Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 (nr HO) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,m. m

58 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:36, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 (nr HO) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 (nr

HO) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,m. m.;

given Stockholms slott den 11 januari 1928.

Kungl. Maj:t'' vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker;

dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 samt.

28 Häft. (Nr 36.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923

(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 2 %, 3 § 1 mom., 6 § 1 mom., 7 och 9 §§, 15 §

4 mom., 16 § 3 och 4 mom., 24, 31, 33, 35 och 36 §§, 37 § 1 och 2 mom.,

39 §, 41 § 1 mom. samt 46 och 48 §§ i förordningen den 1 juni 1923

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola, 3 § 1 mom.,

16 § 3 mom., 24, 31 och 36 §§, 37 § 1 mom., 46 och 48 §§ i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

KJassindel- 1, Maltdrycker indelas i tre klasser.

nm6‘ Första klassen omfattar

a) svagdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än en

och åtta tiondels viktprocent alkohol och som är inbryggd med en stamvört,

vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent;

b) maltdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än en

och åtta tiondels viktprocent alkohol samt är inbryggd med en stamvört av

en extrakthalt, överstigande sex men icke tio och en halv procent, och som

vid tillverkningen tillika undergått sådan särskild behandling, att alkoholhalten

i drycken icke kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent; samt

c) vört, avsedd för bakning.

Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker,

som ej innehålla mer än tre och två tiondels viktprocent alkohol

och som äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger

tio och en halv procent.

Tredje klassen omfattar alla till första eller andra klassen icke hänförliga

maltdrycker.

Lägsta ex- 2. Maltdryck må ej vid bryggeri tillverkas med stamvört av lägre

tr stamvört.°S extrakthalt än fyra procent.

3 $.

Definitioner. I denna förordning förstås med

skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis, endast

maltdrycker av första klassen må tillverkas;

skattepliktigt bryggeri---tillverkas; samt

tillverkare — — — utfärdats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 36. 3

6 §.

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens

behöriga utgörande samt för denna förordnings tillämpning i övrigt meddelar,

ävensom de anvisningar, som vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet

med denna förordning, av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser eller

kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter kan lämna.

Tillverkare

åvilande allmänna

skyldigheter.

7 §.

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att alkoholhalten och den ursprung- Kontroll å

liga extrakthalten hos maltdrycker, som från bryggeri utlämnas i försäljningsfärdigt

skick eller som i handeln saluhållas, icke överstiga den för vederbörande

klass medgivna, ävensom att samma extrakthalt i dylika drycker icke understiger

fyra procent. Det åligger tillverkare att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman erforderligt prov å

vört eller tillverkad maltdryck.

9 §.

I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker än Koncession lör

maltdryck av första klassen inrättats efter ingången av juli månad 1917, ussari^5set

må sådan tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat

tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker

i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation

och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

15 §.

4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej därifrån

utföras. Ej heller må vört eller maltdryck överföras från skattefritt till

skattepliktigt bryggeri.

16 $.

17 §

Tillstånds
bevis.

3. Ingives — — — krossas.

Om återkallelse i vissa fall av tillstånd till maltkrossning stadgas i

2 mom. och 29 §.

4. Vill tillverkare i skattepliktigt bryggeri tillverka maltdricka, åligger Särskilt tiildet

honom att skriftligen söka särskilt tillstånd därtill hos kontrollstyrelsen. stT3 4 * &enr^J" ^

I ansökningen skola angivas de särskilda anordningar, tillverkaren ämnar maltdricka.

vidtaga i syfte att förhindra, att alkoholhalten i maltdricka, som av honom

tillverkas, kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent.

Finner kontrollstyrelsen de angivna anordningarna betryggande, må kontrollstyrelsen

medgiva tillverkaren tillstånd att tillsvidare i bryggeriet tillverka

maltdricka.

Befinnes vid upprepade tillfällen alkoholhalten hos maltdricka, som tillverkats

vid visst bryggeri, överstiga en och åtta tiondels viktprocent, eller är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Skatteplikt

och skattesatser.

det eljest uppenbart, att de av tillverkaren vidtagna anordningarna till förhindrande

av alkoholhaltens ökning icke äro betryggande, äger kontrollstyrelsen

återkalla det tillverkaren meddelade tillståndet.

24 $.

För malt —--- för kilogram.

I intet fall må under den tid, maltkrossning på grund av tillståndsbevis

må äga rum, skatten för helt kvartal räknat understiga i medeltal åtta

kronor för helgfritt dygn.

31 $.

Restitution av Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution av

Ssom använts'' skatt, efter sextiotvå öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästtiii

svagdricka föregående kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka använda

bricka*14" ma^> dock icke till högre belopp än att den återstående skatten uppgår till

minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Där med stöd — — — klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen — — — återbetalnings verkställande.

Skattefrihet.

Förbud mot

införande och

förvarande av

vissa maltdrycker.

Driftsanmälan.

Särskilt tillstånd

för tillverkning

av

maltdricka.

Yörtens extrakthalt

vid

jästens tillsättande
-

33 §.

Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast maltdryck av första

klassen må tillverkas.

35 §.

I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas eller

förvaras annan maltdryck än maltdryck av första klassen.

36 §.

1. Då skattefritt — — — utöva tillverkningen.

2. Tillståndsbevis — — — andra klassen.

3. Angående särskilt tillstånd att i skattefritt bryggeri tillverka maltdricka

gäller vad i 16 § 4 mom. är stadgat beträffande dylik tillverkning

i skattepliktigt bryggeri.

37 §.

1. Vid tillverkning av maltdryck i skattefritt bryggeri må, då jästen

tillsättes, extrakthalten hos vörten icke understiga fyra procent eller överstiga

i fråga om svagdricka sex procent och i fråga om maltdricka tio och

en halv procent.

Åtgärd, varigenom ändring vidtages i den ursprungliga extrakthalten hos

jäsande vört eller färdig maltdryck, må ske allenast i närvaro av tillsyningsmannen,

som i sådant fall äger åtnjuta ersättning av tillverkaren efter särskilt

stadgade grunder. Närmare föreskrifter angående uppsikten i fall, som

nu sagts, meddelas av kontrollstyrelsen.

Beträffande — — — kontrollstyrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 5

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkningen ej användas sackarin eller

liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i bryggeriet eller därtill

hörande lägenheter.

39 §.

Tillverkare i skattefritt bryggeri skall i och för kontrollen utan ersättning

ställa till förfogande redskap och biträde, som erfordras för uppmätning av

vört, maltdryck och kärl samt för undersökning av vörtens extrakthalt,

ävensom två inom riket vederbörligen justerade sackarometrar jämte provcylindrar.

41 §.

1. Före den femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje

kvartal skall tillverkare i skattefritt bryggeri till kontrollstyrelsen avlämna

av vederbörande tillsyningsman bestyrkt utdrag ur bryggjournalen och sam-''

tidigt härmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet å

statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning inbetala ett

belopp, motsvarande vid bryggeri, där maltdricka må tillverkas, en krona

men eljest femtio öre för varje helgfritt dygn av den tid, varunder tillståndsbevis

vid bryggeriet under kvartalet varit gällande. Uppgår maltavverkningen

under omförmälda tid i medeltal till mer än sextio kilogram malt för

varje helgfritt dygn, skall tillverkaren dessutom erlägga ett halvt öre för

varje kilogram av den myckenhet malt, varmed avverkningen överstiger en

efter sextio kilogram om dygnet beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren

ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

46 §.

1. överstiger — — — femtio kronor.

2. Befinnes — — — femtio kronor.

3. Den, som i skattepliktigt bryggeri utan tillstånd jämlikt 16 § 4 mom.

till avsalu tillverkar maltdricka, straffes med böter från och med tvåhundra

till och med tvåtusen kronor.

48 §.

1. Har i skattefritt bryggeri tillverkats maltdryck, som icke är att hänföra

till första klassen, och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas,

att den olovliga tillverkningen skett avsiktligt, straffes tillverkaren

med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller med

fängelse i högst ett år.

Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort sig

skyldig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med femtio

till och med femhundra kronor.

2. överstiger i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri, alkoholhalten

två viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den stamvört,

med vilken drycken är inbryggd, överstigit sex och fyra tiondels procent

Förbud mot

användning

av sackarin

m. m.

Kedskap och

biträde vid

kontrollen.

Utdrag ur

bryggjournalen

och bidrag

till kontrollkostnaden.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

skattepliktigt

bryggeri.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

skattefritt

bryggeri.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

utan att drycken undergått sådan särskild behandling, som i 2 § 1 mom.

sägs, eller tio och en halv procent, då dylik behandling ägt rum, vare tillverkaren,

ändå att de här ovan i 1 mom. angivna förutsättningarna icke äro

för handen, underkastad ansvar enligt vad i 1 mom. första stycket är stadgat.

3. Befinnes — — — femtio kronor.

4. Den, som i skattefritt bryggeri utan tillstånd jämlikt 36 § 3 mom.

tillverkar maltdricka, är underkastad ansvar, som här ovan i 3 mom. första

stycket sägs.

5. Den, som dömes till ansvar enligt 1 eller 2 mom., gälde ock, på sätt

i 43 § sägs, den skatt, han undandragit statsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1928.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 36.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

Med en till 1923 års riksdag avgiven proposition, nr 131, framlade Kungl.

Maj:t förslag till förändrad lagstiftning rörande tillverkning och beskattning

av maltdrycker, vilket förslag riksdagen i huvudsak antog. I skrivelse den 15

maj 1923, nr 173, varmed riksdagen anmälde sitt beslut i denna fråga, anhöll

emellertid riksdagen, att Kungl. Maj:t matte föranstalta om utiedning, huru

vida och under vilka förutsättningar medgivande kunde i lagstiftningen lämnas

att jämväl i för närvarande skattefria bryggerier tillverka maltdrycker,

vilka ägde en högsta extrakthalt, motsvarande den för maltdrycker av

andra klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med den föi

maltdrycker av första klassen gällande, och vilka i försäljningshänseende

kunde likställas med maltdrycker av sistnämnda klass, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, som av utredningen framginge.

Genom remiss den 21 juni 1924 anbefallde Kungl. Maj:t kontrollstyrelsen

att verkställa den utredning, varom riksdagen anhållit, samt inkomma med

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den 3 augusti 1927 avgav kontrollstyrelsen utlåtande i ärendet, utmynnande

i förslag till ändring i vissa delar i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker. Utlåtandet torde såsom bilaga fa

fogas vid statsrådsprotokollet, över kontrollstyrelsens förslag hava yttranden

avgivits av överståthållarämbetet och samtliga [länsstyrelser ävensom av

svenska bryggareföreningen och skattefria bryggeriers riksförbund.

Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla detta ärende.

Frågan om vidtagande av särskilda åtgärder för underlättande av tillverkning

av alkoholsvaga men extraktrika maltdrycker har sin upprinnelse

i det system, som i den svenska maltdryckslagstiftningen genomförts för en

åtskillnad mellan starkare och svagare maltdrycker. Redan i 1903 ars

maltdryckstillverkningsförordning lades såsom grund för denna åtskillnad

icke allenast dryckens alkoholhalt utan även extrakthalten hos den vort,

av vilken drycken tillverkats. Bestämmandet av enbart en alkoholgräns

har icke ansetts tillfyllest, enär alkoholhalten hos en maltdryck icke under

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

alla förhållanden är konstant utan även i dryckens färdiga skick kan ökas

till följd av fortsatt jäsning. Då alkoholhalten hos en maltdryck alltid

betingas av vörtens ursprungliga extrakthalt (stamvörtstyrkan), är det däremot

möjligt att genom utövande i samband med tillverkningen av kontroll

å extrakthalten förhindra, att alkoholhalten hos den färdiga drycken kan

överskrida den för vederbörande klass medgivna gränsen.

lisildetnin Den koinbinerade alkohol- och extraktgränsen utgör jämväl underlaget

av malt- 9 bb'' den särskilda klassindelning av maltdrycker, som är vidtagen i de nu

drycker. gällande bestämmelserna å maltdrycksområdet. Enligt förordningen den 1

juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

indelas maltdryckerna för närvarande i följande klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än 1.8 viktprocent

alkohol och vilkas stamvörtstyrka icke överstiger 6 procent, ävensom

sådana alkoholfria maltdrycker, vilkas stamvörtstyrka överstiger 6 men

icke 10.5 procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till första

klassen och vilka ej innehålla mer än 3.2 viktprocent alkohol samt vilkas

stamvörtstyrka icke överstiger 10.5 procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke hänförliga

maltdrycker.

Frihet från maltskatt åtnjutes allenast för svagdricka, varmed förstås

varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen och vars stamvörtstyrka

icke överstiger 6 procent. Belagda med maltskatt äro alltså1 dels

alkoholfria maltdrycker av första klassen med stamvörtstyrka över 6 procent.

men. 6,1 ,ÖVer 10-5 procent> dels maltdrycker av andra och tredje klassen.

I forsäljningsavseende äro maltdrycker av andra klassen underkastade bestämmelserna

i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning

av pilsnerdricka, under det att maltdryckerna av första klassen intaga en

friare ställning enligt bestämmelserna i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

Maltdrycker av tredje klassen (exportöl) få tillverkas för avsalu allenast

for utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål. Med bortseende från exportölet, som

salunda är underkastat förhud mot försäljning till allmänheten, samt från de

helt alkoholfria maltdryckerna av första klassen, vilka förekomma i ytterst

ringa omfattning under namn av maltkraft och dylikt, åtskiljas sålunda de

svagare och de starkare maltdryckerna ej endast av en alkoholgräns utan

även av en extraktgräns på så sätt, att maltdrycker, som innehålla en aldrig

så obetydlig mängd alkohol, men vilkas stamvörtstyrka överstiger 6 procent,

äro underkastade beskattning samt falla under de strängare försäljningsbestämmelser,

som innefattas i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Maltdryckernas klassificering genom en kombinerad alkohol- och extraktgräns

leder alltså till att maltdrycker, vilkas alkoholhalt i och för sig icke

påkallar särskilda försäljningsföreskrifter, på grund av sin extrakthalt i

försäljningshänseende jämställas med maltdrycker av högre alkoholhalt, En

maltdryck med en stamvörtstyrka av exempelvis 9 procent tillhör andra

klassen och är med hänsyn till sin tillverkning och försäljning jämställd

med pilsnerdricka, även om alkoholstyrkan ligger under den för svagdricka

härutinnan bestämda gränsen. De nuvarande lagbestämmelserna hava därför

särskilt från nykterhetsintresserat håll ansetts förhindra avsättningen och

därmed konkurrensmöjligheterna för extraktrika maltdrycker med en garanterat

låg alkoholhalt. Genom tillkomsten av bestämmelserna för klassificeringen

hava svagdricksbryggerierna satts in- stånd att fortsätta tillverkningen

av maltstarkare drycker, och de skattepliktiga bryggerierna hava

ansett det icke vara lönande att tillverka dylika drycker, som i försäljningsavseende

äro underkastade samma villkor som pilsnerdrickat eller tidigare

ölet.

Bestämmelserna om särskiljandet av maltdryckerna genom den kombinerade

alkohol- och extraktgränsen hava emellertid tillkommit först efter ett

kraftigt motstånd från de organiserade nykterhetsvännernas sida. Beträffande

en närmare redogörelse för denna frågas tidigare behandling tillåter

jag mig hänvisa till kontrollstyrelsens utlåtande (sid. 5—14) men vill sammanfattningsvis

här erinra om följande. Redan tidigt hade man klart för

sig de konsekvenser, som en extraktgräns komme att föra med sig beträffande

de maltstarkare dryckerna. I reservationer till det av 1898 års maltdryckskommitté

den 23 maj 1900 avlåtna betänkandet angående revision av

då gällande stadganden rörande försäljning av vin och Öl framhölls sålunda

med skärpa, att allenast alkoholhalten borde ligga till grund för särskiljande

av starkare och svagare maltdrycker, varigenom en friare ställning i

försäljningsavseende kunde beredas de extraktrika maltdryckerna. Liknande

synpunkter framkommo även inom 1902 års maltskattekommitté, som hade

att avgiva förslag om lämpligaste sättet för anordnande av en maltdrycksbeskattning.

Majoriteten inom kommittén tillstyrkte likväl införande av

en kombinerad alkohol- och extraktgräns, vilket förslag Kungl. Maj:t även

upptog i den för 1903 års riksdag framlagda propositionen angående förordning

om tillverkning och beskattning av maltdrycker. I samband med

frågans behandling i riksdagen framfördes kraven på .skattefrihet för de

alkoholsvaga extraktrika maltdryckerna genom en i andra kammaren väckt

motion, undertecknad av 72 ledamöter, vilken dock icke vann riksdagens

bifall.

Efter att hava varit föremål för behandling i samband med det förslag

till ny rusdryckslagstiftning, som år 1914 avgavs av nykterhetskommittén,

upptogs frågan ånyo av 1920 års maltdryckssakkunniga, vilka i sitt den 17

december 1921 avgivna betänkande med förslag till ny förordning angående

K lass indel''

ningens inflytande

på förekomsten

av

maltstarka

drycker.

Frågans tidigare

behandling.

s. 10 Kontrollera mot PDF

1923 års rilcsdai/.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

tillverkning och beskattning av maltdrycker m. in. föreslogo extraktgränsens

borttagande i försäljningsavseende samt bestämmande allenast av en alkoholgräns,

för maltdrycker av första klassen 21/4 volymprocent och för maltdrycker

av andra klassen 3.6 volymprocent. I tillverkningsavseende skulle

särskilda extraktgränser fastställas för de då förekommande huvudtyperna

av maltdrycker, nämligen svagdricka, pilsnerdricka och Öl, men däremot

icke för två nya maltdryckstyper, maltdricka, tillhörande första klassen,

samt maltöl, tillhörande andra klassen. För dessa båda slag av maltdrycker

skulle gälla allenast alkoholgränser men däremot icke någon begränsning

av stamvörts tyrkan» Tillverkning av maltdricka och maltöl skulle endast

få äga rum i sådana skattepliktiga bryggerier, som därtill erhållit tillstånd

av kontrollstyrelsen. I dylikt bryggeri skulle maltdrycken underkastas

sådan särskild behandling, att dryckens alkoholhalt icke kunde komma att

överstiga den för vederbörande klass fastställda. För detta ändamål borde

såsom villkor för rätt till dylik tillverkning i första hand uppställas kravet

på en modern pasteuriseringsanläggning i väl fungerande skick, ehuruväl

de sakkunniga förutsatte, att även annat förfaringssätt för alkoholhaltens

begränsning kunde tänkas ifrågakomma.

Kontrollstyrelsen avstyrkte i utlåtande den 17 oktober 1922 de sakkunnigas

förslag och åberopade som skäl mot införande av bestämmelser om tillverkning

av maltdricka och maltöl huvudsakligen, att det icke mötte större

svårigheter att av extraktrika, icke slutförjästa maltdrycker genom tillsättning

av jäst bereda en alkoholstark maltdryck, vilket kunde medföra betydande

olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

Då Kungl. Maj:t i förutnämnda proposition nr 131 till 1923 års riksdag

framlade förslag till ny maltdryckstillverkningsförordning, lämnade Kungl.

Maj:t 1920 års maltdryckssakkunnigas förslag om införande av bestämmelser

rörande tillverkning av maltdricka och maltöl åsido. Föredragande

departementschefen ansåge sig i likhet med kontrollstyrelsen icke kunna

förorda det av de sakkunniga föreslagna systemet att slopa den s. k. extraktgränsen

för att därigenom bereda möjlighet till tillverkning av dessa drycker.

Risken för att dessa drycker skulle missbrukas genom ökning av alkoholhalten,

åstadkommen medelst ef ter jäsning, kunde nämligen icke lämnas ur

räkningen. Å andra sidan vore det knappast att förvänta, att dylika drycker

skulle bliva föremål för någon allmännare efterfrågan — utom möjligen

för att sålunda missbrukas.

I likalydande motioner i riksdagens båda kamrar (nr 200 och 280) framfördes

å riksdagens nykterhetsgrupps vägnar krav på ändringar i vissa avseenden

i Kungl. Maj:ts förslag. Förutom bibehållande av den övre alkoholgränsen

vid 3.6 volymprocent för maltdryck av andra klassen payrkades

dels att medgivande måtte lämnas för tillverkning av maltdrycker, innehållande

högst 2V4 volymprocent alkohol men inbryggda med en stamvört,

vilkens extrakthalt även kunde överstiga 6 procent, dels att för tillverk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 11

ning av sistnämnda slags maltdrycker (maltdricka) skattefrihet medgäves,

dels ock att dylik tillverkningsrätt tillerkändes varje bryggeri — och således

även skattefritt sådant — som av kontrollstyrelsen prövades] vara

utrustat med erforderliga tekniska och andra resurser.

Beträffande en närmare redogörelse för motionernas motivering ävensom

för bevillningsutskottets utlåtande i frågan hänvisar jag till kontrollstyrelsens

utlåtande (sid. 13—14). Utskottets utlåtande innefattade, såvitt nu är

i fråga, förslag till den skrivelse, som riksdagen, enligt vad jag förut

erinrat, den 15 maj 1923 avlät till Kungl. Maj:t.

I sitt den 3 augusti 1927 avgivna utlåtande framhåller kontrollstyrelsen,

efter att hava lämnat den förut refererade redogörelsen över

frågans tidigare behandling, att den avvisande ställning, som statsmakterna

intagit rörande införande av sådana bestämmelser, att tillgången

till extraktrika alkoholsvaga maltdrycker underlättades, i huvudsak

motiverats med att några fullt säkra garantier icke kunnat erhållas

för att icke alkoholhalten hos de extraktrika maltdryckerna, vilka i allmänhet

icke vore utjästa, kunde genom efterjäsning komma att överskrida

den för maltdrycker av första klassen föreskrivna gränsen, varigenom

grunden för maltdryckernas klassindelning äventyrades och även direkta

sociala vådor kunde uppstå. Då vidare några sannolika skäl för att de

maltstarkare dryckerna skulle bliva föremål för allmännare efterfrågan

icke funnits föreligga, hade den nytta, dylika drycker skulle medföra för

nykterhetssträvandena, ansetts ganska tvivelaktig.

