Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för beredande av nybyggnad för statens historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar rn. m

1929-02-15 · 54 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:98, Angående åtgärder för beredande av nybyggnad för statens historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

I

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för beredande

av nybyggnad för statens historiska museum och

övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar

rn. m.; given Stockholms slott den 15 februari

1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för försvars- och

kommunikationsdepartementen anför härefter departementschefen, statsrådet

Lindskog:

Under punkt 73 av 1929 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på proposition angående nybyggnad för statens

historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens inseende

Bihang till riksdagens •protokoll 1929. 1 sarnl. 79 häft. (Nr 98.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Tidigare för

slag.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

ställda statssamlingar, i riksstaten för budgetåret 1929/1930 för ändamålet

beräkna ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor.

Sedan den erforderliga utredningen i ärendet numera slutförts, anhåller

jag att ånyo få anmäla detsamma för Kungl. Maj:t.

Frågan om en nybyggnad för statens historiska museum har under en

lång följd av år varit aktuell. Jag anhåller att i detta hänseende få hänvisa

till den utförliga utredning härom, som återfinnes å sid. 368 o. f. i det

betänkande och förslag angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet

inom Stockholm, som den 18 mars 1925 avgivits av de s. k. statens byggnadssakkunniga

(statens offentliga utredningar 1925: 15). Ur nämnda utredning

vill jag här endast erinra om följande:

Statens historiska museum avser att belysa det svenska folkets utveckling

genom årtusenden fram till reformationen. Där statens historiska museum

slutar tager nordiska museet vid. Vad kyrkliga inventarier beträffar sträcker

sig dock statens historiska museum till föremål även efter reformationen.

Statens historiska museum är jämte myntkabinettet, antikvariskt-topografiska

arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket ställt under vitterhets-, historia-

och antikvitetsakademiens inseende. Såväl dessa fyra statssamlingar

som akademien och riksantikvarieämbetet äro inrymda i en och samma

byggnad, nationalmuseibyggnaden, där för ändamålet upplåtits hela bottenvåningen

och några utrymmen i källaren. (Kungl. brev till överintendentsämbetet

den 11 december 1863). Under den tid av närmare 60 år, som

dessa institutioner varit inrymda i byggnaden, hava samlingarna mer än

fördubblats. Behovet av större utrymme såväl för samlingarna som för de

hos akademien anställda tjänstemännen, vilka utföra både det för samlingarna

och för fornminnesvärden i hela landet nödiga arbetet, har med

varje år gjort sig allt mera kännbart.

Frågan om uppförande av eu ny byggnad för institutionerna i fråga har

därför länge stått på dagordningen. Sedan åtskilliga förslag till vidtagande

av åtgärder för beredande av ökat utrymme åt samlingarna varit före, remitterades

den 24 juli 1906 till överintendentsämbetet för yttrande en av

vitterhetsakademien gjord hemställan om uppdrag åt ämbetet att inkomma

med förslag å staten tillhörig mark, som lämpligen kunde användas till uppförande

av en särskild byggnad för de under akademiens vård ställda stats
samlingarna.

o

Med anledning härav uppdrog överintendentsämbetet åt arkitekten U.

Lindgren, att, efter från riksantikvarien inhämtade upplysningar angående

museets lokalbehov m. m., uppgöra förslag i skisskala till nytt historiskt

museum på såväl den i fonden av Djurgårdsentrén belägna tomt, varå biologiska

museet stode, som en i fonden av Karlaplan framdeles påräknelig

tomt. På av överintendentsämbetet framställd förfrågan förklarade sig vitterhetsakademien

den 2 mars 1909 anse, att den för statens historiska museum

lämpligaste platsen vore den mellan nordiska museet och Skansen belägna

tomt, där biologiska museet låge. Arkitekt Lindgrens uppdrag begränsades

därför till denna plats. Efter åtskilliga omarbetningar inlämnade arkitekten

Lindgren i september 1912 till överintendentsämbetet ett förslag till musei
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta proposition Nr 98.

ii nämnda plats, täckande eu yta av 4,050 kvadratmeter och med

en sammanlagd volym av omkring 84,250 kubikmeter.

Sedan Kungl. Maj.t den 4 juli 1913 beviljat akademien ett anslag till

arkitektbiträde vid utarbetande av nytt program för en museibyggnad, utarbetades

av arkitekten Ax. Bergman under den nye riksantikvariens, B.

►Sahlin, ledning schematiska planskisser. Härvid tillämpades systemet med

särskiljande av en skådesamling för allmänheten och en studiesamling för

forskare. Enligt deita förslag täckte byggnaden eu yta av 3,440 kvadratmeter

och hade en volym av 45,750 kubikmeter; alltså eu betydande reduktion

från föregående förslag. Under förhoppning att hinder ej skulle möta

för den nya byggnadens förläggande till biologiska museets tomt, underställde

akademien den 24 september 1913 detta program jämte skisser ICumd

Maj:ts prövning.

Over denna framställning avgav riksmarskalksämbetet, efter intendentens

lör Djurgården hörande, utlåtande den 14 november 1913. Djurgårdsintendenten

avstyrkte museets förläggande till den föreslagna platsen på grund

av den förändring till karaktären, som Djurgårdsentrén skulle undergå

genom uppförande av det stora stenkomplexét i fonden, vilket skulle undanskymma

den befintliga grönskan.

Genom remiss den 26 november 1913 infordrades yttrande från byggnadssakkunniga.

De sakkunniga uttalade då som sin mening, att uppförandet av eu monumentalbyggnad

av de dimensioner, som avsåges, skulle förtaga Djurgårdsentrén

dess karaktär av parkentré och förvandla densamma till ett stadsparti.

Sakkunniga framhöllo starkt det önskvärda i att vid Djurgårdsentréns

slutliga ordnande, sedan biologiska museibyggnaden avlägsnats, den

nuvarande fonden i huvudsak bibehölles. Om kravet på nybyggnadens för^åggande^

i närheten av nordiska museet vidhölles, ansågo de sakkunniga,

att, då Kaptensudden vore fridlyst från bebyggande, endast två möjligheter

funnes att välja på, nämligen Galärvarvet och områdena på ömse sidor om

nordiska museet, och då Galärvarvet icke vore tillgängligt, funno sig de

sakkunniga nödgade att hänvisa till något av områdena på ömse sidor om

nordiska museet, ehuru de sakkunniga gåvo uttryck åt den övertygelsen,

att på galärvarvsområdet de bästa möjligheter förefunnes för anvisande av

lämplig plats för museibyggnaden i fråga. På uppdrag av de sakkunniga

utarbetades^ av arkitekten Ax. Bergman förslag till en programenlig rnuseibyggnad

på ounådct söder om nordiska museet mellan stcra vägen och

Galärvarvets mur. Sakkunniga funno förslaget visa, att platsen medgåve

en fullt nöjaktig lösning av byggnadsfrågan samt att den erbjöde möjlighet

för framtida utvidgningar. Byggnaden täckte eu yta av omkring 3,500 kvadratmeter

och hade eu volym av omkring 51,100 kubikmeter. En museikyggnad

på denna plats nödvändiggjorde givetvis eu motsvarande byggnad

vid nordiska museets norra gavel. Härigenom skulle, enligt de sakkunnigas

mening, möjlighet öppnas till en sällsynt monumental arkitektonisk anläggning

med nordiska museets byggnad som mittparti. Av ovan anförda skäl

avstyrkte de sakkunniga i sin skrivelse förläggandet av statens historiska

museum i Djurgårdsentréns fond och förcslogo dess förläggande till platsen

söder om nordiska museet.

Nu infordrades utlåtanden i ärendet från kammarkollegium, vitterhetsakademien,

nordiska museets nämnd, fornminnesvårdskommittén ävensom

förnyat utlåtande från riksmarskalksämbetet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Kammarkollegium hade intet att erinra mot att ettdera av de ifrågasatta

områdena mot skälig ersättning och på vissa villkor upplätes åt vitterhetsakademien.

Denna akademi ansåg, i utlåtande den 5 maj 1914, att den av

de sakkunniga föreslagna tomten i vissa avseenden ägde företräde framför

den av akademien ifrågasatta.

Nordiska museets nämnd avstyrkte i utlåtande den 29 oktober 1914 förslaget

att förlägga byggnaden i Djurgårdsentréns fond och förklarade sig

icke ha något att erinra mot att byggnaden förlädes på området söder om

nordiska museet, under förutsättning att ett ungefär lika stort område, som

härigenom fråntoges museet på dess södra sida, tillädes museiområdet utefter

dess norra tomtgräns, samt att den nya byggnaden på ett arkitektoniskt

tillfredsställande sätt anslötes till nordiska museets byggnad. Tre av

nämndens ledamöter reserverade sig, dels på grund av farhågor för att genom

sammanbyggandet av statens historiska museum med nordiska museet denna

senare institutions självständiga ställning riskerades, dels emedan de båda

områdena på ömse sidor om nordiska museets byggnad borde reserveras för

museets eget behov av vidgat utrymme.

Fornminnesvårdskommittén, i sitt utlåtande den 29 juni 1914, betonade på

det kraftigaste vikten av att statens historiska museum förlädes i omedelbar

närhet av nordiska museet samt påfordrade vissa tillägg till programmet i fråga

om utrymme för en konserveringsanstalt samt för ett framtida riksantikvarieämbete.

Kommittén påpekade även önskvärdheten av att överintendentsämbetet

förlädes i närheten av antikvariskt-topografiska arkivet.

Riksmarskalksämbetet ansåg sig, i utlåtande den 4 februari 1915, efter

hörande av intendenten för Djurgården, som bestämt avvisade tanken på

byggnadens förläggande söder om nordiska museet, men icke ställde sig alldeles

avvisande till en byggnad på området norr om museet, icke kunna

tillstyrka bifall till upplåtande av den ifrågasatta tomten, emedan en byggnad

med de föreslagna dimensionerna skulle på området söder om nordiska

museet på ett ingalunda fördelaktigt sätt förändra utseendet och intrycket

av själva entrén till Djurgården. Riksmarskalksämbetet ställde sig Jika avvisande

till tanken på en byggnad på området norr om museet. Ämbetet

förordade förläggningen av statens historiska museum till galärvarvsområdet

och meddelade att ämbetet samtidigt hos Kungl. Maj:t vågat ifrågasätta,

huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes taga under omprövning frågan

om flottans och lotsverkets å Galärvarvet befintliga anläggningars förflyttning.

Byggnad ssak kunniga sade sig i sitt ifrågavarande betänkande den 18

mars 1925 liksom riksmarskalksämbetet ömma för bevarandet av Djurgårdsentréns

karaktär av parkentré. Det bestående intrycket av entréns

karaktär finge man vid själva ingången till Djurgården, alltså på Djurgårdsbron

och på platsen strax innanför brons södra landfäste. Härifrån

kunde det ifrågavarande lilla parkområdet knappast synas, och i alla händelser

icke verka avgörande på frågan parkentré eller icke. Det vore alléns

fond och hela landskapet på vänster hand med Djurgårdsbrunnsviken, som

vore bestämmande och som icke finge tillåtas förlora något av sin naturliga

skönhet. Området på höger hand, mellan stora vägen och galärvarvsmuren,

hade en gång för alla förlorat sin parknatur i och med tillåtelsen att där

uppföra en byggnad med nordiska museets dimensioner.

Byggnad ssak kunniga framhöllo vidare, att det förr eller senare torde bliva

nödvändigt att medgiva flygelbyggnader till nordiska museet för tillfredsställande

av dess behov av vidgat utrymme, och ansågo att för placeringen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuttt/l. Maj.ts proposition Nr !)8. 5

uv statens historiska museum för närvarande varken den ena eller den andra

av de ovan anförda båda platserna utanför Galärvarvet torde hava någon

utsikt att vinna beaktande.

Emellertid hade vitterhetsakademien i skrivelse den 7 oktober 1919 hemställt,

att statens tomt i Nobelparken måtte reserveras för statens historiska

museum.

Byggnadssakkunniga betonade kraftigt önskvärdheten av att Nobelparken

icke reducerades och belastades med byggnader av större dimensioner, och

att trädvegetationen vid Djurgårdsbrunnsvikens stränder överhuvud snarare

ökades än minskades.

Vid den av byggnadssakkunniga företagna utredningen rörande positionsartilleriregementets

kasernområdes framtida användning hade visat sig, att

själva kasernen med flyglar icke borde, såsom avsett vore, rivas, utan att

dessa byggnader efter nödiga reparationer och ändringar skulle lämpa sig

för museiändamål. Då av vitterhetsakademien själv föreslagits en plats på

andra sidan vattnet (Nobelparken) i förhållande till nordiska museet, påpekade

de sakkunniga, att statsverket i positionsartilieriets kasern hade en

byggnad, som utan tvivel skulle kunna göras användbar för statens histoliska

museum och som icke låge så avsevärt mycket längre från nordiska

museet än Nobelparken.

Sedan frågan om frigörandet av norra delen av Galärvarvet kommit ett

steg närmare sin lösning genom Kungl. Maj:ts brev av den 30 september

1921 till marinförvaltningen, hava — tramhöllo byggnadssakkunniga — förhoppningarna

om att kunna förlägga museibyggnaden på detta område åter

väckts till liv och föranlett riksantikvarien att revidera sitt program av’ år

1913 med hänsyn till eventuell sådan placering.

Enligt detta nya program skulle erfordras en nyttig golvyta av omkring

5.840 kvadratmeter fördelad sålunda:

skådesamlingen jämte föreläsningssal...... 3,400 kvadratmeter

studiesamlingen jämte ossuarium (200 kvadratmeter)

....................... 900 >

bibliotek och arkiv jämte studiesal....... 570 »

tjänsterum, fotografiateljé, konserveringsrum,

uppackningsrum, frukostrum.......... 820 »

vaktmästarbostäder................... 150 »

Summa 5,840 kvadratmeter

Härtill kommer eventuellt en konserveringsanstalt med 200 kvadratmeter

och ett riksantikvarieämbete med 360 kvadratmeter. Vad som sparats i utrymme

genom samlingarnas uppdelning i skåde- och studiesamling har åtgått

till beredande av bättre utrymme åt tjänstemännen, till fotografiateljé,

konserveringsrum för föremål av järn, trä och dylikt samt för textilier.

Enbart sådana rum som föreläsningssalen och studiesalen vid biblioteket

öka avsevärt byggnadens storlek, men torde knappast kunna uteslutas.

Till programmet höra planskisser, med ledning av vilka man approximativt

kan beräkna byggnadens volym till omkring 51,750 kvadratmeter. Själva

byggnadskostnaderna, oberäknat alltså den för utställning och magasinering

erforderliga inredningen, yttre anläggningar, flyttningskostnader m. m„ skulle

efter ett enhetspris per kubikmeter av 55 kronor uppgå till omkring 2,846,250

kronor.

För var dag som går — framhöllo byggnadssakkunniga — hotas nordiska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

museets samlingar av eldfaran från Galärvarvet, för var dag som går ökas

svårigheterna för vitterhetsakademien och dess tjänstemän att i de olidligt

trånga och olämpliga nuvarande lokalerna kunna sköta och nyttiggöra de

dem anförtrodda statssamlingarna. Alla hittills åtsporda äro eniga om, att

norra delen av Galärvarvet är rätta platsen för statens historiska museum.

Byggnadssakkunniga framhöllo därför i ovannämnda betänkande som sin

åsikt att norra delen av Galärvarvet borde fortast möjligt frigöras och att plats

å detta område måtte upplåtas för nybyggnad åt statens historiska museum,

myntkabinettet, antikvariskt-topogreifiska arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket

samt åt vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien jämte riksantikvarien.

Skulle det emellertid visa sig omöjligt — fortsatte de sakkunniga att

invänta galärvarvsområdets frigörande, bör den storvulna tanken på ett

svenskt kulturhistoriskt »nationalmuseum» icke övergivas, innan man undersökt

huruvida icke statens historiska museum skulle kunna förläggas på

området mellan nordiska museet och Ladugårdslandsviken med biblioteksbyggnaden

såsom eu flygel till nordiska museets byggnad, varvid endast eu

mindre del av galärvarvsområdet måhända behövde tagas i anspråk.

De sakkunniga erinrade till sist, hurusom professor O. Montelius i uppsatsen

»Ett framtida svenskt nationalmuseum» i Nordisk tidskrift för år 18D7 framkastat

tanken på bildandet av ett dylikt museum genom att lokalt sammanföra:

statens historiska museum,

myntkabinettet,

livrustkammaren och

nordiska museet.

Professor Montelius menar, att detta skulle låta sig göra i samband med

den då under uppförande varande byggnaden för nordiska museet. Samtidigt

med huvudbygguaden borde de båda projekterade flygelbyggnaderna

utföras. »Härmed», säger professor Montelius, »vill jag icke säga, att statens

historiska museum skulle fördelas på de båda flyglarna, jag menar en

dast, att utrymmet i den nu under arbete varande huvudbyggnaden jämte

utrymmet i de två flyglarna ar så stort, som nordiska museet och statens

historiska museum tillsammans under den närmaste framtiden kunna anses

behöva. Hur utrymmet bör fördelas mellan de båda museerna, är eu detaljfråga,

på vilkens besvarande jag naturligtvis ej här kan inlata mig .

I mer än 50 år hava nu statens historiska museum och konstmuseet bott

i samma hus, och endast ett fåtal av de hundratusentals personer, som

varje år besökt det nuvarande nationalmuseum, torde hava haft kännedom

om, att de båda samlingarna äro fullkomligt självständiga, var och en under

sin styrelse.» Så skulle det, enligt professor Montelius’ mening, bliva även

i det nya nationalmuseet.

Det tinnes väl, säger professor Montelius, i andra länder stora och dyrbara

samlingar av ifrågavarande slag, men han känner ingen stad, där man

i ett och samma museum skulle ha ett sådant material till studiet av det

egna landets kulturhistoria under alla de olika perioderna, från äldsta till

nuvarande tid. Förhållandena torde i detta avseende vara desamma ännu

den dag som är.

Slutligen erinrade byggnadssakkunniga om, att till kostnaderna för ordnandet

av nya lokaler åt statens historiska museum borde läggas kostnaderna för

iordningställande av lokalerna i nationalmuseibvggnaden för deras nya ändamål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr !)8.

Det sålunda av de byggnadssakkunniga framlagda förslaget kom emellertid

icke att föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Då yppade sig emellertid

i samband med genomförandet av den utav 1925 års riksdag beslutade försvarsorganisationen

möjligheter att för statens historiska museum kunna få

disponera delar av den tomt, som tidigare upptagits av positionsartilleriregementets

kasern.

Denna kasern uppfördes för livgardet till bäst enligt ritningar av C. Fr.

Blom och blev färdig år 1811. Kasernområdet bildade då en tomt, omfattande

hela kvarteret Hästgardet, med en areal, som efter gränsreglering mot

Narvavägen uppgår till 38,464 kvadratmeter.

Samtidigt med att 1892 års riksdag beviljade medel till uppförande av

en ny hästgardeskasern, beslöt riksdagen, att nu ifrågakomna kasernområde

skulle, till betäckande av kostnaderna för de nya kasernerna, uppdelas i

kvarter och tomter samt efter rivning av därå uppförda byggnader försäljas.

En reglering av området genom framdragandet av Grevmagni- och Torstenssonsgatorna

genom detsamma samt breddning av Styrmansgatan till 18

meters bredd fastställdes genom nådigt brev den 27 maj 1892. Genom

denna ändring av stadsplanen uppdelades sålunda kvarteret Hästgardet i tre

kvarter — benämnda Spiltan, Krubban och Hästen — vilka skulle styckas

i sammanlagt 40 tomter. Gatumarken skulle med full äganderätt överlämnas

till staden, och åtog sig statsverket kostnaden för de nya gatudelarnas fullständiga

ordnande med avloppsledningar samt tuktad sten i både kör- och

gångbanor, med det undantag att avloppsledning icke behövde läggas i

Styrmansgatans vidgade del.

I sitt tidigare berörda betänkande den 18 mars 1925 angående ordnandet

av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm anförde statens byggnadssakkunniga

å sid. 123 o. f. beträffande positionsartilleriregementets kasernområde

bland annat följande:

Ännu har lyckligtvis icke den fastställda stadsplanen kommit till utförande

eller någon del av området kunnat försäljas, emedan positionsartilleriet alltjämt

är i besittning av byggnaderna.

Vid uppgörandet av den fastställda stadsplanen har ingen hänsyn tagits

till den Blomska kasernbyggnaden med dess båda flyglar utefter Storgatan.

Denna anläggning besitter dock så betydande monumentalitet, att det bör

vara ett allmänt intresse att söka bevara densamma.

Byggnaderna äro visserligen utdömda såsom kaserner men äro långt ifrån

obrukbara för andra statens behov. Sålunda kunna de med lämpliga omändringar

bland annat ägna sig synnerligen väl för museala ändamål.

Byggnadssakkunniga hava med anledning härav uppgjort ett förslag till

stadsplan för det gamla kvarteret Hästgardet under förutsättning att de

Blomska kasernbyggnaderna behållas. Aven enligt detta förslag skulle

området uppdelas i tre kvarter, av vilka det västligaste, A, mellan Styrmansgatan

och den över området framdragna Grevmagnigatan nästan sammanfaller

med kvarteret Spiltan. Den östliga delen av området delas av en

Statens byggnad

ssakkunniga

den 18 mars

1925.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

parallellt med Linuégatan lagd gata i två kvarter, varav det nordliga, B,

är avset! att uppdelas i tomter till försäljning och det södra, C, att bilda

tomt för de tre kvarstående kasernbyggnaderna med utrymme även för

eventuella tillbyggnader.

Enligt den fastställda stadsplanen har

kv. Spiltan en areal av.......... 9,199 kvm.

» Krubban » » ».......... 12,633 »

.» Hästen » » ».......... 9,816 » 31,648 kvm.

Gatumark............................... 6,816 »

Summa 38,464 kvm.

Enligt det av de sakkunniga framlagda stadsplaneförslaget skulle

det västra kvarteret A få en areal av . . 8,946 kvm.

» nordöstra » B » » » » . . 8,174 »

» sydöstra » <J » » » » . . 16,474 » 33,594 kvm.

Gatumark............................... 4,870 »

Summa 38,464 kvm.

Sammanlagda ytan av kvartersmarken är i det senare förslaget något

större än enligt den fastställda stadsplanen, beroende på att gatumarken

något minskats. Den till försäljning åt enskilda avsedda tomtmarken i

kvarteren A och B uppgår enligt byggnadssakkunnigas förslag till 17,120

kvadratmeter.

Av kvarteret A har genom byggnadsstyrelsens förmedling reserverats för

telegrafverkets räkning eu byggnadstomt av omkring 1,820 kvadratmeters

areal att tagas i bruk år 1925.

I skrivelse av den 28 januari 1920 till byggnadsstyrelsen har arméförvaltningen

för sin del härtill lämnat medgivande.

