Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt konsuln i Triest, generalkonsuln C. V. Lexow och årligt understöd åt f. d. förste vaktmästaren i utrikesdepartementet L. E. Larsons änka

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:192, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt konsuln i Triest, generalkonsuln C. V. Lexow och årligt understöd åt f. d. förste vaktmästaren i utrikesdepartementet L. E. Larsons änka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å allmänna

indragning sstaten åt konsuln i Triest, generalkonsuln

C. V. Lexow och årligt understöd åt f. d. förste

vaktmästaren i utrikesdepartementet L. E. Larsons

änka; given Stockholms slott den 7 mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen ministern för utrikes

ärendena under punkterna 4:o och 5:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Trygger.

Bihang till riksdagens protokoll 1989.

1 samt.

161 häft. (Nr 198.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Löbeck,Wohlin, Bbskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

4:o.

Ang. pension I en den 18 nästlidne januari dagtecknad skrivelse har sändebudet i Rom,

åt konsuln i envoyén A. E. M. Sjöborg, hemställt om vidtagande av åtgärder i syfte att

^ralkonsuln* pension till ett belopp om möjligt ej understigande 3,000 kronor för år måtte

C. V. Lexow. utverkas åt konsuln i Triest, generalkonsuln Carl Victor Lexow. —

Generalkonsul Lexow, som är född i Stockholm den 29 september 1845 av

svenska föräldrar, har varit i svensk konsulär tjänst sedan år 1880, först såsom

konsul i Venedig och därefter såsom konsul i Triest, på vilken post han varit

verksam sedan år 1900. Han tilldelades år 1917 generalkonsuls namn.

Lexows ekonomiska förhållanden voro tidigare sådana, att de satte honom

i stånd att ägna sig uteslutande åt sina konsulära göromål och att ur egna medel

bestrida alla därmed förenade utgifter, såsom kostnader för kontorslokal,

skrivbiträde m. m. Under världskriget blev emellertid hans ekonomiska ställning

alltmer försämrad, och hans förmögenhet, som huvudsakligen var placerad

i ryska och österrikiska obligationer, gick så småningom helt förlorad.

Den försämring, som sålunda successivt inträdde i Lexows förmögenhetsförhållanden,

och den stegring i levnadskostnaderna, som samtidigt gjorde sig

gällande, medförde helt naturligt synnerliga svårigheter icke blott för Lexow

personligen utan även för konsulatverksamhetens uppehållande.

Med hänsyn härtill beslöt Kungl. Maj:t den 19 mars 1920, att till konsulatet

i Triest skulle, så länge Lexow vore innehavare av konsulsbefattningen

därstädes, utgå kontorskostnadsersättning med ett belopp av 600 kronor per

år, räknat från och med den 1 januari 1920. Redan den 29 juli 1921 beslöt emellertid

Kungl. Maj :t att sådan ersättning skulle, räknat från och med den 1 januari

samma år, tillsvidare utgå med ett till 3,000 kronor förhöjt belopp för år.

Såsom en ersättning för de förluster, som Lexow lidit till följd av världskriget,

tillerkände Kungl. Maj:t honom samtidigt ett belopp av 3,000 kronor. Vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 3

detta ärendes föredragning i statsrådet framhöll föredraganden bl. a. följande:
»Då

jag under nästföregående punkt denna dag för Kungl. Maj:t föredrog

frågan om beviljande av förhöjt kontorskostnadsbidrag till Lexow, framhöll

jag, hurusom Triests läge i närheten av krigsfronten i särskilt hög grad medfört

hemsökelser för stadens invånare, och detta synes icke minst hava varit

förhållandet, vad Lexow beträffar. Sålunda hade redan under krigets första

skede en nedkastad flygboinb träffat den fastighet, där såväl Lexows enskilda

bostad som konsulatets kansli varit inrymda, och för en längre tid gjort

densamma obeboelig, varigenom Lexow åsamkats betydande utgifter för förhyrande

av annan bostad och kanslilokal ävensom för reparation av nyssnämnda

fastighet. Enligt vad Lexow meddelar, förstördes eller bortstals vid detta

tillfälle en avsevärd del av hans värdefullaste privata egendom. Den omständigheten

