Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till folkskoleseminarierna

1929-02-15 · 62 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:121, Angående vissa anslag till folkskoleseminarierna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

folkskoleseminarierna; given Stockholms slott den 15

februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Kindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

Under punkt 179 av 1929 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på proposition angående vissa anslag till

folkskoleseminarierna, beräkna

dels den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående

posten: Folkskoleseminarierna till oförändrat belopp, 1,804,000 kronor;

dels en minskning av den i samma anslag ingående posten: Stipendier

för elever vid folkskoleseminarier, nu 217,500 kronor, med 17,500 kronor

till 200,000 kronor;

dels ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid

Vissa anslag

till folkskole

seminarierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 97 häft. (Nr 121.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Inskränkningar

i seminarieorganisationen.

Skolöverstyrelsen

den

26 januari

1926.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 121.

vissa folkskoleseminarier ävensom av en preparandkurs vid folkskoleseminariet

i Luleå för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av

59,000 kronor.

Sedan beredningen av dessa frågor numera slutförts, anhåller jag att ånyo

få anmäla dem för Kungl. Maj:t.

I Sverige finnas för närvarande femton statliga folkskoleseminarier, av

vilka åtta äro dubbelseminarier och sju enkelseminarier; av dessa sistnämnda

hava två var sin ettåriga kurs för studenter. Dubbelseminarierna äro: Uppsala

(manliga elever), Linköping (manliga elever), Lund (manliga elever),

Göteborg (manliga elever), Karlstad (manliga elever), Falun (kvinnliga elever),

Umeå (kvinnliga elever) samt Luleå (samseminarium så till vida, att i

parallellavdelningen halva antalet elever är kvinnliga). Enkelseminarierna

äro: Stockholm (kvinnliga elever samt studentklass), Strängnäs (manliga

elever), Växjö (manliga elever samt studentklass), Kalmar (kvinnliga elever),

Landskrona (kvinnliga elever), Skara (kvinnliga elever) samt Härnösand

(manliga elever). Antalet avgångsklasser är alltså 25, varav 15 7I 2 med manliga

elever och 9 V* med kvinnliga elever. Detta under förutsättning att

ifrågavarande organisation upprätthålles i full utsträckning. Så är emellertid

för närvarande icke förhållandet. En sedan flera år konstaterad överproduktion

av lärarkrafter har nödvändiggjort vissa inskränkningar. I detta

avseende torde få erinras om följande.

Seminarieorganisationen i Sverige har förut haft en ännu större omfattning

än den ovan angivna. Redan år 1923 blev det emellertid erforderligt

att inskränka lärarproduktionen, sedan en av skolöverstyrelsen företagen

undersökning givit vid handen, att den tidigare förefintliga lärarbristen var

stadd i kraftigt avtagande och att genom förut vidtagna utvidgningar av

organisationen i stället ett överflöd på lärare hotade att uppkomma. Vid

denna tid funnos sex studentklasser, nämligen i Stockholm, Uppsala, Strängnäs,

Växjö, Lund och Kalmar. Från och med läsåret 1923/1924 nedlades

studentklasserna i Uppsala och Lund. Med läsåret 1924/1925 påbörjades

indragning av de då uppehållna parallellavdelningarna vid seminarierna i

Skara och Landskrona. Med läsåret 1925/1926 påbörjades nedläggandet

av de två då befintliga privata seminarierna, som åtnjöto statsunderstöd,

varjämte klassnumerären bestämdes till 25.

I skrivelse den 26 januari 1926 framlade överstyrelsen en utförlig plan

för de inskränkningar i lärarutbildningen av mera bestående karaktär ävensom

för de begränsningsåtgärder av mera tillfällig natur, vilka, enligt vad

då kunde bedömas, borde komma till stånd under läsåren 1926/1927 och

1927/1928.

Efter att till en början hava erinrat om utvecklingen av den föreliggande

frågan under de närmast föregående åren, upptog skolöverstyrelsen till un
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kuntjl. Maj. ts proposition Nr 121.

dersökning den grundläggande frågan om den nuvarande seminarieorganisationens

omfattning i dess förhållande till det då konstaterbara årliga lärarbebovet.

Överstyrelsen fann sig därvid icke böra räkna med större elevantal

än 25 såsom det i en klassavdelning normala. Enligt gällande seminariestadgar

är högsta tillåtna elevantalet i varje klass 30. Den av överstyrelsen

ifrågasatta minskningen av den normala klassnumerären motiverade

överstyrelsen på följande sätt.

Vad angår beräkningen av antalet elever i varje klassavdelning, torde till

en början böra framhållas, att hittills som bekant gällt, att detta antal utgjort

högst 30, därest icke överstyrelsen för tillgodoseende av sundhetens

och undervisningens krav bestämt ett mindre antal eller medgivit, att elevantalet

må överskrida sagda siffra (stadgans § 34:4). Under krisåren, då

det förefunnits ett starkt allmänt intresse att i görligaste mån påskynda

lärarbristens avveckling, har det normala maximiantalet i åtskilliga fall överskridits,

men har överstyrelsen, då detta skäl icke längre förelåg, funnit sig

ur undervisningens synpunkt förpliktad att tillse, att stadgans bestämmelser

i berörda avseende upprätthållas. Med nödig marginal för kvarsittning har

detta inneburit, att ett antal av högst 28 elever normalt bort intagas i varje

klassavdelning. Endast under denna förutsättning kan det nämligen undgås,

att det angivna maximitalet överskrides. Emellertid låter det sig icke fördöljas,

såsom överstyrelsen i sin underdåniga skrivelse den 17 december

1924 anförde, att sagda antal, vilket på sin tid fastställdes med tanke på

det rådande stora behovet av ökad tillgång på lärarkrafter, redan med

hänsyn till den teoretiska undervisningen håller sig i överkanten av det

önskvärda, om man vill eftersträva den individualisering, som studiearbetets

karaktär gör så betydelsefull. Och alldeles bestämt anser sig överstyrelsen

berättigad hävda, att ur synpunkten av den praktiska utbildningen detta

antal är för högt. Eleverna erhålla alltför ringa erfarenhet såsom lärare,

trots att övningsskolorna äro över hövan belastade med elevlektioner. På

grund av studentkursernas kortare utbildningstid framträda dessa ofördelaktiga

erfarenheter särskilt påtagligt i fråga om de i dessa kurser utbildade

eleverna, varför överstyrelsen redan tidigare varit betänkt på att för dessa

kursers del ifrågasätta ett lägre elevantal för klass än det nu gällande, så

snart lärartillgången så medgåve. Under innevarande läsår har ock ett

lägre antal funnits böra tillämpas, nämligen 25 såväl i studentklasserna som

i första klassens avdelningar, med efter vad överstyrelsen förnummit mycket

gynnsamt resultat. Vid de samråd, som ägt rum för nu förevarande angelägenhets

dryftande med åtskilliga seminarierektorer, har det med styrka

betonats, att det för seminarierna vore ytterligt betydelsefullt att för möjliggörande

av eu ur olika synpunkter effektivare och grundligare utbildning

i fortsättningen få bibehålla den förmån, som en begränsning av avdelningarnas

storlek till 25 innebär.

Då överstyrelsen därför gått att bedöma de föreliggande förhållandena på

grundvalen av hittillsvarande pedagogisk erfarenhet och med tanke på de

krav, som ur utbildningens synpunkt med fog kunna framställas, måste

överstyrelsen hålla före, att man vid avvägande av organisationens behov

icke bör räkna med större elevantal än 25 såsom det i en klassavdelning

normala. Till förmån för denna sin genom iakttagelser från seminariearbetet

vunna erfarenhet, vilken, såsom redan erinrats, erhållit kraftigt stöd hos

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

läroanstalternas närmaste ledare, kan överstyrelsen ytterligare åberopa den

ståndpunkt, som 1918 års skolkommission intagit till frågan om lärjungeantalet

i gymnasiets ringar, vilket kommissionen föreslagit böra för framtiden

utgöra 25 mot nuvarande 30. Vad som därvid ansetts såsom för

gymnasiet betydelsefullt, har för visso i lika eller i än högre grad sin tilllämpning

på lärarbildningsanstalterna. Om man nu utginge från ett antal

av 28 och bestämde den framtida organisationens omfattning med ledning

av detsamma, skulle detta innebära, att det allmänna avhände sig möjlighet

att tillgodose de välgrundade pedagogiska önskemålen i angivna avseende,

ett föregripande som säkerligen skulle vara allt annat än lyckligt.

Med utgångspunkt från ett elevantal av 25 per klass beräknade överstyrelsen,

att den dåvarande organisationen (8 dubbelseminarier, 7 enkelseminarier

och 4 studentklasser) skulle medgiva utbildning av 675 lärare årligen

(27 X 25). Av dessa 675 lärare skulle enligt gällande grunder för fördelningen

av manliga och kvinnliga seminarier 413 vara manliga och

262 kvinnliga. Denna proportion (omkring 3 : 2) överensstämde ganska nära

med den, som överstyrelsen tidigare funnit önskvärd och lämplig. Denna

omfattning av lärarutbildningen fann överstyrelsen alltför vid. Härom anförde

överstyrelsen bland annat följande:

Undersöker man nu, hur nyss härledda siffra för den årliga lärarutbildningen

förhåller sig till det sannolika rekryteringsbehovet, sådant detta beräknats

i överstyrelsens skrivelse den 1 december 1925, finner man, att omfattningen

av den nuvarande organisationen även efter de hittills vidtagna

inskränkningarna måste betecknas såsom. större, än det för närvarande

konstaterbara behovet gör nödvändigt. Överstyrelsen har på i sagda skrivelse

närmare angivna skäl, till vilken skrivelse överstyrelsen tillåter sig här

hänvisa, ansett sig berättigad uppskatta det nuvarande årliga rekryteringsbehovet

till 575 lärare, varvid emellertid bör ihågkommas, dels att efter en

tioårsperiod avgången av lärare kan väntas successivt rätt väsentligt stiga,

dels ock att födelsetalet för närvarande pressar siffran starkt nedåt. Nödig

försiktighet och skäligt beaktande av såväl önskvärdheten därav att en viss

marginal upprätthålles som ock av den omständigheten, att en ifrågasatt

vidgad användning av folkskolan såsom bottenskola för den högre undervisningen

måste komma att öka lärarbehovet i den grundläggande skolan,

gör det dock välbetänkt, att under nuvarande förhållanden icke beskära

organisationen så starkt, att inom en relativt nära liggande framtid bestämt

behov kan uppstå att ånyo bygga ut densamma. I samma riktning kunna

ock åtgärder till underlättande av folkskollärarnas fortsatta utbildning väntas

verka, såtillvida som därigenom otvivelaktigt ett ökat behov av vikarier

kommer att göra sig förnimbart. Jämväl torde man vara berättigad förutsätta,

att sedan i samband med fortsättningsskolans obligatoriska införande

pensionsförhållandena för de vid fortsättningsskola särskilt anställda lärarna

ordnas, en del av folkskolans lärare skola helt tagas i anspråk för verksamheten

i denna skolform. Överstyrelsen håller med hänsyn till nu berörda

omständigheter före, att det under de rådande, i många avseenden ovissa,

förhållandena ännu icke kan vara tillrådligt att ifrågasätta en så betydande

begränsning av organisationen, att den icke skulle medgiva utbildning av

större antal än 575 folkskollärare om året.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition Nr 121.

A andra sidan är det, såsom redan framhållits, i ljuset av de anförda

siffrorna obestridligt, att födelsetalets av allt att döma definitiva nedgång

motiverar någon begränsning av bestående natur av den under det senaste

årtiondet betydligt utvidgade organisationen. Frågan är sålunda närmast,

hur långt man utan risk för eu ånyo inträdande lärarbrist kan våga gå vid

organisationens anpassning efter de ändrade förhållandena å området. 1 detta

avseende ådagalägga de redan anförda siffrorna, att, i den mån det nu tillgängliga

materialet medgiver slutsatser för framtiden, eu minskning av antalet

årligen utexaminerade lärare från beräknade 675 till 575 ä 600, motsvarande

ungefär 3 å 4 klassavdelningar, är den starkaste inskränkning,

som över huvud låter sig tänkas.

Med den uppfattning, överstyrelsen nyss gjort gällande angående vikten

av varsamhet, tills ytterligare erfarenhet föreligger, anser sig överstyrelsen

böra stanna för att nu tillråda nedläggande av de båda studentkurser, som

överstyrelsen tidigare funnit sig böra föreslå till tillfällig indragning. Den

därutöver erforderliga anpassningen av utbildningen torde, intill dess oundgänglig

erfarenhet angående de verkställda beräkningarnas tillförlitlighet

vunnits, kunna uppnås antingen genom en på de olika dubbelseminarierna

»cirkulerande» indragning av en klassavdelning eller ock genom en mindre

beskärning av klassavdelningarnas storlek. Under de närmaste åren torde

sistnämnda utväg vara den enda möjliga, med hänsyn till att den förstnämnda

i större utsträckning än i och för sig är önskvärt eller lämpligt

måste anlitas för att det under åren 1926/1928 förutsedda läraröverskottet

skall kunna tagas i anspråk. Berörda åtgärder torde böra sättas i verket

redan från och med läsåret 1926/1927. Genom densamma skulle de normala

utbildningsmöjligheterna begränsas till en årlig examination av högst

625 lärare.

På grund av det nu anförda finner sig överstyrelsen i första hand böra

föreslå, att från och med läsåret 1926/1927 en manlig och en kvinnlig

studentkurs nedläggas.

Det av överstyrelsen sålunda ifrågasatta nedläggandet av ytterligare två

av de då kvarvarande fyra studentkurserna tänkte sig överstyrelsen genomfört

på det sättet, att från och med läsåret 1926/1927 förslagsvis till och med

läsåret 1929/1930 studentkurser skulle upprätthållas vid folkskoleseminariet

i Stockholm för kvinnliga elever och vid folkskoleseminariet i Växjö för

manliga elever, och att därefter respektive kurser under en fyraårsperiod

skulle överflyttas till seminarierna i Kalmar och Strängnäs.

Vidkommande därefter spörsmålet, vilka åtgärder ytterligare borde vidtagas

till förhindrande av att ett framtida alltför stort överskott på folkskollärare

uppstode, erinrade skolöverstyrelsen, att överstyrelsen ansett detta

mål kunna vinnas genom en tillfällig betydande begränsning av intagningen

av elever under de närmaste läroåren. Överstyrelsen framhöll tillika,

att överstyrelsen vid de fortsatta övervägandena icke funnit tillräcklig anledning

föreligga att då ifrågasätta en starkare organisatorisk beskärning av

bestående natur än den nyss omförmälda.

Med hänsyn till vad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet anfört

under punkt 131 av 1926 års åttonde huvudtitel rörande ett övervä
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

gande av frågan om nedläggande av något av de då befintliga seminarierna,

varvid Skaraseminariet enligt departementchefens förmenande främst syntes

böra komma i fråga, upptog skolöverstyrelsen jämväl denna fråga till närmare

prövning och anförde i detta hänseende bland annat följande:

Mot den sålunda framförda tanken kunna efter överstyrelsens mening

talande sakliga skäl anföras, utöver dem, som redan kommit till uttryck

vid överstyrelsens föregående ståndpunktstagande.

Ur mera allmän synpunkt torde härvid först böra uppmärksammas, att

det lärer få betecknas såsom eu allvarsam sak att nedlägga en gammal kulturinstitution

med traditioner ej minst inom den bygd, som sett den framväxa

och utvecklas, även om man till grund för sitt omdöme ägde ett vida

säkrare och fullständigare material än det, som i detta fall står till förfogande.

Det gäller nämligen om de förefintliga lärarutbildningsanstalterna

och framför allt beträffande dem, som i snart ett århundrande varit i verksamhet,

att de på mångahanda sätt slagit djupa rötter icke blott inom det

samhälle, dit de varit förlagda, utan också inom hela det område, varifrån

studieintresserade unga män eller kvinnor av ålder varit vana att söka sig

till seminariestaden för att vinna utbildning för den levnadsgärning, till

vilken deras håg står. Ju mindre folkrika de samhällen äro, i vilka seminarier

förlagts, desto starkare är också helt visst samhällets intresse förbundet

med läroanstaltens fortbestånd. Om riktigheten härav har överstyrelsen

erhållit en livlig erinran genom en vid överstyrelsens skrivelse fogad framställning

från stadsfullmäktige i Skara, vilken på ett åskådligt sätt ger uttryck

åt de bekymmer man inom samhället känner inför utsikten att berövas

sitt seminarium.

Förnekas kan ej beller, att den med ett plötsligt nedläggande av en hel

läroanstalt förbundna förflyttningen av ett stort antal befattningshavare till

andra läroanstalter såväl för de läroanstalter, till vilka överflyttningen skall

äga rum, som alldeles särskilt för befattningshavarna själva är förbunden

med så avsevärda olägenheter, att en dylik åtgärd icke ter sig försvarlig

annat än i ett oavvisligt tvångsläge.

I nu förevarande situation kan ett dylikt tvångsläge svårligen sägas vara

för handen. I varje fall synes nödig varsamhet göra ett ytterligare uppskov

med ett definitivt beslut påkallat. Och till förmån för ett sådant uppskov

låta sig även andra sakliga skäl anföras. Överstyrelsen vill särskilt framhålla,

att en fråga, som för närvarande på grund av riksdagens och Kungl.

Maj:ts beslut befinner sig under utredning inom överstyrelsen, ganska nära

sammanhänger med den nu dryftade. Jverstyrelsen åsyftar härvid spörsmålet

om småskoleseminariernas förstatligande. Skulle ett statsövertagande

även av denna lärarutbildning komma till stånd, torde det komma att visa

sig ändamålsenligt att koncentrera verksamheten till ett betydligt färre antal

läroanstalter än nu är fallet. Och i samband därmed torde det falla sig

naturligt att särskilt pröva användbarheten av eventuellt till nedläggande

ifrågakommande folkskoleseminariers lokaler för småskoleminariernas räkning.

Därest en dylik prövning utfaller i gynnsam riktning, skulle givetvis

de med nedläggandet av folkskoleseminarierna förbundna olägenheterna för

samhället och orten i någon mån reduceras.

Om Kungl. Maj:t omedelbart utfärdar föreskrift om vakanssättning av

eventuellt ledigvordna tjänster vid det eller de seminarier, vilkas nedläggande

synes kunna bliva föremål för allvarligt övervägande, skulle åtskilliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 121.

av de betänkligheter ur statslinansiell synpunkt, som givetvis kunna inställa

sig mot uppskovstanken, undanrödjas, samtidigt som härigenom ett sonarc

fattat beslut om indragning kan förväntas mindre djupt komma att ingripa

i de vid läroanstalterna anställda befattningshavarnas enskilda förhållanden.

I avbidan på eventuella indragningsåtgärder synes intet hinder möta för

att fortsätta verksamheten under de hittillsvarande lokalförhållandena.

Med hänsyn till det nu senast anförda vågar överstyrelsen hålla för skäligt

och billigt, att, även om Kungl. Maj:t vid prövningen av den nu föreliggande

angelägenheten skulle komma till en annan ståndpunkt än överstyrelsen,

frågan om ett eventuellt nedläggande av något av de nuvarande

folkskoleseminarierna icke upptages till slutligt avgörande förrän i samband

med den ifrågasatta omläggningen av småskollärarutbildningen.

Kör den händelse Kungl. Maj:t emellertid icke skulle finna de skäl och

synpunkter, som i det föregående anförts, tillräckligt vägande, har överstyrelsen

ansett sig pliktig redan nu ingå i ett övervägande, vilket enkelseminarium

främst bör ifrågakomma till nedläggande.

Härvid torde man till en början böra uppmärksamma förefintliga lokalförhållanden.

I detta avseende gäller otvivelaktigt, att seminariet i Skara för närvarande

arbetar under de mest otillfredsställande yttre betingelserna. Riksdagens

revisorer hava ock 1925 uttalat, att detta seminariums lokaler »även för ett

enkelseminariums behov onekligen äro mindre tillfredsställande», en uppfattning,

som jämväl kommit till uttryck i föredragande departementschefens

ovan citerade anförande till statsrådsprotokollet.

Emellertid kan vid nu förevarande prövning icke bortses därifrån, att

även övriga enkelseminarier i lokalavseende äro mer eller mindre ogynnsamt

ställda. Beträffande seminariet i Strängnäs må erinras, att fråga om

tillbyggnad för vinnande av tillgång till erforderliga lokaler samt framförallt

gymnastiksal varit förelagd 1914 års senare riksdag, varvid då erforderliga

medel i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag ställdes till förfogande.

Den omedelbart därefter inträdande prisstegringen har dock omöjliggjort

byggnadsarbetenas utförande inom ramen av de tidigare beräknade kostnaderna.

Byggnadsfrågan har sedermera varit föremål för ytterligare överväganden

inom såväl byggnadsstyrelsen som skolöverstyrelsen. Enligt av byggnadsstyrelsen

senast (september 1925) verkställd utredning skulle kostnaderna

för beredande av erforderliga lokalutrymmen för såväl enkelseminariet som

den dit förlagda studentkursen uppgå till 1,082,000 kronor, vartill skulle

komma kostnader för inköp av en närbelägen fastighet, avsedd att apteras

för tillgodoseende av vissa seminariets behov, för eu köpeskilling av 75,000

kronor. Kostnaden för iståndsättande av nämnda byggnad är inräknad i

nyss angivna belopp. För att Strängnässeminariet skall erhålla tillgång till

behövliga lokaler, torde man sålunda vara nödsakad att räkna med en utgift

på över 1,100,000 kronor. Härvid gäller emellertid, såsom redan sagts,

att de till utökning ifrågasatta lokalerna beräknats under förutsättning av

studentklassens fortsatta uppehållande, vadan beloppet, för den händelse

denna skulle komma att indragas, torde kunna undergå någon minskning.

Ytterligare bör erinras, att särskild rektorsbostad redan vid seminariet finnes

uppförd.

Folkskoleseminariet i Landskrona lider ävenledes av en viss trångboddhet

och torde det bliva nödvändigt att efter parallellavdelningarnas nedläggande

förutsätta provisoriskt tillgodoseende av ökat lokalbehov för den naturveten
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

skapliga undervisningen genom fortsatt förhyrande av vissa av de nu av

parallellavdelningarna disponerade utrymmena. Emellertid förfogar seminariet

över egen gymnastiksal och eventuell framtida lokalutvidgning torde

icke behöva bliva särskilt omfattande.

I ungefär samma situation befinner sig Härnösands seminarium. Frågan

om beredande av erforderligt ökat lokalutrymme för denna läroanstalt har

redan 1915 bragts under överstyrelsens prövning på grund av framställning

från seminariets rektor, men icke hittills föranlett någon framställning till

Kungl. Maj:t med hänsyn till de än mera trängande byggnadsfrågor, som

under de senare åren förelegat vid andra seminarier. Emellertid torde det

gälla, att tillbyggnaden även i detta fall måste bliva avsevärt mindre omfattande

än i fråga om Strängnässeminariet.

Statsverket förfogar över särskilda rektorsbostäder till båda de nu senast

avhandlade seminarierna.

Vad slutligen angår seminariet i Kalmar, bar den nuvarande seminariebyggnaden

genom donation kommit i statens ägo. Också detta seminarium

arbetar under ogynnsamma lokalförhållanden, och överstyrelsen har den 31

juli 1925 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om närmare utredning av

frågan om ändamålsenligaste sättet för lokalbehovets fyllande. Sagda framställning

är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Givetvis blir tillbyggnadens

omfattning i ej ringa mån beroende av den ståndpunkt Kungl. Maj:t

kan komma att intaga till den i det föregående berörda frågan om studentkursens

fortsatta uppehållande. Skulle denna angelägenhet komma att avgöras

i negativ riktning, minskas behovet av utvidgade undervisningslokaler.

Och även i motsatt fall torde det gälla, att kostnaderna för lokalernas utvidgning

väsentligt understiga vad som i detta avseende beräknats för seminariet

i Strängnäs. Det föreliggande preliminära förslaget — med utrymmen

för studentkursens behov — avser ett belopp av 289,000 kronor. Seminariet

förfogar icke över särskild rektorsbostad.

Sammanfattningsvis anser sig överstyrelsen alltså kunna fastslå, att ur

synpunkten av framtida utgifter för oavvisliga lokalutvidgningar förhållandena

vid seminarierna i Landskrona, Härnösand och Kalmar gestalta sig

icke oväsentligt fördelaktigare än i fråga om seminarierna i Skara och Strängnäs.

Då det åter gäller att avgöra, vilket av de båda sistnämnda seminarierna,

som i nu berörda avseende kommer att ställa de största kraven på

statskassan, är det knappast möjligt för överstyrelsen att bilda sig en fullt

säker uppfattning. Det föreligger nämligen icke någon som helst utredning,

om eller i vad mån den nuvarande seminariebyggnaden i Skara låter sig

iordningställas och tillbyggas så, att den för eu mera avsevärd framtid kan

tillfredsställande fylla ett enkelseminariums behov utan anlitande av utvägen

med fullständig nybyggnad. För det fall, att nybyggnad skulle komma att

visa sig nödvändig, anser sig överstyrelsen böra framhålla, att en i samband

med planläggningen av den nya seminariebyggnaden i Linköping verkställd

utredning givit vid handen, att sagda byggnad, vilken enligt ett föreliggande

förslag med utrymme för dubbelsemmarium beräknats draga en kostnad av

1,563,000 kronor, därest den i stället anpassades efter ett enkelseminariums

behov men med möjligheter för framtida utvidgning till dubbelseminarium,

skulle betingat en kostnad, som med 90,000 kronor understeg den för dubbelseminarium

beräknade.

Med kännedom härom och i betraktande av de påfallande höga kostnader,

som beräknats för tillbyggnaden av folkskoleseminariet i Strängnäs, vill

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

det förefalla som om, därest ur andra synpunkter än de ekonomiska, starka

skäl kunna anföras för Skaraseminariets bibehållande, de statsfinansiella

hänsynen knappast böra tilläggas avgörande betydelse i valet mellan Strängnäs

och Skara.

