Sök i Ratio Lex

Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten

1929-01-25 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:27, Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 27.

5

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner

och understöd från allmänna indragningsstaten; given

Stockholms slott den 25 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—12:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Bokell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog, yttrar härefter:

l:o.

Med anledning av en av eldaren vid nationalmuseum Johan August Danielsson

hos överintendenten och chefen för museet gjord framställning har

museichefen i skrivelse den 27 augusti 1928 hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte hos 1929 års riksdag utverka pension med högsta möjliga belopp åt

Danielsson för hans tjänstgöring vid museet.

. Vid sin framställning har Danielsson fogat ett läkarintyg av följande

lydelse:

Pension åt

eldaren vid

nationalmuseum

J. A.

Danielsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Pension åt

amanuensen

Rosa

Christina

Norström.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Eldaren vid nationalmuseet Johan August Danielsson, f. den 16 april

1865, boende Pipersgatan 28, lider av för tidig ålderdomssvaghet med åderförkalkning

(blodtryck 172 m. m. Hg) + lungemfysem 4 kronisk luftrörskatarr

och är i följd härav för närvarande och förblir under sin återstående

levnad oförmögen till effektivt arbete för sitt uppehälle; intygas i och

för ansökan om pension.

• Stockholm d. 14 aug. 1928.

Viktor Ljungström.

Distriktsläkare.

Museichefen har till stöd för sin hemställan anfört bland annat:

Danielsson, vilken är född den 16 april 1865, antogs till extra eldare vid

museet den 31 mars 1892 och tjänstgjorde i mån av behov som vikarie

för eldarna under de närmaste åren. Från och med hösten 1896 har Danielsson

tjänstgjort som eldare vid museet under 7 månader årligen. Hans

avlöning i denna befattning har sedan 1921 utgått med 200 kronor i månaden,

vartill kommit dyrtidstillägg. Avlöningen har utgått av det på

museets stat upptagna ordinarie anslaget till extra befattningshavare vid

museet. Danielsson har under eldningssäsongerna icke åtnjutit annan tjänstledighet

från sitt arbete än för sjukdom. Danielsson har alltid med plikttrohet

och nit fullgjort sitt arbete för museet.

I ärendet har statskontoret den 6 oktober] 1928 avgivit utlåtande och

därvid anfört:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes någon pension böra

beredas eldaren Danielsson, när han på grund av ålder och sjuklighet nödgas

inom kort lämna sin anställning vid nationalmuseet. I betraktande av

Danielssons tjänstetid och innehavande avlöning torde ett pensionsbelopp

av 720 kronor kunna anses skäligt.

I likhet med chefen för nationalmuseum och statskontoret anser jag det

vara skäligt, att Danielsson kommer i åtnjutande av pension, vilken torde

böra utgå å allmänna indragningsstaten. I fråga om pensionens belopp

ansluter jag mig till statskontorets mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att eldaren vid nationalmuseum Johan August Danielsson

må från och med månaden näst efter den, varunder han

erhåller entledigande från sin befattning vid museet, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 720 kronor.

2:o.

I skrivelse den 28 augusti 1928 har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

meddelat, att amanuensen hos akademien Rosa Christina Norström,

född Strokirk, anmält sin avsikt att med utgången av juni 1929 begära

entledigande från sin befattning; och har akademien hemställt, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att amanuensen Norström

må från och med dagen näst efter den, å vilken entledigande kan komma

att beviljas, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension till belopp,

som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.

Till stöd för framställningen har akademien anfört följande:

Fru Rosa Norström, som är född den 13 november 1860, erhöll i februari

1899 anställning såsom biträde vid myntkabinettet, vilken anställning hon

alltjämt innehar. Jämsides härmed har fru Norström under tiden den 1

oktober 1907—den 30 juni 1923 tjänstgjort såsom akademiens räkenskapsförare.

Under hela sin tjänstetid har fru Norström med utomordentligt intresse

ägnat sig åt sitt arbete. Särskilt vid skötseln av myntkabinettet bar

amanuensen Norström ådagalagt stor skicklighet. Att hennes arbetsprestationer

uppskattats framgår även av den omständigheten att amanuensen

Norström åren 1918—1924 under tillhopa 19 månader 19 dagar av Kungl.

Maj:t eller akademien förordnats att uppehålla den Hjertbergska antikvarietjänsten,

varmed enligt gällande instruktion för akademiens tjänstemän

följer skyldigheten att i egenskap av avdelningsföreståndare utöva den närmaste

vården om myntkabinettet. Under åren 1907 till den 21 maj 1915,

då filosofie doktorn B. Schnittger utnämndes att vara Hjertbergsk antikvarie,

var amanuensen Norström den enda arbetskraft, som fanns att tillgå för

myntkabinettets räkning, emedan dåvarande Hjertbergske antikvarien filosofie

doktorn P. E. C. Eckhoff måst anlitas för andra uppgifter.

För närvarande uppbär amanuensen Norström enligt beslut den 17 februari

1922 ett årligt arvode av 3,200 kronor för fem timmars daglig tjänstgöring,

å vilket arvode dyrtidstillägg i vanlig ordning utgår. Enligt Kungl.

Maj ds beslut den 13 oktober 1922 gälla därjämte bestämmelserna i 1 avd. 2 kap.

av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) i tillämpliga delar i avseende

å amanuensen Norström.

Visserligen föreligga icke i förevarande fall de förutsättningar, som regelmässigt

krävas för att komma i åtnjutande av pension. På grund av amanuensen

Norströms långvariga tjänstetid i det allmännas tjänst, synes dock

billighet tala för att pension av statsmedel beredes henne. Vad angår pensionens

storlek ifrågasätter akademien, huruvida icke denna med tillämpning

av grunderna i pensionslagen för civila tjänstinnehavare skulle kunna

bestämmas till belopp motsvarande omkring 2/3 av hennes arvode eller sålunda

2,133 kronor. I detta sammanhang anser akademien sig böra framhålla,

att fru Norström enligt av henne lämnad uppgift från arméns pensionskassa

i änkepension efter framlidne majoren vid livregementet till fot

N. E. V. Norström uppbär en årlig pension av 600 kronor jämte dyrtidstillägg.

Enligt akademiens förmenande bör dock sistnämnda pension icke

inverka på storleken av en till henne utgående tjänstepension, allra helst

änkepensionen utgått för tid före hennes anställning hos akademien.

Över framställningen har statskontoret den 6 oktober 1928 avgivit utlåtande

och därvid anfört följande:

Med erinran att riksdagen år 1926 på Kungl. Maj:ts framställning (prop.

nr 86 punkt 3) med hänsyn till likartade omständigheter, som i detta fall

föreligga, beviljat pension till belopp av 1,992 kronor åt bibliotekarien hos

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien Sigrid Amalia Leijonhufvud,

får statskontoret framhålla, att goda skäl synas föreligga för beredande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

pension även åt amanuensen Rosa Norström. Hon åtnjuter visserligen icke

fullt lika stor avlöning som bibliotekarien Leijonhufvud men å andra sidan

kan i detta fall åberopas en något längre tjänstetid. Med hänsyn härtill

och då det i akademiens förevarande skrivelse föreslagna beloppet bör undergå

någon reducering i anledning därav, att pensionsavgifter icke blivit

erlagda, håller statskontoret före, att samma pensionsbelopp, som i åberopade

fallet beviljades, kan även i detta fall anses skäligt.

mentschefen Av det sålunda anförda finner jag framgå, att fullgoda skäl föreligga för

en'' att pension beredes amanuensen Norström. Beträffande det av statskontoret föreslagna

pensionsbeloppet har jag ingen erinran att göra, ej heller i fråga om

den tidpunkt, från vilken pensionen föreslagits att utgå. I likhet med den till

bibliotekarien hos akademien Sigrid Amalia Leijonhufvud på sin tid beviljade

pension är nu ifrågavarande pension föreslagen till reglerat belopp,

varå dyrtidstillägg bör utgå enligt de reducerade grunderna.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att amanuensen hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

Rosa Christina Norström, född Strokirk, må från

och med dagen näst efter den, å vilken entledigande från

hennes befattning hos akademien kan komma att beviljas,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,992 kronor.

