Sök i Ratio Lex

Angående gäldandet av staten åliggande kommunala och andra utskyIder för vissa försvarsväsendets fastigheter

1930-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:135, Angående gäldandet av staten åliggande kommunala och andra utskyIder för vissa försvarsväsendets fastigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 136.

1

tfr 135.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående gäldandet

av staten åliggande kommunala och andra

utskyIder för vissa försvarsväsendets fastigheter; given

Stockholms slott den 21 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

ä Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg:

Under framhållande av att kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 870) medfört en utökning av kronans skyldighet att erlägga kommunalskatt,

har arméförvaltningen i skrivelse till Kungl. Majit den 6 december 1929

gjort framställning, i syfte att medel måtte ställas till förfogande för gäldandet

av vissa skatteutgifter för kronan tillhörande, under lantförsvarets förvaltning

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 101 käft. (Nr 135.)

393 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kuni/!. Maj:ts proposition nr 135.

stående fastigheter. Med anledning av vad arméförvaltningen i berörda skrivelse

anfört hava marinförvaltningen och flygstyrelsen anbefallts att avgiva

yttranden i ämnet, såvitt anginge nämnda myndigheters förvaltningsområden.

Sedan dessa yttranden inkommit, hava, elter erhållen remiss, riksräkenskapsverket

och statskontoret avgivit utlåtanden i ärendet.

dag anhåller nu att få underställa hithörande frågor Kungl. Maj:ts provning.

Arméförvaltningen har i nyssberörda skrivelse anfört följande.

Lantförsvarets fastigheter kunde i skattehänseende indelas i följande lyra

grupper:

1) Fastigheter, som jämlikt 5 § 1 moni. c) i kommunalskattelagen den 28

september 1928 vore fria från kommunalskatt, såsom kasernetablissemang,

vaktstugor m. m. Emellertid förekomme på en del orter även för sådana fastigheter

vissa pålagor i form av skatt under benämning tomtöre, jordskatt, gatuskatt

m. m. Sammanlagda beloppet härav hade med ledning av infordrade

uppgifter beräknats till 2,900 kronor. Ifrågavarande skatter hade, da annat

anslag icke stått till buds, guldits ur byggnadsanslaget. Då emellertid, såsom

nedan komme att utvecklas, fråga uppstått örn täckande av nytillkomna skatteutgifter

för vissa andra fastigheter, vilka i likhet med de nu ifrågavarande

icke tillförde byggnadsanslaget inkomster, hade arméförvaltningen ansett sig

lämpligen böra i detta sammanhang till behandling upptaga spörsmålet örn en

mera tillfredsställande ordning för likviderandet av de nu ifrågavarande utskylderna.

2) Fastigheter, förut redovisade under arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen

samt Järvafältets arrendemedel, d. v. s. uthyr ning sfastigheter samt

jordbruks- och skogsfastigheter. Skattebeloppen för berörda fastigheter hade

hittills guldits ur influtna arrenden och hyror samt påförts byggnadsanslaget.

Då det syntes vara principiellt riktigt, att skatterna för de nu ifrågavarande,

räntabla fastigheterna även i fortsättningen gäldades på enahanda sätt, hade

arméförvaltningen icke funnit anledning att för dessa fastigheters vidkommande

föreslå förändrade bestämmelser i avseende å sättet för gäldande av

desamma åvilande skatter.

Beträffande här ovan under 1) och 2) nämnda grupper av fastigheter hade

några förändringar i avseende å skattskyldigheten icke inträtt i följd av 1928

års nya skatteförfattningar. Annorlunda förliölle det sig med de fastigheter,

som omförmäldes här nedan under 3) och 4).

3) Tjänstebostäder. Dessa hade tidigare varit fria från kommunalutskylder.

