Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1929/1930 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande myndigheter och kårer m. m

1929-02-25 · 145 sidor, varav 125 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 125 av 145 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:161, Angående anslag för budgetåret 1929/1930 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande myndigheter och kårer m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1929/1930 till kommerskollegium samt de under kollegium

lydande myndigheter och kårer m. m.; given Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Vilhelm Lundvik.

TJtdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning beträffande punkterna 1 och 3 med chefen för

socialdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lundvik:

Vid anmälan den 4 januari 1929 av de frågor, som tillhörde regleringen

för budgetåret 1929/1930 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel,

anförde jag, på sätt det vid 1929 års statsverksproposition fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för sagda dag utvisar, beträffande

frågan om anslag till kommerskollegium och de under kollegium lydande

myndigheter och kårer huvudsakligen följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 131 häft. (Nr 161.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

1926 års bespariiigssakkunniga hade efter verkställd granskning under

förliden höst avgivit ett betänkande med förslag till besparingar och förenklingar

i kommerskollegii organisation samt angående omorganisation av

bergsstaten och i samband därmed ny lönereglering för denna stats befattningshavare.

Därjämte hade de sakkunniga beträffande vissa andra av de

kollegium underlydande myndigheter — utan att ifrågasätta några rubbningar

i deras nuvarande organisation — föreslagit vissa ändringar i

respektive staters uppställning och anslagsbelopp. Att märka vore emellertid,

att sagda förslag icke omfattade hela kommerskollegium liksom ej heller

samtliga under kollegium lydande myndigheter, i det att nämligen den

inom kollegium å extra stat uppförda fartygsinspektionsbyrån och den lokala

fartygsinspektionen icke berördes av detsamma. Orsaken därtill vore den,

att en av 1928 års riksdag önskad utredning angående vissa fartygsinspektionen

rörande frågor ej av de sakkunniga medhunnits. Då emellertid enligt

de sakkunnigas mening sistnämnda spörsmål icke syntes stå i sådant sammanhang

med övriga kommerskollegium berörande organisationsfrågor, att

icke dessa senare kunde självständigt behandlas, samt de sakkunniga ansett

ett uppskov med framläggande av förslag i sistberörda delar av flera synpunkter

böra om möjligt undvikas, hade de sakkunniga ansett sig böra,

utan att avvakta resultatet av den blivande utredningen rörande fartygsinspektionen,

avgiva förslag i övriga delar.

Jämte erinran att kommerskollegium redan avgivit utlåtande över de

sakkunnigas då föreliggande förslag och att något formellt hinder för att i

statsverkspropositionen upptaga dessa frågor till prövning alltså icke förelåge,

uttalade jag emellertid vidare, att, då såväl de sakkunnigas redan

avgivna förslag och kollegii utlåtande i ämnet som det förslag rörande

fartygsinspektionen, vilket införväntades från de sakkunniga, lämpligen

syntes böra i ett sammanhang upptagas till närmare övervägande, särskild

proposition, omfattande hela detta anslagskomplex, enligt min mening framdeles

borde till riksdagen avlåtas. I avbidan därå borde i förslaget till

riksstat för budgetåret 1929/1930 samtliga ifrågavarande anslag allenast

beräknas. Utan att för det dåvarande taga ställning till de anslagsberäkningar,

varom förslag av de sakkunniga framlagts, eller de jämkningar

däri, som av kollegium förordats, tillstyrkte jag, att i statsverkspropositionen

anslagen upptoges med de av de sakkunniga föreslagna beloppen i den mån

ändringar däri icke av kollegium ifrågasatts. I sistnämnda fall borde

i stället kollegii beräkningar tillsvidare följas. De olika anslagen för den

lokala fartygsinspektionen, beträffande vilka, såsom nämnts, några förslag

då ännu icke avgivits, borde uppföras med samma belopp som i den för nu

löpande budgetår gällande riksstaten. Vidkommande slutligen det extra

anslaget till kommerskollegii verksamhet, vilket anslag vore avsett till avlönande

av, förutom tre andra extra befattningshavare, personalen å fartygsinspektionsbyrån,

hade kollegium föreslagit viss minskning, som skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

åstadkommas genom överflyttning av en utav nämnda tre befattningshavare

å kollegii ordinarie stat.

Förberörda av 1926 års besparingssakkunniga avgivna betänkande är dagtecknat

den 19 oktober 1928. Vid kommerskollegii den 12 november 1928

häröver avgivna utlåtande äro fogade dels till kollegium inkomna yttranden

från sprängämnesinspektören, förste torvingenjören och torvingenjörerna

föreståndarne för navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt Sveriges fartygsbefälsförening, dels vissa av torvtjänstemännen åberopade

handlingar, dels avskrifter av yttranden från järnkontoret och sekreteraren

i föreningen Bergshanteringens vänner, dels ock transumt av två

av kollegium på sin tid avgivna utlåtanden rörande upptlyttning i lönegrad

av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden.

I ett den 15 december 1928 dagtecknat, och den 4 januari 1929 till finansdepartementet

inkommet betänkande, vilket sedermera överlämnats till handelsdepartementet,

hava nu 1926 års besparingssakkunniga för Kungl. Maj:t

framlagt resultatet av en av de sakkunniga med biträde utav ledamoten

av riksdagens andra kammare, redaktören A. A. Törnkvist och ledamoten av

riksdagens första kammare, verkställande direktören i Sveriges redareförening

O. A. Nordborg verkställd utredning beträffande kommerskollegii och

socialstyrelsens organisation, i vad angår frågor rörande fartygsinspektionen.

Sedan kommerskollegium den 26 och socialstyrelsen den 31 januari 1929

avgivit utlåtande över sistberörda betänkande, får jag nu för Kungl. Maj:t

anmäla båda förenämnda ärenden och därmed sammanhängande anslagsfrågor.

De olika spörsmålen komma att, med några få av lämplighetshänsyn

betingade undantag, av mig i det följande behandlas i enahanda ordningsföljd

som den, i vilken de därav berörda anslagen äro i riksstaten upptagna.

Kommerskollegium.

1. Kommerskollegium. I riksstaten för budgetåret 1928/1929 är det ordinarie

förslagsanslaget till kommerskollegium upptaget med 511,040 kronor,

varjämte för sagda tid till förstärkning av kollegii arbetskrafter anvisats ett

extra anslag av 56,100 kronor.

Den av riksdagen godkända staten för kommerskollegium har följande

utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........ kronor 414,540

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................... » 11,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 85,000

Förslagsanslag kronor 511,040.

. t1-]

Kommer skollegium.

(ordinarie

anslag.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommers
kollegii
ämbets
uppgifter.

Kommers
koliegii
nuvarande
organisation.

Byråindel
ningen.

4 Kungi. Maj:ts proposition Nr 161.

Innan jag ingår på en redogörelse för 1926 års besparingssakkunnigas

förslag beträffande kommerskollegium och kollegii däröver avgivna utlåtande,

skall jag tillåta mig att, med utgångspunkt från de sakkunnigas betänkande,

lämna en översikt över kommerskollegii ämbetsuppgifter och nuvarande

organisation ävensom tillkomsten av samma organisation samt därefter

verkställda organisationsändringar eller framlagda förslag därom.

Enligt gällande instruktion för kommerskollegium den 23 oktober 1925

(nr 446) åligger det ämbetsverket i allmänhet att med uppmärksamhet följa

utvecklingen av rikets handel, sjöfart, industri och bergshantering samt

hantverk och slöjd, att efter omständigheterna vidtaga eller hos Kungl.

Maj:t föreslå de åtgärder, som kollegium anser lämpliga för befrämjandet

av hithörande näringar eller i övrigt för befordrande av de ändamål, kollegii

ämbetsbefattning avser, ävensom att handlägga sådana viktigare spörsmål

av intresse för dessa näringar, som, ehuru de huvudsakligen tillhöra andra

ämbetsmyndigheters verksamhetsområden, antingen kunna bliva hänskjutna

till kollegii bedömande eller vilka kollegium finner särskild anledning

upptaga till behandling. Kollegium bör även inhämta kännedom om de

inom kollegii verksamhetsområde fallande näringarnas tillstånd och utveckling

i andra länder samt om de anordningar, som till ifrågavarande näringars

befrämjande där vidtagits eller vidtagas.

Såsom den centrala statsmyndigheten å näringsstatistikens område har kollegium

vidare att till Kungl. Maj:t inkomma med årsberättelser angående

rikets handel, sjöfart, industri och bergshantering, så snart sådant låter sig

göra efter utgången av det år, som sådan berättelse avser, ävensom att utföra

andra näringsstatistiska arbeten. Kollegium skall därjämte i viss i

instruktionen närmare angiven omfattning bedriva kommersiell upplysningsverksamhet.

Kommerskollegium är fartygsinspektionens chefsmyndighet, överstyrelse

för navigationsskolorna, chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet och

bergsöverstyrelse samt utövar den allmänna uppsikten över sjömanshusen.

Till kollegium höra sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion.

Kollegium utövar chefsskapet över torvtjänstemännen samt över statens instruktörer

i hemslöjd, varjämte under kollegium lyda kontrollanterna för

undersökning av eldfarliga oljor samt gruvmätarna.

Kommerskollegium utgöres av en generaldirektör såsom chef för kollegium

samt sex byråchefer såsom ledamöter. Fem av byråcheferna äro kommerseråd

och chefer för var sin av följande å ordinarie stat uppförda byråer,

nämligen handelsbyrån, sjöfartsbyrån, industribyrån, bergsbyrån och statistiska

byrån. Den återstående byråchefen är chef för den å extra stat

upprättade fartygsinspektionsbyrån.

Ett av kommerseråden förordnas att i chefens frånvaro tjänstgöra såsom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 161. 5

chefens ställföreträdare. Detta uppdrag bestrides för närvarande av chefen

för industribyrån.

Sjöfartsbyrån är indelad i en administrativ sektion och en fartygsregistreringssektion

samt industribyrån i en administrativ sektion och eu elektrisk

sektion. Under bergsbyrån hör kollegii gruvkartekontor.

Enligt stadgande i instruktionen äger kollegium, då sådant finnes nödigt

och i den mån gällande bestämmelser sådant medgiva, förordna tjänsteman

av den kollegium underställda lokala personalen att tjänstgöra inom kollegium,

därstädes biträda vid handläggningen av särskilt ärende eller biträda

vid eller verkställa handläggningen av viss grupp av ärenden. Med tillämpning

av detta stadgande har sprängämnesinspektören förordnats att såsom

adjungerad ledamot handlägga vissa ärenden inom sitt arbetsområde samt

att biträda vid handläggningen av övriga sådana ärenden. Vid beredningen

inom kollegium av ärenden rörande torvhanteringen biträder förste torvingenjören.

Kollegium äger, där så finnes nödigt, kalla tjänsteman av den kollegium

underställda personalen att infinna sig i kollegium för överläggning om

viktigare frågor inom kollegii verksamhetsområde. I mån av behov äger

kollegium ock vid behandlingen av visst ärende eller visst slag av ärenden

anlita sakkunnig person, som ej är anställd inom verket eller tillhör den

verket underställda personalen.

Fördelningen av ärendena mellan de olika byråerna och sektionerna är

jämlikt stadgande i instruktionen i huvudsak följande.

Å handelsbyrån handläggas ärenden angående

traktater och andra överenskommelser med främmande makter, i den mån

hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för handelns intressen,

tullfrågor, däri inbegripna frågor om frihamnar och frilager, med undantag

av ärenden, som höra till industribyrån eller bergsbyrån,

anslag för handelsändamål,

taxor å hamnavgifter och grundpenningar samt å avgifter för begagnande

av kanaler och andra vattenfarleder inom riket ävensom reglementen härför,

städers och köpingars förmåner och åligganden med avseende å handeln,

inrättande samt förändring och indragning av marknader ävensom reglering

av terminer för dem,

rätt att driva näringsverksamhet i allmänhet, i den mån hithörande ärenden

äro av övervägande betydelse för handelns intressen,

lotterier,

yrkesutbildningen inom handeln, i den mån hithörande ärenden ej skola

annorstädes handläggas,

stipendieväsendet för handelns främjande samt

handelskamrar och andra organisationer av handelsidkare ävensom

i övrigt alla ej särskilt nämnda ärenden, som angå handeln.

Fördelningen

av ärendena

å de olika

byråerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Å sjöfartsbyråns administrativa sektion handläggas de ärenden, som ankomma

på kollegium såsom överstyrelse för navigationsskolorna eller chefsmyndighet

för skeppsmätningsväsendet eller med vilka kollegium i övrigt

har att taga befattning jämlikt sjölagen eller andra sjöfarten rörande bestämmelser

— med undantag av de ärenden, som skola handläggas å fartygsregistreringssektionen

eller fartygsinspektionsbyrån — ävensom övriga ärenden

rörande sjöfarten, såsom angående

traktater och andra överenskommelser med främmande makter, i den

mån hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för sjöfartens

intressen,

fartygssubventioner,

rederilån,

efterhandskontrollen å fartygs sjösäkerhet,

sjömanshusen,

sjöfolks på- och avmönstring,

sjöfolks pensionering,

sjöfartsavgifter, med undantag av sådana, som tillhöra handelsbyrån,

fastställande av hamnområde,

behörighet för befäl å svenska handelsfartyg samt

sammanslutningar inom sjöfartsnäringen.

Å sektionen handläggas även frågor om övriga åtgärder eller anordningar

i allmänhet, som beröra sjöfarten och vilka icke skola inom kollegium

annorstädes handläggas, ävensom ärenden angående smittsamma sjukdomar

i utlandet.

Å fartygsregistreringssektionen handläggas ärenden angående förande av

register över svenska fartyg,

utfärdande av nationalitets- och registreringshandlingar för svenska fartyg,

tillämpningen i övrigt av bestämmelserna rörande registrering av svenska

fartyg och vad med sådana ärenden äger samband,

signalsystem för svenska fartyg,

utarbetande av publikationen Sveriges skeppslista samt

fullgörande av vad kollegium åligger i fråga om stämpel till anmälningar

om köp eller byte av fartyg eller fartygslott.

Å industribyråns administrativa sektion handläggas ärenden angående

följande frågor, i den mån de avse industri, varmed bergsbyrån icke har

att taga befattning, eller ock avse hantverk eller slöjd, nämligen:

hithörande näringars råvaruanskaffning och produktionsförhållanden,

traktater och andra överenskommelser med främmande makter, i den mån

hithörande angelägenheter äro av övervägande betydelse för samma näringars

intressen,

tulltaxan och restitution av tull, i den mån sådan restitution närmast

kommer industrien tillgodo,

statslån och statsanslag för främjande av de förenämnda näringarna,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

7

utställningar och varumassor,

rätt att förvärva fast egendom eller andra naturtillgångar eller ideell

andel däri eller rätt att idka näringsverksamhet, i den mån sistnämnda

frågor äro av övervägande betydelse för hithörande näringars intressen,

yrkesutbildningen inom samma näringar, i den mån dylika ärenden ej

skola inom kollegium annorstädes handläggas,

stipendieväsendet för främjande av samma näringar,

materialprovning, i den mån sådana ärenden ej tillhöra fartygsinspektionsbyrån,

giftiga ämnen och apoteksvaror samt andra tillverkningar, för vilka särskild

lagstiftning är eller blir gällande,

den tillsyn, som ämbetsverket har att i olika avseenden utöva inom hithörande

näringsgrenar, samt

sammanslutningar och organisationer av utövare av nämnda näringar

samt av ingenjörer och andra tekniker ävensom

i övrigt alla ej särskilt nämnda ärenden, som angå samma näringar.

Å sektionen handläggas även ärenden angående statens instruktörer i hemslöjd

och befattningshavarna inom statens elektriska inspektion.

Å elektriska sektionen handläggas ärenden angående

elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring,

tillsynen över desamma,

registrering av elektriska anläggningar och vad med sådana ärenden står

i samband,

statslån för vattenkraftsanläggningar och elektriska distributionsanläggningar

samt

upplysningsverksamhet rörande elektriska anläggningar för belysning eller

arbetsöverföring ävensom

övriga frågor, som avse utförande och skötsel av sådana anläggningar

eller därmed äga sammanhang.

Å bergsbyrån handläggas de ärenden, som avse gruv- och brukshanteringarna

samt stenindustrien och därför tillkomma kommerskollegium i egenskap av

bergsöverstyrelse. I den mån ärendena avse nämnda näringar handläggas

å byrån frågor motsvarande dem, vilka i allmänhet tillhöra industribyrån.

Yidare höra till byråns handläggning ärenden angående

kronans gruvägarintressen,

gruv- och bruksregister,

förvaltning och användning av de under kommerskollegii vård eller inseende

ställda kassor, som äga sammanhang med de under denna byrå

hörande näringsgrenarna,

bergsstaten i orterna samt bergsstatstjänstemännens förhållande i tjänsten

och däri fattade beslut, i den mån dessa ej tillhöra domstols handläggning,

de för nyttjande av bergsstaten avsedda boställena,

gruvmätarna och gruvkarteväsendet samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Ärendenas

avgörande.

utövning av de till bergskollegii ämbetsbefattning hörande befogenheter,

som enligt kungörelsen den 11 december 1857 angående bergskollegii upphörande

såsom särskilt ämbetsverk övertagits av kommerskollegium och icke

författningsenligt upphört att vara föremål för kommerskollegii handläggning.

Å bergsbyrån handläggas vidare ärenden angående explosiva varor och

eldfarliga oljor samt den tillsyn, som ämbetsverket har att utöva inom dithörande

näringsgrenar, ävensom angående torvhanteringen samt sprängämnesinspektionens

befattningshavare och torvtjänstemännen.

Å statistiska byrån handläggas ärenden angående

periodiska och tillfälliga berättelser rörande förhållanden inom handel,

sjöfart, industri och bergshantering samt hantverk och slöjd,

utgivande av tidskriften Kommersiella meddelanden samt

kommersiell upplysningsverksamhet (i viss i instruktionen angiven omfattning)

ävensom

i övrigt de ärenden, vilka stå i närmare samband med byråns verksamhet

och ej tillhöra annan byrå.

Å fartygsinspektionsbyrån handläggas i allmänhet de på kollegium såsom

fartygsinspektionens chefsmyndighet ankommande ärendena.

I fråga om handläggningen av ärenden rörande ämbetsverkets organisation,

instruktion, arbetsformer, personal, ekonomiska angelägenheter, lokaler och

inventarier (de s. k. äldste-ledamotsärendena) gäller, att ifrågavarande ärenden,

vilka ursprungligen varit samtliga förlagda till sjöfartsbyrån men,

med undantag för frågor angående verkets organisation, instruktion och

arbetsformer, de senare åren av vissa personella skäl handlagts å industribyrån,

helt nyligen i sin helhet tills vidare överflyttats till sjöfartsbyrån.

Härvid handläggas ärenden av ekonomisk natur samt personalärenden —

med vissa undantag — av sekreteraren å sjöfartsbyrån (tidigare å industribyrån)

i egenskap av adjungerad ledamot.

De till kommerskollegium hörande ärendena avgöras antingen i plenum

av generaldirektören och vederbörande ledamöter gemensamt eller av generaldirektören

på föredragning av vederbörande ledamot eller ock av vederbörande

ledamot.

Vid handläggning i plenum skola närvara antingen generaldirektören,

föredraganden samt i övrigt, såvida hinder därför icke möter, kollegii samtliga

byråchefer och i varje fall minst två av dem eller generaldirektören,

föredraganden och minst en byråchef. Är den tjänstgörande chefen för viss

byrå hindrad närvara samt berör ärendet det verksamhetsområde, som tillkommer

adjungerad ledamot å samma byrå, äger generaldirektören tillkalla

den sistnämnde att i byråchefens ställe närvara. Såsom kollegii beslut gäller

den mening, varom de flesta närvarande förena sig, eller vid lika röstetal

för olika meningar den, som omfattas av generaldirektören. I plenum av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 9

ena eller andra slaget avgöras huvudsakligen ärenden rörande kollegii organisation,

instruktion och arbetsformer samt i allmänhet personalärenden.

Beträffande övriga ärenden gäller såsom huvudregel, att de avgöras av

generaldirektören. Enligt stadgande i instruktionen äger kollegium emeller"

tid överlämna åt vederbörande byråchef samt åt vissa andra tjänstemän i

egenskap av adjungerade ledamöter att avgöra viss grupp av ärenden, vilka

ankomma på kollegii handläggning. Med tillämpning av detta stadgande

har i vidsträckt omfattning beslutanderätt i förekommande ärenden uppdragits

dels åt byråcheferna, dels åt navigationsskoleinspektören, skeppmätningsöverkontrollören,

byrådirektörerna å fartygsregistreringssektionen och

elektriska sektionen, sprängämnesinspektören ävensom, beträffande vissa

mindre betydande ärenden, åt sekreterarna å sjöfarts-, industri- och bergsbyråerna

samt föreståndaren för gruvkartekontoret. Åt samma tjänstemän

har vidare uppdragits att såsom adjungerade ledamöter föredraga vissa andra

grupper av ärenden inför generaldirektören eller vederbörande byråchef.

Den i kommerskollegium anställda personalen är fördelad på de olika

avdelningarna på följande sätt:

Handelsbyrån.

1 kommerseråd (B 30);

2 notarier (B 21);

1 förste amanuens (17:e lönegr.) med heltidstjänstgöring;

1 kontorsbiträde (B 4).

Sjö fartsbyrån.

1 kommerseråd (B 30).

Administrativa sektionen.

1 sekreterare (B 24);

1 notarie (B 21);

1 förste amanuens (17:e lönegr.) med halvtidstjänstgöring;

1 extra befattningshavare (14:e lönegr.) med halvtidstjänstgöring;

2 kontorsbiträden (B 4);

1 navigationsskoleinspektör (B 29);

1 förste amanuens (18:e lönegr.) med 5 timmars daglig tjänstgöring (tidtals

heltidstjänstgöring);

1 e. o. kontorsbiträde (4:e lönegr.) under halva tjänstgöringstiden (biträder

i övrigt sjötekniska biträdet). 1

1 skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör (B 29);

1 e. o. kontorsbiträde (4:e lönegr.) under en timme dagligen (tjänstgör i

övrigt å registratorskontoret).

Personalens

fördelning: pa

de olika byråerna

och avdelningarna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

1 sjötekniskt biträde (B 24);

1 e. o. kontorsbitrade (4:e lönegr.) under halva tjänstgöringstiden (se ovan).

1 sjöåklagare (årsarvode 4,000 kronor).

Fartygsregistreringssektionen.

1 byrådirektör (B 28);

1 notarie (B 21);

1 förste amanuens (18:e lönegr.) under halva tjänstgöringstiden (tjänstgör

i övrigt å industribyråns administrativa sektion);

1 extra kanslibiträde (7:e lönegr.).

Industribyrån.

1 kommerseråd (B 30).

Administrativa sektionen.

1 sekreterare (B 24);

1 förste byråingenjör (B 24);

1 notarie (B 21);

1 förste amanuens (18:e lönegr.) med heltidstjänstgöring;

1 förste amanuens (18:e lönegr.) under halva tjänstgöringstiden (jmf. fartygsregistreringssektionen)

;1

1 förste amanuens (18:e lönegr.) med halvtidstjänstgöring;

2 kontorsbiträden (B 4);

1 e. o. kontorsbiträde (4:e lönegr.).

1 teknisk konsulent (B 24);

1 e. o. kontorsbiträde (4:e lönegr.).

Elektriska sektionen.

1 byrådirektör och överinspektör (B 29);

1 förste byråingenjör (B 24);

1 extra förste byråingenjör (B 24);

1 förste amanuens (18:e lönegr.) med heltidstjänstgöring;

1 kanslibiträde (B 7);

2 e. o. kontorsbiträden (4:e lönegr.).

Anm. 1 extra kontorsbiträde (4:e lönegr.), avlönat från extra anslaget till

kommerskollegii verksamhet, samt vikarierna å två på kollegii stat uppförda

skrivbiträdestjänster, vilkas ordinarie innehavare förordnats å högre befattningar,

tjänstgöra hos statens elektriska inspektion. 1

1 Denne amanuens, som under vissa äldste-ledamotsärendens tidigare förläggning å industribyrån

biträtt den för dessa ärendens handläggning adjungerade ledamoten, biträder jämväl

efter dessa ärendens förflyttning till sjöfartsbyrån i motsvarande utsträckning som förut

samme adjungerade ledamot (nu sekreterare å sjöfartsb3’rån) med nämnda ärenden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

K un f/l. Maj:ts proposition Nr 161.

Bergsbyrån.

1 kommerseråd (B 30);

1 sekreterare (B 24);

1 förste byråingenjör (B 24);

1 andre amanuens (14:e lönegr.) med halvtidstjänstgöring;

1 kontorsbiträde (B 4);

1 kontorsbiträde (B 4) med tjänstgöring även hos sprängämnesinspektören

i dennes egenskap av adjungerad ledamot i kollegium.

1 adjungerad ledamot, sprängämnesinspektören (B 28);

1 förste byråingenjör (B 24), föreståndare för gruvkartekontoret;

1 kanslibiträde (B 7) med tjänstgöring å gruvkartekontoret.

Statistiska byrån.

1 kommerseråd (B 30);

1 redaktör (B 24);

3 förste aktuarier (B 24);

3 aktuarier (B 21);

3 förste amanuenser (18:e lönegr.) med heltidstjänstgöring:

1 förste amanuens (18:e lönegr.) med halvtidstjänstgöring;

1 extra befattningshavare (18:e lönegr.) med 2 timmars daglig tjänstgöring;
3

kansliskrivare (B 11);

4 kanslibiträden (B 7);

1 e. o. kanslibiträde (7:e lönegr.)

9 kontorsbiträden (B 4);

5 e. o. kontorsbiträden (4:e lönegr.);

2 extra befattningshavare (2:a lönegr.).

Fartygsinspektionsbyrån (på extra stat).

För den å denna byrå tjänstgörande personalen skall jag längre fram

lämna närmare redogörelse. Jag vill emellertid redan nu omnämna, att å

byrån, bland andra, tjänstgör vikarien å en vakant sekreterartjänst, som

är uppförd å kollegii ordinarie stat och ursprungligen var avsedd för

handelsbyrån.

Kassakontoret.

1 kamrerare (B 24);

1 kansliskrivare (B 11);

1 e. o. kontorsbiträde (4:e lönegr.)

iRegistrator skontoret.

1 registrator (B 21);

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Tillkomsten

av nuvarande

organisation.

1 kanslibiträde (B 7);

1 e. o. kontorsbiträde (4:e lönegr.);

1 e. o. kontorsbiträde (4:e lönegr.) med omkr. 6 timmars daglig tjänstgöring

(jfr ovan under sjöfartsbyrån);

1 extra befattningshavare med 3 timmars daglig tjänstgöring (årsarvode

645 kronor).

Vaktpersonal.

1 förste expeditionsvakt (B 7);

5 expeditionsvakter (B 5);

1 e. o. expeditionsvakt (5:e lönegr.).

1 extra befattningshavare (2:a lönegr.) för skötseln av telefonväxeln.

Kommerskollegii nuvarande organisation grundar sig i sina huvuddrag

på beslut vid 1919 års riksdag. Den då genomförda omorganisationen anslöt

sig i väsentliga delar till de förslag, som framlagts i departementalkommitterades

gemensamt med kommerskollegiikommittén den 5 juli 1913 avgivna

betänkande angående handelsdepartementet.

Före omorganisationen hade kommerskollegium utgjorts'' av en generaldirektör

såsom chef för kollegium samt tre kommerseråd och en byråchef

såsom ledamöter. De tre kommerseråden voro chefer för var sin byrå,

nämligen utrikesbyrån för ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten,

inrikesbyrån för ärenden angående inrikes handeln och sjöfarten

samt industribyrån för ärenden angående bergshanteringen och andra industriella

näringar. Byråchefen förestod kommerskollegii avdelning för

näring sstatistik. Å industribyrån fanns utom ordinarie kommerserådet anställd

en extra föredragande. Inom inrikesbyrån handlades ärenden angående

svenska fartygs registrering av en på extra stat uppförd fartygsregistreringsavdelning,

vars föreståndare var adjungerad ledamot i kollegium.

För utförande av den kollegium åliggande förhandskontrollen å fartygs

sjövärdighet fanns (från och med år 1915) inom utrikesbyrån likaledes på

extra stat upprättad en fartygsinspektionsavdelning under ledning av en

överinspektör.

Genom upprättandet av särskilda byråer för handel och sjöfart avsågs

framför allt att vinna enhetlig ledning i handläggningen av ärenden rörande

dessa näringsgrenar. Såsom skäl för bergs- och industribyråns uppdelning

anfördes i första hand omfattningen av byråns arbetsuppgifter men även

önskvärdheten av att bergsärendena erhölle en mera effektiv omvårdnad

från statens sida. Dessutom betonades vikten av att kollegium såsom bergsöverstyrelse

komme att direkt förfoga över bergstekniskt sakkunniga arbetskrafter.

Upprättandet av en självständig fartygsinspektionsbyrå ansågs

motiverat på grund av dels omfattningen av den nya sjöfartsbyråns göromål,

dels den stora vikten och i viss mån egenartade beskaffenheten av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

fartygsinspektionsärendena, dels slutligen önskvärdheten av att förhandskontrollen

å sjövärdigheten utövades på ett mera självständigt sätt. Med

hänsyn till svårigheten att definitivt fastslå den lämpligaste organisationsformen

uppfördes fartygsinspektionsbyrån tills vidare endast på extra stat.

För den kommersiella informationsverksamheten inrättades å extra stat en

upplysningssektion inom handelsbyrån, vilken alltså, i likhet med vad fallet

ännu är med sjöfarts- och industribyråerna, uppdelades på två sektioner.

Handelsbyråns upplysningssektion indrogs från och med den 1 juli 1924

i samband med eu begränsning av kommerskollegii ämbetsbefattning i fråga

om den kommersiella upplysningsverksamheten.

Beträffande de befattningar, som vid omorganisationen uppfördes å kommerskollegii

ordinarie stat, hava sedermera — bortsett från de jämkningar,

som betingats av de under senare år genomförda löneregleringarna för den

civila statsförvaltningen i allmänhet — icke skett några andra förändringar

än att vid 1921 års riksdag å kollegii stat uppfördes ytterligare fyra kvinnliga

biträdesbefattningar, nämligen två kontorsbiträdes- och två skrivbiträdesbefattningar.

Från och med den 1 juli 1923 indrogs en dittills å extra

stat uppförd sekreterartjänst å fartygsinspektionsbyrån, varvid förutsattes,

att den å handelsbyrån placerade, å ordinarie staten uppförda sekreteraren

skulle överflyttas till tjänstgöring å fartygsinspektionsbyrån. Härigenom

hava de vid omorganisationen för kollegii ordinarie byråer avsedda sekreterartjänsterna

i verkligheten minskats från fyra till tre, ehuru denna minskning

ej kommit till uttryck i den ordinarie staten för ämbetsverket.

Förslag om vissa ytterligare inskränkningar i den år 1919 tillkomna organisationen

hava i samband med besparingsarbetet inom statsförvaltningen

tidigare framkommit. I ett den 4 februari 1925 dagtecknat betänkande föreslog

sålunda 1923 års besparingskommitté, vad byråindelningen i kollegium

angår, indragning av en byrå på det sätt, att i stället för de nuvarande

handels-, sjöfarts-, industri- och bergsbyråerna skulle inrättas en handels- och

sjöfartsbyrå, en industri- och bergsbyrå samt en allmän byrå. Till de av

kommittén beträffande organisationen i övrigt framlagda förslagen skall

jag längre fram i min redogörelse återkomma. Kommitténs förslag rörande

omläggning av byråindelningen mötte emellertid från kommerskollegii sida

starka invändningar.

I propositionen nr 178 till 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t därefter

i anledning av kommittébetänkandet förslag till vissa förändringar i

kommerskollegii och under kollegium lydande myndigheters stater. Beträffande

byråindelningen i kollegium anförde föredragande departementschefen

härvid bland annat följande. Departementschefen hade, utan att vilja i

allo ansluta sig till kollegii argumentering, icke kunnat undgå att finna

vissa av de av kollegium uttalade betänkligheterna tungt vägande. Särskilt

syntes det departementschefen kunna ifrågasättas, huruvida icke — åtminstone

med den dåvarande arbetsbelastningen å kollegii sjöfarts- och industri
-

Tidiqare verkställda

organisationsändringar

ävensom

framlagda

förslag

därom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

byråer — cheferna för de av kommittén förordade två fackbyråerna, handelsoch

sjöfarts- respektive industri- och bergshyrån, skulle komma att, trots

inrättande av den av kommittén föreslagna allmänna byrån, påläggas så

tyngande och omfattande arbetsuppgifter, att det bleve förenat med stora

vanskligheter att på ett tillfredsställande sätt fullgöra desamma. En annan

omständighet, som syntes departementschefen tala mot kommitténs förslag

i nu ifrågavarande del, vore, att enligt förslaget kollegium skulle berövas

den tillgång till bergsteknisk sakkunskap och erfarenhet, som för närvarande

vore representerad i chefens för bergsbyrån person. Ett dylikt försvagande

av kollegii auktoritet och sakkunskap i bergstekniska frågor skulle

svårligen kunna undgå att medföra ogynnsamma verkningar såväl för bergshanteringen

i allmänhet som framför allt för tillvaratagandet av statens

egna intressen på detta område. Staten vore och hade under senare år i allt

större omfattning blivit ägare till eller delägare i olika malmfyndigheter

inom landet, vilkas tillvaratagande för statens vidkommande tills vidare i

främsta rummet ankomme på kollegium såsom central förvaltningsmyndighet

för kronans gruvegendom. De nuvarande anordningarna för tillvaratagande

av statens gruvägarintressen vore visserligen att betrakta såsom

allenast provisoriska och syntes väl icke, förrän den under utredning varande

frågan rörande ny gruvlagstiftning vunnit sin lösning, kunna utbytas

mot ett mera definitivt förvaltningssystem. Med full visshet syntes dock

kunna sägas, att de uppgifter, som i ifrågavarande hänseende påvilade kollegium,

komme att under den tid, som närmast stundade, bliva alltmera maktpåliggande.

Det skulle, såvitt departementschefen kunde finna, under sådana

omständigheter vara föga välbetänkt, om staten, utan att samtidigt träffa

andra betryggande anordningar för förvaltningen av sin gruvegendom, indroge

den byrå inom den centrala statsförvaltningen, vars chef bättre än någon

annan till statens förfogande stående person ägde förutsättning att bedöma

dessa ofta synnerligen invecklade frågor, och sålunda försvagade sina möjligheter

att på ett ur ekonomisk synpunkt effektivt sätt tillgodogöra sig de

i statens ägo befintliga naturtillgångar, om vilka här vore fråga. Ehuru

departementschefen sålunda icke för det dåvarande kunde biträda kommitténs

förslag rörande omläggning av den ordinarie byråindelningen inom kommerskollegium,

uttalade departementschefen, att vid uppstående ledighet å

kommerserådstjänst, d. v. s. vid en tidpunkt, då en eventuell indragningsåtgärd

beträffande sådan tjänst kunde medföra omedelbar besparingseffekt,

det syntes departementschefen böra tagas under förnyat övervägande, huruvida

med hänsyn till då föreliggande förhållanden kommitténs förslag kunde

anses böra realiseras eller omläggning av byråindelningen på annat sätt

borde ske. I enlighet med den ståndpunkt departementschefen sålunda intagit

innefattade propositionen, såvitt angick byråindelningen, icke någon

ändring av organisationen.

Eiksdagen erinrade bland annat, att besparingskommittén icke dittills gått

in på den gren av kommerskollegii verksamhet, som avsåge det rent sta
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 15

tistiska arbetet. Enär frågan om ämbetsverkets lämpliga framtida organisation

sålunda icke kunde slutligt behandlas, hade riksdagen ansett sig böra

stanna vid att låta anslagen till kommerskollegium jämte underlydande

stater utgå med samma belopp som tidigare, dock med vissa av den vid

samma års riksdag verkställda nyregleringen av kvinnliga befattningshavares

löner betingade mindre jämkningar. Riksdagen förutsatte därvid,

att vid uppkommande ledighet å de av kommittén till indragning ifrågasatta

ordinarie befattningarna inom kollegium ett återbesättande med ny

ordinarie befattningshavare icke ägde rum utan att riksdagen dessförinnan

i varje särskilt fall blivit satt i tillfälle att pröva frågan om befattningens

fortsatta bibehållande.

Jag övergår nu till att behandla de föreliggande omorganisationsförslagen.

Efter att hava lämnat den ovan av mig återgivna redogörelsen rörande

kommerskollegii ämbetsuppgifter och nuvarande organisation m. m. ingå

1926 års besparingssakkunniga i sitt förstnämnda betänkande den 19 oktober

1928 till en början på frågan om byråindelningen i kollegium.

I avseende liärå anföra de sakkunniga följande:

»Vid den undersökning rörande kommerskollegii organisation, som besparingssakkunniga

i enlighet med det dem givna uppdraget nu haft att företaga,

hava de sakkunniga med hänsyn till de uttalanden, som av föredragande

departementschefen och riksdagen gjordes under behandlingen av nyss

omförmälda förslag om inskränkning av antalet byråer i kollegium, och då

numera ledighet uppstått å två av byråchefstjänsterna, ansett sig böra till

en början upptaga till övervägande frågan om byråindelningen i kollegium.

De sakkunniga hava härvid funnit sig kunna bortse från dels statistiska

byrån, rörande vars behövlighet, så länge näringsstatistiken är förlagd till

kommerskollegium, några delade meningar knappast lära förekomma, dels

fartygsinspektionsbyrån, beträffande vilken de sakkunniga, efter vad ovan

anförts, senare i annat sammanhang skola yttra sig.

En granskning av arbetsförhållandena i kollegium giver omedelbart vid

handen, att arbetsmängden är mycket ojämnt fördelad mellan de fyra för

behandlingen av de egentliga administrativa ärendena avsedda ordinarie

byråerna: handelsbyrån, sjöfartsbyrån, industribyrån och bergsbyrån. Arbetsuppgifterna

äro nämligen å såväl handelsbyrån som bergsbyrån av betydligt

mindre omfattning än å någondera av de båda övriga byråerna.

Den tanken ligger vid sådant förhållande nära till hands att genom en

sammanslagning av endera av de båda till verksamhetsområdet mindre

byråerna med någon av övriga byråer åstadkomma en minskning av byråernas

antal i förening med en jämnare fördelning av arbetsbördan.

Vad då först angår möjligheten av en sammanslagning av bergsbyrån

med industribyrån, hava de sakkunniga beaktat, att efter organisationsfrågans

behandling vid 1925 års riksdag till bergsbyrån överflyttats vissa grupper av

ärenden, förut tillhörande industribyrån —• rörande explosiva varor och eldfarliga

oljor — varigenom en utjämning av arbetsmängden mellan dessa

byråer i någon mån skett. Även om möjligheten att sammanföra industrioch

bergsbyråerna till en byrå enligt de sakkunnigas mening i och för sig

1926 års besparingssakkunnigas

betänkande

den

19 oktober

1928.

Byråindel
ningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

icke bör anses helt utesluten, därest hänsyn tages allenast till arbetets omfattning

å den sammanslagna byrån, hava de sakkunniga dock ur andra

synpunkter funnit en dylik anordning icke för närvarande kunna förordas.

Då det knappast, åtminstone ej i regel, torde ifrågakomma att såsom chef

för en sammanslagen industri- och bergsbyrå placera en fackman å bergshanteringens

område, skulle efter en indragning av bergsbyrån kommerskollegium

— som från det gamla bergskollegium övertagit de centrala statliga

förvaltningsuppgifterna i avseende å bruks- och gruvhanteringen — ej

längre vid handhavandet av denna gren av sin ämbetsförvaltning kunna

påräkna stödet av en ledamot med speciell bergsteknisk utbildning och erfarenhet.

På sätt föredragande departementschefen i sitt förut återgivna

uttalande år 1925 utvecklat, skulle ett dylikt försvagande av kommerskollegii

sakkunskap på bergshanteringens område svårligen kunna undgå att medföra

ogynnsamma verkningar särskilt i fråga om tillvaratagandet av statens

egna intressen på detta område. Med hänsyn till omfattningen av kronans

gruvägarintressen bör enligt de sakkunnigas uppfattning denna synpunkt

tillmätas en synnerlig vikt vid bedömandet av förevarande spörsmål. Under

nuvarande förhållanden hava besparingssakkunniga därför stannat vid att

ej på denna punkt föreslå någon förändring i kollegii organisation. Skulle

utvecklingen komma att leda därhän, att ett särskilt organ för förvaltningen

av kronans gruvegendom upprättades, komme härigenom enligt de sakkunnigas

mening frågan om bibehållandet i kommerskollegium av en särskild

ledamot för ärenden rörande bergshanteringen i ett väsentligt ändrat läge.

Beträffande därefter handelsbyrån hava besparingssakkunniga med hänsyn

till den jämförelsevis ringa omfattningen av byråns arbetsuppgifter funnit

det kunna med fog ifrågasättas att indraga byrån och därigenom vinna en

ur besparingssynpunkt önskvärd inskränkning av organisationen. Härvid

skulle det antagligen bliva erforderligt att uppdraga handläggningen av

ärenden rörande hamntaxor m. fl. avgifter, vilka för närvarande utgöra en

betydande del av byråchefens föredragning, åt en särskild föredragande,

vilken med hänsyn till dessa ärendens ganska ensartade karaktär borde kunna

placeras i en lägre lönegrad än byråchefsgraden, exempelvis 26:te lönegraden.

Övriga å handelsbyrån ankommande ärenden finge fördelas å återstående

byråer, i främsta rummet industri- och sjöfartsbyråerna. Under besparingssakkunnigas

överläggningar rörande hithörande spörsmål har emellertid i

detta sammanhang från verksledningens sida framhållits, att erfarenheten

från arbetet i kommerskollegium under senare år ådagalagt nödvändigheten

av att ämbetsverket hade till sitt förfogande en i juridiska och allmänna

administrativa spörsmål särskilt förfaren ledamot, vilken kunde deltaga i

det mångskiftande och omfattande arbete med utarbetande av författningsförslag,

som åvilade kollegium. Detta arbete måste visserligen i första hand

utföras av den tekniskt utbildade personalen å det förvaltningsområde, författningen

avsåge att reglera, men ett tillfredsställande resultat av författningsarbetet

kunde svårligen vinnas, därest ej redan från början i detsamma

deltoge en skolad jurist. Åt en ledamot med nu antydda kvalifikationer

kunde emellertid vid sidan av författningsarbetet uppdragas handläggningen

av åtminstone huvudparten av de på handelsbyrån nu ankommande ärendena

ävensom ärenden angående kollegii organisation, ekonomi och personal, de

s. k. äldste-ledamotsärendena. En förutsättning för en organisation enligt

nu angivna linjer vore emellertid, att antalet ordinarie ledamöter bibehålies

oförändrat.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj: tv proposition Nr 161. 17

Med beaktande av vad sålunda från kommerskollegii sida anförts hava Hemställan

de sakkunniga funnit sig ieke böra påyrka indragning av någon av de ordi- beträftande

narie byråerna i kollegium. De sakkunniga hava förklarat sig därvid utgå ^ningfn!

ifrån, att en sådan omläggning av byråindelningen komme till stånd, att åt en

av ledamöterna uppdroges att på antytt sätt deltaga i författningsarbetet jämväl

å (ivriga byråer. Huruvida den byrå, för vilken ifrågavarande ledamot

bleve chef, borde erhålla ändrad benämning, exempelvis administrativa byrån

eller kanslibyrån, eller till äventyrs samtliga byråer i ämbetsverket borde,

såsom inom vissa verk vore brukligt, betecknas allenast såsom första, andra,

tredje byrån etc., vore en fråga, till vilken de sakkunniga icke ansett sig

böra intaga någon bestämd ståndpunkt.

Vad härefter angår personalen å de olika avdelningarna i kollegium hava ifrågasatta

de sakkunniga uttalat sig på följande sätt: organisations
ändringar

beträffande

personalen.

»Ä handelsbyrån äro för närvarande placerade två notariebefattningar. Handeisbyr&n.

Av dessa synes den ena kunna undvaras. Vid den ovan tillstyrkta omläggningen

av byråindelningen torde det nämligen vara tillräckligt, om den

för juridiskt-administrativa spörsmål avsedda byråchefen erhåller biträde av

en notarie. De sakkunniga föreslå följaktligen indragning av en notarietjänst.

I fråga om sjöfartsbyrån hava de sakkunniga icke funnit anledning Sjöfartsbyrån.

föreslå någon personalindragning.

Vad industribyråns administrativa sektion beträffar, har fråga tidigare Industri,

varit väckt om indragning av den å byrån anställda tekniska konsulentens U™118 admibefattning.

Rörande tillkomsten av denna befattning ävensom de med den- nistratlTa

samma förenade arbetsuppgifterna få de sakkunniga erinra följande. sektion.

I en den 19 augusti 1912 dagtecknad framställning hemställde Sveriges

hantverksorganisation hos Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder för anställande

av en hantverkskonsulent jämte behövligt biträde inom näringsadministrationen.

Kommerskollegiikommittén avgav den 24 oktober 1912

utlåtande över framställningen och anförde därvid bland annat följande.

Bland de på centralförvaltningen ankommande ärenden, som diiekt berörde

hantverksyrkena, framträdde tvenne större grupper, nämligen dels spörsmål

om yrkesutbildningen och dels frågor rörande yrkenas befrämjande i allmänhet.

I båda dessa avseenden hade i vårt land dittills icke mycket åtgjorts

från det allmännas sida, utan i stort sett hade det överlämnats åt

näringsutövarna själva att tillvarataga sina och yrkenas intressen. I likhet

med vad som skedde i flertalet andra länder, där staten numera ägnade en

mycket livlig uppmuntran åt dessa angelägenheter, borde dock även hos oss

det allmänna lämna sitt kraftiga stöd åt de från liantverksnäringens egna

idkare utgående strävandena för yrkesutbildningens förkovran och yrkenas

höjande. Kommittén höll emellertid före, att de göromål med hantverkets

angelägenheter, som skulle anförtros åt den föreslagna befattningens innehavare,

icke skulle redan från början bliva av den omfattning, att man

med fog kunde påyrka, att han skulle avses uteslutande därför. Under

hänvisning till arbetsbördan i allmänhet på industribyrån och särskilt den

omständigheten, att på byrån icke funnes någon befattning, avsedd att beBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 131 håft. (Nr 161.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

reda byråchefen biträde vid beredningen av andra förekommande ärenden

av ingenjörsteknisk natur än rörande inspektion av elektriska anläggningar,

föreslog kommittén anställande å nämnda byrå av en tekniskt utbildad

tjänsteman, åt vilken skulle anförtros, förutom frågorna rörande yrkesutbildning

och yrkenas befrämjande, beredandet av ärenden angående utdelande

av stipendier för bergs- och andra tekniker, för hantverksmästare

och för arbetare samt granskningen av stipendiaters berättelser ävensom

angående manufakturförlagslån. Befattningen i fråga borde erhålla karaktären

av en teknisk sekreterare- och assistenttjänst med uppgift därjämte

att handlägga ärenden angående yrkesutbildningen och hantverkets befrämjande.

Befattningens innehavare finge sålunda inom kollegiet i viss mån

egenskapen av hantverkskonsulent.

I huvudsak i överensstämmelse med kommitténs förslag hemställde Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen till 1913 års riksdag om inrättande på extra

stat av en befattning såsom teknisk konsulent (benämningen föreslagen av

kommerskollegium) å industribyrån. Vederbörande departementschef förklarade

sig anse det åtminstone för det davarande ändamalsenligast, att den

föreslagna tjänstemannens uppgift icke begränsades till hantverksärendena

utan att hans arbetskraft toges i anspråk för de industribyråns ärenden i

allmänhet, i vilkas utredning han på grund av sina fackinsikter vore särskilt

skickad att deltaga.

Kungl. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, som emellertid antorde,

att ett direkt inordnande av ifrågavarande befattning såsom en sekreterareoch

assistenttjänst å kommerskollegii industribyrå kunde medföra den

olägenheten, att fullgörandet av rent expeditionella och tekniska uppdrag å

byrån bleve huvudsak och arbetet för hantverksintressets främjande bisak.

Enligt riksdagens åsikt borde förhållandet vara det motsatta. Vid besättandet

av denna tjänst syntes det vara av synnerlig vikt, att därtill förvärvades

en med hantverkets ställning och behov förtrogen och för detta

näringsområdes höjande intresserad person, som sattes i tillfälle att ägna

huvudparten av sin kraft åt denna uppgift, vilket givetvis icke hindrade,

att han, i den mån tid och förhållanden medgåve, i övrigt toges i anspråk

för jämväl annat arbete å industribyrån.

Ä ordinarie stat uppfördes befattningen vid kommerskollegii omorganisation

år 1919.

De ärenden, som falla under tekniska konsulentens verksamhetsområde,

beröra huvudsakligen följande ämnen:

1) reseunderstöd åt arbetare, verkmästare, hantverkare och i viss man

även tekniker samt reseunderstöd från Possehlska stipendiefonden;

2) lån från hantverkslånefonden;

3) statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till

lärlingspremier; , , . ,. , , .

4) mässor och utställningar m. m., som avse hantverk och konstindustri;

5) frågor av mera allmänt intresse för hantverket och den mindre industrien,

såsom organisations- och yrkesutbildning, lärlingsväsende, kooperation

m. m.

Såsom förhållandena utvecklat sig, hava tekniska konsulentens arbetsuppgifter

kommit att väsentligen begränsa sig till ärenden rörande hantverkslån

samt utdelande av understöd, stipendier och premier jämte därmed

sammanhängande frågor. „ .

I sitt ovannämnda betänkande den 4 februari 1925 föreslog 1923 ars be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

19

sparingskommitté indragning av konsulentbefattningen. Kommerskollegium,

som i sitt över kommittébetänkandet avgivna utlåtande icke motsatte sig

detta förslag, uttalade emellertid, att ett upphörande av konsulentens verksamhet

inom kollegium måste medföra behov av ersättning i annan arbetskraft,

exempelvis i form av en teknisk amanuens.

Jämväl besparingssakkunniga hava vid sin granskning av kommerskollegii

organisation funnit ifrågavarande tjänst kunna för framtiden undvaras

och anse sig därför böi''a föreslå, att tjänsten vid den nuvarande innehavarens

avgång indrages. Vid de överläggningar de sakkunniga haft rörande

denna fråga med ämbetsverkets ledning har framhållits behovet av att i

utbyte mot den till indragning föreslagna tjänsten å industribyrån anställes

en tekniskt utbildad amanuens. Då innehavaren av tjänsten, så länge han

kvarstår å densamma, givetvis bör liksom hittills inom kollegium tagas i

anspråk för de arbetsuppgifter, som befinnas lämpligen kunna åläggas honom,

och då den definitiva indragningen av tjänsten med hänsyn till tjänstinnehavarens

levnadsålder ieke kan förväntas komma att genomföras inom de

närmaste åren, hava besparingssakkunniga ansett prövningen av behovet

av annan arbetskraft i den indragna befattningens ställe böra anstå till

dess frågan härom blivit aktuell.

Den administrativt utbildade personalen å industribyrån utgöres, förutom av

amanuensbiträde, av en i 24:e lönegraden placerad sekreterare samt en notarie.

Då innehavaren av den för byrån avsedda sekreterartjänsten tills vidare

uppehåller den för närvarande vakanta befattningen såsom chef för sjöfartsbyrån,

uppehälles sekreterartjänsten tills vidare av notarien å byrån, och

har en heltidsamanuens förordnats att tills vidare bestrida notarietjänsten.

Enligt besparingssakkunigas mening bör det vara tillräckligt att för de

juridiskt administrativa göromålen å industribyrån avse allenast en ordinarie

befattningshavare, vilken torde böra intaga sekreterares ställning.

Notarietjänsten skulle följaktligen för framtiden kunna undvaras. Den

sålunda ifrågasatta organisationsändringen torde såvitt möjligt böra genomföras

i samband med inträffande ledighet å en sekreterartjänst i kollegium.

Den till levnadsåren äldste innehavaren av sådan tjänst uppnår pensionsåldeim

i september 1930.

Rörande organisationen å industribyråns elektriska sektion skola de sakkunniga

senare yttra sig i samband med frågan om statens elektriska inspektion.

Redan här må dock anmärkas, att de sakkunniga icke hava

funnit möjligt att föreslå någon personalindragning å sektionen.

Av de båda förste byråingenjörerna å bergsbyrån har den ene att förestå

gruvkartekontoret, att föra register över kronans gruvegendom samt att biträda

vid handläggningen av ärenden rörande kronans gruvegendom m. m.

Den andra av ifrågavarande tvenne befattningar, vilka båda tillkommo

vid 1919 års omorganisation av kollegium, inrättades till övervägande del

för arbetet med utarbetande av specialbeskrivningar över inmutningsbara

fyndigheter och stenkolsfyndigheter m. m. I sådant hänseende skulle det

nämligen åligga kommerskollegium att i samråd med och under medverkan

i lämplig omfattning från Sveriges geologiska undersökning utarbeta dylika

specialbeskrivningar, vilka skulle i tryck offentliggöras. Stadgande härom

infördes i kommerskollegii instruktion den 31 december 1919 (nr 891) samt

därefter i instruktionen den 31 december 1921 (nr 874), vilken gällde till

ikraftträdandet den 1 december 1925 av den nuvarande instruktionen för

kollegium. 1923 års besparingskommitté föreslog i sitt ovannämnda be
-

Industribyråns

elektriska

sektion.

Bergsbyrån.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

tänkande, att förevarande arbetsuppgift måtte upphöra samt den ena förste

byråingenjörstjänsten å bergsbyrån i samband därmed indragas. Kollegium

tillstyrkte i sitt över betänkandet avgivna utlåtande, att med utarbetande av

dylika specialbeskrivningar skulle tills vidare anstå, men kollegium förbehöll

sig att i sinom tid, då statsfinansiellt mindre brydsamma förhållanden

rådde och arbetet å bergsbyrån utan att erfordra särskild personalförstärkning

sådant medgåve, få inkomma med det förslag om arbetets återupptagande,

vartill omständigheterna kunde föranleda. Mot förslaget att indraga

den ena av förste byråingenjörstjänsterna å bergsbyrån hade kollegium

intet att erinra. En av kollega ledamöter, chefen för bergsbyrån,

avstyrkte i avgiven reservation kommitténs förslag om upphörande av ifrågavarande

specialbéskrivningars utarbetande. Föredragande departementschefen

anförde vid framläggande av 1925 års ovannämnda proposition i denna del,

att från hans sida i princip intet vore att erinra mot att ifrågavarande

verksamhet åtminstone tills vidare nedlades, varför departementschefen förordade,

att den för arbetet avsedda förste b y rå i n g e n. j ö r s befattningen indroges.

På sätt ovan nämnts, ledde propositionen icke till någon förändring i staten

för kollegium. I nu gällande, den 23 oktober 1925 utfärdade instruktion

för kollegium har emellertid det ovan återgivna stadgandet i tidigare instruktioner

rörande utarbetandet av gruvbeskrivningar utgått. Enligt vad

de sakkunniga inhämtat har visserligen utarbetandet fortgått men publicerandet

på statens bekostnad av beskrivningarna inställts.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit hava de sakkunniga funnit sig

böra upptaga förslaget om indragning av den ifrågavarande förste byråingen

jo rstjänsten.

I detta sammanhang torde böra beröras en fråga, som står i visst samband

med nu behandlade spörsmål, nämligen frågan om torvärendenas

handläggning inom kollegium. För närvarande biträder å bergsbyrån vid

beredning av ärenden rörande torvhanteringen förste torvingenjören, åt

vilken tjänsterum anvisats i kollegii ämbetslokaler. Enligt beslut vid 1928

års riksdag skall befattningen såsom förste torvingenjör indragas från och

med den 1 maj 1929. Vid framställandet av förslag härom var — på sätt

framgår av statsverkspropositionen till 1928 års riksdag (tionde huvudtiteln,

sid. 133) — avsikten inom kollegium, att de med befattningen förenade göromålen,

särskilt i den mån de avsåge biträde åt kollegium, skulle uppdragas

åt den nyssnämnda förste byråingenjören; dessutom skulle ju kollegium

även hava möjlighet att vid tillfälle för erhållande av erforderligt biträde

tillkalla de kvarvarande torvtjänstemännen ävensom utomstående sakkunniga.

I vissa fall skulle förste byråingenjören även kunna tillhanaagå allmänheten

med det biträde, som förste torvingenjören hittills haft att lämna.

Sedermera har — i början av innevarande budgetår — en av de tre torvingenjörer,

för vilkas fortsatta anställande anslag beviljats, avlidit. I

skrivelse den 2 augusti 1928 har kommerskollegium anmält, att de med

den lediga torvingenjörsbefattningen förenade göromålen syntes, så länge

förste torvingenjören kvarstode i tjänsten, kunna genom en förändring i

arbetsfördelningen torvtjänstemännen emellan ombesörjas av dessa, vadan

för närvarande behov icke syntes föreligga att tillsätta den ledigblivna

torvingenjörstjänsten.

Nu berörda förhållanden böra enligt besparingssakkunnigas mening icke

utgöra hinder för att förste byråingenjörstjänsten indrages. Det lärer nämligen

ej böra ifrågakomma att enbart för torvärendenas handläggning i

kollegium bibehålla en ordinarie tjänsteman i så hög tjänsteställning som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

förste byråingenjören. Om emellertid befattningens nuvarande innehavare,

såsom de sakkunniga ämna föreslå, uppföres på övergångsstat, bör han

givetvis, så länge han kvarstår å sådan stat, tagas i anspråk för dessa och

andra göromål inom kollegium. Vid förste byråingenjörens avgång från

tjänsten torde frågan om de för torvärendenas handläggning i kollegium

erforderliga arbetskrafterna med hänsyn till då rådande förhållanden upptagas

till förnyad prövning. Enligt de sakkunnigas mening bör vidare

något återbesättande av den ledigblivna torvingenjörstjänsten icke ifrågakomma

utan befattningen fr. o. m. nästa budgetårs ingång indragas.

