Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till utrikesförvaltningen

145 sidor, varav 123 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 123 av 145 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:50, Angående vissa anslag till utrikesförvaltningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

utrikesförvaltningen; given Stockholms slott den 3

februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen ministern för

utrikes ärendena hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eliel LÖfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. Ifi häft. (Nr 50.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 februari 1928.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Ministern för utrikes ärendena anför:

Vid anmälan, den 4 nästlidne januari, av de frågor, som tillhörde regleringen

av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel för budgetåret 1928—

1929, erinrade jag därom, att jag jämlikt av Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927

lämnat bemyndigande tillkallat, jämte kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet

envoyén A. E. M. Sjöborg, ministern i Oslo envoyén T. M. Höjer,

statssekreteraren i finansdepartementet K. Bergendal samt ledamoten av riksdagens

första kammare N. A. Nilsson med uppdrag att inom utrikesdepartementet

biträda med skyndsam utredning samt inkomma med förslag angående

ändringar i fråga om utrikesförvaltningens organisation i syfte att, med

tillvaratagande av möjligheterna att åstadkomma förenklingar och besparingar,

bättre anpassa organisationen efter de krav, som nuvarande förhållanden

ställa på densamma. Nämnda sakkunnige hade framlagt resultatet- av sitt

arbete i av dem den 19 och 27 sistlidne december till mig överlämnade utlåtanden,

innefattande bl. a. förslag om vissa organisatoriska förändringar beträffande

utrikesdepartementet och utrikesrepresentationen.

De sakkunniges utlåtanden hade, som jag vidare framhöll, remitterats till

Kommerskollegium, som anmodats att, efter hörande av Sveriges Allmänna

Exportförening, Jernkontoret, Sveriges Industriförbund, Sveriges Redareförening

och Stockholms Handelskammare samt eventuellt andra näringssammanslutningar,

före den 20 januari 1928 inkomma med de utlåtanden i ämnet,

vartill Kollegium kunde finna anledning. Det vore givetvis ej möjligt

att, innan omförmälda yttranden inkommit, intaga någon definitiv ståndpunkt

till de sakkunniges förslag. Av de sakkunniges utredning syntes mig

emellertid framgå, att vissa befattningar, även om deras bibehållande i och

för sig ivore önskvärt, likväl icke vore av den vikt, att deras behövlighet

svarade mot kostnaderna för deras upprätthållande. Att åtskilliga åtgärder

i besparingssyfte borde och kunde vidtagas och detta redan beträffande nästinstundande

budgetår, syntes mig därför uppenbart, men det läte sig i dåvarande

situation icke göra att beräkna storleken av de eventuella be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50.

3

sparingar, som omedelbart kunde äga rum å avlöningsanslagen. Ej heller

kunde ,det förutses, huru besparingarna skulle fördelas å de särskilda anslagen.

Vid sådant förhållande syntes det mig lämpligt, att anslagen preliminärt

icke specificerades i vidare mån än att för vardera av de båda grupper

i huvudtiteln, vilka inrymde avlöningsanslagen, nämligen gruppen A. Departementet

och gruppen B. Sveriges representation i utlandet, upptoges beräknade

och för den sistnämnda gruppens vidkommande något reducerade slutsummor

för såväl ordinarie som extra anslag.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställde jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde

varda riksdagen förelagd, å tredje huvudtiteln för budgetåret 1928—1929

beräkna, under grupp A. Departementet, dels till ordinarie anslag ett belopp

av kronor 528,000, dels till extra anslag ett belopp av kronor 30,000 samt, under

grupp B. Sveriges representation i utlandet, dels till ordinarie anslag ett

belopp av kronor 2,401,800, dels till extra anslag ett belopp av kronor 645,000.

Vidare hemställde jag att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avvaktan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, å

tredje huvudtiteln för budgetåret 1928—19''29 till inköp av beskickningshus i

Bryssel såsom extra anslag beräkna ett belopp av 150,000 kronor.

Med skrivelse den 19 nästlidne januari har Kommerskollegium med avgivande

av eget utlåtande i förevarande organisationsfrågor till mig överlämnat

dels gemensamma yttranden från Jernkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening,

Stockholms Handelskammare samt Sveriges Industriförbund —

vilken sistnämnda sammanslutning dock avböjt att uttala sig rörande ifrågasatta

ändringar inom den yttre representationen — dels ock särskilda yttranden

från Handelskammaren i Göteborg och Skånes Handelskammare samt Sveriges

Redareförening.

Sedan den igångsatta utredningen sålunda fullbordats och det därför är

möjligt att numera taga ställning till frågan om arten och omfattningen av

de organisatoriska förändringar, vilka med avseende å utrikesärendenas förvaltning

må vara påkallade, anhåller jag att ånyo få anmäla denna fråga inför

Kungl. Maj:t.

Innan jag därvid ingår på de direktiv, som lämnats merbemälda sakkunnige,

vill jag erinra om de grundlinjer för bedrivandet av besparingsarbetet inom

statsförvaltningen, som av chefen för finansdepartementet framlades i samband

med föredragning inför Kungl. Maj:t den 23 september 1927 av frågan

om tillsättande av 1927 års besparingsnämnd.

Departementschefen framhöll därvid, att arbetet i fråga kunde framgå efter

i huvudsak tvenne linjer. Dels kunde man söka minska statsutgifterna genom

att för olika områden begränsa den statliga verksamheten och bortskära vissa

förvaltningsområden, och dels kunde strävandena gå ut på att utan dylika förändringar

hålla nere kostnaderna för administrationen genom att förebygga

misshushållning och införa en förbättrad ekonomi inom förvaltningens olika

grenar. Beträffande förstnämnda kategori av frågor, vilka i vissa avseenden

Kungl. Maj:ts

beslut den 23

september

1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Kungl. Maj:ts

beslut den 7

oktober 1927.

redan varit föremål för utredning, bland annat av 1923 års besparingskommitté,

syntes undersökningen tills vidare böra ankomma på åtgärder från vederbörande

departementschefers sida. Berörda frågor vore nämligen av den

beskaffenhet, att varje komplex för sig krävde ingående utredning och övervägande

av personer med beprövad erfarenhet på särskilt det ifrågavarande

området, vare sig dessa vore att tillgå inom respektive verk och departement

eller behövde för ändamålet tillkallas.

Då jag inför Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927 föreslog verkställandet av

den nu slutförda utredningen, såsom ett led i det av chefen för finansdepartementet

åsyftade fortgående besparingsarbetet, föranleddes jag emellertid

därtill jämväl av önskemålet att för utrikesförvaltningens vidkommande åvägabringa

en lösning av vissa organisatoriska spörsmål, vilka i och för sig synts

mig kräva beaktande. I detta hänseende framförde jag vid nämnda tillfälle i

huvudsak följande allmänna synpunkter.

Utrikesförvaltningens nuvarande organisation genomfördes i huvudsak genom

beslut av 1919 och 1921 års riksdagar på grundval av utredning, vilken

verkställts av särskilt tillkallade sakkunnige. Såsom framgår av den skrivelse

av 1918 års riksdag, vilken föranledde nämnda utredning, avsågs därmed att

sätta utrikesrepresentationen i stånd att tillgodose de ökade krav, som ur kommersiell

synpunkt kunde komma att ställas på densamma efter krigets slut.

Omorganisationen omfattade såväl utrikesdepartementet självt som ock den

yttre representationen. Det förra utvidgades och moderniserades, och den senare

förstärktes på skilda punkter med fästat avseende såväl vid det ändrade

politiska läget, framför allt vid behovet av representation i åtskilliga

genom världskriget tillkomna nya statsbildningar, som vid angelägenheten att

bättre tillvarataga våra kommersiella intressen i utlandet. Därjämte träffades

åtgärder till möjliggörande av en önskvärd cirkulation av befattningshavare

mellan inre och yttre utrikestjänsten.

Att den nya organisationen fungerat på ett i stort sett tillfredsställande

sätt syntes mig uppenbart. Emellertid hade — i samband med de allmänna

tendenser till förenklingar och besparingar inom statsförvaltningen, som under

de följande åren gjort sig gällande — krav framkommit på att utrikesförvaltningens

organisation borde underkastas granskning i besparingssyfte. Så

hade, på grundval av ovannämnda besparingskommittés förslag, vid 1924 års

riksdag beslutats vissa personalreduktioner i fråga om departementet, varjämte

åtskilliga indragningar av poster inom den yttre förvaltningen vidtagits.

I samband med den granskning, vilken Kungl. Maj :ts kansli vid 1926

års riksdag underkastats, hade sedermera en del ytterligare personalminskningar

ägt rum beträffande utrikesdepartementet.

Att utrikesförvaltningens organisation sålunda alltsedan världskrigets slut

varit föremål för fortgående uppmärksamhet från statsmakternas sida, vore

knappast ägnat att väcka förvåning. Den nya organisationen, som tillkommit

under intrycket av världskrigets erfarenheter och med hänsyn till de ändrade

förhållanden på det politiska och ekonomiska området som kriget medfört,

hade grundlagts under en ekonomisk och statsfinansiell högkonjunktur

och vid slutet av en period, då utrikesförvaltningen varit utomordentligt betungad

av arbete, samt vid en tidpunkt, då fasthet och stadga ännu ej hunnit

inträda efter krigets omvälvningar. Det vore under sådana omständigheter

naturligt, att man ej genast kunnat anpassa organisationen efter de behov,

som för mera normala förhållanden gjorde sig gällande, utan att den på vissa

punkter tilltagits rundligare än som visat sig vara oundgängligen nödvän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50.

5

digt. Att man vid omorganisationens genomförande också varit medveten

om dess delvis provisoriska karaktär, framginge redan därav, att åtskilliga av

de poster, som då nyinrättats, uppförts på extra stat.

Under senare år vidtagna åtgärder hade otvivelaktigt varit ägnade att anpassa

utrikesärendenas förvaltning efter det nuvarande behovet. Icke desto

mindre syntes mig tungt vägande skäl föreligga för en undersökning av möjligheten

att, utan rubbning av den gällande organisationens grunder, på särskilda

punkter genomföra ytterligare besparingar.

Yad först den yttre representationen anginge, vore det givetvis av vikt, att

en väl kvalificerad representation hölles vid makt å sådana platser, där så

erfordrades av politiska skäl eller av vår handels och sjöfarts intressen. Däremot

syntes böra tagas under förnyad omprövning, huruvida icke, huvudsakligen

med stöd av redan föreliggande utredning, kostnaderna för utrikesförvaltningen

borde kunna nedbringas inom områden, där behovet av diplomatisk

representation vore mindre framträdande, särskilt genom att för länder, där

nu diplomatiska missioner uppehölles, anordna gemensam representation. Likaledes

syntes böra undersökas, om ej den lönade konsulära representationen

på sina håll kunde utbytas mot olönade representanter.

En undersökning av denna art syntes vara så mycket mera motiverad, som

det kunde finnas påkallat att i ett eller annat fall förstärka den lönade representationen

eller eljest vidtaga åtgärder för ett bättre tillgodoseende speciellt av

våra kommersiella intressen.

I detta sammanhang vill jag understryka, vad redan antytts i det nyss anförda

yttrandet till statsrådsprotokollet, att särskilt den extra staten på grund

av dess provisoriska natur torde böra, såväl i organisatoriskt intresse som ur

kostnadssynpunkt, tid efter annan göras till föremål för en mera ingående undersökning

därom, i vilken utsträckning denna del av organisationen må kunna

utbytas mot en mera definitiv ordning, vare sig nu denna anses böra inskränkas

eller på sina håll förstärkas.

Om emellertid förhållandena ännu icke möjliggöra ett i alla avseenden definitivt

ordnande av den yttre representationen, så ha däremot beträffande

utrikesdepartementet starka skäl synts mig föreligga för åvägabringande av

mera bestående, på längre sikt inställda organisatoriska anordningar än de

för närvarande befintliga. Dels förefinnas uppenbarligen icke härvidlag svårigheter

av samma art, som kunna tala mot ett slutgiltigt fastslående av de

olika utlandsorganens placering och personalutrustning, dels synas de vunna

erfarenheterna från den tid, som gått sedan departementets omorganisation år

1919, vara tillräckliga för att läggas till grund för en definitiv lösning.

Med avseende å de uppgifter, vilka de tillkallade sakkunnige på detta område

syntes böra ägna sin xippmärksamhet, anförde jag följande till statsrådsprotokollet

av den 7 sistlidne oktober.

Frågan om ärendenas fördelning mellan utrikesdepartementets olika avdelningar

och i samband därmed personalbehovet borde göras till föremål för

undersökning, och särskilt syntes uppmärksamhet böra ägnas den politiska och

handelspolitiska avdelningens samt speciella handelsavdelningens inbördes förhållande.

Därvid syntes böra övervägas på vad sätt handelstraktatsärendena

lämpligen borde behandlas inom departementet för bästa möjliga tillgodogörande

av kommersiella synpunkter liksom överhuvud huru ökad enhetlighet

och koncentration måtte kunna vinnas i avseende å beredningen av handels
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

politiska ärenden. Frågan om bibehållandet av den inom politiska och handelspolitiska

avdelningen förekommande geografiska byråindelningen syntes vidare

böra göras till föremål för granskning. Vid dessa undersökningar av organisatorisk

art borde uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida någon ytterligare reduktion

i departementets personalutrustning vore möjlig eller arbetet eljest

kunde förenklas och förbilligas.

Under åberopande av vad sålunda anförts anhåller jag nu att, i samband

med redogörelse för de verkställda undersökningarnas resultat i skilda punkter,

få föredraga de anslagsäskanden under tredje huvudtiteln, vilkas framläggande

uppskjutits i avvaktan på utredningens slutförande. Jag kommer

därvid att följa den inbördes ordning, vari förevarande anslag böra förekomma

i riksstaten, ävensom vidare angiva de ordinarie anslag, vilka tillhöra de i

statsverkspropositionen icke specificerade anslagsgrupper och i fråga om vilka

jag icke har ansett mig böra föreslå någon ändring.

A. Departementet.

1. Departementschefen, ministern för utrikes ärendena, oförändrat ordinarie

anslag .......................................... kronor 40,000.

2. Departementet.

Politiska [1.] Med avseende å de handelspolitiska och de kommersiellt tekniska ärendenas

behandling inom departementet gäller i stort sett fortfarande den anordning,

avdelningen som på grundval av 1918 års sakkunniges förslag vann 1919 års riksdags godspeciella

kännande. Nämnda sakkunnige förordade i princip, att handläggningen av

handelsav- samtliga politiska och kommersiella ärenden inom departementet borde samdelnlngen.

manföras till en och samma avdelning, den s. k. politiska och handelspolitiska

Handlägg- avdelningen. Denna ståndpunkt blev emellertid icke i praktiken helt genomförd.

ningen inom _ . , . . . .

departe- Nedan de sakkunnige iöreslogo nämligen, att tillsvidare skulle inom utnkes
mehandeis

^ departementet upprättas en speciell handelsavdelning å extra stat för behandling

politiska och av kommersiella informationsärenden och andra frågor av kommersiellt teknisk

koTekniska ^ na^ur’ På denna avdelning, vilken fortfarande äger bestånd, handläggas vidare,

ärendena, i enlighet med en år 1925 vidtagen ändring i instruktionen för departementet,

ärenden angående åtgärder i särskilda fall rörande tillämpningen av i utlandet

gällande lagar och bestämmelser inom olika näringslivets områden, såsom för

utverkande av undantag från förefintliga export- och importförbud, av befrielse

från tull- och sjöfartsavgifter eller av restitution av sådana avgifter eller

eljest för vinnande av lättnader för näringslivet.

Den politiska och handelspolitiska avdelningen är organiserad på fyra byråer,

därav en pressbyrå. Arbetsområdet för avdelningens övriga trenne byråer

är enligt nuvarande organisationsplan uppdelat efter den s. k. geografiska

principen, så att ärenden berörande vissa angivna länder behandlas å en

byrå, ärenden rörande andra länder å en annan byrå o. s. v. I stort sett hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50.

7

till första byrån hänförts skandinaviska och germanska länder, till andra byrån

anglosachsiska och till tredje byrån romanska och slaviska länder. Anordningen

har motiverats med önskvärdheten av att på de olika byråerna ärendena

skola behandlas av personal, som besitter särskilda kunskaper beträffande

det land eller den grupp av länder vidkommande ärende rör. Ändamålet

har alltså varit att åstadkomma en efter länder genomförd specialisering

av arbetet å avdelningen.

Med avseende å utrikesdepartementets organisation föreligger resultatet av

de sakkunniges arbete i dels ett gemensamt utlåtande av envoyén Höjer och

kabinettssekreteraren Sjöborg, dels ett utlåtande av statssekreteraren Bergendal,

i vars yrkande och allmänna motivering riksdagsman Nilsson instämt.

Som framgår av nämnda utlåtanden, vilka torde få såsom bilaga vidfogas

protokollet över förevarande ärende, äro samtliga sakkunnige på anförda skäl

ense därom, att nyssnämnda, efter geografiska områden bestämda byråindelning

å den politiska och handelspolitiska avdelningen bör ersättas med en indelning

efter ärendenas sakliga innebörd.

Däremot hava de sakkunnige stannat i skilda meningar beträffande den

lämpligaste ordningen för handläggningen av handelspolitiska frågor, särskilt

handelstraktatärenden.

Herrar Höjer och Sjöborg förorda sålunda bibehållandet av nuvarande ordning,

enligt vilken beredningen av nämnda ärenden är förlagd till den politiska

och handelspolitiska avdelningen. I syfte att beträffande dessa ärendens

behandling förverkliga det i direktiven för utredningen uttryckta önskemålet

om ökad enhetlighet och koncentration samt bästa möjliga tillgodogörande

av kommersiella synpunkter föreslå nämnda sakkunnige, att samtliga

handelstraktatärenden jämte övriga handelspolitiska ärenden måtte inom

sagda avdelning sammanföras å en särskild byrå (handelstraktatbyrån).

Vad de kommersiellt tekniska ärendena angår förorda herrar Höjer och Sjöborg

i första hand att, såsom hittills å extra stat, en speciell handelsavdelning

bibehålies för dessa ärendens handläggning. Skulle emellertid en sådan

ordning av organisatoriska eller andra skäl anses olämplig, förordas att,

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag till 1924 års riksdag, dessa ärenden må

förläggas till en särskild byrå inom politiska och handelspolitiska avdelningen.

Nämnda sakkunnige hava på följande sätt sammanfattat sin mening om nu

förevarande spörsmål:

»Lösningen av det problem, som i första hand blivit de sakkunnige förelagt,

handelstraktatärendenas behandling, erfordrar i själva Arerket, att hela den nuvarande

ordningen för dessa ärendens beredning —• inom kommerskollegium

(lantbruksstyrelsen och vissa andra verk), handelsdepartementet och utrikesdepartementet

—■ upptages till behandling i ett sammanhang.

Då emellertid enligt de sakkunnige givna direktiv en sådan allmän undersökning

ej ingår i deras uppdrag, vilket begränsats att avse allenast utrikesdepartementet,

hava vi alltså haft att bygga våra förslag på den förutsättningen,

att ändring ej är avsedd att vidtagas med avseende å kommerskollegii och

handelsdepartementets befattning med ifrågavarande ärenden.

Såsom ovan påvisats, hava kommerskollegium och handelsdepartementet att

i det väsentliga \rerkställa beredningen av handelstraktatärenden, såvitt angår

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

dessas ekonomiska och kommersiella sidor. Då ett sådant ärende överlämnas

till utrikesdepartementet, är det fördenskull till sina ekonomiska och kommersiella

delar i huvudsak redan färdigberett.

yid sådant förhållande bör enligt vår mening utrikesdepartementets organisation,

såvitt angar. beredningen av handelstraktatärenden, icke anordnas på

ett sätt, som skulle innebära upprättandet av en ytterligare och tredje instans

för tillgodoseendet av väsentligen samma synpunkter, vilka de två redan befintliga

hava att företräda. Denna organisation bör fastmera anordnas på det

sätt, som bäst möjliggör ett tillgodoseende av de politiska, traktattekniska och

förhandlingsmässiga synpunkterna.

Från denna utgångspunkt och med hänsyn till det nära samband, som, enligt

vad ovan likaledes framhållits, förefinnes mellan de ekonomiska och politiska

sidorna av handelstraktatärendena, kunna vi ej annat än förorda bibehållandet

av nuvarande ordning, som genom sagda ärendens förläggande till politiska

och handelspolitiska avdelningen ger ett organisatoriskt uttryck åt

nämnda samband.

Enligt vår på erfarenheten stödda övertygelse finnes ingen grund att befara,

att den kompetens, som erfordras för den på ifrågavarande avdelning ankommande

beredningen av handelstraktatärendena, icke skulle kunna förenas med

de kvalifikationer, som ledningen av avdelningens verksamhet i övrigt kräver,

eller att omfattningen av de rent politiska uppgifterna skulle förhindra vederbörande

tjänsteman från att åt handelstraktatärendena ägna allt det intresse

och all den uppmärksamhet, som dessas stora vikt påkallar. I syfte att, beträffande

handelstraktatärendenas beredning, förverkliga de önskemål, som

framställts i ovanberörda direktiv — d. v. s. vinnande av ökad enhetlighet och

koncentration samt bästa möjliga tillgodogörande av kommersiella synpunkter

föreslå vi, att i den nuvarande arbetsfördelningen å politiska och handelspolitiska

avdelningen vidtages den ändring, att en särskild handelstraktatbyrå

där inrättas.

o Vad de kommersiellt tekniska ärendena angår, förorda vi i första hand att,

sasom hittills, a extra stat, en speciell handelsavdelning bibehålies för deras

handläggning. Skulle emellertid en sådan ordning av organisatoriska eller

andra, skäl anses olämplig, förorda vi, att i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

till 1924 års riksdag behandlingen av dessa ärenden förlägges till en särskild

byrå inom politiska och handelspolitiska avdelningen.

Vi vilja slutligen framhålla

att den organisation av utrikesdepartementet, som tillkom år 1906 och ägde

bestånd till år 1919, vilade på grundsatsen om en skild behandling av politiska

ärenden och handelstraktatärenden,

att denna organisation blivit prövad såväl under fredliga förhållanden som

under världskriget,

att den enhälligt förklarats olämplig av 1918 års sakkunnige,

att såväl den år 1919 sittande regeringen som samma års riksdag anslutit sig

till denna uppfattning,

att efter den nuvarande organisationens tillkomst en ytterligare instans inrättats

för handelstraktatärendenas behandling, nämligen handelsdepartementet,

att oaktat regeringen sedermera vid olika tillfällen haft direkt anledning

att taga ställning till olika sidor av utrikesdepartementets organisation ■— vid

intet tillfälle ifrågasatts en sådan ändring, som skulle inneburit handelstraktatärendenas^

avskiljande från de politiska ärendena, samt

att en återgång i nu förevarande avsende till en organisation, liknande den

som gällde under tiden 1906—1919, enligt vår mening skulle innebära ett av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

9

steg från riktiga grunder för departementets organisation och fördenskull måste

av oss bestämt avstyrkas.»

Herrar Bergendal och Nilsson hava å sin sida föreslagit, att — för tillgodoseende

av ovannämnda, i direktiven angivna syftemål — den nuvarande å extra

stat för kommersiell information ävensom för vissa handelspolitiska ärenden

uppförda speciella handelsavdelningen måtte ersättas med eu å ordinarie

stat upprättad handelsavdelning, till vilken skulle förläggas beredningen av

samtliga handelsärenden, d. v. s. dels de uppgifter, som tillkomma den nuvarande

speciella handelsavdelningen, dels ock den för närvarande å politiska och

handelspolitiska avdelningen ankommande beredningen av handelstraktatfrågor

och andra handelspolitiska ärenden. Den nya handelsavdelningen skulle

vara indelad i två byråer, varav den ena direkt underställd avdelningschefen.

Den föreslagna organisationsförändringen skulle medföra, att en byråchef samt

en tjänsteman i lönegraden B 26 (förste legationssekreterare eller vicekonsul)

överflyttades från politiska avdelningen till handelsavdelningen.

Denna ståndpunkt har i herr Bergendals av herr Nilsson biträdda utlåtande

sammanfattningsvis motiverats på följande sätt:

»1918 års organisationssakkunniga framhöllo i sitt betänkande angående utrikesdepartementet,

att de ekonomiska intressena i allt högre grad trängt sig

i förgrunden vid förbindelserna länderna emellan, samt att inom politiken ekonomiska

moment visat sig ingå som betydelsefulla faktorer även i frågor, som

förut betraktats såsom rent politiska. De sakkunniga drogo härav den slutsatsen,

att för framtiden handläggningen av ekonomiska och kommersiella ärenden

inom utrikesdepartementet borde sammanföras på en och samma avdelning.

Uttalandet om det nära samband, som råder mellan politik och ekonomi, äger

obestridligen alltjämt giltighet, men den därav dragna slutsatsen, att politiska

och ekonomiska frågor böra sammanföras på en avdelning, kan uppenbarligen

gälla endast under förutsättning, att ärendena icke äro flera till antalet och

mer olikartade till innehållet än att en och samma person rimligtvis kan äga

erforderlig kompetens och nödig tid att omhänderhava den omedelbara ledningen

av dem samtliga.

Nämnda förutsättning lärer emellertid icke vara för handen. De allmänt politiska

frågorna hava på de senaste åren särskilt på grund av tillkomsten av

Nationernas förbund fått en omfattning och betydelse även för vårt lands vidkommande,

som 1918 års sakkunniga knappast torde hava räknat med. Samtidigt

hava utrikesdepartementets uppgifter på det ekonomiska området erhållit

en högst betydande omfattning. Ett sammanförande av de politiska och kommersiella

ärendena under en gemensam avdelningschef skulle därför medföra

en arbetsbörda, som säkerligen överstege en mans arbetsförmåga. Härtill kommer,

att handläggningen av de båda ärendesgrupperna kräver väsentligen olika

personliga betingelser och kvalifikationer.

Under sådana omständigheter skulle en organisation, enligt vilken samtliga

politiska och kommersiella ärenden lades under samma avdelning, icke kunna

leda till annat, än att chefen för den gemensamma avdelningen skulle tvingas

att eftersätta endera av sina huvuduppgifter. Att det därvid bleve handelsärendena,

som finge komma i andra rummet, torde icke vara tvivel underkastat.

En sådan utveckling vore synnerligen olycklig.

Härvid bör uppmärksammas, att under nuvarande förhållanden utrikesförvaltningens

kvantitativt största arbetsfält ligger på det ekonomiska och kommersiella

området. Flertalet av våra utlandsorgan, däribland så gott som hela

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

den omfattande utomeuropeiska representationen, har just sitt främsta berättigande

såsom stödjepunkter för vår utrikeshandel och sjöfart. För att utrikesförvaltningen

■— såsom i våra dagar från alla håll framhålles såsom önskvärt

— skall bliva i allt högre grad skickad att motsvara de krav, som ur näringslivets

synpunkt ställas å densamma, är det av avgörande betydelse, att inom

utrikesdepartementet finnes ett organ, som har till sin huvuduppgift att just i

dessa frågor utgöra en verklig ledning och ett sammanhållande centrum för

beskickningarnas och konsulatens arbete. Detta är nödvändigt också för hela

inriktningen av utrikestjänsten och icke minst för utbildningen av den yngre

personalen, som vid den grundläggande tjänstgöringen i hemlandet, d. v. s. i

utrikesdepartemetet, måste erhålla handledning och träning för sin blivande

verksamhet med kommersiella frågor. Slutligen bör beaktas angelägenheten

av att handelstraktatärendena vid sin behandling inom utrikesdepartementet

komma under den speciellt sakkunniga ledning och tillerkännas den självständiga

ställning, som i nuvarande tidsläge svarar mot deras stora praktiska betydelse.

För att handelsärendena skola erhålla den plats inom utrikesförvaltningens

arbetsprogram, som deras vikt sålunda kräver, måste de hava en självständig

företrädare inom departementet med samma ställning som de avdelningschefer,

vilka hava att inom den gemensamma organisationens ram svara för övriga två

huvudgrupper av ärenden, de politiska och de juridiska. Det bör vara ett berättigat

krav från näringslivets sida, att handelsärendenas skötsel inom utrikesdepartementet

skall handhavas av en person, som hunnit förvärva nödig förtrogenhet

med vårt ekonomiska liv, en skolad allmän erfarenhet och ett övat

omdöme, och som har den position i departementet, att han förmår att göra sig

gällande.

Om följaktligen de politiska ärendena och handelsärendena böra hava var

sin egen avdelning inom utrikesdepartementet, innebär detta för ingen del, att

sammanhållningen och enhetligheten i ärendesbehandlingen skulle äventyras.

Därför svarar — förutom den dagliga samverkan mellan avdelningscheferna

—- departementets gemensamma ledning, departementschefen och kabinettssekreteraren,

av vilka den senare just har till sin främsta uppgift att sörja för full

effektivitet och samstämmighet i departementets arbete genom att deltaga i och

leda behandlingen av alla viktigare ärenden samt att vaka över arbetsfördelningen

och samarbetet mellan avdelningarna.

Vad särskilt angår handelstraktatärendenas förläggning till handelsavdelningen

må framhållas,

att genom en dylik förläggning traktatärendena skulle föras in i sitt naturliga

sammanhang som ett led i den avdelnings verksamhet, som över huvud taget

har att handlägga kommersiella uppgifter.

att traktatberedningen därigenom skulle tillgodogöras den speciella, kommersiellt

betonade fackkunskap och arbetsmetod, som vinnes och underhålles endast

genom ett fortlöpande arbete med kommersiella spörsmål och genom den

ständiga kontakten med näringsmyndigheterna och näringslivet,

att denna fackkunskap är av största betydelse i varje skede av ett traktatärendes

handläggning och ej minst i det, som faller under utrikesdepartementet,

att genom att hänföras till handelsavdelningen traktatberedningen skulle

komma i centrum av avdelningschefens verksamhet, vilket är så mycket betydelsefullare,

som traktatfrågorna med hänsyn till sin vikt och ofta komplicerade

beskaffenhet i särskilt framträdande grad kräva oavlåtlig uppmärksamhet

och ingående studium,

att däremot med traktatärendenas förläggning till politiska avdelningen,

vars huvudsakliga verksamhet är inriktad på allmänt politiska uppgifter, den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 11

risken ligger nära till hands, att traktatärendena mera bleve skjutna åt

sidan,

att genom traktatärendenas överflyttande till handelsavdelningen chelen tor

politiska avdelningen skulle fa ökade möjligheter att ägna tid och krafter åt

de i våra dagar även för Sveriges del så viktiga politiska ärendena,

att av dessa skäl tyngdpunkten i utrikesdepartementets beredning av traktatfrågor

bör, under nära samarbete med övriga avdelningar, särskilt den politiska,

ligga på handelsavdelningen, vars chef bör utbildas till traktatspecialist

och bliva den sammanhållande kraften i traktatarbetet,

att, vad själva traktatförhandlingarna angår, chefen för handelsavdelningen,

hos vilken handläggningen av alla handelspolitiska frågor skulle sammanföras,

bör vara väl skickad att deltaga i dylika förhandlingar, vid vilka dock

givetvis även den formella och tekniska skolning och rutin pa det politiska!

området, varöver utrikesdepartementet må förfoga, i all erforderlig utsträckning

bör tagas i anspråk,

samt att av traktatärendenas överflyttande till handelsavdelningen skulle

följa en naturligare arbetsfördelning och en klarare gränsdragning mellan utrikesdepartementets

avdelningar.

Vad angår den framförda invändningen, att spörsmålet om ordningen för

de handelpolitiska frågornas och särskilt handelstraktatärendenas handläggning

inom utrikesdepartementet borde vara beroende av sättet för dessa frågors

beredning inom den inre förvaltningen, varvid i synnerhet handelsdepartementets

ställning och uppgifter i liithörade frågor böra beaktas, må erinras.

att den gränsreglering, som under de gångna åren kommit till stånd mellan

utrikes- och handelsdepartementen, i stort sett torde väl svara mot de båda

departementens organisation samt allmänna inriktning och särskilda uppgifter,

att mot lämpligheten av den nuvarande arbetsfördelningen mellan utrikesdepartementet

och den inre förvaltningen nagon befogad invändning icke torde

kunna göras,

att enligt direktiven för de sakkunniges uppdrag meningen icke heller ar

att i något avseende rubba de nuvarande gränserna för utrikesdepartementets

verksamhetsområde, utan att vad det här gäller är att överväga, på vad sätt

den till detta departement hörande behandlingen av traktatärendena lämpligen

bör ordnas för bästa möjliga tillgodoseende av kommersiella synpunkter,

samt att den omständigheten, att traktatärendena även i det sista och avgörande

skedet böra stå under kommersiellt sakkunnig ledning, icke rimligtvis

kan innebära en dubblering av den behandling dessa frågor fått på det

föregående stadiet.

Den nuvarande splittringen mellan två avdelningar i fråga om de handelspolitiska

ärendenas handläggning bör sålunda upphöra, och den ökade enhetlighet

och koncentration på detta område, som utrikesministern i sina direktiv

till de sakkunniga framhållit som önskvärd, bör vinnas därigenom, att traktatärendena

överflyttas från politiska avdelningen till handelsavdelningen, å

vilken sålunda behandlingen av samtliga handelsärenden skulle samlas.

Mot traktatärendenas avskiljande från politiska avdelningen har slutligen

invänts, att den organisation av utrikesdepartementet, som tillkom år 1906

och ägde bestånd till år 1919, vilade på grundsatsen om en skild behandling

av politiska ärenden och handelstraktatärenden, men att denna organisation,

som blivit prövad såväl under fredliga förhållanden som under världskriget,

förklarats olämplig av 1918 års sakkunniga, till vilken ståndpunkt statsmakterna

år 1919 anslutit sig.

Häremot må erinras,

att över huvud taget den nuvarande organisationen icke vare sig sådan

den nu är eller med de jämkningar, som ovan förordats — rimligtvis bör järn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majrts proposition nr 50.

Närings
organisatio
nerna.

föras med 1906 års organisation, som på ett flertal punkter led av uppenbara

svagheter och bland annat helt saknade särskild politisk avdelning,

att de påstådda olägenheterna av den skilda behandlingen av politiska

ärenden och handelstraktatärenden sålunda i varje fall icke kan återföras på

någon förefintlig dualism mellan en politisk avdelning och en handelsavdelning,

att under fredsåren 1906—1914 -—- bortsett från handelstraktaten med

Tyskland, som behandlades av särskilda delegerade -— inga handelsavtal av

någon större betydelse avslötos (endast avtal med Serbien, Rumänien, Kina

och Japan),

att under krigsåren de större handelsavtalsförhandlingarna merendels sköttes

av särskilda förhandlare och de löpande handelspolitiska frågorna till

väsentlig del ombestyrdes av ett speciellt för ändamålet tillkommet organ

utanför utrikesdepartementet,

att emellertid den av 1918 års sakkunniga anförda argumenteringen avsåg

samtliga politiska och kommersiella ärendens — icke endast de politiska ärendenas

och traktatärendenas — sammanförande på en gemensam avdelning,

att en organisation av utrikesdepartementet av denna art dock icke sedermera

genomförts,

samt att med nuvarande omfattning av politiska och kommersiella ärenden

en dylik organisation över huvud taget icke skulle kunna fungera på ett tillfredsställande

sätt.

Traktatärendenas överflyttande från politiska avdelningen till handelsavdelningen

bör medföra, att en av förstnämnda avdelnings byråer överföres till

sistberörda avdelning.»

I förevarande spörsmål hava. Järnkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening,

Stockholms Handelskammare och Sveriges Industriförbund avgivit följande

gemensamma yttrande:

»Yi anse oss (härvid) först böra uttrycka vår tillfredsställelse därmed,

att samtliga de sakkunniga — huru delade deras meningar än i övrigt äro —- enhälligt uttala sig för att departementet bör äga en särskild handelsavdelning.

Den speciella handelsavdelningen har under sin tillvaro visat, att den

har att fylla en uppgift såsom sammanhållande och impulsgivande kraft för

tillvaratagandet av de kommersiella synpunkterna inom vår utrikesrepresentation.

Enbart den omständigheten, att det inom utrikesdepartementet finnes

ett organ i auktoritativ ställning med särskild uppgift härutinnan och med

förmåga att^ leda och följa våra beskickningars och konsulats arbete i sådan

riktning, måste vara ägnad att utöva ett stimulerande inflytande på detta

arbete. Avdelningen har härigenom säkerligen haft en hälsosam inverkan på

hela andan inom utrikesdepartementet, då den bidragit till att därstädes sprida

en mera utpräglad förståelse för näringslivets krav. Härtill kommer, att

densamma givit ett flertal aspiranter en lämplig fostran för kommande värv.

På sätt av. herr Bergendal i ärendet anförts, torde en allsidig handledning av

de yngre tjänstemännen inom var och en av de huvudgrenar, som höra till utrikestjänsten,

icke vara möjlig, med mindre varje huvudgren har sitt särskilda

organ inom departementet.

Såsom Stockholms Handelskammare i en tidigare framställning betonat,

föreligger det vidare från näringslivets sida ett ovedersägligt behov av att

inom utrikesdepartementet äga en särskild tjänsteman i mera framskjuten

ställning, till vilken dess utövare kunna hänvända sig med anhållan om bistånd

vid ordnandet av mellanhavanden med utländska myndigheter och uppkomna

komplikationer av kommersiell art, vilka merendels äro av den natur,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition vr 50.

13

att de kräva ett snabbt och effektivt ingripande. Denna sida av departementets

verksamhet, vilken betecknats såsom »handelsdiplomatiska handtag» åt

näringslivet, är i själva verket så betydelsefull och av den krävande art,

att det även ur denna synpunkt föreligger ett starkt motiv för en särskild

liandelsavdelnings bibehållande såsom en auktoritativ förbindelseled mellan

utrikesförvaltningen och näringslivet.

Ehuru även herrar Höjer och Sjöborg, såsom nämnts, uttalat sig för den

speciella handelsavdelningens bibehållande, anse de sig dock, för det fall att

en sådan anordning av organisatoriska eller andra skäl skulle anses olämplig,

böra förorda, att de till denna avdelning hörande ärendena förläggas till en

särskild byrå inom den politiska avdelningen. De skäl av organisatorisk art,

som skulle kunna anföras mot speciella handelsavdelningens bibehållande,

torde bestå i svårigheten att draga en gränslinje mellan denna avdelnings

samt den politiska avdelningens arbetsuppgifter, om den senare avdelningen,

såsom herrar Höjer och Sjöborg föreslagit, allt fortfarande skulle handlägga

de handelspolitiska ärendena. Om, såsom herrar Bergendal och Nilsson föreslagit

och vi på nedan angivna skäl tillstyrka, handelstraktatärendena utbrytas

ur den politiska avdelningen och förläggas till en utvidgad handelsavdelning,

skulle alla organisatoriska betänkligheter av antytt slag givetvis

bortfalla. Några andra skäl torde ej heller motivera ett frångående av den

ståndpunkt, som intogs av 1924 års riksdag, då den avslog av Kungl. Maj:t

väckt förslag om speciella handelsavdelningens indragning. Tvärtom ha

sedan dess omständigheter inträffat, som synas oss öka behovet inom utrikesdepartementet

av en på ekonomiska och kommersiella frågor särskilt inriktad

avdelning. Yi syfta härmed särskilt därpå, att Nationernas Förbund efter

den ekonomiska världskonferensen i ökad omfattning gjort ekonomiska frågor

till föremål för sin behandling. Givetvis påkallar förbundets arbete med

dessa ärenden utrikesdepartementets synnerliga uppmärksamhet. Att lägga

omsorgen härför på chefen för den politiska avdelningen lärer emellertid, ej

minst på grund av dennes redan nu dryga arbetsbörda, ej vara lämpligt.

Då av ovan angivna skäl någon tvekan ej längre bör råda om behovet av

en särskild avdelning för handelsärenden inom utrikesdepartementet, synes

oss härav naturligen följa, att denna avdelnings provisoriska karaktär nu

upphör och att densamma, såsom herrar Bergendal och Nilsson föreslagit,

överföres på ordinarie stat. Dess bibehållande på extra stat, vilket av herrar

Höjer och Sjöborg utan angivande av närmare skäl förordats, skulle nämligen

kunna anses befogat, endast om utvecklingen tenderade i den riktningen, att

vår utrikesadministration finge mindre anledning än för närvarande att syssla

med kommersiella ärenden. En motsatt utvecklingstendens är emellertid lätt

konstaterbar.

Rörande frågan om handelstraktatärendenas förläggning inom organisationen

råda meningsskiljaktigheter mellan de sakkunniga. Herrar Bergendal

och Nilsson föreslå, att dessa ärenden överföras från den politiska avdelningen

till en utvidgad handelsavdelning, vilkens chef skulle hava handläggningen

av dessa ärenden till sin huvuduppgift och till underordnat organ

härvid skulle erhålla en från den politiska avdelningen överflyttad byrå.

Herrar Höjer och Sjöborg förorda däremot, att handelstraktatärendena såsom

hittills kvarstå under den politiska avdelningen, som såtillvida skulle

omorganiseras, att dess nuvarande tre geografiska byråer skulle ersättas med

tre efter ärendenas beskaffenhet indelade byråer, därav en för handelstraktatfrågor.

Redan sett från rent yttre organisatorisk synpunkt erbjuder herrar Bergendals

och Nilssons förslag påtagliga fördelar framför herrar Höjers och Sjöborgs.

Den som studerar utrikesdepartementets nuvarande organisation kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

knappast undgå att finna en disproportion mellan de skilda avdelningarna.

Medan den juridiska avdelningen och personalavdelningen ha vardera två

byråer (varav den ena byrån på personalavdelningen numera är satt på indragningsstat),

har den politiska avdelningen, frånsett den relativt fristående

pressbyrån, tre byråer, den speciella bandelsavdelningen däremot ingen. Det

jämförelsevis stora antalet byråer på den politiska avdelningen är självfallet

betingat av den på denna avdelning för närvarande vilande arbetsbördan. Att

denna i förhållande till övriga avdelningars arbetsuppgifter är särskilt stor

får en bekräftelse därav, att man vid de under senare åren i besparingssyftei

gjorda_ indragningarna i departementet ansett sig böra lämna den politiska

avdelningens byråindelning orubbad. Denna relativa överbelastning av den

politiska avdelningen måste i så måtto anses innebära en organisatorisk svaghet,

att den försvårar möjligheten för avdelningens chef att ägna ärendena

den personliga, direkta behandling, som synes vara ett önskemål. Ep omorganisation

efter de av herrar Bergendal och Nilsson föreslagna linjerna

skulle otvivelaktigt avlägsna denna organisatoriska svaghet samt åstadkomma

en bättre balans mellan de skilda avdelningarna.

Även rent sakligt sett finna vi, i likhet med herrar Bergendal och Nilsson,

att handelstraktatärendena ha sin naturliga plats i en handelsavdelning och

att den nuvarande uppsplittringen av de kommersiella ärendena på två avdelningar

utgör en konstitutiv svaghet i den nuvarande organisationen.

Då de båda övriga sakkunniga i sitt utlåtande hävda de politiska synpunkternas

dominerande betydelse vid utrikesdepartementets handläggning

av dessa ärenden och på den grund förorda bibehållandet av den nuvarande

fördelningen av ärendena, åberopa de till stöd för sin ståndpunkt härutinnan

det av 1918 års sakkunniga framburna och av statsmakterna godkända organisationsförslaget.

I sådant avseende framhålla de såsom den bärande tanken

hos detta förslag, att nämnda synpunkter skulle automatiskt tillgodoses

genom själva organisationen. Det förefaller emellertid, som om de i denna

kardinalpunkt dragit andra slutsatser ur de sakkunnigas betänkande, än vad

dessa själva avsett. Den bärande tanken i 1918 års utlåtande — i varje fall

i de delar därav, som inledningsvis åberopas i herrar Höjers och Sjöborgs

framställning — har väl fastmera varit att bereda handelsärendena en mera

framskjuten plats inom utrikesdepartementet än tillförene. Då man år 1918

ansåg sig kunna nå detta mål genom att förorda de handelspolitiska ärendenas

förläggning till den politiska avdelningen, var detta ett vid denna tidpunkt

mycket naturligt betraktelsesätt. Man befann sig då i en period, under

vilken de politiska frågorna, åtminstone för vårt lands vidkommande,

voro i alldeles särskilt stor utsträckning sammanflätade med handelsspörsmål.

På sätt avdelningschefen Giinther framhållit i sin i ärendet avgivna

promemoria, avsågo de handelsavtal och andra ekonomiska avtal, varom man

förhandlade under kriget och tiden därefter, närmast att trygga folkförsörjningen;

i samband härmed medförde de också politiska konsekvenser av den

största betydelse. I nyssberörda promemoria understrykes emellertid med

all rätt, att läget i närvarande stund är väsentligen annorlunda, då det nu

återigen gäller att bereda avsättningsmöjligheter för våra exportvaror, medan

de tidigare politiskt ömtåliga frågorna om landets förseende med råvaror och

livsmedel förlorat i aktualitet. De förutsättningar, från vilka man omedelbart

efter världskrigets slut utdömde det under perioden 1906—1919 genomförda

systemet med skild behandling av politiska ärenden och handelstraktatärenden,

hava sålunda numera bortfallit.

Vidare torde man vara berättigad förmoda, att bakom 1918 års ståndpunkt

låg den tanken, att den högsta ledningen för en politisk avdelning skulle tillsättas

med hänsynstagande ej blott till innehavarens allmänpolitiska och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 50.

15

diplomatiska kvalifikationer utan även till hans insikter på det rent ekonomiska

och kommersiella området. Det ligger emellertid i öppen dag, att det

måste erbjuda synnerligen stora svårigheter att besätta platsen med en person

med så utomordentligt mångsidiga förutsättningar. Även om man kan

utgå från att chefskapet för den politiska avdelningen i framtiden såsom

hitintills kommer att anförtros åt utrikesdepartementets yppersta krafter,

torde man dock icke såsom regel kunna räkna med att postens innehavare vid

sidan av de allmänpolitiska och diplomatiska kvalifikationer, som dock i

främsta rummet måste bliva avgörande vid postens besättande, jämväl skall

äga de djupgående insikter i ekonomiska förhållanden, utan vilka hans befattning

med handelspolitiska ärenden kommer att nedsjunka till en övervägande

formell handläggning. En mera ingående personlig realbehandling av

ifrågavarade ärenden torde även som regel överstiga den politiska avdelningschefens

arbetsförmåga på grund av den synnerligen stora arbetsbörda, som,

på sätt vi ovan erinrat om, åvilar denne.

Även herrar Höjer och Sjöborg synas i sitt utlåtande hava en känsla av

vådan i nu berörda omständigheter och söka remediet häremot i inrättandet

— som redan berörts —- inom den politiska avdelningen av en särskild byråchefsbefattning

för handelspolitiska ärenden. De framhålla, att denna byrå

skulle organiseras så, att avdelningschefen inom densamma skulle hava tillgång

till den skolade arbetskraft, som i första hand är erforderlig för utrikesdepartementets

handläggning av här ifrågavarande ärenden. Emellertid torde

det bliva svårt, för att ej säga omöjligt, att på en så relativt underordnad

post erhålla en person, som skulle fylla måttet härför. Även herrar Höjer

och Sjöborg vitsorda den snabba omsättning, som äger rum på de lägre posterna

i departementet, och framhålla, att den rutin och erfarenhet inom ett specialområde,

som vinnes genom mångårig tjänstgöring på samma plats, därför

icke kan stå utrikesdepartementet till buds i samma omfattning, som fallet är

med övriga ämbetsmyndigheter. En permanens i handläggningen är emellertid

här av allra största betydelse och endast dessa frågors anförtroende åt en

person i avdelningschefs ställning lämnar någon garanti härför. Denna ställning

skulle också giva vederbörande den auktoritet, som är av nöden för de

fall, där hans medverkan kräves vid eventuella förhandlingars förande.

Givetvis kräva handelstraktatfrågor — lika val som andra frågor av utrikespolitisk

innebörd — hänsynstagande till allmänna politiska synpunkter.

Att på grund härav handelstraktatärenden böra handläggas av den politiska

avdelningen, vore dock att draga cn felaktig slutsats. Även i fråga om en

del andra spörsmål, som höra under den juridiska avdelningens handläggning,

gäller, att vid deras avgörande allmänna politiska synpunkter måste tagas i

betraktande, och med samma fog skulle man kunna göra gällande, att också

dylika spörsmål borde överflyttas till den politiska avdelningen. Detta har

emellertid ej ens ifrågasatts. Det lärer vidare kunna förutsättas, att en avdelningschef,

som har sin huvudsakliga inriktning på handelspolitiken, icke

skulle stå så främmande för allmänna politiska synpunkter, att han åsidosatte

dessa. Skulle desamma av honom icke tillbörligen beaktas, torde för övrigt

chefen för den politiska avdelningen få tillfälle att göra dem gällande under

det samarbete, som äger rum mellan de olika avdelningarna inom departementet.

Framför allt måste det emellertid tillkomma kabinettssekreteraren

såsom högsta instans under utrikesministern, samt i sista hand denne, att tillse,

att ett ärende inom departementet handlägges med nödigt hänsynstagande

till alla de synpunkter, av skilda slag, som böra göra sig gällande. Kabinettssekreterarens

tid torde icke vara så upptagen, att han, beträffande ärenden

utav så utomordentligt stor betydelse som handelstraktatfrågor, ej skulle få

tid att ägna nödig omsorg häråt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Förutom bevakandet av de allmänna politiska synpunkterna bär utrikesdepartementet

enligt vårt förmenande en vida viktigare uppgift att fylla vid

handelstraktatärendenas handläggning än den, som herrar Höjer och Sjöborg

synas vilja tilldela detsamma. Måhända har det under nuvarande förhållanden

varit så, att denna handläggning övervägande varit av formell art, men

det kan ifrågasättas, om icke denna omständighet i så fall berott på redan

antydda brister i den gällande organisationen. Med en organisation, som

lägger dessa ärenden i händerna på en för dem särskilt utbildad och med dem

huvudsakligen sysselsatt person i avdelningschefs ställning, torde det visa

sig att departementet även kan göra en betydelsefull reell insats på hithörande

område. Den av chefen för speciella handelsavdelningen författade, med

remisshandlingarna överlämnade promemoria angående utrikesdepartementets

andel i handläggningen av handelstraktatärenden visar, vilka betydelsefulla

uppgifter på olika stadier av ett handelstraktatärendes behandling i sådant

hänseende åvila utrikesdepartementet. I angivna promemoria framhålles också,

att dessa uppgifter äro av annat slag än de, som tillkomma handelsdepartementet

och kommerskollegium, och att följaktligen något dubbelarbete

icke behöver befaras på hithörande område.

Emot vad herrar Höjer och Sjöborg anfört vilja vi vidare framhålla, att

handelstraktatärendenas förläggning till en handelsavdelning, vilkens chef

skulle ägna sig åt dessa ärenden såsom sin huvuduppgift, skulle vida mer

än den av dem förordade organisationen vara ägnad att tillgodose de traktattekniska

och förhandlingsmässiga synpunkterna. Det synes oss nämligen

självklart, att handelstraktatärendenas egenartade och ofta mycket invecklade

beskaffenhet kräver av den, som skall tillgodose dessa synpunkter, en vida mer

ingående kännedom om och speciell inriktning på ifrågavarande ärenden än

som rimligen kan fordras av den, som måste splittra sig på så många andrå

uppgifter som chefen för den politiska avdelningen.

Slutligen vilja vi ej underlåta att påpeka, hurusom den av herrar Bergendal

och Nilsson förordade linjen och den linje, som i första hand företrädes

av herrar Höjer och Sjöborg, i kostnadshänseende ställa sig ungefär lika.

Någon besparingssynpunkt bör sålunda ej vara utslagsgivande vid valet emellan

dessa bägge linjer.»

I likhet med ovanberörda näringsorganisationer har jämväl Handel skammaren

i Göteborg givit sin anslutning till det av herrar Bergendal och Nilsson

förordade förslaget om upprättandet å ordinarie stat av en handelsavdelning,

å vilken samtliga handelspolitiska och kommersiella ärendc-n skulle

sammanföras.

Skånes Handelskammare, som jämväl avgivit utlåtande i ämnet, har därvid

inledningsvis erinrat om den av herrar Höjer och Sjöborg framlagda uppfattningen,

att det huvudproblem, som varit de sakkunniga förelagt, nämligen

frågan om handelstraktatärendenas beredning, bort upptagas till behanding

i hela dess vidd under beaktande av att här berörda ärenden för närvarande

vore föremål för handläggning ej blott inom utrikesdepartementet utan även

inom handelsdepartementet samt kommerskollegium och vissa andra verk.

Efter att hava återgivit de av de sakkunnige framlagda alternativa förslagen,

för vilka enligt handelskammarens mening till synes mycket vägande skäl

å båda sidor anförts, framhåller handelskammaren, att herrar Bergen dals och

Nilssons förslag i första hand hade sin styrka däri, att det genom att på en

avdelning samla samtliga handelsärenden beredde chefen för densamma en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

17

framträdande och auktoritativ ställning, motsvarande den betydelse, de ekonomiska

frågorna numera intoge i den yttre politiken. Handelskammaren anför

därefter:

»Otvivelaktigt torde också vara, att med detta förslag möjliggöres att å denna

befattning förvärva en därtill i särskild grad skickad person. Med denna

anordning torde också kunna förväntas, att avdelningschefen blir i bättre tillfälle

att ägna personlig uppmärksamhet åt de yngre tjänstemännens handledning,

varigenom strävandena att göra departementets personal väl förtrogen

med det svenska näringslivet och dess krav komma att befordras. Till förmån

för samma förslag har slutligen också framhållits, att de politiska frågorna

efter Sveriges inträde i Nationernas förbund kommit att så öka arbetsbördan

för chefen å den politiska och handelspolitiska avdelningen, att dennes befattning

med de å samma avdelning handlagda ekonomiska frågorna därav hotar

att bliva lidande.»

Med avseende åter å herrar Höjers och Sjöborgs organisationsförslag anför

handelskammaren, som funnit att den huvudsakliga fördelen därmed vore, att

de ekonomiska ärendena erhölle en beredning, som, sakligt sett, bäst överensstämde

med utrikesdepartementets speciella uppgifter, följande:

»Att denna synpunkt är förtjänt av det allra största beaktande, torde tillräckligt

vara klarlagt av den i denna fråga tidigare förda diskussionen. I det

av envoyén Höjer och kabinettssekreterare Sjöborg nu avgivna betänkande har

samma synpunkt särskilt vad handelstraktatsfrågorna beträffar därjämte ytterligare

belysts och bekräftats. Med de intressen, utrikesdepartementet har

att bevaka, lär också vara uppenbart, att handläggningen av på departementet

ankommande ekonomiska frågor ej kan slutföras utan att diplomatiska hänsyn

samtidigt bliva beaktade och det torde därför näppeligen kunna undvikas, att

en organisation, som i skilda avdelningar särhålla de ekonomiska ärendena från

de diplomatiska, mer eller mindre måste leda till omgång och dubbelarbete samt

onödigt öka arbetsbördan inom departementets ledning.»

Handelskammaren anför därefter vidare:

»Då förevarande organisationsfråga vid 1924 års riksdag senast var föremål

för prövning, förelågo så skiftande meningar om dess rätta lösning, att ett

avgörande vid detta tillfälle icke ansågs kunna träffas. I detta avseende synes

den därefter förflutna tiden icke ha bragt någon ändring och det torde kunna

ifrågasättas, huruvida icke den då rådande oklarheten rörande själva utgångspunkterna

för denna frågas bedömande för närvarande snarast har tilltagit.

Såsom statsutskottet vid förenämnda riksdag framhöll, borde en förnyad utredning

särskilt rörande speciella handelsavdelningens ställning till handelsdepartementet

företagas, innan förevarande organisationsfråga slutgiltigt avgjordes,

och även i nu föreliggande betänkande har behovet av ytterligare utredning

på denna punkt blivit vitsordat. På grund av de givna direktiven har

någon sådan utredning likväl icke kommit till stånd. Vid denna omständighet

bör efter handelskammarens förmenande fästas så mycket större vikt, som det

i ärendets nuvarande läge synes omöjligt att överblicka, huruvida upprättandet

inom utrikesdepartementet av en särskild handelsavdeluing, vars centrala uppgift

skall vara att handlägga handelstraktatfrågor, icke kan komma att så inverka

på handelsdepartementets ställning, att densamma väsentligen förryckes.

Härtill kommer att en uppdelning av de på utrikesdepartementets handläggning

ankommande politiska och ekonomiska ärendena i förening med ett övergivande

av den geografiska byråindelningen tillsynes är liktydigt med ett full
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. bo häft. (AV 50.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. 3[aj:ts proposition nr 50.

Kommers
kollegium.

ständigt nedbrytande av de principer, som med statsmakternas gillande lagts

till grund för departementets nuvarande organisation. Skall emellertid ett så

vittutseende steg anses påkallat, torde dessförinnan en i åtskilliga punkter vida

grundligare och mera omfattande utredning böra föreligga.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört har Handelskammaren äran meddela,

att Handelskammaren icke anser här berörda ärende föreligga i det skick,

att ett ställningstagande därtill för närvarande är möjligt.»

I sitt den 19 nästlidne januari dagtecknade yttrande har Kommerskollegium,

efter en erinran om att de kommersiella ärendenas handläggning inom utrikesdepartementet

under senare år upprepade gånger varit föremål för utredningar

och beslut, anfört följande.

»Vad angår statens befattning med den kommersiella informationen har

Kommerskollegium i utlåtande den 23 november 1923 över de s. k. informationssakkunnigas

betänkande samt en av statssekreteraren Bergendal i hans

dåvarande ställning som chef för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning

i ämnet avgiven promemoria utförligt utvecklat sin ståndpunkt härtill.

Kollegium gav därvid. uttryck åt den uppfattningen, att statens befattning

med den kommersiella informationen borde väsentligen begränsas, och föreslog

som en konsekvens härav indragning av den särskilda upplysningssektion inom

kollegii handelsbyrå, som år 1919 tillkommit för bedrivande av kommersiell

informationsverksamhet. En förutsättning för kollegii ifrågavarande förslag

var givetvis, att jämväl inom utrikesförvaltningen skulle vidtagas sådana förenklingar

i organisationen, som betingades av den föreslagna begränsningen i

själva informationsarbetet. Den då arbetande besparingskommittén, som jämväl

yttrade sig om statens befattning med den kommersiella informationen och

därvid i huvudsak anslöt sig till kollegii uppfattning i ämnet, föreslog också,

att bland annat utrikesdepartementets speciella handelsavdelning skulle indragas.

Över besparingskommitténs ifrågavarande förslag avgav kollegium utlåtande

den 5 februari 1924. I detta utlåtande konstaterade kollegium, att

den föreslagna begränsningen av ämnesområdet för statens kommersiella informationsverksamhet

vunnit anslutning från näringsorganisationernas sida av

sådan enhällighet, att berörda förslag syntes böra bliva grundläggande för frågans

definitiva reglering. I anslutning härtill framhöll kollegium, att ett bibehållande

av speciella handelsavdelningen inom utrikesdepartementet icke vidare

vore påkallat. Med anledning av vad sålunda förekommit föreslogs i proposition

till 1924 års riksdag, att ifrågavarande avdelning skulle ersättas med

en under den politiska och handelspolitiska avdelningen sorterande byrå. Riksdagen

ansåg emellertid, att frågan krävde ytterligare utredning efter vissa av

riksdagen angivna riktlinjer, avseende närmast ett klarläggande av handelsdepartementets

ställning till informationsverksamheten. I anledning härav blev

anslaget till den speciella handelsavdelningen då bibehållet oförändrat, Den

av riksdagen begärda utredningen framlades i proposition till 1925 års riksdag

(nr 188), vari Kungl. Maj:t föreslog speciella handelsavdelningens bibehållande

å extra stat. Däri behandlades utförligt frågan om handelsdepartementets

^och utrikesdepartementets inbördes förhållande i nu berörda avseende,

och a-ngåvos vissa riktlinjer för samarbetet departementen emellan att under

någon tid försöksvis tillämpas. Frågan huruvida inom utrikesdepartementet

behov förefunnes av en självständig avdelning för hithörande arbetsuppgifter

upptogs i propositionen icke till närmare behandling. Riksdagen biföll Kungl.

Maj ds förslag.

Då kollegium nu ånyo bär att yttra sig angående behovet av en särskild

handelsavdelning inom utrikesdepartementet, torde kollegium i vad rör frågan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

19

om statens befattning med den kommersiella informationen kunna inskränka

sig till att åberopa vad som av kollegium därom anförts i de ovan berörda utlåtandena

i detta ämne. För sin del har kollegium icke kunnat finna, att några

omständigheter numera tillkommit, som föranleda ändring i den uppfattning,

varåt kollegium tidigare givit uttryck. Snarare torde väl de kommersiella

förbindelserna länderna emellan nu få anses ha återvunnit sådan stabilitet, att

statens medverkan för speciella kommersiella upplysningars införskaffande till

näringslivets tjänst i allt mindre grad göres påkallad, åtminstone vad beträffar

i kommersiellt och industriellt hänseende mera utvecklade länder och avsättningsområden.

