Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag orri församling sstyrelse rn. m

1930-01-31 · 245 sidor, varav 218 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 218 av 245 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:100, Med förslag till lag orri församling sstyrelse rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag orri församling sstyrelse rn. m.; given Stockholms

slott den 31 januari 1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om församlingsstyrelse;

2) lag örn församlingsstyrelse i Stockholm;

3) lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m.; samt

4) lag örn skolstyrelse i vissa kommuner.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 870 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

F. 1: 1—2.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Förslag

till

Lag om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ I
Varje

territoriell församling äger att själv, efter vad i denna lag närmare

bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrkliga angelägenheter samt

folk- och fortsättningsskoleväsendet i församlingen, såvitt icke handhavandet

därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

Två eller flera församlingar eller delar av skilda församlingar må för vården

örn de i denna lag avsedda angelägenheterna eller vissa av dem förenas till en

kyrklig samfällighet. Beträffande sådan samfällighet skall med avseende å

vården örn gemensamma angelägenheter, i den mån ej annat är föreskrivet, i

tillämpliga delar gälla vad i denna lag stadgas om församling. Ingår församling

i kyrklig samfällighet omfattande alla i denna lag avsedda angelägenheter,

äger vad i första stycket stadgas icke tillämpning å församlingen. Örn bildande

av kyrklig samfällighet förordnar Konungen. Dylikt förordnande må ej meddelas,

med mindre församlingarna samtyckt därtill eller åtgärden finnes vara

påkallad av betydande allmänt behov.

Där Konungen förordnat, att för vården örn folk- och fortsättningsskoleväsendet

församling skall vara delad i skilda skoldistrikt, gäller örn sådant

skoldistrikt i avseende å vården örn nämnda angelägenhet vad i denna lag är

stadgat örn församling.

Angående vården örn folk- och fortsättningsskoleväsendet i vissa kommuner

är särskilt stadgat.

§ 2.

Med kyrkliga angelägenheter samt ärenden rörande folk- och fortsättningsskoleväsendet

avses i denna lag frågor örn:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) åtgärder till främjande av församlingsvården;

c) folk- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter, däri

inbegripet skolbibliotek;

d) upprättande och underhåll av församlingen tillhörigt folkbibliotek (församlingsbibliotek);
e)

tillsättande och avskedande av lärare vid folk- och fortsättningsskolor,

organister, kyrkosångare, klockare och andra kyrkobetjänte;

f) prästerskapets, skollärares och kyrkobetjäntes löneförmåner;

g) kyrkomedels användande;

s. 3 Kontrollera mot PDF

F. 1: 2-5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 3

}i) hushållning med och vård om kyrkans och församlingens egendom;

i) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, församlingshus,

skolhus, lokal för församlingsbibliotek samt boställen för prästerskap, skollärare

och kyrkobetjante;

j) avgifter till kyrka och skola jämte dithörande anstalter samt till församlingsbibliotek

;

k) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

l) anskaffande och ordnande av begravningsplats samt avgifter för gravplatser

och för begagnande av kyrkklockor och annan kyrkans egendom.

§ 3.

Församlings beslutanderätt utövas å kyrkostämma eller av kyrkofullmäktige.

• ‘ .y?::

I ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar, vilka icke utgöra

en kyrklig samfällighet, utövas beslutanderätten å gemensam kyrkostämma

med församlingarna.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse

eller biblioteksstyrelse eller de andra styrelser, nämnder eller personer,

som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

§ 4.

I församling med mera än 3,000 invånare skall den församlingen tillkommande

beslutanderätten, med de undantag varom förmäles i § 5, uppdragas åt

kyrkofullmäktige.

Har församlingens invånarantal nedgått till 3,000 eller därunder, skall beslutanderätten

fortfarande utövas av kyrkofullmäktige, därest icke kyrkostämman

annorlunda besluter.

Församling med 3,000 invånare eller därunder äger åt kyrkofullmäktige uppdraga

beslutanderätt, som avses i första stycket. Förslag örn upphävande av

sådant beslut må icke väckas förrän fyra kalenderår förflutit sedan kyrkofullmäktige

trädde i verksamhet och skall, örn det godkännes, tillämpas från utgången

av det kalenderår, varunder godkännandet vunnit laga kraft.

Beslut örn införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige skall ofördröjligen

anmälas hos länsstyrelsen och domkapitlet.

§ 5.

Finnas kyrkofullmäktige, inskränkes kyrkostämmans befattning till följande

ärenden, nämligen:

a) ärenden, för vilkas avgörande gälla särskilda bestämmelser örn rösträtt;

b) ärenden, som avses i 9 och 10 §§ i lagen den 9 december 1910 örn reglering

av prästerskapets avlöning;

c) ärenden, som jämlikt § 3 andra stycket skola handläggas å gemensam

kyrkostämma med två eller flera församlingar;

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 1: 5—6,

2: 1—2.

4 Kungl. Majds proposition nr 100.

d) frågor om införande och avskaffande av kyrkofullmäktige samt örn

kyrkofullmäktiges antal;

e) frågor om ställe för kyrkostämma och örn sättet för stämmas kungörande;

samt

f) tillsättande av lärarbefattning, med vilken är förenad organist- eller

klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, så ock tillsättande

i annat fall av organist-, kyrkosångar- eller klockarbefattning.

I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, äger kyrkostämman utöva

församlingens beslutanderätt i alla dess angelägenheter.

§ 6.

Erfordras särskilda föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende

å kyrklig samfällighet eller beträffande handläggning av ärenden, som äro

gemensamma för två eller flera församlingar, vilka icke utgöra dylik samfällighet,

meddelas sådana föreskrifter av Konungen.

§ 7.

Yad i denna lag stadgas skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jämväl för icke territoriell församling, örn församlingen önskar det. I annat

fall följes den ordning, som förut varit övlig.

§ 8.

Denna lag äger icke avseende å församling i Stockholm.

Kap. 2. Om kyrkostämma.

§ I
Rättighet

att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer

på landet den som är röstberättigad å kommunalstämma och i stad den som äger

rösträtt å allmän rådstuga.

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare; eller

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Den som är medlem av icke territoriell församling äger ej rösträtt å kyrkostämma

i annan församling.

I ärende, som förutsätter avgifter, vilka enligt gällande författning skola

utgå endast av i mantal satt jord eller av annan fastighet, må ej andra deltaga

än de som innehava sådan jord eller fastighet.

Att den som är redovisningsskyldig till församlingen ej må deltaga i vissa

ärenden, stadgas i kap. 5 § 5 andra stycket.

§ 2.

I avseende å utövning av rösträtt å kyrkostämma och sådan rätts överlåtande

till annan person skall vad som är stadgat för kommunalstämma på

landet och allmän rådstuga i stad äga motsvarande tillämpning.

Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stadgas

i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

s. 5 Kontrollera mot PDF

F. 2: 3—4.

Kungl. Majus proposition nr 100.

5

§ 3.

Å kyrkostämma äger inom församlingen tjänstgörande präst, ändå att

han icke är röstberättigad, att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

§ 4.

Mom. 1. Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den präst inom

församlingen, som kyrkoherden utser, eller, då någon därtill ej är utsedd, den

präst, som är kyrkoherden närmast i ämbetet, är ordförande i kyrkostämman.

I annex- eller kapellförsamling med särskilt anställd präst är denne eller den

hans tjänst förestår ordförande i kyrkostämman, när kyrkoherden eller den

hans ämbete förvaltar ej är tillstädes.

Utgöra församlingar tillhörande olika pastorat eller delar av sådana församlingar

en kyrklig samfällighet, förordnar domkapitlet en av församlingarnas

kyrkoherdar eller annan inom någon av församlingarna tjänstgörande präst att

vara ordförande i kyrkostämman för samfälligheten och en annan sådan präst

att vid hinder för honom föra ordet. Vad sålunda stadgas skall ock gälla, där

eljest församlingar tillhörande olika pastorat skola sammanträda till gemensam

kyrkostämma.

Ilar domkapitlet förordnat kontraktsprost eller annan präst att hålla kyrkostämma,

är han ordförande i stämman.

Mom. 2. Finnes ej någon, som enligt vad i mom. 1 är sagt skall vara ordförande,

föres ordet av den som församlingen därtill utsett. Sådan ersättare

må utses för fyra kalenderår bland de röstberättigade, som äro boende inom

församlingen och uppnått tjugufem års ålder.

Ersättare kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd,

som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra

sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara ersättare än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av kyrkostämman; eller

e) vid valet den som efter de fyra senaste årens tjänstgöring såsom ersättare

är i ordning att avgå därifrån.

Finnas kyrkofullmäktige, är den som utsetts till ersättare för fullmäktiges

ordförande ersättare jämväl för ordföranden i kyrkostämman.

Skall vid gemensam kyrkostämma med två eller flera församlingar, vilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

F. 2: 4-8.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

icke utgöra en kyrklig samfällighet, ordet föras av ersättare, skall den till

levnadsåren äldste av de vid stämman närvarande ersättarna vara ordförande.

§ 5.

Kyrkostämma skall hållas i sockenstuga, församlingshus eller kyrka eller å

annat ställe, som för sådant ändamål blivit av stämman särskilt bestämt.

§ 6.

Morn. 1. I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, skola årligen tre

ordinarie kyrkostämmor hållas:

en före utgången av maj månad för besluts fattande i anledning av berättelsen

örn föregående årets räkenskaper och förvaltning;

en i oktober månad för fastställande av utgifts- och inkomststat för kyrka

och skola samt församlingsbibliotek; samt

en före utgången av december månad för anställande av val till de befattningar

inom församlingen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer

och revisorssuppleanter.

Den tredje ordinarie kyrkostämman under året må beträffande ordinarie

kyrkostämma eller kyrkostämmor under nästföljande år besluta, å vilken dag

sådan stämma skall hållas eller huruvida stämma skall hållas å sön- eller helgdag.

Mom. 2. Extra kyrkostämma hålles, när länsstyrelsen eller domkapitlet

därom förordnar eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen,

kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse sådant

äskar eller ordföranden finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å kyrkostämma, äger för uppgivet ärende begära

sådan stämmas hållande. Lämnas dylik framställning av ordföranden utan

avseende, skall han, örn det begäres, meddela sitt beslut skriftligen med skälen

därtill, över sådant beslut äger sökanden på sätt i kap. 6 § 3 sägs anföra

besvär hos länsstyrelsen eller domkapitlet; och skall därvid besvärstiden räknas

från dagen, då sökanden erhöll del av beslutet. Mot länsstyrelsens eller domkapitlets

beslut må talan ej föras.

§ 7.

I församling, där kyrkofullmäktige finnas, skall kyrkostämma hållas, när

det finnes erforderligt för behandling av ärende, i vilket beslutanderätten är

förbehållen stämman. Beträffande sådan stämma skola föreskrifterna i § 6

mom. 2 äga motsvarande tillämpning.

§ 8.

Kungörelse örn kyrkostämma utfärdas av ordföranden eller, vid hinder för

honom, av ersättaren och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och

överläggningsämne för stämman.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i kyrkan fjorton dagar eller minst

en vecka före stämman. Är kyrkostämma utsatt till dag, då gudstjänst tidigare

hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 2: 6-10.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. <

skyndsam handläggning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes,

må kyrkostämma hållas efter kortare kungörelsetid och även samma

dag den blivit pålyst; dock må ej å sådan stämma beslut fattas örn utgift eller

anskaffande av medel därtill eller avhändande av församlingen tillhörig egendom

eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslas a plats eller

platser inom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet bestämt.

Tillkännagivande örn tid och ställe för kyrkostämma bör ock, där kyrkostämman

icke med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster

annorlunda beslutit, införas i en eller flera ortstidningar, såvida ej beträffande

stämma för ärende, som fordrar skyndsam handläggning, hinder däremot möter.

Kyrkostämman besluter, i vilken eller vilka tidningar sådant tillkännagivande

skall införas, därvid sådana tidningar böra väljas, som genom spridning inom

olika grupper av församlingens medlemmar bringa tillkännagivandet till de

flestas kännedom. Har vid fattandet av sistnämnda beslut förslag örn tillkännagivandets

införande i annan ortstidning än de salunda beslutade varit

under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen

deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning. Tillkännagivandet

skall, såvida ej kyrkostämman annorledes beslutit, innehålla

underrättelse allenast örn de viktigare ärenden, vilka icke enligt lag skola förekomma

å kyrkostämman. Ordföranden skall i god tid avsända tillkännagivandet

för intagande i tidning, örn möjligt minst en vecka före stämman.

På kyrkostämma ankommande beslut, som här omförmälas, skola fattas å

den tredje ordinarie kyrkostämman under året och avse nästföljande kalenderår.

Den omständigheten, att kungörelse örn stämma ej blivit anslagen eller

att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för stämmans

hållande.

§ 9.

De ärenden, som företagas till avgörande å kyrkostämma, skola förut vara

vederbörligen beredda av kyrkorådet eller skolrådet eller annan styrelse, nämnd

eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt

för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende, som beretts annorledes

än av kyrkorådet eller skolrådet, företages till avgörande a kyrkostämma,

skall tillfälle lämnas kyrkorådet eller skolrådet att avgiva yttrande däröver.

Val må dock av kyrkostämma förrättas utan föregående beredning. Detsamma

gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning

och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av

församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens

rättighet.

§ 10.

Kan ärende, som handlägges å kyrkostämma, icke a den utsatta dagen

bringas till slut, skall stämman fortsättas å annan dag, varom, därest

stämman så besluter, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 2: 10-12.

® Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

kungörelse, har ordföranden att, innan stämman upplöses, bestämma och för de

närvarande tillkännagiva tid för den fortsatta stämman.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å kyrkostämma bordläggning av ärendet och

förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall ärendet uppskjutas

till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning

kungöra.

Bordläggning ma ej, savida icke beslut därom fattas med vanlig röstövervikt,

ske i fråga örn val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 11.

Ordföranden åligger att å kyrkostämma framställa ärendena till överläggning

samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de som

finnas angivna i kungörelsen örn stämman.

Ny fråga kan vid kyrkostämma väckas av envar röstberättigad men må icke

avgöras förrän vid annan stämma samt efter vederbörlig beredning och kungörelse.

§ 12.

Morn. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer

ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Begäres omröstning, skall den vid val, så ock i annat ärende, där sådant

begäres, ske med slutna sedlar. Annan omröstning sker öppet. Vid omröstning

skola de röstande avgiva sina röster efter upprop eller, där ordföranden så bestämmer,

i den tur de anmäla sig hos honom. Där ej för särskilda fall annorlunda

stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna

rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan

lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder.

Val av kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

samt av revisorer och revisorssuppleanter, som avses i kap. 5 § 5, så ock av två

eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas till

avgörande å kyrkostämma, skall vara proportionellt, därest det begäres av minst

så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med siffra^ för det antal personer valet avser, ökad med 1. Örn förfarandet

vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Mom. 2. För beslut erfordras tva tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för

vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i landsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition nr 100.

samling, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger nio

kronor för skattekrona, i stadsförsamling, där högsta uttaxeringen av omförmälda

skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i församling bestående

av landsbygd och stad, därest högsta uttaxeringen av samma skatt i någon del

av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag,

i landsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt överstiger tolv kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger femton kronor för skattekrona;

i stadsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

samt i församling bestående av landsbygd och stad,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av allmän kommunalskatt i någon del av församlingen överstiger tio

kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt i någon del av församlingen överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt i någon del av församlingen överstiger sexton kronor för skattekrona,

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen,

eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; eller

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den beslutits

av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, allmän

rådstuga, kyrkostämma eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall uttaxeras

eller upplånas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

F. 2: 13—16.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 13.

Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrkostämma beslutas

allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter

befunnits föreligga.

Yad örn landskommuns eller stads rätt att besluta örn ersättning åt

innehavare av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl i fråga örn kyrkostämmas befogenhet att besluta om dagtraktamente

och reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd eller skolråd eller annan för

handhavande av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller

beredning eller åt revisor samt örn arvode åt revisor eller åt ledamot, som utsetts

till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande

eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande

befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 14.

Ordföranden skall vid kyrkostämma föra eller på sitt ansvar låta föra

protokoll.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet och beslutet,

med angivande huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter stämman å

tid, som ordföranden bestämmer och vid stämman tillkännagiver, av ordföranden

jämte minst två därtill för varje gång av stämman utsedda närvarande röstberättigade.

Justering må ock verkställas av stämman antingen genast eller

vid stämma senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället underrättelse

meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning om justeringen, av ordföranden

och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts av

stämman, minst två vid stämman närvarande röstberättigade.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen

i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och bevis därom

åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland

kyrkans övriga handlingar.

§ 15.

Den som å kyrkostämma deltagit i avgörandet av ärende kan genast eller

sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det fattade beslutet.

§ 16.

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kyrkostämmans justerade protokoll

tillställes kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse

eller de andra styrelser, nämnder eller personer, åt vilka verkställighet

av stämmans beslut uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av

protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 17.

Kyrkostämmas förhandlingar skola vara offentliga.

Ordföranden vakar över ordningen å kyrkostämman samt kan varna och,

efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig oskickligt. Uppstår

oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upplösa stämman.

Kap. 3. Om kyrkofullmäktige.

§ 1.

Mom. 1. Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att

församling med 2,000 invånare eller därunder utser 15—20;

församling med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 15—25;

församling med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 20—30; samt

församling med över 10,000 invånare utser 25—40.

Kyrkostämman besluter, med iakttagande av vad nu är sagt, huru många

kyrkofullmäktige skola utses för församlingen. Örn beslutet skall länsstyrelsen

ofördröjligen underrättas.

Mom. 2. Skola kyrkofullmäktige utses för kyrklig samfällighet, ankommer

på Konungen att bestämma, huru många fullmäktige skola utses för samfälligheten.

Av det för samfälligheten bestämda antalet fullmäktige skall varje i samfälligheten

ingående församling eller del av församling utse en samt därutöver

det antal, som belöper på församlingen eller församlingsdelen efter den beräkningsgrunden,

att en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då samfällighetens hela folkmängd delas med det återstående

antalet fullmäktige för hela samfälligheten. Därest det antal fullmäktige,

som med tillämpning av nämnda regel bör utses, icke uppgår till det för

samfälligheten bestämda antalet, skola för ernående av detta antal de församlingar

eller församlingsdelar, vilkas folkmängd mest överskjuter omförmälda

tal, vara berättigade att var för sig välja ytterligare en fullmäktig. Antalet

fullmäktige, som i enlighet med dessa föreskrifter skola utses av varje församling

eller del därav, bestämmes i god tid före valet av länsstyrelsen.

§ 2.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige tillkommer envar, som äger rösträtt å

kyrkostämma. Varje röstberättigad äger en röst.

§ 3.

I avseende å valbarhet till kyrkofullmäktig, obehörighet och rätt till avsägelse

skall vad i kap. 2 § 4 mom. 2 är stadgat örn ersättare för ordförande

i kyrkostämma äga motsvarande tillämpning.

Följande personer må icke vara kyrkofullmäktige: landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, länsassessor eller biskop, ej heller den som tillhör

församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte.

s. 12 Kontrollera mot PDF

F. 3: 4-6.

12 Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 4.

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skedde. I församling, där val sker första gången

och icke äger rum under år, då allmänna val av kyrkofullmäktige förrättas,

skall valet dock ej avse längre tid än till utgången av dét år, då sådana allmänna

val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola

förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt,

och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval företagas.

Vad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal påkallas av

folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indelning

är särskilt stadgat.

§ 5.

I ör val av kyrkofullmäktige skall församling med mera än 10,000 invånare

indelas i valkretsar. Vid val av fullmäktige för kyrklig samfällighet skall dock

varje i samfälligheten ingående församling eller del av församling utgöra en

valkrets. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då församlingens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela församlingen; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga

skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall kunna omslutas

med en sammanhängande gränslinje; att antalet fullmäktige för hela församlingen,

i den mån det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna;

samt att valkretsarna såvitt möjligt sammanfalla med valkretsarna

vid kommunal- eller stadsfullmäktigval.

Om indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,

efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra framställning

hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna

örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att avgiva

yttrande i ärendet. Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två

månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda

i tillämpning.

§ 6.

Örn valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande,

så ock örn förfarandet, när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens

utgång, stadgas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

s. 13 Kontrollera mot PDF

F. 3: 7—10-

Kungl. Majus proposition nr 100. 13

§ 7.

Yad i kap. 2 § 4 mom. 1 och mom. 2 första, andra och tredje styckena stadgas

om ordförande i kyrkostämma samt örn ersättare för ordförande skall äga

motsvarande tillämpning såvitt angår kyrkofullmäktige.

§ 8.

Angående ordinarie sammanträden av kyrkofullmäktige gäller vad i kap.

2 § 6 mom. 1 är stadgat örn kyrkostämmor i församling, där kyrkofullmäktige

icke finnas.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige, när länsstyrelsen eller domkapitlet

därom förordnar eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen,

kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse eller de

flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

§ 9.

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande

eller, vid hinder för honom, av ersättaren och skall innehålla bestämd

uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i kyrkan minst en vecka före sammanträdet.

Är sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungörelsen

den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning,

att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må sammanträde

hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag det blivit pålyst;

dock må ej å sådant sammanträde beslut fattas örn utgift eller anskaffande

av medel därtill eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande

av någon församlingens rättighet.

Besluta fullmäktige, att kungörelsen jämväl skall anslås å plats eller platser

inom församlingen eller att tillkännagivande örn tid och ställe för sammanträde

skall införas i en eller flera ortstidningar, skall ordföranden, där så ske kan,

föranstalta därom.

Den omständigheten, att kungörelse örn sammanträde ej blivit anslagen eller

att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för sammanträdets

hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar förut

delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§ 10.

Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera

än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt stadgandet

i kap. 5 § 5 andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej

den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger

hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 3: 10-13;

4: 1—2.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt hinder avhåller

sig från sammanträde, skall böta till församlingens kassa fem kronor och dubbelt

så mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet

inställas eller upplösas.

§ 11.

Yarje kyrkofullmäktig äger en röst.

§ 12.

Med avseende å kyrkofullmäktige och deras ordförande skall vad i kap. 2

§§ 3, 5 och 9—17 är stadgat för kyrkostämma och dess ordförande äga motsvarande

tillämpning; dock skall, där omröstning begäres, den utom vid val alltid

ske öppet. Kyrkofullmäktige må för visst ärende besluta, att överläggningen

skall hållas inom stängda dörrar. Av protokollet vid kyrkofullmäktiges

sammanträde skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande.

§ 13.

Yad om landskommuns rätt att besluta örn reseersättning åt kommunalfullmäktig

är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn församlings

befogenhet att besluta sådan ersättning åt kyrkofullmäktig.

" Kap. 4. Om kyrkoråd och skolråd.

§ 1.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd. Två eller flera

församlingar ma dock, ända att de icke utgöra en kyrklig samfällighet, förena

sig örn gemensamt kyrkoråd eller ock, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden,

utse ett gemensamt kyrkoråd för vård örn viss eller vissa angelägenheter.

Har beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling förordnande

meddelats enligt § 1 i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner, skall

skolråd ej utses i församlingen.

Kyrkoråd och skolråd må, där det lämpligen låter sig göra, förenas till ett

gemensamt kyrko- och skolråd.

Kör förvaltningen och vardén av fortsättningsskolan må, där församling

linner det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättningsskolestyrelse.

Hava två eller flera församlingar enligt vad särskilt är stadgat

förenat sig örn gemensam fortsättningsskola, skall gemensam fortsättningsskolestyrelse

utses för församlingarna.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av församlingsbibliotek

utses särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse skall, i den mån

ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående

skolråd.

§ 2-

Kyrkorådet tillkommer att;

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden av

därom gällande författningar;

s. 15 Kontrollera mot PDF

F. 4: 2—4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 15

b) upptaga frågor om oordning och oskick vid gudstjänsten;

c) vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är, förekommas

samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras;

d) vårda församlingens för kyrkliga ändamål avsedda egendom och handhava

de medel, som skola användas för nämnda ändamål;

e) även i övrigt ombesörja kyrkans angelägenheter.

Skolrådet tillhör att:

a) utöva vården av och befattningen med folk- och fortsättningsskolan samt

därmed sammanhängande angelägenheter; samt

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek.

Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda befattning

ankommer, därjämte att:

a) ombesörja verkställigheten av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges beslut,

i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda

styrelser, nämnder eller personer;

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

utsedda styrelsers, nämnders eller personers förvaltning;

c) till kyrkostämman eller kyrkofullmäktige göra de framställningar eller

förslag, som av omständigheterna påkallas;

d) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

å kyrkostämma eller hos kyrkofullmäktige; samt

e) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse, tillkommer det sådan

styrelse att handhava förvaltningen och vården, förstnämnda styrelse av

fortsättningsskolan och sistnämnda styrelse av församlingsbibliotek.

§ B.

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, genom allvarliga

föreställningar och varningar söka förmå den felande till bättring. Låter

sig den felande därigenom icke rättas, äger kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet

vidtaga den ytterligare åtgärd, som överensstämmer med lag och

författningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till inställelse

inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som är

beroende på rådets omvårdnad, är han pliktig att hörsamma kallelsen, såvida

han minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall,

äger rådet fälla honom att böta fem kronor till kyrkokassan och genom vite tillhålla

honom att inställa sig. I fall av tredska äger rådet fälla honom till vitet

samt förelägga högre vite. Vitena må dock tillsammans ej överstiga trettio

kronor. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, äger rådet erhålla

handräckning hos polismyndigheten.

§ 4.

Ledamöter i kyrkorådet och skolrådet väljas av kyrkostämman eller, där

kyrkofullmäktige finnas, av dem till det antal, som stämman eller fullmäktige

s. 16 Kontrollera mot PDF

F. 4: 4-7.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd och folkmängd. Antalet

ledamöter må dock, ordföranden inberäknad, icke vara under fem eller över elva.

Jämte ledamöterna må utses suppleanter till det antal, som finnes lämpligt.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna

skola inkallas till tjänstgöring.

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, som är gemensamt för två eller

flera församlingar, vilka icke utgöra en kyrklig samfällighet, skall förrättas av

gemensam kyrkostämma med församlingarna.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till det antal, som församlingen

finner lämpligt. Ledamöterna utses av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige

och skolrådet sålunda, att kyrkostämman eller kyrkofullmäktige välja det antal

ledamöter, som är närmast under hälften, och skolrådet övriga ledamöter.

§ 5.

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är röstberättigad

å kyrkostämma samt boende inom församlingen och uppnått tjugufem

års ålder ävensom visat intresse, då fråga är om ledamot i kyrkorådet, att

främja det kyrkliga församlingslivet samt, då fråga är örn ledamot av skolrådet,

att befordra skolväsendet. I avseende å obehörighet att vara ledamot i

kyrkorådet eller skolrådet samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag skall i

övrigt vad i kap. 3 § 3 är stadgat örn kyrkofullmäktig äga motsvarande tilllämpning.

Vad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock om

suppleant.

Vid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det praktiska

arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom styrelsen.

§ 6.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet

skall förrättas i november eller december månad året näst efter det, då allmänna

val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom bestämda

tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den

mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade

tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald

ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

Sadant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum å

tredje ordinarie kyrkostämman eller kyrkofullmäktigsammanträdet under året.

§ 7.

Mom. 1. Ordförande i kyrkorådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar

eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar.

I skolrådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förestår ordförande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kling!. Majda proposition nr 100.

T annex- eller kapellförsamling med särskilt anställd präst skall denne eller

den hans tjänst förestår föra ordet i kyrkorådet och skolrådet, när kyrkoherden

eller den hans ämbete förvaltar ej är tillstädes.

Ordförande i kyrkoråd och skolråd för samfällighet, varom förmäles i kap.

2 § 4 mom. 1 andra stycket, är den präst, som förordnats att vara ordförande i

kyrkostämman. Vid hinder för honom föres ordet i kyrkorådet av den präst, som

förordnats att i hans ställe föra ordet i stämman. Vad sålunda stadgas skall

ock gälla, där eljest församlingar tillhörande olika pastorat hava gemensamt

kyrkoråd.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande.

Fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse utse inom sig för varje år

ordförande och vice ordförande.

Morn. 2. Är ordföranden i kyrkorådet hindrad att inställa sig vid rådets

sammanträde, äger rådet utse en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Vad sålunda stadgas gäller ock för skolrådet, då både ordföranden och vice

ordföranden äro hindrade att inställa sig.

§ 8.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta han’

finner det nödigt eller minst hafva antalet ledamöter gör framställning därom.

§ 9.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgöring,

i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen

ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid

proportionellt val.

§ 10.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än

hälften av ledamöterna, ordföranden inberäknad, äro tillstädes.

Ledamot i kyrkorådet eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält,

av rådet godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till

kyrkokassan fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende

till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot

eller till tjänstgöring kallad suppleant i skolrådet; dock skola böterna tillfalla

skolkassan.

§ 11.

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 12 mom. 1

är stadgat för kyrkostämma äga motsvarande tillämpning; dock skall, där omröstning

begäres, den alltid ske öppet.

§ 12.

Vid kyrkorådets eller skolrådets sammanträde skall ordföranden föra eller

på sitt ansvar låta föra protokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.)

870 29 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 4: 12—15;

5: 1-2.

18 Kungl Majus proposition nr 100.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas

av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen

i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och bevis därom

åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Envar äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och

att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 13.

Kyrkorådets ordförande åligger att ombesörja rådets skriftväxling, mottaga

alla till rådet ställda framställningar, tillse att räkenskaper föras i enlighet

med givna föreskrifter, vårda rådets handlingar och hålla register över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter.

§ 14.

Kyrkorådet och skolrådet utse för varje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för den tid de blivit

invalda i rådet.

§ 15.

Örn kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av förslag till

utgifts- och inkomststat samt''örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i kap. 5.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå under

domkapitlets inseende, ävensom i fråga om föryttring av sådan egendom gäller

vad särskilt är stadgat.

Kap. 5. Om avgifter och räkenskaper.

§ 1.

De avgifter, örn vilka kyrkostämma eller kyrkofullmäktige besluta, skola

utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet, utgå

på sätt örn täckande av kommuns skattebehov är stadgat i lagarna örn kommunalstyrelse

på landet och i stad.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes

prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är

särskilt stadgat.

§ 2.

Utgifts- och inkomststat skall årligen upprättas för det nästföljande kalenderåret,

särskilt för kyrkan och särskilt för skolan. Finnes fortsättningsskolestyrelse

eller biblioteksstyrelse, skall utgifts- och inkomststat upprättas särskilt

för fortsättningsskolan eller särskilt för församlingsbiblioteket.

s. 19 Kontrollera mot PDF

F 5: 2- 5.

Kungl. Majus proposition nr 100. 19

Å utgiftssidan i stat, som nu sagts, skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed församlingens skulder under det

nästföljande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag,

som beslutas i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för

oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Församling må i stället för det löpande årets beräknade brist eller behållning

upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning enligt

avslutade räkenskaper uppgått.

§ 3.

Förslag till utgifts- och inkomststater skola uppgöras för kyrkan av kyrkorådet

och för skolan av skolrådet. Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse,

åligger det sådan styrelse att uppgöra statförslag i vad på styrelsens

befattning ankommer.

Statförslagen skola från och med dagen för kungörandet av den ordinarie

kyrkostämma eller av det kyrkofullmäktigsammanträde, som skall hållas i

oktober månad, vara offentligen tillgängliga på lämpligt ställe, som tillkännagives

i kungörelsen.

På nämnda stämma eller sammanträde upptagas statförslagen till granskning

och fastställelse. Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande,

samt därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning

och avgörande.

§ 4.

Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till uttaxering skall, allt

efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller särskild

styrelse delgivas på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren,

vilka det åligger att verkställa debitering och uppbörd av dessa avgifter samt

att avlämna medlen till kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse.

§ 5.

Av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige skola årligen utses två eller flera

revisorer samt lika många suppleanter för granskning av det nästföljande årets

förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller eljest är redovisningsskyldig

till församlingen, må icke väljas till revisor eller revisorssuppleant

för granskning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller

deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning

eller i beslut med anledning av granskningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 5: 6—9;

6: 1.

20 Kungl. Majda proposition nr 100.

§ 6.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom särskild styrelse att i enlighet

med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och avsluta

dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen senast den 1 mars hållas tillgängliga

för revisorerna.

§ 7.

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkostämmans

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar

så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till

granskning å ordinarie kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde, som

hålles före utgången av maj månad.

§ 8.

Pa beslut av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige ankommer, huruvida

framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas

eller laga åtgärd för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas. Anställes

ej talan å den förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år från det

berättelsen framlades å kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde, skall

så anses, som örn ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet

beviljats ma talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten

uppenbarligen avsett även den handlingen.

§ 9.

Genom bestämmelserna i §§ 5—8 göres ej ändring i föreskrifterna örn särskild

revision av kyrko- och skolräkenskaper.

Kap, 6. Om underställning och besvär.

§ 1.

För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges

beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fastighet,

som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma

nytta avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente,

ävensom överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättighet

till sådan fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet

av församlingens utan underställning skedda upplåning överstiger hälften av

den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i församlingen

anskaffas genom uttaxering; eller

c) utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till länsstyrelsen,

vilken det åligger att överlämna handlingarna jämte eget yttrande till

Konungen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

F. 6: 3-4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 21

§ 2.

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt beslut

rörande arvode enligt kap. 2 § 13 andra stycket.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut av

beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år besluten

avse underställas länsstyrelsens prövning, vid äventyr att beslut, såvida ej särskilda

omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner godkännande.

Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen

till tablå över församlingens ekonomiska ställning det år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras

fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över vägrad fastställelse må församlingen föra klagan hos Konungen.

§ 3.

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges

beslut, äger att söka rättelse däri genom besvär, om beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras

befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, inom trettio dagar efter den

dag, då tillkännagivande örn verkställd justering av det över beslutet förda

protokollet enligt kap. 2 § 14 ägde rum, dagen då det skedde likväl oräknad,

ingivas, i mål, som avses i kap. 1 § 2 a)—e) och g) ävensom i mål rörande val

av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och

biblioteksstyrelse samt mål rörande granskning av sådant råds eller sådan styrelses

räkenskaper till domkapitlet och i andra mål till länsstyrelsen. Det åligger

klaganden därjämte såväl att vid besvären foga bevis örn dagen, då sådant

tillkännagivande ägde rum, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för

besvärens inlämnande utgått till kyrkostämmans eller, där beslutet fattats av

kyrkofullmäktige, till dessas ordförande ingivna diariibevis över att han besvärat

sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå i

verkställighet.

Länsstyrelsen och domkapitlet böra giva varandra del av besvären, när ärendet

kan anses höra till gemensam behandling.

§ 4.

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att

det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndigheten, där besvären

finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som

s. 22 Kontrollera mot PDF

F. 6: 4-6.

22 Kungl. Majus proposition nr 100.

klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida mot allmän

lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande

myndigheten må förordna örn upphävande av beslutet i dess helhet.

§ 5.

I avseende å tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats av

länsstyrelsen eller domkapitlet, gäller efter varje måls beskaffenhet vad särskilt

är stadgat.

§ 6.

För besvärs anförande mot beslut av kyrkoråd eller skolråd i sådana mål

och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda författningar har

att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt kyrkorådets eller skolrådets

beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, vad i

§§ 3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande

enskild persons förhållande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas från

den dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den prövande

myndigheten annorledes förordnar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

F. St. 1:1-3.

Kungl. Mai:ts proposition nr 100.

23

Förslag

till

Lag om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Varje territoriell församling äger att själv, efter vad i denna lag närmare

bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrkliga angelägenheter och

vissa ärenden rörande folkskoleväsendet, såvitt icke handhavandet därav enligt

gällande författningar tillkommer annan.

Vad i denna lag stadgas skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl

för icke territoriell församling, örn församlingen önskar det. I annat fall

följes den ordning, som förut varit övlig.

§ 2.

Med kyrkliga angelägenheter och ärenden rörande folkskoleväsendet avses i

denna lag frågor örn:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) åtgärder till främjande av församlingsvården;

c) upprättande och underhåll av församlingen tillhörigt folkbibliotek (församlingsbibliotek);
d)

tillsättande och avskedande av organister, kyrkosångare, klockare och

andra kyrkobetjänte;

e) prästerskapets och kyrkobetjäntes löneförmåner;

f) kyrkomedels användande;

g) hushållning med och vård örn kyrkans och församlingens egendom;

h) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, församlingshus,

lokal för församlingsbibliotek samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte;

i) avgifter till kyrka och församlingsbibliotek;

j) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

k) avgifter för begagnande av kyrkklockor och annan kyrkans egendom.

Om vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat.

§ 3.

Församlings beslutanderätt utövas i ärenden, som avses i 9 och 10 §§ i lagen

den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, samt vid val av

organist, kyrkosångare och klockare å kyrkostämma och i övrigt av kyrkofullmäktige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St. 1. 3-4;

2: 1-4.

24 Kungl. Majda proposition nr 100.

I vissa fall utövas beslutanderätten genom församlingsdelegerade.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd eller biblioteksstyrelse

eller de andra styrelser, nämnder eller personer, som äro utsedda för

särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

§ 4.

Erfordras särskilda föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende

å handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två eller flera församlingar,

meddelas sådana föreskrifter av Konungen.

Kap. 2. Om kyrkofullmäktige,

§ 1.

Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda, att

församling med 10,000 invånare eller därunder utser 15—25;

församling med över 10,000 till och med 20,000 invånare utser 20—30;

församling med över 20,000 till och med 40,000 invånare utser 25—35; samt

församling med över 40,000 invånare utser 30—40.

Antalet fullmäktige bestämmes inom nu stadgad begränsning av konsistorium.

Om beslutet skall magistraten ofördröjligen underrättas.

§ 2.

Rösträtt vid val av kyrKofullmäktige tillkommer envar, som är mantalsskriven

inom församlingen och äger rösträtt vid val av stadsfullmäktige. Varje

röstberättigad äger en röst.

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare; eller

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Den som är medlem av icke territoriell församling äger ej rösträtt vid val

av kyrkofullmäktige i annan församling.

§ 3.

Om upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stadgas

i lagen om kommunala och kyrkliga val.

§ 4.

Kyrkofullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom

församlingen och uppnått tjugufem års ålder.

Kyrkofullmäktig kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd,

som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra

sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

F. St. 2; 4—7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 25

Följande pefsoner må icke vara kyrkofullmäktige: överståthållaren, underståthållaren

eller polismästaren, ej heller den som tillhör församlingens redovisningsskyldiga

och avlönade betjänte.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara kyrkofullmäktig än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av flertalet bland

övriga fullmäktige; eller

e) vid valet den som efter de fyra senaste årens tjänstgöring såsom kyrkofullmäktig

är i ordning att avgå därifrån.

§ 5.

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skedde.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola

förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt,

och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval företagas.

Vad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens

ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indelning

är särskilt stadgat.

§ 6.

För val av kyrkofullmäktige skall församling, där mera än trettio fullmäktige

skola väljas, indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då församlingens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela församlingen; att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela församlingen, i den

mån det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,

efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra framställning

hos magistraten. Utan föregående framställning må magistraten förordna

örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att avgiva yttrande

i ärendet. Beslut örn indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader

före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

§ 7.

Val av kyrkofullmäktige skall förrättas under tiden från och med den 13

september till november månads utgång. Valdag bestämmes det år, då valet

skall äga rum, av magistraten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kallelse till val av kyrkofullmäktige utfärdas av magistraten samt kungöres

minst en vecka före förrättningen genom offentligt anslag å rådhuset och kallelsens

införande i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas. I kallelsen skall tiden för förrättningen noggrant angivas.

Örn valdistrikt samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet,

när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång

stadgas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

§ 8.

Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den präst konsistorium

därtill förordnar eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden utser,

eller, då någon därtill ej är utsedd, den präst, som är kyrkoherden närmast i

ämbetet, är ordförande i kyrkofullmäktige.

§ 9.

Kyrkofullmäktigsammanträde skall hållas i församlingssal eller kyrka eller

å annat ställe, som för sådant ändamål blivit av fullmäktige särskilt bestämt.

§ 10.

Ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige hållas varje år före utgången

av maj månad för besluts fattande i anledning av berättelsen örn föregående

årets räkenskaper och förvaltning ävensom före utgången av november

månad för fastställande av församlingens utgifts- och inkomststat och för anställande

av val till de befattningar inom församlingen, vilka vid årets slut

bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige, när Överståthållarämbetet eller

konsistorium därom förordnar eller visitationsförrättare, kyrkorådet, skolrådet,

biblioteksstyrelse eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden

finner det nödigt.

§ 11-

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande

och skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och överläggningsämne

för sammanträdet.

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås vid församlingens

pastorsexpedition. För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att anslag

i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må sammanträde hållas efter

kortare anslagstid och även samma dag anslag skett; dock må ej å sådant sammanträde

beslut fattas örn utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande

av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens

rättighet.

Besluta fullmäktige, att tillkännagivande örn tid och ställe för sammanträde

skall införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas,

skall ordföranden, där så ske kan, föranstalta därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F St. 2:

11-15.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 27

Den omständigheten, att kungörelse om sammanträde ej blivit anslagen eller

att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för sammanträdets

hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, hör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar förut

delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§ 12.

Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera

än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt stadgandet

i kap. 6 § 5 andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej

den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger

hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

Ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt hinder avhåller

sig från sammanträde, skall böta till kyrkokassan fem kronor och dubbelt så

mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas

eller upplösas.

§ 13.

Varje kyrkofullmäktig äger en röst.

Vid kyrkofullmäktigsammanträde äger inom församlingen tjänstgörande

präst, ändå att han icke är kyrkofullmäktig, att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten.

§ 14.

De ärenden, som företagas till avgörande av kyrkofullmäktige, skola förut

vara vederbörligen beredda av kyrkorådet eller skolrådet eller annan styrelse,

nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller

flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende, som beretts

annorledes än av kyrkorådet eller skolrådet, företages till avgörande av kyrkofullmäktige,

skall tillfälle lämnas kyrkorådet eller skolrådet att avgiva yttrande

däröver.

Val må dock av kyrkofullmäktige förrättas utan föregående beredning.

Detsamma gäller örn avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning

och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande

av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens

rättighet.

§ 15.

Ivan ärende, som handlägges å kyrkofullmäktigsammanträde, icke å den

utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag,

varom, därest fullmäktige så besluta, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes

icke sådan kungörelse, har ordföranden att, innan sammanträdet upplöses,

bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St. 3:

15-17.

“ - Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Begäres vid ärendes behandling å kyrkofullmäktigsammanträde bordläggning

av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall

ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i

vanlig ordning kungöra.

Bordläggning ma ej, savida icke beslut därom lättas med vanlig röstövervikt,

ske i fråga örn val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 16.

Ordföranden åligger att a kyrkofullmäktigsammanträde framställa ärendena

till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande

än de som finnas angivna i kungörelsen örn sammanträdet.

Ny fråga kan vid kyrkofullmäktiges sammanträde väckas av envar bland

dem men må icke avgöras förrän vid annat sammanträde samt efter vederbörlig

beredning och kungörelse.

§ 17.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer

ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val

ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika

meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den

mening beslut, som ordföranden biträder.

Val av kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt församlingsdelegerade

ävensom av revisorer och revisorssuppleanter, som avses i kap. 6 § 5, så ock av

två eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas

till avgörande av kyrkofullmäktige, skall vara proportionellt, därest det begäres

av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om

samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer valet avser,

ökad med 1. Örn förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Morn. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för

vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i församling,

där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor

för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag, då höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget i församling, där

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 29

högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget i församling, där högsta

uttaxeringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget i församling, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av

borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; eller

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den besluta

av stadsfullmäktige eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall uttaxeras

eller upplånas.

§ 18.

Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrkofullmäktige

beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande

omständigheter befunnits föreligga.

Vad örn stadsfullmäktiges rätt att besluta örn ersättning åt innehavare av

kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i

fråga örn kyrkofullmäktiges befogenhet att besluta örn dagtraktamente och

reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd eller skolråd eller annan för handhavande

av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller beredning

eller åt revisor samt örn arvode åt revisor eller åt ledamot, som utsetts till

ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller

verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning

inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 19.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde föres protokoll under ordförandens inseende

av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ordföranden

utsedd person.

Protokollet, av vilket skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande, skall

upptaga för varje ärende överläggningsämnet och beslutet, med angivande huruvida

och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet

å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ordföranden

jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda närvarande

ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige antingen genast

eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället underrättelse

meddelas. Protokollet underskrives av protokollföraren samt bestyrkes,

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St 2:

19-22;

3: 1-2.

30 Kungl. Majis proposition nr 100.

med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen

eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, minst två vid sammanträdet

närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid sammanträdet

fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteckningen,

vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits, skall

även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland

kyrkans övriga handlingar.

§ 20.

Den som vid kyrkofullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende

kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det

fattade beslutet.

§ 21.

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kyrkofullmäktiges justerade protokoll

tillställes kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelse eller de andra

styrelser, nämnder eller personer, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut

uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av protokollet och att utan

avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 22.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige

för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda

dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid kyrkofullmäktigsammanträde samt

kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig

oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upplösa

sammanträdet.

Kap. 3. Om kyrkostämma.

§ 1.

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer

envar, som äger rösträtt vid val av kyrkofullmäktige. Yarje röstberättigad äger

en röst.

§ 2.

Röstberättigad må genom fullmakt till annan röstberättigad'' överlåta sin

talan och rösträtt å kyrkostämma.

Fullmakt skall vara ställd till viss person samt av utställaren underskriven

med angivande av den dag underskrivandet skett. Å fullmakten skall tillika

vara av tva vittnen tecknat bevis, att densamma egenhändigt underskrivits av

utställaren å den dag fullmakten utvisar samt att namnet på den person, till

vilken fullmakten är ställd, då fanns utsatt å fullmakten. Är fullmakt ej så

opaginerad Kontrollera mot PDF

F St. 3:2- 5;

4: 1—2.

Kungl. Maj.ts proposition nr i00. 31

underskriven och bevittnad, som nu är sagt, är den ogill. Fullmakt äger icke

giltighet under längre tid än trettio dagar efter dagen för utfärdandet.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt för mera

än en röstberättigad.

§ 3.

Kyrkostämma skall hållas, när det finnes erforderligt för behandling av

ärende, i vilket beslutanderätten är förbehållen stämman.

Envar, som är röstberättigad å kyrkostämma, äger för uppgivet ärende begära

sådan stämmas hållande. Lämnas dylik framställning av ordföranden utan

avseende, skall han, örn det begäres, meddela sitt beslut skriftligen med skälen

därtill, över sådant beslut äger sökanden på sätt i kap. 7 § 3 sägs anföra

besvär hos Överståthållarämbetet eller konsistorium; och skall därvid besvärstiden

räknas från dagen, då sökanden erhöll del av beslutet. Mot överståthållarämbetets

eller konsistoriums beslut må talan ej föras.

§ 4.

Vid kyrkostämman föres protokoll under ordförandens inseende av kyrkonotarien

eller vid förfall för honom av annan därtill av ordföranden utsedd

person.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet och beslutet

med angivande huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

§ 5.

Vad i kap. 2 §§ 8 och 9, § 11 första och andra styckena, § 13 andra stycket,

§§ 14—16, § 17 mom. 1 och 3, § 19 tredje, fjärde och femte styckena samt §§

20—22 är stadgat örn kyrkofullmäktige skall i tillämpliga delar gälla i fråga

örn kyrkostämma, dock att kyrkostämmans förhandlingar alltid skola vara

offentliga samt att även i annat ärende än val omröstning skall ske med slutna

sedlar, därest det begäres.

Kap. 4. Om församlingsdelegerade.

§ 1.

Kyrklig angelägenhet, som är av den allmänna beskaffenhet, att den angår

hela huvudstaden samfällt och för vars avgörande erfordras församlingarnas

gemensamma beslut, skall, sedan ärendet av Överståthållarämbetet eller konsistorium

överlämnats till församlingarna, å en och samma dag, som bestämmes

av konsistorium, behandlas å kyrkofullmäktigsammanträden i de särskilda församlingarna.

örn de därvid fattade besluten skall konsistorium underrättas.

Hava församlingarna stannat i olika beslut, skall den fråga, i vilken skiljaktighet

förekommit, avgöras av församlingsdelegerade.

§ 2.

Församlingsdelegerade utses av kyrkofullmäktige i varje församling bland

fullmäktige till ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver

s. 32 Kontrollera mot PDF

F. SIM: 2—8.

32 Kungl. Majlis proposition nr 100.

ytterligare en för varje vid det näst föregående årets utgång påbörjat tiotusental

invånare i församlingen.

Suppleanter utses till lika antal som delegerade.

Val av delegerade och suppleanter sker å dag, som konsistorium bestämmer.

§ 3.

Så snart ske kan efter valet skola delegerade på kallelse av ordföranden i

konsistorium sammanträda å ställe, som av denne bestämmes.

§ 4.

Församlingsdelegerade må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av dem äro tillstädes. Beslut örn beviljande av nya eller ökade

avgifter eller utgörande av nya eller ökade besvär må ej fattas, utan att minst

fyra femtedelar av de delegerades hela antal äro tillstädes.

Delegerad eller suppleant, som blivit kallad till sammanträde och utan anmält,

av delegerade godkänt hinder avhåller sig från sammanträdet, skall böta

till stadens kassa fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i

anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 5.

Varje församlingsdelegerad äger en röst.

§ 6.

Kan ärende, som handlägges å församlingsdelegerades sammanträde, icke

å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan

dag, som delegerade bestämma. Sammanträde må ej uppskjutas längre än

tjorton dagar. Till fortsatt sammanträde erfordras icke särskild kallelse till

delegerade och suppleanter, som varit närvarande vid beslutets fattande. Däremot

skola frånvarande delegerade och suppleanter av ordföranden i konsistorium

underrättas örn sammanträdets fortsättande. Suppleant, som i delegerads

ställe deltagit i behandling av ärende, skall, där ärendets behandling uppskjutes,

örn möjligt fortfarande deltaga däri.

§ 7.

Församlingsdelegerade välja inom sig ordförande.

Beslut fattas genom öppen omröstning. I fråga om beviljande av nya eller

ökade avgifter eller besvär erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster. I annan fråga bestämmes utgången genom enkel pluralitet av

de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, blir den mening

beslut, som ordföranden biträder.

§8.

Vid församlingsdelegerades sammanträde föres protokoll av sekreteraren hos

konsistorium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St. 4:

, 8-10;

5: 1—2.

Kungl. Majus proposition nr 100. 33

Protokollet skall upptaga, jämte de närvarandes namn, överläggningsämnet

och beslutet.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet

å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ordföranden

jämte minst två därtill för varje gång av delegerade utsedda närvarande

delegerade. Justering må ock verkställas av delegerade antingen genast

eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället underrättelse

meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning örn justeringen,

av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts

av delegerade, minst två vid sammanträdet närvarande delegerade.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande om beslutet anslås vid

konsistoriums expedition. Tillkännagivandet, vilket tillika skall innehålla uppgift

å dagen, då detsamma anslagits, skall även dels tillställas församlingarnas

kyrkoherdar för att anslås vid pastorsexpeditionerna dels ock införas i den

tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas, så ock i

minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Örn beslutet skall ock myndighet, som begärt ärendets handläggning av församlingarna,

erhålla underrättelse.

§ 9.

Med avseende å församlingsdelegerade och deras ordförande skall vad i kap.

2 §§ 20 och 22 är stadgat beträffande kyrkofullmäktige och deras ordförande

äga motsvarande tillämpning.

§ 10.

Angår kyrklig angelägenhet allenast några av huvudstadens församlingar,

skall, därest församlingarna vid frågans behandling å kyrkofullmäktigsammanträde

stanna i olika beslut, frågan avgöras vid sammanträde med delegerade

från dessa församlingar. Därvid skall vad i §§ 1—9 är stadgat i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Kap. 5. Om kyrkoråd och skolråd.

§ 1.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd. Kyrkoråd och

skolråd må, där det lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt kyrkooch

skolråd.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av församlingsbibliotek

utses särskild biblioteksstyrelse. Beträffande sådan styrelse

skall, i den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna

lag är stadgat angående skolråd.

§ 2.

Kyrkorådet tillkommer att:

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden av

därom gällande författningar;

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 870 29 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 100.

b) upptaga frågor om oordning och oskick vid gudstjänsten;

c) vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är, förekommas

samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras;

d) tillsätta och avskeda andra kyrkobetjänte än organist, kyrkosångare och

klockare;

e) vårda församlingens för kyrkliga ändamål avsedda egendom och handhava

de medel, som skola användas för nämnda ändamål;

f) i alla frågor, som angå församlingens egendom eller eljest dess gemensamma

rätt, bevaka och utföra församlingens talan vid alla tillfällen, då icke

särskilt ombud av församlingen förordnats för sådant ändamål; samt

g) även i övrigt ombesörja kyrkans angelägenheter.

Skolrådet tillhör att:

a) utöva den vård av och befattning med folkskolan, som enligt gällande

författningar tillkommer skolrådet;

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek; samt

c) även i övrigt förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets vård.

Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda befattning

ankommer, därjämte att:

a) ombesörja verkställigheten av kyrkofullmäktiges och församlingsdelegerades

beslut, i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill

utsedda styrelser, nämnder eller personer;

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

utsedda styrelsers, nämnders eller personers förvaltning;

c) till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman göra de framställningar eller

förslag, som av omständigheterna påkallas;

d) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma samt

e) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

Finnes biblioteksstyrelse, tillkommer det den att handhava förvaltningen

och vården av församlingsbibliotek.

§ 3.

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, genom allvarliga

föreställningar och varningar söka förmå den felande till bättring. Låter

sig den felande därigenom icke rättas, äger kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet

vidtaga den ytterligare åtgärd, som överensstämmer med lag och författningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till

inställelse inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som

är beroende på rådets omvårdnad, är han pliktig att hörsamma kallelsen, såvida

han minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall,,

äger rådet fälla honom att böta fem kronor till kyrkokassan och genom vite

tillhålla honom att inställa sig. I fall av tredska äger rådet fälla honom till

vitet samt förelägga högre vite. Vitena må dock tillsammans ej överstiga trettio

kronor. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, äger rådet erhålla

handräckning hos polismyndigheten.

s. 35 Kontrollera mot PDF

F. St. 5:4-8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 35

§ 4.

Ledamöter i kyrkorådet oell skolrådet väljas av kyrkofullmäktige till det

antal, som fullmäktige finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd och

folkmängd. Antalet ledamöter må dock, ordföranden inberäknad, icke vara

under fem eller över elva. Jämte ledamöterna må utses suppleanter till det

antal, som finnes lämpligt. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas

den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

§ 5.

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är röstberättigad

vid val av kyrkofullmäktige samt boende inom församlingen och

uppnått tjugufem års ålder ävensom visat intresse, då fråga är örn ledamot i

kyrkorådet, att främja det kyrkliga församlingslivet samt, då fråga är örn ledamot

av skolrådet, att befordra skolväsendet. I avseende å obehörighet att vara

ledamot i kyrkorådet eller skolrådet samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag

skall i övrigt vad i kap. 2 § 4 är stadgat om kyrkofullmäktig äga motsvarande

tillämpning.

Vad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock örn

suppleant.

§ 6.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet

skall förrättas före utgången av november månad året näst efter det, då allmänna

val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den

mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade

tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald

ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum å

andra ordinarie kyrkofullmäktigsammanträdet under året.

§ 7.

Mom. 1. Ordförande i kyrkorådet och skolrådet är kyrkoherden eller den

hans ämbete förvaltar eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden därtill

förordnar.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande.

Biblioteksstyrelse utser inom sig för varje år ordförande och vice ordförande.

Moni. 2. Är ordföranden i kyrkorådet hindrad att inställa sig vid rådets

sammanträde, äger rådet utse en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Vad sålunda stadgas gäller ock för skolrådet, då både ordföranden och vice

ordföranden äro hindrade att inställa sig.

§ 8.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta

han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St. 5:

9—13.

36 Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 9.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgöring,

i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen

ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid

proportionellt val.

§ 10.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än

hälften av ledamöterna, ordföranden inberäknad, äro tillstädes.

Ledamot i kyrkorådet eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält,

av rådet godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till

kyrkokassan fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende

till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot

eller till tjänstgöring kallad suppleant i skolrådet; dock skola böterna tillfalla

skolkassan.

§ 11.

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 17 mom. 1 är

stadgat för kyrkofullmäktige äga motsvarande tillämpning; dock skall, där

omröstning begäres, den alltid ske öppet.

§ 12.

Vid kyrkorådets sammanträde skall protokoll under ordförandens inseende

föras av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ordföranden

utsedd person. På skolrådet ankommer att bestämma, av vem protokollföringen

vid rådets sammanträde skall besörjas.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas

av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid sammanträdet

fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteckningen,

vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits, skall

även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Envar äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och

att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 13.

Kyrkorådets skriftväxling ombesörjes under ordförandens inseende av kyrkonotarien

eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ordföranden utsedd person.

Ordföranden åligger att mottaga alla till rådet ställda framställningar,

tillse att räkenskaper föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda rådets handlingar

och låta hålla register över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter. Dock tillkommer det

rådet att bestämma, av vem dess skriftväxling skall besörjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St. 5:

14-15;

6: 1-3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 37

§ 14.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för den tid de blivit

invalda i rådet.

§ 15.

Om kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av förslag till

utgifts- och inkomststat samt örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i kap. 6.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå under

konsistoriums inseende, ävensom i fråga om föryttring av sådan egendom gäller

vad särskilt är stadgat.

Kap. 6. Om avgifter och räkenskaper.

§ 1.

De avgifter, örn vilka kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade besluta,

skola utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet,

utgå på sätt örn täckande av kommunens skattebehov är stadgat i förordningen

örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Den som är medlem av icke territoriell församling är icke skyldig att erlägga

avgift till kyrka eller prästerskap i den territoriella församling, där han

är mantalsskriven.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes

prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är

särskilt stadgat.

§ 2.

Utgifts- och inkomststat skall årligen upprättas för det nästföljande kalenderåret,

särskilt för kyrkan samt särskilt för skolan, såvitt angår församlingen enskilt,

och församlingsbibliotek. Finnes biblioteksstyrelse, skall utgifts- och

inkomststat upprättas särskilt för församlingsbiblioteket.

A utgiftssidan i stat, som nu sagts, skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed församlingens skulder under det

nästföljande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag,

som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag

för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som ytterligare

skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Församling må i stället för det löpande årets beräknade brist eller behållning

upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning enligt

avslutade räkenskaper uppgått.

§ 3.

Förslag till utgifts- och inkomststater skola uppgöras för kyrkan av kyrkorådet

samt för skolan och församlingsbibliotek av skolrådet, Finnes biblioteks
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

F. St. 6:3-8.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

styrelse, åligger det sådan styrelse att uppgöra statförslag i vad på styrelsens

befattning ankommer.

Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordinarie

kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före november månads utgång.

Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande, samt därmed sammanhängande

frågor särskilt bliva föremål för överläggning och avgörande.

§ 4.

Vad kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade beslutat till uttaxering

skall, allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller

biblioteksstyrelse delgivas Överståthållarämbetet, vilket det åligger att verkställa

debitering och uppbörd av dessa avgifter samt att avlämna medlen till

kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelsen.

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens verkställande

finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkofullmäktige besluta därom.

Vid indrivandet av utskylder, vilka icke blivit inom föreskriven tid erlagda,

uttages därutöver en avgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av slutsumman

å de utskylder, som skolat erläggas vid uppbördsstämman, då nämnda

slutsumma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och

efter sex öre å berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor. Verkställes

indrivningen gemensamt beträffande utskylder, som här avses, och utskylder

till staden, skall vad nu stadgats äga tillämpning å de sammanlagda

utskylderna. Denna ersättning skall, då indrivningen sker i Stockholm, ingå

till stadskassan men eljest tillfalla den som verkställer indrivningen.

§ 5.

Av kyrkofullmäktige skola årligen utses två eller flera revisorer samt lika

många suppleanter för granskning av det nästföljande årets förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller eljest är redovisningsskyldig

till församlingen, må icke väljas till revisor eller revisorssuppleant

för granskning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej

heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan

förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

§ 6.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom biblioteksstyrelse att i enlighet

med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och avsluta

dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen senast den 1 mars hållas tillgängliga

för revisorerna.

§ 7.

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkofullmäktiges

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar

så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till

granskning å det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före utgången

av maj månad.

§ 8.

På beslut av kyrkofullmäktige ankommer, huruvida framställd anmärkning

skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

F. St 6: 6;

7: 1-3.

Kungl. Majus proposition nr 100.

för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å den

förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år från det berättelsen framlades

å kyrkofullmäktigsammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet

blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må talan föras på

grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även

den handlingen.

Kap. 7. Orri underställning och besvär.

§ 1.

För att vinna bindande kraft skola kyrkofullmäktiges beslut underställas

Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fastighet,

som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma nytta

avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente, ävensom

överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättighet till sådan

fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet

av församlingens utan underställning skedda upplåning överstiger hälften av

den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i församlingen

anskaffas genom uttaxering; eller

c) utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till Överståthållarämbetet,

vilket det åligger att överlämna handlingarna jämte eget

yttrande till Konungen.

§ 2.

överståthållarämbetets godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt

beslut rörande arvode enligt kap. 2 § 18 andra stycket.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut av

beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år besluten

avse underställas överståthållarämbetets prövning, vid äventyr att beslut, såvida

ej särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner

godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång beredas

Överståthållarämbetet till tablå över församlingens ekonomiska ställning det

år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras

fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

över vägrad fastställelse må församlingen föra klagan hos Konungen.

§ 3.

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkofullmäktiges beslut, äger att

söka rättelse däri genom besvär, örn beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, före klockan tolv å fjortonde

s. 40 Kontrollera mot PDF

F. St. 7:3-7.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

dagen efter den, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid pastorsexpeditionen,

dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mål, som avses i

kap. 1 § 2 a)—d) och f) ävensom i mål rörande val av ledamöter och suppleanter

i kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt mål rörande granskning av

sådant råds eller sådan styrelses räkenskaper till konsistorium och i andra mål

till Överståthållarämbetet. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären

foga bevis örn dagen, då förteckningen anslogs, som ock att inom en

vecka efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till kyrkofullmäktiges

ordförande ingiva diariibevis över att han besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå i

verkställighet.

Överståthållarämbetet och konsistorium böra giva varandra del av besvären,

när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

§ 4.

Ga besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att

det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndigheten, där besvären

finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som

klagat, men star beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida mot allmän

lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande

myndigheten må förordna örn upphävande av beslutet i dess helhet.

§ 5.

I avseende a tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats av

Överståthållarämbetet eller konsistorium, gäller efter varje måls beskaffenhet

vad särskilt är stadgat.

§ 6.

Vad i §§ 1—5 är stadgat örn kyrkofullmäktiges beslut skall i tillämpliga

delar gälla beträffande beslut av kyrkostämma eller församlingsdelegerade.

Tiden för anförande av besvär över församlingsdelegerades beslut skall räknas

från dagen, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid konsistoriums

expedition.

§ 7.

För besvärs anförande mot beslut av kyrkoråd eller skolråd i sådana mål

och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda författningar har

att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt kyrkorådets eller skolrådets

beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, vad i §§

3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande

enskild persons förhållande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas från

den dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Fp. 1-3.

Kungl. Majus proposition nr 100.

41

Förslag

till

Lag om införande av lagen om församlingsstyrelse m. m.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Från och med den 1 januari 1932 skola, med iakttagande av vad i denna

lag stadgas, följande nu antagna lagar lända till efterrättelse:

lagen örn församlingsstyrelse;

lagen örn församlingsstyrelse i Stockholm;

lagen om kommunala och kyrkliga val, i vad den avser val av kyrkofullmäktige;
lagen

örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma

m. m. i vad den avser val å kyrkostämma och inom kyrkofullmäktige; samt

lagen örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr

293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

i vad den avser ändring i 38, 40, 42, 43 och 45 §§ i sistnämnda lag.

§ 2.

Genom de nya lagarna upphävas följande förordningar och stadga:

förordningen den 21 mars 1862 (nr 15) örn kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd;

förordningen den 20 november 1863 (nr 58 s. 1.) om kyrkostämma, samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm;

förordningen den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd

i Göteborg; samt

stadgan den 13 juni 1913 (nr 79) om proportionellt valsätt vid vissa val

inom landsting och stadsfullmäktige m. m. i vad den avser val å kyrkostämma;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring av vad

sålunda upphävda författningar innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot de

nya lagarnas bestämmelser.

§ 3.

Allmänna val av kyrkofullmäktige i enlighet med de nya bestämmelserna

skola äga rum under år 1931.

Beslut örn valkretsindelning skall före den 1 april 1931 meddelas beträffande

församling i Stockholm av magistraten och beträffande annan församling av

länsstyrelsen. Innan sådant beslut meddelas, skall tillfälle lämnas kyrkostämman

att avgiva yttrande i ärendet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Fp. 3-8.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Val av sådan ledamot i valnämnden eller i magistraten eller sådan särskild

deputerad eller suppleant, som avses i § 5 mom. 2 i lagen örn kommunala oell

kyrkliga val, må äga rum under år 1931.

Revisorer för granskning av församlings förvaltning under år 1932 samt

suppleanter för dem skola med tillämpning av de nya bestämmelserna utses

under år 1931.

§ 4.

I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,

som fattats före den 1 januari 1932, så ock angående sökande av ändring i

sådant beslut skola, där ej annat följer av vad i § 3 stadgas, förut gällande

föreskrifter tillämpas.

§ 5.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i kyrkoråd, skolråd,

fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse tidigare än den 31 december

1932, må val av ny ledamot eller suppleant icke ske för längre tid än till

utgången av nämnda år. Tjänstgöringstiden för ledamot eller suppleant, som

före den 1 november 1932 valts för längre tid än till och med den 31 december

1932, skall utgå sistnämnda dag.

§ 6.

Har beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling förordnande

meddelats enligt § 1 i lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner, må, där

enligt i vederbörlig ordning fattat beslut med lärarbefattning inom församlingen

skall vara förenad organist- eller klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller

kyrkosångarbefattning, skolråd tills vidare finnas i församlingen med uppgift

att vidtaga de åtgärder för tillsättande av sådan befattning, som ankomma på

skolråd.

§ 7.

Närmare föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende å kyrkliga

samfälligheter, som avses i kap. 1 § 1 i lagen örn församlingsstyrelse, meddelas

av Konungen.

§ 8.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift,

som ersatts genom bestämmelse i de nya lagarna, skall denna i stället tillämpas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

S- s. 1-5.

Kungl. Majus proposition nr 100.

43

Förslag

tili

Lag om skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
I

lands- eller stadskommun, som sammanfaller med skoldistrikt, ma, där

kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, folk- och fortsättningsskoleväsendet

utgöra en för kommunen gemensam angelägenhet, vilken kommunen såsom sådan

har att vårda. Förordnande härom meddelas av Konungen efter framställning

av kommunal- eller stadsfullmäktige eller av kyrkostämma eller, där

kyrkofullmäktige finnas, av dessa.

§ 2.

Har förordnande meddelats enligt § 1, skola kommunens kostnader för

folk- och fortsättningsskoleväsendet beslutas och utgöras på sätt örn kommunalutskylder

är stadgat. Skoldistrikt äger dock enligt gällande folkskolestadga

att såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet upptaga särskild avgift av

envar, som erlägger mantalspenningar.

§ 3.

Folkundervisningen i kommun, beträffande vilken förordnande meddelats

enligt § 1, ordnas enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen.

§ 4.

I kommun, beträffande vilken förordnande meddelats enligt § 1, handhaves

förvaltningen och vården av folk- och fortsättningsskoleväsendet av en folkskolestyrelse.

För förvaltningen och vården av fortsättningsskolan må, där kommunen finner

det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättningsskolestyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse skall, i den mån ej annat är föreskrivet,

i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående folkskolestyrelse.

§ 5.

Folkskolestyrelsen tillkommer, såvitt angår folk- och fortsättningsskoleväsendet,

att:

a) i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med

uppmärksamhet följa undervisningen;

b) utöva den ekonomiska förvaltningen ävensom hava tillsyn över lokaler,

som upplåtits för undervisningen och dithörande anstalter;

c) tillsätta och avskeda lärare samt tjänstebiträden, vilka ställts till styrelsens

förfogande; dock skall x fråga örn tillsättande av lärarhefattning, med

s. 44 Kontrollera mot PDF

s. S. 5-7.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

vilken är förenad organist- eller klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller

kyrkosångarbefattning, gälla vad särskilt är stadgat;

d) ombesörja verkställigheten av kommunal- eller stadsfullmäktiges beslut,

i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda styrelser,

nämnder eller personer;

e) till kommunal- eller stadsfullmäktige göra de framställningar eller förslag,

som av omständigheterna påkallas; samt

f) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kommunal- eller stadsfullmäktige.

Finnes fortsättningsskolestyrelse, tillkommer det denna att handhava förvaltningen

och vården av fortsättningsskolan.

§ 6.

Det åligger folkskolestyrelsen att årligen före den 15 september till kommunal-

eller stadsfullmäktige avgiva ett förslag till utgifts- och inkomststat rörande

folk- och fortsättningsskoleväsendet för det nästföljande kalenderåret.

Finnes fortsättningsskolestyrelse, åligger det denna att uppgöra statförslag

rörande fortsättningsskoleväsendet.

I statförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att utgå

under det nästföljande året, samt de, vilka folkskolestyrelsen eller fortsättningsskolestyrelsen

anser därutöver erforderliga, ävensom de inkomster, som för det

nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

§ 7.

Folkskolestyrelsen utgöres i landskommun av kyrkoherden i det pastorat,

till vilket kommunen hör, eller, där kommunen tillhör mer än ett pastorat,

kyrkoherden i det pastorat, som domkapitlet bestämmer, samt ett av kommunalfullmäktige

bestämt, jämnt antal ledamöter, minst fyra och högst tjugu, utsedda

till hälften av kommunalfullmäktige och till hälften av kyrkostämman eller,

där kyrkofullmäktige finnas, av dessa. Omfattar kommun flera församlingar

eller delar av församlingar, skall halva antalet ledamöter utses av kyrkostämmorna

eller kyrkofullmäktige i dessa församlingar enligt den fördelning mellan

dem, som domkapitlet bestämmer.

I stadshommun utgöres folkskolestyrelsen, där ej Konungen annorlunda förordnat,

av kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i staden finnas flera församlingar

med särskilda kyrkoherdar, den bland dessa, som domkapitlet bestämmer,

samt ett av stadsfullmäktige bestämt, jämnt antal ledamöter, minst

åtta och högst tjugu, utsedda till hälften av stadsfullmäktige och till hälften av

kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa. Finnas i staden

flera församlingar, skall halva antalet ledamöter utses av kyrkostämmorna eller

kyrkofullmäktige i församlingarna enligt den fördelning mellan dem, som domkapitlet

bestämmer.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till det antal, som kommunal-

eller stadsfullmäktige finna lämpligt, Ledamöterna utses av kommunal
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

S. 8. 7-10.

Kungl. Majus proposition nr 100. 45

eller stadsfullmäktige ock folkskolestyrelsen sålunda, att fullmäktige välja det

antal ledamöter, som är närmast under hälften, och folkskolestyrelsen övriga

ledamöter.

Jämte ledamöter i folkskolestyrelse och fortsättningsskolestyrelse må på

enahanda sätt utses suppleanter till det antal, som finnes lämpligt. Sker ej

valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna

skola inkallas till tjänstgöring.

§ 8.

Till vald ledamot i folkskolestyrelsen må utses endast den som är röstberättigad

vid kommunal- eller stadsfullmäktigval eller, vad angår ledamot, som

utses av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige, äger rösträtt å kyrkostämma,

ävensom uppnått tjugufem års ålder och visat intresse att befordra skolväsendet.

Ledamot i folkskolestyrelsen kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd,

som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kail medföra

sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Yad örn ledamot i folkskolestyrelsen är stadgat gäller ock örn suppleant.

Vid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det praktiska

arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom styrelsen.

§9.

Valda ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet

skall förrättas i november eller december månad året näst efter det, då allmänna

val av kommunal- och stadsfullmäktige ägde rum, och skall vara proportionellt,

därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det

tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal

personer valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt

val är särskilt stadgat.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom bestämda

tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den

mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade

tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald

ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

§ 10.

Folkskolestyrelsen väljer inom sig för varje år ordförande och vice ordförande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

S. S. 11-15.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 11.

Sammanträde med folkskolestyrelsen hålles på ordförandens kallelse så ofta

han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

§ 12.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgöring,

i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen

ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts

vid proportionellt val.

§ 18.

Folkskolestyrelsen må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av

ledamöterna äro tillstädes. Dock äger styrelsen att åt särskilda inom densamma

utsedda nämnder överlämna att enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av styrelsen, med dess rätt och befogenhet besluta i följande ärenden, nämligen:

a) beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare;

b) tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen;

c) åtgärder enligt gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn samt

tredskande föräldrar och målsmän; ävensom

d) mindre ärenden av ekonomisk natur.

Särskild nämnd skall bestå av minst fyra personer. För giltighet av nämnds

beslut fordras, att minst tre av ledamöterna deltagit i beslutet och varit ense örn

detsamma. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall anmälas för folkskolestyrelsen

vid dess nästa sammanträde.

I överläggning och beslut örn ärende, som rör kristendomsundervisningen, må

icke deltaga främmande religionsbekännare eller den som anmält sig till utträde

ur svenska kyrkan.

§ 14.

Inom folkskolestyrelsen sker omröstning öppet. Dock skall vid val av ordförande

och vice ordförande samt, där det äskas, vid annat val omröstning verkställas

med slutna sedlar. Utgången bestämmes genom enkel pluralitet av de

avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten

mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden

biträder.

§ 15.

Vid folkskolestyrelsens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt

ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock

verkställas av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall i landskommun tillkännagivande därom

ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles,

samt i stadskommun en förteckning över de vid sammanträdet fattade besluten

och de beslut, som därvid anmälts enligt § 13 andra stycket, anslås hos styrelsen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

S. S. 15-20.

Kungl. Majus proposition nr 100. 47

Envar äger att taga avskrift av folkskolestyrelsens protokoll och att utan

avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 16.

Ordföranden åligger att ombesörja folkskolestyrelsens skriftväxling, mottaga

alla till styrelsen ställda framställningar, tillse att räkenskaper förås i

enlighet med givna föreskrifter, vårda styrelsens handlingar och hålla register

över dem.

§ 17.

Folkskolestyreisen utser för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare.

§ 18.

Det åligger folkskolestyrelse i landskommun att före den 15 januari varje

år till kommunalnämnden avlämna redovisning för de medel styrelsen under

nästföregående kalenderår omhänderhaft.

I stadskommun skall folkskolestyrelse före den 1 mars varje år till drätselkammaren

avlämna redovisning, som nyss nämnts.

Lämnad redovisning skall upptagas i kommunens allmänna räkenskaper och

granskas tillika med dem.

§ 19.

Angående fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut gäller vad i lag

eller författning finnes stadgat beträffande talan mot beslut av skolråd. Därvid

skall tiden för talans fullföljande räknas, där beslutet rör uteslutande

enskild persons förhållande, från den dag, då beslutet genom utdrag av protokollet

delgavs klaganden, och i annat fall i landskommun från den dag, då tillkännagivande

örn verkställd justering av det över beslutet förda protokollet

enligt § 15 ägde rum, och i stadskommun från den dag, då förteckning, däri

beslutet upptagits, anslogs hos styrelsen.

§ 20.

Förordnande enligt § 1 skall träda i tillämpning från och med den 1 januari

visst år efter det förordnandet meddelats.

Har förordnande meddelats, skall, såvitt Konungen ej annorlunda förordnat,

kommunen omedelbart övertaga de rättigheter församlingen eller församlingarna

hava till egendom och medel, som anslagits till eller användas för

folk- och fortsättningsskoleväsendet, ävensom ikläda sig skyldighet att fullgöra

de förbindelser i fråga härom, för vilka församlingen eller församlingarna

häfta.

Val av ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen skall förrättas, innan

förordnande trätt i tillämpning. Tjänstgöringstiden för dem skall utgå den

31 december året näst efter det, då nästa gång allmänna val av kommunal- och

stadsfullmäktige äga rum.

"Räkenskaperna för folk- och fortsättningsskoleväsendet för året närmast före

s. 48 Kontrollera mot PDF

8. 8. 20-21.

48 Kungl. Majus proposition nr 100.

det, då förordnande trädde i tillämpning, skola- granskas enligt dittills gällande

bestämmelser.

Lärartjänst vid folkskola eller småskola, som är förklarad ledig, då förordnande

träder i tillämpning, skall tillsättas i dittills stadgad ordning.

Angående dispositioner och testamentsanslag med avseende å folk- och fortsättningsskoleväsendet,

vilka blivit eller bliva ställda under förvaltning av

skolråd eller skolstyrelse, meddelas närmare föreskrifter av Konungen.

§ 21.

För Stockholms stad gäller vad särskilt är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

Genom denna lag upphäves lagen den 25 juni 1909 (nr 81 s. 1) angående

folkskoleväsendet i vissa städer.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i folkskolestyrelse

tidigare än den 31 december 1931, må val av ny ledamot eller suppleant

icke ske för längre tid än till utgången av nämnda år. Tjänstgöringstiden för

ledamot eller suppleant, som före den 1 november 1931 valts för längre tid än

till och med den 31 december 1931, skall utgå sistnämnda dag.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100.

49

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 31 januari 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lijbeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindskog:

På föredragning av chefen för socialdepartementet har Kungl. Majit förut

denna dag beslutat avlåtande till riksdagen av proposition med förslag till:

lag örn kommunalstyrelse på landet; lag örn kommunalstyrelse i stad; lag

örn kommunala och kyrkliga val; lag örn proportionellt valsätt vid val inom

landsting, å kommunalstämma m. m.; lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer

i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) örn ordning och villkor för ändring

i kommunal och ecklesiastik indelning; samt vissa därmed sammanhängande

författningar.

Till grund för nämnda förslag har legat ett av landshövdingen Hj. L.

Hammarskjöld den 10 februari 1928 avgivet yttrande med förslag angående

revision av gällande förordningar örn kommunalstyrelse på landet och i stad

ni. m. De av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslagen omfattade

bland annat förslag till: lag örn kommunalstyrelse (kommunallag); lag, innefattande

vissa bestämmelser örn allmänna val (vallag); lag örn proportionellt

valsätt vid vissa val inom landsting, å kommunalstämma m. m.; samt lag

om valsedelsförsändelser.

Med frågan örn revision av förordningarna örn kommunalstyrelse på landet

och i stad hava vid olika tillfällen sammanförts vissa förslag örn vidtagande

av ändringar i förordningarna den 21 mars 1862 örn kyrkostämma, samt

kyrkoråd och skolråd ävensom den 20 november 1863 örn kyrkostämma,

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. Dessa förslag avse dels införande

av ett representativt system i församlingarna, dels skolärendenas överflyttande

från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, dels ock meddelande av

föreskrifter rörande så kallade kyrkliga samfälligheter.

Beträffande den tidigare behandlingen av nämnda spörsmål får jag hänvisa

till den redogörelse, som lämnats av de så kallade kyrkofullmäktigsakkunniga

i deras den 30 december 1922 avgivna betänkande med förslag

till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskolärendenas

överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. (Statens

offentliga utredningar 1923: 4.) Här må endast erinras örn följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 870 29 4

Historik.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Vid 1918 års urtima riksdag framlade Kungl. Majit genom proposition,

1918 äng. nr 34; förslag till omfattande ändringar i kommunalförfattningarna. För^teme"taför-

slagen åsyftade bland annat ett ökat användande av fullmäktigsystem inom

samlingarna, landskommunerna. Däremot berördes icke frågan örn införande av representativt

system i församlingarna. I en inom första kammaren väckt motion,

nr 18, hemställde emellertid herr K. J. Ekman bland annat örn vidtagande av

sådana ändringar i förordningarna örn kyrkostämma med mera, att behandlingen

av rent kyrkliga ärenden i församlingarna måtte överlämnas at kyrkofullmäktige

i likhet med vad som kunde komma att bestämmas rörande

vissa ärendens överlämnande åt kommunalfullmäktige i de borgerliga kommunerna

på landsbygden. Tredje särskilda utskottet fann i sitt utlåtande,

nr 1, åtskilliga skäl tala för att — i likhet med vad som vore fallet inom

den borgerliga kommunen — genom införande av ett representativt system

även för den kyrkliga kommunens vidkommande trygga en god handläggning

av de inom denna förekommande ärendena. Ä andra sidan hade även

de svårigheter, med vilka en sådan reform vore förenad, varit under övervägande

i utskottet, varjämte det erinrats, att berörda spörsmåls upptagande

nödvändigtvis måste föranleda en närmare granskning av tidsenligheten i

att vissa grupper ärenden, särskilt de med skolväsendet sammanhängande,

folie under den kyrkliga kommunens beslutanderätt. Utskottet hemställde

med hänsyn därtill, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla

örn utredning, huruvida och i vad män representativt system kunde införas

jämväl inom den kyrkliga kommunen. Kamrarna biträdde utskottets hemställan,

varefter riksdagens beslut anmäldes i skrivelse den 19 december

1918, nr 40.

Med anledning av skrivelsen tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

efter därtill den 31 december 1918 erhållet bemyndigande

förenämnda sakkunniga att inom departementet biträda med utredning, huruvida

och i vad mån representativt system kunde införas jämväl i den kyrkliga

kommunen. Genom beslut den 23 maj 1919 uppdrog Kungl. Majit åt de

sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag jämväl rörande frågan,

huruvida och i vilken utsträckning ekonomiska angelägenheter, även i vad

de avsåge kyrkliga ändamål, kunde handläggas av den myndighet, som ägde

besluta örn den borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter.

Riksdagen Åt de sakkunniga uppdrogs även att lämna förslag om kyrkliga samfällig1917

äng. heter. Med anledning av en vid 1917 års riksdag inom andra kammaren

samfömgheter. väckt motion, nr 50, av herr Rydholm, vilken hemställt örn skrivelse till

Kungl. Majit angående vissa kyrkorådets åligganden i pastorat, bestående

av mer än en församling, hade riksdagen i skrivelse den 23 mars 1917, nr 42,

hemställt örn vidtagande av åtgärder för åstadkommande av bestämmelser

därom, huru i pastorat, bestående av mer än en församling, skulle förfaras

med de funktioner, som dels i §§ 11, 22 och 26 i lagen den 9 december

1910 örn reglering av prästerskapets avlöning dels i kungörelsen den 24 juli

1914 angående utbetalning från kyrkofonden av vissa anslag till prästerskapets

avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning av
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Majds proposition nr 100.