att Triest efter fredsslutet i statsrättsligt hänseende övergått till

Italien synes hava medfört ekonomiska svårigheter för de av stadens invånare,

vilka i likhet med Lexow räknat sina tillgångar i österrikisk valuta, vars

låga värde särskilt kommit att framträda, då alla priser numera beräknades i

italiensk valuta. För övrigt hade genom berörda övergång en ytterligare stegring

av de redan förut högt uppdrivna priserna å livsmedel uppkommit, på

den grund att staden icke längre som förut kunde räkna på någon avsevärd

tillförsel från vissa förutvarande österrikiska provinser, vilka efter fredsslutet

upphört att lyda under samma statsöverhöghet som Triest. Detta hade i sin

tur medfört betydande prisförhöjningar även å övriga förnödenheter, och ingen

förbättring vore i utsikt, förrän förhållandena hunnit stadga sig, vilket väntades

komma att taga en avsevärd tid i anspråk.

Slutligen anför Lexow, att en stor del av hans enskilda förmögenhet varit

nedlagd i ryska obligationer m. m., vilka numera icke gåve någon avkastning.

Av det nu sagda synes mig framgå, att Lexow utan egen förskyllan och till

stor del därigenom, att han troget kvarstannat på sin post såsom vårt lands

konsuläre representant i en av kriget svårt hemsökt stad, råkat i en högst beklagansvärd

ställning; och får jag, i det jag tillåter mig hos Kungl. Maj:t

erinra, hurusom Lexow allt sedan år 1880 å olika orter på ett förtjänstfullt

sätt representerat vårt land och innehaft sin nuvarande befattning sedan den

8 augusti 1900, samt att han under denna långa tid för tillvaratagandet av

Sveriges intressen haft betydande utgifter, hemställa, det Kungl. Maj:t täckes

tillerkänna Lexow, såsom ersättning för förluster till följd av världskriget,

ett belopp av 3,000 kronor.»

Den 4 maj 1928 anmäldes för Kungl. Maj:t en av Lexow i underdånig skrivelse

den 22 december 1927 gjord framställning om ytterligare bidrag. Denna

framställning fann dock Kungl. Maj:t ej skäl bifalla.

Det är nu avsett, att generalkonsul Lexow skulle avgå från konsulsbefattningen

i Triest med utgången av innevarande budgetår. Med hänsyn till hans

höga ålder låter det ju knappast tänka sig, att han ytterligare någon längre

tid skulle kunna kvarbliva å befattningen i fråga, och han är även beredd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

på att från och med den 1 nästkommande juli lämna sin post. Han är då

i det närmaste 84 år gammal, och har oavbrutet under nära 50 år på ett

plikttroget och förtjänstfullt sätt verkat i svensk konsulär tjänst utan annan

ersättning än den kontorskostnadsersättning, som efter år 1920 utbetalats till

honom. Under tiden före världskriget, då han levde under lyckliga ekonomiska

omständigheter, vidkändes han avsevärda ekonomiska uppoffringar

för att på ett tillfredsställande sätt utöva sina plikter som konsul, under krigsåren

kvarblev han på sin post och utsattes därvid för ständiga faror och svårigheter

av såväl personlig som ekonomisk natur, och på sin höga ålderdom

har han trots tilltagande sjuklighet och ålderdomssvaghet bibehållit skötseln

av sin konsulsbefattning för att därigenom undgå den fullkomliga nöd, som

skulle vänta honom i händelse han förlorade de inkomster, han nu åtnjutit från

Sverige.

På grund av det här anförda har jag funnit starka billighetsskäl tala för,

att Lexow efter sitt avskedstagande under sin återstående livstid från statens

sida tilldelas ett årligt understöd.

