Sök i Ratio Lex

Angående anslag till hospitalsbyggnader

1930-02-21 · 80 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:150, Angående anslag till hospitalsbyggnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 150.

1

tfr 150.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till hospitalsbyggnader; given Stockholms slott den

21 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

ä Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lijbeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför efter gemensam beredning

med chefen för försvarsdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 52, har Kungl.

Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition

i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till hospitalsbyggnader

för budgetåret 1930 1931 beräkna ett extra reservationsanslag av 4,700,000

kronor.

Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 117 haft. (Nr 150.) 456 30 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

■)

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Inledning.

1938 års plan I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlades en plan för anskaffande

av nya platser för den statliga sinnessjukvärden, enligt vilken plan

hospitals- den rådande bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle

platser. fyllas medelst genomförande av ett i planen ingående bvggnadsprogram.

Då en prövning av detta spörsmål i liela dess vidd ansågs icke längre

böra undanskjutas, berodde detta bland annat därpå, att ett osedvanligt

stort antal förslag Angående omfattande nybyggnader eller örn- och tillbyggnader

av sinnessjuk- oell sinnesslöanstalter då var beroende på Kungl.

Maj:ts prövning, samt att vissa frågor, som avsågo omändring av ledigblivna

kasernetablissement, av andra skäl, framför allt hänsyn till vederbörande

städer, omedelbart borde företagas till avgörande. Det syntes

då nödvändigt, att man vid bedömande av ifrågavarande förslag och vid

deras vägande mot varandra kunde se dem icke isolerade utan såsom led i

en gemensam plan.

Föredragande departementschefen underströk emellertid i detta sammanhang,

att han icke ville hava uttalat, att statsmakterna då skulle fatta avgörande

ståndpunkt till någon detaljerad plan för åstadkommande av nya sinnessjukplatser,

utan att avsikten endast vore, att statsmakterna skulle för sig

klargöra det resultat, som de ansåge inom viss tid böra vinnas, och att

alltså den då och i framtiden förestående prövningen av föreliggande byggnadsfrågor

skulle ske under vederbörligt hän synstagande därtill.

Den sålunda framlagda planen för fyllande av platsbristen å hospitalen

grundade sig på en beiäikning, att antalet sinnessjuka i behov av hospitalsvård

i genomsnitt kunde beräknas motsvara tre på varje tusental av befolkningen

och att alltså platsantalet borde, då planen genomförts, motsvara 3 pro mille

av rikets folkmängd. Med denna utgångspunkt och med beaktande jämväl

av att de tre största städerna enligt särskilda avtal åtagit sig att själva

sörja för sin sinnessjukvård hade medicinalstyrelsen beräknat, att antalet

sinnessjukplatser vid utgången av den närmaste tioårsperioden, d. v. s. vid

1937 års skit, borde uppgå till 5,282 mera än det vid tiden för planens uppgörande

hösten 1927 tillgängliga antalet. Detta antal upptogs då till 11,593,

därvid emellertid hänsyn tagits dels till redan fattade beslut örn platsökning

å vissa befintliga hospital, dels å andra sidan till avgången på grund av föreslagen

nedläggning av två äldre sinnessjukanstalter och dels slutligen därtill

att det beräknades, att de platser å hospitalen, som nu disponerades

för sinnesslöa, skulle bliva tillgängliga för sinnessjukvården. Av sistnämnda

anledning ansågs det utgöra ett nödvändigt led i planens genomförande,

att särskilda vårdplatser anskaffades för de sinnesslöa, som dittills vårdats

på hospitalen.

Vid nyssnämnda beräkning av platsbehovet hade medicinalstyrelsen tagit

med i beräkningen den uppskattade folkökningen under den tidsperiod,

inom vilken planen skulle genomföras. Föredragande departementschefen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. .Maj ris proposition nr 1~)0.

ansåg sig emellertid kunna räkna med att stegringen i platsbehovet till

följd av folkökningen skulle uppvägas av vissa närmare angivna faktorer

och att man alltså kunde kalkylera platsbehovet efter nuvarande befolkningssiffra.

Med denna utgångspunkt och med beräknande av någon marginal

uppskattade departementschefen det platsbehov för sinnessjuka, som borde

fyllas, till omkring 4,800. Departementschefen betonade emellertid, att

den närmare bestämningen av platsbehovet icke hade någon omedelbar

praktisk betydelse. Det antal vårdplatser, för vilkas anskaffande åtgärder

nu borde vidtagas, folie otvivelaktigt inom ramen för platsbehovet, sådant

detta redan för närvarande kunde konstateras. Ytterligare underströk

departementschefen, att beräkningen byggde på att särskilda vårdplatser

anskaffades åt sinnesslöa, så att dessa ej vidare komme att upptaga hospitalsplatser;

i den föreliggande planen ingående förslag fyllde emellertid icke

helt detta önskemål.

Det sålunda beräknade platsbehovet skulle enligt den framlagda planen

fyllas genom dels omändring av ett antal på grund av 1925 års försvarsorganisation

ledigblivna kasernetablissement till anstalter för sinnessjuka

och sinnesslöa, dels uppförande av vissa nya sinnessjukanstalter, dels oclc

utvidgning av en del befintliga hospital. Medicinalstyrelsen hade framlagt

olika alternativ till fyllande av det sålunda påvisade platsbehovet. I det

alternativ, varpå den sedermera godkända planen byggde, räknades med ett

ökat platsbehov å 06 platser på grund av utrymning av vissa till Vadstena

hospital hörande lägenheter i klosterbyggnaden därstädes.

Efter vissa av departementschefen — delvis som följd av den lägre beräkningen

av platsbehovet — gjorda jämkningar skulle planen jämte tillhörande

approximativa kostnadsberäkningar te sig på följande sätt:

Plats antal

Anstalt

Sinnes-

sjuka

Sinnes-

slöa

Kostnad

kronor

Utvidgning av Växjö hospital ................................

460

—

2,760,000

Nytt hospital i Visby................................................

200

—

2,200,000

Hospital vid Umeå .................................................

800

—

7,000,000

Upptagningspaviljong vid Umeåhospitalet ..........

100

—

560,000

Omändring av Vänersborgs kaserner .....................

572

286

2,525,000

Omändring av Jönköpings » .....................

1,200

—

6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital............

200

—

1,000,000

Nya platser vid äldre hospital.................................

150

—

525,000

Övertagande av s. k. länsplatser vid äldre hospital

325

—

1,137,500

Psykiatrisk klinik i Lund..........................................

102

—

724,000

Kliniker i Stockholm och Uppsala ........................

200

—

2,000,000

Omändring av Sala kaserner....................................

—

O

CO

co

1,264,000

Omändring av Örebro kaserner ..............................

—

360

1,354,000

Tillbyggnad av Piteå hospital .................................

148

—

2,200,000

Hospital i Gävleborgs län .......................................

600

—

4,800,000

Större omändringsarbeten..........................................

—

—

3,500,000

Summa

5,057

1,026

39,549,500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr Litt.

Från antalet platser för sinnessjuka...................................................... 5,057

avginge till indragning avsedda platser å

Malmö asyl .................................................................................... 124

Visby hospital.................................................................................. 63

Vadstena hospital............................................................................. 66 253

Härefter återstode nyanskaffning av platser för sinnessjuka 4,804

Sammanlagda antalet liospitalsplatser för sinnessjuka skulle efter förslagets

genomförande komma att uppgå till omkring 16,500.

Såsom framgår av den återgivna uppställningen, ingår i planen ett belopp

på 3.5 miljoner kronor för »större omändringsarbeten». Därmed avsågs att

täcka sådana kostnader för större ombyggnader av eller tillbyggnader till

äldre hospital, som enligt erfarenheten regelmässigt förekomma och vilka ej

kunna bestridas av det ordinarie anslaget till hospital och asyler. Detta

belopp hade uppskattats till i genomsnitt 350,000 kronor om året.

Vad angår den tid, inom vilken denna plan skulle genomföras, förklarade

departementschefen sig anse det vara i och för sig önskvärt, att platsanskaffningen

med hänsyn till den trängande beskaffenheten av det aktuella

platsbehovet ävensom på grund av vissa med övergångsbestämmelserna till

fattigvårdslagen sammanhängande omständigheter skedde så hastigt som möjligt.

För ett snabbt tempo talade också vissa preliminärt avslutade avtal med

de städer, varest kaserner skulle omändras till vårdanstalter. I sista hand avgörande

för tiden för planens genomförande borde emellertid vara det uppskattade

kostnadsbeloppet, vilket som nyss nämnts skulle uppgå till nära 40 miljoner

kronor. Med hänsyn till samtliga å frågan inverkande omständigheter

ansåg departementschefen, att man tills vidare borde eftersträva platsbehovets

fyllande inom en tid av 10 år. Då det emellertid icke vore meningen,

att statsmakterna skulle definitivt binda sig för en plan i ena eller andra

hänseendet, saknade jämväl denna fråga omedelbar betydelse, i det att

senare jämkningar givetvis borde kunna ske, därest förhållandena det påfordrade.

— I och för sig vore det visserligen önskvärt, att utgifterna under den

kommande byggnadsperioden kunde förbliva ungefär lika stora år från år.

Emellertid skulle det av praktiska orsaker och på grund av att en stor del

av arbetena bomme att koncentreras till början av perioden icke låta sig

göra att hålla anslagen vid jämna belopp. Yisserligen skulle det anslag, som

bomme att begäras för budgetåret 1928/1929, ungefär motsvara en tiondel

av summan av de beräknade kostnaderna, men för de därefter närmast följande

budgetperioderna syntes det icke kunna undvikas, att anslagen bomme

att stiga över medeltalet, medan de under slutet av perioden skulle bliva lägre

än detsamma.

I riksdagens skrivelse i frågan (nr 287 år 1928) uttalades, att det nu icke

längre borde anstå med vidtagande av mera planmässiga åtgärder för fyllande

av den starka bristen på platser å de statliga sinnessjukanstalterna,

liksom ej heller med ordnande av frågan rörande vården av vuxna, vanartade

sinnesslöa. Arbetet med ökande av antalet platser för nu ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 150.

vårdbehövande borde sålunda energiskt fortsättas och därvid bedrivas efter

en enhetlig plan. I fråga om tiden för planens genomförande yttrade riksdagen,

att med hänsyn till det trängande behovet av ökat antal hospitalspiatser

anskaffningen av dessa borde ske inom så kort tidsperiod, som omständigheterna

medgave, samt att därför, oaktat de stora kostnader som

åsamkades statsverket för planens genomförande, tidsperioden syntes, så vitt

då kunde bedömas, i enlighet med vad departementschefen förordat böra

bestämmas till 10 år. Vad sedan angår grunddragen i det framlagda förslaget

rörande sättet för platsanskaffningen anförde riksdagen, att riksdagen,

såvitt då kunde bedömas, icke funnit anledning till erinran däremot. Riksdagen

funne sig emellertid sakna anledning att närmare ingå på vad departementschefen

yttrat i förevarande hänseende.

Det anslag, som för planens genomförande beviljades för budgetåret

1928/1929, uppgick till 3.500,000 kronor. Detta belopp var enligt propositionen

avsett att användas på följande sätt, nämligen dels till fortsättning

av den av 1927 års riksdag beslutade utvidgningen av Piteå hospital och

asyl m. m., dels för påbörjande av omändring av det av Västmanlands trängkår tidigare

disponerade kasernetablissementet i Sala till en anstalt för manliga

asociala imbecilla och av det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet

i Örebro till en anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, dels

för omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i Vänersborg

till en för sinnessjuka och sinnesslöa avsedd anstalt, dels och slutligen till

påbörjande av ett hospital i Västerbottens län.

Riksdagen biföll med obetydliga jämkningar förslagen rörande anstalter

i Sala, Örebro och Vänersborg. Däremot avslog riksdagen förslaget angående

hospital i Västerbotten och begärde ny utredning i vissa hänseenden

av frågan därom. Som skäl för att riksdagen det oaktat, såsom nyss erinrats,

beviljade hela det begärda anslaget åberopade riksdagen önskvärdheten

av att den av riksdagen godtagna tioåriga byggnadsplanen måtte kunna

förverkligas genom utförandet under den närmaste tiden av andra i planen

ingående arbeten.

Genom beslut den 22 juni 1928 fördelade Kungl. Majit det anvisade anslagsbeloppet

å 3.5 miljoner kronor på de skilda ändamålen. Denna fördel
-

ning skedde på följande sätt, nämligen

Kronor.

till fortsättande av utvidgning av Piteå hospital.............................. 1,200,000

omändring av V ästmanlands trängkårs kasernetablissement i

Sala ........................................................................................... 600,000

omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro...... 400,000

omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i

Vänersborg ................................................................................. 1,275,000

Av anslagsbeloppets återstod, 25,000 kronor, anvisades 10,000 kronor för

underhåll av byggnader vid kasernetablissementen i Sala, Örebro och Vänersborg;

det därefter resterande beloppet reserverades till Kungl. Majits

disposition.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1929 års

riksdag.

Nu till behandling

föreliggande

förslag.

Kungl. Majlis proposition nr 150.

Genom proposition nr 220 till 1929 års riksdag framlade Kungl. Maj:!

förslag till fortsatta åtgärder för den godkända hospitalsbyggnadsplanens genomförande.

För sådant ändamål begärdes för budgetåret 1929/1930 ett

anslag av 4.i miljoner kronor. Med detta anslag avsågs framför allt dels att

fortsätta de påbörjade byggnadsföretagen i Sala, Örebro oell Vänersborg, dels

ock att påbörja två nya sinnessjukanstalter, den ena belägen i Umeå socken

och avsedd för 918 vårdplatser oell den andra förlagd till det av Jönköpings

regemente tidigare disponerade kasernetablissementet i Jönköping oell avsedd

för 1,220 vårdplatser. Slutligen avsåg anslaget utförande av vissa omändringsarbeten

inom Uppsala hospital oell asyl och Vänersborgs hospital

vid Kestad.

Riksdagen biföll förevarande proposition i alla delar (riksdagens skrivelse

nr 288).

Genom beslut den 20 juni 1929 fördelade Kungl. Majit sedermera det

anvisade anslagsbeloppet å 4.i miljoner kronor på följande sätt, nämligen

till fortsättande av utvidgning av Piteå hospital................. kronor 1,000,000

till fortsättande av omändringen av Västmanlands trängkårs

kasernetablissement i Sala.......................................... * 550,000

till fortsättande av omändringen av Svea trängkårs kasernetablissement

i Örebro........................................................

till fortsättande av omändringen av Västgöta regementes

kasernetablissement i Vänersborg.......................................

till uppförande av sinnessjukanstalt i Umeå socken...........

till omändring av Jönköpings regementes kasernetablissement

i Jönköping.................................................................

till utvidgning av bagerilokalerna vid Vänersborgs hospital

och asyl vid Restad ............................................................

till anordnande av W. C.-anläggning inom vissa byggnader

vid Uppsala hospital och asyl.................................

650,000

» 1,387,000

» 200,000

» 160,000

50,000

» 60,000

Av anslagsbeloppets återstod, 43,000 kronor, anvisades 16,000 kronor för

underhåll av byggnader i Sala, Örebro, Vänersborg och Jönköping. Resten

kvarstår tills vidare till Kungl. Majlis förfogande.

Genom beslut den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Majit medicinalstyrelsen

att successivt inkomma med de förslag, som erfordrades för hospitalsbyggnadsplanens

genomförande. Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen

hittills avgivit följande ännu icke till slutlig behandling hos Kungl. Majit

upptagna förslag, nämligen rörande utvidgning av Växjö hospital med 480

platser, rörande nybyggnad av hospital i Visby, avsett för 200 vårdplatser,

ävensom angående vissa ändringsarbeten inom Vadstena hospital och asyl

samt Lunds hospital och asyl. Tillika föreligger behov av ytterligare medel

för fullföljande av redan beslutade byggnadsföretag. Slutligen hava från

kasernkommittén inkommit förslag rörande inrättande av anstalter för svårskötta

obildbara sinnesslöa i Vaxholm och Lund. De belopp, som för nästa

budgetår begärts för nu uppräknade ändamål, uppgå sammanlagt till över 6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanal. Majus ''proposition nr 150. 7

miljoner kronor. Då det varit uppenbart, att ett belopp av denna storlek

— ehuru nära överensstämmande med den summa, som vid byggnadsplanens

framläggande beräknades bliva erforderlig för ifrågavarande budgetperiod —

icke gärna kunde äskas för ifrågavarande ändamål, har jag ansett en omprövning

vara av nöden, vilka av de föreliggande förslagen i första hand

böra framläggas för riksdagen. I samband därmed har jag ansett en undersökning

böra ske rörande möjligheten att på ett någorlunda jämnt siitt

fördela kostnaderna för planens genomförande på de i byggnadsperioden

ingående budgetåren.

Innan jag ingår på behandlingen av dessa frågor, torde ståndpunkt böra

tagas till den inverkan på den ursprungliga byggnadsplan, som kasernkommitténs

omförmälda förslag rörande statliga anstalter för viss kategori

av sinnesslöa kan böra hava. Jag övergår därför till behandling av denna

fråga.

Ordnandet av vården av svårskötta obildbara sinnesslöa.

I förenämnda proposition nr 165 till 1928 års riksdag angående anslag

till hospitalsbyggnader m. m. lämnades bland annat en redogörelse rörande

den svenska sinnesslövårdens utveckling och nuvarande organisation. Av

denna redogörelse, till vilken jag här tillåter mig hänvisa, framgår bland

annat, att de sinnesslöa pläga uppdelas i två huvudgrupper, bildbara och

obildbara. Till förstnämnda grupp räknas därvid alla, som kunna förvärva

sig några praktiska färdigheter, oberoende av om de för övrigt visa sig mottagliga

för teoretisk undervisning eller icke, medan till den senare gruppen,

de s. k. idioterna, hänföras de, vilka stå så lågt, att de äro alldeles oförmögna

till någon som helst ordnad sysselsättning.

Av berörda redogörelse må i övrigt här endast erinras, att enligt § 28 i

den till och med innevarande år gällande sinnessjukstadgan må vid statens

asyler för sinnessjuka, därest utrymmet det medgiver, jämväl intagas och

vårdas sådana från barndomen sinnesslöa (idioter), vilka såsom våldsamma

eller opålitliga icke kunna annorstädes erhålla ändamålsenlig vård. I viss

icke alldeles obetydlig utsträckning har det också förekommit, att dylika

.sinnesslöa intagits å sinnessjukhus. Beträffande en grupp av obildbara

sinnesslöa har staten anordnat vård, nämligen för sådana som tillika äro

blinda. Den statsanstalt för blinda med komplicerat lyte* som är uppförd

utanför Lund och som öppnades år 1922, innehåller nämligen bland annat

en asylavdelning för obildbara blinda sinnesslöa. Tillika må erinras, att

staten lämnar driftbidrag till anstalter för sinnesslöa av olika kategorier,

däribland obildbara. Dessa anstalter äro visserligen i regel i första hand

avsedda för barn och ungdom, men i ganska stor utsträckning förekommer,

att intagna personer få därstädes kvarstanna även sedan de blivit vuxna.

Den plan för anskaffande av erforderliga platser för den statliga sinnessjukvården,

som med nyssnämnda proposition förelädes 1928 års riksdag,

berörde även frågan örn ordnandet av an stålts vården för vissa sinnesslöa,

nämligen de asociala imbecilla (vuxna vanartade sinnesslöa). I huvudsaklig

Historik.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 150.

överensstämmelse med nämnda plan beslöt 1928 års riksdag på därom i

propositionen gjord framställning, dels att i det ledigblivna kasernetablissementet

i Örebro skulle anordnas en anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,

dels att i det ledigblivna kasern etablissementet i Sala skulle anordnas en

anstalt för manliga asociala imbecilla, dels oelc att en av bataljonskasernerna

i det ledigblivna kasernetablissementet i Vänersborg skulle utnyttjas för

sistnämnda ändamål. Frågan örn ordnandet av vården för de asociala imbecilla

är därmed avgjord på det sätt, att denna vård i princip övertagits

av staten.

Vad däremot angår de svårskötta obildbara sinnesslöa eller idioterna bär

någon definitiv ordning ännu icke träffats för deras omhändertagande. Sådana

sinnesslöa vårdas, såsom nyss antytts, flerstädes å de statsunderstödda anstalterna

för obildbara sinnesslöa, men dessa anstalter sakna i allmänhet

resurser för vård av i ett eller annat avseende svårskötta sjuka. På grund

av platsbristen på sinnessjukhusen kan intagande därstädes av sinnesslöa

som regel äga rum endast i trängande fall. Flertalet svårskötta idioter hava

därför hittills måst omhändertagas av fattigvårdsanstalten^, där de givetvis

endast mera sällan kunnat erhålla en tillfredsställande vård och där delias

närvaro vållat stora svårigheter och medfört betydande obehag för andra

intagna. Spörsmålet örn vård av de svårskötta obildbara sinnesslöa återstår

därför ännu att lösa.

Denna vårdfråga har i själva verket stått på dagordningen alltsedan början

av detta århundrade. Hedan 1893 års sinnesslövårdskommitté uttalade för

övrigt i sitt år 1894 avgivna betänkande, att det kunde ifrågasättas, huruvida

ej i en framtid staten borde övertaga anordnandet och underhållet av erforderligt

antal vårdplatser för obildbara sinnesslöa. 1899 års riksdag beslöt

också en skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning och förslag

rörande åtgärder för att genom statens medverkan bereda vård åt sådana

sinnesslöa, vilka enligt gällande bestämmelser icke kunde vinna inträde på

då befintliga, huvudsakligen för bildbara sinnesslöa avsedda anstalter. Enligt

riksdagens mening borde statens medverkan ske genom bidrag till de årliga

underhållskostnaderna. Frågan berördes sedermera i det betänkande, medicinalstyrelsen

år 1902 framlade rörande resultatet av da verkställd undersökning

örn behovet av vårdplatser för sinnessjuka. Däri framhöll medicinalstyrelsen

nämligen, att det syntes nödvändigt, att staten ägnade samma

omsorg åt de allra mest svårskötta obildbara sinnesslöa som åt det stora

flertalet sinnessjuka, men att den dittills tillämpade anordningen att intaga

sinnesslöa i anstalter, som egentligen vore avsedda för sinnessjuka, tvivelsutan

vore ganska olämplig både för sinnessjukvården och för vården av de

sinnesslöa, vilka sistnämndas vård fordrade i viss mån andra anordningar

än vården av sinnessjuka. Av dessa skäl ansåg medicinalstyrelsen det vara

förtjänt att tagas under övervägande, huruvida icke de sinnesslöa, som ansåges

böra vara föremål för vård å statsanstalt, borde hänvisas till en särskild,

enbart för vård av dessa avsedd anstalt, varigenom skulle vinnas dels

den fördelen, att sinnesslöa icke vid tävlan örn inträde behövde stå tillbaka

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 150.

9

för sinnessjuka, dels även att anstalten kunde anordnas uteslutande och

speciellt med hänsyn till vården om sinnesslöa och att denna på så sätt

kunde bliva mera ändamålsenlig än fallet vore å sinnessjukanstalterna.

I enlighet med den sålunda av medicinalstyrelsen uttalade uppfattningen

föreslog den kommission, som hade att uppgöra förslag till Strängnäs hospital,

att vid denna anstalt skulle anordnas ett annex med 250 vårdplatser

för svårskötta obildbara sinnesslöa. Som skäl härtill framhölls i kommissionens

betänkande, att bland de obildbara sinnesslöa funnes ett avsevärt antal,

för vilkas vård erfordrades särskilda, kostsamma anordningar, som skulle

bliva alltför betungande för de av landsting eller enskilda upprättade sinnesslöasylerna.

Ett ingalunda ringa antal obildbara sinnesslöa vore nämligen

behäftade med ytterst störande ovanor, impulsiva utbrott till svår våldsamhet,

obehärskade, stundom perversa sexuella drifter, benägenhet för mordbrandsanläggningar

och andra för omgivningen vådliga tendenser. Ä de

mindre, statsunderstödda asylerna med deras otillräckliga säkerhetsåtgärder,

deras enkla lokala anordningar och deras i regel uteslutande kvinnliga personal

vore det enligt kommissionens mening helt enkelt omöjligt att vårda

sådana sinnesslöa. Kommissionen ansåg därför fullgiltiga skäl föreligga för

fullföljandet av medicinalstyrelsens ursprungliga plan att i samband med

den offentliga sinnessjukvårdens ordnande upprätta en särskild statsanstalt

för här åsyftade sinnesslöa.

Sedan medicinalstyrelsen tillstyrkt kommissionens ifrågavarande förslag,

upptogos i den proposition angående plats för ett nytt hospital för Stochholms

m. fl. län (Strängnäs hospital), vilken förelädes 1911 års riksdag, även särskilda

byggnader med 250 vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa.

Riksdagen ansåg sig emellertid icke böra biträda detta förslag och anförde

som skäl härtill bland annat, att riksdagen — som väl holle före, att snara

och kraftiga åtgärder borde vidtagas för beredande av vård i största möjliga

utsträckning åt de obildbara sinnesslöa, och som ej ville förneka, att det

kunde anses böra ankomma på staten att i avseende å de fall av idioti,

varom närmast vore fråga, eller de för omgivningen vådliga, bereda dessa

vård — likväl icke kunde medgiva, att sådan bereddes i samband med den

vård, som gåves å hospitalen och som uteslutande borde ägnas de sinnessjuka

i egentlig mening.

På grund av de stora olägenheter för kommunernas fattigvårdsanstalter

och för de av landstingen eller enskilda upprättade sinnesslöasylerna, som

saknaden av en statens anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa medförde,

upptogos emellertid i planen för det nya hospitalet vid Hälsingborg, omfattande

1,200 platser för sinnessjuka, även 200 vårdplatser för dylika sinnesslöa.

förlagda till en särskild specialavdelning med två paviljonger om 100

platser vardera, en för vartdera könet. Hetta förslag vann Kungl. Majrts

godkännande och framlades i den till 1917 års riksdag avlåtna propositionen

om Hälsingbo rys hospital, vilken proposition också blev av riksdagen bifallen,

utan att därvid någon erinran gjordes mot inrättandet av de särskilda paviljongerna

för sinnesslöa.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 150.

Denna specialavdelning för svårskötta obildbara sinnesslöa vid Hälsingborgs

hospital blev dock aldrig anordnad, enär under tiden förslag framkommo

att för ändamålet taga i anspråk ledigblivande kaserner. Den ursprungliga

planen för nämnda hospital blev i följd därav på denna punkt

reviderad.

Med skrivelse den 12 januari 1928 överlämnade sedermera kasernkommittén

till dåvarande chefen för socialdepartementet en av ledamoten i nämnda

kommitté, professorn A. Petrén verkställd utredning rörande behovet av

anstalter för vård av svårskötta obildbara sinnesslöa, däri Petrén bland

annat framlade visst förslag rörande de grupper av sjuka, vilka enligt hans

uppfattning borde vårdas å dylika anstalter. Med anledning av nämnda utredning

yttrade departementschefen i omförmälda proposition nr 165, att

densamma visade, att antalet sinnesslöa av sistnämnda kategori vore så stort,

att för ett tillfredsställande omhändertagande av desamma torde erfordras

omfattande särskilda åtgärder. Departementschefen förklarade sig icke beredd

att då ingå på närmare prövning av denna vårdfråga men ansåg sig

redan då böra framhålla, att andra möjligheter för frågans lösning än ett

ingripande från statens sida knappast torde kunna tänkas; även beträffande

denna grupp av abnorma kunde staten redan genom gällande sinnessjukstadga

sägas hava godkänt denna princip. Beträffande sättet för ett effektivt ordnande

av denna vård torde det ligga närmast till hands att tänka sig användande

för ändamålet av ett eller flera kasernetablissement. Vid de preliminära

överväganden, som departementschefen i samråd med chefen för försvarsdepartementet

och kasernkommittén ägnat förevarande spörsmål, hade

departementschefen därvid funnit det av Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani

disponerade etablissementet å Yaxön böra i första hand ifrågakomma,

därest detta etablissement — såsom möjligen torde kunna bliva

fallet — bleve ledigt. Det hade vidare preliminärt ifrågasatts att anordna

ytterligare vårdplatser för ifrågavarande kategori inom det invid Lund belägna

kasernetablissementet, vilket icke blivit färdigställt för sitt ursprungliga

ändamål.

På därom av kasernkommittén i skrivelse den 10 mars 1928 gjord framställning

bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1928 kommittén

att med biträde av särskild sakkunnig närmare utreda frågan örn inredande

av en anstalt för vård av vuxna obildbara sinnesslöa i förenämnda

kasernetablissement å Yaxön.

Frågan örn vården av svårskötta obildbara sinnesslöa upptogs även av

chefen för socialdepartementet i ett anförande till statsrådsprotokollet för

den 22 juni 1928. Däri erinrade departementschefen att enligt av Petrén

framlagda beräkningar antalet å hospitalen vid 1926 års utgång vårdade

obildbara sinnesslöa samt vid samma tidpunkt till inträde där anmälda

sinnesslöa ävensom å statsunderstödda sinnesslöasyler den 1 augusti 1927

intagna svårskötta obildbara sinnesslöa sammanlagt utgjorde 740. Dessa

siffror angåve enligt departementschefen ett omedelbart behov av vårdplatser

för sådana obildbara sinnesslöa, beträffande vilka staten kunde anses hava

principiellt gått in för övertagande av vårdnadsskyldigheten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. .\faj:ts proposition nr ISO.