Vad statistiska byrån angår, få de sakkunniga till eu början erinra, att

de sakkunniga genom särskilda skrivelser den 11 augusti 1927 och den 15

mars 1928 framlagt vissa förslag rörande inskränkningar i de av kommerskollegium

utgivna årliga näringsstatistiska berättelserna. I sagda skrivelser

hava de sakkunniga däremot ej ingått på frågan om det statistiska arbetets

organisation inom kollegium.

Den å statistiska byrån anställda personalen är fördelad mellan de olika

huvudgrenarna av byråns verksamhet på följande sätt:

handelsstatistiken: 1 förste aktuarie, 1 aktuarie, 1 förste amanuens med

halvtidstjänstgöring, 1 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 1 kontorsbiträde och

2 extra ordinarie kontorsbiträden;

sjöfartsstatistiken: 1 förste aktuarie, 1 aktuarie, 1 kansliskrivare, 2 kontorsbiträden

och 2 extra ordinarie kontorsbiträden;

statistiken över industri och bergshantering: 1 förste aktuarie, 1 aktuarie,

1 förste amanuens med heltidstjänstgöring, 1 kansliskrivare, 5 kontorsbiträden

(därav 3 vikarier å vakanta befattningar), 1 extra ordinarie kontorsbiträde

och 2 extra befattningshavare;

utgivande av Kommersiella meddelanden: 1 redaktör, 1 förste amanuens

med heltidstjänstgöring, 1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde.

Härtill kommer viss personal för det med utgivande av publikationen

Ekonomisk översikt förbundna arbetet, vartill de sakkunniga senare skola

återkomma.

Anmärkas bör, att den nu angivna fördelningen av personalen mellan

olika verksamhetsgrenar icke ständigt kan till alla delar följas. Allt efter

arbetets växlande omfattning måste givetvis omflyttning av personalen äga

rum.

I sin ovannämnda skrivelse den 15 mars 1928 hava de sakkunniga närmare

utvecklat sin ställning till frågan om handelsstatistikens förläggning

och därvid efter övervägande av skilda alternativ kommit till den slutsatsen,

att de sakkunniga icke anse sig kunna tillstyrka någon förändring

härutinnan i vare sig den ena eller den andra riktningen. I enlighet härmed

finna de sakkunniga sig vid bedömande av personalbehovet å statistiska

byrån böra utgå från att den nuvarande arbetsfördelningen mellan generaltullstyrelsen

och kommers kollegium i fråga om handelsstatistikens färdigställande

alltjämt bibehålies och att alltså det löpande handelsstatistiska

arbetet kommer att liksom hittills till väsentlig del utföras genom generaltullstyrelsens

statistiska avdelning. Utgående från denna förutsättning och

med beaktande av de arbetsuppgifter, som enligt berörda arbetsfördelning

mellan ämbetsverken i fråga om handelsstatistiken falla på kommerskollegium,

hava de sakkunniga funnit uppenbart, att den kvalificerade ordinarie

personal — en förste aktuarie och en aktuarie — som enligt gällande organisation

är avsedd för handelsstatistiken, kan minskas. Enligt inhämtade

upplysningar tages förste aktuarien i regel ej i anspråk för det löpande

Statistiska

byrån.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

handelsstatistiska arbetet utan handlägger, jämte kommerskollegii prisindexstatistik,

speciella utredningsuppgifter å handelsstatistikens område. Då en

befattningshavare alltjämt lärer bliva erforderlig för dessa arbetsuppgifter,

anse besparingssakkunniga sig böra föreslå, att denna befattning bibehålies

men att befattningen såsom aktuarie — vilken huvudsakligen sysselsättes

med granskningsarbete för de handelsstatistiska berättelserna — indrages.

I besparingssakkunnigas båda skrivelser den 11 augusti 1927 och den 15

mars 1928 hava, såsom nämnts, föreslagits åtskilliga inskränkningar i de

av kommerskollegium utgivna statistiska publikationerna. Även om dessa

inskränkningar, som i vissa delar redan blivit av kommerskollegium genomförda,

icke torde, vad personalkostnaderna angår, kunna leda till några besparingar

av större betydelse, medföra de dock vissa lättnader i arbetet.

Med hänsyn i övrigt till inhämtade upplysningar rörande personalbehovet

å byrån hava de sakkunniga ansett, att åtminstone två av de nio å

statistiska byrån placerade kontorsbiträdesbefattningarna böra kunna indragas.

I fråga om tidskriften Kommersiella meddelanden vilja besparingssakkunniga

dels uttala, att något större koncentration synes lämpligen kunna

iakttagas vid publicerandet av berättelser och rapporter från svenska konsulat

i utlandet, dels ock ifrågasätta, huruvida det kan anses erforderligt

att i den utsträckning, som nu sker, i tidskriften intaga av kommerskollegium

efter vederbörlig remiss avgivna utlåtanden i skilda ärenden. I

den omfattning, publicering av ämbetsverkets utlåtanden för närvarande

äger rum, torde anordningen icke äga motsvarighet beträffande något annat

centralt ämbetsverk.

I nära anknytning till det byrån åvilande arbetet handhaves utgivandet

av publikationen Ekonomisk översikt. Rörande denna publikations tillkomst

få de sakkunniga erinra följande. Genom beslut den 8 april 1921

anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegium och socialstyrelsen att tills vidare

under rådande tryckta och osäkra läge i ekonomiskt och andra avseenden

enligt vissa angivna riktlinjer utfylla och vidga den på de båda

ämbetsverken ankommande upplysningsverksamheten å de ekonomiska och

sociala områdena, och förordnade Kungl. Maj:t i samband därmed, bland

annat, att ämbetsverken vid fullgörande av uppdraget skulle åtnjuta biträde

av särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31

december 1921 inskränktes upplysningsverksamheten till avgivande av periodiska

redogörelser för det allmänna ekonomiska och sociala läget. De

sakkunnigas uppdrag upphörde, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november

1922, med utgången av år 1922. Kommerskollegium och socialstyrelsen

bemyndigades likväl att för fullföljande av upplysningsverksamheten

i de förutvarande sakkunnigas ställe gemensamt tillkalla en sakkunnig

person. I anledning härav hava ämbetsverken för ifrågavarande ändamål

tillkallat viss person att tjänstgöra såsom nationalekonomisk expert vid

berörda verksamhets bedrivande. Den ifrågavarande verksamheten avser

utarbetande av redogörelser för det allmänna ekonomiska och sociala läget,

vilka pläga utgivas av trycket i fyra kvartalshäften med titeln Ekonomisk

översikt, vilka biläggas vissa häften av Kommersiella meddelanden och

Sociala meddelanden. Såsom redaktör för publikationerna har under de

senare åren fungerat en tjänsteman i kommerskollegium. Vid hans sida

finnas för de med publikationernas utarbetande och utgivande förenade

göromålen a statistiska byrån anställda en förste amanuens med heltidstjänstgöring,

en extra befattningshavare i 18:e lönegraden med två timmars

opaginerad Kontrollera mot PDF

KurujL. Muy.ts proposition Nr 161.

daglig tjänstgöring samt ett extra ordinarie kanslibiträde. Kostnaden tor

den särskilt tillkallade sakkunnige samt för nyssnämnda amanuens- och

biträdespersonal bestrides från tionde huvudtitelns kommitteanslag och bär

de senaste budgetåren uppgått till omkring 13,000 kronor (1927/1928:12,5/ö

kronor 8 öre). ..... .„ ,

Besparingssakkunniga, som icke hava någon förändring att ioresla beträffande

förevarande publikationers innehåll och uppställning utan fastmera

förorda, att desamma i oförändrad form alltjämt utgivas, hava emellertid

ansett, att den för ifrågavarande verksamhets bedrivande erforderliga särskilda

personalen bör upptagas på kommerskollegii stat. Vid bestammandet

av kommerskollegii anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. böra sålunda medel beräknas för avlönande av ovannamnda

amanuens- och biträdespersonal. Någon särskild sakkunnig för nationalekonomiska

frågor torde däremot icke i fortsättningen behöva tillkallas,

vadan det för den sakkunnige nu bestämda arvodet (3,600 kronor för ai)

kan besparas.

Såsom biträden åt kamreraren tjänstgöra å kassakontoret en kansliskrivare

och ett e. o. kontorsbiträde. Sedan år 1919 hava medel årligen anvisats a

extra stat för anställande å kamrerare- och kassakontoret, av ett kvinnligt

biträde, från och med den 1 juli 1925 med placering i lönegraden B 7

(kanslibiträde). Av lämplighetshänsyn har emellertid en omflyttning skett,

så att detta kanslibiträde placerats till tjänstgöring å fartygsregistreringssektionen.

I stället har innehavaren av en för denna sektions räkning på

ordinarie stat uppförd kanslibiträdesbefattning förflyttats till registraiorskontoret

och en för sistnämnda kontor avsedd kansliskrivare avdelats till

tjänstgöring å kassakontoret.

Å registratorskontoret äro anställda, utom registratorn, vilkens befattning

tillhör lönegraden B 21, samt nyssnämnda ordinarie kanslibiträde, två extra

ordinarie kontorsbiträden ävensom en extra befattningshavare med tre timmars

daglig tjänstgöring (årsarvode 645 kronor). .....

Vad först angår arbetet å registratorskontoret, åligger kontoret diarieiormg

av inkommande handlingar med undantag av ärenden tillhörande elektriska

sektionen, fartygsregistreringssektionen, fartygsinspektionsbyrån och statistiska

byrån ävensom i övrigt åtskilliga ärenden å bergs-, industri- och sjöfartsbyråerna.

Dessutom handhar kontoret ordnande och förvaring efter ett särskilt

uppställt dossiersystem av kollegii arkiv, såvitt angår handelsbyrån,

sjöfartsbyrån och industribyråns administrativa sektion, ävensom handlingar

rörande de s. k. äldste-ledamotsärendena och hemliga handlingar. I samband

härmed föras åtskilliga register. Att märka är vidare, att även å de avdelningar

av kollegium, vilkas handlingar diarieföras å registratorskontoret,

särskild diarieföring i viss utsträckning förekommer.

Vid företagen granskning av diarie- och registerföringen inom ämbetsverket

hava besparingssakkunniga icke kunnat undgå det intrycket, att

arbetet är väl omständligt och tyngande organiserat. Enligt de sakkunnigas

mening böra ej oväsentliga förenklingar härutinnan kunna vidtagas. De

sakkunniga hava emellertid ej ansett sig böra i detalj ingå på denna fråga

utan förutsätta att genom ämbetsverkets egen försorg de förenklingar i

arbetsmetoderna, som äro möjliga, komma till stånd.

Beträffande registratorstjänsten innefattade 1925 års förut omförmälda

proposition förslag om tjänstens indragning. I överensstämmelse med det

förfarande, som under de senaste åren ägt rum beträffande motsvarande

tjänster i statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk, torde registra
-

Kassa- och

registratorskontoren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Vaktpersonalen

m. m,

Sammanfattning

av

besparing ssak

kunnig as

förslag beträffande

den

ordinarie

personalen.

Anslagsberäk
ning.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

torsbefattningen i kommerskollegium böra placeras i 14:e lönegraden. Till

biträde åt registratorn synes böra avses ett ordinarie kontorsbiträde jämte

ett eller två extra ordinarie kontorsbiträden. Den för tjänstgöring hos registratorn

avsedda kansliskrivarens befattning skulle alltså indragas.

Kamrerartjänsten bör enligt de sakkunnigas förmenande utbytas mot en

befattning såsom bokhållare (revisor och bokhållare) i 21:a lönegraden. Såsom

biträde åt denne bör avses ett kanslibiträde (tills vidare liksom hittills

å extra stat). Ett e. o. kontorsbiträde, som nu tjänstgör hos kamreraren,

bör alltså enligt de sakkunnigas mening kunna undvaras.

Beträffande vaktpersonalen och den för skötande av telefonväxeln anställda

befattningshavaren hava de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon

förändring.»

De sakkunnigas betänkande, i vad angår den ordinarie personalen hos

kommerskollegium, innefattar alltså följande förslag:

Den för handelsbyrån ursprungligen avsedda, numera å fartygsinspektionsbyrån

placerade sekreterartjänsten, som för närvarande är vakant, skulle

från och med nästa budgetårs ingång avföras ur staten;

1 förste byråingenjörstjänst (å bergsbyrån), den tekniska konsulentbefattningen,

1 aktuarie-, 2 notarie-, 1 kansliskrivare- och 2 kontorsbiträdesbefattningar

skulle indragas;

kamreraretjänsten skulle utbytas mot en befattning såsom revisor och bokhållare

i 21:a lönegraden;

registratorsbefattningen skulle sänkas från 21:a till 14:e lönegraden; och

en ny kontorsbiträdesbefattning, avsedd för registratorskontoret skulle inrättas.

Genomförandet av berörda förslag skulle enligt de sakkunnigas mening

tillgå på följande sätt.

Då tre kontorsbiträdesbefattningar för närvarande vore vakanta, kunde

de två befattningar i denna grad, som föreslagits skola indragas, från och

med ingången av nästa budgetår avföras ur staten. Övriga till indragning

föreslagna befattningar borde uppföras å övergångsstat för att vid inträffande

ledighet indragas. Kamrerare- och registratorstjänsterna syntes lämpligen

böra kvarstå å den ordinarie staten med anmärkning om den förändring,

som vid inträffande ledighet å vardera befattningen skulle vidtagas.

Den å registratorskontoret föreslagna kontorsbiträdesbefattningen borde upptagas

å staten med anmärkning, att befattningen ej flnge tillsättas, innan

den å övergångsstat uppförda kansliskrivaren avgått från tjänsten.

Vad angår den vakanta sekreterartjänsten, som föreslagits till avförande

ur staten, hava de sakkunniga förklarat sig förutsätta, att, för den händelse

förslag om fartygsinspektionsbyråns framtida organisation icke skulle

hinna framläggas för 1929 års riksdag, anslag å extra stat anvisades för fortsatt

anställande under budgetåret 1929/1930 av en sekreterare å sagda byrå.

Vad härefter angår beräkningen av det ordinarie anslaget till kommerskollegium

hava de sakkunniga anfört följande:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

»Anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde i anslutning härtill

för hudgetåret 1929/1930 höra heräknas till 362,752 kronor eller i avrundat

belopp 362,800 kronor. Till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat

torde därutöver böra upptagas ett belopp av 42,684 kronor eller i runt

tal 42,700 kronor.

Angående beräkningen av det i staten för kommerskollegium uppförda

anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in. få de

sakkunniga vidare anföra följande.

Efter förslag till 1926 års riksdag vidtogs beträffande de olika departementens

anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare från och

med budgetåret 1926/1927 den förändringen, att dessa anslag, som tidigare

varit begränsade, erhöllo förslagsanslags natur. Anslagen specificerades härvid

på tre skilda poster, av vilka två poster, som icke skulle få överskridas,

avsågos, den ena för grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän och

den andra för extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning

m. m., medan från den tredje posten, som beräknades förslagsvis,

skulle utgå vad som erfordrades till beredande av avlöningsförhöjningar

åt extra ordinarie tjänstemän ävensom enligt gällande författningar

uppkommande kostnader för läkarvård jämte läkemedel o. dyl. samt begravningshjälp

till sådan personal. Avsikten var härvid att jämväl för övriga

nyreglerade verk efter hand genomföra denna omläggning.

Även beträffande kommerskollegium lärer en dylik uppdelning av ifrågavarande

anslag böra vidtagas.

Vad den extra ordinarie personalens placering i lönegrader angår, hava

de sakkunniga uppmärksammat, att samtliga amanuenser i ämbetsverket,

på ett undantag när, är o placerade såsom förste amanuenser i 17:e eller, i

flertalet fall, 18:e lönegraden. Från ämbetsverkets sida har upplysts, att

anledningen till den höga lönegradsplaceringen av amanuenspersonalen sammanhänger

därmed, att ifrågavarande befattningshavare i allmänhet under

mycket lång tid innehaft sina anställningar i ämbetsverket. Med hänsyn

härtill och då ett genomförande av ovan framställda förslag beträffande den

ordinarie staten givetvis kan förväntas i ogynnsam riktning påverka den

ifrågavarande personalens ställning, hava de sakkunniga ansett sig böra vid

beräkningen av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

utgå ifrån de extra ordinarie tjänstemännens nuvarande placering i lönehänseende,

men hava de sakkunniga samtidigt velat uttala, att det synes

önskvärt, att i samband med nyanställning av amanuenser en lämpligare

fördelning av denna personal å förste amanuenser och andre amanuenser

komme till stånd.

Med hänsyn till att den extra ordinarie personalen i kommerskollegium i

ganska avsevärd omfattning erhåller och även framdeles torde komma att

erhålla sin avlöning genom vikariat å ordinarie tjänster hava de sakkunniga

funnit sig böra vid beräkningen av anslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare utgå från det nuvarande anslagsbeloppet, 85,000

kronor, minskat med 2,000 kronor, motsvarande ungefärliga avlöningen till

det e. o. kontorsbiträde å kamrerarekontoret, som enligt det föregående skulle

indragas.. Till återstående beloppet, 83,000 kronor, böra läggas 9,000 kronor

för bestridande av avlöningar till den ovan omförmälda, för utgivande av

Ekonomisk översikt anställda amanuens- och biträdespersonalen. Från det

sålunda erhållna beloppet bör utbrytas en mindre, förslagsvis beräknad post

för avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m., varefter

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

återstoden av anslaget på lämpligt sätt fördelas å de två övriga poster, som

böra ingå i anslaget.

I enlighet härmed samt med hänsyn till av de sakkunniga i det föregående

framställda förslag angående den icke-ordinarie personalen ävensom

i övrigt inhämtade upplysningar rörande behovet av dylik personal hava de

sakkunniga beräknat förevarande anslag på följande sätt:

Grundavlöningar till e. o. tjänstemän .......

Statistiska

byrån

kronor

......... 28,200

Kollegium

i övrigt

kronor

35,500

Summa

kronor

63,700

Avlöningsförhöjningar till d:o m. m........

......... 2,100

3,200

5,300

Extra befattningshavare m. m....................

......... 9,000

14,000

23,000

39,300

52,700

92,000.

Av ifrågavarande anslag skulle alltså få av kollegium användas:

till grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst kronor 63,700

» extra befattningshavare, sakkunniga, tillfällig personal,

renskrivning, övertidsersättning m. m., högst ....................... kronor 23,000,

varutöver från anslaget skulle få utgå vad som erfordras till beredande av

avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie tjänstemän ävensom enligt gällande

författningar uppkommande kostnader för läkarvård jämte läkemedel och

dylikt samt begravningshjälp till sådan personal.

I samband med de år 1926 genomförda personalindragningarna i departementen

vidtogs den ändringen i departementens stater, att anslagen, till

vikariatsersättningar uteslötos. Härvid förutsattes, att samtliga vikariatskostnader

för uppehållande av ordinarie befattningar skulle bestridas från

vederbörande anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Samtidigt

uttalades, att man även beträffande de till allmänna civilförvaltningen hörande

ämbetsverken borde övergå till samma system, dock ej förrän i samband

med de förändringar av staterna i övrigt, vilka kunde föranledas av

besparingsarbetets utsträckande till ämbetsverken i allmänhet. I överensstämmelse

härmed lärer nu i staten för kommerskollegium vikariatsersättningsanslaget

— för innevarande budgetår 11,500 kronor — böra uteslutas.

I enlighet med vad sålunda blivit anfört skulle ordinarie avlöningsstaten

för kommerskollegium för budgetåret 1929/1930 erhålla följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............

» » icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag

..............................................................................

kronor 362,800

» 92,000

Summa kronor 454,800.

På sätt ovan angivits torde vidare övergångsstaten böra bestämmas sålunda:
Avlöningar,

förslagsanslag ........................................................... kronor 42,700.

Ordinarie förslagsanslaget till kommerskollegium torde emellertid kunna

bestämmas något lägre än staternas sammanlagda slutsumma. Eu av de

ordinarie notarierna i ämbetsverket uppehåller nämligen sedan flera år den

ovannämnda sekreterartjänsten å fartygsinspektionsbyrån. Därest denne

notarie, såsom synes ligga nära till hands, överföres å övergångsstat, torde

vid anslagsberäkningen hänsyn böra tagas till att hela avlöningen till ifrågavarande

befattningshavare, vid bifall till de sakkunnigas ovan framställda

förslag om sekreterartjänsten, kommer att utgå å extra stat. Den härigenom

minskade kostnaden å övergångsstaten bör beräknas till 7,200 kronor. Då

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

27

anslagsbeloppet vidare torde kunna minskas med 2,700 kronor, motsvarande

beräknad avlöning å en kontorsbiträdestjänst, som enligt det föregående bör

tills vidare hållas vakant, skulle följaktligen förslagsanslaget till kommerskollegium

för nästkommande budgetår upptagas med 487,600 kronor mot

511,040 kronor för innevarande budgetår.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra, att ett bifall till de sakkunnigas

ovan framställda förslag angående den för Ekonomisk översikt

anställda särskilda personalen skulle medföra en minskad belastning å tionde

huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga med

omkring 12,500 kronor.

Vad beträffar de befattningshavare, som komma att uppföras å övergångsstat

i kommerskollegium, utgå de sakkunniga ifrån att, vid uppkommande

ledighet å befattning å ordinarie staten, till sådan befattning skall överflyttas

innehavare av motsvarande tjänst å övergångsstaten. Sker detta,

torde det kunna förväntas, att övergångsstaten skall ganska snart komma

att avsevärt reduceras.

Därest vikarie skulle erfordras för befattningshavare å övergångsstat,

torde ersättningen till sådan vikarie lämpligen kunna bestridas av anslaget

till avlöningar till ordinarie tjänstemän.»

Såsom redan nämnts har kommerskollegium den 12 november 1928 avgivit

utlåtande över de sakkunnigas nyss omhandlade betänkande av den

19 oktober samma år.

Vad angår det ordinarie anslaget till kommerskollegium, framhåller kollegium

till en början, att kollegium kunde sägas nu hava under en sammanlagd

tid av över två decennier nära nog ständigt varit föremål för

planer på omorganisation eller underkastats förändringar i anslagshänseende,

vilka inverkat på personalbeståndet. Efter att hava närmare redogjort för

vad å dithörande område ifrågasatts eller redan åtgjorts, anför kollegium

vidare följande:

»Det säger sig självt, att ett ämbetsverk sådant som kollegium icke kan

undgå att även med avseende å sin organisation röna inflytande av sådana

säkerligen i särskild grad växlande förhållanden, som gälla i fråga om de

områden av näringslivet, vilka äro föremål för kollegii ämbetsförvaltning

och uppmärksamhet. Men å andra sidan är det naturligt, att alltför långvariga

provisorietillstånd för organisationen och osäkerhetstillstånd beträffande

personalen måste i längden komma att ogynnsamt återverka på

ämbetsverkets möjligheter att på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt

fylla sina olika uppgifter. I belysning av vad ovan, utan ett ingående på

långt när på alla detaljer, antytts rörande de olika stadier, som frågan om

kollegii organisation under eu längre tid med jämförelsevis korta mellanrum

undergått, lärer det icke heller kunna med fog förnekas, att arbetsförhållandena

måst för verkets såväl ledning som personal i övrigt verka

avsevärt påfrestande. I samma mån därför som det nu framlagda förslaget

rörande kollegium åsyftar att bringa till slut nu antydda provisorie- och

osäkerhetstillstånd, i motsvarande grad måste förslaget i fråga från kollegii

sida hälsas med synnerlig tillfredsställelse.

Även i ett annat viktigt avseende är det föreliggande förslaget, med hän
-

Kommerskollegii

utlåtande

den

12 november

1928.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

syn till kollegii egen erfarenhet av verkets arbete, ägnat att hos kollegium

väcka tillfredsställelse. Kollegium syftar härvid på det förhållandet, att de

sakkunniga, med beaktande av inhämtade upplysningar, funnit sig icke böra

påyrka någon förändring av antalet byråer inom kollegium. De sakkunnigas

förslag anknyter sig härigenom till den nuvarande organisationen, vilken

också, såvitt kollegium kunnat finna, under den tid, densamma varit i verksamhet,

trots nyss antydda ogynnsamma förhållanden likväl fungerat på ett

i stort sett tillfredsställande sätt.»

Kollegium uttalar i detta sammanhang, att, trots att de sakkunniga icke

ansett sig böra påyrka indragning av någon utav kollegii byråer, kollegium

ansett sig icke kunna underlåta att framhålla, hurusom kollegium hade ett

bestämt intryck av att omfattningen och vikten av det särskilt å handelsbyrån

åvilande arbetet vore föremål för ett visst underskattande. Enligt

kollegii åsikt vore de avgöranden, som ankomme på handelsbyrån, av sådan

vikt och kvalificerad innebörd, att de i och för sig till fullo motiverade en

byrå med självständig inriktning på dithörande spörsmål. Sedd i belysning

av nämnda byrås personalutrustning finge arbetsbördan ej heller kvantitativt

underskattas. Då vidare arbetsbördan på industri- och sjöfartsbyråerna redan

nu tangerade den gräns, vars överskridande skulle ställa allt för stora anspråk

på tjänstemännens arbetsförmåga, kunde en fördelning av handelsbyråns

arbetsuppgifter på andra byråer i kollegium även av sistberörda

skäl icke rimligen ifrågasättas. Den av de sakkunniga för sådant fall antydda

speciella anordningen med en särskild föredragande beträffande en

viss viktig ärendesgrupp kunde icke väsentligen påverka detta förhållande.

Härefter ingår kollegium på den av de sakkunniga föreslagna anordningen

för utförande av det kollegium åvilande föi-fattningsarbetet; och uttalar

kollegium i fråga härom följande:

Utförandet

av det å

kollegium

åvilande för

fattningsarbetet.

»Då de sakkunniga, efter samråd med verksledningen inom kollegium,

beröra frågan om särskilda anordningar för ett tillfredsställande utförande

av det författningsarbete, som åvilar kollegium, är kollegium berett att

vitsorda, att de sakkunniga pekat på en bestämd brist i verkets nuvarande

organisation, som visserligen av alldeles särskilda skäl icke tidigare gjort

sig så kraftigt gällande men som otvivelaktigt på senaste tid alltmer framträtt

och vars undanröjande ur många synpunkter skulle vara till stort

gagn. I viss ej oväsentlig utsträckning åvilar kollegium utarbetandet eller

granskning av författningsförslag, berörande olika grenar av kollegii förvaltningsområde

och särskilt avseende den rent administrativa lagstiftningen.

En mera ingående exemplifiering härutinnan skulle föra alltför långt.

Såsom mera viktiga frågor inom hithörande lagstiftningsområden torde

emellertid förtjäna omnämnas särskilt författningarna rörande elektriska

anläggningar m. in., gruvlagstiftning med lagstiftning rörande statens gruvägarintressen,

näringsfrihetslagstiftning, lagstiftning rörande navigationsskolorna

och behörigheten hos fartygsbefälet samt lagstiftning rörande den

preventiva sjösäkerhetskontrollen.

Det skulle otvivelaktigt bereda de olika byråerna inom kollegium en beaktansvärd

och, särskilt såvitt angår vissa byråer, även välbehövlig lättnad,

om inom verket funnes tillgång till en arbetskraft, som vore speciellt in
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr Kil.

riktad på och ägde förmåga att intaga eu ledande ställning ifråga om det

verket sålunda åvilande lagstiftningsarbetet. Avlyftandet från de särskilda

byråerna av en stor del av detta arbete och särskilt ansvaret för detsamma

ur författningsteknisk synpunkt skulle även bidraga till eu utjämning av

arbetsbördan de olika byråerna emellan.

Benämningen å förevarande byrå skulle, även om vissa mindre betydande

ärendesgrupper lades på annat håll, lämpligen kunna bliva »handels- och

administrativa byrån». Någon ändring av namnen på övriga byråer synes

knappast erforderlig eller lämplig, dä de var för sig dock alltjämt komme

att i huvudsak representera ganska väl avgränsade fackområden, vilka kommit

till uttryck i deras nuvarande benämningar.»

Beträffande härefter de sakkunnigas förslag till personalindragningar inom

kommerskollegium anför kollegium följande:

»Om, såsom föreslagits, nu angivna speciella funktioner, som givetvis

komme att omfatta även överhuvud taget den speciella handelslagstiftning,

varav handelsbyräns arbete redan nu beröres, skulle tillika med ärendena

angående kollegii organisation, ekonomi och personal, de s. k. äldste-ledamotsärendena,

tillföras nämnda byrå och densamma därjämte skulle, såsom

avsetts, behålla handläggningen av åtminstone huvudparten av de på byrån

nu ankommande ärendena, synes det kollegium emellertid uppenbart, att

byråns arbetsbörda bleve betydande. Dess förmåga att på tillfredsställande

sätt fullgöra sina uppgifter blir givetvis beroende på de arbetskrafter, som

ställas till byråns förfogande. Det är därför av naturliga skäl endast med

tvekan, som kollegium ansett sig icke böra motsätta sig den av de sakkunniga

föreslagna indragningen av den ene av de två till byråns förfogande

nu stående notarierna. Denna indragning måste emellertid med säkerhet

komma att medföra ökad belastning av anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare.

Såsom en given följd av en dylik indragning men å andra sidan också

såsom ett självständigt intresse måste kollegium framhålla vikten av att den

återstående notarien på förevarande byrå utbytes mot en sekreterare. Redan

i framställning den 27 augusti 1924 angående anslagen till kollegium berörde

kollegium sin ställning till den då nyligen företagna indragningen

av sekreterarbefattningen å handelsbyrån och de konsekvenser denna medfört.

Vad kollegium då anförde på förevarande punkt och vartill kollegium

tillåter sig nu hänvisa, får givetvis i tillämpliga delar i hög grad ökad

räckvidd i betraktande av de organisatoriska anordningar, som nu avses

skola vidtagas beträffande byrån. Behovet av att kunna åt en administrativt

välkvalificerad kraft överlåta beredningen och även handläggningen i

övrigt av vissa på byråns föredragning fallande ärendesgrupper, bland annat

<le tidsödande arendena angående hamntaxor m. m., blir härigenom än mera

påfallande. De rent organisatoriska olägenheterna av frånvaron av en

sekreterare på byrån, vilken såsom byråchefens närmaste man vid förfall för

denne står närmast att vikariera å byråchefstjänsten, och den olika ställning

byrån härigenom skulle komma att intaga jämfört med övriga byråer i

verket, komme ock att i ökad grad göra sig gällande. Kollegium måste

därför påyrka, att den enligt de sakkunnigas förslag bibehållna notarietjänsten

å byrån ombildas till sekreterartjänst.

Bland den på industribyråns administrativa sektion för närvarande anställda

personalen upptaga de sakkunniga en förste amanuens med heltids
-

Peraonal
frågor.

Handelsbyrin.

Industribyr&na

administrativa

sektion.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

tjänstgöring. I samband med äldste-ledamotsärendenas av vissa personella

skäl föranledda och såsom en allenast tillfällig anordning betraktade överflyttning

till sjöfartsbyrån samt de till följd av vakans å befattningen såsom

chef för sistnämnda hyrå vidtagna omplaceringarna i övrigt av personalen

på industribyråns administrativa sektion har emellertid, såsom jämväl av

de sakkunniga berörts, innehavaren av ovannämnda amanuensbefattning

förordnats att tillsvidare bestrida notarietjänsten på sektionen. Då ersättare

för amanuensen ej anskaffats, är personalen å sektionen alltså på senare tid

minskad med en förste amanuens med heltidstjänstgöring. I samband härmed

bör understrykas, att den ene av sektionens återstående amanuenser

har en mycket begränsad tjänstgöring å byrån, där han endast handlägger

vissa ärendesgrupper, varför hans tjänstgöringstid på denna byrå är icke

obetydligt mindre än för en amanuens med halvtidstjänstgöring.

Efter påvisande att den administrativt utbildade personalen å industribyrån

(i dess helhet) utgöres, förutom av amanuensbiträde, av en sekreterare

och en notarie, hava de sakkunniga uttalat såsom sin mening, att det borde

vara tillräckligt att för de juridiskt administrativa göromålen å industribyrån

avse allenast en ordinarie befattningshavare, vilken torde böra intaga

sekreterares ställning. Notarietjänsten skulle följaktligen för framtiden kunna

undvaras.

I anledning av de sakkunnigas indragningsförslag i förenämnda avseende

måste kollegium göra följande erinringar.

Med genomförande f. o. m. år 1920 av kollegii omorganisation uppfördes

för de juridiskt-administrativa göromålen å industribyrån tre ordinarie befattningshavare:

en sekreterare och två notarier. Vid reduceringen år 1923,

på sätt ovan angivits, av handelshyråns personal överflyttades sedermera

en av nämnda notarier till handelsbyrån.

Indrages nu, på sätt de sakkunniga föreslagit, den återstående notariebefattningen,

skulle sektionens administrativt utbildade personal komma att

bestå av, förutom sekreteraren, endast tre amanuenser, varav eu med heltidstjänstgöring

och av de två andra den ena med halvtidstjänstgöring och

den andra med än mindre tjänstgöringstid på sektionen. En dylik personaltillgång

av nämnda slag anser kollegium mindre lämplig för ett tillfredsställande

utförande av byråns betydande administrativa arbetsuppgifter. Då

de sakkunniga bland sektionens administrativa personal i stället för notarien

upptagit en heltidsamanuens i 18:de lönegraden, vilken som nämnts ej

längre finnes, komme den besparing, som ett genomförande av de sakkunnigas

förslag jämfört med kollegii förslag skulle medföra, i verkligheten

att såvitt angår industribyrån inskränka sig till skillnaden mellan avlöningen

för en heltidsamanuens i 18:e lönegraden och för en notarie eller högst

något mer än 2,000 kronor, dyrtidstillägg inräknat. Kollegii yrkande om

bibehållande av byråns enda återstående notariebefattning måste därför ur

ekonomisk synpunkt anses såsom en mycket rimlig begäran.

I sak påkallas notariebefattningens bibehållande av ett stort behov att

utöver den administrativt utbildade sekreteraren och den tekniskt skolade

förste byråingenjören äga tillgång till en ytterligare befattningshavare, som

äger större kvalifikationer och erfarenhet än som i regel kunna påräknas av

en amanuens.

Innehavaren av den å industribyrån kvarvarande notariebefattningen

intager, såsom närmaste administrativt utbildade befattningshavare under

sekreteraren, i huvudsak ställning såsom biträde vid handläggningen av de

sekreteraren åvilande göromålen och vikarie för denne vid inträffande förfall.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

31

Vid ökad belastning för sekreteraren uppstår givetvis behov av avlyftning

av en del av dennes arbetsbörda på annan tjänsteman, som har kvalifikationer

och erfarenhet att i dylika nödfall fullgöra sekreterarens funktioner

i vissa avseenden. Sektionen har att verkställa utredningar i ett stort och

växande antal omfattande och krävande ärenden. Det händer ej sällan, att

såväl byråchefen som sekreteraren och förste byråingenjören samtidigt äro

fullt upptagna av handläggningen av dylika ärenden.

Det är i sådant fall önskligt att äga tillgång till en notarie, som dels

kan självständigt bereda löpande ärenden och dels biträda med vissa delar av

utredningen. I samband härmed må framhållas, att chefen för byrån såsom

särskilt företrädare inom kollegium av sakkunskap på det industriella området

har att deltaga i handläggningen av ett stort antal ärenden tillhörande

andra byråer. Vidare må ej förglömmas, att sekreteraren, som enligt besparingssakkunnigas

förslag bleve den enda administrativt utbildade ordinarie

tjänstemannen på industribyrån — elektriska sektionen jämväl medräknad

-— dels har sig anförtrodd befogenheten att besluta i vissa stipendieoch

hantverksärenden, dels är föredragande i vissa dylika och andra ärenden,

dels ock deltager i avgörandet av ärenden rörande elektriska registreringar.

Med undantag av sistnämnda grupp äro berörda ärenden väl i allmänhet

till sin beskaffenhet enkla, men taga dock genom sitt stora antal ej obetydlig

tid i anspråk.

Slutligen må erinras därom, att erfarenheten givit vid handen, hurusom

det möter nästan oöverstigliga hinder att på en byrå eller ens i ett verk

en längre tid bibehålla i amanuensställning en person tillräckligt kvalificerad

för att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra åligganden, som

eljest skulle tillkomma en ordinarie tjänsteman. En ytterligare svårighet

skulle säkerligen för kollegii del göra sig gällande härutinnan, därest genom

en minskning av de ordinarie befattningshavarnas antal i den omfattning,

som av besparingssakkunniga förordas, förhållandet mellan ordinarie och

icke ordinarie personal skulle i hög grad förskjutas och befordringsutsikterna

för den sistnämnda därigenom ytterligare minskas.

Kollegium, som sålunda instämmer med de sakkunniga ifråga om hela

antalet administrativt utbildade befattningshavare, vilka kunna anses erforderliga

för industribyråns del, vill dock hemställa, att i detta antal fortfarande

måtte ingå såsom ordinarie en notariebefattning.»

I anledning av att de sakkunniga längre fram i betänkandet beträffande

frågan om anvisande av extra anslagsmedel till förstärkning av kollegii

arbetskrafter uttalat sig för fortsatt bibehållande å extra stat av en förste

byråingenjörstjänst å industribyråns elektriska sektion, har kollegium i detta

sammanhang hemställt, att sagda tjänst måtte uppföras å kollegii ordinarie

stat. I avseende härå har kollegium anfört följande:

»På sätt de sakkunniga påvisat, beviljades under åren efter kollegii omorganisation

vid olika tillfällen av riksdagen anslag till förstärkning av

arbetskrafterna å industribyråns elektriska sektion. Av berörda extra arbetskrafter

återstår numera, förutom ett kontorsbiträde, allenast en förste byråingenjör

(B 24), som har till huvuduppgift behandling av ärenden rörande

lån ur de genom 1918 och 1919 års riksdagars beslut inrättade kraftledningsoch

vattenkraftslånefonderna.

Anslag till anställande av en befattningshavare i motsvarande lönegrad

Industribyråns

elektriska

sektion.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

anvisades av riksdagen redan från och med den 1 april 1919, men blev

befattningen tillsatt först från och med den 1 augusti 1919.

Redan i samband med av Kungl. Maj:t till 1925 års riksdag framlagt

förslag om indragning av nämnda byråingenjörsbefattning påyrkades inom

riksdagen motionsvis befattningens uppförande på ordinarie stat.

Yrkandet härom framställdes jämväl senare av kollegium i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 27 augusti 1926. Däri framhöll kollegium, att det arbete,

som främst åvilat befattningshavaren ifråga, nämligen förberedningen av

ärenden rörande lån från de ovannämnda lånefonderna, ständigt stegrats och

måste antagas komma att bliva i huvudsak bestående under överskådlig tid

framåt. Kollegium lämnade samtidigt därmed en närmare utredning angående

omfattningen av nämnda låneärenden och deras handläggning samt

påvisade, att i nära samband därmed stod en av ifrågavarande befattningshavare

utövad övervakande och rådgivande verksamhet rörande de låneinnehavande

företagens bokföring m. m., som med hänsyn till storleken av

statens ifrågavarande låneengagement och låntagarnas i regel stora behov

av tekniskt-ekonomiska råd och anvisningar för företagens skötsel vore betydelsefull.

Med anledning av berörda indragningar å sektionen hava å

byråingenjören överflyttats ärenden angående registrering av elektriska anläggningar

samt, i den mån hans tid det tillåtit, jämväl andra ärenden,

vilka äga samband med landsbygdens elektrifiering. De göromål, som sålunda

åvilade — och alltjämt åvila — byråingenjören kunde, enligt vad kollegium

då uttalade, icke avlyftas på någon av sektionens två ordinarie tekniskt

utbildade tjänstemän. Med hänsyn till vad kollegium anfört ansåg kollegium

välgrundade skäl föreligga för den extra byråingenjörsbefattningens överförande

på ordinarie stat.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t (X huvudtiteln år 1927

sid. 4) blev kollegii yrkande emellertid icke upptaget till behandling, då

föredragande departementschefen, med hänsyn till att frågan om omorganisation

av kollegium vore föremål för utredning, ansåg, att det ordinarie anslaget

till kollegium borde bestämmas till enahanda belopp som för då

löpande budgetår.

De sakkunniga hava vid sin nu företagna granskning av arbetet på

elektriska sektionen kommit till den uppfattningen, att den ifrågavarande

befattningen svårligen kunde för närvarande undvaras.

Erfarenheten från den tid, som förflutit sedan kollegium framförde sitt

yrkande om uppförande av ifrågavarande förste byråingenjörsbefattning på

ordinarie stat, har bekräftat kollegii uttalanden om ett bestående behov

av befattningen, som nu snart förefunnits under tio år. De sakkunnigas

utredning har ej heller jävat denna uppfattning. På grund härav och då

elektriska sektionen arbetar med ett minimum av arbetskrafter — vilket i viss

mån kan anses vara av de sakkunniga vitsordat, då de sakkunniga uttalat,

att de icke funnit möjligt att föreslå någon personalindragning å sektionen

— torde det få anses billigt, att befattningen från och med budgetåret

1929/1930 uppföres på ordinarie stat.»

Kommerskollegium övergår härefter till de sakkunnigas förslag i fråga

om bergsbyråns personal; och uttalar sig kollegium i dithörande ämne på

följande sätt:

Bergsbyrån. »I anledning av förslaget om indragning av en förste byråingenjörsbefattning

å bergsbyrån hava fullmäktige i Järnkontoret hemställt, att ifrågavarande

befattning måtte bibehållas under framhållande av att de special

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 101.

33

beskrivningar över fyndigheter, med vilkas utarbetande befattningens innehavare

till större delen varit sysselsatt, vore av synnerlig betydelse och att

en indragning av befattningen skulle föra med sig, att arbetet på åstadkommandet

av dessa beskrivningar, mot vilkas upphörande fullmäktige bestämt,

uttala sig, skulle bliva mindre enhetligt och under alla förhållanden

fortgå synnerligen långsamt. Även i yttrandet från sekreteraren i föreningen

Bergshanteringens vänner beklagas förslaget att indraga den avsedda förste

byråingenjörstjänsten, om indragningen skulle medföra upphörandet av specialbeskrivningarna.

I sitt yttrande den 28 februari 1925 förklarade sig kollegium icke hava

någon erinran att framställa mot indragning av tjänsten ifråga, men har

kollegium sedermera i underdånig skrivelse den 25 augusti 1927 med förslag

rörande anslag till torvstaten för budgetåret 1928/1929 anmält sin avsikt

vara att till ovan avsedda förste byråingenjör överflytta en del av de

arbetsuppgifter, som nu åvila förste torvingenjören, när denne nästa år avgår

med pension.

De sakkunniga hava i detta sammanhang framhållit, att det icke borde

ifrågakomma att enbart för torvärendenas handläggning i kollegium bibehålla

en ordinarie tjänsteman i så hög tjänsteställning som förste byråingenjören,

eu uppfattning till vilken kollegium ansluter sig. Med hänsyn

till det intresse för fortsättandet av utarbetande av specialbeskrivningar,

som ådagalagts av bergshanteringens målsmän, synes det emellertid böra

möta betänkligheter att inställa eller försvåra detta arbete och alltså även

att sänka tjänsteställningen för den därmed huvudsakligen sysselsatta tjänstemannen,

då det i sådant fall knappast vore att säkert påräkna erforderlig

kompetens för arbetet.

Kollegium anser sig även böra omnämna, att den beskrivning över Nordmarks

malmtrakt, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 februari 1928 icke

nu kommer att av kollegium befordras till trycket, i stället publiceras av

en enskild sammanslutning.

Efter den omorganisation av bergsstaten, som kollegium förmodar komma

att nu snart genomföras, torde icke heller biträde av i Stockholm stationerade

befattningshavare på bergsstaten längre vara att påräkna och inkallandet

av bergsstatstjänstemän från landsorten till tjänstgöring i kollegium

försvåras, om deras antal minskas, samt kommer alltid att bliva förenat

med särskilda kostnader.

Kollegium finner väl icke tillräckliga skäl föreligga att frångå sin redan

tidigare intagna ståndpunkt till frågan om förevarande förste byråingenjörsbefattning,

men förbehåller sig att vid den tidpunkt, då den nuvarande

tjänsteinnehavaren lämnar kollegium, framlägga det förslag i ämnet, vartill

•omständigheterna då kunna föranleda.» I

I fråga om övriga av de sakkunniga framlagda förslag till personalindragningar

anför kollegium följande:

»I övriga hittills ej berörda delar vill kollegium, med hänsyn även till

de överläggningar med de sakkunniga, som förekommit, ej motsätta sig de

sakkunnigas förslag om förändringar i eller indragningar av personal hos

kollegium. Beträffande särskilt indragningen av befattningen såsom teknisk

konsulent åberopar kollegium, vad kollegium i sitt meromnämnda utlåtande

den 28 februari 1925 anfört rörande behovet av ersättning för denne med

en teknisk amanuens vid den tidpunkt, då konsulentens arbetskraft i verkligheten

undandrages kollegium.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt 131 haft. (Nr 161.) ‘i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Av kollegium

framlagt förslag

om placering

i högre

lönegrad av

vissa tjänster

m. m.

Genom notarietjänstens å industribyrån bibehållande i enlighet med kollegii

förslag kunde synas som om motsvarande besparing skulle kunna göras

å anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare. Kollegium vill emellertid

erinra om vad kollegium här ovan antytt om följderna för handelsbyråns

vidkommande, med avseende å förevarande anslagsposts belastning,

av indragningen av en notarie å nämnda byrå, vartill kommer, att det för

sjöfartsbyrån sedan en längre tid gjort sig gällande ett starkt behov av

ökad skrivhjälp, som i längden icke lärer kunna avvisas, för den händelse

överansträngning av därvarande skrivpersonal skall undvikas och skrivgöromålen

skola kunna tillfredsställande fullgöras. Kollegium ser sig på

nu angivna skäl icke hava någon möjlighet att föreslå någon minskning av

denna anslagspost utöver vad de sakkunniga föreslagit.»

Kollegium upptager härefter till behandling några av de sakkunniga i

deras betänkande icke berörda spörsmål, nämligen om placering i lönegrad

av vissa tjänster, som tidigare tillhört den s. k. andra normalgraden, om

förändrad benämning å det i kollegii ordinarie stat upptagna sjötekniska

biträdet samt om beredande av viss tids kostnadsfri ledighet åt den från

anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. avlönade sjöåklagaren. I

avseende liärå utlåter sig kollegium på följande sätt:

»Frågan om placering i lönegrad av sådana tjänster inom kollegium, som

tidigare tillhört den s. k. andra normalgraden, synes icke hava av de sakkunniga

upptagits till närmare dryftande. Kollegium anser sig emellertid

böra hemställa, att denna fråga nu upptages till definitivt avgörande. Enligt

kollegii åsikt skulle ett fastslående av samtliga nu ifrågavarande befattningars

placering allenast i 24:e lönegraden innebära en orättvis undervärdering

av kollegii hithörande tjänster. Kollegium får i detta ämne i

tillämpliga delar åberopa sitt underdåniga utlåtande den 17 januari 1924

över ett av Allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 9 november 1923

avgivet underdånigt yttrande angående uppflyttning i lönegrad av vissa

tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden in. in., i vad angår

befattningshavare hos kollegium. Transumt av detta utlåtande bifogas.

Härutöver föranleder det förevarande spörsmålet nu ej annat uttalande från

kollegii sida än att kollegium ansett sig böra erinra dels därom, att Eders

Kungl. Maj:t i propositionen nr 178 vid 1925 års riksdag angående anslag

för budgetåret 1925/1926 till bland annat kollegium föreslagit tre sekreterartjänster

inom kollegium till placering i lönegrad B 26, vilket förslag emellertid

med hänsyn till organisationsfrågans läge icke föranledde något riksdagens

ställningstagande, dels ock om vissa motioner i riksdagens båda kamrar

såväl år 1925 som år 1926 angående sjötekniska biträdets benämning

och placering i lönegrad samt om kollegii utlåtande den 12 maj 1925 till

riksdagens statsutskott rörande bland annat denna fråga, i vilket utlåtande,

varav transumt i nämnda del här bifogas, kollegium jämte tillstyrkande

av sjötekniska biträdets placering i lönegraden B 26, föreslog, att befattningens

innehavare hädanefter skulle benämnas »sjöteknisk statskonsulent».

Kollegium åberopar nu beträffande sjötekniska biträdet, vad kollegium i sistnämnda

utlåtande tillstyrkt och föreslagit.

För närvarande utgår från det i staten för kollegium uppförda anslaget

till icke-ordinarie befattningshavare m. m., efter riksdagens prövning av

beloppet, ett årligt arvode till en sjöåklagare av 4,000 kronor, varå dyr
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Miij:ts proposition AV 161. Ii,'')

tidstillägg åtnjutes enligt för reglerade verk gällande grunder. Den nuvarande

innehavaren av sjöåklagarebefattningen innehar jämsides därmed en

ordinarie befattning i allmän tjänst, å vilken åtnjutes årlig semester. Det

har därför av naturliga skäl visat sig vara förenat med åtskilliga olägenheter

att ic*ke sjöåklagaren jämväl i denna sin egenskap kan komma i åtnjutande

av nagon tids kostnadsfri ledighet. Dessa olägenheter komma

givetvis att jämväl för framtiden alltid göra sig gällande, därest icke särskilda

åtgärder vidtagas. I sådant syfte hemställer kollegium, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t utverka bemyndigande för kollegium att bevilja sjöåklagaren

kostnadsfri ledighet under högst en månad årligen, när sådant

kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, ävensom att till vikarie

under sådan ledighet från förenämnda anslag utbetala ett arvode av högst

300 kronor för månad räknat .jämte dyrtidstillägg härå enligt ovannämnda

grunder.»

Kommerskollegium sammanfattar den ställning, kollegium intagit gentemot

de sakkunnigas förslag beträffande den ordinarie staten för ämbetsverket

på följande sätt:

»Såsom sammanfattning av den ställning kollegium här ovan intagit till

olika frågor berörande kollegii centrala organisation kan framhållas, att avseende

vid vad kollegium på olika punkter föreslagit i själva verket — om

här frånses från de ändringar, som må föranledas av vissa befattningars i

nuvarande lönegraden B 24 hänförande till lönegraden B 26 — icke medför

andra ändringar i de sakkunnigas förslag än att den i den ordinarie

staten för närvarande upptagna fjärde sekreteraren icke, på sätt de sakkunniga

föreslagit, avföres ur staten utan att i den nya staten upptagas

liksom hittills fyra sekreterare, vidare att antalet förste byråingenjörer upptages

till fyra i stället för tre och att beteckningen »sjötekniskt biträde»

ändras till »sjöteknisk statskonsulent» samt slutligen att det extra anslaget

till upprätthållande av kollegii verksamhet minskas med ett belopp motsvarande

avlöningen till den förste byråingenjör, som enligt kollegii förslag

skulle flyttas till den ordinarie staten.» I

I nyssnämnda utlåtande den 17 januari 1924 över ett av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd avgivet förslag angående uppflyttning i dåvarande

16:e lönegraden av sekreterarne å sjöfarts-, industri- och bergsbyråerna uttalade

kollegium, att mångfalden av de arbetsuppgifter, som påvilade kollegium,

deras sinsemellan skiftande art och uppgifternas merendels ingripande

betydelse för det allmänna ekonomiska livet syntes kollegium i särskild

grad påkalla, att goda möjligheter bereddes att för uppgifternas behöriga

fyllande förvärva och i längden behålla de möjligast bästa arbetskrafter.

Man borde därvid enligt kollegii mening tillerkänna särskild betydelse åt

det faktiska förhållandet, att för innehavarne av nu åsyftade respektive

tjänster inom kollegium i mycket stor utsträckning krävdes såsom kompetensvillkor

grundlig teknisk, juridisk eller annan facklig utbildning i förening

med mångsidig administrativ förfarenhet.

För kollegii vidkommande funne kollegium förty fullgiltiga skäl föreligga

Sammanfattning

av kom■

merskollegii

utlåtande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

för uppställande av krav på att samtliga tjänster av förutvarande andra

normalgraden inom kollegium för framtiden hänfördes åtminstone till 16:e

lönegraden. Att därvid göra åtskillnad mellan tjänster å ordinarie stat och

sådana på extra stat syntes kollegium icke sakligt hefogat.

Kollegium ansåge sig emellertid böra för det fall, att Kungl. Maj:t skulle

finna hinder av principiell natur föreligga för ett ståndpunktstagande i full

anslutning till vad kollegium för sin del måst påyrka, anvisa en annan

linje, efter vilken enligt kollegii mening det föreliggande spörsmålet skulle

kunna vinna en åtminstone i viss mån tillfredsställande provisorisk lösning.

Kollegium ville därutinnan hänvisa på den för övrigt rätt nära till hands

liggande utvägen att tillmäta viss betydelse åt den även av lönenämnden

beaktade omständigheten, huruvida innehavaren av en tjänst hade ställning

som byråchefens närmaste man. Vad kollegium ovan framhållit, särskilt i

fråga om vikten i allmänhet av de kollegium påvilande arbetsuppgifterna,

medförde följriktigt, syntes det kollegium, att nämnda omständighet för

kollegii vidkommande måste tillerkännas väsentligt större betydelse för bedömandet

av vederbörande befattnings ställning i löne- och andra hänseenden

än lönenämnden synts vilja fastslå såsom mera allmänt tillrådligt. Det

borde nämligen beaktas, att i kollegium jämlikt bestämmelse i den för

verket gällande instruktionen åt byråcheferna i stor utsträckning överlämnats

befogenheten och skyldigheten att avgöra vissa grupper av ärenden,

vilka visserligen icke ansetts vara av sådan vikt, att generaldirektörens

medverkan vore erforderlig, men likväl ofta för den allmänhet, som därav

berördes, vore av stor betydelse, särskilt i de fall, då, såsom ej sällan förekornme,

det fattade beslutet innebure avgörande av ansökningar om särskild

befogenhet i det ena eller andra avseendet. Det syntes vara ett sakligt intresse,

att den tjänst, vars innehavare måste vara beredd att självständigt

lägga hand vid ärenden av ifrågavarande slag och att inför generaldirektören

föredraga ärenden av större vikt eller svårare beskaffenhet, bereddes

sådan ställning, att man vid tjänstens besättande kunde förvänta sökande

med tillräckliga kvalifikationer för fyllande av de krav, som måste ställas

på dess innehavare.

Från nu anförda synpunkter måste enligt kollegii mening åtminstone 16:e

lönegraden anses vara synnerligen väl motiverad för följande tjänster i

kollegium, nämligen för en sekreterartjänst å sjöfartsbyrån, en förste byråingenjörstjänst

på industribyråns administrativa sektion, en förste byråingenjörstjänst

å bergsbyrån, en förste aktuarietjänst å statistiska byrån

samt en förste byråinspektörstjänst å fartygsinspektionsbyrån. Innehavarne

av dessa tjänster ifrågakomme nämligen i regel främst till vikarier för

respektive byråchefer.

För varje fall måste det anses vara på ett bindande sätt utrett och från

alla sakkunniga håll redan förut samstämmande godtaget, att, förutom den

ovannämnda sekreterartjänsten å sjöfartsbyrån, de båda övriga av lönenämnden

till uppflyttning i 16:e lönegraden förordade sekreterartjänsterna å

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung/. Muj:ts proposition Nr 161. 37

industribyråns administrativa sektion och bergsbyrån borde bliva hänförda

till nämnda lönegrad, detta på grund av den avgörande-befogenhet respektive

föredragning, soin enligt särskilda kollegii beslut överlämnats åt dem.

Kollegium linge slutligen framhålla, att, sedan den förut å handelsbyråns

administrativa sektion placerade sekreterartjänsten överflyttats till fartygsinspektionsbyrån,

kollegium ansåge flertalet av de skäl, som motiverade

förenämnda tre sekreterartjänsters hänförande till åtminstone 16:e lönegraden,

påkalla även nu ifrågavarande sekreterartjänsts uppflyttning i högre lönegrad.

Det lagstiftningskomplex, vars tillämpning utgjorde föremål för

denna byrås verksamhet, måste nämligen anses vara av beskaffenhet att

under alla förhållanden kräva en administrativt högt kvalificerad tjänsteman.

I sitt utlåtande den 12 maj 1925 till riksdagens statsutskott i anledning

av två inom riksdagen väckta motioner (I: 266 och IT: 428) rörande uppflyttning

i högre lönegrad av den å kollegii stat uppförda befattningen såsom

sjötekniskt biträde samt förändring av befattningens benämning erinrade

kollegium om sitt nyss återgivna utlåtande den 17 januari 1924, däri

kollegium hemställt om uppflyttning av bland andra ifrågavarande befattning.

Utöver de skäl, som kollegium då generellt anförde för uppflyttning

av samma befattning, finge kollegium understryka vad i motionerna anförts

rörande arten av de sjötekniska biträdet åvilande arbetsuppgifterna

samt de kvalifikationer, som därför erfordrades, därvid främst finge framhållas

betydelsen och den säregna beskaffenheten av de funktioner i fråga

om den repressiva statskontrollen å fartygs sjövärdighet, som ålåge denne

befattningshavare, ävensom svårigheten att inom fartygsbefälhavarekåren,

ur vilken befattningen måste rekryteras, finna aspirant med, förutom andra

nödiga kvalifikationer, tillräckligt mångsidig allmänbildning för att kunna

i allo fylla de krav, som borde ställas å dess innehavare.