Vad beträffar de handelspolitiska handräckningsåtgärderna, vilka först från

och med år 1926 uttryckligen blivit hänförda till den speciella handelsavdelningen,

har kollegium i sitt ovan åberopade utlåtande av den 5 februari 1924

påvisat, att det med speciella handelsavdelningens inrättande icke åsyftats att

tillgodose behovet av diplomatisk hjälp åt näringslivet, utan att arbete av dylikt

slag i huvudsak vore avsett att utföras av politiska och handelspolitiska

avdelningen. Emellertid hade från vissa näringsorganisationers sida i samband

med kollegii behandling av ärendet ifråga givits uttryck åt angelägenheten

utav, att i utrikesdepartementet funnes ett stöd för landets affärsliv i

form av ett speciellt organ för bevakande av dess intressen. I anledning härav

framhöll kollegium, att detta önskemål icke skulle kunna realiseras utan en

mer eller mindre genomgripande ändring i departementets dåvarande organisation.

Därvidlag kunde i huvudsak två alternativ sättas ifråga, nämligen antingen

att inrätta en handelsbyrå å den politiska och handelspolitiska avdelningen,

vilken byrå då skulle omhändertaga icke blott informationsfrågor utan

även frågor i allmänhet berörande utrikesförvaltningens stödjande verksamhet

i förhållande till näringslivet, i den mån dessa ärenden passerade departementet,

eller ock att bibehålla en handelsavdelning, i vilket fall alla ärenden, som

direkt berörde näringslivet, skulle avlastas från den politiska och handelspolitiska

avdelningen (varvid benämningen »handelspolitiska» borde bortfalla).

För det dåvarande trodde sig kollegium emellertid böra för sin del tillråda det

förstnämnda alternativet.

I de nu remitterade utlåtandena har den problemställning, som kollegium sålunda

angav, kommit till förnyat uttryck, i det att statssekreterare Bergendals

förslag i huvudsak motsvarar det av kollegium här ovan berörda senare alternativet,

och envoyén Höjers och kabinettssekreterare Sjöborgs andra hands förslag

motsvarar det förstnämnda alternativet.

I den argumentering, som ligger till grund för statssekreterare Bergendals

förslag, göres gällande, att en särskild handelsavdelning kräves inom utrikesdepartementet

för behandling icke blott av den kommersiella informationen och

de handelspolitiska handräckningsåtgärderna utan även för övertagande av handelstraktatärendena

i allmänhet.

o Ifråga om den kommersiella informationen har kollegium redan i det föregående

angivit sin uppfattning, att en särskild avdelning härför icke är av behovet

påkallad. Och beträffande de handelspolitiska handräckningsåtgärderna

finner kollegium, enligt sin egen erfarenhet att döma, inga nya omständigheter

hava tillkommit, som föranleda ändring i kollegii därom gjorda uttalande i utlåtandet

den 5 februari 1924. I detta sammanhang torde också böra erinras,

att föredragande departementschefen, enligt vad som framgår av den ovan

åberopade propositionen till 1925 års riksdag, ansett avgörande hinder icke

föreligga för att hänföra ärenden av nu ifrågavarande typ till den politiska och

handelspolitiska avdelningen. Dessas överförande till speciella handelsavdelningen

ansågs emellertid medföra den fördelen, att de då komme att omhändertagas

av den avdelning, som på grund av sin befattning med de närstående

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition nr BO.

rena informationsärendena vore i ständig och nära förbindelse med näringslivet

och dess företrädare. Om nu informationsärendena utan olägenhet kunna hänföras

till en hyra under den politiska och handelspolitiska avdelningen lära de

handelspolitiska handräckningsåtgärderna sålunda även med fördel kunna förläggas

till samma byrå.

Vad som från vissa näringsorganisationers sida framhållits angående behovet

av en avdelningschef för behandlingen av dessa slags ärenden har kollegium

ägnat den största uppmärksamhet. Kollegium har dock svårt att finna, varför

icke, i motsvarighet till vad som är fallet inom andra ämbetsverk, en person i

byråchefs ställning borde kunna med tillräcklig auktoritet upprätthålla departementets

omedelbara förbindelser med näringsidkarna. Den uppfattningen,

att man icke skulle för en dylik befattning kunna förvärva och bibehålla en

tillräckligt kompetent kraft, motsäges av erfarenheten från andra håll inom

statsförvaltningen.

Vad slutligen angår handelstraktatärendena, är det av statssekreterare Bergendal

framhållna behovet av att dessa ärenden må erhålla en självständig behandling

å en särskild handelsavdelning ett i avseende å nu förevarande organisationsfråga

nytillkommet argument. Att detta behov icke kan motiveras

av att någon ändring skulle vara erforderlig i dessa traktatärendens rent sakliga

beredning, finner kollegium uppenbart, och det har heller icke från något

håll gjorts gällande. Denna beredning, så vitt den avser näringslivet berörande

spörsmål, äger nu rum, och bör självfallet även framdeles äga rum, genom de

speciellt sakkunniga myndigheterna, i första hand handelsdepartementet och

kommerskollegium. Denna mening synes också omfattas av samtliga sakkunniga.

Huruvida återigen en sådan förändring av utrikesdepartementets organisation,

som av statssekreteraren Bergendal föreslagits, må vara särskilt ändamålsenlig

för den diplomatiska beredningen av nu avsedda traktatärenden och

för do handelspolitiska förhandlingarna med främmande länder, undandrager

sig i stort sett kollegii bedömande, i det att ett ståndpunktstagande i denna

fråga förutsätter en kännedom om arbetsförhållandena överhuvud taget inom

utrikesdepartementet och särskilt om sättet för handelstraktatfrågornas hittillsvarande

_ handläggning i departementet, vilken givetvis icke kan förväntas i

tillräcklig grad vara för handen i kollegium. Samarbete mellan dem, som företräda

de politiska och de kommersiella intressena inom departementet, torde

i varje fall vara nödvändigt.

I den till statssekreterare Bergendals utlåtande fogade och av honom åberopade

promemorian av avdelningschefen Gunther angående de handelspolitiska

frågornas handläggning inom utrikesdepartementet, ävensom i det av Stockholms

handelskammare in. fl. avgivna yttrandet, göres emellertid nu gällande,

att förhållandena under den tid, som förflutit efter genomförandet av 1919 års

omorganisation, av utrikesdepartementet så till vida förändrats, a.tt den uppdelning

på politiska och ekonomiska spörsmål vid ärendesbehandlingen inom

departementet, som nämnda organisationsförändring avsåg att förebygga, ånyo

med fördel kunde åvägabringas. I anledning därav synes kunna sättas ifråga,

huruvida man. icke i sin strävan att bereda de kommersiella ärendena en möjligast

framskjuten plats inom utrikesförvaltningen, till vilken strävan kollegium

naturligen skänker sin fulla anslutning, kommit att få blicken skymd

för de mera djupgående principiella syftena med 1919 års omorganisation. I

själva verket torde väl förhållandena alltjämt vara sådana, icke minst för vårt

lands vidkommande, att vår yttre politik helt domineras av strävandet att genom

fredliga kulturella och kommersiella förbindelser med andra länder främja

vårt folks välstånd och utveckling. Vad som för vårt lands vidkommande i organisatoriskt

avseende alltjämt erfordras är alltså i och för sig icke enbart en

handelsavdelning inom utrikesdepartementet utan en sådan utrikesförvaltning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50.

21

överhuvud taget, som med insikt och vaken blick kan följa den ekonomiska utvecklingens

inverkan på vårt lands läge i internationellt avseende.

Kollegium har vid övervägandet av denna fråga för sin del funnit svårt att

på annat sätt förklara, huru den intressemotsättning, som påtagligen föreligger

i avseende å behandlingen inom utrikesdepartementet av handelspolitiska

frågor, närmast traktatfrågor, och andra handelsfrågor kunnat uppkomma,

än att en viss olikformighet och splittring i beredningen av handelsärendena

är för handen.

Av de sakkunniga har nu samfällt tillstyrkts en ändrad gruppering och behandling

av de ärenden, vilka hittills handlagts å den politiska och handelspolitiska

avdelningens nuvarande byråer, varigenom den antydda splittringen

kan förväntas komma att i viss mån minskas. Därest denna förändring kommer

att genomföras, varemot kollegium icke har något att erinra, torde det

med hänsyn till handelstraktatsärendenas behandling icke vara av någon avgörande

betydelse, huruvida departementets organisation anordnas enligt de

linjer, som förordats av herrar Höjer och Sjöborg, eller enligt herr Bergendals

förslag. Huvudvikten måste enligt kollegii förmenande läggas därå

att genom instruktionsmässiga föreskrifter och inre arbetsordning ett ordnat

samarbete åstadkommes mellan den avdelning — eller byrå —• som närmast

företräder de politiska intressena, och den avdelning eller byrå, som företräder

den speciella sakkunskapen i avseende å handläggningen av handelsärenden.

Kollegium har, såsom förut omnämnts, tidigare uttalat sig för en organisationsform,

som närmast motsvaras av det förslag, vilket som ett andra alternativ

nu framlagts av herrar Höjer och Sjöborg, och anser alltjämt denna lösning

av frågan, såvitt utifrån kan bedömas, erbjuda företräden i organisatoriskt

hänseende, förutom ur besparingssynpunkt, om än i sistnämnda avseende

skillnaden icke synes kunna bliva av den storleksordning, att densamma i och

för sig bör öva något bestämmande inflytande på ståndpunktstagandet i

ärendet.

Å andra sidan lärer inan icke böra bortse från betydelsen av, att den organisationsform,

som väljes, omfattas med fullt förtroende av näringslivet, till

vars stöd densamma är avsedd att arbeta. Då nu de näringsorganisationer,

vilka beretts tillfälle uttala sig i frågan, så enhälligt uttalat sig för en lösning

enligt de linjer, som förordats av herr Bergendal, anser sig kollegium böra

uttala, att denna lösning, genomförd i samband med den förutnämnda omgrupperingen

av ärendena inom utrikesdepartementets politiska och handelspolitiska

avdelning, icke synes böra möta några avgörande betänkligheter, under

förutsättning att på ovan antytt sätt ett lämpligt samarbete ordnas vid handläggningen

av traktatärendena.»

Vid behandlingen inom Kommerskollegium av förevarande organisationsspörsmål

har föredraganden, t. f. kommerserådet Åmark, med instämmande av

kommerserådet Malmen, anmält skiljaktig mening och därvid anfört följande:

»Vad av kollegium vid skilda tillfällen anförts rörande lämpligheten av

en begränsning av ämnesområdet för statens kommersiella informationsverksamhet

får jag för min del här åberopa. Då utrikesdepartementets befattning

med den kommersiella informationen nu ånyo anföres som ett skäl för en särskild

handelsavdelning inom nämnda departement, synes det mig vara av vikt

att fastslå, att detta skäl genom auktoritativa uttalanden från skilda håll mött

gensagor. I sitt utlåtande den 5 februari 1924 vägde kollegium mot varandra

de båda som möjliga ansedda alternativen av antingen en handelsbyrå

inom departementets politiska och handelspolitiska avdelning, vilken byrå då

skulle omhändertaga icke blott informationsfrågor utan även frågor i allmän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ls proposition nr ,50.

het_ berörande utrikesförvaltningens stödjande verksamhet i förhållande till

näringslivet, eller ock en särskild handelsavdelning, vilken då lämpligen skulle

hava att övertaga alla på utrikesdepartementet ankommande ärenden, som

direkt beröra näringslivet. Kollegium fann, att en lösning enligt det sistnämnda

alternativet skulle verka nedbrytande på den nyligen genomförda organisationen

av departementet, i det att själva grundvalen för densamma komme

att rubbas. Jag anser den slutsats, vartill kollegium då kom i förevarande

fråga, fortfarande äga giltighet och kan icke finna, att några nya sådana

skäl tillkommit, som kunna föranleda ett frångående av kollegii sålunda en

gång intagna ståndpunkt. Fastmer föreligger enligt min mening ett starkt

stöd för riktigheten av densamma i de uttalanden, som gjorts av envoyén Höjer

och kabinettssekreteraren Sjöborg i deras nu till kollegium remitterade utlåtande.

Vad däri anförts angående de betydande olägenheter, som komme att

följa av handelstraktatärendenas utbrytande från politiska och handelspolitiska

avdelningen, synes mig vara fullt övertygande. De av statssekreteraren

Bergendal framförda argumenten till förmån för dessa ärendens överförande

till speciella handelsavdelningen torde däremot, långt ifrån att stödja kraven

på denna avdelnings av andra skäl otillräckligt uppburna tillvaro, innebära

vägande skäl för hela denna avdelnings upphörande och inflyttande under den

politiska och handelspolitiska avdelningen. Ty med hänsyn till det nära samband,

som visats bestå mellan de politiska och do kommersiella momenten just

beträffande handelstraktatärendena, synes en ordning, som syftar till att bryta

detta samband i synnerhet vid ifrågavarande ärendens diplomatiska handläggning,

vara ägnad att ingiva stora betänkligheter.

I den till statssekreteraren Bergendals utlåtande fogade och av honom åberopade

promemorian av avdelningschefen Giinther angående de handelspolitiska

frågornas handläggning inom utrikesdepartementet ävensom i det avStockholms

handelskammare m. fl. avgivna yttrandet har visserligen gjorts

gällande, att läget på det handelspolitiska området skulle så tillvida förändrats

sedan den tid, då 1919 års organisationsförändring av utrikesdepartementet

genomfördes, att en uppdelning på politiska och ekonomiska spörsmål nu skulle

med större fördel än tidigare kunna åvägabringas. Denna uppfattning bestrides

emellertid med eftertryck av envoyén Höjer och kabinettssekreteraren Sjöborg.

De erkänna, att de politiska och ekonomiska frågorna numera icke äro

sammanflätade på samma sätt som under världskrigets tid, men det förnekas

av dem, att de handelsavtal, som efter kriget avslutats eller kunna komma att

i framtiden avslutas, liksom handelspolitiska förhandlingar och åtgärder av

annan art icke skulle kunna i lika hög grad erbjuda en förening av politiska

och ekonomiska moment.

Kollegium har i anledning av vissa näringsorganisationers önskemål om ett

speciellt^ organ inom utrikesdepartementet för kommersiella ärenden ansett sig

böra. ifrågasätta, huruvida man icke i sin strävan att bereda dessa ärenden eu

möjligast framskjuten plats inom utrikesförvaltningen kommit att få blicken

skymd för de mera djupgående principiella syftena med 1919 års omorganisation.

Ifrågavarande uttalande och kollegii i anslutning därtill utvecklade

synpunkter på organisationsprincipens egentliga innebörd skulle jag för min

del vilja särskilt framhäva. Det synes i själva verket icke uteslutet, att just

förhandenvaron inom departementet såsom ett provisorium av en speciell handelsavdelning

i sin män motverkat ett effektivt realiserande av den till grund

för 1919 års omorganisation liggande principen. Sannolikt har också en enhetlig

och möjligast sakkunnig behandling av traktatärendena inom politiska

och handelspolitiska avdelningen blivit försvårad genom den därstädes rådande,

efter geografiska grunder genomförda byråindelningen. En avgörande förbättring

torde därutinnan helt visst vinnas genom en sådan av alla de sakkun
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposit ion nr 50. 23

niga förordad ändrad gruppindelning av ärendena, som i högre grad än vad

nu är fallet sammanför desamma efter deras sakliga innebörd. Enligt denna

gruppindelning skulle handelstraktatärendena komma att koncentreras till en

särskild byrå, vars chef kan förväntas komma att på hithörande område förvärva

en omfattande sakkunskap. Motsvarande anordning skulle genomföras

med avseende å de kommersiellt tekniska ärenden, som nu ankomma på speciella

handelsavdelningen. Att en genom längre tids tjänstgöring på samma

post förvärvad speciell sakkunskap skulle i högre grad förefinnas hos en person

utav avdelningschefs än hos en person utav byråchefs grad finnas knappast

reella skäl att antaga. Förhållandet härutinnan blir uppenbarligen beroende

på i vad mån beträffande ifrågavarande befattningshavare undantag

kommer att göras från den eljest tillämpade principen om cirkulation inom

utrikesförvaltningens personal.

På nu anförda grunder anser jag att kollegii utlåtande bort utmynna i ett

tillstyrkande av det av envoyén Höjer och kabinettssekreteraren Sjöborg i

andra hand förordade organisationsförslaget.»

Till en början får jag uttala min anslutning till den mening, som låt vara

från delvis olika utgångspunkter omfattats av samtliga sakkunnige och andra,

som hörts i saken, därom att den geografiska grunden för indelningen av ärendena

mellan olika byråer inom politiska och handelspolitiska avdelningen bör

upphöra och ersättas med en fördelning, som tar sikte på den sakliga beskaffenheten

av skilda ärenden. Uppdelningen av dessa efter geografiska områden

har kommit till stånd enligt mönstret av utrikesförvaltningen i vissa

främmande länder, vilkas mångfaldiga politiska intressen och arbetsuppgifter

i olika delar av världen ansetts påkalla en specialisering, för vilken man

ock haft att tillgå tillräckliga och på ett mera stadigvarande sätt anlitade

krafter. Anordningen har där icke uteslutit organ vid sidan därav för sakuppgifter

av särskilt, så att säga mera samlat slag, såsom för det arbete, som

följer av medlemskapet i Nationernas förbund, eller för handelstraktats- med

liknande handelspolitiska ärenden. Även hos oss kunde den geografiska indelningen

ha fått ett visst berättigande, därest efter krigets slut fortfarande

bestått den avgränsning efter strängt åtskilda intressesfärer, varmed vår utrikespolitik

hade att räkna vid den tid, då 1918 års sakkunnigutlåtande, som

huvudsakligen legat till grund för den nuvarande organisationen, utarbetades

och avgavs. Men såsom förhållandena numera utvecklat sig är anordningen,

med hänsyn till omfattningen och arten av våra förbindelser med utlandet, onödig

samt med avseende å ämnesgrupper av speciellt slag — såsom Nationernas

förbundsärenden och handelspolitiska frågor — opraktisk och rent av hinderlig

för en ändamålsenlig beredning av ärendena, detta så mycket mera som

byråchefstjänsterna i fråga ofta kommit att upprätthållas blott på förordnande

eller eljest under så kort tid, att den avsedda »specialiseringen» icke i allmänhet

kunnat ernås. Allraminst har det gällande systemet, som för övrigt i

praktiken måst i hög grad modifieras, varit ägnat att främja koncentration

och enhetlighet vid behandlingen av de handelspolitiska och kommersiella frågor,

på vilkas fullt tillfredsställande skötsel enligt den nuvarande tidens krav

utrikesdepartementets nya organisation just skulle inriktas.

Med anknytning till enigheten på nyss omhandlade punkt, vari en förändring

Departementschefen.

Den geografiska

indelningens

upphörande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

De skilda

meningarna

beträffande

handelsärendenas

behandling.

bland annat skulle medföra den fördel, att tillräcklig plats inom den politiska

avdelningen tryggades åt de viktiga och omfattande ärendena rörande Nationernas

förbund och de internationella fredssträvandena i övrigt, gäller sedan

att taga principiell ställning till det betydelsefulla spörsmål, vars lösning varit

ett huvudsyftemål för såväl den nu verkställda utredningen som för den

nuvarande organisationen vid dess tillkomst: huru bör behandlingen av handelstraktats-

och andra handelspolitiska jämte kommersiella ärenden ordnas

inom departementet för att på bästa möjliga sätt tillgodose landets handelspolitiska

och kommersiella intressen?

Härom äro åter meningarna delade. De som närmast representerat den

diplomatiska expertisen vid utredningsarbetet ha liksom sedermera två reservanter

i kommerskollegium ställt sig på den ena sidan, under det att bestämd

uppslutning på den motsatta ståndpunkten skett från dem, som haft sin erfarenhet

från arbetet med de kommersiella ärendena inom departementet ävensom,

med nedan nämnt undantag, från de representanter för näringslivet,

vilka yttrat sig under eller på grund av utredningsarbetet. Att märka är

därjämte, att medan den antydda fronten av näringslivets män gå fram på

en enda linje — traktats- och andra handelspolitiska frågors överflyttning till en

särskild handelsavdelning — den andra meningsriktningen i själva verket är

delad. Herrar Höjer och Sjöborg påyrka nämligen i första rummet bibehållandet

av den speciella handelsavdelningen för kommersiell information m. m.

vid sidan av en särskild handelstraktatbyrå inom den politiska och handelspolitiska

avdelningen samt uttala sig endast subsidiärt för den nyssnämnda

avdelningens indragning och ersättande med ännu en byrå på den politiska och

handelspolitiska avdelningen. De båda reservanterna till kommerskollegii utlåtande

— vilket med visst förord ur organisatorisk synpunkt åt herrar Höjers

och Sjöborgs allenast stobsidiärt föreslagna lösning dock lämnar valet öppet

mellan denna och herr Bergendals m. fl. :s förslag — uttala sig däremot obetingat

för inordnandet av den speciella handelsavdelningens arbete under den

politiska och handelspolitiska avdelningen. En särskild ståndpunkt intar slutligen

Skånes handelskammare. Efter att hava mot varandra vägt motiven för

den ena eller andra linjen, förklarar handelskammaren, att ställningstagande

från dess sida för närvarande icke vore möjligt, huvudsakligen med hänvisning

till det skäl, att den speciella handelsavdelningens ställning särskilt till

handelsdepartementet icke blivit vederbörligen utredd.

Då jag går att taga ståndpunkt till dessa olika, på skiftande argumentering

stödda förslag, anser jag mig, med anledning av Skånes handelskammares

nyss anförda yttrande, först böra rätta ett förbiseende, som delvis torde ligga

1 ill grund för dess motivering.

Handelskammaren anmärker nämligen, att »på grund av de givna direktiven»

för den av Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927 anbefallda utredningen en

av 1924 års riksdag begärd undersökning om den speciella handelsavdelningens

ställning till handelsdepartementet icke av de sakkunniga, som jag tillkallat,

blivit verkställd. Nej, detta är nog så riktigt, men förhållandet beror därpå,

att sisthorörda undersökning redan därförut verkställts av särskilda sakkun
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

25

niga (herrar Bergendal och Hennings) samt legat till grund för Kungl.

Maj:ts förslag och riksdagens beslut år 1925.

På sätt även kommerskollegium bragt i minnet, avvisade 1924 års riksdag

Kungl. Maj:ts förslag om den speciella handelsavdelningens avskaffande bland

annat av den anledning, att man, före vidtagande av en så ingripande åtgärd,

borde utreda lämpligheten av en ifrågasatt anordning med en avdelning inom

handelsdepartementet såsom det centrala organet för den kommersiella informationsverksamhet,

som hittills utgjort den speciella handelsavdelningens huvudsakliga

uppgift. Verkställd utredning, Kungl. Maj:ts förslag och riksdagens

beslut år 19''25 stannade för att bibehålla den sagda avdelningen inom

utrikesdepartementet med vissa angivna grunder för den kommersiella informationens

ordnande; och med vägledning härav har arbetet inom och samarbetet

mellan departementen sedermera ordnats på sätt, som icke givit anledning

till förslag om ändring i organisationen på denna punkt.

Icke heller är det här, som de diplomatiska experternas, herrar Höjers och

Sjöborgs, erinran om bristande utredning sättes in. Vad som för dem ärutgångspunkten

vid deras förord för bibehållande av den nuvarande ordningen

— med en låt vara betydelsefull modifikation i den politiska och handelspolitiska

avdelningens arbetsformer — är att »lösningen av det problem,

som i första hand blivit de sakkunniga förelagt, handelstraktatsärendenas behandling,

i själva verket skulle erfordra, att hela den nuvarande ordningen

för dessa ärendens beredning -— inom kommerskollegium, handelsdepartementet

och utrikesdepartementet — upptoges till behandling i ett sammanhang.

»

Innan jag går vidare, vill jag söka bedöma den sakliga innebörden av denna

ståndpunkt. Den synes mig närmast utgå från åtminstone möjligheten av att

en dylik utredning kunde leda till, att handelstraktatsärenden och dylika

handelspolitiska frågor även i den del, som berör förhandlingar med andra

länder (d. v. s. vad som numera tillhör utrikesdepartementet) skulle komma

att få sin centrala plats i handelsdepartementet eller tilläventyrs kommerskollegium.

Den frågan må då till en början tillåtas, huruvida ett dylikt antagande

är rätt förenligt med den ståndpunkt, enligt vilken de utrikespolitiska

momenten i dessa frågor anses vara av den avgörande betydelse,

att de icke lämpligen kunna ens till sitt huvudsakliga reella innehåll beredas

annat än inom den politiska avdelningen inom utrikesdepartementet.

Men vidare torde med fog kunna påstås, att de berörda uppgifternas fördelning

mellan departementen även den är utredd och fastställd genom den

ordning, som i detta avseende för närvarande tillämpas och som i sina huvuddrag

angives genom herr Gunthers vid de sakkunniges utlåtande fogade

promemoria. Lösningen skulle ha kunnat sökas på två andra alternativa

vägar: antingen så, att utrikesdepartementet fått en mera vidsträckt befattning

med ifrågavarande spörsmål än som nu är händelsen, eller så att en

förskjutning av arbetsområdet ägt rum över till särskilt handelsdepartementet.

I förra fallet torde väl ingen kunnat sätta i fråga behovet av en särskild

handelsavdelning inom utrikesdepartementet, som hade befattning bland

IT trikesdepartementets

ställning

till handelsdepartementet

:

a) i fråga om

kommersiell

information;

b) beträffande

handelstraktatsfrågor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

annat med handelstraktatsärendena; och en eventuell förändring i denna riktning

föregripes icke heller genom att nu såsom en fristående åtgärd upprätta

en utrikesdepartementets handelsavdelning.

Det senare alternativet — förflyttning av ärendenas tyngdpunkt till handelsdepartementet

jämväl i avseende å förhandlingarna utåt — måste, såsom

redan antytts, från herrar Höjers och Sjöborgs principiella utgångspunkt betraktas

såsom icke önskvärt och torde numera, av skäl som strax skola anföras,

allmänt anses övergivet. Dess genomförande skulle inom handelsdepartementet

ha krävt en vidlyftig apparat för tillgodoseende av berörda sida av traktatsärendena,

med byggande på samma tankegång, som ifråga om den kommersiella

informationen redan avvisats av 1925 års riksdag.

Emellertid framstod vid tiden för handelsdepartementets tillkomst en organisation

av sistberörda slag nog så acceptabel för åtskilliga, som i samband

därmed anslöto sig till 1918 års sakkunniges sedermera från andra håll upptagna

förslag om den speciella liandelsavdelningens ersättande med en byrå

för kommersiell information inom den politiska och handelspolitiska avdelningen,

vilken sistnämnda därjämte, på sina respektive »geografiska» byråer,

skulle ha att ge en rent politisk retusch åt beredningen av handelsfördrag o. d.

Men sedan den speciella handelsavdelningen, trots att den upprepade gånger

varit hotad, allt mera framstått som ett erforderligt yttre uttryck för utrikesförvaltningens

intresse för näringslivet; sedan erfarenheten, såsom herrar

Höjer och Sjöborg träffande påvisat, tydligt ådagalagt, att handelsavtal

samt handelspolitiska förhandlingar och åtgärder efter kriget, om icke på

samma sätt, så dock i lika hög grad »erbjuda en förening av politiska och

ekonomiska moment» — sedan detta inträffat, torde knappast någon hysa ens

en tanke på möjligheten att övergå till organiserandet av ett handelsdepartement,

som ägde till uppgift och även vore fullt utrustat att handhava politiska

förhandlingar med främmande makt. Någon befattning med denna sida av saken

skulle väl ändå utrikesdepartementet alltjämt behålla, och i sådant fall är

det uppenbart, att den nyss antydda anordningen skulle ge anledning till de

anmärkningar mot dubbelorganisation och bristande enhetlighet, som alla vilja

i görligaste mån undvika. Men för övrigt gäller här i organisatoriskt avseende

alldeles detsamma, som förut sagts om eventualiteten av en inskränkning i

handelsdepartementets (resp. kommerskollegii) nuvarande arbetsområde: skulle

det mot förmodan visa sig önskligt att, efter franskt mönster, för utförandet av

vårt lands ändå relativt begränsade traktatpolitik övergå till en organisation

av handelsdepartementet, som skulle taga hand om en väsentlig del av förhandlingarna

även utåt, kan jag icke förstå, varför denna utflyttning av ärenden

från utrikesdepartementet skulle försiggå lättare från en traktatbyrå på den

politiska avdelningen än från en självständig handelsavdelning — snarare synes

mig förhållandet vara det motsatta.

Jag tvekar sålunda icke att säga, att det här kritiserade resonemanget utgår

från antagandet av en eventuell nyorganisering inom närliggande förvaltningsområden,

som icke veterligen är för det närvarande ifrågasatt och som i varje

fall ej på något vis prejudicieras genom den ena eller andra lösningen av nu

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 27

ifrågavarande spörsmål. Vi ha att räkna med den ordning, som är och som

fördelar befattningen med handelsärenden mellan skilda myndigheter på ett

sätt, vilket man på ömse sidor om den i utrikesdepartementets organisationsfråga

uppdragna skiljelinjen lämnat utan erinran. Det som är av vikt för det

av denna fördelning betingade samarbetets skyndsamma och effektiva bedrivande

är, att kontakten mellan verken upptages och upprätthålles så direkt och regelmässigt

som möjligt; och denna fordran på samarbetets underlättande har

givetvis sin betydelse också på valet av organisationsformer inom de skilda

delar av administrationen, som hava att handlägga hithörande ärenden.

På anförda skäl och i anslutning till de för utredningen givna direktiven

anser jag frågan om de handelspolitiska ärendenas behandling inom utrikesdepartementet

vara ett rent inre organisationsspörsmål, som nu kan och bör

bedömas fristående. Ett oavvisligt krav på ett ståndpunktstagande till frågan

inställer sig omedelbart i sammanhang med att den geografiska ämnesindelningen

enligt allas samstämmiga mening anses böra upphöra å den avdelning,

där traktatärenden och flertalet handelspolitiska frågor hittills handlagts.

Vid valet mellan olika alternativ för en ändrad ordning får jag därvid först

på det bestämdaste uttala mig emot det visserligen endast subsidiärt framförda

förslaget, att, i samband med anordnande av en handelstraktatbyrå på den

politiska och handelspolitiska avdelningen, där tillika inrätta en byrå för den

kommersiella informationen i stället för den speciella handelsavdelningen, som

i så fall skulle upphöra.

Syftet med den verkställda utredningen skulle bland annat vara att vinna

en jämnare och riktigare fördelning av arbetsuppgifterna mellan de skilda

avdelningarna, av vilka den politiska och handelspolitiska avdelningen är i

särskilt hög grad belastad med skilda arbetsuppgifter: detta syfte skulle givetvis

ytterligare motverkas genom inflyttning av en ny byrå för kommersiell

information o. d.

Ej heller vunnes med en dylik anordning den samorganisation under en för

ändamålet särskilt kvalificerad och inriktad ledning, som — enligt vad senare

skall beröras — de handelspolitiska och kommersiella ärendena till sin natur

kräva och som skulle befordra önskad enhetlighet och koncentration vid deras

handläggning.

Och slutligen skulle den nämnda anordningen beröva näringslivet det enda

organ i högre, ansvarig ställning, vartill det hittills ägt tillgång inom departementet

och mot vars avskaffande riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat

sig, detta utan att ens vinna ersättning i form av mera permanent och därmed

sakkunnig hjälp å de under den politiska avdelningen inrangerade byråer, vilkas

chefsbefattningar knappast kunde väntas bliva annat än tillfälliga genomgångsposter

inom den diplomatiska karriären.

Härefter återstår att avgöra, huruvida

antingen den speciella handelsavdelningen bör bibehållas och en särskild

handelstraktatbyrå inom den politiska och handelspolitiska avdelningen upprättas

;

eller den speciella handelsavdelningen bör förändras till en fast handelsavdel
-

Frågan ett inre

organisationsspörsmål.

Skäl mot den

kommersiella

in formationens

överförande till

den politiska

avdelningen.

Traktatby ra

utom eller inom

en särskild handelsavdelninc?
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds proposition nr 50.

1918 års

sakkunnige.

ning för behandling dels av nu dithörande ärenden och dels av handelstraktatoch

andra handelspolitiska frågor.

Vid bedömandet härav förordar jag i likhet med herrar Bergendal och Nilsson

det senare alternativet, som tillika biträtts av praktiskt taget samtliga

hörda representanter för näringslivet.

De skäl, som av nyssbemälde sakkunnige och näringsorganisationer anförts

för den av dem förordade lösningen, synas mig i det hela taget så klart

framställda i de yttranden, som här åberopats, att de icke i allmänhet tarva

vidare utveckling. I några avseenden finner jag mig emellertid böra understryka

den tankegång, som däri kommit till uttryck, samt komplettera de motiv,

vilka synas kunna åberopas till stöd för deras ståndpunkt.

För att bibehålla handelstraktat- och andra dylika ärenden inom den nuvarande

politiska och handelspolitiska avdelningen har i främsta rummet till

stöd åberopats den motivering, som 1918 års sakkunniga i sitt år 1919 avgivna

betänkande anfört för införandet av denna ordning. Sammanfattningsvis kan

deras ståndpunkt uttryckas så, att ekonomiska och politiska faktorer i modern

tid till den grad sammanflutit med varandra i förbindelserna mellan olika länder,

och att de ekonomiska intressena därvid så trängt i förgrunden, att överenskommelser

på ekonomiska områden ofta visat sig innebära politiska avgöranden

av synnerligen vittgående betydelse. Härigenom hade en förskjutning

ägt rum inom utrikesdepartementets arbetsfält. »Sedan de ekonomiska frågorna

trätt i första planet, och på den yttre liksom på den inre politikens

område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla faktorer även i

frågor, som förut betraktats som rent politiska», borde den då befintliga organisationen,

som byggt på en artskillnad hos ärendena, ersättas med en ny, som

toge sikte på deras inbördes sammanhang. Detta syfte ville man ernå genom

att förlägga även de ekonomiska frågornas handläggning till den avdelning,

som fått sig de politiska ärendena tilldelad. Härmed trodde man sig jämväl

vinna en förbättring av den diplomatiska och konsulära personalens rekrytering

och utbildning och därmed främja syftemålet med det avsedda sammanförandet

av de olika karriärerna till en: de konsulära tjänstemännen skulle på

detta sätt bättre lära sig förstå politik, och diplomaterna erhålla ett önskvärt

intresse för ekonomiska frågor.

De ssa satser ha från skilda håll ansetts som oangripliga, om än uttolkningen

växlat. Icke heller vill jag ifrågasätta giltigheten av den mening, som de

sakkunnige här velat uttala om de ekonomiska frågornas allt större politiska

betydelse och, omvänt, den allmänna politikens återverkan på det ekonomiska

livet. Men vad jag vill påstå är, att dessa satser icke kunna under alla tider

och förhållanden tagas till intäkt för just den organisationsform, som 1918 års

sakkunnige ansett sig böra förorda.

Jag kan sålunda väl underskriva herrar Höjers och Sjöborgs uttalande därom,

att det av 1918 års sakkunnige anmärkta sammanhanget mellan ekonomi

och politik existerat även före världskriget. Däremot anser jag mig böra uttrycka

ett visst tvivel om det berättigade i deras antagande, att 1918 års sakkunnige

låtit sin erfarenhet om förhållandena jämväl före kriget bestämma de
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

29

ras ställning till frågan om handelsärendenas lämpliga placering inom departementet.

Åtminstone kan jag icke finna stöd för detta antagande av det i 1927

års sakkunnigutlåtande (sid. 2) citerade utdraget ur 1919 års kommittébetänkande.

Där heter det nämligen, på tal om den tidigare, enligt 1906 års organisation

gällande uppdelningen av ekonomiska, respektive politiska, ärenden på

skilda avdelningar, följande: »En sådan uppdelning torde med en äldre tids

förhållanden ha låtit sig tämligen väl genomföra. Men med den utveckling av

våra utrikespolitiska förbindelser, som på senare tid ägt rum, har densamma

icke visat sig motsvara tidens krav.» Huru som helst synes det mig naturligt

nog att under åren 1918 och 1919 det framför allt varit världskrigets erfarenheter,

som tjänat till ledning. Och dessa erfarenheter pekade hän mot en utveckling

av direkta mellanstatliga avtal för tryggande av vår folkförsörjning,

under väsentligt skilda politiska betingelser, allteftersom det gällde våra förbindelser

med den ena eller andra av de stridande maktgrupperna i världskriget.

Denna inriktning av den organisationsuppgift man hade sig förelagd, kom

jämväl till uttryck, såsom tidigare påvisats, i den numera allmänt utdömda

geografiska indelningen av ärendena inom den politiska och handelspolitiska

avdelningen; och om man i nyssberörda punkt anser sig kunna frångå den uppgjorda

planen, bör man också i nu ifrågavarande avseende känna sig oförhindrad

att, med hänsyn till nuvarande faktiska läge, revidera den metod, som hittills

använts för att förverkliga den nya utrikesorganisationens egentliga syftemål.

Det bör därvid icke förbises, att syftet med den nya organisationen, även

inom centralförvaltningens område, var att bättre än tidigare tillgodose landets

och dess medborgares närings- och kommersiella intressen; och var det väl

med hänsyn till de rent politiska faktorernas dåtida övervikt vid ekonomiska

frågors beredning inom utrikesdepartementet, som ett sammanförande av de

skilda ärendena på en och samma avdelning ansågs möjligt och lämpligt. Under

de rådande förhållandena ansåg man även de ekonomiska synpunkterna härmed

komma bäst till sin rätt. Men detta hindrar icke, att ett förändrat läge

kan, för vinnande av samma syfte, påfordra en annan metod för de skilda frågornas

beredning.

Spörsmålet synes mig vara av helt och hållet praktisk, organisationsteknisk 0^k0p"“t\s-ka

art. Ingen torde vid dess lösande vilja förtränga de politiska synpunkternas frågor,

fulla möjlighet att göra sig gällande. Frågan är blott om den nuvarande

mängden och beskaffenheten av de handelspolitiska och kommersiella ärenden,

vilka falla på utrikesdepartementets arbetsområde, i längden kunna få ett

fullt tillräckligt beaktande inom en avdelning, som dock företrädesvis har att

syssla med politiska frågor i inskränkt bemärkelse. Därtill kommer, att ledningen

för en politisk avdelning — hur högt kvalificerad den än må vara —

dock endast undantagsvis kan väntas äga speciell utbildning och ett utpräglat

intresse för ekonomiska spörsmål. Och även om den besitter denna sällsynta

förening av egenskaper, kan den befaras vara närmast disponerad att på de

ekonomiska frågorna alltför mycket anlägga rent politiska synpunkter.

Det är betänkligheter av detta slag som i främsta rummet komma mig att

överväga lämpligheten att återgå till en ärendesindelning, som förlägger de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:t.s proposition nr 50.

Handelspolitik

och kommersiell

information.

handelspolitiska frågorna till en särskild handelsavdelning. Härvid kan jag

icke uraktlåta att understryka flertalet näringsorganisationers erinran därom,

att man vid kritiken av en sådan arbetsfördelning synes vara benägen att bortse

från, att de politiska faktorer, hemma och ute, vilka kunna närmast inverka

på den sakliga behandlingen av t. ex. en handelstraktatfråga, icke böra vara

främmande för den, som just har till specialitet att syssla med dylika frågor.

Tvärtom bör en sådan kännedom höra till dennes kvalifikationer. Kännedom

om allt som hörer till våra dagars vidlyftiga tiaiktatpolitik kan näppeligen i

samma grad förvärvas av annan än den, som regelmässigt och ingående sysslar

med dylika spörsmål. Det riktiga påpekandet av det nuvarande sambandet

mellan »ekonomi» och »politik» blir lätt missvisande, om det icke kompletteras

med sagda observation.

Med allt erkännande åt den politiska avdelningschefens överlägsenhet vid

bedömandet av de allmänpolitiska förutsättningarna för ett avtal eller för viss

åtgärd av handelspolitisk natur, hans antagligen större kännedom om yttre politiska

händelser o. s. v. tyckes det mig, att man i viss mån överdrivit betydelsen

av dessa omständigheter, och detta i två olika riktningar. För det första

förefaller det mig att man förbisett, att här allenast är frågan om ärendenas

beredning, under det att man snarast resonerat som om en avdelningschef vore

en beslutande myndighet. I själva verket tillkommer väl ändå avgörandet i

första hand utrikesministern och i sista hand regeringen, och därjämte har också

kabinettssekreteraren ett ord att säga i föredragningen. Även den sistnämnde

svarar sålunda för enhetligheten i behandlingen och de politiska synpunkternas

behöriga del däri. Vad åter den beslutande myndigheten behöver

såsom underlag för sitt avgörande är den mest allsidiga kännedom och belysning

av fakta inom de respektive områden, som av den verkställda beredningen

kunna beröras. För det andra förhåller det sig ju så, att gällande instruktioner

och kabinettssekreterarens ledning avse att trygga nödigt samarbete mellan

vederbörande avdelningschefer vid de olika frågornas beredning, i vilket förhållande,

på sätt herr Bergendal m. fl. påvisat, synes ligga en tillräcklig garanti

mot de rent politiska synpunkternas undanskjutande.

Men härtill kommer ett sakförhållande, som jag anser böra i hög grad inverka

på bedömandet av föreliggande organisationsfråga. Såsom under utredningen

från olika håll påpekats, har ju det av 1918 års sakkunnige uppdragna

programmet icke fullföljts såtillvida, att den kommersiella informationen lösryckts

från handelspolitiken och dess skilda uppgifter sammanförts på utrikesdepartementets

speciella handelsavdelning. Under utredningen har emellertid

framgått vilket nära samband dessa ämnen ha med varandra. På tal om »kommersiell

information» torde man i den allmänna diskussionen alltför mycket

ha identifierat denna verksamhet i det stora hela med ett mera mekaniskt bearbetande

och expedierande av ingånget material, lämnande av faktiska upplysningar

etc. Men för att en kommersiell informationsverksamhet i modem

mening skall rätt fylla sin uppgift fordras långt mera. Det kräves att följa

handelspolitikens utveckling i skilda delar av världen, kännedom om inträffade

fakta, som kunna förändra det bestående läget, förmedlande av upplys
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 31

ningar och vidtagande av åtgärder, som stå i samband med förberedelse till och

tillämpning av handel straktater m. m. Om man med en viss lösning av organisationsfrågan

tar risken av att i ett eller annat fall, på grund av bristande

samarbete mellan olika avdelningar, en politisk synpunkt kan förbises eller

försummas, så kan det icke bestridas, att nu — trots den bästa vilja till samarbete

— splittringen av de kommersiella ärendena kan medföra olägenhet för

dessa frågors skyndsamma och behöriga handhavande.

Försvaret för den bestående ordningen hämtar emellertid sin egentliga motivering

från ett annat förhållande: den faktiska fördelningen av arbetet med ''

ett bandelstraktatärende mellan å ena sidan utrikesdepartementet samt handelsdepartementet

och kommerskollegium å den andra. Argumentationen är följande:

Initiativet till ett avtal, som lägger huvudvikten på våra handels- och

sjöfartsförbindelser, liksom ock den sakliga beredningen av ett handelstraktatärende

i allmänhet, vari särskilt ingår »angivandet i det väsentliga av de svenska

önskemålen i vad avser den ekonomiska sidan», vore med nuvarande organisation

anförtrodda åt kommerskollegium och handelsdepartementet. Genomdrivandet

av dessa önskemål komme åter på utrikesdepartementets anpart; och

därvid vore »de politiska, traktattekniska och förhandlingsmässiga synpunkterna»

av den vikt, att de automatiskt borde komma till sin rätt genom själya

organisationen. Men dessutom ålåge, i vidlyftigare ärenden, icke ens »genomdrivandets»

svåra uppgift utrikesdepartementet i någon högre grad utan denna

lämnades då till en särskild underhandlings delegation, varför det icke heller i

detta senare skede av ett ärendes behandling behövde ställas alltför stora fordringar

på departementets traktatpolitiska beredskap ur allmänt ekonomisk synpunkt.

Jag vill genast förklara, att jag icke kan dela detta enligt min mening alltför

formalistiska sätt att resonera. »Initiativet» är regeringens efter bedömandet

av landets behov och det handelspolitiska läget, och detta initiativ kan i

det särskilda fallet finnas erforderligt antingen på grund av direkta impulser

utifrån eller från landets egna organ för näringslivet. I båda fallen synes

det vara av värde att så inrätta utrikesdepartementets verksamhet, att det är

rustat för uppgiften att fullt sakkunnigt, självständigt och permanent följa

de växlingar i den allmänna handelspolitiken, som kunna inverka på vårt lands

ställning. Vad vidare angår den »sakliga utredningen», som utmynnar i en

formulering av svenska »önskemål», må det vara sant, att denna åligger andra

myndigheter med hjälp av de näringsorganisationer, som på senare tid fått

en allt större betydelse och auktoritet. Men ingen vill ju förneka, vad redan

antytts därom, att det också i detta tidigare skede är av vikt att, under förmedling

av utrikesdepartementet, erhålla kännedom om de yttre och inre faktorer

i andra länder — fakta av ekonomisk såväl som av rent politisk natur

— vilka kunna inverka på möjligheten att genomdriva dessa önskemål. Även

i detta avseende synes det mig vara av vikt för ett fruktbärande samarbete

under utredningen att äga tillgång till en handelspolitiskt utbildad och erfaren

person i mera auktoritativ ställning inom utrikesdepartementet. Huru som

helst kan det icke vara av gagn för det slutliga resultatet eller befrämja en
-

T raktatärenlenas

beredning

nom utrikesdepartementet

och andra instanser.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Olika slag av

handelspolitiska

ärenden. Deras

sammanförande

på en avdelning.

hetlighet och koncentration i arbetet att låta utrikesdepartementets synpunkter

kastas in mot slutet i stället för att bereda dem tillfälle att komma till sin rätt

redan under utredningsarbetet. Det är eljest fara värt, att det går illa eller

åminstone onödigt långsamt med ett genomförande av önskemål, vilkas förverkligande

alltid är beroende av de politiska förutsättningarna.

Det synes mig snarast innebära ett medgivande om den övervägande betydelsen

av de i vidsträckt mening ekonomiska faktorerna också under förhandlingsstadiet,

när det påpekas, att vid avslutandet av mera omfattande handelstraktater

själva förhandlingen plägar uppdragas åt en särskild kommission

eller förhandlare. Det är nämligen lika obestridligt, att en sådan kommission

eller ensam underhandlare företrädesvis brukar utses bland sakkunniga på

olika ekonomiska områden, som att denna måste handla i direkt kontakt med

landets politiska ledning. Frågan om behovet av en mera självständig, för

ändamålet inrättad beredning av handelspolitiska ärenden prejudicierar icke

alls spörsmålet vem som lämpligast bör leda förhandlingen i olika fall, men

bär även här betydelse för införskaffandet och bearbetningen av det erforderliga

materialet.

För det närvarande pågår en livlig verksamhet på alla håll för slutande av

handelsöverenskommelser, med skilda tendenser (tariffavtal, mest gynnad nations

bestämmelser o. s. v.) allt efter olika länders läge och politiska uppfattningar.

Sverige har i stor utsträckning deltagit i denna strävan att vinna en

fast grund för handelsutbytet och den allmänna samfärdseln med andra nationer.

Åtskilliga viktiga handelsavtal hava nyligen slutits, om andra pågå

underhandlingar och i övrigt avvaktar man blott en lämplig situation för att

anknyta förbindelser, där sådant vore av intresse för vårt näringsliv. Arbetet

härmed kan knappast någonsin väntas bli »färdigt», särskilt som avtalen slutits

på olika, ofta korta uppsägningstider samt meningsutbyte undan för undan

uppstår i allmänna tolkningsspörsmål eller beträffande giltigheten i särskilda

punkter av en traktat. Det nära samband, som beredningen i berörda

frågor sakligt äger med en rätt bedriven kommersiell information, har tidigare

påpekats; och de på den speciella handelsavdelningen förekommande s. k. handräckningsmålen

gälla också i stor utsträckning tolkning och tillämpning av ingångna

traktater, ehuru det med nuvarande ärendesindelning i särskilda fall

kan råda tvekan om, var ett ärende hör hemma.

Men desutom har, väsentligen efter initiativ av Nationernas förbund, dels

avtal slutits eller förberetts med syftning till direkta allmänna ekonomiska

överenskommelser mellan olika länder, dels ock ett omfattande internationellt

arbete organiserats för att komma till allmängiltiga typer av traktater med

handelspolitiskt och kommersiellt innehåll. Det synes mig uppenbart, att denna

verksamhet, av vars gynnsamma förlopp Sverige har det största intresse,

påkallar ett fortgående studium såsom underlag för vårt deltagande; och arbetet

härmed förefaller mig böra även utåt givas karaktären av en huvuduppgift,

sidoordnad och icke underordnad den rent politiska beredningen av varje

särskilt ärende.

Såsom jag, med anknytning särskilt till herr Bergendals yttrande, sökt ka
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

33

rakterisera de skilda uppgifterna såsom moment i de olika ärendenas beredning

inom departementet, kan jag icke heller ge vitsord åt anmärkningen, att

genom de handelspolitiska ärendenas inflyttning i en handelsavdelning, vilken

skulle utgöra eu utvidgning av den nuvarande »speciella», skulle uppstå något

dubbelarbete eller en ökning av antalet »instanser» för ett dylikt ärendes behandling.

Allenast genom en anordning av här föreslagen beskaffenhet skulle slutli- Näringslivets

, o krav. Jämnare

eren näringslivet vinna fullt beaktande för sitt krav pa ett mera självständigt arbetsfördelning

organ för landets ekonomiska intressen utat — ett krav, som helt överensstäm- ningama.

mer med den nuvarande utrikesorganisationens från början angivna syfte. Jag

ansluter mig så mycket hellre till en sådan lösning av den föreliggande organisationsfrågan,

som härmed synes mig kunna vinnas en mera jämn och efter

ärendenas natur rättad arbetsfördelning mellan departementets olika avdelningar.

Genom handelsärendenas likställande med de politiska skulle därjämte

enligt min mening vinnas bestämda fördelar med hänsyn till personalens rekrytering

samt allsidiga utbildning.

I likhet med vad herr Bergendal anfört anser jag icke, att den sålunda rersonaibehoifrågasatta

organisationsförändringen bör medföra någon reduktion av de tvenne

avdelningarnas nuvarande sammanlagda personalstyrka utan endast överflyttande

från den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen till

den nya ordinarie handelsavdelningen av en byrå (en tjänsteman i vardera lönegraden

B 30 och B 26). Jag vill i detta hänseende särskilt åberopa och helt

instämma i de av samtliga de sakkunnige anförda allmänna synpunkterna rörande

personalbehovet i utrikesdepartementet och de speciella förhållanden,

som härvidlag försvåra en direkt jämförelse med andra delar av statsförvaltningen.

Med den omfattning, i vilken personalen å politiska avdelningen tages

i anspråk för särskilda uppdrag, är det enligt min mening uteslutet att

där skrida till någon ytterligare indragning. Det synes mig också av behovet

påkallat, att en av de tvenne befattningshavare i lönegraden B 26 resp. B 21,

vilka enligt den ursprungliga placeringsplanen avsetts såsom sekreterarebiträde

åt utrikesministern resp. kabinettssekreteraren, i likhet med vad som under

senare år visat sig erforderligt, i regel disponeras för sistnämnda avdelnings

räkning.

I fråga om den föreslagna nya handelsavdelningen, vilken skulle bliva organiserad

å två byråer (traktat- och informationsbyråerna), varav den ena

— företrädesvis den förstnämnda — direkt underställd avdelningschefen, anser

jag mig böra förorda, att det lägges i Kungl. Maj:ts hand att bestämma,

å vilken byrå den å avdelningen placerade tjänstemannen i lönegraden B 30

skulle hava att tjänstgöra. Jag vill härvidlag erinra därom, att — som jag

till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne oktober anfört — det speciellt beträffande

den yttre förvaltningen synts mig angeläget undersöka, huruvida ej för

ernående av smidigare anpassning av personalen allt efter behovet vid olika

tidpunkter vidgad möjlighet borde lämnas Kungl. Maj :t beträffande omplacering

av befattningar. Av de sakkunnige förordat förslag i sådan riktning

kommer också av mig att i det följande framläggas. Samma princip torde

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. hO häft. (AV 50.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Pressbyrån.

De sakkunnige.

Departe
mentschefen,

Samman
fattning.

emellertid även inom den centrala utrikesförvaltningen och speciellt i nu förevarande

fall hava sitt berättigande.

Vid sidan av den politiska och handelspolitiska avdelningens tre geografiska

byråer, vilkas ifrågasatta omorganisation i det föregående behandlats,

står vidare en pressbyrå. Dess uppgift är att omhänderhava utrikesdepartementets

förbindelser med den in- och utländska pressen. Byrån och närmast

dess chef ha sålunda att förmedla alla departementets upplysningar och

meddelanden till tidningarna antingen direkt eller genom anlitande av förefintliga

telegram- och nyhetsbyråer samt att därvid välja den form och det

spridningssätt, som för varje fall kan vara lämpligast. Med hänsyn till

arbetets art är det av vikt, att pressbyråchefen står i nära personlig kontakt

med ledande pressmän av olika läger och åsiktsriktningar. Byrån har vidare

att fortlöpande hålla utrikesledningen underrättad om vad som förekommer

av intresse i såväl svenska som utländska tidningar och att förse departementets

olika avdelningar med aktuellt pressmaterial. För dessa ändamål

måste svenska tidningar och ledande utländska pressorgan dagligen läsas

samt översikter och sammanställningar verkställas. Såsom informationsförmedlare

och förbindelseleder med utlandets press äro i vissa huvudstäder anställda

särskilda pressombud, vilka lyda under pressbyråchefen och från honom

mottaga anvisningar och instruktioner. På byrån ankommer vidare

bland annat att informera våra beskickningar och konsulat rörande regeringsåtgärder

och riksdagsbeslut på den inre politikens område av betydelse

för utlandet.

De sakkunnige, som framhållit att, även om pressbyråns viktigaste åligganden

sålunda falla inom det politiska området, dess verksamhet likväl

sträckte sig över utrikesdepartementets hela arbetsfält och att byrån måste

stå i ständigt direkt samarbete med departementets samtliga avdelningar,

hava därför förordat, att denna särställning organisatoriskt borde komma

till uttryck därigenom att byrån lösgjordes från den politiska och handelspolitiska

avdelningen och direkt underställdes kabinettssekreteraren (och utrikesministern)

.

Detta de sakkunniges förslag, som synes mig vara väl motiverat, anser jag

mig böra biträda.

Ett förverkligande av mina i det föregående utvecklade förslag om reorganisation

av den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen samt den

å extra stat uppförda speciella handelsavdelningen skulle sammanfattningsvis

innebära, att nämnda tvenne avdelningar från och med nästinstundande budgetår

ersattes med en politisk avdelning och en handelsavdelning, bägge å ordinarie

stat och organiserade å två byråer, varjämte den hittills till den politiska

och handelspolitiska avdelningen hörande pressbyrån skulle direkt underställas

kabinettssekreteraren.

Beträffande arbetsfördelningen inom nämnda tvenne avdelningar skulle

gälla, att en byrå å den politiska avdelningen handhade ärenden rörande Nationernas

förbund och den fasta mellanfolkliga domstolen samt skiljedoms
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

35

och förlikningsväsendet samt att den andra byrån handlade övriga å avdelningen

ankommande ärenden, att av handelsavdelningens tvenne byråer den ena

anförtroddes traktat- och andra handelspolitiska spörsmål och den andra informations-

och övriga ärenden. I och för ernående av smidigaste anpassning

av arbetet efter förefintliga arbetskrafter och omständigheterna i övrigt vid

varje särskild tidpunkt torde departementschefen kunna — här liksom å övriga

avdelningar — med iakttagande av nu angivna grundlinjer meddela detaljföreskrifter

rörande den inbördes ärendesfördelningen byråerna emellan.

De sakkunnige hava vid sin granskning av personalbehovet inom departementet

icke funnit skäl föreslå någon organisationsförändring med avseende

å rättsavdelningen. Efter verkställd omprövning, huruvida icke en återgång

vore möjlig till den av 1919 års riksdag fastställda ordningen, med avdelningens

juridiska byrå direkt underställd avdelningschefen, har icke heller

jag funnit mig böra ifrågasätta en dylik åtgärd. Min uppfattning om behövligheten

av en särskild byråchef å den juridiska byrån är grundad, förutom

å omfattningen av byråns arbetsbörda i och för sig, särskilt å det förhållandet

att under senare år såväl avdelningschefen som innehavaren av

nu förevarande byråchefstjänst i stor utsträckning måst tagas i anspråk såsom

ombud vid konferenser å det internationellt-privaträttsliga området. Redan

behovet av sådana förhandlare i hithörande ämnen, som genom sitt dagliga

arbete särskilt inriktats på dylika uppgifter, torde tala emot ett försvagande

av organisationen på denna punkt; härtill kommer givetvis också, att, därest

nämnda byråchefsbefattning indroges och därigenom avdelningens effektivitet

minskades, ledningen av avdelningens arbete under en stor del av året komme

att ligga hos från andra delar av utrikesförvaltningen hämtade vikarier. Det

är uppenbart, att kontinuiteten i avdelningens verksamhet härigenom komme

att bliva väsentligt lidande.

På nu anförda grunder anser jag mig ej böra föreslå någon ändring i den

nuvarande organisationen av departementets rättsavdelning.

Personal- och administrativa avdelningen är indelad å två byråer, nämligen

personal- och räkenskapsbyrån (personalbyrån) samt byrån för utländska

studieresor, passärenden m. m. (ceremonibyrån), envar under sin särskilda

byråchef. Av dessa byråchefsbefattningar har den å sistnämnda byrå

genom 1924 års riksdags beslut förts å övergångsstat.

Med avseende å byråchefsbefattningen å ceremonibyrån har herr Bergendal

anfört, att dess innehavare hade att, i stor utsträckning på eget ansvar,

handlägga ett betydande antal ärenden av speciell art, av vilka åtskilliga

dessutom vore av grannlaga natur. Med hänsyn härtill och till avdelningschefens

omfattande arbetsbörda, som svårligen skulle medgiva ett överförande

direkt å honom av nyssnämnda uppgifter, hade herr Bergendal under

den tid av nära ett år, varunder han efter 1924 års organisationsbeslut utövat

chefskapet för personalavdelningen, kommit till den bestämda uppfattningen,

att ifrågavarande byråchefstjänst jämväl för framtiden vore ound
-

liättsav
delningen.

Departe
mentschefen.

Personaloch

administrativa

avdelningen.

De sakkunnige.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Utrikesdepartementet

i

övrigt.

Departe
mentschefen.

36 Kungl. May.ts proposition nr 50.

gängligen erforderlig. Det arbete, som fölle å personalbyrån, stode däremot i

hela sin utsträckning redan nu under avdelningschefens omedelbara ledning

och överinseende. Vid sådant förhållande, och då med hänsyn härtill byråchefens

självständiga ärendeshandläggning vore relativt ringa, syntes sistberörda

byråchefstjänst kunna undvaras.

Enligt herr Bergendals förslag, vilket understötts av herr Nilsson, borde

fördenskull byråchefsbefattningen å ceremonibyrån återföras till ordinarie

stat, medan motsvarande befattning å personalbyrån borde kunna utgå från

samma stat. Detta skulle innebära, att, så snart nuvarande innehavare av

sistnämnda befattning lämpligen kunde flyttas till annan tjänst, befattningen

bortfölle, vilket skulle medföra en årlig besparing för statsverket av

omkring 12,000 kronor.

Herrar Höjer och Sjöborg hava emot sistnämnda förslag anfört, att, då

efter statsmakternas så nyligen (år 1924) fattade beslut i förevarande ärende

icke tillkommit någon ny omständighet av beskaffenhet att kunna öva inflytande

å hithörande spörsmål, de icke ansåge sig kunna tillstyrka den

ifrågasatta förändringen, så mycket mindre som frågan, huruvida genom

nämnda åtgärd någon besparing för statsverket skulle uppkomma, berodde

på omständigheter, angående vilka det icke syntes tillkomma de sakkunnige

att göra något uttalande.

Med allt beaktande av de skäl, som utav herr Bergendal framförts för behovet

av en särskild byråchef å den s. k. ceremonibyrån, anser jag mig emellertid,

då förevarande fråga så nyligen varit föremål för statsmakternas prövning,

icke böra förorda någon förändring i nu bestående ordning, så mycket

mindre som jag icke kunnat undgå att känna mig tveksam, huruvida personaloch

räkenskapsbyrån lämpligen skulle kunna direkt underställas avdelningschefen.

