Angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter
1930-02-21 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:132, Angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
1
Nr 132.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
byggnader för folkskoleväsendet inom Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste
gränsorter; given Stockholms slott den 21 februari 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majrts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cl. Lindskog.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tbygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Bosell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:
Under punkt 200 av 1930 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på proposition angående statsbidrag till byggnader
för folkskoleväsendet i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
dock ej rikets nordligaste gränsorter, i riksstaten för budgetåret 1930/1931
för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.
Sedan utredningen i ärendet numera hunnit slutföras, anhåller jag att
ånyo få anmäla denna fråga för Kungl. Majit.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 104 haft. (Nr 132.)
Statsbidrag
till byggnader
för folkskoleväsendet
inom
Jämtlands,
Västerbottens
och
Norrbottens
län.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
Sedan år 1923 föreligger hos Kungl. Majit ett av särskilda sakkunniga
inom skolöverstyrelsen, tillkallade på grund av riksdagsskrivelsen den 15
juni 1920 (nr 365) och jämlikt Kungl. Majits bemyndigande av den 8 april
1921, avgivet betänkande och förslag angående statsbidrag till uppförande
av byggnader för folkskoleväsendet i riket (Statens offentliga utredningar
1923: 55). Detta förslag har på grund av sina vittgående ekonomiska konsekvenser
hittills icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Emellertid hava beträffande de norrländska skoldistrikten statsmakterna
dock vidtagit åtgärder i det syfte, de sakkunnigas förslag avsåg att främja.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har sålunda riksdagen till statsbidrag
till byggnader för folkskoleväsendet i vissa av rikets nordligaste gränsorter
såsom extra reservationsanslag anvisat för budgetåret 1924/1925 200,000
kronor samt för vart och ett av budgetåren 1925/1928 och 1929/1930 325,000
kronor eller inalles 1,500,000 kronor. Av detta anslag lämnas bidrag till
såväl skolhus som lärarbostäder, likväl ej efter någon fixerad skala utan
med det belopp, som Kungl. Majit vid prövning i varje särskilt fall finner
skäligt. Bidragen hava merendels växlat mellan 60—80 procent av byggnadskostnaden.
Författningsbestämmelserna i ämnet återfinnas i kungörelsen
den 5 november 1924 (nr 468).
Under punkt 185 av 1928 års åttonde huvudtitel, vartill jag här i huvudsak
tillåter mig att hänvisa, framhöll min företrädare i statsrådsämbetet,
hurusom i Norrland funnes åtskilliga skoldistrikt utom de finsktalande, som
vore synnerligen hårt skattetyngda, och att i övrigt förhållandena vore likartade
med dem, som rådde inom de finsktalande områdena. Aven i dessa
skoldistrikt hade behovet av statsunderstöd till skolhusbyggnader gjort sig
gällande.
Med anledning härav hade skolöverstyrelsen anmodats att verkställa och
till Kungl. Majit avgiva av kostnadsberäkning åtföljd utredning angående
behovet av byggnader för folkskoleväsendet i de delar av Norrland, som
icke vore att hänföra till rikets nordligaste gränsorter. Sådan utredning
avgavs sedermera av överstyrelsen, som förutsatte, att endast sådana distrikt
skulle ifrågakomma till statsbidrag, vilkas utdebitering uppginge till minst
10 kronor per inkomsthundra. Statsbidraget beräknade överstyrelsen till i
genomsnitt 50 procent av byggnadskostnaden. Med en kostnadssumma av
3,600,000 kronor, fördelad på två år med 1,800,000 kronor per år, skulle
i enlighet med denna beräkning erfordras ett statsbidragsanslag av 900,000
kronor för vart och ett av två budgetår.
Departementschefen uttalade sig för att en blivande statshjälp för byggnader
till skolväsendet begränsades att avse allenast skoldistrikt inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vilka vore i detta hänseende sämst
lottade. Vidare ansåge han lämpligt att, liksom ifråga örn de finsktalande
distrikten, statsbidraget icke normerades efter någon fastställd skala, med
hänsyn till utdebitering eller eljest, utan finge utgå efter prövning av Kungl.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
Majit från fall till fall. De närmare villkoren och bestämmelserna för
understöds utgående borde fastställas av Kungl. Majit. Sannolikt kunde
härvid de föreskrifter, som gällde för de finsktalande distrikten, tjäna till
god ledning. För ändamålet föreslog departementschefen ett anslag av
100,000 kronor för budgetåret 1928/1929.
I skrivelse den 15 maj 1928, nr 817, anförde härefter riksdagen under
punkt 178 bland annat följande:
Då det nu avses att inleda en verksamhet, som kan komma att framdeles
medföra betydande statsutgifter, har riksdagen ej kunnat undgå att
ställa sig i viss mån tveksam mot förslaget. Frånvaron av mera bestämda
grunder för statsbidragens utgående och angivandet, att bidragens utdelning
skulle ske efter diskretionär prövning av Kungl. Majit, har än mer ökat
riksdagens betänkligheter.
Med hänsyn emellertid till det behjärtansvärda ändamål, för vilket anslaget
är avsett, har riksdagen dock ej velat motsätta sig vad nu föreslagits.
Riksdagen vill emellertid erinra därom, att ett av särskilda sakkunniga utarbetat
förslag angående statsbidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet
i riket föreligger och för närvarande är beroende på Kungl.
Majits prövning, vilket förslag jämväl innefattar vissa närmare angivna
grunder för utgående av eventuellt statsbidrag till detta ändamål. Utan att
nu taga ställning till detta förslag vill riksdagen framhålla angelägenheten
av att, därest fortsatt anslag kommer att av nästa års riksdag äskas för
det ändamål, som under förevarande punkt avses, ett förslag i sådant hänseende
åtföljes av en närmare angiven plan för utvecklingen av den tilltänkta
verksamheten på detta område samt av vissa närmare grunder för
statsbidragens utgående.
Under uttalande härav anmälde riksdagen, att riksdagen till statsbidrag
till byggnader för folkskoleväsendet inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, beviljat för budgetåret
1928/1929 ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor att utgå under de
villkor och bestämmelser, Kungl. Majit kunde finna gott meddela.
Genom beslut den 8 juni 1928 utfärdade Kungl. Majit härefter kungörelse
(nr 293) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom vissa
skoldistrikt i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att lända till
efterrättelse från och med den 1 juli 1928 tills vidare, så länge medel för
ändamålet funnes att tillgå. Sagda kungörelse är av följande lydelse:
§ 1.
1. Statsbidrag till uppförande och inredning av byggnader för folkskoleväsendet
må utgå till skoldistrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, med belopp, som Kungl.
Majit i varje särskilt fall bestämmer med hänsyn till skoldistriktets ekonomiska
förhållanden och övriga omständigheter.
2. Statsbidrag må jämväl utgå för till- eller ombyggnad av befintlig byggnad,
då därigenom nöjaktiga lokaler kunna erhållas; och skall därvid i tilllämpliga
delar gälla vad nedan sägs angående statsbidrag till uppförande
och inredning av byggnad för folkskoleväsendet.
4
Kungl. Majis proposition Nr 132.
§ 2.
Beträffande skolhus och lärarbostad, för vilkas uppförande och inredning
statsbidrag utgår, skall iakttagas följande.
1. Byggnad skall förläggas till en med hänsyn till dess ändamål välbelägen
och i övrigt lämplig tomt.
Skolhus skall innehålla för det avsedda barnantalet tillräckligt antal klassrum
av tillfredsställande storlek och form jämte övriga nödiga utrymmen.
Särskilt skall tillses att nödigt utrymme beredes för ordnad undervisning i
gymnastik.
Tomt skall inhägnas, planeras och planteras samt inrymma lämpligt planteringsland.
Erforderlig tillgång till vatten skall beredas, där så ske kan, genom vattenledning
och eljest genom brunn å tomtområdet.
Nödig utfartsväg skall anläggas och underhållas.
2. Lärarbostad skall så anordnas, att de i gällande boställsordning för
lärarpersonalen vid folk- och småskolor meddelade föreskrifter bliva uppfyllda.
§ 3.
1. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag till ifrågavarande
ändamål, skall före den 1 oktober till statens vederbörande folkskolinspektör
ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning med uppgift örn det önskade
beloppet.