Statskontoret, som i anledning härav anmodats avgiva yttrande i frågan,

har i ett den 21 februari 1929 dagtecknat utlåtande anfört följande:

»Såvitt statskontoret har sig bekant, har pension förut icke beviljats åt konsulattjänsteman,

vilken i likhet med generalkonsuln Lexow endast uppburit

ersättning för kontorskostnader. Med hänsyn till den långa tid av 50 år, varunder

Lexow på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt verkat i svensk konsulattjänst,

anser även statskontoret billigt att någon pension utverkas åt honom.

Då emellertid Lexow av det belopp han av svenska staten under senare

år uppburit, eller 3,000 kronor, haft att bestrida kontorskostnader, finner

statskontoret det kunna ifrågasättas, huruvida hela detta belopp bör honom

tilldelas såsom pension, och om icke snarare pensionen bör bestämmas till 2/3

av nyssnämnda belopp eller, efter avrundning till närmast med 12 delbara tal,

2,004 kronor.»

Med allt beaktande av de synpunkter, vilka legat till grund för vad statskontoret

sålunda anfört i fråga om storleken av det pensionsbelopp, som i detta

fall skäligen borde ifrågakomma, anser jag mig dock av billighetsskäl böra

förorda, att Lexow, som under de senare åren endast med yttersta svårighet

och under stora umbäranden kunnat bestrida sitt nödtorftiga livsuppehälle, vid

sitt avskedstagande tillförsäkras ett pensionsbelopp, som ej understiger de inkomster

hans ställning såsom konsul hittills inbragt honom. De kostnader

han haft att vidkännas för konsulsverksamhetens uppehållande torde numera

vara obetydliga. Konsulatets lokal har varit inhyst i hans bostad, och verksamhetens

omfattning har givetvis i hög grad influerats av hans tilltagande

sjuklighet och ålderdomssvaghet. Dessutom är att märka, att Lexow i och

med konsulsbefattningens frånträdande kommer att gå miste om de inkomster

i form av expeditionsavgifter, som han hittills uppburit. Den minskning

i utgifter, som blir en följd av hans avskedstagande, torde efter allt att döma

ej komma att understiga den inkomstminskning som samtidigt kommer att inträda.

Under sådana förhållanden och då han för sitt uppehälle uteslutande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

5

är hänvisad till de medel, som av svenska staten kunna komma att tillerkännas

honom, synes det vara skäligt, att han vid sin avgång ur tjänsten från statens

sida såsom ett välförtjänt erkännande för en nära 50-årig förtjänstfull och

oegennyttig verksamhet beredes samma möjligheter som hittills till nödtorftigt

livsuppehälle under den mänskligt att döma ej alltför långa tid, han kan hava

kvar att leva.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att konsuln i Triest, generalkonsuln Carl Victor Lexow må

från och med den 1 juli 1929 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en pension av 8,000

kronor.

5:o

I skrivelse den 20 februari 1929 har Ida Gustava Larson — änka efter f. d.

förste vaktmästaren i utrikesdepartementet Lars Erik Larson, som avlidit den

3 februari detta år — under framhållande av att hennes man icke varit delägare

i civilstatens änke- och pupillkassa hemställt, att utrikesdepartementet

snarast ville vidtaga åtgärder för att genom proposition till riksdagen åt fru

Larson söka utverka skälig änkepension.

I en sedermera till departementet ingiven skrivelse av den 26 i samma månad

har fru Larson på begäran om upplysning rörande sina förmögenhetsförhållanden

meddelat följande:

»Min make pensionerades i förtid på grund av sjukdom. Sjukdomen tilltog

med åren. År 1927 erhöll han hjärnblödning samt år 1928 även magblödning.

Han avled å Samariterhemmet i Uppsala.

De besparingar, som min make gjort under den tid han var förste vaktmästare

i Kungl. Utrikesdepartementet, äro fullständigt förbrukade, på grund av de

oerhört stora utgifter nyssberörda sjukdomar fört med sig.