Vad anginge benämningen å befattningen ansåge kollegium den i motionerna

föreslagna, nämligen sjöfartsinspektör, icke lämplig, då med densamma

icke vore förenad någon som helst inspektionsverksamhet i egentlig

mening. Kollegium delade emellertid motionärernas uppfattning, att den

nuvarande benämningen borde utbytas mot annan mera lämplig sådan.

Efter övervägande av olika förslag i ämnet hade kollegium funnit sig böra

framställa förslag om att befattningens innehavare benämndes »sjöteknisk

statskonsulent», vilken benämning finge anses närmast motsvara de arbetsuppgifter,

som åvilade befattningshavaren ifråga.

Jag övergår nu till frågan om den centrala fartygsinspektionens organisation,

vilken, såsom tidigare nämnts, av 1926 års besparingssakkunniga behandlats

i ett särskilt, den 15 december 1928 dagtecknat betänkande.

Uti detta betänkande hava de sakkunniga, jämte det att de förorda

införande av en viss anordning, som skulle skänka fastare former åt socialstyrelsens

medverkan vid handläggningen av sådana fartygsinspektions
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

ärenden, som gälla övervakandet av arbetarskyddsbestämmelsernas efterlevnad

eller andra frågor av företrädesvis social innebörd, föreslagit, att,

vad kommerskollegium angår, den inom kollegium för närvarande å extra

stat inrättade fartygsinspektionsbyrån måtte uppföras å kollegii ordinarie stat.

Innan jag närmare ingår på de sakkunnigas nu berörda förslag, ber jag

att få lämna en redogörelse för tillkomsten av nuvarande organisation i

fråga om fartygsinspektionens centrala ledning och de förslag till förändringar

därutinnan, som sedan framställts.

Tillkomsten

av nuvarande

organisation

i fråga om

fartygsinspektionens

centrala ledning
Sjöfartssäkerhetskomrnittén

1910.

Den s. k. sjöfartssäkerlietskommittén, som i betänkande den 16 december 1910

avgav förslag angående kontroll å fartygs sjövärdighet m. in., yttrade rörande

den centrala kontrollmyndighetens organisation, bland annat, att kommittén

funne det vara en ovillkorlig förutsättning för ett rätt utövande av statens

tillsyn å fartyg, att handhavandet härav lämnades till en central myndighet,

så inrättad, att dess tillsynsverksamhet utövades efter enhetliga grunder,

med genomförd likformighet i tillämpningen av givna säkerhetsbestämmelser,

med full sakkunskap i de ärenden, vilka ankomme på dess prövning, och

med möjlighet att skyndsamt vidtaga nödiga åtgärder till fartygssäkerhetens

betryggande under minsta möjliga olägenhet för sjöfartsnäringens idkare.

Vid övervägande av det sätt, varpå en blivande teknisk centralmyndighet

för fartygskontroll lämpligen skulle kunna inordnas i den dåvarande statsförvaltningen

här i landet, hade kommittén funnit den ifrågasatta myndighetens

blivande verksamhet vara av den beskaffenhet, att den lämpligast

borde övertagas av kommerskollegium, som för det dåvarande handlade till

sjöfarten hörande ärenden i allmänhet och särskilt hade till uppgift att

övervaka säkerheten ombord å fartyg i de avseenden denna vore genom

gällande bestämmelser underkastad offentlig kontroll. I stället för en sådan

anordning hade, i saknad av ett särskilt departement för sjöfartsärenden,

allenast inrättandet av ett fristående, under något av statsdepartementen

direkt lydande verk kunnat komma i betraktande. Men då frågan om införandet

av en centralmyndighet för behandlingen av tekniska ärenden i

allmänhet icke för det dåvarande vore aktuell och inrättandet av ett dylikt

verk speciellt för fartygskontrollen så mycket mindre synts böra ifrågakomma,

som detta innebure lösryckande från kommerskollegium av eu

verksamhet, för vilken denna myndighet, så långt som den dittillsvarande

kontrollen sträckte sig, redan vore inrättad, hade kommittén icke funnit

anledning föreslå ett anordnande av tillsynen å fartyg på sistberörda sätt.

Ett bestämt skäl för att hos kommerskollegium förlägga ledningen av kontrollen

jämväl på av kommittén föreslagna nya områden förefunnes också

däruti, att kommerskollegium enligt sjölagen, i vars grunder kommittén

icke i detta avseende tillstyrkte någon ändring, hade till uppgift att övervaka

undersökningsförfarandet efter inträffad sjöolycka. Det syntes kommittén

uppenbart, att eu likformig och skyndsam tillämpning av givna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. .‘t!)

säkerhetsföreskrifter borde väsentligen främjas genom att den preventiva och

den repressiva kontrollen över fartygs säkerhet förenades hos samma överordnade

myndighet. Tillräcklig garanti för sakkunskap, opartiskhet och självständighet

hos de personer, vilka ägde att utföra de olika åtgärderna för

kontrollens utövande i skilda riktningar, borde därjämte erhållas genom tillseende

därav, att olika härför inrättade organ bleve för sina respektive

ändamål lämpliga och skickliga samt i viss mån av varandra oberoende.

Liksom det sjötekniska biträdet och den särskilda åklagaren enligt kommitténs

förslag skulle direkt under kommerskollegium vara verksamma för

utredning och åtal på grund av inträffade sjöolyckor, ansåge kommittén, att

kommerskollegium borde utöva den tillsyn, varigenom fartygs beskaffenhet

skulle kontrolleras, genom särskilt för ändamålet inrättade organ, som inom

sitt anvisade område skulle under självständigt ansvar uteslutande öva den

tekniska tillsynen med vad därmed ägde omedelbart samband för säkerhetens

betryggande.

Kommerskollegium anförde i sitt den 24 augusti 1912 över kommittéförslaget

avgivna utlåtande i nu förevarande del huvudsakligen, att, såvitt

kollegium då kunde överskåda saken, den centrala myndigheten borde införlivas

med kollegium eller annat i dess ställe blivande ämbetsverk samt

utgöras av en mer eller mindre självständigt ställd chef, vilken i regel

borde vara fartygstekniskt (både skeppsbyggeri- och maskintekniskt) utbildad,

samt viss närmare angiven biträdande personal. I

I proposition nr 234 till 1913 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning

om anvisande av medel på extra stat för år 1914 för anordnande av

utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. in. Då emellertid något

förslag rörande den till grund för kontrollens anordnande avsedda lagstiftningen

icke hann föreläggas 1913 års riksdag, återtogs propositionen.

Vid propositionens framläggande hade föredragande departementschefen

ifråga om den centrala kontrollmyndigheten anfört bland annat följande.

För såvitt frågan gällde en slutgiltig lösning av spörsmålet om den

centrala tillsynsmyndighetens organisation, borde den närmast ankomma på

utlåtande av kommerskollegiikommittén, eventuellt gemensamt med departementalkommitterade.

Något dylikt utlåtande vore emellertid ännu icke

avgivet. Det gällde nu att omedelbart framlägga plan till sakens provisoriska

ordnande, åtminstone för tiden till 1914 års slut, och i sådant syfte

tilläte departementschefen sig framhålla följande synpunkter och önskemål.

Det syntes vara en fullt naturlig och riktig anordning att, såsom sjöfartssäkerhetskommittén

förutsatte, den högsta ledningen av statskontrollens verksamhet

förlädes till den myndighet, som hade att i främsta rummet företräda

sjöfartsintressena i statsförvaltningen. Så vore ock i allmänhet fallet

i andra länder. En dylik anordning vore även ur den synpunkten förmånlig,

att densamma ställde sig ekonomiskt vida mindre betungande, än om man

för ändamålet skulle inrätta ett särskilt ämbetsverk. Den fara låge jämväl

Kommerskollegii

utlåtande

den

24 auqusti

1912.

1913 års

proposition

angående provisoriskt

anordnande

av

sjö fartskontroll

under

år 1914.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition Nr 161.

nära till hands, att, om fartygsinspektionen anordnades som ett från den

centrala sjöfartsmyndigheten fullt fristående organ, den åsyftade kontrollen

kunde till skada för sjöfartsnäringen komma att handhavas utan tillräcklig

kännedom om samma närings villkor och behov. Vidare erinrades om det

förhållande, att den visserligen efter ringa mått tilltagna fartygsinspektion,,

som redan vore anordnad dels för passagerarångfartyg dels ock för vissa

begränsade områden av den allmänna sjösäkerheten, lydde under eller vore

anknuten till sjöfartsorganet, vadan för kontinuitetens bevarande samt för

tillgodogörande av dittills vunnen erfarenhet syntes helt naturligt, att jämväl

den blivande, vida mera omfattande allmänna fartygsinspektionen nära

anknötes till samma sjöfartsorgan. Särskilt viktigt vore det att genom fartygsinspektionens

förläggande till statens allmänna sjöfartsorgan detta på

ett för sjöfarten synnerligen betydelsefullt område komme att tillföras eu

fond av sakkunskap och erfarenhet, som kunde väntas bliva till mycket

gagn för denna myndighets verksamhet i allmänhet.

Vid behandlingen av detta spörsmål hade departementschefen tagit under

övervägande, om och i vilken mån den sociala förvaltningen och dess centrala

organ, socialstyrelsen, borde övertaga eller äga inflytande å den gren

av statsförvaltningen, som skulle hava omsorgen om de med den nya lagstiftningen

och dess tillämpning avsedda inteessen, däri inginge, bland annat,

hänsynen till arbetarskydd.

Till belysning av ämnet återgav departementschefen det viktigaste av vad

kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade i sitt den 18 november

1911 avlämnade betänkande om socialstyrelsen anfört i fråga om

hänförandet till socialförvaltningen av arbetarskydd i vissa på speciallagstiftning

beroende näringar, däribland sjöfarten. Kommittéerna hade i denna

del yttrat huvudsakligen följande.

Dessa olika grenar av speciallagstiftning innehölle obestridligen viktiga

sociala moment, i det att de åsyftade skydd mot de med yrkesutövningen å

respektive områden förenade risker. Men detta skydd avsåge ej blott anställd

personal utan utsträcktes här till att gälla, allt efter omständigheterna,

enskild och allmän egendom, offentlig ordning och säkerhet, allmän trafik

m. m. Härmed sammanhängde, att ifrågavarande författningar innehölle

ingående bestämmelser rörande vederbörande arbetsföretags anordnande och

drift. De sociala momenten i dylika specialförfattningar vore sålunda så

nära sammanvävda med de tekniskt-ekonomiska, att författningarnas tilllämpning

i avseende å det ena området med nödvändighet måste inverka

även på det andra. Och då författningarnas tyngdpunkt låge på det ekonomiska

området, ansåge kommittéerna lämpligast, att ärenden av hithörande

slag icke tillhörde den sociala förvaltningen utan det blivande

organet för de ifrågakommande näringsintressena. Sistnämnda förvaltning

borde sålunda handhava lagstiftningsarbetet på dessa områden samt utfärda

föreskrifter och anvisningar till ledning för de tjänstemän, som skulle

tillämpa författningarna. Men givetvis måste den sociala förvaltningen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

41

tillförsäkras behörigt inflytande i vad anginge arbetarskyddet. Av det nu

anförda framginge, att jämväl de tjänstemannakårer, åt vilka den speciella

tillsynen över hithörande författningar anförtrotts, borde anknytas till näringsförvaltningen.

Det ville doek synas, som om dessa tjänstemän därjämte

borde, med avseende på sina uppgifter på arbetarskyddets område,

stå i viss närmare beröring med den till socialförvaltningen förlagda yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

I en till Kungl. Maj:t inkommen skrift hade, fortsatte departementschefen,

Stockholms styrmansförening uttalat sig för att tillsynsmyndigheten för fartygsinspektörerna

förlädes till socialstyrelsen och icke till kommerskollegium

samt till stöd härför anfört, i huvudsak, att då kollegii huvuduppgift inom

statsförvaltningen vore att på alla områden tillvarataga näringarnas rent

ekonomiska intressen, men sjöfartssäkerhetslagstiftningen på många håll inom

redarekretsar komme att betraktas såsom ett intrång i den ekonomiska förvärvsfriheten

och som ett avbräck för rörelsens största möjliga avkastning,

kollegium måste såsom tillsynsmyndighet komma i en ömtålig mellanställning;

att med hänsyn härtill yrkesinspektionen överflyttats till socialstyrelsen;

samt att genom den inom socialstyrelsen för det dåvarande pågående

arbetsstatistiska undersökningen rörande sjömansyrket socialstyrelsen

på grundval av undersökningens materiel fått en inblick i sjömansyrkets

olika förhållanden, vilken syntes bliva till stort gagn för den blivande inspektionsverksamheten.

Det gällde, yttrade departementschefen, för det dåvarande att taga ståndpunkt

till detta spörsmål endast med hänsyn till den närmaste tiden, och

från denna utgångspunkt samt med stöd av vad som anförts av sjöfartssäkerhetskommittén

och kommerskollegium ävensom på de av departementschefen

nyss angivna grunder tvekade departementschefen icke att förorda, att

den centrala fartygsinspektionen tillsvidare inordnades i kommerskollegium,

något som ock stode i överensstämmelse med det anförda principuttalandet

av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade, vilket departementschefen

för sin del biträdde. Men själva förläggningen till kommerskollegium

borde ej hindra, att intresset av arbetarskydd inom sjöfartsnäringen

vunne beaktande även under det stundande provisoriet. Departementschefen

hyste den tillförsikt, att vid tillämpningen från fartygsinspektionens och

de underlydande organens sida av sjölagens och de av Kungl. Maj:t utfärdade

administrativa författningarnas bestämmelser på området man skulle

taga vederbörlig hänsyn till nyssnämnda intresse, och ett ytterligare i sådant

syfte verkande medel vore den i instruktionerna för kommerskollegium och

socialstyrelsen fastslagna befogenheten för det ena verket att påkalla deltagande

för sig vid behandling hos det andra verket av frågor utav förevarande

art. Med nyss anförda principuttalande skulle det visserligen vara

förenligt att gå något längre samt överväga spörsmålet om en tudelning

av de sjöfartssäkerheten rörande förvaltningsfrågor därhän, att de som enbart

eller i övervägande grad rörde arbetarskydd komme under direkt behand
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Anförande till

statsrådsprotokollet

över finansärenden

den

SO januari

1914.

ling av socialstyrelsen och denna underordnade organ. Men den av sjöfartssäkerhetskommittén

och eljest i ämnet förebragta utredningen innefattade ej

tillräcklig grund för att ett sådant steg toges, helst som ej heller tiden medgivit

kommerskollegii och socialstyrelsens hörande över ett dylikt uppslag.

Under nuvarande omständigheter finge departementschefen begränsa sig till

ett uttalande, att denna fråga innefattade en framtidstanke, som förtjänade

att efter vederbörlig utredning tagas i grundligt övervägande.

Vid remiss till lagrådet den 30 januari 1914 av förslag till lag om tillsyn

å fartyg anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

över finansärenden rörande nu förevarande spörsmål vidare bland annat

följande.

Fullständig enighet hade rått därom, att den blivande fartygskontrollen

icke vore av beskaffenhet att påkalla bekostandet av ett särskilt ämbetsverk

för ändamålet. Ända till det sista skedet av ärendets beredning hade man

jämväl varit enig därom, att den centrala tillsynsmyndigheten, åtminstone

till dess ett särskilt handels- och sjöfartsdepartement blivit inrättat,

borde anknytas till kommerskollegium, som hade att i främsta rummet företräda

sjöfartsintressena i statsförvaltningen. Inom sjöfartssäkerhetskommittén

gjordes ingen häremot avvikande åsikt gällande, ehuruväl herr Hök,

under instämmande av herrar Gummeson och Lindley, med skiljaktighet

från majoritetens motivering framförde den meningen, att man borde försäkra

sig om, att tillsynsmyndighetens chef bleve en högt kvalificerad,

speciellt fartygstekniskt utbildad person, som icke kunde befaras åsidosätta

sjöfartssäkerheten för andra sjöfartsintressen.

Efter att hava erinrat om ovan återgivna uttalande av departementalkommitterade

och kommerskollegiikommittén samt den av Stockholms styrmansförening

framförda meningen ävensom 1913 års nyss berörda proposition

i ämnet anförde departementschefen vidare, att i det framlagda lagförslaget

hade det centrala tillsynsorganet betraktats såsom en särskild

myndighet med benämning fartygsinspektionens chefsmyndighet utan angivande

av, huruvida densamma skulle verka fullt fristående från andra

myndigheter eller ingå såsom del i någon förut befintlig. Vid äskande av

anslag till fartygsinspektionen vore det emellertid departementschefens mening

att, i anslutning till den ståndpunkt, som intagits jämväl av de i ärendets

beredning härutinnan deltagande representanterna för socialstyrelsen, förorda

chefsmyndighetens anknytande till det dåvarande sjöfartsorganet, kommerskollegium,

detta på huvudsakligen följande grunder.

Till en början syntes det icke kunna bestridas, att starka praktiska skäl, åtåtminstone

vid en första organisation av den ifrågavarande tillsynsmyndigheten,

talade för dess införlivande med kommerskollegium. Den repressiva kontroll

över fartygs säkerhet, som utövades genom undersökning av sjöolyckor

och ansvars utkrävande, låge enligt gällande sjölag hos kommerskollegium,

och från intet håll hade fråga väckts om upphörandet av sagda förhållande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ku»nl. Maj.ts propoaitio» Nr 161. tö

men val om åvägabringandet av större enhetlighet och effektivitet i ledningen

av kommerskollegii tillsyn härutinnan. På grundval av sjöfartssäkerhetskomniitténs

enhälligt beslutade förslag om åtgärder till vinnande av sistberörda

syfte vilade ock det inom justitiedepartementet utarbetade förslaget

till ändring i vissa delar av sjölagen. Enligt detta förslag komme bland

annat området för undersökning efter inträffad sjöolycka att utvidgas till

svårare olycks- och sjukdomsfall bland de å fartyg ombordvarande, och rapporterna

häröver skulle insändas till kommerskollegium för åtgärd. Den sjötekniska

sakkunskap, som borde anlitas vid frågan om åtals anställande,

funnes ock företrädd hos kommerskollegium, liksom det vore meningen att

träffa motsvarande anordning vid inrättandet av den särskilda sjöåklagarmyndigheten.

Naturligen vore det för olika tillsynsåtgärders samverkan till

sjöfartens säkerhet av betydelse att den repressiva kontrollen kunde utövas

i ett visst samband med den preventiva och att omedelbar tillgång till endera

tillsynsgrenens erfarenhet och material stode den andra till buds. Så

mycket mera naturligt förefölle det att vid en nu företagen utvidgning av

statskontrollen å fartyg förlägga denna till kommerskollegium, som man

därvid ägde fördelen att bygga på en redan påbörjad utveckling. Den dittillsvarande

tillsynen över passagerarfartyg utövades under inseende av kommerskollegium,

och hos denna myndighet vore också de anstalter förlagda,

vilka på senare tid inrättats för att provisoriskt fylla de internationella fordringarna

på fartygs beskaffenhet och kontrollen däröver (inspektion å bärgningsredskap

och utfärdande av fribordscertifikat). Och slutligen anmärktes

det förhållandet, att fartygskontrollen i de länder, efter vilkas lagstiftning

vi för vår sjöfarts obehindrade bedrivande vore nödsakade att i viktiga avseenden

anpassa oss, inginge såsom ett led i den centrala sjöfartsförvaltningen.

Då den internationella utvecklingen på förevarande område, med

den ömsesidiga tillämpningen av fartygskontrollen, som densamma medfört,

krävde ständig kommunikation emellan de statsmyndigheter, vilka i de

skilda länderna utöva kontrollen, vore det av icke ringa vikt för ärendenas

skyndsamma och tillfredsställande avgörande, att desamma å ömse sidor

behandlades av de myndigheter, vilka hade den utrikes sjöfarten inom sitt

tjänsteområde. Huru angelägen man än borde vara att undvika obehörig inverkan

av enskilda sjöfartsintressen på frågor, som rörde säkerheten, måste väl

dock erkännas, att det för behandlingen av dessa spörsmål, särskilt i deras

internationella sammanhang, vore nödigt att äga kännedom om sjöfartens

allmänna läge, och de i berörda hänseende erforderliga kvalifikationerna hos

den förvaltande myndigheten syntes i allt fall företrädesvis vara till finnandes

hos det centrala sjöfartsorganet. Skulle den ifrågavarande kontrollverksamheten

ordnas fristående från kommerskollegium, bleve det fördenskull av

nöden att tillsynsmyndigheten som regel inhämtade kommerskollegii yttrande,

vilket icke allenast komme att vålla tidsutdräkt, utan även lätt gåve upphov

till en viss osäkerhet i tillsynens utövande.

För att gent emot nyss anförda omständigheter motivera den övervägande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

lämpligheten av att ordna tillsynen på annat sätt än i samband med den centrala

sjöfarts förvaltningen skulle det vara nödigt att påvisa, att ärendenas

egen natur påkallade deras behandling annorstädes eller att frågan ur kostnads-

eller andra hänsyn gjorde detta önskligt. Då det med betydande kostnader

förbundna inrättandet av en inom statsförvaltningen alldeles fristående

tillsynsmyndighet icke ifrågasatts, återstode härvid att taga under övervägande

den framkomna tanken på fartygstillsynens inordnande under socialstyrelsen.

Enär även med detta förslag befattningshavarna inom den centrala

myndigheten måste äga speciell fackkunskap och behövas till visst antal,

varför dittillsvarande tjänstemän inom socialstyrelsen icke kunde övertaga

någon väsentlig del av de nya specialuppgifterna, vore ur kostnadssynpunkt

intet att vinna med förslaget. Beträffande åter kontrollärendenas beskaffenhet

vore det väl obestridligt, att en del av dessa stode det område,

varpå yrkesinspektionen vore verksam, synnerligen nära. Detta vore fallet

beträffande tillsyn över lastnings- och lossningsarbete ombord å fartyg samt

inspektion av bostads- och andra levnadsförhållanden ombord. Men nyssberörda

del av den nya myndighetens verksamhet komme ingalunda att bliva

den mest omfattande. Den speciallagstiftning, vars tillämpning skulle efterses,

gällde icke blott arbetarskydd, utan anginge fartygsmaterielens beskaffenhet

och rederirörelsens anordnande överhuvud med hänsyn till allmän och

enskild säkerhet. Tillsynsmyndigheterna avsåges skola i möjligaste mån

gå vederbörande näringsidkare tillhanda redan vid fartygets konstruktion

och byggande; förrätta och övervaka besiktningar och inspektioner å fartyg

i alla dess delar; göra passagerarfartygsbesiktningar och utfärda certifikat

på grundvalen av dessa; fastställa last märke och utfärda fribordscertifikat

ävensom andra certifikat och handlingar, vilka med hänsyn bland annat till

den utrikes sjöfarten påfordrades etc., allt åtgärder, vilka toge en övervägande

del av myndighetens verksamhet i anspråk och som visserligen vore av betydelse

ur arbetarskyddssynpunkt, men därjämte ägde det allmännare syftet

att skydda fartyg, passagerare och gods likaväl som de ombord anställda

personerna.

Att överföra den antydda verksamheten till socialstyrelsen vore att belasta

denna myndighet med en mängd för densamma främmande uppgifter,

utan att därmed vunnes något praktiskt syfte, men tvärtom bestämda olägenheter

vållades.

Mot fartygskontrollens förläggning hos kommerskollegium hade väsentligen

anmärkts, att man icke kunde från kommerskollegium påräkna en

lika intresserad och sakkunnig behandling av de rent sociala spörsmålen,

som från den myndighet, som hade de sociala ärendena till sin huvuduppgift.

Obestridligen funnes i denna uppfattning åtskilligt beaktansvärt. Det

medgåves gärna, att kommerskollegium såsom en helhet betraktat, med den

mångskiftande verksamhet, som ålåge detta verk, icke kunde väntas ägna

ett lika stort intresse och ett lika sakkunnigt arbete åt speciellt arbetarskyddsbestämmelsernas

övervakande, som man ville påräkna från social
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 161.

45

styrelsens sida. Men farhågorna i berörda hänseende kunde undanröjas på

annat sätt än genom att förlägga det hela eller någon del av ärendena till

socialstyrelsens direkta avgörande. Sjöfartssäkerhetskommittén hade velat

tillgodose syftet av en snabb, fackkunnig och intresserad ledning av fartygstillsynen

genom förslaget om att den centrala fartygsinspektionen, ehuru

anknuten till kommerskollegium, skulle vara en i första hand självständigt

beslutande myndighet. Av organisatoriska och andra skäl syntes förverkligandet

härav stöta på svårigheter, vilka departementschefen i motiveringen

till den förutnämnda propositionen till 1913 års riksdag om anordnande av

utvidgad statskontroll närmare vidrört. Men i själva verket syntes, även

om kommerskollegium framstode såsom den formellt beslutande myndigheten,

den däri införlivade chefsmyndigheten såväl kunna som böra inrättas

så, att densamma erhölle tillräcklig förmåga av initiativ samt erforderlig

självständighet och handlingskraft för tillsynens effektiva bedrivande. Härvid

vore det av vikt att vinna största möjliga trygghet för att fartygsinspektionens

chef, såsom de ovan omförmälda ledamöterna av sjöfartssäkerhetskommittén

herrar Hök, Gummesson och Lindley också framhållit,

måtte bliva en på det speciellt fartygstekniska området högt kvalificerad

person, som vore förtrogen med de internationella fordringarna på fartygssäkerheten

och även utåt vore lämplig att representera den svenska fartygstillsynen.

Därjämte borde socialstyrelsens speciella intresse och sakkunskap för en

yrkesinspektions uppgifter även inom ifrågavarande tillsynsgren kunna tillgodogöras

medels ett ordnat samarbete mellan nämnda myndighet och kommerskollegium,

särskilt med avseende å arbetarskyddet och i övrigt, där de båda

myndigheternas arbetsfält vore likartade eller gränsade till varandra. En

dylik samverkan vore redan enligt gällande instruktioner förutsatt att i

allmänhet äga rum mellan de båda verken. Mellan fartygsinspektionens

chefsmyndighet och socialstyrelsen borde emellertid samarbetet bliva mera

konstant. Redan vid den första organisationen av fartygsinspektionens

chefsmyndighet horde en sådan samverkan konstitueras, socialstyrelsens

redan vunna erfarenhet utnyttjas samt tillsynsverksamheten å fartyg speciellt

beträffande arbetarskyddet gemensamt planläggas. Denna samverkan för

tillgodoseende av de rent sociala uppgifterna borde därefter permanent bibehållas,

icke allenast tillfälligtvis etableras. Frågor av ovanberörda beskaffenhet

borde sålunda göras till föremål för gemensam handläggning av

de båda ämbetsverken, ehuruväl beslutanderätten i ärenden, som komme

under lagen om tillsyn å fartyg, självfallet borde tillkomma kommerskollegium.

För att härunder bereda socialstyrelsen möjlighet att verksamt

deltaga i de sjöfartstekniska detaljernas bedömande syntes anställandet av

tillsvidare en tjänsteman hos nämnda styrelse med nautisk eller eventuellt

fartygsteknisk utbildning vara erforderligt.

Genom dylika anordningar finge socialstyrelsen behörigt inflytande på

kommerskollegii tillsynsverksamhet, utan att verkställigheten av nödiga

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

kontrollåtgärder förrycktes eller försenades. Tvångsåtgärderna vore beträffande

s.iöfartssäkerheten av annat slag än vid arbetarskyddet i land. I

det senare fallet kunde den lokala yrkesinspektionen ingripa allenast genom

Konungens befallningshavande i orten. Vore däremot ett fartyg osäkert,

förf ores på annat sätt. Varje fel eller brist i fartyget vore i och för sig

en förseelse, som, därest åtal följde, komme att bestraffas. Den hos kommerskollegium

anställde, särskilde sjöåklagaren, i vars tjänsteplikt det skulle

ingå att utan angivelse beivra de svårare förseelserna, borde äga omedelbar

tillgång till de häröver hos fartygsinspektionens chefsmyndighet befintliga

rapporter. Kunde fartyget på grund av bristande sjövärdighet icke med

säkerhet nyttjas, vore det ett verksamt medel att vägra fartyget registrering

eller nationalitetshandling. Då nu utfärdandet härav vore beroende på

kommerskollegii åtgärd, syntes kollegium lämpligen böra äga att omedelbart

taga kännedom om och materiellt pröva de sakförhållanden, som utgjorde

grunden för en åtgärd, för vilken kollegium självt vore ansvarigt. Vad

slutligen beträffade de svåraste fallen av fartygs osäkerhet, där omständigheterna

nödvändiggjorde ett ofördröjligt kvarhållande av fartyget efter

direkt beslut från den centrala tillsynsmyndigheten själv eller dess underordnade

organ, syntes det med fog kunna påstås, att det centrala sjöfartsorganet,

därest detta icke skulle tillvitas att taga hänsyn till enskilda intressen

framför de allmänna, vore mest skickat att, med stöd av därinom

befintlig, väl kvalificerad sakkunskap, på ett allsidigt sätt pröva behövligheten

och utsträckningen av en i sina konsekvenser så vittgående åtgärd

som ett förbud mot fartygs nyttjande innebure.

Med en fullt kompetent, i erforderlig utsträckning självständigt verksam

chef för fartygsinspektionen, en fast ordnad samverkan mellan socialstyrelsen

och fartygsinspektionens chefsmyndighet för tillgodoseende av de företrädesvis

sociala uppgifterna samt en av kompetent sjötekniker biträdd, väl kvalificerad

sjöåklagare syntes det på angivna skäl bliva tillräckligt sörjt för

arbetarskyddet ombord å våra fartyg även om man, för undvikande av

organisatoriska och andra väsentliga olägenheter, införlivade fartygsinspektionens

chefsmyndighet med kommerskollegium såsom det centrala förvaltningsorganet

för sjöfartsärenden i allmänhet. Skulle det emellertid visa sig,

att i detta avseende träffade anordningar icke verkade tillfredsställande,

kunde ju en omorganisation härutinnan göras på grund av vunnen erfarenhet

om den nu föreslagna tillsynens verkningar. Chefsmyndighetens särskilda

uppgifter samt dess samarbete med socialstyrelsen borde genom av Konungen

utfärdad instruktion närmare bestämmas.

Frågans be- f propositionen nr 122 till 1914 års senare riksdag framlade Kungl. Maj:t

''lTu^års Ve- förslag angående anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet

nare riksdag, m. m. Vid frågans anmälan i statsrådet den 29 maj 1914 hade föredragande

Anförande till departementschefen till protokollet över finansärenden nämnda dag, efter att

»tatsradsproto- jlaya erjn ra( om Ya(j som tidigare i ärendet förekommit, anfört följande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kviifjl. Maj:ts iiroiiosifion Xr 161.

Socialstyrelsen, som anmodats att inkomma med det utlåtande, vilket från

styrelsens sida kunde föranledas av den ökning i styrelsens arbetskrafter,

som i ovanberörda anförande till statsrådsprotokollet den ‘50 januari 1 bil

ifrågasatts, hade den 28 april 1914 avgivit sådant utlåtande. Vid berörda

utlåtande funnes emellertid fogad en av socialfullmäktigen H. Lindqvist

avgiven reservation, vilken departementschefen i betraktande av dess principiella

innebörd ansåg sig böra återgiva. Reservationen var av följande

lydelse:

>l)e uppgifter, som skulle komma att åligga den föreslagna fartygsinspoktionen,

måste enligt min mening till stor, ja måhända övervägande del anses

fullfölja syften av social innebörd. Bestämmelserna om sjövärdighet ha ju

ifråga om lastfartyg i främsta rummet till ändamål att skydda besättningen

mot olycksfall i arbete. Beträffande passagerarfartyg ha berörda bestämmelser

tydligen delvis samma ändamål, och ifrågasättas kan därjämte med

skäl, om icke syftet med hänsyn till passagerarna jämväl är att anse såsom

huvudsakligen socialt - föreskrifterna om emigranters befordring till främmande

världsdel räknas självklart till den sociala lagstiftningen. Andra

till fartygsinspektionen hörande frågor, såsom rörande skyddsanordningar

vid maskiner och redskap, åtgärder till främjande av arbetets sundhet, besättningens

kost-, logi- och sjukvårdsförhållanden ombord, minderårigas

användande m. m., äro uppenbarligen att hänföra till det sociala området.

Med hänsyn till motsättningen mellan sociala och ekonomiska intressen,

måste de förra så vitt möjligt tillgodoses genom särskild lagstiftning och

tillsyn. Så har beträffande flertalet slag av verksamhet skett genom lagen

om arbetarskydd och yrkesinspektionen, och jag kan icke se, varför ej samma

regel borde tillämpas jämväl i avseende å sjöfarten. Enklast skulle detta

åvägabringas genom en utsträckning, måhända i samband med vissa förändringar,

av nämnda lag och inspektion till sjöfarten.

Genom att uppdraga den lokala fartygsinspektionen åt yrkesinspektionen,

vilket i väsentlig mån antagligen läte sig väl göra, skulle ej blott de sociala

intressena bliva bättre tillgodosedda, utan uppenbarligen även betydande

besparingar göras för statsverket. Under vintertiden, då sjöfarten i åtskilliga

hamnar är inställd och i de övriga är i betydlig grad inskränkt,

skulle särskilda fartygsinspektörer på många platser få intet eller föga att

göra. Införlivade med yrkesinspektionen åter skulle de kunna användas

till andra göromål under vintertiden. Erforderlig sakkunskap är för övrigt,

enligt vad jag inhämtat, redan tillfinnandes inom yrkesinspektionen. Sålunda

har en yrkesinspektör haft anställning vid varv i olika länder och i sjötjänst

samt även utfört, besiktningar av fartyg för sjöförsäkring, och en

assistent har tidigare tillhört mariningenjörskåren. Bland underinspektörerna

har vidare ett flertal tidigare tjänstgjort som fartygsmaskinister, tre av dem

vid flottan. Yrkesinspektörerna äro redan nu, med undantag för en, som

lämpligen torde kunna förflyttas, ganska ändamålsenligt fördelade på de

större hamnstäderna. Å mindre hamnplatser borde yrkesinspektionens kommunala

tillsynsorgan, vartill med tiden väl även hamnmyndigheterna komma

att räknas, kunna vara till avsevärd nytta för fartygsinspektionen. Naturligen

borde också staten för denna inspektion tillgodogöra sig den medverkan,

tull- och lotsverken lämpligen kunde giva.

Då sålunda från såväl socialpolitisk som statsfinansiell synpunkt med fog

kan ifrågasättas att åt statskontrollen å fartygs sjövärdighet m. m. jämte i

samband därmed tillämnade förändringar i sjölagstiftningen giva en helt

kollet över

finansärendmi

den 29 maj

1911.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Personal i

kommerskollegium.

Personal i

socialstyrelsen.

1929 års

riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

annan gestaltning än den föreslagna, har jag ansett, att socialstyrelsen, oaktat

den därom ej erhållit uppdrag, bort ingå i prövning av den föreliggande

frågan i hela dess vidd och därefter avgiva det yttrande och förslag, vartill

prövningen kunnat föranleda.»

Ett bestämt uttalande till förmån för centralmyndighetens förläggande

till kommerskollegium förelåge å andra sidan, fortsatte departementschefen,

från Sveriges allmänna sjöfartsförening, å vars kort tid förut hållna årsmöte

en sådan förläggning enhälligt förordats.

Vid övervägande av de olika synpunkter, som gjort sig gällande i denna

förläggningsfråga, kunde departementschefen ej annat än ansluta sig till

den ståndpunkt, som enligt det förut åberopade anförandet till statsrådsrådsprotokollet

den 30 januari 1914 intagits av hans företrädare i ämbetet,

ävensom till den utförliga motivering, varå densamma grundats. Närmare

bestämmelser rörande ifrågavarande samarbete mellan kommerskollegium

och socialstyrelsen syntes böra i instruktionsväg meddelas av Konungen i

den mån saken ej kunde ordnas genom överenskommelse mellan ämbetsverken.

Enligt Kungl. Maj ds förslag skulle inom kommerskollegium (å extra stat)

upprättas en fartygsinspektionsavdelning, vilken, intill dess den föreslagna

sjöfartsbyrån kunde komma till stånd, närmast borde anslutas till byrån för

ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten (utrikesbyrån). I spetsen

för avdelningen skulle ställas en chef, överinspektören, närmast sorterande

under byråchefen å utrikesbyrån men i övrigt beklädd med den vidsträckta

beslutanderätt, som ärendenas ofta brådskande beskaffenhet krävde. En

ganska vittomfattande decentralisation läte sig ock på detta område väl

försvara, med hänsyn till att göromålen merendels krävde en uteslutande

teknisk sakkunskap, vilken i allmänhet ej syntes vara förefintlig hos överinspektörens

överordnade.

Särskilda utskottet nr 2, som behandlade propositionen, hade icke något

att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i nu berörda delar, och riksdagen biföll

förslaget oförändrat.

I anledning av särskild framställning från Kungl. Maj:t anvisade riksdagen

vidare medel för anställande i socialstyrelsen av en byråassistent för sjöfartsärenden

samt en nautiskt utbildad amanuens och ett kvinnligt biträde

m. m. I

I statsverkspropositionen till 1919 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

till omorganisation av kommerskollegium. Såväl kommerskollegiikommittén

och departementalkommitterade som kommerskollegium hade ansett,

att samtliga sjöfartsärenden, även ärenden rörande fartygsinspektionen, borde

handläggas å en och samma byrå. Föredragande departementschefen förordade

emellertid på angivna skäl inrättande av en särskild fartygsinspek
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 161. 49

tionshyrå och anförde vidare i fråga om fartygsinspektionens förläggning

följande.

Skäl kunde visserligen anföras för den mening, som tidigare hävdats av,

bland andra, socialstyrelsen, att fartygskontrollen på grund av dess .sociala

betydelse borde tillkomma en avdelning inom nämnda styrelse, eller ock

kunde ifrågasättas att ordna fartygsinspektionen såsom en självständig myndighet.

Då tillräcklig utredning för ett slutligt ståndpunktstagande till endera

av dessa organisationsformer icke förefunnes samt frågan om inrättande

av ett socialdepartement härvidlag också kunde vara av betydelse, hemställde

departementschefen, att fartygsinspektionen måtte tills vidare organiseras

såsom en byrå inom kommerskollegium.

I enlighet härmed föreslogs i propositionen upprättande inom kommerskollegium

av dels en sjöfartsbyrå, dels en fartygsinspektionsbyrå, den senare

dock på extra stat. Förslaget i dessa delar bifölls av riksdagen, som emellertid

uttalade, att riksdagen funnit det tveksamt, huruvida tillräckliga skäl

kunde anses anförda för förslaget om inrättande av en särskild fartygsinspektionsbyrå,

då dess uppgifter syntes åtminstone tills vidare kunna ganska

väl fyllas av en sektion för fartygsinspektion inom sjöfartsbyrån, men med

hänsyn till vad departementschefen därom anfört samt då byrån i fråga

föreslagits till uppförande å extra stat, hade riksdagen funnit sig kunna

bifalla förslaget jämväl i denna del.

Vid 1926 års riksdag hemställdes sedermera i en inom andra kammaren

väckt motion (nr 144), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam

utredning av frågan om överflyttande från kommerskollegium till socialstyrelsen

av de sjöfartssäkerhetskontrollen rörande frågor, som enbart eller

i övervägande grad rörde arbetarskyddet, samt framläggande för riksdagen

snarast av förslag till sådan överflyttning i den oinfattning, som genom utredningen

kunde ådagaliiggas vara ändamålsenlig. Över motionen inhämtade

riksdagens vederbörande utskott yttranden från kommerskollegium och

socialstyrelsen. Dessa yttranden, vilka finnas in extenso avtryckta såsom

bilagor till statsutskottets utlåtande nr 120 vid 1926 års riksdag, voro av

huvudsakligen följande innehåll.

Kommerskollegium uttalade i sitt den 12 mars 1926 avgivna yttrande,

att kollegium för sin del icke funnit skäl föreligga för en ändring i den

dittills bestående ordningen. Till stöd härför anförde kollegium, bland

annat, följande.

De förhållanden, som utgjorde föremål för fartygsinspektionens verksamhet,

kunde i korthet angivas vara dels allmän säkerhet med avseende

å fartyget samt säkerhetsförhållanden, som väsentligen rörde de ombordvarande,

dels åtgärder till förhindrande av olycksfall, dels ock hygieniska

förhållanden med avseende å besättningens bostäder samt dylika förhållanden

ombord i allmänhet. Det borde bemärkas, att dessa förhållanden och

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 131 liäft. (Nr 161.)

Förslag till

förändringar

i fråga om

fartygsinspektionens

centrala ledning.

1936 ars

riksdag.

Motioner.

Kommerskollegii

yttrande

den

12 mars 1926.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 161.

särskilt de, som fölle inom de båda första grupperna, ofta vore i vederbörande

författningar behandlade i intimt sammanhang med varandra och

i vart fall reglerade utan hänsyn till någon sådan systematisk åtskillnad,

som i motionen ifrågasatts.

Vad beträffade den av motionärerna åsyftade uppdelningen av fartygsinspektionens

nuvarande verksamhet i sjöteknisk kontroll och social tillsyn

ville kollegium till en början framhålla, att det skulle vara principiellt

oriktigt att företaga en sådan tudelning av det enkla skäl, att sjösäkerheten

hos fartyget såsom sådant ju i själva verket vore en arbetarskyddsfråga av

främsta ordningen. Det syntes sålunda icke vara ändamålsenligt att till

arbetarskyddet hänföra övervakningen av sådana mindre risker, som utgjordes

av otillfredsställande hygieniska anordningar ifråga om bostäder,

sundhetsförhållanden etc. eller otillräckliga skyddsanordningar till undvikande

av oftast relativt mindre allvarliga olycksfall vid lastning och lossning,

såsom krossade fingrar eller dylikt, medan däremot övervakandet av

de större riskerna, omfattande fartyg med man och allt, betraktades såsom

en arbetarskyddet ovidkommande fråga. Snarare finge väl tillsynen över

vidtagandet av skilda anstalter till tryggande av de sjöfarandes liv anses

vara det förnämsta arbetarskyddet, under det att de angelägenheter, med

vilka tillsynen hade att taga befattning för tryggande av besättningens hälsa

och trevnad ombord och annat dylikt, jämväl ur rent social synpunkt torde

böra, ehuru i sig själva synnerligen viktiga, anses komma mera i andra

rummet.

Om det vore riktigt, å ena sidan, att fartygskontrollen, såsom det förmenades,

med sin nuvarande förläggning icke vore fullt effektiv, samt, a

andra sidan, att arbetarskyddskontrollen skulle bliva effektivare, om den

förlädes till socialstyrelsen, skulle tydligen genomförandet av den ifrågasatta

tudelningen få till följd, att kontrollen över åtgärder för mindre riskers

undanröjande bleve strängare än kontrollen i fråga om större risker, vilket

resultat väl näppeligen varit avsett.

För övrigt borde i detta sammanhang erinras, att önskemål beträffande

fartygsbesättningens trevnad och hygieniska förhållanden, såsom exempelvis

ventilering av och tillträde till bostäder, kunde vara av beskaffenhet att

komma i konflikt med rena sjösäkerhetshänsyn, varför dessa frågor borde

bedömas samtidigt. Att en av flera myndigheter utövad kontroll å ett och

samma fartyg måste medföra oreda, ja även risker, låge därför redan av

denna anledning i öppen dag.

Härtill komme, att det, enligt kollegii förmenande, icke läte sig göra att

fastställa en bestämd åtskillnad mellan begreppen allmän sjösäkerhet och

sjösäkerhetsförhållanden, som i första hand avsåge besättningen, vilket likaledes

utgjorde ett principiellt och väsentligt hinder för en uppdelning av

tillsynsverksamheten på skilda händer. Denna mening, åt vilken kollegium

jämväl givit uttryck i ett den 6 november 1925 avgivet yttrande i anledning

av vissa från internationella arbetsbyrån gjorda förfrågningar, hade

så till vida delats av socialstyrelsen, att styrelsen i utlåtande i frågan förklarat

det möta stora svårigheter att uppdraga någon bestämd gräns mellan

begreppen i fråga.

Därest vid en ifrågasatt tudelning av kontrollärendena tillsynen över

passagerarfartyg såsom sådana skulle skiljas från de sociala arbetarskyddsfrågorna,

så syntes jämväl detta innebära en principiell oriktighet, då passagerarfartygskontrollen

till sin natur vore och alltid ansetts vara — förutom

eu allmän ordnings- och säkerhetsangelägenhet — ett socialt intresse. Att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kniiyl. Maj:ls proposition Nr Kil. Öl

återigen ett skiljande av dessa ärenden från den egentliga sjöfartssäkerlietskontrollen

skulle innebära betydande olägenheter syntes kunna enklast påvisas

genom att erinra om betydelsen av passagcrarfartygscertilikatet, för vars

utfärdande fordrades sjövärdighet såväl hos fartyget såsom sådant som ock

beträffande dess utrustning och anordningar. Som dylikt ccrtilikat vore

obligatoriskt för passagerarfartyg, innebure nämnda fordran en fullständigt

säker garanti att å fartyget i något avseende anmärkta brister utan dröjsmål

avhjälptes, såvida fartygsägaren icke avstode ifrån att nyttja sitt fartyg

för passagerares befordran. Om och när den sedan längre tid tillbaka

svävande frågan om införande av s. k. fartcertifikat, avsedda att utgöra

behörighetshandling för nyttjande av lastfartyg, löstes i positiv riktning,

komme detta att skänka tillsynsmyndigheternas åtgärder enahanda effektivitet

beträffande sistnämnda fartyg. Det vore emellertid uppenbart, att ett

utbrytande av arbetarskyddskontrollen från den övriga tillsynen skulle i

avsevärd grad förtaga verkan av samma kontroll, såvida icke beslut om

utfärdande av certifikat linge fattas först efter gemensam beredning mellan

ifrågakommande ämbetsverk, vilket otvivelaktigt skulle innebära en i vissa

fall så betydande olägenhet, att införande av en dylik ordning knappast

kunde sättas ifråga.

Kollegium framhöll därefter, att även andra skäl av praktisk art syntes

tala mot en tudelning av ifrågavarande kontroll. I avseende härå anförde

kollegium följande.

Som det vid å ena sidan finge antagas, att de kontrollorgan, som för

närvarande funnes inom yrkesinspektionen, hade full sysselsättning med

sina nuvarande uppgifter och således icke kunde tåla en mera avsevärd

utökning i desamma, medan å andra sidan, såsom ofta och med rätta

framhållits, fartygsinspektionens nuvarande personalutrustning vore otillräcklig

för inspektionens uppgifter, så skulle ett överförande till socialstyrelsen

av arbetarskyddskontrollen uppenbarligen förutsätta en ökning av

tillsynsorganens personal. Det borde nämligen anmärkas, att antalet av

allenast sådana tillsynsförrättningar, som i främsta rummet kunde anses

hava karaktär av arbetarskyddskontroll, nämligen inspektionen avseende

bostäder och andra för besättningen avsedda rum samt övriga förhållanden,

beträffande vilka socialstyrelsens särskilda medverkan vore föreskriven i

§ 2 tillsynsförordningen, under de senaste tre åren utgjort ej mindre än

904 i medeltal per år räknat. Överflyttandet av detta högst väsentliga

antal förrättningar på andra tillsynsorgan måste obestridligen innebära en

avsevärd arbetsökning för dessa.

När det, såsom i motionen framhölles, på sin tid förmenats, att sjövärdighetskontrollens

förläggning till yrkesinspektionen, särskilt med hänsyn

till arbetsförhållandena vintertid, skulle komma att innebära en viss besparing,

syntes detta hava varit beroende på, att man ej haft fullt klart för sig,

huru den nya kontrollorganisationen skulle komma att verka och hur den

svenska sjöfarten skulle komma att utveckla sig. Denna påginge ju numera

även i våra nordligare hamnar så gott som hela året om, och den tid, då

väderleksförhållandena vållade inskränkning i sjöfarten, erfordrades mer än

väl för att fartygsinspektörerna skulle kunna övervaka avhjälpandet å de

upplagda fartygen av sådana anmärkta brister, som icke kunde utföras under

själva seglationen, om ej denna skulle därav lida intrång.

Ett annat praktiskt hinder för den ifrågasatta tudelningen låge i det intima

sambandet mellan den preventiva kontrollen och den repressiva, vilken senare

i första hand ombesörjdes av kommerskollegii sjöåklagare och sjötekniska

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 161.

biträde, som båda, sina instruktioner likmätigt, hade att taga befattning

jämväl med ärenden av den natur, att de borde räknas till rena arbetarskyddsfrågor.

Det vore utom all fråga, att det formfria samarbete mellan

de olika kontrollorganen, som med den rådande ordningen kunde försiggå

utan besvär och tidsutdräkt, skulle omöjliggöras, i den mån viss del av kontrollen

förlädes till annat ämbetsverk, såvida icke en uppdelning av arbetet

på flera händer vidtoges.

I detta sammanhang finge jämväl beaktas, att i den mån en betryggande

bemanning kunde anses utgöra en arbetarskyddsangelägenhet, en del av de

frågor, som för närvarande handhades av navigationsskoleinspektören och

kollegii sjöfartsbyrå i dess egenskap av sjömanshusens chefsmyndighet, vid

en konsekvent genomförd uppdelning skulle komma att splittras på skilda

håll, vilket emellertid icke ens syntes kunna ifrågasättas.

Slutligen funnes ännu en praktisk sida av saken, som gjorde, att en tudelning

av kontrollen knappast läte sig utföra, nämligen hänsyn till de rent

internationella förhållandena. På grund av sjöfartens internationella karaktär

måste varje lagstiftning på området bliva internationell eller i vart fall

så nära som möjligt ansluta sig till internationella förebilder. Det vore ju

också intresset av att åstadkomma internationell likformighet, som föresvävat

den internationella arbetsbyrån i Geneve vid avfattandet av de frågor

rörande bland annat allmänna principer för tillsynen över sjöfolkets arbetsförhållanden,

vilka nyligen blivit för Sveriges vidkommande besvarade. För

genomförande av en dylik samstämmighet krävdes emellertid också internationell

likformighet i fråga om kontrollorganen och i intet annat land funnes

någon tudelning genomförd i fråga om sjösäkerhetskontrollen. I England

hade man till och med efter vad kollegium försport börjat dryfta frågan,

huruvida icke viss tillsyn beträffande säkerhetsåtgärder vid fartygs

lossning och lastning, vilka närmast avsåge tryggandet av stuveriarbetarnas

säkerhet, borde överflyttas till den myndighet, som handhade sjöfartssäkerhetskontrollen.

Vidkommande de internationella förhållandena borde till sist jämväl framhållas,

att de förhandlingar mellan olika länder, som lagstiftningen på området

förutsatte, i hög grad komme att försvåras, därest ett land därvid

skulle representeras av skilda myndigheter.

Efter att därefter hava uttalat, att, då det, såsom kollegium uppvisat,

icke vore vare sig av principiella eller praktiska skäl lämpligt eller ens

möjligt att uppdela den statliga fartygskontrollen i ett rent sjösäkerhetsmoment

och ett mera socialt moment, det av motionärerna åsyftade resultatet

icke kunde nås med mindre fartygsinspektionen i dess helhet bleve överflyttad

till socialstyrelsen, förklarade sig kollegium — med den ställning

kollegium intagit till det i motionen väckta spörsmålet — böra framlägga

de skäl och synpunkter, på grundval av vilka jämväl detta senare alternativ

syntes kollegium kunna, utan igångsättande av särskild utredning, till

innebörd och verkningar bedömas.

Ett av de förnämsta skäl, som legat till grund för den nuvarande ordningen,

hade, yttrade kollegium, varit den omständigheten, att handhavandet

av sjöfartssäkerhetskontrollen förutsatte en så intim beröring med andra

sjöfarten vidkommande frågor, att den näppeligen läte sig på ett effektivt

sätt utföra utan att vara anknuten till det organ, som handlade sjöfartsfrågor

i allmänhet. Detta skäl, vars giltighet för vårt lands del bestyrkts

av erfarenheten, syntes jämväl hava varit den avgörande orsaken till att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kiuitjl. Mdj:ts proposition Nr 161.

53

man i andra sjöfartsliinder och särskilt i grannländerna anknutit fartygsinspoktionen

till sjöfartsorganen.

1 detta sammanhang kunde ävenledes framhållas, att det .jämväl för handhavandet

av de s.jöfartsnäringsfrägor, som i första rummet åvilade kollega

sjöfartsbyrå, visat sig vara av stor betydelse att uppehålla en intim kontakt

mellan sagda byrå samt organen för såväl den preventiva som den repressiva

sjöfartssäkerhetskontrollen.

Vidare kunde erinras därom, att fartygsinspektionens centrala organ ursprungligen

varit organiserat såsom en sektion av kollegii byrå för ärenden

angående utrikes handeln och sjöfarten, vartill grunden varit åsikten att

samtliga sjöfartsärenden borde handläggas å en och samma byrå. Den härför

i främsta rummet bestämmande synpunkten syntes hava varit en önskan

att trygga en enhetlig behandling av nämnda ärenden. Vid behandlingen

av frågan om kollegii omorganisation, i samband varmed den nuvarande

fartygsinspektionsbyrån tillkommit, hade föredragande departementschefen

— efter att hava framhållit nyssberörda synpunkter i fråga om sjöfartsärendenas

handläggning — anfört, att det med hänsyn till mångfalden av

desamma och deras väsentligen olikartade beskaffenhet dock icke syntes bliva

möjligt för byråchefen å en sjöfartsbyrå av föreslagen omfattning att i

detalj övervaka arbetet å fartygsinspektionssektionen, utan skulle hans ingripande

förmodligen komma att inskränka sig till mera viktiga frågor,

särskilt sådana av principiell innebörd, och hade departementschefen härutinnan

vidare yttrat: »Då dessa frågor alltid torde komma att föredragas

inför generaldirektören, lärer — även om sjöfartsärendena uppdelas å två

byråer, nämligen eu sjöfartsbyrå i egentlig mening och en fartygsinspektionsbyrå

— samma enhetlighet i avgörandet med väsentligen minskat arbete

för byråchefen å sjöfartsbyrån kunna ernås genom en föreskrift i en blivande

instruktion, att den sistnämnde skall vara närvarande vid föredragningen

och avgörandet av dylika frågor.»

Till ytterligare belysning av huru stor vikt förenämnde departementschef

uppenbarligen tillagt betydelsen av att bereda sjöfartsnäringens intressen

tillfälle att göra sin röst hörd jämväl vid behandling av rent sociala frågor

kunde erinras om den behandling, han vid framläggande av proposition till

1919 års lagtima riksdag angående sjöarbetstidslagen underkastade väckt

fråga om förläggande av ärenden rörande dispenser från sagda lag till arbetsrådet.

Förslaget hade förkastats under hänvisning till nödvändigheten

av att i så fall bereda plats i arbetsrådet åt en eller flera å sjöfartsnäringens

område särskilt sakkunniga, vilket statsrådet emellertid befarat skola kunna

komma att förrycka arbetsrådets sammansättning.

De skäl av internationell art, som ovan anförts såsom hindrande eu tudelning

av kontrollen, kunde med samma styrka anföras mot en förflyttning

av fartygsinspektionen i dess helhet från sjöfartsorganet. Den särdeles stora

betydelse, som å detta område måste tillmätas de internationella synpunkterna,

hade också framhävts vid fartygsinspektionens tillkomst.

Kollegium erinrade vidare om det samarbete, som i fråga om förevarande

kontroll författningsenligt redan ägde rum mellan kollegium och socialstyrelsen;

och anförde kollegium i fråga härom följande.

Det genom förestående bestämmelser föreskrivna samarbetet mellan ämbetsverken

hade naturligen i full utsträckning upprätthållits. Förutom det

socialstyrelsen genom från såväl kollegium som fartygsinspektörerna översända

rapporter och andra handlingar rörande fartygskontrollen erhållit

vederbörlig kännedom om särskilda frågor, hade styrelsen genom dess byrå
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj ds proposition Nr 161.

assistent för sjöfartsärenden underhållit så gott som daglig förbindelse med

fartygsinspektionsbyrån. Därjämte hade socialstyrelsen vid beredning och

avgörande av viktigare frågor å hithörande område städse beretts tillfälle

att låta sig representera, vilket jämväl skett.

Som föreskrifterna om ämbetsverkens nu berörda samverkan samt socialstyrelsens

därtill knutna åligganden tillkommit i akt och syfte att tillgodose

just de synpunkter, som finge anses hava legat till grund för motionärernas

förslag, syntes detta i första hand bort hava fotats å omständigheter, som

givit vid handen, att de träffade anordningarna icke varit till fyllest för att

tillförsäkra socialstyrelsen vederbörligt inflytande å ifrågakommande ärenden

eller att socialstyrelsen av andra skäl icke kunnat fylla de uppgifter, som

i detta avseende ålegat densamma. Att så varit förhållandet hade emellertid

icke ens påståtts.

Kollegium slutade med det uttalandet, att, ehuru den statliga förhandskontrollen

å fartygs sjövärdighet här i landet helt visst måste anses fylla

högt ställda anspråk, vore det givet, att dess effektivitet kunde ökas. Det

rätta medlet härtill utgjordes emellertid, enligt kollegii förmenande, icke av

en utbrytning av dessa ärenden ur deras sammanhang med övriga sjöfartsärenden,

utan syntes fastmera vara att söka uti vidtagande av följande

åtgärder:

l:o) ökning av antalet fartygsinspektörer;

2:o) anvisande av medel för resekostnads- och traktamentsersättning åt

fartygsinspektörerna från det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar;

3:o) snar lösning av frågan om lönereglering för den lokala organisationen

samt uppförande å ordinarie stat av såväl fartygsinspektionsbyrån som fartygsinspektörerna;

samt

4:o) slutligt avgörande av till Kungl. Maj:t överlämnade förslag till nya

eller överarbetade föreskrifter å här ifrågavarande lagstiftningsområde. I

Socialstyrelsens

yttrande

den 15 mars

1926.