Den ekonomiska innebörden av den föreslagna stadsplaneän dringen framgår

av följande. Enligt nu gällande stadsplan skulle behållningen efter

försäljningen av de 40 tomterna, sedan alla med försäljningen och färdigställandet

av gatorna förenade kostnader avdragits, kunna beräknas uppgå

till omkring 3,846,400 kronor. Medeltalet av motsvarande behållning vid

försäljningen av tomterna å Fredrikshovsområdet uppgives av Djurgårdskommissionen

hava varit 99 kronor 97 öre per kvadratmeter av hela området

(gator och tomtmark). Å Fredrikshovsområdet utgör tomtmarken

80,12 procent av hela områdets areal. Enligt den fastställda stadsplanen

för positionsartilleriets område uppgår tomtmarken till 82,3 procent av hela

området. Vi hava därför vid ovan angivna summa behållning ansett oss

kunna avrunda Djurgårdskommissionens medeltalssiffra 99 kronor 97 öre

till jämnt 100 kronor.

Enligt förslaget till ändring av stadsplanen skulle hela kvarteret C upplåtas

till någon museal statsinstitution. För att även i detta fall kunna

använda oss av Djurgårdskommissionens siffror hava vi från områdets hela

areal frånräknat kvarteret C. Återstående del av positionsartilleriets område

har en areal av 21,990 kvadratmeter, varav 4,870 kvadratmeter gatumark

och 17,120 kvadratmeter tomtmark. Tomtmarkens areal utgör sålunda 76,9

procent av bruttoarealen. Med ledning av Djurgårdskommissionens siffror

skulle man. kunna approximera sig till en antaglig behållning av 95 kronor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ta proposition Nr 9S. 9

pur kvadratmeter bruttoareal, i detta fall 21,990 kvadratmeter eller 2,089,050

kronor. Den för telegrafverket reserverade tomten är härvid beräknad att

försäljas enligt samma normer som övriga till försäljning avsedda tomter.

Det för museiändamål reserverade kvarteret C med därpå befintliga användbara

byggnader skulle alltså kunna sägas representera ett värde för

statsverket av 1,757,850 kronor (3,840,400 — 2,089,050). Även med detta

betydande tomtvärde torde det bli billigare att omforma kasernbyggnaderna

för museiändamål än att uppföra ny museibyggnad å eventuellt billigare tomt.

Enligt av oss gjorda undersökningar skulle kasernbyggnaden och de båda

stallflyglarna kunna för museiändamål lämna en golvyta av omkring 5,000

kvadratmeter. Genom vissa föreslagna tillbyggnader bakom huvudbyggnaden

och mellan densamma och flyglarna skulle utrymmet kunna ökas med ytterligare

4,500 kvadratmeters golvyta.

Byggnadssakkunniga förmena sålunda, att positionsartilleriregementets

kasernbyggnad och de båda stallbyggnaderna vid Storgatan böra bevaras

och inredas för museiändamål, och att på grund därav den för kasernområdet

nu gällande stadsplanen vid regementets förflyttning icke bör få träda

i kraft, utan eu ny stadsplan för området fastställas i huvudsaklig överensstämmelse

med den av de sakkunniga föreslagna.

I skrivelse den 13 april 1926 upptog vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

ånyo frågan om ny förläggning av statens historiska museum

och anförde huvudsakligen följande:

Akademien anser givetvis, att ett förverkligande av den av Montelius

först framställda tanken på ett svenskt kulturhistoriskt nationalmuseum vore

ur många synpunkter synnerligen eftersträvansvärt, Om till de nämnda

museiinstitutionerna även anslötes ett antal av de av professorn N. Lithberg

i en till byggnadssakkunnigas utlåtande såsom bilaga 9 fogad promemoria

uppräknade samlingarna och institutionerna, skulle, såsom professor Lithberg

säger, åt den kulturhistoriska forskningen beredas en värdig motsvarighet

till vad vetenskapsstaden vid Frescati är för den naturvetenskapliga forskningen,

och en institution för svensk kulturvetenskap skulle skapas, som i

helgjutenhet och mångsidighet icke skulle kunna överträffas inom något

annat europeiskt land.

Detta förutsätter emellertid, att galärvarvsområdet norr och väster om

nordiska museet under den närmaste framtiden blir i sin helhet tillgängligt

för ifrågavarande ändamål. Huruvida detta ligger inom möjlighetens gräns,

undandrager sig dock akademiens bedömande. Skulle området ifråga först

efter en längre tids förlopp kunna tänkas bliva för ändamålet tillgängligt,

anser akademien sig böra avstå från att förorda det nyssnämnda projektets

förverkligande, i vad detsamma avser de under akademiens vård ställda

samlingarna. Ty akademien måste dock anse det vara viktigare, att tillräckliga

och lämpliga lokaler för de under dess vård stående samlingarna

erhållas så snart som möjligt, än att denna fråga uppskjutes i förhoppning

om den nyssnämnda stora planens förverkligande. Ty visserligen skulle

dennas genomförande innebära stora fördelar ur flera synpunkter, främst

för de på det kulturhistoriska området arbetande vetenskapsmännen, men

den skulle även hava vissa svagheter, som ingalunda böra helt förbises.

Sålunda skulle en dylik koncentration av hela det hulturhistoriska museimaterialet

till ett enda byggnadskomplex medföra en stor fara vid en upp
-

Vitterhetsakademiens

skrivelse den

13 april 1926.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj-.ts

beslut

den 14 maj

1926.

Kasernkommitténs

utlåtande

den 28 oktober

1927.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

kommen eldsvåda eller vid ett luftangrepp i krigstid, ty därvid riskerades

ju att allt på en gång kunde förstöras. Vidare måste det erkännas, att så

stora och omfångsrika museikomplex, som det här skulle bli fråga om,

onekligen verka ganska avskräckande och tröttande på den stora museibesökande

allmänheten. Ur dessa synpunkter är det sålunda av viss fördel,

att de olika museerna ligga på något avstånd från varandra.

Akademien anser sig för sin del kunna acceptera vilkendera som helst

av de i byggnadssakkunnigas utlåtande ifrågasatta platserna för statens

historiska museum och därmed samhörande samlingar och institutioner,

nämligen galärvarvets område å Djurgården, Nobelparken och positionsartilleriets

kaserntomt. Akademien har för övrigt ingenting emot att upptaga

till prövning även andra förslag till museibyggnadens förläggning.

Av skäl, som här icke torde behöva upprepas, anser emellertid akademien

det vara ofrånkomligt, att dess byggnadsfråga måste vinna en lösning inom

den allra närmaste framtiden, såvida icke museisamlingarna och dessas vetenskapliga

bearbetning skola lida obotlig skada och de fornminnesvårdande

myndigheterna svårt skola hämmas i sitt arbete.

Akademien saknar emellertid möjlighet att själv med säkerhet bedöma,

på vilken väg denna dess brännande lokalfråga bäst skall kunna nå fram

till eu snar lösning. Detta torde däremot höra till de uppgifter, som äro

föremål för byggnadsstyrelsens omsorg och arbete. Akademien finner det

sålunda lämpligast, att byggnadsstyrelsen erhåller Kungl. Maj:ts uppdrag

att i samråd med riksantikvarien snarast möjligt inkomma med förslag till

ny förläggning av statens historiska museum. Först sedan denna förläggning

blivit av Kungl. Maj:t fastställd, torde definitiva ritningsförslag till

byggnadernas anordnande kunna och böra upprättas.

Akademien slutade med att hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes anbefalla

byggnadsstyrelsen att i samråd med riksantikvarien skyndsamt utreda och

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ny förläggning av statens historiska

museum och därmed förenade samlingar och institutioner.

Genom beslut den 14 maj 1926 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen

att i samråd med riksantikvarien skyndsamt verkställa utredning rörande

ny förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar

och institutioner samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning; och förklarade Kungl. Maj:t sig vilja

sedermera besluta i fråga om uppdrag åt byggnadsstyrelsen att utarbeta

ritningar till nya lokaler för nämnda museum och därmed förenade samlingar

och institutioner.

Med skrivelse den 28 oktober 1927 överlämnade härefter de jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1925 tillkallade sakkunniga

för undersökning och avgivande av förslag bland annat angående den framtida

användningen av de efter genomförandet av 1925 års försvarsorganisation

ledigblivande kasernetablissementen (kasernkommittén) utlåtande i dylikt

hänseende rörande de i Stockholm belägna kasernetablissement, vilka under

loppet av år 1928 kunde beräknas bliva lediga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

Kasernkommittéu meddelade därvid till en början att, som Stockholms

stad icke verkställt några som helst uppoffringar för de till staden förlagda

truppförbanden samt i övrigt några skäl icke förefunnes att bereda denna

stad ersättning i anledning av de beslutade regementsindragningarna, några

förhandlingar med Stockholms stad i dylikt hänseende icke ansetts böra

ifrågakomma.

Beträffande positionsartilleriregementets kasernetablissement har kasernkommittén

till en början redogjort för den av statens byggnadssakkunniga

verkställda utredningen ävensom för det av nämnda sakkunniga framlagda

förslaget till områdets framtida användning.

Härefter anför kasernkommittén följande:

I ett den 9 oktober 1926 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande angående

ordnandet av förläggning av truppförband, skolor m. m., efter genomföl andet

av 1925 års försvarsorganisation bar arméförvaltniugens fortifikationsdepartement

uttalat, att det av positionsartilleriregementet disponerade kasernetablissementet

i Stockholm icke borde komma till användning för armén.

Enligt departementets mening omfattade detta etablissement alldeles för dyrbar

tomtmark för att detsamma skulle för längre framtid tagas i anspråk

för försvarets behov. Det vore därför ekonomiskt riktigare att försälja

denna tomtmark och använda inflytande medel för ordnandet av behövlig

inkvartering.

Vid prövning av frågan om lämpligaste platsen för förläggning av arméns

underofflcersskolor från och med hösten 1928 har fortifikationsdepartementet

emellertid i ett den 11 juni 1927 avgivet utlåtande förklarat sig icke hava

något att erinra mot ett av inspektören för militärläroverken framställt förslag

om att positionsartilleriregementets nuvarande etablissement i Stockholm

toges i anspråk för förläggning av nämnda skolor.

Därest arméns underofflcersskolor komma att förläggas till detta etablissement,

skulle sannolikt någon del av kasernområdet icke kunna frigöras.

Kasernkommittén, som icke anser sig kunna biträda förslaget om att utnyttja

etablissementet jämväl efter år 1928 för militära ändamål, vill för sin del

i anslutning till det av statens byggnadssakkunniga framlagda projektet

ifrågasätta, huruvida det icke vore ur alla synpunkter lämpligast att försälja

vissa delar av området. På dylikt sätt skulle icke obetydliga belopp kunna

tillföras statsverket. Då kasernområdet är synnerligen välbeläget och ur

alla synpunkter lämpar sig för bebyggelse, skulle ett stort antal byggnadstomter

kunna erhållas.

På skäl som anförts av statens byggnadssakkunniga bör dock själva

kasernbyggnaden jämte stallflyglarna mot Storgatan alltjämt bibehållas i

kronans ägo. Den del av kasernområdet, varå dessa byggnader äro belägna,

kan lämpligen anordnas såsom ett särskilt kvarter.

Frågan om att bereda tjänstelokaler i kronan tillhöriga byggnader för

statliga verk och inrättningar i Stockholm är snart sagt städse föremål för

närmare undersökning. Givet är att den av positionsartilleriregementet

disponerade kasernbyggnaden med fördel skulle kunna tagas i anspråk för

dylikt ändamål, sedan en del erforderliga omändringsarbeten blivit verkställda.

Enligt vad kommittén inhämtat, komma de sakkunniga, vilka jämlikt Kungl.

Maj ds bemyndigande den 29 oktober 1926 tillkallats inom försvarsdeparte
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

mentet för verkställande av utredning rörande omorganisation av den centrala

förvaltningen inom försvars väsendet m. m. (1926 års beredning rörande

den militära centralförvaltningens organisation), att snarast framlägga förslag

bland annat om viss förändrad organisation av de marina överstyrelseorganen.

I samband härmed hava dessa sakkunniga till behandling upptagit

frågan om anskaffande av gemensam lokal för marinens centrala ledning.

I första hand skulle härvid den av de sakkunniga ifrågasatta marinstyrelsen

beredas tjänstelokal i en och samma byggnad, varjämte högste befälhavarens

över kustflottan expedition borde dit förläggas. Om möjligt borde

jämväl sjökrigshögskolan förläggas till samma byggnad. På hemställan av

nämnda sakkunniga har byggnadsstyrelsen verkställt en förberedande utredning

i nu omförmälda hänseenden och har undersökningen därvid i första

hand avsett positionsartilleriregementets kasern.

I en den 28 maj 1927 dagtecknad skrivelse har byggnadsstyrelsen närmare

redogjort för resultatet av den gjorda undersökningen. Av denna

framgår bland annat, att positionsartilleriregementets kasern efter ombyggnad

med genomförande av korridorsystem skulle komma att innehålla cirka

3,000 kvadratmeter nyttig golvyta, lämpligen fördelad på cirka 150 rum,

varjämte en del överbelysta rum eventuellt skulle kunna inredas å vinden.

Kostnaderna för kasernens iordningställande såsom lokaler för de marina

myndigheterna hava approximativt uppskattats till 650,000 kronor.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle de nuvarande stallbyggnaderna

måhända lämpa sig att tagas i anspråk för marinmuseets räkning. Däremot

skulle näppeligen sjökrigshögskolan kunna beredas lokaler i samband med

marinstyrelsen med mindre särskild ny byggnad uppfördes å kaserntomten,

vilket sannolikt skulle på ett oförmånligt sätt inverka på möjligheterna att

rationellt utnyttja detta synnerligen värdefulla område.

För egen del hava omförmälda sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att positionsartilleriregementets kasern på ett fördelaktigt sätt skulle kunna

utnyttjas såsom lokal åt marinstyrelsen. En dylik lösning av lokalfrågan

för marinens centrala myndigheter skulle ur ekonomisk synpunkt bliva för

staten mycket gynnsam. För sina nu disponerade lokaler i huset Mästersamuelsgatan

nr 6 erlägger marinförvaltningen en årlig hyra å 63,000

kronor. Detta hyresbelopp skulle icke vidare behöva utgå. Marinstaben,

chefen för kustartilleriet och högste befälhavaren över kustflottan, vilka för

närvarande hava lokaler till sig upplåtna i patentverkets f. d. hus, Birgerjarlsgatan

nr 7, skulle jämväl kunna inrymmas i kasernbyggnaden. Efter

de *marina myndigheternas bortflyttande skulle den staten tillhöriga, värdefulla

fastigheten vid Birgerjarisgatan nr 7 kunna försäljas. Med stöd av

vad sålunda anförts hava ifrågavarande sakkunniga funnit sig böra föreslå,

att den tilltänkta marinstyrelsen och högste befälhavaren över kustflottan

skulle beredas lokaler i positionsartilleriregementets kasern, som för ändamålet

borde ombyggas och inredas.

Kasernkommittén finner det uppslag, som sålunda framkommit, i fråga

om det framtida utnyttjandet av positionsartilleriregementets kasernbyggnad

jämte stallflyglarna mot Storgatan, vara värt synnerligt beaktande. Ett ur

ekonomisk synpunkt lämpligare sätt att nyttiggöra dessa byggnader torde

icke kunna framläggas. Med hänsyn härtill och då det torde vara uteslutet

att taga dessa byggnadskomplex i anspråk för sjukvårdsändamål eller annan

social verksamhet, anser kommittén sig böra tillstyrka det av förenämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 08. ]

sakkunniga framlagda förslaget till kasernbyggnadens framtida utnyttjande.

Sedan positionsartilleriregementet under förra hälften av år 1928 bortflyttat

från kasernområdet, synes det vara lämpligt, att förvaltningen av detsamma

från och med den 1 juli 1928 tillsvidare övertages av byggnadsstyrelsen.

Kasernkommittén slutade med att beträffande positionsartilleriregementets

kasernområde föreslå:

att den del av detta kasernområde, varå kasernbyggnaden och stallflyglarna

mot Storgatan vore belägna, måtte avskiljas såsom ett särskilt kvarter;

att kasernområdet i övrigt måtte bliva föremål för försäljning;

samt att kasernbyggnaden måtte utnyttjas på sätt föreslagits av 1926 års

beredning rörande den militära centralförvaltningens organisation såsom

lokaler för marinens överstyrelseorgan.

I utlåtande den 28 november 1927 åberopade arméförvaltningen såsom

eget utlåtande ett av chefen för dåvarande fjärde arméfördelningen avgivet

yttrande av bland annat följande lydelse:

Yad disponerandet av positionsartilleriregementets kasernetablissement angår,

bliver detta ärende beroende av frågan rörande arméns underofficersskolors

förläggning. Kunna godtagbara lokaler ställas till förfogande på

annan lämplig plats, finnes från min sida intet hinder för genomförande av

kasernkommitténs förslag.

Marinförvaltningen anförde i utlåtande den 29 november 1927 huvudsakligen

följande:

Med erinran om att marinförvaltningen genom remiss den 23 november

1927 anmodats att före den 20 januari 1928 inkomma med underdånigt

utlåtande över det betänkande och förslag, som den 14 november 1927 avgivits

av 1926 års beredning rörande den militära centralförvaltningens organisation,

får marinförvaltningen meddela, att ämbetsverket givetvis ännu

icke kunnat fatta ställning till samma berednings förslag samt att vid sådant

förhållande ämbetsverket vid bedömande av den nu föreliggande frågan

utgått från utrymmesbehovet för marinförvaltningen, chefen för marinstaben,

högste befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet; med erinran

tillika om att sagda beredning i det angivna betänkandet föreslagit, att

åt marinstyrelsen och högste befälhavaren över kustflottan lokaler skulle

beredas i positionsartilleriets kasern, som borde för ändamålet ombyggas

och inredas, har marinförvaltningen emellertid velat påpeka, att vid genomförande

av eu organisation av den centrala försvarsförvaltningen enligt

beredningens förslag torde tillkomma behov av ytterligare lokalutrymme av

sannolikt omkring 250 kvadratmeter »nyttig golvyta».

Marin förvaltningen disponerar för närvarande enligt det med fastighetsaktiebolaget

Kvasten den 26 juli 1925 upprättade hyreskontrakt följande

lokaler i bolagets fastighet nr 6 kvarteret Kvasten:

Kontorslokaler med en areal av 2,835 kvadratmeter, utgörande ett kubikinnehåll

av 9,294 kubikmeter, bostäder för vaktmästare 170 kvadratmeter,

utgörande 516 kubikmeter, källare cirka 60 kvadratmeter och vind cirka 30

kvadratmeter.

Ytt randen

över kasernkommitténs

förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Då i beredningens utlåtande framhålles — såsom även i det föreliggande

utlåtandet av kasernkommittén åberopas — att vid eventuell förflyttning

hyran 63,000 kronor för marinförvaltningens lokaler skulle inbesparas, har

ämbetsverket velat påpeka, att i hyresbeloppet ingår ersättning jämväl för

värme och varmvatten. Kostnaden för värme och varmvatten i de förhyrda

lokalerna beräknas enligt för närvarande i huvudstaden gängse pris utgöra

7,079 kronor 28 öre, vadan vid jämförelse av hyreskostnaden för ämbetsverkets

nuvarande lokaler och kostnaden för beredande av lokaler åt ämbetsverket

i någon kronans fastighet, hyreskostnaden icke lärer böra beräknas

i runt tal till högre belopp än 56,000 kronor.

Med avseende å en å ämbetsverkets ingenjörsavdelning uppgjord kontrollberäkning

torde den av ämbetsverket disponerade nyttiga golvytan få beräknas

till minst 2,500 kvadratmeter. Emellertid är på sätt såväl marinförvaltningen

som byggnadsstyrelsen vid flera tillfällen, byggnadsstyrelsen senast

i skrivelse den 17 mars 1927, till vilken ämbetsverket får hänvisa, hos

Kungl. Maj:t framhållit, marinförvaltningens lokalbehov ingalunda till fullo

tillgodosett. Särskilt måste för beredande av utrymme för ämbetsverkets

arkiv ett betydande ytterligare golvutrymme avses för ämbetsverket. Vid

eventuell förflyttning torde givetvis för ämbetsverkets hela arkiv böra beredas

plats inom ämbetsverket med tillgodoseende av moderna fordringar på

arkivs inredning och säkerhet. Lokalbehovet för ämbetsverket vid en förflyttning

torde med hänsyn till dessa förhållanden icke kunna upptagas till

mindre än 3,500 kvadratmeter nyttig golvyta, denna då beräknad enligt

nyss angivna grunder.

Chefen för marinstaben har meddelat, att marinstaben för närvarande förfogade

över en nyttig golvyta av 631 kvadratmeter, fördelad på 26 rum, samt

därutöver en bostad på 2 rum och kök för expeditionsvakten, att i utrymmet

icke vore inräknade toaletter, korridorer, trappor m. m. samt att då utrymmet

vore väl knappt tilltaget, vid en förflyttning fordrades en ökning

av utrymme till 877 kvadratmeter nyttig golvyta, ävensom en lägenhet för

expeditionsvakt å minst 2 rum och kök jämte eventuellt en lägenhet för

portvakt.

Beräknas golvytorna för expeditionsvakt- och portvaktslägenheterna till

sammanlagt 150 kvadratmeter, skulle alltså för chefens för marinstaben

expedition m. m. erfordras eu nyttig golvj^ta av 1,027 kvadratmeter.

Chefen för kustartilleriet har meddelat, att hans expedition nu disponerade

nyttig golvyta å 226,94 kvadratmeter, annan golvyta (tambur, korridorer,

garderob och toalettrum) å 59,97 kvadratmeter, att vid en eventuell förflyttning

fordrades, under förutsättning att den nuvarande organisationen bibehölles,

lika stor golvyta, som den nyss angivna, men under förutsättning av

omorganisation av den centrala försvarsförvaltningen i enlighet med förenämnda

berednings förslag en utökning av den nyttiga golvytan med i runt

tal 150 kvadratmeter.

Högste befälhavaren över kustflottan har meddelat, att vid eventuell förflyttning

erfordrades för hans expedition enahanda nyttiga golvyta, som för närvarande

av expeditionen disponerades, eller 249 kvadratmeter.

Sålunda erfordrades för marinförvaltningen, chefen för marinstaben, högste

befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet vid en eventuell

förflyttning en nyttig golvyta av omkring:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

för marinförvaltningen.................. 3,500 kvm.

» chefen för marinstaben............... 1,027 »

» » » kustartilleriet.............. 227 »

» högste befälhavaren över kustflottan..... 249 »

eller i runt tal sammanlagt 5,000 kvadratmeter.

Härtill skulle vid organisation av en marinstyrelse enligt beredningens

förslag eventuellt läggas förslagsvis 250 kvadratmeter och summan nyttig

golvyta alltså bliva 5,250 kvadratmeter.

Av det ovan anförda framgår, att då i positionsartilleriregementets kasern

kan beredas eu nyttig golvyta av endast omkring 3,000 kvadratmeter, kasernen

icke utan tillbyggnad lärer kunna bliva användbar för marinförvaltningen,

chefen för marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan och

chefen för kustartilleriet eller en eventuell marinstyrelse enligt beredningens

förslag. Emellertid synes det, med avseende å byggnadens lämpliga läge

för ändamålet och det i en snar framtid i allt fall oavvisliga behovet av

en gemensam, tillräckligt stor byggnad för de ifrågavarande marinmyndigheterna

vara i högsta grad önskligt, att densamma reserveras för marinmyndigheterna.

