Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. vicekonsul vid konsulatet i San Francisco F. Westerberg, åt framlidne pressombudets vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedt efterlevande änka L. E. P. Sjöstedt, född Bernardini, samt åt kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn H. Hanell
1930-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:136, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. vicekonsul vid konsulatet i San Francisco F. Westerberg, åt framlidne pressombudets vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedt efterlevande änka L. E. P. Sjöstedt, född Bernardini, samt åt kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn H. Hanell
Dokumentets text
Kungl. Maj tis proposition nr 136.
1
Nr 136.
Kungl. Martis proposition till riksdagen angående pension å allmänna
indragning sstaten åt f. d. vicekonsul vid konsulatet
i San Francisco F. Westerberg, åt framlidne
pressombudets vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedt
efterlevande änka L. E. P. Sjöstedt, född Bernardini,
samt åt kanslivaktmästaren vid beskickningen
i Köpenhamn H. Hanell; given Stockholms slott den
21 februari 1930.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen ministern för utrikes
ärendena under punkterna 9:o—ll:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Trygger.
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 108 käft. (Nr 1.36.)
L
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl. i
Ministern för utrikes ärendena anför:
9 :o.
Äng. pension'' Med skrivelse den 25 maj 1929 Ilar sändebudet i Washington överlämnat
åt f. d. vice- och med sitt förord beledsagat en av konsuln i San Francisco gjord framställ
konsuln
vid . . ... 0
konsulatet ning örn utverkande av pension at f. d. vicekonsul vid konsulatet i San Fran
i
San Fran- cisc0 Fredrik Westerberg.
Cisco .b . Wes
terberg.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Westerberg, som är född den 14
juni 1854 i Nacka församling, Stockholms län, avlagt studentexamen vid
Stockholms Gymnasium 1872 samt medico-filosofie kandidatexamen vid Uppsala
universitet 1874; att han studerat vid Karolinska medico-kirurgiska institutet
i Stockholm 1874—1880 och tjänstgjort såsom underläkare vid Garnisonssjukhuset
i Stockholm 1875—1876; att han innehaft en del förordnanden
såsom extra läkare vid civil sjukvård under åren 1879—1881 samt förordnande
som stipendiat i fältläkarekåren från 1878 till den 1 januari 1882;
att han sistnämnda år utflyttat till Amerikas Förenta Stater, där blivit medicine
doktor vid universitet i Vermont 1883 och upprätthållit befattningen såsom
»Professor of Hygiene and Gymnastics» vid Augustana College, Rock
Island, lil., 1884—1886; samt att han tjänstgjort såsom praktiserande läkare
i San Francisco, Cal., åren 1886—1905.
Efter en tids sjukdom åren 1906—1907 förordnades Westerberg den 4 juli
1908 till olönad vicekonsul vid konsulatet i San Francisco, och under tiden
oktober 1917—1 januari 1920 uppehöll han på förordnande befattningen såsom
konsul därstädes.
Allt sedan den lönade konsulsbefattningen i San Francisco sistnämnda dag
upprättats till och med utgången av juni månad 1929, då han på grund av
ålderdomssvaghet beviljades avsked, kvarstod Westerberg såsom olönad vicekonsul
vid konsulatet och innehade därjämte, under året 1920 anställning så
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.
3
som kanslibiträde därstädes, under tiden från och med den 1 januari 1921
till och med den 30 juni 1924 förordnande såsom kanslist vid konsulatet samt
från och med den 1 juli 1924 åter anställning såsom kanslibiträde.
Westerberg har alltså inom utrikesförvaltningen tjänstgjort såsom olönad
vicekonsul och t. f. olönad konsul under tiden den 4 juli 1908 till den 1 juli
1929, sålunda 21 år, därav såsom tillförordnad konsul under tiden 11 oktober
1917 till och med den 31 december 1919. Han har därjämte innehaft anställning
såsom lönad kanslist under tiden den 1 januari 1921 till och med den 30 juni
1924 och som lönat kanslibiträde dels under år 1920 dels ock under tiden 1 juli
1924 till den 1 juli 1929. Under den tid han varit anställd vid konsulatet har
han för sitt livsuppehälle helt varit hänvisad till de inkomster han därvid uppburit.
Då dessa emellertid ej varit större än vad som erfordrats för hans nödtorftiga
bärgning, saknar han numera möjlighet att försörja sig själv.
