Stockholms stad rörande Värtahamnen

respektive Hjorthagen. Därefter kom frågan om fortsatt exploatering av

Norra Djurgåden att i allt högre grad utgöra föremål för särskilt riksdagens

intresse, i regel i samband med fråga om finansiering av utgifter i följd av de

tid efter annan beslutade nya arméorganisationerna. Sedan under 1890-talet

väckta förslag om upplåtelse av Ladugårdsgärdet eller vissa delar därav förfallit,

anförde 1901 års riksdag i skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

om ny härordning, bland annat, att i och för bestridande av de med

den nya härordningen förenade extra utgifter vissa delar av det kronan tillhöriga,

norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen belägna

området borde kunna med fördel för staten försäljas. Med anledning härav

uppdrog Kungl. Maj:t den 8 april 1902 åt en kommitté bland annat att, efter

föregången utredning, avgiva yttrande, huruvida några och, i sådant fall, vilka

av de kronan tillhöriga områdena inom den s. k. Norra Djurgården med

Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade till tomter, försäljas,

samt angiva, vilka av dessa områden borde till försäljning i första rummet

ifrågakomma, ävensom verkställa beräkningar av den inkomst, som genom en

dylik försäljning kunde för statsverket uppstå, samt att tillika avgiva förslag

å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som, under förutsättning att Ladugårdsgärdet

i framtiden icke komme att användas såsom övningsområde för

de i Stockhlom förlagda truppförband, kunde anses lämplig såsom övningsfält

för dessa trupper.

Berörda kommitté, den s. k. Ladugårdsgärdeskommittén, föreslog i sitt betänkande

den 19 maj 1903 Ladugårdsgärdets ersättande såsom övningsfält med

det s. k. Järvafältet. Beträffande Norra Djurgården ansåg kommittén, att

densamma, så snart ske kunde, borde upplåtas till bebyggande samt att försäljningen

borde så ordnas, att de områden först avyttrades, vilka kunde undvaras

för truppernas övningar, och föreslog kommittén i sådant hänseende försäljning

av trakterna närmast norr och öster om Östra stationen ävensom mellan

Valhallavägens förlängning samt Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen

fram till Lilla Värtan. I utlåtande häröver föreslog riksmarskalksämbetet,

som ansåg det huvudsakliga av Norra Djurgården böra bibehållas

såsom park- och skogsområde, att därav omedelbart måtte intagas i stadsplanen

och upplåtas till bebyggande endast vissa mindre delar, nämligen dels

det sedermera s. k. Karlaplansområdet, dels ock det område vid Djurgårdsbrunnsviken,

som skogsinstitutet då disponerade, jämte den närmast öster därom

belägna marken fram utöver Källhagens område ungefär till gränsen av

kavalleriotablissementets tomt.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1905 års riksdag därefter bland

annat dels upplåtandet av det s. k. Järvafältet till övningsplats för Stock
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr £Jf7.

holinstrupperna, dels försäljning'' av omförmälda två områden av Norra Djurgården,

dels ock att av därvid inflytande försäljningsmedel finge täckas vissa

kostnader för Järvafältet och nytt skogsinstitut, varefter återstoden skulle

tilläggas lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Därefter medgav 1906 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts därom

framställda förslag försäljning av veterinärinstitutets dåvarande område vid

Karlaplan.

1 anledning av väckt motion anhöll 1913 års riksdag, under uttalande av den

önskan, att Djurgården i så stor utsträckning som möjligt bibehölles som

naturlig park, att utredning måtte verkställas, så att snarast möjligt en lämplig

gräns kunde fastslås för de områden, som borde för all framtid bevaras

såsom park.

De med anledning härav tillkallade s. k. Djurgårdssakkunniga hemställde i

sitt betänkande den 15 maj 1917 beträffande Norra Djurgården, bland annat,

att vissa angivna områden, däribland Smedsbacken och Kampementsbacken

samt området omkring skjutbanorna vid Kaknäs fram till Lilla Yärtan måtte

för framtiden bevaras såsom naturlig park, att andra angivna områden, däribland

ett område från Göta livgardes kasern utmed Djurgårdsbrunnsviken och

— med ett mindre avbrott — Djurgårdsbrunnskanalen fram till Lilla Värtan,

måtte i den mån de erfordrades för byggnadsändamål, bebyggas så glest och till

så ringa höjd, att byggnaderna kunde sägas underordna sig trädvegetationen,

att för bebyggande med slutet byggnadssättt måtte, i mån så erfordrades, endast

tagas i anspråk det nuvarande Ladugårdsgärdet från Sturevägen till Lilla

Värtan med undantag av nyss angivna områden samt att upplåtelse för bebyggande

eller varje annat ändamål icke vidare måtte äga rum, förrän stadsplan

för den trakt, som av upplåtelsen berördes, blivit vederbörligen fastställd.

Frågan om exploateringen av Norra Djurgården har alltsedan år 1914 varit

i icke ringa grad sammankopplad med frågan om landets försvarsorganisation

på så sätt, att vissa engångskostnader m. m. för försvaret täckts eller avsetts

skola täckas genom exploatering av Norra Djurgården.

I proposition nr 230 till 1914 års senare riksdag utvecklades sålunda, på vad

sätt anvisandet av medel till vissa byggnader vid armén tänktes skola täckas

medelst försäljning av vissa, för militära ändamål då disponerade kronans fastigheter,

till övervägande del genom försäljning av de områden å Norra Djurgården,

som dels den s. k. Ladugårdsgärdeskommittén ansett böra försäljas,

dels disponerades som kasernområden.

I propositionen framhölls, att det icke syntes oavvisligen nödvändigt att

beslut redan vid ifrågavarande riksdag fattades om den försäljning av vissa

områden, som sålunda vore avsedd att bereda medel för byggnadskostnadernas

definitiva bestridande. Fast hellre syntes det vara tillräckligt att för det dåvarande

fastslå den principen, att dessa kostnader, vilka under de därpå närmast

följande åren kunde förskottsvis utgå av värnskattemedel, skulle framdeles

täckas av inkomsten genom försäljning av ifrågavarande, för lantförsvaret

då disponerade fastigheter.

Därefter föreslogs bland annat, att riksdagen skulle dels avsätta eller anvisa

för år 1915 vissa belopp för särskilda försvarsändamål, dels ock förklara,

att samtliga ifrågavarande belopp skulle förskottsvis utgå av värnskattemedel

och sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål

eller annan fond, dit köpeskillingarna för då till lantförsvaret

anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke bleve försålda, kunde

komma att inflyta.

Såväl den sålunda angivna allmänna principen beträffande ifrågavarande

försvarskostnaders täckande som ock vad föreslagits rörande täckande av de

för år 1915 beviljade medlen godkändes av riksdagen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-47.

Utöver vad som i följd därav kom att anvisas att förskottsvis utgå av värnskattefonden

och sedermera täckas i ovan angiven ordning hava från och med

år 1917 avsevärda belopp anvisats att utgå för försvarsändamål och därvid

förskjutas av tillgängliga medel eller tillfälliga lånemedel för att sedan ersättas

på omförmälda sätt.

Rörande dessa sistnämnda anslag må hänvisas till den i fastighetskommissionens

skrivelse å sid. 72 och 73 intagna tablån.

1918 års riksdag biföll ett av Kungl. Maj:t i proposition angående anläggning

av ny docka vid flottans station i Stockholm framlagt förslag till godkännande

av vissa mellan delegerade för kronan och Stockholms stad träffade

avtal om markbyten. Enligt dessa skall kronan av staden för avsedd flottstation

och docka m. m. förvärva vissa delar av den s. k. Djurgårdsstaden

samt Beckholmen och Fjäderholmarna, varemot kronan till staden skall överlåta

vissa områden å Djurgården, avsedda för blivande hamnanläggningar m. m.

I _ dessa områden ingå en betydande del av de områden vid Kaknäs och

Lindarängen, som Djurgårdssakkunniga föreslagit skola bibehållas såsom park;

i övrigt utgöras de överlåtna områdena av mark, som Djurgårdssakkunniga

ansett kunna upplåtas för huvudsakligen slutet byggnadssätt.

I syfte att förbereda den vidare exploateringen av vissa delar av Ladugårdsgärdet

anbefallde Kungl. Maj:t den 23 januari 1920 Djurgårdskommissionen

att i samråd med byggnadsstyrelsen samt, beträffande här nedan under punkterna

2), 3) och 4) lämnade uppdrag, jämväl med riksmarskalksämbetet,

1) inleda underhandlingar med Stockholms stad beträffande ekonomiska

frågor, som stode i samband med införlivande med stadens planlagda område av

nya delar utav Norra Djurgården, samt avgiva de förslag, som härav kunde

föranledas, eventuellt innefattande ändring i gällande lag om fastighetsbildning

i stad,

2) uppgöra förslag till sådana oundgängligen nödvändiga trafikleder å Norra

Djurgården, av vilka trängande behov förelåge,

3) uppgöra program till pristävlan om upprättande av en skelettplan för de

genomgående trafiklederna över Norra Djurgården,

4) på grundval av nämnda pristävlans resultat uppgöra ett förslag till dylik

skelettplan, samt

5) därefter träffa preliminära överenskommelser med kommuner eller enskilda,

som kunde hava intresse av kommunikationsfrågans lösning, om utförandet,

såväl över Norra Djurgården som i fortsättningen intill anknytningspunkterna

med befintliga trafikleder, av de trafikleder, vilka inginge i det under

4) nämnda förslag till skelettplan och ansåges böra inom en närmare framtid

komma till utförande.

I anledning därav överlämnade Djurgårdskommissionen med utlåtande av

den 27 januari 1925 förslag till program för en allmän pristävlan rörande skelettstadsplan

för Norra Djurgården. I

I sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande hava även statens byggnadssakkunniga

berört frågan om Norra Djurgårdens vidare exploatering och därvid

anfört bland annat, att ett viktigt moment vid ordnandet av statens byggnadsverksamhet

å Ladugårdsgärdet vore, att valet av institutioner och tomtplats

skedde med hänsyn även till institutionens förmåga att stimulera bostadsbyggande

och till den omgivande terrängens lämplighet härför samt att en

absolut nödvändig förutsättning för tillämpandet av denna metod emellertid

vore, att Ladugårdsgärdet i sin helhet definitivt upphörde att vara övningsfält.

I och med det åt Djurgårdskommissionen lämnade uppdraget att upprätta förslag

till program för en allmän pristävlan rörande skelettstadsplan för Norra

Djurgården syntes hela frågan om dessa områdens ordnande delvis som park

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 29

och delvis enligt fastställd stadsplan sålunda sent omsider vara förd in på

rätta spår.

Såväl Djurgårdssakkunnigas betänkande den 15 maj 1917 som Djurgårdskommissionens

förslag till program för pristävlan rörande skelettstadsplan

hava remitterats till kronans fastighetskommission av år 1925.

Beträffande det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade

träffade Ladugårdsgärdesavtalet anför fastighetskommissionen till en

början följande:

Med hänsyn till gällande offentligrättsliga såväl som privaträttsliga bestämmelser

hade Ladugårdsgärdesavtalet befunnits böra givas den form, det nu

erhållit. Det utstakade vissa allmänna grunder rörande kronan-markägarens

samt stadens förpliktelser beträffande antagandet samt genomförandet av stadsplan

för det ifrågavarande området, men förutsatte träffandet av särskilda, i

anslutning till det nu slutna avtalet utformade bestämmelser rörande de olika

delområdenas intagande i stadsplan.

Avtalet förbunde på grund av nyss angivna offentligrättsliga lagbestämmelser

icke formligen staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplan.

Men genom att i avtalet reglerats mellan kronan-markexploatören och

staden de ekonomiska konsekvenserna av det nu ifrågavarande områdets intagande

i stadsplan, undanröjdes för staden skälig anledning att motsätta sig områdets

intagande i stadsplan. Vidare kunde framhållas betydelsen av att Kungl.

Maj:t, som ju å ena sidan utgjorde högsta stadsplanemyndighet och å andra

sidan företrädde kronan, vid en såsom högsta stadsplanemyndighet företagen

prövning av blivande stadsplanefrågor rörande den del av Djurgården, avtalet

avsåge, kunde såsom företrädare för kronan hänföra sig till vad avtalet innehölle.

Avtalet avser den del av Norra Djurgården, vilken å den vid statsrådsprotokollet

fogade kartan avgränsats med grön linje, eller i huvudsak den sydost

om Sturevägen belägna delen av Norra Djurgården. Denna del omfattar 1) de

åt Livregementet till häst, Svea artilleriregemente, Svea livgarde, Göta livgarde,

f. d. Livregementets dragoner upplåtna områdena, 2) hela Ladugårdsgärdet,

Smeds- och Kampementsbackarna, Borgen, Drottningberget, Lindarängsknösen

samt Kaknäs skjutbaneområde, vilka områden enligt kontrakt äro

upplåtna till de militära myndigheterna, 3) utarrenderade Djurgårdslägenheterna

Lido, Bergshyddan, Djurgårdsbrunn, Djurgårdsbrunns värdshus, Rosenhill,

Johansdal och Fridhem, 4) norr och väster härom mot Stockholms stads

blivande gläns belägna skogsområden, 5) Djurgårdsarbetareboställena Grindstugan,

Bergstugan och Lilla Sjötullen samt 6) Valhallavägens alléområde, som

för närvarande är upplåtet till staden mot årlig avgift till Djurgårdskassan,

delar av de till Tekniska högskolan, Sophiahemmet och Stadion upplåtna områdena

samt det å nämnda karta med röd färg betecknade området norr om

Karlavägen, det s. k. Karlaplansområdet.

Härom anför fastighetskommissionen:

Vid övervägande av frågan, vilka delar av Djurgården, som borde intagas i

stadsplan, hade kommissionen stannat för en lösning, enligt vilken stadsplaneavtalet

skulle omfatta i huvudsak den del av Norra Djurgården, som vore belägen

sydost om Sturevägen. Kommissionen hade därmed åsyftat att möjliggöra

en av ekonomiska skäl för kronan nödvändig successiv exploatering av

Före
liggande
artal.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

vissa Djurgårdsområden, Samtidigt som en väl även ur Stockholms stads synpunkt

önskvärd utvidgning skedde av stadsplaneområdet över ifrågavarande

område. Men kommissionen hade vidare föreställt sig, att just genom detta områdes

öppnande för exploatering och stadsbebyggelse såväl övriga delar av

Norra Djurgården som ock Södra Djurgården skulle kunna i möjligaste mån

skyddas mot vidare exploatering och sålunda huvudsakligen bevaras som naturparks-

och folkparksområden.

Enligt avtalet skall kronan vid exploatering av ifrågavarande område, innan

fråga om stadsplan av kronan väckes, låta i samråd med stadens myndigheter

utarbeta förslag till stadsplan för delområde efter delområde, vilket, där icke

särskilda förhallanden annat påkalla, bör omfatta en areal av omkring sjuttiofem

hektar.

\ ida re stadgas, att kronan skall till staden utan ersättning överlåta för gator,

allmänna platser och stadens offentliga byggnader enligt fastställd stadsplan

erforderlig mark, motsvarande högst en tredjedel av hela områdets areal. Skulle

enligt fastställd stadsplan för angivna ändamål erfordras ytterligare mark,

avstår kronan denna till staden mot ersättning med belopp, som i brist på

åsämjande bestämmes i den ordning, som då gällande stadsplanelagstiftning

föreskriver i fråga om värdering av gatumark, som till staden skall avstås.

Beträffande dessa bestämmelser anför fastighetskommissionen följande:

Avtalet innebure i vad avsåge avståendet av mark för gator, parker och andra

allmänna platser, att de ekonomiska konsekvenserna av vissa områdens inom

ifrågavarande avsnitt av Djurgården utläggande till park och dylikt icke komme

att utöver en viss gräns falla på kronan utan fördelas mellan kronan och

Stockholms stad. I den mån parkreservationerna inom det i avtalet angivna

området befunnes icke kunna jämte gator och övriga allmänna platser samt

tomter för stadens offentliga byggnader hållas inom den överenskomna gränsen

av 337a procent av områdets totala areal, skulle staden enligt avtalet ersätta

kronan den överskjutande arealen.

Då kronans skyldighet att inom det nu ifrågavarande området utan ersättning

tillhandahålla mark för parker, gator och stadens offentliga byggnader

begränsats på angivet sätt, hade detta skett under beaktande av att kronan

omedelbart invid exploateringsområdet utan ersättning för parkändamål uppläte

synnerligen avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å

Södra Djurgården. Erinras borde också, att kronan tillgodosett Stockholms

stads parkbehov genom upplåtandet av högst avsevärda och dyrbara områden

även på åtskilliga andra håll inom och omedelbart invid Stockholm än å Djurgården.

Inom ingen av rikets städer torde kronan i sådan utsträckning som

just inom Stockholm, utan någon avsevärdare kostnad för kommunen, tillhandahålla

för kommunen erforderliga parkområden.

Såsom av avtalet jämte tillhörande karta framginge, innebure detsamma en

revidering av de grunder, vilka vid 1905 och 1906 års riksdagar godkändes

rörande stadsplaneläggandet av det s. k. Karlaplansområdet, däri inberäknat

gamla veterinärinstitutets område. Vid genomförandet av stadsplan för sagda

område hade nämligen av detsamma till gator och allmänna platser utlagts så

stor andel, att från riksdagens och dess revisorers sida med styrka gjorts gällande,

att denna andel icke varit rimlig.

Det nu träffade avtalet innebure i punkt 2 det medgivandet från stadens sida,

att i den mån kronan inom Karlaplansområdet till gator och allmänna platser

avstått mer än en tredjedel av området, detta skulle tillgodoräknas kronan, så

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-i-7.

31

snart av det till exploatering i avtalet nu avsedda området minst sjuttiofem

hektar av den väster om den å kartan angivna linjen d—e, d. v. s. Banérgatans

förlängning norrut, belägna marken intagits i stadsplan.

Av bestämmelserna i sagda punkt 2 framginge, att vid den avsedda exploateringen

kronans och stadens mellanhavanden beträffande jämväl det s. k. Valhallavägens

alléområde skulle slutligt regleras. Alléområdet vore för närvarande

upplåtet till staden mot en årlig avgäld av allenast 2,660 kronor, samt finge av

kronan återtagas endast för så vitt och i den mån detsamma erfordrades för

statligt ändamål. Enligt den nu träffade överenskommelsen skulle sagda avgäld

upphöra att utgå från och med det överenskommelsen blivit av Kungl.

Maj :t och kronan samt Stockholms stad slutligt godkänd (punkt 2 sista stycket)

. Däremot svarade, att alléområdet — till den del det vore beläget väster om

Sturevägen tillsammans med viss intilliggande, av Stadion, Sofiahemmet och

Tekniska högskolan disponerad mark — skulle inräknas i exploateringsområdet

och alltså, i den mån detsamma i stadsplan utlades till gata (allé eller plantering),

gå i avräkning på den tredjedel av exploateringsområdet, som staden

för dylikt ändamål ägde att utan ersättning erhålla av kronan.

Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas, att vid uträknandet av

den areal, som staden ägde utan ersättning erhålla för gator, allmänna platser

samt stadens offentliga byggnader, skulle inräknas halva bredden av de gator

i övrigt, vilka, å kartan belagda med gul färg, låge i gränsen av det nu föreslagna

exploateringsområdet.

Beträffande dettas gränser kunde tillika framhållas, att därest^gränsen framginge

i viss för allmän trafik upplåten, men i stadsplan ej ingående väg, till

expolateringsområdet räknades hälften av sådan väg.

I syfte att för staden underlätta likvideringen av den mark, som för gator

och dylikt erfordras utöver en tredjedel av hela områdets areal, innehåller avtalet

vissa bestämmelser om rättighet för staden att ersätta sådan mark med

viss staden tillhörig fast egendom. I sådant hänseende stadgas nämligen, att

staden skall äga helt eller delvis ersätta den avstådda marken antingen, efter

värdering i den ordning i fråga om bestämmandet av kontant ersättning stadgats,

med sådan kvartersmark inom det å kartan med brun färg betecknade området

vid Kaknäs, vilken enligt fastställd stadsplan äger anslutning till kronans

mark, eller ock med annan sådan fastighet inom stadens planlagda område,

vilken skäligen kan såsom vederlag godtagas, eller, om den avstådda marken

är belägen öster om linjen a—b—e, d. v. s. öster om f. d. Livregementets dragoners

kasemetablissement och Drottningberget, kvadratmeter mot kvadratmeter

med så belägen kvartersmark efter kronans val inom det å kartan med

brun färg betecknade området, som nyss är sagt; och skall kronan äga tillträda

marken så snart efter fastställandet av stadsplan för delområde den av kronan

avstådda markens areal kunnat till sin storlek bestämmas.

Beträffande bestämmelsen om ersättning för mark »öster om linjen a—b—c»

anför fastighetskommissionen:

Denna bestämmelse åsyftade att underlätta för staden att till park i stadsplan

avsätta och därefter till kronan likvidera en markremsa utmed Djurgårdsbrunnskanalen

och Djurgårdsbrunnsviken från Värtan och fram till f. d. Livregementets

dragoners kasern. Bestämmelsen hade synts kommissionen godtagbar,

enär i förevarande fall den av kronan avstådda och den av staden i ersättning

lämnade marken kunde rimligen åsättas ungefär enahanda värde.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^7.

Från stadens sida hade ifrågasatts, att staden skulle med mark inom det å

kartan med brun färg betecknade området få likvidera »överskottsmark» jämväl

inom det område utmed Djurgårdsbrunnsviken, som omfattade sagda kasernområde

jämte området väster därom utmed Djurgårdsbrunnsviken fram till den

s. k. diplomatstaden. Detta förslag hade tydligtvis utgått från den förutsättningen,

att jämväl ifrågavarande strandremsa skulle i stadsplanen intagas

som park.

Då kommissionen för sin del funnit sig icke kunna tillmötesgå detta förslag,

hade detta berott bland annat därpå, att kommissionen icke ansett det lämpligt

att genom godtagandet av sagda förslag redan nu så att säga giva på

hand, att ifrågavarande område skulle i blivande stadsplan utläggas till park.

Kommissionen hade nämligen icke kunnat undgå att fästa sig vid att kasernområdet

jämte övriga delar av strandremsan i fråga rätt väl kunde lämpa sig

för offentlig byggnad samt utställnings- och demonstrationsområde, vartill

det såväl inom den närmaste framtiden komme att användas som ock i det

av Djurgårdskommissionen utarbetade förslaget till skelettstadsplan ifrågasatts.

Det syntes då vara för både kronan och Stockholms stad föga önskvärt att

nu, innan utredning i ämnet förelåge, träffa en överenskommelse, som i sig

innebure ett ståndpunktstagande emot de framkomna planerna på ifrågavarande

områdes reserverande för angivna ändamål.

Avräkning av det ersättningsbelopp, som staden skall till kronan utgiva,

skall äga rum första gången tjugufem år efter den första härefter skeende fastställelsen

av stadsplan för delområde och därefter vart tjugufemte år. Den

första avräkningen skall omfatta samtliga de stadsplaner, vilka härefter och

intill sagda dag komma att fastställas, och en var senare avräkning de stadsplaner,

vilka blivit fastställda efter tidpunkten för närmast föregående avräkning.

Fastighetskommissionen anför i denna del, att bestämmelserna om såväl avräkningsperiodens

längd — 25 år — som ock normalarealen för stadsplanedelområde

— omkring 75 hektar — tillkommit huvudsakligen ur utjämningssynpunkt.

Inom olika parceller av exploateringsområdet torde nämligen behovet

av mark för gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader komma

att växla högst väsentligt. Genom nyssnämnda bestämmelser komme staden

emellertid att ernå en ur avräkningssynpunkt önskvärd utjämning mellan olika

stadsplaneområden.

Kostnaderna för iordningställande av gator och andra allmänna platser inom

område, för vilket stadsplan fastställes, skola fördelas så, att staden bekostar

iordningställande av parker och likartade planteringar samt kronan bekostar

iordningställande av gator, av andra allmänna platser än parker ävensom av

alléområde, enstaka träd, gräsmattor och dylikt, tillhörande gator, dock i fråga

om beläggning och plantering endast intill halva gatubredden, eller högst nio,

i visst fall tolv meter, utmed tomt i kronans hand.

Kostnaderna för kloakledningar skola inom område, för vilket stadsplan härefter

fastställes, bestridas av kronan med iakttagande av att ersättningsskyldighet

endast må avse kloakledning, som anlagts efter fastställandet av stadsplan

för området i fråga, och att kronan icke må belastas med större andel av

kostnaderna än som kan anses belöpa å avloppet från området, jämfört med

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. itaj:ts proposition nr 2h7. 33

avloppet, från andra områden, för vilka kloakledningen tilläventyrs jämväl är

avsedd.

Därest kronan så önskar, må nu nämnda arbeten för gator och dylikt, vilka

i viss utsträckning skola bekostas av kronan, utföras genom kronan och under

sedvanligt entreprenörsansvar.

Skulle förutsättningarna för denna överenskommelse genom ny lagstiftning

angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund av

andra nytillkommande omständigheter så väsentligt förändras, att överenskommelsen

icke längre kan anses skälig, skola mellan kronan och staden upptagas

förhandlingar om jämkning av överenskommelsen med hänsyn härtill.

Slutligen framhåller fastighetskommissionen, att därest avtalet vunne slutligt

godkännande, åtgärder snarast möjligt torde böra vidtagas i syfte att

bringa den avsedda exploateringen i verkställighet. Sålunda syntes böra upprättas

en exploateringsplan och i det sammanhanget avgöras bland annat, i vad

mån och i vilken ordning dels militärens dispositionsrätt över de ifrågavarande

områdena borde upphöra, dels Djurgårdsförvaltningens vård och inseende över

området borde upphöra samt Djurgårdskassan eventuellt beredas ersättning

för mistade inkomster, dels av vilken myndighet exploateringen borde handhavas,

dels ock huru de med exploateringen förenade kostnaderna skulle bestridas

samt huru de vid exploateringen inflytande medlen skulle disponeras.

I avgiven reservation har en av stadens delegerade, direktören C. .Tuhlin Reservation.

Dannfelt anfört:

Då en tillfredsställande stadsplan över det i avtalet avsedda området måste

antagas komma att innefatta betydande parkområden, torde hela arealen gatuoch

parkmark inom exploateringsområdet komma att väsentligt överstiga den

tredjedel därav, som enligt de föreslagna avtalsgrunderna utan ersättning skulle

överlämnas till staden. Med hänsyn till tomtpriserna inom de hittills exploaterade

delarna av norra Djurgården kunde befaras, att de ersättningsbelopp, som

komme att fastställas för antydda överskjutande parkareal, kunde bliva mycket

stora. Enligt reservantens mening borde den i avtalet beträffande viss del

av exploateringsområdet stadgade principen, att staden lämnade en kvadratmeter

mark av sitt område vid Kaknäs för varje kvadratmeter den nödgades

lösa, tillämpas inom de delar av exploateringsområdet, varest större avsättningar

till park kunde förväntas bliva nödvändiga, såsom särskilt området vid

Djurgardsbrunnsvikens norra strand mellan dragonkasernen och den s. k. Diplomatstaden,

där köpeskillingen för erforderlig parkareal redan med nu kända

och beräkneliga tomtpriser skulle röra sig om ett stort antal miljoner kronor.

Då sålunda i ett, såvitt nu kunde förutses, synnerligen betydelsefullt hänseende

omfattningen av stadens ekonomiska förpliktelser enligt avtalet icke

blivit något sätt fixerad och följaktligen konsekvenserna av avtalet icke läte

sig överskådas, hade reservanten för sin del icke kunnat ansluta sig till avtalet.

Justitiekansler sämbetet, kammarkollegium och armé förvaltning en hava ej Yttranden.

funnit anledning till erinran mot avtalet. Arméförvaltningen har därvid framhålllit,

att ett fortsatt bebyggande av Ladugårdsgärdet komme dels att nödvändiggöra,

att nya kasernetablissement uppfördes å Järvafältet för de till

Stockholm förlagda truppförband, vilkas nuvarande kasernetablissement vore

belägna intill Ladugårdsgärdet och vilka därför hade oundgängligt behov av

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. SIS höft. (Nr 2-47,)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:t,s proposition nr 847.

detta såsom övningsfält, dels ock att utgöra en ytterligare anledning till att

Stockholms ammunitionsförråd snarast möjligt förflyttades från sin nuvarande

plats.

Byggnadsstyrelsen och Djurgårdskommissionen hava tillstyrkt godkännande

av avtalet. Djurgårdskommissionen har därvid anfört, att den första, en exploatering

av ifrågavarande område föregående åtgärden vore att uppgöra en generalplan

över de viktigare trafikleder, som skulle i ett eller annan avseende

beröra sagda område, samt att det vore kommissionens avsikt att efter avtalets

godkännande inkomma med förslag, huru dylik generalplan lämpligen borde

komma till stånd.

Byggnadsstyrelsen har anfört:

Enligt byggnadsstyrelsens mening hade det varit önskligt, att detta avtal

kunnat träffas under bindande förutsättning, att Kungl. Maj:t skulle äga

fastställa de förslag till stadsplan, som kronan efter samråd med stadens myndigheter

framlade, även om staden skulle vägra antaga planen i fråga. Byggnadsstyrelsen

förutsatte därvid givetvis, att staten skulle tillmötesgå stadens

önskemål beträffande trafikleder, öppna platser och parker inom den ram, som

överenskommits, eller i den större omfattning, staden mot skälig ersättning

därutöver kunde önska, samt att beträffande stadsplanens bedömande givetvis

skulle iakttagas det tillvägagångssätt och de föreskrifter, som i allmän lag och

författning vore eller bleve stadgade.

Med hänsyn till gällande såväl offentlig-rättsliga som privat-rättsliga förhållanden

hade emellertid avtalet, såsom fastighetskommissionen framhölle,

befunnits böra givas den form, det fått, även om detsamma icke formligen förbunde

staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplanen. Genom

antagandet av avtalet komme dock de ekonomiska konsekvenserna av områdets

intagande i stadsplan att regleras, varigenom enligt fastighetskommissionens

mening anledning icke förelåge för staden att motsätta sig områdets intagande

i stadsplanen. Enligt bs^ggnadsstyrelsens mening kunde dock härvid andra

intressen än de med områdets exploatering samhörande ekonomiska mellanliavandena

komma att göra sig gällande, förhållanden som emellertid den blivande

lagstiftningen torde uppreda.

Ehuru sålunda svårigheter mött att åstadkomma en för staden mer bindande

överenskommelse om områdets intagande i stadsplan, måste avtalet dock

i detta avseende innebära en viss säkerhet härför, då stadens biträdande av

stadsplaneläggningen vore avtalets huvudändamål.

Avtalet hade även värde genom att det angåve riktlinjerna för kronansmarkexploatörens

åtagande beträffande avstående av gatumark och mark för

allmänna platser och parker samt för ersättning rörande avlopp m. m. Vad

avtalet härom stipulerade syntes byggnadsstyrelsen i detta fall vara väl grundat

på den praxis, som, oberoende av att lagbestämmelser härom ej förelåge,

vunnit en viss hävd, och som även kommit till uttryck i de senast framkomna

förslagen till revidering av fastighetsbildningslagen. Avtalet syntes enligt

byggnadsstyrelsens mening vara för staden förmånligt, särskilt med hänsyn

till att, såsom ock av fastighetskommissionen påpekats, kronan omedelbart invid

exploateringsområdet, utan ersättning, för parkändamål uppläte synnerligen

avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å Södra

Djurgården, förhållanden, som icke torde bliva ändrade. Med hänsyn till dessa

fakta, syntes styrelsen den avgivna reservationen mindre motiverad.

Fastighetskommissionen hade i nyssberörda yttrande även berört liknande

markupplåtelser inom själva stadsområdet. Enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat

avsåges härvid Bellevueparken men icke kronan tillhörig kvartersmark,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr %Jf 7

.tf

såsom Kungsträdgården och Humlegården, vilka tillsvidare upplåtits lill allmänna

parker; dessa områden hade icke på något sätt berörts vid avtalet om

Djurgårdsområdenas inläggande i stadsplanen. Byggnadsstyrelsen ansåge

detta förhållande böra vid avtalets antagande särskilt framhållas.

Värdet av det gjorda avtalet beträffande kronans skyldigheter i egenskap av

markexploatör syntes byggnadsstyrelsen i viss mån förringas genom den bestämmelsen

i avtalet, att om förutsättningarna för avtalet genom ny lagstift

ning angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund

av andra nytillkomna omständigheter så väsentligt förändrades, att överenskommelsen

icke längre kunde anses skälig, förhandlingar om jämkning av

överenskommelserna med hänsyn härtill skulle upptagas mellan kronan och

staden. Även om genom ny lagstiftning i vissa fall kunde komma att föreskrivas,

att vid högt bebyggande mer än en tredjedel av området — exempelvis

hälften ■— skulle avstås till gator, allmänna platser och parker, torde dock

denna högre siffra knappast komma i tillämpning som genomsnittsnorm och i

varje fall ej böra tillämpas här, detta med hänsyn till de omkringliggande

parkområdena, som ställdes till disposition. Utan att göra någon hemställan om

ändring ville byggnadsstyrelsen dock hava påpekat, att sagda bestämmelse

här syntes mindre behövlig.

Beträffande det område, som avtalet gällde, hade byggnadsstyrelsen ej något

att erinra.

Beträffande föreskrifterna om utarbetande av stadsplan för delområde efter

delområde samt bestämmelsen, att dessa delområdens omfattning skulle utgöra

omkring 75 har, ville byggnadsstyrelsen framhålla följande. T sin skrivelse

den 18 december 1918 med tillstyrkan till pristävlan rörande stadsplan för

vissa delar av Norra Djurgården hade byggnadsstyrelsen framhållit, att det

icke vore tillrådligt att stadsplanelägga någon del av Norra Djurgården utan

att studera konsekvenserna härav för övriga delar av området; härför erfordrades

först, att en skelettplan för trafikleder m. m. för hela området närmare

utreddes. I skrivelse den 14 maj 1924 till Djurgårdskommissionen översände

byggnadsstyrelsen ett omarbetat förslag till program för tävlan för stadsplan

för viss del av Norra Djurgården, i vilket förslag styrelsen påpekade, att styrelsen

funne stadsplaneläggning av områden å Norra Djurgården ej kunna ske

annat än i samband med utredning rörande huvudtrafikleder å Norra Djurgården

i dess helhet, varför styrelsen i konsekvens härmed fann, att en tävlan rörande

ett lämpligt anordnande av huvudtrafikleder m. m. borde ingå i tävlan

rörande en stadsplaneläggning av Ladugårdsgärdet.

I anslutning till vad styrelsen sålunda tidigare erinrat ansåge styrelsen sig

höra framhålla, att, även om det ansåges obehövligt, att överenskommelse om

dylikt förfarande intoges i avtalet, det vore ofrånkomligt, att, innan stadsplan

för delområde framlades, en dylik skelettplan upprättades, helst efter föregående

tävlan. Det syntes styrelsen även påtagligt, att plan för delområde ej

kunde framläggas, förrän en utredning rörande dispositionen av hela det område

avtalet nu gällde (generalplan) komme till stånd. Först därefter kunde

plan för delområde uppgöras och dess definitiva storlek bestämmas. Byggnadsstyrelsen

hade velat framhålla behovet av denna skelett- och dispositionsplan

såsom, ett första led i stadsplaneläggningen och såsom ett förtydligande av

kommissionens uttalande, att »en exploateringsplan lär böra upprättas».

Riksmarskalks ämbetet har åberopat ett yttrande av intendenten för Djurgården,

däri denne förklarat sig icke kunna tillstyrka exploatering och stadsplans

uppgörande för den del av Norra Djurgården, som avsåges i avtalet. Intendenten

har hemställt, att vissa områden inom ifrågavarande del av Djur
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h7.

gården måtte i sin helhet undantagas från exploatering och stadsplan, nämligen

bland annat området öster om f. d. Livregementets dragoners kasern och söder

om Kaknäs skjutbaneområde samt att från exploatering vid stadsplans uppgörande

måtte undantagas bergåsen Smedsbacken—Kampementsbacken samt större

delen av skogsbältet Borgen, Drottningberget och Lindarängsknösen.

För egen del har riksmarkskalksämbetet särskilt med hänsyn till möjligheten

att för framtiden fullgöra den Djurgårdskassan numera enligt statsmakternas

beslut åliggande skyldigheten att med avsevärda belopp årligen bidraga

till de kungl. slottens underhåll kraftigt betonat nödvändigheten, att nämnda

kassa erhölle ersättning för genom eventuell exploatering av ifrågavarande område

minskade inkomster.

Liksom å Kungsholmen äger kronan å Norra Djurgården betydande marktillgångar,

vilka äro avsedda att i en eller annan form exploateras i enlighet

med särskilda, närmast av riksdagen därom fattade beslut. Emellertid

har exploaterandet av dessa marktillgångar hittills kunnat ske i jämförelsevis

ringa omfattning. Sålunda hava jämlikt medgivande av 1905 års riksdag

och överenskommelse samma år med Stockholms stad exploaterats endast några

mindre områden av Norra Djurgården, nämligen de s. k. Karlaplans-, Fredrikshovs-

och Skogsinstitutsområdena. Till följd av bestämmelserna i nyssberörda

överenskommelse med Stockholms stad haT kronan av den dyrbara marken

inom dessa områden nödgats för gator och allmänna platser utan ersättning

avstå icke mindre än 54 procent av hela markarealen ävensom för iordningställande

av gator och allmänna platser måst nedlägga högst betydande belopp. Det

har därför framstått såsom angeläget att vid exploatering av ytterligare markområden

å Norra Djurgården söka erhålla sådan överenskommelse med staden,

som tillförsäkrar kronan möjlighet att på ett mera effektivt och ekonomiskt

fördelaktigt sätt utnyttja markområdena i fråga.

Det nu framlagda förslaget till avtal med staden avser exploaterandet av

de delar av Norra Djurgården, som äro belägna norr om östra delen av Östermalm,

Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen. Genom avtalet

möjliggöres sålunda en för kronan behövlig exploatering av ytterligare mark å

Norra Djurgården samtidigt som större utsikt vinnes att bevara övriga delar

av Djurgården såsom natur- och folkpark. För Stockholms stad tillgodoses

det nu föreliggande behovet av ytterligare mark för stadsbebyggelsens utveckling

över Ladugårdsgärdet, vilket omedelbart ansluter till den nordöstra delen

av Östermalm. Därjämte möjliggöres för staden att få frågorna om tillfartsvägar

över Norra Djurgården till frihamnen och de genom särskild överenskommelse

år 1918 förvärvade områdena vid Kaknäs på ett definitivt sätt

ordnade.

Från riksmarkskalksämbetets sida har ifrågasatts, att de skogbevuxna delarna

av exploateringsområdet måtte undantagas från exploatering och bibehållas

såsom naturlig park. Med anledning häTav torde böra framhållas, att

vid en blivande exploatering naturligen i första hand synes böra tagas i anspråk

de närmast staden belägna delarna av området eller det icke trädbevuxna

Ladugårdsgärdet samt att vid de övriga delarnas intagande i stadsplan och ex
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

37

ploatering givetvis all skälig hänsyn bör tagas till deras egenskap av naturlig

park. Ett godkännande av det nu föreliggande avtalet utgör i varje fall icke

hinder för tillgodoseende av de utav ämbetet uttalade önskemålen.

Såsom av det föregående framgår, har avtalet icke erhållit formen av en

detaljerad överenskommelse rörande ifrågavarande områdes exploatering, utan

liar det befunnits lämpligt att låta avtalet endast innefatta vissa allmänna

grunder, som skola lända till efterrättelse vid uppgörandet av de särskilda

överenskommelser, som sedermera måste träffas mellan kronan och staden rörande

områdets stadsplaneläggning och exploatering. Med hänsyn till behovet

och fördelen för staden att för sin ytterligare utveckling kunna taga i

anspråk ett område sådant som det nu ifrågavarande lärer staden komma att

inom ej alltför avlägsen tid i enlighet med de i avtalet stadgade grunder medverka

till områdets successiva intagande i stadsplanen och sålunda den med

avtalet avsedda exploateringen kunna genomföras.

Vad som är ägnat att för kronans vidkommande betraktas med tillfredsställelse

är, att i detta avtal kunnat erhållas för kronan godtagbara villkor

beträffande avstående av mark till samt iordningställande av gator och allmänna

platser samt anordnande av kloakledningar m. in. De stridigheter i

förevarande avseende, som tidigare förekommit, torde vid bifall till avtalet icke

komina att upprepas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då avtalet jämväl i övrigt synes

vara av beskaffenhet att kunna godtagas, anser jag mig böra förorda godkännande

för kronans del av detsamma; och torde, därest avtalet av riksdagen biträdes,

ärendet därefter få underställas Hans Maj:t Konungens prövning.

Därest avtalet vinner slutligt godkännande, torde, såsom fastighetskommissionen

framhållit, åtgärder böra vidtagas för genomförande av den avsedda

exploateringen. Den första åtgärden torde därvid bliva att uppgöra en skelettplan

för trafikleder m. m. samt en generalplan för dispositionen av hela området,

varefter skulle följa upprättande av stadsplan för delområde efter delområde.

Bland de spörsmål, som i samband därmed torde böra efter utredning

prövas, äro frågorna när Djurgårdsförvaltningens befattning med området

bör upphöra samt i vilken utsträckning och på vad sätt Djurgårdskassan

bör beredas ersättning för genom områdets exploatering minskade inkomster.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts och under

framhållande, att ärendet synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tiden gått till ända, föreläggas riksdagen, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna här ovan omförmälda avtal av den 22 februari

1928 mellan kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans

vägnar, och delegerade för Stockholms stad. å stadens

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.7.

vägnar, angående vissa markbyten i staden mellan broarna

och å Kungsholmen m. m. samt av den 17 mars 1928 mellan

samma parter angående grunder för exploateringen av viss del

av Norra Djurgården;

dels ock, vid bifall härtill, under sjätte huvudtiteln, avdelningen

E. Byggnadsväsendet, för utredningar rörande nybyggnad

för Kungl. Maj :ts kansli för budgetåret 1928—1929

anvisa ett extra reservationsanslag av ......kronor 60,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet!

Fredric Hawerman.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281978

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilaga

Till KONUNGEN. I

I skrivelse den 31 maj 1925, nr 264, anhöll riksdagen, att Eders Kungl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder dels för att få nu svävande frågor rörande

äganderätten till och användningen av kronans inom Stockholms stads om
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 212 häft. (Nr 247.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tillsättandet

av kronans

fastighetskommission

av år

1925.

råde belägna markområden definitivt lösta, dels och för att åstadkomma en

revision av nu gällande avtal och uppgörelser av ekonomisk innebörd mellan

kronan och staden, i den mån en sådan revision efter närmare utredning befunnes

ur kronans intressesynpunkt vara önskvärd. Beträffande sättet för

utredningens anordnande uttalade riksdagen därvid bland annat, att ledningen

av utredningen och de underhandlingar, som därav bleve en följd, borde anförtros

åt ett särskilt för ändamålet sammansatt organ.

Vid anmälan i statsrådet den 12 juni 1925 av riksdagens nämnda skrivelse

anförde chefen för finansdepartementet, efter gemensam beredning med chefen

för kommunikationsdepartementet, bland annat följande.

Den utredning rörande olika frågor, som riksdagen med sin förberörda framställning

avsett, samt de underhandlingar, vilka erfordrades för åstadkommande

av en uppgörelse med Stockholms stad i dessa ämnen, syntes böra

anförtros åt en särskild kommission. Till en början borde ''kommissionens arbete

inriktas på att vinna en fullständig överblick över samtliga de spörsmål,

vilka här kunde komma i fråga. Utredningar påginge redan i syfte att

erhålla en reglering av vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten och

Stockholms stad, avseende, bland annat, vissa i samband med frågan om nybyggnad

för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål ävensom vissa frågor

rörande Norr Mälarstrand m. m. Vid lösningen av karolinska medikokirurgiska

institutets och serafimerlasarettets nybyggnad sfrågor, vilka vore

överlämnade till särskilt tillkallade sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet,

krävdes jämväl vissa uppgörelser med staden. Berörda utredningar borde,

åtminstone tillsvidare, fortgå såsom dittills, men förutsattes, att den kommission,

om vars tillsättande föredragande departementschefen ämnade hemställa,

i erforderliga avseenden samrådde med de sålunda redan existerande utredningsorganen.

Likaledes borde ett samarbete komma till stånd mellan kommissionen

och de organ, vilka särskilt hade sig anförtrodda frågor rörande

Djurgården, nämligen Djurgårdsförvaltningen och Djurgårdskommissionen.

När kommissionen kommit så långt i sina utredningar, att en klar överblick

vunnits över samtliga föreliggande frågor, skulle det få bero på närmare beslut

av Eders Kungl. Maj:t, efter vilka linjer underhandlingarna skulle bedrivas.

I enlighet med hemställan av statsrådet beslöt Eders Kungl. Maj:t därefter

att uppdraga åt en särskild kommission att, i överensstämmelse med vad

av vederbörande departementschef sålunda angivits, ombesörja de utredningar

och underhandlingar rörande vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten

och Stockholms stad, som avsåges i riksdagens nämnda skrivelse, samt att

till ledamöter i denna kommission förordna undertecknade Kvamzelius. Kydén

och Stendahl, ävensom att uppdraga åt undertecknad Kvamzelius att vara

kommissionens ordförande.

Kommissionen har sedermera antagit benämningen kronans fastighetskommission

av år 1925.

Såsom sekreterare hos kommissionen har tjänstgjort tillförordnade andre advokatfiskalen.

sekreteraren i kammarkollegium Sten Grönvall.

