Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor

1929-01-25 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:30, Angående åtgärder för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för beredande

av en tryggare rättslig ställning åt biträdande

lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor;

given Stockholms slott den 25 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför följande:

I skrivelse den 3 juni 1926, nr 305, har riksdagen, med anledning av

en inom riksdagen väckt motion (II: 307) anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt en tryggare ställning

i rättsligt hänseende måtte kunna beredas biträdande lärare vid folkskola

och lärare vid mindre folkskola, samt att Kungl. Maj:t därefter måtte

vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Dylik utredning föreligger numera, och jag anhåller att få anmäla ärendet

för Kungl. Maj:t.

Bihav g till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 23 höft. (Nr 30.)

Åtgärder för

beredande av

en tryggare

rättslig ställning

åt biträdande

lärare

vid folkskolor

och

lärare vid

mindre folkskolor.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Nu gällande

bestämmelser.

Riksdagens

skrivelse

nr 305/1926.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 30.

Nu gällande bestämmelser rörande ifrågavarande lärares anställningsvillkor

återfinnas i §§ 24 och 33 av folkskolestadgan (svensk författningssamling

nr 604/1921). Till skillnad från de ordinarie folk- och småskollärarna

anställas biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola

endast tills vidare eller, i vissa fall, om vilka här ej är fråga, på viss

tid. Med anställning tills vidare följer ömsesidig rätt till minst fyra månaders

uppsägning, så vida ej längre uppsägningstid särskilt avtalas. (§ 24

mom. 1).

Biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vilken

anställes tills vidare och som i sammanlagt fem år, därav minst ett inom

vederbörande distrikt, tjänstgjort som lärare vid småskola, biträdande lärare

vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, får skiljas från sin befattning

endast av sådana orsaker och i den ordning, som omförmäles i § 32

mom. 1 folkskolestadgan, d. v. s. allenast på grund av fel eller försummelse

i tjänsten eller brist i vandel och endast efter förutgånget varningsförfarande.

(§ 33 mom. 1). Från detta stadgande gäller emellertid det betydelsefulla

undantaget, att skolrådet utan hinder av vad nyss sagts kan

entlediga läraren, därest dennes befattning genom en i behörig ordning godkänd

omorganisation av skolväsendet skall förändras till folkskollärar- eller

småskollärartjänst eller ock indragas. (§ 33 mom. 2). Därvid skall dock

iakttagas att, om en mindre folkskola ändras till en folkskola med småskola,

lärare, som, då beslutet om förändringen vunnit laga kraft, i minst

två år varit anställd tills vidare vid den mindre folkskolan och därunder

tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande vandel, skall av

skolrådet förordnas till ordinarie lärare vid småskolan utan iakttagande av

eljest föreskrivet ansökningsförfarande. (§ 33 mom. 3).

Riksdagen anförde i sin ovannämnda skrivelse huvudsakligen följande:

Som motionärerna framhållit hava de biträdande lärarna vid folkskola

och lärarna vid mindre folkskola icke samma trygga ställning i rättsligt avseende

som övriga lärargrupper. Anledningen härtill är att söka i den lösliga

ställning, som de mindre folkskolorna och de s. k. biträdande lärarbefattuingarna

intaga i skolsystemet.

Genom den otrygga ställning nu ifrågavarande lärare sålunda intaga, placeras

dessa i en undantagsställning, som måste synas dem orättvis. I samma

mån som utvecklingen av skolväsendet fortskrider och därigenom mindervärdiga

skolformer ersättas med bättre, blir frågan om dessa lärares rättsliga

ställning alltmer aktuell.

Riksdagen finner motionärernas krav på utredning av ifrågavarande spörsmål

väl motiverat, Riksdagen vill för sin del peka på några av de framförda

förslagen till en lösning av denna fråga, vilka synas riksdagen böra

i första hand göras till föremål för prövning.

Såsom en effektiv åtgärd för tillgodoseende av berörda lärares intressen

har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening föreslagit

beredande av möjlighet för dem att utbilda sig till lärare vid egentlig folk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr SO.

skola. Till do två-åriga utbildningskurser, som äro avsedda att inrättas för

småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, böra, synes det, dessa

lärare äga företriide, under förutsättning att de uppfylla inträdesfordringarna.

Riksdagen anser, att för skolans vidkommande ett dylikt tillvägagångssätt

avgjort är att föredraga framför den hittills stundom anlitade dispensvägen.

Härtill kommer, att dispens hädanefter icke torde kunna givas i samma utsträckning

som tidigare, sedan tillgången på examinerade folkskollärare numera

är mer än tillräcklig. Det synes riksdagen uppenbart, att den pedagogiska

erfarenhet, som dessa lärare förvärvat under sin tjänstgöring, bör

göra dem särskilt kvalificerade för verksamhet på folkskolestadiet, icke minst

i omorganiserade mindre folkskolor.

Det stora antalet lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid

folkskolor — enligt skolöverstyrelsens statistik utgjorde den förra gruppen

2,506 och den senare 964 i november 1925 — utgör dock ett hinder för

att ovannämnda åtgärd skulle innebära en lösning av frågan om beredande

av en mera tryggad rättslig ställning åt ifrågavarande lärare. Vid dessa

kurser för småskollärarinnors utbildning till lärarinnor på folkskolestadiet

kan plats endast beredas för en ringa procent av dessa lärare. För att förverkliga

motionens syfte behöva även andra åtgärder vidtagas, ägnade att

på ett mera effektivt sätt leda till det åsyftade målet.

Det synes sålunda önskvärt, att dessa lärare må kunna erhålla ordinarie

befattning vid småskola inom det skoldistrikt, där de äro anställda, utan

att småskollärarbefattningen i vanlig ordning kungöres ledig. Detta förfaringssätt

följes redan nu beträffande småskollärare med ordinarie anställning,

som i samband med skolväsendets omorganisation förflyttas till annan småskola

inom distriktet.

Om emellertid en omorganisation av skolväsendet, som den i åberopade

33 § av folkskolestadgan avsedda, genomföres på så sätt, att folkskolavdelningens

barn förflyttas till annan folkskola inom distriktet och den mindre

folkskolan omändras till småskola, finnes ingen rätt för läraren att förordnas

till ordinarie vid småskolan. Här synes därför ett tillägg erforderligt till

folkskolestadgans 33 §.

Vidare synes det riksdagen, som om den anordningen bör prövas, om

vid de tillfällen, då en mindre folkskola nedlägges och de tidigare där undervisade

barnen överföras till en angränsande folkskola av 13 2-form, som

i samband därmed uppdelas i två läraravdelningar och sålunda övergår till

B 1-form, läraren vid den nedlagda mindre folkskolan lämpligen må kunna

vinna anställning vid den nyinrättade skolavdelningen.

I de fall däremot, då en mindre folkskola förändras till en folkskola av

B 3-formen, en förändring, som endast innebär, att småskolläraren utbytes

mot en folkskollärare, blir småskolläraren utan anställning vid ifrågavarande

skola. Därest inom skoldistriktet annan småskollärartjänst finnes ledig, synes

det önskvärt, att vederbörande lärare beredes ordinarie anställning där.

Vid inträffande förhållanden att lärare vid mindre folkskolor och biträdande

lärare vid folkskolor genom en omorganisation av skolväsendet icke

skulle kunna beredas anställning inom skoldistriktet, har skolöverstyrelsen

i sitt yttrande i ämnet framkastat, att dessa lärare borde överföras på indragningsstat,

eller ock att sådana lärare efter ansökan och tjänstålder skulle

medgivas förtursrätt vid tillsättning av annan liknande tjänst, i första hand

vid mindre folkskola inom riket. Mot anlitande av någon av dessa båda

utvägar synas dock vissa betänkligheter kunna anföras. Den förstnämnda

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utredning

av skolöverstyrelsen.

Historik.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

skulle medföra ganska betydande ekonomiska uppoffringar för det allmänna

och den senare i viss mån kringskära kommunernas inflytande på lärartillsättningarna.

Riksdagen anser dock, att även dessa uppslag böra ägnas en

mera ingående undersökning.

Vidare torde det förtjäna komma under allsidig prövning, huruvida icke

sådana förändringar, som medföra indragning av biträdande lärares eller

lärares vid mindre folkskolor respektive befattningar, må företagas i samband

med dessa lärares avgång från tjänsten till följd av uppnådd pensionsålder,

anställning å annan ort eller ock avgång av annan anledning, för såvitt ej

vederbörande lärare beredes ordinarie anställning vid småskola inom distriktet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1926 anbefalldes skolöverstyrelsen

att efter vederbörandes hörande verkställa den av riksdagen begärda

utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, vartill

utredningen kunde föranleda.

I anledning härav har skolöverstyrelsen i ärendet hört domkapitlen och

statens folkskolinspektörer samt lämnat centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening och styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening tillfälle

att yttra sig i ämnet. Därefter har överstyrelsen i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 12 april 1927 framlagt utredning och förslag i föreliggande fråga.

Skolöverstyrelsen lämnar till en början en översikt över utvecklingen av

frågan om dessa lärares rättsliga ställning och dess sammanhang med skolorganisatoriska

spörsmål.