Kontrollstyrelsen ingår därefter på frågan, huruvida förutsättningar kunna

anses vara för handen för någon allmännare avsättning för de alkoholsvaga

extraktrika maltdryckerna, och lämnar därvid en redogörelse för

tidigare erfarenheter rörande avsättningsmöjligheterna inom landet för

alkoholsvaga maltdrycker (sid. 15—21 i utlåtandet). Styrelsen erinrar om

att före extraktgränsens införande i maltdryckslagstiftningen år 1903, innan

alltså varken försäljnings- eller tillverkningsbestämmelser lade hinder i

vägen för tillhandahållandet av alkoholsvaga men extraktrika drycker, någon

dylik maltdryckstyp likväl icke framträdde såsom mera allmänt efterfrågad

vid sidan av det egentliga ölet, pilsnerdrickat, iskällardrickat eller

svagdrickat. I enstaka fall, då någon speciell tillverkning av maltstarka

drycker av låg alkoholhalt påbörjats, hade densamma efter någon tid nedlagts,

då den visat sig vara ekonomiskt icke lönande. Efter ikraftträdandet

av 1903 års maltdryckslagstiftning hade likaledes försök gjorts att vinna

avsättning av maltstarka drycker, men icke heller dessa försök hade krönts

med framgång. Den nu gällande lagstiftningen möjliggjorde visserligen

tillverkning av maltdrycker av första klassen även med en stamvörtstyrka,

överstigande 6 men icke 10.5 procent, men under villkor att de vore helt

alkoholfria. Avsättningen av dylika maltdrycker vore synnerligen obetyd
-

Kontrollstyrelsens

utlåtande

den

3 augusti

1927.

Möjligheterna

för avsättning

av alkoholsvaga

extraktrika

maltdrycker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Invändningarna

mot

ifrågasatta tillverkningsmetoder

för alkoholsvaga

extraktrika

maltdrycker.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

lig, och desamma torde företrädesvis komma till användning såsom

stärkande medel.

Efter att hava lämnat en jämförande framställning beträffande konsumtionen

från och med år 1903 av de alkoholsvaga maltdryckerna i förhållande

till konsumtionen av de alkoholstarkare, framhåller styrelsen bland annat,

att svagdrickskonsumtionen jämförd med konsumtionen av de starkare maltdryckerna

nedgått, så att den för tillverkningsåret 1925/26 utgjorde allenast

omkring hälften gent emot tillverkningsåret 1903/04, ehuruväl en

återhämtning i viss mån ägt rum under de senare åren. Sammanfattningsvis

uttalar styrelsen, att hittills vunna erfarenheter från den inhemska

bryggeriindustrien giva vid handen, att några tendenser icke kunna framvisas

i den riktningen, att de alkoholsvdga extraktrika maltdryckerna skulle

vara eftersträvade av allmänheten för tillgodoseende av en mera utbredd

smakriktning. Denna åsikt hade ock hävdats från tillverkarehåll.

Styrelsen säger sig vidare hava undersökt förekomsten av ifrågavarande

slags maltdrycker i utlandet och lämnar en redogörelse för undersökningen

beträffande ett tiotal europeiska länder. Denna redogörelse anser styrelsen

ådagalägga, att alkoholsvaga maltstarka drycker icke finna nämnvärd

avsättning i utlandet i jämförelse med andra slag av maltdrycker. I flertalet

av ifrågavarande länder syntes dylika drycker icke alls förekomma.

Styrelsen framhåller särskilt, att de i Danmark och Norge förekommande

speciella typerna av extraktrika maltdrycker, vilka — särskilt det danska

kroneölet — från nykterhetsintresserat håll ofta åberopats såsom lämpliga

förebilder för vad som ansetts önskvärt för Sveriges del, röna allenast

obetydlig efterfrågan i jämförelse med de alkoholstarkare, utjästa sorterna

samt att konsumtionen därav syntes vara i nedgående.

Enligt kontrollstyrelsens mening vore det anförda ägnat att bestyrka den

från olika håll ofta framställda invändningen, att det icke funnes sannolika

skäl för att de extraktstarkare maltdryckerna skulle kunna påräkna att

bliva föremål för allmännare efterfrågan. Denna omständighet hade dock

icke ensamt för sig utgjort anledningen till statsmakternas avvisande ställning

i denna fråga. Den väsentligaste invändningen mot framkomna förslag

att giva extraktrika maltdrycker med låg alkoholhalt samma fria ställning''”!

lagstiftningsavseende som det egentliga svagdrickat hade, såsom förut

erinrats, varit, att verkligt betryggande metoder för att hindra alkoholhalten

i en extraktrik maltdryck att överskrida den fastställda gränsen icke ansetts

förefinnas. Den allmänt förekommande metoden för att avbryta jäsningen av en

maltdryck vore pasteurisering, men även andra förfaringssätt för att hålla en

låg alkoholhalt i jämförelse med extrakthalten hade ifrågasatts, nämligen

användande av på särskilt sätt behandlat malt och svagt förjäsande jästsorter

samt bortdestillering av alkoholen från den färdig jästa drycken.

Vad de båda sistnämnda förfaringssätten anginge hade styrelsen i sitt

utlåtande över 1920 års maltdryckssakkunnigas förslag om införande av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

maltdryckstyperna maltdricka och maltöl påvisat de svårigheter, som i detta

sammanhang vore för handen med dessa metoder och som borde föranleda,

att desamma lämnades ur räkningen. Några erfarenheter, som lett till

annan uppfattning i detta avseende, hade sedan dess icke framkommit. I

stället hade beträffande dealkoholiseringsförfarandet, som enligt uppgift

komme till användning vid tillverkning av de amerikanska alkoholsvaga

maltdryckerna, de från utlandet inhämtade upplysningarna givit vid handen,

att denna metod vid försök såväl i England som Tyskland lämnat otillfredsställande

resultat.

Pasteuriseringsmetoden vore emellertid mera beprövad för förhindrande

av fortsatt jäsning av en maltdryck. Användningen av denna metod hade

tidigare också alltid åsyftats, då fråga varit om tillverkning i Sverige av

extraktrika maltdrycker. I Danmark förekomme pasteurisering beträffande

alla buteljerade maltdrycker. I Finland vore i lag stadgat, att vid tillverkning

av maltdrycker jäsningen skulle avbrytas vid viss uppnådd alkoholhalt,

och pasteurisering vore den enda godkända metoden för jäsningens

avbrytande.

Efter en redogörelse för förfaringssättet vid pasteurisering av maltdrycker

och de med pasteuriseringen förbundna kostnaderna erinrar kontrollstyrelsen

om att 1920 års maltdryckssakkunniga, som förordat införande av de extraktrika

maltdryckstyperna maltdricka och maltöl och därvid tänkt sig, att tillverkningen

skulle i första hand möjliggöras genom användning av sagda

metod, upptagit till bemötande de mot metoden i fråga framställda invändningarna.

Dessa ginge ut på att metoden icke under alla förhållanden

kunde förhindra efterjäsning. Sålunda hade påpekats, att en konsument

hade tillfälle att genom efterjäsning driva upp alkoholhalten. Enligt de

sakkunnigas mening vore emellertid denna invändning väsentligen av teoretisk

natur. Det syntes föga sannolikt, att personer, som eftersträvade en

berusningseffekt, skulle finna det lämpligt att gå den besvärliga omvägen

över det pasteuriserade maltstarka drickat under iakttagande av alla de

olika omständigheter, som krävdes för att icke maltdrycken vid den extra

jäsningen skulle förstöras. Dessutom skulle eu maltdryck genom ett dylikt

förfarande i allmänhet komma att avsevärt förlora ur smaksynpunkt; en

så behandlad maltdryck skulle jämförelsevis snabbt komma att surna och

därigenom bliva mindre eftersträvansvärd. Och även om det skulle lyckas

att uppbringa alkoholhalten i en dylik maltdryck, utan att därmed drycken

försämrades, skulle ett dylikt förfarande ur nykterhetssynpunkt sakna större

betydelse, så länge det stode flertalet människor fritt att skaffa sig alkoholstarkare

maltdrycker. Då var och en därjämte vore oförhindrad att direkt

ur malt för eget behov framställa maltdrycker av sådan styrka, som industriellt

icke finge tillverkas, saknade den gjorda invändningen enligt de

sakkunnigas mening praktisk betydelse.

I anledning av detta uttalande hade kontrollstyrelsen framhållit, bland

annat, att risken för att de extraktrika, icke slutför jästa maltdryckerna

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kontrollstyrelsens

ställning till

frågan enligt

de av 1923

års riksdag

meddelade

direktiv.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

skulle kunna missbrukas, vore betydligt större än vad de sakkunniga antagit.

För att erhålla utgångspunkter för frågans bedömning hade kontrollstyrelsen

å sitt laboratorium låtit verkställa försök med efterjäsning av två

danska maltölsorter med en stamvörtstyrka av 17.8 resp. 16.6 procent och

en alkoholhalt av 1.6 resp. 2 volymprocent. Efter tillförande av jäst och

några dygns förvaring i rumstemperatur uppnåddes i dryckerna en alkoholhalt

av 5.9 resp. 4.5 volymprocent. Det syntes vara jämförelsevis lätt att

av extraktstarka, icke slutförjästa drycker genom tillsättning av jäst bereda

en alkoholstark maltdryck utan något besvär, vilket skulle kunna medföra

betydande olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Särskilt med hänsyn därtill

hade styrelsen funnit sig icke kunna förorda införande i lagstiftningen av

medgivande att tillverka dylika drycker.

Kontrollstyrelsen anför därefter, bland annat, följande. Då kontrollstyrelsen

år 1922 kommit till denna slutsats, hade styrelsen framför allt

tagit hänsyn till de möjligheter till efterjäsning, som visat sig föreligga

i fråga om icke slutförjästa drycker av särskilt hög extrakthalt, i varje

fall med en stamvörtstyrka betydligt överstigande 10.5 procent. Enär

emellertid den utredning, varom 1923 års riksdag hemställt, allenast avsåge

beredande av möjlighet till tillverkning av drycker, vilka ägde en

högsta extrakthalt av 10.5 procent och en högsta alkoholhalt av 1.8 viktprocent,

syntes de med pasteuriseringsförfarandet förbundna riskerna av en förnyad

jäsning icke längre äga samma betydelse. Den alkoholhalt, som medelst

efterjäsningen av en pasteuriserad maltdryck av 10.5 procents stamvörtstyrka

kunde ernås i drycken, skulle knappast uppgå till 3 viktprocent och

icke under några omständigheter kunna överskrida den för maltdryck av

andra klassen bestämda alkoholgränsen av 3.2 viktprocent. Den alkoholstarkare

dryck, som erhölles, syntes med säkerhet heller icke bliva särskilt

smaklig. Under sådana omständigheter syntes det innebära föga lockelse att

tillgripa denna utväg för att bereda sig tillgång till en alkoliolstarkare

maltdryck, som det eljest stode var och en fritt att inköpa i detaljhandeln

eller utskänkningsvis.

Under dylika förhållanden förefölle de risker för fortsatt jäsningsförfarande,

som ansetts förbundna med pasteuriseringen, icke utgöra tillräckligt skäl för

avvisande av kraven på friare tillverknings- och försäljningsbestämmelser

för de extraktstarkare maltdrycker med på nyssnämnt sätt begränsad stamvörtstyrka.

Pasteuriseringsförfarandet kunde alltså enligt kontrollstyrelsens

mening betraktas såsom en tillräckligt betryggande metod för förhindrande

av efterjäsning och därmed alkoholhaltens stegring hos ifrågavarande drycker.

Åven andra metoder än pasteurisering borde emellertid kunna få användas,

därest kontrollstyrelsen funne tillfredsställande garantier föreligga för att

icke den högsta tillåtna alkoholhalten komme att överskridas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 36.

Sedan kontrollstyrelsen alltså konstaterat, att risken för de extraktrika skattefrihet

maltdryckernas efterjäsning icke längre borde under angiven förutsättning

utgöra hinder för meddelande av friare tillverknings- och försäljningsbe- rika maitstämmelser

för dylika drycker, övergår styrelsen till frågan, huruvida de- dryckerna,

samma böra vara fria från maltskatt eller ej. Styrelsen erinrar om att

1920 års maltdryckssakkunniga ansett tillverkningen av icke blott maltöl

utan även maltdricka böra underkastas skatt. Anledningen härtill hade för

maltölets vidkommande varit, att detta med hänsyn till sin högre alkohollialt

tillhörde den av de sakkunniga föreslagna andra klassen, vilken omfattade

de skattepliktiga maltdryckerna. Att även maltdrickat hänfördes till de

beskattade dryckerna, finge ses mot bakgrunden av den då gällande låga

maltskatten av 17, 20 och 23 öre — mot nu gällande 65, 70 och 75 öre —

per kilogram för resp. intill 100,000 kilogram, 100,000—200,000 kilogram

och över 200,000 kilogram vid bryggeri avverkat malt för tillverkningsår,

vilken beskattning maltdrickat ansåges kunna tåla. Skulle emellertid ett

underlättande i lagstiftningshänseende nu vidtagas i fråga om tillverkning

och försäljning av en maltdryck, motsvarande det tidigare föreslagna maltdrickat,

anser kontrollstyrelsen, att densamma bör göras skattefri.

Beträffande de skäl, styrelsen anfört till stöd för sin åsikt härutinnan

tillåter jag mig i huvudsak hänvisa till utlåtandet (sid. 25—26) och vill här

endast erinra, att enligt styrelsens beräkningar maltdricka, därest det lämnades

skattefritt, syntes kunna försäljas till omkring 2 öre lägre pris för

flaska om 1/3 liter än pilsnerdricka, men därest det underkastades beskattning

bleve dyrare än pilsnerdricka. Med hänsyn till att konsumtionen av

maltdricka med stor sannolikhet icke skulle åstadkomma någon nämnvärd

minskning i konsumtionen av skattepliktiga maltdrycker hade statsverket

ur fiskalisk synpunkt icke något större intresse att uttaga tillverkningsskatt

beträffande maltdricka.

Tillverkningen av de alkoholsvaga men extraktrika maltdryckerna borde

kunna äga rum i såväl skattepliktiga som skattefria bryggerier, i de sistnämnda

dock endast i den mån dessa bryggerier prövades vara utrustade

med för en dylik tillverkning nödiga tekniska resurser. Antalet svagdricksbryggerier,

som vore i stånd att upptaga denna tillverkning, syntes emellertid

till en början sannolikt bliva obetydligt och näppeligen utgöra mer än

omkring ett 25-tal.

För åstadkommande av skattefrihet för alkoholsvaga maltstarka drycker,

som tillverkades i de skattepliktiga bryggerierna, skulle tillämpas enahanda

förfaringssätt, som för dessa bryggerier gällde beträffande svagdrickstillverkningen.

För malt, som omedelbart använts för tillverkning av ifrågavarande

drycker, skulle alltså skatt restitueras med 62 öre för kilogram.

Den fortlöpande kontrollen vid bryggerierna behöver enligt kontrollstyrelsens Kontroll över

mening icke vid tillverkning av den nya maltdryckstypen utvidgas i vidare

mån, än att den färdiga drycken i såväl skattepliktiga som skattefria brygge- rikare man
dryckerna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

rier bör underkastas undersökning mera systematiskt och oftare än för närvarande

sker för övervakande av att alkoholgränsen icke överskrides. I

sådant syfte skulle den vid bryggeriet anställde kontrolltjänstemannen hava

att med lämpliga mellanrum taga prov å dylika drycker för insändande till

kontrollstyrelsens laboratorium. För utförande av sådana alkoholbestämningar

behövdes icke förstärkning av arbetskrafterna å laboratoriet.

Tillverkares

bidrag till

kontrollkostnaden

vid

skattefria

bryggerier, där

extraktrika

maltdrycker

tillverkas.

Kontrollstyrelsen upptager därefter frågan om bestridandet av kostnaden

för kontrollen i sådana skattefria bryggerier, där tillverkning av alkoholsvaga

extraktrika maltdrycker komme att äga rum. Enligt 41 § 1 mom. i

maltdryckstillverkningsförordningen åligger det tillverkare i skattefritt bryggeri

att bidraga till kontrollkostnadernas bestridande med ett belopp av 50 öre

för varje helgfritt dygn av den tid, varunder tillståndsbevis varit gällande för

bryggeriet. Arvodet till tillsyningsman vid skattefritt bryggeri utgör enligt 3 §

1 mom. i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 339) sedan den 1 oktober 1923 1 krona

för varje dag under tjänstgöringstiden, med rätt för kontrollstyrelsen att

bestämma arvodet till lägre belopp. Före nämnda tidpunkt hade, säger

styrelsen, arvodet varit fastställt till 75 öre för dag, och styrelsen hade även

numera i regel begränsat tillsyningsmans avlöning till sistnämnda belopp.

Ehuru svagdrieksbryggerierna principiellt bort bära hela ifrågavarande

kontrollkostnad, hade likväl med hänsyn till svagdricksbryggeriernas ringa

ekonomiska bärkraft skyldigheten härvidlag begränsats till ovannämnda belopp

av 50 öre. Vad nu anginge de skattefria bryggerier, vid vilka tillverkning

av extraktstarka maltdrycker skulle äga rum, komme dessa enligt

styrelsens mening att intaga en sådan ställning, att skäl borde förefinnas

för att låta dessa tillverkare bestrida kostnaderna för kontrollen i större

omfattning än vad nu vore fallet. Då med hänsyn till de ökade kontrollbestyren

vid dessa bryggerier styrelsen torde komma att finna skäligt bestämma

arvodet till de där anställda tillsyningsmännen till maximibeloppet

av 1 krona för dag, syntes det skäligt, att tillverkaren i sådant bryggeri

borde under tid, då tillstånd till tillverkning av ifrågavarande drycker

gällde, hava att såsom bidrag till kostnaden för kontrollen vid bryggeriet

erlägga 1 krona för varje helgfritt dygn. Det borde framhållas, att även

med denna höjning av bidraget statsverket skulle få vidkännas kostnaden

för tillsyningsmannens arvode under sön- och helgdag och för dyrtidstillägg.

Yttranden Flertalet länsstyrelser — länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, östergöt**

styrelsens*1 ^an^s> Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

förslag. Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län — förklara sig icke hava något att erinra mot kontrollstyrelsens

förslag. Åtskilliga av dessa länsstyrelser finna likväl tvivelaktigt,

huruvida någon större avsättning skall kunna påräknas för de alkoholsvaga,

extraktrika maltdryckerna, men anse denna omständighet icke böra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 17

utgöra hinder för beredande av möjlighet att erbjuda allmänheten dylika

drycker.

Överståthållarämbetet befarar, att den nya drycken icke kommer att tilltala

det svenska folkets smak, samt anser det tvivelaktigt, om staten bör

genom sin lagstiftning locka till en måhända förlustbringande tillverkning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län gör gällande, att syftet med riksdagens

skrivelse i ämnet icke ernås genom kontrollstyrelsens förslag. Ökade möjligheter

för en större marknad för alkoholsvaga extraktrika maltdrycker skulle

ernås allenast i ringa grad, därest deras tillverkning komme att göras beroende

av så dyrbara anordningar, som pasteuriseringsförfarandet innebure.

Länsstyrelsen i Jönköpings län avstyrker kontrollstyrelsens förslag och

framhåller, att ett bifall till detsamma skulle, utan att det avsedda syftet

ernåddes, föranleda minskade skatteinkomster för det allmänna av bryggerinäringen,

varjämte kontrollen bleve fördyrad både för statsverket och bryggerierna.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser det önskvärt, om allmänheten kunde

erhålla tillgång till alkoholsvaga extraktrika maltdrycker, som fyllde anspråken

på att vara på samma gång prisbilliga och välsmakande. Enär

det emellertid förefölle, som om kostnaderna för tillverkningen av ifrågavarande

drycker skulle komma att ställa sig alltför höga, samt erfarenheten

givit vid handen, att en pasteuriserad maltdryck icke motsvarade allmänhetens

smakriktning, funne länsstyrelsen sig icke kunna tillstyrka kontrollstyrelsens

förslag.

Svenska bryggareföreningen hemställer, att förslaget icke måtte föranleda

till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Omfattande försök hade med mycket nedslående

resultat gjorts att i den svenska marknaden införa drycker med

svagdrickats alkoholhalt men med högre extrakthalt än detta. Det kunde

visserligen sägas, att lagstiftningen icke borde lägga hinder i vägen för

tillverkning av vilka drycker som helst inom de angivna extrakt- och alkoholgränserna,

alldeles oavsett smakriktningen, men i vår moderna tid med

dess strävan till förenklingar och besparingar genom standardisering av

tillverkningarna inom snart sagt alla industrier, syntes det vara att gå

utvecklingen emot att nu föra fram nya maltdryckstyper, och detta särskilt

i betraktande av att dessa typer erfarenhetsmässigt, något som kontrollstyrelsen

också vitsordat, icke kunde antagas vinna någon marknad i vårt

land. Föreningen framställer vidare vissa invändningar mot kontrollstyrelsens

uttalande därom att en pasteuriserad maltdryck av den föreslagna

typen icke skulle vara förbunden med några olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

I frågan om den nya maltdryckens beskattning vill föreningen icke

göra någon principiell invändning mot förslaget om skattefrihet för maltdricka

men däremot bestämt rikta sig mot förslaget, att skatterestitutionen

för malt, som i skattepliktigt bryggeri använts till maltdricka, skulle ske

efter samma grunder som för svagdricka. Som ofta framhållits, innebure

nu gällande restitutionsregler en extra belastning av de skattepliktiga brygBihang

till riksdagens protokoll 192S. 1 samt. 28 haft. (Nr 30.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

gerierna, vartill något fog icke förefunnes, och denna belastning skulle

givetvis bliva avsevärt stegrad, om enahanda restitutionsbestämmelser skulle

gälla för maltdricka med dess vida högre malthalt. En sådan bestämmelse

skulle också verka i direkt prisfördyrande riktning. Skulle därför tillverkningen

av maltdricka medgivas, måste de skattepliktiga bryggerierna vara

berättigade att återfå hela skatten för det malt, som därtill åtgått.