Genom särskilda nådiga remisser hava till kommissionens bedömande hänskjutits
dels

det av kronans delegerade för förhandlingar med Stockholms stad i

vissa frågor rörande Norr Mälarstrand m. m. den 14 januari 1926 avgivna betänkandet

angående stadsplan för samt instrument över värdering av vissa

kronans tomter å Kungsholmen m. m.,

dels en av Stockholms stadsfullmäktige hos Eders Kungl. Maj:t gjord fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ställning oni fastställande av ett utav stadsfullmäktige den 31 maj 1926 antaget

förslag till stadsplan för Norr Mälarstrand mellan Kungsholmstorg och

Rålambstorg ävensom en av kammaradvokatfiskalsämbetet avlåten skrivelse

med erinringar mot samma stadsplaneförslag,

dels en av kammaradvokatfiskalsämbetet den 10 augusti 1926 till Eders

Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, vari ämbetet med föranledande av ett utav

Stockholms stadsplanenämnd uppgjort, av stadens byggnadsnämnd till allmänhetens

granskning framlagt förslag till ändring av stadsplanen för Kungsholmen,

avseende breddning av Hantverkare- och Parmmätaregatorna, underställt

Eders Kungl. Maj:ts prövning, huruvida icke med den föreslagna stadsplaneändringen

sammanhängande frågor, som kvarstode olösta, borde göras till

föremål för ytterligare underhandlingar med staden,

dels ock en av kammarkollegium i skrivelse den 11 augusti 1926 med eget

yttrande till Eders Kungl. Maj:t överlämnad framställning från Stockholms

stads fastighetsnämnd om rätt för staden att på vissa villkor — i avvaktan

på genomförandet av ett utav delegerade för kronan och staden i samband

med underhandlingar rörande nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli (kanslihusdelegerade)

uppgjort förslag till markbytesavtal mellan kronan och staden —

disponera visst för Hantverkaregatans breddning erforderligt område.

I skrivelse den 10 juli 1926 till statsrådet och chefen för finansdepartementet

framlade kommissionen, med redogörelse för sin dittillsvarande verksamhet,

förslag rörande sitt fortsatta arbete och hemställde därvid, att Eders

Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt kommissionen dels att fullfölja de påbörjade

utredningarna om en definitiv reglering av svävande markfrågor, berörande

kronan och staden, samt en omreglering i erforderlig omfattning av sådana

avtal, bestämmelser och statliga dispositioner, varigenom staden från kronans

sida åtnjöte vissa förmåner och inkomster, ävensom med staden inleda de

underhandlingar, vartill utredningarna gåve anledning, dels ock att inleda

underhandlingar med staden angående erhållande av stadsplan för vissa delar

av Djurgården och kronan tillhöriga fastigheter å Kungsholmen, därvid kommissionen

tillika skulle hava att taga i övervägande, huruvida underhandlingarna

om stadsplan för angivna delar av Kungsholmen borde omfatta även förslag

till markbyten mellan kronan och staden rörande bland annat dessa, kronan

tillhöriga fastigheter å Kungsholmen.

Vid anmälan i statsrådet den 23 september 1926 av kommissionens nämnda

skrivelse erinrade statsrådet och chefen för finansdepartementet, efter gemensam

beredning med statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet, till

en början om här ovan omförmälda särskilda nådiga remisser å ärenden rörande

Kungsholmen samt anförde vidare bland annat följande:

»Kommissionens fortsatta arbete synes mig i första hand böra nu inriktas

på de frågor angående Kungsholmen och Norra Djurgården, vilka äro för såväl

staten som staden av största aktualitet och vilka dessutom nära sammanhänga

med stadsplane- eller andra ärenden, som redan föreligga till Kungl.

Maj:ts avgörande.

Dessa frågor gälla samtliga ett snabbt och ändamålsenligt ordnande av de

huvudtrafikleder genom Kungsholmen, som på grund av bebyggelsens utveckling

åt väster blivit otillräckliga, och hava delvis länge varit föremål för

myndigheternas handläggning utan att slutligt resultat ernåtts. Starka betänkligheter

hava emellertid gjorts gällande mot att förutnämnda stadsplaneförslag

beträffande Norr Mälarstrand och Hantverkaregatan fastställas utan

att dessförinnan klarhet vunnits angående stadsplanereglering i erforderlig utsträckning

av mellan dessa gator belägen mark. Skäl hava därvid anförts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

för att i den mån viss lättnad av trafikförhållandena kan vinnas genom preliminär

upplåtelse av för de nödvändigaste gatuvidgningarna erforderlig mark,

överenskommelse härom, i avvaktan å utredningens fullföljande, skall kunna

träffas.

Ett slutligt ordnande i ett sammanhang av dessa för såväl kronan som

staden viktiga frågor rörande Kungsholmen lärer vara i hög grad önskvärt,

så mycket mer som, i enlighet med riksdagens uttalande, i samband med stadsplans

fastställande överenskommelse lämpligen torde böra träffas mellan kronan

och staden om erforderliga markdispositioner. Underhandlingar i ämnet

torde fördenskull böra omedelbart upptagas och allvarliga ansträngningar göras

i syfte att de svävande tvistefrågorna nu må erhålla ep skyndsam och för

båda parterna tillfredsställande lösning.

Beträffande vidare Norra Djurgården lärer en överenskommelse med staden

böra avse dels vilka delar av ifrågavarande område skola intagas i stadsplan,

dels ock efter vilka grunder stadsplanen skall närmare utformas och genomföras.

Av vikt är därvid, att de allmänna grunderna för stadsplaneläggningen

snarast bliva fastslagna, så att hinder icke må upnstå för ett ändamålsenligt

framdragande av trafikleder eller för vissa områdens utnyttjande för

bebyggande i den mån behov härav kan föreligga.

I avseende å övriga frågor, som tillhöra kommissionens uppdrag, torde utredningsarbetet

böra fullföljas och närmast inriktas på att en fullständig överblick

över samtliga återstående spörsmål vinnes. På chefen för finansdepartementet

torde böra bero att i sista hand avgöra, i vilken utsträckning de utredningar,

som verkställas, därefter böra föranleda underhandlingar med staden.

Det torde dock böra stå kommissionen fritt att i underhandlingarna med

staden angående Kungsholmen och Norra Djurgården berörande frågor upptaga

jämväl andra mellanhavanden, som anses lämpligen böra i nämnda sammanhang

göras till föremål för överväganden och eventuellt vinna sin lösning.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter av stadsplaneteknisk natur, särskilt beträffande

Kungsholmen och Norra Djurgården, som förestå, torde kommissionen

för fullgörandet av sitt uppdrag böra förstärkas med en på detta område

sakkunnig ledamot.»

På hemställan av statsrådet fann Eders Kungl. Maj:t därefter gott bemyndiga

kronans fastighetskommission av år 1925 att

dels förhandla med delegerade för Stockholms stad om åvägabringandet ej

mindre av lämplig stadsplanereglering å Kungsholmen beträffande Norr Mälarstrand,

Hantverkaregatan och mellanliggande mark än även av stadsplan i

lämplig utsträckning för Norra Djurgården, så ock underhandla om erforderliga

markdispositioner m. m. för stadsplaneregleringens respektive stadsplanens

genomförande,

dels ock i avseende å övriga frågor, som tillhörde kommissionens uppdrag,

fullfölja utredningsarbetet och i den omfattning, som chefen för finansdepartementet

skulle äga att närmare bestämma, upptaga underhandlingar med staden,

kommissionen dock obetaget att i underhandlingarna angående Kungsholmen

och Norra Djurgården berörande frågor upptaga jämväl andra mellanhavanden.

som ansåges lämpligen böra lösas i nämnda sammanhang.

Tillika förordnade Eders Kungl. Maj :t undertecknad Clason att såsom ledamot

deltaga i kommissionens arbeten.

Sedermera överlämnade kronans delegerade för underhandlingar med Stockholms

stad angående vissa spörsmål i samband med frågan om nybyggnad

för Kungl. Maj :ts kansli den 28 augusti 1926 sitt förslag angående reglering

av vissa tomtfrågor rörande nämnda nybyggnad ävensom ett på grund
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

val av de förda underhandlingarna uppgjort preliminärt kontrakt mellan kronan

och Stockholms stad. Efter det utlåtanden däröver avgivits av kronans

fastighetskommission av år 1925 samt byggnadsstyrelsen, uppdrog Eders

Kungl. Maj:t den 15 oktober 1926 åt kronans fastighetskommission av år

1925 att, i enlighet med vad i ämnet anförts till det i den delen offentliggjorda

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sistnämnda dag,

skyndsamt upptaga fortsatta underhandlingar med representanter för Stockholms

stad rörande de i samband med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj:ts

kansli stående spörsmålen.

Till kommissionens bedömande hava sedermera genom särskilda nådiga remisser

ytterligare hänskjutits

dels en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement med underdånig

skrivelse den 5 januari 1927 överlämnad framställning från Stockholms stads

fastighetskontor rörande stadens anspråk å andel i hyresbeloppet för ett av kronan

till enskild med nyttjanderätt upplåtet område vid Mälaren utanför kvarteret

Göken å Kungsholmen,

dels en av Stockholms stads fastighetsnämnd gjord, den 1 juli 1927 dagtecknad

framställning om upplåtelse med nyttjanderätt till staden av vissa för

Hantverkaregatans breddning och utläggning till Katarina bangata erforderliga,

kronan tillhöriga områden, ävensom en av Kungsholmens kommunalförening

ingiven underdånig skrift rörande upplåtandet av förstnämnda områden,

dels ett av t. f. förste ingenjören vid mynt- och justeringsverket K. Segerlind

till Eders Kungl. Maj:t ingivet förslag rörande omändringar av de till

sagda ämbetsverk upplåtna byggnaderna inom kvarteret Munklägret å Kungsholmen,

dels det av särskilda sakkunniga den 15 maj 1917 avlämnade, tryckta, »Betänkande

angående Djurgårdens bevarande såsom park»,

dels ock det av djurgårdskommissionen på Eders Kungl. Majrts uppdrag

utarbetade förslaget till program för en allmän pristävlan i fråga om skelettstadsplan

för Ladugårdsgärdet.

Kronans fastighetskommission av år 1925 överlämnar härmed tvenne

avtal med tillhörande kartor samt stadsplaneförslag jämte beskrivningar.

Det ena avtalet — här nedan benämnt »Kanslihus-Kungholmsavtalet» — utgör

en uppreglering av dels vissa frågor, som sammanhänga med det nya

kanslihusets åvägabringande, dels vissa stadsplane- och markregleringsfrågor

berörande kronans fastigheter å Kungsholmen, dels ock vissa kronans och

Stockholms stads mellanhavanden rörande de av generaltullstyrelsen nu disponerade

fastigheterna i kvarteret Argus vid Skeppsbron. Det andra avtalet avser

en principiell uppgörelse mellan kronan och staden rörande grunderna för

Ladugårdsgärdets intagande i stadsplan i och för exploatering — avtalet benämnes

här nedan Ladugårdsgärdesavtalet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Det nuvarande

kanslihusets

historik.

Första förslaget

till

kanslihusbyggnad

i

Kungsträdgården.

Kanslihus—Kungsholmsavtalet.

I. Kanslihusfrågan.

Kanslihus-Kungsholmsa vtalet avser, på sätt nyss nämnts, åvägabringandet

av en överenskommelse mellan kronan och Stockholms stad, varigenom kronan

förvärvar ostridig äganderätt till all den mark, som behöver tagas i anspråk

för ett nytt kanslihus å ett område, i huvudsak begränsat av Mynttorget—

Myntgatan—Rådhusgränden—Kanslikajen. Vidare omfattar avtalet i denna

del erforderlig stadsplanereglering av berörda område samt överlåtelse å Stockholms

stad av all kronan tillhörig mark, som enligt den nya stadsplanen skall

utläggas till gata, ävensom överenskommelse i vissa andra, med stadsplaneregleringen

samhörande frågor.

Härvid må lämnas följande redogörelse för kanslihusfrågans hittillsvarande

behandling.

Det nuvarande kanslihuset med den därtill hörande tomten nr 1 i kvarteret

Vulcanus vid Mynttorget disponerades ursprungligen av myntverket. Byggnaden

uppläts emellertid, i sammanhang med att år 1840 fattades beslut om

statsrådets förändrade organisation samt fråga väckts om beredande av en

gemensam ämbetslokal för samtliga statsdepartements expeditioner, till lokal

för flertalet av dessa expeditioner. Från början således icke avsedd till ämbetslokal

för Kungl. Maj :ts kansli, visade sig byggnaden snart vara som kanslilokal

mindre lämplig och otillräcklig. En år 1893 av sakkunniga verkställd

besiktning rörande kanslihusets beskaffenhet utvisade jämväl, att byggnaden

ägde väsentliga brister med hänsyn till såväl hållfasthet som trygghet mot

eldfara och att dessa brister allenast delvis kunde avhjälpas.

De sålunda förefintliga olägenheterna föranledde inom kort åtgärder i syfte

att åstadkomma ny lokal för kansliet. Såsom en förberedande åtgärd i detta

hänseende anmodades dåvarande överintendentsämbetet år 1893 att inkomma

med yttrande huruvida, med iakttagande av att den oundgängligen erforderliga

ökningen i utrymme bleve tillgodosedd, önskemålet kunde vinnas genom ombyggnad

av kanslihuset på dess nuvarande plats. Den sålunda ifrågasatta utvägen

för frågans lösning avstyrktes emellertid av de särskilda sakkunniga,

som av ämbetet utsetts att avgiva yttrande i ärendet — främst emedan kanslihustomten

icke lämnade tillräckligt med utrymme samt ett förvärv av stadens

intilliggande fastigheter i kvarteret Mars icke av staden medgavs.

Förhandlingar inleddes därefter i syfte att för beredande av plats för ny

kanslihusbyggnad för kronans räkning förvärva åtskilliga fastigheter, såsom

det s. k. Brunkebergs hotell i kvarteret Fyrmörsaren (numera telegrafstyrelsens

fastighet), finska kyrkans tomter i kvarteret Europa m. fl. tomter vid

Slottsbacken, ävensom den s. k. Bondeska egendomen i kvarteret Rosenbad

(numera inköpt av kronan). Men de då förda förhandlingarna ledde icke till

något resultat. Det återstod att utreda, huruvida någon kronan tillhörig obebyggd

tomt med lämplig belägenhet kunde användas för ändamålet.

I första hand föll därvid tanken på norra delen av Kungsträdgården, och

överintendentsämbetet anmodades att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till ny kanslihusbyggnad, förlagd till nämnda plats. Enligt det då utarbetade

förslaget skulle en monumental byggnad uppföras med fasad åt Kungsträdgården

och upptagande en tomtyta av 5,470 kvadratmeter, varav två gårdar

om tillhopa 700 kvadratmeter. Därvid förutsattes, att ateljébyggnadsaktiebo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

lagets dåvarande hus i nordvästra hörnet av Kungträdgården samt vissa därintill

belägna byggnader och anordningar skulle rivas. Kostnaden för uppförande

av nytt kanslihus enligt ifrågavarande förslag beräknades uppgå till

3.050.000 kronor, oberäknat kostnader för inlösen av förenämnda byggnader

och vissa tomter, som i anledning av förslagets genomförande måste bibehållas

obebyggda.

För vinnande av ytterligare utredning angående föreliggande byggnadsfråga

lät överintendentsämbetet emellertid uppgöra skisser och approximativa kostnadsberäkningar

till nytt kanslihus, förlagt till det område av Riddarholmen,

som upptogs av den statsverket tillhöriga, av generalstaben då disponerade

tomten nr 8 i kvarteret Riddarholmen samt den Stockholms stad tillhöriga, för

stadens auktionsverk använda tomten nr 7 i samma kvarter. Under år 1900

överlämnade överintendentsämbetet till Kungl. Maj :t ifrågavarande förslag avseende

bebyggande av en tomtareal av c:a 4,000 kvadratmeter. Detta förslag

beräknades draga en byypnadskostncid för det nya kanslihuset av 2,880,000''

kronor men förutsatte därjämte dels förvärv åt kronan av auktionsverkets förenämnda

tomt, varom villkorligt avtal träffades med staden, dels ock att nya

lokaler skulle beredas åt de institutioner, som för det dåvarande inrymdes i

generalstabens hus, och vartill jämväl uppgjordes alternativa förslag. Samtliga

dessa alternativ beräknades emellertid draga avsevärda byggnadskostnader

— ett sålunda ej mindre än 2,360,000 kronor — och såväl med hänsyn härtill

som av vissa andra skäl ansågs tanken på en förläggning av kanslihuset till

sist angiven plats böra övergivas.

Sedan detta förslag alltså förfallit, igångsattes utredning angående en förläggning

av kanslihuset å det område av Riddarholmen, som då upptogs av

kammarrättens och marinförvaltningens hus samt de Stockholms sta.d tillhöriga

eller av staden disponerade tomterna nris 4 och 15 i kvarteret Riddarholmen.

Ett förslag till nytt kanslihus å nämnda plats och omfattande c:a 5,000 kvadratmeters

tomtyta utarbetades år 1901. I samband därmed uppgjordes förslag

bland annat till en för kammarrätten, domänstyrelsen och kammararkivet

avsedd byggnad å den förut omförmälda, staden tillhöriga tomten nr 7 i kvarteret

Riddarholmen. Kanslihusbygget beräknades då draga en kostnad av

2.700.000 kronor samt byggnaden för angivna ämbetsverk 1,000,000 kronor.

För realiserandet av detta förslag erfordrades därjämte, att kronan förvärvade

vissa staden tillhöriga fastigheter, varom villkorligt avtal jämväl träffades med

staden.

Då det emellertid ansågs önskvärt att så vitt möjligt åt den nya kanslibyggnaden

bevara dess nuvarande läge, verkställdes samtidigt utredning angående

möjligheten att uppföra ett nytt kanslihus å den nuvarande tomten,

tillökad med de delar av kvarteret Mars, som upptogs av överståthållarämbetets

hus och Stockholms stads rannsakningsfängelse, iivensom Myntgränden.

Byggnadsmarkens omfattning beräknades därvid bliva c:a 4,000 kvadratmeter,

och byggnadskostnaderna 2,700,000 kronor, vartill komme kostnaden för förvärvet

av den staden tillhöriga byggnadsmarken. Ehuru på så sätt kunde ernås

ett ändamålsenligt och fullt tillräckligt kanslihus, ansågs denna plan ej

böra komma till utförande, främst av den anledning, att eu kanslihusbyggnad

å ifrågavarande område för att erhålla tillräcklig storlek ansågs behöva uppföras

i fem våningar — en med hänsyn till läget såsom olämplig ansedd höjd.

I proposition till 1902 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t därefter, att kanslihusets

byggnadsfråga skulle lösas i enlighet med det här ovan senast omförmälda

förslaget till kanslihusbyggnad å Riddarholmen — alltså byggande av

ett kanslihus å de av kammarrätten och marinförvaltningen disponerade kronans

fastigheter ävensom vissa Stockholms stad tillhöriga eller av staden disponerade

fastigheter.

Förslag till

kanslihusbyggnad

ä

generalstabens

och auktion

sverkets

tomter.

Förslag till

kanslihusbyggnad

å de

åt kammarrätten

och

marin förvaltningen

upplåtna m.

fl. fastigheter.

Utredning

angående

nuvarande

kanslihustomten,

tillökad

med

angränsande

mark.

Framställning

till 1902

års riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

1902 års Kungl. Maj :ts förslag vann emellertid ej riksdagens bifall. Riksdagen anriksdag.

höll i stället om ny utredning i ämnet, därvid riksdagen angav följande riktlinjer

:

Riksdagen delade visserligen den av föredragande departementschefen till

statsrådsprotokollet uttalade uppfattningen om behovet av nya och tidsenligare

lokaler för inånga av de centrala ämbetsverken i huvudstaden och särskilt för

Kungl. Maj:ts kansli. Det sätt, på vilket denna fråga skulle enligt Kungl.

Maj:ts då föreliggande förslag komma att i huvudsakliga delar lösas, ansåge

sig riksdagen emellertid icke kunna, godkänna. Vid fråga om uppförande av

en monumental byggnad å Riddarholmen syntes, enligt riksdagens mening,

uppmärksamheten böra fästas å den plats, som. höjande sig på klippgrund,

lör det dåvarande upptoges av det åt generalstaben och krigshögskolan upplåtna

hus med närliggande byggnader. Dess läge skulle otvivelaktigt bliva ett av

de vackraste, som huvudstaden kunde erbjuda, och även om ett utsträckt fastighetsförvärv

skulle föranledas av byggnadens förläggande å denna del av

Riddarholmen, torde detta icke böra utgöra hinder för arbetets utförande. Såsom

ett önskemål hade ofta framställts, att statsverket måtte bliva ägare av

alla byggnader å Riddarholmen.

Då riksdagen sålunda i högst väsentliga delar icke kunde bifalla Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag, saknade riksdagen anledning att ingå i närmare

granskning av dess detaljer. Riksdagen hade dock velat framhålla, att riksdagen

funne ändamålsenligt, att stadens samtliga byggnader å Riddarholmen

förvärvades för statsverkets räkning och att postverkets hus vid Rödbodtorget

påbyggdes för beredande av ökat utrymme för ämbetslokaler. I sammanhang

därmed hade riksdagen velat uttala den mening, att avsevärda olägenheter icke

borde uppstå, därest för utrikesdepartementet eller något av försvarsdepartementen

eller dem båda bereddes lokaler inom annan byggnad än det nya

kanslihuset.

På grund av vad som anförts ansåge riksdagen en förnyad utredning i ämnet

böra åvägabringas; och därest med anledning av väckt förslag Arvfurstens

palats komme att för statsverkets räkning inköpas, syntes vid behandling av då

föreliggande frågor böra tagas i omprövning, i vad mån nämnda byggnad kunde

användas för inrymmande av ämbetslokaler.

Vid handläggningen av förevarande ärende hade riksdagen även till behandling

förehaft ett inom riksdagen väckt förslag om att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t behagade verkställa en utredning om.

huruvida plats för Kungl. Maj:ts kansli kunde beredas genom ombyggnad å

nuvarande kanslihustomten med möjlig utvidgning av densamma. Då emellertid

riksdagen antoge. att, därest förnyad utredning angående förevarande ämne

komme att föranstaltas, det tillfälle till anordnande av ämbetslokaler, som

den nuvarande kanslihusbyggnaden och tomten för densamma erbjöde, icke

komme att lämnas obeaktat, hade riksdagen icke funnit sistnämnda framställning

föranleda särskild åtgärd i denna fråga.

Ny utred- ^ Vid den nya utredning, som med anledning därav igångsattes, undersöktes

ning. ånyo dels möjligheten att förlägga kanslihuset å den plats, som upptogs av generalstabens

hus med närliggande byggnader, alltså i huvudsak 1900 års

ovan omförmälda förslag, dels ock möjligheten att bygga å nuvarande tomt,

tillökad med angränsande mark. Sedan de tidigare förslagen upprättats, förmenades

emellertid behov av ökat utrymme för departementen hava uppkommit,

varför kanslihuset måste planeras icke oväsentligt större än förut. Enär

det då mötte svårigheter, bland annat, att för skäligt pris av staden förvärva

de markområden för ett kanslihus, som erfordrades vid ett förläggande av

kanslihuset till ettdera av förenämnda områden, ansågos båda alternativen böra

lämnas åsido. I stället inriktades utredningen på en förläggning av kansli
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

huset i Kungsträdgården, vilket ledde till alt Kungl. Ma.j:t framlade förslag

härom till 1905 års riksdag.

Detta förslag avsåg en huvudbyggnad utmed Hamngatan jämte tvä mindre

byggnader utefter samma gata, varjämte en länga av byggnader skulle uppföras

i Kungsträdgårdens västra del utmed Västra Trädgårdsgatan. Kostnaderna

för samtliga byggnader hade beräknats till 4 000 000 kronor. Därutöver

förutsatte förslaget emellertid vissa kostnader för inlösen av ateljébyggnads - aktiebolagets dåvarande hus samt vissa i enskild ägo varande tomter vid Västra

Trädgårdsgatan. Utrikesdepartementet föreslogs förlagt till f. d. Arvfurstens

palats.

Ej heller detta förslag till kanslihus vann riksdagens bifall. Riksdagen anförde

därvid följande:

»Vad först beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag om inredande i fastigheten

nr 1 i kvarteret Lejonet här i staden av lokaler för utrikesdepartementet och

ämbetsbostad för ministern för utrikes ärendena, finner riksdagen giltig anledning

icke föreligga, varför utrikesministerns ämbetsbostad skulle från den

byggnad, däri den nu är inrymd, förflyttas till ifrågavarande dyrbara fastighet,

vilken på grund av dess synnerligen fördelaktiga belägenhet synes vara

ägnad att uteslutande användas till beredande av lokaler för ämbetsverk. Huruvida

utrikesdepartementet samt ett eller möjligen två andra statsdepartement

skulle kunna där finna tillräckligt utrymme, är riksdagen icke i tillfälle

att bedöma, liksom riksdagen ej heller kan med bestämdhet uttala sig, om eller

i vad mån ett i en inom riksdagen väckt motion framställt förslag i fråga om

fastighetens användande för högsta domstolen och nedre justitierevisionen bör

vinna avseende. En fullständig utredning härom synes riksdagen böra oförtövat

åvägabringas; och har riksdagen i sammanhang härmed velat framhålla,

dels att ett fördelaktigare utnyttjande av bottenvåningen än det i det nu framlagda

förslaget angivna torde böra kunna påräknas och dels att gårdsutrymmet

synes lämna tillfälle till uppförande av byggnad för vaktmästarebostäder

och andra lägenheter, vilka icke med nödvändighet böra anordnas inom huvudbyggnaden.

Då riksdagen sålunda ifrågasätter, att förenämnda fastighet skulle kunna

tillgodose, förutom utrikesdepartementets, även andra departementets behov av

ämbetslokaler, följer härav, att riksdagen, som visserligen anser kanslihusets

förläggande vid Kungsträdgården från flera synpunkter icke olämpligt, icke

kan i allo biträda det föreliggande förslaget till kanslihus med lokaler för alla

departementen utom det nämnda. Men även i andra avseenden har detta förslag

givit riksdagen anledning till erinringar. Sålunda har riksdagen ansett,

att förhållandena icke påkalla, att statsministern beredes ämbetsbostad inom

kanslibyggnaden. Ej heller bär inredandet av en frukostrestaurant i den nuvarande

ateljébyggnaden synts riksdagen vara av behovet påkallat, då utan

tvivel de för sådant ändamål erforderliga lokaler komme att genom den enskilda

företagsamheten anordnas.

Huruvida genom att lokaler icke skulle behöva inredas för de av riksdagen

nu angivna ändamål den föreslagna byggnadskomplexens dimensioner skulle

kunna minskas eller även andra ämbetsverk skulle kunna därinom beredas utrymme

eller möjligen annan kronans tomt i huvudstaden skulle kunna befinnas

för byggnadens anläggande tillräcklig, kan riksdagen icke avgöra. För

denna frågas lösning erfordras en fullständig utredning såväl angående behovet

i sin helhet av nybyggnader för ämbetsverken i Stockholm som ock beträffande

samtliga kronans fastigheter, såsom byggnader samt tomtplatser och

annan mark, vilka kunna för sådant ändamål disponeras.

Utan tvivel torde det vara lämpligt, att före avgörande av en så omfattande

byggnadsfråga som den nu föreliggande full visshet må vinnas om, i huru stor

Framställning

till 1905

urs riksdag.

1905 års

riksdags beslut.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Åtgärder i

anledning åt

riksdagens

år 1905 med

delade allmänna

direktiv.

Senare utredning

ang

nytt kanslihus.

utsträckning behovet även för andra ämbetsverk av nybyggnader kommer att

under^den närmaste framtiden göra sig gällande. Härtill kommer, att, då ofta

uppstått svårlösta frågor om markutbyte emellan kronan, å ena sidan, och

Stockholms stad, å den andra, även häri synes finnas en anledning till att

bringa klarhet angående statens ägande- och dispositionsrätt till mark och

tomter inom huvudstaden, varigenom till bägge parternas fördel skulle kunna

möjliggöras utbyten och fullständig uppgörelse i förevarande avseende.

Riksdagen är visserligen övertygad om, att behovet av rymligare och tidsenligare

lokaler för departementen är trängande; men den ifrågasatta utredningen

synes ej böra medföra alltför stor tidsutdräkt. Särskilt föreställer sig

riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t må kunna redan till nästa riksdag inkomma

med förslag om inrymmande av ämbetslokaler i det forna arvfurstens palats;

och i den mån utrikesdepartementet och eventuellt även annat departement

kommer att dit förläggas, kan ju i det gamla kanslihuset provisoriskt

beredas ökat utrymme för de departement, som komma att ännu någon tid där

kvarstanna.

På grund av vad sålunda blivit anfört får riksdagen dels anmäla, att Eders

Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av medel till betäckande av kostnaderna

för inredande av ämbets- och bostadslokaler i fastigheten nr 1 i kvarteret Lejonet

i Stockholm icke av riksdagen bifallits; samt

att Eders Kungl. Maj :ts förslag om uppförande av ny byggnad för Kungl.

Maj:ts kansli å norra delen av Kungsträdgården och å väster därom belägna

tomter ej heller vunnit riksdagens bifall:

dels ock anhålla att Eders Kungl. Ma.j:t täcktes, så snart sig göra låter, ej

mindre till riksdagen inkomma med förslag till inredande i fastigheten nr 1 i

kvarteret Lejonet av lokaler för ämbetsverk, än även föranstalta om en fullständig

utredning såväl angående behovet under den närmaste framtiden av

lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden som ock beträffande statens därinom

belägna fastigheter, som kunna för beredande av plats för eller medel till

ämbetslokalers inrättande tagas i anspråk, samt därefter för riksdagen framlägga

förslag till de byggnadsföretag för statens räkning, vartill en sådan utredning

må giva anledning.»

Här må erinras dels att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1906

genom riksarkivet verkställdes den utredning angående vissa kronans tomter

inom Stockholm, som till större delen föreligger tryckt, dels ock att enligt nådigt

beslut den 29 juni 1912 Eders Kungl. Maj:t tillkallade de s. k. statens

byggnadssakkunniga, vilka (undertecknad Clason och vice häradshövdingen

Emil Kinander) den 18 mars 1925 framlade sitt tryckta betänkande angående

ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (statens offentliga

utredningar 1925:15).

Något förslag till nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli har efter år 1905 ej

förelagts riksdagen. Frågan har dock alltjämt varit föremål för särskilda utredningar,

och därvid har tanken på en förläggning av det nya kanslihuset

till nuvarande tomt, utökad med vissa delar av angränsande mark, ånyo upptagits.

Sålunda anbefallde Eders Kungl. Maj:t under år 1911 överintendentsämbetet

att uppgöra alternativa skisser jämte approximativa kostnadsförslag

till nybyggnad för kansliet dels å de tomter, som upptagas av nuvarande

kanslihuset, gamla polishuset och rannsakningsfängelset, eventuellt med användande

även av den mellanliggande Myntgränden, och dels å nyssnämnda

område med tillägg av kvarteret Aglaurus (Stockholms stads brandförsäkringsbolags

fastighet).

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Den anbefallda utredningen igångsattes jämväl av överintendentsämbetet.

Då tidsförhållandena emellertid icke ansetts lämpliga för utförande av ett så

betydande byggnadsföretag, hade utredningens resultat icke blivit överlämnat

till Eders Kungl. Maj:ts prövning, när i en till Eders Kungl. Maj:t ingiven

skrift år 1918 styrelsen för statsförvaltningens tjänstemannaförening, under

betonande av det trängande behovet av ny kanslibyggnad, hemställde om utredning

rörande visst i nämnda skrift angivet förslag.

I anledning av berörda framställning anförde byggnadsstyrelsen i skrivelse

den 9 juli 1918 i huvudsak följande:

Av den utredning, som jämlikt Eders Kungl. Maj :ts befallning den 29 september

1911 igångsatts, hade framgått, att de då ifrågasatta kanslihustomterna, med tanke

på det ökade lokalbehov inom kansliet, som dåmera gjorde sig gällande, icke vore

tillräckliga, för såvitt man icke ville låta byggnaden stiga för mycket i höjden, varför

man måste beräkna att jämväl begagna sig av gamla rådhuset.

Byggnadsstyrelsen ville för sin del på det livligaste tillstyrka en förnyad utredning

i denna byggnadsfråga. Då såsom resultatet av de många utredningar, som

företagits beträffande förläggningen av det ifrågasatta nya kanslihuset, med tydlighet

framgått, att det nuvarande läget vore för en dylik byggnad det lämpligaste, ansåge

sig styrelsen jämväl böra förorda, att man vid utredningen utginge ifrån de

ifrågasatta tomterna såsom byggnadsplats, naturligen under förutsättning att de

icke i statsverkets ägo befintliga fastigheterna kunde förvärvas.

Av de båda sätt, på vilka en dylik utredning kunde tänkas utförd — antingen genom

en fortsatt utredning genom byggnadsstyrelsens försorg eller genom anordnande

av en allmän arkitekttävlan — ville styrelsen obetingat förorda det senare. Genom

tävlan funnes nämligen utsikt att erhålla största möjliga antal uppslag för

lösandet av byggnadsproblemet samt att överhuvud taget vinna en allsidigare utredning

av detsamma.

En dylik tävlan hade byggnadsstyrelsen tänkt sig böra anordnas huvudsakligen

såsom en så kallad idétävlan, varmed avsåges, att vid förslagens bedömande huvudvikten

borde fästas vid det sätt, på vilket problemet lösts i stora drag, under det att

detaljerna skulle göras till föremål för en sedermera skeende slutlig bearbetning.

Åt de tävlande borde lämnas fria händer ej blott att använda endast de norr om

Myntgatan liggande tomterna eller begagna sig jämväl av kvarteret Aglaurus utan

även att föreslå ändringar i stadsplanen, som av arkitektoniska eller trafiktekniska

hänsyn kunde påfordras.

Vid föredragning den 4 oktober 1918 av ärendet uppdrog Eders Kungl.

Maj:t åt byggnadsstyrelsen att, efter samråd med chefen för vederbörande

statsdepartement rörande de lokalbehov, för vilka ett nytt kanslihus borde

avses, låta, i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen i sin skrivelse

den 9 juli 1918 i sådant syfte angivit, utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag till program för en tävlan mellan svenska arkitekter i fråga om

nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli.

Byggnadsstyrelsen överlämnade därefter år 1920 till Eders Kungl. Maj:ts

prövning det infordrade förslaget till tävlingsprogram.

Enligt detta programförslag var det blivande kanslihuset avsett att uppföras

å kvarteret Vulcanus (nuvarande kanslihustomten), den del av kvarteret

Mars, som upptages av f. d. polishuset och f. d. cellfängelset (d. v. s. tomterna

nr 2 och 4 samt 3 och 5) kvarteret Aglaurus samt något eller några av kvarteren

Cephalus, Lychaon, Nessus och Minotaurus (sistnämnda fem kvarter begränsade

av Myntgatan, Mynttorget, Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och

Riddarhustorget) eller de delar av samma kvarter, som förslagsställaren kunde

finna nödvändiga för byggnad sprogrammets lösande. Såsom eventuell

Framställningar

från

styrelsen för

statsförvaltningens

tjänstemannaförening.

Byggnadsstyrelsen

den °;7 HUS.

Kungl.

Maj:ts beslut

den 4 io

1918.

Förslag till

tävlingsprogram

utarbetas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Frågan underställes

1921 års

riksdag.

Dåvarande

lokalförhållanden

för

kansliet.

byggnadsplats hade även angivits det tomtkomplex, som utgöres av kvarteren

Vulcanus, Mars (tomterna nr 2 och 4, 3 och 5), Aglaurus ävensom vissa tomter

utmed Västerlånggatan och Storkyrkobrinken, nämligen Neptunus större

(tomterna nr 4—10) och Neptunus mindre (tomterna nr 1 och 2 samt delar

av tomterna nr 3 och 4 — Oxenstiernska huset). Likaledes hade antytts möjligheten

att låta f. d. rådhuset (kvarteret Mars, numera Nemesis, tomt nr 1)

ingå i det blivande kanslihuskomplexet. Några nämnvärda förändringar av

denna byggnad finge dock ej vidtagas.

Det nya kanslihuset skulle enligt förslaget inrymma lokaler för statsministern,

konsultativa statsråd och statsrådsberedningen samt för samtliga statsdepartement

med undantag av utrikesdepartementet, ävensom en del gemensamma

lokaler, bostäder för vaktmästare, reservutrymmen m. m., allt i enlighet

med i förslaget angivna önskemål. Vidare angåvos vissa riktlinjer för ordnandet

av de trafikleder, som skulle komma att beröras av kanslihusbygget,

samt för förfarandet med de nuvarande byggnaderna å ifrågavarande områden.

I proposition (nr 2) till 1921 års riksdag underställdes frågan riksdagens

provning, varvid statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet anförde

följande:

I avvaktan på den slutliga lösningen av kanslihusfrågan hade provisoriska åtgärder

tid efter annan måst vidtagas för beredande av ökat utrymme för statsdepartementen,

och hade i sadant syfte ett flertal av dessa departement måst inrymmas i

särskilda byggnader. Enligt då föreliggande beslut skulle departementen, efter genomförandet

av vissa arbeten, vartill medel av riksdagen anvisats, förläggas på följande

sätt:

justitie-, jordbruks-, kommunikations- och socialdepartementen i gamla kanslihuset

vid Mynttorget, varest jämväl lokaler för statsrådsberedningen inrymdes;

finansdepartementet i husen Storkyrkobrinken nr 2 och 4;

försvarsdepartementet i husen nr 7 och 9 vid samma gata;

handelsdepartementet i huset Birgerjarlstorg nr 11;

utrikesdepartementet i f. d. Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg; samt

ecklesiastikdepartementet i huset Jakobsgatan nr 32.

Olägenheterna av denna splittring av Kungl. Maj :t.s kansli på icke mindre än sex

olika platser syntes vara uppenbara. Härtill komme, att utrymmen inom de för respektive

departement anvisade byggnaderna i många fall vore eller kunde förväntas

inom rätt snar framtid bliva otillräckliga. Redan med hänsyn därtill vore således

en nybyggnad inom den närmaste tiden för kansliet starkt av behov påkallat.

Ett vägande skäl för frågans påskyndande låge emellertid även i den föreliggande

bristen på ämbetslokaler överhuvud taget i huvudstaden.

För belysande av denna fråga återgav departementschefen följande uppgifter ur

en av undertecknad Clason i egenskap av ordförande hos byggnadssakkunniga till

departementschefen i november 1920 på anmodan överlämnad, sedermera kompletterad

promemoria.

Av verkställd utredning rörande de för statsverket uppförda byggnaderna i Stockholm

efter år 1850 framginge, att under de förflutna 70 åren icke uppförts mer än

tre nya byggnader — arméförvaltningens hus, centralposthuset. och patent- och registreringsverkets

nya hus — för de i Stockholm förlagda ämbetsverken. Härtill

komme, att under samma tid gamla riksdagshuset om- och tillbyggts till ämbetsbyggnad

samt att för telegrafverket och statens järnvägar uppförts flera nya byggnader.

Under samma tid hade nya byggnader uppförts: för hovstall och hovförvaltning,

för riksdag och riksbank, för de flesta högskolor, för nationalmuseum, kungl. biblio
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

teket, riksarkivet, naturhistoriska riksmuseet, för operan, dramatiska teatern och

stadion, för sju av de i Stockholm förlagda regementena o. s. v.

Ämbetsverken hade inrymts så långt utrymmet räckt i gamla adelspalatser, i inköpta

hyreshus, i de av riksdagen, riksbanken och generalpoststyrelsen evakuerade

byggnaderna. Vad som icke kunnat rymmas i dessa byggnader, hade måst inrymmas

i förhyrda lokaler. För det dåvarande förhyrdes för de centrala ämbetsverkens

behov omkring 1 055 tjänsterum, varav omkring 295 för de affärsdrivande verkens

styrelser.

Statens byggnadsverksamhet i Stockholm under de 6enast förflutna 70 åren hade

sålunda huvudsakligen vnrit inriktad på uppförandet av byggnader för riksdag och

riksbank, för undervisningsändamål, för museer, bibliotek och arkiv eller för militära

ändamål.

Under de senare åren hade emellertid omfattande förberedande åtgärder för ordnandet

av ämbetsverkens lokaler av statsmakterna vidtagits, såsom framginge av följande

uppgift å de sedan år 1916 inköpta fastigheterna och därför erlagda köpeskillingar

samt över de summor, vilka vore beräknade att åtgå för de å dessa fastigheter

samt å vissa kronan förut tillhörande fastigheter behövliga om- och nybyggnader,

ävensom å de summor, som av riksdagen redan anvisats för dessa byggnadsföretag.

Fastighet.

In-

köps-

år

Inköps-

summa

Beräknad

byggnads-

kostnad

Anvisade

byggnads-

mcdel

Grönlandet norra..............

1916

650 000

5 300 000

4 900 000

Pensionsstyrelsens hus (Engelbrektsgatan) . . .

1917

1 000 000

456 000

456 000

Björnen 1, 2, 3 o. 9 (Vattenfallsstyrelsen) . .

1918

1 554 575

4100 000

—

1 Storkyrkobrinken 4 (Finansdepartementet) . .

1918

300 000

25 000

25 000

Ateljébyggnadsbolagets hus.........

1918

100 857

1200 000

—

Storkyrkobrinken 7 o. 9 (Försvarsdepartementet)

1919

2 020 000

542 500

542 500

Rosenbad 6 (Riksgäldskontoret m. fl.).....

1919

4 030 000

150 000

—

Birgerjarlsgatan 7 (f. d. Patentverkets hus) . .

1920

1 000 000

65 000

65 000

i Mnrmästaren 3...............

1920

867 000

4 720 000

1 3 137 640

Kandidaten (tillhör kronan).........

—

—

6 100 000

Gamla riksdagshuset............

—

—

390 000

210 000

Nobelinstitutets tomt (Skogsinstitutets f. d. park)

1920

294 000

—

—

Preisiska huset (Drottninggatan 36).....

—

—

440 000

420 000

Summa kronor

—

11816 432

23 488 500

9 756140

Man hade beräknat att efter nämnda om- och nybyggnader kunna erhålla omkring

1 630 rum. Därav hade dittills endast omkring 270 kunnat tagas i bruk. På grund

av rådande förhållanden på husbyggnadsområdet hade staten hindrats från att iordningställa

omkring 400 rum, och hyresstegringslagen syntes ännu en tid framåt lägga

hinder i vägen för utnyttjande för statsverkets räkning av likaledes omkring 400 av

dessa rum. Återstående 560 rum kunde förväntas bliva tillgängliga först sedan nybyggnaderna

i kvarteren Kandidaten och Murmästaren blivit färdiga.

Mot denna tillgång på lokaler svarade enligt framlagda krav ett behov, vilket kunde

beräknas uppgå till omkring 1 115 tjänsterum utöver de då av staten ägda eller

förhyrda. Denna siffra vore icke förvånansvärd i betraktande därav, att antalet i

ämbetsverken i Stockholm anställda personer under tiden oktober 1915—oktober

1920 ökats med omkring 1 810 tjänstemän, varav omkring 670 komme på de affärsdrivande

verken.

Om till nämnda 1115 rum lades de ovan angivna 1 055 förhyrda rummen, skulle

alltså behöva anskaffas i kronans egna hus omkring 2 170 tjänsterum eller, om de

affärsdrivande verkstyrelsernas rumsbehov frånräknades, 1 730 rum.

Av de anförda siffrorna syntes framgå, att en tvingande nödvändighet förelåge

att genom fortsatta åtgärder i möjligaste mån tillgodose behovet av ytterligare äm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

betelokaler i Stockholm. Angelägenheten härav framstode i eå mycket klarare dager,

om man betänkte, att efter hyreslagens bortfallande i fråga om kontorslägenheter

och dylikt mycket stora svårigheter kunde uppkomma vid att över huvud tillhandahålla

behövliga hyrda lokaler. Ur dessa synpunkter vore det givetvis av vikt,

att i första hand de av statsmakterna beslutade byggnadsarbetena i kvarteren Grönlandet

norra, Kandidaten och Ifurmästaren komme till utförande, varigenom omkring

870 nya rum i kronans hus skulle ytterligare bliva tillgängliga. Genom uppförande

av ett nytt kanslihus skulle vidare ett värdefullt tillskott härtill erhållas.

Sålunda beräknades, att vid departementens inflyttning i ett nytt kanslihus omkring

210 för ämbetslokaler lämpliga rum skulle frigöras i fyra centralt belägna byggnader.

Föredragande departementschefen yttrade vidare:

Det år 1921 Rörande den lämpligaste förläggningen av det blivande kanslihuset hade,

‘‘flrshuget.£ sasom av det föregående framginge, tidigare olika uppfattningar gjort sig

gällande. Emellertid syntes dåmera planerna på en nybyggnad för kanslihuset

å Riddarholmen eller i Kungsträdgården kunna lämnas å sido. Redan det

avsevärt ökade utrymme, för vilket kanslibyggnaden numera måste planeras,

skulle i hög grad försvåra frågans lösning enligt dessa alternativ. Säkerligen

skulle också en kraftig opinion, såsom det syntes icke utan fog, uppresas mot

den förryckning av stadsbilden å dessa platser, som skulle bliva en följd av

kanslihusets uppförande därstädes. Då kanslihusets nuvarande läge utan all

fråga vore det för en regeringsbyggnad lämpligaste, talade enligt departementschefens

mening övervägande skäl för att låta kansliet kvarbliva å nuvarande

plats, därest en i avseende å utrymme tillräcklig nybyggnad därstädes

kunde på ett arkitektoniskt tillfredsställande sätt och utan alltför betungande

kostnader för statsverket komma till stånd. Av verkställd utredning framginge

även, att å den nuvarande tomten, utökad med vissa angränsande områden,

skulle kunna uppföras en byggnad, tillräcklig för de nuvarande departementen,

utrikesdepartementet undantaget, samt innehållande reservutrymme för

ytterligare ett departement. En dylik byggnad skulle, enligt uppgjorda, givetvis

helt approximativa beräkningar, draga en byggnadskostnad av omkring

8 500 000 kronor, vartill komme kostnader för förvärv av staten ej tillhörig,

för ändamålet erforderlig tomtmark. Emellertid vore det uppenbart, att denna

synnerligen omfattande byggnadsfråga måste underkastas en vidare ingående

utredning — även angående möjligheten av och kostnaderna för förvärvande

av erforderliga i statens ägo icke befintliga markområden — innan slutligt

förslag i ämnet förelädes riksdagen. För att vinna ett allsidigt material,

ägnat att läggas till grund för denna vidare utredning, syntes det vara lämpligt

att anordna den av byggnadsstyrelsen föreslagna tävlingen, för vilken det

av styrelsen förordade programmet i huvudsak kunde komma till användning.