Då denne har att å eget ansvar handhava förvaltningen av riksstatens

tredje huvudtitel, föreligger obestridligen ett visst behov av att vid hans sida

och särskilt under honom tillkommande årlig ledighet hava till förfogande en

i de budgettekniska och kamerala frågorna insatt tjänsteman i byråchefs grad.

Med åberopande av de synpunkter, som av mig i det föregående framlagts

beträffande organisationen av den föreslagna nya handelsavdelningen, synes

det mig lämpligt att åt Kungl. Maj:t lämnas befogenhet att, då den nuvarande

byråchefsbefattningen å övergångsstat försvinner, bestämma, vilken av

de tvenne byråerna å personalavdelningen, som bör vara direkt underställd avdelningschefen.

I likhet med vad de sakkunnige samstämmigt anfört anser jag mig ej

hava anledning att, utöver vad redan förordats, föreslå några organisatoriska

förändringar beträffande utrikesdepartementet. Jag vill endast beträffande

placeringen av personalen i lönegraden B 26 och lägre lönegrader inom departementet

nämna, att det på grund av det växlande behovet av arbetskraft å

skilda avdelningar och byråer visat sig nödvändigt att vidtaga temporära

jämkningar i den plan, som ursprungligen fastställts. Det torde för arbetets

behöriga fortgång givetvis vara påkallat, att ministern för utrikes ärendena

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 37

allt fortfarande äger möjlighet att disponera över förevarande kategori av departementets

personal.

Jag vill tillägga att det synes mig principiellt riktigt, att de av herr Bergendal

förordade beteckningarna å tjänstemännen i lönegraderna B 30 (byråchef),

B ''26 (förste sekreterare) och B 21 (andre sekreterare) hädanefter komma

till användning i stället för de från den yttre förvaltningen hämtade, för

närvarande brukade diplomatiska och konsulära titlarna.

De av mig i det föregående framlagda omorganisationsförslag torde givetvis

böra föranleda därav betingade ändringar i utrikesdepartementets instruktion.

Ordinarie förslagsanslaget departementet har i riksstaten för budgetåret Kostnadsbe1927—1928

upptagits med 488,000 kronor, vilket belopp fördelar sig å dels räk,lin?ar''

A. Ordinarie avlöning sstat (avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag,

arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt samt avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m., förslagsanslag) dels B. Övergångsstat.

Ett förverkligande av mina i det föregående framlagda förslag skulle medföra

uppförande å ordinarie stat av trenne nya befattningar i lönegraderna

A 2, B 26 och B 21, föranledande en belastning av den ordinarie avlöningsstaten

med ett belopp av omkring 31,750 kronor, varemot de motsvarande, å extra

stat nu uppförda befattningarna komme att försvinna och sålunda det extra

anslaget till en speciell handelsavdelning inom departementet å 30,000 kronor

utgå ur riksstaten.

Vidkommande därefter departementets övergångsstat är att märka, att en

av de av 1926 års riksdag till denna stat överförda befattningarna i lönegraden

B 5 numera därifrån avförts och att avlöning för denna,tjänst således

ej längre bör beräknas. Då den å samma stat uppförda befattningshavaren

i lönegraden B 24 torde komma att före nästkommande budgetårs ingång förflyttas

till ordinarie befattning, lärer avlöning för nämnda tjänsteman icke

behöva beräknas vid uppgörandet av förevarande anslagspost, vilken under

angivna förutsättningar bör kunna sänkas från 61,500 kronor till 49,900

kronor.

På grund av vad sålunda anförts bör det ordinarie förslagsanslaget till departementet

för budgetåret 1928—1929 uppföras med (461,400 + 49,900 =)

511,300 kronor.

Under åberopande av vad jag ovan anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i utrikesdepartementet

på följande sätt:

Befattningshavare.

A. Diplomatisk eller konsulär personal.

Lönegrad

1 sändebud tjänstgörande såsom kabinettssekreterare. . A 3

4 avdelningschefer .............................. A 2

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

7 byråchefer .................................. B 30

7 förste sekreterare.............................. B 26

6 andre sekreterare.............................. B 21

3 förste kanslister eller kanslister................. B 16

eller B 12

B. Övrig personal.

Lönegrad.

1 kamrerare .................................... B 26

1 förste arkivarie................................ B 24

1 andre arkivarie................................ B 21

6 kansliskrivare ................................ B 11

1 förste expeditionsvakt .......................... B 7

8 kanslibiträden ................................ B 7

9 expeditionsvakter .............................. B 5

dels besluta att å övergångsstat för utrikesdepartementet skola

från och med den 1 juli 1928 uppföras följande befattningar,

nämligen:

A. Diplomatisk och konsulär personal.

Lönegrad.

1 legationsråd .................................. B 30

1 förste legationssekreterare...................... B 26

1 byråsekreterare .............................. B 21

B. Övrig personal.

Lönegrad.

1 kansliråd, tjänstgörande såsom chef för arkivet .... B 30

1 förste arkivarie................................ B 24

1 andre arkivarie................................ B 21

1 portvakt...................................... B 5

dels godkänna följande ordinarie stater för utrikesdepartementet,

att tillämpas från och med den 1 juli 1928.

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

anslag .............................. kronor 386,600

Arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt . . » 8,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag .......... » 66,800

Summa kronor 461,400.

Anm. Kabinettssekreteraren må äga att såsom bidrag till

representationskostnader åtnjuta ett årligt belopp av 3,000 kronor,

att utbetalas i den ordning, som beträffande lön är stadgat.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

39

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag .............. kronor 49,900

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till departementet

nu ................................ kronor 488,000

med .............................. » 23,300

till .............................. » 511,300.

B. Sveriges representation i utlandet.

1. Beskickningar och konsulat.

[2.] Med avseende å ifrågasatta organisatoriska förändringar beträffande

utrikesrepresentationen hava herrar Höjer och Sjöborg avgivit ett gemensamt

utlåtande, varjämte tvenne särskilda utlåtanden föreligga från herrar Bergendals

och Nilssons sida. Såsom framgår av nedanstående hava de sakkunnige

i vissa punkter uppnått full samstämmighet.

Rörande de principiella synpunkter, vilka herrar Höjer och Sjöborg funnit

böra ligga till grund för denna del av utredningen, har i deras gemensamma

utlåtande anförts följande.

»Det ligger i öppen dag, att de sakkunniges ifrågavarande uppdrag är av

synnerligen invecklad och grannlaga natur. För dess fullgörande erfordras

att mot varandra väga, å ena sidan, omfattningen av den för Sverige behövliga

representationen i utlandet och, å den andra, de utgifter, som därigenom åsamkas

statsverket. Emellertid finnes uppenbarligen icke något fullt tillfredsställande

kriterium för besvarande av frågan, huruvida i ett visst ögonblick

nyttan av utlandsrepresentationen — vare sig i dess helhet eller beträffande

viss del — kan anses motsvara kostnaden för densamma. Att verkställa ett

sådant avvägande skulle vara förenat med stora svårigheter, även om våra diplomatiska

och konsulära organ endast hade att främja ekonomiska och kommersiella

intressen; i än högre grad framträda dessa svårigheter, om man betänker

att åt ifrågavarande organ tillika anförtrotts viktiga uppgifter av politisk,

administrativ och kulturell art.

Vid sådant förhållande och då Sveriges samtliga nu bestående diplomatiska

och konsulära befattningar säkerligen äro i och för sig av värde för landet,

anse vi oss böra i första hand söka att beträffande de delar av utlandsrepresentationen,

som närmast torde avses med vårt uppdrag, bilda oss en uppfattning

om den relativa betydelsen av varje särskild befattning, under samtidigt beaktande

av den större eller mindre kostnad densamma betingar i förhållande till

övriga poster. Jämväl spörsmålet om lämpligheten att upprätta nya befattningar

lärer ej kunna betraktas allenast i och för sig utan endast i samband

med den nu bestående organisationen i dess helhet.

Utgångspunkten för en dylik prövning måste närmast bliva den utveckling

i ekonomiskt och politiskt hänseende, som i olika delar av världen ägt rum

efter tillkomsten av utrikesförvaltningens nuvarande organisation och särskilt

efter vidtagandet av de år 1924 av besparingshänsyn föranledda indragningsåtgärderna.

Uttryckligen bör emellertid framhållas, att vare sig denna utveck
-

Allmänna

synpunkter.

De sakkunnige.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ling gått mot stabilisering eller i motsatt riktning, man därav icke i och för

sig kan draga någon omedelbar slutsats rörande behovet från svensk synpunkt

av diplomatisk eller konsulär representation i vederbörande länder. Å ena sidan

kan nämligen en konsolidering av förhållandena i ett land uppenbarligen

föranleda ökade kommersiella förbindelser mellan Sverige och detta land och

därigenom medföra behov av en svensk representant därstädes. Å andra sidan

kan det vara av vikt att bibehålla en sådan representant i stater, där ett labilt

politiskt läge är ägnat att giva upphov till konflikter med direkta eller indirekta

återverkningar å vårt eget land.

Ehuru det ekonomiska läget i de flesta länder onekligen utmärkes av en

fortgående stabilisering, kan ett motsvarande allmänt omdöme knappast fällas

rörande den politiska situationen. Visserligen torde åtskilliga av de motsättningar,

som vid tiden för fastställandet av utrikesförvaltningens nuvarande

organisation starkt framträdde i förhållandet mellan vissa stater, hava försvunnit

eller försvagats, men å andra sidan hava på flera håll tidigare, mera latenta

konfliktämnen aktualiserats eller ock nya sådana tillkommit. Redan dessa

ständiga skiftningar i det allmänpolitiska läget torde mana till varsamhet,

då ändringar i organisationen av Sveriges utrikesförvaltning ifrågasättas på

den grund, att behovet av svensk representation någonstädes i utlandet i ett

visst ögonblick förmenas vara mindre eller större än förut. Utrikesförvaltningens

struktur bör givetvis aldrig få stelna, men en ledande princip synes

dock böra vara, att denna förvaltning i möjligaste mån uppbygges på en ej

alltför kort sikt.

Även andra sjmpunkter tala mot att reorganisationsåtgärder vidtagas, därest

ej så påkallas av tungt vägande skäl. En förvaltningsgrens effektivitet är

givetvis i hög grad beroende på att dess organisation får tillfälle att vinna

stadga och kontinuitet; rubbningar däri, även om de i och för sig må förefalla

berättigade, kunna icke undgå att i ovannämnda hänseende få eu åtminstone

för tillfället störande inverkan. Härtill kommer med avseende å den yttre

förvaltningen, att organisationsförändringar, särskilt då fråga är om beskickningar,

icke alltid kunna eller böra bedömas uteslutande från svensk inre

synpunkt, enär de ofta nog kunna vara ägnade att utöva inflytande å vårt förhållande

till främmande makter. I detta hänseende må särskilt framhållas, att

indragningar av ministerbefattningar — såframt ej dylika åtgärder framstå

såsom föranledda av tvingande statsfinansiella skäl — lätteligen kunna i vederbörande

länder giva upphov till den föreställningen, att de tillkommit på

grund av en ändrad uppskattning av värdet av våra förbindelser med dessa länder.

Uppenbart är, att vad nu sagts även talar för angelägenheten av att, innan

nya befattningar upprättas utomlands, behovet därav underkastas en ingående

prövning.

De synpunkter, som ovan framförts och som vi funnit böra ligga till grund

vid fullgörandet av vårt uppdrag, torde kunna i korthet sammanfattas sålunda:

Lika försiktig som man bör vara, då det gäller att upprätta nya poster inom

utrikesrepresentationen, lika försiktig bör man vara, då det gäller indragning

eller sammanslagning av poster i den nu bestående organisationen.»

Med avseende å de principiella grunderna för utredningen har herr Bergendal

i sitt utlåtande framhållit, att det vid fullgörandet av de sakkunniges uppdrag

gällt att komma till en uppfattning angående den relativa betydelsen av

varje särskild post, under samtidigt beaktande av den större eller mindre kostnad

densamma betingade i förhållande till andra poster, samt att på grundval

härav fastställa på vilka punkter en beskärning Ined störSta möjliga besparingseffekt

och med minsta olägenhet borde kunna vidtagas. Vad angår beskick
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

41

ningarna, i fråga om vilka särskilt anbefallts övervägande rörande möjligheten

att i vissa fall anordna gemensam representation i flera länder, ginge de

förslag, vid vilka herr Bergendal stannat, väsentligen ut på att, under hänsjmstagande

till nu föreliggande ändrade förhållanden, söka genom lämpliga kombinationer,

som måhända tidigare icke stått till buds, i görligaste mån neutralisera

nackdelarna av den minskning i representationen, som en sammanslagning

innebure.

Jämväl vissa av de näringsorganisationer, vilka yttrat sig rörande den yttre

förvaltningen, hava därvid gjort allmänna uttalanden rörande denna organisationsfråga.

Sålunda har i det gemensamma utlåtande, som avgivits av Jernkontoret,

Sveriges Allmänna Exportförening och Stockholms Handelskammare,

anförts följande:

»Med fullt erkännande av det behjärtansvärda i de åtgärder, som under senare

år vidtagits för att nedbringa kostnaderna för vår statsförvaltning, nödgas

vi dock beklaga, att dessa åtgärder kommit att tid efter annan och i särskild

grad rikta sig mot den förvaltningsgren, som har den viktiga uppgiften

att gentemot utlandet bevaka vårt lands allmänna intressen, däribland även

näringslivets. Vår utrikesrepresentation är för närvarande av alldeles särskild

betydelse, enär över hela världen enligt samstämmigt vittnesbörd nu råder en

mycket gynnsam uppfattning om Sveriges ekonomiska förutsättningar och om

möjligheterna för svensk företagaranda att göra sig gällande på det internationella

arbetsfältet. Det är av vikt, att situationen härutinnan på rätt sätt

utnyttjas. Härför behöver dock det svenska näringslivet stödet av en god utrikesrepresentation.

Erfarenheten har vid upprepade tillfällen ådagalagt, att

våra beskickningar kunnat vara detsamma till stor nytta. Förmedlandet inom

skilda verksamhetsområden av vårt lands kontakt med andra länder är en arbetsuppgift,

som — rätt skött — måste vara av mycket påfrestande art. Den

kräver därför personer med en i olika avseenden stark utrustning, och ett land

bör här om möjligt sätta upp det bästa det kan bjuda. Vid ordnandet av vår

utrikesrepresentation möter man sålunda ett område, där mer än eljest en helhetssyn

efter mera storlinjiga mått bör få göra sig gällande. Möjligheten att

här och var göra en eller annan mindre besparing bör icke få tjäna till ögonmärke

vid behandlingen. Huvudsaken är dock, att vårt land blir företrätt på

de platser, där detta är av behovet påkallat och att vederbörande chefsposter

bliva väl besatta. Ett ideligt ruckande på vår utrikesförvaltning måste emellertid

— frånsett risken för bristande planmässighet härutinnan — minska utsikterna

till en god rekrytering, då den hos vederbörande medför en känsla av

osäkerhet och nedbryter förutsättningarna för ett gott urval till de högre posterna.

I samband härmed bör också understrykas den av vissa av de sakkunniga

framförda synpunkten, att om utrikesförvaltningens struktur givetvis

aldrig bör få stelna, den ledande principen dock bör vara. att denna förvaltning

i möjligaste mån uppbygges på en ej alltför kort sikt. Särskilt bör ett indragande

av relativt nyupprättade poster ske med synnerlig försiktighet.

Med det sagda hava vi velat principiellt framhålla betydelsen för vårt land

av en väl organiserad, såvitt möjligt fullödig och därför väl avlönad utrikesrepresentation.

De kostnader, som härpå nedläggas, måste i längden visa sig

vara av produktiv art. Det förtjänar här anmärkas, att kostnaderna för vår

utrikesförvaltning icke äro högre utan snarare lägre än motsvarande kostnader

för länder i ungefär samma storleksordning som Sverige. Enligt riksstaten

för budgetåret 1928—1929 beräknades kostnaderna för den svenska utrikesförvaltningens

verksamhet till kr. 5,530,000 därav kr. 400,700 för Sveriges deltagande

i Nationernas förbunds arbeten och i annat internationellt samarbete.

Närings
organisa
tionerna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Enligt av oss inhämtade uppgifter utgöra motsvarande siffror — i tämligen

ungefärliga värden och räknade i svenska kronor — för Holland 6,100,000, för

Belgien 6,500,000, för Schweiz 4,800,000, för Danmark 5,700,000 och för Norge

3,500,000. Vid en jämförelse av vår egen utrikesbudget med andra länders

böra givetvis endast komma i betraktande sådana länder, vilkas ställning och

ekonomiska förhållanden kunna jämföras med Sveriges.

I detta sammanhang vilja vi framhålla, att systemet med såvitt möjligt särskilda

legationer på mera betydande platser måste tillmätas ett bestämt företräde

framför den anordning, som i alltför stor utsträckning åsyftar att göra

beskickningarna gemensamma för flera länder. En tillämpning av sistnämnda

grundsats medför dryga resekostnader, ökad personal i lägre grad samt bristande

effektivitet, särskilt därigenom att förekommande ärenden av lätt förklarliga

skäl icke bliva på något håll behandlade med tillbörlig grundlighet.

En förutsättning för systemet med ett flertal legationer är dock givetvis,

att möjlighet föreligger till ett härför tillräckligt gott personurval, så att samtliga

chefsposter bliva besatta med fullt kvalificerade personer, vare sig inom

eller utom karriären. Utnämningarna till dessa poster böra ej ske på ett slentrianmässigt

sätt och en blott turberäkning bör ej härför vara avgörande.

Innan vi övergå till granskning av de olika detaljerna i de remitterade utlåtandena,

vilja vi också betona angelägenheten av att våra utomlandsrepresentanter,

särskilt i de° transoceana länderna, i större utsträckning än hittills sättas

i tillfälle att på ort och ställe taga närmare kännedom om vårt lands industri

och näringsliv samt att personligen sammanträffa och rådgöra med företrädare

för detsamma. I samband med semesterbesök i hemlandet bör därför

åt ifrågavarande representanter beredas möjlighet till resor för sagda ändamål.

» ,4

I anslutning till de allmänna synpunkter, som utvecklats av herrar Höjer

och Sjöborg, understryker Skånes handelskammare i sitt till kommerskollegium

avgivna utlåtande att, sedan viss personalreduktion i utrikesdepartementets

yttre förvaltning blivit genomförd så sent som år 1924, synnerligen vägande

skäl borde föreligga för den händelse ytterligare beskärningar numera lämpligen

skulle vidtagas. Den starka konkurrens, som för närvarande rådde å

nästan alla exportmarknader, manade likaledes till iakttagande av den största

försiktighet, då fråga uppstode att indraga eller beskära det stöd, näringslivet

ägde i utrikesrepresentationen. Ur de synpunkter, handelskammaren hade att

bevaka, ville den därför såsom en allmän regel göra gällande, att ett försvagande

av den utländska representationen, i den mån detsamma i besparingssyfte

kunde anses påkallat, endast borde ifrågasättas å sådana marknader,

som påtagligt förlorat i kommersiell betydelse eller som utan att äga mera

nämnvärd vikt för den svenska exporten och sjöfarten icke erbjöde säkra utsikter

för vidgade handelsförbindelser.

Sveriges Redareförening förklarar i infordrat utlåtande, att föreningen ansåge

sig kunna ansluta sig till herrar Höjers och Sjöborgs allmänna synpunkter,

varvid det särskilt borde understrykas, att de nu bestående diplomatiska

och konsulära befattningarna måste anses vara av sådant värde för landet, att

statsmyndigheterna vid beslut angående indragningar av desamma borde gå

fram med stor försiktighet. Redareföreningen anför vidare:

»Utrikesrepresentationen har givetvis stor betydelse för näringslivet, under

förutsättning likväl att den personal, som omhänderhar densamma, är kvalifi
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 50.

43

cerad för tillvaratagande av näringarnas intressen. Vid tillsättande av i synnerhet

de ledande befattningarna bör därför tillses, att för varje befattning

utses den lämpligaste personen, varvid det icke torde kunna undgås, att personvalet

kan ske utom karriären eller avsteg måste göras från en eljest vanligen

tillämpad befordringsföljd. Med hänsyn till de fordringar man måste

ställa på innehavarna av för vårt näringsliv så viktiga poster, är det även

nödvändigt, att avlöningsförmånerna bestämmas så, att de dugande krafterna

icke avhålla sig från dessa banor.

Föreningen tillåter sig vidare anföra, att, därest statsfinansiella skäl skola

få vara avgörande vid beslut om indragningar i vår utrikesrepresentation,

dessa skäl böra vägas emot den betydelse, som ifrågavarande representation

kan hava för landet och dess näringsliv. En relativt liten besparing bör

icke utgöra tillräckligt motiv för indragning av en post, som obestridligen har

eller kan beräknas få betydelse för den svenska handelns och sjöfartens utveckling.

Man må hålla i minnet den alltmer tilltagande hårda konkurrensen

å världsmarknaden. Förefintligheten av en väl skickad utrikesrepresentation

är en viktig förutsättning för, att Sverige skall kunna göra sig gällande i denna

konkurrens.»

I de synpunkter på förevarande organisationsfråga, som utvecklats av herrar

Höjer och Sjöborg m. fl. och vilka, såsom av det föregående framgår, särskilt

starkt understrukits av representanter för landets näringsliv, kan jag i

huvudsak instämma. Jag vill emellertid i detta sammanhang betona, att vid

prövningen av de skilda utlandsorganens relativa betydelse i olika hänseenden,

under samtidigt hänsynstagande till kostnadssynpunkten, en avgörande vikt

torde böra fästas vid frågan, i vad mån viss post anses vara av direkt gagn

för svenska intressen. En diplomatisk eller konsulär observationspost i ett

land, vars utrikespolitiska förhållanden -— ehuruväl utvecklingen av desamma

i och för sig kan erbjuda det största intresse — icke för vårt land kunna

förväntas få någon större betydelse, torde sålunda knappast vara motiverad,

därest icke samtidigt våra näringsintressen eller behov av skydd för svenska

undersåtars liv och egendom påkalla befattningens upprätthållande.

Det bör särskilt fasthållas, att enligt grunderna för 1919 och 1921 års

omorganisation hela den yttre representationen har som en väsentlig huvuduppgift

att befordra vårt lands handels- och näringsintressen. Detta kom

bl. a. till uttryck i den då genomförda principen om en gemensam diplomatisk

och konsulär karriär med i möjligaste mån likartad och allsidig utbildning av

tjänstemännen. Det är uppenbart, att till följd härav frågan, huruvida de

skilda utlandsrepresentanterna böra hava diplomatisk eller konsulär ställning,

bör i stort sett göras beroende av lämpligheten, varvid olika faktorer och

framför allt de speciella förhållandena i anställningslandet spela in. Så var

det huvudsakligen på grund av vissa praktiska skäl, som de representanter

å extra stat, som efter världskriget anställdes i vissa europeiska stater,

förlänades diplomatisk i stället för konsulär ställning. Efter verkställd

undersökning rörande det nuvarande läget har jag icke funnit mig äga anledning

att föreslå ändring härutinnan, men är det givetvis av vikt att, såsom

från olika näringsorganisationers sida erinrats, vid tillsättande av poster, vilkas

innehavare böra äga särskilda kvalifikationer för främjande av landets

Departe
mentschefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

handelsintressen, tillse att behöriga krav i detta hänseende fyllas. I de fall,

då våra kommersiella förbindelser väsentligen motiverat vår representation

i ett visst land, böra därför enahanda fordringar i fråga om praktisk utbildning

och intresseriktning ställas på diplomatisk funktionär som på konsul;

och vid fråga om befordrap till sådan post böra de båda linjerna inom karriären

i verkligheten anses likställda.

I anknytning härtill bör framhållas, att för bevakandet av Sveriges intressen

i utlandet mycket torde vara att vinna genom ett noggrant urval av lämpliga

innehavare av de olönade konsulära posterna, varvid företräde torde böra

givas åt svensktalande personer. Då denna fråga synes mig vara av stor betydelse

för vinnande av största möjliga effektivitet inom utrikesförvaltningen,

har densamma av mig ägnats särskild uppmärksamhet,

förordning"''och Innan jag övergår till en detaljerad redogörelse för det nu slutförda utred

för Utrikes- nin£sarbetets resultat i dess skilda delar, anser jag mig böra omnämna en

represen tatio- annan, den yttre representationen berörande organisationsfråga, vilken nu står

inför sin lösning. Ehuru, såsom i det föregående anmärkts, den efter världskriget

genomförda nyordningen på detta område innebar en sammanslagning

av de tidigare skilda diplomatiska och konsulära karriärerna, har denna förändring

hittills ej kommit till uttryck i form av en moderniserad allmän instruktion.

I detta hänseende har sålunda fortfarande endast förelegat 190G

års, sedermera i vissa delar ändrade konsulatförordning och konsulatinstruktion.

Några motsvarande enhetliga bestämmelser för beskickningarnas arbete

ha alldeles saknats.

Det har synts mig, liksom mina närmaste företrädare i ämbetet, vara ett

trängande behov att avhjälpa denna brist, och jag kan nu anmäla, att det inom

utrikesdepartementet igångsatta, senast under kabinettssekreterarens ledning

utförda utredningsarbetet i detta ämne i det mesta slutförts. Senare i dag

vill jag för Kungl. Maj:ts avgörande framlägga förslag till förordning,

varigenom bestämmas grunderna för utrikesrepresentationens arbete inom dess

skilda grenar, och, därest detta förslag godkännes, ämnar jag med stöd därav

inom den allra närmaste framtiden utfärda en allmän instruktion för utrikesrepresentationen,

anpassad efter dess nuvarande syfte och nu gällande yttre

förhållanden.

Med avseende å de å ordinarie stat uppförda beskickningarna i Bryssel och

Haag, vid vilka, förutom vederbörande ministrar, finnes anställd en gemensam

legationssekreterare, har herr Nilsson i sitt särskilda utlåtande anfört följande

:

»Våra livliga förbindelser med Belgien och Nederländerna göra väl den

direkta diplomatiska kontakten med dessa länder i viss mån önskvärd och fördelaktig.

Men de förhållanden, varunder våra sändebud i Bryssel och Haag

ha att utöva sin ämbetsgärning, kunna dock icke på något vis betecknas som

pressande. Med hänsyn till de lindriga tjänstgöringsförhållandena, det korta

avståndet mellan de två huvudstäderna m. m. ligger det givetvis närmast till

hands att återgå till den anordning, som för ej länge sedan befanns användbar,

d. v. s. att sammanfatta dessa länder till ett distrikt med beskickningschefen

Beskickningarna

i

Bryssel och

Haag.

De sakkunnige.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

45

bosatt antingen i Bryssel eller Haag. Om emellertid en sådan hopläggning

möjligen, ur viss prestigesynpunkt, skulle väcka betänkligheter, får jag subsidiärt

föreslå, att våra ministrar i Paris och London ackrediteras jämväl i resp.

Bryssel och Haag. Det må här erinras, att, enligt tillgängliga upplysningar, i

en mängd fall med Sverige mer eller mindre jämförbara stater låta sina ministrar

representera sitt land i två eller flera huvudstäder och att just Belgien

och Nederländerna ofta ingå i dessa kombinationer. Sålunda hava Finland,

Estland och Grekland sina i Paris bosatta ministrar ackrediterade även i

Bryssel; Norges minister i London och Österrikes minister i Haag äro likaledes

ackrediterade i Bryssel; vidare hava Finland, Estland, Lithauen och Jugoslavien

sina ministrar i London ackrediterade jämväl i Haag; Norges minister

i Köpenhamn, Lettlands i Berlin samt Uruguays minister i Bryssel äro

likaledes ackrediterade i Haag; och enligt den beslutade, men ännu ej genomförda

organisationsplanen för Danmarks utrikesrepresentation har Haag sammanförts

med Bern.»

Herr Nilsson har vidare med utgångspunkt från kostnaderna under senast

tilländalupna budgetår framhållit, att indragning av de vid nämnda beskickningar

knutna befattningarna skulle innebära en direkt årlig besparing för

statsverket av sammanlagt i runt tal 95,000 kronor. Det vore dock klart, att

denna besparing något reducerades dels genom vissa ministrarnas resekostnader,

dels genom någon förstärkning i arbetskraft åt beskickningarna i Paris

och London, vilken förslagsvis skulle utgöras av en andre legationssekreteraretjänst

vid vardera beskickningen.

Övriga sakkunnige hava ansett sig böra avstyrka det sålunda väckta förslaget

om indragning eller sammanslagning av förevarande beskickningar.

Såväl Kommerskollegium som samtliga hörda näringsorganisationer hava Kommerslikaledes

ställt sig avvisande mot den ifrågasatta inskränkningen av vår re- kolj^ngs-°Ch

presentation i Belgien och Nederländerna. Kommerskollegium anför i detta organisahänseende

särskilt, att några sådana förändringar icke syntes vara att på- tl0nernavisa,

som kunde motivera en dylik åtgärd, samt att med hänsyn till vårt lands

livliga handels- och sjöfartsförbindelser med såväl Nederländerna som med

de nederländska kolonierna starka skäl särskilt syntes tala för bibehållande

av beskickningen i Haag.

Ehuru vid övervägande av herr Nilssons förslag det visserligen icke synts Departemig

uteslutet, att en återgång till den tidigare anordningen med en för Bel- mentscilefengien

och Nederländerna gemensam minister i en framtid må kunna visa sig

motiverad, anser jag, att tillräckliga skäl för en sådan åtgärd icke för närvarande

föreligga. Därvid vill jag tillika erinra om att vår minister i Haag

plägar användas såsom Sveriges ombud vid där ofta förekommande internationella

konferenser, särskilt på den mellanfolkliga rättens område, och är i

tillfälle att hålla vårt land i ständig kontakt med det därstädes pågående

internationella rättsarbetet i övrigt.

Vår konsulära representation i Danzig utgöres för närvarande av en olönad Danzig.

konsul med generalkonsuls namn. 1920 års riksdag uppförde visserligen å

extra stat ett lönat generalkonsulat i nämnda stad, men, då någon innehavare

av befattningen icke omedelbart tillsattes och posten redan av påföljande

riksdag indrogs, kom den lönade representationen i Danzig aldrig att träda

i funktion.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

De sakkunnige.

Kommerskollegium

ock

närings - organisationerna.

Departe
mentschefen.

De sakkunnige, som till behandling upptagit frågan om vår representation

i Danzig, anföra i ett gemensamt utlåtande, att följande uppgifter inhämtats

med avseende å utvecklingen av svensk sjöfart å nämnda hamnstad.

Ang- och motorfartyg Segelfartyg

Antal Nettoton Antal Nettoton

1921 .......... 95 39,858 14 911

1922 .......... 120 56,177 38 3,452

1923 .......... 141 54,230 8 536

1924 .......... 180 89,028 36 3,928

1925 .......... 367 186,307 65 7,551

1926 .......... 1,128 869,606 82 10,783

Under första halvåret 1927 anlöptes hamnen av 850 svenska fartyg å tillsammans 432,237 nettoton.

De sakkunnige anföra därefter följande:

»Ovan lämnade uppgifter utvisa onekligen en konstant och under den senaste

tiden högst betydande stegring av den svenska sjöfarten å Danzig.

Tvivelsutan har denna stegring — som torde ha berott bland annat på en

avsevärd kolimport till Sverige samt därpå, att den svenska malmexporten

till östra delen av Mellan-Europa i allt större utsträckning letts över Danzig

— medfört en betydande ökning av konsulatets arbetsuppgifter. Emellertid

har på grundvalen av de upplysningar, som stått till buds, icke kunnat vinnas

en bestämd uppfattning, om och i vilken mån denna ökning kan anses

vara av tillfällig art eller ej. Vi äro fördenskull icke beredda att för närvarande

tillstyrka, att det olönade konsulatet i Danzig måtte förvandlas till

ett lönat konsulat, men önska dock betona vikten av att denna fråga allt

fortfarande ägnas tillbörlig uppmärksamhet.»

Till vad de sakkunnige på denna punkt anfört hava såväl Kommerskollegium

som näringsorganisationerna givit sin anslutning.

Det torde i detta samband böra omnämnas, att Jernkontoret, Sveriges Allmänna

Exportförening och Stockholms Handelskammare i anknytning till sitt

yttrande i förevarande fråga förordat upprättandet av ett olönat konsulat

i den Danzig närbelägna polska hamnstaden Gdynia (Gdingen) under åberopande

av den ej obetydliga export av polska kol, som över denna hamn

numera ägde rum till Sverige och vilken export icke finge anses vara av tillfällig

karaktär. Ett dylikt konsulat vore erforderligt framför allt för att

vara svenska fartygsbefälhavare behjälpligt med de formaliteter av skilda

slag, som påkallades i och för kolens inlastning. Kommerskollegium har tillstyrkt

detta förslag.

I överensstämmelse med vad den förebragta utredningen givit vid handen,

synes det ej osannolikt, att upprättande av lönad konsulär representation i

Danzig inom en ej alltför avlägsen framtid kan visa sig påkallat. Jag anser

emellertid att, såsom enstämmigt föreslagits, denna fråga må kunna tills vidare

anstå i avvaktan på den vidare utvecklingen av våra med trafiken på

denna hamn förknippade handels- och sjöfartsintressen.

Med stöd av förslaget om inrättande av ett olönat konsulat i Gdynia har

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50.

47

jag efter ytterligare verkställd utredning tidigare denna dag inför Kungl.

Maj:t föredragit detta ärende, i anledning varav olönad konsul där utnämnts.

Med avseende å konsulsposten i Rouen, vilken är den enda lönade svenska

konsulära befattningen i Frankrike, föreslog 19''23 års besparingskommitté,

att densamma måtte ersättas med en oavlönad konsulstjänst eller i varje fall

överflyttas å extra stat. Förslaget avstyrktes i proposition nr 160 till 1924

års riksdag av dåvarande ministern för utrikes ärendena under framhållande

likväl, att skäl syntes tala för att vid den dåvarande befattningshavarens avgång

frågan om postens bibehållande toges under förnyad prövning.

De sakkunnige, som övervägt frågan om förevarande befattnings behövlighet,

hava på denna punkt gemensamt anfört följande.

Frånsett de skäl, som i och för sig kunde anföras till förmån för befattningens

bibehållande, syntes densammas indragning för närvarande näppeligen

medföra någon verklig besparing. Förutom en avsevärd ökning i kontorskostnadsersättning,

som bleve följden, i händelse den lönade tjänstemannen

ersattes av lönad funktionär, och bortsett från det förhållandet, att

vissa till staten nu ingående stämpelmedel skulle på grund av befattningens

övergång till olönad bortfalla såsom statsinkomst och i stället uppbäras av

vederbörande olönade konsul, måste man nämligen — såsom redan vid frågans

behandling år 1924 särskilt framhölls — därest befattningen indroges,

räkna med möjligheten att behöva utbetala disponibilitetsarvode till densammas

nuvarande innehavare. Vid sådant förhållande kunde för närvarande

icke förordas, att posten indroges, men syntes det i varje fall vara lämpligt,

att frågan därom vid vederbörande befattningshavares avgång upptoges till

förnyad prövning.

I de föreliggande utlåtandena har ingen erinran gjorts mot de sakkunniges

förslag. Från Sveriges Redareförenings sida har uttalats att, bland andra

konsulära poster, nu förevarande befattning i Rouen vore av den vikt för

sjöfartsnäringen, att den borde bibehållas.

Av de skäl, som av de sakkunnige framlagts, anser jag mig icke böra föreslå

någon förändring beträffande konsulsbefattningen i Rouen.

Under förutsättning av bifall till mitt i det följande framlagda förslag om

indragning av ministerposten i Bukarest, får jag i likhet med tvenne av de

sakkunnige förorda, att ministern i Rom ackrediteras jämväl i Grekland.

Några betänkligheter av politisk art synas mig icke möta mot en dylik kombination,

och personalen vid beskickningen i Rom — varest en extra förste

legationssekreterare nu tjänstgör och där vid behov jämväl en attaché kunde

placeras — torde vara tillfyllest för att på ett minst lika tillfredsställande

sätt som för närvarande, jämväl genom tjänstgöring på ort och ställe, tillvarataga

de svenska intressena i Grekland.

Det nuvarande lönade konsulatet i Kovno upprättades genom beslut av

1924 års riksdag, som samtidigt indrog den dittillsvarande konsnlsbefattningen

i Riga. Åtgärden föranleddes närmast av upprepade framställningar

från representanter för näringslivet, vari framhållits möjligheterna att i

Lithauen upparbeta en god marknad för svensk export.

Konsulatet

i Rouen.

De sakkunnige.

Kommerskolleginm

och

näringsorganisationerna.

Departe
mentschefen.

Beskickningen

i Rom.

Konsulatet

i Kovno.

s. 48 Kontrollera mot PDF

De sakkunnige.

48 Kungl. Mai:ts proposition nr 50.

De sakkunnige hava i fråga om nämnda konsulspost stannat vid delade

meningar.

Sålunda hava herrar Höjer och Sjöborg med följande motivering förklarat

sig icke kunna för närvarande tillstyrka, att befattningen, såsom ifrågasatts,

utbyttes mot en olönad konsulär post.

»Det synes icke kunna bestridas, att under den tid, som förflutit efter inrättandet

av konsulatet i Kovno, utvecklingen av Sveriges handelsförbindelser

med Lithauen icke motsvarat de förhoppningar, som vid nyss angivna

tidpunkt hystes inom intresserade svenska kretsar. Å andra sidan lärer, enligt

de upplysningar som föreligga, utsikt finnas att. så snart nämnda land

övervunnit följderna av de senaste missväxtåren och dess inre förhållanden

ytterligare stabiliserats, de svensk-litauiska handelsförbindelserna så småningom

skola utveckla sig i den riktning, man tidigare ansett sig kunna

vänta. Vid sådant förhållande och då så kort tid förflutit efter konsulatets

inrättande, torde det redan av denna grund vara lämpligt att något se tiden

an, innan man skrider till avveckling av en organisation, som för föga mer

än tre år sedan tillkom för att tillmötesgå upprepade och energiska krav från

näringslivets sida.

Därutöver föreligger ett annat och positivt skäl för bibehållande av konsulsposten

i Kovno. Uppenbart är nämligen, att den politiska utvecklingen i

Östeuropa, och främst inom de intill Östersjön belägna staterna, måste från

svensk synpunkt äga särskild vikt och därför bör av oss följas med största

uppmärksamhet. Också har ministern i Riga, Reval och Kovno uti infordrat

utlåtande, vari konsuln i Kovno i huvudsak instämt, med understrykande av

denna synpunkt uttalat, att det för närvarande icke vore tillrådligt att genom

den ifrågasatta indragningen minska förefintliga informationsmöjligheter.

»

Herr Bergendal, vilken å andra sidan i likhet med herr Nilsson ansett sig

kunna förorda konsulatets i Kovno indragande, anför i detta avseende följande.

»Ministern i Riga har i avgivet utlåtande framhållit, att konsulatets arbetsbörda

för närvarande icke vore omfattande, samt bekräftat, att de ekonomiska

förbindelserna mellan Sverige och Lithauen under de sista åren icke utvecklats

så, som man vågat och haft anledning hoppas. Utsikt förefunnes dock, att

den för närvarande på grund av bl. a. upprepade felslagna skördar förminskade

köpkraften skulle ökas och att våra handelsförbindelser, om ock

långsamt, komme att utveckla sig, i vilket fall en lönad konsul knappast kunde

undvaras.

Å andra sidan har sändebudet, med betonande av konsulatets betydelse såsom

politisk observationspost, avrått från att genom en indragning minska våra

informationsmöjligheter i detta hänseende.

I huvudsak samma synpunkter hava av konsuln i Kovno framlagts i det av

honom avgivna utlåtandet i ämnet.

Dessa uttalanden från våra diplomatiska och konsulära representanter i

Lithauen torde giva vid handen, att ur kommersiell synpunkt en indragning

av förevarande konsulsbefattning icke skulle vålla större olägenheter. I detta

samband bör ej förbises den omständigheten, att till beskickningen i Riga är

knuten en lantbruksattaché, vars verksamhetsområde omfattar jämväl Lithauen.

Denne tjänsteman har enligt de för honom gällande instruktionerna

till uppgift att tillvarataga det svenska jordbrukets och fiskets samt därmed

sammanhängande näringars intressen. I sådant hänseende tillkommer det ho
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

49

nom som en huvuduppgift att söka. befordra avsättning av produkter från

ifrågavarande näringsgrenar samt alster av svensk industri avseende hithörande

produktionsområden. Då avsättningsmöjligheterna i Lithauen för

svensk export i huvudsak torde ligga på lantbrukets område, synes det svenska

näringslivets intressen i nämnda land genom specialattachébefattningen i fråga

kunna i väsentlig mån tillgodoses även utan lönad konsulär representation.

På dessa skäl vill det synas, att konsulsposten i Kovno — vars upprättande

på sin tid uteslutande motiverades med våra kommersiella intressen i Lithauen

—- skulle kunna utan större olägenhet indragas. Den besparing, som därigenom

vinnes, uppgår till omkring 30,000 kronor årligen, därifrån doek böra

dragas eventuell mindre kontorskostnadsersättning till en blivande olönad

konsul ävensom sannolikt något ökade utgifter för sändebudets i Riga resor till

Kovno.»

I sitt gemensamma utlåtande hava Jernkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening

och Stockholms Handelskammare med nedan angivna förbehåll anfört,

att en indragning av konsulatet i Kovno borde kunna äga rum.

På grund av olika omständigheter hade nämligen våra handelsförbindelser

med Lithauen ej nått den omfattning, varom man tidigare haft anledning hysa

förhoppning. De löpande konsulära ärendena vore därför ej av större betydelse,

än att de lämpligen kunna omhänderhavas av en honorärkonsul. Härtill

komme, att vår beskickning i Riga ju även vore ackrediterad i Lithauen

och att avståndet mellan nämnda stad och Kovno ej vore större, än att resor

kunde utan olägenhet och utan alltför avsevärda kostnader dit företagas.

Nyssnämnda näringssammanslutningar anse sig emellertid kunna förorda

den ifrågasatta indragningen endast under förutsättning att därav uppkommande

besparingar användes till upprättande av ett vicekonsulat i Chile. För

motiveringen till detta sistnämnda yrkande skall här nedan närmare redogöras.

Handelskammaren i Göteborg har anfört, att kommersiella skäl knappast

syntes kunna motivera det lönade konsulatets i Kovno bibehållande. Handelskammaren

hade därför intet att erinra mot detsammas indragande, under förutsättning

att beskickningen i Riga, särskilt med tillhjälp av den där anställda

lantbruksattachén kunde åtminstone i viss mån tillgodose även de kommersiella

intressena i Lithauen.

Jämväl Skånes Handelskammare har förklarat sig icke hava något att

erinra emot befattningens indragande, under framhållande, att Lithauen enligt

tillgängliga upplysningar näppeligen syntes erbjuda ökade avsättningsmöjligheter

för svensk export.

Kommerskollegium har i ärendet uttalat, att kollegium icke ville motsätta

sig indragning av förevarande befattning.

Av den förebragta utredningen synes mig till fullo ådagalagt, att det lönade

konsulatets i Kovno bibehållande icke är av kommersiella skäl motiverat, särskilt

som våra viktigaste exportintressen i Lithauen — vilka äro förknippade

med dess jordbruksnäring — i ej oväsentlig utsträckning synas kunna tillvaratagas

av beskickningen i Riga och speciellt den där anställde lantbruksattachén.

Då vidare befattningen ej heller är av större betydelse för politisk rapportering,

tvekar jag ej att föreslå dess indragning från och med nästinstundande budgetår.

Dihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 40 häft. (AV 50.)

Närings
organisa
tionerna.

Kommers
kollegium.

Departe
mentschefen
-

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Beskickningen

i

Bern, Wien

och Budapest.

De sakkunnige.

Sedan Kungl. Maj:t i proposition nr 160 av år 1924 upptagit ett av 1923

års besparingskommitté framlagt förslag om indragning av den dåvarande

ministerposten i Wien och Budapest samt ministerns i Bern ackreditering jämväl

i nämnda tvenne huvudstäder, beslöt riksdagen en sammanslagning av sagda

beskickningar samt överlät åt Kungl. Maj:t att bestämma, huruvida beskickningschefen

borde vara placerad i Bern eller Wien. Samtidigt ersattes den för

de bägge beskickningarna gemensamme förste legationssekreteraren med ett legationsråd.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut har den för de tre länderna gemensamma ministern

sedan den 1 oktober 1924, då sammanslagningen trädde i kraft, varit

bosatt i Bern, under det legationsrådet — i överensstämmelse med det av riksdagen

uttalade önskemålet, att en diplomatisk tjänsteman ständigt borde finnas

till hands å bägge orterna — varit fast placerad i Wien och, frånsett den

tid ministern vistats i Österrike och Ungern, anmäld såsom chargé d’affaires

a. i. i nämnda länder.

Samtliga sakkunnige äro, ehuru med i viss mån skiljaktig motivering, samstämmiga

därom att ministerposten i Wien bör återupprättas samt att till densammas

verksamhetsområde bör läggas dels Österrike och Ungern, varigenom

ministern i Bern endast komme att bliva ackrediterad i Schweiz, dels ock Jugoslavien,

som för närvarande tillhör ministerns i Bukarest verksamhetsområde.

I samband härmed borde legationsrådsbefattningen i Wien indragas. Herr

Nilsson har vidare föreslagit, att ministern i Wien jämväl borde vara ackrediterad

i Bulgarien, där för närvarande ministern i Konstantinopel är anställd.

Som stöd för den ifrågasatta ändringen, vilken jämväl förordats av såväl

ministern i Bern som chargé d’affaires i Wien, hava herrar Höjer, Sjöborg och

Bergendal anfört följande.

»Såsom förutsattes i 1924 års proposition i ämnet, har ministern i Bern kommit

att i hög grad anlitas för uppdrag, föranledda av Nationernas förbunds

verksamhet. Oavsett den kontinuerliga och särskilt efter Sveriges utträde ur

förbundsrådet betydelsefulla uppgiften att upprätthålla kontakten med generalsekretariatet

i Geneve har ministerns arbetskraft i alltmer ökad utsträckning

tagits i anspråk såväl vid förbundets ordinarie sammankomster som vid de

specialkonferenser, vilka under förbundets auspicier tid efter annan sammankallats

i Geneve.

Den arbetsbörda, som härigenom kommit att åvila ministern, har särskilt

under den senaste tiden varit så stor, att han, oaktat en attaché varit anställd

i Bern, endast med den största svårighet kunnat ägna erforderlig tid åt beskickningsgöromålen

därstädes. Under sådana förhållanden är det självfallet,

att ministerns befattning med de tvenne övriga till verksamhetsområdet hörande

länderna, Österrike och Ungern, blivit övervägande nominell, även om

han i Wien och Budapest avlagt några kortare besök, vilka huvudsakligen

betingats av hänsynen till vederbörande lands regering och myndigheter.»

Ett dylikt tillstånd måste, enligt vad nämnda sakkunnige framhållit, anses

mindre tillfredsställande; herrar Höjer och Sjöborg hava därför funnit starka

skäl tala för att helt befria ministern i Bern från de delar av hans verksamhets
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 50.

51

område, där han efter allt att döma svårligen kunde bliva i tillfälle att utöva

någon effektiv verksamhet.

Nämnda trenne sakkunniga hava vidare betonat den betydelse, som Wien

alltjämt måste anses äga såsom säte för en svensk representation och i detta

hänseende anfört följande.

»Det torde icke kunna förnekas, att Wien även i nuvarande politiska läge

bibehållit sin ställning som centrum åtminstone i ekonomiskt och kulturellt

hänseende för stora delar av området för den gamla Donaumonarkien. Den

erfarenhet och de tekniska resurser, som särskilt i fråga om bankväsendet

sedan gammalt samlats i Wien, hava säkerligen bidragit att fortfarande göra

staden till en kommersiell knutpunkt. Det torde ej heller vara tvivel underkastat,

_ att Wien med sina goda förbindelser åt olika håll är en värdefull informationspost

och att därifrån erbjudas de bästa möjligheterna att överblicka

företeelserna på handelns område såväl i Donaubäckenet som även i

vissa delar av Balkan. Den betydelse, som alltjämt tillmätes Wien såsom

politisk observationspunkt, torde bland annat framgå av den väl utrustade

diplomatiska representation, som därstädes hålles av flertalet främmande makter

av någon betydelse.

Vad speciellt angår de svenska, till Wien knutna exportintressena, torde

de senaste åren kunna uppvisa en stegring i avsättningen av svenska produkter.

Belysande för denna tendens synes vara det ökade antal svenska industriföretag,

som funnit lämpligt att dit förlägga fabriker eller försäljningsfilialer,

avsedda ej blott för den mera begränsade österrikiska marknaden utan

även för tillvaratagandet av avsättningsmöjligheterna inom de närliggande

länderna.

I detta sammanhang bör ej heller lämnas ur sikte våra av ålder livliga kulturella

förbindelser med Österrike, vilka under åren efter världskriget vidare

utvecklats och stärkts icke minst genom den svenska hjälpverksamheten därstädes

och den därav föranledda personliga anknytningen mellan de bägge nationerna.

En icke oviktig uppgift för vår representation i Wien torde därför

vara att befordra tillvaratagandet av de, måhända materiellt ovägbara, kulturvärden,

som förbindelser av nu antydd art innebära.»

Herrar Höjer och Sjöborg hava vidare funnit, att till ovanberörda skäl, vilka

i och för sig syntes starkt tala för ett återupprättande av ministerposten i Wien

och Budapest, jämväl kunde anföras vissa befogade erinringar mot ändamålsenligheten

av vår nuvarande representation därstädes. Enär flertalet länder i Wien

företräddes av där bosatta ministrar, hade Sveriges där placerade representant

på grund av sin lägre tjänstegrad kommit i en undantagsställning, som enligt

vad erfarenheten visat, medfört icke obetydliga olägenheter såväl för vederbörande

befattningshavare själv som för de statliga intressena. Den minskning

i prestige och därav oundgängligen följande större svårigheter att verksamt

göra de svenska intressena gällande, som användandet av en representant i

lägre ställning medförde, syntes på intet sätt uppvägas av den i stort sett obetydliga

besparing, som därav uppkomme. Om, såsom givetvis borde ske, hänsyn

toges till kostnaderna för de årliga besök i Wien och Budapest, vilka ministern

i Bern omöjligen kunde undandraga sig, kunde nämligen denna besparing

icke beräknas uppgå till mer än i runt tal 6,000 kronor årligen.

Herr Bergendal, som jämväl framhållit, att merkostnaden för ett utbytande

av den nuvarande legationsrådsbefattningen mot en sändebudspost ej skulle

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

bliva större än omkring 6,000 kronor, bär vidare anfört, att den av honom förordade,

här nedan närmare behandlade omregleringen av våra representationsförhållanden

i Balkanländerna i samband med eventuell indragning av ministerposten

i Bukarest måste bygga på den förutsättningen, att en självständig

ministerbefattning förefunnes i Wien.

Herrar Höjer, Sjöborg och Bergendal hava samtliga framhållit lämpligheten

av att, därest ministerposten i Wien återupprättades, sändebudet därstädes

ackrediterades förutom i Budapest även i Belgrad. Då Jugoslavien, enligt vad

erfarenheten visat, i kommersiellt hänseende snarare vore orienterat norrut än

mot de övriga Balkanländerna, syntes vårt näringslivs intressen därstädes tvivelsutan

kunna bättre tillvaratagas från Wien än såsom hittills skett från Bukarest.

Ej heller från andra synpunkter sett syntes någon befogad invändning

kunna framställas mot en sådan anordning, vilken jämväl förordats av sändebudet

i Bukarest i ett av honom avgivet utlåtande i ämnet.

Beträffande nu förevarande organisationsfråga har herr Nilsson i sitt särskilda

utlåtande anfört, att han med hänsyn till det tyngande arbetet i Geneve

funne det till fullo motiverat, att Österrike och Ungern avskildes från vår beskickning

i Bern och som följd därav en ny beskickning upprättades i Wien.

Denna nya beskickning borde omfatta ej blott Österrike och Ungern utan

även Jugoslavien, som nu sorterade under vår beskickning i Bukarest, och

Bulgarien, som nu sorterade under beskickningen i Konstantinopel. Dessa fyra

Donauländer stode i lätt kommunikation med varandra, och kommersiellt vore

de fortfarande i viss mån hänvisade till varandra. Intet av dessa länder räckte

för en svensk beskickning, men tillhopa syntes de göra det. Sofia, som låge

nära serbiska gränsen, nåddes också lättare från Wien, Budapest och Belgrad

än från Angöra, till vilken stad herr Nilsson — såsom i annat sammanhang

närmare skall beröras — ansåge vår beskickning i Turkiet snarast möjligt

böra förflyttas.

Kommers- I likhet med samtliga hörda näringsorganisationer har Kommerskollegium

k0lnärings-°Cl1 förordat återupprättandet av en självständig ministerpost för Österrike, Ungern

organisa- och Jugoslavien med säte i Wien. Kollegium har därvid anfört följande.

tionerna. Wien komme otvivelaktigt att oaktat de politiska förskjutningarna mellan

staterna i sydöstra Europa bibehålla sin ställning som en centralpunkt för de

ekonomiska och kommersiella förbindelserna med ifrågavarande stater. Beträffande

vårt lands handelsutbyte med Österrike hade exporten dit av svenska

varor under senare år utvecklats på ett gynnsamt sätt. Införseln av österrikiska

produkter hade till och med år 1925 varit i sjunkande men syntes nu åter

vara stadd i ökning. Härutinnan ville Kollegium hänvisa till följande statistiska

uppgifter, varvid dock förutskickades den anmärkningen, att den svenska

handelsstatistikens siffror i avseende å handelsomsättningen med ett land,

därvid, såsom fallet vore med Österrike, trafiken hade att passera över annat

land, som regel vore för låga.

Införsel till Sverige 1922 1923 1924 1925 1926

Värde i 1,000 kr............. 4,826 4,531 3,664 3,489 4,412

% av hela importvärdet.......... 0.43 0.35 0.26 0.24 0.80

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 53

Utförsel från Sverige

Värde i 1,000 kr............. 846 1,142 3,2/8 3,144 3.618

% av hela exportvärdet.......... 0.07 0.10 0.26 0.23 0.25

Införseln från Österrike bestode huvudsakligen av vävnader, hattar, kläder,

pälsverk och skodon; utförseln omfattade främst separatorer och kullager, rör,

valsade eller varmdragna, samt smör.

Det må i detta samband tilläggas, att herr Nilssons förslag om ministerns i

Wien ackrediterande jämväl i Sofia direkt avstyrkts dels av Jernkontoret,

Sveriges Allmänna Exportförening och Stockholms Handelskammare, dels ock

av Handelskammaren i Göteborg, ävensom att förstnämnda trenne sammanslutningar

ifrågasatt, huruvida icke möjligen — för undvikande av onödiga resekostnader

etc. — en sådan anordning kunde träffas, att ministern i Schweiz,

vilken i hög grad anlitades för uppdrag, föranledda av Nationernas förbund,

erhölle sin bostad i Genéve men dock alltjämt vore ackrediterad i Bern.

I likhet med de sakkunnige, Kommerskollegium och de i frågan hörda näringsorganisationerna

anser jag ett återupprättande av ministerposten i Wien

vara väl motiverat. Det synes mig sålunda först och främst mindre riktigt,

att ministerns i Bern befattning med tvenne av de till hans verksamhetsområde

hörande länderna är av övervägande nominell natur. Med hänsyn till

den alltmera ökade omfattningen av de uppdrag i samband med Nationernas

förbunds verksamhet, för vilka ministern anlitats och säkerligen också

i fortsättningen kommer att anlitas, kan emellertid med den nuvarande ordningen

ingen ändring i detta missförhållande ske. Vidare synes mig vad de sakkunnige

anfört om Wiens betydelse ur ekonomisk, politisk och kulturell synpunkt

såsom säte för en självständig ministerpost vara tungt vägande. Vid

frågans prövning har jag vidare tagit i betraktande, att den föreslagna förändringen,

enligt vad utredningen härom utvisar, komme att medföra endast

en relativt obetydlig merkostnad.

I likhet med vad de sakkunnige förordat anser jag vidare att, utom Österrike

och Ungern, jämväl Jugoslavien bör ingå i ministerns verksamhetsområde.

Däremot finner jag mig ej kunna biträda herr Nilssons förslag att ackreditera

ifrågavarande sändebud i ytterligare ett land, Bulgarien, varigenom hans verksamhetsområde

skulle erhålla ett enligt min uppfattning alltför stort omfång.

Ett förverkligande av det föreliggande förslaget skulle innebära upprättande

inom utrikesrepresentationen av ytterligare en tjänst i lönegraden A 2 under

det samtidigt en legationsrådstjänst i graden B 30 komme att försvinna ur

staten. Ehuru ortstillägget för ministern i Wien under tiden före 1924 års

riksdagsbeslut var i staten uppfört med 16,800 kronor, anser jag mig ej böra

föreslå att, i händelse av befattningens upprättande, denna löneförmån sättes

högre än för ministern i Bern eller 13,800 kronor.

Med avseende å den från vissa näringsorganisationers sida väckta tanken,

att ministern i Schweiz på grund av sina omfattande uppdrag i Genéve skulle

vara bosatt därstädes i stället för i Bern, ehuru fortfarande ackrediterad hos

därvarande regering, vill jag omnämna, att en sådan anordning för närvarande

Departe
mentschefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Beskickningen

i

London.

Dublin.

t. f. konsuln

i Dublin. .

Ministern i

London.

De sakkunnige.

icke tillämpas av någon stat och av hänsyn till den schweiziska regeringen

näppeligen lärer kunna ifrågakomma.

Under hänvisning till vad jag i det följande kommer att anföra rörande utverkande

av vidgad möjlighet för Kungl. Maj:t att verkställa omplacering av

vissa tjänster inom den yttre förvaltningen får jag föreslå, att riksdagens medgivande

inhämtas därtill, att den vid beskickningen i London knutna legationssekreteraretjänsten

måtte kunna alternativt få användas vid beskickningen i

Paris.

Med bifall till ett av Kungl. Maj:t i 1925 års statsverksproposition framlagt

förslag, vari framhållits önskvärdheten av åtgärder för främjandet av

ett kommersiellt närmande mellan Sverige och Irland, medgav riksdagen, att

den vid generalkonsulatet i London anställde andre vicekonsuln eventuellt

finge placeras till tjänstgöring å Irland. Sedan nämnda befattningshavare i

december 1926 stationerats i Dublin -—■ och därvid på förordnande beklätt den

vakanta olönade konsulsbefattningen på platsen — ingav han till utrikesdepartementet

i skrivelse den 19 augusti 1927 förslag om upprättandet av en

lönad konsulsbefattning i Dublin.

I skrivelsen anföres, att ett livligt intresse för ökad kontakt med Sverige

funnes på ledande håll inom fristaten; placering av en lönad svensk representant

i Dublin hade också hälsats med tillfredsställelse inom vida kretsar. Ehuru

den officiella statistiken utvisade väsentligt lägre siffror, skulle enligt förslagsställarens

beräkningar — vilka närmare utvecklats i en särskild promemoria

— den svenska exporten till fristaten årligen uppgå till ej mindre än

15 miljoner kronor. Den gradvis framträdande omorganisationen av landets

kommersiella och ekonomiska förhållanden i förening med det livliga intresse

för direkta förbindelser med produktionsländerna, som där förefunnes, syntes

giva anledning antaga att Irland framdeles skulle erbjuda ökade möjligheter

för avsättning av svenska varor.

Distriktet för den föreslagna konsulsbefattningen borde omfatta Irländska

fristaten, men innehavarens verksamhetsområde kunde lämpligen i kommersiellt

hänseende inbegripa jämväl Norra Irland. Enligt förslaget borde de

totala löneförmånerna för konsuln beräknas till minst 23,000 kronor och kostnaderna

för lokal, skrivhjälp, vaktmästare och andra ämbetsutgifter till åtminstone

12,000 kronor.

Eörslaget i fråga har tillstyrkts av sändebudet i London, som samtidigt

framhållit, att konsulns löneförmåner icke lämpligen kunde fastställas till

ett mindre belopp än 25,000 kronor.

De sakkunnige, vilka haft att pröva det sålunda väckta förslaget, hava däröver

avgivit följande utlåtande.

»Den i ärendet förebragta utredningen synes giva vid handen, att den irländska

marknaden, där svenska varor redan i icke ringa utsträckning inarbetats,

erbjuder möjligheter till ytterligare ökad avsättning för vår export. Med hänsyn

till den allmänna nyorientering i ekonomiska och andra hänseenden, som

för närvarande pågår i fristaten, synas dessa möjligheter knappast kunna på

bästa sätt utnyttjas, därest icke en därtill kvalificerad lönad tjänsteman beredes

tillfälle att på platsen följa företeelserna på det kommersiella området.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 55

Att från London effektivt utöva en dylik verksamhet torde numera icke vara

möjligt.