Skattefria bryggeriers riksförbund har intet att erinra mot en lagstiftning,

som möjliggör framställning av extraktrika alkoholsvaga maltdrycker.

Förbundet ansåge icke, att den under de sista åren minskade

konsumtionen i Sverige av svagdricka kunde anföras såsom bevis för att

den ifrågasatta typen av extraktrika alkoholsvaga maltdrycker icke skulle

kunna erhålla någon allmännare efterfrågan. Den nu gällande bestämmelsen

om begränsningen av extrakthalten medverkade till ölkonsumtionens

ständiga ökning på bekostnad av svagdrickskonsumtionen. Om

däremot extraktgränsen, med bibehållande av nu gällande alkoholgräns,

höjdes, skapades möjligheter att framställa en maltdryck, som bättre motsvarade

smaken hos en stor del av allmänheten. Det syntes heller icke

vara möjligt att anföra några nykterhetssynpunkter såsom skäl mot kontrollstyrelsens

förslag om höjandet av extrakthalten hos de alkoholsvaga

maltdryckerna. En stor del av allmänheten föredroge mera extraktrika

maltdrycker utan att därför särskilt eftersträva maltdrycker av högre

alkoholhalt. Det funnes ej någon rimlig anledning ur det allmännas synpunkt

att genom bibehållande av den gällande extraktgränsen för maltdrycker

av första klassen ovillkorligen tvinga denna allmänhet att övergå

till konsumtion av maltdrycker av andra klassen.

En viktig betingelse för avsättning av de extraktrika maltdyckerna vore

givetvis prissättningen. Den omständigheten, att efterfrågan å de extraktrika

alkoholsvaga maltdryckerna tidigare icke varit synnerligen stor, måste

anses vara beroende därpå, att priset på grund av skatteplikten måst ställas

så högt, att det lagt hinder i vägen för den ekonomiskt mindre bärkraftiga

allmänheten att i någon större utsträckning använda dessa drycker. Därest

syftet med den ifrågasatta nya lagstiftningen skulle vinnas, vore det alltså

ofrånkomligt, att, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, skattefrihet medgåves

för tillverkning av nu ifrågavarande maltdrycker, vilket icke behövde vålla

några betänkligheter ur statsekonomisk synpunkt.

Beträffande metoderna vid tillverkningen av alkoholsvaga, extraktrika

maltdrycker håller förbundet före, att även andra metoder än pasteurisering

kunde med fördel och utan risk komma till användning och detta särskilt

i sådana fall, där extrakthalten såsom i det danska vitölet hölle sig omkring

6 — 8 procent.

Slutligen förutsätter förbundet, att, därest förslaget komme till genomförande,

tillverkningen av ifrågavarande slags maltdrycker medgåves alla

bryggerier, således även svagdricksbryggerierna, därvid hänsyn icke toges

till annat än bryggeriernas förmåga att omhänderhava tillverkningen på ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:is proposition Nr 36.

sådant sätt, att betryggande garantier ernåddes för att icke alkoholhalten

stegrades över den fastställda gränsen.

Särskilt från nykterhetsintresserat håll hava starka krav gjort sig gällande,

att åtgärder i lagstiftningshänseende måtte vidtagas i syfte att underlätta

tillverkning och försäljning av extraktrika men alkoliolsvaga maltdrycker.

Häremot har anförts att, enligt vad åtskilliga omständigheter gåve

vid handen, dylika drycker icke skulle i särskild grad tilltala allmänhetens

smak och därför sannolikt röna allenast ringa avsättning. Att av denna

anledning lägga hinder i vägen för tillverkning av sådana drycker synes icke

vara befogat. Av avgörande betydelse för denna fråga synes vara, huruvida

det är att förvänta, att olägenheter ur nykterhetssynpunkt kunna uppstå genom

ett tillmötesgående av omförmälda önskemål. Med den av riksdagen angivna

begränsningen, att dessa dryckers stam vörtstyrka icke skulle få överstiga 10.5

procent, samt under förutsättning att vid tillverkningen användes en effektiv

metod till förhindrande av att alkoholhalten hos drycken överstiger den för

maltdrycker av första klassen fastställda gränsen, synas några olägenheter av

antydd art icke vara att befara. I sistnämnda avseende torde utredningen

giva vid handen, att en på nöjaktigt sätt verkställd pasteurisering av maltdrycken

är en tillräckligt betryggande metod för avbrytande av alkoliolbildningen

i maltdrycken. Under sådana förhållanden anser jag, lika med

kontrollstyrelsen, att förefintliga hinder i lagstiftningen för en mera allmän

tillverkning och försäljning av alkoliolsvaga extraktrika maltdrycker böra

undanröjas, och biträder alltså styrelsens förslag i denna del. Andra metoder

för jäsningens avbrytande i maltdrycken än pasteuriseringsförfarandet hava

tidigare såsom otillfredsställande ansetts böra lämnas ur räkningen. Då

det emellertid är möjligt, att] framdeles nya tillförlitliga metoder kunna

uppkomma, anser jag i likhet med kontrollstyrelsen, att tillverkningen icke

i själva förordningen uttryckligen bör göras beroende av att pasteuriseringsmetoden

användes, utan att det bör få ankomma på kontrollstyrelsen att

för varje bryggeri pröva, huruvida de av tillverkaren avsedda metoderna för

förhindrande av alkoholgränsens överskridande kunna anses betryggande.

Vad angår frågan, huruvida maltdrycker av den föreslagna typen skola

vara fria från maltskatt, delar jag, lika med flertalet länsstyrelser, kontrollstyrelsens

uppfattning därutinnan, att frihet från maltskatt för dessa malt''

drycker torde vara erforderlig, därest de överhuvud skola kunna erhålla eu

mera allmän avsättning. Att så är förhållandet framgår redan därav, att

om maltskatt skulle uttagas, dessa drycker skulle draga eu högre tillverkningskostnad

och därmed också betinga högre försäljningspris än maltdrycker

av andra klassen. Ur fiskalisk synpunkt torde en dylik skattebefrielse i

varje fall icke äga nämnvärd betydelse. Jag anser vidare, att tillverkningen

bör kunna äga rum icke blott i skattepliktiga bryggerier utan även

i skattefria sådana, i den mån de uppfylla de för tillverkningen i fråga

föreskrivna villkor.

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ändringar i

förordningen

angående tillverkning

och

beskattning av

maltdrycker.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Tillverkningen av alkoholsvaga extraktrika maltdrycker förutsätter icke

annan utvidgning av kontrollen från statens sida, än att den färdiga

drycken mera systematiskt och oftare än för närvarande är fallet underkastas

undersökning till utrönande av alkoholhalten, för vilket ändamål

den vid bryggeriet anställde kontrolltjänstemannen skulle hava att med vissa

mellantider insända maltdrycksprov till kontrollstyrelsens laboratorium.

Några ökade kostnader fö]- staten synes sagda kontrollbestyr icke komma

att medföra. Kontrollstyrelsen har visserligen uttalat, att kontrollgöromålen

vid sådant skattefritt bryggeri, där tillverkning av ifrågavarande maltdryck

äger rum, kunde komma att föranleda, att den där anställde kontrolltjänstemannen

tillerkändes det för dylik befattning medgivna maximiarvodet

av en krona om dagen emot det eljest av kontrollstyrelsen i regel fastställda

dagarvodet av 75 öre. Detta förhållande skulle dock icke betyda ökad utgift

för statsverket, då förslaget tillika innebär, att tillverkare vid dylikt

bryggeri skulle med hänsyn till den utvidgade tillverkningsrätten hava att

såsom ersättning för kontrollkostnaderna till statsverket erlägga ett belopp

av en krona för helgfritt dygn underj tid, då sådan tillverkningsrätt är

gällande, i stället för eljest 50 öre. Denna höjning av kontrollkostnadsbidraget

finner jag befogad. — Bland annat ur synpunkten av den särskilda

kostnad, som på så sätt blir förbunden med de skattefria bryggeriernas tillverkning

av extraktrika alkoholsvaga maltdrycker, anser jag mig icke kunna

biträda det av svenska bryggareföreningen framställda kravet på införande

av en förmånligare beräkning för restitution av maltskatt vid tillverkning

i de skattepliktiga bryggerierna av dylika drycker, än som för närvarande

gäller för dessa bryggeriers tillverkning av svagdricka. Vad föreningen

anfört därom att den av kontrollstyrelsen föreslagna restitutionsregeln

skulle verka i direkt prisfördyrande riktning torde innebära en överdrift,

vilket framgår därav, att av skillnaden mellan den lägsta skattesatsen,

65 öre, och det föreslagna restitutionsbeloppet, 62 öre, eller alltså 3 öre för

kilogram malt, å en flaska om en tredjedels liter belöper allenast omkring

ett sjättedels öre.

Jag övergår nu till frågan om de ändringar i gällande förordning angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker, som påkallas av förevarande

av mig tillstyrkta förslag. Det av kontrollstyrelsen utarbetade

förslaget till författning i ämnet innefattar jämväl vissa ändringar, som

ansetts påkallade av annan anledning än underlättande av tillverkning av

alkoholsvaga extraktrika maltdrycker men som lämpligen befunnits böra

vidtagas i detta sammanhang. Jämväl dessa ändringsförslag hava, med

vissa formella jämkningar, av mig biträtts. Beträffande flertalet förslag

tillåter jag mig hänvisa till kontrollstyrelsens specialmotivering (sid. 27—30

i utlåtandet), till vilken jag i huvudsak ansluter mig. Endast på ett par

punkter har jag funnit erforderligt att närmare utveckla min åsikt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

De alkoholsvaga extraktrika maltdryckernas hänförande till första klassen

påkallar en utvidgning av begreppet »maltdryck av första klassen», så att

däri innefattas även maltdrycker, vilkas alkoholhalt visserligen icke överstiger

1.8 viktprocent men som äro inbryggda med en stamvört, vars extrakthalt

överstiger 6 men icke 10.5 procent, och vilka tillika underkastats sådan

särskild åtgärd, att drycken icke kan uppnå högre alkoholhalt än 1.8 viktprocent.

Länsstyrelsen i Värmlands län samt svenska bryggareföreningen

hava ifrågasatt viss modifiering av uttrycket »sådan särskild åtgärd, att

alkoholhalten i drycken icke kan överstiga 1.8 viktprocent», och förordat,

att bestämmelsen härutinnan gjordes mindre kategorisk. Såsom skäl härför

har anförts det förhållandet, att pasteurisering av en maltdryck understundom

torde kunna misslyckas utan tillverkarens förvållande, i vilket

fall det kunde inträffa, att alkoholhalten överstege den bestämda gränsen.

Ln på tillräckligt sakkunnigt och omsorgsfullt sätt utförd pasteurisering

lärer emellertid näppeligen medföra ett dylikt misslyckande annat än i

mycket sällsynta fall. Det må ock erinras om att tillverkare i skattepliktigt

bryggeri på grund av bestämmelsen i 17 § tredje stycket i dylikt

fall är fri från ansvar och att jämlikt 48 § 2 mom. detta är förhållandet

även i fråga om tillverkare i skattefritt bryggeri, där ej alkoholhalten hos

drycken överstiger 2 viktprocent. Någon modifiering av bestämmelsen torde

icke vara möjlig att vidtaga, då densamma härigenom skulle förlora sin

väsentliga innebörd. Ordet »åtgärd» har emellertid utbytts mot »behandling».

Ä den nya typen av maltdrycker har kontrollstyrelsen föreslagit samma

benämning, som 1920 års maltdryckssakkunniga på sin tid avsågo åt den av

de sakkunniga föreslagna maltdrycken av motsvarande slag, nämligen »maltdricka».

Länsstyrelsen i Västmanlands län har ansett benämningen »lagerdricka»

vara att föredraga. Då benämningen »maltdricka» bättre än lagerdricka

torde angiva dryckens karaktär och de hörda sammanslutningarna

inom bryggerinäringen icke framfört någon erinran mot den förra benämningen,

finner jag mig böra förorda kontrollstyrelsens förslag.

Med de föreslagna definitionerna å olika slag av maltdrycker skulle enligt

kontrollstyrelsens mening de helt alkoholfria maltdryckerna med eu stamvörtstyrka

av högst 10.5 procent icke längre, såsom för närvarande är fallet,

behöva i förordningen omnämnas såsom särskilt slag av maltdryck, enär de

allt efter stamvörtstyrkan bleve hänförliga till antingen svagdricka eller

maltdricka. I anledning härav har länsstyrelsen i Uppsala län uttalat, att

nu gällande bestämmelser beträffande ifrågavarande alkoholfria maltdrycker

borde i sak bibehållas och att alltså någon »särskild åtgärd» icke borde i

fråga om dem förutsättas. Då emellertid dessa drycker redan nu regelmässigt

underkastas pasteurisering vid tillverkningen, torde anmärkningen

icke höra föranleda ändring av den åsyftade bestämmelsen.

Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang övervägt, huruvida icke viss

ändring i den terminologi, som för närvarande användes vid definition å

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kanyl. Maj:ts proposition Nr 36.

olika slag av maltdrycker, borde vidtagas, och bär i sådant avseende anfört:
»De

hittillsvarande definitionerna å maltdrycker innehålla bland annat

bestämmelse om den högsta respektive lägsta extrakthalt, som den stamvört

får hålla, med vilken en maltdryck av viss klass blivit inbryggd. Härmed

avses maltdryckens ursprungliga extrakthalt, vilken i fråga om färdig vara

låter sig bestämma genom kemisk analys och som, därest icke tillsats till

vörten av extraktgivande ämnen eller spädning av vörten sker, är lika

med extrakthalten hos vörten vid jästens tillsättande (stamvörtstyrkan). Dä

det framkastats, att det i författningen använda uttrycket ''inbryggd med

en stamvört’ kunde tydas så, att extrakthalten allenast vid ett visst skede

i tillverkningen vore avgörande och att hänsyn alltså icke skulle kunna

tagas till senare skeende tillsats till vörten av extraktgivande ämnen eller

till spädning av densamma, har kontrollstyrelsen tagit spörsmålet om en

ändring av den för närvarande härvidlag använda terminologien i övervägande.

Då emellertid kontrollstyrelsen icke har sig bekant, att annan

tolkning av bestämmelserna än den avsedda tillämpats av domstol, och uttrycken

ifråga, vilka kommit till användning alltsedan maltdrycksbeskattningens

införande i vårt land år 1903, icke i övrigt vållat några olägenheter,

finner sig styrelsen nu icke böra föreslå ändring av desamma.»

Jag delar kontrollstyrelsens mening rörande innebörden av ifrågavarande

begrepp och anser dika med styrelsen någon författningsändring i förevarande

avseende icke påkallad.

6 § i mom. 6 § 1 mom. innehåller bestämmelse om tillverkares allmänna skyldigheter

och ålägger tillverkaren, bland annat, att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll

över maltskattens behöriga utgörande meddelar. Kontrollstyrelsen har föreslagit,

att bestämmelsen måtte avfattas i överensstämmelse med motsvarande

föreskrift i 18 § 6 mom. i gällande brännvinstillverlcningsförordning, däri

stadgas skyldighet för tillverkare att ställa sig till efterrättelse, förutom de

föreskrifter, som meddelas angående brännvinsbeskattningen, även de föreskrifter,

kontrollstyrelsen utfärdar för förordningens tillämpning i övrigt.

Länsstyrelserna i Gotlands och] Skaraborgs] län hava anmärkt, att den

sålunda föreslagna ändringen innebure en utvidgning av kontrollstyrelsens

befogenhet, som icke syntes vara av behovet påkallad. — Då det måste anses

lämpligt, att bestämmelserna om befogenhet för kontrollstyrelsen att utfärda

tillämpningsföreskrifter så vitt möjligt äro av likartad innebörd i de olika

förordningarna angående tillverkningsavgifter, vilkas efterlevnad styrelsen

har att övervaka, torde kontrollstyrelsens förslag härutinnan böra godtagas.

37 § i mom. Beträffande 37 § 1 mom. har kontrollstyrelsen — under förmälan att det

ur kontrollsynpunkt visat sig finnas behov av föreskrift, att i skattefritt

bryggeri ändring av den ursprungliga extrakthalten icke må Aridtagas efter

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

jästtillsättningen annat än under vederbörlig kontroll — föreslagit upptagande

i detta moment av föreskrift i sådant hänseende. I anslutning härtill har

styrelsen funnit stadgande vara erforderligt angående ersättning till kontrolltjänsteman,

som tillkallas för utövande av tillsyn, då tillverkaren önskar

vidtaga åtgärd för förändring i den ursprungliga extrakthalten hos jäsande

vört eller färdig maltdryck. Styrelsen har ansett dylik ersättning böra utgå

1 enlighet med vad som gäller för de i 14 § 3 mom. och 22 § 1 mom. i

förordningen omförmälda fall. För dessa fall stadgas i 3 § 2 mom. av

kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 339), att ersättning skall utgå med 2 kronor

50 öre för timme, dock med minst 4 kronor för varje förrättning, varvid

överskjutande tid av minst en halv timme räknas såsom hel timme, men

mindre del bortfaller. Mot vad kontrollstyrelsen sålunda föreslagit har jag

ingen erinran. Då emellertid de i nämnda kungörelse innefattade ersättningsbestämmelserna

på sin tid antagits av riksdagen, torde jämväl det nu

föreslagna tillägget böra underställas riksdagens prövning.

Vad angår ansvar för tillverkare i skattepliktigt eller skattefritt bryggeri, 46 och 48 §§.

vilken utan tillstånd tillverkar maltdricka, har kontrollstyrelsen ansett straffet

böra utmätas efter samma skalor, som nu gälla för de i 46 § 1 mom. första

stycket resp. 48 § 1 mom. första stycket avsedda fall. Häremot synes mig

den anmärkning kunna framställas, att fängelsestraff icke skäligen bör ifrågakomma

för sådan förseelse. Straffskalan skulle alltså omfatta böter från

och med 200 kronor till och med 2,000 kronor. 1 enlighet härmed hava de

nya bestämmelserna i 46 § 3 mom. och 48 §. 4 mom. avfattats.

Den i 2 § vidtagna uppdelningen av första klassens maltdrycker i svag

dricka och maltdricka påkallar ändring av bestämmelserna i 48 § 1 och

2 mom., i vilka stadgas ansvar för olovlig tillverkning i skattefritt

bryggeri. Länsstyrelsen i Västmanlands län har hemställt, att särskilda

mildare straffsatser måtte utsättas för fall, då omständigheterna giva anledning

till antagande, att förbrytelsen skett utan avsikt. Med anledning härav

må erinras om att vid tillverkning av maltdryck, som faller inom de s. k.

remediegränserna för alkoholhalt och stam vörtstyrka, 1.8—2 viktprocent

resp. 6—6.4 procent, enligt nu gällande bestämmelser ansvar ådömes

allenast, om åtgärd avsiktligt vidtagits för att bereda drycken högre alkoholhalt

än den medgivna eller uppenbar vårdslöshet förelegat vid tillverkningen.

Någon skärpning härutinnan är för de nuvarande första klassens maltdryckerna

icke ifrågasatt. Beträffande maltdricka skulle i fråga om alkoholgränsen

gälla samma remedium som för övriga maltdrycker av första klassen

men däremot icke något remedium medgivas med avseende å gränsen av

10.5 procent för stamvörtstyrkan, vilken gräns är densamma som utan något

remedium gäller för maltdrycker av andra klassen. Att i vidare mån medgiva

straffrihet eller strafflindring för förseelse av ifrågavarande slag i

fall, då god tro eller endast vårdslöshet kan antagas hava förelegat, torde

vad tillverkning av maltdricka angår möta betänkligheter, särskilt i be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

traktande av att medgivandet av rätt till tillverkning av maltdricka väsentligen

vilar på tilltro till tillverkarens omsorg att vidtaga den särskilda åtgärd,

som är avsedd att förhindra alkoholhaltens stegring över den medgivna

gränsen. Härtill kommer, att det givetvis skulle möta svårigheter

att åstadkomma bevisning mot påstående av tillverkare, att han icke haft

för avsikt att överskrida den stadgade alkohol- eller extraktgränsen.

De föreslagna författningsändringarna torde böra träda i kraft vid nästkommande

tillverkningsårs början den 1 oktober 1928.

Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda förslag;

dels ock godkänna det av departementschefen framlagda förslaget beträffande

storleken av den i 37 § 1 mom. i förslaget till förordning omförmälda

ersättning.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1927:19

FINANSDEPARTEMENTET

EiSii

UTLÅTANDE

ANGÅENDE

TILLVERKNING AV ALKOHOLSVAGA

EXTR AKTRIK A MALTDRYCKER

AVGIVET AV

KUNGL. KONTROLLSTYRELSEN

STOCKHOLM 1927

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Till KONUNGEN.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 1923 (nr 173) har riksdagen anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och under

vilka förutsättningar medgivande kunde i lagstiftningen lämnas att, jämväl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Gällande

klassindelning

av maltdrycker.

Klassindelningens

inflytande

på

förekomsten

av maltstarka

drycker.

i för närvarande skattefria bryggerier, tillverka maltdrycker, vilka ägde en

högsta extrakthalt, motsvarande den för maltdrycker av andra klassen fastställda,

och en högsta alkoholhalt, lika med den för maltdrycker av första

klassen gällande, och vilka i försäljningshänseende kunde likställas med

maltdrycker av sistnämnda klass, ävensom för riksdagen framlägga de förslag,

som av utredningen framginge.

Genom remiss den 21 juni 1924 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt inkomma med

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.

Enligt förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker indelas maltdrycker i nedan angivna klasser,

nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än 1*8 viktprocent

alkohol och vilkas stamvörtstyrka icke överstiger 6 procent, ävensom

sådana alkoholfria maltdrycker, vilkas stamvörtstyrka överstiger 6 men

icke 10*5 procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till första

klassen och vilka ej innehålla mer än 3*2 viktprocent alkohol samt vilkas

stamvörtstyrka icke överstiger 10*5 procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke liänförliga

maltdrycker.