Då emellertid medel till bestridande av de med tävlingen förenade kostnaderna

icke stode till förfogande, och frågan därjämte vore av stor allmän betydelse,

borde anslag för ändamålet äskas av riksdagen. Beträffande det av byggnadsstyrelsen

begärda beloppet, 65 000 kronor, hade departementschefen ingen erinran

att framställa. Då det med hänsyn till vad sålunda anförts syntes angeläget,

att den ifrågasatta tävlingen snarast möjligt kunde utlysas, borde beloppet

utgå å tilläggsstat för år 1921.

Under åberopande av vad sålunda förekommit hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anordnande av tävlan

mellan svenska arkitekter i fråga om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli på

tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst 65 000 kronor.

Riksdagens Tillstyrkt av statsutskottet, bifölls förslaget av riksdagen, varefter tävbeslut

är Ungen kom till stånd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sedan prisdomarna efter fullgjort uppdrag till byggnadsstyrelsen överlämnat Pristävlinvissa

prisbelönade och inköpta förslag, anmodade styrelsen Stockholms stads gens resulstadsplanenämnd

att avgiva yttrande, huruvida ur stadsplanesynpunkt, enligt

nämndens mening, något vore att erinra mot de stadsplaneändringar beträffande

områdena mellan Strömmen, Västerlånggatan och Storkyrkobrinken,

som avsåges i de vid tävlingen prisbelönade förslagen. I sitt i anledning härav

den 17 april 1923 avgivna yttrande anförde stadsplanenämnden bland annat:

Ett bebyggande av Strandgatan utöver den nuvarande byggnadslinjen kunde

icke i huvudsak medgivas, emedan vyerna mot och från slottet mellan riksbanks-

och riksdagshusen å ena sidan och kanslihuset å den andra därigenom

ytterligare skulle inskränkas och avsevärt försämras.

Ett utbyggande i vattnet kunde under inga förhållanden från stadens sida

godtagas.

Bebyggande av kvarteren närmast intill Strömmen borde inskränkas till det

minsta möjliga.

Vid utnyttjande av här ifrågavarande, ur stadsplanesynpunkt ytterligt känsliga

område borde de ekonomiska synpunkterna icke få dominera.

Det vore önskvärt, att Myntgatan vid en ofrånkomlig vidgning gåves en

bredd av 14 meter genom anordnande av arkader såväl i Stockholms stads

brandkontors byggnad som i kanslihuset.

Resultatet av tävlingen underställdes Eders Kungl. Maj:t av byggnadsstyrelsen,

som med skrivelse den 31 maj 1923 överlämnade prisdomarnas till

styrelsen ställda utlåtande ävensom de prisbelönade och inköpta tävlingsförslagen.

Styrelsen anförde därvid bland annat, att genom tävlingen kunde,

företrädesvis på grund av förste pristagarnas förslag, sägas hava visats, att

med bibehållande i huvudsak av de nuvarande kvartersgränsema kunde i kvarteret

Yulcanus och östra delen av gamla kvarteret Mars, d. v. s. den del, som

upptoges av polisens och fängelsets före detta byggnader, uppföras ett kanslihus

inrymmande lokaler för statsrådsberedningen och samtliga departement

med undantag för utrikesdepartementet och möjligen ännu ett departement.

Enligt styrelsens mening kunde och borde kanslihusbyggnaden inskränkas till

området norr om Myntgatan. Om emellertid även gamla rådhuset kunde förvärvas,

skulle även det sistnämnda departementet kunna beredas plats i kanslihusets

omedelbara närhet. En utvidgning av kanslihusets område på sådant

sätt syntes styrelsen både naturligare och av många anledningar önskvärdare,

än en utvidgning genom förvärv av fastigheter på Myntgatans södra sida.

Vid ärendets föredragning i konselj den 16 november 1923 anförde statsrå- Kanslihusdet

och chefen för kommunikationsdepartementet till protokollet följande: frågans vi
Tävlingen

finge anses hava visat, att för eventuellt uppförande av en ny- ninqWöverbyggnad

för Kungl. Maj:ts kansli i första hand borde komma i fråga det om- lämnas till

råde, som omfattade dels kvarteret Vulcanus, där den nuvarande kanslihus- kanslihus•

byggnaden vore belägen, och dels de delar av kvarteret Mars, som upptoges av delegerade.

förutvarande polishuset och rannsakningsfängelset. För ett närmare bedömande

av spörsmålet, i vilken omfattning nämnda markområde kunde tagas i anspråk

i händelse av behov, vore det emellertid nödvändigt, att klarhet vunnes

beträffande vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande

den mellan staten och Stockholms stad oavgjorda frågan om äganderätten

till nu ifrågavarande delar av kvarteret Mars m. m. Utredning i dessa

hänseenden syntes lämpligast kunna ernås genom förhandlingar mellan utsedda

delegerade för staten, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan. Den eller

de personer, som i enlighet härmed kunde komma att utses till statens ombud,

syntes böra till Kungl. Maj:ts prövning framlägga förslag till avtal med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

1924 års

kanslihusdelegerade.

Kanslihus
delegerades
förslag.

Utredning

angående erforderligt

och disponibelt

utrymme.

Stockholms stad i angivna avseenden. Först sedan resultatet av dessa förhandlingar

förelåge, borde det tagas under övervägande, om och när ytterligare

åtgärder borde vidtagas för byggnadsfrågans slutliga lösning.

På hemställan av statsrådet fann Eders Kungl. Maj :t därefter gott dels bemyndiga

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet att utse högst

tre delegerade för att, i enlighet med vad ovan av departementschefen angivits,

med representanter för Stockholms stad förhandla i vissa i samband med frågan

om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål, dels ock anbefalla

överståthållarämbetet att anmoda Stockholms stadsfullmäktige att för

motsvarande ändamål utse representanter för staden.

Genom beslut den 6 februari 1924 uppdrog därefter statsrådet och chefen

för kommunikationsdepartementet åt dåvarande generaldirektören C. O. Möller,

professorn M. N. Fehr och kammarrådet T. H. Wohlin att vid de anbefallda

underhandlingarna vara statens delegerade.

Staden utsåg till delegerade i saken byrådirektören C. A. V. Hemlund, dåvarande

borgarrådet, numera statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

C. Meurling och borgarrådet Harry Sandberg samt, efter det statsrådet

Meurling i anledning av mellankommen utnämning till överdirektör och

chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under år 1924 avsagt sig sitt uppdrag,

borgarrådet fil. d:r Yngve Larsson.

Kronans representanter anförde efter fullgjort uppdrag i skrivelse den 28

augusti 1926 bland annat följande.

Delegerades uppgift har, såsom framgår av de givna direktiven, varit att klargöra,

i vilken omfattning markområdet inom kvarteren Vulcanus och Mars kan tagas

i anspråk för en eventuell nybyggnad för Kungl. Maj:te kansli. Delegerades arbete

har därför inriktats dels på en närmare undersökning, i vad mån inom området i

fråga kan — med ett samtidigt beaktande av de av stadsplanenämnden framförda,

ovan relaterade kraven och önskemålen — beredas plats för byggnader med det utrymme,

som enligt programmet för ovanberörda tävlan skulle vara erforderligt för

Kungl. Maj :ts kansli, dels på åvägabringandet av en så vitt möjligt fullständig utredning

angående äganderättsförhållandena inom nyssnämnda kvarter med angränsande

gatumark, dels och på åstadkommande av förslag till en överenskommelse mellan

kronan och staden beträffande ej mindre överlåtelse till kronan av den mark,

som erfordras för nämnda byggnader, men ej ostridigt redan är i kronans ägo, än

även sådana förändringar i stadsplanen, som bliva behövliga för områdets i fråga utnyttjande

för det avsedda ändamålet eller bliva en följd av från stadens sida framställt

krav på Myntgatans breddning.

Delegerade anföra därefter följande rörande frågan, i vad mån inom kvarteren

Vulcanus och Mars kan beredas plats för byggnader med det utrymme

och den beskaffenhet i övrigt, som erfordras för Kungl. Maj:ts kansli:

De krav, som måste ställas å dessa byggnader, framgå av den här ovan lämnade

redogörelsen för det program, som lämnats för kanslihustävlingen. Förhandlingarna

inriktades då på att av stadens delegerade vinna besked angående de krav beträffande

det ifrågavarande områdets reglering ur stadsplanesynpunkt, vilka staden

definitivt ville göra gällande. Det visade sig därvid, att stadens representanter på

det bestämdaste motoatte sig varje avsevärdare förflyttning ned emjot vattnet, en

ståndpunkt, som kronans delegerade även för sin del måste behjärta. Vidare framställdes

från stadens sida anspråk på breddning av Myntgatan mellan kvarteren Vulcanus

och Aglaurus med minst 2.5 meter, varjämte såsom ytterligare villkor uppställdes

krav på anordnandet av en arkad för gångtrafiken längs kanslihusets södra sida,

genom en täckt passage utmynnande å Mynttorget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Geuom de av staden påfordrade inskränkningarna kommo det redan förut knappt

tillmätta områdets areal att ytterligare minskas och det vore alltså att befara, att

de begärda lokalerna ej längre skulle kunna sammanträngas å det sålunda begränsade

utrymmet.

För utredandet av donna sak uppdrogo därför delegerade, sedan kommunikationsministerns

medgivande därtill under hand inhämtats, åt företa pristagarna i kanslihustävlingen

arkitekterna G. Clason och W. Gahn att närmare utreda, huru stor

del av de för kanslihuset enligt deras tävlingsförslag avsedda utrymmena, som skulle

bortgå för den händelse de av stadens myndigheter föreslagna tomtgränserna skulle

lända till efterrättelse.

Enligt ovannämnda tävlingsförslag voro i kvarteren Yulcanus och Mars inrymda

samtliga begärda lokaler med undantag av flertalet vaktmästarbostäder, vilka tänkts

förlagda i annan del av staden, samt den allmänna lokalreeerven, som förlagts till

kvarteret Nemesis (gamla rådhuset). I tävlingsprogrammet angivna rumsarealer

voro i detta förslag reducerade med cirka 10 procent.

Av arkitekternas efter samma grunder gjorda utredning, vilken med departementschefens

i februari 1926 lämnade medgivande kompletterats med inritning av de begärda

lokalerna, framgick, att inom det på ovan angivet sätt begränsade området i

kvarteren Vulcanus och Mars kunde beredas plats för byggnader inrymmande samma

lokaler som i tävlingsförslaget med undantag av ett större departement (t. ex.

försvarsdepartementet).

Den genom de av staden påfordrade inskränkningarna av kvarteren Yulcanus och

Mars gjorda lokalförlusten visade sig alltså vara så pass avsevärd, att man även med

en större reducering av tävlingsprogrammets fordringar på utrymme knappast kunde

tänka sig möjligheten av att enbart i dessa kvarter sammantränga statsrådsberedningen

och samtliga i tävlingsprogrammet angivna departement. Dessutom tillkomme

kravet på en allmän lokalreserv. Någon väsentligt ökad höjd ansågo sig

delegerade med hänsyn till gamla rådhuset och stadsbilden i allmänhet förhindrade

att förutsätta. Faethölles önskemålet att inom ett och samma byggnadskomplex samla

alla de begärda lokalerna, måste alltså ytterligare markområde disponeras i omedelbart

grannskap till kvarteren Vulcanus och Mars. Delegerade voro för sin del

ense med byggnadsstyrelsen, att den naturliga och enligt delegerades mening praktiskt

taget enda utvägen för vidgning av området vore ett förvärv av kvarteret Nemesis

(gamla rådhuset). Detta kvarter utgjorde nämligen tillsammans med kvarteren

Mars och Vulcanus en naturlig enhet, väl lämpad för ifrågavarande ändamål.

Genom överbyggande av Rådhusgränden kunde här även förbindelsegångar skapas

mellan gamla rådhuset och det övriga kanslihuskomplexet, en anordning, som knappast

läte sig göra över den i framtiden kanske starkt trafikerade och dessutom väsentligt

breddade Myntgatan.

Då emellertid i gamla rådhuset ej utrymme kunde beredas för mer än ett större

departement, kvarstode fortfarande kravet på möjligheter till framtida utvidgningar,

d. v. s. den i tävlingsprogrammet begärda allmänna lokalreserven.

Det kunde härvid ifrågasättas, huruvida icke denna lokalreserv med uppoffrande

av önskemålet om departementens samlande i ett byggnadskomplex först borde komma

i åtanke vid utnyttjandet av den föreslagna utvidgningen. De i det övriga

byggnadskomplexet förlagda departementen skulle härigenom erhålla möjligheter till

framtida utvidgningar eller omgrupperingar genom att denna lokalreserv i större

eller mindre utsträckning toges i bruk.

Oavsett de sålunda genom kanslihusets lokalbehov väckta kraven på statens förvärvande

av gamla rådhuset kunde även framhållas, hurusom denna byggnad genom

sitt läge i en trakt, där större delen av statens ämbetsverk i Stockholm redan låge

koncentrerade, vore synnerligen väl ägnad för inrymmande av även andra statsinstitutioner

än Kungl. Maj :ts kansli.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 212 häft. (Nr 2i7.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Underhandlingar

angående

ömsesidiga

markförvärv.

Då det därför under förhandlingarnas gång visade sig, att stadens delegerade

under vissa villkor vore sinnade att tillstyrka kronans förvärv av gamla rådhuset,

höllo delegerade före, att detta tillfälle icke borde lämnas obegagnat av kronan. Det

syntes sannolikt att, om staden vidtoge sina redan nu planerade omdispositioner

beträffande denna byggnads användning, någon möjlighet för kronan att på frivillig

överenskommelses väg inom en överskådlig framtid komma i besittning därav

icke skulle föreligga.

Sedan sålunda visshet vunnits angående områdets i fråga lämplighet och tillräcklighet

för det avsedda ändamålet, återstod att fixera de villkor, under vilka

den i kronans ägo ännu ej befintliga marken inom området kunde av kronan förvärvas.

Då det av underhandlingarna med stadens delegerade framgick, att även

staden vore i behov av mark för olika ändamål, däribland särskilt för gaturegleringar

—- bland annat utmed Hantverkaregatan —, funno sig delegaterna å ömse

sidor i första hand böra inrikta sina strävanden på ett byte mellan stadens tomter

inom det föreslagna kanslihusområdet och några kronans markområden, vilka å ena

sidan syntes kunna av kronan utan olägenheter undvaras men vilkas förvärvande

å andra sidan för staden vore ett önskemål. Genom en sådan anordning komme

kontanta penningutlägg att i möjlig mån undvikas, ett förhållande, som enligt såväl

krono- som stadsdelegaternas mening vore ägnat att avsevärt underlätta en

uppgörelse.

Med nu angivna utgångspunkter enades därefter kronans och stadens delegerade

om följande grunder för markbyten.

Kronan borde av staden förvärva dels gamla rådhuset, dels ock stadens rätt till

de fastighetsområden, vilka, belägna inom de av staden medgivna gränserna för det

nya kanslihuset, för närvarande vore i stadens hand, med andra ord

gamla polishuset (fastigheten nr 2 och 4 i kvarteret Mars och vidliggande gatumark);
gamla

rannsakningsfängelset (delar av fastigheten nr 3 och 5 i kvarteret Mars

och vidliggande gatumark);

ett mindre område av Kanslikajen utanför kvarteret Mars, ungefärligen motsvarande

den del av rannsakningsfängelsets torn, som skjuter över tomtgränsen;

ett mindre område av kanslikajen nedanför kvarteret Vulcanus jämte en obetydlig

del av Mynttorget utanför den nuvarande yttertrappan till kanslihuset;

den del av den i tomten nr 3 och 5 i kvarteret Mars numera ingående så kallade

Lilla Mynthustomten, som erfordras för det nya kanslihuset, jämte å sagda tomtdel

befintlig byggnad; och slutligen

den behövliga delen av Myntgränden.

Staden skulle å sin sida av kronan förvärva i första hand de kronan tillhöriga

områden, som erfordras för breddning av Hantverkaregatan. I sådant syfte skulle

staden förvärva följande markområden:

ett område av Kungl. Myntets tomt utmed Hantverkaregatan (del av fastigheten

nr 1 i kvarteret Munklägret);

ett stycke av Eirasjukhusets tomt, likaledes utmed Hantverkaregatan (del av fastigheten

nr 4 i kvarteret Munklägret);

en invid Hantverkaregatan belägen remsa av Garnisonssjukhusets tomt (delar av

fastigheterna n:ris 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet) ; samt

fastigheten nr 3 i kvarteret Päronträdet (Hantverkaregatan 27).

Vidare skulle staden förvärva dels fastigheten nr 2 i kvarteret Päronträdet

(Kungl. Fatburen) jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren,

som kunde tillkomma fastigheten, dels ock såsom en självfallen följd av överenskommelsen

rörande förändringen av tomtgränserna vid Myntgatan ett för breddningen

av sistnämnda gata erforderligt område av kvarteret Vulcanus. Då vidare

stadsplane- och trafikförhållandena vid Tegelbacken vore synnerligen brydsamma,

och då redan 1907 års riksdag fattat beslut om försäljning av kronans därintill be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

lägna fastighet kvarteret Brandklipparen nr 1, f. d. Kronprinsens stall, borde staden

förvärva jämväl denna fastighet.

Sedan kanslihusdelegerade tillsattes, hade tillkommit två nya organ, i vilkas uppgift

inginge reglerandet av vissa rättsförhållanden mellan kronan och Stockholms

stad, nämligen Mälarstrandsdelegationen och Kronans fastighetskommission av år

1925.

Då även Mälarstrandsdelegationens förhandlingar avsåge reglerandet av vissa Värderiny

kronans och 6tadens mellanhavanden å Kungsholmen beslöto sistnämnda delegation avbytesoch

kanslihusdelegerade att gemensamt åvägabringa en värdering av de tomter, som 0 e''''

kunde komma i betraktande vid dessa delegationers förhandlingar, och överenskommo

delegationerna därför att i samråd utse värderingsmän för nämnda ändamål.

Till värderingsmän utsågos från stadens sida förste ingenjören å stadens fastighetsavdelning

kaptenen G. Ernst Eggert och från kronans sida, efter samråd med

byggnadsstyrelsen, arkitekten hos styrelsen A. Sjöqvist.

Resultatet av värderingen framgår av följande värderingsinstrument, vars å-priser

kronans delegerade befunnit skäliga. De ligga därför i det följande till grund

för värderingen av de markområden och byggnader, beträffande vilkas överlåtande

till kronan och staden överenskommelse träffats.

Fastigheter, vilka föreslås att av staten överlåtas till Stockholms stad med full

äganderätt.

Fastigheter.

Areal i

kvm.

Beräknat värde i kronor

Anmärkningar.

per kvm.

av hela

1

Munklägret n:r 1 (till Hantver-

karegatan) ........

om kr. 490

300: —

147 000:-

Kungl. Myntet.

2

byggnader m. m. å . . . .

—

—

183 000: —

3

Mnnklägret n:r 4 (till Hantver-

karegatan) .........

omkr. 300

275:-

82 000: —

Eirasjukhuset.

4

byggnader m. m. å . . . .

—

—

11 000: —

5

Mnnklägret n:r 4 (till Parmmä-

taregatan) .........

omkr. 100

175:-

18 000: —

d:o

6

Bergamotträdet n:r 1 o. 2 . . .

omkr. 600

200: —

120000: —

Garni sonssj ukhuset.

7

Päronträdet n:r 2......

3 086,8

omkr. 92:33

285 000: —

»Kungl. Fatburen».

8

byggnader m. m. å . . . .

—

—

—

Ingår i tomtvärdet.

9

Päronträdet n:r 3......

1 144,4

omkr. 174: 76

200 000: —

Hantverkaregatan

n:r 27.

10

byggnader m. m. å . . . .

—

—

—

Ingår i tomtvärdet.

11

Göken n:ris 5, 6, 7 och 11 samt

en f. d. stadens plats invid

n:r 7...........

45 840,5

omkr. 76:35

3 500 000:-

Förut kungl. Svea

ingenjörkårs ka

sern.

12

byggnader in. m. å ...

—

—

—

Ingår i tomtvärdet.

13

Brandklipparen n:r 1.....

2 262,6

1150: —

2600 000: —

Förut kronprinsens

stall.

14

byggnader m. m. å . . . •

—

—

—

Ingår i tomtvärdet.

15

Kungl. Trädgården n:r 4 . . .

550,0

omkr. 863: 63

475000:-

Blanchs Café m. m.

16

byggnader m. m. å . . . .

—

—

250000:-

17

Kungsträdgården (till Hamn-

gatan) ..........

omkr. 605

—

—

Summa

omkr. 54 979,3

7 871000:-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Fastigheter, vilka föreslås att av Stockholms stad överlåtas till staten med full

äganderätt.

Fastigheter.

Areal i

kvm.

Beräknat värde i kronor

per kvm.

av hela

1

Mnnklägret (invid n:r 4) . . .

omkr.

210

225.- —

47 000: —

2

O

''Ö

o

om kr.

360

125: —

45 000: —

3

Bergamotträdet n:r 5.....

omkr.

210

200:-

42 000: —

4

byggnader m. m. å . , , . .

5

Pilgatan, del av, att tilläggas

ntris 1 o. 2 tv. Bergamotträ-

det............

omkr.

200

125: —

25 000: —

6

Garvaregatan, del av, att till-

läggas kv. Bergamotträdet och

Asplunden ........

omkr.

1050

100: —

105 000: —

7

Asplunden (invid n:ris 2 o. 3) .

omkr.

2 500

165: —

412 000: —

8

Nemesis n:r 1, del av ....

omkr.

2 474,0

600:-

1484000:-

9

byggnader m. m. å.....

—

—

628 000: —

10

Mars n:r 3, 5, del av.....

omkr.

1525

omkr. 655:73

1000000: —

11

byggnader m. m. å.....

—

—

—

12

Rådhusgränden, del av ... .

omkr.

400

500: —

200 000: —

13

d:o d:o ....

omkr.

225

500: —

112 000: —

14

Mars n:r 2, 4........

805,1

600: —

483 000: —

15

byggnader m. m.å . . . . .

—

—

252 000: —

16

Myntgränden........

omkr.

460

500: —

230 000: —

17

Strandgatan, del av.....

omkr.

250

850: —

213 000: -

Summa

omkr. 10 669, l

5 278 000: —

Anmärkningar.

Utmed Parmmätaregatan.

Utmed Eirasjukhusets

södra gräns.

Utmed Garnisonssjnkhnsets

östra

gräns vid Hantverkaregatan.

Ingår i tomtvärdet.

Ingår för närvarande

i Garnisons

sjukhusets tomt.

Utmed Norr Mälarstrand

och Pilgatan.

Gamla rådhuset.

Förra rannsakningsfängelset.

Ingår i tomtvärdet

Gamla polishuset

m. m.

Rörande denna värdering anförde den från kronans sida utsedde värderingsmannen

arkitekten Sjöqvist vidare:

»1. Med hänsyn till att tomtytorna i vissa fall endast angivits approximativt

samt att, särskilt beträffande kvarteret Göken, tomtområdena äro av så osedvanligt

stor omfattning, torde vid en uppgörelse mellan parterna lämpligen alla områden

böra kontrollmätas, nya designationer upprättas samt slutliga värdet fastställas

med användande av de respektive å-pris, som framgå ur tablåerna.

2. Beträffande värdet av de byggnader, som måste nedrivas på Kungl. Myntets

område, meddelas, att värdet framkommit på så sätt, att kronor 17,200: — upptagits

för flyttning av entrépartiet med tillhörande staket samt återstoden, kronor

165,800:—, beräknats utgöra det nuvarande värdet å »Owenska huset» mot Hantverkaregatan.

Givetvis skulle en nybyggnad, innehållande motsvarande antal rum,

betinga avsevärt högre kostnad.

3. I undertecknads värdering av kvarteret Göken till 3,500,000 kronor ingår icke

den mark, som ligger utanför de designerade områdena, ej heller den triangelformiga

tomtyta om c:a 1,690 kvm., som är belägen å områdets sydöstliga del och vilken

är avsedd att ingå i Norr Mälarstrands gatumark. I värderingen ingår ej heller

strand- och vattenrätt. Tomtområdet är beräknat att utnyttjas enligt det av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

arkitekterna D. Dahl och P. Hedqvist i februari 1925 uppgjorda stadsplaneförslaget.

Som förutsättning för en försäljning till det åsatta priset gäller vidare, att

staden själv övertager ordnandet av gator och allmänna platser med beläggning och

ledningar, varemot kronan överlåter all inom kvarteret befintlig gatumark utan

ersättning. Ränteförluster under exploateringstiden drabba även staden.

Däremot har stadens sakkunnige vid värdesättningen till 3 500 000: — kronor

utgått därifrån, att hela tomtområdet jämte utfyllningar utöver de designerade

ytorna inbegripes i priset, att strand- och vattenrätt tillfaller staden samt att kronan

dels överlåter all gatumark utan ersättning, dels bidrager med kostnaderna för

ordnande av gatubeläggning och ledningar samt dels att skälig reduktion å priset

göres för ränteförluster under exploateringstiden.

4. Beträffande värdet av den från Kungsträdgården till Hamngatans vidgning

angivna remsan (c:a 605 kvm.) har undertecknad för sin del uppskattat densamma

efter ett å-pris av c:a 1 000: — kronor per kvadratmeter, om denna mark skulle försäljas

för bebyggande.

Frågan, om detta värde skall läggas till grund för beräknande av den årliga arrendeavgiftens

storlek, då marken avses enbart för gatuutvidning, har jag icke ingått

på.»

Angående vissa tvistigheter mellan kronan och staden rörande rätten till särskilda

delar av det föreslagna kanslihusområdet anföra delegerade vidare,

De från stadens och kronans sida nu åvägabragta utredningarna,1 jämförda med

riksarkivets tidigare »Utredning rörande statens mark och tomter i Stockholm»,

der II, samt de i »Bihang nr 144 till stadsfullmäktiges beredningsutskotts utlåtande

och memorial för år 1917» intagna handlingar, ge i kortaste sammanfattning vid

handen följande.

Ä äganderätten till Mynttorget, i varje fall till de delar därav, som äro belägna

närmast kanslihuset, göra såväl kronan som staden anspråk.

Kronans äganderätt till kvarteret Vulcanus bestrides ej av staden.

Kanslikajen norr om kvarteret Vulcanus (fig. x, y, u, v och X å karta VI i Sundbergs

utredning) tillhör staden.

Båda parterna göra anspråk på äganderätten till Myntgränden.

Inom kvarteret Mars äger staden den s. k. Olivebladska tomten (fig. q, r, h, 1 och

q å samma karta VI), Guldsmedshuset (fig. h, i, p, o, n, m och h å samma karta

VI) samt återstoden av den forna Falkenbergska tomten (fig. n, k, 1, m och n å

samma karta VI).

Till Lilla Mynthustomten (jämför fig. q, r, s, t och q eller eventuellt fig. a1, b1,

c1, d1 och a1 å karta V i Sundbergs utredning) göra såväl kronan som staden anspråk

på äganderätten.

Till den norr om kvarteret Mars belägna delen av Kanslikajen göra båda parterna

likaledes anspråk på äganderätten.

Rådhustomten (fig. a, b, c, d och a å kartan VI i Sundbergs utredning) äges ostridigt

av staden.

Rådhusgränden ingår till större delen i Rådhustomtens, staden tillhöriga område.

I fråga om återstoden av gränden (fig. d, g, f, e och d samt ett område ungefärligen

motsvarande utrymmet inom bokstäverna k, i, e, f å karta VI) äro äganderättsförhållandena

av den beskaffenhet, att något anspråk från kronans sida icke

synes böra resas.

De åberopade gränslinjerna äro ej att betrakta såsom kronans, respektive stadens

definitiva pretentionslinjer, utan avse endast att giva en överblick av äganderättsutredningens

ungefärliga resultat.

1 Utredningarna äro utförda från stadens sida av numera docenten Halvar G. F. Sundberg

och från kronans sida av advokatfiskalen Sten Grönval).

Ägande
rättsutred
ning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

T vin tfområden.

Tvisten

häns k jutes

till

domstol.

Av en jämförelse med de verkställda äganderättsutredningarna framgår, att äganderätten

till de av staden erbjudna områdena å Lilla Mynthustomten, Myntgränden,

Mynttorget och den norr om Mynthustomten belägna delen av Kanslikajen är

omstridd. Mellan kronans och stadens representanter hava ingående dryftats förutsättningarna

för en uppgörelse, varigenom dessa tvistiga äganderättsfrågor efter

ömsesidiga eftergifter skulle kunna bringas ur världen. Med hänsyn likväl till

styrkan av de skäl, vardera parten ansett tala för rättmätigheten av kronans respektive

stadens anspråk, hava delegerade å ömse sidor nödgats konstatera, att förutsättningar

för en förlikning på denna punkt icke förelåg. Parterna hava följaktligen

enat sig om att hänskjuta frågan om äganderätten till dessa områden till domstols

prövning, dock att den sålunda tillämnade rättegången icke skulle lägga hinder

för eller fördröja genomförandet av den plan för kanslihustomtfrågans lösning, varom

parterna eljest enat sig. I detta syfte överenskoms, att, därest staden genom

lagakraftägande beslut förklarades för ägare till markområdena i fråga eller del

därav, skulle kronan förvärva ifrågavarande mark och därvid till staden utgiva ett

köpeskillingbelopp av, vad Lilla Mynthustomten beträffade 655 kronor, vad Myntgränden

beträffade 500 kronor, vad delen av Mynttorget beträffade 850 kronor och

vad Kanslikajområdet norr om Mynthustomten beträffade 655 kronor, allt för varje

kvadratmeter av markområdena i fråga, vartill staden förklarades framför kronan

vara ägare, jämte ränta från tillträdesdagen till betalningsdagen.

Frånsett värdet av de omtvistade områdena representera — enligt ovan omförmälda

av arkitekten Sjöqvist och kaptenen Eggert verkställda, av delegaterna å

ömse sidor godtagna värdering — de av staden till kronan hembjudna fastigheterna

och fastighetsdelarna ett sammanlagt värde av 3 527 400 kronor, under det att kronans

till staden erbjudna områden betinga ett värde av 3 752 300 kronor.

Skillnaden mellan dessa belopp, kronor 224 900, förklarade stadsrepresentanterna

att staden vore villig kontant till kronan utbetala.

Beträffande de omstridda områdena ha, enär dessas utsträckning jämväl är föremål

för olika meningar, endast å-prisen kunnat fixeras. Detta har med stöd av

herrar Sjöqvists och Eggerts värdering för varje kvadratmeter, till vilken staden

framför kronan må befinnas vara ägare, bestämts till här ovan angivna å-pris.

Genom stadens delegerades försorg utarbetades härefter stadsplaneförslag i överensstämmelse

med de under förhandlingarna överenskomna tomtgränser inom det

tilltänkta kanslihusområdet ävensom beträffande den tillämnade breddningen av

Hantverkaregatan.

I fråga om tiden för tillträdet av de å ömse sidor förvärvade fastigheterna hava

bada delegationerna enat sig om den 1 oktober 1928 såsom lämplig dag, dock att

undantag härifrån borde göras beträffande gamla rådhuset och kronprinsens stall,

vilka fastigheter lämpligen borde tillträdas två år efter från någondera sidan ekedd

tillsägelse, dock icke tidigare än den 1 januari 1932.

Delegerade hava från byggnadsstyrelsen införskaffat beräkningar angående de

kostnader, som komma att tillfogas statsverket genom överlåtelsen till staden av

den för Hantverkaregatans breddning erforderliga delen av Kungl. Myntets tomt.

Å den överlåtna tomtremsan är som bekant det så kallade Owenska huset beläget.

Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning skulle i händelse av husets

rivning erforderlig ny byggnad kunna å den återstående delen av tomten uppföras

för en kostnad av cirka 300 000 kronor, vartill kommer hyresersättning för lokaler

åt myntverket under byggnadstiden, enligt samma utredning beräknad till 21 000

kronor. Möjlighet syntes emellertid förefinnas att genom flyttning av huset utan

nedrivning bevara den nuvarande byggnaden med dess kulturhistoriska värde och

samtidigt avsevärt nedbringa kostnaderna. Enligt ett till byggnadsstyrelsen av

Aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet utan förbindelse avgivet anbud beräknas

en sådan förflyttning kunna äga rum för en kostnad av cirka 150 000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Den ekonomiska innebörden av det utav kanslihusdelegerade överlämnade

förslaget till avtal belyses av följande tablå, som uppgjorts med stöd av de

verkställda värderingarna men med iakttagande av de ändringar i arealuppgifterna,

som föranledas av utredningar, verkställda efter den skedda värderingen

:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Fastigheter, vilka föreslås att av Kungl. Maj:t och kronan överlåtas till Stockholms

stad med full äganderätt.

l:o)

2:o)

>

3:o)

>

4:o)

5:o)

6:o)

7:o)

8:o)

Brandklipparen n:r 1, 2 262,C m2 a 1150: — kr............

Munklägret n:r 1, omkr. 485 m! ä 300: — kr.............

> > >, ersättning för byggnader å............

> > 4, omkr. 373 m2 ä 275: — kr.............

> > >, ersättning för byggnader å............

Päronträdet n:r 3, 1144,4 m2 ä omkr. 174,76 kr............

> » 2, 3 086,8 > » > 92,33 >...........

Bergamotträdet n:r 1 o. 2, omkr. 586 m2 ä 200: — kr.........

Vulcanus n:r 1, omkr. 127 m* ä 850:— kr...............

Av lilla Mynthustomten, att utläggas till gata, 47 m2, eventuellt 123 m2

2 600000:— kr.

145 500:— >

183 000:— »

102 600:— »

11000:— >

200000:— ,

285 000: - >

117 200:— »

108 000:- »

Summa 3 752300:— kr.

Av det under 7 :o upptagna beloppet skulle staden, så snart kanslihuset

uppförts, återfå 1/i eller 27 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastigheter, vilka föreslås att av Stockholms stad överlåtas till Kungl. Maj:t

och kronan med full äganderätt.

l:o) Mars n:r 2 o. 4, omkr. 815 m2 ä 600 kr................. 489 000: — kr.

> > > > , ersättning fBr Byggnader å .............. 252 000: — >

2:o) » > 3 o. 5, delar av, omkr. 800 m2 ä 655: — kr........... 524 600: — »

3:o) Nemesis n:r 1, delar av, omkr. 2 560 m2 ä 600: — kr........... 1 536 000: — »

> > » >, ersättning för byggnader å............... 628 000:— >

4:o) Strandremsan vid Kanslihuset, omkr. 115 m2 ä 850 kr.......... 97 800:— >

5:o) Staden betalar kontant........................ 224 900: — >

Snmma 3 752 300: — kr.

Därjämte skulle staden till arkadanordningen i kanslihuset bidraga med

95 000 kronor.

Av den under 2:o) upptagna marken skulle beträffande 38 m2, med ett

värde av 24 900 kronor, genom rättegång avgöras, huruvida marken tillhörde

staden eller kronan.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Det ungefärliga värdet av de markområden, vilka enligt kanslihusdelegerades

förslag till kontrakt beträffande markbyte vid kanslihuset m. m. äro föremål

för tvist rörande äganderätten, framgår av följande tablå, vari tillämpats de

i kontraktet fastställda å-prisen per kvadratmeter. Då kronan och staden äro

av olika mening beträffande omfattningen av Lilla Mynthustomten, hänföra

sig siffrorna till höger till kronans och siffrorna till vänster till stadens beräkningar

av Lilla Mynthustomtens areal.

Enligt stadens beräkning.

Summa

Kronan avstår enligt

avtalet till gatumark

av Lilla Mynthustomten

......

780 400 kr.

123 m2 ä 655: — 80 600

Summa

861 000 kr.

Enligt kronans beräkning.

Lilla Mynthustomten .

omkr. 740

m2

ä 655: —

484 700 kr.

omkr. 776

m2

508 300 kr.

Myntgränden, del av .

> 452

>

» 500: —

226 000 >

» 452

>

226 000 »

Mynttorget, del av . .

» 18

» 850: —

15 300 >

> 18

>

15 300 »

Kanslikajen, del av . .

Område som hör an-

» 45

>

> 655: —

29 500 >

» 9

>

5 900 »

tingen till Lilla Mynt- hustomten eller till

tomten n:r 3 i kv.

Mars.......

> 38

>

» 655: —

24 900 »

> 38

>

24 900 >

780400 kr.

47 m2 30 800 »

811200 kr.

Kronans o Över kanslihusdelegerades förslag avgav kronans fastighetskommission av

fastighets- år 1925 yttrande den 11 oktober 1926, varvid kommissionen anförde:

kommission

ieber\926°" Kronans fastighetskommission är ense med kanslihusdelegerade därom, att

det ur alla synpunkter lämpligaste läget för en ny kanslihusbyggnad är det

av delegerade förordade området mellan Mynttorget—Myntgatan—Rådhusgränd—Kanslihuskajen.

Delegerades utredning har också visat, att med den

utformning av sagda områdes gränser, som förslagsavtalet med staden innebär,

å området kan uppföras ett byggnadskomplex, inrymmande samtliga departement

med undantag av utrikes- och försvarsdepartementen. Kommissionen

anser vidare i likhet med delegerade och vad riksdagen år 1902 uttalat,

att sistnämnda två departement icke behöva inrymmas i samma komplex som

övriga departement, samt förty kunna, utan större olägenhet, förbliva i de åt

dem nu upplåtna lokalerna.

Kommissionen har däremot icke kunnat stanna i samma mening som delegerade

i vad angår lämpligheten av, att kronan skulle från staden förvärva och

till allmän lokalreserv för de i det egentliga kanslihuskomplexet inrymda departementen

avsätta fastigheten i kvarteret Nemesis, stadens gamla rådhus.

Kommissionen har haft att utgå från, att stadens erbjudande till kronan att

förvärva ifrågavarande fastighet vilar på den förutsättningen, att fastigheten

oundgängligen erfordrades för lösningen av kanslihusproblemet samt att staden,

ehuru densamma själv livligt önskade behålla fastigheten, likväl, för att

tillmötesgå kronan, icke velat vägra att överlåta fastigheten å kronan. Om

man därför, i likhet med vad kommissionen här nedan vill närmare utveckla,

anser ett förvärv av rådhusfastigheten icke vara nödvändigt för en tillfredsställande

lösning av kanslihusfrågan, håller kommissionen för sin del före,

att kronan icke heller bör använda sig av stadens, från en annan utgångspunkt

gjorda erbjudande att å kronan överlåta rådhusfastigheten.

Beträffande behovet av rådhusfastigheten för en tillfredsställande lösning

av kanslihusfrågan har kommissionen ovan uttalat sin anslutning till kansli
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

husdelegerades förslag, att utrikes- och försvarsdepartementen icke skulle inrymmas

i det tilltänkta kanslihuskomplexet utan fortfarande vara förlagda till

de dem nu anvisade lokalerna. Förvärvet av rådhusfastigheten skulle då

vara motiverat av att densamma, i enlighet med vad kanslihusdelegerade förmenat,

erfordrades som lokalreserv för de till det egentliga kanslihuskomplexet

förlagda departementen. Kommissionen har vid bedömandet av detta spörsmål

till en början uppmärksammat, att i det utarbetade förslaget till ny

kanslihusbyggnad för de däri inrymda departementen redan avsatts reservrum

till ett sammanlagt antal av 42 ä 48 stycken med en golvareal av sammanlagt

c:a 7G0 kvadratmeter. Vidare har i förslaget för sådana byråer och

tjänster inom Kungl. Maj:ts kansli, som enligt innevarande års riksdagsbeslut

skola indragas, samt sådana byråer eller tjänster, vilka vid det grundläggande

förslagets utarbetande varit ifrågasatta men aldrig blivit beslutade,

avsatts rum till ett antal av c:a 50 stycken med en golvareal av sammanlagt

c:a 1 050 kvadratmeter. Tillsammans förefinnes alltså enligt nuvarande förhållanden

en lokalreserv inom det föreslagna komplexet av c:a 92 ä 98 rum.

med en golvareal av sammanlagt c:a 1 800 kvadratmeter, motsvarande lokalbehovet

för två medelstora departement. Då hela den för departementen avsedda

golvarealen utgör 10 355 kvadratmeter, och härav blott c:a 8 550 kvadratmeter

erfordras för kansliets nuvarande personal, skulle alltså reservlokalerna

motsvara mer än 20 procent av den för närvarande erforderliga golvarealen.

Kommissionen anser med hänsyn härtill utredningen hava visat, att de i det

egentliga kanslihuskomplexet inrymda departementens behov av lokalreserv

för överskådlig framtid kan fullt tillfredsställande tillgodoses inom sagda komplex,

och att det sålunda ej är påkallat att nu försäkra sig om ytterligare lokalreserv

för dessa departement. Kommissionen anser också, att, även om man ej

delar kommissionens sistangivna ståndpunkt, tillräcklig utredning likväl icke

förebringats därom, att denna eventuellt behövliga ytterligare lokalreserv ej

med större fördel kunde ernås genom kanslihuskomplexets utvidgning söderut

än, som rådhusförslaget innebär, västerut.

Kommissionen anser sig på grund av det ovan anförda icke kunna tillstyrka

ett antagande från kronans sida av det föreliggande förslagsavtalet i oförändrad

form. Ytterligare skäl för detta avstyrkande har kommissionen funnit

däri, att å ena sidan statsverkets kostnader för dessa tjänstelokaler inom

den nuvarande gamla rådhusbyggnaden skulle ställa sig avsevärt högre, än

en nybyggnad med motsvarande rumsantal och tillhörande tomt inom ifrågavarande

del av staden kan antagas betinga, samt å andra sidan ett utvinnande

av ytterligare lokaler å denna fastighet ej kan ifrågakomma, enär nuvarande

byggnader enligt avtalet icke skulle få undergå någon väsentlig ändring.

Kommissionen delar till fullo åsikten därom, att Stockholms gamla rådhus

bör bevaras såsom ett kulturhistoriskt monument, men finner det naturligt,

om Stockholms stad bibehålies vid sin rätt och möjlighet att själv taga en

pietetsfull omvårdnad om denna märkliga och med stadens historia så intimt

förbundna byggnad.

Då kommissionen i enlighet med det ovan anförda anser sig icke kunna

tillstyrka ett antagande i oförändrad form av det föreliggande förslagsavtalet,

får kommissionen tillika hemställa, att, därest Eders Kungl. Maj :t finner vad

kommissionen ovan anfört vara värt beaktande, Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta

om upptagandet av fortsatta underhandlingar mellan kronan och staden

om förvärv av den staden tillhörande mark, som skulle erfordras för uppförandet

av nytt kanslihus å ovan antydda område mellan Mynttorget—Myntgatan—Rådhusgränd—Kanslihuskajen.

Kommissionen vill därvid framhålla, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

enligt kommissionens åsikt några betänkligheter mot överlåtande å staden i förevarande

sammanhang av den kronan tillhöriga mark, som kronan enligt det

föreliggande förslagsavtalet skulle avstå till staden, icke kunna anses möta.

Givetvis måste emellertid, om kronan finnes ej böra förvärva gamla rådhusfastigheten

samt några större kontanta belopp anses ej böra av någondera

parten utgivas vid dessa ömsesidiga markförvärv, antingen staden avstå från

förvärvet av någon eller några av de fastigheter, staden enligt det föreliggande

avtalet skulle erhålla, eller ock staden till kronan avstå annan eller

andra fastigheter till ett väTde, ungefärligen svarande mot det i nyssnämnda

avtal för rådhusfastigheten beräknade. Vilkendera utväg, som bör väljas,

kan tydligtvis bliva klarlagd endast genom sådana fortsatta underhandlingar

mellan kronan och staden, som kommissionen i enlighet med vad ovan anförts

finner sig böra förorda.

Kommissionen håller också före, att vid dessa underhandlingar allvarliga

ansträngningar ånyo böra göras i syfte att de tvistefrågor mellan kronan och

staden, som enligt det uppgjorda förslagsavtalet skulle hänvisas till domstolsavgörande,

skulle kunna i stället lösas genom en godvillig överenskommelse.

Byggnads- I yttrande den 15 oktober 1926 anförde därefter byggnadsstyrelsen följande:

styrelsen den Med anledning av fastighetskommissionens ovan återgivna uttalande, att

15 1936 11 departementens behov av lokalreserv kunde fullt tillfredsställanle tillgodoses

inom det egentliga kanslihuskomplexet utan att rådhuset förvärvades, vill styrelsen

endast framhålla, att den av kommissionen angivna lokalreservens storlek,

92 ä 98 rum, torde vara något högt beräknad. Enligt vad från kommunikationsdepartementet

uppgivits, synes man nämligen vid beräkningen av antalet

indragna tjänster inom departementen icke kunna räkna med motsvarande

minskning av antalet tjänsterum. Medan kommissionen beräknar en av

tjänstindragningar uppkommen reserv till omkring 50 rum, lärer sålunda, att

döma av de uppgifter, som lämnats byggnadsstyrelsen, försiktigheten bjuda

att räkna med en dylik reserv av allenast omkring 30 rum. Styrelsen vill

emellertid härvid betona, att den särdeles korta tid. styrelsen haft till sitt

förfogande för avgivande av detta utlåtande, icke gjort det möjligt för styrelsen

att, såsom styrelsen önskat, härom förebringa en mera noggrann utredning.

Även efter någon inskränkning i den av fastighetskommissionen angivna lokalreserven

torde denna dock vara så pass omfattande, att ett behov av förvärv

för kronans räkning av rådhuset för vinnande av erforderliga reservutrymmen

för Eders Kungl. Maj ds kansli näppeligen kan sägas för närvarande

föreligga.

Utan att frångå bj^ggnadsstyrelsens tidigare uttalade uppfattning att vid

framtida behov den naturliga utvidgningen av byggnaden för Eders Kungl.

Maj:ts kansli måste anses böra ske västerut genom anlitande av det gamla rådhuset,

allra helst därigenom med fördel kan vinnas kommunikation mellan i

komplexet i sin helhet förlagda avdelningar av kansliet, anser byggnadsstyrelsen

dock. med hänsyn såväl till den, efter vad styrelsen för närvarande kan

bedöma, fullt betryggande lokalreserv, som står att vinna inom en å kvarteren

Mars och Vulcanus uppförd kanslibyggnad, som ock till den höga kostnad,

som ett förvärv av rådhuset otvivelaktigt skulle betinga, ett dylikt förvärv

för statsverkets räkning för närvarande och i detta sammanhang icke vara av

behovet påkallat.

