Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. vicekonsul vid konsulatet i San Francisco F. Westerberg, åt framlidne pressombudets vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedt efterlevande änka L. E. P. Sjöstedt, född Bernardini, samt åt kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn H. Hanell

1930-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:136, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. vicekonsul vid konsulatet i San Francisco F. Westerberg, åt framlidne pressombudets vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedt efterlevande änka L. E. P. Sjöstedt, född Bernardini, samt åt kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn H. Hanell

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Martis proposition till riksdagen angående pension å allmänna

indragning sstaten åt f. d. vicekonsul vid konsulatet

i San Francisco F. Westerberg, åt framlidne

pressombudets vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedt

efterlevande änka L. E. P. Sjöstedt, född Bernardini,

samt åt kanslivaktmästaren vid beskickningen

i Köpenhamn H. Hanell; given Stockholms slott den

21 februari 1930.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen ministern för utrikes

ärendena under punkterna 9:o—ll:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Trygger.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 108 käft. (Nr 1.36.)

L

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl. i

Ministern för utrikes ärendena anför:

9 :o.

Äng. pension'' Med skrivelse den 25 maj 1929 Ilar sändebudet i Washington överlämnat

åt f. d. vice- och med sitt förord beledsagat en av konsuln i San Francisco gjord framställ
konsuln

vid . . ... 0

konsulatet ning örn utverkande av pension at f. d. vicekonsul vid konsulatet i San Fran
i

San Fran- cisc0 Fredrik Westerberg.

Cisco .b . Wes
terberg.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Westerberg, som är född den 14

juni 1854 i Nacka församling, Stockholms län, avlagt studentexamen vid

Stockholms Gymnasium 1872 samt medico-filosofie kandidatexamen vid Uppsala

universitet 1874; att han studerat vid Karolinska medico-kirurgiska institutet

i Stockholm 1874—1880 och tjänstgjort såsom underläkare vid Garnisonssjukhuset

i Stockholm 1875—1876; att han innehaft en del förordnanden

såsom extra läkare vid civil sjukvård under åren 1879—1881 samt förordnande

som stipendiat i fältläkarekåren från 1878 till den 1 januari 1882;

att han sistnämnda år utflyttat till Amerikas Förenta Stater, där blivit medicine

doktor vid universitet i Vermont 1883 och upprätthållit befattningen såsom

»Professor of Hygiene and Gymnastics» vid Augustana College, Rock

Island, lil., 1884—1886; samt att han tjänstgjort såsom praktiserande läkare

i San Francisco, Cal., åren 1886—1905.

Efter en tids sjukdom åren 1906—1907 förordnades Westerberg den 4 juli

1908 till olönad vicekonsul vid konsulatet i San Francisco, och under tiden

oktober 1917—1 januari 1920 uppehöll han på förordnande befattningen såsom

konsul därstädes.

Allt sedan den lönade konsulsbefattningen i San Francisco sistnämnda dag

upprättats till och med utgången av juni månad 1929, då han på grund av

ålderdomssvaghet beviljades avsked, kvarstod Westerberg såsom olönad vicekonsul

vid konsulatet och innehade därjämte, under året 1920 anställning så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

3

som kanslibiträde därstädes, under tiden från och med den 1 januari 1921

till och med den 30 juni 1924 förordnande såsom kanslist vid konsulatet samt

från och med den 1 juli 1924 åter anställning såsom kanslibiträde.

Westerberg har alltså inom utrikesförvaltningen tjänstgjort såsom olönad

vicekonsul och t. f. olönad konsul under tiden den 4 juli 1908 till den 1 juli

1929, sålunda 21 år, därav såsom tillförordnad konsul under tiden 11 oktober

1917 till och med den 31 december 1919. Han har därjämte innehaft anställning

såsom lönad kanslist under tiden den 1 januari 1921 till och med den 30 juni

1924 och som lönat kanslibiträde dels under år 1920 dels ock under tiden 1 juli

1924 till den 1 juli 1929. Under den tid han varit anställd vid konsulatet har

han för sitt livsuppehälle helt varit hänvisad till de inkomster han därvid uppburit.

Då dessa emellertid ej varit större än vad som erfordrats för hans nödtorftiga

bärgning, saknar han numera möjlighet att försörja sig själv.

Beträffande Westerbergs verksamhet i San Francisco torde jag här få i utdrag

återgiva en den 15 juni 1924 dagtecknad skrivelse från konsuln i San

Francisco till dåvarande chefen för personal- och administrativa avdelningen

i utrikesdepartementet.