Beträffande Westerbergs verksamhet i San Francisco torde jag här få i utdrag
återgiva en den 15 juni 1924 dagtecknad skrivelse från konsuln i San
Francisco till dåvarande chefen för personal- och administrativa avdelningen
i utrikesdepartementet.
»Under de många år, som Westerberg praktiserat i San Francisco, hade han
gjort sig känd som ej blott en duglig och samvetsgrann läkare, utan även som
en för de fattigas väl ömmande person. Hans praktik som läkare för de olika
svenska föreningarna inbragte ej mycket, och vad han förtjänade på mera betalande
patienter gick oftast åt i skötseln av dem, som ej kunde giva sin doktor
något. När sjukdomen drabbade honom, voro besparingarna små, och intet
återstod, då han efter tre år ånyo kunde söka sin utkomst.
Att vid 54 års ålder med försvagade kroppskrafter om även med oförminskade
själskrafter söka sig arbete är ju i bästa fall svårt, varför det ansågs särdeles
lyckligt, att han erhöll platsen som biträde på det nya svenska konsulatet.
Inkomsten var ringa och arbetet ej så litet krävande, men en person
med dr Westerbergs gedigna bildning och levande intresse för allt svenskt
samt framför allt hans starkt utvecklade ansvarskänsla, gjorde honom till den
utan tvivel mest lämpliga för arbetet i fråga. Inkomsterna av hans verksamhet
allt sedan dess hava ej varit större, än vad som varit nödvändigt för
hans och hans hustrus torftiga uppehälle, varför han ej varit i stånd att göra
några besparingar och sålunda nu vid ett skiljande från tjänsten kommer att
lämnas fullkomligt medellös.
Oaktat sina 70 år är dr Westerbergs mentalitet fullkomligt oförsvagad, och
under de år jag förestått konsulatet, har han ej varit frånvarande en dag pä
grund av sjukdom. Hans bildning, intelligens, sällsynta minneskraft samt
sinne för detaljer och ordning gör honom till en arbetskraft, som är konsulatet
och sålunda staten till stor nytta.
På hans sjuttioårsdag blev han föremål för många och varma hedersbetygelser
från koloniens sida, vilket bevisar, vilken synnerlig aktning, tillgivenhet
och tacksamhet den hyser för denne gamle trotjänare, som ej blott under
de 38 åren i San Francisco stått den bi som läkare och konsul, utan även varit
en entusiastisk svenskhetens förkämpe, som utan tvivel genom sitt ledare
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
skap och sitt goda föredöme i väsentlig grad hjälpt befästa det goda anseende,
kolonien åtnjuter bland andra folkelement.»
Statskontoret. Statskontoret, som anmodats att i ärendet avgiva yttrande, har i ett
den 30 januari 1930 dagtecknat utlåtande anfört följande:
»Då vicekonsuln Westerberg varit anställd i konsulattjänst under 21 år,
därav under 10 år såsom avlönad tjänsteman, samt nu vid uppnådda 75 års
ålder saknar medel för sitt uppehälle, torde det vara med billighet överensstämmande,
att han erhåller något årligt understöd av statsmedel. Med erinran
att 1920 års riksdag medgivit, att till konsuln i Bordeaux H. O. Gyllenram,
vilken i över 30 år tjänat svenska staten, finge utgå pension till belopp
av 3,500 kronor årligen, tillstyrker statskontoret, att åt Westerberg utverkas
pension till belopp av 3,000 kronor årligen.»
I utlåtandet har statskontoret vidare framhållit, att ifrågavarande pension
torde böra utgå från allmänna indragningsstaten.
Departe- På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att åt f. d.
mentschefen. vicekonsuln Westerberg beredes pension av statsmedel under hans återstående
livstid. Beträffande pensionens belopp ansluter jag mig till statskontorets
mening. Då av det föregående framgår, att Westerberg med ingången av innevarande
budgetår avgått från sin befattning såsom vicekonsul, ävensom att
han i samband därmed entledigats från sin lönade kanslibiträdesbefattning
vid konsulatet i San Francisco, synes skäligt att pension utgår till honom från
och med den 1 juli 1929.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. vicekonsuln vid konsulatet i San Francisco Fredrik
Westerberg må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,000 kronor,
räknat från och med den 1 juli 1929.
Äng. pension
åt framlidne
pressombndet
E.V.Sjöstedts
änka L. E. P.
Sjöstedt, född
Bernardini
10 :o.