Före år 1918 voro samtliga småskollärare, d. v. s. lärare vid småskolor

och mindre folkskolor samt biträdande lärare vid folkskolor, likställda i

fråga om formerna för anställning och entledigande. Länge voro dessa lärare

fullständigt rättslösa. Det första steget, som togs till en förbättrad

rättslig ställning för dem, var en bestämmelse i 1897 års folkskolestadga,

enligt vilken skolråd skulle äga rätt, där kyrkostämman så beslutade, att i

enlighet med bestämmelser i vederbörligen stadfäst reglemente giva lärare

vid småskola en fastare anställning.

Sedermera tillkom kungliga förordningen av den 17 november 1905, som

bestämde, att examinerad, ogift lärare, som antagits tills vidare med ömsesidig

uppsägningsrätt, och som tjänstgjort i sammanlagt fem år, skulle kunna

entledigas endast av sådana orsaker, som omförmälas i folkskolestadgans

§ 32, eller på grund därav, att tjänsten i fråga genom en i behörig ordning

godkänd omorganisation av skolväsendet skulle förändras till folkskollärartjänst

eller indragas.

Med anledning av en vid 1916 års riksdag väckt motion angående vissa

åtgärder i syfte att åstadkomma en säkrare rättslig ställning åt småskolekåren,

uttalade riksdagen (skrivelse nr 159), att, då den egentliga småskolan

numera vore lika fast organiserad som folkskolan, samt då ej heller några

mera betydande skolorganisatoriska svårigheter torde förefinnas att för den

vid de egentliga småskolorna anställda personal införa ordinarie anställning,

dylik anställning borde beredas samma personal. Beträffande däremot de

personer med småskollärarkompetens, vilka tjänstgöra som lärare vid mindre

folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor, så framträdde alltmer den

strävan att förvandla de mindre folkskolorna till folkskolor och ersätta de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30. 5

s. k. biträdande lärarna vid folkskolorna med folkskollärare. Det torde därför,

framhöll riksdagen, icke låta sig göra att motverka eu sådan i och för

sig önskvärd utveckling genom att giva ifrågavarande lärare, vilka i själva

verket utgjorde allenast eu mindre del av folkskollärarkåren och vilkas antal

årligen minskades, ordinarie anställning. Emellertid syntes det riksdagen

att all möjlig hänsyn borde tagas jämväl till ifrågavarande lärares behov

av en mera tryggad tillsättningsform. För avsedda kategori lärare syntes

därför uti ifrågavarande avseende ett av lärarlönenämnden framlagt förslag

höra komma till användning.

Efter ytterligare utredning genom dåvarande folkskolöverstyrelsen och

inom ecklesiastikdepartementet fick frågan slutligen sin lösning i enlighet

med de bestämmelser, som Kungl. Tvlaj:t utfärdade genom kungörelse

den 16 september 1918 (nr 750), och som, inarbetade i 1921 års folkskolestadga,

ännu äro gällande. De bestämmelser, som närmast avse lärarnas

vid mindre folkskolor samt de biträdande lärarnas rättsliga ställning, innehållas

företrädesvis i folkskolestadgans § 24 och § 33.

Genom dessa bestämmelser blev den rättsliga ställningen även för lärare

vid mindre folkskolor samt biträdande lärare så till vida förbättrad, som

det utöver bestämmelserna i 1905 års förordning blev stadgat, dels att tills

vidare anställda lärare med sammanlagt fem års tjänstgöring skulle kunna

entledigas endast i den ordning, som angives i folkskolestadgans § 32, d. v. s.

först efter föregången, fruktlös befunnen varning, dels att lärare vid mindre

folkskola, då sådan skola förändras till folkskola med småskola, skall erhålla

den sålunda uppkomna småskollärartjänsten.

Överstyrelsen betonar härefter, att vid ärendets behandling icke ifrågasatts

någon ändring i bestämmelsen om fem års anställning såsom en förutsättning

för den mera fasta ställning, då entledigande av vad anledning

som helst ej kan äga rum, och ej heller i bestämmelserna om sättet för

ifrågavarande lärares anställande, utan att huvudsyftet med utredningen

varit att överväga möjligheten av sådana åtgärder, som kunna tjäna att

minska olägenheterna för tjänstinnehavarna av de nuvarande föreskrifterna

angående entledigande vid fall av tjänsternas upphörande eller förändring

i samband med omorganisation av distriktets skolväsende.

Bland de hörda myndigheterna har rått ganska stor enighet därom, att

dylika åtgärder äro av behovet påkallade. Endast två domkapitel ha ställt

sig bestämt avvisande.

Domkapitlet i Växjö har sålunda anfört följande:

»I ett så stort verk, som därtill är i så hög grad beroende av de lokala

förhållandena som den svenska folkskolan, måste ständiga förändringar äga

rum. Dels uppväxa — och det sker icke blott i Norrland — samhällen

med en understundom mycket talrik befolkning, där det förut knappt

fanns en enda människa boende, dels å andra sidan minskas befolkningen

å andra orter avsevärt. Därtill kommer, att myndigheterna oavsett växlingarna

i folkmängden utdöma vissa skolformer och påyrka deras ersättande

med andra. Dessa och flera andra orsaker samverka, såsom nämnt,

att göra folkskoleväsendet ganska rörligt och föränderligt. Med detta följer

åter nödvändigheten av att inrätta åtskilliga mera tillfälliga tjänster. Om

nu någon söker och mottager förordnande att uppehålla en sådan tjänst,

Allmänna

synpunkter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

vet han ju om, huru osäker hans ställning är, och har i denna vetskap en

stark föranledning att med stöd av sina kunskaps- och andra meriter liksom

ock med stöd av sin förvärvade duglighet och vana i lärarkallets utövning

söka en annan, mera tryggad befattning. Han är ju icke sämre

ställd än många andra som innehava sina befattningar såsom tillfälliga förordnanden,

exempelvis extralärarna vid de allmänna läroverken. Snarare är

det väl ofta så, att en omorganisation fördröjes, på det att icke en lärare

av det slag, som här är tal om, måtte behöva avskedas. Huru mycket domkapitlet

än behjärtar enskilda personers intresse i denna fråga, anser sig

domkapitlet dock icke kunna emot statens, kommunens eller skolväsendets

intresse tillstyrka något av de förslag, som framkastats i avsikt att bereda

en tryggare ställning i rättsligt hänseende än vad nu är fallet åt biträdande

lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola.»

I huvudsak enahanda synpunkter bar framförts av domkapitlet i Strängnäs,

som yttrar:

»På grund av den lösliga ställning, som, enligt vad även riksdagen i sin

skrivelse framhållit, de mindre folkskolorna och de s. k. biträdande lärarbefattningarna

intaga i skolsystemet, synes det domkapitlet icke vara möjligt

att bereda ifrågavarande lärare en fastare anställning inom vederbörande

skoldistrikt. När till följd av t. ex. nedläggande av industri folkmängden

och därmed även barnantalet inom distriktet nedgår, måste förutvarande

lärarpersonal bliva övertalig och en reducering nödvändig. Har då

hela lärarpersonalen fast anställning, omöjliggöres därigenom erforderlig omorganisation.

Lärare, som på grund av tillfälligt behov av lärarkraft fått anställning

vid en skola, bör kunna entledigas, när behovet icke längre förefinnes.»

Domkapitlen i Visby och Luleå hava visserligen icke velat avstyrka åtgärder

i den ifrågasatta riktningen men hava dock av vissa principiella

skäl manat till varsamhet.

Så yttrar domkapitlet i Visby bland annat:

»Domkapitlet i Visby har ej kunnat finna annat, än att ifrågavarande

lärares rättsliga ställning redan enligt gällande bestämmelser måste anses

väl tryggad i förhållande till de omständigheter, under vilka de vunnit eller

vinna sin anställning. De biträdande lärarna vid folkskolor och lärarna vid

mindre folkskolor intaga en mellanställning mellan ordinarie och extra ordinarie

lärare på folkskolans område, och denna mellanställning motsvaras

enligt domkapitlets förmenande i tämligen rättvis grad av den rättsliga städning,

mindre trygg än de ordinarie lärarnas men mera trygg än extra-ordinariernas

och vikariernas, som de enligt gällande bestämmelser redan äga.

Med hänsyn till att i mån av tillgång till examinerade folkskollärare tjänster

vid mindre folkskolor och biträdande lärartjänster så småningom försvinna,

bliva betydelsen och verkningarna i ena och andra hänseendet av den ifrågasatta

lagstiftningen till beredande av en tryggare rättslig ställning åt omhandlade

lärargrupper av övergående art. Detta är utan tvivel ägnat att

häva betänkligheterna mot en dylik, dock skäligen begränsad lagstiftning.

Då domkapitlet alltså är med på, att biträdande lärare vid folkskolor och

lärare vid mindre folkskolor i vissa fall, nämligen där de blivit för gamla

för att hava annat än en mycket osäker utsikt att efter ansökan erhålla ordinarie

småskollärartjänst och sålunda kommit i ett prekärt läge, beredas eu

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr SO.

mera tryggad tjänsteställning, än de för närvarande äga, måsto domkapitlet

tillika framhålla, att åsyftade bestämmelser böra anpassas så, att ej genom

dem sagda lärare gynnas i förhållande till examinerade folkskollärare med

samma tjänstålder, vilka ännu gå som extra ordinarie eller vikarierande

lärare.»