»Under de många år, som Westerberg praktiserat i San Francisco, hade han

gjort sig känd som ej blott en duglig och samvetsgrann läkare, utan även som

en för de fattigas väl ömmande person. Hans praktik som läkare för de olika

svenska föreningarna inbragte ej mycket, och vad han förtjänade på mera betalande

patienter gick oftast åt i skötseln av dem, som ej kunde giva sin doktor

något. När sjukdomen drabbade honom, voro besparingarna små, och intet

återstod, då han efter tre år ånyo kunde söka sin utkomst.

Att vid 54 års ålder med försvagade kroppskrafter om även med oförminskade

själskrafter söka sig arbete är ju i bästa fall svårt, varför det ansågs särdeles

lyckligt, att han erhöll platsen som biträde på det nya svenska konsulatet.

Inkomsten var ringa och arbetet ej så litet krävande, men en person

med dr Westerbergs gedigna bildning och levande intresse för allt svenskt

samt framför allt hans starkt utvecklade ansvarskänsla, gjorde honom till den

utan tvivel mest lämpliga för arbetet i fråga. Inkomsterna av hans verksamhet

allt sedan dess hava ej varit större, än vad som varit nödvändigt för

hans och hans hustrus torftiga uppehälle, varför han ej varit i stånd att göra

några besparingar och sålunda nu vid ett skiljande från tjänsten kommer att

lämnas fullkomligt medellös.

Oaktat sina 70 år är dr Westerbergs mentalitet fullkomligt oförsvagad, och

under de år jag förestått konsulatet, har han ej varit frånvarande en dag pä

grund av sjukdom. Hans bildning, intelligens, sällsynta minneskraft samt

sinne för detaljer och ordning gör honom till en arbetskraft, som är konsulatet

och sålunda staten till stor nytta.

På hans sjuttioårsdag blev han föremål för många och varma hedersbetygelser

från koloniens sida, vilket bevisar, vilken synnerlig aktning, tillgivenhet

och tacksamhet den hyser för denne gamle trotjänare, som ej blott under

de 38 åren i San Francisco stått den bi som läkare och konsul, utan även varit

en entusiastisk svenskhetens förkämpe, som utan tvivel genom sitt ledare
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

skap och sitt goda föredöme i väsentlig grad hjälpt befästa det goda anseende,

kolonien åtnjuter bland andra folkelement.»

Statskontoret. Statskontoret, som anmodats att i ärendet avgiva yttrande, har i ett

den 30 januari 1930 dagtecknat utlåtande anfört följande:

»Då vicekonsuln Westerberg varit anställd i konsulattjänst under 21 år,

därav under 10 år såsom avlönad tjänsteman, samt nu vid uppnådda 75 års

ålder saknar medel för sitt uppehälle, torde det vara med billighet överensstämmande,

att han erhåller något årligt understöd av statsmedel. Med erinran

att 1920 års riksdag medgivit, att till konsuln i Bordeaux H. O. Gyllenram,

vilken i över 30 år tjänat svenska staten, finge utgå pension till belopp

av 3,500 kronor årligen, tillstyrker statskontoret, att åt Westerberg utverkas

pension till belopp av 3,000 kronor årligen.»

I utlåtandet har statskontoret vidare framhållit, att ifrågavarande pension

torde böra utgå från allmänna indragningsstaten.

Departe- På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att åt f. d.

mentschefen. vicekonsuln Westerberg beredes pension av statsmedel under hans återstående

livstid. Beträffande pensionens belopp ansluter jag mig till statskontorets

mening. Då av det föregående framgår, att Westerberg med ingången av innevarande

budgetår avgått från sin befattning såsom vicekonsul, ävensom att

han i samband därmed entledigats från sin lönade kanslibiträdesbefattning

vid konsulatet i San Francisco, synes skäligt att pension utgår till honom från

och med den 1 juli 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. vicekonsuln vid konsulatet i San Francisco Fredrik

Westerberg må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,000 kronor,

räknat från och med den 1 juli 1929.

Äng. pension

åt framlidne

pressombndet

E.V.Sjöstedts

änka L. E. P.

Sjöstedt, född

Bernardini

10 :o.

I skrivelse den 10 april 1929 Ilar sändebudet i Paris anhållit, att erforderliga

åtgärder måtte vidtagas för beredande av pension åt framlidne pressombudet

vid beskickningen i Paris E. V. Sjöstedts efterlevande änka Léonie

Emilie Pauline Sjöstedt, född Bernardini.