Och får marin förvaltningen i detta sammanhang även framhålla

önskvärdheten av att i enlighet med vad kasernkommittén ifrågasatt

de till byggnaden hörande stallflyglarna varda avsedda för de sjökrigshistoriska

samlingarna, vilka därstädes torde kunna erhålla en passande och behovet

motsvarande uppställningsplats.

Marinförvaltningen slutade med att hemställa, det täcktes Kungi. Maj:t

uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med marinförvaltningen, chefen

för marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan och chefen för kust

artilleriet verkställa och till Kungi. Maj:t inkomma med utredning och förslag

angående om- och tillbyggnad av positionsartilleriets kasern för marinmyndigheternas

behov ävensom om de till kasernen hörande stallflyglarnas

omdanande för de sjökrigshistoriska samlingarna.

Slutligen har byggnadsstyrelsen i utlåtande den 19 januari 1928 anfört

huvudsakligen följande:

Kasernkommittén har till en början hemställt, att den del av ifrågavarande

område, varå kasernbyggnaden och stallflyglarna åt Storgatan äro belägna,

måtte avskiljas såsom ett särskilt kvarter samt att kasernområdet i

övrigt måtte bliva föremål för försäljning. Beträffande den sålunda avsedda

delningen av området synes kommittén förutsätta, att denna lämpligen bör

ske i enlighet med det förslag till ändrad stadsplan för området i fråga,

som framlagts i det av statens byggnadssakkunniga den 18 mars 1925 avgivna

betänkandet angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet i

Stockholm.

Byggnadsstyrelsen kan för sin del icke finna det tillrådligt, att staten i

den utsträckning, som av kasernkommittén och de byggnadssakkunniga sålunda

förutsattes, avhänder sig detta stora, centralt belägna tomtområde,

utan är det enligt styrelsens mening synnerligen önskvärt, att åtminstone

huvuddelen av området utnyttjas för något statsändamål, beträffande vilket

förefinnes behov av eu tomt av denna storlek och belägenhet. Innan byggnadsstyrelsen

gör något närmare uttalande i denna fråga, får byggnadsstyrelsen

emellertid, med hänsyn till den av kasernkommittén föreslagna för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

läggningen av marinens överstyrelseorgan till ifrågavarande kasernetablissemeut,

närmare redogöra för det lokalbehov, som kan anses föreligga för

nämnda organ, samt beträffande möjligheten att tillgodose detta lokalbehov

inom den befintliga kasernbyggnaden.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 9 februari 1927 anhöllo de sakkunniga

för verkställande av utredning rörande omorganisation av den centrala

förvaltningen inom försvarsväsendet, att styrelsen måtte verkställa förberedande

utredning, huruvida marinförvaltningen, marinstaben, chefen för kustartilleriet

och högste befälhavaren över kustfiottan lämpligen skulle kunna

beredas tjänstelokaler inom en och samma byggnad i Stockholm, varvid de

sakkunniga föreslogo, att i första hand undersökning skulle verkställas beträffande

positionsartilleriregementets kasern. Därjämte uttalade de sakkunniga

som ett önskemål, att sjökrigshögskolan, vilken för närvarande är inrymd

i ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten, såvitt möjligt kunde erhålla

lokaler i samma byggnad som marinens överstyrelseorgan.

Med anledning härav överlämnade byggnadsstyrelsen till de sakkunniga

med skrivelse den 28 maj 1927 en inom styrelsen verkställd utredning i

frågan. De staten tillhöriga fastigheter, som enligt berörda utredning varit

föremål för undersökning i här berörda avseende, vore, utom positionsartilleriregementets

kasern, livregementets dragoners kasern, artillerigården

samt Fredrikshovsområdet.

Vad positionsartilleriregementets kasernetablissement beträffar, framhöll

byggnadsstyrelsen i utredningen, att huvudbyggnaden skulle efter ombyggnad

och genomförande av korridorsystem komma att innehålla omkring

3,000 kvadratmeter nyttig golvyta, lämpligen fördelad på omkring 150 rum,

varjämte en del överbelysta rum eventuellt skulle kunna inredas å vinden.

Kostnaderna för kasernbyggnadens iordningställande skulle enligt en approximativ

beräkning uppgå till 650,000 kronor. Vid en användning av kasernbyggnaden

för de marina myndigheterna skulle de nuvarande stallflyglarna

eventuellt kunna tagas i bruk för statens sjökrigshistoriska samlingars räkning.

Däremot skulle sjökrigshögskolan näppeligen kunna beredas lokaler

i samband med marinstyrelsen med mindre eu särskild nybyggnad uppfördes

å kasernområdet.

Av kasernkommitténs föreliggande utlåtande inhämtas, att sistnämnda sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att positionsartilleriregementets

kasernbyggnad på ett fördelaktigt sätt skulle kunna utnyttjas för de marina

myndigheternas räkning samt att de sakkunniga i anslutning härtill föreslagit,

att den tilltänkta marinstyrelsen och högste befälhavaren över kustflottan

skulle beredas lokaler i nämnda kasernbyggnad, som för ändamålet

skulle ombyggas och inredas.

Kasernkommittén har funnit det uppslag, som sålunda framkommit i fråga

om det framtida utnyttjandet av positionsartilleriregementets kasernbyggnad

med stallflyglar vara värt synnerligt beaktande, och har kommittén, såsom

ovan framhållits, tillstyrkt det av sistnämnda sakkunniga framlagda förslaget

till kasernbyggnadens användning.

Marinförvaltningen, som den 29 november 1927 i ärendet avgivit anbefallt

utlåtande, varav byggnadsstyrelsen under hand fått del, har därvid

erinrat, att de efter en ombyggnad av kasernbyggnaden erhållna tjänstelokalerna

skulle bliva otillräckliga och att kasernbyggnaden icke utan tillbyggnad

skulle kunna bliva användbar för den eventuella marinstyrelsen.

Det har emellertid synts marinförvaltningen med avseende å byggnadens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98. 17

lämpliga läge för ändamålet och det i eu snar framtid icke avvisliga behovet

av en gemensam, tillräckligt std- byggnad för ifrågavarande marinmyndigheter

vara i högsta grad önskligt, att densamma reserverades för marinmyndigheterna.

Härjämte har marin förvaltningen framhållit önskvärdheten

av att stallflyglarna varda avsedda för de sjökrigshistoriska samlingarna,

vilka därstädes skulle kunna erhålla eu passande och behovet motsvarande

uppställningsplats.

Vad beträffar det för de marin:; myndigheterna erforderliga lokalutrymmet,

hava ovan omförmälda sakkunniga för verkställande av utredning

rörande omorganisation av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet

i sin skrivelse till byggnadsstyrelseu den 9 februari 1927 angivit detta utrymme

till sammanlagt 4,330 k v; atmeter golvyta, fördelad på 156 rum.

Av denna golvyta^skulle 3,920 k\ Mratmeter motsvara nuvarande lokalutrymme

(varav 2,835 kvadratmeter skulle falla på marinförvaltningens lokaler)

samt 410 kvadratmeter utgöra erforderlig utökning av de nuvarande lokalutrymmena.

Byggnadsstyrelsen har emellertid i sin ovanberörda utredningframhållit,

att de av de sakkunnig,i lämnade uppgifterna rörande de nuvarande

lokalutrymmena torde åsyfta bruttoytor (alltså med korridorer och

diverse småutrymmen inräknade) oeh bär styrelsen meddelat, att enligt inom

styrelsen verkställda beräkningar de av marinförvaltningen, marinstaben,

chefen för kustartilleriet och högsta befälhavaren över kustflottan disponerade

utrymmena upptaga en nyttig golvyta av 3,050 kvadratmeter, fördelade

på 125 rum, samt att av denna golvyta 1,940 kvadratmeter helöpte på marinförvaltningens

lokaler. Härjämte bär styrelsen framhållit, att med de av

de sakkunniga angivna utrymmessiffrorna skulle erhållas ett genomsnittligt

rumsutrymme av 27,7 kvadratmeter, vilket, även om hänsyn tages till att

en del av de av dessa myndighe: er disponerade rum utnyttjas såsom ritsalar,

är betydligt större än vad byggnadsstyrelsen i allmänhet brukar räkna

som normal golvyta per rum eller omkring 20 kvadratmeter. Detsamma

vore emellertid även förhållandet, därest man utginge ifrån det av byggnadsstyrelsen

beräknade nuvarande lokalutrymmet, vilket motsvarade ett

genomsnittligt rumsutrymme av 24. kvadratmeter. Med hänsyn härtill har

byggnadsstyrelsen i berörda utredning i och för beräknande av det sammanlagda

utrymme, som för de marina myndigheterna skulle vara erforderligt,

bortsett ifrån det nuvarande golvutrymmet och uteslutande tagit i betraktande

det av de sakkunniga såsom erforderligt angivna antalet'' rum. Med

den av styrelsen angivna normala genomsnittliga rumsytan av 20 kvadratmeter,

som även i detta fall torde f i anses tillräcklig, har sålunda erhållits

eu sammanlagd golvyta, som ungefär motsvarar det utrymme av omkring

3,000 kvadratmeter nyttig golvyta, som enligt vad ovan framhållits skulle

kunna beredas inom den gamla kasernbyggnaden. De sakkunniga synas

hava godtagit denna beräkning, då de föreslagit, att kasernbyggnaden skulle

användas för marinstyrelsen och därvid förutsatt att endast ombyggnadsoch

inredningsarbeten behövde utföras.

Marinförvaltningen har emellertid i sitt ovannämnda utlåtande gjort gällande,

att betydligt större utrymmen erfordras. Beträffande sitt eget lokalbehov

framhåller marinförvaltningen, att den av ämbetsverket nu disponerade

golvytan torde böra räknas till minst 2,500 kvadratmeter, fördelade på

omkring 90 ram. Vidare vore, såsom marinförvaltningen och byggnadsstyrelsen

vid flera tillfällen för Kungl. Maj:t framhållit, marinförvaltningens

lokalbehov för närvarande ingalunda till fullo tillgodosett. Särskilt för bereBihcing

till riksdagens protokoll 1929. 1 snml. 79 häft. (Nr 98)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

dande av utrymme för ämbetsverkets arkiv vore ett betydande ytterligare

golvutrymme behövligt. Vid eu eventuell förflyttning torde givetvis för

ämbetsverkets hela arkiv böra beredas plats inom ämbetsverket. Lokalbehovet

för ämbetsverket vid en förflyttning torde med hänsyn till dessa förhållanden

icke kunna upptagas till mindre än 3,500 kvadratmeter, vilket

alltså skulle utgöra en ökning, utöver det av marinförvaltningen angivna

nuvarande utrymmet, av 1,000 kvadratmeter. Vidare framhåller marinförvaltningen,

att chefen för marinstaben meddelat, att marinstabens nuvarande

utrymme, vilket utgjorde en nyttig golvyta av 637 kvadratmeter, vore väl

knappt tilltaget, varför vid en förflyttning fordrades eu ökning av utrymmet

med 240 kvadratmeter golvyta jämte eu lägenhet för expeditionsvakt om 2

rum och kök samt eventuellt en lägenhet för portvakt. Vidare hade chefen

för kustartilleriet meddelat, att vid en eventuell förflyttning fordrades, utöver

det för närvarande disponerade utrymmet med en golvyta av 226,94 kvadratmeter,

en utökning av den nyttiga golvytan med omkring 150 kvadratmeter’.

För högste befälhavarens över kustflottan expedition skulle erfordras

vid eventuell förflyttning enahanda nyttiga golvyta, som expeditionen för

närvarande innehade eller 249 kvadratmeter. Utöver de sålunda angivna

utrymmena skulle vid organisation av marinstyrelsen enligt beredningens

förslag erfordras ett ytterligare utrymme, förslagsvis beräknat till 250 kvadratmeter,

och skulle sålunda summan av den nyttiga golvyta, som skulle bliva

erforderlig, uppgå till 5,250 kvadratmeter.

Beträffande den av marinförvaltningen till 2,500 kvadratmeter beräknade

golvytan inom de av ämbetsverket för närvarande disponerade lokalerna,

vilken yta, fördelad på det av marinförvaltningen angivna antalet rum, motsvarar

en genomsnittlig rumsstorlek av omkring 28 kvadratmeter, får byggnadsstyrelsen

framhålla, att vid denna beräkning uppenbarligen medtagits i

viss utsträckning korridorer och garderobsutrymmen.

Vad beträffar de av marinförvaltningen angivna erforderliga utökningarna

av de marina myndigheternas nuvarande lokalutrymmen utgöra dessa sammanlagt

1,640 kvadratmeter, och överstiga alltså väsentligt de av de sakkunniga

angivna lokalbehoven.

Därest man utgår från att marinmyndigheterna för närvarande tillsammans

disponera omkring 125 rum samt att varje rum bör hava en genomsnittlig

golvyta av 20 kvadratmeter, skulle utöver nämnda antal rum, som

alltså motsvara en sammanlagd golvyta av 2,500 kvadratmeter, inom kasernbyggnaden

kunna beredas utrymme för dels den utökning å 150 kvadratmeter,

som av marinförvaltningen angivits såsom erforderlig för chefens för

kustartilleriet expedition, dels det vid organisationen av marinstyrelsen erforderliga

utrymmet av 250 kvadratmeter eller sammanlagt 400 kvadratmeter.

Däremot skulle i byggnaden icke kunna beredas plats för den enligt

marinförvaltningens uppgift erforderliga ökningen av detta ämbetsverks samt

marinstabens lokaler, sammanlagt 1,240 kvadratmeter eller i runt tal 1,200

kvadratmeter. Visserligen skulle för detta ändamål kunna tagas i anspråk

vissa lokaler inom byggnadens vindsvåning, men då lokalbehovet icke i sin

helhet där skulle kunna tillgodoses, finner byggnadsstyrelsen, att det skulle

vara fördelaktigare att till en början icke inreda några utrymmen å vinden

utan reservera denna i sin helhet för framtida utvidgmngsbehov. I stället

skulle en tillbyggnad på tomtområdet mellan denna byggnad och den i de

byggnadssakkunnigas stadsplaneförslag angivna, parallellt med Linnégatan

gående gatan, uppföras. Denna tillbyggnad torde enligt inom byggnadssty
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

relsen verkställda beräkningar komma att draga eu kostnad av omkring

475,000 kronor. Då, såsom tidigare framhållits, de för ändamålet erforderliga

ändringsarbetena inom den gamla kasernbyggnaden skulle draga eu

kostnad av omkring 650,000 kronor, skulle en förläggning av marinens

överstyrelseorgan till ifrågavarande kasernområde betinga eu sammanlagd

kostnad av omkring 1,125,000 kronor. Till jämförelse får byggnadsstyrelsen

härvid framhålla, att en inom byggnadsstyrelsen verkställd undersökning

givit vid handen, att kostnaderna för uppförande för ändamålet av eu helt

!>y byggnad torde komma att uppgå till 1,815,000 kronor. Byggnadsstyrelsen

har därvid tänkt sig en dylik byggnad förlagd exempelvis till kvarteret

Fältöversten mellan Valhallavägen och Stora Bältgatan, där eu tomt

av för ändamålet erforderlig storlek, eller 3,300 kvadratmeter, torde vara

att påräkna.

Med hänsyn till vad ovan framhållits, kan byggnadsstyrelsen icke finna

det ur ekonomisk synpunkt lämpligt, att marinens överstyrelseorgan, vilka

kräva ett lokalutrymme, som skulle kunna tillgodoses inom ett tomtområde

kvadratmeter, taga i anspråk det av kasernkommittén för ändamålet

föreslagna området, vilket, såsom ovan angivits, omfattar en areal av

16,474^ kvadratmeter. Härtill kommer emellertid, att det, såsom tidigare

framhållits, enligt styrelsens mening vore mindre välbetänkt, om statsverket

i den utsträckning, som kasernkommittén föreslagit, avhänder sig positionsartilleriregementets

kasernområde. Detta område är nämligen det största,

staten tillhöriga tomtområde med förhållandevis centralt läge, som för närvarande

är disponibelt i Stockholm, och är det sålunda angeläget, att åtminstone

huvudparten av området i fråga bibehålies i statens ägo för att

utnyttjas för något statsändamål, som just kräver en så stor, centralt och

fritt belägen tomtplats.

Redan de byggnadssakkunniga hava ifrågasatt kasernetablissementets användande

för museiändamål, varvid de sakkunniga dock förutsatte, att

huvudbyggnaden och stallflyglarna skulle på sådant sätt kunna utnyttjas för

detta ändamål, att endast det i de sakkunnigas stadsplaneförslag med C

betecknade kvarteret härvid skulle behöva tagas i anspråk.

Genom beslut den 14 maj 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt byggnadsstyrelsen

att i samråd med riksantikvarien verkställa utredning rörande njr förläggning

av statens historiska museum och därmed förenade samlingar och

institutioner samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning, och har byggnadsstyrelsen på grund härav

med skrivelse innevarande dag framlagt förslag till förläggning av nämnda

museum till ifrågavarande kasernområde.

En förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar

och institutioner till positionsartilleriregementets kasernområde i enlighet

med de i det av styrelsen framlagda förslaget angivna riktlinjer måste

anses innebära en synnerligen tillfredsställande lösning av museets lokalfråga

Sålunda skulle museet härigenom beredas fullt tillräckliga, ljusa och ändamålsenligt

fördelade lokaler med möjlighet för framtida utvidgningar, på

samma gång som museet genom att den nuvarande monumentala, kulturhistoriskt

märkliga kasernen inkomponerats i museianläggningen skulle erhålla

eu yttre utformning, som är ändamålet fullt värdig. Härjämte bör

framhållas, att ifrågavarande tomt synes vara den enda nu tillgängliga tomt,

som med lämpligt läge förenar tillräcklig storlek för eu i utveckling stadd

museiinstitution.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Vad beträffar frågan om beredande av lämpliga lokaler för en eventuell

marinstyrelse torde denna fråga, enligt byggnadsstyrelsens mening, böra

lösas genom uppförande av eu nybyggnad för ifrågavarande ändamål eller

genom förhyrning, eventuellt genom eu förläggning till någon mindre, staten

tillhörig fastighet, exempelvis Fredrikshovsområdet, i vilket senare avseende

styrelsen tillåter sig hänvisa till ovan omförmälda, av styrelsen tidigare

verkställda preliminära utredning. En närmare utredning i denna lokalfråga

torde emellertid icke vara påkallad, innan statsmakterna fattat beslut rörande

den ifrågasatta omorganisationen av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet.

Byggnad sstyrelsen slutar med att hemställa, att vad kasernkommittén föreslagit

beträffande användningen av positionsartilleriregementets kasernområde

icke måtte vinna Kungl. Majds bifall utan att den därå befintliga kasernbyggnaden

jämte huvuddelen av kasernområdet måtte reserveras för statens

historiska museum samt att användningen av området i övrigt måtte bliva

föremål för närmare utredning.

Vad slutligen beträffar tillsynen och vården av positionsartilleriregementets

kasernetablissement förklarar byggnadsstyrelsen sig icke hava något att

erinra mo< att förvaltningen av desamma i enlighet med vad kasernkommittén

föreslagit från och med den 1 juli 1928 överflyttas från arméförvaltningens

fortifikationsdepartement till byggnadsstyrelsen. Styrelsen framhåller,

att styrelsen givetvis icke kunnat taga hänsyn till en sådan utvidgning

av det under styrelsens förvaltning ställda fastighetsbeståndet i sin

framställning den 24 augusti 1927 rörande anslaget till byggnader och reparationer

för budgetåret 1928/1929. Emellertid förutsätter byggnadsstyrelsen,

att inflytande hyresinkomster från till kasernetablissementen hörande byggnader

få i mån av behov användas för täckande av underhållskostnaderna

för byggnaderna i fråga.

Riksantikva- Med skrivelse den 19 januari 1928 inkom vidare riksantikvarien med förriens

skri- gj t;p statens historiska museums förflyttning till f. d. positionsartilleriets

vplca Hpn 1 M ^

januari 1928. kasernområde och anförde därvid huvudsakligen följande:

Frågan om nya och utvidgade lokaler för statens historiska museum och

därmed förenade samlingar och institutioner har stått på dagordningen i nu

jämnt 30 år. De förhållanden, som gjort och göra denna lokalfrågas lösning

till eu tvingande nödvändighet, äro alltför väl kända och dokumenterade

för att här behöva återupprepas. Akademien har haft anledning att

i ett flertal skrivelser till Kungl. Maj:t framlägga de verkligt stora svårigheter,

varunder de under akademiens inseende ställda statssamlingarna arbeta

på grund av de redan sedan mycket länge tillbaka alltför trånga lokalerna.

Det må i detta sammanhang blott erinras därom, att det icke endast är

statens historiska museums egen trångboddhet, som gör en ny förläggning

av detta museum nödvändig, utan att denna även är i allra högsta grad

nödvändig för att nationalmuseum skall kunna erhålla den lokalutökning,

som sedan lika lång tid tillbaka verkat hindrande på detta museums utveck
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition Nr 98.

ling. Genom statens historiska museums förflyttning från nationalmuseihyggnaden

skulle en naturlig lösning vinnas för nationalmuseets närmaste

lokalfraga, i det att nämnda byggnad i dess helhet kunde disponeras för

nationalmusei samlingar.

Vid valet av plats för ny förläggning av statens historiska museum synes

det riksantikvarien vara nödvändigt att man beaktar tvenne krav, som äro

av avgörande betydelse för denna fråga, nämligen dels att läget bör vara så

centralt som möjligt, på det att allmänheten iätt och i största möjliga utsträckning

må ledas till museets ur bildnings- och uppfostringssynpunkt så

betydelsefulla samlingar ävensom för att underlätta allmänhetens kontakt

med det med museet förenade riksantikvarieämbetet, dels att det för museet

avsedda tomtområdet bör vara tillräckligt stort icke blott för det nu närmast

beräknade utrymmesbehovet utan även för de framtida utvidgningar, som

utan tvivel bliva nödvändiga ej endast genom de nuvarande museiinstitutionernas

egen tillväxt, utan även genom uppkomsten av nya sådana samlingar,

vilka äro med de nuvarande närbesläktade.

Av allt att döma befinner sig vårt land för närvarande i eu kraftig expansionsperiod

med avseende på de arkeologiska och kulturhistoriska vetenskaperna,

en expansion, åt vilken vi enbart hava anledning att glädja oss

och vilken statsmakterna i allt större utsträckning torde komma att ägna

sitt stöd. Den plats, Sverige intager på den vetenskapliga forskningens

vädjobana i den civiliserade världen, har i allmänhet varit god. På få

områden torde emellertid våra möjligheter att verkligen spela en ledande

roll och utföra ett grundläggande arbete vara större än just på arkeologiens

och kulturhistoriens områden, där en rad av forskare utbildat systematiska

arbetsmetoder, som blivit grundläggande för dessa vetenskapers bedrivande,

och där män sådana som Montelius och Hazelius skaffat oss en ställning i

världen, som icke blott för oss bör kännas smickrande utan också allvarligt

förpliktande. Tack vare en i Europa enastående tidig, av framsynta förfäder

genomförd lagstiftning rörande hem budsskyldighet till staten'' av fornfynd,

äga vi ett svenskt arkeologiskt museum, vartill få andra land i världen

kunna uppvisa ett motstycke i rikedom, mångsidighet och vetenskaplig

noggrannhet med avseende å materialets behandling. Och våra kyrkliga

medeltidssamlingar äga i vissa betydelsefulla avseenden både eu kvalitet

och en kvantitet, som äro sällsynta att finna även i de stora kulturländernas

främsta museer.