I sitt den 15 mars 1926 avgivna yttrande anförde socialstyrelsen till en

början följande.

Såsom av motionärerna framhölles, hade under förarbetena till den vid

1914 års senare riksdag genomförda sjöfartssäkerhetslagstiftningen utförligt

dryftats frågan om den lämpliga anordningen och förläggningen av den

centrala myndighet, fartygsinspektionens chefsmyndighet, som skulle handhava

den av nämnda lagstiftning påkallade utvidgade statskontrollen å

fartyg. Det huvudsakliga intresset hade härvid anknutit sig till frågan,

huruvida chefsmyndigheten skulle förläggas till kommerskollegium, som i

allmänhet hade att företräda sjöfartsintressena inom statsförvaltningen, eller,

med hänsyn till de starkt framträdande sociala momenten i den tillämnade

kontrollen, till socialstyrelsen. Ett annat alternativ, som övervägts, hade

varit, att en tudelning av de sjöfartssäkerheten rörande förvaltningsfrågorna

skulle göras därhän, att de, som enbart eller i övervägande grad rörde arbetarskydd,

komme under direkt behandling av socialstyrelsen och denna

underordnade organ. Från Kungl. Maj:ts sida hade emellertid kommerskollegium

föreslagits som chefsmyndighet, vilket förslag även biträtts av

riksdagen. För tryggandet av att de sociala uppgifterna inom fartygskontrollen

skulle behörigen tillgodoses, hade emellertid uttalats, att en nära

samverkan av fortlöpande och permanent karaktär skulle upprättas på ifrågavarande

område mellan kommerskollegium och socialstyrelsen, därvid det

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kutigl. M(i,j:ts proposition Nr 1(!1 55

förutsatts, att socialstyrelsen i anledning härav skulle förstärkas med erforderliga

arbetskrafter. Anslag för ändamålet hade även beviljats, avseende''

anställandet av en byråassistent för sjöfartsärenden med nautisk utbildning

och avlöning motsvarande tjänstemans av dåvarande andra normalgraden,

en nautiskt utbildad amanuens och ett kvinnligt biträde av dåvarande första

graden. Från och med år 1915 hade också inom socialstyrelsens andra byrå

varit inrättad eu särskild avdelning för sjöfartsärenden, vars personal utgjorts

av nyssnämnda befattningshavare. Amanuensbefattningen hade emellertid

i sparsamhetssyfte indragits från och med den 1 juli 1923.

Efter att hava erinrat om gällande bestämmelser rörande samverkan mellan

kommerskollegium och socialstyrelsen i fråga om tillsyn å fartyg anförde

styrelsen vidare.

Den ordning för utövandet av den sociala delen av fartygskontrollen, som

sålunda kommit till stånd, syntes knappast kunna anses fullt tillfredsställande.

Den i och för sig rationellaste lösningen av den föreliggande frågan

syntes även onekligen vara den, som av motionärerna närmast angåves,

nämligen att en tudelning av de sjöfartssäkerheten rörande ärendena genomfördes,

så att handläggningen av de ärenden, som helt eller huvudsakligen

rörde arbetarskydd, överflyttades på socialstyrelsen. En dylik uppdelning

av kontrollens utövande på skilda myndigheter skulle emellertid stöta på

avsevärda praktiska svårigheter på grund av det intima samband, som i

stor utsträckning ägde rum mellan den sjötekniska och den socialt betonade

sidan av kontrollen. Ett genomförande av denna uppdelning syntes emellertid

icke vara omöjligt, men de därmed förbundna svårigheterna och konsekvenserna

syntes först efter en mer ingående utredning kunna med någon

säkerhet bedömas. Tydligtvis kunde en sådan utredning icke lämpligen

anförtros åt de av frågan berörda verken.

Styrelsen ansåge sig i detta sammanhang böra erinra om, att på vissa

områden, exempelvis bergshanteringen, övervakandet av arbetarskyddet uppdragits

åt befattningshavare, som huvudsakligen i annat syfte vore verksamma

inom området. Beträffande arbetarskyddsfrågorna fungerade de

såsom specialinspektörer inom yrkesinspektionen och sorterade i nämnda

egenskap under socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet.

En liknande anordning läte sig givetvis tänka även ifråga om tillsynen

å fartyg och skulle utan tvivel ur social synpunkt innebära en förbättring

i jämförelse med nuvarande ordning; bland annat skulle socialstyrelsen

därigenom vinna möjlighet att i dessa ärenden vända sig direkt

till fartygsinspektörerna för skyddsåtgärders vidtagande samt dessa befattningshavare

kunna åläggas direkt rapportskyldighet till styrelsen. En

dylik anordning måste emellertid givetvis anses underlägsen en särskild

inspektion med arbetarskyddet som huvuduppgift och kunde sålunda icke

förordas annat än som i viss mån en nödfallsutväg.

Såsom förut anförts, hade i förordningen med närmare föreskrifter angående

tillsyn å fartyg föreskrivits skyldighet för fartygsinspektör att, där

socialstyrelsen så förordnade och kommerskollegium funne hinder därför ej

möta, vara sådan specialinspektör, varom stadgades i 23 § lagen om arbetarskydd,

i avseende å arbete ombord å fartyg i bruk jämte med dylikt arbete

i omedelbart samband stående arbete i land. Med här omnämnda arbete

avsåges arbete med lastning och lossning av fartyg. I enlighet med bemyndigande

av Kungl. Maj:t hade emellertid tillsynen däröver överlämnats

åt underinspektörerna inom yrkesinspektionen, vilken anordning visat sig

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Riksdagens

skrivelse nr

234 år 1926,

1928 års riksdag.

Motioner i anledning

av

Kungl. Maj:ts

förslag om

fartygsinspektionens

uppförande

å ordinarie

stat.

Riksdagens

skrivelse nr

10A år 1928.

fungera tillfredsställande. Någon anledning att meddela förordnande för fartygsinspektör

att tjänstgöra såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen

hade därför hittills icke förelegat.

Riksdagen erinrade i sin skrivelse nr 234, att frågan om omorganisation

av kommerskollegium vore föremål för utredning och att förslag

därom inom en nära framtid torde komma att föreläggas riksdagen;

och förklarade sig riksdagen beträffande det i motionen väckta förslaget

om utredning av frågan om överflyttande från kommerskollegium till socialstyrelsen

av de sjöfa rtssäkerhetskontrollen rörande frågor, som enbart eller i

övervägande grad rörde arbetarskyddet, förutsätta, att detta spörsmål upptoges

till prövning vid förstnämnda frågas behandling. Riksdagen ville i

detta sammanhang erinra om att även frågan om en omorganisation av socialstyrelsen

snart nog torde bliva föremål för utredning.

I statsverkspropositionen till 1928 års riksdag (tionde huvudtiteln, p. 2

och 7) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att från och med den 1 juli 1928

överföra de å extra stat uppförda befattningarna å kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå

och inom den lokala fartygsinspektionen på ordinarie stat.

Avslag å Kungl. Maj:ts framställning yrkades i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 171. I två likalydande motioner, nr 183 i första kammaren

och nr 319 i andra kammaren, hemställdes om avslag å framställningen, såvitt

densamma avsåge uppförande å ordinarie stat av befattningarna å fartygsinspektionsbyrån,

samt föreslogs tillika, att riksdagen måtte hos Kungl Maj:t

begära skyndsam utredning av frågan om överflyttande från kommerskollegium

till socialstyrelsen av de sjöfartskontrollen rörande frågor, som

enbart eller i övervägande grad avsåge arbetarskyddet, samt framläggande

för riksdagen snarast av förslag till sådan överflyttning i den omfattning,

som genom utredningen kunde ådagaläggas vara ändamålsenlig.

Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag blev endast så tillvida av riksdagen

godkänt, som den lokala fartygsinspektionen uppfördes på ordinarie stat,

medan fartygsinspektionsbyrån i kommerskollegium enligt riksdagens beslut

jämväl för budgetåret 1928/1929 skulle kvarstå å extra stat. I sin skrivelse

i ämnet, nr 10 A, anförde riksdagen, bland annat, att enligt vad riksdagen inhämtat

utredningen av frågan om kommerskollegii organisation numera upptagits

av 1926 års besparingssakkunniga, och torde inom kort de sakkunnigas

arbete utsträckas även till socialstyrelsen. Då utredningen angående kommerskollegii

organisation sålunda ännu icke vore slutförd, hade riksdagen enbart av

denna anledning funnit sig böra avslå Kungl. Maj:ts förslag om fartygsinspektionsbyråns

uppförande å ordinarie stat. Riksdagen förutsatte, att de synpunkter,

som motions vis framförts, toges i beaktande av 1926 års besparingssakkunniga,

och förväntade, att förslaget rörande omorganisation av de statliga organen

för förhandskontroll å fartygs sjövärdighet utarbetades på sådant sätt, att

organisationen i fortsättningen bleve, så långt möjligt vore, i skilda hän
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

57

seenden lämplig och effektiv. Nödig hänsyn torde, hland annat, tagas till

frågan om en viss inskränkning i inspektionen å klassade fartyg. Riksdagen

uttalade ock sin förväntan, att förslag i ämnet måtte kunna — även

om utredningen skulle tarva tillkallande av särskilda sakkunniga — snarast

föreläggas riksdagen.

Jag vill i detta sammanhang omförmäla, att personalen å kommerskollegii

fartygsinspektionsbyrå för närvarande utgöres av följande befattningshavare,

som äro placerade i nedan angivna lönegrader:

1 byråchef B 30;

1 sekreterare B 24;

1 förste hyråinspektör (med ingenjörsteknisk utbildning) B 24;

1 byråinspektör (med nautisk utbildning) B 21;

1 förste amanuens med nautisk utbildning, 6 timmars daglig tjänstgöring,

18:de lönegraden;

1 förste amanuens med juridisk utbildning, 5 timmars daglig tjänstgöring,

18:e lönegraden;

1 andre amanuens med juridisk utbildning, halvtidstjänstgöring, 14:e

lönegraden;

1 extra befattningshavare med ingenjörsteknisk utbildning, halvtidstjänstgöring,

16:e lönegraden;

1 kansliskrivare B 11;

2 kontorsbiträden B 4;

1 e. o. tjänsteman 4:e lönegraden; samt

1 e. o. tjänsteman 2:a lönegraden.

Avlöningen till samtliga ifrågavarande befattningshavare med undantag

av sekreteraren bestrides av det till förstärkning av arbetskrafterna i kommerskollegium

anvisade extra anslaget, för budgetåret 1928/1929 bestämt

till 56,100 kronor. Vad sekreterartjänsten angår, fanns tidigare för fartygsinspektionsbyråns

räkning å extra stat inrättad en befattning såsom sekreterare.

Denna befattning indrogs, såsom redan nämnts, från och med den

1 juli 1923, men härvid förutsattes, att den å handelsbyrån placerade ordinarie

sekreteraren skulle överflyttas till tjänstgöring å fartygsinspektionsbyrån.

För närvarande är på fartygsinspektionsbyrån placerad vikarien å

en på kommerskollegii ordinarie stat uppförd vakant sekreterartjänst.

1926 års besparingssakkunniga ingå till en början å den av 1928 års

riksdag särskilt omnämnda frågan om viss inskränkning av inspektionen

å klassade fartyg. I avseende härå hava de sakkunniga uttalat sig på

följande sätt:

»Vad till en början angår den av riksdagen särskilt omnämnda frågan

om en viss inskränkning av inspektionen å klassade fartyg, få de sakkunniga

erinra, att de förrättningar, genom vilka tillsyn å sjöfartssäkerhetslagstiftningens

efterlevnad av fartygsinspektörerna utövas, äro:

Nuvarande

personal å

fartygsinspektionshyran.

1926 irs

besparingssakkunnigas

betänkande

den 15 december

1928.

Inspektion å

klassade fartyg
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

I. Sjövärdighetsbesiktning, varmed förstås undersökning, som i särskilda

fall anställes för utrönande, huruvida fartyg må anses sjövärdigt med

hänsyn till dess användning och den fart, vari det nyttjas eller är avsett

att nyttjas.

II. Inspektion, vilken företages när helst så finnes påkallat, och varvid

undersökning må äga ram i olika hänseenden, exempelvis huruvida lastmärke,

där sådant skall finnas, är vederbörligen åsatt, huru sig förhåller

med bemanning, arbetsförhållanden samt besättningens bostäder och kosthåll

ombord, huru fartyget är utrustat i olika avseenden o. s. v.

III. Passagerarfartygsbesiktning, varmed förstås undersökning, huruvida

fartyg uppfyller de särskilda betingelser, som av Konungen må hava stadgats

för fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat, därvid särskilt skall

utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget må nyttjas samt vilket antal

passagerare fartyget äger högst medföra.

IV. Förbud mot nyttjande. Finnes fartyg hava sådana brister till skrov,

maskin eller utrustning eller vara så illa bemannat eller så hårt eller

olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att resa därmed skäligen kan

antagas föranleda livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande

tillsynsmyndighet i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande,

intill dess missförhållandet blivit undanröjt.

V. Materialprovningar eller undersökningar, huruvida för fartyg avsett

material fyller vissa uppställda fordringar.

VI. Fribordsuppmätningar och beräkningar.

Beträffande sjövärdighetsbesiktnings verkställande gäller följande. Å fartyg,

som för svensk mans räkning nybygges, skall sjövärdighetsbesiktning verkställas,

innan det må till sjöfart nyttjas. Har utländskt fartyg övergått i

svensk mans ägo, skall, så snart ske kan, sjövärdighetsbesiktning å fartyget

verkställas. Vad nu sagts gäller ej om fartyg, som har mindre bruttodräktighet

än 100 registerton. Sjövärdighetsbesiktning skall vidare äga

rum, innan fartyg må förses med passagerarfartygscertifikat. Därjämte

skall förnyad sjövärdighetsbesiktning företagas med nedannämnda mellantider

:

a) för passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen

Esbjerg—Texel ett år och för sådant fartyg i inskränktare fart två år; samt

b) för annat fartyg än passagerarfartyg, om det är maskindrivet eller

segelfartyg av järn, fyra år och eljest sex år, skolande dessutom segelfartyg

i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel beträffande

botten utvändigt, ävensom maskindrivet fartyg i avseende å botten utvändigt,

propelleraxel, bottenkranar och dylikt undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning

vid utgången av halva den stadgade mellantiden.

Vad inspektion beträffar, skall i samband med sjövärdighetsbesiktning

eller passagerarfartygsbesiktning jämväl inspektion av fartyget i de avseenden

besiktningen ej omfattar verkställas till den utsträckning ske kan.

I övrigt finnas icke några bestämmelser om tiden för inspektionsförrättnings

verkställande.

I fråga om klassade fartyg gäller enligt stadgande i 8 § i lagen om

tillsyn å fartyg den 16 oktober 1914, att det ankommer på Konungen

att bestämma, att av viss utländsk myndighet eller av viss klassificeringsanstalt

företagen undersökning rörande fartyg må godkännas såsom vore

den verkställd av vederbörande svenska tillsynsmyndighet, ävensom att över

sådan undersökning utfärdat certifikat skall äga enahanda giltighet, som

om det utfärdats av svensk myndighet. I § 34 i förordningen den 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ris proposition År 161.

.'')!)

december 1914 med närmare föreskrifter angående tillsyn ä fartyg har

därefter föreskrivits, att i fråga om fartyg, som innehar klass i godkänd

klassificeringsanstalt, skall tills vidare den undersökning rörande säkerheten,

som fartyget undergått för erhållande eller bibehållande av klassen, godkännas

såsom sjövärdighetsbesiktning i de delar undersökningen omfattar.

Härvid må fogas den anmärkningen, att den av vederbörande klassificeringsanstalt

anordnade besiktningen icke tager befattning med eldsläcknings- och

säkerhetsanordningar ombord, livbärgningsredskap in. m. eller med de sociala

förhållandena å fartyget, såsom bostäderna för fartygets personal.

På sätt framgår av den i 1928 års statsverksproposition (tionde huvudtiteln

sid. 13 IT.) lämnade redogörelsen, uttalade sig 1923 års besparingskommitté

(den s. k. statens besparingskommitté) för en sådan inskränkning

i sjöfartssäkerhetskontrollen, att i fråga om sjövärdigheten beträffande

klassade fartyg de olika klassificeringssällskapens kontroll i allmänhet borde

vara tillfyllest samt att kontrollmyndigheternas skyldighet att verkställa inspektioner

i fråga om klassade fartyg borde utbytas mot rättighet att företaga

inspektioner. Med hänsyn bland annat till de sålunda ifrågasätta

förenklingarna i inspektionsarbetet föreslog kommittén en betydande minskning

av den lokala fartygsinspektionens personal. Kommitténs förslag mötte

från de hörda myndigheternas sida ett starkt motstånd och vann icke heller

föredragande departementschefens understöd.

I ovannämnda motion nr 171 i andra kammaren vid 1928 års riksdag

berördes även nyssnämnda förslag och uttalades, att »kontentan av kommittéförslaget,

nämligen att fartygsinspektionen icke bör träda in, där

klassen ger den tillbörliga garantien för fartygets sjövärdighet», borde acepteras

som en sund och riktig grundsats.

Med anledning av riksdagens ovan återgivna uttalande rörande ifrågasatt

inskränkning av inspektionen å klassade fartyg hava besparingssakkunniga

sökt bilda sig en föreställning om i vilken utsträckning i verkligheten de

klassade fartygen göras till föremål för inspektion från fartygsinspektörernas

sida i sådana delar, som omfattas av klassificeringssällskapens undersökning.

Härvid har från fartygsinspektionens sida upplysts, att inspektion

av klassade fartyg i sådana avseenden, som falla under klassificeringsbestämmelserna,

i regel icke företages i andra fall än då på grund av till

inspektionen gjord anmälan eller eljest särskild anledning föreligger att

verkställa dylik förrättning på klassat fartyg.

Med hänsyn till ovan återgivna stadganden angående de klassade fartygens

ställning till sjöfartssäkerhetskontrollen och i betraktande jämväl av vad

som meddelats de sakkunniga rörande den av fartygsinspektionen tillämpade

praxis beträffande tillsynen å klassade fartyg, hava de sakkunniga —- som icke funnit anledning ingå på frågan, huruvida de svenska bestämmelserna

i något avseende innefatta strängare fordringar än de av klassi ficeringsanstalterna

uppställda reglerna — ansett sig icke böra förorda någon

inskränkning i tillsynen å klassade fartyg, sådan denna tillsyn nu lärer utövas.

De sakkunniga hava funnit sig så mycket hellre böra intaga denna

ståndpunkt, som frågan om en inskränkning av inspektionen å klassade

fartyg endast i ganska obetydlig grad torde påverka personalbehovet å

fartygsinspektionsbyrån, vars organisation nu närmast är föremål för de

sakkunnigas granskning.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

Fartygsin
spektionens
förläggning.

Nu gällande

ordning.

60 Kungi. Maj:ts proposition Nr 161.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om förläggningen och organisationen

av den centrala ledningen av fartygsinspektionen och anföra i detta

ämne bland annat följande:

»I lagen om tillsyn å fartyg den 16 oktober 1914 intogs ett uttryckligt

stadgande om att fartygsinspektionens chefsmyndighet skulle utöva tillsynen

under samverkan i vissa avseenden med yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Närmare föreskrifter rörande socialstyrelsens medverkan vid tillsynen hava

meddelats i förordningen den 31 december 1914 med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg, enligt vars § 2 socialstyrelsen i förevarande

hänseende har

a) att med noggrannhet uppmärksamma de förhållanden, som äro av

betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd mot olycksfall

eller ohälsa, varunder inbegripas jämväl frågor rörande bostäder och bemanning

;

b) att från vederbörande tillsynsorgan eller genom för ändamålet utsänd

person införskaffa de ytterligare upplysningar rörande under a) omförmälda

förhållanden, som styrelsen finner erforderliga;

c) att hos kommerskollegium göra framställning om de åtgärder, som

styrelsen finner behövliga för beredande av nödigt skydd av under a) angivet

slag; samt

d) att föra anteckningar såväl om de upplysningar, som vunnits vid tilllämpning

av bestämmelserna under a) och b), som ock om de åtgärder,

vartill tillämpningen av stadgandet under c) kunnat leda.

I anslutning härtill har i § 4 i nämnda förordning föreskrivits, att rapport

av fartygsinspektör över verkställd förrättning skall, i vad den berör

förhållande av betydelse för att bereda ombord anställda skydd mot olycksfall

eller ohälsa, ofördröjligen tillställas socialstyrelsen samt att det åligger

fartygsinspektör att, där så låter sig göra utan särskild tillsynsåtgärd, ofördröjligen

tillhandagå socialstyrelsen med infordrade upplysningar rörande

sådant förhållande, som nyss nämnts.

På grund av stadgande i 3 § i förordningen den 13 juli 1926 (nr 399;

förut förordningen den 24 oktober 1919, nr 664) med närmare föreskrifter

rörande tillämpningen av lagen om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen)

åligger det kommerskollegium att skyndsamt lämna socialstyrelsen

del av inkomna rapporter och meddelanden om beslut i fråga om undantag

från tillämpningen av sistnämda lag.

I instruktionen för kommerskollegium (den 23 oktober 1925, nr 446) har

vidare i § 21 införts en bestämmelse av innehåll, att vid föredragning och

avgörande av ärenden rörande förhållanden av betydelse i fråga om skyddet

av ombord å fartyg anställda mot olycksfall eller ohälsa, varunder här inbegripas

frågor jämväl rörande bostäder och bemanning, ävensom i fråga

om arbetstiden ombord socialstyrelsen skall, där kollegium eller styrelsen

så påkallar, vara representerad på sätt i styrelsens instruktion stadgas; och

åligger det med hänsyn härtill kollegium att, när ärende av berörda innebörd,

varav styrelsen ej på annat sätt erhåller del, förekommer hos kollegium,

utan dröjsmål lämna styrelsen meddelande därom och tillhandahålla

styrelsen samtliga till ärendet hörande handlingar. Föreskrift rörande

sättet för socialstyrelsens representation vid sammanträde i kommerskollegium

innehålles i § 15 i instruktionen för socialstyrelsen (den 30 juni 1920,

nr 544).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuvfjl. Md.jrts proposition År 161.

(il

I fråga om samarbetet mellan kommerskollegium och socialstyrelsen med

avseende ä förevarande ärendens handläggning få de sakkunniga vidare, pa

grundval av eu från socialstyrelsen överlämnad promemoria ävensom i övrigt

inhämtade upplysningar, meddela följande.

Socialstyrelsens fortlöpande deltagande i fartygsinspektionens verksamhet

utövas genom byråassistenten för sjöfartsärenden, vilken genomgår de rapporter,

som från fartygsinspektörerna genom kommerskollegium inkomma

till socialstyrelsen, ävensom andra handlingar, som kunna vara av betydelse

för hans verksamhet. De önskemål och erinringar, vartill denna granskning

giver anledning, göras, i händelse de äro av mindre vikt, muntligen till

fartygsinspektionsbyråns chef eller annan tjänsteman i ansvarig ställning,

varemot de i andra fall framställas i särskild skrivelse till fartygsinspektionsbyrån.

Till belysande av omfattningen av detta arbete kan anföras,

att under år 1927 880 rapporter, vilka genom kommerskollegium inkommo

till styrelsen från fartygsinspektörerna, blevo föremål för granskning. Av

dessa gåvo 471 anledning till närmare behandling från socialstyrelsens sida.

De frågor, som sålunda behandlades, avsågo i 11 fall bemanning, i 360 bostäder,

i 49 kosthåll, i 229 läkemedel och förbandsartiklar samt i 825 fall

arbetsförhållanden av skilda slag.

Huvudparten av samarbetet mellan kommerskollegium och socialst relsen

på fartygskontrollens område avser ärenden, som handläggas å kollegii

fartygsinspektionsbyrå. Men även med kommerskollegii sjöfartsbyrå äger

en ingående samverkan rum, i det byråassistenten genomgår och granskar

varje till kollegium inkommen rapport om sjöolycka samt protokoll över

sjöförklaring och sjöförhör. Dels äger härvid muntlig förhandling ram

med det i kommerskollegium anställda sjötekniska biträdet beträffande

frågor av skyddsteknisk natur, dels avlåtes, under hänvisning till vid

granskningen av förenämnda rapporter och handlingar framkomna omständigheter,

skriftlig hemställan till fartygsinspektionsbyrån om behövliga åtgärders

vidtagande. De olika ärenden, som byråassistenten i detta sammanhang

tagit del av, uppgingo för år 1927 till ett antal av 512, av vilka 105

varit föremål för närmare behandling av byråassistenten.

Enligt uppdrag av socialstyrelsen har byråassistenten vidare att, i den

mån förhållandena det påkalla, bevista sjöförklaringar och sjöförhör inom

riket för att därvid införskaffa de upplysningar, som kunna vara av betydelse

för styrelsens ifrågavarande verksamhet.

Vid handläggning inom kommerskollegium av sådana ärenden rörande

arbetsförhållandena ombord å fartyg, som anses påkalla socialstyrelsens närvaro

genom särskild representant, företrädes styrelsen regelmässigt av byråassistenten.

Enligt vad för de sakkunniga vid överläggningar med representanter för

kommerskollegium och socialstyrelsen vitsordats, har det sålunda anordnade

samarbetet mellan kommerskollegium och socialstyrelsen på ifrågavarande

område försiggått utan slitningar och givit goda resultat.»

Efter att därefter hava erinrat om de olika tidigare förslag, som förekommit

i fråga om lämpligaste anordningen och förläggningen av den centrala

tillsynsmyndigheten, ävensom att de uttalanden, som vid dessa tillfällen

från vederbörande departementschefers sida gjorts, av riksdagen lämnats

utan erinran, upptaga de sakkunniga till behandling det sedermera i

1926 och 1928 års riksdagars ovannämnda skrivelser omförmälda spörsmålet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj:ts proposition Nr 161.

Uppdelning av

tillsynen mellan

kommerskollegium

och

socialstyrelsen;

om överflyttande från kommerskollegium till socialstyrelsen av de sjöfartssäkerhetskontrollen

rörande frågor, som enbart eller i övervägande grad avsåge

arbetarskydd. I fråga härom anföra de sakkunniga följande:

»Med hänsyn till vad sålunda förekommit kan onekligen med visst fog

göras gällande, att den anordning, som nu tillämpas, icke kan i allo betraktas

såsom en slutgiltig lösning av förevarande organisationsfråga. Det

är också väl bekant, att vid skilda tillfällen och i olika sammanhang från

organisationer och enskilda, representerande de ombord å fartyg anställda,

framkommit starka yrkanden på ändring i den nuvarande organisationen

i syfte att tillföra socialstyrelsen ett större inflytande vid fartygskontrollens

handhavande, särskilt i vad angår frågor rörande arbetarskyddsbestämmelsernas

övervakande. Då vidare förslag framförts om uppförande å ordinarie

stat av såväl fartygsinspektionsbyrån i kommerskollegium som befattningen

såsom byråassistent för sjöfartsärenden i socialstyrelsen och såsom

en förutsättning härför väl måste krävas, att frågan om inspektionens förläggning

erhåller en mera definitiv lösning, hava besparingssakkunniga,

jämväl med hänsyn till det inledningsvis återgivna uttalandet av 1928 års

riksdag, ansett sig böra undersöka, huruvida förläggningen och organisationen

av den centrala tillsynsmyndigheten för sjöfartssäkerhetskontrollen

kunna ordnas så, att nyssberörda önskemål om större trygghet för de sociala

synpunkternas beaktande vid kontrollens handhavande må tillgodoses

utan att andra berättigade intressen skjutas åt sidan. Med hänsyn till det

allmänna syftet för besparingssakkunnigas arbete har det därvid givetvis

framstått såsom angeläget, att en eventuell organisationsändring icke må

medföra några nämnvärt ökade administrationskostnader.

De yrkanden, som vid 1926 och 1928 års riksdagar motionsvis framförts

rörande ändring i den nuvarande organisationen av tillsynsmyndigheten,

hava närmast åsyftat eu tudelning av tillsynen så, att till socialstyrelsen

såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet överflyttades de fartygsinspektionsfrågor,

som enbart eller i övervägande grad röra arbetarskyddet. Principiellt

sett vore en dylik lösning onekligen tilltalande. Därigenom skulle

ju samtliga ärenden rörande arbetarskydd, oavsett vilken näring desamma

avsåge, komma att handhavas av en enda central myndighet. De tekniska

sjöfartssäkerhetsfrågorna åter skulle kvarligga hos det näringsförvaltande

ämbetsverket. Av den undersökning de sakkunniga företagit har emellertid

framgått, att denna lösning visserligen icke kan betecknas såsom ogenomförbar,

men att densamma dock ur administrativ synpunkt erbjuder betydande

praktiska svårigheter. Anledningen härtill är förnämligast att söka

däri, att på fartygskontrollens område de tekniska förhållanden, som betinga

fartygets sjösäkerhet i vidsträcktaste mening, och sådana anordningar,

som vidtagas i arbetarskyddssyfte, ofta äro sä intimt förbundna med varandra,

att de svårligen låta sig behandlas såsom helt skilda frågor. Åtgärder,

som avse att skydda de ombord anställda mot olycksfall eller ohälsa,

att sörja för deras bekvämlighet o. s. v., måste med andra ord även skärskådas

ur tekniska — ingenjörstekniska eller nautiska — synpunkter.

Även om man lyckades från fartygsinspektionens chefsmyndighet avskilja

vissa ärenden, som specifikt röra arbetarskyddet, och förläde dessa till annan

myndighet, torde därför alltid för en betydande del av ifrågavarande förvaltningsområde

komma att kvarstå behovet av en regelbunden samverkan

mellan den myndighet, som handhar arbetarskyddsåtgärderna, och fartygsinspektionens

chefsmyndighet. Tänkbart är ju också, att ur rederinäringens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Muj:ts proposition Nr Kil. (ili

synpunkt en splittring av kontrollen på två skilda myndigheter kan befaras

komma att vid tillämpningen medföra olägenheter för näringens utövare.

En klyvning av den centrala tillsynen å sjö fartssäkerheten skulle vidare,

såsom förhållandena för närvarande gestalta sig, knappast kunna undgå att

medföra eu ökning av administrationskostnaderna. Ett överflyttande till

socialstyrelsen av frågor rörande arbetarskyddet till sjöss torde nämligen

knappast kunna ske utan samtidig förstärkning av den tekniskt utbildade

personalen i styrelsen, under det att den lättnad, som för kommerskollegii

del genom överflyttningen vunnes, näppeligen kunde komma till uttryck i

en motsvarande personalminskning å fartygsinspektionsbyrån, å vilken även

i fortsättningen såväl den ingenjörstekniska som den nautiska fackkunskapen

måste vara representerade.

Eu tudelning av den centrala tillsynen måste tydligen även komma att

paverka den lokala inspektionens ställning. I detta sammanhang hava de

sakkunniga övervägt frågan, huruvida fartygsinspektörerna lämpligen skulle

kunna tagas i anspråk såsom specialinspektörer inom yrkesinspektionen, såvitt

angår frågor om arbetarskydd ombord å fartyg, och i denna egenskap

ställas under socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet. En

motsvarande anordning har som bekant genomförts på vissa andra områden.

Så är fallet exempelvis inom bergshanteringen, i det att tillsynen

ä arbetarskyddslagens efterlevnad inom gruvhanteringen och stenindustrien

är uppdragen åt bergmästarna. Denna anordning lärer på de områden, där

den hittills tillämpats, hava fungerat tillfredsställande. För fartygsinspektionens

del föreligger emellertid det särskilda förhållandet, att de bestämmelser,

vilka reglera arbetarskyddet ombord å fartyg, innehållas i samma

författningskomplex som de föreskrifter av teknisk innebörd, vilkas efterlevnad

fartygsinspektörerna skulle hava att övervaka i egenskap av inspektörer

under kommerskollegium. Med hänsyn till detta förhållande, som icke

torde hava motsvariglietbeträffande något av de områden, å vilka specialinspektörer

för yrkesinspektionen nu äro verksamma, skulle det antagligen komma

att uppstå vissa svårigheter att på ett ur arbetssynpuukt tillfredsställande

sätt reglera fartygsinspektörernas ställning såsom specialinspektörer.

En annan utväg för det bär ifrågavarande organisationsspörsmålets lösning,

som ju även tidigare framförts, är att från kommerskollegium utbryta

samtliga ärenden rörande förhandskon troll en å fartygs sjövärdighet och förlägga

dem till yrkesinspektionens chefsmyndighet, för närvarande socialstyrelsen.

De invändningar, som rests mot denna tanke, hava företrädesvis

grundats på det nära sambandet mellan fartygsinspektionsärendena och övriga

sjöfartsärenden, vilka nu handläggas av kommerskollegii sjöfartsbyrå.

I främsta rummet torde härvid komma i betraktande ärenden rörande efterliandskontrollen

å fartygs sjövärdighet, den s. k. repressiva kontrollen, vilken

enligt gällande sjölag åligger kommerskollegium. Mellan fartygsinspektionsbyrån

och de befattningshavare, som inom sjöfartsbyrån närmast

handhava den repressiva kontrollen — sjötekniska biträdet och sjöåklagaren

— äger ett regelbundet och intimt samarbete rum. Ifrågavarande båda

grenar av sjöfartssäkerhetskontrollen sammanhänga i själva verket så nära

med varandra, att det, därest en överflyttning av fartygsinspektionen till

socialstyrelsen skulle komma till stånd, torde kunna ifrågasättas att dit förlägga

även efterhandskontrollen. Vad särskilt sjöåklagaren angår, är att

märka, att denne utför åtal ej endast i samband med den repressiva kontrollens

utövande utan också för fartygsinspektionens räkning. Men enligt vad för

de sakkunniga blivit upplyst, har fartygsinspektionsbyrån att samarbeta

Fartygsinspektionens

överflyttande

till

socialstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

även med vissa andra grenar av sjöfartsadministrationen, bland annat med

fartygsregistreringssektionen samt med de tjänstemän inom sjöfartsbyrån,

som handlägga ärenden rörande förordningen angående befäl å svenska

handelsfartyg m. m. Erinras må ock, att ombudsmännen vid sjömanshusen

— vilka höra under kommerskollegii inseende — enligt gällande föreskrifter

hava att utöva viss tillsyn å fartygs bemanning. Det är tydligt, att ett

dylikt samarbete kan ske under i viss mån enklare former, om de olika

förvaltningsgrenarna äro förlagda till samma ämbetsverk. Att åter till

socialstyrelsen överflytta ej endast fartygsinspektionen utan jämväl den

repressiva kontrollen, eventuellt också uppsikten över sjömanshusen, skulle

innefatta en så genomgripande förändring av kommerskollegii befattning

med sjöfartsärendena, att de sakkunniga icke funnit sig böra i detta sammanhang

närmare ingå på frågan om lämpligheten av en sådan anordning.

Vid en överflyttning av fartygsinspektionens ledning till socialstyrelsen

bleve det antagligen erforderligt att hos styrelsen inrätta en särskild byrå

för ärenden rörande sjöfartskontrollen. Det torde nämligen knappast kunna

ifrågakomma att inordna denna betydelsefulla ärendegrupp inom yrkesinspektionsbyråns

redan nu ganska vidsträckta verksamhetsområde. En utvidgning

av socialstyrelsens organisation med ytterligare en byrå måste

emellertid föranleda svårigheter för verkets ledning att sammanhålla arbetet

inom ämbetsverket, som ju redan under nuvarande förhållanden omfattar

ett stort antal, delvis ganska vitt skilda förvaltningsgrenar. I detta sammanhang

få de sakkunniga erinra, att 1926 års arbetslöshetssakkunniga,

vilka i sitt den 25 april 1928 avgivna betänkande föreslagit, att ledningen

av arbetslöshetsförsäkringen och de s. k. reservarbetena skall inordnas i

socialstyrelsen, samtidigt förordat, att yrkesinspektionen och sjukförsäkringen

skola avskiljas från socialstyrelsens ämbetsbefattning, varvid nämnda

sakkunniga tänkt sig, att yrkesinspektionsbyrån skulle överflyttas till riksförsäkringsanstalten.

Vid övervägande av de olika spörsmål, som äro förbundna med en överflyttning

av fartygsinspektionen i dess helhet till socialstyrelsen, hava de

sakkunniga icke funnit sig kunna tillstyrka eu dylik lösning av frågan om

inspektionens förläggning.

inrättande av Ännu en möjlighet har under den föregående diskussionen i frågan blivit

ett särskilt berörd, nämligen att för fartygsinspektionens ledning inrätta ett fristående

ämbetsverk lur centralt ämbetsverk. Då denna tanke uppenbarligen icke kan förverkligas

tYonfnsTd utan en betydande kostnadsökning för statsverket och för övrigt de på farnin^.

tygsinspektionens ledning ankommande arbetsuppgifterna icke för närvarande

hava nått en sådan omfattning, att de kunna motivera upprättandet av en

särskild myndighet, hava de sakkunniga icke funnit sig böra närmare ingå

på detta spörsmål.

Gemensam Om man emellertid vill tillmötesgå de krav, som vid olika tillfällen

handläggning framförts, att starkare garantier böra skapas för att sociala hänsyn icke

av vissa far- gkjutas åt sidan vj(j handläggningen av sådana fartygsinspektionsärenden,

tf<fnsfrägor". som gälla övervakandet av arbetarskyddsbestämmelsernas efterlevnad eller

andra frågor av företrädesvis social innebörd, återstår möjligheten att giva

yrkesinspektionens chefsmyndighet tillfälle att jämte fartygsinspektionens

chefsmyndighet deltaga i avgörandet av dylika frågor. Utan att ändra

fartygsinspektionsärendenas förläggning och fartygsinspektionsbyråns organisation

skulle man härigenom i nära anslutning till den utveckling på

området, som redan ägt rum, skänka fastare former åt socialstyrelsens med
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kuitgl. Majds proposition Nr 161. 65

verkan vid ifrågavarande ärendens handläggning. Genom en dylik anordning

undviker man de praktiska svårigheter av olika art, som, på sätt ovan

blivit antytt, äro förenade med att välja någon av de vägar för problemets

lösning, som i det föregående diskuterats. Det samarbete, som inom kommerskollegium

äger rum mellan fartygsinspektionsbyrån och organen för

den repressiva kontrollen, kan alltjämt fortgå. Med eu ur organisatorisk

synpunkt ganska litet framträdande ändring vinner man på denna väg eu

organisationsform, som borde kunna omfattas med förtroende såväl av rederinäringens

representanter som av de ombord å fartyg anställda. På sätt de

sakkunniga nedan skola visa kan eu dylik ändring även genomföras utan

någon nämnvärd ökning av administrationskostnaderna.

Enligt denna tanke skulle alltså socialstyrelsen jämte kommerskollegium

deltaga i avgörandet beträffande ärenden, som enbart eller i övervägande

grad röra arbetarskyddet ombord a fartyg. Rörande sättet för behandlingen

av ärenden, som skola gemensamt handläggas och avgöras av två eller flera

-centrala ämbetsverk, finnas bestämmelser meddelade i kungörelsen den 16

februari 1900 (nr 8). Dessa bestämmelser äro av huvudsakligen följande

innehåll.

Då ärende, som skall förekomma vid gemensamt sammanträde, inkommit

till ämbetsverk, skall det för beredning till föredragning överlämnas till

vederbörande ledamot i det ämbetsverk, dit ärendet efter dess huvudsakliga

beskaffenhet i följd av verkets instruktion hör. I händelse av meningsskiljaktighet

i sistnämnda hänseende, bör frågan därom avgöras vid förberedande

gemensamt sammanträde. Sedan nämnda ledamot, efter det nödiga

förklaringar, utlåtanden eller andra upplysningar inhämtats, anmält att han

tagit fullständig kännedom om handlingarna, översändas dessa till det andra

ämbetsverket och tillställas där den ledamot, till vilkens föredragning ärendet

därstädes hör, för behörig beredning efter infordrande av de upplysningar,

som ytterligare kunna finnas erforderliga. Skall ärendet förekomma vid

gemensamt sammanträde mellan flera ämbetsverk, förhålles på enahanda

sätt. Sedan ärendet sålunda förekommit i de särskilda ämbetsverken återlämnas

samtliga handlingarna till det ämbetsverk, dit ärendet huvudsakligen

hör.

För ärendets behandling och avgörande skola chefen och två ledamöter

från varje deltagande ämbetsverk, bland de sistnämnda den, till vilkens

föredragning i ämbetsverket ärendet hör, gemensamt sammanträda i det

Äldsta ämbetsverket, där ej annorlunda av cheferna bestämmes, vid tid, varom

dessa överenskomma; och skall denna personal, såvitt ske kan, vara

fulltalig, då ärendet slutligen avgöres. Är chef av laga förfall hindrad,

och finnes enligt gällande bestämmelser eller på grund av särskilt förordnande

ställföreträdare för honom, deltager denne i chefens ställe; finnes icke

sådan ställföreträdare, skola, såvitt ske kan, tre ledamöter i stället för två

infinna sig från ämbetsverket. Ordförande vid sammanträdet är den främste

i rang, efter vilken grund ordningen för övriga närvarandes platser jämväl

bestämmes. Ledamöter, för vilka rang icke finnes bestämd, taga plats efter

fullmakts datum.

Vid sammanträdet föredrages ärendet av vederbörande ledamot i det

ämbetsverk, dit ärendet huvudsakligen hör, där icke i följd av ärendets

särskilda beskaffenhet eller andra omständigheter annorlunda överenskommes.

Skulle härvid upplysningar utöver de redan inhämtade finnas behövliga, må

beslut fattas om deras infordrande, på sätt lämpligt finnes, samt ärendet

utsättas att vid nytt sammanträde förekomma.

Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 131 håft. (Sr 161.)

O

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition Nr 161.

Uppstå vid ärendets avgörande olika meningar, skall, om i sammanträdet

endast deltaga ämbetsverk med uteslutande kollegialt arbetssätt eller ärendet

eljest är av beskaffenhet att i alla eller något av de sammanträdande verken

böra enligt gällande bestämmelser kollegialt handläggas, den mening gälla,

som de flesta biträda, och, i händelse av lika antal röster, ordförandens.

Är åter ärendet sådant, att enligt gällande bestämmelser vid detsammas avgörande

i vart och ett av de deltagande verken endast chefen har beslutanderätt,

skola cheferna ock ensamma deltaga i beslut, som vid gemensamt

sammanträde fattas, därvid nyss givna regler för omröstning följas. Ledamot,

vilkens vid sammanträdet uttalade mening strider mot den av hans

chef omfattade, är pliktig att låta anteckna sin skiljaktiga mening i protokollet.

Den något ålderdomliga och omständliga formuleringen av ifrågavarandestadganden

giver onekligen vid en genomläsning ett intryck av omgång

och tyngande former i handläggningen. I tillämpningen torde det emellertid

hava visat sig, att ärendens handläggning av två eller flera ämbetsverk

gemensamt ingalunda behöver lämna rum för dylika farhågor. I de mycket

talrika fall, då ärende skall handläggas av två eller flera ämbetsverk gemensamt,

torde formliga sammanträden mellan ämbetsverken såsom regel

icke förekomma, utan erforderliga muntliga överläggningar mellan ämbetsverkens

representanter ske genom telefon eller annorledes under hand.

Härtill kommer, att såsom förhållandena på nu förevarande förvaltningsområde

gestalta sig, en enklare form för de löpande ärendenas handläggning

erbjuder sig. Med stöd av stadgande i § 18 mom. 1 i instruktionen för

kommerskollegium har detta ämbetsverk till chefen för fartygsinspektionsbyrån

överlämnat utövandet av den generaldirektören eljest tillkommande

beslutanderätten i ärenden angående:

förordnande om sjövärdighetsbesiktning å fartyg; medgivande av sjövärdighetsbesiktnings

fortsättande eller avslutande å annan ort;

anstånd med förnyad sjövärdighetsbesiktning eller förkortning av härför

i allmänhet gällande tid;

medgivande av passagerarfartygsbesiktnings fortsättande eller avslutande

å annan ort;

förordnande om inspektion å fartyg;

utfärdande av certifikat;

utsträckande av giltighetstiden för certifikat;

ogiltigförklarande av passagerarfartygscertifikat;

utfärdande av cirkulär och andra skrivelser av teknisk innebörd till ledning

för de lokala tillsynsmyndigheternas verksamhet;

meddelande av godkännande eller dispens av teknisk natur, där sådant

ankommer på kollegium;

granskning av ritningar enligt § 1 mom. 3 av förordningen den 31 december

1914 med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg;

tillhandagående, på offentlig myndighets framställning, med teknisk utredning

i frågor, som beröra fartygs säkerhet eller arbetstiden å svenska

fartyg;

meddelande av råd och upplysningar enligt § 1 mom. 1 g) av förordningen

med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg den 31 december

1914 och enligt § 3 e) av förordningen med närmare föreskrifter rörande

tillämpningen av lagen om arbetstiden å svenska fartyg den 24 oktober 1919;

uppdrag åt förste fartygsinspektör enligt § 5 mom. 3 och 4 i förordningen

med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg den 31 december 1914

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. f>7

utt verkställa materialprovningar samt att biträda med granskning av ritningar;

samt

i § 2 mom. I av förordningen den 24 oktober 1919 med närmare föreskrifter

rörande tillämpningen av lagen om arbetstiden å svenska fartyg

omförmälda undantag från samma lag.

De ärenden, beträffande vilka beslutanderätten sålunda uppdragits åt

chefen för fartygsinspektionsbyrån, utgöra, enligt vad de sakkunniga inhämtat,

det övervägande flertalet ärenden å byrån.

Inom socialstyrelsen förekommer icke för närvarande någon motsvarighet

till den delegation av beslutanderätten från generaldirektören till vederbörande

byråchef eller annan tjänsteman, som i stor utsträckning genomförts

inom kommerskollegium. Besparingssakkunniga hava emellertid för

avsikt att i sitt blivande utlåtande rörande socialstyrelsens organisation föreslå,

att jämväl inom socialstyrelsen, efter förebild av vad som ägt rum icke

blott inom kommerskollegium utan även inom vissa andra större förvaltande

verk, beslutanderätten i löpande ärenden i större eller mindre utsträckning

överlämnas åt byråchef eller annan tjänsteman. Vad särskilt beträffar de

ärenden, vilkas avgörande enligt det förslag, som nu framlägges, skulle

tillhöra kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt, synes den på sistnämnda

styrelse ankommande beslutanderätten böra delegeras till byråassistenten

för sjöfartsärenden i ungefär samma utsträckning som inom kommerskollegium

beslutanderätten uppdragits åt chefen för fartygsinspektionsbyrån.

Sådana ärenden, i vilka vartdera ämbetsverket på antytt sätt överlämnat

beslutanderätten till fartygsinspektionsbyråns chef, respektive byråassistenten

för sjöfartsärenden, synas böra avgöras av dessa tjänstemän

gemensamt, därest de äro om beslutet ense. Endast för den händelse enighet

mellan verkens representanter icke uppnås, torde dylika ärenden behöva

hänskjutas till ämbetsverkens prövning i eljest gällande ordning. Genom

den nu angivna anordningen med delegation av beslutanderättén inom vartdera

ämbetsverket till en sakkunnig representant synes man kunna på ett

effektivt sätt sörja för att den ifrågasatta formen för ärendenas avgörande

icke kommer att vålla omgång eller tidsutdräkt. Det stora flertalet hithörande

ärenden kommer nämligen att behandlas i denna enklare form, som

på det allra närmaste ansluter sig till den anordning, som redan nu gäller,

i det att ju ifrågavarande ärenden för närvarande hehandlas under samverkan

mellan fartygsinspektionsbyråns chef och byråassistenten för sjöfartsärenden.

Den enda ändringen blir, att den myndighet, vilken såsom yrkesinspektionens

chefsmyndighet har att tillse, att arbetarskyddssynpunkterna

bliva beaktade, även formellt erhåller medbestämmanderätt i ärendenas avgörande.

Det psykologiska värdet av denna förändring bör enligt de sakkunnigas

mening icke underskattas. De sakkunniga anse för sin del, att

berättigade förhoppningar kunna hysas om att den misstro mot de statliga

åtgärderna för arbetarskyddet å fartyg, som onekligen vid olika tillfällen

kommit till uttryck från de ombord anställdas sida, genom den föreslagna

anordningen skall kunna i väsentlig mån undanröjas.»

Under åberopande av vad de sakkunniga sålunda anfört och då de övriga Av de sakvägar

för frågans lösning, som tidigare ifrågasatts, synts de sakkunniga icke siagTagrunder

för närvarande framkomliga, hava de funnit sig böra föreslå följande grunder för frågornas

för handläggning av vissa frågor rörände arbetarskydd ombord å fartyg: handläggning.

1. Ärenden rörande förhållanden, som äro av betydelse för att bereda

s. 68 Kontrollera mot PDF

Organisationen

av den

centrala ledningen

av

fartyg sinspektionen.

Personal hos

koinmerskollegium.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

ombord å fartyg anställda skydd mot olycksfall eller ohälsa, varunder här

inbegripas jämväl frågor angående bostäder och bemanning samt rörande

arbetstiden ombord, handläggas av kommerskollegium och socialstyrelsen

gemensamt.

2. Har vartdera ämbetsverket med stöd av den för verket gällande instruktion

till byråchef eller annan tjänsteman överlämnat den på verket

ankommande beslutanderätten i viss grupp av ärenden, om vilka här är

fråga, må dylika ärenden avgöras av verkens representanter gemensamt, därest

dessa äro om beslutet ense; i motsatt fall skall ärendet hänskjutas till

ämbetsverkens prövning i eljest gällande ordning.

De ifrågavarande ärendena skulle alltjämt inkomma till kommerskollegium

och deras beredning och föredragning skulle ankomma på detta ämbetsverk.

I den lokala inspektionens ställning till de båda ämbetsverken skulle någon

förändring icke inträda.

De sakkunniga anföra härefter följande:

»Någon uttömmande detaljredogörelse för de ärenden, som enligt de föreslagna

grunderna komma att av kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt

handläggas och avgöras, hava de sakkunniga ansett sig böra avstå från

att söka lämna. Dit torde emellertid komma att hänföras, bland annat,

ärenden rörande förordningen angående bostäder m. in. å fartyg för ombord

anställda, sjöarbetstidslagen, kungörelsen angående spisordningen för besättningen

å svenska handelsfartyg, medicinalstyrelsens kungörelse angående

skeppsapotek ävensom i övrigt vissa frågor, som regleras i förordningarna

angående fartygs byggnad och utrustning samt angående vissa säkerhetsåtgärder

vid nyttjande av fartyg m. m. Därest de sakkunnigas förslag vinner

beaktande, torde emellertid de ärenden, som äro avsedda att behandlas i nu

ifrågasatt ordning, böra, för vinnande av säkerhet och reda i tillämpningen,

i blivande föreskrifter i ämnet i detalj angivas.

Det nu framlagda förslaget torde för sitt genomförande icke påkalla någon

ändring i lagen om tillsyn å fartyg eller övriga sjöfartssäkerheten rörande

författningar av civillags karaktär. Däremot kräver förslagets genomförande

ändring i flera i administrativ ordning utfärdade författningar. I allmänhet

torde dock dessa ändringar bliva föga omfattande. I händelse förslaget

vinner godkännande, torde utarbetande av författningsförslag i ämnet lämpligen

böra uppdragas åt de båda ämbetsverken.»

De sakkunniga övergå härefter till frågan om organisationen av den

centrala ledningen av fartygsinspektionen; och hava de i hithörande ämne

anfört följande:

»I fråga om uppförande av fartygsinspektionsbyrån å ordinarie stat eller

förändring av dess organisation hava tidigare vid flera tillfällen förslag

framlagts. Utförliga redogörelser för vad i sådant hänseende förekommit

hava lämnats i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag (tionde huvudtiteln

sid. 9 ff., sid. 33 ff.). Hänvisande i övrigt till dessa redogörelser få

de sakkunniga här allenast erinra, att 1923 års besparingskommitté i sitt

■ förut omförmälda, den 4 februari 1925 avgivna betänkande föreslog, att fartygsinspektionsbyrån

skulle ombildas till en fartygsinspektionssektion, vilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

H9

skulle lyda under den av kommittén ifrågasatta handels- och sjöfartsbyrån.

Sektionen skulle ställas under ledning av en byrådirektör samt i övrigt utrustas

med, förutom amanuenser och kvinnliga biträden, en sekreterare och

två byråinspektörer, varav den ene skulle hava ingenjörsteknisk och den

andre nautisk utbildning. De båda byråinspektörerna borde placeras i 14:e

lönegraden enligt då gällande löneplan.

De olika förslag, som framlagts angående byråns uppförande å ordinarie

stat såsom självständig byrå, hava i fråga om löneställningen för de föreslagna

ordinarie befattningarna inneburit, att dessa skulle å den ordinarie

staten inplaceras i samma lönegrad, som gällt för de å extra stat uppförda

befattningarna, med undantag dock för byråinspektörstjänsten. Beträffande

sistnämnda tjänst — för närvarande, såsom ovan angivits, placerad i lönegraden

B 21 — har kommerskollegium vid upprepade tillfällen påyrkat,

att densamma måtte vid uppförande å ordinarie stat hänföras till lönegraden

B 24, vilket yrkande även vunnit anslutning inom allmänna civilförvaltningens

lönenämnd av två reservanter vid nämndens den 4 november

1927 avgivna utlåtande angående fartygsinspektionens uppförande å ordinarie

stat. 1902 års löneregleringskommitté föreslog i ett den 12 september 1922

avgivet utlåtande i ämnet, att ifrågavarande tjänst måtte hänföras till lönegraden

B 14, d. v. s. enligt nu gällande löneplan 22:a lönegraden. Detta

förslag har i nyssnämnda utlåtande biträtts av lönenämndens majoritet.

Två ledamöter av lönenämnden ansågo emellertid byråinspektören böra bibehållas

i 21:a lönegraden. Till sistberörda ståndpunkt anslöt sig även Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag framlagda förslag.

Enligt sagda förslag skulle å byrån finnas följande ordinarie befattningar:

Med den ståndpunkt, besparingssakkunniga i det föregående intagit i fråga

om förläggningen av den centrala ledningen av fartygsinspektionen, få de

sakkunniga till en början tillstyrka, att fartygsinspektionsbyrån nu uppföres

å ordinarie stat. De sakkunniga kunna alltså icke förorda det tidigare

framställda förslaget, att fartygsinspektionens ledning inordnas såsom en sektion

under annan byrå.

Vad härefter angår placeringen i lönegrad av byråinspektörstjänsten, få

de sakkunniga ansluta sig till det i statsverkspropositionen till 1928 års

riksdag framlagda förslaget, enligt vilket nämnda tjänst bibehålies i 21:a

lönegraden.

I detta sammanhang hava de sakkunniga uppmärksammat, att till tjänstens

innehavare för närvarande utgår ett särskilt arvode å 1,000 kronor för biträde

åt navigationsskoleinspektören. Ifrågavarande anordning avser huvudsakligen

att under de tider, då navigationsskoleinspektören på grund av

tjänsteresor för förrättande av examina och inspektioner vid navigationsskolorna

är frånvarande från huvudstaden, bereda tillgång till en ställföreträdare

för de löpande ärendenas handläggning. Anordningen föreslogs

ursprungligen av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

i dessas den 5 juli 1913 avgivna förslag angående omorganisation av kom
-

Befattning.

1 byråchef ...................

1 förste byråinspektör

1 sekreterare ..............

1 byråinspektör...........

1 kansliskrivare...........

2 kontorsbiträden .......

Lönegrad.

B 30

B 24

B 24

B 21

B 11

B 4.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

inerskollegium. Enligt kommittéernas förslag skulle sjötekniska biträdet

anlitas för ändamålet. Kommerskollegium anförde i sitt över förslaget avgivna

utlåtande, att det ej borde på förhand bestämmas, att sjötekniska biträdet

skulle fungera såsom biträde åt navigationsskoleinspektören, utan

förutsatte kollegium, att därtill kunde anlitas även annan ordinarie eller

extra tjänsteman i kollegium, som besutte för ändamålet erforderlig kompetens.

Den ifrågasatta anordningen förordades av föredragande departementschefen

vid framläggande i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag

av förslag till omorganisation av kommerskollegium. Departementschefen

uttalade härvid, att, på sätt kollegium föreslagit, såsom biträde borde

få anlitas jämväl ordinarie tjänsteman i kollegium. Under den avsevärda

tid, då navigationsskoleinspektören befunne sig på tjänsteresor, syntes nämligen

erfordras en med nautiska kunskaper utrustad person att ombesörja

de löpande navigationsskoleärendena. Härtill kunde förutom sjötekniska

biträdet särskilt ifrågakomma byråinspektören å fartygsinspektionsbyrån.

Mot vad departementschefen sålunda anfört uttalades från riksdagens sida

icke någon erinran.

Besparingssakkunniga förutsätta, att, därest nuvarande innehavaren av

byråinspektörsbefattningen förordnas att jämväl i fortsättningen på angivet

sätt biträda navigationsskoleinspektören, ifrågavarande arvode må av honom

bibehållas jämväl efter utnämning till ordinarie byråinspektör å byrån. I

händelse av förordnandets upphörande och i varje fall efter byråinspektörens

avgång från tjänsten torde emellertid böra tagas under övervägande huruvida

icke behovet av ställföreträdare för navigationsskoleinspektören under

dennes tjänsteresor må kunna tillgodoses på sådant sätt, att något särskilt

arvode för ifrågavarande göromåls bestridande icke vidare erfordras.