Frihet från maltskatt åtnjutes allenast för svagdricka, varmed förstås

varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen och vars stamvörtstyrka

icke överstiger 6 procent. Belagda med maltskatt äro alltså dels alkoholfria

maltdrycker av första klassen med stamvörtstyrka över 6 procent men ej

över 10*5 procent, dels maltdrycker av andra och tredje klassen. I försäljningsavseende

äro maltdrycker av andra klassen underkastade bestämmelserna

i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av

pilsnerdricka, under det att maltdryckerna av första klassen intaga en friare

ställning enligt bestämmelserna i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Maltdrycker

av tredje klassen (exportöl) få tillverkas för avsalu allenast för utförsel

ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål. Med bortseende från exportölet, som är

underkastat försäljningsförbud, samt från de helt alkoholfria maltdryckerna

av första klassen, vilka förekomma i ytterst ringa omfattning under namn

av maltkraft och dylikt, åtskiljas sålunda de svagare och de starkare maltdryckerna

ej endast av en alkoholgräns utan även av en extraktgräns på så

sätt, att maltdrycker, som innehålla mer än 1*8 viktprocent alkohol och vars

stamvörtstyrka överstiger 6 procent, äro underkastade beskattning samt falla

under de strängare försäljningsbestämmelser, som innefattas i förordningen

angående försäljning av pilsnerdricka.

Maltdryckernas klassificering genom en kombinerad alkohol- och extraktgräns

leder till att maltdrycker, vilkas alkoholhalt i och för sig icke påkallar

särskilda försäljningsföreskrifter, på grund av sin extrakthalt i försäljningshänseende

jämställas med maltdrycker av högre alkoholhalt. En maltdryck

med en stamvörtstyrka av exempelvis 9 procent tillhör alltså andra

klassen och är med hänsyn till sin tillverkning och försäljning jämställd

med pilsnerdricka, även om alkoholstyrkan ligger under svagdricksgränsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

De nuvarande lagbestämmelserna hava därför särskilt från nykterhetsintresserat

håll ansetts förhindra avsättningsmöjligheterna och därmed konkurrensmöjlighet

för extraktrika maltdrycker med en garanterat låg alkoholhalt.

Genom tillkomsten av bestämmelserna för klassificeringen hava svagdricksbryggerierna

hindrats att fortsätta tillverkningen av maltstarkare drycker,

och de skattepliktiga bryggerierna hava ansett det icke vara lönande att

tillverka dylika drycker, som i försäljningsavseende äro underkastade samma

villkor som pilsnerdrickat eller tidigare ölet. För närvarande torde det i

vårt land allenast vara ett eller annat julöl, som representerar de extraktrika

men relativt alkoholsvaga maltdryckerna.

Bestämmelserna om särskiljandet av maltdryckerna genom den kombinerade

extrakt- och alkoholgränsen hava emellertid tillkommit först efter ett

kraftigt motstånd från de organiserade nykterhetsvännernas sida. Bedan

tidigt hade man klart för sig de konsekvenser, som en extraktgräns komine

att föra med sig beträffande de maltstarkare dryckerna, och man gjorde

gällande, att enbart alkoholgränsen vore den enda gräns, som ur nykterhetssynpunkt

hade något intresse.

Denna ståndpunkt hävdades med särskild skärpa i den av herrar Waldenström

och Jansson avgivna reservationen till det av 1898 års maltdryckskommitté

den 23 maj 1900 avlåtna betänkande angående revision av då

gällande stadganden rörande försäljning av vin och Öl. Kommittén hade

ansett, att alkoholhalten icke kunde ensam användas som gräns mellan

starkare och svagare maltdrycker, enär alkoholhalten med hänsyn till maltdryckens

efterjäsning vore växlande. Fn extraktgräns vore att föredraga men

kunde ej genomföras, då detta förutsatte en kontroll vid bryggerierna, som

före maltskattens införande icke fanns anordnad. Reservanterna gjorde gällande,

att alkoholhaltens växlingar icke vore av någon betydelse, blott den

icke överstege en viss gräns, och att det vore lättare att i färdig maltdryck

undersöka alkoholhalten än stamvörtstyrkan. Kunde en maltdryck med

hög extrakthalt och låg alkoholstyrka tillverkas, så borde den hälsas välkommen.

Det enda rationella vore att såsom gräns bestämma styrkan icke

hos det näringsvärde utan hos det berusningsmedel, som maltdryckerna

innehölle. En rusdryckslagstiftning hade icke något att skaffa med drycker

av nämnda slag, blott de vore tillräckligt alkoholsvaga. — Nämnda kommittéutredning

ledde vid denna tidpunkt icke till antagande av ny lagstiftning

i ämnet. Detta skedde först genom utfärdandet av 1905 års försäljningsförordning,

vars bestämmelser dock icke inneburo någon direkt gynnad ställning

för de extraktrika alkoholsvaga maltdryckerna.

1902 års maltskattekommitté, som hade att avgiva förslag i frågan om

lämpligaste sättet för anordnande av en maltdrycksbeskattning, behandlade

även spörsmålet om underlättandet av tillverkningen av alkoholsvaga maltdrycker

av hög extrakthalt, I de för kommitténs uppdrag meddelade direktiven

hade Kungl. Maj:t uttalat, att billiga, alkoholsvaga maltdrycker

borde fritagas från beskattningen. Från de organiserade nykterhetsvännernas

sida hade gjorts gällande, att beskattningen av maltdrycker medelst en

å den färdiga varan lagd skatt (produktskatt) skulle ur nykterhetssynpunkt

vara att föredraga framför en beskattning av det vid maltdryckstillverkningen

använda maltet (råämnesbeskattning), enär den förra skulle leda till

framställandet av en god, alkoholsvag maltdryck, under det att en råämnesbeskattning

skulle föranleda tillverkarna att uppdriva förjäsningsgraden för

1898 år8

maltdryckskommitté.

1902 års

maltskattekommitté.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

att framställa en hållbar, alkoliolstark maltdryck. I ett alternativt framlagt

förslag till ett produktbeskattningssystem upptog kommittén också såsom

skattefria alla maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke kunde överstiga två

volymprocent, d. v. s. endast de drycker, som antingen på grund av sin

låga stamvörtstyrka av 5 procent ej kunde genom efterjäsning erhålla en

högre alkoholhalt än den nyssnämnda eller ock undergått sådan särskild

behandling, att de under inga förhållanden kunde uppnå högre alkoholhalt.

De kommitterade angåvo ej närmare, på vilka olika sätt en tillverkare

kunde i dylikt syfte avbryta jäsningen av eu extraktrikare maltdryck för

att göra den skattefri, enär de ville lämna öppet för maltdryckstillverkarna

att, därest några dittills okända metoder för jäsningens avbrytande skulle

uppfinnas, begagna sig därav för ifrågavarande ändamål. För kommittén

vore dock ingen annan metod än pasteurisering bekant. I bryggeriets driftsanmälan

skulle uppgivas de särskilda åtgärder, som vore avsedda att tilllämpas

vid bryggeriet för att förhindra, att alkoholhalten hos dylik maltdryck

efter dess utlämnande kunde komma att överstiga två volymprocent.

Ovanberörda förslag till maltdrycksbeskattning, vilket i sig inrymde ett

möjliggörande av skattefri tillverkning av extraktrika men alkoholsvaga

maltdrycker, fann sig kommittén emellertid icke kunna tillstyrka av i

huvudsak skattetekniska skäl. I stället stannade kommittén vid att föreslå

införande av råämnesbeskattning. Vad angår de alkoholsvaga maltdryckerna,

undantogs allenast det maltsvaga, billiga svagdrickat från beskattning,

dock endast i den mån det tillverkades i bryggerier med enbart

svagdrickstillverkning. De extraktrika, alkoholsvaga dryckerna ansåg kommittén

däremot icke böra fritagas från beskattningen, dels emedan de av

Kungl. Maj:t meddelade direktiven åsyftade skattefrihet för allenast det

billiga svagdrickat, dels ock av skattetekniska skäl samt av hänsyn till

bryggeriindustrien. Därest maltstarka drycker i likhet med svagdrickat

finge skattefritt tillverkas i svagdricksbryggerierna, bleve det nämligen

omöjligt för de skattepliktiga bryggerierna, för vilka något restitutionsförfarande

icke ansågs genomförbart, att tillverka sådana drycker till liknande

pris som de skattefria bryggerierna. Därigenom bleve, särskilt om sagda

drycker finge någon större avsättning, de förra bryggeriernas ställning i

konkurrensen med de skattefria ytterligare försvårad. — Enligt kommitterades

förslag utgjorde svagdricka varje maltdryck, som ej innehölle mer än

2 volymprocent alkohol och vore inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt

icke överstege 5 procent. Någon övre alkohol- eller extraktgräns för

skattepliktiga maltdrycker föreslogs icke.

Inom kommittén reserverade sig tvenne ledamöter bland annat till förmån

för genomförande av skattefrihet jämväl för sådan i svagdricksbryggeri

tillverkad maltdryck, vilkens extraktgräns överstege 5 procent men som

undergått sådan särskild behandling, att den under inga förhållanden kunde

uppnå högre alkoholhalt än 2 volymprocent. I princip anslöto sig reservanterna

till produktbeskattningssystemet, vilket enligt deras mening i högre

grad än råämnesbeskattningen vore ägnat att leda till uppkomsten av en

god alkoholsvag maltdryck, i vilket avseende de åberopade förhållandena i

Danmark, där produktbeskattning funnes införd. Under den allmänna benämningen

»Krone-öl» tillverkades därstädes en extraktrik, alkoholsvag

maltdryck av den typ, man på nykterhetsintresserat håll i Sverige länge

eftersträvat. Alkoholhalten hos nämnda dryck uppginge till omkring lv>

viktprocent och extrakthalten hos stamvörten till omkring 11''5 procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sagda dryck hölle sig således beträffande alkoholhalten under den för svagdrickat

antagna gränsen, 2 volymprocent.

På grundval av kommitténs förslag om råämnesskatt framlade Kungl.

Maj:t sedermera proposition till 1903 års riksdag om införande av beskattning

av maltdrycker. Kungl. Maj:ts förslag avvek emellertid från kommitténs

yrkande på några väsentliga punkter. I en till Kungl. Maj:t ställd

petition från de organiserade nykterhetsvännernas sida hade framhållits, att

den av kommittén föreslagna högsta alkoholgränsen av 2 volymprocent för

svagdricka icke vore tillfredsställande. Det vore oomtvistligt, att gränsen

borde läggas så, att det bleve möjligt att tillverka ett gott dricka, utan att

tillverkaren behövde riskera att mot sin vilja överskrida densamma. Ur

sanitär synpunkt vore det naturligtvis förmånligt att få så litet sprit som

möjligt i en måltids- och läskedryck. Men saken hade även en annan sida,

drycken måste bliva smaklig och tilltalande, och detta vunnes genom jäsningen.

Petitionärerna hade vänt sig till personer såväl inom som utom

landet, vilka förklarat, att gränsen borde sättas vid 21/., volymprocent alkohol

eller högre, om det skulle bliva möjligt att brygga en god maltdryck.

Det vore fara värt, ansågo petitionärerna, att, därest gränsen mellan Öl och

svagdricka sattes till 2 volymprocent alkohol, fabrikanterna skulle se sig

ur stånd att våga tillverka ett verkligt gott skattefritt svagdricka, och de

hemställde därför att ifrågavarande gräns måtte sättas vid 21/i volymprocent.

Enär det således syntes, som om de organiserade nykterhetsvännerna ej

längre fasthölle vid 2 volymprocent alkohol såsom gräns för de alkoholsvaga

maltdryckerna, och då 1902 års kommitterade framställt sitt förslag

om 5 procent såsom den högsta medgivna extrakthalten hos det skattefria

svagdrickats stamvört uteslutande av hänsyn till de från nykterhetsvänligt

håll framförda önskemålen, funnes enligt föredragande departementschefens

mening icke något skäl att nu vidhålla kommitterades nämnda förslag utan

syntes det lämpligare att fastställa stamvörtens högsta extrakthalt till 6

procent. Beträffande extraktgränsens fastställande anförde departementschefen,

att svagdrickat i fortsättningen sannolikt komme att inbryggas av

vört med omkring 5 procents extrakthalt, och då borde, därest en lagstadgad

extraktgräns nu infördes, densammas fastställande till 6 procent medföra

den fördelen, att bryggarna utan risk att överskrida denna gräns kunde

brygga drickat såsom de förr varit vana, d. v. s. av vört med omkring 5

procents extrakthalt. Om utjäsningen fortfarande komme att hållas vid omkring

50 procent, erhölles av 6 procents vört ett dricka med omkring 1''9

volymprocent alkohol, och om utjäsningen dreves till 60 procent, skulle

drickats alkoholhalt ej stiga till mera än 2 1/i volymprocent. Inbryggdes

drickat av 5-procentig vört, bleve alkoholhalterna respektive 1''6 och 1’9

volymprocent. Däremot kunde man icke med fasthållande av alkoholgränsen

2 1/1 volymprocent sätta gränsen högre än till 6 procents extrakthalt.

Det vore nämligen att märka, att svagdrickat icke underkastades pasteurisering

och att alkoholhalten i dylikt dricka, inbryggt på en vört av 7 a 8

procent, i de flesta fall komme att överstiga 2 procent.

I förutnämnda petition understöddes även det av reservanterna inom

maltdryckskommittén framförda kravet på skattefrihet för maltstarkare

drycker, med vilka sådana åtgärder vidtagits, att deras alkoholhalt icke

under några förhållanden kunde komma att överskrida den fastställda alkoholgränsen.

Petitionen hade givit ett antal läkare anledning att i ingiven

Frågans behandling

vid

1903 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

skrift såsom sin åsikt uttala, att ett gott, extraktrikt dricka med tåg alkoholhalt

skulle vara av särskilt stor och allmän hygienisk betydelse och att

det därför syntes dem vara av vikt, att vid påläggande av maltskatt allt

dricka av låg alkoholhalt, även det mer extraktrika, fritoges från beskattning.

Med anledning av berörda petition hade svenska bryggareföreningen inkommit

med en skrift, vari bland annat framhölls, att det danska kroneölet,

vilket förordats av reservanterna i 1902 års kommitté och av petitionärerna

tydligen åsyftades med deras tal om ett verkligt gott dricka, icke hade någon

betydelse i nykterhetshänseende, såsom ock framginge av ett yttrande, som

avgivits av en utav kroneölets ivrigaste förkämpar här i landet, professorn

E. Almquist, och som ginge därpå ut, att i Danmark man å visst håll tänkt

sig, att det s. k. kroneölet skulle uttränga ölet, men att detta visat sig vara

en illusion och att spritbegäret, den olika smaken och många andra orsaker

verkat i en annan riktning. Gent emot detta anfördes sedermera från petitionärernas

sida, att det ej vore kroneölet med dess för danskar avsedda

smak, som man för Sveriges vidkommande eftersträvade från nykterhetsintresserat

håll. Man önskade hlott, att förhållandena måtte här få utveckla

sig så, att det vore medgivet att utan maltbeskattning brygga alla de slag

av svagdricka, som passade för olika smakriktningar.

Föredragande departementschefen biträdde icke det framställda kravet

rörande skattefrihet för de alkoholsvaga, maltstarka dryckerna. Till motivering

för sin ståndpunkt anförde departementschefen, bland annat, följande:

»De önskningar, som av nykterhetsvänner och läkare i omförmälda petition

uttalats angående skattefrihet för ett gott extraktrikt svagdricka, synas

mig bliva tillräckligt tillgodosedda, därest mitt förslag om sex procents

extrakthalt hos stamvörten vinner godkännande. Däremot kan jag icke finna,

att några giltiga skäl anförts för skattefrihetens utsträckande till andra

maltdrycker. Den nytta, de maltstarka, pasteuriserade dryckerna skulle

kunna göra i nykterhetens tjänst, synes mig för övrigt vara ganska tvivelaktig,

vilket ju även erkänts från nykterhetsvänligt håll. Finge dessa

drycker någon allmännare spridning, skulle de säkerligen endast komma

att begagnas såsom måltidsdryck av personer, som antingen nu alls icke

förtära Öl eller redan äro vana att endast med måtta begagna maltdrycker.

Det torde väl ock få antagas såsom tämligen säkert, att dessa maltstarka,

alkoholsvaga drycker icke komme att uttränga de alkoliolstarkare ölsorterna

såsom läske- och njutningsdryck och likaså, att ingen, som nu använder Öl

till sådant övermått, att han därmed berusar sig, komme att övergå till

användningen av de pasteuriserade dryckerna. Huru liten betydelse dessa

drycker hava för nykterhetssträvandena, framgår även av det förhållandet,

att ett i början av 1890-talet gjort försök att bär i landet tillverka pasteuriserat

dricka icke under de senare åren vunnit någon nämnvärd efterföljd,

oaktat liknande drycker sedan flera år tillbaka tillverkats i Danmark. Då till

förmån för ifrågavarande dryckers skattefrihet åberopas exemplet från sistnämnda

land, torde ock böra ihågkommas, att bryggandet av det s. k. kroneölet

där ej föranleddes av något initiativ från nykterhetsvännernas sida utan

av andra skäl.»

Kraven på skattefrihet för alkoholsvaga men extraktrika maltdrycker

framfördes emellertid även till 1903 års riksdag genom en i andra kammaren

väckt motion, undertecknad av 72 ledamöter. Rörande denna fråga

anförde bevillningsutskottet, att de av departementschefen åberopade skälen

mot dylik skattefrihet syntes utskottet fullgoda. Det från nykterhetsvänligt

håll framställda anspråket, att lagstiftningen icke skulle lägga hinder i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

vägen för tillverkningen av en god och billig, alkoholsvag maltdryck, syntes,

på sätt departementschefen ock framhållit, vara tillgodosett genom bestämmelsen,

att vörten till svagdricka finge äga en extrakthalt av sex procent.

Bortsett från den omständigheten, att genom skattefrihet för annat än svagdricka

statens påräknade inkomster av maltdrycksskatten komme att minskas,

skulle, därest skattefria maltdrycker finge inbryggas med huru stark stamvört

som helst, men alkoholhalten likväl icke finge överstiga 2 ‘/4 volymprocent,

anordnandet av kontrollen medföra så stora svårigheter och kostnader,

att utskottet icke kunde tillstyrka ett sådant medgivande. Härtill

komme även, att de maltstarka, pasteuriserade maltdryckerna betingade ett

jämförelsevis högt pris och således icke kunde antagas vinna någon allmännare

användning inom den mindre bemedlade delen av befolkningen.

Motionen avslogs av riksdagen.

I samband med det förslag till ny rusdryckslagstiftning, som år 1914

avgavs av den år 1911 tillsatta nykterhetskommittén, upprepades önskemålen

om likställande av alkoholsvaga extraktrika maltdrycker med svagdricka

genom ett till betänkandet fogat särskilt yttrande av professor T. Thunberg,

vilken föreslog åtgärder för höjandet av de svagare maltdryckernas förmåga

att upptaga tävlan med och ersätta de starkare maltdryckerna genom, bland

annat, införande av maltstarka pasteuriserade drycker. De av professor

Thunberg åberopade synpunkterna framfördes ånyo i den av honom senare

under år 1914 på uppdrag av chefen för finansdepartementet utförda särskilda

utredning, som åberopats i propositionen nr 242 till 1914 års senare

riksdag och där återfinnes såsom bilaga. Enligt professor Thunbergs mening

borde alkoholhalten hos dylika drycker på tillförlitligt sätt kunna hållas

under svagdricksgränsen genom pasteurisering. De betänkligheter, som

anförts rörande riskerna för efterjäsning med åtföljande stegring av alkoholhalten

hos de pasteuriserade dryckerna, tillbakavisades. Han föreslog

sålunda, att med svagdricka skulle i försäljningsavseende jämställas »maltdryck,

inbryggd på vört av högre styrka än 6 procent, om dess alkoholhalt

är under 21/* volymprocent och om genom betryggande och av kontrollstyrelsen

godkända anordningar å det tillverkande bryggeriet en stegring

av alkoholhalten förekommits». Förslaget på denna punkt ledde emellertid

icke till någon åtgärd från statsmakternas sida.

I skrivelse nr 319 hemställde 1920 års riksdag hos Kungl. Maj:t om utredning

rörande införande av förbud mot försäljning av starköl ävensom

vissa därmed sammanhängande frågor. Utredningen borde sålunda bland

annat även inrikta sig på att söka tekniskt utröna, huruvida en, trots låg

alkoholhalt, smakligare, hållbarare och som måltidsdryck mera användbar

maltdryck än det då förekommande pilsnerdrickat kunde frambringas, till

äventyrs genom att öka malthalten.

Ovannämnda utredning anförtroddes åt särskilda inom finansdepartementet

den 15 oktober 1920 tillkallade sakkunniga. I direktiven för denna utredning

anförde föredragande departementschefen, bland annat, att, därest utredningen

gåve vid handen, att tillverkningen och försäljningen av de starkare

maltdryckerna borde förbjudas, undersökningen jämväl skulle inriktas

på frågan om möjligheterna att förbättra det dåvarande pilsnerdrickats smak

och hållbarhet. I detta avseende erinrades om de utredningar, som i sådant

syfte verkställts i samband med framläggandet av ovanberörda proposition

Frågans

behandling

år 1914.

Frågans

behandling

vid 1920 års

riksdag.

Frågatis

behandling

av 1920 års

maltdryckssakkunniga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

nr 242 till 1914 års senare riksdag och särskilt om det av professor Thunberg

i det föregående omförmälda uttalandet till förmån för, att extraktrika

maltdrycker med en alkoholhalt under svagdricksgränsen i försäljningshänseende

måtte jämställas med svagdricka. Utan att ingå på den till grund

för sistberörda förslag liggande motiveringen kunde man göra gällande, att

det från teknisk synpunkt icke vore uteslutet att kunna förverkliga det ovan

angivna önskemålet att skapa en extraktrikare maltdryck av låg alkoholbalt.

Detta förutsatte emellertid, att skillnaden mellan olika drycker fastställdes,

icke såsom för närvarande efter en kombinerad alkohol- och extraktgräns,

utan enbart efter en alkoholgräns. Detta återigen förutsatte en fullständig

omläggning av det nuvarande beskattningsväsendet och kontrollförfarandet.