Till följd härav torde det vara önskvärt, att det försök med lönad representation,

som möjliggjordes genom 1925 års riksdagsbeslut, i någon form

fullföljes. I betraktande av de betydande utgifter — sammanlagt 35,000- 37,000 kronor — som enligt den föreliggande utredningen skulle åsamkas

statsverket genom upprättandet av en självständig konsulspost, torde emellertid,

innan en längre och mera ingående erfarenhet rörande behovet därav vunnits,

en dylik åtgärd icke böra förordas. Med hänsyn till att den för närva-''

rande å Irland stationerade tjänstemannen enligt förebragta upplysningar visat

sig väl skickad för den kommersiella pioniärverksamhet, varom nu är

fråga, synes det i stället vara lämpligt att ännu någon tid bibehålla den ''nuvarande

mera provisoriska anordningen, vilken efter allt att döma lämnat ett

tillfredsställande resultat.

Då den i Dublin temporärt placerade vicekonsulsbefattningen på grund av

generalkonsulatets i London arbetsbörda icke torde kunna därstädes avvaras

under ytterligare någon längre tid, synes den åsyftade anordningen lämpligen

kunna möjliggöras därigenom, att ifrågavarande tjänsteman erhölle såsom

särskilt uppdrag fullföljandet av verksamheten å Irland och att under den

tjänstledighet, som i sådant syfte lämnades honom från andre vicekonsulsbefattningen,

denna återflyttades till London och uppehölles å förordnande av

annan tjänsteman.

En sådan åtgärd av uteslutande intern, administrativ art behövde givetvis

på intet sätt förändra vederbörande befattningshavares sfällning gentemot de

Irländska myndigheterna, då han nämligen liksom hittills skulle fungera såsom

tillförordnad chef för det vakanta (olönade) konsulatet i Dublin.

Med avseende å kostnadsfrågan har inhämtats, att andre vicekonsulns nuvarande

totala löneförmåner uppgå till omkring 18,000 kronor, häri inbegripet ett

arvode av 6,500 kronor, vilket utgår från tredje huvudtitelns anslag till handelsattachéer.

Därest tjänstemannen i fråga — på nu antytt sätt — tillfälligt

lösgjordes från generalkonsulatet i London, synas hans löneförmåner lämpligen

kunna i sin helhet bestridas från sistnämnda anslag, å vilket för närvarande

finnes en reservation, som kunde tagas i anspråk för ändamålet. Skulle på

grund av anslagets disponerande i övrigt någon mindre ökning därav för budgetåret

1928—1929 visa sig påkallad, synes en framställning därom till riksdagen

vara val motiverad. Det bör nämligen understrykas, att den å Irland

placerade tjänstemannen under nuvarande förhållanden i övervägande grad har

att fylla en handelsattachés uppgifter, under det att de rent konsulära göromålen

på grund av bland annat det obetydliga antalet anlöpande svenska fartyg

torde vara mindre omfattande (under 1926 14 avgående fartyg å tillsammans

30,742 ton).»

De sakkunniges förslag har i denna del biträtts av såväl Kommerskollegium Kommers
som

de näringsorganisationer, som yttrat sig däröver. koileginm och

nänngsorgam
•

sationerna.

De skäl, som förebragts för upprättande av en fast, lönad konsulär represen- Departetation

i Irländska fristaten, hava synts mig så vägande, att ett förslag i denna memschefenriktning

till årets riksdag i och för sig skulle varit motiverat. Med hänsyn

till de sakkunniges, uti de infordrade utlåtandena tillstyrkta förslag om bibehållande

tills vidare av den nuvarande mera provisoriska anordningen har jag

likväl icke ansett mig böra redan nu föreslå en sådan åtgärd.

Med avseende särskilt å den av de sakkunnige berörda kostnadsfrågan skall

s. 56 Kontrollera mot PDF

Beskickningen

i

Konstantinopel.

Departe
mentschefen.

Beskickningen

i

Berlin.

Konsulatet

Liibeck.

De sakknttnige.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

jag tillåta mig att i det följande återkomma vid behandlingen av anslagen

till handelsattachéer.

Såsom redan i det föregående — i samband med behandlingen av vår representation

i Schweiz, Österrike, Ungern och Jugoslavien — nämnts, har herr

Nilsson föreslagit dels att Bulgarien skulle hänföras till den ifrågasatta nya

ministerpostens i Wien verksamhetsområde i stället för såsom nu till ministerns

i Konstantinopel, dels att sistnämnda sändebud snarast borde Överflyttas till

Angöra; rörande möjligheterna för en dylik överflyttning borde, enligt vad

Jernkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening och Stockholms Handelskammare

anfört, en undersökning snarast åvägabringas.

Redan i det föregående har jag på anförda skäl avstyrkt förstnämnda förslag.

Jag vill endast tillägga, att med hänsyn till den relativa obetydligheten

av våra intressen i Bulgarien, dessa torde kunna på ett tillfredsställande sätt

tillvaratagas av ministern i Turkiet även i händelse av dennes överflyttande till

Angöra.

Ehuru sistnämnda spörsmål —- rörande en ändrad förläggning av vår beskickning

i Turkiet — ännu icke befinner sig i det läge, att jag funnit mig

aga anledning taga definitiv ställning därtill, har denna fråga av mig uppmärksammats

och preliminära åtgärder vidtagits för ordnande av beskickningens

lokalbehov i Angöra för den händelse en förflyttning dit skulle befinnas

erforderlig.

Vidkommande personalbehovet vid beskickningen i Turkiet anhåller jag att

få i det följande återkomma vid behandlingen av anslaget till extra biträden

och vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat.

Under åberopande av i det följande angiven motivering för utvidgning av

Kungl. Maj:ts befogenhet att verkställa omplacering av vissa befattningar

inom utrikesrepresentationen anser jag mig böra förorda utverkande av riksdagens

medgivande därtill, att den enligt gällande ortstilläggsstat vid beskickningen

i Berlin knutna legationssekreteraretjänsten alternativt måtte få användas

vid beskickningen i Bern.

Såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 160 vid 1924 års riksdag,

ifrågasatte 1923 års besparingskommitté bland annat indragning av konsulatet

i Liibeck och dess ersättande med ett olönat generalkonsulat, vilket förslag

emellertid på anförda grunder avstyrktes av dåvarande ministern för utrikes

ärendena.

De sakkunnige, som ansett sig böra pröva behövligheten av denna befattning,

hava med samma motivering som uti det i det föregående återgivna utlåtandet

beträffande konsulatet i Rouen samstämmigt anfört att, frånsett de

skäl, som i och för sig kunde anföras till förmån för ifrågavarande befattnings

bibehållande “ varvid den under de senaste åren ej oväsentligt ökade

svenska sjöfarten å Liibeck särskilt syntes böra uppmärksammas -—■ denna

befattnings indragning för närvarande näppeligen syntes medföra någon verklig

besparing.

Vid sådant förhållande kunde för närvarande icke förordas, att posten in
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50,

57

droges, men syntes det i varje fall vara lämpligt, att frågan därom vid den

nuvarande befattningshavarens avgång upptoges till förnyad prövning.

Denna de sakkunniges uppfattning, mot vilken ingen erinran gjorts vare sig

av kommerskollegium eller vederbörande näringsorganisationer, finner jag mig

böra biträda.

Sveriges minister i Mexiko är för närvarande ackrediterad jämväl å Cuba.

Vår konsulära representation därstädes består av en olönad generalkonsul i

Havana samt en olönad vicekonsul i Santiago de Cuba. Med hänsyn bland

annat till de mindre gynnsamma kommunikationsförhållandena mellan Mexiko

och Havana har fråga uppstått, huruvida icke en mera ändamålsenlig anordning

skulle ernås därigenom, att Cuba i stället lades under ministerns i

Washington verksamhetsområde.

I ett gemensamt yttrande hava de sakkunnige, till vilka detta spörsmål

hänskjutits, anfört att, ehuru det icke syntes osannolikt att särskilt ur kommersiell

informationssynpunkt den ifrågasatta omläggningen skulle vara ändamålsenlig,

ett bestämt utlåtande likväl icke syntes på grundval av föreliggande

material kunna avgivas i förevarande fråga, vilken emellertid vore förtjänt

av beaktande.

I sitt gemensamma utlåtande förklara sig Jernkontoret, Sveriges Allmänna

Exportförening och Stockholms handelskammare böra kraftigt förorda den

ifrågasatta omläggningen, enar Cubas ekonomiska orientering vore helt riktad

åt Förenta staterna. Den nuvarande anordningen syntes icke vara sakligt

motiverad.

Samma näringsorganisationer anföra vidare, att de funnit det av omständigheterna

påkallat att vid behandlingen av de dem underställda organisationsfrågorna

låta Sydamerikas växande kommersiella betydelse även komma i betraktande.

Redan i det föregående har omnämnts det av dessa sammanslutningar

väckta förslaget om upprättandet av ett lönat vicekonsulat i Valparaiso

i Chile. I detta och hithörande ämnen anföres i utlåtandet följande.

»Chile är ett land, som erbjuder mycket av intresse ur svensk handelssynpunkt,

och vi borde äga goda möjligheter att vidga våra förbindelser med detsamma.

Visserligen är vår minister i Buenos Aires därstädes ackrediterad.

Med hänsyn till det långa avståndet och de dryga resekostnaderna samt då givetvis

hans verksamhet i Argentina är av mycket omfattande art, bliva emellertid

möjligheterna för honom att göra besök i Chile mycket begränsade.

Väl äga vi i Valparaiso en honorär generalkonsul med mycket god ställning.

Självfallet kan man dock icke av honom fordra en mera ingående kännedom

om svenska kommersiella förhållanden. Redan den omständigheten, att han

ej behärskar svenska språket, lägger hinder i vägen härför. Enligt vad vi

erfarit, har han också själv under hand förordat upprättandet av en avlönad

vicekonsulsbefattning därstädes. — Redan vid 1919 års riksdag insåg man

för övrigt vikten härav, då riksdagen på enskild motion beslöt upprättandet av

ett vicekonsulat i Valparaiso, vilket beslut sedermera dock ej kom att träda

i verkställighet. I anslutning till vad ovan anförts, anse vi oss böra förorda,

att detta av riksdagen en gång fattade beslut kommer till^utförande.

Vid behandlingen av våra representationsförhållanden i Sydamerika ha vi ej

kunnat undgå att beakta den omständigheten, att Sverige saknar varje representation

i ett kommersiellt så betydande land som Peru, i det att icke ens

Departe
mentschefen.

Syd- och

MellanAmerika.

De sakkunnige.

Närings
organisa
tionerna.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr BO.

Kommers
kollegium.

Departe
mentschefen.

någon på annat håll stationerad svensk minister är därstädes ackrediterad.

Detsamma är fallet med Ecuador, där svensk ekonomisk företagsamhet på de

sista åren börjat göra sig gällande, samt med Bolivia, varest också svenska insatser

kunna förmärkas. Då de stora industriländernas uppmärksamhet mer

och mer inriktas på Sydamerika och kraftiga kapitalinvesteringar där göras i

ständigt växande omfattning, anse vi oss böra förorda, att svensk ekonomisk

företagsamhet i nu nämnda länder beredes det stöd, som en beskickning med en

för sitt uppdrag lämpad person kan skänka. Var och en, som något känner

de säregna förhållandena i Sydamerika, torde kunna vitsorda, att en diplomatisk

representation knappast någonstädes kan göra bättre insatser än där.

Med hänsyn härtill tveka vi icke att trots den därmed förenade kostnadsökningen

livligt förorda inrättandet av en svensk beskickning i nämnda länder,

vilken beskickning bör hava sitt säte i Lima.

s Enligt nu gällande ordning omfattar ministerns i Mexiko verksamhetsområde

jämväl Columbia. Emellertid skulle nämnda land på ett långt naturligare

sätt kunna omfattas av en blivande eventuell beskickning i Lima, och få

vi därför framlägga förslag om en dylik anordning. Under de senare åren har

inom svenska af färskretsar kunnat konstateras ett bestämt intresse för Columbia,

och efter allt att döma komma våra handelsförbindelser med detta land

att tilltaga i styrka och omfattning. Även inom Columbia råder på många

håll ett motsvarande intresse för vårt land, och det säger sig självt, att om en

svensk för sitt uppdrag lämplig minister beredes tillfälle att då och då vistas

i Columbia, skulle han kunna göra goda insatser i utvecklingen. Då vår

minister i Mexico redan har ett så omfattande verksamhetsområde, torde han

icke äga. så goda möjligheter att besöka Columbia, som fallet vore med en

diplomatisk representant med säte i Lima.»

Med anledning av nu återgivna förslag har kommerskollegium anfört följande.

»Kollegium är, lika med de ifrågavarande näringsorganisationerna, av den

uppfattningen, att Sydamerikas växande kommersiella betydelse inom en snar

framtid gör en förstärkning av vårt lands officiella representation i dessa länder

oundgängligen nödvändig. Emellertid anser sig kollegium1 icke berett att

nu fatta standpunkt till, huruvida en ny beskickning för kontinentens nordvästra

stater bör upprättas, och ej heller till frågan varest en lönad svensk

representant i dessa stater lämpligen bör stationeras. Härom torde närmare

utredning böra verkställas, varvid de rön och erfarenheter, som gjorts under

den nyligen avslutade, på officiellt uppdrag företagna studieresan till Sydamerika,

böra. tagas i betraktande. Vad beträffar förslaget om upprättande

av ett lönat vicekonsulat i Valparaiso torde enligt kollegii mening starka skäl

visserligen kunna anföras till förmån för vidtagande redan nu av en dylik

åtgärd. Emellertid synes det kollegium mest ändamålsenligt, att även förslaget

härom upptages till behandling i samband med frågan om lämpliga åtgärder

för bättre tillgodoseende av behovet av svensk representation i Sydamerika

överhuvudtaget.»

De önskemål, som från näringslivets sida framkommit i syfte att vinna en

sadan förstärkning av var diplomatiska och konsulära representation i Sydamerika,

att våra viktiga kommersiella intressen därstädes kunna på ett fullt

tillfredsställande sätt tillvaratagas, synas mig beaktansvärda, i varje fall beträffande

den konsulära representationen och dess förläggning. I sistberörda

hänseende har ock frågan under senaste tiden varit föremål för undersökning

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 50.

59

inom utrikesdepartementet. Innan något definitivt förslag lämpligen må

kunna framläggas, torde emellertid ytterligare utredning böra företagas

rörande behovet i skilda delar av Sydamerika ävensom i Mellanamerika av

officiella svenska representanter och rörande dessas lämpliga placering och

tjänsteställning.

Åtgärder för åstadkommande av en dylik undersökning komma att av mig

snarast vidtagas, så att ett detaljerat förslag må kunna föreläggas senast

nästa års riksdag.

Sveriges representation i Kina är för närvarande organiserad på följande

sätt.

Ministern i Tokio, som därstädes biträdes av en legationssekreterare och en

kanslist, är jämväl ackrediterad i Peking. Vid beskickningen i sistnämnda

stad är fast placerad ett legationsråd, som under den tid, då ministern ej där

uppehåller sig, tjänstgör såsom t. f. chargé d’affaires. Därjämte finnes i

Shanghai ett lönat generalkonsulat, vid vilket från och med budgetåret 1926—

1927 är anställd en avlönad vicekonsul. Generalkonsuln och, vid förfall för

honom, vicekonsuln fungerar såsom konsulardomare.

Generalkonsulatet i Shanghai har vid de olika omorganisationer av utrikesförvaltningen,

som under det senaste kvartsseklet ägt rum, alltid ansetts böra

bibehållas.

Vad åter angår representationen i Peking föreslog 1923 års besparingskommitté

den därvarande legationsrådsbefattningens indragning under hänvisning

till att, efter vad det förefölle, Sveriges intressen i Kina för det dåvarande

skulle kunna fullt tillvaratagas av generalkonsulatet i Shanghai eventuellt

med bistånd av sändebudet i Japan. Det av kommittén framlagda förslaget,

till vilket bland andra Sveriges allmänna exportförening och kommerskollegium

gåvo sin anslutning, biträddes av Kungl. Maj:t i proposition nr 160 till 1924

års riksdag. Därvid anförde dåvarande ministern för utrikes ärenden dels

att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke den i Tokio bosatte ministern

även under tider, då han icke uppehölle sig i Peking, kunde bibehålla sådan kontakt

med kinesiska regeringen, att icke hans frånvaro från platsen skulle avhålla

sagda regering från att i viktiga ärenden sätta sig i förbindelse med honom,

dels att en indragning av posten möjligen kunde försvaras därmed, att

Sverige i Kina representerades jämväl av generalkonsuln i Shanghai, vars distrikt

omfattade hela det kinesiska riket och vilken det ålåge att följa företeelserna

inom Kinas näringsliv och där stödja svenska kommersiella intressen.

Riksdagen ansåg sig emellertid ej kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag om

indragning av här ifrågavarande befattning och anförde därvid i huvudsak följande.

Vid bedömandet av frågan borde särskild hänsyn tagas till de i Kina

rådande osäkra förhållandena, vilka gjorde, att förslaget om postens indragning

måste anses ägnat att väcka betänkligheter och att ett genomförande av

detsamma kunde komma att skada de svenska intressena därstädes. Därtill

komme, att posten i fråga vore så nyligen inrättad, att någon större erfarenhet

angående dess betydelse icke kunde hava vunnits och att dessförinnan någon

indragning av densamma icke torde böra äga rum. Även ur statsekono
-

Beskickningen

i

Peking.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr .50.

De sakkunnige.

misk synpunkt syntes tvivelaktigt, huruvida någon nämnvärd besparing skulle

komma att bliva följden av postens indragning, då givetvis mycket dryga resekostnader

komme att åsamkas statsverket genom upprepade resor mellan Tokio

och Peking.

Beträffande vår diplomatiska representation i Kina, vilken fråga upptagits

till prövning av de sakkunnige, hava herrar Höjer och Sjöborg efter framhållande,

att de skäl. som för mindre än fyra år sedan av riksdagen anförts mot legationsrådspostens

i Peking indragande, i väsentliga delar syntes kvarstå orubbade,

anfört följande.

»Härtill kommer, att efter allt att döma viktiga och invecklade förhandlingar

förestå mellan Kina och de europeiska makterna, däribland även Sverige,

rörande såväl främlingars ställning och rättigheter i allmänhet inom det kinesiska

riket som oek Kinas tullautonomi och därmed sammanhängande frågor av

betydelse för handeln och sjöfarten. Säkerligen torde Sverige komma att deltaga

i nämnda förhandlingar, till vilka dess anslutning till de s. k. Washingtontraktatema

av år 1922 berättiga oss tillträde, och vilkas resultat komme att

bilda grundvalen för handeln och samfärdseln i framtiden mellan Sverige och

det kinesiska riket. Vidare bör framhållas, att den mellan Sverige och Kina

den 2 juli 1908 avslutade handels- och sjöfartstraktaten sannolikt under nästa

år torde komma att bliva föremål för revision, vadan sålunda även i denna fråga

underhandlingar torde förestå mellan Sverige och Kina. Då sådana förhandlingar,

efter vad erfarenheten givit vid handen, kunna beräknas taga avsevärd

tid i anspråk, synes uppenbart, att, därest legationsrådsposten i Peking

indroges och förhandlingarna följaktligen måste i sin helhet föras genom den

i Tokio bosatte ministern, denne skulle nödgas vistas utom sitt huvudsakliga

verksamhetsområde under längre tid än som för handhavande av Sveriges intressen

inom detsamma kunde vara förmånligt, varjämte rese- och traktamentskostnader

för honom lätteligen komme att stiga till belopp, vilka väsentligen

skulle förminska den besparing, som kunde vinnas genom indragning av legationsrådsposten

i Peking.

Vidare torde böra framhållas, att, för skyddet av de talrika svenska missionärer,

som alltjämt äro verksamma i de nordliga delarna av Kina, det, efter

vad erfarenheten visat, torde vara av betydelse att äga en ständig representant

i Peking. På grund av avståndet torde nämligen generalkonsuln i Shanghai

svårligen kunna vara i tillfälle att bereda svenska undersåtar i nämnda

områden mera effektiv hjälp. I detta samband torde för övrigt böra omnämnas

ett av ministern i Tokio och Peking med instämmande av generalkonsuln i

Shanghai nyligen framlagt förslag, enligt vilket, med hänsyn till de stora distanserna

och de dåliga kommunikationerna i Kina, den konsulära ledningen i

detta lands norra provinser skulle läggas hos beskickningschefen i Peking och

följaktligen inom dessa områden upprättade konsulat lyda under beskickningen

och icke, såsom nu är fallet, under generalkonsuln.

Då sålunda starka skäl alltjämt kunna anföras för bibehållandet av nu förevarande

befattning, synes oss densamma icke böra indragas, med mindre sådant

oundgängligen påkallas av statsfinansiella hänsyn. Emellertid anse vi

oss böra i detta sammanhang tillägga, att enligt vår mening en indragning

av legationsrådsposten i Peking skulle från de svenska intressenas synpunkt

vara förenad med mindre betänkligheter än de indragningar av vår diplomatiska

representation i utlandet, som eljest ifrågasatts.»

Herr Bergendal, med vilken herr Nilsson i nu förevarande fråga instämt,

framhåller inledningsvis, att förutom de argument, som år 1924 anförts för

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

61

legationsrådspostens indragning, vissa nya skäl nu kunde åberopas. Sålunda

hade svenska generalkonsulatets i Shanghai möjligheter att tillvarataga vara

intressen i Kina ytterligare förbättrats, sedan numera därstädes funnes anställd

en lönad vicekonsul, vilken i händelse av behov även syntes kunna anlitas

för uppdrag utanför Shanghai. Herr Bergendal anför vidare:

»Vid frågans bedömande torde kostnadssynpunkten vara förtjänt av särskild

uppmärksamhet. Under budgetåret 1926—1927 utgjorde legationsrådets sammanlagda

löneförmåner bortåt 29,000 kronor, medan för ämbetsutgifter utgingo

mera än 6(,000 kronor, tillhopa alltså omkring 35,000 kronor. Härtill böra

läggas de högst avsevärda, med längre eller kortare tids mellanrum återkommande

kostnaderna för vederbörande befattningshavares resor och flyttningar

till och från Kina. Slutligen må påpekas, att, ehuru under de gångna åren

särskilt legationsråd varit placerat i Peking, sändebudets i Tokio tjänsteresor

dit varit så omfattande, att utgifterna därför under tiden 1922 till och

med budgetåret 1926—1927 uppgått till ett så betydande belopp som sammanlagt

omkring 29,000 kronor.

På grund av nu angivna olika skäl synes tillräcklig anledning föreligga att

föreslå indragning av ifrågavarande legationsrådstjänst, varigenom i varje fall

nyssberörda belopp av 35,000 kronor per år i löneförmåner och kanslikostnader

böra kunna inbesparas. Legationsrådspostens försvinnande skulle visserligen

med sannolikhet komma att medföra någon ökning i antalet resor till Peking,

som sändebudet i Tokio behövde företaga, men den utgift, som skulle

föranledas därav, lärer mer än uppvägas av de besparingar, som bleve följden

av att kostnaderna för legationsrådets ut- och hemflyttning komme att bortfalla.

»

De i ärendet hörda näringsorganisationerna avstyrka samtliga en indragning

av nu förevarande post.

Jernkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening och Stockholms Handelskammare

åberopa därvid det tämligen stora avståndet mellan Peking och Tokio;

den i sistnämnda huvudstad bosatte ministerns besök i Peking, vilka i

händelse av legationsrådspostens indragning bleve mer än hittills av behovet

påkallade, måste på denna grund medföra dryga resekostnader.

Handelskammaren i Göteborg framhåller, att vår representation i Kina redan

vore så svag, att ytterligare indragningar svårligen kunde företagas utan

skada för de svenska intressena. De därstädes rådande oroliga förhållandena

syntes också, nödvändiggöra tillvaron av svensk representation, som med uppmärksamhet

kunde följa händelserna och, då möjlighet därtill gåves, ingripa

för skyddandet av svenska intressen.

Med understrykande av sistnämnda synpunkt har jämväl Kommerskollegium

förordat, att befattningen i fråga åtminstone tills vidare bibehölles.

De med uppehållande av en ständig diplomatisk representation i Kina förbundna

kostnaderna äro förhållandevis så betydliga, att postens vikt för bevakningen

av aktuella ekonomiska intressen knappast i och för sig kan anses tillTäckligt

motivera dess bibehållande. Men å andra sidan gälla fortfarande de

skäl, som av riksdagen anfördes mot det för några år sedan framställda förslaget

om postens indragning. Det kulturarbete, som från svenskt håll på

skilda områden utförts i Kina, synes förtjäna en uppoffring för bevarande i

Närings
organisa
tionerna.

Kommers

kollegium

Departe
mentschefen
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

möjligaste mån av detta arbetes frukter för framtiden; den där pågående omvälvningen

i de politiska förhållandena kan komma att äga en så omfattande

och djupt ingripande verkan, att de på nära håll böra följas även av oss; och

slutligen kan det anses betänkligt att i nuvarande läge försvaga skyddet för

därvarande svenskars liv och egendom.

På dessa skäl och med stöd av i övrigt under utredningarna åberopade motiv

stannar jag vid att förorda bibehållande av nu befintlig diplomatisk representation

i Kina.

Den av mig i det följande förordade vidgade befogenheten för Kungl. Maj :t

att verkställa omplacering av vissa befattningar inom utrikestjänsten skulle

medföra möjlighet att, om så befunnes lämpligt — exempelvis vid förflyttningar,

för ett ändamålsenligt anordnande av vikariatsförhållandena -— temporärt

förlägga legationsrådsbefattningen till beskickningen i Tokio, resp. den därstädes

nu placerade legationssekreteraretjänsten till Peking.

Vidgad möj- Enligt nuvarande, av 1921 års riksdag fastställda ordning, äro befattningarl9Kungl

na 1110111 den yttre representationen i allmänhet knutna till särskilda, i ortstillMaj:t

ntt läggsstaten angivna orter. Då denna bundenhet understundom visat sig föromplacering

ena^ me(i betydande olägenheter, framför allt därigenom att densamma nödav

vissa vändiggjort ett flertal i och för sig ej behövliga förflyttningar med därav

Ä föranledda rese- och flyttningskostnader för statsverket, medgav 1926 års riksrikesrepre-

dag på förslag av Kungl. Maj:t den modifikationen, att Kungl. Maj:t må

sentationen. göra de omflyttningar av befattningshavare i lönegraderna B 30, B 26 och

B 21 mellan de i staten för ortstillägg angivna platser, som i sammanhang med

befordringar kunna finnas påkallade, ävensom i sammanhang härmed inom

ramen för de i sagda stat angivna ortstilläggsbelopp göra de jämkningar i de

fastställda ortstilläggen, som må betingas av dylik omflyttning. Under åberopande

härav anförde jag vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 7 sistlidne oktober

av frågan om merberörda sakkunniges tillsättande och innebörden av

deras uppdrag, att det med hänsyn till önskvärdheten av att kunna på smidigaste

sätt anpassa utrikesförvaltningens personal efter behovet vid varje

särskild tidpunkt syntes böra övervägas, om ej den möjlighet att verkställa

omplaceringar, som sålunda lagts i Kungl. Maj :ts hand, kunde ytterligare utvidgas.

De sak- De sakkunnige hava med avseende å denna del av sitt uppdrag gemensamt

kunnige. anfört följande:

»Vid behandlingen av detta spörsmål hava de sakkunnige diskuterat

möjligheten och lämpligheten av att övergiva det nuvarande systemet, som

bygger på olika befattningars fasta anknytning till vissa tjänsteorter samt att

i stället i anslutning till analogier från vissa främmande länder tillerkänna

Kungl. Maj :t rätt att, bortsett från chefstjänsterna vid beskickningar och konsulat,

fritt bestämma över personalens placering. Riksdagen skulle, om denna

ståndpunkt accepterades, allenast besluta om det totala antalet dylika befattningar

i olika tjänstegrader inom utrikesrepresentationen. I samband härmed

borde riksdagen lämpligen fastställa fullständiga ortstilläggsstater för skilda

beskickningar och konsulat att träda i tillämpning, allteftersom enligt Kungl.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 63

Maj:ts beslut tjänstemän i resp. grader placerades å den ifrågavarande tjänstgöringsorten.

Emellertid torde åtminstone för närvarande tillräckliga skäl knappast föreligga

för en dylik genomgripande omläggning. Den nu fastställda planeringsplanen,

vilken är baserad på det mera konstanta behov av arbetskraft av olika

art, som kunnat förutses å olika tjänstgöringsorter, synes nämligen fortfarande

på ett i stort sett tillfredsställande sätt motsvara det föreliggande behovet.

Härtill kommer, att, såsom nyss nämndes, den ifrågasatta anordningen skulle

förutsätta uppgörandet av en betydligt utvidgad ortstilläggsstat. De nuvarande

ordinarie ortstilläggen, vilka i stort sett fastställts i anslutning till äldre

lönestater från första hälften av 1800-talet, motsvara emellertid ingalunda

tidsförhållandena. Eu omreglering har dock ännu icke ansetts böra ske utan

uppskjutits i avvaktan på inträdandet av mera stabila ekonomiska förhållanden

i olika delar av världen, och i stället har man tillgodosett behovet av ökade ortstillägg

genom provisoriska extra ortstillägg åt utrikespersonalen. Att av nyssberörda

anledning nu i vidgad omfattning skrida till upprättande av nya ortstilläggsstater

lärer under sådana omständigheter icke utan tvingande skäl

böra ifrågasättas.

Så mycket mindre anledning torde föreligga att för närvarande förorda ett

frångående av det nuvarande placeringssystemet, som det vill synas, att man

genom vissa smärre jämkningar inom systemets ram bör kunna i det väsentliga

ernå den större smidighet i avseende å personalens utnyttjande, som av

departementschefen åsyftas.

Såsom nyss påpekades, äger Kungl. Maj:t redan nu, enligt 1926 års riksdags

beslut, viss befogenhet att verkställa omflyttningar av befattningar i lönegraderna

B 30, B 26 och B 21. Förutsättning härför är dock, att omflyttningen

sker i sammanhang med befordringar’. Uppenbart är emellertid, att

även andra skäl kunna göra det önskvärt att, åtminstone för en begränsad

tidrymd, placera viss tjänsteman å ort, där enligt staten befattningshavare

i annan grad bör vara stationerad. Bland de orsaker, som — ensamma eller i

förening — må kunna påkalla ett tillfälligt frångående av den ordinära placeringsplanen,

må nämnas dels ökad arbetsbörda å viss beskickning, exempelvis

i samband med viktiga förhandlingar, dels viss tjänstemans särskilda förutsättningar

för någon föreliggande speciell arbetsuppgift, dels ock möjligheten

att genom en dylik åtgärd undvika en eljest ofrånkomlig rese- och flyttningskostnad.

För möjliggörande av dylika omplaceringar synes av riksdagen böra utverkas

medgivande för Kungl. Maj :t att göra omflyttningar av befattningar i

lönegraderna B 30, B 26 och B 21 mellan de i staten för ortstillägg angivna

platser, icke blott då i sammanhang med befordringar så må befinnas påkallat,

utan även eljest, då synnerliga skäl tala därför. Givetvis bör Kungl. Maj:t

också i fall av denna art äga att inom ramen för de i staten angivna ortstillläggsbelopp

göra de jämkningar i de fastställda ortstilläggen, som må betingas

av dylik omflyttning.»

I sitt särskilda utlåtande har herr Bergendal vidare anfört följande i anslutning

till de sakkunniges nu återgivna gemensamma uttalande:

»Nu behandlade undantag från den i allmänhet gällande planen för utrikespersonalens

fördelning mellan olika beskickningar och konsulat avse ett byte

av befattningar mellan tvenne anställningsplatser, då ju anställandet å en plats

av en befattningshavare i högre grad än den i staten angivna skulle motsvaras

av att å någon annan ort placeras en tjänsteman i sistnämnda grad, ehuru enligt

staten högre grad därstädes skulle komma till användning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Nä ringsorganisationerna.

Jämväl på ett annat sätt har riksdagen i vissa särskilda fall lämnat Kungl.

Maj:t bemyndigande att frångå den år 1921 fastställda placeringsplanen, nämligen

därigenom att viss befattning fått alternativt användas jämväl å annan

ort än den i den ursprungliga staten angivna. Sålunda medgavs år 1924, att

den i Helsingfors placerade vicekonsulsbefattningen finge flyttas till Moskva,

samt år 1925, att andre vicekonsulstjänsten vid generalkonsulatet i London

finge alternativt komma till användning å Irland.

En dylik valfrihet för Kungl. Maj:t synes också i vissa andra fall kunna

vara av värde. Särskilt må påpekas det åtminstone tidvis starka behovet av

legationssekreterarbiträde vid beskickningen i Bern samt önskvärdheten av att,

om sändebudet i Prag eller Warschau ackrediteras jämväl i Bukarest, möjlighet

finnes att under ministerns vistelse i Rumänien förstärka beskickningens

arbetskrafter genom anlitande av tjänsteman från närbelägen beskickning. Då

det inom möjligast vidsträckta gränser torde böra ligga i utrikesledningens

hand att avgöra, huru personalen vid varje särskild tidpunkt skall kunna häst

utnyttjas, synes fördenskull lämpligt utverka riksdagens medgivande, att legationssekreterarposten

i Berlin må kunna alternativt placeras i Bern, Prag

eller Warschau, liksom ock att legationssekreterarbefattningen i London må

kunna placeras i Paris.»

Sist återgivna, av herr Bergendal särskilt framställda förslag har herr Nilsson

biträtt med den modifikation, som betingades av hans i det följande angivna

förslag rörande indragning av beskickningen i Prag.

Herrar Höjer och Sjöborg ha å andra sidan i denna punkt anfört, att under

de sakkunniges överläggningar ifrågasatts, huruvida icke, i analogi med de av

herr Bergendal åberopade fallen, där alternativ placering av tjänstemän redan

medgivits av riksdagen, bemyndigande borde utverkas för Kungl. Maj:t att

använda legationssekreteraren i London jämväl i Paris, legationssekreteraren i

Berlin jämväl i Bern, Prag eller Warschau samt andre vicekonsuln i New York

även vid beskickningen i Washington. I anslutning härtill förklara nämnda

tvenne sakkunnige att då, enligt vad de inhämtat, arbetsbördan vid beskickningarna

i London och Berlin samt generalkonsulatet i New York icke för närvarande

tilläte en minskning av därvarande personal och så ej heller syntes

bliva förhållandet under en överskådlig framtid, den ifrågasatta undantagsbestämmelsen,

som sålunda syntes sakna praktisk betydelse, ej kunde av dem

förordas.

I nu förevarande organisationsfråga föreligga uttalanden från vissa av de i

ämnet hörda näringsorganisationerna.

Jernkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening och Stockholms Handelskammare

göra sålunda det principuttalandet, att, bortsett från chefstjänsten

vid beskickningar och konsulat, åt Kungl. Maj :t borde lämnas obegränsad rätt

att fritt bestämma över den diplomatiska och konsulära personalen (i lönegraderna

B 30, B 26 och B 21) i utlandet.

Handelskammaren i Göteborg förklarar å sin sida, att ehuruväl handelskammaren

ansåge, att det skulle innebära icke oväsentliga fördelar, därest Kungl.

Maj:t medgåves rätten att verkställa omplacering av vissa tjänster inom den

yttre representationen, den dock icke för närvarande ville förorda vidtagandet

av mera genomgripande åtgärder i detta syfte vid det förhållandet, att nu be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 65

hövliga ändringar syntes kunna företagas med de redan gällande bestämmelserna.

Kommerskollegium har för sin del anslutit sig till vad herr Bergendal i

ämnet föreslagit.

I likhet med vad de sakkunnige gemensamt anfört finner jag det önskvärt,

att den Kungl. Maj :t redan tillkommande befogenhet att göra de omflyttningar

av befattningar i lönegraderna B 30, B 26 och B 21 mellan de i staten för

ortstillägg angivna platser, som i sammanhang med befordringar må finnas

påkallade, måtte utvidgas att gälla även då eljest synnerliga skäl tala därför.

Då ökad möjlighet till anpassning av tillgängliga arbetskrafter efter behovet

vid olika tidpunkter över huvud synes mig vara ett önskemål för beredande

av största möjliga effektivitet åt utrikesförvaltningen, kan jag vidare ej annat

än, i anslutning till herr Bergendals förslag, förorda att befogenhet gives

Kungl. Maj:t att alternativt använda legationssekreterarna vid beskickningarna

i London och Berlin vid beskickningarna i resp. Paris och Bern.

I detta sammanhang ber jag slutligen få erinra därom, att enligt vad som

angavs i statsrådsprotokollet för den 7 oktober 1927 merbemälda sakkunniges

undersökning jämväl borde omfatta frågan om grunderna för utgående expektansarvoden.

I skrivelse den 27 sistlidne december hava de sakkunnige anfört, att från

justitiekanslern numera förelåge ett av mig infordrat yttrande i frågan, huruvida

och under vilka omständigheter Kungl. Maj:t ägde rätt att enligt regeringsformens

§ 35 entlediga tjänsteman, som försatts i disponibilitet, samt att

med hänsyn till detta yttrandes innehåll intet utlåtande i berörda ämne torde

av de sakkunnige påkallas. Emellertid syntes dem frågan om grunderna för

utgående disponibilitetsarvoden innefatta även andra ämnen än det, som berördes

i justitiekanslerns ovannämnda yttrande. Ett utlåtande i dessa ämnen,

vilka delvis vore av grannlaga natur, torde emellertid för att tjäna det praktiska

syfte, som därmed avsetts, kräva ingående och tidsödande undersökningar.

Med hänsyn därtill att, enligt direktiven, de sakkunniges uppdrag

borde vara slutfört i så god tid, att resultatet därav kunde beaktas i statsverkspropositionen

till instundande riksdag, hade de sakkunnige icke medhunnit

att verkställa nämnda undersökningar.

Då jag funnit det vara synnerligen önskvärt, att nu förevarande spörsmål blir

föremål för en ingående och allsidig undersökning, har jag för avsikt att inom

den närmaste tiden vidtaga åtgärder i sådant syfte.

Ordinarie förslagsanslaget beskickningar och konsulat, vilket är uppfört i

riksstaten för budgetåret 1927—1928 med ett belopp av 1,625,800 kronor, fördelar

sig å

dels stat för avlöning utom ortstillägg innefattande följande poster:

avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........kronor 811,500

vikariatsersättningar samt lönefyllnad till vissa konsulsbefatt
ningar,

förslagsanslag .............................. » 18,000

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 saml. ko häft. (Nr 50.) 5

Kommers
kolleginm.

Departe
mentschefen.

Expektans
arvoden.

De sakkunnige.

Departe
mentschefen.

Kostnads
beräk
ningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

expektansarvoden, förslagsanslag ........................ kronor 75,000

dels ock stat för ortstillägg .......................... » 717,300

jämte tillägg till ortstillägg åt vissa kanslister ............ » 4,000

Vid bifall till de förslag, jag i det föregående förordat, skulle posten avlöningar

till ordinarie tjänstemän minskas genom indragning av tvenne befattningar

i lönegraden B 30 (1 legationsråd och 1 konsul) samt ökas genom upprättande

av en sändebudsbefattning i lönegraden A 2.

Vid beräkningen av nu förevarande anslagspost har man hittills utgått från

att samtliga kapslistbefattningar inom utrikesrepresentationen skulle vara besatta

med tjänstemän i lönegraden B 16. Som tvenne av dessa tjänster för

närvarande enligt Kungl. Maj:ts beslut tillhöra lönegraden B 12, torde en

motsvarande minskning av anslagsbeloppet kunna ske. Under nu angivna förutsättningar

bör anslagsposten för nästinstundande budgetår beräknas till

sammanlagt 801,600 kronor.

Med avseende å anslagsposten till ortstillägg skulle berörda organisationsförändringar

medföra dels en minskning med 11,700 kronor, dels en höjning

med 13,800 kronor. Vid bifall från statsmakternas sida till det förslag om

inköp av beskickningshus i Bryssel, som jag bär för avsikt att i det följande

för Kungl. Maj :t framlägga, torde en reglering av det till sändebudet i nämnda

stad utgående ortstillägg erfordras. Den förmån av fri bostad, som genom

ett förvärv av ifrågavarande fastighet skulle beredas nämnda sändebud, torde

böra föranleda en minskning med 4,000 kronor av berörda ortstillägg från

9,000 kronor, med vilken summa det för närvarande utgår, till 5,000 kronor.

I samband härmed torde emellertid sändebudet böra tillerkännas bidrag till

fastighetens uppvärmning och belysning med 1,500 kronor. Slutligen anser

jag mig böra framhålla, att den ersättning för uppvärmning och belysning av

beskickningshuset i Paris, som nu med 3,000 kronor utgår till sändebudet därstädes,

i betraktande av rådande priser å bränsle och lyse visat sig vara otillräcklig

för sitt ändamål; det synes mig följaktligen ofrånkomligt att ifrågavarande

ersättning höjes till 4,000 kronor.

Under åberopande av vad jag under denna punkt anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bestämma antalet befattningshavare å ordinarie stat för

beskickningar och konsulat på nedanstående sätt:

Befattningshavare å ordinarie stat för beskickningar och

konsulat.

Lönegrad

11 sändebud ............................ A 3

8 sändebud ............................ A 2

7 generalkonsuler ...................... A 2

6 legationsråd .......................... B 30

6 konsuler ............................ B 30

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 67

4 förste legationssekreterare .............. B 26

8 vicekonsuler .......................... B 26

3 andre legationssekreterare .............. B 21

3 andre vicekonsuler .................... B 21

17 förste kanslister eller kanslister.......... B 16

eller B 12

■dels godkänna följande stat för beskickningar och konsulat,

att tillämpas från och med den 1 juli 1928:

Stat för avlöning utom ortstillägg.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag

.............................. kronor 801,600

Vikariatsersättningar samt lönefyllnad till

vissa konsulsbefattningar, förslagsanslag .. » 18,000

Expektansarvoden, förslagsanslag . ........ . » 75,000

Summa kronor 894,600

dels godkänna följande stat för ortstillägg, att tillämpas från

och med den 1 juli 1928:

Belgien.

Bryssel:

Sändebud

Stat för ortstillägg.

kronor 5,000

Danmark och Island.

Köpenhamn:

Sändebud ........................ » 10,800

Förste legationssekreterare .......... » 2,000

Vicekonsul ........................ » 2,000

Kanslist .......................... » —

Estland.

Reval:

Konsul r.......,.. .r,............... » 6,600

Finland.

Helsingfors:

Sändebud ........................ » 10,800

Förste legationssekreterare .......... » 2,000

Vicekonsul (alternativt med placering i

Ryssland) r.- o. . . .i. .■ » 2,000

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Frankrike.

Paris:

Sändebud ........................ kronor

Legationsråd ...................... »

Kanslist .......................... »

Rouen:

Konsul .......................... »

Italien, Grekland.

Rom:

Sändebud ........................ »

Nederländerna.

Haag:

Sändebud ........................ »

Legationssekreterare .............. »

Rotterdam:

Vicekonsul .......................i. »

Norge.

Oslo:

Sändebud ........................ »

Förste legationssekreterare .......... »

Ryssland.

Moskva:

Sändebud ................,....... »

Legationsråd ...................... »

Kanslist .......................... »

Leningrad:

Konsul .......................... »

Schweiz.

Bern:

Sändebud ........................ »

Spanien, Portugal.

Madrid:

Sändebud ........................ »

Kanslist .......................... »

Storbritannien och Irland.

London:

Sändebud ........................ »

Legationsråd ...................... »

Legationssekreterare (alternativt med

placering vid beskickningen i Paris) »

30,600

6,100

1,900

5,100

5,800

17,400

3,800

3,800

10,800

2,000

30,600

6,600

2,000

8,100

13,800

9,000

1,900

45,000

6,600

4,800

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 69

Kanslist .......................... kronor 2,000

Generalkonsul .................... » 14,400

Vicekonsul ........................ » 3,800

Andre vicekonsul (alternativt med placering

på Irland) ..... » 3,800

Kanslist .......................... » 2,000

Turkiet, Bulgarien.

Konstantinopel:

Sändebud ........................ » 9,000

Tyska riket.

Berlin:

Sändebud ........................ » 23,400

Legationsråd ...................... » 5,100

Legationssekreterare (alternativt med

placering vid beskickningen i Bern) » 3,800

Kanslist .......................... » 1,800

Hamburg:

Generalkonsul .................... » 7,400

Vicekonsul ........................ » 3,300

Liibeck:

Konsul ........... » 4,100

Österrike, Ungern, Serbokroatoslovenska staten.

Wien:

Sändebud ..........i.....i......... » 13,800

Brittiska Sydafrika.

Kapstaden:

Generalkonsul .................... » 11,400

Brittiska Nordamerika.

Montreal:

Generalkonsul .................... » 16,400

Kanslist ........................... » 4,500

Förenta Staterna.

Washington:

Sändebud ........................ » 35,000

Legationsråd ...................... » 7,600

Kanslist .......................... » 4,500

New York:

Generalkonsul .................... » 18,400

Vicekonsul ........................ » 6,800

Andre vicekonsul .................. » 5,000

Kanslist .......................... » 4,500

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Chicago:

Konsul .......................... kronor 12,100

Kanslist ---- » 4,500

Minneapolis:

• Vicekonsul ........................ » 6,800

Omaha:

Yicekonsul ........................ » 6,800

San Francisco:

Konsul .......................... » 12,100

Kanslist .... » 4,500

Mexico, Centralamerika, Väst-Indien, Övre Sydamerika.

Mexico:

Sändebud ......,................... kronor 22,400

Kanslist .......................... » 4,500l

Argentina, Chile, Uruguay, Paraguay.

Buenos Aires:

Sändebud ........................ » 36,000

Kanslist .......................... » 4,50g1

Brasilien.

Rio de Janeiro:

Sändebud .................... » 30,000

Kanslist .......................... » 4,50g1

Japan, Kina.

Tokio:

Sändebud ........................ » 30,000

Legationssekreterare ................ » 6,600

Kanslist .......................... » 4,50g1

Peking:

Legationsråd ...................... » 12,000

Shanghai:

Generalkonsul .................... » 19,400

Vicekonsul ........................ » 6,600

Brittiska Australien.

Sydney:

Generalkonsul .................... » 14,400

Kanslist .......................... » 4,500

Summa ortstillägg kronor 715,400

Tillägg till ortstillägg åt vissa kanslister » 4,000

Summa kronor 719,400.

Ytterligare 1,000 kronor om kanslisten äger tillräcklig kännedom i landets språk.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 50.

71

Anm. 1. Sändebuden i Bryssel, Köpenhamn, Helsingfors,

Paris, Rom, Oslo, Madrid, London, Konstantinopel, Berlin och

Washington samt generalkonsuln i Hamburg åtnjuta fri bostad.

Dessutom utgår till nu nämnda tjänstemän ersättning för

uppvärmning och belysning av vederbörande beskickningsresp.

konsulathus med följande belopp, nämligen

1,500 kronor för sändebudet

i Bryssel,

1,500

»

» Köpenhamn,

4,000

»

»

» Helsingfors,

4,000

»

2>

»

» Paris,

1,200

>

»

» Rom,

2,400

>

>

» Oslo,

2,000

»

» Madrid,

3,000

»

»

» London,

2,000

»

»

>

» Konstantinopel,

4,000

»

1

» Berlin,

3,000

»

» Washington,

1,600

generalkonsuln i Hamburg,

varjämte 5,000 kronor för enahanda ändamål avses för statens

fastighet i Leningrad.

Anm. 2. Ortstillägg för beskickningschef, som icke åtnjuter

fri bostad, samt för generalkonsuln i Shanghai avser även

kostnaden för kanslilokal.

dels medgiva Kungl. Maj:t att göra omflyttningar av befattningar

i lönegraderna B 30, B 26 och B 21 mellan de i

staten för ortstillägg angivna platser, då så må befinnas påkallat

i sammanhang med befordringar eller då eljest synnerliga

skäl tala därför, ävensom i samband härmed inom ramen

för de i sagda stat angivna ortstilläggsbelopp göra de jämkningar

i de fastställda ortstilläggen, som må betingas av dylik

omflyttning,

dels ock sänka det ordinarie förslagsanslaget beskickningar

och konsulat

nu .......................... kronor 1,625,800

med ........................ » 11,800

till .......................... » 1,614,000.

2. Arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i ntrikes
representati

onen.

[3.] Från extra förslagsanslaget med ovanstående rubrik bestridas för närvarande

avlöningarna åt sändebuden i Riga, Reval och Kovno, Warschau, Prag

samt Bukarest, Athén och Belgrad, generalkonsulerna i Calcutta och Batavia

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Beskickningen

i

Bukarest,

Athén och

Belgrad.

De sakkunnige.

samt tre förste legationssekreterare utan fast placering, nu förlagda till beskickningarna

i Rom, Buenos Aires och Rio de Janeiro samt Riga, Reval och

Kovno, ävensom slutligen kanslisterna vid beskickningen i Warschau och vid

generalkonsulaten i Calcutta och Batavia.

Ministerposten i Bukarest upprättades år 1921. Dess innehavares verksamhetsområde

omfattar förutom Rumänien tillika Grekland och Jugoslavien. Den

extra förste legationssekreterarebefattning, vilken år 1921 upprättades vid

Bukarestbeskickningen och vars innehavare stationerades i Athén samt därstädes

fungerade såsom chargé d’affaires i ministerns frånvaro, indrogs genom

1924 års riksdagsbeslut.

I sitt gemensamma utlåtande hava herrar Höjer och Sjöborg beträffande

denna beskickning inledningsvis erinrat därom, att de i samband med förslaget

om återupprättandet av ministerposten i Wien förordat, att innehavaren därav

borde ackrediteras jämväl i Jugoslavien. Sedan nämnda land sålunda avskilts

från ministerns i Bukarest verksamhetsområde, återstode att undersöka frågan

om behovet av svensk representation i Rumänien och Grekland.

I sådant hänseende framhålla nämnda sakkunnige till en början, att utvecklingen

av de politiska förhållandena i sydöstra Europa, där så många stridiga

intressen sammanstötte, kunde bliva av genomgripande betydelse för det allmänna

läget i hela vår världsdel och särskilt i dess östra hälft. Ur politisk synpunkt

syntes det därför vara av stor vikt att i Bukarest bibehålla en representant,

som hade tillfälle att på nära håll följa utvecklingen i här avsedda länder.

.Vidare anföres:

»Även hänsyn till Sveriges handels- och sjöfartsintressen synas i viss grad

peka i samma riktning.

Sålunda uppgick värdet av den svenska exporten till Rumänien under år

1926 till 1,460,796 kronor. Huvudposterna i denna export utgöras av skodon

(omkring 402,000 kronor), kautschukarbeten (omkring 308,000 kronor) samt

maskiner av olika slag (omkring 537,000 kronor). Därtill kommer, att, efter

vad för de sakkunnige upplysts, vissa svenska företag alltjämt sträva att erhålla

handelskoncessioner i Rumänien. De ovan återgivna exportsiffrorna äro

visserligen, relativt taget, mindre betydande. Vid den föreliggande frågans bedömande

torde emellertid ej böra förbises, att därest kommersiella förbindelser

med Rumänien överhuvud skola kunna underhållas och utvecklas, stödet av en

diplomatisk representant i landet svårligen lärer kunna undvaras.

Beträffande Grekland synas våra handels- och sjöfartsförbindelser med detta

land vara stadda i en hoppgivande utveckling. I sådant avseende må nämnas,

att ett svenskt rederi underhåller regelbunden ångbåtsförbindelse med grekiska

hamnar. Värdet av Sveriges export till Grekland under fjolåret utgjorde

3,753,122 kronor. De förnämsta exportartiklarna voro trävaror (444,000 kronor),

papper och pappersmassa (1,317.000 kronor), tändstickor (1,086,000

kronor) samt maskiner av olika slag (554,000 kronor). Även för Greklands

vidkommande har stödet av en diplomatisk representation för exporten visat

sig vara av värde.

På de grunder, som ovan anförts, anse vi Sveriges intressen kräva att i Bukarest

fortfarande finnes placerad en minister, vilkens verksamhetsområde bör

omfatta, förutom Rumänien, jämväl Grekland.

Ett ytterligare skäl, som starkt talar för en sådan anordning, förefinnes i

den omständigheten att, om ministerposten i Bukarest indroges, det skulle bliva

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

73

förenat med betydande svårigheter och olägenheter att till annan eller andra

ministrars verksamhetsområden hänföra de länder, varom nu är fråga.^Det har

visserligen ifrågasatts, att i Rumänien skulle kunna ackrediteras någondera

av ministrarna i Prag, Warschau eller Konstantmopel ävensom att Grekland

skulle kunna läggas antingen till ministerns i Konstantinopel eller till ministerns

i Rom verksamhetsområde. Mot de sålunda ifrågasatta anordningarna

kunna emellertid befogade invändningar göras.

Vad först angår möjligheten att i Bukarest ackreditera endera av ministrarna

i Prag eller Warschau skulle en sådan anordning tydligen bliva helt otillfredsställande

med hänsyn till frånvaron av underordnad diplomatisk personal

vid beskickningarna i sistnämnda tvenne huvudstäder. Såsom på annat ställe

berörts, torde ett oavvisligt behov förefinnas av en permanent representant i

Prag, och det lärer icke från något håll hava ifrågasatts, att icke detsamma

skulle vara fallet jämväl i Warschau. Under sådana förhållanden är det uppenbart,

att vederbörande minister icke, utan att våra intressen i Tjeckoslovakien,

respektive Polen, därigenom bleve avsevärt lidande, skulle kunna annat

än under synnerligen kort tid årligen uppehålla sig i Bukarest. Följaktligen

komme vår representation därstädes att bliva av huvudsakligen nominell karaktär,

en anordning, som emellertid med hänsyn till vad förut anförts rörande

betydelsen av våra intressen i Rumänien måste bestämt avstyrkas.»

En oeftergivlig förutsättning för förverkligandet av något av nyssnämnda

alternativ syntes alltså, enligt vad nämnda tvenne sakkunnige vidare anföra,

vara, att i Bukarest anställdes en legationssekreterare, vilken kunde tjänstgöra

såsom chargé d’affaires därstädes och jämväl fungera såsom vederbörande ministers

ställföreträdare under dennes frånvaro från Prag, respektive Warschau.

Det hade i detta samband ifrågasatts, huruvida icke för sådant ändamål kunde

disponeras den vid beskickningen i Berlin placerade legationssekreteraren, men,

såsom herrar Höjer och Sjöborg i annat sammanhang framhållit, syntes en

dylik minskning av personalstyrkan vid beskickningen i Berlin icke vara genomförbar.

Det skulle följaktligen bliva erforderligt att i Bukarest upprätta

en ny förste legationssekreterarepost. I överensstämmelse med vad som i samband

med behapdlingen av representationen i Wien och Prag anförts angående

den prestigeminskning, som en anordning av dylikt slag ej kunde undgå att

medföra, och då den därav föranledda utgiftsminskningen för statsverket ej

kunde beräknas överstiga 8,000 kronor, kunde ej heller denna utväg anbefallas.

Herrar Höjer och Sjöborg anföra vidare:

»Vidkommande därefter möjligheten att ministern i Konstantinopel, vilkens

nuvarande verksamhetsområde utgöres av Turkiet och Bulgarien, skulle ^kunna

ackrediteras även i Bukarest, må till en början erinras därom, att 1923 års besparingskommitté

föreslog, att till ministerns i Konstantinopel verksamhetsområde

måtte hänföras jämväl Rumänien, Grekland och Jugoslavien. Då Kungl.

Maj :t i proposition nr 160 till 1924 års riksdag förklarade sig icke kunna

biträda kommitténs ifrågavarande förslag, anfördes såsom skäl härför bl. a.

ovissheten om, huruvida Konstantinopel komme att förbliva Turkiets huvudstad

eller turkiska regeringen alltjämt skulle bibehålla sitt säte i Angöra,

varifrån det i varje fall icke skulle bliva möjligt för en svensk representant att

överblicka förhållandena i de andra Balkanländerna.

Det skäl, som sålunda för fyra år sedan anfördes mot tanken på en utvidgning

av beskickningens i Konstantinopel verksamhetsområde, torde fortfarande

äga sin giltighet, även om, såsom nu ifrågasatts, utvidgningen skulle

avse allenast Rumänien.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Enligt de upplysningar, som stå till buds, synes nämligen Angöra komma

att förbliva Turkiets huvudstad. De flesta av de stater, som i nämnda land

underhålla diplomatisk representation, ha redan överflyttat eller stå i begrepp

att överflytta densamma från Kon stan tinopel till Angöra; de övriga staterna

väntas i allmänhet komma att efter längre eller kortare tid följa exemplet.

Därest så sker, lärer väl samma anordning efter all sannolikhet vidtagas av

Sverige. Under sådana förhållanden torde ministern i Turkiet icke kunna

med denna sin befattning förena ministerposten i Rumänien, därest representationen

i sistnämnda land avses att vara annat än rent nominell. I samma

riktning verkar ock det förhållande, att våra intressen i Turkiet befinna sig

i en så stark tillväxt, att de allt fullständigare torde komma att taga ministerns

tid och arbetskraft i anspråk.

I händelse av ministerpostens i Bukarest indragning lärer dessutom ordnandet

av en tillfredsställande representation i Grekland bliva måhända än

vanskligare än för Rumäniens vidkommande. I första hand torde sålunda -—- frånsett vad som i det föregående anförts mot en utvidgning av ministerns i

Turkiet och Bulgarien verksamhetsområde — vägande erinringar jämväl av

politisk natur kunna framföras mot en kombination av ministerposterna i Konstantinopel

och Athén.

Vad åter angår möjligheten att ackreditera ministern i Rom jämväl i Grekland,

skulle även en sådan anordning vara ägnad att i åtskilliga hänseenden

f ramkalla betänkligheter av politisk art, på vilka vi emellertid av lätt begripliga

skäl icke anse oss böra närmare ingå. Vidare bör framhållas, att beskickningens

i Rom arbetsuppgifter — särskilt med hänsyn till att i Italien,

i motsats till vad som gäller i fråga om övriga stormakter, icke finnes någon

lönad svensk konsul — äro så omfattande, att den därvarande personalen, som

förutom ministern utgöres allenast av en extra förste legationssekreterare,

svårligen kan åläggas att handhava vården av de svenska intressena i ytterligare

ett land Härtill kommer att, enär våra handels- och sjöfartsförbindelser

med Grekland, såsom förut framhållits, synas vara stadda i en hoppgivande

utveckling, det vore synnerligen önskvärt, att en svensk representant

hädanefter vistas i Athén ej endast tillfälligt utan under en mera avsevärd

tid ärligen. Möjligheten för vare sig ministern eller legationssekreteraren i

Kom att under längre tider vistas i Grekland, utan att därigenom våra intressen

i Italien bleve i avsevärd mån lidande, måste emellertid på ovan anförda

grunder anses utesluten. Däremot skulle — då beskickningens i Bukarest

arbetsuppgifter givetvis äro mindre omfattande än beskickningens i Rom

och under förutsättning att, såsom ovan tillstyrkts, Jugoslavien avskiljes från

ministerns i Bukarest verksamhetsområde — någon större svårighet ej möta

or sistnämnda minister, vilken såsom biträde har en legationssekreterare över

stat att uppehalla sig i Grekland betydligt längre tid än förut kunnat vara

fallet. Det forhallande att restiden mellan Rom och Athén är något kortarei

an mellan sistnämnda stad och Bukarest torde vid denna frågas bedömande,

endast vara av helt underordnad betydelse.

Vad som sålunda anförts rörande de svårigheter och olägenheter, som skulle

vara forbundna med ett överförande till annan beskicknings verksamhetsom].

±-7are 8}% ^Gimanien eller GTckland, synes i förening med de här ovan

amlagda positiva skalen för bibehållandet av en för nämnda länder gemensam

beskickning vara sa tungt vägande, att vi icke anse oss kunna tillråda en

indragning av forevarande ministerbefattning.»

Herr Bergendal har i samma fråga inledningsvis erinrat om att redan 1923

års besparingskommitté förordat indragning av sändebudsbefattningen i Bukarest,

Belgrad och Athén, vilken borde kunna sammanslås med beskicknings
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds proposition nr 50.