Kansliskrivaren å byrån är i främsta rummet sysselsatt med diarieföringen

av de till byrån inkommande ärendena samt ansvarar för ordnandet

av det till byrån hörande arkivet, vilket är ordnat efter dossiersystem.

Därjämte tjänstgör kansliskrivaren såsom arbetsledare för de å byrån sysselsatta

biträdena.

Besparingssakkunniga hava icke fnnnit sig övertygade om att de med

ifrågavarande befattning förenade göromålen äro av sådan kvalitet, att de

motivera uppförande å ordinarie stat av en för byråns räkning avsedd kansliskrivare.

De till byrån hörande ärendena uppgå visserligen till ett betydande

antal, men då desamma till eu mycket avsevärd del utgöras av rapporter

och alltså i stor utsträckning äro av jämförelsevis ensartad karaktär,

synas diarieföringen på byrån och därmed sammanhängande göromål kunna

ombesörjas av ett kanslibiträde. De sakkunniga få ock i detta sammanhang

erinra, att enligt de sakkunnigas den 19 sistlidna oktober avgivna förslag

rörande kommerskollegii organisation ingen av övriga byråer i kollegium,

med undantag av statistiska byrån, skulle komma att utrustas med kansliskrivare.

De sakkunniga få alltså föreslå, att för fartygsinspektionsbyrån

å kollegii stat uppföres ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Av billighetsskäl

torde emellertid böra föreskrivas, att till nuvarande extra kansliskrivaren

å byrån — vilken innehar ordinarie kontorsbiträdestjänst i kollegium —

må, därest hon, i samband med byråns uppförande å ordinarie stat, utnämnes

till ordinarie kanslibiträde i kollegium, utgå personligt lönetillägg med belopp,

motsvarande skillnaden mellan hennes nuvarande avlöning och den

avlöning, hon må komma att uppbära såsom ordinarie kanslibiträde.

I övrigt hava de sakkunniga med avseende å den på byrån anställda biträdespersonalen

kommit till den uppfattningen, att någon minskning av

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

71

denna personal skulle kunna genomföras. De sakkunniga hava i sådant avseende

funnit sig böra föreslå, att allenast en befattning såsom kontorsbiträde

uppföres å ordinarie staten.

Då de sakkunniga funnit sig i övrigt kunna biträda det förslag rörande

-ordinarie personal å byrån, som i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag

framlagts, få de sakkunniga alltså förorda, att å kommerskollegii ordinarie

stat må utöver det antal befattningar, som upptagits i de sakkunnigas

förut framlagda förslag rörande ordinarie avlöningsstaten för ämbetsverket,

uppföras följande befattningar med nedan angivna lönegrader:

Anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän, som i de sakkunnigas

tidigare förslag för budgetåret 1929/1930 beräknats till 362,800 kronor, torde

i anslutning härtill böra för sagda budgetår böjas med 41,652 kronor till i

avrundat belopp 404,500 kronor.

I sitt ovan åberopade utlåtande den 4 november 1927 föreslog allmänna

•civilförvaltningens lönenämnd, under förutsättning av byråns uppförande

å ordinarie stat från och med ingången av budgetåret 1928/1929, att, därest

dåvarande befattningshavare å byrån den 1 juli 1928 tillträdde ordinarie

befattning å kommerskollegiets stat, som svarade mot den av honom före

sagda dag innehavda tjänsten, i fråga om hans placering i löneklass avlöningsreglementet

måtte å honom tillämpas, som om det varit gällande

under hela hans tjänstetid vid fartygsinspektionsbyrån och han varit ordinarie

innehavare av sistnämnda tjänst. Under erinran att detta förslag så

till vida innebar en särskild förmån, att det eljest föreskrivna avdraget av

tre år här icke skulle förekomma, hava besparingssakkunniga, ehuru med

en viss tvekan, funnit sig icke böra motsätta sig meddelande av en föreskrift

av dylikt innehåll.

Vidkommande de icke-ordinarie befattningshavarna å byrån hava de sakkunniga

vid överläggning med chefen för byrån, ifrågasatt, huruvida icke

någon minskning av den juridiskt utbildade amanuenspersonalen skulle kunna

företagas. På grund av härvid inhämtade upplysningar hava de sakkunniga

icke velat motsätta sig, att medel för nästkommande budgetår beräknas för

fortsatt anställande å byrån av två amanuenser med juridisk utbildning,

men förutsätta, att frågan, huruvida därefter någon minskning av ifrågavarande

personal må kunna ske, senare upptages till prövning.

I övrigt hava de sakkunniga icke något att erinra mot att medel beräknas

för anställande å byrån, i likhet med vad nu är fallet, av en nautiskt utbildad

amanuens, en extra befattningshavare med ingenjörsteknisk utbildning

ävensom ett extra ordinarie kontorsbiträde och ett extra ordinarie

skrivbiträde.

I sitt ovan omförmälda betänkande rörande kommerskollegii organisation

hava de sakkunniga beräknat ämbetsverkets anslag till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare för nästkommande budgetår på följande sätt:

Befattning

1 byråchef ..................

1 förste byråinspektör

1 sekreterare ..............

1 byråinspektör ..........

1 kanslibiträde ..........

1 kontorsbiträde ..........

Lönegrad

B 30

B 24

B 24

B 21

B 7

B 4.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Personal hos

socialstyrelsen.

Reservation.

Kommer skolleyii

utlåtande

den 26

januari 1929.

Den centrala

ledningens

förläggning.

Gemensam

handläggning

av vissa fartygsinspektionsfrågor.

grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst ........ kronor 63,700

avlöningsförhöjningar till d:o m. m., förslagsvis .................... » 5,300''

extra befattningshavare m. m., högst ........................................ » 23,000

Summa kronor 92,000..

Vid uppförande å ordinarie stat av fartygsinspektionsbyrån torde anslaget

ifråga böra höjas med 10,500 kronor till grundavlöningar till extra ordinarie

tjänstemän, 900 kronor till avlöningsförhöjningar till extra ordinarie

tjänstemän m. m. samt 1,600 kronor till extra befattningshavare m. m. eller

med sammanlagt 13,000 kronor och alltså upptagas med 105,000 kronor.»

Såsom en konsekvens av förslaget om fartygsinspektionshyråns uppförande

å ordinarie stat hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, att ordinarie

anställning bereddes jämväl den personal, som inom socialstyrelsen erfordrades

för handläggning av ärenden rörande sjöfartssäkerhetskontrollen, nämligen

förenämnda byråassistent och kontorsbiträde.

I avseende å den av majoriteten inom de sakkunniga föreslagna ordningen

för avgörande av vissa fartygsinspektionsärenden har herr Nordborg anmält

avvikande mening, i det att han på anförda skäl förklarat sig för sin del

avstyrka förslaget om ändring i fartygsinspektionens nuvarande organisation,

såvitt anginge samarbetet mellan kommerskollegium och socialstyrelsen.

För närmare kännedom om innehållet i berörda reservation ävensom i

tvenne inom fartygsinspektionsbyrån på framställning av de sakkunniga

utarbetade promemorior rörande sjöfartssäkerhetskontrollens organisation i

vissa främmande länder tillåter jag mig hänvisa till sagda handlingar.

Såsom redan nämnts, hava kommerskollegium den 26 och socialstyrelsen

den 31 januari 1929 avgivit utlåtande över besparingssakkunnigas nu omhandlade

betänkande rörande fartygsinspektionens förläggning och dess centrala

organisation.

Beträffande de sakkunnigas förslag att förläggningen i kommerskollegium

av fartygsinspektionens centrala ledning skulle bibehållas och detta utan

att någon tudelning av tillsynen mellan kollegium och annan myndighet

genom vissa ärendesgruppers överflyttning ägde rum, framhåller kollegium,

att, då betydelsen och lämpligheten av förslaget i denna del syntes kollegium

hava genom tidigare uttalanden såväl av kollegium som från annat håll

och nu senast genom de sakkunnigas utredning blivit tillräckligt ingående

belyst, kollegium saknade anledning att därtill foga några särskilda erinringar.

Vidkommande det samarbete, som hittills förekommit mellan kollegium

och socialstyrelsen i ärenden, där dylikt samarbete med hänsyn till ärendenas

art varit påkallat, erinrar kollegium, att de sakkunniga framhållit,

hurusom för dem vid överläggningar med representanter för kollegium och

socialstyrelsen vitsordats, att samarbetet på ifrågavarande område försiggått

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 161. 73

utan slitningar och givit gott resultat. Vid sådant förhållande och då, såvitt

av de sakkunnigas utredning framginge, icke påvisats några fall, där

brister i den hittillsvarande organisationen av samarbetet mellan de båda

verken varit orsak till mindre tillfredsställande beaktande av de sociala

momenten i den preventiva fartygskontrollen, ville det synas kollegium som

om någon ändring i denna organisation icke skulle ens ur denna synpunkt

vara behövlig. Det torde emellertid, fortsätter kollegium, vara ganska naturligt,

att man vid bedömandet av det förevarande spörsmålet skänkte visst

beaktande åt det faktiskt förhandenvarande läget, som ostridigt karakteriserades

av en hos åtminstone vissa grupper av de ombord anställda tydligen

ganska djupt rotad misstro beträffande möjligheterna under nuvarande ordning

att erhålla de sociala synpunkterna i tillräcklig grad beaktade. Det

kunde givetvis icke vara annat än gagneligt för själva syftet med hithörande

lagstiftning, att dess tillämpning ägde rum under former, till vilka de olika

av denna tillämpning intresserade hyste förtroende. Självfallet borde också

behörig hänsyn i varje särskilt fall tagas till alla befogade intressen hos de

av förevarande lagstiftning och dess tillämpning berörda samt följaktligen

ock till nyss framhållna synpunkter, varför kollegium med denna utgångspunkt

av naturliga skäl icke hade anledning att motsätta sig de föreslagna

nya anordningarna. Väl vore det synnerligen angeläget, att särskilt ett

administrativt arbete av förevarande art så mycket som möjligt hölles fritt

från former, som skulle kunna verka tyngande därå, men då de sakkunnigas

förslag ju väsentligen byggde på och anslöte sig till det nuvarande

systemet med därunder vunna erfarenheter, vilka varit fullt tillfredsställande,

torde ej heller med hänsyn därtill något hinder föreligga för ett antagande

av de nu föreslagna fastare formerna för samarbetet mellan kollegium och

socialstyrelsen på förevarande område. Detta syntes kollegium för övrigt

så mycket mindre vara fallet som ett behörigt tillgodoseende av alla de

olika intressen, sociala och ekonomiska, vilka under alla förhållanden måste

skänkas beaktande, säkerligen icke skulle, därest varken den nu tillämpade

behandlingsformen eller den föreslagna skulle bliva gällande, kunna åstadkommas

utan anordningar, innebärande ett dubbelarbete, som medförde än

större omgång och tidsutdräkt än som i ogynnsammaste undantagsfall skulle

kunna befaras uppstå med tillämpning av de sakkunnigas förslag.

Kollegium finge därför tillstyrka de sakkunnigas förslag även på denna

punkt.

Kollegium, som biträder de sakkunnigas förslag i vad detta avser att

även i fortsättningen i kollegium inordna fartygsinspektionens ledning såsom

en självständig byrå, har däremot framställt vissa erinringar beträffande

det av de sakkunniga föreslagna personalbeståndet å byrån. I detta hänseende

har kollegium i fråga om till en början förslaget, att byråinspektörsbefattningen

skulle placeras endast i 21:a lönegraden, erinrat om sin vid

Personalen &

lartygsinspektionsbyrån.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj:ts proposition Nr 161.

upprepade tillfällen gjorda framställning om denna befattnings hänförande

till lönegraden B 24. Kollegium anför härefter följande:

»Ett bibehållande av här ifrågavarande byråinspektörs placering allenast

i lönegraden B 21 skulle enligt kollegii åsikt innebära ett uppenbart underskattande

av betydelsen av de nautiskt-tekniska intressenas tillgodoseende

vid för handskontroll en å fartygs sjövärdighet. Foget för kollegii åsikt beträffande

denna tjänsts placering i lönehänseende synes tidigare hava varit

från olika häll erkänt. Kollegium får härutinnan särskilt hänvisa till vederbörande

departementschefs uttalande i statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln,

till 1921 års riksdag, varvid Eders Kungl. Maj:t framställde förslag

om uppflyttning av befattningen i fråga, samt till formuleringen av samma

års riksdags beslut i ämnet. Då några väsentliga förändringar beträffande

skälen för befattningens uppflyttning i föreslagen lönegrad icke därefter

inträtt och vad som vid vissa tillfällen anförts emot den av kollegium förordade

lönegradsplaceringen icke synes kollegium kunna tillerkännas giltighet,

hemställer kollegium om sådan avvikelse från besparingssakkunnigas

nu föreliggande förslag, som skulle betingas av byråinspektörsbefattningens

hänförande till lönegraden B 24 under benämning för innehavaren av förste

byråinspektör.»

Även de sakkunnigas förslag om nedflyttning av kansliskrivarebefattningen

till kanslibiträdesbefattning vore i hög grad ägnat att väcka betänkligheter.

Efter att hava erinrat om hurusom vid framläggande vid 1920 års riksdag

av förslag rörande inrättande av ifrågavarande tjänst (då av tredje graden),

vilket förslag av riksdagen bifölls, föredragande departementschefen framhållit,

att arbetsuppgifterna för tjänstens innehavare syntes kunna jämställas

med de uppgifter, vilka i allmänhet pålades kvinnliga biträden av tredje

graden, anför kollegium i detta ämne, bland annat, följande:

»Besparingssakkunniga förmäla sig icke hava funnit sig övertygade om

att de med ifrågavarande befattning förenade göromålen vore av sådan

kvalitet, att de motiverade uppförande å ordinarie stat av en för byråns

räkning avsedd kansliskrivare. De sakkunniga framhålla, att de till byrån

hörande ärendena visserligen uppginge till att betydande antal, men då

desamma till en mycket avsevärd del utgjordes av rapporter och alltså i

stor utsträckning vore av jämförelsevis ensartad karaktär, syntes diarieföringen

på byrån och därmed sammanhängande göromål kunna ombesörjas

av ett kanslibiträde. De sakkunniga erinra slutligen om att enligt de sakkunnigas

tidigare avgivna förslag rörande kollegii organisation ingen av

övriga byråer i kollegium, med undantag av statistiska byrån, skulle komma

att utrustas med kansliskrivare.

Av de sakkunnigas uttalanden att döma synes anledning förefinnas till

antagande, att någon missuppfattning av lämnade uppgifter rörande förevarande

biträdes (kansliskrivarens) arbetsuppgifter förelegat. Kansliskrivaren

motsvarar beträffande fartygsinspektionsbyråns arbetsområde i avseende ä

sina funktioner i själva verket i huvudsak en registrator och förestår samt

ansvarar i denna egenskap för byråns expedition och arkiv. Ärendenas

antal på byrån växlar givetvis i någon mån men uppgår i regel till mellan

7,000 och 8,000. Av dessa ärenden utgöra omkring 4,000 rapporter och

återstoden andra slag av ärenden, bland annat de viktiga frågorna rörande

dispenser från olika föreskrifters tillämpning. Arbetet å byrån samt därmed

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj ris proposition Nr ltil.

i .>

dess expedition oeli arkiv liuva numera nått den omfattning, att kansliskrivaren

ingalunda hinner taga befattning med diarieföringen av rapporterna

och ej heller i annan mån med kortregistren, än att kansliskrivaren dels

givetvis såsom förman för övriga biträden har överinseendet över kortregistrens

förande, dels å korten inför en del särskilt viktiga uppgifter från

vissa handlingar, varmed biträdet i annat sammanhang tager befattning.

Däremot sköter kansliskrivaren diarieföringen av det stora flertalet andra

inkommande, rätt så mångskiftande ärenden, varjämte kansliskrivaren ombestyr

det utgående diariet. Arkivet är i stor utsträckning upplagt enligt

dossiersystem, eu anordning som med hänsyn till arbetets å byrån art är

ofrånkomlig, samt består för närvarande av omkring 10,000 dossierer och en

specialavdelning beträffande utländska författningar, varom ingående kännedom

erfordras å byrån med hänsyn till kontrollverksamhetens internationella

karaktär. Jämte skötseln av arkivet ansvarar kansliskrivaren för expedieringen

av alla stämpelbelagda handlingar, vilka för närvarande för år

uppgå till omkring 500 st. med stämpelredovisning till belopp av omkring

5,000 kronor, samt liandhaver blankettförrådet med 85 olika slag av blanketter.

Kansliskrivaren måste vidare med hänsyn till den ingående kännedom

om arkivet, som hos henne måste förutsättas, anförtros verkställandet

och övervakandet av åtskilliga specialutredningar av olika slag, vilka kräva

stor noggrannhet och gott omdöme. Sålunda plägar kansliskrivaren numera,

bland annat, i första hand utarbeta fartygsinspektionens årsberättelse.

Att även förmanskapet och tillsynen av arbetet å expeditionen är inaktpåliggande

torde framgå av vissa av de uppgifter, som i övrigt åvila byråns

expedition. Sålunda föras numera å byråns expedition icke mindre än tre

kortregister, därav ett mycket omfattande, i syfte att kollegium skall kunna

fullgöra sitt åliggande att övervaka de lokala tillsynsmyndigheternas verksamhet.

Med ledning av från det stora kortregistret utarbetade förteckningar

kontrolleras verkställandet av fartygens periodiska sjövärdighetsbesiktningar

och uppsättas påminnelseskrifter angående försummade sådana. Å expeditionen

upprättas vidare månatliga förteckningar över av inspektörerna förbrukade

expens- och resemedel samt förteckningar över inkomna rapporter,

vilka sedermera, försedda med kompletterande uppgifter, översändas till de

olika distrikten.

En viktig funktion utövas å expeditionen genom besvarandet av talrika

telefonpåringningar från inspektörerna i landsorten, från kollegii övriga

olika sjöfartsavdelningar och från allmänheten. Ej minst med hänsyn härtill

är det nödvändigt, att å expeditionen finnes att tillgå ett biträde i sådan

ställning, att man av henne kan förvänta större allmänna kvalifikationer

beträffande otndöme och kunskaper och därvid särskilt en mera ingående

kännedom om vissa förhållanden inom byråns arbetsområde än som i allmänhet

kan förutsättas hos ett biträde av lägre grad.

Fartygsinspektionsbyråns arbete är i alldeles särskilt hög grad inriktat

på ett direkt betjänande av allmänheten. Det ligger givetvis synnerlig vikt

uppå, att handläggningen av sådana ärenden, som sålunda mera direkt beröra

trafiken, sker med nödig snabbhet. Tillgodoseendet av intresset härav

underlättas, av naturliga skäl och enligt vad erfarenheten också visat, i hög

grad genom tillgången till en person med tillräcklig kompetens för sådan

systematisk skötsel av arkivet, som i själva verket kräves för ett fullt rationellt

utnyttjande av detsamma i det dagliga arbetet. Såväl direkt för arbetet

inom byrån som för förhållandet utåt till allmänheten är det därför av allra

största vikt, att å byråns expedition står till förfogande en tillräckligt kva
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Socialstyrelsens

utlåtande

den 31 januari

1929.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

liflcerad arbetskraft för de viktiga funktioner, som enligt vad ovan framgår

måste åvila och faktiskt åvila det biträde, varom här är fråga. Därest

för nu ifrågavarande ändamål stode till förfogande allenast en kanslibiträdesbefattning,

kan med fog befaras, att för göromålen kompetenta innehavare

av densamma få behållas å befattningen endast under jämförelsevis kortvariga

tidsperioder och att sålunda måste räknas med tätare ombyten av

innehavare än som för göromålens behöriga skötsel är lämpligt. Även för

tillgodoseendet av den nödvändiga kontinuiteten i arbetet är det därför betydelsefullt,

att befattningen genom att hänföras till kansliskrivargraden får

karaktär av slutsyssla.

Biträdesbefattningens jämförlighet med befattningar, tillhörande förutvarande

tredje lönegraden, har ju tidigare blivit erkänd och sedan dess har,

såvitt kollegium kunnat finna, inga andra förändringar beträffande befattningens

arbetsuppgifter inträffat än som än ytterligare framhäva dess kvalificerade

karaktär. Det synes kollegium vara en fråga av viss principiell

vikt för olika delar av hela statsförvaltningen, att de biträdesbefattningar,

vilka, såsom den förevarande, i själva verket kräva alldeles speciellt goda

kvalifikationer hos innehavarna och som hittills regelmässigt hänförts till

lönegrad motsvarande den förutvarande tredje lönegraden, även i fortsättningen

tillmätas den betydelse, de i verkligheten äga, och icke genom otillräckligt

motiverade åtgärder i lönesänkande riktning göras till föremål för

en för hithörande arbetsuppgifters behöriga fyllande i längden skadlig underskattning.

»

De sakkunnigas förslag om indragning av en av de båda nu på byråns

stat uppförda kontorsbitx-ädesbefattningarna mötte även det, med hänsyn till

omfattningen av byråns arbete och den särskilda betydelsen av att arbetet

icke alltför mycket fördröjdes, betänkligheter från kollegii sida, men ansåge

kollegium sig i frågans nuvarande läge icke böra motsätta sig samma förslag.

I fråga slutligen om den nuvarande förste byråingenjörstjänstens och den

för byrån avsedda sekreterartjänstens placering i lönegrad finge kollegium

åberopa vad kollegium i sitt utlåtande den 12 november 1928 anfört beträffande

vissa motsvarande befattningar i kollegium. I

I förberörda utlåtande den 31 januari 1929 har socialstyrelsen — efter att

hava erinrat om de sakkunnigas förslag rörande gemensam handläggning

av de fartygsinspektionsfrågor, som rörde arbetarskyddet — vidare anfört

följande:

»Mot den av de sakkunniga sålunda föreslagna anordningen — vilken,

i förbigående nämnt, såsom avseende gemensam beslutanderätt beträffande

vissa grupper löpande ärenden torde sakna egentligt motstycke inom statsförvaltningen

— kunna enligt styrelsens uppfattning vissa vägande invändningar

göras. Då ärendena ifråga alltjämt skola beredas och föredragas

inom kommerskollegium, ligger det i sakens natur, att socialstyrelsen aldrig

kan få samma inflytande på deras behandling, som om ärendena helt handlades

inom styrelsen. Vid ett intimt och förtroendefullt samarbete mellan

verkens närmaste representanter kan visserligen denna olägenhet hos anordningen

väsentligt minskas men aldrig helt undanröjas. Man vill givetvis

hoppas, att samarbetet i regel skulle, såsom hittills, få angivna karak
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 161. 77

tär. I den män så icke bleve fallet, skulle emellertid säkerligen berörda olägenhet

nior eller mindre starkt komma att göra sig gällande.

Ifråga om den personliga ledningen av fartygsinspektionskåren ha de

sakkunniga icke tänkt sig någon ändring. Den skulle fortfarande närmast

ligga hos fartygsinspektionsbyråns chef. Liksom nu är fallet skulle följaktligen

denne men däremot ej socialstyrelsens representant för samarbetet

äga i tjänsten besöka de olika fartygsinspektörerna för kontroll av deras

tjänsteutövning samt meddelande muntligen av råd och anvisningar. Icke

heller i berörda avseende kommer sålunda socialstyrelsens inflytande att

bliva likvärdigt med kommerskollegii.

Vissa vanskligheter kunna jämväl komma att framträda genom den föreslagna

ordningen för samarbetet mellan verken in pleno, enär i ärenden, där

verken hävda olika uppfattningar, avgörandet i likartade fall kan bliva olika

allt efter som ordförandeskapet utövas av representant från det ena eller andra

verket. I regel lärer väl emellertid icke behöva befaras, att dessa svårigheter

skola göra sig nämnvärt påminta, utan torde det kunna förväntas, att

ärendena komma att avgöras likformigt samt i stort sett med samma skyndsamhet

som hittills. Den möjligheten förefinnes ju även, att dessa önskemål

kunna tillgodoses genom avfattningen av de bestämmelser, som avses

skola närmare reglera de båda ämbetsverkens samarbete på förevarande

område.

Även om olägenheter i olika avseenden äro förenade med den av de sakkunniga

förordade anordningen, synes den emellertid vara ägnad att i viss mån

stärka socialstyrelsens inflytande på ifrågavarande ärendens behandling

och sålunda att medföra ökad garanti för tillbörligt hänsynstagande till

sociala synpunkter vid ärendenas avgörande. Med hänsyn härtill anser sig

styrelsen därför icke höra motsätta sig förslagets genomförande.»

I anledning av de sakkunnigas förslag, att å fartygsinspektionsbyrån

skulle i stället för den nuvarande i lönegraden Bil placerade kansliskrivaretjänsten

uppföras en kanslibiträdesbefattning i lönegraden B 7, har Föreningen

kvinnor i statens tjänst i en till handelsdepartementet ingiven

skrift uttalat, att enligt föreningens åsikt måste de viktiga och omfattande

arbetsuppgifter, som åvila nämnda tjänst, såväl med hänsyn till grunderna

för inrättandet av bokhållar- (kansliskrivare-) befattningarna som vid jämförelse

med i lönegraden B 11 placerade befattningar inom andra centrala

ämbetsverk ovillkorligen anses mer än väl motivera sagda tjänsts bibehållande

i sistnämnda lönegrad.

På sätt av den här förut lämnade redogörelsen framgår, utmynna de av

1926 års besparingssakkunniga avgivna betänkandena, i vad dessa röra kommerskollegium,

i förslag, som dels avse direkta organisatoriska förändringar

inom kollegium, dels ock åsyfta att nedbringa kollegii utgifter genom indragning

av personal. I

I förstnämnda hänseende hava de sakkunniga med hänsyn till de uttalanden,

som vid 1925 års riksdag gjordes av dåvarande departementschefen och

riksdagen vid behandlingen av det utav 1923 års hesparingskommitté fram
-

Ingiven skrift

av Föreningen

kvinnor i statens

tjänst.

Departe
mentschefen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

ställda förslaget om inskränkning av antalet byråer i kollegium, till en början

upptagit till övervägande frågan om en dylik inskränkning nu borde

eller kunde företagas. Därvid hava de sakkunniga — under erinran om den

redan nu stora arbetsmängden å sjöfarts- och industribyråerna och med hänsyn

såväl till den överflyttning av vissa ärenden, som efter organisationsfrågans

behandling vid 1925 års riksdag ägt rum från industri- till bergsbyrån,

varigenom en utjämning av arbetsmängden mellan sistnämnda byråer

i viss mån skett, som även till samme departementschefs här förut återgivna

uttalande rörande det oavvisliga behovet för kollegium av en ledamot

med speciell bergsteknisk utbildning och erfarenhet — funnit sig icke kunna

föreslå någon förändring med avseende å nämnda tre byråers ställning inom

kollegium. Detsamma gäller om den statistiska byrån. Vad handelsbyrån

däremot angår, hava de sakkunniga, om hänsyn endast toges till denna byrås

nuvarande arbetsuppgifter, funnit det kunna ifrågasättas att indraga byrån.

Därvid bleve det likväl erforderligt att uppdraga handläggningen av ärenden

rörande hamntaxor m. fl. avgifter åt en särskild föredragande i exempelvis

26:te lönegraden. Övriga å handelsbyrån ankommande ärenden finge i sådant

fall fördelas å övriga byråer, i främsta rummet industri- och sjöfartsbyråerna.

Vid överläggningar med de sakkunniga rörande ifrågavarande spörsmål

har emellertid från kommerskollegii sida framhållits, att erfarenheten från

arbetet i ämbetsverket under de senare åren ådagalagt nödvändigheten för

kollegium att till sitt förfogande hava en i juridiska och allmänna administrativa

spörsmål särskilt förfaren ledamot, vilken kunde deltaga i det

mångskiftande och omfattande arbete med utarbetande av författningsförslag,

som åvilar kollegium. Åt en ledamot med nu antydda kvalifikationer

kunde vid sidan av författningsarbetet uppdragas handläggningen av åtminstone

huvudparten av de på handelsbyrån nu ankommande ärendena

ävensom ärenden angående kollegii organisation, ekonomi och personal.

Med beaktande av vad sålunda från kollegii sida anförts hava de sakkunniga

funnit sig icke heller böra påyrka någon indragning av handelsbyrån.

För egen del finner jag av de sakkunnigas utredning med tydlighet

framgå, att, om man bortser från handelsbyrån, någon sammanslagning

eller indragning av byråer inom kollegium icke rimligen kan ifrågasättas.

Vad handelsbyrån beträffar, skulle en viss tvekan onekligen kunna råda,

eftersom de, så att säga, »rena» handelsärendena icke torde vara särdeles

många eller omfattande och en viss del av byråns arbete därför möjligen

skulle kunna överföras till andra byråer. En dylik åtgärd skulle emellertid

medföra en överbelastning av dessa och bör redan därför icke vidtagas.

Härtill kommer, att den av besparingssakkunnige upptagna tanken på en omläggning

av handelsbyrån till jämväl att utgöra en administrativ eller allmän

byrå, dit vissa härför lämpade ärenden skulle kunna överföras från mera

belastade byråer, synes mig synnerligen beaktansvärd. Alldeles särskilt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuvyl. Maj.ts yroyosHiou AV 1(}1. 7<>

fäller detta om uppslaget att till chef för denna byrå söka förvärva en person,

som genom sin utbildning och erfarenhet vore ägnad att inom kollegium

representera den juridiska sakkunskapen och deltaga i det vidlyftiga arbete

med granskning och utarbetande av författningar, som åligger ämbetsverket.

Det råder enligt min mening intet tvivel om önskvärdheten av att bland

kommerskollegii ledamöter linnes en person lämpad speciellt för dessa uppgifter,

så mycket mera som man lär få räkna med att de övriga ledamöterna

eller i varje fall flertalet av dem — måste företräda sakkunskap

av helt annat slag. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att den anordning,

som här ifrågasatts, måste anses äga en ej ringa betydelse även

för handelsdepartementets arbete, och jag håller för min del för troligt att,

om icke det nu givna uppslaget skulle genomföras, behov av inrättande av

en lagbyråchefstjänst på departementets stat inom kort skulle uppstå. Lika

med kollegium anser jag, att handelsbyråns benämning i anslutning till

den nu skisserade arbetsfördelningen bör bliva »handels- och administrativa

byrån».

Ett annat av de sakkunnigas förslag, som avser organisatoriska förändringar

inom kollegium, är det, som åsyftar fartygsinspektionsbyråns uppförande

å ordinarie stat.

Såsom skäl för avslaget å Kungl. AIaj:ts vid 1928 års riksdag framlagda

förslag i enahanda syfte anförde riksdagen, förutom att utredningen om kollegii

organisation i övrigt icke vore slutförd, önskemålet om en utredning

rörande de vid 1926 och 1928 års riksdagar motionsvis framställda yrkandena

beträffande en ändring i förläggningen och organisationen av den centrala

tillsynsmyndigheten för sjöfartssäkerhetskontrollen. Dessa yrkanden

gingo närmast ut på en tudelning av ifrågavarande kontroll på sådant sätt,

att till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet skulle överflyttas

de fartygsinspektionsfrågor, som enbart eller i övervägande grad rörde

arbetarskyddet. De tekniska sjöfartssäkerhetsfrågorna skulle alltjämt kvarstanna

hos kommerskollegium. Vid den utredning, som sålunda av riksdagen

önskades, borde nödig hänsyn jämväl tagas till det av 1923 års besparingskommitté

framställda förslaget och även motionsvis gjorda yrkandet om viss

inskränkning i inspektionen å klassade fartyg.

Beträffande till en början sistnämnda spörsmål hava de sakkunniga erinrat,

hurusom undersökning rörande klassat fartyg, vilken företagits av

en av Kungl. Maj:t godkänd utländsk myndighet eller klassificeringsanstalt,

här i riket godkännes såsom vore den verkställd av vederbörande svenska

tillsynsmyndighet. Vidare hava de sakkunniga påpekat, hurusom jämlikt

bestämmelse i gällände tillsynsförordning ifråga om fartyg, som innehar

klass i godkänd klassificeringsanstalt, den undersökning rörande säkerheten,

som fartyget undergått för erhållande eller bibehållande av klassen, skall

tills vidare godkännas såsom sjövärdighetsbesiktning i de delar undersökningen

omfattar. Slutligen hava de framhållit, att inspektion av klassade

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 * Kungl. Maj:is proposition Nr 161.

fartyg i sådana avseenden, som falla under klassiflceringsbestämmelserna,

i regel icke företages i andra fall, än då på grund av till inspektionen

gjord anmälan eller av andra skäl särskild anledning föreligger att verkställa

dylik förrättning. Med hänsyn till nyssnämnda stadgande angående

sjöfartssäkerhetskontrollens ställning till de klassade fartygen och i betraktande

jämväl av den av inspektionsmyndigheterna tillämpade praxis

beträffade tillsynen å klassade fartyg hava de sakkunniga icke ansett sig

böra förorda någon inskränkning av inspektionen å dylika fartyg, sådan

densamma nu utövas.

Jag vill för egen del erinra om att det av 1923 års besparingskommitté

på sin tid avgivna förslaget om viss inskränkning av sjöfartssäkerhetskontrollen

beträffande klassade fartyg gjordes till föremål för bestämda

gensagor och avstyrkanden från olika håll, såväl från vederbörande ämbetsmyndigheter

— kommerskollegium och socialstyrelsen — som från rederinäringen

och personalsammanslutningar, såsom Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjömansunionen och Svenska

eldareunionen, ävensom från mekaniska verkstäder och skeppsvarv. Man

framhöll, bland annat, att ifrågavarande förslag, vars förverkligande endast

i ganska obetydlig grad syntes inverka på personalbehovet, vore ägnat att

ingiva mycket starka betänkligheter, samt att de förordade lättnaderna i

kontrollen icke syntes uppväga de olägenheter, en minskning i kontrollens

effektivitet ur såväl sjöfartssäkerhets- som arbetarskydds- och andra sociala

synpunkter otvivelaktigt skulle medföra.

I föregående års statsverksproposition har min företrädare i ämbetet, efter

att hava återgivit den utförliga kritik av besparingskommitténs förslag i

detta stycke, som innefattas i kommerskollegii utlåtande den 28 februari

1925, avböjt tanken på ett eftergivande av den statliga kontrollen ifråga

om klassade fartyg, i den utsträckning den hittills utövats.

För egen del kan jag fullt ansluta mig till nyss åberopade uttalande av

min företrädare i ämbetet och finner mig förty icke böra tillstyrka någon

inskränkning i den nuvarande tillsynen å klassade fartyg.

Vad därefter angår de vid 1926 och 1928 års riksdagar motionsvis framförda

yrkandena om ändring i den nuvarande organisationen av tillsynsmyndigheten,

har redan genom tidigare uttalanden från olika håll framhållits,

att det icke torde vara vare sig lämpligt eller ens möjligt att uppdela

sjöfartssäkerhetskontrollen i en rent sjöteknisk kontroll och en ensidigt

social tillsyn. Även de sakkunniga hava nu framhållit, att en sådan tudelning

av kontrollen skulle erbjuda betydande praktiska svårigheter. Anledningen

härtill är förnämligast att söka däri, att på fartygskontrollens område

de tekniska förhållanden, som betinga fartygets sjösäkerhet i vidsträcktaste

mening, och sådana anordningar, som vidtagas i arbetarskyddssyfte, ofta äro

så intimt förbundna med varandra, att de svårligen låta sig behandlas såsom

helt skilda frågor. Åtgärder, som avse att skydda de ombord anställda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmirjl. Mnj:ts proposition Nr 161.

SI

mot olycksfall eller ohälsa, att sörja för deras bekvämlighet o. s. v., måste

även skärskådas ur tekniska — ingenjörstekniska eller nautiska — synpunkter.

De sakkunniga understryka i avseende härå, att, även om man lyckades

från fartygsinspektionens nuvarande chefsmyndighet avskilja vissa ärenden,

som specifikt röra arbetarskyddet, och förläde dessa till annan myndighet,

för en betydande del av detta förvaltningsområde torde komma att kvarstå

behovet av en regelbunden samverkan mellan den myndighet, som handhade

arbetarskyddsåtgärderna, och fartygsinspektionens chefsmyndighet. Med

hänsyn till dessa omständigheter och då dessutom ur rederinäringens synpunkt

en splittring av kontrollen på två skilda myndigheter kunde befaras

komma att vid tillämpningen medföra olägenheter för denna närings utövare

samt knappast kunde undgå att medföra en ökning av administrationskostnaderna,

hava de sakkunniga icke funnit sig kunna tillstyrka en tudelning

av kontrollen på sätt motionsvis ifrågasatts.

I detta sammanhang hava de sakkunniga även övervägt frågan, huruvida

fartygsinspektörerna lämpligen skulle kunna tagas i anspråk såsom specialinspektörer

inom yrkesinspektionen, såvitt angår frågor om arbetarskydd

ombord å fartyg, och i denna egenskap ställas under socialstyrelsen såsom

yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med avseende härå hava emellertid

de sakkunniga framhållit, att, med hänsyn till det särskilda förhållandet

att de bestämmelser, vilka reglera arbetarskyddet ombord å fartyg, innehållas

i samma författningskomplex som de föreskrifter av teknisk innebörd,

vilkas efterlevnad fartygsinspektöi*erna skulle hava att övervaka i

egenskap av inspektörer under kommerskollegium, det antagligen skulle

komma att uppstå vissa svårigheter att på ett ur arbetssynpunkt tillfredsställande

sätt reglera fartygsinspektörernas ställning såsom specialinspektörer.

Under erinran att under den föregående diskussionen rörande fartygsinspektionens

förläggning ifrågasatts jämväl två andra utvägar för denna

frågas lösning, nämligen fartygsinspektionens överflyttning till socialstyrelsen

eller inrättande för inspektionens ledning av ett helt fristående centralt

ämbetsverk, framhålla de sakkunniga beträffande förstnämnda spörsmål,

att förutom det regelbundna och intima samarbete, som äger rum mellan

fartygsinspektionsbyrån och de befattningshavare, som närmast handhava

den repressiva kontrollen — sjötekniska biträdet och sjöåklagaren — byrån

har att samarbeta med vissa andra grenar av sjöfartsadministrationen

samt de tjänstemän, som handlägga ärenden rörande förordningen angående

befäl å svenska handelsfartyg m. in., varjämte ombudsmännen vid sjömanshusen

hava att utöva viss tillsyn över fartygs bemanning. Ett överflyttande

till socialstyrelsen av kontrollen å fartygs sjövärdighet skulle alltså innebära

ett brytande av det samarbete i dessa frågor, som nu pågår inom

samma ämbetsverks ram. En överföring till socialstyrelsen av även andra

grenar av sjöfartsförvaltningen än sjövärdighetskontrollen skulle åter inne
-

Bihang till riksdagens protokoll 192!). 1 sand. 191 lui/l. (Nr 161.)

fi

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

fatta en så genomgripande förändring av kommerskollegii befattning med sjöfartsärendena,

att de sakkunniga icke ansett sig böra närmare ingå på frågan

om lämpligheten av en sådan anordning. Redan en överflyttning av fartygsinspektionens

ledning torde för övrigt för socialstyrelsens vidkommande

med hänsyn till yrkesinspektionsbyråns redan nu vidsträckta verksamhetsområde

komma att kräva inrättandet av en särskild byrå.

Tanken på inrättandet för fartygsinspektionens ledning av ett fristående

centralt ämbetsverk kan enligt de sakkunnigas mening icke förverkligas

utan en betydande kostnadsökning för statsverket. Med hänsyn härtill och

då för övrigt de på fartygsinspektionens ledning ankommande arbetsuppgifterna

icke för närvarande nått en sådan omfattning, att de kunde motivera

upprättandet av en särskild myndighet, hava de sakkunniga icke heller

funnit sig böra närmare ingå på detta spörsmål.

Efter att sålunda hava utmönstrat de olika förslag, som framförts i syfte

att skapa starkare garantier för att sociala hänsyn icke skjutas åt sidan vid

handläggningen av vissa fartygsinspektionsärenden, hava de sakkunniga

framlagt ett eget förslag, som avser att giva yrkesinspektionens chefsmyndighet

tillfälle att direkt deltaga i avgörandet av frågor av företrädesvis

social innebörd. Detta förslag har tillstyrkts av båda de i ämnet hörda

myndigheterna, kommerskollegium och socialstyrelsen. I sistnämnda ämbetsverks

handläggning av ifrågavarande ärende hava även deltagit de båda

socialfullmäktige von Sydow och Lindqvist.

Vidkommande det samarbete, som hittills förekommit mellan de båda ämbetsverken

i fartygsinspektionsfrågor, har ju från dem båda vitsordats, att

detta arbete försiggått utan slitningar och givit gott resultat. Det har icke

heller från något håll påvisats, att med nuvarande arbetssätt de sociala

momenten i den preventiva fartygskontrollen blivit åsidosatta. Icke desto

mindre anser jag det vara i hög grad önskvärt att undanröja varje möjlighet

för att de sociala synpunkterna vid handläggningen av ifrågavarande

ärenden skulle kunna på ett obehörigt sätt undanskjutas. Vid bedömandet

av förevarande spörsmål lärer också beaktande böra skänkas den omständigheten,

att det är av stor betydelse för vinnande av själva syftet med ifrågavarande

lagstiftning, att dess tillämpning äger rum under former, till vilka alla av lagstiftningen

berörda medborgaregrupper och individer hysa förtroende. Jag finner

mig därför, lika med de hörda myndigheterna, böra tillstyrka de sakkunnigas

nu föreslagna anordning, varigenom fastare former skulle skänkas åt socialstyrelsens

medverkan vid de sociala fartygsinspektionsfrågornas handläggning.

Genom en dylik anordning undviker man de praktiska svårigheter

av olika art, som äro förenade med att välja någon av de andra vägar för

problemets lösning, som i det föregående diskuterats. Det samarbete, som

inom kommerskollegium äger rum mellan fartygsinspektionsbyrån och organen

för den repressiva kontrollen, kan alltjämt fortgå. Med en ur organisa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 161.

so

torisk synpunkt ganska litet framträdande ändring vinner man på denna

väg en form för arbetets anordnande, som borde kunna omfattas med förtroende

såväl av rederinäringens representanter som av de ombord å fartyg

anställda.

Den nu ifrågasatta, av mig tillstyrkta anordningen torde för sitt genomförande

icke påkalla någon ändring i lagen om tillsyn å fartyg eller övriga

sjöfartssäkerheten rörande författningar av civillags karaktär. Däremot

kräves ändring i flera i administrativ väg utfärdade författningar. I allmänhet

torde dock dessa ändringar bliva mindre omfattande. Därest den

föreslagna anordningen av riksdagen lämnas utan erinran, torde utarbetande

av författningsförslag i ämnet böra uppdragas åt de båda ämbetsverken.

Då de av 1928 års riksdag åberopade skälen för avslag å Kungl. Maj:ts

då gjorda hemställan om fartygsinspektionsbyråns uppförande å ordinarie

stat icke längre lära förefinnas, får jag nu förorda avlåtande av framställning

till riksdagen, att byrån överföres å dylik stat.

Ifråga om några av de å denna byrå anställda befattningshavarnes placering

i lönegrader hava olika förslag framställts. Jag hänvisar i denna

del till vad min förut lämnade redogörelse därutinnan innehåller. För egen

del förordar jag, med undantag för — förutom sekreterartjänsten, till vilken

tjänst jag i annat sammanhang strax skall återkomma — ytterligare två

befattningar, den lönegradsplacering, som av de sakkunniga föreslagits.

Beträffande byråinspektörstjänsten har kommerskollegium, under erinran

att innehavaren av denna tjänst vore den enda representanten å byrån för

de nautiskt-tekniska intressena, vid upprepade tillfällen påyrkat, att samma

tjänst måtte i likhet med den ingenjörsutbildade förste byråinspektören

hänföras till lönegraden B 24. Detta yrkande har även vunnit anslutning

av två ledamöter av allmänna civilförvaltningens lönenämnd. 1902 års

löneregleringskommitté föreslog på sin tid, att ifrågavarande tjänst måtte

hänföras till nuvarande lönegraden B 22, vilken uppfattning delades av

lönenämndens majoritet. Två reservanter av lönenämnden ansågo emellertid

byråinspektören böra bibehållas i 21:a lönegraden. Även de sakkunniga

hava föreslagit sistnämnda lönegrad för byråinspektören. För egen del finner

jag mycket starka skäl tala för att tillerkänna denne befattningshavare, vars

betydelse för fartygsinspektionens arbete icke får underskattas, åtminstone

den obetydliga löneförbättring som ligger i en uppflyttning till 22:a lönegraden,

och anser mig alltså i denna punkt böra förorda en avvikelse från

de sakkunnigas förslag.

Icke heller de sakkunnigas förslag om nedflyttning av kansliskrivarebefattningen

till en kanslibiträdesbefattning anser jag mig kunna biträda.

Alltsedan ifrågavarande befattning vid 1920 års riksdag inrättades har icke

från något håll förrän nu av de sakkunniga ifrågasatts nedflyttning av densamma.

Kollegium har också på ett enligt mitt förmenande övertygande

sätt klarlagt, att de innehavaren av tjänsten påvilande arbetsuppgifterna

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Muj:ts proposition Nr 161.

göra befattningen fullt jämförlig med andra dylika i samma lönegrad placerade.

Vidkommande härefter de av de sakkunniga framlagda förslagen till minskning

av kollegii utgifter genom indragning av personal, som för närvarande

är placerad å ordinarie stat, m. m. avse desamma dels indragning

av tillhopa nio tjänster, nämligen den för närvarande vakanta,

ursprungligen för handelsbyrån avsedda sekreterartjänsten, en förste

byråingenjörstjänst å bergsbyrån, den tekniska konsulentbefattningen å industribyråns

administrativa sektion, en aktuarietjänst å statistiska byrån,

två notarietjänster, därav en å handels- och en å industribyrån, en kansliskrivarbefattning

å registratorskontoret och två kontorsbiträdesbefattningar å

statistiska byrån, dels utbyte av den i 24:e lönegraden placerade kamreraretjänsten

mot en revisors- och bokhållarbefattning i 21:a lönegraden, dels

sänkning av den i 21:a lönegraden placerade registratorsbefattningen till

14:e lönegraden. I stället för den till indragning ifrågasatta kansliskrivarbefattningen

bör emellertid enligt de sakkunnigas mening inrättas en ny

kontorsbiträdesbefattning.

Utav förenämnda till indragning, utbyte eller sänkning i lönegradsavseende

föreslagna tjänster äro, förutom sekreterartjänsten, endast de båda

kontorsbiträdesbefattningarna vakanta. Då de ordinarie befattningshavarna

i kommerskollegium — liksom ordinarie statspersonal i allmänhet — äro

berättigade att, såvida icke frivillig avgång ur tjänsten äger rum, uppbära

sin avlöning till dess pensionsåldern uppnås eller annan befattning i statens

tjänst erhålles, är sålunda även vid ett genomförande i full utsträckning

av de sakkunnigas berörda förslag någon omedelbar besparingseffekt av

större betydelse icke möjlig att uppnå. För tillvaratagande av de framtida

besparingsmöjligheter, som kunna erbjuda sig, anser jag emellertid, i likhet

med de sakkunniga, att sådana befattningar, vilka icke kunna omedelbart

indragas men vilkas umbärlighet måste anses genom den verkställda utredningen

ådagalagd, redan nu böra uteslutas ur kollegii ordinarie stat och

upptagas å en särskild för ändamålet uppgjord övergångsstat.

Förevarande förslag till indragnings- och andra besparingsåtgärder hava

i stort sett icke föranlett erinringar från kommerskollegii sida. Endast

på ett par punkter har kollegium intagit en avvikande ställning. Sålunda

har kollegium på anförda skäl hemställt, att den notarietjänst å handelsbyrån,

vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle finnas kvar, måtte utbytas

mot en sekreterartjänst ävensom att notarietjänsten å industribyrån

måtte bibehållas.

För egen del har jag, utan att vilja i allo ansluta mig till kollegii

argumentering, icke kunnat undgå att finna vissa bärande skäl föreligga

för ett biträdande av kollegii åsikt rörande behovet av ifrågavarande båda

tjänster. Särskilt med hänsyn till de nya viktiga uppgifter, som nu avsetts

skola komma att tillföras handelsbyrån, synes mig icke obefogat, att chefen

för byrån till sin närmaste man finge en tjänsteman i sekreterares ställning.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kun yl. Maj:ts proposition Nr KU.

Då jag likväl, ehuru med tvekan, icke anser mig böra motsätta mig de

sakkunnigas i hithörande ämne framställda förslag, vill jag emellertid förutskicka,

att, därest erfarenheten framdeles skulle utvisa ett stadigvarande

behov av tillgång till mera kvalificerade befattningshavare, kollegium bör

förbehållas rätt att framlägga det förslag i ämnet, vartill omständigheterna

då kunna föranleda.

Övriga av de sakkunniga framställda förslag till indragnings- och besparingsåtgärder

hava icke föranlett någon erinran från kollegii sida. Även

jag biträder vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Emellertid har kommerskollegium, såsom redan omförmälts, dels föreslagit

uppförande å kollegii ordinarie stat av en extra förste byråingenjörstjänst

å industribyråns elektriska sektion — vilken befattning enligt de

sakkunnigas förslag fortfarande skulle bibehållas å extra stat — dels ock

till behandling upptagit några av de sakkunniga icke berörda spörsmål,

nämligen frågan om förändrad benämning å det sjötekniska biträdet, om

placering i 26:te lönegraden av, sådana tjänster, som tillhört den förutvarande

s. k. andra normalgraden, samt om beredande av viss tids kostnadsfri

ledighet åt sjöåklagaren.

Vidkommande frågan om överförande å ordinarie stat av nyssnämnda

förste byråingenjörstjänst vill jag erinra om att ett av 1923 års besparingskommitté

på sin tid framställt och av Kungl. Maj:t biträtt förslag om indragning

av sagda tjänst inom riksdagen mötte gensagor och ej ledde till

åtgärd. Vid den granskning de sakkunniga företagit rörande arbetet å

sektionen hava de kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande tjänst

svårligen kunde för närvarande undvaras. Emellertid hava de, på sätt av

den under nästföljande punkt lämnade redogörelsen beträffande sektionen

och den lokala elektriska inspektionen närmare framgår, fått det intrycket,

att vissa förenklingar i arbetet borde kunna vinnas genom en ändrad

uppdelning av arbetsuppgifterna mellan sektionen och inspektörerna. De

sakkunniga, som funnit sig ej böra i detalj ingå på denna fråga, hava inskränkt

sig till att framhålla önskvärdheten av att frågan genom kollegii

försorg upptoges till övervägande.

Med hänsyn till vad de sakkunniga sålunda uttalat och då det icke synes

uteslutet, att genom en överflyttning å de lokala inspektörerna av vissa

uppgifter, med vilka sektionen nu tager befattning, en minskning av den

sektionen nu påvilande arbetsbördan kan åstadkommas — varom i sakens

nuvarande läge icke torde vara möjligt att uttala något slutligt omdöme —

finner jag mig icke kunna tillstyrka kollegii förslag om berörda tjänsts

överflyttande å ordinarie stat. Emellertid lära, på sätt även de sakkunniga

föreslagit, medel fortfarande böra beviljas till avlönande av innehavaren

av ifrågavarande tjänst. Framställning härom skall jag göra under nästföljande

punkt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Med hänsyn till de viktiga och ansvarsfulla uppgifter, som åligga det å

kollegii sjöfartsbyrå anställda sjötekniska biträdet, och då beteckningen »biträde»

i varje fall numera i regel användes å befattningshavare med väsentligt

lägre tjänsteställning, anser även jag, att en annan och mera lämplig

benämning å förstnämnda befattning bör införas. Jag föreslår i sådant

hänseende benämningen »sjöteknisk konsulent», vilken i huvudsak motsvarar

vad kommerskollegium föreslagit.

I fråga om kollegii förslag om uppflyttning i högre lönegrad av vissa befattningshavare,

tillhörande förutvarande andra normalgraden, ber jag att

få erinra om att allmänna civilförvaltningens lönenämnd i ett på sin tid

framlagt förslag i ämnet — som uteslutande avsåg ordinarie tjänster —

föreslog uppflyttning i nuvarande 26:te lönegraden av sekreterarne å sjöfarts-,

industri- och bergsbyråerna. Däremot fann lönenämnden icke skäl föreligga att

föreslå ändrad placering i lönehänseende för någon av de övriga till nuvarande

24:e lönegraden hänförda befattningar inom kollegium. I sammanhang

med att organisationen av kommerskollegium nu slutligt avgöres,

lärer även ställning böra tagas till denna fråga. Någon anledning att placera

den nya sekreterartjänsten å fartygsinspektionsbyrån i lägre lönegrad än

de tre övriga tjänsterna av dylikt slag förefinnes icke. Likaså torde

med hänsyn till arten av de sjötekniska biträdet åvilande arbetsuppgifterna

samt de särskilda kvalifikationer, som därför erfordras, även denne

befattningshavare böra uppflyttas i 26:te lönegraden.

Slutligen biträder jag kollegii hemställan om utverkande av bemyndigande

för ämbetsverket att bevilja sjöåklagaren kostnadsfri ledighet under

högst en månad årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, ävensom att till vikarie under sådan ledighet utbetala

ett arvode av högst 300 kronor per månad räknat jämte dyrtidstillägg

därå.

Innehavarna av de befattningar, vilka av mig förordats till indragning,

torde — i den mån de icke äro vakanta — tills vidare böra uppföras å

övergångsstat. Mot de sakkunnigas beräkning av det till avlöningar åt

dessa befattningshavare erforderliga anslagsbeloppet 42,700 kronor har jag

icke någon erinran att göra.

De av de sakkunniga uppgjorda beräkningarna rörande anslaget till avlöningar

åt ordinarie tjänstemän hava icke givit mig anledning till annan

erinran än den, som påkallas av dels uppflyttningen till 26:te lönegraden

av fem och till 22:dra lönegraden av en tjänst, dels ock bibehållande av kansliskrivarebefattningen

å fartygsinspektionsbyrån. Den ökade utgiftsbelastning

å detta anslag, som av nyssberörda anledningar måste beräknas, synes

kunna uppskattas till 6,000 kronor. I anslutning härtill torde det av de

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 87

sakkunniga beräknade anslagsbeloppet, 404,500 kronor, böra höjas till 410,500

kronor.

I överensstämmelse med de sakkunnigas beräkningar föreslår jag, att

anslaget] till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m. för nästkommande

budgetår upptages med 105,000 kronor.

Slutligen torde, på sätt de sakkunniga föreslagit, i överensstämmelse med

den ändring, som företagits i departementens och vissa andra verks stater,

i staten för kommerskollegium vikariatsersättningsanslaget — för innevarande

budgetår 11,500 kronor — böra uteslutas.

Om nu gällande förbud för vissa befattningshavare å fartygsinspektionsbyrån

att, utan Kungl. Maj:ts tillstånd, driva eller hava del i eller anställning

vid rederiföretag m. m. synes mig lämpligen böra erinras i en särskild

bestämmelse.

I anslutning till en av allmänna civilförvaltningens lönenämnd gjord hemställan

föreslog Kungl. Maj:t i sin till 1928 års riksdag gjorda framställning om

fartygsinspektionsbyråns uppförande å ordinarie stat, att, därest dåvarande

befattningshavare å byrån den 1 juli sagda år tillträdde ordinarie befattning

å kollegii stat, som svarade mot den av honom före sagda dag innehavda

tjänsten, i fråga om hans placering i löneklass avlöningsreglementet måtte

å honom tillämpas, som om det varit gällande under hela hans tjänstetid

vid byrån och han varit ordinarie innehavare av sistnämnda tjänst.

En] hemställan till riksdagen om lämnande av ett dylikt medgivande

torde även nu böra göras.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag nu hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1929 bestämma antalet

ordinarie befattningshavare hos kommerskollegium på

följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet

................................................................ —

6 byråchefer ............................................................... B 30

1 byrådirektör och överinspektör............................ B 29

1 navigationsskoleinspektör .................................... B 29

1 skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör B 29

1 byrådirektör ............................................................ B 28

4 sekreterare................................................................ B 26

1 sjöteknisk konsulent................................................ B 26

3 förste aktuarier........................................................ B 24

3 förste byråingenjörer .......................................... B 24

1 förste byråinspektör............................................... B 24

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. May.ts proposition Nr 161.

Befattning

1 kamrera re

1 redaktör ......................

1 byråinspektör..............

2 aktuarier......................

3 notarier ......................

1 registrator ..................

4 kansliskrivare..............

1 förste expeditionsvakt

7 kanslibiträden ..........

5 expeditionsvakter .......

16 kontorsbiträden ......

2 skrivbiträden ..............

Lönegrad

B 24

B 24

B 22

B 21

B 21

B 21

B 11

B 7

B 7

B 5

B 4

B 2;

Anm. 1. Kamreraretjänsten, lönegrad B 24, utbytes vid

inträffande ledighet mot en befattning såsom revisor och

bokhållare i lönegraden B 21.

Anm. 2. Registratorstjänsten, lönegrad B 21, utbytes vid

inträffande ledighet mot eu likanämnd befattning i lönegraden

B 14.