Det av de sakkunniga den 17 december 1921 avgivna betänkandet innefattade

förslag till ny förordning angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker. I anslutning till de lämnade direktiven innebar förslaget, i

vad det avsåg klassindelning av maltdrycker, i korthet följande:

Skillnaden mellan olika slags maltdrycker i försäljningshänseende skulle

bestämmas endast genom alkoholhalten, och de dåvarande alkoholgränserna

(21/ , volymprocent mellan klass I och klass II samt 3"6 volymprocent såsom

övre gräns för klass II) skulle bibehållas. I tillverkningshänseende skulle

utöver de då förekommande huvudtyperna svagdricka (intill 6 procent

extrakt), pilsnerdricka (intill 9-s procent extrakt) och Öl (överstigande 9’5

procent extrakt) tillkomma två nya typer, nämligen maltdricka (över 6 procent

extrakt, men intill 2 1/i volymprocent alkohol) och maltöl (med mer än

9-5 procent extrakt, men högst 3-6 procent alkohol). Tillverkningen av

maltdricka och maltöl skulle endast få äga rum vid sådana skattepliktiga

bryggerier, som därtill av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd. Vid ansökan

om tillstånd skulle uppgift lämnas om de särskilda anordningar, tillverkai-en

ämnade vidtaga inom bryggeriet i syfte att förhindra, att alkoholhalten i

de maltdrycker, tillverkaren framställde, efter deras utlämnande kunde

komma att överstiga den för vederbörande klass fastställda alkoholhalten. I

motiveringen till förslaget framhöllo de sakkunniga, att såsom en garanti,

när ett bryggeri önskade upptaga tillverkningen av maltdricka och maltöl,

i första hand syntes böra komma kravet på en modern pasteuriseringsanordning

i väl fungerande skick. De sakkunniga hade emellertid ej velat

knyta framställningen av de ifrågavarande dryckerna just till en pastörisering

av den färdiga varan. Andra möjligheter att förhindra alkoholhalten

att överskrida ett visst alkoholvärde, som låge under det eljest för

dryckens extraktstyrka karakteristiska, förefunnes nämligen. Man kunde

särskilt vinna en begränsning för alkoholstyrkan genom användande av på

särskilt sätt behandlat malt och svagt förjäsande jästsorter. En annan

möjlighet låge i en dealkoliolisering av den färdigjästa drycken genom

bortdestillering av alkoholen, lämpligen i vacuum. I vilket fall som helst

vore ej pasteuriseringsmetoden den enda metod, som stode till buds, då det

gällde att framställa eu maltstark alkoholfattig dryck.

En av de sakkunniga biträdde ej de sakkunnigas förslag i denna del och

framhöll, bland annat, dels att erfarenheten från andra länder visade hän

på att maltdrycker av maltdrickats och maltölets typ i dessa länder endast

erhållit en ringa omsättning, dels ock att det icke vore lämpligt att fastställa

enbart en alkoholgräns.

Utöver de synpunkter, som reservanten gjort gällande gent emot de sakkunnigas

förslag, framhöll svenska bryggareföreningen, att maltöl och

maltdricka enligt föreningens förmenande icke kunde bliva ersättnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

drycker för de alkoholstarkare maltdryckerna. Ifrågavarande drycker hade

sin huvudsakliga avsättning såsom styrkedrycker för sjuklingar och konvalescenter,

men som måltidsdrycker kunde de med säkerhet icke vinna

nämnvärd användning.

Genom beslut den 26 maj 1922 anbefallde Kungl. Maj:t kontrollstyrelsen F rågans beatt

med biträde av tvenne av chefen för finansdepartementet tillkallade handling ar

sakkunniga verkställa överarbetning av 1920 års maltdryckssakkunnigas sf ^tls °n ''ir

betänkande och den ytterligare utredning i de till samma sakkunnigas be- y 19öö

handling hänskjutna frågor, som kunde föranledas av de över betänkandet

avgivna yttrandena eller eljest anses erforderliga.

Med avseende å frågan om de extraktrika, alkoholsvaga dryckerna kon- Kontrollstaterade

kontrollstyrelsen till en början i sitt den 17 oktober 1922 i an- styrelsens utlåning

av ovannämnda uppdrag avgivna utlåtande, att det förelåge djup- a ar

gående meningsskiljaktighet i berörda fråga mellan å ena sidan majoriteten

bland 1920 års maltdryckssakkunniga och, å andra sidan, en reservant inom

de sakkunniga samt svenska bryggareföreningen. Från tillverkarnas sida

förnekades möjligheten av den av de sakkunniga förordade utvägen att

genom extraktrika och alkoholsvaga drycker nå fram till maltdrycker,

som kunde anses vara överlägsna pilsnerdrickat åtminstone med hänsyn till

smaken. Styrelsen framhöll svårigheterna att härvidlag komma till en

riktig uppfattning och uttalade vidare, att tillverkarnas allmänna erfarenhet

borde tillmätas en ganska stor betydelse för bedömandet av, vilka maltdrycker

tilltalade allmänhetens smak. Ett förslag, som icke stödde sig på

den praktiska erfarenheten härutinnan, även om det teoretiskt kunde synas

tillfredsställande, hade enligt styrelsens mening små utsikter att slutgiltigt

kunna lösa frågan.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna metoderna för framställning

av extraktrika alkoholsvaga drycker gjorde styrelsen gällande, att pasteuriseringen

icke hade den verkan, att jäsning av drycken under alla förhållanden

vore förhindrad, utan genom att slå upp tlaskan och antingen utsätta

drycken för inverkan av luften, där jästsvampar alltid funnes, eller

tillföra jäst eller blanda den med en dryck, som icke varit pasteuriserad och

sålunda innehölle jästsvampar, kunde drycken ånyo bringas i jäsning.

Pasteuriseringen kunde därför sägas vara ett ganska bristfälligt och ofullkomligt

medel vid framställandet av berörda drycker, vilket styrelsen i fortsättningen

belyste med exempel på försök med efterjäsning av två danska

maltölsorter. Efter tillförande av jäst och några dygns förvaring i rumstemperatur

uppnådde drycken i ena fallet 5‘9 volymprocents alkoholhalt och

i andra fallet 4''5 volymprocents alkoholhalt. Det syntes vara jämförelsevis

lätt att av extraktstarka, icke slutförjästa drycker genom tillsättning av

jäst bereda en alkoholstark maltdryck utan något besvär, vilket skulle

kunna medföra betydande olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Särskilt med

hänsyn därtill funne styrelsen sig icke kunna förorda införande i lagstiftningen

av medgivande att tillverka dylika drycker. — Styrelsen framhöll

även den mot pasteuriseringsförfarandet gjorda invändningen, att drycken

toge skada av uppvärmningen och erhölleen bismak (»brödsmak»); förfarandet

vore också jämförelsevis dyrt med hänsyn till rätt väsentlig värmeåtgång

och en icke obetydlig kross av flaskor.

De sakkunniga hade vidare åsyftat, att begränsning i alkoholstyrkan

skulle kunna åvägabringas vid tillverkning av maltdrycker genom använ
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sveriges svagdricksbryggareförenings

framställning

år 1923.

dande av på särskilt sätt behandlat malt och tillämpande av vissa metoder

vid mäskningen, varigenom en vört, som innehölle en högre halt av svårförjäsbart

extrakt, åstadkommes. De maltdrycker, som genom detta förfarande

kunde erhållas, bleve vid motsvarande alkoholhalt maltstarkare än vid

vanlig tillverkning och sålunda i viss mån jämförbara med pasteuriserade

maltdrycker, men skilde sig från dessa genom att de vore slutförjästa.

Kontrollstyrelsen framhöll emellertid, hurusom denna tillverkningsmetod

fordrade teknisk skicklighet hos sin handhavare och en speciell utrustning,

varför styrelsen med hänsyn till att bryggeridriften i Sverige vore av

mindre omfattning och bryggeriernas antal stort, ansåge erforderliga förutsättningar

saknas för att den ifrågavarande bryggmetoden skulle kunna

medgivas såsom tillräckligt betryggande.

Gent emot metoden att genom bortdestillering av alkoholen nedbringa

alkoholhalten hos en maltdryck framhöll styrelsen, att denna metod hade

kommit till användning i Amerika under gällande rusdrycksförbud, men

att det allmänt ansåges, att de genom detta förfarande erhållna maltdryckerna

i smaken vore underlägsna andra maltdrycker. Mot metoden åberopade

styrelsen även vad de sakkunniga själva med stöd av verkställda försök

bland annat hade anfört beträffande desamma, nämligen att metoden

knappast torde kunna rekommenderas för användning i vårt land på grund

av sin dyrhet och de med densamma förknippade stora materialförlusterna.

På grund av det anförda fann sig kontrollstyrelsen böra intaga en avvisande

ståndpunkt till det framlagda förslaget om maltdricka och Öl.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 januari 1923 framförde Sveriges

svagdricksbryggareförening vissa synpunkter angående åtgärder till förbättrande

av svagdricksindustriens ställning med hemställan, att desamma måtte

tagas i omprövning vid utarbetandet av förslag till ny förordning angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker. Föreningen gjorde därvid

bland annat gällande, att om de av 1920 års maltdryckssakkunniga föreslagna

maltdricks- och maltölstyperna skulle få, såsom förslaget innebure,

tillverkas allenast vid de skattepliktiga bryggerierna, bleve för dessa bryggerier

tillskapat ett nytt monopol och en ny konkurrensfaktor gent emot

svagdricksindustrien. Många svagdricksbryggerier vore utan vidare i stånd

att uppfylla alla rimliga villkor med hänsyn till den kontroll och de garantier,

som vore erforderliga. Den omständigheten, att kontrollstyrelsen hade

avstyrkt förslaget om tillverkning av maltdricka och maltöl, borde väl icke,

då behovet av ett på samma gång alkoholsvagt och maltstarkt dricka vore

redan länge känt och erkänt i vida kretsar, få anses innebära, att nämnda

krav därmed vore avfört från dagordningen. Det borde därför sakligt undersökas,

huruvida icke tillverkning av maltdricka i enlighet med de sakkunnigas

förslag borde komma till stånd samt medgivande till dylik tillverkning

även lämnas de skattefria bryggerierna.

I anledning av berörda framställning framhöll kontrollstyrelsen i ett den

12 februari 1923 avgivet utlåtande, bland annat, att de maltdryckssakkunniga

avsett, att maltdricka allenast skulle få tillverkas i skattepliktiga bryggerier,

nämligen sådana, som hade särskilda anordningar för beredande av

ifrågavarande drycker. Vidare hade de sakkunniga anfört, att det syntes

dem uppenbart, att en sådan nödvändighetsvara för de minst bemedlade

lagren som svagdricka alltjämt borde förbliva skattefri, men att däremot

den maltstarkare drycken maltdricka, vilken finge anses som en kvalitetsvara

och ej representerade en dylik inarbetad nödvändighetsvara, väl kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

tåla beskattningen. Maltdryckssakkunnigas och svagdricksbryggareföreningens

uppfattningar stode alltså i bestämd strid mot varandra. Dessutom

ansåg styrelsen, att olägenheter ur kontrollsynpunkt skulle vid bifall till

föreningens krav även göra sig gällande.

I propositionen nr 131 till 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

till ny förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

i huvudsak grundat på det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget. Beträffande

de extraktstarka men alkoholsvaga maltdryckerna anförde föredragande

departementschefen, att han ansåge sig i likhet med kontrollstyrelsen

icke kunna förorda det av 1920 års maltdryckssakkunniga föreslagna

systemet att slopa den s. k. extraktgränsen för att därigenom bereda möjlighet

till tillverkning av dessa drycker, av de sakkunniga benämnda maltdricka

och maltöl. Risken för att dessa drycker skulle missbrukas genom

ökning av alkoholhalten, åstadkommen medelst efterjäsning, kunde nämligen

icke lämnas ur räkningen. Å andra sidan vore det knappast att förvänta,

att dylika drycker skulle bliva föremål för någon allmännare efterfrågan —

utan möjligen för att sålunda missbrukas.

I likalydande motioner i riksdagens båda kamrar (nr 200 och 280) framfördes

å riksdagens nykterhetsgrupps vägnar krav på ändringar i vissa avseenden

i Kungl. Maj:ts förslag. Förutom bibehållande av den övre alkoholgränsen

vid 3’6 volymprocent för maltdryck av andra klassen påyrkades

dels att medgivande måtte lämnas för tillverkning av maltdrycker, innehållande

högst 2‘/4 volymprocent alkohol men inbryggda med en stam vört,

vilkens extrakthalt även kunde överstiga 6 procent, dels ock att för tillverkning

av sistnämnda slags maltdrycker (maltdricka) skattefrihet medgåves,

ävensom att dylik tillverkningsrätt tillerkändes varje bryggeri — och således

även skattefritt sådant —, som av kontrollstyrelsen prövades vara utrustat

med erforderliga tekniska och andra resurser. Som skäl för berörda

yrkande, vilket lämnade åsido 1920 års maltdryckssakkunnigas förslag om

införande av det starkare maltölet, anförde motionärerna, att det vore rimligt,

att möjligheter bereddes för tillverkning av maltstarkare drycker än

de nuvarande av första och andra klassen. Därvid betonades i olikhet mot

vad de sakkunniga uttalat, att en dryck av maltdrickats beskaffenhet icke

gärna kunde betraktas såsom kvalitetsdryck i betydelsen av lyxvara. Tvärtom

ville det synas, som om alla skäl — och ej minst nykterhetssynpunkterna

— talade för, att konsumtionen av denna maltdryck förtjänade uppmuntras,

därest man över huvud ansåge extraktrika maltdrycker önskvärda.

Följaktligen borde samma skattefrihet för tillverkningen av maltdrickat

tillämpas, som redan vore gällande beträffande tillverkningen av nuvarande

klass I. Och i överensstämmelse härmed borde även de skattefria bryggerierna

medgivas rättighet att tillverka maltdricka av klass I, i den man

dessa bryggerier av kontrollstyrelsen prövades vara utrustade med för en

dylik tillverkning nödiga tekniska resurser. Ett dylikt medgivande vore

så mycket mera påkallat, som de skattefria bryggerierna redan nu på grund

av statsmakternas åtgöranden kommit i en mycket ogynnsam situation.

Ej minst ur nykterhetssynpunkt vore det ett viktigt statsändamål, att en

livskraftig svagdricksindustri hölles vid liv, vilken hade intresse utav att

förse allmänheten med smakliga extraktrika men alkoholsvaga maltdrycker,

vilket intresse uppenbarligen icke kunde tänkas träda i förgrunden hos de

skattepliktiga bryggerierna.

Motionärerna riktade sig därefter mot vad föredragande departements
-

Frågans behandling

vid

1923 års

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

chefen anfört rörande riskerna för missbruk av dylika drycker och den ringa

efterfrågan, som de skulle röna. Det befarade missbruket torde icke kunna annat

än teoretiskt dokumenteras. I Danmark och Norge hade ett dylikt missbruk

icke framträtt, i sistnämnda land icke ens under rådande starkölsförbud.

Vad dryckernas efterfrågan beträffar, talade erfarenheten från Danmark emot

departementschefens uppfattning. Den svenska smaken kunde icke vara så

olikartad den danska, att man allenast därpå kunde bygga någon slutledning.

Då vidare konsumtionens storlek berodde även på prissättningen,

vore att märka, att genom skattefrihet för maltdrickat vunnes en ytterligare

garanti gent emot den av departementschefen befarade alltför begränsade

efterfrågan.

I anledning av de av motionärerna sålunda framställda yrkandena yttrade

bevillningsutskottet, att starka skäl talade för att möjlighet bereddes till

lättare erhållande av sådana maltstarka men alkoholsvaga drycker, som i

motionerna avsåges. Sant vore visserligen, att redan enligt gällande lagstiftning,

liksom jämlikt den i propositionen föreslagna, tillverkning av dylika

drycker kunde förekomma i de skattepliktiga bryggerierna. Men dessa

drycker bleve hänförliga till klass II och sålunda underkastade strängare

försaljningsbestämmelser än svagdricka, varjämte de blevo föremål för beskattning.

Särskilt den första av dessa båda omständigheter torde enligt

utskottets mening hava kraftigt bidragit till att konsumtionen i vårt land

av dylika drycker varit endast obetydlig. Emellertid vore det en allmän

önskan bland de organiserade nykter hets vännerna, att ifrågavarande slags

drycker kunde tillhandahållas under sådana former, att de blevo för dem

tillgängliga. Det torde även ur allmän synpunkt vara ett tydligt nykterhetsintresse,

att de, som så önskade, ägde tillgång till en maltdryck, mera

välsmakande än det nuvarande svagdrickat, men alkoholsvagare än pilsnerdricka.

Vid tillmötesgående av motionärernas önskemål kunde emellertid

vissa svårigheter uppstå såväl beträffande tillverkningskontrollen som i fråga

om skattesystemet, vilka svårigheter bland annat sammanhängde därmed,

att det av olika skäl icke vore lämpligt eller ens möjligt att inskränka

rätten att tillverka ifrågavarande drycker till de bryggerier, som ägde

tillverka maltdrycker av andra klassen. Kontrollstyrelsen hade ur dylika

synpunkter uttalat en uppfattning, som utmynnade i ett avstyrkande.

Oaktat det intresse, utskottet hyste för en lösning av frågan, ansåge sig

icke heller utskottet i det läge, vari densamma nu befunne sig, kunna

tillstyrka motionärernas förslag. Enligt utskottets förmenande vore emellertid

frågan av den betydelse, att den borde göras till föremål för grundligare

undersökning än hittills skett. Utskottet ansåge därför, att riksdagen borde

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under

vilka förutsättningar medgivande måtte kunna i lagstiftningen lämnas att,

jämväl i för närvarande skattefria bryggerier, tillverka maltdrycker, vilka

ägde en högsta extrakthalt, motsvarande den för maltdrycker av andra

klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med den för maltdrycker

av första klassen gällande, och vilka i försäljningshänseende kunde likställas

med maltdrycker av sistnämnda klass. Under utredningsarbetet borde

tydligen undersökas, icke blott huruvida och under vilka former tillverkningen

av dylika drycker borde göras fri från skatt, utan även huruvida

dryckerna borde få tillverkas vid alla bryggerier eller endast vid sådana,

som erhållit tillstånd till tillverkning därav, och huru under de olika förutsättningarna

erforderlig kontroll skulle med minsta kostnad kunna åvägabringas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

I skrivelse nr 173 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om

den av bevillningsutskottet begärda utredningen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att särskiljandet av starkare och

svagare maltdrycker genom eu extraktgräns, vilken hänför de alkoholsvaga

men extraktrika maltdryckerna i såväl tillverknings- som försäljningsavseende

till pilsnerdrickats kategori, tillkommit först efter ett kraftigt motstånd

av de organiserade nykterlietsvännerna, och att från dessas sida önskemål

sedermera vid skilda tillfällen med skärpa framförts rörande införande

av sådana bestämmelser, att tillgången till nyssnämnda drycker underlättades.

Den avvisande ställning, som statsmakterna intagit till berörda krav,

har i huvudsak motiverats med att några fullt säkra garantier icke kunnat

erhållas för att icke alkoholhalten hos de icke utjästa, extraktrika maltdryckerna

kunde genom efter jäsning komma att överskrida den för maltdrycker

av första klassen föreskrivna, varigenom grunden för maltdryckernas

klassindelning äventyrades och även direkta sociala vådor kunde uppstå.

Då det vidare icke funnes några sannolika skäl för att de maltstarkare

dryckerna skulle bliva föremål för allmännare efterfrågan, vore den nytta,

dylika drycker skulle medföra för nykterhetssträvandena, ganska tvivelaktig.

Frånsett spörsmålet om risken för efterjäsningen torde det vid bedömande Erfarenheter

av frågan, huruvida åtgärder skola vidtagas i lagstiftningshänseende till “''7

förmån för de alkoholsvaga extraktrika maltdryckerna, vara av intresse att £“Ä”ler^”7sr

undersöka, i vad mån i verkligheten förutsättningar kunna förefinnas för aikohoisraga

avsättning av dylika drycker i vårt land, vilket i sin tur är betingat av maltdrycker.

allmänhetens smakriktning beträffande maltdrycker. Före extraktgränsens

införande i maltdryckslagstiftningen år 1903 fanns visserligen en maltdryckstyp,

som närmast torde få anses motsvara den, som på nykterhetsvänligt

håll eftersträvats, nämligen svenskölet, en överjäst maltdryck av relativt hög

extrakthalt — i medeltal cirka 12 procent — samt med en alkoliolhalt, som

understundom icke uppgick mer än till den för nuvarande maltdrycker av

första klassen gällande alkoholgränsen men som i regel översteg densamma

utan att dock uppgå till ölets då vanliga alkoholhalt. Vanligast förekommande

var denna ölsort i form av julöl. Förbrukningen av svensköl var

emellertid i jämförelse med de andra maltdryckerna ganska ringa. Fn av

1898 års maltdryckskommitté föranstaltad utredning rörande under år 1S97

försålda maltdrycker av olika slag gav vid handen, att avsättningen nämnda

år utgjorde: svagdricka 1 156 487 hektoliter, Öl 1 164 851 hektoliter, underjästa

drickor (pilsnerdricka, iskällardricka etc.) 175110 hektoliter, porter

44 934 hektoliter samt svensköl 26 467 hektoliter. Förbrukningen av svensköl

utgjorde alltså allenast omkring 2 procent av konsumtionen av svagdricka

och Öl var för sig, vilka båda maltdryckssorter kunde uppvisa ungefär

lika avsättning. De alkoholsvaga maltdryckerna representerades alltså

då liksom nu av svagdrickat, vars alkoholhalt i medeltal utgjorde 1’5 viktprocent,

under det att stamvörtstyrkan allenast i undantagsfall översteg 5 å

6 procent men i regel knappt uppgick till 4 procent. Oaktat alltså varken

försäljnings- eller tillverkningsbestämmelser lade hinder i vägen för tillverkning

av alkoholsvaga men extraktrika maltdrycker, kan likväl icke göras

gällande, att någon typ av dylika drycker särskilt framträdde såsom en

mera allmänt efterfrågad dryck vid sidan av det egentliga ölet, pilsnerdrickat,

iskällardrickat och svagdrickat. I enstaka fall, då någon speciell tillverkning

av maltstarka drycker av låg alkoholhalt påbörjats, nedlades densamma

efter någon tid, då den icke visade sig vara ekonomiskt lönande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Efter ikraftträdandet av 1903 års maltdryckslagstiftning kava även försök

gjorts att vinna avsättning av maltstarka drycker, men heller icke dessa

försök hava krönts med framgång för de bryggerier, som ägnat sig åt dylik

tillverkning. År 1904 upptog ett skattepliktigt bryggeri i en av de större

landsortsstäderna tillverkning av en alkoholsvag men relativt extraktrik

maltdryck, som efter danskt föredöme benämndes Kronöl. Tillverkningen

inriktades på att alkoholhalten icke borde överstiga 2 1/i volymprocent (Ds

viktprocent), för vilket ändamål stamvörtstyrkan ej hölls högre än omkring

11 procent, varjämte för jäsningen användes dansk överjäst av lågförjäsande

typ. Trots alla ansträngningar att intressera allmänheten för maltdrycken

ifråga blev emellertid avsättningen mycket ringa och nedgick för varje år.