75

chefsposten i Turkiet. Vid frågans behandling i proposition nr 160 till 1924

års riksdag hade dåvarande ministern för utrikes ärendena icke i och för sig

framställt någon invändning mot den ifrågasatta indragningen. Tvärtom

hade han framhållit, att spörsmålet om ordnandet av den diplomatiska representationen

hos staterna i Sydöst-Europa sedan länge varit föremål för överväganden

inom utrikesdepartementet i syfte att genomföra en effektiv, men såvitt

möjligt mindre kostsam organisation än den dåvarande. De politiska motsättningar,

som alltjämt rådde mellan de sydösteuropeiska staterna, kunde

emellertid ej lämnas åsido, när det gällde att bedöma möjligheterna för Sverige

att hos dessa stater låta sig företrädas av en och samma representant. Departementschefen

hade därför icke ansett sig för det dåvarande kunna förorda

det väckta förslaget.

Herr Bergendal anför vidare, att icke heller nu den av 1923 års besparingskommitté

framkastade tanken på en beskickning, omfattande samtliga fem

Balkan-länder, Turkiet, Bulgarien, Rumänien, Jugoslavien och Grekland, lämpligen

syntes kunna realiseras. Bortsett från politiska och andra betänkligheter

syntes redan det ifrågasatta beskickningsområdets storlek utgöra en vägande

erinran mot en dylik anordning. Det gällde fördenskull att undersöka,

huruvida andra kombinationer kunna låta sig genomföras.

Herr Bergendal, vilken, som i det föregående redan omnämnts, förordat

Jugoslaviens överförande till ministerns i Wien verksamhetsområde, anför

därefter vidare:

»I samband med de vid 1924 års riksdag beslutade organisationsändringarna

indrogs den i Athén placerade extra förste legationssekreterarebefattningen,

som organisatoriskt var knuten till den till Bukarest förlagda beskickningen.

Efter denna tidpunkt saknar Sverige alltså någon i Grekland stationerad

lönad representant. Större effektivitet synes emellertid kunna givas åt vår

representation i Grekland, om ministern i Rom i stället för sändebudet i

Bukarest ackrediteras därstädes. Vid Rom-beskickningen finnes nämligen

för närvarande en av utrikesförvaltningens tre extra förste legationssekreterare

stationerad, medan beskickningen i Bukarest saknar annan tjänsteman å stat

än beskickningschefen själv. Förstnämnda beskickning bör sålunda hava

större möjligheter än beskickningen i Bukarest att vid förefallande behov sända

någon beskickningsmedlem till Grekland. Härtill kommer, att restiden mellan

Rom och Athén (via Brindisi—Pireus) är allenast omkring två dygn, mellan

Bukarest och Athén (via Konstansa—Konstantinopel) däremot nära tre

dygn. Att betänkligheter av politisk art att förena Italien och Grekland

inom samma beskickningsområde icke böra möta, torde få anses framgå därav,

att norske ministern i Italien för närvarande är ackrediterad även i Athén.

Vad slutligen Rumänien beträffar skall givetvis icke förnekas, att där

liksom var som helst annorstädes förefintliga svenska intressen böra kunna

bättre tillvaratagas, om en utsänd representant finnes i landet än om så

ej är fallet. Våra intressen inom ifrågavarande område synas emellertid

knappast vara av den betydenhet, att de oundgängligen påkalla en lönad representation

på platsen. I detta sammanhang kan förtjäna påpekas, att Danmark

representeras i Bukarest av i annat land bosatt minister och Norge

allenast av en honorär generalkonsul. Å andra sidan skulle en indragning

av beskickningen, vilken drager en årlig kostnad av omkring 45,000 kronor,

vartill komma ministerns rese- och flyttningskostnader, medföra en avsevärd

besparing för statsverket.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl., Maj:ts proposition nr 50.

Närings
organisa
tionerna.

Om ministerposten i Rumänien ej vidare bibehålies, synes — bortsett från

möjligheten av en sammanslagning med beskickningen i Turkiet, vilken möjlighet

också torde kunna tagas under övervägande — det ligga närmast

till bands att i Bukarest ackreditera antingen sändebudet i Warschau,

på sätt Danmark tidigare haft sin representation ordnad och Finland i dagarna

beslutat, eller ock sändebudet i Prag. Av dessa två alternativ, som

båda förefalla fullt acceptabla, synes det sistnämnda, bland annat ur synpunkten

av resp. beskickningars arbetsbörda, vara att föredraga. Om, därest

endera av dessa utvägar väljes, behov av arbetsförstärkning vid vederbörande

beskickning skulle anses föreligga under de tider, då beskickningschefen

skulle behöva uppehålla sig i Bukarest, lärer detta behov kunna fyllas genom

att åtminstone temporärt placera legationssekreteraren i Berlin till

tjänstgöring i Prag resp. Warschau.»

Herr Nilsson gör i sitt utlåtande gällande, att våra intressen i Rumänien

icke vore av den art eller den omfattning, att de motiverade en självständig

beskickning. Till följd härav borde ministerposten i Bukarest indragas och

ministern i Warschau i stället därstädes ackrediteras — en anordning, som,

enligt vad herr Nilsson framhåller, användes inom Danmarks, Finlands, Estlands,

Lettlands och Cubas utrikesrepresentation. Besparingen för statsverket

skulle, enligt en på kostnaderna under budgetåret 1926—1927 grundad

beräkning, uppgå till omkring 45,000 kronor, vilket belopp dock finge reduceras

genom ministerns i Warschau resekostnader samt genom utgiften för anställandet

vid beskickningen i sistnämnda stad av en andre legationssekreterare

i och för förstärkning av arbetskraften därstädes. Herr Nilsson, som i

likhet med övriga sakkunnige ansett Jugoslavien böra hänföras till ministerns

i Wien verksamhetsområde, anför beträffande Grekland, att detta land, varest

vissa mera avsevärda möjligheter för svensk verksamhet erbjöde sig, lämpligast

syntes kunna hänföras till den lättskötta beskickningen i Rom, helst

som kommunikationerna mellan Rom och Athén vore jämförelsevis snabba.

Jernkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening och Stockholms Handelskammare

hava i detta ämne anfört:

»Då Rumänien efter världskriget i olika avseenden erbjuder intresse från

svensk synpunkt, få vi förorda bibehållandet av ministerposten i Bukarest

i överensstämmelse med den linje, som inom de sakkunniga företrätts av

herrar Höjer och Sjöborg. Till denna beskickning synes Grekland sålunda

böra alltjämt hänföras. Härutöver vilja vi även föreslå, att den vid beskickningen

i Rom å extra stat uppförda förste legationssekreterarebefattningen

överflyttas till Athén, för att dess innehavare där må kunna tjänstgöra

såsom chargé d’affaires. Då under de senaste åren i svenska affärskretsar

intresset för Grekland otvivelaktigt ökats och detta land ur flera synpunkter

erbjuder goda möjligheter för vår export, anse vi det nämligen vara av behovet

påkallat att få en fast svensk representant i Athén, så mycket mera som

denna stad under senare år kraftigt utvecklats. Härvid bör även komma i

betraktande, att en direkt reguljär svensk ångbåtslinje förmedlar våra förbindelser

med Grekland.»

Från Handelskammaren i Göteborg föreligger följande uttalande:

»Rörande Sveriges representation i staterna på Balkanhalvön vill Handelskammaren

hava anfört, att, enligt Handelskammarens uppfattning, det lig
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl.. Maj:ts proposition nr 50.

77

ger mycken vikt uppå, att densamma icke försvagas eller försämras. Under

de osäkra förhållanden, som där ännu äro rådande, är det en nödvändighet

för de svenska köpmän, vilka i icke obetydlig omfattning driva handel

på dessa stater, att hava tillgång till myndigheter, som kunna med auktoritet

åtaga sig deras sak, samtidigt som erhållandet av säkra informationer därifrån,

icke minst om de statliga åtgärderna, är av stor betydelse för vidare

utvidgning av vår marknad. Handelskammaren vill därför för sin del avstyrka

indragandet av beskickningen i Bukarest och förorda, att med denna

även förenas representationen i Athén, då, åtminstone ur kommersiell synpunkt

sett, det är antagligt, att beskickningen i Bukarest är bättre ägnad att därstädes

företräda svenska intressen än beskickningen i Rom.»

Skånes Handelskammare framhåller, att enligt samstämmiga uppgifter från

flera industriföretag, vilka bedreve export på Balkanländerna ävensom på de

österrikiska successionsstaterna, dessa företag vid upprepade tillfällen haft

utomordentlig nytta av därvarande utrikesrepresentation. Samtidigt hade vitsordats,

att exportmöjligheterna på dessa länder vore av den art, att ett försvagande

av representationen där närmast vore att betrakta som ett missgrepp.

Handelskammaren ville därför förorda, att beskickningen i Bukarest

bibehölles med område, omfattande Rumänien och Grekland.

Kommerskollegium har, under åberopande av näringsorganisationernas enhälliga

avstyrkande av beskickningens i Bukarest indragande, förklarat sig

ej heller kunna förorda en sådan åtgärd. Jämväl från enskilda större industriföretags

sida, vilka hade intressen på de rumäniska och grekiska marknaderna,

hade med synnerligt eftertryck betonats vikten för vårt lands prestige

och exportintressen av att icke något försvagande skedde av den nuvarande officiella

representationen i dessa länder. Därest beskickningen i Bukarest bibehölles,

syntes enligt kollegii uppfattning, i enlighet med vad som hittills varit

fallet, även Grekland böra hänföras till beskickningens verksamhetsområde.

Kollegium, som hänvisat till nedanstående statistiska uppgifter rörande

handelsutbytet med Rumänien och Grekland, framhåller vidare att, enligt

vad kollegium hade sig bekant, handelsförbindelserna och avsättningen av

svenska industriprodukter på ifrågavarande länder befunne sig i en lovande

utveckling.

Handelsutbytet med Rumänien och. Grekland.

Rumänien.

1922

1923

1924

1925

1926

Införsel till Sverige:

Värde i 1 000 kronor . . .

% av hela importvärdet . .

. . 10

. . O.ooo

18

0.001

1,124

0.08

1,477

0.10

1,884

0.13

införsel från Sverige:

Värde i 1000 kronor . . .

% av hela exportvärdet . .

. . 857

. . 0.07

606

0.05

582

0.05

1,665

0.12

1,461

0.10

Grekland.

Införsel till Sverige:

Värde i 1 000 kronor . . .

% av hela importvärdet . .

. . 3,542

. . 0.32

3,288

0.25

5,822

0.41

6,029

0.42

6,881

0.46

Utförsel från Sverige:

Värde i 1000 kronor . . .

% av hela exportvärdet . .

. . 3,239

. . 0.28

3,477

0.30

4,734

0.38

4,881

0.36

3,753

0.26

Kommers
kollegium.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Departe
mentschefen.

Under förutsättning av bifall till härförut — i visst samband med upprättandet

av ministerpost i Wien — förordad omläggning av vår representation

i sydöstra Europa och med hänsyn till den observationsverksamhet beträffande

förhållandena i Balkanländerna, som jämväl kan i viss utsträckning utövas av

vår beskickning i Turkiet och Bulgarien, synes bibehållandet av en självständig

ministerpost i Bukarest näppeligen vara tillräckligt motiverat ur väsentligen

politisk synpunkt. Om Jugoslavien överflyttas till Wiens beskickningsområde

och Grekland lämpligen kan förläggas under beskickningen i Rom, återstår

att avgöra, om våra ekonomiska förbindelser med Rumänien kunna anses

ha utvecklat sig på det sätt, att enbart detta land må utgöra tillräckligt verksamhetsfält

för en minister. Jag kan icke av den föreliggande utredningen

finna, att så är förhållandet. Väl förhåller det sig så, att, efter det utredningen

avslutats, vissa utrikesdepartementet tillhandakomna upplysningar utvisa

en förbättring av utsikterna för våra produkter på den rumänska marknaden,

och att, på grund av centralförvaltningens och lokala myndigheters

kontroll över utlänningars affärer därstädes, diplomatiskt bistånd ofta kan

vara av värde för anknytande av viktigare handelsförbindelser. Men härav

synes ej utan vidare följa behovet av en minister på platsen. Tidigare har det

ansetts som en avgjord sak, att Rumänien hade sin naturliga placering i en

krets av Balkanstater med gemensam svensk beskickning företrädesvis i Konstantinopel.

På denna uppfattning vilade 1923 års besparingskommittés förslag

om indragning av denna ministerpost, vilket förslag emellertid icke av Kungl.

Maj:t framlades för riksdagen på grund av ovissheten om förhållandenas utveckling

inom Balkanstaterna. Vår nuvarande minister i Bukarest är också

inne på samma tankegång i ett till mig i ärendet avgivet yttrande. Han

avvisar sålunda icke i och för sig tanken på att en i Rumänien ackrediterad

minister kunde vara bosatt annorstädes, utan säger, att, när en gång i tiden

förhållandena mellan två angivna Balkanländer — varibland här icke avses

Rumänien — blivit bättre ordnade, »synes mig den naturliga anordningen vara

ett sammanslående under gemensam ledning av beskickningarna i Angöra,

Athén, Bukarest och Sofia med beskickningschefens placering i Konstantinopel,

varigenom man med säkerhet skulle kunna bevara denna gamla beskickningsort».

Utan att ingå i prövning av det ofta hörda påståendet, att »under fullt

stadgade förhållanden» det nuvarande Rumänien alltjämt borde, med hänsyn

till det lämpligaste ordnandet av vår utrikesrepresentation, hänföras till

en viss grupp av Balkanstater, måste även jag i varje fall för det närvarande

avvisa tanken på att förlägga detta beskickningsområde under ministern

i Konstantinopel. Men därav synes mig icke följa, att Rumänien ej

bör kunna sammanslås med annat beskickningsområde. Om härvid beskickningarna

i Wien och Warschau helst böra lämnas ur räkningen såsom redan

tillräckligt arbetstyngda, synes mig åter herr Bergendals förslag att sammanföra

Tjeckoslovakien och Rumänien under en beskickning i Prag vara att förorda

så mycket hellre som, enligt vad strax skall beröras, beskickningens

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

79

uppgifter i det förstnämnda landet icke kunna anses fullt motivera bibehållandet

av en minister uteslutande för Tjeckoslovakien.

På sätt även ministern i Prag uttalat sig med avseende å det fall, att dessa

båda länder komma att sammanföras under en beskickning, anser jag, att

denna bör förläggas till Prag. Behovet av diplomatisk eller konsulär representantion

i Rumänien med särskild uppgift att följa och hålla ministern underrättad

om den politiska och ekonomiska utvecklingen därstädes för att möjliggöra

dennes ingripande och bistånd i förekommande fall, torde på ett nog

så tillfredställande sätt kunna tillgodoses utan att särskilda medel härför

behöva äskas, exempelvis genom att använda en av de ambulatoriska förste

legationssekreterarna. Dessutom är att antaga, att det arbete, som ankommer

på ministern inom Tjeckoslovakien, icke blir mera maktpåliggande än att han

bör kunna ägna en avsevärd del av sin tid åt befattningen i Rumänien.

Jag finner mig med anledning härav kunna biträda förslaget att, med indragning

av beskickningen i Rumänien, sammanföra här ifrågavarande område

under beskickningen i Prag.

De sakkunnige hava vid fullgörande av det dem lämnade uppdraget ansett

sig böra taga under övervägande jämväl frågan om organisationen av Sveriges

representation i Tjeckoslovakien, där en särskild ministerpost sedan år 1921

är inrättad.''

I herrar Höjers och Sjöborgs utlåtande anföres i denna punkt följande:

»Den betydelsefulla ställning, som Tjeckoslovakien genom sitt läge, sin

storlek och sin inre konsolidering samt även på grund av andra särskilda omständigheter

intager inom staternas samfund och Nationernas förbund, liksom

den vikt dess huvudstad därigenom alltjämt äger såsom politisk observationspunkt,

göra det från politisk synpunk angeläget, att Sverige där upprätthåller

en utsänd representation.

Till samma resultat synes man komma även med utgångspunkt från Sveriges

kommersiella och ekonomiska intressen. Tjeckoslovakiens näringsliv har

konsoliderats hastigare och fullständigare än fallet varit inom de flesta andra

ur världskriget uppstandna stater. Det område, som ingår i den nya staten,

äger av gammalt en betydande och välorganiserad industri, som i viktiga grenar

direkt konkurrerar med den svenska och som torde kunna väntas göra

det än kraftigare i framtiden. Tjeckoslovakiens handelsutbyte med Sverige

under de fem senaste åren framgår av nedanstående uppställning.

1922 .

1923 .

1924-

1925 .

1926 .

Export från Sverige

kronor:

820,497

1,306,167

4,532,759

6,284,648

. 10,827,881

Import till Sverige

kronor:

5,821,373

8,769,247

12,826,726

11,596,998

12,586,668

Beskickningen

i

Prag.

De sakkunnige.

Den i ögonen fallande ökningen av utförseln från Sverige till Tjeckoslovakien

under ar 1926 eller i runt tal över 4.5 miljoner kronor, faller visserligen

till sin huvuddel, eller cirka 3,575,000 kronor, på en enda varugrupp, nämligen

järnmalm. Emellertid företer även den för Sveriges näringsliv så viktiga

maskmgruppen en ej oväsentlig ökning i exportvärdet, nämligen i runt

tal från 3,253,000 till 4,874,000 kronor. Det synes uppenbart, att, när det

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

gäller en export av så stort omfång och så mångsidig art som den här föreliggande,

till ett land som Tjeckoslovakien, där statsingripande på näringslivets

område i betydande utsträckning äger rum, tillfällen ej sällan måste förekomma,

då svenska firmor hava att hänvända sig till Sveriges officiella

representant på platsen för erhållande av råd och bistånd i sina angelägenheter.

Ministern i Prag, som beretts tillfälle att yttra sig rörande ordnandet av

Sveriges representation i Tjeckoslovakien, har också vitsordat, att han esomoftast

anlitats för att utverka lättnader i olika avseenden för svenska exportörer

på Tjeckoslovakien och för där upprättade dotterföretag, liksom för att anskaffa

kommersiell information av olika slag. Ministern har tillika framhållit

att, då det personliga ingripandet av en diplomatisk tjänsteman måste

anses ha mycket att betyda för utgången av vissa, ofta förekommande ärenden

och för möjligheten att snabbt anskaffa tillförlitligt informationsmaterial,

en fast diplomatisk representation i Prag icke skulle kunna utan olägenhet

undvaras. På denna grund vore det enligt ministerns mening tvivel underkastat,

huruvida man i händelse av en eventuell inskränkning av den nuvarande

representationen borde gå längre än till den anordning, som träffats av

Danmark och Schweiz, vilka visserligen hava i annan huvudstad bosatta sändebud

ackrediterade i Prag, men å andra sidan äro ständigt företrädda därstädes

av en legationssekreterare i egenskap av chargé d’affaires.

På de av oss här ovan anförda skäl anse vi förhållandena kräva, att en

ständig diplomatisk representation i någon form finnes i Prag. Det gäller

då att bedöma, huruvida sändebudet därstädes bör bibehållas eller lämpligen

kan ersättas med en legationssekreterare underställd en å annan ort bosatt

minister.

Med avseende å det senare alternativet torde i första hand böra erinras om

de olägenheter, som, enligt vad i det föregående framhållits beträffande beskickningen

i Wien, visat sig vara förbundna med en dylik anordning och

vilka i ej oväsentlig mån föranlett vårt förslag om återupprättande av sändebudsposten

i nämnda stad. Härtill kommer, att den ifrågasatta åtgärden endast

skulle medföra en relativt oväsentlig utgiftsminskning.

I sistnämnda hänseende må till en början framhållas, att med hänsyn till

den beskickningen i Berlin åvilande arbetsbördan legationssekreterarbefattningen

vid denna beskickning icke, såsom lärer hava ifrågasatts, kan överflyttas

till Prag. En ny tjänst i lönegraden B 26 skulle följaktligen behöva

upprättas därstädes. Med utgångspunkt från de löneförmåner, vilka visat sig

erforderliga för legations rådet i Wien, vilken — ehuru i annan lönegrad —

intar en motsvarande ställning å en ort, vilken i fråga om levnadskostnader

är jämförbar med Prag, hava vi kommit till det resultat, att de totala löneförmånerna

för den ifrågasatta legationssekreteraren icke torde kunna bestämmas

till ett lägre belopp än 21,000 kronor, eller omkring 6,000 kronor

högre än lönenivån för de vid vissa europeiska beskickningar placerade tjänstemännen

i samma lönegrad. Det torde nämligen icke kunna anses skäligt att

med ett mindre belopp än det sistnämnda kompensera vederbörande befattningshavare

för de särskilda ekonomiska förpliktelser, som hans ställning såsom

självständig diplomatisk representant under större delen av året skulle

ådraga honom, nämligen dels utgifter för tjänstelokal och kanslivaktmästare,

dels kostnaderna för det minimum av representation, som en dylik tjänsteman,

enligt vad erfarenheten visat, omöjligen skulle kunna undandraga sig. Även

om de årliga resekostnader, som skulle förorsakas av den å annan ort bosatte,

i Prag ackrediterade ministerns besök därstädes, ej sattes högre än till

1,000 kronor, skulle alltså den ifrågasatta anordningen medföra en årlig kostnad

för statsverket av c.:a 22,000 kronor. Då det nuvarande sändebudets totala

löneförmåner belöpa sig till i runt tal 29,000 kronor för år, skulle följakt
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungh Maj:ts proposition nr 50. 81

ligen den åsyftade anordningen icke medföra större utgiftsminskning än omkring

7,000 kronor.

Det vill synas som om en så pass obetydlig besparing icke skulle kunna anses

uppväga det förringande av den svenska representationens ställning och

den därmed följande minskning av dess möjligheter att effektivt tillvarataga

de svenska intressena, som ackrediterandet i Prag av en å annan ort bosatt

minister otvivelaktigt kan förväntas medföra.

Framhållas må slutligen, att vid den föreliggande frågans bedömande viss

hänsyn lärer böra tagas även till det förhållande, att Tjeckoslovakien alltsedan

1919 har en minister ackrediterad i Stockholm.

På de grunder, som ovan utvecklats, kunna vi därför icke tillstyrka, att

ministerposten i Prag sammanslås med annan ministerpost.»

Herr Bergendal, som beträffande betydelsen i politiskt och kommersiellt

avseende av en fast diplomatisk representation i Tjeckoslovakien framhävt

samma synpunkter som herrar Höjer och Sjöborg, har likaledes verkställt en

approximativ beräkning rörande den kostnadsbesparing, som skulle bliva följden,

om sändebudsposten sammansloges med annan ministerpost och en förste

legationssekreterare såsom chargé d’affaires a. i. placerades i Prag, samt därom

anfört följande.

»Sändebudets totala avlöningsförmåner belöpa sig för närvarande i runt tal

till 29,000 kronor per år. Med utgångspunkt från de årliga löneförmåner

om 14,000 ä 15,000 kronor, som uppbäras av förste legationssekreterarna vid

vissa andra beskickningar i Europa och med hänsynstagande till den merkostnad

för täckande av kansliutgifter och representation, som måste beräknas

för en självständig legationssekreterarepost i Prag, lärer man icke böra bestämma

de totala löneförmånerna för befattningshavaren i fråga till lägre belopp

än 18,000 ä 20,000 kronor. Läggas härtill förslagsvis 1,000 kronor i resekostnader

för den minister å annan ort, som skulle ackrediteras i Prag.

skulle den ifrågasatta anordningen innebära en årlig besparing för statsverket

av 8,000 ä 10,000 kronor.

Om sändebudsbefattningen i Prag indroges och ersattes med en förste legationssekreterarepost,

torde lämpligen sändebudet i Warschau böra ackrediteras

i Prag. En dylik lösning av representationsfrågan i Tjeckoslovakien torde

vara av beskaffenhet att kunna i och för sig godtagas.

Erågan synes emellertid böra ses i samband med det sätt, på vilket vår

representation i angränsande länder ordnas. Om ministerposten i Rumänien

skulle komma att upphöra, erbjöde, på sätt ovan framhållits, en ackreditering

av sändebudet i Prag hos regeringen i Bukarest den naturligaste utvägen, och

i ^varje fall skulle ett inordnande under Warschaus beskickningsdi strikt av

både Tjeckoslovakien och Rumänien med hänsyn till distriktets och därmed

arbetsbördans alltför stora omfattning knappast vara tillrådligt. Under angivna

förutsättning av ministerpostens i Bukarest upphörande synas fördenskull

övervägande skäl tala för ett bibehållande av sändebudsposten i Prag.

så mycket hellre som denna posts indragning och ersättande med en självständig

förste legationssekreterarebefattning icke skulle innebära någon mer

avsevärd besparing för statsverket.»

Herr Nilsson å sin sida har med samma motivering, som ovan återgivits beträffande

representationen i Rumänien, föreslagit indragning av ministerposten

i Tjeckoslovakien samt detta lands hänförande till ministerns i Berlin verksamhetsområde.

Till förstärkning av arbetskrafterna vid beskickningen i sist
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. bo häft. (Nr 50.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Kommerskolleginm

och

näringsorganisationerna.

Departe
mentschefen.

Generalkonsulatet

i

Calcutta.

De sakkunnige.

nämnda stad borde förslagsvis en ny andre legationssekreterarbefattning samtidigt

där upprättas.

I likhet med samtliga hörda näringsorganisationer har Kommerskollegium

avstyrkt förslaget om en indragning av nu förevarande beskickning. Kollegium

framhåller därvid, att våra handelsförbindelser med Tjeckoslovakien vore

av den omfattning och befunne sig i en sådan gynnsam utveckling, att ett sändebud

syntes vara väl motiverat för bevakande av svenska kommersiella intressen

därstädes.

Redan genom mitt i det föregående framlagda förslag om ministerns i Prag

ackrediterande jämväl i Rumänien har jag angivit min uppfattning att ifrågavarande

befattning bör bibehållas. Oavsett det förhållandet, att en tillfredsställande

omreglering av vår representation i Balkanländerna icke synes kunna

ske under annan förutsättning, finner jag även att, såsom utredningen ger vid

handen, vägande skäl i och för sig förebragts mot en indragning av vår representation

i Tjeckoslovakien.

De sakkunnige hava till behandling upptagit frågan om behövligheten av

den sedan år 1919 å extra stat uppförda generalkonsulsbefattningen i Calcutta,

ett spörsmål som relativt nyligen varit föremål för statsmakternas särskilda

uppmärksamhet.

Med stöd av ett utav 1918 års omorganisationskommitté den 5 december 1922

avgivet yttrande föreslog nämligen Kungl. Maj:t 1923 års riksdag — ehuru

blott med mycken tvekan och under hänvisning till tidslägets oavvisliga krav

på tillvaratagande av alla besparingsmöjligheter -—- indragning av ovannämnda

generalkonsulsbefattning. Med anledning av motionsvis framkomna yrkanden

beslöt emellertid riksdagen bevilja medel för postens bibehållande.

Erågan upptogs därefter ånyo av 1923 års besparingskommitté, vilken föreslog

förevarande generalkonsulats indragning under huvudsaklig motivering, att

ehuru kommittén hölle för sannolikt, att befattningen kunde gagna svenska

intressen, den dock icke kunnat finna ådagalagt, att dessa intressen, ur landets

synpunkt sett, vore så betydande att de motiverade de jämförelsevis höga kostnaderna

för generalkonsulatets upprätthållande. Kommerskollegium avstyrkte

förslaget under framhållande bland annat, att kollegium funnit så stora svenska

handels- och sjöfartsintressen knutna till Brittiska Indien, att den föreslagna

indragningen av generalkonsulatet icke borde vidtagas. En liknande

uppfattning gjordes gällande av Sveriges allmänna exportförening och ett

antal andra näringssammanslutningar. Besparingskommitténs förslag upptogs

icke av Kungl. Maj:t, som i proposition nr 160 till 1924 års riksdag motiverade

detta bland annat därmed, att de skäl, som vid nästföregående års riksdag

förebragts för befattningens bibehållande, ingalunda försvagats.

Enligt vad herrar Höjer, Sjöborg och Bergendal gemensamt anfört, syntes

nyssnämnda skäl allt fortfarande äga sin giltighet. Starka betänkligheter emot

generalkonsulatets indragning syntes också alltjämt göra sig gällande från

exportintresserat håll. Det syntes vidare ej böra förbises, att med den ökade

självständighet i olika avseenden, som utvecklingen under den senaste tiden

medfört för Brittiska Indien liksom för det brittiska rikets övriga utomeurope
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl.■ Maj:ts proposition nr 50.

83

iska huvuddelar, det borde vara av betydelse att för eventuella förhandlingar

med indiska regeringen, särskilt i ekonomiska frågor, äga tillgång till åtminstone

en utsänd svensk representant inom det väldiga område, som innefattades

i förevarande del av det brittiska riket.

Under det nämnda trenne sakkunnige med här återgivna motivering avstyrkt

postens indragning, har herr Nilsson i anslutning till de förslag, som på sin

tid framlagts av 1918 års omorganisationskommitté och av 1923 års besparingskommitté,

förordat, att generalkonsulatet i Calcutta, vilket orsakade en årlig

kostnad av ungefär 51,000 kronor, måtte indragas. Han erinrar härvid därom,

att då riksdagen år 1923 avslagit Kungl. Maj:ts proposition om indragning

av nämnda generalkonsulat, Calcutta ännu varit Indiens huvudstad. Sedan

dess hade emellertid regeringens säte förflyttats till Delhi. Som ersättning

för den indragna befattningen borde anställas en honorär generalkonsul

i Bombay, vilken stad syntes i kommersiellt hänseende vara bättre belägen

än Calcutta.

Herr Nilssons förslag har avstyrkts av såväl Kommerskollegium som de Kommershörda

näringssammanslutningarna. kollegium och

näringsorgani
sationerna.

Med hänsyn till de stora svenska handels- och sjöfartsintressen, som äro Departeknutna

till Brittiska Indien, anser jag att ett lönat generalkonsulat därstädes ment9Chefen.

fortfarande är väl behövligt, och finner jag tillräcklig utredning icke vara förebragt

till stöd för dess förflyttning från Calcutta; jag får därför förorda, att

medel jämväl för nästkommande budgetår äskas å extra stat till ett generalkonsulat

i nämnda stad.

Då den verkställda utredningen icke gör stöd för en indragning av någon Eostnadsav

här ej särskilt behandlade befattningar å extra stat samt jag ej heller nu är beräkningar.

beredd att föreslå överförande till ordinarie stat av någon under förevarande

anslag upptagen befattning, synes detsamma under instundande budgetår höra

beräknas på följande sätt:

Arvoden.

Extra personal med fast placering:

3 sändebud ...................................... kronor 43,200

2 generalkonsuler ................................ » 28,800

3 kanslister ...................................... » 13,050

Extra personal utan fast placering:

3 förste legationssekreterare ........................ » 24,372

Ortstillägg.

Personal med fast placering:

Estland, Lettland, Lithauen.

Riga:

Sändebud ,. .................-.-............... kronor 12,000

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Polen.

Warschau:

Sändebud ................................ kronor 17,400

Kanslist .................................. » 1,900

Tjeckoslovakien, Rumänien.

Prag:

Sändebud ................................. » 9,000

Brittiska Indien.

Calcutta:

Generalkonsul ............................ » 19,400

Kanslist .................................. » 4,500

Nederländska Indien.

Batavia:

Generalkonsul ............................ » 19,400

Kanslist .................................. » 4,500

Personal utan fast placering:

3 förste legationssekreterare ........................ » 14,000

Anm. Ortstilläggen för ovannämnda sändebud och generalkonsuler avse

även kostnaderna för kanslilokal.

Under åberopande av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

till arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i utrikesrepresentationen

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra

förslagsanslag av kronor........................ 211,500.

3. Extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i utrikes
representationen.

[4.] Innan jag för Kungl. Maj :t anmäler medelsbehovet för extra ortstillägg

åt ordinarie och extra personal i utrikesrepresentationen, anser jag mig böra i

korthet erinra om förevarande anslags uppkomst och därmed sedermera vidtagna

förändringar.

I skrivelse nr 3 A uttalade 1921 års riksdag, att ehuru riksdagen till fullo

delade Kungl. Maj:ts i sagda års statsverksproposition uttalade åsikt, att de

dåvarande ortstilläggen mångenstädes icke vore tillräckliga för att bereda vederbörande

tjänstemän och särskilt innehavarna av chefsbefattningar möjlighet

att upprätthålla sin ställning på ett sätt, varigenom densamma i vårt lands

intresse skulle kunna till det förmånligaste utnyttjas, riksdagen på grund av

vissa omständigheter funnit med den definitiva regleringen av ortstilläggen

tills vidare böra anstå och det otvivelaktiga behovet av ökade ortstillägg i

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

85

stället under tiden tillgodoses genom ett anslag för extra ortstillägg. Riksdagen

beviljade för den skull å extra stat för år 1922 ett anslag för ändamålet

av 500,000 kronor.

Sedan riksdagen under de närmast därpå följande åren vidtagit upprepade

sänkningar av anslaget, så att detsamma för budgetåret 1923—1924 nedbragtes

till 300,000 kronor, föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 160 1924 års

riksdag att för ändamålet anvisa ett extra anslag av 325,000 kronor, vilket

också av riksdagen beviljades. I propositionen (sid. 63—66) framhölls bl. a.,

att de diplomatiska och konsulära befattningshavarna utom riket icke kunde

anses tillräckligt tillgodosedda genom de av 1921 års riksdag reglerade lönerna

och de enligt vederbörande stater utgående ordinarie ortstilläggen. Vad själva

lönerna beträffade, hade ju dessa visserligen blivit reglerade och dyrtidstillägg

därå beviljats med hänsyn i viss mån tagen till levnadskostnadernas ökning

under de senaste åren. Vad återigen ortstilläggen anginge, kvarstode dessa

i de olika länderna med belopp, som ingalunda kunde anses svara mot tidsförhållandena.

Uppmärksammas borde nämligen att de gällande staterna för

ortstillägg i stort sett anslöte sig till äldre lönestater, vilka fastställts redan

under första hälften av 1800-talet. Den prisstegring, som i de flesta länder

såväl i som utom Europa sedermera inträtt, hade sålunda icke i tillräcklig grad

beaktats vid fastställandet av de till utrikesrepresentationens tjänstemän för

närvarande utgående ordinarie ortstillägg. Vid sådant förhållande och då

dessa ortstillägg i stort sett kvarstode med de belopp, varmed de upptagits i

1914 års stat, syntes en undan för undan skeende avskrivning av anslaget till

extra ortstillägg icke vara med billigheten överensstämmande.

Vidare framhölls, att så snart i en framtid de ekonomiska förhållandena

återvunnit tillräcklig stadga, det syntes bliva en angelägenhet av största vikt

för utrikesförvaltningen att få till stånd en tidsenlig omreglering av de ordinarie

ortstilläggen, en omreglering, som, under det genomgripande reformer

ägt rum på andra denna förvaltningsgren berörande områden, alltjämt uppskjutits

eller endast högst ofullständigt genomförts. Intill dess en dylik omreglering

kunde ske, syntes det vara lämpligt, att behovet av löneförbättring

åt utrikesrepresentationens befattningshavare fortfarande tillgodosåges genom

extra ortstillägg.

Ehuru Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag föreslog

anslagets bibehållande vid 325,000 kronor — vilket av dåvarande ministern för

utrikes ärendena vid ärendets föredragning betecknades som ett minimum,

därest man önskade bevara anslagets sammanlagda köpkraft vid sin föregående

höjd — beviljade riksdagen endast 315,000 kronor för ändamålet. Med sistnämnda

belopp har anslaget uppförts jämväl i riksstaten för 1926—1927 samt

för nu löpande budgetår.

Då jag haft att pröva medelsbehovet för utrikesrepresentationens avlönande,

har jag ej kunnat undgå att finna, att de under förevarande anslag tillgängliga

medlen äro för ändamålet otillräckliga. De uppgifter, som föreligga rörande

levnadskostnadsnivån i vissa delar av världen, framför allt i Nordamerika,

skulle otvivelaktigt motivera vissa jämkningar uppåt i de för befattningsha
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

varna därstädes fastställda extra ortstilläggen, jämkningar, vilka emellertid

icke äro möjliga att vidtaga utan att löneförmånerna för befattningshavarna i

andra länder sänktes under de minimibelopp, som för närvarande utgå.

Sasom redan i det föregående anförts, hava vissa av de näringsorganisationer,

som avgivit yttrande rörande den yttre förvaltningens organisation, därvid

jämväl berört frågan om utrikesrepresentanternas lönevillkor. Det må sålunda

erinras därom, att Jernkontoret, Sveriges Allmänna Exportförening och

Stockholms Handelskammare, under framhållande av betydelsen för vårt land

av en väl organiserad, så vitt möjligt fullödig och därför väl avlönad utrikesrepresentation,

uttryckt den åsikten, att de härpå nedlagda kostnaderna i

längden måste visa sig vara av produktiv art. Sveriges Redareförening, som

betonat vikten av ett riktigt personval vid tillsättandet av posterna utomlands,

har därvid med hänsyn till de fordringar, som måste ställas på innehavarne

av dessa för vårt näringsliv så viktiga befattningar, funnit det nödvändigt,

att avlöningsförmånerna så bestämdes, att de dugande krafterna ej avhölle sig

från utrikestjänsten.

I dessa synpunkter vill jag helt instämma, över huvud torde den totalutgift,

som statsmakterna anse sig kunna kosta på sin representation i andra

länder, bättre utnyttjas genom ett efter behovet strängt begränsat antal poster

med tillräckligt utmätta löneförmåner än genom en på bekostnad av de skilda

befattningshavarnas levnadsvillkor — och därmed också deras effektivitet —

mera utgrenad förvaltning. Jag önskar härvidlag särskilt betona att ett genomförande

i praktiken av den numera erkända principen, att vid rekryteringen

för utrikestjänsten avseende ej skall behöva fästas vid privata inkomster, uppenbarligen

förutsätter, att en tillräcklig lönestandard för denna förvaltningsgren

upprätthålles.

Ehuru jag i det föregående föreslagit indragning av ett par poster i utlandet,

anser jag mig därför pa nu förevarande punkt icke kunna förorda en anslagsminskning.

Av ovan anförda skäl finner jag tvärtom, att någon ökning skulle

varit sakligt väl motiverad, men jag vill dock med hänsyn till kravet på

sträng sparsamhet inom statsförvaltningen stanna vid att förorda äskandet av

samma belopp som under det senaste året beviljats.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i utrikespresentationen

för budgetåret 1928—-1929 anvisa ett extra

anslag av .............................. kronor 315,000.

4. Skrivbiträden vid beskickningar och konsulat.

[5.] I riksstaten för budgetåret 1927—1928 är det ordinarie anslaget till

skrivbiträden vid beskickningar och konsulat uppfört med 390,000 kronor.

Under förutsättning av bifall till de av mig i det föregående föreslagna indragningarna

av ministerposten i Bukarest och konsulatet i Kovno torde an
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

87

slaget kunna nedsättas med 10,000 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

sänka ordinarie anslaget skrivbiträden vid beskickningar

och konsulat

nu .................................... kronor 390,000

med .................................. » 10,000

till .................................. » 380,000.

5. Ekiperingspenningar, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 20,000.

6. Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler.

[6.] Ordinarie anslaget med nu angivna beteckning är i riksstaten för nu

löpande budgetår upptaget med 100,000 kronor. Med hänsyn till det av

mig i det föregående tillstyrkta förslaget om indragning av konsulsbefattningen

i Kovno torde anslaget kunna nedsättas med 2,000 kronor. Jag får

alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

sänka ordinarie anslaget kontorskostnadsersättningar åt lönade

konsuler

nu .................................... kronor 100,000

med .................................. » 2,000

till .................................. » 98,000.

7. Ersättningar till olönade konsuler, oförändrat

ordinarie förslagsanslag ..................kronor 120,000.

8. Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter.

[7.] Alltsedan år 1903 hava till åtskilliga olönade konsulattjänstemän såsom

personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter utgått vissa belopp.

Av de konsuler, som åtnjutit dylik gottgörelse, kvarstår numera endast en, vilken

uppbär ersättning av ifrågavarande slag med 5,000 kronor om året. Detta

belopp har för innevarande budgetår anvisats till ändamålet i fråga, och, då

intet inträffat, som motiverar en ändring härutinnan beträffande nästa budgetperiod,

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag

av .........i.... ............. ......... kronor 5,000.

9. Attachéer, oförändrat ordinarie reservationsanslag......kronor 56,000.

10. Förstärkning av reservationsanslaget till attache''er.

[8.] För bestridande av arvoden och ortstillägg till attachéer finnes i riksstaten

för nu löpande budgetår uppfört dels ett ordinarie reservationsanslag

av 56,000 kronor, dels ett extra förstärkningsanslag av 40,000 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Med hänsyn till förefintlig reservation å förstnämnda anslag och det medelsbehov,

som under nästkommande budgetår kan förutses, synes det icke vara

erforderligt att av riksdagen nu äska ett högre belopp än 34,000 kronor till

förstärkning av det ordinarie anslaget. Jag vill emellertid härvid starkt

betona, att denna minskning av anslagsbehovet uteslutande får anses vara av

tillfällig art och beroende av att för närvarande ett osedvanligt lågt antal extra

ordinarie befattningshavare i denna kategori disponeras för utrikesförvaltningen.

En väsentligt ökad rekrytering torde följaktligen snart bliva påkallad

för vidmakthållande av den erforderliga totala personalstyrkan, och i samband

därmed också en återgång till tidigare högre anslagsbelopp.

aktnj1193 ^ detta samband vill jag icke underlåta att omnämna ett framkommet förslag

utbildning, berörande attachéernas utbildning i kommersiellt hänseende. Det har sålunda

ifrågasatts, huruvida icke de yngre befattningshavarna borde beredas tillfälle

att, speciellt under den första tjänstgöringen i hemlandet, å ort och ställe

taga närmare kännedom om vårt lands viktigare industriföretag och deras produkter.

I betraktande av de maktpåliggande, i samband med den i det föregående

berörda utredningen starkt framhävda uppgifter för befrämjande av

landets näringsliv, som tillkomma utrikesförvaltningen, kan jag ej annat än

instämma i önskvärdheten av alla lämpliga åtgärder för att höja tjänstemännens

kunskaper och intresse pa dessa områden. I den mån så är möjligt

ur kostnadssynpunkt och under hänsynstagande till det löpande arbetet i departementet

synes det mig därför angeläget att tillgodose det önskemål, som

framkommit.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till attachéer

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag

av .................................... kronor 34,000.

11. Handelsattachéer, oförändrat ordinarie reservationsanslag kronor 40,000.

12. Förstärkning av reservationsanslaget till handelsattachéer.

De sakkunnige.

Departe
mentschefen.

[9.] I riksstaten för budgetåret 1927—1928 äro uppförda dels ett ordinarie

reservationsanslag till handelsattachéer å 40,000 kronor dels ett extra anslag

å 50,000 kronor till reservationsanslagets förstärkning.

Vid behandlingen av vår konsulära representation å Irland hava de sakkunnige,

såsom redan i det föregående anförts, framhållit möjligheten av att från

nu förevarande anslag i sin helhet bestrida kostnaderna för den i Dublin placerade

befattningshavaren (t. f. andre vicekonsuln vid generalkonsulatet i London),

därest arbetsförhållandena vid generalkonsulatet skulle påfordra ett

återflyttande dit av ifrågavarande befattning i lönegraden B 21.

I anslutning till det av mig tillstyrkta förslaget om ett bibehållande tills
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

89

vidare av den nuvarande provisoriska anordningen anser jag mig i detta sammanhang

böra nämna, att generalkonsulatets i London personal förstärkts

med en attaché och att under sådana förhållanden andre vicekonsulsbefattningen

torde kunna undvaras därstädes jämväl under hela nästkommande

budgetår, därest så visar sig önskvärt för bibehållande av lönad representation

i Dublin. Vid sådant förhållande synes ej heller den av de sakkunnige ifrågasatta

ökningen av nu förevarande anslag vara påkallad.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till handelsattachéer

för budgetåret 1928—1929 bevilja ett extra anslag

av..................................kronor 50,000.

13. Avlönande av en socialattache.

[10.] Jag hemställer, att Kungl. Maj:t i likhet med föregående år måtte

föreslå riksdagen att

till avlönande av en socialattaché för budgetåret 1928—1929

anvisa ett extra reservationsanslag av ......kronor 15,000.

14. Extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat.

[11.] Förevarande ordinarie anslag är i riksstaten för budgetåret 1927-—

1928 uppfört med ett belopp av 90,000 kronor.

Från anslaget utgår bland annat ett årligt arvode av 12,000 kronor till den

vid beskickningen i Konstantinopel sedan gammalt knutna drogmanbefattningen.

Under erinran att nämnda befattning vore en kvarleva från den tid, då vissa

främmande makter traktatsenligt åtnjöte rätt till egen jurisdiktion i Turkiet,

men att sådan rätt numera ej förefunnes, har ministern i Konstantinopel hemställt,

att tjänsten i fråga måtte indragas och att i dess ställe måtte upprättas

en befattning såsom legationssekreterare, vilkens sammanlagda avlöningsförmåner

borde fastställas till 15,000 kronor.

Sedan denna framställning hänskjutits till de i det föregående berörda sakkunnige

för yttrande, hava dessa samstämmigt förklarat det vara påkallat,

att, liksom hittills, ministern i Turkiet hade att såsom biträde tillgå en person

med goda insikter i landets språk och speciella förhållanden, även om befattningens

nuvarande föråldrade beteckning på av ministern anförda grunder icke

lämpligen borde bibehållas. Å andra sidan syntes det de sakkunnige vara

tveksamt, huruvida för närvarande det otvivelaktiga behovet av ett dylikt biträde

åt ministern borde tillgodoses genom upprättandet av en legationssekreterarepost

å ordinarie eller extra stat. Då en sådan åtgärd ej heller syntes

böra bedömas utan samband med en mera ingående allmän prövning av behovet

av underordnad personal vid beskickningar och konsulat — en prövning,

som emellertid icke syntes ligga inom ramen för de sakkunniges uppdrag —

Ministern i

Konstantinopel.

De sakkunnige.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Mai:ts proposition nr 50.

Departe
mentschefen.

Ministern i

Bryssel.

syntes ministerns förslag i denna del icke kunna förordas. Emellertid förefölle

det de sakkunnige, som om ministerns önskemål kunde tillgodoses därigenom,

att befattningshavaren i fråga erhölle ställning såsom förste legationssekreterare

över stat samt att hans avlöningsförmåner, vilka fortfarande syntes

böra utgå i form av särskilt arvode, förhöjdes till det av ministern föreslagna

beloppet, vilket förefölle skäligt.

Detta de sakkunniges förslag anser jag mig böra biträda. Oavsett den höjning

med 3,000 kronor, som härav betingas, påkallas en ökning av de medel, som

nu finnas anslagna för avlönande av förevarande kategori av befattningshavare.

På grund av anslagets knapphet måste nämligen för närvarande anslaget

till extra utgifter anlitas för bestridande av hithörande utgifter. Jag

får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

höja ordinarie anslaget extra biträden och va*ktbetjänte vid

beskickningar och konsulat

nu .................................... kronor 90,000

med ................................... » 5,000

till .................................... » 95,000.

C. Internationella byråer m. m.

Med avseende å anslagen under ovan angivna grupp får jag hänvisa till vad

i statsverkspropositionen härom förekommer.

D. Diverse.

14. Inköp av beskickningshus i Bryssel.

[12.] Vid föredragning den 4 januari 1928 av anslagsbehoven under riksstatens

tredje huvudtitel anmälde jag under punkt 15, att jag hade för avsikt att

underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag om inköp av en fastighet för inrymmande

av beskickningen i Bryssel — under förutsättning att riksdagen

beslutade bibehålla sagda beskickning — och beslöt Kungl. Maj :t, på min därom

gjorda hemställan, föreslå riksdagen att i avvaktan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, å tredje huvudtiteln för budgetåret

1928—1929 till inköp av beskickningshus i Bryssel såsom extra anslag beräkna

ett belopp av 150,000 kronor. Enär jag, som i det föregående anförts,

ansett mig böra förorda bibehållandet av beskickningen i Bryssel, anhåller

jag nu att få inför Kungl. Maj:t upptaga det förslag, som föreligger i denna

fråga.

Frågan om ett fastighetsförvärv i Bryssel har väckts av sändebudet därstädes

envoyén G. von Dardel, som i skrivelse till mig av den 24 oktober 1927

hemställde att frågan måtte tagas under omprövning. Sändebudet anförde därvid,

bl. a., att på grund av den osäkerhet och de prisväxlingar, som i Bryssel

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50.

91

gjort sig gällande å bostadsmarknaden, önskvärdheten att på ett permanent

och tillfredsställande sätt lösa beskickningens lokalfråga alltmer framträtt.

Kostnaden för bostad därstädes hade visserligen ännu icke stigit i samma proportion

som varuprisen, vilket berodde bl. a. på föreskrifter i gällande hyreslagar,

men då hyreslagstiftningen numera vore under avveckling, måste man

räkna med en väsentlig stegring av hyrorna inom en icke avlägsen framtid, och

det kunde då befaras bliva svårt, om ej omöjligt, att inom ramen för beskickningschefens

löneförmåner förhyra lämpliga lokaler åt beskickningen. Det vore

för den skull synnerligen önskvärt, om ett hus kunde anskaffas för beskickningens

räkning, i synnerhet som ett sådant för närvarande syntes kunna erhållas

till ovanligt fördelaktigt pris. Efter världskrigets slut hade ock legationshotell

inköpts till ett stort antal utländska representationer i Bryssel, och hade bl. a.

danska staten för omkring fem år sedan förvärvat ett hus därstädes för en

kostnad av 300,000 danska kronor. För ett husköp talade, enligt sändebudets

förmenande, även den omständigheten, att fastighetsprisen i Bryssel ännu icke

anpassat sig efter belgiska valutans fall. För att motväga kursfallet å francs

borde priserna hava sjudubblats i förhållande till 1914 års nivå eller, om hänsyn

toges till guldets minskade köpkraft, tiodubblats, men i själva verket

hade något större fastigheter icke, uti pappersfrancs räknat, mer än fyrdubblats

i pris, vilket alltså innebure en faktisk prissänkning i förhållande till

tiden före världskriget med ungefär 40 %. I den mån de faktorer av mera

övergående natur, som kvarhållit fastigheterna vid denna lägre prisnivå, upphörde

att verka, vore att förvänta, att fastighetspriserna och hyrorna komme

att nå upp till den allmänna prisnivån. Den nu rådande konjunkturen vore

emellertid mycket fördelaktig för inköp av hus till relativt billigt pris. Den

kunde dock icke väntas bestå för någon längre tid, då redan nu en tendens till

prisstegring gjorde sig märkbar å fastighetsmarknaden.

Sändebudet har sedermera inkommit med beskrivning å olika fastigheter,

som genom läge och beskaffenhet i övrigt kunde för ändamålet ifrågakomma.

varjämte sändebudet framlagt tvenne alternativa förslag, avseende dels den för

beskickningens räkning för närvarande förhyrda fastigheten n:r 162 Avenue

Louise, dels fastigheten n:r 13 Avenue Géo Bernier. Båda fastigheterna behövde

undergå vissa tillbyggnads- och renoveringsarbeten, den förra dock i betydligt

större omfattning än den senare. De sammanlagda kostnaderna för

inköp samt för erforderliga tillbyggnads- och renoveringsarbeten bleve beträffande

de båda fastigheterna ungefär desamma eller omkring 150,000 kronor

för vardera fastigheten. Sändebudet, som ansett sig böra förorda, att den senare

fastigheten inköpes, har i skrivelse den 12 december 1927 beträffande sistberörda

fastighet anfört bl. a. följande:

»Jag har nu erfarit, att en av Belgiens mest framstående arkitekter,

M. Blomme, har för avsikt att bygga sig ett nytt hus och i samband därmed

försälja sin nuvarande, av honom själv för egen räkning under 1914—

1915 byggda fastighet, som är belägen vid Avenue Géo Bernier (tidigare benämnd

Avenue du Bourgmestre) i ett gott läge, bättre än Rue Américaine,

knappt fem minuters promenad från Avenue Louise. Fastigheten är mjmket

påkostad med marmorgolv i nedra hallen, parkettgolv i samtliga rum utom

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Byggnads
styrelsen.

ett, bred, smakfull ektrappa från nedre botten till första våningen, vacker träboasering

över hela salongsväggarna, väggfasta skåp i diverse rum, etc. Husets

fasad består delvis av huggen sten, och framför densamma finnes en mindre

plantering. Den har sju fönster en och sex två trappor upp samt tre portar,

eu i mitten, 13 a, en till vänster för garaget och en till höger, nr 13, för besökande

till kansliet. Från den sistnämnda leder en av talrika fönster upplyst

gång till en särskild^ byggnad, där det å nedre botten finnes fyra rum och

överst en stor säl. Gården mellan husen är uppdelad genom en mur i en större

del, där det finnes vattenkonst, stenplattor och växter, samt en mindre för

köket. Bortom kanslibyggnaden finnes en trädgård, som är synlig från huvudbyggnaden

genom ett större valv, som går genom den förstnämnda.

Nedre botten:

Genom mittporten kommer man in i en större hall. Till höger därom finnes

ett skrivrum och till vänster kapprum och toalettrum. Åt gården finnes köket.

En given fördel är, att detta är beläget på nedre botten och ej en halv trappa

ner, som i något äldre fastigheter.

En trappa upp1

består våningen av hall 6 X 5.66 m., salong 7.50 X 4.75 naC., som går ut till

en altan 4.75 X 2.10 m., kabinett 6X5 m., matsal 7.50 X 4.75 m. samt större

serveringsrum. Från dörr i hallen leder en ektrappa till våningen två trappor

upp, som åt gatan innehåller fyra sovrum samt åt gården två stora toalettrum

och ett vardagsrum.

Två och en halv trappa upp finnes ett gästrum.

Tre trappor upp finnas tre mindre tjänarrum åt gården och åt gatan ett

större rum och ett stort rum, som lätt kan uppdelas, samtliga med värmeelement.

Överst finnes en stor vind.

Nederst finnas förutom garage två kolkällare, vinkällare, matkällare, värmerum

med två värmepannor för uppvärmning, varav den större nu skall utbytas

mot en ny, och en för varmvatten. Över garaget finnes ett större rum för

tjänare.

Planritningar samt teckningar över delar av byggnaderna bifogas vördsamt.

Såsom av desamma framgår, gör byggnaden ett ganska imponerande intryck

och lämpar sig på alla sätt förträffligt för beskickningshus. Den enda anmärkning,

som möjligen kan göras, är, att matsalen och salongen kunde vara

något större, men har arkitekten Blomme åtagit sig att genom omläggning av

trappan mellan salen och serveringsrummet förstora den förra med 1 */» meter

till 9 meter och genom att intaga altanen i salongen förstora denna med 2.10 m.

till 9.60 m. En stor fördel är även, att fastigheten är fullt modern och i utmärkt

skick, så att inga reparationer erfordras annat än möjligen nya tapeter

i några sovrum.»

Byggnadsstyrelsen, som anmodats avgiva utlåtande rörande de av sändebudet

framlagda tvenne förslagen, har i skrivelse den 17 december 1927 anfört

bl. a. följande:

»Vid den jämförelse mellan de båda fastigheterna, som byggnadsstyrelsen

med stöd av de till styrelsen remitterade handlingarna m. m. varit i tillfälla

att verkställa, har byggnadsstyrelsen ansett sig böra framhålla följande synpunkter.

Fastigheten nr 162 Avenue Louise synes hava en synnerligen förnäm belägenhet,

som enligt vad minister von Dardel framhåller är den bästa tänkbara

för en beskickning. Fastigheten vid Avenue Géo Bernier har ett något

mindre förnämt läge, men kan, enligt vad minister von Dardel gör gällande,

även denna fastighets belägenhet anses vara för här avsett ändamål fullt till
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

93

fredsställande. Vad beträffar de båda fastigheternas inre plananordning och

lokaldisposition synes fastigheten vid Avenue Géo Bernier böra givas ett avgjort

företräde. Såväl lokalerna för kansliet som representationsavdelningen

samt sovrums- och ekonomiavdelningarna äro i denna fastighet rymligare och

bättre anordnade än i fastigheten vid Avenue Louise. Visserligen torde de

såsom salong och matsal använda utrymmena inom förstnämnda fastighet vara

väl knappt tilltagna, men torde genom de föreslagna utökningarna av sagda utrymmen

en väsentlig förbättring härutinnan böra vinnas, och synes ministern

själv icke hysa några betänkligheter rörande dessa lokalers tillräcklighet.

Beträffande byggnadernas beskaffenhet har byggnadsstyrelsen med ledning

enbart av de föreliggande handlingarna givetvis icke kunnat erhålla någon

bestämd uppfattning och har ärendets brådskande natur icke medgivit, att en

svensk arkitekt nedsänts till Bryssel för närmare undersökning av byggnaderna.

Rörande fastigheten vid Avenue Louise föreligger emellertid ett kortfattat

intyg från en belgisk arkitekt, som efter besiktning av byggnaden funnit

densamma vara välbyggd och icke framvisande några brister, tydande på

fel i byggnadsstommen. I avseende på fastigheten vid Avenue Géo Bernier

föreligger däremot icke något sådant uttalande. Enligt b5Tggnadsstyrelsens

mening bör emellertid om möjligt en dylik besiktning ske även rörande denna

fastighet och har byggnadsstyrelsen under hand lämnat utrikesdepartementet

uppgift på en arkitekt i Bryssel, som lämpligen skulle kunna användas föd

detta uppdrag.

Då byggnadsstyrelsen saknar närmare kännedom om förhållandena på platsen

och, såsom ovan framhållits, icke kunnat skaffa sig någon exakt uppfattning

angående fastigheternas nuvarande beskaffenhet, är det givetvis för byggnadsstyrelsen

omöjligt att med någon bestämdhet uttala sig rörande skäligheten

av de för fastigheterna begärda prisen samt kostnaderna för fastigheternas

iordningställande för det ifrågasatta ändamålet. Såvitt styrelsen kan finna

torde emellertid i huvudsak intet vara att erinra beträffande de av minister von

Dardel framlagda kostnadskalkylerna. För en jämförelse ur ekonomisk synpunkt

av de båda alternativa förslagen har byggnadsstyrelsen verkställt er.

summarisk kubikmasseberäkning av de båda byggnaderna, varav framgått att

byggnaden vid Avenue Louise har ett kubikinnehåll av omkring 3,000 kbm.

och byggnaden vid Avenue Géo Bernier av omkring 4,800 kbm. Den senare

byggnaden är alltså, vilket även framgår av vad ovan yttrats rörande de olika

lokalernas storlek, väsentligt rymligare än byggnaden vid Avenue Louise.

Med hänsyn härtill och då, som ovan framhållits, de sammanlagda kostnaderna

för fastigheternas inköp och iordningställande äro ungefär desamma beträffande

de båda fastigheterna, måste ett föTvärv av fastigheten vid Avenue

Géo Bernier anses vara den även ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste lösningen

av förevarande lokalfråga. För ett närmare bedömande av skäligheten

av de med förvärvandet av sistnämnda fastighet förenade kostnaderna

vill styrelsen endast framhålla, att uppförandet i Stockholm av en byggnad av

samma kubikmassa skulle draga en kostnad av omkring 260,000 kronor, vartill

komme kostnaden för tomt, varför totalkostnaden skulle uppgå till ungefär

det dubbla mot kostnaderna för inköp och iordningställande av fastigheten

vid Avenue Géo Bernier. Även om hänsyn tages till de olika förhållandena

här och i Belgien, synes alltså ett förvärv av sistnämnda fastighet

vara för svenska staten synnerligen fördelaktigt.

Med anledning av vad sålunda anförts får byggnadsstyrelsen, under förutsättning

att den ovan förordade besiktningen av fastigheten nr 13 vid Avenue

Géo Bernier giver ett ur teknisk synpunkt tillfredsställande resultat, för sin

del förorda, att sistnämnda fastighet inköpes och iordningställes till svenskt

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

beskickningshus, samt att för ifrågavarande ändamål ett belopp av 150,000

kronor ställes till vederbörandes förfogande.»

Sedan berörda yttrande avgivits, har en av byggnadsstyrelsen anvisad arkitekt,

Victor Horta i Bryssel, enligt uppdrag av utrikesdepartementet verkställt

den i styrelsens utlåtande förordade besiktningen av ifrågavarande fastighet

samt vitsordat, att densamma vore i fullgott skick, och har byggnadsstyrelsens

chef, efter tagen del av det av bemälde arkitekt rörande besiktningen

utfärdade intyg, den 22 december 1927 därå tecknat bevis, att intyget vore av

den tillfredsställande beskaffenhet, som förutsattes för byggnadsstyrelsens tillstyrkan

av köpet.