3:o.

ensfo8nSåt 1 en &V kanslern för rikets universitet med tillstyrkande yttrande av den

läroverks- 19 juli 1928 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning har det större

adjunkten akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt om utverkande av proposition

T. Torbiörns- tllJ iy^9 ars riksdag, att docenten vid universitetet i Uppsala Tore Torbiörnsson.

son måtte beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten av 2,000

kronor att utgå från och med den 1 juli 1929.

Det större konsistoriets framställning är föranledd av en hemställan i

ämnet från filosofiska fakultetens humanistiska sektion, vilken hemställan i

sin tur grundar sig på en av professorn Otto von Friesen jämte nio andra

sektionsmedlemmar, representerande sektionens språkliga ämnen, till sektionen

ingiven skrift, vari anföres följande.

Docenten Torbiörnsson, som den 14 januari 1929 fyller 65 år, kallades

till docent i slaviska språk vid universitetet år 1901 och har alltsedan dess

oavbrutet stått till universitetets förfogande såsom sådan. Han var redan

då han förordnades till docent sedan mer än ett halvt decennium en i fackkretsar

även utom vårt land uppmärksammad och respekterad forskare.

Han var den förste i vårt land, som efter ett grundligt studium av den

historiska och jämförande indoeuropeiska språkvetenskapen gjorde de slaviska

språken till sin specialitet. Med en sällsynt hängivenhet har han redan från

sina studentår ägnat all den tid han från arbetet för sitt livsuppehälle haft

övrig åt sin vetenskap. Han har inom och även utom slavistiken utvecklat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

ett omfattande och kvalitativt högtstående författarskap, som icke blott faller

inom de produktivare åren utan med nästan ökad intensitet fortgått intill

senaste tid; hans senaste publikationer äro utgivna 1927.

Han har inom den jämförande språkvetenskapen överhuvud och isynnerhet

inom sitt specialområde förvärvat sig eu solid och mångsidig lärdom,

som för oss, hans kolleger, varit en värdefull och ofta anlitad tillgång. Han

har sålunda genom alla dessa år varit en uppskattad kraft inom den vidare

krets av samarbetande fackmän, som det är en av universitetets viktiga

uppgifter att vidmakthålla.

Att han, som i decennier innehaft en fullgod och erkänd kompetens för

beklädande av en ordinarie lärostol i slaviska språk, icke vid de visserligen

fåtaliga ledigheter, som inträffat, erhållit sådan befordran, är en konsekvens

av ordningen vid akademiska befordringar, vilken med nödvändighet måste

medföra, att personer, som förberett sig för den akademiska banan, i viss

utsträckning måste söka sin utkomst på annat håll. Torbiörnsson har emellertid

att åberopa en så betydande direkt insats i universitetsarbetet som att

han under fem år skött hela den med professuren i slaviska språk förbundna

undervisnings- och examinationsskyldigheten och under en termin

hela undervisningen. Han har även meddelat annan undervisning vid

universitetet.

Torbiörnsson har sålunda väl gjort sig förtjänt av att, när han snart inträder

i pensionsåldern, erhålla pension för sin långa och högt kvalificerade

tjänstgöring vid universitetet.

Nu är visserligen Torbiörnsson berättigad att i sin egenskap av adjunkt

vid Uppsala högre allmänna läroverk efter sin år 1929 inträffande avgång

erhålla en pension, som under vanliga förhållanden skulle uppgått till 4,000

kronor. Då emellertid hans för pension effektiva tjänstgöringstid endast

utgör i gynnsammaste fall 27 år, under det att för full pension kräves 33

års tjänst, kommer pensionen för honom som adjunkt att högst avsevärt

reduceras och i bästa fall uppgå till något över 3,270 kronor, men möjligen

icke nå upp ens till 3,000 kronor.

Detta förhållande som i väsentlig mån måste tillskrivas den tid och det

arbete, Torbiörnsson offrat på sitt livs stora intresse, språkvetenskapen, är

en särskild anledning för universitetet att söka utverka pension åt honom

för hans universitetstjänstgöring.

Vid ett föregående tillfälle har riksdagen beviljat en pension åt dåvarande

docenten Edvard Petrini på 3,000 kronor. Då i detta fall Torbiörnsson

erhåller pension från annat håll torde en reduktion av docentpensionen vara

påkallad. Därest denna för Torbiörnsson bestämdes till 2,000 kronor skulle

han sammanlagt erhålla en pension på 5,000 kronor eller något däröver,

vilket ungefär motsvarar full lektorspension och i detta fall torde vara

skäligt.

Vid denna skrift är fogad en förteckning över de av Torbiörnsson utgivna

vetenskapliga arbeten.

Sektionens framställning är] dessutom tillstyrkt av universitetets drätselnämnd.

I ärendet har statskontoret den 9 oktober 1928 avgivit utlåtande och

därvid anfört:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

I flera fall har riksdagen beviljat pension åt obefordrade docenter vid

universiteten; senast medgav 1921 års riksdag sådan förmån åt docenten

vid universitetet i Uppsala E. Petrini, varvid pensionsbeloppet bestämdes

till 3,000 kronor, motsvarande — med någon reduktion i anseende därtill

att pensionsavgift icke erlagts —- 2js av ett docentstipendium å 5,000 kronor.

I dessa fall gällde det emellertid att genom pensionen bereda levebröd på

ålderdomen åt personer, som genom långvarig verksamhet inlagt förtjänster

om undervisningen vid respektive universitet och som icke på grund av

annan statsanställning vore tillförsäkrade dylik förmån.

Beträffande Torbiörnsson föreligga i viss mån andra förhållanden. Av

handlingarna framgår nämligen, att han, som alltsedan den 31 oktober 1901

varit docent i slaviska språk vid universitetet i Uppsala, under närmast

följande år bredvid sin anställning i nämnda egenskap tjänstgjort såsom

extra och vikarierande lärare vid högre allmänna läroverket i Uppsala, att

han den 1 maj 1905 tillträtt och alltjämt innehar ordinarie adjunktstjänst

vid samma läroverk samt att han bortsett från kortare ledigheter samtidigt

utövat båda sina befattningar utom under tiden från och med höstterminen

1916 till och med vårterminen 1921, då han för uppehållande av den lediga

professuren i slaviska språk vid Uppsala universitet åtnjutit ledighet från

sin adjunktstjänst.

Av statskontoret införskaffade handlingar giva vid handen, att Torbiörnsson

vid uppnående av avgångsåldern såsom läroverksadjunkt den 14 januari

1929 kommer att inuehava 26 för pension beräkneliga tjänstår, därvid hänsyn

icke tagits till annan tid av docenttjänstgöringen än den, som infaller

före hans anställning vid allmänt läroverk. Han skulle vid sådant förhållande

kunna bliva berättigad att vid avgången från adjunktstjänsten komma

i åtnjutande av avkortad pension, motsvarande 26 33 av pensionsunderlaget

4,000 kronor, eller efter föreskriven avrundning 3,160 kronor.