51

sedda medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd, ålagts kyrkorådet.

Sedan yttranden över framställningen avgivits av länsstyrelserna i samtliga

län samt domkapitlen ävensom den 11 februari 1921 av kammarkollegium,

uppdrog Kungl. Maj:t den 3 februari 1922 åt de sakkunniga att avgiva utlåtande

i ärendet.

Till fullgörande av sitt uppdrag avlämnade de sakkunniga med sitt förenämnda

betänkande den 30 december 1922 förslag till lag örn församlingsstyrelse

oell till lag örn församlingsstyrelse i Stockholm jämte flera i samband

därmed stående författningar. Enligt de sakkunnigas förslag skulle

församling äga att, med undantag för vissa grupper av ärenden, överlåta den

församlingen tillkommande beslutanderätten åt valda fullmäktige, kallade kyrkofullmäktige.

Vidare skulle ärenden rörande folk- oell fortsättningsskolundervisningen

med dithörande anstalter samt angående församlings- och skolbibliotek

överflyttas från den kyrkliga till den borgerliga kommunen. I förslaget

upptogos även vissa bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter.

— Över de sakkunnigas förslag såvitt nu är i fråga inhämtades utlåtanden

från skolöverstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga

län, domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium,

statens folkskolinspektörer ävensom allmänna svenska prästföreningen och

centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening.

Den av de sakkunniga behandlade frågan örn överflyttande av skolärendena

till den borgerliga kommunen upptogs ånyo vid 1925 års riksdag. I en inom

andra kammaren väckt motion, nr 128, hemställde nämligen herr Mosesson,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn förslag till sådan lagändring

rörande folkskoleväsendet i större landskommuner, att Kungl. Majit

kunde förordna, att i kommun, som gjorde framställning därom, folk- och

fortsättningsskoleväsendet skulle utgöra en angelägenhet, som den borgerliga

kommunen hade att vårda i likhet med vad som stadgades i lagen den 25

juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer. Med anledning av motionen

anhöll riksdagen i skrivelse den 13 mars 1925, nr 72, att Kungl. Majit ville

taga under övervägande frågan om utsträckning av nämnda lag att gälla

även för landsbygden. — Över framställningen avgåvos utlåtanden av kammarkollegium,

skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i samtliga län, domkapitlen

och statens folkskolinspektörer samt styrelsen för svenska landskommunernas

förbund.

Spörsmålen om införande av representativt system i församlingarna och

örn legislativ reglering av kyrkliga samfälligheter upptogs åter vid 1926 års

riksdag, då herr Forssell m. fl. i en inom andra kammaren väckt motion,

nr 84, hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn förslag

till lagbestämmelser dels rörande möjlighet för kyrkokommun att införa

kyrkofullmäktige, dels ock angående kyrkliga samfälligheter.

I sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 21, anförde konstitutionsutskottet

bland annat:

Utskottet ville ingalunda förneka, att med den nuvarande ordningen för

avgöranden inom den kyrkliga kommunen åtskilliga olägenheter vore för
-

Kyrko
fullmäktig
sakkunniga
1922.

Riksdagen

1925 äng.

skolärendenas

överflyttande.

Riksdagen

1926 äng.

representativt

system i församlingarna

och kyrkliga

samfälligheter.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 100.

knippade, mot vilka införandet av fullmäktigsystein skulle kunna råda bot.

Särskilt inom större kommuner utgjorde nämligen kyrkostämman en synnerligen

talrik församling, vars förhandlingar kunde bliva mycket tidsödande.

Ej heller kunde det bestridas, att kyrkostämman i betänklig grad erbjöde

möjligheter till sådana överrumplingar och under tillfälliga stämningar fattade

beslut, vilkas förekommande vore ett av de förnämsta motiven för införande

av representativt system överhuvud taget.

Men å andra sidan funne utskottet mindre lämpligt att avlåta en skrivelse

av det innehåll motionärerna föreslagit. Efter vad utskottet inhämtat,

hade den av 1925 års riksdag begärda undersökningen rörande folkskolärendenas

överflyttning till den borgerliga kommunen redan fortskridit så

långt, att förslag till riksdagen i denna del syntes kunna motses inom en

snar framtid. Att, såsom möjligen kunde tänkas ifrågakomma, anknyta det

förevarande spörsmålet till sagda undersökning, syntes under sådana förhållanden

icke böra förordas, då ju den utan tvivel mera påkallade reform,

som denna ställde i utsikt, därigenom till äventyrs skulle fördröjas. Därtill

komme, att enligt utskottets mening frågan örn skolärendenas överflyttning

bäst läte sig lösas, örn den ej ånyo förknippades med spörsmålet örn

kyrkofullmäktiges införande. Att åter tänka sig ett fristående fullföljande

av utredningen rörande den förra frågan och utan att avvakta resultatet därav

begära förslag i den senare, syntes ej heller lämpligt. Alldeles otänkbart

vore icke, att detta resultat i viss mån kunde komma att inverka på frågan

örn införande av representativt system i kyrkokommunen. I samma mån

som därigenom tillfälle bereddes att även i landskommunerna från kyrkostämman

avlyfta den väsentliga del av dess arbetsuppgifter, som skolärendena

utgjorde, minskades obestridligen de påtalade olägenheterna. Utan betydelse

i berörda sammanhang vore ej heller, att den pågående utredningen icke

syntes kunna väntas leda till ett obligatoriskt överflyttande av skolärendena

till den borgerliga kommunen, utan blott till att möjligheter öppnades även

för landskommunerna — och kanske endast för en del av dessa — att besluta

en dylik överflyttning. Särskilt förtjänade uppmärksammas, att under

sådana förhållanden införandet av kyrkofullmäktige skulle kunna medföra,

att skolangelägenheterna inom landskommunerna komme att behandlas på

tre olika sätt: av kyrkostämma, kyrkofullmäktige eller kommunalfullmäktige.

Det syntes påtagligt, att klara linjer i berörda hänseenden vore önskvärda

för bedömandet både av det framtida behovet överhuvud taget av representativt

system i kyrkokommunerna och av eventuellt erforderliga begränsningar

med avseende på kommunernas rätt att besluta dylikt system.

Utskottet erkände sålunda det behjärtansvärda i kravet på införande av

representativt system även för den kyrkliga kommunen men ansåge, att

innan frågan örn skolärendenas möjliga överflyttande till den borgerliga

kommunen avgjorts, tiden ej vore inne för en framställning från riksdagens

sida. Utskottet ansåge sig emellertid kunna förvänta, att Kungl. Maj:t hade

sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande spörsmål.

Då utskottet alltså icke funné sig böra biträda motionärernas hemställan

beträffande införande av kyrkofullmäktige, avstyrkte utskottet även det som

en direkt följd av denna hemställan i motionen framförda förslaget örn kyrkliga

samfälligheter.

Utskottet hemställde sålunda, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. Riksdagen biträdde utskottets uppfattning.

Riksdagen Vid 1928 års riksdag yrkades i en inom andra kammaren väckt motion,

1928 äng nr 210 av herr Jönsson i Boa m.fl., att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:!

system i för- anhålla örn verkställande av förnyad utredning om införande av bestämmelser

samlingarna, rörande möjlighet för kyrkoförsamling att införa kyrkofullmäktige.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 100. 53

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt utlåtande, nr 11, om frågans tidigare

behandling samt yttrade vidare:

Utskottet funne i likhet med 1926 års utskott starka skäl tala för införandet

av representativt system även för den kyrkliga kommunen. Åtskilliga

olägenheter vore obestridligen förknippade med den nuvarande ordningen

för besluts fattande inom församlingarna, såsom i utskottets utlåtande

1926 närmare utvecklats.

Utskottet funne ävenledes — i motsats till vad fallet varit år 1926 —

att, i det läge omförmälda fråga kommit, en framställning från riksdagens

sida med begäran örn utredning vore påkallad. Förslag rörande skolärendenas

överflyttning till den borgerliga kommunen, vilket riksdagen år

1925 begärt, hade ännu icke framlagts. Enligt vad utskottet inhämtat hade

sådant förslag varit avsett att framläggas för 1928 års riksdag. Emellertid

hade det av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslaget till revision

av gällande kommunalförfattningar ansetts inverka på frågan örn skolärendenas

överflyttning på sådant sätt, att förslag därom icke borde framläggas

förrän i samband med förslag örn en allmän revision av kommunalförfattningarna.

Utskottet beklagade, att frågan örn skolärendenas överflyttning icke kunnat

lösas självständigt. Den förutsättning, varifrån utskottet utgått 1926, förelåge

emellertid därmed icke längre, och utskottet funne därför oundvikligt,

att även frågan örn kyrkofullmäktiginstitutionens fakultativa införande bleve

löst i samband med den allmänna revisionen av kommunalförfattningarna.

Behovet av kyrkofullmäktige gjorde sig för varje år alltmera kännbart, och

den nuvarande ordningen, enligt vilken kyrkostämma obligatoriskt hade att

besluta örn alla församlingens angelägenheter, medförde, även örn man bortsåge

från skolärendena, på en del håll allvarliga svårigheter.

Med stöd av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn upptagande till prövning av frågan örn

införande av en kyrkofullmäktiginstitution i samband med den allmänna

revisionen av kommunallagarna och den därmed enligt erhållen upplysningsammanförda

frågan örn skolärendenas möjliga överflyttning till den borgerliga

kommunen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan, varefter skrivelse i ämnet avläts

den 23 mars 1928, nr 86. — Över skrivelsen inhämtades yttranden från Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i samtliga län samt domkapitlen och

Stockholms stads konsistorium.

I en vid 1929 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 117,

hemställde herr Thulin, att riksdagen måtte för sin del antaga ett av honom

framlagt förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa kommuner på

landet. Förslaget innebar i huvudsak, att de i lagen den 25 juni 1909

angående folkskoleväsendet i vissa städer givna bestämmelserna skulle utsträckas

att gälla även för landsbygden.

Rörande motionen yttrade konstitutionsutskottet i utlåtande, nr 6, bland

annat:

Ehuru utskottet vidhölle sin uppfattning, att frågan om skolärendenas

överflyttning till den borgerliga kommunen snarast möjligt borde bringas till

lösning, kunde utskottet likväl icke förorda bifall till motionen. Frågan

syntes icke kunna lösas så enkelt som motionären tänkt sig. Även vissa

detaljproblem, som berörts vid den med anledning av 1925 års riksdags
-

Riksdagen

1929 äng.

skolärendenas

överflyttande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Utkast inom

departementet

1929.

54 Kungl. Majus proposition nr 100.

skrivelse verkställda utredningen, borde lösas vid antagandet av en lag på

ifrågavarande område. Dessutom kunde det förtjäna övervägas, huruvida

icke bestämmelserna örn skolärendenas överflyttning borde sammanföras i

en gemensam lag för land och stad, detta särskilt med hänsyn därtill, att

enligt förslaget till en allmän revision av kommunallagstiftningen bestämmelserna

för land och stad sammanförts i en gemensam kommunallag.

Då det, enligt vad utskottet erfarit, med bestämdhet kunde antagas, att

förslag i frågan örn skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen

vid 1930 års riksdag komme att framläggas i samband med förslag till en

allmän revision av kommunalförfattningarna och örn kyrkofullmäktiginstitutionens

införande, finge utskottet, i förväntan att så komme att ske, hemställa,

att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Med anledning av de förslag och framställningar, som sålunda förelågo,

och i anslutning till det inom socialdepartementet pågående arbetet med

revision av förordningarna örn kommunalstyrelse på landet och i stad lät

jag under våren 1929 inom ecklesiastikdepartementet verkställa en omarbetning

av gällande bestämmelser rörande den kyrkliga kommunen. Till grund

för detta arbete lades omförmälda förslag och framställningar, ävensom de

yttranden, som avgivits däröver av myndigheter och sammanslutningar. Vid

arbetet åsyftades dels en formell revision av förordningarna den 21 mars

1862 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd och den 20 november

1863 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, varigenom

dessa författningar till uppställning och form bragtes i nära överensstämmelse

med det av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslaget till

kommunallag, dels införande av bestämmelser örn ett representativt system

i församlingarna, dels och meddelande av vissa föreskrifter rörande kyrkliga

samfälligheter. De stadganden om val av fullmäktige inom församlingarna,

som med anledning härav blevo erforderliga, sammanfördes med bestämmelserna

örn kommunala val i det av landshövdingen Hammarskjöld avgivna

förslaget till vallag. Då emellertid riksdagen i skrivelse den 19 april 1929,

nr 106, anhållit örn skyndsam utredning och därpå grundat förslag örn sådana

bestämmelser vid val till andra kammaren, att därigenom illojalt användande

av ett partis beteckning å valsedlar kunde förekommas, samt i samband

därmed örn officiella valförberedelser, och det sålunda kunde antagas,

att en utredning komme till stånd rörande ändrade bestämmelser örn val

till andra kammaren, ansågs det olämpligt att i vallagen upptaga föreskrifter

om riksdagsmannaval. I förslaget till vallag intogos därför endast regler örn

kommunala val. Emellertid inarbetades däri bestämmelserna örn valsedelsförsändelser,

såvitt angår dylika val. Det av landshövdingen Hammarskjöld

framlagda förslaget till lag om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting,

å kommunalstämma m. m. utsträcktes att gälla även val inom kyrkofullmäktige.

I lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i

kommunal och ecklesiastik indelning föreslogos vissa ändringar betingade av

de ifrågasatta ändringarna i kommunalförfattningarna. En omarbetning verkställdes

jämväl av lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa

städer, varigenom lagens bestämmelser gjordes tillämpliga även å landsbom
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

muner. Tillika vidtogos i lagen vissa, huvudsakligen formella jämkningar i

syfte att bringa densamma i överensstämmelse med de ändrade bestämmelserna

örn församlingarnas styrelse.

Det sålunda verkställda arbetet ledde till uppgörande av utkast till:

lag örn församlingsstyrelse;

lag örn församlingsstyrelse i Stockholm;

lag örn kommunala val;

lag örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, a kommunalstämma

m. m.;

lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr 293)

örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;

lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m.; samt

lag örn skolstyrelse i vissa .kommuner.

Över utkasten jämte en därvid fogad promemoria hava yttranden avgivits

av kammarkollegium, skolöverstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

i samtliga län, domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium och

hovkonsistorium, magistraten i Stockholm, statens folkskolinspektörer, flertalet

församlingar i Stockholm och Göteborg, kyrkofullmäktige i Göteborg

och Malmö stads församlingars sammansatta kyrkoråd ävensom styrelserna

för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt

centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen.

Utkasten till lag örn församlingsstyrelse, lag örn församlingsstyrelse i

Stockholm, lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. samt

lag örn skolstyrelse i vissa kommuner torde få såsom bilagor fogas vid protokollet

i detta ärende (se bilagor A—D). Övriga utkast hava behandlats i

den på chefens för socialdepartementet föredragning avlåtna propositionen.

Rörande de i utkasten föreslagna grunderna för församlingarnas organisation

har yttrande avgivits även av 1929 års kyrkomöte. I en vid

kyrkomötet väckt motion, nr 37, föreslogo herr Holmquist m. fl., att

kyrkomötet måtte i skrivelse hemställa, att Ivungl. Majit vid det slutliga

utarbetandet av förslag till lag örn församlingsstyrelse m. m. måtte tillse, att

icke den kyrkliga kommunen i strid mot den hittillsvarande utvecklingen

upplöstes i den borgerliga utan att den svenska kyrkoförsamlingens möjlighet

bevarades att efter sin ideella oell historiska särart allt bättre kunna lösa

de henne påvilande uppgifterna särskilt i fråga om det religiösa församlingsarbetet.

I anledning av motionen anhöll kyrkomötet, som icke på ärendets dåvarande

stadium kunde taga ställning till lagförslagens detaljer men ansåge

angeläget att framhålla de principiella kyrkliga synpunkterna, i skrivelse den

2 november 1929, nr 22, att Kungl. Majit vid det slutliga utarbetandet av

förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. ville tillse, att inga åtgärder

måtte vidtagas, som kunde vara ägnade att försvaga den kyrkliga församlingens

hittillsvarande självständighet eller försvåra strävandena att göra henne

allt mera skickad att lösa de henne påvilande uppgifterna, särskilt i fråga

örn det inre församlingsarbetet.

Kyrkomötet

'' 1929.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Allmänna

synpunkter.

Representativt

system

församlingarna.

Kyrkofull
mäktig
sakkimniga.

Kungl. Majus proposition nr 100.

Den ur kyrklig synpunkt viktigaste av de nu föreliggande frågorna är

spörsmålet om införande av ett representativt system i församlingarna.

i Såsom redan antytts föreslogo kyrkofullmäktig sakkunnig a i sitt betänkande

medgivande av rätt för församling att, med undantag för vissa grupper av

ärenden, överflytta sin beslutanderätt å valda kyrkofullmäktige. De sakkunnig

— vilka även förordade ett obligatoriskt överförande av skolärendena till

den borgerliga kommunen — anförde i sin motivering bland annat följande :

Beträffande den till de sakkunnigas behandling överlämnade frågan, huruvida

och i vad mån representativt system kunde införas jämväl i den kyrkliga

kommunen, kunde de sakkunniga åberopa samma skäl, som föranlett,

att fullmäktiginstitutionen införts i de borgerliga kommunerna och där

senast genom de vid 1918 års urtima riksdag fattade besluten än ytterligare

utvecklats och befästats. I berörda hänseende hade de för den senaste

kommunala rösträttsreformens förberedande tillkallade sakkunniga i sitt den

10 april 1918 avgivna betänkande yttrat följande:

»I vårt land liksom i andra länder med kommunal självstyrelse har man

ansett nödigt att uppställa vissa garantier mot densammas missbrukande,

garantier mot majoritetsförtryck, mot en äventyrlig finanspolitik eller eljest

okloka eller förhastade beslut av de kommunala primärförsamlingarna och

representationerna. — Bland dessa garantier böra även räknas bestämmelser

om kommunal representation. Bepresentationssystemet innebär, att den

kommunala beslutanderätten anförtros till dem, som besitta kommunmedlemmarnas

förtroende. Det torde kunna förutsättas, att dessa kommunala

representanter besluta och handla i kommunala frågor under särskilt ansvar

i vida högre grad än de enskilda deltagarna i en stämma. Överraskningar

och överrumplingar måste bliva långt mera sällsynta inom en till sin sammansättning

bestämd representation än inom en primärstämma, där, allt efter

omständigheternas och tillfälligheternas makt, än det ena än det andra elementet

är starkast representerat. Ju större kommunen är, desto tyngre arbeta

dess stämmor, desto större spelrum lämnas åt tillfälligheter och kupper

vid avgörandet av kommunala ärenden. — Inom vidsträcktare kommuner

innebär för övrigt systemet med primärstämmor en stor olägenhet för och

en orättvisa mot de medlemmar av kommunen, som hava sitt hem i dess

utkanter. Erfarenheten har visat, att det i större kommuner endast är ett

fåtal av kommunens medlemmar, vanligen de som hava sin bostad i själva

»kyrkbyn», som bevista stämmorna och där utan något särskilt uppdrag besluta

å hela kommunens vägnar.»

Av nämnda sakkunniga införskaffade uppgifter angående omröstnings

förekomst å kommunalstämma samt angående antalet vid dylika omröstningar

avgivna röster lämnade också ett tydligt bevis för, huru fåtaligt besökta

stämmorna i själva verket vore. Antalet deltagare i nämnda stämmor belöpte

sig nämligen i genomsnitt till allenast 9 % av de röstberättigade, medan

motsvarande siffra för deltagandet i landstingsmannavalen år 1919 i landskommunerna

utgjort ej mindre än 65.4 ?&. Och någon anledning gtt antaga,

att kyrkostämmorna i regel vöre flitigare besökta än vad fallet vöre med

kommunalstämmorna förefunnes icke.

Urtima riksdagen hade i skrivelse den 19 december 1918 — i likhet med

det särskilda utskott, som haft frågan till förberedande behandling — uttalat,

att åtskilliga skäl talade för att, i likhet med vad som vore fallet inom

den borgerliga kommunen, genom införandet av ett representativt system

även för den kyrkliga kommunens vidkommande trygga en god handläggning

av de inom denna förekommande ärendena, och hade i sammanhang där
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

med påpekat, att detta spörsmåls upptagande nödvändigtvis måste föranleda

en närmare granskning av tidsenliglieten i att vissa grupper ärenden, särskilt

de med skolväsendet sammanhängande, folie under den kyrkliga kommunens

beslutanderätt. I överensstämmelse härmed ginge också de sakkunnigas

förslag ut på att för den kyrkliga kommunen representativt system

skulle införas, dock endast örn församlingen så beslutade (fakultativt).

I berörda sammanhang ville de sakkunniga till granskning upptaga spörsmålet,

huruvida, efter folkskolärendenas överflyttning till den borgerliga

kommunen, eventuella kyrkofullmäktige tilläventyrs skulle få ett alltför begränsat

verksamhetsfält och att följaktligen fullmäktigsystem för den kyrkliga

kommunen knappast kunde anses vara av behovet påkallat. För utredning

av sagda fråga hade de sakkunniga till en början infordrat såväl

kyrkostämmo- som kommunalstämmo- och stadsfullmäktigeprotokoll från inemot

ett femtiotal representativa kommuner av olika typer och storleksgrupper

och belägna i olika delar av landet. Av de ifrågavarande kommunerna

vore trettiofyra landskommuner och återstoden städer, där oftast

redan vid den tid undersökningen avsett skolan varit en av den borgerliga

kommunens angelägenheter. Två årgångar av nämnda protokoll — i allmänhet

1915 och 1916 — hade sedermera bearbetats därhän, att i desamma förekommande

ärenden allt efter sin art uppdelats i grupper. Därvid hade som

regel varje paragraf i protokollet behandlats såsom ett ärende, dock att

paragrafer, som avhandlade allenast protokollsjustering, ej medräknats. Denna

gruppering hade bland annat givit de slutresultat, som meddelades i följande

tablå:

Antal ärenden

Absoluta tal I % av samtliga

Lb.

st.

Lb. o. St.

Lb.

st.

Lb.o.St.

I.

Enligt nuvarande fördelning.

I den kyrkliga kommunen...

1,718

614

2,332

33.2

11.2

21.9

I den borgerliga »

3,461

4,854

8,315

66.8

88.8

78.i

Summa

5,179

5,468

10,647

100. o

100.o

100. o

II.

Efter föreslagen överflyttning.

I den kyrkliga kommunen...

1,185

502

1,687

22.9

9.2

15.8

I den borgerliga »

3,994

4,966

8,960

77.i

90.8

84.2

Summa

5,179

5,468

10,647

100. o

100. o

100. o

Denna tablå angåve tydligt nog, att med hänsyn till antalet ärenden den

av de sakkunniga föreslagna överflyttningen av skolan och därmed sammanhängande

frågor från den kyrkliga till den borgerliga kommunen icke skulle

åstadkomma en så stor verkan, som man ä priori kunde vara böjd att antaga.

Dessa frågor utgjorde sålunda allenast i landsförsamlingarna omkring

31 % av samtliga å kyrkostämmorna i dessa församlingar handlagda ärenden

och i stadsförsamlingarna omkring 18 % av samtliga ärenden, som å kyrkostämmorna

därstädes förekommit. Under det att för närvarande de å kyrkostämma

handlagda ärendena syntes utgöra på landet omkring 33 % och i

stad omkring 11 % av samtliga i den kyrkliga och den borgerliga kommunen

förekommande ärenden, så skulle efter överflyttningen antalet ärenden inom

den kyrkliga kommunen nedsjunka till på landet omkring 22 % och i stad

omkring 9 % av samtliga kommunala ärenden. Åtminstone inom de större

och medelstora församlingarna komme alltjämt för det beslutande organet att

återstå ett så avsevärt antal ärenden, att ett inrättande av fullmäktigsystem

s. 58 Kontrollera mot PDF

Yttranden över

kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

därstädes kunde anses ändamålsenligt eller lämpligt. I fråga örn de mindre

församlingarna däremot syntes ärendenas fåtalighet tala för en fortsatt tilllämpning

av stämmosystemet.

Anläde man vid sidan av berörda måttstock en annan och prövade de

kommunala utgifternas relativa fördelning mellan borgerlig och kyrklig kommun

dels efter gällande ordning, dels också i det tänkta fallet, att skolärendena

överflyttades till den borgerliga kommunen, tedde sig effekten av

den av de sakkunniga föreslagna reformen långt kraftigare. De sakkunniga

hade med stöd av den officiella statistiken låtit göra vissa sammanställningar

rörande landskommunernas utgifter för olika ändamål under år 1917 ävensom

en beräkning av den procentuella fördelningen av dessa utgifter å den

kyrkliga och den borgerliga kommunen, för den händelse skolärendena redan

nämnda år varit överförda till den borgerliga kommunen. Det framginge av

nämnda beräkning att, medan den kyrkliga utgiftssidan enligt den nuvarande

ordningen i medeltal omfattade något mera än 53 % av de sammanlagda

utgifterna för den kyrkliga och den borgerliga kommunen, skulle densamma,

örn en förändring sådan som den de sakkunniga föreslagit ägt rum, utgöra

allenast något över 14 % av totalutgiftssumman.

Det skulle likväl med all säkerhet vara ett misstag, örn man av berörda

siffror ville draga den slutsatsen, att den kyrkliga kommunens verksamhet

hädanefter skulle bliva så reducerad till sin betydelse, att kyrkofullmäktiginstitutionen

skulle vara överflödig för densamma. De frågor, som inom

kyrkoförsamlingarna, särskilt de större, förekomme, vore även efter skolärendenas

frånskiljande av den betydelsefulla karaktär, att det borde skapas

tillfälle att, där så ansåges önskligt, handlägga även de rent kyrkliga ärendena

genom fullmäktige.

Flertalet av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas förslag,

uttalade sin anslutning till tanken att i viss utsträckning införa ett representativt

system i församlingarna. Sålunda tillstyrktes förslaget i princip

eller lämnades utan erinran av Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Ostergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

Värmlands, Orebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt domkapitlen i Uppsala, Ijinköping,

Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand, Luleå

och Visby ävensom allmänna svenska prästföreningen. Till stöd för sin mening

anförde domkapitlet i Uppsala bland annat följande:

I många stora församlingar vore kyrkostämman genom själva sin omfattning

ej alltid en lämplig apparat för handläggandet av viktiga frågor. Hos

det stora flertalet syntes knappast tillräckligt intresse för dithörande frågors

genomträngande kunna förutsättas och, framför allt, en tillfälligt uppmött

fraktion kunde alltför lätt komma att avgöra en fråga utan att representera

församlingens verkliga mening. I stora församlingar måste därför inrättandet

av en fullmäktigrepresentation, som i sig återspeglade olika åskådningar,

men dock hade intresse och sakkunskap i de frågor det gällde, vara att hälsa

med verklig tillfredsställelse. I mindre församlingar åter — och särskilt i

många landsbygdens församlingar, där det religiösa intresset vore stort och

frågorna, som kunde förekomma till behandling, mindre komplicerade —

skulle borttagandet av det omedelbara handläggandet av de kyrkliga frågorna

kännas såsom en direkt avsaknad, varjämte det mindre antalet full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 5''J

mäktige, som det där gällde, ej alltid skulle lämna tillfälle till allsidig representation.

Avhändandet av det omedelbara deltagandet skulle där leda

till det kyrkliga intressets tillbakagång, likaväl som fullmäktigrepresentationen

i de större församlingarna komme att föra till en sakligare behandling.

Domkapitlet i Luleå anförde så vitt nu är i fråga:

Fullmäktigesystemet erbjöde enligt domkapitlets uppfattning åtskilliga

värdefulla fördelar framför stämmosystemet. I folkrika församlingar kunde

en stämma vid livligare tillslutning bliva en ytterst tung och tidsödande

anordning och å andra sidan hände det vid mindre stark tillslutning blott

alltför ofta, att besluten dikterades av en tillfälligt sammanagiterad stämmomajoritet,

som i själva verket representerade en försvinnande liten minoritet

bland de röstberättigade. I all synnerhet inom de vidsträckta norrländska

församlingarna återkomme ofta den erfarenheten, att kyrkbyns befolkning

bleve i stånd att utöva ett oproportionerligt stort inflytande på besluten,

under det att de mera periferiskt boende församlingsmedlemmarnas intressen

tillbakasattes. Oaktat fullmäktigesystemet — så länge reseersättningar till

fullmäktige icke finge förekomma — icke kunde sägas till alla delar avhjälpa

antydda missförhållanden, innebure det dock i anförda hänseenden

en avsevärd förbättring.

Biskopen och ytterligare en ledamot av domkapitlet voro av skiljaktig

mening och yttrade i huvudsak:

Därest folkskolärendena komme att överföras från den kyrkliga till den

borgerliga kommunen, bleve de ärenden, som återstode att av den förra

handläggas, relativt fåtaliga och av mindre ekonomisk räckvidd. De för

kyrkobudgeten mest betungande ärendena, såsom frågor örn kyrko- och prästgårdsbyggnader,

vore sådana som endast då och då återkomme med längre

tiders mellanrum. Av de årligen återkommande ärendena vore flera av den

beskaffenhet, att besluten på grund av gällande lagstiftning vöre på förhand

givna och icke kunde lagligen utfalla på mer än ett sätt. Övriga ärenden

vore av relativt ringa ekonomisk betydelse. Av en kommuns hela utgiftsstat

skulle endast omkring 14 procent komma att efter skolärendenas överflyttande

höra under den kyrkliga kommunens beslutanderätt. Att under

sådana förhållanden införa representativ församlingsstyrelse med en vidlyftig

valapparat och därmed sammanhängande valagitation syntes icke vara av

behovet påkallat. Någon säker garanti för ett allsidigare inflytande på besluten

från olika delar av församlingen torde det föreslagna kyrkofullmäktigesystemet

icke heller erbjuda, då reseersättning icke utginge till kyrkofullmäktige.

I de vidsträckta norrlandsförsamlingarna skulle eventuellt valda

representanter från de periferiska församlingsdelarna på grund av kostnaderna

icke bliva i stånd att inställa sig vid kyrkofullmäktiges sammanträden.

Större garanti i nämnda avseende erbjöde vidkommande dessa församlingar

den nuvarande ordningen, enär de viktigare kyrkostämmorna i regel

förlädes till de s. k. kyrklielgerna, då församlingens medlemmar vore talrikt

församlade vid kyrkan* och kunde vid stämmorna bevaka sina intressen. På

grund av sålunda antydda förhållanden kunde reservanterna icke biträda

domkapitlets förord för införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen.

I åtskilliga av förenämnda yttranden påkallades begränsningar i fråga

örn kyrkofullmäktiges införande. Särskilt framhölls, att fullmäktige icke

borde inrättas i mindre församlingar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

A andra sidan avstyrktes förslaget om införande av kyrkofullmäktige av

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län ävensom domkapitlet

i Karlstad. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde bland annat:

Genom överflyttningen av skolärendena komme frågan örn det represent:rtiva

systemet i ett annat läge. Den av de sakkunniga verkställda utredningen

visade, att genom överflyttningen minskades den del av de kyrkliga

°°1| kommunala utgifterna, över vilken kyrkostämman hade beslutanderätt,

från 53 % till 14 %. Det kunde ifrågasättas, huruvida för beslut rörande

nämnda obetydliga del av budgeten skapandet av ett nytt institut — kyrkofullmäktige

— vore behövligt.

Men även . vissa nackdelar kunde befaras av tillkomsten av fullmäktigeinstitutionen

inom den kyrkliga kommunen. I regel komme fullmäktige att

fatta beslut av ringa ekonomiska följder för kommunen. Då det gällde kyrkobyggnader^

uppförande av boställen åt prästerskapet m. fl. tillfällen, bleve

dock förhållandet ett annat. Det kunde då befaras, enligt länsstyrelsens

förmenande, att den villighet, som nu, då det ekonomiska avgörandet vilade

hos kyrkostämman, åtminstone i regel torde förefinnas att överlämna omvårdnaden

örn de kyrkliga angelägenheterna åt församlingens kyrkligt intresserade

element, försvunne, då församlingen samtidigt med tillsättandet av

kyrkofullmäktige måste avliända sig beslutanderätten i för densamma vid

vissa tillfällen av stor betydelse varande ekonomiska frågor. Det kyrkliga

intresse, som drivit fram frågan örn kyrkofullmäktige i tanke att de kyrkliga

synpunkterna skulle bättre bliva tillgodosedda genom nämnda institution

än genom beslut i de nuvarande kyrkostämmorna, kunde därför istället

tänkas bliva ytterligare undanskjutet. Skulle åter valmanskårens uppmärksamhet

slappna vid de i regel ekonomiskt mindre betydelsefulla valen till

kyrkofullmäktige för att åter plötsligt uppflamma vid fullmäktigebeslut, som

varit omöjliga att genomföra å kyrkostämma, föddes därav en missbelåtenhet,

som vore för bestående kyrkliga intressen långt skadligare än tillfälliga

avslag å kyrkliga krav vid en kyrkostämma. Visserligen skulle fullmäktigeinstitutionen

endast vara fakultativ, men vid vägandet av skälen för och

emot funné länsstyrelsen anledning förorda att, innan förändringar i föreslagen

riktning vidtoges, verkningarna av överflyttningen till den borgerliga

kommunen av föreslagna ekonomiskt viktiga frågor avvaktades.

Domkapitlet i Karlstad framhöll bland annat:

Domkapitlet ville för sin del icke bestrida, att på en del håll, särskilt i

större församlingar, tanken på kyrkofullmäktige i stället för kyrkostämma

kunde hava fog för sig. Men domkapitlet funne icke, att nämnda behov

borde föranleda en helt ny för hela riket gällande lagstiftning. Eget nog

vore det väl också, att just på ifrågavarande område, där en äldre starkt

demokratisk instans hade hävd för sig, den skulle utbytas mot ett konstmässigt

modernt representations system.

I de flesta mindre församlingar torde det från kyrkosynpunkt snarare vara

önskvärt, att kyrkostämmorna hölles vid liv. De kunde tilläventyrs än en

gång under religiöst vaknande tider bliva bärare av ett livfullare deltagande

i kyrkoärenden. När man tänkte på, huru enligt de nya lagförslagen de

valen skulle ställas i så nära samband med de kommunala som

möjl igt. läge det nära till hands att befara, att de förra komme att betraktas

som en bisak, som man till sist stökade undan så fort man kunde, möjligen

på det sättet, att samma personer, som annars styrde örn allt i kommunen,

också såsom ett påbröd finge förtroendeposterna i kyrkans frågor. Einge den

gamla stämman såsom en självständig instans leva kvar, kunde den säker
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. G1

ligen ofta bättre främja kyrkolivets rörlighet och frihet. Den uråldriga institutionen

hade visat sig mycket anpassbar efter de olika tidernas art. Och

den hade icke heller i nyaste tid förverkat sitt anseende utan på mångfaldiga

håll visat sig ganska livaktig.

Intresset att skruva in alla ärenden under en gemensam, av ekonomiska

synpunkter starkt behärskad instans kunde hava sitt berättigande från skattesynpunkt.

Otvivelaktigt hade det varit lättare, exempelvis för skolan, att få

sina ekonomiska önskningar tillgodosedda genom en beslutande församling

av gammal stämmotyp. Där hade de speciellt intresserade lätt nog kunnat

göra sina vota gällande. Man hade väl också därvid stundom gått raskare

tillväga än den ekonomiska utvecklingen medgivit. Det bleve helt visst

svårare att komma fram genom de budgetkunnigas skickliga kritik och i

konkurrensen med kommunala behov och de »sociala krav», som vore maskerade

uttryck för socialdemokratiens metod att privilegiera sitt eget folk.

Det måste dock hävdas, att de ekonomiska synpunkterna och ärendenas

antal på dessa områden icke vore avgörande. Särskilt de direkt kyrkliga

utgifterna spelade ju endast undantagsvis och momentant en mera avsevärd

roll. Man syntes med tanke på erfarenheten knappt behöva befara, att icke

kyrkobygge, kyrkogårdar, församlingsarbete och diakoni skulle få vad de

nödtorftigt behövde. Men den urgamla självständiga rätten att besluta

vore värdefull och hedrande och borde försvaras. Det moderna samhällets

alla lemmar vore tillräckligt starkt inskruvade i ekonomiens mäktiga apparat

ändå; man behövde i detta stycke icke önska mera av tvångsmakt.

Två ledamöter av domkapitlet reserverade sig och biträdde förslaget örn

införande av kyrkofullmäktige.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansåg, att man borde taga i allvarligt

övervägande, huruvida med den föreslagna överflyttningen av folkskoleväsendet

och vad därmed ägde samband till den borgerliga kommunen,

ett verkligt behov förelåge för inrättande av kyrkofullmäktige. Länsstyrelsen

vore för sin del icke fullt övertygad, att ett dylikt behov komme att göra

sig kännbart. Under alla förhållanden borde man i avvaktan på den bebådade

gemensamma kommunala vallagen icke utan ett mera allmänt behov

skapa ytterligare representantval.

I huvudsak samma uppfattning, som sålunda kommit till uttryck vid

granskningen av de sakkunnigas förslag, uttalades i de yttranden, som avgåvos

över riksdagens skrivelse den 23 mars 1928, däri hemställdes örn upptagande

till prövning av frågan örn införande av en kyrkofullmäktiginstitution

i samband med den allmänna revisionen av kommunallagarna och den

därmed enligt erhållen upplysning sammanförda frågan örn skolärendenas

möjliga överflyttning till den borgerliga kommunen. Förslaget att införa

kyrkofullmäktige tillstyrktes sålunda av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bolms, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, ävensom domkapitlen i Uppsala, Linköping, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg,

Härnösand och Visby samt Stockholms stads konsistorium. Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Gotlands län uttalade endast, att frågan örn

införande av kyrkofullmäktige borde upptagas till prövning. Bomkapitlet i

Linköping anförde till utveckling av sin ståndpunkt:

Yttranden över

1928 års

riksdags
skrivelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G2

Kungl. Maj:ts proposition ur 100.

Den parodi på kyrkostämmor, som under de senaste åren förekommit i

en del större församlingar, hade visat nödvändigheten av att kyrkofullmäktigeinstitutionen

snarast möjligt måtte kunna införas såväl i de städer, där enligt

1909 års lagstiftning folkskoleärendena lagts under stadsfullmäktige, som

ock i andra, särskilt större församlingar, där en kyrkofullmäktigeinstitution

vore av behovet påkallad. I större församlingar kunde ju förhandlingarna

vid en kyrkostämma bliva så tidsödande på grund av långt utdragna diskussioner

och nödvändiga eller av rent okynne begärda voteringar, att eftermiddagen

och förnatten ej räckte till utan en kyrkostämma genom ajournering

kunde pågå i liera dagar. En osund agitation, mången gång partipolitiskt

inriktad, lockade de talrika deltagarna till en dylik kyrkostämma,

och samma agitation utgjorde en stor fara, ja, mången gång ett oöverstigligt

hinder för ärendenas sakliga behandling. En kyrkostämma erbjöde många

möjligheter till oberäkneliga överrumplingar. Én enda person kunde i en

församling, där kyrkostämmorna ej brukade vara talrikt besökta, genom att

samla en liten skara likasinnade eller personliga vänner diktera besluten

och, i den händelse han tillhörde kyrkoförsamlingens avlönade betjänte, till

egen förmån genomdriva en löneförhöjning. Exempel saknades icke på dylik

löneförhöjnings genomdrivande i trots av en enhällig avstyrkan från vederbörande

kyrko- eller skolråd. Den faran förefunnes även, att en ytterst fåtaligt

besökt kyrkostämma kunde fatta mindre välbetänkta beslut, som finge

vittgående och vådliga ekonomiska konsekvenser för församlingen i dess

helhet, ehuru risken härför minskades dels genom respektive kyrko- och

skolråds skyldighet att noggrant utreda och förbereda alla ärenden, som å

kyrkostämman skulle förekomma, dels ock genom den omständigheten, att

kyrkostämmans lagenliga tillkännagivande möjliggjorde för en var röstberättigad

att kunna föra sin talan och utöva sin rösträtt. Införandet av en

kyrkofullmäktige sti tu tion vore icke heller utan fara, i det att valet av ledamöter

i nämnda institution mången gång torde komma att företagas efter

rent partipolitiska linjer, varvid tanken på vederbörandes lämplighet och

duglighet ur realsynpunkt ej tillbörligt beaktades, men sagda fara vore i

motsvarande mån ingalunda utesluten vid kyrkostämman och dess förhandlingar,

varför domkapitlet ansåge, att möjliggörandet av ett representativt

system även för den kyrkliga kommunen utan tvekan vore att förorda.

Domkapitlet i Härnösand åberopade i huvudsak ett av kyrkoherden Axel

Olsson avgivet yttrande, däri anfördes bland annat:

De goda erfarenheter, som gjorts på den borgerliga kommunens område

genom kommunalfullmäktigeinstitutionens införande, hade med all sannolikhet

varit bidragande orsak till att förslag framkommit, att på det kyrkliga

området kyrkofullmäktigeinstitutionen måtte införas. Att kyrkostämman i

den kyrkliga kommunen liksom kommunalstämman i den borgerliga kommunen

vore ett synnerligen tungrott, opålitligt och olämpligt organ för handläggning

och beslut i kyrkliga angelägenheter i synnerhet i vidsträckta och

folkrika församlingar, kunde icke förnekas. Frågornas behandling på en

kyrkostämma toge mer än en gång en orimligt lång tid. Besluten fattades

ofta mer efter maktställningen vid stämman än efter sakliga grunder.

Exempel saknades icke, att byar förenat sig för att genomdriva sina särintressen

särskilt i skolfrågor utan hänsyn till församlingens intressen i

stort. De många striderna på kyrkostämmorna hade ej sällan framkallat

avoghet och fiendskap mellan församlingsmedlemmarna. Tiden syntes därför

från flera synpunkter vara inne för införandet av kyrkofullmäktigeinstitutionen,

på vilken borde överflyttas så mycket som möjligt av kyrkostämmans

beslutanderätt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Invändningar mot en sådan åtgärd saknades icke. Man ansåge det icke

tillbörligt att beröva församlingsmedlemmarna deras gamla rätt att deltaga

i överläggningar och beslut, som röra församlingen. Personer med gott och

sansat omdöme samt varmt intresse för sin församling skulle utestängas

ifrån allt inflytande i kyrkliga frågor, då de icke låtit inrangera sig i något

politiskt parti. Liksom val till kommunalfullmäktige skedde efter politiska

linjer, så komme helt säkert val till kyrkofullmäktige att ske på samma sätt.

Kyrkan och dess angelägenheter borde få stå utanför de politiska partistriderna.

Ehuru mycken sanning läge i dessa invändningar mot kyrkofullmäktigeinstitutionens

införande, syntes de icke vara tillräckligt bärande för att omintetgöra

den föreslagna reformen. Huru önskvärt det än vore, att kyrkliga

frågor och angelägenheter behandlades opolitiskt, så torde sådana önskningar

i vår tid få räknas till de fromma önskningarna. Politiska synpunkter

kunde icke utestängas ifrån kyrkostämmorna utan torde vid dessa göra sig

gällande i mycket högre grad än vad som skulle ske i kyrkofullmäktige, där

ärendena hnge en mera saklig och grundlig behandling.

I vissa av de avgivna yttrandena ställdes frågan örn kyrkofullmäktiges

införande i direkt beroende av spörsmålet örn skolärendenas överflyttande.

Sålunda anförde länsstyrelsen i Södermanlands län:

Skulle skolärendena anses böra allmänt överflyttas till den borgerliga

kommunen, torde övriga på kyrkostämma ankommande uppgifter icke vara

av den omfattning, att de påkallade inrättande av ytterligare en kommunal

institution utöver den kanske allt för stora mångfald därav, som redan funnes

i vårt land. Skulle däremot skolärendena finnas fortfarande böra ankomma

å kyrkliga kommuner, syntes kyrkofullmäktige böra inrättas efter samma

grunder, som stadgats beträffande stadsfullmäktige i stad och kommunalfullmäktige

på landet.

Domkapitlet i Lidea yttrade bland annat:

Därest ingen överflyttning av skolärendena skedde, syntes det vara en

välbetänkt och önskvärd reform, att kyrkofullmäktigeinstitutionen infördes.

Då de beslut, som rörde folkskoleväsendet, icke blott hade en stor ekonomisk

räckvidd utan även bleve av synnerlig betydelse med hänsyn till ungdomens

undervisning och tillgodoseendet av de krav vår tid ställde därpå, vore

det av vikt att dithörande frågor handlades av en representation med större

stabilitet än de ofta oberäkneliga kyrkostämmorna. Skulle emellertid folkskoleärendena

överföras till den borgerliga kommunen, funné domkapitlet

vid förnyat övervägande av saken i likhet med reservanterna vid domkapitlets

utlåtande över kyrkofullmäktigsakkunnigas betänkande, att de ärenden, som

återstode för den kyrkliga kommunen att handlägga, icke vore av den omfattning

och betydelse, att införande av representativt system med därtill

hörande valprocedur och agitation därför vore av något verkligt behov påkallat.

Liknande synpunkter framfördes av länsstyrelsen i Östergötlands län, som

dock medgav, att även om skolärendena överflyttades till den borgerliga

kommunen, ett införande av kyrkofullmäktige kunde vara påkallat i de större

församlingarna.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län erinrade örn sitt uttalande över kyrkofullmäktigsakkunnigas

betänkande samt anförde vidare:

Ehuru länsstyrelsen fortfarande funne de synpunkter beträffande behovet

och nyttan av kyrkofullmäktiginstitutionen, som länsstyrelsen i berörda yttrande

framfört, beaktansvärda, hade länsstyrelsen ingen erinran att göra mot

den av riksdagen begärda prövningen av frågan örn kyrkofullmäktiginstitu
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 100.

tionens införande. De senaste fem årens erfarenheter örn det sätt, varpå

kyrkostämmorna i vissa fall fungerade, hade även givit ökad vikt åt de skäl,

som anförts för införande av kyrkofullmäktige.

Utkasten. De inom departementet uppgjorda utkasten avsågo, såsom jag redan berört,

bland annat att införa ett representativt system i församlingarna. Enligt

utkasten skulle i församling med mera än 1,500 invånare den församlingen

tillkommande beslutanderätten — med vissa undantag — utövas av

kyrkofullmäktige. Församling med 1,500 invånare eller därunder ägde rätt

att tillsätta sådana fullmäktige. I Stockholms territoriella församlingar

skulle beslutanderätten alltid tillkomma kyrkofullmäktige.

Yttranden Syer Samtliga de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över utii

as en. kasten, med undantag av länsstyrelsen i Södermanlands län hava i princip

tillstyrkt eller förklarat sig icke hava något att erinra mot införande av en

kyrkofullmäktiginstitution. Nämnda länsstyrelse har ifrågasatt, örn det verkligen

kunde vara lämpligt att inrätta ytterligare en kommunal institution med

åtföljande tillämpning av en invecklad valapparat.

Departements- Den nu gällande formen för utövande av församlingarnas beslutanderätt

chefen. är enligt vad erfarenheten giver vid handen förenad med betydande olägenheter.

Särskilt i de större församlingarna är kyrkostämman föga lämplig

såsom beslutande organ. Ofta äro stämmorna fåtaligt besökta, och viktiga

beslut fattas av ett ringa antal personer. I de fall åter, då deltagandet i

stämmorna är livligt, möta ofta stora praktiska svårigheter. Understundom

är det icke möjligt att finna någon lokal, som kan rymma de närvarande

röstberättigade, eller att på ett tillfredsställande sätt leda förhandlingarna.

Såväl överläggningar som voteringar taga en orimligt lång tid. Tydligt är

även, att stämmorna, vare sig de äro fåtaligt eller talrikt besökta, öppna stora

möjligheter för överrumplingar och intriger. Ej sällan har ett ringa antal

röstberättigade med hjälp av en tillfälligt liopbragt majoritet kunnat genomdriva

okloka beslut och därigenom försvåra en enhetlig och sund förvaltning.

Fara föreligger, att den olämpliga agitation, som ej sällan föregår

stämmorna, och de ovärdiga uppträden, som stundom förekomma vid desamma,

skola avhålla personer, som hysa intresse för det religiösa livet, från att befatta

sig med församlingens angelägenheter. I vidsträckta församlingar medför

den nuvarande ordningen även, att beslutanderätten huvudsakligen kommer

att irtövas av dem, som äro bosatta i församlingens centrala del, och att avsides

boende församlingsmedlemmar i en del fall ej kunna få sina berättigade

intressen tillgodosedda.

Nu anförda olägenheter kunna i väsentlig mån undanröjas genom införande

av ett representativt system. Kyrkofullmäktige utgöra ett mera snabbt

och säkert verkande organ än kyrkostämman. Med hänsyn till den högre grad

av ansvarskänsla, som i regel medföljer ett förtroendeuppdrag, torde det

kunna förväntas, att fullmäktige skola bättre än de röstberättigade å stämman

sätta sig in i förekommande ärenden. Härigenom vinnes garanti mot förhastade

beslut och tryggas kontinuitet i förvaltningen. Då möjlighet numera

finnes att i vissa fall tillerkänna fullmäktige ersättning för resekostnader,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Marits proposition nr 100.

kunna även avsides belägna delar av en församling bliva behörigen representerade

i det beslutande organet. Den erfarenhet, som vunnits från den

borgerliga kommunen, vittnar örn det representativa systemets fördelar, och

samma skäl, som åberopats för införande av kommunal- och stadsfullmäktige,

kunna anföras som stöd för anordnande av ett liknande organ i församlingarna.

Under ärendets behandling har gjorts gällande, att därest skolärendena

överflyttades från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, de frågor,

som återstode för behandling av kyrkostämman, vore så fåtaliga och av

så ringa betydelse, att ett inrättande för deras skull av ett nytt beslutande

organ icke kunde anses påkallat. Häremot må framhållas, att jämväl

efter en sådan överflyttning ett betydande antal ärenden skulle komma att

handläggas av församlingen. Även örn de sifferuppgifter, som lämnats

av kyrkofullmäktigsakkunniga, icke kunna tagas till utgångspunkt för beräknande

av antalet och den ekonomiska betydelsen av de frågor av olika

slag, som numera ankomma på kyrkostämmorna — under senare år bär en

betydande förskjutning ägt rum till förmån för skol- och biblioteksärenden

■— hava dock kyrkostämmorna att behandla ett avsevärt antal ärenden, av

vilka många äro av stor betydelse för församlingsarbetets bedrivande. Det

starkaste skälet för införande av ett representativt system, även örn skolärendena

överföras till den borgerliga kommunen, är emellertid, att behovet

av ett sådant system särskilt framträtt i de stora städerna, framför allt

huvudstaden, där dock behandlingen av skolärendena ankommer på den

borgerliga kommunens organ. Då jag såsom i det följande kommer att

närmare angivas har för avsikt att föreslå allenast ett fakultativt överflyttande

av skolärendena och det sålunda kan antagas, att i många fall dessa

alltjämt skola handläggas av församlingarna, synes förut nämnda erinran

mot införande av ett representativt system för församlingarna förlora i styrka.

Tydligt är emellertid, att ett överlämnande av församlingarnas beslutanderätt

till en vald representation är förenat med vissa olägenheter. Kyrkostämmorna

möjliggöra för envar röstberättigad att själv taga del i församlingens

angelägenheter och bidraga därigenom att uppehålla det personliga

intresset för församlingsarbetet och folkundervisningen. Viss risk föreligger,

att detta intresse efter införandet av ett kyrkofullmäktigsystem skall komma

att försvagas. Det har även gjorts gällande, att införandet av ett sådant

system och särskilt de därmed förbundna valen skulle medföra, att de

kyrkliga angelägenheterna i högre grad än nu är fallet komme att behandlas

efter partipolitiska grunder. Även örn man måste medgiva, att denna farhåga

ej är alldeles ogrundad, torde man dock kunna hoppas, att den partibildning,

som tyvärr redan ägt rum inom vissa församlingar, icke skall komma att i

nämnvärd grad ökas genom införande av kyrkofullmäktige.

Vid bedömande av samtliga föreliggande omständigheter synas övervägande

skäl tala för anordnande av ett representativt system i församlingarna. Såsom

framgår av den förut lämnade redogörelsen, råder ock numera bland de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna så gott som fullkomlig enighet rö
Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100).

870 29 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Skol
ärendenas
överflyttande.

Kyrko
fullmäktig
sakkunniga.

rande behovet av ett sådant system. De invändningar, som tidigare framställts

däremot, hava efter hand frånträtts. Vid olika tillfällen har också

riksdagen anslutit sig till tanken på anordnande av en kyrkofullmäktiginstitution.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda, att åtgärder

nu vidtagas för införande av en dylik institution. Beträffande den närmare

utformningen av institutionen och de bestämmelser, som böra gälla härom,

vill jag yttra mig i det följande.

Vad härefter angår frågan om skolärendenas överflyttande till den borgerliga

kommunen har jag redan framhållit, att enligt lcyrkofullmäktigsalckunnigas

förslag ärenden rörande folk- och fortsättningsskolundervisningen samt

dithörande anstalter alltid skulle handläggas av den borgerliga kommunen.

Enligt förslaget skulle nämnda ärenden handläggas av en folkskolestyrelse,

vald av den borgerliga kommunens beslutande organ. I folkskolestyrelsen

skulle kyrkoherden vara självskriven ledamot. Styrelsen skulle inom sig

välja ordförande och vice ordförande. I sitt betänkande lämnade de sakkunniga

en redogörelse för den historiska utvecklingen av den kommunala

beslutanderätten över de till folkskoleväsendet hörande angelägenheterna

samt anförde vidare i huvudsak:

Av den föregående framställningen syntes med all tydlighet framgå, att

folkundervisningen i vårt land till övervägande del vore av kyrkligt ursprung,

och det kunde icke förnekas, att den storartade utveckling, folkskoleväsendet

hos oss uppvisat, i mycket hög grad vore att tillskriva kyrkan, dess prästerskaps

och församlingars intresse, arbete och uppoffringar. Men därav följde

icke, att skolan för all framtid borde förbliva under kyrkans vård. Folkundervisningen

vore en hela folkets gemensamma angelägenhet, oberoende

av religiös åskådning. Örn också kyrkan under gångna tider varit bäst skickad

att vårda nämnda angelägenhet, måste likväl medgivas, att det borgerliga

samhället numera vunnit den utveckling, att det icke kunde eller borde förmenas

detsamma att självt därom draga försorg. Parallellt därmed hade

även gått en utveckling, som medfört en allt starkare betoning av de icke

religiösa beståndsdelarna i den åt barnen meddelade undervisningen. Berörda

båda omständigheter: att prästerskapet icke vidare intoge en ställning

såsom ensamt eller tongivande bildningselement samt att undervisningen

mer och mer sekulariserats, syntes nödvändigt leda fram mot överflyttningen

av skolärendena till den borgerliga kommunen.

Ju mera den ur principiell synpunkt frivilliga karaktären i anslutningen

till kyrkan framträdde, dess mera ofrånkomligt bleve också kravet, att vården

örn den allmänna barnundervisningen förlädes till organ för den gemenskap,

till vilken alta och envar, oavsett bekännelse eller religiösa ståndpunkter,

vore pliktiga att höra, nämligen till den borgerliga kommunen.

Inom ramen av nämnda kommun och i de former, som lagstiftningen rörande

densamma anvisade, hade, enligt nutida uppfattning, det kyrkliga intresset

för skolfrågorna att göra sig gällande och såmedelst vinna det inflytande,

som kunde tillkomma detsamma i kraft av dess utbredning bland

kommunens medlemmar. I berörda sammanhang ville de sakkunniga jämväl

erinra därom, att sättet för dithörande frågors handläggning dock ytterst berodde

på intresseriktningen hos folket självt. Sannolikt torde nämligen de

väljande i stort sett komma att förbliva desamma inom den kommunala

gemenskapen och i den kyrkliga församlingen och sålunda föga vikt böra

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majus proposition nr 100.

fästas vid vilket organ, som i sagda frågor bleve det bestämmande. Skulle

åter nämnda förmodan icke besannas, utan en starkare frekvens av utträde

ur kyrkan komma att äga rum, med ty åtföljande skarpare skiljaktiglieter

mellan den borgerliga kommunens och den kyrkliga församlingens medlemsstock

än de sakkunniga antagit, torde med all sannolikhet ett kvarhållande

av skolärendena hos de kyrkliga organen snart nog komma att erbjuda

mycket stora, att icke säga oövervinneliga svårigheter.

Vid sådant förhållande syntes alla skäl av mera principiell eller allmän

natur tala för det överflyttande av skolärendena, som de sakkunniga föresloge.

Därtill komme ytterligare de betydande fördelar ur budgetsynpunkt,

som överflyttningen komme att medföra. Sedan skolärendena överförts till

den borgerliga kommunen, komme nämligen den vida övervägande delen

av utgifterna inom primärkommunen att behandlas av ett och samma organ.

De större möjligheter, som därigenom erbjöde sig till ett bättre avvägande

av olika utgiftsposter mot varandra och till en klarare överblick över den

totala utgiftsbördan, vore givetvis av mycket högt värde. Sådana synpunkter

hade otvivelaktigt även varit avgörande för den överflyttning av folkskoleärenden

från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, som redan med

stöd av 1909 års lag med fördel ägt rum i flertalet av rikets städer.

Till slut finge beträffande den sålunda föreslagna begränsningen av de

kyrkliga organens kompetensområde endast erinras därom, att vad som ifrågasatts

i avseende på skolväsendet i själva verket endast vore en motsvarighet

till vad som redan hade åtgjorts till exempel på fattigvårdens område. Aven

sistnämnda funktion hade under utvecklingens gång blivit i organisatoriskt

avseende skild från kyrkan, med vilken den under långa tider varit nära

förbunden. Den utvidgning av den borgerliga kommunens verksamhetssfär,

som av de sakkunniga föresloges, innebure därför ur principiell eller allmänt

historisk synpunkt ingenting radikalt nytt.

Av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas förslag, tillstyrkte

flertalet länsstyrelser samt vissa domkapitel detsamma. Sålunda

yttrade länsstyrelsen i Stockholms län bland annat:

Att den fördelning av den kommunala självstyrelsens arbetsuppgifter

mellan kyrklig och borgerlig kommun, som införts i och nied 1862 års

kommunalförfattningar, blivit föråldrad och ohållbar, finge anses obestridligt.

Behovet av större koncentration i behandlingen av frågor rörande kommunernas

utgifter hade gjort sig så starkt gällande, att det icke längre borde

undanskjutas, och bland berörda utgifter intoge de för folkskoleväsendet och

andra undervisningsändamål en så betydande plats, att dithörande frågor

uppenbart krävde en annan handläggning än den som vore dem tillförsäkrad

på kyrkostämmorna. Aven den sakliga, sekulariserande utvecklingen av folkundervisningen

gjorde det i och för sig till en anomali att numera bibehålla

dess förbindelse med församlingarnas rent kyrkliga angelägenheter och den för

dem skapade organisationen. Den av de sakkunniga föreslagna överflyttningen

av kommunernas undervisningsärenden till den borgerliga kommunens

organ syntes alltså länsstyrelsen vara ur alla synpunkter riktig och

nödvändig.

Länsstyrelsen i Värmlands län anförde i huvudsak:

Det vore företrädesvis från ekonomiska synpunkter länsstyrelsen funne

den föreslagna överflyttningen böra komma till stånd. Med den omfattning

kommunernas skattebörda numera erhållit vore det synnerligen angeläget,

att frågor om kommunala utgifter och kommunal beskattning handlades så

långt möjligt av ett och samma organ, varigenom kunde vinnas större över
-

Yttranden

över kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

skadlighet och enhetlighet beträffande kommunens finanser samt ernås bättre

garanti för skattebördans begränsning; och vore detta av särskild vikt ifråga

örn skolväsendet med dess såväl absolut som procentuellt stora inverkan

på kommunernas utgiftsstat. Genom överflyttningen undanröjdes även det

missförhållandet, att personer, vilka icke tillhörde statskyrkan och för den

skull saknade rösträtt vid kyrkostämma, ej ägde tillfälle att öva inflytande

på skolfrågor. De sakkunniga hade starkt framhållit den stora betydelse,

som prästerskapet haft och fortfarande hade för skolväsendet. Även örn sagda

betydelse med sannolikhet komme att förminskas genom den ifrågasatta nya

anordningen, särskilt genom upphävandet av pastors självskrivenhet som ordförande

i skolstyrelsen, syntes i allt fall prästerskapet också framdeles kunna

öva ett verksamt, gagnande inflytande på skolärenden, icke minst å landsbygden,

varest behovet därav torde vara mest framträdande.

Domkapitlet i Luleå yttrade:

Domkapitlet kunde för sin del visserligen icke finna, att den föreslagna

överflyttningen med hänsyn till ett nöjaktigt tillgodoseende av skolväsendet

vore av något större behov påkallad. Såvitt domkapitlet hade sig bekant,

hade den kyrkliga kommunen låtit sig angeläget vara att så långt de ekonomiska

resurserna på skilda orter medgivit sörja för folkskoleväsendets utveckling.

Folkundervisningen hade också under den tid, den utgjort ett

föremål för den kyrkliga kommunens omsorg och vård, gjort stora framsteg.

Det starkaste skälet för den föreslagna överflyttningen vore givetvis önskemålet

att komma till största möjliga enhetlighet i den kommunala budgeten.

Ehuruväl någon fullständig enhetlighet i berörda avseende icke vunnes genom

berörda överflyttning ansåge domkapitlet likväl, att de fördelar, som därigenom

kunde vinnas i budgetärt hänseende, icke vöre utan betydelse. Några

principiella skäl mot överflyttningen kunde domkapitlet icke finna vara för

handen. Domkapitlet förutsatte därvid, att den tillsyn över kristendomsundervisningen

i folkskolan, som dittills varit kyrkan och prästerskapet tillerkänd,

icke berördes av ifrågavarande överflyttning och att denna alltså

icke kunde anses innebära något avgjort steg i riktning mot ytterligare sekularisering

av folkskolan, varom farhågor från vissa håll uttalats.

Å andra sidan avstyrktes de sakkunnigas förslag i denna del av några

länsstyrelser och de flesta domkapitlen. Sålunda anförde domkapitlet i

Västerås bland annat:

Utan att vilja bestrida, att något riktigt och beaktansvärt kunde ligga i

de sakkunnigas motivering, måste dock domkapitlet ifrågasätta, huruvida de

anförda skälen — även örn man tillsvidare bortsåge från de praktiska svårigheter,

som ett genomförande av den föreslagna åtgärden under nuvarande

förhållanden måste medföra — vore av den vikt, att de kunde anses tillräckligt

motivera en så pass djupt ingripande förändring, som den föreslagna.

Vad till en början de praktiskt-finansiella synpunkterna beträffade syntes

det huvudsakligen vara i städerna, som de menliga följderna i budgetärt

hänseende av den påpekade dualismen i dithörande ärendens behandlinggjort

sig kännbara. Där förelåge ju emellertid redan i gällande lagstiftning

möjligheten till att vidtaga en anordning av den art, som av de sakkunniga

påyrkats; en möjlighet som ock av de flesta större stadssamhällen redan

begagnats. Vad åter landsbygden beträffade syntes det redan under nuvarande

förhållanden, såsom erfarenheten syntes visa, icke möta några större

svårigheter att vid uppgörandet av de olika inkomst- och utgiftsstaterna

bringa det nödiga samarbetet mellan de kyrkliga och de borgerliga myndigheterna

till stånd. Utan tvivel skulle ytterligare garantier för en enhetlig

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 69

budgetbehandling kunna skapas utan tillgripande av den föreslagna radikala

åtgärden.

Med hänsyn åter till de av de sakkunniga anförda principiella argumenten,

ville domkapitlet endast erinra därom, att den av de sakkunniga därvid i

första hand understrukna möjligheten, att ett större antal medborgare kunde

utträda ur den kyrkliga gemenskapen, dittills i varje fall icke blivit verklighet.

Någon fara syntes sålunda från berörda synpunkt icke vara förbunden

med ett uppskov. Och då de sakkunnigas förslag, såvitt domkapitlet kunnat

finna, av folkskolans egna representanter mötts med ett ganska enstämmigt

motstånd, syntes domkapitlet varje anledning saknas till forcerande av den

föreslagna reformen.

Yad angår de fördelar i budgethänseende, som skulle vinnas genom skolärendenas

överflyttande, anförde länsstyrelsen i Uppsala län i huvudsak:

Den eftersträvade enheten i avseende på kommunal budgetbehandling

skulle väl utgöra det ojämförligt viktigaste syftemålet med den föreslagna

överflyttningen men vore i berörda sammanhang knappast mera än en bestickande

fras. Enhetens egentliga värde måste anses bero därav, att den vore

fullständig, vilket enligt förslaget icke skulle bliva händelsen. Vinsten i berörda

hänseende av folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen

framstode såsom mindre avsevärd, när man erinrade sig att utgifterna för

folkskoleväsendet till allra största delen faktiskt vore obligatoriska och oberoende

av kommunens beslut. Nämnda ärendens överflyttning till den

borgerliga kommunen skulle i stor utsträckning innebära deras överlämnande

till kommunalfullmäktige och därigenom beträffande deras behandling utesluta

det i många fall intresserade och ur olika synpunkter värdefulla

omedelbara deltagandet av församlingsmedlemmarna. En ändring av de nuvarande

skoldistrikten måste även, med avseende å äganderätten till skolhusen

m. m., föranleda betydande svårigheter och oegentligheter.

Åtskilliga av de länsstyrelser och domkapitel, vilka funno sig icke kunna

tillstyrka den av de sakkunniga ifrågasatta obligatoriska överflyttningen av

folkskolärendena till den borgerliga kommunen, förordade en lagstiftning,

varigenom —- liksom enligt 1909 års lag — överflyttningen gjordes beroende

av kommunens egen önskan och särskild prövning av Kungl. Majit i varje

enskilt fall. Sålunda anförde domkapitlet i Uppsala bland annat:

Det kunde ej nekas, att i större församlingar med ett omfattande skolväsen

berörda sida av ai’betet redan länge varit prästen en tunga, som dragit

hans tankar och krafter från andra till hans centrala uppgift mera närliggande

arbetsområden, liksom å andra sidan skolan där måste anses hava

behov av en lokal ledare, som mera direkt kunde ägna sig åt dess intressen.

Och i de större församlingarna funnes också möjligheten till för denna uppgift

kompetenta män, även örn det kanske ej alltid vore så lätt som man

vid den första blicken på de nya önskemålen kunde tro och även om ej

alltid fördelarna läge lika enbart på skilsmässans sida som man också i

intresset för det nya kunde mena. I mindre församlingar åter, där såväl

folkskoleärendenas handläggande som den egentliga pastoralvården väl kunde

skötas av en och samma person, kunde icke tillräckliga skäl från vare sig

det prästerliga arbetets eller skolans sida anföras för upplösande av det

bestående bandet, under vars bestånd dock skolväsendet i stort sett väl utvecklats

och fungerat på de flesta håll. I dylika församlingar vore ock i

många fall svårt att finna annan lika lämplig ledare som prästen, vilken

ofta nog vore den ende inom församlingen med akademiskt boklig bildning

s. 70 Kontrollera mot PDF

1925 års

riksdagsskrivelse.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

och därmed följande ä priori pä själva bildningsfrågan inriktade intressen.

Domkapitlet ansåge sig böra påpeka, att mångå gånger skolans högre utveckling

inom församlingarna fått genomföras ej under impuls från utan till

och med motstånd av församlingarnas kommunala ledare, för vilka kostnaderna

spelat en alltför avgörande roll. För prästens eget arbete i det

rent pastorala kunde ock denna förknippning, mötet med församlingsmedlemmarna

på en neutral mark, vara en hjälp. Inom landsbygdens församlingar

torde nog ock, i allmänhet åtminstone, ej någon störrre önskan ä

priori förefinnas till en förändring, vilken ej heller skulle kunna försiggå

utan åtskillig kostnad. Under sådana förhållanden vore det för såväl prästens

ställning inom sin församling som för skolväsendet helt säkert det bästa, ej

att skolans överförande från den kyrkliga till den borgerliga kommunen och

prästens skiljande från skolarbetenas obligatoriska handläggande överallt

genomfördes, utan att detta ägde rum blott i de större församlingarna, förslagsvis

i sådana med ett invånarantal av över 3,000 personer. Den nya

lagen komme då att innebära en av förhållandena nödvändiggjord utvidgning

av den genom 1909 års lag genomförda förändringen i vissa städer och

ej en abstrakt schematisering utan stöd i förhan den varande behov.

I huvudsak samma ståndpunkt intog skolöverstyrelsen, som sammanfattade

sin ställning till frågan på följande sätt:

Då de sakkunnigas förslag vilade på antaganden, örn vilkas förverkligande

man icke kunde bilda sig något bestämt omdöme, då förslaget skulle utan

tillräcklig anledning upphäva förhållanden, som gällt ända sedan det obligatoriska

folkundervisningsväsendets tillkomst, men icke lämnade någon garanti

för att folkundervisningens berättigade intressen skulle med den nya ordningen

bliva bättre tillgodosedda än under nuvarande förhållanden, och då

det skulle medföra förändringar i en omfattning, som icke kunde anses vara

av„ behovet påkallad, hemställde styrelsen, att de sakkunnigas förslag icke

måtte läggas till grund för en lagstiftning angående folkskoleväsendets ställning

i kommunalt hänseende men åtgärder vidtagas i syfte att överflyttning

av folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen, i likhet med vad som

jämlikt 1909 års lag kunde ske i stadskommunen, efter medgivande av Kungl.

Majit i varje särskilt fall skulle kunna genomföras jämväl i landskommuner,

där kommunalfullmäktige funnes.

I riksdagens förenämnda skrivelse den 13 mars 1925 erinrades, att enligt

kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag ärendena rörande folk- och fortsättningsskoleväsendet

samt dithörande anstalter skulle överföras från den kyrkliga

till den borgerliga kommunens kompetensområde, men att något förslag i

detta hänseende ännu icke framlagts av Kungl. Majit. Därefter anfördes i

skrivelsen följande:

Enligt den av herr Mosesson väckta motionen skulle lösningen av frågan

örn folkskoleärendenas kommunala handläggning ernås på en annan linje än

den i sakkunnigbetänkandet angivna. Dessa ärenden skulle nämligen icke

obligatoriskt överflyttas till den borgerliga kommunen; däremot skulle principerna.

i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer

göras tillämpliga även för landskommunernas vidkommande, varigenom alltså

förutsättningar för en fakultativ överflyttning av folkskoleärendena inom dessa

kommuner skulle uppstå. Liksom enligt 1909 års lag skulle det därvid ankomma

på Kungl. Majit att efter därom gjord framställning förordna örn

tillämpning i viss kommun av den nya anordningen för folkskoleärendenas

handläggning. Motionärens framställning utmynnade i förslag örn avlåtande

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 71

av skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande av lagförslag i

denna riktning. . ..

Riksdagen funne den i motionen uttryckta uppfattningen rörande behovet

av en ändring av bestämmelserna beträffande folkskoleärendenas kommunala

handläggning vara riktig. En överflyttning av nämnda ärenden till den

borgerliga kommunen, när fullmäktige där funnes, torde genom ärendenas

behandling i representativ ordning medföra vissa praktiska fördelar, i det

att möjlighet till ett bättre avvägande av olika utgiftsposter mot varandra

och till en klarare överblick över den totala utgiftsbördan därigenom skulle

vinnas. Särskilt inom de större kommunerna skulle detta säkerligen visa

sig vara av stort värde.

Genom att i tillämpliga delar utsträcka giltigheten av 1909 ars lag också

till landskommunerna skulle man på ett enkelt och praktiskt sätt, även

utan någon mera genomgripande förändring av dithörande lagstiftning, vinna

den fördelen, att den i ett flertal städer med framgång prövade anordningen för

skolärendens handläggning jämväl skulle kunna inom en snar framtid komma

till användning i de kommuner på landsbygden, där så funnes lämpligt. Det

föreslagna tillvägagångssättet anslöte sig till redan prövade förhållanden

och innebure sålunda ett fullföljande av grundsatser, vilka även i gällande

lagstiftning kommit till uttryck. . o

Riksdagen funne dock en mera ingående jämförande provning av savai

föreliggande som andra förslag i frågan påkallad, för att ett väl grundat avgörande

skulle kunna träffas.

Det övervägande flertalet av de myndigheter, som yttrade sig över riksdagens

skrivelse, anslöto sig till förslaget att för landsbygden införa en lagstiftning

motsvarande den för städerna gällande. Den i skrivelsen uttalade

uppfattningen biträddes sålunda i princip eller lämnades utan erinran av

skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i samtliga län samt domkapitlen i Uppsala,

linköping, Skara, Västerås, Karlstad, Visby, Härnösand och Luleå ävensom

46 av statens 52 folkskolinspektörer.

Skolöverstyrelsens principståndpunkt, som av ämbetsverket förut framlagts

i yttrandet över kyrkofullmäktigsakkunnigas betänkande, sammanfattades

i följande, ur berörda yttrande hämtade uttalande:

Givetvis kunde det även å landsbygden inträffa, att det å en ort verkligen

skulle vara till fördel, örn vården av folkskolans och fortsättningsskolans

angelägenheter kunde överflyttas till den borgerliga kommunen. En

möjlighet till en sådan överflyttning förelåge ju redan för städerna genom

lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer. Denna lag hade tydligen vid

sin tillkomst närmast varit ämnad att gälla de större städerna men hade

efter hand kommit i tillämpning även i mindre stadssamhällen. Den vidsträckta

tillämpning nämnda lag sålunda erhållit, syntes vittna örn att den

fyllt ett verkligt behov. Å andra sidan hade den vunna erfarenheten också

givit vid handen, att en ordning, som ej ginge ut på att skapa en varken

behövlig eller lämplig uniformitet utan som kunde genomföras, där den verkligen

visade sig behövlig och ändamålsenlig, varit fullt tillfredsställande.

En motsvarande ordning beträffande landskommunerna, vilken i analogi med

vad som nu gällde för städerna väl skulle kunna tillämpas endast i kommuner

med kommunalfullmäktige, skulle erbjuda åtskilliga fördelar. Skolväsendets

överflyttning till den borgerliga kommunen skulle då kunna ske,

därest behov av en sådan förändring tydligt gjort sig gällande. Därvid

bleve det tillfälle att taga hänsyn till främmande trosbekännares intressen

och till ett ådagalagt behov av större enhetlighet i den kommunala budget
-

Yttranden över

1925 års

riksdags
skrivelse.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 100.

behandlingen. Överflyttning skulle emellertid icke kunna företagas förrän

etter prövning och beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Innan dylikt

beslut fattades, komme givetvis, liksom nu skedde i ärenden angående tilllämpnmg

av lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer, olika korporationer

oell myndigheter att erhålla tillfälle att yttra sig i den föreliggande frågan,

varigenom denna kunde bliva belyst ur olika synpunkter och hänsyn alltså

vid avgörandet tagas till de olika faktorer, som borde komma i betraktande

IJet vore också möjligt att före ett sådant avgörande få till stånd en allsidig

utredning angående villkoren och sättet för en avveckling av den förutvarande

ordningen. Särskilt kunde framhållas, att det vid en sådan ordnmg

som den antydda skulle finnas förutsättningar för att skolans intressen,

vilka val ändå i ett sådant ärende borde ställas i första rummet, kunde

bliva tillbörligen bevakade.

Överstyrelsen framhöll särskilt, att överflyttningen i första rummet borde

göras beroende av vederbörande kommuns egen önskan, samt att för vinnande

av en smidig anpassning efter förhållandena i varje särskilt fall rätt

borde tillerkännas Kungl. Majit icke blott att lämna tillstånd till lagens

tillämpning utan också att, örn så ansåges nödigt, därvid föreskriva villkor

och utfärda bestämmelser, som i fråga örn lagens tillämpning i varje särskilt

fall kunde vara påkallade. Enligt överstyrelsens mening vore det med hänsyn

till rådande olikheter mellan stads- och landsförsamlingar bäst, att en

särskild lag i ämnet utfärdades för dessa senares vidkommande. Nämnda

lag borde dock, vilket även syntes hava varit riksdagens mening, så nära

som möjligt ansluta sig till 1909 års lag.

De folkskolinspektörer, som tillstyrkte en lagstiftning i enlighet med de

av riksdagen angivna principerna, anförde som huvudskäl härför, att enligt

gjorda erfarenheter verkningarna av 1909 års lag i stort sett visat sig gynnsamma,

att även i stora landsförsamlingar behovet av enhetlighet och konsekvens

i de kommunala budgetärendenas behandling gjorde sig gällande,

samt att kyrkostämman i stora församlingar lika väl på landet som i städerna

vore en oberäknelig och svårhanterlig apparat för målmedvetet handhavande

av frågor rörande undervisningen. Därtill komme, att i vidsträckta landsförsamlingar

en stor del av de röstberättigade bodde så långt från kyrkan, att

de endast med stora svårigheter kunde infinna sig på kyrkostämmorna.

Viss tvekan uttalades av domkapitlen i Uppsala och Luleå. Sålunda anförde

domkapitlet i Uppsala följande:

Domkapitlet belijartade till fullo avsikten med motionen och riksdagens

skrivelse. Utan tvivel skulle en överflyttning av folkskoleärendena till den

borgerliga kommunens fullmäktige kunna medföra vissa praktiska fördelar,

i det att möjlighet till ett bättre avvägande av olika utgiftsposter mot varandra

och till en klarare överblick över den totala utgiftsbördan därigenom

skulle vinnas. Särskilt inom de större kommunerna skulle detta säkerligen

visa sig vara av stort värde. Emellertid hade frågan örn skolväsendet även

eno annan sida än den ekonomiska. Domkapitlet erinrade sig, vilka oerhörda

svårigheter folkskolan i vårt land och särskilt skolrådens ordförande haft

för att övervinna ekonomiska betänkligheter hos kommunernas representanter,

när det gällt skolväsendets utveckling och därmed sammanhängande

e krav på offervillighet. Domkapitlet erinrade också örn den höga

ställning, som skolväsendet under hittillsvarande anordning vunnit i vårt

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majlis proposition nr 100.

land. Det ägde för visso sin betydelse, att skolans ideella uppgift hade sin

egen representation i skolrådet och att skolärendena bringades i kontakt

med kyrkostämman, d. v. s. med församlingens breda lager. Domkapitlet

kunde därför icke förneka det berättigade i de invändningar, som icke minst

från lärarhåll blivit resta mot den föreslagna anordningen Emellertid hade

uppskattningen av skolväsendet i vår tid trängt djupt ned i vårt folk och

man skulle kunna förmoda, att den tidpunkt nu vore kommen, då skolväsendet

på landsbygden icke längre behövde det hittillsvarande stödet av

skolrådet och dess ordförande utan kunde på föreslaget sätt överlämnas åt

kommunalfullmäktige. Därvidlag borde även besinnas, att de år efter år

återkommande utgifterna för skolväsendet numera till stora delar bestredes

av staten, icke av kommunerna. De svåra frågorna gällde egentligen byggande

av skolhus och lärarbostäder.

Det vore svårt att avgöra, när den föreslagna anordningen kunde vara till

fromma eller till risk för skolväsendets stabilitet och vidare utveckling. På

grund av det anförda hyste domkapitlet betänkligheter mot att tillstyrka

förslaget utan vidare, örn det än i åtskilliga fall skulle kunna medföra en

viss lättnad vid skötseln av kommunens ekonomi.

Domkapitlet i Luleå framhöll bland annat:

Från folk- och fortsättningsskolans synpunkt syntes ett överflyttande av

dithörande angelägenheter till den borgerliga kommunens handhavande och

vård icke kunna betecknas såsom någon avgjord vinst. Det kunde ej utan

vidare tagas för givet, att kommunalfullmäktige komme att bliva frikostigare

i anslag till skolväsendet än kyrkostämman, snarare tvärtom. Då utgifterna

för skolväsendet ofta utgjorde den största posten på kommunernas budget,

kunde frestelsen för kommunalfullmäktige ligga nära till hands att vid

jämförelse med andra utgifter för kommunala behov söka att i möjligaste

mån reducera utgifterna för skolväsendet.

Örn kyrkostämman såsom anslagsbeviljande kunde visserligen sägas, att

den vore oberäknelig, då stämmobesökens frekvens ställde sig så olika vid

skilda tillfällen. Men vad skolväsendet anginge måste man i stort sett giva

kyrkostämmorna det erkännande, att de visat mycket tillmötesgående mot

de krav, som framställts för skolväsendets befrämjande. I regeln hade

kyrkostämmorna bifallit av skolråden framställda förslag, oavsett örn stämmobesökarne

varit flera eller färre. En viss psykologisk betydelse i fråga örn

intresset för skolväsendet läge däri, att alla församlingsmedlemmar ägde tillfälle

örn de så önskade att direkt deltaga i och inverka på besluten rörande

skolväsendets ordnande och vård.

Det i riksdagens skrivelse framlagda förslaget avsåge emellertid icke ett

obligatoriskt överflyttande av folk- och fortsättningsskoleärendena till den

borgerliga kommunen utan endast ett fakultativt sådant, och detta blott i

församlingar, som hade kommunalfullmäktige. Den ifrågasatta reformen skulle

alltså innebära en utsträckning av 1909 års lag att gälla även för landskommunerna.

Ifråga örn berörda lag hade framhållits, att den i ett flertal städer

prövats med framgång. Detta kunde icke bestridas, men å andra sidan finge

icke heller förbises, att förhållandena i städerna och på landsbygden vore

väsentligt olika. Det vore icke alldeles givet, att en anordning, som slagit

väl ut i städerna, visade sig lika lämplig på landsbygden. Emellertid borde

beaktas, att även på landsbygden förhållandena kunde ställa sig ganska

olika på olika orter. I vissa landsförsamlingar visade förhållandena rätt

stora likheter med städernas, under det att i andra en mera gammaldags

landsbygdsmiljö vore rådande. Aven funnes landsförsamlingar med

så stor utsträckning, att det mötte svårigheter för församlingens medlemmar

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majus proposition nr 100.

att mera allmänt deltaga i kyrkostämmorna. I berörda omständigheter kunde

onekligen ligga ett visst fog för att frihet öppnades att även för landsbygden

ordna vården örn skolväsendet på det ena eller andra sättet, allt efter de

rådande förhållandena inom varje särskild församling. Detta torde ock få

anses vara det huvudsakligaste skäl, som talade för en reform i den av riksdagen

föreslagna riktningen. Av mera underordnad betydelse syntes däremot

den åberopade enhetligheten i kommunalbudgeten vara, helst som den

icke kunde eller vore avsedd att fullständigt genomföras. Under förutsättning

att den ifrågasatta överflyttningen gjordes fakultativ och då domkapitlet

jämväl förutsatte, att en noggrann prövning av gjorda framställningar i förevarande

avseende i varje särskilt fall komme att ske, funne sig domkapitlet

örn än med någon tvekan kunna biträda den i riksdagsskrivelsen gjorda

framställningen.