Därtill kommer, att vi under de senaste åren tack vare särskilda, gynnsamma

omständigheter kommit i tillfälle att på ett flertal olika platser utanför

vårt lands gränser utföra arkeologiska undersöknings- och insamlingsarbeten,

vilkas resultat helt eller delvis kommit våra arkeologiska statssamlingar

tillgodo och som satt svenska vetenskapsmän i stånd att göra betydelsefulla

insatser i den internationella forskningens tjänst. Därvid behöver

blott erinras om de östasiatiska samlingarna — i närvarande stund i sitt

slag de viktigaste i världen utanför Kina — om de svenska arkeologiska

expeditionerna till Asine i Grekland, om den pågående Gypernexpeditionen

ni. fl. Och många tecken tyda på, att svensk arkeologisk vetenskap ännu

icke uttömt sina krafter på dessa avlägsnare nejders forskningsfält. Tvärtom

synas mycket stora utsikter föreligga, för att vårt arkeologiska museums

komparativa samlingar skola kunna växa ut till verkligt stor betydenhet,

därigenom skapande ökade möjligheter för svenska insatser på den arkeologiska

vetenskapens område jorden runt. Dessa fakta äro värda att hållas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

tydligt för ögonen, då det gäller att bestämma den synvinkel, ur vilken

statens historiska museums byggnadsfråga bör ses.

Vidare torde böra framhållas den förändrade ställning, som museerna,

icke minst de kulturhistoriska, intaga till den stora bildningssökande allmänheten.

Utvecklingen från furstligt kuriositetskabinett, avsett för ett

fåtals »divertissement», till ett vetenskapligt forskningsinstitut har gått vidare

fram och gjort museerna till folkliga bildningsanstalter, avsedda att i vidsträcktaste

grad tjäna alla samhällslagers strävan efter vidgade kunskaper

om människosläktets och fäderneslandets utvecklingshistoria på skilda områden.

Och med den alltmera framträdande tendensen att konkreticera

skolundervisningen torde museerna komma att spela en högst betydelsefull

roll i den allmänna undervisningens tjänst, om blott de nödvändiga betingelserna

härför inom museerna själva skapas. Av dessa betingelser äro

museilokalernas rymlighet och ändamålsenlighet givetvis bland de viktigaste.

Det är sålunda icke enbart museiinstitutionernas egna inre, vetenskapligtmuseala

krav, som måste tillgodoses vid planerande av ett stort centralmuseums

byggnadsfråga. Det finnes också allmänna sociala synpunkter,

som hava berättigade krav på beaktande, krav, som helt visst under framtiden

komma att ställa allt större anspråk på museiinstitutionerna. Det

vore därför i hög grad kortsynt, om man nu vid planerande av ny förläggning

av statens historiska museum och därmed samhörande institutioner

enbart skulle inrikta sig på att tillfredsställa stundens krav, och ännu oriktigare,

om man skulle fatta frågan så, att det egentligen blott gäller att

skaffa en viss procentuell utökning av de lokalutrymmen, som museet hittills

haft till förfogande.

I själva verket gäller det här möjliggörande av en betydelsefull omläggning,

avseende att med utnyttjande av våra redan befintliga, men för flertalet

ganska okända arkeologiska och kulturhistoriska skatter, dels skapa

förbättrade och utvidgade förutsättningar för den svenska vetenskapen att

på kulturhistoriens skilda områden fullfölja sina även i den internationella

världen uppskattade arbeten, dels dessutom att på ett helt annat sätt än

hittills varit möjligt med museisamlingarnas tillhjälp skapa ett kulturellt

bildningsinstitut för den stora allmänheten, siktande på att göra allt större

delar av statens museisamlingar verkligt tillgängliga, förståeliga och njutbara

för det svenska folket, därmed fyllande en viktig, men hittills alltför

förbisedd social funktion för museerna.

Väl uppställt och utrustat med erforderliga pedagogiska hjälpmedel bör

statens historiska museum nämligen kunna giva en klarare och påtagligare

bild av vårt folks äldre utvecklingshistoria än något annat och lära oss

förstå den ganska märkliga särställning vårt svenska folksamhälle intager

i världen. Tidrymder, som ännu för en mansålder sedan voro höljda i det

fullständigaste dunkel, framstå numera för oss, tack vare vetenskapens

geniala utnyttjande av våra fornminnen och fornfynd, såsom fullt tydliga

och klara utvecklingsskeden av vårt lands och folks historia, skeden, om

vilka vi stundom till och med kunna göra oss en mera detaljerad föreställning.

Vi veta sålunda numera, att förfäderna till den svenska stam, som i jämförelsevis

ringa grad uppblandad med främmande folkelement nu utgör

Sveriges befolkning, voro de första som för mer än 10,000 år sedan togo

denna mark i besittning, nyss frigjord ur inlandsisens fjättrar. Vidsträckta

delar av mellersta och norra Sveriges bästa odlingsmarker ha till och med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

först inför denna befolknings ögon höjt sig över de kringliggande havens

yta. Få, om ens något av do övriga europeiska folken torde varit bofasta

inom sina nuvarande landområden under så lång tid som det svenska folket.

Allt tyder också på att detta folk under de gångna årtusendena alltid varit

fritt och självständigt och utvecklat en kultur, som väl kunnat mäta sig

med sydligare, klimatiskt lyckligare lottade länders.

Allt detta hör i ett nytt, rymligt och välordnat museum kunna på ett

klart och instruktivt sätt åskådliggöras, varigenom kunskapen om dessa förhållanden

blir en allmän egendom, klart fattad just därför att den är åskådliggjord

för ögat. Och det måste utan tvivel anses vara av största betydelse

ur många synpunkter, att alla samhällsklasser få klarhet om huvuddragen

av vår utvecklingshistoria, om sambandet mellan forntid, nutid och framtid,

om utvecklingens lagar och betydelsen av de svunna generationernas arbete

och möda. Sådan kunskap utgör måhända den säkraste grundvalen för en

sund fosterlandskärlek och en vederhäftig medborgaranda.

Tillgodoseende av sådana synpunkter på den museala verksamheten kräva

helt andra lokalutrymmen än dem, som hittills stått statens historiska museum

och de flesta andra svenska kulturhistoriska museer till huds.

Det är framför allt här ovan anförda synpunkter, som för riksantikvarien

varit ledande, då det gällt att bedöma de olika möjligheter, som förefinnas

för ny förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar

samt vid upprättande av ett preliminärt program till de för dessa

samlingar erforderliga byggnaderna. Hänsyn har också tagits till läget i

förhållande till andra likartade museiinstitutioner. Det är givetvis önskvärt,

att likartade museiinstitutioner förläggas i varandras närhet, på det att såväl

de inom institutionerna arbetande vetenskapsmännen som den besökande

allmänheten må hava ökade möjligheter till jämförande studier och till till

godogörande av de inom de olika institutionerna förefintliga specialkunskaperna.

Men det torde icke vara nödvändigt, ja, knappast ens önskvärt

att de stora huvudmuseerna äro belägna i omedelbar lokal anslutning till

varandra, ehuru onekligen vissa fördelar skulle kunna vinnas genom gemensam

biblioteks- och arkivförvaltning och dylikt. Men dels verka alltför

stora museikomplex tröttande och avskräckande på den besökande allmänheten,

dels torde en alltför stark koncentration av museiadministrationen

verka hämmande och hindrande genom att alltför många olika intressen

kombineras. Det torde därför icke vara nödvändigt att t. ex. statens historiska

museum och nordiska museet lokalt kombineras, men väl är det

önskvärt, att de ligga i varandras närhet. Däremot torde det vara mycket

lämpligt, om kring de stora huvudmuseerna kunde grupperas sådana mindre

omfattande specialmuseer, vilka äga ett naturligt samband med dessa. De

stora, med vetenskapligt och museitekniskt skolade arbetskrafter försedda

huvudmuseerna kunna nämligen därigenom på ett naturligt sätt tjäna som

ett slags »moderfartyg» för de mindre, oftast svagare utrustade specialmuseerna.

Även ur denna synpunkt är det riktigt att ett huvudmuseum

förlägges på eu plats, som medgiver framtida utvidgningar och tillbyggnader.

Grundläggande för den här ifrågavarande utredningen rörande ny förläggning

av statens historiska museum måste givetvis vara ett program för

museets och de därmed förenade institutionernas utrymmesbehov. Ett sådant

program upprättades redan år 1913 av dåvarande riksantikvarien B. Salin.

Detta åskådliggjordes av schematiska planskisser, utarbetade av arkitekten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Ax. Bergman. En av grundprinciperna för detta program var uppdelningen

av museisamlingarna i en skådesamling för allmänheten och en studiesamling

för forskare. Skådesamlingen, i vilken föremålen skulle utställas spatiöst

och lättöverskådligt, är avsedd att för den stora allmänheten på ett

vackert och tydligt sätt åskådliggöra kulturutvecklingens stora huvuddrag

samt att uppvisa de mest karaktäristiska och utställningsvärda föremålen,

under det att huvudmassan av föremål, åtminstone från förhistorisk tid,

tillföres studiesamlingen, för att där, systematiskt ordnad, och förvarad på

ett mera sammanträngt sätt, kunna tjäna forskningen. Detta program har

sedermera av Saliu reviderats och ånyo framlagts i juni 1922, varvid samma

princip för samlingarnas uppdelning än ytterligare utbildats, i det att han

tänkt sig studiesamlingens läge sådant, att den i möjligaste mån, avdelning

efter avdelning, löper jämsides med skådesamlingen i stället för att såsom

tidigare tänkts förläggas i en särskild våning. Det sålunda av Salin år

1922 framlagda programmet har varit utgångspunkten för det program för

statens historiska museums ombyggnad, vilket nu inom museet upprättats

och som finnes här bilagt. Det har emellertid vid detta programs utarbetande

visat sig nödvändigt att på vissa punkter rätt avsevärt revidera det

Salinska programmets utrymmesuppgifter. Och detta av mycket naturliga

skäl. Då Salin uppgjorde sitt program fanns nämligen ingen som helst

möjlighet att överskåda det verkliga föremålsbeståndet i museet. Den olidligaste

trångboddhet hindrade nämligen varje försök till systematisk uppordning

ens av de packlådor, i vilka föremålen -— stundom sedan mera än

50 år tillbaka — lågo instuvade. Sedan Kungl. Maj:t 1924 medgivit, att

vissa delar av det förutvarande länsfängelset vid östermalmsgatan finge

apteras till studiemagasin för statens historiska museum har det blivit möjligt

att på ett helt annat sätt uppordna och överskåda vissa delar av museets

magasinerade samlingar. Vidare har vindsvåningen i det gamla riksbankshuset

vid Skeppsbron upplåtits till förvaring av museets stora samlingar

av förhistoriskt skelettmaterial och slutligen hava väsentligt utvidgade

och praktiskt inredda magasinslokaler tack vare av riksdagen beviljade anslag

blivit utförda inom nationalmuseibyggnaden under åren 1926—1927. Detta

har än ytterligare underlättat möjligheten att med någorlunda säkerhet beräkna

det nödvändiga utrymmet för samlingarnas utställande och förvaring

i en ny byggnad.

Av utomordentlig betydelse för planläggningen av den nya museibyggnaden

hava de omordningsarbeten varit, vilka under åren 1926 och 1927

utförts i museet i samband med de inre ombyggnadsarbetena därstädes.

Under ledning av dåvarande amanuensen vid statens historiska museum,

numera professorn vid Uppsala universitet Sune Lindqvist hava stora delar

av de förhistoriska utställningssalarnas innehåll blivit omordnat. Detta omordningsarbete

har utförts i syfte att utröna möjligheterna att på ett vackert

och instruktivt sätt montera eu arkeologisk skådesamling. Man har därvid

måst helt använda sig av befintliga skåp och montrer, men i dessa experimenterat

med olika beklädnadsstoffer och nya monteringsmetoder och därvid

vunnit synnerligen vackra resultat, vilka äro av det allra största värde just

för planerandet av en ny museib37ggnad. Dessa experiment utgöra en fortsättning

i större skala av de monteringsexperiment, som tidigare påbörjats

av förutvarande riksantikvarien Salin. Det säger sig ju självt, vilken fördel

dylika omfattande praktiska provuppställningar skola hava framför blotta

»laboratorieförsök» i liten skala. Vi stå numera verkligen på fast mark

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj.ts proposition Nr 98. 05

vid vara beräkningar, nåväl då det gäller utrymme för skådesamling som

för studiesamling. De nyssnämnda praktiska utställningsförsöken hava

emellertid visat, att även det förhistoriska materialet i allra högsta grad

vinner i intresse och attraherande kraft, om man vid dess utställande söker

tillgodose konstnärliga synpunkter. Detta kräver emellertid väsentligt ökat

utställningsutrymme även för den arkeologiska skådesamlingen. Vilken

vinst en dylik uppställningsmetod medför, framgår bland annat av det anmärkningsvärda

faktum, att liera av våra flitiga museibesökare förklarat sig

hava trott de nyuppställda montrerna innehålla idel nyförvärv, då de i verkligheten

nästan uteslutande innehållit föremål, vilka sedan decennier funnits

i museet utställda, men dåligt och trångt utställda.

Studiesamlingarna har man tänkt sig uppdelade i tvenne grupper, dels

sådana^ som böra vara lätt tillgängliga för forskare och andra intresserade,

dels sådana som endast undantagsvis behöva visas och därför lämpligen

kunna magasineras i mindre lätt tillgängliga lokaler, såsom huvudmassan

av skelettmaterialet, oornerade krukskärvor, llintmaterial från stenåldersboplatser

m. m. De förra studiesamlingarna hava under beteckningen »ilsalar»

tänkts förlagda jämsides med respektive skådesamlingssalar, vilka

betecknas såsom »A-salar», under det att de rena magasinssamlingarna betecknats

såsom »C-salar».

Vid beräkningen av utrymmet i det blivande museet har man i programmet

använt sig av en annan enhet än kvadratmetertalet. En viss kvadratyta

kan nämligen för museala ändamål vara ofantligt olika utnyttjbar allt

efter sin form och fördelningen av belysningen å densamma. Man har

därför med ledning av våra praktiska erfarenheter från utställningsförsöken

i den nuvarande museibyggnadens norra galleri antagit såsom enhet »fönsteravdelningen»,

som härvid antages hava ungefär samma storlek, form

och belysningsförhållande som den normala traven i det norra galleriet.

Detta angivande av utrymmet lämnar arkitekten klarare anvisningar om

det ^ nödiga utrymmets beskaffenhet än en enkel ytuppgift i kvadratmeter.

Vidare har man vid programmets uppställande utgått ifrån, att den nya

byggnaden efter sitt uppförande bör vara tillräcklig icke blott för det nuvarande

föremålsbeståndet i museet, utan även för en rimlig tillväxt under

de närmaste 50 åren. Att man vid uppställande av det nu föreliggande

programmet kommit till andra resultat än Salin i hans program av år 1922,

torde icke få anses särskilt anmärkningsvärt; det har sin huvudsakliga grund

i nyss omnämnda förhållanden. Att utrymmesbehovet enligt programmet

visar en högst väsentlig utökning utöver dem, som nu stå institutionen till

buds, må icke verka förvånande, ty dessa utrymmen äro ju som bekant

trots anvisade utökningar fullständigt otillräckliga ur alla synpunkter. För

riksantikvarien har det statt klart, att, da en ny byggnad nu planeras för

statens historiska museum och därmed sammanhörande institutioner man

måste se sanningen rörande de verkliga utrymmesbehoven fullt klart i

ögonen och icke rygga tillbaka för de relativt stora mått man därvid kommer

till. Det vore helt visst en ytterligt dålig ekonomi både med pengar

och med ideella vetenskapliga värden att nu knappa in på programmet, så

att framtidsutveckling inom den nya museibyggnaden omöjliggöres.

Det nu upprättade programmet är i så måtto preliminärt, att det icke

avser angivande av den nya institutionsbyggnadens detaljauordningar utan

endast utrymmesbehoven och den huvudsakliga dispositionen av de olika

utr37mmena i förhållande till varandra. Vid programmets upprättande har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

även framhållits önskvärdheten, att en ny museibyggnad utföres på ett sådant

sätt, att dess inre uppdelning i salar må kunna utan alltför stora svårigheter

i framtiden modifieras. Erfarenheten har ju visat, att tid efter

annan nya krav framkomma på museilokalernas gestaltning. Lämpligast

torde därför vara, att en modern museibyggnad uppföres med enda.st yttermurarna

fasta och massiva, under det att hjärtmurarna upplösas i smala,

armerade betougpelare, mellan vilka de rumsindelande skiljeväggarna kunna

uppföras såsom lätt nedrivbara plattväggar eller på annat likartat sätt.

Museet bör byggas ungefär såsom ett stort modernt varuhus, där anordningen

för varornas utställande och magasinerande måste vara lätt att ändra

och modifiera efter olika krav.

Med utgångspunkt från det sålunda utarbetade programmet hava byggnadsstyrelsen

och riksantikvarien gemensamt undersökt de olika tomtplatser

i Stockholm, som närmast kunna tänkas komma ifråga. Den ovan anförda

önskvärdheten, att statens historiska museum och därmed sammanhörande

institutioner måtte ligga i möjligaste mån centralt och invid allmänt trafikerade

stråkvägar och därjämte om möjligt i nordiska museets närhet har

redan från början visat hän på de tre tomtområden, som redan tidigare

framhållits såsom möjliga och lämpliga nämligen 1) norra delen av galärvarvets

område på Djurgården, 2) statens tomt i den s. k. Nobelparken

och slutligen 3) positionsartilleriets kaserntomt mellan Storgatan och Linnégatan.

Summariska skissritningar hava visat att båda de under 1) och 3) angivna

områdena erbjuda tillräckligt utrymme för de erforderliga byggnaderna,

under det att tomten i Nobelparken är tillräcklig för det nuvarande behovet

endast under förutsättning att den bebygges med en minst 4 våningar

hög byggnad. Då detta icke kan anses särskilt lämpligt för en museibyggnad

och då möjlighet till framtida utvidgningar på denna tomt fullständigt

saknas och då slutligen allvarliga estetiska skäl tala emot att Nobelparkens

vackra parkområde belastas med b}rggnader av så stora dimensioner, hai

man icke ansett sig kunna ifrågasätta museets förläggning till denna eljest

mycket vackra och välbelägna tomt.

Norra delen av galärvarvets område, beläget invid nordiska museet, skulle

utan tvivel erbjuda en mycket välbelägen och vacker plats för den nya

museibyggnaden, ävensom möjligheter till framtida utvidgningar, under förutsättning

att tillräckligt stor del av galärvarvet finge för ändamålet disponeras.

Sakkunniga för ordnande av statens byggnadsverksamhet mom

Stockholm hava i sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande hänvisat på

denna plats såsom särskilt lämplig i synnerhet med hänsyn till dess nära

grannskap till nordiska museet. Förutsättningen för att denna tomt skall

kunna för här ifrågavarande ändamål begagnas är ju emellertid, att flottans

varv inom den allra närmaste tiden skall kunna avstå från nämnda, område.

Ja, det torde enligt riksantikvariens förmenande knappast vara riktigt

lämpligt att till ifrågavarande tomtområde förlägga en stor och dyrbar

museisamling, om man icke har säkerhet för att holci den väster och non

om varvskyrkogården belägna varvsanläggningen inom en snar framtid bortflyttas.

Grannskapet till varvets verkstäder innebär, såsom erfarenheten ju

nyligen visat, redan under fredstid stora risker för eldsolyckor och skulle

under krigstid medföra än mera ökade faror. Redan dessa förhållanden

äro ägnade att ingiva betänkligheter om ett förslag att förlägga statens

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition Nr .08.

historiska museums nybyggnad på galärvarvets område. Men därtill kommer

ännu ett skäl, som enligt riksantikvariens förmenande är av avgörande

betydelse. Ingen som helst säkerhet finnes för att varvets område kan frigöras

från nuvarande användning under de närmaste åren, och frågan om

dess frigörande måste bliva beroende av ersättningsbyggnader för varvet på

andra områden, allt frågor, vilkas lösning kan bliva komplicerad och draga

ut på tiden. Men frågan om anskaffande av nya byggnader för statens hk

storiska museum tål under inga omständigheter något längre uppskov. Varje

utsikt till dröjsmål måste därför undvikas. Detta har åtminstone för riksantikvarien

varit det avgörande skälet för att avstå från tanken på förläggande

av statens historiska museum till galärvarvets område.

Den tredje av de ovannämnda tomterna, positionsartilleriets kasernområde,

blir däremot ledig från nuvarande användning från och med ingången av

år 1928, då positionsartilleriregementet avflyttar. Detta område skulle sålunda

omedelbart tagas i bruk för annat ändamål. Sakkunniga för ordnande

av statens byggnadsverksamhet i Stockholm hava också i sitt nyssnämnda

betänkande framhållit lämpligheten att använda de gamla kasernbyggnaderna,

på behövligt sätt tillbyggda, till museiändamål. Denna tanke

bär också av byggnadsstyrelsen och riksantikvarien upptagits och undersökts

med avseende på här föreliggande museibyggnadsbehov. Den första och

närmast till hands liggande tanken var givetvis att söka inrymma museilokalerna

i kasernanläggningens huvudbyggnad och stallflyglar. Denna lösning

av frågan visade sig dock snart ur flera synpunkter olämplig. Huvudbyggnadens

små våningshöjder och mindre goda belysningsförhållanden

göra det nämligen omöjligt att utan mycket avsevärda och för dess arkitektur

ödeläggande förändringar aptera densamma till museilokaler. Däremot

kan denna byggnad utan några mera ingripande åtgärder användas till

administrationsbiblioteks- och arkivlokaler m. m., för vilka dess våningshöjder

och fönsterstorlekar äro väl avpassade.

Stallflyglarna kunna helt visst, utan att deras arkitektoniska karaktär

förvanskas, apteras till lämpliga museilokaler, om takfönster anbringas å

desamma, varvid stora, höga överljussalar skulle erhållas, utmärkta till utställning

av stora och skrymmande föremål, lämpliga att utställas i överljus.

Då huvudmassan av föremål i statens historiska museum äro av

mycket små dimensioner och avgjort kräva sidobelysning, kunna stallflyglarna

icke med fördel användas till utställningslokaler för annat än

en mindre del av museets samlingar. Däremot skulle dylika utställningsutrymmen

passa utmärkt exempelvis för marinmuseets samlingar, vilka

huvudsakligen bestå av stora fartygsmodeller och andra skrymmande föremål.