Då Torbiörnsson alltså blir berättigad till pension av statsmedel, i vilket

avseende såsom tjänstår honom tillgodoräknas dels tjänstetiden såsom docent

före anställningen vid allmänt läroverk, dels ock de år, varunder han uppehållit

professuren i slaviska språk vid universitetet i Uppsala, kan det visserligen

ifrågasättas, huruvida överhuvudtaget någon som helst ytterligare

pensionsförmån, grundad på hans anställning vid universitetet, bör förekomma.

Men med hänsyn dels till de tre läsår, varunder Torbiörnsson

varit anställd vid statsunderstött enskilt läroverk, dels ock till hans långvariga

väl vitsordade arbete vid universitetet skulle statskontoret för sin

del vilja föreslå, att denna hans verksamhet må räknas honom tillgodo på

sådant sätt, att åt honom utverkas eu tilläggspension till det belopp att hans

sammanlagda pensionsförmån uppgår till hel pension såsom läroverksadjunkt.

Statskontoret hemställer alltså, det täcktes Kungl. Maj:t i anledning av

förevarande framställning föreslå riksdagen medgiva, att läroverksadjunkten

Torbiörnsson må från och med månaden näst efter erhållet avsked åtnjuta

— utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom — eu tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till sådant belopp att pension

och tilläggspension tillsammans uppgå till 4,000 kronor, med iakttagande

att dessa pensioner'' skola i avseende å tilläggsförmåner behandlas som utgjorde

de tillhopa hel pension såsom läroverksadjunkt.

I anledning av statskontorets yttrande har Torbiörnsson i en till ecklesiastikdepartementet

ingiven skrift anhållit, att för riksdagen måtte framläggas

förslag om pension åt honom enligt universitetsmyndigheternas hemställan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Rungl. Maj.ts proposition Nr 27.

Torbiörnsson bär därvid bland annat anfört:

I statskontorets utlåtande namnes, att jag i min egenskap av adjunkt

vid Uppsala högre allmänna läroverk på grund av antalet tjänstår kommer

att få en avkortad pension å 3,160 kronor (i stället för full adjunktspension

eller 4,000 kronor). Härvid synes statskontoret ej ha medräknat den termin

(vårterminen 1894), då jag på förordnande uppehöll den med e. o. professuren

i slaviska språk vid Uppsala universitet förenade föreläsningsskyldigheten.

Dessutom har jag helt nyligen (vilket kanske statskontoret ej ännu

kunde ha kännedom om) av Kungl. Maj:t erhållit rätt att kvarstå som

adjunkt en termin efter uppnådd pensionsålder den 14 januari 1929, d. v. s.

till och med slutet av juni 1929.

Medräknas dessa två terminer, torde den mig tillkommande pensionen

komma att uppgå till cirka 100 kronor mer än det av statskontoret angivna

beloppet.

I övrigt utvecklar Torbiörnsson närmare i sistnämnda skrift de synpunkter,

vilka synas honom motivera den av universitetsmyndigheterna föreslagna

tilläggspensionen. Jag tillåter mig allenast hänvisa till innehållet i

denna skrift.

Torbiörnssons mångåriga lärarverksamhet vid universitetet och hans framstående

vetenskapliga författarverksamhet synas mig väl motivera, att honom

beredes en större pension än den som annars skulle tillkomma honom som

läroverkslärare. I fråga om storleken av det belopp, som sålunda årligen

bör tillfalla honom, behjärtar jag visserligen de synpunkter, som såväl av

sektionens förslagsställare som av Torbiörnsson själv gjorts gällande, men

anser jag mig dock böra ansluta mig till vad statskontoret föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva,

att adjunkten vid högre allmänna läroverket i Uppsala, docenten

vid universitetet därstädes Tore Torbiörnsson må från

och med månaden näst efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen

åtnjuta — utöver den pension, som författningsenligt

tillkommer honom såsom läroverksadjunkt

en tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant

belopp, att pension och tilläggspension tillsammans uppgå

till 4,000 kronor, med iakttagande, att dessa pensioner skola

i avseende å tilläggsförmåner behandlas som utgjorde de

tillhopa hel pension för läroverksadjunkt.

4:o.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande yttrande av

den 7 september 1928 överlämnad framställning har högskolans lärarkollegium

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1929 års riksdag att åt specialläraren

i allmän teknisk och fabrikshygien samt i byggnadshygien vid högskolan

professorn Klas Gustaf Anders Sondén från och med månaden näst

Departe
mentschefen,

Pension åt

specialläraren

vid

tekniska

högskolan

professorn

K. G. A.

Sondén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

efter den, varunder han entledigades från sina befattningar, under hans

återstående livstid bereda en årlig pension å 3,000 kronor.

Lärarkollegiet har till stöd för sin hemställan anfört:

Professor Sondén, har sedan 1894 tjänstgjort vid tekniska högskolan och

i följande egenskaper:

Som docent i teknisk hygien 1894—1922

» extra lärare i teknisk hygien 1898—1912

» extra lärare i tillämpad värmelära 1904—1912

* speciallärare i teknisk, hygien och i tillämpad värmelära 1912—1914

* speciallärare i fabrikshygien 1913 — fortfarande

» speciallärare i förbränningslära 1915—1926

» speciallärare i byggnadshygien 1915—fortfarande.

Sondén har därjämte i sin egenskap av speciallärare i teknisk hygien

varit föreståndare för institutionen för hygien.

Det må även i detta sammanhang erinras om de talrika statsuppdrag,

som Sondén haft ända sedan 1903. Sondén har sålunda varit medlem i

olika kungl. kommittéer och varit ledamot i medicinalstyrelsens vetenskapliga

råd.

Sondén, som är född den 5 augusti 1859 och således år 1929 fyller 70

år, har anmält, att han önskar avgå från sina befattningar vid tekniska ,

högskolan under år 1929. Det synes lärarkollegiet, att en tekniska högskolans

speciallärare, som tjänstgjort i 35 år, som under denna långa tid

städse skött sina åligganden med utmärkt nit och utmärkt skicklighet, som

ävenledes mottagit ett stort antal ansvarsfulla statsuppdrag i samband med

sin tjänstgöring och som är allmänt erkänd som en framstående vetenskapsman

Sondén blev medicine hedersdoktor 1907 och fick professors namn

1921 — borde komma i åtnjutande av pension, ehuruväl högskolans speciallärare

ej äro berättigade till pension från civila pensionsinrättningen.

För bestämmandet av storleken av nu föreslagen pension får lärarkollegiet

meddela, att Sondéns sammanlagda arvoden å speciallärarbefattningarna vid

tekniska högskolan under åren 1915—1925 utgjorde 5,600 kronor per år,

under år 1926 (på grund av att Sondén under detta år lämnade speciallärarbefattningen

i förbränningslära och arvodena sålunda reducerades) 4,700

kronor och under år 1927 (av samma anledning) 3,800 kronor, allt exklusive

dyrtidstillägg. Med utgångspunkt från dessa arvoden vågar lärarkollegiet

föreslå en årlig pension av 3,000 kronor.

Statskontoret har den 11 oktober 1928 yttrat sig i ärendet och därvid

anfört:

Då avlöningen för de befattningar vid tekniska högskolan, som av Sondén

innehavas, utgå i form av arvoden, är han icke författningsenligt berättigad

till pension; men riksdagen har vid flera tillfällen och senast år 1916 (för

specialläraren i frihandsteckning R. L. Haglund) beviljat pension, när innehavare

av dylika befattningar vid framskriden ålder och efter långvarig

tjänstetid avgått från desamma. Även i föreliggande fall synes sådan förmån

böra beredas. Vid avpassande av pensionsbeloppet för Sondén, vilken

under långa tider samtidigt innehaft flera lärarbefattningar, synes det statskontoret,

som om hänsyn bör tagas icke allenast till avlöningen för de två

befattningar han alltjämt innehar utan även till avlöningen vid de ytter
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

ligare befattningar, som han till följd av framskriden ålder lämnat under

de sista åren, på sådant sätt, att medeltalet av de sista fem årens avlöning

lägges till grund för pensionsbeloppets avpassande. Då detta medeltal utgör

4,880 kronor, skulle pensionsunderlaget anses vara Va därav eller 3,260

kronor. Reduceras sistnämnda belopp i någon mån — i anseende till frihet

från pensionsavgifter — skulle man med en sådan beräkning komma just

till det i förevarande framställning föreslagna pensionsbeloppet 3,000 kronor.