Efter erinran jämväl i andra delar om innehållet i deli av Petrén verkställda

utredningen förklarade departementschefen i fortsättningen av sitt

anförande, att lian i anslutning till vad som yttrats i omförmälda proposition

nr 165 funne det önskvärt, att särskilda åtgärder från statens sida med

det snaraste vidtoges för ett tillfredsställande ordnande av vården av de

svårskötta obildbara sinnesslöa. Sådana åtgärder syntes motiverade ej blott

av den nuvarande bristen på vårdmöjligheter för åsyftade abnormkategori

utan även av den omständigheten, att — enligt vad medicinalstyrelsen vid

olika tillfällen framhållit — den dittillsvarande anordningen med intagningav

vissa idioter å sinnessjukvårdsanstalter måste anses mindre lämplig ur

sinnessjukvårdens synpunkt. Att staten nu grepe sig an med denna uppgift

torde vara så mycket mera påkallat, som det syntes möjligt att för

ifrågavarande ändamål taga i anspråk ledigblivande kasernetablissement.

På grund av kasernkommitténs uppdrag att utreda frågan om lämpligaste

användningen av sådana etablissement torde det ankomma på kommittén

att i första hand upptaga frågan om detta vårdbehovs tillgodoseende på

angivet sätt.

Efter erinran örn nyssnämnda, kommittén den 14 juni 1928 lämnade

bemyndigande yttrade departementschefen vidare följande.

I kasernetablissemeutet å Yaxön kunde icke inrymmas på långt när hela

det antal, för vilket vård å statsanstalt krävdes. Ytterligare åtgärder torde

alltså bliva erforderliga, och syntes det påbörjade men ej färdigställda

kasernetablissemeutet invid Lund närmast böra komma i fråga såsom

ytterligare anstalt för ändamålet. Pör bedömande av storleken av en

eventuell anstalt i sistnämnda etablissement krävdes emellertid uppenbarligen

ett ståndpunktstagande till frågan örn avgränsningen av statens vårdnad

beträffande obildbara sinnesslöa. Det syntes därför böra, innan beslut

fattades örn storleken av sist avsedda anstalt, övervägas, huruvida, såsom

Petrén föreslagit, till de svårskötta obildbara sinnesslöa, för vilka staten

borde ombesörja vården, även borde hänföras dels vuxna obildbara sinnesslöa.

vilka lede av epilepsi, dels ock vårdbehövande patienter, vilka lede av

kronisk epileptisk sinnessjukdom. Spörsmålet om de sistnämndas omhändertagande

vore visserligen att betrakta såsom en sinnessjukvårdsfråga,

men, därest praktiska vårdsynpunkter kunde anses tala för att i nämnda

samband ordna denna del av sinnessjukvården, syntes hinder därför ej böra

möta. I detta sammanhang torde slutligen böra tagas under övervägande

ett av Petrén även framställt, av praktiska synpunkter förestavat förslag örn

att imbecilla skulle i viss utsträckning kunna intagas å anstalt för svårskötta

obildbara.

Innan Kungl. Majit fattade ståndpunkt i nu angivna hänseenden, syntes

medicinalstyrelsens yttrande och förslag i ämnet böra infordras.

På grund av det sålunda anförda beslöt därefter Kungl. Majit, på hemställan

av departementschefen, uppdraga åt medicinalstyrelsen att snarast

möjligt inkomma med yttrande och förslag beträffande omfattningen av de

statliga åtgärder, som borde vidtagas för vård av ifrågavarande kategorier

av abnorma.

Dylikt yttrande avgavs av medicinalstyrelsen den 25 september 192S. I

detta yttrande framhöll styrelsen bland annat följande.

Styrelsen vidhölle sin tidigare gång efter annan uttalade uppfattning,

att etet borde övervägas, huruvida icke de sinnesslöa, som ansåges böra

bliva föremål för vård å statsanstalt, borde hänvisas till en särskild, enbart

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 150.

Kasernkommitténs

förslag.

Sinncsslöan

stalt för

kvinnor i

Vaxholm.

för vård av dem avsedd anstalt Därigenom skulle vinnas dels den fördelen,

att sinnesslöa icke vid tävlan om inträde beliövde stå tillbaka för sinnessjuka,

dels även att anstalten kunde ordnas uteslutande och speciellt med

hänsyn till vården örn sinnesslöa oell att denna på så sätt kunde bliva

mera ändamålsenlig än fallet vore vid hospitalen och asylerna för sinnessjuka.

A de ifrågasatta statsanstalterna borde endast mottagas sådana

sinnesslöa, som vore svårskötta. De lättskötta kunde utan större olägenheter

vårdas med enklare anordningar antingen i sina hem eller å kommunala

anstalter. Det förhållandet att sinnesslöheten vore förenad med

epilepsi borde icke hindra de sinnesslöas hänförande till ifrågavarande

kategori; erfarenheten visade nämligen, att sådana abnorma mestadels vore

synnerligen svårskötta. Medicinalstyrelsen preciserade närmare vilka obildbara

sinnesslöa, som vore att beteckna som svårskötta. Till denna grupp

räknade styrelsen i främsta rummet sådana, som vore farliga för allmänna

säkerheten genom benägenhet för eldsanläggning och annan förstörelselusta

eller våldsamhet mot andra, vidare sådana, som vöre; grovt osnygga

och måste tillses och skötas för att ej förorsaka stora obehag för andra,

sådana, som på grund av utdunstningar och dylikt sprede dålig lukt omkring

sig, samt sådana, som genom skrik och oljud vore plågsamma och uttröttande

för sin omgivning.

Vidare förordade medicinalstyrelsen, att i anstalterna för svårskötta

obildbara sinnesslöa till vård skulle kunna mottagas även med epilepsi

behäftade sinnessjuka, vilka kommit i ett kroniskt stadium av sjukdomen.

Denna anordning funne styrelsen lämplig, enär sådana sjuka i många fall

vore mycket störande för sjukvården å anstalter, avsedda för sinnessjuka.

En sammanställning av utredningens resultat, i vad avser de kategorier,

som enligt medicinalstyrelsens förslag böra intagas å statsanstalt för svårskötta

obildbara sinnesslöa, utvisar följande platsbehov.

Män

Kvinnor

Summa

A hospitalen intagna sinnesslöa ........................

130

85

215

Till hospitalen anmälda sinnesslöa.....................

263

140

403

A sinnesslöasylerna intagna svårskötta...............

76

46

122

Till hospitalen anmälda sinnessjuka med epilepsi

89

58

147

Summa

558

329

887

Emellertid betonade medicinalstyrelsen, att

dessa

siffror måste

anses

vara minimisiffror.

Genom remiss den 12 oldober 1928 överlämnade Kungl. Hajd till kasernkommittén

medicinalstyrelsens förenämnda skrivelse av den 25 september

1928 med därtill hörande handlingar för att tagas i övervägande vid uppgörande

av förslag beträffande användningen av det ofullbordade kasernetablissementet

i Lund.

Med skrivelse den 27 februari 1929 har därefter kasernkommittén framlagt

förslag rörande inredande i omförmälda, av Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani

disponerade kasernetablissement å Yaxön av en anstalt för vuxna

obildbara sinnesslöa. Förslaget, som förutsätter att nämnda ingenjörkompani

förflyttas till annat etablissement inom Vaxholms fästnings område, innebär

i huvudsak följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr loll. 13

För sinnesslöanstaltens behov skulle tagas i anspråk större delen av den

mark, som hittills varit upplåten såsom kasern- och övningsområde för

kustingenjörkompaniet. Anstaltsområdets areal skulle bliva omkring 15

hektar. Då kasernetablissementets belägenhet och det för anstalten avsedda

markområdets beskaffenhet icke möjliggör anordnande därstädes av en större

sinnesslöanstalt, föreslogs, att till etablissementet måtte förläggas en anstalt

för svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor, för vilket ändamål skulle erfordras

allenast ett platsantal av omkring 300.

Då den befintliga kasernbyggnaden icke kan inrymma mer jin något över

100 vårdplatser, måste återstående antal vårdplatser anskaffas genom nybyggnad.

Inalles skulle uppföras fem nya byggnader, nämligen två sjukpaviljonger,

ett ekonomihus, ett därmed sammanbyggt ångpannehus och en

portvaktsstuga. E ko nomi byggn ad e n skulle icke innehålla några lokaler för

tvätt, då den för militärt ändamål inrättade, å Bindön belägna centraltvätten

enligt vad kommittén inhämtat lämpligen kunde ombesörja tvätten jämväl

för den ifrågasatta sinnesslöanstalten. Någon bagerianläggning har — med

hänsyn till anstaltens ringa omfattning — av kommittén icke ansetts erforderlig.

Enligt förslaget skulle anstalten komma att rymma 314 vårdplatser. Kostnaderna

hava av kommittén beräknats till 1,761,000 kronor, motsvarande

ungefär 5,600 kronor per vårdplats, vartill skulle komma vissa belopp för

inköp och reparation av en del enskilda personer tillhöriga byggnader.

Över förslaget har medicinalstyrelsen, efter byggnadsstyrelsens hörande,

den 29 november 1929 avgivit infordrat utlåtande. Diiri har medicinalstyrelsen

anfört, att styrelsen på grund av det ifrågavarande områdets beskaffenhet,

vissa föreslagna och befintliga byggnaders läge samt svårigheterna

att på lämpligt sätt ordna läkarfrågan funnit förslaget ur sjukvårds synpunkt

mindre tillfredsställande. För den händelse den föreslagna anstalten det

oaktat ansåges böra komma till stånd, har styrelsen framhållit nödvändigheten

av viss ytterligare utredning ävensom förordat en del ändringar i förslaget,

bland annat anordnande av särskild tvättinrättning. Yad angår förslaget

rörande vattentillförsel till anstalten hava kraftiga erinringar framställts

av den av medicinalstyrelsen anlitade experten. Med av ämbetsverken förordade

ändringar skulle kostnaden enligt medicinalstyrelsens beräkning

komma att uppgå till 2,025,650 kronor, vilket belopp, då enligt styrelsen

omkring 3 % av det totala platsantalet borde beräknas som reservplatser

och då följaktligen den effektiva platssiffran borde minskas till 305, motsvarade

ett belopp av omkring 6,640 kronor per vårdplats.

Vidare har kasernkommittén med skrivelse den 30 september 1929 framlagt

förslag angående omändring och utbyggande av det för södra skånska infanteriregementet

påbörjade kasernetahlissementet i Lund till en statlig anstalt

för vård av vuxna obildbara sinnesslöa av manligt kön. Av detta etablissement

är en kasern uppförd och under tak men till det inre ej färdig samt

grunderna lagda till ytterligai*e tre kaserner.

Sinnesslöanstalt

för män

i Lund.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

14 Kungl. Majlis proposition nr 150.

Enligt förslaget borde förstnämnda kasern färdigbyggas oell därstädes inrymmas

omkring 150 vårdplatser samt nyssnämnda grunder användas för

uppförande av tre nya sjukpaviljonger med omkring 450 vårdplatser. I

övrigt upptager förslaget följande nybyggnader: en ekonomibyggnad med

lokaler för kök oell tvätt m. m., ett ångpannehus med maskinverkstad, en

överläkarbostad, en byggnad med bostäder för en andre läkare och för sysslomannen,

en större byggnad med bostäder för gift skötarpersonal samt en

portvaktsstuga och ett obduktionshus. I programmet ingår icke något nytt

administrationshus, enär utrymme för alla härtill hörande lokaler skulle erhållas

i den förefintliga kasernbyggnaden. Icke heller upptager programmet

någon byggnad för bagerianläggning, då sådan icke ansetts erforderlig.

Anstalten, som skulle komma att omfatta (512 vårdplatser, beräknas

komma att kosta 4,200,000 kronor, motsvarande 6,862 kronor per vårdplats.

Enligt kommittén skulle en helt ny anstalt av föreliggande typ draga

ungefärligen samma kostnad som en sinnessjukanstalt eller minst 8,IX)0 kronor

per vårdplats. Utnyttjandet av de å anstaltsområdet redan utförda byggnadsarbetena

skulle alltså medföra, att kostnaderna nedbringades med omkring

1,150 kronor per vårdplats.

I anledning av sistnämnda förslag har medicinalstyrelsen, efter byggnadsstyrelsens

och — i viss del — skolöverstyrelsens hörande, till följd av remiss

den 14 februari 1930 avgivit utlåtande, däri medicinalstyrelsen i huvudsak

tillstyrkt förslaget.

Såsom redan av det föregående torde hava framgått, är det min uppfattning,

att det bör ankomma på staten att omhändertaga vården av de svårskötta

obildbara sinnesslöa, vilka icke lämpligen kunna vårdas å kommunala

anstalter av ena eller andra slaget och som icke heller höra hemma

på sinnessjukhusen, samt att anordna för detta ändamål erforderliga anstalter.

En dylik ståndpunkt är endast en konsekvens av den utveckling,

som under en längre tid pågått och för vilken jag i det föregående redogjort.

Körande de kategorier av vårdbehövande, som böra intagas å dylika

anstalter, ansluter jag mig till medicinalstyrelsens förslag.

1 överensstämmelse med den nu uttalade uppfattningen anser jag mig i

likhet med kasernkommittén kunna utgå från att vårdplatser för här ifrågavarande

kategorier äro behövliga för minst 558 män och 329 kvinnor. Detta

vårdbehov skulle enligt kommitténs förslag tillgodoses genom omändring

och utbyggnad av det ofullbordade kasernetablissementet i Lund till en anstalt

för obildbara sinnesslöa män och genom inrättande av en anstalt för

obildbara sinnesslöa kvinnor i kasernetablissementet å Yaxön.

Vad först beträffar kommitténs förslag rörande inrättande av en sinnesslöanstalt

för kvinnor å Vaxön har detta förslag från de hörda myndigheternas

sida blivit föremål för anmärkningar av ganska genomgripande beskaffenhet.

Jag ställer mig därför tveksam till frågan, huruvida någon anstalt

av avsedd storlek och beskaffenhet bör komma till stånd a berörda

område, som är beläget i stadens omedelbara grannskap, detta så mycket

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 150.

mera som Hera andra sätt att lösa denna vårdfråga kunna tänkas. Sålunda

Ilai- medicinalstyrelsen i sitt utlåtande rörande kasernkommitténs förslag

i ämnet pekat på möjligheten att fylla vårdbehovet för ifrågavarande

sinnesslöa genom inrättande av särskilda paviljonger vid några av statens

sinnessjukhus, en anordning som enligt medicinalstyrelsen i varje fall

icke skulle ställa sig dyrare än kasernkommitténs förslag, varken beträffande

engångskostnaderna eller i fråga om driften. Vidare har under de i ämnet

förda överläggningarna ifrågasatts, att i Vaxholm icke skulle inrättas någon

självständig anstalt utan att, väsentligen utan nybyggnader, den nuvarande

kasernbyggnaden skulle utnyttjas för vård av sinnesslöa kvinnor såsom en

avdelning av Stockholms hospital med gemensam läkarpersonal och förvaltning.

Sålunda framkomna uppslag synas mig böra tagas under övervägande

vid sidan av kasernkommitténs förslag. Därest emellertid detta i princip

skulle godtagas, bör dock i anledning av framställda anmärkningar undersökas,

huruvida icke en ur olika synpunkter lämpligare förläggning av de

till uppförande planerade byggnaderna skulle kunna erhållas. Hela denna

fråga torde alltså erfordra ytterligare utredning. Under sådana förhållanden

är jag givetvis icke nu beredd att taga närmare ställning till densamma.

Ett uppskov med ställningstagandet lärer också utan olägenhet kunna ske

vid det förhållandet att. enligt vad jag kommer att förorda, de erforderliga

byggnadsarbetena med hänsyn till andra företag, som anses böra äga företräde,

under alla omständigheter icke torde kunna påbörjas under de närmaste

åren. Vad som vid innevarande tidpunkt är av betydelse är dels att

statens åtagande av vården av ifrågavarande sinnesslöa i princip fastslås,

dels ock att kostnadsramen för deras omhändertagande kan fastställas. I

sistnämnda hänseende torde man med hänsyn till vad i ärendet förekommit

kunna utgå från att — vilken väg som än slutligen väljes — kostnaderna

icke skola behöva överstiga dem som angivits i kaserukommitténs kostnadsberäkning

med däri av medicinalstyrelsen förordade modifikationer.

Vad härefter angår kasernkommitténs förslag örn en sinnesslöanstalt i

Lund, synes detsamma mig i stort sett vara ändamålsenligt och väl ägnat

att läggas till grund för en proposition i ämnet. Mot det avtal mellan

Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, och staden Lund, å den andra, som

kasernkommittén preliminärt undertecknat och som utgår från att berörda

kasernetablissement skall inredas till sinnesslöanstalt, är alltså från min sida

intet att erinra. Icke heller beträffande Lundaanstalten är jag emellertid av

skäl. till vilka jag nu övergår, beredd att till denna riksdag framlägga förslag.

Preliminär byggnadsplan för återstoden av byggnadsperioden.

Utförandet av de byggnadsföretag, som erfordras för statens övertagande,

på sätt nyss sagts, av vården örn de svårskötta obildbara sinnesslöa, bör,

bland annat på grund av det samband kasernkommitténs förslag i ämnet

äger med frågor örn ersättning till därav berörda städer i anledning av för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kanyl. Majlis proposition nr lort).

luster på grund av den år 1925 beslutade nedskrivningen av försvarsorganisationen,

till tiden sammanfalla med genomförandet av 1928 års hospitalsbyggnadsplan,

oell då nämnda byggnadsföretag liava ett denna plan närliggande

syfte, Ilar jag funnit uppenbart, att de båda grupperna av byggnadsföretag

böra betraktas såsom ett helt, så att sinnesslöanstalternas uppförande

kommer att ingå som led i hospitalsbyggnadsplanen.

Jag anmodade därför under hösten 1929 medicinalstyrelsen att inkomma

med en översikt rörande den ordning, i vilken och den tid då de särskilda i

planen ingående byggnadsföretagen borde påbörjas samt rörande byggnadskostnadernas

fördelning, därvid jag förutsatte, att den ursprungligen godtagna

tioåriga byggnadstiden såvitt möjligt borde innehållas och arbetena således

fördelas på återstående åtta budgetperioder. I anledning härav inkom från

medicinalstyrelsen en den 7 november 1929 dagtecknad översikt över beräknade

kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. åren 1928—1938. Av

denna översikt framgick, att sammanlagda kostnaden för genomförande av den

ursprungliga byggnadsplanen, utökad med de båda sinnesslöanstalterna i Vaxholm

och Lund, beräknades uppgå till omkring 47,800,000 kronor. Av detta

belopp hava åren 1928 och 1929 å anslaget till liospitalsbyggnader anvisats

sammanlagt 7,600,000 kronor, vartill komma under särskilt anslag beviljade

724,000 kronor till psykiatrisk klinik vid Lunds lasarett. Å andra sidan

hava till följd av senare verkställda kostnadsuppräkningar tillkommit omkring

400,000 kronor. För den utvidgade planens genomförande krävas följaktligen

ytterligare nära 40 miljoner kronor eller alltså i genomsnitt omkring

5,000,000 kronor för varje budgetperiod. Enligt medicinalstyrelsens omförmälda

översikt skulle emellertid beloppet fördela sig ganska ojämnt på de

särskilda budgetperioderna; sålunda skulle summan för budgetåret 1931/1932

uppgå till nära 8 miljoner kronor för att sedan för de sista budgetåren

under perioden gå ned under 2 miljoner kronor. Vad angår nästa budgetår

har medicinalstyrelsen i denna översikt räknat med att såväl utvidgningen

av Växjö hospital som uppförandet av det nya hospitalet i Visby och omändringsarbetena

i Vadstena då skulle i full utsträckning påbörjas.

Ehuru det, såsom anförts vid behandlingen av motsvarande fråga i 1928

och 1929 års propositioner i ämnet, av hera skäl är oundvikligt, att anslagsbelastningen

under förra delen av byggnadsperioden blir större än

under slutet därav, ansåg jag det ytterligare böra undersökas, huruvida

icke en jämnare fördelning av kostnaderna skulle kunna genomföras genom

uppskjutande av något eller några av de ifrågasatta arbetena eller på annat

sätt. Med hänsyn till innehållet i det föreliggande avtalsförslaget med

Lunds stad fann jag det tillika böra undersökas, vilka verkningar på planen

i övrigt det skulle hava, örn arbetena på sinnesslöanstalten i Lund bedreves

på sådant sätt, att den kunde vara färdig vid den tidpunkt, som i avtalsförslaget

i första hand ifrågasatts, eller den 30 september 1934. På grund

härav anmodade jag medicinalstyrelsen att inkomma med nytt förslag till

arbets- och kostnadsöversikt. Sådant förslag överlämnades från medicinalstyrelsen

med skrivelse den 10 december 1929. Den då avlämnade översikten

var uppgjord i två alternativ. Enligt det ena alternativet skulle nästa

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

17

budgetår utvidgningen av Växjö hospital påbörjas men ombyggandet av

kasernetablissementet i Lund undanskjutas till budgetåret 1933/1934. Enligt

det andra alternativet skulle byggnadsarbetena i Lund påbörjas under budgetåret

1930 1931, medan utvidgningen av Växjö hospital, utom i vad anginge vissa

mindre anordningar beträffande vattenledningen, skulle uppskjutas till nyssnämnda

tid eller budgetåret 1933/1934. Enligt båda förslagen skulle påbörjandet

av Visby hospital uppskjutas, nämligen till budgetåret 1932/1933 respektive

1933 1934, och vad angår Vadstena hospital och asyl skulle enligt båda

förslagen nästa budgetår påbörjas allenast vissa arbeten avseende framför

allt ny vattenledning, under det att större ombyggnadsarbeten skulle

anstå till budgetåret 1933/1934. Byggnadsarbetena för Vaxholmsanstalten

skulle enligt båda förslagen påbörjas först budgetåret 1935/1936. De ungefärliga

kostnaderna för de tre närmaste budgetperioderna skulle bliva

enligt Växjöalternativet 5,070,000 kronor, 6,050,000 kronor och 5,940,000

kronor samt enligt Lundaalternativet 4,810,000 kronor, 6,350,000 kronor och

6,140,000 kronor.

Med den skrivelse, med vilken medicinalstyrelsen överlämnade sist berörda,

översikt, har medicinalstyrelsen framhållit, att utvidgningen av Växjö hospital

avsåge anskaffande av nya platser för vård av sinnessjuka, medan anstalten

i Lund vore avsedd huvudsakligen för sinnesslöa. En del av platserna å

sistnämnda anstalt, förslagsvis omkring 150, torde emellertid komma att beläggas

med sådana sinnesslöa och epileptiskt sinnessjuka, som för närvarande

vårdades å sinnessjukhusen, vilka sålunda finge motsvarande platsantal

disponibelt för vård av andra sinnessjuka. En jämförelse mellan de

båda byggnadsföretagen med hänsyn till platseffekten för sjukvården gåre

sålunda vid handen, att utvidgningen av Växjö hospital skulle för vården

av sinnessjuka innebära 330 (480 — 150) liva platser mera än inrättandet av

anstalten vid Lund, under det att sinnesslövården genom sistnämnda anläggning

skulle vinna 450 (600 — 150) nya platser meli vid den förstnämnda

ingen.

Efter anförande härav uttalar medicinalstyrelsen, att det icke funnes tvivel

örn att nämnda tillskott i antalet platser för sinnessjuka under rådande

förhållanden, då stora svårigheter mötte för beredande av anstaltsvård även

för nyinsjuknade och botliga fall, ur sjukvårdssynpunkt måste anses mera

angeläget än ernåendet av det högre antalet platser för sinnesslöa. Aven

rent siffermässigt sett vore det förliandenvarande platsbehovet för sinnessjuka

förhållandevis vida större än för sinnesslöa. Medicinalstyrelsen funne

således med hänsyn till de intressen, som styrelsen hade att företräda,

önskvärt att, därest icke båda de ifrågavarande anläggningarna samtidigt

kunde komma till utförande, utvidgningen av Växjö hospital måtte gå i första

rummet.

Vid valet mellan de båda alternativen har jag närmast anslutit mig till

den av medicinalstyrelsen sålunda uttalade meningen. Inrättandet av an.

stalter för sinnesslöa avser väsentligen att åstadkomma lättnad för kommuner

och andra, som nu hava att taga vård örn dem; för vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 117 höft. (Nr 150.) 456 30 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lod.

själva, som ju äro fullkomligt obotliga och i stor omfattning sakna kännedom

om sitt tillstånd, är saken av mindre betydelse. Yad däremot angår de

sinnessjuka råder alltjämt en mycket stor platsbrist, något som bland annat

medför, att sjuka alltför länge få vänta på inträde, varigenom deras tillfrisknande

ofta fördröjes eller omöjliggöres. Ur allmän samhällelig synpunkt

synas mig därför sinnessjukvårdens krav böra äga företräde.

En följd av denna ståndpunkt skulle enligt den föreliggande planen bliva,

att med äskande av medel för Lundaanstalten skulle anstå till budgetåret

1933/1934, varav skulle följa, att anstalten icke kan beräknas stå färdig förrän

år 1937. Jag förbiser icke, att enligt nyssnämnda avtal med staden Lund staten

skall vara skyldig att under varje år, intill dess anstalten blir färdig att

tagas i bruk, till staden erlägga viss ersättning, vilken efter den 30 september

1934 skall utgå med förhöjt belopp, men jag har icke funnit, att denna

ersättningsskyldighet för statsverkets del bort vid förevarande avvägande

bliva av utslagsgivande betydelse.

Icke heller underskattar jag betydelsen av vad som på sina håll anförts därom,

att ett omedelbart påbörjande av ifrågavarande anslagsbyggen för de

sinnesslöa skulle vara påkallat av hänsyn till vissa med fattigvården sammanhängande

förhållanden. Därvid åsyftas ett stadgande i 32 § första

stycket fattigvårdslagen, där det heter, att sinnesslöa, som på grund av

brist på vårdplatser på specialanstalt måste omhändertagas å fattigvårdsanstalt,

skola vårdas i särskilda rum eller avdelningar, såvida ej i särskilda

fall annat finnes kunna ske utan men för den sjuke eller övriga understödstagare.

För närvarande äger Kungl. Majit rätt att, där omständigheterna

därtill föranleda, medgiva uppskov med de anordningar, som för tillämpningen

av denna bestämmelse bliva erforderliga vid fattigvårdsanstalterna. men

från och med den 1 januari 1934 skall bestämmelsen enligt riksdagens beslut

ovillkorligen träda i kraft.

Det har nu med åberopande av dessa bestämmelser ansetts, att det vore

nödvändigt eller i varje fall högst önskvärt, att staten före sistnämnda dag

i tillräcklig omfattning inrättade anstalter för de kategorier av sinnesslöa,

vilkas vård staten ämnade övertaga, detta enär kommunerna eljest skulle

vara skyldiga att före samma tid på sina fattigvårdsanstalter inrätta särskilda

rum eller avdelningar för dessa slag av vårdbehov. Denna synpunkt

synes mig emellertid icke avgörande. Därest Kungl. Majit godkänner den

av mig här uttalade meningen i principfrågan rörande statens övertagande

av vården av de svårskötta obildbara sinnesslöa samt denna mening av

riksdagen lämnas utan erinran, torde kommunerna icke behöva befara, att

från något håll skall, för mellantiden till dess staten kan fullgöra sitt

åtagande, av dem utkrävas fullgörande av plikten att å fattigvårdsanstalterna

träffa särskilda anordningar för denna grupp av sinnesslöa. Förhållandet

är här alldeles detsamma som beträffande de sinnessjuka; icke

heller beträffande dessa kan före fattigvårdslagens slutliga ikraftträdande

platsbristen i de statliga anstalterna bliva avhjälpt, men denna omständighet

lärer icke föranleda, att kommunerna skulle åläggas att för den korta över
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj is proposition nr 150.

gångstiden träffa särskilda anordningar. Under tiden till dess anstaltsbehovet

för de svårskötta obildbara sinnesslöa kan bliva genom statens försorg

tillgodosett, får givetvis vården av dessa sjuka på fattigvårdsanstalterna

omhänderhavas på samma sätt som hittills.

Då jag alltså närmast förordar det s. k. Växjöalternativet, innebär detta,

att jag vad angår nu Lös Kungl. Majit föreliggande förslag ansett mig böra

tills vidare undanskjuta, förutom dem som angå sinnesslöanstalter i Lund

och Vaxholm, även förslaget rörande ny sinnessjukanstalt på Gotland, varjämte

jag funnit ombyggnaden av Vadstena hospital böra upptagas endast

i den begränsade omfattning — huvudsakligen avseende vattenverket — som

för de båda närmaste åren beräknats för Växjöalternativet. Såsom framgår av

årets statsverksproposition och vad här yttrats, har hospitalsbyggnadsanslaget

för nästa budgetår ansetts böra begränsas till 4,700,000 kronor mot 5,072,800

kronor enligt medicinalstyrelsens översikt. På vad sätt en dylik begränsning

bör inverka på de belopp, som kunna anvisas för de olika byggnadsföretagen,

torde jag få tillfälle att fortsättningsvis framhålla vid behandlingen av varje

särskild byggnadsfråga. Jag tillåter mig också att i detta sammanhang hänvisa

till en inom socialdepartementet upprättad översikt, vilken utvisar medicinalstyrelsens

Växjöalternativ med de modifikationer, som begränsningen av

anslaget för nästa budgetår och uppräkningen av vissa kostnader måste föranleda.

Den sålunda modifierade översikten torde få såsom bilaga fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende. Denna bilaga återger alltså min uppfattning

örn huru, såvitt för närvarande kan bedömas, hospitalsbyggnadsplanen

i sitt med de båda sinnesslöanstalterna utvidgade skick bör i sina

huvuddrag fullföljas, såvida icke särskilda omständigheter föranleda avvikelse.

Jag övergår härefter till att närmare behandla vart och ett av de byggnadsföretag,

till vilka jag sålunda ansett anslag böra utgå för nästa budgetår.

Omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala till

anstalt för manliga asociala imbecilla.

I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

rörande omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala

till anstalt för manliga asociala imbecilla.