Avsättningen utgjorde år 1905 228 hektoliter, år 1906 96 hektoliter, år 1907

61 hektoliter, år 1908 41 hektoliter och år 1909 16 hektoliter. Då dessa

ständigt sjunkande siffror oförtydbart gåvo vid handen, att denna typ av

maltdrycker icke passade smakriktningen, nedlades tillverkningen efter att

hava åsamkat bryggeriet icke obetydliga kostnader. Samma bryggeri upptog

omedelbart därefter — år 1910 — tillverkningen av en helt alkoholfri maltdryck,

för vilket ändamål ett ganska stort belopp nedlades på förvärvandet

av tillverkningsrätten till en dylik dryck och anskaffandet av den erforderliga

apparaturen. Resultatet blev även här mycket otillfredsställande med

ringa och ständigt sjunkande omsättning, varför bryggeriet år 1917 upphörde

även med denna tillverkning.

Som i det föregående nämnts, möjliggör den nu gällande lagstiftningen

tillverkning av maltdrycker av första klassen även med en stamvörtstyrka,

överstigande 6 men icke 10-5 procent, under villkor att de äro helt alkoholfria.

Avsättningen av dylika alkoholfria maltdrycker är dock synnerligen

obetydlig. Under senare år har tillverkning av dylika maltdrycker allenast

ägt rum vid två bryggerier med tillhopa följande kvantiteter för tillverkningsår:

1923/24 1 365 hektoliter, 1924/25 1 437 hektoliter samt 1925/26

1188 hektoliter. Dessa maltdrycker hava försålts under namn av maltkraft

och must samt torde företrädesvis hava kommit till användning såsom stärkande

medel.

I detta sammanhang kan vara av intresse att uppmärksamma den ställning,

konsumtionen av de alkoholsvaga maltdryckerna intagit i jämförelse

med de alkoholstarkare, vilket belyses av nedanstående tabell:

Tillverkningsår

Starka och

medelstarka

maltdrycker

miljoner liter

Svagdricka

miljoner liter

Tillverkningsår

Starka och

medelstarka

maltdrycker

miljoner liter

Svagdricka

miljoner liter

1903/04 ...............

140-4

1771

1915/16...............

128-6

125-0

1904/05 ...............

153-2

107-6

1916/17 ...............

121-8

111-5

1905/00 ...............

149-6

179-8

1917/18..............

19-o

114-2

1906/07 ...............

147-9

167-3

1918/19 ...............

86-6

64-3

1907/08 ...............

142-8

169-0

1919/20 ...............

132-9

69-2

1908/09 ...............

132-0

141-6

1920/21 ...............

136-7

70''5

1909/10 ...............

105-4

152-7

1921/22 ...............

120-8

61-6

1910/11 ...............

113-5

163-e

1922/23 ...............

137-7

66-4

1911/12 ...............

109-3

165-4

1923/24 ...............

135-3

76-3

1912/13 ...............

118-6

152-0

1924/25 ...............

141-4

87-2

1913/14...............

1914/15 ...............

119-1

128-s

158-6

129-2

1926/26 ...............

1461

91-1

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Av tabellen framgår, att svagdrickskonsumtionen successivt nedgått så

att den för tillverkningsåret 1925/26 endast utgör omkring hälften gent emot

tillverkningsåret 1903,04. Den starkaste nedgången inträdde under krigsåren

och tiden närmast därefter, vilken nedgång till en början föranleddes

av kristidens ransonering av maltet till bryggeriindustrien, i samband varmed

ett stort antal svagdricksbryggerier upphörde med sin verksamhet

Svagdricksbryggeriernas antal var tillverkningsåret 1903 04 924, vilket antal

sedermera årligen minskades, så att detsamma tillverkningsåret 1913/14

allenast utgjorde 606. Under kristiden sjönk antalet av ovan antvdd

anledning ytterligare till 407 för tillverkningsåret 1917/18 och till 369

för tillverkningsåret 1920/21. Lnder de senare åren har en viss återhämtning

inom svagdricksindustrien ägt rum, vilket kommit till synes däri att

antalet svagdricksbryggerier årligen ökat och tillverkningsåret 1925 26 utgjorde

446 samt även — såsom framgår av tabellen — resulterat i en viss

ökning i konsumtionen, men denna industri är dock icke av den omfattning

som under tidigare år. Anledningen till allmänhetens minskade efterfrågan

pa svagdricka torde även få ses mot bakgrunden av de ekonomiska konjunkturerna

under kristiden och närmaste tiden därefter, som möjliggjorde för

åtskilliga svagdrickskonsumenter att övergå till förbrukning av starkare

maltdrycker utan att sedermera återgå till att inköpa svagdricka. Den stegrade

konsumtion av starkare maltdrycker, som efterkrigsåren kunnat uppvisa,

synes ock bestyrka ett sådant antagande.

. A11; döma av de hittills vunna erfarenheterna från den inhemska bryggeriindustrien

kunna alltså icke några tendenser påvisas i den riktningen, att

de extraktrika maltdryckerna skulle vara eftersträvade av allmänheten för

tillgodoseende av en mera utbredd smakriktning. Från tillverkarehåll har

ock, sasom ovan omnämnts, med bestämdhet hävdats, att ifrågavarande slags

maltdrycker icke skulle vinna nämnvärd användning här i landet såsom

måltidsdryck, även om de medgåves samma fria ställning som svagdrickat.

öasom kontrollstyrelsen i sitt år 1922 avgivna utlåtande över 1920 års maltdryckssakkunmgas

förslag framhållit, torde tillverkarnas allmänna erfaren+M1+

, ra tillmätas ganska stor betydelse för bedömande, vilka maltdrycker

tilltala allmänhetens smak. I den mån en tillverkare lyckas framställa

drycker, som tillfredsställa den allmänna smakriktningen, vinner han avsattning

för dessa, men om de av honom tillverkade dryckerna icke äro i

allmänhetens smak, kommer han att sakna omsättning och tvingas härigenom

att lugga om sin tillverkning. En ganska god ledning vid bedömandet av

den huvudriktning, som allmänhetens smak på detta område har. torde därior

kunna hämtas från maltdryckstillverkarnas erfarenhet. 1 2

1 syfte att erhålla kännedom om huruvida och i vilken utsträckning extrakt- Förekomster,

rika maltdrycker av låg alkoliolhalt tillverkas och vinna avsättning i ut- av extraktnk*

landet, har kontrollstyrelsen genom utrikesdepartementets försorg låtit inför- maltdrycker ,

skafta uppgifter härom från ett flertal europeiska länder. De framställda utlar,def

tragorna voro av följande lydelse:

.. Onrfuttar maltdrycksindustrien även tillverkning av maltdrycker av

särskilt hög extrakthalt och låg alkoholhalt, d. v. s. drycker, som vid tillverkningen

icke blivit utjästa (pasteuriserade maltdrycker)? Om dvlika

drycker finnas, av vilken extrakthalt och alkoholhalt äro de?

2) Därest i punkt 1 avsedda drycker tillverkas, i vilken omfattning finna

de avsattning och i huru stor grad äro de av allmänheten efterfrågade i

jämförelse med andra maltdrycker? Dessa frågor torde så vitt möjligt böra

2 — 4185.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

belysas med approximativa siffror rörande konsumtionen av olika slag av

maltdrycker för de senaste åren.

3) Finnes särskild erfarenhet rörande möjligheterna att med hänsyn till

rådande smakriktning tillverka och vinna avsättning för maltdrycker av hög

extrakthalt och låg alkoholhalt?

Uppgifter hava erhållits från följande länder, nämligen Belgien, Danmark,

Finland, Frankrike, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Tjeckoslovakien,

Tyskland och Österrike. Här nedan lämnas en redogörelse för de

uppgifter, som meddelats beträffande de olika länderna.

Belgien. De belgiska bryggerierna framställa icke maltdrycker av hög

extrakthalt och låg alkoholhalt, d. v. s. maltdrycker, som icke blivit utjästa

och därför skola pasteuriseras. År 1913 hade ett bryggeri försöksvis påbörjat

tillverkning av en dylik maltdryckstyp, men denna dryck rönte icke någon

efterfrågan från allmänhetens sida, varför fabrikationen övergavs.

Danmark. I nämnda land tillhandahålles en skattefri maltdryck, benämnd

hushållsöl (vitöl) med en stamvört av 6—8 procent och en alkoholstyrka av

omkring 1 viktprocent. Vitöl tillverkas såväl vid de mindre s. k. vitölsbryggerierna

som vid ölbryggerierna. Omkring hälften av det tillverkade

vitölet tillhandahålles på fat om i regel 1eller 7, hektoliter och eljest på

flaskor av 35 eller 70 centiliters rymd. Det på flaskor tillhandahållna vitölet

är av bättre kvalitet med en stamvört av ända upp till 11 procent och

underkastas alltid pasteurisering.

Alla lagrade (förädlade) maltdrycker äro underkastade skatt, som uttages

å den färdiga varan. Av de beskattade maltdryckstyperna hunna särskiljas
1)

Dobbeltöl, Kroneöl, Kronepilsner och Lyspilsner;

2) Maltöl och Maltextraktöl; samt

3) Pilsneröl.

De till grupperna 1 och 2 hörande maltdryckerna beskattas med 5 kronor

70 öre per hektoliter. Den första gruppens maltdrycker äro inbryggda med

en stamvört av 11 å 14 procent och hava en alkoholhalt av 1 5 å 2 25 viktprocent.

Maltöl och maltextraktöl, som i huvudsak kommer till användning

som stärkande medel under sjukdom och rekonvalescens, hava en stamvörtstyrka

av 14 å 22 procent och en alkoholhalt av likaledes 1‘5 å 2‘2 5 viktprocent.

Ur beskattningssynpunkt indelas det till gruppen 3 hörande pilsnerölet i

tre klasser

a) Skatteklassen I, med skatt av 21 kronor per hektoliter. Stamvörtstyrkan

utgör högst 10''75 procent och alkoholhalten högst 3-2 viktprocent;

b) »Luksusöl A», med skatt av 45 kronor per hektoliter. Stamvörtstyrkan

utgör högst 13 procent och alkoholhalten högst 4 viktprocent;

c) »Luksusöl B» (porter), med skatt av 60 kronor per hektoliter. Stamvörtstyrkan

utgör högst 16 procent och alkoholhalten högst 5‘i viktprocent.

Konsumtionen av maltdrycker av typerna »Luksusöl A. och B» utgor för

närvarande endast omkring 1‘5 procent av hela förbrukningen av pilsnerol.

Alla beskattade maltdrycker pasteuriseras, utom någon mindre del, avsedd

för restauranter, vilken säljes på fat.

Förbrukningen i Danmark av maltdrycker av olika slag framgar av nedanstående

tabell:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Å r

Skattefritt hus- hållsöl (yitöl).

Alkoholhalt

högst 1-8 %

hektoliter

Dobbeltöl, mal

(grupp 1 och

Alkoholhalt

Grupp 1

hektoliter

iöl m. fl. sorter

2 här ovan),

högst 2 V< %

Grupp 2

hektoliter

Pilsner, lageröl,

porter (grupp 3).

Alkoholhalt

över 2 ''/<%

hektoliter

1912.....................

1 312 780

132 821

c:a 11000

882 677

1913.....................

1 338 434

146 552

10 050

876 879

1914.....................

1 339 394

149 303

11750

905 349

1915.....................

1 190 461

143 077

14 100

921 303

1916.....................

1 206 107

165 974

20 700

987113 I

1917.....................

1 041 272

162 914

21300

995 324

1918.....................

864111

207 434

19 600

635 876

1919.....................

857 594

168 130

39 200

1 074 491

1920 ...................

789 661

159 848

50 000

1 540 817

1921.....................

753 064

118 647

35 300

1 494 517

1922 .....................

687 171

89 531

32100

1 251 887 |

1923 .....................

756 490

84 839

23 800

1 268 212

1924 ....................

774 657

76 586

21 600

1 294 366

1925 .....................

791 624

72 414

21 500

1 417 824

1926.....................

735 125

65 857

17 000

1 349 363 1

Här nedan angivas några i Danmark förekommande typer av extraktrika

alkoholsvaga maltdrycker jämte uppgifter om ungefärlig vörtstyrka och

alkoholstyrka samt om pris vid bryggeriet per flaska om 35 centiliter.

Från Kongens Bryghus:

Yörtstyrka

Alkoholhalt

Pris

Central Maltöl ............

18 å 19 procent

O-85—1*2 0 viktprocent

29 c

Reform Maltextrakt...

20'' 5 »

0*7 —0*8 »

25

Export Dobbeltöl .......

15 »

1*3 —1*8 »

20

Lyspilsner ....................

9

1*5 —1*8 »

18

Prima Hvidtöl (skatte-

fritt) ........................

10‘5 »

0*8 —1*2 »

13*5

Från Carlsberg Bryggerierne:

Vörtstyrka

Alkoholhalt

Porter .......

................. 15 %

2*1—2*6 vol. %

Ny pilsner

................ 7-7 %

2*i—2*6 » %

Finland. Den finska maltdrycksindustrien omfattar jämväl tillverkning

av maltdrycker av hög extrakthalt och låg alkoholhalt. Drycker med en

vörtstyrka, överstigande 5 procent Balling, skola emellertid pasteuriseras,

senast då alkoholhalten är 2 procent. Enligt uppgift äro med hänsyn till

rådande smakriktning möjligheterna att tillverka och vinna avsättning för

maltdrycker av hög extrakthalt och låg alkoholhalt små, varför en tillverkning

av dylika drycker icke ekonomiskt lönar sig. I hela landet tillverkades

under år 1925 endast 35 500 liter maltdrycker av hög extrakthalt. Vörtens

extrakthalt har varit i medeltal 14’ 7 % Balling.

Frankrike. Med hänsyn till rådande smakriktning möter det i nämnda

land svårigheter att vinna avsättning av maltdrycker av hög extrakthalt

och låg alkoholhalt. De tillverkas i huvudsak för medicinskt ändamål i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

form av olika maltextraktpreparat, och konsumtionen därav är mycket obetydlig.

De i Nederländerna tillverkade maltdryckerna äga i regel en extrakthalt

av 6—13 viktprocent samt en alkoholhalt av 3 — 5 viktprocent. Tillverkning

av maltdrycker av särskilt hög extrakthalt och låg alkoholhalt uppgives icke

Norge. Förutom de starkare ölsorterna (bayer, pilsner och bock) tillverkas

i detta land en maltdryckstyp, det s. k. landsölet, vars stamvört är 6 procent

och alkoholhalt 2 volymprocent, samt en helt alkoholfri, pasteuriserad

maltdryck, »vörteröl», hållande i allmänhet 10 procent extrakt och tillverkad

av vört, som komprimeras med kolsyra.

Tidigare har tillverkats en maltdryck, benämnd »mungott», med 8—9

procents stamvörtstyrka samt en ännu maltstarkare dryck, »bjor», med ungefär

12 procents stamvörtstyrka. Bägge dryckerna hade högst 2 ‘/3 volymprocents

alkoholstyrka och voro pasteuriserade. Trots en betydande reklam för dessa

drycker från bryggeriernas sida blev omsättningen mycket ringa. Numera

tillverkas »mungott» icke alls, och »bjor» är praktiskt taget borta ur mark
Av

nedanstående tabell framgår omsättningen av vörteröl och landsöl samt

de starkare ölsorterna (bayer, pilsner och bock).

Bayer, pilsner

Tillverkningsår Vörteröl i liter Landsöl i liter och bocköl i

liter

1921/22

1922/23

1923/24

1924/25

4399678

4 339 641

3 899 808

3 686 075

5 361 560

4 187 028

3 477 779

3 222 673

82 081 520

77 576 775

70 434 246

72 820 850

Schweiz. Alkoholfritt Öl eller särskilt alkoholsvaga maltdrycker äro för

närvarande icke föremål för tillverkning i Schweiz. Ett schweiziskt företag,

som för några år sedan försökte upptaga tillverkning av dylika drycker,

nödgades efter någon tid upphöra med sin verksamhet.

Storbritannien. Någon tillverkning av maltdrycker med hög extrakthalt

och låg alkoholhalt förekommer praktiskt taget icke i Storbritannien, och

med rådande smakriktning anses osannolikt, att alkoholsvaga maltdrycker

kunna påräkna allmännare avsättning. Undersökningar lära för några år

sedan hava företagits i syfte att utröna möjligheterna för framställning av

dylika drycker, men något tillfredsställande resultat ernåddes icke. Ävenledes

har för frambringande av en alkoholsvag maltdryck försök gjorts att

från den jästa vörten extrahera viss del av den i densamma befintliga alkoholen,

utan att dock leda till gynnsamt resultat.

Tyskland. Den tyska maltdrycksindustrien har att uppvisa allenast en

mycket obetydlig tillverkning av maltdrycker med hög extrakthalt och låg

alkoholhalt. Dock förekomma maltdrycker, vilka hålla en extrakthalt av

8—12 procent samt blott cirka 1 procent alkohol eller därunder. Dessa

maltdrycker äro alla pasteuriserade, äga starkt söt smak och anses onjutbara

såsom Öl betraktade. Dryckerna användas huvudsakligen såsom stärkande

medel för barn och mödrar, som giva di. De kunna således närmast betraktas

som näringsmedel för sjuka eller svaga och knappast betecknas som

drycker. Dessa ölsorter utgöra långt under 1 procent av den tyska maltdrycksproduktionen.

Efterfrågan är således mycket ringa.

Rörande möjligheterna att med hänsyn till rådande smakriktning tillverka

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

och vinna avsättning för maltdrycker av hög extrakthalt och låg alkoholhalt

må nämnas, att en mängd experiment under krigstiden utförts, vilka

dock så gott som utan undantag misslyckats. Under 3-5 volymprocent alkohol

har man ej lyckats få fram ett smakligt Öl, och sänkes alkoholhalten,

måste pasteurisering tillgripas. Framhållas bör emellertid, att det s. k.

bockölet, vilket vissa tider på året tillverkas, är av hög extrakthalt och med

en alkoholhalt, som uppgår till omkring 3''5 volymprocent. Man har i Tyskland

även provat alkoholsvaga amerikanska ölsorter, men funnit dem onjutbara.

Enligt tysk uppfattning har det sålunda hittills icke lyckats att framställa

maltdrycker, som förena hög extrakthalt med låg alkoholhalt och

vilka samtidigt äga en tilltalande smak.

Österrike. Maltdrycker med särskilt hög extrakthalt och låg alkoholhalt

tillverkas icke, enär de icke motsvara den inhemska befolkningens smakriktning.

— Samma uttalande föreligger beträffande Tjeckoslovakien.

Den lämnade redogörelsen giver vid handen, att de extraktrika alkoholsvaga

maltdryckerna icke finna någon nämnvärd avsättning i utlandet i

jämförelse med andra slag av maltdrycker, och att de i flertalet av länder

icke synas förekomma alls. De från utlandet inhämtade erfarenheterna

lämna alltså icke stöd för en uppfattning, att ifrågavarande slags drycker

skulle, hava någon uppgift att fylla för tillgodoseende av en mera allmän

smakriktning i fråga om maltdrycker. De i Danmark och Norge förekommande

typerna av extraktrika maltdrycker, vilka — särskilt det danska

kroneölet —- från nykterhetsintresserat håll ofta åberopats såsom lämpliga

förebilder för vad som ansetts önskvärt för Sveriges del, röna allenast obetydlig

efterfrågan i jämförelse med de alkoholstarkare, utjästa sorterna. Avsättningen

av desamma har år från år minskats och i vissa fall —■ såsom

i Norge i fråga om »bjor» och »mungott» — praktiskt taget upphört. Vad

särskilt Danmark beträffar har, såsom en i det föregående intagen tabell

utvisar, under de senaste åren förbrukningen av samtliga slag av extraktrika

maltdrycker tillhopa utgjort allenast omkring 6 procent av förbrukningen

av maltdrycker av pilsnertypen och 4 procent av den sammanlagda

förbrukningen av sistnämnda maltdrycker och hushållsöl (vitöl). Det vill

alltså synas, som om de speciella danska sorterna av extraktrika maltdrycker

icke längre spela den roll i den danska maltdryckskonsumtionen, som på

vissa håll ansetts. Däremot är konsumtionen av det skattefria danska hushållsölet

(vitölet) mera betydande och uppgår till omkring hälften av ölförbrukningen.

Vitölet motsvarar i stort sett det svenska överjästa svagdriekat,

ehuru det är extraktrikare — i allmänhet är vörtstyrkan 6 å 8 procent och

alkoholhalten 0‘8 å 1 viktprocent. Som ovan nämnts, säljes ungefär hälften

av vitölet på flaskor. Det på detta sätt tillhandahållna vitölet är av något

bättre kvalitet — Prima Hvidtöl från Kongens Bryghus har en vörtstyrka

av omkring 10’5 procent — och pasteuriseras på ett tidigt stadium av jäsningen.