Sådan ansökning skall vara åtföljd av:
l:o) utdrag ur kyrkostämmans protokoll, utvisande, dels att skoldistriktet
beslutat uppföra den byggnad, för vilken statsbidrag sökes, dels att tillräckligt
stor, välbelägen och i övrigt lämplig tomt finnes för ändamålet tillgänglig,
dels ock att skoldistriktet åtager sig, därest statsbidrag beviljas,
byggnadens framtida vård och underhåll;
2:o) ritningar;
3:o) arbetsbeskrivning;
4:o) fullständig kostnadsberäkning, utvisande de för byggnadens uppförande
och inredning beräknade kostnaderna;
5:o) uppgifter enligt särskilt av skolöverstyrelsen fastställt formulär rörande
dels kommunens ekonomiska förhållanden, dels ock distriktets skolväsen;
6:o) redogörelse för det sätt, varpå kontroll över arbetets utförande är avsedd
att utövas.
Därest statsbidrag sökes för utförande av till- eller ombyggnadsarbeten å
befintlig byggnad skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig person
att byggnaden är av den beskaffenhet, att planerad till- eller ombyggnad
lämpligen kan ske.
2. Det åligger skolöverstyrelsen att, efter hänvändelse från skoldistrikt,
som ämnar ingiva ansökning örn statsbidrag enligt denna kungörelse, tillhandagå
distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd
och upplysningar i övrigt rörande det ifrågasatta byggnadsarbetet.
§ 4.
Sedan vederbörande folkskolinspektör granskat de inkomna ansökningshandlingarna,
skall han före den 1 december jämte eget yttrande översända
handlingarna till vederbörande domkapitel.
Domkapitlet har att, efter granskning av handlingarna, med hänsyn till
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
föreliggande behov och för ändamålet tillgängliga medel upprätta förslag i
ärendet, särskilt för varje län, vilket förslag jämte tillhörande handlingar
före den 1 januari översändes till vederbörande länsstyrelse.
Länsstyrelsen skall före den 1 februari insända handlingarna jämte eget
yttrande samt bevis, att skoldistriktets i § 3 under punkten 1) avsedda beslut
vunnit laga kraft, till skolöverstyrelsen, som så snart ske kan till Kungl.
Maj:t överlämnar samtliga handlingar i ärendet tillika med eget utlåtande.
§ 5.
Beviljat statsbidrag må av skolrådet lyftas hos länsstyrelsen med hälften
vid byggnadsarbetets påbörjande samt med en fjärdedel, då byggnaden är
under tak. En fjärdedel av det beviljade statsbidraget skall innehållas, till
dess byggnaden blivit avsynad och godkänd. Rekvisitionen av statsbidrag
skall ingivas till vederbörande folkskolinspektör, som har att överlämna densamma
till länsstyrelsen jämte eget yttrande, huruvida det begärda beloppet
må utgå eller icke. Avsyning förrättas av folkskolinspektören med biträde
av byggnadssakkunnig person, som förordnas av länsstyrelsen, samt i närvaro
av ombud för skolrådet.
§ 6.
Skoldistrikt, som tilldelats statsbidrag enligt denna kungörelse, är pliktigt:
att i enlighet med fastställda ritningar och i övrigt givna föreskrifter låta
uppföra beslutad byggnad;
att, sedan byggnaden blivit uppförd och i vederbörlig ordning avsynad,
ansvara för dess vård och underhåll;
att bestrida ersättning till den i § 5 omförmälde, av länsstyrelsen förordnade
byggnadssakkunnige;
att brandförsäkra byggnaden till av länsstyrelsen godkänt belopp; samt
att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Kungl. Maj:t må
hava meddelat vid statsbidragets beviljande.
Sedan åtskilliga skoldistrikt i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län anhållit om statsbidrag av här ifrågavarande slag tilldelade Kungl. Majit
genom beslut den 30 augusti 1929 jämlikt omförmälda kungörelse nedannämnda
skoldistrikt statsbidrag för utförande av byggnader för folkskoleväsendet
vid följande skolor, nämligen inom
Jämtlands län:
Vemdalens skoldistrikt för örn- och tillbyggnad av skolhuset i Hån och
uppförande därstädes av ett nytt tjänstebostadshus 8,500 kronor;
As skoldistrikt för uppförande av skolbyggnad i Lugnvik 8,500 kronor;
Västerbottens län:
Vilhelmina skoldistrikt för ombyggnad av ett skolhus i Rönnäs 2,500 kronor,
för ombyggnad av ett skolhus i Mellanås 2,500 kronor, för ombyggnad av
ett skolbus i Svannäs 6,000 kronor samt för nybyggnad av ett tjänstebostadshus
i Skansholm 7,000 kronor eller sammanlagt 18,000 kronor;
Tärna skoldistrikt för uppförande av skolbyggnad i Boksjön 15,000 kronor;
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
Norrbottens län:
Överkalix skoldistrikt för uppförande av ett skolhus i Stråkan 25,000
kronor;
Råneå skoldistrikt för utförande av ett skolbyggnadsföretag i Rånbyn
25,000 kronor eller alltså tillhopa 100,000 kronor.
Tillika föreskrev Kungl. Maj:t, att såsom villkor för statsbidragens utgående
skulle gälla vad härom vore stadgat i nämnda kungörelse.
Vidare förordnade Kungl. Maj:t, att byggnaderna skulle utföras i huvudsaklig
enlighet med vid respektiva ansökningar fogade ritningar med iakttagande
av vissa från myndigheternas sida däremot gjorda erinringar; med
rätt för skolöverstyrelsen att på framställning av vederbörande skoldistrikt
medgiva de avvikelser härutinnan, som överstyrelsen kunde finna av omständigheterna
påkallade.
Härjämte anbefallde Kungl. Majit vederbörande länsstyrelse att dels, på
sätt länsstyrelsen ansåge lämpligt, utöva erforderlig kontroll däröver, att de
såsom förutsättning för anslagens beviljande uppställda villkoren bleve uppfyllda,
dels ock till vederbörande skoldistrikt i föreskriven ordning utbetala
de anvisade beloppen från ovanberörda, av 1928 års riksdag anvisade extra
reservationsanslag.
Slutligen anbefallde Kungl. Majit genom samma beslut den 30 augusti
1929 skolöverstyrelsen att med anledning av vad riksdagen anfört i skrivelse
den 15 maj 1928 nr 8 A punkten 178:o) utarbeta plan för en fortsatt
statlig understödsverksamhet på ifrågavarande område ävensom taga under
övervägande frågan, huruvida andra grunder för understödens utgående än
de nu gällande kunde böra fastställas samt att i nu angivna hänseenden till
Kungl. Majit inkomma med utredning i så god tid, att ärendet kunde hinna
föreläggas 1930 års riksdag.
Till åtlydnad av vad sålunda föreskrivits har skolöverstyrelsen den 20
november 1929 till Kungl. Majit inkommit med utredning och förslag i
ämnet och därvid anfört huvudsakligen följande:
Överstyrelsen har av särskilda anledningar under åren 1924 och 1926 samt
för nu ifrågavarande utredning under år 1929 från vederbörande statens
folkskolinspektörer inhämtat vissa uppgifter angående skolbyggnadsförhållandena
i riket i dess helhet eller i vissa delar av detsamma.
Dessa av överstyrelsen införskaffade uppgifter avse dels antalet under olika
perioder nyanskaffade klassrum och tjänstebostäder, dels en beräkning av
det antal klassrum och tjänstebostäder, som vid tiden för uppgifternas lämnande
ansetts ytterligare erforderliga för ett fullt ändamålsenligt ordnande
av skolväsendet, dels en beräkning av kostnaderna för dessa ytterligare erforderliga
klassrum och tjänstebostäder, dels slutligen de olika skoldistriktens
kommunala uttaxering. Överstyrelsen har i utlåtanden den 19 juni 1924
angående statsbidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i
riket och den 2 december 1926 angående statsbidrag till byggnader för
folkskoleväsendet i de delar av Norrland, som icke äro att hänföra till rikets
nordligaste gränsorter, lämnat närmare redogörelser för de under åren 1924
och 1926 inhämtade uppgifterna. För år 1929 införskaffade uppgifter äro
fogade vid överstyrelsens nu framlagda utredning.
7
Kungl. Maj.is proposition Nr 132.
Till en början anser sig överstyrelsen böra lämna en kortfattad redogörelse
över skolbyggnadsförhållandena inom de tre ifrågavarande nordligaste
länen, sådana dessa förhållanden te sig enligt omförmälda av folkskolinspektörerna
lämnade uppgifter under åren 1924, 1926 och 1929.
Vad skolbyggnads verksamheten angår inhämtas av nämnda uppgifter, att
under nedan angivna perioder uppförts följande antal Massrum och tjänstebostäder
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län:
K1 a s b r u m
Tjänstebostäc
e r
för folk- skolor
för småskolor
och mindre
för ordinarie folkskol- lärare
för
annan
folkskolor
manlig
kvinnlig
lärare
den 1 januari 1920—
30 juni 1923....