Två ledamöter av domkapitlet avstyrkte lagstiftning i den ifrågasatta

riktningen.

Likaså avstyrktes den föreslagna överflyttningen av domkapitlen i Strängnäs,

Växjö och Lund. Förstnämnda domkapitel framhöll, att efter den erfarenhet

domkapitlet vunnit behov av den påkallade ändringen icke förelåge,

varför domkapitlet ansåge sig icke kunna tillstyrka förslaget.

Domkapitlet i Växjö yttrade bland annat:

Mot det anförda skälet för folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga

kommunen, att genom ärendenas behandling i representativ ordning

vassa praktiska fördelar skulle beredas, kunde påpekas, att nuvarande ordning

med folkskoleärendenas sorterande under kyrkostämmans kompetensområde,

åtminstone såvitt domkapitlets erfarenhet sträckte sig, icke vållat

några nämnvärda olägenheter. Skolrådens och konunnnalnämlidens ledamöter

och särskilt deras ordförande hade gemenligen mycken förbindelse

med varandra. Deltagarna i kyrkostämmorna och kommunalfullmäktiges

sammanträden vore ofta till stor del desamma. Dessutom vore de årliga

utgifterna i allmänhet av samma slag från det ena året till det andra. Örn

sedan en större utgift, såsom t. ex. för ett skolhusbygge, skulle förekomma,

så hade nämnda ärende på förhand inom skolrådet och på kyrkostämman

dryftats, så att detsamma, när det slutligen definitivt framlades, vore inom

socknen noga känt. Ville man icke desto mindre vidtaga någon åtgärd för

avlägsnande av den förmenta bristen i fråga örn överblick av den totala utgiftssumman

inom socknen, kunde föreskrivas, att det av kyrko- och skolråden

upprättade budgetförslaget för året skulle inom viss tid överlämnas

till kommunalnämnden. Allt detta gjorde, att de gemensamma utgifterna i

socknen kunde ganska väl beräknas. De kyrkliga och de borgerliga kommunerna

bestode i stort sett av samma antal medlemmar och sammanfölle så

gott som helt och hållet med varandra. Någon ändring från sådan synpunkt,

att någon större olikhet skulle förefinnas i fråga örn antalet av de

beslutande inom vardera kommunen, vore således icke behövlig.

Till sist ville domkapitlet framhålla, att frågan örn skolväsendets överflyttande

från den kyrkliga till den borgerliga kommunen icke enbart vore en

ekonomisk fråga, och att denna icke heller vore den främsta synpunkten,

som kunde och borde läggas på densamma. Den berörde också skolans

ställning ur pedagogisk, organisatorisk och religiös synpunkt. Domkapitlet

kunde ej tillbakahålla den farhågan, att skilsmässan mellan kyrka och skola,

som förslaget djupast ledde till, även örn kyrkoherden en tid finge vara

ledamot av skolstyrelsen, komme att inverka på skolans kristendom sundervisning,

det ämne i skolan, som för vårt folks fostran ändå vore och bleve

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

det viktigaste. Därav kunde vårt folks ställning i religiöst och sedligt avseende

taga obotlig skada.

En ledamot av domkapitlet var av skiljaktig mening och tillstyrkte riksdagens

framställning.

Domkapitlet i Lund framhöll, så vitt nu är i fråga:

Att vissa ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas på den angivna vägen,

syntes domkapitlet otvivelaktigt. Örn domkapitlet likväl icke kunde förorda

frågans lösning på det föreslagna sättet, hade detta sin grund däri, att

i förslaget intresset för en enhetlig ledning av kommunernas ekonomi intoge

en alltför dominerande ställning i förhållande till andra för skolväsendet

än viktigare intressen. Man kunde ifrågasätta, huruvida kommunalfullmäktige,

som ju ofta sammansattes med hänsyn till vissa grupp- och partiintressen,

skulle vara särskilt ägnade att övertaga vården av skolväsendet. I

detta hänseende erbjöde den nuvarande ordningen — trots den tillfällighet,

som kunde vidlåda den — bättre möjligheter såtillvida som var och en för

skolväsendet intresserad kunde göra sitt inflytande gällande vid de enskilda

frågornas avgörande. Man kunde alltså ifrågasätta, huruvida det med avseende

på en angelägenhet, som i så hög grad som folkskoleväsendet för

sin gynnsamma utveckling måste vila på så bred folklig basis som möjligt

och uppbäras av allas gemensamma omedelbara intresse, vore välbetänkt

att ytterligare kringskära eller helt borteliminera den enskildes omedelbara

medverkan och medbestämmanderätt. Däremot kunde det föreslagna fakultativa

överflyttandet av folkskoleväsendets vårdande till den borgerliga kommunen

med fördel tänkas använt i vissa större stadsliknande kommuner.

Emellertid borde en närmare utredning förebringas av åtskilliga i sammanhang

med detta ärende stående frågor.

Domkapitlet i Göteborg anförde, att då intet förslag förelåge, varigenom

de olägenheter och svårigheter i möjligaste mån undanröjts, som en överflyttning

av vården av folkskoleväsendet otvivelaktigt komme att medföra,

domkapitlet funne sig icke kunna yttra sig i ärendet.

Jämväl i vissa av de yttranden, som avgåvos över riksdagens skrivelse

1928 angående prövning av frågan örn införande av en kyrkofullmäktiginstitution,

gjordes en del uttalanden rörande spörsmålet örn skolärendenas överflyttande.

Sålunda anförde domkapitlet i Linköping bland annat:

Även örn en kyrkofullmäktiginstitution infördes, borde icke en obligatorisk

utan endast en fakultativ överflyttning av folkskoleärendena till den

borgerliga kommunen inom vederbörande landsförsamling bestämmas, emedan

en dylik anordning stöde i överensstämmelse med principerna i 1909 års

lag och skolfrågorna i kyrkofullmäktige förvisso skulle erhålla en minst lika

omsorgsfull, vederhäftig och sakkunnig behandling som i kommunalfullmäktige.

Det vore icke blott den historiska utvecklingen och traditionen i vårt

land utan även kyrkans och skolans närbesläktade uppgifter av andlig och

fostrande art, som talade för att kyrkofullmäktige borde kunna få handhava

en landsförsamlings skolärenden, där man önskade denna anordning och funne

den med hänsyn till där rådande förhållanden lämplig. Kravet på klara linjer

borde icke förhindra, att en landsförsamlings skolangelägenlieter kunde behandlas

antingen av kyrkostämman, kyrkofullmäktige eller kommunalfullmäktige

allt efter vad som prövades lämpligt.

Domkapitlet i Göteborg yttrade i denna fråga:

En överflyttning av skolärendena hade val motiverats bland annat med

olägenheten att på kyrkostämma avgöra dessa betydelsefulla frågor. Då

Yttranden över

1928 års

riksdags
skrivelse.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Kungl. Majits proposition nr 100.

man i städerna hade stadsfullmäktige och i de större landsförsamlingarna

erhållit kommunalfullmäktige, hade det nämligen legat nära till hands att

på dessa få överflyttat handhavandet av skolärendena. Skulle emellertid en

kyrkofullmäktiginstitution komma att införas, bortfölle skälen för en överflyttning

av skolärendena till den borgerliga kommunen, då de av kyrkostämman

valda kyrkofullmäktige väl kunde anses lika kvalificerade att handhava

skolärendena som de av en kommunalstämma utsedda kommunalfullmäktige,

och då det väl alltjämt kunde anses som en fördel både för skolan

och kyrkan, att sambandet dem emellan så långt möjligt bibehölles.

Domkapitlet i Luleå erinrade örn sitt i yttrandet över kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag gjorda uttalande, att domkapitlet icke kunde finna, att en

överflyttning med hänsyn till ett nöjaktigt tillgodoseende av skolväsendet

vore av något större behov påkallat, samt framhöll, att domkapitlet fortfarande

vidhölle denna uppfattning. Härefter fortsatte domkapitlet:

Att domkapitlet år 1923 icke gjort någon invändning mot den ifrågasatta

överflyttningen hade berott därpå, att domkapitlet ansett sig böra taga hänsyn

till det framförda kravet örn största möjliga enhetlighet i den kommunala

budgeten. Nämnda skäl syntes emellertid vid närmare övervägande icke vara

av synnerligen stor betydelse, helst fullständig enhetlighet i alla fall icke

kunde vinnas. Då inga verkliga pedagogiska eller organisatoriska sakskäl

förefunnes för överflyttningen, ansåge domkapitlet, att folkskoleärendena

fortfarande helst borde förbliva under den kyrkliga kommunen, som utan

tvivel komme att vidbliva sina hittills följda traditioner att ägna folkskoleväsendet

all möjlig omtanke och vård.

Det inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda utkastet till lag örn skolstyrelse

i vissa kommuner ansluter sig i huvudsak till den av riksdagen

1925 uttalade meningen. Enligt utkastet skola de i 1909 års lag givna bestämmelserna

med vissa mindre jämkningar utsträckas att gälla även för

landsbygden. Genom detsamma möjliggöres sålunda en fakultativ överflyttning

av skolärendena även i landskommun.

Samtliga de myndigheter och sammanslutningar, som vid behandling av

utkastet yttrat sig i denna fråga, hava i princip tillstyrkt förslaget örn överflyttning

eller förklarat sig icke hava något att erinra mot detsamma. Allenast

domkapitlet i Luleå har uttalat viss tvekan och förklarat, att domkapitlet

intoge den ståndpunkten, att i landsbygdens skoldistrikt skolärendena

fortfarande lämpligast borde hänföras under den kyrkliga kommunens omvårdnad.

Emellertid ville domkapitlet icke bestrida, att i vissa, mera stadsliknande

landsförsamlingar den borgerliga kommunens övertagande av folkskoleväsendet

kunde befinnas önskvärt.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat, att genom obligatoriskt införande

av kyrkofullmäktiginstitutionen i församlingar med mer än 1,500 invånare

och genom överflyttningen av skolärendena från kyrkostämman till kyrkofullmäktige

i nämnda församlingar otvivelaktigt större trygghet vunnes för

nämnda ärendens lämpliga behandling. Det kunde därför med hänsyn till

skolväsendets intressen synas mindre angeläget att samtidigt med kyrkofullmäktiginstitutionens

införande bereda möjlighet även för landsbygdsskoldistrikt

att överflytta skolväsendet från den kyrkliga till den borgerliga

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 77

kommunen. Överstyrelsen har emellertid ansett sig böra i huvudsak tillstyrka

förslaget.

Från detta beslut var generaldirektören av skiljaktig mening och anförde:

Ett överflyttande av skolärendena från den kyrkliga till den borgerliga

kommunen i enlighet med förslaget skulle enligt hans mening i flertalet

landskommuner innebära minskade garantier för kontinuitet, effektivitet och

sakkunskap i den lokala ledningen av kommunens skolväsen, därigenom att

kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i skolrådet ej skulle få sin

motsvarighet i den nya folkskolestyrelsen. Från skolans synpunkt sett

måste generaldirektören därför ifrågasätta lämpligheten av att rätten till en

dylik överflyttning medgåves landskommun i den utsträckning förslaget avsåge.

Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län samt domkapitlet i

Visby hava uttalat sig för att överflyttningen av skolärendena måtte göras

obligatorisk. Förstnämnda länsstyrelse har till stöd härför anfört i huvudsak

följande:

Utkastet, som endast beredde vissa kommuner en möjlighet till överflyttning

av undervisningsärendena till den borgerliga kommunen, vore icke

tillfyllest. Det hade varit lyckligare, örn förslaget tagit steget fullt ut och

upptagit dylik överflyttning såsom obligatorisk. Alla skäl syntes tala för

en sådan bestämmelse och inga skäl, såvitt länsstyrelsen kunde tinna, däremot.

Den borgerliga kommunens organ vore minst lika kvalificerade som

den kyrkliga kommunens att handlägga undervisningsärendena. Lämpligheten

av att en och samma beslutande myndighet i en kommun finge på

sig överlåtet att bestämma beträffande så stor del som möjligt av kommunens

utgifter vore så självfallen, att motivering därför icke syntes erforderlig.

Därest det emellertid skulle befinnas, att obligatorisk överflyttning

icke skulle ifrågakomma, kunde annan mera tillfredsställande lösning än

den i utkastet upptagna av förevarande fråga icke erhållas, då denna lösning

dock möjliggjorde även för landskommuner att lägga undervisningsärendena

under den borgerliga kommunen.

Såsom kyrkofullmiiktigsakkunniga i sitt betänkande framhållit har folk- Departementsundervisningen

i vårt land vuxit fram under kyrkans hägn, och i äldre tid chefen''

var prästen mångenstädes den ende representanten för den bokliga bildningen.

Det nitiska arbete, som av prästerna — mången gång i motsättning

till starka bygdeintressen — utförts till undervisningens främjande,

har varit och är alltjämt av största värde för folkskolans utveckling. Efter

hand har emellertid intresset för bildningens höjande gjort sig allt starkare

gällande inom vida lager av vårt folk, och det har med styrka framhållits,

att den borgerliga kommunen numera nått en sådan utveckling, att den

mångenstädes kunde anses skickad att omliänderhava jämväl vården örn

folkundervisningen. Det har därför gjorts gällande, att tillräckliga skäl icke

föreligga, att skolväsendets angelägenheter skola handhavas av den kyrkliga

församlingen. Ett överflyttande av dessa angelägenheter till den borgerliga

kommunen har ansetts såsom en naturlig följd av den skedda utvecklingen.

Härvid har även framhållits, att då folkundervisningen vore en hela folkets

angelägenhet, det vore i princip riktigt, att vården därom tillkomme en

gemenskap, av vilken alla, oberoende av religiös åskådning, vöre medlemmar.

Även örn sålunda för förslaget om skolärendenas överflyttande till den

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

borgerliga kommunen kunna anföras vissa skäl av principiell natur, bar vid

behandlingen av denna fråga i allmänhet gjorts gällande, att en dylik åtgärd

vore påkallad företrädesvis för vinnande av vissa praktiska fördelar. Bland

dessa fördelar märkes i främsta rummet möjligheten att genom skolärendenas

handläggning av den borgerliga kommunens organ erhålla enhetlighet

och reda vid budgetfrågornas behandling. En förändring i denna riktning

har ansetts vara av betydande värde, särskilt i stora landskommuner, där

förvaltningen är omfattande och lösningen av de finansiella frågorna kan

erbjuda vissa svårigheter. Häremot har visserligen invänts, att vinsten

av den förordade åtgärden skulle vara ringa, då enhetligheten — så länge

de kyrkliga ärendena handhavas av församlingen — icke kan bliva fullständig.

Det må emellertid framhållas, att kostnaderna för skolväsendet utgöra

en högst avsevärd del av kommunernas hela utgiftsbörda, och att det måste

vara en stor fördel, att handläggningen av därmed förbundna frågor tillkommer

de organ, som hava att i övrigt pröva de kommunala utgiftsbehoven.

Härigenom blir det möjligt att väga dessa behov mot varandra och

att vid deras tillgodoseende bättre taga hänsyn till kommunens ekonomiska

ställning. Det har visserligen anmärkts, att ett dylikt avvägande vore mindre

påkallat, då utgifterna för folkskoleväsendet till stor del reglerades genom

författningar och sålunda vore oberoende av kommunens beslut. Detta

gäller emellertid företrädesvis de statliga utgifterna för folkskolan och i

mindre grad de utgifter, som skola bestridas av kommunerna. Särskilt i

fråga örn kostnaderna för skolhus och bostäder åt lärarpersonalen, vilka

kostnader utgöra en betydande del av kommunens utgifter för folkskoleväsendet,

har kommunen inom vissa gränser fri prövningsrätt. Härvid är

naturligen av vikt, att bestämmanderätten utövas av personer, som äga

kännedom örn kommunens behov i övrigt. Man har även gjort gällande, att

vid uppgörande av skolväsendets stat samarbete mångenstädes frivilligt äger

rum med den borgerliga kommunens organ, och att en dylik ordning genom

författningsbestämmelse skulle kunna göras obligatorisk. Märkas bör emellertid,

att på denna väg den önskade enhetligheten näppeligen kan ernås,

då avgörandet i sista hand ligger hos olika organ.

Ett annat skäl, som tidigare anförts till stöd för den ifrågasatta överflyttningen,

har varit de olägenheter, som äro förenade med skolärendenas handläggning

å kyrkostämma. De i annat sammanhang berörda brister, vilka

vidlåda kyrkostämman såsom beslutande organ, hava på en del håll särskilt

framträtt vid behandlingen av skolväsendets angelägenheter. Genom dessas

överlämnande till en vald korporation skulle förutsättningar skapas för en

sakkunnig och följdriktig behandling. Emellertid kan nämnda omständighet

icke längre åberopas, därest representativt system, såsom nu förordas, införes

jämväl i församlingarna. Örn församling tillsätter kyrkofullmäktige,

kan den mera tillfredsställande handläggning man velat vinna genom överflyttningen

erhållas inom församlingen. Tydligt är å andra sidan, att ett av

de skäl, som anförts mot en överflyttning, nämligen att föräldrarna hava

möjlighet att inom församlingens beslutande organ personligen taga del i

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 79

vården om skolväsendet, kommer att förlora i betydelse, i den mån församlingarna

uppdraga sin beslutanderätt åt fullmäktige.

Till stöd för den föreslagna åtgärden har även anförts den utveckling,

som ägt rum med avseende å städerna. Den genom 1909 års lag öppnade

möjligheten till överflyttning har i stor omfattning begagnats. För närvarande

utgör skolväsendet en borgerligt-kommunal angelägenhet i 95 städer,

och antalet skulle förmodligen vara än större, därest icke i vissa fall den

omständigheten, att stad utgör gemensamt skoldistrikt med landskommun,

förhindrat överflyttning. De erfarenheter, som vunnits i städer, där 1909

års lag kommit i tillämpning, giva vid handen, att överflyttningen medfört

betydande fördelar, samt att några olägenheter därav ej försports. Visserligen

har det gjorts gällande, att förhållandena gestalta sig väsentligt olika

i stad och på landet, men å andra sidan har framhållits, att i de avseenden,

som i detta sammanhang äro av betydelse, någon olikhet ej föreligger

mellan mindre städer och större stadsliknande samhällen på landet.

Slutligen bör framhållas, att en överflyttning av skolärendena ansetts

innebära en betydande fördel jämväl för kyrkan, i den mån prästerna därigenom

befrias från ansvaret för skolväsendet. Det betydande arbete av

administrativ art, som åvilar kyrkoherden i hans egenskap av skolrådets ordförande,

kan i vissa fall hindra honom att i önskvärd omfattning ägna sig åt

sina rent kyrkliga uppgifter. Ett avlyftande av nämnda börda skulle därför

kunna bliva till fromma för den egentliga pastoralvården. Förbises får

emellertid icke, att prästens skiljande från ledningen av skolan även i någon

mån kan minska hans möjligheter att taga del i församlingens angelägenheter

och komma i personlig förbindelse med dess medlemmar.

Bland de skäl. som åberopats mot ett överförande av skolväsendet till

den borgerliga kommunen, har i främsta rummet anförts, att borttagandet av

pastors självskrivenhet såsom ordförande i den lokala skolstyrelsen skulle

medföra en minskning i sakkunskap och intresse vid skolärendenas handläggning.

På många håll vore nämligen kyrkoherden alltjämt den ledande

kraften vid behandlingen av skolfrågor, och betydande svårigheter har ansetts

komma att möta, då det gäller att finna någon annan, som besitter

tillräcklig bildning och erforderligt intresse för att övertaga det närmaste

ansvaret för dessa frågor. Däremot har gjorts gällande, att på andra platser,

framför allt i större samhällen, finnas personer, som äro väl skickade för

denna uppgift.

Vidare har framhållits, att handläggandet av skolväsendets ekonomiska

angelägenheter i samband med den borgerliga kommunens budget kunde

medföra, att fyllandet av skolans materiella behov finge stå tillbaka för tillgodoseendet

av andra anslagskrav. Man har befarat, att kommunalpolitiska

och ensidigt finansiella intressen bomme att göra sig gällande på

skolans bekostnad. Häremot kan emellertid anföras såväl erfarenheten från

städerna som den omständigheten, att kommunerna i allmänhet icke visat

sig ovilliga att ekonomiskt främja kulturella intressen.

Vissa farhågor hava även uttalats, att brytandet av det omedelbara sam
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Kyrkliga

samfällig - heter.

Motion 1917.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

bandet mellan skolan och församlingen samt framför allt prästens skiljande

från den närmaste ledningen av skolväsendet skulle leda till ett undanskjutande

av skolans fostrande uppgift i etiskt, sedligt avseende. Jag vill

i detta avseende framhålla, att vad skolan i nu angivna hänseenden har att

fylla är dess måhända mest betydelsefulla uppgift och att det givetvis är

av den största vikt att tillse, att dess strävanden härutinnan utan avsteg

fullföljas. Skulle ett överflyttande av skolärendenas handläggning till den

borgerliga kommunen leda till att den etiskt fostrande sidan av skolans

verksamhet komme att eftersättas, skulle jag icke anse mig kunna förorda

en dylik omorganisation. Skolans uppgift i förevarande avseende är emellertid

sedan sekler så fast rotad i dess liv, ingår så i dess allmänna verksamhet

och uppbäres så starkt av en lärarkår, som väl känner sitt ansvar härutinnan,

att jag icke kan finna, att en omläggning av den administrativa handläggningen

av skoliirendena kan befaras lända till men för skolans verksamhet i

detta hänseende. Jag vill erinra örn erfarenheten från de städer, där skolväsendet

redan nu är en kommunal angelägenhet; det lärer icke med fog

kunna göras gällande, att folkskolan där givit anledning till anmärkning av

nu angivet slag.

Ett övervägande av samtliga nu anförda omständigheter synes giva vid

handen, att skolväsendets överflyttande till den borgerliga kommunen i en

del fall, särskilt i mindre skoldistrikt, skulle kunna för skolan medföra vissa

olägenheter. A andra sidan skulle en överflyttning, framför allt i de stora

distrikten, innebära betydande fördelar av praktiskt-ekonomisk art. Förbises

får ej heller att, särskilt i dessa distrikt, en dylik åtgärd kan vara till

fromma för det kyrkliga livet. Vid sådant förhållande anser jag mig kunna

tillstyrka åtgärder, som möjliggöra en överflyttning av skolärendena jämväl

på landsbygden. Däremot kan jag icke förorda, att överflyttningen göres

obligatorisk. En sådan åtgärd skulle på vissa håll kunna lända till skada

för skolans utveckling, och det synes därför uppenbart, att en prövning

kräves från fall till fall, huruvida överflyttning kan ske utan risk för skolväsendets

intressen. Den förordade reformen skulle sålunda ansluta sig till

principerna i 1909 års lag. En tillämpning av grundtankarna i denna lag

även i landskommuner har förordats jämväl av riksdagen och det övervägande

flertalet av de hörda myndigheterna. Till frågan örn de förutsättningar,

under vilka överflyttning bör medgivas, återkommer jag i det följande.

Vidkommande härefter frågan örn införande av bestämmelser rörande kyrkliga

samfälligheter må erinras, att i den till grund för 1917 års riksdagsskrivelse

liggande motionen av herr Rydholm anfördes i huvudsak följande:

Redan tillämpningen av § 19 i lagen den 9 december 1910 angående reglering

av prästerskapets avlöning vållade i pastorat, som bestå av flera församlingar

med särskilda kyrkoråd, vissa svårigheter, enär uträkningen av

lönetillgångarna måste ske gemensamt för alla församlingarna, men ingen

hade vare sig skyldighet eller befogenhet att handla å pastoratets vägnar.

Vidare mötte det hart när oöverkomliga hinder att i pastorat med flera

församlingar tillämpa § 11 morn. 1 samt §§ 20 och 22 i berörda lag ävensom

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majus proposition nr 100.

kungörelsen den 24 juli 1914. Visserligen vöre det genom kyrkostämmoförordningen

§ 21 tillåtet för Hera församlingar i samma pastorat att välja gemensamt

kyrkoråd. Men regeln vore, att varje församling hade sitt särskilda kyrkoråd.

Funnes i bär avsett pastorat sådana särskilda kyrkoråd, komme det i 20 § av

nämnda lag meddelade stadgandet, att med uppbörden skulle förfaras så som

med uppbörden av avgifter till kyrka oell skola, att innebära, att varje församlings

kyrkoråd skulle till sin kommuns kommunalnämnd meddela det belopp,

som skulle uttaxeras, varefter de uppburna medlen skulle av kommunalnämnden

redovisas till kyrkorådet. Vederbörande kyrkoråd skulle enligt § 22

förvalta och göra räntebärande de influtna medlen samt enligt § 11 av dem

utbetala lönen. I ett pastorat, bestående av fem församlingar med tre

präster, skulle sålunda varje präst kvartalsvis lyfta sin lön hos fem olika

kyrkoråd. Detta betydde, att 60 utbetalningar av lön årligen skulle äga rum.

Varje sådant kyrkoråd finge nämligen anses som »vederbörande kyrkoråd»,

det ena lika mycket som det andra. Men intetdera av dessa kyrkoråd ägde

laglig skyldighet eller befogenhet att lägga sig i andra församlingars angelägenheter

än sin egen. Likaledes vållade tillämpningen av kungörelsen den

24 juli 1914 praktiska svårigheter inom ifrågavarande pastorat med särskilda

kyrkoråd, enär däri föreskrivna uppgifter skulle lämnas av kyrkorådet, men

dock avse hela pastoratet.

För övervinnande av dessa svårigheter hade somliga pastorat tagit sig för

att jämte de för varje församling valda kyrkoråden å gemensam kyrkostämma

välja ett s. k. pastoratskyrkoråd med uteslutande uppdrag att handhava

frågorna angående prästlönerna. En sådan ordning stöde emellertid uppenbarligen

utanför gällande författningar.

Redan den omständigheten, att församlingarna funnit det nödvändigt att

själva finna, en utväg att lösa de svårigheter, som författningarnas ordalydelse

åstadkommit, vore ett tillfyllestgörande bevis för att ett lagligt ordnande

av berörda sak vore av behovet påkallat. En utväg, som kunde synas

enkel nog, vore att bestämma, att vad som i nämnda författningar ålades

kyrkorådet, slralle i pastorat, bestående av flera församlingar, utföras av

moderförsamlingens kyrkoråd. Man kunde också tänka sig en anordning i

huvudsak liknande den, som funnes i städer med gemensam kyrkoekonomi,

eller med den, som, enligt vad nyss sagts, av vissa församlingar på egen

hand införts.

Kammarkollegium, som vid avgivande av sitt yttrande över 1917 års riksdagsskrivelse

hade tillgång till de från övriga myndigheter inkomna utlåtandena,

anförde, såvitt nu är i fråga:

Enligt 11 § 1 mom. av lagen örn reglering av prästerskapets avlöning

skulle lön till kyrkoherde och komminister gäldas av pastoratet och kvartalsvis

utbetalas av vederbörande kyrkoråd. Avlöningsmedlen för kyrkoherdar

och komministrar ävensom vissa adjunkter skulle, i den män de ej omedelbart

till tjänsteinnehavare betalades, jämlikt § 22 i berörda lag, särskilt för

sig av vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande. För medlens

bibehållande till avsett ändamål vore pastoratet ansvarigt. Arrenden av

boställen, anslagna till avlöning av prästerskapet i pastoratet, samt för samma

ändamål disponibla avgälds-, ränte- och andra medel skulle, enligt 26 § av

merberörda lag, uppbäras av vederbörande kyrkoråd, som även, enligt kungörelsen

den 24 juli 1914, ägde mottaga vissa bidrag från kyrkofonden till

prästerskapets avlöning samt hade viss skyldighet i fråga örn redovisning av

avlöningsmedel och inleverering av överskott därå.

I det deri 14 december 1909 av särskilda sakkunniga avgivna betänkande

med förslag angående reglering av prästerskapets avlöning hade såsom § 23

Bihang till riksdagens protokoll 1000. 1 sami. 7S haft. (Nr 100.) mo m Ii

Kammar
kollegium
1921.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majus proposition nr 100.

i förslaget till lag om reglering av prästerskapets avlöning varit intaget ett

stadgande av följande innehåll: »Består pastoratet av två eller flera för
samlingar,

må de särskilda församlingarnas kyrkoråd kunna för behandling

av ärenden, som i denna lag avses, till gemensamt kyrkoråd sammanträda.»

I motiveringen för stadgandet förekomme följande: »Då pastoratet i dess

helhet hädanefter skulle bliva ansvarigt för lönernas gäldande och äga att

till bestridande av dessa använda inom pastoratet befintliga avlöningstillgångar,

lärer ej sällan, då ett pastorat består av två eller flera församlingar,

visa sig ändamålsenligt, att den medelsförvaltning, varom i 22 § sägs, blir

för hela pastoratet gemensam, i vilken händelse de särskilda församlingarnas

kyrkoråd böra kunna till gemensamt kyrkoråd sammanträda för behandling

av därmed sammanhängande ärenden. En ovillkorlig föreskrift därom torde

emellertid icke vara erforderlig, utan synes frihet böra lämnas församlingarna

att härutinnan förfara efter omständigheterna på varje ort.» — Det föreslagna

stadgandet hade ej upptagits i propositionen med förslag till lag om

reglering av prästerskapets avlöning.

Att de i riksdagens skrivelse påtalade olägenheterna vid tillämpningen av

gällande bestämmelser rörande förvaltning, utbetalning och redovisning av

för prästerskapets avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande

kyrkoråd, gjorde sig på ett kännbart sätt gällande, torde framgå av de i

ärendet avgivna yttranden. De flesta länsstyrelser (16 st.) och domkapitel

(9 st.) hade för olägenheternas avhjälpande föreslagit tillsättande av ett organ,

än kallat pastoratskyrkoråd, än prästlönenämnd, sammansatt av ett begränsat

antal representanter för de olika församlingarna eller kyrkoråden, antingen

valda å kyrkostämma eller av kyrkoråden eller ock självskrivna

ledamöter av kyrkoråden (kyrkovärdarne). Denna representation skulle, under

ordförandeskap av kyrkoherden, övertaga de uppgifter, som enligt förut omförmälda

författningsrum ankomme på kyrkorådet. Fern länsstyrelser och

tre domkapitel hade däremot förordat, att de ifrågavarande funktionerna

måtte uppdragas åt moderförsamlingens kyrkoråd. Av de återstående tre

länsstyrelserna hade en (Karlskrona) ej ansett skäl föreligga för ändring av

gällande bestämmelser och en annan (Malmö) ej funnit skäl till ändring i

prästlöneregleringslagens bestämmelser men ansett uppgifterna enligt 1914

års förordning böra åligga kyrkorådet i moderförsamlingen, under det en

tredje (Falun) åtnöjt sig nied att tillstyrka bifall till riksdagens framställning.

Bent förvaltningsmiissigt enklast skulle helt visst vara, att moderförsamlingens

kyrkoråd pålades de åligganden, som enligt nyssberörda författningar

tillagts vederbörande kyrkoråd. Då emellertid nödig sakkännedom i fråga

om annexförsamlingarnas förhållanden ej alltid kunde förutsättas hos moderförsamlingens

kyrkoråd, som dessutom kunde tänkas stundom bliva oskäligt

betungat genom berörda åligganden, och det vidare icke kunde anses överensstämma

med principerna för självförvaltningen, att vissa församlingar uteslötes

från möjligheten att inverka på dess handhavande, för vilket de ändå

såsom medlemmar av pastoratsorganisationen komme att stå i ansvar, torde

berörda utväg icke vara att förorda.

Att för tillgodoseende av ifrågavarande uppgifter sammanföra de olika

församlingarnas kyrkorådsledamöter till ett gemensamt kyrkoråd skulle bliva

en i förhållande till uppgifternas jämförelsevis enkla beskaffenhet alltför

tung organisation och syntes på grund därav ej böra ifrågakomma.

Enligt kyrkostämmoförordningen § 21 stöde det väl öppet för församlingar

inom samma pastorat att förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt

kyrkoråd torde emellertid utesluta tillvaron av särskilda församliugskyrkoråd

(jfr Hagman, Sveriges kommunallagar, Stockholm 1911, sid. 438). Anlitande

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Majus proposition nr 100.

av berörda utväg för ernående av nu föreliggande syftemål torde därför ej

alltid vara lämpligt, då ju inom varje församling i regel förekomme en mångfald

andra angelägenheter, för vilkas besörjande särskilt kyrkoråd måste anses

erforderligt.

För de prästerskapet tillkommande avlöningsmedels bibehållande för avsett

ändamål vore, såsom redan nämnts, varje pastorat beträffande för dess

prästerskap avsedda medel ansvarigt, liksom ock för de överskottsmedel,

som på grund av bestämmelsen i 3 § 5 mom. i lagen örn kyrkofond den 9

december 1910 skulle ingå till kyrkofonden. Hela pastoratet syntes därför

böra å gemensam kyrkostämma utse den nämnd eller det råd, som övertoge

de på kyrkorådet i varje församling nu ankommande uppgifter beträffande

prästlönemedlen (jmfr ock förordningen den 4 febi’. 1921 angående

avlämnande av uppgift till ledning vid statens taxering till bevillning m. m.

2 § a). Denna form motsvarade i realiteten det förfaringssätt, som vid sidan

av gällande författningar tillämpats i vissa pastorat, nämligen att, jämte de

för varje församling valda kyrkoråden, av församlingarna valdes ett särskilt

»pastoratskyrkoråd», ehuru ledamöterna i detta stundom utsåges av de olika

församlingarna var för sig. Ett dylikt pastoratskyrkoråd syntes ock lämpligen

böra handlägga för pastoratet gemensamma frågor rörande byggnadsskyldigheten

å prästerskapet anslagna boställen och prästgårdar. Då i regel

de enda ekonomiska frågor, som anginge pastoratet gemensamt, rörde just

förvaltningen av prästerliga avlöningsmedel och berörda byggnadsskyldighet,

vore det kanske riktigare att för dylikt organ införa benämningen pastoratsnämnd

(jfr kyrkonämnden i Göteborg och Norrköping), men, för att bibehålla

anknytningen till den redan existerande kyrkorådsinstitutionen och

därigenom, så vitt möjligt vore, undvika författningsändringar, torde benämningen

kyrkoråd böra bibehållas.

Ett dylikt för pastoratet gemensamt kyrkoråd med särskilda uppgifter av

ekonomisk natur skulle sålunda existera vid sidan av de särskilda församlingarnas

kyrkoråd. Då emellertid tillskapandet av gemensamt kyrkoråd,

varom förmäles i kyrkostämmoförordningen § 21 3 st., för liandhavande av

alla på kyrkoråd ankommande uppgifter, sålunda även frågor av nyss berörda

natur, ej syntes böra omöjliggöras, torde, enligt kollegiums mening,

den ifrågasatta bestämmelsen böra givas den form, att, där i pastorat med

flera församlingar för dessa gemensamt kyrkoråd icke funnes, församlingarna

skulle å gemensam kyrkostämma utse ett särskilt kyrkoråd för förut angivna

och andra för församlingarna gemensamma ekonomiska angelägenheter, dock

att, i den mån dessa redan anförtrotts åt särskild myndighet, därvid skulle

förbliva.

Kyrkofullmäktigsakkunniga erinrade i sitt betänkande, att gällande kyrkostämmoförordning

icke innehölle några bestämmelser örn kyrkliga samfälligheter.

Den innehölle allenast, att inom samma pastorat eller stad flera församlingar

kunde förena sig om gemensamt kyrkoråd. Därvid förutsattes

emellertid, att de särskilda församlingarna i övrigt bibehölle sin självständiga

karaktär och sina särskilda beslutande organ. Härefter anförde de sakkunniga

bland annat:

Emellertid hade faktiskt i vissa fall en ännu närmare förening av skilda

församlingar kommit att äga rum. Så vore bland annat förhållandet i Jönköping,

där visserligen tre församlingar funnes men där dessa i verkligheten

sammansmält till en enda kyrklig primärkommun med icke blott gemensamt

kyrkoråd utan även gemensam kyrkostämma.

Även på andra håll hade former av vittgående gemenskap mellan olika

Kyrkofjäll

mäktig
sakkunnig
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

församlingar utkristalliserat sig. Sålunda hade Staffans och Heliga Trefaldighets

församlingar i Gävle i samband med nj lönereglerings införande för

prästerskapet därstädes av Kungl. Majit förklarats skola i ekonomiskt hänseende

utgöra en enhet. De närmare bestämmelserna härutinnan innehölles

i ett av församlingarna år 1916 antaget »Reglemente angående Gävle stads

församlingars gemensamma angelägenheter».

Beträffande Norrköpings stad hade sedan gammalt en viss ekonomisk

gemensamhet ägt rum emellan stadens olika församlingar. Denna gemensamhet

hade i samband med nj lönereglering för prästerskapet i församlingarna

ytterligare befästats och reglerats genom Kungl. Marits den 21

oktober 1921 utfärdade »Stadga örn gemensam kyrkostämma och kyrkonämnd

för Norrköpings församlingar».

Jämväl för Malmö stad förefunnes bestämmelser angående en kyrklig

gemenskap. Genom kungl, brevet av den 18 april 1873 hade sålunda föreskrivits,

att staden skulle indelas uti tre territoriella församlingar vardera

med kyrkoherde och komminister samt särskild kyrka men med gemensam

kyrklig ekonomi. Beslutande organ vore den gemensamma kyrkostämman,

och dithörande medel inginge uti en för församlingarna gemensam kassa.

I samband med Kungl. Maj :ts den 13 okt. 1915 utfärdade bestämmelser

rörande Västra Skrävlinge församlings införlivande med Malmö stad hade

ytterligare stadgats, bland annat, att samtliga de löneavgifter, som enligt

den för Västra Skrävlinge den 23 nov. 1869 fastställda löneregleringen skulle

utdebiteras inom sistnämnda församling, skulle ingå till Malmö stads församlingars

gemensamma kassa, vilken det skulle åligga att bestrida avlöningen

åt prästerskapet i det nya pastoratet. Vidare bestämdes, att Västra

Skrävlinge församlings samtliga tillhörigheter och inkomster av vad slag

de vara måtte skulle tillfalla Malmö stads församlingars gemensamma kassa,

som övertoge ansvarsskyldigheten för Västra Skrävlinge församlings samtliga

skvdder efter vissa avdrag. Förvaltningen av nämnda kassa hörde under

det »sammansatta kyrkorådet». Revisorer utsåges och ansvarsfrihet beviljades

av gemensamma kyrkostämman. Vid sidan av den sålunda anordnade

gemensamma kyrkliga ekonomien funnes emellertid fonder tillhörande de

enskilda församlingarna. S:t Petri församling hade sålunda donationer till

belopp överstigande 100,000 kronor. Dessa enskilda medel förvaltades av

de särskilda kyrkoråden, och den särskilda kyrkostämman utsåge beträffande

dem revisorer och beslutade örn ansvarsfrihet.

Genom kungligt brev av den 7 nov. 1919 hade bestämts, att Örebro

pastorat skulle, utan rubbning i då bestående ekonomiska förhållanden, delas

i två pastorat, Nicolai och Olaus Petri. Det skulle åligga de blivande pastoraten

gemensamt att åt kyrkoherdarna i pastoraten uppföra boställshus i

enlighet med föreskrifterna i ecklesiastik boställsordning och med iakttagande

av vissa förhållningsregler. Gemensamma kyrkorådet skulle vidare

äga att för pastoratens gemensamma räkning uppbära inom desamma utgående

prästlöneavgifter, av vissa angivna löningsjordar inflytande arrendemedel,

räntan å expropriationsmedel för jord, som varit anslagen till prästerskapet

i det odelade pastoratet, till kyrkoherden i detta utgående indelningsersättning,

övriga till prästerskapet i pastoratet utgående, icke särskilt utdebiterade

lönemedel samt ränta å vissa möjligen uppkommande överskottsmedel

å försäljningssumman för vissa delar av den dåvarande kyrkoherdeboställsgården.

Dessa avlöningsmedel skulle i första hand användas till

gäldande av till prästerskapet i pastoratet utgående löner, ersättningar och

dyrtidsunderstöd; vad därutöver för sagda ändamål erfordrades, skulle utdebiteras

inom pastoraten. — De nyssberörda överskottsmedlen skulle av

gemensamma kyrkorådet tillsvidare under församlingarnas ansvar förvaltas

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 85

efter samma grunder som för förvaltningen av kyrkokassas medel vore vedertagna

med rätt för pastoraten att under löneregleringsperioden använda viss

del av räntan till bestridande av ovan angivna löner, ersättningar och dyrtidsunderstöd

åt prästerskapet i pastoraten.

För Göteborg gällde, jämte den allmänna kyrkostämmoförordningen, en

särskild förordning av den 5 maj 1882 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd

därstädes. Enligt denna förordning utgjorde samtliga Göteborgs

stads territoriella församlingar i ekonomiskt hänseende en enhet, »såsom följd

varav till församlingarnas gemensamma kassa, som omfattar församlingarnas

alla tillhörigheter, skola ingå alla avgifter, vilka för kyrkoväsende! uttaxeras

eller eljest inflyta, varemot kostnaderna för den kyrkliga organisationen samt

för prästerskapets och kyrkobetjäningens avlönande bestridas av samhället

i sin helhet». Såsom församlingarnas gemensamma angelägenheter enligt

nämnda förordning behandlades de i kyrkostämmoförordningen § 2 mom. 4,

5, 6, 7, 9 och 10 upptagna ärenden, med undantag av dem rörande stadens

folkskoleväsende. Församlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden

utövades av kyrkofullmäktige, vilka utsåges av församlingarnas vid kyrkostämma

röstägande medlemmar. Verkställighet och förvaltning tillkomme en

kyrkonämnd, utsedd av kyrkofullmäktige på så sätt, att från en var av de

särskilda församlingarna utsåges en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd.

Såsom av det anförda framginge, funnes det, trots saknaden av bestämmelser

därom i kyrkostämmoförordningen, faktiskt exempel dels på en gemenskap

mellan olika församlingar, vilken i realiteten lett fram till en fullständig

förvaltningsenhet (Jönköping), dels på en gemenskap, som utan att gå så

långt likväl vore av mycket omfattande beskaffenhet (Gävle, Norrköping,

Malmö, Örebro, Göteborg).

De sakkunniga övergingo därefter till framläggande av förslag i ämnet

och anförde därvid följande:

Vid utarbetandet av sina förslag hade de sakkunniga funnit det nödvändigt

att taga hänsyn till de former för gemenskap mellan församlingar, som

på angivet sätt faktiskt kommit till användning. De sakkunniga hade i

konsekvens med den utveckling, som ägt rum, ansett sig böra föreslå införandet

i lagen av ett nytt institut, »kyrklig samfällighet», avsett att täcka

de företeelser, vilka därvidlag kunde vara i laeliov av reglering. Begreppet

»kyrklig samfällighet» uttryckte sålunda en gemenskap, som kunde omfatta

antingen alla kyrkliga angelägenheter eller alla kyrkliga angelägenheter av

ekonomisk natur. Någon tvekan örn vilka kyrkliga angelägenheter, som skulle

anses höra till den sistnämnda kategorien, torde i regel icke kunna uppstå.

Skulle emellertid behov yppa sig av en närmare precisering därutinnan,

torde platsen för en sådan lämpligen vara i det Kungl. Maj:ts förordnande,

varigenom i det särskilda fallet den kyrkliga samfälliglieten konstituerades.

1 lagtexten borde den ifrågavarande gruppen av ärenden endast i allmänna

ordalag angivas.

Att uti en sådan gemenskap, som i berörda sammanhang avsåges, icke

inbegrepes förvaltningen av fonder o. d., som för enskilda ändamål upprättats

och ställts under kyrkoråds inseende torde vara tydligt. De förvaltades

enligt därom givna bestämmelser av det särskilda församlingskyrkorådet

eller, om sådant icke funnes, av det gemensamma kyrkorådet.

På en samfällighet av ifrågavarande slag skulle tillämpas samma bestämmelser

som gällde för församling. Den kyrkliga samfälliglieten vore nämligen

likasom församlingen att anse såsom en kyrklig primärkommun. Blott i undantagsfall

hade för den »kyrkliga samfälliglieten» erfordrats siirskilda, kompletterande

bestämmelser. En samfällighet av här avsett slag skulle, lika
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 10U.

som församlingen hava sitt kyrkoråd, som vore dess förvaltande organ. Omfattade

samfälligheten alla kyrkliga ärenden, så behövdes blott detta »gemensamma»

kyrkoråd (Jönköping). Omfattade samfälligheten åter blott de

ekonomiska angelägenheterna, måste däremot för de övriga, icke gemensamma

angelägenheterna varje församling hava sitt särskilda kyrkoråd, vid

sidan av det gemensamma (Gävle, Norrköping o. s. v.). Dessa särskilda

kyrkoråd kunde i ekonomiskt hänseende komma att till det gemensamma

kyrkorådet stå i enahanda förhållande som särskilt tillsatta styrelser till ett

vanligt församlingskyrkoråd.

Anmärkas borde, att i de fall, då en kyrklig gemenskap av ifrågavarande

art faktiskt redan förefunnes, det torde vara lämpligt, att Kungl. Majit i

samband med församlingslagens utfärdande genom särskilda brev förklarade

de sålunda förenade församlingarna skola utgöra en »kyrklig samfällighet»,

varvid tillika borde angivas, huruvida för framtiden denna gemenskap skulle

omfatta alla ärenden eller blott de ekonomiska.

Att förordnanden, som nu avsåges, icke borde förekomma utan församlingarnas

hörande och i regel icke emot deras vilja, torde vara självfallet, men

hade detta dock av de sakkunniga ansetts lämpligen böra i paragrafen utsägas;

och hade de sakkunniga avfattat bestämmelserna härom i nära anslutning

till det stadgande av liknande art, som förefunnes i lagen örn ordning

och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

De sakkunniga förutsatte även, att i vissa fall kunde mellan församlingar

bestå en gemenskap av mindre omfattande art än den som nyss berörts.

Härom anförde de sakkunniga:

I kyrkostämmoförordningen § 7 förutsattes, att stads- och landsförsamlingar

kunde vara i kyrkligt avseende helt eller delvis förenade med varandra, varvid

de ägde att på kyrkostämma samfällt överlägga och besluta i gemensamma

angelägenheter. Och i samma förordning § 11 stadgades, att, örn

vid kyrkostämma i moderförsamling ärende skulle företagas, som annexförsamlings

rätt eller skyldighet tillika anginge och gemensam överläggning

fordrade, kyrkoherden skulle kalla annexförsamlingen till sammanträde med

moderförsamlingen, ävensom att, därest i städer, som bestå av flera församlingar,

fråga till avgörande förekomme, som alla eller hera av dessa församlingar

anginge, sådan fråga skulle handläggas å gemensam kyrkostämma.

Den gemensamma kyrkostämman vore den sedan gammalt brukliga och

närmast till hands liggande formen för handläggningen av ärenden, som

vore för flera församlingar gemensamma. Även i det fall, att Kungl. Majit

jämlikt förslaget förordnat, att två eller flera församlingar skulle utgöra en

»kyrklig samfällighet», bleve den gemensamma kyrkostämman organet för utövande

av samfälliglietens beslutanderätt, så framt icke samfälligheten beslutat

överlåta sin rätt härutinnan på fullmäktige. Det sist sagda gällde

dock endast de i samfälligheten ingående församlingarna inbördes. Skulle

något ärende uppkomma, som berörde samfälligheten eller någon däri ingående

församling å ena sidan och en utom samfälligheten stående församling

å andra sidan, måste, därest gemensam överläggning erfordrades, ärendet

upptagas å gemensam kyrkostämma med de sålunda av frågan berörda församlingarna.

Emellertid torde i många fall den gemensamma kyrkostämman med sina

tunga former och beredningen av ärendena genom de olika kyrkoråden bliva

en alltför besvärlig apparat för behandlingen av frågor av mera konstant

natur, som berörde olika församlingar. Dylika frågor, ofta synnerligen omfattande

och invecklade, kunde, i mån som de nya prästlöneregleringslagarna

bleve genomförda, förväntas i allt större antal förekomma. Dessa lagar

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majus proposition nr lOU
förutsatte

nämligen, att pastoratet, även där det bestode av dera olika fölsamlingar,

framträdde såsom den primära enlieten i fråga örn såval gnidandet

av prästerskapets löner och förvaltningen av därtill anslagna medel som

byggande och underhåll av bostäder åt samtliga inom pastoratet anställda

ordinarie prästmän. Därigenom uppkomme mellan de olika församlingarna

inom ett pastorat en ekonomisk gemenskap, för vilken tillräckliga gemensamma

förvaltningsorgan ännu saknades. Att endast för detta ändamål anlita

den i förslaget anvisade utvägen att med upphävande av värdera församlingens

ekonomiska självständighet jämväl i övrigt låta dem förenas till

en »kyrklig samfällighet», torde i många fall, särskilt på landsbygden, mota

betänkligheter. De sakkunniga hade därför, under förutsättning att ° den

gemensamma kyrkostämman bibehölles såsom beslutande organ i dessa fragen,

velat öppna utväg för två eller flera församlingar inom samma pastorat eller

stad att kunna med bibehållande av de särskilda kyrkoråden för handläggning

av ärenden, som uteslutande avsåge den egna församlingen, därjämte utse ett

gemensamt kyrkoråd för handläggning av ärenden av ekonomisk natur, som,

på sätt nyss nämnts, vore för församlingarna gemensamma.

Slutligen föreslogo de sakkunniga sådan ändring i lagen örn kommunalförbund,

att det skulle vara tillåtet jämväl för församlingar, tillhörande

samma eller skilda pastorat, att ingå sådant förbund, dock med den begränsningen,

att »kyrkligt kommunalförbund» icke finge ingås med borgerlig

kommun, utan allenast mellan kyrkliga kommuner inbördes.

Av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas betänkande,

berörde endast tre domkapitel förslaget örn kyrkliga samfälligheter. Härom tjgaakklninjga8

anförde domkapitlet i Växjö i huvudsak: _ förslag.

Avsikten med förslaget i denna del vore att införa ett slags kyrklig pii

märkommun i stället för församlingen. Därigenom hotades en församlings

självbestämningsrätt och fortbestånd. Domkapitlet måste bestämt avstyrka

nämnda förslag. Det syntes ej heller nödvändigt. Att församlingar kunde

få flera angelägenheter gemensamma, vore klart, men de vore vanligen ej

flera, än att de utan olägenhet kunde behandlas på en för dem gemensam

kyrkostämma. Det syntes vara av vikt just för församlingens självständighet

att de gemensamma ärendena ej gjordes flera, än de behöva vara, till exempel

i fråga örn församlingars avlöning åt prästerskapet i en stad.

X huvudsak samma ståndpunkt intogs av domkapitlet i Visby, som anföide

bland annat:

Det nya institutet vore, såsom de sakkunniga uttryckt sig, »avsett att

täcka de företeelser, vilka härvidlag kunna vara i behov av reglering». Da

man sammanställde nämnda svävande uttryck med den strax förut lamnade

redogörelsen för alla kända fall, där kyrklig samfällighet av något slag hittills

uppstått, och därvid funne, å ena sidan, att dessa fall inskränkte sig

till ett fåtal och, å andra sidan, att sådan samfällighet kunnat regleras pa

den hittills gällande lagstiftningens grund, förefölle (leii ifrågavarande nyhetens

införande synnerligen svagt motiverad. Särskilt vöre det svart att

förstå varför ej det av vederbörande församlingar sjalva kända behovet av

gemenskap i fråga om enbart ekonomiska eller samtliga kyrkliga angelagenheter

skulle få anses fullt tillräckligt för reglerande av den utsträckning,

vari gemenskapen i fråga borde förekomma, utan att dylik kyrklig samfällighet

skulle kunna genomföras utan församlingarnas samtycke. Skulle icke

förty det nya institutet kyrklig samfällighet införas i lagstiftningen, borde

bestämmelserna avfattas så, att sådan samfällighet ej skulle fa hildas av en
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Kungl. Majus proposition nr 100.

staka församlingar från skilda pastorat, emedan dylik samfälliglietsbildning

otvivelaktigt skulle medföra oreda i förvaltningen, utan antingen av två eller

flera församlingar, tillhörande samma pastorat, eller ock av två eller flera

hela pastorat.

Domkapitlet i Göteborg yttrade bland annat:

Något förefintligt behov för införande i lagstiftningen av det nya institutet

»kyrklig samfällighet» förefunnes endast beträffande gemensamma eko5?13?.

. a angelägenheter mellan församlingar i större städer, och det syntes

därför obefogat att at det nya institutet giva större tillämpningsområde än

som av behovet påkallades. En lagstiftning, avsedd att tillgodose vissa

mojhgen framdeles uppstående behov, kunde icke anses tillrådlig. På grund

av vad domkapitlet sålunda framhållit och då ett vidsträcktare användande

av den åt Kungl. Majit inrymda befogenheten syntes domkapitlet innebära en

tara for församlingarnas självbestämmanderätt finge domkapitlet påyrka en

sådan begränsning av det nya institutet, att det kunde komma till användning

endast beträffande angelägenheter av ekonomisk natur i större städer.

Jämväl i utkastet hade intagits föreskrifter örn kyrkliga samfälligheter.

Enligt dessa bestämmelser skulle pastorat, bestående av två eller flera församlingar,

alltid utgöra en kyrklig samfällighet, såvitt anginge pastoratets

gemensamma angelägenheter. Därjämte kunde Kungl. Majit förordna, att

även i annat fall två eller flera församlingar eller delar av olika församlingar

skulle i visst avseende bilda en kyrklig samfällighet. Dylikt förordnande

kunde avse antingen samtliga kyrkliga angelägenheter och sålunda en fullständig

kyrklig gemenskap inträda eller ock vissa bestämda angelägenheter.

Det borde sålunda kunna förordnas t. ex., att församlingarna skulle i ekonomiskt

hänseende utgöra en enhet eller att de skulle hava gemensamt skolväsende.

I fråga om kyrklig samfällighet skulle, såvitt anginge gemensamma

angelägenheter, reglerna örn församling i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Sålunda skulle för samfälligheten finnas kyrkostämma, eventuellt

kyrkofullmäktige, kyrkoråd och — örn samfälligheten avsåge skolväsendet —

skolråd. Vid sidan därav skulle de i samfälligheten ingående församlingarna

hava. sina beslutande och förvaltande organ. Därest samfälligheten omfattade

alla i lagen avsedda angelägenheter, skulle emellertid dylika organ icke finnas

i de särskilda församlingarna.

Samtliga de myndigheter, som vid avgivande av yttrande över utkastet

uttalat sig i denna punkt, hava ansett, att former för samverkan mellan församlingar

i vissa fall vore av behovet påkallade. I fråga örn de fall, då bildandet

av en särskild samfällighet för handhavande av gemensamma angelägenheter

vore önskvärt, har domkapitlet i Visby yttrat, att intet vore att erinra mot

att två eller flera församlingar, som bilda ett pastorat, skulle utgöra en samfällighet

för vården av dylika angelägenheter. Däremot vore domkapitlet

tveksamt beträffande nyttan och nödvändigheten av en lagändring, som avsåge

införande av kyrklig samfällighet i andra fall.

Biskopen i Växjö samt ytterligare en ledamot av domkapitlet därstädes

hava i en reservation till domkapitlets yttrande anfört:

Beträffande bestämmelserna örn samfällighet ansåge sig reservanterna

icke böra invända något emot ett stadgande i denna riktning, såvitt det

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majus proposition nr 100.

rörde den kyrkliga organisationen i större städer med flera församlingar under

förutsättning, att dessa församlingar själva så önskade och därom ingåve

framställning. Keservanterna funne förslaget vara beaktansvärt jämväl för

tillämpning på landsbygden, såvitt det avsåge folkskoleväsendets allmänna

ordnande oell skötsel. Däremot ansåge reservanterna denna bestämmelse

icke vara nyttig för det kyrkliga församlingslivets bibehållande och utveckling

beträffande församlingar eller delar av församlingar på landsbygden.

Samhörighetskänslan i kyrkligt avseende och intresset för det religiösa församlingslivets

bestånd och utveckling, grundat på de av ålder förefintliga

församlingarna med deras kyrkliga liv koncentrerande sig till församlingens

kyrka, torde genom sådana säkerligen många gånger av heterogena element

sammanfogade samfälligheter komma att helt eller delvis utplånas. Skulle

en ändring i den ecklesiastika indelningen visa sig i visst fall önskvärd,

kunde ju detta ske vid utfärdande av de vart tjugonde år återkommande

löneregleringsresolutionerna och genom tillämpning av lagen örn ändring i

ecklesiastik indelning.

Länsstyrelsen i Blekinge län har åberopat ett yttrande av kyrkoherden C. G.

Herrlin, vilken anfört bland annat:

Man skulle först och främst hava önskat, att en bestämd gräns uppdragits

mellan 1) sådana samfälligheter, som bestå av församlingar tillhörande samma

pastorat och vilkas enda gemensamma angelägenheter bliva det gemensamma

prästerskapets avlöning och prästgårdar, samt 2) sådana samfälligheter, som

omfatta flera pastorat (dessa sista torde väl huvudsakligen avse de större

städerna med två eller flera pastorat, t. ex. Malmö, Hälsingborg) och som

hava hela sin ekonomiska förvaltning gemensam. Utkastet hade tänkt sig

ännu en tredje art av samfälligheter, nämligen 3) mellan församlingar, som

skulle hava alla kyrkliga angelägenheter gemensamma.

För att börja med detta tredje fall ansåge Herrlin, att sådan art av samfällighet

icke borde få förekomma. Att flera församlingar i kyrkligt avseende

skulle helt sammanslås och de särskilda församlingsorganen kyrkoråd, skolråd,

etc. alltså försvinna och ersättas av gemensamma, skulle innebära ett

allvarligt brott mot den historiska traditionen och ett högst betänkligt

underskattande av lokalförsamlingens betydelse som själva cellen i den kyrkliga

organismen.

Beträffande det andra fallet (samfälligheter bestående av flera pastorat

inom samma stad för gemensam ekonomisk förvaltning) syntes utkastets

mening vara den, att vid sidan av samfällighetens kyrkofullmäktige och

kyrkoråd skulle bibehållas de enskilda församlingarnas fullmäktige och de

av dem valda kyrkoråden. Med tillfredsställelse antecknades såväl att här

de enskilda församlingarnas kyrkoråd skulle bibehållas för de speciella församlingsangelägenheterna

som även att dessa kyrkoråd syntes skola utses

icke av samfällighetens fullmäktige, utan av församlingen själv. Bestämmelserna

behövde dock bliva tydligare. Man kunde emellertid fråga sig,

huruvida i detta fall de enskilda församlingarna skulle behöva utse fullmäktige.

Dessa skull!'', där skolväsendet vore lagt under den borgerliga kommunen,

nästan icke få något annat att göra än att vart fjärde år välja kyrkoråd

samt, när så förekomme, kantor och kyrkobetjäning. Utan olägenhet skulle

nog dessa kyrkoråds- och kantorsval kunna förriittas å kyrkostämma och val

av kyrkobetjäning uppdragas åt kyrkorådet.

T detta sammanhang ville Herrlin påpeka, hurusom samfällighetens fullmäktiges

beredning icke borde kallas kyrkoråd. Kyrkorådsinstitutionen hade

alltid varit knuten till lokalförsamlingen. Bäst vore dock om samfällighetens

fullmäktige till beredning erhöllo de sammansatta kyrkoråden från

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr LOD.

de i samfälligheten ingående församlingarna, eller där denna församling

bleve för stor, en delegation inom denna.

Yad slutligen anginge det första fallet (samhälliglieter bestående av församlingar

inom samma pastorat) vore Herrlin oviss om i alla sådana fall särskilda

fullmäktige för samfälligheten behövde utses. De jämförelsevis få

frågor (örn prästerskapets avlöning och därmed sammanhängande), som dessa

fullmäktige skulle få att handlägga, torde ofta utan större olägenhet kunna

handläggas vid gemensamma sammanträden med församlingarnas fullmäktige,

där sådana vore utsedda, eller i småförsamlingar vid pastoratsstämma.

Även domkapitlet i Lund har vänt sig mot förslaget att i visst fall — då

samfälligheten omfattade samtliga angelägenheter — den enskilda församlingens

självbestämmanderätt skulle upphöra. Härom har domkapitlet anfört:

En dylik konsekvens av den föreslagna nya lagstiftningen syntes domkapitlet

ur kyrkoorganisationens synpunkt vara synnerligen betänklig. Denna

måste städse fasthålla vid den kring församlingskyrkan och prästens nådemedelsförvaltning

grupperade lokalförsamlingen som den egentliga cellen i

den kyrkliga organismen — en tanke som exempelvis den nya preussiska

kyrkoförfattningen klart uttalat i sin fjärde artikel: »Die Kirclie haut sich

aus der Gemeinde auf». Domkapitlet ansåge alltså, att stadgandet härom

borde utgå.

Domkapitlet i Västerås har ansett, att möjlighet att förena delar av församlingar

till en samfällighet icke borde finnas. Härom har domkapitlet

anfört:

En samfällighet kunde enligt domkapitlets mening, som redan i viss mån

av erfarenheten bestyrkts, väl förekomma i fråga örn olika församlingar av

samma pastorat och någon gång, såsom då det gällde skolans angelägenheter,

omfatta församlingar, tillhörande olika pastorat, men att, såsom i utkastet

förutsattes, även delar av skilda församlingar skulle kunna ingå i

en sådan samfällighet, torde verka nedbrytande på den starka, inom sig

slutna enhet, som en kyrkoförsamling av ålder bildade, och dessutom vålla

betydande praktiska svårigheter av olika slag. Yad som av vissa lokala

omständigheter därigenom någon gång skulle vinnas, motvägdes mer än

tillräckligt av det, som genom en sådan anordning för den kyrkliga organisationen

riskerades. Domkapitlet måste därför yrka, att förslaget i denna del

måtte omarbetas.

Domkapitlet i Härnösand har ansett önskligt, att en klargörande utredning

komme till stånd rörande verkningarna av de föreslagna bestämmelserna

rörande samfälligheter samt att på grundval av denna en överarbetning av

utkastet på denna punkt företoges.

Rörande de förutsättningar, under vilka beslut örn bildande av samfällighet

skulle kunna meddelas, har domkapitlet i Uppsala anfört:

Vad anginge införandet av kyrkliga samfälligheter, syntes detta domkapitlet

vara en anordning, som endast i mycket sällsynta undantagsfall

borde förekomma, som under inga förhållanden borde kunna påtvingas en

församling och som helt säkert innebure risken av många svårigheter och

konfliktanledningar. Den avsikt, som däri torde ligga att åstadkomma utjämning

i skattebördan för smärre och svagare församlingar, vore naturligen

värd allt erkännande. Den torde dock kunna nås på annat för församlingarna

mera tilltalande sätt och betydde väl efter skolkostnadernas överflyttande

till den borgerliga kommunens inkomst- och utgiftsstat överhuvud

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Majus proposition nr 11)0.

mindre än förr. — Men licht detta upphävande pa upprepade punktei av

församlingsavgränsningen vore för hela betraktelsesättet inom församlingarna

i kyrkliga angelägenheter främmande och skulle på avgörande punkter lätt

kunna bliva mot församlingarnas känsla för pietet och tradition stridande.

Det ställde sig, när det gällde de kyrkliga frågorna i deras sammanhang

med kyrka, prästgård och andra förhållanden med mångliundra-arig hävd,

helt annorlunda än då det gällde de kommunala frågorna. Det krav på

självbestämningsrätt, som även där gjorde sig gällande, vore ännu starkare,

när det gällde det kyrkliga livet; just när det gällde samlingen kring kyrka

och kyrkofrågor hade församlingarna vuxit upp till ett slags individualiteter,

som mycket starkt avgränsat sig mot grannförsamlingarna, och ett förbiseende

härav, respektive brytande av denna individualitet kunde ofta ej ske

utan stora svårigheter och fara för det kyrkliga livet, något varom de mot

församlingarnas vilja genomförda pastoratssammanslagningarna talade sitt

tydliga språk; de hade ofta medfört vantrevnad för församlingarna och obotlig

skada för kyrkligt liv och arbete. Mycket trassel och svårigheter skulle

samfälligheternas genomförande, även när det skett med församlingarnas

önskan, befaras medföra ej mindre för församlingarna själva, där många

frågor t. ex. örn kyrka, kyrkokassor, prästgårdar och annan kyrkoegendom

skulle ge talrika konfliktpunkter — erfarenheterna från pastoratssammanslagningarna

talade också i detta avseende ett varnande språk än även

för församlingsledning och myndigheter, då samfällighetens genomförande i

det ena avseendet men ej i det andra skulle föranleda en mycket växlande

och svårhanterlig komplex i de olika samfälligheterna. En alldeles särskild

svårighet skulle uppkomma i samfälligheter, där den ena församlingen vöre

större än den andra och frågor, som övervägande rörde t. ex. den mindre

av dem, komme under behandling. Då krävdes ett stort mått av självövervinnelse

och takt från den större församlingen, örn icke den mindre församlingens

berättigade intressen skulle bliva lidande och likaså från bada

församlingarnas representanter, örn icke ledsamma och förödande stridigheter

skulle uppkomma. Domkapitlet ansåge sig med hänsyn till dessa förhållanden

böra i allmänhet bestämt avstyrka förslaget örn samfälligheter.

Endast i det fall, att det gällde små församlingar inom samma pastorat,

borde sådan kunna bildas, och då under inga förhallanden mot respektive

församlingars eget bestridande.

Jämväl domkapitlen i Växjö och J isby hava uttalat, att församlingar icke

borde förenas till kyrklig samfällighet, med mindre församlingarna uttalat

önskan därom.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt, huruvida föreskriften örn

bildande av kyrkliga samfälligheter stöde i god överensstämmelse med de

grundsatser, på" vilka lagen den 13 juni 1919 örn kommunalförbund vore uppbyggd.

Härefter har länsstyrelsen anfört:

Det syntes därför böra tagas under förnyat ingående övervägande, huruvida

tillräckliga skäl förelåge att vidtaga den inskränkning i den kommunala

självbestämningsrätten, som innefattades i nämnda förslag. Länsstyrelsen

kunde emellertid icke dölja för sig, att denna kommunala självbestämningsrätt

ofta varit till hinder för genomförandet av en ändamålsenlig och god

organisation. Efter att hava berört ett annat område, där detta kommit till

synes, anförde länsstyrelsen, att länsstyrelsen ej kunde förneka, att vissa

skäl talade för en inskränkning i förevarande avseende av den kommunala

självbestämningsrätten, om denna inskränkning från principiella synpunkter

sett kunde anses tillrådlig.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majus proposition nr 100.

Vad slutligen angår frågan om de kyrkliga samfälligheternas organisation

och de därom föreslagna bestämmelserna Ilar domkapitlet i Linköping anfört

såvitt nu är i fråga:

Vad som i utkastet föreslagits angående kyrkliga samfälliglieter och gemensamma

kyrkoråd m. m. vore så oklart och till sina praktiska konsekvenser

så föga genomtänkt, att det omöjligen i föreliggande skick kunde

läggas till grund för lagstiftning. Erfarenheten hade tydligt visat, att varje

församling måste hava sitt eget kyrkoråd och att separata kyrkoråd ingalunda

kunde ersättas av ett för hela pastoratet gemensamt kyrkoråd, som

skulle handhava den kyrkliga samfällighetens samtliga angelägenheter, ty en

dylik anordning hnge till följd församlingsintressets försvagande och skulle

innebära ett fåfängt försök att utplåna det sedan sekler inrotade församlg11!?8''

och sockenbegreppet, som ej överskrede sockengränserna och hade

sin medelpunkt i sockenkyrkan och vad därtill hörde. Men lika otvetydigt

hade erfarenheten efter ikraftträdandet av 1910 års prästlöneregleringslag

och vad därmed sammanhängde visat nödvändigheten av att ett för pastoratets

samtliga församlingar gemensamt kyrkoråd kunde konstitueras för

gemensamma angelägenheters handläggning, samtidigt som varje församling

bibehölle ett eget kyrkoråd för sina särskilda angelägenheter. Denna under

nuvarande förhållanden absolut nödvändiga anordning syntes föresväva vederbörande

i motiveringen till Kap. 1 § 1: »Vid sidan härav (nämligen samfällighetens

kyrkostämma, kyrkoråd m. m.) skola de i samfälligheten ingående

församlingarna hava sina beslutande och förvaltande organ», men av

utkastet framginge snarare motsatsen. På annat sätt kunde man väl icke

tolka Kap. 4 § 1: »I varje församling skall finnas ett kyrkoråd och i varje

skoldistrikt ett skolråd. Inom samma pastorat eller stad må dock flera församlingar

kunna förena sig om gemensamt kyrkoråd.» Alltså det gemensamma

kyrkorådet skulle utesluta de separata kyrkoråden. Enligt Kaja. 1

§ 1 däremot skulle två eller flera församlingar, som tillsammans bilda ett

pastorat, utgöra en kyrklig samfällighet för vården örn gemensamma angelägenheter,

och beträffande denna samfällighet skulle med avseende å gemensamma

angelägenheter i tillämpliga delar gälla vad som stadgas örn församling,

det vill säga, det skall finnas ett kyrkoråd, nämligen ett gemensamt

kyrkoråd. Bestämmelserna här måste helt omredigeras, så att det

tydligt föreskreves dels, att varje församling skulle hava sitt eget kyrkoråd,

som skvdle väljas av denna församlings kyrkostämma, dels att i ett pastorat,

bestående av flera församlingar skulle för de gemensamma angelägenheternas

behandling finnas ett gemensamt kyrkoråd.

Jämväl domkapitlet i Göteborg har ansett bestämmelserna om kyrklig samfällighet

lida av viss oklarhet. Sålunda borde tydligt angivas, att, även där

sådan samfällighet funnes, de särskilda församlingarna skulle behålla sina

särskilda kyrkoråd vid sidan av det gemensamma.

I denna fråga har Malmö stads församlingars sammansatta kyrkoråd yttrat:

Därest, såsom vore anledning antaga, Malmö stads församlingar jämväl

framdeles skulle såsom hittills hava gemensam kyrklig ekonomi, skulle församlingarna

enligt utkastet till lag örn församlingsstyrelse i ekonomiskt hänseende

bilda en samfällighet med kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Därjämte

skulle inom varje församling -— innevånarantalet i envar av stadens sex församlingar

överstege 1,500 — finnas särskilt kyrkoråd och särskilda kyrkofullmäktige.

I stort sett alltså samma förvaltningsorganisation som redan

förefunnes dock med de betydande fördelar, som kyrkofullmäktiginstitutionen

erbjöde. Jämväl det minskade antalet ledamöter i det samfällighetens

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majus proposition nr 100.

kyrkoråd, som skulle komma att motsvara det nuvarande sammansatta kyrkorådet,

vöre en betydelsefull förbättring och bomme att medföra en smidigare

och mera lätthanterlig förvaltningsordning. Sammansatta kyrkorådet hyste

dock vissa betänkligheter mot att i en kyrklig samfällighet av här antytt

slag skulle finnas kyrkofullmäktige i såväl de särskilda församlingarna som

i samfälligheten. Det förefölle sammansatta kyrkorådet, som örn kyrkofullmäktiginstitutionen

i de särskilda i samfälligheten ingående församlingarna

skulle kunna undvaras och vissa av dessas befogenheter utan alltför stora

lagändringar överflyttas å kyrkoråden i de särskilda församlingarna. I de

fall, där en sådan överflyttning icke skulle vara möjlig eller lämplig, samt

vid val av kyrkoråd skulle kyrkostämman bibehållas som organ för utövande

av eller handliavande av sådana angelägenheter.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att behov av särskilda former

för handliavande av angelägenheter, som äro gemensamma för två eller flera

församlingar, gjort sig gällande företrädesvis i två hänseenden. Dels synes

det önskvärt att finna en form avpassad för den jämförelsevis omfattande

gemenskap, som redan består mellan församlingar i vissa större städer, dels

ock bör möjlighet skapas för församlingar, vilka icke tillhöra en dylik gemenskap,

att genom samfällda organ handhava vissa gemensamma ärenden, i

främsta rummet frågor örn prästerskapets avlöning.

Yad först angår den mera omfattande gemenskapen synes det av kyrkofullmäktigsakkunniga

förordade och sedermera i utkastet upptagna institutet,

kyrklig samfällighet, innefatta en i olika avseenden lämplig lösning. Dylik

samfällighet kan enligt utkastet omfatta alla i lagen avsedda kyrkliga angelägenheter,

varvid således en fullständig kyrklig gemenskap inträder. Den

kan siven vara mindre omfattande och avse vissa bestämda angelägenheter,

till exempel församlingarnas ekonomi eller deras skolväsen. Det synes

vara en fördel, att gemenskapens omfattning sålunda icke angives i lagen

utan kan bestämmas från fall till fall. Härigenom vinnes möjlighet att bereda

de i samfälligheten ingående församlingarna viss rörelsefrihet. Beträffa lide

samfällighet skall, i den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla

vad i lagen stadgas örn församling. Härav följer, att för samfälligheten

skola finnas kyrkostämma, eventuellt kyrkofullmäktige, samt kyrkoråd och,

där samfälligheten omfattar skolväsendet, skolråd. Därjämte skola i regel

de särskilda församlingarna hava sina beslutande och förvaltande organ

för handliavande av de angelägenheter, som ej omfattas av gemenskapen.

Endast därest gemenskapen är fullständig, skola dylika organ icke finnas i

de särskilda församlingarna. En del av de anmärkningar, som på denna

punkt framställts mot det föreslagna nya institutet, hava i viss mån sin

grund i en missuppfattning av utkastets bestämmelser. Anmärkningarna utgå

nämligen från den förutsättningen, att sedan en församling ingått i kyrklig

samfällighet, församlingens sjidvbestämmanderiitt alltid skulle helt upphöra.

Såsom redan berörts inträffar detta endast i de fall, då samfälligheten är

fullständig och några ärenden således icke återstå för handläggning av de

särskilda församlingarna. Något annat kan näppeligen med en riktig tolkning

utläsas ur utkastets bestämmelser. De i kap. 4 § 1 givna föreskrifterna

örn gemensamt kyrkoråd avse det fall, då församlingar vilja, ehuru de ej

bilda en kyrklig samfällighet, förena sig Örn gemensamt kyrkoråd.

Departement

chefen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Då jag sålunda anser mig böra i princip biträda förslaget om införande

av institutet kyrklig samfällighet, vill jag tillika framhålla, att enligt min

mening församlingar i regel icke böra mot sin vilja infogas i en dylik gemenskap.

Institutet avser i främsta rummet att täcka de former för samverkan,

som redan bestå, men möjlighet bör naturligen finnas att även i andra fall

förena församlingar, som önska på detta sätt sammansluta sig. I lagen

torde böra intagas föreskrift, att förordnande om bildande av kyrklig samfällighet

kan meddelas allenast då de särskilda församlingarna samtyckt därtill

eller åtgärden finnes vara påkallad av betydande allmänt behov.

Det har i en del yttranden gjorts gällande, att samfälligheter omfattande

alla kyrkliga angelägenheter icke borde få förekomma. Emellertid synes

möjlighet böra hållas öppen för bildande även av dylik gemenskap. Såsom

kyrkofullmäktigsakkunniga framhållit har en fullständig gemenskap uppkommit

mellan församlingarna i Jönköping, vilka sammansmält till en enda

kyrklig primärkommun, och liknande förhållanden kunna uppkomma även

på andra orter. Lämpligt torde ock vara, att möjlighet beredes att till samfällighet

förena även delar av skilda församlingar. En sådan åtgärd kari befinnas

påkallad i fråga örn skolväsendet. Befogenhet för Kungl. Majit att

förena delar av församlingar till ett skoldistrikt finnes redan enligt gällande

kyrkostämmoförordning. I fråga om handläggningen i församling, som

tillhör kyrklig samfällighet, av de ärenden, vilka äro förbehållna församlingen,

torde i allmänhet böra tillämpas de regler, som gälla för fullt fristående

församling. Att för dessa fall i lag uppställa särskilda bestämmelser

synes ej erforderligt. Såsom jag i det följande kommer att utveckla torde

emellertid viss frihet böra lämnas Kungl. Majit att i detta avseende meddela

särskilda föreskrifter. Med hänsyn till eljest använd terminologi synes

även för samfällighets verkställande organ böra användas beteckningen kyrkoråd.

Jämväl i detta hänseende bör emellertid Kungl. Majit hava möjlighet

att föreskriva undantag.

Vidkommande härefter önskemålet att i andra fall än nu berörts skapa

samfällda organ för handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två

eller flera församlingar, må erinras, att enligt utkastet varje pastorat skulle

bilda en kyrklig samfällighet. Pastoratet skulle sålunda såvitt angår för

pastoratet gemensamma angelägenheter likställas med församling. Dess

beslutanderätt skulle utövas av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige och för

verkställighet skulle finnas kyrkoråd. Den föreslagna anordningen synes

emellertid komma att leda till en betänklig överorganisation. I många

pastorat förekomma gemensamma ärenden endast sällan, och att för handläggning

av dessa ärenden välja särskilda fullmäktige synes icke påkallat.

Lämpligare torde vara, att sådana ärenden avgöras av en för pastoratet

gemensam kyrkostämma. Det viktigaste är emellertid, att möjlighet beredes

pastorat att tillsätta ett gemensamt verkställande organ framförallt för förvaltning,

utbetalning och redovisning av medel avsedda för prästerskapets

avlöning. Att för detta ändamål föreskriva, att ledamöterna i de olika församlingarnas

kyrkoråd skola bilda ett pastoratskyrkoråd, synes mindre ändamålsenligt.

En dylik anordning skulle innebära en alltför tung organisation

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majlis proposition nr 100.

och skulle i vissa fall kunna leda till att de olika församlingarna finge en

representation, som icke stöde i rättvist förhållande till deras storlek. Ej

heller synes lämpligt att uppdraga åt moderförsamlings kyrkoråd att handhava

pastoratets angelägenheter. Bättre torde vara, att församlingarna erhålla

möjlighet att utse ett för pastoratet gemensamt kyrkoråd. Sådant

kyrkoråd bör finnas vid sidan av de särskilda församlingarnas kyrkoråd.

Naturligen bör härvid icke göras någon inskränkning i den rätt, som redan

tillkommer församlingar, att i vissa fall förena sig örn gemensamt kyrkoråd,

vilket träder i stället för de särskilda kyrkoråden. Behov av en organisation

av den art, som nu förordats, lärer egentligen vara för handen i församlingar

tillhörande samma pastorat. Emellertid torde anordningen icke

böra begränsas till dylika församlingar. Former för samverkan kunna vara

önskvärda även i fråga om församlingar tillhörande olika pastorat. Det

synes därför riktigast att generellt föreskriva, att ärende, som är gemensamt

för två eller flera församlingar, vilka ej bilda en kyrklig samfällighet, skall

handläggas å gemensam kyrkostämma med församlingarna, samt att dylika

församlingar hava rätt att vid sidan av sina särskilda verkställande organ

utse gemensamt kyrkoråd.

Genom de bestämmelser jag sålunda förordar torde förut berörda önskemål

att skapa former för samverkan mellan församlingar bliva i huvudsak

tillgodosedda. Då det emellertid är svårt att överblicka de olika förhållanden,

som råda på skilda platser, särskilt i fråga örn församlingar, vilka

önska ingå i kyrklig samfällighet, torde det böra överlämnas åt Kungl. Majit

att meddela de bestämmelser, som utöver lagens stadganden kunna anses

påkallade. Tydligen bör Kungl. Majit härvid kunna uppställa vissa föreskrifter

även rörande handläggningen av de ärenden, i vilka beslutanderätten

tillkommer de i samfälligheten ingående särskilda församlingarna. Speciella

bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter torde i regel kunna givas i

samband med meddelande av förordnande, att en sådan samfällighet skall

bildas. Det synes lämpligt, att därest förevarande lagförslag godkännas av

riksdagen, beslut örn konstituerande av kyrklig samfällighet meddelas i god

tid före lagarnas ikraftträdande.

Tillräcklig anledning torde icke föreligga att nu upptaga bestämmelser

örn rätt för församlingar att bilda kommunalförbund. Det synes nämligen

vara skäl att avvakta någon tids erfarenhet rörande den omfattning, i vilken

de nu föreslagna formerna för samverkan komma till användning, samt angående

resultatet därav. Erinras må i detta sammanhang, att utredning för

närvarande pågår rörande möjligheterna att sammanföra borgerliga kommuner

för handhavande av den sociala försäkrings- och hjälpverksamheten,

samt att denna utredning kan bliva av betydelse även för frågan örn sättet

för samverkan mellan församlingar.

De bestämmelser, som erfordras angående kyrkofullmäktige samt rörande

kyrkliga samfälligheter och handläggning av ärenden, som eljest äro gemensamma

för två eller flera församlingar, böra naturligen hava sin plats i förordningen

örn kyrkostämma m. m. samt, vad angår Stockholm, i den för

JRevision av

kyrkön idmin oförordningarna.

Departements
chefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majus proposition nr 100.

huvudstaden gällande kyrkostämmoförordningen. Med anledning härav måste

övervägas, huruvida de ändringar, som böra göras i nämnda författningar,

skola begränsas till infogande däri av föreskrifter i berörda ämnen, eller i

samband därmed en mera omfattande revision av förordningarna bör verkställas.

Tydligt torde vara, att erforderliga bestämmelser angående kyrkofullmäktige

— även om reglerna rörande val införas i en särskild vallag —

måste bliva jämförelsevis vidlyftiga, och att deras infogande i omförmälda

båda förordningar bomme att medföra en betydande omredigering av desamma.

Till förmån för en allmän revision av förordningarna talar även,

att en sådan revision nu verkställts av gällande förordningar örn kommunalstyrelse

på landet och i stad. I huvudsak samma skäl, som föranlett omarbetning

av sistnämnda författningar, kunna åberopas för en överarbetning

av förordningarna örn kyrkostämma. Beglerna rörande den kyrkliga församlingen

ansluta sig i huvudsak till de bestämmelser, som gälla för den borgerliga

kommunen, och ändringar i de senare böra i många fall föranleda jämkningar

i de förra.

Mot ett företagande i detta sammanhang av en allmän revision av förordningarna

örn kyrkostämma m. m. kan visserligen invändas, att en sådan

revision icke borde verkställas, innan ställning tagits till det av 1925 års

religionsfrihetssakkunniga den 9 augusti 1927 framlagda betänkandet med

förslag angående vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan jämte därmed

sammanhängande frågor. I detta betänkande hava de sakkunniga framlagt

bland annat förslag till ändringar i omförmälda förordningar. Emellertid

synes det icke lämpligt att i avbidan på slutligt avgörande av det omfattande

och svårlösta spörsmålet om utvidgning av rätten till utträde ur kyrkan

uppskjuta den önskvärda omarbetningen av kyrkostämmoförordningarna.