På sätt framginge av anvisningarna till f> § kommunalskattelagen, skulle emellertid

numera sådana av försvarsväsendet disponerade byggnader — kaserner

och vaktstugor dock undantagna — som i huvudsak nyttjades till tjänstebostäder,

beskattas till kommunal fastighetsskatt, varmed följde skattskyldighet

även till landstingen m. m. Sammanlagda beloppet av dylika från och med år

1929 nytillkomna skatter hade beräknats till 61,000 kronor, en beräkning, som

dock av flera orsaker endast kunnat göras approximativ och med all sannolikhet

vore tilltagen i underkant. De inkomster, som inflöte från nu ifrågavarande

fastigheter, tillfördes enligt gällande bestämmelser avlöningsanslaget. Vid

sådant förhållande och med hänsyn till de betydande skattebelopp, varom här

vore fråga, syntes icke heller annat anslag än avlöningsanslaget kunna tillgripas

för skatternas gäldande, såvida icke för ifrågavarande ändamål anvisades

ett särskilt anslag.

4) Fastigheter för fristående industriella anläggningar, såsom Åkers krutbruk,

Karl Gustafs stads gevärsfaktori, arméns centrala beklädnadsverkstad

m. fl. Dessa fastigheter hade såsom för försvarsändamål nyttjade tidigare

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

varit fria från kommunalutskylder, men i följd av stadgandet i a § 1 inom. t)

kamm linål sk atte] agen skulle de numera underkastas fastighetsbeskattning, varmed

följde skattskyldighet även till landsting m. m. Däremot torde ifrågavarande

anläggningar, såsom avseende förnämligast statens eget behov, jämlikt

53 § 1 mom. b) kommunalskattelagen vara fria från kommunal inkomstskatt.

För nu ifrägaliomna fastigheter hade det sammanlagda skattebeloppet lör

budget krei 1929/1930 approximativt beräknats till 20,000 kronor. Det enda

anslag, som för närvarande syntes kunna komma i fråga för gäldande av de a

nn berörda fastigheter belöpande skatter, vore byggnadsanslaget, Detta tillfördes

emellertid icke några uppbördsmedel från fastigheterna. Någon höjning

av byggnadsanslaget med hänsyn till de nytillkomna skatterna hade på grund

av frånvaron utav närmare beräkningsgrunder hittills icke kunnat begäras,

ehuru en sådan förutsetts såsom nödvändig. För dtet nu löpande budgetåret

torde i fråga om förevarande fastigheter föreligga de lör utsättningar, som omförmäldes

i kungörelsen den 27 juni 1920 (nr 189). däri en hänvändelse till

statskontoret i dylika fall anvisats för erhållande av medel till skatternas

gäldande. T. vad avsåge nästkommande och framtida budgetår läge det givetvis

närmast till hands att för täckande av nu ifrågavarande skattebelopp^ anlita utvägen

att förstärka byggnadsanslaget, så att detsamma kunde förslå även för

detta ändamål. Arméförvaltningen hade emellertid alternativt tänkt sig en

eliman utväg, nämligen anvisande av ett särskilt förslagsanslag tor bestridande

av förevarande och vissa andra skatter. o

I det föregående hade framhållits, att för gäldande av skatter, åvilande lindel

1) och 2) upptagna fastigheter, byggnadsanslaget i framtiden kunde komma

till användning, att för fastigheterna under 2) sa alltjämt borde äga ruin, men

att för fastigheterna under 1) en omläggning vöre önskvärd. Beträffande fastigheterna

under 3) hade anförts, att skatterna för innevarande och Narn tida

budgetår borde gäldas av avlöningsanslaget. i den mån icke i vad avsåge

framtida budgetår — annat anslag ställdes till förfogande. "V <t<1 anginge fastigheterna

under 4), hade framhållits, att för täckande av dem avilande skatter

för nästkommande och framtida budgetar mäste ifrågakomma antingen en höjning

av byggnadsanslaget eller ock anvisande av ett särskilt skatteanslag..

Därest'' .särskilt skatteanslag icke anvisades, skulle således för framtiden

skatterna för lantförsvarets fastigheter komma att gäldas ur två anslag,^ nämligen

byggnadsanslaget — i nödig utsträckning höjt — beträffande fastigheterna''under

1), 2) och 4) samt avlöningsanslaget i fråga örn fastigheterna

under 3). Anvisades åter ett särskilt anslag, syntes detsamma lämpligen böra

omfatta skatterna för fastigheterna under 1), 3) och 4), vilka, i motsats mot

fastigheterna under 2), hade det gemensamt, att inkomster därifrån icke tillfördes

byggnadsanslaget. Beträffande fastigheterna under 2) vore, såsom beröris,

någon förändring icke nödig.