Av till ärendet hörande handlingar inhämtas, att Sjöstedt, som var född

den 19 februari 1866 och avled den 25 februari 1929, allt sedan år 1905 regelbundet

anlitats av beskickningen såsom mellanhand vid dess förbindelser med

den franska pressen och sedan år 1920 varit officiellt anställd vid beskickningen

såsom pressombud.

Rörande Sjöstedts verksamhet vid beskickningen har sändebudet i Paris i

ovan angivna skrivelse framhållit, att han genom sin långvariga vistelse i

Frankrike och sina därunder knutna intima förbindelser med franska pressman

och inflytelserika personer i allmänhet, särskilt inom det politiska området,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

5

varit i tillfälle att göra beskickningen betydande tjänster, samt att hans insatser

därvidlag, särskilt under världskriget, varit värdefulla och till gagn för

vårt land.

För sin verksamhet uppbär Sjöstedt arvode av statsmedel, som för åren

1909 och 1910 beräknades efter 6,500 kronor för år samt under åren 1911

till och med 1918 utgick med 8,650 kronor, vartill under åren 1919—1920 tillkom

dyrtidstillägg med omkring 3,000 kronor för år. Från och med år 1921

höjdes arvodet till 14,000 kronor för år, därav 9,000 kronor ansågs utgöra

grundarvode och 5,000 kronor ett mot ortstillägg svarande tilläggsarvode, varemot

dyrtidstillägg ej utgick.

Enligt vad beskickningen i Paris meddelat, befinner sig änkefru Sjöstedt,

som är född i Paris den 11 juli 1861 och i sitt med Sjöstedt den 23 december

1892 ingångna äktenskap äger en son och två döttrar, i knappa ekonomiska

omständigheter. Det har utretts, att behållningen i boet utgjort kronor

365:20. Däremot hava änkan och döttrarna utbekommit livförsäkringsbelopp

med 25,000 kronor för den förra och enahanda belopp för döttrarna gemensamt.

Änkefru Sjöstedt torde, såsom hon själv i skrivelse framhållit, bliva

nödsakad att med det henne tillkommande belopp bestrida ännu icke fastställda

utgifter till täckande av läkare-, begravnings- och andra i samband med dödsfallet

uppkomna kostnader ävensom skatter m. m. Annan förmögenhet än

den, som återstår av nämnda tillgångar, sedan ifrågavarande kostnader och

skatter guldits, förefinnes icke. Fru Sjöstedt, som uppnått en ålder av 68 år,

torde ej längre själv kunna bidraga till sitt uppehälle, och bidrag därtill från

barnens sida kan, enligt vad som utrönts, i varje fall för närvarande ej påräknas.

Det torde få tillfogas, att fru Sjöstedt varit en verksam författarinna, som

i åtskilliga arbeten med mycken sympati behandlat Sverige, dess konst och

litteratur.

Statskontoret, som anmodats att i ärendet avgiva yttrande, har i statskontoret,

sitt den 30 januari 1930 dagtecknade utlåtande anfört följande:

»Beträffande frågan om pension åt pressombudet E. V. Sjöstedts änka får

statskontoret erinra, att statskontoret på sin tid avstyrkte beviljande av pension

åt pressombudet i London H. F. Vallentia änka. Då emellertid 1922

års riksdag beviljade pension åt änkan Vallentin samt förhållandena i nu

förevarande fall synas vara likartade med dem, som förelågo beträffande änkan

Vallentin, anser sig statskontoret böra tillstyrka utverkande av pension

åt änkan Sjöstedt med samma belopp, som tillerkändes änkan Vallentin, eller

1,200 kronor årligen.»

I utlåtandet har statskontoret vidare framhållit, att ifrågavarande pension

torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, och att det villkor torde

böra uppställas, att pensionen endast utgår, så länge änkefru Sjöstedt befinner

sig i sitt nuvarande änkestånd.

I likhet med sändebudet i Paris anser jag det vara skäligt, att åt änke-v Departefru

Sjöstedt beredes ett årligt understöd av statsmedel under hennes återstå- mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ende livstid, så länge lion förbliver i sitt nuvarande änkestånd. Beträffande

pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. Då Sjöstedt

avled den 25 februari 1929, torde pensionen skäligen böra utgå från och med

den 1 mars 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att framlidne pressombudets vid beskickningen i Paris

E. V. Sjöstedt efterlevande änka Léonie Emilie Pauline Sjöstedt,

född Bernardini, må under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200 kronor,

räknat från och med den 1 mars 1929.