Emellertid torde det icke vara denna slags maltdryck, man åsyftat,

då man i Sverige uppställt de danska extraktrika maltdryckerna som förebild

för erhållande av en smaklig alkoholsvag maltdryck. En maltdryck

av detta slag synes icke vara av beskaffenhet att i någon särskild grad tilltala

den svenska smakriktningen, som visat sig mera benägen för de utjästa

maltdryckerna.

Av de båda norska maltdryckssorterna Landsöl och Vörtöl motsvaras det

förra av de svenska helt alkoholfria maltdryckerna av klass I och det senare

av vårt svagdricka. Den helt alkoholfria maltdrycken har, såsom i det föregående

nämnts, icke alls funnit någon marknad i Sverige.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Frågan om

risken för

eft erjäsning

hos pasteuriserade

maltdrycker.

Det ovan anförda är ägnat att bestyrka den från olika håll ofta framställda

invändningen, att det icke finnes sannolika skäl för att de extraktstarkare

maltdryckerna skulle kunna påräkna att bliva föremål för allmännare

efterfrågan. Men denna omständighet har, som nämnts, icke ensamt

för sig varit anledningen till statsmakternas avvisande ställning i

denna fråga, utan har den väsentligaste invändningen mot förslaget att giva

extraktrika maltdrycker med låg alkoholhalt samma fria ställning i lagstiftningsavseende

som det verkliga svagdrickat utgjort den omständigheten,

att verkligt betryggande metoder för att hindra alkoholhalten i en extraktrik

maltdryck att överskrida den fastställda gränsen icke ansetts förefinnas.

Den allmänt förekommande metoden för att avbryta jäsningen av en maltdryck

är medelst pasteurisering, men även andra förfaringssätt för att hålla

alkoholhalten nere hava ifrågasatts, nämligen dels genom användande av

på särskilt sätt behandlat malt och svagt förjäsande jästsorter och dels

genom bortdestillering av alkoholen från den färdig jästa drycken. Vad

angår de båda sista förfaringssätten har kontrollstyrelsen i sitt ovan åberopade

utlåtande av år 1922 påvisat de svårigheter, som äro förbundna med

dessa metoder och som enligt kontrollstyrelsens mening borde föranleda, att

desamma lämnas ur räkningen. Några erfarenheter, som lett till annan

uppfattning i sistberörda avseende, hava sedan dess icke framkommit. I

stället torde beträffande dealkoholiseringsförfarandet förtjäna åberopas de

här ovan i redogörelsen om de hithörande förhållandena i utlandet återgivna

uppgifterna från Storbritannien, varav framgår, att denna metod däistädes

försökts men icke lämnat tillfredsställande resultat, varjämte beträffande

Tyskland har lämnats den uppgiften, att de amerikanska alkoholsvaga

ölsorterna prövats i detta land men befunnits onjutbara. Då de åsyftade

amerikanska dryckerna enligt uppgift framställas med användande av dealkoholiseringsmetoden,

torde sistnämnda uttalande därmed få anses innebära

ett underkännande i Tyskland av denna metod. ......

Pasteuriseringsmetoden är emellertid en mera prövad metod för lörhmdrande

av fortsatt jäsning av en maltdryck, och det är också denna metod,

man tidigare alltid i första hand avsett skola komma till användning, då

frågan gällt de extraktrika maltdryckerna. I Danmark förekommer pasteurisering

beträffande alla buteljerade maltdrycker. I Finland är i lag stadgat,

att vid tillverkning av maltdrycker jäsningen skall avbrytas senast då

alkoholhalten uppnått 2 volymprocent, och såsom godkänd åtgärd för jäsningens

avbrytande tillämpas därstädes uteslutande den vanliga pasteuriseringsmetoden.

Detta förfarande innebär, att den färdiga buteljerade maltdrycken

uppvärmes till tillräckligt hög temperatur omkring 60 grader —

varigenom jästcellerna dödas och jäsningen sålunda omöjliggöres. För

pasteurisering av maltdrycker finnas särskilda apparater, i vilka maltdiycksflaskorna

nedsänkas i vattenbad antingen stående i bryggeriets korgar eller

ock direkt å särskilt anbragt galler. Genom särskilda åtgärder förhindras

korkarna att pressas ur buteljerna under pasteuriseringen. För densamma

beräknas i allmänhet en tid av 3 timmar, varunder maltdrycken uppvärmes

successivt under omkring 60 minuter, står under maximaltemperatur i omkring

50 minuter och avkyles under omkring 60 minuter. Kostnaderna

vid pasteurisering bestå — förutom för själva pasteuriseringsanläggningen,

som för ett mindre bryggeri torde uppgå till omkring 3 000 kronor — dels

i utgiften för ånga till vattnets uppvärmning, dels i arbetskostnad och dels

i förluster genom kross, varmed är att räkna i jämförelsevis stor omfattning.

Räknat för halvbutelj, torde kostnaden för pasteurisering kunna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

uppskattas till omkring 1 V2 öre. För mindre bryggeriers vidkommande är

att taga i betraktande, att pasteuriseringen kräver ganska stort utrymme

och att kravet på tillräcklig tillgång på ånga för uppvärmning är ofrånkomligt.

Då 1920 års maltdryckssakkunniga förordade införande av de extraktrika

maltdryckstyperna maltdricka och maltöl, vilkas tillverkning skulle möjliggöras

genom användning av i första hand pasteuriseringsmetoden, upptogo

de sakkunniga till bemötande de framställda invändningarna mot sagda

metod, vilka gingo ut på att densamma icke vore tillförlitlig, då det gällde

förhindrande av fortsatt alkoholbildning i eu maltdryck. De sakkunniga

erinrade om att det påpekats, att en konsument hade tillfälle att genom

efterjäsning driva upp alkoholhalten. Om kärlen, som innehöllo maltdrycken,

öppnades, började jäsningen av de oförjästa sockerarterna ånyo under inverkan

av från luften inkommande jästorganismer, vadan alkoholhalten

komme att stiga. Särskilt bleve så fallet, om jäst direkt tillsattes. Vore

nu extraktlialten särskilt hög hos drycken, skulle en betydande ökning av

alkoholhalten kunna ernås. Enligt de sakkunnigas mening vore emellertid

denna invändning väsentligen av teoretisk natur. Det syntes föga sannolikt,

att personer, som eftersträvade en berusningseffekt, skulle finna det lämpligt

att gå den besvärliga omvägen över det pasteuriserade maltstarka drickat

under iakttagande av alla de olika omständigheter, som krävdes för att icke

maltdrycken vid den extra jäsningen skulle förstöras. Den gjorda invändningen

saknade emellertid enligt de sakkunnigas mening betydelse jämväl

i det avseendet, att en maltdryck genom ett dylikt förfarande i allmänhet

skulle komma att avsevärt förlora ur smaksynpunkt; det kunde väl näppeligen

undvikas, att en så behandlad maltdryck jämförelsevis snabbt skulle

komma att surna och därigenom bliva mindre eftersträvansvärd. Och även

om det skulle lyckas att uppbringa alkoholhalten i eu dylik maltdryck, utan

att därmed drycken försämrades, skulle ett dylikt förfarande ur nykterhetssynpunkt

sakna större betydelse, så länge det stode flertalet människor fritt

att skaffa sig betydligt alkoholstarkare maltdrycker. Då var och en därjämte

vore oförhindrad att direkt ur malt för eget behov framställa maltdrycker

av sådan styrka, som industriellt icke finge tillverkas, saknade den

gjorda invändningen enligt de sakkunnigas mening praktisk betydelse.

I anledning av detta uttalande framhöll kontrollstyrelsen, biand annat,

som sin mening, att risken för att de extraktrika, icke slutförjästa maltdryckerna

skulle kunna missbrukas, vore betydligt större än vad de sakkunniga

antagit. För att erhålla utgångspunkter för frågans bedömning

hade kontrollstyrelsen å sitt laboratorium låtit göra de tvenne i det föregående

omförmälda efterjäsningsförsöken med danska maltölstyper. I ena

fallet användes 1/3 liter »Central Maltöl» med en stamvörtstyrka av 17''s

procent och en alkoholhalt av Ds volymprocent. Till drycken sattes cirka

0-5 gram jäst, varefter flaskan försågs med en genomborrad kork och fick

stå i vanlig rumstemperatur under 5 dygn. Vid därefter företagen analys

visade sig alkoholhalten uppgå till 5*9 volymprocent. I det andra fallet

användes 1/3 liter »Maltextrakt» med en stamvörtstyrka av 16''e procent och

en alkoholhalt av 2 volymprocent. Till drycken sattes 0‘2 gram jäst och i

övrigt förfors på samma sätt som i första stycket. Vid analys visade sig

alkoholhalten uppgå till 4‘5 volymprocent. Det syntes alltså vara jämförelsevis

lätt att av de extraktrika dryckerna genom tillsättning av jäst bereda en

alkoholstark maltdryck utan något besvär, och ansågs detta förhållande

kunna medföra betydande olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Förändrade

förutsättningar

med avteende

å

möjligheterna

att använda

pasteurisering8-metoden.

Då kontrollstyrelsen år 1922 kom till denna slutsats, hade styrelsen som

nämnts till utgångspunkt för sitt ställningstagande framför allt tagit de

möjligheter till efterjäsning, som visat sig föreligga i fråga om icke slutförjästa

drycker av särskilt hög extrakthalt, i varje fall med en stamvörtstyrka,

betydligt överstigande 10’s procent. Enär emellertid den utredning,

varom 1923 års riksdag hemställt, allenast avser beredande av möjlighet

till tillverkning av drycker, vilka äga en högsta extrakthalt, motsvarande

den för maltdrycker av andra klassen fastställda, d. v. s. 10-5 procent, och

en högsta alkoholhalt lika med den för maltdrycker av första klassen gällande,

d. v. s. 1’8 viktprocent, torde de med pasteuriseringsförfarandet förbundna

riskerna av en förnyad jäsning icke längre äga samma betydelse,

som med fog kunnat göras gällande beträffande de särskilt extraktstarka

dryckerna. Den alkoholhalt, som medelst efter jäsningen av en pasteuriserad

maltdryck av 10''5 procents stamvörtstyrka kunde ernås i drycken, skulle i

praktiken knappast uppgå till 3 viktprocent och i varje fall icke under

några omständigheter kunna överskrida den för maltdryck av andra klassen

bestämda övre alkohol gränsen av 3''2 viktprocent. Den alkoholstarkare dryck,

som erhölls, torde med säkerhet heller icke bliva särskilt smaklig. Under

sådana omständigheter lärer det innebära föga lockelse att tillgripa denna

utväg för att bereda sig tillgång till en alkoholstarkare maltdryck, som

det eljest står var och en fritt att inköpa i detaljhandeln eller utskänkningsvis.

Det bör ock framhållas, att hembrygd av maltdrycker av vilken styrka

som helst är lagligen medgiven.

Under dylika förhållanden synas de risker för fortsatt jäsningsförfarande,

som ansetts förbundna med pasteuriseringen, icke utgöra tillräckligt skäl för

avvisande av kraven på friare tillverknings- och försäljningsbestäinmelser

för de extraktstarkare maltdryckerna, så länge fråga allenast är om drycker

med på nyssnämnt sätt begränsad stamvörtstyrka. Därest sålunda statsmakterna

skulle anse skäl föreligga att medgiva lättnader i tillverkningsoch

försäljningsavseende för dylika extraktrika maltdrycker, kan enligt

kontrollstyrelsens mening pasteuriseringsförfarandet betraktas såsom en tillräckligt

betryggande metod för förhindrande av efterjäsning och därmed

alkoholhaltens stegring hos ifrågavarande drycker. Ett dylikt medgivande

i lagstiftningen torde dock icke uttryckligen böra knytas enbart till pasteuriseringsmetoden,

utan torde det få ankomma på kontrollstyrelsen att, innan

tillverkningen i ett bryggeri av dylik extraktrik maltdryck må taga sin

början, efter prövning av bryggeriets tekniska utrustning och de metoder,

som bryggeriet ämnar tillämpa vid tillverkningen, lämna tillstånd till densamma,

därest kontrollstyrelsen linner tillfredsställande garantier föreligga

för att icke den högsta tillåtna alkoholhalten kommer att överskridas. Såsom

villkor bör givetvis även gälla, att den personal, som skall handhava denna

tillverkning, skall äga tillräcklig förfarenhet i de ifrågakommande metoderna.

Vid prövningen av huruvida de av bryggeriet vidtagna anordningarna äro

betryggande, bör kontrollstyrelsen även hava att taga hänsyn till storleken

av de kärl, vari den tillverkade drycken är avsedd utlämnas till allmänheten,

och därutinnan kunna uppställa villkor. I fråga om pasteuriserad

maltdryck torde nämligen utlämningen i regel endast böra ske å mindre

kärl (flaskor), enär användningen av större kärl kan för en illojal köpare

underlätta eventuella försök att genom förnyad jäsning göra varan alkoholstarkare.

Användas glasflaskor om 1/3 eller t/3 liters rymd, torde dylika

försök näppeligen löna sig.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Vad angår frågan, huruvida de extraktrika maltdryckerna med eu stamvörtstyrka

av högst 10-5 procent och en alkoholhalt av högst 1''8 viktprocent

skola vara fria från tillverkningsskatt, må först erinras om att 1920 års

maltdryckssakkunniga ansågo tillverkningen av maltöl och maltdricka böra

underkastas dylik skatt i likhet med andra skattepliktiga maltdrycker. Att

så skulle vara fallet med maltöl, var utan vidare klart, då denna maltdryck

med hänsyn till sin alkoholhalt hänfördes till den av de sakkunniga föreslagna

andra klassen (pilsnerdricka). Att även maltdrickat hänfördes till

de beskattade dryckerna, torde få ses mot bakgrunden av den då gällande

låga maltskatten av 17, 20 och 23 öre — mot nu gällande 65, 70 och 75

öre — för respektive intill 100 000 kilogram, 100 000—200 000 kilogram och

över 200 000 kilogram vid bryggeri avverkat malt för tillverkningsår, vilken

beskattning maltdrickat ansågs kunna tåla. Enligt kontrollstyrelsens mening

föreligga emellertid vissa skäl för att den nu ifrågavarande extraktrika maltdrycken

göres skattefri. Ä ena sidan torde det, med hänsyn till den icke

alltför betydande avsättning, som, enligt vad i det föregående påvisats, kan

förväntas inträda för dylika drycker, icke vara något större intresse för

statsverket ur fiskalisk synpunkt att utkräva tillverkningsskatt för dessa

drycker. Att åstadkomma någon beräkning å storleken av konsumtionen

av ett blivande maltdricka ligger icke inom möjligheternas gränser, men det

torde dock vara stor sannolikhet för att tillkomsten av eu dylik dryck icke

skulle åstadkomma någon nämnvärd minskning i konsumtionen av skattepliktiga

maltdrycker. Å andra sidan skulle de extraktrikare dryckerna i

verkligheten sannolikt icke kunna komma att tillgodose det enligt de organiserade

nykterhetsvännernas mening föreliggande behovet av att äga tillgång

till en mera välsmakande alkoholsvag maltdryck än svagdrieka, därest icke

dessa maltdrycker gjordes tillräckligt prisbilliga. Med hänsyn till pasteuriseringskostnaden,

beräknad till 1 x/s öre per flaska, skulle otvivelaktigt en

maltdryck av här ifrågavarande slag med en stamvörtstyrka av 10’s procent

komma att betinga högre pris än en maltdryck av andra klassen, därest

tillverkningsskatt skulle uttagas jämväl å den pasteuriserade drycken. Med

utgångspunkt från att tillverkningen av en maltdryck av nyssnämnda extrakthalt

kräver en åtgång av omkring 15 kilogram malt per hektoliter

färdig vara och alltså å en flaska om 7., liter belöper (bo 5 kilogram malt,

kan maltskatten efter 65 öre per kilogram beräknas till omkring 3 7 öre

per flaska. Efter avdrag från detta belopp av en pasteuriseringskostnad av

1 72 öre skulle således en pasteuriserad maltdryck kunna, därest den bleve

skattefri, säljas till omkring 2 öre lägre pris per flaska om li., liter än

pilsnerdricka. Ett dylikt förbilligande av den alkoholsvaga maltdrycken

genom skattebefrielsen torde vara erforderlig, därest den skall vinna avsättning

i sådan grad, att avsikten med en ändring i lagstiftningen skall ernås.

Skulle framdeles den ifrågavarande maltdrycken i verkligheten visa sig tilltala

allmänhetens smakriktning och tillvinna sig en mera allmän avsättning

i sådan grad, att densamma komme att i nämnvärdare utsträckning ersätta

de skattepliktiga maltdryckerna, torde i så fall frågan om införande av en

beskattning av de alkoholsvaga extraktrika maltdryckerna lämpligen kunna

upptagas.

Tillverkningen av de alkoholsvaga men extraktrika maltdryckerna skulle

i enlighet härmed kunna äga rum i såväl skattepliktiga som skattefria

bryggerier, i de sistnämnda dock endast i den mån, de uppfyllde föreskrivna

villkor. Denna anordning synes måhända även betingad med hänsyn till

de uttalade farhågorna för att de skattepliktiga bryggerierna icke skulle

Frågan om

maltskatt /er

extraktrika

alkoholsvaga

mcltd rycker.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kontroll över

tillverkningen

av de extraktrikare

maltdryckerna.

Tillverkares

bidrag till

kontrollkostnaden

vid

skattefria

bryggerier,

där extraktrika

maltdrycker

tillverkas.

finna det med sin fördel förenligt att uppdela sin tillverkning på olika

maltdryckstyper, enär detta skulle föranleda ökade kostnader. Även har

framhållits, att man inom bryggeriindustrien hyst en viss misstro rörande

ifrågavarande dryckers förmåga att tillkämpa sig en sådan position, att

deras framställning skulle löna sig. Oavsett huruvida dessa farhågor äro

grundade eller ej, synes någon anledning icke föreligga att undantaga

tillverkningen av skattefria maltdrycker av den nya typen från de skattefria

bryggerierna, i den mån dessa bryggerier prövas vara utrustade med

för en dylik tillverkning nödiga tekniska resurser. Antalet svagdricksbryggerier,

som vore i stånd att upptaga denna tillverkning, torde till en

början sannolikt bliva obetydligt och näppeligen utgöra mer än omkring

ett 25-tal.

För åstadkommande av skattefrihet för alkoholsvaga maltstarka drycker,

som tillverkas i de skattepliktiga bryggerierna, skulle tillämpas enahanda

förfaringssätt, som för dessa bryggerier gäller beträffande svagdrickstillverkningen.

För malt, som omedelbart använts för tillverkning av ifrågavarande

drycker, skulle alltså skatt restitueras till tillverkare med 62 öre

för kilogram.

Vad beträffar den fortlöpande kontrollen vid bryggerierna behöver tillkomsten

av den nya maltdryckstypen icke föranleda införande av något

nytt kontrollförfarande i annan mån, än att den färdiga drycken bör i såväl

skattepliktiga som skattefria bryggerier underkastas undersökning rörande

alkoholhalten mera systematiskt och oftare än för närvarande är fallet.

Förutom den undersökning av alköliolstyrkan, som vederbörande överkontrollör

har att verkställa vid inspektionsbesök i bryggeriet, bör kontrollstyrelsen

låta verkställa en fortlöpande undersökning av de ifrågavarande

dryckerna för övervakande av att icke alkoholgränsen överskrides. I sådant

syfte bör den vid bryggeriet anställde kontrolltjänstemannen hava att

med lämpliga mellanrum — varutinnan kontrollstyrelsen må äga meddela

närmare bestämmelser — taga prov å dylika drycker för insändande till

kontrollstyrelsens laboratorium. För utförande av alkoholbestämningarna

stå numera bekväma metoder till förfogande, varför dessa undersökningar

i allmänhet icke torde komma att verka nämnvärt betungande för laboratoriet

och i varje fall icke behöva påkalla någon förstärkning av arbetskrafterna.

Fn ligt gällande maltdryckstillverkningsförordning åligger det tillverkare

i skattefritt bryggeri att bidraga till kontrollkostnadernas bestridande med

ett belopp av 50 öre för varje helgfritt dygn av den tid, varunder tillståndsbevis

varit gällande för bryggeriet. Arvodet till tillsyningsman vid skattefritt

bryggeri utgör enligt föreskrift i 3 § 1 mom. i kungörelsen den 27

juli 1923 (nr 339) sedan den 1 oktober 1923 en krona för varje dag under

tjänstgöringstiden med rätt för kontrollstyrelsen att bestämma arvodet till

lägre belopp. Före nämnda tidpunkt var arvodet fastställt till 75 öre för

dag, och kontrollstyrelsen har även numera i regel begränsat tillsyningsmans

avlöning till sistnämnda belopp. Ehuru svagdricksbryggerierna principiellt

bort bära hela ifrågavarande kontrollkostnad, begränsades likväl

skyldigheten härvidlag till ovannämnda belopp av 50 öre, vilket skedde

med hänsyn till att svagdricksbryggeriernas ringa ekonomiska bärkraft

icke ansåges medgiva, att kontrollkostnaden i sin helhet uttoges av tillverkarna.

Vad nu angår de skattefria bryggerier, vid vilka tillverkning av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

extraktstarka maltdrycker skulle äga rum, komme dessa enligt kontrollstyrelsens

mening att intaga en sådan ställning, att skäl borde förefinnas för

att låta dessa tillverkare bestrida kostnaderna för kontrollen i större omfattning

än vad nu är fallet. Då med hänsyn till de ökade kontrollbestyren

vid dessa bryggerier kontrollstyrelsen torde komma att finna skäligt bestämma

arvodet till de där anställda tillsyningsmännen till det i kungörelsen

angivna maximibeloppet av en krona för dag, synes skäligt, att

tillverkaren i sådant bryggeri bör under tid, då tillstånd till tillverkning

av ifrågavarande drycker gäller, hava att såsom bidrag till kostnaden för

kontrollen vid bryggeriet erlägga en krona för varje helgfritt dygn i stället

för såsom för närvarande 50 öre. Det bör framhållas, att dylik tillverkare,

oaktat denna höjning i kontrollkostnadsbidraget, icke skulle komma att deltaga

i vare sig statsverkets kostnad för tillsyningsmannens arvode under

sön- och helgdag eller kostnaden för dyrtidstillägg.