Beaktas bör även, att omförmälda spörsmål numera kommit i ett i viss mån

ändrat läge. I skrivelse den 2 november 1929, nr 30, har nämligen kyrkomötet

med anledning av en inom mötet väckt motion angående vissa kyrkoorganisatoriska

frågor anhållit, att Kungl. Majit täcktes i sammanhang med

behandlingen av förutnämnda betänkande låta verkställa en allsidig utredning

angående de i motionen berörda frågorna.

Den föreslagna revisionen av förordningarna örn kyrkostämma m. m. bör

naturligen i första hand omfatta införande däri av erforderliga bestämmelser

i de ämnen, som tidigare berörts. Tillika böra förordningarna till uppställning

och uttryckssätt bringas i överensstämmelse med kommunalförordningarna

i deras föreslagna nya form. Visserligen måste beaktas, att ett

överförande på församlingen av de regler, som befunnits lämpliga för den

borgerliga kommunen, i vissa fall med hänsyn till församlingens egenart

icke låter sig göra, men å andra sidan är det tydligt, att huvudreglerna

rörande den borgerliga kommunens organisation och formerna för dess verksamhet

låta väl anpassa sig på församlingen. Den ifrågasatta revisionen

synes även böra avse ett borttagande av ej motiverade skiljaktigheter mellan

kyrkostämmoförordningen för Stockholm och den för riket i övrigt gällande

förordningen. Ur vissa synpunkter hade det varit önskvärt, att de olik
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

heter, som bestå mellan dessa författningar, kunnat i huvudsak avlägsnas

och bestämmelserna rörande huvudstaden infogas i den allmänna författningen.

De speciella förhållanden, som råda i Stockholm, synas emellertid

påkalla särskilda regler av den omfattning, att deras upptagande i den

för riket i övrigt gällande författningen skulle vara förenat med avsevärda

olägenheter. Jämte de reella frågor, som enligt vad nu berörts böra vid

den ifrågasatta revisionen upptagas till prövning, torde därvid även böra

beaktas vissa spörsmål, i vilka framställningar föreligga från riksdagen eller

kyrkomötet eller till vilka riksdagen eljest tagit ställning. Däremot torde

i detta sammanhang andra förslag örn vidtagande i gällande bestämmelser

av mera betydande sakliga ändringar böra lämnas å sido. För ett avgörande

i dessa frågor kräves nämligen en fullständigare utredning än den

som nu kunnat komma till stånd.

Yad slutligen angår de föreskrifter, som bliva nödvändiga för möjliggörande

av skolärendenas överflyttande till den borgerliga kommunen jämväl

på landsbygden, kan det naturligen göras gällande, att dessa föreskrifter böra

meddelas i en särskild lag, motsvarande den för städerna gällande lagen av

år 1909. För en dylik uppdelning av bestämmelserna för land och stad i

två särskilda författningar talar i viss mån, att reglerna rörande kommunalstyrelse

i de framlagda förslagen äro intagna i två lagar. Emellertid skulle

de båda lagarna örn skolväsendet komma att bliva så gott som fullständigt

likalydande. Härtill kommer, att med hänsyn till den verkställda revisionen

av reglerna örn den borgerliga och den kyrkliga kommunen vissa jämkningar

äro önskvärda i 1909 års lag. På grund härav har det synts lämpligast, att

en omarbetning verkställes av sistnämnda lag, varigenom denna göres tilllämplig

även å landsbygden.

Av det anförda lärer framgå, att jag beträffande den legislativa behandlingen

av föreliggande ämnen ansluter mig till den uppfattning, som kommit

till synes i de inom departementet uppgjorda utkasten, i vad de tillhöra

området för min ämbetsbefattning. Dessa utkast synas mig i huvudsak

ägnade att läggas till grund för lagstiftning i omförmälda ämnen. Med anledning

av de erinringar, som framställts i de avgivna yttrandena, har jag

emellertid låtit inom departementet verkställa en överarbetning av utkasten.

Yid detta arbete hava jämväl de ändringar beaktats, som inom socialdepartementet

vidtagits i de av landshövdingen Hammarskjöld framlagda förslagen

till bestämmelser rörande den borgerliga kommunen. För de ändringar,

som sålunda företagits i utkasten, vill jag redogöra i det följande. Härvid

kommer jag emellertid icke att uppehålla mig vid de frågor, som äro gemensamma

för församlingen och den borgerliga kommunen. Beträffande dessa

frågor får jag hänvisa till vad chefen för socialdepartementet anfört vid

framläggande av de till hans ämbetsbefattning hörande lagförslagen. Ej heller

ämnar jag beröra en del smärre jämkningar, som vidtagits huvudsakligen

flir vinnande av överensstämmelse med de föreslagna kommunallagarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sami. 78 käft. (Nr 100.) 870 59 7

Revision av

lagen om

folkskoleväsendet

i vissa städer.

Departements
chefen.

s. 98 Kontrollera mot PDF

F. 1: 1-2.

98 Kungl. Majus proposition nr 100.

I det följande kommer jag att begagna här angivna förkortningar:

K. = förordningen den 21 mars 1862 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd;

K. S. — förordningen den 20 november 1863 örn kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm;

L. = förordningen den 21 mars 1862 örn kommunalstyrelse på landet;

S. = förordningen den 21 mars 1862 örn kommunalstyrelse i stad;

V. S. = lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer;

F. L. = det framlagda förslaget till lag örn kommunalstyrelse på landet;

F. S. = det framlagda förslaget till lag örn kommunalstyrelse i stad.

Förslaget till lag om församlingsstyrelse.

Det av kyrkofullmäktigsakkunniga framlagda förslaget till lag, vilket

avsåg att ersätta K., hade rubriken »lag örn församlingsstyrelse». Såsom

skäl härför yttrade de sakkunniga, att då kyrkostämman icke längre skulle

uteslutande bliva organet för kyrkoförsamlingens beslutanderätt utan denna

kunde uppdragas åt fullmäktige, hade den nya författningen ansetts böra

i analogi med förordningarna örn »kommunalstyrelse» på landet och i

stad betecknas såsom handlande om »församlingsstyrelse».

Den av de sakkunniga föreslagna rubriken synes lämplig. Den ansluter

sig även till rubriken å de förut i dag framlagda förslagen till lagar om

kommunalstyrelse på landet och i stad.

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Första stycket motsvarar K. § 1 första stycket.

Förande de i andra stycket intagna bestämmelserna får jag hänvisa till

vad jag redan anfört beträffande kyrkliga samfälligheter.

Tredje stycket motsvarar K. § 1 andra stycket med den ändring, som

betingas av stadgandet i förslagets andra stycke.

I fjärde stycket har intagits en bestämmelse motsvarande K. § 1 tredje

stycket.

§ 2.

Kyrko
fullmäktig
sakkunniga.

Denna paragraf motsvarar i viss mån K. § 2.

I sin motivering anförde liyrlcofullmältiigsaklcunniga bland annat:

I K. förekomme i § 2 en uppräkning av vad till kyrkostämmans handläggning

hörde. Någon sådan uppräkning förekomme däremot icke i de

bägge förordningar, som reglerade den borgerliga kommunens självstyrelse.

Men då i förevarande fall vore fråga örn en kommun av mera speciell karaktär,

syntes en uppräkning av de ärenden, som folie inom området för dennas

verksamhet, alltjämt vara av behovet påkallad. I överensstämmelse därmed

och såsom en närmare förklaring till vad som i § 1 avsåges med uttrycket

»kyrkliga angelägenheter» hade i § 2 införts en uppräkning av vad med

kyrkliga angelägenheter skulle förstås.

s. 99 Kontrollera mot PDF

F. 1: 2.

Kungl. Majus proposition nr 100. 99

Jämväl i utkastet upptogs en liknande uppräkning. Denna anslöt sig utkastet,

till förteckningen i K. § 2. Dock hade ej upptagits frågor örn val av

ledamöter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse

och ej heller frågor örn granskning av kyrko- eller skolråds eller

särskild styrelses räkenskaper.

Rörande innehållet i denna paragraf hava länsstyrelsen i Uppsala län Yttranden

samt domlcapitlen i Uppsala, Lund och Västerås, ävensom centralstyrelsen för °''erutkastct

allmänna svenska prästföreningen framhållit, att nyare grenar av kyrklig

verksamhet såsom diakonin, frivilligt församlingsarbete, ungdomsverksamhet

m. m. icke upptagits i paragrafen. Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala

län anfört:

Då för angivande av omfattningen av den kyrkliga kommunens uppgifter

och befogenhet i lagen meddelades förteckning å de skilda angelägenheter

och ärenden, vilkas handhavande tillkomme kyrkoförsamlingen, vore det

givetvis angeläget, att förteckningens olika rubriker icke avfattades så snävt,

att från kyrkoförsamlingens omvårdnad utestängdes några angelägenheter,

som enligt sakens natur hörde dit. Mot den i förevarande paragraf intagna

förteckningen kunde i sådant hänseende anmärkas, att icke under någon av

däri angivna rubriker syntes kunna inordnas ens en så betydelsefull kyrklig

angelägenhet, som den kyrkliga diakonin numera utgjorde. Den på det

kyrkliga området pågående utvecklingen torde hava medfört och kunde

lätteligen komma att medföra även andra nya uppgifter, för vilka en kyrkoförsamling

icke borde eller kunde stå likgiltig, men som församlingen icke

skulle hava möjlighet att upptaga eller stödja, därest dess befogenhet vore

ovillkorligen begränsad till de i utkastet uppräknade frågorna, så preciserade

som nu vore fallet.

Beträffande de i förevarande paragraf upptagna frågorna rörande bibliotek

har skolöverstyrelsen anfört:

Frågan örn handläggandet av ärenden angående bibliotek borde givetvis

ses i samband med en undersökning av motsvarande föreskrifter i biblioteksförfattningarna.

Enligt ännu gällande kungörelse angående understödjande

av folkbiblioteksväsendet den 31 december 1920 utginge understöd dels till

folkbibliotek, vilket kunde tillhöra kyrklig eller borgerlig kommun eller ock

lokal förening, dels till skolbibliotek av olika slag, varvid folkskolans bibliotek

skulle tillhöra skoldistriktet. Det framginge tydligt, att ett skolbibliotek i

den mening, vari nämnda kungörelse använde ordet, ej kunde utgöra en

underavdelning av folkbiblioteket. 1929 års riksdag hade beslutat en fullständig

nyorganisation i fråga örn statens understödjande av folkbiblioteksväsendet.

I den till grund för riksdagsbeslutet liggande propositionen, som

i det avseende, varom här vore fråga, antagits oförändrad, ifrågasattes emellertid

på nämnda punkt ingen ändring.

Med hänsyn till det anförda har överstyrelsen föreslagit vissa ändringar

i förevarande paragraf.

Domlcapitlen i Uppsala, Linköping, Växjö och Lund samt centralstyrelsen

för allmänna svenska prästföreningen hava ansett, att i denna paragraf borde

upptagas val av ledamöter i kyrkoråd och skolråd. Domkapitlet i Uppsala

har som skäl härför anfört, att bestämmelsen i kap. 4 § 4 borde erhålla

en motsvarighet i de allmänna bestämmelserna om kyrkostämmas befogen
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

F. 1: 2.

Departements
chefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

liet, samt att kyrkostämmas rättighet att vid samfällighet välja gemensamt

kyrkoråd och eventuellt skolråd borde här påpekas. I övrigt har som

skäl för nämnda frågas upptagande i detta moment anförts, att besvär över

val av ledamöter i kyrkoråd och skolråd borde — i likhet med övriga i

momentet upptagna val — prövas av domkapitel och ej av länsstyrelse.

Domkapitlet i Lund har föreslagit, att mom. 3 och 4 i K. § 2 måtte

oförändrade upptagas i det nya förslaget.

Domkapitlet i Linköping Ilar föreslagit, att mom. g) i utkastet med hänsyn

till bestämmelserna i kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter

rörande det olfentliga byggnadsväsendet § 29 borde erhålla följande formulering:

»Byggnad och underhåll av kyrka, kapell, gravkor eller be
gravningskapell,

klockstapel, församlingshus eller annan för kyrkligt ändamål

avsedd byggnad med vad därtill hör, skolhus, lokal för församlingsbibliotek

samt boställen för prästerskap, skollärare eller kyrkobetjänte» .

Domkapitlet har framhållit, att det numera vore synnerligen vanligt, att

församling byggde ett församlingshus, och lagen borde då tydligen utsäga,

att detta vore en erkänt kyrklig angelägenhet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har erinrat, att styrelsen i yttrande

över religionsfrihetssakkunnigas betänkande uttalat sig för en lagstiftning,

som medgåve städerna att lägga förvaltningen av begravningsplatserna under

den borgerliga kommunen. I den mån eldbegängelsen komme till större

användning, syntes enligt styrelsens mening med denna begravningsform

sammanhängande förhållanden lättare kunna ordnas genom den borgerliga

kommunen.

I likhet med kyrkofullmäktigsakkunniga finner jag lämpligt, att i lagen

intages en uppräkning av de frågor, som falla inom ramen för församlingarnas

självstyrelse. Denna uppräkning torde böra i huvudsak ansluta

sig till förteckningen i K. § 2. Mot innehållet i nämnda förteckning och

framför allt mot dess uppställning kunna visserligen framställas en del

anmärkningar, men det synes icke lämpligt att i detta sammanhang företaga

en genomgripande omarbetning av förteckningen. En del ändringar

torde emellertid vara påkallade. Sålunda bör vid förteckningens uppställande

hänsyn tagas till de nya former för församlingsverksamhet, som

så småningom vuxit fram. På grund härav bör en antydan givas örn den

kyrkliga diakonin, det frivilliga församlingsarbetet, ungdomsverksamheten

med mera. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom, att bland de

kyrkliga angelägenheterna upptagas frågor örn »åtgärder för främjande av

f örsamlingsvården».

Med hänsyn till de av skolöverstyrelsen framställda anmärkningarna

hava punkterna örn folk- och fortsättningsskolundervisningen samt biblioteksväsendet

erhållit en något ändrad avfattning. Likaså har, i anslutning

till framställd erinran, bland byggnader, vilkas uppförande och underhåll

åligger församling, upptagits jämväl församlingshus. Däremot synes skäl

ej föreligga att mera fullständigt uppräkna omförmälda byggnader.

s. 101 Kontrollera mot PDF

F. 1: 2-4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 101

Då den förevarande uppräkningen avser att angiva den yttre gränsen

för församlingens verksamhet, synes det ej lämpligt att här upptaga sådana

frågor, som angå församlingens inre organisation eller formerna för dess

förvaltning. Dylika frågor falla naturligen, där ej annat är stadgat, utan

vidare inom församlingens kompetensområde. Därest här skulle uppräknas

till exempel frågor om val av ledamöter i kyrkoråd och skolråd eller örn

revision av församlingens räkenskaper, borde förteckningen även upptaga

ett flertal andra frågor, såsom angående införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige,

örn ställe för kyrkostämmas hållande och örn valkretsindelning.

Tydligt torde vara, att upptagandet av viss grupp av frågor i förevarande

paragraf icke har något reellt samband med spörsmålet, av vilken myndighet

besvär i nämnda frågor skola prövas.

Den av styrelsen för svenska stadsförbundet berörda frågan lärer icke

böra i detta sammanhang upptagas till avgörande. Frågan sammanhänger

med vissa andra spörsmål, som behandlas i religionsfrihetssakknnnigas

förut omförmälda betänkande, och såsom redan framhållits torde nämnda

betänkande icke utan ytterligare omprövning kunna läggas till grund för

lagstiftning. Däremot torde stadgandet örn begravningsplatser böra erhålla

en något ändrad lydelse.

§ 3.

Paragrafen motsvarar L. § 6 första stycket och F. L. kap. 1 § 7.

I enlighet med vad tidigare anförts har här intagits stadgande, att i

ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar, vilka icke utgöra

en kyrklig samfällighet, beslutanderätten skall utövas å gemensam

kyrkostämma med församlingarna. Vad angår kyrklig samfällighet följer

av § 1 andra stycket, jämfört med första stycket i förevarande paragraf,

att samfällighetens beslutanderätt utövas å kyrkostämma eller av kyrkofullmäktige

för samfälligheten.

§ 4.

Paragrafen motsvarar L. § 27, och F. L. kap. ! § 8.

I denna paragraf möter frågan, huruvida kyrkofullmäktiginstitutionen

bör införas fakultativt oavsett församlingens storlek eller obligatoriskt vid

viss folkmängdssiffra.

Kyrko fullmäktigsaMunniga föreslogo ett fakultativt införande av fullmäktiginstitutionen

utan avseende å församlingens storlek. De sakkunniga

anförde härom, bland annat, följande:

De sakkunniga hade till övervägande förehaft frågan, huruvida fullmäktiginstitutionen

skulle för den kyrkliga församlingen liksom för den borgerliga

kommunen vara obligatorisk vid viss folkmängdssiffra, eller då församlingen

räknade visst antal densamma i egentlig mening tillhörande medlemmar.

Den sistnämnda beräkningsgrunden skulle i sådant fall otvivelaktigt vara

den riktigaste. Men ur praktisk synpunkt mötte därvid den olägenheten,

att någon officiell statistik över antalet egentliga församlingsmedlemmar icke

funnes och att det mången gång skulle vålla svårighet att exakt angiva för
-

Kyrkofullmäk

tigsakkunniga

s. 102 Kontrollera mot PDF

F. 1: 4.

Yttranden över

kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

102 Kungl. Majda proposition nr 100.

samlingens medlemsantal. Man skulle sålunda vara hänvisad till att vid

bestämmandet, huruvida fullmäktige borde finnas eller icke, följa siffrorna

rörande folkmängden. En sådan, från det egentliga medlemsantalet måhända

betydligt avvikande beräkningsgrund vore såsom underlag för ett obligatoriskt

införande av fullmäktiginstitutionen mindre tillfredsställande och skulle säkerligen,

örn rätten till utträde ur kyrkan — såsom avsett vore — ytterligare

utvidgades, bliva än mer ohållbar. Men därtill komme, att det beträffande den

kyrkliga kommunen vore långt svårare än i fråga örn den borgerliga att bestämt

fastslå, att vid ett visst medlems- eller invånarantal behov inträdde

av fullmäktiginstitutionens införande. Aven örn det vore tydligt nog, att, efter

överflyttandet av folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter

till den borgerliga kommunen, i de större församlingarna en tillräckligt stor

mängd ärenden återstode för handläggning inom församlingen för att motivera

införandet av särskilda fullmäktige för deras behandling, kunde dock icke

behovet av fullmäktige alltid mätas efter invånarantalet allena. Ett sådant

behov kunde nämligen också inställa sig där långa avstånd eller eljest obekväma

kommunikationer inom en församling, oberoende av större eller mindre

folkmängd, försvårade besök vid stämmor. An vidare kunde intresset för

församlingsangelägenheterna vara olika på olika orter. Där intresset vore

starkt och levande, kunde, åtminstone i mindre församlingar, den allmänna

stämman hava berättigande; där intresset åter vore mindre utpräglat eller

mera ojämnt fördelat, vore fullmäktiginstitutionen att föredraga. Det hade

vid dessa förhållanden synts de sakkunniga riktigast, att åt församlingarna

själva överlätes att avgöra, örn och när de önskade åt fullmäktige överlämna

sin beslutanderätt i kyrkliga angelägenheter.

Åtskilliga av de över kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag hörda myndigheterna

tillstyrkte förslagets bestämmelser örn ett fakultativt införande av

kyrkofullmäktiginstitutionen. I vissa fall anslöto sig myndigheterna till

tanken, att rätten att välja fullmäktige borde begränsas till församlingar

med visst minimiantal invånare eller mera betydande areal. Några myndigheter

förordade obligatoriskt införande av fullmäktige i större församlingar.

Enligt utkastet skulle införandet av kyrkofullmäktiginstitutionen vara

obligatoriskt i församling med mera än 1,500 invånare under det att i

församling med 1,500 invånare eller därunder införandet av nämnda institution

skulle vara beroende på beslut av församlingen. Jämlikt stadgande

i § 1 i utkastet skulle nämnda bestämmelser gälla även för kyrklig

samfällighet.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som i denna fråga yttrat sig

rörande utkastet, hava länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Skaraborgs och

Norrbottens län samt domkapitlen i Linköping och Visby förordat, att införandet

av kyrkofullmäktige i alla församlingar skulle göras fakultativt. Till

stöd för sin mening har länsstyrelsen i Skaraborgs län anfört bland annat:

Det syntes länsstyrelsen, som örn frågan örn kyrkofullmäktige ställde sig

olika, då det gällde större och då det gällde mindre församlingar. Att för

så stora kyrkoförsamlingar, som de största städernas, kyrkofullmäktiginstitutionen

vore berättigad, kunde icke förnekas. Beträffande de mindre församlingarna

åter, särskilt de på landet, torde förhållandet icke vara enahanda,

då behovet därvidlag ej på samma sätt framträdde. I de mindre församlingarna

torde det från församlingsvårdens synpunkt hava sin stora bety
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

F. 1: 4.

Kungl. Majus proposition nr 100. 103

(leise, att församlingsmedlemmarna finge deltaga i kyrkostämmans förhandlingar

och icke vara avskurna därifrån genom kyrkofullmäktiginstitutionen.

Det vore nämligen så, att genom detta deltagande församlingsmedlemmarnas

intresse för det kyrkliga livet både kunde få och även väl behövde komma

till uttryck, och detta vore en sak, som ingalunda finge förbises. Dessa

synpunkter syntes länsstyrelsen vägande med hänsyn till rådande förhållanden

inom Skaraborgs Ian. Det syntes icke vara förmätet antaga, att kyrkofullmäktiginstitutionen

icke komme att bidraga till att hålla intresset för

det kyrkliga livet vid makt. I nu rådande partipolitiska tider kunde med

fog antagas, att parti disciplinen komme att göra sig gällande vid valeri av

kyrkofullmäktige liksom förhållandet redan visat sig vara vid valen till

funktionärer inom den borgerliga kommunen. Fara kunde då föreligga, att

en politisk majoritet komme till styret och låste fast en frågas avgörande

för längre tid, i det minsta för valperioden. Det syntes därför, som örn

kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag på ett lyckligare sätt löst frågan, när det

gjort införande av kyrkofullmäktige fakultativt.

De flesta av nämnda myndigheter hava däremot tillstyrkt, att kyrkofullmäktiginstitutionen

gjordes obligatorisk i kommuner av viss storlekRörande

den befolkningssiffra, vid vilken tvånget att tillsätta kyrkofullmäktige

skulle inträda, hava meningarna varit delade. Länsstyrelserna i

Älvsborgs och Västernorrlands län hava ansett, att den i utkastet föreslagna

siffran borde avsevärt höjas. Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,

Göteborgs och Bolms, Värmlands och Örebro län, domkapitlet i Lund

samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen och styrelsen för

svenska landskommunernas förbund hava förordat, att gränsen måtte sättas vid

ett befolkningstal av 3,000. Jämväl biskopen i Skara har i reservation till

domkapitlets yttrande uttalat sig för denna siffra. Domkapitlet i Västerås

hav föreslagit 3,000 till 5,000 och domkapitlet i Göteborg 2,000 till 2,500.

Länsstyrelserna i Uppsala och Skaraborgs län samt domkapitlet i Visby,

vilka som nämnt ansett, att kyrkofullmäktiginstitutionens införande borde vara

fakultativt, hava förordat, att siffran borde bestämmas, länsstyrelsen i Uppsala

län till 3,000, länsstyrelsen i Skaraborgs län till 10,000 och domkapitlet

i Visby till 4,000.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har till stöd för sin

åsikt anfört:

Det kunde vara mycket tvivelaktigt, örn behov av kyrkofullmäktige gjorde

sig sä starkt gällande i mindre församlingar, att fullmäktige behövdes i

samma utsträckning som i den borgerliga kommunen. I församlingar, där

folk- och fortsättningsskoleärendena bleve överflyttade till den borgerliga

kommunen, bleve det enbart rent kyrkliga ärenden, som komme under den

kyrkliga kommunens beslutanderätt. Att i så små församlingar som. de,

söm hade ned till 1,500 invånare, införa fullmäktiginstitution kunde icke

anses av behovet påkallat och knappast vara det kyrkliga församlingslivet

till nytta. Deli känsla för solidaritet och samhörighet i handhavandet av

gemensamma angelägenheter, som läge i stämna oform en för en församlings

beslutanderätt, borde icke undertryckas, förrän församlingen vore så stor,

att rent praktiska svårigheter uppstode för medlemmarna att deltaga i utövandet

av sagda beslutanderätt. Detta kunde icke sägas vara fallet i församlingar

med 1,500 invånare och närmast däröver. Örn kyrkofullmäktige

s. 104 Kontrollera mot PDF

F. 1: 4.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

infördes obligatoriskt i församlingar med mer än 3,000 invånare, förefölle

detta vara en acceptabel gräns, då ju möjlighet förelåge för de församlingar,

som vöre mindre, att själva besluta örn att åt kyrkofullmäktige överlåta församlingens

beslutanderätt.

Vid behandlingen inom 1929 års kyrkomöte av förenämnda motion

framgick, att jämväl på flera håll inom mötet fanns en önskan, att den

i utkastet föreslagna gränsen måtte höjas.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört bland annat, att under förutsättning

att skolärendena icke skulle obligatoriskt överflyttas till den

borgerliga kommunen, vore intet att erinra mot förslaget. I motsatt fall

kunde man ifrågasätta, huruvida allenast för de kyrkliga ärendenas behandling

kyrkofullmäktiginstitutionen behövde införas i den utsträckning, som

utkastet angåve — minimigränsen, då skyldighet att hava kyrkofullmäktige

föreligger, borde höjas — eller örn icke hela institutionen borde göras valfri.

- Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som ansett det ej kunna förnekas, att de

kyrkliga ärendenas och skolärendenas behandling på kyrkostämma vore bättre

ägnad än fullmäktigsystemet att uppamma och vidmakthålla ett allmänt

och personligt intresse hos församlingsborna, har med hänsyn till kvrkofullmäktiginstitutionens

befarade ofördelaktiga inverkan på det personliga

intresset för det kyrkliga uttryckt vissa betänkligheter mot att påtvinga

>det övervägande flertalet församlingar i landet» denna institution.

Domkapitlet i Uppsala har yttrat:

Vad anginge förutsättningarna för kyrkofullmäktiges införande kände domkapitlet

å ena sidan starkt behovet därav i vissa större församlingar och

vöre förvissat, att därigenom de kyrkliga ärendena skulle tillförsäkras en

sakligare och insiktsfullare behandling. Å andra sidan kunde det ej nekas,

att faran läge nära, att genom kyrkofullmäktiges införande intresset för de

kyrkliga frågorna hos det stora flertalet av församlingens medlemmar komme

att minskas; erfarenheten från kommuner med kommunalfullmäktige talade

här ett tydligt språk, i det intresset för de kommunala frågorna ofta på ett

påfallande sätt minskats efter fullmäktiges införande. Likaledes torde en

församlings medlemmar alldeles särskilt känna rätten att direkt besluta i de

kyrkliga frågorna, för vilka intresset ofta vore starkt och personligt, som en

av sina högst skattade rättigheter, och därför borde berörda rätt ej annat

än i yttersta nödfall avhändas en kyrkomenighet. Kyrkostämman i dess

nuvarande gestaltning vore nämligen en av vårt lands mest demokratiska

institutioner. Domkapitlet ville med hänsyn därtill såsom sin mening bestämt

framhålla, att rätten till kyrkofullmäktiges införande — åtminstone

tills erfarenheterna av den nya anordningen gjort sig gällande — borde tillkomma

församlingar med minst 2,500 eller 3,000 medlemmar och skyldigheten

att införa kyrkofullmäktige borde inträda först vid ett invånarantal av

5,000 personer. Aven i detta senare fall borde rätten att icke införa kyrkofullmäktige

på särskild ansökan och efter vederbörande myndigheters hörande,

där särskilda förhållanden föranledde därtill, kunna beviljas.

Till ledning vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål må framhållas,

att enligt en från statistiska centralbyrån erhållen uppgift församlingarna

med hänsyn till 1928 års folkmängdssiffror fördela sig på följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 1: 4.

Kungl. Majus proposition

nr 100.

105

Gemensamma

„ .. , Landsförsam-

Jborsamlingar med en folkmängd av j-n

Stadsförsam- lands- och

lingar stadsförsam-

Summa

lingar

Över 10,000 ................

.................... 30

39

8

77

5,000—10,000...............

................... 109

30

(1

145

3,000- 5,000................

.................... 191

21

1

213

1,500— 3,000..............

.................... 534

15

—

549

1,500 och därunder ....

.................... 1,514

8

—

1,522

Vissa skäl kunna

Summa 2,378 113

givetvis anföras till stöd för

15

den meningen

2,506

, att in-

förandet av kyrkofullmäktige i alla församlingar skall vara beroende av

församlingens beslut. Emellertid synes en sådan anordning icke lämplig.

Fördelarna av ett representativt system äro såvitt angår större församlingar

så uppenbara, att det synes riktigt att beträffande dylika församlingar

föreskriva, att kyrkofullmäktige alltid skola finnas. Härför talar även en

jämförelse med utvecklingen av kommunalfullmäktiginstitutionen. Under

det att intill ikraftträdandet av lagen den 23 december 1918 örn ändrad

lydelse i vissa delar av L. inrättandet av kommunalfullmäktige var fakultativt

i alla landskommuner, stadgades genom nämnda lag, att fullmäktige

alltid skulle finnas i kommuner med över 1,500 invånare. Det av kyrkofullmäktigsakkunniga

anförda skälet för valfrihet med avseende å kyrkofullmäktiges

införande, nämligen att siffrorna för folkmängden vore ett mindre

tillfredsställande underlag för ett obligatoriskt införande av nämnda institution,

synes knappast övertygande. Av 1920 års folkräkning framgår, att mera

än 99 procent av rikets hela folkmängd i rättsligt avseende tillhörde

svenska kyrkan. Aven örn framdeles på grund av ändrad lagstiftning ett

större antal personer skulle komma att utträda ur kyrkan, måste det dock

antagas, att befolkningssiffran i allmänhet kommer att vara en god mätare

på omfattningen av församlingens verksamhet. Beaktas må även, att de

sakkunniga utgingo från att skolärendena skulle överflyttas till den borgerliga

kommunen, under det att i föreliggande förslag dessa alltjämt kunna handläggas

av församlingen, samt att skolväsendets omfattning i regel lärer stå

i direkt förhållande till folkmängden.

Yad angår den befolkningssiffra, vid vilken införandet av representativt

system i församlingarna bör vara obligatoriskt, kunna meningarna vara

delade. Med hänsyn till antalet och beskaffenheten av förekommande

ärenden torde i regel starkare behov av fullmäktige i församling inträda

först vid en högre folkmängdssiffra än i kommun. Tillika är det för vidmakthållandet

av intresse för kyrka och skola av särskild vikt, att församlingsmedlemmarna,

så långt det är möjligt, erhålla tillfälle att personligen

taga del i förvaltningen. På grund av nu anförda omständigheter

synes det lämpligt, att omförmälda siffra bestämmes något högre än den

för kommunerna gällande. I likhet med åtskilliga av de hörda myndigheterna

och organisationerna finner jag siffran 3,000 väl avvägd. Såsom

Departements
chefen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Majlis i>roposition nr 100.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

Departements
chefen.

framgår av de förut lämnade uppgifterna kommer sålunda med utgångspunkt

från 1928 års siffror det antal församlingar, i vilka fullmäktige

enligt lag skola finnas, att uppgå till 435. Härtill kommer ett antal kyrkliga

samfälligheter.

§ 5-

Denna paragraf motsvarar L. § 35 oell F. L. kap. 1 § 9.

Enligt utkastet skulle i församling, där kyrkofullmäktige finnas, kyrkostämmans

befattning inskränkas till följande ärenden: val av ersättare för

ordföranden i stämman, frågor örn införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige

oell örn kyrkofullmäktiges antal samt frågor örn plats och dag

för kyrkostämman och örn sättet för stämmas kungörande.

Domkapitlet i Lund har föreslagit, att denna paragraf borde så omredigeras,

att visitationsförrättare ägde rätt att sammankalla församling till

kyrkostämma för överläggning angående det kyrkliga församlingslivet och

andra till gudstjänstlivet hörande ärenden, varjämte domkapitlet ifrågasatt,

huruvida icke församling borde å kyrkostämma äga rätt göra framställning

i nämnda ärenden.

Med hänsyn till de ändringar i förhållande till utkastet, som på olika

ställen vidtagits i föreliggande förslag, måste vissa jämkningar ske i denna

paragraf. Då enligt kap. 2 § 4 i församling, där kyrkofullmäktige finnas,

den som utsetts till ersättare för fullmäktiges ordförande skall vara ersättare

jämväl för ordföranden i kyrkostämman, behöver i förevarande paragraf

icke upptagas någon föreskrift örn befogenhet för kyrkostämman att

utse ersättare. Av skäl, som i det följande komma att närmare beröras,

hava i lagen upptagits bestämmelser om rätt att deltaga i avgörande av ärenden,

för vilka gälla särskilda bestämmelser örn rösträtt. I denna paragraf

har infogats föreskrift, att dylika ärenden skola handläggas å kyrkostämma.

Likaså bör här intagas stadgande örn behandling å kyrkostämma av sådana

ärenden, vilka såsom gemensamma för två eller flera församlingar, som ej

utgöra en kyrklig samfällighet, böra enligt vad jag tidigare anfört avgöras

å gemensam kyrkostämma med församlingarna.

Enligt 9 § i lagen den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets

avlöning må — där Kungl. Maj:t finner prästerlig tjänst, örn vars

bibehållande eller inrättande framställning blivit gjord, icke vara för själavårdens

behöriga handhavande nödig — Kungl. Maj:t likväl medgiva,

att sådan tjänst bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre

fjärdedelar av sitt hela rösttal beslutat utgöra vad utöver vissa angivna

tillgångar erfordras till bestridande av den lön Kungl. Majit bestämmer.

Av 10 § i samma lag framgår, att församling äger att med minst tre fjärdedelar

av de i omröstningen deltagandes röster besluta höjning av en av

Kungl. Majit fastställd lön. De i dessa paragrafer behandlade frågorna

synas vara av den art, att de röstberättigade själva böra besluta däröver.

Da härtill kommer, att de i 9 § givna föreskrifterna örn kvalificerad majoritet

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 107

icke kunna i oförändrat skick tillämpas inom kyrkofullmäktige, har det

ansetts lämpligt att här föreskriva, att frågor, som nu berörts, i alla

församlingar skola handläggas å kyrkostämma. Likaså torde här böra intagas

föreskrift örn val av organist, kyrkosångare och klockare samt örn

tillsättande av lärarbefattning, med vilken kyrklig bisyssla är förenad.

Dessa ärenden böra med hänsyn till sin beskaffenhet lämpligen handläggas

av stämma. Ett överflyttande av beslutanderätten vid dylik tjänstetillsättning

till kyrkofullmäktige synes för övrigt kräva medverkan av kyrkomötet.

Däremot finner jag ej skäl att biträda förslaget örn stadgande av rätt

för visitationsförrättare att i församling, där kyrkofullmäktige finnas, sammankalla

församling till kyrkostämma för överläggning angående det kyrkliga

församlingslivet och därmed sammanhängande frågor eller örn rätt för

dylik församling att i sådana frågor göra framställning å kyrkostämma.

Där kyrkofullmäktige införts, synes det lämpligt att församlingens beslutanderätt

i så stor utsträckning som möjligt utövas av dem. Detta innebär

naturligen ingen förändring i den rätt, som enligt gällande författningar

tillkommer visitationsförrättare att vid visitation möta församlingen.

§ 6.

Såsom redan berörts synes det lämpligt, att Kungl. Majit erhåller rätt

att meddela närmare föreskrifter örn lagens tillämpning beträffande kyrkliga

samfälligheter och handläggning av gemensamma ärenden. Stadgande

härom har intagits i förevarande paragraf, vilken saknar motsvarighet i

utkastet. De föreskrifter beträffande samfällighet, varom här är fråga, torde

i regel himna meddelas i samband med förordnande örn samfällighetens

bildande.

§ "*■

Denna paragraf saknar motsvarighet i utkastet men ansluter sig till

K. S. § 22. Det har ansetts lämpligt föreskriva, att beträffande icke

territoriell församling den nya lagens bestämmelser skola äga tillämpning

allenast i den mån församlingen önskar det.

§ «.

I denna paragraf, vilken motsvarar § 6 i utkastet, har intagits en

erinran, att lagen icke äger tillämpning å församlingarna i Stockholm.

Kap. 2. Om kyrkostämma.

§ 1.

Paragrafen motsvarar K. §§ 4 och 5, varjämte en erinran intagits örn

undantagsbestämmelsen i kap. 5 § 5 andra stycket.

I utkastet hade i anslutning till stadgandet i K. § 1 intagits föreskrift,

att kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar hade rätt att deltaga i

kyrkostämmas överläggningar och beslut, även örn han icke vöre röstbe
-

''. 1: 5—8;

2: 1.

Utkastet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

F. 2: 1—2.

Yttrande över

utkastet.

Departementschefen

.

Kyrkomötet

1926.

108 Kungl. Majlis proposition nr 100.

rättigad å kommunalstämma eller allmän rådstuga. Bestämmelserna i K.

§ 5 hade såsom betydelselösa uteslutits.

Med anledning av nämnda uteslutning har kammarkollegium erinrat, att

ännu några pastorat återstode, för vilka lönereglering jämlikt 1910 års

prästerliga lönelagstiftning ej trätt i tillämpning, varför enligt kollegiums

mening bestämmelserna i K. § 5 bort med hänsyn till stadgandena i gällande

tiondeavskrivningslag beredas plats i nu ifrågavarande lagförslag.

Den i utkastet upptagna bestämmelsen örn rätt för kyrkoherden eller

den hans ämbete förvaltar att deltaga i kyrkostämmas beslut, ändå att han

icke är upptagen såsom röstberättigad i röstlängden, anser jag mig icke böra

tillstyrka. Kyrkoherden bör, såsom jag i det följande torde få närmare

utveckla, i kraft av sitt ämbete leda stämmans förhandlingar och i denna

egenskap deltaga i överläggningen samt hava utslagsröst vid lika rösttal,

men ur hans ämbetsställning torde icke kunna härledas någon rätt för

honom att eljest deltaga i besluten. Härtill kommer, att det föreslagna

stadgandet är av ringa praktisk betydelse, då kyrkoherden i regel enligt

allmänna bestämmelser äger rösträtt å stämman.

I anslutning till stadgandet i kap. 1 § 7 har i denna paragraf upptagits

bestämmelse, att rösträtt vid kyrkostämma i territoriell församling ej tillkommer

den som är medlem av icke territoriell församling.

Med anledning av det i kammarkollegiums yttrande gjorda påpekandet

har föreskrift intagits om särskild rösträtt i ärenden, som förutsätta avgifter

att utgå endast av i mantal satt jord eller annan fastighet.

§ 2.

Denna paragraf, vilken överensstämmer med § 3 i utkastet, motsvarar

K. § 6.

Till följd av den i sistnämnda paragraf intagna hänvisningen, äro de

gällande reglerna örn överlåtelse av rösträtt å kommunalstämma och allmän

rådstuga tillämpliga jämväl såvitt angår kyrkostämma.

Frågan om borttagande av rätten att å kyrkostämma rösta genom ombud

har behandlats av 1926 års kyrkomöte. Med anledning av en vid

nämnda kyrkomöte av herr Ekström m. fl. väckt motion, nr 5, däri förordades

sådan ändring i bestämmelserna örn rösträtts överlåtande vid kyrkostämma,

att för rösträtts utövande skulle — med visst undantag — erfordras

personlig inställelse, anförde kyrkomötet i skrivelse den 25 oktober

1926, nr 13, bland annat:

Det syntes ej med fog kunna bestridas, att den rätt till fullmaktsröstning,

som gällde vid kyrkostämma, icke stöde i överensstämmelse med de principer

örn personligt utövande av rösträtt, som numera ägde tillämpning i

fråga örn de viktigaste val, som förekomme, nämligen val av riksdagsmän,

stads- och kommunalfullmäktige. Erfarenheten hade också givit vid handen,

att den nu tämligen obegränsade rätten till fullmaktsröstning vid kyrkostämma

ofta nog framkallat en ingalunda sympatisk agitation, vid vilken

saken ovidkommande synpunkter icke sällan fått undanskymma de förelig
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

F. 2: 2-3.

Kungl. Majus proposition nr 100.

109

gande frågornas reella innebörd. Det komme under sådana omständigheter

att vila icke så litet av ©beräknelighet och ansvarslöshet över de fattade

besluten.

Då det icke syntes förefinnas några vägande skäl för att fullmaktsröstning

vid kyrkostämma borde ske under andra former än de, som i allmänhet

gällde beträffande angivna politiska och kommunala val, och då därjämte

en begränsning av nu rådande rätt till fullmaktsröstning vid kyrkostämma

måste medföra ett högre mått av personligt ansvarskännande och sakligt

bedömande av de föreliggande ärendena, ansåge kyrkomötet sig böra göra

framställning till Kungl. Majit i enlighet med den i motionen gjorda hem

ställan. Kyrkomötet ville framhålla, att kyrkomötet därvid ej förbisett, att

en inskränkning av rätten till röstning med fullmakt vid kyrkostämma skulle

bryta den rådande likformigheten i fråga örn fullmaktsröstning vid kommunalstämma

och kyrkostämma, men hade kyrkomötet givetvis icke ansett sig

böra ingå på frågan, huruvida den ifrågasatta begränsningen av fullmaktsröstning

borde gälla även kommunalstämma, en fråga, som emellertid på

grund av sitt nära sammanhang med föreliggande spörsmål torde kunna

förväntas komma under samtidig omprövning.

Med anledning av det anförda hemställde kyrkomötet örn vidtagande

av åtgärder till sådan ändring i bestämmelserna örn rösträtts överlåtelse

vid kyrkostämma, att för rösträtts utövande skulle erfordras personlig inställelse

endast med det undantag, att äkta makar, därest de båda vore

röstberättigade, skulle äga genom fullmakt utöva rösträtt för varandra.

Över kyrkomötets skrivelse hava yttranden inhämtats från Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i samtliga län samt domkapitlen och Stockholms

stads konsistorium.

Tillräcklig anledning synes ej föreligga för uppställande på detta område

av olika regler för å ena sidan kyrkostämma och å andra sidan

kommunalstämma och allmän rådstuga. Såsom kyrkomötet framhållit bör

frågan örn begränsning av fullmaktsröstningen samtidigt tagas under omprövning

såvitt angår de olika arterna av primärstämmor. Ett upptagande

av denna fråga torde emellertid ligga utom ramen för det nu förevarande

revisionsarbetet. Tillika må framhållas, att därest ett representativt system

i större omfattning kommer att införas i församlingarna, de av kyrkomötet

påpekade olägenheterna av fullmaktsröstningen komma att avsevärt förlora i

betvdelse.

Kyrko fullmäktig.sakkunniga hade i sitt förslag upptagit bestämmelse, att

inom församlingen tjänstförrättande prästman, även örn han icke vore röstberättigad,

ägde rätt att närvara och yttra sig vid kyrkostämma. Som

motivering för detta stadgande anförde de sakkunniga, att det tillkommit

för avhjälpande av det förhållandet, att en nyutnämnd kyrkoherde eller

annan inom församlingen tjänstgörande prästman, som icke förvärvat rösträtt

i församlingen, eljest skulle komma att sakna i lag grundad rätt att

närvara och yttra sig vid kyrkostämma beträffande ärenden, vilka han å

tjänstens vägnar handlagt eller kunde komma att handlägga.

Departements
chefen.

Kyrko
fullmäktig
sakkunniga.

s. 110 Kontrollera mot PDF

F. 2: 3—4.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

Departements
chefen.

Riksdagarna

1870-1905.

Riksdagen

1912.

110 Kungl. Majus proposition nr 100.

En föreskrift av samma innehåll upptogs under § 2 i utkastet.

Häremot har domkapitlet i Luleå anmärkt, att uttrycket »tjänstförrättande

prästman» kunde vara något vilseledande. Såsom paragrafen vöre

avfattad kunde även en tillfälligtvis i församlingen biträdande prästman,

vilken icke förordnats såsom vikarie å ordinarie tjänst, framställa anspråk

på att få deltaga i överläggningarna, vilket måhända icke vore avsett.

Visserligen utgingo kyrkofullmäktigsakkunniga i sitt förslag från den förutsättningen,

att kyrkostämman skulle själv välja ordförande, vid vilket förhållande

starka skäl förelågo att tillerkänna inom församlingen tjänstgörande

präst, även örn han icke vore röstberättigad, rätt att deltaga i kyrkostämmans

överläggningar, men även då kyrkoherdens självskrivenhet till ordförandeposten

bibehålies, synes det lämpligt, att präst, som nyss nämnts, erhåller

rätt att yttra sig vid stämman. Hans deltagande i debatten torde i regel

tillföra stämman ytterligare sakkunskap och vara ägnat att giva förekommande

frågor en mera allsidig belysning.

I motsats till domkapitlet i Luleå anser jag, att rättighet, som nu avses,

bör tillkomma varje inom församlingen tjänstgörande präst, även örn

han icke uppehåller ordinarie tjänst.

§ 4.

Paragrafen motsvarar K. § 8.

Enligt sistnämnda paragraf är kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar

eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden, då han är

hindrad, därtill förordnar, eller, då någon därtill ej är utsedd, den kyrkoherden

i ämbetet närmast är, ordförande i kyrkostämman.

Frågan örn kyrkoherdens självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämman

har vid flera tillfällen varit föremål för behandling inom riksdagen.

Vid riksdagarna åren 1870, 1899, 1904 och 1905 hemställdes sålunda i

väckta motioner örn införande av bestämmelse, att ordföranden i kyrkostämman

skulle utses genom val. Motionerna avstyrktes av lagutskottet

och avslogos av riksdagen.

I en vid 1912 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 131,

hemställde herr Widlund om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att

Kungl. Majit måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till

lagändringar i ändamål, att pastors självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämma

måtte upphöra. Med anledning av motionen anförde konstitutionsutskottet

i utlåtande nr 11, bland annat:

Samhällsutvecklingen hade på senare tider alltmera frigjort sig från självskrivenlietsgrundsatsen

i fråga örn allmänna värv och förtroendeposter. I

den kommunala självstyrelsens princip läge också en naturlig rätt för kommunens

röstberättigade medlemmar att själva välja den ordförande, under

vars ledning de skulle överlägga och fatta beslut i kommunens angelägenheter,

och denna rätt hade varit den borgerliga kommunen tillerkänd alltsedan

utfärdandet av kommunalförordningarna. Däremot hade ordförandeuppdraget

inom den kyrkliga kommunen ej beklätts genom val, utan hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 2: 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. lil

kyrkoherden varit självskriven därtill, ett förhållande som torde få anses

vara en kvarleva från äldre tider, då sockenstämman i prästen hade sin

naturliga talesman och representant. Den kommunala självstyrelsen, även

inom den kyrkliga kommunen, hade emellertid numera nått en sådan utveckling,

och menige man hade ofta i så hög grad förvärvat vana att själva

sköta kommunens angelägenheter, att tidpunkten nu syntes vara inne för

att tillerkänna den kyrkliga kommunen samma rätt att genom val utse sin

ordförande, som den borgerliga kommunen redan ägde.

Beskaffenheten av de ärenden, som det tillkomme kyrkostämman att handlägga,

krävde icke med nödvändighet, att kyrkoherden där vore ordförande.

För utövande av ordförandeskapet i kyrkostämma erfordrades nämligen enahanda

betingelser som för ledande av kommunala förhandlingar i allmänhet,

i främsta rummet god uppfattning och vana vid allmänna angelägenheters

handhavande, men ingalunda någon särskild yrkesutbildning, då de ärenden,

som behandlades å kyrkostämma huvudsakligen vore att hänföra till folkskolenndervisningen

samt den kyrkliga ekonomien.

Såväl vid frågans tidigare behandling inom riksdagen, som i motionen

hade påpekats flera olägenheter, som kunde följa av kyrkoherdes självskrivenhet

såsom kyrkostämmans ordförande. Det hade sålunda inträffat,

att kyrkoherden, ehuruväl han varit en duglig prästman, icke ägt tillräckliga

kvalifikationer att leda stämmans förhandlingar, och då prästen utsåges till

sitt ämbete för livstiden, kunde långvariga olägenheter för församlingen

därur hava uppstått.

Kyrkoherden kunde också genom de med ordförandeskapet förenade

åliggandena se sig nödsakad att i större eller mindre mån åsidosätta sitt

egentliga kall eller bringas in i meningsstrider, som ginge utanför det kyrkliga

livet, på ett sätt, som kunde tänkas vara menligt för hans ställning

till församlingen. Det syntes också oskäligt, att en prästman med goda

förutsättningar för sitt kall i övrigt skulle, såsom någqn gång inträffat,

möta svårigheter att vinna befordran till kyrkoherdebeställning, därför att

han veterligen saknade färdighet att föra ordet i en beslutande församling.

Efter utskottets mening talade sålunda numera alldeles övervägande skäl

för att ordförande i kyrkostämma borde utses genom val, varigenom församlingen

finge tillfälle att giva det ifrågavarande uppdraget åt den, som

befunnes därtill bäst skickad. En lagändring i berörda riktning innebure

emellertid i intet avseende ett underkännande av prästerskapets verksamhet

inom berörda gren av den kommunala självstyrelsen, och utskottet hyste

den uppfattningen, att, örn kyrkoherden visat sig lämpad för uppdraget och

önskade bibehålla detsamma, han jämväl bomme att i det stora flertalet fall

utses till ordförande genom församlingens val.

På grund av vad sålunda anförts föreslog utskottet avlåtande av skrivelse

i enlighet med motionen. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren

men avslogs av den första.

Vid 1917 års riksdag förnyade herr Widlund i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 24, sitt år 1912 framförda förslag. Konstitutionsutskottet

uttalade i avgivet utlåtande, nr 2, sin anslutning till motionens syfte samt

föreslog, att riksdagen måtte i skrivelse hemställa, att Kungl. Maj:t ville

låta utreda, under vilka förhållanden och förutsättningar församling kunde

erhålla rätt att själv utse ordförande i kyrkostämma, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Riksdagen

1917.

s. 112 Kontrollera mot PDF

F. 2: 4.

112

Kungl. Majus proposition nr 100.

Kyrko - fallmäktigsakkunniga.

Yttranden

Sver kyrkofullmäktigaakkonnigas

förslag.

Jämväl nämnda år förföll frågan pä grund av kamrarnas skiljaktiga

beslut.

Kyrkofullmäktigsakkunniga föreslogo i sitt betänkande, att i församling,

där kyrkofullmäktige icke funnes, kyrkostämman skulle välja en ordförande

oell en vice ordförande för fyra år. I församling, där kyrkofullmäktige

funnes, skulle fullmäktiges ordförande och vice ordförande tillika vara

ordförande oell vice ordförande i stämman. Inom fullmäktige skulle ordförande

och vice ordförande tillsättas genom val. Rörande frågan örn

ordförandeskapet anförde de sakkunniga bland annat:

Det syntes vara otvivelaktigt, att församlingens fria valrätt i fråga örn

ordförandeskapet i kyrkostämma och kyrkofullmäktige påfordrades av det

åskådningssätt, som på författningslivets övriga områden faktiskt brutit

igenom. Detta uteslöte givetvis på intet sätt, att en församling själv, på

eget initiativ, till kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande kunde

välja sin kyrkoherde. Tvärtom torde det kunna förutsättas, att ett sådant

val ofta, ja, kanske i regel, komme att äga rum. Den ställning, som hans

ämbete skänkte, den erfarenhet örn församlingen hans själavårdande verksamhet

beredde honom, de förbindelser med dess olika kretsar, som han därunder

knöte, allt torde förläna honom stort förtroende även i de frågor, som folie

under kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges omprövning och avgörande,

och väl motivera hans val, därest han i övrigt lämpade sig för befattningen.

Av de myndigheter, som vid avgivande av yttrande över kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag uttalade sig rörande förevarande fråga, avstyrkte samt

liga domkapitel samt Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium ävensom

Överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser samt allmänna svenska präst - föreningen förslaget att borttaga kyrkoherdens självskrivenhet. Till stöd för

sin mening yttrade domkapitlet i Lund bland annat följande:

Domkapitlet ville för sin del hävda, att de sakkunniga utan att djupare

intränga i arten av den kyrkliga organisationen i själva verket föresloge en

författningsändring av synnerligen djupgående betydelse och av största räckvidd.

Att kyrkoherdes självskrivenhet hade djupa rötter i hela den kyrkliga

organisationen över huvud framginge emellertid av de sakkunnigas eget

förslag. De hade icke kunnat undgå att medvetet eller omedvetet taga intryck

av de författningsprineiper, som hittills varit gällande på det kyrkliga

området. Så hade de sakkunniga föreslagit, att inom församlingen tjänstgörande

prästman, även örn han icke vore röstberättigad, skulle å kyrkostämma

kunna väljas till ordförande. Någon ändring bade ej föreslagits i

gällande bestämmelse, att vid behandling av ärende, för vilket kontraktsprost

eller annan särskilt förordnad prästman utlyst kyrkostämma, denne

vore ordförande. Vidare komme i betraktande, att vid kyrkofullmäktiges

sammanträden ordföranden och vice ordföranden i kyrkorådet — det vill i

förra fallet säga kyrkoherden i församlingen — ändock de icke vore kyrkofullmäktige,

ägde att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna samt att

örn i kyrklig samfällighet som omfattade två eller flera pastorat ingen av

kyrkoherdarna vore ordförande eller vice ordförande i det gemensamma

kyrkorådet och ej heller vald ledamot av fullmäktige, domkapitlet ägde utse

en av kyrkoherdarna att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes med

samma befogenhet som nyss sagts. De sakkunniga hade således ansett sig

nödgade att, på ett sätt som uppenbarligen komme i strid med vad de ansett

vara givet genom den kommunala självstyrelsens princip, taga hänsyn

s. 113 Kontrollera mot PDF

F. 2: 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 113

till innehavaren av kyrkoherdebefattningen i församlingen. Detta berodde

på att den svenska kyrkoförfattningen sedan urminnes tider gjort prästämbetet

till en centralpunkt i den kyrkliga organisationen. På ett synnerligen

påtagligt sätt komme detta till uttryck därutinnan, att hela den kyrkliga

indelningen och organisationen fastställdes genom löneregleringsresolution

för de prästerliga befattningshavarna. På arten av den fullmakt dessa

ägde berodde omfattningen av Kungl. Maj:ts åtgörande i fråga örn indelning

och organisation under pågående löneregleringsperiod.

När det prästerliga ämbetet gjordes till en centralpunkt i den kyrkliga

organisationen, innebure detta, att det institutionella draget i den svenska

kyrkan markerades såsom bestående i att Guds ord förkunnades och sakramenten

utdelades. Med fasthållande av nämnda institutionella drag med dess

organisatoriska konsekvenser hade, likaledes sedan urminnes tider, självstyrelse

varit rådande i de svenska kyrkoförsamlingarna. Denna självstyrelse

hade tagit sig olika uttryck. Dit vore att räkna, att församlingen själv

inom vissa gränser valde sin präst. Dit hörde ock, att prästen i äldre tider

icke ensam handhade församlingens kyrkliga angelägenheter, utan skedde

detta i samarbete med kyrkovärdarna och i samråd med socknemännen. Så

småningom växte socknestämman fram. 23 § av de prästerliga privilegierna

av år 1723 fastsloge den dittills fortskridna författningsutvecklingen på ett

karaktäristiskt sätt, då det sades, att prästerskapet skulle hava makt att

hålla allmänneliga socknestämmor. Prästen sammanfattades ej med församlingen.

Det vöre fråga örn tvänne faktorer, präst och församling. Prästen

kunde, med en jämförelse fran utländsk lagstiftning, närmast betraktas såsom

självskriven trustee för kyrkoinstitutionen. Vid de nya kommunallagarnas.

antagande 1862 hade mycket riktigt hänsyn till denna prästens ställning

tagits. I K. § 1 hette det, att »varje kyrkoförsamling äger att .................. i

kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till överläggning och beslut».

Av kommittéförslaget av år 1859, som legat till grund för de nya kommunallagarna,

framginge med all önskvärd tydlighet, att lagstiftaren fullt

mech etet och för att framhäva denna prästens författningsenliga ställning

givit den nyss nämnda formuleringen. Det sades i motiveringen: »De principiella

skäl som föranlett kommitterade att skilja kommunalstämman från

den kyrkliga och ordna varderas förhållanden och befogenhet i särskilda lagförslag

innehålla ej emellertid i sig själva något som nödvändigt och i allmänhet

skulle leda till en annan ordning för ärendenas behandling vid den

senare än vid den förra. Ordföranderätten måste likväl i följd av sakförhållandet

tillkomma kyrkoherden eller den hans ställe företräder.» På ett

annat ställe hette , det »att det i alla händelser måste tillkomma församlingens

präst att i dessa angelägenheter föra ordet.» Kommitterade hade

således fullt klart för sig, att prästen enligt »sakförhållandet» måste hava

sitt ord med vid avgörandet av de kyrkliga angelägenheterna. Det som

kunde debatteras haele varit örn församlingens deltagande skulle organiseras

pa samma sätt som i fråga om de borgerliga, kommunala angelägenheterna.

Kommitterade hade funnit, att intet hinder härför förelåge, under den förutsättning

att prästens ställning icke rubbades. När kommitterade här talade

örn »sakförhållande», hade därmed åsyftats dels inre grunder, dels författningsprinciper,

givna genom hävd och kodifierade bestämmelser, närmare

bestämt de^ prästerliga privilegierna. Att de senare utövat bestämmande inflytande

pa kommitterade, framginge av det givna citatet ur kyrkostämmo

förordningen. Förordningen örn kyrkostämma hade således utgjort blott ett

administrativt ordnande av vad som varit i sina grunddrag författningsenligt

givet, varit ett »sakförhållande».

Till vad sålunda blivit anfört angående prästens ordförandeskap vid kyrko
Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) »70 aa 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

/•• V 4.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

stämma, ville domkapitlet foga den anmärkningen, att flera lätt påtagliga

praktiska skäl talade emot de sakkunnigas förslag. Domkapitlet ville icke

förneka, att fall förekomme, då vederbörande präst visat sig mindre skickad

att leda en kyrkostämmas förhandlingar. Men de olägenheter, som härav

uppstode, vore försvinnande i jämförelse med dem, som skulle yppa sig,

därest prästen i församlingen skulle tvingas att vid ordförandeval ansluta

sig till visst politiskt parti, vilket naturligtvis komme att ske. Just prästens

självskrivenhet som ordförande hade underlättat hans samarbete i kyrkliga

ärenden med olika partier. Det vore enligt domkapitlets uppfattning ödesdigert,

örn sådana lagbestämmelser skulle träffas, varigenom prästen, direkt

eller indirekt, skulle nödgas att mera än hittills skett kastas in i de politiska

partiernas kamp. Hela hans prästerliga verksamhet kunde taga skada

därav.

Bomkapitlet i Västerås anförde, såvitt nu är i fråga:

De sakkunnigas motivering inskränkte sig väsentligen till en förklaring, att

kyrkoherdens ställning såsom självskriven ordförande i kyrkostämma staude

mot den kommunala självstyrelsens princip. Domkapitlet kunde icke värja sig

för det intrycket, att i detta resonnemang hänsynen till egenarten av de förhållanden

det här gällde att reglera alltför mycket satts åsido för det abstraktkonsekventa

genomförandet av vissa allmänna »demokratiska» principer.

Tänkte man sig något närmare in i arten av de ärenden, som de kyrkliga

organen hade att handlägga, och i den ställning, som kyrkoherden i den

kyrkliga församligen intoge — vartill i den borgerliga kommunen varje verklig

analogi saknades — måste hans ställning såsom självskriven ordförande

i alla de rent kyrkliga organen i själva verket te sig både såsom det principiellt

riktiga och det enda naturliga. En anordning, sådan som de sakkunniga

tänkt sig, skulle ock medföra mycket svåra praktiska olägenheter, i det

att den skulle nödvändiggöra en massa skriverier de olika kyrkliga myndigheterna

emellan, som, i fall ordförandeskapet i samtliga dessa innehades av

samma person, av sig själva bortfölle. Lätt skulle ock vid denna anordning

allehanda onödiga slitningar mellan de olika organen komma att uppstå.

Alldeles särskilt egendomligt tedde sig den av de sakkunniga föreslagna anordningen

mot bakgrunden av deras förslag örn skolärendenas överflyttning

till den borgerliga kommunen. De olägenheter åter, som utan tvivel i enstaka

fall kunde följa av det nuvarande systemet, sjmtes domkapitlet i allt

väsentligt neutraliseras genom den redan nu för kyrkostämman bestående

möjligheten att utse en vice ordförande.

Domkapitlet i Visby utlät sig:

Vidkommande de rent kyrkliga angelägenheterna måste den föreslagna

vidsträckta inskränkningen av prästerskapets inflytande på dessas vård väcka

de starkaste betänkligheter. I Göteborg hade visserligen borttagandet av

prästerskapets självskrivna ledning av eller deltagande i de kyrkliga ärendenas

behandling prövats och befunnits kunna äga rum utan olägenheter;

att så skulle bli fallet även i andra stora samhällen, torde kunna antagas.

Men i de övriga kommunerna måste prästens uteslutande från ledningen av

den kyrkliga lokalförvaltningen anses såsom ett försummat tillvaratagande

och säkerligen i många fall som ett direkt bortkastande av den främsta tillgängliga

kraften på området. Vederbörande prästman borde i varje fall vara

självskriven ordförande i kyrkostämman. Gentemot de sakkunnigas höga

uppskattning av kyrkoherdens kvalifikationer för handhavandet av en sådan

ledning av församlingsangelägenheterna verkade deras motivering för denna

lednings huvudsakliga upphörande, särskilt vad församlingarna av den van
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

F. 2: 4.

Kungl. Majus proposition nr 100. 115

liga typen anginge, långt ifrån övertygande. Något allmännare behov av eller

krav på en sådan reform som den ifrågavarande syntes ej heller med något

verkligt fog kunna påstås hava yppat sig, vadan så mycket mindre skäl

funnes att frångå de historiskt givna och genom traditionen fast grundade

förhållandena i förevarande hänseende.

En viss ändring i gällande regler föreslogs av domkapitlet i Uppsala,

som anförde:

Domkapitlet ansåge det självskrivna ordförandeskapet i kyrkostämma vara

det för dithörande frågors sakliga behandling bästa. Prästen vore förvisso

i de flesta fall den med dithörande frågor bäst förtrogne, och genom självskrivenheten

kunde alltför täta ombyten och partipolitiska hänsyns indragande

undvikas, vilka, när det gällde det mera centralt kyrkliga, vore olämpligare

än någonsin. Att prästen själv såsom ordförande ej skulle låta partipolitiska

eller egoistiska hänsyn gälla, torde väl i de flesta fall ämbetsmannaansvaret

garantera. Att alltför mycket lösslita prästen från de praktisk-kyrkliga

ärendenas handläggning och ställa honom i sitt själasörjararbete alltför

isolerad strede för övrigt mot hela den föregående svensk-nationella utvecklingen

och vore knappt att eftersträva. Domkapitlet borde dock på framställning av

pastor hava rätt meddela befrielse från ordförandeskapet för ett år i sänder,

något som domkapitlet ansåge vara rättvist för de fall, då ordförandeskapet

av särskilda orsaker kunde vara prästen en alltför stor tunga.

Ärkebiskopen hade till protokollet antecknat följande tillägg till det beslutade

yttrandet:

För den händelse förslaget örn att domkapitlet, på pastors framställning,

kan på ett år i sänder befria honom från åliggandet att vara ordförande i

kyrkostämma icke bleve lag, ansåge ärkebiskopen, att pastors självskrivenhet

borde inskränka sig till medlemskap med säte och stämma i kyrkostämma,

och syntes en sådan bestämmelse, enligt vilken pastor kunde väljas

till, men icke nödvändigt behövde vara ordförande, bliva till fromma för

prästens religiösa uppgift och för kyrkan i det hela.

En annan ledamot av domkapitlet anmälde i fråga örn pastors självskrivenhet

avvikande mening från vad domkapitlets flertal föreslagit och

ville, under åberopande av ärkebiskopens anförda motivering, endast tillstyrka,

att pastor skulle vara självskriven ledamot av kyrkostämma.

I utkastet hade kyrkoherdens självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämma

bibehållits.

I yttrande över utkastet har länsstyrelsen i Stockholms län uttalat, att

en självskrivenhet i den omfattning, som i utkastet föreslagits, icke borde

ifrågakomma. Örn kyrkoherden tillförsäkrades rätt att deltaga i kyrkostämmas

överläggningar, vilket kunde vara av praktiska skäl motiverat, borde de

undantagsbestämmelser, som så vitt nu är i fråga motiverades av kyrkoherdens

ämbetsställning, vara tillräckligt utsträckta. Jämväl styrelsen för

svenska landskommunernas förbund har ansett det böra övervägas, om icke

rätt för kyrkostämma att välja sin egen ordförande borde införas.

Såsom av vissa myndigheter påpekats är frågan örn kyrkoherdens självskrivenhet

såsom ordförande i kyrkostämman av stor betydelse. Pastors

ställning i församlingens beslutande organ har djupa rötter i den svenska

kyrkans utveckling. Tillräcklig anledning synes icke föreligga att i detta

Utkastet.

Yttranden

över

utkastet.

Departements
chefen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

F. 2: 4-5.

Riksdagen

1912.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

betydelsefulla avseende vidtaga ändring i gällande bestämmelser. Några

större praktiska olägenheter av den nu tillämpade ordningen lärer endast

undantagsvis kunna påvisas, och de krav, som tidigare framförts på självskrivenlietens

avskaffande, hava i någon mån förlorat i styrka. Härtill

kommer även en annan omständighet. Därest nied tillämpning av den

föreslagna lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner en överflyttning i stor

utsträckning kommer att ske av skolärendena till den borgerliga kommunen,

kommer kyrkostämmans handläggning i många fall att avse allenast ärenden

av rent kyrklig karaktär. Vid sådant förhållande måste prästens utövande

av ordförandeskapet anses än mera berättigat. På nu anförda skäl har jag

ansett mig böra bibehålla gällande föreskrifter om kyrkoherdens självskrivenhet

såsom ordförande i stämman.

Enligt utkastet, som i denna del ansluter sig till K. § 8, skulle, då fråga

är örn kyrklig samfällighet omfattande församlingar eller delar av församlingar,

som tillhöra olika pastorat, domkapitlet förordna en av församlingarnas

kyrkoherdar att vara ordförande i kyrkostämma för samfälligheten

och en av kyrkoherdarna att vara vice ordförande. Då det emellertid

i vissa fall kan vara ett praktiskt behov att till ordförande utse annan

präst i någon av församlingarna, har i förslaget domkapitlets valrätt utsträckts

att omfatta samtliga i församlingarna tjänstgörande präster.

Den i K. § 8 intagna föreskriften, att för behörighet till uppdraget såsom

ersättare för ordföranden i stämman fordras att kunna utses till ledamot

av kyrko- eller skolråd, har icke ansetts böra bibehållas. Tillräckliga

skäl torde ej föreligga att beträffande ersättare, som nu nämnts, uppställa

andra behörighetsvillkor än de som gälla för ordförande i kommunalstämma.

Det har ansetts praktiskt, att i församling, där kyrkofullmäktige finnas,

ersättaren för fullmäktiges ordförande skall vara ersättare jämväl för ordföranden

i stämman. I dylik församling torde stämma endast undantagsvis

komma att hållas.

§ 5.

Paragrafen motsvarar K. § 11 första stycket.

I nämnda stycke stadgas, att kyrkostämma må hållas i kyrka, sockenstuga

eller på annat lämpligt ställe. Däremot angives icke, vem beslutanderätten

i fråga örn platsen för stämmas hållande tillkommer.

Spörsmålet örn rätt för kyrkostämman att själv besluta i nämnda fråga

har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. I en vid 1912 års

riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 105, hemställde nämligen

herrar Bärg i Katrineholm och Carlsson i Frosterud, att riksdagen ville i

skrivelse anhålla örn utarbetande och framläggande av förslag till sådan

ändrad lydelse av K., att kyrkostämman finge rätt att själv besluta angående

bland annat plats för stämmas hållande. Till stöd för yrkandet

anförde motionärerna i huvudsak:

s. 117 Kontrollera mot PDF

12: 5.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100. 117

Då i K. icke angåves, i vilkens händer rätten att utse plats för hållande

av stämma skulle ligga, hade nämnda oklarhet helt visst på många platser

i landet vållat åtskilliga obehag.

Vid jämförelse med motsvarande bestämmelse i L., i vilken tydligt angåves,

att plats för kommunalstämmas hållande finge beslutas av stämman

själv, kunde ju dragas den slutsatsen, att lagstiftarna i verkligheten ansett,

att samma rätt också borde tillkomma kyrkostämma. Dessutom borde det

väl förefalla tämligen naturligt, att den institution, som ägde beslutanderätten

angående församlingens många och viktiga angelägenheter, även borde

förfoga över tydlig rätt att utvälja lämpligaste platsen för de sammanträden,

där dessa beslut skulle äga rum. Faktum vore dock, att denna rätt vore

ytterst omtvistad, och i övrigt hade nog den praxis blivit så gott som lag,

att kyrkostämmas ordförande och icke stämman vore den som beslutade örn

plats för stämmas hållande. Stöd för kyrkostämmas ordförandes rätt därutinnan

hade även sökts i den omständigheten, att av ordalydelsen i K. § 12

kunde synas framgå, att kyrkostämmas ordförande dock med iakttagande av

stadgandet i § 9 ägde besluta om tid för stämmas hållande.

Då det emellertid i ett flertal församlingar torde kunna påvisas, att församlingens

kyrka eller sockenstuga, de platser för stämmas hållande, som

i K. omnämndes, vore belägna i en relativt glest befolkad trakt och därtill

betydligt avlägsna från i församlingen befintliga större samhällen, så att

stämmas förläggande till där nämnda ställen, lokalt sett, lämpade sig endast

för ett litet procenttal församlingsbor, under det den stora mängden hade

långa vägar att färdas till dessa platser, betydde detta stora svårigheter för

att icke säga nära nog fullständigt urståndsättande för kanske flertalet röstberättigade

att deltaga i de gemensamma angelägenheterna.

De förhållanden, som av motionärerna åsyftades, syntes i de flesta fall

råda i församlingar, där betydande industricentra funnes, vilkas stora arbetspersonal,

på grund av såväl sin anställning som icke minst sina ytterst begränsade

ekonomiska resurser, i regel ej förmådde övervinna svårigheterna.

I utlåtande, nr 12, däri denna fråga behandlades, erinrade konstitutionsutskottet

örn den olikhet i detta hänseende, som föreligger mellan L. och

K. samt framhöll, att då det vore av vikt, att kyrkostämma finge behörigt

inflytande även vid val av plats för dess hållande, så att därigenom

flertalet röstberättigades intressen tillgodosåges, funne utskottet det vara

önskvärt, att ifrågavarande stadgande i K. bringades till överensstämmelse

med motsvarande stadgande i L. Utskottet tillstyrkte därför en skrivelse

i enlighet med motionärernas yrkande. På grund av kamrarnas skiljaktiga

beslut förföll emellertid frågan.

Kyrkofullmäktigsakkunniga upptogo i sitt förslag den gällande bestämmelsen

i oförändrat skick.

I utkastet hade tillagts bestämmelse örn rätt för kyrkostämma att besluta

plats för stämmas hållande. Att stämma skulle hållas i sockenstugan

hade tänkts såsom det vanliga.

Härom har domkapitlet i Linköping anfört:

Den i utkastet föreslagna bestämmelsen skulle vålla kyrkostämmans ordförande

en hel del onödigt besvär och huvudbry, utan att något som helst

därmed skulle vinnas. Kyrkostämmor liölles ofta i församlingshus och skolhus,

och många mindre landsförsamlingar saknade särskild sockenstuga.

Med den föreslagna bestämmelsen skulle en ordförande icke äga rätt att,

Kyrkofullmäk
tigsakkunniga.

Utkastet.

Yttranden

över utkastet.

s. 118 Kontrollera mot PDF

F 2: 5—6.

Departements
chefen.

Utkastet.

Yttranden

över utkastet.

Departements
chefen.

118 Kungl. Majda proposition nr 100.

såsom förut kanske skett under åratal, bålla stämman i ett församlingshus

eller ett skolhus utan vederbörligt kyrkostämmobeslut därom. Det vore i

alla avseenden bättre att bibehålla den gamla ordalydelsen i förevarande

punkt.

Jämväl centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen har ansett,

att nu gällande bestämmelse gåve större rörelsefrihet att ordna efter förhandenvarande

omständigheter. Domkapitlet i Växjö har ansett, att i avseende

på platsen för kyrkostämmans hållande borde bestämmanderätten

beträffande upplåtelse av kyrka tillerkännas prästen.

Det synes riktigt, att kyrkostämman erhåller rätt att besluta örn platsen

för stämmas hållande. Anledning torde ej föreligga att i detta hänseende

upprätthålla en skillnad mellan K. och L. Visserligen är enligt

såväl K. som det föreliggande förslaget kyrkoherden eller den hans ämbete

förvaltar självskriven ordförande i kyrkostämman, men av denna omständighet

lärer ej följa någon rätt för honom att bestämma sammanträdesplatsen.

Mot den framställda anmärkningen, att överlämnandet av beslutanderätten

i denna angelägenhet till kyrkostämman skulle medföra besvär

och minskad rörelsefrihet, må erinras, att kommunalstämmans befogenhet

att besluta om plats för sådan stämmas hållande ej veterligen föranlett

några praktiska, olägenheter. Jag anser mig sålunda böra tillstyrka den

i utkastet upptagna bestämmelsen. Tydligt torde vara, att härigenom icke

tages ställning till frågan, vem som äger besluta örn upplåtelse av kyrka

för annat ändamål än gudstjänst.

Med hänsyn därtill, att många församlingar numera hava församlingshus,

har det ansetts lämpligt att framhålla, att stämma kan hållas i dylik lokal.

§ 6.

Paragrafen motsvarar i huvudsak K. § 9 första och andra styckena

samt § 10 ävensom utkastet §§ 6 och 7 med undantag av § 6 första

stycket sista punkten.

I utkastet hade föreskrivits, att besvär över vägran av ordföranden att

utsätta stämma skulle anföras hos länsstyrelsen, varjämte förbud stadgats

mot klagan över länsstyrelsens beslut i sådant ärende.

Domkapitlet i Växjö har ansett, att ordföranden borde i fall, då begäran

örn kyrkostämmas hållande för uppgivet ärende av honom lämnades utan

avseende, åläggas att meddela sitt skriftliga beslut »snarast och inom en

vecka». Domkapitlen i Uppsala, Lund och Luleå hava ansett, att besvär över

nekad stämma skulle anföras antingen hos domkapitlet eller länsstyrelsen,

beroende på vem som hade prövningsrätt i själva den sakfråga det gällde.

Anledning synes icke föreligga att upptaga bestämmelser rörande den

tid, inom vilken ordföranden skall meddela beslut över begäran örn utsättande

av stämma. Det torde ligga i sakens natur, att sådant beslut bör

meddelas så snart ske kan.

Den i utkastet intagna föreskriften, att talan mot beslut, varigenom

anhållan örn utsättande av stämma lämnats utan bifall, alltid skall föras

s. 119 Kontrollera mot PDF

F. 2: 0-8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 119

hos länsstyrelsen, synes icke lämplig. Spörsmålet, huruvida stämma bör

hållas, torde i regel icke kunna avgöras utan ett ingående på den fråga,

för vars behandling stämma påkallats. Med hänsyn härtill synes besvär

över beslut att vägra stämma böra prövas av den myndighet, som har att

upptaga besvär över nyssnämnda fråga. I denna del har därför föreliggande

förslag bringats i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Däremot

synes dét lämpligt, att talan icke får föras mot länsstyrelsens eller

domkapitlets beslut i ärende, varom nu är fråga. Ett fullföljande av talan

är i regel på grund av den tid, som måste förflyta innan anförda besvär

blivit slutligt avgjorda, av ringa värde.

§ 7.

Denna paragraf motsvarar utkastet § 6 första stycket sista punkten.

Enligt utkastet skulle i församling, där kyrkofullmäktige finnas, ordinarie

kyrkostämma hållas årligen före utgången av december månad för

anställande av val, som ankomma på stämman.

Mot denna bestämmelse hava länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Göteborgs

och Bohus samt Norrbottens län ävensom domkapitlet i Göteborg framhållit,

att då enligt stadgandet i kap. 1 § 5 i dylik församling kyrkostämman

ej hade att anställa annat val än val av ersättare för ordföranden

i stämman och denne skulle väljas för fyra år, hållandet av årliga

stämmor icke vore erforderligt.

Den framställda anmärkningen synes riktig. I förevarande paragraf har

därför vidtagits sådan ändring, att i församling, där kyrkofullmäktige finnas,

stämma skall hållas allenast då det erfordras för behandling av ärende, i

vilket beslutanderätten är förbehållen stämman.

§ 8.

Denna paragraf motsvarar K. § 12.

Enligt sistnämnda paragraf skall kungörelse örn kyrkostämma uppläsas

från predikstolen fjorton dagar eller minst en vecka före stämman.

I utkastet hade — för vinnande av överensstämmelse med L. § 16 och

motsvarande stadgande i det av landshövdingen Hammarskjöld framlagda

förslaget till kommunallag — föreskriften, att kyrkostämma må hållas efter

kortare kungörelsetid än fjorton dagar, uteslutits.

Med anledning härav hava domkapitlen i Linköping, Växjö, Lund, Göteborg,

Härnösand och Visby samt centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen

hemställt, att den nuvarande bestämmelsen, vilken möjliggör en

kortare kungörelsetid än fjorton dagar, måtte bibehållas. Domkapitlet i

Linköping har i detta sammanhang anfört:

Det skulle medföra svårigheter, om blott för vinnande av överensstämmelse

med L. och förenamnda förslag skulle föreskrivas, att kyrkostämma

icke finge hållas efter kortare kungörelsetid än fjorton dagar. I stället borde

stadgas, att »kungörelsen uppläses från predikstolen minst en vecka före

Utkastet.

Yttranden

över utkastet.

Departements
chefen.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

JS. 2: 8.

Departements
chefen.

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

stämman» oell det av följande skäl. Med det system, som tillämpats i flera

pastorat från oell nied inträdandet av nuvarande löneregleringsperiod, att en

präst finge svara för tre, ja fyra församlingar med lika många kyrkor, varav

följde, att i en del kyrkor hölles gudstjänst endast varannan söndag, då

dessutom en gemensam kyrkostämma borde lysas i samtliga pastoratets

kyrkor och samtliga ärenden måste vara vederbörligen beredda av ett gemensamt

kyrkoråd, respektive kyrko- och skolråd m. m., skulle detta innebära,

att en gemensam kyrkostämma till exempel i ett pastorat, bestående

av tre församlingar, måste kungöras i de två kyrkorna tre veckor före stämman

och i den tredje kyrkan två veckor före. Tänkte man till exempel på

oktoberstämman, som hade att för pastoratets del fastställa inkomst- och

utgiftsförslaget för pastoratets gemensamma utgifter för prästgårdar och

prästlönekassa m. m., måste med den föreslagna bestämmelsen örn kungörelsetid

det gemensamma kyrkorådets statförslag föreligga i justerat protokoll

senast den 13—15 oktober och sammanträdet hållas några dagar före,

då ju stämman eljest icke kunde pålysas, örn lagens föreskrifter skulle efterföljas.

Utgifts- och inkomstförslaget kunde emellertid icke med tillförlitlighet

uppgöras så tidigt, enär debiteringsgrunden då ännu icke hade fastställts

genom respektive prövningsnämnds justerade protokoll och ej heller kommit

till vederbörande kommuns kännedom. Enligt gällande taxeringsförordning

skulle ju prövningsnämndernas arbeten för de olika länen vara avslutade senast

den 10 oktober, justeringen av vederbörande protokoll vara verkställd senast

den 18 oktober och länsstyrelsen tillställa vederbörande kommunalstämmors

ordförande avskrifter av de hos prövningsnämnden förda särskilda längderna,

i vad dessa anginge varje särskild kommun på landet, senast den 22 oktober.

Det vore nödvändigt att härvidlag taga hänsyn till taxeringsförordningens

bestämmelser, så att ej en kungörelseticl stipulerades, vilken omöjligen kunde

iakttagas utan skulle fresta till hemfallandet åt den slentrianen, som veterligt

praktiserats i en del fall, att kyrko- och skolrådet sammanträtt ett par

timmar före stämman och då uppgjort det förslag till utgifts- och inkomststat,

som skulle hava förelegat färdigjusterat, när stämman kungjordes. Man

måste enligt domkapitlets mening vid formulerandet av lagar taga hänsyn

till det praktiska livet och dess krav och så lagstifta, att lagen kunde efterlevas

och dess förnuftiga mening inses av dem, som närmast därav berördes

i sin kyrkliga och kommunala görning.

Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län har ansett, att den allmänna kungörelsetiden

vore onödigt lång och att den borde kunna inskränkas till

sju dagar.

Naturligen är det önskvärt, att samma bestämmelser örn kungörelsetidens

längd gälla för kyrkostämma och kommunalstämma. Den nuvarande olikheten

har enligt vad jag erfarit på vissa håll föranlett osäkerhet och misstag.

En förlängning av kungörelsetiden synes emellertid såsom i en del

av de avgivna yttrandena framhållits kunna medföra praktiska olägenheter.

Särskilt gäller detta, dä finga är örn kungörande av gemensam stämma

för flera församlingar, i vilkas kyrkor gudstjänst icke hålles varje söndag.

Visserligen kan jag ej dela domkapitlets i Linköping uppfattning, att en

förlängning av kungörelsetiden skulle försvåra ett uppgörande i laga ordning

av utgifts- och inkomstförslag för pastorat — sådant förslag måste

i regel i såväl pastorat som församlingar uppgöras, innan prövningsnämndens

justerade protokoll föreligger — men det synes dock lämpligt att i

s. 121 Kontrollera mot PDF

F. 2: 8-12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 121

fråga om kungörelsetiden medgiva något större frihet än i utkastet avsetts.

Jag förordar därför bibehållande av nu gällande bestämmelser i ämnet.

§ 9.

Paragrafen motsvarar K. § 13 mom. 1 första och andra styckena. Bestämmelsen

i tredje stycket av nämnda moment återfinnes i kap. 2 § 12

mom. 1 sista stycket.