Kungl. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 15 oktober 1926 redogjorde statsmakt

i5 rådet och chefen för kommunikationsdepartementet, efter gemensam beredning

oktober 1926. med statsrådet och chefen för finandepartementet, till en början för vad som

dittills förekommit i ärendet samt anförde därefter för egen del följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!»

»Någon meningsskiljaktighet därom, att ett nytt kanslihus bör förläggas å

området mellan Mynttorget—Myntgatan—Rådhusgränd—Kanslikajen har icke

i de i ärendet föreliggande utlåtandena framkommit. Det förslag till detta områdes

gestaltning i stadsplanetekniskt avseende, som kanslihusdelegerade framlagt,

torde även, sett i samband med förhandlingarnas resultat i övrigt, vara

från kronans sida godtagbart.

I fråga om förvärv av gamla rådhuset föreligger däremot en bestämd meningsskiljaktighet,

grundad på olika uppfattningar angående det lokalbehov,

som genom det nya kanslihuset bör tillgodoses. I detta avseende synes mig

uppenbart, att ett förvärv för statens räkning av denna byggnad endast bör

ske, för såvitt ett trängande behov därav föreligger. Gamla rådhuset har under

avsevärd tid utgjort en av huvudstadens centrala kommunala byggnader

och ideella skäl torde starkt tala för att detta betydande kulturminnesmärke

allt fortfarande förblir i stadens ägo. Uppenbarligen kan ej heller en byggnad

av den kulturhistoriska betydelse, som rådhuset äger, i statens hand underkastas

några mera betydande förändringar, vilket även i avtalsförslaget

förutsatts. Dess omdaning till lämpliga ämbetslokaler för statsverket torde

därför bliva en svårlöst och kostsam uppgift. Vad slutligen angår kravet på

lokalutrymme inom det nya kanslihuset, så synes en avvikelse från det ursprungliga

programmet därutinnan, att ett större departement, exempelvis försvarsdepartementet,

icke finge sina lokaler förlagda i omedelbart sammanhang

med övriga departement icke behöva innebära någon olägenhet av avgörande

betydelse, då lokaler för ett dylikt departement redan nu finnas i närheten av

kanslihuset. Beträffande åter den erforderliga lokalreserven, så framgår det

av den av kronans fastighetskommission och byggnadsstyrelsen verkställda utredningen,

att sådan reserv i skälig omfattning kan påräknas inom det ifrågasatta

nya kanslihuset, utan att gamla rådhusets utrymmen härför behöva tagas

i anspråk.

Vid nu anförda förhållanden synas tillräckliga skäl icke föreligga för fullföljande

av förslaget, att kronan skulle förvärva gamla rådhuset jämte därtill

hörande tomt. Då emellertid förevarande förslag till överenskommelse med

staden är byggt på denna förutsättning, erfordras uppenbarligen vidtagande

av sådana jämkningar i avtalsförslaget, som kunna föranledas av rådhusets

kvarblivande i stadens ägo. I likhet med fastighetskommissionen finner jag

däremot hinder icke föreligga, att de fastigheter, som i förslaget förutsättas,

övergå från kronan till staden, därest sådant från stadens sida anses önskvärt.

Angående det vederlag, som i sådant fall bör av staden lämnas i stället för

gamla rådhuset, kan jag nu icke yttra mig i annan mån än att av en blivande

undersökning får bero, huruvida detta vederlag bör lämnas i annan, för kronan

lämplig fastighet eller i penningar.

Ovan omförmälda jämkning i avtalet förutsätter givetvis upptagande av

fortsatta förhandlingar med representanter för Stockholms stad. Dessa underhandlingar,

vilka torde böra med all skyndsamhet igångsättas och bedrivas, synas

för kronans räkning böra föras av kronans fastighetskommission av år

1925.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

uppdraga åt kronans fastighetskommission av år 1925 att i enlighet med vad

ovan angivits skyndsamt upptaga fortsatta underhandlingar med representanter

för Stockholms stad rörande vissa i samband med frågan om nybyggnad

för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål.»

Med bifall härtill uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt kronans fastighetskommission

att i enlighet med vad i ämnet anförts till statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för samma dag, skyndsamt upptaga fortsatta under
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

handlingar med representanter för Stockholms stad rörande vissa i samband

med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål.

De av kom- Med anledning av de sålunda lämnade direktiven har kronans fastighetskommissionen

nrission upptagit underhandlingar i ämnet med särskilda, av stadskollegiet i

underhand- Stockholm utsedda delegerade för Stockholms stad. Dessa delegerade hava utlingama

gjorts av borgarråden H. Sandberg och Yngve Larsson samt direktören, f.

och deras borgarrådet C. Juhlin Dannfelt.

resultat.

Området för Det mellan kommissionen och stadens delegerade därvid träffade och till

det blivande Eders Kungl. Maj:t nu överlämnade avtalet innebär beträffande fixerandet av

ans i mse . området fgr det blivande kanslihuskomplexet i huvudsak ingen annan ändring

i förhållande till vad kanslihusdelegerade på sin tid föreslogo än att, i enlighet

med de av Eders Kungl. Maj :t meddelade direktiven, stadens gamla rådhus

icke skall ingå i komplexet. Därutöver har endast skett en mindre jämkning,

föranledd av stadens önskan att något vidga Rådhusgränden. Jämkningen

innebär, att av det nuvarande kvarteret Mars en smal remsa om 80

kvadratmeter, sträckande sig utmed hela kvarterets längd, utlägges till Rådhusgränden,

varemot kvarteret utmed Kanslikajen ökas med en smal kil om

95 kvadratmeter.

Överlåtelse

av all stadens

rätt till

kanslihusområdet.

Lik elden

för de förvärvade

områdena.

Kronans bytesobjekt.

Avtalet innebär vidare beträffande det sålunda bestämda området för nya

kanslihuset, att staden åt kronan avstår all den rätt, som staden äger till mark

inom området. Då såväl kronan som staden gjort anspråk å rätten till vissa

delar av området, innebär alltså avtalet i denna del, att parterna förlikningsvis

bilagt dessa tvistigheter. Den därvid träffade förlikningen omfattar emellertid

biläggande av ett komplex tvister mellan kronan och staden, avseende dels denna

mark inom området för det blivande kanslihuset, dels viss sagda område

angränsande mark, dels kvarteret Argus tomterna nr 3 och 7, dels ock slutligen

vissa områden å Kungsholmen. En närmare redogörelse för dessa tvistigheter

och det biläggande av desamma, detta avtal innebär, lämnas här nedan;

och får kommissionen alltså i detta sammanhang endast hänvisa till denna redogörelse.

Vid bestämmandet av likvidbeloppet för den mark, vartill staden å kronan

sålunda avstått sin rätt, hava parterna enat sig om att godtaga de värden, vilka

ligga till grund för det av kanslihusdelegerade upprättade avtalet, med de

modifikationer beträffande omtvistad mark, som den därom träffade förlikningen

innebär. Jämväl beträffande ifrågavarande värden kommer här nedan

att lämnas en redogörelse, vartill kommissionen i detta sammanhang får hänvisa.

Sättet för likviden av det sålunda bestämda likvidbeloppet har i det nu föreliggande

liksom kanslihusavtalet ansetts böra anordnas så, att likviden för den

mark kronan föivärvade utginge icke i penningar utan i sådan mark, som staden

önskade förvärva och som kronan lämpligen kunde överlåta. I den mån

staden därvid erhölle mark till ett värde, överstigande vad kronan hade att erlägga,

borde staden erlägga skillnaden i penningar.

Vid underhandlingarna hava parterna varit ense om, att kronan först och

främst skulle å staden överlåta de fastigheter och fastigbetsdelar, vilka kronan

enligt det av kanslihusdelegerade uppgjorda avtalet skulle överlåta å staden,

samt att dessa fastigheter och fastighetsdelar därvid skulle i detta avtal ingå

med de i det av kanslihusdelegerade uppgjorda avtalet beräknade värdena.

Ifrågavarande fastigheter utgöras av:

dels den mark av kvarteret Vulcanus, som skulle utläggas till Myntgatan,

dels fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen (Kronprinsens stall),

dels tomterna nris 2 och 3 i, kvarteret Päronträdet å Kungsholmen,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

dels ock slutligen de delar av fastigheterna nris 1 och 4 i kvarteret Munklägret

(Myntet respektive Eira) samt nris 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet (del

av Garnisonssjukhusfastigheten), vilka staden önskade förvärva för breddning

av Hantverkaregatan.

Vid underhandlingarnas fortsatta bedrivande funno emellertid parterna skäl

att i förevarande sammanhang söka ernå dels en lösning av frågan om framdragandet

av Norr Mälarstrand med flera stadsplanefrågor rörande kronans tomter

å Kungsholmen, dels ock en reglering av de kronans tomter, vilka äro belägna

mellan Hantverkaregatan och Norr Mälarstrand, sådan denna sistnämnda

redan utlagts eller tänkts utdragen, ävensom ett biläggande av vissa tvister

mellan staden och kronan rörande dessa tomter.

Kommissionen övergår därför nu till en redogörelse för de tvistigheter mellan

kronan och staden beträffande vissa stadsplanefrågor rörande kronans fastigheter

å Kungsholmen, vilka sålunda ansetts kunna ifrågakomma till lösning

i förevarande sammanhang.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

II. Kungsholmsfrågorna.

Dessa frågor åsyfta i första hand fastställandet av stadsplan eller stadsplaner,

varigenom dels Hantverkaregatan skulle vidgas även utmed vissa kronan

tillhöriga tomter invid denna gata, dels oek Norr Mälarstrand skulle framdragas

förbi eller genom kronans tomter inom kvarteren Asplunden (Garnisonssjukhuset)

och Göken (Svea ingenjörkårs gamla tomt). Ovan har redogjorts

för, hurusom det nu träffade avtalet innefattar överlåtelse å staden av den kronans

mark, som skulle erfordras för Hantverkaregatans breddning. Vad därefter

angår övriga nu ifrågavarande stadsplanefrågor rörande kronans tomter å

Kungsholmen må erinras följande.

Genom nådigt brev den 10 december 1880 fastställdes den första egentliga

stadsplanen för Kungsholmen. Från fastställelse undantog Kungl. Maj:t emellertid

»---— de gator och gatudelar, vilka blivit ifrågasatta att dragas

över eller eljest beröra Oss och kronan tillhörig mark---». Detta inne
bar,

dels att Norr Mälarstrand ej fick framdragas utmed de kronan tillhöriga

fastigheterna i kvarteren Glasbruket (Karolinska institutet), Bryggaren

(Myntet och Eira), Asplunden (Garnisonssjukhuset) och Göken (ingenjörskårens

tomt), dels att ifrågasatt vidgning av Hantverkaregatan ej tilläts vid

de delar av kvarteren Glasbruket och Bryggaren samt kvarteren Bergamottträdet

och Körsbärsträdet (Garnisonssjukhuset), som tillhörde kronan, dels

att ifrågasatt vidgning av Parmmätaregatan och Pilgatan ej fick ske vid de

delar av kvarteren Bryggaren (Eira) samt Bergamotträdet och Asplunden

(Garnisonssjukhuset), som tillhörde kronan, dels slutligen att den i kvarteret

Körsbärsträdet belägna gamla Fabriksgränden och den i kvarteret Göken belägna

Jaktvarvsgränden ej skulle få igenläggas.

På grund av särskilda framställningar från dåvarande överintendentsämbetet

och från stadsfullmäktige medgav emellertid Kungl. Maj:t genom

nådiga brev den 25 maj 1885 och den 26 mars 1887 under vissa villkor utläggning

av den av stadsfullmäktige år 1880 beslutade strandgatan utanför

kvarteren Glasbruket och Bryggaren, varigenom staden alltså fick möjlighet

att utlägga Norr Mälarstrand, från öster räknat, fram till gamisonss.jukhusets

tomt i kvarteret Asplunden. Villkoren voro bland annat att den fastställda

stadsplanen skulle få »träda i verket» endast »i den mån sådant utan förnärmande

av kronans eller enskild rätt kan ske».

Åren 1892 och 1905 fastställdes viss förflyttning och vidgning av Norr

Mälarstrand söderut, varvid dock gjordes samma förbehåll beträffande kronans

mark, som vid fastställelsen den 10 december 1880 av stadsplanen för

Kungsholmen.

Sedermera antogo stadsfullmäktige den 30 juni ''1911 förslag till ändring

av stadsplanen för de delar av Kungsholmen, som äro belägna mellan Kungsholmstorg,

Norr Mälarstrand, Fridhems- och Hantverkaregatorna. Fullmäktige

hemställde, att Eders Kungl. Maj :t, därest ej fastställelse av planen i oförändrat

skick kunde erhållas, ville fastställa densamma med undantag för kronans

mark inom området. Eders Kungl. Maj:t avslog emellertid genom beslut

av den 29 september samma år på grund av överintendentsämbetets erinringar

framställningen i dess helhet.

Sedan sålunda detta stadsplaneförslag tillsvidare förfallit, fann staden det

angeläget att få framdraga Norr Mälarstrand å delen förbi kvarteret Asplunden

—- Garnisonssjukhusets tomt — för att därmed kunna förbinda de redan

ordnade delarna av sagda gata på vardera sidan av sistnämnda kvarter, vari
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

genom strandgatan kunde utföras västerut till Polhemsgatan. Genom beslut

den 18 oktober 1915 antogo stadsfullmäktige uppgjort förslag till stadsplan

för Norr Mälarstrand framför kvarteret Asplunden.

Innan yttranden från vederbörande myndigheter hunnit avgivas över denna

framställning, beslöto stadsfullmäktige vid sammanträde den 15 november 1920

antaga ett nytt stadsplaneförslag, avseende hela västra delen av Norr Mälarstrand

mellan Kungsholmstorg och Rålambstorg samt delar av S:t Eriksgatan

och Polhemsgatan.

Med anledning av vissa utav byggnadsstyrelsen framställda erinringar mot

förslaget beslöto stadsfullmäktige vid sammanträde den 23 maj 1921 antaga

ett nytt stadsplaneförslag, omfattande västra delen av Norr Mälarstrand mellan

Kungsholmstorg och Rålambstorg samt delar av S:t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden

och Polhemsgatan, vilket förslag angivits å en av stadsplanenämnden

år 1921 upprättad med Pl. 192 betecknad karta med därtill hörande, den 25

april 1921 dagtecknad beskrivning av följande innehåll: Förslaget avsåge

utläggande av ett 78 meter brett hamnplan från Kungsholmstorg till Rålambstorg.

Den i förhållande till tidigare förslag större bredden motiverades av

ökade krav för hamnrörelsen. Den yttre delen av detta hamnplan vore avsedd

att användas för sagda hamnrörelse och den inre delen dels för införande

av en spårvägslinje från Bromma till Tegelbacken och dels för en trafikgata,

avsedd att från Hantverkaregatan avlasta genomgående och tyngre trafik.

Trafikgatan, vars bredd vore föreslagen till 18 meter, vore delvis belägen

i ett högre plan, vilket förlagts så, att blivande uppfartsgator till kvarteret

Göken kunde erhålla tillfredsställande profiler. Med denna höjning av profilen

för trafikgatan följde även att profilerna för norra delen av Rålambstorget

samt S:t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden och Polhemsgatan ändrades i

sina angränsande delar.

I yttrande den 14 juni 1922 anförde byggnadsstyrelsen:

Då det föreliggande stadsplaneförslaget endast omfattar den utfyllda strandgatan

men icke medtager eller ens utredningsvis angiver, huru intill liggande byggnadskvarter

skola utformas, har byggnadsstyrelsen visserligen känt sig tveksam inför

ett tillstyrkande av dess fastställande, men, då i stadsfullmäktiges skrivelse stadens

beredvillighet att senare tillmötesgå de fordringar, eom från statens sida kunde

göras, särskilt betonats, då vidare numera ett påtagligt skäl för Norr Mälarstrands

utläggande i hela dess längd kan anses hava från stadens sida förebragts i form

av ett förslag till Brommaspårvägens förläggande till nämnda strandgata, och då

lämpligaste lösningen av denna trafikfråga, såsom ovan angivits, synes vara en

angelägenhet av vital betydelse för Stockholm, anser sig byggnadsstyrelsen dock

på grund av berörda förhållanden böra i underdånighet tillstyrka nådig fastställelse

av stadsplaneförslaget.

Kammaradvokatfiskalsämbetet anförde emellertid i utlåtande den 6 decem- Invändber

1923 i huvudsak följande. kronans *

Den utformning den ifrågavarande stadsplaneregleringen nu fått är icke sådan, sida.

att densamma kan av kronan -— såsom ägare av visea fastighetskomplex inom nämnda

kvarter — godtagas. Till en början måste en anmärkning riktas mot den föreslagna

s. k. rampen utanför kvarteren Körsbärsträdet och Göken. Även om ur

stadsplanesynpunkter rampen för stadens myndigheter synes önskvärd, måste dess

tillvaro, särskilt i planens nuvarande utformning utan direkta genomgångar från

det lägre hamnplanet genom rampen och till bakomliggande kvartersmark, för denna

mark medföra ekonomiska skador. Denna mark torde icke kunna ekonomiskt tillgodogöras

annat än om blivande husbyggnader därstädes förses med, givetvis relativt

dyrbara, källar- och lagerlokaler av samma höjd som rampen. Tomternas an
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 212 häft. (Nr 247.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

vändbarhet för olika bebyggande inskränkes sålunda i yttersta grad och byggnadssättet

därstädes måste förutsätta osedvanligt stora kostnader för grunden och souterrainen,

samtidigt som räntabiliteten å nedlagt kapital torde bliva rätt osäker.

För den skada, som sålunda och eljest genom rampen uppkommer för kronan

såsom ägare till bakom densamma liggande tomtmark, synes kronan icke kunna

utfå ersättning med stöd av 1 kap. 30 § fastighetsbildningslagen.

En annan anmärkning av ännu mycket mer avgörande art måste riktas mot det

föreliggande förslaget. En mobilisering av områdena mellan S :t Eriksgatan-Hantverkaregatan-Kungsholmstorg-Mälaren

för sådana ändamål, som en stadsplan avser

att tillgodose, kräver uppenbarligen en betydligt grundligare omreglering av området

än som skulle ernås med det nu föreliggande förslaget. Samtliga berörda

nuvarande kvarter med däri insprängda gränder måste undergå en rätt så betydande

omreglering, innan tomtmarken kan av ägarna exploateras och tillgodoföras

stadens behov av byggnadsmark. Därest en stadsplaneändring rörande området i

fråga inskränktes i enlighet med det föreliggande förslaget, skulle, i stort sett,

av de föreliggande problemen endast lösas de, vilkas lösande för stadens del skulle

medföra vinst, medan alla de, vilkas lösning fordras ur fastighetsägarnas intressen,

lämnas alldeles obeaktade. Någon möjlighet för fastighetsägarna att därefter,

annat än om och på villkor staden finner gott föreskriva, få fram den omreglering,

som obestridligen utgör en förutsättning för kvartersmarkens exploatering, finnes

ej med nuvarande lagstiftning. Kronan skulle med all säkerhet se eig här försatt

i samma tvångsläge som det, vari staden på sin tid försatte kronan vid den

av årets statsrevisorer omnämnda exploateringen av vissa Djurgårdsområden. De

missförhållanden, vilka statsrevisorerna vänt sig mot, kunna befaras uppkomma i

minst lika hög grad beträffande förevarande område, därest detsaminas reglering

ej sker i ett enda sammanhang. Erfarenheten har givit vid handen, att, om så

ej sker, utan regleringen av de efter hamnplanens utläggande återstående delarna

av nu ifrågavarande kvarter blir helt beroende av staden, staden såsom villkor för

ett medgivande av stadsplan kan befaras komma att uppställa villkor, som icke kunna

anses rimliga.

En dylik stadsplaneuppgörelse kan dock icke i ett fall som det föreliggande,

omreglering av ett äldre stadsplaneområde, anses rimlig. Enligt stadsplanelagen är

tomtägare endast skyldig ersätta gatumarken (respektive tillsläppa densamma) i

viss omfattning. Jämlikt äldre bestämmelser för Stockholms stad skulle fastighetsägarna

svara för bland annat gatuläggning. Men genom Kungl. Maj :ts fastställelse

av s. k. likställighetsöverenskommelse befriades fastighetsägarna från de dem särskilt

åliggande avgifterna emot erläggande av visst vederlag, den s. k. fastighetsskatten,

varefter det åligger staden att bestrida kostnaderna för gatuanläggning

och gatuunderhåll med i vanlig ordning utdebiterade medel. Då sålunda de offentligrättsliga

bestämmelserna i ämnet icke medgiva, att detta besvär lägges å tomtägarna,

synes det föga rimligt, om stadens ovillkorliga veto i avseende å stadsplans

antagande skulle få utnyttjas till att framtvinga ett övervältrande, genom ett s. k.

stadsplaneavtal, av detta besvär å tomtägarna, som en gång fått friköpa sig därifrån

— särskilt då man betänker, att övriga tomter inom1 stadens äldre delar därigenom

skulle komma i ett så väsentligt och oförtjänt bättre läge.

Att, för att bereda Stockholms stad möjlighet att å kronan övervältra kostnaderna

för regleringen av ifrågavarande områden, nu inskränka stadsplaneregleringen att

omfatta endast den för staden åtrådda delen av regleringen, synes ämbetet sålunda

icke rimligt. Det skulle också vara i strid med städse iakttagen praxis om, på

sätt förslaget innebär, endast en del av regleringsproblemet löses, men däremot

den obestridligen nödvändiga omregleringen av det stora, bakomliggande området

uppskjutes att lösas för sig.

Slutligen måste framhållas, att, om förberörda ramp fastställes, byggnaderna utmed

Norr Mälarstrand och tillgränsande gator ju givetvis måste uppföras så, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

utgången ifrån husen liigges i rampens, respektive de tillgränsande gatornas nivå.

Men nu förefinnes intet beslut från stadens sida om, när rampen skall komma till

utförande.

Då i enlighet med det förestående ämbetet funnit det föreliggande förelaget innebära

dels direkta ekador för kronan, för vilka ersättning ej kan utkrävas enligt

gällande fastighetsbildnings- eller annan lag, dels icke löser hela det föreliggande

regleringespörsmålet, varigenom kronan skullo avhändas alla garantier att få sina

fullt ut lika rättmätiga intressen som stadens tillgodosedda, bestrider ämbetet å

kronans vägnar, att det föreliggande förslaget må vinna nådig fastställelse.

Av det förestående torde framgå, i vilken riktning enligt advokatfiskalsämbetets

mening lösningen av de föreliggande omregleringsfrågorna bör sökas. Staden bör

framlägga ett förslag till sådan fullständig omreglering av hela ifrågavarande område,

som förslaget av år 1911 i princip åsyftade. I den mån rampen å Norr

Mälarstrand bibehålies eller det nya förslaget eljest giver därtill anledning, bör

vidare staden träffa överenskommelse med vederbörande tomtägare angående reglering

av sådana genom rampen eller liknande anordningar uppkommande skador,

för vilka fastighetsägarna ej med stöd av gällande fastighetsbildnings- eller annan

lag kunna utfå ersättning.

Den 29 februari 1924 meddelade Eders Kungl. Maj:t följande beslut:

Det av stadsfullmäktige den 23 maj 1921 antagna stadsplaneförslaget

innefattade icke någon lösning av spörsmålet om utformningen av de

byggnadskvarter. som komme att bliva belägna intill den ifrågasatta strandgatan.

Vad särskilt anginge den ifrågasatta terrassgatan kunde lämpligheten

av denna anordning i dess föreslagna skick icke nöjaktigt bedömas, förrän

förslag till stadsplan för kv. Göken förelåge. Även om anordnandet av nämnda

terrassgata ej skulle komma att äga rum förrän i samband med exploateringen

av kvarteret Göken, skulle doek dess fastställande enligt det nu föreliggande

förslaget kunna tänkas medföra olägenhet. Ifrågavarande terrrassgata

med därtill hörande ramp skulle enligt förslaget taga sin början framför

kvarteret Körsbärsträdet för att därifrån fortsätta utmed kvarteret Göken.

Om inom kvarteret Körsbärsträdet byggnader uppfördes i anslutning till terrasgatans

profil, komme detta att hindra eller i allt fall väsentligt försvåra

ett borttagande eller en ändring av terrassgatan utanför kvarteret Göken, därest

sådan åtgärd skulle vid utarbetandet av stadsplan för detta kvarter visa

sig vara av behovet påkallad. Jämväl de uttalade betänkligheterna däremot,

att regleringen av Norr Mälarstrand särskildes från ordnandet av de inre delarna

av angränsande kvarter, syntes vid prövningen av det.föreliggande stadsplaneförslagets

lämplighet vara förtjänta av beaktande. Även den i ärendet

omförmälda frågan om regleringen av vissa delar av Hantverkaregatan syntes

äga sådant samband med förevarande regleringsfråga, att dessa båda frågor

lämpligen borde i ett sammanhang upptagas till lösning. Med hänsyn till nu

anförda förhållanden funne Kungl. Maj :t frågan om det nu föreliggande stadsplaneförslagets

lämplighet ur stadsplanesynpunkt icke kunna i ärendets dåvarande

skick till fullo bedömas och förty fastställelse icke kunna meddelas

å berörda förslag. Då det emellertid syntes vara av vikt att snarast möjligt

finna en lösning, som på tillfredsställande sätt tillgodosåge samtliga i ärendet

berörda allmänna intressen, ville Kungl. Maj:t taga under omprövning

frågan om lämpliga åtgärder för vinnande av detta syfte, i första hand genom

upptagande av förhandlingar mellan representanter för å ena sidan kronan och

å andra sidan Stockholms stad.

Den 3 oktober 1924 bemyndigade därefter Eders Kungl. Maj:t statsrådet

och chefen för kommunikationsdepartementet att utse högst tre delegerade för

att med representanter för Stockholms stad förhandla i de i beslutet den 29

Kungl.

Maj:ts beslut.

1924.

Mälar
strands
delegerade.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

februari 1924 omförmälda frågor, varefter den 14 november 1924 till kronans

delegerade utsagos numera regeringsrådet Bror C. Hasselrot, undertecknad

Clason och kammarrådet Tom Wohlin.

Till underhandlingsdelegerade för Stockholms stad utsåg stadskollegiet

borgarråden Harry Sandberg och doktor Yngve Larsson samt byrådirektören

C. A. V. Hernlund.

Med skrivelse den 14 januari 1926 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

redovisade kronans representanter i denna s. k. mälarstrandsdelegation

resultatet av underhandlingarna och anförde därvid huvudsakligen

följande.

Huvudsyn- Vid fullgörande av uppdraget hava ''kronans delegerade utgått från följande syn
punkter.

punkter; Kungl. Maj:t har i beslutet den 29 februari 1924 funnit lämpligheten ur

stadsplanesynpunkt av förslaget till strandgatans framdragande icke kunna i ärendets

dåvarande skick till fullo bedömas. Detta har berott därpå att innanför strandgatan

liggande stora områden icke haft ens kvartersgränser fastställda samt uppenbart

varit av den storlek, att uppdelning i mindre kvarter vore erforderlig. Med

hänsyn till terrängförhållandena vore det nödvändigt, att vid fastställandet av stadsplan

för strandgatan hava klarhet i, hur nämnda därtill sig anslutande områden

lämpligen borde med hänsyn till saväl tomtmarkens ägares som stadens berättigade

intressen stadsplanetekniskt anslutas till strandgatan. Nödvändigheten härav

hade visat sig icke minst genom den i det framlagda förslaget ingående rampen i

strandgatan. Genom dess fastställande skulle utnyttjandet av angränsande kvartersområden

bliva bundet, måhända till onödig skada för markägarna. Det gällde alltså

att få till stånd förslag till stadsplan å åsyftade, strandgatan angränsande områden

för prövning i samband med förslag till stadsplan för strandgatan eller, om detta

icke kunde ske, att åtminstone få fram ett förslag till stadsplan för strandgatan av

beskaffenhet att ett fastställande enbart därav icke åsidosatte angränsande marks

ägares berättigade intressen i stadsplaneavseenden. För att, i den mån på kronan

såsom ägare av dylik mark ankomme, påskynda åtgärder som erfordrades för uppfyllandet

av de krav, Kungl. Maj :t såsom högsta administrativa myndighet således

ansett sig böra uppställa för bevakande av markägares — kronans såväl som enskildas

— nämnda intresse, hade Kungl. Maj :t tagit initiativet till förhandlingar i

ärendet med Stockholms stad.

I anslutning till dessa synpunkter inriktades de delegerades arbete på åstadkommandet

av ny stadsplan för det område av Kungsholmen, som begränsas av Kungsliolmstorg,

Hantverkaregatan, S :t Eriksgatan och Mälaren. Vid gemensamt sammanträde

med stadens delegerade visade det sig, att staden icke vidhölle kravet på

strandgatans anläggning med ramp utan vore villig att i detta avseende rätta sig

efter det stadsplaneförslag för kronan tillhöriga kvarteret Göken, som kronan ansåge

med sina intressen bäst förenligt.

Med anledning härav hava kronans delegerade i denna fråga samrått med byggnadsstyrelsen

samt jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 22 december 1924 fått till biträde

anlita två sakkunniga, vilka varit arkitekterna David Dahl och Paul Hedqvist.

Av salunda företagen undersökning om det för kronan ekonomiskt bästa utnyttjandet

av tomtmarken i kvarteret Göken, har såsom resultat framgått bifogade

utkast till stadsplan.

Angående stadsplaneutkastet har vederbörande i byggnadsstyrelsen förklarat, att

detsamma uppfyllde de krav, som byggnadsstyrelsen i stadsplanetekniskt avseende

plägade uppställa, samtidigt som det väl tillgodosåge kronans, såsom tomtägare, intresse

att erhålla största möjliga byggnadsmark.

Kammarkollegii advokatfiskal har uttalat, att han efter preliminär granskning av

förslaget icke funnit något vara att från kronans sida erinra däremot.

Stadens delegerade hava, sedan stadsplanedirektören och förste ingenjören å fa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

•stighctskontorets gaturegleringsavdelning granskat utkastet, förklarat, att de för

sin del vore beredda att tillstyrka en efter utkastet utarbetad stadsplan. Från stadens

sistnämnde tjänsteman liava kronans delegerade fått emottaga en tabell, utvisande

hur enligt av staden tillämpade principer kostnaden fiir nya gator med däri

nödiga avloppsledningar borde fördelas mellan staden och tomtägarna. Enligt sagda

tabell skulle staden ensamt bekosta strandgatan och parkvägar medan kostnaden

för alla övriga nya gator i kvarteret skulle åvila tomtägarna och fördelas dem emellan

i proportion till antalet eldstäder i hus utmed samma gator.

Med anledning av den sålunda upptagna frågan om gatuanläggningskostnad få Gatuanläggkronans

delegerade erinra om följande: ningskost
Enligt

lagen om fastighetsbildning i stad 1 kap. 35 § är stad ansvarig för att naden.

gata, som är upptagen å fastställd stadsplan, upplåtes till allmänt begagnande inom

på visst sätt bestämd tid. Detta stadgande är emellertid förbundet med följande

förbehåll: »Genom detta stadgande göres ej rubbning i vad för stad må vara gällande

i avseende å tomtägares skyldighet att bekosta gatas anläggande---».

Vad Stockholm angår så hade fastighetsägarna före 1868 att erlägga eu särskild

gatuläggningsavgift. Genom Kungl. Maj :ts fastställelse den 24 april 1868 av s. k.

likställighetsöverenskommelse för Stockholm befriades fastighetsägarna från bland

annat denna avgift, mot erläggande av s. k. fastighetsskatt utgående med 2 rdr per

1 000 kronor av taxeringsvärdet. Denna skulle utgå till dess genom viss avsättning

uppkommit en fond, som efter 5 % lämnade i avkastning visst angivet belopp,

motsvarande samtliga fastigheternas vid överenskommelsens ingående verkliga årsutgift

för de skyldigheter, som skulle avlösas. Detta inträffade redan 1888. I anslutning

till 1868 års överenskommelse förordnade Kungl. Maj :t efter förhandlingar

med Stockholms stad i brev den 5 november 1875 att under samma tid som enskilda

fastighetsägare erlade fastighetsskatt, skulle jämväl från kronans fastigheter

i Stockholm, med vissa angivna undantag, utgå dylik skatt med 2 kronor för varje

1,000 kronor av taxeringsvärdet under villkor att denna skatt skulle anses inbegripa

samtliga de avgifter eller prestationer, vilka dittills utgått till staden av kronans

fastigheter, däribland gatuläggningsavgift. Vid detta brev fanns fogat en förteckning

över de med fastighetsskatt sålunda belagda kronan tillhöriga fastigheterna i

Stockholm, däribland Garnisonssjukhuset i kvarteret Asplunden, Kungl. fatburen i

kvarteret Päronträdet och Pontonierkasernen i kvarteret Göken. Den 18 december

1801 förklarade Kungl. Maj:t sig på det sätt bifalla av Stockholms stad gjord framställning

att från och med 1889 och tillsvidare skulle för kronans fastigheter i Stockholm

till staden utgå fastighetsskatt till det i brevet den 5 november 1875 stadgade

belopp, minskat med vad därav beräknats såsom fattighusavgift, eller således utgå

''med 1 krona 27 öre för varje 1 000 kronor av taxeringsvärdet. Enligt uppgift av

kammarkollegii advokatfiskal i förenämnda, av Kungl. Maj :t den 29 februari 1924

avgjorda stadsplaneärende utgick då fastighetsskatten för kronans fastigheter i

Stockholm med 11 434 kronor 64 öre för år.

Anläggning av gata, som ingår i för Stockholm fastställd stadsplan, åligger alltså

jämlikt förenämnda stadgande i stadsplanelagen Stockholms stad.

Emellertid skall enligt 2 § i 1 kap. av lag om fastighetsbildning i stad, såväl ny

stadsplan som ändring av bestående stadsplan antagas av stadsfullmäktige. Mot

stadsfullmäktiges beslut att vägra antaga av enskild markägare väckt förslag till

ändring av stadsplan kan enligt stadsplanelagen talan ej fullföljas. Denna vetorätt

för stad i fråga om ändring av stadsplan har av Stockholms stad så begagnats,

att staden icke antagit av enskild markägare väckt förslag till ny stadsplan med

mindre markägare förbundit sig att erlägga kostnaden för nya gators anläggning.

I nyssnämnda ärende anförde kammarkollegii advokatfiskal i denna fråga följande.

De särskilda fastighetsonera, som ålegat såväl enskilda som kronan tillhöriga

fastigheter i Stockholm, hade genom likställighetsöverenskommelsen blivit avlösta

mot visst vederlag. I stället för sålunda avlösta onera må enligt kommunalla
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

garna varken enskildas eller kronans fastigheter påläggas nya särskilda avgifter för

ett eller annat kommunalt ändamål. Det strede mot gällande lag att pålägga de av

likställighetsöverenskommelsen omfattade fastigheterna skyldighet att, utöver vad

fastighetsbildningslagen medgåve, bidraga till kostnaderna för gatas anläggning.

Ett framtvingande från stadens sida av ett s. k. stadsplaneavtal, varigenom de staden

enligt fastighetsbildningslagen och likställighetsöverenskommelsen åliggande

skyldigheterna att ensamt ansvara för gatas anläggning och underhåll inom gammalt

stadsområde övervältrades å fastigheternas ägare vore i högsta grad oberättigat

och stridande mot gällande rättsgrundsatser. Dylik belastning av vissa fastigheter

inom det äldre stadsområdet vore synnerligen betänklig. Denna komme nämligen att

medföra högre hyror inom dylika fastigheter än eljest vore erforderligt, vilket i sin

tur lätt medförde eu höjning av den allmänna hyresnivån. Ägare till angränsande

fastigheter, som sålunda bereddes möjlighet till högre hyror, begåvades med en oförtjänt

värdestegring.

Staden åberopade angående denna fråga följande uttalande av stadens ombudsman:

Enligt gällande lagstiftning kunde fastighetsägare icke genomföra omreglering av

fastställd stadsplan utan stadens medverkan, varför staden lagligen kunde uppställa

de villkor härför, staden funne för gott. Staden ägde följaktligen även att såsom

villkor för sin medverkan uppställa fordran på att vederbörande markägare icke blott

överläte den mark, som erfordrades till de genom omregleringen uppkomna nya gatorna,

utan även bekostade dessa gators ordnande på för staden tillfredsställande

sätt. Likställighetsöverenskommelsen kunde icke anses lägga hinder häremot.

Staden erinrade vidare, att den slutit många s. k. stadsplaneavtal och ej blott med

enskilda utan även med kronan, nämligen 1894 angående dåvarande Livgardets till

häst tomtkomplex vid Linnégatan och 1905 angående områden vid Karlaplan och

Skogsinstitutet.

Mot denna erinran framhöll advokatfiskalen, att den omständighet att enskilda

fastighetsägare och i vissa fall även kronan tvingats av staden att ingå stadsplaneavtal

beträffande äldre stadeområden, på intet sätt visade det berättigade i dylika

avtal.

Frågan om s. k. stadsplaneavtal har numera kommit i ett i viss mån ändrat läge

genom pågående lagarbete inom justitiedepartementet. I en den 24 oktober 1925

dagtecknad, till chefen för justitiedepartementet avlämnad skrivelse, över vilken

sedermera utlåtanden infordrats från åtskilliga myndigheter, hava nämligen sakkunniga

för revision av stadsplanelagstiftningen framlagt ett förslag till särskild lag

om gatuhållningsskyldighet i stad, avsett att i viss mån tillgodose från städerna

framställt krav om skyldighet för tomtägare att bidraga till kostnad för anläggning

av gata. Därest i den ordning, lagförslaget föreskriver, stadsfullmäktige fattat beslut,

varigenom å tomtägare lägges skyldighet, som dem tidigare icke ålegat, skall

detsamma underställas Konungens prövning. Prövar Konungen beslutet vara för

stadens förhållanden lämpligt samt motsvara skäliga krav på rättvisa och billighet,

äger Konungen fastställa beslutet till efterrättelse. Det må framhållas, att i motiveringen

till förslaget de sakkunniga förklarat sig i detta sammanhang icke kunna

framlägga förslag till mera klargörande regler exempelvis om giltigheten av gamla

likställighetsavtal och dylikt.

Kronans delegerade få såsom sin mening angående frågan om stadsplaneavtal i

föreliggande fall anföra följande:

Genom den för Stockholms stad 1868 fastställda likställighetsöverenskommelsen

hava tomtägare i Stockholm mot stadgat och till fullo erlagt vederlag befriats från

skyldigheten att särskilt bidraga till kostnaden för anläggningen av gator. På grund

av Kungl. Maj :ts beslut den 5 november 1875 gäller detsamma för kronans fastigheter

i staden, därvid särskilt nu ifrågavarande i kvarteret Göken angivits.

Till kostnad för gator, som vid uppgörandet av 1880 års stadsplan funnits erforderliga

och därå upptagits, hava alltså tomtägarna icke haft skyldighet att särskilt

opaginerad Kontrollera mot PDF

bidraga. .Don omständigheten, att vid stadsplanens prövning från fastställelsc undantoges

vissa för statsändamål då använda områden, kan icke föranleda till, att

kronans tomter inom dessa områden skola, när omradena ej längre erfoidras för

nämnda ändamål, bliva i fråga om gator sämre tillgodosedda än andra tomter å

Kungsholmen. Så skulle givetvis bliva fallet, om kronan tvingades att själv bekosta

anläggning av gator för det stora tomtområde, som innefattas i kvarteret Göken.

Kronan måste i varje fall vara för sina tomter i detta kvarter berättigad att erhalla

sådan stadsplan, att tomterna få gator i samma utsträckning, som andra tomter å

Kungsholmen enligt 1880 års stadsplan.

Då en gatas utläggande i ett redan förut från stadsplanesynpunkt lämpligen avvägt

kvarter blir till uteslutande gagn för tomtägarna, kan det visserligen, därest ej

särskilda avtal eller bestämmelser föranleda till annat, anses med billighet överensstämmande

att tomtägarna ensamma draga kostnaden för gatan. Men så snart och

i den mån ny gata i gammalt kvarter kan anses vara erforderlig eller åtminstone till

avsevärd nytta såsom trafikled eller allmän plats, bör staden ej befrias från kostnaden

för gatans anläggning eller bidraga därtill i förhallande till det allmännas

nytta.

Granskar man från dessa synpunkter det nu uppgjorda utkastet till stadsplan

för kvarteret Göken, ger en första blick på kartan vid handen, att, därest kronan,

såsom från stadens sida ifrågasatts, skulle bekosta samtliga gator berörande kronans

tomter, staden skulle befrias från kostnader, som med fog borde åligga staden.

Av det anförda torde framgå, att det skulle vara stridande mot såväl formell som

materiell rätt, om kronan nödgades att för erhållande av ny stadsplan å sina tomter

biträda stadens praxis. Det kan icke vara med lagens mening överensstämmande

att den stadsfullmäktige givna administrativa befogenheten att besluta om stadsplan,

begagnas till att framtvinga en uppgörelse, som ger staden ekonomiska fördelar

utöver vad staden enligt såväl rätt som billighet tillkommer.

Kronans delegerade kunna icke underlåta att i samma sammanhang erinra om, att

kronan på sin tid skänkt staden hela Kungsholmen med undantag av vissa tomter.

De kronans tomter, varom nu är fråga, hava av staden sålts till enskilda och från dem

återförvärvats av kronan.

Även för den händelse att Kungl. Maj :t av någon anledning skulle anse, att kronan

borde helt eller delvis eftergiva sin å likställighetsöverenskommelsen grundade

rätt till befrielse från gatuläggningskostnad, torde det dock vara mindre lämpligt

att upptaga förhandlingar härom med Stockholms stad i detta speciella fall. Såsom

framgår av det anförda äro nämligen spörsmålen om tomtägares skyldighet att

deltaga i gatuläggningskostnad ävensom verkan och betydelsen av likställighetsöverenskommelser

föremål för slutlig prövning i lagstiftningsväg inom den närmaste tiden.

Kronans yrkanden och åtgärder i en viss, kronan sasom jordägare berörande

stadsplanefråga skulle vid sådant förhållande få betydelse och prejudicerande verkan

utöver det enstaka fallet.

Av sålunda anförda skäl anse kronans delegerade sig icke böra tillstyrka några

förhandlingar med Stockholms stad angående s. k. stadsplaneavtal för erhållande av

ändrad stadsplan å kronans ifrågavarande områden.

Stadens delegerade hava å sin sida icke velat frånfalla kravet på stadsplaneavtal.

Samma delegerade hava nämligen icke ansett sig kunna ådraga staden de skyldigheter

i fråga om anläggning av gator, som enligt stadsplanelag och likställighetsöverenskommelse

skulle åvila staden, sedan stadsplan fastställts.

Förhandlingarna hava sålunda icke lett till att stadsplan för kronans ifrågavarande

områden kan nu föreläggas till fastställelse i samband med sådan för strandgatan.

Emellertid torde det stadsplaneutkast, som kronans delegerade låtit utarbeta,

och uttalanden av myndigheter, som satts i tillfälle att taga del därav, giva vid handen,

dels att med en strandgata enligt detta förslag han förenas en för de intill
-

Förhandlingarna

leda icke till

slutgiltigt

resultat.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

lif?Sande omradena lämplig stadsplan, dels att de av kammarkollegii advokatfiskal

framställda betänkligheterna mot det förra förslaget till strandgata med ramp icke

kunna anföras mot det nu upprättade utkastet. Sålunda lärer, om en stadsplan å

strandgatan enligt detta förslag antoges, sådan stadsplan kunna ensamt för sig fastställas,

utan att angränsande omradens ägares intressen ur stadsplanesynpunkt trädas

för nära.

I sitt ovan relaterade beslut den 29 februari 1924 rörande stadsfullmäktiges den

23 maj 1921 antagna förslag till framdragande av Norr Mälarstrand från Kungsholmstorg

till Rålambstorg framhåller Kungl. Maj :t vikten av att snarast möjligt

finna en lösning, som på tillfredsställande sätt tillgodosåge i ärendet berörda allmänna

intressen, i vilket syfte de nu förda förhandlingarna mellan ombud för kronan

och Stockholms stad ägt rum. Kronans delegerade hava härvid visserligen icke

uppnått det mål, som de i första hand för sig uppställt, nämligen en överenskommelse

med^ delegerade för Stockholms stad rörande antagande av en stadsplan omfattande

saväl strandgata som angränsande områden, men kronans delegerade hava

dock, såsom ovan visats, genom bilagda stadsplaneutkast, funnit en lösning, som på

tillfredsställande sätt tillgodoser de allmänna intressen, som härav beröras.

De skäl, som åberopats vid avslaget å stadsfullmäktiges senaste förslag till Norr

Mälarstrands framdragande västerut, kunna enligt vår mening icke numera andragas

mot ett förslag till strandgata enligt det bilagda, av stadens delegerade godtagna

stadsplaneutkastet.

Värdering Redan den 17 mars 1925 lämnade kronans delegerade stadens delegerade meddelanIketernai

d? °m att kronans delegerade icke kunde tillstyrka något s. k. stadsplaneavtal för erkvarteret

^a^arlde av ny stadsplan för kvarteret Göken. Med anledning därav begärdes från

Göken m. m. stadens delegerades sida att tillfälle måtte beredas till framläggande av förslag, varigenom

staden skulle i samband med andra fastighetsaffärer inköpa eller tillbyta

sig kronans tomter i kvarteret Göken.

_ Dylikt förslag överlämnades till kronans delegerade den 12 september 1925, därvid

föreslogs, att innan vidare förhandlingar mellan delegerade ägde rum, särskilda

experter måtte få i uppdrag att gemensamt värdesätta den mark och de byggnader,

som inginge i förslaget. Stadens delegerade hade för sin del härtill föreslagit

förste ingenjören å fastighetskontorets gaturegleringsavdelning G. Ernst Egger

t.