Därest tillverkning av alkoholsvaga extraktrika maltdrycker skall medgivas

i enlighet med vad här ovan blivit ifrågasatt, äro ändringar i åtskilliga

avseenden erforderliga i nu gällande förordning angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker. Förslag till dessa ändringar bifogas härjämte,

vilket förslag i vissa delar även innefattar ändringar, som ansetts påkallade

av annan anledning än av den nu föreliggande frågan men som lämpligen

befunnits kunna vidtagas i detta sammanhang. Här nedan lämnas motivering

för de beträffande olika paragrafer föreslagna ändringarna.

Författnings
ändringar.

2 §.

De alkoholsvaga men extraktrika maltdryckernas hänförande till första

klassen påkallar en utvidgning av begreppet maltdrycker av första klassen,

så att denna klass även kommer att omfatta maltdrycker med en alkoholhalt

av högst 1*8 viktprocent och som äro inbryggda med en stam vört, vars

extrakthalt överstiger 6 men icke 10*5 procent, samt tillika underkastats

sådan särskild åtgärd, att drycken icke kan uppnå högre alkoholhalt än

1*8 viktprocent.

De hittillsvarande definitionerna å maltdrycker innehålla bland annat

bestämmelse om den högsta respektive lägsta extrakthalt, som den stamvört

får hålla, med vilken en maltdryck av viss klass blivit inbryggd. Härmed

avses maltdryckens ursprungliga extrakthalt, vilken i fråga om färdig

vara låter sig bestämmas genom kemisk analys och som, därest icke tillsats

till vörten av extraktgivande ämnen eller spädning av vörten sker, är lika

med extrakthalten hos vörten vid jästens tillsättande (stamvörtstyrkan). Dä

det framkastats, att det i författningen använda uttrycket »inbryggd med

en stamvört» kunde tydas så, att extrakthalten allenast vid ett visst skede

i tillverkningen vore avgörande och att hänsyn alltså icke skulle kunna

tagas till senare skeende tillsats till vörten av extraktgivande ämnen eller

till spädning av densamma, har kontrollstyrelsen tagit spörsmålet om en

ändring av den för närvarande härvidlag använda terminologien i övervägande.

Då emellertid kontrollstyrelsen icke har sig bekant, att annan

tolkning av bestämmelserna än den avsedda tillämpats av domstol, och uttrycken

ifråga, vilka kommit till användning alltsedan maltdrycksbeskattningens

införande i vårt land år 1903, icke i övrigt vållat några olägenheter,

finner sig styrelsen nu icke böra föreslå ändring av desamma.

Å den nya typen av skattefria maltdrycker har införts samma benämning,

som 1920 års maltdryckssakkunniga avsåg åt den av de sakkunniga före
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

slagna maltdrycken av motsvarande slag, nämligen maltdricka. Definitionerna

å svagdricka och maltdricka hava meddelats direkt i samband med angivandet

av grunderna för klassindelningen, vilket även skett beträffande vört, avsedd

för bakning. De helt alkoholfria maltdryckerna med en stamvörtstyrka av

högst 10*5 procent behöva icke längre omnämnas såsom särskilt slag av maltdryck

av första klassen, då dessa drycker på grund av sin beskaffenhet

hänföras till maltdricka, därest stamvörtstyrkan överstiger 6 procent, men

eljest till svagdricka.

3 §.

Definitionen å svagdricka har överflyttats till 2 §.

6 § 1 mom.

Momentet i sin nuvarande lydelse reglerar maltdryckstillverkares allmänna

skydigheter, varigenom tillverkaren ålägges att ställa sig till efterrättelse,

bland annat, de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande

av en betryggande kontroll över maltskattens behöriga utgörande meddelar.

Bestämmelsen knyter alltså kontrollstyrelsens befogenhet att meddela tilllämpningsbestämmelser

enbart till själva beskattningen men lämnar andra

områden, där kontroll utövas i bryggeri, åsido. Det har sålunda ifrågasatts,

att kontrollstyrelsen icke skulle äga befogenhet att meddela en tillämpningsbestämmelse

för upprätthållande av sackarinförbudet, enär sagda förbud

icke hade med beskattningen att skaffa. Åt ifrågavarande bestämmelse

synes därför lämpligen böra givas samma innebörd, som skett i förordningen

den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin,

däri stadgas skyldighet för tillverkare och bränneriföreståndare att

ställa sig till efterrättelse, förutom de föreskrifter, som meddelas angående

bränn vinsbeskattningen, även de föreskrifter, kontrollstyrelsen utfärdar för

förordningens tillämpning i övrigt.

7 §.

Enligt denna paragraf äger kontrollstyrelsen att från bryggeri kostnadsfritt

utbekomma för analysers verkställande erforderliga prov. Befogenhet

för kontrolltjänsteman i skattefritt bryggeri att taga prov å vört eller maltdryck

stadgas i 37 § 1 mom. Någon bestämmelse rörande liknande befogenhet

för kontrolltjänsteman i skattepliktigt bryggeri finnes däremot icke. Det

synes riktigt, att enhetliga bestämmelser angående tillverkares skyldighet

att tillhandahålla erforderliga prov nu införas i 7 §.

9_§ och 15 § 4 mom.

De föreslagna ändringarna av uttrycket svagdricka äro påkallade av den

föreslagna lydelsen av 2 §.

16 § 3 och 4 mom.

I denna paragraf, som för närvarande innehåller föreskrifter angående tillverkares

skyldighet att ingiva driftsanmälan samt angående tillståndsbevis

till maltkrossning i skattepliktigt bryggeri, hava meddelats bestämmelser om

vad tillverkare i dylikt bryggeri skall iakttaga för att förvärva tillstånd att

tillverka maltdricka, och äro bestämmelserna härom meddelade i 4 mom.

samt avfattade i enlighet med vad i det föregående anförts rörande de allmänna

förutsättningarna för upptagande av dylik tillverkning. Då det torde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

vara erforderligt, att kontrollstyrelsen må äga befogenhet att återkalla tillstånd

till tillverkning av maltdricka, därest de av tillverkaren vidtagna

åtgärderna till förhindrande av att alkoholgränsen överskrides, icke äro betryggande,

har föreskrift angående dylik befogenhet införts i 4 mom.

Den i nuvarande mom. 4 intagna bestämmelsen om återkallelse i visst

fall av tillstånd till maltkrossning har flyttats till 3 mom. i samma paragraf.

24 §.

I andra stycket har vidtagits den ändringen, att det angivna medeltalet

av 8 kronor för helgfritt dygn, vartill maltskatten alltid skall minst uppgå,

skall beräknas för kvartal och icke såsom nu är fallet för hela tillverkningsåret.

Efter den år 1923 vidtagna höjningen av maltskatten plägar den debiterade

skatten redan i början av ett tillverkningsår i regel uppgå till så

stort belopp, att medeltalet av 8 kronor för dygn är uppnått. Avbrytes

tillverkningen vid ett bryggeri och underlåter tillverkaren att göra slutanmälan,

har statsverket att bekosta avlöning till kontrolltjänsteman vid

bryggeriet intill tillverkningsårets slut, utan att maltkrossning ägt rum.

Genom den föreslagna ändringen skulle ett sådant förhållande bliva begränsat

att allenast kunna pågå till utgången av ett kvartal, varefter tillverkaren

skulle vara nödsakad att åter erlägga skatt för minst 8 kronor för helgfritt

dygn.

31 §.

I likhet med vad redan gäller för svagdricka skulle restitution av maltskatt

åtnjutas i skattepliktigt bryggeri jämväl för omedelbart till tillverkning

av maltdricka använt malt. Att märka är att, då alkoholfri maltdryck

med stamvörtstyrka av högst 10’5 procent skulle räknas till svagdricka

resp. maltdricka, komme jämväl dylik alkoholfri maltdryck, till skillnad

mot vad för närvarande är fallet, att bliva skattefri. Detta torde vara

utan betydelse ur fiskalisk synpunkt med hänsyn till den synnerligen ringa

tillverkning, som enligt vad i det föregående nämnts äger rum av alkoholfria

maltdrycker.

33 och 35 §§.

De föreslagna ändringarna av uttrycket svagdricka till maltdryck av första

klassen äro betingade av den föreslagna lydelsen av 2 §.

36 §.

Bestämmelserna om vad en tillverkare i ett skattefritt bryggeri skall iakttaga

för att erhålla tillstånd till tillverkning av maltdricka, hava ansetts

lämpligen böra meddelas genom en i ett nytt mom. 3 i 36 § intagen hänvisning

till vad som för dylikt fall gäller för tillverkare i skattepliktigt

bryggeri (jfr 16 § 4 mom.).

37 §.

Första stycket av 1 mom. innehåller för närvarande föreskrift om extraktgränser

för vört, avsedd för svagdrickstillverkning i skattefritt bryggeri,

vid det tillfälle, då jästtillsättningen sker. Då denna bestämmelse även bör

omfatta tillverkning av maltdricka i dylikt bryggeri, föreslås ändring av

momentet i sådant syfte.

Då det visat sig ur kontrollsynpunkt erforderligt, att ändring av den

ursprungliga extrakthalten icke må vidtagas i skattefritt bryggeri efter jäst
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

tillsättningen annat än under vederbörlig kontroll, har föreskrift jämväl

härom intagits i samma moment.

Vidare föreslås, att sista stycket av 1 mom. måtte utgå såsom obehövligt

efter tillkomsten av den allmänna bestämmelsen i 7 § om tillverkares skyldighet

att tillhandahålla prov.

I 2 mom. har förbudet mot användning av sackarin och liknande sötämnen

utvidgats att gälla tillverkningen i allmänhet i bryggeriet, i syfte

att tillverkningen av maltdricka även må däri inbegripas.

39 §.

Uttrycket svagdricka har ändrats till maltdryck.

41 $.

Den vidtagna ändringen avser införande av bestämmelse om den i det

föregående föreslagna förhöjningen från 50 öre till en krona av det bidrag

till bestridande av kontrollkostnad vid skattefritt bryggeri, som tillverkaren

skall erlägga till statsverket.

46 och 48 §§.

I 43 § äro bestämmelser meddelade om straffpåföljd för den, som utan

tillstånd tillverkar maltdryck. Då dessa bestämmelser icke torde vara tilllämpliga

för det fall att tillverkare i skattepliktigt eller skattefritt bryggeri

utan tillstånd tillverkar maltdricka, har styrelsen i 46 resp. 48 § föreslagit

särskild straffbestämmelse för dylik överträdelse.

Vidare hava de i 48 § meddelade ansvarsbestämmelserna erhållit den

ändrade lydelse, som påkallats av den föreslagna lydelsen av 2 §.

I anslutning till det föreslagna tillägget av andra stycket till 37 § 1 mom.

i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker torde

stadgande vara erforderligt angående beredande av ersättning till kontrolltjänsteman,

som tillkallats för utövande av tillsyn, då tillverkare i skattefritt

bryggeri önskar vidtaga åtgärd, varigenom ändring sker i den ursprungliga

extrakthalten hos jäsande vört eller färdig maltdryck. Dylik ersättning

bör utgå i enlighet med vad som gäller för de i 14 § 3 mom. och 22 § 1

mom. omnämnda fall, för vilka bestämmelser om ersättning äro meddelade

i 3 § 2 mom. och 6 i i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 339) med bestämmelser

angående arvode och ersättning åt tjänstemän vid kontrollen över

maltdrycks- och brännvinstillverkningen. Förslag till ändring av sagda

kungörelse bifogas ävenledes.

I detta ärendes behandling hava deltagit byråchefen Thulin och tillförordnade

byråchefen Almgren, den sistnämnde föredragande.

Stockholm den 3 augusti 1927.

Underdånigst

C. E. SVENSSON.

Jenny Fredholm.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923

(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 2 §, 3 § 1 mom., 6 § 1 mom., 7 §, 9 §, 15 §

4 mom., 16 § 3 och 4 mom., 24 §, 31 §, 33 §, 35 §, 36 §, 37 § 1 och 2

mom., 39 §, 41 § 1 mom., 46 § samt 48 § i förordningen den 1 juli 1923

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §.

1. Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar

a) svagdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än en

och åtta tiondels viktprocent alkohol och som är inbryggd med en stamvört,

vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent;

b) maltdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än en

och åtta tiondels viktprocent alkohol och som är inbryggd med en stamvört

av en extrakthalt, överstigande sex men icke tio och en halv procent, samt

vid vars tillverkning tillika vidtagits sådan särskild åtgärd, att alkoholhalten

i drycken icke kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent; samt

c) vört, avsedd för bakning.

Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker,

som ej innehålla mer än tre och två tiondels viktprocent alkohol

och som äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger

tio och en halv procent.

Tredje klassen omfattar alla till första eller andra klassen icke hänförliga

maltdrycker.

2. Maltdryck må ej vid bryggeri tillverkas med stamvört av lägre

extrakthalt än fyra procent.

3 §.

1. I denna förordning förstås med

skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis, endast

maltdryck av första klassen må tillverkas;

skattepliktigt bryggeri varje---tillverkas; samt

tillverkare den person — — — utfärdats.

6 §.

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens

behöriga utgörande samt för denna förordnings tillämpning i övrigt med
-

KlassindeD

ning.

Lägsta

extr akthalten

hos

en stamvört.

Definitioner.

Tillverkare

åvilande allmänna

skyldigheter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kontroll

styrelsen

åliggande

övervakningsskyldighet.

Koncession

för vissa

bryggerier.

Tills åndsbevis.

Tillstånd för

tillverkning

av maltdricka.

Skatteplikt

och skatt >

satser.

delar, ävensom de anvisningar, som vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet

med denna förordning, av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser eller

kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter kan lämna.

7 *.

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att alkoholhalten och extrakthalten

hos maltdrycker, som från bryggeri utlämnas i försäljningsfärdigt skick

eller som i handeln saluhållas, icke överstiga den för vederbörande klass

medgivna, ävensom att samma extrakthalt i dylika drycker icke understiger

fyra procent. Det åligger tillverkare att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman erforderligt prov å

vört eller tillverkad maltdryck.

9 §•

I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker än

maltdryck av första klassen inrättats efter ingången av juli månad 1917,

må sådan tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat

tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker

1 bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation

och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

15 §.

4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej därifrån

utföras. Ej heller må vört eller maltdryck överföras från skattefritt till

skattepliktigt bryggeri.

16

3. Ingives — — — krossas.

Om återkallelse i vissa fall av tillstånd till maltkrossning stadgas i 17 §

2 mom. och 29 §.

4. Vill tillverkare i skattepliktigt bryggeri tillverka maltdricka, åligger

det honom att skriftligen söka särskilt tillstånd därtill hos kontrollstyrelsen.

I ansökningen skola angivas de särskilda anordningar, han ämnar vidtaga

i syfte att förhindra, att alkoholhalten i maltdricka, som av honom tillverkas,

kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent.

Finner kontrollstyrelsen de angivna anordningarna betryggande, må kontrollstyrelsen

medgiva tillverkaren tillstånd att tillsvidare i bryggeriet tillverka

maltdricka.

Befinnes vid upprepade tillfällen alkoholhalten hos maltdricka, som vid

visst bryggeri tillverkats, överstiga en och åtta tiondels viktprocent eller är

det eljest uppenbart, att de av tillverkaren vidtagna anordningarna till förhindrande

av att alkoholhalten ökas, icke äro betryggande, äger kontrollstyrelsen

återkalla det tillverkaren meddelade tillståndet.

24

För malt —--för kilogram.

I intet fall må under den tid, maltkrossning på grund av tillståndsbevis

må äga rum, skatten för helt kvartal räknat understiga i medeltal åtta

kronor för helgfritt dygn.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

31 $.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution av

skatt, efter sextiotvå öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästföregående

kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka använda

malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten uppgår till

minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Där med stöd — — — klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen — — — återbetalnings verkställande.

33 §.

Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast maltdryck av första

klassen må tillverkas.

35 §.

I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas eller

förvaras annan maltdryck än maltdryck av första klassen.

36 $.

1. Då skattefritt — — — utöva tillverkningen.

2. Tillståndsbevis — — — andra klassen.

3. Angående särskilt tillstånd att i skattefritt bryggeri tillverka maltdricka

gäller vad i 16 § 4 mom. är stadgat beträffande dylik tillverkning

i skattepliktigt bryggeri.

37 §.

1. Vid tillverkning av maltdryck i skattefritt bryggeri, må, då jästen

tillsättes, extrakthalten hos vörten icke understiga fyra procent eller överstiga

i fråga om svagdricka sex procent och i fråga om maltdricka tio och

en halv procent.

Åtgärd, varigenom ändring vidtages i den ursprungliga extrakthalten hos

jäsande vört eller färdig maltdryck, må ske allenast i närvaro av tillsyningsmannen,

som i sådant fall äger åtnjuta ersättning av tillverkaren efter särskilt

stadgade grunder. Närmare föreskrifter angående uppsikten i fall, som

nu sagts, meddelas av kontrollstyrelsen.

Beträffande — — — kontrollstyrelsen.

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkningen ej användas sackarin eller

liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i bryggeriet eller därtill

hörande lägenheter.

39 §.

Tillverkare i skattefritt bryggeri skall utan ersättning i och för kontrollen

ställa till förfogande redskap och biträde, som erfordras för uppmätning av

vört, maltdryck och kärl samt för undersökning av vörtens extraktkalt,

ävensom två inom riket vederbörligen justerade sackarometrar jämte provcylindrar.

41 §.

1. Före den femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje

kvartal skall tillverkare i skattefritt bryggeri till kontrollstyrelsen avlämna

3 — 4S65.

Restitution

av skatt för

malt, som använts

till

svagdricka

eller maltdricka.

Skattefrihet.

Haltdryck,

som md förvaras

i skattefritt

bryggeri.

Driftsan
mälan.

Tillstånd för

tillverkning

av maltdricka.

Vörtens extrakthalt

vid

jästningen

m. m.

Förhud mot

användning

av sackarin

m. m.

Itedskap och

biträde vid

kontrollen.

Utdrag ur

hrygg journalen

och bidrag

till kontrollkostnaden.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

av vederbörande tillsyningsman bestyrkt utdrag ur bryggjournalen och samtidigt

härmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet å

statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning inbetala ett

belopp, motsvarande vid bryggeri, där maltdricka må tillverkas, en krona

men eljest femtio öre för varje helgfritt dygn av den tid, varunder tillståndsbevis

vid bryggeriet under kvartalet varit gällande. Uppgår maltavverkningen

under omförmälda tid i medeltal till mer än sextio kilogram malt för

varje helgfritt dygn, skall tillverkaren dessutom erlägga ett halvt öre för

varje kilogram av den myckenhet malt, varmed avverkningen överstiger en

efter sextio kilogram om dygnet beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren

ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

46 §.

1. Överstiger---lägst till femtio kronor.

2. Befinnes —--lägst till femtio kronor.

3. Den, som i skattepliktigt bryggeri utan tillstånd jämlikt 16 § 4 mom.

till avsalu tillverkar maltdricka, straffes med böter från och med tvåhundra

skattepliktigt till och med tvåtusen kronor.

bry"eri'' 48 §.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

Ansvar vid l. Har i skattefritt bryggeri tillverkats maltdryck, som icke är att häntillverkning

fgra till första klassen, och äro omständigheterna sådana, att det måste an*

skatte(ritt tagas, att den olovliga tillverkningen skett avsiktligt, straffes tillverkaren

maltdryck! med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller med

icke hänför- fängelse i högst ett år.

lig till första Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort sig

klassen. ^ky^ig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med femtio

till och med femhundra kronor.

2. Överstiger i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri, alkoholhalten

två viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den stamvört,

med vilken drycken är inbryggd, överstigit sex och fyra tiondels procent

utan att med drycken tillika vidtagits sådan särskild åtgärd, som i 2 § 1 mom.

sägs, vare tillverkaren, ändå att de i 1 mom. angivna förutsättningarna icke

äro för handen, underkastad ansvar, som i 1 mom. första stycket sägs. Lag

samma vare, där extrakthalten hos stamvörten i maltdryck, med vilken

dylik åtgärd vidtagits, överstigit tio och en halv procent.

3. Befinnes---lägst till femtio kronor.

4. Den, som i skattefritt bryggeri utan tillstånd jämlikt 36 § 3 mom.

tillverkar maltdricka, är underkastad ansvar, som i 1 mom. första stycket

sägs.

5. Den, som dömes till ansvar enligt 1 och 2 mom., gälde ock på sätt

i 43 § sägs, den skatt, han undandragit statsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1928.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 6 § i kungörelsen

den 27 juli 1923 (nr 339) med bestämmelser angående arvode och ersättning

åt tjänstemännen vid kontrollen över maltdrycks- och

brännvinstillverkning.

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 6 § i kungörelsen den 27 juli

1923 (nr 339) med bestämmelser angående arvode och ersättning åt tjänstemännen

vid kontrollen över maltdrycks- och brännvinstillverkningen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

2. Ersättning, varom förmäles i 14 § 3 inom., 22 § 1 mom. och 37 § 1

mom. i förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker, skall utgå med 2 kronor 50 öre för timme,

dock med minst 4 kronor för varje förrättning. Överskjutande tid av minst

en halv timme räknas såsom hel timme, men mindre del bortfaller.

6 §.

Kontrollombud och tillsyningsman vid maltdryckstillverkningskontrollen

böra inom åtta dagar efter utgången av varje kvartal till vederbörande

överkontrollör insända räkning å dem tillkommande arvode ävensom särskild

ersättning enligt 14 § 3 inom., 22 § 1 mom. och 37 § 1 mom. i förordningen

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. Efter

granskning översänder överkontrollören räkningen till vederbörande länsstyrelse,

som därefter verkställer utbetalningen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:194 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 a1 i texten
  2. SU 1928:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 s. 11 i texten
  3. BevU 1928:34 Betänkande, i anledning av väckta motioner angående upphävande av förbudet mot tillsättning av sackarin till maltdryck. s. 7 i texten
  4. Rskr. 1928:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 a1 i texten
  5. BevU 1928:8 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 s. 1 i texten