I första stycket har infogats bestämmelse, att innan ärende, som beretts

annorledes än av kyrkorådet eller skolrådet, företages till avgörande å

kyrkostämma, tillfälle skall beredas kyrkorådet eller skolrådet att avgiva

yttrande. En dylik föreskrift, som ansluter sig till stadganden i L. § 18

och F. L. kap. 2 § 10, har ansetts lämplig för vinnande av enhetlighet

i behandlingen av förekommande frågor.

§ io.

Denna paragraf motsvarar K. § 13 mom. 2 och 4. I stället för

mom. 3 i sistberörda paragraf gälla bestämmelserna i lagen örn proportionellt

valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. Liksom

i F. L. kap. 2 § 11 har tillagts, att ordföranden även i fall, som avses

i tredje stycket, har att bestämma dagen för ärendets fortsatta behandling.

§ 11-

Förevarande paragraf har avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med

K. § 14.

§ 12.

Paragrafen motsvarar K. § 15 mom. 1—3 och 5 samt § 23 femtonde

stycket och § 13 mom. 1 tredje stycket. I mom. 1 sista stycket har

intagits en allmän föreskrift, i vilka fall val må vara proportionellt. Liksom

i F. L. kap. 2 § 13 föreslås den utvidgningen i fråga örn användandet

av proportionellt valsätt, att sådant valsätt må förekomma jämväl vid

val av revisorer och revisorssuppleanter. Vidare har föreslagits, att dylikt

valsätt må användas även vid val av ledamöter och suppleanter i fortsättningsskolestyrelse

och biblioteksstyrelse.

Mot den jämväl i utkastet upptagna bestämmelsen, att proportionellt Yttranden över

valsätt må användas vid val av ledamöter och suppleanter i fortsättnings- lltka8tet''

skolestyrelse och biblioteksstyrelse, har länsstyrelsen i Blekinge län anmärkt,

att nämnda styrelser vore av sådan beskaffenhet, att val av ledamöter däri

principiellt icke borde ske proportionellt.

Beträffande utkastets bestämmelser örn kvalificerad majoritet har dom

kapitlet i Växjö anfört:

Bland de frågor, som fordrade kvalificerad majoritet borde enligt domkapitlets

mening även upptagas efterskänkande av en församlingens fordran.

Domkapitlet toge därvid sikte på de utgifter — långt större än många

s. 122 Kontrollera mot PDF

F 2: 12

Kyrkomötet

1909.

Departements
chefen.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

anslag — som kunde tillskyndas en församling exempelvis genom försking

ringar, gjorda av någon församlingens tjänste- eller förtroendeman.

Domkapitlet ifrågasatte vidare dels, huruvida icke beträffande uttaxeringen

av allmän kommunalskatt procentsatserna för att kvalificerad majoritet skulle

krävas borde bestämmas lika för stad och landsbygd, dels ock om icke

ändring borde ske i bestämmelserna rörande beviljande eller höjande av

anslag till visst ändamål eller behov så, att i stället för »beviljande av

anslag» respektive »höjande av anslag» sattes: »beslut, som med säkerhet

kan förutses komma att föranleda beviljande respektive höjande av anslag».

För närvarande torde exempelvis skolväsendets omorganisation i en församling

genomföras så att säga i två repriser: först ett principbeslut med enkel

majoritet och sedan ett detaljbeslut (eller ett knippe dylika), som innefattade

beviljande eller höjande av anslag och sålunda kunde kräva två-tredjedels

majoritet. Det kunde tänkas, att beslutsfriheten vid senare tillfället hämmades

genom det redan fattade principbeslutet och att således även anslagsbeslutet

komme att dikteras av en majoritet, mindre än den kvalificerade,

som lagen ville hava för dylika fall.

I detta sammanhang må erinras, att kyrkomötet i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 24 november 1909, nr 18, i anledning av en inom kyrkomötet

väckt motion anhållit örn åtgärders vidtagande för införande i K.

av bestämmelse därom, att i större församlingar omröstningar och val å

kyrkostämma må kunna förrättas på två eller flera efter församlingens

lokala indelning bestämda avdelningar. Kyrkomötet har i sin skrivelse

framhållit, att det vore kyrkomötet bekant, att omröstningar vid kyrkostämmor

i större församlingar oskäligt inkräktade på tiden. Det måste

därför vara av betydelse att, så långt möjligt vore, förenkla och påskynda

proceduren vid omröstning å kyrkostämma. De röstberättigade torde

finna det med sin fördel förenligt att besparas onödig tidsutdräkt. Den

av kyrkomötet föreslagna fördelningen skulle på samma gång medföra

större lugn och säkerhet vid granskning av fullmakter, vid sammanräkning

av avgivna röster o. s. v., än vad som ofta kunde vara fallet under

nuvarande förhållanden. Därigenom skulle i många fall missnöje och besvär

förekommas. — Över skrivelsen hava yttranden inhämtats från Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i samtliga län ävensom domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium.

Någon anledning att från användande av proportionellt valsätt utesluta

val av ledamöter och suppleanter i fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

torde icke föreligga. Dessa styrelser hava bland annat att

förbereda ärenden, som skola förekomma till behandling å kyrkostämma

eller hos kyrkofullmäktige, och det synes därför lämpligt, att jämväl inom

styrelserna de olika meningsriktningar, som finnas inom det beslutande

organet, bliva vederbörligen företrädda.

Med hänsyn till vad tidigare anförts rörande omfattningen av det nu

förevarande revisionsarbetet anser jag mig icke böra vidtaga några sakliga

ändringar i reglerna örn användande av kvalificerad majoritet.

Yad slutligen angår den av kyrkomötet år 1909 gjorda framställningen

må erinras, att den däri berörda frågan kommit i ett annat läge genom

s. 123 Kontrollera mot PDF

F

Kungl. Maj:ta proposition nr 100. 123

införande av ett representativt system i församlingarna. Framställningen

avser endast de större församlingarna, och i dessa skola enligt förevarande

förslag kyrkofullmäktige alltid finnas. I dylika församlingar torde kyrkostämmor

endast undantagsvis komma att hållas. På grund härav synes

kyrkomötets skrivelse icke böra föranleda någon vidare åtgärd.

§ 13.

Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med K. § 15 mom. 4,

under det att mom. 2 motsvarar K. § 33 tredje stycket.

Den i K. § 3 givna erinran om kyrkostämmans skyldighet att ställa

sin gällande föreskrifter till efterrättelse har såsom onödig uteslutits.

§ 14.

Denna paragraf motsvarar K. § 17 och § 19 sista stycket. Liksom i

F. L. kap. 2 § 16 föreslås stadgande av innehåll, att i protokollet skall

antecknas, huruvida och i vilken ordning omröstning ägt rum. Däremot

kräves ej, att skälen för beslutet skola upptagas. Beträffande justering

av protokollet föreslås den ändringen, att såsom det normala föreskrives,

att justeringen skall verkställas av ordföranden jämte utsedda justeringsmän.

Sådan justering skall äga rum å tid, som ordföranden bestämmer.

§§15 och 16.

Dessa paragrafer motsvara K. § 18 och § 19 första stycket.

§ 17.

Liksom i F. L. kap. 2 § 19 har upptagits föreskrift, att stämmans

förhandlingar skola vara offentliga. Paragrafens andra stycke återgiver

K. § 20.

Kap. 3. Om kyrkofullmäktige.

De i detta kapitel intagna föreskrifterna överensstämma i huvudsak med

de i L. givna reglerna om kommunalfullmäktige, i den form dessa regler

erhållit i F. L. kap. 3.

§ I
Denna

paragraf motsvararar L. § 28 mom. 1 och F. L. kap. 3 § 1.

I mom. 2 hava intagits bestämmelser örn fördelning av fullmäktige mellan

församlingar eller delar därav, som ingå i kyrklig samfällighet.

Vidkommande antalet kyrkofullmäktige föreslogo kyrkofulhnäktic/scikkunniga

i sitt förslag till lag om församlingsstyrelse, att detta antal skulle utgöra

i församling med 2,000 invånare eller därunder 10—15, i församling

med över 2,000 till och med 5,000 invånare 10—20, i församling med

över 5,000 till och med 10,000 invånare 15 — 25, i församling med över

2: 12-17;

3: 1.

Kyrkog]]-

inäktigsak
kuunign.

s. 124 Kontrollera mot PDF

F. 3: 1.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

10.000 till och med 20,000 invånare 20—30, i församling med över

20.000 till och med 40,000 invånare 25—35 samt i församling med över

40.000 invånare 30—50. I motiveringen anförde de sakkunniga:

Antalet kyrkofullmäktige hade av de sakkunniga ansetts böra, likasom antalet

kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige, bestämmas i visst förhållande

till folkmängden. Den minskning i antalet ärenden, vilken för församlingens

del inträdde efter folkundervisningsfrågornas överflyttande till den

borgerliga kommunen, jämte den mera ensartade karaktären av de ärenden

kyrkofullmäktige skulle komma att handlägga motiverade emellertid, enligt

de sakkunnigas mening, ett proportionsvis mindre antal ledamöter av fullmäktige

i kyrkoförsamlingen än i den borgerliga kommunen.

Den tämligen vidlyftiga marginal, inom vilken församling tillhörande en

viss folkmängdsgrupp ägde att fritt bestämma antalet fullmäktige, torde befinnas

erforderlig och lämplig, särskilt med hänsyn till det förhållandet, att

mången gång antalet egentliga församlingsmedlemmar icke motsvarade befolkningssiffran

utan understege denna. Örn skillnaden, till följd av ett mera

allmänt utträde ur kyrkan, vore mera betydande, så att antalet egentliga församlingsmedlemmar

väsentligen understege befolkningssiffran, kunde församlingen

nöja sig med att, inom de i lagen angivna maximi- och minimigränserna,

utse ett mindre antal fullmäktige, under det att däremot, örn antalet

egentliga församlingsmedlemmar närmare sammanfölle med befolkningssiffran,

ett större antal fullmäktige kunde väljas.

I kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag stadgades vidare, att örn fullmäktige

skulle utses för kyrklig samfällighet, varje i samfälligheten ingående

församling skulle av det för samfälligheten bestämda antalet fullmäktige

utse en samt därutöver det antal fullmäktige, som belöpte på

församlingen efter den beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofullmäktig

skulle utses för varje tal motsvarande det, som erhölles, då församlingarnas

sammanlagda invånarantal delades med det återstående antalet

fullmäktige för hela samfälligheten. Antalet fullmäktige, som i enlighet

därmed skulle utses av varje församling, skulle i god tid före valet

bestämmas av länsstyrelsen. Till motivering av nämnda bestämmelser

anförde de sakkunniga bland annat:

Stadgandet avsåge endast att fastställa vissa grunder för fördelningen av

det bestämda antalet fullmäktige på de särskilda i samfälligheten ingående

församlingarna i syfte att. skapa en garanti för att varje församling bleve i

mån av sin storlek behörigen representerad. Därvid hade för säkerställandet

av andel i representationen åt varje i samfälligheten ingående försam - ling följts den vid landstingsmannaval gällande regeln, att varje valkrets,

d. v. s. i detta fall varje församling, oavsett dess folkmängd, skulle utse en

representant. Men beträffande fördelningen i övrigt av representanterna

mellan de olika församlingarna hade — i likhet med vad som gällde i fråga

örn representanternas fördelning på olika valkretsar vid val av kommunalfullmäktige

— stadgats, att varje församling skulle, utöver den redan nämnde

fullmäktigen, utse det antal fullmäktige, som på församlingen belöpte efter

den beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofullmäktig skulle utses för

varje tal, motsvarande det som erhölles, då församlingarnas sammanlagda

invånarantal delades med det återstående antalet fullmäktige för hela samfälligheten,

eller alltså med ett tal, motsvarande antalet av de fullmäktige,

s. 125 Kontrollera mot PDF

F. 3: 1.

Kungl. Majis proposition nr 100. 125

som för samfälligheten skulle väljas utöver det antal, som erfordrades för

att varje församling skulle erhålla en fullmäktig.

Att sedermera i enlighet med dessa grunder bestämma, huru många fullmäktige,

som skulle av varje församling utses, vore en enkel räkneuppgift,

som lämpligast kunde anförtros åt länsstyrelsen. Att endast för berörda

ändamål sammankalla gemensam kyrkostämma hade av de sakkunniga ansetts

vara en alltför omständlig procedur.

Utkastet anslöt sig beträffande kyrkofullmäktiges antal till gällande regler

örn kommunalfullmäktige. I fråga örn tillsättande av fullmäktige för

samfällighet innehöll utkastet samma regler som kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag.

Rörande sistnämnda stadganden har länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms

län anfört:

Föreskriften syntes i flera avseenden olämplig eller oklar. Till en början,

hur skulle antalet kyrkofullmäktige för samfälligheten bestämmas? Därom

innehölle stadgandet intet direkt, ehuru det talades örn »det för samfälligheten

bestämda antalet fullmäktige». Av huvudregeln i kap. 1 § 1, jämförd

med kap. 3 § 1 mom. 1, borde visserligen följa, att beslut därom fattats^ å

gemensam kyrkostämma för samfälligheten. Lämpligheten av en sådan åtgärd

kunde dock ifrågasättas. Enklast syntes vara, att Kungl. Majit fastställde

antalet fullmäktige för samfälligheten, första gången att gälla tillsvidare,

i samband med beslutet örn samfälliglietens tillkomst och därefter i

mån av behov av ändring på framställning från samfälliglietens kyrkofullmäktige.

Genom en dylik anordning borde ock kunna vinnas den fördelen,

att i lag icke behövde stadgas någon maximigräns för antalet fullmäktige för

samfällighet.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att av den föreslagna texten

icke tydligt framginge, huru skulle förfaras, då vid föreskriven delning av

samfällighetens hela invånarantal med »återstående antalet fullmäktige»

brutet tal uppstode. Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett, att

stadgandet i denna del borde förtydligas.

Vad angår antalet kyrkofullmäktige i församling anser jag mig böra

bibehålla de i utkastet upptagna bestämmelserna. Anledning synes icke

föreligga att på detta område uppställa trängre gränser än för närvarande

gälla beträffande kommunalfullmäktige. Då kyrkofullmäktigsakkunniga ansågo,

att antalet fullmäktige borde vara proportionsvis mindre i den kyrkliga

än i den borgerliga kommunen, utgingo de från den förutsättningen,

att skolärendena obligatoriskt skulle överflyttas till den borgerliga kommunen.

Denna förutsättning är icke nu för handen, då enligt föreliggande

förslag till lag örn skolstyrelse i vissa kommuner överflyttningen skall vara

fakultativ. Märkas bör även, att de gällande bestämmelserna örn antalet

kommunalfullmäktige lämna viss frihet vid antalets bestämmande, och att

antalet kyrkofullmäktige icke bör sättas lägre än att olika meningsriktningar

inom församlingen kunna erhålla en skälig rejiresentation. Såsom

jag i det följande torde få tillfälle att närmare utveckla bör den självskrivne

ordföranden icke — därest han ej tillika är vald ledamot av kyrkofullmäktige

— medräknas i antalet.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Departements
chefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

F: 3: 1-3.

Yttranden över

utkastet.

Departements
chefen.

126 Kungl. Majits proposition nr 100.

De av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförda anmärkningarna

rörande tillsättandet av fullmäktige för kyrklig samfällighet synas beaktansvärda.

Att låta antalet kyrkofullmäktige för samfällighet bestämmas å gemensam

kyrkostämma med samfälligheten torde i regel vara förenat med praktiska

olägenheter. Det synes lämpligare, att detta antal bestämmes av Kungl.

Maj:t. Bestämmandet bör ske första gången i samband med meddelande

av förordnande, att församlingar eller delar därav skola bilda en samfällighet,

eller, därest samfällighetens beslutanderätt till en början utövas

av stämma, då beslut fattats, att kyrkofullmäktige skola väljas. Ändring

i antalet bör sedermera kunna ske på framställning från kyrkofullmäktige.

Vid bestämmande av antalet fullmäktige för samfällighet bör Kungl. Maj:t

vara obunden av de i mom. 1 givna reglerna örn fullmäktiges antal. Fördelningen

av antalet fullmäktige på de i samfälligheten ingående församlingarna

eller församlingsdelarna torde kunna överlämnas åt länsstyrelsen.

För det fall, att vid tillämpning av regeln att — sedan varje i samfälligheten

ingående församling eller församlingsdel berättigats utse en fullmäktig

— ytterligare en fullmäktig skall väljas för varje tal motsvarande det

som erhålles, då samfällighetens folkmängd delas med det återstående antalet

fullmäktige, det fastställda antalet fullmäktige ej skulle uppnås, synes

böra uppställas en »överskottsregel» liknande den som gäller vid fördelning

mellan de olika valkretsarna av antalet ledamöter i första kammaren.

I överensstämmelse med det anförda har ändring vidtagits i mom. 2.

§ 2-

Paragrafen motsvarar F. L. kap. 3 § 2.

§ 3.

Denna paragraf har sin motsvarighet i L. § 28 mom. 2 första stycket

och F. L. kap. 3 § 3 ävensom utkastet § 4. I anslutning till S. § 29

mom. 2 har föreslagits ett stadgande örn obehörighet för vissa ämbetsoch

tjänstemän att vara kyrkofullmäktige.

Med anledning av den i utkastet intagna förteckningen å de personer,

som på grund av sin ämbets- eller tjänstemannaställning icke må vara

kyrkofullmäktige, hava länsstyrelsen i Uppsala län och domlcapitlet i Uppsala

ifrågasatt, huruvida icke jämväl ledamot av domkapitel borde vara

utesluten från behörigheten att vara kyrkofullmäktig. Domlcapitlet i Luleå

har ansett, att lämpligheten av att stiftssekreterare vore ledamot av kyrkofullmäktige

kunde ifrågasättas. Länsstyrelsen i Blekinge län har framhållit

olämpligheten av förbudet för kyrko-, skol- och prästlönekassörer att vara

fullmäktige.

Ett förbud för även annan ledamot av domkapitlet än biskopen att

vara kyrkofullmäktig synes icke lämpligt. Genom ett dylikt förbud skulle

domprosten i de stift, där sådan finnes, uteslutas från möjligheten att

s. 127 Kontrollera mot PDF

F. 3: 3-5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 127

vara kyrkofullmäktig i den församling, där han är kyrkoherde, vilket icke

kan anses påkallat. Då samma regler böra gälla för Stockholms stads

konsistorium som för domkapitlen, skulle vidare till följd av ett sådant

förbud samtliga kyrkoherdar i huvudstaden bliva obehöriga att väljas till

fullmäktige.

Ej heller anser jag lämpligt att utesluta stiftssekreteraren från behörighet

att vara kyrkofullmäktig. Han torde icke intaga sådan ställning till

domkapitlet, att han på grund därav ej bör kunna väljas till fullmäktig.

Förbudet för den som tillhör församlingens redovisningsskyldiga och

avlönade betjänte att vara kyrkofullmäktig ansluter sig till gällande regler

örn stadsfullmäktige och torde böra bibehållas.

§ 4''

Förevarande paragraf motsvarar L. § 28 mom. 2 andra och tredje

styckena samt F. L. kap. 3 § 4 och överensstämmer med utkastet § 5.

§ &•

Paragrafen motsvarar L. § 29 mom. 1 och F. L. kap. 3 § 5 ävensom

utkastet § 6.

Utkastet innehöll icke någon särbestämmelse för det fall, att kyrko- utkastet,

fullmäktige skulle väljas för kyrklig samfällighet. Enligt utkastet skulle

sålunda de här intagna reglerna om valkretsindelning gälla även vid dylikt

val.

Häremot hava länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län Yttranden över

9 , _ utkastet.

anmärkt, att dessa bestämmelser icke late förena sig med de ig 1 mom.

2 uppställda reglerna.

Domkapitlet i Uppsala har yrkat, att i tredje stycket skulle intagas

bestämmelse, att första gången valkretsindelning för kyrkofullmäktigval

skall anordnas, detta skall ske genom länsstyrelsen på förslag av kyrkostämma.

I anslutning till förstnämnda erinran har i denna paragraf infogats Departomontsstadgande,

att vid val av fullmäktige för kyrklig samfällighet varje i samfälligheten

ingående församling eller församlingsdel skall bilda en valkrets.

Härav torde även följa, att de i andra stycket givna bestämmelserna örn

antalet fullmäktige för varje valkrets ej bliva tillämpliga, då fråga är om

samfällighet.

Då valkretsindelning kan förekomma endast i församling med mera än

10,000 invånare, kan man räkna med att — sedan lagen trätt i tillämpning

— fråga om valkretsindelning ej kan uppkomma i församling, där

beslutanderätten utövas av kyrkostämman. Det synes därför olämpligt

att föreskriva, att kyrkostämman skall avgiva förslag om sådan indelning.

Rörande de bestämmelser, som erfordras vid lagens ikraftträdande, vill

jag yttra mig senare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F: 3: 6—7.

Kyrko
fullmäktig
sakkunniga.

Yttranden över

kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag.

Utkastet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 6.

Paragrafen motsvarar F. L. kap. 3 § 6 och utkastet § 7.

Beträffande de skäl, som föranlett mig att upptaga de närmare bestämmelserna

örn kyrkofullmäktigval i en för borgerliga oell kyrkliga val

gemensam vallag, får jag hänvisa till vad jag anfört vid behandlingen av

propositionen med förslag till lag om kommmunalstyrelse på landet m. m.

§ 7-

Denna paragraf motsvarar L. § 36 mom. 1 första stycket och F. L.

kap. 3 § 7 ävensom utkastet § 8.

Kyrkofullmäktig sakkunnig a, vilka såsom redan berörts med hänsyn

till självstyrelsens krav ansågo det vara riktigast, att kyrkostämman själv

skulle utse sin ordförande, funno följdriktigheten fordra, att samma rätt

borde tillkomma kyrkofullmäktige. Enligt de sakkunnigas förslag skulle

kyrkoherden icke heller vara självskriven ledamot av fullmäktige. I sin

egenskap av ordförande i kyrkorådet ägde han emellertid, ändock att han

icke vore fullmäktig, att vara tillstädes vid fullmäktigsammanträde och

deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

De sakkunnigas förslag i denna del var icke enhälligt. En av de sakkunniga,

hor Jönsson i Boa, uttalade i avgiven reservation, att kyrkoherden

enligt hans mening borde vara självskriven ledamot av kyrkofullmäktige.

I detta hänseende anförde reservanten:

Det vöre icke tillfyllest, att kyrkoherden i sin egenskap av kyrkorådets

ordförande endast skulle hava rätt att deltaga i fullmäktiges förhandlingar

men ej i deras beslut. Denna av de sakkunnigas flertal föreslagna anordnmg

syntes icke vara överensstämmande med den betydelsefulla ställning

inom kyrkoförsamlingen, som av ålder tillkommit kyrkoherden. Reservanten

hade visserligen kunnat tillstyrka, att kyrkoherdens självskrivenhet såsom

ordförande i kyrkostämman avskaffades, men detta av rent praktiska skäl

Erfarenheten visade nämligen, att det i många fall kunde vara lämpligt att

kunna skilja ordförandeskapet i kyrkostämman och kyrkoherdebefattningen

iian varandra. De egenskaper, som skapade en god präst, vore förvisso

icko alltid förenade nied anlagen att sköta en stor stämma, oell för mången

komme det säkert att kännas som en lättnad att bliva befriad därifrån.

Den utväg, som de sakkunnigas flertal lämnat öppen för kyrkoherde att

vinna medbeslutanderätt inom kyrkofullmäktige, nämligen att uppställa sig

såsom kandidat vid valen till desamma, syntes reservanten föga tilltalande

Denna utväg kunde visserligen bereda honom tillträde till representationen!

men den kunde också allt för lätt draga in honom i varjehanda partistridigheter

vid valen, stridigheter vilka han helst borde stå utanför.

Mot de sakkunnigas förslag i omförmälda del framfördes i huvudsak

samma anmärkningar som mot förslaget om avskaffande av kyrkoherdens

självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämman. En del myndigheter

anslöto sig till reservationen.

Enligt utkastet skulle de i kap. 2 givna reglerna örn ordförande och vice

ordförande i kyrkostämma samt örn ersättare för ordförande äga motsva
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

F. 3: 7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 129

rande tillämpning, såvitt angår kyrkofullmäktige. I regel skulle sålunda

kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar vara ordförande jämväl bland

fullmäktige.

Länsstyrelsen i Stockholms län har avstyrkt kyrkoherdens självskrivenhet

som ordförande i kyrkofullmäktige samt framhållit, att denna själskrivenhet

strede mot alla principer, som annars gällde i fråga örn utseende av den

myndighet, som ägde utöva kommuns beslutanderätt. Därest kyrkoherden

tillerkändes rätt att deltaga i kyrkofullmäktiges överläggningar,

vilket kunde vara av praktiska skäl motiverat, borde den undantagsbestämmelse,

som motiverades av kyrkoherdens ämbetsställning, vara tillräckligt

utsträckt. Jämväl 12 församlingar i Stockholm samt styrelsen för

svenska landskommunernas förbund hava ansett, att kyrkofullmäktige borde

äga att själva inom sig utse ordförande och vice ordförande.

Såsom redan nämnts anser jag mig böra förorda, att kyrkoherden fortfarande

skall vara självskriven ordförande i kyrkostämman. De skäl, som anförts

härför, kunna åberopas jämväl till stöd för den meningen, att kyrkoherden på

grund av sitt ämbete skall föra ordet också bland fullmäktige. Den omständigheten,

att församlingens beslutanderätt överflyttas till valda representanter,

torde ej utgöra tillräcklig anledning att frångå den gamla principen, att

pastor skall vara ordförande i församlingens beslutande organ. Tydligt är

även, att invändningen, att prästen ej alltid är vuxen uppgiften att tjänstgöra

såsom ordförande, äger mindre fog, då fråga är örn ordförandeskapet bland

kyrkofullmäktige. Det måste nämligen antagas, att det kommer att bliva

avsevärt lättare att leda förhandlingarna i ett till antalet begränsat representativt

organ än på en talrikt besökt kyrkostämma.

Naturligen är det möjligt, att, därest kyrkofullmäktige erhålla rätt att

själva välja ordförande, kyrkoherden i många fall kommer att utses till

denna post, örn han är medlem av fullmäktige. För sådant fall synes

det emellertid nödvändigt att föreskriva, att kyrkoherden skall vara självskriven

ledamot av fullmäktige. Att hänvisa honom att för vinnande av

sådant medlemskap låta uppställa sig som kandidat vid kyrkofullmäktigval

finner jag mycket olämpligt. För många präster torde det vara stötande

och understundom hindrande i deras egentliga verksamhet att nödgas

taga del i det partiväsen, som sammanhänger med valen, och viss fara

föreligger, att kyrkoherden genom sådant deltagande kan komma att bliva

inblandad i partistrider av olika slag. Dessa olägenheter undvikas visserligen,

örn kyrkoherden blir självskriven ledamot av fullmäktige, men det

synes dock bäst förenligt med kyrkoherdens ställning, att han är självskriven

ordförande.

Då jag sålunda biträder förslaget, att kyrkoherden skall på grund av

sitt ämbete föra ordet bland kyrkofullmäktige, följer ej därav, att jag anser

honom böra vara ledamot av denna korporation. Han bör såsom församlingens

målsman leda det beslutande organets verksamhet men icke taga

del i besluten. Att rätt tillerkänts honom att vid lika rösttal fälla utslag,

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100) filo 29 9

Yttranden över

utkastet.

Departements
chefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

F. 3: 7—12.

Yttranden över

utkastet.

Departements
chefen.

Yttranden över

utkastet.

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

innebär icke något avsteg från denna princip. Tydligt är även, att därest

ordföranden icke anses såsom ledamot, större möjlighet finnes att i fullmäktige

för kyrklig samfällighet giva de olika i samfälligheten ingående

församlingarna eller församlingsdelarna en rättvis representation. Emellertid

torde det icke vara lämpligt att förbjuda kyrkoherden att, örn han så

önskar, mottaga val till ledamotskap i fullmäktige.

I enlighet med nu anförda synpunkter har förevarande paragraf avfattats.

§ 8.

Förevarande paragraf motsvarar delvis L. § 36 mom. 4 sista stycket och

F. L. kap. 3 § 8 ävensom utkastet § 9.

§ 9.

Paragrafen motsvarar L. § 36 mom. 1 tredje—sjätte styckena samt

F. L. kap. 3 § 9 ävensom utkastet § 10.

§§ 10 och 11.

Dessa paragrafer svara mot L. § 36 mom. 2 och en del av mom. 4

ävensom F. L. §§ 10 och 11 samt utkastet § 11.

Med anledning av den i sistnämnda paragraf intagna regeln, att böter

för utevaro skulle tillfalla församlingens kassa, hava domkapitlen i Uppsala

och Visby, under uttalande, att uttrycket »församlingens kassa» kunde

giva anledning till oklarhet, ansett, att omförmälda böter borde gå till församlingens

kyrkokassa.

Det torde vara riktigt, att böter, som avses i omförmälda paragraf, i

regel skola tillfalla kyrkokassan. Att uttryckligen föreskriva detta synes

emellertid mindre lämpligt med hänsyn till de kyrkliga samfälligheter,

som avse allenast skolärenden. I sådan samfällighet böra böterna tillfalla

samfällighetens kassa, det vill säga skolkassan.

§ 12.

Denna paragraf motsvarar en del av L. § 36 mom. 4 samt F. L. kap. 3

§ 12.

I yttranden över utkastet hava domkapitlen i Växjö och Skara samt

centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen uttalat, att i kap. 3

borde örn kyrkofullmäktige stadgas detsamma som i kap. 2 föreslagits i

fråga örn prästmans rätt att ehuru ej röstberättigad deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Två församlingar i Stockholm, vilka avstyrkt

kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i kyrkofullmäktige, hava föreslagit,

att kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar skulle, ändock han

icke vore kyrkofullmäktig, äga att vara tillstädes vid kyrkofullmäktiges

sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Domkapitlet i Lund, Malmö stads församlingars sammansatta kyrkoråd

och centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen hava ansett, att i

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 3:12-13

4: 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 131

samfällighet, bestående av flera pastorat, kyrkoherdarna i de församlingar,

som inginge i samfälligheten, borde äga rätt att vara tillstädes vid kyrkofullmäktiges

sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Nämnda styrelse har framhållit, att kyrkoherden enligt urgammal svensk

kyrkorättslig uppfattning vore sin församlings målsman och borde få åtminstone

yttra sig, då ärenden, som rörde hans församling, skulle avgöras.

Han hade i regel själv vidtagit de förberedande åtgärderna och hans närvaro

måste anses främja ärendenas sakkunniga behandling.

Det synes riktigt, att inom församlingen tjänstgörande präst, ändå att Departementshan

icke är ledamot av kyrkofullmäktige eller självskriven ordförande, äger chofenrätt

att närvara vid kyrkofullmäktiges sammanträden och deltaga i överläggningarna.

Med anledning härav har i förevarande paragraf intagits en

hänvisning även till kap. 2 § 3, vilken motsvarar utkastet kap. 2 § 2.

Av den allmänna regeln rörande kyrkliga samfälligheter följer, att denna

hänvisning blir tillämplig även å samfällighet, och att sålunda kyrkoherde

eller annan prästman i de till samfälligheten hörande församlingarna, även

om han icke är ordförande, har yttranderätt vid sammanträde med fullmäktige

för samfälligheten.

§ 13.

Denna paragraf motsvarar L. § 34 och F. L. kap. 3 § 13.

Det torde vara naturligt, att ifråga örn församlings rätt att besluta örn

reseersättning åt kyrkofullmäktig skola gälla samma bestämmelser som

rörande kommuns befogenhet att tillerkänna sådan ersättning åt kommunalfullmäktig.

Kap. 4. Om kyrkoråd och skolråd.

§ I
Denna

paragraf motsvarar i huvudsak K. § 21.

I sistnämnda paragraf stadgas bland annat, att i varje församling skall

finnas ett kyrkoråd och i varje skoldistrikt ett skolråd. Inom samma

pastorat eller stad må dock flera församlingar kunna förena sig örn gemensamt

kyrkoråd. Kyrkoråd och skolråd må, där så lämpligen låter sig

göra, kunna förenas till ett gemensamt kyrko- och skolråd. Enligt samma

paragraf må, där kyrkostämman finner det lämpligt, för förvaltning och

vård av församlingsbibliotek utses särskild styrelse.

Dessa bestämmelser upptogos i sak oförändrade i utkastet. utkastet.

Beträffande möjligheten att förena kyrkoråd och skolråd har domlcapitlct Yttranden Syer

i Limå anfört: utkastet.

Det kunde ifrågasättas, om det icke vore lämpligare, att den gamla bestämmelsen

örn förenat kyrko- och skolråd upphörde att gälla. Det kunde

väl sägas, att dess betydelse i någon mån inskränktes, om det i utkastet

föreliggande förslaget till lag om särskild skolstyrelse även i landsförsamlingar

komme att genomföras. Men därav torde knappast sådana mindre

församlingar beröras, diir kyrko- och skolråd oftast nu vore förenade. Det

s. 132 Kontrollera mot PDF

B. 4: 1.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

syntes domkapitlet i kyrkolivets intresse vara ett önskemål, att kyrkorådets

karaktär av en kyrklig institution, som nu i så liög grad gått till spillo,

återvunnes. För berörda ändamål vöre det nödvändigt, att gränsen mellan

kyrko- oell skolråd bestämt droges, oell det vore önskvärt, att val i varje

fall skedde till vart och ett för sig.

Denna fråga har berörts även av skolöverstyrelsen, som anfört bland annat:

Bestämmelsen, att kyrkoråd och skolråd må, där det lämpligen låter sig

göra, förenas till ett gemensamt kyrko- ock skolråd, syntes ur skolans synpunkt

mindre lämplig. Enligt kap. 4 § 5 i utkastet fordrades i viss män

olika kvalifikationer för ledamotskap i de olika råden, och det kunde mycket

väl inträffa, att en person på grund av dessa kvalifikationskrav väl kunde

vara lämplig såsom ledamot av kyrkorådet utan att därför vara lämplig såsom

ledamot av skolrådet eller tvärtom. Då det för övrigt icke torde vara förenat

med någon svårighet att finna lämpliga personer för båda de ifrågavarande

uppdragen, syntes berörda bestämmelse lämpligen böra utgå.

Börande frågan örn förvaltning av församlingsbibliotek har skolöverstyrelsen

yttrat:

Enligt nuvarande bestämmelser liksom enligt utkastet handlades ärenden

rörande folkbibliotek tillhörande kyrklig kommun normalt av skolrådet, dock

med rätt för församlingen att, där så funnes lämpligt, utse särskild biblioteksstyrelse,

under det att särskild biblioteksstyrelse alltid utsåges för folkbibliotek

tillhörande borgerlig kommun. Överstyrelsen ansåge för sin del,

att tiden nu vore inne att vidtaga vissa förändringar i berörda föreskrifter.

Med den utveckling folkbiblioteksväsendet under senare åren nått och

de starkare krav, som efter hand komme att ställas på dessa bibliotek, särskilt

med hänsyn till den av 1929 års riksdag beslutade omorganisationen

på området, borde det enligt överstyrelsens mening föreskrivas som regel,

att även i de fall, då folkbiblioteket tillhörde kyrklig kommun, för dess

skötsel tillsattes en särskild biblioteksstyrelse, varigenom man vunne en

garanti för att de betydelsefulla folkbiblioteksfrågorna komme att handläggas

av personer med särskilt intresse för och kännedom örn dithörande angelägenheter.

Skolbiblioteken borde däremot alltjämt sortera under den myndighet,

som handlade ärenden angående vederbörande skoltyp, folkskolornas

bibliotek till exempel under skolråd o. s. v.

Vissa skäl kunde enligt överstyrelsens mening anföras för att regeln örn

särskild biblioteksstyrelse gjordes absolut. Därför talade bland annat hänsynen

till analogien med handläggandet av ärenden rörande folkbibliotek

tillhörigt borgerlig kommun. I sistnämnda fall ansåge sig överstyrelsen

nämligen bestämt böra avråda från en sådan ändring i de nuvarande förhållandena,

oatt folkbiblioteksärenden skulle kunna sortera under folkskole

styrelsen. A andra sidan ville överstyrelsen framhålla, att det givetvis funnes

fall, särskilt i mindre kommuner, då det under alla omständigheter skulle

ligga närmast till hands att alltjämt låta samma personer inträda i skolråd

och biblioteksstyrelse, detta framför allt örn folkbiblioteket vore inrymt i

folkskolans lokaler. Under sådana omständigheter hade överstyrelsen intet

att invända mot att i dylika fall möjlighet alltjämt medgåves församling att

besluta, att folkbiblioteksärenden skulle handläggas av skolrådet.

Med denna utgångspunkt föresloge överstyrelsen, att början av § 1 i utkastet

erhölle följande ändrade lydelse: »I varje församling skall finnas ett

kyrkoråd samt, örn församlingen underhåller folkbibliotek, tillika en biblioteksstyrelse.

I varje skoldistrikt skall finnas ett skolråd. I mindre församling,

där så av särskilda skäl finnes lämpligt, kan dock kyrkostämma eller

s. 133 Kontrollera mot PDF

F. 4: 1.

Kungl. Majus proposition nr 100. 133

kyrkofullmäktige besluta, att skolrådet skall tillika utgöra biblioteksstyrelse».

Som en följd liärav borde tredje stycket i paragrafen bortfalla.

I detta sammanhang må erinras, att spörsmålet örn förening av kyrkoråd

och skolråd varit föremål för behandling av riksdagen. I en vid

1916 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 135, hemställde

herrar Lundgren och Molin i Dombäcksmark örn sådan ändring i K., att

möjligheten att förena kyrkoråd och skolråd borttoges.

I sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 11, anförde

konstitutionsutskottet bland annat följande:

De skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt förslag vore huvudsakligen

två: dels vore det enligt motionärernas mening olämpligt att förena

två institutioner med så olika arbetsuppgifter som kyrkoråd och skolråd till

en enda, vid vars tillsättande behörig hänsyn icke alltid kunde tagas till

båda de huvuduppgifter, som ålåge det förenade kyrko- och skolrådet; dels

vore det icke välbetänkt att bibehålla ett lagstadgande, som gjorde det

omöjligt för dissenters att få säte och stämma i ett skolråd. Yad beträffade

det först omnämnda skälet, förlorade det, enligt utskottets uppfattning, väsentligen

sin betydelse redan av den grund, att det stöde kyrkostämman

fritt att, närhelst den önskade, upphäva den ifrågavarande kombinationen.

Yad åter anginge dissenters’ utestängande från gemensamt kyrko- och skolråd

vore att märka, att detta endast gällde dissenters enligt lagens mening,

d. v. s. främmande trosbekännare samt dem, som formligen anmält sitt utträde

ur statskyrkan, men däremot icke dem, som inom statskyrkans ram

tillhörde en s. k. friförsamling. Åt stadgandet i K. § 23, att kyrkorådsledamot

skulle vara känd »för gudsfruktan och nit», kunde alltså ej givas den

tydning i motsatt riktning, som motionärerna syntes inlägga i detsamma. I

berörda avseenden vore praxis fullt stadgad. Den av motionärerna föreslagna

förändringen vore sålunda, enligt utskottets mening, icke stödd på verkliga

skäl. Då den å andra sidan skulle betaga församlingarna en valfrihet, som

de nu ägde, och varav de, enligt vad motionärerna själva påpekat, i mycket

stor utsträckning begagnat sig, funne utskottet icke anledning att förorda

motionen.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen ej

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls

av riksdagen.

Frågan upptogs åter av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollär

ar förening, som i skrivelse till Kungl. Maj.''t den 25 februari 1918

anhöll örn vidtagande av åtgärder i syfte att få den i K. intagna bestämmelsen

om förening av kyrkoråd och skolråd utesluten.

Spörsmålet örn sammanslagning av kyrkoråd och skolråd upptogs även

till prövning av 1929 års kyrkomöte. I en vid kyrkomötet väckt motion,

nr 31, hemställde nämligen herrar Björkquist och Billing, att kyrkomötet

ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn sådan ändring i K. § 21, att den där

intagna regeln örn fakultativ förening av kyrkoråd och skolråd måtte utgå.

Andra tillfälliga utskottet anförde i sitt med anledning av motionen avgivna

utlåtande, nr 5, bland annat:

Ifrågavarande paragraf inleddes med en bestämmelse, att i varje kyrkoförsamling

skall finnas ett kyrkoråd och i varje skoldistrikt ett skolråd.

Riksdagen

1916.

Centralstyrelsen

för

Sveriges allmänna

folkskolärarför
ening

1918.

Kyrkomötet

1929.

s. 134 Kontrollera mot PDF

F. 4: 1.

Departements
chefen.

134 Kungl. Majus proposition nr 100.

Genom meddelande av berörda föreskrift som huvudregel torde vår nuvarande

lagstiftning få anses utgå från såsom det mest önskvärda, att kyrkoråd

och skolråd skulle vara åtskilda. Denna kyrkostämmoförordningens principiella

ståndpunkt i ifrågavarande hänseende bleve än mer poängterad genom

de föreskrifter, som i § 23 andra stycket av samma förordning gåves om

de olika kvalifikationer, som borde känneteckna ledamöterna i dessa båda

skilda råd. I det stadgande, som motionärerna ville hava upphävt, meddelades

föreskrift örn, att kyrko- och skolråden kunna, om så lämpligen låter sig göra,

förenas till ett gemensamt kyrko- och skolråd. Berörda stadgande lämnade

alltså möjlighet för en församling att, örn den själv funne så av en eller

annan anledning lämpligt, avvika från huvudregeln örn skilda kyrko- och

skolråd.

Ett helt strykande av den av motionärerna avsedda punkten i § 21 skulle

icke kunna tolkas annorlunda än som ett förbud mot varje förenande av

kyrko- och skolråd till ett råd. Ett dylikt förbud skulle emellertid enligt

utskottets mening icke vara lyckligt. Även örn man måste ge motionärerna

rätt i att ett sådant förbud skulle från rent kyrklig synpunkt kunna medföra

vissa fördelar, talade dock enligt utskottets mening alltför starka praktiska

skäl mot en sådan anordning, för att utskottet skulle kunna stödja

motionärernas framställning. Dessa praktiska hänsyn gjorde sig särskilt gällande

i de mindre församlingarna, där enligt sakens natur funnes allenast

relativt ringa tillgång till personer, som kunde anses i alla avseenden lämpliga

för ifrågavarande uppdrag, och där kyrko- och skolrådsärendena icke

vöre av någon större omfattning. Motionärerna hade ju också själva medgivit,

att en anordning med gemensamt kyrko- och skolråd i de flesta fall

kunde betraktas åtminstone som försvarlig. Ätt vid sådant förhållande genomföra

en förändring endast med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen

i en del fall kunde lända till mindre lämpligt resultat, syntes utskottet icke

vara att förorda. Därtill komme, att, även örn den av motionärerna föreslagna

ändringen vidtoges, intet torde lägga hinder i vägen för att i särskilda

fall åt kyrko- och skolråden, ehuru formellt åtskilda, gåves en identiskt lika

sammansättning, samt att sålunda genom lagändringen i fråga i allt fall icke

skulle kunna helt undvikas ett bibehållande — ehuru på ett mindre öppet

och naturligt sätt — av den nuvarande anordningen.

Då med hänsyn till vad sålunda anförts gällande lagstiftning, vilken lämnade

vederbörande församling uttrycklig rätt att i förevarande avseende efter

egen prövning lämpa efter omständigheterna, syntes i det stora hela för

sitt ändamål väl avvägd, hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda

någon kyrkomötets åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av kjTkomötet.

Av skäl, som tidigare berörts, har det ansetts lämpligt, att två eller

flera församlingar erhålla möjlighet att, med bibehållande av de särskilda

kyrkoråden, utse ett gemensamt kyrkoråd för handläggning av ärenden,

som beröra församlingarna gemensamt. Tillika bör såsom enligt Iv. rätt

beredas församlingar inom samma pastorat eller stad att utse ett gemensamt

kyrkoråd, vilket träder i stället för de särskilda kyrkoråden. Emellertid

torde anledning icke föreligga att begränsa denna rätt till församlingar,

som nyss nämnts. Sådan rätt synes böra tillkomma församlingar

överhuvud.

I regel utgör varje församling ett skoldistrikt. Enligt föreliggande förslag

kunna församlingar eller delar därav förenas till en'' kyrklig sam
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

F. 4: 1-2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 135

fånighet för liandhavande av vården om skolväsendet. Vidare äger Kungl.

Majit förordna, att församling skall vara delad i skilda skoldistrikt. Beträffande

såväl kyrklig samfällighet som dylikt skoldistrikt skola enligt

föreskrift i kap. 1 § 1 i tillämpliga delar gälla vad i lagen stadgas örn

församling. Med hänsyn härtill synes det mindre lämpligt att i denna

paragraf tala om skoldistrikt. De örn församling givna bestämmelserna

bliva nämligen tillämpliga å skoldistrikt, vare sig detta består av två

eller flera församlingar eller delar därav eller av del av församling.

Därest jämlikt den föreslagna lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner

förordnande kommer att meddelas örn skolärendenas överflyttande till den

borgerliga kommunen, skall vården och förvaltningen av folk- och fortsättningsskoleväsendet

enligt nämnda lag handhavas av en folkskolestyrelse.

På denna styrelse kommer därvid att överflyttas samtliga de uppgifter, som

nu åvila skolrådet. Med hänsyn härtill synes böra föreskrivas, att där

dylikt förordnande meddelats beträffande skolväsendet i viss församling,

skolråd icke skall finnas i församlingen. Ett undantag från denna regel

har uppställts i förslaget till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse

m. m.

Naturligen kunna med hänsyn till såväl kyrkans som skolans intressen

vissa skäl anföras för borttagande av den nu förefintliga möjligheten att

förena kyrkoråd och skolråd till ett gemensamt kyrko- och skolråd. Emellertid

tala, såsom kyrkomötets andra tillfälliga utskott närmare utvecklat,

praktiska hänsyn för ett bibehållande av den nuvarande bestämmelsen.

Det synes riktigt att i detta avseende lämna församlingarna frihet att med

hänsyn till föreliggande omständigheter ordna på lämpligaste sätt.

Ej heller torde tillräckliga skäl föreligga att biträda förslaget om obligatoriskt

införande av biblioteksstyrelse. Skolöverstyrelsen har själv medgivit,

att det i vissa fall, särskilt i mindre församlingar, måste anses ligga

närmast till hands, att biblioteksärendena handläggas av skolrådet. Vid

sådant förhållande kan en ändring i gällande bestämmelser knappast anses

påkallad. Visserligen kan det göras gällande, att i sak någon större olikhet

icke föreligger mellan den föreslagna ordningen och det nu tillämpade

systemet, men de förordade nya bestämmelserna skulle särskilt i den

utformning de erhållit i skolöverstyrelsens förslag — kunna medföra en

avsevärd ökning av det redan förut stora antalet kommunala styrelser och

nämnder.

§ 2.

Denna paragraf ansluter sig till K. § 22.

I förhållande till sistnämnda paragraf hava emellertid vissa ändringar

vidtagits. Sålunda har den kyrkorådet i nämnda paragraf tillagda befogenheten

att upptaga frågor om försummelse av gudstjänsten, om uteblivande

från läsförhör, örn oenighet i äktenskap, om olydnad mot föräldrar

samt örn vårdslösad barnuppfostran uteslutits. Däremot har intagits

s. 136 Kontrollera mot PDF

F. 4: 2—4.

Yttranden Öyér

utkastet.

Departements
chefen.

Kyrko ful 1- mäktigsakkunniga.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

en allmän föreskrift om kyrkorådets uppgift att handhava och förvalta

egendom och penningmedel, som äro avsedda för kyrkliga ändamål. Tillika

har i anslutning till motsvarande stadgande i i1. L. föreskrivits, att kyrkorådet

och skolrådet, i vad på vartderas befattning ankommer, skola verkställa

beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling å kyrkostämma

eller hos kyrkofullmäktige samt avgiva infordrade betänkanden i

församlingens angelägenheter.

§ 3.

Denna paragraf motsvarar K. §§ 28 och 29. I anslutning till stadgandet

i F. L. kap. 4 § 3 har föreslagits en höjning av böterna för

underlåtenhet att efterkomma kyrkorådets kallelse.

Mot föreskriften i utkastet, att böterna skulle tillfalla församlingens

skolkassa, hava länsstyrelsen i Blekinge län och domkapitlet i Uppsala anmärkt,

att ifrågavarande böter borde gå till kyrkokassa^

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ansett det önskvärt, att botes- och

vitesbestämmelserna för underlåtenhet att efterkomma kyrkoråds kallelse

till inställelse inför rådet utsträcktes att gälla även för underlåtenhet att

hörsamma skolråds kallelse.

I enlighet med de framställda anmärkningarna har jag ansett riktigt, att

böter, som avses i denna paragraf, skola tillfalla kyrkokassan. Med kyrkokassan

avses naturligen här liksom på andra ställen i förslagen församlingens

kassa för kyrkliga ändamål och icke kyrkokassa i inskränkt mening.

Däremot finner jag ej skäl att upptaga bestämmelser örn påföljd för

underlåtenhet att hörsamma skolråds kallelse. Erinras må, att enligt gällande

folkskolestadga föräldrar eller målsmän, som göra sig skyldiga till

tredska eller försumlighet med avseende å barns skolgång, kunna efter

anmälan av skolrådet undergå varning av pastor och, då sådan varning

ej haft åsyftad verkan, av kyrkorådet. Vid kallelse till varning inför

kyrkorådet kunna naturligen de för vägran att efterkomma kyrkorådets

kallelse föreskrivna påföljderna komma i tillämpning.

§ 4.

Denna paragraf motsvarar de i K. § 23 femte, sjätte och elfte styckena

ingående föreskrifterna örn antalet ledamöter i kyrkorådet och skolrådet,

bestämmelsen i fjortonde stycket örn tillsättande av suppleanter samt regeln

i sjunde stycket örn utseende av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse.

Kyrkofullmäktigsakkunniga anförde i sitt betänkande bland annat:

Enligt K. § 23 finge antalet ledamöter i kyrkorådet, ordföranden inberäknad,

icke understiga fem. Något maximian tal vore ej stadgat. De sakkunniga

hade likväl — med tanke på bland annat önskvärdheten av ett lämpligt

avvägt förhållande mellan antalet ledamöter i kyrkorådet och antalet kyrkofullmäktige

— ansett riktigast, att, såsom redan funnes stadgat i fråga örn

kommunalnämnd, jämväl beträffande ledamotsantalet i kyrkoråd fastställa

s. 137 Kontrollera mot PDF

F. 4: 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 137

såväl en minimigräns som en maximigräns. I enlighet därmed hade föreslagits,

att de valda ledamöternas antal skulle utgöra minst 4, högst 8.

I fråga örn kyrkoråd, som vore gemensamt för två eller flera församlingar,

erfordrades dock såväl därutinnan som i fråga om själva valet särskilda bestämmelser.

Det syntes sålunda nödvändigt, att valet å den gemensamma

kyrkostämman eller av de gemensamma kyrkofullmäktige, där sådana funnes,

förrättades sålunda, att särskilda val företoges för varje församling, så att

säkerhet vunnes för att var och en i gemenskapen ingående församling

bleve företrädd i det gemensamma kyrkorådet. Därvid borde ett lika antal

representanter utses för var församling, oberoende av folkmängd. En förebild

därtill funnes redan i Göteborg, där kyrkofullmäktige till ledamöter i

kyrkonämnden utsåge en ledamot från varje församling, vald bland församlingens

kyrkorådsledamöter. En sådan anordning kunde emellertid icke utan

vidare föreskrivas för alla de fall, varom här vore fråga, enär dels i många

fall, nämligen då kyrklig samfällighet avsåge gemenskap beträffande samtliga

kyrkliga angelägenheter, kyrkoråd i de särskilda församlingarna icke

funnes, och dels antalet församlingar, för vilka gemensamt kyrkoråd skulle

utses, i de flesta fall vore allt för ringa för att en ledamot från varje skulle

utgöra ett tillräckligt talrikt kyrkoråd. Att å andra sidan bestämma ett

olika antal för olika församlingar, beroende på deras folkmängd, läte sig icke

göra, enär därigenom skulle riskeras, att stundom kyrkoråden skulle erhålla

ett alltför stort medlemsantal; och att såsom bot däremot föreskriva ett visst

maximiantal finge anses uteslutet, enär för de folkrikare församlingarna

därigenom rätten till representation efter invånarantal skulle på ett godtyckligt

och oberäkneligt sätt begränsas. Nämnda svårigheter hade gjort,

att de sakkunniga stannat vid att föreslå, att ledamöterna i gemensamt

kyrkoråd skulle sålunda väljas, att för en var av församlingarna skulle

utses ett lika antal, högst tre, personer bland dem, som tillhörde församlingens

kyrkoråd, där sådant funnes, men eljest bland dem, som vore inom

församlingen valbara till kyrkorådsledamöter, med iakttagande att sammanlagda

antalet valda ledamöter i det gemensamma kyrkorådet ej finge understiga

fyra. Några principiella betänkligheter däremot borde ej möta. Vid

den handläggning av ärendena, som kunde förekomma inom det gemensamma

kyrkorådet, syntes naturligen samma hänsyn böra tagas till en mindre

församlings önskemål och behov som till en störres. Vid avgörandena på

gemensamma stämman eller i fullmäktige hade ju dock alltid den större

församlingen sin större representation med däremot svarande större inflytande,

i följd varav obehöriga anspråk från en minoritet icke kunde göra

sig gällande. Likheten mellan församlingarna ifråga örn rösttalet inom det

gemensamma kyrkorådet utgjorde en garanti för att vid utredningsarbetet

inom detsamma de olika lokala skäl och synpunkter, som kunde finnas,

också komme till beaktande.

Då sålunda i det gemensamma kyrkorådet var församling för sig skulle

vara representerad, kunde ifrågasättas, huruvida icke församlingarna själva

borde var för sig välja sina ledamöter. Då emellertid det gemensamma

kyrkorådet vore den gemensamma kyrkostämmans, respektive kyrkofullmäktiges,

beredande och verkställande organ, hade det ansetts principiellt riktigast,

att denna stämma eller dessa fullmäktige utsåge det gemensamma kyrkorådet.

Därtill komme, att det ur praktisk synpunkt skulle vara mindre

lämpligt att i församlingar, som eljest icke hade egen kyrkostämma, vart

fjärde år hålla sådan allenast för val av ifrågavarande kyrkorådsledamöter.

De sakkunniga hade så mycket mera kunnat förorda en dylik anordning,

som densamma sedan lång tid tillbaka tillämpats i Göteborg.

Antalet ledamöter i det gemensamma kyrkorådet hade liksom för enskild

s. 138 Kontrollera mot PDF

F. 4: 4.

138 Kungl. Majlis proposition nr 100.

församling blivit satt till minst fyra. Men medan för den enskilda församlingen

ett visst maximum, 8 medlemmar, vore stipulerat, vore för gemensamt

kyrkoråd maximum rörligt, beroende därpå, att det icke vore möjligt att

fastställa ett vässt sådant, då man icke kände maximum av antalet församlingar,

som kunde komma att tillsammans utgöra samfälligheten.

Mot de sakkunnigas förslag beträffande tillsättandet av ledamöter i

gemensamt kyrkoråd reserverade sig en av de sakkunniga, herr Zander,

vilken anförde bland annat:

Genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen torde praktiskt taget

proportionella val icke kunna komma till användning vid val av gemensamt

kyrkoråd; en omständighet, som syntes ganska betänklig. De sakkunniga

hade i sitt förslag förutsatt, att valet av ledamöter i gemensamt kyrkoråd

skulle kunna ske med tillämpning av den proportionella valmetoden. Då

emellertid till ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd skulle utses lika många

personer från envar av de församlingar, som tillhöra samfälligheten, bleve

följden den, att i en dylik samfällighet med många församlingar, som t. ex.

Göteborg med sina 11 territoriella församlingar, ej gärna fler än en ledamot

från varje församling kunde väljas i det gemensamma kyrkorådet, och att

följaktligen varje tanke på proportionellt val bleve utesluten. Örn också

skäl kunde anföras för den mening, att varje församling borde vara representerad

i ett kyrkoråd för en kyrklig samfällighet, så syntes större skäl tala

för att hinder icke lades för valens förrättande proportionellt.

De sakkunniga hade vidare begränsat valbarheten till ett gemensamt kyrkoråd

i en kyrklig samfällighet, vars församlingar, utom det gemensamma

kyrkorådet, hade egna kyrkoråd, till allenast ledamöterna i de särskilda

församlingarnas kyrkoråd. En sådan begränsning av valbarheten syntes

utgöra en onödig inskränkning i samfällighetens beslutanderätt. Samfälligheten,

såsom en enhet för det ändamål den vore bildad, borde icke genom

en sådan begränsning förhindras att själv utse de för sina uppdrag mest

lämpliga personer bland dem, som i vanliga fall vore valbara till kyrkorådsledamöter,

oavsett örn de tillhörde församlingarnas kyrkoråd eller ej.

För övrigt komme den föreslagna bestämmelsen att utgöra hinder för

tillämpning av föreskrifterna örn att kyrkoråd skulle kunna väljas proportionellt.

Örn till exempel ett kyrkoråd på nio ledamöter skulle väljas i en

kyrklig samfällighet, som bestode av tre församlingar, skulle tydligen från

varje församling väljas tre ledamöter, och örn i de tre församlingarna därjämte

funnes särskilda kyrkoråd, som kunde bestå av fyra ledamöter vardera,

vore samfälligheten vid valet begränsad till endast fyra valbara personer

inom varje församling. En dylik begränsning av valbarheten uteslöte ju i

regeln varje tanke på proportionellt val. Reservanten ansåge därför, att

den person, som vore valbar till ledamot i vanligt kyrkoråd, även borde

kunna väljas till ledamot i gemensamt kyrkoråd.

Utkastet. Enligt utkastet skulle ledamöter i kyrkoråd och skolråd väljas av

kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige funnes, av dem till det antal,

som stämman eller fullmäktige funne lämpligt med hänsyn till församlingens

vidd och folkmängd. Antalet finge dock, ordföranden inberäknad,

icke vara under fem eller över elva. Jämte ledamöterna finge utses lika

många suppleanter.

Yttranden I yttrande över utkastet har domkapitlet i Linköping ansett, att val av

utkastet ledamöter i kyrkoråd och skolråd skulle ske å kyrkostämma, även då

kyrkofullmäktige funnes.

s. 139 Kontrollera mot PDF

F. 4: 4.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100. 139

Vad angår antalet ledamöter i skolrådet Ilar skolöverstyrelsen anfört:

Beträffande det föreslagna minimiantalet syntes intet vara att erinraGällande

bestämmelser föreskreve även ett minimiantal av fem men innebölle

däremot ingen föreskrift örn maximiantal. En närmare undersökning örn

huru församlingarna tillämpade de nuvarande bestämmelserna torde giva

vid handen, att icke få församlingar funnit sig behöva skolråd med ett

större antal ledamöter än det som maximum nu föreslagna. Man hade

därvid i allmänhet sökt få de olika skolområdena inom församlingen representerade

i skolrådet, och skolrådsledamöterna hade, envar inom sitt skolområde,

att i viss mån vara målsmän för de olika skolorna, vartill bland

annat hörde att ingripa vid skölförsummelser, att sörja för nödiga reparations-

och underhållsarbeten vid skolhusen m. m. En dylik anordning torde

ingalunda få anses olämplig utan tvärtom i många avseenden ändamålsenlig.

En vidsträckt landsbygdsförsamling med ett flertal långt från centrum belägna

skolor och med ett skolråd, som icke hade till sitt förfogande någon

enda avlönad tjänsteman med uppgift att verkställa av skolrådet fattade

beslut eller öva tillsyn över skolorna, hade i själva verket större behov av

en mångtalig lokalstyrelse än en stad, där skolorna vore lättillgängliga och

där avlönade tjänstemän fullgjorde många av de åligganden, som på landsbygden

påvilade skolrådsledamöterna. Till belysning av berörda förhållanden

kunde som exempel anföras, att medan Stockholms stad hade en folkskoledirektion

på 15 ledamöter, hade Nora bergsförsamling ett skolråd på 18

ledamöter. I båda fallen syntes lokalstyrelsernas storlek vara avpassad efter

föreliggande behov. Med stöd av det anförda hemställde överstyrelsen, att

maximiantalet ledamöter i skolrådet bestämdes till vad i utkast till lag örn

skolstyrelse föreslagits angående maximiantalet ledamöter i folkskolestyrelse

i stadskommun, eller 21, ordföranden inberäknad.

Beträffande frågan örn tillsättande av suppleanter har skolöverstyrelsen

yttrat:

Då det finge anses vara av vikt, att för skolrådets ledamöter alltid funnes

visst antal suppleanter, syntes bestämmelsen att suppleanter må utses böra

ersättas av en bestämmelse att sådana skola utses. Däremot syntes det

enligt överstyrelsens uppfattning knappast erforderligt, att suppleanter alltid

utsåges till lika antal som ledamöter. I sistberörda avseende erinrades örn

bestämmelsen i § 7 i utkastet till lag örn skolstyrelse, enligt vilken suppleanter

till folkskolestyrelse, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse utsåges

till det antal, som ansåges erforderligt.

Beträffande kyrkoråd, som är gemensamt för två eller flera församlingar,

har domkapitlet i Växjö anmärkt, att bestämmelser saknades, hur sådant

gemensamt kyrkoråd skulle väljas. Domkapitlen i Skara och Lund hava

ansett närmare bestämmelser behövliga i syfte att inom kyrkoråd för

kyrklig samfällighet trygga en rättvis representation av de i samfälligheten

ingående församlingarna. Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett dylika

föreskrifter erforderliga för det fall, att fullmäktige icke funnes för samfälligheten

och alltså kyrkostämman skulle bestämma antalet och förrätta

val av ledamöter i samfällighetens kyrko- och skolråd.

Det framställda förslaget, att kyrkoråd och skolråd även i församling, Dopartementsdär

kyrkofullmäktige finnas, skola utses å kyrkostämma, torde böra avvisas I;hcfen''

s. 140 Kontrollera mot PDF

F. 4: 4.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

såsom olämpligt. Därest fullmäktige införts, bör församlingens beslutanderätt

i största möjliga utsträckning utövas av dem.

Vidkommande antalet ledamöter i kyrkoråd oell skolråd må framhållas,

att detta antal bör bestämmas på sådant sätt, att å ena sidan möjlighet

finnes att i rådet bereda plats för erforderlig sakkunskap och representation

för olika meningsriktningar, och å andra sidan rådet ej blir onödigt

stort och kostnaderna därför betungande. Ur nu anförda synpunkter torde

de i utkastet föreslagna maximi- och minimisiffrorna få anses val avvägda.

Den uppställda begränsningen överensstämmer med den som gäller för

kommunalnämnd. Med anledning av skolöverstyrelsens uttalande rörande

önskemålet att i vissa fall kunna i skolrådet utse ett stort antal ledamöter,

som hava att, envar inom sitt område, utöva vissa funktioner, må erinras,

att dessa uppgifter kunna till största delen fullgöras av tillsyningsmän,

vilka enligt folkskolestadgan må utses jämväl utom rådet.

Tillräckliga skäl torde ej föreligga att med ändring av nu gällanda bestämmelse

stadga skyldighet för församling att utse suppleanter i skolrådet.

Det synes kunna överlämnas åt församlingen att bedöma, huruvida

suppleanter äro erforderliga. Ej heller lärer det vara påkallat att såsom i

utkastet skett föreskriva, att suppleanter i kyrkoråd och skolråd alltid skola

utses till samma antal som ledamöter. Aven i detta avseende bör möjlighet

finnas att lämpa efter omständigheterna. I enlighet härmed har ändring

verkställts i föreliggande förslag.

Naturligen är det i regel önskvärt att i gemensamt kyrkoråd -— vare

sig detta utses av samfällighet eller av församlingar, som eljest hava gemensamma

intressen — erhålla representanter för de olika församlingarna

eller församlingsdelarna. Emellertid synes det ej vara lämpligt att i detta

hänseende giva särskilda föreskrifter. I de fall, då kyrkorådet väljes av

fullmäktige, torde dylika bestämmelser knappast vara erforderliga. Kyrkofullmäktiges

sammansättning lärer nämligen i regel erbjuda tillräcklig garanti

för att de olika församlingarna eller församlingsdelarna bliva behörigen

representerade i rådet. Ett visst behov av föreskrifter, som nu nämnts,

föreligger däremot, då kyrkorådet väljes å kyrkostämma. Mot upptagande

av särskilda bestämmelser för detta fall talar emellertid svårigheten att

finna en anordning, som å ena sidan bereder de olika församlingarna en

rättvis representation och å andra sidan ej alltför mycket begränsar användningen

av den proportionella valmetoden. De av kyrkofullmäktigsakkunniga

föreslagna stadgandena synas i dessa avseenden mindre tillfredsställande.

Beaktas bör även, att det gemensamma kyrkorådet främst skall

företräda samfälligheten eller de samverkande församlingarna såsom en

enhet, och att det sålunda är av mindre vikt, att de skilda församlingarna

bliva direkt företrädda. På grund av det anförda har i förslaget icke

upptagits några särskilda begränsningar ifråga om tillsättande av gemensamt

kyrkoråd. Ehuru det ej torde vara nödvändigt, har emellertid i

förtydligande syfte i förevarande paragraf intagits bestämmelse, att gemen
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

F. 4: 4—5.

Kungl. Majus proposition nr 100. 141

samt kyrkoråd för församlingar, som icke utgöra en kyrklig samfällighet,

skall väljas å gemensam kyrkostämma med församlingarna. För kyrklig

samfällighet väljes naturligen kyrkorådet av samfällighetens beslutande

organ.

Av stadgandet i kap. 1 § 6 följer, att Kungl Maj:t ifråga örn kyrklig

samfällighet kan meddela undantag från den i förevarande paragraf givna

regeln örn maximiantalet ledamöter i kyrkorådet ävensom lämna de föreskrifter

rörande rådets sammansättning i övrigt, som anses lämpliga.

§ 5.

Denna paragraf motsvarar K. § 24. I paragrafen hava upptagits bestämmelserna

i K. § 23 sjunde stycket, att vid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse

skall tillses, att det praktiska arbetets intressen

bliva i vederbörlig mån företrädda, samt i fjortonde stycket, att de för

ledamot stadgade valbarlietsbestämmelserna skola gälla även för suppleant.

Genom hänvisningen till kap. 3 § 3 har bestämmelsen i K. § 23 åttonde

stycket om rätt till avsägelse från ledamotskap avsevärt utvidgats.

Med anledning av de i denna paragraf intagna behörighetsvillkoren för

ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och skolråd vill jag erinra, att i

K. § 23 och K. S. § 25 föreskrives, att »till ledamöter i kyrkorådet äger

församlingen att å kyrkostämma utse, till det antal den finner lämpligt,

för gudsfruktan och nit kända män eller kvinnor», samt att samma paragrafer

tillika innehålla, att »till ledamöter i skolrådet äger församlingen

likaledes att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit örn skolväsendet

kända män eller kvinnor».

Körande förstnämnda bestämmelse yttrade kyrko fullmäktigsakkunniga i

sitt betänkande bland annat:

De sakkunniga hade haft under övervägande, huruvida denna anvisning på

egenskaperna hos de män eller kvinnor, som kunde ifrågakomma vid kyrkorådsval,

alltjämt borde bibehållas, och hade stannat vid den meningen, att

ifrågavarande anvisning borde utgå. Karaktären av detta stadgande vöre

svävande och hade uppfattats på olika sätt. Stundom hade det tolkats såsom

innefattande ett särskilt villkor för valbarhet utöver de eljest i sådant

avseende gällande valbarlietsbestämmelserna. Stundom hade det uppfattats

allenast såsom ett råd eller ett påpekande. Enligt de sakkunnigas mening

vore sistnämnda åsikt den riktiga. Från denna utgångspunkt ansåge de

sakkunniga, att det, utan särskilt stadgande därom i lagen, kunde anförtros

åt de väljande att själva tillse, att deri fullt naturliga fordran, som uttalades

i nyss åberopade stadgande, vid valet bleve beaktad.

Spörsmålet örn innebörden av nämnda föreskrift i K. S. § 25 har nyligen

varit föremål för prövning av Kungl. Majit i regeringsrätten.

Sedan två personer å kyrkostämma i en av huvudstadens församlingar

utsetts, den ene till ledamot och den andre till suppleant i församlingens

kyrkoråd, anfördes lios Stockholms stads konsistorium besvär över valet

Härvid framhölls, i huvudsak, att de valda tillhörde Sveriges kommunistiska

parti och i denna egenskap blivit valda till ifrågavarande poster.

Kyrk oful 1- mäktigsakkunniga
-

Kungl. Maj:t

1929.

s. 142 Kontrollera mot PDF

F. 4: 5.

Utkastet.

Yttranden ö

utkastet.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Nämnda parti linde öppet erkänt sig vara rent ateistiskt oell religionsfientligt.

I)å partiets irreligiösa åskådning syntes få anses bindande för

partiets enskilda medlemmar, kunde de valda icke anses behöriga att innehava

ifrågavarande kyrkliga förtroendeuppdrag.

o Konsistorium yttrade i utslag den 15 april 1929, att enär de valda

på sätt av handlingarna i målet franninge medgivit, att de voro fiender

till religionen, samt pa grund saväl därav som ock av deras övriga yttranden

angående religionens ställning och uppgift måste anses framgå,

att de vore direkta motståndare till kyrkan och kyrklig ordning överhuvud,

alltså och da de vid sådant förhållande måste anses sakna de

egenskaper, vilka jämlikt grunderna för K. S. § 25, jämförd med § 24 i

samma förordning, måste anses utgöra en förutsättning för deras valbarhet

till ledamöter av kyrkoråd, prövade konsistorium rättvist att med

undanröjande av valet, såvitt det avsåge nämnda personer, visa målet åter

till.kyrkostämman för ny laglikmätig behandling.

Över konsistoriums utslag anfördes besvär hos Kungl. Majit, som i

utslag den 25 september 1929 utlät sig, att som vad mot de valda anmärkts

icke enligt lag medförde obehörighet för dem att innehava ifrågavarande

uppdrag, funne Kungl. Majit lagligt att med ändring av överklagade

utslaget förklara den hos konsistorium förda talan icke kunna bifallas.

I utkastet upptogs såsom behörighetsvillkor för ledamot i kyrkorådet,

att han visat intresse för det kyrkliga församlingslivet, och för ledamot i

skolrådet, att han visat intresse för skolväsendet.

En del av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna hava framhållit,

att då »visat intresse» kunde vara av såväl positiv som negativ

art, sagda uttryck behövde närmare preciseras. Domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Växjö, Göteborg och Härnösand, Stockholms stads konsistorium

och hovkonsistorium samt centralstyrelsen för allmänna svenska

prästföreningen ävensom 3 församlingar i Stockholm hava yrkat, att nyssnämnda

uttryck måtte ändras till »intresse att främja» eller därmed likartat

uttryck. Domkapitlet i Lund har anfört följande:

Vad som genom de föreslagna bestämmelserna vunnits i jämförelse med

gällande lag, vore att vissa bestämda kvalifikationer nu krävdes för kompetens,

men denna vinning uppvägdes i viss mån därav, att formuleringen av

kompetenskravet blivit så vag som i utkastet vore fallet. Vad skolrådet

anginge, torde det måhända vara svårt att få en bestämdare formulering.

Aven för kyrkorådets vidkommande torde den nya formuleringen vara att

föredraga framför den gamla — att det »visade intresset» skulle vara av

positiv, främjande art torde väl kunna förutsättas som självklart. Förvisso

stämde det icke med en evangelisk folkkyrkas art att ställa rigorösa krav

för valbarhet till dess olika organ. Den nuvarande författningen vilade i

berörda avseende pa bredast möjliga bas. Men läget bleve ett annat, då

det gällde kompetensen till en förtroendepost som medlemskap i kyrkorådet,

till vars uppgift det alltfort skulle höra att utöva uppsikt över församlingens

religiösa och sedliga liv. För domkapitlet vore det en förutsättning,

att den som skulle kunna väljas till dylik förtroendepost skulle innehava

det minimum av kyrklig allmänbildning, som deltagandet i konfirmation

avsåge att bibringa, och att han själv skulle hava iakttagit de kyrkans

ordningar, vilka han skulle få att vaka över. Det minsta, som här principiellt

borde förutsättas, vore förutom det visade intresset, att vederbörande

s. 143 Kontrollera mot PDF

F. 4: 5.

Kungl. Majus proposition nr 100. 143

hade blivit inom den svenska kyrkan konfirmerad. Det kunde tilläggas, att

detta icke innebure någon reell ändring i nuvarande bestämmelser, enär

1862 års kyrkostämmoförordning svårligen ansåge sig behöva räkna med en

avsevärd grupp av icke döpta och icke konfirmerade församlingsmedlemmar

och knappast tänkte sig möjligheten att en icke nattvardsberättigad församlingsmedlem

skulle insättas i kyrkorådet.

Domkapitlet i Västerås har ej kunnat finna bestämmelsen »visat intresse

för» lycklig. Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län har ansett nämnda

formulering mindre lycklig och framhållit, att hela stadgandet såsom allenast

av platonisk art borde uteslutas. Också 9 församlingar i Stockholm

hava yrkat, att stadgandet måtte uteslutas.

Här må nämnas, att frågan örn upphävande av den i K. förekommande

— och jämväl i utkastet intagna — bestämmelsen, att den, som tillhör

församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte, ej kan vara ledamot

i kyrkoråd eller skolråd, har varit föremål för riksdagens behandling.

I en vid 1923 års riksdag inom andra kammaren avgiven motion, nr

2, hemställde herr Paulsen, att riksdagen ville i skrivelse anhålla, att

Kungl. Majit måtte vidtaga sådan ändring i K., att omförmälda bestämmelse

måtte bortfalla. I avgivet utlåtande, nr 5, anförde konstitutionsutskottet,

att den i motionen berörda bestämmelsen enligt utskottets mening

måste ses i samband med de stadganden, som i andra författningar

meddelats örn obehörighet för kommunala uppdrag, föranledd av ställningen

såsom redovisningsskyldig. Dessa stadganden kunde enligt utskottets

mening väl förtjäna att underkastas en jämförande granskning i

syfte att utröna, huruvida och i vad mån jämkningar kunde vara erforderliga

och större enhetlighet åstadkommas. Utskottet holle före, att

detta spörsmål borde komma under övervägande vid den allmänna revisionen

av kommunalförfattningarna. Däremot kunde utskottet icke tillstyrka

riksdagen att, med föregripande av en mera allsidig utredning av

spörsmålet, företaga ändring i en av de författningar, där ett stadgande

av merberörd art förekomme. Utskottet hemställde därför, att motionen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Båda kamrarna biföllo

utskottets hemställan.

Frågan upptogs åter vid 1925 års riksdag, då i två likalydande motioner,

nr 6 i första kammaren av herr Bli Svänsson och nr 9 i andra

kammaren av herrar Wagnsson och Paulsen, samt i ytterligare en motion,

nr 19 i första kammaren av herr Berge, yrkades, att förbudet för den

som tillhörde församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte

att vara ledamot i kyrkoråd och skolråd måtte upphävas.

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt över motionerna avgivna utlåtande,

nr 2, örn utskottets uttalande vid 1923 års riksdag samt anförde vidare,

att de i nämnda uttalande framlagda skälen för hemställan om avslag å

ifrågavarande förslag fortfarande ägde giltighet. Under hänvisning till

nämnda uttalande och med erkännande av att det i motionerna framförda

förslaget, vilket i vad det avsåge klockares valbarhet, i viss mån samman
-

Riksdagen

1923.

Riksdagen

1925.

s. 144 Kontrollera mot PDF

F. 4: 5.

Departements
chefen.

144 Kungl. Majlis proposition nr 100.

hängde med bestämmelserna i kyrkolag angående klockares redovisningsskyldighet,

syntes förtjäna en närmare undersökning, finge utskottet hemställa,

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna

hemställan bifölls av riksdagen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro de i K. § 23 och

K. S. § 25 givna bestämmelserna örn de personliga kvalifikationerna hos

ledamöter i kyrkoråd och skolråd att fatta allenast såsom anvisningar,

vilka utan påföljd kunna åsidosättas. En sådan tolkning leder emellertid

till resultat, som för alla vänner av den svenska kyrkan måste anses

synnerligen stötande. Att personer, som öppet förklara sig vara motståndare

till kyrkan och kyrklig ordning överhuvud, kunna väljas till ledamöter

i församlingarnas verkställande organ är i princip oriktigt och kan

komma att verka förödande på församlingslivet. Det synes mig nödvändigt,

att för behörighet, varom nu är fråga, uppställas sådana villkor,

att därifrån uteslutas personer, vilka uppenbarligen äro direkt fientliga

mot religionen och kyrkan. Emellertid torde man ej kunna stanna härvid.

Kyrkorådet skall enligt föreliggande förslag bland annat i avseende på

religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden av därom gällande

författningar. För att rådet skall kunna rätt fylla denna sin uppgift, torde

det vara nödvändigt, att dess ledamöter icke blott icke äro fiender till kyrkan

utan även, att de hava ett levande intresse att främja dess syften. Med

hänsyn härtill anser jag, att såsom behörighetsvillkor för ledamot i kyrkoråd

bör uppställas, att han visat intresse att främja det kyrkliga församlingslivet.

Att härutöver fordra, att han blivit inom kyrkan konfirmerad, finner

jag icke påkallat. Ett sådant krav skulle kunna från kyrkorådet utesluta

personer med verkligt intresse för församlingens angelägenheter. Av ledamot

i skolrådet torde böra krävas, att han visat intresse att befordra

skolväsendet.

Yad angår spörsmålet örn rätt för den som tillhör församlings redovisningsskyddiga

och avlönade betjänte att vara ledamot av kyrkoråd och

skolråd vill jag erinra, att riksdagen i viss mån redan tagit ställning till

denna fråga. Enligt 1862 års förordning örn landsting uteslötos från

behörighet såsom landstingsmän landstingets egna tjänstemän och betjänte.

I det förslag till lag örn landsting, som den 31 januari 1923 avgavs av

de så kallade kommunalförfattningssakkunniga, liksom i det förslag till

lag i ämnet, som genom proposition, nr 188, framlades för 1924 års

riksdag, saknades motsvarighet till berörda stadgande. Vid behandling

av sistnämnda förslag yttrade emellertid konstitutionsutskottet i utlåtande,

nr 30, att utskottet till skillnad från såväl de sakkunniga som föredragande

departementschefen hy''ste starka betänkligheter mot att borttaga stadgandet,

att landstingets egna tjänstemän och betjänte icke finge vara landstingsmän.

Utskottet kunde icke finna annat än att det skulle vara principiellt

oegentligt, att en person skulle kunna på en gång stå i direkt tjänsteställning

till en representation och vara medlem av densamma. I följd

s. 145 Kontrollera mot PDF

F. 4: 5-7.

Kungl. Majus proposition nr 100. 145

liiirav och på i övrigt anförda skäl hemställde utskottet om en ändring i

förslaget. Denna hemställan bifölls av riksdagen, och i enlighet härmed

stadgas i gällande lag örn landsting, att tjänstemän med åliggande att föra

landstingets protokoll och expediera dess beslut, att föra landstingets räkenskaper

och handhava dess kassa samt att ombesörja i sammanhang därmed

förekommande göromål ävensom de befattningshavare i övrigt, som

anställts för landstingets samfällda förvaltning, icke tillika kunna vara

landstingsmän. Med hänsyn till det av riksdagen sålunda gjorda principuttalandet

anser jag mig icke nu böra vidtaga några ändringar i bestämmelserna

rörande obehörighet för församlings redovisningsskyldiga och avlönade

betjänte att vara ledamöter i kyrkoråd och skolråd. Då nämnda

befattningshavare enligt stadgande i kap. 3 § 3 ej heller kunna vara

kyrkofullmäktige har föreskriften i förevarande paragraf kunnat inskränkas

till en hänvisning till nämnda stadgande.

§ 6.

Paragrafen motsvarar K. § 23 tolfte och sextonde styckena. Liksom

i F. L. kap. 4 § 6 har från L. § 42 upptagits stadgande örn tidpunkten

för verkställande av fyllnadsval.

Enligt utkastet skulle den successiva förnyelsen av kyrkorådet och utkastet,

skolrådet upphöra.

Mot denna ändring hava domkapitlet i Växjö och en församling i Stock- Yttranden över

holm anmärkt, att den successiva förnyelsen vore förenad med vissa för- l,tkastetdelar

och därför borde bibehållas.

Bestämmelserna rörande successiv förnyelse av kyrkorådet och skolrådet Departementstorde

böra upphävas. För ett utnyttjande av den proportionella val- chefen
metodens

fördelar är det önskvärt, att hela antalet ledamöter väljes samtidigt.

I fråga örn kommunalnämnd har den successiva förnyelsen redan

avskaffats, och de skäl, som föranlett denna åtgärd, kunna åberopas för

vidtagande av samma ändring beträffande kyrkoråd och skolråd.

§ 7-

Denna paragraf motsvarar K. § 23 första till och med fjärde samt

nionde och tionde styckena ävensom den i K. § 21 sista stycket upptagna

regeln örn val av ordförande i biblioteksstyrelse. Därjämte har uttalats,

att biblioteksstyrelse skall utse även vice ordförande. I mom. 2

har intagits föreskrift om val av tillfällig ordförande, då ordföranden i

kyrkorådet eller ordföranden och vice ordföranden i skolrådet äro hindrade

att inställa sig vid sammanträde.

Med anledning av den i förevarande paragraf intagna bestämmelsen örn

ordförandeskapet i skolrådet må erinras, att enligt K. § 23 kyrkoherden

eller den hans ämbete förestår är ordförande i skolrådet.

Vid flera tillfällen har frågan örn avskaffande av denna självskrivenhet Riksdagarna

varit föremål för övervägande. Motioner i detta syfte väcktes sålunda 1867—1907.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. t sami. 78 häjt. (Nr 100.) 870 sill 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

F. 4: ?.

146

Kungl. Majlis proposition nr 100.

vid riksdagarna 1867, 1868, 1869, 1872, 1873, 1874, 1875, 1876,

1885, 1889, 1899, 1902 oell 1907 men föranledde icke någon riksdagens

åtgärd.

Chefen för Spörsmålet örn ordförandeskapet i skolrådet berördes även under fördepartementét

arbetena till V. S. Vid anmälan i statsråd den 3 april 1908 av det

1908. förslag, som ligger till grund för nu gällande lag i ämnet, yttrade chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Hugo Hammarskjöld, bland annat:

Att kyrkoherden vid tiden för tillkomsten av våra ännu gällande kommunallagar

förklarats självskriven såsom ordförande i skolrådet vore en

naturlig följd av att den svenska folkskolan uppkommit under kyrkans hägn

och från början huvudsakligen varit en religionsskola. Det hade ock på

den tiden inom större delen av vårt lands församlingar icke funnits annan

än prästen, som ägde bildning och intresse för folkskolan i tillräckligt hög

grad för att kunna fylla den redan då viktiga posten såsom skolrådets ordförande.