Anm. 3. En kontorsbiträdesbefattning skall hållas obesatt

så länge den å övergångsstat uppförda kansliskrivaren kvarstår

i tjänst.

dels besluta, att å övergångsstat skola från och med

den 1 juli 1929 uppföras följande befattningar, nämligen:

Befattning Lönegrad

1 förste byråingenjör ................................................ B 24

1 teknisk konsulent.................................................... B 24

1 aktuarie .................................................................... B 21

2 notarier .................................................................... B 21

1 kansliskrivare ....................................................... B 11;

dels godkänna följande stat för kommerskollegium,

att tillämpas från och med den 1 juli 1929:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag .................................... kronor 410,500

Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag » 105,000

Avlöning sstat.

kronor 515,500

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 161. 89

Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag kronor 42,700

Förslagsanslag kronor 558,200;

dels besluta följande särskilda bestämmelse att lända

till efterrättelse beträffande vissa å kommerskollegii

fartygsinspektionsbyrå anställda befattningshavare:

Byråchefen, sekreteraren, förste byråinspektören och

byråinspektören å kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå

skola vara underkastade de bestämmelser, som i

särskild ordning äro eller varda meddelade, rörande förbud

att, utan Kungl. Maj:ts medgivande, för egen eller annans

räkning driva eller hava del i eller anställning vid företag,

som omfattar rederi-, skeppsbyggeri- eller sjöförsäkringsverksamhet,

eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot

ersättning eller vara anställda å fartyg;

dels medgiva, att därest nuvarande befattningshavare

å kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå den 1 juli 1929

tillträder ordinarie befattning å kommerskollegii stat, som

svarar mot den av honom före sagda dag innehavda

tjänsten, i fråga om hans placering i löneklass avlöningsreglementet

må å honom tillämpas som om det varit

gällande under hela hans tjänstetid vid fartygsinspektionsbyrån

och han varit ordinarie innehavare av sistnämnda

tjänst;

dels medgiva, att kommerskollegium må bevilja den

å kollegii sjöfartsbyrå anställde sjöåklagaren kostnadsfri

ledighet under högst en månad årligen, när sådant kan

ske utan hinder för göromålens behöriga gång, ävensom

till vikarie under sådan ledighet utbetala ett arvode av

högst 300 kronor för månad räknat jämte dyrtidstillägg

därå enligt de för reglerade verk gällande grunder;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till kommerskollegium,

nu

med

till

kronor 511,040,

» 47,160

» 558,200.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

[2.] 2. Kommerskollegii verksamhet. Såsom förut redan nämnts, har i riks
kMegii^erk-

s^aten för budgetåret 1928/1929, utöver det ordinarie förslagsanslaget till

samhet. kommerskollegium, till förstärkning av kollegii arbetskrafter anvisats ett

(extra anslag.) extra anslag av 56,100 kronor.

Beträffande användningen av anslaget har Kungl. Maj:t den 8 juni 1928

meddelat närmare föreskrifter, därvid Kungl. Maj:t förklarat, att inom

kommerskollegium finge tillsvidare under budgetåret 1928/1929 anställas

icke-ordinarie befattningshavare — utöver de under föregående punkt omförmälda

befattningshavare å kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå —

med lön enligt vederbörande löneplan på sätt av följande sammanställning

framgår:

Befattning Lönegrad

Å kamrerar- och kassakontoret:

1 extra kanslibiträde ................................................ B 7

Å industribyråns elektriska sektion:

1 extra förste byråingenjör........................................ B 24

1 extra kontorsbiträde................................................ B 4.

1. Kassakontoret.

Sedan år 1919 bar å kommerskollegii kamrerar- och kassakontor varit å

extra stat anställt ett kvinnligt biträde, från och med den 1 juli 1925 med

placering i lönegrad B 7.

På sätt av den under nästföregående punkt lämnade redogörelsen framgår,

hava 1926 års besparingssakkunniga uttalat sig för fortsatt anvisande

av medel till avlönande av ett dylikt biträde.

Departements- Då behov av ett kvalificerat biträde å nämnda kontor alltjämt torde

chefen. föreligga, tillstyrker jag, att jämväl för nästkommande budgetår anslag för

ändamålet beräknas.

2. Kommerskollegii industribyrås elektriska sektion.

Såsom den vid behandlingen av frågan om det ordinarie anslaget till

kommerskollegium lämnade redogörelsen utvisar, har kollegium i sitt

utlåtande den 12 november 1928 föreslagit överflyttning till ordinarie stat

av en extra förste byråingenjörstjänst å den elektriska sektionen. 1926

års besparingssakkunniga däremot hava tillstyrkt befattningens fortsatta

bibehållande å extra stat och i anslutning härtill hemställt, att medel måtte

beviljas till avlönande av såväl ifrågavarande förste byråingenjör som ett

extra kontorsbiträde.

Med hänsyn till att arbetet å den elektriska sektionen står i nära samband

med verksamheten inom den lokala inspektionen — statens elektriska

inspektion — tillåter jag mig att i detta sammanhang behandla även nämnda

inspektion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

!) 1

Kungl. Muj:ts proposition Nr 161.

Vid 1902 års riksdag antogs lag, innefattande vissa bestämmelser om Elektriska

elektriska anläggningar, vilken utfärdades den 27 juni 1902 och trädde i Telekkraft

don 1 januari 1903. Enligt 15 § i sagda lag äger Konungen meddela triska inspekde

närmare föreskrifter, vilka utöver vad lagen innehåller må erfordras med

avseende å elektriska anläggningars utförande och skötsel. Med stöd härav ''''"^““ånde*''

utfärdade Kungl. Ma j:t den 31 december 1902 stadga om elektriska anlägg- organisation,

ningar för belysning eller arbetsöverföring. Genom denna stadga uppdrogs

tillsynen över dylika anläggningars utförande och skötsel åt kommerskollegium

samt under kollegium lydande inspektörer, vilka skulle förordnas av

Konungen. Tidigare hade inspektionen över elektriska starkströmsanläggningar

utövats av därtill av Kungl. Maj:t förordnade distriktsingenjörer vid

telegrafverket.

Sedan Kungl. Maj:t den 31 december 1902 meddelat föreskrift om anställande

tillsvidare av fyra inspektörer, anvisade 1903 års riksdag för anordnande

av inspektion över elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring

på extra stat för år 1904 medel till arvoden under år 1903 åt

fyra och under år 1904 åt två inspektörer. För vart och ett av åren 1905

1919 anvisade riksdagen sedermera på extra stat medel för anställande av

fyra inspektörer.

Inspektörerna stationerades i Stockholm. Någon bestämd uppdelning avlandet

i inspektionsdistrikt föreskrevs icke, men kommerskollegium, som hade

att meddela förordnande för viss inspektör att utöva tillsyn över anläggning,

iakttog därvid en viss distriktsindelning, så att alla förordnanden inom

ett område i regel lämnades till en och samma inspektör, dock under iakttagande

att tillsynen över olika delar av samma kraftnät ej delades på flera

inspektörer. De fyra inspektionsområdena — södra, östra, västra och norra

— anordnades så, att ett av dem, östra inspektionsområdet, erbjöd väsentligt

mindre inspektionsarbete än de övriga. Denna anordning ansågs erforderlig

för att tillförsäkra kommerskollegium regelbundet biträde av en inspektör,

vilken övertog beredningen av ärenden, som kollegium hänsköt till gemensamt

utlåtande av inspektörerna.

I samband med den vid 1919 års riksdag beslutade omorganisationen av

kommerskollegium uppfördes elektriska inspektionen på ordinarie stat. Med

utgångspunkt från den anordning, som under åren före omorganisationen

utvecklat sig, uppfördes å den lokala inspektionens stat tre inspektörer, varjämte

å kommerskollegii industribyrå upprättades en elektrisk sektion under

ledning av en byrådirektör och överinspektör, vilken jämväl skulle hava att

ombesörja lokalt inspektionsarbete. Den ordinarie personalen å sektionen

bestämdes att utgöras, förutom av byrådirektören och överinspektören, av eu

förste byråingenjör och två kvinnliga biträden (ett av första och ett av andra

graden), varjämte skulle å sektionen vara anställd en amanuens med administrativ

utbildning. Såsom biträden åt de lokala inspektörerna anställdes

två assistenter, för vilka arvoden anvisades å extra stat. Lönereglering för

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Nuvarande

arbets
uppgifter.

inspektionens befattningshavare beslöts vid 1923 års riksdag, och inspektörerna

placerades därvid i lönegraden B 17, nu motsvarande 27:de lönegraden.

Under åren efter omorganisationen anvisades vid olika tillfällen till förstärkning

av arbetskrafterna å elektriska sektionen anslag till växlande

belopp. Genom upprepade indragningar har den extra personalen efter hand

minskats; efter den 1 juli 1923 kvarstå å extra stat allenast en förste byråingenjör

och ett biträde (nu kontorsbiträde). I enlighet med hemställan av

1923 års hesparingskommitté föreslogs i förut omförmälda proposition nr 178 till

1925 års riksdag indragning av nämnda förste byråingenjörsbefattning från

och med den 1 juli 1925. Inom riksdagen påyrkades däremot motionsvis

befattningens uppförande på ordinarie stat. Riksdagen beslöt, på statsutskottets

hemställan, att anvisa medel på extra stat för den ifrågavarande

befattningshavarens fortsatta anställning.

För befattningshavarne inom elektriska inspektionen är instruktion utfärdad

den 31 december 1919 (nr 829). I kungörelse samma dag (nr 837) hava

bestämmelser meddelats angående de skyldigheter, som åvila inspektörerna

såsom specialinspektörer inom yrkesinspektionen. Enligt nämnda instruktion

hava inspektionens befattningshavare att i görligaste mån med uppmärksamhet

följa starkströmsteknikens utveckling samt de åtgärder, som inom

och utom riket vidtagas för befrämjande av dess praktiska tillämpning och

av skydd mot de med sådana anläggningar förenade faror. Befattningshavare

är, i den mån kommerskollegium meddelat honom förordnande som

tillsyningsman över elektrisk anläggning för belysning eller arbetsöverföring,

skyldig att ställa sig till efterrättelse vad honom i sådan egenskap

tillhör. Inspektör är skyldig att vid behov biträda kommerskollegium vid

beredningen av visst ärende inom området för hans särskilda sakkunskap.

Assistent är skyldig att inom inspektionen eller elektriska sektionen tjänstgöra,

där kommerskollegium finner behov av hans arbetskraft föreligga,

ävensom att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som i tjänsten meddelas

honom av den befattningshavare, han på grund härav har att biträda.

I sådant avseende är han förutom annat skyldig, där ej kollegium annorlunda

förordnar, att av befattningshavare, som han biträder, mottaga uppdrag

att på eget ansvar utöva viss andel i den tillsyn över elektriska anläggningar,

vilken må åligga denne, därvid befattningshavaren dock äger

pröva och, då anledning därtill förekommer, ändra de av assistenten givna

anvisningarna och föreskrifterna.

Byrådirektören och överinspektören å elektriska sektionen har att under

vederbörande kommerseråds inseende utöva den närmaste tillsynen över befattningshavarna

inom den lokala inspektionen. Till byrådirektören har

med stöd av ovan omförmälda bemyndigande i instruktionen för ämbetsverket

överlämnats beslutanderätten i en stor mängd av de löpande ärendena

å sektionen.

Från och med 1928 års ingång har inspektionen inom Stockholmsdistriktet

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr Kil. 93

(östra distriktet), som vid 1919 års omorganisation förutsattes skola åvila

byrådirektören, uppdragits åt ordinarie fiirste byråingenjören å sektionen.

Redan förut torde denne i praktiken hava i huvudsak utfört inspektionsarbetet

inom nämnda distrikt.

På sätt ovan nämnts, äro samtliga inspektörer stationerade i Stockholm.

Vid åtskilliga tillfällen har emellertid ifrågasatts, huruvida det icke vore

lämpligare, att inspektörerna vore bosatta var och en inom sitt distrikt.

Redan 1903 års statsutskott uttalade önskemål om utredning, huruvida icke

ändamålet med inspektionen bättre skulle främjas därigenom, att inspektörerna

vore bosatta på skilda orter inom landet. Utredning i sådant hänseende

verkställdes inom kommerskollegium, och resultatet därav framlades

i statsverkspropositionen till 1904 års riksdag (sjätte huvudtiteln, sid. 296

ff). Föredragande departementschefen anförde därvid, att utredningen syntes

visa, att den för det dåvarande bestämda anordningen med inspektörernas

placering vore den för inspektionens behöriga utövande i alla avseenden

lämpligaste. Från statsutskottets sida gjordes vid nämnda riksdag icke

någon erinran mot den av departementschefen förordade placeringen av

inspektörerna i Stockholm.

Jämväl kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade upptogo

i sitt ovannämnda, den 5 juli 1913 avgivna betänkande frågan om

inspektionens förläggning till övervägande. Kommittéerna anförde härvid,

bland annat, att en förläggning av inspektionen i orterna skulle innebära,

att inspektörernas direkta biträde inom kommerskollegium icke skulle kunna

påräknas, vilket otvivelaktigt kunde medföra vissa olägenheter, och då det

därjämte med hänsyn till de på detta område mötande spörsmålens beskaffenhet

samt teknikens snabba utveckling vore av synnerlig vikt såväl för centralförvaltningen

som för inspektörerna, att ständig tillgång bereddes till

överläggningar dem emellan för vinnande av enhetlighet i föreskrifter och

likformighet i författningarnas tillämpning, hade kommittéerna funnit lämpligast,

att inspektörerna stationerades i Stockholm.

I samband med behandling av förslaget om lönereglering för befattningshavare

vid elektriska inspektionen framfördes vid 1923 års riksdag av en

ledamot av andra kammaren anmärkning emot att inspektionens samtliga

befattningshavare vore bosatta i Stockholm. I anledning härav verkställdes

på uppdrag av vederbörande departementschef utredning inom kommers,

kollegium, huruvida med hänsyn såväl till allmänhetens intresse av bekväm

tillgång till inspektörerna som till övriga omständigheter av vikt för inspektionens

effektiva utnyttjande den förändringen borde vidtagas, att inspektörerna

stationerades inom sina respektive tjänstgöringsdistrikt. Resultatet

av denna utredning torde kunna sammanfattas sålunda.

I vart och ett av de tre distrikt, vilkas inspektörer skulle stationeras i

landsorten, erfordrades till inspektörens hjälp en assistent och ett kontorsbiträde.

Dessutom krävdes, att den i Stockholm kvarvarande personalen

Friigan om

inspektionens

förläggning.

Historik.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

utökades med en byråingenjör jämte biträde för sammanfattande av olycks.

fallsstatistiken från de olika distrikten, för behandling av de mycket viktiga

tekniska spörsmålen angående material m. m. Vad olycksfallsstatistiken beträffar,

framhölls av kollegium, att under densamma jämväl inbegrepes erforderlig,

ofta ganska vidlyftig korrespondens och teknisk utredning angående

de närmare omständigheterna vid samt anledningen till inträffade

elektriska olycksfall. Dessa utredningar jämte därå grundad statistik utgjorde

en nödvändig grundval för utfärdande av erforderliga säkerhetsföreskrifter

samt i övrigt för inspektionens verksamhet. Även bortsett från

nu sist anförda behov av personalökning i Stockholm beräknades inspektionens

utflyttning i landsorten medföra en ökad personalkostnad av minst

4,452 kronor. Besparingen i resekostnader genom den ifrågasatta anordningen

beräknades icke bliva synnerligen stor, bland annat till följd av de

resor till Stockholm för gemensamma överläggningar, vilka ansågos bliva

nödvändiga vid en decentraliserad förläggning av inspektörerna. Vad expeditionskostnaderna

angår, beräknades kostnaderna för lokalhyror komma

att ökas genom förläggningen till landsorten av tre inspektörer. Dessutom

skulle tillkomma en ej så obetydlig engångskostnad för anskaffande av

möbler, erforderlig litteratur och avskrifter av arkivhandlingar hos kollegium.

Såsom skäl emot den ifrågasatta förflyttningen anförde kommerskollegium,

att den nya anordningen skulle komma att verka hämmande för det viktiga

samarbetet mellan inspektörerna. Vad angår fördelarna av den decentraliserade

förläggningen framhöll kollegium, att fördelen tydligen vore

avsevärd för innehavare av elektriska anläggningar, som låge eller komme

att ligga i närheten av förläggningsorten för vederbörande inspektör. Även

inspektören hade fördel härav. Dessa fördelar skulle i varje fall huvudsakligen

erhållas endast för en ganska ringa del av samtliga företag. Beträffande

det norra distriktet med Sundsvall eller Östersund såsom eventuell

förläggningsort kunde det vara fråga om, huruvida icke Stockholm med

hänsyn till de bekväma kommunikationerna hit i vissa fall vore att föredraga.

Föredragande departementschefen anförde, efter att hava refererat utredningens

resultat, i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag (tionde huvudtiteln,

sid. 19) bland annat följande. För egen del kunde departementschefen

icke undgå att finna nog så starka skäl tala för en omläggning av

de nuvarande anordningarna därhän, att inspektörerna utplacerades i sina

respektive tjänstgöringsdistrikt. Särskilt vore departementschefen böjd för

att tro, att en dylik omläggning skulle för den allmänhet, som hade att

vända sig till inspektörerna, medföra beaktansvärda fördelar. Vad som vid

bedömande av föreliggande spörsmål måste tillmätas avgörande betydelse

syntes departementschefen likväl i dåvarande budgetära läge vara den omständigheten

att, på sätt den av kommerskollegium verkställda utredningen

gäve vid handen, en utplacering av inspektörerna skulle vara ägnad att

avsevärt öka statsverkets kostnader för ifrågavarande förvaltningsgren. Då

s. 95 Kontrollera mot PDF

KuikjI. Maj.ts proposition Nr 161. 95

en dylik ökning icke för det dåvarande syntes kunna ifrågasättas, nödgades departementschefen

— även om han hade vissa sympatier för en organisationsförändring

— avstå från att nu framlägga något förslag i dylikt hänseende.

1923 års besparingskommitté ansåg i sitt ovan omförmälda betänkande

den 4 februari 1925 någon förflyttning av inspektörerna för det dåvarande

ej vara att tillråda.

Efter att hava i huvudsak lämnat här ovan återgivna redogörelse för de

elektriska inspektionsmyndigheternas organisation och arbetsuppgifter m. m.

utlåta sig 1926 ars besparingssakkunniga i sitt meranämnda betänkande

den 19 oktober 1928 vidare på följande sätt:

»Då även under 1928 års riksdag vid behandlingen av frågan om anslag

till kommerskollegium och underlydande stater under överläggningen i andra

kammaren spörsmålet om inspektörernas förläggning bragts på tal, hava

besparingssakkunniga ansett sig böra på sätt nu skett lämna en redogörelse

för vad som tidigare förekommit i detta ärende. För egen del hava besparingssakkunniga

vid sitt övervägande av frågan kommit till den uppfattningen,

att vissa fördelar skulle vara förenade med att inspektörerna stationerades

var och en inom sitt inspektionsområde. Särskilt torde en lokal

förläggning av inspektionen vara förmånligare för utövandet av en rådgivande

och upplysande verksamhet från inspektionens sida. Det är väl också

att antaga, att en dylik förläggning skulle verka befrämjande med avseende

å den omedelbara kontakten mellan inspektionens befattningshavare och de

företag, över vilka de skola utöva tillsyn. Jämväl med hänsyn till inspektörernas

åligganden för yrkesinspektionens räkning bör eu lokal förläggning

kunna äga värde. Å andra sidan hava de sakkunniga ansett vad från kommerskollegii

sida vid olika tillfällen anförts till förmån för inspektionens förläggning

till huvudstaden förtjäna allt beaktande. Härtill kommer, att, såvitt de

sakkunniga kunnat finna, en förläggning av inspektörerna till orterna icke är

möjlig att genomföra utan en avsevärd kostnadsökning för statsverket.

Under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett sig icke böra framföra

något förslag om förändring med avseende å inspektionens förläggning.

Vad beträffar personalförhållandena å elektriska sektionen och vid inspektionen,

innefattade, såsom förut nämnts, 1925 års proposition rörande kommerskollegium

med underlydande myndigheter och kårer förslag om indragning

av den å sektionen anställda extra förste byråingenjören, vilket förslag

emellertid inom riksdagen mötte gensagor och ej ledde till åtgärd. Vid

den nu företagna granskningen av arbetet å sektionen hava besparingssakkunniga

kommit till den uppfattningen, att den ifrågavarande befattningen

— till vars åligganden i främsta rummet höra beredningen av ärenden

rörande lån från kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna samt granskning

av årsredogörelser från företag, som innehava dylika lån — svårligen

kan för närvarande undvaras. Ej heller i övrigt hava de sakkunniga funnit

skäl föreslå någon personalinskränkning inom sektionen eller inspektionen.

Medel för fortsatt anställning på extra stat av eu förste byråingenjör och

ett kontorsbiträde böra därför tillsvidare anvisas. I

I samband med framläggande av förslag om indragning av nyssnämnda

förste byråingenjörsbefattning riktade 1923 års besparingskommitté åtskilliga

1926 års besparingssakkunniga.

Den lokala

inspektionens

förläggning-.

Personal
frågor.

Arbetsfördel
ning.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Departements
chefen.

anmärkningar mot den rådande arbetsfördelningen mellan elektriska sektionen

och den lokala inspektionen. Även föredragande departementschefen

uttalade sig för en rationellare fördelning av arbetet mellan central- och

lokalmyndigheten. Jämväl besparingssakkunniga hava vid sin granskning

av verksamheten å sektionen fått det intrycket, att vissa förenklingar i

arbetet borde kunna vinnas genom en ändrad uppdelning av arbetsuppgifterna

mellan sektionen och inspektörerna. Besparingssakkunniga hava

emellertid funnit sig ej böra i detalj ingå på denna fråga utan vilja inskränka

sig till att framhålla önskvärdheten av att frågan genom ämbetsverkets

försorg upptages till förnyat övervägande.»

I fråga om förste byråingenjörstjänstens bibehållande å extra stat har jag

redan under nästföregående punkt uttalat mig. Vid bifall till mitt därvid

gjorda förslag lära jämväl medel fortsättningsvis böra beräknas till avlönande

av ett hos bemälde befattningshavare anställt extra kontorsbiträde.

Vidkommande frågan om den lokala elektriska inspektionens förläggning

hava de sakkunniga ansett vad från kommerskollegii sida vid olika tillfällen

anförts till förmån för inspektionens fortsatta förläggning till Stockholm

förtjäna beaktande.

Onekligen skulle vissa fördelar vara förenade med att inspektörerna stationerades

i sina respektive inspektionsdistrikt. Särskilt torde en sådan förläggning

av inspektionen i vissa fall vara förmånlig beträffande utövandet

av inspektionens rådgivande och upplysande verksamhet. Då emellertid,

såsom framgår såväl av den utav kommerskollegium på sin tid som av de

sakkunniga nu verkställda utredningen i ämnet, en dylik decentraliserad förläggning

av inspektörerna icke lärer vara möjlig att genomföra utan en avsevärd

kostnadsökning för statsverket, finner jag mig för närvarande icke böra

framlägga något förslag till organisationsförändring å nu ifrågavarande

område.

Vid bifall till vad jag här ovan föreslagit skulle alltså för budgetåret

1929/1930 kommerskollegii ordinarie arbetskrafter förstärkas med av extra

anslagsmedel avlönade befattningshavare till det antal, i den lönegrad och

med den begynnelseavlöning, som framgår av följande tabell:

Befattning

A kamrerar- och kassakontoret:

1 kanslibiträde.....................................

Å industribyråns elektriska sektion:

1 förste byråingenjör.........................

1 kontorsbiträde .................................

Lönegrad Begynnelseavlöning

B 7 kronor 2,520

B 24 » 7,212

B 4^_»___ 2,052

Summa kronor 11,784.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till uppehållande av kommerskollegii verksamhet,

utöver det ordinarie förslagsanslaget, för budgetåret

1929/1930 anvisa ett extra anslag av kronor 11,784.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 97

3. Korgsstaten. Den för bergsstatens personal nu gällande staten, vilken

fastställdes vid 1919 års riksdag, har följande utseende:

Norra distriktet.

Lön

Tjängtgörings-

penningar

Ortatillägg

Summa

1 bergmästare med bostadsstatiou i Luleå

eller annan inom distriktet nära post- kontor belägen ort, på ett avstånd av

högst 10 mil från nämnda stad.........

5,000

2,500

300

7,800

1 gruvingenjör med bostadsstation inom

distriktet ..... ................................

3,600

1,800

200

5,600

1 kvinnligt biträde av första graden.....

1,100

300

100

1,500

Gävle-Dala distrikt.

1 bergmästare med bostadsstation i Falun

eller något inom 3 mil därifrån i när- heten av järnväg beläget ställe ........

5,000

2,500

7,500

1 gruvingenjör med bostadsstation inom

i distriktet ....................................

3,600

1,800

5,400

1 kvinnligt biträde av första graden......

1,100

300

—

1,400

Östra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Stock- holm eller något inom 3 mil därifrån

i närheten av järnväg beläget ställe...

5,000

2,500

600

8,100

1 gruvingenjör med bostadsstation inom

distriktet ......................................

3,600

1,800

400

5,800

1 kvinnligt biträde av första graden......

1,100

300

200

1,600

Mellersta distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation å bo- stället Knutsberg med Lilla Älvstorp i

staden Nora eller annat inom 3 mil där- ifrån i närheten av järnväg beläget ställe

5,000

2,500

7,500

5.400

1.400

1 gruvingenjör med bostadsstation å

Stora gården vid Kopparberg............

3,600

1,800

1 kvinnligt biträde av första graden......

1,100

300

—

Västra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Filip- stad ............................................

5,000

2.500

7,500

1,400

1 kvinnligt biträde av första graden......

1,100

300

—

Södra distriktet.

1 bergmästare med bostadsstation i Häl- singborg eller något inom 3 mil där- ifrån i närheten av järnväg beläget ställe

5,000

2,500

7,500

1 kvinnligt biträde av första graden......

1,100

300

—

1,400

Säger

51,000

24,000

1,800

76,800

Expenser m. m.............................

Vikariatsersättningar för bergsstatstjänste

män .........

Su

mma kronor

7,500

500

84,800

Anm.: 1. För bergmästare kan lönen efter 5 år liöjas med 600 kronor. För gruvingenjör kan

lönen efter 5 år liöjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor. För kvinnligt

biträde kan avlöningen efter 5 år höjas med 200 kronor, efter 10 år med ytterligare 200 kronor

och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor; skolande av varje avlöningsförhöjning 100 kronor

anses tillhöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

2. I de fall rätt att uppbära sportler tillkommer en tjänsteman, må sådana icke åtnjutas till

högre belopp än 1,000 kronor årligen.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 131 häft. (Nr 161.) 7

[3.]

Bergsstaten.

(ordinarie

anslag.)

Bergsstatens

nuvarande

organisation.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Bergsstatens

arbetsupp
gifter.

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

På sätt framgår av anmärkning till staten, äger befattningshavare vid

bergsstaten i vissa fall och i begränsad omfattning rätt att uppbära sportler.

Till bergsstatens personal utgår vidare dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser

men däremot icke tillfällig löneförbättring.

Till bergsstatens förfogande stå sedan äldre tid tre boställen, vilka för

ändamålet till övervägande del donerats av bruksägare och bergsmän, nämligen

det vid Nora belägna bergmästarbostället Knutsberg med det därtill

hörande hemmanet Lilla Ålvstorp, bergmästarbostället i Filipstad samt den

del av gruvingenjörsbostället Stora gården vid Kopparberg, som återstår

efter en år 1915 av riksdagen medgiven försäljning. Rörande tillkomsten

av nämnda boställen hänvisas till den redogörelse, som i sådant hänseende

lämnas i kommerskollegiikommitténs och departementalkommitterades ovannämnda,

den 5 juli 1913 avgivna betänkande angående handelsdepartementet

(sid. 546 ff.). Numera tillkommer boställsförmån även bergmästaren i södra

distriktet, i det att enligt kungl. brev den 24 september 1920 såsom boställe

åt denne tjänsteman anvisats en av Höganäs-Billesholms aktiebolag såsom

gåva till Kungl. Maj:t och kronan överlämnad, i Hälsingborg belägen

fastighet.

Den för befattningsliavarne vid bergsstaten gällande instruktionen är utfärdad

den 31 december 1919 (nr 892). Bergsstatens arbetsuppgifter äro i

huvudsak följande.

Bergsstaten har att såsom första instans handlägga ärenden rörande gruvors

förvärvande och försvar enligt gruvstadgan, såsom inmutnings-, utmåls-,

vilostånds- och dylika ärenden. Den skall anvisa det område i dagen, som

innehavare av stenkolskoncession behöver för sitt arbete, samt äger bevilja

viss tids befrielse från stadgad arbetsskyldighet vid stenkolsfyndighet. Bergsstaten

skall utöva teknisk inspektion av såväl inmutningsbara fyndigheter

som stenkolsfyndigheter. Vidare skall bergsstaten upprätta utmålskartor

samt verkställa kopior av nya gruvkartor och komplettera dessa kopior. Bergsstaten

skall hava tillsyn över att vederbörliga gruvkartor bliva upprättade av

gruvägare. Upprättade gruvkartor skola av bergsstaten granskas och översändas

till kommerskollegium. Bergsstaten skall biträda vid utarbetandet av

specialbeskrivningar över fyndigheter, särskilt genom att utföra härför erforderliga

undersökningar på ort och ställe. Med gruvskogarna har bergsstaten

även att taga viss befattning. Det tillhör bergsstaten att hålla tillsyn

över användningen av hammarsmeds- och masmästarkassorna samt gruvoch

malmöreskassorna ävensom att årligen till kollegium avgiva förslag å personer

till erhållande av understöd ur armbössefonden och åtskilliga andra

kassor, som stå under kommerskollegii förvaltning. Bergsstaten har att insamla

och granska de statistiska primäruppgifterna rörande bergverken och

bruken samt insända desamma till kollegium. Därjämte skall bergsstaten

i allmänhet med uppmärksamhet följa bergshanteringens och stenindustriens

utveckling, i första hand inom sina respektive förvaltningsområden, men även,

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

i den utsträckning så kan ske, inom övriga delar av riket samt utom

riket ävensom hos kollegium väcka förslag om åtgärder till befrämjande av

dessa näringsgrenar. Vidare åligger det bergsstaten att årligen till kollegium

avgiva tjänsteberättelse för det nästförllutna året.

Härtill kommer den inspektionsverksamhet, bergsstaten enligt gällande

bestämmelser har att i arbetarskyddshänseende utöva vid bearbetningen av

inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbete.

Genom kungörelse den 5 december 1919 (nr 821) ha under bergsstatens

tillsyn i berörda hänseende lagts även stenbrott.

På sätt framgår av den förut återgivna staten är riket uppdelat i sex Distriktsinbergmästardistrikt.

Distriktens omfattning, vilken jämlikt stadgande i nyss- delninBennämnda

instruktion för bergsstatens befattningshavare bestämmes av Kungl.

Maj:t, är för närvarande följande:

norra distriktet: Norrbottens, Västerbottens, Väster norr lands och Jämtlands

län;

Gävle-Dala distrikt: Gävleborgs och Kopparbergs län;

östra distriktet: Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Södermanlands och

Västmanlands län;

mellersta distriktet: Örebro och Skaraborgs län;

västra distriktet: Värmlands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län;

södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

Förslag om inskränkning av bergmästardistriktens antal väcktes under Förslag om

förarbetena till den år 1919 beslutade omorganisationen av kommerskol- minskning av

legium och underlydande myndigheter. Även sedermera hava vid olika till- ^antal"8

fallen yrkanden i samma riktning framkommit.

Före omorganisationen funnos i vart och ett av de sex bergmästardistrik- Tiden före

ten anställda en bergmästare och en gruvingenjör. Endast bergmästarna orgLfsation

voro dock uppförda å ordinarie stat; gruvingenjörerna voro anställda mot

visst, jämförelsevis obetydligt arvode och beräknades icke vara helt upptagna

av tjänsten. De flesta gruvingenjörer innehade vid sidan av sin statstjänst

anställning hos enskilda företag inom bergshanteringen eller lärarbefattningar

vid bergsskolorna. Gruvingenjörstjänsterna torde huvudsakligen hava

varit avsedda att underlätta rekryteringen av bergmästarkåren. Några expeditionsbiträden

hade bergmästarna icke till sitt förfogande, där de icke

själva avlönade dem.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade föreslogo i sitt Kommerskoiförutnämnda

betänkande, att gruvingenjörstjänsterna skulle omorganiseras på ^giikommitdet

sätt, att de bleve ordinarie befattningar, åt vilkas skötande innehavarna JS.mental''-''

skulle uteslutande ägna sig. Vidare borde bergsstaten erhålla expeditions- komm>tterabiträde

i erforderlig utsträckning. Under sådana förhållanden ansågo sig

1913.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

kommittéerna emellertid kunna föreslå en nedsättning av antalet bergsstatstjänstemän

till att utgöra fyra bergmästare och fyra gruvingenjörer, vilka

borde fördelas på fyra distrikt så, att varje distrikt finge sin bergmästare

och sin gruvingenjör. För utförandet av de rena expeditionsgöromålen skulle

på varje bergmästarexpedition anställas ett kvinnligt skriv- och ritbiträde.

Distriktsindelningen borde lämpligen kunna bliva i stort sett den, att nordliga

delen och sydliga delen av riket bildade var sitt distrikt, mellersta

Sveriges västra del ett distrikt och dess östra del ett distrikt.

Yttranden Över kommittéförslaget hördes bergmästarna. Vad antalet bergmästaröver

kom- distrikt beträffar, anslöto sig fyra av bergmästarna till förslaget om rikets

”lagetT indelning i fyra distrikt, under det att två bergmästare förordade fem distrikt.

Kommerskollegium anförde i sitt den 9 november 1917 avgivna utlåtande

över förslaget, att kollegium för egen del, såvitt då kunde bedömas,

funne förslaget motsvara behovet av arbetskrafter. Oaktat de egentliga

bergsstatstjänstemännens antal minskades, måste nämligen enligt kollegii

mening förslaget anses tillföra bergsstaten ett betydande tillskott av arbetskraft

såväl genom gruvingenjörsbefattningarnas fulla utnyttjande för bergsstatens

arbete som genom rit- och skrivbiträdens anställande. Vad däremot

förslaget till distriktsindelning beträffade, ansåg kollegium detta innebära

en alltför omfattande och ur flera synpunkter olämplig rubbning i de då

bestående förhållandena. Kollegium höll i stället före, att ett av dåvarande

t. f. bergmästaren i södra distriktet, numera kommerserådet K. Sidenvall

upprättat förslag kunde åtminstone i huvudsak läggas till grund för den

blivande distriktsindelningen, som borde ankomma på Kungl. Maj:t. Enligt

nämnda förslag skulle distrikten, som lämpligen borde benämnas norra,

mellersta, östra och södra bergmästardistrikten, erhålla följande omfattning:

norra distriktet: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands

län;

östra distriktet: Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Västmanlands,

Örebro, Södermanlands och Gotlands län;

mellersta distriktet: Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län;

södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt

Skaraborgs län.

Framställning Mot förslaget om minskning av bergmästardistriktens antal framkommo

från före- emellertid gensagor från vissa intresserade kretsar. Till Kungl. Maj:t in”haråeHngens"

kom sålunda i februari 1918 föreningen »Bergshanteringens vänner» med

vänner> samt en framställning i ämnet. Föreningen anförde därvid, att, sedan kommittérande^av

kom- förslaget avgivits, några år förflutit, varunder gruvhanteringen varit föremerskoi-

mål för stark utveckling i flerfaldiga avseenden. Behovet av lätt tillgång

iegmm. till bergsstatens tjänstemän och ämbetslokaler hade därunder skarpt framträtt

och hos föreningen stadgat den övertygelsen, att det bleve till stor

och kännbar olägenhet, om bergmästardistrikten inskränktes i antal. Där
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

101

jämte påpekade föreningen de skäl mot den av kommittéerna föreslagna

förändringen, som enligt föreningens mening låge i gruvlagstiftningens pågående

omarbetning oeli nödvändigheten av att den lokala bergsstatens

tjänstemän hade tid till vida tätare besök vid gruvfälten än vad då förekomme.

Föreningen föreslog därför den dåvarande distriktsindelningens

bibehållande.

Kommerskollegium, som den 16 mars 1918 avgav utlåtande över framställningen,

fann därvid icke anledning att frångå sin uti ifrågavarande

hänseende förut angivna uppfattning men betonade tillika, att de arbetskrafter,

med vilka bergsstaten enligt kommittéernas av kollegium biträdda

förslag skulle utrustas, måste under alla omständigheter anses vara det

minsta, som erfordrades.

I en gemensam skrivelse till kommerskollegium den 3 juni 1918 hemställde

därefter samtliga bergmästarna, att till tryggande av den blivande organisationens

effektivitet och för bibringande av en sådan elasticitet hos organisationen,

att den måtte kunna under en avsevärd tid motstå trycket av en

växande arbetsbörda, bergsstaten måtte utrustas med sex bergmästare och

sex gruvingenjörer jämte ett skriv- och ritbiträde hos varje bergmästare.

Med överlämnande av bergmästarnas framställning till Kungl. Maj:t anförde

kollegium i skrivelse den 18 juni 1918, att kollegium vid avgivande av sitt

nyssberörda utlåtande den 9 november 1917 över kommittéförslaget ansett

sig böra i fråga om bergsstatens förseende med arbetskrafter inskränka sig

till vad som kunde anses vara oundgängligen erforderligt. Förslaget avsåge

alltså ett minimum av arbetskrafter och vore givetvis i särskild grad

betingat av sparsamhetshänsyn. De arbetsuppgifter, som redan förelåge för

den lokala bergsstatens tjänstemän eller vore avsedda att till dem förläggas,

vore emellertid i flera hänseenden av den stora omfattning och betydelse,

att de utan tvivel komme att bereda full sysselsättning även åt en så utökad

personal, som bergmästarna föreslagit. Att detta förslag innebure en

förstärkning av den lokala bergsstatens organisation, som måste komma de

intressen, densamma vore satt att tjäna, till godo, syntes kollegium säga

sig självt.

Vid omorganisationsfrågans framläggande i statsverkspropositionen till

1919 års riksdag anförde chefen för finansdepartementet, att han till fullo

biträdde syftet med kommittéernas förslag att öka bergsstatens arbetskapacitet

genom att bättre tillvarataga bergmästarnas och gruvingenjörernas kvalificerade

arbetskraft, medan för de mera mekaniska göromålen skulle anlitas

kvinnliga biträden. Med hänsyn till vad däremot anförts, syntes det emellertid

departementschefen ej lämpligt vidtaga den av kommittéerna föreslagna

inskränkningen av bergsstatstjänstemännens antal. Att alltför knappt utrusta

en tjänstemannakår, som hade att främja och i det allmännas intresse

övervaka en i kraftig utveckling stadd, för landet mycket viktig näring,

syntes departementschefen icke vara tillrådligt. Med hänsyn emellertid, vad

Framställning

Irån bergmästarna

och

kommerskollegii

yttrande

därörer.

1919 års

riksdag.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

ande den 19

september

1922.

gruvingenjörerna anginge, till svårigheten att redan då bedöma, huruvida,

utom beträffande de mest arbetstyngda distrikten, nämligen norra, GävleDala,

östra och mellersta distrikten, förhållandena betingade stadigvarande

anställning, på sätt föreslagits, av gruvingenjörer — helst genom anställandet

av skriv- och ritbiträden hos bergmästarna en del av dessas arbetsbörda

avlyftes — fann departementschefen sig böra föreslå, att av gruvingenjörerna

tillsvidare endast fyra anställdes på ordinarie stat samt de två övriga på

extra stat.

Kungl. Maj:ts i överensstämmelse härmed avlåtna framställning i ämnet

blev av riksdagen bifallen.

1902 års löne- Frågan om en minskning av antalet bergmästardistrikt upptogs emellertid

mfttés*"betänk" kort därefter ånyo av 1902 års löneregleringskommitté, som i betänkande

den 19 september 1922 framlade förslag till lönereglering för bergsstatens

personal i överensstämmelse med de principer, som kommit till uttryck i

det för den civila statsförvaltningen i allmänhet vid 1921 års riksdag antagna

avlöningsreglementet. Att kommittén i samband med frågan om ny

definitiv lönereglering för bergsstatens befattningshavare ansett sig böra

upptaga spörsmålet om ändring av bergsstatens organisation, vore, yttrade

kommittén, beroende på att kommittén vid behandlingen av löneregleringsfrågan

fått det bestämda intrycket, att organisationen av bergsstaten rönt

en tydlig inverkan av det av kristiden föranledda kraftiga uppsvinget inom

bergshanteringen, men att med avseende å dåmera inträdda förhållanden en

begränsning av bergsstatens arbetskrafter utan olägenhet borde kunna ske;

och hade kommittén funnit sig i sådant hänseende böra återupptaga det av

kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade framlagda förslaget

om inskränkning av antalet bergmästardistrikt från sex till fyra.

Vad anginge den geografiska omfattningen av de sålunda ifrågasatta fyra

distrikten, syntes kommittén någon erinran icke skäligen kunna göras mot

vad kommerskollegium i sådant hänseende förordat i sitt förutberörda utlåtande

den 9 november 1917, om ock till äventyrs erfarenheten kunde befinnas

giva vid banden, att en eller annan jämkning i den avsedda distriktsindelningen

kunde visa sig behövlig.

Yttranden över Fullmäktige i järnkontoret, vilka avgåvo yttrande över lönereglerings
^kommittémT

kommitténs förslag, förklarade sig icke vilja motsätta sig den av komförsiag.

mittén föreslagna minskningen av bergmästardistriktens antal.

Kommerskollegium anförde i sitt över kommittéförslaget avgivna utlåtande

bland annat följande. Ehuru naturligtvis en omreglering av distrikten med

därav följande delningar och flyttningar av arkiven samt omflyttning av

personalen ingalunda verkställdes utan olägenhet och kostnad samt mindre

distrikt erbjöde praktiska fördelar framför större, ville kollegium dock ej

uttala sig mot den föreslagna inskränkningen av distriktens antal. Då kommittén

sammankopplat frågan om tjänstemännens antal med den om beredande

åt bergmästarna av så hög avlöning, som kollegium ansåge erfor
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

derlig som minimum, vore detta ett ytterligare skäl för kollegium att ej

vilja i detta hänseende motsätta sig den nya omorganisationen.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (tionde huvudtiteln, sid.

27 ff.) framlade Kungl. Maj:t härpå i anslutning till löneregleringskommitténs

betänkande förslag till ny lönereglering för bergsstatens befattningshavare.

Förslaget innefattade minskning av bergmästardistriktens antal

till fyra. I vart och ett av distrikten skulle vara anställda en bergmästare,

en gruvingenjör och ett expeditionsbiträde. Den övertaliga personalen,

nämligen två bergmästare och två skrivbiträden skulle enligt Kungl.

Maj:ts förslag uppföras på övergångsstat. Ändringen i distriktsindelningen

skulle genomföras successivt i mån av inträffande ledighet å bergmästartjänsterna.

I skrivelse den 16 maj 1923, nr 10 A, anmälde riksdagen, bland annat,

att riksdagen, vid den prövning, riksdagen ägnat Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, kommit till den uppfattningen, att starka skäl talade för att

genomförandet av lönereglering för bergsstaten icke borde komma till stånd

vid 1923 års riksdag. Visserligen syntes den ifrågasatta begränsningen av

antalet bergmästardistrikt i och för sig vara fullt motiverad. Men då en

sådan inskränkning för det dåvarande icke syntes kunna ske, utan att statsverkets

utgifter för bergsstaten i allt fall närmade sig det kostnadsbelopp,

som bibehållandet tills vidare av samtliga distrikt skulle innebära, syntes

fattande av beslut om sådan omreglering skäligen kunna anstå, åtminstone

till 1924 års riksdag. Ett uppskov med antagandet av ny lönestat med

därmed förbundna villkor för bergsstatens befattningshavare syntes riksdagen

så mycket mindre kunna möta befogade gensagor, som bergsstatens befattningshavare

så sent som vid 1919 års lagtima riksdag erhållit lönereglering.

I enlighet med vad sålunda anförts fann riksdagen sig icke böra

bifalla Kungl. Maj:ts förslag utan upptog det ordinarie anslaget till bergsstaten

för budgetåret 1923/1924 med oförändrat belopp. Några medel för

anställande av extra gruvingenjörer anvisades i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag icke för tiden efter den 1 juli 1923.

Förslaget om minskning av bergmästardistriktens antal från sex till fyra

återupptogs av 1923 års besparingskommitté i dess ovannämnda betänkande

den 4 februari 1925 och tillstyrktes av kommerskollegium i över kommittéförslaget

avgivet utlåtande.

I anledning härav framlade Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr 178

till 1925 års riksdag förslag till ny ordinarie stat för bergsstaten, upptagande

fyra bergmästare, fyra gruvingenjörer och fyra kvinnliga biträden.

De övertaliga befattningshavarna, två bergmästare och två kvinnliga biträden,

skulle enligt förslaget,! på sätt jämväl år 1923 avsetts, upptagas på övergångsstat.

Någon ny lönereglering för bergsstatens befattningshavare ifrågasattes

icke i detta sammanhang. Vid förslagets framläggande anförde

1323 åra riksdag.

1923 års besparingskommittés

betänkande

den 4

februari 1925.

1925 års riksdag.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Ånyo ifrågasatt

omorganisation

av

bergsstaten

och lönereglering

för

dess befattningshavare.

1926 års besparingssakkunniga.

DUtriktsindel
ningen.

104 Kungl. Majits proposition Nr 161.

föredragande departementschefen bland annat följande. Departementschefen

funne för egen del förslaget om minskning av antalet bergmästardistrikt

från sex till fyra välgrundat. Detta vore så mycket mera förhållandet, som

redan den utredning, som föregått det vid 1923 års riksdag i samma ämne

framlagda förslaget, otvetydigt syntes departementschefen giva vid handen,

att en dylik omläggning av distriktsindelningen utan större men för arbetet

läte sig genomföra. Att så vore fallet hade ytterligare bekräftats, i det

att ju kommerskollegium — givetvis med stöd av de erfarenheter, som efter

uppgörandet av 1923 års förslag vunnits rörande arbetsbördan inom de olika

bergmästardistrikten — alltjämt funnit sig böra biträda sistnämnda förslag

Ej heller denna gång vann förslaget riksdagens bifall. I enlighet med

motionsvis framförda yrkanden uppförde riksdagen för budgetåret 1925/1926

ordinarie anslaget till bergsstaten med oförändrat belopp. Vid anmälan av

detta beslut anförde riksdagen i skrivelse den 31 maj 1925, nr 280, bland

annat följande. Beträffande den ifrågasatta indragningen av vissa bergmästardistrikt

hade i väckta motioner utförligt belysts vanskligheterna av

att under pågående revision av gruvlagstiftningen och gruvinspektionen

skrida till en dylik omorganisation, desto mer som dess verkningar ur besparingssynpunkt

syntes bliva mycket ringa. Med spörsmålet om bergsstatens

framtida organisation vore också nära förbunden frågan om nyreglering

av bergstatstjänstemännens löner, vilken fråga alltjämt avvaktade sin

lösning.

Förslagen om minskning av bergmästardistriktens antal ävensom om ny

lönereglering för bergsstatens befattningshavare hava nu återupptagits av

1926 års besparingssakkunniga.

I sitt förberörda betänkande den 19 oktober 1928 utlåta sig de sakkunniga

— efter att hava erinrat om vad förut i dessa ämnen förekommit — på

följande sätt:

»Besparingssakkunniga hava för sin del ansett sig icke kunna i förevade

sammanhang förbigå frågan om en minskning av antalet bergmästardistrikt.

Det lärer svårligen kunna bestridas, att den högst betydligt utvidgade

organisation av den lokala bergsstaten, som år 1919 tillkom, samtidigt

med att inom den centrala förvaltningen en särskild bergsbyrå upprättades,

till stor del var påverkad av den högkonjunktur, under vilken den svenska

bergverksindustrien vid tiden för omorganisationen arbetade. Chefsmyndigheten

för bergsstaten, kommerskollegium, har också vid upprepade tillfällen

och senast år 1925 vitsordat, att en inskränkning av antalet bergmästardistrikt

till fyra låter sig genomföras. De uppgifter rörande arbetet inom de

olika bergmästardistrikten, varav de sakkunniga varit i tillfälle att taga

del, hava också synts de sakkunniga visa, att en koncentration på detta förvaltningsområde

är möjlig och lämplig.

Ett skäl, som under den föregående behandlingen av föreliggande fråga

anförts mot att nu företaga en inskränkning av organisationen, har varit,

att det med hänsyn till pågående revision av gruvlagstiftningen vore ovisst,

huru bergsstatens arbetsuppgifter för framtiden komme att gestalta sig, och

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kunrjl. Maj:tu proposition Nr 161.

att man kunde räkna mod eu utvidgning av omfattningen för bergsstatens

arbete såsom resultat av nämnda revision. Med hänsyn till ovissheten om

tidpunkten, när berörda omfattande lagstiftningsspörsmål kan erhålla sin

definitiva lösning, torde emellertid detta skäl icke böra tillmätas alltför

stor betydelse. Statsförvaltningens organisation på denna liksom på andra

punkter torde böra anpassas efter de arbetsuppgifter, som med gällande lagstiftning

åvila förvaltningen. Men härtill kommer, att även vid en utvidgning

av bergsstatens uppgifter arbetet enligt de sakkunnigas förmenande

med fördel bör kunna koncentreras på ett färre antal bergmästardistrikt

och arbetsökningen i stället mötas genom att bereda bergmästarna biträde

av befattningshavare i underordnad ställning, d. v. s. gruvingenjörer. Med

ett dylikt betraktelsesätt förlorar givetvis den nyss antydda invändningen

mot en inskränkning av antalet bergmästardistrikt varje berättigande.

En omständighet, som gör, att spörsmålet om bergsstatens organisation

nu icke längre bör undanskjutas, är enligt de sakkunnigas uppfattning, att

sagda spörsmål är på det närmaste förbundet med frågan om lönereglering

för befattningshavarna vid bergsstaten. Det måste anses vara ett berättigat

önskemål, att även dessa befattningshavare snarast möjligt överföras inom

det nya lönesystemets ram. Men att företaga en lönereglering för bergsstatens

personal utan att samtidigt bringa organisationsfrågan till lösning

lärer med hänsyn till vad tidigare i ärendet förekommit knappast kunna

ifrågakomma.

Sedan riksdagen år 1925 prövade frågan om antalet bergmästardistrikt,

har ock tillkommit den nya omständigheten, att ledighet uppstått å en bergmästartjänst,

vilken för närvarande uppehälles medelst förordnande. En

minskning av bergmästardistriktens antal låter sig därför numera omedelbart

genomföra med därav följande kostnadsminskning.

Under de sakkunnigas överläggningar i frågan hava diskuterats olika Hemställan,

alternativ för genomförandet av en inskränkning av bergmästardistriktens

antal. En möjlighet, som därvid liksom även tidigare framförts, är att

organisera bergsstaten på fem distrikt. Härvid skulle lämpligen norra,

Gävle-Dala och södra distrikten lämnas oförändrade, medan från mellersta

distriktet Örebro län skulle hänföras till östra och Skaraborgs län till västra

distriktet. Besparingssakkunniga hava emellertid stannat vid att i enlighet

med de för 1923 och 1925 års riksdagar framlagda förslagen förorda, att

bergmästarnas antal, såsom också kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

tänkt sig, begränsas till fyra.

Vad distriktsindelningen beträffar, hava olika utvägar varit föremål för

de sakkunnigas överväganden. Enligt de sakkunnigas mening bör man vid

en inskränkning av distriktens antal söka såvitt möjligt är undvika eu uppdelning

av något av de nuvarande distrikten på två eller flera andra distrikt.

En dylik uppdelning kan nämligen alltid befaras medföra vissa olägenheter

och föranleda mer eller mindre dryga kostnader för delning och flyttning

av arkiven. De sakkunniga hava vid sådant förhållande stannat vid att

för sin del föreslå, att minskningen av distriktens antal genomföres så, att

mellersta och västra distrikten sammanslås till ett distrikt samt östra distriktet

sammanföres med Gävle-Dala distrikt; norra och södra distrikten skulle

alltså bibehållas oförändrade. I östra distriktet torde bergmästarexpeditionen

efter sammanslagningen med Gävle-Dala distrikt lämpligen böra förläggas

till Falun. Vad mellersta och västra distrikten angår, synes tvekan kunna

råda, huruvida bergmästarens förläggningsort bör bliva Nora eller Filipstad.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 161.

I vartdera fallet kommer ett av de till bergsstaten upplåtna boställena att

ej längre kunna tagas i bruk för ändamålet. Detta är emellertid en omständighet,

som enligt de sakkunnigas mening icke rimligen kan få utgöra

hinder för den föreslagna omorganisationen, om denna eljest befinnes välgrundad.

De båda nybildade distrikten torde böra utrustas vartdera med en bergmästare,

en ordinarie och en extra ordinarie gruvingenjör samt ett kontorsbiträde.

Löneregie- På sätt nyss blivit antytt, anse besparingssakkunniga, att i förevarande

ringsfrågan, sammanhang även bör upptagas frågan om lönereglering för bergsstatens

befattningshavare i syfte att inordna dessa under det för civilförvaltningen

i allmänhet gällande avlöningsreglementet.

De nu till bergsstatens personal utgående avlöningsförmånerna framgå

av den här förut återgivna staten. Vad angår den vissa befattningshavare

vid bergsstaten tillkommande rätten till sportler, hava de sakkunniga inhämtat

uppgifter rörande de belopp, vartill sportlerna för varje särskild befattningshavare

uppgått under åren 1925—1927. Härav har framgått, att

under denna tid bergmästarnas inkomster av lösen uppgått i medeltal för

befattningshavare och år till omkring 586 kronor. Endast för en befattningshavare

har inkomsten (under två år) stigit till maximibeloppet, 1,000

kronor. För gruvingenjörernas del hava löseninkomsterna, på ett undantag

när, uppgått till jämförelsevis obetydliga belopp.

I fråga om befattningarnas placering å löneskalan enligt det nya avlöningssystemet

anförde 1902 års löneregleringskommitté i sitt förut omförmälda

betänkande den 19 september 1922 bland annat följande.

Vad först anginge bergmästarna, hade kommittén, med fästat avseende å

kompetensfordringarna för sådan befattning och de bergmästarna åliggande

arbetsuppgifter samt under förutsättning, att kommitténs förslag om inskränkning

av antalet bergmästardistrikt från sex till fyra bleve godkänt,

ansett ifrågavarande befattningshavare skäligen böra hänföras till lönegraden

B 19. Kommittén förutsatte emellertid härvid ock, att frånsett den stämpelprovision,

som kunde tillkomma bergmästare enligt gällande författning

angående stämpelavgiften, övriga bergmästare dittills tillkommande sportler

skulle indragas och redovisas till statsverket. Bergmästarna hade visserligen

vid den vid 1919 års lagtima riksdag genomförda löneregleringen erhållit

en löneställning, som, vad de fasta avlöningsförmånerna anginge, vore lika

med den, som vid sagda tid varit fastställd för tjänstemän av dåvarande

tredje normalgraden, vilka tjänstemän vid dittills nyreglerade verk och institutioner

i regel placerats i lönegraden B 20. Erinras borde emellertid,

dels att 1919 års lagtima riksdag icke utan viss tvekan biträtt Kungl. Maj:ts

förslag om avlöningarna för bergmästare såväl som för gruvingenjörer, dels

ock att bergmästarna icke kommit i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättring

å 1,000 kronor om året, tjänstemän i tredje normalgraden allt sedan

år 1919 uppburit.

Vidkommande den vissa bergmästare dittills tillkommande förmånen av

fri bostad syntes med hänsyn till de förhållanden, varunder dylik förmån

upplåtits, avdrag å lön för innehav av denna förmån, såsom dittills, icke

böra äga rum; och syntes bestämmelserna i 22 § av avlöningsreglementet i

fråga om tjänstebostad i lägenhet, som disponeras av statsverket, icke vara

tillämpliga å ifrågavarande befattningshavare.

Beträffande därefter gruvingenjörerna, uppginge deras fasta löneförmåner

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

107

till samma belopp som do för tjänstemän av förutvarande andra normalgraden

fastställda, vilka tjänstemän i nyreglerade verk i regel placerats i

lönegraden 15 15. Gruvingenjörerna hade emellertid icke tillerkänts den

tillfälliga löneförbättring, varav nämnda befattningshavare i andra normalgraden

kommit i åtnjutande. Med hänsyn härtill och då befordringsmöjligheterna

för gruvingenjör till bergmästare syntes — även efter inskränkning

av antalet bergmästarbefattningar — kunna anses synnerligen gynnsamma,

hade kommittén funnit en placering av gruvingenjörerna i lönegraden

15 14 kunna vara skälig.

De å bergmästarexpeditionerna fast anställda kvinnliga skriv- och ritbiträdena

vore uppförda i dittillsvarande första normala lönegraden. De

av dem, som komme att ingå i den nya organisationen, syntes under benämningen

expeditionsbiträden böra hänföras till lönegraden C 2.