Domkapitlet i Luleå har funnit övervägande skäl tala för bifall till riksdagens

framställning men dock funnit sig böra betona, att vid utredningen

tillbörlig hänsyn bör tagas till vikten av att den fortgående omorganisationen

av skolväsendet icke försvåras genom de ifrågasatta åtgärderna.

Huru myndigheterna och lärarföreningarna i övrigt mera i detalj ställt

sig till den föreliggande frågan skall i det följande meddelas i samband

med de särskilda punkterna av utredningen, till vilka jag nu övergår.

I riksdagsskrivelsen har såsom en utväg till frågans lösning pekats på

de tidigare ifrågasatta tvååriga utbildningskurserna, vilka skulle inrättas för

småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

I detta avseende hava särskilt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

och styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening framhållit

att vid tillträde till dessa kurser företräde bör lämnas åt lärare vid mindre

folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskolor, under förutsättning att

de eljest uppfylla inträdesfordringarna. Den förstnämnda av dessa styrelser

framhåller, att detta torde bliva en . mycket effektiv åtgärd för tillgodoseende

av berörda lärarinnors intressen. Även den sistnämnda styrelsen anser för

sin del, att det hinder för de svagare skolformernas omorganisation, som

det nuvarande hänsynstagandet till vid dessa skolor anställda lärarna nu

utgör, torde kunna i ej oväsentlig grad undanröjas, därigenom att, med

ovan angiven företrädesrätt, den av riksdagen begärda tvååriga seminariekursen

för utbildning av småskollärarinnor för undervisning på folkskolestadiet

kommer till stånd.

De domkapitel, som i fråga om denna punkt gjort något uttalande, hava

haft olika meningar. Domkapitlet i Lund finner det sålunda vara i hög

grad beaktansvärt, att vid de tvååriga utbildningskurser, som äro avsedda

att inrättas för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, företräde

bör lämnas åt lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärarinnor. Härigenom

skulle dispensering undvikas, och en lycklig lösning kunna givas

den i framtiden kanske nog så besvärliga frågan om placering av lärarpersonalen

vid dessa mindervärdiga skoltyper, som väl så småningom komma

att försvinna. Andra domkapitel ställa sig mera tveksamma i saken, under

framhållande av att en dylik åtgärd torde bliva ganska betydelselös för

vinnande av det syfte, varom nu vore fråga. Särskilt framhåller Uppsala

domkapitel, att endast en ringa procent av dessa lärare kunde beredas plats

vid ifrågavarande utbildningskurser, och att endast ett ringa fåtal torde

vara hågat att lämna sina tjänster för att efter en kostsam utbildning stå

där med risken att på grund av överproduktion av lärare icke erhålla folkskollärarinnetjänst.

Flertalet domkapitel synas dock icke hava något att

erinra mot den ifrågasatta företrädesrätten för vissa lärarinnor till dessa

kurser.

Av de folkskolinspektörer, som givit sin mening tillkänna beträffande denna

punkt, har flertalet (omkring 30) icke haft något att invända mot den framställda

Tvååriga utbildningskurser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Lärarnas

uppförande

på indragningsatat.

Förtursrätt

vid tillsättning

av andra

liknande

tjänster inom

riket.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

tanken på företrädesrätt för biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid

mindre folkskolor till ifrågavarande utbildningskurser. Några inspektörer

hava dock bestämt uttalat sig emot en dylik företrädesrätt under förmenande,

att om dylika utbildningskurser komma att inrättas de böra stå

öppna till tävlan för småskollärarkåren i dess helhet.

Skolöverstyrelsen anför beträffande denna punkt följande;

Sedan 1922 års riksdag hemställt om utredning angående lämpligaste

sättet att genom tvåårig ytterligare utbildning bereda från småskoleseminaner

utexaminerade lärarinnor, som en tid tjänstgjort i små- eller folkskolor,

full kompetens att undervisa i den egentliga folkskolan, avgav överstyrelsen

på anbefallning av Kungl. Maj:t utlåtande i ärendet den 5 december

1922, och uppdrog överstyrelsen i detsamma de närmare riktlinjer för den

ifrågasatta kursens planläggning. När sedan denna sak varit föremål för

ytterligare behandling vid 1924 års riksdag och fråga därvid uppkommit

att en utbildnmgskurs av ifrågavarande slag borde inrättas vid Skara follcskoleseminarium

från och med läsåret 1926—1927, avgav överstyrelsen den

18 september 1925 förslag till kungörelse med föreskrifter för dylika tvååriga

seminariekurser. Sedermera har på grund av befarat överflöd av

folkskollärare frågan om dylika utbildningskurser tills vidare gjorts vilande.

vad överstyrelsen i detta sammanhang särskilt vill erinra om är, att det

varken vid riksdagsbehandlingen av denna fråga eller i ovan angivna

utlåtanden varit fråga om att vid tillträde till ifrågavarande utbildmngskurser

företrädesrätt skulle tillkomma biträdande lärare vid folkskolor

och lärare vid mindre folkskolor, utan har meningen varit att kurserna

skulle stå öppna för lärare med småskollärarexamen, vare sig de vore anställda

vid småskolor eller folkskolor. I ovan nämnda kungörelseförslag

hade ifrågavarande inträdes villkor formulerats sålunda: »hava med o-0da

vitsord tjänstgjort i folkskola (små- eller folkskolestadium) under minst två

läsår».

Principiellt finner sig överstyrelsen icke kunna intaga någon annan ståndpunkt

rörande detta speciella spörsmål än tidigare skett. Praktiskt sett hava

ock enligt överstyrelsens uppfattning de myndigheter träffat det rätta, vilka

tramhalht, att denna sak ligger något vid sidan om den nu förevarande

huvudfrågan, och att, hur än frågan om småskollärarinnors fortsatta utbildning

till folkskollärarinnor i eu _ framtid kommer att lösas, den torde

få ganska liten betydelse för de lärarinnors rättsliga ställning varom nu är

fråga.

Riksdagen har vidare, ehuru under framhållande av vissa betänkligheter,

framkastat tanken på ifrågavarande lärares uppförande på indragningsstat

eller beredande av förtursrätt åt dem vid tillsättning av andra liknande tjänster

inom riket.

Beträffande åtgärder av detta slag hava även de i ärendet hörda myndigheterna

i allmänhet ställt sig mycket tvekande. Av de domkapitel, som

yttrat sig i denna punkt, hava de flesta avstyrkt dylika åtgärder. Domkapitlet

i Uppsala framhåller, att överförande av lärare på indragningsstat

skulle innebära ett sådant slöseri med allmänna medel och med väl kvalificerad

arbetskraft, att förslaget måste anses som oantagligt, samt att medgivande

av förtursrätt vid tillsättning av liknande lärartjänster inom andra

skoldistrikt torde möta motstånd från kommunernas sida, enär det komme

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ls proposition Nr 30.

att medföra en inskränkning i deras inflytande på lärartillsättningarna. Domkapitlet

i Linköping anser, att båda åtgärderna skulle, frånsett andra betänkligheter,

innebära orättvisa mot andra lärare med samma eller högre kompetens

och likartad tjänstgöring samt tillika utgöra ett betänkligt prejudikat.

Domkapitlen i Skara och Lund uttala likaledes starka betänkligheter mot

den tanken, att ifrågavarande lärare skulle kunna vid ansökan till tjänst

inom annat skoldistrikt medgivas förtursrätt, enär häri enligt domkapitlens

mening skulle ligga ett kringskärande av de lokala skolmyndigheternas bestämmanderätt

vid lärartillsättning, som icke vore välbetänkt. Domkapitlen

i Lund, Göteborg och Visby hava icke velat ställa sig avvisande till tanken

på överförande i vissa fall på iudragningsstat, dock med uppställande av

vissa villkor, t. ex. uppnådd viss tjänstålder.

Intet domkapitel har tillstyrkt beredande av företrädesrätt till lärartjänster

inom riket.

Aven folkskolinspektörerna hava i det hela ställt sig avvisande mot nu

ifrågavarande åtgärder. Av dem, som uttalat sig i denna punkt, har omkring

ett 20-tal anslutit sig till tanken på överförande på indragningsstat

och endast ett 10-tal har velat förorda förtursrätt vid ansökan av lärartjänst.

Dock har i flera fall angivits, att dylika åtgärder borde tillgripas endast

som nödfallsutväg i vissa fall samt förbindas med vissa närmare angivna

restriktioner.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening och styrelsen

för Sveriges småskollärarförening hava icke förordat åtgärder av nu ifrågavarande

slag. Styrelsen för sistnämnda lärarorganisation anför i sitt jdtrande

härom följande: »För en frisk och arbetsduglig lärare torde den förtidiga

avgång från skolan med pension, vilken skulle bliva en följd av

tjänstens överförande på indragningsstat, vara föga tilltalande. Och möjlighet

till förtursrätt kan, enligt styrelsens mening, få mindre angenäma konsekvenser

för läraren. Det tvång, som genom denna förtursrätt ålägges

kommunen, kan tänkas bidraga till att skapa en mot läraren fientlig stämning

inom församlingen, vilken dels försvårar lärarens arbete, dels även på

annat sätt kan bliva en källa till obehag. Dessa båda utvägar synas därför

böra tagas i övervägande endast under den förutsättningen, att de av styrelsen

framlagda förslagen ej äga möjlighet att förverkligas.»