Enligt överstyrelsens sätt att se, bör emellertid nu berörda indragningsåtgärd

icke uteslutande avgöras med ledning av ekonomiska hänsyn. Vad

då beträffar den mera allmänna rekryteringssynpunkten, så torde i detta

avseende till en början förtjäna uppmärksammas, att proportionen mellan

utexaminerade lärare och lärarinnor skulle förryckas genom nedläggande av

ett kvinnligt seminarium. Överstyrelsen tillåter sig härutinnan erinra, att

under senare år otvivelaktigt utbildats jämförelsevis alltför många kvinnliga

lärare. Genom nedläggande av de båda privata seminarierna, det ena försett

med studentkurs, samt av parallellavdelningarna vid de för kvinnliga

elever avsedda seminarierna i Skara och Landskrona har sagda proportion

förskjutits till bättre överensstämmelse med fördelningen inom lärarkåren

av befattningarna mellan män och kvinnor. Nedläggandet av de två studentkurserna

drabbar visserligen i lika mån manliga och kvinnliga lärare,

men, om därjämte indragning av det kvinnliga seminariet i Skara sker,

skulle proportionen rubbas till nackdel för de kvinnliga lärarna. I den

kvarstående organisationen skulle nämligen årligen utbildas ett normalt antal

av 388 manliga och 212 kvinnliga lärare. (Härvid har förutsatts, att intagningen

av kvinnliga elever vid folkskoleseminariet i Luleå fortfarande skulle

omfatta en halv avdelning.) Utgår man från relationen 3 : 2 såsom den i

föreliggande avseende önskvärda, borde de manliga reduceras till högst 360

och de kvinnliga ökas till 240. Givetvis kan denna relation återställas på

det sätt, att ännu ett dubbelseminarium förändras till samseminarium.

Vidare finner sig överstyrelsen böra skärskåda den föreliggande frågan

med hänsyn till olika landsdelars berättigade anspråk på att erhålla möjligast

bekväma tillgång till seminarieutbildning i hemorten. Enligt överstyrelsens

uppfattning måste åt denna synpunkt i detta sammanhang tillerkännas

mycket stor betydelse. Det har för folkundervisningen otvivelaktigt

varit en avgjord fördel, att tillfälle hittills förefunnits för begåvade unga män

och kvinnor att på icke alltför stort avstånd från hemorten vinna utbildning

till lärare i folkskolan. Möjlighet har därigenom beretts de skilda bygderna

att i avsevärd utsträckning förvärva lärare, som ingående känna folkets

tänkesätt och sedvänjor, som vuxit upp bland detta folk självt och just på

denna grund kunnat gå bättre rustade till lärargärningen bland bygdens

barn. Ses indragningsfrågan mot denna bakgrund, låter det sig icke förneka,

att den hittillsvarande ordningen skulle rubbas väsentligen mera genom

nedläggande av Skaraseminariet, än om indragning skedde av motsvarande

läroanstalt i Strängnäs. Sistnämnda seminariums rekryteringsområde sammanfaller

nämligen till stor del med det, som kan anses naturligt för seminarierna

i Linköping och Uppsala. Avståndet till något av dessa seminarier

torde icke för någon ort inom det speciella Strängnäsområdet kunna

sägas bliva överdrivet stort, för den händelse den manliga ungdomen i dessa

nejder skulle bliva hänvisad att utnyttja någon av de nämnda läroanstalterna

för sin utbildning.

Väsentligen annorlunda ligga förhållandena i sagda avseende, därest indragningen

skulle drabba seminariet i Skara. Den kvinnliga ungdomen i

västra Sverige skulle, därest ingen förändring i övrigt vidtoges i organisationen,

vara hänvisad att erhålla sin utbildning antingen i Landskrona eller

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 121.

i Falun. Särskilt för Västergötlands och Bohusläns del skulle säkerligen

detta läge bliva en källa till allvarliga olägenheter. Och ur folkundervisningens

synpunkt tvekar överstyrelsen icke att beteckna förhållandet såsom

mindre lyckligt. Den enda utväg, som härvid kunde tänkas undanröja de

svåraste olägenheterna, vore att öppna seminariet i Göteborg för kvinnliga

elever. Men uppenbart är, att även denna åtgärd skulle innebära en avsevärd

försämring i jämförelse med nuvarande ordning, särskilt kännbar för

den vidsträckta landsbygdens befolkning.

Överstyrelsen har icke ansett sig böra underlåta att rikta Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet på ovan angivna konsekvens av Skaraseminariets indragning,

om det ock knappast synes möjligt att genomföra Göteborgsseminariets

omläggning till samseminarium redan från och med läsåret 1926/1927.

Beaktas måste nämligen särskilt, att lokaler för undervisning i hushållsgöromål

och kvinnlig slöjd icke stå till förfogande inom detta seminariums

nuvarande byggnad och det kan icke utan vidare tagas för givet, att tillgång

till lämpliga sådana genom förhyrande kan omedelbart beredas.

Till utredningens fullständigande torde slutligen böra anmärkas, att en

preliminär undersökning av de så att säga »tekniska» möjligheterna för indragning

av ovan omförmälda seminarier utvisat, att utsikt förefinnes att

genom förflyttning till andra läroanstalter kunna utnyttja det övervägande

flertalet av lärarkrafterna vid båda seminarierna, även om detta givetvis för

de nuvarande innehavarna, särskilt för de ej få, som sett sig nödsakade

förvärva egna bostäder, måste komma att medföra nog så kännbara olägenheter

av ekonomisk art. Uppgiften synes dock onekligen lättare genomförd

beträffande Skaraseminariet med hänsyn till att flera av dess lärare inom

de närmaste åren ingå i pensionsåldern.

Av det nu anförda torde framgå, att det knappast är möjligt att ur angivna

synpunkter förebringa avgörande skäl för att indragningen bör drabba

det ena av nu ifrågavarande båda seminarier framför det andra.

Till förmån för Skaraseminariets bibehållande tala obestridligen med styrka

de rekryteringssynpunkter, som i det föregående närmare berörts. Huruvida

de ekonomiska skälen mera bestämt kunna sägas stödja ett bibehållande

av seminariet i Strängnäs är däremot svårare att säkert överblicka.

Och med hänsyn till den större eller mindre lättheten att genomföra en

avveckling under möjligast gynnsamma villkor för statsverket och med behörigt

avseende fäst vid de svårigheter, vilka ett nedläggande skulle förorsaka

vederbörande anstalters lärare, torde, såsom ovan antytts, Skara böra

framför Strängnäs ifrågakomma.

Överstyrelsen har emellertid vid detta sitt övervägande funnit sig urståndsatt

att bedöma utsikterna för att do nuvarande seminariebyggnaderna å

de nämnda orterna skola kunna tagas i anspråk för annat statsändamål

eller om den ena med större fördel än den andra kan låta sig avyttras till

kommun eller enskilda, ett spörsmål, som givetvis måste vara av icke ringa

betydelse vid frågans slutliga avgörande.

Enär överstyrelsen sålunda icke besitter erforderliga hållpunkter för att

kunna allsidigt bedöma, vilket av de nämnda seminarierna som vid övervägande

av samtliga på frågan inverkande förhållanden kan anses främst

höra föreslås till indragning, har överstyrelsen, under förutsättning att åtgärder

vidtagas för uppehållande av lämplig relation mellan manliga och

kvinnliga lärare, funnit sig böra inskränka sig till att uttala, att ett eventuellt

nödvändigt befunnet nedläggande av ett av rikets nuvarande folkskoleseminarier

bör avse ett av folkskoleseminarierna i Skara eller Strängnäs.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:fn proposition Nr 121.

I fråga om den organisatoriska avvecklingen av ettdera av seminarierna

i Skara och Strängnäs anförde överstyrelsen följande:

Därest Kungl. Maj:t skulle linna nedläggandet böra drabba seminariet i

Skara, vill överstyrelsen erinra, att Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med

överstyrelsens förslag, i årets statsverksproposition (punkten 134, sid. 493

o. f.) förutsatt, att en av seminariets sju övningsskolavdelningar indrages

redan läsåret 1926/1927. Påbörjas seminariets avveckling under läsåret 1926/

1927, skulle sagda läsår vid läroanstalten undervisas elever i klasserna II,

III, IVA och IV B. 1 själva verket torde det under nyss angivna förutsättning

vara tänkbart, att övningsskolan redan nämnda läsår minskas till

5 avdelningar därigenom, att intagningen av nybörjare inställes. Läsåret

1927/1928, då vid fullföljd avveckling klassavdelningarna utgöra allenast

två, nämligen klasserna III och IV, torde ytterligare eu övningsskolavdelning

kunna indragas, och läsåret 1928/1929, under vilket avvecklingen fullbordas,

skulle övningsskolavdelningarna utgöra tre, omfattande klasserna 4—8, vilket

ur undervisningssynpunkt måste anses tillräckligt.

Skulle Strängnäs seminarium från samma tidpunkt komma att nedläggas,

Synes hösten 1926 två avdelningar av övningsskolan kunna indragas, den

ena avsedd för studentkursens räkning, den andra tillhörande den ordinarie

övningsskolan, i det att nybörjare givetvis icke böra intagas. Läsåret 1927/

1928, då seminariet skulle komina att omfatta klasserna III och IV, torde

ytterligare eu övningsskolavdelning kunna indragas och sålunda till läroanstaltens

sista år återstå tre avdelningar, i analogi med vad nyss föreslagits

beträffande Skaraseminariet. Vid slutet av vårterminen 1929 skulle även i

detta fall avvecklingen kunna vara slutförd.

Härefter framlade överstyrelsen sin plan för begränsningsåtgärder av mera

tillfällig natur.

Vid fem dubbelseminarier föreslogs indragning av första klassen i parallellavdelningarna

under vartdera av läsåren 1926/1927 och 1927/1928, nämligen

vid seminarierna i Uppsala, Linköping, Falun, Karlstad och Umeå under

läsåret 1926/1927 och vid seminarierna i Linköping, Falun, Lund, Karlstad

och Luleå under läsåret 1927/1928. Vidare ifrågasattes minskning av högsta

medgivna elevantalet i klassavdelningarna till 25 för studentkurs och första

klassen vid seminarium, där indragning av parallellavdelning skett, samt

till 20 för första klassen vid övriga seminarier. Slutligen föreslogs vakanssättning

av ledigblivande lärarbefattningar vid seminarierna i Skara och

Strängnäs, i avbidan på närmare utredning av frågan om vilketdera av

dessa seminarier borde indragas, i händelse nedläggandet av ett av rikets

folkskoleseminarier befunnes erforderligt. Till denna fråga ansåg sig nämligen

överstyrelsen i sakens dåvarande läge icke kunna taga ståndpunkt.

Jag anser mig i detta sammanhang böra återgiva huvudinnehållet i den

i skolöverstyrelsens nu behandlade framställning åberopade skrivelsen från

stadsfullmäktige i Skara, däri dessa framfört sina invändningar mot tanken

att nedlägga Skaraseminariet. De anförde bland annat följande:

Till en början få vi framhålla att seminariet är ett av Sveriges allra äldsta.

Det grundlädes år 1842 såsom manligt och förändrades år 1860 till kvinnligt

Stadsfull

mäktige

Skara.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

seminarium. Ett hävande av denna snart hundraåriga tradition skulle hårt

drabba ej blott Skara stad utan hela landets västra delar, som under decennier

sänt sin ungdom till Skara seminarium för utbildning till lärarkallet.

Med hänsyn till läget har seminariet i Skara ett avgjort företräde framför

de andra båda kvinnliga seminarierna i södra Sverige, Kalmar och Landskrona,

vilka båda äro belägna så att säga i periferien. Skara stad har goda

kommunikationer som förmedla förbindelse med södra och mellersta Sverige

i snart sagt alla riktningar. Skara stad ligger dessutom i en ren jordbrukstrakt

med riklig tillförsel av livsmedel till billiga priser och är så gott som

fritt från industrier, ett förhållande, som gör, att staden får eu mera lugn

prägel, något som även bidrager att höja dess lämplighet som skolstad, ett

namn som Skara torde förtjäna mer än någon annan stad i Sverige. —

Att Skara med hänsyn till sitt centrala läge måste anses som lämplig plats

för förläggandet av ett seminarium visar även tidigare numera upphävda

beslut att utvidga det där befintliga seminariet till dubbelseminarium. Vidare

har Skara även ur undervisningssynpunkt att bjuda på många fördelar.

Dess läge i ett av Sveriges minnesrikaste landskap med många historiska

minnen, det i staden belägna museet, inrymmande Västergötlands fornminnesförenings

värdefulla samlingar med dess rika åskådningsmaterial erbjuder

många möjligheter att göra undervisningen levande och uppamma

håg hos eleverna att sedermera var å sin plats väcka till liv intresse för

hembygdsforskning och hembygdsvård. Även de naturvetenskapliga ämnena

kunna här med särskild fördel studeras i naturen, och vilja vi i detta avseende

blott framhålla närbelägenheten av det ur geologisk och botanisk

synpunkt högintressanta Kinnekulle. I detta sammanhang bör även framhållas

seminariets egen i Skara belägna botaniska trädgård, som innehåller

över 1,700 olika arter.

En viktig gren av undervisningen i folkskolan är praktisk trädgårdsskötsel.

Skulle seminariet i Skara nedläggas och alltså stora delar av Götalands lärarkrafter

utbildas i t. ex. Falun med dessa från Västsverige alltför olika

klimatoriska förhållanden skulle undervisningen i detta viktiga ämne lida

betydlig avbräck till förfång för såväl den undervisande själv som skoldistriktet.

Med hänsyn till folkmängden i de landskap, som utgöra Skara seminariums

rekryteringsområde torde även ett bibehållande av seminariet i Skara

vara väl motiverat. En blick i matrikeln över eleverna visar, att dessa till

största delen tillhöra Västergötland och de därintill gränsande landskapen

Småland, Dal, Bohuslän, Närke samt även Östergötland och Värmland och

utgöra dessa landskap en avsevärd del av Sveriges yta med en stor procent

av hela rikets folkmängd. Jämväl torde det vara av stor betydelse för dessa

landsdelar att i görligaste mån kunna tillgodose sitt behov av lärarkrafter

av ungdom som utgått från trakter där de sedermera skola få sitt verksamhetsfält.

Som huvudskäl för en ifrågasatt indragning av seminariet i Skara har

framhållits seminariebyggnadens otillfredsställande skick särskilt med hänsyn

till uppvärmningsanordningarna. Enbart detta förhållande torde ej vara tillräckligt

för en indragning av seminariet i Skara. För en ringa kostnad

torde seminariebyggnaden kunna försättas i ett fullt värdigt skick. Att intet

åtgjorts i berörda avseende har sin naturliga förklaring däri att man inför

en tillärnad nybyggnad för seminariet ej ansett lämpligt att vidtaga rnera

omfattande reparationer å den gamla seminariebyggnaden, vilken dock efter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 121.

en nödvändig reparation och förbättrande av uppvärmningsanordningarna

mycket väl ännu några år torde kunna fylla lokalbehovet för ett enkelt

seminarium.

Vad särskilt Skara stad beträffar få vi anföra ytterligare några synpunkter,

som tala för seminariets bibehållande härstädes.

Som förut nämnts har förläggandet av seminariet dit traditionens hävd

mer än annorstädes, och Skara stad och dess invånare hava givetvis också

inrättat sig efter de omständigheter, som betingats av seminariets befintlighet

i staden. Så har t. ex. byggnadsverksamheten rönt inverkan av nödvändigheten

att bereda rum för uthyrning till seminarieungdom. Inflyttning till

staden har skett i många fall just på grund av seminariets härvaro. Staden

har för att bibehålla sin traditionella karaktär av skolstad ej uppmuntrat

förläggande hit av industrier i den mån, som i annat fall kommit att ske.

Såväl stadsfullmäktige som stadens invånare i gemen hava handlat under

den vissa förhoppningen, att de statliga institutioner, vilka förlagts till staden,

voro fasta och aldrig haft en tanke på att dessa någonsin skulle flyttas till

annan ort eller indragas, i varje fall ej dess seminarium, vilket under några

år till och med fungerat såsom dubbelseminarium.

Skara stad har dessutom haft ekonomiska uppoffringar för seminariet härstädes.

Sålunda har staden efter framställning från byggnadsstyrelsen om

upplåtande av lämplig tomt för ett blivande dubbelseminarium inköpt

stadsländeriet Avedal nr 1 för ett pris av 61,500 kronor för att genom byte

av jord med veterinärinrättningen i Skara kunna erbjuda byggnadsstyrelsen

önskad tomt, vilket byte förorsakat staden en mellangift av 28,500

kronor. — För att kunna tillhandahålla lokaler för dubbelseminariet intill

dess ifrågasatt nybyggnad kommit till stånd har staden därjämte år

1919 nödgats inköpa tomten nr 331 till ett pris av 50,000 kronor, ett pris

som numera betydligt överstiger dess värde, ävensom vidtaga vissa reparations-

och ombyggnadsarbeten för fastighetens iordningsställande i lämpligt

skick för seminariebruk.

Staden har även fått vidkännas kostnader för ändringar med hänsyn till

ett blivande dubbelseminarium av hos Kungl. Maj:t för fastställelse liggande

förslag till ny stadsplan för staden.

På anmodan av byggnadsstvrelsen har staden utfäst sig att framdraga

vatten- och avloppsledningar till gränsen av den tomt som utsetts för

uppförandet av ny seminariebyggnad, en åtgärd, varigenom de i Händavägen

gående huvudledningarna erhållit större dimensioner än annars varit erforderligt,

vilket även förorsakat staden kostnader.

Genom beslut den 31 mars 1926 godkände Kungl. Maj:t vad överstyrelsen

föreslagit rörande upprätthållandet av studentkurser och indragning av parallellavdelningar,

dock allenast för så vitt angick läsåret 1926/1927. Kungl.

Maj:t föreskrev nämligen, att under nämnda läsår dels studentkurser skulle

anordnas vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Växjö, i Stockholm för

kvinnliga elever och i Växjö för manliga elever, dels parallellavdelningar skulle

förekomma vid folkskoleseminarierna i Lund, Göteborg och Luleå till samtliga

klasser, vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Linköping, Falun, Karlstad

och Umeå till klasserna II—IV samt vid folkskoleseminarierna i Skara och

Landskrona, där indragning av parallellavdelningarna påbörjats redan tidi
-

Kungl. Maj:ts

beslut den

31 mars

1926.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition Nr 121.

gare, till klass IV, ävensom att under nämnda läsår preparandkurs skulle

anordnas vid folkskoleseminariet i Luleå.

Vad åter angår reduktionen av elevantalet i klassavdelningarna gick

Kungl. Maj:t något längre än överstyrelsen föreslagit, i det att maximiantalet

elever i första klassen bestämdes till 20 vid samtliga seminarier. För

studentklasserna fastställdes motsvarande siffra till den av överstyrelsen föreslagna

eller 25. Härjämte föreskrev Kungl. Maj:t, givetvis med tanke på

eventuell indragning av något seminarium, att vid inträffande ledighet å

ordinarie lärartjänst vid folkskoleseminarium med åtgärder för tjänstens

återbesättande skulle tillsvidare anstå, för så vida ej Kungl. Maj:tpå därom

i varje särskilt fall gjord framställning annorlunda förordnade.

Slutligen igångsattes genom nämnda Kungl. Maj:s beslut så att säga en

fullständig inventering av lärarbehovet för den egentliga folkskolan, i det

överstyrelsen anbefalldes att på grundval av uppgifter från rikets samtliga

skoldistrikt rörande barnantal och övriga förhållanden, som kunde öva inverkan

på det framtida behovet av lärartjänster för den egentliga folkskolan,

samt med hänsynstagande till de omständigheter, som eljest i förevarande

avseende vore av betydelse, till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och

förslag rörande omfattningen av här ifrågavarande lärarutbildning för tiden

efter läsåret 1926/1927. Sedermera tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

särskild sakkunnig för att biträda vid frågans beredning.

Innan skolöverstyrelsen hann slutföra ovanberörda utredning, upptog

Kungl. Maj:t ånyo frågan om folkskolornas lärarbehov i samband med

framläggandet för riksdagen av anslagsäskanden för budgetåret 1927/1928.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag (punkt 151 av 1927 års

åttonde huvudtitel) anvisade riksdagen för sagda budgetår till anordnande

av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier ävensom

av en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå ett extra reservationsanslag

av 67,300 kronor. Genom beslut den 6 maj 1927 förordnade

Kungl. Maj:t bland annat, att under läsåret 1927/1928 en studentkurs skulle

anordnas vid vartdera av folkskoleseminarierna i Stockholm och Växjö,

att parallellavdelningar skulle under samma läsår anordnas vid folkskoleseminariet

i Göteborg till första, andra, tredje och fjärde klasserna, vid

folkskoleseminarierna i Uppsala och Umeå till första, tredje och fjärde klasserna,

vid folkskoleseminarierna i Lund och Luleå till andra, tredje och

fjärde klasserna samt vid folkskoleseminarierna i Linköping, Falun och

Karlstad till tredje och fjärde klasserna, ävensom att under nämnda läsår

preparandkurs skulle anordnas vid folkskoleseminariet i Luleå, samt att

under läsåret 1927/1928 elever icke finge intagas i första klassen vid folkskoleseminarium

till högre antal än 20 eller i studentkurs till högre antal

än 25, varjämte föreskrevs, att nya elever under nämnda läsår icke finge

vinna inträde i andra, tredje och fjärde klasserna vid folkskoleseminarierna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunyl. Muy.ts proposition Nr 121.

Lärarutbildningen erhöll alltså för läsåret 1927/1928 samma omfattning som

för läsåret 1926/1927.

Mod de sålunda verkställda indragningarna skulle från och med vårterminen

1930 avgångsklasserna bliva till antalet 20, motsvarande en årsproduktion

av (18X20 + 2X25) 410 eller i runt tal 400 lärare.

Med skrivelse den 23 juni 1927 inkom därefter skolöverstyrelsen till

Kungl. Maj:t med den genom ovanberörda beslut den 31 mars 1926 anbefallda

utredningen. För det huvudsakliga innehållet i denna utredning

finnes en utförlig redogörelse under punkt 166 av 1928 års åttonde huvudtitel,

vartill jag här torde få hänvisa; jag anhåller endast att i detta sammanhang

få erinra om följande:

Överstyrelsen meddelade till en början följande sammanställning av lärarbristens

omfattning vid nedan angivna tidpunkter:

Tidpunkt

Vakanta tjänster

Tjänstlediga lärare

Samman-

lagd

brist

hela

antalet

med kom- petenta

vikarier

brist

hela

antalet

med kom- petenta

vikarier

brist

1920

1

maj ....

1,103

239

864

724

410

314

1,178

1922

1

november

1,346

483

863

608

451

157

1,020

1923

1

»

1,073

506

567

548

464

84

651

1924

1

798

488

310

547

480

67

377

1925

1

546

417

129

574

539

35

164

1926

1

»

412

392

20

579

570

9

29

Beträffande antalet lärartjänster, som konstaterats vid de särskilda utredningarna

angående lärartillgången, meddelar skolöverstyrelsen följande

översikt:

1920 1 maj........

1922 1 november.......

Ordinarie

Extra

ordinarie

Tillsammans

Ökning

11.389

12,368

12,506

12,740

12,929

13,061

541

527

586

523

525

556

11,930

12,895

13,092

13,263

13,454

13,617

965

197

171

191

163

1923 1

1924 1

1925 1

1926 1

För att belysa omfattningen av lärarutbildningen under senare tid lämnar

vidare skolöverstyrelsen följande siffror för antalet utexaminerade lärare under

åren 1916—1927 och antalet lärare, som kunna beräknas komma att

utexamineras under åren 1928—1931:

Skolöverstyrelsens

utredning

den 23 juni

1927.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Å r

Manliga

Kvinnliga

Summa

1916..........

333

303

636

1917..........

336

308

644

1918..........

309

294

603

1919..........

287

307

594

1920..........

329

319

648

1921..........

330

328

658

1922..........

433

354

787

1923..........

486

399

885

1924..........

457

419

876

1925..........

470

449

919

1926 .......

459

399

858

1927..........

445

355

800

1928..........

430

245

675

1929..........

375

225

600

1930..........

245

155

400

1931..........

245

155

400

På grundval av samtliga de fakta, som kunna anses inverka på här

ifrågavarande förhållanden, har skolöverstyrelsen uppställt följande tabell

rörande förhållandet mellan lärartillgång och lärarbehov under åren 1927

— 1931:

1927

1928

1929

1930

1931

Överskott från föregående läsår ....

_

180

273

224

93

Antal examinerade..............

800

675

600

400

400

Disponibla lärare

800

855

873

624

493

Avgående lärare vid folkskolan ....

379

374

362

375

365

» » » vissa andra läro-

anstalter....................

10

10

10

10

10

Beräknad ökning i tjänster vid folk-

skolan.....................

210

179

253

129

81

Beräknat ökat vikariatsbehov......

12

10

15

8

5

» lärarbehov vid fortsättnings-

skolan.....................

9

9

9

9

9

Årligt totalbehov

620

582

649

531

470

Beräknat överskott..............

180

273

224

93

23

Då det, med hänsyn till den osäkerhet, som alltid måste vidlåda beräkningar

av nu förevarande art, är nödvändigt att hålla eu viss marginal för

icke förutsedda behov och för tryggande av lärartillgången även i mera avlägset

liggande delar av landet, anser sig skolöverstyrelsen, trots den siffra

för läraröverskottet, som tabellen utvisar för år 1931, icke behöva praktiskt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

taget räkna med något till följande år kvarstående överskott av nämnvärd

betydelse för bedömande av lärarproduktionens lämpliga omfattning efter

år 1931.

Härefter bär skolöverstyrelsen, med tillämpning av enahanda grunder,

som i det föregående använts, lämnat en översikt av det lärartillskott, som

synes bliva erforderligt under åren 1932—1934:

1932

1933

1934

Avgående lärare vid folkskolan...............