Sedan dess hade mycket förändrats. Folkskoleväsendet hade utvecklats

med stora steg, och undervisningen i rent världsliga ting intoge

en betydande plats vid sidan av religionsundervisningen. Den arbetsbörda,

som blivit pålagd skolrådets ordförande, och som det således ålåge prästen

att å ämbetets vägnar bära, vore numera i vanliga fall ganska avsevärd och

innebure en högst betydande ökning i prästens ämbetsgöromål. Därtill

komme, att det i sådana fall, där prästen saknade de personliga förutsättningarna,

såsom förmåga att leda förhandlingar, snabbhet i uppfattningen,

med ett ord de egenskaper, som krävdes av en driftig kommunalman,

skulle för prästen kännas svårt att nödgas bekläda en ställning, som han

icke trodde sig om att uppbära, liksom under sådana omständigheter ärendena

bleve därpå lidande. Departementschefen trodde därför, att det ur

dessa synpunkter i många fall skulle för prästen kännas såsom en stor

lättnad att bliva befriad från skolärendena, men han trodde ock, att den

tid ännu icke vore kommen, då man, vad landsbygdsförsamlingarna anginge,

kunde utan men för skolväsendet befria prästen från denna arbetsbörda. I

de flesta församlingar på landsbygden vore nog ännu prästen den, som bäst

kände och mest intresserade sig för folkskoleväsendet. Ett upphävande av

prästens självskrivenhet såsom skolrådsordförande skulle säkerligen på

många håll hämma skolväsendets utveckling och dessutom i de flesta fall

vålla de ofta fattiga landsförsamlingarna dryga utgifter, då det nog skulle

befinnas omöjligt att få någon kompetent person, som i stället för prästen

åtoge sig att utan ersättning sköta folkskolans angelägenheter.

Annorlunda ställde sig saken i regel uti städerna. Där torde icke saknas

personer, som ägde grundlig allmänbildning och som av enbart intresse för

folkskolans uppgifter vore villiga att ersätta prästen såsom ordförande i

skolstyrelsen, liksom man kunde vara förvissad, att där kunde finnas personer,

skickade att uppbära en ordförandes kall. Sutte prästen inne med

sådana förutsättningar, komme han väl ock, örn han eljest vore därtill villig,

att utses till ordförande. Att vid sådant förhållande fasthålla vid den gamla

anordningen syntes icke lämpligt, och departementschefen kunde därför icke

annat än tillstyrka förslaget, att skolstyrelsen skulle äga att själv utse ordförande.

Riksdagen Frågan örn upphävande av pastors självskrivenhet såsom ordförande i

skolråd upptogs ånyo vid 1912 års riksdag, då herr Hallén i en inom

andra kammaren avgiven motion, nr 107, hemställde, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes låta utarbeta

s. 147 Kontrollera mot PDF

F. i: 7.

Kungl. Majus proposition nr JOD. 147

oell för riksdagen framlägga förslag till lagändringar i syfte, att skolrådets

ordförande måtte väljas av församlingen å kyrkostämma. Konstitutionsutskottet

tillstyrkte i utlåtande, nr 13, skrivelse i enlighet med motionärens

yrkande, men frågan förföll på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.

Vid 1914 års riksdag hemställde herr Hallén m. fl. i en inom andra

kammaren väckt motion, nr 61, om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan,

att Kungl. Majit ville låta utreda, under vilka förhållanden och

förutsättningar församling kunde erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse

ordförande i skolrådet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

I sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 8, anförde

konstitutionsutskottet bland annat:

Den ihärdighet, varmed kravet på upphörande av pastors självskrivenhet

såsom skolrådsordförande gjorts gällande, tydde enligt utskottets förmenande

ovedersägligen på att den nuvarande ordningen ej kunde anses i allo tillfredsställande.

Utskottet funne det naturligt, att med skolväsendets stigande

utveckling på olika håll en allt starkare önskan framträdde, att det obligatoriska

sambandet mellan kyrkoherdebefattningen och ordförandeskapet i

skolrådet upplöstes. Även bortsett från den möjligheten, att pastor, som

valt sitt levnadskall ur andra än skolväsendet direkt vidkommande synpunkter,

saknade fallenhet och intresse för den honom pålagda uppgiften,

måste det nämligen numera allt oftare inträffa, att pastor, även med bästa

vilja, dock saknade möjlighet att jämte sina övriga, egentliga tjänsteåligganden

på ett nöjaktigt sätt ombesörja jämväl med ordförandeskapet i skolrådet

förenade bestyr. Särskilt gällde naturligen det sagda i de fall, att

pastor på grund av sjuklighet eller hög ålder hade sin arbetsförmåga nedsatt,

eller att redan hans prästerliga ämbetsgöromål helt utfyllde hans tid.

Att ett sådant förhållande, där det förekomme, måste ej blott för skolväsendet

verka ogynnsamt utan ock för vederbörande prästman själv kännas

mycket otillfredsställande, läge utan vidare i öppen dag.

A andra sidan syntes de betänkligheter, som man särskilt från kristendomsundervisningens

och allmänbildningens synpunkter framställt mot upphörande

av pastors självskrivenhet som skolrådets ordförande, väsentligen

bortfalla, därest pastor alltjämt förbleve självskriven ledamot av skolrådet,

då detta därigenom fortfarande komme att äga tillgång till hans sakkunskap

och bildningsintresse. Det torde väl ock i verkligheten komma att visa sig,

att även efter den ifrågasatta förändringens genomförande pastor i det stora

flertalet fall bleve den, som utsåges att bekläda ordförandeposten i skolrådet.

Slutligen finge påpekas, att lagstiftaren redan i visst fall frångått självskrivenhetsprincipen

i fråga örn ordförandeskapet i de kommunala korporationer,

åt vilka vården av folkskoleväsendet vore uppdragen, i det att de

folkskolestyrelser, som jämlikt V. S. kunde få skötseln av folkskolans angelägenheter

sig anförtrodd, själva ägde välja ordförande, medan kyrkoherden

allenast vore självskriven ledamot av styrelsen.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse anhålla, att Kungl.

Majit ville lata utreda, under vilka förhållanden och förutsättningar församling

kunde erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse ordförande i

skolrådet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

Riksdagen

1914.

s. 148 Kontrollera mot PDF

F. 4: 7.

Yttranden över

1914 års

riksdagsskrivelse.

148 Kungl. Majus proposition nr 100.

kunde giva anledning. Riksdagen biföll utskottets hemställan, varefter riksdagens

beslut anmäldes i skrivelse den 2 mars 1914, nr 8.

Över riksdagens berörda skrivelse avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet

oell länsstyrelserna i samtliga län, samtliga ecklesiastika konsistorier,

statens folkskoliuspektörer, allmänna svenska prästföreningen och

föreningen svenska folkskolans vänners förvaltningsråd ävensom därefter av

folkskolöverstyrelsen.

Överstyrelsen anförde därvid bland annat:

Då det för överstyrelsen gällt att taga ståndpunkt till frågan örn förändring

i avseende på ordförandeskapet i skolrådet, hade överstyrelsen, med

hänsyn till spörsmålets historiska utveckling, till den i ärendet förebragta

utredningen och till andra omständigheter, som överstyrelsen ansett böra

tagas i betraktande, för sin del kommit till den tippf attingen, att lösningen

lämpligen borde sökas i den riktningen, att möjlighet under vissa förutsättningar

bereddes för ett upphävande i särskilda fall av pastors självskrivenhet

som ordförande i skolrådet. En sådan lösning syntes ock närmast motsvara

de uttalanden, som återfunnes i riksdagens motivering till dess hemställan

till Kungl. Majit örn utredning i ärendet, och den hade även förordats av

ett flertal folkskolinspektörer, rönt sympatier hos flera länsstyrelser och ej

heller saknat förespråkare inom domkapitlen.

Yad som framför allt föranlett överstyrelsen att intaga den angivna ståndpunkten,

vore övertygelsen, att den under nuvarande förhallanden torde bäst

överensstämma med vad skolans väl förstådda bästa krävde. Överstyrelsen

kunde emellertid icke dölja för sig, att den anordning, som överstyrelsen

ansett sig sålunda böra förorda, näppeligen kunde tänkas innebära en slutgiltig

lösning av det så livligt omdebatterade spörsmålet. En partiell förändring

hade emellertid i varje fall den fördelen, att den beredde en lämplig

övergång till en mera ingripande åtgärd i fråga örn pastors självskrivenhet

som skolrådsordförande, därest en sådan längre fram skulle visa sig av omständigheterna

påkallad. Den lämnade därjämte tillfälle att samla erfarenheter,

som kunde tjäna att belysa frågan, huru en sådan åtgärd skulle

komma att verka.

Överstyrelsen föreslog, att K. § 23 måtte i fråga örn ordförande och

ledamöter i skolrådet erhålla följande ändrade lydelse:

»Ordförande i skolrådet är kyrkoherden, där icke Kungl. Majit på därom

gjord ansökning i särskilt fall förordnat, att skolrådet skall självt inom

sig utse ordförande. Dylik ansökning må göras antingen av kyrkoherden

eller av kyrkostämman; dock att kyrkostämman örn sådan ansökning äger

besluta, endast för så vitt skolrådet därom framställt förslag.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande. Där vice

ordföranden på grund därav, att kyrkoherdebefattningen saknar innehavare

eller kyrkoherden icke utövar sitt ämbete, tjänstgör som ordförande, må

skolrådet kunna för honom utse ersättare för den tid, han sålunda bestrider

ordförandebefattningen.

Till ledamöter i skolrådet äger församlingen att å kyrkostämma utse

lämpligt antal för nit örn skolväsendet kända män eller kvinnor. Där

skolrådet självt utser ordförande eller där ordförandeskapet eljest handhaves

s. 149 Kontrollera mot PDF

F. 4: 7.

Kungl. Majus proposition nr 100. 149

av vice ordföranden, skall kyrkoherden eller den hans ämbete förestår vara

självskriven ledamot av skolrådet.»

Tillika föreslog överstyrelsen, att rätten att förena kyrkoråd och skolråd

måtte upphöra.

Senast har frågan om upphävande av pastors självskrivenhet som skolrådsordförande

berörts vid 1923 års riksdag. I en inom andra kammaren

väckt motion, nr 1, hemställde herr Paulsen, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta örn sådan ändring

i K., att rätten för kyrkoherden eller den hans ämbete förestår att vara självskriven

ordförande i skolrådet måtte avskaffas. Under framhållande att

det i motionen berörda spörsmålet varit föremål för behandling av kyrkofullmäktigsakkunniga

och sålunda kunde väntas i ett större sammanhang

komma under riksdagens prövning, avstyrkte konstitutionsutskottet i avgivet

utlåtande, nr 4, den väckta motionen. Utskottets hemställan bifölls av

båda kamrarna.

I utkastet hade nu gällande bestämmelser, att kyrkoherden eller den

hans ämbete förestår är ordförande i skolrådet, bibehållits.

Denna bestämmelse har avstyrkts av länsstyrelsen i Stockholms län, som

därvid anfört, att om kyrkoherden tillförsäkrades plats i kyrkoråd och

skolråd, vilket kunde vara av praktiska skäl motiverat, borde de undantagsbestämmelser,

som motiverades av kyrkoherdens ämbetsställning, vara

tillräckligt utsträckta. Jämväl 4 församlingar i Stockholm samt styrelsen för

svenska landskommunernas förbund hava gjort gällande, att skolråd skulle äga

att inom sig utse ordförande och vice ordförande. Samtidigt hava församlingarna

föreslagit, att kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar skulle

vara självskriven ledamot i skolrådet. Länsstyrelsen i Gotlands län har

ansett, att örn borgerligt kommunal skolförvaltning ej bleve obligatorisk,

kyrkoherden visserligen borde vara självskriven ordförande i skolrådet men

med rätt för honom att, där domkapitlet prövade hans kyrkliga verksamhet

sådant kräva, avsäga sig ordförandeskapet. Domkapitlet i Växjö har

yrkat, att bestämmelse måtte intagas därom, att domkapitlet hade möjlighet

att, på ansökan av skolråd sordförande eller av annan anledning, entlediga

denne samt utse annan lämplig person att fungera i den entledigades ställe.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att prästmötet i Uppsala stift i

skrivelse den 7 mars 1929 anhållit, att Kungl. Majit täcktes vidtaga åtgärder

för sådan ändring av K. § 23, att samtliga i en församling tjänstgörande

präster finge rätt att deltaga i kyrkorådets överläggningar men

ej i besluten, försåvitt de icke vore antingen såsom ordförande självskrivna

eller ock i vanlig ordning valda ledamöter av rådet. Som stöd för denna

anhållan har prästmötet anfört:

Det måste anses som en brist i de nuvarande bestämmelserna rörande

kyrkorådens sammansättning i det avseendet, att i de församlingar, där flera

tjänstgörande präster funnes, likväl medgåves endast en av dem rättighet

att, utan att vara vahl ledamot, deltaga i kyrkorådets sammanträden. A

Riksdagen

1923.

Utkastet.

Yttranden

över

utkastet.

Prästmötet i

Uppsala stift

1929.

s. 150 Kontrollera mot PDF

F. 4: T.

Departements
chefen.

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

ena sidan kunde nämligen icke ringa olägenheter uppstå, i den händelse

den ordinarie ordföranden vöre förhindrad deltaga och han därför måste

uppdraga åt annan församlingens prästman att föra ordet samt denne, såsom

eljest icke närvarande vid sammanträdena, stöde mer eller mindre främmande

för de ärenden, som skulle behandlas. A andra sidan kunde vid

mer än ett tillfälle helt naturligt en fråga bliva ännu allsidigare belyst, örn

vid dess behandling även andra prästmän i församlingen än ordföranden

ägde rätt att yttra sin mening.

Vad först angår frågan örn ordförandeskapet i kyrkorådet synes detta

böra tillkomma kyrkoherden i kraft av hans ämbete. Med hänsyn till ej

blott den ställning, som pastor intager i församlingen, utan även arten av

de uppgifter, vilkas fullgörande ankommer på kyrkorådet, torde det vara

riktigt, att han är rådets självskrivne ordförande.

På sätt framgår av den verkställda utredningen kunna vissa skäl anföras

för vidtagande av ändring i föreskriften örn kyrkoherdens självskrivenliet

såsom ordförande i skolrådet. Visserligen synes en ändring i detta avseende

icke komma att medföra några egentliga fördelar för skolväsendet. I

allmänhet torde prästerna på ett förtjänstfullt sätt fullgöra de uppgifter,

som åvila dem i deras egenskap av skolrådsordfdrande, och den höga

ståndpunkt vår folkundervisning för närvarande intager har i hög grad

främjats genom deras intresserade och oegennyttiga arbete. Däremot skulle

ett borttagande av kyrkoherdens självskrivenhet ej sällan vara ägnat att

främja kyrkans intresse. Det direkta ansvaret för skolväsendet och därmed

följande administrativa bestyr utgöra mångenstädes för prästen en betydande

tunga. Därest han befriades från liandhavandet av dessa angelägenheter,

skulle han erhålla ökade möjligheter att ägna sig åt sin egentliga uppgift.

Ehuru sålunda vägande skäl tala för vidtagande av ändring med avseende

på ordförandeskapet i skolrådet, kan det ifrågasättas, örn det är

lämpligt att generellt borttaga kyrkoherdens självskrivenhet. En dylik

åtgärd skulle antagligen i många församlingar komma att medföra ogynnsamma

verkningar för skolväsendet. Ej heller torde en dylik ändring

hava avsetts i riksdagens förenämnda skrivelse, däri anhållits örn utredning,

under vilka förhållanden och förutsättningar församling kunde erhålla

rätt att utse ordförande i skolrådet. Mest överensstämmande med

denna åskådning synes vara att, med bibehållande av huvudregeln örn

kyrkoherdens självskrivenhet, tillerkänna församling befogenhet att i vissa

fall — eventuellt efter prövning av statlig myndighet — välja ordförande. Förslag

till bestämmelser i detta hänseende hava framlagts av dåvarande folkskolöverstyrelsen.

Emellertid är jag icke beredd att utan ytterligare utredning

taga ställning till detta förslag. För ett uppskov med frågans lösning

talar jämväl, att genom den nu föreslagna lagen örn skolstyrelse i

vissa kommuner möjlighet öppnas för skoldistrikt även på landet att erhålla

vald ordförande i den lokala skolstyrelsen. Därest överflyttning av skolärendena

i större utsträckning kommer att ske — och dylik överflyttning

lärer företrädesvis vara att vänta i stora skoldistrikt, där olägenheterna av

självskrivenheten särskilt framträda — minskas naturligen behovet av ändring

s. 151 Kontrollera mot PDF

F. 4: 7-10.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 151

i fråga om ordförandeskapet i skolrådet. Först sedan erfarenhet vunnits

rörande tillämpningen av nämnda lag, torde därför nu förevarande spörsmål

böra upptagas till slutlig behandling.

Det har ansetts lämpligt att, i anslutning till gällande föreskrift örn

kommunalnämnd, stadga rätt för kyrkoråd och skolråd att vid hinder för

ordförande — och i skolråd jämväl vice ordförande — utse annan ledamot

att för tillfället föra ordet vid rådets sammanträde. En dylik föreskrift

lärer fylla ett praktiskt behov. Däremot har jag ej funnit skäl att

föreslå rätt för annan präst än den självskrivne ordföranden att deltaga i

kyrkorådets överläggningar.

§ 8-

Denna paragraf överensstämmer med K. § 25.

§ 9.

Förevarande paragraf motsvarar L. § 46 och F. L. kap. 4 § 10.

§ io.

Denna paragraf motsvarar K. § 26.

I K. finnes icke någon bestämmelse örn påföljd för underlåtenhet av

ledamot i kyrkoråd eller skolråd att infinna sig vid sammanträde. Emellertid

har domkapitlet i Lund i skrivelse den 12 augusti 1910 hemställt örn åtgärder

till förhindrande av att skolrådsledamöter utan skäl utebliva från

sammanträde. Härvid har domkapitlet anfört:

I skrivelse till domkapitlet hade kyrkoherden i Ossjö och Tosjö församlingar

anmält, att det inom Tosjö skoldistrikt vid flera tillfällen förekommit,

att skolrådssammanträde blivit utlyst och kallelse till dylikt sammanträde

utgått till skolrådets ledamöter, men att dessa antingen alldeles uteblivit

eller ock till endast sådant fåtal kommit tillstädes, att lagligen något ärende

icke kunnat vid tillfället handläggas. I den hos domkapitlet gjorda anmälan

hade vidare hemställts, att domkapitlet måtte vidtaga erforderliga åtgärder

till förebyggande av anmärkta missförhållandet. Då domkapitlet hade sig

bekant, att det även på andra håll inom stiftet mötte stora svårigheter att

få skolrådssammanträde till stånd till följd av ledamöternas underlåtenhet

att infinna sig, hade domkapitlet ansett sig böra överlämna anmälan till

Kungl. Majit med hemställan, att Kungl. Majit täcktes taga i övervägande,

örn och vad som kunde åtgöras för att råda bot på de av domkapitlet

berörda missförhållandena.

Över domkapitlets framställning hava yttranden avgivits av länsstyrelsen

i Kristianstads län och justitiekansler sämbetet. Ämbetet har i sitt yttrande

anfört:

Då, enligt 25 kap. 22 § strafflagen, vad i nämnda kapitel vore stadgat örn

statens ämbetsmän skulle gälla örn, bland andra, dem som vore satta att

förvalta städers och menigheters angelägenheter, torde en skolrådsledamot,

som förbröte sig i sin nämnda egenskap, vara underkastad straff jämlikt 25

kap. strafflagen. Det lagrum, som i förevarande fall skulle tillämpas, torde

vara 17 § i samma kapitel. Ehuru sålunda möjlighet redan nu torde finnas

Domkapitlet

i Lund 1910.

s. 152 Kontrollera mot PDF

F. 4:10—14.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

Departements
chefen.

Kyrkofull
mäktigsak
kunniga.

152 Kungl. Maj:tt proposition nr 100.

att få skolrådsledamot fälld till ansvar, därest han uraktläte sin skyldighet

att deltaga i skolrådssammanträden, kunde dock ifrågasättas, om ej särskilt

ansvar för dylik försummelse borde stadgas. Därest Kungl. Majit skulle

finna skäl härtill föreligga, syntes liknande bestämmelser böra införas såväl

för ledamot av kyrkoråd som ock för ledamöter i andra kommunala styrelser

och nämnder, för vilka dylikt stadgande saknades.

Ej heller utkastet innehåller några föreskrifter örn påföljd för ute varö

från kyrkoråds- eller skolrådssammanträde.

Häremot har domkapitlet i Visby anmärkt, att böter för förfallolös utevaro

borde stadgas för ledamöter av kyrkoråd och skolråd. Böterna syntes

böra gå i fråga örn kyrkoråd till kyrkokassan samt i fråga örn skolråd

till skolkassan.

I L. § 47 stadgas, att ledamot i kommunalnämnd eller till tjänstgöring

kallad suppleant, som utan anmält, av nämnden godkänt förhinder avhåller

sig från nämndens sammankomst, skall böta till kommunens kassa två riksdaler

riksmynt och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende

till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas. Enahanda bestämmelse

har upptagits i F. L. kap. 4 § 11 med den ändringen, att

böterna vid allenast utevaro bestämts till fem kronor. De skäl, som föranlett

meddelandet av dylika bestämmelser beträffande kommunalnämnd,

kunna anföras för uppställande av samma regler i fråga örn kyrkoråd och

skolråd. Såsom av det anförda framgår, finnes tydligen behov av särskilda

påföljder för utevaro jämväl från rådens sammanträden. Föreskrifter

härom torde böra upptagas i denna paragraf. Böterna böra tillfalla vid

utevaro från kyrkorådssammanträde kyrkokassan och vid utevaro från skolrådssammanträde

skolkassan.

§ H.

Paragrafen motsvarar K. § 27. I sistnämnda paragraf göres den ändringen,

att då vid val inom kyrkorådet eller skolrådet rösterna falla lika,

avgörandet skall träffas genom lottning.

§§ 12 och 13.

Dessa paragrafer motsvara K. §§ 31 och 32. Yad angår justering av

protokollet har — liksom i kap. 2 § 14 — justering med biträde av utsedda

justeringsmän angivits som det normala. I § 12 har för vinnande av överensstämmelse

med F. L. kap. 4 § 13 tillagts en föreskrift, att envar

äger taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och att utan

lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 14.

Paragrafen motsvarar K. § 33 första stycket och § 23 trettonde stycket.

Enligt sistnämnda stycke skola kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland

dess ledamöter för en tid av två år.

I kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag hade upptagits föreskrift, att kyrkorådet

skulle till kyrkvärdar utse minst två av sina ordinarie ledamöter

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

F. 4: 14—15;

5: 1—5.

Kungl. Majlis proposition nr 100.

att tjänstgöra för den tid de blivit invalda såsom ledamöter. Till motivering

för detta stadgande anförde de sakkunniga följande:

Nu gällande stadgande skulle kunna tolkas så, att en kyrkorådsledamot

kunde komma att fungera såsom kyrkvärd även efter det att lian upphört

att vara ledamot av kyrkorådet. Olämpligheten därav lage i öppen dag, alldenstund

kyrkorådet vore ansvarigt jämväl för den egendom, som kyrkvärdarne

hade under sin uppsikt. De sakkunniga hade därför ansett lämpligast,

att tiden för utövandet av befattningen såsom kyrkvärd så bestämdes,

att den sammanfölle med den tid, för vilken valet till ledamot av kyrkorådet

gällde.

Den gällande bestämmelsen upptogs oförändrad i utkastet.

Mot stadgandet har domkapitlet i Växjö uttalat, att bestämmelsen

kyrkvärdar skola väljas bland kyrkorådets medlemmar, visat sig vara för

snäv. Utom kyrkorådet kunde finnas till kyrkvärdar synnerligen lämpliga

personer. Sådana kyrkobetjänte borde därför i likhet med kassaförvaltare

kunna väljas inom eller utom rådet. Såväl nämnda domkapitel som domkapitlet

i Visby hava ansett, att kyrkvärdar borde väljas för fyra år och

icke, såsom förslaget angiver, för två.

Förslaget, att kyrkvärdar skulle kunna väljas även utom kyrkorådet,

kan jag icke biträda. Med hänsyn till de uppgifter, som åligga kyrkvärdarna,

är det lämpligt, att dessa hava säte i rådet. Vad angår tjänstgöringstiden

för kyrkvärd ansluter jag mig till kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag. Härigenom blir även det i yttrandena framställda önskemålet rörande

tjänstgöringstidens längd i huvudsak tillgodosett.

Utkastet.

att Yttranden över

utkastet.

Departements
chefen.

§ 15.

Första stycket motsvarar F. L. kap. 4 § 16. Andra stycket överensstämmer

med K. § 34. I utkastet hade dessa bestämmelser upptagits

under § 16.

Kap. 5. Örn avgifter oell räkenskaper.

Detta kapitel, som avser att ersätta K. kap. lil, har erhållit en något

förkortad rubrik.

§§ 1—4.

Dessa paragrafer motsvara K. §§ 35—38. Vissa bestämmelser i §§ 35

och 38 hava emellertid såsom föråldrade uteslutits.

§ 5.

I första stycket har upptagits bestämmelse örn val av revisorer och

revisorssuppleanter. Liksom i F. L. kap. 5 § 3 föreslås, att revisorer skola

väljas på förhand för granskning av nästföljande års räkenskaper. Andra

stycket motsvarar K. § 9 tredje stycket.

s. 154 Kontrollera mot PDF

F. 5: 6—9.

Kyrko
fullmäktig
sakkunniga.

Yttranden

över kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§§ 6—8.

Förevarande paragrafer motsvara K. § 39 första och andra styckena samt

§ 33 andra stycket, sista punkten.

§ 9.

Paragrafen överensstämmer med K. § 39 sista stycket.

I detta sammanhang må nämnas, att kyrkofullmäktigsaMunniga i sitt

betänkande föreslogo vissa åtgärder till vinnande av större enhetlighet

vid behandlingen av församlingens och den borgerliga kommunens budgetfrågor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle ett exemplar av kyrkorådets

utgifts- och inkomstförslag senast den 20 oktober genom kyrkorådets

försorg överlämnas på landet till vederbörande kommunalnämnd

och i stad till drätselkammaren. Sistnämnda organ skulle sedermera med

ledning såväl av de till dem sålunda överlämnade kyrkliga utgifts- och

inkomstförslagen som av motsvarande för den borgerliga kommunen uppgjorda

förslag i en särskild tablå framlägga en summarisk översikt över

vad som för olika behov inom de särskilda kommunerna — den borgerliga

och den kyrkliga — äskades för det kommande året. I samma tablå

borde även en framställning givas av verkningarna av ett bifall därtill

med hänsyn till samma års totala utskylder inom den kyrkliga och den

borgerliga kommunen. Denna tablå skulle sedermera enligt de sakkunnigas

förslag såväl i den borgerliga som i den kyrkliga kommunen framläggas

i sammanhang med utgifts- och inkomstförslagen för att tjäna till

ledning vid fastställandet av dessa. För möjliggörande av denna anordning

föreslogo de sakkunniga även sådana ändringar i L., att utgifts- och

inkomstförslagen för landskommun — vilka nu skola vara upprättade

senast den 1 oktober — skulle vara uppgjorda senast den 1 november,

samt att kommunalstämma för fastställande av staten skulle hållas — ej

såsom nu i oktober — utan mellan den 15 november och årets slut,

varjämte ändringar föreslogos i reglerna örn granskning av debiterings- och

uppbördslängden.

En av de sakkunniga, herr Odén, förklarade sig i avgiven reservation

icke kunna biträda de sakkunnigas förslag i denna del och framhöll, att

han icke vore övertygad, att det efter skolärendenas överflyttande vore

erforderligt att vidtaga särskilda åtgärder för uppnående av finansiell enhetlighet

mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen. I allt fall

vore den av de sakkunniga föreslagna proceduren förenad med allvarliga

olägenheter utan att skänka erforderlig effektivitet.

I de yttranden, som avgåvos över de sakkunnigas förslag, framställdes

på många håll anmärkningar mot förslaget, såvitt nu är i fråga, och ett

stort antal myndigheter biträdde de i reservationen anförda synpunkterna.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 155

Utkastet innehåller icke några bestämmelser örn samverkan av den art,

som nu berörts.

Med anledning härav har länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt — i

betraktande särskilt därav, att de i ekonomiskt hänseende så betydelsefulla

skolärendena förutsattes kunna alltjämt kvarbliva hos den kyrkliga kommunen

— örn icke i kap. 5 lämpligen bort inryckas vissa organisatoriska

bestämmelser, ägnade att främja samarbetet mellan kyrko- och skolråden

å ena samt kommunalnämnden och drätselkammaren å andra sidan för

vinnande av större enhetlighet vid behandlingen av församlingens och den

borgerliga kommunens budgetfrågor. Yad kyrkofullmäktigsakkunniga i

detta avseende anfört och föreslagit syntes länsstyrelsen värt beaktande.

Såsom chefen för socialdepartementet anfört vid framläggande av förslaget

till lag örn kommunalstyrelse på landet hade det naturligen varit

önskvärt, att bestämmelser nu kunnat meddelas örn samverkan vid upprättande

av statförslag mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunens

organ. Emellertid torde detta icke vara möjligt. Det av kyrkofullmäktigsakkunniga

i denna del framlagda förslaget synes behäftat med

avsevärda olägenheter, och för frågans lösning torde krävas en förnyad

utredning. Märkas bör även, att i den mån skolärendena i större utsträckning

komma att överflyttas till den borgerliga kommunen, behovet av dylik

samverkan kommer att i hög grad minskas. Det synes därför lämpligt att

under någon tid avvakta verkningarna av den nu föreslagna lagstiftningen.

Kap. 6. Örn underställning och besvär.

§§ 1 och 2.

Dessa paragrafer motsvara K. § 40.

§ 3.

Paragrafen har sin motsvarighet i K. § 41.

Enligt sistnämnda paragraf skola till domkapitlet ingivas besvär i mål

angående: åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten,

folk- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter jämte

församlingsbibliotek, val av ledamöter i kyrkoråd samt ledamöter i skolråd,

fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse ävensom skollärares,

orgelnisters, klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och avskedande,

ävensom kyrkomedels användande samt granskning av kyrko- och

skolråds, fortsättningsskolestyrelses och biblioteksstyrelses räkenskaper. I

andra mål skall talan fullföljas hos länsstyrelsen.

Utkastet innebar på denna punkt den ändringen, att från domkapitlet

till länsstyrelsen skulle överflyttas besvär i ärenden angående val av ledamöter

i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

ävensom angående granskningen av råds och styrelsers räkenskaper.

F. 5: 9;

6: 1—3.

Utkastet.

Yttrande Öyér

utkastet.

Departements
chefen.

Utkastet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. 6: 3.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Yttranden ötct Mot vad sålunda föreslagits i utkastet hava anmärkningar framställts i

s '' vissa yttranden. Sålunda hava domkapitlen i Växjö, Land och Härnösand

yrkat, att besvär över val av ledamöter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse

och biblioteksstyrelse måtte prövas av domkapitlet. Domkapitlen

i Linköping, Skara och Luleå samt centralstyrelsen för allmänna svenska

prästföreningen hava ansett, att domkapitlet borde avgöra besvär över val av

ledamöter i kyrkoråd och skolråd. Härvid har särskilt framhållits, att nämnda

myndighet vore bättre skickad än länsstyrelsen att pröva, huruvida person,

som valts till ledamot av kyrkorådet, visat intresse för det kyrkliga församlingslivet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län samt domkapitlen i Lund och

Luleå hava hemställt, att besvär i mål rörande granskning av räkenskaperna

skulle prövas av domkapitlet. Domkapitlet i Lund har till stöd

för sina berörda yrkanden anfört:

Enligt utkastet skulle länsstyrelsen pröva besvär i församlingsangelägenheter

såsom val av kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse.

Enahanda vore förhållandet med besvär i anledning av granskning

av nyssnämnda församlingsmyndigheters räkenskaper. Utan konsekvens

därmed kvarstode fortfarande, att domkapitlet skulle till prövning och avgörande

företaga besvärsmål örn kyrkomedels användande. Det syntes

meningslöst att införa dessa ändringar — domkapitlet vore den lokala myndigheten

för kyrka och skola och syntes bäst ägnat att fortfarande till prövning

och avgörande företaga dessa besvärsmål. A7 ad beträffade räkenskapsgranskningen,

ville domkapitlet särskilt framhålla, att detta vore en visitationssak

för vederbörande biskop — den enda kontrollen, med frånräknande

av den utav församlingens egna revisorer utövade, som komme dessa räkenskaper

till del. Vidare skulle enligt gällande lag örn prästerskapets avlöning

§ 22 domkapitlet hålla hand över att avlöningsmedel för prästerskapet bibehölles

av pastoratet till avsett ändamål. Erinras borde, vilka avsevärda

medel det rörde sig örn, sedan lagen örn försäljning av ecklesiastik jord

kommit till stånd. Då dessa medel givetvis förvaltades av kyrkoråden, ansåge

domkapitlet, att besvär i anledning av granskning av kyrkoråds räkenskaper

borde fortfarande ingå till domkapitlet, enär domkapitlet sålunda

kunde bliva i tillfälle att verkställa någon granskning av dessa medels förvaltning

och disposition.

Sistnämnda domkapitel har vidare hemställt, att i kap. 1 § 2 omförmälda

ärenden angående hushållning med och vård örn kyrkans egendom borde i

besvärsväg avdömas av domkapitlet. Då den kyrkliga egendomen vid

visitationer bleve föremål för granskning, då vidare domkapitlet i flertalet

fall intoge en jordägares ställning till den kyrkliga jorden, och då ett

annat intresse för dessa ärenden väl vore att finna hos de kyrkliga myndigheterna,

måste stiftsstyrelsen anses hava en bättre och noggrannare

kunskap om dessa ärenden än länsstyrelsen. Det vore vidare en inre

kyrklig angelägenhet att vårda kyrkans egendom — den k3rrkliga lokalstyrelsen

borde alltså åläggas granska besvärsärenden härom. Slutligen

har länsstyrelsen i Norrbottens län uttalat, att besvär i fråga örn fördelning

av bänkrum i kyrkan borde handläggas av domkapitlet.

Departements- Yad först angår den i utkastet föreslagna överflyttningen av vissa besvärschefen.

må] till länsstyrelsen finner jag i likhet med en del av de hörda myn
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

digheterna en sådan överflyttning mindre lämplig. V al av ledamöter och

suppleanter i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

äro rena församlingsangelägenheter, och besvär över dylika val

synas böra prövas av stiftsstyrelsen, såsom det lokala organet för kyrka

och skola. Särskilt gäller detta, då såsom behörighetsvillkor uppställes,

att den valde skall hava visat intresse att främja det kyrkliga församlingslivet

eller att befordra skolväsendet. För prövningen av dessa kvalifikationer

torde domkapitlet vara bättre ägnat än länsstyrelsen. Likaså anser

jag, att frågor om granskning av de verkställande församlingsorganens räkenskaper

böra prövas av den kyrkliga besvärsmyndigheten.

Vidkommande härefter de i vissa yttranden framkomna förslagen att till

domkapitlen överflytta en del besvärsmål, som nu prövas av länsstyrelserna,

anser jag mig icke för närvarande kunna biträda dessa förslag. Frågan

örn besvärsmålens fördelning sammanhänger nämligen med spörsmålen örn

domkapitlens organisation och ställning över huvud. Berörda fråga synes

därför icke kunna avgöras utan en ingående undersökning av nämnda, mera

omfattande problem. En dylik undersökning ligger naturligen utom förevarande

revisionsarbete.

I enlighet med nu anförda synpunkter hava gällande bestämmelser bibehållits

i sak oförändrade.

§§ 4-6.

Dessa paragrafer motsvara K. §§ 42—44.

Förslaget till lag om församlingsstyrelse i Stockholm.

Börande flertalet av de olikheter, som föreligga mellan detta förslag

och K. S., kan jag hänvisa till vad jag yttrat rörande förslaget till lag

örn församlingsstyrelse. Vid utarbetande av förstnämnda förslag hai såsom

redan berörts eftersträvats borttagande av omotiverade skiljaktigheter mellan

den allmänna förordningen örn kyrkostämma m. m. och de för Stockholms

församlingar gällande bestämmelserna.

Kai». I* Allmänna bestämmelser.

§ I
Denna

paragraf motsvarar i huvudsak K. S. § 1 mom. 1 och § 22.

§ 2.

Paragrafen ansluter sig till K. S. § 2.

§ 3-

I utkastet hade — med hänsyn därtill att enligt utkastet till lag om

församlingsstyrelse tillsättandet av kyrkofullmäktige skulle vara obligatoriskt

s. 158 Kontrollera mot PDF

F. St. 1:

3—4.

158

Kungl. Majus proposition nr 100.

i församling med mera än 1,500 invånare — ansetts böra föreskrivas, att

fullmäktige alltid skola finnas i huvudstadens territoriella församlingar.

Bestämmelser örn kyrkostämma hade såsom icke erforderliga ej upptagits.

D6Pchtef“nnt8'' Såsom ia8 i annat sammanhang framhållit synas övervägande skäl tala

för att inrättandet av kyrkofullmäktige bör vara obligatoriskt i församlingar,

vilkas folkmängd överstiger 3,000 personer. Då det torde kunna

antagas, att invånarantalet i en var av Stockholms territoriella församlingar

städse kommer att överstiga nämnda siffra, synes lämpligen böra föreskrivas,

att beslutanderätten i nämnda församlingar alltid skall utövas av

fullmäktige. Emellertid torde undantag från nämnda regel böra göras för

de frågor, som omförmälas i 9 och 10 §§ i prästlöneregleringslagen, ävensom

val av organist, kyrkosångare och klockare. På sätt jag redan berört

böra nämligen dessa frågor handläggas å kyrkostämma. Med hänsyn

härtill har det blivit nödvändigt att i föreliggande förslag infoga bestämmelser

örn sådan stämma.

I sitt yttrande över utkastet anförde ''kammarkollegium följande:

... D®ri 1 utkastet till lag örn församlingsstyrelse kap. 1, § 1, andra stycket

föreslagna bestämmelsen, att två eller flera församlingar kunna jämväl för

det fall, att de ej tillhöra samma pastorat, efter Kungl. Majlis förordnande

utgöra en kyrklig samfällighet för vården av gemensamma kyrkliga angelägenhet^

eji fått någon motsvarighet i utkastet till lag örn församlingsstyrelse

i Stockholm. Fall kunde emellertid förekomma, då ett sådant stadgande

jarn väl beträffande Stockholm skulle kunna anses av behovet påkallat

såsom t. ex. vid uppdelning av en församling under den efter delningsbesiutets

ikraftträdande närmast följande tiden. Därvidlag ville kollegium erinra,

hurusom Kungl. Majit vid meddelande av resolution den 20 juni 1924

angående delning av Kungsholms eller Ulrika Eleonora församling i Stockholm

i två församlingar, Kungsholms eller Ulrika Eleonora och Sif Görans

församlingar, föreskrivit, att de nybildade församlingarna skulle tillsvidare

hava gemensam ekonomi under samfälld förvaltning av kyrkoråden och skolråden

i de båda församlingarna.

^cfefer^ Såsom kammarkollegium påpekat kan, företrädesvis vid delning av församling,

finnas behov av särskilda former för handläggning av ärenden,

som äro gemensamma för två eller flera församlingar. En form för fattande

av beslut i dylika ärenden anvisas i kapitlet örn församlingsdelegerade.

Emellertid lärer det i vissa fall vara önskvärt dels att äga tillgång

till enklare sätt för utövande av församlingarnas beslutanderätt dels ock

att kunna anordna gemensam förvaltning för två eller flera församlingar.

Att med hänsyn härtill intaga särskilda bestämmelser i lagen svnes emellertid

ej erforderligt. Det torde kunna överlämnas åt Kungl. Majit att

meddela nödiga föreskrifter i ämnet. I enlighet med denna uppfattning

har i förevarande paragraf, som saknar motsvarighet i utkastet, intagits

bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda sådana föreskrifter.

4.

s. 159 Kontrollera mot PDF

F. St. 2:1-4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

159

Kap. 2. Om kyrkofullmäktige.

§ I
Enligt

utkastet, som i denna del anslöt sig till kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag, skulle kyrkofullmäktiges antal bestämmas i förhållande till

folkmängden sålunda, att församling med 10,000 invånare eller därunder

skulle utse 15—25, församling med över 10,000 till och med 20,000

invånare skulle utse 20—30, församling med över 20,000 till och med

40,000 invånare skulle utse 25—35 samt församling med över 40,000

invånare skulle utse 30—50. Tillika föreskrevs, att antalet fullmäktige

skulle inom sålunda stadgad begränsning utses av magistraten.

Stockholms stads konsistorium, med vilket hovkonsistorium instämt, har

funnit förslaget i denna punkt mindre lyckligt och föreslagit, att kyrkofullmäktiges

antal — i stället för att bestämmas av magistraten inom

vissa närmare angivna gränser — måtte fixeras så, att antalet fullmäktige

automatiskt framginge av lagens stadgande sålunda, att för församling

med 10,000 invånare eller därunder skulle utses 15 och därefter en

fullmäktig för varje fullt 1,000-tal invånare, dock högst 30. Liknande

förslag hava framställts av 8 av huvudstadens församlingar.

Att i lagen fixera antalet fullmäktige i direkt förhållande till folkmängden

synes mindre lämpligt. Möjlighet torde böra finnas att avpassa antalet

fullmäktige efter de särskilda förhållanden, som råda inom varje

församling. Med hänsyn härtill synes det ändamålsenligt att såsom i

utkastet skett endast bestämma en viss latitud, inom vilken antalet kan

växla. Däremot anser jag mig böra föreslå en nedsättning av maximiantalet

fullmäktige. Ett antal av 50 fullmäktige synes onödigt stort.

Därest antalet fastställes till högst 40, torde möjlighet finnas att bereda

de olika meningsriktningar, som kunna förekomma inom församlingarna,

en tillfredsställande representation. Härigenom vinnes i fråga om maximi - siffran överensstämmelse med förslaget till lag örn församlingsstyrelse. Bestämmandet

av antalet fullmäktige synes böra överlämnas åt konsistorium.

§ 2.

Denna paragraf ansluter sig till K. S. § 4. I fråga örn medlemmar av

de icke territoriella församlingarna innebär förslaget den ändringen, att

dessa personer förlora den rätt de nu äga att deltaga i beslut rörande

vissa frågor i de territoriella församlingarna. Berörda frågor torde emellertid

äga mycket ringa betydelse.

§§ 3 och 4.

Dessa paragrafer motsvara kap. 2 § 2 andra stycket och kap. 3 § 3

i förslaget till lag örn församlingsstyrelse.

Utkastet.

Yttranden

över utkastet.

Departements
chefen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

F. St. 2:5-7.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

Departements
chefen.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 5.

I utkastet hade intagits bestämmelse, att kyrkofullmäktige skulle väljas

för fyra år, räknade från och med den 1 april det år, då valet skedde.

Mot denna bestämmelse hava 8 församlingar framställt anmärkning med

yrkande, att kyrkofullmäktiges samt kyrkoråds och skolråds arbetsår måtte

sammanfalla.

Den i utkastet bestämda begynnelseterminen för kyrkofullmäktiges mandattid

var betingad av att val av fullmäktige enligt utkastet skulle äga

rum i mars månad. Då jag, såsom i det följande kommer att närmare

behandlas, nu föreslår, att val av kyrkofullmäktige i Stockholm liksom i

riket i övrigt skall förrättas under hösten, torde fullmäktige böra inträda

i tjänstgöring den 1 januari året efter det, då valet skedde.

§ 6.

Denna paragraf motsvarar förslaget till lag om församlingsstyrelse kap. 3

§ 5. Stadgandet örn förutsättningen för indelning i valkretsar överensstämmer

med kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag i ämnet.

§ 7-

Enligt utkastet skulle beträffande valdag för val av kyrkofullmäktige

samt sådant vals kungörande, förrättande och avslutande i tillämpliga

delar gälla vad som stadgas örn val av stadsfullmäktige i Stockholm. Val

skulle sålunda liksom enligt kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag äga rum

i mars månad.

Med anledning härav har magistraten i Stochholm framhållit, att några

allvarliga hinder icke mötte mot att kyrkofullmäktigvalen i Stockholm

förflyttades till samma tid å hösten som i det övriga landet. Magistraten

har vidare påpekat, att enligt de föreslagna bestämmelserna skulle särskild

valdag utsättas för varje valkrets. Magistraten ansåge detta obehövligt

och anmärkte, att redan den nuvarande bestämmelsen beträffande stadsfullmäktigvalen

gjorts till föremål för anmärkningar i pressen, i det man

ansett, att i följd därav valförrättningen onödigtvis uttänjdes och valmännens

intresse därigenom slappades, varjämte den omständigheten, att

å de senare valdagarna valresultatet i den eller de kretsar, som redan

förrättat sitt val, tilläventyrs redan vore bekant, förmenats kunna medföra

vissa olägenheter.

Såsom magistraten framhållit torde några allvarliga hinder icke möta

mot att val av kyrkofullmäktige jämväl i huvudstaden förrättas under

hösten. Härigenom vinnes, förutom samtidighet med val inom övriga

församlingar i riket, att olikheten mellan kyrkofullmäktigval och stadsfullmäktigval

tydligare framhäves. Med hänsyn härtill har ändring vidtagits

i förevarande paragraf. Härvid har jämväl den andra av magistraten

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 161

framställda erinringen beaktats. Enligt paragrafens ändrade lydelse må

sålunda val i olika valkretsar utsättas att äga rum å samma dag.

§ 8.

Paragrafen ansluter sig till K. S. § 7. Liksom i förslaget till lag örn

församlingsstyrelse äger kyrkoherden befogenhet att — även utan åberopande

av oförmodat laga förfall — förordna annan präst inom församlingen

att vara ordförande bland fullmäktige.

§9.

Denna paragraf ansluter sig till K. S. § 1 mom. 2. Såsom huvudregel

har angivits, att kyrkofullmäktiges sammanträde skall hållas i församlingssal.

§ 10.

Förevarande paragraf har sin motsvarighet i K. S. § 8 första stycket

och § 9 mom. 1.

Enligt K. S. §§ 8 och 39 skall församlings utgifts- och inkomststat

bestämmas å den ordinarie kyrkostämma, som hålles i maj månad.

Fråga örn ändring av detta stadgande har varit föremål för behandling

av riksdagen. I en vid 1923 års riksdag inom första kammaren väckt

motion, nr 3, hemställde nämligen herr Klefbeck, att riksdagen måtte för

sin del besluta sådan ändring av K. S. att bestämmande av församlingens

utgifts- och inkomststat skulle äga rum vid den kyrkostämma, som skall

hållas i november månad. Till stöd för sin hemställan framhöll motionären

bland annat:

Mot den gällande bestämmelsen hade någon invändning förut ej rests.

De äldre församlingarna i huvudstaden, av vilka en del vore mycket folkrika,

en annan del mycket förmögna, haele nämligen icke haft någon svårighet

att så tidigt på året göra upp sin stat för det kommande. Ty även med

en mycket måttlig uttaxering hade de erhållit fullt tillräckliga medel för

bestridande av sina utgifter. Helt annorlunda ställde det’ sig för de yngre

och fattigare församlingarna. De måste underkasta sig en ganska hög uttaxering.

Och denna drabbade i övervägande grad relativt obemedlade

människor. Ty det vore dessa, som hade sin bostad i utkantsförsamlingarna.

Under dessa förhållanden vore det en helt naturlig^ önskan att icke behöva

uttaxera mer än som vore alldeles nödvändigt. Å andra sidan ville man

icke gärna riskera, att man genom för låg uttaxering stöde mot slutet av

året utan medel till löpande utgifter. Men att kunna rätt avväga uttaxeringen

vore omöjligt så tidigt på året som i maj månad. Kyrkorådet, som

skulle uppgöra det statförslag, som skulle föreläggas kyrkostämman, kunde

icke uppskjuta sitt arbete därmed längre än till slutet av april månad eller

allra senast till de första dagarna av maj. Och vid den tiden hade man ingen

aning örn antalet bevillningskronor. Och ändå vore det just dessa, som

skulle ligga till grund för bestämmande av uttaxeringen.

Därtill bomme såsom en särskild kristidssvårighet, att kastningen på

detta område varit fruktansvärt stor, så att man för ett följande år icke

haft den ringaste ledning av förhållandena ett föregående. Följden hade

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 870 29 11

F. St. 2:

7—10.

Riksdagen

1923.

s. 162 Kontrollera mot PDF

F. St. 2:

10—12.

Kyrko
fullmäktig
sakkanniga.

Utkastet.

Departements
chefen.

162 Kungl. Majus proposition nr 100.

blivit, att ena året hade man taxerat ut för mycket, det andra året hade

man fått laborera med brist.

Helt annorlunda skulle läget vara, örn man finge göra upp statförslaget

i november och fatta beslut i ärendet på novemberstämman. Då vore antalet

bevillningskronor känt. Och man vore då mycket bättre i stånd att

bedöma, huru en uttaxering efter det ena eller andra måttet skulle verka.

Några osäkerhetsmoment skulle ju visserligen även då föreligga. Så visste

man t. ex. icke, vilka förändringar prövningsnämnden komme att företaga i

taxeringsnämndernas beslut. Icke heller kunde man med säkerhet beräkna,

i vilken grad det skulle bliva möjligt att indriva skatterestantier. Men ingen

av dessa omständigheter spelade någon nämnvärd roll i jämförelse med det

nuvarande fruktansvärda osäkerlietstillståndet.

Under framhållande, att det spörsmål, som i motionen berörts, varit

föremål för behandling av kyrkofullmäktigsakkunniga och sålunda kunde

väntas i ett större sammanhang komma under riksdagens prövning, avstyrkte

konstitutionsutskottet i avgivet utlåtande, nr 3, den väckta motionen.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Kyrkofullmäktigsakkunniga upptogo i sitt förslag i nu ifrågavarande

hänseende samma bestämmelse för Stockholm och för rikets övriga församlingar,

nämligen att utgifts- och inkomststaten skulle fastställas å kyrkostämma

eller kyrko!ullinäktigsammanträde mellan den 15 november och

årets slut. De sakkunniga anförde efter erinran örn stadgandet i K. S. § 8:

Berörda stadgande, som sannolikt sammanhängde med någon numera

upphörd anpassning av budgetåret efter ecklesiastikåret, vöre ägnat att göra

åtgärderna för utgifts- och inkomststatens uppgörande tämligen illusoriska.

Ett beslut angående utgifts- och inkomststaten, fattat så tidigt som i maj

månad året innan beslutet skulle vinna tillämpning, syntes nämligen icke

kunna bliva tillförlitligt. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga icke tvekat

att för huvudstadens församlingar härutinnan föreslå enahanda bestämmelser

som i den allmänna församlingslagen föresloges för rikets övriga kyrkoförsamlingar

och vilka jämväl överensstämde med motsvarande stadganden för

den borgerliga kommunen.

I utkastet hade föreslagits den ändringen i K. S., att utgifts- och inkomststat

skulle fastställas å det senare av de ordinarie sammanträdena.

Den föreslagna ändringen, vilken enligt vad jag erfarit hälsats med tillfredsställelse

bland de intresserade inom huvudstadens församlingar, synes

lämplig. Jag kan därför på denna punkt tillstyrka utkastets bestämmelser.

§ 11-

Paragrafen motsvarar i viss mån K. S. § 10 mom. 1—4. Det har ej

ansetts nödvändigt att föreskriva, att tillkännagivande örn fullmäktigsammanträde

alltid skall införas i tidning. Lämpligare synes vara, att det

överlämnas åt fullmäktige att besluta, huruvida sådant införande skall ske.

§ 12-

Denna paragraf överensstämmer med F. kap. 3 § 10 och utkastet § 12

andra och tredje styckena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St. 2

13-19.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 163

§ 13.

Paragrafen har sin motsvarighet i förslaget till lag om församlings - styrelse kap. 3 § 11 och kap. 2 § 3 ävensom utkastet § 1 2 första stycket.

§ 14.

Förevarande paragraf motsvarar K. S. § 11 första till och med tredje

styckena och överensstämmer i huvudsak med utkastet § 13.

§ 15-

Paragrafen motsvarar K. S. § 16 mom. 1 och 3 samt utkastet § 14.

§ 16-

Denna paragraf motsvarar K. S. § 12 och utkastet § 15.

§ 17.

Paragrafen motsvarar K. S. §§ 13 och 14 samt § 11 sista stycket och

§ 25 mom. 7 tredje stycket. Därjämte har tillagts, att förutom ledamöter

och suppleanter i biblioteksstyrelse samt revisorer och revisorssuppleanter

även församlingsdelegerade må utses proportionellt. I andra momentet

hava upptagits regler örn kvalificerad majoritet i vissa fall, vilka regler

ansluta sig till bestämmelserna i förslaget till lag örn församlingsstyrelse.

Mot de jämväl i utkastet upptagna bestämmelserna örn kvalificerad Yttranden över

majoritet hava 4 församlingar i Stockholm anmärkt, att nämnda bestäm- utk8stetmeker

icke vore erforderliga. 3 församlingar hava framhållit, att de i

mom. 2 under c) och d) intagna föreskrifterna saknade praktisk betydelse.

Tillräckliga skal torde ej föreligga att beträffande kravet på kvalificerad Departementsmajoritet

göra skillnad mellan församlingarna i Stockholm och rikets övriga chefenförsamlingar.

Jag har därför funnit mig böra i denna del upptaga utkastets

bestämmelser.

§ 18.

I denna paragraf har intagits samma begränsning beträffande rätten att

besluta efterskänkande av kommunalutskylder, som gäller enligt utkastet

till lag om församlingsstyrelse. Paragrafens andra moment motsvarar K. S.

§ 35 andra stycket. Samma bestämmelser hade i utkastet upptagits

under § 17.

§ 19.

Denna paragraf, som ersätter utkastet § 18, motsvarar K. S. § 15 och

§18 moni. 2. Liksom i förslaget till lag om församlingsstyrelse förutsättes

justering genom justeringsmän vara det vanliga.

Frågan örn sättet för offentliggörande av protokoll behandlades av 192(> Kyrkomöte

ars kyrkomöte, då herr Hallendorff i en motion, nr 1 3, hemställde, att kyrko- 1926''

opaginerad Kontrollera mot PDF

F. St. 19.

Utkastet.

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

mötet måtte i skrivelse anhålla, att Kungl. Majit täcktes gå i författning

örn vidtagande av sådan ändring i K. B., att däri intagna bestämmelser örn

offentliggörande av protokoll vid kyrkostämma samt kyrkoråds och skolråds

sammanträden i Stockholm bringades i full överensstämmelse med motsvarande

föreskrifter för riket i övrigt.

I motionen framhölls till en början, att enligt de före den 25 juni

1917 gällande bestämmelserna protokollen från kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd skulle i sin helhet uppläsas i kyrkan. Efter att hava redogjort

för tillkomsten av den nämnda dag utfärdade lag, varigenom Iv. S. § 15

mom. 2 och § 34 erliöllo sin nuvarande lydelse, framhöll motionären, att

det varit för att få fixerad en viss tidpunkt, från vilken besvärstiden i

förevarande fall skulle räknas, som avfattningen av nämnda lagrum, sedan

uppläsning av protokollen i deras helhet i kyrkan avskaffats, icke vidare

blev överensstämmande med motsvarande stadganden i K. Härefter fortsatte

motionären:

I praktiken tillginge numera uppläsandet av ifrågavarande protokoll i

Stockholm på det sätt, att vederbörande kyrkonotarie å förut medelst anslagvid

pastorsexpeditionen kungjord dag i kyrksal eller annan församlingen

tillhörande lokal föredroge protokollet. I fråga örn denna uppläsning gällde

givetvis, att ingen brydde sig örn att lyssna därpa. Vanligen skedde nämligen

uppläsningen för tomma väggar eller inför någon tillkallad person.

Det hade därför synts motionären böra utrönas, huruvida icke detta

slöseri med arbetskraft skulle kunna undvikas, utan att därför någon svårighet

att i annan ordning bestämma den tidpunkt, från vilken besvärstid i

förevarande fall skulle räknas, skulle uppstå. En lösning av frågan läge

mycket nära till hands, nämligen att i förevarande avseende stadga detsamma,

som gällde beträffande riket i övrigt. Denna utväg hade ock godtagits av

kvrkofullmäktigsakkunniga, då de i förslag till lag örn församlingsstyrelse i

Stockholm avfattat bestämmelse i förevarande avseende i full överensstämmelse

med stadganden därutinnan i K.

Med anledning av motionen anhöll kyrkomötet i skrivelse den 28 oktober

1926, nr 19, under åberopande av de skäl, som av motionären

anförts, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådan ändring i K. S., att däri

intagna bestämmelser örn offentliggörande av protokoll vid kyrkostämma

samt vid kyrkoråds och skolråds sammanträden i Stockholm bragtes i

överensstämmelse med motsvarande föreskrifter för riket i övrigt. - Över

skrivelsen avgåvos vttranden av Överståthållarämbetet och Stockholms stads

konsistorium.

I utkastet hade den i K. § 15 morn. 2 givna bestämmelsen, att det

justerade protokollet skall offentligen uppläsas, uteslutits. Däremot föreskrevs,

att den förteckning över besluten, som skall anslås vid pastorsexpeditionen

och införas i tidningarna, skulle innehålla uppgift a dagen,

då anslaget skett. Enligt kap. 6 § 3 i utkastet skulle besvärstiden räknas

från anslagsdagen.

Lika med kyrkomötet finner jag det nu tillämpade sättet för offentliggörande

av kyrkostämmans samt kyrkorådets och skolrådets protokoll

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Majus proposition nr 100.

F. St. 2:

19—22; 3; 4

5: 1.

i Stockholms församlingar mindre lämpligt. Emellertid kan jag ej biträda

förslaget att för dessa församlingar uppställa samma regler, som nu gälla

för annan församling, det vill säga föreskriva, att tillkännagivande örn

protokollsjustering skall ske från predikstolen. Härigenom skulle i viss

mån en återgång ske till de förhållanden, som rådde före ikraftträdandet

av 1917 års lag. Visserligen skulle enligt äldre bestämmelser protokollet

i sin helhet uppläsas, under det att nu avses endast ett tillkännagivande,

att justering verkställts, men varje ökning av antalet meddelanden, som

skola kungöras från predikstolen, torde böra örn möjligt undvikas. Däremot

synes frågan hava på ett lämpligt sätt lösts i utkastet. På grund härav

har den däri intagna bestämmelsen bibehållits i förevarande förslag.

§ 20.

Denna paragraf motsvarar K. S. § 17 och utkastet § 19.

§ 21.

Paragrafen, vilken motsvarar K. S. § 18 morn. 1, är lika med utkastet

§ 20.

§ 22.

Denna paragraf överensstämmer med utkastet § 21. Paragrafens andra

stycke motsvarar Ii. S. § 19.

Kaj). 3. Om kyrkostämma.

I detta kapitel hava intagits de bestämmelser, sorn ansetts erforderliga

beträffande kyrkostämma. De hava i stor utsträckning kunnat begränsas

till hänvisningar till de örn kyrkofullmäktige föreslagna reglerna.

Kap. 4. Örn försainlingsdelegerade.

Förevarande kapitel, som överensstämmer med kap. 3 i utkastet, motsvarar

i huvudsak K. S. §§ 20 och 21. Bestämmelserna hava emellertid

i vissa hänseenden kompletterats. Föreskriften örn uppläsning av delegerades

protokoll har ersatts med bestämmelse, att tillkännagivande örn

beslutet skall anslås vid konsistoriums expedition.

Kap. 5. Örn kyrkoråd och skolråd.

Kapitlet motsvarar kap. 4 i utkastet.

§ 1.

Denna paragraf återgiver K. S. § 23.

I yttranden över utkastet hava 2 av huvudstadens församlingar ansett

särskild biblioteksstyrelse numera överflödig, under det att en församling

s. 166 Kontrollera mot PDF

F. St. 5-■

1-14.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Ilar satt ifråga, huruvida skäl funnes för bibehållande i Stockholm av

skolrådsinstitutionen.

Då församlingsbibliotek fortfarande tinnes i två av Stockholms församlingar

och tillräcklig anledning att borttaga skolråden icke torde föreligga,

anser jag mig ej böra i denna del föreslå någon ändring i gällande bestämmelser.

§§ 2 och 3.

Dessa paragrafer motsvara i huvudsak K. S. §§ 24, 30 och 31.

§ 4.

Paragrafen ersätter § 25 mom. 2, mom. 3 första stycket, mom. 5 samt

mom. 7 första stycket första punkten och en del av andra stycket.

§ 5.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak K. S. § 26 samt § 25 mom. 4

och mom. 7 första stycket andra punkten.

§ 6.

Paragrafen motsvarar K. S. § 25 mom. 6 första stycket och mom. 7

fjärde stycket.

§ 1.

Denna paragraf motsvarar K. S. § 25 mom. 1 samt de i § 25 mom. 3

och § 23 mom. 3 givna reglerna örn vice ordförande i skolrådet samt om

ordförande i biblioteksstyrelse.

§ 8.

Paragrafen är lika med K. S. § 27.

§ 9-

Denna paragraf är lika med kap. 4 § 9 i förslaget till lag örn försarnlingsstyrelse.

§§ 10 och 11.

Dessa paragrafer motsvara K. S. §§ 28 och 29.

§§ 12 och 13.

Förevarande paragrafer motsvara K. S. §§ 33 och 34. Aven i fråga

örn kyrkorådets och skolrådets protokoll har stadgandet örn uppläsning

uteslutits.

§ 14.

Denna paragraf motsvarar K. S. § 25 mom. 6 andra stycket.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 167

§ 15.

Andra stycket motsvarar K. S. § 36. I utkastet hade samma bestämmelser

intagits i § 16.

Kap. 6. Om avgifter och räkenskaper.

Kapitlet motsvarar kap. 5 i utkastet.

§§ 1-4.

Dessa paragrafer motsvara K. S. §§ 37—40.

§ 5.

Andra stycket motsvarar K. S. § 8 andra stycket.

§§ 6—8.

Dessa paragrafer motsvara K. S. § 41 och § 35 första stycket andra

punkten.

Kap. 7. Om underställning oell besvär.

De i detta kapitel intagna bestämmelserna återfinnas i utkastet under

kap. 6.

§§ 1-5.

Paragraferna motsvara K. S. §§ 42, 43, 45 och 46.

§ 6.

Denna paragraf är betingad av de i kap. 3 och 4 intagna bestämmelserna.

§ 7.

Paragrafen motsvarar K. S. § 44.

Förslaget till lag om införande av lagen örn församlingsstyrelse lii. ni.

Det har synts lämpligt att i en särskild lag meddela bestämmelser örn

de nya lagarnas införande och de gällande författningarnas upphävande.

§ 1.

Naturligen är det önskvärt, att de nya lagarna träda i kraft snarast

möjligt. I utkastet hade tiden för ikraftträdandet bestämts till den

1 januari 1931. Emellertid synes detta förslag förenat med en allvarlig

olägenhet. Såsom redan i annat sammanhang berörts böra allmänna

val av kyrkofullmäktige äga rum första gången under år 1931,

och de valdia fullmäktige således inträda i tjänstgöring först den 1

F. St. 5:15

6: 1—6;

7: 1—7.

Fp 1.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Fp 1—2.

Kyrkofullmaktigsakk

linniga.

168 Kungl. Majus proposition nr 100.

januari 1932. Under år 1931 måste sålunda beslutanderätten, även i

församlingar där kyrkofullmäktige sedermera skola finnas, utövas av kyrkostämman.

Därest de nya lagarna skulle träda i kraft den 1 januari 1931,

skulle deras bestämmelser komma att gälla även för dessa stämmor, vilket

synes olämpligt, då stämmorna i dessa församlingar skola praktiskt taget

försvinna med utgången av nämnda år. Det synes med hänsyn härtill

lämpligast, att de nya lagarna träda i kraft den 1 januari 1932. Härigenom

undvikas även de invecklade övergångsbestämmelser, som föreslagits

i § 4 i utkastet. I fråga örn de kyrkofullmäktigval, som skola förrättas

under år 1931, böra naturligen de nya reglerna gälla.

Såsom framgår av propositionen med förslag till lag örn kommunalstyrelse

på landet m. m. skola de tre sist nämnda av de i denna paragraf

uppräknade lagarna, så vitt de angå den borgerliga kommunen, sättas

i kraft den 1 januari 1931, dock att bestämmelserna örn kommunala val

skola gälla de val av dylik art, som skola äga rum under år 1930.

§ 2.

Beträffande de kyrkliga förhållandena i Göteborg gäller, såsom i annat

sammanhang berörts, att stadens territoriella församlingar i ekonomiskt

hänseende utgöra en enhet. Närmare föreskrifter härom hava meddelats

i förordningen den 5 maj 1882 jämte däri sedermera vidtagna ändringar.

Ky rito ftdhnäläig sahl immig a föreslogo i sitt betänkande, att nämnda särskilda

bestämmelser skulle upphävas. Enligt ett av de sakkunniga framlagt

förslag till lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandena

i Göteborg, skulle gälla, att stadens territoriella församlingar skulle

för vården av vissa i lagen örn församlingsstyrelse omförmälda kyrkliga

angelägenheter utgöra en sådan kyrklig samfällighet, varom i nämnda lag

stadgades, att samfällighetens beslutanderätt skulle utövas av kyrkofullmäktige

till ett antal av femtio, samt att såväl beträffande valet av fullmäktige

som jämväl i övrigt bestämmelsenia i lagen örn församlingsstyrelse

skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse för staden.

Såsom motivering för förslaget anförde de sakkunniga så vitt nu är i

fråga:

De sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att bestämmelserna

rörande den kyrkliga självstyrelsens utövning beträffande Göteborg borde

bliva desamma som dem de sakkunniga i allmänhet föreslagit. Den ekonomiska

gemensamhet, som bestode mellan kyrkoförsamlingarna i Göteborg vöre

intet annat än en sådan »kyrklig samfällighet», omfattande samtliga kyrkliga

angelägenheter av ekonomisk art, som omförmäldes i förslaget till lag om

församlingsstyrelse. Det syntes vid sådant förhållande mindre lämpligt att

för Göteborg fortfarande upprätthålla en särställning på ett område, som

genom den nya lagen komme att allmängiltigt ordnas. Då emellertid en

sådan samfällighet i fråga örn Göteborg redan förefunnes, hade det ansetts

mindre riktigt att låta dess fortbestånd bliva beroende på nytt förordnande

av Kungl. Majit. Föreskrift därom syntes i stället böra lämnas i lag sam
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Majis proposition nr 100.

tidigt med att den nuvarande särskilda förordningen för Göteborg upphävdes.

Därvid hade även ansetts lämpligt att i lagen fixera antalet fullmäktige i

samfälligheten till femtio.

I utkastet angavs bland de författningar, som i samband med ikraftträdandet

av den nya lagstiftningen skulle upphävas, även 1882 års förordning.

Uti den utkastet åtföljande promemorian anfördes, att tillräckliga

skäl icke ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser,

som gällde för Göteborg. Därest församlingarna i nämnda stad borde

liven framdeles bilda en ekonomisk enhet, syntes detta kunna ordnas salunda,

att Kungl. Majit förordnade, att församlingarna skulle beträffande

samtliga ekonomiska angelägenheter bilda en kyrklig samfällighet. För

samfälligheten skulle därefter utses kyrkofullmäktige och kyrkoråd. A id

sidan därav skulle de särskilda församlingarna hava sina beslutande och

verkställande organ.

Vad först angår frågan örn bibehållande av ekonomisk gemenskap mellan

Göteborgs församlingar har länsstyrelsen i Göteborgs och nolius län i sitt

yttrande över utkastet anfört i huvudsak:

Genom förordningen den 5 maj 1882 utgjorde Göteborg i kyrkligt hänseende

en enhet med i stort sett just de förmåner, som den ifrågasatta lagen

örn församlingsstyrelse åsyftade att tillgodose. Icke förty angave utkastet

till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m., att i och med

tillkomsten av sistnämnda lag denna enhet skulle brytas för att eventuellt,

därest Kungl. Majit så förordnade, uppstå i annan form. Att för en dylik

åtgärd tarvades mycket starka skäl vore påtagligt. Motiveringen för lagutkastets

ståndpunkt vore emellertid allenast, att »tillräckliga skäl hava icke

ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser, som nu gälla för

Göteborg». Denna motivering, örn den ens kunde så kallas, gåve ganska klart

vid handen, att frågan överhuvud icke ägnats någon större uppmärksamhet

och att i allt fall innebörden av den nu befintliga enhetens brytande icke

blivit tillräckligt genomtänkt. Skulle den äldre enheten, örn också endast

för en tid, slopas, skulle detta kunna draga med sigen synnerligen vidlyftig

likvidation mellan samfälligheten och de särskilda församlingarna. Redan

den omständigheten, att enheten bestått i nära 50 år, borde göra tydligt, att

en dylik likvidation skulle bliva ytterst svår att med rättvisa genomföra.

Hur svår den i verkligheten skulle bliva, fram gin ge därav, att under den

sålunda gångna tiden församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna

för uppförande av ett flertal församlingskyrkor, anskaffande av församlingshem,

byggande av bostäder för prästerskapet m. m. och att både dessa

byggnader och begravningsplatser utgjorde den nuvarande kyrkokommunens

gemensamma egendom. Huru skulle denna egendom fördelas med tillbörligt

beaktande därav, att en nybildad församling ännu saknade kyrka, att

församlingshus funnes endast inom vissa församlingar och att givetvis^ de

församlingar, som sålunda ännu ej fått sina byggnadsfrågor ordnade, måste

hava rättvisa krav på bidrag därtill från övriga församlingar? Hur skulle

förhållas med likviderandet av gemensamma lån, vilka kommit allenast viss

församling tillgodo, exempelvis för kyrkobyggnad? Kunde överhuvud uppdelning

mellan församlingarna göras av gemensamma lån titan vederbörande

långivares medgivande? Allenast dessa spörsmål, vilka ingalunda uttömmande

angåve de oklara punkterna vid en likvidation, torde tillräckligt antyda svårigheterna

vid en sådan. Länsstyrelsen funne för sin del frågan ligga så,

Utkastet.

Yttranden öv<

utkastet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fp a.

Kungl. Majas proposition nr 100.

att icke blott »tillräckliga» utan mycket starka skäl talade för den nuvarande

samfällighetens bibehållande i Göteborg, under det att svårligen nåo-ot

verkligt skäl för dess brytande torde kunna framläggas. Då för Stockholm

i varje fall avsåges en särställning, kunde ju icke ens kravet på likformighet

aberopas därför.

Liknande synpunkter hava anförts av kyrkofullmäktige i Götebborg, som

yttrat bland annat:

Det lage i öppen dag, att därest den långvariga gemenskapen mellan

stadens församlingar skulle upphöra, det måste möta högst betydande svårigheter

att åstadkomma en tillfredsställande och rättvis likvidering mellan

de olika församlingar, varav gemenskapen bestode.

I berörda avseende kunde framhållas, hurusom under den gångna tiden

församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna för uppförande av ett

flertal församlingskyrkor och anskaffande av församlingshus för bostäder åt

prästerskapet m. m. Da emellertid den nyblivna Jokannebergsförsamlingen

saknade församlingskyrka och flertalet församlingar icke hade församlingshus,

torde billigheten kräva, att vederbörande församlingar icke utan vederlag

i en eller annan form till församlingar, som vore i avsaknad av kyrka

eller församlingshus, tilldelas inom dem belägna kyrkor och församlingshus.

Inom en icke avlägsen framtid torde ytterligare församlingsdelningar tarvas.

Fråga förelåge redan örn Carl Johans församlings delning. Även för dessa

fall torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke de äldre församlingarna

rättvisligen borde kontribuera till blivande kyrkobyggnader, eftersom de

nya församlingarna tidigare bidragit till kostnaderna för redan befintliga

kyrkor i andra församlingar. Vidare ansvarade församlingarna gemensamt

för åtskilliga lån. Vid den ekonomiska gemenskapens brytande torde denna

ansvarighet böra fördelas mellan de särskilda församlingarna, vartill syntes

erfordras vederbörande långivares samtycke. Vidare utgjorde stadens begravningsplatser

och deras förvaltning en för samtliga territoriella församlingar

gemensam angelägenhet, som väl torde alltjämt böra bestå såsom

sådan, även örn gemenskapen mellan församlingarna i övrigt skulle upphöra

En form därför måste i så fall utfinnas.

Av det anförda torde framgå, att en likvidering mellan församlingarna av

den bestående ekonomiska gemenskapen icke utan mycket betydande svårigheter

läte sig genomföras och att en fullständig upplösning av densamma

knappast läte sig tänkas. Dessa förhållanden utgjorde uppenbarligen ett

tungt vägande skäl för den ekonomiska gemenskapens bibehållande. Därtill

komrne, att den nuvarande organisationen finge anses hava i stort sett visat

sig for de kyrkliga angelägenheterna gagnelig. En uppenbar fördel vore

den skatteutjämning, som gemenskapen medfört mellan de ekonomiskt bärkraftigare

församlingarna och de i sådant avseende svagare, vilka senare

eljest torde hava betungats med högre kyrkoutskylder. En annan fördel

måste anses vara den likformighet, som kunnat genomföras i avlönings- och

pensionshänseende för de särskilda församlingarnas befattningshavare. Över

huvud torde med skäl kunna sägas, att den nuvarande organisationen varit

för församlingarna ekonomiskt förmånlig.

A andra sidan kunde det kanske ej förnekas, att intresset för de kyrkliga

angelägenheterna skulle stärkas, därest något större självbestämningsrätt än

den rådande kunde inrymmas åt församlingarnas representationer.

Vid övervägande av de skäl, som talade för eller emot ett bibehållande

av den nuvarande organisationen, hade kyrkofullmäktige kommit till den

uppfattningen, att densamma borde i huvudsak bibehållas. Med åberopande

av vad sålunda anförts ville kyrkofullmäktige hemställa, att för den hän
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100.

delse utkastet skulle bliva lag, erforderliga bestämmelser måtte meddelas

av sådant innehåll, att den rådande ekonomiska gemenskapen mellan Göteborgs

territoriella församlingar måtte komma att i huvudsak bestå i sin

nuvarande form, dock med den inskränkning, att åt de särskilda församlingarnas

kyrkofullmäktige tillerkändes rätt att besluta rörande smärre, vederbörande

församling enskilt avseende utgifter, i enlighet med vad därom

kunde varda i laga ordning närmare bestämt.

Kyrkofullmäktiges yttrande har beslutats med 26 röster mot 16, vilka

avgivits för ett uttalande av i huvudsak följande innehåll:

Det kunde icke förnekas, att den kyrkliga organisationen under den tid, som

gått, för Göteborgs territoriella församlingar i många avseenden varit gagnelig.

Men lika litet kunde man neka till, att den visat sig medföra flera olägenheter

för det kyrkliga arbetet i lokalförsamlingarna, och detta hade blivit

uppenbart ju längre dess mer.

Det vöre klart, att den enskilda församlingens kyrkliga behov icke alltid

på bästa sätt blivit tillgodosedda, då de skolat avgöras av representanter

för ett så stort område som Göteborgs stad. En ytterligare utveckling av

staden och därmed följande församlingsdelningar skulle hava till följd, att

lokalförsamlingen komme i ännu ogynnsammare ställning såsom ännu fåtaligare

representerad i den gemensamma fullmäktiginstitutionen. Det kyrkliga

intresset i den enskilda församlingen bleve i samma mån tillbakaträngt, då

den i även viktiga interna frågor vore helt beroende av en institution, som

kanske nedvoterat även ett legitimt behov.

Exemplet från Göteborg hade ju icke heller manat till efterföljd. Det

vore snart 50 år Göteborgs kyrkofullmäktige existerat, men intet av Sveriges

större stadssamhällen hade följt i dess spår. Även denna iakttagelse borde

hava något att säga, då det gällde att kyrkligt bedöma betydelsen av Göteborgs

kyrkofullmaktiginstitution. Tiden torde vara inne, då även Göteborgs

territoriella församlingar bleve i huvudsak likställda med övriga församlingar

i riket.

Naturligtvis komme det att erbjuda svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande

och rättvis likvidering mellan de olika församlingarna, och

även för framtiden måste val någon samfällighet bestå mellan de Göteborgs

församlingar, som hade så mycket gemensamt. Men en sådan delvis samfällighet

vore i utkastet förutsatt såsom möjlig, och svårigheterna att verkställa

en partiell likvidering torde icke vara större än att de kunde, lösas.

Då det syntes reservanterna, att en lag enligt utkastet skulle bliva befrämjande

för församlingslivet, ville de föreslå kyrkofullmäktige hemställa,

att, för den händelse utkastet skulle bliva lag, den komme att i huvudsak

gälla även för Göteborgs territoriella församlingar samt att även för framtiden

en samfällig representation måtte förekomma, som hade att besluta

beträffande gemensamma skulder och tillgångar, de gemensamma begravningsplatserna

och möjligen även i andra frågor i enlighet med vad därom

kunde varda i laga ordning närmare bestämt.

Även domkapitlet i Göteborg har uttalat sig för viss ändring i nuvarande

förhållanden. Härom har domkapitlet anfört:

Det hade hinge varit ett önskemål inom Göteborgs kyrkligt intresserade

kretsar och långt utöver dessa, att de särskilda församlingarna tillförsäkrades

större självständighet i avseende å ekonomiska frågor. Onskligt vöre,

att kyrkofullmäktige finge utses för varje församling, och att de angelägenheter,

som vore av lokalt intresse, finge av dem ordnas. Gemensam inkomst-

och utgiftsstat borde däremot finnas i avseende å sådana utgifter,

s. 172 Kontrollera mot PDF

Fp 2

Departements
chefen.

172 Kungl. Majus proposition nr 100.

sorn reglerades genom allmän lag, såsom t. ex. lönestaten för prästerskapet,

varjämte givetvis de ekonomiska angelägenheter, såsom lån samt löner och

pensioner, beträffande vilka kyrkoinstitntionen redan iklätt sig garantier,

fortfarande borde handhavas av en för församlingarna gemensam representation.

Vidkommande frågan örn den lämpligaste formen för den gemenskap,

som anses böra bestå mellan Göteborgs församlingar, har länsstyrelsen i

Göteborgs och Bolins län uttalat sig för ett bibehållande av den nuvarande

organisationen. Länsstyrelsen har vidare anfört:

Måhända borde utkastets regler för kyrklig samfällighet kunna i så måtto

visa sig lämpliga, att därigenom kunde utfinnas en praktisk form för anslutning

även av Lundby och Örgryte församlingar till den redan befintliga

gemenskapen. Med andra ord, en ytterligare samfällighet, bestående av

denna gemenskap såsom enhet samt nämnda två församlingar, borde icke

vara otänkbar såsom övergångsform för dessa församlingars fullständiga införlivning

i den stora kyrkokommunen.

Jämväl 3 av Göteborgs territoriella församlingar hava förordat, att nu

gällande organisation fortfarande måtte bestå. En församling har hemställt,

att Kungl. Majit måtte genom särskild förordning bestämma, att

stadens kyrkofullmäktiginstitution alltfort skall bibehållas såsom en kyrklig

samfällighet beträffande samtliga ekonomiska angelägenheter.

Däremot hava domkapitlet i Göteborg samt 4 av stadens församlingar

ansett, att en anordning liknande den, som i utkastet till lag örn församlingsstyrelse

i Stockholm föreslagits för huvudstaden, måtte komma i

tillämpning för Göteborg. Sålunda har Oscar Fredriks församling anfört:

, Göteborgs församlingar alltsedan tillkomsten av kyrkofullmäktige i

Göteborg hade gemensamma skulder och tillgångar samt gemensamma begravningsplatser,

vore det av vikt, att, även sedan kyrkofullmäktigerepresentation

införts inom de enskilda församl ingalena, en ekonomisk samfällighet

komme att äga bestånd, utan att stadens församlingar därför behövde utgöra

en sådan »kyrklig samfällighet», som funnes omnämnd i utkastet. Gemensamma

ekonomiska angelägenheter, betingade av samtliga församlingars fortsatta

delaktighet i befintliga skulder samt utgifter t. ex. för begravningsplatserna,

syntes lämpligen kunna handhavas av »församlingsdelegerade»,

vilka borde utses i likhet med vad som föreslagits för Stockholms vidkommande.

Dessa delegerade kunde även eventuellt erhålla befogenhet att föranstalta

örn en viss skatteutjämning till förmån för stadens ekonomiskt

mindre bärkraftiga församlingar.

Av de åberopade yttrandena torde framgå, att en upplösning av den

ekonomiska gemenskap, som för närvarande består mellan Göteborgs stads

territoriella församlingar, icke är lämplig. Även om det kan göras gällande,

att en dylik åtgärd skulle öka åtminstone vissa församlingars möjligheter

att tillgodose församlingarnas inre kyrkliga intressen, bör dock

beaktas, att denna gemenskap för flertalet församlingar medför avsevärda

fördelar. En upplösning av gemenskapen skulle även, såsom i yttrandena

påpekats, vara förenad med stora svårigheter. Härtill kommer, att en

viss ökad rörelsefrihet möjligen kan beredas församlingarna utan gemenskapens

hävande.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Fp 2-3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 173

Örn sålunda gemenskapen mellan ifrågavarande församlingar anses böra

bibehållas, uppstår spörsmålet, huruvida detta bör ske i dan form, som

anvisas i det föreliggande förslaget till lag om församlingsstyrelse, eller

den nuvarande organisationen bör upprätthållas. Övervägande skäl synas

tala för det förra alternativet. Den gemenskap, som nu består, faller

helt inom det begrepp, kyrklig samfällighet, som behandlas i lagförslaget,

och det synes näppeligen påkallat att, sedan allmängiltiga regler sålunda

givits, bibehålla särskilda bestämmelser för en speciell samfällighet. Ett

bevarande av den nuvarande organisationen för samfälligheten kan även

antagas komma att medföra vissa svårigheter, då den nya lagen örn församlingsstyrelse

blir tillämplig i fråga örn de särskilda församlingarna.

Det måste anses oegentligt, att ledamöter av kyrkofullmäktige i samfälligheten

och i församlingarna, vilka korporationer framgå ur allmänna

val, skola väljas på olika sätt. I allt fall torde den nuvarande ordningen

för samfälligheten icke kunna bibehållas utan vissa ändringar i därom

gällande föreskrifter. Märkas bör även, att Kungl. Majit jämlikt kap. 1

§ 6 i förslaget till lag örn församlingsstyrelse äger befogenhet att för

samfällighet meddela de ytterligare föreskrifter, som erfordras, och att sålunda,

därest vissa särskilda bestämmelser för Göteborg anses påkallade,

detta önskemål kan bliva tillgodosett.