220
216
75
46
193
den 1 juli 1923—30
juni 1926 ......
144
137
50
31
116
den 1 juli 1926—-30
juni 1930 (upp- förda eller till upp- förande beräknade)
144
134
53
36
107
Summa
508
487
178
113
416
Följande antal klassrum och tjänstebostäder beräknas vid nedan angivna
tider ytterligare erforderliga för ett fullt ändamålsenligt ordnande av skolväsendet:
-
Klassrum
Tjänstebostäder
för folk- skolor
för småskolor
och mindre
folkskolor
för folkskollärare
för
annan
lärare
manlig
kvinnlig
den 30 juni 1923. .
666
1,121
379
357
1,207
den 30 juni 1926. .
456
826
311
277
862
den 30 juni 1930. .
515
632
337
357
668
De uppgifter, som avse antalet nyuppförda klassrum och tjänstebostäder,
torde få anses fullt tillförlitliga. Av dessa uppgifter framgår att under det
senaste årtiondet eller närmare bestämt under tio och ett halvt år hava uppförts
eller beräknas bliva uppförda sammanlagt 995 klassrum och 707 tjänstebostäder.
Går man därefter till en undersökning av folkskolinspektörernas vid de
olika tillfällena gjorda beräkningar av det återstående byggnadsbehovet, får
man ett starkt intryck av att dessa beräkningar äro vanskliga och osäkra.
En jämförelse mellan sifferuppgifterna i ovanstående båda tabeller visar
bland annat, att under tiden den 1 juli 1923—30 juni 1930 uppförts eller
beräknas bliva uppförda 559 klassrum, medan det återstående byggnadsbehovet
under samma tid beräknas minskat med 640 klassrum. Motsvarande
siffror beträffande tjänstebostäderna för samma tid äro 393 och 581. Ifråga
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
om såväl klassrum som tjänstebostäder redovisas alltså en minskning av
behovet, vilken mer än motsvarar antalet nytillkomna lokaler. Motsatt blir
däremot förhållandet, örn hänsyn tages allenast till perioden den 1 juli
1926—30 juni 1930. Under denna tid uppfördes eller beräknas bliva uppförda
278 klassrum och 196 tjänstebostäder, medan den under samma tid
inträdda minskningen av byggnadsbehovet beräknas endast till 135 klassrum
och 88 tjänstebostäder. Annu starkare markeras osäkerheten i de föreliggande
beräkningarna av det förhållandet, att trots nyuppförda 144 klassrum
för folkskolor under sistnämnda period det återstående behovet av
dylika rum vid periodens slut beräknas högre än vid periodens början.
Samma förhållande gäller beträffande tjänstebostäder för den egentliga folkskolans
lärarpersonal. När fråga är örn klassrum för småskolor och mindre
folkskolor samt örn tjänstebostäder för dessa skolors lärarpersonal visa däremot
beräkningarna en kraftigt fortgående minskning av byggnadsbehovet,
vilken minskning icke kan motiveras enbart av de undan för undan tillkomna
nybyggn adema.
Det kan knappast väcka någon förvåning, att de på olika tider företagna
undersökningarna och beräkningarna lämnat ojämna och sins emellan i någon
mån stridande resultat. I och för sig är redan en engångsberäkning
av lokalbehovet inom ett stort inspektionsområde förenad med betydande
svårigheter, och i bästa fall torde man icke kunna komma till mer än ett
ungefärligt resultat. En särskild förklaring till motsättningarna de olika
undersökningsresultaten emellan har man givetvis att söka först och främst
häruti, att barnantal samt bebyggelse- och vägförhållanden icke äro konstanta
utan undergå förändringar från tid till annan, vilka förändringar föranleda
rubbningar i tidigare uppgjorda beräkningar angående skolorganisation
och lokalbehov. Vad särskilt angår den märkbara förskjutning i här ifrågavarande
beräkningar, vilken markeras av ett ökat behov av klassrum och
tjänstebostäder för den egentliga folkskolan och dess lärarpersonal men en
mycket avsevärd minskning i behovet av nya klassrum och tjänstebostäder
för småskolan och mindre folkskolan samt dessa skolors lärare, torde den
huvudsakliga förklaringen härtill böra sökas i en på de senare åren allt mer
framträdande strävan att, där sådant på grund av barnantalets storlek och
andra förhållanden lämpligen låter sig göra, förändra mindre folkskolor till
folkskolor, vilka skolförändringar också underlättats genom en under den
senaste tiden rikligare tillgång på för folkskolan utbildade lärarkrafter.
Oaktat sina bristfälligheter giva emellertid de verkställda undersökningarna
och beräkningarna otvetydigt vid handen, att trots den mycket betydande
skolbyggnadsverksamhet, som skoldistrikten under de senaste åren med stora
uppoffringar åstadkommit, behovet av nya skolbyggnader alltjämt är mycket
stort inom ifrågavarande delar av landet.
Överstyrelsen har genom folkskolinspektörerna jämväl inhämtat uppgifter
beträffande de olika skoldistrikten angående dels den kommunala beskattningen
för åren 1928 och 1929, omfattande uttaxeringen till den borgerliga
och kyrkliga kommunen ävensom landstings- och vägskatt, dels approximativ
beräkning över kostnaderna för erforderliga skolbyggnader. Undersökningen,
som omfattar 105 skoldistrikt i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, vilka samtliga äro i behov av nybyggnader för folkskoleväsendet, giver
vid handen, att under år 1929 3 skoldistrikt hade en kommunal uttaxering
av mindre än 10 kronor per inkomsthundra, 51 mellan 10 och 15 kronor,
39 mellan 15 och 20 kronor, 10 mellan 20 och 25 kronor samt 2 mer än
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
25 kronor. På samtliga 105 skoldistrikt kommer en beräknad byggnadskostnad
av 23,042,000 kronor.
Efter den kommunala uttaxeringen räknad fördelar sig nämnda totalkostnad
sålunda:
på skoldistrikt med mindre än 10 kronors uttaxering kronor 810,000
» » » 10—15 » » » 6,331,500
» » » 15—20 » » » 12,114,000
> » » 20—25 » » » 2,462,500
» » » mer än 25 » » » 1,324,000
Emellertid hava folkskolinspektörerna jämväl gjort en beräkning av det
byggnadsbebov, som anses böra fyllas under vart och ett av de närmaste
fem budgetåren och därvid kommit till en sammanlagd byggnadskostnad
av 9,441,000 kronor, sålunda fördelad;
budgetåret 1930/1931
» 1931/1932
» 1932/1933
» 1933/1934
» 1934/1935
kronor 2,159,500
» 1,790,000
» 1,830,000
» 1,938,500
» 1,723,000
Fördelade efter den kommunala uttaxeringen ställa sig de beräknade årskostnaderna
på följande sätt:
Byggnadskostnader för skoldistrikt med en
uttaxering av
kommunal
Budgetåret
mindre än
10 kronor
10-15
kronor
15—20
kronor
20-25
kronor
mer än 25
kronor
Summa
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
1930/1931 .....
1931/1932 .....
1932/1933 .....
1933/1934 .....
1934/1935 .....
20,000
30.000
20.000
520,000
70,000
826,000
601,000
646.000
359.000
505.000
942.000
888.000
809.000
801.000
873,000
250.000
171.000
266.000
140.000
176.000
121.500
100,000
89.000
118.500
99.000
2.159.500
1.790.000
1.830.000
1.938.500
1.723.000
Summa
660,000
2,937,000
4,313,000
1,003,000
528,000
9,441,000
Det torde knappast behöva framhållas, att beräkningarna av byggnadskostnaderna
icke i fråga örn hållbarhet kunna jämföras med sådana kostnadsberäkningar,
som uppgöras vid utförandet av ett byggnadsföretag, men
de äro dock grundade på en vidsträckt under tidigare skolbyggnadsverksamhet
vunnen erfarenhet och torde därför få anses någorlunda tillförlitliga.
Givetvis kunna skoldistrikten med anlitande endast av egna medel icke
inom överskådlig tid fylla behovet av klassrum och tjänstebostäder. Folkskolinspektörernas
uppgifter angående den tid, inom vilken de erforderliga
skolbyggnaderna kunna tänkas bliva uppförda, äro i allmänhet mycket svävande
och osäkra. För åtskilliga skoldistrikt angives tiden till 15, 20 eller
25 år, och detta dock under förutsättning, att skoldistrikten erhålla statsbidrag
för ändamålet.
10
Kungl. May.ts proposition Nr 132.
Då överstyrelsen även begärt uppgift angående de byggnadskostnader, som
anses böra bestridas under vart och ett av de fem närmaste budgetåren,
har överstyrelsen därmed velat vinna en utgångspunkt för utarbetande av
den plan för en fortsatt statlig understödsverksambet på ifrågavarande område,
vilken överstyrelsen den 30 augusti 1929 anbefallts att framlägga.