Statskontoret tillstyrker alltså vidtagande av åtgärd i enlighet med förevarande

framställning och föreslår, att pensionen anvisas att utgå från allmänna

indragningsstaten.

I likhet med vederbörande myndigheter finner jag tillbörligt, att professorn

Sondén kommer i åtnjutande av pension. I fråga om pensionens storlek

ansluter jag mig till vad därutinnan blivit föreslaget. Pensionen torde anvisas

att utgå från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att specialläraren i allmän teknisk och fabrikshygien samt

i byggnadshygien vid tekniska högskolan, professorn Klas

Gustaf Anders Sondén må från och med månaden näst

efter den, varunder han erhåller entledigande från sina

befattningar vid högskolan, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

3,000 kronor.

5:o.

I eu av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande yttrande av

den 10 november 1928 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning har högskolans

lärarkollegium hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1929 års

riksdag, att assistenten i läroämnena matematik samt matematik och mekanik

vid högskolan, civilingenjören Hjalmar Berwald måtte från och med budgetåret

1928/1929 under sin återstående livstid komma i åtnjutande av en

årlig pension av 2,400 kronor.

Till stöd för denna framställning har lärarkollegiet anfört:

Civilingenjören Hjalmar Berwald har utan avbrott varit anställd vid tekniska

högskolan från och med höstterminen 1873 till och med vårterminen

1928 och har således tjänstgjort vid högskolan under 55 läroår. Under

denna tid har han dessutom under sammanlagt 6 månader 22 dagar såsom

vikarie uppehållit professuren i matematik. Ingenjör Berwald är född den

6 november 1848 och har sålunda fyllt 80 år.

Det synes lärarkollegiet befogat, att en högskolans assistent, som under

en så enastående lång tidsperiod innehaft lärarbefattning vid högskolan och

som städse med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött sin tjänst, komme

i åtnjutande av pension, oaktat han såsom extra befattningshavare ej äger

rätt att erhålla sådan från den civila pensionsinrättningen.

Under åren 1886—1909 var Berwald dessutom lärare vid Beskowska sko
-

Departe
mentschefen.

Pension åt

förre assistenten

vid

tekniska högskolan

H. Berwald.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen,

Tilläggspension

åt

f. d. undervisningsrådet

överdirektören

A. W.

Falk.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

lan i Stockholm, under åren 1882—1910 lärare vid Östermalms högre läroanstalt

för flickor, tjänstgjorde ett par år vid tekniska skolan i Stockholm

och har även under kortare tider varit lärare vid Stockholms borgarskola,

tyska skolan och andra undervisningsanstalter.

Det är sålunda en synnerligen lång och förtjänstfull verksamhet i undervisningens

tjänst, från vilken Berwald nu dragit sig tillbaka.

För bedömande av pensionens storlek får lärarkollegiet meddela, att Berwalds

arvoden — oberäknat dyrtidstillägg — under de fem sista läroåren i

medeltal något överstigit 4,500 kronor.

I ärendet har statskontoret den 14 november 1928 avgivit utlåtande och

därvid anfört:

Med hänsyn till den 55-åriga, väl vitsordade lärarverksamhet, som av

Berwald utövats i egenskap av assistent vid tekniska högskolan, torde det

få anses billigt, att någon årlig pension beredes honom, när han nu vid

hög ålder lämnat sin anställning vid högskolan. Med hänsyn till den avlöning,

som under senare åren utgått till Berwald, har statskontoret icke

något att erinra mot förslaget att pensionsbeloppet måtte bestämmas till

2,400 kronor.

Den långa och väl vitsordade verksamhet, som civilingenjören Berwald

utövat vid tekniska högskolan, ävensom hans höga levnadsålder synas mig

väl motivera, att pension av allmänna medel beredes honom. Mot det föreslagna

beloppet av pensionen har jag ingen erinran att göra. Pensionen

torde böra utgå från och med månaden näst efter den, då han erhållit entledigande

från sin befattning vid högskolan, samt uppföras å allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl.c Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre assistenten vid tekniska högskolan, civilingenjören

Hjalmar Berwald må, från och med månaden näst efter

erhållet entledigande från assistentbefattningen vid högskolan,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

6:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen,

överdirektören August Wilhelm Falk, som den 21 december

1928 erhållit avsked från sin befattning från och med den 27 december

1928 och som erhållit avkortad pension, anhållit om utverkande åt honom

av tilläggspension på grund av tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.

Vid ansökningen äro fogade dels avskrift av åldersbetyg, utvisande att

sökanden är född den 26 december 1861, dels ock avskrift av intyg om sökandens

tjänstgöring vid Beskowska skolan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Över ansökningen har skolöverstyrelsen den 13 december 1928 avgivit utlåtande

och därvid anfört bland annat:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 22 november 1928 beviljats

avkortad pension till ett belopp av 5,690 kronor. Därvid hava enligt

bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension tillgodoräknats honom de 33 år, under vilka han

bestritt tjänstgöring i statens tjänst. Sökanden bar emellertid, såsom av handlingarna

framgår, förutom nämnda tjänstgöring i statens tjänst även bestritt

tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen såsom ämneslärare

vid Beskowska skolan i Stockholm under läsåren 1888/1890 och 1893 1899

eller under åtta läsår, varav dock de tre sista läsåren sammanfalla med sökandens

tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, och bär därvid

bestritt eu undervisningsskyldighet av 28—31 veckotimmar.

Överstyrelsen erinrar, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa föregående

tillfällen bifallit liknande ansökningar, samt anför såsom exempel härå,

att 1926 års riksdag beviljat f. d. läroverksadjunkterna J. J:son Ekegren och

K. G. Harlin tilläggspensioner, beräknade för två tredjedelar av den tid,

under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring vid kommunal eller

enskild läroanstalt, och att 1928 års riksdag beviljat f. d. lektorn AF.

Westholm tilläggspension beräknad på två tredjedelar av den tid, under

vilken han bestritt full tjänstgöring vid samma enskilda läroanstalt, Beskowska

skolan i Stockholm, vid vilken Falk tjänstgjort.

Överstyrelsen framhåller, att Beskowska skolan ägt samma bildmngsmål

som de högre allmänna läroverken och att den vunnit erkännande för sm

verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan höstterminen 1890,

studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1878 samt lönetursrätt för skolans

lärare genom kungl. brev den 6 november 1874, den sistnämnda rätten

visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper, som tillämpas

sedan år 1905. Vad Falks tjänstgöring vid ifrågavarande läroanstalt beträffar,

framhåller överstyrelsen, att densamma måste anses hava varit av

direkt allmännyttig beskaffenhet och till stort gagn för Falks följande arbete

i statstjänst. Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen

med billigheten överensstämmande, att även Falk beviljas tilläggspension av

statsmedel, och att därvid tillgodoräknas honom två tredjedelar av den till

fem läsår’ uppgående tjänstetid, under vilken han vid Beskowska skolan i

Stockholm tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring utan att samtidigt

innehava statstjänst, eller tre hela läsår.