Illo.

å^kansUvai" I skrivelse den 14 september 1929 har dåvarande t. f. chargé d’affaires i

mästaren vid Köpenhamn överlämnat och med sitt förord beledsagat en framställning från

^Köpenhamn kanslivaktmästaren vid beskickningen därstädes Hans Hanell om avsked med

H. Hanell, pension från och med den 1 juli 1930.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Hanell, som är svensk undersåte

och född den 28 maj 1857 i Hököpinge församling av Malmöhus län, under

tiden april 1895—oktober 1898 varit anställd hos dåvarande ministern för

utrikes ärendena i egenskap av extra vaktmästare och därvid tillhandagått

med utförande av olika sysslor i utrikesministerhotellet och i utrikesdepartementet,

att han sedermera antagits till extra ordinarie vaktmästare i civildepartementet

samt tjänstgjort därstädes och i utrikesdepartementet under tiden

april 1899—september 1903, samt att han, efter en tids anställning i privat

tjänst, under tiden december 1905—september 1908 tjänstgjort såsom kanslivaktmästare

vid beskickningen i Oslo och därefter förflyttats till motsvarande

tjänst vid beskickningen i Köpenhamn, där han tjänstgjort sedan oktober månad

1908 och fortfarande tjänstgör. Under sin anställning i Köpenhamn har Hanell

under åren 1908—1921 uppburit ett arvode av 1,300 kronor jämte i förekommande

fall därå belöpande krigstidstillägg eller dyrtidstillägg samt åren

1922—1929 ett arvode av 3,300 kronor för år, varå dock icke utgått dyrtidstillägg.

Därjämte har Hanell åtnjutit förmånen av fri bostad inom beskickningsfastigheten,

lyse och värme. I fråga örn sin nuvarande tjänstgöring

torde Hanell närmast få likställas med förste expeditionsvakt. Hanell har

under sin anställning i statens tjänst aldrig åtnjutit någon semester.

Enligt vad Hanells förutvarande chef, f. d. sändebudet i Köpenhamn friherre

J. H. Beck-Friis vitsordat, har Hanell under sin tjänstgöring med

ospard möda och med ett alldeles särskilt stort intresse på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt helt ägnat sig åt alla de med hans befattning förenade

åligganden och därvid ådagalagt sällspord nit, plikttrohet och redbarhet och

i alla avseenden på ett synnerligen hedrande sätt tjänat fosterlandet och bidragit

till att i utlandet göra det svenska namnet aktat. Friherre Beck-Friis

har även framhållit, att Hanell, då han på grund av inträdande ålderdom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186. 7

kommer att få lämna tjänsten, synes väl förtjänt av en hans framtid tryggande

pension.

Statskontoret, som anmodats att i ärendet avgiva yttrande, har i Statskontoret,

sitt den 30 januari 1930 dagtecknade utlåtande anfört följande:

»Vidkommande slutligen frågan om pension åt kanslivaktmästaren Hanell

vill statskontoret erinra, att riksdagen förut beviljat pension åt kanslivaktmästare

vid svenska beskickningar i utlandet, nämligen år 1910 åt kanslivaktmästaren

i London F. Berwick samt år 1925 åt kanslivaktmästarna i S:t

Petersburg J. Sarap och i Madrid P. Fernandez. Då Hanell kan räkna 32

tjänsteår, synes jämväl åt honom böra beredas pension. Såsom lämpligt belopp

föreslår statskontoret 1,800 kronor årligen, dock utan att dyrtidstillägg

därå må utgå.»

I utlåtandet har statskontoret vidare framhållit, att ifrågavarande pension

torde böra utgå från allmänna indragningsstaten.

I likhet med statskontoret anser jag skäligt, att Hanell vid avgång ut tjän- Departesten

den 1 juli detta år beredes pension av statsmedel. I fråga om pensionens mentschefenbelopp

ansluter jag mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn

Hans Hanell må från och med den 1 juli 1930 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,800 kronor, dock utan att dyrtidstillägg

därå må utgå.

Vad ministern sålunda hemställt, däri statsrådets övriga

närvarande ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

L. Rappe.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:371 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 5 i texten
  2. BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 31 i texten
  3. BU 1930:32 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda pers s. 1 i texten