Med anledning härav och då förslaget även berörde fastigheter, som fölle under

det kanslihusdelegerade lämnade uppdrag, gjordes efter sammanträde med dessa en

gemensam framställning till byggnadsstyrelsen om utseende av värderingssakkunnig

för kronan. Byggnadsstyrelsen förordnade härtill den 18 september 1925 arkitekten

hos styrelsen Arvid Sjöqvist.

Den 4 november 1925 avlämnade Eggert och Sjöqvist två tabeller upptagande av

dem satta värden å av staden till byte ifrågasatta fastigheter med visst undantag.

Kronans tomter i kvarteret Göken hade åsatts ett värde av 3 500 000 kronor. Angående

vad i detta värde innefattades voro emellertid värderingsmännen av olika

mening. I Sjöqvists värdering ingår sålunda icke den mark, som ligger utanför de

designerade tomtområdena ej heller en till tomten nr 6 hörande triangelformig tomtyta

om c :a 1 690 kvm., som är belägen å områdets sydöstliga del och vilken är avsedd

att ingå i Norr Mälarstrands gatumark. I värderingen ingår ej heller strandoch

vattenrätt. Tomtområdet är beräknat att utnyttjas enligt det av arkitekterna

Dahl och Hedqvist uppgjorda stadsplaneutkastet. Som förutsättning för en försäljning

till det asatta priset gäller vidare, att staden själv övertager ordnandet av gator

och allmänna platser med beläggning och ledningar, varemot kronan överlåter

all inom kvarteret befintlig gatumark utan ersättning. Ränteförluster under exploateringstiden

drabba även staden. Eggert har däremot vid värdesättningen till

3 500 000 kronor utgått därifrån att hela tomtområdet jämte utfyllningar utöver de

designerade ytorna inbegripes i priset, att strand- och vattenrätt tillfaller staden

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

samt att kronan dels överlåter all gatumark utan ersättning, dels bidrager med kostnaderna

för ordnande av gatubeläggning och ledningar samt dels att skälig reduktion

å priset göres för ränteförluster under exploateringstiden.

Angående den sålunda berörda frågan om kronans rätt till vatten utanför tomterna

vid Mälaren må anföras följande.

Av kronans tomter i kvarteret Göken ligga två vid stranden bredvid varandra, nr

6 åt öster och nr 7 åt väster.

Kronans äganderätt till tomten nr 7 grundar sig å ett köpebrev 1684, varigenom

säljes visst å marken intill dåvarande strandlinjen med uppmätta gränser angivet

område jämte »i sjön så mycket behageligt är att intaga».

Å den karta, som använts vid värderingen för det ifrågasatta bytet, äro gränserna

för tomten nr 7 så angivna, att mellan designerade tomtgränsen i söder och den blivande

strandgatans norra gatulinje faller ett triangulärt numera utfyllt område, avsett

att ingå i det blivande tomtområdet.

Genom försäljning av tomten nr 7, sådan den å nämnda karta angivits, skulle följaktligen

enligt stadens värderingsmans mening utan ersättning tillfalla staden ej

mindre nyssbeskrivna triangulära område utan även strandgatan och hamnplanen till

hela dess vidd jämte vatten och grund därutanför.

Yad angår tomten nr 6 så äro dess gränser å förenämnda karta så angivna, att

utanför kvartersgränsen faller ett triangulärt område. Enligt stadens värderingsman

skulle detta område, ingående i den blivande strandgatan, lämnas staden utan

ersättning.

Vid sammanträde den 29 december 1926 meddelades stadens delegerade, att kronans

delegerade av härovan redan anförda skäl icke ansåge det erforderligt, att för

vinnande av det syfte, som föranlett ifrågavarande förhandlingars upptagande, träffa

något köpeavtal angående kronans egendom i kvarteret Göken.

Stadens delegerade framhöllo emellertid, att det för staden vore av synnerlig vikt

att, innan staden begärde fastställande av ny stadsplan för Norr Mälarstrand, få

kännedom om kostnaden för lösen av därför erforderlig mark, tillhörande kronan.

Sedermera hava stadens delegerade anhållit om meddelande, huruvida och till vilket

pris — oberoende av de principiella skiljaktigheter, som yppat sig mellan de sakkunniga

vid värderingen av kronans mark i kvarteret Göken jämte den rätt till

strand, vatten och utfyllningar, som kunde tillhöra densamma — kronans delegerade

vore villiga att tillstyrka försäljning till staden av kronans mark i kvarteret

Göken jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra tomten

nr 7 i samma kvarter.

Med anledning härav få kronans delegerade erinra, att, på sätt även för stadens

delegerade framhållits, staden icke före eller i samband med begäran om fastställelse

å tidigare stadsplaneförslag till Norr Mälarstrand ifrågasatt, att kronan skulle

precisera sitt anspråk för jordlösen. Frågan härom är ny. Såsom framgår av

den lämnade utförliga redogörelsen för de förhållanden, som föranledde till ifrågavarande

förhandlingars upptagande, torde Kungl. Maj :t icke med beslutet därom

hava åsyftat, att förhandlingarna skulle avse annat än stadsplanens lämpligaste anordning.

Då nu, såsom kronans delegerade anfört, den förebragta utredningen visar,

att förut bestående hinder ej längre föreligga för fastställelse av stadsplan enbart

å Norr Mälarstrand i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda utkast,

torde kronans delegerade redan med hänsyn till syftet med och omfattningen av

det dem lämnade uppdraget icke hava befogenhet att inlåta sig på några vidare

förhandlingar med staden i det nu ifrågasatta syftet.

Härtill kommer, att den sålunda väckta frågan om rätt till vatten och grund

utanför kvarteret Göken sammanhänger med andra liknande tvistefrågor, som det

torde ankomma på den under sommaren 1925 tillsatta kronans fastighetskommission

att i första hand taga befattning med.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Gemensamt

uttalande

av kronans

och stadens

Mälarstrandsdelegcrade.

Mälarstrandsfrågan

liänskju

tes till kronans

fastig

hetskommission.

Vid sin skrivelse hade kronans delegerade fogat följande av kronans och

stadens delegerade gemensamt undertecknade promemoria:

Vid avslutandet av Mälarstrandsdelegationernas förhandlingar har konstaterats

följande:

Delegerade å ömse sidor äro ense om att det av arkitekterna Dahl och Hedqvist

på uppdrag av kronans delegerade och under byggnadsstyrelsens medverkan utarbetade

utkastet till stadsplan för Norr Mälarstrand samt kvarteren Asplunden, Körsbärsträdet

och Göken är i huvudsak lämpligt att läggas till grund för dylik stadsplan.

Sedan kronans delegerade förklarat sig icke vilja tillstyrka, att kronan för erhållande

av dylik ändrad stadsplan å sina områden i nämnda kvarter skulle, i enlighet

med av staden i allmänhet följd praxis, med staden träffa s. k. stadsplaneavtal, varigenom

kronan eåsom tomtägare iklädde sig särskild kostnad för stadsplanens genomförande,

hava vid förhandlingarna till behandling upptagits frågan om fastställande

av stadsplan för Norr Mälarstrand utan samband med stadsplan för kronans

ifrågavarande områden.

Kronans delegerade hava därvid förklarat sig finna stadsplaneutkastet och i samband

därmed verkställd utredning giva vid handen, dels att med strandgata enligt

detta förslag kan förenas en för de intilliggande områdena lämplig stadsplan, dels

att de av kammarkollegii advokatfiskal framställda betänkligheterna mot det förra

förslaget till strandgata med ramp icke kunna anföras mot det nu upprättade utkastet.

Sålunda torde, om en stadsplan å strandgatan enligt detta förslag antoges,

sådan stadsplan kunna ensamt för sig fastställas utan att angränsande områdens

ägares intressen ur stadsplanesynpunkt trädas för nära. De skäl, som åberopats vid

avslaget å stadsfullmäktiges senaste förelag till Norr Mälarstrands framdragande

västerut, kunna, enligt kronans delegerades mening, därför icke andragas mot ett

förslag till strandgata enligt det av delegerade å ömse sidor gillade stadsplaneutkastet.

Under förhandlingarna har vidare, efter uppdrag av delegerade å ömse sidor, utarbetats

förslag till byte av fastigheter mellan kronan och staden, innefattande,

bland annat, överlåtelse till staden av kronans områden i kvarteret Göken.

Härvid hava, vid värderingen av kronans mark i kvarteret Göken jämte den rätt

till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra densamma, vissa principiella

skiljaktigheter yppats mellan de av delegerade tillkallade sakkunniga.

Med hänsyn härtill och då kronans delegerade av här ovan anförda skäl icke

ansågo erforderligt att för vinnande av det syfte, som föranlett ifrågavarande förhandlingars

upptagande, träffa något köpeavtal angående kronans egendom i kvarteret

Göken, hava kronans delegerade förklarat sig icke önska ingå å förhandlingar

angående ett dylikt köpeavtal. Därefter hava stadens delegerade anhållit om meddelande,

huruvida och till vilket pris — oberoende av nyss antydda principiella skiljaktigheter

— kronans delegerade vore villiga att tillstyrka försäljning till staden

av kronans mark i kvarteret Göken jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar,

som kan tillhöra tomten nr 7 i samma kvarter. Med anledning härav hava kronans

delegerade, under framhållande att förhandlingar i sålunda ifrågasatt syfte

numera fölle utanför ramen av det dem lämnade uppdraget, förklarat sig komma

att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet överlämna bytesförslaget

med tillhörande handlingar.

Enligt nådiga beslutet den 15 januari 1926 överlämnades därefter det av

kronans Mälarstrandsdelegerade sålunda avgivna utlåtandet med tillhörande

handlingar till kronans fastighetskommission för att tagas i övervägande vid

fullgörandet av det kommissionen meddelade uppdraget.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Stockholms stadsfullmäktige hava därefter den 31 maj 1926 antagit och staden nnunderställt

Eders Kungl. Majds prövning förslag till stadsplan för Norr tager 31 h

Mälarstrand på sträckan mellan Kungsholmstorg och Itålambstorg. Stadsplaneförslagct

omfattar icke någon reglering av områdena mellan Hantverkaregatan

och Norr Mälarstrand. Jämväl detta ärende har, på sätt ovan anförts, Xorr Mälarhänskjutits

till kommissionen. strand.

I enlighet med ovanberörda nådiga beslut samt de kommissionen den 23 Kronans

september 1926 meddelade arbetsdirektiven, har det alltså ålegat kommissionen

att söka åvägabringa en överenskommelse innefattande en för båda parterna comml -n

godtagbar lösning av de föreliggande Kungsholmsfrågorna.

Därvid har kommissionen haft att utgå från bland annat följande.

De föreliggande stadsplanefrågorna hava — under förutsättning att staden.

1 enlighet med vad här ovan anförts, komme att förvärva kronans tomter nris

2 och 3 i kvarteret Päronträdet — för kronans del i huvudsak berört kronans

fastigheter inom kvarteret Göken (de senast av Svea ingenjörskår disponerade

fastigheterna) samt kvarteren Asplunden och Bergamotträdet (Garnisonssjukhusets

tomter).

Beträffande kvarteret Göken har den av kronans representanter hävdade

ståndpunkten varit att härleda ur kronans önskan att kunna snarast möjligt

och på ett ekonomiskt gynnsamt sätt exploatera detta kronans fastighetskomplex.

Enligt riksdagens beslut 1915 skulle dessa fastigheter, eventuellt med

vissa undantag, försäljas, varjämte 1918 års riksdag beslutat att av inflytande

köpeskillingsmedel ett belopp av 4,000,000 kronor skulle användas till täckande

av kostnader för uppförande av kasernetablissement för vissa infanteriregementen

(riksdagens skrivelse nr 252), vilka kostnader tillsvidare bestritts av

tillfälliga lånemedel (jfr 1925 års riksdagsrevisionsberättelse del I, sid. 192

o. ff.). I sitt den 18 mars 1925 framlagda betänkande angående ordnandet av

statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (Statens offentliga utredningar

1925:15) hava statens byggnadssakkunniga också (sid. 94—95 samt sid. 308

—311) framlagt förslag rörande exploateringen av kronans fastigheter inom

kvarteret Göken. Eörutsättningen för en exploatering av fastigheterna har då

ansetts vara, att för desamma bleve uppgjord och fastställd eu fullständig

stadsplan. Från kronans sida har därvid, i enlighet med det ovanstående, hävdats

den meningen, att en stadsplan avseende Norr Mälarstrands sträckning

utanför kvarteret Göken icke borde få komma till stånd utan att samtidigt

skedde en fullständig stadsplanereglering av hela kvarteret Göken mellan Norr

Mälarstrand och Hantverkaregatan, samt att kostnaderna för iordningställandet

av de därvid fastställda gatorna icke borde, i den utsträckning stadens

myndigheter förfäktat, bestridas av kronan.

Beträffande kvarteren Asplunden-Bergamotträdet hava kronans intressen

vid den ifrågasatta stadsplaneregleringen i huvudsak varit en reglering i det

sammanhanget av kronans tomter därhän, att kronan av staden finge förvärva

marken mellan kronans nuvarande tomter inom dessa kvarter samt Norr Mälarstrand

och Pilgatan, sådana dessa gator komme att fastställas. Därjämte

har det för kronan varit angeläget att få förvärva stadens rätt till den del av

Garvaregatan, som. enligt vad här nedan närmare omtalas, ingår i det av

Gamisonssjukhuset nu disponerade området, samt att få denna del av Garvaregatan

i stadsplan utlagd som tomtmark.

Kommissionen har vidare haft att beakta, att kronans och stadens representanter,

var för sin respektive huvudman, gjort anspråk på äganderätten till

utfyllningar, strand och vatten utanför tomten nr 7 i kvarteret Göken,1 dels

1 Se härom riksarkivets utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm, del III, sid.

96 o. ff.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Överens
kommelsen
rörande
kvarteret
Göken.

ock vissa utmed Pilgatan belägna delar av de utav Garnisonssjukhuset disponerade

fastigheterna inom kvarteren Asplunden-Bergamotträdet.

En överenskommelse mellan parterna borde alltså taga sikte på huvudsakligen

följande. Å ena sidan borde överenskommelsen bereda staden möjlighet

att genom utläggandet av Norr Mälarstrand och övriga gator lösa de för staden

viktiga trafikproblemen rörande ifrågavarande delar av Kungsholmen. A

andra sidan borde överenskommelsen för kronan möjliggöra exploateringen av

kronans fastigheter inom kvarteret Göken samt vara förbunden med den erforderliga

regleringen av kronans fastigheter inom kvarteret Asplunden-Bergamotträdet.

Tillika borde genom överenskommelsen såvitt möjligt biläggas de

tvister om bättre rätt till mark, strand och vatten, som förefunnes mellan

kronan och staden rörande omförmälda fastigheter.

I det nu ingångna avtalet hava parterna sökt beakta samtliga angivna synpunkter.

Vad då först angår spörsmålen rörande kvarteret Göken, så innebär avtalet,

att staden förvärvar samtliga kronans fastigheter inom detta kvarter.

Kronan äger inom kvarteret tomterna nris 5, 6, 7 och 11 jämte en invid

nr 7 belägen tomtdel, om 297.9 kvadratmeter, som staden utan ersättning år

1867 överlåtit å kronan. Enligt utfärdade designationer hava sagda tomter och

tomtdel följande arealer:

tomten nr 5 ........... 535 kvm.

» » 6 13 297 >

» » 7 29 185 »

1 » 11 2 823 »

tomtdelen vid » 7 ........... 298 »

Summa 46 138 kvm.

Härtill kommer den omtvistade rätten till utfyllningar, strand och vatten

utanför tomten nr 7/ Av dessa utfyllningar och vattenområden hava i de senast

uppgjorda stadsplaneförslagen omkring 16 660 kvadratmeter intagits i

stadsplan, 2.800 kvadratmeter som kvartersmark och resten såsom gata och

hamnplan.

Värdet av dessa fastigheter hava de av kronan och staden utsedda särskilda

värderingsmännen, kaptenen G. Ernst Eggert och arkitekten Arvid Sjöqvist,

såsom ovan nämnts år 1925 uppskattat till 3 500 000 kronor. Därvid hava

emellertid värderingsmännen varit av olika mening angående vad som innefattas

i detta värde. I Sjöqvists värdering ingår sålunda icke den mark. som

ligger utanför de designerade tomtområdena, ej heller en till tomten nr 6 hörande

triangelformig tomtyta om c:a 1.690 kvadratmeter, som är belägen å

områdets sydöstliga del och vilken är avsedd att ingå i Norr Mälarstrands

gatumark. I värderingen ingår ej heller strand- och vattenrätt. Tomtområdet

är beräknat att utnyttjas enligt det av arkitekterna Dahl och Hedqvist uppgjorda

stadsplaneutkastet. Som förutsättning för en försäljning till det åsatta

priset gäller vidare, att staden själv övertager ordnandet av gator och allmänna

platser med beläggning och ledningar, varemot kronan överlåter all inom

kvarteret befintlig gatumark utan ersättning. Ränteförluster under exploateringstiden

drabba även staden. Eggert har däremot vid värdesättningen till

3 500 000 kronor utgått därifrån att hela tomtområdet jämte utfyllningar utöver

de designerade ytorna inbegripes i priset, att strand- och vattenrätt tillfaller

staden samt att kronan dels överlåter afl gatumark utan ersättning, 1

1 Anmärkas må, att kronan ostridigt saknar strand- och vattenrätt utanför tomten nr 6, som

däremot måste anses hava fönster- och takfallsrätt ntmed den södra tomtlinjen (emot sjön).

opaginerad Kontrollera mot PDF

dels bidrag''!'' med kostnaderna för ordnande av gatubeläggning o(di ledningar

samt dels alt skiilig reduktion å priset göres för ränteförluster under exploateringstalen.

Det av Sjöqvist åsatta värdet motsvarar ett råmarksvärde av e:a kronor

76.35.

Vid träffandet av det nu ingångna avtalet hava parterna enats om ett försäljningspris

å samtliga kronan tillhöriga fastigheter inom kvarteret Göken,

jämte dessa fastigheter tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar

i sjön Mälaren, av 4 200 000 kronor, att likvideras med Va vid tillträdet samt

därefter V5 årligen tills full betalning skett, allt dock under förutsättning av en

överenskommelse i övrigt i enlighet med vad avtalet innehåller.

Bland dessa avtalets bestämmelser må i detta sammanhang, såsom direkt

sammanhörande med bland annat Norr Mälarstrandsfrågan, beröras överlåtandet

å staden av viss del av den kronan tillhöriga tomten nr 5 och 17 i kvarteret

Mälaren (Konradsberg). Från stadens sida har framhållits, att den

ifrågavarande tomtdelen — som på sätt framgår av den avtalet bifogade Pl. C

är avskild från det av Konradsberg i övrigt disponerade området genom den

till viss bredd redan utlagda Lindhagensgatan — vore för staden erforderlig

för lösningen av vissa trafikproblem, bland annat framdragandet av en förbindelseled

från Norr Mälarstrand till Drottningholmsvägen, samt för en blivande

godsbangård å Kungsholmen. Enligt det år 1923 träffade s. k. bangårdsavtalet

mellan kronan och Stockholms stad har kronan beträffande större

delen av denna tomtdel förbundit sig att icke vidtaga sådana åtgärder, att användandet

av någon del därav för järnvägsändamål därigenom försvåras eller

fördyras, utan att underhandlingar dessförinnan upptagas i frågan.

På anmodan av kommissionen hava kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

värderat jämväl ifrågavarande markområde. Värderingsmännen hava därefter

i skrivelse den 6 april 1927 meddelat kommissionen, att enligt deras

mening området, som innehåller en areal av c:a 12 000 kvadratmeter, skäligen

borde åsättas ett värde av 600 000 kronor, under förutsättning tillika, att kronan

befriades från utgivande av gatumarksersättning för den mark, vilken

av området komme att utläggas till gata, som angränsade kronans behållna

del av tomten nris 5 och 17 i kvarteret Mälaren.

Kommissionen har för sin del funnit det nu överlåtna området på grund

av sin belägenhet icke kunna anses erforderligt för något kronans eget ändamål

samt att kronan därför lämpligen bör försälja detsamma. Då vidare staden

har behov av området för lösningen av angivna trafikfrågor, har kommissionen

ansett kronan böra tillmötesgå stadens önskan att i förevarande sammanhang

få förvärva området till ovanangivna pris och på de villkor i övrigt, som

avtalet innehåller.

överenskommelsen rörande de av Garnisonssjukhuset disponerade tomterna

innebär i huvudsak följande. (Jfr statens byggnadssakkunnigas betänkande,

sid. 88 o ff. med tillhörande planscher).

Kronan förvärvar till en början den del av Garvaregatan, som ehuru staden

tillhörig inhägnats till kronans ifrågavarande tomter och varå också själva

huvudbyggnaden är uppförd, allt till den del Garvaregatan icke skall enligt

den med avtalet förbundna stadsplanen bibehållas som gata. Den förvärvade

marken har, i enlighet med den av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

verkställda ovanberörda värderingen, i avtalet ingått med ett värde av 105,000

kronor.

Vid den södra och sydvästra gränsen förvärvar kronan all den mark, som är

belägen mellan kronans nuvarande tomter samt Norr Mälarstrand och Pilgatan

enligt den sträckning dessa skulle erhålla enligt de till avtalet knutna

stadsplaneförslagen. Enligt det av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

Stadens förvärv

av viss

del utav

kvarteret

Mälaren

(Konradsberg).

Överenskommelsen

rörande

de av

Garnisonssjukhuset

disponerade

fastigheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 G

upprättade, ovan intagna värderingsinstrumentet kunde nu ifrågavarande markområde,

utgörande omkring 3,195 kvadratmeter, åsättas ett värde av 165 kronor

kvadratmetern.

överenskommelsen innebär, att kronan förvärvar en del om c:a 2,286 kvadratmeter

av området till ett pris av 165 kronor per kvadratmeter eller tillhopa

378 000 kronor, varemot likviden för återstående c:a 909 kvadratmeter

utgöres av dels att desamma tagits i beräkning vid biläggande av äganderättstvisterna,

varom härnedan vidare förmäles, dels ock att kronan lämnat vissa

medgivanden om särskilda stadsplanebestämmelser för delar av Garnisonssjukhusets

tomter.

Mellan kronan och staden har nämligen yppat sig olika meningar om rätten

till en smal remsa om c:a 185 kvadratmeter utmed tomternas nuvarande västra

gräns, vilken markremsa hävdas av kronan, men staden anser utgöra en olaga

inkräktning från den staden tillhöriga Pilgatan. Denna tvist har nu bilagts

förlikningsvis i samband med ovanberörda överenskommelse rörande övriga

marktvister.

Vidare har emellertid från stadens sida tidigare framställts förslag om vidgning

av Pilgatan, enligt vilket en del av kronans ifrågavarande tomter skulle

utläggas som gata. Detta förslag har rönt motstånd från särskilt byggnadsstyrelsens

och statens byggnadssakkunnigas1 sida, enär förslaget skulle medföra

spolierandet av den vackra allé, som finnes utmed tomternas västra

gräns, och som utgör en motsvarighet till allén utmed tomternas östra gräns.

För att å ena sidan bevara västra trädallén, och å andra sidan bereda staden

möjlighet till medgivande av högre byggnadshöjd å tomterna utmed Pilgatans

västra sida, har i det föreliggande avtalet, med biläggande jämväl av ovanberörda

äganderättstvist, överenskommits följande. Staden har å kronan överlåtit

den rätt staden kan äga till den av kronan nu hävdade marken vid Pilgatan

och denna mark har i den med avtalet förbundna stadsplanen utlagts till

kvartersmark. Staden överlåter därjämte, på sätt ovan nämnts, å kronan all

den mark, vilken är belägen mellan kronans nuvarande tomter och södra delen

av Pilgatan, och vilken i sagda stadsplan alltså intages som kvartersmark.

Kronan å sin sida medgiver, att utmed hela den sålunda fastställda nya kvarterslinjen

vid Pilgatan av kronans tomter en remsa om 8 meter belägges med

byggnadsförbud.

Tillika innebär uppgörelsen, att mellan Hantverkaregatan och Garvaregatan

utmed kronans tomtmark men utan kostnad för kronan upptages en ny gata om

8 meters bredd, varjämte av kronans tomtmark utmed den nya gatan i hela

dess längd en remsa om 4 meter belägges med byggnadsförbud.

Såsom förut angivits har vidare genom avtalet staden av kronan förvärvat

den mark, som erfordras för Hantverkaregatans breddning.

Genom vad sålunda överenskommits har kronan ernått, att de ifrågavarande

tomterna erhållit lämpligare gränser. Genom den nya gatan mellan Garvaregatan

och Hantverkaregatan har trafiken till och från den nuvarande entrén

till sjukhuset i hög grad underlättats, varjämte uppförandet av brandgavlar i

ifrågavarande del av Garnisonssjukhusets östra tomtgräns förhindrats. Allén

utmed västra gränsen kommer att kunna bibehållas och i en framtid även utsträckas

ända ned till Norr Mälarstrand.

Reglering av Av kronans, till sjukhuset Eira samt Mynt- och justeringsverket upplåtna fater^kvar-

sti&heter inom kvarteret Munklägret -— tomterna nr 1, respektive nr 4 —- ter et Munk- hava enligt avtalet och i överensstämmelse med samt på samma villkor som

lägret (Eira i det av kanslihusdelegerade uppgjorda avtalet, å staden överlåtits de delar,

och Myntet)._

1 Se byggnadssakkunnigas betänkande, särskilt sid. 91.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

vilka skola utläggas till Hantverkaregatan enligt det med det nu föreliggande

avtalet förbundna stadsplaneförslaget.

Genom avtalet har emellertid ytterligare den till sjukhuset Eira upplåtna fastighetens

gränser mot väster och söder reglerats, ävensom, i sammanhang med

juppgörelsen i övriga äganderättstvister, bilagts vissa tvister mellan kronan och

staden om äganderätten till särskilda delar av denna fastighet.

Av den mark, som för närvarande av kronan hävdas till Eirafastigheten har

nämligen staden förmenat, att en remsa utmed Parmmätaregatan—Kungsholms

hamnplan om ungefär 205 kvadratmeter ävensom visst område vid fastighetens

södra gräns vore en olaga inkräktning från gatan, respektive stadens tomt söder

om Eirafastigheten, och rätteligen tillhörde staden. Därjämte har mellan

kronans och stadens representanter yppats olika meningar, huruvida Eirafastigheterna

numera — efter fastställandet av Norr Mälarstrands framdragande

utmed kvarteret Munklägret — alltjämt ägde kvar fönster- och takfallsrätt mot

stadens söder om Eirafastigheten belägna tomtmark.

Tillika har staden önskat vidga Parmmätaregatan—Kungsholms hamnplan å

ifrågavarande sträckning; och omfattar denna vidgning dels mark, varom tvistas,

dels mark, som ostridigt tillhör kronan. En del av den omtvistade marken

vid västra gränsen skulle i det sambandet i stadsplanen intagas till kvartersmark

och tilläggas Eirafastigheten.

Den nu ingångna överenskommelsen innebär i huvudsak, att beträffande fastighetens

västra gräns kronan avstår den till Parmmätaregatans—Kungsholms

hamnplans breddning erforderliga marken, varemot staden avstår alla anspråk

å den omtvistade marken i övrigt, som härvid tillägges kronans ifrågavarande

tomt. Beträffande Eirafastighetens södra gräns innebär avtalet att kronan till

staden avstår ett område om ungefär 45 kvadratmeter, varemot staden till kronan

avstår ett område om ungefär 235 kvadratmeter. Tillika fastställas sådana

byggnadsbestämmelser för marken utmed denna nya södra gräns, att ett

visst område — beläget till ungefär 1/4 å kronans område och s/4 å stadens område,

allt enligt den nya gränsen — beläggas med byggnadsförbud samt Eirafastigheten

därigenom erhåller fasadrätt utmed hela det med byggnadsförbud

sålunda belagda området.

Rörande biläggandet av nu ifrågavarande tvistigheter får kommissionen i övrigt

hänvisa till den närmare redogörelse för samtliga bilagda tvister, som lämnas

i det följande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Regleringen

av tvistigheterna

rörande

de av

generaltullstyrelsen

disponerade

fastigheterna

inom

kvarteret

Argus.

III. Jiilagda tvistigheter.

På sätt ovan angivits har genom det nu träffade avtalet förlikningsvis bilagts

vissa tvistigheter mellan kronan och staden rörande rätten till dels vissa

områden inom och invid området för det nya kanslihuset, dels ock vissa kronans

fastigheter å Kungsholmen.

Ytterligare har genom avtalet bilagts tvisten om den rätt kronan och staden

var för sig äger till de tomter med därå uppförda byggnader, som av generaltullstyrelsen

nu disponeras inom kvarteret Argus vid Skeppsbron.

Beträffande rätten till dessa fastigheter tillåter sig kommissionen hänvisa till

de tryckta utredningar i frågan, som finnas utgivna och utarbetats dels för

kronans räkning av riksarkivet genom numera förste arkivarien L. M. Bååth

— »Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm», del II, sid. 139

o. ff. —, dels för stadens räkning av registratorn Vilh. Gyllensvärd — »Om

tolagen samt packhus- och tullhusbyggandet i Stockholm» — samt numera docenten

Halvar G. F. Sundberg -— »Om äganderätten till tullhusen i kvarteret

Argus», ävensom »Bolagsrätt och tullhusbyggnadsskyldighet» (tryckt i Stockholms

stadsfullmäktiges handlingar för år 1921).

Rörande kronans och stadens rätt till fastigheterna och vad därmed äger sammanhang,

har generaltullstyrelsen i skrivelse den 21 december 1925 till kommissionen

anfört bland annat följande.

Under styrelsens vård och inseende stå för närvarande två i Stockholm belägna fastigheter,

n:ris 3 och 7 i kvarteret Argus med adressnummer 38 vid Skeppsbron och

49 vid österlånggatan. Frågan om äganderätten till dessa fastigheter är emellertid

svävande. Tidigare har gjorts gällande, att kronan vore ägare till själva tomterna

men att äganderätten till därå uppförda byggnader borde anses tillkomma kroiian

till tre fjärdedelar och Stockholms stad till en fjärdedel. I sistnämnda hänseende

lärer fortfarande icke någon större meningsskiljaktighet råda. Vad åter angår

äganderätten till tomterna, har på senare tid hävdats uppfattningen, att desamma

borde anses vara''i stadens ägo. Angående det huvudsakligaste av vad i dithörande

frågor förekommit får styrelsen i det följande lämna en kortfattad utredning,

men nödgas styrelsen med hänsyn till ämnets vidlyftighet för närmare kännedom

hänvisa till innehållet i de tidigare verkställda, synnerligen ingående utredningarna.

Såväl Gyllensvärd som Bååth hava beträffande äganderätten till tomterna kommit

till det resultat, att desamma tillhörde kronan. Båda författarna konstatera därjämte,

att äganderätten till å tomterna befintliga byggnader »utan vidare förklaring»

ansetts tillkomma kronan till tre fjärdedelar och staden till en fjärdedel eller

i förhållande till deltagandet i byggnadernas uppförande; Bååth har emellertid

uttryckt tvivelsmål angående riktigheten av den sålunda härskande uppfattningen.

I motsats till Gyllensvärd och Bååth gör Sundberg gällande, att äganderätten till

tomterna borde anses tillkomma Stockholms stad. Beträffande äganderätten till

byggnaderna biträder Sundberg den gängse uppfattningen om delad äganderätt.

Diskussionen om äganderätten till marken har förts tillbaka till händelseförloppet

vid det tillfälle i slutet av 1600-talet, då den fastighet genom vars sedermera

inträffade delning tomterna n:ris 3 och 7 i kvarteret Argus uppkommit, övergick

från enskild i allmän ägo.. Ifrågavarande fastighet utgjorde en mellan österlånggatan

och Skeppsbron belägen tomt med därå uppförd byggnad, tillhörig kungl. rådet

greve Nils Brahe.

På 1680-talet förelåg till avgörande en fråga om anskaffande för kronans räkning

av ett nytt tullhus. Denna fråga kom att sammankopplas dels med en vid samma

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

tid aktuell fråga om anskaffande genom stadens försorg av ett — samtidigt för tulloch

handelsändainål avsett — s. k. packhus, dels ock med frågan om bibehållande av

viss tolagsförmån, som tidigare varit staden tillförsäkrad. Såsom lämpligt till tullhus

hado föreslagits den greve Brahe tillhöriga fastigheten, varjämte även hade framhållits

angelägenheten av att »packhuset» bleve anlagt invid tullhuset.

Förhållandena utvecklade sig därhän, att staden, för att komma i fortsatt åtnjutande

av den ifrågakomna tolagsförmånen, genom sina representanter förklarade sig

beredd att åtaga sig såväl tull- som packhusbyggnad. Härefter medgav Kungl. Maj :t

genom resolution den 25 mars 1680 (avtryckt i Sundbergs utredning sid. 13, not. 7),

att tolagsförmånen finge i viss utsträckning bibehållas, »allenast tullhuset utav de

därigenom fallande medel av staden inlöst och packhuset ihopa med detsamma uppbyggt

varder».

Köpet avslutades den 19 maj 1686. Originalet till det av greve Brahe utfärdade

köpebrevet har förgäves efterforskats och förmodas icke vara i behåll. Köpebrevet

är emellertid intaget i Stockholms stads registratur för samma dag och finnes,

sådant detsamma lyder enligt registraturet, avtryckt i Sundbergs utredning,

sid. 18.

Köpebrevets innehåll utmynnar i en förklaring, att säljaren avhände sig fastigheten,

utan att därvid angives, till vem äganderätten skulle övergå. Att Stockholms

stad erlagt köpeskillingen, är ostridigt; omtvistat är däremot, huruvida staden

skall anses härvid hava handlat för egen räkning i egenskap av köpare eller

allenast fullgjort betalningen för kronans räkning. Å ena sidan göres sålunda gällande,

att staden förvärvat fastigheten för att därå upplåta för tullverket erforderliga

lokaler, å andra sidan, att kronan förvärvat fastigheten för en köpeskilling,

som staden enligt Kungl. Maj :ts åberopade resolution haft att erlägga. Såvitt hittills

förefintlig utredning giver vid handen, är lösningen av frågan om markäganderätten

beroende på lösningen av denna tvistefråga.

Något särskilt fastebrev antages icke vara utfärdat i anledning av köpet. Ett

angående greve Brahes fång till fastigheten utfärdat fastebrev av den 16 mars 1681,

vilket åberopas i köpebrevet, finnes avtryckt i Sundbergs utredning, sid. 27, not. 2.

De nuvarande byggnaderna, »stora tullhuset» Skeppsbron 38 och »accishuset»

österlånggatan 49, hava tillkommit, den förra under åren 1783—1788 och den senare

under åren 1805-—1808. Såsom ovan antytts, har kronan till tre fjärdedelar

och staden till en fjärdedel bestritt kostnaderna för uppförandet. Bestämmelser om

kostnadsfördelningen återfinnas i särskilda kungl. brev den 16 september 1783, den

31 januari 1787 och den 29 mars 1805. Fördelningen, som torde hava sin grund i

en analogi med vissa bestämmelser om tullhusbyggnad i 1776 års landstulls- och

accisstadga, har medfört, att äganderätten till byggnaderna ansetts tillkomma kronan

och staden till motsvarande andelar. Huruvida denna slutsats i och för sig är

berättigad, kan möjligen vara tvivel underkastat. Det har emellertid icke förebragts

någon omständighet, ägnad att jäva den uppfattning angående äganderätten,

som alltsedan byggnadernas tillkomst varit den förhärskande och som vid flera tillfällen

tagit sig uttryck i praxis. Icke heller har från någondera sidan framställts

anspråk på odelad äganderätt.

Byggnaderna hava under gångna tider tagits i anspråk av såväl centralverket som

den lokala tullförvaltningen. Då skyldighet att tillhandahålla lokaler åt den senare

sedan gammalt åvilar Stockholms stad, hava alltså kronan och staden i förening

disponerat fastigheterna. Detta förhållande i förening med samäganderätten till

byggnaderna har givit upphov till invecklade frågor om fastigheternas förvaltning,

särskilt beträffande fördelningen av kostnaderna för underhåll m. m. (jämför t. ex.

proposition nr 1 år 1914 A). Hithörande frågor hava emellertid undergått reglering

i samband med nyligen inträffade förändringar i fastigheternas användning.

Under åren 1924 och 1925 hava de i fastigheterna tidigare inrymda avdelningarna

av lokaltullförvaltningen till största delen överflyttats till av staden på annat håll

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. £12 käft. (Nr 047.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

anskaffade lokaler. För närvarande är endast en mindre bevakningsavdelning förlagd

till en lokal i gårdshuset Skeppsbron 38.

Dessa förändringar hava till en början medfört, att äganderättsfrågan fått en

särskild aktualitet. Genom flyttningen har möjlighet yppats att åtminstone i

viss omfattning tillgodose det behov av ökat lokalutrymme för generaltullstyrelsen,

som sedan flera år tillbaka varit förhanden. Innan definitiva anordningar

härutinnan träffas, vore det givetvis önskvärt, att odelad äganderätt till fastigheterna

tillförsäkrades statsverket. Eu förutsättning för att underhandlingarna härom

skola kunna taga fastare form är emellertid, att frågan om äganderätten blir slutgiltigt

avgjord. På grund härav har generaltullstyrelsen i skrivelse till kungl.

kammarkollegium den 4 juli 1924 anhållit om verkställande av ytterligare utredning

i denna fråga. Enligt vad styrelsen numera under hand inhämtat, lärer emellertid

kollegiet icke vara i tillfälle att under den närmaste tiden verkställa den begärda

utredningen.

För reglering tills vidare av rättsförhållandet mellan kronan och staden hava åtgärder

vidtagits i nedan angivna hänseenden.

I skrivelse till generaltullstyrelsen den 18 juni 1924 anförde hamnstyrelsen beträffande

hyresavkastningen för de lokaler, som genom överflyttandet av vissa tullförvaltningsavdelningar

bleve lediga, att då staden och staten dittills ansetts äga

en fjärdedel respektive tre fjärdedelar av åtminstone själva byggnaderna, avkastningen

lämpligen kunde delas i samma proportion mellan staden och staten. Hamnstyrelsen

föreslog vidare, att för bestämmande av den hyra, som skulle erläggas för

lokalerna, vare sig desamma disponerades av staten eller staden eller uthyrdes till

enskilda, hyresvärdering måtte verkställas genom stadens fastighetsnämnd och kungl.

byggnadsstyrelsen.

På generaltullstyrelsens i anledning härav gjorda framställning förklarade Kungl.

Maj :t i brev till styrelsen den 8 augusti 1924, dels att inflytande hyresavkastning

för berörda lokaler skulle tills vidare fördelas med tre fjärdedelar till statsverket

och en fjärdedel till Stockholms stad, dock att, därest omändrings- eller reparationsarbeten

måste på tullverkets bekostnad vidtagas beträffande lokalerna, stadens

andel i hyresavkastningen skulle minskas med ett belopp, motsvarande en

fjärdedel av kostnadssumman, dels och att för bestämmiande av hyresbeloppen hyresvärdering

skulle äga rum, därvid statsverket skulle företrädas av byggnadsstyrelsen.

Sedermera gjorde hamnstyrelsen i skrivelse den 15 oktober 1924 framställning i

syfte att vad sålunda bestämts måtte utsträckas att gälla samtliga i tullhuset vid

Skeppsbron och det s. k. accishuset inrymda lokaler. Förklaring av denna innebörd

meddelades av Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen den 20 mars 1925.

Med skrivelse den 7 juli 1925 har byggnadsstyrelsen överlämnat en av arkitekten

Arvid Sjöqvist såsom ombud för byggnadsstyrelsen och hyresintendenten O. Starck

såsom ombud för hamnstyrelsen upprättad hyresvärdering av samtliga ifrågavarande

lokaler.

De nya bestämmelserna tillämpas enligt överenskommelse med hamnstyrelsen från

och med den 1 juli 1925, dock att tidigare fastställda hyresbelopp för vissa lägenheter

kvarstått oförändrade intill den 1 oktober samma år.

I huset Skeppsbron 38 är för närvarande en lägenhet om 2 rum och kök i våningen

3 trappor upp anvisad såsom tjänstebostad för den hos generaltullstyrelsen

anställde förste expeditionsvakten. Vidare äro till enskilda uthyrda i huset österlånggatan

49 en verkstadslokal å nedre botten, en lägenhet om 5 rum och kök i våningen

1 trappa upp och fem enkelrum i våningen 4 trappor upp. Härjämte disponeras,

såsom förut nämnts, för lokaltullförvaltningens behov en lokal i gårdshuset

Skeppsbron 38, för vilken sålunda Stockholms stad har att till generaltullstyrelsen

erlägga tre fjärdedelar av beräknade hyresavkastningen. Med undantag beträffande

vissa lokaler i bottenvåningen av huset Skeppsbron 38, vilka efter utrymmandet ännu

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

icke tagits i bruk, disponeras fastigheterna i övrigt av generaltullstyrelsen mot erläggande

till staden av en fjärdedel av belöpande hyresvärde.

Angående spörsmålet, i vad mån generaltullstyrelsens lokalbehov kan för framtiden

tillgodoses inom nu ifrågavarande fastigheter, är styrelsen i förhållandenas

nuvarande läge icke i tillfälle att göra några bestämda uttalanden. Såsom förmäles i

det av särskilt tillkallade sakkunniga den 18 mars 192B avgivna betänkandet angående

ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (sid. 257), har inom

byggnadsstyrelsen uppgjorts förslag till vissa omändringar inom fastigheterna. Med

hänvisning härtill anföra de sakkunniga, att efter verkställda omändringar plats

kunde beredas inom fastigheterna för generaltullstyrelsen och dess byråer men knappast

för den till styrelsen hörande undervisningsanstalten, vilken hittills — i likhet

med vissa andra styrelsens avdelningar — varit inrymd i förhyrda lokaler. Sakkunniga

ifrågasätta (sid. 399) förvärv för berörda ändamål av de i kvarteret Argus belägna

fastigheterna nris 1 och 2, av vilka den senare är i stadens ägo. Huruvida

genom åtgärder i denna riktning må kunna ernås en slutgiltig läsning av generaltullstyrelsens

lokalfråga, är emellertid givetvis i första hand beroende på avgörandet

beträffande fastigheterna nris 3 och 7.

För generaltullstyrelsen ställer det sig som en angelägen sak, att nu berörda spörsmål

må kunna bringas till sin lösning utan alltför stor tidsutdräkt; dels äro nämligen

vissa av de lokaler, som nu av styrelsen disponeras i fastigheterna Skeppsbron

38 och österlånggatan 49, i fråga om utrymmet otillräckliga och i övrigt av långt

ifrån tillfredsställande beskaffenhet, dels är det givetvis ur skilda synpunkter önskvärt,

att förhyrande för styrelsens räkning av lokaler i andra, staden eller enskilda

tillhöriga byggnader ■— för vilket ändamål för närvarande kräves en årlig hyressumma

av 25,370 kronor — för framtiden må kunna i görligaste män inskränkas.

Vid skrivelsen fanns fogad avskrift av berörda hyresvärdering, som är av

följande innehåll:

»Hyresvärdering av samtliga lokaler inom fastigheterna nr 38 vid Skeppsbron och

nr 49 vid österlånggatan.

Skeppsbron n:r 38.

Jfedre botten.

Gatuhuset. Arlig hyra

ex kl. värme.

T. v. i porten: tullkammaravdelning....................... 5 000: —

T. h. i porten: tullbehandlingsexpedition...................... 5 000: —

Mittpartiet: d:o ...................... 10 000: —

Bakom d:o: tnllpackhnskarlarne.......................... 800: —

Tullverkets laboratorium............................. 1 200: —

Gårdshuset.

Tullbevakningen................................. 1 000: —

Entresolvåningen.

Gatuhuset.

Frukostrum................................... 300: —

Gårdshuset.

Frukostrum................................... 200: —

Tullbevakningen..........•......................1100: —

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

1 tr. upp.

Gatuhuset.

Personalbyrån.................................. 7 000: —

Revisionsbyråns stat. avdelning.......................... 4 000: —

Gårdshuset.

Revisionsbyråns stat. avdelning.......................... 6 000: —

2 tr. upp.

Gatuhuset.

K. generaltullstyrelsen.............................. 8 000: —

Kameralbyrån.................................. 5 000: —

Gårdshuset.

Revisionsbyrån i................................ 6 000: —

B tr. upp.

2 rum och kök åt södra sidan .......................... 900: —

2 rum och kök åt norra sidan.......................... 700: —

Arkivlokaler................................... 3 000: —

Österlånggatan n:r 49.

Gården.

Magasin..................................... 500: —

Nedre botten.

Kameralbyråns förråd.............................. 1200: —

Verkstadslokal.................................. 1 500: —■

1 tr. upp.

1 rum (bevakningschefen)............................. 400: —

5 rum och kök.................................2 100: —

2 tr. upp.

3 rum (inspektören)............................... 1 300: —

2 rum (museum)................................. 1 200: —

2 rum (stat. avdelningen)............................. 400: —

B tr. upp.

Kameralbyråns förråd.............................. 2 600: —

4 tr. upp.

1 rum (tullmannaförbundet)............................ 400: —-

1 rum (åt gården)................................ 325: —

1 rum (> » )................................ 350: —

1 rum (åt gatan) ................................ 375: —

1 rum (> » ) 350: —

Summa kronor 78 200: —

O. Starck. Arvid Sjöqvist.

23 juni 1925.>

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Till denna redogörelse av generaltullstyrelsen får kommissionen för egen del

tillägga, att omförmälda, av N. Brahe år 1686 utfärdade köpebrev numera återfunnits

bland stadens äganderättshandlingar och är av samma lydelse som det

av Sundberg avtryckta konceptet.

På hemställan av kommissionen hava kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

verkställt värdering av ifrågavarande fastigheter och därvid kommit till

följande resultat:

a. kvarteret Argus n:r 3 vid Skeppsbron (tullhusen).

Areal = 1450,0 kvm.

Tomten värderas till (e:a 600: — kr. per kvm.)................ 870 000 kr.

Byggnaderna värderas till.......................... 550 000 »

b. kvarteret Argus n:r 7 vid Österlånggatau.