Arméförvaltningen hade ansett sig böra något närmare undersöka förutsättningarna

för ett särskilt anslag till gäldande av skatterna för berörda oräntabla

fastigheter under 1), 3) och 4).

En otvivelaktig fördel, som vunnes genom en anordning av berörd art, vore,

att anslaget kunde göras till förslagsanslag. Givetvis vore ett förslagsanslag

väl lämpat för utgifter av ifrågavarande slag, vilka icke bestämdes av den

anslagsförvaltande myndigheten utan oberoende av dess bestämmande utginge

på grund av lag och författning.

Därest ett för ifrågavarande ändamål avsett förslagsanslag skulle komma

till stånd, borde detsamma enligt arméförvaltningens åsikt begränsas till sådana

lantförsvarets fastigheter, som icke utgjordes av uthyrnings- eller jordbrukson

skogsfastigheter.

Arméförvaltningen hade ansett sig böra för sin del förorda anordningen med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majas proposition nr 133.

ett särskilt förslagsanslag, begränsat på ovan angivet sätt. Emellertid hade

arméförvaltningen ansett sig icke kunna underlåta att i förevarande framställning

alternativt framlägga förslag innefattande fördelning av dessa skatteutgifter

å byggnads- och avlöningsanslagen.

En sammanfattning av vad ovan anförts rörande beloppen av de å olika

grupper av fastigheter vilande skatter gåve vid handen, att sagda belopp beräknats

till för fastigheterna under 1) 2,900 kronor, under 3) 61,000 kronor

och under 4) 20,000 kronor. Försiktigheten syntes dock bjuda, att för fastigheterna

under 1) och 4) sammanlagda beloppet avrundades uppåt till 25,000

kronor.

Med stöd av det anförda föresloge arméförvaltningen, att Kungl. Majit måtte

dels medgiva, att för budgetåret 1929/1930 de å fastigheterna under 3) här

ovan (tjänstebostäder) belöpande skatter finge gäldas från avlöningsanslaget,

dels ock i proposition till riksdagen hemställa antingen örn ökning av ordinarie

reservationsanslaget till byggnader, övningsfält och skjutbanor med

25,000 kronor för gäldande av skatter för fastigheterna under 1) och 4) samt

örn riksdagens bifall därtill, att jämväl för budgetåret 1930/1931 och följande

budgetår kommunala och andra utskylder, åvilande av lantförsvaret disponerade

tjänstebostäder (fastigheterna under 3) ), finge gäldas ur avlöningsanslaget,

eller och — vilket alternativ arméförvaltningen förordade — örn anvisande av

ett ordinarie förslagsanslag å 86,000 kronor till gäldande av sådana lantförsvaret

åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och

skogsfastigheter.

I sitt den 9 januari 1930 dagtecknade utlåtande anför marinförvaltningen

följande.

Marinförvaltningen tillstyrkte arméförvaltningens förslag örn särskilda

ordinarie anslagsmedel av förslagsanslags natur till gäldande av sådana försvaret

åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och

skogsfastigheter. För marinens vidkommande utgjordes ifrågavarande skatter

i stort sett av utskylder för tjänstebostäder, för vilka tidigare i regel åtnjutits

skattefrihet men från och med år 1929 enligt den då ikraftträdande kommunalskattelagen

måste erläggas skatt till kommunerna. Enligt infordrade uppgifter

från marinens lokalmyndigheter uppginge de på grund av taxeringarna år 1929

debiterade eller beräknade utskylderna av denna art till något mer än 19,000

kronor, i huvudsak belöpande på fastigheter i Karlskrona och Vaxholm. Ehuru

å ena sidan marinförvaltningen i vissa fall anfört besvär över nämnda taxeringar

och dessa måhända på grund därav komme att bliva föremål för någon jämkning,

men å andra sidan innebörden av de nya beskattningsbestämmelserna

kunde tänkas ännu icke hava varit fullt klar för alla taxeringsmyndigheter och

med hänsyn härtill skattskyldighet för ytterligare vissa tjänstebostäder möjligen

kunde förväntas till ett kommande år, funne sig marinförvaltningen icke

hava något annat rättesnöre för beräkning av erforderliga anslagsmedel än de

uppgifter ämbetsverket nu erhållit från de lokala myndigheterna, med jämkning

uppåt till i avrundat tal 20,000 kronor. Ämbetsverket hemställde alltså, att

Kungl. Majit måtte dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett ordinarie förslagsanslag å 20,000 kronor till gäldande av sådana sjöförsvaret

åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och

skogsfastigheter, dels och medgiva, att för innevarande budgetår å marinens

tjänstebostäder belöpande skatter finge gäldas från sjöförsvarets avlöningsanslag.