Vid uppgörande av ifrågavarande kostnadstablå för en femårsperiod liava
folkskolinspektörerna givetvis i främsta rummet beaktat dels det mer eller
mindre trängande behovet av nybyggnader, dels skoldistriktens förmåga att
själva avsätta medel för ändamålet. Såsom ovan framhållits beräknas byggnadskostnaderna
för nämnda femårsperiod till 9,441,000 kronor eller i genomsnitt
1,888,200 kronor per år. Då den beräknade byggnadskostnaden
för samtliga erforderliga skolbyggnader uppgår till 23,042,000 kronor skulle
alltså — under förutsättning att den för femårsperioden beräknade byggnadsverksamheten
kunde i samma omfattning fortgå, tills hela behovet vore
fyllt — hela det nu förefintliga behovet av klassrum och tjänstebostäder
bliva tillgodosett under loppet av 12 å 13 år. Så rimlig och med hänsyn
till skolväsendets tillgodoseende behjärtansvärd en sådan utveckling än kan
synas, vågar överstyrelsen emellertid, särskilt med tanke på skoldistriktens
ekonomiska ställning, icke hoppas, att en dylik byggnadsplan skulle utan
avsevärda rubbningar kunna följas, även örn statsbidrag i rimlig omfattning
ställdes till förfogande.
Då överstyrelsen nu övergår att framlägga förslag till plan för en fortsatt
statlig understödsverksamhet på ifrågavarande område, tillåter sig överstyrelsen
till en början erinra örn det av särskilt tillkallade sakkunniga inom
skolöverstyrelsen den 22 juni 1923 framlagda förslaget i ämnet och överstyrelsens
över samma förslag avgivna utlåtande den 19 juni 1924.
De sakkunnigas förslag, som avsåg skolbyggnader i riket i dess helhet,
innebar
att statens hjälp borde få formen av ett efter skoldistriktens behov avpassat
statsbidrag,
att skoldistrikt med ett kommunalt medelskattetryck — beräknat för senaste
femårsperioden och i övrigt huvudsakligen enligt de vid skatteutjämningsförfarandet
tillämpade beräkningsgrunder — av minst 8 kronor för
inkomsthundra borde erhålla statsbidrag för uppförande av byggnader för
folkskoleväsendets behov, dock
att skoldistrikt, som under senaste femårsperioden ej haft en medelutdebitering
för folkskoleväsendet av minst 1 krona för inkomsthundra, ej borde
komma i åtnjutande av sådant bidrag.
De sakkunniga förordade vidare en bidragsskala, enligt vilken skoldistrikten,
oberoende av det allmänna skattetrycket, så snart detta nått ett minimum
av 8 kronor per inkomsthundra, skulle vid en utdebitering för folkskoleväsendet
av 1—1:49 kronor per inkomsthundra erhålla 16 2/a procent
av byggnadskostnaderna, vid en utdebitering av 1: 50—1: 99 kronor 20
procent, vid en utdebitering av 2—2: 49 kronor 25 procent, vid en utdebitering
av 2:50—2:99 kronor 337a procent och vid en utdebitering av 3
kronor och därutöver 50 procent. Dessutom föreslogo do sakkunniga, att
för vissa hårt skattetyngda skoldistrikt inom Västerbottens och Norrbottens
lappmarker statsbidraget skulle kunna höjas upp till 80 procent av byggnadskostnaden.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
Enligt den av de sakkunniga gjorda beräkningen, som grundade sig på
då föreliggande uppgifter om byggnadsbehovet, vilket var avsevärt större
än det nuvarande, skulle realiserandet av här angivna plan draga en kostnad
för statsverket av 56,202,901 kronor för hela riket. För de tre nordligaste
länen beräknades kostnaden till 21,376,451 kronor 50 öre.
T sitt över nämnda sakkunnigbetänkande avgivna utlåtande har överstyrelsen
biträtt de sakkunnigas förslag angående bellovsprincipens, tillämpning
vid tilldelning av statsbidrag, och att rätten till erhållande av sådant bidrag
skulle inträda vid ett medelskattetryck av 8 och en utdebitering för skolväsendet
av 1 krona per inkomsthundra. Däremot har överstyrelsen icke
kunnat helt ansluta sig till de sakkunnigas mening att ensamt utdebiteringen
för skolväsendet skulle vara avgörande för statsbidragets procentuella storlek.
Vidare hade överstyrelsen efter inhämtande av nyare uppgifter angående
byggnadsbehovet funnit, att statens kostnader för ändamålet skulle,
även med tillämpning av de sakkunnigas bidragsskala, kunna väsentligt
nedbringas.
Överstyrelsen tillåter sig i detta sammanhang jämväl erinra örn sitt ovannämnda
utlåtande den 2 december 1926 angående statsbidrag till byggnader
för folkskoleväsendet i de delar av Norrland, som icke äro att hänföra till
rikets nordligaste gränsorter. Efter en på det då föreliggande utredningsmaterialet
grundad undersökning har överstyrelsen fuDnit, att ett statsbidrag
på 900,000 kronor för vart och ett av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929
skulle erfordras för att till 50 procent täcka kostnaderna för sådana skolhusbyggnader
inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län rikets
nordligaste gränsorter undantagna — som ansågos böra uppföras under
nämnda två år, och överstyrelsen hemställde örn beredande av ett anslag
för budgetåret 1927/1928 av 900,000 kronor för ändamålet. Framställningen
föranledde emellertid icke någon proposition till 1927 års riksdag.
Sedermera har överstyrelsen i sina äskanden örn anslag till 1928 års riksdag
förnyat sin framställning, och riksdagen har på förslag av Kungl. Majit
för budgetåret 1928/1929 anvisat ett belopp av 100,000 kronor för ändamålet.
Något anslag för innevarande budgetår finnes däremot icke tillgängligt.
.
Förutsättningen för utarbetandet av en tillförlitlig plan för ifrågavarande
statliga understödsverksamhet är givetvis dels en i möjligaste mån noggrann
kännedom örn skoldistriktens behov av understöd, dels kännedom örn storleken
av det statsanslag, som statsmakterna finna sig för ändamålet kunna bevilja.
Genom de av folkskolinspektörerna verkställda undersökningarna, för vilka
i det föregående redogjorts, anser sig överstyrelsen kunna någorlunda bedöma
skoldistriktens behov av understöd, medan däremot överstyrelsen saknar
förutsättningar för frågans mera ingående prövning ur statsfinansiell
synpunkt. I det förslag, som överstyrelsen i det följande framlägger, har
fördenskull överstyrelsen haft som huvudmotiv skoldistriktens och folkskoleväsendets
behov av understöd, medan överstyrelsen i den mån sådant låtit
sig göra samtidigt sökt begränsa statsverkets kostnader.
Vad först angår formen för beredande av det för ändamalet erforderliga
statsbidraget torde givetvis tvenne vägar vara framkomliga. Den ena <ir,
att anslaget erhåller förslagsanslags natur, och att vederbörande skoldistrikt
berättigas till erhållande av statsbidrag efter vissa i författningsväg bestämda
grunder. Från skoldistriktens synpunkt och jämväl med hänsyn till önskvärdheten
av en stadig och lugn utveckling av skolväsendet voro säkerligen
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
en dylik anordning att föredraga. Skoldistrikten skulle på förhand veta,
huruvida och i vilken omfattning statsbidrag koinme att utgå för blivande
skolbyggnadsföretag, och vore därför också i stånd att uppgöra en någorlunda
hållbar framtidsplan för skolbyggnadsverksamheten. För statsmakterna
kan emellertid den farhågan synas ligga nära, att skoldistrikten genom
ett forcerat skolhusbyggande skulle i för hög grad betunga statsverket
under vissa perioder och särskilt kanske under de första åren. Härtill torde
emellertid böra erinras, att skolbyggnadsverksamhet alltjämt komme att ställa
stora ekonomiska krav även på skoldistrikten, ett förhållande som otvivelaktigt
komme att verka återhållande och reglerande på denna verksamhet.
I detta sammanhang tillåter sig överstyrelsen erinra örn att riksdagen i ett
liknande fall, nämligen i fråga örn statsbidrag för uppförande, inrättande
eller inlösen av epidemisjukhus, under en följd av år anvisat ett extra
förslagsanslag.
Den andra vägen är, att anslaget erhåller karaktären av för år beviljat
extra reservationsanslag i likhet med vad som varit fallet under budgetåret
1928/1929. Under förutsättning att anslaget bleve någorlunda tillräckligt
för ändamålet och utginge under en följd av år, torde mot en dylik anoidning
vara föga att erinra, även örn den icke kan bereda skoldistrikten
samma trygghet i fråga örn statsunderstödet som ett förslagsanslag.