377

366

360

» » » vissa andra läroanstalter ....

10

10

10

Beräknad ökning respektive minskning, i tjänster vid

folkskolan.............................

+ 51

— 45

— 19

Beräknat ökat, respektive minskat, vikariatsbehov. .

+ 3

— 3

— 1

Beräknat lärarbehov vid fortsättningsskolan......

9

9

9

Årligt totalbehov

450

337

359

Utgår man från att det framtida barnantalet i folkskolan kommer att

hålla sig på ungefärligen samma nivå som under läsåret 1934/1935 eller i

varje fall icke kommer att sjunka så, att därav skulle föranledas någon mera

avsevärd minskning av antalet tjänster, skulle man sålunda vid en, i den

mån nu kan bedömas, fullt utbildad organisation av folkskoleväsendet kunna

räkna med en erforderlig lärarstock av omkring 15,500 lärare vartill givetvis

bör läggas behövligt antal vikarier för av sjukdom eller annan anledning

tjänstlediga lärare.

För upprätthållande av denna lärarstock finner överstyrelsen efter utförliga

beräkningar, att i och för sig skäl föreligga för en sådan omfattning

av den framtida seminarieorganisationen, att den normala årliga lärarproduktionen

skulle med ett par tiotal överstiga 600. Då emellertid avgången

bland de kvinnliga lärarna troligen är något för högt beräknad och då vidare

avgången överhuvudtaget är beräknad på grundval av en teoretisk

åldersfördelning bland lärarna och en organisatorisk utveckling av folkskoleväsendet,

vars förverkligande kan taga en avsevärt lång tid i anspråk, torde

siffran för den årliga lärarproduktionen enligt skolöverstyrelsens förmenande

kunna avgränsas nedåt till 575.

Med ett elevantal i varje klass av 25 — något som av skolöverstyrelsen

på det livligaste förordas med hänsyn till de erfarenheter, som i detta hänseende

blivit gjorda under de senaste åren — motsvarar detta en seminarieorganisation

med 23 avgångsklasser. Den nuvarande seminarieorganisationen

är i normala fall avsedd för 25 avgångsklasser; enligt överstyrelsens beräkningar

skulle av dessa 25 klasser två slopas.

Sättet för åvägabringandet av den ifrågasatta indragningen blir givetvis

i någon mån beroende av överväganden rörande frågan om det årliga lärartillskottets

sammansättning, framför allt med hänsyn till antalet manliga

och kvinnliga lärare. Vid ett oförändrat bibehållande av den nuvarande

organisationen skulle av de 625 lärare, som med ett elevantal av 25 i varje

klass den årliga examinationen normalt skulle omfatta, 388 eller omkring

62 procent utgöras av män och 237 eller omkring 38 procent av kvinnor,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 97 häft. (Nr 121.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

varvid, i likhet med vad för närvarande är fallet, den ena avdelningen vid

Luleå seminarium beräknats till hälften bestå av kvinnliga elever. I medeltal

under perioden 1916—1925 har antalet manliga tjänster förhållit sig till

antalet kvinnliga ungefär som 3 : 2, vilken proportion redan tidigare av överstyrelsen

föreslagits som lämplig. För att i görligaste män upprätthålla denna

proportion vid minskningen av antalet utexaminerade föreslår överstyrelsen

slopandet av en och eu halv av de manliga och en halv av de kvinnliga

avdelningarna, vadan examinationen framdeles skulle omfatta 14 avdelningar

med manliga och 9 med kvinnliga lärjungar.

I detta sammanhang upptager överstyrelsen jämväl frågan om studentkurserna

och finner sig åtminstone icke för närvarande kunna tillstyrka, att

dessas antal i den framtida organisationen normalt beräknas högre än två.

Överstyrelsen framhåller emellertid samtidigt betydelsen av att en utvidgning

av ifrågavarande utbildning jämväl i framtiden må kunna ske, då det

gäller att tillgodose ett ökat lärarbehov, och uttalar överstyrelsen i detta

hänseende, att därest och så snart behov yppar sig att öka avgångsklassernas

antal, detta i första rummet bör ske genom inrättande av ännu eu

ettårig kurs.

I detta sammanhang anför vidare överstyrelsen, att, därest tvåårig utbildningskurs

för från småskoleseminarier utexaminerade lärarinnor i enlighet

med av överstyrelsen tidigare framlagd utredning skulle inom den närmaste

framtiden komma till stånd, dylik kurs synes böra ersätta den ena av de

båda fyraåriga kurserna vid ett dubbelseminarium och sålunda icke behöver

föranleda en ökning av avgångsklassernas antal.

Överstyrelsen övergår härefter till att diskutera åtgärderna för seminarieorganisationens

inskränkning och framhåller därvid, att övervägandet givetvis

bör ske i första rummet med hänsyn till de lokala förhållanden, under

vilka de olika seminarierna arbeta, samt vidare med beaktande av de lokala

synpunkter i övrigt, som äro ägnade att inverka på bedömandet av spörsmålet

om respektive seminariers vidmakthållande. Överstyrelsen hänvisar

härvid till en början till vad av överstyrelsen andragits i skrivelse den 26

januari 1926 angående begränsning av folkskollärarutbildningen, däri överstyrelsen

sammanfattningsvis ansåg sig kunna fastslå, att ur synpunkten av

framtida utgifter för oavvisliga lokalutvidgningar vid de seminarier, som

närmast kunde komma ifråga, förhållandena vid seminarierna i Landskrona,

Härnösand och Kalmar gestaltade sig icke oväsentligt fördelaktigare än

i fråga om seminarierna i Skara och Strängnäs. Även nu finner sig överstyrelsen

böra uttala, att, därest uteslutande ekonomiska synpunkter skola

anläggas på de ifrågasatta indragningåtgärderna, de båda enkelseminarierna

i Strängnäs och Skara synas böra i första rummet ifrågakomma till nedläggande.

Emellertid finner sig överstyrelsen böra vidhålla de betänkligheter,

som tidigare av densamma uttalats mot ett nedläggande av Skaraseminariet.

Genom den tidigare vidtagna indragningen av det enskilda,

med studentkurs försedda kvinnliga folkskoleseminariet i Göteborg, hava

lärarutbildningsmöjligheterna för den kvinnliga ungdomen i Väst-Sverige

avsevärt reducerats. En omläggning av dubbelseminariet i Göteborg till

samseminarium är icke heller att förorda, då lokaler för undervisning i

hushållsgöromål och kvinnlig slöjd icke stå till förfogande. Då överstyrelsen

med hänsyn till de nu anförda förhållandena tagit under övervägande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kun f/l. Maj:ts proposition Nr 121.

ett alternativt förslag till indragning, vilket skulle lämna Skaraseminariet

orubbat, har överstyrelsen icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten

vid, att lärarutbildningen vid de norrländska seminarierna otvivelaktigt är

alltför omfattande med hänsyn såväl till det nu förefintliga som även till

det förutsebara framtida lärarbehovet i Norrland. Den nuvarande organisationen

av Norrlandsseminarierna ger en årlig utexamination av 125 lärare,

men en verkställd undersökning har givit vid handen, att 100 lärare årligen

väl fylla dessa landsdelars behov. Överstyrelsen har därför funnit sig böra

föreslå indragning av en parallellavdelning vid folkskoleseminariet i Luleå.

Att Luleåseminariet utvalts, beror framför allt av de lokala förhållandena.

Till de genom indragning av parallellavdelningen vid nämnda seminarium

disponibla lokalerna skulle nämligen med fördel kunna överflyttas den treåriga

utbildningskurs för småskollärarinnor, som för närvarande är förlagd

till Murjek, varigenom Murjekseminariets lokalfråga skulle erhålla en ur

statsfinansiell synpunkt synnerligen förmånlig lösning. Överstyrelsen föreslår

vidare — med hänsyn till att dubbelseminariet i Umeå är uteslutande

kvinnligt — att i den återstående avdelningen vid Luleåseminariet böra intagas

allenast manliga elever.

Den erforderliga begränsningen av avgångsklassernas antal synes överstyrelsen

alltså böra åvägabringas genom indragning av seminariet i Strängnäs

och av parallellavdelningen vid seminariet i Luleå. Vid ett genomförande

av det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget skulle seminarieorganisationen

erhålla följande gestaltning:

Seminarier

Ärlig examination

Manliga

elever

Kvinnliga

elever

Stockholm..............

25 + 25

Uppsala................

50

—

Linköping..............

50

—

Falun.................

—

50

Växjö.................

25+25

—

Kalmar................

--

25

Lund..................

50

—

Landskrona .............

—

25

Göteborg...............

50

—

Skara..................

—

25

Karlstad................

50

—

Härnösand..............

25

—

Umeå.................

—

50

Luleå..................

25

—

Summa

350

225

Överstyrelsen påpekar i detta sammanhang, att de genom de föreslagna

indragningarna överflödiga lokalutrymmena i Luleå ävensom seminarielokalerna

i Strängnäs lämpligen skulle kunna utnyttjas för utbildning av småskollärarinnor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Vissa till

Kungl. Maj:t

inkomna

framställningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Med hänvisning till den sålunda förebragta utredningen och med åberopande

av de därvid anförda synpunkterna slutade skolöverstyrelsen med att

hemställa att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för en inskränkning av

seminarieorganisationen genom successivt nedläggande från och med läsåret

1928/1929 av folkskoleseminariet i Strängnäs ävensom av parallellavdelningen

vid folkskoleseminariet i Luleå.

I detta sammanhang anhåller jag vidare att få erinra om några till Kungl.

Maj:t inkomna framställningar, som stodo i nära sammanhang med skolöverstyrelsens

nu återgivna framställning.

I skrivelse den 9 november 1926 framhöll sålunda Skaraborgs läns landsting,

att fortvaron av folkskoleseminariet i Skara vore ett provinsiellt intresse

av största vikt och hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte låta

Skaraseminariets verksamhet ostörd fortgå även för framtiden.

I skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 26

november 1926 hemställde vidare skattebetalarnas förening om framläggande

till 1927 års riksdag av proposition om nedläggandet av åtminstone två av

statens seminarier och flera, därest resultatet av den inom skolöverstyrelsen

för det dåvarande pågående utredningen rörande det framtida lärarbehovet,

som troligt vore, komme att bekräfta överstyrelsens senaste antaganden rörande

utvecklingen på hithörande område.

I skrivelse den 3 december 1926 anhöll därefter centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskollärarförening, att de igångsatta utredningarna beträffande

småskoleseminariernas förstatligande och behovet av lärare för det

egentliga folkskolestadiet måtte bedrivas med största skyndsamhet, att på

nämnda utredningar grundat förslag till en sådan begränsning av lärarproduktionen,

som svarar mot det verkliga behovet av lärarkrafter vid rikets

folk- och småskolor, måtte snarast möjligt för riksdagen framläggas, att vid

planläggningen av den framtida seminarieorganisationens omfattning även

måtte tagas i betraktande, att en tvåårig utbildningskurs bör anordnas för

småskollärarinnor, som önska avlägga folkskollärarexamen, samt att, därest

den behövliga inskränkningen av lärarproduktionen skulle nödvändiggöra

nedläggandet av ett folkskoleseminarium, Kungl. Maj:t måtte taga under

övervägande, huruvida icke Skara folkskoleseminarium, skulle kunna bibehållas

och till detsamma förläggas den förenämnda kursen för utbildning

av småskollärarinnor till tjänstgöring på folkskolestadiet.

Vidare hemställde centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund i

skrivelse den 30 mars 1927,

att Kungl. Maj:t vid indragning av folkskoleseminarium eller av klasser

vid folkskoleseminarium ville taga hänsyn därtill, att de kvinnliga folkskoleseminarierna

må erhålla den andel i lärarproduktionen, som rättvisligen bör

tillkomma dem, och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majt.s proposition Nr 121.

utt Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, om ej möjlighet funnes för

bibehållande av Skara kvinnliga folkskoleseminarium.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 9 september 1927 hemställde

därefter vissa av Strängnäs stad därtill bemyndigade personer, nämligen

stadsfullmäktiges ordförande samt drätselkammarens ordförande och

vice ordförande — med bifogande av utdrag av protokoll, hållna vid stadsfullmäktiges

i staden sammanträde den 29 augusti 1927 och drätselkammarens

därstädes sammanträde den 5 september 1927 —, att Kungl. Maj:t behagade

lämna förslagen om indragning av folkskoleseminariet i Strängnäs utan

avseende.

I skrivelsen har till eu början framhållits betydelsen för staden av de dit

förlagda allmänna inrättningarna och de svårigheter, som redan vållats

genom den beslutade minskningen av det dit förlagda regementet. Vidare

framhålles, vad seminariets byggnader angår, att allt som nu finnes är

jämförelsevis nytt och fullt användbart, och att den utökning, som behövs,

borde, om ej överdrivna fordringar uppställas, kunna åstadkommas

utan de svindlande kostnader, som i detta sammanhang nämnts. Slutligen

anföres i skrivelsen följande: Den tomt, på vilken seminariets byggnader

äro belägna, skänktes till staten för ett folkskollärarseminarium, så länge

den för detta ändamål användes. Detta villkor återfinnes i stadsfullmäktiges

beslut, i kungl. brev, som godkänner detta, samt slutligen i det lagfarna

gåvobrevet. Upphör staten att begagna tomten till folkskollärarseminarium,

återfaller tomten i stadens ägo. Det torde ej vara att vänta, att Strängnäs

stad, förut illa medfaren genom hotande eller verkställda indragningar från

statens sida, skall uppge något av sin rätt. Vill kronan, för att kunna begagna

sina på området uppförda hus, genom expropriation eller eljest lösa

marken, som uppgår till 24,500 kvadratmeter, uppstår en väsentlig kostnad,

som kännbart minskar den besparing, staten hoppades göra genom folkskolesemiuariets

nedläggning.

Med anledning av ifrågavarande skrivelse avgav skolöverstyrelsen den 16

september 1927 avgivet infordrat utlåtande och erinrade därvid till en början

därom, att seminariet i Strängnäs på grund av sitt läge synts med mindre

olägenhet kunna undvaras än något annat seminarium, att läroanstaltens

nuvarande lokaler vore otillräckliga samt att enligt av byggnadsstyrelsen

verkställda utredningar erforderlig tillbyggnad visat sig föranleda mycket

avsevärda kostnader. Härefter fortsatte skolöverstyrelsen:

Stadsfullmäktige hava erinrat, att staden kostnadsfritt upplåtit tomt för

seminariet, så länge området i fråga användes för berörda ändamål och att

om staten upphörde att begagna tomten till folkskollärarseminarium, densamma

återfölle i stadens ägo. Med tanke härå har överstyrelsen i sin

skrivelse den 23 juni 1927 icke heller ifrågasatt, att folkskoleseminariet

skulle nedläggas utan motsvarande kompensation åt staden från statsverkets

sida. Överstyrelsen tillåter sig i detta avseende erinra, att enligt överstyrelsens

förslag rörande statens övertagande av småskollärarutbildningen det

nuvarande landstingsseminariet i Malmköping in. fl. seminarier i Mälardalen

s. 22 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsen

den

31 augusti

1927.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

skulle ersättas av ett statligt dubbelseminarinm för utbildning av småskollärarinnor,

förlagt till Strängnäs och med utnyttjande av det nuvarande

folkskoleseminariets lokaler. Småskoleseminariet skulle omfatta fyra klassavdelningar,

eller samma antal som folkskoleseminariet inneslöt år 1901.

Vad angår den för det planlagda småskoleseminariet avsedda övningsskolan

är visserligen ännu intet närmare bestämt rörande omfattningen av densamma,

men med hänsyn därtill, att den praktiska lärarutbildningen vid

ett enkelseminarium påkallar två övningsskolklasser, torde man vara berättigad

utgå ifrån att ett dubbelseminarium sannolikt kommer att kräva fyra

klassavdelningar. Läroanstaltens yttre ram skulle alltså bliva oförändrad,

även om dess uppgift undergår en förskjutning. Emellertid torde det icke

böra lämnas oanmärkt, att vid tidpunkten för det ifrågavarande avtalets

tillkomst folkskollärarseminariet jämväl hade till ändamål att utbilda lärare

för småskolan. Enligt § 50 i stadgan för folkskoleseminarierna i riket

den 29 januari 1886 skulle nämligen under vissa närmare angivna förutsättningar

särskilt prov anställas med de elever, som anmält sig därtill och

som genomgått seminariets andra klass. Och ägde den, som i provet godkändes,

att erhålla betyg över småskollärarexamen enligt meddelat formulär.

Givetvis undandrager det sig överstyrelsens bedömande, huruvida här berörda

omständigheter kunna vara av beskaffenhet att mera väsentligt inverka

på det juridiska ställningstagandet till stadens rättsanspråk. Överstyrelsen

har allenast velat rikta uppmärksamheten dels därpå att sakligt sett det till

upprättande föreslagna småskoleseminariet lärer få anses bereda staden såsom

sådan väsentligen samma förmåner som det nuvarande folkskoleseminariet,

dels också därpå, att under de vid avtalstillfället rådande förhållandena

den avsedda framtida utbildningsuppgiften icke varit främmande för

den läroanstalt, för vilken tomtupplåtelsen skedde. Enligt överstyrelsens

uppfattning bör dock den av stadsfullmäktige åberopade särskilda omständigheten

icke få lägga hinder i vägen för en av andra hänsyn påkallad begränsning

av seminarieorganisationen.

Härefter framlade skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1927 angående

anslag till folkundervisningen för budgetåret 1928/1929 förslag till beräkning

för sagda budgetår av det ordinarie anslaget till folkskoleseminarierna.

I denna skrivelse, på vars innehåll i övrigt jag här icke behöver ingå, verkställde

överstyrelsen en beräkning av de besparingar, som ett nedläggande av

folkskoleseminariet i Strängnäs och parallellavdelningen vid folkskoleseminariet

i Luleå kunde väntas medföra under det första året. Jag återger

nedan denna beräkning.

Det återstår för överstyrelsen att söka beräkna den sannolika inverkan av

berörda inskränkningsåtgärder under nämnda budgetår på grundvalen av de

förutsättningar, som finnas angivna i överstyrelsens skrivelse den 23 juni

1927. Överstyrelsen utgår alltså vid dessa sina överväganden därifrån, att

läsåret 1928/1929 första klassen vid folkskoleseminariet i Strängnäs samt

parallellavdelningen till samma klass vid folkskoleseminariet i Luleå indragas.

Härigenom föranledes givetvis ett minskat behov av lärare vid dessa seminarier.

Då under nämnda år verksamheten i övningsskolan icke påverkas

av nämnda indragning, kan minskningen endast komma att gälla lärare i

kunskaps- och övningsämnen. Första klassens timsumma i kunskapsämnen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

uppgår enligt normaltimplanen till 24 och överstiger således något tjänstgöringsskyldigheten

för en lektor. Med hänsyn därtill att under avveckliugsperioden,

särskilt vad angår seminariet i Strängnäs, svårigheter kunna väntas

inställa sig för ett rationellt utnyttjande av lärarkrafterna och tvång att

i viss omfattning anlita timlärare torde komma att inställa sig, synes man

icke nu kunna beräkna att under-läsåret 1928/1929 mer än eu lektorstjänst

vid folkskoleseminariet i Strängnäs kan besparas. Vid folkskoleseminariet

i Luleå torde besparingen kunna avse 1 lektorstjänst och 3 timlärartimmar.

Vad angår övningsämnena torde med hänsyn till sättet för avlöningsförmånernas

utgående vid folkskoleseminariet i Strängnäs besparing kunna vinnas

allenast vid fall av vakans eller förflyttning. Såvitt nu kan bedömas, torde

möjligheter i någotdera avseendet icke föreligga under det läsår, varom här

är fråga. Annat är förhållandet vid folkskoleseminariet i Luleå, vid vilket

undervisningen i övningsämnen i avsevärd utsträckning bestrides genom

timlärare. Besparingen synes där kunna beräknas utgöra:

i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott tillsammans 11 veckotimmar

samt

i manlig slöjd 8 veckotimmar.

Indragningsåtgärderna kunna alltså under budgetåret 1928/1929 beräknas

medföra följande kostnadsbesparingar:

Folkskoleseminariet i Strängnäs 1 lektorstjänst.......... 5,800 kronor

» i Luleå 1 » ......... 5,800 »

3 timlärartimmar i kunskapsämnen

ä 140 kronor .... 420 »

11 timlärartimmar i teckning,

musik samt gymnastik med

lek och idrott ä 100 kronor 1,100 »

8 timlärartimmar i manlig

slöjd ä 100 kronor (medeltal

av 95 och 105 kronor) 800 »

tillsammans 13,920 kronor

Ytterligare kunna vissa mindre belopp besparas å arvoden till läkare, bibliotekarie

och skrivbiträde, vilka torde kunna i runt tal uppskattas till 1,080

kronor. Sammanlagda minskningen i anslagsbehov skulle följaktligen kunna

angivas till 15,000 kronor.

I skrivelse den 2 december 1927 inkom därefter skolöverstyrelsen till

Kungl. Maj:t med en på vissa nya beräkningar stödd framställning rörande

lärarutbildningen vid seminarierna. Denna överstyrelsens utredning finnes

i sin helhet intagen under punkt 166 av 1928 års åttonde huvudtitel, vartill

jag här tillåter mig att hänvisa. Enligt de av överstyrelsen framlagda

nya beräkningarna skulle förhållandena med avseende på behov av och

tillgång på lärarkrafter för folkskolan under åren 1928/1931 komma att gestalta

sig på följande sätt:

År 1928 1929 1930 1931

Överskott från föregående år................... 80 140 71 —65

Antal examinerade.......................... 665 580 395 400

Disponibla lärare ........................... 745 720 466 335

Skolöverstyrelsen

den

2 december

1927.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

År 1928 1929 1930 1931

Avgående lärare vid folkskola.................. 374 362 375 365

Avgående lärare vid vissa andra läroanstalter...... 10 10 10 10

Beräknad ökning i tjänsterna vid folkskolor....... 200 253 129 81

Beräknat ökat vikariatsbehov................... 12 15 8 5

Beräknat lärarbehov vid fortsättningsskolör........ 9 9 9 9

Årligt totalbehov............................ 605 649 531 470

Beräknat överskott.......................... 140 71 — —

Beräknad brist........................... — — 93 135

Beräknat överskott i underdånig skrivelse den 23 juni

1927 ................................... 273 224 65 23

Härefter anförde skolöverstyrelsen bland annat följande:

Såsom av de anförda siffrorna framgår, hava de hittills vidtagna begränsningarna

i folkskollärarutbildningen varit starkare än som enligt vad man

numera känner, varit nödvändigt. Redan under loppet av läsåret 1929/

1930 torde i själva verket vissa svårigheter kunna förväntas inträda att i

mera avlägsna bygder erhålla kompetenta vikarier. Och under läsåret 1930/

1931 synes man kunna förutse att lärarbrist ånyo skall — låt vara i

mera begränsad omfattning — göra sig kännbar. Denna torde emellertid

komma att något skärpas läsåret 1931/1932. Intill våren 1931 är utbildningens

omfattning redan bestämd genom de intagningar, som ägt rum till

och med våren 1927. Beträffande tiden därefter, gäller, därest de förutsättningar,

med vilka man tills vidare har möjlighet att räkna, komma att

realiseras, att det årliga totalbehovet skulle under läsåret 1932/1933 överstiga

men läsåren 1933/1934 och 1934/1935 understiga det antal lärare,

som komma att examineras. Icke långt därefter — år 1937 — kommer

emellertid pensioneringen att erhålla en sådan omfattning, att utbildningen

redan med hänsyn härtill måste ökas. Då därtill kommer, att, såsom överstyrelsen

ofta i tidigare skrivelser betonat, ett visst överskott å lärare är

nödvändigt för att trygga för de avlägset liggande skolorna tillgång till

kompetenta krafter, är det uppenbart, att det icke kan anses försvarligt att

fortsättningsvis tillämpa så stränga restriktioner som på senare år skett.

För att icke vår folkskola under alltför lång tid skall nödgas arbeta under

bristande tillgång på utbildade lärare, torde man läsåret 1928/1929 böra

öka intagningen i första klassen med omkring 25 procent och såmedelst för

examinationen år 1932 uppnå en siffra av omkring 500. Under förutsättning

av 2 studentkurser med vardera 25 elever, skulle omkring 450 elever

utbildas i det fyrklassiga seminariet. Med eu dylik intagning kan någon

ringa brist beräknas kvarstå jämväl läsåret 1933/1934, men skulle denna

upphöra redan påföljande läsår.

På grundval av i betänkandet gjorda beräkningar framlade härefter överstyrelsen

en plan för intagningen i det fyrklassiga seminariet våren 1928,

enligt vilken den totala intagningen skulle omfatta 518 elever. Under förutsättning

av kvarstående begränsning beträffande intagning i högre klass

än den första, skulle enligt berörda plan examinationen år 1932 kunna beräknas

uppgå till omkring 500 lärare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Beräkningen av förhållandena å området läsåret 1932/1933 skulle då ge
-

stalta sig på följande sätt:

Beräknad brist från föregående år..........135

Antal examinerade 1932................... 500

Disponibla lärare........................365

Årligt totalbehov........................450

Beräknad brist till följande år.............. 85

Härefter fortsatte överstyrelsen:

Under de båda följande åren torde examinationen sannolikt böra erhålla

något minskad omfattning med hänsyn till att vid den tidigare verkställda

utredningen eu minskning i antalet tjänster förutsattes inträda under läsåren

1933/1934 och 1934/1935.