Vad slutligen angår frågan, huruvida förordnande, att omförmälda församlingar

skola utgöra en kyrklig samfällighet enligt den föreslagna lagen,

skall meddelas, såsom de sakkunniga ansett, genom lag eller, på sätt i

utkastet förutsatts, genom ett Kungl. Majlis beslut, må framhållas, att

beslutanderättens överlämnande till Kungl. Majit medför vissa fördelar.

Härigenom vinnes möjlighet att lättare vidtaga jämkningar i bestämmelserna,

i den mån förhållandena ändra sig. För användande av denna

form talar även, att som redan berörts från olika håll hemställts örn modifikationer

i den nuvarande gemenskapen. Ställning till dessa yrkanden

kan icke tagas utan en närmare utredning, och en dylik lärer icke kunna

slutföras å sådan tid, att förslag i detta sammanhang kan föreläggas riksdagen.

Det är min avsikt att, därest förevarande lagförslag vinna riksdagens

bifall, föranstalta örn en utredning rörande de särbestämmelser, som

kunna erfordras för den blivande samfälligheten i Göteborg. Härvid bör

särskilt undersökas, huruvida det är möjligt att utan åsidosättande av

andra berättigade intressen tillerkänna de särskilda församlingarna en något

ökad frihet. Beslut örn samfälliglietens bildande bör därefter kunna meddelas

i god tid, innan de nya lagarna träda i kraft.

§ 3.

Enligt utkastet skulle allmänna val av kyrkofullmäktige i Stockholms

territoriella församlingar äga rum första gången under mars månad 1932

och de valda fullmäktige i dessa församlingar träda i verksamhet den 1

april samma år.

Utkastet.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Fp 3.

174

Kungl. Majlis proposition nr 100.

YttuÄVCr Ma(Jistraten i Stockholm Ilar beträffande ikraftträdandet av den föreslagna

nya lagstiftningen, i vad den avsåge församlingsstyrelse i Stockholm,

anfört följande:

Inom magistraten hade ifrågasatts, att den nya representationens trädande

i verksamhet icke skulle för huvudstadens territoriella församlingars vidko

mm aude framskjutas till den 1 april 1932. Den föreslagna tidpunkten

tor Stockholm syntes hava valts med hänsyn till att fullmäktigval i Stockholm

enligt hävdvunnen ordning äga rum i mars månad. Utkastet avsåge,

att valen av kyrkofullmäktige icke skulle sammankopplas med stadsf ullmäktigvalen.

Vid sådant förhållande ansåge magistraten några allvarligare

hinder icke mota mot att kyrkofullmäktigvalen i Stockholm förflyttades till

samma tiel a lidsten som i det övriga landet.

Antalet fullmäktige skulle bestämmas inom vissa gränser av magistraten.

Enligt <essa regler kunde väl tänkas, att magistraten funne nödigt att för

viss församling bestämma antalet till mer än trettio. I sådant fall skulle

församlingen indelas i valkretsar. Örn sådan indelning ägde magistraten

förordna efter framställning av kyrkofullmäktige eller ock utan sådan framställning

men efter det kyrkofullmäktige beretts tillfälle att avgiva yttrande

i ärendet, Då valet första gången skulle ske, funnes emellertid icke några

kyrkofullmäktige tillsätta. Visserligen stadgades i den föreslagna promulgationslagen,

att under tiden t. o. m. den 31 mars 1932 beslutanderätten skulle

utövas av kyrkostämman, men då det tillika föreskreves, att beträffande

kyi kos tammån fortfarande skulle gälla vad i K. S. stadgades, syntes den

kyrkofullmäktige enligt lagförslaget tillkommande befogenheten i fråga örn

valkretsindelningen icke utan uttrycklig föreskrift kunna anses tillämplig a

kyrkostämma under övergångstiden.

Vidare vöre att märka, att beslut örn valkretsindelning skulle av magistraten

meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under

™.beshltet skulle träda i tillämpning, eller sålunda enligt utkastets innehall

torsta gången senast den 1 november 1931. Utom Stockholm skulle

emellertid det forsta valet ske redan på hösten 1931, och beslut örn indelning

i valkretsar skulle alltså där meddelas redan två månader före ingången

ayår/931, d. v. s. senast den 1 november 1930. Sistnämnda datum skulle

vid bifall till ovannämnda förslag örn valens i huvudstaden förläggande till

samma tid som å landsbygden, bliva gällande även för Stockholm. Örn lagförslagets

mening vöre, att bestämmelserna örn valkretsindelningen skulle

lia detta sätt börja tillämpas redan före den utsatta tidpunkten för lagstiftningens

trädande i kraft, syntes det önskvärt, att uttrycklig föreskrift därom

meddelades i form av en särskild övergångsbestämmelse. Emellertid syntes

det fran saklig synpunkt kunna ifrågasättas, om det vore lämpligt och nödigt

att inom så kort tidsfrist efter lagens utfärdande, vilket väl ej komme

att ske förrän i juni 1930, framtvinga ett beslut om valkretsindelning, vilket

ej komme att tillämpas förrän tidigast den 13 september 1931. Huruvida

inom landet i övrigt den angivna tidsfristen erfordrades för att beslutet

skulle kunna iakttagas vid upprättandet av den röstlängd, som skulle lända

till efterrättelse vid valet, kunde magistraten ej bedöma. Beträffande Stockholm

syntes emellertid beslutets meddelande (för det fall att valet skulle

ske på hösten 1931) utan olägenhet kunna framskjutas åtminstone till den

1 april 1931.

DePcheefen,ntS'' Säsom i aimat sammanhang framhållits böra allmänna val av kyrkofullmäktige

förrättas året efter det, då allmänna kommunala val ägt rum.

I enlighet härmed böra kyrkofullmäktigval hållas första gången under år

s. 175 Kontrollera mot PDF

Fp 3—6.

Kungl. Majus proposition nr 100. 175

1931. Då på sätt tidigare berörts kyrkofullmäktigval jämväl i Stockholms

församlingar skola ske på hösten, bör nyssnämnda föreskrift gälla även

för huvudstaden.

I enlighet med magistratens i Stockholm hemställan har i paragrafen

intagits stadgande, att valkretsindelning första gången skall beslutas sedan

tillfälle beretts kyrkostämman att yttra sig i ärendet. Vidare har på de

av magistraten anförda skälen tiden för meddelande av beslut örn sådan

valkretsindelning framflyttats till den 1 april 1931.

§ 4.

Det synes riktigt, att i fråga örn offentliggörande, underställning och

godkännande av beslut, som fattats före de nya lagarnas ikraftträdande,

liksom beträffande fullföljande av talan mot sådant beslut de äldre bestämmelserna

skola gälla. Undantag måste dock göras, såvitt angår sådana

beslut, som under år 1931 fattas i fråga berörande kyrkofullmäktigval

eller val av särskild ledamot i valnämnden eller särskild deputerad

för deltagande i kyrkligt val.

§ 5.

Med hänsyn till borttagandet av den successiva förnyelsen av kyrkoråd

och skolråd samt särskilda styrelser har det ansetts lämpligt föreskriva,

att mandattiden för ledamöter och suppleanter skall utgå den 31 december

1932. Allmänna val av ledamöter och suppleanter skola sålunda

ske första gången under senare delen av år 1932.

§ 6.

Vid behandlingen av kap. 4 § 1 i förslaget till lag örn församlingsstyrelse

har erinrats, att därest, jämlikt den föreslagna lagen örn skolstyrelse

i vissa kommuner skolärendena komme att överflyttas till den

borgerliga kommunen, skolrådets uppgifter komme att övertagas av en

folkskolestyrelse. På grund härav har i nämnda paragraf intagits föreskrift,

att i församling, där överflyttande av skolärendena ägt rum, skolråd

icke skall tillsättas. Emellertid är det önskvärt att i vissa fall bibehålla

skolråd även i dylik församling. Enligt gällande regler örn tillsättande

av lärarbefattning, med vilken är förenad organist- eller klockarsyssla eller

båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, ankommer det på kyrkoråd

och skolråd att såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd vidtaga åtgärder

för tillsättande av dylik tjänst. För tillämpning av nämnda regler kräves

således, att skolråd finnes. Omförmälda regler hava antagits med kyrkomötet,

och det är därför icke möjligt att nu vidtaga någon ändring däri.

Antalet församlingar, där förenade tjänster förekomma, är betydande, och

det synes önskvärt, att även i dylik församling överflyttande av skolärendena

må kunna ske. Med hänsyn härtill är det nödvändigt, att möjlighet beredes

att tillsvidare och till dess nya bestämmelser i ämnet meddelats

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fp 6—8;

S. S. 1.

Yttrande över

1925 års riksdagsskrivelse.

1^6 Kungl. Majus proposition nr 100.

bibehålla skolråcl i församling, varom nu är fråga. Naturligen bör dylikt

skolråd icke Lava annan uppgift än att vidtaga de åtgärder, som påkallas

för tillsättande av förenad tjänst. Rådet äger således icke att i övrigt

befatta sig med skolväsendet. I enlighet med nu anförda synpunkter har

i förevarande paragraf intagits ett undantag från omförmälda i kap. 4 § 1

i förslaget till lag örn församlingsstyrelse givna regel.

§§ 7 och 8.

I anslutning till stadgandet i kap. 1 § 6 i förslaget till lag örn församlingsstyrelse

har i § 6 i förevarande lag intagits ett bemyndigande

för Kungl. Majit att meddela de övergångsbestämmelser, som kunna finnas

erforderliga med avseende å kyrkliga samfälligheter.

Förslaget till lag om skolstyrelse i vissa kommuner.

I föreliggande förslag hava för vinnande av överensstämmelse med förslaget

till lag örn församlingsstyrelse vidtagits vissa ändringar av huvudsakligen

formell natur. För dessa torde någon motivering icke erfordras.

§ 1.

Denna paragraf motsvarar V. S. § 1 första stycket.

Såsom jag redan anfört ansluter jag mig i princip till tanken, att folkskoleväsendet

i landskommun må liksom i stad kunna överflyttas till den

borgerliga kommunen. Av vikt är här att bestämma, under vilka förutsättningar

sådan överflyttning bör kunna äga rum. Enligt Y. S. kräves

för att överflyttning i stad skall kunna ske, att stadsfullmäktige finnas,

samt att framställning örn överflyttning göres av stadsfullmäktige eller

kyrkostämma. Det ankommer på Kungl. Majit att meddela beslut örn

överflyttningen. Under beredningen av nu föreliggande ärende har från

olika håll gjorts gällande, att för överflyttning i landskommun borde uppställas

vissa ytterligare villkor. Det har sålunda föreslagits, att överflyttning

skulle kunna ske allenast i kommuner av viss storlek, och att det

skulle uttryckligen föreskrivas, att överflyttning vore medgiven allenast i kommuner,

som till sina gränser sammanfalla med skoldistrikt. Vidare har

framkastats, att för överflyttning skulle krävas, att Överlärare eller kommunal

folkskolinspektör funnes anställd inom skoldistriktet, samt att framställningen

örn överflyttning beslutats på sådant sätt, att det kunde antagas,

att den vore uttryck för en allmän mening inom det ifrågavarande

distriktet.

Vad först angår förslaget, att skolärendenas övertagande av den borgerliga

kommunen borde medgivas allenast i större kommuner, må erinras att

i de yttranden, som avgåvos över 1925 års riksdagsskrivelse, framkommo

olika förslag örn den befolkningssiffra, vid vilken dylikt övertagande borde

tillåtas. Sålunda framhöll länsstyrelsen i Stockholms län, att då V. S.

s. 177 Kontrollera mot PDF

S. S. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 177

endast gällde städer, där stadsfullmäktige funnes, sålunda städer med mer

än 1,500 invånare, minst motsvarande begränsning borde bliva gällande

beträffande landskommunerna. Dock ansåge länsstyrelsen det måhända

kunna sättas ifråga, huruvida icke lagstiftningens tillämpningsområde borde

ytterligare inskränkas och sålunda endast beröra kommuner med högre

befolkningssiffra än den nyss angivna. Länsstyrelsen i Uppsala län ansåg,

att åtgärden att överflytta folkskolärendena till den borgerliga kommunen

måste, för att ej gå utöver förhållandenas krav och medföra övervägande

skadliga verkningar, inskränkas till större församlingar med minst

3.000 invånare. Domkapitlet i Uppsala gjorde gällande, att endast stadsliknande

kommuner, som ägde minst 6,000 invånare borde erhålla rätt att

få sina skolärenden överflyttade. Däremot uttalade skolöverstyrelsen, att

någon inskränkning med hänsyn till kommunens invånarantal icke borde

göras. Enda förutsättningen borde vara, att kommunalfullmäktiginstitutionen

införts i kommunen.

Enligt utkastet skulle möjligheten att överflytta skolväsendet icke vara utkastet,

begränsad till kommun av viss storlek. Däremot förutsattes — liksom i fråga

om stad — att kommunens beslutanderätt uppdragits åt fullmäktige samt

att det slutliga avgörandet om överflyttningen skulle ligga hos Kungl.

Majit.

Skolöverstyrelsen har i sitt över utkastet avgivna utlåtande anfört bland Yttrande över

, utkastet.

annat loij ande:

Enligt utkastet skulle överflyttning av skolärendena kunna äga rum

även i smärre skoldistrikt, förutsatt att inom kommunen funnes kommunalfullmäktige.

Överstyrelsen kunde för sin del icke känna sig fullt

övertygad örn behovet av en dylik överflyttning inom mindre kommuner,

även örn berättigade hänsyn toges till kravet på översiktlighet

och enhetlighet vid budgetbehandlingen, och hade för den skull haft till

övervägande den jämväl från annat håll framkastade tanken att begränsa

rätten till överflyttning till kommuner med ett visst invånarantal, exempelvis

2.000 eller 3,000. Då emellertid genom Y. S. någon inskränkning i berörda

avseende icke gjordes beträffande rätt till överflyttning av skolärendena och

åtskilliga städer med synnerligen ringa invånarantal redan verkställt sådan

överflyttning, och då enligt utkastet överflyttningen i varje särskilt fall berodde

på framställning från vederbörande kommunala myndigheter och på

beslut av Kungl. Majit, ansåge sig överstyrelsen kunna ansluta sig till utkastet

oförändrat i denna del.

Frågan huruvida överflyttning borde vara möjlig i andra kommuner än

sådana som till sina gränser sammanfalla med skoldistrikt, har varit föremål

för åtskilligt övervägande.

Kyrko fullmäktig sakkunnig a utgingo från regeln, att varje kommun skulle Kyrkofuiimäkutgöra

eget skoldistrikt. De ansågo detta av vikt med hänsyn till den Ugsakkunmga.

för deras förslag örn överflyttning av folkskolärendena ledande tanken, att

vården av folkskoleväsendet skulle vara en kommunal angelägenhet av

samma art som de övriga kommunala angelägenheter, vilka kommunen

enligt kommunallagarna hade att vårda. Uppkomsten av fristående skol
Bihang

till riksdagens protokoll 1930 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 87o 2» ]2

s. 178 Kontrollera mot PDF

s. S. 1.

Yttranden över

1925 års

riksdags
skrivelse.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

178 Kungl. Majlis proposition nr 100.

kommuner borde därför undvikas. Genom en sådan anordning skulle den

omtalade enhetligheten i den kommunala förvaltningen och särskilt i

budgetbehandlingen i betänklig grad äventyras. För särskilda fall tänkte

sig de sakkunniga dock, att behov av en sammanslutning mellan flera

kommuner eller delar därav till ett självständigt skoldistrikt kunde föreligga.

Detta borde då enligt deras mening ske i kommunalförbundets

form och komma till stånd genom ett åläggande av Kungl. Majit, som

skulle hava att pröva, huruvida behov förelåge av dylik sammanslutning.

I sitt med anledning av 1925 års riksdagsskrivelse avgivna utlåtande

framhöll kammarkollegium, att det syntes uteslutet, att den ifrågasatta

nya lagen gjordes tillämplig i andra fall än sådana, där den borgerliga

kommunens område sammanfölle med skoldistriktet. I detta avseende

yttrade kollegium:

I fall, då två kommuner tillsammans bildade ett skoldistrikt, skulle alltså

en kommunalisering av skolväsendet förutsätta en föregående sammanslagning

av de båda kommunerna eller ock skoldistriktets uppdelning i två till

överensstämmelse med kommunindelningen. Därest en kommun vore uppdelad

i två skoldistrikt, skulle erfordras en kommundelning till överensstämmelse

med skoldistriktsindelningen eller ock en sammanslagning av distrikten.

En sammanslagning torde emellertid i allmänhet kunna försiggå utan

någon ekonomisk uppgörelse mellan de förutvarande distrikten och i sammanhang

med kommunaliseringen.

Enligt utkastet skulle överflyttning av skolväsendet på landet kunna ske

endast då kommun utgör eget skoldistrikt. För stad uppställdes ej motsvarande

villkor.

Skolöverstyrelsen har i sitt över utkastet avgivna utlåtande framhållit

bland annat följande:

Yad som föranlett ifrågavarande skillnad mellan lands- och stadskommun

framginge icke ur utkastet eller ur den utkastet bifogade promemorian.

Då enligt § 2 i utkastet kommunens kostnader för skolväsendet skulle

beslutas på sätt örn kommunalutskylder vore stadgat — vad anginge landskommunerna

alltså av kommunalfullmäktige — syntes häri ligga en fullgod

förklaring till den föreslagna bestämmelsen, att landskommun och skoldistrikt

måste sammanfalla, enär givetvis icke kommunalfullmäktige inom

en kommun skulle kunna besluta angående kostnaderna för ett skolväsen,

som omfattade även en annan kommun. Men vad sålunda sagts örn en

landskommun syntes även gälla för en stadskommun, som tillsammans med

en annan kommun utgjorde ett skoldistrikt, och för närvarande torde finnas

9 sådana stadskommuner inom riket. Den ifrågavarande begränsningen, som

syntes ofrånkomlig, intill dess man funnit lämpliga former för samverkan

olika kommuner emellan för handhavandet av ett gemensamt skolväsen, torde

emellertid kunna förväntas vålla åtskilliga olägenheter. Överstyrelsen syftade

härvid på sådana större och folkrikare skoldistrikt, som utgjordes av

två kommuner, till exempel en köping med sammanträngd stor befolkning

och en kringliggande glest befolkad landskommun. Otvivelaktigt komme i

många fall krav att framställas, särskilt från den bärkraftigare kommunen,

örn skolväsendets överflyttande till den borgerliga kommunen och jämsides

härmed örn skoldistriktets uppdelning i tvenne, enär sådan uppdelning ju

vore en nödvändig förutsättning för överflyttningen av skolväsendet. Den

s. 179 Kontrollera mot PDF

S. S. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 179

tendens till uppdelning av större skoldistrikt, vilken tidigare gjort sig märk

bar, komme att få stödet av ett nytt bärande argument, nämligen behovet

att förlägga skolväsendet under borgerlig myndighet. Men en uppdelning

av sådana skoldistrikt, varom nu vore fråga, vore ej alltid till gagn för båda

de i skoldistriktet delaktiga kommunerna eller för skolväsendet som helhet

betraktat. Ofta skulle följden av delningen bliva ökade kostnader och försämrad

skolorganisation för den ena parten. — Trots nu påpekade olägenheter

och farhågor funne sig emellertid överstyrelsen icke för närvarande

kunna framlägga något annat förslag till ändring i berörda bestämmelse än

att den begränsning, som föreslagits i fråga örn landskommun, måtte gälla

även beträffande stadskommun.

Yidkommande härefter yrkandet örn garantier för att framställning örn

den borgerliga kommunens övertagande av skolväsendet uppbäres av den

allmänna meningen inom det område, som skulle beröras därav, må framhållas,

att domkapitlet i Luleå vid avgivande av yttrande över utkastet

yttrat såvitt nu är i fråga:

Enligt domkapitlets mening borde sådana bestämmelser fastställas, att en

framställning örn överflyttning icke linge beviljas utan att framträda såsom

ett fullt tillfredsställande uttryck för noggrant övervägande och samstämmig

övertygelse inom församlingar och kommuner. Domkapitlet finge fördenskull

hemställa örn lagförslagets kompletterande med föreskrift, att för framställning

till Kungl. Majit i angelägenhet av denna art skulle erfordras dels

samstämmiga beslut av den kyrkliga och borgerliga kommunens representationer

och dels anslutning till besluten av två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster.

En liknande mening har framförts av skolöverstyrelsen, som utlåtit sig:

Framställning örn skolväsendets övertagande av den borgerliga kommunen

kunde enligt utkastet göras av kommunal- eller stadsfullmäktige eller av

kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige funnes, av dessa, det vill säga antingen

av borgerlig eller kyrklig myndighet. Ifrågasättas kunde givetvis,

huruvida icke sådan framställning för att kunna upptagas till prövning borde

göras av båda de myndigheter, som berördes av överflyttningen, den avlämnande

såväl som den mottagande. Då överstyrelsen emellertid förutsatte,

att alla i saken intresserade myndigheter skulle beredas tillfälle att giva sin

mening tillkänna, innan ärende örn överflyttning av skolväsendet av Kungl.

Majit företoges till avgörande, hade överstyrelsen mot bestämmelsen i fråga

intet att erinra.

Vid avgivande av yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse påyrkade

vissa folkskolinspektörer, att såsom en förutsättning för skolärendenas

överflyttande borde krävas, att Överlärare eller kommunal folkskolinspektör

funnes anställd inom skoldistriktet. Därmed .skulle garanti vinnas för

tillgodoseende av nödig fackkunskap vid skolärendenas behandling.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande över utkastet berört denna fråga

samt därvid anfört:

Överstyrelsen tilläte sig att erinra om ett av styrelsen tidigare framfört

önskemål, att folkskolestyrelsen i distrikt, varom nu vore fråga,

hade i sin tjänst en Överlärare eller kommunal folkskolinspektör, som på

grund av fastställd instruktion tillförsäkrades en viss befogenhet både vid

skolärendenas förberedande handläggning, beslutens verkställighet och till
-

Yttrande över

utkastet.

Yttranden över

1925 urs

riksdags
skrivelse.

Yttrande över

utkastet.

s. 180 Kontrollera mot PDF

S. S. 1.

Departements
chefen.

180 Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

synen över skolarbetet. Överstyrelsen funne behovet av en dylik pedagogiskt

utbildad fackman så mycket behövligare, som distriktet icke längre

skulle hava att tillgå kyrkoherden som självskriven ordförande i den lokala

styrelsen, och förutsatte, att Kungl. Majit vid meddelande av förordnande

örn skolväsendets övertagande av den borgerliga kommunen vöre oförhindrad

att som villkor för ett dylikt övertagande föreskriva, att i skoldistriktet skulle

anställas Överlärare eller kommunal folkskolinspektör.

Tydligt torde vara, att såsom förutsättning för den borgerliga kommunens

övertagande av vården örn folkskoleväsendet bör jämväl för landet

uppställas, att kommunens beslutanderätt uppdragits åt fullmäktige. Därest

överflyttning medgåves även i andra kommuner, skulle de olägenheter,

som vidlåda skolärendenas handläggning å primärstämma, kvarstå, och

sålunda ett av de syften man i regel velat vinna genom överflyttningen

förfelas. Då enligt såväl L. som F. L. införandet av kommunalfullmäktige

är obligatoriskt för kommuner, vilkas folkmängd överstiger 1,500 personer,

utgör den nu omhandlade begränsningen ej hinder för en överflyttning

i de större kommunerna.

Liksom i fråga örn städerna bör beträffande landskommun gälla, att

överflyttning må ske allenast efter medgivande av Kungl. Majit i varje

särskilt fall.

Av vad tidigare anförts lärer framgå, att fördelarna av skolärendenas överflyttande

särskilt framträda i stora kommuner, under det att i små kommuner

en sådan åtgärd kan vara förenad med vissa olägenheter. Med hänsyn

härtill kan det naturligen starkt ifrågasättas, huruvida icke såsom villkor för

överflyttning borde uppställas viss minimigräns i fråga örn skoldistriktets invånarantal.

Emellertid anser jag mig icke böra förorda uppställandet av en

sådan gräns. Någon motsvarighet härtill finnes icke i Y.S., och då såsom skolöverstyrelsen

framhållit även i städer med ringa invånarantal överflyttning

skett, torde tillräckliga skäl ej föreligga att beträffande landsbygden uppställa

en begränsning i detta avseende. Bestämmelse örn en sådan gräns

skulle kunna medföra svårigheter, därest invånarantalet i en kommun, som

övertagit sitt skolväsen, sjönke under den fastställda minimisiffran. Märkas

bör även, att genom föreskriften, att överflyttning ej må ske med mindre

kommunalfullmäktige finnas, överflyttning i regel är utesluten i de minsta

kommunerna, samt att frågan, huruvida skäl föreligga för en dylik åtgärd,

i sista hand är beroende på Kungl. Majits prövning.

I likhet med kyrkofullmäktigsakkunniga anser jag bildandet av fristående

skolkommuner mindre lämpligt. En sådan utveckling skulle direkt motverka

det främsta syftet med skolärendenas överflyttning, nämligen vinnande

av enhetlighet i budgetbehandlingen. Å andra sidan kan jag naturligen

icke i detta sammanhang förorda en bestämmelse, att varje kommun skall

utgöra eget skoldistrikt. Vid sådant förhållande torde det vara nödvändigt

att såsom villkor för överflyttningen kräva, att kommunen till gränserna

sammanfaller med skoldistrikt. Det synes nämligen mycket svårt

att finna någon form, under vilken en överflyttning av folkskolärendena

skulle kunna ske t. ex. då kommunen består av två självständiga distrikt,

s. 181 Kontrollera mot PDF

S. 8. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 181

vilkas medlemmar alltså hava att var för sig besluta örn distriktets skolväsende

och bära de ekonomiska bördorna härför, då kommunen utgör

del av ett skoldistrikt tillsammans med annan kommun eller då gränserna

för kommunen och skoldistriktet skära varandra. Den av kyrkofullmäktigsakkunniga

förordade anordningen med tvångsvis tillkomna kommunalförbund

synes i detta fall icke erbjuda någon lämplig lösning och är för

övrigt såsom stridande mot principen örn den kommunala självbestämningsrätten

ägnad att väcka betänkligheter. Måhända skall det, sedan någon

erfarenhet vunnits örn den nya lagens verkningar, bliva möjligt att finna

en utväg, varigenom lagen kan göras tillämplig även å nu avsedda fall,

men för närvarande kan någon sådan utväg icke anvisas. Den omförmälda

begränsningen torde såsom skolöverstyrelsen framhållit böra gälla

även stadskommun.

Då såsom redan berörts det i varje fall skall ankomma på Kungl.

Majit att i sista hand pröva, huruvida överflyttning av skolärendena må

ske, torde det ej vara erforderligt att kräva särskilda garantier för att

förslag örn sådant överflyttande uppbäres av den allmänna meningen. Framställning

örn överflyttning bör kunna göras av den kyrkliga eller den borgerliga

kommunens beslutande organ liksom naturligen av bada gemensamt.

Man torde kunna förutsätta, att då endera av dessa myndigheter

ingivit ansökan örn överflyttning, ärendet icke avgöres utan att tillfälle berens

den andra myndigheten att yttra sig däröver. I regel torde, liksom

praxis varit, när det gällt överflyttning i stad, sådan ej komma att medgivas

med mindre samstämmighet råder mellan församlingen och kommunen.

Ej heller torde tillräckliga skäl föreligga för bifall till förslaget att för

lagens tillämplighet i det enskilda fallet kräva anställande av Överlärare

eller kommunal folkskolinspektör. Tillsättandet av en dylik pedagogiskt

utbildad fackman kan naturligen i vissa kommuner anses påkallat, då svårigheter

möta att eljest finna kompetenta personer att omhänderliava den

administrativa ledningen av folkundervisningen, men att alltid, då överflyttning

kommer i fråga, fordra vidtagande av en dylik åtgärd synes ej

erforderligt. Skyddet mot att överflyttning kommer till stånd i kommuner,

som sakna möjlighet att genom sina organ tillfredsställande omhänderhava

vården av folkskoleväsendet, ligger naturligen i sista hand i

den prövning, som i varje fall ankommer på Kungl. Majit. Tydligt är

även, att ett överflyttande endast då mycket starka skäl föreligga bör medgivas

i de fall, där en sådan åtgärd skulle nödvändiggöra en ökning av

distriktets kostnader för skolväsendet.

Yad härefter angår spörsmålet rörande omfattningen av den ifrågasatta

överflyttningen må erinras, att Y. S. avser allenast ett överförande av

folk- och fortsättningsskoleväsendet. Enligt utkastet skulle däremot överflyttningen

avse jämväl frågor om folk- och skolbibliotek.

Körande utkastets ståndpunkt i denna del har skolöverstyrelsen anfört i

huvudsak följande:

Yttrande över

utkastet.

s. 182 Kontrollera mot PDF

S. S. 1.

Departements
chefen.

182 Kungl. Maj:ts proposition nr LOD.

Enligt gällande lagstiftning angående folkbiblioteksväsendet liksom enligt

det beslut om nyorganisation på detta område, som antagits vid 1929 års

riksdag, kunde folkbibliotek tillhöra antingen borgerlig eller kyrklig kommun.

Det faktiska förhållandet vore, att folkbiblioteken i städer och större samhällen

i det vida övervägande flertalet fall ägdes av den borgerliga kommunen,

varvid givetvis särskild biblioteksstyrelse utsåges. Folkbibliotek i

mindre kommuner ägdes omväxlande av den borgerliga eller den kyrkliga

kommunen, varvid i senare fallet ibland utsåges särskild biblioteksstyrelse

för folkbiblioteket, vilken styrelse ej hade någon befattning med skolbiblioteket,

ibland skolrådet tillika handlade även ärenden angående folkbiblioteket.

I utkastet hade ifrågasatts, att i de fall, då skolfrågorna överflyttats till

den borgerliga kommunen, ej blott dessa utan även ärenden angående folkbiblioteket

skulle sortera antingen, om ej annorlunda bestämdes, under

folkskolestyrelsen, eller, efter särskilt beslut av kommunen, under en för

folk- och skolbiblioteken gemensam biblioteksstyrelse. Enligt överstyrelsens

bestämda mening skulle dessa föreskrifter, som skulle leda till en så fullständig

omkastning av nuvarande förhållanden, medföra synnerligen allvarliga

olägenheter och rent av kunna leda till ett beskärande av i vissa fall

folkbibliotekens, i andra fall skolbibliotekens utvecklingsmöjligheter.

Överstyrelsen ansåge nu tiden vara inne att i ökad utsträckning införa

särskilda biblioteksstyrelser. Det läge under sådana förhållanden i sakens

natur, att överstyrelsen måste ställa sig bestämt avvisande mot en föreskrift,

som även i inånga kommuner, som redan nu ägde särskild biblioteksstyrelse,

skulle leda till att folkbiblioteksärendena normalt förlädes under skolmyndigheterna.

Att en dylik ordning till exempel i en stad med ett mera utvecklat

stadsbibliotek skulle vara fullständigt orimlig läge i öppen dag, men även i

ett stort antal landskommuner skulle den otvivelaktigt medföra allvarliga

risker för bibliotekens fortsatta utveckling.

Ej blott från folkbibliotekens utan även från skolbibliotekens synpunkt

skulle emellertid ett förverkligande av lagförslaget på denna punkt vara

olyckligt. De särskilda biblioteksstyrelserna borde nämligen enligt överstyrelsens

mening handlägga ärenden endast angående folkbiblioteken, ej som

i lagförslaget föreslagits angående skolbiblioteken, vilka som hittills borde

med hänsyn till sambandet mellan skolbibliotek och skolans verksamhet i

övrigt i fråga örn folkskolor sortera under skolråd respektive folkskolestyrelse,

i fråga örn skolor av andra typer under vederbörande skolstyrelse.

Det vore emellertid överhuvud onödigt att införa några som helst föreskrifter

angående folkbiblioteksärendenas handläggning, därest de överflyttades

till elen borgerliga kommunen, eftersom ärenden angående folkbibliotek även

enligt gällande bestämmelser kunde handläggas av borgerlig kommun lika

val som av kyrklig.

Överstyrelsen föresloge alltså borttagande av alla föreskrifter örn folkbibliotek

i föreliggande författningsförslag. Samtidigt kunde emellertid varje

föreskrift även örn skolbiblioteken utgå. då det syntes självklart att, örn intet

annat uttryckligen föreskrivits, frågor örn skolbibliotek skulle handläggas i

samma ordning som gällde för andra skolärenden. Överstyrelsen ville för

tydlighetens skull tillägga, att enligt överstyrelsens mening intet hinder förefunnes

för kyrklig kommun att fortfarande äga folkbibliotek även örn skoh

ärendena överflyttats till den borgerliga kommunen, liksom ock att enligt

vederbörligen fastställda föreskrifter åtnjuta statsunderstöd till dylikt.

De av skolöverstyrelsen nu anförda erinringarna förtjäna synnerligt beaktande.

Visserligen förefaller det som örn styrelsen i någon mån över
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

8. S. 1-4

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 183

skattat verkningarna av de i utkastet föreslagna bestämmelserna. Dessa

avse naturligen icke, att i kommun, där särskild biblioteksstyrelse tillsatts

för förvaltningen av kommunen tillhörigt folkbibliotek, denna förvaltning

skulle överföras till folkskoles tyr elsen. Utkastets regler kunna näppeligen

åberopas som grund för ett yrkande i denna riktning. I detsamma föreskrives

nämligen uttryckligen, att för vården örn biblioteksväsendet må av

den borgerliga kommunen utses särskild biblioteksstyrelse. Emellertid

kan det starkt ifrågasättas, huruvida sådant samband består mellan folkundervisningen

och biblioteksväsendet, att ett överflyttande av den förra

till den borgerliga kommunen bör innebära ett överförande jämväl av det

senare. Naturligen skulle det bidraga till vinnande av en viss reda och

framför allt till främjande av den enhetlighet i budgetbehandlingen, som

åsyftas med skolärendenas överflyttning, därest denna alltid skulle omfatta

även biblioteksfrågorna, men å andra sidan synes det önskligt, att

största möjliga frihet beredes för biblioteksväsendets ordnande. Folkbiblioteken

böra sålunda liksom hittills kunna omhänderhavas av den kyrkliga

eller den borgerliga kommunen oberoende av vem förvaltningen av skolväsendet

tillkommer. Särskild föreskrift örn möjlighet att överflytta folkbibliotek

torde icke krävas, då sådant bibliotek som nämnt redan kan

innehavas av den borgerliga kommunen. Detta förhållande har tydligt

utmärkts genom att i kap. 1 § 2 i förslaget till lag örn församlingsstyrelse

församlings befattning med folkbiblioteksväsendet begränsats till församlingen

tillhörigt sådant bibliotek. Med hänsyn till det anförda torde

några föreskrifter om folkbibliotek i detta sammanhang icke böra meddelas.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit lärer ej heller rörande skolbibliotek

erfordras särskilda bestämmelser. Sådant bibliotek är nämligen att hänföra

till de för skolväsendet avsedda anstalterna och frågor därom handläggas,

där ej annat föreskrives, i den ordning, som tillämpas för övriga

skolfrågor.

I enlighet med nu anförda synpunkter hava samtliga i utkastet intagna

bestämmelser örn folk- och skolbibliotek uteslutits i nu föreliggande förslag.

§ 2.

Paragrafen har sin motsvarighet i Y. S. § 1 andra stycket.

§ 3.

Denna paragraf är lika med V. S. § 2. Det förutsättes, att Kungl.

Maj :t skall meddela särskilda föreskrifter rörande folkskolestadgans tillämpning

å de landskommuner, varom här är fråga. För städerna hava sådana bestämmelser

meddelats i kungörelsen den 11 september 1909 (nr 127 s. 1).

§ 4.

Denna paragraf motsvarar Y. S. § 3 första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

S. S. 4

lö"* Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Det torde vara uppenbart, att då skolärendena på landsbygden överflyttas

till den borgerliga kommunen, ett särskilt organ bör inrättas, som

under kommunalfullmäktige har ansvaret för oell vården örn folkundervisningsväsendet

och utgör den verkställande myndigheten i dess angelägenheter.

För detta organ, som jämväl i landskommun bör benämnas folkskolestyrelse,

synes kunna gälla i huvudsak samma regler, som i V. S. föreskrivas

för folkskolestyrelse i stad.

tigsakkanniga" .. Beträffande folkskolestyrelsens ställning i förhållande till kommunalnämnden

såsom kommunens centrala förvaltnings- och beredningsorgan,

uttalade kyrko fullmäktig sakkunniga, att då enligt deras förslag folkskolestyrelsen

klart och otvetydigt skulle vara ett den borgerliga kommunens

organ, borde den, enligt de sakkunnigas mening, såsom andra sådana

organ sortera under det centrala förvaltningsorganet i allt som rörde den

ekonomiska förvaltningen.

¥t“r Skolöverstyrelsen har i denna fråga företrätt en annan uppfattning och

riksdags- ansett, att folkskolestyrelse i landskommun borde tillerkännas samma beskrireise.

fogenheter och samma självständiga ställning, som folkskolestyrelsen enligt

V. S. har i stad. Härom anförde överstyrelsen i sitt utlåtande över 1925

års riksdagsskrivelse:

Lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer tillerkände skolstyrelsen en

relativt självständig och fri ställning. Dess framställningar och förslag även

1J i, de gälla skolans ekonomi ginge direkt till stadsfullmäktige eller till

ett allmänt beredningsutskott, örn sådant inrättats. Då ett av huvudskälen

tor den föreslagna utsträckningen av berörda lag vore, att man därigenom

u v 6ji¥lnna enslighet °°h klarare överblick vid den kommunala budgetbehandlingen,

kunde det synas önskvärt, att kommunalnämnden övertoge

beredningen även av frågor, som rörde folkskoleväsendets ekonomi. I annat

fall kvarstode den dualism, som nu rådde i behandlingen av kommunens

budget i fråga örn den förberedande handläggningen, ehuru det bleve samma

fyndighet, som till sist beslutade örn utgifterna både för skolväsendet och

den borgerliga kommunen. Men för att redan vid ärendenas förberedelse

vinna berörda enhetlighet skulle man nödgas beröva folkskolans särskilda

kommunala styrelse den självständiga ställning, som den intagit alltsedan

av nu gällande kommunallagar och enligt överstyrelsens mening

alltfort borde intaga. Man borde därvid ej lämna ur sikte, att folkskolesty

reisen utgjorde en för både kommunalfullmäktige och kyrkostämma gemensam

representation för särskilt ändamål, nämligen vården örn kommunens folklek

fortsättningsskoleväsende, och borde icke underordnas kommunalnämnden,

som tillsatts av kommunalfullmäktige och representerade allenast den

borgerliga kommunen, under det att folkskolestyrelsen skulle, örn hänsyn

foges till pastors självskrivna medlemskap, komma att till sitt flertal företräda.

den kyrkliga kommunen. I sitt utlåtande över kyrkofullmäktigsakkunnigas

betänkande hade överstyrelsen också framhållit, hur nära och

oupplösligt pedagogiska frågor i många fall vore förenade med ekonomiska

Därom hade överstyrelsen yttrat: »På grund av såväl skolväsendets stora

allmänt samhälleliga uppgift och betydelse som de betydande anslag av

både statliga och kommunala medel, som för detsamma erfordras, är det

givetvis av största vikt, att dess angelägenheter i både ekonomiskt och pedagogiskt

hänseende handhavas med intresse och sakkunskap. Men att

s. 185 Kontrollera mot PDF

8. S. 4-5.

Kungl. Majlis proposition nr 100. 185

skilja de ekonomiska och de pedagogiska frågorna från varandra är icke

möjligt. Ett pedagogiskt spörsmål Ilar ofta i ett eller annat avseende ekonomisk

innebörd. Det är uppenbart, att skolstyrelsen, vilken har att övervaka

och leda skolans verksamhet, också måste besitta den största förtrogenhet

med skolväsendets tillstånd och behov i olika hänseenden samt känna

det största ansvaret för att dessa behov bliva på lämpligt sätt tillgodosedda.

Detta gäller ej minst ur ekonomisk synpunkt.» Med vad sålunda anförts

hade överstyrelsen velat framhålla vikten och värdet av att även i fråga örn

landsförsamlingar folkskolestyrelsen tillerkändes samma självständiga ställning,

som i Y. S. givits den i de städer, där denna lag tillämpats.

I V. S. givas icke några bestämmelser rörande förhållandet mellan folkskolestyrelsen

och drätselkammaren. Då emellertid i berörda lag stadgas,

att folkskolestyrelsen har att med avseende å folk- och fortsättningsskoleväsendet

utöva den ekonomiska förvaltningen, att till stadsfullmäktige göra

de framställningar och förslag, vilka omständigheterna kunna påkalla, samt

att direkt till fullmäktige avgiva förslag till stat för skolväsendet, synes

lagen avse att tillerkänna folkskolestyrelsen en fullt självständig ställning

direkt under stadsfullmäktige. Den hittills i städerna tillämpade ordningen

har mig veterligen icke medfört några egentliga olägenheter, och

krav på omarbetning i denna punkt av Y. S. hava icke framkommit. Med

hänsyn härtill anser jag lämpligt, att då lagen utsträckes till landsbygden,

folkskolestyrelsen i landskommun erhåller samma ställning till det centrala

förvaltningsorganet, som nu tillkommer sådan styrelse i stad. Märkas

bör, att då kyrkofullmäktigsakkunniga förordade, att folkskolestyrelsen

skulle underordnas kommunalnämnden eller drätselkammaren, de sakkunniga

utgingo från att folkskolestyrelsens valda ledamöter skulle utses av

kommunen och styrelsen sålunda vara ett rent borgerligt organ. Enligt

V. S. liksom enligt förevarande förslag skola däremot nämnda ledamöter

väljas till hälften av kommunen och till hälften av en eller flera församlingar.

Folkskolestyrelsen företräder sålunda i viss mån jämväl den kyrkliga

kommunen, och dess inordnande under ett borgerligt organ synes

därför mindre lämpligt. Därest skäl anses föreligga att tillerkänna folkskolestyrelsen

i landskommun en annan ställning än nu föreslagits, kunna

samma skäl åberopas för åstadkommande av en ändring av förhållandet i

städerna. Till denna fråga kan jag emellertid icke i detta sammanhang

taga ställning. Överhuvud taget synes det lämpligast att icke nu vidtaga

andra större sakliga ändringar i V. S. än de som direkt betingas av lagens

utsträckning till landsbygden.

§ 5-

Paragrafen motsvarar V. S. § 3 andra stycket.

Tydligen bör folkskolestyrelse i landskommun erhålla i huvudsak samma

befogenhet, som nu tillkommer sådan styrelse i stad. Häri ingår bland

annat att tillsätta lärare, och denna uppgift synes jämväl på landet böra

anförtros åt folkskolestyrelsen.

Departements
chefen.

s. 186 Kontrollera mot PDF

s. S. 5.

Kyrkofullmäk
tigsakkunniga.

Yttranden över

kyrkofullmäktigsakkunnigas

förslag.

186 Kungl. Majus proposition nr 100

Särskild uppmärksamhet tilldrager sig i detta sammanhang frågan örn

tillsättande av lärarbefattning, med vilken är förenad organist- eller klockarsyssla

eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning. I fråga örn

sådan tjänst uppkomma nämligen vid skolärendenas överflyttande till den

borgerliga kommunen betydande svårigheter. Dessa svårigheter hava även

kommit till synes i de städer, där överflyttning ägt rum och dylik förening

av tjänster förekommer.

De viktigaste bestämmelserna rörande tjänster, varom nu är fråga, givas

i folkskolestadgan § 27 ävensom i lagen den 6 april 1894 angående ändring

i gällande stadganden örn tillsättning av organist- och klockarbefattningar

samt stadgan den 4 maj samma år, huru förfaras skall vid tillsättning

av folkskollärar^''änst jämte därmed förenade organist- och klockarbefattningar.

Enligt dessa bestämmelser skall beslut örn förening av

folkskollärarbefattning med organist- eller klockarsyssla eller med båda

dessa sysslor fattas av församlingen, som härom har att göra anmälan

hos domkapitlet. På domkapitlet ankommer att pröva och avgöra, örn

tjänsteföreningen må äga rum. Sedan i vederbörlig ordning bestämts, att

folkskollärarbefattning skall vara förenad med organist- eller klockarsyssla

eller med båda dessa sysslor, och samtliga befattningarna äro lediga, skola

kyrkorådet och skolrådet såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd vidtaga

erforderliga åtgärder för den förenade tjänstens tillsättande. Kyrko- och

skolrådet utfärdar alltså kungörelse örn ledigheten, och tjänsten sökes hos

kyrko- och skolrådet, varefter detta äger föranstalta örn undervisningsprov

och har att uppgöra förslag till tjänstens besättande. Val mellan

de å förslaget uppförda förrättas därefter å kyrkostämma. I huvudsak

samma bestämmelser gälla beträffande kyrkosångarbefattning, som skall

vara förenad med lärartjänst.

I V. S. givas icke några föreskrifter om förfarandet vid tillsättande av

förenad tjänst, då överflyttning av skolärendena till den borgerliga kommunen

ägt rum.

Enligt kyrko fullmäktig sakkunnigas förslag skulle vid tillsättande av lärarbefattning,

som är förenad med kyrklig bisyssla, folkskolestyrelsen utse

innehavare av lärarbefattningen. Beslutet skulle därefter anmälas hos

kyrkostämman eller kyrkofullmäktige, som hade att besluta, huruvida den

av folkskolestyrelsen utsedde jämväl skulle väljas till den eller de kyrkliga

sysslorna. Bleve den utsedde ej vid valet godkänd av kyrkostämman

eller kyrkofullmäktige, skulle tjänsteföreningen upphöra och platserna

besättas var för sig. Lärartillsättningen skulle dock stå fast, där ej den

valde avsade sig befattningen.

I de yttranden, som avgåvos över kyrkofullmäktigsakkunnigas betänkande,

framfördes från olika håll erinringar mot förslaget i denna del. Bland

andra uttalade skolöverstyrelsen, att den av de sakkunniga föreslagna ordningen

icke innebure någon lycklig lösning av omförmälda spörsmål.

s. 187 Kontrollera mot PDF

S- S. 5.

Kungl. Majus proposition nr 100. 187

Vid avgivande av yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse behandlade

skolöverstyrelsen även frågan om tillsättande av lärarbefattningar, som äro

förenade med kyrkliga bisysslor. Beträffande ordningen för fattande av

beslut örn tjänsteförening, varom bär är fråga, förordade överstyrelsen

meddelande av bestämmelse, att domkapitlet, innan kyrkostämmas beslut

örn tjänstetillsättning företoges till prövning, skulle inhämta stads- eller

kommunalfullmäktiges yttrande däröver. I fråga örn förfaringssättet vid

tillsättande av förenad tjänst föreslog överstyrelsen i första hand, att sådan

tjänst skulle tillsättas av folkskolestyrelsen, sedan kyrkostämman fastställt

löneförmånerna för de kyrkliga sysslorna och beslut örn förening i vederbörlig

ordning fattats. Såsom ett andra alternativ förordade överstyrelsen,

att kyrkostämman fortfarande skulle äga utse innehavare av den förenade

tjänsten.

Utkastet innehöll såsom undantag från regeln örn folkskolestyrelses befogenhet

att tillsätta lärare, att i fråga örn tillsättande av lärartjänst, vilken

är förenad med organist- eller klockartjänst eller endera av dessa

sysslor, gäller vad särskilt är stadgat.

I sitt över utkastet avgivna yttrande har domkapitlet i Visby uttalat,

att förenade lärår- och kyrkotjänarbefattningar borde tillsättas av en valnämnd,

bestående av folkskolestyrelsens ledamöter och ett till lika stort

ledamotsantal för sådant ändamål förstärkt kyrkoråd.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att i verkligheten syntes vad nu vore

stadgat i fråga örn tillsättande av dylika tjänster icke kunna tillämpas

inom skoldistrikt, där skolväsendet är förlagt under borgerlig myndighet.

Frågan örn tillsättande av lärartjänster, med vilka kyrkliga bisysslor

äro förenade, bär även i annat sammanhang underställts Kungl. Maj:ts

prövning. I en den 9 juni 1923 inkommen skrift hemställde nämligen

Sveriges folkskollärarförbund, att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana åtgärder,

att gällande bestämmelser rörande folkskollärartjänsts förening med

kyrkliga bisysslor måtte snarast upphöra att gälla, och att frågan, huruvida

folkskollärare må tillika med sin lärartjänst innehava kyrkomusikertjänst,

måtte avgöras genom frivillig överenskommelse mellan församlingen

och läraren samt att tillstånd i varje särskilt fall därtill skulle lämnas av

skolöverstyrelsen, men att ifrågavarande befattningar icke under några förhållanden

hnge förenas på sätt som nu skedde. Samma fråga berördes

av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar förening, som i framställning

till Kungl. Majit den 14 februari 1925 hemställde, att ett av

Kungl. Majit för 1921 års riksdag framlagt förslag till lag örn kantorer,

vilket förslag icke vunnit riksdagens bifall, snarast möjligt måtte ånyo

föreläggas riksdagen. Enligt detta förslag skulle i stället för de nuvarande

klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna inrättas kantorsbefattningar.

Särskilda regler gåvos om kantorsbefattning, som skulle

vara förenad med folkskollärartjänst. Över förstnämnda skrivelse avgåvos

utlåtanden av samtliga domkapitel, vilka lämnat församlingarna tillfälle att

Yttrande över

1925 års riksdagsskrivelse.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Sveriges folkskollärarförbund

m. fl.

s. 188 Kontrollera mot PDF

8. S. 5-6.

Departements
chefen.

Utkastet.

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

yttra sig i ärendet, varefter skolöverstyrelsen, efter hörande av folkskolinspektörerna,

den 15 maj 1925 inkom med yttrande över båda framställningarna.

Härvid framhöll överstyrelsen, att en genomgripande och snar

ändring i gällande bestämmelser angående folkskollärar^''änsts förening

med kyrkomusikertjänst vore av nöden, samt hemställde, dels att Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för åstadkommande av nya

bestämmelser i ämnet, dels ock att därvid förenämnda lagförslag måtte

läggas till grund. — Yttrande i ärendet avgavs därefter av kammarkollegium.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågan örn tillsättande i

kommun, vilken själv övertagit sitt skolväsen, av lärarbefattning, som är

förenad med kyrkliga bisysslor, utgör en del av det mera omfattande

spörsmålet örn en fullständig revision av gällande bestämmelser rörande

dylik tjänsteförening. Nämnda mera omfattande spörsmål, vilket på grund

av förut berörda framställningar är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,

ligger naturligen utom ramen för nu förevarande lagstiftningsarbete, vilket

avser endast att möjliggöra skolärendenas överflyttande till den borgerliga

kommunen jämväl på landsbygden. Med hänsyn härtill torde det icke

vara lämpligt att nu meddela bestämmelser rörande omförmälda mera begränsade

fråga. För ett uppskov med frågans lösning talar även den omständigheten,

att de grundläggande föreskrifterna i ämnet icke torde kunna

ändras utan kyrkomötets medverkan.

Ehuru det sålunda icke är lämpligt att nu giva föreskrifter örn tillsättning

av förenade tjänster, torde denna omständighet icke böra hindra att

även i skoldistrikt, där dylik tjänsteförening förekommer, handhavandet

av skolväsendet överflyttas till den borgerliga kommunens organ. Sedan

dylik överflyttning ägt rum, bör inom distriktet — i avbidan på de nya

bestämmelser, som kunna komma att utfärdas — hittillsvarande ordning

tillämpas. Härför kräves, att även efter överflyttningen inom distriktet

finnes skolråd, och såsom i annat sammanhang framhållits lämnar förslaget

till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. möjlighet

härtill. Med hänsyn till vad sålunda anförts har i denna paragraf i

anslutning till stadgandet i utkastet intagits allenast en erinran, att i

fråga örn tillsättande av lärarbefattning, med vilken är förenad organisteller

klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, skall

gälla vad särskilt är stadgat.

§ 6.

Denna paragraf motsvarar Y. S. § 3 tredje och fjärde styckena.

Enligt Y. S. åligger det folkskolestyrelsen att före den 15 oktober

varje år till stadsfullmäktige avgiva förslag till nästföljande års utgiftsoch

inkomststat rörande folk- och fortsättningsskoleväsendet.

I utkastet, enligt vilket statförslag på landet skulle avgivas till kommunalfullmäktige,

hade tiden för avgivandet av nämnda förslag flyttats tillbaka

till den 1 september.

s. 189 Kontrollera mot PDF

8. S. 6-7.

Kungl. Majit$ proposition nr 100. 189

Skolöverstyrelsen och domkapitlet i Västerås hava funnit önskligt, att Yttranden över

tiden för avgivande av förslagen framflyttades till den 15 september. utkastet.

Domkapitlet har som motivering härför anfört, att så tidigt som den 1

september ofta en hel del lärare hade ferier och kunde vara svåra att

anträffa, samt att deras upplysningar och förklaringar vid budgetförslagets

fastställande ej sällan vore önskvärda.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har funnit bestämmelserna,

att folk- och fortsättningsskolestyrelserna skulle till kommunalfullmäktige

avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat, innehålla en för

landsbygden omotiverad nyhet och har därom anfört bland annat:

Ett dylikt förfaringssätt, att direkt till kommunalfullmäktige avgiva speciella

statförslag, saknade motsvarighet i landskommun. Enligt L. skulle

de särskilda styrelser, vilka kommun för vissa bestämda förvaltningsbestyr

tillsatt, till kommunalnämnden ingiva sina specialförslag till stater, vilka

nämnden i sin tur skulle medtaga i sitt förslag till utgifts- och inkomststat

för kommunen.

Såsom av mitt under § 4 gjorda uttalande framgår har jag på anförda Dep”‘®™ents"

skäl ansett mig böra förorda, att folkskolestyrelsen i landskommun erhåller

samma självständiga ställning som enligt Y. S. tillkommer sådan

styrelse i stad. Härav följer, att jag icke kan biträda förslaget, att folkskolestyrelsen

skall till kommunalnämnden avgiva sina statförslag. Dessa

böra avgivas direkt till kommunalfullmäktige. Erinras må, att enligt såväl

L. som E. L. ärende, vilket beretts annorledes än genom kommunalnämnd,

icke må avgöras av kommunalfullmäktige, innan tillfälle lämnats

nämnden att avgiva yttrande däröver.

Beträffande den tid, före vilken statförslagen skola vara till fullmäktige

avgivna, biträder jag vad domkapitlet och skolöverstyrelsen därutinnan

föreslagit och vill alltså förorda, att ifrågavarande tidpunkt bestämmes till

den 15 september.

§ 7-

Förevarande paragraf motsvarar i huvudsak Y. S. § 4 första och tredje

styckena samt femte stycket första och andra punkterna.

Enligt kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag skulle i varje skoldistrikt finnas

en folkskolestyrelse bestående av minst sex av kommunen valda leda- sakkunniga,

möter samt kyrkoherden eller i vissa fall annan präst såsom självskriven

ledamot. Något maximiantal valda ledamöter var i förslaget icke fastställt.

I fråga om antalet ledamöter i folkskolestyrelsen erinrade de sakkunniga,

att i det nuvarande skolrådet minsta antalet ledamöter, den självskrivne

kyrkoherden inberäknad, är fem samt att i folkskolestyrelse i stad

minimiantalet, inklusive kyrkoherden, är nio. Enligt de sakkunnigas mening

vore i många landskommuner ett så högt minimiantal som nio ej

erforderligt. Å andra sidan syntes ett minimiantal av fem vara väl litet,

då folkskolestyrelsen erhölle den viktiga befogenheten att tillsätta lärare.

s. 190 Kontrollera mot PDF

8. S. 7.

Yttranden över

1925 års

riksdagsskrivelse.

190 Kungl. Majas proposition nr 100.

De sakkunniga hade med hänsyn härtill ansett, att minsta antalet valda

ledamöter även i de mindre kommunerna borde bliva sex.

Börande kyrkoherdens självskrivna ledamotskap av folkskolestyrelsen

anförde de sakkunniga:

Frågan örn kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i folkskolestyrelsen

hade från olika håll inom sakkunnigkommissionen varit föremål för mycken

tvekan. Ur praktiska synpunkter hade dock de sakkunniga enat sig om

att föreslå, att kyrkoherden skulle vara ledamot av sagda styrelse. En sådan

anordning behövde icke anses strida mot den kommunala självstyrelsen.

Bestämmelsen i fråga avsåge endast att skapa en garanti för att vid arbetet

inom folkskolestyrelsen alltid skulle finnas tillgänglig den fond av erfarenhet

i uppfostrings- och undervisningsfrågor, som kyrkoherden måste förutsättas

innehava. Bland annat syntes det på religionsundervisningens område, där

efter den nyligen skedda omläggningen av folkskolans läroplan mer än förr

mycket berodde på personligt omdöme och insikt i ämnet, vara av vikt att

prästens erfarenhet och sakkunskap vore att tillgå vid undervisningens

anordning. Jämväl i fråga örn upprättandet av den vidlyftiga statistik, som

ålåge skolmyndigheterna, vore det av värde för skolstyrelsen, särskilt på

landsbygden, att hava till sitt förfogande den praktiska förfarenhet prästen

i rikt mått besutte från liknande uppgifter inom sitt verksamhetsområde.

De sakkunniga hade så mycket mer ansett sig kunna intaga denna ståndpunkt

i fråga örn prästens självskrivenhet, som vid folkskoleärendenas överflyttning

till stadsfullmäktige i vissa städer enligt Y. S. stadgats, att prästen

skulle vara självskriven ledamot i folkskolestyrelsen.

I sitt yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse framhöll länsstyrelsen i

Norrbottens län, att antalet valda ledamöter i folkskolestyrelsen i landskommun

utan olägenhet torde kunna begränsas till minst sex och högst

tio. För en sådan inskränkning talade enligt länsstyrelsens mening bland

annat önskvärdheten av att hålla förvaltningskostnaderna inom möjligast

snäva gränser.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anförde i förevarande

avseende:

I fråga örn skolstyrelsens sammansättning enligt V. S. gällde, att kyrkoherden

i församlingen skulle vara ledamot av skolstyrelsen — då staden

bestode av flera församlingar, utsåge domkapitlet därtill en av kyrkoherdarna

— och skulle styrelsen i övrigt bestå av minst åtta och högst tjugu

ledamöter, utsedda till hälften av stadsfullmäktige och till hälften av kyrkostämman.

Denna för den kommunala förvaltningen eljest fullständigt främmande

form, att en beslutande representation valde förvaltningsorgan för

ändamål, till vilket annan kommunal representation anvisade medel, syntes

styrelsen knappast behöva uppehållas vid en eventuell överflyttning av

landsbygdens folkskoleväsende till den borgerliga kommunen. Kyrkans egentliga

intresse kunde väntas bäst bliva tillgodosett genom den prästman, som

under alla omständigheter borde vara tillförsäkrat ledamotskap i skolstyrelsen.

Men detta borde kunna ske under samma former som i fråga örn barnavårdsnämndernas

prästerliga ledamot. Skolstyrelsens valda ledamöter borde

alltså helt utses av kommunalfullmäktige. Yal av fortsättningsskolestyrelse,

där särskild sådan tillsättes, skedde även i stad, där den borgerliga kommunen

fått övertaga folk- och fortsättningsskoleväsendet, under former, som

vöre ovanliga för den kommunala självstyrelsen och som icke kunde god
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

s. s. 7.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100. 191

tagas annat än som provisoriska övergångsformer, i det att stadsfullmäktige

utsåge det antal ledamöter, som vore närmast under hälften, och folkskolestyrelsen

övriga ledamöter. Det kunde icke med något sakligt underlag

göras gällande, att fullmäktige, av kommunerna valda för utövande av beslutanderätten

i övriga kommunala angelägenheter, icke skulle hava förmåga

att lika bra som sina väljare, eller som de personer fullmäktige själva utsett,

förrätta val av fortsättningsskolestyrelse.

I sitt med anledning av riksdagsskrivelsen avgivna utlåtande anslöt

sig skolöverstyrelsen till förslaget, att församlingens kyrkoherde skulle

vara självskriven ledamot av folkskolestyrelsen. I fråga örn skolstyrelsens

sammansättning i övrigt fann överstyrelsen lämpligast, att även i fråga

örn landsförsamlingar hälften av ledamöterna utsåges av kommunalfullmäktige

och andra hälften av kyrkostämman. Överstyrelsen anförde härom

följande:

Visserligen skulle överflyttningen av folkskoleväsendet till kommunalfullmäktige

kunna anses medföra såsom konsekvens, att fullmäktige också skulle

utse ledamöterna i folkskolestyrelsen, men å andra sidan kunde beaktansvärda

skäl anföras för att kyrkostämman fortfarande borde tillerkännas medbestämmanderätt

vid skolstyrelsens sammansättning, ehuru praktiska skäl

gjorde det lämpligt att icke bibehålla den vid dess beslutanderätt med avseende

på skolärenden i övrigt. Genom en sådan anordning ökades i någon

mån möjligheten för föräldraintresset att göra sig gällande vid val av ledamöter

i skolstyrelsen och därvid i vissa avseenden motväga kommunalfullmäktiges

måhända av övervägande ekonomiska skäl bestämda hållning.

Enligt utkastet skulle kyrkoherden vara självskriven ledamot i folkskole- utkastet,

styrelsen. Antalet övriga ledamöter i styrelsen skulle i landskommun vara

minst fyra och högst tio, varigenom överensstämmelse skulle vinnas med

reglerna örn antalet ledamöter i skolrådet. Beträffande folkskolestvrelse

i stad upptogos de enligt Y. S. gällande reglerna.

I sitt häröver avgivna utlåtande har domkapitlet i Växjö framhållit, att Yttranden Syer

• utkästct

folkskolestyrelsens antal syntes vara för lågt beträffande stora församlingar,

om valet av ledamöter skulle ske proportionellt. I så fall borde antalet

vara så stort, att alla partier kunde, om förutsättningar i styrkeförhållandena

i övrigt funnes, bliva representerade i korporationen.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att maximiantalet ledamöter i folkskolestyrelse

i landskommun måtte bestämmas till vad som föreslagits angående

folkskolestyrelse i stadskommun, eller tjugu, den självskrivne ledamoten

däri icke inräknad, samt har vidare anfört:

Yad förslaget om minimiantalet ledamöter i folkskolestyrelse inom landskommun

beträffade, syntes dess förverkligande kunna leda till att folkskolestyrelsen

i vissa fall vid sina beslut bleve alltför fåtalig i förhållande

till de uppgifter, som tillkomme styrelsen. Detta gällde givetvis framför

allt i större kommuner med deras i allmänhet omfattande och mångskiftande

skolväsen. Särskilt finge framhållas, att folkskolestyrelsen skulle utföra det

betydelsefulla uppdraget att förrätta val av ordinarie lärare. Om styrelsen

bestode av blott fem ledamöter och örn av dessa endast tre vore närvarande,

skulle alltså ett för skolväsendet så viktigt avgörande kunna träffas

av en majoritet på blott två personer. Överstyrelsen funne sig med hänsyn

s. 192 Kontrollera mot PDF

S. S. 7.

192 Kungl. Majus proposition nr 100.

till vad nu anförts böra hemställa om sådan ändring i den förevarande

paragrafen, att antalet ledamöter i folkskolestyrelse i såväl lands- som

stadskommun bestämdes till minst åtta, den självskrivne ledamoten däri

icke inräknad.

Departements- Såsom redan framhållits torde beträffande folkskolestyrelse i landschefen.

kommun böra gälla i huvudsak samma regler, som nu tillämpas för sådan

styrelse i stad. I enlighet med denna uppfattning bör jämväl på landet

kyrkoherden vara självskriven ledamot i styrelsen, samt dess valda ledamöter

utses till hälften vardera av den kyrkliga och den borgerliga kommunens

beslutande organ. Att kyrkoherden blir självskriven ledamot är enligt

min mening av stor vikt, då jag i det följande ämnar föreslå, att ordförandeposten

i styrelsen skall, liksom fallet är i städerna, tillsättas genom

val inom styrelsen. De skäl, som anförts för att samtliga folkskolestyrelsens

valda ledamöter skola tillsättas av kommunalfullmäktige, kunna naturligen

åberopas för införande av en liknande ordning även i stad, och på denna

punkt anser jag mig icke nu böra föreslå någon ändring. Förbises kan

emellertid icke, att ett av de skäl, som framförts till stöd för att den

kyrkliga församlingen bör hava visst inflytande vid folkskolestyrelsens till

sättande, nämligen att föräldrainflytandet bör hava tillfälle att göra sig

gällande, kan komma att förlora i styrka, därest införandet av kyrkofullmäktige

blir vanligt i församlingarna.

Vidkommande antalet valda ledamöter i folkskolestyrelsen finner jag

önskvärt, att i större landskommuner liksom över huvud taget i sådana

skoldistrikt på landsbygden, inom vilka skolväsendet måste ordnas efter de

olika orternas skiftande förhållanden, ett jämförelsevis stort antal personer

kunna inväljas i styrelsen. Beaktas bör även, att då — såsom jag i det följande

kommer att förorda — folkskolestyrelsens ledamöter skola kunna tillsättas

med användande av proportionell valmetod, antalet bör kunna sättas så högt,

att de olika meningsriktningarna inom de väljande organen kunna erhålla en

skälig representation. Med hänsyn till det anförda torde skäl ej föreligga att

vid bestämmandet av maximiantalet ledamöter göra någon åtskillnad mellan

städernas och landskommunernas folkskolestyrelser. Vad åter angår minimiantalet

valda ledamöter har jag för landskommunernas del ansett mig

kunna stanna vid siffran fyra. I små kommuner med enkla skölförhållanden

torde detta antal vara tillräckligt. Med denna begränsning av antalet

ledamöter vinnes, att förvaltningskostnaderna för ifrågavarande ändamål

hållas nere. Jag får alltså för min del förorda, att antalet valda ledamöter

i folkskolestyrelsen i landskommun bestämmes till lägst fyra och

högst tjugu.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse på landet anser jag, att ledamotsantalet

liksom i V. S. ej bör fixeras utan att det kan helt överlämnas åt

kommunen att bestämma lämpligt antal, detta med hänsyn till vikten av

att olika yrkens intressen bliva företrädda i styrelsen. Ej heller här finner

jag skäl att ifråga örn de väljande korporationerna frångå bestämmelserna

s. 193 Kontrollera mot PDF

S. S. 7-9.

Kungl. Majis proposition nr 100. 193

i Y. S. Kommunalfullmäktige böra sålunda välja det antal, som är närmast

under hälften, och folkskolestyrelsen övriga ledamöter.

§ 8.

Denna paragraf motsvarar de i Y. S. § 4 första stycket givna bestämmelserna

örn behörighet att vara ledamot i folkskolestyrelse, regeln i femte

stycket sista punkten samt § 5.

§ 9.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak V. S. § 4 andra stycket.

Enligt gällande bestämmelser sker val av ledamöter och suppleanter i

folkskolestyrelsen med tillämpning av majoritetsvalsprincipen.

Kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag i hithörande del innebar, att val av

ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen skulle under viss förutsättning

kunna ske proportionellt.

Jämväl inom riksdagen har frågan örn sättet för val av folkskolestyrelse

varit under omprövning. I en av mig vid 1923 års riksdag inom andra

kammaren vackt motion, nr 51, hemställde jag, att i Y. S. måtte göras

sådant tillägg, att val till folkskolestyrelse finge ske proportionellt. Yrkande

av samma innebörd framställdes i en av herr Österström likaledes inom

andra kammaren väckt motion, nr 87. Uti sitt med anledning av motionerna

avgivna utlåtande, nr 6, erinrade konstitutionsutskottet-, att frågan om

sättet för val av folkskolestyrelse varit föremål för behandling av nämnda

sakkunniga, varför denna fråga kunde väntas under den närmaste tiden i

ett större sammanhang komma under riksdagens prövning. Utskottet

hemställde därför, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan återupptogs vid 1925 års riksdag genom motioner i första kammaren

av herr Eli Svänsson, nr 5, och herr Luterkort, nr 140 och 141,

samt i andra kammaren av herr Västberg, nr 198 och 199, i vilka motioner

påkallades åtgärder för möjliggörande av proportionellt val vid tillsättande

av ledamöter i folkskolestyrelse.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 3, framhöll konstitutionsutskottet,

att enligt kyrkofullmäktigsakkunnigas förslag omförmälda val finge

ske proportionellt, samt anförde vidare bland annat:

Enligt utskottets mening vore syftet i motionerna värt beaktande; följdriktighetens

och den praktiska lämplighetens krav syntes nämligen tala för

att principen örn proportionellt valsätt utsträcktes även till val av ledamöter

i folkskolestyrelse. Förslagen örn vidtagande av omedelbara lagändringar

kunde utskottet emellertid icke biträda. Yid införande av proportionellt valsätt

vid val av folkskolestyrelse vore det nämligen nödvändigt att företaga

en mera genomgripande omredigering av dithörande bestämmelser än den i

motionerna föreslagna och syntes för detta ändamål en mera ingående undersökning

vara av behovet påkallad. Icke heller ansåge sig utskottet, då en

utredning i frågan redan förelåge, böra föreslå en skrivelse i ämnet till

Kungl. Majit. Utskottet ville emellertid betona önskvärdheten av att be
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 hä/t. (Nr 100.) 870 as 13

Kiksdagen

1923.

Kiksdagen

1925.

s. 194 Kontrollera mot PDF

S. s. 9-10.

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

rörda spörsmål inom kort i utrett skick komme att föreläggas riksdagen,

vilket syntes kunna ske även utan samband med andra i omförmälda sakkunnigbetänkande

berörda frågor.

Utskottet hemställde sålunda, att motionerna icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd. Vid utlåtandet var fogad en reservation av herr

Strömberg m. fl., vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen

mätte i skrivelse till Kungl. Majit begära framläggande av förslag i ändamål

att val till folkskolestyrelse måtte förrättas enligt proportionellt valsätt.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen,

utkastet. Enligt utkastet skulle val av folkskolestyrelse ske med tillämpning av

samma princip som enligt Y. S. § 4.

Yttrande Syer I sitt över utkastet avgivna utlåtande har länsstyrelsen i Norrbottens län

utkastet. anmärkt, att vid val av ledamöter till folkskolestyrelse den proportionella

valmetoden borde komma till användning.

Departements- Enligt min mening bör val av ledamöter och suppleanter i folkskoleehefen.

styrelse kunna ske proportionellt. De skäl, som anförts för införande

av proportionella val vid tillsättande av ledamöter och suppleanter i

kyrkoråd och skolråd, kunna åberopas jämväl för användandet av samma

valmetod, då fråga är örn folkskolestyrelsen. Som följd av den sålunda

av mig förordade ändringen av utkastet § 9 torde paragrafen böra kompletteras

med föreskrifter om inkallande till ledamot av suppleant i händelse

ledamot, som utsetts vid proportionellt val, avgår under den för

honom bestämda tjänstgöringstiden.

§ io.

Denna paragraf är lika med Y. S. § 6 första stycket första punkten.

Frågan örn ordförandeskapet i folkskolestyrelsen i landskommun har

varit föremål för delade meningar.

Kyrkefall- Kyrko fullmäktige akkim1) i ig a föreslogo i sitt betänkande, att folkskolemäktigsak-

styrelsen skulle inom sig för varje kalenderår utse en ordförande och en

kunmga. ordförande. I sin motivering anförde de sakkunniga bland annat:

Enligt K. vore kyrkoherden eller den hans ämbete förestår ordförande

i skolrådet. Från den sålunda uttalade principen örn prästens självskrivenhet

såsom skolrådsordförande hade dock det undantag sedermera

gjorts, att i de städer, där Y. S. tillämpades, den enligt nämnda lag valda

folkskolestyrelsen själv inom sig för varje kalenderår utsåge ordförande

och vice ordförande. De sakkunniga hade ansett, att efter skolärendenas

allmänna överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen

samma rätt, som tillkomme folkskolestyrelse i stad, borde tillkomma den

folkskolestyrelse, som enligt de sakkunnigas förslag borde av kommunerna

så i stad som på landet väljas. Den sakkunskap och erfarenhet, som

på undervisningens och barnuppfostrans område borde kunna förutsättas

hos prästen, bleve folkskolestyrelsen tillförsäkrad genom stadgande därom,

att kyrkoherden eller den hans ämbete förestår skulle vara självskriven

ledamot av folkskolestyrelsen. Men något avgörande skäl, varför prästen

tillika skulle vara självskriven till ordförandeskapet inom styrelsen, hade de

sakkunniga icke kunnat finna. Tvärtom torde förhållandena stundom vara

s. 195 Kontrollera mot PDF

,S\ Ä. 10.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 195

sådana, att prästen, t. ex. till följd av hög ålder'' eller eljest bristande förutsättningar,

alls icke passade till ordförande; och i sådant fall kunde det

endast vara till gagn för vården om skolan, att styrelsen skulle kunna utse

någon annan av sina ledamöter att föra ordet. Vöre prästen skickad för

uppgiften, komme det väl på landsbygden att bliva vanligt, att prästen utsåges

till ordförande.

En av de sakkunniga, herr Jönsson i Boa, var av skiljaktig mening

och ansåg starka skäl tala för att kyrkoherden i skolstyrelsen — liksom

i kyrkorådet — på landet skulle vara självskriven ordförande. Till stöd

härför anförde reservanten:

Ärendenas omfattning och beskaffenhet gjorde det nödvändigt, att på

ordförandeplatsen funnes en person, som ägde kunskap och kännedom örn

undervisningsfrågorna samt vore van att handla under ämbetsmannaansvar.

Att utan tvivel kyrkoherden på landsbygden i allmänhet alltjämt besutte

det livligaste intresset och den största erfarenheten i dessa frågor, torde icke

kunna bestridas. De ständiga ombyten av ordförande, vilka säkerligen bleve

en följd, därest ordföranden skulle väljas, kunde icke vara till fördel för skolväsendet.

Flertalet av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas

förslag, tillstyrkte, att ordföranden i folkskolestyrelseu skulle tillsättas

genom val. På vissa håll uttalades emellertid, att kyrkoherden borde

vara självskriven ordförande.

Vid avgivande av yttrande över 1925 års riksdagsskrivelse anförde

skolöverstyrelsen, såvitt angår denna fråga, i huvudsak följande:

Åtskilliga folkskoleinspektörer hade uttalat betänkligheter mot att folkskolestyrelsen

jämväl på landet skulle välja ordförande och vice ordförande.

Som skäl därför hade anförts, att i en stor del av landsförsamlingarna

svårighet mötte att finna personer med för denna post tillräcklig allmänbildning,

sakkunskap, författningskännedom och formell rutin. Vidare hade

framhållits, att skolstyrelsens ordförande, icke minst på landsbygden, behövde

starkare auktoritativ ställning än vad ett sådant val kunde giva honom. Det

hade också framhållits, att dessa val skulle kunna urarta till politiska stridsfrågor.

På grund av dessa skäl yrkade man på, att församlingens kyrkoherde

fortfarande skulle vara självskriven ordförande, eller också, att ordföranden

på förslag av kommunalfullmäktige för en tid av fem år i sänder skulle

förordnas av någon överordnad skolmyndighet, t. ex. domkapitlet. Som

särskilt skäl för sistnämnda förfaringssätt anfördes, att då folkskoleväsendet

numera i hög grad vore ett statsintresse, borde också betryggande åtgärder

vidtagas, för att den kommunala ledningen komme att läggas i en fullt

kvalificerad persons hand. De synpunkter, som sålunda framhållits, vore

enligt överstyrelsens mening värda beaktande. Överstyrelsen delade den uppfattningen,

att det i landsförsamlingarna i allmänhet komme att erbjuda större

svårighet än i städerna att finna personer lämpliga till ordförande i folkskolestyrelsen.

Med tanke på det nitiska och betydelsefulla arbete, prästerna i

egenskap av skolrådsordförande nedlagt för folkskoleväsendets utveckling,

och med hänsyn till att prästen på grund av sina studier och sin utbildning

ägde väsentliga förutsättningar att göra sig förtrogen med skolväsendets tillstånd

och överblicka dess behov och därtill även genom sin ämbetsmannaställuing

hade ett visst företräde framför andra, ansåge också överstyrelsen

det önskvärt och värdefullt, att kyrkoherden vore folkskolestyrelsens ordförande

i de fall, då hans tid och krafter medgåve detta, och lian därjämte

Yttranden

över kyrkofullmiiktigsakkunnigas

förslag.

Yttrande

över 1925 års

riksdagsskrivelse.

s. 196 Kontrollera mot PDF

s. s. 10.

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

Departements
chefen.

196 Kungl. Majlis proposition nr 100.

hade verkligt intresse för skolans olika angelägenheter. Förefnnnes dessa

förutsättningar, torde också kyrkoherden, om han vore villig därtill, väljas

till ordförande i folkskolestyrelsen, vilken han alltfort komme att tillhöra som

självskriven ledamot. Denna sin uppfattning stödde överstyrelsen bl. a. på den

erfarenhet, som i detta hänseende vunnits vid tillämpningen av V. S. Överstyrelsen

hade undersökt, i vilken omfattning dessa städers prästerskap anlitats för

ordförandeuppdraget, och därvid funnit, att i 37 av de 89 städer, som dittills erhållit

tillstånd att tillämpa 1909 års lag, hade folkskolestyrelsen till ordförande

valt kyrkoherden eller komministern i församlingen. Vad vidare beträffade

förslaget om att överordnad skolmyndighet skulle utse ordförande i folkskolestyrelsen

efter förslag av kommunalfullmäktige, funne överstyrelsen

ett sådant förfaringssätt omständligt och tungt, och för övrigt torde en sådan

begränsning i den kommunala självstyrelsen icke lämpligen böra införas i

den partiella reform, varom nu vore fråga. Överstyrelsen funne alltså inga

bärkraftiga skäl för att i fråga örn tillsättning av ordförande i folkskolestyrelsen

frångå den princip, som därvid under en följd av år och utan

några större olägenheter tillämpats i städerna, nämligen att folkskolestyrelsen

själv skulle utse sin ordförande. I regel torde ett sådant val böra avse ett

år. Då det emellertid kunde visa sig önskvärt, att detta val gällde för längre

tid till förebyggande av alltför täta ombyten på ordförandeplatsen, syntes

det vara lämpligt, att lagen även i detta fall finge en sådan avfattning, att

Kungl. Maj:t i särskilda fall kunde föreskriva sådan ordning.

Enligt utkastet skulle jämväl i landskommun folkskolestyrelsen äga att

själv för varje år utse ordförande och vice ordförande.

Av de myndigheter, som yttrat sig över utkastet, har allenast länsstyrelsen

t Uppsala län haft något att erinra mot nämnda bestämmelse.

Länsstyrelsen har anfört:

Övervägande skäl talade för att å landsbygden kyrkoherden borde vara

självskriven ordförande i folkskolestyrelsen. Av stor betydelse vore tydligen,

att i spetsen för denna styrelse stöde en person med erfarenhet örn och omdöme

i undervisningsfrågor och tillika i besittning av den auktoritet, som

torde vara behövlig gentemot såväl föräldrar och barn som lärare. I landsförsamlingarna

torde i allmänhet dessa fordringar icke kunna bättre fyllas av

någon annan än kyrkoherden, och i många församlingar syntes annan för

ordförandeuppdraget lämplig person knappast stå att finna, vilket emellertid

icke behövde utesluta att, örn ordförandeposten besattes genom val, kyrkoherden

ändock ej skulle komma i fråga. Därest likväl utan avseende å nu

anförda synpunkter val av ordförande i folkskolestyrelse även å landsbygden

föreskreves, borde hänsyn till uppdragets betydelse åtminstone föranleda

sådan ändring i utkastet, att valet icke komme att ske för så kort tid som

ett år utan finge gälla för hela den period, för vilken ledamöterna i folkskolestyrelsen

vore utsedda.

Det tidigare framförda förslaget, att ordföranden i folkskolestyrelsen

på landet skulle utses av överordnad myndighet, synes mig kunna utan

vidare avföras såsom mindre lämpligt.

Yad åter angår förslaget, att kyrkoherden skulle vara självskriven ordförande,

vill jag framhålla, att jag förstår de motiv, som föranlett uppställandet

av ett sådant krav. Visst avseende måste naturligen fästas vid

svårigheterna att inom en del landskommuner finna personer med intresse för

undervisningen och erforderliga kvalifikationer i övrigt att sköta den ganska

s. 197 Kontrollera mot PDF

S. S. 10-13.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 197

omfattande och invecklade förvaltningsapparat, som folkskoleväsendet numera

är. De farhågor, som härutinnan anförts, torde emellertid icke utgöra

tillräckligt skäl att föreslå en ordning, som ej kunnat förordas av den myndighet,

vilken närmast under Kungl. Majit har att tillvarataga skolans

intressen, nämligen skolöverstyrelsen. Märkas bör, att numera även bland

kyrkans män finnes en utbredd önskan, att prästen måtte, till fördel för

de kyrkliga uppgifter, som åvila honom, befrias från det direkta ansvaret

för folkskoleväsendet. Jag anser mig alltså böra förorda förslaget, att

ordföranden i folkskolestyrelsen skall väljas av styrelsen bland dess ledamöter.

Det torde kunna antagas, att i många av de kommuner, där kyrkoherden

är lämplig såsom ordförande och villig att åtaga sig uppdraget,

han även kommer att väljas till befattningen. Till stöd för detta antagande

kan framhållas, att enligt en av skolöverstyrelsen verkställd undersökning

i 37 av de 94 städer, där vid början av år 1929 V. S. kommit

i tillämpning, kyrkoherden eller annan präst valts till folkskolestyrelsens

ordförande.

Yidkommande slutligen förslaget, att ordföranden i folkskolestyrelsen

skulle tillsättas för en längre tidsperiod än ett år, anser jag mig icke

böra biträda detsamma. Visserligen kunna olägenheter uppkomma, därest

ombyte ofta sker å ordförandeplatsen, men antagligen kommer i regel en

ordförande, som nöjaktigt skött sin uppgift, att återväljas. Vad särskilt

angår uppslaget, att Kungl. Majit skulle äga att, där det befunnes lämpligt,

förordna, att ordförandeposten skulle besättas för längre tid än ett år, må

framhållas, att det torde vara ytterst svårt för Kungl. Majit att i förväg

avgöra, huruvida sådana omständigheter äro för handen, att mandattiden

för ordföranden bör förlängas.

§ 11-

Denna paragraf överensstämmer med V. S. § 6 första stycket andra

punkten.

§ 12.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i V. S. och utkastet, har

infogats en föreskrift örn inkallande av suppleant i folkskolestyrelse.

§ 13.

Förevarande paragraf motsvarar V. S. § 6 andra till och med fjärde

styckena samt utkastet § 12.