I anledning av omförmälda proposition beslöt riksdagen (se riksdagens

skrivelse nr 287), att nämnda kasernetablissement skulle för en beräknad

kostnad av högst 1,264,000 kronor omändras till anstalt för manliga asociala

imbecilla, avsedd för minst 370 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse

med av ingenjören Hjalmar Cederström den 7 april 1927 upprättade och

i vissa delar den 20 december samma år omarbetade ritningar, i sistnämnda

delar betecknade med alternativ II, dock med iakttagande av vissa av föredragande

departementschefen i propositionen angivna jämkningar, samt att

förty det för nämnda anstalt avsedda området jämte därå befintliga, Kungl.

Majit och kronan tillhöriga byggnader — med undantag dels av en förrådsbyggnad,

som enligt upprättat förslag till avtal med staden Sala i anledning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 150.

av trängkårens upphörande skulle tillfalla staden, dels ock av t va andra av

departementschefen angivna förrådsbyggnader — skulle från och med den

1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Genom beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Majit, bland annat, åt

byggnadsstyrelsen att låta, med beaktande av vad utav chefen för socialdepartementet

i nämnda proposition samt av riksdagen i dess skrivelse nr

287 anförts i ämnet, omändra ifrågavarande kasernetablissement i Sala för

en beräknad kostnad av högst 1,264,000 kronor till en för minst 370 vårdplatser

avsedd anstalt för manliga asociala imbecilla i huvudsaklig överensstämmelse

med förut omförmälda ritningar, dock med iakttagande av vissa

av chefen för socialdepartementet samt av riksdagen angivna jämkningar.

Tillika förklarades, att byggnadsstyrelsen, förutom nyssnämnda jämkningar,

skulle efter samråd med medicinalstyrelsen äga vidtaga de smärre omläggningar

och ändringar i ritningarna, som kunde föranledas av riksdagens

beslut beträffande platsantalet vid anstalten eller som eljest kunde visa sig

behövliga eller lämpliga och vilka av medicinalstyrelsen godkändes samt

icke medförde ökning av kostnaden för anstalten. Samtidigt föreskrevs,

bland annat, att omändringsarbetena beträffande förevarande anstalt skulle

så bedrivas, att anstalten kunde efter färdigställande tagas i bruk före den

1 oktober 1930.

Genom samma beslut förordnade Kungl. Majit örn överförande från försvarsväsendet

av för anstalten avsedda områden och byggnader, vilka därvid

ställdes under byggnadsstyrelsens förvaltning med vissa närmare angivna

inskränkningar.

För omändring av kasernetablissementet ställde Kungl. Majit samtidigt

till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av 600,000 kronor från det av

riksdagen för budgetåret 19281929 anvisade extra reservationsanslaget till

hospitalsbyggnader.

På därom av Kungl. Majit i proposition nr 220 till 1929 års riksdag gjord

framställning beslöt sedermera sistnämnda års riksdag (se riksdagens skrivelse

nr 288) dels att vid ifrågavarande anstalt skulle för en beräknad kostnad

av högst 83,000 kronor anordnas tvättinrättning i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i propositionen förordat förslag, dels ock, med ändring

av vad 1928 års riksdag därutinnan bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden

för omändring av berörda kasernetablissement i Sala finge utgöra

högst 1,367,000 kronor.

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen

att vid ifrågavarande anstalt låta för en beräknad kostnad av högst 83,000

kronor anordna tvättinrättning i huvudsaklig överensstämmelse med av mig

i sistnämnda proposition förordat förslag ävensom att ej mindre för samma

anstalts personal inreda dels en badavdelning i den stora sjukhuspaviljongens

källarvåning och dels ett badrum i den till köksbyggnaden hörande källaren

för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 13,000 kronor, i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i berörda proposition förordat förslag, än

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. -1Iaj:ts proposition nr 150.

även för en kostnad av tillhopa högst 7,000 kronor för anstaltens kök anskaffa

i skrivelse från byggnadsstyrelsen av den 6 december 1928 omförmälda

kokapparater.

Samtidigt förklarade Kungl. Majit — med ändring av vad därutinnan bestämts

i brevet den 22 juni 1928 — att sammanlagda kostnaden för omändringen

av kasernetablissementet i Sala finge utgöra högst 1,367,000

kronor.

Vidare ställde Kungl. Majit genom samma beslut för omändring av kasernetablissementet

till byggnadsstyrelsens förfogande — förutom genom brevet

den 22 juni 1928 anvisat belopp av högst 600,000 kronor — ett belopp

av högst 550,000 kronor från det för budgetåret 1929/1930 beviljade extra

reservationsanslaget till hospitalsbyggnader.

I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

örn beredande av medel för budgetåret 1930/1931 för omändringsarbetenas

fortsättande.

Styrelsen har därvid — under förmälan att byggnadsarbetena vid anstalten

vore avsedda att fullbordas före utgången av år 1930 samt efter erinran

att byggnadsföretaget beräknats i sin helhet kosta 1,367,000 kronor — hemställt,

att skillnaden mellan detta belopp och det belopp av tillhopa 1,150,000

kronor, som redan för ändamålet ställts till förfogande, eller alltså 217,000

kronor, måtte anvisas för nästa budgetår.

I häröver den 7 september 1929 avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra mot byggnadsstyrelsens framställning,

därvid styrelsen emellertid framhållit, att styrelsen i överensstämmelse

med Kungl. Majits brev den 22 juni 1928 räknat med att omändringsarbetena

vid Salaanstalten skulle så bedrivas, att anstalten kunde vara färdig

att tagas i bruk före den 1 oktober 1930.

Såsom medicinalstyrelsen påpekat skall jämlikt Kungl. Majits nyssnämnda

beslut Salaanstalten vara fullbordad redan före den 1 oktober 1930. Därför

bör för nästa budgetår anvisas återstoden av det belopp, som beräknats

erforderligt för kasernetablissementets omändring till sinnesslöanstalt. I

likhet med byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen tillstyrker jag alltså,

att för ändamålet för budgetåret 1930/1931 under anslaget till hospitals’

byggnader beräknas ett belopp av 217,000 kronor.

Omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i örebro till anstalt

för kvinnliga asociala imbecilla.

I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

rörande omändring av det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet

i Orebro till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla.

Riksdagen beslöt i anledning härav (se riksdagens skrivelse nr 287), att

berörda kasernetablissement skulle för en beräknad kostnad av högst 1,354,000

kronor omändras till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, avsedd för minst

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kanyl. Maj:ts proposition nr lött.

350 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Hjalmar

Cederström den 27 maj 1927 upprättade och i vissa delar den 20 december

samma år omarbetade ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ

II, dock med iakttagande av vissa av föredragande departementschefen

och riksdagen angivna jämkningar, samt att förty det för anstalten avsedda

området jämte därå befintliga, Kungl. Majit och kronan tillhöriga byggnader

— dock med undantag av en exercisbyggnad, som omförmälts i § 12 av en

mellan Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll

av Kungl. Majits och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Orebro

stad, å andra sidan, den 17 och den 25 maj 1927 ingången överenskommelse —

skulle från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Genom förenämnda beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt

byggnadsstyrelsen att låta, med beaktande av vad utav chefen för socialdepartementet

i omförmälda proposition samt av riksdagen i förberörda skrivelse

nr 287 anförts i ämnet, omändra ifrågavarande kasernetablissement i

Örebro för en beräknad kostnad av högst 1,354,000 kronor till en för minst

350 vårdplatser avsedd anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, i huvudsaklig

överensstämmelse med omförmälda ritningar, dock med iakttagande av vissa

av chefen för socialdepartementet samt av riksdagen angivna jämkningar.

I fråga örn smärre ändringar i ritningarna lämnades styrelsen motsvarande

bemyndigande som beträffande Badanstalten.

Vidare anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att i samband med utförande

av omändringsarbetena beträffande anstalten i Örebro verkställa

närmare undersökning rörande behovet av anordningar för avledande av dagvatten

samt att, därest särskilda åtgärder i detta hänseende befunnes erforderliga,

till Kungl. Majit inkomma med förslag och kostnadsberäkning i

ämnet i sådan tid, att framställning i ärendet kunde göras senast till 1930

års riksdag.

Samtidigt föreskrev Kungl. Majit, att omändringsarbetena beträffande

ifrågavarande kasernetablissement skulle så bedrivas, att anstalten kunde efter

färdigställande tagas i bruk före den 1 juli 1931; dock borde arbetena så

planläggas, att anstalten skulle kunna, såvitt möjligt, tagas i bruk tidigare än

nyss sagts och helst före utgången av år 1930.

Tillika förordnade Kungl. Majit örn överförande från försvarsväsendet av

det för anstalten avsedda området jämte byggnader, som med undantag för

omförmälda exercisbyggnad ställdes under byggnadsstyrelsens förvaltning,

dock att vederbörande militära myndighet skulle äga rätt att, efter överenskommelse

med byggnadsstyrelsen, i den mån därav icke föranleddes uppskov

med eller olägenhet för omändringsarbetenas utförande även efter överförandet,

dock längst intill tiden för anstaltens färdigställande, förfoga över de

utrymmen, som kunde erfordras för förvaring och vård av inventarier, förråd

och materia], intill dess desamma hunne bortföras från kasernetablissementet.

För omändringsarbetena vid Örebroetablissementet ställde Kungl. Majit

för budgetåret 1928/1929 till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av

400,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr ISO.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 220 till 1929 års riksdag

gjord framställning beslöt därefter nämnda års riksdag, med ändring av vad

1928 års riksdag därutinnan bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden

för omändring av Örebroetablissementet finge — med hänsyn till framlagt

förslag örn komplettering av maskinell utrustning i kök och tvätt m. m. —

utgöra högst 1,375,000 kronor (se riksdagens skrivelse nr 288).

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att för en sammanlagd kostnad av högst 21,000 kronor i etablissementet

verkställa av styrelsen i skrivelse den 6 december 1928 förordad komplettering

av maskinell utrustning i kök och tvätt m. m.

Vidare förklarade Kungl. Maj:t — med ändring av vad därutinnan i brevet

den 22 juni 1928 bestämts — att sammanlagda kostnaden för omändringen

av etablissementet finge utgöra högst 1,375,000 kronor.

Slutligen ställde Kungl. Majit för omändring av kasernetablissementet

till byggnadsstyrelsens förfogande — förutom genom brevet den 22 juni

1928 anvisat belopp av högst 400,000 kronor — ett belopp av högst 650,000

kronor av det för budgetåret 1929/1930 beviljade anslaget till hospitalsbyggnader.

I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

örn äskande av medel för omändringsarbetenas fortsättande och avslutande

under nästkommande budgetår.

I skrivelsen har byggnadsstyrelsen — under hänvisning till att enligt nu

tillämpad arbetsplan Örebroanstalten skulle fullbordas före utgången av år

1930 ävensom därtill att för byggnadsföretaget hittills anvisats sammanlagt

1.050,000 kronor — anfört, att för företagets slutförande borde för budgetåret

1930 1931 anvisas återstoden av det belopp, vartill totalkostnaderna för

omändringsarbetena beräknats, eller (1,375,000 — 1,050,000) 325,000 kronor.

Härutöver har byggn adss ty reisen meddelat, att styrelsen låtit verkställa

av Kungl. Majit i brevet den 22 juni 1928 anbefalld utredning rörande behovet

av anordningar för avledande av dagvatten vid Örebroanstalten. Utredningen

hade visat, att dylika anordningar vore synnerligen välbehövliga

samt att kostnaderna för desammas genomförande kunde beräknas till 37,600

kronor. Med anledning härav hemställde byggnadsstyrelsen, som hade för

avsikt att framdeles inkomma med utredning och förslag rörande åtgärder

för avledande av dagvatten m. m., att för sistnämnda arbeten måtte anvisas

ett belopp av 37,600 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet för omändringsarbetena

vid Örebroanstalten under nästa budgetår skulle alltså enligt

byggnadsstyrelsen uppgå till (325,000 + 37,600) 362,600 kronor.

Förevarande framställning har av medicinalstyrelsen i infordrat utlåtande

av den 7 september 1929 lämnats utan erinran.

Med skrivelse den 11 november 1929 har därefter byggnadsstyrelsen överlämnat

ett »förslag till dagvatten- och täckdikesledningar inom området för

statens sinnesslöanstalt i Örebro», vilket på styrelsens uppdrag utarbetats

av byggnadschefen, majoren K. Hållén i samråd med den av styrelsen utsedde

arbetschefen för byggnadsföretaget i Örebro.

Anordningar

för avledande

av dagvatten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 150.

Med anledning av nämnda förslag ber jag att först få erinra örn följande.

Enligt det av kasernkommittén med skrivelse den 9 juli 1927 framlagda

förslaget rörande omändring av ifrågavarande kasernetablissement till sinnesslöanstalt

beräknades totalkostnaderna för omändringen till 1,614,000 kronor.

Utöver detta belopp beräknade kommittén emellertid alternativt ytterligare

ett belopp å 34,000 kronor för anordnande av särskilda ledningar för avledande

av dagvatten. Kommittén anförde därom, att för det dåvarande

stuprör icke funnes neddragna i etablissementets avloppsledning samt att

icke heller några brunnar funnes för avledande av dagvattnet, något som

förorsakat stora olägenheter beträffande gårdsplanernas beskaffenhet. Då

dagvattnet icke finge inledas i de vanliga avloppsledningarna, skulle därför

erfordras ett särskilt avloppssystem, vilket även skulle inkopplas å stadens

enbart för dagvatten avsedda avloppsnät.

Vid behandlingen i propositionen nr 165 till 1928 års riksdag av delina

fråga (se sid. 131) anförde chefen för socialdepartementet, att han funne sig

icke då böra ifrågasätta anslagsäskande för anordnande av särskilda ledningar

för avledande av dagvatten. Ehuru det visserligen av de upplysningar, som

departementschefen inhämtat, ville förefalla, som örn dräneringsförhållandena

vid etablissementet ej vore fullt tillfredsställande, hade han nämligen icke

funnit behovet av de ifrågasatta anordningarna för det dåvarande vara tillfyllest

styrkt. Därest det längre fram skulle befinnas erforderligt att i förevarande

hänseende vidtaga särskilda åtgärder, syntes frågan därom då böra

få upptagas till särskild prövning.

I överensstämmelse härmed beräknades icke i propositionen något belopp

för nämnda ändamål.

1928 års riksdag uttalade i sin skrivelse nr 287 i berörda ämne, att närmare

undersökning rörande behovet av åtgärder för avledande av dagvattnet

syntes böra verkställas i samband med byggnadsarbetenas utförande samt

att, därest särskilda åtgärder i omförmälda hänseende befunnes erforderliga,

desamma borde utföras i samband med anstaltens färdigställande, i följd

varav eventuellt erforderliga medel därför borde äskas för något av de närmaste

budgetåren.

På grund härav anbefallde Kungl. Majit den 22 juni 1928, på sätt förut

omförmälts, byggnadsstyrelsen att verkställa undersökning i ämnet.

Enligt majoren Hålléns betänkande äro dränerings- och planeringsförhållandena

å det förutvarande kasernområdet otillfredsställande och som följd

därav området i hög grad besvärat av dagvatten. Hålléns förslag innebär

dels anordnande av ett ledningsnät med brunnar samt anslutningar till stuprör

för borttagande av dagvatten från byggnaderna, dels ock nedläggande å

området av ett täckdikessystem för avledande av dagvatten från gårdsplanerna.

Kostnaderna för förslagets genomförande hava beräknats till 27,700

kronor för dagvattenledningarna och till 9,900 kronor för täckdikesledningama

eller sammanlagt till 37,600 kronor.

Byggnadsstyrelsen förklarar i skrivelsen den 11 november 1929 — under

hänvisning jämväl till sin förenämnda skrivelse av den 29 augusti 1929 —

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr loit.

25

att styrelsen icke Ilar något att erinra mot Hållens förslag vare sig nied avseende

å kostnadsberäkningarna eller i övrigt.

Av den numera förebragta utredningen synes mig framgå, att åtgärder för

avledande av dagvatten från området för sinnesslöanstalten i Orebro äro erforderliga.

Åtgärderna — som givetvis lämpligast utföras samtidigt med

byggnadsarbetena — torde böra erhålla den omfattning, som avses i det av

byggnadsstyrelsen överlämnade förslaget. Yad angår kostnaderna, torde desamma

genom iakttagande av vissa förenklingar kunna nedbringas till det

belopp, som av kasernkommittén ursprungligen beräknades för ändamålet,

eller 34,000 kronor.

Vid bifall härtill skulle den av riksdagen- fastställda högsta kostnadssiffran

för Örebroanstaltens inrättande, 1,375,000 kronor, behöva höjas med

34,000 kronor eller till 1,409,000 kronor. Jag ämnar i det följande göra hemställan

örn riksdagens medgivande till sådan förhöjning.

Då Örebroanstalten är avsedd att vara färdig före utgången av innevarande

kalenderår, torde för nästa budgetår böra anvisas de medel, som

erfordras för byggnadsarbetenas slutförande. För ändamålet torde därför

böra beräknas ett belopp av (325,000 + 34,000) 359,000 kronor.

I detta sammanhang ber jag att få till behandling upptaga uppkommen

fråga örn återförande till försvarsväsendet av visst område oell vissa byggnader,

som jämlikt beslut av 1928 års riksdag skulle tillhöra här ifrågavarande anstalt

samt förty skulle från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Jag får då till en början erinra, att Kungl. Majit på därom av arméförvaltningens

artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse

gjord framställning och efter hörande av kasernkommittén genom

beslut den 27 maj 1927 medgivit, att viss materiel finge tills vidare

kvarbliva eller uppläggas i förråd vid, bland annat, det av Svea trängkår

då disponerade kasernetablissementet i Orebro, dock i den utsträckning och

under de förutsättningar, som dylikt kvarblivande eller uppläggande efter

samråd med kasernkommittén prövades kunna ske.

I skrivelse den 5 juli 1929 har nu arméförvaltningens för lif ka tionsd epa ricin

en t oell sjukvårdsstyrelse anfört i huvudsak följande.

Med stöd av berörda beslut den 27 maj 1927 hade tre till trängkårs*

etablissementet hörande förrådsbyggnader — å en skrivelsen bifogad situationsplan

betecknade med nr XIII, XXIII och XXIX — fått, även efter det

trängkåren förflyttats från Örebro, disponeras för arméns räkning, därav en

uteslutande för förvaring av sjukvårdsmateriel.

För förvaring av sådan krigsmateriel, som enligt gällande författningar

skulle finnas upplagd i centrala förråd, disponerade sjukvårdsstyrelsen för

närvarande över dels förrådslokaler vid S:t Eriksplan 6, Stockholm, dels

gamla gevärsförrådet å Sanna hed. De förra vore huvudsakligen avsedda

för sådan förbrukningsmateriel, som i fred årligen distribuerades till truppförbanden,

ävensom för sådan materiel, vars förvaring krävde särskild omvårdnad.

För övrig materiel vore det senare förrådet avsett. Detta innehölle

emellertid icke tillnärmelsevis erforderligt utrymme och medgåve icke

Departements
chefen.

Återförande

till försvarsväsendet

av

vissa byggnader

m. ra.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

WC.-anläggning.

26 Kungl. Majus proposition nr 150.

förvaring av fordon. Förrådsbyggnaden vore vidare uppförd av trä och belägen

å plats, där tillgång till effektiv eldsläckningsorganisation icke funnes.

Frågan om övergivande av denna förrådsbyggnad hade också länge stått på

dagordningen men fått anstå dels i brist på tillgång till lämpliga lokaler

dels i avvaktan på fullföljande av numera avslutad utredning rörande storleken

av erforderligt förrådsutrymme.

Av omförmälda förrådsbyggnader i Örebro syntes de, som å situationsplanen

utmärkts med nr XIII och XXIX, till såväl läge som storlek synnerligen

lämpliga för förvaring av den sjukvårds- och veterinärmateriel, som

utan att erfordras för fyllandet av truppförbandens utrustningsbehov måste

i fredstid förefinnas och som icke lämpligen kunde förvaras vid sjukvårdsstyrelsens

förråd i Stockholm.

Under åberopande av det anförda hava arméförvaltningens fortifikationsdepartement

och sjukvårdsstyrelse i skrivelsen hemställt, att Kungl. Majit

måtte medgiva, att sist omförmälda byggnader måtte jämte ett intill desamma

beläget, å situationsplanen med grön färg utmärkt område få alltjämt

bibehållas för lantförsvarets räkning och av sjukvårdsstyrelsen disponeras

såsom förrådslokaler.

I anledning härav har medicinalstyrelsen den 30 augusti 1929 avgivit infordrat

utlåtande, däri styrelsen tillstyrkt bifall till framställningen under

villkor dels att det i framställningen avsedda området, där det icke begränsades

av själva byggnaderna, mot anstaltens område hägnades genom vederbörande

militära myndigheters försorg medelst staket eller ståltrådsstängsel

av samma effektivitet som den mellan anstalts- (kasern-)området

och gatan befintliga hägnaden, och dels att utgång från byggnad eller grindöppning

från området icke ledde till anstaltens område.

Då ifrågavarande byggnader och område icke synas vara erforderliga för

sinnesslöanstalten, lärer under de av medicinalstyrelsen angivna villkoren

intet vara att erinra mot framställningen. Jag har därför för avsikt att senare

denna dag göra hemställan örn åtgärder i anledning av densamma. Då

emellertid ifrågavarande område och byggnader, som ingå i det av 1928 års

riksdag bestämda anstaltsområdet, därvid endast torde böra tills vidare ställas

till arméförvaltningens disposition, lärer något beslut i ämnet från riksdagens

sida icke vara erforderligt.

Yissa ombyggnadsarbeten vid Uppsala hospital och asyl.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att

riksdagen måtte besluta, att vid Uppsala hospital och asyl skulle för en

beräknad kostnad av högst 234,500 kronor anordnas W. C.-anläggning inom

vissa byggnader i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i propositionen

förordat förslag.

Denna hemställan bifölls av riksdagen (se riksdagens skrivelse nr 288).

Av det anslagsbelopp, som i berörda proposition för budgetåret 1929/1930

begärdes och beviljades till liospitalsbyggnader, beräknades ett belopp av

00,000 kronor för påbörjande av arbetena med W. C.-anläggningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr ISO.

27

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog därefter Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

att vid Uppsala hospital oell asyl för en beräknad kostnad av

högst 234,500 kronor låta anordna W. C.-anläggning inom vissa byggnader

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i nämnda proposition förordat

förslag samt ställde för ändamålet till medicinalstyrelsens förfogande ett

belopp av högst 60,000 kronor att utgå av det för budgetåret 1929/1930

anvisade anslaget till liospitalsbyggnader.

I skrivelse den 10 september 1929 har medicinalstyrelsen — under förmälan

att ifrågavarande W. C.-anläggning syntes böra fullbordas under budgetåret

1930 1931 — hemställt, att för nämnda budgetår måtte för ändamålet

beviljas återstoden av det därför beräknade beloppet eller (234,500 — 60,000)

174,500 kronor.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag, att för berörda ändamål bör Uepartementsför

budgetåret 1930/1931 beräknas ett belopp av 174,500 kronor. chefon.

I 1926 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 56, föreslog utvidgning av

Kungl. Maj:t 1926 års riksdag att dels medgiva, att utvidgning av köks- k°nadln''''

byggnaden vid Uppsala hospital och asyl finge i huvudsaklig överensstämmelse

med av arkitekten Westman i juni 1924 uppgjorda ritningar utföras

för en beräknad kostad av 267,700 kronor, dels ock för ändamålet för budgetåret

1926/1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.

I skrivelse den 5 juni 1926 anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Genom brev den 18 juni 1926 uppdrog därefter Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

att låta utföra ifrågavarande utvidgning av köksbyggnaden vid

nämnda anstalt i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda ritningar

samt ställde det för budgetåret 1926/1927 anvisade anslaget å 75,000 kronor

till styrelsens förfogande.

På därom av Kungl. Majit i 1927 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkt 45) gjord framställning anvisade därefter 1927 års riksdag

(skrivelse nr 5 A, punkt 39) till utvidgning av ifrågavarande köksbyggnad

för budgetåret 1927/1928 ett extra reservationsanslag av 192,700 kronor.

Med bifall till en i propositionen nr 220 till 1929 års riksdag gjord

framställning medgav vidare nämnda års riksdag, att i det av 1926 års

riksdag godkända förslaget beträffande utvidgning av köksbyggnaden vid

Uppsala hospital och asyl finge vidtagas jämkning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i propositionen förordat, ävensom att sammanlagda

kostnaden för ifrågavarande utvidgningsarbeten finge utgöra högst 384,000

kronor.

Enär — såsom framgår av det anförda — för utvidgningen av köksbyggnaden

redan tidigare anvisats reservationsanslag å tillhopa 267,700

kronor samt detta belopp, då byggnadsföretaget icke påbörjats, ännu i sin

helhet fanns disponibelt, beräknades icke i propositionen nr 220 för budgetåret

1929 1930 något ytterligare belopp för utvidgningen av köksbyggnaden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr löO.

Genom brev den 20 juni 1929 föreskrev Kungl. Maj:t, att beträffande

planen för utvidgningen av ifrågavarande köksbyggnad jämkning skulle vidtagas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i nyssnämnda proposition

förordat, samt förklarade, att sammanlagda kostnaden för utvidgningsarbetena

iinge utgöra högst 384,000 kronor. I samband därmed framhöll

Kungl. Majit för medicinalstyrelsen angelägenheten av att hithörande arbeten

fortast möjligt igångsattes.

Den utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala hospital och asyl, varom

beslut fattades vid 1929 års riksdag, avser — såsom framhölls i berörda

proposition nr 220 — att iståndsätta den i många hänseenden otidsenliga

köksbyggnaden vid anstalten på sådant sätt, att den svarade mot nutida

fordringar på en dylik byggnad. Utvidgningsarbetena, som länge ansetts

trängande, synas mig böra slutföras under nästkommande budgetår. Den

del av den för byggnadsföretaget beräknade totalkostnaden av 384,000 kronor,

som ännu icke anvisats för ändamålet, utgör 116,300 kronor. Jag förordar

därför, att för slutförande av utvidgningen av köksbyggnaden vid Uppsala

hospital och asyl måtte för budgetåret 1930/1931 under anslaget till hospitalsbyggnader

beräknas sistnämnda belopp.

Enligt mitt förslag skulle alltså för byggnadsarbeten vid Uppsala hospital

och asyl under nästa budgetår erfordras, för W. C.-anläggningen 174,500

kronor och för utvidgningen av köksbyggnaden 116,300 kronor eller tillhopa

290,800 kronor.

Sinnessjukhuset vid Umeå.

I förenämnda. proposition nr 220 till 1929 års riksdag framlades förslag

om uppförande av ett nytt hospital vid Umeå. Kungl. Maj:ts framställning

i ämnet var grundad på utredning och förslag av medicinalstyrelsen samt

gick ut på att riksdagen måtte besluta, att en för 918 vårdplatser avsedd

sinnessjukanstalt skulle, för en beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor,

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman i december

1928 och januari 1929, beträffande en i förslaget ingående upptagningspaviljong

i november 1927, upprättade ritningar, dock med iakttagande av vissa

av mig i propositionen förordade jämkningar, uppföras på det å en av t. f.

distriktslantmätaren Georg Tillgren år 1925 sammanställd och kompletterad

karta med bruten blå linje och bokstäverna A—B—C—D—E—E—G—H—A

angivna området av kyrkoherdebostället 61/64 mantal krono Kyrkobordet nr

1 och komministerboställena tillhopa 3/is mantal krono Kyrkobordet nr 2

ävensom lägenheten Kyrkoplatsen nr 1, allt i Umeå socken.

Kungl. Maj:ts förslag, beträffande vars innehåll jag tillåter mig hänvisa

till nyssnämnda proposition, blev av riksdagen bifallet (se riksdagens skrivelse

nr 288).

Av det till hospitalsbyggnader för budgetåret 1929/1930 begärda och av

riksdagen beviljade anslaget beräknades i propositionen ett belopp av 200,000

kronor för påbörjande av arbetena med hospitalet vid Umeå.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

29

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog därefter Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen

att — under förutsättning att i det följande angivna överenskommelser

bleve träffade med kommunalfullmäktige i Umeå landskommun oell

Umeå socknemän — låta, med beaktande av vad jag i nämnda proposition

anfört i ämnet, på förenämnda område uppföra en för 918 vårdplatser avsedd

sinnessjukanstalt för en beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor i huvudsaklig

överensstämmelse med omförmälda ritningar, dock med iakttagande

av vissa av mig i propositionen förordade jämkningar. Därvid skulle medicinalstyrelsen

äga att, förutom nyssnämnda jämkningar, vidtaga de smärre

omläggningar och ändringar i ritningarna, som kunde visa sig behövliga

eller lämpliga samt icke medförde ökning av kostnaden för anstalten.

Samtidigt anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att, sedan en inom

byggnadsstyrelsen pågående utredning rörande eternits lämplighet såsom

taktäckningsmaterial blivit slutförd, varom meddelande borde av sistnämnda

styrelse utan dröjsmål lämnas medicinalstyrelsen, efter samråd med byggnadsstyrelsen

underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn vilket material,

som borde användas för täckning av de större yttertaken å de för ifrågavarande

anstalt avsedda byggnaderna.

Genom samma beslut bemyndigade Kungl. Majit medicinalstyrelsen att å

Kungl. Majits och kronans vägnar träffa definitiva överenskommelser dels

med kommunalfullmäktige i Umeå landskommun ej mindre angående gäldande

av samtliga kostnader, som föranleddes av förvärvet av nämnda, för nu

ifrågavarande anläggning avsedda områden av kyrkoherdebostället 61/64 mantal

Kyrkobordet nr 1 och av komministerboställena tillhopa */,6 mantal Kyrkobordet

nr 2 jämte å nämnda fastigheter befintliga, boställena eller enskilda

tillhöriga byggnader, än även i övriga i propositionen nr 220 närmare omförmälda

hänseenden, allt i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet

uti vissa av fullmäktige den 26 september 1926 och den 2 september 1928

beslutade utfästelser, dels med Umeå socknemän rörande överlåtande med

äganderätt till Kungl. Maj:t och kronan, utan kostnad för denna, av såväl

den i det avsedda anstaltsområdet ingående delen av lägenheten Kyrkoplatsen

nr 1 som å nämnda lägenhetsdel befintliga byggnader, dels och med

stadsfullmäktige i Umeå beträffande frågan örn tillgodoseende av den blivande

sinnessjukanstalten med vatten i enlighet med ett i ämnet mellan

stadsfullmäktige och styrelsen träffat, den 29 juni och den 1 juli 1927 dagtecknat

preliminärt avtal.