Areal = 470,0 kvm.

Tomten värderas till (c:a 215: — kr. per kvm.)................ 102 000 »

Byggnaderna värderas till .......................... 150 000 >

Då byggnaderna till 3A ägas av staten och till 1/i av staden, komma på respektive

kontrahenter 525 000: — och 175 000: -— kronor.

Slutligen har byggnadsstyrelsens utredningsbyrå på kommissionens hemställan

verkställt följande utredning, avseende att utvisa, huruvida kronan

lämpligen borde förvärva stadens andel i fastigheterna:

Generaltullstyrelsen disponerar för närvarande lokaler

i Skeppsbron nr 38

i Skeppsbron nr 36 och

i tullpackhuset i Stadsgården för undervisningsanstalter

med en effektiv golvyta av sammanlagt 1,969 kvadratmeter (enligt byggnadssakkunnigas

betänkande 1925).

Förslag till ordnande av lokalfrågan.

Alt. I. Bibehållande av lokaler i nuvarande tullhuset.

Genom förändringar i den nuvarande dispositionen skulle nuvarande tullhuset

kunna utnyttjas mer effektivt, så att generaltullstyrelsens hela nuvarande lokalbehov

skulle kunna inrymmas där.

Ett sådant förändringsförslag skulle i huvudsak omfatta rivning av nuvarande

gårdsöverbyggnad, varigenom belysta lokaler skulle erhållas i bottenvåningen, där

exempelvis de i Skeppsbron nr 36 hyrda lokalerna för tullbehandlingsbyrån skulle

kunna inrymmas. Vidare avser förändringsförslaget inredning såväl av gatuhusets

som gårdsflyglamas vindsutrymme, som skulle disponeras dels för undervisningsanstalten

och dels för arkiv.

Hyresberäkning:

Nuvarande fastighetsvärde............................ 1 672 000

(Enligt värdering 6. 4. 27 av kapten Eggert och arkitekt Sjöqvist.)

Byggnadskostnad för omändringsarbeten...................... 128 000

1800 000

Hyra efter 6 %.................................. 108000

Alt. II. Förslag till nybyggnad.

Lokalbehov c:a 2,000 kvm. effektiv golvyta fördelat på 5 våningar (därav en jordvåning)

erhålles pr våning 400 kvm., vilket motsvarar en byggnadsyta av 670 kvm.

beräknat med utgångspunkt från, att den bebyggda ytan kan utnyttjas effektivt upp

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

till 60 %. Byggnadshöjden beräknas till 18 meter, givande en kubik av 12,060 kbm.,

som efter en byggnadskostnad av 55 kr. pr kbm. ger en

total byggnadskostnad av................. 663 300

tomtkostnad (förslagsvis)................. 400 000

Summa kronor 1063300

Hyra beräknad efter 7 % utgör............... 74 500

Såsom lämplig tomt må förslagsvis nämnas tomt nr 1 i kvarteret Björnen i hörnet

av Klara Södra Kyrkogata och Karduansmakaregatan, vilken tomt är beräknad

kunna utökas med utefter Klara Södra Kyrkogata intilliggande fastighet.

Kommissionen får erinra, att enligt nådigt beslut den 31 december 1925 har,

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommissionen meddelade

uppdraget, till kommissionen överlämnats en av generaltullstyrelsen i underdånig

skrivelse den 31 oktober 1922 gjord framställning om nådigt uppdrag till

byggnadsstyrelsen att uppgöra förslag till ombyggnad av ifrågavarande fastigheter

inom kvarteret Årgus, jämte i ärendet avgivna underdåniga utlåtanden

av byggnadsstyrelsen och statskontoret. I sitt utlåtande har statskontoret

därvid framhållit, att innan den av generaltullstyrelsen föreslagna utredningen

igångsattes, underhandlingar borde, på sätt jämväl generaltullstyrelsen i sin

framställning ifrågasatt, inledas med Stockholms stad rörande kronans övertagande

av all den rätt, staden kunde äga till ifrågavarande tomter med därå

uppförda byggnader.

Kommissionen tillåter sig beträffande frågan om äganderätten till dessa fastigheter

erinra om, att i stadens arkiv numera påträffats det av greve Nicolaus

Brahe år 1G86 utfärdade köpebrevet rörande fastigheterna. Kommissionen

erinrar vidare därom, att fastigheterna ostridigt, till åtlydnad av Karl XI :s

därom utfärdade föreskrift, av staden inköpts och därefter överlämnats till

kronan för att användas till tullförvaltningen. De av den lokala tullförvaltningen

dittills disponerade lokalerna hava numera utrymts i följd av att Stockholms

stad för denna förvaltning ■— utan kostnad för statsverket -— upplåtit

lokaler i andra fastigheter.

Vid den nu föreliggande överenskommelsens träffande har kommissionen,

med hänsyn ej minst till sist angivna förhållanden, samt under förutsättning

att övriga i avtalet berörda tvistighcter och markbyten regleras i enlighet med

bestämmelserna i avtalet, ansett sig kunna tillstyrka ett biläggande av tvisten

rörande nu ifrågavarande fastigheter efter de -— jämväl av stadens delegerade

godkända — grunder, att kronan avstår från all rätt till tomtmarken, men anses

äga 3A av de därå uppförda byggnaderna.

På grund av vad byggnadsstyrelsens utredningsbyrå anfört i sin ovan intagna

promemoria rörande generaltullstyrelsens lokalfråga, har kommissionen —

med utgående från att kronans och stadens sålunda antagna samäganderätt beträffande

tomterna och byggnaderna borde upplösas genom att endera parten

utlöste den andra — för sin del ansett sig kunna tillstyrka, att staden i enlighet

med den nu träffade överenskommelsen får övertaga kronans andel i byggnaderna

efter det av parternas värderingsmän åsatta värdet. Staden skulle

alltså för kronans andel i byggnaderna erlägga ett belopp av 525,000 kronor.

Tvisten ro- Enligt det nu träffade avtalet skulle jämväl biläggas tvisten mellan kronan

''och^atten* oc^ s^a<^en om rätten till utfyllningar. strand och vatten utanför kronans tomt

utanför tom-nT ^ * kvarteret Göken. Härutinnan tillåter sig kommissionen hänvisa till vad

ten nr 7 i ovan anförts.

kvarteret

Göken.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Beträffande övriga, genom det nu träffade avtalet förlikningsvis bilagda Tvister u>- tvistigheterna rörande kronans tomter ,å Kungsholmen inom dels kvarteren Ber- fflt, Qar_

gamotträdet—Asplunden (Garnisonss,jukhuset), dels ock kvarteret Munklägiet, n{sons. orh

tomten nr 4 (Eirasjukhuset), får kommissionen anföra följande. Eirasjuk
husen

dispn
Av

de fastigheter, vilka disponeras av Garnisonss jukhuset, har staden gjort

anspråk på samt avstår genom det föreliggande avtalet till kronan dessa anspråk

å en markremsa utmed Pilgatan, omfattande ungefär 185 kvadratmeter niSOVH8juhDärav

hävdas omkring 100 kvadratmeter till tomten nr 1 i Bergamotträdet jiusei disposamt

omkring 85 kvadratmeter till tomten nr 3 i kvarteret Asplunden. Enligt «erade tomten

av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist, gjorda värderingen kunde des- tema.

sa markområden anses äga ett värde av respektive 15 000 och, 8 500 kronor.

Stadens anspråk å dessa områden grundas dära, att omradena enligt de i

tidigare utfärdade designationer rörande tomterna angivna måtten icke skulle

falla inom tomternas gränser. Kronans representanter åter hava gjort gällande,

att nu ifrågakomna divergenser mellan det faktiska innehavet och äldre

designationer vore beroende pa dessa senares bristande noggrannhet, kartornas

krympning m. m., samt att den sedan gammalt iakttagna hävden beträfiande

tvisteområdena borde vara avgörande för, äganderättsf rågan.

Vid biläggandet av nu ifrågavarande tvistepunkter har jämväl staden a kronan,

såsom ovan nämnts, överlåtit en areal av omkring^ 909 kvadratmeter vid

Garnisonssjukhustomternas sydvästra hörn. I den, mån området ej belagts

med det överenskomna byggnadsförbudet hava värderingsmännen ansett detsamma

kunna åsättas ett värde av 165 kronor per kvadratmeter, varemot det med

byggnadsförbud belagda området måste anses äga ett mindre värde.

Tvisterna rörande Eiratomten hava i vad avser den västra gränsen, mot

Parmmätaregatan, varit av ungefär enahanda art som den nyssnämnda tvisten.

Kommissionen får beträffande tvisten rörande Eirafastighetens västra gräns

hänvisa till riksarkivets tryckta utredning. Det omtvistade området innehaller

en areal av ungefär 205 kvadratmeter, varav ungefär 180 kvadratmeter enligt

den i avtalet förutsatta stadsplanen skall utläggas, till Parmmätaregatan,

medan återstoden skulle tilläggas den av sjukhuset Eira disponerade tomten

nr 4 i kvarteret Munklägret (förr Bryggaren). Den del, som skulle utläggas

till Parmmätaregatan och vartill kronans rätt genom avtalet förvärvas av staden,

hava parterna, med ledning av kaptenen Eggerts och arkitekten Sjöqvists

värdering ansett jämte den kronan ostridigt tillhöriga mark. ungefär 140 kvadratmeter,

som ytterligare skulle utläggas till Parmmätaregatan^ kunna asättas

ett värde av 49 000 kronor, varav på det tvistiga området alltså belöper omkring

27 600 kronor. Den del av den tvistiga marken, som enligt avtalet skulle

tilläggas sagda tomt nr 4 i kvarteret Munklägret, kunde enligt värderingsmännens

utlåtande anses äga ett värde av omkring 3 100 kronor.

Jämväl utmed södra gränsen har funnits ett mindre område, vartill äganderätten

varit omstridd, men vartill kronan genom avtalet erhåller obestridd ägan
Körande

frågan, om fönster- och takfallsrätten utmed Eiratomtens ^ södra

gräns genom kvartersgränsens förändring skall anses hava försvunnit, må erinras

följande. Vid fastställandet den 20 december 1880 av stadsplanen över

Kungsholmen, innefattande bland annat Norr Mälarstrand, undantogos från

fastställelsen de delar, som ifrågasattes att dragas över eller eljest beröra kronan

tillhörig mark. Enahanda förbehåll beträffande kronans mark intogs i de

Kungl. Maj :ts beslut den 22 juni 1892 och den 17 mars 1905, varigenom Norr

Mälarstrands läge försköts söderut och dess bredd ökades till 40, respektive 67

meter.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tvisterna

rörande

kanslihus
området.

Enligt den genom nådigt beslut den 26 mars 1887 meddelade fastställelsen

å stadsplan rörande Norr Mälarstrands framdragande utanför kvarteret

Bryggaren — se närmare riksarkivets tryckta utredning om Kungsholmstomterna,

sid. 51 o. f. — fastställdes planen »att träda i verket i den mån sådant

utan förnärmande av kronans eller enskild rätt kan ske». På grund av detta

salunda meddelade förbehåll förvärvade staden efter riksdagens medgivande de

delar av Myntets tomt, som erfordrades för Norr Mälarstrands utläggande.

Men om uppreglering av kronans och stadens ömsesidiga intressen och rätt vid

Eiratomten fördes icke ens några underhandlingar.

Med stöd av angivna lörbehall vid stadsplanefastställelserna hava kronans

representanter förmenat, att kronan alltjämt äger fönster- och takfallsrätt utmed

Eiratomtens hela södra gräns, vilket åter bestritts av stadens representanter.

„ Een mark vid Eirafastighetens södra gräns, som genom detta avtal överlåtes

a staden, omkring 45 kvadratmeter, såväl som den mark, omkring 235 kvadratmeter,

vilken genom avtalet överlates å kronan, skulle enligt värderingsmännens

utlåtande äga ett värde av omkring 125 kronor kvadratmetern, under förutsättning

att marken ej belädes med byggnadsförbud. Det i avtalet för vissa

delar av om radena förutsatta byggnadsförbudet minskar givetvis i viss mån

desammas värde.. Å andra sidan medför sagda byggnadsförbud för kronans

tomtmark vid Eiratomtens södra gräns i huvudsak samma förmån, som den

omstridda fönster- och takfallsrätten därstädes må hava inneburit.

Beträffande slutligen tvisten rörande vissa områden inom och invid området

för det blivande kanslihusomradet, må hänvisas till dels riksarkivets »Utredningar

rörande statens mark och tomter» del II, dels den för stadens räkning

av numera docenten Halvar G. F. Sundberg verkställda utredningen »Om äganderätten

till kvarteren Nemesis, Mars och Vulcanus samt angränsande mark»

(tryckt i Stockholms stadskollegii utlåtanden och memorial 1925), dels ock

den av advokatfiskalen Sten Grönvall för kronan verkställda, härvid fogade

»Utredning angående kronans rätt till viss mark inom staden mellan broarna

jämte vattenområdet utanför stadsdelen».

I enlighet med de verkställda utredningarna äro de i området för det nya

kanslihuset ingående omtvistade områdenas areal och deras av kaptenen Eggert

och arkitekten Sjöqvist uppskattade värden följande:

Areal Värde

kvm. kronor.

a. Mark, som ostridigt ingått i den s. k. Lilla Mynthnstomten . . 740 484 700

b. Områden, vilka antingen tillhöra Lilla Mynthnstomten eller ock

stadens tomt n:r 2 och 4 i kvarteret Mars eller ock Kanslikajen 74 48 500

c. Område ntgörande del av Kanslikajen ............ 9 5 900

d. Myntgränden........................ 459 226 000

e. Mynttorget.................. , ...... 18 15 300

Snmma 1293 780400

Ovan har omförmälts, att i förhållande till det av kanslihusdelegerade på

sm tid uppgjorda avtalet i det förevarande gjorts den förändringen, att av kvarteret

Mars tomterna nr 2 och 4 samt 3 och 5 en areal av omkring 80 kvadratmeter

skulle utläggas till Rådhusgränden, medan i stället till området för det

nya kanslihuset skulle läggas ett område av Kanslikajen om ungefär 95

kvadratmeter. Därvid har emellertid överenskommits mellan kommissionen

och stadens delegerade, att ifrågavarande områden skulle gå i utbyte mot varandra

pa sa sätt, att desamma beräknades äga lika värde. Ovanstående såväl

som efterföljande beräkningar rörande områden för det nya kanslihuset, om

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

vilka rått tvist, hava därför av» praktiska skäl utgått från de arealer och värden,

som skulle gällt, därest nu omförmälda jämkning icke ägt rum.

De omtvistade olika områdena inom kvarteren Asplunden—Bergamotträdet

och Munklägret samt inom kanslihusområdet äro alltså följande:

Areal

kvm.

a. Områden inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet, som sta
den

avstår till kronan................... 185

Områden inom kvarteret Munklägret, tomten n:r 4, utmed Parmmätaregatan,

som

b. kronan avstår till staden................... 180

c. staden avstår till kronan.....•............. 25

d. Områden, som skola ingå i nya kanslihusets komplex och staden

avstår till kronan.....................1 293

Summa 834 300

Det nu träffade avtalet innebär, att staden till kronan avstår de ovan under

a), c) och d) angivna områdena, att kronan till staden avstår det under b) angivna

området, samt att kronan till staden utgiver ett belopp av 404 200 kronor.

Därjämte skall enligt överenskommelsen:

kronan till staden avstå alla anspråk å viss invid Lilla Mynthustomten belägen

mark, avsedd att utläggas till gata,

kronan till staden avstå viss mark utmed Eirasjukhusfastighetens södra

gräns, samt

kronan medgiva byggnadsförbud beträffande vissa delar av Garnisonssjukhusets

och Eirasjukhusets tomter;

ävensom staden till kronan utan särskild ersättning avstå omkring 909

kvadratmeter för att tilläggas Garnisonssjukhusfastigheten,

staden mellan Hantverkaregatan och Garvaregatan utmed Garnisonssjukhusfastighetens

östra gräns framdraga en ny gata

samt staden dels till kronan avstå viss mark vid Eirasjukhusfastighetens

södra gräns dels ock medgiva byggnadsförbud för viss stadens intill sagda

gräns belägna mark.

Kommissionen får emellertid understryka, att överenskommelsen beträffande

samtliga tvistigheter rörande omförmälda fastigheter är att anse som en enda

enhet, vari ena partens medgivande på en punkt motsvaras av motpartens medgivande

å en annan punkt, dels ock att de av parterna sålunda gjorda medgivandena

lämnats endast under förutsättning av bifall till avtalets övriga bestämmelser

och villkor.

Beräknat

värde

kronor

23 500

27 300

3100

780 400

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

IT. Fastigheternas i bytet ingående värden m. m.

Fastigheternas

bytesvärden

samt

likvidering

och tillträde

av resp. fastigheter.

I enlighet med det ovanstående hava följande av kronan till staden överlåtna

fastigheter m. in. i bytet ingått med följande värden:

del av kv. Vulcanus.....................

Brandklipparen n:r 1.....................

del av tomten n:r 1 kv. Munklägret:

mark...........................

byggnader .........................

delar av tomten n:r 4 i kv. Munklägret, mark till vidgning av Ha

d:o d:o till vidgning av Parmmätaregatan...........

del av kv. Bergamotträdet...................

Päronträdet n:r 2.......................

» »3.......................

Göken n:ris 5, 6, 7, 11 samt tomtdel invid n:r 7........

del av kv. Mälaren n:r 5 och 17................

kronans rätt till byggnader å kv. Argus n:ris 3 och 7......

......kr.

108 000

...... >

2 000 000

145 500

183 000

•karegatan . »

102 600

...... »

21 400

. . . »

117 200

285 000

. . . »

200 000

. . »

4 200 000

»

600 000

...... >

525000

Summa kronor

9087 700

Följande av staden till kronan överlåtna fastigheter hava i bytet ingått med

följande värden:

kv. Mars n:r 2 och 4, mark.......

byggnader ..............

del av kv. Mars n:r 3 och 5.......

del av Kanslikajen...........

del av Garvaregatan..........

mark söder och sydväst om kv. Asplunden

kr. 489 000

> 252 000

» 499 700

» 97 800

> 105000

» 378 000

Summa kronor 1 821 500

Jämlikt den ovan lämnade redogörelsen för biläggandet av vissa tvister rörande

mark inom och invid området för det nya kanslihuset samt kronans fastigheter

inom kvarteren Munklägret, Asplunden och Bergamotträdet skall staden

därjämte vid uppgörelsen tillgodoräknas ett kontant belopp av 404 200

kronor.

I enlighet härmed skall staden till kronan utgiva i mellangift 6 862 000 kronor,

att erläggas på sätt avtalets mom. 6:o angiver. Likviden har alltså avsetts

böra erläggas å respektive tillträdesdag utom i vad avser likviden för

fastigheterna inom kvarteret Göken, som fördelats med 1/5 vid tillträdet den

1 oktober 1928, samt Vs vardera den 1 oktober 1929, den 1 oktober

1930, den 1 oktober 1931 och den 1 oktober 1932. Då kronan den 1 oktober

1928 skulle tillträda fastigheter med ett sammanlagt värde överstigande det

belopp, staden har att samma dag likvidera, innebär bestämmelserna i mom.

6:o, att skillnaden avräknas å det belopp, som staden den 1 oktober 1929 eljest

skulle hava erlagt till kronan.

Genom bestämmelserna i mom. 5:o om tillträdesdagarna har kommissionen

avsett att tillgodose behovet för kronan att äga rådrum för anskaffande av

nya ämbetslokaler i stället för dem, vilka för närvarande äro inrymda i byggnader

å de till staden överlåtna fastigheterna samt i kvarteret Argus.

Beträffande avtalets detaljer i övrigt tillåter sig kommissionen allenast hänvisa

till avtalet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

V. Åtgärder i anledning av avtalet.

Därest det föreliggande avtalet varder slutligt godkänt, tarvas i följd därav, Vinna erforsåsom

ovan antytts, vissa åtgärder för anskaffande av nya ämbetslokaler för “[M.

mynt- och justeringsverket, för generadtullstyrelsen samt för ecklesiastikdepar- gi^ing av

tementet ävensom åtgärder för dispositionen av de av kronan från staden för- avtalet.

värvade fastigheterna och fastighetsdelarna.

Anskaffandet av nya lokaler för ecklesiastikdepartementet samt dispositionen

av den mark jämte byggnader, som kronan förvärvar inom staden mellan broarna,

lär ingå som ett led i frågan om nytt kanslihus och torde förty hava beaktats

i de utredningar i ämnet, som Eders Kungl. Maj :t redan anbefallt byggnadsstyrelsen

verkställa.

Vad åter angår anskaffandet av nya lokaler för generaltullstyrelsen samt

erforderliga byggnadsåtgärder till följd av att den mark, varå det av myntoch

justeringsverket disponerade s. k. Owenska huset är beläget, genom avtalet

skulle överlåtas å staden för Hantverkaregatans vidgning, så torde byggnadsstyrelsen

böra anbefallas att efter samråd med angivna respektive ämbetsverk

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med erforderliga förslag.

Den mark som kronan förvärvar vid Garnisonssjukhusets och Eirasjukhusets

tomter lär böra jämväl i förvaltningshänseende tilläggas dessa tomter.

Beträffande dispositionen av inflytande penninglikvid får kommissionen erin- Disposition

ra följande. av infiytrm

I enlighet med särskilda beslut vid 1907 och 1911 års riksdagar har Eders

Kungl. Maj:t föreskrivit, att vid framtida försäljning av fastigheterna Brandklipparen

nr 1 (f. d. Sjöhästen nr 1) och Päronträdet nr 2 vissa belopp skola

slutligt gäldas ur de för nyssnämnda fastigheter erhållna köpeskillingarna.

Enligt från statskontoret och riksgäldskontoret till kanslihusdelegerade lämnade

uppgifter hava sålunda under nämnda förutsättningar på grund av särskilda

nådiga brev den 4 oktober 1907, den BO oktober 1908, den 8 maj 1908,

den 22 oktober 1909, den 9 augusti 1912 och den 11 oktober 1912 av statsmedel

utanordnats

1)

2)

3)

4;

5)

6)

hyresersätfningar åt boställshavare i det så kallade Indebetouska huset . kronor

kostnader för ändringsarbeten i hovstallet å gamla artilleriplanen .... »

till täckande av brist i dåvarande kronprinsens hovhållning...... »

kostnad för uppförande av nybyggnad å egendomen n:r 3 i kv. Europa . »

kostnad för en ny tvättinrättning för hovhållningens räkning..... »

hyresersättning åt boställshavare i det s. k. Oxenstiernska huset . . . ■_*

Summa kronor

28 489

28000

550 000

470 000

137 000

4 350

51

1217 839

51

Av dessa belopp skola de fyra förstnämnda täckas av försäljningsmedel för

fastigheten i kvarteret Brandklipparen och de två sistnämnda av dylika medel

för fastigheten i kvarteret Päronträdet.

På sätt ovan erinrats har jämlikt beslut vid 1918 års riksdag för täckandet

av vissa engångskostnader för försvaret anvisats ett belopp av 4 000 000 kronor

att förskottsvis bestridas av tillfälliga lånemedel men ersättas av medel,

som komme att inflyta vid försäljning av Svea ingenjörskårs kasernområde

inom kvarteret Göken. Därvid beslöts tillika, att möjligen återstående försäljningsmedel

för nämnda kasernområde skulle ingå till lantförsvarets fond

för byggnader och andra försvarsändamål.

Slutligen får kommissionen erinra om innehållet i det föreliggande avtalets

mom. 8:o stycket 1, enligt vilket kronan skall till staden utgiva viss gatumarksersättning

med 27 000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kommissionen anmärker tillika, att för de under arméförvaltningens vård

ock inseende ställda, i avtalet avsedda fastigheterna inom kvarteren Göken och

Bergamotträdet komma att inflyta 4 200 000 kronor + 117 200 eller sammanlagt

4 317 200 kronor. Av dessa medel lära 4 000 000 kronor böra disponeras

för täckandet av nämnda förskott för vissa försvarskostnader, medan återstående

317 200 kronor torde böra anses disponerade för förvärvet av de områden,

vilka genom avtalet av kronan förvärvas för att tilläggas de under arméförvaltningens

disposition stående, för Garnisonssjukhuset anvisade fastigheterna

inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet. Dessa sistberörda områden

hava nämligen ingått i avtalet med ett värde av kronor 378 000 + 105 000

eller tillhopa kronor 483 000.

Av de enligt avtalet inflytande penninglikviderna torde förty enligt kommissionens

mening böra täckas samtliga här ovan angivna förskott samt gatumarksersättning,

och därvid av först inflytande medel det sagda förskottet å

4 000 000 kronor för vissa försvarskostnader. Återstående likvidmedel synas

lämpligen böra avsättas såsom bidrag till täckande av de utgifter för ämbetslokalers

anskaffande, vilka lära uppkomma, därest det föreliggande avtalet

godkännes av parterna.

Med hänsyn till innehållet i det nu ifrågavarande avtalet samt vad här ovan

anförts, torde kommissionen härmed få anses hava besvarat samtliga ovan angivna

remisser med undantag av dels de, vilka avse Djurgården och dess reglering,

och rörande vilka kommissionen hänvisar till det med staden träffade särskilda

avtalet rörande stadsplan för och exploatering av viss del av Norra

Djurgården med tillhörande, här efter följande motivering, dels och remisserna

rörande provisoriskt upplåtande till Stockholms stad av vissa för utläggande

till Hantverkaregatan och Katarina Bangata avsedda markarealer, varom

kommissionen avgiver särskilt utlåtande.

Samtliga handlingar och kartor till de sålunda besvarade remisserna återställas

härjämte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

til

Ladugårdsgär desavtalet.

Rörande dispositionen av Norra Djurgården från och med 1800-talets senare

hälft, samt de olika strävandena å ena sidan att möjliggöra för kronan ett ekonomiskt

exploaterande av delar av Norra Djurgården och å andra sidan att bibehålla

vissa delar av Djurgården såsom naturpark i egentlig mening eller ock

såsom parkområde må erinras följande.

Konungens dispositionsrätt över Djurgården grundar sig numera på riksens

ständers underdåniga skrivelse den 1 december 1809, varigenom ständerna erbjödo

Karl XIII att till bestridande av samtliga utgifter för hovhållning m. m.

emottaga en viss årlig summa mot det att till riksens ständer överlämnades »såsom

en i evärdeliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvaltningen och användandet

av de kungs- och kungsladugårdar m. m., som förut stått under

Konungens omedelbara styrelse, med iakttagande dock, att »den här vid huvudstaden

belägna Djurgården bör förbliva under Kungl. Maj:ts enskilda disposition»,

i sammanhang varmed ständerna emellertid anhöllo, »att den s. k.

Djurgårdskassan måtte endast få användas till Djurgårdens förbättring och

förskönande samt därvarande broars och vägars underhåll, och icke graveras

med särskilda avlöningar eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt

statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t riksens ständers

erbjudande på sätt och med villkor ovannämnda skrivelse innehöll.

Emellertid hava, vad nu beträffar Norra Djurgården, olika delar såväl upplåtits

för särskilda, allmänna eller enskilda ändamål som ock, under medverkan

av riksdagen, med äganderätt överlåtits till Stockholms stad eller enskilda.

Sålunda har alltsedan den tid, då trupper först började förläggas i garnison

till huvudstaden, Ladugårdsgärdet utgjort exercis- och manöverplats för dessa,

och så småningom togs för detta ändamål i anspråk större delen av Norra

Djurgårdens odisponerade område. I samma mån som delar av Norra Djurgården

sedermera blevo upplåtna för andra ändamål — hamnanläggningen vid

Värtan, järnvägsanläggningar, Sturevägen, kaserntomterna m. m. — inskränktes

Stockholmstruppernas övningsterräng i någon mån och består numera av

området från Laduviken till Stora Hundudden. I Kaknässkogen är upplåten

plats för skjutbanor. Vidare hava utöver dessa områden, för vilkas begagnande

särskild årlig ersättning utgår till Djurgårdskassan, tid efter annan tagits i

anspråk vissa delar av Norra Djurgården för andra militära behov, såsom för

kasernområden, generalstabens stall, förrådsbyggnader, begravningsplatser och

ammunitionslaboratorium. På sätt nyss nämnts hava åtskilliga områden med

nyttjanderätt upplåtits eller med äganderätt överlåtits å särskilda allmänna

institutioner eller ock andra. Härutinnan liksom beträffande upplåtelserna

för militära ändamål må hänvisas till, förutom vad här nedan vidare anföres,

den närmare redogörelse i ämnet, som lämnats i det av de s. k. Djurgårdssak
-

Äldre

disposition

av Djurgården.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

kunniga år 1917 avgivna tryckta »Betänkande angående Djurgårdens bevarande

såsom park» med tillhörande kartor.

Exploa- I förevarande sammanhang må emellertid särskilt erinras om den exploatering

tering i av mark å Norra Djurgården, som de jämlikt riksdagens beslut 1879 och 1888

SCav''viss me^an tronan och Stockholms stad träffade avtalen rörande respektive VärtaDjurgårds-

hamnen och Hjorthagen innebära — se sagda betänkande sid. 83—86 samt 69—

mark. 72. Dessa båda avtal torde få anses utgöra de första stegen beträffande Norra

Djurgårdens exploatering i egentlig mening, och frågan om fortsatt exploatering

kom därefter att i allt högre grad utgöra föremål för särskilt riksdagens

intresse, i regel i samband med fråga om finansiering av utgifter i följd av de

tid efter annan beslutade nya arméorganisationerna.

I en vid 1892 års urtima riksdag inom första kammaren väckt motion föreslogs

sålunda, att Ladugårdsgärdet med angränsande, staten tillhöriga parker

m. m. skulle upplåtas till bebj^ggande på samma sätt, som tillgått vid försäljningen

av de gamla gardestomterna, samt att de av en sådan försäljning inflytande

inkomster skulle användas dels till anskaffande av ett nytt exercisfält

å lämplig plats och dels till beredande av medel till grundskatternas avskrivande.

Då emellertid ett tillika i motionen framställt förslag om skrivelse till

Kung. Maj:t med begäran om framläggande för riksdagen av ny plan för

nämnda skatters avskrivning icke vann riksdagens bifall, förföll därmed för

den gången frågan om Ladugårdsgärdets försäljande.

I slutet av 1890-talet väcktes åter förslag rörande avyttrande till byggnadstomter

av vissa delar av Norra Djurgården, nämligen områdena norr om Karlaplanen

och östra delen av Karlavägen. På grund av att staden och riksmarskalksämbetet

ej kunde enas om villkoren för avyttringen, ledde dock icke

förslaget till något resultat.

Vid 1901 års riksdag väcktes en motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med

begäran om utredning angående avyttrande för byggnadsändamål av vissa

delar av Ladugårdsgärdet m. m. Motionen avstyrktes av statsutskottet, som

emellertid i motiveringen anförde, att det var förvissat om, att Kungl. Maj :t

skulle hava sin uppmärksamhet fäst på saken.

Riksdagens beslut i denna fråga utföll visserligen i enlighet med statsutskottets

hemställan, men i sin till Konungen den 2 juni 1901 avlåtna skrivelse

i fråga om Kungl. Maj:ts proposition om ny härordning anförde riksdagen —

i enlighet med av statsutskottet framlagt förslag — bland annat, att i och för

bestridande av de med den nya härordningen förenade extra utgifter borde vissa

delar av det kronan tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen

belägna området kunna med fördel för staten försäljas.

Med anledning av vad sålunda förekommit anförde chefen för lantförsvarsdepartementet

till statsrådsprotokollet den 8 april 1902, under åberopande av

nämnda riksdagsskrivelse, att i betraktande av i Stockholm då gällande tomtpris

torde kunna med full visshet förväntas, att, om vissa delar av Ladugårdsgärdet

upplätes till tomtplatser, endast jämförelsevis små områden skulle behöva

försäljas för erhållande av en avsevärd köpesumma. Kungl. Maj:t uppdrog

därför åt en kommitté — den s. k. ladugårdsgärdeskommittén — bland

annat

att, efter föregången utredning, avgiva yttrande, huruvida några och, i sådant

fall. vilka av de kronan tillhöriga, områden inom den s. k. Norra Djurgården

med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade till tomter,

försäljas, samt angiva, vilka av dessa områden borde till försäljning i första

rummet ifrågakomma, ävensom verkställa beräkningar av den inkomst, som

genom en dylik försäljning kunde för statsverket uppstå; och

att tillika avgiva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som,

under förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att användas

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

såsom övningsområde för de i Stockholm förlagda truppförband, kunde anses

lämplig såsom övningsfält för dessa trupper.

I sitt den 19 maj 1903 avgivna betänkande anförde kommittén, att av den Ladugårds

verkställda utredningen i första hand framgått, att Ladugårdsgärdet dåmera flärrlrsvore

otillräckligt och även i övrigt olämpligt såsom övningsfält för de i Stock- omm% n

holm förlagda trupperna och att det därför måste, oavsett andra på frågan om

Norra Djurgårdens försäljning inverkande omständigheter, ersättas med ett

nytt övningsfält. Såsom sådant föreslog kommittén det s. k. Järvafältet.

I avgivna yttranden instämde vederbörande militära myndigheter i vad kommittén

sålunda anfört i fråga om övningsfält för Stockholmstrupperna.

I sitt utlåtande behandlade kommittén vidare frågan om Norra Djurgårdens

exploatering.

Kommittén anförde därvid, att Norra Djurgården med avseende å därstädes

befintliga, i allmänhet goda terrängförhållanden samt möjligheter till fördelaktiga

avlopps- och dräneringsledningar vore ett ur sanitär synpunkt synnerligen

gynnsamt område för bebyggande. Markens beskaffenhet vore ock sådan,

att utmärkt byggnadgrund å de flesta ställen förefunnes. Omväxlingar

mellan höjder och dalgångar samt de långa strandlinjerna utmed vackra vattendrag

utgjorde naturliga förutsättningar för att en här uppstående stadsdel

borde bliva estetiskt tilltalande. Alla omständigheter tydde alltså därpå, att,

om Norra Djurgården upplätes till bebyggande, därstädes inom en jämförelsevis

ej alltför långt avlägsen framtid komme att växa upp en ny, modern stadsdel,

i fråga om naturliga betingelser för sundhet, omväxling och trevnad fullt

jämförlig med, om icke överträffande, de bästa Stockholm dittills ägde.

I sitt utlåtande påpekade kommittén vidare, att till tomter för industriell

verksamhet vore särskilt ägnade dels trakterna omkring en ifrågasatt kanalanläggning

från Lilla Yärtan till Brunnsviken genom Husar- och Laduvikarna

och vidare områden norr därom ävensom det s. k. Kräftriket, vilket, vare sig

kanalen komme till stånd eller icke, synnerligen väl lämpade sig för industritomter.

Till nu omförmälda trakter kunde utan svårighet järnvägsspår framdragas

från Albano station, varjämte tillfälle till vattenkommunikationer redan

funnes, och, såsom antytts, än ytterligare kunde beredas. För industriella

anläggningar vore jämväl området utmed Lilla Värtan från Loudden till Djurgårdsbrunnskanalens

mynning synnerligen lämpligt och torde därtill böra användas,

för såvitt icke ett föreliggande förslag att dit förflytta flottans härvarande

station bleve förverkligat. Även dit kunde järnvägsspår med lätthet

framdragas från det närbelägna spårsystemet från Värtahamnen.

I närheten av dessa områden torde företrädesvis arbetarbostäder och andra

enklare boningshus komma att uppföras.

Kommittén hyste den uppfattningen, att Norra Djurgården, så snart ske

kunde, borde upplåtas till bebyggande ävensom att försäljningen borde så ordnas,

att de områden först avyttrades, vilka kunde för truppernas övningar

undvaras, eller alltså trakterna i närheten av Östra stationen samt emellan

Valhalla vägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken.

Kommittéförslaget innehar försäljning av:

1 :o) ett område om 303,350 kvadratmeter närmast norr och öster om Stockholms

östra station,

2:o) trakten mellan Valhallavägens förlängning samt Djurgårdsbrunnsviken

från stadens östra gräns till Hässlingeberg om 295,550 kvadratmeter byggnadstomter,

3:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken

från Hässlingeberg till Djurgårdsbrunns värdshus om 180,050 kvadratmeter

byggnadstomter, samt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

1905 och

1906 års

riksdagar

besluta exploatering
av

vissa

Djurgårdsområden.

Frågan om

bevarandet

av vissa

delar av

Djurgården

som naturpark

aktualiseras.

1906 års

riksdag.

4:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnskanalen

från Djurgårdsbrunns värdshus till Lilla Värtan om 198,625 kvadratmeter

byggnadstomter.

I utlåtande över ovannämnda kommittébetänkande anförde riksmarskalksämbetet

bland annat, att Djurgården, som av ålder varit upplåten till den regerande

Konungens disposition, hade såsom folkpark och förlustelseort för huvudstadens

invånare, i synnerhet av de obemedlade klasserna, en mycket viktig

uppgift att fylla både ur sanitär och estetisk synpunkt. Riksmarskalksämbetet

kunde icke för sin del instämma i kommitténs uppfattning om lämpligheten

och önskvärdheten av hela Norra Djurgårdens intagande i stadsplanen och upplåtelse

till bebyggande, utan måste tvärtom såsom sin åsikt uttala, att det huvudsakliga

av ifrågavarande vidsträckta område helst borde bibehållas för sitt

nuvarande ändamål att vara ett park- och skogsområde, ordnat för utflykter

och besök av stadens lustvandrande invånare. Då det emellertid vore av vikt

för statsverket att redan nu kunna försälja någon del av den värderika marken

närmast staden för att därigenom bereda erforderliga medel till inköp av nytt

övningsfält, och då det ur Stockholms stads synpunkt torde vara önskligt, att

staden mot denna del av Djurgården bleve reglerad, ansåge sig riksmarskalksämbetet

böra framlägga förslag om, att vissa mindre delar av den ifrågavarande

marken omedelbart måtte intagas i stadsplanen och upplåtas till bebyggande.

De områden, som riksmarskalksämbetet därvid avsåg, utgjordes av dels det

sedermera s. k. Karlaplansområdet, dels ock det område vid Djurgårdsbrunnsviken,

som skogsinstitutet då disponerade, jämte den närmast öster därom belägna

marken fram utöver Källhagens område ungefär till gränsen av kavallerietablissementets

tomt.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (prop. 114) beslöt 1905 års riksdag

därefter bland annat dels upplåtandet av det s. k. Järvafältet till övningsplats

för Stockholmstrupperna, dels försäljning av omförmälda två områden av

Norra Djurgården, dels ock att av därvid inflytande försäljningsmedel finge

täckas vissa kostnader för Järvafältet och nytt skogsinstitut, varefter återstoden

skulle tilläggas lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Vid påföljande, 1906, års riksdag medgavs därefter i enlighet med Kungl.

Maj:ts i proposition nr 111 därom framställda förslag försäljningen av veterinärinstitutets

dåvarande område vid Karlaplan.

Vid sistnämnda års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr S. Palme

en motion, vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Konungen framhålla

önskvärdheten av att, om ytterligare tomter till bebyggande upplätes å

Djurgårdens södra del, detta icke måtte ske i sådan utsträckning, att Djurgårdens

egenskap av öppen park komme att lida därav.

Det tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, inhämtade yttrande i

ämnet från riksmarskalksämbetet samt anförde för egen del bland annat följande.

Det vore tämligen tydligt, att, då Stockholms stad utvidgats ända till Djurgårdens

gränser, det ej kunnat undvikas, att en del byggnader, med den allmänna meningens

gillande, uppstått på den närmast staden liggande delen av Djurgården.

Detta hade så mycket mera varit nödigt, som staden hade ont om tomtplatser för

en del offentliga byggnader och tomtpriserna inom stadsområdet vore så uppdrivna,

att det skulle vara snart sagt omöjligt att få sådana offentliga byggnader till stånd.

om tomten för desamma skulle till gällande priser inköpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6f>

Det syfte motionären genom sin framställning velat tillgodose, syntes utskottet

synnerligen behjärtansvärt. Utan tvivel måste det framsta sasom en fosterländsk

angelägenhet, att Djurgårdens bebyggande icke finge ske på ett sådant sätt eller i

en sådan utsträckning, att Djurgårdens egenskap av öppen park därav komme att

lida. Men enligt utskottets mening hade motionen främjat detta syfte redan därigenom,

att den i tid riktat den allmänna uppmärksamheten på ifrågavarande förhållanden.

Att riksdagen skulle, såsom motionären ifrågasatt, i skrivelse till Konungen

frambära sina önskningar härutinnan, syntes utskottet ej vara av behovet

påkallat. Av utredningen framginge nämligen, att tomtupplåtelser å ifrågavarande

område under de senare åren icke ägt rum i oroväckande utsträckning, samt att nödig

pietet och omtanke ådagalagts i fråga om användningen och underhållandet av

Djurgårdsområdet. Då därtill komme, att någon bättre anordning än den dåvarande

i syfte att bevara Djurgårdens karaktär av en öppen och obebyggd park näppeligen

torde kunna träffas, hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon andra

kammarens utgärd föranleda.

Detta blev också kammarens beslut.

Även vid 1908 års riksdag fördes Djurgårdsfrågan på tal i vissa motioner

rörande omreglering av Konungens dispositionsrätt över Djurgården samt den

s. k. Djurgårdskassans förvaltning och användning.

Med anledning av dessa motioner hemställde statsutskottet, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla om verkställandet av utredning, huruvida och

i vad mån de till Djurgårdskassan inflytande inkomster kunde, förutom till det

med kassan för det dåvarande avsedda ändamål, användas jämväl till de kungliga

lustslottens underhåll, och att Kungl. Maj:t därefter ville till riksdagen

inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I motiveringen framhöll utskottet »önskvärdheten därav, att, till dess den nu

väckta frågan om dispositionen av Djurgården och Djurgårdskassan blivit avgjord,

ytterligare tomter å Djurgården icke må till enskilda upplåtas». Vidare

uttalade utskottet, att »tomtupplåtelser å ifrågavarande område under de senare

åren icke ägt rum i oroväckande utsträckning samt att nödig pietet och

omtanke ådagalagts i fråga om användningen och underhållet av Djurgårdsområdet».

''

Kamrarna beslöto i enlighet med statsutskottets ovannämnda hemställan och

avläto den 17 mars 1908 till Eders Kungl. Maj:t en skrivelse i överensstämmelse

härmed. Den begärda utredningen verkställdes därefter.

Vid 1913 års riksdag väckte herr Karl Starbäck i andra kammaren en motion

(nr 229), vari han, efter erinran om den av herr Palme år 1906 väckta motionen

i ämnet, vidare anförde bland annat följande.

»Den motion, som här avhandlats, rörde uteslutande den s. k. södra Djurgården.

Då jag nu dristar mig att ånyo rikta riksdagens uppmärksamhet på Djurgården,

har detta också huvudsakligen berott på förhållandena, sådana de utvecklat sig å

den norra delen. Men innan jag söker att något närmare redogöra för dessa, torde

det vara lämpligt att erinra därom, att riksdagen under åren 1911—1912 medgivit,

att av Djurgårdskassans behållning finge för reparationer och andra arbeten å

Ulriksdals och Drottningholms slott användas högst betydande summor till ett belopp

av omkring 200,000 kronor.

Av den vid denna motion fogade kartan jämte den bilaga, som upptager förteckning

å de områden, som för bebyggande och andra ändamål så att säga undantagits

Djurgården, framgår, att parkområdet redan nu i högst betydande grad inkräktats.

Till dessa områden kunna yttermera läggas den för regementenas skjutövningar

avsedda halvö, som begränsas av en linje, dragen mellan Djurgårdsbrunn och Lidingö

värdshus, och det för exercisövningar använda egentliga gärdet. Huru med dessa

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 212 käft. (Nr 2h7.) 5

1908 års

riksdag.

1913 års

riksdag.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

senast nämnda områden i framtiden kan komma att förfaras, är visserligen ej alldeles

klart; men efter all sannolikhet komma de i största utsträckning att efter

särskild plan bebyggas och endast smärre delar att apteras till parker, troligtvis med

mer eller mindre artificiell prägel, om det också är att hoppas, att vid den blivande

stadsplanens fastställande all möjlig hänsyn till de naturliga omgivningarna liksom

till terrängen komma att tagas. Vad området mellan Sturevägen, Norra Brunnsviken

och Lilla Värtan beträffar, finnas där ännu stora sammanhängande parkområden

av, glädjande att säga, ännu ganska jungfrulig art. Men storstaden tränger

även här på och planer ha nyligen varit uppe att å en av de naturskönaste platserna

bereda mark för den statsmedicinska anstalten.

Mot strävandet att bibehålla Djurgården såsom naturlig park ställa sig sålunda

högst avsevärda ekonomiska statsintressen. Användandet av Djurgårdskassans medel

till andra ändamål än de ursprungligen avsedda kan fresta till påtryckning om

ytterligare tomtupplåtelser. Det saknades ingalunda antydningar om dylikt i den

debatt, som förekom inom andra kammaren, då frågan om dispositionsrätten till

Djurgården 1908 var före. Behovet för tomter till statens ändamål kan skapa ständigt

nya krav för ny mark härför. Det synes mig fördenskull lämpligt att se till,

huruvida det icke å andra sidan finnes andra statsintressen, motsatta de rent ekonomiska,

som tala för att en undersökning snarast åvägabringas för att ett lyckligt

avvägande mellan dessa stridande intressen ej ma av händelsernas gång omöjliggöras.

Utan tvivel måste det framstå såsom en fosterländsk angelägenhet, att Djurgårdens

bebyggande icke ma ske på ett sadant sätt eller i en sådan utsträckning, att

Djurgårdens egenskap av öppen park därav kan komma att lida’, säger 1906 års

utskott; och måhända får man beteckna såsom ett utslag av samma syn på saken,

då statsutskottet 1908 velat framhålla önskvärdheten därav, att, till dess den nu

väckta frågan om dispositionen av Djurgården och Djurgårdskassan blivit avgjord,

ytterligare tomter å Djurgården icke må till enskilda upplåtas’.