Vid bifall härtill skulle Falks sammanlagda för statspension beräkneiiga

tjänstetid uppgå till mer än 35 år och hans årliga pension till 6,000 kronor.

Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma,

synes alltså, enär den Falk författningsenligt tillkommande pensionen utgår

med 5,660 kronor, utgöra 340 kronor; och torde Falk böra erhålla rätt att

å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

Statskontoret har den 21 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid instämt i vad skolöverstyrelsen anfört,

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrker jag, att Falk

beviljas en tilläggspension å 340 kronor. Sammanlagda beloppet av pensio
-

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tilläggspension

åt

1. d. läroverksadjunkten

E. O. G.

Lindqvist.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

nen och tilläggspensionen bör, på sätt framhållits, regleras i enlighet med

föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen,

överdirektören August Wilhelm Falk må från och

med månaden näst efter den, under vilken avgång från

tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära —

utöver honom författningsenligt tillkommande pension —

en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 340 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

7:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. adjunkten vid Vasa realskola i Stockholm

Erik Olof Gregorius Lindqvist — under erinran att han med utgången av

juni 1928 erhållit avsked från sin adjunktsbefattning och därvid tillerkänts

avkortad pension anhållit, att honom måtte beredas tilläggspension på

grund av föregående tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm i enlighet

med vad som i ett liknande fall år 1928 ägt rum beträffande f. d.

lektorn vid högre allmänna läroverket i Falun A. E. Westholm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist, som är född den 10

mars 1863, genomgick provår 1892, tjänstgjorde som vikarierande lektor vid

sjökrigsskolan från den 1 april till vårterminens slut år 1893, som lärare vid

Östermalms högre allmänna läroanstalt för flickor åren 1892—1905, som lärare

vid Beskowska skolan under läsåren 1893—1905, att han utnämndes till

adjunkt vid Vasa (tidigare Jakobs) realskola den 23 februari 1905 samt att

han vid sin avgång från sistnämnda befattning den 30 juni 1928 erhöll

avkortad pension med 2,790 kronor.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 24 november 1928 avgivit utlåtande

och därvid anfört:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 8 mars 1928 beviljats

avkortad pension till ett belopp av 2,790 kronor om året. Därvid hava

enligt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavaies

rätt till pension tillgodoräknats honom de 23 år, under vilka

han tjänstgjort såsom adjunkt vid Jakobs (sedermera Vasa) realskola i Stockholm.

Sökanden har emellertid, såsom av handlingarna framgår, före nämnda

tjänstgöringstid bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt,

nämligen vid Beskowska skolan i Stockholm under läsåren 1893—

1905 eller under 12 läsår, och har därvid bestritt en undervisningsskyldighet

av under de 5 första läsaren 10 18 veckotimmar och under de sju senare

läsåren 23—29 veckotimmar.

Då nu sökanden anhåller att på grund av nyssnämnda tjänstgöring erhålla

tilläggspension, får överstyrelsen erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

vissa tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så har 192(i års riksdag beviljat

f. d. adjunkterna J. J.son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner, beräknade

för Va av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring

vid kommunal eller enskild läroanstalt, och 1928 års riksdag har till, bland

andra, f. d. lektorn A. E. Westholm, varom ock i Lindqvists ansökning erinras,

beviljat tilläggspension, beräknad på 2/s av den tid, under vilken han

bestritt full tjänstgöring vid samma enskilda läroanstalt, Beskowska skolan

i Stockholm, vid vilken sökanden tjänstgjort. Vad nu förevarande ansökan

beträffar, får överstyrelsen framhålla, att sistnämnda läroanstalt ägt samma

bildningsmål som de högre allmänna läroverken och att den vunnit erkännande

för sin verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan

i östterm i nen 1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1878 samt löneursrätt

för skolans lärare genom nådigt brev den 6 november 1874, den

. istnämnda rätten visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper,

som tillämpas sedan år 1905. Vad åter beträffar sökandens tjänstetid

vid nämnda skola, torde man i nu förevarande sammanhang icke kunna

taga hänsyn till annan del av densamma än den, under vilken sökanden

fullgjort tjänstgöring till ungefär samma omfattning som den, vilken ålegat

ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk, eller läsåren 1898—1905. Under

förutsättning av sådan begränsning får överstyrelsen framhålla, att ifrågavarande

tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet

och torde hava varit till stort gagn för sökandens följande arbete i

statstjänst. Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen med billigheten

överensstämmande, att även till sökanden beviljades tilläggspension

av statsmedel, och att därvid tillgodoräknades honom 2 3 av den till sju

läsår uppgående tjänstetid, under vilken han vid Beskowska skolan i Stockholm

tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring, eller fyra hela

läsår.

Vid bifall härtill skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till 27 år och hans årliga pension till 27/s3 X 4,000 kronor eller

3,272 kronor 73 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet uppåt

3,280 kronor. Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna

ifrågakomma, synes alltså, enär den sökanden författningsenligt tillkommande

pensionen utgår med 2,790 kronor, utgöra 490 kronor. Och torde med hänsyn

till Kungl. Maj:ts och riksdagens ovannämnda beslut i fråga om f. d.

adjunkterna Ekegren och Harlin samt f. d. lektorn Westholm sökanden böra

erhålla rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

På grund av vad sålunda blivit anfört tillstyrker överstyrelsen, det täcktes

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, dels att Lindqvist må från och

med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum,

under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande avkortad pension —- en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till ett belopp av 490 kronor för år, dels och att å sammanlagda

beloppet av Lindqvists pension och tilläggspension må utgå förhöjning enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

Vidare har statskontoret den 7 januari 1929 yttrat sig i ärendet och därvid

uttalat sin anslutning till skolöverstyrelsens hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 21 höft. (Nr 26—27.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Pension åt

förre läroverksvaktmästaren

K. J. Lindström.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27,

På de av skolöverstyrelsen anförda skäl och under hänvisning till de av

överstyrelsen åberopade precedensfall får jag tillstyrka, att tilläggspension

beredes Lindqvist till det belopp, myndigheterna tillstyrkt. Vid bifall härtill

lärer sammanlagda beloppet av den Lindqvist tillkommande pensionen jämte

tilläggspensionen böra regleras i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925, nr 280.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. adjunkten vid Vasa realskola i Stockholm Erik

Olof Gregorius Lindqvist må från och med månaden näst

efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under

sin återstående livstid uppbära 7— utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 490 kronor för

år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta

förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280).

8:0.

På därom av Kungl. Maj:t i proposition nr 182 gjord framställning medgav

1928 års riksdag (se riksdagens skrivelse nr 352 punkten 66), att gymnastikvaktmästaren

vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm

Karl Johan Lindström finge från och med månaden näst efter den, under

vilken avgång från hans innehavande befattning ägde rum, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,356 kronor.

Av den utredning i ärendet, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition, framgick,

att Lindström, som är född den 20 mars 1860, varit i läroverkets

tjänst anställd alltsedan den 1 juli 1903 och att han syntes komma att vid

avskedstagandet kunna tillgodoräkna sig 25 tjänstår. Då med Lindström

jämförliga läroverksvaktmästare, som uppnått en tjänstålder av minst 30 år,

tidigare tillerkänts pension med 1,584 kronor, ansågs med hänsyn till Lindströms

lägre tjänstålder, att hans pension borde enligt vedertagna grunder

reduceras till 1,356 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har nu Lindström anhållit om utverkande åt honom

av en till 1,584 kronor höjd pension. Han har till stöd härför åberopat,

att han under tiden juli 1876—juli 1881, d. v. s. under fem år, varit fast

anställd vid Svea artilleriregemente samt att det syntes vara billigt, att denna

tid finge medräknas vid bestämmande av hans pension.