Slutligen ställde Kungl. Majit genom berörda beslut för uppförande av

ifrågavarande sinnessjukanstalt till medicinalstyrelsens förfogande ett belopp

av högst 200,000 kronor av det för budgetåret 1929/1930 anvisade anslaget

till hospitalsbyggnader.

I skrivelse den 10 september 1929 har medicinalstyrelsen hemställt örn

anvisande av medel för fullföljande av arbetena med hospitalet vid Umeå.

Styrelsen har däri meddelat, att styrelsen i samråd med arkitekten Westman

uppgjort en byggnadsplan för arbetenas utförande, omfattande tiden från

och med budgetåret 1929 1930 till och med budgetåret 1933/1934. Enligt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Departements
chefen.

denna plan skulle under budgetåret 1929/1930 arbetsritningar och entreprenadhandlingar

upprättas och, örn möjligt, byggnadsarbetet påbörjas.

Under budgetåret 1930/1931 skulle större delen av grunderna utföras och

uppförandet av byggnadsstommama igångsättas, varjämte yttre avloppsledningar

skulle anordnas samt en del andra ledningsarbeten påbörjas. Under

budgetåret 1931/1932 skulle uppförande och intäckning av byggnadsstommarna

slutföras, bjälklag inläggas och mellanväggar uppsättas samt ledningsarbetena

fortsättas. Därefter skulle under budgetåret 1932/1933 putsningsarbetet

utföras samt golv inläggas och snickeriarbeten insättas, varjämte värmeledningen

skulle färdigställas och i övrigt hela ledningsarbetet fortsättas.

Slutligen skulle under budgetåret 1933/1934 återstående arbeten utföras.

Byggnadsarbetena skulle avslutas före utgången av år 1933. Under tiden

därefter skulle avsyning av arbetena äga rum ävensom vissa arbeten i terrängen

utföras. Enligt medicinalstyrelsen förutsatte arbetsplanen kontinuerligt

arbete även vintertid. Väderleks- oell andra förhållanden kunde dock

inverka på planens realiserande och nödvändiggöra vissa jämkningar i densamma.

Enligt denna plan skulle för budgetåret 1930/1931 för arbetena vid

Umeåhospitalet erfordras ett belopp av 1,500,000 kronor, och har medicinalstyrelsen

under hänvisning härtill hemställt, att för nästa budgetår måtte

för ändamålet anvisas nämnda belopp.

Enligt vad jag från medicinalstyrelsen inhämtat har numera styrelsen å

Kungl. Maj:ts och kronans vägnar träffat sådana överenskommelser med

kommunalfullmäktige i Umeå landskommun och Umeå socknemän, vilka

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1929 skulle utgöra förutsättning för

uppförandet av ifrågavarande sinnessjukanstalt.

Såsom framgår av den översikt över beräknade kostnader för nyanskaffning

av hospitalsplatser m. m. under åren 1928—1938, som medicinalstyrelsen

med skrivelse den 10 december 1929 framlagt och för vilken jag i det föregående

redogjort, har styrelsen företagit vissa modifikationer i nämnda för

Umeåhospitalet utarbetade byggnadsplan, innebärande bland annat att byggnadsarbetena

vid Umeåanstalten skulle så bedrivas, att en mindre del av

byggnadsanslaget erfordrades först under budgetåret 1934/1935 samt att för

arbetenas fortsättande under nästa budgetår skulle erfordras ett till 1,200,000

kronor uppskattat belopp. Då jag icke har något att erinra mot den sålunda

jämkade planen för ifrågavarande byggnadsföretag, får jag förorda, att under

anslaget till liospitalsbyggnader för budgetåret 1930/1931 för fortsättande av

byggnadsarbetena å sinnessjukhuset vid Umeå beräknas ett belopp av 1,200,000

kronor.

Sinnessjukhuset i Jönköping.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen

besluta, att det av Jönköpings regemente tidigare disponerade kasernetablissementet

i Jönköping skulle för en beräknad kostnad av högst 6,750,000

kronor — däri inräknade utgifter för inlösen av vissa Kungl. Majit och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lott.

31

kronan icke tillhöriga byggnader och annan egendom — omändras till en för

1.220 vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt i huvudsaklig överensstämmelse

med av ingenjören Hjalmar Cederström upprättade, den 18 juni 1928 och

den 1 februari 1929 dagtecknade ritningar, märkta respektive »Kungl. Medicinalstyrelsen

1928» och »Kungl. Medicinalstyrelsen 1929», dock med iakttagande

av vissa utav mig i propositionen angivna jämkningar, samt att förty

det för nämnda anstalt enligt av mig förordat förslag avsedda området jämte

därå befintliga, Kungl. Majit och kronan tillhöriga byggnader — med undantag

av vissa av mig omförmälda förrådsbyggnader — skulle från och med

den 1 juli 1929 överföras från försvarsväsendet.

Kungl. Majits framställning i ämnet var grundad på utredning och förslag

av kasernkommittén. Kungl. Maj :ts förslag, rörande vars närmare innehåll

jag hänvisar till nyssnämnda proposition, blev av riksdagen till alla delar

godkänt (se riksdagens skrivelse nr 288).

Av det anslag till hospitalsbyggnader, som anvisades för budgetåret

1929 1930, var ett belopp av 160,000 kronor avsett för Jönköpingsanstalten.

Beloppet skulle enligt propositionen användas dels för bestridande av kostnaderna

för kasernkommitténs och medicinalstyrelsens utredningar angående

omändringar av kasernetablissementet, dels för inlösen av vissa byggnader,

dels ock för byggnadsarbetenas fortsatta förberedande.

Genom beslut den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen

att låta, med beaktande av vad jag i omförmälda proposition anfört

i ämnet, omändra det av Jönköpings regemente tidigare disponerade kasernetablissementet

i Jönköping för en beräknad kostnad av högst 6,750,000

kronor — däri inräknade utgifter för inlösen av vissa Kungl. Majit och

kronan icke tillhöriga byggnader och annan egendom — till en för 1,220

vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt i huvudsaklig överensstämmelse med

förenämnda ritningar, dock med iakttagande av vissa utav mig i propositionen

angivna jämkningar, med rätt för byggnadsstyrelsen att, förutom nyssnämnda

jämkningar, efter samråd med medicinalstyrelsen vidtaga de smärre

omläggningar och ändringar i ritningarna, som kunde visa sig behövliga eller

lämpliga och vilka av medicinalstyrelsen godkändes samt icke medförde

ökning i kostnaden för anstalten.

Samtidigt föreskrev Kungl. Majit, att omändringsarbetena beträffande

ifrågavarande kasernetablissement skulle så bedrivas, att den avsedda anstalten

kunde efter färdigställande tagas i bruk före den 1 juli 1934.

Tillika anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att beträffande sättet

för omändringsarbetenas utförande tillse, att sådana anordningar vidtoges,

som vore ägnade att säkerställa, att vid etablissementet nu förefintliga anordningar

i största möjliga utsträckning bibeliölles, att reparations- och förbättringsarbeten

ej gjordes mera omfattande än som oundgängligen erfordrades

ävensom att i allmänhet kostnaderna för omändringsarbetena i görligaste

mån begränsades; och borde styrelsen i sådant syfte taga under omprövning,

i vad mån arbetena av styrelsen borde bedrivas i egen regi.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 151).

Vidare anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att för Kungl. Majis

och kronans räkning inlösa vissa kronan icke tillhöriga byggnader m. m.

för ett sammanlagt belopp av högst 58,000 kronor.

Därjämte ställde Kungl. Majit till byggnadsstyrelsens förfogande frän förberörda,

för budgetåret 1929/1930 anvisade anslag till hospitalsbyggnader ett

belopp av högst 160,000 kronor att användas för omändringen till sinnessjukanstalt

av ifrågavarande kasernetablissement i Jönköping och för inlösen

av omförmälda byggnader m. m. I nyssnämnda summa skulle jämväl inräknas

kostnaderna för viss ersättning till ingenjören Cederström för av honom

utarbetade ritningar rörande Jönköpingsanstalten.

Ytterligare förordnade Kungl. Majit, ej mindre att förenämnda, enskilda

tillhöriga byggnader skulle efter inlösen för Kungl. Majits och kronans räkning

tills vidare ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning än även att

det för nu ifrågavarande anstalt enligt det av mig i propositionen förordade

förslaget avsedda området jämte därå befintliga, Kungl. Majit och kronan

tillhöriga byggnader — med undantag av några förrådsbyggnader — skulle

från och med den 1 juli 1929 med vissa inskränkningar överföras från försvarsväseiidet

och tills vidare ställas under samma styrelses förvaltning.

I skrivelse den 29 augusti 1929 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

örn anvisande av medel för nästa budgetar för omändringen av kasemetablissementet

i Jönköping till sinnessjukanstalt. Styrelsen har därvid anfört

i huvudsak följande.

Enligt föreskrift av Kungl. Majit skulle anstalten vara färdigställd före

den 1 juli 1934. Med hänsyn ej mindre till det begränsade anslag, som

anvisats för budgetåret 1929/1930, än även till behovet av en rundligt tillmätt

tid för det betydande utrednings- och ritningsarbete, som måste utföras

före byggets igångsättande, ämnade byggnadsstyrelsen icke påbörja

några arbeten vid etablissementet före våren 1930. Skulle arbetena vara

fullbordade den 1 juli 1934, komme byggnadstiden att omfatta över 4 år.

Styrelsen holle emellertid före, att byggnadstiden borde begränsas till omkring

3 år, en tid, som syntes normal för ett företag av denna omfattning

och planläggning, och att därför byggnadsföretaget borde fullbordas senast

under loppet av hösten 1933. Detta skulle visserligen innebära förhöjda

årsanslag men i stället i viss mån nedbringa byggnadskostnaderna dels

genom de fördelar en normal drift medförde och dels genom förbilligande

av administrationskostnaderna. Under denna förutsättning kunde under det

första byggnadsåret stommarna till nybyggnaderna i allt väsentligt uppföras,

varjämte erforderliga rivningsarbeten kunde verkställas och nya väggstommar

m. m. kunde anbringas i de äldre byggnader, som vore avsedda att omändras.

Under det andra arbetsåret kunde i huvudsak utföras bjälklags-,

putsnings-, snickeri- och ledningsarbeten och dylikt. Slutligen kunde under

det tredje arbetsåret byggnadernas inredning fullbordas och de utvändiga

planerings- och hägnadsarbetena färdigställas.

Enligt byggnadsstyrelsens mening borde byggnadskostnaderna jämnt fördelas

å de tre byggnadsåren och följaktligen det för budgetåret 1930/1931

erforderliga anslaget beräknas till tredjedelen av skillnaden mellan den beräknade

totalkostnaden, 6,750,000 kronor, och det för budgetåret 1929/1930

anvisade anslaget å 160,000 kronor, eller i runt tal 2,200,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Under åberopande av det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att

för fortsättande av ombyggnaden av Jönköpings regementes förutvarande

kasernetablissement i Jönköping till sinnessjukhus måtte för budgetåret

1930/1931 anvisas ett belopp av 2,200,000 kronor.

I häröver infordrat, den 7 september 1929 avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra mot denna framställning.

Genom särskilda beslut den 5 och 27 juli 1929 har Kungl. Majit medgivit,

att vissa utrymmen inom kasernetablissementet finge tagas i anspråk

för förläggning av gammalsvenskbyborna. Medgivandena gälla till den 1

april 1930, och i avgivet yttrande hade byggnadsstyrelsen förklarat, att sinnessjukanstaltens

färdigställande icke skulle fördröjas genom ett dylikt upplåtande.

Med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen anfört anser även jag lärn pligt!

att den beräknade tiden för ombyggnad av kasernetablissementet i Jönköping

till sinnessjukanstalt något förkortas och att i följd härav återstående kostnader

för ombyggnaden fördelas i huvudsaklig anslutning till byggnadssty.

relsens förslag. Emellertid synes det mig även med denna omläggning tillräckligt

att för nästa budgetår för ifrågavarande ändamål beräkna ett belopp

av 2,100,000 kronor.

Ombyggnad av första klass paviljongerna vid Lunds hospital

och asyl.

Vid Lunds hospital och asyl finnas två s. k. första klass paviljonger, av

vilka en är avsedd för manliga och en för kvinnliga patienter. Värdera av

dessa paviljonger, vilka båda äro byggda i två våningar, innehåller dels en

avdelning för vård av 15 sjuka i första betalningsklassen, dels ock en s. k.

öppendörravdelning för vård av 12 rekonvalescenter, tillhörande den allmänna

betalningsklassen. Den förra avdelningen omfattar hela övre våningen

och en del av bottenvåningen, medan den senare avdelningen upptager återstoden

av bottenvåningen.

Paviljongerna, som äro uppförda i samband med hospitalets tillkomst i

slutet av 1870-talet, hava, sedan de tagits i bruk, icke undergått någon mera

genomgripande ändring i byggnadshänseende och äro sedan länge i flera

avseenden otidsenliga.

Vid olika tillfällen har därför fråga väckts örn omändring av paviljongerna.

Sålunda tillsatte Kungl. Majit på därom av medicinalstyrelsen gjord framställning

genom brev den 19 september 1913 en kommission för uppgörande

av förslag till örn- och tillbyggnader vid vissa hospital. I denna kommissions

uppdrag ingick bland annat att taga i övervägande, huruvida de två

första klass paviljongerna vid Lunds hospital borde i samband med uppförande

av nya byggnader för sinnessjuka i första betalningsklassen tagas i

anspråk för andra sjukvårdsändamål eller örn de alltjämt borde användas på

samma sätt som dittills.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lil haft. (Nr 150.) 4Sfi 30 3

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 150.

I sitt den 23 augusti 1915 avgivna betänkande förordade kommissionen,

att paviljongerna skulle undergå erforderlig modernisering och begagnas för

sitt ursprungliga ändamål.

I skrivelse den 15 september 1917 framlade därefter medicinalstyrelsen

förslag till örn- och påbyggnad av de båda paviljongerna enligt av arkitekten

C. Wickman uppgjorda ritningar. Kostnaderna för genomförande av detta

förslag, enligt vilket paviljongerna skulle förses med anordningar för centraluppvärmning,

varmvattenberedning, fullständig W. C.-anläggning m. m.,

beräknades till 270,000 kronor; och hemställde medicinalstyrelsen, att nämnda

belopp måtte för ändamålet äskas av riksdagen.

Av statsfinansiella skäl föranledde emellertid berörda framställning icke

någon proposition i ämnet.

På framställning av medicinalstyrelsen beslöt sedermera Kungl. Maj:t den

4 december 1925 att överlämna ärendet till styrelsen för förnyad utredning.

Med skrivelse den 20 december 1929 har nu medicinalstyrelsen överlämnat

förnyat förslag till ombyggnad av ifrågavarande paviljonger.

Förslaget har, efter av förutvarande överläkaren vid Lunds hospital och

asyl, professorn V. Wigert utarbetat program, uppgjorts av arkitekten

C. Westman under medverkan av ingenjören H. Theorell för värmeledningsarbeten,

aktiebolaget Vatten och Värme Carl Holmberg samt ingenjören

Theorell för sanitära anläggningar samt maskinmästaren vid hospitalet

P. Hammarberg och överingenjören T. Holmgren för elektriska installationsarbeten.

Av arkitekten Westman uppgjorda ritningar äro utarbetade i november

1927.

I sin skrivelse har medicinalstyrelsen bland de brister, som vidlåda de två

paviljongerna, särskilt påpekat följande.

Paviljongerna uppvärmdes genom kaminer och kakelugnar för vedeldning,

en anordning, som vore i hög grad oekonomisk och medförde mångahanda

olägenheter för sjukvården. Ventilationen vore också till följd därav bristfällig.

Uppvärmning av vatten för bad måste ske medelst varmvattenkaminer.

I övre våningen, där så gott som alla till första klassavdelningen hörande

patientrum vore belägna, funnes intet badrum. W. C.-anordningar

hade på några ställen inrättats men behövdes på flera. De i byggnadernas

ändpartier belägna mittkorridorerna saknade direkt belysning. Trapporna

vore mycket trånga och obekväma. Ett flertal patientrum inom första klassavdelningen

vore mycket smala, några med en bredd understigande två

meter, och kunde därför icke motsvara ens mycket anspråkslösa krav på

trevnad.

Angående det av medicinalstyrelsen nu framlagda ombyggnadsförslaget har

styrelsen härefter i skrivelsen lämnat i huvudsak följande redogörelse.

Förslaget anslöte sig till 1917 års förslag, från vilket det av veke väsentligen

endast därutinnan, att påbyggnad för personalrum uteslutits och att

för värmeledningen i stället för lokala pannanläggningar föreslagits anknytning

till hospitalets värmecentral.

Inom vardera byggnaden vore, såsom för närvarande, övre våningen jämte

en del av bottenvåningen avsedd för en avdelning örn 15 platser för sjuka

i första betalningsklassen och övriga delen av bottenvåningen för en konvalescentavdelning

om 12 platser för sjuka i allmänna klassen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 150.

Vid den förra avdelningen hade föreslagits en tillbyggnad, inrymmande

ett rum i vardera våningen samt en ny trappa i stället för den nuvarande,

som skulle borttagas. Andkorridorerna i båda våningarna skulle få direkt

ljus från fönster i husets gavlar. Till bottenvåningen skulle förutom kök

och ett hallutrymme allenast förläggas personalrum. I övre våningen skulle,

delvis genom borttagande av gamla väggar och uppsättande av nya, inrättas

15 rymliga sjukrum, vart och ett för en patient, varjämte ett badrum här

skulle anordnas. Daglokalerna skulle bibehållas oförändrade.

Inom konvalescentavdelningen skulle erhållas större badrum och sköterskerum

samt å manspaviljongen ett rymligt arbetsrum (för bokbinderi

m. m.).

I etet till tillbyggnaden hörande källarutrymmet skulle inrättas ett par

smärre, för personalen avsedda badrum.

Vidare skulle anordnas centralvärmeledning med lokala värmekroppar

(radiatorer) anslutna till hospitalets pumpvarmvattenanläggning, från vilken

en ledning i kulvert skulle dragas till den närmaste paviljongen och därifrån

genom den mellan paviljongerna belägna överläkarebostadens källare — där

en i denna byggnad befintlig värmeledning skulle anslutas till ledningen —

till den andra paviljongen.

Varmvatten för bad m. m. skulle erhållas från hospitalets värmecentral.

W. C.-anläggningen skulle utökas och avloppsledningarna förnyas. Patientrummen

inom första klass avdelningarna skulle förses med tvättställ.

Elektriska belysningsledningar skulle förläggas i väggputsen.

Kostnaderna för de ifrågavarande ombyggnadsarbetena hava enligt en av

arkitekten C. Westman den 15 augusti 1929 uppgjord sammanställning beräknats

sålunda.

Byggnadskostnad enligt kaptenen Henriksson ....................... kronor 82,000

Värmeledning enligt ingenjören Theorell ................................. » 45,300

Sanitetsanläggning enligt ingenjören Theorell ........................ » 30,000

Efterlagning för sanitetsanläggningen enligt anstaltens syssloman

........................................................................................ » 3,000

Elektrisk anläggning enligt maskinmästaren Hammarberg ... » 6,800

Arkitekt- och kontrollantarvoden och oförutsett ..................... » 13,150

Kronor 180,250

Därtill för utvändiga kulvertar och kulvertledningar, med anslutning

till överläkarebostaden och utbyte i panncentralen

av expansionskärl mot en hydrofor med luftpump enligt

ingenjören Theorell ......................................................... » 28,750

Summa kronor 209,000

Över föreliggande förslag hava av medicinalstyrelsen infordrats yttranden

från t. f. överläkaren H. Sjöbring, från direktionen för hospitalet samt från

byggnadsstyrelsen.

T. f. överläkaren Sjöbring har därvid anfört, att de föreslagna byggnadsändringama

måste anses vara av behovet synnerligen påkallade, men

att vissa smärre ändringar i förslaget syntes önskvärda. Sålunda borde

man enligt Sjöbring bibehålla de särskilda matsalar, som för närvarande

funnes vid första klassavdelningarna, men vilka enligt förslaget skulle borttagas.

Ett borttagande av matsalarna komme nämligen att medföra ökat

arbete för personalen och minskad trevnad för patienterna. Ett bibehållande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

av matsalarna syntes emellertid kunna ske utan nämnvärd rubbning av

förslaget, exempelvis på det sätt att i vardera byggnaden köket förlädes i

det nya trapphuset oell intill den nuvarande matsalen.

Ilospitalsdirektionen har såsom eget utlåtande åberopat det av t. f. överläkaren

sålunda avgivna yttrandet.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra beträffande

vare sig förslaget eller de för detsammas genomförande beräknade kostnaderna.

Under hänvisning till nämnda yttranden, som av medicinalstyrelsen jämväl

överlämnats, ävensom till vad styrelsen i övrigt anfört, har styrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte i proposition till 1930 års riksdag föreslå

riksdagen att dels medgiva, att ombyggnad av första klass paviljongerna vid

Lunds hospital och asyl finge i huvudsaklig överensstämmelse med de av

arkitekten C. Westman i november 1927 uppgjorda ritningarna utföras fölen

beräknad kostnad av 209,000 kronor, dels ock för påbörjande av samma

arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett belopp av 100,000 kronor.

Såsom framgår av den här lämnade redogörelsen, har spörsmålet örn

ombyggnad av de s. k. första klass paviljongerna vid Lunds hospital och

asyl länge stått på dagordningen. I likhet med medicinalstyrelsen anser

jag, att en modernisering av dessa i många hänseenden opraktiska och bristfälliga

byggnader nu bör komma till stånd. Det av medicinalstyrelsen i

ämnet framlagda förslaget synes mig även vara av beskaffenhet att kunna i

huvudsak godkännas. .Tåg förutsätter därvid, att i förslaget komma att vidtagas

de smärre ändringar, vilka må föranledas av t. f. överläkaren Sjöbrings

i det föregående antydda uttalanden eller vilka eljest må visa sig ändamålsenliga

och kunna genomföras, utan att totalkostnaden därigenom ökas. Mot

den för arbetenas utförande beräknade kostnaden av 209,000 kronor har

någon anmärkning ej blivit framställd, och icke heller jag har något att erinra

däremot. För påbörjande av nämnda arbeten torde i enlighet med

medicinalstyrelsens förslag böra för nästa budgetår beräknas ett belopp av

100,000 kronor.

Ny- och ombyggnader vid Växjö hospital.

Växjö hospital är beläget omkring 2 kilometer i sydostlig riktning från

Växjö stad. Därest man, följande södra utfartsvägen från staden, passerar

viadukten över de båda järnvägarna till Karlskrona respektive Sönneby, har

man hospitalsområdet framför sig. Närmast ligger ett år 1919 med hänsyn

till blivande utvidgning inköpt område, det s. k. Kampenområdet, vilket

sträcker sig söderut mellan Växjö sjön i väster och sjön Trummen i öster.

Längs mitten av detta område går i sydlig riktning allmänna vägen till

Telestad. Till Kampenområdet gränsar i öster hospitalets äldre område,

beläget mellan järnvägen och den därinvid gående landsvägen i norr och

sjön Trummen i söder och utskjutande med en bred udde i Trummen. Såväl

östra delen av Kampenområdet som det äldre hospitalsområdet sluttar

mot Trummen och en mellan områdena belägen sänka.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 150.

37

Hospitalet omfattar för närvarande 404 vårdplatser. Av dessa äro 100

belägna i en för män avsedd kriminalavdelning, 40 i en Kalmar och Blekinge

län tillhörig s. k. upptagningspaviljong och 34 i en öppendörrpaviljong

för lugna manliga patienter. Återstående 230 platser äro fördelade på två

större sjukvårdsbyggnader.

Frågan örn utvidgning av Växjö hospital har under senare år flera gånger

varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens behandling.

Sålunda anhöll 1912 års riksdag med anledning av särskilda vid riksdagen

väckta motioner, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning i fråga örn

erforderliga åtgärder för tillgodoseende av behovet av ökad sinnessjukvård,

därvid även borde tagas i övervägande, huruvida ändamålet kunde vinnas

genom utvidgning av vissa befintliga vårdanstalter för sinnessjuka. Bland

de vårdanstalter, som kunde antagas vara lämpade för en utvidgning, omnämndes

i riksdagens framställning hospitalet i Växjö.

Sedan Kungl. Majit i anledning härav anbefallt medicinalstyrelsen att inkomma

med utredning i berörda hänseenden, uttalade styrelsen i skrivelse

till Kungl. Majit den 26 mars 1913 beträffande Växjö hospital, bland annat,

att denna anstalt såsom varande belägen i en relativt folkrik trakt och invid

en större stad med goda kommunikationer säx-deles väl ägnade sig för

en utvidgning, och att det å hospitalet befintliga antalet sjukplatser icke

heller vore större, än att anstalten utan några olägenheter kunde utvidgas.

Styrelsen anförde vidare såsom skäl för utvidgningen möjligheten att därigenom

bereda plats å Växjö hospital för sjuka från Blekinge län, som då

''tillhörde det avlägset belägna hospitalets i Västervik upptagningsområde.

På därom av medicinalstyrelsen i nämnda skrivelse gjord framställning

tillsatte Kungl. Majit genom beslut den 19 september 1913 en särskild kommission

med uppdrag att utarbeta förslag till ny- och ombyggnader vid

hospitalet för det antal sinnessjuka, som kunde av förhållandena betingas,

vilken kommission skulle äga att med ägare av mark invid hospitalet träda

i förhandling örn förvärv av mark för utvidgning av hospitalets område.

Denna kommission avgav den 10 januari 1915 ett förberedande utlåtande

i ämnet. Däri förordade kommissionen viss utvidgning av hospitalet samt

framlade i anledning därav förslag till inköp av vissa delar av den till

hospitalsområdet angränsande lägenheten Kampen. Förslaget överlämnades

av medicinalstyrelsen med skrivelse den 15 december 1915 till Kungl. Majit

men föranledde med hänsyn till de betydande kostnaderna för markförvärvet

icke någon proposition till 1916 års riksdag.

Med anledning av en vid sistnämnda riksdag väckt motion anhöll emellertid

riksdagen i skrivelse den 15 juni 1916, att Kungl. Majit täcktes taga

frågan örn Växjö hospitals utvidgning under förnyat övervägande och därefter

för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde föranledas. I

sin motivering uttalade riksdagen, bland annat, att riksdagen ansåge, att

tanken på en utvidgning av hospitalet ej borde uppgivas, men att riksdagen

funne kostnaden för inköp av de för utvidgningen avsedda lägenheterna an
-

Tidigare

utvidgnings
förslag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

märkningsvärt liög och därför ansåge, att ytterligare utredning i denna fråga

borde ske.

Sedan Kungl. Majit därefter återremitterat ärendet till medicinalstyrelsen,

överlämnade styrelsen med skrivelse den 29 september 1917 till Kungl. Majit

dels förnyad utredning i frågan örn markförvärvet, dels slutligt utlåtande och

förslag rörande för utvidgning av hospitalet erforderliga ny- och ombyggnader,

avgivet av den förut omförmälda kommissionen. I skrivelsen hemställde

medicinalstyrelsen örn proposition till riksdagen angående ny- och

ombyggnad av hospitalet för en ökning av dess platsantal från dåvarande

390 till 716 i huvudsaklig överensstämmelse med kommissionens förslag

samt angående förvärv av samma markområden, som avsetts i kommissionens

och styrelsens tidigare förslag.

Kommissionens förslag gick ut därpå, att hospitalets nuvarande sjukhusbyggnader,

vilkas fastställda platsantal, som nyss nämnts, då var 390, därav

en avdelning för kriminalpatienter med 100 platser, samtliga skulle användas

för manliga patienter i allmän klass, samt att å den till inköp föreslagna

marken skulle uppföras två nya paviljonger för kvinnliga patienter i allmän

klass med ett sammanlagt platsantal av 290 och en paviljong för patienter

i första klass med plats för 18 män och 18 kvinnor. Därjämte skulle enligt

förslaget nyuppföras en ekonomibyggnad för kök och tvätt, ett ångpannehus,

ett administrationshus och en portvaktsstuga, medan den dåvarande överläkarbostaden,

sedan en ny sådan inretts i corps-de-logisbyggnaden å lägenheten

Kampen, skulle inredas till samlings- och festsal.

I sin berörda skrivelse den 29 september 1917 framhöll medicinalstyrelsen,

bland annat, följande.

Behovet av anstaltsplatser för sinnessjuka i riket i dess helhet gjorde

den föreslagna utvidgningen synnerligen önskvärd. Genom densamma skulle

avsevärda fördelar även för ifrågavarande hospital stå att vinna, i det att

därigenom skulle tillgodoses behovet av moderna övervakningsavdelningar,

av en samlingssal för patienter och personal samt av en ny överläkarbostad

i stället för den dåvarande, som vore mycket otidsenlig. Därtill komme,

att hospitalet genom utvidgningen skulle erhålla ett administrationshus, som

det då saknade. Dit skulle överflyttas, bland annat, läkareexpedition och

sysslomanskontor, vilka vore inrymda i anstaltens kriminalavdelning i lokaler,

som vore väl behövliga för andra sjukvårdsändamål, särskilt för inrättande

av arbetssalar för kriminalavdelningen. De vid hospitalet befintliga

första klassavdelningarna vore i högsta grad otidsenliga, och i likhet med

kommissionen holle styrelsen före, att det vore nödvändigt, att dessa avdelningar

övergåves som sådana och apterades för andra sjukvårdens behov.