Kommerskollegium anförde beträffande kommitténs förslag i denna del

huvudsakligen, att förslaget innebure en relativ sänkning av bergmästarnas

löneförmåner, i det att, såsom kommittén påpekat, bergmästarna genom

1919 års lönereglering fått en löneställning, som, i vad de fasta avlöningsförmånerna

anginge, vore lika med den, som vid sagda tid varit fastställd för

tjänstemän av dåvarande tredje normalgraden, vilka tjänstemän i dittills nyreglerade

verk och institutioner i regel placerats i lönegraden B 20. Då kommittén

vid framställandet av sitt förslag erinrat, bland annat, att bergmästarna

däremot icke kommit i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättring

å 1,000 kronor om året, vilken tjänstemän i tredje normalgraden alltsedan

år 1919 uppburit, finge kollegium emellertid framhålla, att å andra

sidan bergmästarna hade förmånen att få behålla intill 1,000 kronor årligen

av uppburen lösen, vilket förhållande givetvis minskade det avstånd mellan

bergmästarnas och avsedda övriga tredjegradstjänstemäns avlöning, som

annars skulle hava förelegat. Ehuru, med hänsyn till önskvärdheten att

bergmästarna av sin tjänst åtnjöte sådana förmåner, att skickliga bergsingenjörer

kunde lockas att söka anställning å bergsstaten, kollegium helst

sett, att bergmästarnas avlöning kunnat utgå efter lönegraden B 20, ansåge

kollegium sig dock ej böra påyrka högre avlöning för bergmästarna än den

av löneregleringskommittén föreslagna. Mot den för gruvingenjörerna föreslagna

placeringen i lönegraden B 14 hade i till kollegium inkomna yttranden

flera anmärkningar gjorts och även vid sammanträde, som inför kollegium

hållits med bergmästarna, uttalats betänkligheter. Ehuru kollegium

av nyss anförda rekryteringsskäl även beträffande dessa tjänstemän hölle

före, att högre avlöning vore eftersträvansvärd, funne sig kollegium böra

biträda kommitténs förslag. Mot de kvinnliga biträdenas placering å löneskalan

hade kollegium icke heller något att erinra.

Kungl. Maj:ts framställning anslöt sig beträffande lönegradsplaceringen

till kommitténs förslag.

Enligt gällande bestämmelser hava bergmästarna och gruvingenjörerna

icke rätt till semester. Löneregleringskommittén föreslog, att bergmästarna

skulle erhålla dylik rätt i vanlig ordning, i den omfattning 21 § i avlöningsreglementet

avser. Beträffande gruvingenjörerna åter ansåg kommittén,

att för dessa befattningshavare tillgång till kompetenta och i övrigt lämpliga

vikarier knappast kunde i erforderlig omfattning påräknas, och föreslog

därför, att gruvingenjör skulle, i den mån sådant kunde ske utan hinder

för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket, kunna medgivas

tjänstfrihet med bibehållen oavkortad avlöning under högst 35 dagar

inom ett och samma kalenderår. Kommerskollegium uttalade i sitt ovan
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

nämnda utlåtande, att någon stadigvarande omöjlighet att erhålla vikarie

för gruvingenjör icke förelåge. Då det i vissa fall kunde vara av behovet påkallat

att förordna vikarie för gruvingenjör under sådan ledighet, som här avsåges,

syntes även gruvingenjör böra medgivas semester. Enär emellertid

långt ifrån alltid vikarie skulle förordnas, bleve merkostnaden sannolikt ej

avsevärd; och ansåge kollegium förslagsanslaget till vikariatsersättningar ej

behöva för här omförmälda ändamål höjas.

Departementschefen förklarade vad kommerskollegium anfört icke hava

givit honom anledning att förorda frångående av den av löneregleringskommittén

föreslagna anordningen, och Kungl. Maj:ts förslag följde jämväl på

denna punkt kommitténs framställning.

I anslutning till ett av löneregleringskommittén framställt och av kommerskollegium

tillstyrkt förslag intogs bland de av Kungl. Maj:t föreslagna

avlöningsbestämmelserna en föreskrift av innehåll, att befattningshavare vid

bergsstaten skulle vara underkastad de bestämmelser, som i särskild ordning

vore eller bleve meddelade rörande förbud att för egen eller annans räkning

driva eller hava del eller anställning i vissa företag eller för sådant företag

åtaga sig uppdrag mot ersättning.

Besparingssakkunniga hava för egen del ansett det år 1923 sålunda framlagda

förslaget väl ägnat att läggas till grund för en lönereglering för bergsstatens

personal. Enligt förslaget skulle bergmästarna placeras i dåvarande

19:e och gruvingenjörerna i dåvarande 14:e lönegraderna, d. v. s. enligt nu

gällande löneplan 29:e respektive 22:a lönegraderna. Enligt besparingssakkunnigas

förmenande måste dessa placeringar å löneskalan med hänsyn tagen

såväl till nu utgående löneförmåner som ock till de för ifrågavarande befattningar

gällande kompetensfordringar och de med befattningarna förenade

arbetsuppgifterna anses fullt skäliga. De sakkunniga kunna alltså för

sin del icke biträda de yrkanden på bergmästarnas och gruvingenjörernas

placering i 30:e respektive 24:e lönegraderna, som framförts i en av samtliga

bergmästare till Kungl. Maj:t ingiven, i statsverkspropositionen till 1928

års riksdag (tionde huvudtiteln sid. 58) omnämnd framställning. Till jämförelse

kan erinras, att yrkesinspektörerna samt sprängämnesinspektören

åtnjuta avlöning enligt 28:e och inspektörerna över elektriska starkströmsanläggningar

enligt 27:e lönegraden.

Semester torde böra i vanlig ordning beredas bergmästarna, medan beträffande

gruvingenjörerna den av löneregleringskommittén föreslagna ocli

av departementschefen år 1923 förordade anordningen med tjänstfrihet synes

böra tillämpas.

Mot den i 1923 års förslag ifrågasatta föreskriften om skyldighet för

befattningshavare vid bergsstaten att underkasta sig i särskild ordning meddelade

bestämmelser rörande förbud att för vissa företag åtaga sig uppdrag

mot ersättning hava besparingssakkunniga icke något att erinra.

I likhet med vad som skett vid tillämpning av det nya avlöningsreglementet

å andra grupper av statens befattningshavare bör även beträffande

bergsstatens personal särskild övergångsbestämmelse meddelas för att ordna

övergången från den hittillsvarande förskottsutbetalningen av lönen till den

blivande efterskottsutbetalningen. Kostnaderna för övergångsanordningen

synas böra bestridas av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Särskild föreskrift torde böra meddelas, att medel, som hittills tillkommit

bergmästarna såsom sportler av expeditionslösen, skola för tiden efter löneregleringens

ikraftträdande redovisas till statsverket.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

109

Enligt den av de sakkunniga ovan föreslagna organisationen skulle bergsstaten

komma att bestå av följande ordinarie befattningshavare, nämligen

fyra bergmästare, tre gruvingenjörer, och fyra kontorsbiträden, vartill skulle

komma två extra ordinarie gruvingenjörer. Då för närvarande finnas fem

ordinarie innehavare av bergmästartjänst samt fyra ordinarie gruvingenjörer

och fyra ordinarie kvinnliga biträden, bliva en bergmästare och en gruvingenjör

övertaliga och torde böra uppföras å övergångsstat. De sakkunniga förutsätta,

att till uppförande å övergångsstat i första hand skulle ifrågakomma

de till levnadsåren äldsta befattningshavarna, nämligen bergmästaren i

Gävle-Dala distrikt, vilken i december 1930 uppnår pensionsåldern, och

gruvingenjören i östra distriktet. Medan sammanslagningen av mellersta

och västra distrikten bör kunna genomföras fr. o. m. ingången av budgetåret

1929/1930, synes motsvarande åtgärd beträffande Gävle-Dala distrikt och

östra distriktet icke böra företagas, så länge nyssnämnda bergmästare kvarstår

å övergångsstat.

I enlighet med de sakkunnigas ovan framställda förslag torde antalet

ordinarie befattningar vid bergsstaten höra bestämmas sålunda:

Anslags
beräkning
-

Befattning Lönegrad

4 bergmästare .......................................................... B 29

3 gruvingenjörer ...................................................... B 22

4 kontorsbiträden........................................................ B 4.

Anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän vid bergsstaten lärer

böra beräknas på följande sätt:

1 bergmästare i Luleå.............................

1 gruvingenjör i Luleå ........................

1 kontorsbiträde i Luleå.........................

1 bergmästare i Falun ..........................

1 gruvingenjör i Falun ..........................

1 kontorsbiträde i Falun .......................

1 bergmästare i Nora eller Filipstad ...

1 gruvingenjör i Kopparberg .............

1 kontorsbiträde i Nora eller Filipstad

1 bergmästare i Hälsingborg ...............

1 kontorsbiträde i Hälsingborg............... I

Lönegrad

Dyrortsgrupp

Summa

B

29

c

10,980

B

22

c

7,668

B

4

c

2,676

B

29

E

10,500

B

22

E

7,212

B

4

E

2,484

B

29

C

10,020

B

22

C

6,756

B

4

C

2,292

B

29

D

10,260

B

4

D

2,388

Summa kronor 73,236.

I överensstämmelse med den anordning, de sakkunniga ovan föreslagit

beträffande kommerskollegii stat, torde från ordinarie avlöningsanslaget böra

utgå samtliga vikariatskostnader för uppehållande av ordinarie befattningar.

Från samma anslag synas jämväl kunna under övergångstiden bestridas

förekommande vikariatsersättningar för de befattningar, som uppföras å

övergångsstat.

I staten för bergsstaten bör vid bifall till de sakkunnigas organisationsförslag

vidare uppföras ett anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. Då de extra ordinarie gruvingenjörerna enligt de sakkunnigas

mening böra i likhet med motsvarande ordinarie befattningar

placeras i 22:a lönegraden, omfattande löneklasserna 20—24, skulle nämnda

anslag — med tillämpning av de regler, som enligt det ovan framställda

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

förslaget lagts till grund för beräkningen av motsvarande anslag å kommerskollegii

stat — komma att beräknas sålunda:

Grund
avlöningar
kronor
-

Avlönings
förhöj
ningar
kronor
-

1 e. o. gruvingenjör i Falun (dyrortsgrupp B) ............ 5,652 348

1 e. o. gruvingenjör i Nora eller Filipstad (dyrortsgrupp

C) ......................................................................... 5,256 324

Summa kronor 10,908 672.

I enlighet härmed och med iakttagande av att i anslaget bör ingå visst

belopp, förslagsvis 2,000 kronor, för bestridande av kostnaderna för, bland

annat, eventuellt erforderligt inkallande av tillfällig personal under ledighet

för extra ordinarie tjänsteman, bör anslaget upptagas på följande sätt:

grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst ........ kronor 10,908

avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m.,

förslagsvis...................................................................................... » 672

tillfällig personal m. in., högst .................................................... » 2,000

Summa kronor 13,580.

Därest den i staten för bergsstaten nu ingående anslagsposten till expenser

m. m., 7,500 kronor, med oförändrat belopp upptages i den nya staten, skulle

denna komma att erhålla följande lydelse:

avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag................ kronor 73,200

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., för
-

slagsanslag ................................................

........ »

13,600

expenser m. m. ............................................

........ »

7,500

Summa kronor

94,300.

övergångsstaten för bergsstaten skulle

i enlighet med

ovanstående förslag

erhålla följande utseende:

Lön

Tjänst-

görings-

Summa

kronor

penningar

kronor

kronor

1 bergmästare ..............................................

...... 5,000

2,500

7,500

1 gruvingenjör..............................................

...... 3,600

1,800

5,400

Summa kronor 12,900.

Anm. Lönen till bergmästaren kan efter 5 år höjas med 600 kronor. För gruvingenjören

kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Ortstillägg utgår till gruvingenjören vid förläggning i Stockholm med 400 kronor och vid

förläggning i Luleå med 200 kronor. I de fall rätt att uppbära sportler tillkommer en

tjänsteman, må sådana icke åtnjutas till högre belopp än 1,000 kronor årligen.

Så länge en ordinarie gruvingenjör kvarstår å övergångsstat, torde förordnande

böra meddelas å allenast en av de båda föreslagna extra ordinarie

gruvingenjörsbefattningarna. Med hänsyn härtill bör anslaget till bergsstaten

kunna upptagas till ett belopp, som med 6,000 kronor understiger de

båda staternas slutsumma, eller med 101,200 kronor.

Den nuvarande staten för bergsstaten slutar, såsom ovan nämnts, på ett

belopp av 84,800 kronor, medan slutsumman av den av de sakkunniga föreslagna

nya ordinarie avlöningsstaten belöper sig till 94,300 kronor, vilket

följaktligen innebär en höjning av 9,500 kronor. Med hänsyn till de lägre

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 161. 111

kostnaderna för dyrtidstillägg vid den föreslagna staten ävensom durtill,

att de bergsstatens befattningshavare nu tillkommande sportlerna hädanefter

skulle tillfalla statsverket, kommer den föreslagna organisationen, fullt

genomförd, att i själva verket medföra en viss kostnadsminskning för statsverket.

»

I sitt förberörda utlåtande den 12 november 1928 anmälde kominerskollegium,

jämte erinran att kollegium på sin tid anmodats att gemensamt

med socialstyrelsen avgiva yttrande över en av svenska stenindustriarbetareförbundet

gjord framställning rörande förbättrad yrkesinspektion inom

stenindustrien, att kollegium ansett sig böra i samband med avgivande av

sagda yttrande utlåta sig rörande de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag

beträffande bergsstaten.

I nyssnämnda, den 12 september 1928 dagtecknade framställning har

sagda förbund uttalat bland annat, att stenindustrien, som efter krigsutbrottet

legat lamslagen under en följd av år, först år 1922 börjat att

återhämta sig men sedan i stort sett år för år gått framåt, så att produktionen

år 1927 uppnått samma nivå som före kriget.

Förbundet påpekar därefter, att stenindustrien vore företrädd huvudsakligen

inom västra och södra gruvdistrikten samt att dessa i motsats till de övriga

distrikten saknade vid bergsstaten anställda gruvingenjörer. Genom brist

på arbetskraft bleve inspektionsverksamheten lidande. Detta vore så mycket

mera beklagligt, som den nuvarande tendensen inom stenindustrien mot

mer intensiv storbrottsdrift innebure ökade risker för olycksfall m. m.

för arbetspersonalen.

Vid 1925 års riksdag hade motionsvis yrkats avslag å då föreliggande,

i huvudsak på 1913 års kommittéförslag grundade proposition om inskränkning

av bergmästardistriktens antal till fyra, enär bergsstatens

arbetsuppgifter från år 1920, då bergsstaten fått taga befattning med

stenindustrien, ökats i mycket stor omfattning, en omständighet vartill

hänsyn icke syntes hava tagits vid förslaget om fastställande av distriktens

antal. Med hänsyn till det ökade inspektionsarbetet hade i motionen

föreslagits, att distriktens antal skulle bestämmas till fem. Det syntes

förbundet som om utan större svårigheter och utan ökade kostnader

för statsverket det i berörda motion framlagda förslaget om en indelning

i fem distrikt, vart och ett med sin bergmästare och gruvingenjör,

skulle leda till ett bättre utnyttjande av tillgängliga arbetskrafter, så att

stenindustrien komme i åtnjutande av den ökade yrkesinspektion, varav

densamma på grund av sin omfattning och stora olycksfallsfrekvens numera

vore i trängande behov.

Förbundet anhåller slutligen, att erforderliga åtgärder snarast möjligt

måtte vidtagas för ernående av ökad skyddsinspektion inom stenindustrien.

Framställning

från

svenska stenindustriarbetareförbundet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Kommer skollegii

och

socialstyrelsens

gemensamma

utlåtande

den

15 november

1928.

I två särskilda, den 15 november 1928 dagtecknade utlåtanden hava dels

kommerskollegium och socialstyrelsen avgivit gemensamt yttrande över

svenska stenindustriarbetarförbundets nyss berörda framställning, dels ock

kommerskollegium uttalat sig över besparingssakkunnigas förslag beträffande

bergsstaten. Vid utlåtandena ifråga äro fogade till kollegium inkomna

yttranden från samtliga bergmästare och gruvingenjörer ävensom

från järnkontoret, Värmländska bergsmannaföreningen och sekreteraren

i föreningen Bergshanteringens vänner.

I nyssnämnda gemensamma utlåtande den 15 november 1928 anmäla ämbetsverken

till en början, att, enär frågan om en tillfredsställande yrkesinspektionsverksamhet

i själva verket enligt ämbetsverkens åsikt kunde

lösas endast under förutsättning att densamma behörigen beaktades vid

lösningen av organisationsfrågan, denna sistnämnda fråga av berörda skäl

gjorts till det huvudsakliga föremålet för ämbetsverkens nu förevarande utlåtande.

Därvid har socialstyrelsen anmält, att styrelsen väsentligen begränsat

sitt deltagande till vad som kunde anses mera direkt sammanhöra

med bergstatstjänstemännens verksamhet som specialinspektörer inom yrkesinspektionen.

Efter att bland annat hava erinrat om de sakkunnigas förslag, enligt

vilket antalet bergmästardistrikt skulle utgöra fyra och bergsstatens personal

bestå av fyra bergmästare, tre gruvingenjörer och fyra kontorsbiträden å

ordinarie stat ävensom två extra gruvingenjörer, anföra ämbetsverken vidare

följande:

»Såsom kollegium förut haft tillfälle meddela har kollegium, då kollegium

sålunda gått in på avskaffande av två bergmästartjänster, i hög grad låtit

leda sig av sparsamhetshänsyn.

Vid varje tillfälle, då kollegium ansett sig kunna bedöma frågan endast

ur synpunkten av gagneligheten för de intressen, kollegium har att såsom

bergsöverstyrelse bevaka, har kollegium däremot uttalat sig för bergsstatens

utrustande med ett större antal arbetskrafter.

Då efterkrigsårens tryck på statsfinanserna numera betydligt lättats, synes

ju föga anledning föreligga att nu taga en sådan hänsyn till besparingar

av den ringa storleksordning, varom här är fråga, att sådana skulle få

motivera bergsstatens berövande av de arbetskrafter, som må överstiga

minimibehovet under depressionstider.

Man kan givetvis utgå från att kommerskollegiikommittén vid avgivandet

av sitt förslag, som upptog sammanlagt åtta manliga bergsstatstjänster

i fyra distrikt, avsåg en organisation, tillräcklig för de behov,

som då förelågo och kunde förutses, och alltså tog hänsyn till bergsstatens

göromål med den tillökning däri, som kunde förväntas bliva en följd av

bergsstatens befattning med yrkesinspektionen enligt 1912 års arbetarskyddslag.

Som kommitténs betänkande är dagtecknat den 5 juli 1913, bör den

kunna hava haft kännedom om bergsstatens arbeten under år 1912 eller

åtminstone 1911.

Kollegium har sökt med ledning av uppgifter om antalet in och utgående

tjänsteskrivelser å bergmästarexpeditionerna samt antalet av bergs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunt/I. Maj:ts proposition Nr 1H1.

1 li!

statens rese- och förrättningsdagar å tjänsteresor ävensom av vissa statistiskt

påvisbara förhållanden i avseende å bergshanteringen skapa sig en

uppfattning om förhållandet mellan behovet av arbetskrafter å bergsstaten

vid den tidpunkt, kommerskollegiikommittén bör hava haft i sikte, samt för

närvarande och för den framtid, varunder den nyorganisation, varom nu

iir fråga, rimligen må anses böra kunna bibehållas.

Därvid förbiser kollegium icke, att på grund av olika diarieföringssystem

jämförelse mellan arbetets mängd inom de särskilda distrikten ej

kan göras på grundval av en utredning om antalet skrivelser. Men däremot

bör, trots de med de särskilda ärendena förbundna större eller mindre

svårigheterna, som naturligtvis omöjliggöra en verklig direkt jämförelse

även inom samma distrikt, en sådan statistik angående mängden av skrivelser

kunna giva en viss ledning vid bedömandet av frågan, huruvida arbetet

inom distriktet ökats eller minskats.

Ett mera jämförbart material erbjuder antalet dagar, använda på tjänsteresor

under olika år.

Antalet rese- och förrättningsdagar för hela bergsstaten uppgick 1913 till

317, steg under kriget till en högsta siffra av 438 år 1917, sjönk under

depressionstiden till lägst 262 år 1922 och steg sedermera över 1913 års

siffra, så att det 1927 utgjorde 364.

Vissa för alla distrikt gemensamma slutsatser av en sådan undersökning

torde härvid få i första hand påpekas.

Så gott som undantagslöst betecknar året 1913 en ganska avsevärd ökning

i arbetet genom arbetarskyddslagens ikraftträdande med detta år. Krigsutbrottet

medförde för 1914 i regel sänkning, men krigets fortsättning med

därav följande högkonjunktur inom bergshanteringen en så mycket starkare

stegring i arbetets mängd. Maxima nåddes i vissa distrikt redan 1916, i

andra 1917 eller först 1918. Den härpå följande allmänna avmattningen i

affärslivet gav sig i nu förevarande avseende tillkänna genom nedgång i

antalet skrivelser och på tjänsteresor använda dagar, vilken gjorde sig

starkast gällande olika år inom olika distrikt, men som åtminstone i vissa

distrikt avbröts av uppåtgående rörelser på grund av dels den från och

med 1920 inträdda skyldigheten för bergmästarna att i allmänhet utöva

yrkesinspektion vid stenbrotten, dels det åliggande att insamla primärmaterialet

för den stenindustrien angående delen av bergsstatistiken, vilket

bergmästarna med år 1922 flngo att fullgöra, dels ock särskilda lokala omständigheter,

vartill kollegium nedan återkommer. Under de senaste åren

har emellertid i allmänhet en uppåtgående rörelse gjort sig märkbar.

Om vid en jämförelse mellan de av kommerskollegiikommittén avsedda

förhållandena och de nuvarande till den ena jämförelsepunkten väljes året

1913, varmed, som nämnts, arbetarskyddslagen trädde i kraft, har därmed

valts ett år, som i förevarande avseende visade en i allmänhet ganska starkt

stigande tendens, och de krav, som på grund av en sådan jämförelse uppställas

på bergsstatens förseende med arbetskrafter, kunna alltså icke sägas vara

mindre välgrundade än kommerskollegiikommitténs. Vid en sådan under

granskning av utvecklingen under tiden 1913—1927 distriktsvis företagen

jämförelse torde följande beaktas.

Trots efterkrigsårens depression även i Norra distriktet visar året 1921 en

tillfällig fördubbling av skrivelsernas antal, beroende på den då pågående

starka inmutningsverksamheten i Västerbottens län. Den uppåtgående rörelsen

är här sedan flera år tydlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 131 käft. (Xr 161.)

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

T Gävle-Dala distrikt torde i huvudsak en viss nedgång hava ägt rum,

men synes nu tendensen snarast vara något uppåtgående.

östra distriktet uppvisar på det hela taget en avsevärd nedgång.

Icke heller i mellersta distriktet torde arbetsbördan hava uppnått förkrigsnivån,

även om stenindustrien här föranlett åtskilligt arbete.

En säregen utveckling har ägt rum i västra distriktet, där den starkt utvecklade

stenindustrien i Bohuslän givit anledning till starkt ökat arbete.

I yrkesinspektionshänseende inträdde 1920 en mångdubbling av skrivelsernas

antal, vilket även absolut taget ökades avsevärt och senare undergått nya

stegringar. Det statistiska arbetet med stenindustrien föranledde vidare 1922

en stark ökning av arbetet.

Även södra distriktet hyser en stor stenindustriell verksamhet och företer

därför eu i åtskilliga avseenden likartad bild.

En tydlig föreställning om den stenindustriella utvecklingen i landet torde

erhållas av bilagda inom socialstyrelsen uppgjorda tabell.

Av det anförda torde framgå, att stenindustrien såsom nytt arbetsfält för

bergsstaten haft sin synnerligen stora betydelse.

Att även i norra distriktet arbetet ökats torde få hänföras till den omständigheten,

att exportgruvorna icke lida av den eljest inom gruvhanteringen

så utbredda depressionen och att i Västerbotten håller på att uppstå en

ny gruvhantering, grundad på därvarande sulfidmalmer.

Även i vissa mellansvenska län synes, särskilt i den mån exportfält där

förekomma, gruvlianteringen gå framåt, i vissa fall till och med i jämförelse

med förhållandena år 1913.

Förhoppningar kunna även hysas om gynnsammare tider för tillgodogörandet

av ädlare malmer.

Dessa förhållanden inom gruvhanteringen jämte den i stort sett framåtgående

rörelsen inom stenindustrien under den tid, bergsstaten haft att taga

befattning därmed, tyda redan de på att åtminstone i vissa avseenden ökat arbete

kan väntas för bergsstaten.

Skulle emellertid gruvhanteringen jämväl i övrigt återvinna den ställning,

den hade före kriget, vilket väl icke är så otänkbart, att man utan vidare

bör organisera bergsstaten med utgångspunkt från att så ej kommer att ske,

torde alltså bergsstatens arbete bliva av betydligt större omfattning än som

förutsågs 1913.

Då redan nu arbetet inom norra, västra och södra distrikten synes hava

vuxit utöver sin omfattning år 1913 samt det inom Gävle-Dala distrikt och

mellersta distriktet ingalunda synes uteslutet, att en stegring av arbetsmängden

förestår, samt då härtill kommer, att den nedåtgående rörelsen även i

östra distriktets arbete synes hålla på att avstanna, torde en ny allmän utveckling

i uppåtgående riktning åtminstone vara en eventualitet, varmed

man bör allvarligt räkna.

Att inom de mellansvenska distrikten för närvarande det arbete, tjänsten

omedelbart medför, icke fullt upptager den tid, bergsstaten skulle, om sådant

arbete förelåge, vara skyldig nedlägga därå, torde emellertid ej kunna

bestridas.

Innan de sannolika framtida förhållandena göras till föremål för vidare

utredningar, torde dock en ytterligare omständighet böra beaktas.

Bergsstaten är enligt gruvstadgan utrustad med ovanligt kraftiga befogenheter.

Detta är nödvändigt med hänsyn till den fara, som åsidosättande av nödiga

säkerhetsanordningar i en gruva medför. Men härav följer också, att den

inspekterande, rådgivande och eventuellt befallande myndigheten verkligen

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds proposition Nr 161. 115

måste företräda eu aktningsbjudande fond av ej blott praktisk erfarenhet

utan även teoretisk kunskap på alla de områden av tekniskt vetande, som här

tinna användning. Det måste fordras av bergstatstjänstemannen, att han

även inför en erfaren, teoretiskt kunnig gruvchef kan verka övertygande

eller åtminstone att den maktbefogenhet, som är lagd i hans hand, ej skall

genom någon lians okunnighet bliva missbrukad. Bergsstatstjänstemannen

bör därför hava såväl skyldighet som möjlighet till att grundligt följa med

utvecklingen inom sina särskilda grenar av vetenskaperna.

Till allt detta kommer nu frågan om inspektionsverksamhetens framtida

utveckling.

Sedan länge hava förhållandena ansetts påkalla eu avsevärt ökad aktivitet

ur arbetarskyddssynpunkt såväl inom gruvhanteringen som inom stenindustrien.

I anledning av eu vid 1924 års riksdag väckt motion, åsyftande överflyttande

av yrkesinspektionen i gruvorna från bergsstaten till eu ny inspektionsmyndighet,

begärde också riksdagen nämnda år, sedan den avvisat

det i motionen framförda förslaget, att Kungl. Maj:t bland annat ville låta

verkställa utredning, på vilket sätt inspektionen inom gruvindustrien kunde

göras ur yrkesfaresynpunkt så tillfredsställande som möjligt. Sedan kommerskollegium

och socialstyrelsen därefter av Kungl. Maj:t erhållit i uppdrag

att gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen, hava

ämbetsverken den 21 april 1928 avgivit utlåtande i ärendet.

Vid verkställandet av nyssberörda utredning framgick tydligt, att inspektionsfrekvensen

inom gruv- och stenindustrien måste anses alltför låg. Efter

samråd med kollegium utsände därför socialstyrelsen den 10 april 1928

till samtliga bergmästare en cirkulärskrivelse, vari bergmästarnas uppmärksamhet

fästes på angelägenheten av att för framtiden i största möjliga

mån beakta ^ behovet av ökad inspektionsverksamhet. Styrelsen uppställde

som önskemål, att _ varje i drift varande gruvföretag av något större omfattning

såvitt möjligt gjordes till föremål för genomgående grundlig inspektion

två gånger om året samt att mindre gruvföretag ävensom stenbrott

inspekterades om möjligt en gång varje år.

I skrivelse av den 29 påföljande maj till kollegium, av vilken härmed

bilägges avskrift, erinrade i anledning av detta cirkulär bergmästaren i

västra distriktet om den stora ökningen av ämbetsgöromålen på grund av

bergsstatens befattning med stenindustrien. Anhopningen av expeditionsgöromål

till första halvåret omöjliggjorde för honom inspektionsresor i avsevärd

omfattning annat än under andra halvåret. Mer än tre månader

kunde han alltsa icke disponera för inspektioner och därunder medhunnes

ungefär hälften av tillsynsområdet och icke ens det, om inspektionen skulle

ske med önskvärd grundlighet. Bergmästaren vitsordade behovet av grundligare

inspektion, men förklarade sådan icke under nuvarande förhållanden

möjlig att åstadkomma.

Han framhöll därför som ett önskemål, att med frångående av nuvarande

bergsstatsorganisation gruvingenjör anställdes i varje distrikt.

Av hänsyn till besparingssträvandena föreslog han en indelning i fem distrikt,

vart och ett med bergmästare och fast anställd gruvingeniör.»

Sedan ämbetsverken härefter redogjort för innehållet i den av svenska

stenindustriförbundet gjorda, här förut återgivna framställningen, fortsätta

de vidare sålunda:

»Måttet av den ökade inspektionsverksamhet, som sålunda från åtskilliga

håll påyrkats och om vars behövlighet tvivel ej torde kunna råda, har

kollegium sökt erfara genom bergmästarna.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Hemställan

beträffande

antalet

distrikt.

116 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 161.

Av dessas uppgifter samt av vad kollegium eljest har sig bekant angående

även andra delar av tjänsten, vilka erfordra företagande av tjänsteresor,

framgår, att man för östra distriktet bör kunna i framtiden beräkna mellan

60 och 70 rese- och förrättningsdagar årligen, i norra, Gävle-Dala, mellersta

och södra distrikten ungefär ett 100-tal samt i västra distriktet mellan

170 och 180.

Då vidare det statistiska arbetet på grundval av ingående primäruppgifter

skall utföras under förra delen av året för att kunna bilda grundval

för tabellbilagorna i bergmästarrelationerna, vilka skola vara ingivna till

kollegium senast den 15 maj, och särskilt stenindustristatistiken är synnerligen

omständlig, kunna i de stenindustriellt betonade distrikten resorna

knappast i större utsträckning påbörjas förrän vid sommarens början. Åtminstone

gäller detta den med det statistiska arbetet sysselsatta personalen.

De sakkunniga yttra, att de uppgifter rörande arbetet inom de olika bergmästardistrikten,

varav de varit i tillfälle att taga del, synts dem visa, att

en koncentration på detta område vore möjlig och lämplig.

Att en sådan koncentration är möjlig säger sig självt, men om skälen för

de sakkunnigas omdöme om dess lämplighet lämnas icke någon närmare

upplysning. Emellertid uttala de fortsättningsvis, att de vid uppgörandet

av sitt förslag ej kunnat taga hänsyn till de ytterligare arbetsuppgifter, en

ny gruvlagstiftning må kunna medföra för bergsstaten, och att även vid en

utvidgning av bergsstatens uppgifter arbetsökningen bör kunna mötas genom

att bereda bergmästarna biträde av gruvingenjörer.

Häremot kan emellertid invändas, att i bergmästarnas tjänsteutövning så

mycket beror på den personliga kontakten med bergshanteringen inom distriktet,

dess utövare och däri anställda, att allt, som motverkar denna, är

till skada. Det har i ett senare från bergmästaren i västra distriktet inkommet

yttrande, däri denne frångår sin hittills intagna ståndpunkt i avseende

å organisationen och biträder de sakkunnigas förslag härutinnan, uttalats,

att med nutida kommunikationsmedel olägenheten av distriktens ökade

storlek skulle motvägas. Det bör emellertid beaktas, att, då för en mera

brådskande tid skaffas snabbare kommunikationer, det därmed ej är sagt.

att därigenom tillgodoses något mera än det behov av tidsbesparing, som

den hastigare arbetstakten påkallar. Man kan numera icke ödsla så mycken

tid på en resa som i forna tider, och en resa, som nu kostar samma tid

som i äldre, lugnare tider, betyder säkerligen en relativt större tidsförlust

än förut. Om också detta har sin betydelse mest vid jämförelse mellan

skilda tider, kan det ej bestridas, att vid eu jämförelse mellan helt närliggande

tidpunkter en fördubbling av storleken av ett distrikt måste medföra

dels ökade svårigheter för bergmästaren att hålla sig på det löpande med

vad som därinom bör vara av intresse för honom samt dels ökad kostnad

och tidsspillan för såväl bergsstatens förrättningsresor som allmänhetens

besök å bergmästarexpeditionen. Det torde få anses föga lyckligt om bergmästarexpeditionerna

skulle komma att utvecklas till ett slags ämbetsverk

under chefskap av bergmästare, som mera skulle komma att utöva en arbetsledande

verksamhet å expeditionen än träda i direkt förbindelse med

bergshanteringen och allmänheten.

Varje inskränkning i distriktens antal anser kollegium av anförda skäl

i och för sig vara ägnad att medföra olägenheter, men med hänsyn till det

läge, vari hela denna fråga kommit, vill kollegium, om därmed kan vinnas

en önskvärd lönereglering, som tillgodoser behovet att erhålla väl kvalifi
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kunr/I. Muj:ts proposition Nr 161. 117

ce rade befattningshavare å bergsstaten, ej motsätta sig minskning av antalet

distrikt.

Mot indragningen av två bergmiistartjänster måste göras invändningar

även på grund av den försvåring av bergsstatens rekrytering, som blir en

följd härav. För närvarande äro ju de högre tjänsterna å bergsstaten till

antalet två flera än de lägre, enligt förslaget bleve de lägre till antalet eu

mera än de högre. Då redan nu vissa rekryteringssvårigheter yppat sig,

måste kollegium även av detta skäl varna för en sådan anordning.

En utredning om befordringsutsikterna för nuvarande gruvingenjörer har

förebragts i gruvingenjören Stahres yttrande. Även om däri gjorda beräkningar

angående sannolika befordringsmöjligheter kanske icke i varje fall

äro de sannolikaste, kvarstår dock, att befordringsutsikterna, i händelse de

sakkunnigas förslag genomföres, skulle vara synnerligen oförmånliga.

De sakkunniga hava haft under övervägande en organisation med fem

distrikt, men utan närmare angivande av skälen därför stannat vid att föreslå

allenast fyra distrikt.

Skulle skälet ligga i den besparing, de sakkunniga beräkna skola uppkomma

av att i båda fallen lika stort antal tjänstemän fördelas på fyra

distrikt i stället för på fem, må erinras, att denna besparing skulle uppgå

till allenast skillnaden mellan en bergmästares och en gruvingenjörs avlöning

samt inbesparande av en biträdeslön och vissa av kostnaderna för

en bergmästarexpeditions expenser, varemot skulle tillkomma kostnaden för

den extra skrivhjälp, som kunde bliva erforderlig genom minskningen av

antalet biträden, och jämväl kostnaden för längre tjänsteresor. Därjämte

blir ju själva organisationskostnaden större ju mera genomgripande omorganisationen

blir.

Det belopp, varmed kostnaden för en organisation å fem distrikt skulle

överskjuta den för organisation å fyra distrikt, bleve följaktligen obetydligt

eller i varje fall ej av den storleksordning, att merkostnaden bör få inverka

avgörande.

Då av ovan belysta synpunkter torde tydligt framgå, att indelning i fem

distrikt är att vida föredraga framför indelning i fyra med hänsyn till

effektiviteten av bergsstatens verksamhet, och kostnadsskillnaden är obetydlig,

får kollegium alltså tillstyrka, att bergsstaten i överensstämmelse med

ett av de sakkunniga övervägt förslag organiseras å fem distrikt.

Vid avgörandet av frågan huruvida antalet bergmästare och gruvingenjörer

kan sänkas från nuvarande 10 till föreslagna 9, måste hänsyn tagas

till föreliggande möjligheter att utnyttja bergsstatens arbetskrafter på ett

praktiskt sätt. Kollegium förutsätter, att nu förefintliga sådana möjligheter

ej skola komma att beskäras. I sådant avseende bör beaktas, att enligt den

för bergsstatens befattningshavare nu gällande instruktionen av den 31 december

1919 (nr 892) Kungl. Maj:t bestämmer omfattningen av bergmästarnas

distrikt och kollegium de i stat uppförda befattningshavarnas förläggningsorter,

varjämte, bland annat, gruvingenjör är skyldig att dels vid förordnande

inträda som vikarie för bergmästaren i distriktet dels ock under högst

tre månader årligen tjänstgöra hos kollegium eller inom annat distrikt. En

ytterligare instruktionsbestämmelse till befordrande, bland annat, av förevarande

syfte är given i § 3, enligt vilken befattningshavarna hava att

ställa sig till efterrättelse kollegii föreskrifter rörande göromålens art och

fördelning mellan befattningshavarna, om dessas inbördes befogenhet samt

om tjänsteutövningen i övrigt.

Hemställan

beträffande

antalet

tjänster.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Särskilt uttalande

av

socialstyrelsen.

Erinrande om vad ovan anförts angående bergsstatens arbete och arbetsbördans

sannolika ökning får kollegium särskilt betona, att, då kollegium

den 28 februari 1925 senast uttalade sig i omorganisationsfrågan, kollegium

saknade kännedom om senare statistiska uppgifter angående stenindustrien

än dem, som avsågo år 1923. Sedan dess har emellertid, såsom framgår av

socialstyrelsens förut åberopade, bilagda tabell, arbetarantalet inom denna

hantering ökats med mer än sextio procent samt även i övrigt en mycket

stark utveckling skett, varför nu föreligga helt andra förutsättningar för

kollegii ståndpunktstagande än vid avgivandet av 1925 års yttrande. Kollegium

kan numera ej biträda förslag om en sådan beskärning av bergsstaten

som 1925 ifrågasattes. Däremot finner kollegium den nu föreslagna

sänkningen av antalet tekniskt utbildade befattningshavare å bergsstaten

kunna tagas under övervägande.

I flera av de inkomna yttrandena avstyrkes visserligen en sådan sänkning,

men kollegium har övertygat sig om att en sådan indelning i fem

distrikt kan verkställas, att antalet befattningshavare, om kollegii ovannämnda

befogenheter utnyttjas, kan under nu rådande förhållanden begränsas

till 9.

Med hänsyn till ej blott sannolikheten av en ökning av det arbete, som

föranledes av bergsstaten nu åvilande uppgifter, utan även möjligheten av

att genom ny gruvlagstiftning nya arbetsuppgifter tillkomma, synes dock

varaktigheten av denna lösning ej säkrad. Givetvis kommer, om förhållandena

utveckla sig i sådan riktning, att förstärkning av arbetskrafterna åter

erfordras, framställning därom att göras.

Kollegium får alltså under ovan angivna förutsättningar tillstyrka, att, i

anledning av förbundets framställning och de sakkunnigas förslag, åtgärd

vidtages av Kungl. Maj:t för bergsstatens omorganisation på det sätt, att å

densamma, sedan omorganisationen fullständigt genomförts, skola vara anställda

5 befattningshavare i bergmästares och 4 befattningshavare i gruvingenjörs

tjänsteställning samt 5 kontorsbiträden.»

Socialstyrelsen, som ansett sig icke hava haft anledning att ingå på ett bedömande

i detalj av den föreliggande organisationsfrågan, har för sin del i allmänhet

framhållit den synnerliga vikten av att icke sådana beskärningar vidtoges

i bergsstatens nuvarande organisation, som kunde äventyra tillgodoseendet av

det starkt grundade kravet på en effektiv arbetarskyddstillsyn inom ifrågavarande

särskilt riskfyllda arbetsområden. Med avseende härå har det av

de sakkunniga framlagda organisationsförslaget icke synts styrelsen erbjuda

tillräcklig garanti, utan måste styrelsen uttala den uppfattningen, att en beskärning,

som ginge utöver vad kommerskollegium nu ansett sig kunna godtaga,

skulle innebära risk för att nyssberörda krav på en effektiv arbetarskyddsinspekti

on icke kunde förverkligas.

Den i ämbetsverkens utlåtande åberopade, inom socialstyrelsen upprättade

tablån över tillsynsverksamheten inom gruvindustrien har följande utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition Nr 161.

11!)

Uppgifter rörande stenindustrien1

Uppgifter rörande bergmästarnas hela

tillsynsverksamhet för arbetarskyddet''

Till synsorgan

År

liegist-

rerade

arbets-

ställen

Inspekterade ar- betsställen

j Därvid

Antal sysselsatta

arbetare

1

Totala an- talet arbe- tare vid

stenin- dustriella

anlägg- ningar1 2

Kese- och

förrätt- ningsdagar

Arbets- ställen, till

vilka läm- nats skrift- lig anvis- ning

Inkomna

olycksfalls-

anmälningar

Yrkesinspek-

1918

479

56

1,311

törer .........

1919

472

140

2,546

Bergmästare...

1920

407

143

2,524

224

33

2,110

1921

667

189

4,220

7,898

196

27

2,004

1922

644

107

2,499

8,271

174

21

2,450

1923

691

146

3,020

10,329

202

31

2,920

1924

891

210

6,023

13,219

225

37

3,554

1925

1,235

359

10,273

16,410

317

75

4,110

1926

1,306

215

4,725

16,738

263

28

3,286

1927

1,381

315

8,697

16,646

308

50

4,986 |

Kommerskollegium erinrar till en början om att kollegium redan tillsammans

med socialstyrelsen i nyss återgivna utlåtande tagit ställning till

frågan om bergsstatens organisation, därvid kollegium, under förutsättning

uv en sådan lönereglering, som tillgodosåge behovet av att erhålla väl kvalificerade

befattningshavare å bergsstaten, samt av bibehållandet av vissa

organisationens anpassningsförmåga tryggande föreskrifter, förordat en indelning

i fem distrikt. De organisatoriska föreskrifter, som utgjorde en

förutsättning för att kollegium kunnat tillstyrka antagandet av en sådan

organisation, avsåge huvudsakligen Kungl. Maj:ts rätt att reglera distriktens

gränser samt kollegii befogenhet att bestämma befattningshavarnas förläggningsorter

ävensom medgivandet för kollegium att förordna gruvingenjör att

viss tid årligen tjänstgöra utom det distrikt, dit han vore förlagd.

Kollegium ingår härefter på frågan, huruvida de sakkunnigas förslag

beträffande lönesatserna kunde anses tillfredsställande. I detta hänseende

utlåter sig kollegium på följande sätt:

»De lönesatser, som de sakkunniga föreslå för bergmästare och gruvingenjörer,

äro desamma, som löneregleringskommittén förut funnit skäligt föreslå

för dem. Över detta förslag yttrade kollegium, att det innebure

en relativ sänkning av bergmästarnas löneförmåner. Ehuru det vore

önskvärt, att bergmästarna av sin tjänst åtnjöte sådana förmåner, att

skickliga bergsingenjörer kunde lockas att söka anställning å bergsstaten,

1 Siffrorna för yrkesinspektörerna åren 1918 och 1919 avse hela stenindustrien, siffrorna för

bergmästarna åren 1920—1927 avse den grövre stenindustrien. Siffrorna för yrkesinspektörerna

för samma tid rörande den till sin omfattning väsentligt mindre betydande finare

stenindustrien hava utelämnats.

2 Enligt statistiken över bergshanteringen.

Kommerskollegii

utlåtande

den

15 november

1938.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

samt kollegium därför helst sett, att bergmästarnas avlöning kunnat utgå

efter lönegraden B 20 — vilken enligt 1921 års lönesystem svarade mot

den av bergmästarna för dem enligt vad nedan nämnts nu påyrkade lönegraden

B 30 — ansåg sig kollegium dock ej böra påyrka högre avlöning

för bergmästarna än den av löneregleringskommittén föreslagna. Ehuru av

nyss berörda rekryteringsskäl även beträffande gruvingenjörerna en högre

avlöning än den av kommittén föreslagna enligt lönegraden B 14 — d. v. s.

nuvarande B 22 — varit eftersträvansvärd, biträdde kollegium kommitténs

förslag också härutinnan.

En avskrift av den av de sakkunniga omnämnda framställningen om

lönereglering, som bergmästarna i december 1926 ingåvo till kollegium,

linnes bilagd det från bergmästaren i västra distriktet ingångna yttrandet

över de sakkunnigas förslag, och kollegium tillåter sig hänvisa till den

däri gjorda grundliga utredningen angående utvecklingen av bergsstatens

lönefråga. På grund av denna utredning framställde bergmästarna förslag

om placering i 30:e lönegraden för sig och i 24:de för gruvingenjörerna.

I den skrivelse, varmed kollegium överlämnade framställningen till Eders

Kungl. Maj:t, erinrade kollegium om löneregleringskommitténs förslag och

vad kollegium anfört däröver, varefter kollegium tillfogade, att kollegium

funnit, att med de av kommittén föreslagna avlöningarna begynnelseavlöningsförmånerna

skulle för två bergmästare bliva sämre än vad som

kunde påräknas enligt nuvarande lönesystem. Då detta icke borde bliva

följden av en lönereglering samt då kollegium i sitt förberörda utlåtande i

annat sammanhang tydliggjort, att kollegium vid avfattandet av detsamma

i särskilt hög grad låtit sig ledas av sparsamhetshänsyn, uttalade kollegium,

att, om kollegium nu linge i mindre mån taga hänsyn till dessa, det enligt

kollegii mening vore önskvärt och rättvist, att bergmästarna erhölle

den högre avlöning, varom de gjort framställning.

Beträffande gruvingenjörernas avlöning yttrade kollegium, att kollegium

vid avgivandet av sitt förberörda utlåtande bortsett från gruvingenjörernas

eventuella sportelrätt, enär på grund av rådande faktiska förhållanden endast

en av dem kunde som ett regelbundet tillägg till avlöningen påräkna

sportler i avsevärdare omfattning. Att teoretiskt taget sportelrätt kunde

inträda för dem alla vore dock obestridligt. För ifrågavarande gruvingenjör

skulle avlöning enligt löneregleringskommitténs förslag icke hava inneburit

någon förbättring och för en gruvingenjörstjänst skulle detta förslag hava

medfört till och med sämre såväl begynnelse- som slutavlöning. Finge kollegium

jämväl i detta avseende taga mindre hänsyn till sparsamhetssynpunkten

än till billighet och omsorg om bergsstatens rekrytering med personer,

som genom sin duglighet besutte erforderlig auktoritet, skulle kollegium

med stor tillfredsställelse hälsa en lönereglering, varigenom gruvingenjörerna

erhölle avlöning enligt lönegraden B 24.

På grund av den uppåtgående rörelsen inom bergshanteringen hava sportlerna

numera i regel stigit och det ånyo upptagna förslaget om den för

bergsstaten så ogynnsamma löneregleringen har alltså icke vunnit i förmånlighet.

De av de sakkunniga föreslagna lönerna skulle, om man därå tillämpar

nu gällande regler för dyrtidstillägg och tager hänsyn till sportlerna, sådana

de utföllo år 1927, men bortser från barntilläggen, innebära i jämförelse

med de nuvarande löneförmånerna de förändringar, som framgå av nedanstående

siffror:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

L21

Begynnelseavlöning.

Slutavlöning.

Bergmästare i Luleå

+ 335: -

+

1,175:

» » Falun

........... -!- 260: 95

1,003:7 5

» å Knutsberg ....................

............ - 517:40

-f-

355: —

(ev. i Filipstad)

............ (— 11:70)

( +

817: so

» i Hälsingborg

............ T 582:

+

1,368: —

Gruvingenjör i Luleå

............ - 244: 74

—

64: 18

» » Falun ............................

106: 6 2

4-

249:02

» » Kopparberg ................

320:64

220:72

Biträde i Luleå........................................

............ 4- 944: 5 2

-j-

864:84

» » Falun........................................

........... 690: 16

—L

553:84

» » Filipstad ................................

............ r 491: 92

+

298: 9 6

» » Hälsingborg............................

........... + 591:04

+

426:4o

Sålunda äro visserligen biträdeslönerna tillfredsställande reglerade, men är

detta långtifrån fallet med lönerna för de kvalificerade tjänstemännen.

Tvärtom uppvisar ju beträffande dessa i åtskilliga fall den föreslagna placeringen

en lönereglering bakåt och i de fall, där någon lönesats visar

avsevärd förbättring, är detta så gott som undantagslöst vid bergmästarnes

slutavlöning. I jämförelse med nuvarande organisation skulle emellertid

den av kollegium förordade organisationen innebära en försämring av utsikterna

för befordran till bergmästare, ehuru långt ifrån i samma grad som

enligt de sakkunnigas förslag. Det kan därför befaras, att ofta nog bergmästare

ej hinner införtjäna de ålderstillägg, som betinga en sådan högre

slutavlöning.

Kollegium har redan under nuvarande bättre befordringsutsikter funnit avsevärda

svårigheter råda vid rekryteringen av bergsstaten. Dessa bero givetvis

till en del på den osäkerhet om framtidsutsikterna å denna bana, organisationsfrågans

oupphörliga upprivande måste framkalla. Då senast ett

förordnande som gruvingenjör fanns ledigt, anmälde sig sålunda endast en

sökande. Men även förut under den tid, då nuvarande organisation och

avlöningsbestämmelser gällt, har tilloppet av sökande till bergsstatstjänster

ingalunda varit sådant, att därav skulle hava kunna slutas, att dessa i allmänhet

vore begärliga. De ekonomiska förmåner, som bergsstatstjänsterna

erbjuda, äro ej heller sådana, att kollegium kan annat än under depressionstider,

då icke ens dugliga bergsingenjörer alltid kunna få anställning i

privat tjänst, påräkna att erhålla dugliga sökande utom kretsen av de på

bergsstaten redan anställda. Med de avlöningar, de sakkunniga förorda,

skulle icke ens med inräknande av dyrtidstillägg och samtliga förmåner

enligt avlöningsreglementet en gruvingenjörs slutavlöning uppgå till värdet

av de avlöningsförmåner han i tjänst hos ett större enskilt företag skulle

hava kunnat betinga sig. Kollegium vill i detta sammanhang erinra därom,

att enligt § 12 av bergsstatens instruktion till erhållande av befattning som

bergmästare eller gruvingenjör kan förekomma endast den, som vid gruvfält

fullgjort praktisk tjänstgöring av mera maktpåliggande beskaffenhet.

Att bergmästares avlöning icke ens tillnärmelsevis uppgår till den avlöning,

som de hans kontrollerande verksamhet underkastade enskilda gruvcheferna

merendels åtnjuta, torde vara uppenbart. Kärtill kommer, att

innehav av tjänst å bergsstaten icke erbjuder någon trygghet för andra än

de tjänstemän, som erhållit fullmakt, d. v. s. blivit anställda vid sådan

tidpunkt då för tillfället omorganisation ej avvaktats, något som för bergsstatens

vidkommande alltsedan 1910 varit fallet blott några år närmast

Lönegrader.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Antalet ordinarie

befattningsharare.

Katt till semester

lör gruvingenjörerna.

122 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 161.

efter genomförandet av 1919 års organisation. Slutligen bör beaktas, att

icke ens det företräde framför enskild tjänst, vilket statstjänsten haft på

grund av därmed förbunden rätt till pension, kvarstår i samma mån som

hittills, då de privatanställdas pensionsfråga börjar ljusna. På de områden,

där staten måste konkurrera med näringarna om de dugligaste arbetskrafterna,

kunna fördenskull icke längre statstjänstemännens löner hållas på

samma låga ^ nivå som hittills. Då ej heller statsverkets ekonomiska läge

numera är sådant, att en i och för sig lovvärd sparsamlietssynpunkt måste

utesluta hänsynstagande till andra skäliga intressen, får kollegium tillstyrka,

att bergmästarna placeras i lönegraden B 30 och gruvingenjörerna i lönegraden

B 24.»

Kollegium upptager härefter till behandling övriga av de sakkunniga

beträffande bergsstaten framställda förslag och anför beträffande dessa spörsmål

följande:

»Såsom torde framgå av vad i det gemensamt med socialstyrelsen avgivna

yttrandet anförts angående bergsstatens arbetsbörda, finner kollegium ej någon

anledning att vid omorganisationen utgå från att vissa tjänstemän skulle

framdeles ej erfordras och därför nu icke böra uppföras på ordinarie stat.

Kollegium får därför påyrka, att samtliga 9 kvarstående bergsstatsbefattningar

uppföras å ordinarie stat.

Vid en indelning av riket i 5 bergmästardistrikt skulle givetvis erfordras

5 ordinarie kontorsbiträden. Därtill komme eventuellt av bergmästaren

i västra distriktet i yttrande över besparingssakkunnigas förslag

uppgivet behov av extra skrivhjälp inom nämnda distrikt. Huruvida sådant

behov kommer att föreligga även vid en indelning i 5 distrikt kan kollegium

ej nu bedöma, men då för närvarande 6 biträden äro anställda å

bergsstaten och indragning av ett distrikt knappast minskar skrivgöromålens

omfattning, skulle det kunna ifrågasättas, huruvida ej för säkerhets skull

anslag till ett extra skrivbiträde bör förefinnas eller ock en däremot svarande

ökning ske i expensanslaget. Å andra sidan torde indragningen av

en bergmästarexpedition komma att medföra någon minskning i behovet av

expensmedel, vilken besparing emellertid, med hänsyn till sannolikheten av

att indragningen komme att träffa en av de billigaste expeditionerna, ej

torde böra beräknas till mera än 500 kronor. Vid sådant förhållande synes

det icke uteslutet, att det nuvarande expensanslaget kan komma att räcka

även till den extra skrivhjälp, som blir erforderlig, och kollegium vill därför

ej nu göra framställning om höjning därav.

De sakkunniga föreslå, att gruvingenjörerna ej skola erhålla semesterrätt

utan endast rätt till tjänstfrihet med bibehållen oavkortad avlöning under

högst 35 dagar inom ett och samma kalenderår.

De återgå även härutinnan till löneregleringskommitténs förslag.

Mot det härför åberopade skälet, nämligen att tillgång till kompetenta

och i övrigt lämpliga vikarier knappast kunde i erforderlig omfattning påräknas,

uttalade kollegium, att någon stadigvarande omöjlighet att erhålla

vikarie för gruvingenjör icke förelåge, enär å bergsstaten funnes extra

ordinarie tjänstemän, och det vid tillfällen kunde inträffa, att kollegium

förfogade över lämplig sådan. Då det i vissa fall kunde vara av behovet

påkallat att förordna vikarie för gruvingenjör under sådan ledighet,

ansåg kollegium även gruvingenjör böra medgivas semester. Enär emel
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

123

lertid långt ifrån alltid vikarie skulle förordnas, bleve merkostnaden sannolikt

oj avsevärd.

Något motskäl, på grund varav de sakkunniga ej kunnat tillstyrka sådan

semesterrätt, har ej av dem anförts, och kollegium, som önskar hava denna

möjlighet att genom förordnande som gruvingenjör giva e. o. tjänsteman

tillfälle att visa sin duglighet för bergsstatstjänsten, har alltså icke någon

anledning att frångå sin ståndpunkt.

I anledning av de sakkunnigas uttalande om skyldighet för befattnings- Särskilda behavare

vid bergsstaten att underkasta sig i särskild ordning meddelade stämmelser för

bestämmelser rörande, bland annat, förbud att för vissa företag åtaga sig havare''vid

uppdrag mot ersättning hava fullmäktige i järnkontoret påpekat samman- bergsstaten,

hanget mellan ett sådant förbud och löneförmånerna och hava därvid uttalat

förhoppningen, att detta förbud icke göres alltför snävt, utan att tillfälle

beredes befattningshavarna att genom speciella uppdrag komma i den

kontakt med hanteringen och dess utövare, som är så nödvändig för att de

skola kunna följa med utvecklingen inom densamma.

Kollegium, som icke i och för sig har något att erinra mot de avsedda

inskränkande bestämmelserna, förutsätter som givet, att desamma komma

att givas den avfattningen och handhavas på sådant sätt, att därav icke

följer någon sådan skada, som fullmäktige befara, utan att de endast komma

att verka i en för tjänsten gynnsam riktning.»

Beträffande för den nya organisationens genomförande erforderliga förberedande

åtgärder m. m. har kollegium uttalat sig på följande sätt:

»Enligt kollegii förslag skulle antalet ordinarie befattningar å bergsstaten För organisaefter

genomförd omorganisation bliva följande: tionens genom
-

Före den nya organisationens fullständiga genomförande skulle vissa förberedande

åtgärder bliva erforderliga. Främst skulle erfordras beslut om

den nya distriktsindelningen och om förläggningsorterna. Först härefter

kunna befattningshavare, som på grund härav måste flytta till annan ort,

träffa avgöranden angående sin bostadsfråga, erforderliga åtgärder vidtagas

i avseende å arkiven, inventarierna och bokbestånden i distrikt, som i något

avseende skola undergå förändringar, o. s. v. En viss övergångstid skulle

därför kunna bliva till visst gagn för det allmänna, och därunder finge

även sådan befattningshavare, som på grund av naturen av sin anställning

ej kan påräkna att vinna inträde å den nya staten, tid och tillfälle att skaffa

sig annan anställning.

Vid den senaste stora omregleringen av bergmästardistrikten enligt nådiga

skrivelsen till kollegium den 30 november 1874 (Sv. förf.-saml. nr 103) fingo

vissa personliga hänsyn till dåvarande befattningshavare göra sig hörda.

På samma sätt torde nu billighets- och skälighetshänsyn böra föranleda, dels

att den nuvarande bergmästaren i östra distriktet, vilken nästa januari

månad uppnår en ålder av 62 år, i enlighet med sin önskan får behålla sitt

nuvarande distrikt och kvarbo i Stockholm till sitt avskedstagande, dels att

de båda bergsstatstjänstemän, som under förra året förflyttades till Knutsberg

vid Nora och Kopparberg i mellersta distriktet, icke skola behöva företaga

nya flyttningar därifrån för att måhända efter endast något år even
-

5 bergmästare......

4 gruvingenjörer

5 kontorsbiträden

Lönegrad

. B 30

. B 24

B 4.

förande erforderliga

förberedande

åtgärder

m. m.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Anslagsberäk
ningar.