För egen del anför skolöverstyrelsen följande:

När fråga uppstått om vidtagande av åtgärder till minskande av de olägenheter

för befattningshavare, som uppkomma genom indragning av innehavda

tjänster, har det uppenbarligen icke kunnat undgås att i det sammanhanget

till övervägande upptaga även de nu avhandlade utvägarna,

nämligen eventuellt överförande på indragningsstat eller förtursrätt för den

entledigade vid ansökning till liknande tjänst på annat håll i riket. Såsom

av ovanstående redogörelse framgår, har vid dylikt övervägande såväl riksdagen

som flertalet av de hörda myndigheterna liksom ock vidkommande

lärarorganisationer funnit sig böra.uttala starka betänkligheter mot de sålunda

ifrågasatta anordningarna. Överstyrelsen delar för sin del på skäl,

som härför blivit anförda, dessa betänkligheter och vill alltså för sin del

avstyrka lagstiftningsåtgärder av detta slag. En annan fråga är den om

viss företrädesrätt för biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor vid

tillsättning av lärartjänster inom distriktet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Anstånd med

omorganisationen

tills

läraren avgår

vid uppnådd

pensionsålder.

10 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 30.

Möjligheten att finna en lösning av frågan genom att låta med omorganisationen

av skolväsendet anstå, till dess vederbörande lärare avgå vid uppnådd

pensionsålder, har även dryftats av myndigheterna.

De i ärendet hörda myndigheterna hava på denna punkt givit uttryck åt

olika, varandra motsatta meningar. Här må först erinras om de ovan anförda

principuttalandena av domkapitlen i Växjö, Strängnäs, Luleå och Visby

angående önskvärd varsamhet beträffande regleringen av ifrågavarande lärarinnors

rättsliga ställning, så att folkskolans utveckling ej därigenom

hämmas.

Domkapitlet i Uppsala framhåller, att en dylik åtgärd synes väl motiverad,

detta även med hänsyn till de finansiella svårigheter, varmed såväl staten

som kommunerna ha att kämpa. Även domkapitlen i Härnösand och Karlstad

uttala sympati för ett dylikt uppskovsförfarande. Domkapitlet i Västerås

anser, att för det fall, då vid omorganisation anställning icke kan beredas

vederbörande lärare inom distriktet, avgörande i frågan icke bör ske med

mindre den underställes skolöverstyrelsens, eventuellt domkapitlets, särskilda

prövning. Slutligen har domkapitlet i Lund principiellt uttalat den meningen,

att nödig och verklig förbättring i skolväsendet icke måtte fördröjas därigenom,

att omorganisationen sättes i samband med dessa lärares avgång

från tjänsten.

Vad därefter folkskolinspektörernas ställning till detta spörsmål beträffar,

hava meningarna likaledes varit delade. Tolv inspektörer ha bestämt förordat,

att med önskvärd omorganisation bör anstå, till dess vederbörande

lärare avgår, därest placeringsmöjlighet inom distriktet ej förefinnes. Åt

samma uppfattning torde de 8 inspektörer kunna anses luta, vilka antingen

nöjt sig med att instämma med riksdagens begäran om utredning beträffande

denna sida av saken eller ock endast framhållit, att praxis för närvarande

redan är sådan. Å andra sidan ha 21 inspektörer ställt sig avvisande till

ett lagfästande av uppskov utan vidare med erforderlig omorganisation, då

situation, som här avses, inträder, och hava 6 av dessa i likhet med Västerås

domkapitel förordat, att frågan om uppskov med skolomorganisationen under

alla förhållanden bör underställas skolöverstyrelsens prövning, varemot

15 inspektörer bestämt uttalat sig emot dylika uppskov, enär personliga intressen

ej böra stå hindrande i vägen för skolväsendets utveckling till det

bättre. Slutligen må antecknas, att ett par inspektörer funnit sig böra föreslå,

att biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor erhålla samma

rättsliga ställning som småskollärarinnor och sålunda erhålla ordinarie anställning,

och att ett par andra inspektörer menat, att hela denna fråga

kunde lösas genom att dylika lärare göras till ordinarie småskollärare inom

distriktet (oavsett om motsvarande tjänst finns eller ej) med tjänstgöringen

förlagd till mindre folkskola eller såsom biträdande vid folkskola.

Vad lärarorganisationerna beträffar har centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening blott mera allmänt uttalat, att fullt tillfredsställande

rättslig trygghet för ifrågavarande lärarinnor icke torde kunna vinnas genom

lagstiftningsåtgärder, men att säkerligen icke litet skulle vinnas, om folkskolinspektörernas

och skolrådens uppmärksamhet fästes vid nödvändigheten

av att vid de omorganisationer, som det här vore fråga om, lärarnas rätt

tillgodosåges, så långt ske kunde utan skada för skolan. Däremot har styrelsen

för Sveriges småskollärarinneförening gjort en bestämd hemställan, a tt

vid det fall, då vid ifrågasatt omorganisation av skolväsendet möjlighet ej

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr HO.

förefinnes att inom distriktet anställa lärare, som genom omorganisationen

skulle förlora sin förutvarande befattning, förändringen bör uppskjutas, till

dess ifrågavarande lärare avgått från tjänsten till följd av uppnådd pensionsålder,

anställning å annan ort eller av annan anledning.

Skolöverstyrelsen anför i detta avseende följande:

Såsom av den förut lämnade historiken över utvecklingen av frågan om

småskolekårens rättsliga ställning framgår, är anledningen till att biträdande

lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor aldrig kunnat beredas

ordinarie anställning att söka i do biträdande lärartjänsternas och de mindre

folkskolornas lösliga ställning i skolsystemet. De mindre folkskolorna, vilka

infördes i vårt skolsystem genom 1853 års kungl. förordning och erhöllo

sitt särmärke därigenom, att de ej behövde vara försedda med från folkskoleseminarium

utexaminerade lärare, hava ända från början fått sin tillvaro

begränsad till vissa noga angivna undantagsförhållanden. Genom

kungörelsen den 31 oktober 1919 angående undervisningsplan för rikets

folkskolor har den mindre folkskolan i enlighet härmed hänförts till de s. k.

undantagsformerna, varvid föreskrivits, att mindre folkskola får förekomma

endast där skolområde har så avskilt läge och så litet barnantal, att för

dithörande barn ej skäligen kan upprättas folkskola. De s. k. biträdande

lärartjänsterna på den egentliga folkskolans stadium hava tillkommit huvudsakligen

på grund av den folkskollärarbrist, som uppkom på 1860-talet till

följd av den snabba utveckling av folkskolan, som då inträdde. Den i skollagstiftningen

sålunda godkända anordningen med »biträdande» lärare har

jämväl främjats av ekonomiska skäl. Emellertid har den mindre folkskolans

och de biträdande lärartjänsternas natur av undantag och provisorium tydligen

angivits även i statsbidragslagstiftningen. Så långt tillbaka som statsbidrag

utgått till lärare av detta slag, har därmed knutits vissa villkor, vilka

för närvarande äro så formulerade: beträffande mindre folkskolor att denna

skolform är inrättad under sådana förhållanden, som enligt folkskolestadgan

göra densamma berättigad, samt att läraren är duglig att meddela undervisning

även på folkskolans stadium, och beträffande biträdande lärare att

folkskolan icke lider men därav, att biträdande lärare i stället för examinerad

folkskollärare därvid är anställd.

I den motion i andra kammaren vid 1917 års riksdag, vari begärdes vidtagande

av åtgärder till folkundervisningens befrämjande, framhöllo motionärerna,

att eu av de viktigaste orsakerna till att folkundervisningen måste

anses vara mindre tillfredsställande vore mindre väl utbildade lärarkrafter,

varvid erinras om »att bortåt 13,000 av den till 22,000 uppgående lärarpersonalen

äro småskollärarinnor». Det skulle äga ett stort intresse att påvisa,

framhöllo motionärerna, i huru stor utsträckning man på folkskolestadiet

nöjer sig med småskollärarinnor, och huru många skolbarn som'' aldrig få

åtnjuta annan undervisning. Härvid åsyftade motionärerna systemet med

biträdande lärare i folkskolan samt de mindre folkskolorna. Vederbörande

utskott framhöll vid behandlingen av ärendet, att den viktigaste åtgärden i

syfte att råda bot på det anmärkta förhållandet närmast vore att tillse, att

tillräckligt många folkskollärare utexaminerades. Riksdagen anslöt sig till

de sålunda framlagda synpunkterna och uttalade i sin skrivelse, att det vore

uppenbart, att så länge folkskollärarbrist förefunnes icke mycket skulle vara

vunnet med att ålägga kommunerna att anställa endast fullt kvalificerade

lärare. I detta avseende måste först tillses, att sådana lärare finnas att tillgå,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

vilket kunde befrämjas genom att flera folkskoleseminarier inrättades eller

att de redan befintliga utvidgades. Med denna motivering hemställde ock

riksdagen bland annat om »utbildande av ett tillräckligt antal folkskollärare,

på det att vederbörligt meriterade lärare må kunna anställas över allt

å folkskolestadiet».