Då behovet av första klass platser emellertid vore synnerligen stort och

några moderna första klassavdelningar icke funnes annat än vid Göteborgs

hospital, vore styrelsen i likhet med kommissionen av den uppfattningen,

att de befintliga första klassavdelningarna borde ersättas med nya. I fråga

örn planen för den föreslagna utvidgningen förklarade sig styrelsen icke hava

något att erinra mot kommissionens förslag, utan ansåge styrelsen synnerligen

lyckligt, örn den av kommissionen föreslagna utvidgningen komme till

stånd. Beträffande tiden för utvidgningens genomförande uttalade styrelsen,

efter att hava framhållit hurusom de sydligare delarna av landet genom

Hälsingborgsliospitalets stora platsnumerär blivit bättre försedda med plåt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

ser för anstaltsvården av sinnessjuka än andra delar, att det enligt styrelsens

förmenande icke vore något kinder att med hänsyn till den då rådande

dyrtiden låta med utförandet av arbetena för utvidgningen tills vidare anstå.

Att frågan örn förvärvandet av den för utvidgningen erforderliga lägenheten

Kampen omedelbart löstes, funne styrelsen däremot vara av yttersta vikt.

Frågan örn utvidgningen av Växjö hospital samt örn förvärv av härför

erforderlig mark upptogs av Kungl. Majit i proposition till 1918 års riksdag

(se proposition nr 2 örn tilläggsstat till riksstaten för år 1918, sjätte huvudtiteln

sid. 25—49).

Däri uttalade föredragande departementschefen bland annat:

En utvidgning av hospitalet i huvudsaklig överensstämmelse med det av

kommissionen utarbetade och av medicinalstyrelsen förordade förslaget vore

av behovet påkallad. Även örn, såsom medicinalstyrelsen framhållit, större

tillgång på hospitalsplatser för det sydliga Sveriges del komme att beredas

genom anläggningen av hospitalet i Hälsingborg, torde de av kommissionen

och medicinalstyrelsen åberopade förhållandena vid Växjö hospital i och för

sig motivera en utvidgning av sistnämnda anstalt. Därtill komme, att den

i hela riket rådande bristen på vårdplatser för sinnessjuka, som icke kunde

förväntas bliva avhjälpt genom anläggningen av hospitalet i Hälsingborg,

påkallade, att förefintliga möjligheter till utvidgning av redan befintliga

hospital i så stor utsträckning som möjligt begagnades. Växjö hospital vore

en av de sinnessjukanstalter, som bäst lämpade sig för en utvidgning.

I fortsättningen av sitt anförande uttalade sig departementschefen, med

hänsyn till de dåvarande dryga byggnadskostnaderna och de stora kraven

på statsutgifter för andra ändamål, mot ett omedelbart utförande av den

föreslagna utvidgningen av hospitalet men förordade förslag till riksdagen

angående inköp av den för utvidgningen föreslagna marken.

Med bifall till Kungl. Majis i enlighet härmed framställda proposition

medgav 1918 års riksdag — under uttalande, bland annat, att den i ärendet

förebragta utredningen synts riksdagen giva vid handen, att en utvidgning

av Växjö hospital i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommissionen

utarbetade samt av medicinalstyrelsen förordade förslaget vore av behovet

påkallad — förvärv av de ifrågavarande lägenheterna (se riksdagens skrivelse

nr 6 B sid. 62).

Sedan proposition till 1919 års riksdag angående vissa med markförvärvet

sammanhängande frågor av riksdagen bifallits, anbefallde Kungl. Majit genom

brev den 19 juni 1919 åtgärder, bland annat, för inköp av de meromnämnda

lägenheterna, vilka sedermera efter verkställt köp tillagts hospitalsområdet

med undantag av en mindre lägenhet, Kampagrind nr 1, i fråga örn vilken

expropriation medgivits men i avvaktan på utvidgningsfrågans slutliga lösning

ännu icke verkställts.

I skrivelse den 30 augusti 1919 gjorde därefter medicinalstyrelsen framställning

örn påbörjande av ny- och ombyggnader för den av statsmakterna

sålunda i princip beslutade utvidgningen av hospitalet. Med hänsyn därtill

att det samtidigt ifrågasatta uppförandet av Hälsingborgs hospital ansågs

böra givas företräde framför den ifrågavarande utvidgningen föranledde framställningen

icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Mcij:ts proposition nr loit.

Medicinalstyrelsens

förslag den

25 januari

1930.

Beskrivning

på den nuvarande

anstalten.

Av samma skäl avslog 1920 ärs riksdag en vid riksdagen väckt motion

örn anslag till utvidgning av Växjöhospitalet i enlighet med medicinalstyrelsens

framställning.

I den av medicinalstyrelsen med skrivelse den 25 september 1925 överlämnade

planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården

upptog styrelsen bland föreslagna byggnadsföretag även utvidgningen

av Växjö hospital men anförde tillika, att under den tid som förflutit, sedan

styrelsen den 29 september 1917 avgav förslag till utvidgningen, åtskilliga

prisförändringar inträtt samt en del lokaler inom det gamla hospitalet tagits

i bruk för andra ändamål än de i förslaget avsedda, varför en omarbetning

av detta förslag syntes böra ske.

Med anledning härav blev förslaget, på därom av styrelsen i nämnda

skrivelse gjord framställning, av Kungl. Maj:t genom heshet den 4 december

1925 till styrelsen återremitterat för förnyad utredning. Denna var icke

avslutad, då medicinalstyrelsen med skrivelse den 21 oktober 1927 på uppdrag

överlämnade en reviderad plan för anskaffande av nya platser för den

statliga sinnessjukvården. I denna plan räknades med en utvidgning av

Växjö hospital med 460 platser. Såsom förut anförts, upptogs en dylik utvidgning

även i den av Kungl. Majit vid 1928 års riksdag (proposition nr

165) framlagda och av riksdagen till sina huvuddrag gillade planen i berörda

hänseende.

Den anbefallda utredningen rörande Växjöhospitalet ävensom därpå grundat

utvidgningsförslag har av medicinalstyrelsen överlämnats först med skrivelse

den 25 januari 1930. Jag ber nu att få redogöra för detta förslag.

I skrivelsen, med vilken överlämnats samtliga till ärendet hörande handlingar,

anför styrelsen inledningsvis, att ett förslag till utvidgningen uppgjorts

redan under år 1927, vilket lagts till grund för det av styrelsen nu överlämnade

men omarbetats med hänsyn till utvecklingen av den moderna arbetsterapien

och det alltmera framträdande kravet på avdelningar vid sinnessjukhusen

för nyinsj räknade ömtåliga patienter. Förslaget avser i sitt nuvarande

skick, jämte utvidgning med 480 platser, även erforderliga anordningar

för hospitalets förseende med vatten samt för förbättrande av dess spillvattenavledning.

Styrelsen meddelar även, att styrelsen vid förslagets utarbetande

biträtts av överinspektören för sinnessjukvården E. Göransson, hospitalsöverläkarna

A. Granholm och E. Lauritzen samt av styrelsens arkitekt C.

Westman, av arkitekten A. Wiman, vilken uppgjort ritningar och kostnadsberäkningar

beträffande byggnadsarbetena, av ingenjören H. Theorell beträffande

ångpanne- och värmeledningsanläggningen samt den maskinella utrustningen

för kök och tvätt m. m., av ingenjören J. Bergström beträffande vatten-

och avloppsledningsfrågorna samt av överingenjören T. Holmgren i fråga

örn de elektriska anläggningarna.

Innan styrelsen närmare ingått på förslaget, har styrelsen till belysande

av förslagets förutsättningar lämnat vissa orienterande uppgifter angående

hospitalet, sådant det för närvarande är inrättat. Därav inhämtas i huvudsak

följande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 150.

41

Å det äldre liospitalsområdet, närmast sänkan mot Kampenområdet,

ligga kriminal avdelningen med dess 100 platser för män och strax söder

örn denna berörda Kalmar oell Blekinge läns landsting tillhöriga paviljong,

den s. k. länspaviljongen, med 40 platser, belagda med kvinnliga sjuka. Vid

mitten av udden ut i Trummen ligga de båda äldsta sjukvårdsbyggnaderna.

Huvudbyggnaden, »Stora byggnaden», hyser i den ena hälften manliga,

i den andra kvinnliga sjuka. Här, i sidoflyglarnas tredje våning, voro

tidigare de förut omnämnda avdelningarna för patienter i första klassen

förlagda. Dessa avdelningar hava numera tagits i bruk å manssidan till

sovrum för patienter i allmänna klassen, å kvinnosidan till personalrum.

Av patienter i första klassen finnas numera kvar blott ett fåtal manliga, vilka

vårdas i lokaler inom avdelning för allmän klass. Oster örn huvudbyggnaden

ligger »Lilla byggnaden», avsedd för oroliga patienter, även den uppdelad

mellan manliga och kvinnliga sjuka. Sammanlagda platsantalet i stora

och lilla byggnaderna utgjorde tidigare 216 men är numera, efter ändringarna

beträffande första klassavdelningarna, som förut nämnts 230.

Av övriga byggnader inom det äldre liospitalsområdet omnämner styrelsen

den invid stora byggnaden belägna överläkarbostaden, som numera undergått

sådan reparation och ändring, att den synes kunna bibehållas för sitt nuvarande

ändamål, samt ångpannehuset och köks- och tvättbyggnaden, belägna

å yttre delen av udden. Området upptages i övrigt väsentligen av trädgård

och park.

Vid Trurnmens östra strand, på något avstånd från hospitalets övriga

byggnader, ligger omförmälda paviljong för lugna manliga sjuka, Brändeuddepaviljangen,

med dess 34 platser.

Administrationsbyggnad saknas. Läkarexpedition och kontorslokaler äro,

såsom tidigare omnämnts, inrymda i kriminalavdelningens byggnad, vilket i

och för sig anses mindre lämpligt. De ifrågavarande lokalerna hava dessutom

befunnits vara behövliga för andra ändamål, även sedan arbetslokaler

för kriminalavdelningens patienter numera inrättats i byggnadens vindsvåning.

Samlingssal för patienterna finnes icke heller. Anordnandet av en dylik

ingår emellertid numera som ett viktigt led i sinnessjukvården.

För läkarna vid anstalten iinnas, förutom överläkarbostaden, två familjebostäder,

en i en byggnad för sig och en inom kriminalavdelningen, samt

en dubblett, belägen inom huvudbyggnaden. Familjebostad finnes för sysslomannen.

I övrigt finnas ett ganska stort antal, delvis dock mindre goda,

bostäder för gift personal — samt rum för ogift personal på skilda håll

inom sjukpaviljongerna, i ett hus invid köks- och tvättbyggnaden samt å

Kampen, där corps de logis-byggnaderna tagits i anspråk för ändamålet.

Sjukvårdsbyggnaderna, köks- och tvättbyggnaden, överläkarbostaden samt

ångpannehuset uppvärmas medelst lågtrycksånga från en i sistnämnda byggnad

förlagd central. Brändeuddepaviljongen har varmvattenvärmeledning

från egen panna. I övrigt sker uppvärmningen inom anstaltens byggnader

medelst kakelugnar.

Elektrisk energi för anstaltens behov alstras medelst eget verk.

Körande planen för de nu föreslagna utvidgningsarbetena har medicinalstyrelsen

härefter anfört följande.

Liksom enligt 1917 års förslag skulle enligt det nu framlagda förslaget

samtliga redan befintliga sjukvårdsbyggnader användas uteslutande för manliga

patienter, och de föreslagna nybyggnaderna disponeras för ett mindre

antal manliga och alla kvinnliga patienter. I övrigt företedde emellertid

förslagen väsentliga olikheter.

Plan för

utvidgningsförslaget.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr lott.

Enligt 1917 års förslag skulle nybyggnaderna placeras å Kampenområdet

å ömse sidor örn allmänna vägen till Telestad, vilken väg enligt förslaget

borde förläggas till östra stranden av Växjösjön. Aven enligt det nya förslaget

skulle nybyggnaderna — frånsett en samlingssalsbyggnad — förläggas

till Kampenområdet, men detta skulle ske enligt en vida mera koncentrerad

byggnadsplan. Sålunda vore nu inga nybyggnader avsedda att förläggas

väster örn Telestadsvägen. Det nya förslaget förutsatte därför icke någon

omläggning av denna väg. En sådan omläggning till den motsatta — västra —

stranden av Växjösjön, skulle ur olika synpunkter, icke blott för hospitalet,

vara fördelaktig och torde möjligen framdeles komma till stånd, men denna

fråga behövde icke upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Genom

koncentreringen av byggnaderna hade man avsett att vinna ett förbilligande

av anläggningen.

Vad anginge platsökningen vore denna enligt det senaste förslaget väsentligen

större än enligt det förra. Medan enligt 1917 års förslag det totala

platsantalet vid hospitalet skulle komma att utgöra 716, skulle antalet vårdplatser

enligt det nya förslaget komma upp till 884. Den nu föreslagna

större platsökningen överensstämde i huvudsak med 1927 års plan för anskaffning

av vårdplatser och vore från ekonomisk synpunkt fördelaktig.

Medan 1917 års förslag upptagit blott två nya sjukpaviljonger för kvinnor,

upptoge det nya förslaget tre sådana paviljonger samt därutöver en mindre

öppendörrpaviljong. De två största av de nu upptagna paviljongerna vore

avsedda att uppföras i tre våningar.

Behovet av avdelningar för nyintagna ömtåliga sjuka hade på senare tid

alltmera beaktats. Denna fråga hade av styrelsen närmare berörts i samband

med förslag till inrättandet av sådana avdelningar vid de nya sinnessjukhusen

vid Umeå och Jönköping, vilka förslag vunnit statsmakternas

bifall. Då styrelsen funne det synnerligen angeläget, att i samband med

utvidgningen av Växjö hospital dylika avdelningar komme till stånd jämväl

vid sistnämnda anstalt, hade i förslaget upptagits en ny paviljong för ändamålet,

avsedd för såväl manliga som kvinnliga patienter. Någon motsvarande

paviljong hade icke ingått i 1917 års förslag. A andra sidan skulle

enligt sistnämnda förslag nyuppföras en paviljong för patienter tillhörande

första betalningsklassen, vilken skulle förläggas å den väster örn Telestadsvägen

belägna delen av Kampenområdet. En sådan placering av paviljongen

skulle emellertid förutsätta omläggning av Telestadsvägen, en fråga som

styrelsen, såsom förut framhållits, icke funne sig, åtminstone för närvarande,

böra upptaga, Annan lämplig förläggningsplats för ifrågavarande paviljong

än den som nu avsetts för den föreslagna upptagningspaviljongen syntes

icke vara för handen. Då styrelsen vid uppgörandet av sitt nu förevarande

förslag sett sig ställd inför valet mellan dessa båda paviljonger, hade företräde

ansetts böra givas för upptagningspaviljongen. Paviljongen för patienter i

första klassen hade därför icke upptagits i förslaget.

Då de i »Stora byggnaden» befintliga, men för sitt ursprungliga ändamål

numera icke använda första klassavdelningarna, såsom vid tidigare tillfällen

framhållits, vore för sådant ändamål alldeles olämpliga, innebure styrelsens

förslag i denna del, att de officiellt upptagna platserna i första klassen vid

hospitalet skulle utgå.

Styrelsen funne sig dock böra framhålla, att styrelsen med detta förslag

ingalunda frångått sin i skrivelsen den 29 september 1917 uttalade uppfattning

om angelägenheten av en ökning av det vid statens sinnessjukhus befintliga

antalet vårdplatser inom första betalningsklassen, varom styrelsen

hoppades kunna framdeles i annat sammanhang framlägga förslag.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr loit 43

Liksom i 1917 års förslag hade i förevarande förslag upptagits en ny

administrationsbyggnad, men de övre våningarna i denna byggnad hade nu

apterats till sköterskerum. Denna anordning ägde enligt styrelsen avgjort

företräde framför det tidigare förslaget, vari sköterskerummen placerats inom

sjukpavilj ongerna.

I fråga örn bostäder för läkarna hade ändrade dispositioner föreslagits,

med hänsyn till att överläkarbostaden och övriga byggnader å Kampen enligt

styrelsens mening fortfarande borde såsom för närvarande användas till

personalbostäder.

Enligt 1917 års förslag skulle den nuvarande överläkarbostaden omändras

till samlingssal för patienterna. Då detta enligt styrelsens senaste förslag

icke läte sig göra, hade i förslaget upptagits nybyggnad för samlingssal.

1913 års omförmälda kommission hade haft under prövning ett förslag

att för kök och tvätt använda de befintliga lokalerna, vilka dock skulle tillbyggas.

Detta förslag hade emellertid av kommissionen befunnits oantagligt.

Det huvudsakliga skäl, som därvid av kommissionen åberopats, hade varit, att

de till köksavdelningen förlagda personalmatsalarna skulle komma att folden

kvinnliga sjukvårdspersonalen ligga på alltför stort avstånd (omkring

800 meter) från sjukavdelningarna, och att båda dessa ekonomicentraler

skulle få ett för den utvidgade anstalten i dess helhet olämpligt läge längst

bort vid det långsträckta byggnadsområdets ena ända. Mot förslaget hade

dessutom anförts, att det stora köksutrymmet skulle bliva alltför lågt (3.8

meter), att köksbyggnaden borde och med ringa kostnad kunde omändras

till bostäder för ekonomibetjäning samt att tvättinrättningen med större

fördel kunde apteras till behövliga magasin slokaler. Med anledning därav

hade kommissionen föreslagit uppförande av en stor ny ekonomibyggnad

för kök och tvätt, vilken med därtill hörande ångpannehus skulle förläggas

i omedelbar närhet av anstaltens huvudinfart.

Mot detta förslag kunde anmärkas, att det vore jämförelsevis dyrt samt

att det vore estetiskt mindre tilltalande. Det syntes dessutom mindre lämpligt

att, på sätt skett i förslaget, förlägga alla personalmatsalarna till köksbyggnaden,

enär avståndet dit, även med den föreslagna platsen för densamma,

för en stor del av personalen bleve väl stort. Vid den förnyade

utredning, som nu verkställts, hade man kommit till den uppfattningen, att

den nuvarande köks- oell tvättbyggnaden borde efter vederbörlig örn- och tillbyggnad

fortfarande kunna användas för sitt hittillsvarande ändamål. I

enlighet härmed hade det nya förslaget utarbetats. Förslaget utginge

därvid från att en viss decentralisering av matserveringen för personalen

vore ändamålsenlig. I enlighet härmed hade matsalar förlagts, för den i

Stora och Lilla byggnaderna tjänstgörande personalen samt ekonomipersonalen

till den till omändring föreslagna köksbyggnaden, för kriminalavdelningens

personal såsom för närvarande till denna byggnad och för

personalen i länspaviljongen (uteslutande kvinnlig) samt i kvinnoavdelningarna

till en av de föreslagna nya paviljongerna. Transporterna av mat och

tvätt avsåges skola ske medelst automobil, varvid de ifrågavarande avstånden

icke innebure några väsentliga olägenheter. Med anledning av de av kommissionen

i övrigt anförda skälen mot de ifrågavarande ekonomilokalernas

bibehållande som sådana kunde framhållas, att den stora kökslokalen enligt det

nu framlagda förslaget skulle erhålla en höjd av 5 meter, att magasinsutryrnmen

inlagts i byggnaden, och att bostadsrum för personalen kunde

anordnas i den närliggande »Stora byggnaden», i den mån de i det nuvarande,

invid tvättbyggnaden belägna bostadshuset skulle visa sig otillräckliga.

Då ångpanneliuset beträffande läget givetvis vore beroende av köks- och

tvättbyggnadens, hade enligt förslaget även ångcentralen bibehållits å nu
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Boskri viling

rörande de

särskilda bygg

naderna m. ni

44 Kungl. Majus proposition nr 150.

varande plats. Därest denna central vederbörligen utvidgades, kunde från

densamma utan svårighet uppvärmas även nybyggnaderna å Kampenområdet.

Dylik uppvärmning bomme att ställa sig billigare, än örn uppvärmningen

vid nybyggnaderna anordnades från en eller flera lokala centraler.

Medicinalstyrelsen meddelar härefter, att antalet vårdplatser, efter nu

föreslagen utvidgning skulle — oberäknat reservplatser, men inräknat de 40

platser, vilka tills vidare disponerades av Kalmar och Blekinge läns lands
-

ting — utgöra

å mans av delning en

i befintliga byggnader ................................... 304

i nybygggnad.................................................... 50 354

å kvinnoavdelningen

i nybyggnader ................................................... 430

å kriminal avdelningen......................................... 100

Summa 884.

Ökningen i sjukhusets nuvarande platsantal skulle alltså, såsom inledningsvis

anförts, utgöra 480 eller 20 platser mera än det antal, varmed styrelsen

räknat i 1927 års plan för anskaffande av vårdplatser vid statens sinnessjukhus.

Det högre antalet sammanhänger enligt styrelsen närmast med

det av styrelsen förordade utbytet av en första klasspaviljong med 36 platser

mot en upptagningspaviljong med 104 platser.

Styrelsen påpekar, att — örn kriminalavdelningen frånräknades — platssiffran

för kvinnor skulle bliva något större än den för män men att denna

skillnad uppvägdes genom deli betydande överlägsenhet i antalet manliga

sjuka, som förefuunes vid den nied hospitalet sammanhörande familjevården

i Korsberga.

Medicinalstyrelsen har härefter under hänvisning till de av arkitekten

Westman uppgjorda ritningarna lämnat en redogörelse för de föreslagna nya

och omändrade byggnaderna m. m. Denna redogörelse innehåller i huvudsak

följande uppgifter.

Som anstaltens huvudinfart bibehålies den befintliga infartsvägen, vilken

nära det för bebyggelsen avsedda östra Kampenområdets norra ända är

avgrenad från landsvägen och till en början följer detta områdes nordgräns.

På kort avstånd från avgreningspunkten anlägges en portvaktsstuga och

grindavstängning över viigen. Något längre fram går en huvudväg in över

det nämnda Kampenområdet, passerar deli väster örn vägen avskilt förlagda

upptagningspaviljongen fram till det nya huvudkomplexet, bestående av

administrationsbyggnaden och tre stora sjukvårdspaviljonger och omslutande

en rektangulär centralplan. Framför administrationsbyggnaden på ömse

sidor om vägen ligga två mindre byggnader, den ena avsedd för bostäder

åt läkare och kontorspersonal, den andra för en s. k. öppendörravdelning

för sjuka.

Upptagningspaviljongen är av samma typ och storlek som motsvarande

för Umeå- och Jönköpingsanstalten godkända paviljonger. Den rymmer

fyra avdelningar örn 26 platser, två för män och två för kvinnor.

Av de övriga sjukvårdsbyggnaderna ligger paviljong A vid centralplanens

västra sida, mot Telestadsvägen. Den är avsedd för lugna sjuka och upp
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr ISO.

förd i tre våningar, var och en omfattande en avdelning, av vilka de i bottenvåningen

och våningen 1 trappa upp belägna hava vardera 45 och den

översta 43 platser. Avdelningarna äro i stort sett lika inrättade, var och en

med 4 sovsalar örn 10 platser, av vilka två i de båda undre våningarna äro

anordnade för permanent övervakning, samt 5 respektive 3 enkelrum. Daglokalerna

äro avsedda även som arbetsrum. Bilokalerna äro de å de svenska

sinnessjukhusen vanliga. Avdelningarna äro försedda med rum för arbetsmaterial.

Inom varje avdelning äro förlagda bostadsrum för Översköterska

och hennes ställföreträdare.

I översta våningen finnes en liten sjuksal för personal.

Bvggnaden har en 2.8 0 meter hög souterrainvåning, rymmande dels matsalar

för personal, dels arbetssalar för de sjuka.

Paviljong B. som ligger på östra sidan av centralplanen, är avsedd för

halvoroliga sjuka. Den har samma antal våningar och avdelningar som Apaviljongen,

med 46 sängplatser i varje våning (avdelning), och är även i

övrigt inrättad väsentligen lika nied denna.

Aven denna paviljong har souterrainvåning, inredd för arbetssalar.

Paviljong C ligger vid bortre, södra delen av centralplanen, men med sin

längdaxel i samma norcl-sydliga riktning som A- och B-paviljongerna. Den

avses att uppföras i två våningar; blott i ett litet mot centralplanen vettande

ändparti finnes en tredje våning, inredd för sköterskerum.

Paviljongen har tre avdelningar, var och en med 34 sängplatser. En avdelning,

närmast centralgården, är avsedd uteslutande för uppegående patienter

och har daglokaler, jämte 5 enkelrum, i bottenvåningen samt tre sovsalar

örn 8 platser och 5 enkelrum i övre våningen. De båda övriga avdelningarna

äro förlagda i var sin våning av byggnadens södra del och sinsemellan

väsentligen lika. Vardera av dem har tre sovsalar, i den ena avdelningen

avsedda för permanent övervakning, örn 8 platser samt 10 enkelrum,

av vilka fem äro förlagda vid en med ena sovsalen förbunden korridor.

Samtliga avdelningar hava rymliga daglokaler (3.8 5 ä 5 kvadratmeter per

patient), vilket — anför medicinalstyrelsen — i hög grad underlättar den

nu allmänt tillämpade behandlingsmetoden, som går ut på att hava patienterna

i största möjliga utsträckning uppegående och sysselsatta. Utom erforderliga

bilokaler finnas även här inom varje avdelning rum för de två

ledande sköterskorna.

I paviljongens källarvåning hava utom förråd samt skölj- och torkrum

inlagts ett par arbetsrum för de sjuka.

Oppendörrpaviljongen har ävenledes två våningar. Avdelningen har 22

sängplatser i fem sovrum om fyra platser samt två enkelrum. Jämte daglokaler

och nödiga bilokaler finnes ett rum för översköterskan.

Av de 499 platser, som enligt denna beskrivning skulle erhållas i de nya

sjukvårdsbyggnaderna, hava 19 beräknats som reservplatser.

Administrationsbyggnaden föreslås uppförd i tre våningar. I bottenvåningen

finnas expeditioner för sjukhuschefen och ytterligare en överläkare, mellan

vilka lokaler är förlagt ett för direktionens sammanträden samt läkarnas

kanslibiträde avsett rum, vidare arbetsrum för andre läkare och därinvid ett

rum för poliklinisk verksamhet, kontorslokaler, postrum, telefoncentral, bostadsrum

för telefonist och två städerskor och slutligen en bostadsdubblett

och ett expeditionsrum för förestånderska. Operations-, apoteks- och laboratorielokaler

äro icke här inrättade utan avses förlagda, såsom för närvarande,

till länspaviljongen och kriminalavdelningen.

A ritningarna äro ingångar förlagda i vardera änden av en mittkorridor.

De böra emellertid, framhåller styrelsen, för vinnande av bättre belysning

i korridoren förläggas till motsvarande trapphus.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Plan för uppvärmning,

ängdrift, köksoch

tvättinredning.

46 Kungl. Majus proposition nr 150.

Andra och tredje våningarna innehålla tillsammans 34 bostadsrum för kvinnlig

sjukvårdspersonal.

I en källarvåning finnas stora förrådsutrymmen samt 3 badrum för personal.

Bostadshuset för läkare och kontorspersonal är en tvåvåningsbyggnad. Bottenvåningen

är inredd till en läkarebostad örn 5 rum, jungfrukammare och kök.

Från lägenheten kunna ett eller två enkelrum avskiljas, därest så skulle av

omständigheterna påkallas. I övre våningen finnas två dubbletter, två enkelrum

och ett rum för två städerskor.

Nybyggnaden för samlingssal är förlagd till det äldre hospitalsområdet,

där den gamla huvudvägen genom området viker av från infartsvägen. Byggnaden

rymmer en rektangulär sal med plats för något över 200 personer.

Vid ena kortsidan är salen utbyggd för en rymlig estrad, bakom vilken utrymmen

för serveringsrum och diskkök samt förrådsrum för stolar m. m.

inrättats. Vid andra kortsidan är huvudentrén med kapprum och toaletter

anordnad och däröver en läktare med 45 platser samt rum för biografapparat.

Den föreslagna örn- och tillbyggda köks- och tvättbyggnaden kommer i sin

nybyggda norra del att rymma varuemottagningsrum, renseri, förvaringsrum

för "mjölk och smör, kallskänk med några mindre kylrum och vidare en rymlig

kökssal, som når upp genom ovanliggande våning. Invid kökssalen anordnas

ett mindre renseri och ett förrådsrum för specerier. I källare under

detta parti av byggnaden inrättas köttstyckningsrum, rum för charkuteri och

diverse förrådsrum, delvis avsedda för kylning, och i övre våningen magasinsutrymmen.

På andra sidan köksrummet, inom den nuvarande byggnaden, förläggas

i bottenvåningen diskrum och utlämningsrum, förbundet med en vagnhall,

och vidare vid en särskild ingång kapprum och toaletter samt matsal för

ekonomipersonal. Övre våningen inrättas för personalmatsalar samt serverings-

och diskrum för dessa.

I tvättflygeln bibehållas nuvarande lokaler, utökade med andra, som nu

användas för annat ändamål. I bottenvåningen inrättas en in- och utlämningshall

med ingångar dels till stora tvättsalen, dels till förrådet för rena

kläder, dels ock till ett bostadsrum för tvättförestånderskan (eventuellt hennes

närmaste biträde), i övre våningen rum för tork, kallmangling och strykning

samt ett par förrådsrum. Klädtransporten mellan våningarna avses ske

medelst tvenne hissar.

Ångpannehuset tillbygges för tvenne nya pannor samt economiser, varjämte

ny ångskorsten uppföres.

I fråga örn de föreslagna anläggningarna för uppvärmning, ängdrift, köksoch

tvättinredning har styrelsen hänfört sig till ett av ingenjören Theorell

den 23 oktober 1929 avgivet förslag, för vars huvudsakliga innebörd styrelsen

redogör på följande sätt.