Vederbörande regementschef har i avgivet yttrande, däri chefen för östra

arméfördelningen instämt, såsom sin åsikt framhållit, att därest statstjänst i

allmänhet kunde tillgodoräknas för pensions erhållande, den tid, Lindström

varit i tjänst vid regementet, borde räknas honom till godo för erhållande

av högre pension.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Vidare hava utlåtanden i ärendet avgivits av skolöverstyrelsen och statskontoret.

Skolöverstyrelsen har erinrat därom, att jämlikt 17 § i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tjänstår tor

statspension beräknas icke allenast för tid, under vilken vederbörande tjänstinnehavare

innehaft tjänst, som i sagda lag avses, utan även för tid, under

vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst hatt extra

ordinarie anställning eller förordnande. Med anledning härav, yttrar överstyrelsen,

äger civil befattningshavare, exempelvis lärare vid allmänt läroverk,

som i militär befattning bestritt tjänstgöring, för vilken icke annan statspension

tillerkännes honom, rätt att, oberoende av under vilken tid ifrågavarande

tjänstgöring blivit fullgjord, iör pension jämlikt ovannämnda pensionslag

tillgodoräkna sig sagda tjänstgöring. På grund härav finner överstyrelsen

det med billigheten överensstämmande, att den av sökanden i nu

förevarande framställning åberopade tjänstgöringstiden vid Svea artueriregemente

medräknas i den tjänstetid, för vilken pension av statsmedel tiilerkännes

honom i egenskap av f. d. gymnastikvaktmästare vid högre allmänna

läroverket å Östermalm i Stockholm. Under sådan förutsättning

komme ifrågavarande tjänstetid att uppgå till 30 år och den pension, som

borde tillerkännas sökanden, att, i överensstämmelse med de under senare

år av riksdagen fattade beslut om pension till läroverksvaktmästare, uppgå

till 1,584 kronor.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till sökanden må från och med manaden näst efter den, under

vilken han avgått från sin vaktmästarbefattning vid högre allmänna läroverket

å Östermalm i Stockholm — i stället för det honom av 1928 års

riksdag tillerkända pensionsbeloppet av 1,356 kronor utgå en åilig

pension av 1,584 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Därest statskontoret vid det tillfälle, då frågan om pension åt sökanden

var föremål för ämbetsverkets yttrande, haft kännedom om den tjänstetid i

statstjänst, som nu av sökanden styrkts och åberopats för utverkande av en

förhöjd pensionsförmån, skulle ämbetsverket med hänsyn till billigheten av,

att denna tid räknas honom till godo i pensionsavseende, förordat ett pensionsbelopp

av 1,584 kronor i stället för 1,356 kronor. Vid sådant förhallande

och då sökandens uraktlåtenhet att från början åberopa även sm militära

tjänstetid icke torde böra utesluta honom från berörda pensionsförhöjning,

vill statskontoret för sin del ansluta sig till skolöverstyrelsens hemställan

om utverkande hos riksdagen av nytt beslut i denna pensionsfiåga i

enlighet med nämnda styrelses förslag.

Jag vill först erinra, att förslag om rätt för Lindström att för pension

tillgodoräkna sig omförmälda militära tjänstgöring framställdes i en vid

1928 års riksdag väckt motion (I: 300). Bankoutskottet, som yttrade sig

över motionen, ansåg emellertid det icke vara lämpligt, att riksdagen skulle

taga ståndpunkt till förevarande spörsmål utan föregående prövning av vederbörande

myndigheter samt av Kungl. Maj:t (jfr bankoutskottets utlåtande

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-O Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

nr 30 punkten 87). I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av

riksdagen avslagen.

Vederbörande myndigheter hava nu fått tillfälle att pröva frågan och

hava därvid samstämmigt uttalat sig för att militärtjänstgöringen bör tillgodoräknas

Lindström i pensionsavseeude. Jag finner denna ståndpunkt riktig

och tillstyrker därför, att frågan om Lindströms pension ånyo underställes

riksdagen. Enligt vad jag inhämtat, har Lindström avgått från gymnastikvaktmästarbefattningen

den 30 september 1928. Med inräknande av den

militära tjänstgöringen har han alltså varit i statens tjänst under sammanlagt

mer än 30 år, och han torde därför böra i likhet med andra läroverksvaktmästare,

som uppnått sådan tjänstålder, komma i åtnjutande av en pension

å 1,584 kronor.

Med anledning av ett av 1928 års bankoutskott i samband med behandlingen

av förenämnda motion gjort uttalande av innehåll, att vid bedömandet

av denna fråga syntes bland annat böra beaktas, att lång tid förflutit

mellan militärtjänstgöringen och tillträdandet av anställningen såsom läroverksvaktmästare,

vill jag framhålla, att den sålunda anmärkta omständigheten

icke skulle hava ägt någon betydelse, därest lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension varit tillämplig å Lindström, samt att

enligt min mening anledning saknas att i förevarande avseende ställa honom

sämre än om han varit innehavare av ordinarie tjänst.

Jag hemställer alltsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket

å Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström må,

räknat från och med den 1 oktober 1928, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära —

i stället för honom av 1928 års riksdag tillerkänt pensionsbelopp

av 1,356 kronor — eu årlig pension av 1,584 kronor.

9:o.

Pension åt

lärarinnan

vid tekniska

skolan i

Stockholm

Marianne

Ida Mathilda

von Sydow.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för tekniska skolan i Stockholm hemställt

om utverkande av pension åt lärarinnan vid nämnda skola Marianne Ida

Mathilda von Sydow.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Marianne Ida Mathilda von Sydow, som är född den 3 juli 1868, har

med utmärkta vitsord tjänstgjort vid tekniska skolan i Stockholm alltsedan

läroåret 1902/1903 såsom underlärarinna i konstsömnad vid den högre konstindustriella

avdelningen och avdelningen för kvinnliga lärjungar samt från

och med november 1910 därjämte såsom lärarinna i spetssömnad och biträdande

lärarinna i knyppling vid den högre konstindustriella avdelningen.

Hennes undervisning omfattar 8 veckotimmar i konstsömnad samt 4 veckotimmar

i spetssömnad och knyppling. Avlöningen utgör sedan år 1920

sammanlagt 1,230 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27. 21

Skolans styrelse har föreslagit en pension av 820 kronor, motsvarande två

tredjedelar av den nämnda avlöningen.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 8 augusti 1928 av skolöverstyrelsen

och den 12 oktober 1928 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts

framställningar i flera föregående fall medgivit pension åt lärare och andra

befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm, varvid pensionens belopp

beräknats efter i huvudsak samma grunder, som genom lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 äro fastställda

med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst. Överstyrelsen tillstyrker

därför eu likartad behandling av den nu föreliggande framställningen, varvid

dock för erhållande av full pension synes såsom för ordinarie lärare

vid tekniska fackskolor och tekniska gymnasier böra fordras 30 tjänstår.

Överstyrelsen finner sålunda den nu ifrågasatta pensionen böra uppgå till

(ljÖ '' 3 '' l’“^0 =J 710:58 eller avrundat 710 kronor jämte dyrtidstillägg

enligt de grunder, som äro eller varda fastställda.