Departe- Redan vid de föregående tillfällen under senare år, då fråga om inköp av

mentschefen. beskicknings}^ för statens räkning förevarit, ha framhållits de fördelar, som

äro förbundna med dylikt förvärv. Därvid har kommit i betraktande,

bland annat, svårigheten för vederbörande sändebud att på grund av den

i storstäder märkbara allmänna tendensen till hyresstegring genom förhyrning

skaffa lämplig i central stadsdel belägen bostad, samt att den

betydande engångsutgift, som är förenad med ett fastighetsköp, motväges av

förmånen av att för framtiden vara oberoende av en hyresstegring, som kan

komma att nödvändiggöra en höjning av beskickningschefens avlöningsförmåner.

Förutom nu angivna mera allmänna synpunkter, vilka torde äga sitt

fulla berättigande i förevarande fall, synas mig särskilda skäl tala för att icke

lämna obegagnat det tillfälle, som nu yppat sig för ett fastighetsförvärv. Den

till inköp föreslagna fastigheten torde vad beträffar såväl läge och utrymme

som beskaffenhet i övrigt synnerligen väl lämpa sig för ändamålet. Det är

att märka, att fastigheten befinner sig i fullgott och modernt skick, varför

endast en del ändringsarbeten av mindre omfattning erfordras. Kostnaden

för förvärvet och nödiga ändringsarbeten skulle uppgå till ett sammanlagt

belopp av belgiska francs 1,441,361 — därav 1,223,750 francs belöpa å köpeskillingen,

124,111 francs å lagfarts- och notariatutgifter och 93,500 francs

beräknats till utgifter för ändringsarbeten — vilket belopp, i svenskt mynt

kronor 149,901: 54 eller i avrundat tal 150,000 kronor, i förhållande till fastighetens

verkliga värde måste betecknas såsom mycket lågt. På grund av fastighetens

goda belägenhet i en av Bryssels förnämligaste stadsdelar torde ett

inköp även betraktat sasom kapitalplacering vara ej blott riskfritt utan synnerligen

förmånligt.

Enligt köpevillkoren skulle köpeskillingen erläggas med 500,000 francs

den 1 nästkommande april och med återstående 723,750 francs den 1 därpå följande

juli. Det för ändamålet erforderliga anslaget, vilket beräknats å riksstaten

för budgetåret 1928—1929, skulle emellertid, vid bifall till det föreliggande

förslaget, bliva tillgängligt först sistnämnda dag. Vid sådant förhållande

torde, därest medel för fastighetens förvärvande av riksdagen beviljas,

ett belopp, motsvarande den del av köpeskillingen, som bör gäldas redan den

1 april, böra förskottsvis utanordnas av anslaget till oförutsedda utgifter för

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

95

att omedelbart efter ingången av nästkommande budgetår ersättas sagda anslag

av de medel, som må varda för fastighetsförvärvet anslagna.

Det torde böra framhållas att, enligt vad envoyén von Dardel meddelat,

fastighet i Bryssel, som äges av främmande makts beskickning, icke är

underkastad beskattning.

Jag vill slutligen erinra därom, att genom ett realiserande av det föreslagna

inköpet, varigenom fri bostad komme att beredas åt beskickningschefen i

Bryssel, en mot denna förmån svarande sänkning av hans löneförmåner torde

böra vidtagas, och att jag därför förut denna dag i samband med framläggandet

av staten för ortstillägg åt ordinarie befattningshavare vid beskickningar

och konsulat föreslagit, att det med sändebudsbefattningen i Bryssel förenade

ortstillägg, under förutsättning att inköp av beskickningsfastighet komme

till stånd, måtte sänkas från 9,000 kronor till 5,000 kronor för år räknat.

På grund av vad jag sålunda anfört och under erinran att, såsom förut i

statsverkspropositionen framhållits, anbudet å fastigheten står fast allenast till

den 15 nästkommande mars, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

till inköp och iordningställande av beskickningshus i Bryssel

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag

av .................................... kronor 150,000.

Med avseende å övriga anslag under förevarande grupp, D. Diverse, får jag

hänvisa till vad i statsverkspropositionen därom förekommer.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga närvarande ledamöter, hemställt finner Hans Maj:t Konungen

gott lämna bifall och förordnar tillika, att proposition av den lydelse

bilaga litt. till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

O. Ramel.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Pankt

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Sid.

Nr

1

6

6

1

2

2

39

3

71

1

2

4

84

3

5

6

7

8

9

86

87

87

87

87

87

87

88

88

4

5

6

7

8

9

10

11

12

10

11

89 13

89 14

12

90

14

Sammandrag och register.

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

Departementschefen, ministern för utrikes ärendena

40,000

Departementet, förslagsanslag.........

511,300

Säger för departementet

551,300

B. Sveriges representation i utlandet.

Beskickningar och konsulat, f örslagsanslag . . .

1,614,000

Arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i ut- rikesrepresentationen, förslagsanslag......

211,500

Extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i

utrikesrepresentationen............

315,000

Skrivbiträden vid beskickningar och konsulat . . .

380,000

Ekiperingspenningar, förslagsanslag.......

20,000

Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler . .

98,000

Ersättningar till olönade konsuler, förslagsanslag

Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter

120,000

5,000

Attachéer, reservationsanslag..........

Förstärkning av reservationsanslaget till attachéer

56,000

34,000

Handelsattachéer, reservationsanslag......

40,000

Förstärkning av reservationsanslaget till handels- attachéer ..................

50,000

Avlönande av en socialattaché, reservationsanslag

15,000

Extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar

och konsulat.................

95,000

Säger för Sveriges representation i utlandet

C. Internationella byråer in. m.

2,423,000

630,500

D. Diverse.

Inköp av beskickningshus i Bryssel.......

150,000

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

280386

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

Utlåtande av herrar Höjer och Sjöborg angående ifrågasatta

ändringar beträffande utrikesdepartementets

organisation.

I de av ministern för utrikes ärendena för de sakkunniges utredningsuppdrag

lämnade direktiven heter det beträffande den inre organisationen, att frågan om

ärendenas fördelning mellan utrikesdepartementets olika avdelningar och i samband

därmed personalbehovet borde göras till föremål för undersökning. I sådant

avseende syntes uppmärksamhet särskilt böra ägnas politiska och handelspolitiska

avdelningens samt speciella handelsavdelningens inbördes förhållande,

därvid borde övervägas, på vad sätt handelstraktatärendena lämpligen borde behandlas

inom departementet för bästa möjliga tillgodogörande av kommersiella

synpunkter, liksom över huvud taget huru ökad enhetlighet och koncentration

måtte kunna vinnas i avseende å beredningen av handelspolitiska ärenden. Frågan

om bibehållandet av den inom politiska och handelspolitiska avdelningen

förekommande geografiska byråindelningen borde vidare göras till föremål för

granskning. Vid dessa undersökningar av organisatorisk art borde slutligen

uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida någon ytterligare reduktion i utrikesdepartementets

personalutrastning vore möjlig eller arbetet inom detsamma eljest

kunde förenklas och förbilligas.

Handelstraktatfrågornas handläggning.

Den fråga i avseende å utrikesdepartementets organisation, som sålunda i

ovan återgivna direktiv skjutits i förgrunden, avser politiska och handelspolitiska

avdelningens samt speciella handelsavdelningens inbördes förhållande, särskilt

vad angår beredningen av handelstraktatärenden. Då det nuvarande sammanförandet

av sistnämnda frågor, ävensom vissa andra sådana av handelspolitisk

natur, med de politiska frågorna å den ena av dessa avdelningar,

den politiska och handelspolitiska, utgör en av hörnstenarna i den nya organisation,

som departementet år 1919 erhöll, synes denna principfråga i samband

med dess allmänna förutsättningar i den svenska förvaltningens organisation

i övrigt, vad angår behandlingen av handelspolitiska ärenden, i första

hand böra göras till föremål för undersökning.

Enligt nu gällande instruktion för utrikesdepartementet handläggas frågor

angående handelsavtal av politiska och handelspolitiska avdelningen, under det

att till speciella handelsavdelningen hänföras den kommersiella informationen

ävensom åtskilliga andra handalsärenden, främst sådana som avse åtgärder i

särskilda fall rörande tillämpningen av i utlandet gällande lagar och bestämmelser

av intresse huvudsakligen ur näringslivets synpunkt.

1—274360

opaginerad Kontrollera mot PDF

1919 års kommittébetänkande.

Nuvarande organisation av politiska och handelspolitiska avdelningen tillkom

— frånsett en år 1925 företagen jämkning i fördelningen av ärendena mellan

nämnda avdelning och speciella handelsavdelningen — på förslag av de sakkunnige,

som år 1918 tillsatles för verkställande av en allsidig utredning angående

behovet av förändringar och utvidgningar inom utrikesdepartementet och Sveriges

representation i utlandet. Kommittén, som bland sina medlemmar räknade

på det politiska, ekonomiska och administrativa området så insiktsfulla och

erfarna män som landshövdingen E. Trolle, ordförande, framlidne statsministern

Hj. Branting, dåvarande envoyén friherre F. Kamel, dåvarande generalkonsuln

U. T. Undén, friherre Th. Adelswärd samt direktören i Sveriges Allmänna Exportförening

E. Nyländer, avgav i anslutning till en redogörelse för ärendenas

fördelning inom departementet enligt 190(i års organisation — i här förevarande

fråga följande principiella uttalande:

»En sådan uppdelning torde (också) med en äldre tids förhållanden hava låtit

sig tämligen väl genomföra. Men med den utveckling av våra utrikespolitiska

förbindelser, som på senare tid ägt rum, har densamma icke visat sig motsvara

tidens krav. I allt högre grad hava de ekonomiska intressena trängt sig

i förgrunden vid förbindelserna länderna emellan, och överenskommelser på det

ekonomiska området hava ofta visat, sig innebära politiska avgöranden av synnerligen

vittgående betydelse.»

»Den allmänna utvecklingen har med andra ord medfört en förskjutning inom

utrikesdepartementets arbetsfält, till vilken hänsyn nödvändigtvis måste tagas

vid uppgörandet av ny organisationsplan för departementet. Sedan de ekonomiska

frågorna trätt i första planet, och på den yttre liksom på den inre politikens

område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla faktorer

även i frågor, som förut betraktats såsom rent politiska, kan det icke vara riktigt

att bibehålla en organisation byggd på en artskillnad hos ärendena, vilken

utvecklingen tenderar att upphäva. Därest ekonomiska faktorer i väsentlig

mån inverka på ett lands utrikespolitik, synes det föga ändamålsenligt att inom

departementet förlägga de ekonomiska frågornas handläggning till en annan avdelning

än den, som fått sig de politiska ärendena tilldelad. En sammanslagning

synes här böra ske. Endast därigenom möjliggöres den helhetsuppfattning

av läget, den samlade översikt, som är nödvändig för att i dess olika konsekvenser

kunna bedöma ett handlande i ena eller andra riktningen.»

Av intresse för den föreliggande frågan är ock följande uttalande av de sakkunnige

rörande den diplomatiska och konsulära personalens rekrytering och

utbildning:

»Förhållandet att inom departementet handelsärendena sammanförts till behandling

å en avdelning och politiska och rättsärenden å en annan avdelning har

medfört, att rekryteringen av departementets personal liksom denna personals

vidare utbildning kommit att ske efter två skilda linjer, den ena med huvudvikten

lagd på den kommersiella, den andra på den politiskt rättsliga sidan. En

följd härav har blivit, att tjänstemännen tillhörande den diplomatiska karriären

icke alltid i önskvärd omfattning behärskat de handelspolitiska frågorna, liksom

å andra sidan att de konsulära tjänstemännen icke haft tillfälle att förvärva

den insikt i politiska och rättsliga spörsmål, som visat sig behövlig. Då emellertid

utvecklingen medfört, att särskilt de politiska och handelspolitiska ärendena

på det intimaste sätt sammanknutits med eller uppgått i varandra, hava

dessa bristfälligheter i personalens utbildning ofta visat sig hämmande ej endast

för departementets utan även för beskickningarnas och konsulatens verksamhet.

»

De synpunkter i fråga om grunderna för utrikesdepartementets organisation,

som de sakkunnige sålunda framfört, vunno anslutning av de myndigheter, som

yttrade sig över deras organisations förslå g. T enlighet med Kungl. Maj:ts för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

slag beslöt också 1919 års riksdag antaga den föreslagna organisationen och

därvid bl. a. inrätta den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen i

enlighet med de av sakkunnige förordade grundsatser.

Enligt den principiella uppfattning, åt vilken de sakkunnige givit uttryck,

borde även de kommersiellt tekniska ärendena (kommersiella informationsärenden

m. m.) handläggas inom politiska och handelspolitiska avdelningen å en

särskild, därför inrättad byrå. Men med hänsyn till att handelsdepartementet

vid tiden för avgivande av sakkunniges betänkande ännu icke trätt i verksamhet

och att sakkunnige föreslagit en betydande utvidgning av han delsattachéernas

verksamhet, vars organiserande och ledning ansågos skola medföra avsevärt arbete,

föreslogo de sakkunnige, att under denna övergångsperiod skulle på extra

stat upprättas en speciell handelsavdelning för handläggning av de kommersiellt

tekniska ärendena. Denna anordning har sedan dess alltjämt bibehållits.

När 1918 års sakkunnige formade nyss återgivna satser, kunde de stödja

sig på långvariga och mångsidiga erfarenheter av den år 1906 vidtagna organisationen

av utrikesdepartementet, som sammanfört alla handelsärenden å en

avdelning och förlagt beredningen av de politiska ärendena å annat håll inom

departementet, nämligen hos kabinettssekreteraren, under de senare krigsåren

biträdd av viss honom underställd personal. De erfarenheter, från vilka de sakkunnige

hade att utgå, härrörde alltså ej endast från världskrigets tid utan även

från förkrigsåren.

I stort sett måste de av 1918 års sakkunnige framhävda synpunkterna sägas

alltjämt äga sin fulla giltighet.

Det må vara sant, att de politiska och ekonomiska frågorna numera icke äro

sammanflätade på samma sätt som under världskrigets tid: man avslutar icke

längre ransonerings- eller kompensationsavtal för tryggande av den nödvändiga

varutillförseln, avtal som otvivelaktigt kunde innebära ett direkt ställningstagande

till den ena eller andra krigförande makten och därigenom medföra vittgående

politiska konsekvenser. Men därav följer ju ingalunda, att de handelsavtal,

som efter kriget avslutats eller kunna komma att i framtiden avslutas,

liksom handelspolitiska förhandlingar och åtgärder av annan art icke skulle

kunna i lika hög grad erbjuda en förening av politiska och ekonomiska moment.

Att inom det nutida internationella livet de ekonomiska och politiska frågorna

i vidsträcktaste mån gripa in i varandra, torde icke kunna av någon förnekas.

Både före och efter kriget hava de ekonomiska faktorerna i förhärskande

grad varit avgörande — eller i varje fall i avsevärd mån medbestämmande - för utvecklingen av staternas inbördes förhållande, liksom på det mellanstatliga

området i största omfattning med politiska åtgärder fullföljts ekonomiska syften

och tvärtom. På ett i ögonen fallande sätt har av gammalt detta förhållande

framträtt vid olika länders tävlan om världens avsättningsmaiknader och naturrikedomar.

I våra dagar ha också ekonomiska faktorer, som tidigare hört under

den enskilda statens egna och obestridda domvärjo, efter den omgestaltning

av kartan och de omvälvningar i världshushållningen, som härflutit ur världskriget,

i alltmera vidgad utsträckning börjat bliva föremål för försök till internationell

reglering. Sa är fallet t. ex. med frågor, som avse råämnesfördelningen

de olika staterna emellan ävensom den internationella samfärdseln. De

starkt politiska inslagen i dessa frågor torde ligga i öppen dag. Det lärer heller

ej kunna bestridas, att det statliga ingripande, som numera i allt större utsträckning

äger rum på det ekonomiska livets olika områden, t. ex. genom upprättande

av statsmonopol å tobak, alkoholhaltiga drycker o. s. v., i ej ringa mån

är ägnat att öka de ekonomiska frågornas politiska betydelse och återverkningar

redan med hänsyn till de vidgade friktionsytor direkt mellan staterna, som

näringslivets fortgående förstatligande otvivelaktigt bidrager att skapa. Det

Sambandet

mellan politiska

ärenden

och handelstraktatärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

ovan påvisade sambandet mellan politiska och ekonomiska, frågor avspeglar

sig på olika sätt och inom skilda områden även i Nationernas förbunds verksamhet.

Tillämpar man de nyss i sin allmänhet angivna synpunkterna på handelstraktatförhandlingar

eller över huvud internationella underhandlingar av ekonomisk

natur, skall man — och detta gäller tiden såväl före som efter kriget —

lätteligen finna, på huru mångfaldiga sätt de politiska och ekonomiska momenten

och synpunkterna vid sådana förhandlingar fläta sig samman med varandra.

I vissa fall kan redan det faktum, att en makt med viss annan makt avslutar

eller förhandlar om ett handelsavtal, innebära ett politiskt ställningstagande av

genomgripande betydelse. Av rent eller åtminstone i främsta rummet politiska

överväganden beror vidare den taktik, som bör följas vid förhandlingarna, den

större eller mindre skyndsamhet, varmed dessa böra bedrivas, tidpunkten då

eventuella medgivanden böra göras o. d.; ofta nog äro även politiska hänsyn

medbestämmande, då det gäller att fastställa omfattningen av sådana medgivanden

liksom över huvud räckvidden av olika bestämmelser, d. v. s. avtalets innehåll.

Ibland kan till och med förhandlingarnas kärnpunkt utgöras av frågor,

som jämte sin ekonomiska äga eu både utåt och inåt högst betydelsefull politisk

sida; detta kan t. ex. gälla i fråga om avtal med vin- eller tobaksproducerande

länder. De överväganden, som bestämma avtalets innehåll, kunna därför

i sådana fall bliva av rent eller huvudsakligen politisk art. Även eu sådan

omständighet som spörsmålet om traktatspråket kan i vissa fall ur politisk synpunkt

få en oväntad betydelse. Erfarenheten har jämväl visat, att frågan om

ett handelsavtals ratificering eller icke-ratificering under vissa förhållanden

kan på det politiska området få en avsevärd räckvidd. Förbises må ej heller,

att även i fråga om andra förhandlingar av ekonomisk innebörd politiska skäl

eller politiska synpunkter ej sällan kunna få ett avgörande inflytande på deras

resultat. Å andra sidan komma givetvis vid politiska förhandlingar eller ställningstaganden

ekonomiska faktorer ofta i betraktande och visa sig kanske äga

stor eller rentav utslagsgivande betydelse. Att på detta sätt i stalernas mellanhavanden

med varandra politiska och ekonomiska faktorer i praktiken ofta icke

kunna hållas åtskils utan menliga återverkningar på de avgöranden, som skola

träffas, är av snart sagt daglig erfarenhet fulltygat.

Märkas bör dessutom, att handelsavtal — i varje fall mera betydelsefulla sådana

— ingalunda äro begränsade till bestämmelser av ekonomisk natur, t. ex.

angående ömsesidig mest gynnad nations behandling, tullar och andra avgifter,

kustfart o. s. v., utan jämväl innehålla viktiga stadganden av annan art såsom

rörande inrese- och bosättningsfrågor, utländska undersåtars ställning och rättigheter

(exterritorialitct), passförhållanden, konsulers ställning och befogenheter

in. in. I handelsavtal med mera avlägset liggande länder, vilkas samfundsordning

väsentligen skiljer sig från den västeuropeiska, få stadganden av nyss

nämnt innehåll ofta en framträdande betydelse. Uppenbart är i huru hög grad

desamma kunna vara politiskt betonade och ur politisk synpunkt ömtåliga. Det

ligger likaledes i öppen dag, att för beredningen av sådana delar av ett handelsavtals

innehåll en handelsavdelning icke kan anses äga några särskilda förutsättningar

och att därvid icke enbart eller ens företrädesvis ekonomiska eller

kommersiella synpunkter komma i befraktande.

Det skulle vara lätt att ytterligare utveckla de anförda synpunkterna och att

belysa desamma med konkreta exempel både från tiden före kriget och från de

sista åren. Vad som redan anförts torde emellertid vara tillräckligt för att visa.

att i de flesta fall eft nära och ofrånkomligt samband mellan politiska frågor

och handelstraktatfrågor i olika avseenden och på skilda stadier av deras handläggning

inom ett utrikesdepartement måste föreligga.

Givet är, att vid olika tidpunkter och i förhållande till olika makter de po
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

litiska synpunkterna vid en handelstraktatförhandling kunna framträda med

olika styrka och i olika omfattning. Det är också givet, att alltefter de ekonomiska

förhållandenas utveckling och förändring uppgifterna för ett lands handelspolitik

kunna skifta och måste inriktas på olika mål. ålen att med det

nära och konstanta samband mellan ekonomiska och politiska frågor, som ovan

påvisats och som hävdats redan av 1918 års sakkunnige, de politiska synpunkterna

vid handläggningen av handelstraktatärenden äro av den vikt, att. så

snart det gäller handelsavtal av någon betydelse, på något stadium av dessas

behandling måste åt dessa synpunkter tillförsäkras möjlighet att automatiskt

och i hela deras vidd göra sig gällande, är enligt vår mening uppenbart. Det

ligger med andra ord rnakt uppå att anordna själva organisationen av utrikesdepartementet

så, att den -— för att återkomma till ovannämnda sakkunniges

redan anförda uttalande — möjliggör »den helhetsuppfattning av läget, den

samlade översikt, som är nödvändig för att i dess olika konsekvenser kunna bedöma

ett handlande i den ena eller andra riktningen».

I vilken grad den synpunkt, som i det föregående utvecklats, bör under nuva- Handelstrakrande

organisation av den svenska statsförvaltningen vara. utslagsgivande vid Juy^ndiTbeställningstagandet

till frågan om den ändamålsenliga ordningen för utrikesde- handling inom

partementets handläggning av handelsavtalsärenden, framgår än tydligare, om den svenska

man för sig klargör, huru utredningen av sådana ärendens ekonomiska delar för förvaltningen,

närvarande försiggår.

För behandlingen av handelstraktatfrågor — liksom för behandlingen av handelsfrågor

i allmänhet — äger den svenska förvaltningen för närvarande, förutom

utrikesdepartementet, tvenne organ, handelsdepartementet och kommerskollegium,

till vilka för handläggning av vissa specialfrågor komma andra fackmyndigheter

såsom lantbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen m. fl. I avseende a

handelstraktatärenden, om vilka här närmast är fråga, kan arbetsfördelningen

mellan sagda departement i stort sett karakteriseras så: angivandet av det innehåll,

som man — särskilt i vad angår handel och sjöfart — från svensk sida

önskar giva ett handelsavtal, liksom också i de flesta, fall initiativet till upptagande

av förhandlingar om avslutande av sådana, åvila handelsdepartementet:

utrikesdepartementet däremot tillkommer genomdrivandet av nämnda önskemål,

d. v. s. förhandlingarna och vad med dem sammanhänger, liksom ock initiativel.

när det gäller avtal, beträffande vilka huvudvikten icke ligger på bestämmelserna

om handel och sjöfart.

Den i ett handelstraktatärende erforderliga sakliga utredningen — vilken innefattar

sammanställningen av statistiska och andra upplysningar till klargörande

av läget, utrönandet av de olika näringsgrenarnas önskemål genom överläggningar

med deras representanter eller annorledes samt övervägandet av dessa

önskemåls större eller mindre betydelse för Sveriges näringsliv i dess helhet,

ävensom bedömandet av de krav, som från den andra förhandlande parten framställas

—• faller alltså i huvudsak utanför utrikesdepartementets verksamhetsområde.

Den utföres antingen av kommerskollegium — som genom sin organisation

torde vara väl utrustat med särskild sakkunskap på handelns, industriens

och sjöfartens områden — eller ock av handelsdepartementet, eventuellt med

biträde av de särskilda sakkunniga, som, när det gäller mera bet37delsefulla

traktatärenden, i allmänhet bruka tillkallas. I varje fall får denna sakberedning

sin avslutning i detta departement, därvid, om för behandlingen av vissa

särskilda punkter sä påkallas, anlitas även andra fackmyndigheter än de redan

nämnda. Vid detta sakliga utredningsarbete tages givetvis också vederbörlig

hänsyn till de upplysningar rörande den handelspolitiska utvecklingen i olika

länder och dess återverkningar på det svenska näringslivet, särskilt exportnä
-

Haudelsueparttmentet

och

kommerskollegiun:.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

ringarna och sjölarten, som införskullas genom utrikeslörvaliningens organ i

utlandet och genom utrikesdepartementets försorg överlämnas till handelsdepartementet,

i viss utsträckning även till andra fackmyndigheter, främst kommerskollegium,

samt till enskilda näringssammanslutningar. Under den utredning,

som sålunda åvägabringas, uppdragas grundlinjerna för det tilltänkta handelsavtalet

(så,soin dess allmänna karaktär, avtalstyp och giltighetstid) och angives

dess innehall, särskilt vad angår handel och sjöfart och i övrigt dess ekonomiska

delar. Den sakliga beredningen av handelstraktatärendena och sålunda även

angivandet i det väsentliga av de svenska önskemålen i vad avser dessas ekonomiska

sida äro alltså med nuvarande organisation anförtrodda åt kommerskollegium

och handelsdepartementet; när ett traktatärende lämnar nämnda departements

handläggning, är det till sina ekonomiska delar i huvudsak redan färdi

gberett.

Mot effektiviteten av denna av nuvarande förvaltningsorganisation betingade

ordning för den sakliga beredningen av handelstraktatfrågor ha, såvitt vi ha

oss bekant, inga anmärkningar framställts.

utrikesdeparte- Den uppgift vid handel s traktat frågors handläggning, som åvilar utrikesdementet.

partementet, faller i huvudsak på ett annat område. Här kunna frånses de fall,

då initiativet till handelstraktatföi handlingar bör tagas av utrikesdepartementet,

enär väsentligen andra synpunkter än de ekonomiska i sådana fall lära vara

bestämmande. Här kan också frånses, att nämnda departement har att utarbeta

förslag till bestämmelser av icke ekonomisk natur (rörande inrese- och bosättningsrätt.

skiljedomsklausuler, konsulers ställning o. s. v.), som, efter vad

ovan sagts, ofta ingå i ett handelsavtal. I huvudsak gäller utrikesdepartementets

insats själva förhandlingarna och vad därmed sammanhänger. Utrikesdepartementet

har sålunda att med vederbörande främmande makt föra förhandlingarna

om grundvalen för det tilltänkta handelsavtalet; att verkställa den slutliga

redigeringen av det avtals förslag, som från svensk sida skall framläggas;

att leda själva förhandlingarna, vare sig dessa anförtros åt tjänstemän inom utrikesförvaltningen

eller åt särskilt utsedda förhandlare utanför denna; att verkställa

formuleringen av avtalets slutgiltiga text; samt att handlägga frågor rörande

avtalets undertecknande och ratificering. Skulle under förhandlingarnas

lopp av motparten framställas förslag till ändringar eller jämkningar av de bestämmelser,

vilkas innehåll av handelsdepartementet angivits eller eljest faller

inom viss fackmyndighets verksamhetsområde, har utrikesdepartementet att

underställa handelsdepartementet eller vidkommande fackmyndighet sådana förslag.

De uppgifter, som vid handläggningen av ett handel straktatärende påvila

utrikesdepartementet, äro sålunda i främsta rummet och väsentligen av annan

art än ekonomisk eller kommersiell.

Organisa- Av den föregående framställningen torde ha framgått, i huru nära samband

tionsproble- frågan om den ändamålsenligaste ordningen för de handelspolitiska ärendenas

och särskilt handelstraktatärendenas handläggning inom utrikesdepartementet

står med spörsmålet om sättet för dessa ärendens beredning inom förvaltningen

i övrigt. Grivet är nämligen, att arten och omfattningen av utrikesdepartementets

befattning med hithörande frågor i själva verket väsentligen måste bestämmas

av den inre förvaltningens struktur på förevarande punkt. Här påpekade

samband har också vid upprepade tillfällen trätt i dagen vid tidigare behandling

av frågor beträffande utrikesdepartementets organisation, t. ex. frågan om ordningen

för den kommersiella informationen; det gör sig för övrigt gällande jämväl

vid den löpande handläggningen av handelspolitiska frågor. För oss står

därför klart, att man icke kan komma till en ändamålsenlig och slutgiltig ordning

beträffande handelstraktatärendenas handläggning inom utrikesdeparte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

mentet — en ordning, som undviker överorganisation och tryggar önskvärd enhetlighet

och koncentration vid deras behandling — utan att problemet upptages

i hela dess vidd, d. v. s. också i vad angår andra statsorgans och särskilt handelsdepartementets

ställning och uppgifter på här ifrågavarande område.

De direktiv, som av ministern för utrikes ärendena lämnats de sakkunnige,

begränsa emellertid deras uppgift till att avse allenast frågan om utrikesdepartementets

organisation i här föreliggande avseende. Under sådana omständigheter

ha vi vid vårt ställningstagande till den förelagda frågan att utgå

ifrån, att ändring ej är avsedd att vidtagas i nu gällande ordning i fråga om

kommerskollegii och handelsdepartementets befattning med ifrågavarande

ärenden. . . o

Från denna utgångspunkt framställa sig i avseende a utrikesdepartementets

organisation på här föreliggande punkt såsom möjliga tre alternativ, nämligen

antingen bibehållande av speciella handelsavdelningen i dess nuvarande gestalt

samt i huvudsak av den nuvarande ordningen för handelsärendenas tordelning

mellan nämnda avdelning samt politiska och handelspolitiska avdelningen;

.po ,. . , ,

eller överförande av handelstraktatfrågornas handläggning från politiska och

handelspolitiska avdelningen till speciella handelsavdelningen;

eller slutligen inflyttande av den nuvarande speciella handelsavdelningen

såsom en byrå under politiska och handelspolitiska avdelningen på sätt. som

föreslogs i Kung]. Maj:ts proposition nr 160 vid 1924 års riksdag.

Utifrån de förutsättningar, som sålunda skola ligga till grund för den nu

anbefallda utredningen, och de principiella synpunkter, som ovan gjorts gällande,

anse vi oss böra förorda det första alternativet och sålunda tillråda bibehållandet

i huvudsak av nu gällande ordning för handelsärendenas fördelning

mellan politiska och handelspolitiska avdelningen samt speciella handelsavdelningen.

Denna ordning förlägger, å ena sidan, handelstraktatfrågornas behandling

dit, där den enligt vår mening bör ligga. Den .synes, å andra sidan, vederbörligen

tillgodose vissa praktiska önskemål och synpunkter samt anpassa sig

efter föreliggande arbetsuppgifters och förhållandens krav. _

För handelstraktatärendenas bibehållande a den politiska och handelspolitiska

avdelningen talar i första hand vad ovan anförts angående det nära samband,

som förefinnes mellan politiska och ekonomiska frågor. Härföl talar

även arten av den befattning, som enligt vad ovan likaledes framhållits, utrikesdepartementet

har att taga med handelstraktatärendena._ Det ssrnes nämligen

uppenbart, att vad som vid detta departements handläggning av ifrågavarande

ärenden främst bör tillses, är att därvid de politiska, traktattekniska och löihapdlingsmässiga

synpunkterna komma till sin rätt och att i betraktande av

dessa synpunkters vikt detta sker automatiskt genom själva organisa t1 onen.

Det är''icke nog att därvidlag lita till en strängt upptagen högsta lednings

övervakning från fall till fall, en övervakning, som måhända ofta icke kan

utövas förrän på ett långt framskridet stadiuni av ett handelstraktatärendes

handläggning. Därom vittna erfarenheterna från tiden före den nuvarande

organisationens tillkomst. Att de politiska synpunkterna vid handläggningen

av här omhandlade ärenden skola automatiskt tillgodoses genom själva organisationen,

utgör den bärande tanken i det av 1918 års sakkunnige framburna

och av statsmakterna godkända organisationsförslaget. Det synes sa mycket

angelägnare att denna organisatoriska grundtanke icke övergives, som handelstraktaternas

problem faktiskt mindre torde ligga i svårigheten att fastställa de

svenska kraven eller önskemålen än i svårigheten att driva dem igenom. T vil
-

Värt

förslag
-

Fördelningen

av ärendena

mellan politiska

och handelspolitiska

avdelningen

samt speciella

handelsavdel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

ken utsträckning detta i det enskilda fallet skall kunna lyckas, kommer ytterst

att i icke ringa grad betingas av politiska hänsyn och intressen.

Ett överförande av handelstraktat ärendena till speciella handelsavdelningen

är från organisatorisk synpunkt ägnat att framkalla starka betänkligheter även

i andra hänseenden. En sådan ändring — vars huvudsakliga syfte skulle vara

bästa möjliga tillgodogörande av kommersiella synpunkter vid dessa ärendens

handläggning — innebure nämligen inrättandet av en ytterligare och tredje

instans för tillgodoseende av väsentligen samma synpunkter, vilka de två redan

befintliga instanserna, kommerskollegium och handelsdepartementet, hava att

företräda, och komme följaktligen att under nuvarande förhållanden innebära

en överorganisation av förvaltningen a denna punkt. Den skulle dessutom näppeligen

leda till större enhetlighet och koncentration vid handläggningen av

här förevarande frågor utan snarare vara ägnad att föranleda slitningar mellan

utrikesdepartementet och handelsdepartementet.

Självfallet måste vi livligt behjärta vikten av att i utrikesdepartementet

jämväl pa det ekonomiska området finnes tillgänglig den sakkunskap, som för

departementets handläggning av handelstraktatfrågorna är önskvärd. Såsom

nedan skall närmare utvecklas, föreslå vi också en omläggning av politiska

och handelspolitiska avdelningens arbetssätt, som enligt vår mening skulle

trygga såväl större enhetlighet och koncentration vid sådana frågors behandling

som ock förhandenvaron av den traktattekniska och kommersiella insikt,

som därvid kräves. Uppenbart är dessutom att, liksom hittills skett vid traktatärendenas

beredning i utrikesdepartementet, därvid bör — i den utsträckning,

som efter den föregående sakberedningen hos handelsdepartementet och

kommerskollegium må erfordras — tillgodogöras den sakkunskap, som beträffandehär

föreliggande ^frågors ekonomiska och kommersiella sidor finnes tillgänglig

å speciella handelsavdelningen. Men vi hysa den mening, att det krav.

varom här är fråga, kan och bör tillgodoses utan övergivande av de grunder.

på vilka utrikesdepartementets nuvarande organisation i denna punkt vilar.

I anslutning till våra föregående principiella uttalanden skola vi i det föl■\^.

n närmare utveckla vår uppfattning angående vissa särskilda punkter och

därvnf även till granskning upptaga de huvudsakliga anmärkningar, som framställts

mot nuvarande ordning för handelsärendenas beredning i utrikesdepartementet.

Från viss synpunkt har, icke alldeles utan fog, gjorts gällande, att handelstraktatfragor

och övriga handelsfrågor så nära sammanhängde med varandra,

™ behandling borde äga rum å samma avdelning. Ävenså har framhållits,

att med hänsyn till nämnda sammanhang det skulle vara svårt att

gentemot varandra avgränsa politiska och handelspolitiska avdelningens samt

speciella handelsavdelningens arbetsområden. Med utgångspunkt i sin allmänna

uppfattning av det nära sambandet mellan politiska och ekonomiska frågor

hade också, såsom ovan antytts, 1918 års sakkunnige ursprungligen avsett, att

alla handelsfrågor, även de kommersiellt tekniska (ärenden rörande kommersiell

information m. m.) borde behandlas å politiska och handelspolitiska avdelningen.

De stannade emellertid av angivna skäl slutligen vid att såsom en provisorisk

organisation för sistnämnda frågors handläggning föreslå inrättandet

av en speciell handelsavdelning. Spörsmålet om anordnandet av det kommersiella

informationsväsendet samt om utrikesdepartementets uppgifter inom detsamma

och för deras fyllande ändamålsenliga organisation har senare vid upprepade

tillfällen varit föremål för statsmakternas övervägande. T sådant hänseende

må erinras därom att — med utgångspunkt från ett av 1923 års besparingskommitté

framställt förslag om ovannämnda avdelnings indragning,

dock med bibehållande av en tjänsteman för distribuering av inkommande handelsinformatoriskt

material - - Kungl. Maj:t vid 1924 års riksdag föreslog, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

avdelningen skulle indragas samt i stället å politiska och handelspolitiska avdelningen

inrättas en på visst sätt organiserad speciell handelsbyrå. Detta

förslag blev emellertid ej av nämnda riksdag i sak behandlat, utan bibehölls

avdelningen och kvarstår fortfarande å extra stat.

Visserligen torde den kommersiella informationen i någon man ha förlorat i

betydelse både på grund av den nedskärning av handelsattachéernas verksamhet,

som genomfördes 1924, och med hänsyn till den stabilisering av de ekonomiska

förhållandena, som i olika delar av världen under de senaste åren ägt

rum. Men inför de önskemål, som från näringslivets representanter gjorts gällande,

kunna vi -— ehuruväl särskilt för vården av handelns, industriens och

sjöfartens intressen år 1920 inrättats ett handelsdepartement — icke förbise

eller underskatta vikten och betydelsen av att näringslivets män jämväl i utrikesdepartementet

äga tillgång till en tjänsteman med erfarenhet och tillräckligt

självständig ställning samt bl. a. med särskild uppgift att med dem hålla kontakt,

när det gäller kommersiell information eller andra frågor av rent ekonomisk

eller kommersiell art.

Det vill synas oss, som om den nuvarande ordningen, vilken anförtror nämnda

frågors handläggning- åt en särskild avdelning och som tillika för kontakten

med näringslivet ställer till förfogande en tjänsteman i avdelningschefs grad

— ehuru densamma från strängt systematisk synpunkt otvivelaktigt kan göras

till föremål för kritik — likväl i det väsentliga motsvarade'' ovan angivna önskemål.

Därmed tilläventyrs förenade olägenheter torde heller icke vara alltför

betydande.

Klart är, att de båda avdelningar, på vilka handelsärendenas behandling är

fördelad, böra, såsom också torde ske, hålla varandra fortlöpande underrättade

om ärendenas gång och om ingående rapporter. Vad särskilt angår den kommersiella

informationen, är för dess tillgodogörande vid handelstraktatärendenas

sakberedning sörjt redan därigenom, att det inkommande materialet successivt

delgives handelsdepartementet och kommerskollegium och sålunda står

till förfogande vid nämnda myndigheters handläggning av nyssberörda frågor.

Även vid utrikesdepartementets behandling av desamma står ju detta material

i fall av behov till buds, på vilken avdelning än denna behandling äger rum.

Onekligen kunna med nuvarande ordning fall uppstå, då tvekan kan råda.

huruvida ett ärende bör hänföras till den ena eller andra avdelningen. Men

sådana svårigheter lära framträda, vilka regler än uppställas rörande fördelningen

av ärendena i ett ämbetsverk med så mångskiftande och uti varandra

ingripande arbetsuppgifter som utrikesdepartementets. De torde ej heller vara

större än att de, såsom hittills skett, lätteligen kunna övervinnas genom ett

gott samarbete avdelningarna emellan samt behörig tillsyn från kabinettssekreterarens

och departementschefens sida.

För övrigt måste för oss de med den nuvarande ordningen förenade olägenheter,

som ovan berörts, te sig såsom mindre vägande än de ojämförligt större

betänkligheter, som, efter vad förut visats, ur både principiell och praktisk,

synpunkt resa sig mot handelstraktatfrågornas överförande till speciella handelsavdelningen.

Vidare har den anmärkningen framställts, att med nuvarande fördelning av

ärendena det skulle vara synnerligen svårt att för avdelningschefsposten å politiska

och handelspolitiska avdelningen finna en person, som ägde både erforderlig

kompetens för de politiska frågornas behandling och tillika nödig ekonomisk

och kommersiell sakkunskap för handläggande av handelstraktatfrågor.

Därest beredningen av handelstraktatfrågorna i hela deras vidd. sålunda

även den ekonomiska och kommersiella utredningen, vore förlagd till utrikesdepartementet,

skulle nyssnämnda synpunkt givetvis väga tungt. I det föregående

har emellertid påvisats, att denna utredning i allt väsentligt: fullgöres

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

av andra myndigheter, och att utrikesdepartementets befattning med handelstraktatärendena

i själva verket till sin tyngdpunkt icke faller inom det ekonomiska

området. Vid sådant förhållande vill det synas, som om ovan angivna

kompetensfordringar vore för högt ställda. Den kompetens, som bör krävas

hos den tjänsteman, vilken i utrikesdepartementet närmast har sig anförtrodd

ledningen av handelstraktafrågornas handläggning, är icke i främsta rummet

den ekonomiska specialistens. Vad som erfordras är, förutom förhandlingsvana,

politisk och traktatteknisk insikt och skolning, förenade med erforderlig

allmän överblick över svenskt näringsliv och internationell traktatpolitik —

visserligen stora kvalifikationer, men säkerligen ingalunda omöjliga att förena.

Att märka är dessutom, att den befattningshavare det här gäller, vid förekommande

behov har all möjlig specialkunskap inom närmaste räckhåll och med

den förändring av byråindelningen å politiska och handelspolitiska avdelningen,

som nedan skall närmare utvecklas, skulle under sig ha en särskild handelstraktatbyrå,

där specialinsikt på det kommersiella och traktattekniska området

skulle vara ytterligare tillgänglig.

Det har också sagts, att den arbetsbörda, som med hänsyn till handläggningen

av de rent politiska frågorna påvilar chefen för politiska och handelspolitiska

avdelningen, skulle för honom göra det omöjligt att ägna tillräcklig upp

märksamhet åt handelstraktatfrågorna. Ej heller skulle han kunna i erforderlig

utsträckning stå till förfogande för de hänvändelser, som från näringslivets

sida kunde göras i samband med nämnda frågors behandling i utrikesdepartementet.

Det är otvivelaktigt, att den arbetsbörda, som åvilar chefen för politiska och

handelspolitiska avdelningen, är avsevärd. Med hänsyn härtill har också till

hans förfogande ställts — och torde för framtiden komma att ställas — ett

antal tjänstemän i byråchefs ställning, vilka givetvis måste förutsättas kunna

självständigt fullgöra åtskilliga av de uppgifter, som åligga avdelningen, och

av vilka ett värdefullt bistånd bör kunna påräknas, särskilt när det gäller redigeringen

av vissa större arbeten (blå böcker etc.).

Framhållas bör också att den lättnad i avdelningschefens arbetsbörda, som

skulle vinnas, därest handelstraktatärendena överfördes till en annan avdelning,

icke bleve så stor, som synas kunde. Chefen för en politisk avdelning

skulle i själva verket icke kunna underlåta att fortfarande taga del i handelstraktatfrågornas

behandling, helt enkelt på grund av deras betydelse ur politisk

synpunkt. Ej heller skulle han, om han ville fylla sin uppgift, kunna

avstå från att följa den ekonomiska politikens utveckling såväl i Sverige som

i andra länder. I annat fall skulle han lämna utanför sin kunskaps- och intressesfär

de i många fall viktigaste sidorna av de mellanfolkliga förbindelserna.

Den utväg, som erbjuder sig för att lösa det organisatoriska problem, som här

framställer sig, på ett tillfredsställande sätt och så, att avdelningschefens arbetsbörda

ej blir för stor, synes vara att. såsom ovan antytts, åvägabringa eu

större koncentration i handelstraktatärendenas beredning genom en sådan ändring

i arbetsordningen för politiska och handelspolitiska avdelningen, som

skulle till avdelningschefens förfogande ställa en byrå med särskild uppgift

att handlägga traktatärendena.

I detta sammanhang vilja vi vidare framhålla, att. såsom beredningen av

handelstraktatfrågorna enligt nuvarande ordning handhaves, det synes mindre

sannolikt, att hänvändelser från näringslivets män i hithörande frågor skulle

hava eller kunna få den omfattning, att deras förekomst skulle för sakens bedömande

vara på något sätt utslagsgivande. I varje fall skulle den föreslagna

åtgärden att koncentrera handelstraktatärendena till en särskild byrå på politiska

och handelspolitiska avdelningen även härutinnan lätta avdelningschefens

arbete.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Slutligen torde få anmärkas, att från de tjänstemäns sida, som beklätt hä,r

ifrågavarande befattning, veterligen ingen klagan försports, att deras arbete

med de politiska frågornas behandling skulle hindrat eller hindra dem att åt

handelstraktatärendenas behöriga skötsel ägna allt det intresse och all den uppmärksamhet,

dessas stora vikt påkallar. De farhågor, som yppats för att

sagda frågor, därest nuvarande organisation bibehölles, skulle undanskjutas

t ill andra planet, torde sålunda vid närmare prövning befinnas icke vara

grundade.

Härtill vilja vi anknyta ytterligare en anmärkning. Såsom ovan nämnts yttrade

1918 års sakkunnige, att 1906 års organisation, enligt vilken de politiska

och de handelspolitiska frågorna handlades på olika håll inom departementet,

bl. a. medfört, att rekryteringen av departementets personal, liksom denna personals

vidare utbildning kommit att ske efter två skilda linjer, den ena med

huvudvikten lagd på den politiskt rättsliga sidan, den andra på den kommersiella.

Sakkunnige framhöllo, att härav uppstått bristfälligheter i personalens

utbildning, vilka ofta visat sig hämmande ej endast för departementets, utan

även för beskickningarnas och konsulatens verksamhet.

Hör var och en, som tagit kännedom om förhållandena under den föregående

organisationens tid, torde det stå klart, att denna anmärkning äger fog. Å

andra sidan torde det vara svårt att förneka, att sedan den nya organisationen

trätt i kraft, en märkbar förändring ägt rum ifråga om personalens utbildning

just i förevarande avseenden, en utveckling, som redan givit goda resultat och

och som innebär de bästa löften för framtiden. Att denna utveckling i rätt

riktning skulle främjas, om man nu återginge till en organisation liknande den,

mot vilken 1918 års sakkunnige riktade en så skarp kritik, förefaller icke

sannolikt.

Återstår slutligen att tillse, huruvida den ifrågasatta omläggningen av ärendenas

fördelning mellan politiska och handelspolitiska avdelningen samt speciella

handelsavdelningen må anses påkallad med hänsyn till de former, under

vilka handelstraktatförhandlingar föras.

Så långt vår erfarenhet sträcker sig, är praxis på denna punkt i huvudsak

följande. När det gäller handelsavtal av mindre betydelse eller av mindre''

invecklad natur, torde förhandlingarna föras av någon tjänsteman i utrikesdepartementet,

eventuellt handelsdepartementet eller av ministern i vidkommande

land; i fråga om ärenden av mera teknisk karaktär, ställes givetvis speciell

sakkunskap till förfogande. Gäller det åter handelsavtal av större betydelse

eller mera, invecklad art, torde vanligen tillsättas en särskild förhand! ingskommission,

i vilken fackmän, däribland representanter för näringslivet, i erforderlig

utsträckning ingå. Den uppgift utrikesförvaltningens företrädare i eu sådan

kommission har att fylla, torde närmast avse, förhandlingarnas politiska, taktiska

och formella sidor.

Det nu anförda torde i allt väsentligt äga giltighet även i fråga om Sveriges

representation vid handelspolitiska konferenser. Därest sådana anses vara av

särskild vikt, torde, såsom skedde beträffande konferenserna i Genua och

Geneve, komma att utsändas större delegationer, inom vilka den ekonomiska och

kommersiella sakkunskapen företrädes av fackmän utanför förvaltningen (nationalekonomer,

bankmän, industriidkare o. s. v.). Till konferenser i mera

tekniska, frågor, avseende t. ex. tull- eller samfärdselväsendet, utsändas givetvis

fackmän å vederbörande område. Särskilt torde böra framhållas, att när

det gäller konferenser, sammankallade av Nationernas förbund, det naturliga

redan ur sparsamhetssynpunkt synes vara att i de fall, då Sveriges representation

anses böra innesluta någon företrädare för utrikesförvaltningen eller

vara av rent diplomatisk karaktär, för sådant ändamål använda ministern i

Bern. till vars särskilda uppgifter avsetts böra att företräda Sverige inom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utländska.

j*mforelso r.

Nationernas förbund. Sådana förhållandena äro och med den passiva handelspolitik

Sverige hittills fört och sannolikt även i fortsättningen torde bliva i

väsentlig grad hänvisat att föra, synes mindre sannolikt, att inom den svenska

statsförvaltningen skulle komma att yppas något starkare behov av internationella

handelspolitiska experter av det slag, som i vissa större länder

tagas i anspråk för deras representation vid ekonomiska konferenser av olika

slag.

Även från de synpunkter, som sist avhandlats, synes sålunda någon ändring

i nuvarande ordning för handelstraktatärendenas behandling inom utrikesdepartementet

icke vara påkallad.

Till stöd för en ifrågasatt ändring av utrikesdepartementets organisation uti

här ifrågavarande punkt lia åberopats vissa i Belgien, Frankrike och Danmark

under senare tid vidtagna åtgärder, vilka skulle vara att betrakta som uttryck

för en allmän tendens att från handläggningen av de rent politiska ärendena avskilja

handelstraktatfrågorna.

Vad först angår det belgiska exemplet, lärer det vara riktigt, att, då inom

utrikesministeriet i Bryssel år 1926 inrättades tvenne skilda avdelningar för

politiska ärenden och handelsärenden, handelstraktatfrågorna tillfördes den senare

avdelningen. Emellertid är att märka, att inom den belgiska administrationen

icke synes finnas någon som helst motsvarighet till vare sig det svenska

handelsdepartementet eller till kommerskollegium. Det ligger i öppen dag att,

då vid sådant förhållande traktatärendenas beredning jämväl ur ekonomisk och

kommersiell synpunkt torde falla inom utrikesministeriet, problemställningen

är en helt annan än inom den svenska förvaltningen.

Vidkommande därefter det franska utrikesministeriet, har gjorts gällande,

att detsamma under senare år nästan helt och hållet avkopplats från handelstraktatärendena,

vilka numera så gott som fullständigt skulle hava koncentrerats

i handelsministeriet. Såtillvida må detta vara riktigt, som icke blott den

ekonomiska beredningen av dessa ärenden, liksom förhållandet är i Sverige, tillkommer

sistnämnda förvaltningsorgan utan även själva för handling amu

i stor utsträckning torde anförtros åt de till handelsministeriet knutna experterna.

Å andra sidan lärer, såvitt vi hava oss bekant, utrikesministeriets politiska

och kommersiella avdelning hava bibehållits och alltjämt deltaga i handelstraktatärendenas

handläggning. Utvecklingen i Frankrike, vilken delvis torde ha

sin förklaring i personliga förhållanden, synes oss för övrigt vara belysande för

det nära samband, som enligt vad ovan sagts, förefinnes mellan den centrala

utrikesförvaltningens organisation samt handelsdepartementets ställning och

uppgifter på här föreliggande område.

Slutligen har åberopats, att efter en nyligen företagen reorganisation av det

danska utrikesministeriet, de rent politiska och de handelspolitiska ärendena

numera handläggas på skilda avdelningar. Vi skola här icke ingå på frågan,

i vilken mån de organisatoriska förutsättningarna för nu förevarande frågas

ordnande i Sverige och Danmark äro jämförbara. I nämnda land finnes nämligen

å ena sidan för handelstraktatärendenas behandling en särskild traktatkommission;

å andra sidan torde utrikesministeriets andel i sådana ärendens utredning

vara större än i Sverige.

För övrigt må anmärkas, att utrikesdepartementen i våra andra grannländer,

Finland och Norge, i nu ifrågavarande hänseende allt fortfarande äro organiserade

efter svenskt mönster och att sålunda traktatärendenas behandling därstädes

ankommer å den avdelning, respektive de byråer, som handlägga de politiska

frågorna.

I detta samband vilja vi ej underlåta att betona, att med hänsyn till de

olikartade förhållanden, som i skilda länder bilda grundvalen för lösandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

av dylika organisatoriska frågor, allt för mycken betydelse e.i bör tillmätas

utländska förebilder.

Om vi sålunda anse oss böra tillråda bibehållandet av nuvarande ären- Byråindeinw

desfördelning mellan här ifrågavarande avdelningar, äro vi å andra sidan be- och”ha»

nägna att tillstyrka en ändrad indelning av byråerna å politiska och handels- ?deispolitiska

politiska avdelningen. avdelningen

Som bekant grundar sig den nuvarande indelningen — frånsett pressbyrån,

till vars ställning vi i det följande skola återkomma — å den s. k. geografiska

principen, så att ärenden berörande vissa angivna länder behandlas å viss byrå,

ärenden rörande andra länder å annan byrå o. s. v. En sådan anordning, som

ligger till grund för utrikesdepartementens organisation i ett flertal länder, bland

dem Norge, har givetvis motiverats med önskvärdheten av att på de olika byråerna

ärendena skola behandlas av personer, som besitta särskilda kunskaper,

sakliga och språkliga, beträffande det land vidkommande ärende berör.

Denna princip har, enligt vad erfarenheten visat, i åtskilliga avseenden haft

gagneliga verkningar och medfört, att i stigande omfattning inom utrikesdepartementet

funnits tillgänglig arbetskraft med erfarenhet om förhållandena i

olika länder. Av personalen å varje byrå har kunnat fordras, att den skall ägna

sin uppmärksamhet åt och följa med utvecklingen inom de länder, som ingå i

byråns verksamhetsområde.

Å andra sidan lärer icke kunna förnekas, att nämnda princip äger vissa svagheter.

Den har sålunda lett till, att ärenden av sakligt samma art handläggas

på olika byråer inom avdelningen. Detta medför, utom en viss risk för olikformig

behandling, även den nackdelen, att erfarenheter, som å en byrå vunnits

vid behandlingen av en viss grupp av ärenden, ej omedelbart kommit en annan

byrå till godo. Av detta och andra skäl har också visat sig nödvändigt att i viss

omfattning koncentrera ärendena till saklig behandling av viss tjänsteman, oavsett

vilket land de närmast beröra. På grundval av vunna erfarenheter har

också inom utrikesdepartementet utarbetats ett förslag till ändrad byråindelning

inom politiska och handelspolitiska avdelningen, ett förslag, som går ut

på följande indelning av ärendena:

I:sta Byrån: Ärenden av politisk natur, såsom frågor rörande statsöverhöghet,

statsformer och konstitutioner, allianser, neutralitet, krig och fred, skiljedom

och förlikningsväsende, underhandlingar om Sveriges deltagande i politiska

konferenser och kongresser samt ärenden rörande Nationernas förbund och

Fasta domstolen.

II:dra Byrån: Ärenden av handelpolitisk natur, såsom underhandlingar och

avtal rörande handel, sjöfart och samfärdsel samt dylika avtals tolkning, underhandlingar

om Sveriges deltagande i ekonomiska konferenser och kongresser

samt tullar och acciser.

III:dje Byrån: Underhandlingar och avtal rörande sociala frågor, däribland

ärenden rörande internationella arbetsorganisationen samt rörande Sveriges deltagande

i sociala konferenser och kongresser, finanspolitiska, beskattnings- och

sjöfartstekniska ämnen, frågor rörande mynt, mått, mål och vikt, internationella

ekonomiska institutioner, klagomål och krav med anledning av krig

och oroligheter samt det löpande informationsarbetet på det politiska området.

Ehuruväl den geografiska byråindelningen synes erbjuda övervägande fördelar,

när det gäller länder, vilka äga vitala eller viktiga intressen i hela världen

och redan på den grund måste giva sina utrikesdepartement en däremot svarande

vidlyftig utrustning, finna vi dock, att, när det gäller en till arbetskrafterna

så pass begränsad organisation som vårt utrikesdepartement, de starkare

skälen tala för en övergång till en byråindelning, grundad på ärendenas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

sakliga art. Närmast synes därvid böra ifrågakomma eu indelning av i huvudsak

det slag, som ovan angivits.

En . ändrad organisation enligt nu antydda grunder bör enligt vår mening

dock icke medföra^ att de intressen, som den geografiska principen avsett att

tillgodose, lämnas åsido. Fortfarande bör sålunda varje tjänsteman å avdelningen

oavsett det sakliga specialområde han fått sig anförtrott — hava sig

ålagt att med hänsyn tagen till hans särskilda förutsättningar, särskilt följa

utvecklingen i visst eller vissa anvisade länder.

dÄÄä. . Enligt den organisation, som ovan skisserats, skulle ärenden av handelspolirtsk

natur, främst bland dem handelsavtalsfrågorna, sammanföras å en byrå

och därigenom skapas en handelstraktatbyrå, där ifrågavarande ärenden skulle

bliva föremål för den beredning, som efter den tidigare behandlingen hos andra

statsorgan utrikesdepartementet har att giva dessa. Denna byrå skulle givetvis

organiseras så,^ att avdelningschefen skulle inom densamma ha tillgång till

den skolade arbetskraft, som i första hand är erforderlig för utrikesdepartementets^

handläggning av här ifrågavarande ärenden. Det är också givet, att inom

byrån skulle i högre grad än som för närvarande är fallet å de geografiska

byråerna bliva tillgänglig sakkunskap å det rent kommersiella området, särskilt

vad det svenska näringslivet angår. Den föreslagna anordningen synes därför

även i detta avseende tillfredsställa berättigade önskemål. Tjänstemännen på

handelstraktatbyran skulle också ha till uppgift, att när hänvändelse ej gjordes

direkt till avdelningschefen eller, såsom ofta sker, hans överordnade, stå

näringslivets män till tjänst för lämnande av upplysningar i handelsavtalsfrågor

och för mottagande av de framställningar, som dessa på detta stadium

av ett traktatärendes handläggning kunde önska göra. Det vill synas, som om

genom inrättandet av en sådan handelstraktatbyrå inom politiska och handelspolitiska

avdelningen skulle, i avseende å beredningen av de viktigaste bland

de handelspolitiska ärendena, handelsavtalsfrågorna, bättre vinnas den ökade

enhetlighet och koncentration, varom, såsom redan nämnts, direktiven tala, än

genom sagda ärendens avskiljande från ovannämnda avdelning och överflyttande

till speciella han delsavdelningen.

På anförda grunder anse vi oss sålunda principalt böra förorda, att nuvarande

fördelning av ärenden mellan speciella handelsavdelningen samt politiska

och handelspolitiska avdelningen i huvudsak bibehålies samt att sistnämnda avdelning

erhåller en byråindelning efter de behandlade ärendenas art, därvid

ärenden av handelspolitisk art sammanföras å en särskild byrå (handelstraktatbyrån).

Skulle emejlertid de olägenheter, som förmenas vidlåda nuvarande organisation

vad angår handelstraktatfrågomas handläggning inom utrikesdepartementet.

anses vara så stora, att en ändring därutinnan måste vidtagas utan en utredning

av problemet i hela dess vidd, framstå, för oss de tidigare angivna

olägenheter, som skulle vara förknippade med speciella handelsavdelningens inflyttande

såsom en särskild byrå under politiska och handelspolitiska avdelningen

i enlighet med det av ICrungl. Maj:t vid 1924 års riksdag framlagda förslaget,

såsom mindre betänkliga än de nackdelar, som skulle följa av att liandelstraktatfrågornas

handläggning genom själva organisationen avskildes från

sistnämnda avdelnings verksamhetsområde och överfördes till speciella handelsavdelningen.

Sammaufatt- Vi

sammanfatta vår mening på- följande sätt:

mng'' Lösningen av det problem, som i första hand blivit de sakkunnige förelagt,

handelstraktatärendenas behandling, erfordrar i själva verket, att hela den nuvarande

ordningen för dessa ärendens beredning — inom kommerskollegium

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

(lantbruksstyrelsen och vissa andra verk), handelsdepartementet och utrikesdepartementet

— upptages till behandling i ett sammanhang.

Då emellertid enligt de sakkunnige givna direktiv en sådan allmän undersökning

ej ingår i deras uppdrag, vilket begränsats att avse allenast utrikesdepartementet,

hava vi alltså haft att bygga våra förslag på den förutsättningen, att

ändring ej är avsedd att vidtagas med avseende å kommerskollegii och handelsdepartementets

befattning med ifrågavarande ärenden.

Såsom ovan påvisats, hava kommerskollegium och handelsdepartementet att

i det väsentliga verkställa beredningen av handelstraktatärenden, såvitt angår

dessas ekonomiska och kommersiella sidor. Då ett sådant ärende överlämnas

till utrikesdepartementet, är det fördenskull till sina ekonomiska och kommersiella

delar i huvudsak redan färdigberett.

Vid sådant förhållande bör enligt vår mening utrikesdepartementets organisation,

såvitt angår beredningen av handelstraktatärenden, icke anordnas på

ett sätt, som skulle innebära upprättandet av en ytterligare och tredje instans

för tillgodoseendet av väsentligen samma synpunkter, vilka de två redan befintliga

hava att företräda. Denna organisation bör fastmera anordnas på det sätt.

som bäst möjliggör ett tillgodoseende av de politiska, traktattekniska och förhandlingsmässiga

synpunkterna.

Från denna utgångspunkt och med hänsyn till det nära samband, som, enligt

vad ovan likaledes framhållits, förefinnes mellan de ekonomiska och politiska

sidorna av handelstraktatärendena, kunna vi ej annat än förorda bibehållandet

av nuvarande ordning, som genom sagda ärendens förläggande till politiska

och handelspolitiska avdelningen ger ett organisatoriskt uttryck åt nämnda

samband.