Överstyrelsen finner för sin del lämpligt, att meranämnda plan för statens
understödsverksamhet erhåller en tidsbegränsning av exempelvis fem år.
Att för en avsevärt längre tid göra någorlunda tillförlitliga beräkningar över
byggnadsfrekvensen inom de olika skoldistrikten låter sig nämligen knappast
göra.
Enligt de av vederbörande folkskolinspektörer lämnade uppgifterna skulle
kostnaderna för sådana skolbyggnader, som anses böra uppföras under den
närmaste femårsperioden, belöpa sig till i medeltal 1,888,200 kronor per år.
I sitt utlåtande den 2 december 1926 har överstyrelsen framhållit, att vid
en så sträng ransonering av statsbidragen, som här tydligen måste iakttagas,
de skoldistrikt, vilka stanna vid en kommunal uttaxering av mindre än 10
kronor per inkomsthundra, icke böra ifrågakomma till statsbidrag utom i
de särskilda fall, då andra ekonomiska förhållanden därtill kunna föranleda.
Överstyrelsen hyser fortfarande samma uppfattning. Enligt den i det föregående
utförda beräkningen angående byggnadskostnadernas fördelning med
hänsyn till den kommunala utdebiteringen skulle alltså under hela femårsperioden
660,000 kronor i byggnadskostnader undandragas statligt understöd.
Överstyrelsen anser sig vidare böra räkna med att vissa skoldistrikt
av olika anledningar icke inom beräknad tid bliva färdiga med de förberedelser,
som erfordras för igångsättande av byggnadsföretagen, och att följaktligen
byggnadsverksamheten kommer att få ett något långsammare förlopp
än det av folkskolinspektörerna beräknade. I vilken utsträckning så
kan bliva, fallet undandrar sig naturligtvis ett tillförlitligt förhandsbedömande.
Överstyrelsen skulle emellertid för sin del icke hålla för osannolikt,
att den årliga byggnadskostnad, för vilken statsbidrag borde utgå, på
bär anförda grunder skulle kunna beräknas till i genomsnitt 1,500,000 kronor.
Att sistnämnda byggnadssumma icke kan anses för högt tilltagen
torde framgå vid en jämförelse av vad skoldistrikten själva utan bidrag av
statsmedel åstadkommit i skolbyggnadsväg under de senaste åren. Enligt
de föreliggande uppgifterna hava nämligen under vart och ett av de senaste
fyra åren uppförts i medeltal 36 klassrum för folkskolor och 34 för små
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
skolor och mindre folkskolor samt 13 tjänstebostäder för manlig folkskollärare,
9 för kvinnlig folkskollärare och 27 för annan lärare. Enligt ovannämnda
sakkunnigas beräkningar av A-pris för olika slag av klassrum och
tjänstebostäder, vilka beräkningar ingalunda kunna anses för höga, torde
den angivna årliga skolbyggnadsverksamheten hava dragit en kostnad av i
runt tal 1,170,000 kronor. Såsom ovan nämnts hava dessa kostnader drabbat
skoldistrikten ensamt. Det torde därför och med hänsyn till den alltjämt
rådande stora bristen på lämpliga skollokaler kunna förväntas, att skoldistrikten
inför utsikten att erhålla ett kraftigt verkande statsbidrag önska
i viss mån öka skolbyggnadsverksamheten. På anförda skäl anser sig
alltså överstyrelsen för den närmaste femårsperioden böra räkna med en
årlig byggnadskostnad av 1,500,000 kronor, till vilken statsunderstöd bör utgå.
Här beräknade reducering av byggnadskostnaderna under femårsperioden
skulle, om den överföres och procentuellt lika fördelas på de i det föregående
för olika skattegrupper angivna byggnadskostnaderna, innebära, att
för skoldistrikt med 10—15 kronors uttaxering den genomsnittliga årskostnaden
bleve 501,500 kronor, för skoldistrikt med 15—20 kronors uttaxering
737,000 kronor, för skoldistrikt med 20—25 kronors uttaxering 171,500
kronor och för skoldistrikt med mera än 25 kronors uttaxering 90,000
kronor, allt i runda tal.
Beträffande storleken av det understöd, som borde utgå till de särskilda
skoldistrikten har, såsom i det föregående framhållits, sakkunnigutredningen
av år 1923 räknat med en skala av från lägst 16 s/8 till högst 50 procent
av byggnadskostnaderna, dock med möjlighet för vissa hårt skattetyngda
lappmarksförsamlingar att erhålla upp till 80 procent av byggnadskostnaderna.
Då med hänsyn till den kommunala uttaxeringen endast ett jämförelsevis
ringa antal av nu ifrågavarande skoldistrikt torde böra tilldelas
lägre statsunderstöd än 50 procent av byggnadskostnaderna och å andra
sidan vissa hårt betungade skoldistrikt synas böra erhålla mera än 50 procent,
synes man vid en beräkning av statsbidragets storlek komma till ett
medeltal av 50 procent av byggnadskostnaderna.
Med stöd av det nu anförda får överstyrelsen sammanfattningsvis framlägga
följande förslag till plan för en fortsatt statlig understödsverlcsamhet
på berörda område.
1. Planen avser den närmaste femårsperioden.
2. Till erhållande av statsunderstöd kunna ifrågakomma skoldistrikt, som
vid tiden för ansökningen haft en kommunal medeluttaxering under de två
senaste åren av mer än 10 kronor per inkomsthundra, varvid inberäknas
uttaxering till den borgerliga och kyrkliga kommunen samt landstings- och
vägskatt.
3. Den skolbyggnadsverksamhet, för vilken statsunderstöd kan utgå, beräknas
draga en årlig kostnad under femårsperioden av i medeltal 1,500,000
kronor per år.
4. Statsunderstödet beräknas till i medeltal 50 procent av byggnadskostnaderna.
5. Anslag för ändamålet beredes antingen genom ett extra förslagsanslag
å 750,000 kronor eller genom ett extra reservationsanslag å 3,750,000 kronor,
avsett för fem år och varav 750,000 kronor anvisas för budgetåret 1930/1931.
Såsom överstyrelsen i det föregående antydningsvis framhållit, kan överstyrelsen
icke utan vidare antaga, att statsmakterna äro beredda att för här
ifrågavarande ändamål bevilja hela det i nu angivna alternativa förslag till
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
plan beräknade anslaget. Om av statsfinansiella skäl anslaget måste sättas
till ett lägre belopp, måste därav följa antingen att ett mindre antal skoldistrikt
kommer i åtnjutande av statsunderstöd eller att understöden komma
att utgå med lägre belopp eller ock att understöden såväl i fråga örn antal
som belopp bliva mindre än i det föregående beräknats. En indirekt följd
därav torde också bliva, att skolbyggnadsverksamheten i viss mån hämmas,
och detta desto mera, ju färre och lägre statsunderstöd som utdelas. Man
torde nämligen knappast kunna förvänta, att skoldistrikten i samma utsträckning
som hittills skola finnas villiga att för uteslutande egna medel anskaffa
skolbyggnader, sedan en, låt vara svag och osäker, utsikt yppat sig att för
ändamålet erhålla understöd av statsmedel. I många fall komme man troligen
att undan för undan uppskjuta angelägna byggnadsfrågor i hopp att
omsider komma i åtanke till erhållande av understöd. Det synes därför
enligt överstyrelsens uppfattning icke uteslutet, att ett jämförelsevis obetydligt
anslag för ändamålet, även örn det vore till avsevärd hjälp för ett fåtal
skoldistrikt, snarare kan komma att verka hämmande än befrämjande på
skolbyggnadsverksamheten i allmänhet. Därtill kommer, att även ett mycket
blygsamt statsanslag lockar många sökande, som förgäves underkasta sig
arbete och kostnader för ritningar, kostnadsberäkningar och dylikt för att
bringa ansökningen i sådant skick, att den kan bliva föremål för myndigheternas
prövning. Ett talande exempel härpå lämna ansökningarna örn
understöd ur det av 1928 års riksdag beviljade anslaget å 100,000 kronor.
Icke mindre än 25 skoldistrikt, alla eller så gott som alla i trängande behov
både av de planerade skolbyggnaderna och av understöd för deras uppförande,
anmälde sig som sökande, men understöd kunde beviljas endast
åt 6 av de sökande.
Överstyrelsen håller på nu anförda skäl före, att, om av statsfinansiella
skäl det för här ifrågavarande ändamål erforderliga statsanslaget icke kan
beviljas till av överstyrelsen i det föregående föreslaget belopp å 750,000
kronor, anslaget dock icke bör bliva lägre än 500,000 kronor.