Just dessa förhållanden hava givit uppslaget till den lösning av museibyggnadsfrågan,

vid vilken byggnadsstyrelsen och riksantikvarien stannat på grund

av dess stora fördelar för den nu närmast föreliggande byggnadsfrågan och

de rika möjligheter till framtida utveckling, som den medgiver, ävensom

de möjligheter den erbjuder till successivt lösande även av andra viktiga

museibyggnadsfrågor i samband därmed.

Förslaget, som åskådliggöres av inom byggnadsstyrelsen utarbetade planskisser,

går i korthet ut på följande. I kasernens huvudbyggnad inrymmas

biblioteks- och arkivlokaler, de för statens historiska museum och riksantikvarieämbetet

nödvändiga tjänsterumslokalerna ävensom sessionssal för

vitterhets-, historie- och antikvitets-akademien. Dessutom lokaler för foto
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

grafering, textilkonservering m. m. Dessa lokaler upptaga fullständigt bottenvåningen

och våningen 1 tr. upp samt en del av våningen 2 tr. upp,

där i övrigt ett antal reservlokaler uppstå, vilket måste anses såsom synnerligen

förmånligt med hänsyn till institutionens framtida utveckling.

För museisamlingarna utföres en helt ny byggnad å tomtområdet bakom

kasernhuset. Denna del av tomten ligger väsentligt lägre, varför den därpå

förlagda museibyggnaden, som tänkes uppförd i 3 våningar, kan få tillräckliga

våningshöjder utan att höja sig över den gamla kasernbyggnadens

taklinje. Genom tvenne flygelbyggnader förbindes den nya museibyggnaden

med administrationsbyggnaden, från vilken den sålunda med lätthet kan

brandfritt avstängas. Skisserna utvisa, att eu programmets utrymmesfordringar

fyllande museibyggnad på ett synnerligen lämpligt sätt kan inpassas

på tomtområdet mellan kasernhuset och Linnégatan. Goda helysningsförhållauden

erhållas tack vare den omständigheten, att gårdarna kunna göras

stora och rymliga.

Om, såsom byggnadsstyrelsen tänkt sig, Grevmagnigatan framdrages genom

den nuvarande kaserntomten, skulle ett kvarter mellan Styrmans- och

Grevmagnigatan bildas, vilket skulle avskiljas från huvudtomten. Utredningen

visar emellertid, att goda utrymmen finnas för framtida utvidgningar

och tillbyggnader, om den återstående delen av tomten helt anslås till

inuseiändamål. Å planskisserna finnas utvidgningsmöjligheterna antydda

med streckade linjer. Den i tomtens nordvästra hörn antydda byggnaden

har man tänkt sig bland annat skola i framtiden inrymma museets komparativa

arkeologiska samlingar, då dessa så småningom vuxit ut, så att de

ej längre lämpligen rymmas i huvudbyggnaden, ävensom de östasiatiska

samlingarna, då dessa ej längre få behålla sina nuvarande lokaler i handelshögskolebyggnaden.

Ytterligare tillbyggnader kunna utföras utmed den

förlängda Grevmagnigatan fram till den västra stallflygeln.

I stallflyglarna kunna lämpliga lokaler inredas för statens sjökrigshistoriska

samlingar eventuellt också för sjöfartsmuseet. Enligt uppgift av marinmuseets

nuvarande föreståndare skulle de ifrågavarande flyglarna såväl till

form som storlek vara synnerligen väl ägnade att efter inre ombyggnad

hysa de ifrågavarande samlingarna. Men då denna omgestaltning av flyglarnas

inre väl näppeligen kan tänkas bliva omedelbart utförd, har man

tänkt sig, att stallflyglarna till en början skulle efter nödtorftig reparation

kunna användas såsom provisoriska magasinslokaler dels för marinmuseet,

dels för nordiska museet, som har stort behov av dylikt magasinsutrymme,

eller också eventuellt av riksarkivet, som nu nödgas hava provisoriska arkivdepåer

på ett flertal platser i staden, men som i eu av dessa flyglar skulle

kunna samla dem till cn helhet. På sådant sätt skulle dessa stallflyglar

redan från början komma till en synnerligen värdefull och lämplig användning

för med statens historiska museums verksamhet närbesläktade

ändamål.

Det vill synas riksantikvarien, som om förläggningen av statens historiska

museum och därmed samhörande institutioner till positionsartilleriets tomt

i huvudsaklig överensstämmelse med det nu av byggnadsstyrelsen utarbetade

förslaget skulle innebära en nära nog idealisk lösning av denna byggnadsfråga.

" Läget invid Narvavägen och i närmaste grannskap av Strandvägen

måste anses gott och lämpligt. Nordiska museet ligger endast några minuters

väg därifrån. Tomtens storlek medgiver ett för eu stor museianläggning

nödvändigt, spatiöst byggnadssätt samt goda möjligheter till framtida

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition Nr 98.

utvidgningar. Den gamla kasernanläggningens byggnader hava en på

summa gång ståtlig och monumental som enkel och osmyckad arkitektur,

vilken utgör eu utmärkt utgångspunkt och regulator för de erforderliga

nybyggnadernas yttre gestaltning. Genom det gamla kasernhusets apterande

till administrations-, biblioteks- och arkivlokaler, kan detta till sitt yttre bibehållas

fullständigt oförändrat, och i det inre behöva ändringsarbetena icke

nämnvärt ingripa i byggnadsstommen. Det måste vidare anses såsom en

stor fordel att kunna skilja administrationslokalerna från själva museilokalerna

i särskilda byggnader. I administrationslokalerna behöva tjänstemännen

ofta arbeta på kvällurna och i övrigt på tider, då museilokalerna äro

stängda. Det är då ur eldfare- och bevakningssynpunkt S}mnerligen fördelaktigt

om museibyggnaden ej behöver öppnas för att möjliggöra arbete i

tjänstelokalerna.

Att vissa, reservlokaler till en början finnas i administrationsbyggnadens

översta våning måste anses synnerligen lyckligt. Intill dess lokalerna ifråga

behöva användas för med administrationen samhörande ändamål, kunna de

finna lämplig användning på flera olika sätt. Dels kunna de tänkas använda,

om ock med någon svårighet, till provisoriska lokaler för de östasiatiska

samlingarna, för den händelse dessa samlingar icke skulle kunna

kvarstanna i sina nuvarande lokaler i handelshögskolebyggnaden, dels kunna

do även tänkas få en utmärkt lämplig användning genom att upplåtas till

med museiverksamheten närbesläktade ändamal, sasom t. ex. till ortnamnsforskningens

och folklivsundersökningens centraler ävensom till Stockholms

högskolas arkeologiska seminarium, som givetvis har sitt naturliga övningsfält

just i museets samlingar, varjämte där skulle kunna fyllas ett ofta

känt behov av arbetsrum för enskilda specialforskare, vilka för en längre

tid arbeta^ med museets samlingar. Att själva museibyggnaden åter blir

uppförd såsom en modernt konstruerad nybyggnad, innebär en stor fördel.

Därigenom vinnes först och främst största möjliga brandsäkerhet, vilket är

något för en museibyggnad synnerligen viktigt. Vidare kan den ovan omtalade

rörligheten i rumsindelningen ernås, genom att endast yttermurarna

byggas massiva, under det att hjärtmurarna upplösas i tunna armerade

betongpelare, mellan vilka lätt nedtagbara plattväggar skilja de olika salarna

från varandra.

Att slutligen å tomten finnes möjlighet att bereda goda lokaler för andra

staten tillhöriga historiska samlingar, såsom marinmuseet, måste ur allmän

museal synpunkt anses såsom en fördel. Det mindre och organisatoriskt

ännu outvecklade museet kan därvid draga väsentlig fördel av det större

museets resurser ifråga om bibliotek, arkiv, konserveringsanstalt samt museal

rutin. Bevakning, uppvärmning och dylikt kan ordnas gemensamt och därigenom

mera ekonomiskt.

Det nu framlagda förslaget att använda huvuddelen av positionsartilleriets

tomtområde till förläggning av statens historiska museum och därmed samhörande

samlingar och institutioner måste sålunda enligt riksantikvariens

förmenande anses innebära så osedvanligt stora fördelar ur alla synpunkter,

att ingen som helst tvekan bör hysas om lämpligheten av dess genomförande.

Den skulle icke, såsom dessvärre så ofta är fallet, bliva en nödtorftig

nödfallslösning, utan eu lösning efter stora linjer och med stora

framtidsmöjligheter, en lösning icke blott av en av de mest trängande nuvarande

museifrågorna utan även av några av dem, som i eu icke alltför

avlägsen framtid torde komma att kräva en lösning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 98.

Riksantikvarien anser sig även böra framhålla, att den föreslagna tomten

synes vara den enda för museibyggnaden tillräckligt stora tomt, som staten

äger inom Stockholms centralare delar. Det är visserligen riksantikvarien

bekant, att förslag föreligga för tomtens begagnande till andra ändamål,

vilka icke skulle kräva hela tomtområdets användande, utan medgiva avstyckning

av vissa delar därav till försäljning. I betraktande emellertid

av att positionsartilleriets tomt för närvarande är den enda nu tillgängliga.

tomt, som med lämpligt läge förenar tillräcklig storlek för en i utveckling

stadd museiinstitutionsbyggnad, att undersökningar visat denna tomts utomordentliga

lämplighet för museiändamål, att därvid de befintliga monumentala

byggnaderna komma till en lämplig användning, att slutligen icke blott

statens historiska museum utan även andra därmed likartade museer på denna

tomt successivt kunna få sina byggnadsfrågor tillfredsställande lösta, anser

riksantikvarien klokhet och framsynthet bjuda, att det ifrågavarande tomtområdet

helt reserveras för museiändamål. Statens historiska museum har

alltför länge väntat på möjligheten att på ett värdigt sätt få visa det svenska

folket, vilka utomordentliga, för många okända skatter, som det äger i

det museum, vilket jämte nordiska museet måste sägas vara Sveriges verkliga

nationalmuseum i ordets egentliga betydelse. Det synes vara rimligt

och i nationens samfällda intresse att åt detta museum beredes en värdig

plats och möjligheter till framtida utveckling. Därmed skulle museet sättas

i stånd att med kraft utföra sin gärning till stärkande av vårt nationalmedvetande,

till fördjupande och vidgande av vårt folks kunskap om sin

egen forntid och utvecklingshistoria och därmed skulle också åt svensk

vetenskap lämnas ett starkt och behövligt stöd i dess arbete på utforskandet

av den mänskliga odlingens ursprung och utveckling icke blott i fäderneslandet

utan även långt utanför dess gränser. Vårt folk bör icke försitta

sin förstfödslorätt på detta område.

Riksantikvarien slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte anvisa

den ovan angivna huvuddelen av förra positionsartilleriregementets kaserntomt

till statens historiska museums förläggning i huvudsaklig överensstämmelse

med byggnadsstyrelsens förslag.

Vid riksantikvariens ifrågavarande skrivelse är, såsom i skrivelsen angivits,

fogat ett summariskt program till byggnad för statens historiska

museum och därmed samhörande statsinstitutioner och samlingar (utom de

ostasiatiska samlingarna), och anhåller jag att beträffande nämnda program

få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Byggnads- Med skrivelse samma den 19 januari 1928 inkom vidare byggnadsstyrelmln!ngn8den

S0n mecl den utredning, som genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den

19 januari 14 maj 1926 anbefallts styrelsen att i samråd med riksantikvarien företaga

1!’28'' beträffande förläggningen av statens historiska museum m. m. Denna utredning

är av i huvudsak följande lydelse:

Innan byggnadsstyrelsen närmare ingår på själva förläggningsfrågan, får

styrelsen emellertid redogöra för omfattningen av det lokalbehov, som föreligger

beträffande statens historiska museum, och därmed förenade sam
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts ''proposition Nr i)8. 31

lingar och institutioner, samt i anslutning härtill storleken av det tomtområde,

som är för ifrågavarande ändamål erforderligt.

Statens historiska museum jämte myntkabinettet, antikvariskt-topografiska

arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket ävensom vitterhetsakademien

och riksantikvarieämbetet äro inrymda i nationalmuseibyggnaden, där

för ändamålet upplåtits hela bottenvåningen och en del utrymmen i källaren.

Härjämte disponerar museet provisoriska förrådslokaler i det södra av de

gamla riksbankshusen och i förutvarande länscellfängelset å Östermalm. De

av museet och övriga här angivna samlingar och institutioner nu innehavda

lokalutrymmena representera en golvyta av sammanlagt 4,516 kvadratmeter,

varav 1,107 kvadratmeter utgöra utställningsrum, 2,088 kvadratmeter magasinsutrymmen

samt 1,321 kvadratmeter tjänsterum.

Redan år 1913 upprättade dåvarande riksantikvarien B. Salin ett program

rörande museets och därmed förenade institutioners utrymmesbehov, vilket

program sedermera av Salin reviderades och ånyo framlades år 1922. Detta

program har varit utgångspunkten för ett av riksantikvarien S. Curman nu

utarbetat program rörande museets byggnadsfråga. Såsom av riksantikvarien

Curmans skrivelse, vartill fogats det av honom upprättade programmet,

framgår, har det emellertid vid programmets utarbetande visat sig nödvändigt

att på vissa punkter rätt avsevärt revidera det Salinska programmets

utrymmesuppgifter.

De enligt riksantikvarien Curmans program erforderliga lokalutrymmena

omfatta med tillägg för en allmän lokalreserv om 5 procent eller 500

kvadratmeter en golvyta av sammanlagt omkring 10,000 kvadratmeter.

Vid det föreliggande programmets upprättande har man utgått ifrån, att

de nya lokalerna böra vara tillräckliga icke endast för det nuvarande föremålsbeståndet

inom museet utan även för en rimlig tillväxt under de närmaste

50 åren. Från riksantikvarien Curmans sida har emellertid jämväl

framhållits angelägenheten av att vid bestämmandet av storleken av det för

här ifrågakomna ändamål erforderliga tomtutrymmet hänsyn även tages till,

att nämnda utrymme bör tilltagas så, att utvidgningsmöjligheter finnas utöver

det i det upprättade programmet angivna lokalbehovet. Härvid torde

särskilt böra beaktas, att de komparativa arkeologiska samlingarna ävensom

Kinasamlingarna, för vilka för närvarande förhyras lokaler i handelshögskolans

hus, Asinefynden in. fl. samlingar i en framtid kunna tänkas

sammanförda i en för dem särskilt avsedd nybyggnad, som lämpligen bör

förläggas i omedelbar närhet av statens historiska museum. Huru stor

denna byggnad bör vara kan emellertid för närvarande icke närmare angivas.

Vidare bör vid tomtfrågans avgörande särskild hänsyn tagas till att det inom

en museibyggnad är av största betydelse, att de olika lokalerna bliva väl

belysta och att tomtutrymmet därför icke bör tilltagas alltför knappt. Man

bör sålunda icke göra sig skyldig till samma fel, som gjordes vid planerandet

av nationalmuseum, där gårdarna gjorts alltför trånga, vilket menligt

inverkar på belysningsförhållandena inom de mot dessa gårdar förlagda

rum, ett förhållande, som särskilt är framträdande inom historiska museets

nuvarande lokal i byggnadens bottenvåning. Slutligen bör i detta sammanhang

beaktas, att en museibyggnad helst icke bör uppföras i för stort antal

våningar.

Med stöd av en enligt ovan angivna riktlinjer verkställd utredning i frågan

anser byggnadsstyrelsen, att det för här ifrågakomna ändamål erfor
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

derliga tomtutrymmet bör, om man bortser från framdeles erforderliga tillbyggnader,

hava en storlek av minst 10,000 kvadratmeter, varvid dock förutsattes,

att tomten i fråga är någorlunda fritt belägen. Skola däremot

framtida utvidgningsbebov tillgodoses, bör tomtområdet icke vara mindre

än omkring 15,000 kvadratmeter.

Byggnadsstyrelsen får härefter övergå till själva förläggningsfrågan, och

får styrelsen därvid närmare uttala sig rörande de av statens byggnadssakkunniga

enligt ovan alternativt ifrågasatta platserna, nämligen norra delen

av galär varvet, statens tomt i Nobelparken samt positionsartilleriets nuvarande

kasernområde.

Norra delen av galärvarvets område.

Såsom av statens byggnadssakkunnigas betänkande närmare inhämtas, var

det förre riksantikvarien Oscar Montelius, som först framförde tanken att förlägga

statens historiska museum till en plats i nordiska museets och Skansens

omedelbara närhet. Genom de olika samlingarnas sammanförande på detta

sätt skulle skapas ett verkligt nationalmuseum, belysande vårt folks kulturutveckling

från äldsta tider till våra dagar.

Ur denna synpunkt skulle en förläggning av statens historiska museum

till galärvarvets område vara synnerligen lämplig och har förslaget härom

också omfattats med intresse från olika håll.

Även byggnadsstyrelsen och riksantikvarien finna flera skäl tala för den sålunda

föreslagna förläggningen av museet till galärvarvets område, där tillräckligt utrymme

finnes för uppförande för ändamålet av en i förhållande till nordiska

museet helt fristående byggnad. Denna förläggning torde över huvud taget

få anses utgöra den enda möjligheten att förverkliga Montelius’ ovan angivna

tanke, då tidigare framlagda förslag att förlägga museet till Djurgårdsentréns

fond, eventuellt till området öster om nordiska museet, av olika skäl

icke befunnits böra ifrågakomma. Såsom vitterhetsakademien framhåller i

sin ovannämnda skrivelse den 13 april 1926, förutsätter emellertid museets

förläggning till galärvarvets område, att de delar av detsamma, som nu

disponeras av flottans varv, inom den närmaste framtiden bliva i deras

helhet tillgängliga för nu ifrågakomna ändamål. Skulle däremot området

först efter en längre tids förlopp kunna tänkas bliva tillgängligt, anser sig

akademien böra avstå från att förorda förslagets förverkligande på denna

plats, i vad det avser de under akademiens vård ställda samlingarna, då

det enligt akademiens mening är viktigare att tillräckliga och lämpliga lokaler

för de ifrågavarande samlingarna erhållas så snart som möjligt, än

att denna fråga uppskjutes i förhoppning om förverkligande av ovannämnda

plan angående dessa samlingars förläggande i närheten av nordiska museet.

Akademien framhåller även, att vissa svagheter vidlåda denna plan. Sålunda

skulle den ifrågasatta koncentrationen av hela det kulturhistoriska

museimaterialet till ett enda museikomplex medföra en stor fara vid en

uppkommen eldsvåda eller vid ett luftangrepp i krigstid, ty därvid skulle

ju riskeras, att allt på eu gång skulle förstöras. Och vidare måste, enligt

akademiens mening, erkännas, att så stora och omfångsrika museikomplex,

som det här skulle bliva frågan om, onekligen verka avskräckande och

tröttande på den stora, museibesökande allmänheten. Ur dessa synpunkter

vore sålunda av viss fördel, att de olika museerna låge på något avstånd

från varandra.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition Nr 98.

Vad beträffar förflyttningen av flottans varv från galärvarvets område

får byggnadsstyrelsen erinra, att Kungl. Maj:t genom brev den 30 september

1921 anbefallde marinförvaltningen att uppgöra förslag till närmare angivna

åtgärder, varigenom varvsverksamheten kunde samlas mot dockanläggningen

å Beckholmen samt galärvarvets nordligaste delar frigöras till

försäljning eller till upplåtande till parkområde. Enligt vad byggnadsstyrelsen

erfarit finnes emellertid ingen säkerhet för att varvets område kan

frigöras från nuvarande användning under de närmaste åren, och frågan

om dess frigörande måste bliva beroende av ersättningsbyggnader för varvet

på andra områden, allt frågor, vilkas lösning kan bliva komplicerad och

draga ut på tiden. Med hänsyn härtill finner sig byggnadsstyrelsen, som

i likhet med riksantikvarien biträder de av vitterhetsakademien i frågan

framhållna synpunkter, icke böra förorda museets förläggning till Galärvarvets

område.

Statens tomt i Nobelparken.

Redan i en den 7 oktober 1919 dagtecknad skrivelse hemställde vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,

huruvida icke å den staten tillhöriga tomten i Nobelparken en nybyggnad

kunde uppföras för statens historiska museum. Denna framställning

har den 14 i samma månad remitterats till byggnadsstyrelsen, som

emellertid hittills icke kunnat taga någon definitiv ställning i frågan i avvaktan

på de andra möjligheter till museifrågans lösning, som skulle kunna

yppa sig i samband med genomförandet av den nya försvarsorganisationen.

Såsom av byggnadssakkunniga framhållits, är ifrågavarande tomts belägenhet

och gränser ännu icke fixerade. Emellertid torde det tomtutrymme,

som här skulle vara att påräkna, icke uppgå till mer än högst 6,500 kvadratmeter.

Det nuvarande lokalbehovet för museets och därmed sammanhängande

institutioner skulle inom detta utrymme kunna tillgodoses allenast

under förutsättning att museibyggnaden uppfördes i fyra våningar, och förefinnas

inga möjligheter till framtida utvidgningar på denna plats. Härtill

kommer, att byggnaden med hänsyn till de förefintliga terrängförhållandena

måste förläggas till krönet å den inom parken belägna kullen. Såväl

på grund härav och till följd av sin höjd och sina dimensioner i övrigt

skulle byggnaden komma att verka alltför dominerande inom det omgivande

parkområdet.

Meningarna rörande lämpligheten att förlägga museibyggnaden till denna

plats hava också tidigare varit delade. Byggnadssakkunniga hava sålunda

i detta avseende ställt sig mycket tveksamma och kraftigt betonat önskvärdheten

av att Nobelparken icke reduceras och belastas av byggnader av

stora dimensioner och att trädvegetationen vid Djurgårdsbrunnsvikens stränder

över huvud snarare ökades än minskades ävensom att Djurgårdsbrunnsvikens

karaktär av parksjö med all makt bevarades.

Med hänsyn till vad ovan framhållits finner sig byggnadsstyrelsen liksom

riksantikvarien icke kunna förorda statens historiska museums förläggning

till Nobelparken.

Positionsartilleriets kasern.

Byggnadssakkunniga hava i sitt betänkande framhållit, att, då vitterhetsakademien

själv föreslagit en plats på andra sidan vattnet (Nobelparken) i

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 79 häft. (Nr 98.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

förhållande till nordiska museet, de sakkunniga velat påpeka, att statsverket

i positionsartilleriets kasern hade en byggnad, som utan tvivel skulle kunna

göras användbar för statens historiska museum och som icke låge så avsevärt

mycket längre från nordiska museet än Nobelparken.

Efter genomförandet av 1925 års försvarsorganisation kommer kasernetablissementet

i fråga icke längre att behöva tagas i anspråk för sistnämnda

ändamål, och kan anläggningen till följd härav väntas bliva ledig under

loppet av år 1928.