Enligt vår på erfarenheten stödda övertygelse finnes ingen grund att befara,

att den kompetens, som erfordras för den på ifrågavarande avdelning ankommande

beredningen av handelstraktatärendena, icke skulle kunna förenas med

de kvalifikationer, som ledningen av avdelningens verksamhet i övrigt kräver,

eller att omfattningen av de rent politiska uppgifterna skulle förhindra vederbörande

tjänsteman från att åt handelstraktatärendena ägna allt det intresse och

all den uppmärksamhet, som dessas stora vikt påkallar. I syfte att, beträffande

handelstraktatärendenas beredning, förverkliga de önskemål, som framställts

i ovanberörda direktiv — d. v. s. vinnande av ökad enhetlighet och koncentration

samt bästa möjliga tillgodogörande av kommersiella synpunkter -—

föreslå vi, att i den nuvarande arbetsfördelningen å politiska och handelspolitiska

avdelningen vidtages den ändring, att en särskild handelstraktatbyrå där

inrättas.

Vad de kommersiellt tekniska ärendena angår, förorda vi i första hand att.

såsom hittills å extra stat, en speciell handelsavdelning bibehålies för deras

handläggning. Skulle emellertid en sådan ordning av organisatoriska eller

andra skäl anses olämplig, förorda vi, att i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

till 1924 års riksdag behandlingen av dessa ärenden förlägges till en särskild

byrå inom politiska och handelspolitiska avdelningen.

Vi vilja slutligen framhålla

att den organisation av utrikesdepartementet, som tillkom år 1906 och ägde

bestånd till år 1919, vilade på grundsatsen om en skild behandling av politiska

ärenden och handelstraktatärenden,

att denn?^ organisation blivit prövad såväl under fredliga förhållanden som

under världskriget,

att den enhälligt förklarats olämplig av 1918 års sakkunnige.

att såväl den år 1919 sittande regeringen som samma års riksdag anslutit

sig till denna uppfattning,

att efter den nuvarande organisationens tillkomst en ytterligare instans in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

it;

InlndTiinf.

rättats för handelstraktatärendenas behandling'', nämligen handelsdepartementet.

ntt — oaktat regeringen sedermera vid olika tillfällen haft direkt anledning

att taga ställning till olika sidor av utrikesdepartementets organisation — vid

intet tillfälle ifrågasatts en sådan ändring, som skulle inneburit handelstraktatärendenas

avskiljande från de politiska ärendena, samt

att en återgång i nu förevarande avseende till en organisation, liknande den

som gällde under tiden 1906—1919, enligt vår mening skulle innebära ett avsteg

från riktiga grunder för departementets organisation och fördenskull måste

av oss bestämt avstyrkas.

Utrikesdepartementets personalbehov.

När det gäller att bedöma personalbehovet inom utrikesdepartementet böra

till en början beaktas vissa särskilda omständigheter, som utesluta varje direkt

jämförelse med andra statsdepartement.

Vart och ett av de övriga departementen har, i Sverige liksom annorstädes, att

handlägga vissa bestämda grupper av ärenden, hänförande sig till viss huvudgren

av den statliga verksamheten. Arbetsområdet är med andra ord mer eller

mindre klart avgränsat med hänsyn till ärendenas art och sakliga innebörd. Inom

detta område omhänderhar vederbörande departement ärendenas slutliga beredning

före föredragningen och avgörandet inför Kungl. Maj:t. Enligt den

för Sverige säregna, historiskt givna förvaltningsorganisationen är därvid departementets

behandling av frågorna av övervägande formell natur, medan den

sakliga beredningen väsentligen omhänderhaves av de under departementen hörande

centrala ämbetsverken. Detta system medför, att departementen kunna

vara och äro utrustade med en jämförelsevis fåtalig personal, vilket givetvis

icke vore tillfyllest, om de centrala ämbetsverkens ärendesbehandling försigginge

inom departementen.

Utrikesdepartementet intager ensamt bland departementen i nu nämnda hänseende

en särställning. Dess ämbetsområde är icke alltefter frågornas sakliga

innebörd begränsat till jämförelsevis få ärendesgrupper, utan dit höra över huvud

taget alla frågor, som i ena eller andra avseendet röra vårt förhållande till

utlandet. Principiellt sett gripa därför utrikesdepartementets uppgifter över samtliga

områden av statsförvaltningen. Inom detta vidsträckta arbetsfält är å andra

sidan ärendesbehandlingen till väsentlig del av annan art än inom Kungl. Maj:ts

kansli i övrigt. Beredningen av frågor för avgörande inför Kungl. Maj :t —

som för andra departement är huvudsaken — förekommer för utrikesdepartementets

del endast i jämförelsevis ringa omfattning, nämligen allenast i ärenden,

där departementet är så att säga slutmyndighet, alltså särskilt i vissa politiska

spörsmål samt givetvis i frågor som röra utrikesförvaltningens egna administrativa

förhållanden. I övrigt är departementets uppgift till huvudsaklig

del att leda beskickningarnas och konsulatens arbete och att förmedla förbindelsen

mellan dessa organ, å ena, samt fackmyndigheterna ävensom samhälls- och

näringslivets representanter i hemlandet, å andra sidan. Härvid har utrikesdepartementet

icke såsom andra departement några underlydande centrala ämbetsverk

till sitt förfogande.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter -— arbetsuppgifternas mångskiftande

beskaffenhet, verksamhetsområdets vidsträckta omfattning och frånvaron

av underlydande centrala ämbetsverk — kräves uppenbarligen, att i utrikesdepartementet

finnes anställt ett i förhållande till andra departement jämförelsevis

stort antal tjänstemän i högre och lägre grad.

Till behovet av en jämförelsevis talrik personal inom utrikesdepartementet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

bidrager ytterligare ett betydelsefullt förhållande. För att möjliggöra eu allsidig

utbildning för utrikestjänsten — särskilt numera sedan den förutvarande

dualismen i fråga om rekrytering och utbildning mellan en diplomatisk och eu

konsulär tjänstemannakår avskaffats — har, såsom ovan påpekats, principiellt

fastslagits, att de yngre tjänstemännen skola med lämpliga tidsmellanrum förflyttas

mellan beskickningar och konsulat samt omväxlande därmed tjänstgöra

inom utrikesdepartementet på dess olika avdelningar. Denna cirkulation

är obestridligen ur organisatorisk synpunkt riktig och har tvivelsutan väsentligen

bidragit till den märkbara förbättring i avseende å personalens utbildning,

som på senare tid inträtt. Men denna nödvändiga cirkulation medför givetvis,

att — bortsett från ett fåtal befattningar, där på grund av särskilda

skäl större permanens förefinnes — posterna inom utrikesdepartementet byta

innehavare i en utsträckning, vartill motsvarighet saknas inom den inre

förvaltningen. Att den rutin och erfarenhet inom visst specialområde,

som vinnes genom mångårig tjänstgöring på samma plats, därför icke

kan, särskilt beträffande sekreterare- och attachégraderna, stå utrikesdepartementet

till buds i samma omfattning som övriga ämbetsmyndigheter. torde ligga

i öppen dag. Härtill kommer, att på grund av dessa relativt täta personalbyten

inom utrikesdepartementet de högre befattningshavarnas, framför allt avdelningschefernas,

tid och krafter i betydligt större utsträckning än eljest

skulle vara nödigt, måste tagas i anspråk för den yngre personalens handledning

och utbildning, vilket uppenbarligen medför en avsevärd ökning i nämnda

chefers arbetsbörda.

Vid bedömandet av personalbehovet i utrikesdepartementet bör ej heller lämnas

ur sikte att, särskilt med hänsyn till avsaknaden av underordnad diplomatisk

personal vid vissa beskickningar, departementets tjänstemän i ej ringa utsträckning

måste anlitas för vikariatsförordnanden under vederbörande ministrars

ledighet. Slutligen är att märka, att departementets arbetskrafter kontinuerligt

tagas i anspråk för särskilda uppdrag i utlandet, nämligen dels vid

Nationernas förbunds ordinarie möten och de under förbundets auspicier tid

efter annan anordnade specialkonferenserna, dels ock vid de talrika mellanfolkliga

sammankomster och förhandlingar på olika områden, i vilka Sverige har

att deltaga. Av dessa skäl måste man nödvändigtvis räkna med att icke blott

tjänstemännen i högre grad utan även sådan underordnad personal, som anlitas

för sekreterarehjälp, under avsevärda tider årligen äro frånvarande från departementet.

Utrikesdepartementets nuvarande personalutrustning har i huvudsak bestämts

i samband med de åren 1919 och 1921 genomförda organisationsändringarna.

På grundval av 1923 års besparingskommittés förslag beslötos emellertid vid

1924 års riksdag vissa indragningar, varigenom följande befattningshavare

överfördes å övergångsstat, nämligen chefen för personal- och administrativa

avdelningens byrå för utländska studieresor, passärenden m. m., en förste legationssekreterare

å politiska och handelspolitiska avdelningen samt en förste arkivarie

och en andre arkivarie å arkivet. I sammanhang med den granskning,

vilken Kungl. Maj:ts kansli vid 1926 års riksdag underkastades, vidtogos eu

del ytterligare minskningar i avseende å utrikesdepartementets personal. Sålunda

sattes då chefen för arkivet, ävensom en byråsekreterare å rättsavdelningen

å övergångsstat. Samtidigt verkställdes en noggrann undersökning av departementets

behov av underordnad personal, skrivbiträden och expeditionsvakter,

som inskränktes till vad som under föreliggande omständigheter ansågs

oundgängligen erforderligt.

Härav framgår, att personalbehovet för utrikesdepartementet under de senaste

fyra åren redan två gånger varit föremål för undersökning i indragningsoch

besparingssyfte. Vid sådant förhållande lärer det knappast kunna vara

2—274350

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

att förvänta, att nu några mer avsevärda ytterligare inskränkningar skola vara

att föreslå.

Politiska och Med avseende särskilt å personalbehovet å den politiska och handelspolitiska

sk!T avdelnin" avdelningen ma erinras därom, att å avdelningens geografiska byråer enligt nu''pcTK

nm varai)de organisation äro placerade, förutom de trenne byråcheferna, tre förste

legationssekreterare eller vicekonsuler, varav en å övergångsstat. Dessutom

har under senare tid en av de tvenne tjänstemän i lönegraden B 26, resp. B 21,

vilka enligt den ursprungliga placeringsplanen avsetts såsom sekreterarebiträde

åt utrikesministern resp. kabinettssekreteraren, disponerats av avdelningen. Eu

minskning i den förefintliga personalstyrkan synes med hänsyn till avdelningens

_ arbetsbörda icke kunna ifrågakomma. I detta samband får ej förbises,

att tjänstemännen därstädes i större utsträckning än som är fallet med avseende

å övriga avdelningar tagas i anspråk vid de internationella sammankomster i

Geneve och annorstädes, varom i det föregående talats.

Pressbyrån. Vid sidan av den politiska och handelspolitiska avdelningens tre geografiska

byråer, vilkas ifrågasatta omorganisation i det föregående behandlats, står vidare

en ''pressbyrå. Dess uppgift är att omhänderliava utrikesdepartementets

förbindelser med den in- och utländska pressen. Byrån och närmast dess chef

ha sålunda att förmedla alla departementets upplysningar och meddelanden till

tidningarna antingen direkt eller genom anlitande av förefintliga telegram- och

nyhetsbyråer samt att därvid välja den form och det spridningssätt, som för

varje fall kan vara lämpligast. Med hänsyn till arbetets art är det av vikt, att

pressbyråchefen står. i nära personlig kontakt med ledande pressmän av olika

läger och åsiktsriktningar. Byrån har vidare att fortlöpande hålla utrikesledningen

underrättad om vad som förekommer av intresse i såväl svenska som utländska

tidningar och att förse departementets olika avdelningar med aktuellt

pressmaterial. För dessa ändamål måste svenska tidningar och ledande utländska

pressorgan dagligen läsas samt översikter och sammanställningar verkställas.

_ Såsom informationsförmedlare och förbindelseleder med utlandets press

äro i vissa huvudstäder anställda särskilda pressombud, vilka lyda under pressbyråchefen

och från honom mottaga anvisningar och instruktioner. På byrån

ankommer vidare bland annat att informera våra beskickningar och konsulat

rörande regeringsåtgärder och riksdagsbeslut på den inre politikens område av

betydelse för utlandet.

Av denna redogörelse torde framgå, att, även om pressbyråns viktigaste åligganden

falla inom det politiska området, dess verksamhet likväl sträcker sig

över utrikesdepartementets hela arbetsfält, och att byrån måste stå i ständigt

direkt samarbete med departementets samtliga avdelningar. Denna särställning

synes lämpligen böra komma till uttryck även i själva organisationen, såsom

fallet är inom vissa främmande utrikesministerier.

Vi anse oss följaktligen böra föreslå, att pressbyrån lösgöres från den politiska

och handelspolitiska avdelningen och — i likhet med departementets arkiv

— direkt underställes kabinettssekreteraren.

Personal- och Personal- och administrativa avdelningen är i enlighet med den av 1919 och

Tiva™vdelnin ars riksdagar fastställda organisationen indelad i tvenne byråer, nämligen

3 mn~ personal- och räkenskapsbyrån (personalbyrån) samt byrån för utländska studieresor,

passärenden m. m. (ceremonibyrån). Fråga har nu väckts därom att

den^av 1924 års riksdag å övergångsstat satta byråchefstjänsten å ceremonibyrån

skulle återföras till ordinarie stat, under det att från samma stat skulle

utgå den andra byråchefsbefattningen å avdelningen.

Med avseende å behandlingen av förevarande avdelnings organisation vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

1924 års riksdag torde böra erinras därom, att Kungl. Maj:t i proposition

nr 160 med anledning av 1923 års besparingskommittés utlåtande i ämnet förklarade

sig anse, att ceremonibyrån borde kunna läggas direkt under avdelningschefen.

Å. andra sidan fann Kungl. Maj:t på anförda skäl icke tillrådligt

att ledningen av personalbyrån ålades denne. Kungl. Maj:ts förslag bifölls av

riksdagen.

Då efter statsmakternas så nyligen fattade beslut i förevarande ärende icke

tillkommit någon ny omständighet av beskaffenhet att kunna öva inflytande å

hithörande spörsmål, anse vi oss icke kunna tillstyrka den ifrågasatta förändringen

av personalavdelningens organisation, så mycket mindre som frågan, huruvida

genom nämnda åtgärd någon besparing för statsverket skulle uppkomma,

beror på omständigheter, angående vilka det icke lärer tillkomma de sakkunnige

att göra något uttalande.

Med avseende å personalbehovet i övrigt inom utrikesdepartementet anse vi

oss icke böra föreslå någon förändring i den nu bestående organisationen.

Stockholm den 27 december 1927.

Utrikesdepartementet

i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utlåtande av herr Bergendal, i vars yrkande och allmänna

motivering herr Nilsson instämt.

Utrikesdepartementets nuvarande organisation är följande:

Kabinettssekreteraren i egenskap av utrikesministerns närmaste man utövar

den omedelbara ledningen av departementets arbete. Departementet är indelat

på fyra huvudavdelningar, envar under en avdelningschef, nämligen politiska

och handelspolitiska avdelningen med fyra därtill hörande byråer, därav en särskild

pressbyrå, rättsavdelningen med två byråer, personal- och administrativa

avdelningen med två byråer och speciella handelsavdelningen (på extra

stat). Vid sidan av avdelningarna står arkivet.

_ En uppställning rörande utrikesdepartementets nuvarande organisation återfinnes

såsom Bil. A.

Behovet av eu handelsavdelning.

Enligt utrikesministerns direktiv för de sakkunnigas arbete bör uppmärksamhet

särskilt ägnas den politiska och handelspolitiska avdelningens samt

speciella handelsavdelningens inbördes förhållande. Därvid bör enligt samma

direktiv övervägas på vad sätt handelstraktatärendena lämpligen böra behandlas

inom departementet för bästa möjliga tillgodogörande av kommersiella synpunkter,

liksom över huvud taget huru ökad enhetlighet och koncentration må

kunna vinnas i avseende å beredningen av handelspolitiska ärenden.

Utrikesdepartementets nuvarande organisation tillkom på förslag av de sakkunniga,

som år 1918 tillkallades för verkställande av en allsidig utredning

angående behovet av förändringar och utvidgningar inom utrikesförvaltningen.

Kommittén, som bestod av följande personer, nämligen landshövdingen E. Trolle,

ordförande, framlidne statsministern Hj. Branting, dåvarande envoyén friherre

E. Ramel, dåvarande generalkonsuln U. T. Undén, friherre Th. Adelswärd

samt direktören för Sveriges allmänna exportförening E. Nyländer, framhöll

i sitt rörande utrikesdepartementet avgivna betänkande, att de ekonomiska

intressena i allt högre grad trängt sig i förgrunden vid förbindelserna

länderna emellan, och att överenskommelser på det ekonomiska området ofta

visat sig innebära politiska avgöranden av synnerligen vittgående betydelse.

Den allmänna utvecklingen hade med andra ord medfört en förskjutning inom

utrikesdepartementets verksamhetsfält, till vilken hänsyn nödvändigtvis måste

tagas vid uppgörandet av ny organisationsplan för departementet. Sedan de

ekonomiska frågorna trätt i första planet, och på den yttre liksom på den

inre politikens område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla

faktorer även i frågor, som förut betraktats såsom rent politiska, kunde det

icke vara riktigt att bibehålla en organisation byggd på en artskillnad hos

ärendena, vilken utvecklingen tenderade att upphäva. Därest ekonomiska fak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

torer i väsentlig mån inverkade på ett lands utrikespolitik, syntes det föga

ändamålsenligt att inom departementet förlägga de ekonomiska frågornas handläggning

till en annan avdelning än den, som fått sig de politiska ärendena

tilldelad. En sammanslagning syntes här böra ske. Endast därigenom möjliggjordes

den helhetsuppfattning av läget, den samlade översikt, som vore nödvändig

för att i dess olika konsekvenser kunna bedöma ett handlande i ena eller

andra riktningen.

1918 års sakkunniga stodo sålunda i princip på den ståndpunkten, att handläggningen

av politiska och kommersiella ärenden inom utrikesdepartementet

borde sammanföras till en och samma avdelning. Denna ståndpunkt blev emellertid

icke i praktiken genomförd. Redan de sakkunniga föreslogo nämligen,

att tillsvidare skulle inom utrikesdepartementet upprättas en speciell handelsavdelning

för behandling av kommersiella informationsärenden och andra frågor

av kommersiellt teknisk natur. På denna avdelning, vilken fortfarande

äger bestånd, hava därjämte alltifrån början — på sätt sedermera genom en

år 1925 vidtagen ändring i instruktionen för departementet fastslagits — handlagts

ärenden angående åtgärder i särskilda fall rörande tillämpningen av i

utlandet gällande lagar och bestämmelser inom olika näringslivets områden,

såsom för utverkande av undantag från förefintliga export- och importförbud.

av befrielse från tull- och sjöfartsavgifter eller av restitution av sådana avgifter

eller eljest för vinnande av lättnader för näringslivet.

Nyss återgivna uttalande av 1918 års sakkunniga angående det nära samband,

som i våra dagar är rådande mellan utrikespolitik och ekonomi, äger

uppenbarligen i det väsentliga alltjämt sin giltighet, även om detta samband

nu framträder på ett i viss mån annat sätt än vad särskilt under krigsförhållandena

var fallet. Ty att i det nutida internationella livet i vidsträcktaste

mån de politiska och ekonomiska frågorna gripa in i varandra, lärer icke

kunna förnekas. Både före och efter kriget hava de ekonomiska faktorerna

i dominerande grad varit bestämmande för utvecklingen av olika staters politiska

förhållanden till varandra, liksom på det mellanstatliga området med

politiska åtgärder i största omfattning fullföljts ekonomiska syften och omvänt.

På ett i ögonen fallande sätt har detta förhållande framträtt vid olika

staters tävlan om världens råvarutillgångar och avsättningsmarknader. Det

synes också uppenbart, att det under senare tider alltmera ökade statliga ingripandet

på det ekonomiska livets områden är ägnat att stegra de ekonomiska

frågornas politiska betydelse redan med hänsyn till de vidgade friktionsytor

direkt mellan staterna, som därigenom otvivelaktigt skapats.

Dessa synpunkter måste ovillkorligen leda till att det statsorgan — utrikesdepartementet

— som har att svara för den yttre politikens handhavande.

bör vara så utrustat, att det äger förmågan att vederbörligen bedöma, mot

varandra väga samt över huvud taget handlägga frågor av förevarande art.

Men därav följer icke, att de politiska och kommersiella ärendena skola behandlas

av samma avdelning inom departementet. Detta är en fråga av organisatorisk

art och får lösas på samma sätt som andra organisatoriska frågor.

Därest ärendena icke äro flera till antalet och mer olikartade till innehållet

än att en och samma person kan äga erforderlig kompetens och nödig tid att

med tillbörlig grundlighet omhänderhava den omedelbara och effektiva ledningen

av dem samtliga, böra de hänföras till samma avdelning. Om det

åter brister i fråga om endera eller bägge av dessa förutsättningar, har man

här liksom i andra fall att vidtaga en rationell arbetsuppdelning mellan två

vid sidan av varandra stående avdelningar, tillhopa representerande den sakkunskap

och arbetskapacitet, som är för omfattande att kunna förenas på en

hand, och samtidigt att sörja för att den enhetlighet och samverkan vid ärendenas

handläggning, som kräves, vinnes genom anordnande av erforderligt sam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

arbete och genom ledningen från eu gemensam sammanhållande och fördelande

överinstans.

_Yad då först angår den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningens

arbetsområde må till en början anmärkas, att de rent politiska frågorna

på de senaste åren erhållit en omfattning och betydelse även för vårt

lands vidkommande, som 1918 års sakkunniga knappast torde hava räknat med.

Orsaken härtill är i främsta rummet att tillskriva det internationella samarbete

på det politiska området, som numera äger rum inom Nationernas förbunds

ram, och vari jämväl de mindre staterna deltaga. Detta arbete kulminerar

vid de årligen återkommande mer iin månadslånga förbundsförsainlingarna.

För de vidlyftiga förberedelserna och efterarbetena till dessa möten har chefen

för politiska avdelningen närmast att svara. Under själva mötena, i vilka i

varje fall utrikesministern plägar personligen deltaga, tillkommer det maktpåliggande

och ansvarsfulla arbetet att förmedla den omfattande och ömtåliga

kommunikationen mellan Stockholm och Geneve. Bestyret härmed åvilar, förutom

kabinettssekreteraren, närmast chefen för politiska avdelningen. En liknande

befattning äger ifrågavarande avdelningschef i större eller mindre utsträckning

att taga med avseende å ärenden, som behandlas vid de ofta förekommande

specialkonferenserna i Geneve, där Sverige är representerat, exempelvis

avrustningskonferensen. På politiska avdelningen ankommer även det

tidsödande utarbetandet av den blå bok rörande Nationernas förbunds arbeten,

som årligen publiceras.

Vidare må erinras om den redogörelse, som enligt regeringsformen § 54

årligen skall lämnas utrikesnämnden rörande de allmänna utrikespolitiska förhållanden,

som kunna för riket erhålla betydelse. Utarbetandet av denna redogörelse,

som sker på chefens för politiska avdelningen ansvar, är av utomordentligt

krävande beskaffenhet och fordrar långvariga förberedelser. På

nämnde avdelningschef faller även i betydande omfattning förberedelserna till

de ofta förekommande föredragningarna inför utrikesnämnden. Bestyret härmed

ökas än mer därigenom, att i allt större utsträckning kräves, att förberedande

utredningar i olika frågor skola tillställas nämndens ledamöter före

varje sammanträde.

Till politiska avdelningen hör ytterligare beredningen av överenskommelser

av politisk natur, varpå som exempel kan pekas på de under de senare åren

talrikt förekommande förliknings- och skiljedomsavtalen med främmande makter.

Avdelningen har vidare att bilda centralpunkten för den ständigt fortgående

politiska rapporteringen från våra beskickningars sida. Bapporterna,

vilka bland annat bilda utgångsmaterialet för nyssberörda redogörelse enligt

§ 54 regeringsformen, skola läsas, sovras, bearbetas och föredragas för utrikesledningen

samt i lämplig form och utsträckning kommuniceras — förutom i

viss omfattning med mjurdigheter i hemlandet ■— med de skilda beskickningarna,

för vilka dessa rapporter Utgöra en oundgänglig förutsättning för en

allsidig utrikespolitisk orientering.

Bland andra ärendesgrupper, som — bortsett från pressbyråns verksamhet —

enligt nuvarande organisation falla under politiska och handelspolitiska avdelningen

må särskilt nämnas den för närvarande högst betydande och tidsödande

gruppen handels- och sjöfartsavtal, som ofta påkalla vidlyftiga utredningar och

förhandlingar. Till avdelningen höra vidare avtal rörande sociala frågor, avtal

rörande finanspolitiska frågor såsom skatter, tullar och acciser, avtal rörande

mynt, mått. mål och vikt, klagomål med anledning av beskattning arsvenskar

i utlandet, överenskommelser rörande kommunikationsväsendet, underhandlingar

om Sveriges deltagande i politiska, ekonomiska och sociala konferenser

och kongresser, diplomatiska framställningar avseende klagomål och

krav i anledning av krig och oroligheter m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utöver de nu nämnda, mera regelbundet återkommande arbetsuppgifterna har

avdelningen dessutom att handlägga en mångfald av extraordinära och oförutsedda

ärenden av politisk art, vilkas beredning alltid måste utgöra en avsevärd

del av ett utrikesdepartements verksamhet. Dessa ärenden, som ofta

äro av ömtålig beskaffenhet och fordra snabb och säker handläggning, sätta

i hög grad sin prägel på avdelningen och taga särskilt avdelningschefens tid

och krafter i anspråk i betydande omfattning.

Av väsentligen annan art äro de arbetsuppgifter, som åvila speciella handelsavdelningen.

På denna avdelning och närmast dess chef ankommer det att

utgöra centralpunkten för utrikesförvaltningens verksamhet på det kommersiella

och ekonomiska området. Han har att leda utrikesorganens, beskickningars

och konsulats, rapportverksamhet i dessa ämnen, att i sådant avseende

giva nämnda organ anvisningar och instruktioner, att mottaga, granska och sovra

inkommande rapporter, att tillse, att rapportmaterialet i behövlig utsträckning

delgives utrikesleduingen samt skyndsamt och i lämplig form vidarebefordras

till intresserade myndigheter och näringskorporationer, att från samma myndigheter

och korporationer mottaga önskemål och framställningar om utredningar

och upplysningar rörande utländska förhållanden samt att tillse, att

sådana utredningar och upplysningar införskaffas genom respektive utlandsorgan

och därefter utan tidsutdräkt ställas till vederbörandes förfogande. Speciella

handelsavdelningen har vidare, såsom redan i det föregående omförmälts,

att stå det svenska näringslivet till tjänst och lämna dess utövare sitt bistånd

när det gäller att söka ordna upp mellanhavanden med utländska myndigheter

och uppkomna komplikationer av kommersiell art, vilka merendels

äro av den art, att de kräva ett snabbt och effektivt ingripande. Såsom exempel

härpå må nämnas frågor om utverkande av export- och importlicenser i

främmande länder, av lättnader i fråga om tullbehandling och tullformalitcter.

rättelse beträffande tullrubricering, befrielse eller nedsättning i sjöfartsavgifter

o. s. v. Chefen för speciella handelsavdelningen bör sålunda vara och

har jämväl blivit den naturliga förbindelseleden i kommersiella och ekonomiska

frågor mellan näringsmyndigheterna och näringsorganisationerna i hemlandet,

å ena, samt utrikesdepartementet och utrikesrepresentationen, å andra

sidan.

Därjämte har avdelningen att mottaga förfrågningar och framställningar i

kommersiella ämnen, vilka inkomma från utlandet, vare sig genom främmande

makters representanter i Stockholm eller genom de svenska utlandsorganen.

samt att bereda härigenom uppkommande ärenden. Särskilt avdelningschefen

måste till följd härav hålla sig noggrant underrättad om hithörande förhållanden

inom Sveriges statsförvaltning och näringsliv, liksom det även, med hänsyn

till avdelningens övriga ovannämnda åligganden, för honom är en viktig uppgift

att ingående följa den allmänna handelspolitiska och världsekonomiska utvecklingen.

Uppenbart är, att den olikartade beskaffenheten hos de till utrikesdepartementets

handläggning hörande huvudgrupper av ärenden — politiska och kommersiella

— varom i det föregående talats, ställer väsentligen olika krav på

de personer, som hava att svara för ärendenas behandling. För den förra gruppen

fordras en person, som först och främst är sakkunnig på det allmänt politiska

området och väl förtrogen med de uppgifter och arbetsmetoder, som där

böra komma till användning. De rent diplomatiska kvalifikationerna och den

formella skolningen måste komma att i en dominerande grad träda i förgrunden.

Vid besättandet av chefsposten för den avdelning, som har dessa ärenden

sig anförtrodd, torde därför i regel komma i fråga någon dugande yngre

tjänsteman inom utrikesförvaltningen, för vilken tyngdpunkten i avseende å

tidigare verksamhet legat i långvarig tjänstgöring vid våra beskickningar utom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

lands samt i handhavandet av politiska frågor inom utrikesdepartementet. För

chefskapet å den avdelning, där handelsärendena inom departementet behandJas,

lärer däiemot i första hand krävas speciell inriktning’ på ekonomiska spörsmai,

i möjligaste man ingående förtrogenhet med och förståelse för det svenska

näringslivet . och dess önskemal, helst i förening med långvarig föregående

verksamhet i hemlandet, omfattande teoretiska och praktiska kunskaper i de

ämnen, som falla inom den ekonomiska politikens område, samt personlig känning

eller i varje fall naturlig fallenhet att söka och vinna kontakt med representanterna

för näringslivet och näringsmyndigheterna. Givetvis utesluta nu

nämnda personliga betingelser icke varandra, men det torde icke vara för mycket

sagt, att dessa kvalifikationer endast undantagsvis kunna förutsättas förenade

hos samma person. Pa en dylik tillfällighet kan icke rimligtvis en fortbestående

organisation byggas.

Redan den ovan gjorda uppräkningen av de arbetsuppgifter, soin för närvarande

vila på cheferna för politiska och handelspolitiska avdelningen samt

speciella handelsavdelnmgen, torde emellertid med tillräcklig tydlighet visa,

att, även om^det vore möjligt att finna en person, lämplig att förena chefskapen

för bada avdelningarna, arbetsfältets omfattning och arbetsmängdens

storlek skulle bliva alltför betydande för att avdelningschefen skulle kunna

lyckligt gå i land med dessa dubbla uppgifter. Med den ingående kunskap

jag under ett nära fyraårigt chefskap för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning

förvärvat rörande avdelningens arbetsbörda och den allmänna

kännedom jag äger om arbetet på politiska avdelningen vågar jag också bestämt

påstå, att det måste överstiga en mans arbetsförmåga att på ett tillfredsställande

sätt fylla de ansprak ett sammanförande av alla dessa ärenden

på en hand skulle medföra. Enligt min erfarenhet äro samtliga de fyra avdelningschefsbefattningarna

i utrikesdepartementet av mycket" krävande och

arbetstyngd natur, och detta gäller icke minst chefsposterna på politiska avdelningen

och handelsavdelningen.

Under sådana omständigheter skulle en organisation, sådan som 1918 års sakkunniga

tänkt sig, ehuru den sedermera ej förverkligats — enligt vilken samtliga

politiska, och kommersiella ärenden lades under samma avdelning •— icke

kunna leda till annat än att chefen för den gemensamma avdelningen skulle

tvingas att eftersätta endera av sina huvuduppgifter. Att det därvid bleve

handelsärendena, som finge komma i andra rummet, torde icke vara tvivel

underkastat, detta helt enkelt därför att landets politiska intressen icke få

och icke kunna undanskjutas. Följden bleve helt naturligt, att chefsposten

å den sammanslagna avdelningen komme att besättas med övervägande hänsyn

tagen till de diplomatiska synpunkterna, och att såväl på grund härav

som i anledning av de rent politiska ärendenas mångfald och räckvidd dessa

ärenden i första hand bleve föremål för avdelningschefens intresse och omvårdnad,

medan handelsärendena bleve ställda i skymundan.

o Eu dylik utveckling vore enligt min mening synnerligen olycklig. Det är.

såsom 1918 års sakkunniga framhöllo, riktigt, att i våra dagar de ekonomiska

faktorerna ^spela en ytterst betydelsefull roll inom utrikespolitiken, och att

detta förhållande påkallar ett noggrant beaktande. Men vad ovan anförts

• orde hava visat, att man icke kan vinna det av de sakkunniga avsedda syftet

på den av dem tänkta vägen, genom att inom utrikesdepartementet sammanföra

de politiska och ekonomiska frågorna på en avdelning. Såsom utvecklingen

under de senaste åren gestaltat sig, skulle på grund av omständigheternas

makt ett dylikt sammanförande medföra ett rent motsatt resultat mot

det åsyftade, nämligen de ekonomiska frågornas undanskjutande inom utrikesförvaltningens

arbetsprogram. Vad som kräves är i stället, att utrikesledningen.

vid vars ståndpunktstagande i skilda spörsmål olika synpunkter böra komma till

opaginerad Kontrollera mot PDF

sin rätt och avvägas mot varandra, liar till sitt omedelbara förfogande specialutbildade

representanter för vart och ett av ifrågavarande huvudområden inom

departementets verksamhetssfär.

Härtill kommer att -— även med allt erkännande åt utrikesförvaltningens

politiska uppgift -— dess kvantitativt största arbetsfält under nuvarande förhållanden

dock ligger på det ekonomiska och kommersiella området. För hela

utrikesrepresentationen bör gälla, att den bör i största möjliga utsträckning

söka befordra vårt näringslivs intressen. Flertalet av våra utlandsorgan, däribland

så gott som hela den omfattande utomeuropeiska representationen, har

just sitt främsta berättigande såsom stödjepunkter för vår utrikes handel och

sjöfart. På senare tid har oek från alla håll allt bestämdare framhållits

betydelsen av utrikesrepresentationens uppgifter på det kommersiella området,

och nutida reformsträvanden i fråga om vår liksom främmande utrikesorganisationer

hava .särskilt gått ut på att göra såväl den diplomatiska som

den konsulära tjänstemannakåren i allt högre grad skickad att motsvara de

krav, som i sådant hänseende ställas.

För att dessa strävanden skola krönas med framgång är det av avgörande

betydelse att inom utrikesdepartementet självt finnes ett organ, som har till

sin huvuduppgift att just i dessa frågor utgöra en verklig ledning samt ett

impulsgivande och sammanhållande centrum för beskickningarnas och konsulatens

arbete. Endast därigenom och genom ett på detta sätt stimulerat medvetande

om att ett intresserat och nitiskt arbete härutinnan medför samma

uppskattning och samma utsikt till befordran som förtjänster inom andra delar

av karriären, lär det bliva möjligt att hos tjänstemännen av alla grader inarbeta

en klar uppfattning om att de praktiska och ekonomiska spörsmålen

icke få förbises utan påkalla enahanda intresse och omsorg som tjänstens

övriga grenar.

Härmed sammanhänger nära den viktiga utbildningssynpunkten. Ett av

huvudsyftena med den för ett tiotal år sedan genomförda omorganisationen

av utrikesförvaltningen var ätt bryta den förutvarande dualismen i fråga om

rekrytering och fortsatt utbildning mellan två från varandra skilda karriärer,

en diplomatisk med tonvikten lagd på den politiskt rättsliga sidan och en

konsulär med tyngdpunkten på kommersiella uppgifter. För detta ändamål

infördes en gemensam rekrytering för utrikestjänsten och fastslogs principen

om tjänstemännens, särskilt de yngres, förflyttningar mellan beskickningar och

konsulat, omväxlande med tjänstgöring inom utrikesdepartementet på dess olika

avdelningar.

Att denna anordning är riktig synes ej vara tvivel underkastat. Också

torde det vara obestridligt, att, sedan den nya organisationen trätt i kraft,

en märkbar förbättring i fråga om personalens utbildning och mer mångsidiga

skolning inträtt. Det är all anledning hoppas, att utvecklingen skall

gå vidare i denna riktning. Men härför kräves obetingat, att tjänstemännen

just vid den grundläggande utbildningen i hemlandet, d. v. s. inom utrikesdepartementet,

under tjänstgöring växelvis på departementets underavdelningar

erhålla allsidig handledning och träning inom var och en av de huvudgrenar,

som höra till utrikestjänsten och detta torde icke vara möjligt med mindre

varje huvudgren har sitt särskilda organ inom departementet. Endast om därstädes

finnes en väl ledd och utrustad handelsavdelning inriktad på de synpunkter

och arbetsmetoder, som ett handhavande av ekonomiska och kommersiella

uppgifter medför, lära därför de yngre tjänstemännen kunna bibringas

den utbildning, som erfordras för att fostra dem till förståelse för det svenska

näringslivets intressen och göra dem skickade att vid sin fortsatta tjänsteutövning

å beskickningar och konsulat i utlandet handlägga kommersiella

frågor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Förutom nu nämnda skäl för behovet av en handelsavdelning tillkommer

ytterligare vikten av att handelstraktatärendena vid sin behandling inom utrikesdepartementet

komma under den speciellt sakkunniga ledning och till

erkännas den självständiga ställning, som i nuvarande tidsläge svarar mot deras

stora praktiska betydelse. Härför kräves enligt min åsikt, att de inordnas

såsom ett led i de utrikeskommersiella ärendenas handläggning över huvud

taget. Till den närmare motiveringen för denna min mening skall jag i det

följande återkomma.

Med det anförda har jag i själva verket redan angivit min ståndpunkt till

det vid tidigare tillfälle framkomna förslaget att inordna speciella handelsavdelningen

såsom en byrå på politiska och handelspolitiska avdelningen. Eu

dylik anordning skulle icke bereda vederbörande närmaste chef den självständiga

och auktoritativa ställning, som handelsärendcnas vikt och omfattning

kräva. Dessa ärenden böra anförtros åt en person, som hunnit förvärva

nödig förtrogenhet med vårt ekonomiska liv, en skolad allmän erfarenhet och

ett övat omdöme, och som har den position att han förmår att göra sig gällande

såväl inåt som utåt. Det är han, som närmast har att svara för ledningen

och sammanhållningen av utrikesförvaltningens verksamhet på det ekonomiska

och kommersiella området. Det är vidare huvudsakligen han, som på

detta vidsträckta fält har att företräda departementet vid den direkta förbindelsen

med utlandet, främst med andra staters härvarande representanter.

Slutligen är det han, som mer än någon annan av utrikesdepartementets tjänstemän

bildar förbindelselänken mellan utrikesförvaltningen och näringslivet.

Härtill kommer, att det knappast vore tänkbart, att en dugande person i byråchefs

ställning skulle för längre tid kunna kvarhållas på ifrågavarande post,

vilket med hänsyn till befattningens art måste anses synnerligen önskvärt. Inom

kort skulle han hava befogat anspråk på att erhålla förflyttning till befattning

i motsvarande grad utomlands eller befordran inom den inre eller yttre

karriären.

För att sålunda handelsärendena skola erhålla den plats inom utrikesför

valtningens arbetsprogram, som deras vikt kräver, måste de hava en själv - ständig företrädare inom departementet med samma ställning som de avdelningschefer,

vilka hava att inom den gemensamma organisationens ram svara

för övriga två huvudgrupper av ärenden, de politiska och de juridiska. Detta

bör vara ett berättigat krav från näringslivets sida. Enligt min mening vore

i våra dagar ett utrikesdepartement utan cn effektiv handelsavdelning en orimlighet.

Genom att på detta sätt de politiska ärendena och handelsärendena fördelas

mellan två likställda avdelningar inom utrikesdepartementet vinnes, att varje

ärendesgrupp garanteras en i möjligaste mån kompetent ledning, samt att arbetsbördan

för envar av de för arbetet närmast ansvariga avdelningscheferna icke

blir större och tyngre än att den rimligtvis och på ett tillfredsställande sätt

kan av en man bäras. För sammanhållningen och enhetligheten i ärendesbehandlingen

svarar -— förutom den dagliga samverkan mellan avdelningscheferna

— departementets gemensamma ledning, departementschefen och kabinettssekreteraren,

av vilka den senare just har till sin främsta uppgift att

sörja för full effektivitet och samstämmighet i departementets arbete genom att

deltaga i och leda behandlingen av alla viktigare ärenden till vilken avdelning

de än höra samt vaka över arbetsfördelningen och samarbetet mellan avdelningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ärendesfördelningen mellan politiska avdelningen och handels
avdelningen.

Enligt den uppfattning, som i det föregående gjorts gällande, bör inom utrikesdepartementet

— bortsett från den avdelning, som har att handlägga personal-

och andra administrativa frågor inom den inre och yttre förvaltningen

— finnas en särskild avdelning för envar av de tre huvudgrupper av ärenden,

som falla under departementets verksamhetssfär, alltså en politisk avdelning

för politiska, en handelsavdelning för ekonomiska och kommersiella samt en

rättsavdelning för juridiska frågor.

Med nuvarande organisation förefinnes den yttre ramen för denna ärendesfördelning.

Handläggningen av handelsärenden är emellertid splittrad på två avdelningar,

i det att handelstraktatfrågorna tillhöra politiska och handelspolitiska

avdelningen, onedan såväl kommersiella informationsärenden som ock handelspolitiska

démarcher och ingripanden i särskilda fall ankomma på speciella handelsavdelningen.

Med den synpunkt på ärendesfördelningen, varåt ovan givits

uttryck, bör den ökade enhetlighet och koncentration på detta område, som utrikesministern

i sina direktiv till de sakkunniga framhållit såsom önskvärd,

ernås därigenom, att samtliga handelsärenden behandlas på en och samma avdelning,

handelsavdelningen, och att följaktligen traktatärendena överflyttas

till denna avdelning från politiska avdelningen.

Genom en dylik förläggning till handelsavdelningen skulle traktatärendena

föras in i sitt naturliga sammanhang som ett led i den avdelnings verksamhet,

som över huvud taget har att handlägga kommersiella uppgifter. De skulle

på ett självfallet sätt ansluta sig till behandlingen av övriga handelsärenden.

den kommersiella informationen och de handelspolitiska tillämpningsåtgärderna.

Traktatberedningen skulle därigenom tillgodogöras den speciella, kommersiellt

betonade fackkunskap och arbetsmetod, som vinnes och underhålles endast genom

ett fortlöpande arbete med kommersiella spörsmål och genom den ständiga

kontakten med näringsmyndigheterna och näringslivet. Denna fackkunskap

är av största betydelse i varje skede av ett traktatärendes handläggning

och ej minst i det, som faller under utrikesdepartementet, men den kan icke i

samma grad förutsättas inom politiska avdelningen, vaTs huvuduppgift med

därefter anpassade arbetssätt ligger på ett annat område.

Av icke mindre värde är, att traktatberedningen genom att hänföras till handelsavdelningen

skulle komma i centrum av avdelningschefens verksamhet.

Detta är så mycket betydelsefullare, som traktatfrågorna med hänsyn till sin

vikt och ofta komplicerade beskaffenhet i särskilt framträdande grad kräva

oavlåtlig uppmärksamhet och ingående studium. På politiska avdelningen

åter måste i betraktande av denna avdelnings huvudsakliga inriktning på de

allmänt politiska uppgifterna risken ligga nära till hands, att traktatärendena

bleve skjutna tillbaka till andra planet, vilket i nuvarande tidsläge och med

fasthållande av de principer, som lågo till grund redan för 1919 års organisationsplan,

måste betraktas som ett allvarligt missgrepp. Å andra sidan skulle

ett överflyttande av traktatärendena till handelsavdelningen medföra en betydande

vinst därutinnan, att chefen för politiska avdelningen skulle få ökade

möjligheter att ägna sin tid och sina krafter åt de i våra dagar även för Sveriges

del så viktiga politiska ärendena.

Vid sidan av de huvudbestämmelser av ekonomisk innebörd, t. ex. angående

mestgynnadnationsbehandling, tullar och andra avgifter in. m., som ett nutida

större handelsavtal omfattar, pläga därstädes jämväl förekomma ett flertal

stadganden av annan art såsom rörande inrese- och bosättningsfrågor. utländska

undersåtars ställning och rättigheter, passförhållanden, konsulers ställ
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

ning och befogenheter ni. m., sålunda frågor, som med hänsyn till sin sakliga

innebörd hava beröringspunkter med arbetsfälten för utrikesdepartementets

samtliga avdelningar. Klart är därför, att traktatärendena i utpräglad

grad höra till de ämnen, beträffande vilka ett nära samarbete under den högsta

ledningens tillsyn bör komma till stånd. .Särskilt bör ett dylikt samarbete äga

rum med politiska avdelningen. Men tyngdpunkten i utrikesdepartementets

beredning av dessa frågor bör på grund av deras övervägande intresse ur näringssynpunkt

ligga på handelsavdelningen, vars chef bör vara den sammanhållande

kraften i traktatarbetet.

Vad själva traktatförhandlingarna angår, bör chefen för nämnda avdelning,

hos vilken på detta sätt behandlingen av alla handelspolitiska frågor skulle

sammanföras, vara väl skickad att deltaga i dylika förhandlingar. Förutom

den allmänna inriktning på utrikespolitiska synpunkter, som tjänstgöringen

inom utrikesförvaltningen bör befordra och utveckla, besitter han traktatteknisk

specialkunskap samt tillika, på grund av den dagliga sysselsättningen med

utrikeskommersiella uppgifter, allmän insikt i näringsekonomiska ämnen och

förtrogenhet med näringslivets synpunkter och intressen. Vilka personer som

böra föra en viss förhandling är emellertid en fråga, som får avgöras från fall

till fall. Självfallet bör det vara angeläget, att också i all erforderlig utsträckning

för dylika uppgifter taga i anspråk den speciella förhandlingstekniska

färdighet samt den formella skolning och rutin på det politiska området,

varöver utrikesdepartementet må förfoga. Dessa synpunkter böra ofta så

mycket hellre kunna förenas, som det torde vara regel, att större traktatförhandlingar

anförtros åt särskilda delegationer om två eller flera personer, utsedda

med hänsyn till behovet av expertis på olika områden av det vidsträckta komplex,

som ett handelsavtal kan i sig innefatta.

Genom traktatärendenas överförande till handelsavdelningen skulle slutligen

följa en naturligare arbetsfördelning och klarare gränsdragning mellan utrikesdepartementets

avdelningar. Väl är det sant, att i ett ämbetsverk med så

mångskiftande och med varandra sammanflätade arbetsuppgifter som utrikesdepartementets

gränsfall alltid måste förekomma, liksom ock fall, då ett ärende

i sina olika aspekter samtidigt faller under skilda avdelningar. Men med nuvarande

ordning, då handelsärendena äro uppsplittrade mellan tvenne avdelningar,

är oklarheten konstitutiv. Klarare linjer härutinnan kunna näppeligen

vinnas, med mindre man slår in på en uppdelning efter ärendenas sakliga innehåll.

Vid behandlingen av frågan om handelstraktatärendenas förläggning inom

utrikesdepartementet synes det sätt, varpå motsvarande problem ordnats för

Danmarks vidkommande, erbjuda betydande intresse. Vid den år 19''21 genomförda

nyorganisationen av utrikesministeriet inrättades efter svenskt mönster en

politisk-handelspolitisk avdelning samt en fristående upplysningsbyrå för näringarna.

Man fann emellertid att, tvärtemot vad avsikten varit, de kommersiella

synpunkterna genom denna organisationsändring fått minskat i stället för

ökat utrymme, och har fördenskull i år återgått till den äldre anordningen med

två huvudavdelningar, nämligen en ekonomisk-politisk för handläggning av alla

handelspolitiska ärenden och den kommersiella informationen samt en juridiskpolitisk

för rent politiska ärenden och vissa dittills på rättsavdelningen behandlade

frågor.

Rörande de skäl, som utöver de ovan anförda tala för de handelspolitiska

ärendenas sammanförande till handelsavdelningen, tillåter jag mig att hänvisa

till och åberopa en av nuvarande chefen för speciella handelsavdelningen avgiven,

här såsom bilaga B. närsluten promemoria.

Den invändningen har framställts, att spörsmålet om ordningen för de handelspolitiska

frågornas och särskilt handelstraktatärendenas handläggning inom

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

utrikesdepartementet borde vara. beroende av sättet för dessa frågors beredning

inom den inre förvaltningen, och att man icke kan komma till en ändamålsenlig

och slutgiltig lösning beträffande ifrågavarande ärendens handläggning

inom utrikesdepartementet, utan att problemet upptages i hela dess vidd, d. v. s.

också i vad angår andra statsorgans och i synnerhet handelsdepartementets ställning

och uppgifter i hithörande frågor. Från de synpunkter, som här ovan

hävdats, kan denna invändning icke godkännas såsom berättigad.

I en av chefen för speciella handelsavdelningen upprättad, här såsom bilaga

C. bifogad promemoria har redogörelse lämnats för den praxis vidkommande

traktatärendenas handläggning, som i avseende å arbetsfördelningen mellan

utrikesdepartementet och handelsdepartementet så småningom utbildats. Den

gränsreglering, som sålunda kommit till stånd, kan visserligen på enskilda punkter

bli föremål för jämkningar, men torde i stort sett väl svara mot de båda departementens

organisation samt allmänna inriktning och särskilda uppgifter.

Mot lämpligheten av den nuvarande arbetsfördelningen mellan utrikesdepartementet

och den inre förvaltningen torde icke någon befogad erinran kunna göras.

I de direktiv, som meddelats för de sakkunnigas utredningsuppdrag, ingår

icke heller att söka åstadkomma en ny gränsdragning mellan utrikesdepartementet

och de inre förvaltningsorganen, utan problemet är begränsat till spörsmålet

om utrikesdepartementets organisation i föreliggande avseende. Meningen är

sålunda icke att i något avseende rubba de nuvarande gränserna för utrikesdepartementets

verksamhetsområde. Vad det gäller är att överväga, på vad sätt

den till detta departement hörande behandlingen av handelstraktatärendena lämpligen

bör ordnas för bästa möjliga tillgodoseende av kommersiella synpunkter.

Den självklara omständigheten, att den förberedande traktatberedningen bör om

händerhavas av de inre näringsmyndigheterna, förminskar för ingen del behovet

av kommersiellt insiktsfull ledning även på det sista och avgörande stadiet av

traktatbehandlingen, och påståendet att denna synpunkts tillgodoseende skulle

innebära en dubblering av den föregående handläggningen saknar därför fog.

Det är från denna utgångspunkt problemet i det föregående blivit behandlat,

och resultatet har blivit, att utrikesdepartementet — alldeles oavsett hur den

inre förvaltningen är organiserad — har ett oavvisligt behov av en självständig

handelsavdelning under sakkunnig ledning, och att handelstraktatärendena

liksom övriga handelspolitiska och utrikeskommersiella frågor böra sammanföras

till gemensam handläggning på denna avdelning under nära. samarbete

med departementets övriga instanser.

Från politiska avdelningen böra alltså till handelsavdelningen överföras samtliga

ärenden av handelspolitisk natur, i första hand handels- och sjöfartsavtol

samt vidare avtal rörande finanspolitiska frågor, såsom skatter, tullar och

acciser, avtal rörande mynt, mått, mål och vikt, överenskommelser rörande kommunikationsväsendet

ävensom frågor om Sveriges deltagande i ekonomiska konferenser

och kongresser. I samband därmed böra jämväl i övrigt bestämmelserna

i instruktionen för utrikesdepartementet jämkas, i syfte att på alla punkter

genomföra en ärendesfördelning efter frågornas realinnebörd.

Utrikesdepartementets personalbehov samt personalens fördelning

på avdelningar och byråer.

När det gäller att bedöma personalbehovet inom utrikesdepartementet böra

till en början beaktas vissa särskilda omständigheter, som utesluta varje direkt

jämförelse med andra statsdepartement.

Vart och ett av de övriga departementen bar, i Sverige liksom annorstädes,

schematiskt sett att handlägga vissa bestämda grupper av ärenden, hänförande

opaginerad Kontrollera mot PDF

sig till viss huvudgren av den statliga verksamheten. Arbetsfältet är med

andra ord mer eller mindre klart avgränsat med hänsyn till ärendenas art och

sakliga innebörd. Inom detta område omhänderhar vederbörande departement

ärendenas slutliga beredning före föredragningen och avgörandet inför högsta

regeringsmyndigheten. Enligt den för Sverige säregna, historiskt givna förvaltningsorganisationen

är därvid departementens behandling av frågorna av övervägande

formell natur, medan den sakliga beredningen väsentligen omhänderhaves

av de under departementen hörande centrala ämbetsverken. Detta

system medför, att departementen kunna vara och äro utrustade med en jämförelsevis

fåtalig personal, vilket givetvis icke vore tillfyllest, om de centrala

ämbetsverkens ärendesbehandling i stället försigginge inom departementen.

Utrikesdepartementet intager ensamt bland departementen i nu nämnda hänseenden

en särställning. Dess ämbetsområde är icke alltefter frågornas sakliga

innebörd begränsat till jämförelsevis få ärendesgrupper, utan dit höra överhuvud

taget alla frågor, som i ena eller andra avseendet röra vårt förhållande

till utlandet. Principiellt sett gripa därför utrikesdepartementets uppgifter

över samtliga områden av statsförvaltningen. Men inom detta vidsträckta arbetsfält

är å andra sidan ärendesbehandlingen till väsentlig del av annan art

än inom Kungl. Maj ds kansli i övrigt. Beredningen av frågor för avgörande

inför Kungl. Maj:t — som för andra departement är huvudsaken — förekommer

för utrikesdepartementets del endast i jämförelsevis ringa omfattning,

nämligen allenast i ärenden, där departementet är så att säga slutmyndighet,

alltså särskilt i vissa politiska spörsmål samt givetvis i frågor som röra utrikesförvaltningens

egna administrativa förhållanden. I övrigt är departementets

uppgift till huvudsaklig del att leda beskickningarnas och konsulatens arbete

och att förmedla förbindelsen mellan dessa organ, å ena, samt fackmyndigheterna

ävensom samhälls- och näringslivets representanter i hemlandet, å

andra sidan. Härvid har utrikesdepartementet icke såsom andra departement

några underlydande centrala ämbetsverk till sitt förfogande.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter — arbetsuppgifternas mångskiftande

beskaffenhet, verksamhetsområdets vidsträckta omfattning och frånvaron

av underlydande centrala ämbetsverk — kräves uppenbarligen att i utrikesdepartementet

finnes anställt ett i förhållande till andra departement jämförelsevis

stort antal tjänstemän i högre och lägre grad.

Till behovet av en jämförelsevis stark personalutrustning inom utrikesdepartementet

bidrager ytterligare ett betydelsefullt förhållande. Eör att möjliggöra

en allsidig utbildning för utrikestjänsten —■ särskilt numera sedan den

förutvarande dualismen i fråga om rekrytering och utbildning mellan en diplomatisk

och en konsulär tjänstemannakår avskaffats — bär, såsom ovan påpekats,

principiellt fastslagits, att de yngre tjänstemännen skola med lämpliga

tidsmellanrum förflyttas mellan beskickningar och konsulat samt omväxlande

därmed tjänstgöra inom utrikesdepartementet på dess olika avdelningar. Ifrågavarande

anordning är obestridligen ur organisatorisk synpunkt riktig och har

tvivelsutan väsentligen bidragit till den märkbara förbättring i avseende å

personalens utbildning, som på senare tid inträtt. Men denna nödvändiga cirkulation

medför givetvis, att — bortsett från ett fåtal befattningar, där på

grund av särskilda skäl större permanens förefinnes — posterna inom utrikesdepartementet

byta innehavare i en utsträckning, vartill motsvarighet saknas

inom den inre förvaltningen. Att den rutin och erfarenhet inom visst specialområde,

som vinnes genom mångårig tjänstgöring på samma plats, därför icke

kan, särskilt beträffande sekreterare- och attachégraderna, stå utrikesdepartementet

till buds i samma omfattning som övriga ämbetsmyndigheter, torde ligga

i öppen dag. Härtill kommer, att på grund av dessa relativt täta personalbyten

inom utrikesdepartementet de högre befattningshavarnes, framför allt avdel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ningschefernas, tid och krafter i betydligt större utsträckning än eljest skulle

vara nödigt, måste tagas i anspråk för den yngre personalens handledning och

utbildning, vilket uppenbarligen medför en avsevärd ökning i nämnda chefers

arbetsbörda.

Vid bedömandet av personalbehovet i utrikesdepartementet bör vidare ej lämnas

ur sikte att, särskilt med hänsyn till avsaknaden av underordnad diplomatisk

personal vid vissa beskickningar i utlandet, departementets tjänstemän i

ej ringa utsträckning måste anlitas för vikariatsförordnanden under vederbörande

ministrars semestrar. Slutligen är att märka, att departementets arbetskrafter

kontinuerligt tagas i anspråk för särskilda uppdrag i utlandet, nämligen

dels vid Nationernas förbunds ordinarie möten och under förbundets

auspicier tid efter annan anordnade specialkonferenser, dels ock vid de talrika

mellanfolkliga sammankomster och förhandlingar på olika områden, i vilka

Sverige har att deltaga. I betraktande av framför allt befattningen med berörda

internationella underhandlingar av olika slag måste man nödvändigtvis

räkna med att icke blott vissa av tjänstemännen i högre grad utan även sådan

underordnad personal, som anlitas för sekreterarehjälp, under avsevärda tider

årligen äro frånvarande från departementet.

Utrikesdepartementets nuvarande personalutrustning har i huvudsak bestämts

i samband med de åren 1919 och 1921 genomförda organisationsändringarna. På

grundval av förslag av 1923 års besparingskommitté beslötos därefter vid 192-1

års riksdag vissa reduktioner, varigenom å övergångsstat överfördes byråchefsbefattningen

å den till personal- och administrativa avdelningen hörande byrån

för utländska studieresor, passärenden m. m., en förste legationssekreteraretjänst

å politiska och handelspolitiska avdelningen samt en förste arkivarieoch

en omdre arkivariebefattning å arkivet. I sammanhang med den granskning,

vilken Kungl. Maj:ts kansli vid 1926 års riksdag underkastades, vidtogos

en del ytterligare minskningar i avseende å departementets personal.

Sålunda sattes då chefsbefattningen å arkivet, ävensom en byråsekreteraretjänst

å rättsavdelningen på övergångsstat. Samtidigt verkställdes en noggrann undersökning

av departementets behov av underordnad personal, skrivbiträden

och expeditionsvakter, som inskränktes till vad som under föreliggande omständigheter

ansågs oundgängligen erforderligt.

Härav framgår, att personalbehovet för utrikesdepartementet under de senaste

fyra åren redan två gånger varit föremål för undersökning i indragnings- och besparingssyfte.

Vid sådant förhållande lärer det knappast kunna vara att förvänta,

att nu några mer avsevärda ytterligare inskränkningar skola vara att föreslå.

Politiska avdelningen. Den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen

är organiserad på fyra byråer, därav en pressbyrå. Denna byrå, som

synes böra utbrytas ur avdelningen och ställas direkt under kabinettssekreteraren,

skall nedan vidare behandlas.

Arbetsområdet för övriga tre byråer av ifrågavarande avdelning är enligt

nuvarande organisationsplan uppdelat efter den s. k. geografiska principen, så

att ärenden berörande vissa angivna länder behandlas å en byrå, ärenden

rörande andra länder å en annan byrå o. s. v. I stort sett hava till första

byrån hänförts skandinaviska och germanska länder, till andra byrån

anglosachsiska och till tredje byrån romanska länder. Anordningen har motiverats

med önskvärdheten av att på de olika byråerna ärendena skola behandlas

av personal, som besitter särskilda kunskaper beträffande det land eller den

grupp av länder vidkommande ärende rör. Ändamålet har alltså varit att

åstadkomma en efter länder genomförd specialisering av arbetet å avdelningen.

Den geografiska principen såsom grundval för ärendesfördelningen har emellertid

visat sig vara behäftad med påtagliga olägenheter. Ärenden av sakligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

samma art handläggas pa olika ställen inom samma avdelning, och detta medför,

bland annat, såväl risk för olikformig behandling som ock den nackdelen att

erfarenheter, som inom en byrå vunnits vid behandlingen av en viss grupp av

ärenden, ej omedelbart kommit en annan byrå till godo.