Vid en dylik begränsning av anslaget kunna givetvis, såsom nyss framhållits,
olika vägar följas för tilldelningen av statsbidrag. Starka skäl tala
för att statsbidragen även i nu ifrågavarande fall utgå med i medeltal 50
procent av byggnadskostnaderna. Särskilt torde detta gälla vissa skoldistrikt,
som äro i stort behov av nya skolbyggnader men sakna förmåga att själva
mera verksamt bidraga till deras åstadkommande, och vilka följaktligen icke
kunna vara hjälpta med ett jämförelsevis ringa understöd. Ett bibehållande
av angivna norm för statsbidragens storlek måste emellertid anses innebära,
att åtskilliga sökande skoldistrikt skulle på grund av anslagets knapphet
icke kunna tilldelas något statsbidrag alls vid den tid, då de själva önskade
realisera ett byggnadsföretag, varför en förskjutning i den beräknade byggnadsverksamheten
ävensom en viss osäkerhet i fråga om skoldistriktens utsikter
att erhålla statsbidrag måste antagas bliva följden.
Vill man i möjligaste mån undgå nu berörda olägenheter, torde vid en
begränsning av anslaget från 750,000 till 500,000 kronor en motsvarande
begränsning av det procentuella understödet till skoldistrikten icke kunna
undvikas, och alltså statsbidraget beräknas till i medeltal en tredjedel av
byggnadskostnaderna. Under här angivna förutsättning torde för en fortsatt
statlig understödsverksamhet på ifrågavarande område följande plan kunna
uppställas.
1. Planen avser den närmaste femårsperioden.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
2. Till erhållande av statsunderstöd kunna ifrågakomma skoldistrikt, som
vid tiden för ansökningen haft en kommunal medeluttaxering under de två
senaste åren av mer än 10 kronor per inkomsthundra, varvid inberäknas
uttaxering till den borgerliga och kyrkliga kommunen samt landstings- och
vägskatt.
3. Den skolbyggnadsverksamhet, för vilken statsunderstöd kan utgå, beräknas
draga en årlig kostnad under femårsperioden av i medeltal 1,500,000
kronor per år.
4. Statsunderstödet beräknas till i medeltal 33 1/s procent av byggnadskostnaderna.
5. Anslag för ändamålet beredes genom ett extra reservationsanslag å
2,500,000 kronor, avsett för fem år och varav 500,000 kronor anvisas för
budgetåret 1930/1931.
Genom brevet den 30 augusti 1929 anbefalldes överstyrelsen att jämväl
taga under övervägande frågan huruvida andra grunder för understödens
utgående än de nu gällande borde fastställas. 1928 års riksdag har, såsom
ovan anförts, i samband med beviljande av anslag för här ifrågavarande
ändamål framhållit angelägenheten av att, därest fortsatt anslag komme att
för ändamålet äskas, ett förslag i sådant hänseende åtföljdes av vissa närmare
grunder för statsbidragens utgående. Sedan dess har Kungl. Majit
utfärdat kungörelse den 8 juni 1928 (nr 293) angående statsbidrag till byggnader
för folkskoleväsendet inom vissa skoldistrikt i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, i vilken kungörelse vissa förutsättningar och grunder
för statsbidragets utgående föreskrivits.
Frågan örn vilka grunder, som kunna och böra föreskrivas för statsbidragens
utgående, blir uppenbarligen i viss mån beroende av huruvida anslaget
för ändamålet får karaktären av förslagsanslag eller av reservationsanslag.
I förra fallet kräves enligt överstyrelsens uppfattning mera detaljerade bestämmelser,
liksom också sådana äro lättare att åstadkomma. I det senare
synes den diskretionära prövningen böra i viss mån träda i stället för de
detaljerade bestämmelserna.
De i ovanberörda kungörelse den 8 juni 1928 (nr 293) angivna grunder
och villkor för statsbidragens utgående äro i allt väsentligt analoga med
dem, som enligt kungörelsen den 5 november 1924 (nr 468) gälla angående
statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i vissa av rikets nordligaste
gränsorter, och överstyrelsen vill för sin del förorda, att de även framdeles
måtte gälla.
Vad därefter angår frågan, huruvida jämväl andra grunder för understödens
utgående må böra fastställas, torde främst böra undersökas möjligheten
och lämpligheten av en reglering av skoldistriktens rätt att ifrågakomma
till erhållande av visst statsbidragsbelopp.
I det föregående har överstyrelsen antytt vissa huvuddrag av en dylik
reglering, innebärande att rätten till erhållande av understöd skulle inträda
vid en kommunal skattebelastning av 10 kronor per inkomsthundra, att
understöden borde utgå med vissa procent av byggnadskostnaderna, och
att understödsbeloppens storlek borde i viss mån beräknas efter skoldistriktens
kommunala uttaxering.
Om mera detaljerade bestämmelser på ifrågavarande område finnas erforderliga,
synas här angivna huvudgrunder böra följas. Vad särskilt angår
tillämpningen av behovsprincipen torde enligt överstyrelsens uppfattning
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
skoldistriktets samlade kommunala skattetryck få anses utslagsgivande i
fråga örn distriktens upptagning bland de understödsberättigade liksom
beträffande deras placering i den ena eller andra gruppen av dessa. Visserligen
måste medgivas, att skattetrycket ensamt icke alltid är en tillförlitlig
mätare på ett skoldistrikts förmåga till ekonomiska prestationer för åstadkommande
av skolbyggnader. Härvidlag spela även andra faktorer in och
bland dem främst kanske distriktets allmänna skattekraft, vilken även i ett
skoldistrikt med jämförelsevis måttlig uttaxering kan vara så ringa, att
redan en i och för sig tämligen obetydlig utgiftsökning kan medföra en
väsentlig ökning av uttaxeringen. Då överstyrelsen det oaktat anser sig
böra föreslå skattetrycket som indelningsgrund, beror detta dels därpå, att
skattetrycket i de flesta fall torde giva ett någorlunda rättvist utslag beträffande
skoldistriktets ekonomiska prestationsförmåga, dels därpå att varje
kombination av skattetryck och andra ekonomiska betingelser såsom grundval
för skoldistriktens tilldelning av understöd skulle i tillämpningen bliva
invecklad och svårhanterlig. Emellertid torde det just på grund av de
brister, som måste vidlåda varje efter schematiska grunder gjord uppdelning
av skoldistrikten i behovsgrupper, få anses synnerligen angeläget, att åt
Kungl. Majit förbehålles rätt att, där skoldistriktens ekonomiska förhållanden
det påkalla, bestämma, såväl att ett skoldistrikt med lägre kommunal uttaxering
än 10 kronor per inkomsthundra skall tilldelas understöd som att
ett skoldistrikt skall tilldelas understöd efter högre procentuell skala än
den, vartill skoldistriktet på grund av uttaxeringen är att hänföra.
Skoldistriktens uppdelning i behovs- och understödsgrupper bleve givetvis
i viss mån beroende av anslagets storlek. Med beaktande av ovan antydda
möjligheter till jämkning uppåt och i anslutning till tidigare gjorda
beräkningar över byggnadskostnaderna framlägger överstyrelsen här nedan
tvenne försök till skoldistriktens gruppering i behovs- och understödsgrupper.
Gruppering 1 avser ett årsanslag av 750,000 kronor och statsbidrag av
i medeltal 50 procent av byggnadskostnaderna. Den i grupperingen intagna statsbidragsskalan
torde kunna tillämpas även vid ett lägre årsanslag, exempelvis
500,000 kronor, i vilket fall emellertid vissa ansökningar icke torde
kunna omedelbart bifallas. Gruppering 2 avser ett årsanslag av 500,000 kronor
och statsbidrag av i medeltal 33 Vs procent av byggnadskostnaderna.
Gruppering 1. Årsanslag 750,000 kronor. Statsbidrag av i medeltal 50
procent av byggnadskostnaderna.
Skattegrupper.
Kommunalskatt
per inkomsthundra
Kronor
Beräknad byggnads- kostnad i medeltal
per år under fem- årsperioden
Kronor
Statsbidrag
i % av byggnads- kostnaden
Summa stats- bidrag per år
Kronor
10—14: 99
501,500
33 V®
167,167
15—19: 99
737,000
50
368,500
20—24: 99
171,500
66 2/s
114,333
25 och mera
90,000
80
72,000
Summa
1,500,000
722,000
Av årsanslaget 750,000 kronor skulle vid tillämpning av ovanstående
statsbidragsskala 28,000 kronor kunna avses för sådana skoldistrikt, som på
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132. 17
grund av svag ekonomisk ställning böra tilldelas högre statsbidrag än vad
enligt angivna grunder skulle tillkomma dem.