Flygstyrelsen har i utlåtande av den 9 januari 1930 framhållit, att det av

arméförvaltningen framställda förslaget i fråga örn gäldandet av skatter för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:1s proposition nr 135.

lantförsvarets fastigheter med fördel kunde tillämpas även beträffande bestridandet

av utgifter för skatter för flygvapnets fastigheter. I anslutning härtill

och med förmälan, att flygstyrelsen förslagsvis beräknat skatterna för tjänstebostäder

till 14,000 kronor, skatterna för industriella anläggningar till 6,000

kronor samt vissa pålagor under benämning tomtöre m. m. till 500 kronor, har

flygstyrelsen föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte

dels medgiva, att de å innevarande budgetår belöpande skatterna för flygvapnets

såsom tjänstebostäder upplåtna fastigheter finge gäldas från flygvapnets

avlöningsanslag,

dels ock i proposition till riksdagen hemställa antingen örn ökning av ordinarie

reservationsanslaget till byggnader, flygfält m. m. med 6,500 kronor för

gäldande av skatter för flygvapnet tillhöriga industriella anläggningar och

vissa tomtören m. m., ävensom örn riksdagens bifall därtill, att jämväl för instundande

och följande budgetår kommunala och andra utskylder, åvilande av

flygvapnet till tjänstebostäder upplåtna fastigheter, finge gäldas av avlöningsanslaget,

eller ock — vilket alternativ flygstyrelsen förordade — örn anvisande

av ett ordinarie förslagsanslag å 20,500 kronor till gäldande av sådana flygvapnet

åvilande skatter, vilka icke belöpte å uthyrnings- samt jordbruks- och

skogsfastigheter.

I utlåtande den 21 januari 1930 har riksräkenskapsverket förklarat sig icke

hava något att erinra mot de av arméförvaltningen, marinförvaltningen och

flygstyrelsen gemensamt omfattade förslagen rörande gäldandet av de under

innevarande och följande budgetår förfallande skatterna, utom såvitt anginge

de skatter, som belöpte å fastigheter för fristående industriella anläggningar.

Beträffande sistberörda skatter har riksräkenskapsverket uttalat den meningen,

att dessa såväl under innevarande som följande budgetår rätteligen borde avföras

bland vederbörande industriella anläggningars driftkostnader. I fråga

örn anvisande för framtiden under fjärde huvudtiteln av särskilda skatteanslag

har riksräkenskapsverket i övrigt endast gjort den erinran, att anslagsbeloppen

för de olika försvarsgrenarna lämpligen borde sammanföras till ett gemensamt

förslagsanslag, varå skulle avföras samtliga hithörande skatter utom sådana,

som belöpte å uthyrnings-, jordbruks- och skogsfastigheter samt fastigheter för

fristående industriella anläggningar.

Statskontoret har slutligen i utlåtande den 22 januari 1930 anfört följande.

Av den i ärendet förebragta utredningen framginge, att enligt kommunalskattelagen

av den 28 september 1928 skattskyldighet inträtt för vissa försvarsväsendet

tillhöriga fastigheter, för vilka kommunalskatt tidigare ej utgått,

nämligen tjänstebostäder och industriella anläggningar.

Vad anginge sist omförmälda fastigheter, alltså de, som brukades av försvarsväsendets

verkstäder, fabriker och andra industriella anläggningar, syntes

det statskontoret riktigast, att den på taxeringen av desamma grundade kommunalskatten

inginge bland omkostnaderna för anläggningarnas drift, d. v. s.

avfördes å vederbörande tillverkningsanslag. På så sätt skulle en anslagsbelastning

åstadkommas, som bättre utvisade de verkliga kostnaderna för materielens

framställande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Departements
chefen.