I skrivelse den 10 april 1929 Ilar sändebudet i Paris anhållit, att erforderliga
åtgärder måtte vidtagas för beredande av pension åt framlidne pressombudet
vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedts efterlevande änka Léonie
Emilie Pauline Sjöstedt, född Bernardini.
Av till ärendet hörande handlingar inhämtas, att Sjöstedt, som var född
den 19 februari 1866 och avled den 25 februari 1929, allt sedan år 1905 regelbundet
anlitats av beskickningen såsom mellanhand vid dess förbindelser med
den franska pressen och sedan år 1920 varit officiellt anställd vid beskickningen
såsom pressombud.
Rörande Sjöstedts verksamhet vid beskickningen har sändebudet i Paris i
ovan angivna skrivelse framhållit, att han genom sin långvariga vistelse i
Frankrike och sina därunder knutna intima förbindelser med franska pressman
och inflytelserika personer i allmänhet, särskilt inom det politiska området,
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
5
varit i tillfälle att göra beskickningen betydande tjänster, samt att hans insatser
därvidlag, särskilt under världskriget, varit värdefulla och till gagn för
vårt land.
För sin verksamhet uppbär Sjöstedt arvode av statsmedel, som för åren
1909 och 1910 beräknades efter 6,500 kronor för år samt under åren 1911
till och med 1918 utgick med 8,650 kronor, vartill under åren 1919—1920 tillkom
dyrtidstillägg med omkring 3,000 kronor för år. Från och med år 1921
höjdes arvodet till 14,000 kronor för år, därav 9,000 kronor ansågs utgöra
grundarvode och 5,000 kronor ett mot ortstillägg svarande tilläggsarvode, varemot
dyrtidstillägg ej utgick.
Enligt vad beskickningen i Paris meddelat, befinner sig änkefru Sjöstedt,
som är född i Paris den 11 juli 1861 och i sitt med Sjöstedt den 23 december
1892 ingångna äktenskap äger en son och två döttrar, i knappa ekonomiska
omständigheter. Det har utretts, att behållningen i boet utgjort kronor
365:20. Däremot hava änkan och döttrarna utbekommit livförsäkringsbelopp
med 25,000 kronor för den förra och enahanda belopp för döttrarna gemensamt.
Änkefru Sjöstedt torde, såsom hon själv i skrivelse framhållit, bliva
nödsakad att med det henne tillkommande belopp bestrida ännu icke fastställda
utgifter till täckande av läkare-, begravnings- och andra i samband med dödsfallet
uppkomna kostnader ävensom skatter m. m. Annan förmögenhet än
den, som återstår av nämnda tillgångar, sedan ifrågavarande kostnader och
skatter guldits, förefinnes icke. Fru Sjöstedt, som uppnått en ålder av 68 år,
torde ej längre själv kunna bidraga till sitt uppehälle, och bidrag därtill från
barnens sida kan, enligt vad som utrönts, i varje fall för närvarande ej påräknas.
Det torde få tillfogas, att fru Sjöstedt varit en verksam författarinna, som
i åtskilliga arbeten med mycken sympati behandlat Sverige, dess konst och
litteratur.
Statskontoret, som anmodats att i ärendet avgiva yttrande, har i statskontoret,
sitt den 30 januari 1930 dagtecknade utlåtande anfört följande:
»Beträffande frågan om pension åt pressombudet E. V. Sjöstedts änka får
statskontoret erinra, att statskontoret på sin tid avstyrkte beviljande av pension
åt pressombudet i London H. F. Vallentia änka. Då emellertid 1922
års riksdag beviljade pension åt änkan Vallentin samt förhållandena i nu
förevarande fall synas vara likartade med dem, som förelågo beträffande änkan
Vallentin, anser sig statskontoret böra tillstyrka utverkande av pension
åt änkan Sjöstedt med samma belopp, som tillerkändes änkan Vallentin, eller
1,200 kronor årligen.»
I utlåtandet har statskontoret vidare framhållit, att ifrågavarande pension
torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, och att det villkor torde
böra uppställas, att pensionen endast utgår, så länge änkefru Sjöstedt befinner
sig i sitt nuvarande änkestånd.
I likhet med sändebudet i Paris anser jag det vara skäligt, att åt änke-v Departefru
Sjöstedt beredes ett årligt understöd av statsmedel under hennes återstå- mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
ende livstid, så länge lion förbliver i sitt nuvarande änkestånd. Beträffande
pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. Då Sjöstedt
avled den 25 februari 1929, torde pensionen skäligen böra utgå från och med
den 1 mars 1929.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att framlidne pressombudets vid beskickningen i Paris
E. V. Sjöstedt efterlevande änka Léonie Emilie Pauline Sjöstedt,
född Bernardini, må under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200 kronor,
räknat från och med den 1 mars 1929.