Gruppering 2. Arsanslag 500,000 kronor. Statsbidrag av i medeltal 33 Vs
procent av byggnadskostnaderna.
Skattegrupper.
Kommunalskatt
per inkomsthundra
Kronor
Beräknad byggnads- kostnad i medeltal
per år under fem- årsperioden
Kronor
Statsbidrag
i % av byggnads- kostnaden
Summa stats- bidrag per år
Kronor
10—14: 99
501,500
20
100,300
15—19: 99
737,000
33 Vs
245,667
20 och mera
261,500
50
130,750
Summa
1,500,000
476,717
Av årsanslaget 500,000 kronor skulle vid tillämpning av här ifrågavarande
skala omkring 23,000 kronor kunna avses för extra understöd åt särskilt
behövande skoldistrikt.
Överstyrelsen är livligt medveten örn att överstyrelsens här gjorda försök
till en reglering av skoldistriktens rätt att ifrågakomma till erhållande av
visst statsbidragsbelopp kan giva anledning till invändningar av olika slag.
Sålunda är uppdelningen i skattegrupper liksom den procentuella tilldelningen
av statsbidrag inom de olika grupperna tämligen godtyckligt vald
och kunde lika gärna varit en annan med antingen större eller mindre
intervaller i fråga örn skattesatser och procentuellt statsbidrag. Vilka fördelningsgrunder
som än valts, hade emellertid, såsom överstyrelsen ovan framhållit,
för en rättvis tillämpning av behovsprincipen erfordrats utrymme för
vissa jämkningar i de normerande grunderna, och under förutsättning att
befogenhet till vidtagande av dylika jämkningar förbehålles Kungl. Majit
torde de av överstyrelsen angivna fördelningsgrunderna kunna anses
lämpliga.
En mera vägande invändning mot såväl de uppgjorda alternativa planerna
för en fortsatt statlig understödsverksamhet som nu berörda grunder angående
skoldistriktens rätt att ifrågakomma till erhållande av visst statsbidragsbelopp
torde vara, att de beräknade skolbyggnadskostnaderna under femårsperioden
fördelats med lika belopp på varje år vad angår såväl de samlade
byggnadskostnaderna som kostnaderna inom varje skattegrupp för sig.
I verkligheten torde fördelningen av byggnadskostnaderna bliva en annan,
och därmed komma också ansökningarna örn statsbidrag att växla år från
år. De uppgjorda planerna och grunderna, som förutsätta ett jämnt och likformigt
förlopp av byggnadsverksamheten, komme därför icke att i alla
avseenden kunna följas.
Slutligen torde det ligga i öppen dag, att meranämnda planer och grunder
kunna tillämpas endast under förutsättning av det härför erforderliga
anslaget. Skulle årsanslaget komma att bestämmas till väsentligt lägre belopp
än det lägsta av överstyrelsen här ovan förordade, kunna givetvis
skoldistrikten icke tillgodoses med statsbidrag i den omfattning och efter
de grunder, som ovan framlagts. Statsanslaget synes under sådana förhållanden
böra avses för ett fåtal skoldistrikt med synnerligen svag ekonomisk
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 tami. 104 haft. (Nr 1H2.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
ställning. Av synnerlig vikt vore nämligen alltjämt, att de särskilda statsbidragen
bestämdes till sådana belopp, att de bleve till avsevärd hjälp förde
skoldistrikt, som därav komme i åtnjutande. Huvudvikten vid fördelningen
av statsbidragen synes under sådant förhållande böra läggas på
prövningen av de enskilda fallen, och överstyrelsen skulle för sin del finna
lämpligt, att inga andra grunder och bestämmelser för statsbidragens utgående
föreskreves än de i ovannämnda kungörelse den 8 juni 1928 angivna.
Med det nu anförda har överstyrelsen, i den män det synts överstyrelsen
möjligt, dels sökt framlägga plan för en fortsatt statlig understödsverksamhet
i fråga örn byggnader för folkskoleväsendet i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, dels ock sökt överväga
frågan huruvida andra grunder för understödens utgående än de nu
gällande må böra fastställas.
Slutligen får överstyrelsen hemställa, det Kungl. Majit täcktes föreslå
riksdagen att bevilja för här ifrågavarande ändamål erforderliga anslag.
Härefter har statskontoret den 3 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört följande:
För ordnande av förevarande angelägenhet kan man tänka sig två huvudvägar
— endera rätt för varje kommun, som uppfyller vissa förutsättningar,
att erhålla statsbidrag enligt av Kungl. Majit och riksdagen bestämda,
i allmän författning angivna grunder, eller ock att, såsom är fallet enligt
den senast i ämnet gällande kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 293), Kungl.
Majit i varje särskilt fall bestämmer bidragsbeloppet med hänsyn till skoldistriktets
ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter. Genomförandet
av den förstnämnda anordningen, där utgifterna komme att, i likhet
med vad som är fallet vid en mängd andra statsbidragsanslag, utgå så att
säga automatiskt, kräver givetvis, att anslaget får karaktär av förslagsanslag.
Vid det andra alternativet kan anslaget vara bestämt och bör då uppföras
såsom reservationsanslag.
Skolöverstyrelsen synes vilja giva företräde åt den förstnämnda anslagsformen,
detta med hänsyn till fördelen för skoldistrikten att på förhand
kunna veta, huruvida och till vilken omfattning statsbidrag kan påräknas.
Statskontoret anser emellertid, med hänsyn till de betydande belopp det här
kan komma att röra sig örn, uteslutet att bevilja förslagsanslag för ändamålet.
Erfarenheten örn utgifterna å de redan befintliga, automatiskt verkande
statsbidragsanslagen talar alltför tydligt häremot.
Vad beträffar beloppet av anslaget, är detta givetvis beroende på de grunder
för bidragets utgående, vilka anses böra uppställas. Skolöverstyrelsen
har i sådant avseende beträffande den närmaste femårsperioden tänkt sig
ett statsunderstöd av i medeltal endera 50 procent av byggnadskostnaden
och medförande ett årligt anslagsbehov av 750,000 kronor eller, örn detta
belopp skulle anses för högt, 33 Vs procent av byggnadskostnaden, vilket
skulle kräva ett årsanslag av 500,000 kronor. Förutsättning för att statsbidrag
skulle utgå, borde vara, att det sammanlagda kommunala skattetrycket
uppgår till mer än 10 kronor för inkomsthundra, och överstyrelsen
har i anslutning till skattetrycket uppgjort alternativa, graderade skalor för
understödet, utvisande, för ett medeltal av 50 procent lägst 33 1/3 procent
och högst 80 procent och för ett medeltal av 33 ’/3 procent lägst 20 procent
och högst 50 procent.
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
Statskontoret, som icke är i tillfälle yttra sig om vare sig skolöverstyrelsens
beräkningar angående det totala byggnadsbehovet och kostnaderna för dettas
avhjälpande eller uppgifterna angående skattetrycket inom de olika kommunerna,
vill beträffande förutsättningen av ett kommunalt skattetryck av
mer än 10 kronor för inkomsthundra erinra, att i det betänkande, som den
22 juni 1923 avgivits av tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om
understöd för byggnader för folkskoleväsendet i riket, såsom en allmän förutsättning
uppställts dels ett minimiskattetryck av 8 kronor, dels ock en
utdebitering för folkskoleväsendet av minst 1 krona samt att de uppgjorda
skalorna för statsbidraget uteslutande hänförde sig till sistnämnda utdebitering.
I sitt den 10 januari 1924 över betänkandet avgivna utlåtande gjorde
statskontoret vissa erinringar mot detta sistnämnda beräkningssätt, som enligt
vad ämbetsverket närmare utvecklade, understundom kunde leda till
icke fullt rättvisa resultat. Statskontoret ansåg sig dock i allt fall böra biträda
förslaget. Då emellertid skolöverstyrelsen nu föreslår en gradering
med hänsyn till det totala skattetrycket, vilket är den anordning, statskontoret
år 1924 ansåg starkt kunna ifrågasättas, är från statskontorets sida
intet att erinra häremot.
I avseende å byggnadskostnaderna framgår icke med säkerhet av överstyrelsens
förslag, örn man tänkt sig, att de beräknade eller de verkliga
kostnaderna skulle ligga till grund för understödet. Statskontoret vill emellertid
erinra örn att ämbetsverket på anförda skäl — huvudsakligen hänförande
sig till risken för oskäligt uppdrivna kostnadsberäkningar — i sitt
ovanberörda utlåtande den 10 januari 1924 motsatt sig det då föreliggande
förslaget om användande av de beräknade kostnaderna såsom grund för
understödet. Statskontoret, som allt fortfarande intager denna ståndpunkt,
anser alltså, att understödet bör utgå i förhållande till de verkliga kostnaderna.