I sin ofta citerade skrivelse den 23 juni 1927 har överstyrelsen föreslagit

att seminariet i Strängnäs skulle successivt nedläggas med början läsåret

1928/1929 och seminariet i Luleå från samma tidpunkt omorganiseras till

enkelseminarium förbundet med ett 3-klassigt småskoleseminarium (nuvarande

Murjek-seminariet). I ovanstående plan har överstyrelsen emellertid

ansett sig böra räkna med att förstnämnda åtgärd uppskjutes ytterligare ett

år. Anledningarna härtill äro flera. Redan den osäkerhet, som präglar alla

försök till beräkningar å nu förevarande område, är ägnad att mana till

synnerlig försiktighet vid bestämmande av den framtida seminarieorganisationens

definitiva omfattning. De nu meddelade siffrorna äro icke av beskaffenhet

att nödvändiggöra ett brådstörtat beslut, i det den lämnade utredningen

giver vid handen, att hinder för uppskov ett år icke kan anses

föreligga. Och med tanke på att seminariet i Strängnäs enligt överstyrelsens

förslag skulle ersättas av ett statligt småskoleseminarium och frågan

om småskollärarutbildningens framtida ordnande ännu icke blivit av statsmakterna

prövad, förefinnes ett tungt vägande skäl att uppskjuta åtgärder

för ett eventuellt nedläggande av Strängnässeminariet, tills klarhet vunnits

rörande sagda organisation. I här förevarande fall synes en dylik ordningvara

så mycket starkare motiverad som, efter det överstyrelsen avgav sitt

ovanberörda förslag, ersättningsanspråk blivit framställda från Strängnäs

stad, därest seminariet skulle nedläggas, och denna angelägenhet torde kunna

väntas röna inflytande av det sätt, på vilket seminariebyggnadens framtida

användning ordnas.

Överstyrelsens nu framlagda modifierade förslag till ordnande av lärarutbildningen

läsåret 1928/1929 föranleder inga andra ändringar i de av överstyrelsen

den 31 augusti 1927 avgivna anslagsäskanden än att den på grund

av ifrågasatt indragning av folkskoleseminariet i Strängnäs beräknade minskningen

av reservationsanslaget till folkskoleseminarierna bortfaller, att det

ordinarie anslaget till stipendier torde böra bibehållas oförändrat samt att

anslaget till höjda stipendier åt seminarieelever kan minskas allenast till

7,200 kronor.

I en den 8 december 1927 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse Drätselfrån

drätselkammaren i Luleå, framhölls önskvärdheten av att seminariet i ^Luieå"

Luleå finge bibehålla sin nuvarande organisation såsom dubbelseminarium

med tillträde även för kvinnliga lärjungar. Skrivelsen hade följande innehåll:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Drätselkammaren får härmed i underdånighet framhålla önskvärdheten

för staden, att seminariet måtte få bibehålla sin nuvarande organisation

med två parallellavdelningar. Som motiv härför få vi anföra, att staden i

skattehänseende skulle göra en avsevärd förlust i bevillningskronor genom

minskning av nuvarande lärarpersonalen, eventuellt även genom utbyte mot

lägre avlönade lärarkrafter. I samband med en förminskning av seminariets

organisation kan även tänkas att de övningsklasser för folkskolebarn,

som nu tinnes därstädes, skulle komma att beträffande barnantalet minskas,

varigenom staden måste åsamkas stora utgifter såväl för anställandet av nya

lärarkrafter vid folkskolan för deras undervisning, som ock för anskaffandet av

lokaler för desamma. I befintliga skollokaler inom stadens planlagda område

bedrives redan dubbelläsning i några klasser, varför utrymmena där utnyttjats

till fullo. Innevarande termin undervisas vid seminariet 167 folkskolebarn.

För staden skulle en beskärning av nuvarande dubbelseminarium till

enkelt förorsaka minskade inkomster och ökade utgifter. Då uttaxering

för kommunalskatten redan är så hög som 10: 15 kronor per bevillningskrona,

måste nya utgifter kännbart inverka på densamma. Den höga landstingsskatten,

3: 16 kronor per bevillningskrona, gör en höjning av kommunalskatten

än mer kännbar.

Innevarande år hava de inträdessökandes antal vid seminariet ej varit så

stort, att de kunnat fylla 2 klasser om 40 platser tillsammans, men är detta

dels beroende på att troligen många sökande vänt sig till andra seminarier

av den anledningen att begränsning av antalet inträdesplatser redan gjorts,

varigenom konkurrensen om desamma ökats, dels även att höjda inträdesfordringar

ställts på den sökande för strängare gallring. Rektor vid seminariet

har framhållit dessa synpunkter. Han hyser emellertid den åsikten,

att det ej kommer att saknas tillräckligt antal inträdessökande om dubbelseminariet

finge bibehållas. En förmån vore även om kvinnliga elever åter

finge mottagas, då sådana från Luleå stad därigenom skulle kunna få

sin utbildning avsevärt billigare, än om de nödsakas skaffa sig denna på

annan ort.

Chefen för

ecklesiastikdepartementet

den

4 januari

1928.

Vid sin anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 januari 1928 av här ifrågavarande

ärende anförde min företrädare i statsrådsämbetet huvudsakligen

följande:

Jag har nu framlagt det utredningsmaterial, som står till buds för bedömande

av frågan om seminarieorganisationens omfattning. Min redogörelse

visar, hurusom redan för fem år sedan åtgärder i inskränkande riktning av

Kungl. Maj:t vidtogos och hurusom dessa under årens lopp alltmera skärpts,

detta till den grad, att överstyrelsen i sin senaste, i december 1927 gjorda

framställning anser sig kunna fastslå, att de under de två senaste åren

gjorda inskränkningarna i själva verket gått för långt, i det att åren 1930

och 1931, då verkningarna av de under åren 1926 och 1927 vidtagna beskärningarna

av antalet klassavdelningar göra sig gällande, antalet utexaminerade

icke kommer att kunna fylla lärarbehovet utan en rätt avsevärd

brist på kompetenta lärare (respektive 93 och 135) skulle uppstå. Överstyrelsen

påyrkar därför, att från och med läsåret 1928/1929 åtgärder ånyo vidtagas

för en ökning av utexaminationen. Detta är, som sagt, överstyrelsens

ståndpunkt i december 1927. Men i juni samma år har överstyrelsen efter

en omfattande på Kungl. Maj ds befallning föranstaltad utredning kommit

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kurujl. Maj.ts proposition Nr 121.

till ett väsentligen annat resultat. Då beräknades för åren 1930 och 1931 ett

läraröverskott av respektive 93 och 23, och överstyrelsen fann sig på grund

av gjorda uppskattningar av det framtida lärarbehovet hava anledning föreslå

ett nedbringande av avgångsklassernas antal från nuvarande 25 till 23 genom

indragning från och med läsaret 1928/1929 av folkskoleseminariet i

Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå. Denna omsvängning i överstyrelsens

ståndpunktstagande ter sig måhända i första ögonblicket ganska

överraskande men är ej svårförklarlig för den, som varit i tillfälle att närmare

sätta sig in i det föreliggande ämnet. Förhållandet är, att man på

detta område har att räkna med så många faktorer, vilka icke på förhand

kunna fastställas med hänsyn till sina verkningar, att varje beräkning

enligt sakens natur måste bliva ytterligt osäker. Nativiteten, organisatoriska

förändringar av skolväsendet, avgången bland lärarpersonalen, in- och utflyttningar

de olika skoldistrikten emellan m. m., allt detta är förhållanden,

som öva väsentligt inflytande på lärarbehovet men om vilka det icke är

möjligt att med någon grad av visshet yttra sig på förhand. Man är här

hänvisad till kalkyler, vilka, även om de förefalla sannolika med hänsyn

till föreliggande omständigheter, dock alltid måste vara synnerligen osäkra.

Det är därför av vikt att i denna fråga gå fram med stor försiktighet. Man

får komma i håg, att den nuvarande seminarieorganisationen tillkommit

efter moget övervägande och en sedan många år utstakad plan, och att

statsmakterna för denna utbildningsverksamhet genom avsevärda uppoffringar

skapat ett fast underlag i form av merendels tidsenligt inredda och

utrustade lokaler och en för sina uppgifter väl skickad stab av lärarkrafter.

En dylik efter många års arbete och erfarenheter vunnen stabil organisation

har ett mycket högt värde, och det skulle vara mindre väl avvägt att sönderbryta

den på grund av tillfälliga företeelser eller under trycket av en

icke sakligt grundad opinion.

Jag vill icke förneka, att det förefaller mig, som om skolöverstyrelsen ej

tillräckligt beaktat de av mig nyss anförda synpunkterna, då överstyrelsen

i sin utredning av juni 1927 tillrådde ett definitivt nedläggande av seminariet

i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå. Skolöverstyrelsen utgick

därvid från beräkningar, som avsågo förhållandena efter år 1935 i fråga

om barnantal, skolorganisationer, läraravgång etc., men kan till stöd för sina

beräkningar icke åberopa faktorer, som kunna sägas vara på förhand beräkneliga.

Detta har även överstyrelsen själv på visst sätt konstaterat, då överstyrelsen

efter en senare undersökning finner förhållandena så förändrade,

att en utökning av examinationen påfordras.

Såsom exempel på huru vanskligt det är att här giva sig in på några

förhandsuppskattningar vill jag nämna följande. I skattebetalarnas förenings

ovan omförmälda skrivelse uppgives, att antalet lärare utan anställning

beräknades komma att den 30 juni 1927 uppgå till 400. Skolöverstyrelsen

räknade för sin del med ett antal av 250. I verkligheten har det

enligt överstyrelsens senaste uppskattning visat sig att antalet arbetslösa

lärare hösten 1927 uppgick till omkring 180, varav enligt överstyrelsen endast

80 kunna förmodas kvarstå vid slutet av läsåret 1927/1928. Ett annat

exempel. I juni 1927 uppskattade överstyrelsen ökningen av antalet lärartjänster

från år 1926 till år 1927 till 249. I december 1927 visar det sig,

att den verkliga ökningen utgör 274.

Med sådana siffror för ögonen bör det vara klart, att man i denna sak

bör avhålla sig från brådstörtade åtgärder, som kanske om några få år visa

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition Nr 121.

sig helt omotiverade. Det synes mig icke heller föreligga tillräckliga

skäl att just nu definitivt fastslå den framtida seminarieorganisationen.

Tvärtom synes mig det pågående omdaningsarbetet på skolans område vara

ett starkt skäl att förhålla sig avvaktande. Enligt min mening är det sannolikt,

att läroverksreformen av år 1927 och den sig alltmera yppande tendensen

till utökning av folkskolans lärokurs med ett sjunde skolår komma

att i långt högre grad, än man föreställt sig, inverka i riktning mot eu

stegring av lärarbehovet.

Det har mycket ordats om det slöseri, som skulle ligga i att bibehålla

den nuvarande uppsättningen av seminarier och de stora besparingar, som

ett nedläggande av ett eller annat seminarium skulle medföra. Jag vill i

anledning härav framhålla, att om man nu skrider till indragningar, som

kanske inom kort visa sig opåkallade, det kan komma att medföra stora

utgifter att återupprätta vad man förut slopat. Och jag vill därjämte påpeka,

att de provisoriska beskärningar av seminarieorganisationen, som sedan

några år pågått, innebära högst väsentliga kostnadsbesparingar för statsverket.

En inom skolöverstyrelsen i detta hänseende gjord approximativ

uppskattning ger vid handen, att dessa besparingar skulle uppgå till inemot

900,000 kronor.

Jag anser av nu anförda skäl, att man tills vidare bör fortgå på den väg,

man hittills följt, och således genom anordningar av tillfällig natur, vilka,

när helst de befinnas erforderliga, kunna av Kungl. Maj:t vidtagas, anpassa

examinationen efter det behov, som vid varje tidpunkt kan tillnärmelsevis

bedömas. På detta sätt har man möjlighet att någorlunda smidigt allt efter

förhållandena inskränka eller utvidga produktionen av lärarkrafter.

Vad nu närmast angår läsåret 1928/1929 kan jag icke dela skolöverstyrelsens

senast uttalade uppfattning, att en utökning bör ske. De av

överstyrelsen till stöd härför framlagda beräkningarna äro enligt min mening

ej så övertygande, att det kan vara tillrådligt att taga ett sådant steg. Och

även om det skulle förhålla sig så, att åren 1930 och 1931 skulle komma

att utvisa lärarbrist, är detta ej något ovillkorligt skäl till, att nu vidtaga

åtgärder för utvidgning av examinationen. Ty genom anordnande av en

eller ett par nya studentklasser finnes alltid möjlighet att på ett snabbt

sätt fylla ut bristerna. Lämpligast synes mig därför vara att under läsåret

1928/1929 bibehålla lärarutbildningen ungefärligen vid den omfattning, den

för närvarande har.

Beträffande beräkningen av det belopp, vartill det ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna borde upptagas för budgetåret 1928/1929

anförde min företrädare i ämbetet följande:

Överstyrelsen har, trots de ursprungligen ifrågasatta indragningarna av

seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå, funnit en ökningav

den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående

posten: Folkskoleseminarierna med 20,500 kronor, alltså från 1,804,000

kronor till 1,824,500 kronor, erforderlig, detta därför att nämnda post vid

anslagsberäkningen för budgetåret 1927/1928 icke höjdes i enligt överstyrelsens

mening erforderlig omfattning, utan i stället en vid utgången av

budgetåret 1925/1926 förefintlig reservation å 49,498 kronor förutsattes skola

i viss utsträckning tagas i anspråk för ändamålet. Budgetredovisningen för

året 1926/1927 utvisar nu. att reservationen ökats till omkring 76,000 kro
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 121.

nor. Avon om härav en del åtgår för budgetåret 1927A 928, kan man,

enligt vad verkställda beräkningar givit vid handen, utgå ifrån att, jämväl

på grund av de besparingar, som göras genom de under läsåret 1927/1928

fortsatta provisoriska indragningsåtgärderna, reservationer komma att vid

slutet av budgetåret 1927/1928 föreligga till så stort belopp, att någon böjning

av omförmälda anslagspost för budgetåret 1928/1929 icke torde vara

erforderlig. Jag tillstyrker därför att berörda post jämväl för sistnämnda

budgetår bestämmes till 1,804,000 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att

i riksstaten för budgetåret 1928/1929 upptaga den i det ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna

med oförändrat belopp 1,804,000 kronor.

Riksdagen biföll detta Kungl. Maj:ts förslag. Därvid anförde riksdagen

följande:

Riksdagen har ingående prövat de verkställda utredningarna och beräkningarna

rörande lärarbehovet och de med hänsyn härtill ifrågasatta ändringarna

i seminarieorganisationen. Svårigheterna att på ifrågavarande område

kunna göra några tillförlitliga beräkningar äro uppenbara, och med

hänsyn till de olika och i många fall oberäkneliga faktorer, som här göra

sig gällande, är det icke möjligt att göra en kalkyl, på vilken ett noggrant

bedömande av frågan kan grundas. I betraktande sålunda av osäkerheten

av varje mera bestämt ståndpunkttagande i vare sig den ena eller den andra

riktningen har riksdagen ej ansett sig böra avvika från Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen uttalar emellertid sin förväntan, att synnerlig uppmärksamhet

alltjämt ägnas åt utvecklingen å förevarande område, samt att därvid

även tagas under omprövning vilka inskränkningar i den nuvarande

seminarieorganisationen, som må befinnas möjliga.

Riksdagen år

1928.

Genom särskilda beslut den 4 maj och den 29 juni 1928 meddelade

Kungl. Maj:t föreskrifter rörande seminarieutbildningens omfattning under

läsåret 1928/1929. Dessa föreskrifter voro av i huvudsak följande innehåll,

nämligen:

att under läsåret 1928/1929 en studentkurs skulle anordnas vid vartdera

av folkskoleseminarierna i Stockholm och Växjö, i Stockholm för kvinnliga

elever och i Växjö för manliga elever,

att parallellavdelningar skulle under samma läsår anordnas vid folkskoleseminariet

i Göteborg till andra, tredje och fjärde klasserna, vid folkskoleseminarierna

i Lund och Luleå till tredje och fjärde klasserna, vid folkskoleseminarierna

i Linköping, Falun och Karlstad till första och fjärde

klasserna samt vid folkskoleseminarierna i Uppsala och Umeå till andra

och fjärde klasserna, ävensom att under nämnda läsår preparandkurs skulle

anordnas vid folkskoleseminariet i Luleå,

att under läsåret 1928/1929 elever icke finge intagas i första klassen vid

folkskoleseminarium till högre antal än 20 eller i studentkurs till högre

antal än 25, ävensom att nya elever under nämnda läsår icke finge vinna

inträde i andra, tredje och fjärde klasserna vid folkskoleseminarierna, dock

med rätt för skolöverstyrelsen att, där särskilda omständigheter prövades

böra därtill föranleda, medgiva undantag från då meddelade bestämmelser

rörande klassavdelningarnas storlek samt intagning av elever, samt

Kungl. Maj:t

den 4 maj

och den 29

juni 1928.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

att sådan uppdelning av klass, som omförmäldes i anmärkning 2 av den

till undervisningsplanen för folkskoleseminarierna hörande timplanen, vid

ett elevantal icke överstigande 20 finge under läsåret 1928/1929 ske allenast

efter av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall lämnat medgivande.

Innebörden av dessa bestämmelser var, att seminarieutbildningen under

läsåret 1928/1929 erhöll samma omfattning som under läsåret 1927/1928

d. v. s. att nyintagningen begränsades till omkring 400 elever.

Skolöversty- I skrivelse den 27 november 1928 har nu skolöverstyrelsen framlagt för^novenfber7

slag angående omfattningen av folkskollärarutbildningen läsåret 1929/1930.

1928. I enlighet med den utredningsplan, som i avseende å lärartillgång och

lärarbehov under en rad av år följts, har överstyrelsen i skrivelse till samtliga

statens folkskolinspektörer, Stockholms folkskoledirektion och Göteborgs

allmänna folkskolestyrelse påkallat uppgifter angående lärarantalet i rikets

folkskolor den 1 november 1928 enligt enahanda grunder, som tillämpats

alltsedan år 1922, samt angående de sannolika förändringar i lärarbehovet

under läsåren 1928/1930, som kunde föranledas av redan beslutade eller

ifrågasatta organisationsförändringar ävensom på grund av förändringar i

lärjungantalet. Tillika har överstyrelsen från vederbörande rektorer vid

statens folkskoleseminarier inhämtat upplysningar rörande den omfattning,

vari de åren 1926, 1927 och 1928 utexaminerade eleverna vunnit anställning

vid folkskola eller annan läroanstalt den 15 oktober 1928. Skolöverstyrelsens

nu framlagda utredning är av följande innehåll:

Lärartuig&ngen På sätt överstyrelsen redan i sina skrivelser i samma ärende under åren

hosten i«28. och 1927 framhållit, visa uppgifterna från de olika inspektionsområ
dena,

att inga svårigheter numera möta att erhålla kompetenta vikarier såväl

å vakanta tjänster som vid inträdande tjänstledighet. Siffrorna ställa

sig i dessa avseenden i det hela lika gynnsamma som i fjol, i det att sammanlagt

allenast 26 av de vikarier, som tjänstgjorde å 393 vakanta tjänster

och för 648 tjänstlediga lärare, icke innehade föreskriven kompetens.

Vad beträffar antalet lärartjänster, torde böra anmärkas, att detta enligt

den officiella statistiken utgjorde den 30 juni 1927 13,717, av vilka 566

voro extra ordinarie. Under redovisningsåret 1926/1927 har en ökning inträtt

med inalles 244 tjänster. Vid den av överstyrelsen företagna undersökningen

avseende den 1 november 1928 hade totalsiffran stigit till 14,208,

vilken siffra jämförd med den vid 1927 års undersökning erhållna, 13,891,

utvisar en ökning med ej mindre än 317. Denna siffra är anmärkningsvärt

hög och överstiger med mer än 50 procent den på grundvalen av fjolårets

uppgifter från folkskolinspektörerna beräknade.

Ytterligare vill överstyrelsen framhålla, att pensioneringen under år 1927

icke uppnådde samma stora omfattning som år 1926. Enligt av statens

pensionsanstalt lämnade upplysningar avgingo nämligen under år 1927 151

manliga och 69 kvinnliga folkskollärare, tillsammans 220, mot 281 under

år 1926. Under tiden 1 januari—31 oktober 1928 äro motsvarande siffror

123 och 61, alltså sammanlagt 184, vadan pensioneringen år 1928 kan väntas

erhålla något mindre omfattning än år 1927.

Vad därefter vidkommer de ingångna upplysningarna angående de åren

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.is proposition Nr 121.

1926, 1927 och 1928 examinerade lärarnas anställningsförhållanden, torde

böra erinras, att uppgifterna denna gång avgivits enligt en fullt enhetlig

plan. Motsvarande uppgifter år 1927 hänförde sig till tidpunkten 1 oktober.

Överstyrelsen har härutinnan vidtagit den förändringen, att den avsedda

tidpunkten framflyttats till 15 oktober i syfte att i möjligaste mån undgå

den felkälla, som värnpliktstjänstgöringen utgör. Dels föranledes av densamma

ökad tjänstledighet för ordinarie lärare, dels förhindras därigenom

årligen ett antal manliga lärare att intill tiden för repetitionsövningarnas

avslutning söka anställning. Frågan om jämförligheten av 1927 och 1928

års undersökning skall överstyrelsen i det följande närmare beröra.

Vad beträffar de år 1925 och tidigare examinerade lärarna, har det ansetts

möta svårigheter att åt här ifrågavarande undersökning giva en sådan

omfattning, att jämväl dessa årsklasser underkastas samma detaljerade undersökning

som de senare examinerade. Och då man på annan väg kunnat

erhålla visshet om att i fråga om sagda lärare någon nämnvärd arbetslöshet

icke kan föreligga, har överstyrelsen icke funnit nödigt att utsträcka

undersökningen till att omfatta de tidigare än år 1926 examinerade. En

inom överstyrelsens statistiska avdelning verkställd utredning har nämligen

ådagalagt, att anställningsförhållandena vid slutet av vårterminen 1927 för

de åren 1922/1926 examinerade lärarna gestaltade sig på följande sätt:

Examinerade år

1922

1923

1924

1925

1926

Manliga: anställda procent . .

. . 95,8

98,4

95,4

93,8

85,2

ordinarie » . .

. . 84,1

86,2

80,5

64,5

23,5

Kvinnliga: anställda » . .

. . 98,6

94,2

94,7

90,9

87,2

ordinarie » . .

. . 82,5

72,9

68,7

47,9

10,0

I fråga om de manliga lärarna torde anledning finnas att antaga, att

under den efterföljande tiden ytterligare en del funnit anställning i folkskolor

i sådan utsträckning, att något överskott av praktisk betydelse icke

numera kan föreligga. Och enahanda torde förhållandet beträffande de

kvinnliga lärarna kunna förutsättas vara, då man besinnar, att i ovan anförda

sammanställning differensen såväl mellan åren 1924 och 1925, som

mellan 1925 och 1926 utgör omkring 3,7 procent. Det är att märka, att

de nämnda siffrorna hänföra sig uteslutande till verksamheten i rikets folkskolor

och att sålunda anställning i andra läroanstalter (seminarier, abnormskolor,

skyddshem m. fl.) icke inneslutes i berörda sammanställning.

Av de år 1926 utexaminerade lärarna redovisas 25 manliga och 18 kvinnliga,

tillsammans 43, såsom havande förgäves sökt anställning. Därjämte

voro 3 av värnplikt hindrade att söka. Såsom ordinarie upptogos 241 manliga

och 142 kvinnliga, såsom extra ordinarie 49 manliga och 72 kvinnliga.

Föregående höst utgjorde totala antalet arbetslösa av denna årsklass 46,

varjämte 12 av värnplikt voro hindrade att söka anställning.

Vad angår de år 1927 utexaminerade, inhämtas, att 37 manliga och 40

kvinnliga lärare, tillsammans 77, förgäves sökt anställning, varjämte 11 av

värnplikt voro hindrade att söka. Såsom ordinarie upptogos 150 manliga

och 75 kvinnliga lärare. Extra ordinarie anställning innehades av 54 manliga

och 76 kvinnliga. Föregående höst uppgåvos av årsklassen 1927 40

manliga och 95 kvinnliga lärare förgäves hava sökt anställning, sammanlagt

alltså 135, varjämte 101 av värnplikt varit hindrade att söka.

Beträffande slutligen de innevarande år utexaminerade eleverna uppgivas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition Nr 121.

76 manliga och 42 kvinnliga vara utan sökt anställning, tillsammans 118,

varjämte 63 av värnplikt voro hindrade att söka. Ordinarie tjänst innehades

av 17 manliga och 5 kvinnliga lärare av denna årsklass, extra ordinarie

anställning har uppnåtts av 32 manliga och 38 kvinnliga.

Sammanlagda antalet lärare, vilka utan framgång sökt anställning, utgjorde

för de tre årsklasser, varom här är fråga, 138 manliga och 100 kvinnliga

eller i allt 238 lärare. Motsvarande siffra beträffande de båda årsklasserna

1926 och 1927 utgjorde vid fjolårets undersökning 57 manliga och

124 kvinnliga eller 181 lärare. Håller man sig uteslutande till dessa siffror,

skulle uppenbarligen läget under det senast förflutna året hava förbättrats

för de kvinnliga men försämrats för de manliga lärarnas del. Det kan

emellertid med visshet sägas, att siffrorna rönt mycket stor inverkan av

den olika tidpunkten för undersökningens verkställande. I främsta rummet

inverkar härvid värnpliktstjänstgöringen. Innevarande år voro endast 77

lärare av värnplikt hindrade att söka anställning, medan år 1927 denna

grupp på en mindre total kontingent uppgick till ett antal av 113. Beaktas

nu berörda omständighet skulle mot en siffra av 181 + 113 = 294 komma

att stå siffran 238 4- 77 = 315. Ytterligare måste uppmärksammas, att på

grund av tidpunkten för årets undersökning antalet vikarier för lärare, vilka

av värnpliktstjänstgöring varit hindrade att fullgöra sin tjänst, väsentligen

minskats. Innehavare av kortvariga vikariat uppgingo vid fjolårets undersökning

till ett antal av 88 manliga och 110 kvinnliga, tillsammans 198.

Motsvarande siffra vid årets undersökning utgjorde 71 manliga och 81 kvinnliga,

sammanlagt 152. Här föreligger alltså en differens å 46, vilken med

stor bestämdhet kan anses betingad av undersökningsmetoden.