Byggnadsstyrelsen hänvisar till sitt ovanberörda yttrande den 19 januari

1928 över kasernkommitténs förslag samt lämnar därefter en redogörelse

rörande de å kasernområdet befintliga byggnaderna. Dessa byggnader utgöras,

utom av kasernbyggnaden och de två stallflyglarna utefter Storgatan,

av ett exercishus, ett ridhus, en matsalsbyggnad och en sjuk vårdsbyggnad

samt en del mindre byggnader och skjul. Eu ur byggnadsteknisk synpunkt

verkställd undersökning av de olika byggnaderna har givit vid handen, att

kasernbyggnaden och de båda stallflyglarna, som äro uppförda på berggrund,

befinna sig vad murverk och takkonstruktioner beträffar i gott stånd, men

att kasernbyggnadens bjälklag äro angripna av röta samt flygelbyggnaderna

besvärade av stallukt. Såsom ett allmänt omdöme beträffande dessa byggnader

torde kunna sägas, att desamma utan alltför omfattande ändringsoch

iståndsättningsarbeten alltjämt kunna utnyttjas för statens behov. Däremot

torde övriga byggnader på området icke kunna anses vara av den beskaffenhet,

att det med hänsyn till den dyrbara tomtmarken kan vara motiverat

att för framtiden bibehålla dessa byggnader, utan böra desamma

rivas.

Utom sitt rent byggnadstekniska värde måste huvudbyggnaden med tillhörande

stallflyglar anses representera ett stort kulturhistoriskt värde. Med

de enkelt och "klart utbildade byggnadskropparna och med huvudbyggnaden

lyckligt placerad i fonden av den senare anlagda Torstenssonsgatan, utgör

anläggningen ett gott exempel på byggnadskonsten i vårt land i början av

det nittonde århundradet. Det vore med hänsyn härtill, enligt byggnadsstyrelsens

mening, mycket beklagligt, om byggnaderna skulle i enlighet med

statsmakternas tidigare fattade beslut rivas, allra helst som denna del av

staden är förhållandevis fattig på byggnadsminnesmärken från gångna

tider.

Vid uppgörandet av den år 1892 fastställda stadsplanen över området har

ingen hänsyn tagits till byggnaderna i fråga. Detta förhållande var givetvis

beroende på den vid denna tid rådande uppfattningen i hithörande frågor,

i det att en allmännare insikt om betydelsen av att söka bevara våra kulturhistoriska

byggnadsminnen väckts först under de senaste årtiondena. Man

måste därför med stor tillfredsställelse konstatera, att 1892 års stadsplan

till följd av lyckliga omständigheter icke blivit genomförd och samtidigt

hoppas, att statsmakterna beakta angelägenheten av att här ifrågakomna

byggnader såvitt möjligt bibehållas för framtiden.

De bvggnadssakkunniga hava även starkt betonat detta önskemål och

tagit detsamma till utgångspunkt vid uppgörandet av ett av dem framlagt

förslag till ny stadsplan för kasernområdet, i vilket förslag nämligen förutsättesr

att de Blomska kasernbyggnaderna skola kvarstå. Enligt nämnda

förslag skulle kasernområdet uppdelas i tre kvarter, av vilka det västligaste

skulle bildas genom Grevmagnigatans framdragande genom området och således

komma att ligga mellan denna gata och Styrmansgatan, som skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung}. Mnj:ts proposition Nr !)8.

breddas i enlighet med 1892 års stadsplan. Detta kvarter skulle uppdelas i

tomter, vilka voro avsedda till försäljning, dock med undantag för eu utmed

Linnégatan belägen tomt, som reserverats för telegrafverkets räkning.

Enligt vad byggnadsstyrelsen under hand erfarit, är telegrafverket emellertid

numera icke i behov av denna tomt. Den östliga delen av det nuvarande

kasernområdet skulle delas av eu parallellt med Linnégatan lagd gata i två

kvarter, varav det nordliga, utmed Linnégatan belägna kvarteret var avsett

att uppdelas i tomter till försäljning. Det södra kvarteret skulle däremot

bilda tomt för kasernbyggnaden och de båda stallflyglarna med utrymme

för eventuella tillbyggnader. Sistnämnda tomtområde, som alltså enligt de

sakkunnigas mening skulle behållas i statens ägo och utnyttjas för museiändamål,

upptager en areal av 16,474 kvadratmeter, och hava de sakkunniga

beräknat, att inom kasernbyggnaden och de båda flygelbyggnaderna skulle

för sagda ändamål erhållas utrymmen med en sammanlagd golvyta av omkring

5,000 kvadratmeter. Genom de å det av de sakkunniga framlagda

stadsplaneförslaget angivna tillbyggnader bakom kasernbyggnaden och mellan

densamma och flyglarna skulle utrymmet kunna ökas med ytterligare 4,500

kvadratmeters golvyta.

Vid den utredning, som byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien

nu företagit rörande lämpligheten av att förlägga statens historiska museum

och därmed förenade samlingar och institutioner till här ifrågakomna kasernområde,

har i första hand närmare undersökts möjligheten att utnyttja kasernbyggnaden

och stallflyglarna för museiändamål. Härvid har befunnits,

att kasernbyggnaden visserligen har en planutbildning, som icke utesluter

en sådan användning av byggnaden, men att dess våningshöjder, omkring

3 meter, äro alltför knappa samt att de 6 meter djupa rummen äro på

grund av de relativt små fönstren så otillräckligt belysta, att byggnaden i

sitt nuvarande skick icke lämpar sig för museiändamål. Byggnadens apterande

till museilokal förutsätter alltså en fullständig ombyggnad beträffande

det inre av byggnaden ävensom en avsevärd förändring av byggnadens fasader.

Däremot torde kasernbyggnaden utan några betydande förändringar

lämpligen kunna tagas i anspråk såsom administrations-, biblioteks- samt

arkivlokaler o. d.

Vad de båda stallflyglarna beträffar har byggnadsstyrelsen å i flera alternativ

upprättade skissförslag närmare studerat möjligheten av att inom desamma

bereda plats för såväl museets skåde- som studiesamlingar. Enligt

dessa skissförslag skulle i flyglarna inläggas ett bjälklag som skulle dela

byggnaderna i två våningar. I en 4 meter hög bottenvåning skulle mot

gården anordnas en rad 9 meter djupa utställningssalar, som skulle erhålla

sidoljus genom upphuggning av de här befintliga fönstren, och skulle jämsides

med dessa salar mot Storgatan anordnas en följd av 5 meter djupa

magasinsrum. I våningen 1 trappa upp skulle likaledes åt gården anordnas

en serie 9 meter djupa och 4 meter höga utställningssalar, som skulle belysas

genom i taket anbringade fönster, varjämte mot Storgatan skulle erhållas

liknande magasinsutrymmen som i bottenvåningen. Inom den del

av den östra flygelbyggnaden, som ligger utmed Banérgatan, skulle däremot

icke inläggas något bjälklag, utan utrymmet här användas för anordnande

av en genom hela byggnaden gående hall, avsedd för utställning av kyrkliga

föremål. I och för erhållande av förbindelse mellan museiutrymmena i de

båda skilda flyglarna förutsättes i berörda skissförslag, att även huvudbygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3(5

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

nådens bottenvåning skulle tagas i anspråk för museiändamål, i vilket syfte

golvet i denna våning jämväl skulle sänkas, varigenom en högre rumshöjd

skulle erhållas, varjämte förbindelsegångar skulle byggas mellan huvudbyggnaden

och de båda flyglarna. Huvudbyggnadens båda övre våningar skulle

användas till arkiv och bibliotekslokaler ävensom till administrationslokaler

för museet, riksantikvarieämbetet samt vitterhetsakademien m. m.

Kostnaderna för genomförandet av ifrågavarande skissförslag hava beräknats

till 2,500,000 kronor, av vilket belopp 770,000 kronor belöpa på

ändringsarbetena i huvudbyggnaden, 1,510,000 kronor på iordningställandet

av stallflyglarna samt återstoden, 220,000 kronor, på anordnandet av förbindelsegångarna

samt kulvertar ävensom på utvändiga arbeten.

Ehuru sålunda en ombyggnad av kasernbyggnaderna för här avsett ändamål

skulle betinga kostnader, som äro synnerligen betydande och icke väsentligt

understiga kostnaderna för en nybyggnad, kunna de lokaler, som

skulle erhållas genom ombyggnaden ingalunda anses för sitt ändamål fullt

tillfredsställande. Sålunda må särskilt framhållas den stora splittringen

mellan museets olika delar och de obekväma förbindelserna mellan dessa

ävensom de rätt otillfredsställande belysningsförhållandena inom de till flygelbyggnaderna

förlagda utställningslokalerna, där takbelysning skulle förekomma

i långt större utsträckning än vad som kan anses lämpligt med

hänsyn till storleken och arten beträffande huvudparten av historiska museets

niställningsföremål. På grund härav har byggnadsstyrelsen i likhet med

riksantikvarien icke ansett sig kunna förorda, att åtgärder vidtagas för ifrågavarande

gamla kasernbyggnaders iordningställande såsom lokal för nämnda

museums samlingar.

Byggnadsstyrelsen har därför måst taga under övervägande andra möjligheter

för en lösning av statens historiska museums lokalfråga inom här

avsedda kasernområde, och har styrelsen i anslutning härtill låtit uppgöra

ett å utlåtandet bilagda 7 st. ritningar åskådliggjort skissförslag.

Enligt detta förslag skulle den befintliga huvudbyggnaden, givetvis efter

vissa nödiga ändrings- och iståndsättningsarbeten tagas i anspråk för biblioteks-

och arkivlokaler, tjänstelokaler för statens historiska museum och riksantikvarieämbetet

ävensom sessionssal för vitterhetsakademien, lokaler för

fotografering, textilkonservering m. in. Dessa lokaler skulle upptaga hela

byggnadens bottenvåning och våningen 1 trappa upp samt en del av våningen

2 trappor upp, där dessutom vissa reservlokaler skulle erhållas, vilka

tillsvidare skulle kunna utnyttjas för Kinasamlingen eller eventuellt för

kommittéer, ortnamnsberedningen m. m. För museisamlingarnas utställning

och magasinering skulle däremot uppföras en nybyggnad bakom den

sålunda avsedda administrationsbyggnaden, för vilket ändamål hela tomtutrymmet

mellan sistnämnda byggnad och Linnégatan skulle tagas i anspråk.

Denna nybyggnad skulle enligt förslaget, som emellertid ingalunda

kan betraktas såsom en slutlig lösning av byggnadsproblemet, utgöras av

en parallellt med administrationsbyggnaden gående rektangulär byggnad

ävensom ett därtill anslutet bågformigt byggnadsparti mot hörnet av Linnégatan

och Narvavägen. Genom två flygelbyggnader skulle den nya museibyggnaden

förbindas med administrationsbyggnaden men skulle i övrigt vara

helt skild ifrån densamma. På grund av nivåförhållandena inom den del

av tomten, som skulle upptagas av den nya museibyggnaden, skulle denna

byggnad, ehuru den icke komme att höja sig över administrationsbyggnadens

täklinje, kunna till sin huvuddel uppföras i tre våningar med för ända
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

målet erforderliga rumshöjder. Huvudentrén till museibyggnaden skulle

anordnas från den gård, som bildas mellan denna byggnad och administrationsbyggnaden,

och skulle tillträde till gården förmedlas genom en i anslutning

till sistnämnda byggnads loggiaparti anordnad, tvärs genom byggnaden

gående portik, varifrån jämväl uppgångarna till administrationslokalerna

m. m. skulle anordnas.

Inom den sålunda skisserade nybyggnaden skulle statens historiska museum

för sina samlingar erhålla välbclysta lokaler med ett utrymme, inom

vilket det i ovan omförmälda, av riksantikvarien Curman uppgjorda programmet

angivna utrymmesbehov helt skulle tillgodoses.

Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda approximativa kostnadsberäkningar

skulle kostnaderna för uppförandet av den ifrågasatta nybyggnaden

jämte kostnaderna för utförande av erforderliga ändrings- och iståndsättningsarbeten

inom den gamla kasernbyggnaden uppgå till 3,500,000 kronor.

Beträffande byggnadsföretagets genomförande får byggnadsstyrelsen framhålla,

att, då det föreliggande skissförslaget endast avser att visa möjligheterna

för en lämplig lösning av statens historiska museums lokalfråga inom

här avsedda kasernområde, styrelsen icke nu ansett sig böra ingå på en

omprövning, huruvida byggnadsföretaget skulle kunna uppdelas i olika

etapper, utan förutsätter styrelsen, att detta tages under närmare övervägande

i samband med ett vidare utarbetande av förslag i frågan.

Den tomtyta, som på sätt som ovan angivits enligt det föreliggande skissförslaget

skulle tagas i anspråk för statens historiska museum och därmed

förenade samlingar och institutioner, utgör omkring 10,000 kvadratmeter.

Emellertid är det, enligt vad tidigare framhållits, erforderligt att härutöver

reservera plats för framtida utvidgning. Sådan utvidgning skulle enligt

byggnadsstyrelsens mening lämpligen kunna förläggas till det i hörnet mellan

Linnégatan och den i enlighet med det av byggnadssakkunniga framlagda

stadsplaneförslaget angivna förlängningen av Grevmagnigatan belägna tomtutrymmet.

Genom en dylik förläggning skulle byggnaden bliva lätt tillgänglig

från de övriga museilokalerna, och är tomtplatsen ur utrymmessynpunkt

tillräcklig. Såsom en i eu avlägsen framtid eventuellt erforderlig

lokalutvidgning skulle man emellertid kunna tänka sig, att de båda stallflyglarna

skulle tagas i anspråk för sagda ändamål.

Vad beträffar frågan, huru stallflyglarna tillsvidare skola utnyttjas, har

byggnadsstyrelsen icke funnit sig hava anledning att nu i detta sammanhang

taga någon definitiv ställning härutinnan. Emellertid torde två möjligheter

föreligga, nämligen antingen att de skola användas uteslutande såsom

magasinslokaler, för vilket ändamål några kostnader för större ombyggnadsarbeten

icke skulle behöva ifrågakomma, utan byggnaderna endast iståndsättas,

eller också att byggnaderna genom vidtagande av en del mera omfattande

ändringsarbeten, anbringande av takfönster och dylikt skola iordningställas

såsom utställningslokaler för sådana museisamlingar, vilka med

hänsyn till föremålsbeståndets beskaffenhet lämpligen skulle kunna inrymmas

i de lokaler, som här skulle erhållas.

Med avseende å stallflyglarnas utnyttjande för magasinsändamål får byggnadsstyrelsen

framhålla, att riksarkivet i en den 23 september 1927 dagtecknad

skrivelse till byggnadsstyrelsen gjort framställning om beredande

av ett magasinsutrymme om 15,000 hyllmeter för förvaring av arkivalier,

som nu äro inrymda på olika platser utom riksarkivets lokaler vid Birgerjarlstorg.

I detta sammanhang torde även böra beaktas, att det kan visa

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 08.

sig önskvärt att utom de sålunda avsedda arkivbestånden jämväl riksarkivets

i det gamla länscellfängelset å Östermalm nu deponerade arkivalier, omfattande

omkring 6,000 hyllmeter, överflyttas till eu av stallflyglarna, varefter

och sedan även statens historiska museum utrymt sina inom fängelsefastigheten

disponerade lokaler denna värdefulla fastighet skulle kunna försäljas.

Därest en av flygelbyggnaderna i sin helhet skulle tagas i anspråk

för arkivändamål, skulle erhållas ett för samtliga här ifrågakomna arkivalier

fullt tillräckligt utrymme, i det att här skulle kunna beredas plats för inemot

25,000 hyllmeter. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida

icke vid en sådan användning av den ena flygelbyggnaden, denna bör förses

med brandbotten till skydd mot eldfara.

Vidare får byggnadsstyrelsen meddela, att nordiska museets nämnd i skrivelse

till styrelsen den 1 december 1927 framhållit, att nordiska museet vore

i största behov av betydligt ökade utrymmen för magasinering för museiändamål,

och har nämnden ifrågasatt, huruvida icke för sagda ändamål

lämpliga lokaler med en golvyta av minst 500 kvadratmeter skulle kunna

upplåtas inom något av de i närheten av nordiska museet belägna kasernetablissementen,

nämligen positionsartilleriregementets eller livregementets dragoners

kaserner.

Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras, att en hel del till huvudstaden

förlagda museer, såsom etnografiska museet, sjökrigshistoriska

samlingarna (marinmuseet), sjöfartsmuseet in. fl., vilkas lokalfrågor ännu

icke blivit definitivt lösta, i mycket stor utsträckning hava sina föremålsbestånd

magasinerade men att det givetvis ofta inöter stora svårigheter att för

detta ändamål erhålla fullt lämpliga och riskfria lokaler. En magasinering

tillsvidare av nämnda föremål inom här berörda stallflyglar skulle sålunda

vara till stor fördel för ifrågavarande museer. Då stallflyglarna äro uppförda

på berggrund, skulle desamma med lätthet kunna uppdelas i brandfria

sektioner, varigenom och därest eventuellt en för de olika magasinslokalerna

gemensam brandvakt anställdes, dessa lokaler skulle bliva ur brandsäkerhetssynpunkt

relativt tillfredsställande.

Såsom ovan framhållits, torde det emellertid även kunna ifrågasättas, huruvida

icke stallflyglarna lämpligen skulle i större eller mindre utsträckning

iordningställas till utställningslokaler för museiändamål. Styrelsen vill i

detta avseende erinra, att marinförvaltningen i skrivelse den 29 november

1927, i samband med att marinförvaltningen uttalat sig rörande kasernkommitténs

framställning om positionsartilleriets gamla kasernbyggnads upplåtande

såsom lokal för marinens överstyrelse, föreslagit, att de båda stallflyglarna

skulle iordningställas såsom lokaler för de sjökrigshistoriska samlingarna.

Alldeles oavsett huruvida marinens överstyrelse skulle komma

att förläggas till berörda kasernbyggnad torde stallflyglarna lämpligen kunna

utnyttjas för ifrågavarande museala ändamål. Från sjöfartsmuseet har även

under hand framhållits lämpligheten av att, därest marinmuseet skulle inrymmas

i sistnämnda byggnader, även sjöfartsmuseets samlingar dit borde

förläggas. Fn preliminär undersökning har givit vid handen, att båda dessa

samlingar skulle kunna rymmas inom sagda flygelbyggnader, där för ändamålet

lämpliga utställningslokaler skulle kunna erhållas intill en sammanlagd

golvyta av omkring 6,000 kvadratmeter. För administration och dylikt

erforderliga lokaler torde eventuellt kunna beredas utrymme inom ovan

omförmälda reservlokaler i den översta våningen av den gamla kasernbyggnaden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Muj:ts proposition Nr !)8.

Byggnadsstyrelsen liar velat här beröra dessa olika möjligheter att utnyttja

de båda stalldyglarna, men anser sig styrelsen, såsom styrelsen redan

framhållit, icke för det närvarande böra taga någon definitiv ställning i denna

fråga, vilken styrelsen förutsätter senare bliva föremål för en närmare utredning.

»Såsom framgår av vad ovan anförts, förutsätter en förläggning av statens

historiska museum jämte därmed förenade samlingar och institutioner till

ifrågavarande kasernområde i enlighet med det framlagda skissförslaget avsevärda

ändringar i den år 1892 fastställda stadsplanen för samma område,

vilka ändringar närmare åskådliggjorts å den förslaget bilagda situationsplanen

över området. Under det att enligt den fastställda stadsplanen såväl

Torstenssonsgatan som Grevmagnigatan skola framdragas över området,

delande detsamma i tre kvarter, skulle nu endast sistnämnda gata förlängas

och området alltså komma att bestå av blott två kvarter. Grevmagnigatans

förlängning har å berörda plan givits ett något modifierat läge, i det att

den förflyttats så mycket åt väster som den västra stallflygeln skjuter fram

över Grevmagnigatans nuvarande östra gatulinje, varigenom alltså nämnda

stallflygel skulle komma att lämnas oberörd av gatans framdragande. Gatan

skulle i sin förlängning erhålla en bredd av 15 meter, dock att genom inläggning

av förgårdsmark av 3 meters bredd å kvartersmarken utmed gatans

östra sida å sträckningen mellan omförmälda stallflygel och Linnégatan avståndet

mellan byggnadslinjerna å denna sträcka skulle bliva 18 meter.

Styrmansgatan skulle i enlighet med den fastställda stadsplanen breddas till

18 meter, under det att utmed Storgatans norra sida å sträckningen mellan

Styrmansgatan och Grevmagnigatan skulle inläggas ett 7 meter brett bälte

av förgårdsmark. Det kvarter, som skulle bildas mellan nämnda gator och

Linnégatan, kommer att omfatta en areal av 8,812 kvadratmeter, och skulle

detta kvarter kunna försäljas, givetvis under förutsättning att en närmare

undersökning giver vid handen, att detsamma icke behöver tagas i anspråk

för statsverkets eget behov. Den återstående, öster om Grevmagnigatans

förlängning belägna delen av det nuvarande kasernområdet skulle utgöra

ett enda kvarter, omfattande en yta av sammanlagt 26,707 kvadratmeter,

varav 17,729 kvadratmeter belöpa på det tomtutrymme, som skulle tagas i

anspråk för statens historiska museum och därmed förenade samlingar och

institutioner, inberäknat framtida utvidgningar, under det att återstoden eller

8,978 kvadratmeter skulle disponeras för det ändamål, vartill stallflyglarna

kunna komma att utnyttjas.

I anförande till statsrådsprotokollet den 10 juli 1914 meddelade dåvarande

chefen för lantförsvarsdepartementet, att han ansåge sig kunna påräkna, att

ifrågavarande kasernområde inom en nära liggande tidpunkt skulle genom

försäljning av tomtmarken tillföra statsverket en inkomst av 3,520,000 kronor.

De byggnadssakkunniga hava för sin del beräknat, att den ekonomiska behållningen

efter en försäljning av de i nu gällande stadsplan över kasernområdet

upptagna 40 tomter, sedan alla med försäljningen och färdigställandet

av gatorna förenade kostnader avdragits, uppgå till omkring 3,846,400

kronor, och hava de sakkunniga vid denna beräkning utgått från ett ä-pris

av omkring 100 kronor per kvadratmeter bruttoyta, vilket motsvarar det

ungefärliga medelpris, som betingats vid de genom djurgårdskommissionen

verkställda tomtförsäljningarna inom det närbelägna Fredrikshovsområdet.

Jämlikt den av byggnadsstyrelsen ovan föreslagna dispositionen av kasernområdet

skulle emellertid endast ovannämnda, mellan Grevmagnigatans för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

langning och Styrmansgatan belägna kvartersområde kunna ifrågakomma

till försäljning. En inom byggnadsstyrelsen verkställd värdering har givit

vid handen, att detta område skulle vid en försäljning för bostadsändamål

inbringa ett belopp av 1,800,000 kronor, vilket motsvarar ett ä-pris av 200

kronor per kvadratmeter tomtmark. Emellertid torde i detta sammanhang

böra beaktas, att, sedan de i gamla länscellfängelset å Östermalm deponerade,

statens historiska museum tillhöriga samlingar överflyttats till den

föreslagna nybyggnaden å kasernområdet och därest riksarkivets i förstnämnda

fastighet nu magasinerade arkivalier, på sätt som ovan ifrågasatts,

bereddes plats inom en av de båda stallflyglarna, fängelsefastigheten skulle

kunna försäljas, varvid den ekonomiska behållningen enligt av byggnadsstyrelsen

jämväl verkställda beräkningar torde kunna väntas uppgå till

1,100,000 kronor.