Det torde i detta sammanhang vara av intresse att se, hur utvecklingen

i berörda hänseende gestaltat sig under de senaste åren, och framgår detta

närmare av efterföljande tabell, som avser 10-årsperioden 1915—1925 och

grundar sig på uppgifter om förhållandena vid vårterminens slut.

År

Lärare vid

mindre

folkskolor

Ökning

eller

minsk-

ning

Biträdande

lärare

Ökning

eller

minsk-

ning

Summa

lärare

Ökning

eller

minsk

ning

1915

2,720

1,131

3,851

1921

2,610

— no

1,098

— 33

3,708

— 143

1922

2,564

— 46

1,091

— 7

3,655

— 53

1923

2,507

— 57

1,075

— 16

3,582

— 73

1924

2,501

— 6

1,048

— 27

3,549

— 33

1925

2,491

— 10

1,027

— 21

3,518

— 31

Minskning under 10-års-

perioden:

229

104

333

Minskning i medeltal per

ar:

under 10-årsperioden:

22,9

10,4

33,3

under de senaste 4 åren:

29,7

17,7

47,5

Av tabellen framgår, att antalet mindre folkskolor och biträdande lärartjänster

undergått minskning år från år, eu minskning som i det hela belöper

sig till i medeltal 33 per år. Enligt uppgifter från folkskolinspektörerna

skulle minskningen från den 1 november 1925 till motsvarande dag

1926 utgöra: för biträdande lärare 88 och för lärare vid mindre folkskolor

47, eller sammanlagt 135. Frågan blir då den, i vad mån på grund av

omorganisation eller indragning av tjänster i förevarande fall folkskolestadgans

§ 33 mom. 2 kommit i tillämpning och vederbörande lärare sålunda

blivit uppsagda. Härom uttalar överstyrelsen i sitt ovannämnda yttrande

till riksdagsutskottet den förmodan, att flertalet av de sålunda skedda organisationsändringar,

som haft indragning av lärartjänst till följd, sannolikt

skett i samband med vederbörande lärares avgång från tjänsten efter

uppnådd^ pensionsålder eller av annan anledning, likasom ock att de lärare,

som på grund av skedd omorganisation av skolväsendet måst lämna sina

tjänster, i regeln torde ha erhållit annan befattning. Någon statistik i nämnda

hänseenden finnes icke. Inspektörernas uttalanden bekräfta emellertid, att

överstyrelsens sålunda uttalade förmodau är i huvudsak riktig. Ett stort

antal inspektörer lämna i sina yttranden det meddelandet, att omorganisation,

som åsyftas i folkskolestadgans § 33 mom. 2, i regeln eller undantagslöst

. verkställts först i samband med vederbörande lärares avgång. I åtskilliga

fall intagas i de nya skolreglementena bestämmelser därom, att

vissa erforderliga förändringar i skolans organisation eller tjänstindragningar

skola genomföras vid nuvarande befattningshavarens avgång.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr SO. 13

Av sålunda följd praxis har man nu sökt draga olika slutsatser. A ena

sidan liar det framhållits, att tiden kunde vara inne att lagfästa den ordning,

som ändå i regeln följes, varigenom hela frågan om eu fastare rättslig

ställning för biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor bleve

på en gång ordentligen löst. A andra sidan har det förmenats, att någon

ändring ej vore erforderlig. Följes samma praxis hädanefter som hittills,

kommer ej något avskedande — åtminstone i större utsträckning — till

stånd.

För egen del måste överstyrelsen finna, att vid ett övervägande av detta

spörsmål den grundläggande huvudsynpunkten alltfort icke får vara den

om lärarkårens rättsliga ställning utan den om folkskoleväsendets alltjämt

fortgående förbättring, samt att man från denna senare utgångspunkt bör

söka sig fram till eu ordning, som under förhandenvarande förhållanden så

långt möjligt och rimligt är tillgodoser både skolans och lärarpersonalens intressen.

Överstyrelsen delar sålunda den uppfattningen, att det i stort sett

är eu god och klok praxis att icke brådstörtat genomföra sådan skolförändring,

som skulle omedelbarligen medföra eu lärares entledigande, särskilt

om det gäller en duglig och nitisk lärarkraft, utan att i stället låta med densamma

anstå, till dess den ifrågavarande tjänsten eller någon annan tjänst,

som medför placeringsmöjlighet inom distriktet, blir ledig. Ligger saken så

till att bestämmelse härom kan intagas i vederbörande skolreglemente, måste

detta anses höra till god ordning, så mycket mera som därigenom lämnas

garanti för att de erforderliga organisationsåtgärderna icke försummas, när

lärarvakansen en gång inträder. Men överstyrelsen finner sig icke kunna

föreslå statsmakterna sådana lagstiftningsåtgärder, varigenom det under alla

förhållanden skulle vara omöjligt att företaga en omorganisation eller indragning

av eu tjänst, som skulle medföra lärarens entledigande.

Skälet härtill ligger i hela den historiska utveckling på folkskolans område,

som överstyrelsen i det föregående till sina huvuddrag anfört, och som

Kungl. Maj:t icke heller lärer kunna vara beredd, i varje fall icke utan

riksdagens förnyade hörande, att alldeles bortse ifrån. Sedan 1916 års riksdag

gjort det uttalandet, att det icke torde låta sig göra »att motverka en

sådan i och för sig önskvärd utveckling (de mindre folkskolornas förvandling

till folkskolor och de biträdande lärarinnornas ersättande med folkskollärarinnor)

genom att giva ifrågavarande lärare ordinarie anställning», och

sedan 1917 års riksdag ytterligare gjort det principuttalandet, att folkskol - lärarutbildade krafter böra, såvitt möjligt, anställas överallt å folkskolestadiet,

kunde givetvis ingen annan väg väljas, än den som fick sitt uttryck i

folkskolestadgans § 33. Det synes överstyrelsen likaledes alldeles uteslutet,

att hos statsmakterna skulle ha funnits någon baktanke, att så snart den

situationen komme att föreligga, att ett tillräckligt antal utbildade folkskollärarinnor

på grund av extra ordinära åtgärder från statsmakternas sida

äntligen funnes att tillgå, man då skulle slå in på en ny väg.

Det kan möjligen invändas, att det ju icke heller nu ifrågasatts, att biträdande

lärare och lärare vid mindre folkskolor skola erhålla ordinarie anställning,

utan bestämmelsen i mom. 2 av nyssnämnda paragraf skulle fortfarande

stå kvar. Överstyrelsen får häremot erinra, att det dock är ifrågasatt

eu författningsbestämmelse, varigenom varje lärare av nyss anförda slag

skulle tillförsäkras vidblivande av sin befattning, till dess tjänstinnehavaren

på grund av uppnådd pensionsålder eller av annan anledning avgår, och

att det sålunda i vissa fall skulle kunna dröja ett 30-tal år, innan en nödig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lärarnas

Hyttning till

lediga tjänster

inom

vederbörande

distrikt.

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

omorganisation av skolväsendet i en kommun skulle få genomföras. Det torde

vid bedömandet av denna fråga icke heller alldeles förbises, att fall kunna

förekomma, då t. ex. en även eljest i och för sig önskvärd förändring av

eu mindre folkskola till folkskoletyp blir dubbelt angelägen på den grund,

att skolan av vederbörande lärare icke skötes på ett tillfredsställande sätt.

Aven i sådant fall skulle då lärarintresset gå före det allmännas intresse.

Vill man godtaga en princip med dessa konsekvenser, då måste överstyrelsen

för sin del finna det riktigare att man, i stället för att på en omväg försätta

§ 33 mom. 2 ur gällande kraft, mera direkt löser frågan, såsom från

något håll också yrkats, genom att även nu ifrågavarande tjänster göras

ordinarie på samma sätt som vid småskolan.

I riksdagsskrivelsen hava slutligen berörts några specialfall av organisatoriska

förändringar, vilka enligt nu gällande bestämmelser medföra lärares

entledigande.

I riksdagsskrivelsen erinras att börja med om det fall, att en omorganisation

av skolväsendet genomföres på så sätt, att folkskolavdelningens barn

förflyttas till annan folkskola inom distriktet och den mindre folkskolan

omändras till småskola. Då för närvarande ingen rätt funnes för läraren

att förordnas till ordinarie vid sålunda inrättad småskola, syntes enligt riksdagens

mening ett tillägg till § 33 erforderligt, som tillförsäkrade läraren

sådan rätt.

Beträffande denna punkt har ingen av de hörda myndigheterna eller lärarorganisationerna

haft något att invända, utan föreligger praktiskt taget ett

enhälligt tillstyrkande.

Vidare har erinrats om de fall, då en mindre folkskola förändras till en

folkskola av B3-formen, en förändring som endast innebure, att småskolläraren

utbyttes mot en folkskollärare. Det syntes riksdagen önskvärt att,

därest inom distriktet annan småskollärartjänst funnes ledig, läraren vid

den mindre folkskolan då bereddes ordinarie anställning där.

Icke heller mot detta förslag hava myndigheterna i stort sett haft något

att erinra.