Tages hänsyn till senast berörda omständigheter och beaktas därjämte,

att årets undersökning avser, såsom redan erinrats, en årsklass utöver de

två, som den år 1927 verkställda undersökningen avsåg, torde läget för de

manliga lärarna icke kunna sägas vara försämrat, i det att, därest siffrorna

vid de olika undersökningarna varit fullt jämförbara, antalet lärare, som

förgäves sökt anställning, år 1928 i verkligheten skulle kommit att visa en

lägre siffra än vid motsvarande tidpunkt i fjol.

Med avseende på fördelningen av de arbetslösa må ytterligare tillfogas,

att de båda Skåneseminarierna även i år uppvisa ett väsentligen större antal

elever utan anställning än seminarierna inom riket i övrigt. Sålunda redovisas

34 elever från Lunds och 44 från Landskrona seminarium, tillsammans

78, såsom varande utan sökt anställning. Detta antal utgör omkring

eu tredjedel av samtliga lärare utan anställning inom riket i dess helhet.

Dock torde det böra anmärkas, att läget måhända skulle varit bättre, därest

icke en del av nu nämnda lärare sökt allenast inom viss del av landet.

Bäst ställda äro Norrlandsseminarierna, beträffande vilkas elever arbetslösheten

har en mycket begränsad omfattning, sammanlagt 16 elever av omkring

370 från seminarierna i Härnösand, Umeå och Luleå under här ifrågavarande

tid utexaminerade. Härvid måste emellertid uppmärksammas,

att innevarande år någon examination icke ägt rum vid folkskoleseminariet

i Härnösand.

Framhållas må ock, att enligt inhämtade upplysningar från den av Sveriges

allmänna folkskollärarförening anordnade platsförmedlingsbyrån, 73

manliga och 51 kvinnliga lärare därstädes voro anmälda såsom sökande

anställning den 1 november 1928. Av dessa kommo på de fem norrländska

länen allenast 1 manlig och 4 kvinnliga lärare. I övrigt framgår av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kuncjl. Maj.ts proposition Nr 121.

sagda upplysningar, att från ej mindre än 7 län (Södermanlands, Hallands,

Skaraborgs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län)

alldeles saknades manliga aspiranter; enahanda var förhållandet i 8 län beträffande

kvinnliga sökande (Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs

och Bohus, Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län).

Dessa senast omförmälda fakta bekräfta intrycket, att lärartillgången är

skäligen ojämn i skilda delar av riket samt att även med den jämförelsevis

goda tillgång på lärare, som för närvarande råder, folkskolan inom de norra

delarna av landet icke kan sägas hava tillräcklig tillgång på lärare, som

vid inträffande ledighet äro beredda att taga anställning som vikarier.

I sin skrivelse den 2 december 1927 har överstyrelsen beräknat, med ledning

av den då verkställda ingående undersökningen angående lärarbehovet

under de närmaste åren, att vid slutet av läsåret 1927/1928 ett överskott

av 80 lärare utan anställning skulle förefinnas. Denna siffra torde genom

de nu ingångna upplysningarna icke kunna sägas hava blivit jävad. På

grundvalen av föreliggande uppgifter beräknades nämligen i berörda skrivelse,

att överskottet vid slutet av läsåret 1928/1929 skulle hava ökats till

140. De nu tillgängliga sifforna utvisa, att av de åren 1926/1928 utexaminerade

lärarna 238 icke kunnat erhålla sökt anställning den 15 oktober

1928. En verkställd stickprovsräkning avseende tidpunkten 15 februari

1928 från 3 manliga och 4 kvinnliga seminarier, utvalda med hänsyn framförallt

till att de vid tidigare undersökningar uppvisat mycket stort antal

»arbetslösa», samt från samseminariet i Luleå, gav vid handen, att vid dessa

8 seminarier antalet »arbetslösa» lärare av årgången 1927 under tiden den 1

oktober 1927 till den 15 februari 1928 minskats med 59. Därest förhållandena

betraktas såsom likartade vid samtliga seminarier, skulle detta inneburit,

att ytterligare 93 lärare vunnit anställning under sagda tid. Överstyrelsen

har tidigare antagit — några säkra hållpunkter för uppskattningen

hava icke förelegat — att lägst 100 lärare måste förutsättas erforderliga för

att motsvara den omedelbara efterfrågan under den del av läsåret, som

faller efter 1 oktober. Då av en enda årgång under tiden 1 oktober 1927

—15 februari 1928 ytterligare 93 lärare kunna beräknas hava erhållit anställning,

är den nämnda siffran att anse såsom alltför låg, och man torde

sannolikt komma verkligheten närmare, om man uppskattar sagda behov

för tiden intill läsårets slut till minst 125. Under denna förutsättning skulle

av de nu såsom »arbetslösa» upptagna 238 lärarna vid läsårets slut återstå

utan anställning högst 113; vilken siffra, om hänsyn tages till den inställda

examen vid folkskoleseminariet i Härnösand våren" 1928 sammanfaller med

den, som av överstyrelsen beräknats i ovannämnda skrivelse den 2 december

1927.

Härvid torde emellertid böra uppmärksammas, att, utöver nämnda antal,

förefinnes ett antal av värnpliktstjänstgöring under stora delar av läsåret

bundna lärare. Såsom redan erinrats, har genom den ändrade tiden för

undersökningens verkställande denna grupp ej oväsentligt reducerats. Det

torde ock få anses ligga i sakens natur, att det icke är möjligt att räkna

med dessa lärare såsom för skoldistrikten tillgängliga på samma sätt som

övriga utan anställning varande. Då sålunda faktiskt ett, i det stora hela

från år till år konstant, antal obefordrade lärare av värnplikt är urståndsatt

att mottaga anställning under minst halva läsåret, synes det riktiga vara

att vid nu förevarande överväganden lämna sagda grupp utom räkningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 97 liäft. (Nr 121. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj ds proposition Nr 121.

I samma mån som överskottet begränsas till gruppen i fråga måste nämligen

under stora delar av läsåret lärarbrist vara för handen.

Då det slutligen gäller att med ledning av de uppgifter, som vid utredningen

framkommit, verkställa en för utberäkning rörande förhållandet mellan

lärartillgång och lärarbehov under åren 1929/1932, torde de beräkningar i

detta avseende, som framlagts i överstyrelsens nyssberörda skrivelse, böra

bliva föremål för erforderlig jämkning och komplettering. Vad angår beräknad

ökning i antalet tjänster vid folkskolan till och med utgången av

läsåret 1929/1930 må framhållas, att de av folkskolinspektörerna meddelade

uppgifterna angående förutsebar ändring i lärarantalet giva vid handen, att

i de 46 inspektionsområdena, från vilka bestämda uppgifter lämnats, skulle

erfordras lägst 192, högst 219 nya tjänster samt indragas 17 tjänster. Ökningen

skulle alltså uppgå till 175 ä 202 tjänster, eller, om i återstående 6

områden samma proportion antages gälla, inalles 200 ä 225 tjänster. Överstyrelsen

finner försiktigast att alltjämt räkna med denna siffra såsom det

sannolika måttet på behövliga nya tjänster under nämnda läsår, även om

det icke kan anses uteslutet, att jämväl den kommer att överskridas. Med

hänsyn härtill har överstyrelsen i sina beräkningar upptagit siffran 215. Då

emellertid vid den förut berörda ingående utredningen antalet nya tjänster

beräknats något högre eller till 253, har skillnaden 38 tjänster uppdelats på

de följande åren av perioden med ungefär lika antal på varje år. Siffrorna

rörande examinationens omfattning under läsåren 1929/1931 böra givetvis

jämkas med ledning av innevarande läsårs kataloger. Beträffande fördelningen

av behövliga nya tjänster under läsåren 1930/1935 har överstyrelsen

saknat material för att modifiera de årssiffror, som framgingo vid den särskilda

ingående utredningen hösten 1926 och därför anfört dessa siffror oförändrade,

allenast med den jämkning som nyss berörts.

I enlighet med nu angivna beräkningsgrunder skulle förhållandena komma

att gestalta sig på följande sätt:

År 1929 1930 1931 1932

Överskott från föregående år............... 113 117 17 95

Antal examinerade....................... 615 405 400 400

Disponibla lärare........................ 728 522 383 o05

Avgående lärare vid folkskolor.............. 362 375 365 377

Avgående lärare vid vissa andra läroanstalter... 10 10 10 10

Beräknad ökning i tjänsterna vid folkskolor .... 215 137 89 59

Beräknat ökat vikariatsbehov............... 15 8 5 3

Beräknat ökat lärarbehov vid fortsättningsskolor . 9 9_9__9

Årligt totalbehov...................... 611 539 478 458

Beräknat överskott....................... 117

Beräknad brist.......................... '' '' H 1^3

Beräknat överskott i skrivelse den 23 juni 1927 . 224 93 23

Den anförda sammanställningen ådagalägger, att det förefintliga över
-

skottet under läsåret 1929/1930 icke kan beräknas ytterligare ökat utan kvarstår

i det väsentliga oförändrat. Under det därpå följande läsåret 1930/1931

kan det förutses, att tillgången på lärare icke fullt kommer att motsvara

efterfrågan, vadan mot slutet av nämnda läsår någon mindre brist kommer

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 121. 35

att göra sig gällande. Denna torde bliva mera kännbar under läsåren

19ol/1932 och 1932/1933, trots att den på förband beräkneliga ökningen i

folkskollärartjänsternas antal under dessa år är mycket ringa.

När det därför gäller att bedöma läget under det därpå följande läsåret,

beträffande vilket examinationen bestämmes av intagningen våren 1929 är

det uppenbart, att man måste tillse, att lärarbristen i görligaste mån undanröjes.

Enligt de beräkningar rörande behovet av lärare, som av överstyrelsen

framlagts i skrivelse den 23 juni 1927, skulle under nämnda läsår eu indragning

av tjänster komma till stånd, som icke blott helt uppväger antalet

av nyinrättade tjänster utan till och med överstiger detta med 45. Totala

autalet avgående lärare beräknas till 376, varjämte för andra ändamål skulle

erfordras 9 lärare. Totalbehovet under sagda läsår skulle alltså uppgå till

allenast 337 lärare eller med den korrigering i utjämningssyfte, som ovan

berörts, 345. Lägges härtill den förutsebara bristen å 153 lärare, skulle

inalles erfordras omkring 500 lärare, därvid jämvikt mellan tillgång och

behov skulle hava uppnåtts.

Den under de senaste tre åren föreskrivna intagningen har avsett i studentklasser

50 elever, i det fyraåriga seminariets första klass 360, inalles

410 elever, varigenom en examination å omkring 400 elever kan väntas

uppnådd.

Uppenbarligen kan en intagning av denna omfattning icke anses tillfyllest

läsåret 1929/1930. A andra sidan mana två särskilda omständigheter till eu

viss varsamhet vid övervägandena. Såsom överstyrelsen ofta haft anledning

framhålla, innesluta, trots all noggrannhet, de förutsättningar, på vilka

nu förevarande beräkningar måste bygga, åtskilliga osäkerhetsmoment, och

givetvis göra sig dessa starkare gällande ju längre fram i tiden man med

ledning av de nu kända uppgifterna söker bedöma förhållandena. Därtill

kommer, att först omkring åren 1933 och 1934 den starka årsklassen 1920

lämnar folkskolan för att ersättas av eu numerärt väsentligen svagare. Med

hänsyn härtill finner sig överstyrelsen fortfarande böra avråda från alltför

forcerad lärarutbildning.

Innan överstyrelsen går att framställa förslag rörande planläggningen av

lärarutbildningen läsåret 1929/1930, anser sig överstyrelsen böra framhålla,

att under innevarande läsår antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna

fördela sig på följande sätt:

Enkelseminarierna

Dubbelseminariet

Dubbelseminarierna

Strängnäs, Kalmar, Landskrona, Skara och

Härnösand,.........vartdera 4 klassavdelningar

Stockholm och Växjö,.

Göteborg...........

Uppsala, Linköping,

Falun, Lund, Karlstad,

Umeå och Luleå.....

o

7

(stud.-kl.)

Dubbelseminariernas klassuppsättning är följande:

Uppsala, Umeå.............

Linköping, Falun, Karlstad . . . .

Lund, Lulå................

Göteborg..................

I,

2 II,

in,

2 IV

21,

II,

in,

2 IV

I,

II,

2 III,

2 IV

I,

2 II,

2 III,

2 IV.

Lärarutbildningens

omfattning

läs&ret

1929,1930.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl Maj:ts proposition Nr 121.

Den lämnade sammanställningen giver vid handen, att en fortsatt begränsning

av utbildningen genom indragning av klassavdelningar vid dubbelseminarier

i allmänhet icke under nästinstundande läsår är möjlig att

åvägabringa utan att totala antalet klassavdelningar nedgår under 6, vilket

ur synpunkten av ämneslärarnas tjänstgöring och övningsskolornas utnyttjande

är ägnat att ingiva mycket starka betänkligheter. Vid seminariet i

Göteborg är visserligen klassavdelningarnas antal 7, men seminariets ställning

såsom provårsanstalt med därav betingad starkare uppsättning av ämneslärare

och utvidgad övningsskola, ingiver dock betänkligheter ur samma

synpunkter.

Å andra sidan är det påtagligen, med hänsyn till det förefintliga läraröverskottet,

oundvikligt, att en tillfällig begränsning sker jämväl nästkommande

läsår. Likaledes har det fortsatta utredningsarbetet bestyrkt den förut

av överstyrelsen uttalade uppfattningen, att den starkt minskade nativiteten

bör föranleda en definitiv inskränkning av seminarieorganisationen. I sin

skrivelse den 23 juni 1927 föreslog överstyrelsen, att sagda begränsninglämpligast

åvägabragtes på så sätt, att seminariet i Strängnäs nedlades och

folkskoleseminariet i Luleå ombildades till enkelseminarium, samorganiserat

med det nuvarande till Murjek förlagda småskoleseminariet. Sedan överstyrelsen

verkställt ytterligare utredning av frågan om lärarbehov ochlärartiilgång,

framhöll emellertid överstyrelsen i sin skrivelse den 2 december

1927 bland annat, att de vid höstundersökningen 1927 framkomna förhållandena

icke vore av beskaffenhet att nödvändiggöra ett brådstörtat beslut

angående de nämnda indragningsåtgärderna, i det att den lämnade utredningen

ansåges hava givit vid handen, att hinder för uppskov icke kunde

föreligga. Överstyrelsen erinrade tillika om frågans sammanhang med det

aktuella spörsmålet om småskollärarutbildningens ordnande samt om de ersättningsanspråk,

som blivit framställda från Strängnäs stad, därest folkskoleseminariet

därstädes skulle komma att nedläggas.

Överstyrelsen avsåg givetvis icke att såmedelst påkalla något längre uppskov

med fattandet av definitivt beslut rörande indragningen i fråga, utan

innebar överstyrelsens ståndpunktstagande allenast ett undanskjutande för

det närmaste året av spörsmålets slutliga prövning.

Kungl. Maj:t föreläde icke 1928 års riksdag något förslag rörande småskollärarutbildningens

ordnande och påkallade icke några definitiva indragningsåtgärder

beträffande folkskoleseminarierna i statsverkspropositionen till

samma års riksdag. Riksdagen ifrågasatte icke heller några sådana. Det

undandrager sig överstyrelsens bedömande, huruvida Kungl. Maj:t åsyftar att

för den stundande riksdagen framlägga förslag i den förstnämnda frågan.

Därest så skulle bliva förhållandet, torde spörsmålet om folkskoleseminarieorganisationens

inskränkning jämväl böra upptagas till slutlig prövning.

Överstyrelsen saknar härvid anledning att frångå sitt tidigare framställda

förslag.

Skulle åter ordnandet av småskollärarutbildningen icke komma att göras

till föremål för prövning av 1929 års riksdag, föreligger anledning att överväga,

huru i sådant fält med folkskoleseminarierna ändamålsenligast bör

förfaras. De skäl, som överstyrelsen förlidet år anförde för ett uppskov,

föreligga givetvis alltjämt, men å andra sidan måste mot desamma vägas

de svårigheter, som den nu alltför vida organisationen av folkskoleseminarierna

är ägnad att medföra samt det ur statsfinansiell synpunkt ofördelaktiga

tillståndet, att de nuvarande seminarierna icke till fullo utnyttjas. I

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

den män berördu svårigheter i avsevärd utsträckning kunde undanröjas eller

förminskas genom tillfälliga indragningar, som låta sig vidtagas utan att

arbetet vid seminarierna påverkades av desamma i alltför ogynnsam riktning,

förelågo tillräckliga skäl för att tillråda ett uppskov, men sedan, på

sätt överstyrelsen i det föregående uppvisat, läget i detta avseende under

läsåret 1929/1930 ter sig vida ogynnsammare än tidigare, måste överstyrelsen

för sin del finna skälen för ett omedelbart avgörande vara de starkare.

Överstyrelsen vill alltså ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t finner

anledning föreligga att påkalla ståndpunktstagande av 1929 års riksdag rörande

omfattningen av folkskoleseminariernas organisation i enlighet med

överstyrelsens förut framlagda förslag, oavsett om spörsmålet angående

småskollärarutbildningen då företages till avgörande eller icke.

Därest beslut vid 1929 års riksdag fattas om successivt nedläggande från

och med läsåret 1929/1930 av folkskoleseminariet i Strängnäs och den ena

parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i Luleå skulle därmed två intagningsavdelningar

bortfalla. Vid dubbelseminarierna i övrigt kunna intagas

sammanlagt 14 klassavdelningar, vid enkelseminarierna (bortsett från Strängnäs)

6 avdelningar, vid folkskoleseminariet i Luleå 1 klassavdelning, tillsammans

21 avdelningar, vartill komma 2 studentkurser. Beräknas i de

senare, på sätt under senare år varit fallet, en intagning av 25 i varje klass,

skulle under förutsättning av oförändrat elevantal i det fyraåriga seminariets

första klass intagas 420 elever (21 X 20), och sålunda inalles 470 elever.

En intagning av denna omfattning skulle nedbringa den beräkneliga bristen

på lärare vid slutet av läsåret 1933/1934 till omkring 30. Såvitt nu kan

bedömas, skulle under följande läsår, då en tillfällig inskränkning av antalet

intagningsklasser i den fyraåriga kursen med ytterligare intill fem är

organisatoriskt möjlig, intagningen i kvarstående klasser kunna bestämmas

till 25 utan att vid slutet av läsåret 1934/1935 något synnerligt överskott

kan förväntas uppstå. Med någon stöi-re säkerhet låter sig detta visserligen

icke nu bedöma, men överstyrelsen har ändock ansett sig böra hänleda

uppmärksamheten på att läget utvecklat sig i sådan riktning, att fog förefinnes

för antagandet att utrymmet i klassavdelningarna under sistnämnda

läsår skall kunna bättre utnyttjas än vad fallet under de senaste tre åren

varit.

I fråga om beräkningen av anslagsposten: Folkskoleseminarierna för budgetåret

1929/1930 anför överstyrelsen följande.

I avseende på den vid folkskoleseminarierna i Strängnäs och Luleå föreslagna

indragningen vill överstyrelsen begränsa sig att hänvisa till vad överstyrelsen

i sina framställningar, avsedda att föreläggas 1928 års riksdag,

anfört under rubriken »Ordinarie anslaget till folkskoleseminarierna». Enligt

dessa beräkningar skulle i fråga om folkskoleseminariet i Strängnäs indragningsåtgärderna

under budgetåret 1929/1930 medföra en besparing av 1

lektorstjänst å 5,800 kronor. Vad beträffar folkskoleseminariet i Luleå,

torde indragningen av en parallellavdelning med hänsyn tagen därtill, att

tillfällig indragning av parallellavdelningarna till första och andra klasserna

redan genom tidigare beslut av Kungl. Maj:t skett, kunna väntas medföra

en besparing av två lektorstjänster ä 5,800 kronor, tillsammans 11,600 kronor.

Vidare kan, på sätt i ovanberörda utredning angavs, besparingar ske å timlärararvoden

i •övningsänmen, för vilka anslag utgår å ordinarie stat, till

Kostnadsbe
räkning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Vissa framställningar

från

Strängnäs.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

ett belopp av 1,900 kronor. Därjämte kunna vissa mindre belopp besparas

å arvoden till läkare, bibliotekarie och skrivbiträde, vilka synas kunna uppskattas

till i avrundad siffra 1,200 kronor. Den samlade besparingen å det

ordinarie reservationsanslaget skulle alltså utgöra 5,800 kronor + 11,600

kronor + 1,900 kronor + 1,200 kronor = 20,500 kronor.

Såsom överstyrelsen i sin förutberörda framställning påvisat, har reservationsanslaget

i fråga för närvarande icke upptagits till det belopp, varmed

det med hänsyn till inträdda förändringar borde hava uppförts i budgeten.

Beloppet för höjningen beräknades av överstyrelsen till sammanlagt 35,530

kronor. Med frånräkning av nyss beräknade belopp, 20,500 kronor, skulle

alltså, trots indragningsåtgärderna, en höjning av anslaget med 15,000 kronor

vara påkallad. Då emellertid även efter verkställd indragning vissa tjänster

torde behöva hållas vakanta jämväl under läsåret 1929/1930 och då ett

följande budgetår besparingar på grund av indragningens successiva fullföljande

komma att uppnås till än högre belopp, synes anledning saknas

att nu påkalla en höjning av anslaget.

Med stöd av det anförda hemställer överstyrelsen att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen dels besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall från

och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas, ävensom att efter utgången

av samma läsår parallellavdelningar icke längre skola anordnas vid folkskoleseminariet

i Luleå, dels ock upptaga den i det gemensamma reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna

med oförändrat belopp, 1,804,000 kronor.

Med anledning av skolöverstyrelsens sist omförmälda framställning hava

stadsfullmäktige i Strängnäs i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december

1928 anfört följande.

Strängnäs stad har nått sin nuvarande utveckling huvudsakligen tack

vare de allmänna institutioner, som blivit dit förlagda. Främst har det

sedan urminnes tider varit en skolstad och har utmärkta förutsättningar

härför, som det alltjämt bevarat och utvecklat. Staden har icke någon

modern industri utan har bibehållit den ro och stillhet, som är önskvärd

för studerande ungdom. Bebyggelsen, innevånarnas näringsliv och övriga

vanor ha i hög grad och på ett definitivt sätt anpassats efter de givna förhållanden,

vilka staten själv väsentligen skapat genom att hit förlägga

undervisningsanstalter, vilka man i god tro betraktat som beständiga.

En mycket stor del av befolkningen har ett direkt ékonomiskt intresse av

Skolorna och deras lärjungar, enär den inriktat sig på uthyrande av rum

åt personal och elever och tillgodoseende av deras övriga behov.

Folkskoleseminariet spelar härvidlag en betydande roll: eu indragning

av detsamma skulle för vida kretsar betyda mistning av utkomstmöjligheterna

och nödtvång att med kännbara förluster lämna orten och söka

uppehälle på annan plats. Därmed följer för staden en allmän nedgång.

Att beräkna dessa förluster i siffror och ersätta dem är knappast möjligt,

men stadsfullmäktige vilja i underdånighet uttala den förväntan, att

statsmakterna icke utan starkt tvingande skäl vidtaga de åtgärder, som

tillfoga en grupp av Kungl. Maj:ts undersåtar dessa förluster. Med stor

sannolikhet kan påstås, att ingen av de städer, dit folkskoleseminarier för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

lagts, skulle så djupt beröras av eu indragning som Strängnäs, landets

minsta seminariestad.

Ett område, där stadens förlust på en indragning är klart påvisbar och

med siffror mätbar, är skatten. Befattningshavarna vid folkskoleseminariet

bär betala under år 1929, förutom fastighetsskatter, 10,414 kronor

50 öro i skatt till Strängnäs kommun. Med den på en indragning följande

depressionen skulle denna förlust givetvis ytterligare ökas. Utan att nu

ingå på frågan om juridisk rätt till skadestånd, så tillåta vi oss att med

hänvisning till vad som skett vid indragning av regementen i underdånighet

hemställa, att Kungl. Maj:t, ifall beslut fattas om indragning av

folkskoleseminariet i Strängnäs, täcktes bereda staden ersättning för

mistning av kommunala inkomster.

Då seminariet i Strängnäs upprättades år 1901, skänkte Strängnäs stad

tomt för ändamålet. Som framgår av närlagda tre bilagor: stadens erbjudande

av den 7 juni 1900, modifikation därav den 2 november samma år

samt kungl. brev med godkännande därav den 7 juni 1901, knöts till upplåtelsen

det villkoret, att tomten uppläts för seminariet, så länge den därtill

användes, vilket villkor i kungl. brevet av den 7 juni 1901 godkändes.

Det är givetvis uteslutet, att Kungl. Maj:t och kronan nu rygga detta då

antagna villkor. Som det väl ej kan ifrågasättas, att kronan skulle återlämna

tomten med därå uppförda, värdefulla byggnader, återstår endast,

om tomten ej längre användes för ett folkskoleseminarium, att kronan

löser den av staden till dess fulla värde. Det skänkta området utgör

24,645 kvm. och taxeringsvärdet på kringliggande mark i privat ägo är

4 kronor per kvm.

På grund av det ovan sagda få stadsfullmäktige i Strängnäs i underdånighet

begära, att Kungl. Maj:t täcktes antingen icke vidtaga några åtgärder

för indragning av folkskoleseminariet i Strängnäs eller om sådan

indragning måste ske, behagar bereda Strängnäs stad ersättning för minskade

kommunala inkomster samt lösen av den av seminariet disponerade

tomten.

Vidare har rektor vid folkskoleseminariet i Strängnäs G. L:son Högsby

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1928 framfört vissa erinringar

i anledning av överstyrelsens förslag om nämnda seminariums nedläggande.

Ur denna skrivelse må följande återgivas.