_ Det kan naturligtvis icke falla mig in att klaga över, att denna natursköna omgivning

i sa stor skala som skett nödgats maka åt sig för ekonomiska behov. Det

har varit nödvändigt. Nej, det är frågan om att avgöra, var gränsen mellan de

praktiska och de ideella fordringarna bör sättas; och jag tror, att tiden nu är inne

att i allt fall noga överväga detta spörsmål. Mycket av forna dagars Djurgård har

försvunnitmycket finnes dock ännu kvar; men naturen kämpar en allt för ojämn

kamp mot kulturen ; i denna sin sista strid skall den förr eller senare utan hjälp

duka under; jag tror, att vi äro skyldiga att lämna denna hjälp.

Ett par naturvetenskapsmän ha av intresse för saken visat mig den stora vänligheten

att uttala sig om djur- och växtlivet å de hotade markerna.»

Efter refererande av vad dessa naturvetenskapsmän uttalat samt med vissa

därtill knutna egna reflexioner, hemställde motionären, att riksdagen ville, för

sin del uttalande den önskan, att Djurgården vid Stockholm i så stor utsträckning

som möjligt bibehölles såsom naturlig park, i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att ^utredning verkställdes för att snarast möjligt en lämplig gräns

kunde fastslås för de områden, som borde såsom park för all framtid bevaras.

På begäran av andra, kammarens tredje tillfälliga utskott, dit motionen hänvisats,

införskaffades i anledning av motionen yttranden från riksmarskalks - ämbetet, som jämväl hörde Djurgårdsförvaltningen.

I underdånig skrivelse, nr 69, den 3 maj 1913 yttrade härefter riksdagen

följande:

»En storstads behov av öppna parker till motvikt mot den sammanpackade befolkningens

mer eller mindre ohygieniska liv är numera allmänt erkänt. I Djurgården

äger Stockholms befolkning tillgång till en naturpark av säregen skönhet och

opaginerad Kontrollera mot PDF

H7

enastående behag. För denna befolkning ur det därför av utomordentligt intresse,

att dessa skatter åt densamma bevaras. Men det är givetvis därjämte även av stort

intresse för hela vårt land, att Sveriges huvudstad i all framtid omgives av en väl

bevarad ursprunglig natur av utpräglad svensk typ.

Riksdagen vill emellertid i samband härmed framhålla, att det speciella intresset

för Djurgårdens bevarande i orubbat skick enligt riksdagens mening ej lär få mer

än nödvändigt är inkräkta på Djurgårdens egenskap av att vara Stockholms befolknings

främsta tillflykts- och rekreationsort. I denna sin egenskap är nämligen

Djurgården så intimt förenad med vår huvudstads historia, att ingen svensk önskar,

att den traditionen skall brytas, utan att Djurgårdens minnesrika platser i sitt ursprungliga

skick skola bevaras till glädje och nytta även för kommande generationer

av vår huvudstads och vårt lands befolkning.

Vid övervägande av, i vad mån ett förverkligande av de i motionen uttalade önskemålen

kan låta sig göra, synes, vad södra Djurgården beträffar, grundad anledning

finnas att hoppas, att den fara, som här en tid tycktes hota i form av tomtupplåtelser

till villabyggnader, nu är förbi. Enskild besittningsrätt till delar av en offentlig

parks område är naturligen synnerligen olämplig och bör så mycket som möjligt

undvikas, då en folkparks alla vackra platser böra vara för den stora allmänheten

tillgängliga, och synes detta krav å södra Djurgården bliva alltmer beaktat, vilket

framgår jämväl därav att nya vägar anläggas och strandpromenader framdragas på

förut avstängda områden.

Vidkommande härefter norra Djurgården, så uppträda här starka och å sin sida

berättigade intressen hotande mot detta områdes bevarande som öppen park. Såväl

statsverkets ekonomiska intresse av tomtförsäljningar som expansionsbehovet hos

statens till huvudstaden förlagda institutioner hava givit anledning till inkräktningar

på parkområdet, som, i och för sig förklarliga, dock giva full aktualitet åt

det av motionären framförda spörsmålet. Då enligt riksdagens förmenande visserligen

betydliga delar av norra Djurgården, men dock på långt när icke hela dess

område, böra ekonomiskt exploateras, synes riksdagen därför starka skäl föreligga

att överväga, vad som lämpligen bör bibehållas som park och vad som kan upplåtas

till andra ändamål.

Om således Djurgårdens bibehållande i största möjliga grad såsom park i sin

nuvarande utsträckning framstår såsom önskvärt för riksdagen, må å andra sidan

framhållas, att då, såsom också av vad ovan anförts framgår, detta önskemåls förverkligande

skulle i främsta rummet komma att innebära ett tillgodoseende av

Stockholms stads befolknings intressen, staten till gengäld för sin underlåtenhet

att exploatera ifrågavarande markområden med fog kan göra anspråk på att vid

kommande eventuella mellanhavanden med Stockholms stad röna största tillmötesgående

från stadens sida.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde slutligen riksdagen, under uttalande

av den önskan, att Djurgården vid Stockholm i så stor utsträckning

som möjligt bibehölles såsom naturlig park, att utredning måtte verkställas,

så att snarast möjligt en lämplig gräns kunde fastslås för de områden, som

borde såsom park för all framtid bevaras.

Sedan yttranden i ämnet inhämtats av riksmarskalksämbetet, dåva- Djurgårdsrande

överintendentsämbetet samt överståthållarämbetet,. bemyndigade Eders sakkunniga.

Kungl. Maj:t den 31 oktober 1913 chefen för finansdepartementet dels att uppdraga

åt de sakkunniga, som, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts den 29 juni 1912

givna bemyndigande, tillkallats för att inom departementet, i samråd med överintendentsämbetet,

efter verkställd utredning utarbeta förslag till en allmän

plan för statens byggnadsverksamhet i Stockholm ävensom för användandet och

tillgodogörandet i övrigt av staten tillhöriga fastigheter därstädes, att jämte

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

eu för ändamålet särskilt tillkallad sakkunnig verkställa den sålunda av 1913

års riksdag begärda utredningen, dels ock att efter samråd med riksmarskalksämbetet

tillkalla en sakkunnig person att jämte nyssnämnda, förut tillkallade

sakkunniga utföra nu ifrågavarande utredningsarbete.

På grund härav överlämnades detta arbete genom chefens för finansdepartementet

ämbetsskrivelse den 8 november 1913 åt undertecknad Clason och

vice häradshövdingen Emil Kinander samt arkitekten Ferdinand Boberg. Sedan

den senare emellertid på egen begäran befriats från uppdraget, anförtroddes

detsamma i hans ställe den 18 mars 1914 åt professorn Einar Lönnberg.

Efter fullgjort arbete avlämnade dessa, de s. k. Djurgårdssakkunniga, sitt

den 15 maj 1917 dagtecknade betänkande.

Vid detta finnas fogade tre särskilda kartor.

Beträffande kartan nr 1 må ur de sakkunnigas betänkande anföras följande:

»I riksdagens ovan anförda skrivelse till Konungen av den 3 maj 1913, vari framställning

gjorts om verkställande av det åt oss sedermera anförtrodda utredningsarbetet

rörande Djurgården, framhålles det stora intresset för hela vårt land, att

Sveriges huvudstad i all framtid omgåves av en väl bevarad, ursprunglig natur av

utpräglad svensk typ. Huru därmed för närvarande förhåller sig i fråga om terrängen

närmast norr och öster om Stockholm, hava vi sökt åskådliggöra å här

bilagda karta nr 1. Å denna har med svart och grått markerats stadens bebyggda

och planlagda områden samt Hjorthags-, Ropstens- och Yärtahamnsområdena och

med grönt betecknats den därutomkring befintliga, obebyggda eller glest bebyggda

mer eller mindre parkartade terrängen, tillhörande, i stort sett, Södra och Norra

Djurgården, Bergshamra, Ulriksdals kungsgård, Järvafältet, Haga kungsgård,

Bellevue och Karlbergs kungsgård. Gränserna för de olika områdena finnas även

angivna å kartan nr 1. Med undantag av Bergshamra, vilken egendom är upplåten

med besittningsrätt till familjen Barck, samt de från Norra Djurgården till Bergianska

stiftelsen, Vetenskapsakademien, Nobelstiftelsen, Rimbobanan och Stockholms

stad frånskilda områdena tillhör all den sålunda med grön färg å kartan nr 1 betecknade

marken staten. Statsmakterna hava alltså ännu i sin hand att beträffande

den terräng, som omsluter den nordliga delen av huvudstaden, realisera det i riksdagens

nyssberörda uttalande innefattade önskemålet. I vilken utsträckning detta

lämpligen skall kunna ske, hava vi att söka utreda.»

Med kartan nr 2 avsågo de sakkunniga att belysa den dåvarande dispositionen

av Djurgården, och anförde rörande densamma följande:

»På vår här bilagda karta nr 2 hava de olika områdenas läge och form angivits

och med färger betecknats deras egenskap av att vara upplåtna under äganderätt

eller till försäljning (enligt Kungl. Maj :ts och riksdags beslut), intagna i stadsplanen,

tagna i anspråk för statsverkets räkning eller stående under Djurgårdsförvaltningen.

I senare fallet hava vi gjort följande åtskillnad: områden upplåtna

till medlemmar av kungl. huset, till myndigheter, institutioner och stiftelser, till

enskilda personer dels med dispositionsrätt för längre tid, dels ock under Konungens

regeringstid, dock ej längre än till den 1 april 1929, mot årligt arrende upplåtna

områden, park-, inägo- och skogsområden, övningsfält för militären samt

vatten.»

Å kartan nr 3 slutligen hade de sakkunniga åskådliggjort sitt förslag rörande

den framtida dispositionen av Djurgården.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Djurgårdssakkunniga — till vilkas utredning med åtföljande kartor kronans

fastighetskommission tillåter sig i Övrigt hänvisa npptogo i sitt betänkande

följande sammanfattning såsom resultat av sin utredning:

»Med anledning av vår verkställda utredning tillata vi oss, under hänvisning till ,

de av oss här ovan närmare angivna önskemålen, hemställa:

A. Beträffande Norra Djurgården.

1) att de å kartan nr 3 med ljusgrön färg betecknade områdena måtte, med de

ungefärliga gränser, som å kartan angivits, för framtiden bevaras sasom naturlig

P&2) ’att de å kartan nr 3 med mörkgrön färg betecknade områdena måtte, i den

mån de erfordras för byggnadsändamal, bebyggas sa glest och till sa ringa böjd,

att byggnaderna kunna sägas underordna sig trädvegetationen;

3) att för bebyggande med slutet byggnadssätt måtte, i mån så erfordras, endast

tagas i anspråk det å kartan nr 3 med röd färg betecknade området;

4) att vid exploatering av det inom sistberörda område belägna terrängpartiet

Borgen—Drottningberget—Lindarängsknösen dettas mera värdefulla skogspartier

i möjligaste mån måtte skonas;

5) att upplåtelser för bebyggande eller varje annat ändamål icke vidare måtte

äga rum_vare sig inom de å kartan nr 3 med mörkgrön eller röd färg betecknade

områdena — förrän stadsplan för den trakt, som av upplåtelsen beröres, blivit vederbörligen

fastställd;

6) att snarast möjligt en stadsplan måtte uppgöras över de områden, som av oss

föreslagits till framtida upplåtande till stad eller trädgårdsstad;

7) att snarast möjligt elektrisk drift måtte komma till användning å bandelen

Albano—Värtahamnen;

8) att kraftledningen Ålkistan—Hjorthagen måtte, så snart möjlighet härför föreligger,

utbytas mot jordledning;

B. Beträffande Södra Djurgården.

9) att det å kartan nr 3 med ljusgrön färg betecknade området måtte för fram- '',

tiden bevaras såsom naturlig park;

10) att inom de å kartan nr 3 med mörkgrön färg betecknade områdena ytterligare .•> \

upplåtelser för bebyggande i möjligaste mån måtte undvikas, samt att inom dessa ;

områden befintliga trädbestånd och planteringar fortfarande hållas vid makt och

utvecklas; , •

C. Beträffande sjöarna Brunnsviken och Djurgårdsbrunnsviken.

11) att vid sjösträndernas eventuella bebyggande måtte iakttagas, att sjöarnas

karaktär av parksjöar icke förloras; samt

12) att för detta ändamål vid varje upplåtelse inom sjöarnas strandområden tomter

måtte givas sådan storlek och form samt sadana bestämmelser rörande byggnads

läge och storlek fastställas, att ett strandområde av tillräckligt djup kan bevaras

och underhållas som park.»

Frågan om exploateringen av Norra Djurgården har alltsedan år 1914 varit

i icke ringa grad sammankopplad med frågan om landets försvarsorganisation ^försvars_

på så sätt, att vissa engångskostnader m. m. för^ försvaret täckts eller avsetts y, agan vid

skola täckas genom exploatering av Norra Djurgården. 1914 och föl
jande

arens

riksdagar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Armén. I proposition nr 230 till 1914 års B-riksdag utvecklades sålunda, på vad

1914 och föl- sätt anvisandet av medel till vissa byggnader vid armén tänktes skola täckas

jande års be- medelst försäljning av vissa, för militära ändamål då disponerade kronans fassmrsutgi/ter

^F^ter, till övervägande del genom försäljning av de områden å Norra Djur<itt

täckas av Sarden, som dels den s. k. Ladugardsgärdeskommittén ansett böra försäljas,

framdeles dels disponerades som kasernområden.

\ Pr°P°sitio?en. framhölls, att det icke syntes oavvisligen nödvändigt att

medel för beslut re(faii vid ifrågavarande riksdag fattades om den försäljning av vissa

delar av jnUa^®n’ som salunda vore avsedd att bereda medel för byggnadskostnadernas

Norra Djur- definitiva bestridande, Fast hellre syntes det vara tillräckligt att för det dågarden

m. m. varande fastslå den principen, att dessa kostnader, vilka under de därpå närmast

följande åren kunde förskottsvis utgå av värnskattemedel, skulle framdeles

täckas av inkomsten genom försäljning av ifrågavarande, för lantförsvaret

då disponerade fastigheter.

. Därefter föreslogs bland annat, att riksdagen skulle dels avsätta eller anvisa

för år 1915^ vissa belopp för särskilda försvarsändamål, dels och förklara,

att samtliga ifragavarande belopp skulle förskottsvis utgå av värnskattemedel

och sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål

eller annan fond, dit köpeskillingarna för då till lantförsvaret

anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke bleve försålda, kunde

komma att inflyta.

Såväl den sålunda angivna allmänna principen beträffande ifrågavarande

försyarskostnaders täckande som ock vad föreslagits rörande täckande av de

för år 1915 beviljade medlen, godkändes av riksdagen.

Utöver vad som i följd därav kom att anvisas att förskottsvis utgå av värnskattelonden

och sedermera täckas i ovan angiven ordning, hava från och med

år 1917 avsevärda belopp anvisats att utgå för försvarsändamål och därvid

förskjutas av tillgängliga medel eller tillfälliga lånemedel för att sedan ersättas

på omförmälda sätt.

Rörande dessa sistnämnda anslag må hänvisas till den sid. 72—73 införda

tablån, vilken upprättats med ledning av 1925 års riksdagsrevisorers berättelse

samt uppgifter från arméförvaltningen.

Flottan. I proposition nr 102 till 1918 års riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t, i

1918 års sammanhang med förslag om anläggning av ny docka vid flottans station i

riksdags be- Stockholm, godkännande av vissa mellan delegerade för kronan och Stockholms

händand1'' stacl träffacle a7tal om markbyten. Enligt dessa skulle kronan av staden för

till1 Stoclt avsedd flottstation och docka m. m. förvärva vi^sa delar av den s. k. Djurgårdsholms

stad staden samt Beckholmen och Fjäcferholmarna, varemot kronan till staden skulle

av vissa överlåta vissa områden å Djurgården, avsedda för blivande hamnanläggningar

Norra Di! r m'' m’. 1 dessa områden ingingo en betydande del av de områden vid Kaknäs

gården'' " och Dmdarängen, som Djurgårdssakkunniga föreslagit skola bibehållas såsom

park; i övrigt utgjordes de överlåtna områdena av mark, som Djurgårdssakkunniga

ansett kunna upplåtas för huvudsakligen slutet byggnadssätt.

Rörande överlåtandet av ifrågavarande, av Djurgårdssakkunniga såsom

parkområden föreslagna områden, uttalade föredragande departementschefen

bland annat följande:

»Riksmarskalksämbetet har huvudsakligen ur naturskyddssynpunkt avstyrkt upplåtande

till Stockholms stad av ifrågavarande områden vid Lindarängen och Kaknäs.

Jag vill i sådant hänseende till en början erinra, att staden enligt ett tidigare (år

1889) upprättat bytesavtal tillförsäkrats rätt till ett av dessa områden — det s. k.

Lindarängsområdet — ehuru området jämlikt nämnda avtal icke skulle få av staden

tillträdas förrän år 1929. De övriga områdena sträcka sig onekligen över natursköna

trakter av Djurgården vid Lilla Värtan fram till Stora Hundudden, vilka därigenom

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

skulle förlora sin karaktär av fritt tillgänglig naturpark. Om det också måste anses

beklagligt, att dessa områden sålunda undandragas sin nuvarande användning, bör

å andra sidan få anses givet, att det måste vara allenast en tidsfråga, när denna

mark, vars förvärvande av Stockholms stad utgör en naturlig betingelse för Värtahamnens

fortgående utveckling, i allt fall komme att till staden för hamnens behov

upplåtas.»

Vad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, godkändes av riksdagen.

I syfte att förbereda den vidare exploateringen av vissa delar av Ladugårds- ProgramJor

gärdet anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 23 januari 1920 a Jj^lanröDjurgårdskommissionen

att i samråd med byggnadsstyrelsen samt, beträffande rande förhär

nedan under punkterna 2), 3) och 4) lämnade uppdrag, jämväl med riks- slag till

marskalksämbetet, n

1) inleda underhandlingar med Stockholms stad beträffande ekonomiska Djurgården

frågor, som stå i samband med införlivande med stadens planlagda område av utarbetas.

nya delar utav Norra Djurgården samt avgiva de förslag, som härav kunde

föranledas, eventuellt innefattande ändring i gällande lag om fastighetsbild
-

2) uppgöra förslag till sådana oundgängligen nödvändiga trafikleder å Norra

Djurgården, av vilka trängande behov förelåge,

3) uppgöra program till pristävlan om upprättande av en skelettplan för de

genomgående trafiklederna över Norra Djurgården,

4) på grundval av nämnda pristävlans resultat uppgöra ett förslag till dylik

skelettplan, samt

5) därefter träffa preliminära överenskommelser med kommuner eller en
skilda,

som kunde hava intresse av kommunikationsfrågans lösning, om utförandet,

såväl över Norra Djurgarden som i fortsättningen intill anknytningspunkterna

med befintliga trafikleder, av de trafikleder, vilka inginge i det under

4) nämnda förslag till skelettplan och ansåges böra inom en närmare framtid

komma till utförande. .

I anledning därav överlämnade Djurgårdskommissionen med utlåtande av

den 27 januari 1925 förslag till program för en allmän pristävlan rörande skelettstadsplan

för Norra Djurgården. I

I sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande hava även statens byggnadssakkunniga

berört frågan om Norra Djurgårdens vidare exploatering och därvid

anfört bland annat följande.

Det förnämsta hindret för Norra Djurgårdens ordnande har varit och vore alltjämt,

att så stor del därav användes till övningsfält för militären. Härigenom hade

man, för tillfredsställandet av expansionsbehovet hos statens till huvudstaden förlagda

institutioner nödgats inkräkta på mark, som bort tillhöra parkområdet, och

gått miste om fördelen av att kunna förlägga sadana institutioner, som stimulerade

bostadsbyggande i sin närhet, till Ladugårdsgärdet, där icke blott möjligheter till

exploatering av mark för bostadsändamål förefunnes, utan det ock från statsverkets

sida vore högeligen önskvärt, att sådan exploatering kunde äga rum sa hastigt som

Statens

byggnadssakkunniga

och exploateringen

av

Norra Djurgården.

Förnämsta

hindret för

exploateringen

är

militären.

möjligt.

Djurgårdssakkunniga hade i sitt betänkande framhållit även denna sistnämnda

synpunkt, och byggnadssakkunniga ville här ytterligare betona såsom ett viktigt

moment vid ordnandet av statens byggnadsverksamhet a Ladugårdsgärdet, att valet

av institutioner och tomtplats skedde med hänsyn även till institutionens förmaga

att stimulera bostadsbyggande och till den omgivande terrängens lämplighet därför.

En absolut nödvändig förutsättning för tillämpandet av denna metod vore emel- Förutsättlertid,

att Ladugårdsgärdet i sin helhet definitivt upphörde att vara övningsfält.

exploatering.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Anslag'', som skola gäldas ar vissa bestämda

Anslaget

anvisat å

riksstaten

Anslagets

beteckning i

riksstaten.

Andamål och anvisat belopp

Ä a n s 1 a -

Verkliga

utgifter

utbetalt

återbetalt

T. 1918

IV. G. 1

Merkostnader för vissa i samband mec

1914 års härordning beslutade bygg- nadsföretag vid armén. Kr. 1.000 000: —

1.055.685:89

T. 1918

IV. G. 2

Täckande av förskjutna kostnader för

vissa i samband med 1914 års härord- ning beslutade byggnadsföretag vid ar- mén. Kr. 15.801.832: —.......

15.801.832: —

—:50

T. 1918

IV. G. 4

Täckande av förskjntna kostnader för upp- förande av intendenturetablissemang å

Karlsborg och i Boden. Kr. 1.217.150: —

1.217.150: -

880.000: —

T. 1918

IV. G. 18

Täckande av förskjutna kostnader för nytt

kasernetablissemang för Livgardet till

häst. Kr. 1.586.730: —.......

1.586.729:36

T. 1918

IV. G. 19

Täckande av förskjutna kostnader för mark

m. m. vid Järvafåltet. Kr. 4.000.000: —

4.000.000: —

4.000 000: —

It. 1919

IV. I. 18

Byggnader för Norrlands ingenjörkår.

Kr. 484.000: —..........

484.000: —

It. 1919

IV. I. 19

Nytt etablissemang å Järvafältet för fält- telegrafkåren. Kr. 598.000: — . . . .

598.000: —

R. 1919

IV. I. 20

Merkostnad för vissa i samband med 1914

års härordning beslutade byggnadsföre- tag vid armén. Kr. 1.000.000: — . . .

1.350.850: —

1.350.850: —

R. 1920

IV. G. 4

Merkostnader för vissa i samband med 1914

års härordning beslutade byggnadsföre- tag vid armén. Kr. 1.000.000: — ...

1.678.065:12

1.678.065:12

R. 1920

IV. G. 9

Inköp av vissa fastigheter att tilläggas

Järvafåltet. Kr. 13.669: —......

13.669: -

13.669: —

R. 1921

IV. G. 4

Merkostnader för vissa i samband med

1914 års härordning beslutade bygg- nadsföretag vid armén. Kr. 1.255.300: —

1.255.300: —

(45.431: 42

\ 625: —

R. 1922

IV. G. 4

Merkostnader för ett i samband med 1914

års härordning beslutat byggnadsföre- tag vid armén. Kr. 7.000:”— . . . .

7.000:—|

7.000: —

Summa

29.048.281:37|

7.975.641: 04

opaginerad Kontrollera mot PDF

influtna eller senare inflytande medel.

get

Redovisande

myndighet

Knngl.

resolutioner

Bestämmelser rörande anslagets

återgäldande

n te- stående

m. in.

1.055.685:89

Arméförvalt-

ningen

1918 års prop. 22.

ätatsntsk. uti. 60

R. skr. 177.

Lantförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål.

15.801.831:50

>

1918 års prop. 118.

Statsutsk. uti. 109

R. skr. 252

D:o D:o.

337.150: —

Djurgårds-

kommissionen

Knngl. brev M/e

1912, ie/» 1913.

Gäldas av köpeskillingen för de s. k. Fre- drikshovstomterna å Östermalm i Stock- holm. Influtna försäljningsmedel 30/« 1924

kr. 850.509: 24.

1.586.729: 36

Arméförvalt-

ningen

R. skr. 18/e 1918.

Knngl. prop. 4/s

1892 nr 31.

R. skr. 1892 d.

»•/» nr 78.

Gäldas av köpeskillingen för hästgardeska- sernerna och angränsande tomter.

—

Arméförvalt-

ningen

Djnrgårds-

kommissionen

R. skr. 1918 28A

nr 252.

Knngl. brev so/n

1911, >7» 1912.

Täckes genom försäljning av tvenne områden

å Norra Djurgården.

484.000: —

Arméforvalt-

ningen

Dep. skriv. d. s0/is

1922.

Beloppet deponerat i riksgäldskontoret. Er- sättes av lantförsvarets fond för byggna- der och andra försvarsändamål.

598.000: —

>

>

Beloppet deponerat i riksgäldskontoret. Er- sättes som ovanstående.

>

»

Gäldas av lantförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

—

Djnrgårds-

kommissionen

Täckes genom försäljning av tvenne områden

å Norra Djurgården.

1.209.243: 58

Arméförvalt*

ningen

Gäldas av lantförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

>

Gäldas av lantförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

21.072.640: 33

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Det föreliggande

avtalets

principiella

innebörd.

Sättet för

stadsplans

•uppgörande.

Upplåtande till försäljning av smala markremsor i gärdets kanter, såsom dittills

ägt rum, vore ur denna synpunkt mindre tillfredsställande, bebyggandet måste kunna

förläggas till vilken del av gärdet som helst.

Medel till inköp och ordnande av ett enligt moderna begrepp lämpligare övningsfält

än Ladugårdsgärdet beviljades av 1905 års riksdag, i samband varmed man

tänkte sig, att nya kaserner skulle uppföras invid detta fält för samtliga till huvudstaden

förlagda regementen utom Livgardet till häst. Sedan många år vore det

nya övningsfältet vid Järva i användning men kasernerna alltjämt kvar i Stockholm.

Att döma av förhållandena i andra huvudstäder, torde det knappast vara

nödvändigt att invid i själva staden belägna kaserner hava ett stort övningsfält.

Om så vore fallet, skulle frågan om Ladugårdsgärdets exploatering vara oberoende

av frågan om kasernernas förflyttning och frågor rörande gärdets bebyggande kunde

avgöras utan hänsyn till de militära intressen, som stode i samband med dess användning

till övningsfält.

Att denna tankegång icke vore främmande för Kungl. Maj:t, torde man måhända

vara berättigad att antaga på grund därav, att ett betydelsefullt steg tagits i antydd

riktning i och med det åt Djurgardskommissionen lämnade nådiga uppdraget att

upprätta förslag till program för en allmän pristävlan i fråga om förslag till skelettstadsplan

för Ladugårdsgärdet. Hela denna fråga om Norra Djurgårdens ordnande

delvis som park och delvis enligt fa,stställd stadsplan syntes sålunda sent omsider

vara förd in pa rätta spar. De för dess rätta bedömande nödiga förberedande utredningarna

vore dels redan utförda (Djurgårdssakkunnigas betänkande), dels under

arbete (pristävlingen).

Byggnadssakkunniga tilläte sig emellertid ännu en gång framhålla vikten utav

att, då man, sedan stadsplan för gärdet fastställts, ginge att exploatera detsamma,

det till bebyggande avsedda området eller områdena måtte ställas till förfogande för

det nya ändamålet under den myndighets förvaltning, som finge i upprag att ombesörja

områdets exploatering. Detta behövde icke innebära, att militären omedelbart

skulle utrymma hela fältet, utan endast att statens ekonomiska intressen och

dess allmänna behov av mark för byggnadsändamål måtte få göra sig gällande framför

de militära.

Med hänsyn till gällande offentligrättsliga såväl som privaträttsliga bestämmelser

har det med Stockholms stads ovanbemälda underhandlingsdelegerade

träffade Ladugårdsgärdesavtalet befunnits böra givas den form, det nu erhållit.

Det utstakar vissa allmänna grunder rörande kronan-markägarens samt stadens

förpliktelser beträffande antagandet samt genomförandet av stadsplan för det

ifrågavarande området, men förutsätter träffandet av särskilda, i anslutning

till det nu avslutna avtalet utformade bestämmelser rörande de olika delområdenas

intagande i stadsplan.

Avtalet förbinder på grund av nyss angivna offentligrättsliga lagbestämmelser

icke formligen staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplan.

Men genom att i avtalet reglerats mellan kronan-markexploatören och

staden de ekonomiska konsekvenserna av det nu ifrågavarande områdets intagande

i stadsplan, undanröjes för staden skälig anledning att motsätta sig områdets

intagande i stadsplan. Vidare må framhållas betydelsen av, att Kungl.

Maj :t, som ju å ena sidan utgör högsta stadsplanemyndighet och å andra sidan

företräder kronan, vid en såsom högsta stadsplanemyndighet företagen prövning

av blivande stadsplanefrågor rörande den del av Djurgården, avtalet

avser, kan såsom företrädare för kronan hänföra sig till vad avtalet innehåller.

Beträffande sättet för stadsplans uppgörande och vad därmed sammanhänger

må hänvisas till avtalets punkt 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid övervägande av frågan, vilka delar av Djurgården, som borde intagas i

stadsplan, har kommissionen stannat för en lösning, enligt vilken stadsplaneavtalet

skulle omfatta i huvudsak den del av Norra Djurgården, som är belägen

sydost om Sturevägen.

Kommissionen har därmed åsyftat att möjliggöra en av ekonomiska skäl

för kronan nödvändig successiv exploatering av vissa Djurgårdsområden, samtidigt

som en väl även ur Stockholms stads synpunkt önskvärd utvidgning sker

av stadsplaneområdet över ifrågavarande område.

Men kommissionen har vidare föreställt sig, att just genom detta områdes

öppnande för exploatering och stadsbebyggelse såväl övriga delar av Norra

Djurgården som ock Södra Djurgården skulle kunna i möjligaste mån skyddas

mot vidare exploatering och sålunda huvudsakligen bevaras som naturparksoch

folkparksområden.

Avtalet innebär i vad avser avståendet av mark för gator, parker och andra

allmänna platser, att de ekonomiska konsekvenserna av vissa områdens inom

ifrågavarande avsnitt av Djurgården utläggande till park och dylikt icke

kommer att utöver en viss gräns falla på kronan utan fördelas mellan kronan

och Stockholms stad. I den mån parkreservationerna inom det i avtalet angivna

området befinnas icke kunna jämte gator och övriga allmänna platser samt

tomter för stadens offentliga byggnader hållas inom den överenskomna gränsen

av 33 1/s procent av områdets totala areal, skall staden enligt avtalet ersätta

kronan den överskjutande arealen.

Då kronans skyldighet att inom det nu ifrågavarande området utan ersättning

tillhandahålla mark för parker, gator och stadens offentliga byggnader

begränsats på angivet sätt, har detta skett under beaktande av, att kronan omedelbart

invid exploateringsområdet utan ersättning för parkändamål upplåter

synnerligen avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å Södra

Djurgården. Erinras bör också, att kronan tillgodosett Stockholms stads parkbehov

genom upplåtandet av högst avsevärda och dyrbara områden även på åtskilliga

andra håll inom och omedelbart invid Stockholm än å Djurgården. Inom

ingen av rikets städer torde kronan i sådan utsträckning som just inom Stockholm,

utan någon avsevärdare kostnad för kommunen, tillhandahålla för kommunen

erforderliga parkområden.

Såsom av avtalet jämte tillhörande karta framgår, innebär detsamma en

revidering av de grunder, vilka vid 1905 och 1906 års riksdagar godkändes rörande

stadsplaneläggandet av det s. k. Karlaplansområdet, däri inberäknat

gamla veterinärinstitutets område. Vid genomförandet av stadsplan för sagda

område har nämligen av detsamma till gator och allmänna platser utlagts så

stor andel, att från riksdagens och dess revisorers sida med styrka gjorts gällande,

att denna andel icke varit rimlig.

Det nu träffade avtalet innebär i punkt 2 det medgivandet från stadens sida,

att i den mån kronan inom Karlaplansområdet till gator och allmänna platser

avstått mer än en tredjedel av området, detta skall tillgodoräknas kronan, så

snart av det till exploatering i avtalet nu avsedda området minst sjuttiofem

hektar av den väster om den å kartan angivna linjen d—e belägna marken

intagits i stadsplan.

Av bestämmelserna i sagda punkt 2 framgår, att vid den avsedda exploateringen

kronans och stadens mellanhavanden beträffande jämväl det s. k. Valhallavägens

alléområde1 skola slutligt regleras. Alléområdet är för närvaran
1

Se härom närmare Djurgårdssnkkunnigas betänkande sid. 81.

Avtaletx omfattning

A

marken.

Avståendet

av mark för

gator,parker

och offentliga

byggnader.

Revidering

a v stadsplaneöverenskommelsen

rörande

Karlajilansområdet

m. rn.

Valhallavägens

alléområde.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Till staden

överlåten

mark, som

av staden

ersättes.

Likvidering

i mark.

76

de upplåtet till staden mot en årlig avgäld av allenast 2,660 kronor, samt må

av kronan återtagas endast för såvitt och i den mån detsamma erfordras för

statligt ändamål. Enligt den nu träffade överenskommelsen skulle sagda avgäld

upphöra att utgå från och med det överenskommelsen blivit av Kungl.

Maj:t och kronan samt Stockholms stad slutligt godkänd (punkt 2 sista stycket)

. Däremot svarar, att alléområdet — till den del det är beläget väster om

Sturevägen tillsammans med viss intilliggande, av Stadion, Sofiahemmet och

Tekniska högskolan disponerad mark — skall inräknas i exploateringsområdet

och alltså, i den mån detsamma i stadsplan utlägges till gata (allé eller plantering),

gå i avräkning på den tredjedel av exploateringsområdet, som staden

för dylikt ändamål äger att utan ersättning erhålla av kronan.

Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas, att vid uträknandet av

den areal, som staden äger utan ersättning erhålla för gator, allmänna platser

samt stadens offentliga byggnader, skall inräknas halva bredden av de gator

i övrigt, vilka, å kartan belagda med gul färg, ligga i gränsen av det nu föreslagna

exploateringsområdet.

Beträffande dettas gränser må tillika framhållas, att därest gränsen framgår

i viss för allmän trafik upplåten, men i stadsplan ej ingående väg, till

exploateringsområdet räknas hälften av sådan väg.

I den mån enligt fastställd stadsplan skall för gator, allmänna platser eller

stadens offentliga byggnader utläggas mark utöver en tredjedel av området,

skall staden för denna överskjutande del till kronan erlägga ersättning enligt

vissa i punkt 2 närmare angivna regler.

I syfte att för staden underlätta likvideringen av dylik »överskottsmark»

innehåller avtalet vissa bestämmelser om, att staden må ersätta sådan, av kronan

till staden avstådd mark, ej med penningar utan med viss staden tillhörig fast

egendom. I avtalets punkt 2 stycke 2 stadgas nämligen följande: »Om staden

det hellre vill, skall staden äga att helt eller delvis ersätta den avstådda marken,

antingen, efter värdering i den ordning ovan stadgats, med sådan kvartersmark

inom det å kartan med brun färg betecknade området, vilken enligt fastställd

stadsplan äger anslutning till kronans mark, eller ock med annan sådan

fastighet inom stadens planlagda område, vilken skäligen kan såsom vederlag

godtagas,

eller, om den avstådda marken är belägen öster om linjen a—b—c, kvadratmeter

mot kvadratmeter med så belägen kvartersmark efter kronans val inom

det å kartan med brun färg betecknade området, som nyss är sagt.»

Beträffande sådan mark, som därvid skall efter värdering ingå i likvid, har

med avtalets bestämmelse »---sådan fastighet inom stadens planlagda om
råde,

vilken skäligen kan såsom vederlag godtagas» åsyftats att tillförsäkra

kronan skälig prövningsrätt beträffande sådana fastigheter, vilka av staden

härvidlag erbjudas såsom likvidobjekt.

Börande betämmelsen om att staden må ersätta den avstådda marken, därest

den »är belägen öster om linjen a—b—c, kvadratmeter mot kvadratmeter, med

så belägen kvartersmark efter kronans val inom det å kartan med brun färg betecknade

området, som nyss är sagt», får kommissionen anföra följande. Denna

bestämmelse har åsyftat att underlätta för staden att till park i stadsplan avsätta

och därefter till kronan likvidare en markremsa utmed Djurgårdsbrunnskanalen

och Djurgårdsbrunnsviken från Värtan och fram till f. d. Livregementets

dragoners kasern. Bestämmelsen har synts kommissionen godtagbar, enär

i förevarande fall den av kronan avstådda och den av staden i ersättning lämnade

marken kunde rimligen åsättas ungefär enahanda värde. Från stadens

sida har ifrågasatts, att staden skulle med mark inom det å kartan med brun

färg betecknade området få likvidera »överskottsmark» jämväl inom det om
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

råde utmed Djurgårdsbrunnsviken, som omfattar sagda kasernområde jämte

området väster därom utmed Djurgårdsbrunnsviken fram till den s. k. diplomatstaden.

Detta förslag har tydligtvis utgått från den förutsättningen, att

jämväl ifrågavarande strandremsa skulle i stadsplanen intagas som park.

Då kommissionen för sin del funnit sig icke kunna tillmötesgå detta förslag,

har detta berott bland annat därpå, att kommissionen^ icke ansett det lämpligt,

att genom godtagandet av sagda förslag redan nu så att säga- giva på hand,

att ifrågavarande område skulle i blivande stadsplan utläggas till park. Kommissionen

har nämligen icke kunnat undgå att fästa sig vid, att kasernområdet

jämte övriga delar av strandremsan i fråga rätt väl kan lämpa sig för offentlig

byggnad samt utställnings- och demonstrationsområdc, vartill det såväl inom

den närmaste framtiden kommer att användas som ock i det av djurgårdskommission

utarbetade förslaget till program för skelettstadsplan ifrågasatts.

Det synes då vara för både kronan och Stockholms stad föga önskvärt, att

nu, innan utredning i ämnet föreligger, träffa en överenskommelse, som i sig

innebär ett ståndpunktstagande emot de framkomna planerna på ifrågavarande

områdes reserverande för angivna ändamål.

Avräkning av de ersättningsbelopp, som det åligger staden att till kronan

utgiva, skall ske vart tjugufemte år. I fråga om avräkningsbestämmelserna

må i övrigt hänvisas till avtalets bestämmelser i punkt 2. I detta sammanhang

må endast framhållas, att bestämmelserna om såväl avräkningsperiodens längd

— 25 år — som ock normalarealen för stadsplanedelområde — omkring 75

hektar — tillkommit huvudsakligen ur utjämningssynpunkt. Inom olika parceller

av exploateringsområdet torde nämligen behovet av mark för gator, allmänna

platser och stadens offentliga byggnader komma att växla, högst väsentligt.

Genom nyssnämnda bestämmelser kommer staden emellertid att ernå en

ur avräkningssynpunkt önskvärd utjämning mellan olika stadsplaneområden.

Tredje punkten av avtalet innehåller bestämmelserna om fördelningen mellan

kronan och staden av kostnaderna för gatas iordningställande. Ehuru genom

dessa bestämmelser kronans skyldigheter i förevarande avseende i viss mån inskränkts

i förhållande till vad fallet varit, då kronan tidigare exploaterat särskilda

områden inom Stockholms stad, har kommissionen endast med tvekan

funnit sig kunna godtaga de här upptagna fördelningsprinciperna.. Skäl synas

nämligen kunna anföras till stöd för att Stockholms stad skulle i icke oväsentligt

högre grad, än detta avtal förutsätter, bidraga till ifrågavarande kostnader,

liksom de i punkt 4 angivna kostnaderna för kloakledning.

Då kommissionen emellertid ansett sig kunna tillstyrka godtagandet i förevarande

fall av de fördelningsgrunder, som punkterna 3 och 4 innehålla, har. en

starkt bidragande orsak härtill varit innehållet i avtalets punkt 8. De i sistnämnda

punkt intagna bestämmelserna torde nämligen medgiva kronan möjligheter

att hålla kostnaderna för gatuläggningen inom sådana rimliga gränser,

att kronan sättes i en väsentligt bättre ställning än fallet varit, vid de från

kronans sida påtalade arbetena för iordningställandet av gatorna inom Karlaplansområdet.

Punkt 5 i avtalet innehåller vissa modifierade bestämmelser, rörande delar av

Valhallavägens alléområde; och hava dessa modifikationer betingats av att kronan

vid viss del av området i fråga icke äger någon intilliggande mark samt

vid viss annan del äger mark endast å ena sidan av området.

Avräk
ningens
verk
ställande.

Kostnader

för iordningställandet

av gator

o. dyl.

Utförandet

av gatuarbetena

genom kro''

nans försorg.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Inverkan

ny lagstiftning

och

andra nytillkommande

omständigheter.

Bestämmelserna i punkt 12 avse att bereda vardera parten möjlighet att, därest

väsentligt förändrade förhållanden inträffa, påkalla underhandlingar rörande

härav betingade jämkningar i avtalets bestämmelser.

Beträffande övriga bestämmelser i avtalet torde kommissionen kunna inskränka

sig till en hänvisning till själva avtalet.

För det föreliggande avtalets bringande till verkställighet erfordras tydligtvis,

att Eders Maj:t avstår från dispositionen av Djurgårdens mark, allt

eftersom densamma skulle komma att antingen överlåtas till Stockholms stad

eller ock exploateras genom försäljning till enskilda eller för kronans egna behov.

Därest avtalet vinner slutligt godkännande, lära åtgärder snarast möjligt

böra vidtagas i syfte att bringa den avsedda exploateringen till verkställighet.

En exploateringsplan lär böra upprättas, och i det sammanhanget avgöras

bland annat, i vad mån och i vilken ordning

dels militärens dispositionsrätt över de ifrågavarande områdena bör upphöra,

dels djurgårdsförvaltningens vård och inseende över området bör upphöra,

samt djurgårdskassan eventuellt beredas ersättning för mistade inkomster,

dels av vilken myndighet exploateringen bör handhavas,

dels huru de med exploateringen förenade kostnaderna skola bestridas samt

huru de vid exploateringen inflytande medlen skola disponeras.

Med utlåtandet i förevarande del torde kommissionen få anses hava besvarat

ovannämnda nådiga remisser rörande dels djurgårdssakkunnigas betänkande,

dels ock det av djurgårdskommissionen uppgjorda förslaget till program för

skelett-stadsplan rörande Norra Djurgården. De till berörda remisser hörande

handlingarna återställas härjämte.

Den av stadens delegerade direktören C. Juhlin Dannfelt vid Ladugårdsgärdesavtalet

bifogade reservationen följer härvid.

Stockholm den 17 mars 1928.

Underdånigst

S. H. KVARNZELIUS.

I. GUST. CLASON. VÄRNER RYDÉN. STEN STENDAHL.

Sten Grönvall.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Bilaga J.

Under förutsättning att dels för kvarteren Vulcanus, Mars och Nemesis med

flera i staden mellan broarna, dels för kvarteren Munklägret, Bergamotträdet,

Asplunden och Körsbärsträdet (Päronträdet), dels ock för del av kvarteret Mälaren

(Snöflingan) å Kungsholmen, samtliga här i Stockholm, stadsplan och

byggnadsbestämmelser fastställas i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag,

som finnas närmare angivna, beträffande kvarteren i staden mellan broarna

å en stadsplanenämndens skrivelse till fastighetsnämnden den 8 februari 1928

bifogad, med Pl. 498 betecknad stadsplanekarta jämte tillhörande beskrivning,

beträffande kvarteren Munklägret, Bergamotträdet, Asplunden och Körsbärsträdet

(Päronträdet) å Kungsholmen å en stadsplanenämndens skrivelse till fastighetnämnden

den 8 februari 1928 bifogad, med Pl. 496 betecknad stadsplanekarta

jämte tillhörande beskrivning samt beträffande del av kvarteret Mälaren

(Snöflingan) å Kungsholmen å en stadsplanenämndens skrivelse till fastighetsnämnden

den 10 januari 1928 bifogad, med Pl. 475 betecknad stadsplanekarta

jämte tillhörande beskrivning, har mellan Kungl. Maj :t och kronan,

å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, träffats följande

Avtal.

1 :o.

Stockholms stad överlåter till Kungl. Maj:t och kronan att av Kungl. Maj:t

och kronan med full och oinskränkt äganderätt besittas följande:

a) det å den härvid fogade kartan Pl. A. med röd kantfärg och bokstäverna

a, b, c, d, e, f, g, h, i, k, 1 och a betecknade område, vilket, innehållande i areal

omkring 3,000 kvadratmeter, utgöres av de delar av fastigheterna nr 2 och 4

samt nr 3 och 5 i kvarteret Mars samt av Mynttorget, Kanslikajen och Myntgränden,

som enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan skola ingå i byggnadskvarter,

allt jämte de staden tillhöriga byggnader och plank, som helt eller delvis äro

belägna å området;

b) den del av stadens söder om kronans tomt nr 4 i kvarteret Munklägret belägna

tomtmark, som å bifogade, med Pl. B. utmärkta karta är betecknad med

röd kantfärg och bokstäverna a, b, c och a samt, innehållande i areal omkring

235 kvadratmeter, är avsedd att tilläggas kronans tomt nr 4 i samma kvarter;

c) det område, vilket å bifogade, med Pl. B. utmärkta karta är betecknat

med röd kantfärg och bokstäverna d, e, f, g, h, i, k, 1, m, n, o, p och d, samt,

innehållande i areal omkring 4,340 kvadratmeter, utgör dels den del av Garvaregatan,

som enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan skall ingå i byggnadskvarter,

dels ock all den staden tillhöriga, mellan kronans nuvarande tomter

i kvarteren Asplunden och Bergamotträdet samt de i förenämnda stadsplan

upptagna delarna av Norr Mälarstrand och Pilgatan belägna mark, som enligt

samma stadsplan skall ingå i byggnadskvarter.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

2 :o.