Av dessa skäl har man ock under de gångna åren sett sig föranledd att i viss

utsträckning faktiskt frångå den geografiska principen såsom grund för ärendesfördelningen

och i stället övergå till en uppdelning, enligt vilken ärendena

med hänsyn till sin realinnebörd koncentrerats till viss tjänsteman oavsett vilket

land de närmast beröra. Under de sakkunnigas överläggningar har man ock

varit ense om att övervägande skäl tala för en övergång till en byråindelniug.

grundad på ärendenas sakliga art. Från de utgångspunkter, som av mig i del

föregående hävdats, är en indelningsgrund efter dessa linjer också för politiska

avdelningens del självfallen, så mycket mer som enligt mitt förslag de handelspolitiska

ärendena skulle helt överföras till handelsavdelningen, inom vilken

en indelning efter den geografiska principen icke ens torde böra ifrågasättas.

En överflyttning, på sätt ovan förordats, av traktatärendena liksom över

huvud taget de frågor av handelspolitisk natur, som nu tillhöra politiska avdelningen,

till handelsavdelningen, bör i organisatoriskt hänseende medföra, att

en byrå med därtill hörande byråchef och förste legationssekreterare eller vice

konsul överföres från förstnämnda till sistberörda avdelning.

Genom de handelspolitiska ärendenas, särskilt traktatfrågornas bortflyttande

från politiska avdelningen kommer givetvis avdelningschefens arbetsbörda att

i avsevärd mån lättas. Avdelningschefen beredes därigenom tillfälle att i betydligt

större omfattning än nu är fallet ägna sig åt de allmänt politiska uppgifterna.

Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas att indraga en av

återstående två byråchefsbefattningar, eventuellt i utbyte mot en tjänst i lägre

grad. Bortsett från den stora arbetsbörda, som alltjämt skulle komma att

åvila avdelningen, kan emellertid häremot anmärkas, att ett starkt behov av

kvalificerad arbetskraft föreligger för de politiska ärendenas skötsel. De frågor

det gäller att handlägga äro ofta av invecklad och ömtålig natur, vartill

kommer, att tjänstemännen å avdelningen i stor utsträckning måste tagas i anspråk

såväl vid vikariatsförordnanden och för särskilda uppdrag inom departementet

som ock utom departementet, framför allt för tekniskt biträde, sekreterarehjälp

m. m. vid förbundsförsamlingarna i Geneve samt vid de specialkonferenser

av politisk art, som därstädes anordnas och där Sverige är representerat.

På grund härav anser jag mig icke kunna förorda indragning av någon

byråchefsbefattning å politiska avdelningen.

På utrikesdepartementets stat äro för närvarande uppförda en förste legationssekreterare

eller vicekonsul, tjänstgörande hos utrikesministern, och eu

byråsekreterare, tjänstgörande hos kabinettssekreteraren. På grund av den

inom departementet rådande knappheten på arbetskraft inom ifrågavarande

tjänstegrader hava under senare år åtminstone endera av nämnda befattningshavare

plägat tjänstgöra å någon av departementets avdelningar, i allmänhet

å politiska avdelningen. Skäl synas med hänsyn härtill föreligga att i staten

överföra den ene av förevarairde befattningshavare, förslagsvis byråsekreteraren,

till politiska avdelningen.

Efter vidtagandet av dessa organisationsändringar skulle politiska avdelningen

bliva indelad på två byråer, den ena med en byråchef och en förste legationssekreterare

eller vicekonsul, den andra med en byråchef och en byråsekreterare.

På förstnämnda byrå torde böra handläggas ärenden rörande Nationernas

förbund och Fasta domstolen, på den senare byrån det löpande arbetet

å avdelningen, däribland informationsarbetet på det politiska området. Huru

övriga ärenden böra fördelas mellan byråerna synes lämpligen ej böra i instruktionen

fastslås utan torde böra avgöras genom beslut av departements
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

chefen, varigenom arbetet på smidigaste sätt synes kunna anpassas efter förefintliga

arbetskrafter och omständigheterna i övrigt vid varje särskild tidpunkt.

Till politiska avdelningen hör för närvarande också en förste legationssekreterare

å övergångsstat. Anmärkas må, att denne befattningshavare så gott

som uteslutande är sysselsatt med översättningsarbete för samtliga avdelningars

räkning, och att hans arbetskraft sålunda icke är att påräkna för det vanliga

departementsarbetet.

Handels av delning en. Personaluppsättningen å speciella handelsavdelningen

utgöres för närvarande av, förutom avdelningschefen, en förste legationssekreterare

eller vicekonsul och en byråsekreterare. Enligt det ovan framlagda förslaget

skulle, samtidigt med traktatärendena, från politiska avdelningen dit

överföras en byråchef och en förste legationssekreterare.

Efter denna organisationsändring skulle handelsavdelningen bliva organiserad

å två byråer, nämligen en traktatbyrå för traktatfrågor och andra handelspolitiska

spörsmål med en byråchef såsom chef och en förste legationssekreterare

eller vicekonsul samt en informationsbyrå för informations- och övriga

ärenden, över vilken avdelningschefen skulle hava det direkta överinseendet,

och där dessutom skulle tjänstgöra en förste legationssekreterare eller vicekonsul

och en byråsekreterare.

Personal- och administrativa avdelningen. Ifrågavarande avdelning är för

närvarande indelad på två byråer, nämligen personal- och räkenskap sbyrån

(personalbyrån) samt byrån för utländska studieresor, passärenden m. in. (ceremonibyrån),

envar under sin särskilda byråchef. Av dessa byråchefsbefattningar

har den å sistnämnda byrå genom 1924 års riksdags beslut förts å

övergångsstat. Befattningen uppehälles emellertid alltjämt av den person, som

tjänstgjort därstädes alltsedan tillkomsten av 1919 års organisation.

Chefen för ceremonibyrån har att, i stor utsträckning på eget ansvar, handlägga

ett betydande antal ärenden av speciell art, av vilka åtskilliga dessutom

äro av grannlaga natur. Med hänsyn härtill och till avdelningschefens

omfattande arbetsbörda, som svårligen skulle medgiva ett överförande direkt

å honom av nyssnämnda uppgifter, har jag under den tid av nära ett år, varunder

jag efter 1924 års organisationsbeslut utövat chefskapet för personalavdelningen,

kommit till den bestämda uppfattningen, att ifrågavarande byråchefstjänst

jämväl för framtiden är oundgängligen erforderlig. Det arbete,

som faller å personalbyrån, står däremot i hela sin utsträckning redan nu

under avdelningschefens omedelbara ledning och överinseende. Vid sådant förhållande,

och då med hänsyn härtill byråchefens självständiga ärendeshandläggning

är relativt ringa, torde sistberörda byråchefstjänst kunna undvaras..

Byråchefsbefattningen å ceremonibyrån synes fördenskull böra återföras till

ordinarie stat, medan motsvarande befattning å personalbyrån bör kunna utgå

från samma stat. Detta skulle innebära, att, så snart nuvarande innehavare

av sistnämnda befattning lämpligen kan flyttas till annan tjänst, befattningen

bortfaller, vilket medför en årlig besparing för statsverket av omkring 12,000

kronor.

Pressbyrån. Denna byrå, som för närvarande organisatoriskt tillhör politiska

och handelspolitiska avdelningen, har. till uppgift att omhänderhava utrikesdepartementets

förbindelser med den in- och utländska pressen. Byrån

och närmast dess chef ha sålunda att förmedla alla departementets upplysningar

och meddelanden till tidningarna antingen direkt eller genom anlitande

av förefintliga telegram- och nyhetsbyråer samt att därvid välja den form

och det spridningssätt, som för varje fall kan vara lämpligast. Med hänsyn

3—274350

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

till arbetets art är det av vikt att pressbyråchefen står i nära personlig kontakt

med ledande pressmän av olika läger och åsiktsriktningar. Byrån har

vidare att fortlöpande hålla utrikesledningen underrättad om vad som förekommer

av intresse i såväl svenska som utländska tidningar och att förse departementets

olika avdelningar med aktuellt pressmaterial. För dessa ändamål

måste svenska tidningar och ledande utländska pressorgan dagligen läsas

samt översikter och sammanställningar verkställas. Såsom informationsförmedlare

och förbindelseleder med utlandets press äro i vissa huvudstäder anställda

särskilda pressombud, vilka sortera under pressbyråchefen och från

honom mottaga anvisningar och instruktioner. På byrån ankommer vidare

bland annat att informera våra beskickningar och konsulat rörande regeringsåtgärder

och riksdagsbeslut på den inre politikens område av betydelse för utlandet.

Av denna redogörelse torde framgå, att, även om pressbyråns viktigaste

åligganden falla inom det politiska området, dess verksamhet likväl sträcker

sig över utrikesdepartementets hela arbetsfält, och att byrån måste stå i ständigt

direkt samarbete med departementets samtliga avdelningar. Denna särställning

synes lämpligen böra komma till uttryck rent organisatoriskt, såsom

fallet är inom vissa främmande utrikesministerier. Pressbyrån torde följaktligen

böra lösgöras från den politiska och handelspolitiska avdelningen och

— i likhet med departementets arkiv — direkt underställas kabinettssekreteraren.

Utrikesdepartementet i övrigt. Med avseende å personalutrustningen på rättsavdelningen

och arkivet föreslås icke någon förändring.

Sammanfattning och förslag.

1918 års organisationssakkunniga framhöllo i sitt betänkande angående utrikesdepartementet,

att de ekonomiska intressena i allt högre grad trängt sig

i förgrunden vid förbindelserna länderna emellan, samt att inom politiken ekonomiska

moment visat sig ingå som betydelsefulla faktorer även i frågor, som

förut betraktats såsom rent politiska. De sakkunniga drogo härav den slutsatsen,

att för framtiden handläggningen av ekonomiska och kommersiella

ärenden inom utrikesdepartementet borde sammanföras på en och samma avdelning.

Uttalandet om det nära samband, som råder mellan politik och ekonomi,

äger obestridligen alltjämt giltighet, men den därav dragna slutsatsen, att

politiska och ekonomiska frågor böra sammanföras på en avdelning, kan uppenbarligen

gälla endast under förutsättning, att ärendena icke äro flera till antalet

och mer olikartade till innehållet än att en och samma person rimligtvis

kan äga erforderlig kompetens och nödig tid att omhänderhava den omedelbara

ledningen av dem samtliga.

Nämnda förutsättning lärer emellertid icke vara för handen. De allmänt

politiska frågorna hava på de senaste åren särskilt på grund av tillkomsten

av Nationernas förbund fått en omfattning och betydelse även för vårt lands

vidkommande, som 1918 års sakkunniga knappast torde hava räknat med.

Samtidigt hava utrikesdepartementets uppgifter på det ekonomiska området erhållit

en högst betydande omfattning. Ett sammanförande av de politiska och

kommersiella ärendena under en gemensam avdelningschef skulle därför medföra

en arbetsbörda, som säkerligen överstege en mans arbetsförmåga. Härtill

kommer, att handläggningen av de båda ärendesgrupperna kräver väsentligen

olika personliga betingelser och kvalifikationer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Under sådana omständigheter skulle en organisation, enligt vilken samtliga

politiska och kommersiella ärenden lades under samma avdelning, icke kunna

leda till annat, än att chefen för den gemensamma avdelningen skulle tvingas

att eftersätta endera av sina huvuduppgifter. Att det därvid bleve handelsärendena,

som finge komma i andra rummet, torde icke vara tvivel underkastat.

En sådan utveckling vore synnerligen olycklig.

Härvid bör uppmärksammas, att under nuvarande förhållanden utrikesförvaltningens

kvantitativt största arbetsfält ligger på det ekonomiska och kommersiella

området. Flertalet av våra utlandsorgan, däribland så gott som hela

den omfattande utomeuropeiska representationen, har just sitt främsta berättigande

såsom stödjepunkter för vår utrikeshandel och sjöfart. För att utrikesförvaltningen

— såsom i våra dagar från alla håll framhålles såsom önskvärt

— skall bliva i allt högre grad skickad att motsvara de krav som ur

näringslivets synpunkt ställas å densamma, är det av avgörande betydelse,

att inom utrikesdepartementet finnes ett organ, som har till sin huvuduppgift

att just i dessa frågor utgöra en verklig ledning och ett sammanhållande

centrum för beskickningarnas och konsulatens arbete. Detta är nödvändigt

också för hela inriktningen av utrikestjänsten och icke minst för utbildningen

av den yngre personalen, som vid den grundläggande tjänstgöringen i hemlandet,

d. v. s. i utrikesdepartementet, måste erhålla handledning och träning

för sin blivande verksamhet med kommersiella frågor. Slutligen bör beaktas

angelägenheten av att handelstraktatärendena vid sin behandling inom utrikesdepartementet

komma under den speciellt sakkunniga ledning och tillerkännas

den självständiga ställning, som i nuvarande tidsläge svarar mot deras stora

praktiska betydelse.

För att handelsärendena skola erhålla den plats inom utrikesförvaltningens

arbetsprogram, som deras vikt sålunda kräver, måste de hava en självständig

företrädare inom departementet med samma ställning som de avdelningschefer,

vilka hava att inom den gemensamma organisationens ram svara för övriga

två huvudgrupper av ärenden, de politiska och de juridiska. Det bör vara

ett berättigat krav från näringslivets sida att handelsärendenas skötsel inom

utrikesdepartementet skall handhavas av en person, som hunnit förvärva nödig

förtrogenhet med vårt ekonomiska liv, en skolad allmän erfarenhet och ett övat

omdöme, och som har den position i departementet, att han förmår att göra sig

gällande.

Om följaktligen de politiska ärendena och handelsärendena böra hava var

sin egen avdelning inom utrikesdepartementet, innebär detta för ingen del,

att sammanhållningen och enhetligheten i ärendesbehandlingen skulle äventyras.

Därför svarar — förutom den dagliga samverkan mellan avdelningscheferna

— departementets gemensamma ledning, departementschefen och kabinettssekreteraren,

av vilka den senare just har till sin främsta uppgift att

sörja för full effektivitet och samstämmighet i departementets arbete genom

att deltaga i och leda behandlingen av alla viktigare ärenden samt att vaka över

arbetsfördelningen och samarbetet mellan avdelningarna.

Vad särskilt angår handelstraktatärendenas förläggning till handelsavdelningen

må framhållas, . . .

att genom en dylik förläggning traktatärendena skulle föras in i sitt naturliga

sammanhang som ett led i den avdelnings verksamhet, som över huvud taget

har att handlägga kommersiella uppgifter,

att traktatberedningen därigenom skulle tillgodogöras den speciella, kommersiellt

betonade fackkunskap och arbetsmetod, som vinnes och underhålles

endast genom ett fortlöpande arbete med kommersiella spörsmål och genom

den ständiga kontakten med näringsmyndigheterna och näringslivet,

att denna fackkunskap är av största betydelse i varje skede av ett traktat
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

ärendes- handläggning och ej minst i det, som faller under utrikesdepartementet,

att genom att hänföras till handelsavdelningen traktatberedningen skulle

komma i centrum av avdelningschefens verksamhet, vilket är så mycket betydelsefullare,

som traktatfrågorna med hänsyn till sin vikt och ofta komplicerade

beskaffenhet i särskilt framträdande grad kräva oavlåtlig uppmärksamhet

och ingående studium,

att däremot med traktatärendenas förläggning till politiska avdelningen,

vars huvudsakliga verksamhet är inriktad på allmänt politiska uppgifter, den

risken ligger nära till hands, att traktatärendena mera bleve skjutna åt sidan,

att genom traktatärendenas överflyttande till handelsavdelningen chefen för

politiska avdelningen skulle få ökade möjligheter att ägna tid och krafter åt

de i våra dagar även för Sveriges del så viktiga politiska ärendena,

att av dessa skäl tyngdpunkten i utrikesdepartementets beredning av traktatfrågor

bör, under nära samarbete med övriga avdelningar, särskilt den politiska,

ligga på handelsavdelningen, vars chef bör utbildas till traktatspecialist

och bliva den sammanhållande kraften i traktatarbetet,

alt, vad själva traktatförhandlingarna angår, chefen för handelsavdelningen,

hos vilken handläggningen av alla handelspolitiska frågor skulle sammanföras,

bör vara väl skickad att deltaga, i dylika förhandlingar, vid vilka dock givetvis

även den formella och tekniska skolning och rutin på det politiska området,

varöver utrikesdepartementet må förfoga, i all erforderlig utsträckning

bör tagas i anspråk,

samt att av traktatärendenas överflyttande till handelsavdelningen skulle

följa en naturligare arbetsfördelning och en klarare gränsdragning mellan utrikesdepartementets

avdelningar.

Vad angår den framförda invändningen, att spörsmålet om ordningen för

de handelspolitiska frågornas och särskilt liandelstraktatärendenas handläggning

inom utrikesdepartementet borde vara beroende av sättet för dessa frågors

beredning inom den inre förvaltningen, varvid i synnerhet handelsdepartementets

ställning och uppgifter i hithörande frågor böra beaktas, må erinras,

att den gränsreglering, som under de gångna åren kommit till stånd mellan

utrikes- och handelsdepartementen, i stort sett torde väl svara mot de båda

departementens organisation samt allmänna inriktning och särskilda uppgifter,

att mot lämpligheten av den nuvarande arbetsfördelningen mellan utrikesdepartementet

och den inre förvaltningen någon befogad invändning icke torde

kunna göras,

att enligt direktiven för de sakkunniges uppdrag meningen icke heller är

att i något avseende rubba de nuvarande gränserna för utrikesdepartementets

verksamhetsområde, utan att vad det här gäller är att överväga, på vad sätt

den till detta departement hörande behandlingen av traktatärendena lämpligen

bör ordnas för bästa möjliga tillgodoseende av kommersiella synpunkter,

samt att den omständigheten, att traktatärendena även i det sista och avgörande

skedet böra stå under kommersiellt sakkunnig ledning, icke rimligtvis kan

innebära en dubblering av den behandling dessa frågor fått på det föregående

stadiet.

Den nuvarande splittringen mellan två avdelningar i fråga om de handelspolitiska

ärendenas handläggning bör sålunda upphöra, och den ökade enhetlighet

och koncentration på detta område, som utrikesministern i sina direktiv

till de sakkunniga framhållit som önskvärd, bör vinnas därigenom, att traktatärendena

överflyttas från politiska avdelningen till handelsavdelningen, å vilken

sålunda behandlingen av samtliga handelsärenden skulle samlas.

Mot traktatärendenas avskiljande från politiska avdelningen har slutligen

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

invänts, att den organisation av utrikesdepartementet, som tillkom år 1906

och ägde bestånd till år 1919, vilade på grundsatsen om eu skild behandling

av politiska ärenden och handelstraktatärenden, men att denna organisation,

som blivit prövad såväl under fredliga förhållanden som under världskriget,

förklarats olämplig av 1918 års sakkunniga, till vilken ståndpunkt statsmakterna

år 1919 anslutit sig.

Häremot må erinras,

att över huvud taget den nuvarande organisationen icke — vare sig sådan

den nu är eller med de jämkningar, som ovan förordats — rimligtvis bör jämföras

med 1906 års organisation, som på ett flertal punkter led av uppenbara

svagheter och bland annat helt saknade särskild politisk avdelning,

att de påstådda olägenheterna av den skilda behandlingen av politiska ärenden

och handelstraktatärenden sålunda i varje fall icke kan återföras på någon

förefintlig dualism mellan en politisk avdelning och en handelsavdelning,

att under fredsåren 1906—1914 — bortsett från handelstraktaten med Tyskland,

som behandlades av särskilda delegerade — inga handelsavtal av någon

större betydelse avslötos (endast avtal med Serbien, Rumänien, Kina och Ja
-

pan),

att under krigsåren de större handelsavtalsförhandlingama merendels sköttes

av särskilda förhandlare och de löpande handelspolitiska frågorna till väsentlig

del ombestyrdes av ett speciellt för ändamålet tillkommet organ utanför utrikesdepartementet,

att emellertid den av 1918 års sakkunniga anförda argumenteringen avsåg

samtliga politiska och kommersiella ärendens — icke endast de politiska ärendenas

och traktatärendenas — sammanförande på en gemensam avdelning,

att en organisation av utrikesdepartementet av denna art dock icke sedermera

genomförts,

samt att med nuvarande omfattning av politiska och kommersiella ärenden en

dylik organisation över huvud taget icke skulle kunna fungera på ett tillfredsställande

sätt.

Traktatärendenas överflyttande från politiska avdelningen till handelsavdelningen

bör medföra, att en av förstnämnda avdelnings byråer överföres till sistberörda

avdelning. Den till politiska avdelningen hörande särskilda pressbyrån,

som redan för närvarande faktiskt intager en självständig ställning, synes

vidare böra utbrytas och ställas direkt under kabinettssekreteraren. Slutligen

bör den i nuvarande organisation genomförda s. k. geografiska principen för

ärendesfördelningen å politiska avdelningen bortfalla och ersättas med en indelning

efter ärendenas realinnebörd.

På grund av vad sålunda anförts får jag förorda, att utrikesdepartementet,

under en kabinettssekreterare såsom departementschefens närmaste, man, organiseras

på fyra avdelningar å ordinarie stat med två byråer på varje avdelning

samt vid sidan av avdelningarna en pressbyrå och arkivet, allt enligt nedanstående

organisationsplan (befattningar å övergångsstat uteslutna).

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kabinettssekreteraren . . . . A 3.

Politiska avdelningen.

1 avdelningschef......A 2.

Byrån för Nationernas förbundsärenden

m. m.

1 byråchef.........B 30

1 förste sekreterare.....B 26

Byrån för andra politiska

ärenden.

1 byråchef.........B 30

1 andre sekreterare.....B 21

Handelsavdelningen.

1 avdelningschef......A 2.

Traktatbyrån. Informationsbyrån.

(direkt under avdelningschefen).

1 byråchef.........B 30 1 förste sekreterare.....B 26

1 förste sekreterare.....B 26 1 andre sekreterare.....B 21

Rättsavdelningen.

1 avdelningschef.......A 2.

Juridiska byrån. Arvs- och ersättning sbyrån.

1 byråchef.........B 30 1 byråchef.........B 30

t förste sekreterare.....B 26 1 andre sekreterare.....B 21

Personal- och administrativa avdelningen.

1 avdelningschef.......A 2.

Personalbyrån.

(direkt under avdelningschefen).

1 förste sekreterare ..... B 26

1 kamrerare.........B 26

1 andre sekreterare.....B 21

Byrån för utländska studieresor,

passärenden m. m.

1 byråchef.........B 30

1 andre sekreterare.....B 21

Vid sidan av avdelningarna.

Pressbyrån. Arkivet.

1 byråchef.........B 30 1 förste arkivarie.....B 24

1 förste sekreterare.....B 26 1 andre arkivarie......B 21

1 andre sekreterare.....B 21

Utrikesministerns sekreterare.

1 förste sekreterare.....B 26

I förestående organisationsplan hava de från den yttre utrikesförvaltningen

hämtade diplomatiska eller konsulära titlarna för vissa befattningshavare i

lönegraderna B 30, B 26 och B 21 uteslutits, och såsom lämpligt synes vara

utbytts mot byråchef (B 30), förste sekreterare (B 26) och andre sekreterare

(B 21).

Genom den föreslagna organisationen vinnes obestridligen, såsom framgår av

en jämförelse med den under bilaga A återgivna uppställningen rörande utrikesdepartementets

nuvarande organisation, en väsentligen större balans i personalfördelningen

mellan departementets olika underavdelningar.

Stockholm den 27 december 1927.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bil. A.

Utrikesdepartementets nuvarande organisation.

(Befattningar å övergångsstat uteslutna.)

A. Ordinarie stat.

Kabinettssekreteraren . . . . A 3.

Politiska och handelspolitiska avdelningen.

1 avdelningschef.......A 2.

I Byrån.

1 byråchef . B 30

II Byrån.

1 byråchef . B 30

1 förste legationssekreterare

eller

vicekonsul B 26

III Byrån.

byråchef . B 30

1 förste legationssekreterare

eller

vicekonsul B 26

Pressbyrån.

1 byråchef . B 30

1 förste legationssekreterare

eller

vicekonsul B 26

1 byråsekreterare

. . . B 21

Rättsavdelningen.

1 avdelningschef.......A 2.

Juridiska byrån.

1 byråchef.........B 30

1 förste legationssekreterare eller

vicekonsul.......B 26

Arvs- och ersättningsbyrån.

1 byråchef.........B 30

1 byråsekreterare......B 21

Personal- och administrativa avdelningen.

1 avdelningschef .

Personalbyrån.

1 byråchef.........B 30

1 förste legationssekreterare eller

vicekonsul.......B 26

1 kamrerare.........B 26

1 byråsekreterare......B 21

.....A 2.

Byrån för utländska studieresor,

passärenden m. m.

(direkt under avdelningschefen).

1 byråsekreterare......B 21

Vid sidan av avdelningarna.

a) Arkivet.

1 förste arkivarie......B 24

1 andre arkivarie......B 21

b) Utrikesministerns sekreterare:

1 förste legationssekreterare el
-

ler vicekonsul.......B 26

Kabinettssekreterarens sekreterare:

1 byråsekreterare......B 21

B. Extra stat

Speciella handelsavdelningen.

1 avdelningschef.......A 2

1 förste legationssekreterare eller

vicekonsul.......B 26

1 byråsekreterare......B 21

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bil. B.

P. M.

angående de handelspolitiska frågornas handläggning inom utrikesdepartementet.

Enligt nu gällande instruktion för utrikesdepartementet handläggas frågor

angaende handelstraktater av politiska och handelspolitiska avdelningen, under

det att den kommersiella informationen och åtskilliga andra handelsärenden

tillhöra speciella handelsavdelningens verksamhetsområde. Detta innebär, att

de kommersiella frågorna äro splittrade på två avdelningar enligt en i många

fall oklar och mindre lämplig gränsdragning. Den kommersiella informationsverksamheten

bildar nämligen till en del grundvalen för traktatfrågornas beredning,

varjämte de övriga ärenden, som behandlas av handelsavdelningen, i stor

utsträckning sammanhänga med tillämpningen av gällande handelstraktater.

Det finns med andra ord ett ofrånkomligt samband mellan de handelspolitiska

och de övriga kommersiella frågorna.

Å andra sidan föreligger också ett obestridligt samband mellan traktatfrågorna

och de allmänpolitiska frågorna, och det var med utgångspunkt härifrån

som riksdagen år 1919 på förslag av den föregående år tillsatta organisationskommittén

beslöt att till en avdelning inom departementet sammanföra de politiska

och de handelspolitiska ärendena. Detta skedde ingalunda emedan man

ansåg, att handelsärendena borde erhålla en mera underordnad ställning inom

departementets verksamhet, utan tvärtom för att de kommersiella synpunkterna

skulle få större utrymme vid beredningen av utrikespolitiska frågor. Man ansåg

sig bäst nå detta syfte genom att förlägga de viktigaste kommersiella frågorna

till departementets politiska avdelning och därmed giva handelspolitiken

den framskjutna plats, som den numera borde intaga, samt möjliggöra, att de

ekonomiska faktorerna i behörig utsträckning finge inverka på landets utrikespolitik.

. Traktatärendena skulle från sin förutvarande mera periferiska plats

flyttas in i själva centrum av departementets arbetsområde.

Detta betraktelsesätt torde böra ses i ljuset av då rådande allmänna förhållanden.

Vid denna tidpunkt omedelbart efter världskrigets slut förefanns det

onekligen ett alldeles särskilt intimt samband mellan den allmänna politiken och

handelspolitiken. De handelsavtal och andra ekonomiska avtal, varom man förhandlade

under kriget och tiden därefter, avsågo närmast att trygga folkförsörjningen

men medförde också politiska konsekvenser av den allra största betydelse.

Vid deras beredning måste de politiska synpunkterna på ett avgörande

sätt göra sig gällande, och det var därför på den tiden naturligt, att man betraktade

traktatfrågorna såsom frågor av huvudsakligen politisk natur. Denna

uppfattning bildar bakgrunden till 1918 års organisationskommittés betänkande,

och man tänkte sig tydligen, att liknande förhållanden skulle komma att

fortfara, ehuru man samtidigt synes hava räknat med möjligheten att de handelspolitiska

momenten i och med den väntade politiska avspänningen skulle

växa i betydelse och i varje fall för Sveriges del komma att bliva av större vikt

än de rent politiska.

Nu, atta ar senare, är läget emellertid ett annat. Handelspolitikens uppgifter

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

hava väsentligt förändrats, och i detta avseende anknyter sig utvecklingen nu

snarare till förhållandena före världskriget än till tiden omedelbart efter freden.

^Det gäller nu återigen i första rummet att bereda avsättningsmöjligheter

för våra exportvaror, medan de politiskt ömtåliga frågorna om landets förseende

med råvaror och livsmedel förlorat sin aktualitet. Traktatfrågorna äro alltjämt

av största betydelse, men de sammanhänga icke längre på samma sätt med

de allmänpolitiska frågorna. 1918 års kommitté uttalade bl. a., att sedan de

ekonomiska frågorna trätt i första planet och på den yttre liksom på den inre

politikens område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla faktorer

även i frågor, som förut betraktats såsom rent politiska, det icke kunde vara

riktigt att bibehålla en organisation byggd på en artskillnad hos ärendena, vilken

utvecklingen tenderade att upphäva. Detta må på sin tid hava varit riktigt,

men numera torde det med större fog kunna sägas, att utvecklingen tvärtom

tenderar att betona behovet av att en uppdelning av ärendena efter denna artskillnad

göres. De handelspolitiska frågorna måste nämligen under nuvarande

förhållanden i första rummet bedömas efter sin egenart, och de kräva därför

en ingående speciell sakkunskap, skild från den allmänpolitiska expertisen. I

de flesta länder hava också under de senaste åren utbildats staber av handelspolitiska

experter, vilka för närvarande äro sysselsatta med att uppbygga ett

nytt, hela världen omspännande handelspolitiskt system. Detta system framväxer

småningom dels genom de handelstraktater, som i snabb följd avlösa varandra,

dels, och för den närmaste framtiden sannolikt icke minst betydelsefullt,

genom det internationella samarbete på det handelspolitiska området, som

främst kommit till uttryck i de allmänna ekonomiska konferenserna. För

varje land, som i avsevärd utsträckning deltager i den internationella handeln,

är det sålunda pågående handelspolitiska återuppbyggnadsarbetet av omedelbar

betydelse. För .Sverige liksom för de flesta andra länder är det därför angeläget

icke blott att genom sakkunniga organ oavlåtligt följa den handelspolitiska

utvecklingen utan också att organisera statsförvaltningen, närmast alltså

utrikesdepartementet, på sådant sätt, att landets intressen i mån av behov

kunna bevakas genom ett aktivt och såvitt möjligt auktoritativt deltagande i

den internationella handelspolitiken. Härför fordras, vad beträffar de handelspolitiska

frågornas beredning, i främsta rummet, att de ställas under speciellt

sakkunnig ledning, som i dessa frågors handläggning ser sin förnämsta och väsentliga

uppgift. De allmänpolitiska synpunkterna böra naturligtvis alltjämt

ägnas allt tillbörligt beaktande, men det torde icke längre vara riktigt att betrakta

traktatfrågorna såsom i övervägande grad allmänpolitiska frågor. De

handelspolitiska ärendena bilda tillsammans med övriga kommersiella ärenden

en huvudgrupp för sig, i väsentliga avseenden skild från alla andra ärendesgrupper.

På grund av dessa ändrade förhållanden synas befogade invändningar kunna

göras mot organisationsplanen tiv år 1919. De allmänpolitiska och de handelspolitiska

ärendena utgöra numera som nämnts i många avseenden olikartade arbetsområden.

Till följd härav, och då de allmänpolitiska uppgifterna bland annat

genom Nationernas förbunds verksamhet alltjämt uro mycket omfattande,

kan det befaras, att politiska och handelspolitiska avdelningen är i så hög grad

upptagen av dessa uppgifter, att dess verksamhet på det handelspolitiska området

måste komma i andra rummet. Den motsatta risken, nämligen att de

rent politiska ärendena skulle få stå tillbaka för de handelspolitiska, torde man

däremot enligt all erfarenhet icke behöva räkna med. Sammanslagningen av

de politiska och de handelspolitiska ärendena kan med andra ord hava fått till

följd, att handelspolitiken i stället för att intaga en dominerande ställning inom

departementets verksamhet i dess helhet snarare erhållit en markerat underordnad

plats.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Det är av intresse att lägga märke till, hurusom dessa farhågor bekräftas

av erfarenheten i andra med Sverige jämförliga länder. Detta är exempelvis

fallet beträffande Danmark, där år 1921 en nyorganisation av utrikesministeriet

efter svenskt mönster genomfördes. Det inrättades en politisk-handelspolitisk

avdelning samt en fristående upplysningsbyrå för näringarna, och detta sammanförande

av politiska och handelspolitiska ärenden motiverades på samma

sätt som motsvarande svenska anordning. Man fann emellertid, att man missräknat

sig på resultatet härav, i det att de kommersiella synpunkterna genom

denna organisation fått minskat i stället för ökat utrymme, och i år har man

återgått till den äldre anordningen med två huvudavdelningar, en ekonomiskpolitisk

och en juridisk-politisk. På den förra handläggas alla handelspolitiska

ärenden samt den kommersiella informationen, på den senare rent politiska

ärenden och vissa ärenden, som hittills behandlats på rättsavdelningen. Det

framhålles i vederbörande utskottsbetänkande uttryckligen, att denna förändring

vidtagits just för att bättre förverkliga de önskemål, som år 1921 föranledde

sammanslagningen av de politiska och handelspolitiska avdelningarna.

En motsvarande utveckling har ägt rum i Belgien. Den efter kriget införda

gemensamma handläggningen av politiska och kommersiella ärenden har nyligen

av liknande skäl som i Danmark förändrats, så att dessa ärenden nu äro

uppdelade på två avdelningar, en generaldirektion för politik och en generaldirektion

för utrikes handeln.

Ett annat belysande exempel erbjuder Frankrike, vars utrikesdepartement,

enligt vad 1918 års kommitté själv framhåller, mest konsekvent organiserats

efter de principer, som lågo till grund för den av kommittén föreslagna och därefter

genomförda organisationen av det svenska utrikesdepartementet. Utvecklingen

i Frankrike har gått därhän, att handläggningen av handelspolitiska

ärenden så gott som fullständigt koncentrerats till handelsdepaidementet. Detta

departement icke blott förbereder handelstraktaterna utan sköter även förhandlingarna

och redigerar traktattextema. De principer för Frankrikes handelspolitik,

som tid efter annan fastställts, hava utarbetats inom handelsdepartementet.

Till och med frågor rörande landets deltagande i internationella handelspolitiska

konferenser handläggas av handelsdepartementet, och i regel är

det dess tjänstemän, som fungera såsom förhandlare såväl vid traktatförhandlingar

som vid nyssnämnda konferenser. Man kan icke gärna undgå att se

denna det franska utrikesdepartementets nästan totala avkoppling från handelspolitiken

i belysning av dess organisation, och när denna organisation av

1918 års kommitté angives såsom förebild för den svenska, bör det konstateras,

att utvecklingen i Frankrike gått i en riktning, som är stick i stäv motsatt den

för Sveriges del åsyftade. Anledningen till att förhållandena i Frankrike gestaltat

sig på sådant sätt är tydligen den förut berörda: franska regeringen, som

fört en mycket aktiv handelspolitik, har funnit det nödvändigt att hava ständig

tillgång till experter på området och har icke kunnat finna sådana bland de

med den allmänna utrikespolitiken sysselsatta och på densamma inriktade ämbetsmännen.

Det ovan anförda och icke minst exemplen från utlandet visa på ett förefintligt

behov av en efter nuvarande förhållanden bättre anpassad organisation av

utrikesdepartementet. Den grundtanke, som var bestämmande vid 1919 års omorganisation,

nämligen att departementet bör så organiseras, att de kommersiella

synpunkterna så mycket som möjligt få göra sig gällande, torde alltjämt

behålla sin fulla giltighet, men samma skäl, som då åberopades för den dittillsvarande

avdelningsindelningens omläggning, d. v. s. just önskemålet att bereda

dessa synpunkter ökat utrymme, talar nu för de handelspolitiska ärendenas

skiljande från de politiska. Traktatsfrågorna kunna nämligen icke gärna få

den sakkunniga och ingående beredning, som de numera erfordra, såvida de

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

icke handläggas på en avdelning, inom vars verksamhet de utgöra det väsentliga

och centrala. Denna ställning kunna de tydligen endast erhålla genom att

överflyttas från politiska och handelspolitiska avdelningen till handelsavdelningen.

Teoretiskt taget synes visserligen intet hinder finnas för att de kommersiella

frågorna skulle kunna erhålla en tillräckligt framskjuten plats även på förstnämnda

avdelning, nämligen om övriga på avdelningen behandlade ärenden i

motsvarande grad skötes åt sidan. Därmed bleve emellertid denna avdelning så

förändrad, att endast benämningen funnes kvar. Utgår man i fråga om avdelningarnas

huvudsakliga inriktning från nuvarande förhållanden, vartill man

torde vara nödsakad, om frågan skall kunna sakligt bedömas, synes det icke

råda något tvivel om att politiska och handelspolitiska avdelningen ser sin huvuduppgift

i handläggningen av de allmänpolitiska frågorna. Detta framgår

också av de kvalifikationer, som tillmätas avgörande betydelse vid tillsättandet

av chef för denna avdelning. Det fordras av honom i första rummet att hans

utbildning och sakkunskap gör honom skickad att leda de politiska frågornas

handläggning, och även om man i undantagsfall skulle hava tillgång till en

person, som motsvarade såväl dessa krav som de fordringar, vilka böra ställas

på ledaren av de kommersiella frågornas beredning, skulle det säkerligen i regel

överstiga hans förmåga att med erforderlig grundlighet handlägga, den

mängd ärenden av dessa båda slag, som förekomma inom departementet. Att

de allmänpolitiska ärendena erhålla en företrädesställning på ifrågavarande avdelning

torde under sådana förhållanden vara naturligt och oundvikligt.

Det må i detta sammanhang framhållas, att inrättandet av en särskild traktatbyrå

på politiska och handelspolitiska avdelningen icke skulle avhjälpa dessa

brister. De handelspolitiska frågorna skulle därmed fortfarande erhålla

samma underordnade ställning som nu i förhållande till de politiska, varjämte

byråchefen åtminstone utåt skulle intaga en alltför litet självständig ställning

samt, då en byråchefsbefattning av detta slag icke kan tänkas bliva tillsatt för

längre tid och med hänsyn till här ifrågakommande särskilda kvalifikationer,

sakna erforderlig sakkunskap. De främsta krav. som böra ställas på handläggningen

av hithörande frågor, nämligen att de icke underordnas andra samt att

de läggas under tillräckligt auktoritativ och speciellt sakkunnig ledning, skulle

sålunda icke fyllas med inrättandet av en sådan byrå, och överhuvud vore därav

knappast någon avsevärd ändring av de nuvarande förhållandena att påräkna.

Om traktatfrågorna däremot överflyttades på handelsavdelningen, skulle deras

beredning helt naturligt där komma att utgöra den viktigaste uppgiften.

Långt ifrån att konkurrera med avdelningens övriga verksamhet skulle traktatfrågornas

handläggning stödjas och fördjupas av att de sammanfördes med den

kommersiella informationen och övriga handelsärenden. Av chefen för handelsavdelningen

bör kunna fordras den nödvändiga sakkunskapen och erfarenheten

på det handelspolitiska områ,det, vartill även bidrager, att denna befattning synes

kunna tillsättas på längre sikt än som i regel är fallet med befattningar

inom utrikesförvaltningen. Såsom avdelningschef intager han också den självständiga

och auktoritativa ställning, som under behandlingen av traktatfrågor

ofta kan vara av betydelse med hänsyn såväl till den förekommande personliga

kontakten med utländska myndigheter som till förbindelserna med intresserade

näringskretsar inom landet. I sistnämnda avseende är det just vid traktatfrågomas

behandling av särskild vikt att vederbörande myndighet står i fortlöpande

och nära kontakt med representanter för näringslivet, närmast med näringsorganisationema.

Upprätthållandet av sådan kontakt åligger redan enligt

den nuvarande instruktionen av naturliga skäl chefen för handelsavdelningen.

Man bör också kunna utgå från, att han genom sin utbildning och verk
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

samhet bär större förutsättningar härför än chefen för politiska och handelspolitiska

avdelningen, vars inriktning på de diplomatiska och allmänpolitiska uppgifterna

i regel knappast torde göra honom lämpad härtill.

En omorganisation efter dessa linjer, vilken alltså åsyftade att giva de kommersiella

frågorna en mera självständig plats och möjliggöra en mera saklig

beredning, skulle icke i och för sig medföra, att området för utrikesdepartementets

handhavande av hithörande frågor bleve utvidgat. Detta kan förtjäna

framhållas, då ju traktatfrågorna i viss utsträckning beredas även inom handelsdepartementet,

och det alltså skulle kunna befaras, att ett visst dubbelarbete

mellan departementen kunde uppkomma. På sätt i en särskild promemoria närmare

utförts beröra de båda departementens verksamhet väsentligt olika sidor

av traktatfrågorna. Förändringen skulle alltså endast medföra, att de ärenden

på det handelspolitiska området, som under alla omständigheter handläggas inom

utrikesdepartementet, skulle frigöras från sammankopplingen med frågor

inom andra ämnesområden och ställas under sakkunnig ledning. Härmed skulle

man också uppnå en mera naturlig anknytning till handelsdepartementets traktatbyrå,

vars arbete redan nu är koncentrerat uteslutande på dessa frågor.

Det säger sig självt, att de politiska synpunkterna alltjämt böra få göra sig

gällande i den mån så påkallas, oavsett på vilken avdelning ärendena behandlas.

I traktatfrågor liksom i många andra frågor bör sålunda politiska avdelningen

i all erforderlig utsträckning deltaga i beredningen. Den säkraste garantin för

ett sådant samarbete ligger för övrigt givetvis i den gemensamma högsta ledningen

av departementet, på vilken det ankommer att tillse, att förekommande

ärenden bliva allsidigt belysta.

Slutligen må framhållas att den här ifrågasatta förändringen av departementets

organisation skulle kunna ske utan särskilda kostnader, då det ju härvid

endast bleve fråga om en omflyttning men icke en utvidgning av departementets

arbetsuppgifter.

Stockholm i november 1927.

Christian Giinther.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bil. C.

P. M.

angående utrikesdepartementets andel i handläggningen ay

handelstraktatärendeu.

Från och med tidpunkten för inrättandet av handelsdepartementet hava handelstraktatärendena

handlagts inom såväl detta departement som utrikesdepartementet.

Den praxis, som blivit rådande i avseende på arbetsfördelningen

mellan de två departementen, har utbildats i enlighet med deras organisation

och allmänna inriktning. I stort sett kan förhållandet uttryckas så, att fastställandet

av traktaternas önskade innehåll ankommer på handelsdepartementet,

medan genomdrivandet av dessa önskemål, d. v. s. förhandlingarna och vad

därmed sammanhänger, åvilar utrikesdepartementet. Härtill kommer den fortlöpande

verksamheten för insamling av upplysningsmaterial, vilken faller inom

utrikesdepartementets område, i den mån den avser information beträffande

förhållanden i utlandet, och inom handelsdepartementets vad angår svenska förhållanden,

ävensom frågor rörande tolkning och tillämpning av gällande traktater,

vilka senare frågor i de flesta fall behandlas i utrikesdepartementet.

Sett från utrikesdepartementets synvinkel innebär detta ingenting annat, än

att traktatfrågorna handläggas i samma ordning som det stora flertalet övriga

handelsärenden. _ Ett handelsärende kommer i regel under behandling i departementet

till följd av en begäran om upplysning eller bistånd från svensk myndighet

eller enskild person eller till följd av en framställning från någon utländsk

beskickning. Vanligen överlämnas framställningen till vederbörande

svenska beskickning eller konsulat respektive till det statsdepartement, under

vars handläggning frågan hör, för ärendets utredning och angivande av det

svar, som bör lämnas på framställningen. Detta svar vidarebefordras därefter

genom utrikesdepartementet, och i enklare fall inskränker sig departementets

roll till att pa dylikt sätt vara förmedlare av frågor och svar. I mera komplicerade

fall bearbetas det inkommande materialet till framställningens besvarande

inom departementet eller beordras en svensk beskickning att verkställa

en démarche. enligt direktiv, som utarbetats i departementet. Och i vissa fall

slutligen utvidgas departementets verksamhet ytterligare, argument framföras

och motargument bemötas, med andra ord arbetet tager form av verkliga förhandlingar.

Traktatfrågorna utgöra en särskild grupp bland handelsärenden av sistnämnda

slag. De kräva dels ett sakligt utredningsarbete i och för klarläggande

av vad man önskar vinna med traktaterna och vad man är beredd att betala

härför, dels förhandlingar för genomförande av den sålunda intagna ståndpunkten.

Det förra åligger främst handelsdepartementet, det senare utrikesdepartementet.

Härav följer, att det ingalunda behöver förekomma och icke

j».. förekommer nagot dubbelarbete de två departementen emellan, vilket

förtjänar att framhållas,. emedan antydningar i motsatt riktning framkommit

under diskussionen i ämnet både i pressen och i riksdagen. Det arbete,

som utföres i det ena departementet, är av helt annan art än det

som förekommer i det andra.. Skillnaden är i själva verket så stor, att en koncentrering

av hela arbetet till ettdera departementet knappast torde låta sig

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

göra. Den sakliga utredningen, bestående närmast i bearbetning av statistiskt

och övrigt orienterande material, utrönande av de svenska exportnäringarnas

önskemål samt bedömande av den större eller mindre betydelse för Sveriges

näringsliv av dessa önskemål och av motpartens krav, innefattar till övervägande

del uppgifter, som falla utanför ramen för utrikesdepartementets verksamhet.

De skulle utan tvivel utföras av andra myndigheter, även om handelsdepartementet

icke funnes. Å andra sidan är det uppenbart, att utrikesdepartementets

andel i traktatärendenas handläggning, framför allt det ofta under

åratal pågående förhandlingsarbetet, icke lämpligen skulle kunna övertagas av.

handelsdepartementet, något som väl heller icke på allvar har satts i fråga.

Kan det sålunda sägas att de båda departementen vid handläggningen av

traktatfrågor röra sig inom olika områden, så är det dock givet att dessa områden

beröra varandra. Grunderna för en gränsdragning äro, som av det anförda

framgår, givna i och med olikheterna i departementens allmänna inriktning,

och man torde lättast bilda sig en uppfattning om hur dessa grunder böra

tillämpas genom att följa behandlingen av de typiska traktatfrågorna från deras

uppkomst till traktaternas ikraftträdande.

Den grundläggande verksamheten beträffande alla traktatärenden består givetvis

i att iakttaga den handelspolitiska utvecklingen i världen samt dess

verkningar för det svenska näringslivet, särskilt exportnäringarna och sjöfarten.

Redan på detta stadium tillkommer en viktig uppgift utrikesdepartementet,

som har att införskaffa material från utlandet för bedömande av handelspolitiken

och särskilt traktatpolitiken i främmande länder. Denna uppgift

ingår som ett betydelsefullt led i departementets kommersiella informationsverksamhet.

I regel fullgöres den genom att beskickningarnas och konsulatens

handelspolitiska rapporter översändas till handelsdepartementet, varjämte

de i viss utsträckning delgivas även andra myndigheter och enskilda näringssammanslutningar,

som deltaga i det förberedande utredningsarbetet i traktatfrågor.

Särskilt betydelsefull i detta avseende är naturligtvis rapportverksamheten

rörande främmande länders handelstraktater och de åtgärder i fråga om

tullar m. m., som i utlandet vidtagas i direkt traktatpolitiskt syfte. Det säger

sig också självt, att rapporterna härom i regel icke böra inskränka sig till

blotta insändandet av traktattexter och tullförfattningar, utan ofta kräva redan

av rapportörerna en bearbetning, åsyftande att närmare förklara och i sitt sammanhang

inställa de åtgärder, som verkställts eller planerats. Däremot torde

sådan bearbetning av informationsmaterialet mera sällan komma att äga rum

i utrikesdepartementet. Dess uppgift i detta avseende bör vara ■— utom själva

befordringen av rapporterna — att lämna de direktiv till utlandsorganen,

som erfordras för att informationen må bli så belysande och fullständig som

möjligt. Det inträffar exempelvis ibland, att avslutandet av en för Sverige

betydelsefull handelstraktat mellan två främmande länder eller en annan handelspolitisk

åtgärd i något större land påkallar inhämtande av upplysningar

angående den ståndpunkt, som ett tredje land intager härtill eller till och med

en undersökning av möjligheterna för ett visst samarbete med ett tredje land.

Härvid åligger det utrikesdepartementet att utöva ledningen av den verksamhet,

som bör bedrivas av vederbörande beskickningar, liksom överhuvud organisationen

och övervakningen av utlandsorganens hela hithörande informationsverksamhet

bör vara en uppgift för utrikesdepartementet.

Det nu berörda förberedelsearbetet är som nämnts, såvitt utrikesdepartementet

angår, att betrakta såsom en del av departementets kommersiella informationsverksamhet.

De riktlinjer för densamma, som ovati angivits, överensstämma

också med de regler, som tillämpas i avseende på sistnämnda verksamhet

i övrigt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

^Material för bedömande av de svenska exportnäringarnas och sjöfartens tillstånd

och behov har handelsdepartementet att införskaffa huvudsakligen från

annat håll. I någon mån bidrager utrikesdepartementet genom sin kommersiella

information även härtill, men det väsentliga är i detta avseende den

direkta kontakten med näringslivets representanter.

Det sålunda erhållna materialet från in- och utlandet bearbetas därefter i

handelsdepartementet, och med ledning av detsamma åligger det sagda departement

att taga initiativ till en början i frågan om och när traktatförhandlingar

böra inledas i de särskilda fallen — vare sig i anledning av ett förslag från

någon främmande makt eller utan att sådant förslag föreligger. Därvid måste

naturligtvis _ i många fall även andra synpunkter än de kommersiella beaktas

och följaktligen också andra myndigheter deltaga i frågans handläggning.

Initiativet bör sålunda närmast ligga hos utrikesdepartementet, därest det är

fråga om att inleda förhandlingar om ett handelsavtal under sådana förhållanden,

att de rent politiska synpunkterna böra tillmätas större vikt än de kommersiella.

Detsamma gäller beträffande avtal, vilkas huvudsakliga betydelse

faller inom någon del av utrikesdepartementets verksamhetsområde, t. ex. inrese-

och bosättningsrätten, konsulsväsendet o. s. v. I varje fall böra under

hela fortgången av traktatärendenas handläggning gemensamma beredningar,

så snart anledning härtill uppkommer, äga rum mellan handels- och utrikesdepartementen.

Dessa beredningar böra ske i form av personliga överläggningar

mellan departementscheferna samt, då så påkallas, föredragningar inför

dem av tjänstemän i båda departementen.

Har beslut fattats om upptagande av förhandlingar, är nästa steg att fastställa

grundlinjerna för det blivande avtalet, d. v. s. att avgöra om avtalet bör

utgöras av en fullständig handelstraktat eller en mera provisorisk och summariskt

avfattad överenskommelse, en långvarig traktat eller ett avtal på kort

frrsk ett tariffavtal eller ett allmänt mest gynnad nations avtal. Även här bör

det åligga handelsdepartementet att avgiva förslag, med de undantag, som

förut angivits beträffande avtal, vilkas huvudvikt icke ligger på bestämmelserna

rörande handel och sjöfart.

Beslut ! denna principiella fråga föranleder ofta att förberedande förhandlmgar

måste upptagas med vederbörande andra land i syfte att uppnå enighet

om den bas, på vilken de kommande definitiva förhandlingarna skola föras.

Det ligger i sakens natur att denna uppgift tillkommer utrikesdepartementet,

sa mycket mera som det knappast torde förekomma att särskilda underhandlare

utses härför. Erfarenheten från de senaste åren har visat, att redan dessa

förberedande förhandlingar kunna bliva mycket långvariga och komplicerade

0<Ä utrikesdepartementets insats i traktatarbetet på detta stadium är därför

oita bade omfattande och betydelsefullt.

Sedan eu gemensam förhandlingsbas uppnåtts, gäller det i regel att uppgöra

f.tnaV:.aIsniorslaf:. Här åligger det handelsdepartementet att angiva vilket inneha

1 förslaget bör hava i de delar, som i flertalet handelsavtal äro de mest

betydande och omfattande, nämligen de som avse handeln och sjöfarten. Likaså

bor handelsdepartementet genom hänvändelser till vederbörande myndigheter

inhämta uppgifter om vad de avtalsbestämmelser böra innehålla, som beröra

ämnen, vilka icke handläggas i vare sig handels- eller utrikesdepartementet,

flit hora t. ex. skattebestämmelser och stadganden rörande järnvägsfrakter.

JJaremot bor det givetvis åligga utrikesdepartementet att upprätta förslag till

traktatbestämmelser i ämnen, som tillhöra dess verksamhetsområde, såsom in
1.

es?'',.°1cu bosättningsrätt, skiljedomsklausuler, konsulers rättigheter, konsularjurisdiktion

ratifikation, de språk, varpå avtalet skall skrivas o. s. v.

Angivandet av traktatförslagets innehåll tager vanligen helt naturligt formen

av utarbetandet av formliga avtalsbestämmelser. Detta hindrar dock icke, att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

den slutliga utredigeringen av det förslag, som man å svensk sida avser att

lägga till grund för förhandlingarna, bör ankomma på utrikesdepartementet.

Sistnämnda departement bör nämligen hava överinseendet av den formella avfattningen

av alla avtal med främmande makter. Såväl av språkliga skäl •—

avtalen äro ju vanligen avfattade på något främmande språk — som med hänsyn

till önskvärdheten av konsekvens i formuleringen, klarhet i avseende på

de begagnade uttrycken och säkerhet i fråga om tolkningen av de olika bestämmelserna,

är det av vikt att denna uppgift handhaves av en och samma myndighet,

oavsett de ämnen, som behandlas i avtalen, och härvid torde endast utrikesdepartementet

kunna komma i fråga.

Nu angivna regler böra gälla även i fråga om noter, som skola utväxlas i

samband med avtalets undertecknande. Handelsdepartementet föreslår sålunda

innehållet i dessa noter, försåvitt de icke huvudsakligen avse ämnen, som handläggas

i utrikesdepartementet, under det att noternas formella avfattning sker

i utrikesdepartementet.

Motiveringen till det uppgjorda förslaget synes det återigen böra åligga handelsdepartementet

att utarbeta, och Kungl. Maj ris beslut angående förslagets

antagande såsom förhandlingsgrund bör i anslutning härtill — alltjämt med

undantag för sådana avtal, som på grund av sitt innehåll eller syfte väsentligen

tillhöra utrikesdepartementets verksamhetsområde — fattas på handelsministerns

föredragning. Formella skäl skulle visserligen kunna anföras för att

denna uppgift borde överlämnas åt utrikesdepartementet, såsom fallet också

torde vara i de flesta andra länder. Då emellertid Sverige åtminstone för närvarande

intager en mera passiv hållning till den allmänna traktatpolitikens formella

och tekniska sidor, är det i regel ett avtals rent sakliga innehåll, närmast

dess betydelse för handeln och sjöfarten, som kräver en utförligare motivering.

Detta gäller särskilt ur synpunkten av den sedermera följande behandlingen av

traktaterna i riksdagen, och det torde därför vara naturligast, att handelsministern

till Kungl. Maj ris godkännande framlägger såväl det ursprungliga svenska

avtalsförslaget som det1 efter förhandlingarna föreliggande slutliga förslaget.

Förhandlingarna och vad med dem sammanhänger tillhöra, som förut nämnts,

utrikesdepartementets uppgifter. Därav följer att detta departement handlägger

frågor, som avse utseende av förhandlare, förhandlingsort, den närmare preciserade

tidpunkten för förhandlingarnas påbörjande in. m. Den centrala ledningen

av förhandlingarna bör också ligga hos utrikesdepartementet, vare sig

de föras inom departementet, av vederbörande beskickning eller av särskilt utsedda

förhandlare. All korrespondens rörande förhandlingarna bör sålunda

ombesörjas av utrikesdepartementet, som dock givetvis har att underställa handelsdepartementet

alla förslag till sakliga ändringar av de bestämmelser, vilkas

önskade innehåll handelsdepartementet angivit. Likaledes åligger det utrikesdepartementet

att under förhandlingarnas gång inhämta direktiv från andra

myndigheter, i den mån sakliga ändringar ifrågakomma beträffande bestämmelser

i ämnen, som tillhöra deras verksamhetsområden.

Redan på grund av att förhandlingarna ledas av utrikesdepartementet, är det

naturligt att formuleringen av avtalets slutgiltiga text sker på detta departements

ansvar. Härför tala också de skäl, som'' anförts beträffande det ursprungliga

förslagets formella avfattning.

Angående Kungl. Maj ris godkännande av det avtalsförslag, vari förhandlingarna

må komma att resultera, torde såsom förut nämnts samma regler höra

gälla som i fråga om godkännandet av det ursprungliga avtalsförslaget. I

regel bör alltså även beslut härom fattas på handelsministerns föredragning

och motivering utarbetas inom handelsdepartementet. Detta innebär, att proposition

till riksdagen om förslagets antagande likaledes utarbetas inom handels
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

departementet. Beslut om undertecknandet bör däremot, såsom närmare sammanhängande

med själva förhandlingarna, fattas på föredragning av utrikesministern,

och med avtalets undertecknande sammanhängande frågor böra sålunda

handläggas av utrikesdepartementet.

Slutligen bör handläggningen av avtalens ratificering och därmed förknippade

frågor ankomma på utrikesdepartementet.

Efter avtalens ikraftträdande uppkommande frågor rörande bestämmelsernas

tolkning och tillämpning behandlas av utrikesdepartementet i samma ordning

som övriga där förekommande handelsfrågor, vilket innebär att samarbete

i man av behov förekommer med handelsdepartementet. Frågor rörande ändringar

i och uppsägning av gällande handelsavtal torde däremot böra handläggas

efter samma grunder som frågor rörande avslutande av nya avtal.

De nu angivna reglerna för utrikesdepartementets andel i traktatärendenas

behandling torde kunna sammanfattas i följande huvudpunkter:

I fråga om regelmässiga handels- och sjöfartsavtal, d. v. s. avtal, vilkas huvudsakliga

betydelse ligger i bestämmelserna rörande handel och sjöfart, åligger

det utrikesdepartementet att

1. leda den av utlandsorganen bedrivna informationsverksamhet, som åsyftar

att tjäna till ledning för Sveriges traktatpolitik;

2. distribuera sålunda inkommande informationsmaterial, främst till handelsdepartementet

men därjämte även till andra myndigheter och näringssammanslutningar,

som deltaga i handläggningen av traktatfrågor;

3. föra förberedande förhandlingar i syfte att uppnå enighet om förhandlingsgrund;
4.

utarbeta förslag till avtalsbestämmelser i de ämnen, som falla inom departementets

verksamhetsområde;

• a'' T^alla ^eil redigeringen av det avtalsförslag, som å svensk

sida skall läggas till grund för förhandlingarna;

6. handlägga frågor angående förhandingarnas upptagande;

e<% förhandlingarna, med iakttagande att sakliga ändringsförslag understallas

handelsdepartementet och andra myndigheter i mån, som de beröra

frågor, vilkas realbehandling verkställts av dessa myndigheter;

8. handlägga frågor rörande avtalens slutredigering och undertecknande;

in “an^\ögga frågor rörande ratifikation av avtalen samt

t nedlägga frågor om tolkning och tillämpning av gällande avtal.

° ja?a °?1 sPecialavtal i ämnen rörande handel och sjöfart, såsom avtal angående

handelsresande eller mätbrevsavtal, böra ovanstående regler gälla i tilllämpliga

delar.

Avtal, vilkas huvudsakliga betydelse ligger inom ett område, som tillhör

utrikesdepartementets verksamhetsfält, handläggas helt och hållet av utrikesdepartementet,

dock givetvis i samarbete med handelsdepartementet och andra

myndigheter, därest deras områden beröras. Hit höra t. ex. sådana avtal, som

närmast äro att anse såsom vänskaps-, pass-, bosättnings- eller konsularavtal.

Övriga specialavtal av ekonomisk natur, såsom avtal rörande beskattning

eller kommunikationer, handläggas av utrikesdepartementet med anlitande i

och för realbehandlingen av vederbörande andra myndigheter.

Stockholm i november 1927.

Christian Gunther.

4—274350

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:3a Skrivelse till Konungen angående vissa anslag för budgetåret 1928—1929 under riksstatens tredje huvudtitel jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1928:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i fråga om anslagen till utrikesförvaltningen, i vad avser grupp A. Departementet, jämte en i ämnet väckt s. 1 i texten
  3. SU 1928:43 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om anslagen till arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i utrikesrepresentationen samt till s. 1 i texten
  4. Rskr. 1928:61 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts fram ställning om anslag för inköp och iordningställande av beskickningshus i Bryssel. a1 i texten
  5. SU 1928:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i fråga om anslagen till Sveriges representation i utlandet m. m. s. 1 i texten