Enligt utkastet skulle befogenhet att åt särskilda nämnder överlämna

beslutanderätt i vissa ärenden såsom hittills tillkomma folkskolestyrelse i

stad, varemot dylik befogenhet icke tillagts folkskolestyrelse i landskommun.

Härom har skolöver styr elsen anfört:

Den folkskolestyrelse i stadskommun medgivna rätten att åt särskilda

inom styrelsen utsedda nämnder överlämna att besluta i vissa ärenden hade

av 12 folkskolinspektörer synts böra tillerkännas även folkskolestyrelse i

Utkastet.

Yttranden över

utkastet.

s. 198 Kontrollera mot PDF

S. S. 13—18.

Departements
chefen.

Utkastet.

Yttrande över

utkastet.

198 Kungl. Majus proposition nr 100.

landskommun. Överstyrelsen delade för sin del samma uppfattning, då

behov av sådan arbetsfördelning kunde förefinnas i lika hög grad inom en

större landskommun som inom en stadskommun.

Jämväl domkapitlet i Göteborg har ansett, att möjlighet till en sådan ärendenas

uppdelning, som föreslagits för stad, kunde vara värdefull å landet.

Då såsom i nyssnämnda yttranden framhållits jämväl för folkskolestyrelse

i landskommun kan föreligga behov att delegera sin beslutanderätt

till särskilda nämnder, har jag ansett mig böra i denna del göra en

ändring i utkastet.

§ 14-

Denna paragraf är lika med V. S. § 7 och utkastet § 13.

§§15 och 16.

Dessa paragrafer motsvara Y. S. §§ 8 och 9 ävensom §§14 och 15

i utkastet.

I Y. S. föreskrives icke direkt, att meddelande örn folkskolestyrelses

beslut skall på särskilt sätt offentliggöras. Det förutsättes emellertid, att

i vissa fall ett anslagsförfarande skall tillämpas. Enligt § 12 skall nämligen

besvärstiden för fullföljande av talan mot styrelsens beslut räknas

från den dag underrättelse örn beslutets meddelande anslagits hos styrelsen

eller beslutet genom utdrag av protokollet delgivits den klagande.

För vinnande av en bestämd utgångspunkt för besvärstiden synes det

lämpligt, att stadgande meddelas, att sedan protokollet justerats, meddelande

härom skall bringas till allmänhetens kännedom. I stad synes detta,

i anslutning till gällande bestämmelse, böra ske genom anslag av en förteckning

över de vid varje sammanträde fattade besluten. Förteckningen

torde böra upptaga även sådana beslut, som på grund av beslutanderättens

överlåtande fattats av särskild nämnd och därefter anmälts för styrelsen.

På landet bör — såsom i K. och förslaget till lag örn försam - lingsstyrelse föreskrives beträffande skolrådets protokoll — tillkännagivande

örn protokollsjusteringen göras från predikstolen.

§ 17.

Paragrafen är lika med F. S. § 10 och utkastet § 16.

§ 18.

Paragrafen motsvarar V. S. § 11 och utkastet § 17.

I utkastet hade beträffande folkskolestyrelse i landskommun föreskrivits,

att styrelsen skulle före den 15 januari varje år avlämna redovisning för

de medel styrelsen under nästföregående år omhänderhaft.

Häremot har domkapitlet i Västerås anmärkt, att då sista delen av

statsbidraget till skolorna för föregående år icke plägade utanordnas förrän

i slutet av januari, vore det icke möjligt för en skolas kassaförvaltare att

så tidigt som förutsattes avsluta räkenskaperna.

s. 199 Kontrollera mot PDF

,S. s. 18-20.

Kungl. Majus proposition nr 100. 199

Med anledning av den framställda anmärkningen må erinras, att rekvi- Depcahr‘°™ents‘

sitioner å statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor

skola varje år efter ingången av december månad det ar, för vilket bidrag

sökes, och före nästföljande januari månads utgång avlämnas till vederbörande

folkskolinspektör, som därefter har att granska rekvisitionerna

och översända dem till den utbetalande myndigheten, vilken efter prövning

verkställer utbetalning. I många fall medhinnes icke genomgåendet av

denna procedur innan en eller flera månader av det nya året gått till

ända. Det vore i sådana fall icke lämpligt att i avvaktan på utbetalning

av det rekvirerade statsbidraget hålla det gångna årets räkenskaper

öppna.

Beaktas bör ock, att enligt en i förslaget intagen, mot stadgandet i

V. S. § 11 svarande föreskrift den av folkskolestyrelsen lämnade redovisningen

skall upptagas i kommunens allmänna räkenskaper och granskas

tillika med dem. Enligt bestämmelser i E. L., vilka ansluta sig till reglerna

i L. §§ 71 och 72, skola de av kommunalnämnden förda räkenskaperna

årligen före den 1 februari tillhandahållas kommunalstämmans eller

kommunalfullmäktiges ordförande, vilken det åligger att oförtövat tillhandahålla

dem åt revisorerna. Revisionsberättelsen skall härefter, sedan förklaringar

över densamma inhämtats, framläggas till granskning å ordinarie

kommunalstämma eller kommunalfullmäktigsammanträde, som hålles i mars

eller april. Med hänsyn härtill skola av kommunen för särskilda förvaltningsbestyr

tillsatta styrelser, nämnder eller personer före den 15

januari varje år till kommunalnämnden avlämna redovisning för de medel

de under nästföregående kalenderår omhänderhaft för att upptagas i kommunens

allmänna räkenskaper och granskas tillika med dem.

Övervägande skäl synas sålunda tala för att sluttiden för avgivande av

redovisning vad folkskolestyrelsen angår bestämmes till samma tid som

för övriga styrelser, eller den 15 januari.

§ 19-

Denna paragraf motsvarar V. S. § 12 samt utkastet § 18.

Mot den i utkastet intagna, från V. S. hämtade bestämmelsen, att i

fråga om fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut skulle gälla vad

i lag eller författning funnes stadgat beträffande talan mot beslut av skolråd,

har länsstyrelsen i Malmöhus län anmärkt, att ett önskvärt förtydligande

skulle uppnåtts, därest bestämmelsen icke formats allenast som

en hänvisning till vad som gäller örn talan mot beslut av skolråd.

Tillräcklig anledning synes icke föreligga att i förevarande lag frångå

de föreskrifter, som uti ifrågavarande hänseende meddelats i Y. S. Jag

ansluter mig alltså till utkastet i denna del.

§ 20.

Förevarande paragraf motsvarar Y. S. § 13 mom. 1 och 3 samt slutbestämmelserna

andra till och med femte styckena ävensom utkastet § 19.

s. 200 Kontrollera mot PDF

s. s. 20-21.

200 Kungl. Majus proposition nr 100.

Liksom i fråga om skolråd hava föreskrifterna örn successiv förnyelse

av folkskolestyrelsen uteslutits. Med hänsyn till bestämmelserna i § 9

har föreskrivits, att då överflyttning av skolärendena ägt rum, val av ledamöter

och suppleanter i folkskolestyrelsen skall avse tiden till och med

utgången av året näst efter det, då allmänna kommunala val nästa gång

äga rum.

Let i V. S. § 13 mom. 2 intagna stadgandet har ansetts kunna såsom

onödigt uteslutas.

§ 21.

Paragrafen är lika med V. S. § 14 och utkastet § 20.

Slutbestämmelserna.

Beträffande denna lag föreligger icke skäl att uppskjuta ikraftträdandet.

Lagen torde således böra träda i kraft den 1 januari 1931.

Med hänsyn till de bestämmelser, som meddelats rörande tiden för

val av ledamöter i folkskolestyrelse, torde förnyelse av redan befintliga

styrelser böra ske under år 1931.

Vidkommande slutligen förslagen till lag örn kommunala och kyrkliga

val, lag örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma

m. m. samt lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen

den 13 juni 1919 (nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning, i vad dessa förslag angå kyrkliga förhållanden,

får jag hänvisa till vad chefen för socialdepartementet anfört

vid anmälan av omförmälda förslag.

Föredraganden uppläser härefter de omarbetade förslagen till lag om

församlingsstyrelse, lag om församlingsstyrelse i Stochholm, lag örn införande

av lagen om församlingsstyrelse m. m. och lag örn skolstyrelse i vissa kommuner

samt hemställer, att förslagen måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition i ämnet, av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100.

201

Bilaga A.

Utkast

till

Lag om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ L

Varje kyrkoförsamling, så på landet som i stad, äger att själv, efter vad

i denna lag närmare bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrkliga

angelägenheter samt ärenden rörande folkundervisningen, såvitt det icke

enligt gällande författningar tillkommer staten ätt handhava dem.

Bilda två eller flera församlingar ett pastorat, utgöra de för vården örn

gemensamma angelägenheter en kyrklig samfällighet. När skäl därtill äro, må

Konungen förordna, att jämväl i annat fall två eller flera församlingar eller

delar av skilda församlingar skola för vården örn de i denna lag avsedda angelägenheterna

eller vissa av dem utgöra sådan samfällighet. Beträffande

samfällighet, som nu nämnts, skall med avseende å gemensamma angelägenheter

i tillämpliga delar gälla vad i denna lag stadgas örn församling. Ingår

församling i kyrklig samfällighet omfattande alla i denna lag avsedda angelägenheter,

äger vad i första stycket stadgas icke tillämpning å församlingen.

Har Konungen förordnat, att för vården av folkskolans och fortsättningsskolans

angelägenheter samt därmed sammanhängande ärenden församling

skall vara delad i skilda skoldistrikt, gäller örn sådant skoldistrikt i avseende

å vården av nämnda angelägenheter och ärenden vad i denna lag är stadgat

örn församling.

Angående skolstyrelse i vissa kommuner är särskilt stadgat.

§2.

Kyrkliga angelägenheter och ärenden rörande folkundervisningen, som avses

i denna lag, äro frågor om:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) folkskol- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter

jämte församlingsbibliotek, däri inbegripet skolbibliotek;

c) tillsättande och avskedande av skollärare, organister, kyrkosångare,

klockare och andra kyrkobetjänte, där ej annorlunda är stadgat;

d) prästerskapets, skollärares och kyrkobetjäntes löneförmåner;

e) kyrkomedels användande;

f) hushållning med och vård örn kyrkans egendom;

g) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, skolhus, lokal

för församlingsbibliotek samt boställen för prästerskap, skollärare och kyrkobetjänte;
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Kungl. Majus proposition nr 100.

h) avgifter till kyrka och skola jämte dithörande anstalter samt till församlingsbibliotek;
i)

fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

j) ordnande och fördelning av begravningsplatser samt avgifter för dem

och för begagnande av kyrkklockor eller annan kyrkans egendom.

§ 3.

Församlings beslutanderätt utövas å kyrkostämma eller genom kyrkofullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse

eller biblioteksstyrelse eller de andra styrelser eller personer,

som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

§ 4.

I församling med mera än 1,500 invånare skall den församlingen tillkommande

beslutanderätten, med de undantag, varom förmäles i § 5, uppdragas

åt kyrkofullmäktige.

Har församlingens invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall

beslutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäktige, därest icke kyrkostämman

annorlunda besluter.

Till församling med 1,500 invånare eller därunder åt kyrkofullmäktige

uppdraga beslutanderätt, som avses i första stycket, vare det gällande.

Förslag örn upphävande av sådant beslut må icke väckas förrän fyra kalenderår

förflutit sedan kyrkofullmäktige trädde i verksamhet och skall, örn

det godkännes, tillämpas från utgången av det kalenderår, varunder godkännandet

vunnit laga kraft.

Beslut örn införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige skall ofördröjligen

anmälas hos länsstyrelsen och domkapitlet.

§5-

Finnas kyrkofullmäktige, inskränkes kyrkostämmans befattning till följande

ärenden, nämligen:

a) val av ersättare för ordföranden i stämman;

b) frågor örn införande eller avskaffande av kyrkofullmäktige och örn

kyrkofullmäktiges antal; samt

c) frågor örn plats och dag för kyrkostämman och örn sättet för kyrkostämmas

kungörande.

I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, äger kyrkostämman utöva

församlingens beslutanderätt i alla dess angelägenheter.

§ 6.

Yad i denna lag stadgas äger icke avseende å kyrkoförsamling i Stockholm.

Kap. 2. Om kyrkostämma.

§1-

-Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer

kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar samt den som är röstberättigad

på landet å kommunalstämma och i stad å allmän rådstuga.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Majus proposition nr 100.

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare; eller

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Att den som är redovisningsskyldig till församligen ej må deltaga i vissa

ärenden, stadgas i kap. 5 § 5 mom. 2.

§ 2.

Å kyrkostämma äger inom församlingen tjänstförrättande prästman, ändå

att han icke är röstberättigad, att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten.

§3.

I avseende å utövning av rösträtt på kyrkostämma och sådan rätts överlåtande

på annan person skall vad som är stadgat för kommunalstämma på

landet och allmän rådstuga i stad äga motsvarande tillämpning.

Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stadgas

i lagen örn kommunala val.

§ 4.

Mom. 1. Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den prästman

inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar, eller då någon därtill

ej är utsedd, den prästman, som är kyrkoherden närmast i ämbetet, är

ordförande i kyrkostämman. I annex- eller kapellförsamling, i vilken särskild

ständig prästman finnes anställd, är han eller den hans tjänst förestår ordförande

i kyrkostämman, när kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar

ej är tillstädes.

Utgöra församlingar tillhörande olika pastorat eller delar av sådana församlingar

en kyrklig samfällighet, förordnar domkapitlet en av församlingarnas

kyrkoherdar att i kyrkostämma för samfälligheten föra ordet och en

av kyrkoherdarna att vara vice ordförande.

Vid behandling av ärende, för vilket kontraktsprost eller annan särskilt

förordnad präst utlyst kyrkostämma, är han ordförande.

Morn. 2. Finnes ej någon, som enligt vad i mom. 1 är sagt skall vara

ordförande, föres ordet av den som församlingen därtill utsett. Sådan ersättare

utses för fyra kalenderår bland de röstberättigade, som äro boende

inom församlingen och uppnått tjugufem års ålder. Avgår den valde under

uppdragstiden, utses i hans ställe annan för den återstående delen av

samma tid.

Ersättare kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd,

som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Majus proposition nr 100.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara ersättare än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som icke vidare är inom församlingen mantalsskriven och boende;

e) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av kyrkostämman;

eller

f) vid valtillfället den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring

såsom ersättare är i ordning att avgå därifrån.

§5-

Kyrkostämma skall hållas i sockenstugan eller kyrkan eller å annat ställe,

som för sådant ändamål blivit av stämman särskilt bestämt.

§ 6.

I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, skola årligen hållas tre

ordinarie kyrkostämmor: en före utgången av maj månad för besluts fattande

i anledning av berättelsen örn föregående årets räkenskaper och förvaltning,

en i oktober månad för bestämmande av utgifts- och inkomststat för kyrka

och skola samt församlingsbibliotek; samt en före utgången av december

månad för anställande av val till de befattningar inom församlingen, vilka

vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revisorssuppleanter.

I församling, där kyrkofullmäktige finnas, skall årligen ordinarie kyrkostämma

hållas före utgången av december månad för anställande av val,

som ankomma på stämman.

Den tredje ordinarie kyrkostämman under året må beträffande ordinarie

kyrkostämma eller kyrkostämmor under nästföljande år besluta, å vilken

dag sådan stämma skall hållas eller huruvida stämma skall hållas å söneller

helgdag.

§ 7.

Extra kyrkostämma hålles när länsstyrelsen eller domkapitlet därom förordnar

eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen, kyrkorådet,

skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse sådant äskar eller

ordföranden finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å kyrkostämma, äger för uppgivet ärende

begära sådan stämmas hållande. Lämnas sådan begäran av ordföranden

utan avseende, skall han, örn så äskas, meddela sitt beslut skriftligen med

skälen därtill; och äger sökanden att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

§ 8.

Kungörelse örn kyrkostämma utfärdas av kyrkoherden eller den som för

särskilt tillfälle bör hålla stämma och skall innehålla bestämd uppgift om

tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 205

Har domkapitlet förordnat särskild prästman till kyrkostämmas hållande,

må han utfärda kungörelsen.

Kungörelsen uppläses från predikstolen minst fjorton dagar före stämman.

Är kyrkostämma utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungörelsen

den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning,

att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må

kyrkostämma hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag den

blivit pålyst; dock må ej vid sådan stämma beslut fattas örn utgift eller

om avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av

någon församlingens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslås å plats

eller platser inom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet bestämt.

Tillkännagivande om tid och ställe för kyrkostämma bör ock, där kyrkostämman

icke med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster annorlunda beslutit, införas i en eller flera ortstidningar, såvida ej,

beträffande stämma för ärende, som fordrar skyndsam handläggning, hinder

däremot möter. Kyrkostämman beslutar, i vilken eller vilka tidningar sådant

tillkännagivande skall införas, därvid sådana tidningar böra väljas, som

genom spridning inom olika grupper av församlingens medlemmar bringa

tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid fattandet av sistnämnda

beslut förslag örn tillkännagivandets införande i annan ortstidning än de

sålunda beslutna varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel

av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas

jämväl i denna tidning. Tillkännagivandet skall, såvida ej kyrkostämman

annorledes beslutit, innehålla underrättelse allenast örn de viktigare ärenden,

vilka icke enligt lag skola förekomma å kyrkostämman. Ordföranden

skall i god tid avsända tillkännagivandet för intagande i tidning, örn möjligt

minst åtta dagar före stämman.

På kyrkostämma ankommande beslut, som här omförmälas, skola fattas

å den tredje ordinarie kyrkostämman under året och avse nästföljande

kalenderår.

Den omständigheten, att kungörelse örn stämma ej blivit anslagen eller

att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder för stämmans

hållande.

§9.

De ärenden, som å kyrkostämma företagas till avgörande, skola förut vara

vederbörligen beredda av kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse

eller biblioteksstyrelse eller ock av en eller flera särskilt för sådan beredning

utsedda personer.

Val må dock kunna av kyrkostämma förrättas utan föregående beredning.

Lag samma vare om avgörande av ärende, som kräver skyndsam handläggning

och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egendom

eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 10.

Mom. 1. Kari ärende, som handlägges å kyrkostämma, icke å den utsatta

dagen bringas till slut, skall stämman fortsättas å annan dag, varom,

därest stämman så besluter, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes

icke sådan kungörelse, bar ordföranden att, innan stämman upplöses, bestämma

och för de närvarande tillkännagiva tid för den fortsatta stämman.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Mom. 2. Begäres vid ärendes behandling å kyrkostämma uppskov med

detsammas avgörande och förena sig minst en tredjedel av de närvarande

därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att

bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Uppskov må ej, såvida det icke beslutes i vanlig ordning, ske i fråga om

val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 11-

Ordföranden åligger att å kyrkostämma framställa ärendena till överläggning

samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de som

finnas angivna i kungörelsen örn stämman.

Ny fråga kan vid kyrkostämma väckas av envar röstberättigad men må

icke avgöras förr än vid annan stämma samt efter vederbörlig beredning

och kungörelse.

§ 12.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer

ordföranden proposition, så avfattad, att den kan besvaras med ja

eller nej.

Ordföranden tillkännager därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Askas omröstning, skall den verkställas efter upprop och, utom vid val

eller därest i annat ärende sluten omröstning begäres, ske öppet. Där ej

för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel

pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar,

skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening

beslut, som ordföranden biträder.

Yal av kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

samt av revisorer och revisorssuppleanter, så ock av två eller flera personer

för särskild beredning av ärenden, som skola företagas å kyrkostämma, skall

vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som

motsvara det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes antal delas med

siffran för det antal personer, valet avser, ökad med 1. Örn förfarandet vid

sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Moni. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i

landsförsamling, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger

nio kronor för skattekrona, i stadsförsamling, där högsta uttaxeringen av

omförmälda skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i förenade stadsoch

landsförsamlingar, därest högsta uttaxeringen av samma skatt i någon av

församlingarna överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag,

i landsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt överstiger tolv kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger femton kronor för skattekrona;

i stadsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta ut
taxeringen

av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

samt i förenade stads- och landsförsamlingar,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta ut
taxeringen

av allmän kommunalskatt i någon av församlingarna överstiger

tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt i någon av församlingarna överstiger tretton kronor

för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt i någon av församlingarna överstiger sexton kronor för

skattekrona,

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, varunder inbegripes borgen, eller

förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; samt

g) efterskänkande av oguldna komraunalutskylder, när sådant lagligen

kan ske.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Majus proposition nr 100.

Till nytt ändamål eller behov hänföres i b) sådant, för vilket anslag ej utgått

under tio år näst före det år, som anslaget avser.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den beslutats

av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, allmän

rådstuga, kyrkostämma eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall för att vara giltigt tillika

innefatta, huruvida erforderligt belopp skall anskaffas genom uttaxering av

allmän kommunalskatt eller utgå av tillgängliga medel eller upplånas.

§ 13.

Mom. 1. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrkostämma

beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt

ömmande omständigheter befunnits föreligga.

Mom. 2. Vad om landskommuns eller stads rätt att besluta örn ersättning

åt innehavare av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar

gälla jämväl i fråga örn kyrkostämmas befogenhet att besluta örn dagtraktamente

och reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd och skolråd eller annan

för handhavande av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd

eller beredning eller åt revisor samt örn arvode åt revisor eller åt ledamot,

som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare,

föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande

befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 14.

Ordföranden skall vid kyrkostämman föra eller på sitt ansvar låta föra

protokoll.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet och beslutet,

med angivande, huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes å dag, som stämman besluter, av ordföranden

jämte minst två därtill för varje gång av stämman utsedda närvarande

röstberättigade. Justering må ock verkställas av stämman antingen

genast eller vid stämma senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället

underrättelse meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning örn justeringen,

av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen

verkställts av stämman, minst två vid stämman närvarande röstberättigade.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från

predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och bevis

därom åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland

kyrkans övriga handlingar.

§ 15.

Den som å kyrkostämma deltagit i avgörandet av ärende kan genast

eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det fattade

beslutet.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 16.

Ordföranden åligger att tillse, att utdrag av kyrkostämmans justerade

protokoll tillställes kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse

eller de andra styrelser eller personer, åt vilka verkställighet

av stämmans beslut uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av

protokollet och att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 17.

Kyrkostämmas förhandlingar skola vara offentliga; dock kan kyrkostämman

för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen å kyrkostämman samt kan varna och,

efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig oskickligt.

Uppstår oordning, som icke kan avstyras, äger ordföranden upplösa stämman.

Kap. 3. Om kyrkofullmäktige.

§ 1-

Mom. 1. Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att

församling med 2,000 invånare eller därunder utser 15—20;

församling med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 15—25;

församling med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 20 — 30; samt

församling med över 10,000 invånare utser 25—40.

Kyrkostämman besluter med iakttagande av vad nu är sagt, huru många

kyrkofullmäktige skola utses för församlingen. Om beslutet skall länsstyrelsen

ofördröjligen underrättas.

Mom. 2. Skola fullmäktige utses för kyrklig samfällighet, skall varje i

samfälligheten ingående församling eller del av församling av det för samfälligheten

bestämda antalet fullmäktige utse en samt därutöver det antal

fullmäktige, som belöper på församlingen eller församlingsdelen efter den

beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofullmäktig utses för varje tal motsvarande

det som erhålles, då samfällighetens hela invånarantal delas med

det återstående antalet fullmäktige för hela samfälligheten.

Antalet fullmäktige, som i enlighet härmed skola utses av varje församling

eller del därav, bestämmes i god tid före valet av länsstyrelsen.

§ 2.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige tillkommer envar, som äger utöva

rösträtt å kyrkostämma.

§ 3.

Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan stadgas

i lagen örn kommunala val.

§4.

I avseende å valbarhet till kyrkofullmäktig, obehörighet och avsägelse

skall vad i kap. 2 § 4 mom. 2 är stadgat örn ersättare för ordförande i

kyrkostämma äga motsvarande tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 8?o 40 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Dock må nedan nämnda personer, med hänsyn till sin ämbets- eller tjänstemannaställning

icke vara kyrkofullmäktige, nämligen landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, länsassessor eller biskop, ej heller tjänstemän

eller betjänte, vilka äro anställda vid församlingens medelsförvaltning och

äro för sin befattning redovisningsskyldiga.

§5-

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skedde. I församling, där val sker första gången

och icke äger rum under år, då allmänna val av kyrkofullmäktige förrättas,

skall valet dock ej avse längre tid än till utgången av det år, då sådana

allmänna val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång

skola förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit

bestämt, och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval

företagas. Yad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal

påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indelning

är särskilt stadgat.

§ 6-

För val av kyrkofullmäktige skall församling med mera än 10,000 invånare

indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då församlingens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela församlingen; att delar av samma by eller hemman ej utan

synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall kunna

omslutas med en sammanhängande gränslinje; att antalet fullmäktige för hela

församlingen, i den mån utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda

valkretsarna; samt att valkretsarna såvitt möjligt sammanfalla med valkretsarna

vid kommunal- eller stadsfullmäktigval.

Örn indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra framställning

hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen

förordna örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att avgiva

yttrande i ärendet. Beslut örn indelning i valkretsar skall meddelas

senast två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet

skall träda i tillämpning.

§ 7-

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande,

så ock örn förfarandet, när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång, stadgas i lagen örn kommunala val.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 8.

Vad i kap. 2 § 4 stadgas om ordförande och vice ordförande i kyrkostämma

samt örn ersättare för ordförande skall äga motsvarande tillämpning

så vitt angår kyrkofullmäktige.

§9.

Angående ordinarie sammanträden av kyrkofullmäktige gäller vad i kap.

2 § 6 är stadgat örn kyrkostämmor i församling, där kyrkofullmäktige icke

finnas.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige när länsstyrelsen eller domkapitlet

därom förordnar eller visitationsförrättare, magistraten eller stadsstyrelsen,

kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse eller

de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

§ io.

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas första gången, sedan

beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige, av kyrkostämmans ordförande,

och därefter av fullmäktiges ordförande eller, i händelse av hinder för

endera av dem, av vice ordföranden och skall innehålla bestämd uppgift

örn tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses från predikstolen minst en vecka före sammanträdet.

Ar sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungörelsen

den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam

handläggning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må

sammanträde hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag det

blivit pålyst; dock må ej vid sådant sammanträde beslut fattas örn utgift

eller örn avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande

av någon församlingens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslås å plats

eller platser inom församlingen, som kyrkofullmäktige för ändamålet bestämt.

Den omständigheten, att kungörelse örn sammanträde ej blivit anslagen,

utgör ej hinder för sammanträdes hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar

förut delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§ 11-

Varje kyrkofullmäktig äger en röst.

Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av dem äro tillstädes. Ar tillstädesvarande fullmäktig enligt

stadgandet i kap. 5 § 5 mom. 2 hindrad att deltaga i visst ärende, utgör

ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke

överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt

hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till församlingens kassa fem

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

kronor oell dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de

närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 12.

Med avseende å kyrkofullmäktige och deras ordförande skall vad i kap. 2

§§ 5 och 9—17 är stadgat för kyrkostämma och dess ordförande äga motsvarande

tillämpning; dock att, där omröstning äskas, den utom vid val

alltid skall ske öppet. Protokoll vid kyrkofullmäktiges sammanträde skall

angiva, vilka fullmäktige varit närvarande.

§ 13-

Yad örn landskommuns rätt att besluta om reseersättning åt kommunalfullmäktig

är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn församlings

befogenhet att besluta sådan ersättning åt kyrkofullmäktig.

Kap. 4. Om kyrkoråd oell skolråd.

§ I
I

varje församling skall finnas ett kyrkoråd och i varje skoldistrikt

ett skolråd. Inom samma pastorat eller stad må dock flera församlingar

kunna förena sig örn gemensamt kyrkoråd. Kyrkoråd och skolråd må, där

det lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt kyrko- och skolråd.

För förvaltningen och vården av fortsättningsskolan må, där skoldistrikt

finner det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättningsskolestyrelse.

I fråga örn rätt för två eller flera närliggande skoldistrikt att

förena sig örn gemensam fortsättningsskolestyrelse är särskilt stadgat.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av

församlingsbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse skall, i den

mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är

stadgat angående skolråd.

§ 2.

Kyrkorådet tillkommer att:

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden

av därom gällande författningar;

b) upptaga frågor örn oordning och oskick vid samt försummelse av gudstjänsten;
c)

vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är,

förekommas samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras; samt

d) vårda kyrkans angelägenheter.

Skolrådet tillhör att:

a) utöva vården av och befattningen med folkskolan och fortsättningsskolan

samt därmed sammanhängande angelägenheter; samt

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 213

Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda befattning

ankommer, därjämte atti

a) ombesörja verkställigheten av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges

beslut, i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda

styrelser eller personer;

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

utsedda styrelsers eller personers förvaltning;

c) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

å kyrkostämma eller hos kyrkofullmäktige; samt

d) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse, tillkommer det

sådan styrelse att handhava förvaltningen och vården, förstnämnda styrelse

av fortsättningsskolan och sistnämnda styrelse av församlingsbibliotek.

§3.

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, ej

annorledes än genom allvarliga föreställningar och varningar söka förmå den

felande till bättring. Låter sig den felande därigenom icke rättas, äger

kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet vidtaga den ytterligare åtgärd, som

överensstämmer med lag och författningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till

inställelse inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som

är beroende på rådets omvårdnad, skall han hörsamma kallelsen, såvida han

minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall,

skall han böta fem kronor till församlingens skolkassa och tillhållas av rådet

genom förnyade vitén, som dock tillsammans ej må överstiga trettio kronor,

att inställa sig. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, må rådet

anlita länsstyrelsen.

§4.

Ledamöter i kyrkorådet och skolrådet väljas av kyrkostämman eller, där

kyrkofullmäktige finnas, av dem till det antal, som stämman eller fullmäktige

finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd och folkmängd. Antalet

må dock, ordföranden inberäknad, icke vara under fem eller över elva. -Jämte

ledamöterna må utses lika många suppleanter.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till så stort antal, som skoldistriktet

finner lämpligt. Ledamöterna utses av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige

och skolrådet sålunda, att kyrkostämman eller kyrkofullmäktige

välja det antal ledamöter, som är närmast under hälften och skolrådet

övriga ledamöter.

§ 5.

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är

röstberättigad å kyrkostämma samt boende inom församlingen och uppnått

tjugufem års ålder ävensom visat intresse, då fråga är örn ledamot i kyrkorådet,

för det kyrkliga församlingslivet samt, vad angår ledamot av skolrådet,

för skolväsendet.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Vid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det

praktiska arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom styrelsen.

I avseende å obehörighet att vara ledamot i kyrkorådet eller skolrådet

samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag skall vad i kap. 2 § 4 mom. 2

är stadgat örn ersättare för ordförande i kyrkostämma äga motsvarande tilllämpning.

Till ledamot av kyrkorådet eller skolrådet må ej väljas den som

tillhör församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte.

Vad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock örn

suppleant.

§ 6.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde.

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och december

månads slut året näst efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde

rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda

inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda,

äga rum å ordinarie kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde

under tiden mellan den 15 november och årets slut.

§

Ordförande i kyrkorådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar

eller den prästman inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar.

I skolrådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förestår ordförande.

I annex- eller kapellförsamling, i vilken särskild ständig prästman finnes

anställd, skall han eller den hans tjänst förestår föra ordet i kyrkorådet

och skolrådet, när kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar ej är tillstädes.

Ordförande i kyrkorådet och skolrådet för samfällighet, varom förmäles i

kap. 2 § 4 mom. 1 andra stycket är den kyrkoherde, som förordnats att

föra ordet i kyrkostämman. Vice ordförande i kyrkorådet för sådan samfällighet

är den kyrkoherde, som förordnats att vara vice ordförande i

stämman.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande.

Fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse utse inom sig för varje

år ordförande och vice ordförande.

§ 8.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta

han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100.

215

§9-

Suppleanterna böra i vid valet bestämd ordning kallas till tjänstgöring,

i den mån sådant erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen

ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts

vid proportionellt val.

§ io.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än

hälften av ledamöterna äro tillstädes.

§ 11-

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 12 mom. 1

är stadgat för kyrkostämma äga motsvarande tillämpning; dock att, där omröstning

äskas, den alltid skall ske öppet.

§ 12.

Vid kyrkorådets eller skolrådets sammanträde skall ordföranden föra eller

på sitt ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må

ock verkställas av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från

predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, och

bevis därom åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Envar äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll och

att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 13-

Kyrkorådets ordförande åligger att ombesörja rådets skriftväxling, mottaga

alla till rådet ställda framställningar, ansvara för att räkenskaper föras

i enlighet med givna föreskrifter, vårda rådets handlingar och hålla register

över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter.

§ 14-

Kyrkorådet och skolrådet utse för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för en tid av

två år.

§ 15-

Ledamöter av kyrkorådet eller skolrådet, vilka genom att överträda denna

lag eller särskilt givna föreskrifter eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskynda församlingen eller skoldistriktet skada, äro, jämte det ansvar

enligt allmän lag, som må ifrågakomma, underkastade skyldighet, en för alla

och alla för en, att ersätta skadan.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamöter av

styrelser samt personer, som blivit utsedda för särskilda förvaltnings- eller

verkställighetsbestyr.

§ 16.

Örn kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av utgiftsock

inkomstförslag samt örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i kap. 5.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå

under domkapitlets inseende, ävensom i fråga örn föryttring av sådan egendom

gäller vad särskilt är stadgat.

Kap. 5. Om avgifter och räkenskaper.

§ I
De

avgifter, örn vilka kyrkostämma eller kyrkofullmäktige besluta, skola

utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet,

utgå på sätt örn täckande av kommuns skattebehov är stadgat i förordningarna

örn kommunalstyrelse på landet och i stad.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes

prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbekännare,

är särskilt stadgat.

§ 2.

Det åligger kyrkorådet att för kyrkan samt skolrådet att för skolan och

församlingsbiblioteket årligen uppgöra ett utgifts- och ett inkomstförslag för

det nästföljande kalenderåret. Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse

åligger det sådan styrelse att uppgöra utgifts- och inkomstförslag

i vad på styrelsens befattning ankommer.

I utgiftsförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att

utgå under det nästföljande året, ävensom de, vilka kyrkorådet eller skolrådet

eller särskild styrelse anser därutöver erforderliga.

Inkomstförslaget skall upptaga de inkomster, som för det nästföljande

året äro eller anses vara att påräkna.

§ 3.

Utgifts- och inkomstförslagen skola från dagen för kungörandet av ordinarie

kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde i oktober månad varje

år hållas tillgängliga på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen.

Pa nämnda stämma eller sammanträde skola förslagen framläggas till prövning.

§4.

Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till uttaxering skall, allt

efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet eller skolrådet eller särskild

styrelse delgivas i landsförsamling kommunalnämnden och i stadsförsamling

drätselkammaren, vilka det åligger att verkställa debitering och uppbörd

av dessa avgifter samt att avlämna medlen till kyrkorådet eller skolrådet

eller särskild styrelse.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Majus proposition nr 100.

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens

verkställande finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkostämman eller kyrkofullmäktige

besluta därom.

§ 5.

Mom. 1. Av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige skola årligen utses två

eller flera revisorer samt lika många suppleanter för granskning av nästföljande

årets förvaltning.

Mom. 2. Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller

eljest är redovisningsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor eller

revisorssuppleant för granskning av förvaltning, för vilken lian har att redovisa,

ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning

av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

§ 6.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom särskild styrelse att i enlighet

med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och avsluta

dem för kalenderår. Räkenskaperna skola senast den 1 mars hållas tillgängliga

för revisorerna.

§

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkostämmans

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar

så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till

granskning å ordinarie kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde, som

hålles före utgången av maj månad.

§ 8.

På beslut av kyrkostämman eller kyrkofullmäktige ankommer, huruvida

framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas

eller laga åtgärd för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas.

Anställes ej talan å förvaltningen under den tid revisionsberättelsen avser

inom ett år från det berättelsen framlades å kyrkostämma eller kyrkofullmäktigsammanträde,

vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan

hinder av att ansvarsfrihet beviljats må talan föras på grund av brottslig

handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handling.

§ 9.

Genom bestämmelserna i §§ 5—8 göres ej ändring i föreskrifterna örn

särskild revision av kyrko- och skolräkenskaper.

Kap. (>. Örn underställning oell besvär.

§ I
För

att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges

beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fastighet,

som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

nytta avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente,

ävensom överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättighet

till sådan fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet

av församlingens utan underställning skedda upplåning icke överstiger

hälften av den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits

skola i församlingen anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än

fem år.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till länsstyrelsen,

vilken det åligger att överlämna handlingarna jämte eget yttrande

till Konungen.

§2.

Mom. 1. Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft

åt beslut rörande arvode enligt kap. 2 § 13 mom. 2.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut

av beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år

besluten avse underställas länsstyrelsens prövning, vid äventyr att beslut,

såvida ej särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner

godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång

beredas länsstyrelsen till tablå över församlingens ekonomiska ställning det

år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Yägras

fastställelse, skall skälet därför uppgivas.

Kyrkostämman eller, örn det underställda beslutet fattats av kyrkofullmäktige,

dessa må, örn fog därtill anses finnas, över vägrad fastställelse föra

klagan hos Konungen.

Mom. 2. Beslut örn beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas

genom upplåning, skall för att bliva gällande underställas länsstyrelsen,

vilken, där det efter inhämtade upplysningar örn församlingens ekonomiska

ställning finnes uppenbart, att upplåningen icke kan ske utan Konungens

tillstånd, förbjuder beslutets verkställande innan sådant tillstånd erhållits

men i annat fall förklarar hinder ej möta för verkställigheten. Örn klagan

över meddelat förbud gäller vad i mom. 1 är stadgat örn klagan över vägrad

fastställelse.

§3-

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges

beslut, äger att, örn han tilltror sig kunna visa, att beslutet icke

tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid med allmän lag eller

författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet,

eller att det kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund,

söka rättelse däri genom besvär. Besvären skola, jämte det överklagade

beslutet inom trettio dagar efter den dag, då tillkännagivande örn verkställd

justering av det över beslutet förda protokollet ägt rum, dagen då det

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

skedde likväl oräknad, ingivas, i mål, som avses i kap. 1 § 2 a)—c) ock

e) till domkapitlet, men i andra mål till länsstyrelsen. Det åligger klaganden

därjämte såväl att vid besvären foga bevis om dagen, då berörda tillkännagivande

ägde rum, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för

besvärens inlämnande utgått, till kyrkostämmans eller, där beslutet fattats

av kyrkofullmäktige, till dessas ordförande ingiva diariebevis däröver, att

lian besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda är föreskrivet, må beslutet

gå i verkställighet.

Länsstyrelsen och domkapitlet böra giva varandra del av besvären, när

ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

§ 4-

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller

att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndigheten,

där besvären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den

som klagat men står beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida

mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den

prövande myndigheten må förordna örn upphävande av beslutet i dess

helhet.

§5-

I avseende å tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats

av länsstyrelsen eller domkapitlet, gäller efter varje måls beskaffenhet vad

särskilt är stadgat.

§ 6.

För besvärs anförande mot beslut av kyrkorådet eller skolrådet i sådana

mål och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda allmänna

författningar har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall

finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt beslut av kyrkorådet

eller skolrådet, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkställande

art, vad i §§ 3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Bilaga B.

Utkast

till

Lag örn församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser

§ I
Yarje

territoriell kyrkoförsamling äger att själv, efter vad i denna lag

närmare bestämmes, vårda sina medlemmars gemensamma kyrkliga angelägenheter

samt vissa ärenden rörande folkundervisningen, såvitt det icke

enligt gällande författningar tillkommer staten eller staden att handhava dem.

Vad i denna lag stadgas skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jämväl för icke territoriell församling, örn församlingen önskar det. I annat

fall följes den ordning, som förut varit övlig.

§ 2.

Kyrkliga angelägenheter och ärenden rörande folkundervisningen, som avses

i denna lag, äro frågor örn:

a) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

b) upprättande och underhåll av församlingsbibliotek;

c) tillsättande och avskedande av organister, kyrkosångare, klockare och

andra kyrkobetjänte;

d) prästerskapets och kyrkobetjäntes löneförmåner;

e) kyrkomedels användande;

f) hushållning med och vård örn kyrkans och annan församlingen tillhörig

egendom;

g) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, lokal för församlingsbibliotek

samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte;

h) avgifter till kyrka och församlingsbibliotek;

i) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

j) avgifter för begagnande av kyrkklockor eller annan kyrkans egendom.

Örn vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat.

§3.

Församlings beslutanderätt utövas genom kyrkofullmäktige.

I vissa fall utövas beslutanderätten genom församlingsdelegerade.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd eller biblioteksstyrelse

eller de andra styrelser eller personer, som äro utsedda för särskilda

förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Majlis proposition nr 100.

§ 4.

Yad i lag eller författning är stadgat om befogenhet eller skyldighet för

kyrkostämmas ordförande skall anses i stället gälla kyrkofullmäktiges ordförande.

Där i lag eller författning viss befogenhet tillagts den som äger deltaga

i kyrkostämmas överläggningar och beslut, skall sådan befogenhet tillkomma

den som äger rösträtt vid val av kyrkofullmäktige.

Kap. 2. Om kyrkofullmäktige.

§ 1-

Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden salunda, att

församling med 10,000 invånare eller därunder utser 15—25;

församling med över 10,000 till och med 20,000 invånare utser 20 30;

församling med över 20,000 till och med 40,000 invånare utser 25 35; samt

församling med över 40,000 invånare utser 30—50.

Antalet fullmäktige bestämmes inom nu stadgad begränsning av magistraten.

§2.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige tillkommer envar, som är mantalsskriven

inom församlingen och äger rösträtt vid val av stadsfullmäktige.

Sådan rättighet tillkommer dock icke:

a) främmande religionsbekännare;

b) den som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan; eller

c) den som är medlem av icke territoriell församling.

§ 3.

Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stadgas

i lagen örn kommunala val.

§4.

Kyrkofullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom

församlingen och uppnått tjugufem års ålder.

Kyrkofullmäktig kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföjd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd,

som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara kyrkofullmäktig än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Majus proposition nr 100.

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som icke vidare är inom församlingen mantalsskriven och boende;

e) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av flertalet bland

övriga fullmäktige; eller

f) vid valtillfället den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring

såsom kyrkofullmäktig är i ordning att avgå därifrån.

Nedan nämnda personer må med hänsyn till sin ämbets- eller tjänstemannaställning

icke vara kyrkofullmäktige, nämligen överståthållaren, underståthållaren

eller polismästaren, ej heller tjänstemän eller betjänte, vilka

äro anställda vid församlingens medelsförvaltning och äro för sin förvaltning

redovisningsskyldiga.

§ 5.

Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 april

det år, då valet skedde.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall församlingen

ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång

skola förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit

bestämt, och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval

företagas. Yad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal

påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indelning

är särskilt stadgat.

§ 6-

För val av kyrkofullmäktige skall församling, där mera än trettio fullmäktige

skola väljas, indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom

valkrets.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en kyrkofullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erliålles, då församlingens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela församlingen; att varje valkrets skall kunna omslutas med

en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela församlingen,

i den män utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Örn indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, kyrkofullmäktige göra framställning

hos magistraten. Utan föregående framställning må magistraten

förordna örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kyrkofullmäktige att avgiva

yttrande i ärendet. Beslut örn indelning i valkretsar skall meddelas

senast tva månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet

skall träda i tillämpning.

§ ?''

Beträffande valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande, så

ock i fråga örn förfarandet, när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 223

tjänstgöringstidens utgång, skall vad om val av stadsfullmäktige i Stockholm

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

§ 8.

Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den prästman inom

församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar, eller då någon därtill ej är

utsedd, den prästman, som är kyrkoherden närmast i ämbetet, är ordförande

bland kyrkofullmäktige.

§ 9.

Kyrkofullmäktigsammanträde skall hållas i församlingssalen eller kyrkan

eller å annat ställe, som för sådant ändamål blivit av fullmäktige särskilt

bestämt.

§ io.

Ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige hållas varje år före

utgången av maj månad för besluts fattande i anledning av berättelsen örn

föregående årets räkenskaper och förvaltning ävensom före utgången av november

månad för bestämmande av församlingens utgifts- och inkomststat

och för anställande av val till de befattningar inom församlingen, vilka vid

årets slut bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter.

I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige när Överståthållarämbetet eller

konsistorium därom förordnar eller visitatioesförrättare, kyrkorådet, skolrådet,

biblioteksstyrelse eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ordföranden

finner det nödigt.

§ U.

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande

och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne

för sammanträdet. Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet

uppläsas från predikstolen och anslås vid församlingens pastorsexpedition.

Är sammanträde utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall

kungörelsen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam

handläggning, att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes,

må sammanträde hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag det

blivit pålyst; dock må ej vid sådant sammanträde beslut fattas örn utgift

eller örn avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande

av någon församlingens rättighet.

Den omständigheten, att kungörelse örn sammanträde ej blivit anslagen,

utgör ej hinder för sammanträdes hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar

förut delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§ 12.

Varje kyrkofullmäktig äger en röst.

Kyrkofullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Majus proposition nr 100.

enligt stadgandet i kap. 5 § 5 mom. 2 hindrad att deltaga i visst ärende,

utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande

icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige godkänt

hinder avhåller sig från sammanträde, skall höta till församlingens kassa fem

kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de

närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 13-

De ärenden, som av kyrkofullmäktige företagas till avgörande, skola förut

vara vederbörligen beredda av kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelse

eller ock av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Val må dock kunna av kyrkofullmäktige förrättas utan föregående beredning.

Lag samma vare örn avgörande av ärende, som kräver skyndsam handläggning

och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig

egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

§ 14.

Mom. 1. Kan ärende, som handlägges å kyrkofullmäktigsammanträde,

icke å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å

annan dag, varom, därest fullmäktige så besluta, kallelse i vanlig ordning

utfärdas. Beslutes icke sådan kallelse, har ordföranden att, innan sammanträdet

upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det

fortsatta sammanträdet.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Moni. 2. Begäres vid ärendes behandling å kyrkofullmäktigsammanträde

uppskov med detsammas avgörande och förena sig minst en tredjedel av de

närvarande därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden

har att bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Uppskov må ej, såvida det icke beslutes i vanlig ordning, ske i fråga om

val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 15.

Ordföranden åligger att å kyrkofullmäktigsammanträde framställa ärendena

till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande

än de som finnas angivna i kallelsen till sammanträdet.

Ny fråga kan vid kyrkofullmäktigsammanträde väckas av envar röstberättigad

men må icke avgöras förr än vid annat sammanträde samt efter

vederbörlig beredning och kallelse.

§ 16.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer

ordföranden proposition, så avfattad, att den kan besvaras med ja

eller nej.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Ordföranden tillkännager därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Äskas omröstning, skall den verkställas efter upprop och, utom vid val

eller därest i annat ärende sluten omröstning begäres, ske öppet. Där ej för

särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet

av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer

vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut,

som ordföranden biträder.

Val av kyrkoråd, skolråd och billbo tekssty reise samt av församlingsdelegerade,

revisorer och revisorssuppleanter, så ock av två eller flera

personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande

inom kyrkofullmäktige, skall vara proportionellt, därest det begäres

av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erliålles, örn

samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer, valet

avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt

stadgat.

Morn. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes

röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i

församling, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio

kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag, då höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där högsta uttaxeringen

av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, varunder inbegripes borgen, eller

förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; samt

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder, när sådant lagligen

kan ske.

Till nytt ändamål eller behov hänföres i b) sådant, för vilket anslag ej

utgått under tio år näst före det år, som anslaget avsei.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den

beslutats av stadsfullmäktige eller kyrkofullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall för att vara giltigt tillika

innefatta, huruvida erforderligt belopp skall anskaffas genom uttaxering av

allmän kommunalskatt eller utgå av tillgängliga medel eller upplånas.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 höft. (Nr 100.) 87o s9 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ 17-

Mom. 1. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kyrkofullmäktige

beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt

ömmande omständigheter befunnits föreligga.

Mom. 2. Vad örn stadsfullmäktiges rätt att besluta örn ersättning åt

innehavare av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl i fråga örn kyrkofullmäktiges befogenhet att besluta örn dagtraktamente

och reseersättning åt vald ledamot av kyrkoråd och skolråd eller

annan för handhavande av församlingens angelägenheter tillsatt styrelse,

nämnd eller beredning eller åt revisor samt om arvode åt revisor eller åt

ledamot, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare,

föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av

annan motsvarande befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 18-

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde föres protokoll under ordförandens

inseende av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av

ordföranden utsedd person.

Protokollet skall upptaga, jämte de närvarande fullmäktiges namn, för

varje ärende överlägguingsämnet och beslutet, med angivande, huruvida och

i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes å dag, som fullmäktige besluta, av

ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda

närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige antingen

genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället

underrättelse meddelas. Protokollet underskrives av protokollföraren

samt bestyrkes, med anteckning örn justeringen, av ordföranden och de utsedda

justeringsmännen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, minst

två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid sammanträdet

fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteckningen,

vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits,

skall även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser

vanligen intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras bland

kyrkans övriga handlingar.

§ 19.

Den som vid kyrkofullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende

kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot

det fattade beslutet.

§ 20''

Ordföranden åligger att tillse, att utdrag av kyrkofullmäktiges justerade

protokoll tillställes kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelse eller de

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

andra styrelser eller personer, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut

uppdragits. För övrigt äger envar att taga avskrift av protokollet och att

utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 21.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock kunna fullmäktige

för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda

dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid kyrkofullmäktigsammanträde samt

kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar som förhåller sig

oskickligt. Uppstår oordning, som icke kan avstyras, äger ordföranden upplösa

sammanträdet.

Kap. 3. Om församlingsdelegerade.

§ L

Kyrklig angelägenhet, som är av den allmänna beskaffenhet, att den angår

hela huvudstaden samfällt och för vars avgörande erfordras församlingarnas

gemensamma beslut, skall, sedan ärendet av Överståthållarämbetet eller konsistorium

överlämnats till församlingarna, å en och samma dag, som bestämmes

av konsistorium, behandlas å kyrkofullmäktigsammanträden i de

särskilda församlingarna. Örn de därvid fattade besluten skall konsistorium

underrättas. Hava församlingarna stannat i olika beslut, skall den fråga, i

vilken skiljaktighet förekommit, avgöras av församlingsdelegerade.

§2.

Församlingsdelegerade utses av kyrkofullmäktige i varje församling bland

fullmäktige till ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver

ytterligare en för varje vid det näst föregående årets utgång påbörjat tiotusental

invånare i församligen.

Suppleanter utses till lika antal som delegerade.

Val av delegerade och suppleanter sker å dag, som konsistorium bestämmer.

§ 3.

Så snart ske kan efter valet skola delegerade på kallelse av ordföranden i

konsistorium sammanträda å ställe, som av denne bestämmes.

§4.

Varje församlingsdelegerad äger en röst.

Församlingsdelegerade må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida

icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Beslut örn beviljande av nya

eller ökade avgifter eller utgörande av nya eller ökade besvär må ej fattas,

utan att minst fyra femtedelar av de delegerades hela antal äro tillstädes.

Delegerad eller suppleant, som blivit kallad till sammanträde och utan

anmält, av delegerade godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall

böta till stadens kassa fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet

måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

§ 6.

Kan ärende, som handlägges å församlingsdelegerades sammanträde, icke

å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan

dag, som delegerade bestämma. Sammanträde må ej uppskjutas längre än

fjorton dagar. Till fortsatt sammanträde erfordras icke särskild kallelse till

delegerade oell suppleanter, som varit närvarande, vid beslutets fattande.

Däremot skola frånvarande delegerade och suppleanter av ordföranden i

konsistorium underrättas örn sammanträdets fortsättande. Suppleant, som

i delegerads ställe deltagit i behandling av ärende, skall, där ärendets behandling

uppskjutes, örn möjligt fortfarande deltaga däri.

§6.

Församlingsdelegerade välja inom sig ordförande.

Beslut fattas genom öppen omröstning. I fråga om beviljande av nya

eller ökade avgifter eller besvär erfordras två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster. I annan fråga bestämmes utgången genom enkel pluralitet

av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, blir den

mening beslut, som ordföranden biträder.

§ 7.

Vid församlingsdelegerades sammanträde föres protokoll av sekreteraren

hos konsistorium.

Protokollet skall upptaga, jämte de närvarandes namn, överläggningsämnet

och beslutet.

Justering av protokollet verkställes å dag, som delegerade besluta, av

ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av delegerade utsedda

närvarande delegerade. Justering må ock verkställas av delegerade antingen

genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället

underrättelse meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning om

justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen

verkställts av delegerade, minst två vid sammanträdet närvarande

delegerade.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande örn beslutet anslås vid

konsistoriums expedition. Tillkännagivandet, vilket tillika skall innehålla

uppgift å dagen, då detsamma anslagits, skall även dels tillställas församlingarnas

kyrkoherdar för att anslås vid pastorsexpeditionerna dels ock införas

i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas,

så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Örn beslutet skall ock myndighet, som begärt ärendets handläggning av

församlingarna, erhålla underrättelse.

§8.

Med avseende å församlingsdelegerade och deras ordförande skall vad i

kap. 2 §§ 19 och 21 är stadgat beträffande kyrkofullmäktige och deras ordförande

äga motsvarande tillämpning.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100.

229

§9.

Angår kyrklig angelägenhet allenast några av huvudstadens territoriella

församlingar, skall, därest församlingarna vid frågans behandling å kyrkofullmäktigsammanträde

stanna i olika beslut, frågan avgöras vid sammanträde

med delegerade från dessa församlingar. Därvid skall vad i §§ 1—8 är

stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kap. 4. Om kyrkoråd och skolråd.

§ I
I

varje församling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd. Kyrkoråd

och skolråd må, där det lämpligen låter sig göra, förenas till ett gemensamt

kyrko- och skolråd.

Där församling finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av

församlingsbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse. Beträffande sådan styrelse

skall, i den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad

i denna lag är stadgat angående skolråd.

§2.

Kyrkorådet tillkommer att:

a) i avseende på religionens och sedernas vård vaka över efterlevnaden

av därom gällande författningar;

b) upptaga frågor örn oordning och oskick vid samt försummelse av

gudstjänsten;

c) vaka över att spridande av vilseförande läror må, såvitt möjligt är,

förekommas samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras;

d) tillsätta och avskeda andra kyrkobetjänte än organist, kyrkosångare

och klockare;

e) förvalta medel, som blivit ställda under kyrkorådets vård;

f) i alla frågor, som angå församlingens egendom eller eljest dess gemensamma

rätt, bevaka och utföra församlingens talan vid alla tillfällen, då icke

särskilt ombud av församlingen förordnats för sådant ändamål; samt

g) även i övrigt vårda kyrkans angelägenheter.

Skolrådet tillhör att:

a) utöva den vård örn och befattning med folkskolan, som enligt gällande

författningar tillkommer skolrådet;

b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek; samt

c) även i övrigt förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets

vård.

Såväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i vad på vartderas särskilda befattning

ankommer, därjämte att:

a) ombesörja verkställigheten av kyrkofullmäktiges och församlingsdelegerades

beslut, i den mån ej sådan förvaltning eller verkställighet uppdragits

åt särskilt därtill utsedda styrelser eller personer;

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

utsedda personers förvaltning;

c) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kyrkofullmäktige; samt

d) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter.

Finnes biblioteksstyrelse, tillkommer det den att handhava förvaltningen

och vården av församlingsbibliotek.

§3-

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, ej

annorledes än genom allvarliga föreställningar och varningar söka förmå den

felande till bättring. Låter sig den felande därigenom icke rättas, äger

kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet vidtaga den ytterligare åtgärd, som

överensstämmer med lag och författningar.

Kallas någon, som är boende eller uppehåller sig inom församlingen, till

inställelse inför kyrkorådet för att höras i ordnings- eller sedlighetsmål, som

är beroende på rådets omvårdnad, skall han hörsamma kallelsen, såvida han

minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga förfall,

skall han böta fem kronor till församlingens skolkassa och tillhållas av rådet

genom förnyade vitén, som dock tillsammans ej må överstiga trettio kronor,

att inställa sig. Kan den tredskande ändå ej förmås till inställelse, må

rådet anlita Överståthållarämbetet.

§ 4.

Ledamöter i kyrkorådet och skolrådet väljas av kyrkofullmäktige till det

antal, som fullmäktige finna lämpligt med hänsyn till församlingens vidd

och folkmängd, dock må detta antal, ordföranden inberäknad, icke vara

under fem eller över elva. Jämte ledamöterna må utses lika många suppleanter.

0 5-

Till ledamot i kyrkorådet eller skolrådet må väljas endast den som är

röstberättigad vid val av kyrkofullmäktige samt är boende inom församlingen

och uppnått tjugufem års ålder ävensom visat intresse, då fråga är örn ledamot

i kyrkorådet, för det kyrkliga församlingslivet samt, vad angår ledamot

av skolrådet, för skolväsendet.

I avseende å obehörighet att vara ledamot i kyrkorådet eller skolrådet

samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag skall vad i kaj3. 2 § 4 är stadgat

örn kyrko fullmäktig äga motsvarande tillämpning. Till ledamot av kyrkorådet

eller skolrådet må ej väljas den som tillhör församlingens redovisningsskyldiga

och avlönade betjänte.

Yad örn ledamot i kyrkorådet eller skolrådet är stadgat gäller ock örn

suppleant.

§ 6.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 231

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och december

månads slut det år, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade

tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda,

äga rum å ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde under tiden mellan

den 15 november och årets slut.

§ 7.

Ordförande i kyrkorådet och skolrådet är kyrkoherden eller den hans

ämbete förvaltar eller den prästman inom församlingen, som kyrkoherden

därtill förordnar.

Skolrådet väljer inom sig för varje år en vice ordförande.

Biblioteksstyrelse utser inom sig för varje år ordförande och vice ordförande.

§8.

Kyrkorådet och skolrådet sammanträda på ordförandens kallelse så ofta

han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

§9.

Suppleanterna böra i vid valet bestämd ordning kallas till tjänstgöring,

i den mån sådant erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen

ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts

vid proportionellt val.

§ 10.

Kyrkorådet eller skolrådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än

hälften av ledamöterna äro tillstädes.

§ 11-

Med avseende å kyrkorådet och skolrådet skall vad i kap. 2 § 16 mom. 1

är stadgat för kyrkofullmäktige äga motsvarande tillämpning; dock att, där

omröstning äskas, den alltid skall ske öppet.

§ 12.

Yid kyrkorådets sammanträde skall protokoll under ordförandens inseende

föras av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ordföranden

utsedd person. På skolrådet ankommer att bestämma, av vem

protokollsföringen vid rådets sammanträde skall besörjas.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av rådet utsedda närvarande ledamöter. Justering må

ock verkställas av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.-ts proposition nr 100.

Sedan protokollet justerats, skall en förteckning över de vid sammanträdet

fattade besluten anslås vid församlingens pastorsexpedition. Förteckningen,

vilken tillika skall innehålla uppgift å dagen, då densamma anslagits, skall

även införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

En var äger att taga avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll

och att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 13.

Kyrkorådets skriftväxling besörjes under ordförandens inseende av kyrkonotarien

eller, vid förfall honom, av annan därtill av ordföranden utsedd

person. Ordföranden åligger att mottaga alla till rådet ställda framställningar,

ansvara för att räkenskaper föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda

rådets handlingar och låta hålla register över dem.

För skolrådets ordförande gälla enahanda föreskrifter. Det tillkommer

rådet att bestämma, av vem dess skriftväxling skall besörjas.

§ 14.

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för en tid av

två år.

§ 15-

Ledamöter av kyrkorådet eller skolrådet, vilka genom att överträda denna

lag eller särskilt givna föreskrifter eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskynda församlingen skada, äro, jämte det ansvar enligt allmän

lag, som må ifrågakomma, underkastade skyldighet, en för alla och alla för

en, att ersätta skadan.

Yad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamöter

av styrelser samt personer, som blivit utsedda för särskilda förvaltningseller

verkställighetsbestyr.

§ 16.

Örn kyrkorådets och skolrådets befattning med uppgörande av utgiftsoch

inkomstförslag samt örn revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i kap. 5.

Beträffande vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå

under konsistoriums inseende, ävensom i fråga örn föryttring av sådan egendom

gäller vad särskilt är stadgat.

Kap. 5. Om avgifter och räkenskaper.

§ I
De

avgifter, örn vilka kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade besluta

skola utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet,

utgå på sätt örn täckande av kommunens skattebehov är stadgat i förordningen

örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Den som är medlem av icke territoriell församling är icke skyldig att

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100. 233

erlägga avgift till kyrka eller prästerskap i den territoriella församling, där

han är mantalsskriven.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt

hennes prästerskap och betjänte, som tillkommer vissa främmande trosbekännare,

är särskilt stadgat.

§2.

Det åligger kyrkorådet att för kyrkan samt skolrådet att för skolan, såvitt

angår församlingen enskilt, och församlingsbibliotek årligen uppgöra ett

utgifts- och ett inkomstförslag för det nästföljande kalenderåret. Finnes

biblioteksstyrelse åligger det denna att uppgöra utgifts- och inkomstförslagför

församlingsbiblioteket.

I utgiftsförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att

utgå under det nästföljande året, ävensom de, vilka kyrkorådet, skolrådet

eller biblioteksstyrelse anser därutöver erforderliga.

Inkomstförslaget skall upptaga de inkomster, som för det nästföljande

året äro eller anses vara att påräkna.

§3.

Utgifts- och inkomstförslagen skola framläggas till prövning vid det kyrkofullmäktigsammanträde,

som hålles före november månads utgång.

§4.

Yad kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade beslutat till uttaxering

skall, allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller

biblioteksstyrelse delgivas Överståthållarämbetet, vilket det åligger att i den

för debitering och uppbörd av kommunalutskylder i allmänhet stadgade

ordningen verkställa debitering och uppbörd av dessa avgifter samt att avlämna

medlen till kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelsen.

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens

verkställande finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkofullmäktige besluta

därom.

§5.

Mom. 1. Av kyrkofullmäktige skola årligen utses två eller flera revisorer

samt lika många suppleanter för granskning av nästföljande årets förvaltning.

Mom. 2. Den, vilken såsom ledamot av kyrkorådet eller skolrådet eller

eljest är redovisningsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor eller

revisorssuppleant för granskning av förvaltning, för vilken han har att redovisa,

ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning

av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

§6.

Det åligger kyrkorådet och skolrådet ävensom biblioteksstyrelse att i enlighet

med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och avsluta

dem för kalenderår. Räkenskaperna skola senast den 1 mars hållas

tillgängliga för revisorerna.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Majlis proposition nr 100.

§ 7.

Revisionsberättelsen skall senast den 1 april avlämnas till kyrkofullmäktiges

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes

förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas

till granskning å det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles

före utgången av maj månad.

§ 8.

På beslut av kyrkofullmäktige ankommer, huruvida framställd anmärkning

skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd

för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å förvaltningen

under den tid revisionsberättelsen avser inom ett år från det berättelsen

framlades å kyrkofullmäktigsammanträde, vare så ansett, som örn

ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må

talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handling.

Kap. 6. Om underställning och besvär.

§ I
För

att vinna bindande kraft skola kyrkofullmäktiges beslut underställas

Konungens prövning och fastställelse, då de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan församlingen tillhörig fastighet,

som utan att räknas till kyrkoegendom för något dess gemensamma

nytta avseende ändamål tillfallit församlingen genom gåva eller testamente,

ävensom överenskommelse, som medför ändring i någon församlingens rättighet

till sådan fastighet;

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet

av församlingens utan underställning skedda upplåning icke överstiger

hälften av den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits

skola i församlingen anskaffas genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än

fem år.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till

Överståthållarämbetet, vilket det åligger att överlämna handlingarna jämte

eget yttrande till Konungen.

§2.

Mom. 1. Överståthållarämbetets godkännande erfordras för att giva gällande

kraft åt beslut rörande arvode enligt kap. 2 § 17 mom. 2.

Samtliga av församlingen för ett och samma kalenderår fattade beslut

av beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år

besluten avse underställas överståthållarämbetets prövning, vid äventyr att

beslut, såvida ej särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag,

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

icke vinner godkännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall

tillgång beredas Överståthållarämbetet till tablå över församlingens ekonomiska

ställning det år besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras

fastställelse, skall skälet därför uppgivas.

Kyrkofullmäktige må, örn fog därtill anses finnas, över vägrad fastställelse

föra klagan hos Konungen.

Mom. 2. Beslut örn beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas

genom upplåning, skall för att bliva gällande underställas Överståthållarämbetet,

vilket, där det efter inhämtade upplysningar örn församlingens ekonomiska

ställning finnes uppenbart, att upplåningen icke kan ske utan

Konungens tillstånd, förbjuder beslutets verkställande innan sådant tillstånd

erhållits men i annat fall förklarar hinder ej möta för verkställigheten. Örn

klagan över meddelat förbud gäller vad i mom. 1 är stadgat örn klagan över

vägrad fastställelse.

§3.

Medlem av församling, som ej nöjes åt kyrkofullmäktiges beslut, äger att,

örn han tilltror sig kunna visa, att beslutet icke tillkommit i laga ordning,

eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes

överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller att det kränker hans

enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, söka rättelse däri genom

besvär. Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, före klockan 12 å

fjortonde dagen efter den, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs

vid pastorsexpeditionen, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mål,

som avses i kap. 1 § 2 a)—c) och e) till konsistorium men i andra mål till

Överståthållarämbetet. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären

foga bevis örn dagen, då förteckningen anslogs, som ock att inom fjorton

dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått, till kyrkofullmäktiges

ordförande ingiva diariebevis däröver, att han besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda är föreskrivet, må beslutet

gå i verkställighet.

Överståthållarämbetet och konsistorium böra giva varandra del av besvären,

när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

§4.

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller

att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myndigheten,

där besvären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet

kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den

som klagat men står beslutet i övrigt fast, utan så är att det finnes strida

mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den

prövande myndigheten må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ ö.

I avseende å tid och sätt för sökande av ändring i utslag, som meddelats

av Överståthållarämbetet eller konsistorium, gäller efter varje måls beskaffenhet

vad särskilt är stadgat.

§6.

Yad i §§ 1—5 är stadgat örn kyrkofullmäktiges beslut skall i tillämpliga

delar gälla beträffande beslut av församlingsdelegerade. Tiden för anförande

av besvär skall räknas från dagen, då förteckning, däri beslutet upptagits,

anslogs vid konsistoriums expedition.

§ ?•

För besvärs anförande mot beslut av kyrkorådet eller skolrådet i sådana

mål och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda allmänna

författningar har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall

finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt beslut av kyrkorådet

eller skolrådet, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkställande

art, vad i §§ 3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 100.

237

Bilaga C.

Utkast

till

Lag om införande av lagen örn församlingsstyrelse in. m.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Från och med den 1 januari 1931 skola, med iakttagande av vad i denna

lag stadgas, följande nu antagna lagar lända till efterrättelse:

lagen örn församlingsstyrelse;

lagen örn församlingsstyrelse i Stockholm;

lagen örn kommunala val, i vad den avser val av kyrkofullmäktige;

lagen örn proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma

m. m. i vad den avser val å kyrkostämma och inom kyrkofullmäktige; samt

lagen örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr

293) om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

i vad den avser ändring i 38, 40, 42, 43 och 45 §§ i sistnämnda lag.

§ 2.

Genom de nya lagarna upphävas följande förordningar och stadga:

förordningen den 21 mars 1862 (nr 15) örn kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd;

förordningen den 20 november 1863 (nr 58) om kyrkostämma, samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm;

förordningen den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd

i Göteborg; samt

stadgan den 13 juni 1913 (nr 79) örn proportionellt valsätt vid vissa val

inom landsting och stadsfullmäktige m. m. ivad den avser val å kyrkostämma;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring av vad

sålunda upphävda författningar innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot de

nya lagarnas bestämmelser.

§ 3.

Beträffande offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,

som fattats före den 1 januari 1931, så ock angående sökande av ändring i

sådant beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas.

De nya bestämmelserna äga tillämpning i avseende å val för tid, som

helt och hållet infaller efter nämnda dag men föranleda ej rubbning i beståndet

av val, som företagits före samma dag.

§ 4.

I församling eller kyrklig samfällighet, där enligt lag kyrkofullmäktige

skola finnas, utövas församlingens eller samfällighetens beslutanderätt i alla

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

dess angelägenheter under år 1931 av kyrkostämman. Beträffande Göteborg

skall under nämnda år förordningen den 5 maj 1882 angående kyrkofullmäktige

och kyrkonämnd i sagda stad äga tillämpning.

I territoriell församling i Stockholm skall val av kyrkofullmäktige förrättas

första gången under år 1932. Under tiden till och med den 31 mars 1932

skall i sådan församling beslutanderätten utövas av kyrkostämman och skall

beträffande kyrkostämman vad i förordningen den 20 november 1863 örn

kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm stadgas fortfarande

gälla.

§ 5.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i kyrkoråd eller

skolråd tidigare än den 31 december 1932, må val av ny ledamot eller suppleant

icke ske för längre tid än till utgången av nämnda år. Tjänstgöringstiden

för ledamot eller suppleant, som före den 15 november 1932 valts för längre

tid än till och med den 31 december 1932, skall utgå sistnämnda dag.

§ 6.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift,

som ersatts genom bestämmelse i de nya lagarna, skall denna i stället tilllämpas.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

239

Bilaga B.

Utkast

till

Lag om skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
I

landskommun, som utgör särskilt skoldistrikt, så ock i stadskommun må,

där kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, folk- och fortsättningsskoleväsendet

ävensom frågor örn folk- och skolbibliotek utgöra för kommunen

gemensamma angelägenheter, vilka kommunen såsom sådan har att vårda.

Förordnande härom meddelas av Konungen efter framställning av kommunal-

eller stadsfullmäktige eller av kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige

finnas, av dessa.

§ 2.

Har förordnande meddelats enligt § 1, skola kommunens kostnader för

ovannämnda ändamål beslutas och utgöras på sätt örn kommunalutskylder

är stadgat. Skoldistrikt äger dock enligt gällande folkskolestadga att såsom

bidrag till kostnaderna för skolväsendet upptaga särskild avgift av envar,

som erlägger mantalspenningar.

§3.

Folkundervisningen i kommun, beträffande vilken förordnande meddelats

enligt § 1, ordnas enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen.

§4.

I kommun, beträffande vilken förordnande meddelats enligt § 1, handhavas

folk- och fortsättningsskoleväsendet ävensom frågor örn folk- och skolbibliotek

av en folkskolestyrelse.

För förvaltningen och vården av fortsättningsskolan må, där kommunen

finner det vara till fördel för skolväsendet, utses särskild fortsättningsskolestyrelse.

Där kommun finner det lämpligt, må för förvaltningen och vården av

folk- och skolbibliotek utses särskild biblioteksstyrelse.

Beträffande fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse skall, i den

mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är

stadgat angående folkskolestyrelse.

§ 5.

Folkskolestyrelsen tillkommer, såvitt angår folk- och fortsättningsskoleväsendet

ävensom biblioteksväsendet, att

a) i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med

uppmärksamhet följa undervisningen;

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

b) handhava vården av folk- och skolbibliotek;

c) utöva den ekonomiska förvaltningen ävensom hava tillsyn över lokaler,

som upplåtits för folkskole- och fortsättningsskoleundervisningen samt

folk- och skolbibliotek;

d) tillsätta och avskeda lärare och biblioteksföreståndare samt tjänstebiträden,

vilka ställts till styrelsens förfogande; dock att i fråga örn tillsättande

av lärartjänst, vilken är förenad med organist- och klockarsyssla

eller endera av dessa sysslor, gäller vad särskilt är stadgat;

e) ombesörja verkställigheten av kommunal- eller stadsfullmäktiges beslut,

i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda styrelser

eller personer; samt

f) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling

hos kommunal- eller stadsfullmäktige.

Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse, tillkommer det

sådan styrelse att handhava förvaltningen och vården, förstnämnda styrelse

av fortsättningsskolan och sistnämnda styrelse av folk- och skolbibliotek.

§6.

Det åligger folkskolestyrelsen att årligen före den 1 september till kommunal-

eller stadsfullmäktige avgiva ett utgifts- och ett inkomstförslag rörande

folk- och fortsättningsskoleväsendet samt biblioteksväsendet för det

nästföljande kalenderåret. Finnes fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse,

åligger det sådan styrelse att uppgöra utgifts- och inkomstförslag

i vad på styrelsens befattning ankommer.

I utgiftsförslaget skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade

att utgå under det nästföljande året, ävensom de, vilka folkskolestyrelsen

eller särskild styrelse anser därutöver erforderliga.

Inkomstförslaget skall upptaga de inkomster, som för det nästföljande

året äro eller anses vara att påräkna.

§ 7-

Folkskolestyrelsen utgöres i landskommun av kyrkoherden i det pastorat,

till vilket kommunen hör, eller, där kommunen tillhör mer än ett pastorat,

kyrkoherden i det pastorat, som domkapitlet bestämmer, samt ett av kommunalfullmäktige

bestämt, jämnt antal ledamöter, minst fyra och högst tio,

utsedda till hälften av kommunalfullmäktige och till hälften av kyrkostämman

eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa. Omfattar kommun flera

församlingar eller delar av församlingar, skall halva antalet ledamöter utses

av kyrkostämmorna eller kyrkofullmäktige i dessa församlingar enligt den

fördelning mellan dem, som domkapitlet bestämmer.

I stadskommun utgöres folkskolestyrelsen, där ej Konungen annorlunda

förordnar, av kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i staden finnas

flera församlingar med särskilda kyrkoherdar, den bland dessa, som domkapitlet

bestämmer, samt ett av stadsfullmäktige bestämt, jämnt antal ledamöter,

minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften av stadsfullmäktige och

till hälften av kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Finnas i staden flera församlingar, skall halva antalet ledamöter utses av

kyrkostämmorna eller kyrkofullmäktige i församlingarna enligt den fördelning

mellan dem, som domkapitlet bestämmer.

Ledamöter i fortsättningsskolestyrelse utses till så stort antal, som kommunal-

eller stadsfullmäktige finna lämpligt. Ledamöterna utses av kommunal-

eller stadsfullmäktige och folkskolestyrelsen sålunda, att fullmäktige

välja det antal ledamöter, som är närmast under hälften, oell folkskolestyrelsen

övriga ledamöter.

Ledamöter i biblioteksstyrelse utses av kommunal- eller stadsfullmäktige

till så stort antal, som fullmäktige finna lämpligt.

Jämte ledamöter i folkskolestyrelse, fortsättningsskolestyrelse och biblioteksstyrelse

må på enahanda sätt utses suppleanter till det antal, som anses

erforderligt.

§ 8.

Till vald ledamot i folkskolestyrelsen må utses endast den som är röstberättigad

vid kommunal- eller stadsfullmäktigval eller, vad angår ledamot,

som utses av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige, äger rösträtt vid kyrkostämma,

ävensom uppnått tjugufem års ålder och visat intresse för skolväsendet.

Yid val av ledamöter i fortsättningsskolestyrelse skall tillses, att det

praktiska arbetets intressen bliva i vederbörlig mån företrädda inom styrelsen.

Ledamot i folkskolestyrelsen må ej den vara, som

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd; ,

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd,

som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Yad örn ledamot i folkskolestyrelsen är stadgat gäller ock örn suppleant.

§ 9.

Valda ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde.

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och december

månads slut året näst efter det, då allmänna val av kommunal- och stadsfullmäktige

ägde rum.

Avgår vald ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,

anställes fyllnadsval för den återstående delen av samma tid.

§ io.

Folkskolestyrelsen väljer inom sig för varje år ordförande och vice ordförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 87o s» 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Majus proposition nr 100.

§ Il
Sammanträde

med folkskolestyrelsen hålles på ordförandens kallelse så

ofta han finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter gör framställning

därom.

§ 12-

Folkskolestyrelsen må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av ledamöterna äro tillstädes. Dock äger folkskolestyrelse

i stadstcommun att åt särskilda inom densamma utsedda nämnder överlämna

att enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av styrelsen, med dess rätt

och befogenhet besluta i följande ärenden, nämligen:

a) beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare;

b) tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen;

c) åtgärder enligt gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn samt

tredskande föräldrar och målsmän; ävensom

d) mindre ärenden av ekonomisk natur.

Särskild nämnd skall bestå av minst fyra personer. För giltighet av

nämnds beslut fordras, att minst tre av ledamöterna deltagit i beslutet och

varit ense örn detsamma. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall anmälas

för folkskolestyrelsen vid dess nästa sammanträde.

I överläggning och beslut örn ärende, som rör kristendomsundervisningen

må icke deltaga främmande religionsbekännare eller den som anmält sig till

utträde ur svenska kyrkan.

§ 13.

, Inom folkskolestyrelsen sker omröstning öppet. Dock skall vid val av

ordförande och vice ordförande samt, där det äskas, vid övriga val omröstning

verkställas med slutna sedlar. Utgången bestämmes genom enkel pluralitet

av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer

vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut,

som ordföranden biträder.

§ 14-

Vid folkskolestyrelsens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt

ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två därtill

för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Justering må

ock verkställas av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Sedan protokollet justerats, skall i landskommun tillkännagivande därom

ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles,

samt i stadskommun en förteckning över de vid sammanträdet fattade besluten

och de beslut, som därvid anmälts enligt § 12 andra stycket, anslås

hos styrelsen.

Envar äger att taga avskrift av folkskolestyrelsens protokoll och att utan

lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

243

§ 16.

Ordföranden åligger att ombesörja folkskolestyrelsens skriftväxling, mottaga

alla till styrelsen ställda framställningar ansvara för att räkenskaper

föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda styrelsens handlingar och hålla

register över dem.

§ 16-

Folkskolestyrelsen utser för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare.

§ 17.

Det åligger folkskolestyrelse i landskommun att före den 15 januari

varje år till kommunalnämndens ordförande avlämna redovisning för de

medel styrelsen under nästföregående kalenderår omhänderhaft.

I stadskommun skall folkskolestyrelse före den 1 mars varje år till drätselkammaren

avlämna redovisning, som nyss nämnts.

Lämnad redovisning skall upptagas i kommunens allmänna räkenskaper

och granskas tillika med dem.

§ 18.

Ledamöter av folkskolestyrelsen, vilka genom att överträda denna lag eller

särskilt givna föreskrifter eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda

kommunen skada äro, jämte det ansvar enligt allmän lag, som må

ifrågakomma, underkastade skyldighet, en för alla och alla för en, att ersätta

skadan.

Yad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn ledamöter

av styrelser samt personer, som blivit utsedda för särskilda förvaltningseller

verkställighetsbestyr.

§ 19-

Angående fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut gäller vad i lag

eller författning finnes stadgat beträffande talan mot beslut av skolråd.

Därvid skall i stadskommun besvärstiden räknas från dagen efter den, då

förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs hos styrelsen.

§ 20.

Förordnande enligt § 1 skall träda i tillämpning från och med den 1 januari

visst år efter det förordnandet meddelats.

Har förordnande meddelats, skall, såvitt Konungen ej annorlunda förordnad

kommunen omedelbart övertaga de rättigheter församlingen eller församlingarna

hava till egendom och medel, som anslagits till eller användas

för folk- och fortsättningsskoleväsendet samt folk- och skolbibliotek, ävensom

ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga härom, för

vilka församlingen eller församlingarna häfta.

Beslut rörande avlönings- och pensionsförhållanden, som i vederbörlig

ordning fattats i församling, innan förordnande, varom nyss nämnts, trätt i

tillämpning, skall äga samma giltighet som örn beslutet fattats av kommunal,

eller stadsfullmäktige.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Val av ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsen skall förrättas innan

förordnande trätt i tillämpning. Tjänstgöringstiden för dem skall utgå den

31 december året näst efter det, då nästa gång allmänna val av kommunaloch

stadsfullmäktige äga rum.

Räkenskaperna för folk- och fortsättningsskoleväsendet samt biblioteksväsendet

för året närmast före det, då förordnande trädde i tillämpning,

skola granskas enligt dittills gällande bestämmelser.

Lärartjänst vid folkskola eller småskola, som är förklarad ledig, då förordnande

träder i tillämpning, skall tillsättas i dittills stadgad ordning.

Angående dispositioner och testamentsanslag med avseende å i § 1 omförmälda

ändamål, vilka blivit eller bliva ställda under förvaltning av skolråd

eller skolstyrelse, gäller vad särskilt är föreskrivet.

§ 21.

För Stockholms stad gäller vad särskilt är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

Genom denna lag upphäves lagen den 25 juni 1909 (nr 81 s. 1) angående

folkskoleväsendet i vissa städer.

Har förordnande meddelats jämlikt § 1 i sistnämnda lag, skall förordnandet

anses från och med den 1 januari 1931 gälla jämväl frågor örn folkoch

skolbibliotek. Biblioteksväsendets räkenskaper för år 1930 skola granskas

enligt de bestämmelser, som gälla under nämnda år.

Utgår tjänstgöringstiden för vald ledamot eller suppleant i folkskolestyrelse

tidigare än den 31 december 1932, må val av ny ledamot eller suppleant

icke ske för längre tid än till utgången av nämnda år. Tjänstgöringstiden

för ledamot eller suppleant, som före den 15 november 1932 valts för

längre tid än till och med den 31 december 1932, skall utgå sistnämnda dag.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 100.

245

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Lagförslag........................................................................................................... 2

Förslag till lag om församlingsstyrelse........................................................ 2

Förslag till lag om församlingsstyrelse i Stockholm.................................... 23

Förslag till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m....... 41

Förslag till lag om skolstyrelse i vissa kommuner .................................... 43

Historik.............................................................................................................. 49

Allmänna synpunkter .......................................................................................... 56

Representativt system i församlingarna ...................................................... 56

Skolärendenas överflyttande........................................................................... 66

Kyrkliga samfälligheter ............................ 80

Revision av kyrkostämmoförordningarna...................................................... 95

Revision av lagen örn folkskoleväsendet i vissa städer .............................. 97

Särskild motivering....................................... 98

Förslaget till lag örn församlingsstyrelse...................................................... 98

Förslaget till lag örn församlingsstyrelse i Stockholm................................. 157

Förslaget till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. ... 167

Förslaget till lag om skolstyrelse i vissa kommuner ................................. 176

Bilagor ............................................................................................................ 201

Utkast till lag örn församlingsstyrelse ......................................................... 201

Utkast till lag örn församlingsstyrelse i Stockholm .................................... 220

Utkast till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m....... 237

Utkast till lag örn skolstyrelse i vissa kommuner....................................... 239

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 78 käft. (Nr 100.)

S70 29 17

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. KU 1930:31 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31 s. 1 i texten