Statskontoret yttrar:

Vid dera tillfällen har riksdagen beviljat pensioner åt innehavare av lärarbefattningar

vid tekniska skolan i Stockholm; och att detta skett även i fall,

där verksamheten vid skolan varit av mindre omfattning, framgår av 1927

års riksdags beslut om pension åt lärarinnan vid nämnda skola Anna Ulrika

Wall, vars tjänstgöring omfattat allenast 5 veckotimmar. Med hänsyn härtill

och då lärarinnan von Sydow under 26 år varit fast anställd vid nämnda

läroanstalt, torde någon pension böra beredas henne vid avgången. Beloppet

synes böra avpassas i samma förhållande till avlöningen, som enligt

riksdagens beslut tillämpades i fråga om pensionen åt lärarinnan Wall,

och alltså med avjämning till närmaste med tolv jämnt delbara krontal bestämmas

till 708 kronor.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att

lärarinnan von Sydow kommer i åtnjutande av pension å allmänna indragningsstaten.

I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets

mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm Marianne

Ida Mathilda von Sydow må från och med månaden näst

efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst vid skolan,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 708 kronor.

10:o.

I skrivelse den 28 november 1928 har direktionen över gymnastiska centralinstitutet

gjort framställning om beredande åt vaktmästaränkan Kristina

Charlotta Hallman, född Jansdotter, av eu årlig pension å 640 kronor eller

annat belopp, som ansåges skäligt.

Departe
mentschefen
-

Pension åt

vaktmästaränkan

Kristina

Charlotta

Hall
-

man.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Till stöd för denna framställning har direktionen anfört huvudsakligen

följande;

Genom direktionens beslut den 3 juni 1899 entledigades före uppnådd

pensionsålder dåvarande portvakten Anders Hallman från och med den 1

september 1899 från sin befattning vid institutet, varest han tjänstgjort sedan

den 25 april 1879, i samband varmed direktionen uppdrog åt hans

hustru Kristina Charlotta Hallman att tills vidare med biträde av sin son

Gustaf Hallman upprätthålla befattningen. Sedermera blev Gustaf Hallman

ordinarie innehavare av befattningen, och modern fick sin bostad hos honom

i den åt honom upplåtna tjänstebostaden, varjämte hon av det till extra

vaktmästarbiträde vid institutet beviljade anslaget erhöll ett mindre belopp

såsom vederlag för viss, av henne bestridd del av det extra vaktmästarbiträdet

åliggande arbetet. Jämlikt kungörelsen den 18 juni 1926, nr 266,

uppfördes Hallmans portvaktsbefattning i lönegrad B 5 såsom vaktmästarbiträde,

tillika portvakt.

Sedan emellertid Gustaf Hallman genom Svea hovrätts utslag den 6 april

1927 dömts till avsättning från tjänsten, har direktionen måst taga den åt honom

upplåtna bostaden i anspråk för annan befattningshavare från och

med den 1 oktober 1927. Änkan Hallman har ej heller längre kunnat tagas

i anspråk såsom extra vaktmästarbiträde, dels på grund av sin genom

hög ålder nedsatta arbetsförmåga, dels enär det genom verksamhetens utveckling

vid institutet blivit nödvändigt att såsom vaktmästarbiträde vid institutet

anställa en på platsen boende person.

Kristina Charlotta Hallman, som är född den 25 december 1853 och som

under hela den tid, eller nära 50 år, hon haft sin verksamhet förlagd till

institutet, där utövat ett ytterst plikttroget, träget och gagnande arbete, vare

sig hon biträtt sin man — respektive son —, själv bestritt portvaktsgöromålen

eller förrättat skurning, tvätt och städning för institutets räkning, ser

sig alltså nu på sin ålderdom hänvisad att till följd av omständigheter, vartill

hon ej är skulden, leva huvudsakligen av andras hjälp.

Statskontoret har den 7 december 1928 avgivit utlåtande över framställningen

och därvid anfört:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anser statskontoret, att pension

av statsmedel bör i detta fall beredas. Därest det endast gällt att utverka

understöd åt Kristina Charlotta Hallman i hennes egenskap av änka

efter förutvarande portvakten vid gymnastiska centralinstitutet Anders Hallman,

lärer större belopp än 384 kronor för år räknat knappast hava kunnat

ifrågakomma. Enligt vad som framgår av förevarande skrivelse och

av inhämtade upplysningar har emellertid änkan Hallman själv ej mindre

fullgjort de huvudsakliga portvaktsgöromålen under mannens, respektive sonens

tjänstetid vid institutet eller alltså under tiden 25 april 1879—1 oktober

1927 än även deltagit i städningsgöromålen. I sistnämnda avseende har

hon under läsårets nio månader åtnjutit ersättning, som under senare åren

uppgått till 50 kronor för månad räknat. Visserligen har den fria bostadsförmånen

vid portvaktssysslan under större delen av förenämnda tid tillkommit

hennes man, respektive son; men då portvaktsgöromålen i själva

verket fullgjorts av henne, och bostadsförmånen för ifrågavarande tid icke

i pensionsavseende tillgodoräknats någon annan, synes det vara billigt att vid

pensionsbeloppets avpassande för änkan Hallman taga hänsyn till denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

2:3

Kungl. May.ts proposition Nr 27.

förmåns värde; och då lärer ingen annan erinran kunna göras beträffande

det föreslagna beloppet än att detsamma synes böra begränsas till (300

kronor.

Vad i ärendet förekommit synes mig väl motivera, att Kristina Charlotta

Hallman tillerkännes en årlig pension med det av statskontoret tillstyrkta beloppet,

600 kronor. Pensionen torde böra utgå för tiden från och med den 1 oktober

1927, då hennes verksamhet vid gymnastiska centralinstitutet upphörde.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktmästaren vid gymnastiska centralinstitutet

Anders Hallmans änka Kristina Charlotta Hallman,

född Jansdotter, må, räknat från och med den 1 oktober

1927, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 600 kronor.

11 :o.

I underdånig skrivelse den 29 juni 1928 har direktionen över institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda anhållit om beredande av en årlig

pension åt vårdarinnan vid institutet Anna Augusta Ohman, född Andersson,

med 500 kronor att utgå, sedan hon den 15 februari 1929 uppnått 62

år, från och med månaden näst efter den, under vilken hennes anställning

vid institutet upphör.

Direktionen har anfört följande:

Anna Augusta Ohman har sedan den 1 mars 1910 utan avbrott varit i

institutets tjänst, och har med stor duglighet och flit skött sina åligganden.

Av allt att döma kunna hennes krafter icke mycket längre räcka till för

hennes ansträngande arbete. Då hon icke torde ha några besparingar för

att därmed trygga sin ålderdom och det ej kan vara staten värdigt att låta

henne lämna sin befattning utan att på något sätt sörja för hennes återstående

livstid, bör pension beredas henne.

Hennes nuvarande kontanta avlöning uppgår, dyrtidstillägg oräknat, till

696 kronor för år. Härtill kommer fri kost, bostad med värme och lyse

samt fri tvätt. Naturaförmånerna torde kunna beräknas till 600 kronor för

år, varför den sammanlagda lönen utgör 1,296 kronor. Därest det pensionsbelopp,

som kunde ifrågasättas att utgå till henne, bestämdes enligt

den beräkningsgrund, som torde pläga tillämpas i liknande fall, så att pensionen,

under förutsättning av en tjänstetid av 30 år, utgjorde två tredjedelar

av samtliga avlöningsförmåner med avdrag av omkring 15 procent av

pensionsbeloppet för ej erlagda pensionsavgifter, skulle pensionsbeloppet

till henne med en tjänstetid av 19 år uppgå till 464 kronor. Direktionen

finner för sin del att pensionen icke skäligen kan sättas till lägre belopp

än 500 kronor.

Över ifrågavarande framställning hava utlåtanden avgivits den 17 augusti

1928 av skolöverstyrelsen, efter hörande av inspektören för blindundervisningen,

och den 28 augusti 1928 av statskontoret.

Departe
mentschefen.