Om man vill nöja sig med ett enklare program för tillbyggnaden till

folkskoleseminariet i Strängnäs än det, varifrån överstyrelsen i sin skrivelse

den 26 januari 1926 utgått, kan man återgå till förslaget av 1913,

vilket redan prövats och vunnit gillande av Kungl. Maj:t och vartill 1914

års senare riksdag beviljat nödiga medel. Om- och tillbyggnaden beräknades

1913 gå till 206,895 kronor, vilket alltså är det belopp, som riksdagen

redan beviljat. Emellertid är det tydligt, att den stegring av byggnadskostnaderna,

som sedan inträtt, gör detta belopp otillräckligt för att nu

utföra arbetet. Den nödiga ökningen av beloppet har arkitekt Åkerlund

1922 beräknat till 80 procent; det behövliga beloppet blir alltså 372,411

kronor. Nu är det troligt, att genom beskärning av nybyggnadsplanen för

Skaraseminariet även den för detta beräknade kostnaden1 skulle kunna

avsevärt reduceras, men detta oaktat, och i all synnerhet om man tager i

Högsby synes uppskatta denna kostnad till 1,473,000 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 121.

betraktande det värde staten äger i rektorsbostaden i Strängnäs, blir

skillnaden i kostnad för att förse seminarierna i Strängnäs och Skara med

nödiga lokaler så betydande, att den knappast kan bortses ifrån.

Nu är det sant, att även andra än ekonomiska hänsyn böra tagas vid

frågans avgörande, men bortser man helt ifrån dem, bortfaller också hela

frågan om ett seminariums indragande. Visserligen har förslaget framkommit

såsom ett led i strävandet att minska lärarproduktionen. Andra

åtgärder i samma syfte är indragning av två studentklasser, tillfällig indragning

av parallellavdelningar vid dubbelseminarierna samt minskning

av elevantalet i seminarieklasserna. Av dessa åtgärder har endast

indragningen av studentklasserna hittills kunna utöva någon verkan på

lärarproduktionen; de övriga komma först under de närmaste tre åren att

inverka härpå. Skulle det då visa sig, att överflöd på lärare fortfarande

uppstår, finnes intet hinder för att ytterligare minska elevantalet i klasserna.

Ur synpunkten av elevernas teoretiska och praktiska utbildning

för lärarkallet vore en sådan inskränkning i elevantalet blott önskvärd.

Nämnas bör kanske även att en ej oväsentlig ekonomisk besparing skulle

uppstå därigenom, att undervisning med delad klass skulle upphöra och

följaktligen behovet av timlärararvode så gott som helt bortfalla. Den

nuvarande seminarieorganisationen omfattar 23 avdelningar, vartill komma

två studentklasser. Minskas alltså elevantalet per klass i dessa 25 avdelningar

med t. ex. 5, uppstår en minskning i lärarproduktionen av 125

lärare per år, vilket motsvarar lärarproduktionen vid fem seminarieavdelningar

med normalt 25 elever per klass. Den önskade minskningen i

lärarproduktionen kan alltså vinnas genom ett långt smidigare medel än

nedläggandet av ett eller flera seminarier.

Även om man kan minska lärarproduktionen hur långt som helst utan

nedläggande av seminarier samt även om man bortser från den besparingav

statsmedel, som en sådan indragning skulle medföra, kan man dock ej

finna annat än att indragningen är välmotiverad. Det är nämligen omöjligt

att blunda för det faktum, att den nu arbetande seminarieorganisationen

är för stor för sitt ändamål och kommer att så förbliva för en avsevärd

framtid. En nedskärning av organisationen torde alltså böra ske.

Vid denna operation bör man dock kunna anse som oeftergivligt, att den

verkställes så, att så liten skada som möjligt tillfogas de samhällen och

individer, som drabbas av följderna av inskränkningen. Att följderna för

de samhäflen, som hittills varit hem för seminarier och till en stor del inrättat

sitt liv därefter, skulle bliva högst allvarliga ligger i öppen dag,

och detta dess mer, ju mindre samhället är.

När det gäller att finna en utväg, som tillåter vinnandet av de väsentliga

fördelar, som avses med det föreslagna nedläggandet av ett enkelseminarium,

men med undvikande av ovan berörda högst allvarliga svårigheter

för de samhällen, som i större eller mindre grad äro beroende av

seminarierna, och för de av eu indragning drabbade lärarna, synes mig

skolöverstyrelsens förslag till nedläggande av parallellavdelningen vid

seminariet i Luleå giva ett uppslag. Det är tydligt, att en sådan partiell

indragning ej så djupt ingriper i samhällets liv som ett totalt avlägsnande

av en institution, som sedan generationer funnits inom samhället. Därtill

kommer att dubbelseminarierna nästan undantagslöst äro belägna i större

samhällen, varför de där ej spela samma roll som i en mindre stads liv.

En invändning häremot ligger dock nära till hands. Dubbelseminarierna

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj: ta proposition Nr 121.

ha moderna byggnader till sitt förfogande, och det bjuder emot att tänka

sig dessa statliga och dyra skolbyggnader sta delvis oanvända för det

ändamål, för vilket de kommit till. Emellertid kunna dessa lokaler genom

ett par smärre iörflyttningar tagas 1 u 1 It i anspråk. Vid seminarierna i

Stockholm och Växjö iinnas studentklasser för kvinnliga, respektive manliga

elever. Om nedläggandet av parallellavdelningen genomfördes t. ox.

vid seminariet i Linköping och dit överflyttades båda studentklasserna,

skulle därvarande lokaler helt tagas i anspråk dels för studentklasserna’

och dels för en ny avdelning av övningsskolan, som blir av nöden för den

ökade praktiska utbildningen i samband härmed. Ä andra sidan skulle de

lokaler, som lösgjordes i Växjö och Stockholm ej vara utan betydelse för

dessa seminariers fortsatta arbete. 1 Växjö synes seminariet, sedan dit

förlagts eu studentkurs, vara något trångbott. För övrigt har skolöverstyrelsen

räknat med att den manliga studentklassen borde efter 4 år flyttas

till Strängnäs. Stockholmsseminariet åter synes efter sin ombyggnad

ha tillräckliga lokaler, men den dit förlagda provårskursen kräver givet

vis, att seminariet äger större utrymme än seminarier utan sådan kurs.

Fördelarna med en sadan nu antydd lösning av frågan om nedläggande

av ett seminarium torde vara påtagliga. De små städer, som närmast

hotas av indragningen, nämligen Skara och Strängnäs, skulle helt befrias

från det ödesdigra ingripande i deras liv, som eu indragning av till dem

förlagda seminarier skulle medföra. För Stockholm skulle studentklassens

förflyttning givetvis sakna betydelse, för Växjö bleve motsvarande

förändring föga märkbar, medan Linköping närmast skulle ha fördel av

förändringen genom att seminariets övningsskola därstädes finge en ny

avdelning.

Förflyttning av ordinarie lärare med därav följande kostnader för statsverket

skulle inskränkas betydligt. Studentklasserna och övningsskolavdelningarna

i samband med dem skötas av extra ordinarie lärare. Av

de fem lektorer, som tjänstgöra vid den parallellavdelning, som skulle indragas,

kunna två stanna kvar för studentklassernas räkning, varför del

endast bleve tre ordinarie lärare, som behövde underkasta sig förflyttning.

För statsverket bleve inbesparingen av lärarlöner i det närmaste

lika stor, som om ett enkelseminarium indroges. Vid den indragna parallellavdelningen

skulle tre lektorat och övningslärare såsom vid ett enkelseminarium

bliva lediga, vid studentkurserna 2 extra ordinarie lektoral

och 4 extra ordinarie övningsskollärartjänster. De sistnämnda avlönas

som ordinarie. Däremot måste en extra ordinarie övningsskollärartjänst

tillkomma i Linköping. Hela indragningen av lärartjänster skulle alltså

bliva: 3 ordinarie och 2 extra ordinarie lektorstjänster, 3 extra ordinarie

övningsskollärartjänster samt övningslärare såsom vid ett enkelseminarium.

I en särskild skrivelse, dagtecknad den 21 december 1928, hava 8 vid

seminariet i Strängnäs anställda lärare, nämligen lektorerna M. Borgström

och E. Teiling, musikläraren H. Lewerén, teckningsläraren B. Berg, övningsskollärarna

D. Hissar, E. Lindholm och E. Thurén samt läraren i trädgårdsskötsel

K. Karlemark, samtliga fastighetsägare i Strängnäs, gjort anspråk

på ersättning av allmänna medel för de förluster, som kunde komma att

tillskyndas dem vid eu i anledning av seminariets nedläggande nödtvungen

försäljning av deras fastigheter. De anföra i sådant avseende följande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Vi ha i förlitande på en statens institution och i därpå grundad förhoppning

att få kvarstanna på den ort, vi valt, skaffat oss egna hem eller tomter

till dylika. En indragning av seminariet skulle för ett så litet samhälle

som Strängnäs vara synnerligen kännbar och i hög grad inverka

ogynnsamt på fastighetsmarknaden där. Den tvångsförsäljning av fastigheter,

som skulle bli en följd av seminarieindragningen, skulle icke kunna

försiggå utan säkra och kännbara förluster för ägarna. Man torde ej rimligtvis

kunna fordra, att innehavarna efter en förflyttning till en kanske

avlägsen ort, i förhoppning att i framtiden få ut ett större värde, skulle

bibehålla sina belånade fastigheter och nödgas underkasta sig därmed förknippade

ökade förvaltningsomkostnader.

Genom utflyttningen, minskningen av affärsrörelsen, försvagat skatteunderlag

och därav betingad höjd uttaxering minskas för en stad med

Strängnäs’ karaktär i ödesdiger grad lusten till inflyttning och möjligheten

att överhuvud sälja en fastighet.

Då vi i god tro och i hävdvunnet förlitande på våra befattningars

orubblighet samt delvis under nödvändighetens tryck i tider av bostadsbrist

skaffat oss egna hem, torde det endast kunna anses skäligt, att staten

ersätter oss åtminstone en del av de förluster, den genom sina åtgärder

åsamkar oss.

Av de seminarielärare, vilka ha att räkna med att vid en indragning av

seminariet bliva förflyttade, äga undertecknade fastigheter av art och

taxeringsvärde, som framgår av bilaga 1. Här äro ej upptagna de befattningsinnehavare-fastighetsägare,

som visserligen lida förlust på indragningen,

men ej torde undergå förflyttning. De två lärare, vilka äro ägare

av tomter, ha skaffat dessa i avsikt att bygga egna hem och skulle ha

byggt dem, om ej hotet om indragning funnits.

Att beräkna förlusten för var och en särskilt stöter på rätt stora svårigheter,

då fastigheterna inköpts på olika tider och under olika förhållanden,

somliga till förkrigspris, andra till kristidspris. Dessa inköpspriser

ha vi därför ansett icke kunna läggas till grund för beräkningen av de

förluster, som skulle uppkomma genom själva seminarieindragningen. Vi

ha i stället utgått från det pris, som under normala förhållanden skulle

varit rådande. Kostnaderna för nybyggnader av villor, som de ifrågavarande,

understiga f. n. icke 3,000 kronor per rumsenhet, och detta finge

väl anses såsom ett rimligt och uppnåeligt försäljningsvärde under orubbade

förhållanden. Vid eu realisation efter seminariets indragning torde

inga sannolikheter föreligga att uppnå högre pris än 2,000 kronor per

rumsenhet. Då på grund av den inträffande depressionen byggnadsverksamheten

torde bli så gott som lamslagen, komme de obebyggda tomternas

värde därför att sjunka i ännu högre grad än villornas.

Att detta ej är överdrivna fantasier, bevisas bäst genom den påtagliga

försämringen på fastighetsmarknaden och märkbart sjunkande priser,

som kunnat iakttagas här under de sista åren, och som allmänt hänförts

till och motiverats med talet om indragning. Ytterligare hänvisas till bifogade

intyg av taxeringsnämndens ordförande och tvenne på fastighetsmarknaden

väl förfarna män.

Vi vilja uttala den förhoppningen, att staten, om den tänker företaga eu

indragning, en åtgärd, som på undervisningsväsendets område vore enastående

i mannaminne, skulle vilja behjärta det trångmål, vari vissa dess

befattningsinnehavare försättas och träda in med skälig ersättning. Vi

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121. 43

förlora ändå så mycket på en tvångsförflyttning, att vi cj kunna anse det

förmätet att begära full ersättning för den påvisbara förlust, vi lida på

våra fastigheter och som här ovan visats uppgå till V» av taxeringsvärdet.

Om detta är enastående inom undervisningsväsendets område, kunna vi

däremot peka på ett viktigt föregångsiall från statens affärsdrivande verk.

År 1922 beviljade riksdagen (enligt dess skrivelse nr 165) efter nådig

proposition 510,000 kr. till fullständig inlösen av egna hem och handelslokaler

vid de då avbrutna arbetena vid Harsprångets kraftstation. Det

belopp, som av oss ifrågasättes, måste ju vid jämförelse härmed to sig

synnerligen blygsamt.

På grundval av det ovan sagda få vi i underdånighet hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes åt de befattningshavare vid folkskoleseminariet i

Strängnäs, som vid en eventuell indragning av seminariet komme att förflyttas

till annan ort, bereda ersättning för förluster på deras nu innehavda

fastigheter med en tredjedel av nuvarande taxeringsvärdet.

Den i sistnämnda skrivelse åberopade bilagan har följande lydelse:

Bilaga 1.

Härmed få vi på begäran intyga, att följande medlemmar av lärarkollegiet

vid folkskollärareseminariet i Strängnäs, vilka medlemmar vid en

eventuell indragning av seminariet kunna ha att möta en förflyttning till

annan ort, äga fastigheter i Strängnäs med år 1928 fastställda taxeringsvärden:
-

Lektor M. Borgström..........

Storgärdet

Nr 29—30

30,600

—

» E. Teiling.............

Sörgärdet

» 36

32,000

—

Musikdirektör H. Lewerén ......

Storgärdet

»

» 86

31,000

—

Trädgårdsdirektör K. A. Karlemark

Seminarielärarne D. Nissar och

» 95

32,000

—

E. Lindholm....

»

» 51—52

50,000

—

Seminarieläraren E. Thurén.....

»

» 55 (tomt)

4,200

—

Teckningsläraren B. Berg.......

Sörgärdet

* 118 ( » )

3,600

—

Dessa åsatta taxeringsvärden motsvara det lägsta saluvärdet, som fastigheterna

ansetts böra äga under normala förhållanden. Förslaget om

seminariets indragning har redan visat ett starkt försämrande på fastighetsmarknaden.

Det är vår fulla övertygelse, att vid en försäljning inom de närmaste

åren efter ett eventuellt beslut om indragningen ovannämnda fastigheter

skulle betinga i saluvärde högst av deras normala värden och för tomterna

ännu mindre.

Strängnäs den 17 december 1928.

Knut Söderlund

Häradsskrivare. Ordf.

i fastighetstaxeringsnämnden

i Strängnäs.

Gust. Alfr. Andersson

Rådman. Ordf. i Strängnäs

Sparbank. Av Kon. Bfhde

utsedd ledamot i fastighetstaxeringsnämnden.

O. E. Wahlgren

Innehavare av egendomsagentur

i Strängnäs.

Slutligen må nämnas, att lektor Borgström i en särskild skrift ingått i

en kritik av skolöverstyrelsens beräkningar rörande det framtida konstanta

lärarbehovet. Han gör där gällande, att skolöverstyrelsen skulle hava för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Skolöverstyrelsen

den

15 januari

1929.

Kungl. May.ts proposition Nr 121.

bisett den ökade avgång bland lärarkåren, som i en framtid komme att

uppstå, då de årsklasser inträdde i pensionsåldern, vilka avlagt examen vid

den tid, då utexaminationen haft eu långt större omfattning än den under

de sista åren beräknade. Beträffande det närmare innehållet av Borgströms

skrift får jag hänvisa till handlingarna.

Med anledning av de sålunda från Strängnäs inkomna skrivelserna har

förnyat utlåtande i ämnet den 15 januari 1929 avgivits av skolöverstyrelsen,

som till bemötande av vad i berörda skrivelser anförts yttrar följande:

Vad till eu början angår den av stadsfullmäktige i Strängnäs ingivna

skriften, anser sig överstyrelsen, under fullt behjärtande av den olägenhet,

som en indragning av folkskoleseminariet i Strängnäs kan vålla staden,

böra erinra, att det av överstyrelsen framställda förslaget icke förutsätter

ett nedläggande utan vidare av folkskoleseminariet i fråga utan ett

ersättande av detsamma med ett statens småskoleseminarium, omfattande

inalles fyra klassavdelningar och tre eller fyra övningsskolklasser. Ur

stadens synpunkt torde detta alternativ ställa sig avgjort förmånligare än

iolkskoleseminariets nedläggande utan vidare, och tomtfrågan hör vid

sådant förhållande genom förhandling med vederbörande kommunala

organ kunna ordnas ur statsverkets synpunkt fördelaktigare än en inlösning

på grundval av de förutsättningar, från vilka stadsfullmäktige vid

sitt ståndpunktstagande synas hava utgått. Det torde föreligga så mycket

starkare skäl för ett sådant antagande, som vid tidpunkten för stadsfull

mäktiges beslut om tillhandahållande av tomt den till seminariet hörande

övningsskolan torde hava haft mindre omfattning än som skulle gälla i

fråga om den med ett eventuellt dubbelseminarium förbundna. Stadens

krav på ytterligare ersättning av staten för mistade kommunala skatteinkomster

torde icke rättsligen kunna grundas, men undandrager sig i

övrigt denna fråga överstyrelsens säkra bedömande.

I avseende på den av lektor M. Borgström ingivna skriften anser sig

överstyrelsen kunna begränsa sig att framhålla, att Borgström synes hava

förbisett, att överstyrelsen i sin underdåniga skrivelse den 23 juni 1927

framlagt ingående beräkningar rörande den framtida avgången av folkskollärare

och på densamma grundat sitt då framlagda förslag. Överstyrelsen

har därvid bland annat upplyst, att avgången år 1938 beräknas

uppgå till 407, år 1943 till 444 och år 1945 till 458. Ytterligare angives, att

sedan lärarkåren »stabiliserats» vid en beräknad totalsiffra av 15,500 medlemmar

och normal åldersfördelning med en proportion mellan manliga

och kvinnliga lärare av 60:40, den totala avgången kan beräknas utgöra

årligen 319 manliga och 279 kvinnliga lärare eller tillsammans 598, vilken

siffra överstyrelsen på grund av vissa framhållna omständigheter funnit

sig böra avrunda nedåt till 575.

Under sådana förhållanden torde skriften i fråga icke kunna tillmätas

någon betydelse vid bedömandet av det föreliggande spörsmålet.

Vidkommande därefter den av lektor Borgström m. fl. ingivna framställningen,

avseende ersättning för förutsedd förlust vid försäljning utav

dem tillhöriga fastigheter under förutsättning av seminariets nedläggande,

kunna givetvis billighetsskäl anföras för ett dylikt krav, även om

gällande avlöningsbestämmelser icke kunna åberopas för detsamma.

Vad slutligen beträffar den av rektor Högshy ingivna skriften, torde

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

densamma förtjäna större uppmärksamhet. Högsby utgår nämligen i motsats

till Borgström från enahanda förutsättning som överstyrelsen, näm

ligen att eu begränsning av seminarieorganisationen är av iörhållandena

påkallad, men önskar uppnå densamma genom förläggande av såväl den

manliga som den kvinnliga studentkursen till folkskoleseminariet i Linköping

såsom ersättning för paralellavdelningarna vid detta seminarium.

Därigenom skulle byggnaden i Linköping utnyttjas samtidigt som organisationen

skulle lämna utrymme för bibehållande av Strängnässeminariet.

Gentemot detta uppslag vill överstyrelsen först erinra, att både Växjöceh

Stockholmsseminariet lämna tillräckliga utrymmen för såväl studentklass

som utvidgad övningsskola och att, vad särskilt Stockholmsseminai-iet

angår, den genom beslut av 1921) års riksdag beslutade tillbyggnaden

av detta seminarium delvis åsyftade att undanröja förefintlig brist på

erforderliga undervisningslokaler. Något behov av den ifrågasatta förflyttningen

av studentkurserna föreligger för visso icke ur de nämnda

seminariernas synpunkt och ur statsverkets synpunkt skulle den redan på

grund av det nu anförda framstå såsom ekonomiskt mindre förmånlig.

Vidare kan i detta sammanhang icke förbises, att det för den vid folkskoleseminariet

i Stockholm anordnade provårsutbildningen skulle vara

till stort förfång, om studentkursen och de av densamma föranledda avdelningarna

i övningsskolan indroges. Slutligen torde lämpligheten av

att vid det manliga seminariet i Linköping anordna utbildningskurs för

kvinnliga studenter kunna ifrågasättas.

Innan överstyrelsen ingår på ett närmare övervägande av besparingsfrågan

i anslutning till de omständigheter, som Högsby i detta avseende

framdrager, torde överstyrelsen böra i korthet erinra om de skäl, som

betingat överstyrelsens förslag, att en indragning i första hand borde

träffa folkskoleseminariet i Strängnäs. Hithörande förhållanden har överstyrelsen

närmare berört i underdåniga framställningar den 26 januari

1926 och den 23 juni 1927.

Då det vid en nödvändigbefunnen begränsning av seminarieorganisationen

gäller att överväga, huru begränsningen lämpligast bör komma till

stånd, måste prövningen enligt överstyrelsens mening i första hand ske

med det målet för ögonen, att statsverket genom densamma beredes utsikt

till största möjliga besparing, men vid sidan härav kan icke få förbises,

att den kvarstående delen av seminarieorganisationen må kunna i görligaste

mån utnyttjas av ungdom i rikets olika delar. Och slutligen framstår

det såsom i hög grad betydelsefullt, att en för sin nuvarande uppgift

eventuellt obehövlig seminariebyggnad eller del av sådan må kunna till

ekonomisk fördel för statsverket finna användning för annat statsändamål.

Ur statsfinansiell synpunkt torde nedläggande av seminarium eller del

av sådant, för vilket disponeras fullt tidsenliga byggnader, icke kunna

ifrågakomma. Vid övei*vägandena synas med hänsyn härtill seminarierna

i Stockholm, Uppsala, Linköping, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Falun

och Umeå kunna lämnas å sido. Enahanda skulle ock gälla i fråga om

seminariet i Luleå, därest icke, såsom överstyrelsen nedan går att beröra,

särskilda omständigheter härvid låta sig åberopa. Vidare må framhållas,

att seminariet i Kalmar förfogar över en byggnad, som kommit i statsverkets

ägo genom en donation, för vilken vissa villkor uppställts. En

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majt:s proposition Nr 121.

eventuell indragning skulle alltså ur nu förevarande synpunkt kunna

ifrågasättas allenast beträffande seminarierna i Strängnäs, Skara, Landskrona

och Härnösand. Att överstyrelsens ingående överväganden i saken

utmynnat i ett förslag om nedläggande av Strängnässeminariet har främst

betingats av följande tre skäl. Det är till en början obestridligt, att frånvaron

av gymnastiksal jämte en del andra för undervisningen oundgängliga

lokaler redan år 1914 föranlett riksdagen att efter framställning av

Kungl. Maj:t anvisa medel för erforderlig tillbyggnad av den nuvarande

seminariebyggnaden. Här föreligger alltså en akut byggnadsfråga, vilken

ovillkorligen måste lösas, så snart stadens allmänna läroverk icke

längre kan ställa gymnastiklokal till seminariets förfogande. Och med

den utvidgning av läroverket, som beslutats av 1927 års riksdag, torde

denna tidpunkt vara ganska närliggande. Tillbyggnadsbehov av liknande

omfattning föreligger visserligen även vid folkskoleseminariet i Skara,

men detta seminarium disponerar redan egen gymnastiksal samt förfogar

över någorlunda tillfredsställande provisoriska lokaler, vadan ett definitivt

tillgodoseende av detta seminariums lokalfråga kan anstå tills ur

olika synpunkter gynnsammare läge inträder.

Vidare måste uppmärksammas, att seminariet i Strängnäs på grund av

läget icke har något mera utpräglat rekryteringsområde. Den manliga

ungdom i Mellansverige, som önskar förvärva folkskollärarutbildning

och hittills besökt Strängnässeminariet, kan utan större olägenhet anlita

Uppsala- eller Linköpingsseminariet och i någon mån även seminariet i

Karlstad.

Och slutligen gäller, att seminariebyggnaden i Strängnäs efter vidtagande

av de kompletteringsarbeten, som byggnadsstyrelsen och överstyrelsen

i underdånigt utlåtande den 12 oktober 1928 angivit, med fördel

skulle kunna utnyttjas för ett statens småskoleseminarium, avsett att

ersätta landstingsseminarierna i Uppsala, Malmköping, Västerås och

Örebro.

Vad till sist angår seminariet i Luleå måste ihågkommas, att genom indragning

av parallellavdelningarna därstädes öppnas möjlighet att utan

dyrbar om- eller nybyggnad genom förflyttning av småskoleseminariet i

Murjek skaffa lokaler för detta härutinnan illa ställda seminarium. Främst

med hänsyn härtill har överstyrelsen funnit en förändrad organisation aAnämnda

folkskoleseminarium kunna med fördel genomföras.

Överstyrelsen måste på grund av vad här i korthet anförts och i anslutning

för övrigt till vad överstyrelsen i olika tidigare underdåniga framställningar

yttrat, hålla före, att vid den nödA7ändig befunna inskränkningen

av seminarieorganisationen de av överstyrelsen föreslagna åtgärderna

äro väl grundade ur de synpunkter, som här berörts.

Vad så särskilt beträffar det av rektor Högsby framställda förslaget,

torde först böra erinras, att ett realiserande av detsamma måste hava till

förutsättning, att Strängnässeminariets lokalfråga löses. ÖA^erstyrelsen är

visserligen icke i tillfälle att framlägga slutliga beräkningar rörande de

kostnader, som därav skulle föranledas. Erinras må emellertid, att kostnaderna

år 1913 beräknades till 206,895 kronor och att på grund aA^ sedermera

inträffad stegring av byggnadskostnaderna detta belopp torde böra

mera än fördubblas, därest arbetena nu skulle komma till utförande.