Illo.
å^kansUvai" I skrivelse den 14 september 1929 har dåvarande t. f. chargé d’affaires i
mästaren vid Köpenhamn överlämnat och med sitt förord beledsagat en framställning från
^Köpenhamn kanslivaktmästaren vid beskickningen därstädes Hans Hanell om avsked med
H. Hanell, pension från och med den 1 juli 1930.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Hanell, som är svensk undersåte
och född den 28 maj 1857 i Hököpinge församling av Malmöhus län, under
tiden april 1895—oktober 1898 varit anställd hos dåvarande ministern för
utrikes ärendena i egenskap av extra vaktmästare och därvid tillhandagått
med utförande av olika sysslor i utrikesministerhotellet och i utrikesdepartementet,
att han sedermera antagits till extra ordinarie vaktmästare i civildepartementet
samt tjänstgjort därstädes och i utrikesdepartementet under tiden
april 1899—september 1903, samt att han, efter en tids anställning i privat
tjänst, under tiden december 1905—september 1908 tjänstgjort såsom kanslivaktmästare
vid beskickningen i Oslo och därefter förflyttats till motsvarande
tjänst vid beskickningen i Köpenhamn, där han tjänstgjort sedan oktober månad
1908 och fortfarande tjänstgör. Under sin anställning i Köpenhamn har Hanell
under åren 1908—1921 uppburit ett arvode av 1,300 kronor jämte i förekommande
fall därå belöpande krigstidstillägg eller dyrtidstillägg samt åren
1922—1929 ett arvode av 3,300 kronor för år, varå dock icke utgått dyrtidstillägg.
Därjämte har Hanell åtnjutit förmånen av fri bostad inom beskickningsfastigheten,
lyse och värme. I fråga örn sin nuvarande tjänstgöring
torde Hanell närmast få likställas med förste expeditionsvakt. Hanell har
under sin anställning i statens tjänst aldrig åtnjutit någon semester.
Enligt vad Hanells förutvarande chef, f. d. sändebudet i Köpenhamn friherre
J. H. Beck-Friis vitsordat, har Hanell under sin tjänstgöring med
ospard möda och med ett alldeles särskilt stort intresse på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt helt ägnat sig åt alla de med hans befattning förenade
åligganden och därvid ådagalagt sällspord nit, plikttrohet och redbarhet och
i alla avseenden på ett synnerligen hedrande sätt tjänat fosterlandet och bidragit
till att i utlandet göra det svenska namnet aktat. Friherre Beck-Friis
har även framhållit, att Hanell, då han på grund av inträdande ålderdom
Kungl. Maj:ts proposition nr 186. 7
kommer att få lämna tjänsten, synes väl förtjänt av en hans framtid tryggande
pension.
Statskontoret, som anmodats att i ärendet avgiva yttrande, har i Statskontoret,
sitt den 30 januari 1930 dagtecknade utlåtande anfört följande:
»Vidkommande slutligen frågan om pension åt kanslivaktmästaren Hanell
vill statskontoret erinra, att riksdagen förut beviljat pension åt kanslivaktmästare
vid svenska beskickningar i utlandet, nämligen år 1910 åt kanslivaktmästaren
i London F. Berwick samt år 1925 åt kanslivaktmästarna i S:t
Petersburg J. Sarap och i Madrid P. Fernandez. Då Hanell kan räkna 32
tjänsteår, synes jämväl åt honom böra beredas pension. Såsom lämpligt belopp
föreslår statskontoret 1,800 kronor årligen, dock utan att dyrtidstillägg
därå må utgå.»
I utlåtandet har statskontoret vidare framhållit, att ifrågavarande pension
torde böra utgå från allmänna indragningsstaten.
I likhet med statskontoret anser jag skäligt, att Hanell vid avgång ut tjän- Departesten
den 1 juli detta år beredes pension av statsmedel. I fråga om pensionens mentschefenbelopp
ansluter jag mig till statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn
Hans Hanell må från och med den 1 juli 1930 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,800 kronor, dock utan att dyrtidstillägg
därå må utgå.
Vad ministern sålunda hemställt, däri statsrådets övriga
närvarande ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
L. Rappe.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1930:371 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 5 i texten
- BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 31 i texten
- BU 1930:32 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda pers s. 1 i texten