Beträffande tjänstebostäderna hade alternativt föreslagits, att å desamma

belöpande kommunalskatt skulle avföras å de särskilda avlöningsanslagen, enär

vid uträknande av avlöning åt innehavarna av bostadslägenheter avdrag gjordes

med hänsyn till värdet av den av dem sålunda åtnjutna förmånen. Emellertid

vore att märka, att vid bestämmandet av ifrågavarande avlöningsanslag de

olika slutsummorna minskats med belopp, motsvarande beräknade avdrag för

bostadsförmån. I anslagen inginge alltså ieke något belopp, som motsvarade

bostadsförmånens värde. Vid sådant förhållande syntes det knappast lämpligt

att disponera avlöningsanslagen för nu ifrågavarande utgift för tjänstebostäderna.

Statskontoret ville därför hemställa, att för bestridande av sagda utgift

hos riksdagen utverkades ett särskilt anslag att i riksstaten upptagas under

fjärde huvudtiteln, avdelning »5. Gemensamma anslag». Det sålunda ifrågasatta

nya anslaget, som borde få karaktären av förslagsanslag, syntes med ledning

av de inkomna uppgifterna kunna beräknas till 95,000 kronor och torde

förslagsvis kunna benämnas »Kommunalutskylder för till tjänstebostäder upplåtna

fastigheter».

De på innevarande budgetår belöpande utgifterna av sist omförmälda slag

syntes med stöd av föreskrifterna i kungörelsen den 27 juni 1929, nr 189,

kunna gäldas av sjunde huvudtitelns förslagsanslag till staten åliggande kommunala

och andra utskylder.

De på övriga fastigheter belöpande skatter och andra avgifter torde vid

bifall till vad ovan föreslagits kunna gäldas av samma medel, som hittills bestritt

desamma. Framställningen syntes därför i denna del icke böra föranleda

någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.

Vad först angår bestridandet av de skatteutgifter, som belöpa å försvarsväsendets

såsom tjänstebostäder upplåtna fastigheter, Ilar statskontoret visserligen

ansett berörda utgifter för innevarande budgetår författningsenligt kunna

avföras å det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till staten

åliggande kommunala och andra utskylder. Då emellertid dessa utgifter enligt

de upplysningar, som lämnats av vederbörande myndigheter, uppgå till en

summa, vilken högst väsentligt överstiger det under nyssnämnda anslag i riksstaten

upptagna beloppet av 40,000 kronor, har jag, efter samråd med chefen

för finansdepartementet, funnit det vara lämpligare, att ifrågavarande utgifter,

i överensstämmelse med vad de övriga myndigheterna härutinnan föreslagit, för

innevarande budgetår bestridas av de anslag, till vilka inkomsterna av nu avsedda

fastigheter inflyta, d. v. s. respektive försvarsgrenars ordinarie avlöningsanslag.

På enahanda sätt torde här berörda skatteutgifter böra bestridas jämväl

under budgetåret 1930/1931. I samband med uppgörandet av förslag till riksstat

förbudgetåret 1931/1932 torde böra tagas under övervägande det förut omförmälda

förslaget örn uppförande under fjärde huvudtiteln av ett särskilt, för

de tre försvarsgrenarna gemensamt skatteanslag av förslagsanslags natur.

Vidkommande härefter skatterna för sådana försvarsväsendet tillhöriga

fastigheter, som äro att hänföra lill fristående industriella anläggningar, delar

jag den av statskontoret och riksräkenskapsverket uttalade meningen och anser

sålunda, att utgifterna härför lämpligen böra ingå bland omkostnaderna för

anläggningarnas drift.

Beträffande övriga i myndigheternas framställningar avsedda utskylder

ifrågasätter jag icke nu någon ändring av hittills tillämpade grunder för gäldandet

av dessa kostnader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 135. 7

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att godkänna de av mig förordade grunder för gäldandet under innevarande

oell nästkommande budgetår av staten åliggande kommunala och andra utskylder,

avseende, vissa försvarsväsendets fastigheter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldandet av staten åliggande kommunala och andra utskylder för vissa försvarsväsendet s. 13 i texten
  2. SU 1930:53 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående gäldandet av staten åliggande kommunala och andra utskylder för vissa försvarsväsendets fastigheten' s. 4 i texten