Den av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien i förevarande

ärende sålunda verkställda utredningen har givit vid handen, att en förläggning

av statens historiska museum och därmed förenade samlingar och

institutioner till positionsartilleriets kasernområde i huvudsaklig enlighet

med de i det av styrelsen framlagda skissförslaget angivna riktlinjer måste

anses innebära en synnerligen tillfredsställande lösning av museets lokalfråga.

Sålunda skulle museet härigenom beredas fullt tillräckliga, ljusa och

ändamålsenligt fördelade lokaler med möjlighet för framtida utvidgningar

på samma gång som museet, genom att de nuvarande monumentala, kulturhistoriskt

märkliga kasernerna inkomponerats i museianläggningen, skulle

erhålla en yttre utformning, som är ändamålet fullt värdig. Över huvudtaget

kan den sålunda ifrågasatta förläggningen anses vara den under för

handen varande förhållanden bästa möjliga, i det att statsverket för närvarande

icke disponerar över några andra stora tomtområden, så centralt belägna

som här ifrågakomna, vilka lämpligen skulle kunna tagas i anspråk

för här avsedda ändamål. Den enda tomtmark, som i detta sammanhang

skulle kunna nämnas, är garnisonssjukhusets tomt på Kungsholmen, vilken

emellertid av flera skäl icke torde kunna här ifrågakomma, samt de kronan

tillhöriga kvarteren Fältväbeln och Fältöversten i fonden av Karlaplan.

Därest dessa båda kvarter sammansloges till ett, skulle visserligen här kunna

erhållas ett för ifrågavarande ändamål tillräckligt tomtutrymme, men lämpar

sig detta utrymme på grund av sitt läge mellan de omgivande höga bostadshusen

och den korta fasadlinjen mot Karlaplan icke för uppförande

av en museibyggnad, vilken enligt vad ovan framhållits helst bör uppföras

med ett mera begränsat antal våningar.

Vad slutligen beträffar den framtida användningen av de lokaler inom

nationalmuseibyggnaden, som skulle bliva disponibla efter genomförandet

av en förändrad förläggning av statens historiska museum, får byggnadsstyrelsen

framhålla, att dessa lokaler böra tagas i anspråk för nationalmuseum,

som därigenom skulle beredas eu sedan länge påkallad utvidgning

av sitt lokalbestånd.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen sålunda i ärendet anfört och

under åberopande av vad riksantikvarien Curman i ovan omförmälda yttrande

uttalat slutar byggnadsstyrelsen med att hemställa, dels om godkännandet

av en förläggning av statens historiska museum jämte därmed för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

KungJ. Maj.ts proposition Nr 98.

enade samlingar och institutioner till positionsartilleriregementets kasernområde

i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer, dels ock under

nämnda förutsättning, vidtagande av erforderliga åtgärder i syfte att åvägabringa

eu härav betingad ändring av den år 1892 fastställda stadsplanen

för området i fråga.

I skrivelse den 7 februari 192H avgav vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

utlåtande över det av byggnadsstyrelsen och riksantikvarien den

19 januari 1928 avgivna förslaget och anförde därvid följande:

Förslaget att använda huvuddelen av positionsartilleriets kaserntomt till

ny förläggning av statens historiska museum och därmed samhörande samlingar

och institutioner måste helt visst anses innebära så osedvanligt stora fördelar

ur alla synpunkter, att någon tvekan om lämpligheten av dess genomförande

icke kan hysas. Akademien anser sig helt kunna instämma i riksantikvariens

uttalande, att det nu av byggnadsstyrelsen utarbetade förslaget

skulle innebära en nära nog idealisk lösning av här ifrågavarande byggnadsfråga.

Läget invid Narvavägen och i närmaste grannskap till nordiska museet

måste anses synnerligen gott. Tomtens storlek medgiver ett för eu stor

museianläggning nödvändigt, spatiöst byggnadssätt samt goda möjligheter

till framtida utvidgningar. Särskiljandet av administrations-, arkiv- och bibliotekslokaler

från de egentliga museilokalerna genom dessas förläggande till

skilda byggnader måste anses synnerligen lämpligt.

Det synes akademien, som om det nu framlagda förslaget vore av alldeles

särskild betydelse därför att det utgör en lösning efter stora linjer, som i

sig innesluter icke blott möjligheten att för överskådlig tid lösa statens historiska

museums byggnadsfråga utan även möjligheten att i samband därmed

och dock oberoende därav vinna lösningen för några av de andra

museibyggnadsfrågor, som inom eu ej alltför avlägsen framtid torde komma

att kräva lösning.

Akademien, som sålunda finner det framlagda förläggningsförslaget innebära

en verkligt god och för överskådlig framtid tillfyllestgörande lösning

av den föreliggande museibyggnadsfrågan, har icke utan stor oro förnummit,

att förslag även föreligga för tomtens begagnande till andra ändamål,

vilka icke skulle kräva hela tomtområdets användande, utan medgiva avstyckning

av vissa delar därav till försäljning. Huru lockande detta än

måhända kan synas ur ekonomisk synpunkt, måste akademien på det allra

allvarligaste framhålla vådorna av en sådan eventuell behandling av positionsartilleriets

tomt. Denna är nämligen den enda nu tillgängliga tomt i

statens ägo, som med ett centralt läge förenar tillräcklig storlek för en i

utveckling stadd museiinstitutionsbyggnad, under det att tomter tillräckliga

för institutioner, som kunna rymmas å det genom avstyckningen decimerade

kasernområdet, torde finnas på ett flertal välbelägna platser i staden.

Skulle den nu föreslagna lösningen av statens historiska museums byggnadsfråga

icke kunna genomföras, ser akademien ingen möjlighet att inom

överskådlig tid komma ut ur det nuvarande olidliga tillståndet med avseende

på statens historiska museums lokalförhållanden. Situationen blir under

sådana förhållanden enligt akademiens mening verkligt katastrofal, icke blott

för statens historiska museum utan för våra centrala museers lokalfrågor

över huvud taget. Att huvudstadens museibyggnadsfrågor allt fortfarande

Yttranden

över riksantikvariens

och byggnadsstyrelsens

utredningar

av den

19 januari

1928.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

skulle förbliva i det otillfredsställande skick de för närvarande befinna sig,

måste anses fullkomligt orimligt och för vårt land ovärdigt. En snar lösning

av statens historiska museums byggnadsfråga utgör emellertid den

enda sunda och rationella begynnelsen till de övriga museibyggnadsfrågornas

successiva avveckling. Det är sålunda enligt akademiens mening en

verJclig livsfråga icke blott för statens historiska museum utan för hela vårt

kulturhistoriska museumsväsende i vidaste bemärkelse, att det nu av byggnadsstyrelsen

framlagda förslaget till ny förläggning av statens historiska

museum blir genomfört inom den allra närmaste framtiden.

Under hänvisning till riksantikvariens och byggnadsstyrelsens i ärendet

framlagda synnerligen beaktansvärda motiveringar tillstyrker vitterhetsakamien

på det allra livligaste det nu framlagda förslaget till ny förläggning

av statens historiska museum och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte anvisa

den i föreliggande förslag angivna huvuddelen av förra positionsartilleriregementets

kaserntomt till förläggning av statens historiska museum i

huvudsaklig överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag; samt att

Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med riksantikvarien

vidtaga lämpliga åtgärder för utarbetande av slutliga ritningar och

kostnadsförslag till de nybyggnads- och ändringsarbeten, som äro nödvändiga

för förläggning av statens historiska museum och därmed samhörande

samlingar och institutioner till det föreslagna tomtområdet.

Marinförvaltningen erinrar i utlåtande den 9 mars 1928 därom, att ämbetsverket

i upprepade framställningar eller utlåtanden till Kungl. Maj:t

eller i yttranden till chefen för sjöförsvarsdepartementet samt skrivelser eller

yttranden till byggnadsstyrelsen — med anslutning jämväl till de vid 1916

års riksdag gjorda uttalandena i ämnet — framhållit behovet av att lokalfrågan

för ämbetsverket och övriga myndigheter, tillhörande marinens överstyrelse,

snarast måtte vinna sin lösning. Härefter fortsätter marinförvaltningen

:

Detta vore erforderligt alldeles oberoende av huruvida en omorganisation

av marinens nuvarande överstyrelse kommer till stånd eller icke. Härvid

är från marinens sida att tillse endast, att med avseende å såväl utrymme

som läge fullt lämpliga lokaler varda beredda överstyrelsen. I 1925 års

försvarsbeslut är ock förutsatt, att erforderliga lokaler för överstyrelsen skola

beredas i kronans egna byggnader.

Därest nu för marinens överstyrelse dylika lokaler kunna beredas på sätt

byggnadsstyrelsen ifrågasatt, antingen i kvarteret Fältöversten eller å Fredrikshovsområdet,

vilka områdens belägenhet var för sig synes vara för ändamålet

fullt lämplig, är från marinförvaltningens sida ej något att erinra

mot det förslag till användning av positionsartilleriets kasern m. m., som i

remissen avses.

Vidare har arméförvaltningens fortif Jcationsdepartement i utlåtande den 10

mars 1928 — under hänvisning till innehållet i arméförvaltningens utlåtande

den 28 november 1927 — anmält, att departementet under förutsättning

att förra positionsartilleriregementets kasernetablissement ej behövde

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:5

Kunt/l. Majits ''proposition Nr 98.

disponeras för förläggning av arméns underofficersskola, ej hade något att

erinra mot att samma etablissement eller del därav toges i anspråk för nu

ifrågavarande ändamål, därest så skulle befinnas lämpligare än vad förut

ifrågasatts angående den framtida användningen av etablissementet.

Slutligen har chefen för marinstaben i utlåtande den 12 mars 1928 anfört

huvudsakligen följande:

Behovet av en gemensam lokal för marinens överstyrelseorgan, främst

marinstaben och marinförvaltningen, har sedan lång tid gjort sig gällande

och med skärpa framhållits i avgivna yttranden eller förslag. Detta behov

står både i förbindelse med och vid sidan av frågan om tillkomsten av en

chef för marinen och andra eventuella jämkningar eller omläggningar av

överstyrelsen. Det gör sig till den grad gällande redan nu, att åtskilliga

föreslagna organisationsändringar skulle till fördel för det hela kunna undvikas,

om blott marinmyndigheterna komme under ett och samma tak.

Detta är sålunda ett behov, som icke kan undanskjutas. Och skulle en

ifrågasatt omorganisation av marinens centrala förvaltning fastställas, så kan

den överhuvudtaget icke förverkligas förrän först den gemensamma byggnaden

förefinnes.

De av marinmyndigheterna för närvarande disponerade lokalerna äro be

lägna i husen Birgerjarisgatan 7 (marinstaben, högste befälhavaren över kust

flottan, chefen för kungl. kustartilleriet och fartygsuttagningskommissionen

och Mästersamuelsgatan 6 (marinförvaltningen jämte marinöverdirektören,

marinöverintendenten och marinöverläkaren samt inspektören för undervattensbåtvapnet).

Byggnaderna hava den fördelen att de äro belägna jämförelsevis

nära varandra. Men de äro ingalunda avsedda för expeditionsändamål

och inhysa ett avsevärt antal butiker. Någon verklig bevakning eller

kontroll, åtminstone av marinstabens hus är utesluten. Marinstabens hus

förvaltas av byggnadsstyrelsen, medan för marinförvaltningen m. fl. lokaler förhyras

i nyssnämnda byggnad, som utgör enskild egendom. Båda byggnaderna

hava ett centralt läge, ett läge, som marinmyndigheterna i och för

sig icke behöva påfordra. De hyresbelopp, som utbetalas för Mästersamuelsgatan

6 och som skulle kunna inflyta för Birgerj arisgatan 7, motsvara tillsammans

kapital, för vilket om- och tillbyggnad av f. d. positionsartilleriregementets

kasern mer än väl skulle kunna verkställas.

Sagda kasern har ett för marinmyndigheternas behov utmärkt gott läge.

Närheten till generalitetshuset, Östermalmsgatan 8, med därvarande generalstab,

flygstyrelse, sjökrigshögskola m. m. är utomordentligt fördelaktigt, Å

andra sidan underlättar närheten (över galärvarvet) till Skeppsholmen såväl

skrivbiträdes- som ordonnans- och vakttjänst. Komplexet vetter mot den

breda, mot vatten sluttande Torstenssonsgatan och flyglarna kunna väl

lämpa sig för inrymmande av de sjökrigshistoriska samlingarna, möjligen

även av sjöfartsmusei samlingar.

Det torde icke tillkomma mig här att hedöma i vad mån f. d. positionsartilleriets

kasernområde är ändamålsenligt för statens historiska museum.

Det är dock att märka, att själva huvudkasernen med sina flyglar överhuvudtaget

icke förutsättes skola användas omedelbart för museiändamål utan att härför

skall uppföras en helt och hållet ny modernt konstruerad byggnad bakom

kasernen och brandfritt skild från denna.

Jag tror gärna, att statens historiska museum m. fl. behöva nya tjänstelokaler,

men jag vet bestämt att dylika äro nödvändiga för marinens över
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Skrivelse

från överintendenten

och chefen

för nationalmuseum

den

3 februari

1928.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

styrelseorgan. F. d. positionsartilleriregementets kasernbyggnad tillhör försvarsväsendet,

och det synes då rimligt att densamma icke avhändes försvarsväsendet,

om den bevisligen alltjämt erfordras för försvarsväsendet, om

också för annat ändamål än som kasern.

Chefen för marinstaben slutar med att avstyrka byggnadsstyrelsens förslag

till förläggning av statens historiska museum till f. d. positionsartilleriets

kasernområde i vad förslaget berör det område, varå kasernbyggnaden och

stallflyglarna mot Storgatan äro belägna, och hemställer att, efter om- och

tillbyggnad, måtte till sagda kasern förläggas marinens överstyrelseorgan

och till flyglarna statens sjökrigshistoriska samlingar eventuellt även sjöfartsmusei

samlingar. Beträffande kasernområdet i övrigt torde detsamma

kunna utnyttjas för annat välbehövligt ändamål, eventuellt för nybyggnad

åt statens historiska museum, eller ock reserveras.

I anslutning härtill hemställer chefen för marinstaben vidare om uppdrag

till byggnadsstyrelsen att i samråd med de marina myndigheterna verkställa

och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående omoch

tillbyggnad av f. d. positionsartilleriets kasern för marinmyndigheternas

behov, ävensom om de till kasernen hörande stallflyglarnas omdanande för

de sjökrigshistoriska samlingarna, eventuellt jämväl för sjöfartsmusei samlingar.

I detta sammanhang anhåller jag vidare att få anmäla vissa framställningar,

som inkommit till Kungl. Maj:t rörande beredande av utrymmen för

andra samlingar än dem, om vilka särskilda uttalanden gjorts företrädesvis

i byggnadsstyrelsens ovanberörda utredning av den 19 januari 1928.

I skrivelse den 3 februari 1928 har sålunda överintendenten och chefen

för nationalmuseum anfört bland annat följande:

Då det kommit till min kännedom, att riksantikvarien tillsammans med

byggnadsstyrelsen inför Kungl. Maj:t framlagt förslag om användningen

av de nu av positionsartilleriet disponerade kasernerna vid Storgatan för

museiändamål, i främsta rummet för statens historiska museum, och att

det i nämnda förslag ifrågasättes, att även andra offentliga samlingar än

de under vitterhetsakademiens inseende ställda skulle få disponera delar av

de förevarande lokalerna, får jag härmed inför Kungl. Maj:t framhålla,

att en av de till nationalmuseum hörande samlingarna, nämligen samlingen

av avgjutningar efter skulpturverk från äldre och nyare tid, nu är helt och

hållet hemlös. En beräkning av de utrymmen, som nationalmusei konstavdelning

skulle komma att få disponera inom den nuvarande museibyggnaden,

därest en gång statens historiska museum kommer att flyttas bort

därifrån, ger även vid handen, att för avgjutningssamlingen ej heller då

lämpligt eller tillräckligt utrymme där skulle finnas disponibelt.

Med den nuvarande placeringen av de till avgjutningssamlingen hörande

föremålen kan densamma icke på något sätt fylla de uppgifter, som avsetts

med densamma. Såväl ur den allmänna bildningens synpunkt som med

hänsyn till konstnärernas och andra konststuderandes behov av plastiskt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr !)8.

studiematerial måste återupprättandet och utställandet av avgjutningssamlingen

betecknas som eu kulturell nödvändighet, vars tillgodoseende i längden

icke kan uppskjutas utan allvarliga olägenheter.

I någon av de till positionsartilleriet hörande stallängorna finnas utrymmen,

soin säkerligen äro tillräckliga för en samling av detta slag. De fordringar,

som man har att uppställa i fråga om inredningen av samlingar av avgjutningar

äro icke så stora som annars när det gäller museibyggnader.

Det väsentliga är att salarna äro rymliga och vid belysta från högt placerade

ljuskällor. Dessa villkor torde jämförelsevis lätt kunna åstadkommas inom

de berörda stallbyggnaderna. Därför förefaller det mig som om de ovan

nämnda lokalerna skulle få en synnerligen lämplig användning som förvaringsort

för nationalmusei samling av gipsavgjutningar.

Nationalmuseichefen slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vid

de utredningar beträffande den framtida användningen av positionsartilleriets

kaserner, som kunde komma ifråga, även låta undersöka möjligheterna för

att bereda rum för nationalmusei samling av gipsavgjutningar i någon av

de på kasernområdet befintliga byggnaderna.

I en till vetenskapsakademien den 6 februari 1928 ingiven framställning

har vidare professor V. Carlheim-Gyllensköld anfört bland annat

följande:

Sedan akademien den 10 november 1926 beslutat att omedelbart eller,

om detta synes lämpligare, framdeles ingå till Kungl. Maj:t med framställning,

att lämplig lokal av staten ställdes till förfogande för museet för de

exakta vetenskapernas historia, så får jag härmed, då en möjlighet nu

yppar sig att få denna lokalfråga löst, anhålla att akademien ville göra

framställning i ärendet.

För det närvarande är akademien hänvisad för förvaring av dessa för

svenska vetenskapens historia ovärderliga föremål till flera olika lokaler av

delvis olämplig beskaffenhet, där de löpa fara att skadas och fördärvas genom

fukt och kyla — bland dem även föremål som överlåtits till akademien

ifrån flera av statens ämbetsverk, såsom generallantmäterikontoret och statskontoret,

eller skänkts till svenska staten av franska regeringen, av engelska

regeringen m. fl. Lämpligare lokaler för föremålens förvaring äro

därför en trängande nödvändighet.

Den möjlighet, som nu föreligger att av staten erhålla erforderligt utrymme

för samlingarnas förvaring och vård sammanhänger med statens

historiska museums byggnadsfråga. För det närvarande ligger under regeringens

behandling ett på dess uppdrag av byggnadsstyrelsen i samråd med

riksantikvarien utarbetat förslag till ordnande av statens historiska museums

byggnadsfråga, och synes en möjlighet yppa sig att i sammanhang härmed

få akademiens museums lokalfråga löst. I ifrågavarande förslag av byggnadsstyrelsen

och riksantikvarien hemställes, att regeringen ville för statens

historiska museums räkning anvisa huvuddelen av förra positionsartilleriregementets

kasernområde vid Narvavägen, varvid den gamla kasernbyggnaden

skulle innehålla bibliotek, arkiv och tjänstelokaler. Med tanke på

framtiden och denna institutions ständiga tillväxt måste reservutrvmmen

beräknas, och efter vad som meddelats av vederbörande, skulle, så vitt man

Framställning

från

vetenskaps

akademien

den 22

februari 1928.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

nu kan se, till eu början ett relativt stort parti av rummen i översta

våningen på kasernbyggnaden bliva disponibla för att användas för övriga

kulturminuesmärken, som kunna förlikas med historiska museets samlingar.

Då de hithörande föremål som akademien äger, ehuru kvalitativt av

största värde för den svenska vetenskapens historia, dock kvantitativt äro

av föga skrymmande beskaffenhet, låter det sig gott göra att samordna dem

med ett större kulturhistoriskt museums samlingar, och icke minst statens

historiska museums. Sådant har även flerestädes i utlandet skett, såsom i

London, där de vetenskapliga samlingarna i Science Museum till för kort

tid sedan varit förenade med statens konstsamlingar i South Kensingtonmuseet

(dekorativa konster, orientaliska samlingar, tavelgalleri); eller i Paris,

där de till stor del från franska vetenskapsakademien härstammande samlingarna

i Conservatoire des Arts et Métiers äro inrymda i samma byggnad

som samlingarna av vävnadskonst, keramik, porsliner, emaljer, etc.; i

Nurnberg, där dess enastående dyrbara samlingar av vetenskapliga instrument,

glober och ur utgöra en del av nationalmuseets skatter (Germanisches

Museum) bredvid tavelgalleriet, skulpturerna och de arkeologiska samlingarna.

Detsamma är förhållandet i Dresden, där den från de gamla sachsiska

kurfurstarne härstammande Matematisch-Physikalischer Salon är inrymd i

västra flygeln av kurfurst August den starkes slott Zwinger, som även inrymmer

Dresdens berömda målningsgalleri, och därjämte bland annat statens

förhistoriska samlingar.

Vetenskapsakademiens museum skulle även vara den naturliga platsen för

att samla och bevara äldre vetenskapliga föremål från sådana institutioner

som mynt- och justeringsverket, rikets allmänna kartverk, nordiska museet,

och statens historiska museum, under förutsättning att en betryggande plats

kunde beredas för dem genom statens försorg. Ifrågavarande institutioner

hava även samtliga uttalat sig för önskvärdheten att så kunde ske.

Under hänvisning till ovanstående får jag härmed hemställa att akademien

behagade ingå till Kungl. Maj:t med hemställan att, därest byggnadsstyrelsens

och riksantikvariens förslag till upplåtande av f. d. positionsartilleriets

kasernområde åt statens historiska museum skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall,

lämplig lokal för vetenskapsakademiens museum för de exakta vetenskapernas

historia måtte beredas i något av de reservutrymmen, som i den

gamla kasernbyggnaden till en början komma att bliva disponibla.

Med överlämnande av ifrågavarande framställning hemställer därefter

vetenskapsakademien i skrivelse den 22 februari 1928 dels att, därest av

byggnadsstyrelsen och riksantikvarien väckt förslag till upplåtande av före

detta positionsartilleriets kasernområde åt statens historiska museum skulle

vinna Kungl. Maj:ts bifall, lämplig lokal för museet för de exakta vetenskapernas

historia måtte beredas i något av de reservutrymmen, som i den

gamla kasernbyggnaden till en början komme att bliva disponibla, dels att,

för den händelse nyssnämnda ansökan av någon anledning ej skulle kunna

bifallas, det vid avgörande av eu ännu på Kungl. Maj:ts prövning beroende

ansökan om upplåtelse för ett tekniskt museum av lokal i livregementets

dragoners f. d. kasern å Ladugårdsgärdet måtte tagas under övervägande,

huruvida provisorisk lokal i sistbemälda kasern kunde beredas museet för

de exakta vetenskapernas historia.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Emot detta akademiens beslut anmäldes reservation av professor CarlheimGyllensköld,

som framhöll, att de föreslagna lokalerna på före detta livregementets

dragoners kasernområde i sitt nuvarande skick voro fullkomligt

odugliga för förvaring och utställande av vetenskapsakademiens samlingar

och först kunde bliva lämpliga härtill efter en grundlig och kostsam ombyggnad,

varom frågan befunne sig i ett outrett skick. Vetenskapsakademiens

hemställan om eventuell upplåtelse av plats för sina samlingar i dessa

lokaler syntes hava föga fog för sig.