Slutligen har såsom exempel framhållits ett sådant fall, då på grund av

en mindre folkskolas nedläggande och de där undervisade barnens överförande

till en angränsande folkskola av Bä-formen denna till följd av barnantalets

storlek då måste övergå till Brform. Det borde enligt riksdagens

mening prövas, huruvida läraren vid den mindre folkskolan lämpligen

kunde vinna anställning vid den nyinrättade folkskolavdelningen.

Angående detta förslag hava meningarna varit mycket delade. Domkapitlet

i Härnösand har avstyrkt, medan domkapitlen i Karlstad, Lund och Göteborg

tillstyrkt förslaget. Därvid har domkapitlet i Lund uttalat, att eu sådan

lärarförflyttning bör tillgripas i sista hand, och domkapitlet i Göteborg har

förbundit förslaget med det villkoret, att på sådant sätt förordnad biträdande

lärarinna bör vara skyldig att övergå till ordinarie småskollärartjänst inom

distriktet, så snart sådant tillfälle yppar sig. Domkapitlet i Visby förordar,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 30.

att i dylika fall vederbörande lärarinna bör på dispensvägen erhålla behörighet

till den nyinrättade folkskollärartjänsten.

Av folkskol inspektörerna hava 14 tillstyrkt det framställda förslaget och

15 bestämt avstyrkt detsamma. På sistnämnda linje torde även flertalet av

de inspektörer befinna sig, vilka tillstyrkt övriga i detta sammanhang nämnda

förslag men däremot icke yttrat sig rörande detta. Anledningen till avstyrkandet

angives i flera fall vara den, att de biträdande lärartjänsterna i män

av tillgång på folkskollärare böra avskaffas, och att det då måste anses

oegentligt att nya dylika tillskapas. Vidare har framhållits vikten av att

det vid eu Brskola bör finnas en folkskollärarinna med erforderlig kompetens

att taga hand om den blivande flickavdelningen i fortsättningsskolan.

Skolöverstyrelsen yttrar rörande dessa tre olika fall följande:

De tre förslag, som sålunda blivit i riksdagens skrivelse upptagna och

på härovan angivet sätt exemplifierade, kunna sägas i grunden gå ut på

ett och detsamma, nämligen införande i folkskolestadgan av sådana bestämmelser,

som möjliggöra förflyttning av nu ifrågavarande lärare från eu tjänst

till eu''annan inom samma skoldistrikt samt medföra viss skyldighet förde

lokala skolmyndigheterna att föranstalta dylik förflyttning.

I de anförda exemplen har endast räknats med sådana fall, då en mindre

folkskola omorganiseras eller indrages och till följd därav vederbörande lärare

vid sådan skola kan riskera en uppsägning. Emellertid synes det överstyrelsen,

i likhet med vad icke mindre än 37 folkskolinspektörer också

framhållit, att även de biträdande lärarinnornas intressen härvid böra beaktas.

Det har från något håll dragits i tvivelsmål, huruvida indragning av

en biträdande lärartjänst och dess ersättande med folkskollärartjänst i och

för sig vore att hänföra till sådan i folkskolestadgans § 33 inom. 2 nämnd

omorganisation av skolväsendet, varigenom den biträdande lärarinnans befattning

»skall förändras till folkskollärar- eller småskollärartjänst eller ock

indragas». Det är emellertid överstyrelsens uppfattning, att en tjänsteförändring

av ifrågavarande slag, med hänsyn till det sammanhang vari bestämmelsen

tillkommit, måste anses innefatta dylik omorganisation. Någon

annan tolkning av bestämmelsen i fråga har, så vitt överstyrelsen känner,

icke heller blivit gjord av högre myndighet.

Vad därefter beträffar det sakliga innehållet i de särskilda exempel, som

varit under omprövning, synes det även överstyrelsen självfallet, att om en

mindre folkskola ändras till en småskola, så bör den nuvarande bestämmelsen

i § 33 mom. 3 angående lärarens förordnande på den ordinarie småskollärarbefattningen

gälla även detta fall. Det torde snarast få anses såsom

ett förbiseende, att bestämmelsen icke från början erhöll en sådan avfattning.

Vad därefter angår lärares vid mindre folkskola förflyttning till ledig ordinarie

lärartjänst vid småskola inom distriktet, då den mindre folkskolan

indrages, finner även överstyrelsen goda skäl tala för en sådan anordning.

Eu blivande bestämmelse på denna punkt synes böra utvidgas sålunda,

att dylik förflyttning av tjänstiunehavaren bör kunna ske även till tjänst

vid annan mindre folkskola inom distriktet, om sådan är ledig och ej beröres

av organisationen.

Vad slutligen beträffar frågan om lärares vid mindre folkskola överflyttande

till folkskola vdelning i B,-skola under de i exemplet givna förutsättningarna,

måste överstyrelsen i likhet med folkskolinspektörerna hysa betänk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

lighet angående en dylik anordning, då i sådant fall uppenbarligen måste

bliva fråga om inrättande av en ny biträdande lärartjänst. Det är överstyrelsens

uppfattning, att i mån av tillgång på examinerade folkskollärare de

biträdande lärartjänsterna så småningom böra avvecklas. Även om, såsom

överstyrelsen förut framhållit, denna avveckling bör med hänsyn till de nuvarande

befattningshavarna ske med en viss varsamhet, torde å andra sidan

den regeln böra uppställas, att inga nya biträdande lärartjänster hädanefter

upprättas vid Byskolor. För lärares vid mindre folkskolor ställning i stort

sett torde en förflyttningsåtgärd av detta slag i själva verket komma att få

ganska ringa betydelse. Då förutsättningen för en mindre folkskolas existens

överhuvudtaget är avskilt läge och litet barnantal inom skolområdet,

torde det nämligen sällan komma att hända, att en dylik skola — där ej

skolskjutsanordning möjligen tillkommer — uppgår i annan skola å orten

av Bj-form.

Skolöverstyrelsen framhåller till sist, att vad som kommer att få verklig

betydelse för ifrågavarande lärares trygghet i rättsligt hänseende är ökad

möjlighet förbunden med skyldighet för de lokala skolmyndigheterna att

placera dem som ordinarie å småskollärartjänster inom det skoldistrikt,

där de äro anställda. I detta hänseende föreslår överstyrelsen en ytterligare

utbyggnad av stadgarna om berörda lärares överflyttning till andra

tjänster av innebörd att innan ledigbliven småskollärartjänst ledigförldaras

det bör tagas under omprövning, huruvida, med hänsyn till önskvärd omorganisation

av skolväsendet i något hänseende under den närmaste framtiden,

den lediga tjänsten bör erbjudas lärare vid mindre folkskola eller

biträdande lärare, som vid dylik omorganisation kan befaras bliva överflödig.

Liknande omprövning bör enligt överstyrelsens mening ske, då tjänst

vid mindre folkskola blir ledig inom distrikt, där annan mindre folkskola

eller biträdande lärartjänst vid folkskola finnes, för den händelse liknande

förflyttning till den lediga tjänsten kan befinnas erforderlig.

Överstyrelsen motiverar detta sitt förslag sålunda:

En anordning som den nu antydda skulle medföra tvenne fördelar. Dels

skulle därigenom ett större antal lärare vid mindre folkskolor och biträdande

lärare tillförsäkras en säkrare framtid, än om förflyttningen uppskjutes, tills

omorganisationen blivit genomförd, då måhända i många fall ingen annan

ledig befattning inom distriktet står till förfogande, dels skulle ock i åtskilliga

fall den erforderliga omorganisationen kunna påskyndas, enär lärarfrågans

ordnande icke längre stode i vägen. Skulle lärare, som på sålunda

föreslaget sätt erbjödes förflyttning till annan tjänst, vägra mottaga anbudet,

ligger det i sakens natur, att omorganisationen sedermera icke skulle

förhalas på grund av hänsyn till befattningshavaren.

Då på sätt överstyrelsen föreslagit fråga om återbesättande av lediga tjänster

skulle i vissa fall kombineras med en undersökning angående förhandenvarande

behov av förändring av skolväsendet inom distriktet, synes det

självfallet, att folkskolinspektören bör äga att medverka vid prövning av

dylikt ärende. Det gäller här närmast att med hänsyn till föreliggande omständigheter

pröva, huruvida den lärartjänst, varå ledighet uppkommit, skall

såsom ledig kungöras eller besättas medelst förflyttning av annan lärare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:tu proposition Nr BO.

Skulle härvid olika meningar göra sig gällande mellan skolrådet och inspektören,

torde det vara nödigt, att frågan underställes central skolmyndighet

för avgörande. Redan enligt nu gällande bestämmelser tillkommer det skolöverstyrelsen

att i vissa fall besluta, såväl då fråga är om avvikelse från

stadgad norm beträffande återbesättande av ledig lärartjänst (§19 mom. 1)

som i fråga om lärares rättsliga ställning (§ 33 mom. 2). För en allsidig

utredning av det läge, som skall prövas, synes det överstyrelsen önskvärt,

att även vederbörande domkapitel får avgiva yttrande i frågan, innan överstyrelsen

fattar beslut angående den lediga tjänstens återbesättande.