124 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 161.

tuellt åter ditflytta och dels slutligen att den tjänsteman, som nu uppehåller

gruvingenjörstjänsten i norra distriktet, ej heller skall behöva den 1 juli

1929 lämna sin tjänst för att, om han vid nästa ledighet å gruvingenjörstjänst,

d. v. s. sannolikt i december 1930, söker sådan tjänst, förmodligen

återfå den.

Med hänsyn till den synnerliga önskvärdheten att undvika dessa flyttningar

med därav följande kostnader och andra olägenheter, icke minst

beträffande tjänsteutövningen, vore det av värde, om med distriktens omreglering

kunde få anstå så länge bergmästaren i östra distriktet kvarstår,

alltså till januari 1932.

Vid bifall härtill har kollegium, med utgångspunkt från nuvarande personalförhållanden

å bergsstaten, tänkt sig personalfrågans ordnande under

övergångstiden på följande sätt.

Den enda omflyttning, som kollegium förutser bliva erforderlig snarast

möjligt, är överflyttandet av en gruvingenjör till Filipstad. Lämpligast

torde bliva att ditflytta gruvingenjören i Stockholm. Som bergmästaren i

Stockholm har tjänsterum i kollegii lokal, kan i regel visst biträde beredas

honom på kollegii bergsbyrå, och skulle behov av hjälp med besiktningar

erfordras, torde härför kunna erhållas tillfälligt biträde av gruvingenjör i

angränsande distrikt.

Under övergångstiden skulle givetvis icke flera än 5 bergmästartjänster,

4 gruvingenjörstjänster och 5 kontorsbiträdesbefattningar få vara besatta

med ordinarie innehavare och de vakanta tjänsterna skötas på förordnande.

»

Beträffande anslagsberäkningarna utlåter sig kollegium sålunda:

»För 1929/1930 skulle i enlighet med vad ovan uttalats staten för bergsstaten

bliva följande:

Lönegrad Dyrortsgrupp Summa

1 bergmästare i Luleå ...........................

B 31)

G

11,460

1 gruvingenjör i Luleå ......................

.................. B 24

G

8,580

1 kontorsbiträde i Luleå.......................

B 4

G

2,676

1 bergmästare i Falun........................

.................. B 30

E

10,980

1 gruvingenjör i Falun .....................

.................. B 24

E

8,100

1 kontorsbiträde i Falun......................

.................. B 4

E

2,484

1 bergmästare i Stockholm ...............

B 30

G

11,460

1 kontorsbiträde i Stockholm ..............

................. B 4

G

2,676

1 bergmästare på Knutsberg i Nora

socken .... B 30

B

10,260

1 gruvingenjör i Kopparberg ..........

B 24

C

7,620

1 kontorsbiträde i Nora socken.........

.................. B 4

B

2,196

1 bergmästare i Filipstad ..................

B 30

C

10,500

1 gruvingenjör i Filipstad..................

.................. B 24

C

7,620

1 kontorsbiträde i Filipstad ..............

.................. B 4

C

2,292

1 bergmästare i Hälsingborg..............

.................. B 30

D

10,740

1 kontorsbiträde i Hälsingborg..........

.................. B 4

I)

2,388

112,032.

Expensanslag ........................................

...... 7,500

119,532.

Därvid skulle bergmästartjänsten

i mellersta distriktet

stå

vakant och

såsom nu är fallet uppehållas av ordinarie gruvingenjören i distriktet. Å

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kunyl. May.ts proposition Nr 161.

125

gruvingenjörstjänsten i samma distrikt skulle som nu gruvingenjören i norra

distriktet förbliva placerad och dennes tjänst i norra distriktet uppehållas

på förordnande av den nu därtill förordnade e. o. bergsstatstjänstemannen.

Då nu endast fyra kontorsbiträdesbefattningar äro besatta med ordinarie

innehavare, skulle den ena av de två nu på förordnande uppehållna kontorsbiträdesbefattningarna

förses med ordinarie innehavare.

För budgetåret 1930/1931 skulle staten bliva densamma. Under detta årskulle

bergmästaren i Falun avgå. Bergmästartjänsten i Falun torde, då

någon ändring av Gävle-Dala bergmästardistrikt icke skulle äga rum, i

samband härmed givas ny ordinarie innehavare. Efter den gruvingenjör,

som då lärer bliva befordrad, torde nuvarande t. f. gruvingenjören bliva

ordinarie, men skulle under tiden därefter intill organisationens slutliga

genomförande efterträdare åt honom icke nämnas.

Under en del av detta år komme alltså avlöningen till en gruvingenjör

att besparas.

Under det sista övergångsåret bleve staten fortfarande densamma, men

komme att inbesparas under första halvåret en gruvingenjörsavlöning och,

sedan bergmästaren i Stockholm avgått, dennes och hans kontorsbiträdes

avlöningar.

Vid bergmästarens avgång skulle nämligen kontorsbiträdet i Stockholm

flyttas till en dittills på förordnande uppehållen biträdesbefattning.

Bergmästarens i Stockholm avgång skulle också medföra, att bergmästartjänsten

å Knutsberg vid Nora finge besättas med ordinarie innehavare och

jämväl en ny gruvingenjör tillsättas.

Härmed vore omorganisationen genomförd.

Under ovan angivna förutsättningar komme alltså 1932/1933 års stat att

få följande utseende:

Lönegrad

Dyrortsgrupp

Summa

1 bergmästare i Luleå .................

..................... B 30

G

11,460

1 gruvingenjör i Luleå ..................

..................... B 24

G

8,580

1 kontorsbiträde i Luleå..................

..................... B 4

G

2,676

1 bergmästare i Falun.....................

...................... B 30

E

10,980

1 gruvingenjör i Falun ..................

..................... B 24

E

8,100

1 kontorsbiträde i Falun.................

..................... B 4

E

2,484

1 bergmästare på Knutsberg i Nora socken .... B 30

B

10,260

1 gruvingenjör i Kopparberg .........

...................... B 24

C

7,620

1 kontorsbiträde i Nora socken.....

..................... B 4

B

2,196

1 bergmästare i Filipstad ..............

...................... B 30

C

10,500

1 gruvingenjör i Filipstad

...................... B 24

C

7,620

1 kontorsbiträde i Filipstad ..........

...................... B 4

C

2,292

1 bergmästare i Hälsingborg..........

..................... B 30

D

10,740

1 kontorsbiträde i Hälsingborg......

..................... B 4

D

2,388

Expensanslag.......................................

97,896

7,500

Summa kronor 105,396.»

Slutligen erinrar kollegium om

att vid genomförande

av de sakkunnigas

förslag behov komme att föreligga av ett femte kontorsbiträde på extra stat

under tiden intill dess att fyradistriktsorganisationen blivit efter den äldste

bergmästarens avgång från tjänsten genomförd. Då de sakkunniga syntes

s. 126 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

hava förbisett detta, borde, om deras förslag genomfördes, anslag beräknas

för ett sådant biträde.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har tanken på en minskning

av antalet bergmästardistrikt redan tidigare vid några tillfällen varit

föremål för allvarligt övervägande, ehuru den hittills icke förverkligats.

Då saken nu återupptagits av 1926 års besparingssakkunniga och det av de

sakkunniga i dylikt hänseende framställda förslaget i viss utsträckning —

om än med tvekan — biträtts av chefsmyndigheten för bergsstaten, kommerskollegium,

har jag så mycket större anledning att nu till behandling

upptaga detta spörsmål, som ju en dylik åtgärd står i god överensstämmelse

med de allmänna strävandena att genom personalminskningar åstadkomma

en begränsning av statsutgifterna.

Det synes mig] också av de verkställda utredningarna klarligen framgå,

att ur sakliga synpunkter hinder icke böra möta för en organisering av

bergsstaten på ett mindre antal distrikt än det nuvarande. Mera tvekan

kan däremot råda, huruvida man med de sakkunniga bör gå ända ned till

fyra distrikt eller med kommerskollegium stanna vid fem — en siffra, som

ju även varit föremål för de sakkunnigas övervägande.

Det viktigaste av de skäl, som av kommerskollegium anförts för att inskränkningen

icke måtte göras så omfattande som de sakkunniga föreslagit,

är det behov av ökad inspektionsverksamhet inom gruv- och stenindustrien,

som på senare åren kommit till uttryck från åtskilliga håll. Även socialstyrelsen

har i avseende härå uttalat, att en beskärning av bergsstatens

organisation, som ginge utöver vad kollegium ansett sig kunna godtaga,

skulle innebära risk för att det starkt grundade kravet på en effektiv arbetsskyddstillsyn

inom ifrågavarande särskilt riskfyllda arbetsområden icke

kunde förverkligas.

Med hänsyn till bland annat vad sålunda från yrkesinspektionens chefsmyndighet

uttalats, finner jag mig böra tillstyrka, att bergsstaten organiseras

i fem distrikt, Beträffande distriktens geografiska gränser skall jag

i sinom tid göra framställning hos Kungl. Maj:t.

Med denna utgångspunkt lärer jämväl kollegii, av socialstyrelsen biträdda

förslag om det antal befattningshavare, som skulle bibehållas å staten, böra

vinna beaktande. I anslutning härtill torde alltså en bergmästartjänst och

en kvinnlig biträdesbefattning, vilka båda befattningar för närvarande äro

vakanta, uteslutas ur staten.

Kollegii förslag att omorganisationen skulle träda i full kraft först i och

med ingången av budgetåret 1932/1933 kan jag däremot icke biträda. Då

kollegium äger befogenhet att självt bestämma de i staten uppförda befattningshavarnas

förläggningsorter, synas mig vissa utav de av kollegium för

ett uppskov med den nya organisationens ikraftträdande åberopade skäl

icke böra tillerkännas någon avgörande betydelse. I övrigt torde i de

fall, då särskilda föreskrifter enligt kollegii mening skulle krävas för

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

underlättande av den nya organisationens genomförande, på vederbörlig

framställning av kollegium få tagas under övervägande, om och i vad mån

hänsyn till personalen i förekommande fall bör föranleda särskilda åtgärder.

Vid bifall till vad jag här ovan föreslagit rörande genomförande av

minskning i antalet bergmästardistrikt, lärer jämväl, på sätt de sakkunniga

föreslagit, ny lönereglering för bergsstatens befattningshavare böra träda i

tillämpning den 1 juli 1929. Jag tillstyrker alltså, att så må ske.

I fråga om bergmästarnas och gruvingenjörernas placering i lönegrader

hava de sakkunniga upptagit de av löneregleringskommittén på sin tid för

dessa befattningshavare föreslagna eller nuvarande lönegraderna B 29 respektive

B 22. För egen del anser jag mig icke böra gå utöver vad sålunda

från två olika sakkunnigehåll föreslagits utan tillstyrker denna lönegradsplacering

för båda dessa grupper befattningshavare. Mot biträdenas

placering å lönestaten har jag icke någon erinran att göra.

Beträffande frågan om befattningshavarnas vid bergsstaten semesterrätt

tillstyrker jag, med hänsyn till vad kollegium i dylikt hänseende upplyst

och anfört, att sådan rätt må tillkomma jämväl gruvingenjörerna.

Mot den även av löneregleringskommittén ifrågasatta föreskriften om

skyldighet för vissa befattningshavare vid bergsstaten att underkasta sig i

särskild ordning meddelade bestämmelser rörande förbud att för vissa företag

åtaga sig uppdrag mot ersättning har jag icke någon erinran att göra.

Icke heller de av de sakkunniga förordade övergångsbestämmelserna samt

utfärdandet av särskild föreskrift rörande redovisning till statsverket av de

medel, som hittills tillkommit bergmästarna såsom sportler av expeditionslösen,

föranleda någon erinran från min sida.

Beträffande slutligen de utav de sakkunniga uppgjorda anslagsberäkningarna

har jag icke någon annan erinran att göra än den, som betingas av

den utav mig i samband med mitt yttrande angående antalet bergmästardistrikt

förordade avvikelsen från de sakkunnigas förslag rörande den personal,

som skulle kvarbliva å staten. Anslagsposten till avlöningar till

ordinarie tjänstemän torde i anslutning härtill böra bestämmas till 91,968

kronor eller, i avrundat tal, 92,000 kronor. Med tillägg av anslagsposten

till expenser m. m., 7,500 kronor, skulle alltså staten sluta på sammanlagt

99,500 kronor.

I överensstämmelse med den anordning, som av mig förordats beträffande

kommerskollegii stat, torde från det ordinarie anslaget böra utgå samtliga

vikariatskostnader.

Under åberopande av vad jag här ovan anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition Nr 161.

dels förklara, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och

med den 1 juli 1929 äga tillämpning på befattningshavare

vid bergsstaten;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid

bergsstaten på följande sätt:

Befattning Lönegrad

5 bergmästare............................................................... B 29

4 gruvingenjörer ........................................................ B 22

5 kontorsbiträden ........................................................ B 4;

dels godkänna följande stat för bergsstaten, att tillämpas

från och med den 1 juli 1929:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag.......................................... kronor 92,000

Expenser m. m............................................. »_7,500

Summa förslagsanslag kronor 99,500;

dels besluta, att lösen för expeditioner, som utfärdas

av befattningshavare vid bergsstaten, skall i sin helhet

redovisas till statsverket;

dels besluta följande särskilda bestämmelse att lända

till efterrättelse beträffande befattningshavarna vid bergsstaten:
Befattningshavare

vid bergsstaten skall vara underkastad

de bestämmelser, som i särskild ordning äro eller

varda meddelade, rörande förbud att för egen eller

annans räkning driva eller hava del eller anställning i

vissa företag eller för sådant företag åtaga sig uppdrag

mot ersättning;

dels besluta, att, där ordinarie befattningshavare vid

bergsstaten enligt hittills gällande bestämmelser ägt

uppbära någon del av avlöningen i förskott, vid ingången

av juli månad 1929 till honom skall på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad

befattningshavaren skulle hava i den befattning, han

vid utgången av juni månad 1929 innehar, i förskott

uppburit för juli månad 1929, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning

må bestridas av den i staten för bergsstaten

upptagna anslagsposten till avlöningar åt ordinarie

tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende

å den definitiva löneregleringen för statsdepartement

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

129

in. fl. verk lämnade medgivanden må i tillämpliga delar

gälla även beträffande befattningshavare vid bergsstaten;

dels ock under riksstatens tionde huvudtitel, med uteslutande

av det under avdelningen B 3, Bergsstaten,

uppförda ordinarie anslaget till bergsstaten, under samma

avdelning uppföra ett ordinarie förslagsanslag

av .................................................... kronor 99,500.

Sprängämnesinspektionen.

4. Inspektionen. Å ordinarie staten för sprängämnesinspektionen är

uppförd endast en befattningshavare, nämligen sprängämnesinspektören med

placering i lönegraden B 28. Inspektionens stat har nu följande utseende:

Avlöning till den ordinarie tjänstemannen, förslagsanslag ... kronor 10,500

Vikariatsersättning, förslagsanslag ............................................ » 1,000

Summa kronor 11,500.

På Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen för budgetåret 1928/1929,

i likhet med vad allt sedan år 1923 ägt rum, till arvode åt en assistent åt

sprängämnesinspektören anvisat ett extra anslag, vilket för närvarande utgår

med ett belopp av 6,048 kronor för år.

I sitt betänkande den 19 oktober 1928 hava 1926 års besparingssakkunniga

beträffande sprängämnesinspektionen anfört följande:

»Beträffande här ifrågavarande personal hava besparingssakkunniga icke

funnit anledning föreslå några förändringar.

Vad beträffar uppställningen av staten för sprängämnesinspektionen torde

det särskilda anslaget till vikariatsersättningar, i enlighet med vad ovan

anförts i fråga om kommerskollegii stat, böra utgå. Att härvid kostnaderna

för inspektionen kunna komma att i viss mån överskrida statens

slutsumma synes icke böra utgöra hinder för en dylik förändring, då det

givetvis bör tillses, att inom de olika förvaltningsgrenarna likartade regler

för avlöningsanslagens beräkning komma till användning.

I enlighet med det förfarande, som tillämpats vid beräkning av anslag

för viss å extra stat anställd personal i statsdepartement, torde anslaget till

arvode åt assistenten böra hädanefter anvisas såsom förslagsanslag, beräknat

på följande sätt:

1 assistent (i lönegraden B 21)

Grundavlöning

kronor

6,048

Avlöningsför
höjningar
kronor
768
-

Summa

kronor

6,816.

Anslaget synes i anslutning härtill böra bestämmas till i avrundat belopp

6,800 kronor.»

De sakkunnigas ifrågavarande förslag har icke föranlett något uttalande

från kommerskollegii sida.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 131 höft. (Nr 161.)

[4.]

Inspektionen.

(ordinarie

anslag.)

1926 års

besparingssakkunniga.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Departements- Sprängämnesinspektionens nuvarande organisation har icke givit de sakchefen.

kunniga anledning till erinran. Med hänsyn härtill och då de sakkunnigas

förslag i fråga om förändrat beräkningssätt beträffande de till inspektionen

nu utgående anslagen stå i överensstämmelse med de principer, som de

senaste åren tillämpats i samband med ändringar i statsdepartementens och

vissa andra verks stater, förordar jag, att anslagen för nästinstundande

budgetår upptagas med de utav de sakkunniga föreslagna beloppen. Framställning

rörande anvisande av det extra anslaget skall jag göra under nästföljande

punkt.

Jag hemställer alltså nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande ordinarie stat för sprängämnesinspektionen,

att tillämpas från och med den 1

juli 1929:

Avlöning till den ordinarie tjänstemannen,

förslagsanslag ............................ kronor 10,500;

dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till

sprängämnesinspektionen, nu................... kronor 11,500,

med ................................................................ » 1,000

till.................................................................... » 10,500.

[5.]

5. Arvode åt en assistent. Under åberopande av vad jag under näst
-

Ara8si8tent‘n föregående punkt anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

(extra anslag.)

riksdagen

att till arvode åt en assistent vid sprängämnesinspektionen

för budgetåret 1929/1930 under tionde huvudtiteln

anvisa ett extra förslagsanslag av ... kronor 6,800.

Statens elektriska inspektion.

[6.] 6. Inspektionen. Ordinarie staten för inspektionen har följande utseende:

Inspektionen, Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 30,100

^anslag1)* Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................................ » 1,400

Summa kronor 31,500.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för budgetåret 1928/1929,

i likhet med vad allt sedan år 1920 ägt rum, till arvoden åt två assistenter

vid inspektionen anvisat ett extra anslag, vilket för närvarande utgår med

ett belopp av 12,096 kronor för år.

1926 års På sätt framgår av den under punkt 2 lämnade redogörelsen hava 1926

sakkunniga, års besparingssakkunniga icke funnit anledning föreslå någon förändring

beträffande organisationen av elektriska inspektionen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Rungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Däremot hava de sakkunniga, i likhet med vad som ifrågasatts beträffande

sprängämnesinspektionen, framlagt förslag till förändrat beräkningssätt

rörande de till nu ifrågavarande inspektion utgående anslagen. I enlighet

därmed skulle anslaget till vikariatsersättningar uteslutas ur staten och

vikariatskostnaderna för inspektörerna helt bestridas av det ordinarie avlöningsanslaget.

Vidare skulle i anslutning till det förfarande, som tilllämpats

vid beräkning av anslag för viss å extra stat anställd personal,

anslaget till arvoden åt de två assistenterna upptagas såsom förslagsanslag;

och hava de sakkunniga för sin del beräknat sistnämnda anslag på följande

sätt:

Grund- Avlönings- Summa

avlöningar förhöjningar kronor

12,096 1,536 13,632.

Anslaget borde enligt de sakkunnigas mening upptagas med ett avrundat

belopp av 13,600 kronor.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit har icke föranlett något uttalande

från kommerskollegii sida.

Då icke heller jag har någon erinran att göra mot de sakkunnigas be- Departementsräkningar

av de anslag, varom nu är fråga, tillstyrker jag, att anslagen chefen.

för nästkommande budgetår upptagas med de av de sakkunniga föreslagna

beloppen. Framställning rörande anvisande av det extra anslaget skall jag

göra under nästföljande punkt.

Jag hemställer alltså nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande ordinarie stat för statens elektriska

inspektion, att tillämpas från och med den 1

juli 1929:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag ............................................ kronor 30,100;

dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till

statens elektriska inspektion, nu ............ kronor 31,500,

med ................................................................ » 1,400

till.................................................................... » 30,100.

7. Arvoden åt två assistenter. Under åberopande av vad jag under näst- [7 j

föregående punkt anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riks- Arvoden åt två

dagen assistenter.

(extra anslag.)

att till arvoden åt två assistenter vid statens elektriska

inspektion för budgetåret 1929/1930 under tionde huvudtiteln

anvisa ett extra förslagsanslag

kronor 13,600.

av

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

[8.1

Inspektionen.

(ordinarie anslag.

)

[9.]

Inspektionens

verksamhet.

(extra anslag.)

Fartygsinspektionen.

8. Inspektionen. Den av 1928 års riksdag fastställda ordinarie staten

för fartygsinspektionen har följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............ kronor 185,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ....................................... »_2,000

Summa kronor 187,700.

I fråga om denna stat hava, såsom av det förut sagda framgår, 1926 års

besparingssakkunniga icke föreslagit någon ändring.

Då det emellertid synes riktigast, att, i likhet med vad som senast föreslagits

beträffande sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion,

vikariatskostnader för uppehållande av ordinarie befattningar vid fartygsinspektionen

bestridas från avlöningsanslaget till de ordinarie tjänstemännen,

lärer särskild anslagspost för vikariatsersättningar icke längre böra upptagas

i staten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande ordinarie stat för fartygsinspektionen,

att tillämpas från och med den 1 juli 1929:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag ............................................ kronor 185,700;

dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget

till fartygsinspektionen, nu .... » 187,700,

med................................................................ » 2,000

till ................................................................ » 185,700.

9. Inspektionens verksamhet. Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning har riksdagen till upprätthållande av fartygsinspektionens

verksamhet utöver det ordinarie förslagsanslaget för budgetåret 1928/1929

anvisat ett extra anslag av 95,678 kronor.

Nämnda anslag är, på sätt framgår av den till 1928 års riksdag avlåtna

statsverkspropositionen, punkt 2 under tionde huvudtiteln, samt riksdagens

skrivelse nr 10 A, avsett att användas på följande sätt:

Avlöning åt en extra funktionär med förläggningsort i Stockholm.

............................................................................................... 4,932

Avlöning åt en extra funktionär med förläggningsort i Göteborg

........................................................................................... 4,770 9,702

Avlöning åt ett extra skrivbiträde med förläggningsort i

Sundsvall........................................................................................ .1,770

Avlöning åt ett extra skrivbiträde med förläggningsort i

Stockholm .................................................................................... 1,836

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 161.

Avlöning åt ett extra skrivbiträde med förläggningsort i

Göteborg ........................................................................................ 1,770 5,37(i

Sakkunniga biträden vid förrättningar inom Sverige............ 1,000

Ersättning för skrivmaterialier, lokalhyra och andra kontorskostnader

för fartygsinspektörerna och extra funktionärerna,

kostnaderna för överdragskostymer inberäknade ................ 32,050

Resekostnader och traktamentsersättning till fartygsinspektörerna

och extra funktionärerna............................................ 47,550

Summa kronor 95,678.

Anslag till enahanda belopp som det för löpande budgetår beviljade erfordras

för ifrågavarande ändamål jämväl för budgetåret 1929/1930.

På sätt för närvarande gäller, torde medgivande böra lämnas, att i den

mån besparing vinnes å anslagspost med andra poster åsyftade utgifter —

dock icke till avlöningar — må efter kommerskollegii närmare bestämmande

till totalsumman ökas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till uppehållande av fartygsinspektionens verksamhet,

utöver det ordinarie förslagsanslaget, för budgetåret

1929/1930 anvisa ett extra anslag

av............................................................ kronor 95,678.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

10. Navigationsskolorna. Det ordinarie anslaget till navigationsskolorna

är i riksstaten för budgetåret 1928/1929 upptaget med 171,000 kronor. Av

detta anslag äro enligt den för navigationsskolorna gällande staten 86,300

kronor avsedda till löner åt föreståndare och ordinarie lärare, 64,665 kronor

till arvoden åt extra lärare, 9,850 kronor till böckers, undervisningsmateriels

och andra inventariers underhåll och förökande samt till utgifter för bränsle,

lyshållning m. m., 1,200 kronor till arvode åt en särskild examensförrättare

i vissa klasser, 7,975 kronor till''extra lärarkrafter vid behov, vikariatsarvoden

m. m., varjämte till Kungl. Maj:ts disposition ställts ett belopp av

1,010 kronor.

Utöver ovannämnda anslag till navigationsskolorna äro i riksstaten under

rubriken »Undervisningsanstalter för sjöfart» uppförda ytterligare två ordinarie

anslag, nämligen ett reservationsanslag å 2,200 kronor till navigationslärarkursen

och ett förslagsanslag å 23,000 kronor till ålderstillägg för

personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart.

Navigationsskolorna äro för närvarande fem till antalet, förlagda till

Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar.

Av dessa skolor äro de fyra förstnämnda fullständiga, d. v. s. inrymma

Departements
chefen.

[10.]

Navigations
skolorna.

(ordinarie anslag.

) ,

Navigationsskolornas

nuvarande

organisation.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Vid 1926 års

riksdag framlagt

förslag

till viss omorganisation

av

navigationsskolorna.

såväl en navigationsavdelning för utbildande av fartygsbefäl som en maskinistavdelning

för utbildande av maskinbefäl. Vid navigationsskolan i Kalmar

finnes däremot endast navigationsavdelning. Navigationsavdelning omfattar

sjökaptens-, styrmans- och skepparklass, maskinistavdelning l:e maskinist-

(övermaskinist-), 2:e maskinist- och 3:e maskinistklass. Lärokursen i

skepparklass och 3:e maskinistklass pågår omkring tre månader, under det

att undervisningen i övriga klasser pågår ett läsår, fördelat på höst- och vårtermin.

Vid varje navigationsskola finnes en föreståndare, som jämväl undervisar

i sjökaptensklassen. Föreståndare utnämnes av Kungl. Maj:t. Därjämte

finnas vid varje skola en eller flera, vid samtliga skolor tillhopa 18, ordinarie

lärare, som utnämnas av överstyrelsen för skolorna. Såsom överstyrelse

fungerade marinförvaltningen till och med år 1919, varefter kommerskollegium

övertagit uppdraget. I staten för skolorna avsedda extra lärare förordnas

jämväl av överstyrelsen.

Vid de fem navigationsskolorna finnas för närvarande följande antal klasser

inrättade:

Navigationsskolan i

K 1 a

s s e r

Sjö-

kaptens-

Styr-

mans-

Skeppar

l;e ma- skinist-

2:e ma- skinist-

3:e ma- skinist-

Stockholm .................................

i

2

1

1

i

i

Göteborg....................................

2

2

i

2

2

i

Malmö.......................................

1

2

i

1

1

—

Härnösand ... ...........................

1

1

i

1

1

i

Kalmar......................................

1

1

i

—

—

—

Summa

6

8

5

5

5

3

I sitt ovannämnda den 4 februari 1925 avgivna betänkande föreslog 1923

års besparingskommitté indragning av navigationsskolorna i Härnösand och

Kalmar samt av två klasser, en l:e maskinist- och en 2:e maskinistklass,

vid navigationsskolan i Göteborg, dock att, i mån av behov, i Härnösand

skulle anordnas skeppar- och 3:e maskinistkurser samt i Kalmar skepparkurser.

På grundval av den ytterligare utredning, som i anledning av kommitténs

framställning ägde rum, framlade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

till 1926 års riksdag förslag rörande vissa inskränkningar i navigationsskolornas

organisation. I huvudsaklig anslutning till en av kommerskollegium

gjord hemställan föreslog Kungl. Maj:t därvid indragning av sjökaptens-

och förste maskinistklassen vid skolan i Härnösand från och med

utgången av läsåret 1925/1926.

Förslaget vann ej riksdagens bifall. I anledning av väckta motioner beslöt

emellertid riksdagen, som för budgetåret 1926/1927 uppförde ordinarie

anslaget till navigationsskolorna med oförändrat belopp, i skrivelse till

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

135

Kungl. Maj:t anhålla, att Ivungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning

av frågan, huru befälsutbildningen för den svenska handelsflottan

måtte kunna lämpligen ordnas, och vidtaga de åtgärder, som med anledning

av denna utredning kunde visa sig erforderliga.

Efter att bland annat hava erinrat om vad sålunda i förevarande ämne

tidigare förekommit hava 1926 års besparingssakkunniga i sitt meranämnda

betänkande den 19 oktober 1928 anfört följande:

»Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har kommerskollegium åt läraren å navigationsavdelningen

vid navigationsskolan i Stockholm, sjökaptenen E. W.

Kinberg och verkställande direktören i Svenska Maskinbefälsförbundet, övermaskinisten

S. L. Åström uppdragit att såsom sakkunniga tills vidare biträda

kollegium, den förre vid handläggningen av ärende rörande revision av navigationsskolereglementet

och åtskilliga frågor av beskaffenhet att böra i samband

med nämnda revision upptagas till behandling samt den senare vid vissa pågående

undersökningar rörande utbildningen av maskinister för den svenska

handelsflottan. I anledning härav har Kinberg utarbetat visst utkast till

nytt navigationsskolereglemente. Slutligen har examensförrättaren i l:e

och 2:e maskinistklasserna, mariningenjören C. C:son Böös dels, på uppdrag

av kollegium, utarbetat och den 15 oktober 1927 till kollegium överlämnat

viss utredning rörande de åtgärder, som borde vidtagas för vinnande av en

förbättrad undervisning vid navigationsskolornas maskinistavdelningar, innefattande

förslag till timplan, kursplaner, kunskapsfordringar för inträde i

maskinistklasserna vid skolorna, erforderliga undervisningsmateriel, ämnesfördelning

för lärarna samt ändringar i navigationsskolereglementet, dels

ock, i anslutning till erfarenheterna vid en på uppdrag av kollegium verkställd

undersökning rörande förhållandena vid navigationsskolans i Malmö

maskinistavdelning liksom även på grund av erfarenheterna i övrigt under

utövningen av sin befattning, utarbetat och till kollegium avlämnat ett den

28 mars 1928 dagtecknat utlåtande, avseende vissa organisatoriska förändringar

beträffande maskinistavdelningarna, bland annat indragning av l:e

och 2:e maskinistklasserna i Härnösand samt eventuellt överflyttning av

maskinistavdelningen i Malmö till Stockholm ävensom utbyte i viss utsträckning

av extra lärare mot ordinarie lärare.

Med hänsyn till det läge, vari spörsmålet om reformer i navigationsskoleundervisningen

för närvarande befinner sig, hava besparingssakkunniga

ansett sig ej böra närmare ingå på frågan om navigationsskolornas organisation.

I förbigående må här slutligen anmärkas, att de sakkunniga under behandlingen

av frågan om navigationsskolornas organisation fått sin uppmärksamhet

riktad på det förhållandet, att till en var av föreståndarne för

navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö utgår från handelsoch

sjöfartsfonden särskilt årligt arvode med 1,200 kronor för bestyret med

den dagliga signaleringen med s. k. tidkula. Även om tidigare, när särskilda

observationer och beräkningar måste av föreståndarne anställas för

bestämmande av den exakta tiden, ett dylikt arvode var motiverat, synes

det kunna ifrågasättas, huruvida numera, då tidsuppgifter ju lämnas genom

radioutsändning, några särskilda ersättningar för ifrågavarande ändamål

behöva utgå.»

1926 års besparingssakkunniga.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Kommerskollegium.

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

I sitt utlåtande den 12 november 1928 har kommerskollegium anmält, att

kollegium med liänsyn till det läge, vari frågan om navigationsskoleundervisningens

organisation för närvarande, på sätt de sakkunniga omförmält,

befunne sig, icke ansett sig höra ifrågasätta några ändringar i förenämnda

tre anslag, sådana de äro fastställda för löpande budgetår. Kollegium flnge

emellertid erinra om att, därest förslag till ny lönereglering för lärarpersonalen

vid navigationsskolorna komme att föreläggas 1929 års riksdag,

samma anslag givetvis borde i motsvarande grad omräknas.

Vidare bar kollegium, under förutsättning att förslag till lönereglering

för nämnda personal icke förelädes årets riksdag, hemställt, att åt denna

personal måtte beredas ytterligare höjning av den tillfälliga löneförbättring,

som sedan år 1921 utgår till densamma.

Än vidare har kollegium jämte erinran, att riksdagen under de senare

åren anvisat anslag till resestipendier åt, bland andra, viss lärarpersonal vid

åtskilliga undervisningsanstalter, återupprepat en under år 1927 gjord framställning

i syfte att under rubriken »Undervisningsanstalter för sjöfart»

måtte uppföras ett nytt anslag till belopp av 1,000 kronor till resestipendier

åt föreståndare och lärare vid rikets navigationsskolor för att bereda dem

tillfälle att, bland annat, deltaga i uti främmande länder anordnade kurser å

hithörande område, vilkas bevistande enligt kollegii mening otvivelaktigt

skulle bliva till stort gagn för dessa lärare och därmed jämväl för undervisningen

vid våra navigationsskolor.

I anledning av den utav de sakkunniga ifrågasatta indragningen av nu

utgående ersättningar för bestyret med tidsignalering vid vissa navigationsskolor

har kollegium slutligen anfört följande:

»För kontroll av fartygs kronometrar äro tidsignaler av stor betydelse.

Genom desamma erhåller navigatören kännedom om kronometerns stånd och

dagliga dragning samt därigenom tiden, vilket allt för ett fartygs säkra

navigering är nödvändigt att känna. Varje befälhavare torde också begagna

alla de tillfällen, som bjudas, att kontrollera sin kronometer. Fartyg försedda

med radio hava härvid radiotidsignaler att tillgå; för fartyg åter, som

icke äro försedda med radio, äro de tidsignaler (optiska eller akustiska),

som givas i flertalet mera betydande sjöfartsstäder, av betydande värde.

Att indraga tidsignaleringen i förenämnda städer torde därför icke böra

ifrågakomma.

Genom nådigt brev den 16 februari 1849 infördes tidsignalering i Stockholm.

Arvodet bestämdes då till 400 riksdaler banko (600 kronor), och

skulle daglig tidsignalering äga rum. Genom nådigt brev den 11 september

1863 infördes tidsignalering i Göteborg. Arvodet bestämdes till 600 kronor

och skulle signalering äga rum tre gånger i veckan. Genom nådigt brev

den 8 juli 1864 bestämdes, att tidsignaleringen i Stockholm endast skulle

äga rum tre gånger i veckan, mot ett arvode av 600 kronor. Genom särskilda

nådiga brev den 9 mars 1883 och den 25 augusti 1893 höjdes arvodet

för tidsignaleringen i Göteborg respektive Stockholm till 1,000 kronor och

föreskrevs, att tidsignalering skulle äga rum varje dag hela året om. Genom

nådigt beslut den 23 maj 1884 infördes slutligen tidsignalering jämväl i

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161. 137

Malmö, varvid arvodet bestämdes til! 1,000 kronor och föreskrevs då daglig

signalering.

De till 1,000 kronor för varje skola bestämda arvodena böjdes år 1914

till 1,200 kronor och har därefter, med undantag för visst år, då särskilda

omständigheter föranledde viss tillfällig höjning, icke någon förändring i

arvodenas storlek ägt rum, ej heller har, sedan dyrtidstilläggen tillkommo,

något sådant utgått därå.

Nu ifrågavarande arvoden avsågos skola utgöra ersättning för bestyret

med ifrågavarande signalering och därmed förenade astronomiska observationers

verkställande och hava icke ställts i något som helst förhållande

till vederbörande föreståndares eljest utgående löneförmåner. Visserligen

har sedermera genom radions tillkomst bestyret med signaleringen i viss

grad förenklats, men samma krav på noggrannhet och bundenhet som förr

är dock alltjämt för handen. Den förenkling, som genom radions tillkomst

inträtt ifråga om signaleringens handhavande, kan emellertid enligt kollegii

åsikt i själva verket icke tillerkännas större räckvidd än som kan anses

ungefärligen motsvaras av den omständigheten, att de nu utgående arvodenas

storlek bestämts med hänsyn till penningvärdet år 1914. Någon ändring

av arvodena i fråga anser kollegium därför icke skäligen böra nu företagas.»

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, är den för ett par år sedan Pepartementsväckta

frågan om förändringar i navigationsskolornas organisation beroende chefenav

resultatet av den utav riksdagen begärda, ännu icke slutförda utredningen

rörande ordnandet av utbildningen av befäl för den svenska handelsflottan.

Utöver de av 1926 års besparingssakkunniga omförmälda åtgärder

och utredningsarbeten, som hittills utförts å hithörande område, må erinras

om den utredning, som inom kommerskollegium med biträde av

tvenne sakkunniga för närvarande pågår rörande utbildningen av däcksbefälet

för den svenska handelsflottan, vilket sakkunniguppdrag beräknas

vara slutfört före den 1 oktober 1929. Med hänsyn till det läge, vari spörsmålet

om undervisningen vid navigationsskolorna och andra därmed sammanhängande

frågor alltså för närvarande befinner sig, lärer dessa skolors

nuvarande organisation böra förbliva gällande även under nästkommande

budgetår.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra om att särskilda, av

chefen för ecklesiastikdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade

sakkunniga efter verkställd utredning avgivit betänkande med förslag

till ny definitiv lönereglering för vissa lärargrupper, bland andra lärarpersonalen

vid navigationsskolorna. Då någon framställning om lönereglering

för övriga i berörda betänkande omhandlade lärargrupper icke kommer

att avlåtas till innevarande års riksdag, lärer så icke heller böra ske i vad

angår navigationsskolorna. Även för budgetåret 1929/1930 torde anslagsbehovet

för dessa skolor sålunda böra beräknas med utgångspunkt från den

för skolorna nu gällande staten.

I denna stat liksom beträffande de båda övriga under rubriken »Undervisningsanstalter

för sjöfart» nu uppförda anslagen hava varken de sakkunniga

eller kommerskollegium ifrågasatt någon ändring. Då icke heller

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 161.

jag har något förslag härutinnan att framställa, lära samtliga ifrågavarande

anslag böra upptagas med oförändrade belopp.

Vad därefter angår kollegii nu ånyo gjorda framställning, att under nyssnämnda

rubrik skulle uppföras ett nytt anslag för beredande av resestipendier

åt lärarpersonalen vid navigationsskolorna, ber jag att få erinra om

att min företrädare i ämbetet, med hänsyn till den inskränkning i utdelningen

av resestipendier till bland andra lärarne vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter, som då fortfarande ägde rum, nödgades avstyrka bifall

till en av kollegium under år 1927 gjord, med nu förevarande framställning

likartad hemställan. Av enahanda skäl finner även jag mig icke

kunna förorda kollegii i förevarande hänseende nu framställda förslag.

Beträffande kollegii hemställan om ytterligare förhöjning av den tillfälliga

löneförbättring, som för närvarande utgår till navigationsskolornas

personal, torde här ävenledes få erinras om att en av kollegium under år

1927 avlåten framställning i enahanda syfte av min företrädare i ämbetet

överlämnades till finansdepartementet för att tagas under övervägande vid

uppgörandet av förslag angående tillfällig löneförbättring under budgetåret

1928/1929 för viss personal inom den civila statsförvaltningen. På sätt

närmare framgår av propositionen nr 91 till 1928 års riksdag förklarade

sig emellertid dåvarande chefen för finansdepartementet på vissa av statskontoret

anförda skäl icke kunna tillstyrka, att personalen vid navigationsskolorna

tillerkändes förhöjning av den tillfälliga löneförbättring, som då

utgick till dem. Med hänsyn härtill lärer tillfällig löneförbättring för

budgetåret 1929/1930 böra utgå till ifrågavarande personal med enahanda

belopp som för innevarande budgetår beviljats. Emellertid kommer, vid bifall

till en på chefens för ecklesiastikdepartementet föredragning denna dag

beslutad proposition om provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid allmänna

läroverken m. fl., vid sidan av ifrågavarande tillfälliga löneförbättring

en avlöningsförhöjning å 300 kronor att utgå till de ordinarie lärarna

vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg och Härnösand. I nyssberörda

proposition har tillika framställning blivit gjord om anvisande under

tionde huvudtiteln av erforderligt belopp, 3,900 kronor.

Slutligen hava 1926 års besparingssakkunniga, med hänsyn till att tidsignalering

numera äger rum genom radioutsändning, ifrågasatt indragning

av de från handels- och sjöfartsfonden nu utgående arvodena å 1,200

kronor till envar av föreståndarne för navigationsskolorna i Stockholm,

Göteborg och Malmö för bestyret med den dagliga signaleringen med s. k.

tidkula. Även riksdagens revisorer hava i sin till innevarande års riksdag

avgivna berättelse av samma skäl förklarat sig vilja ifrågasätta, huruvida

tillräcklig anledning förelåge för statsverket att fortfarande bekosta dylik

signalering med tidkula.

För egen del har kommerskollegium framhållit, hurusom för kontroll av

fartygs kronometrar tidsignaler äro av stor betydelse. Genom desamma

erhölle navigatören kännedom om kronometerns stånd och dagliga drag
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

139

ning samt därigenom tiden, vilket allt för ett fartygs säkra navigering

vore nödvändigt att kiinna. Varje befälhavare torde också begagna alla de

tillfällen, som bjödes, att kontrollera sin kronometer. Fartyg, som vore

försedda med radio, hade därvid radiotidsignaler att tillgå. För fartyg

åter, vilka icke vore försedda med radio, vore de tidsignaler, optiska eller

akustiska, som gåves i flertalet mera betydande sjöfartsstäder av betydande

värde. Att indraga signaleringen med tidkula i förenämnda tre städer borde

därför enligt kollegii mening icke ifrågakomma.

Då ifrågavarande signalering med tidkula torde vara av betydelse i allt fall

för det stora antal fartyg, som icke äro försedda med radio, och ett upphörande

av signaleringen därför kan tänkas medföra vissa svårigheter för

sistnämnda fartyg, synes det mig tveksamt, huruvida det kan vara tillrådligt

att indraga signaleringen i fråga. Emellertid lärer detta spörsmål icke nu behöva

avgöras, då kostnaden för förevarande anordning icke belastar riksstaten.

Å riksstaten för budgetåret 1929/1930 bör alltså uppföras:

Navigationsskolorna, oförändrat ordinarie anslag ............ kronor 171,000.

11. Navigationslärarkursen, oförändrat ordinarie reservationsanslag

............................................................................................ kronor 2,200.

12. Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart,

oförändrat ordinarie förslagsanslag ............................................ kronor 23,000.

13. Skeppsmätningskostnad. Från det under riksstatens tionde huvudtitel

uppförda ordinarie förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad — för

innevarande budgetår upptaget med 32,200 kronor — bestridas bland annat

arvoden till fyra skeppsmätningskontrollörer, placerade i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Sundsvall.

Under de senaste årtiondena har på skeppsmätningsväsendets område ett

synnerligen vidlyftigt utredningsarbete genom ett flertal olika sakkunnigberedningar

ägt rum utan att hittills hava resulterat i någon revision av

våra skeppsmätningsförfattningar. Härvid har förslag framkommit bland

annat om övergång från den i Sverige tillämpade s. k. tyska skeppsmätningsregeln

till den s. k. engelska mätningsregeln, som på de allra flesta andra

håll lägges till grund för skeppsmätningen. I ett den 30 september 1911

dagtecknat betänkande avgåvo de s. k. skeppsmätningskommitterade författningsförslag

på den engelska regelns grund och framlade härvid även förslag

om avskaffande av den lokala kontrollen å skeppsmätningen, vilken skulle

ersättas av en till generaltullstyrelsen — skeppsmätningens dåvarande chefsmyndighet

— förlagd centralrevision.

1923 års besparingskommitté erinrade i sitt förut omförmälda betänkande

om skeppsmätningskommitterades förslag angående den lokala kontrollens

avskaffande vid en övergång till den engelska regeln. Föredragande departe
-

[11.]

Skeppsmät
ningskostnad.

(ordinarie

anslag.)

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

mentschefen uttalade sig i den ovannämnda propositionen nr 178 till 1925

års riksdag för ett förnyat övervägande av frågan om en omläggning av

det i vårt land tillämpade skeppsmätningssystemet, vilket övervägande emellertid

borde föregås av förarbeten och utredningar i olika hänseenden.

I meranämnda betänkande den 19 oktober 1928 hava 1926 års besparingssakkunniga

— efter erinran om vad i detta ämne tidigare förekommit —

för egen del anfört följande:

»Enligt vad besparingssakkunniga inhämtat pågå för närvarande vissa

på Nationernas förbunds initiativ igångsatta internationella arbeten, åsyftande

förenhetligande av skeppsmätningen. I en subkommitté, som för ändamålet

tillsatts, är även vårt land representerat. Under sådana förhållanden hava

de sakkunniga ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om skeppsmätningsväsendets

organisation.»

Icke heller kommerskollegium har i sitt utlåtande den 12 november 1928

föreslagit några ändringar beträffande skeppsmätningsväsendets nuvarande

organisation.

Departements- På sätt de sakkunniga omförmält, pågå för närvarande vissa på Natiochefen.

nernas förbunds initiativ igångsatta internationella arbeten, som åsyfta

skapande av enhetliga normer för skeppsmätningen. I avvaktan på den

vidare utvecklingen av denna fråga lärer i allt fall i riksstaten för nästinstundande

budgetår anslag till skeppsmätningskostnad böra, med utgångspunkt

från nu gällande kontrollorganisation, i vanlig ordning uppföras.

Å riksstaten för budgetåret 1929/1930 bör alltså uppföras:

Skeppsmätningskostnad, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 32,200.

1926 års

besparingssakkunniga.

[12.]

Arvoden åt

torvingenjörer

m. m.

(extra anslag.)

14. Arvoden åt torvingenjörer m. m. Sedan 1901 års riksdag anvisat

medel för anställande av en torvingenjör, erhöll denne från och med år

1903 till sitt biträde en assistent. Härefter ägde ett successivt utökande av

personalen rum såväl före världskriget som framför allt under kristiden, så

att slutligen under år 1920 torvstaten utgjordes av 1 förste torvingenjör,

4 torvingenjörer, 3 torvassistenter — därav en särskilt avsedd för den då

pågående undersökningen av staten tillhöriga mossar — samt 3 torvbiträden.

Sedermera vidtogos emellertid betydande inskränkningar ifråga om denna

personal; från och med den 1 juli 1923 kvarstodo vid torvstaten en förste

torvingenjör och tre torvingenjörer, samtliga anställda å extra stat.

Enligt beslut vid 1928 års riksdag skall — på sätt förut omförmälts —

befattningen såsom förste torvingenjör i samband med den nuvarande innehavarens

avgång från tjänsten från och med den 1 maj 1929 indragas.

Vidare har genom tjänstinnehavarens frånfälle numera ledighet uppstått å

en av de tre torvingenjörsbefattningar, för vilkas fortsatta uppehållande

under budgetåret 1928/1929 medel å extra stat beviljats.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Det av 1928 års riksdag till arvoden åt torvingenjörer m. m. för innevarande

budgetår anvisade anslaget å 30,700 kronor har jämlikt beslut av

Kungl. Maj:t den 8 juni 1928 disponerats på följande sätt:

till arvode åt en förste torvingenjör för tiden 1 juli 1928—

30 april 1929 efter 6,000 kronor för helt år räknat kronor 5,000: —

» ortstillägg åt densamme under sagda tid efter 400

kronor för helt år räknat ................................................

» arvoden å 4,000 kronor åt tre torvingenjörer ............

» personliga ålderstillägg åt förste torvingenjören för

tiden 1 juli 1928—30 april 1929 och åt tre torvingenjörer

å 1,000 kronor för helt år räknat........................

» resekostnads- och traktamentsersättningar åt torvtjänstemännen

samt, i den mån anslaget sådant medger,

expensersättningar till ett sammanlagt belopp av

1,500 kronor, att med lika belopp tilldelas envar av

torvingenjörerna vid budgetårets utgång ...................

» skrivhjälp åt förste torvingenjören och efter dennes

avgång åt den tjänsteman inom kommerskollegium,

som kommer att handlägga de förste torvingenjören

förut åvilande göromål .................................................. kronor 1,500: —

Summa kronor 30,666: 6 6,

vilket belopp avrundats uppåt till 30,700 kronor.

I sitt den 19 oktober 1928 avgivna betänkande hava 1926 års besparingssakkunniga

uttalat, att enligt de sakkunnigas mening borde den nu lediga

torvingenjörsbefattningen ej återbesättas och anslag från och med nästkommande

budgetår alltså beviljas allenast för de två kvarstående torvingenjörerna.

I sitt utlåtande den 12 november 1928 över de sakkunnigas nyssnämnda

betänkande uttalar kommerskollegium i nu ifrågavarande ämne följande:

»Mot vad de sakkunniga anfört angående torvstaten har kollegium i

huvudsak icke något att erinra. Dock bör beaktas, att torvstatens kontrollerande

och rådgivande verksamhet till mycket stor del måste utövas å

resor och att dessa till övervägande del måste företagas sommartiden. Under

är 1927 uppgick sammanlagda tiden för torvtjänstemännens tjänsteresor till

ungefär 8 månader och någon minskning häri är ej att påräkna genom den

avgång av tjänstemän, som sedan dess skett eller före ingången av budgetåret

1929/1930 kommer att äga rum. Då det knappast torde bliva möjligt

för de två återstående torvingenjörerna att ensamma verkställa dessa resor

i rätt tid, anser sig kollegium böra hemställa om medel för avlönande av

en extra torvingenjör för biträde huvudsakligen härmed. Då torvingenjörsarvodet

utgör 4,000 kronor årligen och den extra torvingenjören ej torde

bliva erforderlig större del av budgetåret än sammanlagt sex månader, synes

till arvode åt honom böra beräknas 2,000 kronor.

» 333:33

» 12,000: —

» 3,833:33

» 8,000: —

1926 års

besparingssakkunniga.

Kommers
kollegium.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Departements
chefen.

I den mån extra torvingenjören har behov av tjänsterum, skrivhjälp m. m.,

torde sådant få tillhandahållas honom av kollegium, i vilket fall ersättning

för expenser ej behöver beräknas för honom. I avseende å rätt till dyrtidstillägg

samt till rese- och traktamentsersättning torde denne befattningshavare

böra jämställas med övriga torvingenjörer.

Såsom kollegium förut nämnt, avser kollegium att överflytta en del av

förste torvingenjörens arbete på en förste byråingenjör å bergsbyrån. Så

länge denna anordning kvarstår samt under förutsättning att en extra torvingenjör

får tillsättas under halva året, hoppas kollegium, att ökningen av

varje torvingenjörs expeditionsarbete skall kunna hållas inom sådana gränser,

att en höjning med allenast 250 kronor av den expensersättning, vartill

varje torvingenjör skall vara berättigad, må kunna utgöra en tillräcklig

kompensation. Detta belopp skulle liksom de nuvarande expensersättningarna

vid budgetårets slut utgå ur det för reseersättningar avsedda beloppet, i den

mån behållningen därå sådant medgiver. Reseanslaget skulle alltså förbliva

oförändrat.

För budgetåret 1929/1930 skulle i enlighet härmed erfordras arvoden till

två torvingenjörer å 4,000 kronor kronor 8,000

rese- och traktamentsersättningar jämte expensersättningar

å 750 kronor för vardera torvingenjören » 8,000

ålderstillägg å 1,000 kronor till vardera av torvingenjörerna » 2,000

arvode till extra torvingenjör ................................................... » 2,000

Summa kronor 20,000.»

I avseende å torvstatens personal innebär de sakkunnigas förslag, att

denna personal från och med nästkommande budgetår skulle utgöras av

endast två torvingenjörer.

I anledning härav har kommerskollegium uttalat farhågor, att dessa båda

befattningshavare icke ensamma skulle medhinna dem åliggande tjänsteresor.

I anslutning härtill har kollegium påyrkat, att ytterligare en torvingenjör

måtte få anställas under högst hälften av budgetåret.

Med hänsyn till de senaste årens utveckling på torvhanteringens område,

som medfört, att nya anläggningar endast ytterst sällan komma till stånd

och att en successiv avveckling av den statliga torvlåneverksamheten för

närvarande äger rum, och den i samband härmed inträdda minskningen i

torvstatens arbetsbörda bör torvstatens personal reduceras. Utöver de minskningar,

som successivt under de senare åren vidtagits beträffande torvstatens

personal, är ju också avsett att från och med den 1 maj 1929 indraga förste

torvingenjörstjänsten. Att märka är emellertid, att i torvstatstjänstemännens

arbetsuppgifter ingår icke blott att verkställa de undersökningar, som erfordras

för erhållande av nya torvlån, utan jämväl bland annat att medverka

vid tillsynen över de olika lånens vederbörliga återbetalande. Då

statskontoret, som ju i främsta rummet har att vaka över lånebeloppens

återbetalande, härvid icke lärer kunna undvara sakkunnigt biträde, som på

ort och ställe kan följa företagens skötsel, är det tydligt, att det arbete,

som påvilar de återstående båda torvtjänstemännen, är av stor betydelse.

För att bland annat nämnda nödvändiga tillsyn skall kunna i erforderlig

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition Nr 161.

143

utsträckning utövas, finner jag mig böra tillstyrka kollegii i nu förevarande

hänseende gjorda framställning.

Till avlönande av två torvingenjörer under hela budgetåret 1929/1930 och

en torvingenjör under en tid av högst sex månader av samma budgetår lärer

sålunda böra avses ett belopp av (4,000 -f- 4,000 -(- 2,000) 10,000 kronor. För

personliga ålderstillägg åt förstnämnda båda torvingenjörer torde upptagas

en anslagspost å (1,000 -f- 1,000) 2,000 kronor. Vad slutligen angår den i

nu ifrågavarande anslag ingående posten till resekostnads- och traktamentsersättningar

m. m., har kollegium hemställt, att med hänsyn till den genom

en torvingenjörs frånfälle uppkomna ökningen av expeditionsarbetet för de

kvarvarande båda torvingenjörerna den expensersättning, vartill de under

vissa villkor nu äro berättigade, måtte höjas med 250 kronor. Då jag, lika

med kollegium, finner en dylik höjning vara väl motiverad av det för dem

ökade expeditionsarbetet, tillstyrker jag, att expensersättningen till envar

av dem bestämmes till 750 kronor att utgå i den ordning, som av kollegium

förordats. För beredande av dessa expensersättningar erfordras emellertid

icke någon höjning av postens nuvarande belopp.

Vid bifall till vad jag här ovan förordat skulle anslaget till torvstaten,

nu 30,700 kronor, för nästinstundande budgetår komma att uppgå till

(10,000 + 2,000 + 8,000) 20,000 kronor.

För åtnjutande av de personliga ålderstilläggen torde, i likhet med vad

senast för löpande budgetår varit fastställt, böra föreskrivas, att vederbörande

torvingenjörer fortfarande med gott vitsord tjänstgöra i nämnda egenskap.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till arvoden åt torvingenjörer m. m., i enlighet

med vad av mig förordats, för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett extra anslag av ............................ kronor 20,000.

anslag.)

15. Ålderstillä gg. Det under tionde huvudtiteln uppförda ordinarie för- [13.]

slagsanslaget till ålderstillägg (F 1) tages för närvarande uteslutande i anspråk Ålderstillägg.

för beredande av dylika tillägg åt befattningshavarna vid bergsstaten. Vid (ordinarie

bifall till det av mig framlagda förslaget om ny lönereglering för samma

befattningshavare skola de i avlöningen ingående belopp, som motsvara de

nuvarande ålderstilläggen, för framtiden bestridas av den å bergsstatens

stat uppförda anslagsposten till »Avlöningar till ordinarie tjänstemän». Nu

ifrågavarande anslag till ålderstillägg kan följaktligen uteslutas ur rikstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att ur riksstaten utesluta det under tionde huvudtiteln

upptagna ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Vad föredragande departementschefen här ovan under

punkterna 1—13 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall utlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

145

Sammandrag och register.

1

Ordinarie

Extra

Punkt

Sida

Nr

anslag

anslag

Kronor

Kronor

1

Inledning

Kommerskolleginm:

1

3

i

Kommerskollegium, förslagsanslag ............

558,200

2

90

2

Kommerskollegii verksamhet .....................

11,784

3

97

3

Bergsstaten ...............................................

99,500

Sprängämnesinspektionen:

4

129

4

Inspektionen, förslagsanslag .....................

10,500

5

130

5

Arvode åt en assistent, förslagsanslag.........

ti,800

Statens elektriska inspektion:

i fi

130

6

Inspektionen, förslagsanslag .....................

30,100

7

131

7

Arvoden åt två assistenter, förslagsanslag

13,000

Fartygsinspektionen:

8

132

8

Inspektionen, förslagsanslag .....................

185,700

9

132

9

Inspektionens verksamhet .................... ...

95,678

Undervisningsanstalter för sjöfart:

10

133

10

Navigationsskolorna .................................

171,000

139

11

Navigationslärarkursen, reservationsanslag ...

2,200

139

12

Alderstillägg för personalen vid undervis-

ningsanstalter för sjöfart, förslagsanslag...

23,000

11

139

13

Skeppsmätningskostnad, förslagsanslag ........

32,200

12

140

14

Arvoden åt torvingenjörer m. m...................

20,000

13

143

15 ■

Alderstillägg .............................................

—

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 131 höft. (Nr 1G1.)

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1929:145 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till socialstyrelsen in. in. jämte i ämnet, värkta motioner. s. 7 i texten
  2. SU 1929:124 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående anslag för budgetåret 1929/1930 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande myndigheter oc s. 1 i texten
  3. Rskr. 1929:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1929/1930 till kommerskollegium samt de under kollegium lydande s. 2 i texten