När det gäller de årliga driftkostnaderna, är det icke möjligt för öA^erstyrelsen

att under den tid, som stått till förfogande för remissens besva
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

rande, åvägabringa eu på alla punkter fullt exakt uppskattning av desamma

enligt de båda alternativen. Men överstyrelsen bär låtit sig angeläget

vara att söka belysa även denna sida av frågan genom följande

överslagsberäkningar, vilka torde få anses lullt tillfredsställande ådagalägga

den statsfinansiella innebörden av de båda alternativen, och då,

såsom nedan påvisas, skillnaden i kostnader mellan den av Högsby ifrågasatta

och den av överstyrelsen föreslagna anordningen av seminarieorganisationen

är mycket avsevärd, torde erforderliga hållpunkter för spörsmålets

bedömande även ur nu berörda synpunkt vara för handen.

Enligt överstyrelsens förslag skulle seminariet i Strängnäs nedläggas

samt studentklasserna bibehållas vid seminarierna i Stockholm och Växjö,

varjämte dubbelseminariet i Linköping skulle kvarstå orubbat. I det hela

kan skillnaden mellan Högsbys förslag och det av överstyrelsen framställda

sägas ligga däri, att medan Högsby räknar med seminariet i

Strängnäs + enkelseminarium i Linköping + 2 studentkurser, innebär

överstyrelsens förslag allenast dubbelseminarium i Linköping + 2 studentkurser.

Skillnaden i kostnaden mellan de båda alternativen bör följaktligen

utgöra det belopp, varmed utgifterna för uppehållande av folkskoleseminariet

i Strängnäs överstiga merutgifterna för seminariets i Linköping

bibehållande såsom dubbelseminarium, därvid beträffande dessa

senare utgifter givetvis måste räknas som om alla ifrågavarande kostnader

utginge å ordinarie stat.

Vad till en början angår kostnaderna för seminariet i Strängnäs, uppgår

aviöningsstaten enligt statsliggaren till 65,360 kronor och omkostnadsstaten

till 25,000 kronor. Härtill böra läggas ålderstillägg, beräknade till

i runt tal 12,000 kronor, samt vissa arvoden å tillsammans 2,300 kronor.

De sammanlagda kostnaderna utgöra alltså 104,660 kronor, i avrundat belopp

105,000 kronor.

Skillnaden mellan aviöningsstaten för ett färdigbildat dubbelseminarium

och ett enkelseminarium utgör enligt statsliggaren 48,450 kronor

(113,810—65,360 kronor). Ålderstillägg för 5 lektorer, 3 övningsskollärare

samt vissa övningslärare kunna beräknas till 9,000 kronor, förhöjningen i

vissa arvoden till 1,600 kronor, vadan merkostnaden i nu förevarande avseende

kan uppskattas till 59,050 kronor (48,450 + 9,000 + 1,600 kronor),

avrundat 59,000 kronor. Skillnaden mellan 105,000 och 59,000 kronor utgör

46,000 kronor. Ytterligare måste beaktas, dels att den tillfälliga löneförbättringen

för de enligt överstyrelsens förslag tillkomna befattningshavarna

i Linköping icke skulle stiga till så stort belopp som för enahanda

ändamål utgår vid folkskoleseminariet i Strängnäs, dels att beloppet

av dyrtidstillägg vid sistnämnda seminarium jämväl komme att överstiga

motsvarande merkostnad vid Linköpingsseminariet. Dessa belopp,

approximativt beräknade till 9,000 kronor, böra givetvis läggas till den

lörut beräknade kostnadsdifferensen 48,000 kronor, och man torde med

hänsyn härtill kunna uppskatta den totala årliga utgiftsökning, som för

statsverket skulle inträda, därest Högsbys förslag förverkligades, till omkring

55,000 kronor.

Under hänvisning till det sålunda anförda vill överstyrelsen till sist

uttala, att ur de synpunkter, från vilka överstyrelsen haft att bedöma den

föreliggande frågan, de i de remitterade skriiterna anförda skälen icke

synas vara av beskaffenhet att kunna rubba överstyrelsens tidigare intagna

ståndpunkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Rektor

G. Högsbv.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Rektor Högsby har sedermera ingivit ytterligare en skrift i ämnet, dagtecknad

den 2 februari 1929, däri han bland annat anför.

Mot förslaget att förflytta studentkurserna till Linköping riktar skolöverstyrelsen

den anmärkningen, att det skulle lända till stort förfång

iör den vid folkskoleseminariet i Stockholm anordnade provårsutbildningen,

om studentkursen och de av densamma föranledda avdelningarna

i övningsskolan indroges. Denna uppfattning är relativt ny, ty ännu så

sent som i underdånig skrivelse den 26 januari 1926 förordar skolöverstyrelsen,

»att från och med liisåret 1926—1927 förslagsvis till och med läsåret

1929—1930 studentkurser upprätthållas vid folkskoleseminariet i

Stockholm för kvinnliga elever och vid folkskoleseminariet i Växjö för

manliga elever, och att därefter respektive kurser under en fyraårsperiod

överflyttas till seminarierna i Kalmar och Strängnäs». Överstyrelsens

betänkligheter inför förslaget att vid ett manligt seminarium utbilda

kvinnliga studenter äro ej närmare motiverade. Då de väl näppeligen

bero på tveksamhet att tillämpa samskoleidén, torde betänksamheten

grunda sig på farhåga för organisatoriska svårigheter. Med den erfarenhet

jag äger från organisationen och ledningen av landets hittills enda

samseminarium vågar jag påstå, att om man låter de kvinnliga och de

manliga eleverna bilda olika undervisningsavdelningar, komma inga som

helst sådana svårigheter att följa av arrangementet.

Ur ekonomisk synpunkt motiverar skolöverstyrelsen indragningen av

seminariet i Strängnäs och bibehållandet av Skaraseminariet på följande

sätt. Båda seminarierna behöva tillbyggnader, men behovet är mera akut

i Strängnäs, under det att seminariet i Skara, disponerar provisoriska lokaler,

så att byggandet där kan anstå till lämpligare tidpunkt. Härvid är

först att märka, att de provisoriska lokalerna i Skara ej disponeras för

ingenting utan betinga en hyra av 5,900 kronor årligen. Eu indragning

av Skaraseminariet skulle alltså inbespara bland annat detta belopp, men

dessutom även rektors hyresersättning 1,950 kronor. Kapitaliseras summan

av dessa belopp, kronor 7,850, efter 4,5 procent, vilket väl är den högsta ränta

stateu behöver räkna med, får man ett kapital på 174,444: 44 kronor, alltså

nära nog hälften av det belopp, som beräknas vara behövligt för att

skänka Strängnässeminariet förstklassiga lokaler. Om man så håller i

minnet, att i en ej alltför avlägsen framtid Skaraseminariet kräver en nybyggnad

till en kostnad av omkring 1 miljon kronor, så blir bibehållandet

av detta provisorium ur ekonomisk synpunkt skäligen tvivelaktigt. Vad

så beträffar härvarande seminariums behov av egen gymnastiksal, så har

detta behov varit akut ända sedan seminariets tillkomst. Läroverkets

gymnastiksal, som seminariet förhyr, ligger nämligen på omkring 20 minuters

väg från seminariet, varför ända från seminariets början dess

gymnastiklektioner måst förläggas till tiden efter middagen, till stort förfång

för elevernas arbetsro. Liar detta fått gå för sig hittills, får det väl

fortgå ännu någon tid. Gränsen sättes av läroverkets utvidgning på grund

av 1927 års beslut. Men när kommer detta att realiseras och hur kommer

det att påverka lösningen av läroverkets egen byggnadsfråga? Därom vet

ingen något säkert. Det enda beslut, som av myndighet hittills fattats, är

stadsfullmäktiges beslut att anslå medel till nybyggnad, som även omfattar

ny gymnastiklokal. Skulle detta beslut stadfästas, kommer seminariets

gymnastikfråga i ett gynnsammare läge än den någonsin varit tidi
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Runr/l. May.ts proposition Nr 121. 49

gare. Tillfredsställande blir den dock inte löst, förr än seminariet får

egen gymnastiklokal.

Ur överstyrelsens andra ovannämnda synpunkt utdömes härvarande

seminarium, emedan det skulle sakna mera utpräglat rekryteringsområde.

Inträdessökande kan dock ej sägas, att seminariet saknar. Trots ideliga

notiser i tidningspressen de sista åren, att seminariet skall indragas, hade

till senaste inträdesprövningen anmält sig 98 sökande. Tillfälle till ett

gott urval av elever saknas alltså ej. Vad menas då med ett seminariums

rekryteringsområde? Om det visar sig att år efter år seminariets elevkår

rekryteras till största delen från samma landskap, hur avlägsna få dessa

vara för att räknas till det mera utpräglade rekryteringsområdet? För att

visa, hur det förhåller sig med Strängnässeminariets rekryteringsområde,

skall jag här nedan angiva

de län, från vilka

de flesta eleverna kommit

under åren 1925/1928:

1925

1926

1927

1928

Stockholms stad.........

......... 11

11

10

O

Stockholms län........

.......... 5

5

6

6

Södermanlands » ........

.......... 23

26

23

26

Örebro » ........

.......... 18

13

9

9

Västmanlands » ........

.......... 12

11

9

8

Kopparbergs » ........

.......... 14

14

12

9

Summa 83

80

69

63

Hela elevantalet.........

..........115

106

93

84

Som synes av ovanstående har seminariet ett verkligt utpräglat rekryteringsområde.

Om man bortser från Kopparbergs län, som kanske anses

ligga för långt bort, utgöres detta av Mälarens och Hjälmarens bygder

med undantag av Uppland. I procent uttryckt lämna ovan angivna landsdelar

följande andel av elevkåren för respektive år: 72, 75, 74, 75. Borträknas

eleverna från Kopparbergs län, bli talen: 60, 62, 61, 64. Att det inte

är järnvägsresans längd, som är avgörande för vilket seminarium som

besökes, visas därav att så ojämförligt många flera stockholmsynglingar

söka sig till Strängnäs än till andra seminarier. Härmed vill jag inte förneka

betydelsen av att elever få utbilda sig så nära sina hembygder som

möjligt. Men om detta ej får gälla i lika hög grad för Strängnässeminariets

elever som för Skaraseminariets, borde det väl ändå gälla småskoleseminariernas.

Men hur kan den, som ömmar så för västgötaflickorna ha

hjärta att föreslå att eleverna från småskoleseminarierna i Uppsala, Västerås,

Örebro och Malmköping skola alla flyttas till Strängnäs?

Av den redogörelse, jag förut lämnat, framgår, hurusom alltsedan år 1923

det varit nödvändigt att vidtaga inskränkningar i seminarieorganisationen,

emedan denna befunnits vara alltför omfattande i förhållande till behovet

av lärarkrafter. Den organisation, som förelåg läsåret 1922/1923, inrymde

10 dubbelseminarier (däri inräknade seminarierna i Skara och Landskrona,

vid vilka extra parallellavdelningar då upprätthöllos) och 5 enkelseminarier

samt 6 studentkurser; den var således, med utgångspunkt från ett elevantal

per klass av 30, anpassad för en årlig utexamination av omkring 900 lärare.

Från och med läsåret 1923/1924 hava emellertid åtgärder årligen vidtagits

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 97 häft. (Nr 121.) 4

Departe
mentschefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

för inskränkning av lärarproduktionen, så att denna, med den intagning i

första klassen, som uppehållits under läsåren 1926/1929, beräknas nedbragt

till omkring 400 lärare årligen. Inskränkuingsåtgärderna hava efter hand erhållit

allt större omfattning. Från att i början hava berört allenast vissa extraordinära

anordningar, studentkurser, privata seminarier och extra parallellavdelningar,

hava inskränkningarna från och med budgetåret 1926/1927 måst utsträckas

även till de mera fasta delarna av seminarieorganisationen. Sålunda

har under vart och ett av de tre sista budgetåren ingen nyintagning av elever

i första klassen förekommit vid fem av de åtta ordinarie dubbelseminarierna.

Av organisatoriska skäl hava sistberörda inskränkningsåtgärder icke kunnat

varje år knytas till samma dubbelseminarier utan måst fördelas på olika

seminarier. Budgetåret 1926/1927 drabbades första klassen i parallellavdelningarna

vid seminarierna i Uppsala, Linköping, Falun, Karlstad och Umeå

av indragning. Läsåret 1927/1928 kom turen till första klassen av parallellavdelningarna

vid seminarierna i Lund, Luleå, Linköping, Falun och Karlstad.

Läsåret 1928/1929 indrogs första klassen av parallellavdelningarna vid seminarierna

i Göteborg, Lund, Luleå, Uppsala och Umeå. Genom dessa indragningsåtgärder

har man kommit därhän att under innevarande budgetår varje

dubbelseminarium har endast 6 klassavdelningar utom Göteborgsseminariet,

som arbetar med 7 avdelningar. Fluru dessa avdelningar fördela sig å de

olika klasserna framgår av vad jag förut anfört (sid. 35). Under vart och

ett av ifrågavarande tre budgetår hava vidare uppehållits endast två studentklasser,

förlagda till seminarierna i Stockholm och Växjö. Till minskande

av utexaminationen har slutligen elevantalet i första klassen, som redan

budgetåret 1925/1926 nedsattes från 30 till 25, sänkts till 20 för vart och

ett av budgetåren 1926/1929 utom vad angår studentklasserna, där antalet

elever utgjort 25.

Alla dessa åtgärder hava hittills endast haft provisorisk karaktär. Till

grund för de överväganden, som varje år ägt rum, hava legat av skolöverstyrelsen

med ledning av ingående undersökningar verkställda statistiska

beräkningar av lärartillgång och lärarbehov. Dessa beräkningar, huru omsorgsfullt

man än strävat att göra dem, hava dock av naturliga skäl icke

kunnat vara annat än approximativa och för övrigt i mycket måst bygga

på sannolikhetskalkyler. Här inverka många på förhand ej fixerbara faktorer:

ändringar i barnantal, omorganisationer, avgång av olika anledningar

etc. Det har också visat sig, att överstyrelsen upprepade gånger måst med

hänsyn till nytillkomna omständigheter ändra sina beräkningar. På grund

av den osäkerhet, som sålunda vidlådit det material, på vilket statsmakterna

haft att grunda sina åtgöranden i denna sak, hava dessa valt att tills

vidare nöja sig med berörda provisoriska anordningar i avvaktan på vad

fortsatta noggranna undersökningar i ämnet under en följd av år kunde

giva till resultat.

Redan i 1926 års statsverksproposition antydde emellertid dåvarande chefen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

för ecklesiastikdepartementet, att utvecklingen på ifrågavarande område måhända

kunde komma att nödvändiggöra nedläggande av ett seminarium,

varvid han i första hand tänkte sig, att seminariet i Skara, som hade bristfälliga

lokaler, skulle komma ifråga. Skolöverstyrelsen upptog oek denna

tanke till närmare begrundande i sin förut omförmälda skrivelse av den 26

januari 1926. Överstyrelsen ansåg sig visserligen kunna konstatera, att

seminarieorganisationen var alltför vid i förhållande till det då fastställbara

lärarbehovet, men fann dock ej tillrådligt att statsmakterna ännu skrede

till några mera bestående inskränkningar av densamma. Överstyrelsen betecknade

det ock som »en allvarsam sak att nedlägga en gammal kulturinstitution

med traditioner ej minst inom den bygd, som sett den framväxa

och utvecklas», samt framhöll de olägenheter för befattningshavarna, som

skulle bliva en följd av en indragning. En sådan åtgärd tedde sig enligt

överstyrelsens mening icke försvarlig annat än i ett oavvisligt tvångsläge,

och ett dylikt tvångsläge förelåg icke då, enligt överstyrelsens uppfattning.

För ett uppskov med avgörandet av frågan om en definitiv seminarieindragning

talade även det förhållandet, att spörsmålet om statens övertagande

av småskoleseminarieutbildningen ännu vore under utredning. Skulle ett

statsövertagande komma till stånd, kunde det visa sig ändamålsenligt att

koncentrera verksamheten till ett mindre antal anstalter, och då kunde

det falla sig naturligt att särskilt pröva, om ej ett till indragning ifrågasatt

folkskoleseminariums lokaler kunde användas för småskoleseminariernas

räkning.

Emellertid ingick överstyrelsen även i diskussion om vilket seminarium,

som, om indragning av ett dylikt befunnes nödvändig, i första rummet

borde ifrågakomma. Överstyrelsen kom därvid till det resultatet, att ettdera

av seminarierna i Strängnäs och Skara borde i första hand komma i åtanke,

detta framför allt därför, att det för statsverket skulle medföra de största

besparingarna att nedlägga något av dessa seminarier. Bägge seminarierna

hade mindre tillfredsställande lokaler, som tarvade för staten kostsam nyeller

tillbyggnad. Dock anfördes av överstyrelsen ganska stora betänkligheter

mot ett nedläggande av seminariet i Skara, emedan därigenom den kvinnliga

ungdomen i Västsverige skulle betagas möjligheten att erhålla utbildning

vid folkskoleseminarium inom sin hembygd. Liknande betänkligheter

ansåg överstyrelsen ej kunna riktas mot tanken att indraga seminariet i

Strängnäs, då detta saknade särskilt rekryteringsområde. Rekryteringsområdet

för sistnämnda seminarium sammanfölle väsentligen med seminariernas

i Uppsala och Linköping. Någon bestämd ståndpunkt till frågan om vilketdera

av nu nämnda båda seminarier man borde välja, kunde överstyrelsen

vid detta tillfälle ej intaga.

Kom så den stora av Kungl. Maj:t genom beslut den 31 mars 1926 anbefallda

utredningen rörande lärarbehovet. Denna utredning, som baserade

sig på ytterst detaljerade uppgifter från varje skoldistrikt i riket rörande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj\ts proposition Nr 121.

antalet födda barn, erforderliga omorganisationer av skolväsendet och i anledning

därav påkallad ökning eller minskning av antalet lärarkrafter m. in.

samt mycket ingående statistiska undersökningar rörande avgången inom

lärarkåren och övriga förhållanden, som öva inflytande på den sak, det här

gäller, framlades av överstyrelsen i dess ovan refererade skrivelse av den

23 juni 1927. I denna utredning har överstyrelsen gjort vissa beräkningar,

som äro särskilt betydelsefulla för bedömande av frågan huruvida och i

vilken omfattning en bestående inskränkning av seminarieorganisationen bör

äga rum. Överstyrelsen har nämligen på grundval av det föreliggande materialet

ansett sig kunna fastställa storleken av den folkskollärarkår, som vid en

fullt utbildad organisation av folkskoleväsendet erfordras, till omkring 15,500

lärare. För upprätthållande av denna lärarstock är det enligt överstyrelsens

beräkningar nödvändigt, att den normala årliga lärarproduktionen utgör 575

lärare. Med utgångspunkt från denna sistnämnda siffra och under förutsättning,

att elevantalet per klass bestämmes till 25 — ett antal, som överstyrelsen

av pedagogiska skäl finner önskvärt såsom maximum — kommer

överstyrelsen till det resultatet, att seminarieorganisationen bör omfatta 23

avgångsklasser (23 X 25 = 575). Då den nuvarande organisationen, bortsett

från de senare årens tillfälliga inskränkningar i fråga om nyintagningen av

elever vid vissa dubbelseminarier, inrymmer 25 avgångsklasser (8 dubbelseminarier

[= 16 avgångsklasser] + 7 enkelseminarier [= 7 avgångsklasser]

+ 2 studentkurser [= 2 avgångsklasser]), kunna alltså två av dessa klasser

slopas. Överstyrelsen föreslår ock, att så måtte ske. Med hänsyn till önskvärdheten

att uppehålla fördelningen av manliga och kvinnliga lärare i

proportionen 3 : 2, anser överstyrelsen indragningen böra genomföras så, att

1 72 manlig och 72 kvinnlig avdelning nedläggas, varefter skulle återstå 14

manliga och 9 kvinnliga avdelningar.

I sin skrivelse den 23 juni 1927 har överstyrelsen tagit ståndpunkt till

frågan om vilka seminarier, indragningen skall drabba. De betänkligheter,

överstyrelsen tidigare känt inför tanken på eu indragning av Skaraseminariet,

förklarar sig överstyrelsen fortfarande hysa, och dessa betänkligheter äro så

starka, att överstyrelsen nu avstår från denna utväg och i stället ifrågasätter

till nedläggande — förutom seminariet i Strängnäs — parallellavdelningen

vid seminariet i Luleå. De tre Norrlandsseminarierna utexaminera årligen

125 lärare, vilket anses för mycket. 100 lärare årligen beräknar överstyrelsen

kunna fylla behovet för dessa landsdelars vidkommande. Genom ett nedläggande

av seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå skulle

den ovan angivna proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare bibehållas,

då Strängnässeminariet representerar en manlig avgångsklass och

parallellavdelningen i Luleå en halv manlig och en halv kvinnlig klass.

Till de genom parallellavdelningens i Luleå indragning lediga lokalerna vid

seminariet därstädes anser överstyrelsen med fördel kunna förläggas det

statliga småskoleseminarium, som nu uppehälles i Murjek och vars lokal
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Muj:ts proposition Nr 121.

förhållanden anses ogynnsamma och kräva förbättring. Indragningsåtgärderna

borde enligt överstyrelsens mening taga sin början med läsåret 1928/

1929.

Sin nu angivna ståndpunkt vidhåller överstyrelsen fortfarande i sin förnyade

utredning av den 2 december 1927, dock med den modifikationen,

att överstyrelsen anser, att med de definitiva inskränkningsåtgärderna bör

anstå ännu ett år. Anledningen till denna ändring angives vara dels beräkningarnas

osäkerhet, som manade till »synnerlig försiktighet» vid bestämmande

av den framtida seminarieorganisationens definitiva omfattning, dels ock det

förhållandet, att överstyrelsen i annat sammanhang framställt förslag att i

samband med statens övertagande av småskollärarutbildningen ett dubbelseminarium

för utbildning av småskollärarinnor skulle förläggas till Strängnäs,

vilket förslag ännu icke vore prövat av statsmakterna men borde bedömas

i ett sammanhang med förslaget om nedläggande av folkskoleseminariet

i Strängnäs.

I sina framställningar rörande anslagsfrågor, avsedda att föreläggas 1929

års riksdag, vidhåller överstyrelsen alltjämt kravet på nedläggande av

seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå. Ifråga om tidpunkten,

när detta nedläggande bör taga sin början, är överstyrelsen ej alldeles

bestämd. Skäl tala visserligen fortfarande, enligt överstyrelsens mening,

för ett samtidigt avgörande av indragningsfrågan och frågan om statens

ställning till småskoleseminarierna. Men organisatoriska skäl anföras

för ett omedelbart ståndpunkttagande till den förra frågan utan sammankoppling

med den senare, därest denna icke förelädes 1929 års riksdag.

Och dessa sistberörda skäl synas överstyrelsen starkare. Vad som gör, att

överstyrelsen finner det önskvärt, att frågan om seminarieindragningen föres

till ett avgörande vid 1929 års riksdag, är det förhållandet, att ett fullföljande

av de tillfälliga begränsningarna av lärarutbildningen på samma sätt

som hittills skulle medföra en minskning av klassavdelningarnas antal vid

vissa dubbelseminarier till 5, något som anses synnerligen olägligt med hänsyn

till möjligheterna att kunna utnyttja de befintliga lärarkrafterna och övningsskolavdelningarna.

Överstyrelsens plan är nu denna. För läsåret 1933/

1934, vars lärarbehov bör vara bestämmande för intagningens omfattning

läsåret 1929/1930, kan antalet erforderliga lärarkrafter uppskattas till omkring

500, en siffra, som av överstyrelsen för säkerhets skull reduceras till

470. Indrages seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå från

och med budgetåret 1929/1930, återstå, såsom nämnt, 23 intagningsklasser.

1 dessa bör elevantalet för sistnämnda budgetår bestämmas till 25, vad

angår de båda studentklasserna, och till 20 för de övriga. Intagningen

kommer då att omfatta (21x20 + 2x25 =) 470 elever och alltså motsvara

det lärarbehov, som skulle föreligga läsåret 1933/1934. Under budgetåret

1930/1931 kan man, om så anses nödvändigt, ånyo skrida till tillfälliga in
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

dragningar av första klassen i parallellavdelningarna vid vissa dubbelseminarier,

men i stället bör klassnumerären då kunna höjas till 25.

Skolöverstyrelsens planer på definitiva begränsningar av seminarieorganisationen

hava icke passerat utan erinringar från de orter, som berörts av

de ifrågasatta åtgärderna. Protester hava kommit såväl från Strängnäs som

från Luleå, och även Skara har inlagt gensägelser mot den tanke, som under

frågans dryftande skymtat, att slopa därvarande folkskoleseminarium.

De synpunkter, som därvid anlagts, äro i stort sett desamma vad samtliga

städerna angår. Man framhåller de ekonomiska förluster, som en indragning

skulle tillskynda ej mindre kommunerna såsom sådana, i form av minskade

skatteintäkter, än även ortsbefolkningen genom förlorade inackorderings- och

hyresinkomster m. m. Man påpekar även olägenheterna för befattningshavarna

genom en tvångsförflyttning och för den ungdom, som på grund

av indragningen nödgas söka sig bort från hemtrakten för att vinna den

önskade utbildningen. Vad Skara och Strängnäs beträffar, påpekas dessa

städers särskilda lämplighet såsom förläggningsplatser för seminarier eller

läroanstalter överhuvudtaget. De äro båda gamla kulturplatser, hava ett

ostört läge och äro befriade från industriella anläggningar men likväl i besittning

av goda kommunikationer.

Av stadsfullmäktige i Strängnäs har särskilt framhållits, att den därvarande

seminarietomten på sin tid av staden upplåtits till Kungl. Maj:t och

kronan på det villkoret, att tomten användes till plats för ett folkskoleseminarium.