Pension åt

vårdarinnan

vid institutet

för blinda å

Tomteboda

Anna Augusta

Öhman.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Såväl inspektören som skolöverstyrelsen hava tillstyrkt direktionens framställning.

Överstyrelsen har därvid erinrat om att genom Kungl. Maj:ts

och riksdagens beslut år 1927 pension tilldelats kokerskan vid institutet för

blinda å Tomteboda Klara Sofia Westin och sömmerskan vid samma institut

Emma Charlotta Andersson till belopp av respektive 732 och 852

kronor (prop. nr 125 punkten 6:o, riksdagens skrivelse nr 214 punkten 85:o).

Statskontoret yttrar:

På grund av vad handlingarna i ärendet innehålla synas skäl föreligga

för beredande av pension åt ifrågavarande befattningshavare. Vad pensionsbeloppet

beträffar erinrar statskontoret därom, att 1927 års riksdag beviljat

kokerskan vid institutet Klara Sofia Westin eu årlig pension av 732

kronor. Då Westin och Anna Augusta Öhman under sin anställning vid

institutet åtnjutit samma avlöningsförmåner, men den förra räknade 21

tjänstår, bör pensionen för Anna Augusta Öhman, som vid avgång efter

uppnådda 62 år kan tillgodoräkna sig 19 tjänstår, lämpligen bestämmas

till 696 kronor.

Tillräckliga skäl för beredande av pension av statsmedel åt ifrågavarande

befattningshavare synas mig hava förebragts. Det av statskontoret föreslagna

beloppet, 696 kronor, synes vara beräknat enligt de grunder, som i

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) fastställts för vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen och som av statskontoret åberopats vid

bestämmandet av pensionen åt ovan omförmälda Klara Sofia Westin. Jag

vill emellertid erinra om att riksdagen i förenämnda skrivelse nr 214/1927

under punkten 26:o uttalade, att riksdagen ansåg det vara mindre lämpligt

att såsom regel taga berörda grunder till utgångspunkt vid bestämmande

av pensioner till befattningshavare med den ställning varom här är fråga,

och att det syntes riksdagen riktigare att tills vidare tillämpa en mera fri

prövning vid pensionsbeloppens bestämmande i varje särskilt fall. Med

beaktande härav vill jag dock framhålla, att det av statskontoret föreslagna

beloppet synes mig i och för sig och med hänsyn till tidigare praxis lämpligt

avvägt, varför jag icke har något att erinra mot detsamma.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vårdarinnan vid institutet för blinda å Tomteboda

Anna Augusta Öhman, född Andersson, må från och med

månaden näst efter den, under vilken hon avgår från sin

anställning vid institutet, dock tidigast från och med den

1 mars 1929, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition Nr 27.

2:

>

12:o.

Ilos Kungl. Maj:t liar förro ämnesläraren vid institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda Johan Wilhelm Eugen Holmertz’ änka Hilma Margareta

Susanna Holmertz, född Johansson, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte

göra framställning till riksdagen om beredande av en årlig pension åt

henne.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johan Wilhelm Eugén Holmertz

tjänstgjort såsom ämneslärare vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda

från och med den 1 juli 1897 till och med den 1 augusti 1912 samt

att han, då han sistnämnda dag vid uppnådd pensionsålder avgick från sin

befattning, på grund av sin korta tjänstgöringstid erhöll eu pension av

endast 1,400 kronor för år. Då institutets ämneslärare år 1908 erhöllo rätt

till inträde i civilstatens änke- och pupillkassa, kunde Holmertz icke bliva

delägare i denna kassa, enär han då redan uppnått 60 års ålder. Han avled

den 25 augusti 1928, efterlämnande, förutom änkan, två barn Kristina Margareta

Susanna, född den 9 februari 1910, och Per Johan Fritz Benedictus,

född den 5 april 1912. Sökanden, som är född den 20 juli 1883, är enligt

intyg av läkare på grund av en bensjukdom i sådan grad nedsatt till sin

arbetsförmåga, att hon ej kan genom eget arbete försörja sig själv. Enligt

handlingarna i ärendet bifogade intyg av vederbörande kyrkoherde, ordförande

i barnavårdsnämnd och ordförande i fattigvårdsstyrelse är änkan

Holmertz i stort behov av understöd till sitt och barnens uppehälle.

Framställningen tillstyrkes av rektor vid institutet och förskolan för blinda

å Tomteboda ävensom av direktionen över nämnda läroanstalt.

I ärendet hava vidare yttranden avgivits den 16 november 1928 av skolöverstyrelsen

samt den 15 december 1928 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har under hänvisning till det principuttalande, som av

bankoutskottet gjorts i dess utlåtande nr 25 vid 1926 års riksdag i anledning

av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande

till vissa i statens tjänst anställda personer, (se jämväl 1926 års

riksdags skrivelse nr 149) ävensom tidigare beslut av riksdagen i liknande

fall tillstyrkt framställning till riksdagen om beredande åt änkan Holmertz

av ett årligt understöd, att utgå från och med den 1 september 1928. Enligt

skolöverstyrelsens mening torde beloppet av understödet, då förhållandena

i föreliggande fall syntes jämförbara med dem, som förelegat beträffande

änkan Klara Fredrika Leijon, född Hansson, vilken genom beslut av

1927 års riksdag (kungl. prop. nr 168 och riksdagens skr. nr 216 punkten

44:o) tillerkändes ett årligt understöd av 444 kronor, böra fastställas att

likaledes utgå med 444 kronor. Ävenledes syntes med hänsyn till föreliggande

ömmande omständigheter understöd böra utgå med 96 kronor årligen

för vart och ett av barnen från och med samma tidpunkt till och med det

år, varunder barnet uppnådde 18 års ålder.

Statskontoret anser goda skäl förefinnas för att i detta fall bereda någon

pension av statsmedel. Mot vad i sådant hänseende föreslagits av skolöverstvrelsen

har statskontoret icke annat att erinra än att för makarna

Holmertz’ dotter Kristina Margareta Susanna, som vid faderns död redan

uppnått 18 års ålder, icke synes böra utverkas något understöd. Möjligen

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 21 häft. (Nr 26—27.) 3

Pension åt

f. ämneslära

ren J. W. K

Holmertz’

änka Hilma

Margareta

Susanna Hd

in ert z in. in

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

skulle med hänsyn till de ömmande förhållandena i detta fall kunna ifrågasättas,

att något höja det för makarnas son avsedda understödsbeloppet,

förslagsvis till 144 kronor för år räknat.

Med hänsyn till att omständigheterna i föreliggande fall synas vara synnerligen

ömmande, tillstyrker jag, att från allmänna indragningsstaten ej

blott pension beredes änkan Holmertz utan även understöd tillerkännes

makarnas son Per Johan Fritz Benedictus, som vid faderns död ännu ej

uppnått 18 års ålder. I fråga om beloppen av berörda pension och understöd

ansluter jag mig till statskontorets förslag. Änkan Holmertz skulle alltså erhålla

en årlig pension av 444 kronor och sonen ett årligt understöd av 144 kronor,

det sistnämnda understödet att utgå till och med utgången av det kalenderår,

varunder sonen uppnår 18 års ålder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre ämnesläraren vid institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda Johan Wilhelm Eugen Holmertz’ änka

Hilma Margareta Susanna Holmertz, född Johansson, må

från och med den 1 september 1928 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 444 kronor, samt att nämnda makars son Per Johan

Fritz Benedictus må från och med samma dag till och med

det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, likaledes

från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 144 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—

12:o hemställt behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Stockholm 1929, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

990271

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 132 i texten
  2. BU 1929:26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26 s. 53 i texten