Vad beträffar sådan förberedande prövning av eventuellt erforderliga förändringar

i distriktets skolväsen, som enligt det nu framlagda förslaget

skulle äga rum i samband med ledigbliven lärartjänst, finner sig överstyrelsen

böra erinra därom, att den i varje särskilt fall skulle hava till huvudsyfte

att så vitt möjligt förbättra ställningen för de lärare, som komme att

beröras av en dylik omorganisation. Men den komme icke att utgöra något

ingrepp i den ordning, enligt vilken jämlikt nu gällande bestämmelser, särskilt

§ 10 folkskolestadgan, sådan förändring skall genomföras. Att, såsom

överstyrelsen redan förut framhållit, skolförändringens genomförande — i

icke få fall torde det komma att gälla indragning av skolor med allt för

ringa barnantal — i vissa fall säkerligen komme att underlättas därigenom

att lärarfrågan, som eljest icke sällan utgör ett väsentligt hinder för vidtagande

av behövliga åtgärder, på förhand löses, ändrar ingenting häruti.

sammanfattar sin ståndpunkt i det föreliggande ämnet på Sammanfattning

av överstyrelsens

ståndpunkt.

Överstyrelsen

följande sätt:

I anslutning till nu anförda utredning får skolöverstyrelsen sammanfattningsvis

såsom sin mening framhålla,

att det är önskvärt att åtgärder vidtagas för beredande av en tryggare

ställning åt biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola,

att med hänsyn till de allmänna riktlinjer för folkskoleväsendets fortgående

förbättring, som blivit av statsmakterna givna, det fortfarande måste

anses uteslutet att kunna lösa frågan på det sättet, att åt ifrågavarande befattningshavare

beredes ordinarie anställning,

att i stället större möjlighet än vad för närvarande är fallet bör givas

till förordnande å annan tjänst inom skoldistriktet av lärare, som till följd

av omorganisation av skolväsendet annars skulle drabbas av entledigande,

samt

att för vinnande av detta syfte följande ändringar synas erforderliga i

paragraferna 19 och 33 av folkskolestadgan:

§ 19.

1. Då ordinarie lärartjänst vid folkskola eller småskola är till ansökning

ledig, skall med de undantag, som angivas i § 33 mom. 3, kungörelse om

ledigheten, så snart -—----införas.

§ 33.

3. Om inom ett skoldistrikt sådan förändring med avseende å skolväsendet

blir vidtagen, att där tills vidare anställd biträdande lärare vid folkskola

eller lärare vid mindre folkskola av denna anledning måste jämlikt näst

föregående moment entledigas från sin befattning, och är inom distriktet

ordinarie lärartjänst vid småskola eller lärartjänst vid mindre folkskola, som

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 23 häft. (Nr 30.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

medför anställning tills vidare, då ledig, skall dylik lärare, vilken, då beslutet

om förändringen vunnit laga kraft, i sammanlagt minst två år innehaft

ordinarie lärarbefattning vid småskola eller anställning tills vidare såsom

biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola och därunder

tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande vandel, av

skolrådet förordnas till innehavare av den lediga tjänsten utan iakttagande

av den ordning, som i §§ 19—21 stadgas. Skulle i sammanhang, varom

nu är sagt, ledighet inträffa å tjänst vid såväl småskola som mindre folkskola,

skall förordnandet gälla småskollärartjänsten.

Uppkommer eljest ledighet å ordinarie lärartjänst vid småskola eller å

lärartjänst vid mindre folkskola, som medför anställning tills vidare, och

finnes inom distriktet biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid annan

mindre folkskola med anställning tills vidare, skall skolrådet taga under

omprövning, huruvida tjänst, som innehaves av sådan lärare, bör ersättas

med folkskollärartjänst eller indragas, och skall, därest så befinnes vara

fallet, i fråga om tillsättning av den lediga tjänsten gälla vad här ovan i

detta moment är stadgat.

Vid sådan omprövning skall skolrådet, innan beslut fattas, inhämta yttrande

från vederbörande folkskolinspektör. Därest skolrådet anser sig icke

kunna fatta beslut i enlighet med av folkskolinspektören därvid framställt

yrkande angående lärares förflyttning, skall ärendet hänskjutas till skolöverstyrelsen,

som efter hörande av vederbörande domkapitel då har att avgöra,

huru med tillsättning av tjänsten skall förfaras.

Den kår, det här gäller, utgöres, enligt senast tillgängliga statistiska uppgifter,

av tillhopa 3,077 personer, av vilka 761 biträdande lärare vid folkskolor

och 2,316 lärare vid mindre folkskolor. Av dessa äro 3,034 kvinnor

och 43 män. Jag erinrar vidare om att för dessa befattningar endast fordras

småskollärarkompetens och att avlöningen är densamma som för ordinarie

småskollärare.

Kravet på åtgärder i syfte att åt ifrågavarande lärare beredes större trygghet

i deras anställningsförhållanden synes mig välgrundat. Visserligen torde,

såsom i utredningen framhållits, skoldistrikten mycket ofta uppskjuta sådana

omorganisationer, vilka skulle föranleda att vederbörande lärare förlora sina

platser, men i åtskilliga fall har det dock inträffat och inträffar alltjämt,

att en lärare, som oförvitligt under en långvarig tjänstetid skött sin befattning,

måst av nämnda orsak entledigas, utan att annan anställning inom

distriktet kunnat beredas honom. Under alla förhållanden förefinnes städse för

läraren en viss risk att bliva ställd utan anställning, vilket måste framkalla

en otrygghetskänsla, som bidrager att göra de mången gång i övrigt svåra

arbetsförhållandena än ogynnsammare. Det synes därför i hög grad önskvärt,

att en sådan ändring sker i den nuvarande ordningen, att en förbättring

av ifrågavarande lärarkårs ställning i detta hänseende vinnes.

Då det gäller att avgöra, på vad sätt en dylik förbättring må kunna ernås,

torde under inga förhållanden böra ifrågakomma åtgärder av beskaffenhet

att kunna inverka hämmande på skolväsendets utveckling och förbättring.

Den fortgående avvecklingen av de mindervärdiga skolformerna på alla de

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

platser, där detta med hänsyn till barnantal, bebyggelse och skolvägar samt

ekonomiska förhållanden är möjligt, är ett önskemål, på vilket ingen avprutning

bör göras. Härav följer, att jag anser det uteslutet att bereda

ordinarie ställning åt ifrågavarande lärare liksom ock att principiellt godtaga

den anordningen, att eljest behövliga omorganisationer skulle uppskjutas

till lärarens avgång vid uppnådd pensionsålder. I likhet med skolöverstyrelsen

ser jag denna fråga så, att skolväsendets bästa måste komma

i första rummet.

I riksdagsskrivelsen har framförts tanken på att ifrågavarande lärare, då

deras befattningar på grund av omorganisation måste indragas, skulle överföras

på indragningsstat. Flertalet av de hörda myndigheterna hava ställt

sig avvisande mot denna tanke under framhållande, att en dylik anordning

skulle innebära slöseri både med allmänna medel och med arbetskraft. Jag

instämmer helt i denna uppfattning och avstyrker alltså åtgärder i berörda

riktning.

Likaledes synes mig utvägen att medgiva ifrågavarande lärare förtursrätt

vid tillsättande av andra liknande befattningar inom hela riket icke kunna

tillrådas. En sådan anordning skulle alltför mycket beskära skoldistriktens

inflytande på lärarbefattningarnas rekrytering och dessutom innebära ett i

mitt tycke långt gående avsteg från grundsatsen om de faktiska meriternas

avgörande betydelse vid tjänstetillsättningarna.

Uppmärksamheten har i samband med det nu föreliggande spörsmålet

fästs på den vid flera tillfällen debatterade men ännu icke förverkligade

planen att upprätta särskilda utbildningskurser, vid vilka småskollärarinnor

skulle få tillfälle att förvärva kompetens till folkskollärartjänster. Jag anser,

att denna senare fråga ligger något på sidan om ämnet. Skulle dessa

kurser i detta sammanhang få någon betydelse, måste man ju tänka sig

att ifrågavarande lärare skulle medgivas något slag av företrädesrätt vid

intagningen av elever till kurserna. Men ett sådant medgivande kan ur

saklig synpunkt icke vara till gagn, då det väl får betraktas såsom mycket

viktigt, att endast de bästa krafterna inom småskollärarkåren lämnas möjlighet

till en dylik fortsatt utbildning, och det icke synes finnas någon anledning

antaga, att dessa äro att söka just bland nu ifrågavarande grupp av

lärare. För övrigt har, såsom också från flera håll påpekats, denna fråga

ringa praktisk betydelse för det nu föreliggande spörsmålet, emedan en

placering vid berörda kurser aldrig torde kunna komma att omfatta mera

än en ringa del av de befattningshavare, om vilka här är fråga.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag den enda tillfredsställande lösningen

vara, att skoldistrikten ålägges att i de fall, då biträdande lärare

eller lärare vid mindre folkskola på grund av skolväsendets omorganisation

förlora sina tjänster, förflytta dem till ordinarie småskollärartjänst inom

distriktet, om sådan finnes ledig, eller till annan ledig lärartjänst vid mindre

folkskola. Visserligen innebär en sådan bestämmelse även den i viss mån

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition Nr 30.

ett frångående av principen om förtjänst och skicklighet såsom de avgörande

faktorerna vid befattningarnas tillsättning, men om, såsom överstyrelsen

föreslagit, för dylik förflyttning uppställes det villkoret, att läraren

skall hava under sin föregående tjänstgöring ådagalagt nit och skicklighet

samt fört en hedrande vandel, synas härigenom tillfredsställande garantier

erhållas för att distrikten icke på detta sätt skola nödgas behålla mindervärdiga

eller eljest olämpliga lärarkrafter. Det bör ock framhållas, att ett

liknande förfarande redan enligt gällande bestämmelser icke är främmande

för vårt folkskoleväsende. Sålunda föreskrives i § 22 mom. 5 av folkskolestadgan,

att när i skoldistrikt på landsbygden skolväsendet blivit i behörig

ordning omorganiserat, förflyttning av ordinarie lärare från en skola till en

annan inom distriktet utan iakttagande av ansökningsförfarande kan ske,

om så befinnes nödigt för organisationens genomförande. Och vidare är,

såsom tidigare påpekats, skoldistrikt, enligt § 33 mom. 3 av samma stadga,

skyldigt att, i händelse mindre folkskola ombildas till folkskola med småskola,

förordna läraren vid den mindre folkskolan till ordinarie lärare vid

den sålunda nyinrättade småskolan utan ansökningsprocedur, för såvitt

läraren uppfyller ovannämnda villkor med avseende å det sätt, varpå han

tidigare fullgjort sitt arbete.