Det ärende, jag nu går att underställa Kungl. Maj ds prövning, åsyftar

närmast att vinna de erforderliga förutsättningarna för lösande av en byggnadsfråga,

som torde kunna betraktas såsom en av de mest angelägna och

trängande av de större nybyggnadsfrågor, som för närvarande ligga under

ecklesiastikdepartementets prövning. Om de svårigheter, med vilka statens

historiska museum under förhandenvarande förhållanden har att kämpa, och

om betydelsen av en snar ändring härutinnan genom beredande av gynnsammare

betiugelser för museets verksamhet, torde de av myndigheterna

avgivna yttrandena bära fullgott vittnesbörd.

Jag vill för egen del allenast erinra om den utomordentligt starka utveckling,

som under de senaste årtiondena ägt rum inom fornforskningens och

över huvud inom kulturminnesforskningens vidsträckta områden, en utveckling,

som staten i rikt mått befordrat och alltjämt verksamt understöder.

Den ledande ställning inom hithörande områden, som vårt land genom

geniala forskare såsom Montelius vunnit, intager landet alltjämt, och det

syne3 mig vara eu förpliktelse för vår generation att söka bibehålla densamma.

Det vetenskapliga materialet är hos oss osedvanligt rikt, det ökas

alltjämt genom nya fynd, nya rön och iakttagelser göras ständigt, den

vetenskapliga problemställningen ändras och förnyas och alla folklagers intressen

hava mer och mer väckts för hithörande frågor. Det förefaller självfallet

att den yttre ram, man för omkring 70 år sedan tänkte sig för historiska

museets och dithörande institutioners samlingar, ej kan motsvara det

behov, som den senare tidens utveckling skapat.

Härtill kommer vidare en omständighet, som jag anser mig böra med

styrka framhålla. Den tid är längesedan förbi, då museerna, såväl de naturvetenskapliga

som de humanistiska, voro naturalie- och konstkabinett, avsedda

för ett fåtal invigda och för allmänheten tjänande allenast behovet

av att tillfredsställa ett tillfälligt kuriositetsintresse. De moderna museerna

hava i alla länder utvecklats till självständiga vetenskapliga forskningsinstitut

med det dubbla ändamålet att utgöra såväl centralhärdar för vetenskapliga

undersökningar som folkliga bildningsanstalter. I särskilt denna sistnämnda

egenskap hava museerna en utomordentligt betydelsefull uppgift att fylla,

en uppgift, som synes mig böra på allt sätt stödjas och befrämjas från stats
-

Departe
mentschefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

makternas sida. Nationalmuseum har sedan åtskilliga år med framgång

bedrivit en dylik verksamhet, och uppgiften är ej heller främmande för naturhistoriska

riksmuseet. Beträffande historiska museet med dess enastående samlingar

har allaredan en början gjorts, och detta museum äger också i sitt

rika åskådningsmateriel de mest gynnsamma förutsättningar att kunna bliva

en folklig bildningsanstalt med uppgift att för alla sprida kunskap och

vetande om vårt lands utvecklingshistoria inom olika områden. Men dessa

krav kan museet givetvis icke på ett tillfredsställande sätt fylla med de

lokala förhållanden, som för närvarande råda.

Jag finner därför eu snar lösning av historiska museets byggnadsfråga

vara eu synnerligen viktig angelägenhet, som icke längre tål uppskov. Det

må jämväl erinras därom, att härmed även möjligheter skulle beredas att

erhålla en välbehövlig utökning av nationalmuseums lokaler.

Den frågan uppställer sig därefter, hur denna byggnadsfråga lämpligen

bör lösas, eller med andra ord, var en nybyggnad för historiska museet

lämpligen bör förläggas. Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse,

hava under årens lopp ett flertal områden varit föremål för prövning och

diskussion. På sistone och då möjligheten uppkommit att kunna för ändamålet

förvärva förutvarande positionsartilleriregementets kasern med tillhörande

tomt, har en till synes enhällig opinion från fackmyndigheternas

sida uttalat sig till förmån för sistnämnda område. I betraktande av de av

byggnadsstyrelsen anförda skälen har jag också funnit detta område vara

det, som skulle erbjuda den bästa lösningen av museets byggnadsfråga.

Från de militära myndigheternas sida hava visserligen vissa gensagor

yppats mot den ifrågasatta tomtdispositionen. Jag har dock, efter samråd

med chefen för försvarsdepartementet, funnit, att försvarsväsendets lokalbehov

torde kunna tillgodoses på för statsverket betydligt fördelaktigare

villkor och därför icke böra stå hindrande i vägen, då det gäller det slutliga

lösandet av en kulturell fråga av de mått som den nu föreliggande.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse, representerar positionsartilleriregementets

tomt onekligen ett högt betydande värde. Man har räknat

med att en försäljning av tomtområdet i dess helhet skulle inbringa

3,846,400 kronor. Detta framkallar tanken, huruvida det vore ekonomiskt

klokt att nu för musei- och andra statsändamål reservera hela detta område

eller man borde, såsom byggnadsstyrelsen tänkt sig, avsöndra och försälja

den del av tomten, som icke skulle behöva disponeras för historiska museets

räkning, d. v. s. det område, som begränsas av Storgatan, Styrmansgatan,

Linnégatan och en tänkt förlängning av Grevmagnigatan. Detta område

skulle enligt byggnadsstyrelsens beräkning vid en försäljning för bostadsändamål

inbringa ett belopp av 1,800,000 kronor. Emellertid anser jag det

vara tveksamt, huruvida det är med statens fördel förenligt att nu avsöndra

och avhända sig någon del av detta område.

Statsverkets behov av byggnader för de till huvudstaden förlagda stats
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 08.

institutionerna har, såsom torde vara nogsamt bekant, ökats år från år.

För statsverkets räkning hava i stadens centralare delar måst under de senaste

årtiondena förvärvas fastigheter i synnerligen stor omfattning. Även för

framtiden bör man räkna med, att tid efter annan behov uppstå av ytterligare

tomtområden inom stadens centralare delar för statliga ändamål. Det

sj nes därför förtänksamt att städse hålla eu tillräckligt stor reserv av mark,

lämpad för tillgodoseende av framtida byggnadsbehov. Just på grund av att

detta föihållande icke i tillräcklig grad beaktats under eu tidigare period, har

det blivit nödvändigt att under senare tid i så stor utsträckning, som skett,

anskaffa nya fastigheter till alltjämt stigande priser. Ett klokt förutseende

tarvar därför, att man åtminstone ej numera upprepar tidigare felgrepp att

försälja välbelägna statens tomter eller med andra ord, att man tillser, att

statsverket icke avhändes den markreserv, som ännu finnes kvar inom

stadens centralare delar. Därvid bör också hållas i minnet, att ju större

det reserverade tomtkomplexet är, desto mer värdefullt är det i kronans

hand. Förutom att ett större tomtkomplex oftast kan antagas lämna

bättre möjligheter än ett mindre till en ekonomisk och ur andra synpunkter

rationell bebyggelse, så representerar det större komplexet just som reserv

ett större värde, därigenom att till förläggning å detsamma kan ifrågakomma

ett vida större antal olika institutioner, än vad fallet skulle vara

beträffande ett mindre tomtkomplex. Byggnadssakkunniga hava också upprepade

gånger i sitt betänkande framhållit angelägenheten av, att staten i

sin hand behåller sådana markkomplex, som omfatta hela kvarter av större

omfattning, samt att man om möjligt söker förvärva sådana enskilda tillhöriga

fastigheter, som äro belägna inom kvarter, där kronan redan äger

en eller flera tomter. För en rationell statens fastighetsförvaltning i allmänhet

framstår det alltså såsom ganska betänkligt att avhända sig någon

del av positionsartilleriregementets kasernområde.

Jag vill emellertid icke underlåta att i detta sammanhang erinra om två

större och redan aktuella byggnadsfrågor, som vila på detta departements

handläggning, nämligen nybyggnader för etnografiska museet och riksarkivet,

vilka frågor icke kunna undanskjutas alltför länge. Dessutom

torde förtjäna att påpekas, att livrustkammaren arbetar under synnerligen

svåra lokala förhallanden. Förslag hava vidare dels i mgivna framställningar,

dels i den allmänna diskussionen framkommit om skapandet av

ett skulpturgalleri, ett konstindustrimuseum, ett museum för levande modern

konst, ett museum för de tekniska vetenskapernas historia m. m. Även om

eu lösning av alla dessa frågor givetvis i mångt och mycket hör framtiden

till, kunna dock förhållanden inträffa, som aktualisera ett eller annat av

dessa spörsmål, och det synes mig därför oklokt att nu genom avstående

av för dylika ändamal lämplig tomtmark försvåra en ändamålsenlig förläggning

av en framdeles måhända önsklig institution eller museibyggnad. När

staten äger mark, lämplig att användas för befrämjande av kulturföretag

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 79 häft. (Nr 98). 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

av den vikt det här gäller, torde för övrigt synpunkten av markens värde

ej få tillerkännas avgörande betydelse. Denna uppfattning har vid flera

tillfällen förut av staten gjorts gällande liksom även av Stockholms stad i

avseende å staden tillhörig mark, och jag kan ej finna annat, än att denna

grundsats även i det föreliggande fallet bör hava sin fulla tillämpning.

Ett särskilt skäl att åtminstone icke för närvarande skrida till försäljning

av någon del av positionsartilleriregementets kasernområde torde dessutom

ligga däri, att i följd av det mellan kronan och Stockholms stad under fjolåret

träffade Ladugårdsgärdesavtalet ävensom stadens egna exploateringsplaner,

utbudet av tomter i Stockholm måste förväntas bliva synnerligen

stort under de närmaste årtiondena. För kronan torde det därför vara angeläget

att icke belasta tomtraarknaden genom utbud av tomter även i andra

delar av staden än Ladugårdsgärdet.

På grund av vad ovan anförts, anser jag starka skäl föreligga för ett

utverkande av riksdagens medgivande till att det av förutvarande positionsartilleriregementet

disponerade markkomplexet må i sin helhet frånsett

vad som oundgängligen erfordras till gatumark — reserveras dels för statens

historiska museum, övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda

institutioner samt akademien själv, dels ock för andra statliga museer och

kulturella institutioner eller ock statsinstitutioner i övrigt, vilka enligt stats

makternas beslut må komma att framdeles förläggas till byggnader å nu

ifrågavarande tomtkomplex.

På sätt här ovan (sid. 7) erinrats förelåg i början av 1890-talet fråga

om försäljning av nu ifrågavarande utav hästgardet dittills disponerade

kasernområde. Efter förhandlingar mellan kronans och stadens vederbörande

myndigheter upprättades år 1890 ett förslag till ändrad stadsplan för området,

som därvid förutsattes skola uppdelas i flera kvarter med mellanliggande

gator. Genom beslut den 26 januari 1891 godkände Stockholms

stadsfullmäktige för sin del nämnda stadsplaneförslag ävensom förslag till

överenskommelse mellan kronan och staden rörande villkor för samma stadsplans

genomförande. Efter det 1892 års riksdag därtill lämnat sitt bifall,

fastställde Kungl. Maj:t den 27 maj 1892 berörda stadsplaneförslag samt

uppdrog åt arméförvaltningen att med staden sluta avtal om stadsplanens

genomförande på de villkor, vilka stadsfullmäktige härför uppställt och riksdagen

samt Kungl. Maj:t godkänt.

Dylikt avtal träffades den 11 april—24 oktober 1894 mellan arméförvaltningen,

å Kungl. Maj:ts och kronans, samt Stockholms stads drätselnämnd,

å stadens vägnar. Avtalet innefattade bland annat, att kronan åt staden

överlät äganderätten till de delar av kasernområdet, som enligt stadsplanen

skulle utläggas till gata, ävensom viss annan utanför sagda kasernområde

belägen, men kronan tillhörig mark, som skulle utläggas till Storgatan,

varemot staden å sin sida till kronan avstod äganderätten till viss stadens

mark, som skulle med kronans mark ingå i de nybildade kvarteren. Arealen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

mark, som kronan alltså avstod till staden, var 10,067,3 kvadratmeter och

arealen av den mark staden avstod (ill kronan 440 kvadratmeter. Iordningställandet

av gatumarkon skulle åligga kronan. I avtalet stadgades

vidare, att de av kronan till staden överlåtna områdena skulle »till staden

överlämnas i den mån kungl. Livgardets till häst nuvarande kasernetablissement

varder utrymt och de å ifrågavarande platser uppförda byggnader

bliva för kronan obehövliga och nedrivna».

Till staden har alltså genom sagda avtal överlåtits de delar av kasern

området, vilka enligt nu gällande stadsplan skola utläggas till Grevmagni

och Torstenssonsgatornas förlängning genom kasernområdet ävensom till

breddning av Styrmans- och Storgatorna. I Grevmagnigatans berörda förlängning

ingår därjämte eu »gatudessein», vilken ansetts tillhöra staden

sedan gammalt men är intagen till kasernområdet.

Staden, som förvärvat lagfart å de sålunda överlåtna gatuoinrådena, äger

emellertid i enlighet med det ovan anförda icke rätt att tillträda gatumarken

torr än »kasernetablissementet varder utrymt» och å området »uppförda

byggnader bliva för kronan obehövliga och nedrivna».

Av byggnaderna är huvudbyggnaden uppförd tvärs över den mark, som

enligt stadsplanen skulle utläggas till Torstenssonsgatan samt de båda stallflyglarna

delvis å mark, som enligt stadsplanen skulle utläggas till Storoch

Grevmagnigatorna. Även en del andra byggnader äro delvis belägna

å sådan mark, som enligt nu gällande stadsplan skulle utläggas till gata.

I detta sammanhang torde böra erinras om att, enligt 7 § i lagen den

12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, nybyggnad icke må företagas å

mark, som enligt gällande stadsplan ingår i gata.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 mars 1928 hava Stockholms stads

dåvarande delegerade för underhandlingar med kronans fastighetskommission

av år 1925 anfört bland annat följande.

Rörande dispositionen av här ifrågavarande kasernområde, vilket senast

använts av positionsartilleriregementet, har numera förekommit följande. I

skrivelse den 28 oktober 1927 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

har den s. k. kasernkommittén föreslagit, att — då området ifråga

icke längre vore för positionsartilleriet behövligt — den del av området,

varå kasernen och stallflyglarna mot Storgatan äro belägna, skulle avskiljas

såsom ett särskilt kvarter och utnyttjas såsom lokaler för marinens

överstyrelse. I övrigt skulle kasernområdet bliva föremål för försäljning.

Denna kasernbyggnadskommitténs framställning har jämlikt remiss den 3

november 1927 överlämnats till överståthållarämbetet, som lämnat stadsfullmäktige

tillfälle att i den ordning, som stadgas i kungörelsen den 31

augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling av förslag till

stadsplan och tomtindelning, yttra sig i vad ärendet avser ändring i den

fastställda stadsplanen.

Därefter har byggnadsstyrelsen i framställning den 19 januari 1928 hemställt,

att vad kasernkommittén föreslagit beträffande kasernområdet icke

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds proposition Nr 98.

måtte vinna bifall, att kasernbyggnaden jämte huvuddelen av kasernområdet

måtte reserveras för statens historiska museum, samt att användningen av

området i övrigt måtte bliva föremål för närmare utredning.

I samråd mellan stadens stadsplanekontor och byggnadsstyrelsen har förslag

uppgjorts till ändrad stadsplan för området, i huvudsak innefattande

en igenläggning av Torstenssonsgatans förlängning genom kvarteret samt

sådan jämkning av läget för den förlängda Grevmagnigatan, att den västra

stallbyggnaden icke kommer att, såsom enligt 1892 års stadsplan är fallet,

delvis vara belägen å gatumark. Stadsplaneförslaget har i stadgad ordning

hållits för allmänheten för granskning tillgängligt. Härvid har advokatfiskalsämbetet

vid kammarkollegium i framställning till byggnadsnämnden

yrkat, att stadsplaneförslaget måtte förklaras vilande i avbidan på lösningen

av frågan om kasernområdets blivande disposition, i vilken fråga, såsom av

ovanstående redogörelse framgår, olika förslag föreligga, och som alltså

måste anses oavgjord.

I anledning av vad sålunda förekommit och då det under alla förhållanden

torde kunna förutsättas, att av de år 1892 genom kvarteret framdragna

gatorna Torstenssonsgatan i sin helhet och Grevmagnigatan till viss del

komina att igenläggas och återgå till kvartersmark, få stadens förhandlingsdelegerade

— till vilka detta ärende numera överlämnats — härmed förklara

sig villiga att hos stadsfullmäktige tillstyrka, att staden å kronan överlåter

äganderätten till marken i Torstenssonsgatans förlängning samt den

staden tillhöriga gatumark i övrigt, som kan komma att ingå i byggnadskvarter

enligt ny stadsplan, ävensom att staden lämnar sin medverkan till

den stadsplanereglering av kasernområdet i dess helhet, som med hänsyn

till kronans behov och andra omständigheter kan befinnas lämplig. Delegerade

förutsätta därvid givetvis, att denna stadsplanereglering genomföres

enligt enahanda grunder, som år 1892 godkändes.

I avgivna yttranden hava kronans fastighetskommission och byggnadsstyrelsen

tillstyrkt godtagande av det från stadens sida sålunda gjorda erbjudandet.

I enlighet med fastighetskommissionens och byggnadsstyrelsens förslag

har Kungl. Maj:t därefter med hänsyn till det nuvarande läget av spörsmålet

om ovanberörda kasernområdes användning anbefallt överståthållarämbetet

bringa till stadsfullmäktiges kännedom, att yttrande från stadsfullmäktige

i anledning av förenämnda remiss den 3 november 1927 å kasernkommitténs

förslag rörande kasernbyggnadernas och kasernområdets disposition

icke för närvarande är erforderligt.

Därest riksdagen nu godtager föreliggande förslag rörande dispositionen

av positionsartilleriregementets kasernetablissement, lära underhandlingar böra

inledas med Stockholms stad om härav betingade, av stadens representanter

i deras ovanberörda skrivelse den 19 mars 1928 i princip redan medgivna

ändringar av 1892 års stadsplan för området jämte överförande å kronan

av äganderätten till den gatumark, som enligt blivande stadsplan för området

må komma att ingå i byggnadskvarter. I den mån delar av det

nuvarande kasernområdet emellertid enligt den förutsatta nya stadsplanen

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 98.

skullo komma att utläggas till gata eller allmän plats, lär beträffande dessa

gatudelars iordningställande m. m. böra gälla, vad som i sådant hänseende

linnes stadgat i 1894 års avtal, detta alldeles oavsett huruvida ifrågavarande

mark jämväl enligt 1892 års stadsplan skulle utläggas till gata eller ej.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, skulle, därest ifrågavarande

tomtområde bleve disponerat för historiska museets räkning, den nuvarande

kasernbyggnaden efter vissa omändringsarbeten vara väl lämpade för ändamål,

om vilka nu är fråga. Huvudbyggnadens kulturhistoriska värde talar ock

för ett pietetsfullt bevarande av densamma. Vidare skulle för själva museisamlingarnas

utställande uppföras en nybyggnad bakom den nuvarande

kasernbyggnaden. Dessa omfattande ändrings- och ny byggnadsarbeten tarva

uppenbarligen noggranna förberedelser, och i händelse av riksdagens bifall

till förslaget i tomtfrågan synes mig Kungl. Maj:t sedermera böra uppdraga

åt byggnadsstyrelsen att anordna en arkitekttävlan om förslagsritniDgar till

ifrågavarande ändrings- och nybyggnadsarbeten för statens historiska museum,

vitterhetsakademien och övriga under akademien ställda statssamlingar. För

detta ändamål jämte uppgörande av detaljritningar m. m. erfordras emellertid

anslagsmedel, beräknade till 40,000 kronor. Vad beträffar själva byggnadsarbetena,

betinga dessa ett betydande belopp, av b}’ggnadsstyrelsen

approximativt beräknat till 3,500,000 kronor. Frågan härom tarvar givetvis en

ingående prövning, ej minst ur synpunkten att kunna begränsa kostnaderna,

och jag vill redan nu framhålla, att en lösning av museets förläggningsfråga

icke är bindande för tidpunkten för ett eventuellt beslut av Kungl.

Maj:t och riksdagen angående byggnadsarbetenas igångsättande,

Beträffande dispositionen av stallflyglarna kunna givetvis olika förslag

tänkas. Det synes mig lämpligt att byggnadsstyrelsen även härutinnan

beredes tillfälle att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag. Jag vill nu

endast erinra därom, att för den händelse de nu i f. d. Östermalmsfängelsets

lokaler befintliga delarna av såväl historiska museets som riksarkivets samlingar

varda överförda till byggnader på nu ifrågavarande tomtområde,

nämnda fängelsebyggnad jämte tillhörande tomt blir disponibel för andra

statsändamål. Frågan om en försäljning av detta sistnämnda område, vilket

bör representera ett ej oväsentligt värde, lärer då framdeles kunna upptagas

till omprövning.

\idare

f. d. positionsartilleriregementets kaserner med tillhörande område synas

böra från och med den 1 juli 1929 överflyttas från de militära myndigheterna

och ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning.

Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj.t täcktes föreslå riksdagen att

dels medgiva, att det av förutvarande positionsartilleriregementet

hittills disponerade kasernområdet jämte den

därå befintliga kasernbyggnaden samt tillhörande stallflyglar

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 79 häft. (Nr 98.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

må — under förutsättning av sådana ändringar i den för

området nu gällande stadsplanen, som jag ovan angivit —

reserveras för statens historiska museum, vitterhetsakademien

och andra under nämnda akademi ställda statssamlingar

ävensom för andra statliga museer och kulturella institutioner

eller ock statsinstitutioner i övrigt, vilka enligt Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut må komma att framdeles förläggas

till byggnader å ifrågavarande tomtkomplex;

dels ock för utlysande av arkitekttävlan om förslagsritningar

till sådana ändrings- och nybyggnadsarbeten, som äro

erforderliga för en förflyttning av statens historiska museum

och övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar

till ifrågavarande område, ävensom för uppgörande

av detalj ritningar i samma hänseende m. m. för budgetåret

1929/1930 under riksstatens åttonde huvudtitel anvisa ett

extra reservationsanslag av...........kronor 40,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kuugl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Vid protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1929, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av nybyggnad för statens historiska museum och övriga under vit s. 1 i texten
  2. SU 1929:95 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av nybyggnad för statens historiska museum och övriga under vitterhetsakademi s. 1 i texten