Enär jag saknar enskild förmögenhet och icke heller har några inkomster,

har den pension och det dyrtidstillägg, som min make under livstiden uppburit,

utgjort vår enda inkomst och förmögenhet.

Ovanstående uppgifter äro lämnade på heder och samvete och är jag beredd,

om Kungl. Utrikesdepartementet ifrågasätter detta, att styrka riktigheten av

här lämnade uppgifter.»

Lars Erik Larson, som var född den 13 september 1850, inträdde i statens

tjänst den 23 december 1882, då han antogs till extra vaktmästare i utrikesdepartementet.

Han befordrades den 20 januari 1887 till ordinarie vaktmästare

och den 30 mars 1896 till förste vaktmästare i departementet. Den 31 december

1917 beviljades Larson avsked med utgången av sistnämnda år. Enligt

samma dag utfärdat nådigt brev åtnjöt Larson från och med den 1 januari

1918 under sin återstående livstid pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 800 kronor; jämlikt beslut av 1918 års riksdag (riksdagens skrivelse

nr 10 A, punkt 33 :o) uppbar han därjämte en tilläggspension av 200

kronor årligen.

Ang. årligt

understöd åt

f. d. förste

valdmästaren

i virikesdepartementet

L. L. Larsons

änka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Statskontoret, som anmodats att avgiva yttrande rörande fru Larsons nu

gjorda framställning, har i ett den 5 mars 1929 dagtecknat utlåtande framhållit

följande:

»Såsom sökanden framhållit var hennes man icke delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa. När utrikesdepartementets ordinarie personal i sammanhang

med kassans ombildning med ingången av år 1908 upptogs till delaktighet

i kassan, kunde dåvarande innehavare av befattning å departementets stat

endast under särskilda villkor och mot erläggande av försäkringstekniskt beräknade

retroaktivavgifter vinna delägarrätt i kassan. Även om sökandens

man hade kunnat uppfylla övriga förutsättningar för vinnande av delägarrätt,

lärer han, som då uppnått en levnadsålder av 58 år, funnit sig icke kunna gälda

de säkerligen ganska dryga avgifterna.

Under liknande förhållanden och under förutsättning att ömmande omständigheter

funnits föreligga, har riksdagen vid flera tillfällen beviljat understöd

såsom exempelvis framgår av 1926 års riksdags beslut i anledning av propositionen

nr 19 angående årliga understöd åt vissa änkor efter befattningshavare

vid fångvården.

Sökandens man hade under 30 år tjänat i utrikesdepartementet, när han 1918

avgick med pension. Sökanden, som blev änka den 3 februari 1929, har uppnått

en ålder av 75 år och saknar medel till sitt uppehälle; och enligt vad av

hennes bilagda skrivelse [här utesluten] framgår har hon visserligen en son,

född år 1888; men då denne saknar anställning och är försatt i konkurs, lärer

hon icke kunna från honom påräkna något bidrag till uppehället. ,

På grund härav torde goda skäl få anses föreligga för utverkande åt sökanden

av något årligt understöd av statsmedel; och synes detta lämpligen böra bestämmas

till samma belopp, som beviljades genom förenämnda riksdags beslut

eller 384 kronor.

Statskontoret hemställer alltså, att för riksdagen måtte framläggas förslag

om medgivande därtill, att sökanden må från och med den 1 mars 1929 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor».

I likhet med statskontoret anser jag billigt, att åt änkan Larson beredes ett

årligt understöd av statsmedel under hennes återstående livstid. Beträffande

storleken av understödet och tidpunkten, från vilken det bör utgå, ansluter jag

mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att före detta förste vaktmästaren Lars Erik Larsons änka

Ida Gustava Larson må från och med den 1 mars 1929 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett

årligt understöd av 384 kronor.

[Vad ministern för utrikes ärendena ovan under punkterna

4:o och 5:o hemställt, däri statsrådets övriga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

7

ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Allard.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 38 i texten
  2. BU 1929:26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26 s. 15 i texten