Enligt förslaget skola pannanläggningen och värmecentralen så utvidgas,

att de kunna dels förse köks- och tvättanläggningarna med deras behov av

ånga och varmt vatten, dels producera kraft för elektricitetsverket, dels ock

lämna värme- och varmvatten för ny- och ombyggnaderna. Uppvärmningen

av dessa skall ske medelst varmvattensystem för pumpdrift, med ledningar

framdragna i delvis förefintliga kulvertar. Den nuvarande ävenledes från

värmecentralen skeende ånguppvärmningen av befintliga byggnader skall

tills vidare bibehållas, men nyanläggningen är dimensionerad och i övrigt

anordnad för en övergång framdeles till pumpvarmvattensystem även för

dessa byggnader.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

47

Ventilation åstadkommes för sovsalar på avdelningarna för oroliga oell

en del andra rum medelst tillförsel av uppvärmd frisk luft från varmkammare

i källarvåningen och för övriga medelst direkta ytterväggsventiler och

fönstervädring. För bortförande av luft anordnas direkta avloppskanaler

från alla lokaler.

För maskintvätt-, ångköks-, steriliserings- och desinfektionsanläggningar

hava beräknats nya apparater av senaste konstruktioner, då de befintliga

på något undantag när äro dels slitna, dels av omodern konstruktion, varigenom

de ej lämpligen kunna inpassas med de nya moderna apparaterna

utan omfattande kompletteringar och ändringar.

Till belysande av vattenledningsförhållandena vid anstalten har medicinalstyrelsen

åberopat innehållet i en av ingenjören Bergström i skrivelse den

19 november 1929 lämnad redogörelse i ämnet. Av denna redogörelse ävensom

övriga handlingar i ärendet inhämtas bland annat följande.

Hospitalets nuvarande vattenbehov utgör omkring 200 kubikmeter per

dygn. Detta behov tillgodoses dels medelst grundvatten och dels medelst

sjövatten. Grundvattnet erhålles huvudsakligen från den s. k. Sandviksbrunnen

och från en bergbrunn, belägen i omedelbar närhet av maskinhuset.

Vättnet från Sandviksbrunnen är järnhaltigt och därför med nuvarande reningsanordningar

icke fullt tillfredsställande. Vid längre torrperioder kan

anstaltens vattenbehov icke tillgodoses medelst vatten från denna brunn.

Bergbrunnen kan lämna omkring 96 kubikmeter vatten per dygn. Då brunnens

stora djup, omkring 60 meter, medför svårigheter för vattenuppfordringen,

är icke alltid att räkna med konstant vattentillgång från denna

brunn.

Under de perioder, då tillgången på grundvatten icke är tillräcklig, pumpas

vatten från sjön Trummen. Detta vatten, som dock icke användes till

matlagning och diskning eller som dricksvatten, renas icke utan tillföres

rörnätet direkt. Vattnet i sjön Trummen är emellertid icke tillfredsställande.

Dit avledes nämligen allt hospitalets avloppsvatten, och flera avloppsledningar

utmynna på ringa avstånd från vattenintaget. Förorening äger även

rum från det närliggande östra municipalsamhället, vars avloppsvatten avledes

till ett stort dagvattendike, som utmynnar i västra viken vid hospitalet.

Då de nuvarande vattenledningsförhållandena vid hospitalet äro ur hygienisk

synpunkt synnerligen olämpliga och medföra stor risk för uppkomsten

av en epidemi, skulle, anför Bergström, en ändring härutinnan bliva nödvändig,

även örn någon utvidgning av anstalten icke komme till stånd.

På uppdrag av medicinalstyrelsen har Bergström företagit undersökningar

rörande lämpligaste sättet för förseende av hospitalet med vatten.

Vid undersökningarna har räknats med att medelförbrukningen för den

utvidgade anstalten skulle bliva omkring 320 kubikmeter per dygn. Först

undersöktes möjligheterna att öka grundvattentillgången genom utförande

av nya brunnar. Därvid visade sig, att dylika möjligheter visserligen förefunnes

men att det oaktat tillgång till annan vattentäkt vore nödvändig.

Därefter undersöktes, huruvida vatten skulle kunna tagas från Bansjön,

vilken vore den närmaste sjö inom rimligt avstånd, som kunde ifrågakomma

som vattentäkt. Denna undersökning gav till resultat, att erforderlig vattenmängd

för hospitalet visserligen skulle kunna erhållas från sjön, men att

sjövattnet var ovanligt järnhaltigt och tidtals tämligen starkt brunfärgat,

samt därför först efter rening i ett reningsverk skulle kunna användas såsom

vattenledningsvatten.

Vattenled
ningsfrågan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Då ett dylikt reningsverk skulle medföra betydande anläggnings- och

driftkostnader, beslöt medicinalstyrelsen undersöka möjligheterna för träffande

av överenskommelse med Växjö stad om vattenleverans till hospitalet. Staden

erhåller sitt vatten från Helgasjön. Vattnet renas medelst långsamfiltrering

genom sand och är av god beskaffenhet.

Sedan underhandlingar i ämnet förts mellan representanter för medicinalstyrelsen

å ena sidan och för staden å den andra, beslöto Växjö stadsfullmäktige

vid sammanträde den 23 december 1929

l:o) att meddela styrelsen, att fullmäktige vore villiga att från stadens vattenledningsnät

till Växjö hospitals gräns låta mot en beräknad kostnad av

54,000 kronor framdraga en 250 m/m:s ledning och genom densamma leverera

vatten till hospitalet till en kvantitet av i medeltal 5 sekundliter och

maximalt 25 sekundliter på följande villkor:

a) att staden såsom bidrag för anläggning av sagda ledning, som skulle

förbliva stadens egendom och underhållas på dess bekostnad, erhölle ett

belopp från statsverket å 45,000 kronor;

b) att staten för förbrukat vatten till staden erlade samma pris, som staden

fordrade av andra större vattenförbrukare, eller 25 öre för de första

200 kubikmeterna vatten i kvartalet samt för resten av den uttagna vattenkvantiteten

under samma tid 20 öre per kubikmeter;

c) att staden tillförsäkrades rätt att genom omförmälda ledning distribuera

vatten jämväl för annat ändamål än för hospitalets förseende med vatten,

varigenom dock inga inskränkningar i den för hospitalet behövliga vattenmängden

finge äga rum; samt

d) att ifrågavarande ledning skulle vara utförd sex månader efter av medicinalstyrelsen

gjord beställning under förutsättning, att arbetena därmed

kunde utföras under frostfri tid; samt

2:o) att stadsfullmäktiges beslut örn godkännande av det under punkt l:o)

framlagda förslaget skulle gälla endast under förutsättning, att staden erhölle

Kungl. Maj:ts tillstånd att åtaga sig den ifrågasatta vattenleveransen

ävensom att upptaga den ytterligare vattenmängd ur Helgasjön, som för

sagda leverans kunde finnas erforderlig.

Medicinalstyrelsen meddelar, att ingenjören Bergström vid uppgörande av

förslag till vatten- och avloppsledningar för ny- och ombyggnaderna vid hospitalet

utgått från att överenskommelse örn vattenleverans från Växjö stad

komme till stånd i enlighet med det av staden gjorda erbjudandet samt att

han förty i sin kostnadsberäkning upptagit såväl ersättning till staden för

framdragande av stadens vattenledning till anstaltens gräns som kostnaden

för förenandet av anstaltens ledningsnät med nämnda ledning. Förslaget

förutsatte, att den tillgängliga grundvattenmängden fortfarande skulle utnyttjas

i så stor utsträckning som möjligt. Beträffande Bergströms förevarande

förslag framhåller styrelsen, att detsamma i fråga örn ledningar för

kallt och varmt vatten till respektive byggnader samt anordningarna inom

desamma överensstämmer med vad som i sådant hänseende tillämpats vid

de under senare år uppförda eller beslutade sinnessjukanstalterna.

Medicinalstyrelsen, som funnit det genom utredningen klarlagt, att det

föreslagna sättet för anstaltens förseende med vatten vore det för staten lämpligaste

och mest fördelaktiga, förordar därför en sådan anordning ävensom

avtal i ämnet med Växjö stad i enlighet med stadsfullmäktiges erbjudande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majus proposition nr 150.

Beträffande avloppsledningarna från de i förslaget ingående nybyggnaderna

hänvisar medicinalstyrelsen till ingenjören Bergströms yttrande i ämnet,

däri anförts bland annat följande.

Avloppsledningarna från det nuvarande hospitalet utmynnade i de på ömse

sidor örn halvön liggande vikarna av sjön Trummen. Sedan under nuvarande

förhållanden bleve därigenom vattnet i sjön så starkt förorenat, att

ett allmänt anordnande av vattenklosetter inom hospitalet med direkt avledande

till sjön icke skulle kunna tillåtas. Betta bleve i ännu högre grad

fallet, för den händelse den föreslagna utvidgningen skulle komma till stånd.

En anslutning av avloppsledningarna till Växjö stads avloppsnät vore av

ekonomiska skäl knappast tänkbar. I varje fall skulle det ställa sig avsevärt

billigare att för avloppet från hospitalet anlägga ett särskilt reningsverk.

Bergström har därför föreslagit anläggande av ett dylikt verk. Rörande

detta förslag har Bergström uttalat sig sålunda.

Reningsverket vore avsett att upptaga endast spillvatten och dräneringsvatten,

under det att dagvattnet skulle avledas direkt till Trummen. Då höjdförhållandena

vore sådana, att spillvattnet måste pumpas till reningsverket,

inginge i förslaget en mindre pumphusbyggnad med automatiskt pumpverk

samt en i samband därmed anordnad samlingsbassäng, i vilken huvudavloppsledningen

inmynnade. Reningsverket, som vore förlagt till södra

delen av Kampenområdet, utgjordes av två sammanbyggda emscherbrunnar

av armerad betong och i förbindelse med dessa två biologiska filter, med

överbyggnad av trä. I stället för filter vore tänkbart att anordna bassänger

för slammets aktivering, men vore denna metods lämplighet för i vårt land

rådande klimatiska förhållanden ännu ej tillräckligt prövad. Skulle vid tiden

för ett eventuellt irtförande erfarenhet föreligga, att systemet lämpligen kunde

användas, funnes intet hinder att i stället utföra en sådan anläggning, varigenom

kostnaderna möjligen kunde något nedbringas. De föreslagna anordningarna

vore emellertid tillräckligt prövade och hade visat sig lämna

ett gott resultat.

Medicinalstyrelsen anför, att enligt förslaget avloppsledningarna vore anordnade

för inrättande av vattenklosetter samt att rörande avlopps- och

sanitäranläggningarna inom byggnaderna gällde vad förut sagts i fråga örn

motsvarande vattenledningsanordningar. Vidare framhåller styrelsen, att reningsverket

och pumpanläggningen vore så dimensionerade, att även spillvattnet

från den äldre delen av hospitalets område kunde avledas dit, men

att enligt nu omförmälda förslag nämnda del av området icke anslutits till

reningsverket.

I detta sammanhang har emellertid medicinalstyrelsen påpekat, att ingenjören

Bergström den 17 januari 1930 avgivit särskilt utlåtande och förslag

rörande förbättring av avloppet från byggnaderna även å det äldre hospitalsområdet.

I nämnda utlåtande har Bergström anfört bland annat följande.

Från det nuvarande hospitalet avleddes avloppsvatten till de två vikar av

sjön Trummen, som omgåve delar av hospitalsområdet. Sålunda utmynnade

fjra ledningar i den östra och fyra i den västra viken. I sistnämnda vik

utmynnade dessutom ett genom hospitalsområdet draget större dike för avledande

av dagvatten från den norr örn hospitalet belägna s. k. Kvarnhagen.

Till detta dike avleddes även spillvatten från östra municipalsamhället samt

från några mindre byggnader inom hospitalsområdet, varigenom även diket

bidroge till sjöns förorening.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 117 haft. (Nr 150.) 456 30 4

Avlopps
systemet.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Elektrisk anläggning.

Kostnadsbe
räkningar.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Av de för hospitalets utvidgning föreslagna ny- och ombyggnaderna lage

köks- och tvättbyggnaden, festsalen och ångpannehuset inom det nuvarande

avloppssystemets avbördningsområde, och skulle särskilt de två förstnämnda

komma att medföra en ökning av föroreningen.

Den förorening av Trummens vatten, som från hospitalets sida ägde rum,

vore till stor olägenhet såväl för hospitalet själv som för andra strandägare

vid sjön. I hospitalets nuvarande byggnader funnes endast ett fåtal vattenklosetter.

Ett allmänt införande av dylika klosetter vore önskligt särskilt

beträffande sjukavdelningarna men kunde icke med rådande avloppssystem

ifrågakomma. Avloppsfrågan för det nuvarande hospitalet borde därför ordnas

i samband med tillkomsten av det reningsverk med tillhörande pumpanläggning,

som föreslagits i och för bortförandet av spillvattnet från de nya

ho spitalsby ggnaderna.

För avloppsvattnets framledande till pumpanläggningen erfordrades en

avskärande huvudledning, vilken lämpligen borde erhålla det läge och de

dimensioner, som framginge av en utlåtandet bilagd karta. Med denna ledning

skulle avloppen från de olika byggnaderna förbindas.

De befintliga ledningarna vore i stor utsträckning i dåligt skick och behövde

på vissa sträckor omläggas. I samband därmed kunde erforderliga

ändringar av lägen och dimensioner iakttagas samt behövliga kompletterande

ledningar utföras. För att icke reningsverket skulle överbelastas, måste i

så stor utsträckning som möjligt det separata avloppssystemet med. skilda

ledningar för spillvatten och dagvatten tillämpas. Därvid kunde i viss omfattning

de befintliga ledningarna utnyttjas som dagvattenledningar.

Medicinalstyrelsen har i denna fråga uttalat sig på följande sätt.

Avloppsförhållandena vid Växjö hospital befunne sig i det skick, att reningsanordningar

för spillvattnet vore behövliga, oavsett örn utvidgning av

anstalten komme till stånd eller icke. Det vore fullständigt uteslutet, att en

enligt moderna sanitära krav för ett sjukhus så starkt påkallad anordning

som inrättandet av vattenklosetter här kunde ske utan sådana reningsåtgärder.

Därest utvidgningen och den därvid föreslagna reningsanläggningen

komme till stånd, framstode en anslutning till densamma av det nuvarande

hospitalets avloppsledningar som ett oavvisligt krav. Då de därför erforderliga

arbetena lämpligen borde utföras i samband med de likartade anordningarna

vid den nya delen av anstalten, hade styrelsen till sitt förslag

angående avloppsledningarna å Kampenområdet funnit sig böra foga jämväl

förslag örn utförande av de anordningar för ifrågavarande anslutning, som

av Bergström i det anförda utlåtandet av den 17 januari 1930 förordats.

Med avseende å den elelctrislca anläggningen har medicinalstyrelsen hänvisat

till utredning och förslag, som av överingenjören Holmgren framlagts i

utlåtanden den 28 oktober 1927 och den 31 oktober 1929. Av utredningen

framgår, bland annat, att det enligt Holmgrens uppfattning skulle vara mest

ekonomiskt att tillgodose den utvidgade anstaltens behov av elektrisk kraft

delvis från egen maskinanläggning och delvis medelst från Växjö stad inköpt

kraft samt att Holmgren därför i sitt förslag utgått från att en dylik

kombination bör komma till stånd.

Medicinalstyrelsen har därefter framlagt följande sammanställning av kostnadsberäkningarna

för utförande av de i det föregående föreslagna arbetena,

frånsett arbetena för avloppsledningsanordningar inom det äldre hospitalsområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 150.

51

Byggnadskostnader (enligt arkitekten Wiman).

K r o

n o r

Paviljong A.............................................................................

323,000

» B............................................................................

323,000

» C .......................................................................

380,000

Administrationsbyggnad........................................................

231,000

Öppendörrpaviljong ............................................................

68,000

Bostad för läkare m. fl........................................................

65,000

Upptagningspaviljong .........................................................

343,000

Portvaktsstuga ......................................................................

15,000

Samlingssalsbyggnad (festsal)...............................................

70,500

Till- och ombyggnad av köks- och tvättbyggnad ...............

144,000

Till- och ombyggnad av ångcentralen ................................

43,500

Promenadgårdar och soltält.................................................

29,000

Kulvertar ..............................................................................

41,000

Arkitektarvoden, kontroll och oförutsett..............................

104,000

2,180,000

Värmeledningar m. m. (enligt ingenjören Theorell)............

597,000

Vatten- och avloppsledningar för nyanläggningarna (enligt ingenjören

Bergström) ....................................................................

652,600

Elektriska anläggningar (enligt överingenjören Holmgren)

174,000

Summa kronor 3,603,600

Över förslagen till de i sammanställningen upptagna arbetena och därtill

hörande kostnadsberäkningar har byggnadsstyrelsen den 19 december 1929

avgivit yttrande. Däri har styrelsen förklarat sig icke hava något att erinra

mot de föreliggande ritningarna. Däremot vore enligt styrelsen kostnaderna

i allmänhet väl knappt beräknade. Detta vore i synnerhet fallet beträffande

de tre vårdpaviljongerna, upptagningspaviljongen och panncentralen. Med

hänsyn härtill har byggnadsstyrelsen föreslagit en höjning av den beräknade

totalkostnaden med 124,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har sedermera anfört, att styrelsen icke funnit anledning

att motsätta sig den av byggnadsstyrelsen sålunda föreslagna höjningen

av den beräknade kostnaden.

Till den förut angivna kostnadssumman bör enligt medicinalstyrelsen

läggas kostnaden för den av styrelsen förordade anslutningen till det föreslagna

reningsverket av spillvattenavloppet för byggnader inom det äldre

hospitalsområdet, vilken kostnad av Bergström beräknats till 80,000 kronor.

Totalkostnaderna för de av medicinalstyrelsen föreslagna anläggningarna

hava i följd härav av styrelsen beräknats till (3,603,600 + 124,000 + 80,000)

3,807,600 kronor.

Beträffande det sålunda beräknade kostnadsbeloppet har styrelsen ytterligare

anfört följande.

Då den genom den föreslagna utvidgningen vunna ökningen i sjukhusets

platsantal utgjorde 499, eller — med frånräknande av reservplatserna — 480,

skulle, med en fördelning av nämnda totalkostnad 3,807,600 kronor på dessa

platser, kostnaden per plats utgöra omkring 7,630, respektive 7,932 kronor.

Byggnads
styrelsen.

Medicinalstyrelsen

angående

de definitiva

kostnadsberäkningarna.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 150.

En dylik beräkning vöre emellertid i avsevärd mån missvisande, enär betydande

belopp avsåge anläggningar, som skulle bliva för hela den utvidgade

anstalten, med dess inemot 900 platser, gemensamma. Så vore bland annat

förhållandet med anordningarna för anstaltens förseende med vatten från

Växjö stad, med uppförandet av samlingssalsbyggnaden och bottenvåningen

av administrationsbyggnaden, med moderniseringen av kök och tvätt och

med anläggningen av reningsverk för spillvattnet. Vidare berörde en inom

totalkostnadsbeloppet upptagen anläggning, nämligen anslutningen av det

nuvarande hospitalets avloppsledningar till det nya reningsverket, uteslutande

den äldre delen av anstalten.

Medicinalstyrelsen

angående

inventarieoch

driftkostnader

samt personalbehov.

Sedan medicinalstyrelsen anmodats att beträffande den föreslagna utvidgningen

av Växjö hospital inkomma med uppgifter angående dels engångskostnaderna

utöver utgifterna för utförandet av byggnads- m. fl. anläggningar,

dels driftkostnader, har styrelsen därom anfört följande.

Av engångskostnader komma väsentligen endast utgifter för inventarieutrustningen

i betraktande. Kostnaderna i sådant hänseende beträffande

statens senast färdigställda sinnessjukhus, Hälsingborgs hospital, hava utgjort

omkring 900 kronor per patient och synas i fråga örn de under inredning

varande anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg komma att stanna vid

något lägre belopp. Den föreslagna utvidgningen av Växjö hospital medför

å ena sidan en del inventarieanskaffning i ekonomicentraler, samlingssal

m. m., som kommer även den befintliga delen av sjukhuset till godo och

därför icke rättvisligen bör belasta enbart de nya platsernas konto, men

minskar å andra sidan utrustningskostnaden beträffande de nya platserna,

därigenom att befintlig, efter utvidgningen bibehållen inventarieutredning i

gemensamma centraler kommer att utnyttjas även för dessa. Den ökning

respektive minskning i inventariekostnaden, som sålunda för de vid utvidgningen

nytillkomna platserna bör beräknas i jämförelse med motsvarande

kostnader vid en ny anstaltsanläggning, torde komma att väga ungefär jämnt.

Styrelsen anser därför, att totalkostnaden för inventarier för den utvidgade

anstalten kan antagas komma att motsvara inventariekostnaden för så många

platser i en ny anstalt, som genom utvidgningen vunnits. Efter beräkning

av omkring 850 kronor per plats skulle nämnda totalkostnad sålunda kunna

beräknas till 850 X 480 = 408,000 kronor.

Vad angår driftkostnaderna är att märka, att under femårsperioden

1924—1928 bruttokostnaden i medeltal per patient och dag vid Växjö hospital

utgjort kronor 4: 85, medan motsvarande medelkostnad vid rikets samtliga

hospital under samma period uppgått till kronor 3: 92. Det är driften av

kriminalavdelningen med dess stora personalnumerär, som vållat de höga

kostnaderna vid denna anstalt. Bortser man nämligen från personalkostnaderna

och jämför övriga kostnader de olika hospitalen emellan, finner

man, att dessa kostnader vid Växjö hospital hålla sig något under medeltalet

av motsvarande kostnader för samtliga hospital. Vid beräkning av

den ökade driftkostnad, som utvidgningen av Växjö hospital skulle komma

att medföra, synes man därför utan risk kunna utgå från medeltalet av kostnaden

för samtliga hospital. Då detta medeltal visar stadigt sjunkande tendens,

synes man för de nytillkomna platserna kunna räkna med en medelkostnad

av kronor 3: 80 per patient och dag. För 480 nya platser skulle

sålunda den årliga driftkostnaden komma att uppgå till 480 X 365 X 3: 80 =

665,760 kronor. För beräkning av den andel härav, som kommer att belöpa

på statsverket, bör det anförda beloppet minskas med inflytande patientav
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

gifter. Därvid torde man kunna räkna med avgift i tredje betalningsklassen

för samtliga nytillkomna platser, i det att visserligen en del patienter betala

avgift för andra betalningsklassen men andra åter vårdas avgiftsfritt. Årligen

inflytande patientavgifter kunna därför, med nu utgående avgiftsbelopp,

beräknas uppgå till 480 X 365 X 1: 30 = 227,760 kronor. Utvidgningen skulle

sålunda i driftkostnader komma att för statsverket medföra en ökad årlig

utgift av 438,000 kronor.

Yad angår annan personal än läkarpersonal torde, såvitt man på förevarande

tidiga stadium kan bedöma behovet, komma att utöver den befintliga erfordras

1 kameralbiträde, 10—15 befattningshavare tillhörande ekonomipersonalen

och omkring 110 tillhörande sjukvårdspersonalen. Den nytillkomna

sjukvårdspersonalen torde väsentligen komma att vara kvinnlig, som anses

böra anställas å en del av såväl de nuvarande som de nytillkommande mansavdelningarna.

Körande lärarorganisationen vid det utvidgade sjukhuset har medicinalstyrelsen

gjort följande uttalanden.

Redan det blivande platsantalet nödvändiggjorde en uppdelning av sjukvårdsledningen

på två överläkare. Därtill komme, att sjukvårdsarbetet vid

anstalten icke oväsentligt ökades genom de båda särskilda inrättningar, som

där vore anordnade, nämligen dels kriminalavdelningen om 100 platser, vars

skötande ställde stora anspråk på läkarens erfarenhet och krävde mycken

tid,, dels familjevården i Korsberga, som stadgeenligt skulle ledas av överläkare

och, bland annat, föranledde dennes frånvaro från hospitalet under

flera dagar varje månad. Anstalten borde därför efter utvidgningen erhålla

två överläkare, av vilka en såsom sjukhuschef borde handhava den

administrativa ledningen. På vad sätt sjukvårdsledningen jämte de nämnda

särskilda funktionerna lämpligen borde fördelas mellan överläkarna, syntes

böra bliva föremål för särskild prövning framdeles, men det fram stöde redan

nu som nödvändigt, att envar av överläkarna vid sin sida erhölle en läkare

med den erfarenhet, som förutsattes för »förste läkare »-befattning.

På vardera överläkara vdelningen vore dessutom en »andre läkare »-befattning

erforderlig.

Läkarepersonalen vid den utvidgade anstalten borde sålunda utgöras av

två överläkare, två förste läkare och två andre läkare.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att ny- och ombyggnader

vid Växjö hospital för ökning av anstaltens sjukplatser till ett antal av

884 samt åtgärder för förbättrande av hospitalets vatten- och avloppsledningar

finge i huvudsaklig överensstämmelse med det av styrelsen framlagda

förslaget utföras för en beräknad kostnad av 3,807,600 kronor, dels ock för

påbörjande av sagda arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett belopp av

500,000 kronor.

Tillika har medicinalstyrelsen, under förutsättning att berörda framställning

bleve av Kungl. Majit och riksdagen bifallen och under hänvisning till

stadsfullmäktiges i Växjö förenämnda beslut den 23 december 1929, hemställt,

att Kungl. Majit måtte bemyndiga medicinalstyrelsen att med stadsfullmäktige

i Växjö uppgöra avtal örn leverans av vatten till Växjö hospital

i enlighet med de i berörda beslut angivna grunder.

Läkar or g ani

sationen.

Medicinal
styrelsens
hemställan.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Till följd av remiss har byggnadsstyrelsen den 13 februari 1930 avgivit utlåtande

rörande medicinalstyrelsens förevarande framställning, i vad densamma

avser anordningar för anslutning till det föreslagna reningsverket av

spillvattenavloppet från byggnaderna inom det äldre kospitalsområdet, därvid

byggnadsstyrelsen förklarat sig icke liava något att erinra mot nämnda

anordningar eller de för dessa beräknade kostnaderna.

Såsom framgår av det föregående, hava statsmakterna vid flera tillfällen

uttalat sig för att en utvidgning av Växjö hospital bör komma till stånd.

Medan emellertid enligt det år 1917 utarbetade och av 1918 års riksdag i

sina huvuddrag gillade förslaget det totala platsantalet efter utvidgningen

skulle bliva allenast 761, skall detsamma enligt nu föreliggande förslag bliva

884. Sistnämnda antal innebär en ökning av det nuvarande platsantalet

med 480. Denna ökning överensstämmer emellertid, som förut anförts, i

huvudsak med beräkningarna i 1928 års plan för anskaffande av nya vårdplatser

vid sinnessjukhusen, och jag har intet att erinra mot det föreslagna

platsantalet.

Även med avseende å sättet för anstaltens utvidgning skiljer sig nu förevarande

förslag i avsevärd mån från det äldre förslaget. Angående orsakerna

härtill, vilka endast delvis sammanhänga med det ökade platsantalet, Ilar

medicinalstyrelsen lämnat en ingående motivering, till vilken jag i allt väsentligt

kan ansluta mig. Jag biträder därför även i denna del styrelsens

förslag.

Beträffande vissa punkter i förslaget synes ett närmare uttalande från

min sida vara påkallat. Sålunda vill jag med anledning av medicinalstyrelsens

förslag örn uppförande av en särskild upptagningspaviljong erinra,

att dylika paviljonger i stor utsträckning äro avsedda för vård av nyinsjuknade

patienter, som befinna sig i sådant tillstånd, att utsikterna för

förbättring och tillfrisknande äro jämförelsevis stora, och att därför dessa

byggnader äro av den största betydelse för en rationell sinnessjukvård.

På dessa skäl förordade jag förra året inrättande av dylika avdelningar vid

de blivande sinnessjukanstalterna vid Umeå och i Jönköping. I överensstämmelse

härmed anser jag mig böra förorda styrelsens förslag i denna

del jämväl beträffande Yäxjöanstalten, oaktat detsamma medfört den konsekvensen,

att någon paviljong för första klasspatienter icke nu kunnat

medtagas i förslaget. Vad angår det föreslagna läget för upptagningspaviljongen

har jag hyst någon tvekan, huruvida det i tillräcklig grad innebär

den avskildhet, Som är särskilt önskvärd beträffande ifrågavarande patientmaterial.

Jag förutsätter emellertid, att medicinalstyrelsen skall äga frihet

att vid ombyggnadsplanens närmare utförande därutinnan göra den omläggning,

som kan befinnas möjlig och lämplig.

Vad beträffar sättet för anstaltens förseende med vatten, delar jag medicinalstyrelsens

uppfattning örn lämpligheten för hospitalets del av att avtal

träffas med Växjö stad angående leverans av vatten från staden till hospitalet.

Jag vill emellertid här understryka, att staden, såsom förut nämnts,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

gjort sitt erbjudande i ämnet beroende av att densamma erhåller Kungl.

Majlis tillstånd att åtaga sig den ifrågasatta vattenleveransen ävensom att

upptaga den Ytterligare vattenmängd ur Helgasjön. som för sagda leverans

kan finnas erforderlig. Detta villkor har uppställts med hänsyn därtill att

staden jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 26 februari 1915 äger rätt att ur

Helgasjön bortleda vatten allenast för stadens eget behov samt till en

mvckenhet av högst 2,200 kbm om dygnet samt staden för övrigt ansett,

att angivna maximikvantitet måste helt reserveras för stadens egen

förbrukning. Omförmälda avtal förutsätter alltså viss ändring av brevet den

26 februari 1915. Huruvida en dylik ändring kan äga rum, måste givetvis

i annat sammanhang bliva föremål för vederbörlig granskning, som ännu

icke kunnat företagas. Då emellertid den vattenmängd, som erfordras för

hospitalets behov, i förhållande till nämnda maximikvantitet är ganska obetydlig,

torde man kunna förutsätta, att några svårigheter i berörda hänseende

icke skola yppa sig. Här synes man därför kunna utgå från att ett avtal

i ämnet kan komma till stånd.