Kungl. Maj:t och kronan överlåter till Stockholms stad att av staden med

full och oinskränkt äganderätt besittas följande:

a) den del av fastigheten nr 1 i kvarteret Vulcanus, vilken å bifogade, med

Pl. A utmärkta karta är betecknad med blå kantfärg och bokstäverna f, m, n,

i och f, i areal innehållande omkring 127 kvadratmeter;

b) fastigheten nr 1 kvarteret Brandklipparen;

c) den del av fastigheten nr 1 i kvarteret Munklägret, som å bifogade, med

Pl. B utmärkta karta är betecknad med blå kantfärg och bokstäverna r, s, t,

u och r, i areal innehållande omkring 485 kvadratmeter;

d) de delar a,v fastigheten nr 4 i kvarteret Munklägret, vilka å sistnämnda

karta äro betecknade med blå kantfärg och bokstäverna v, x, y, z, a1, b1, a, c1,

d1, e1, fl och v, i areal innehållande omkring 738 kvadratmeter;

e) de delar av fastigheterna nris 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet, vilka

å sistnämnda karta äro betecknade med blå kantfärg och bokstäverna d, g1,

h1, i1, e och d, i areal innehållande omkring 596 kvadratmeter;

f) fastigheten nr 2 i kvarteret Päronträdet jämte den rätt till strand, vatten

och utfyllningar i sjön Mälaren, som kan tillkomma fastigheten;

g) fastigheten nr 3 i kvarteret Päronträdet;

h) fastigheterna nris 5, 6, 7 och 11 i kvarteret Göken samt den i samma

kvarter invid Hantverkaregatan och tomten nr 7 belägna tomtdel med en areal

av 297.9 kvadratmeter, varå Kungl. Maj:t och kronan den 7 oktober 1867 erhållit

fasta, allt jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren,

som kan tillkomma dessa fastigheter;

i) den del av fastigheten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren, som å bifogade,

med Pl. C utmärkta karta är betecknad med blå kantfärg och bokstäverna a,

b, c, d och a, i areal innehållande omkring 12,000 kvadratmeter.

överlåtelserna under c), d) och e) avses skola omfatta all den mark, som

av där nämnda fastigheter skall utläggas till Hantverkaregatan, Parmmätaregatan

och Kungsholms hamnplan enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan.

Byggnad, plank och staket å de under a), c), d) och e) överlåtna områdena

medfölja icke överlåtelsen. Kungl. Maj:t och kronan skall på sin bekostnad

borttaga dels byggnaden å det under a) överlåtna området i samband med

kanslihusets förestående ombyggnad, dels ock byggnad och staket å det under

c) överlåtna området senast ett år efter tillsägelse, vilken dock ej får ske

tidigare än å den för detta område bestämda tillträdesdagen. Byggnad och

plank å det under d) överlåtna området skall staden på sin bekostnad i samband

med Hantverkaregatans, Parmmätaregatans och Kungsholms hamnplans

vidgning å ifrågavarande sträckning förflytta till respektive nya gatulinjer,

staden dock obetaget att i stället på sätt och villkor, som kunna av staden med

direktionen över sjukhuset Eira, Stockholms stads och läns sjukhus, överenskommas,

uppföra ny byggnad och nytt plank. Det vid Kungsholms hamnplan

belägna stenhuset å sistnämnda område må kvarstå så länge det användes till

sitt nuvarande ändamål, dock må till nybyggnad hänförlig förändring av detsamma

ej verkställas. Staketet å det under e) överlåtna området skall staden

på sin bekostnad i samband med Hantverkaregatans vidgning framför

kvarteret Bergamotträdet inflytta till den nya gatulinjen. Däremot skall kronan,

i samband med utläggande av den i förenämnda, i avtalet förutsatta

stadsplan rörande vissa kvarter å Kungsholmen upptagna nya gatan mellan

Garvaregatan och Hantverkaregatan, på sin bekostnad borttaga kronan tillhöriga

plank och staket å den mark, som enligt samma stadsplan skall utläggas

till Garvaregatan och sagda nya gata.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

3 :o.

Kungl. Maj:t och kronan medgiver, att det av greve Nicolaus Brahe den 10

maj 1686 utfärdade köpebrevet å nuvarande tomterna nris 3 och 7 i kvarteret

Argus innebär överlåtelse å Stockholms stad av full och oinskränkt äganderätt

till dessa tomter, varför kronan icke har något att erinra mot att staden

på grund av sagda fångeshandling beviljas lagfart å samma tomter.

Kronan avstår till staden all den rätt, kronan kan äga till dessa tomter eller

byggnaderna å desamma.

4:o.

Kontrahenterna förbinda sig, var emot annan, till hemul gentemot tredje

mans anspråk å de överlåtna fastigheterna.

Kungl Maj :t och kronan förbinder sig att beträffande område eller byggnad,

vartill staden genom detta avtal överlåtit sin rätt å kronan, icke mot staden

å annan grund än detta avtal göra gällande några anspråk å eller i följd

av ägande- eller dispositionsrätt. Därjämte avsäger sig Kungl. Maj :t och kronan

till Stockholms stads förmån dels all den rätt kronan kan äga till den

mark, som enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan skall utläggas till

Rådhusgränden, dels all den rätt kronan kan äga till den del av Kanslikajen,

som begränsas i öster av Myntgrändens och i väster av Riddarhusgrändens mot

norr utdragna östra gränslinjer, dels ock den rätt till strand, vatten och utfyllningar

i sjön Mälaren, som kan tillkomma kronans fastigheter nr 4 inom

kvarteret Munklägret och nris 2 och 3 i kvarteret Asplunden utanför fastigheternas

gränser enligt detta avtal. Den dispositionsrätt, som kronan enligt

kontrakt av den 2 maj och den 28 juni 1866 innehar till vissa staden tillhöriga

områden inom kvarteret Göken, skall upphöra samma dag, som staden enligt

mom. 5:o här nedan tillträder de av kronan genom detta avtal å staden överlåtna

delarna av nyssnämnda kvarter.

Stockholms stad förbinder sig å sin sida att beträffande område och byggnad,

vartill kronan genom detta avtal överlåtit sin rätt å Stockholms stad, icke

mot kronan å annan grund än detta avtal göra gällande några anspråk å eller

i följd av ägande- eller dispositionsrätt i annan mån, än som följer av bestämmelserna

i mom. 3 :o här ovan; och skall staden såsom full ersättning för kronans

nyttjande av stadens andel i fastigheterna nris 3 och 7 i kvarteret Argus

under såväl redan förfluten tid som tiden intill dess staden skall enligt

mom. 5:o nedan tillträda fastigheterna äga uppbära och åtnöja sig med ersättning

enligt de grunder, som finnas angivna i nådiga breven den 8 augusti

1924 och den 20 mars 1925. Därjämte avsäger sig Stockholms stad till

Kungl. Maj:ts och kronans förmån alla anspråk å dels den mark inom kvarteret

Munklägret, som, belägen inom de med bokstäverna a—b1—a1—z—y—

c—a betecknade linjerna, utgöres av all tomtmark, enligt den i detta avtal förutsatta

stadsplan, mellan i öster tomterna nris 3 och 5 i samma kvarter, i norr

Hantverkaregatan, i väster Parmmätaregatan och Kungsholms hamnplan samt

i söder stadens tomtmark i samma kvarter med den gräns mot sistnämnda tomtmark,

som framgår av den härvid fogade kartan Pl. B, dels ock den mark

inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet, som, jämte de av staden till

kronan nu överlåtna delarna av dessa kvarter samt av Pilgatan och Garvaregatan,

är belägen inom de med bokstäverna d—e—i1—g—h—k1—n—ce—p—d

betecknade linjerna, och som utgöres av all den tomtmark, vilken enligt den

i detta avtal förutsatta stadsplan skall ingå i kvarteren Asplunden och Bergamotträdet,

med undantag av tomten nr 1 och 4 i kvarteret Asplunden samt

tomterna nris 4, 5, 6 och 7, 8, 9, 10 samt 11 i kvarteret Bergamotträdet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 212 käft (Nr 247.)

0

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

^ ld de tomtmätningar, som härefter verkställas, skola parterna såsom gränser

för kronans nu nämnda fastigheter inom kvarteren Munklägret, Bergamottträdet

och Asplunden godkänna nyss angivna linjer.

5:o.

Tillträdet av de genom detta avtal överlåtna fastigheterna skall ske den 1

oktober 1928, dock med följande undantag:

den enligt mom. 2 :o punkt a) till staden överlåtna marken inom kvarteret

Vulcanus skall staden tillträda första dagen i andra månaden efter det, att den

därå nu befintliga byggnaden blivit av kronan borttagen;

den enligt mom. 2 :o punkt b) till staden överlåtna fastigheten nr 1 i kvarteret

Brandklipparen skall staden tillträda den 1 oktober 1932; dock skall tillträdesdagen;

därest Kungl. Maj:t och kronan senast den 1 oktober 1931 tillsäger

staden därom, framflyttas till den 1 oktober 1933;

den enligt mom. 2:o punkt i) till staden överlåtna marken inom kvarteret

Mälaren skall staden tillträda den 1 oktober 1933, dock med rätt för staden att

tidigare sex manader efter tillsägelse tillträda densamma, med skyldighet för

staden att i så fall å denna tidigare tillträdesdag erlägga det belopp om 600 000

kronor, som enligt mom. 6:o här nedan skall av staden erläggas vid tillträdet

av marken i kvarteret Mälaren;

de i inom. 3:o omförmälda fastigheterna i kvarteret Argus skall kronan

disponera intill samt staden tillträda den 1 oktober 1934, eller, om kronan senast

den 1 oktober 1933 tillsäger staden därom, den 1 oktober 1937.

C ro.

I mellangift skall Stockholms stad för de av Kungl. Maj :t och kronan å staden

överlåtna omradena m. m. erlägga ett belopp av sex miljoner åttahundrasextiotvåtusen

(6 862 000) kronor, att betalas sålunda:

den 1 oktober 1929 erlägges femhundraniotusen (509 000) kronor;

vardera den 1 oktober 1930, den 1 oktober 1931 och den 1 oktober 1932 erlägges

åttahundrafyrtiotusen (840 000) kronor;

den dag, då staden tillträder fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen,

erlägges två miljoner sexhundratusen (2 600 000) kronor;

o den dag, då staden tillträder den enligt mom. 2:o punkt a) till staden överlåtna

marken inom kvarteret Vulcanus, erlägges etthundraåttatusen (108 000)

kronor;

den dag, då staden tillträder den enligt mom. 2:o punkt i) till staden överlåtna

marken i kvarteret Mälaren, erlägges sexhundratusen (600 000) kronor;

samt

den dag, då staden tillträder de i mom. 3:o omförmälda fastigheterna i kvarteret

Argus, erlägges femhundratjugufemtusen (525 000) kronor.

7:o.

Staden förbinder sig att sasom bidrag till kostnaden för avsedd arkadanordning

i det nya kanslihuset utmed Myntgatan mellan Mynttorget och Myntgränden,

ävensom för underhåll av denna arkadanordning med undantag av

golv, till Kungl. Maj :t och kronan utbetala ett belopp av etthundratusen

(100 000) kronor, skolande detta belopp erläggas vid anfordran, så snart arbetet

med nämnda arkadanordning blivit igångsatt. Staden bekostar underhåll

och renhållning av golv ävensom belysnings anordnande och drift i arkadanordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8:o.

Så snart det nya kanslihuset, i vad det blir beläget å kronans behållna del

av kvarteret Vulcanus utmed Myntgatan, blivit färdigt att tagas i bruk och

den till staden överlåtna delen av nämnda kvarter blivit utlagd till Myntgatan

och upplåten för allmänt begagnande, skall Kungl. Maj:t och kronan till staden

utgiva tjugusjutusen (27 000) kronor och skall kronan därmed hava fullgjort

den skyldighet att utgiva ersättning för nämnda marks utläggande till

Myntgatan i och för denna gatas vidgning i enlighet med den i detta avtal

förutsatta stadsplan, som enligt gällande lag om fastighetsbildning i stad åligger

ägaren av den kronan behållna delen av kvarteret Vulcanus.

Ersättning för mark till vidgning av Myntgatan i övrigt och Hantverkaregatan

samt Parmmätaregatan och Kungsholms hamnplan framför kronan nu

tillhöriga eller genom detta avtal av kronan förvärvade fastigheter skall utgå

i den ordning, som lag bestämmer.

Däremot skall gatumarksersättning icke utgå från de kronan nu tillhöriga

eller genom detta avtal av kronan förvärvade områdena för mark, som enligt

de i detta avtal förutsatta båda stadsplaner rörande Kungsholmen skall utläggas

dels till Norr Mälarstrand, Pilgatan samt den nya gatan mellan Gjarvaregatan

och Hantverkaregatan, dels ock till Lindhagensgatan, Drottningholmsvägen

och Mariebergsgatan.

9 :o.

Omedelbart efter det att de i detta avtal avsedda stadsplaneförslagen blivit

fastställda av Kungl. Maj:t, skola kontrahenterna till vederbörande myndighet

ingiva av nödiga handlingar åtföljda ansökningar dels om sådana ändringar

i tomtindelningen för kvarteren Vulcanus, Mars, Nemesis, Munklägret,

Asplunden, Bergamotträdet och Mälaren (Snöflingan), som påkallas av den

ändrade stadsplanen och detta avtal, dels och om sådana tomt- och arealavmätningar,

som finnas erforderliga för erhållande av lagfart å de överlåtna områdena.

De enligt gällande taxa beräknade kostnaderna för dessa ändringar i tomtindelningen,

samt tomt- och areala vmätningar skola betalas av kronan och staden

till hälften vardera.

10 :o.

Vardera kontrahenten skall äga att enbart med stöd av detta avtal och sålunda

utan att något särskilt köpebrev eller annan ytterligare handling av medkontrahenten

utfärdas söka och erhålla lagfart å den fasta egendom, som

kontrahenten genom detta avtal förvärvat, så snart avtalet blivit, i enlighet

med vad i mom. 14 :o här nedan sägs, godkänt ej mindre för stadens del av

stadsfullmäktige genom beslut, som blivit i vederbörlig ordning fastställt, än

även för kronans del av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Vid samma ^ tidp unkt skall vardera kontrahenten beträffande de av honom

överlåtna områdena till medkontrahenten avlämna kartor över dessa områden,

i den mån sådana icke tidigare kommit medkontrahenten till handa, samt lagfarts-

eller äganderättsbevis å dessa områden ävensom brandförsäkringshandlingar

rörande byggnad å samma områden, allt i den mån sådana kartor, bevis

och handlingar kunna av överlåtaren innehavas.

Vardera kontrahenten vidkännes kostnaderna för lagfart å de av honom

förvärvade fastigheterna. #

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

11 :o.

Kronan och staden garantera ömsesidigt, att de av dem överlåtna fastigheterna

äro gravationsfria.

12 :o.

Vardera kontrahenten uppbär den avkastning, däri inräknat utdelning från

brandförsäkringsverk, av de utav honom förvärvade fastigheterna, som belöper

på tiden från och med respektive tillträdesdag, samt ansvarar för fastigheternas

på samma tid belöpande onera och utskylder.

Beträffande de i avtalet avsedda fastigheterna inom kvarteret Argus skola

såväl avkastning som skatter och onera, vilka belöpa på tiden före tillträdesdagen,

fördelas mellan kronan och staden efter den fördelningsgrund, som angives

i förberörda nådiga brev den 8 augusti 1924 och den 20 mars 1925.

13 :o.

Detta avtal skall icke anses innebära något medgivande i fråga om kronans

eller stadens äganderättsanspråk rörande områden, vilka icke omfattas av detta

avtal.

14 :o.

Har detta avtal icke blivit godkänt av stadsfullmäktige före den 10 maj 1928

genom beslut, som varder vederbörligen fastställt, och av Kungl. Maj :t och

riksdagen före den 1 juli 1928, eller hava förutnämnda stadsplaneförslag icke

blivit av stadsfullmäktige antagna före den 10 maj 1928 och före den 1 juni

1928 underställda Kungl. Maj:ts prövning, eller hava dessa förslag icke blivit

av Kungl. Maj:t fastställda före den 1 juli 1928, skall detta avtal anses hava

till alla delar förfallit.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 22 februari 1928.

För Kungl. Maj:t och kronan: För Stockholms stad:

S. H. KVARNZELIUS. I. GUST. CLASON. YNGVE LARSSON.

VÄRNER RYDÉN. STEN STENDAHL. HARRY SANDBERG.

C. JUHLIN DANNFELT.

Bevittnas:

G. Ernst Eggert.

Sten Grönvall.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bilaga 2.

Avskrift.

Beskrivning

till förslag till ändring av stadsplanen för kv. Nemesis, Mars och Vulcanus

m. m. inom stadsdelen Staden mellan Broarna i Stockholm.

Ändringsförslaget, märkt Pl. 498, innebär följande avvikelser från befintliga

förhållanden: Myntgatans bredd mellan kvarteret Aglaurus och kvarteret

Vulcanus är ökad till 10.6 meter, genom att kvartersgränsen norr om Myntgatan

förskjutits cirka 2.5 meter mot norr. Väster om Salvii gränd har Myntgatan

breddats till 16 meter.

Kvarteret Vulcanus gräns mot Kanslikajen har parallellförskjutits norrut

2.5 meter.

Myntgränden har igenlagts.

Kvarteret Mars västra gräns har förskjutits så, att Rådhusgrändens bredd

ökats till minst 9.25 meter.

Kanslikajen har sänkts med 1/2 meter.

Då svårighet uppstått att avgöra, huruvida nuvarande byggnadslinjer sammanfalla

med fastställda eller av ålder bestående kvarterslinjer, begäres fastställelse

å kvarterets samtliga gränser.

I samband med stadsplaneändringen föreslås till fastställelse följande särskilda

bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande:

Å med A betecknat område må endast uppföras byggnad för allmänt ändamål.

Å med A Z betecknat område får icke bebyggas med mindre än att där anordnas

gångbana tillgänglig för allmän trafik till en fri bredd av 3.5 meter,

vilken dock å enstaka ställen må kunna minskas till 3.25 meter.

Å med korsprickning betecknat område må endast uppföras trappor och

trapplan.

Stockholm den 3 februari 1928.

ALBERT LILIENBERG.

Rätt avskrivet betyga:

7. Elfving. G. Söderdahl.

Olof Holmberg.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bilaga 3.

Avskrift.

Beskrivning

till förslag till ändring av stadsplanen för stadsdelen Kungsholmen

i Stockholm.

Ändringsförslaget, åskådliggjort å karta märkt Pl. 496, avser dels en vidgning

av Hantverkaregatan till 16 meters bredd på de sträckor där sådan vidgning

ännu ej kunnat företagas, dels en vidgning av Parmmätaregatan till en

linje i rak fortsättning av Kungsholms kyrkogårds västra begränsningslinje.

Dessutom föreslås en förskjutning västerut av Pilgatan samt gatans minskning

till tio (10) meters bredd. En ny gata mellan Hantverkare- och Garvaregatorna

öster om Garnisonssjukhusets område föreslås framdragen genom kvarteret

Bergamotträdet.

I samband med stadsplaneändringen föreslås till fastställelse följande särskilda

bestämmelser i avseende å sättet för kvarterens Munklägret, Bergamottträdet

och Asplunden användande.

Område, som icke får bebyggas.

Med prickning betecknat område får icke för något ändamål bebyggas vare

sig på eller under markens plan.

Stockholm den 3 februari 1928.

ALBERT LILTENBERG.

Olof Holmberg.

Rätt avskrivet betyga:

I. Elfving. G. Söderdahl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avskrift.

Beskrivning

till förslag till stadsplan för kv. Snöflingan inom stadsdelen Kungsholmen

i Stockholm.

Stadsplaneförslaget, åskådliggjort å karta, märkt Pl. 475 avser intagandet

i stadsplanen för Kungsholmen av den del av stadens egendom Konradsberg,

som betecknats med kv. Snöflingan samt de därintill belägna delarna av Lindhagens-

och Mariebergsgatorna. Dessa områden hade intagits i 1880 års stadsplaneförslag

för Kungsholmen, men undantogos från fastställelse i kungl. brevet

av den 10 december samma år. I samband med stadsplanen föreslås till

fastställelse följande särskilda bestämmelse i avseende å sättet för kvarterets

utnyttjande.

Område, som icke får bebyggas.

Med prickning betecknat område får icke för något ändamål bebyggas vare

sig på eller under markens plan.

Stockholm den 5 januari 1928.

ALBERT LILIENBERG.

Olof Holmberg.

Rätt avskrivet betyga:

I. Elfving.

G. Söderdahl.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bilaga 5.

Enligt denna dag mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Stockholms

stad, a andra sidan, träffad överenskommelse skola följande allmänna grunder

tillämpas vid uppgörelser mellan kronan och staden avseende exploateringen av

den del av Norra Djurgården, vilken å härvid fogade karta avgränsats med

grön linje.

1. I den man kronan önskar exploatera ytterligare delar av angivna område,

skall kronan, innan fråga om stadsplan av kronan väckes, låta i samråd med

stadens myndigheter utarbeta förslag till stadsplan för delområde efter delområde.

Delområde bör, där icke särskilda förhållanden annat påkalla, omfatta en

areal av omkring sjuttiofem hektar.

o Yicl stadsplaneförslags utarbetande bör tillses, att gatunätet kommer att,

såvitt ske kan, ansluta sig till terrängen.

2. Kronan överlåter till staden utan ersättning för gator, allmänna platser

och stadens offentliga byggnader enligt fastställd stadsplan erforderlig mark,

motsvarande högst en tredjedel av hela områdets areal.

Skulle enligt fastställd stadsplan för angivna ändamål erfordras ytterligare

m0a*k> avstår kronan denna till staden mot ersättning med belopp, som i brist

på åsämjande bestämmes i den ordning, som då gällande stadsplanelagstiftning

föreskriver i fråga om värdering av gatumark, som till staden skall avstås.

Om staden det hellre vill, skall staden äga att helt eller delvis ersätta den avstådda

marken,

antingen, efter värdering i den ordning ovan stadgats, med sådan kvartersmark

inom det å kartan med brun färg betecknade området, vilken enligt fastställd

stadsplan äger anslutning till kronans mark, eller ock med annan sådan

fastighet inom stadens planlagda område, vilken skäligen kan såsom vederlaggodtagas,

eller, om den avstådda marken är belägen öster om linjen a—b—c, kvadratmeter

mot kvadratmeter med så belägen kvartersmark efter kronans val inom

det å kartan med brun färg betecknade området, som nyss är sagt;

och skall kronan äga tillträda marken så snart efter fastställandet av stadsplan.

för delområde den av kronan avstådda markens areal kunnat till sin storlek

bestämmas.

Avräkning av det ersättningsbelopp, som staden skall till kronan utgiva,

skall äga rum första gången tjugufem år efter den första härefter skeende fastställelsen

av stadsplan för delområde och därefter vart tjugufemte år. Den

första avräkningen skall omfatta samtliga de stadsplaner, vilka härefter och

intill sagda dag komma att fastställas och en var senare avräkning de stadsplaner,

vilka blivit fastställda efter tidpunkten för närmast föregående avräkning.

o I fråga om de å kartan med röd, blå, gredelin och gul färg betecknade områdena

skall gälla följande:

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Det å kartan med blå färg betecknade området skall i sin helhet intagas i

sladsplan senast vid den tidpunkt, då i stadsplan intagits tillsammans minst

sjuttiofem hektar av den mark, vilken är belägen väster om den å kartan med

bokstäverna d—e betecknade linjen samt antingen betecknats med gredelin färg

eller saknar särskild färgbeteckning. Den avräkning, som sker närmast efter

nyssnämnda tidpunkt, skall omfatta, förutom i stadsplan härefter intagna delområden,

jämväl de å kartan med röd, blå och gredelin färg betecknade områdena,

varvid sistnämnda område skall, i den mån detsamma ej intagits i stadsplan,

i sin helhet betraktas som kvartersmark. Den å kartan med gul färg betecknade

marken skall inbegripas i avräkning alltefter som avräkning sker

beträffande intilliggande mark.

Vid avräkning fastställt ersättningsbelopp skall av staden utgivas inom ett

år; verkställes likviden senare, skall för överskjutande tid erläggas ränta efter

fem procent om året.

Har vid viss avräkning visat sig, att inom de delområden, avräkningen omfattar,

enligt fastställd stadsplan för gator, allmänna platser eller stadens offentliga

byggnader icke tagits i anspråk en tredjedel av områdenas areal, skall

staden äga att tillgodoräkna sig detta underskott vid senare skeende avräkning.

Uppkommer vid sista avräkningen underskott staden till godo, skall

detta, i den mån staden vid föregående avräkningar utgivit ersättning till kronan

för mark, som här avses, gottgöras staden efter värdering på sätt i andra

stycket av denna punkt sägs.

Så snart efter stadsplans fastställande kan ske, överlämnar kronan till staden

nödiga handlingar för överförande till staden av äganderätten till den avstådda

marken. Därest sådan mark vid stadsplanefrågas väckande disponeras

av statlig institution för byggnad, gård eller park, skall kronan äga nyttja

marken, så länge den ej erfordras för gatas upplåtande och vidliggande kvartersmark

disponeras av statlig institution.

Sedan denna överenskommelse blivit på sätt i punkten 13 sägs godkänd, överlämnar

kronan till staden nödiga handlingar för överförande till staden av

äganderätten till gatumarken inom de med blå, röd och gul färg betecknade områdena,

i den mån dessa redan intagits i stadsplan, varjämte staden från samma

tidpunkt helt befrias från vidare erläggande av nu stadgad avgäld för Valhallavägens

alléområde.

3. Kostnaderna för iordningställande av gator och allmänna platser inom

område, för vilket stadsplan härefter fastställes, skola fördelas mellan kronan

och staden i följande ordning:

A. Iordningställande av parker och likartade planteringar (såsom t. ex. i

Karlavägen) bekostas av staden.

B. Iordningställande av gator, av andra allmänna platser än parker och likartade

planteringar ävensom av alléområde (såsom t. ex. i Valhallavägen), enstaka

träd, gräsmatta och dylikt, tillhörande gata, bekostas av kronan, i fråga

om beläggning och plantering dock endast i följande omfattning:

Kronan skall bekosta gatans beläggning intill halva gatubredden, dock högst

nio meter, utmed byggnadstomt, som vid stadsplanefrågas väckande är i kronans

hand.

År gata bredare än aderton meter, och får i tomtens byggnadslinje mot gatan

uppföras byggnad med flera våningar än som i allmänhet medgives vid en

aderton meter bred gata, skall kronans nyss angivna skyldighet att bekosta

gatans beläggning och plantering utsträckas intill tolv meter utmed tomten.

Skall beläggning av vissa gata enligt här stadgade grunder bekostas både av

kronan och av staden, så skall fördelningen mellan parterna ske i förhållande

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

till deras andelar av gatubredden samt avse sammanlagda beläggningskostnaden.

Beläggningen skall utföras kvarter efter kvarter samt, där ej tekniska binder

möta, för varje särskild gatudel av ett kvarters längd vara utförd, därest gatudelen

å ömse sidor angränsas av tomtmark, senast då tomter med en sammanlagd

längd utmed gatudelen av minst två tredjedelar av vid gatudelen befintliga

tomtlinjer blivit bebyggda, men då gatudelen angränsas av tomtmark endast

å ena sidan, senast då tomter med en sammanlagd längd utmed gatudelen av

minst en tredjedel av vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda.

Erfordras på grund av genomgående trafik från och till platser utanför kronans

områden särskild förstärkning av beläggningen, skall denna förstärkning

bekostas av staden.

Kronan är icke skyldig att bekosta eller deltaga i kostnaderna för gatas iordningställande

för spårtrafik eller för ordnandet av gatutrafik i annat höjdläge

än gatuplanets utmed tomtgränsen eller för utförandet av broar, viadukter och

trafiktunnlar.

4. Kostnaderna för kloakledningar skola inom område, för vilket stadsplan

härefter fastställes, bestridas av kronan med iakttagande av

att ersättningsskyldighet endast må avse kloakledning, som anlagts efter

fastställandet av stadsplan för området i fråga; och

att kronan icke må belastas med större andel av kostnaderna än som kan anses

belöpa å avloppet från området, jämfört med avloppet från andra områden,

för vilka kloakledningen tilläventyrs jämväl är avsedd.

5. Vad i punkterna 3 och 4 är stadgat skall, i fråga om det å kartan med

blå färg betecknade området, gälla dels den del, som redan intagits i stadsplan,

dels ock halva bredden av den del, som ligger mellan de med bokstäverna f—g

och h—i utmärkta linjerna; i övrigt skall kronan icke vidkännas några kostnader

för gatas iordningställande inom detta område.

6. Ledningar för gas, vatten och elektricitet inom området skola av staden

utan kostnad för kronan utdragas till och inom stadsplanelagt område, allt eftersom

bebyggandet där fortskrider och gator skola upplåtas för allmänt begagnande.

7. Påfordrar kronan stadsplan för mark. som ej har anslutning vare sig till

redan planlagt område, där ledningar för gas, vatten, elektricitet, avlopp och

dylikt redan förefinnas, eller till annat område, där dylika ledningar med erforderlig

kapacitet förefinnas, bekostar kronan ensam nödiga gatuförbindelser

och ledningar till dylik mark.

8. De arbeten, vilka enligt det ovanstående skola i viss utsträckning bekostas

av kronan, må — med nedan angivet undantag i fråga om kloakledning

— därest kronan så önskar, utföras genom kronans försorg och under sedvanligt

entreprenöransvar. Härvid skall kronan av staden njuta skälig ersättning

för arbetet till den del detsamma enligt bestämmelserna härovan ej skall bekostas

av kronan. Där arbetet utföres av kronan, skall staden utöva nödig

teknisk kontroll över arbetets planläggning och utförande.

I fråga om kloakledning tillhandahållas rör jämte tillbehör samt ombesörjes

rörläggning av staden; och skall staden härför av kronan njuta skälig ersättning,

till den del anläggningen enligt bestämmelserna i föregående punkter

skall bekostas av kronan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9. Beträffande underhåll samt renhållning av gator och allmänna platser

skall gälla enahanda som inom stadens redan planlagda områden.

10. I fråga om område, som, innan stadsplan blivit fastställd, kommit ur

kronans hand, äger denna överenskommelse ej tillämpning.

11. Denna överenskommelse avser ej att medföra inskränkning i de rättigheter

och skyldigheter i fråga om stadsplaneförslags prövning, vilka i allmän

lag eller författning äro eller varda stadgade.

12. Skulle förutsättningarna för denna överenskommelse genom ny lagstiftning

angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund av

andra nytillkommande omständigheter så väsentligt förändras, att överenskommelsen

icke längre kan anses skälig, skola mellan kronan och staden upptagas

förhandlingar om jämkning av överenskommelsen med hänsyn härtill.

13. Har denna överenskommelse icke blivit godkänd av Stockholms stadsfullmäktige

före den 10 maj 1928 och av Kungl. Maj:t och riksdagen före den

1 juli 1928, anses överenskommelsen hava till alla delar förfallit.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 17 mars 1928.

För Kungl. Maj:t och kronan:

S. H. KVARNZELIUS. I. GUST. CLASON.

VÄRNER RYDÉN. STEN STENDAHL.

För Stockholms stad:

YNGVE LARSSON.

HARRY SANDBERG.

C. JUHLIN DANNFELT

med åberopande av

bifogad reservation.

Bevittnas:

G. Ernst Eggert. Sten Grönvall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 6.

Reservation.

Från början har jag funnit allvarliga betänkligheter möta mot att Stockholms

stad utan samband med stadsplans eller ens generalplans upprättande

över Ladugårdsgärde skall utfästa sig till stora ekonomiska uppoffringar i

och för gärdets exploatering. Ingåendet av ett formligt avtal härutinnan, avsett

att tillämpas under ett, kanske flera sekler, måste uppenbarligen vara

förenat icke blott med svårigheter utan med rena äventyrligheter.

Med hänsyn till den stora betydelsen för staden av den uppgörelse, som

tidigare träffats rörande markförvärv från kronan för trafikleder å Kungsholmen

m. m., och då fullföljandet från kronans sida av denna uppgörelse oförtydbart

ställdes i beroende av stadens medgivanden beträffande Ladugårdsgärdes

exploatering, ansåg jag mig i detta tvångsläge dock böra söka medverka till

ett avtal om sistnämnda angelägenhet. En oeftergivlig förutsättning för ett

dylikt avtal har emellertid synts mig vara att de ekonomiska konsekvenserna av

stadens åtaganden kunna tillnärmelsevis överblickas.

En tillfredsställande stadsplan över gärdet måste antagas komma att innefatta

betydande parkområden. Hela arealen gatu- och parkmark inom exploateringsområdet

torde därför komma att väsentligt överstiga den tredjedel därav,

som enligt de föreslagna avtalsgrundema utan ersättning skall överlämnas

till staden. Med hänsyn till tomtpriserna inom de hittills exploaterade delarna

av norra Djurgården kan befaras att de ersättningsbelopp, som komma att

fastställas för antydda överskjutande parkareal, kunna bliva mycket stora. En

begränsning av stadens vittutseende risker härutinnan måste därför enligt mitt

förmenande på något sätt ske. En acceptabel form härför är den i avtalet införda

principen om att staden skall äga tillbyta sig parkmark mot tomtmark

av sitt ägande område ute vid Kaknäs på det sätt, att staden lämnar en

kvadratmeter mot varje kvadratmeter den nödgas lösa. Det borde från kronans

synpunkt icke te sig orimligt att såsom vederlag för mark, som skall utläggas

till park och alltså saknar ekonomiskt värde, mottaga samma areal mark.

som får bebyggas och kan säljas. Denna markbytesprincip borde därför enligt

min mening tillämpas inom de delar av exploateringsområdet, där det är att

förvänta att större avsättningar till park bliva nödvändiga.

I sistnämnda avseende torde särskilt kunna förutses att krav på bibehållande

av Djurgårdsbrunnsvikens karaktär av parksjö komma att framställas, så

att den norra stranden måste ordnas såsom park. Den areal, som härför erfordras,

måste antagas bliva mycket betydande. Redan med nu kända och beräkneliga

tomtpriser skulle köpeskillingen för denna areal röra sig om ett stort

antal miljoner kronor.

Enligt den avfattning, avtalet nu erhållit, är emellertid den stora del av antydda

framtida parkområde, som ligger emellan dragonkasemen och diplomatstaden,

utesluten från tillämpning av ovan omförmälda markbytesprincip.

Då sålunda i ett, såvitt nu kan förutses, synnerligen betydelsefullt hänseende

omfattningen av de ekonomiska förpliktelser, som staden enligt föreliggande

överenskommelse skall ikläda sig, icke blivit på något sätt fixerad och

följaktligen konsekvenserna av överenskommelsen icke låta sig överskådas, hava

de betänkligheter mot hela avtalet, som ovan antytts, för mig så vunnit i styrka,

att jag för min del icke kunnat ansluta mig till överenskommelsen.

C. Juhlin Dannfelt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Tillsättandet av samt direktiv för kronans fastighetskommission .... 1

A. Kungsholms-Knnslilnisavtalet..................... 6

I. Kanslihusfrågan ........................ 6

Kanslihusfrågans behandling intill år 1902 sid. 6. — Kanslihusfrågan vid

1902 års riksdag sid. 7. — Kanslihusfrågan vid 1905 års riksdag sid. 9. —

Kanslihustävlingen sid. 11. — Kanslihusdelegerades tillsättande och arbete

sid. 15. — Värdering av bytesobjekten sid. 19. — Yttranden över kanslihusdelegerades

förslag sid. 26. — Frågan hänskjutes till fastighetskommissionen

sid. 28.

II. Kungsholmsfrågorna......................32

Äldre stadsplaneförslag rörande Norr Mälarstrand sid. 32. — År 1921

väckt förslag sid. 33. — Kungl. Maj:ts beslut 1924 sid. 35. — Mälarstrandsdelegerades

handläggning av frågan sid. 36. — Frågan hänskjutes

till fastighetskommissionen sid. 42.

III. Bilagda tvistigheter.......................48

Körande kv. Argus sid. 48. — Rörande kv. Göken sid. 54, jfr sid. 44.

— Rörande Garnisons- och Eirasjukhusens fastigheter sid. 55. — Rörande

kanslihusområdet sid. 56. — Sättet för tvistigheternas biläggande sid. 57.

IV. Fastigheternas i bytet ingående värden .............58

V. Åtgärder i anledning av avtalet.................59

B. Ladugårdsgärdesavtalct.......................61

Tidigare disposition och exploatering av Djurgården..........61

1879 och 1888 års avtal om Värtahamnen och Hjorthagsområdet sid. 62.

_ Exploateringsförslag i samband med 1892 och 1901 års härordningar

sid. 62. — Ladugårdsgärdeskommitténs förslag sid. 63. — 1905 och 1906

års riksdags beslut om försäljning av Karlaplans m. fl. områden sid. 64.

Strävanden att bevara vissa delar av Djurgården som naturpark .... 64

Palmes motion vid 1906 års riksdag sid. 64. — Frågor om Djurgårdens

disposition vid 1908 års riksdag sid. 65. — Starbäcks motion vid 1913

års riksdag sid. 65. — Djurgårdssakkunnigas betänkande sid. 67.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

c . Sid.

Djurgårdens exploatering för finansiering av 1914 års härordningsförslag

m. in.......................... 69, 72—73

Beslut rörande armén sid. 70. — Beslut rörande flottan sid. 70. — Tablå

över förskott m. m. sid. 72—73.

Program för skelettstadsplan uppgöres................71

Statens byggnadssakkunnigas yttrande 1925 .............. 71

Kronans fastighetskommissions yttrande...............74

Bilagor:

Kanslihus-Kungsholmsavtalet ....................79

Beskrivningar till nya stadsplaner

för kanslihuskomplexet.....................85

för Hantverkaregatan och Norr Mälarstrand m. m.........86

för kv. Mälaren (Snöflingan) ..................87

Ladugårdsgärdesavtalet .......................89

Jnhlin Dannfelts reservation.....................92

Kartor:

Tillhörande Kanslihus-Mälarstrandsavtalet — Pl. A, Pl. B och Pl. C.

Tillhörande de i sistnämnda avtal förutsatta stadsplanerna — Pl. 498, Pl.

496 och Pl. 475.

Tillhörande Ladugårdsgärdesavtalet — 1 karta.

tockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

280871

opaginerad Kontrollera mot PDF

PL A

Karta

Mars Vu/canus och Nemesis

Sko lo

Kansli

Omkr. 3

k!a rs.

Gamla Råd h usef.

V u / c a n u s.

Kungt. Ka n s! i hu set.

omkr. 127 m.

gatan

Mynt

Ri ddarhusto eget

<12. 9"/ 9Z, 8

DUNS TRYCKERI A.B.STHLM 1928

-----Föreslagen ny kvartersgråns.

-----Lagligt gällande tomtgrans.

till gata. Ktf/k

dd att fc

för ut!åg g n in g

sta den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pl. B

Kv. Kulsprutan.

^ - AV Kartagos backe.

0 0 ''

6 Öl

<

Kv. Bergsfa 11 ef

Mo re// trädet
-

Kv. Fi kort rådet
-

Kv. Va ! n oten

Kv. Vindruvan.

Kv. Bananen

Kv. P / /1 rådet.

Kv. Ulrika.

A/f-eS-.

omkr.k-85 m2

om kr. 738 m 2 .

omkr. 59Bm*.

Kv. ma ro nr ra det)

NU6

NfS-,

M ur mastaren

Kv. Karls vi k.

Kv. \ Berg
-

Ko ngt. Myr t

N-d

N? 17.

'',K *

‘.a. Q re t.

N?Z

arm a o n s - sjukhus.

ATS.3

K/

n

IV? 30.

fl

wjsirr

y

kr.235m''2

JY!^ AVjvjj^SJ tf u d^yrt d

NiaJ.

L ^ J

. ’\n;37. tjt3& i.•.

:| .''O

1''s 3—V

•1 Ö>

M36 i •'' I-''.! N?391.;-

■‘.i "5 K-;

ns3s c m*ö-\

äj—Ir I—w

Kv\ A s p / u rfdarr.

A/? 2.

NfiZ

Kv. Vapen

smeden.

N?ZO

omkr

A/?22

l\l?/S

NVJsg

M ä /

.''C ~fl

Delar av fastigheter, avsedda att överlåtas till staten

«■■ för varvas av staden

IDUNS TRYCKERI A B.STHLM 1920

opaginerad Kontrollera mot PDF

~7

PLC.

77

ZD r o f / ry / r? fi o /

/~T7 -5

IDUN5 TRYCKERI A.B.STHLM 1928

A onra do 6ery.

// a / o re n

S. /7

^ c? e. n.

De/ ois ef, aryj ec/d crff oiser/crf&J //// sfcjc/er?.

—5/? 6f//nj?ctn.

om kr. !2''000 kvm.

\

77a /a m 6>o/i oo.

v /GoijZ^sO-JL

/^•18 mwl&ou-yv tJA ''^rr^yi^^.

s<$ yOt^utZB s&ÅkAL .

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fl. 498.

FÖRSLAG

TILL ÄNDRING AV STÄDSFLANEN

FÖR

Ktf NEMESIS,"MARS OCH VULCANUS M.M.

INOM

STADSDELEN STADEN MELLAN BROARNA

I

STOCKHOLM

R i ks banks huset

fSisjJMs.

jamla radhusk/

Mars

V u teori u s

1

ngt. nanshhiMe

O-GES

, 9. to t

q q r a n dto + f

< '':t6d i — j Mynttorget

6.70 .

M y n r -

I_____

Riddarhustorget

IQ.so

Skala. 1:10 00

»0 5 0

ao

=b=

30

=±=

40

=t=

IOO i

=d

Föres lagen sladsplan.

Öefintiigo byggnader.

Linje be lagen tre (ö). meler ulan för gräns

Beteckningar:

■ ■ ■''■■■''■■ Beteckningar vi/ka hanföra sig till sär -

^ skilda bestäm me/ser i avseende ä sättet

för by ggnadskvor terens användande.

-----an för det område inom vilket ändring *- «™ VAL. fastställda höjd -och lutninqssiffror

av stadsplan sökes. +8,so l:36fy Föreslagna nyo höjd-och futninqssiffrar

Btockholms stodsplanekantar den J februari 1J28.

Råt kopiera!fn*, originalet /

Stockhoipn den 22pbr. 192.8 / ^

• FaJl^ArJLfzJLrAy.

ID UN 5TRYCKERI A 3.STHLM 1926

Tillhör Stodsp/anenämndens skrivelse av den

<3 febr. }J28 till fastighets nämnden.

5. rWond.

opaginerad Kontrollera mot PDF

P1.496.

FÖRSLAG TILL ÄNDRING ÅR STADSPLANEN FÖR STADSDELEN KUNGSHOLMEN

SAMT STADSFTiÄNEBESTAMMELSER FÖR
DELAR

AV ER MUNKLÄGRET, BERGAMOTTRÄDET OCH ASPLUNDEN I

STOCKHOLM

Skala 1-2000

$

Ulrika

/i 2.4

bananen

I2.i

+ /V.50 !6.o/2.+ + + + //.9S

n

13 p —--7-■> Ife.. +/5.20

Han/verka rega/an

L o

. - tuts: 1

tuott

c

A urmcksiaren

tl

dengarYtoth

ÄI

Kungi

/J.5+ +/3.? gotan wj.w

LAr-,

''•••h/o j Garvore - jo.ss +

Körs b c

b rå a s b

Va lid

Asplunden

Beteckningar:

FasisiåUd siadspian.

Fa s is ial id siadspian, vara ändring sökes.

Föreslagen ny siadspian.

Beteckningar, vi/ka hänFära sig iiII särskilda

-j besiårnme/ser i avseende a söHei för byggnadsi

kvar!erens användande.

+ 6. so Fa sb sb ålIda höjdsjFiror.

+13.20 J ^ Föreslagna nya höjd- och lulmngssiFfror.

Rott köp/ er åt från oncgmo/et be.tyya •

Stockholm c/cn 9.,2.j''cbr I93.Ö

D/ockho/ms sbadsplanekon/or den B februar/ 1J23.

IDUNS TRYCKERI A.B.STHLM 1928

Ti//hör 5 /a dsp /an en öm ndens skrivelse av dan

3 februari 1j28 /i/i Fos/ig/re/snåmnden

S Ff//onc/

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pl. 475.

FÖRSLAG TILL STADSPLAN FOR DEL AV

3TADSDELEN KUNöSHOLMSN (KV SNÖFLINGAN M.M)

I STOCKHOLM

Stal» 1TOOO

_ fbsisfdi/ds/adsp/on.

_ fÖredojen ny stadsplan.

Linje b dop en ire (3) meter u/anför gränsen

— för de t område inom vi/Act faststai/eise cv

stadsplanen so fe.s.

_ 3etecAn/npor vi/Aa hänföra sia ti//sorsAi/da

-i bes Aömme iscr i avseende ä u----

J nadsAvarierets an vän don de

ÖiocAho/ms stadsp/oneAon/ar ckn 3jan./92d.

Stockholm den

Ti/ihör 3todsp/oner?6mndens sArive/se av den

/O iernuar/'' /32.Ö Af/ fast/ghe/s nämnden.

3. fl Iland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ugglebatken

VÄRTAN ST

□ a

Loudderv

GrmRsbigan L__^)

Frathusbai

vallan

J liäbujobro

Ugglm iksbäHan

KattrumpsbackéiL,

Frihamnen.

Kanjpenwnis backan

jeiik^iadan

St.fijärrrjzhset

VtUcvHEusten

Krni^ 1 Jivgprde t till häst

*f\Hoyj(igafbost

JdrotLspl.

låt i clfu vi i >gskrit\ei

Älhn.B

JO a d

g å:\l‘ d

gärdet

FpularängerL

o^isKol.ait

"Statens Te

L. Jhaichultlen

Jfakn fishng en

Drntiirhig h erget

ftrumisslälien

W&gelba ekon

1 Bttry/Jt

anor

fcntiuJLftät it h vet i

Kun^l. &ea ArUfterire^era.

\Hiuuhuldai

TTaMtergei

Skansberget

.^Masebory

plHosénhill

rrumi

t Ilen

71//hor o\/erens komm e/se c/er? /~7mars /PSS me/Zan

Kung/ Maj:/- och kronan sam/ 5/och ho/ms s/ac7.

K a r l

v§|M SST

''psslrnge

GötaLivj*.

Sr«abv^.

i——IM—

100 so 0

100

200

300

400

500

600

"1—

700

800

900

1000 meter

1:8000

X

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten in s. 1 i texten
  2. SU 1928:180 Utlåtande i anledning av kungl. proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten inom staden mellan broa s. 1 i texten