Beträffande de av skolöverstyrelsen framlagda förslagen till gradering av
statsbidragen i förhållande till skattetrycket med utgångspunkt dels från ett
bidrag av i medeltal 50 procent och ett anslag å 750,000 kronor, dels ock
från en medeltalsprocent av 33 V3 och ett anslag av 500,000 kronor, torde
mot dessa skalor i och för sig intet vara att erinra. Båda resultera dock i
ett så högt utgiftsbelopp, att statskontoret måste finna det synnerligen tvivelaktigt,
om någondera av dem kan komma till användning. I varje fall
lärer ett årsanslag av 500,000 kronor vara det högsta, som kan komma i
fråga, och statskontoret föreställer sig, att även detta belopp kommer att
befinnas alltför högt. Örn således beloppet kommer att något mera avsevärt
nedskäras, delar statskontoret skolöverstyrelsens uppfattning örn att det
lämpligaste är, att icke fastställa några allmänna grunder för bidragens utgående
utan att åt Kungl. Majit överlåtes att, såsom för närvarande, pröva
deras belopp efter sig i varje fall företeende omständigheter. Men även om
ett anslag å 500,000 kronor skulle komma att beviljas, torde de allmänna
grunderna för bidragens beviljande icke böra, såsom överstyrelsen synes
avse, fastställas i allmän författning, då anslaget icke är förslagsanslag.
Visserligen skulle det ligga i sakens natur, att de angivna grunderna icke
kunde tillämpas i vidare mån än de tillgängliga medlen därtill lämnade
tillgång, men det torde kunna antagas, att kommunerna i allt fall skulle
utgå från att, örn de uppfyllde de stadgade förutsättningarna, do också
skulle kunna påräkna bidrag till belopp, som franninge av författningen.
Det synes därför statskontoret lämpligast, att grunderna endast omförmälas
Departe
mentschefen.
20 Kungl. May.ts proposition Nr 1.52.
för riksdagen för att sedermera, i den mån riksdagen ej gör erinran mot
desamma, av Kungl. Majit i de särskilda fallen tillämpas, med Kungl. Majit
dock förbehållen rätt att, där förhållandena sådant påkalla, vidtaga jämkningar
i bidragsbeloppen. Högre bidrag än 80 procent av byggnadskostnaden
lärer dock under inga omständigheter böra ifrågakomma.
Slutligen vill statskontoret framhålla, att det icke synes lämpligt att, såsom
skolöverstyrelsen föreslagit, på en gång bevilja ett för en hel femårsperiod
avsett belopp, utan torde åtminstone under den första perioden anslag endast
för ett år i sänder böra beviljas.
De skäl, som år 1928 föranledde min företrädare i statsrådsämbetet att
för riksdagen framlägga förslag örn anslag till bidrag till skolbyggnader för
här ifrågavarande skoldistrikt, äro allt fortfarande för handen. Den av 1928
års riksdag begärda utredningen, som nu föreligger och för vilken jag i det
föregående redogjort, bestyrker kraftigt önskvärdheten av en fortsatt understödsverksamhet
från statens sida.
Såsom skolöverstyrelsen och statskontoret framhållit, kan man för ordnande
av här förevarande angelägenhet tänka sig två huvudvägar: endera rätt för
varje kommun, som uppfyller vissa förutsättningar, att erhålla statsbidrag
enligt av Kungl. Majit och riksdagen bestämda, i allmän författning angivna
grunder, eller ock att, såsom var fallet med det av 1928 års riksdag för
ändamålet anvisade anslaget, Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer
bidragsbeloppet med hänsyn till skoldistriktets ekonomiska förhållanden
och övriga omständigheter.
Vissa skäl kunna anföras till förmån för det förstnämnda alternativet,
främst att detta onekligen skulle vara det verksammaste sättet att stödja
här ifrågavarande skoldistrikt. Men genomförandet av en sådan anordning,
där utgifterna skulle komma att utgå så att säga automatiskt, kräver, att
anslaget får karaktär av förslagsanslag. Och något sådant finner jag mig,
i likhet med statskontoret, förhindrad att tillstyrka, med hänsyn till de betydande
belopp det här kan komma att röra sig om. Jag vill erinra örn
att enligt de år 1929 insamlade uppgifterna på samtliga de 105 skoldistrikt,
det här gäller, kommer en beräknad byggnadskostnad av 23,042,000 kronor,
ävensom att skolöverstyrelsen, under förutsättning att statsunderstödet beräknas
till i medeltal 50 procent av byggnadskostnaderna, för den närmaste
femårsperioden räknat med ett årligt anslag av statsmedel av 750,000 kronor.
Jag vill vidare framhålla, att redan nu under åttonde huvudtiteln finnes ett
flertal automatiskt tillväxande förslagsanslag, vilka ställa mycket stora krav
på statskassan. Enligt min mening kräver hänsynen till statsfinanserna, att
man noga betänker sig, innan man går in för att betunga budgeten med
ytterligare ett dylikt anslag.
Jag anser mig därför böra förorda att, i likhet med vad som skedde vid
1928 års riksdag och i överensstämmelse med vad som under åtskilliga år
tillämpats i fråga om byggnadsanslaget till rikets nordligaste gränsorter, ett
21
Kungl. Majis proposition Nr 132.
extra reservationsanslag beviljas för ändamålet, utan att några fixerade normer
fastställas för bidragens utgående. Liksom beträffande byggnadsanslaget
till rikets nordligaste gränsorter bör i stället åt Kungl. Majit överlåtas
att enligt ovan anförda bestämmelser i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 293)
från fall till fall pröva, med huru stort belopp understödet skall utgå. Detta
system har med gott resultat tillämpats i fråga örn de nordligaste gränsorterna,
och jag kan icke se något skäl, varför ej förhållandet skulle bliva
detsamma i nu förevarande fall. Visserligen gäller det här ett mycket större
antal skoldistrikt än i de nordligaste gränsorterna, varför prövningen kan
bliva krävande, men denna omständighet synes mig ej böra tillmätas någon
större betydelse.
Skolöverstyrelsen har för den närmaste femårsperioden beräknat antingen
— under förutsättning att statsunderstödet uppskattas till i medeltal 50 procent
av byggnadskostnaderna — ett extra reservationsanslag av 3,750,000
kronor, varav ett belopp av 750,000 kronor skulle anvisas för ett vart av
budgetåren 1930/1935, eller — under förutsättning att statsunderstödet uppskattas
till i medeltal 33 Vs procent av byggnadskostnaderna — ett extra
reservationsanslag av 2,500,000 kronor, varav ett belopp av 500,000 kronor
skulle anvisas för ett vart av budgetåren 1930/1935.
Jag instämmer i statskontorets uppfattning, att det icke synes lämpligt
att, såsom skolöverstyrelsen sålunda föreslagit, på en gång bevilja ett för
en hel femårsperiod avsett belopp, utan torde åtminstone under den första
perioden anslag för endast ett år i sänder böra beviljas.
Vad beträffar storleken av det anslag, som må böra beräknas för budgetåret
1930/1931, hade det varit i hög grad önskvärt, att för ändamålet kunnat
disponeras ett större belopp, så att en verksam hjälp kunnat lämnas ett
flertal skoldistrikt. Av budgetära skäl är jag emellertid ej i tillfälle att härutinnan
gå längre än min företrädare i ämbetet utan nödgas inskränka mig
till att förorda, att anslaget för budgetåret 1930/1931 upptages med ett belopp
av 100,000 kronor, som torde böra avses för skoldistrikt med synnerligen
svag ekonomisk ställning.
Jag anser mig slutligen böra nämna, att, örn riksdagen ställer medel till
förfogande för budgetåret 1930/1931, jag anser lämpligt, att de ansökningar,
som vid Kungl. Majlis fördelning av anslaget förbudgetåret 1928/1929 icke
kunde föranleda någon åtgärd på grund av anslagets otillräcklighet, ånyo
upptagas till prövning. Dessa ansökningar torde, så snart riksdagen fattat
beslut i ämnet, böra återremitteras till överstyrelsen för att tagas i förnyat
övervägande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.
rikets nordligaste gränsorter, bevilja för budgetåret 1930/1931
ett extra reservationsanslag av.......kronor 100,000: —
att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit
kan finna gott meddela.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Stockholm 1930, Ivar Hajggströms Boktryckeri A. B.
300432
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom Jämtlands, Västerbottens och Nor s. 5 i texten
- SU 1930:102 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, s. 14 i texten