Behovet av det föreslagna reningsverket för spillvatten från de nya hospitalsbyggnaderna

synes mig vara klart ådagalagt. Likaså synes det uppenbart,

att till detta reningsverk böra anslutas jämväl avloppsledningarna

från byggnaderna inom det äldre hospitalsområdet, detta särskilt med tanke

därpå att införande av vattenklosetter i sistnämnda byggnader under

alla förhållanden förr eller senare lärer böra komma till stånd, men att

detta icke låter sig göra med nuvarande avloppsförhållanden.

Med avseende å kostnadsberäkningarna har jag icke någon erinran att

framställa mot medicinalstyrelsens senaste förslag, vilket ansluter sig till

bvggnadsstvrelsens i ämnet gjorda kalkyler. Till jämförelse ina nämnas,

att de godkända kostnadsberäkningarna för Umeå- och Jönköpingsanstalterna

i jämförliga delar, särskilt vad angår de nya vårdpaviljongerna, genomgående

uppvisa högre siffror än det föreliggande förslaget. Icke heller vad angår

de uppskattade kostnaderna för inventarier oell drift eller den beräknade ökningen

i personalbehovet bär jag någon anmärkning att framställa.

Yad angår de utrymmen, som beräknats för skilda ändamål, överensstämmer

förslaget väsentligen med nämnda anstalter. Med tillfredsställelse bör

konstateras, att i planen på olika sätt noga beaktats vikten av att i ordnat

arbete kunna sysselsätta det stora flertalet av de vårdade.

Med anledning av vad medicinalstyrelsen anfört angående den blivande

läkarorganisationen vid anstalten vill jag, ehuru anledning icke föreligger att

i förevarande sammanhang upptaga denna fråga till närmare dryftande, uttala,

att det svnes mig klart, att den utvidgade Växjöanstälten bör — i likhet

med vad som i 1930 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt

51) förutsatts beträffande anstalter av motsvarande storlek — erhålla två

överläkare, av vilka den ene bör såsom sjukhuschef handhava den administrativa

ledningen.

Pä sålunda anförda skäl och med erinran örn vad jag inledningsvis anfört

rörande ordningen för genomförande av i liospitalsbyggnadsplanen ingående

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 150.

Lantbrukskolonien

i

Korsberga.

1917—1927.

byggnadsföretag förordar jag, att medicinalstyrelsens förevarande förslag

lägges till grund för framställning till riksdagen såsom nästa mera betydande

steg till genomförande av berörda plan.

Vad angår det belopp, som erfordras för de föreslagna arbetenas påbörjande

under nästa budgetår, synes mig detsamma kunna, utan att dröjsmål

med anstaltens färdigställande därav föranledes, begränsas till 200,000

kronor.

I detta sammanhang ber jag att, i anledning av det intresse riksdagen

visat frågan, få anmäla en av medicinalstyrelsen i skrivelse den 5 februari

1930 gjord framställning rörande lantbrukskolonien i Korsberga.

Jag vill då först i korthet redogöra för uppkomsten av nämnda koloni

samt för de åtgärder för koloniens utvidgning, som tidigare vid olika tillfällen

vidtagits eller föreslagits.

I anslutning till Växjö hospital finnes sedan lång tid tillbaka i Korsberga

socken av Jönköpings län en koloni för familjevård åt sinnessjuka, vilken

koloni efter hand utsträckts jämväl till angränsande socknar. De till denna

koloni hörande patienterna äro utackorderade i enskilda hem men stå alltjämt

under tillsyn av läkare vid*hospitalet. Till familjevården hör även ett

i Korsberga kyrkoby beläget centralhem, å vilket de utackorderade sjuka

mottagas, när de på grund av kroppslig sjukdom äro i behov av vård eller

på grund av tillfälligt psykiskt orostillstånd icke lämpligen kunna kvarstanna

hos sitt värdfolk.

Är 1917 föreslog dåvarande överläkaren vid Växjö hospital, E. Lindell,

på vilkens initiativ statens familjevård i Korsberga tillkommit, anordnandet

av en lantbrukskoloni å kyrkoherdebostället i Korsberga, avsedd för sådana

sinnessjuka män, som icke behövde anstaltsvård men som å andra sidan

icke visat sig lämpliga för den friaste vårdformen, familjevården. Lindell

framhöll såsom särskilda fördelar med förläggandet av en sådan koloni i

närheten av centralhemmet i Korsberga, dels att detta finge ett jordbruk,

vilket vore tillräckligt för att producera de förnödenheter, som hemmet behövde,

dels ock att familjevårdspatienter, vilka befunnits icke passa i själva

familjevården, enär för dem erfordrades en mera disciplinerande handledning

än som kunde erhållas i dylik vård, likväl i regel skulle kunna bibehållas

i den relativt friare vårdform, som en lantbrukskoloni innebure, och att sålunda

återflyttningar till hospitalet, som eljest blivit oundvikliga, skulle

kunna undvikas. Genom anordningen skulle således — framhöll Lindell

slutligen — det viktiga önskemålet uppnås, att indikationerna för överflyttning

till familjevården skulle kunna något vidgas.

Sedan nämnda förslag av direktionen för Växjö hospital ingivits till

medicinalstyrelsen, överlämnade styrelsen förslaget till Kungl. Majit med

skrivelse den 11 december 1918. Styrelsen anförde däri, bland annat, att

upprättandet av en lantbrukskoloni av föreslagen art och särskilt dess anordnande

i samband med familjevården i Korsberga enligt styrelsens åsikt

vore i hög grad önskvärt samt att styrelsen i allo anslöte sig till de skäl,

som framhållits för förslagets förverkligande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Genom brev den 11 april 1919 bemyndigade Kungl. Maj:t med bifall

härtill medicinalstyrelsen att under en tid av fem år, räknat från och med

den 1 maj 1919, för Växjö hospitals räkning arrendera lönebostället l*/4

mantal Korsberga nr 1 Prästgård i Korsberga socken för anordnande av en

lantbrukskoloni för sinnessjuka i anslutning till omförmälda familjevård.

Genom brev den 14 december 1923 och den 27 november 1925 förlängdes

detta bemyndigande, sist för en tid av högst tre år, räknat från och med

den 14 mars 1926.

Med stöd av nämnda brev arrenderade medicinalstyrelsen ifrågavarande

till kyrkofonden hörande löneboställe och inrättade därstädes den avsedda

lantbrukskolonien. I arrendet ingick icke den i omedelbar närhet till bostället

belägna, av kyrkoherden i Korsberga pastorat bebodda prästgården

med därtill hörande mark och byggnader. Då koloniens patienter icke

kunde erhålla bostad å det arrenderade området, förhyrde medicinalstyrelsen

till bostad åt patienterna en kyrkoherden på platsen J. A. Lundh tillhörig,

å prästgårdsområdet belägen flygelbyggnad till prästgården. Med hänsyn

till den obetydliga storleken av nämnda flygelbyggnad, vilken allenast innehöll

fem boningsrum, måste antalet patienter å kolonien begränsas till omkring

7.

Ar 1922 framlade överläkaren vid hospitalet i Växjö A. Granholm förslag

till utvidgning av nämnda koloni. Enligt detta förslag borde för koloniens

räkning inköpas såväl kyrkoherdebostället som den kyrkoherde Lundh tillhöriga

flygelbyggnaden. Därigenom skulle erhållas möjlighet att i prästgårdens

huvudbyggnad och nämnda flygelbyggnad bereda plats för sammanlagt

22 patienter jämte nödiga daglokaler samt bostäder för personal. Koloniens

platsantal skulle i följd därav kunna ökas till nämnda siffra.

Med anledning av berörda förslag och efter i ämnet verkställd närmare

utredning ingick medicinalstyrelsen den 1 februari 1927 till Kungl. Maj:t

med två olika framställningar.

Den ena framställningen avsåg överlåtelse från kyrkofonden av ett för

kolonien erforderligt område. I detta hänseende hemställde styrelsen, att

Kungl. Majit måtte med stöd av 2 § 1 punkten av lagen den 4 januari 1927

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt medgiva, att av lönebostället 1% mantal

Korsberga nr 1 Prästgård i Korsberga socken prästgårdsområdet jämte

en del av lönebostället, som på en av distriktslantmätare!! E. Ekberg år 1926

verkställd kartkopia utmärkts med en röd streckad linje, omfattande i areal

sammanlagt 108,4405 har, måtte överlåtas till medicinalstyrelsens disposition

mot en ersättning enligt gjorda värderingar av tillhopa 76,591 kronor 57

öre eller en däremot svarande årlig avgäld, eller ock att, därest Kungl. Majit

skulle finna ifrågavarande områdes överlåtande icke kunna ske i den ordning

styrelsen sålunda ifrågasatt, Kungl. Majit måtte medgiva, att området finge

genom expropriation förvärvas för nämnda ändamål.

I den andra framställningen hemställde styrelsen — under förutsättning

av bifall till förstnämnda framställning — att Kungl. Majit måtte besluta,

att en lantbrukskoloni skulle anordnas i anslutning till familjevården i

s. 58 Kontrollera mot PDF

1928 års

riksdag.

58 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 150.

Korsberga i huvudsaklig överensstämmelse med överläkaren Granholms förslag

och för sådant ändamål dels bemyndiga styrelsen att övertaga angivna

del av omförmälda löneboställe på de villkor, som kunde bliva vederbörligen

fastställda, dels medgiva att de å bostället belägna, kyrkoherden Lundh

tillhöriga byggnaderna — bestående av nämnda flygelbyggnad och några

mindre uthusbyggnader — finge av styrelsen inköpas för ett pris av 2,000

kronor, dels ock ställa för berörda ändamål erforderliga medel till styrelsens

disposition.

Genom beslut den 30 april 1927 fann Kungl. Maj. t sistnämnda framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Med anledning härav återkallade

medicinalstyrelsen den förstnämnda framställningen.

Frågan om utvidgning av lantbrukskolonien i Korsberga blev härefter

motionsvägen underställd prövning av 1928 års riksdag. I två vid nämnda

riksdag väckta likalydande motioner (I: 58 och II: 99) hemställdes nämligen,

att riksdagen måtte dels besluta, att en lantbrukskoloni skulle anordnas i

anslutning till familjevården i Korsberga i huvudsaklig överensstämmelse

med av medicinalstyrelsen i dess senare framställning av den 1 februari

1927 framlagda förslag, dels ock medgiva, att Kungl. Majit finge förförvärv

till nämnda ändamål av prästgårdsområdet samt den i styrelsens tidigare

framställning av samma dag angivna delen av ifrågavarande löneboställe

ävensom för inköp av de å prästgårdsområdet belägna, kyrkoherden Lundh

tillhöriga byggnaderna av förslagsanslaget till hospital och asyler använda

erforderligt belopp.

Motionerna behandlades av riksdagen i dess skrivelse nr 278. Däri uttalade

riksdagen, att riksdagen funnit den av motionärerna berörda frågan

örn åtgärders vidtagande för fortsättande och eventuell utvidgning av den

verksamhet, som under en följd av år i anslutning till hospitalet i Växjö

bedrivits vid lantbrukskolonien i Korsberga, vara värd beaktande, men att

riksdagen med hänsyn till frågans invecklade beskaffenhet och det skick,

vari den för det dåvarande befunne sig, ansett det icke vara tillrådligt att

bifalla motionerna.

Riksdagen anförde härefter följande.

Visserligen syntes det riksdagen, som örn den särskilda vårdform, som

utövades vid lantbrukskolonien, skulle kunna anses vara prövad under så

lång tid, att fördelarna i sjukvårdsavseende kunde överblickas. Ett bestämt

klarläggande av denna huvudfråga hade riksdagen emellertid ansett vara i

främsta rummet nödvändigt, innan vidare åtgärder företoges. Ett avbrytande

av verksamheten borde fördenskull icke ifrågakomma, vilket skulle bliva

händelsen, örn intet i saken åtgjordes. Riksdagen hade därför ansett, att

frågan genom Kungl. Maj:ts försorg borde erhålla den ytterligare utredning,

som erfordrades för att riksdagen skulle kunna taga slutlig ståndpunkt till

densamma. I detta sammanhang borde mera ingående prövas de olika

möjligheter, som kunde tänkas förefinnas för att erhålla dispositionsrätt

till'' de jordområden och byggnader, som kunde befinnas erforderliga för

kolonien och vilka för närvarande vore utarrenderade av kyrkofonden.

Även tarvades en slutgiltig kostnadsplan för de olika förslagen och deras

definitiva genomförande. Med hänsyn slutligen till att arrendetiden ut
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majis proposition nr 150.

löpte den 14 mars 1929, syntes det vara nödvändigt, att utredningen bedreves

på sådant sätt, att frågan eventuellt kunde framläggas i god tid vid

1929 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksdagen hos

Kungl. Majit örn övervägande och eventuella förslag rörande fortsättande,

respektive utvidgning av den för sinnessjukvården organiserade lantbrukskolonien

vid Korsberga.

Genom beslut den 8 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen

att med beaktande av vad riksdagen i berörda skrivelse anfört verkställa

utredning i de i skrivelsen angivna hänseenden samt till Kungl. Majit inkomma

med det förslag i ämnet, vartill den sålunda anbefallda utredningen

kunde anses föranleda.

Sedan medicinalstyrelsen verkställt viss utredning i ämnet, avgav styrelsen

den 10 december 1928 yttrande och förslag i frågan. Däri framhöll

styrelsen till en början, att det för närvarande funnes en allmän strävan

att utveckla sinnessjukvården hän mot frihet för den sjuke, så långt möjligt

vore, ävensom att vidtaga sådana anordningar, att patienternas arbetsförmåga

tillgodogjordes på bästa sätt såväl i ekonomiskt som i terapeutiskt

hänseende. Då lantbrukskolonien vore ägnad att befordra nämnda utveckling,

ansåge sig styrelsen böra tillstyrka ett bibehållande av ifrågavarande

koloni.

Medicinalstyrelsen erinrade härefter, bland annat, att pastoratet i Korsberga

i skrivelse den 14 november 1927 hos Kungl. Majit gjort framställning

om tillåtelse för pastoratet att överlåta prästgården därstädes såsom arrendebostad

å omförmälda löneboställe och att, därest sådan överlåtelse komme till

stånd, uppföra ny kyrkoherdebostad på annan plats, ävensom att styrelsen i

avgivet utlåtande tillstyrkt denna framställning.

Under förutsättning av bifall till nämnda framställning hemställde medicinalstyrelsen

dels örn bemyndigande för styrelsen att i och för drivande av

en utvidgad lantbrukskoloni för sinnessjuka för en tid av tio år, räknat från

och med den 14 mars 1929, arrendera berörda löneboställe och prästgård

samt att inlösa förenämnda, kyrkoherden Lundh enskilt tillhöriga byggnader,

dels ock örn viss utökning av antalet ordinarie befattningshavare vid

statens hospital och asyler för tillgodoseende av den utvidgade lantbrukskoloniens

personalbehov.

Genom beslut den 18 januari 1929 förordnade Kungl. Magd, att prästgård

för kyrkoherden i Korsberga pastorat skulle anordnas å stomhemmanet

Korsberga Klockaregård, samt förklarade vidkommande den framtida

användningen av de nuvarande prästgårdsbyggnaderna, att hinder icke mötte

för länsstyrelsen i Jönköpings län att i samband med blivande ny utarrendering

av lönebostället Korsberga Prästgården föreskriva, att det dittills

varande prästgårdsområdet skulle från och med den 14 mars 1929 förenas

med lönebostället och de förutvarande laga husen å prästgården tagas i anspråk

för löneboställets behov.

Medicinalstyrelsens

förslag

år 1928.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majus proposition nr 150.

Medicinalstyrelsens

förslag

år 1930.

Därefter bemyndigade Kungl. Majit med anledning av medicinalstyrelsens

den 10 december 1928 gjorda framställning styrelsen att under en tid av

två år, räknat från och med den 14 mars 1929, för Växjö hospitals räkning

arrendera lönebostället jämte det därmed förenade prästgårdsområdet att

användas för ifrågavarande lantbrukskoloni samt anbefallde styrelsen att

fullfölja den genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 juni 1928 anbefallda utredningen

och till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill den fortsatta

utredningen kunde anses böra föranleda.

Med stöd av nämnda bemyndigande har medicinalstyrelsen den 22 och

28 mars 1929 träffat avtal med länsstyrelsen i Jönköpings län angående

arrende av ifrågavarande löneboställe för tiden intill den 14 mars 1931.

Sedermera har medicinalstyrelsen i förut omförmälda skrivelse av den 5

februari 1930 avgivit ny framställning i ämnet. Jag ber nu att få redogöra

för nämnda framställning, vilken jämväl innehåller referat av utav direktionen

för Växjö hospital och överläkaren Granholm därstädes avgivna yttranden.

Granholm, som i sitt yttrande bestämt uttalat sig för en utvidgning av

lantbrukskolonien i Korsberga, har sammanfattat fördelarna i olika avseenden

med en dylik utvidgad koloni i följande fem punkter.

1. Patienterna i kolonien åtnjöte större rörelsefrihet och deras levnadsförhållanden

närmade sig mera det normala, än vad fallet vore på ett hospital.

2. Genom nämnda koloni ökades möjligheterna att taga hänsyn till patienternas

individualitet och att tillvarataga deras arbetsförmåga.

3. Genom kolonien bereddes även större möjligheter till försök med

familjevård för manliga patienter.

4. Vid det till familjevården i Korsberga hörande centralhemmet förelåge

en mycket kännbar brist på arbetstillfällen för därstädes tillfälligt intagna

patienter. Denna brist kunde avhjälpas genom lantbrukskolonien.

5. Vårdkostnaden per patient bleve vid kolonien lägre än vid hospital.

Granholm har därjämte hänvisat till att 1928 års studiedelegation för vissa

hospitalsbyggnader m. m. i sin berättelse rörande studier i vissa sinnessjukvårdsfrågor

i Danmark, Tyskland, Holland och Schweiz bland annat påpekat,

hurusom utomlands flerstädes såväl manliga som kvinnliga patienter i mycket

stort antal sysselsattes med arbete i det fria samt att stor areal för trädgård

och jordbruk framhållits såsom en viktig förutsättning för den mera

moderna behandlingsform, som plägade betecknas såsom arbetsterapi.

Granholm framhåller, att rörande sättet för förvärvande av dispositionsrätten

till byggnader och mark för anordnande av en lantbrukskoloni i Korsberga

övervägts fyra olika alternativ, och anför därom bland annat följande.

Enligt det första alternativet skulle hela lönebostället inklusive det hittillsvarande

prästgårdsområdet inköpas. Detta alternativ överensstämde med

den ursprungliga planen, som dock sedermera frångåtts med hänsyn till

att lantbrukskoloniens skogstillgång vid ett inköp av ett så stort område

skulle bliva onödigt stor och inköpet i följd därav skulle bliva onödigt dyrbart.

Enligt det andra alternativet skulle inköpas eller genom expropriation

förvärvas dels prästgårdsområdet med därå befintliga byggnader, dels den

del av lönebostället, som angåves i den första av medicinalstyrelsens örn
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

förmälda framställningar av den 1 februari 1927. Från såväl sjukvårds- som

administrativ synpunkt syntes detta förslag vara det mest tilltalande, men

dess realiserande syntes möta hinder i gällande lag. Det tredje alternativet

ginge ut på dels inköp, respektive expropriation, av prästgårdsområdet jämte

därtill hörande byggnader dels.. arrendering av lönebostället i samma omfattning

som för närvarande. Även en dylik anordning finge anses från

sjukvårdssynpunkt tillfredsställande såväl med avseende å lantbrukskolonien

som ock med avseende å den framtida utvecklingen av statens familjevård

för sinnessjuka. Slutligen kunde enligt ett fjärde alternativ det nuvarande

arrendet förlängas, i första hand för tiden 14 mars 1931—14 mars 1939.

Denna lösning av frågan örn bostadslokaler och arbetsfält kunde anses

tillfredsställande för det närvarande, vad beträffade anordnandet och driften

av en lantbrukskoloni för sinnessjuka, men inskränkte möjligheterna för genomförande

av en utvidgning av det för familjevården avsedda centralhemmet,

en utvidgning som utgjorde en förutsättning för att en mera väsentlig och

önskvärd ökning av antalet patienter i familjevården skulle kunna äga rum.

Under hänvisning till det anförda har överläkaren Granholm tillstyrkt det

andra av de av honom angivna alternativen, samt, för den händelse nämnda

förslag icke kunde bifallas, det tredje av dessa alternativ.

Direktionen för Växjö hospital har såsom eget yttrande åberopat det av

Granholm angivna yttrandet.

I förenämnda skrivelse den 5 februari 1930 har medicinalstyrelsen till en

början uttalat, att styrelsen alltjämt vore av den uppfattningen, att den

sinnes sjukvårdsverksamhet, som utövades vid lantbrukskolonien i Korsberga,

borde fortsättas, särskilt med hänsyn till det gagn, som därmed bereddes

den till Korsberga hörande familjevården för sinnessjuka. En utvidgning

av kolonien i enlighet med den ursprungliga planen till ett tjugutal sjukplatser

skulle öka dess möjligheter att befordra familjevårdens intressen

och vore i övrigt motiverad av de lokala förhållandena.

Rörande det område, som erfordras för lantbrukskoloniens del, anför där

efter medicinalstyrelsen, att det till löneboställets byggnadsområde angränsande

prästgårdsområdet med nödvändighet syntes böra tillhöra kolonien

såväl på grund av läget och de arbetstillfällen, som den där befintliga trädgården

erbjöde, som ock särskilt med hänsyn till att de för koloniens patienter

och personal använda bostäderna samt den för tillgodoseende av ökat

bostadsutrymme efter utvidgningen avsedda prästgårdsbyggnaden vore där

belägna. Det funnes ingen anledning att ifrågasätta nybyggnader å boställets

mark för dessa bostadsändamål.

För koloniens fortbestånd erfordrades sålunda enligt styrelsen disposition

icke blott av lönebostället, helt eller delvis, utan även av prästgårdsområdet

med därå uppförda nybyggnader.

Medicinalstyrelsen behandlar härefter frågan huruvida dispositionsrätten

till det område och de byggnader, varav kolonien är i behov, hör förvärvas

genom inköp eller arrende. Härutinnan anför styrelsen bland annat följande.

Styrelsen utginge frän att för den händelse inköp skulle ifrågakomma,

detta av kostnadsskäl och med hänsyn till koloniens begränsade skogsbehov

icke borde omfatta hela lönebostället utan endast den del därav, som

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

avsetts i styrelsens i sådant hänseende den 1 februari 1927 gjorda framställning,

varemot styrelsen föratsatte, att ett eventuellt förnyat arrende

borde omfatta lönebostället i dess helhet. Arrendatorns rätt till skogsmarken,

som stöde under skogsstatens omedelbara förvaltning, avsåge nämligen

endast husbehovsvirke, som efter utsyning tillhandahölles arrendatorn.

Arrendesumman påverkades därför icke nämnvärt av skogsarealens storlek.

Vidare förutsatte styrelsen, att ett arrende, örn sådant ifrågakomme, borde

avse tiden från och med den 14 mars 1931 till den 14 mars 1939.

Till förmån för inköp hade överläkaren Granholm anfört, att administrationen

av kolonien därmed bleve förenklad och mindre tyngande, samt att

sjukvårdens krav med avseende på bostadsförhållanden och dylikt då kunde

fullt tillgodoses även för framtiden.

Med dessa sjukvårdskrav åsyftade Granholm väsentligen ett av honom

ifrågasatt uppförande å prästgårdsområdet av en ny avdelning för manliga

sjuka tillhörande familjevårdens centralhem, vilket av honom ansetts kräva

en utvidgning, därest familjevården skulle kunna mera väsentligt utökas.

Denna fråga vore emellertid icke utredd, och styrelsen vore därför icke nu

beredd att taga ståndpunkt till densamma. Skulle den emellertid efter utredning

framdeles visa sig påkalla inköp av bostället, syntes åtgärder därför

väl medhinnas, innan den ifrågasatta arrendetiden utginge.

Ej heller övriga av Granholm anförda skäl för inköp syntes styrelsen

avgörande, särskilt som det tills vidare icke vore behövligt att på området

eller beträffande byggnaderna nedlägga några större kostnader i och för koloniens

behov.

Den nyttjanderätt, som genom arrende tillförsäkrades styrelsen, syntes

tills vidare vara fullt tillfredsställande för anordnandet och driften av lantbrukskolonien.

Detta hade även Granholm framhållit. Att därigenom frågan

örn koloniens framtida gestaltning i viss mån lämnades öppen funne styrelsen

innebära en avgjord fördel. Huru stor sannolikhet än kunde anses förefinnas

för lämpligheten av att kolonien å Korsberga prästgård bleve permanent,

måste det dock framhållas, att någon erfarenhet örn driften i dess planerade

utvidgade skick ännu icke förelåge. Först efter det sådan erfarenhet

vunnits, borde frågan örn utbyte av arrenderätten till bostället mot

definitiv dispositionsrätt till detsamma upptagas till prövning.

Medicinalstyrelsen redogör vidare för av styrelsen verkställda beräkningar

rörande de årliga kostnader, som skulle uppkomma vid inköp, respektive

arrende, av de av styrelsen i det föregående angivna områdena. Dessa beräkningar

visa, att för inköp av det i 1927 års framställning avsedda området

skulle krävas ett kapitalutlägg av omkring 76,500 kronor, motsvarande

en årlig ränteutgift av omkring 3,800 kronor, medan för arrende av hela

lönebostället inklusive prästgårdsområdet, under förutsättning av oförändrade

arrendevillkor, skulle erfordras en årlig utgift av allenast omkring

1,750 kronor. Driftkostnaderna skulle enligt styrelsen i båda fallen bliva

ungefär desamma.

Slutligen har styrelsen berört det av Granholm jämväl upptagna alternativet,

enligt vilket prästgårdsområdet skulle inköpas men lönebostället i

övrigt arrenderas. Styrelsen anför härom, att med en dylik kombination

möjlighet skulle föreligga att framdeles nedlägga lantbrukskolonien samt att

disponera prästgården endast för centralhemmets räkning. Då emellertid

enligt styrelsens åsikt frågan örn behovet av centralhemmets utvidgning samt

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

sättet för ett sådant behovs tillgodoseende icke för närvarande syntes böra

upptagas till prövning, borde nian icke heller nied avseende å prästgården

binda sin rörelsefrihet genom ett inköp.

Enligt medicinalstyrelsens mening tala alltså övervägande skäl för att

nvttjanderätten till hela det utökade lönebostället genom arrende tillförsäkras

lantbrukskolonien intill den 14 mars 1939.

Personalbehovet för den utvidgade lantbrukskolonien har av medicinalstyrelsen

uppskattats till 1 jordbruksföreståndare, 1 hushållerska, 2 jordbruksdrängar,

3 kvinnliga biträden, 1 skötare och 1 sköterska. Den kontanta

avlöningen till denna personal har inklusive ersättning till vikarier

och tillfällig arbetshjälp approximativt beräknats till 11,000 kronor.

Av en av medicinalstyrelsen uppgjord översikt rörande sjukvårdskostnaderna

för dag och patient under senare år framgår, att dessa under år 1928

utgjort vid statens hospital i genomsnitt 3 kronor 56 öre, vid lantbrukskolonien

vid Korsberga 2 kronor 66 öre och vid familjevården i Korsberga

1 krona 55 öre. Styrelsen framhåller, att i ämnet verkställda beräkningar

gåve anledning antaga, att vid utvidgning av lantbrukskolonien kostnaderna

därstädes per dag och patient skulle bliva lägre än för närvarande.

Medicinalstyrelsen har till sist framhållit, att det för driften av lantbrukskolonien

vore erforderligt att inlösa den flygelbyggnad till prästgården, som

tillhörde kyrkoherden personligen, och att jämväl de kyrkoherden tillhöriga

uthusbyggnader, som funnes å området och som med fördel kunde komma

till användning för koloniens behov, borde inlösas. För nämnda byggnader

hade kyrkoherden begärt en löseskilling av 2,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Hajd måtte dels bemyndiga styrelsen att för en tid av ytterligare

åtta år. räknat från och med den 14 mars 1931, arrendera det av styrelsen

för närvarande på arrende innehavda, med förutvarande prästgårdsområde

förenade lönebostället l1/* mantal nr 1 Korsberga Prästgård i Korsberga

socken av Jönköpings län för att där driva en utvidgad lantbrukskoloni

för sinnessjuka i anslutning till Växjö hospital, dels ock bemyndiga styrelsen

att av anslaget till hospital och asyler disponera ett belopp av 2,000

kronor för inlösen av pastoratets kyrkoherde enskilt tillhöriga, på nämnda

boställes mark belägna byggnader.

Med anledning av vad sålunda förekommit ber jag att få framhålla, att

enligt min mening den friare form av vård åt sinnessjuka, som tillämpas inom

familjevården i Korsberga men även å lantbrukskolonien därstädes, synes

vara av största betydelse. Kolonien torde vara ett nödvändigt komplement

till den familjevård, i anslutning till vilken den anordnats. Jag anser därför.

att nämnda koloni bör ej blott vidmakthållas utan även i föreslagen omfattning

utvidgas. Angående sättet för denna utvidgning anser jag — i

likhet med medicinalstyrelsen — övervägande skäl tala för att dispositionsrätten

till för kolonien erforderliga områden förvärvas genom att nuvarande

arrendeavtal förlänges för viss kortare tid, som lämpligen synes kunna örn
-

Departements
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majus proposition nr 150.

fatta ytterligare 8 år. Genom en sådan anordning synes koloniens markbehov

tills vidare bliva på ett tillfredsställande sätt tillgodosett, och statens

myndigheter bliva i tillfälle att — innan de binda sig genom mera definitiva

åtgärder — inhämta en värdefull erfarenhet av den utvidgade koloniverksamlieten.