Härförutom förutsättes i sistnämnda författningsrum, att läraren i minst

två år varit anställd vid den mindre folkskola, varom i det särskilda fallet

är fråga. I detta hänseende synas de av överstyrelsen föreslagna bestämmelserna

innebära en ändring, i det att enligt dessa skulle fordras allenast

tjänstgöring i sammanlagt minst två år vid småskola eller mindre folkskola

eller såsom biträdande lärare vid folkskola i allmänhet, alltså ej uteslutande å

den tjänst, som genom omorganisationen försvinner. Jag finner det riktigt att,

om förslaget rörande ifrågavarande lärares förflyttning till andra tjänster

inom distriktet godtages, ej upprätthålla kravet på att den föregående tjänstgöringen

i minst två år ovillkorligen skall hava fullgjorts å den indragna

tjänsten, men anser däremot, att man bör fordra, att denna tidigare tjänstgöring

ägt rum inom det distrikt, där läraren vid tillfället i fråga är anställd.

På detta sätt vinner man en viss säkerhet för att skoldistriktet ej

påtvingas en lärare, om vars duglighet och lämplighet det icke varit i tillfälle

att närmare förvissa sig.

Förutom denna modifikation i överstyrelsens förslag till lydelse av § 33

mom. 3 första stycket av folkskolestadgan synes mig det tillägget böra

göras till där upptagna bestämmelser, att, om biträdande lärarbefattning

inom distriktet vid tillfället skulle vara ledig och någon ledig småskollärartjänst

eller lärartjänst vid mindre folkskola ej står till buds, läraren bör

flyttas till den biträdande lärarbefattningen.

Genomföras de av överstyrelsen i omförmälda författningsrum föreslagna

bestämmelserna, sådana de nu av mig förordats, synes åtskilligt vara vunnet

till förbättrande av ifrågavarande lärares rättsställning utan att härigenom

något som helst hinder kommer att läggas i vägen för erforderliga skoiför
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:t,s proposition Nr 30.

bättringar. Förslaget tillgodoser de av riksdagen uttalade önskemålen rörande

de i förenämnda riksdagsskrivelse berörda specialfall, där mindre folkskola

indrages och endast småskolan kvarstår, och då mindre folkskolan ersättes

av B 3-skola, samt kompletterar därutöver bestämmelserna genom en mera

generell formulering. Däremot har överstyrelsen ställt sig avvisande mot

tanken att om, i fall av mindre folkskolas indragning och barnens förflyttande

till annan skola, denna i samband härmed förändras till folkskola av

B 1-form, läraren vid den mindre folkskolan skulle förordnas till biträdande

lärare vid den nya folkskolavdelningen, ett fall, som särskilt beröres i riksdagsskrivelsen.

Jag biträder överstjrrelsens mening, att det icke kan vara

lämpligt att stadga flyttningsskyldighet även i ett dylikt fall, ty härigenom

skulle man blott medverka till uppkomsten av nya biträdande lärarbefattningar.

Om jag utan tvekan kan med angivna ändringar ansluta mig till överstyrelsens

förslag i nu avhandlade delar, är jag däremot i någon mån betänksam,

då det gäller den senare delen av överstyrelsens förslag, d. v. s.

den, som innefattas i de föreslagna andra ocli tredje styckena av § 33

mom 3. Överstyrelsen har tänkt sig, att så snart ledighet uppkommer å

småskollärartjänst eller lärartjänst vid mindre folkskola inom ett distrikt,

där biträdande lärare eller lärare vid annan mindre folkskola finnes anställd,

skolrådet skall ingå i en förprövning av frågan, huruvida med tanke på en

förestående önskvärd omorganisation de av dessa senare lärare innehavda

tjänsterna böra ändras till folkskollärartjänster eller indragas. Skolrådet skall

härom inhämta folkskolinspektörens yttrande. Aro inspektören och skolrådet

ense om att en dylik omorganisation bör ske, skall läraren förflyttas

till den lediga tjänsten. Aro de däremot av olika mening, skall frågan hänskjutas

till skolöverstyrelsen, som dock, innan den fattar beslut, skall höra

domkapitlet.

Detta förslag har otvivelaktigt vissa fördelar. Dels ökar det placeringsmöjligheterna

och dels kunna önskvärda skolförbättringar härigenom påskyndas.

Men å andra sidan synes det kunna medverka till förhastade

beslut om organisatoriska förändringar, då det åtminstone i många fall

måste vara svårt att någon längre tid i förväg med visshet bedöma vad

som i organisatoriskt hänseende kan vara behövligt och lämpligt. Emellertid

komme ju lärarens förflyttning till den lediga tjänsten icke att på något

sätt binda skoldistriktet, utan detta skulle hava full handlingsfrihet, när

sedermera själva organisationsfrågan bleve aktuell. Då härtill kommer, att

folkskolinspektören skulle hava att medverka vid frågans prövning och, i

händelse av olika meningar mellan skolrådet och denne, även överordnad

myndighet, har jag ansett mig kunna låta mina betänkligheter vika. Jag

vill alltså även i denna del biträda överstyrelsens förslag, därvid jag förutsätter,

att den föreslagna anordningen ej skall giva anledning till framdrivande

av några eljest icke påkallade omorganisationer. Dock kan jag

icke dela överstyrelsens uppfattning att, om skolrådet och inspektören stanna

i olika meningar, frågan bör hänskjutas till skolöverstyrelsen. Dessa ärenden

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 30.

komma att så intimt sammanhänga med frågan om skolväsendets organisation

inom distriktet, att det synes mig naturligt, att domkapitlet, som enligt

§ 10 folkskolestadgan har att fastställa distriktets reglemente, bör vara den

myndighet, som flyttningsfrågan närmast skall underställas. Sedermera finnes

ju alltid rätten att överklaga domkapitlets beslut, varvid i den fortsatta

behandlingen av ärendet skolöverstyrelsen säkerligen får tillfälle att giva

sin mening tillkänna.

Till överstyrelsens förslag i sistberörda delar bör, liksom i fråga om det

föreslagna första stycket av § 33 mom. 1, göras sådant tillägg, att flyttning

även kan ske till ledigbliven biträdande lärartjänst vid folkskola.

År såväl srnåskollärartjänst som lärartjänst vid mindre folkskola ledig

eller utom dessa även en biträdande folkskollärarbefattning, bör flyttningen

ske till småskollärartjänsten. Skulle ledighet förekomma å dels lärartjänst

vid mindre folkskola och dels biträdande lärartjänst synes det lämpligast,

att flyttning äger rum till lärartjänsten vid den mindre folkskolan.

Skulle mer än en av ifrågavarande slag av tjänster samtidigt indragas

eller ändras till folkskollärartjänster eller vid ovannämnda förprövning finnas

böra bliva föremål för dylika åtgärder, och endast en ledig tjänst står till

buds, torde det få ankomma på skolrådet att avgöra, vilken av lärarna, som

skall ifrågakomma till flyttning.

De av mig ovan förordade ändringarna i nu gällande bestämmelser

rörande tillsättning av lärartjänster synas mig innebära så pass genomgripande

ändringar i reglerna för tillsättning av lärartjänster, att saken lämpligen

bör underställas riksdagen. Därest riksdagen förklarar sig intet hava

att erinra mot att ändringar vidtagas i härutinnan nu gällande bestämmelser

i huvudsaklig enlighet med vad jag ovan föreslagit, torde jag få efter ytterligare

beredning förelägga Kungl. Maj:t ett utformat författningsförslag i ämnet.

Under åberopande av vad jag här anfört får jag alltså hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,

att riksdagen måtte förklara sig intet hava att erinra mot

att till beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande

lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor

föreskrifter av Kungl. Maj:t utfärdas i huvudsaklig enlighet

med vad jag ovan förordat.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Stockholm 1929, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

390185

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folk s. 1 i texten
  2. SU 1929:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och lär s. 1 i texten