Skulle nu staten nedlägga seminariet, kräva stadsfullmäktige,

att staten utgiver lösen för tomten, som har en areal av 24,645 kvadratmeter

och uppskattas till ett värde av 4 kronor per kvadratmeter. Vidare fordra

stadsfullmäktige gottgörelse för stadens förlust av skatteinkomster, vilken

förlust taxeras till omkring 10,000 kronor årligen. Ytterligare hava ett antal

lärare vid folkskoleseminariet i Strängnäs, vilka förvärvat sig fastigheter

därstädes men nu beräkna att vid försäljning av dessa bliva åsamkade förluster,

fordrat ersättning härför.

Den utförliga redogörelse, som tidigare lämnats för den föreliggande

frågans utveckling och nuvarande läge, och den sammanfattning, som nu

gjorts av de olika synpunkter, som i saken framkommit, torde visa, att

det är ytterst vanskligt att taga ställning till spörsmålet om en definitiv

inskränkning av seminarieorganisationen. Det gäller ju alltjämt, att de beräkningar,

på vilka man har att grunda sitt omdöme, äro behäftade med

eu viss osäkerhet. Och likaledes är det sant, såsom överstyrelsen för tre år

sedan med styrka betonade, att det måste betraktas såsom en allvarlig sak

att nedlägga gamla bildningsinstitutioner, som vuxit sig in i den bygd,

där de haft sitt säte. Stora olägenheter komma även därmed att tillskyndas

vederbörande kommuner och befattningshavare. Ej heller synes man

kunna undgå att hysa vissa betänkligheter mot ett avgörande nu, med

hänsyn till att frågan om småskoleseminariernas framtida organisation icke

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121. 55

kunnat föreläggas 1929 års riksdag, ty onekligen höra dessa bägge spörsmål

nära samman. A andra sidan måste det ju sägas, att det icke är sund ekonomi

utan fastmera slöseri att uppehålla en organisation i dess hittillsvarande

omfattning, därest denna med till visshet gränsande sannolikhet kan

betecknas såsom för vid. Och ytterligare kan det icke för den lärarkår, som

har sin verksamhet vid seminarierna, vara annat än i hög grad olägligt att

år efter år hållas i ovisshet om sitt framtida öde. Då nu den myndighet,

som äger den mest ingående kännedomen om och den bästa överblicken

över hithörande förhållanden, upprepade gånger och efter noggranna undersökningar

funnit sig kunna taga på sitt ansvar att föreslå indragning av

en och begränsning av en annan utbildningsanstalt på detta område, och

därtill sista gången gjort gällande, att ett fortsättande på provisoriernas väg

skulle medföra allvarliga organisatoriska olägenheter, så har det synts mig

icke kunna försvaras att längre undanskjuta ett avgörande.

Helt uteslutet vore det visserligen icke av organisatoriska skäl att även för

nästkommande budgetår nöja sig med tillfälliga begränsningsåtgärder och

likväl anpassa intagningen efter det av överstyrelsen för läsåret 1933/1934

beräknade lärarbehovet, 470 lärare. Om man nämligen ej verkställer någon

nyintagning i första klassen i parallellavdelningen i Luleå samt vid övriga

seminarier och de två studentklasserna sätter intagningssiffran till 20, kommer

en sådan organisation att motsvara en lärarproduktion av 480 (24 X 20) eller

10 mera än överstyrelsen beräknat, vilket kan anses såsom en lämplig säkerhetsmarginal

med hänsyn till den avgång bland eleverna, som förekommer

under studietidens lopp. Indragningen av första klassen vid parallellavdelningen

i Luleå skulle då icke innebära någon definitiv åtgärd, varför

någon förflyttning av lärarkrafter från detta till annat seminarium icke

skulle förekomma. Visserligen skulle klassavdelningarna vid Luleåseminariet

på detta sätt under budgetåret 1929/1930 nedbringas till 5, men övertaliga

lärarkrafter skulle kunna utnyttjas vid den vid seminariet anordnade

preparandkursen. Vid övriga dubbelseminarier skulle under sistnämnda

budgetår klassavdelningarnas antal komma att uppgå till 7 vid varje seminarium

utom Göteborgsseminariet, som skulle komma att hava fullt antal

klassavdelningar, d. v. s. 8. Detta förhållande möjliggör att, om så skulle

anses erforderligt, man budgetåret 1930/1931 ånyo skulle kunna vidtaga tillfälliga

begränsningar i samma utsträckning, som under budgetåren 1926/

1929 ägt rum, eventuellt under utökande av elevantalet i klasserna till 25.

Nu angivna organisation av lärarutbildningen under budgetåret 1929/1930

torde icke behöva föranleda någon ökning av reservationsanslagets belopp.

Det kan emellertid icke förnekas, att denna utväg, ehuru den visserligen

rent tekniskt sett är framkomlig, måste betecknas såsom mindre tillfredsställande

ur ekonomisk synpunkt, jämförd med en definitiv indragning

respektive begränsning av två lärarutbildningsanstalter, som överstyrelsens

förslag innebär. Sedan detta förslag slutligen genomförts, skulle detta näm
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

ligen för statsverket medföra en direkt kostnadsbesparing av omkring 150,000

kronor årligen, oberäknat tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. Då jag

anser överstyrelsens beräkningar av det framtida normala lärarbehovet, om

än behäftade med en viss osäkerhet, så dock godtagbara, har det för mig

måst innebära ett bristande hänsynstagande till statens ekonomiska intressen

att ytterligare uppskjuta ett slutligt ståndpunkttagande till detta organisationsspörsmål.

Av dessa och andra skäl, som jag ovan anfört, har jag alltså

funnit mig böra föreslå, att förslag förelägges innevarande års riksdag, att från

och med budgetåret 1929/1930 seminarieorganisationen definitivt beskäres i

den omfattning, överstyrelsen ifrågasatt, d. v. s. att den anpassas efter 23

avgångsklasser i stället för 25.

Skolöverstyrelsen har nu på skäl, som jag omtalat, till indragning föreslagit

enkelseminariet i Strängnäs och parallellavdelningen vid seminariet i

Luleå. Visserligen vill det synas, som om dessa två anstalter icke äro de

enda, som kunna ifrågakomma vid valet mellan de seminarier, som indragningen

skulle drabba. Åtskilliga andra seminariers byggnadsfrågor, som

under de sista åren av statsfinansiella skäl skjutits åt sidan, kunna i

längden icke lämnas obeaktade, och ett tillgodoseende av behoven härutinnan

torde för statsverket komma att ställa sig minst lika eller mera betungande

än Strängnässeminariets. Jag tänker här på seminarierna i Landskrona,

Kalmar och Skara, där lokalförhållandena icke äro tillfredsställande.

Att ett nedläggande i stället av seminariet i Skara skulle medföra vissa

olägenheter för den kvinnliga ungdomen i denna del av landet är visserligen

sant, men otänkbart vore ej att avhjälpa dessa olägenheter genom att

göra seminariet i Göteborg till samseminarium. Visserligen finnas vid sistnämnda

seminarium inga lokaler för kvinnlig slöjd och hushållsgöromål,

men sådana skulle säkerligen för en överkomlig kostnad kunna förhyras.

Seminarielokalerna i Skara skulle då kunna användas för det småskoleseminarium,

som överstyrelsen i annat sammanhang föreslagit skola förläggas

till Skara men för vilket egna lokaler nu saknas. Beträffande förslaget

om indragning av parallellavdelningen i Luleå har jag uppmärksammat,

att överstyrelsen i sin senaste utredning rörande lärarbehovet anser sig

kunna konstatera, att för Norrlands del någon överproduktion av lärarkrafter

för folkskolan icke är för handen. Efterfrågan motsvarar där, synes det,

helt tillgången. Vid sådant förhållande kunde man måhända fråga sig, om

det kan vara befogat att nu begränsa en lärarutbildningsanstalt för denna

landsända.

Ä andra sidan har ju överstyrelsen rätt i den erinran att seminariet i Strängnäs

icke har något mera utpräglat rekryteringsområde, åtminstone icke i samma

grad som t. ex. Skaraseminariet. Det föreligger onekligen en viss anhopning av

folkskoleseminarier i landskapen omkring Mälaren. Vi hava ett enkelseminarium

i Stockholm, ett dubbelseminarium i Uppsala och ett enkelseminarium

i Strängnäs, vartill kommer att dubbelseminariet i Linköping icke är avläg
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungi. Maj:ts proposition Nr 121.

set beläget från denna trakt. Ur sistnämnda synpunkt kan det vara berättigat

att rikta indragningsåtgärderna mot Strängnässeminariet, som av berörda

seminarier har de minst tillfredsställande lokalerna. Såsom ett skäl

för detta seminariums nedläggande kan ock anföras att, på sätt överstyrelsen

i annat sammanhang föreslagit, till de lokaler, som skulle bliva lediga

genom seminariets indragning, man lämpligen skulle kunna förlägga ett dubbelseminarium

för utbildning av småskollärarinnor. Jag har visserligen ännu

icke tagit ställning till frågan om statens övertagande av småskollärarutbildningen,

men jag har vid det studium, jag hittills kunnat ägna den av

överstyrelsen i detta ämne framlagda utredningen, fått det intrycket att, om

ett dylikt statsövertagande skall komma till stånd, överstyrelsens nyssberörda

plan att till Strängnäs förlägga ett dubbelseminarium för utbildning av

småskollärarinnor är värt beaktande.

\ ad parallellavdelningens indragande i Luleå angår, har överstyrelsen tänkt

sig att till de där ledigblivande lokalerna skulle kunna flyttas statens småskoleseminarium

i Murjek. Jag vill betona, att överstyrelsen icke närmare

vare sig i detta ärende eller i utredningen angående småskollärarutbildningens

övertagande av staten utvecklat skälen till en sådan förflyttning

utan endast framhållit, att småskoleseminariet i Murjek hade mindre tillfredsställande

lokaler. Efter vad jag utrönt är detta också fallet. Seminariet

är mycket trångbott, och dessutom äro byggnaderna åtminstone delvis ganska

bristfälliga. Därtill kommer, att seminariets belägenhet är synnerligen ödslig,

visserligen invid norra stambanan men i ett litet lappmarkssamhälle, vida

skilt från mera bebodda trakter. Jag tror därför, att det föreligger ett visst fog

för en dylik förflyttning, vilken dels skulle giva seminariet bättre lokaler,

dels ock skulle bereda såväl lärare som elever drägligare levnadsförhållanden

och lättare tillgång till åtskilliga bildningsanstalter, av vilka de i sina studier

kunde draga nytta. Seminarielokalerna i Murjek skulle sedermera möjligen

kunna komma ifråga till användning för ett kommunalt skolhem i Jokkmokks

församling, varom fråga varit å bane, givetvis under förutsättning

att en tillfredsställande överenskommelse härom kunde träffas mellan staten

och församlingen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag funnit övervägande skäl

tala för att indragningen bör komma att avse de två anstalter överstyrelsen

föreslagit.

Olägenheter för de av indragningarna berörda kommunerna och för enskilda

kommer ett förverkligande av förslaget visserligen att medföra. Men

detta kommer att bliva fallet var än beskärningen drabbar. Ersättningsanspråken

från Strängnäs stad i fråga om mistade skatteintäkter och från

de fastighetsägande lärarna därstädes anser jag icke böra föranleda någon

åtgärd. En organisation av undervisningsanstalter är icke något oföränderligt

och för all framtid beståndande, ej heller grundar sig läroanstalternas

förläggning på de olika orterna på något avtal i egentlig mening mellan

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

kronan och den kommunala korporationen. De kommuner, som fått till

sig förlagda seminarieinrättningar, hava i allmänhet betraktat detta såsom

en förmån, ej såsom en rättighet, och de hava stundom ansett det såsom

en så betydande förmån, att de funnit den värd ett erbjudande om kostnadsfri

upplåtelse av tomtmark. Så är fallet med Strängnäs. Förlorar nu

staden denna förmån, är detta visserligen ett mycket beklagligt förhållande

ur mer än en synpunkt, men det kan icke för staden grunda någon rätt

till skadestånd av ovanberörd natur. Vid markupplåtelsen från Strängnäs

sida fästes villkoret, att marken skulle användas till tomt för ett folkskoleseminarium.

Jag förutsätter, att Strängnäs kommun skall finna med sin

fördel förenligt att låta statsverket fortfarande nyttja tomten, därest till

densamma förlägges ett dubbelt småskoleseminarium. Skulle denna plan

icke komma att genomföras, är det icke uteslutet, att statsverket, om staden

sådant medgiver, kan finna annan användning för tomten t. ex. för den

länge eftersträvade men ännu icke förverkligade kursen för utbildning av

småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Nu ifrågavarande spörsmål blir i

varje fall icke aktuellt förrän år 1932, då seminariets indragning i och med

vårterminens utgång är slutförd.

Vad angår ersättningskraven från lärarna vill jag framhålla, att jag livligt

ömmar för deras belägenhet, men anser, att det skulle innebära ett med

hänsyn till sina konsekvenser betänkligt prejudikat, om statsmakterna tillerkände

dem någon gottgörelse av det slag, de påyrkat. Jag erinrar, att

de enligt sina avlöningsvillkor äro, i likhet med andra statliga befattningshavare

inom undervisningsväsendet, underkastade fiyttningsskyldighet. Skulle

någon ersättning i berörda hänseende medgivas de lärare, om vilka i detta

fall är fråga, torde varje annan lärare, som på grund av omorganisation

eller eljest tvångsförflyttas, böra röna samma behandling. Och detta väl

icke endast i kommande fall utan även i sådana fall, som redan passerat.

Jag övergår nu till att behandla anslagsfrågan under förutsättning, att

seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå successivt nedläggas

från och med budgetåret 1929/1930 samt att i övrigt den plan för seminarieorganisationen

under nämnda budgetår följes, som av skolöverstyrelsen

framlagts i dess skrivelse den 27 november 1928.

Enligt överstyrelsens beräkningar medför indragningen av seminariet i

Strängnäs, att för budgetåret 1929/1930 en lektorslön om 5,800 kronor besparas.

För seminariets i Luleå vidkommande inbesparas genom indragningsåtgärderna

två lektorslöner å tillhopa 11,600 kronor,

besparingar göras å timlärararvoden i övningsämnen med sammanlagt 1,900

kronor, vartill komma ytterligare besparingar å arvoden till läkare, bibliotekarie

och rektors skrivbiträde till ett sammanlagt belopp av 1,200 kronor.

I allt skulle kostnadsminskningen det första året uppgå till 20,500 kronor.

Dessa beräkningar föranleda ingen erinran från min sida.

Å den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingå
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

ende posten: Folkskoleseminarierna, vilken för budgetåret 1928/1929 utgör

1.804.000 kronor, förelåg enligt vederbörande budgetredovisning vid slutet

av budgetåret 1927/1928 en reservation på omkring 85,000 kronor. Men,

såsom närmare framgår av punkten 106 i 1928 års åttonde huvudtitel,

torde av denna reservation ett belopp av minst 20,000 kronor tagas i

anspråk under budgetåret 1928/1929. För budgetåret 1929/1930 är att

märka, att, därest förslaget om nedläggande av seminariet i Strängnäs och

parallellavdelningen i Luleå vinner bifall, den hittills tilllämpade vakanssättningen

av lediga tjänster torde, åtminstone till en del, böra upphöra,

varigenom utgifterna för läraravlöningar komma att ökas. Jag anser visserligen

med hänsyn till den förhandenvarande reservationen, att en sänkning

av anslagsposten kan ske för budgetåret 1929/1930, men på grund av

nyssberörda förhållanden bör denna sänkning ske med en viss försiktighet.

Enligt min mening torde anslagsposten för ifrågavarande budgetår kunna

nedsättas till 1,770,000 kronor, vilket, därest överstyrelsens uppskattning av

anslagsbehovet under budgetåret 1929/1930 är riktig, skulle innebära, att

34.000 kronor av reservationen skulle komma att åtgå under sistnämnda

budgetår.

I skrivelse den 31 augusti 1928 angående anslag för folkundervisningen

för budgetåret 1929/1930 har skolöverstyrelsen till behandling upptagit frågan

om anslag till stipendier för elever vid folkskoleseminarier och därvid

anfört huvudsakligen följande:

Även under läsåret 1929/1930 är en minskning av elevantalet att förutse.

Medan elevantalet under läsåret 1928/1929 kan uppskattas till omkring

1,730, torde elevantalet 1929/1930 böra beräknas till omkring 1,550.

Med nyssnämnda beräkning av elevantalet under läsåret 1928/1929 belöpa

av de för innevarande budgetår tillgängliga stipendiemedlen på varje

elev omkring 129 kronor. Med utgångspunkt från att stipendierna under

läsåret 1929/1930 böra bibehållas vid åtminstone samma belopp per elev

räknat som under läsåret 1928/1929, kommer för det ovan beräknade antalet

elever under läsåret 1929/1930 att till stipendier åtgå ett belopp av

199,950 kronor eller avrundat 200,000 kronor. Den minskning i behovet

av stipendiemedel, som sålunda kommer att inträda, synes böra medgiva,

dels att det extra reservationsanslaget till höjda stipendier åt elever vid

folkskoleseminarier, som budgetåret 1928/1929 utgår med 6,000 kronor, kan

helt upphöra, dels att den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

ingående anslagsposten: stipendier för elever vid folkskoleseminarier,

som innevarande budgetår utgår med 217,500 kronor, kan sänkas

med 17,500 kronor till 200,000 kronor.

Med hänsyn till det förefintliga behovet av här ifrågavarande anslag vill

överstyrelsen ytterligare erinra, att stipendierna, som år 1876 utgingo med

ett genomsnittligt belopp av 60 kronor för stipendiat och år, år 1915 stigit

till i genomsnitt 101 kronor för stipendiat. Under läsåret 1924/1925 har

genomsnittsbeloppet utgjort 148 kronor, under läsåret 1925/1926 161 kronor,

under läsåret 1926/1927 185 kronor och under läsåret 1927/1928 190 kronor.

Vid denna jämförelse är dock att märka, att överstyrelsen funnit sig böra

under senare år skärpa fordringarna för stipendiernas erhållande.

Stipendier

för elever

vid folkskole

seminarierna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departe
mentschefen.

Studentkurser

och parallellavdelningar.

Kungl. Maj:ts "proposition Nr 121.

Under åberopande av vad sålunda anförts bär skolöverstyrelsen hemställt

om en minskning av den i det gemensamma ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna ingående anslagsposten till stipendier för elever

vid folkskoleseminarier från dess nuvarande belopp, 217,500 kronor, med

17,500 kronor till 200,000 kronor.

Sedan jag inhämtat, att överstyrelsens här framlagda beräkningar av stipendieanslaget

äro uppgjorda under förutsättning, att seminarieorganisationen

under budgetåret 1929/1930 erhåller den omfattning, jag i det föregående

förordat, får jag tillstyrka överstyrelsens förslag om en sänkning av ifrågavarande

anslagspost till 200,000 kronor. Jag vill fästa uppmärksamheten

på att överstyrelsens förslag innebär en total besparing å 23,500 kronor i

förhållande till nu löpande budgetår, eftersom det nu utgående extra reservationsanslaget

å 6,000 kronor för beredande av höjda elevstipendier icke

vidare skulle vara behövligt.

I sin förenämnda skrivelse den 27 november 1928 har överstyrelsen framlagt

förslag rörande det extra reservationsanslaget till studentkurser och

parallellavdelningar för budgetåret 1929/1930. Angående detta anslag, som

för budgetåret 1928/1929 är upptaget med ett belopp av 55,000 kronor,

anför överstyrelsen följande:

Vidkommande slutligen behovet av anslag till studentkurser och parallellavdelningar,

torde först böra erinras, att överstyrelsen i det föregående utgått

ifrån att under budgetåret 1929/1930 studentkurser skulle förekomma

vid folkskoleseminariet i Stockholm för kvinnliga studenter och vid folkskoleseminariet

i Växjö för manliga studenter, ävensom att parallellavdelningar

skulle upprätthållas vid vart och ett av folkskoleseminarierna i Linköping

och Karlstad till klasserna I och II, vid folkskoleseminariet i Umeå

till klasserna I och III samt vid folkskoleseminariet i Luleå till klass IV.

Därjämte torde den vid sistnämnda seminarium anordnade preparandkursen

alltjämt böra bibehållas.

För studentkursen vid folkskoleseminariet i Stockholm beräknas enahanda

belopp, som utgår under år 1928, nämligen i lärararvoden 18,730 kronor

och i tilläggsarvoden samt för bestridande av kostnaderna för uppvärmning

m. m. 3,200 kronor, inalles 21,930 kronor.

Vad angår kursen vid folkskoleseminariet i Växjö beräknas för lärararvoden

14,918 kronor och för övriga kostnader 1,400 kronor, tillsammans

16,318 kronor, i full överensstämmelse med förhållandena under år 1928.

För seminariet i Linköping, där parallellavdelningar skulle förekomma till

klasserna I och II, erfordras medel allenast till avlöning av 2 extra ordinarie

lektorer, vilka båda beräknas åtnjuta särskilt lönetillägg i enlighet

med beslut av 1928 års riksdag. Kostnaderna utgöra 7,600 kronor.

Vid folkskoleseminariet i Karlstad behöves medel dels till arvode åt en

extra ordinarie lektor med 3,300 kronor, dels ersättning för 20 timlärartimmar

i gymnastik å 100 kronor med 2,000 kronor, tillsammans 5,300

kronor, lika med år 1928.

Vid folkskoleseminariet i Umeå skulle anordnas parallellavdelningar till

klasserna I och III. Anslag påkallas i huvudsaklig överensstämmelse med

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121. 61

vad som gäller under läsåret 1928/1929 dels till avlöning av en extra ordinarie

lektor å 3,800 kronor och en sådan å 3,300 kronor, dels till undervisning

i övningsämnen 47 veckotimmar å 95 kronor. Tillsammans skulle

alltså krävas 7,100 kronor + 4,465 kronor = 11,565 kronor.

Beträffande preparandkursen vid folkskoleseminariet i Luleå kunna kostnaderna

för densamma i huvudsaklig enlighet med rektors beräkningar uppskattas

till 4,520 kronor.

Enligt överstyrelsens i det föregående framställda förslag skulle parallellavdelning

förekomma allenast till fjärde klassen. Även under förutsättning

att två ordinarie lektorer förflyttas från seminariet från och med läsåret

1929/1930, torde behovet av timlärartimmar i kunskapsämnen kunna tillgodoses

inom ramen för det ordinarie reservationsanslaget. Särskilt anslag

erfordras däremot för bestridande av undervisningen i övningsämnena musik

och gymnastik med lek och idrott. I det förstnämnda ämnet torde böra

beräknas 6 timmar ä 100 kronor, i gymnastik 6 timmar å 160 kronor, tillsammans

600 + 960 = 1,560 kronor.

I enlighet med nu lämnade redogörelse kunna de kostnader för uppehållande

av undervisningen i studentkurser, parallellavdelningar och preparandkurs

vid folkskoleseminarier, till vilkas bestridande medel å extra stat

för budgetåret 1929/1930 erfordras, sammanfattas sålunda:

för studentkurs

vid

folkskoleseminariet

i Stockholm kronor 21,930

—

»

»

»

»

i Växjö

» 16,318

—

»

parallellavdelningar

»

»

i Linköping

7.600

—

»

»

»

»

i Karlstad

5,300

—

»

»

»

»

i Umeå

» 11,565

—

»

»

>

7>

i Luleå

» 1,560

—

>

preparandkurs

»

i »

» 4,520

—

tillsammans kronor 68,793

—

Nämnda slutsumma, avrundad till 69,000 kronor, torde böra stå till förfogande

under budgetåret 1929/1930 för bestridande av utgifterna för nu

ifrågavarande ändamål. Emellertid lärer det icke vara erforderligt, att hela

nämnda, belopp anvisas å riksstaten för budgetåret i fråga. Enligt budgetredovisningen

för budgetåret 1927/1928 förefanns å här förevarande anslag

reservationer till ett belopp av närmare 30,000 kronor, av vilka dock under

innevarande år omkring 16,000 kronor torde komma att tagas i anspråk.

Med hänsyn härtill synas under budgetåret 1929/1930 10,000 kronor kunna

disponeras av förefintliga reservationer och alltså ett belopp av 59,000 kronor

böra anvisas å riksstaten.

Såsom skett beträffande anslag för ändamålet från och med år 1915, torde

även nu beräknade anslag böra beviljas i en summa utan specificering i

särskilda poster och fördelningen av de beviljade beloppen seminarierna

emellan ske sedermera, efter inhämtande av förnyade upplysningar rörande

anslagsbehoven samt om de för kursernas och avdelningarnas uppehållande

lämpligaste anordningarna.

Överstyrelsen hemställer, att ifrågavarande anslag för budgetåret 1929/

1930 måtte bestämmas till 59,000 kronor.

De av överstyrelsen här framlagda beräkningarna stå i överensstämmelse Departemed

dess av mig godtagna förslag till seminarieverksamhetens omfattning mentSL‘hefen

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts proposition Nr 121.

under budgetåret 1929/1930 och de grunder, efter vilka anslaget tidigare

brukat utgå.

Under åberopande av vad jag här ovan anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall från

och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas ävensom

att efter utgången av samma läsår folkskoleseminariet i

Luleå skall vara anordnat såsom ett enkelseminarium,

dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna

nu...........................kronor 1,804,000: —

med.......................... * 34,000: —-

till........................... » 1,770,000: —

dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna ingående posten: Stipendier för elever

vid folkskoleseminarier

nu............................kronor 217,500: —

med........................... » 17,500: —

till............................ » 200,000: —

dels, vid bifall härtill, minska det gemensamma ordinarie

reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

nu...........................kronor 2,021,500: —

med.......................... » 51,500: —

till.......................... » 1,970,000: —

dels ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar

vid vissa folkskoleseminarier ävensom av en

preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa för

budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag

av .............................kronor 59,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1929, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

990551

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:145 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till folkskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner, dels ock v s. 5 i texten
  2. SU 1929:73 Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner, dels ock vissa utav Ku s. 1 i texten