Härigenom undviker man även att redan nu taga ställning

till den ännu icke tillräckligt utredda frågan angående behovet av utvidgning

av det i Korsberga belägna centralhemmet. Även ur ekonomisk synpunkt

synes en förlängning av nuvarande arrendeavtal vara den bästa lösningen.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har jag för avsikt

att framdeles i annat sammanhang tillstyrka bifall till medicinalstyrelsens

nu föreliggande förslag. De ökade personalkostnaderna liksom även utgifterna

för inlösen av vissa hus äro icke av den storleksordning, att de inverka

på beräkningen av anslaget för nästa budgetår till hospital och asyler.

Ombyggnads- oell ändringsarbeten vid Vadstena hospital och asyl.

Vadstena hospital är avsett för vård av 788 sinnessjuka och består —

såsom framgår av en av medicinalstyrelsen i ärendet ingiven översiktskarta

— av två skilda huvudavdelningar, belägna på avsevärt avstånd från varandra.

Den ena av dessa avdelningar, förlagd till södra delen av staden och

vanligen kallad asylen, inrättades i början av 1890-talet genom förändring

av en större fabriksbyggnad. Den inrymmer 392 platser för män, tillhörande

allmänna betalningsklassen.

Den andra avdelningen, belägen i norra delen av staden, utgöres av det

äldre hospitalet och omfattar, bland annat, det forna nunneklostret samt

användes för vård dels av kvinnor i allmänna betalningsklassen till ett antal

av 374, dels av manliga och kvinnliga sjuka i första betalningsklassen till

ett antal av 22.

De för kvinnor i allmän betalningsklass avsedda 374 platserna äro fördelade

sålunda:

1. Två sammanbyggda klosterbyggnader ................................. 185 platser.

2. En T-formig byggnad, medelst en sammanbindningsgång

förenad med ena klosterbyggnaden, benämnd T-paviljongen 31 »

3. Ett byggnadskomplex, beläget på andra sidan av Hospitalsgatan

och kallat B-paviljongen ....................................... 158 »

De första betalningsklassen tillhörande sjuka äro förlagda i några äldre

byggnader, en för kvinnor, belägen i klosterparken, och två för män invid

den förut nämnda B-paviljongen. Vissa lägenheter i dessa byggnader hava

under de senare åren apterats för andra ändamål, utan att det totala platsantalet

vid anstalten därigenom minskats.

Anstaltens byggnader för kök och tvätt äro i likhet med dess vattenverk

med flera ekonomianläggningar belägna i klosterparken och genom ett

décauvillespår satta i förbindelse med asylen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 150. 65

Frågan om nybyggnads- och ändringsarbeten vid Vadstena hospital och

asyl har länge varit aktuell.

Sålunda uppdrog Kungl. Majit — sedan fråga uppstått om användande

av de av hospitalet disponerade klosterbyggnaderna till lokaler för en folkhögskola

— genom brev den 14 februari 1919 åt medicinalstyrelsen att avgiva

förslag till ifrågavarande byggnaders utrymmande och ersättande med nybyggnader

samt till i sammanhang därmed nödvändiga ändringar och ombyggnader

inom anstaltens övriga delar m. m. Sådant förslag framlades av

medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1920, men föranledde icke

någon Kungl. Majits framställning till riksdagen.

I den av medicinalstyrelsen år 1925 uppgjorda planen för anskaffande av

nya platser för den statliga sinnessjukvården upptogs jämväl förslag örn

utvidgning av Vadstena hospital och asyl. Då vissa förändrade förhållanden

inträtt, bland annat därigenom att berörda fråga örn klosterbyggnadernas

utrymmande förfallit, hemställde medicinalstyrelsen i den skrivelse till Kungl.

Majit, varmed planen överlämnades, att styrelsens förenämnda förslag av

den 31 augusti 1920 måtte återremitteras till styrelsen för förnyad utredning.

Beslut härom fattades av Kungl. Majit den 4 december 1925.

I skrivelse den 22 oktober 1926 ingav medicinalstyrelsen därefter till Kungl.

Majit nytt förslag i ärendet, omfattande nybyggnader för utvidgning av

hospitalet jämte en del övriga nybyggnads- och ändringsarbeten, däribland

anläggning av nytt vattenverk. Ej heller detta förslag föranledde proposition

till riksdagen, och inom riksdagen väckta motioner örn förslagets genomförande

avslogos, enär riksdagen ansåg, att behovet av ökat antal vårdplatser

för sinnessjuka i första hand borde tillgodoses genom uppförande av nya

hospital.

Frågan örn utvidgning upptogs ej heller i medicinalstyrelsens skrivelse den

21 oktober 1927 med reviderad plan för anskaffning av platser för den statliga

sinnessjukvården.

I skrivelse den 7 januari 1930 har emellertid nu medicinalstyrelsen med

överlämnande av samtliga till ärendet hörande handlingar framlagt nytt förslag

till nybyggnads- och ändringsarbeten vid omförmälda anstalt, omfattande

dels uppförande av nybyggnad för kök, tvätt och ångcentral, dels ändringsoch

reparationsarbeten i den s. k. T-paviljongen och dels anläggning av

nytt vattenverk.

Medicinalstyrelsen har vidare på min anmodan i särskild skrivelse framlagt

ett alternativt förslag, enligt vilket för närvarande allenast skulle komma

till utförande ändrings- och reparationsarbeten å T-paviljongen samt anläggning

av nytt vattenverk, varemot någon ny ekonomibyggnad icke nu skulle

uppföras. Jag torde bär först få redogöra för medicinalstyrelsens med dess

skrivelse den 7 januari 1930 framlagda förslag, i det följande benämnt huvudförslaget,

samt därefter få behandla alternativförslaget. Då jag av skäl, som

i det följande skola närmare anföras, ämnar tillstyrka alternativförslaget,

kommer jag att beträffande den föreslagna ekonomibyggnaden endast lämna

en jämförelsevis kortfattad redogörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lil haft. (Nr 150.)

456 so 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Medicinal
styrelsens
huvudförslag.

I skrivelsen den 7 januari 1930 behandlas först frågan om uppförande av

nybyggnad för leoh, tvätt och ångcentral.

Enligt förslaget omfattar denna byggnad, som skulle förläggas till liospitalsområdet

öster örn klosterparken, köks- och tvättinrättning för hela anstalten

jämte matsalar och bostadsrum för personal, en central för såväl

ångleverans till nämnda inrättningar som uppvärmning oell varmvattenberedning

för ekonomibyggnaden och B-paviljongen samt elektrisk kraftproduktion

och slutligen snabbtilteranläggning och pumpar för nytt vattenverk.

Av ritningarna till byggnaden, vilka uppgjorts av arkitekten C. Westman

i augusti 1929, inhämtas, att byggnadens mittparti skulle uppföras i tre våningar

jämte källarvåning. I bottenvåningen skulle bland annat inrymmas

kök, kylrym, diskrum och en mindre matsal för kökspersoualen. Våningen

en trappa upp skulle innehålla personalrum och våningen 2 trappor upp

matsalar och smärre kasinolokaler för personalen. Byggnaden skulle förses

med 2 flyglar, inrymmande den ena tvättbyggnad och den andra ångpannehus.

Ängpannehuset skulle omfatta en våning och källare. Genom byggnadens

hela höjd skulle sträcka sig ett i dess yttre ända förlagt pannrum

med utrymme för två ångpannor. I källaren skulle i övrigt finnas rum för

pumpar m. m. I bottenvåningen skulle inrymmas maskinrum, verkstad,

kontor, toalett- och badrum samt rum för snabbfilter till vattenverket.

Enligt av ingenjören H. Theorell uppgjort förslag rörande värmeledningsanläggningen

m. m. skulle från ekonomibyggnadens värmecentral lämnas dels

värme för värmeledningen i nämnda byggnad samt till B-paviljongens pumpvarmvattenledning,

dels ock ånga för kök och tvätt samt varmvattenberedning.

Beträffande de i förslaget ingående vatten- och avloppsledningsarbetena har

den av styrelsen för ändamålet anlitade experten, förste ingenjören vid

Stockholms stads vattenledningsverk John Bergström i ett den 11 september

1929 avgivet yttrande anfört bland annat, att vattenledningen vore dimensionerad

för eldsläckning med erforderliga brandposter placerade utanför

byggnaden samt att avloppsledningarna vore anordnade för vattenklosetter.

Örn den planerade elektriska anläggningen har överingenjören T. Holmgren

i ett den 5 september 1929 avgivet utlåtande yttrat, att enligt förslaget vissa

ångdrivna vattenpumpar inom hospitalet skulle slopas. I stället skulle i

den nya ekonomibyggnaden installeras diverse elektriska motorer för nytt

pumpverk samt för köks-, tvätt- och värmeledningsändamål. I det nya

maskinhuset skulle uppställas bland annat en ångturbingenerator, beräknad

för en maximibelastning av 60 kilowatt, och en transformator för belysningsström.

Beträffande huvudförslaget örn ändrings- och reparationsarbeten i den s. k.

T-paviljongen har medicinalstyrelsen anfört följande.

Paviljongen, som vore avsedd för vård av oroliga patienter, vore mörk

och trång, saknade övervakningssalar och tillräckliga dagutrymmen och inrymde

väsentligen endast enkelrum. Uppvärmningen skedde medelst ved
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

eldade kaminer, ock vattenklosetter saknades. Paviljongen vore därför i

ytterst trängande behov av modernisering och reparation.

De nn föreslagna ombyggnadsarbetena i denna byggnad vore väsentligen

desamma, som av medicinalstyrelsen upptagits i 1926 års förslag på grundval

av ritningar, år 1914 uppgjorcla av arkitekten Axel W. Brunskog och år 1926

ändrade av arkitekten C. Westman.

De avsåge inrättandet av en modern övervakningsavdelning för 24 patienter

och vid särskilda korridorer enkelrum för ytterligare 19 patienter.

Vidare skulle bättre dagutrymmen erhållas genom sammanslagning av vissa

enkelrum.

Enligt ett av ingenjören Theorell uppgjort förslag skulle anordnas värmeledning

enligt pumpvarmvattensystem från en central, belägen i det med

den nuvarande köksbyggnaden sammanbyggda pannhuset, varifrån ledningar

i kulvert skulle dragas till paviljongen. Denna central vore avsedd att

kunna uppvärma även nuvarande köks- och tvättbyggnaderna.

Vatten- och avloppsledningsanläggningen omfattade, enligt förslag av ingenjören

Bergström, anordnande av vattenklosetter, ändring av bad- och slaskrum

m. m. Även inginge varmvattenledning från beredare i den nyssnämnda

centralen. Ledningen vore dimensionerad för tillgodoseende av varmvattenbehovet

även inom avdelningarna i klostret samt inom nuvarande köks- och

tvättbyggnaderna.

Den elektriska anläggningen avsåge, enligt förslag av överingenjören Holmgren.

utbyte av utanpå liggande gruppledningar mot ledningar i rör inbilade

under putsytorna.

Vad angår frågan örn anläggning av nytt vattenverk, har medicinalstyrelsen

i sin skrivelse hänvisat till ett av ingenjören Bergström i skrivelse den

11 september 1929 avgivet yttrande, däri Bergström bland annat anfört

följande.

Det nuvarande reningsverket, som anlagts år 1884, utgjordes av tre filter

och en renvattenbehållare, belägna invid den nuvarande ångpanne- och köksbyggnaden,

ävensom av pumpverk och högreservoar, inrymda i nämnda

byggnad. Dessutom funnes en högreservoar inom asylen.

Hospitalets vattenledningsvatten toges från Vättern omedelbart inpå staden

och tillfördes omförmälda filter genom en c:a 400 meter från stranden utdragen

intag sledning.

På ringa avstånd från intagsledningen utmynnade icke mindre än fem

avloppsledningar, genom vilka spillvatten avleddes från såväl hospitalet som

en del av staden samt två spillvattenförande avloppsdiken. Till Vadstenaviken

avleddes dessutom, ehuru på något större avstånd, spillvatten från

asylen och staden i övrigt. Detta hade till följd, att det råvatten, som tillfördes

reningsverket, alltid vore mer eller mindre förorenat, något som konstaterats

genom bakteriologiska undersökningar. Vid stark vind mot stranden

uppstode strömmar, som förorsakade, att det av kloakvatten förorenade

vattnet strömmade direkt ned mot intaget. Vattenledningens intag hade

sålunda ett synnerligen olämpligt läge och borde därför förflyttas till en

lämpligare plats.

Den vattenmängd, som kunde erhållas från det nuvarande reningsverket,

understege avsevärt behovet. Den för vattnets rening tillgängliga filterytan utgjorde

allenast 110 kvm men borde utgöra minst 400 kvm.

Även beträffande filtrens allmänna anordning vore allvarliga erinringar att

göra. Sålunda vore filtren förlagda så lågt, att råvattnet under normala

förhållanden tillrunne med självtryck. Detta medförde, att avlopp icke

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

kunde anordnas, ock vattnet från ett filter, som arbetade otillfredsställande,

kunde alltså icke bortledas. Den nuvarande filteranläggningen vore därför

synnerligen bristfällig och erbjöde icke någon säkerhet mot sådana epidemier,

som förorsakades av förorenat vattenledningsvatten.

De två till vattenledningen hörande pumpverken vore båda mycket förslitna

och hade dessutom för liten kapacitet. Det ena av dem måste snarast

möjligt utbytas mot ett nytt, och det vore tvivelaktigt, örn det andra kunde

på nöjaktigt sätt repareras.

Under hänvisning i huvudsak till det sålunda anförda har ingenjören

Bergström framhållit, att en fullständig ombyggnad jämte utvidgning av

vattenledningsverket vid anstalten vore ofrånkomlig.

Börande ett av honom uppgjort förslag till dylik ombyggnad m. m. har

Bergström anfört i huvudsak följande.

Genom brev den 19 augusti 1921 hade Kungl. Maj:t bemyndigat medicinalstyrelsen

att tillhandahålla Vadstena stad vatten från hospitalets vattenledning

i enlighet med ett mellan styrelsen och staden den 7 mars och 13

april 1921 upprättat kontrakt. På grund av detta kontrakt tillgodosåge

hospitalet i viss utsträckning stadens vattenbehov. Under år 1928 hade

den sammanlagda vattenförbrukningen från vattenverket uppgått till 110,600

kbm. Därav hade av hospitalet förbrukats 64,760 kbm och av staden 45,840

kbm. Båda dessa förbrukningssiffror vore emellertid av olika anledningar

synnerligen låga. Därest ett nytt vattenledningsverk komme till stånd, måste

man därför räkna med avsevärt större förbrukning. Vid uppskattningen

av det framtida vattenbehovet syntes man kunna utgå från ett patientantal

å anstalten av 800 och en folkmängd i staden av 3,500 personer. Stadens

invånarantal hade år 1928 utgjort omkring 3.000. Med dessa utgångspunkter

hade räknats med en årlig medellörbrukning av 244,550 kbm och en årlig

maximiförbrukning av 392,375 kbm. Dimensionerna för det nya vattenledningsverket

hade ansetts böra beräknas med hänsyn till sistnämnda siffra.

Vad anninge sättet för anordnande av en ny vattenledning, hade gjorda undersökningar

visat, att grundvatten i tillräcklig mängd icke kunde erhållas

på närmare håll än 7 ä 8 km. från staden. En anläggning för tillgodogörande

av en så avlägset belägen grundvattentäkt skulle bliva alltför dyrbar.

Någon annan vattentäkt än Vättern vore därför icke att räkna med.

Därest man alltså vore hänvisad till att fortfarande använda Vätternvatten, vore

det, såsom av det förut anförda framginge, nödvändigt, att vattenintaget erhölle

ett bättre läge än för närvarande. Vid verkställd undersökning hade

framgått, att intaget lämpligen kunde förläggas norr örn Vesterudd å kronoegendomen

Tycklinge omkring 2 kilometer nordost örn det nuvarande intaget.

Avståndet från staden vore där så stort, att någon nämnvärd förorening

icke vore att befara, något som även framginge av verkställd bakteriologisk

undersökning. Närmare staden vore det däremot icke tillrådligt att anordna

ett nytt intag.

Den nya intagsledningen skulle enligt förslaget utdragas omkring 500 meter

från stranden till ett djup av omkring 5 meter under lågvattenytan,

vilket djup erfordrades till skydd för den i Vättern vintertid ofta förekommande

issörjan. Ledningen skulle dragas över Vesterudd och vidare i viken

söder om udden fram till en vid stranden norr örn den föreslagna köks-,

tvätt- och ångpannebyggnaden anordnad intags- och silkammare av armerad

betong, kombinerad med ett mindre pumphus av tegel, i vilket råvattenpumpverken

skulle uppställas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Under de senare åren hade man vid ny- och ombyggnader eller utvidgningar

av vattenledningsverk i stor omfattning övergått från långsamfiltrering

till snabbfiltrering, ofta kombinerad med fällning av vattnet medels

aluminiumsulfat före filtreringen, örn råvattnet vore färgat eller rikligt bemängt

med uppslammade ämnen. Då snabbfiltreringens bakteriologiska

effekt icke vore lika stor som långsamfiltreringens, måste vanligen det snabbfiltrerade

vattnet steriliseras. Snabbfiltreringen erfordrade mindre anläggnings-

och driftkostnader än långsamfiltreringen. På den plats, dit nu

ifrågavarande intag tänkts förlagt, vore vattnet så rent, att fullt tillfredsställande

rening kunde erhållas medels snabbfiltrering utan fällning, men

borde som säkerhetsåtgärd en efterföljande sterilisering medels klor äga rum.

Lämpligaste placeringen av den nya reningsanläggningen vore i kombination

med den nya ångpannebyggnaden. Filtren vore därför föreslagna att

inrymmas i denna. Med sådan placering intill de övriga maskinella anläggningarna

underlättades i hög grad driften och tillsynen, och krävdes icke

någon ökning av maskinpersonalen, vilket däremot syntes bliva nödvändigt,

om förläggningen av filter och pumpverk skulle bibehållas på den nuvarande

platsen, under det att ångpanneanläggningen m. m. förflyttades till annan plats.

Därigenom vunnes även den fördelen, att klosterträdgården frigjordes från

de nuvarande filtren.

De föreslagna snabbfiltren vore till antalet två, vardera med en filteryta

av 13.5 kvm, inberäknat erforderlig reserv. Anordningarna vore sådana, att

utvidgning kunde ske för insättande av flera filter, örn så sedermera skulle

befinnas vara behövligt.

Från reningsverket skulle vattnet avrinna till en intill ångpannebyggnaden

förlagd renvattenbehållare.

De nuvarande pumpverken borde ersättas av tre råvattenpumpar, som

borde uppställas i det därför föreslagna pumphuset, och tre renvattenpumpar,

placerade i ett särskilt rum i ångpannebyggnaden. För regleringen av pumpningen

borde uppsättas elektriska vattenståndsvisarapparater i de båda högreservoarerna

och i renvattenbehållaren.

Vatten- och avloppsledningar borde anordnas på i förslaget närmare angivet

sätt.

I anslutning till Bergströms förslag rörande nytt vattenledningsverk har

medicinalstyrelsen erinrat, att leverans av vatten från hospitalets vattenledningsverk

till Yadstena stad i alltmera ökad omfattning och enligt vid olika

tillfällen och under skilda former träffade överenskommelser fortgått sedan

början av 1890-talet, till dess frågan reglerats genom Kungl. Maj:ts brev

till medicinalstyrelsen den 19 augusti 1921, varigenom Kungl. Majit godkänt

förenämnda mellan styrelsen och Yadstena stad år 1921 upprättade

kontrakt angående ifrågavarande vattenleverans. Rörande nämnda kontrakt

har styrelsen vidare anfört följande.

Enligt kontraktet, som gällde tills vidare med två års uppsägningstid, hade

staden erhållit rätt att för stadens behov inom dess planlagda område erhålla

vatten från hospitalets vattenledningsverk, i den mån vattenledningsverket

kunde tillhandahålla vatten utöver hospitalets behov. För det erhållna

vattnet skulle staden erlägga avgift, som medicinalstyrelsen bestämde,

med rätt för styrelsen att, då efter av styrelsen föranstaltad utredning så

prövades behövligt, ändra denna avgift. Därest kontraktet uppsades av

staden, vore denna skyldig att lämna medicinalstyrelsen skälig ersättning

för sådana anläggningar och arbeten för vattenledningen, som helt eller till

någon del utförts under de senaste 10 åren före uppsägningen och som

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

vid kontraktstidens utgång prövades till sin dåvarande omfattning icke vara

för hospitalet erforderliga.

Avgiften för vattnet hade vid kontraktets ikraftträdande fastställts till 25

öre per kubikmeter men hade från och med den 1 januari 1925 sänkts till

18 öre per kubikmeter.

Statsverket ägde således enligt styrelsens mening enligt kontraktet tillfyllestgörande

garantier för att från stadens sida erhålla skälig gottgörelse

för de kostnader, som den nya vattenverksanläggningen måste betinga, i vad

densamma berörde vattenleveransen till staden.

Därest anläggningen av nytt vattenledningsverk komme till stånd, hade

styrelsen för avsikt att framdeles efter företagen utredning taga i övervägande,

huruvida en höjning av avgiften för vattenleveransen till staden därigenom

kunde befinnas påkallad.

Kostnaderna för de olika i huvudförslaget ingående arbetena hava av styrelsen

beräknats på följande sätt.

Kronor.

Ny köks-, tvätt- och ångpannebyggnad, enligt specifikation ............ 1,023,000

Ändrings- och reparationsarbeten i paviljong för oroliga

kvinnor (den s. k. T-paviljongen).

Byggnadsarbeten rörande ändringar enligt ingenjör Rignér 27,000

» » reparationer enligt syssloman

Liedholm med justering av ingenjör Rignér..................... 14,500

Rörkulvert till paviljongen från gamla köksbyggnaden

(60x60 cm) enligt ingenjör Rignér ................................ 1,600

Värmeledningar till och uti byggnaden enligt ingenjör

Theorell................................................................................ 21,000

Kall- och varmvatten- samt avloppsledningar enligt ingenjör

Bergström............................................................................ 17,200

Elektrisk anläggning enligt överingenjör Holmgren............ 3,000

Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration samt

oförutsett ................. 7,500

Nuvarande köksbyggnaden.

Ny värmecentral enligt ingenjör Theorell.............................. 22,000

Tillhörande byggnadsarbeten.................................................. 1,200

Vattenledning enligt ingenjör Bergström ............................. 350 23 550

Nytt vattenledningsverk. (Enligt ingenjör Bergström.)

Intagsledning från Tycklinge................................................... 165,000

Intagskammare och byggnad för råvattenpumpverk ............ 27,000

Reningsanläggning..................................................................... 41,500

Ren vattenbehållare................................................................... 19,500

Pumpverk.................................................................................... 36,000

Vattenståndsvisarapparater ...................................................... 3,500

Vatten- och avloppsledningar.................................................. 37,500 ggQ qqq

Summa kronor 1,468,350

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

71

I detta sammanhang har emellertid medicinalstyrelsen anfört, att styrelsen

på grund av tvättmaskinernas bristfälliga tillstånd den 8 november 1929 på

framställning av hospitalsdirektionen medgivit inmontering i den befintliga

tvättinrättningen av tre tvättmaskiner, därav två större och en mindre.

Dessa maskiner vore avsedda att kunna användas även för den föreslagna

nya tvättinrättningen. Enligt meddelande av ingenjören Theorell skulle den

beräknade kostnaden för den nya tvättanläggningen därigenom minskas med

ett belopp av 10,000 kronor.

I följd härav kunde kostnaden för köks-, tvätt- och ångpannebyggnaden

nedsättas till 1,013,000 kronor och den totala kostnaden för samtliga föreslagna

arbeten reduceras till 1,458,350 kronor.

Jag övergår härefter till medicinalstyrelsens alternativ för slag, som enligt

vad förut nämnts allenast omfattar ändrings- och reparationsarbeten inom

T-paviljongén ävensom anläggande av ett nytt vattenledningsverk.

Beträffande arbetena i T-pa vilj angen enligt alternativförslaget har medicinalstyrelsen

anfört huvudsakligen följande.

En utbrytning av nämnda arbeten ur huvudförslaget skulle föranleda

ändrade dispositioner endast i fråga örn värme- och varmvattenledningsarbetena.

Enligt huvudförslaget skulle paviljongen, jämte nuvarande byggnader för

kök och tvätt, uppvärmas genom kulvertledning från en i det nuvarande,

med köksbyggnaden sammanbyggda panncentralutrymmet nyanlagd värmecentral.

Vid utförande av arbetena inom T-paviljongen enligt alternativförslaget

skulle tills vidare nyssnämnda panncentral bibehållas. Där skulle

såsom för närvarande varmvattenberedning för T-paviljongen äga rum, men

vore denna centrals kapacitet otillräcklig för paviljongens uppvärmning.

En ny pannanläggning skulle därför inredas inom paviljongen men förses

med endast två pannor i stället för tre enligt huvudförslagets för ytterligare

två byggnader avsedda central. Den föreslagna pannanläggningen i T-paviljongen

vore emellertid så dimensionerad, att den efter utökning med ytterligare

en panna skulle räcka för den enligt huvudförslaget avsedda anslutningen

av värmeledningar för de nuvarande byggnaderna för kök och tvätt.

Med tanke på sådan anslutning i framtiden hade värmeledningen avsetts

att inrättas för pumpcirkulation.

I fråga örn vattenledningsverket anför medicinalstyrelsen, att medan enligt

huvudförslaget utrymme för snabbfilter och vattenpumpverk m. m. skulle

beredas i nytt ångpannehus, enligt alternativförslaget plats härför finge

beredas i en särskild byggnad, avsedd att bilda en första utbyggnad till

ett blivande ångpannehus. Uppvärmning av denna byggnad skulle enligt

alternativförslaget äga rum genom en mellan byggnaden och B-paviljongen

i kulvert dragen ledning, vilken jämväl inginge i huvudförslaget men där

vore avsedd för uppvärmning av sistnämnda paviljong från den nya panncentralen.

För driften av reservpumpverket borde enligt alternativförslaget

råoljemotor installeras. Dimensionerna för en avloppsledning borde enligt

detta förslag något ökas.

De sammanlagda kostnaderna enligt alternativförslaget hava av medicinalstyrelsen

beräknats sålunda.

Medicinal
styrelsens
alternativ
förslag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Ändrings- och reparationsarbeten inom T-paviljongen.

Byggnadsarbeten inklusive arbeten för pannanläggningen...... 42,800

Värmeledning med tillhörande pannanläggning........................ 28,000

Vatten- och avloppsledningar...................................................... 17,200

Elektrisk anläggning................................................................... 3,000

Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration och oförut
sett.

.......................................................................................... 7’50Q 98,500

Nytt vattenledningsverk ............................................................. 382,500

Summa kronor 481,000

Yttranden. I ett över huvudförslaget den 12 september 1929 avgivet yttrande har

överläkaren vid anstalten P. Björck anslutit sig till förslaget utom i fråga örn

en detalj beträffande moderniseringen av T-paviljongen. Överläkaren Björck

har därutinnan framhållit, att sedan den s. k. aktivare behandlingsmetoden

genomförts på avdelningen med inskränkning av sänglägebehandlingen och

intensivare sysselsättning av de uppevarande patienterna, behov förelåge

av större dagutrymme för dessa, än förslaget innebure, och på den grund

föreslagit, att utrymmet i ytterligare tre av paviljongens enkelrum skulle

tagas i anspråk för dagrum och vissa därav betingade bilokaler. De tre

platserna i enkelrummen skulle kunna ersättas genom ökning av platsantalet

i vaksalarna, vilka komme att användas väsentligen endast nattetid.

Medicinalstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot den av

Björck ifrågasatta ändringen, vilken enligt styrelsen lämpligen kunde iakttagas

vid arbetets utförande. Andringen komme enligt arkitekten Westman

att medföra en ökad kostnad av omkring 2,500 kronor. Denna merkostnad

vore enligt styrelsen icke större, än att arbetet syntes kunna genomföras

inom ramen av den beräknade kostnaden för de inom T-paviljongen och

den nuvarande köksbyggnaden ifrågasatta arbetena.

Beträffande huvudförslaget har därefter byggnadsstyrelsen på anmodan till

medicinalstyrelsen avgivit yttrande den 14 november 1929. Byggnadsstyrelsen

har däri förklarat sig för sin del icke hava något att erinra beträffande förslaget

utöver vad som i en yttrandet bilagd, av styrelsens tjänsteman för

handläggning av värme- och sanitärtekniska frågor, civilingenjören Erik O.

Jonsson avgiven promemoria anförts med avseende å föreslagen utökning

och förändring av hospitalets värmeanläggning samt vatten- och avloppsledningar.

Enligt styrelsen syntes dock den sammanlagda kostnaden för förslagets

genomförande kunna nedsättas från 1,458,350 kronor till 1,400,000 kronor.

Medidnaisty- Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse den 7 januari 1930 på anförda skäl

^ställan*™'' ansett sig icke böra förorda de av byggnadsstyrelsen ifrågasatta ändringarna

i förslaget och ej heller ansett sig äga tillräckligt stöd för tillrådande av

den icke närmare specificerade minskning av det beräknade totalkostnadsbeloppet,

vilken av byggnadsstyrelsen föreslagits.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majis proposition nr 150.

Medicinalstyrelsen har vidare förklarat, att enligt styrelsens mening det

föreliggande av styrelsens arkitekt och övriga experter utarbetade huvudförslaget

syntes böra komma till utförande, allenast med den av överläkaren

Björck föreslagna ändringen i fråga örn ombyggnaden av T-paviljongen, ävensom

att styrelsen ej hade något att erinra mot de i samband med nämnda

förslag uppgjorda kostnadsberäkningarna.

Medicinalstyrelsen har härefter hemställt, att Kungl. Majit måtte i proposition

till 1930 års riksdag föreslå riksdagen dels medgiva, att nybyggnads-

och ändringsarbeten vid Vadstena hospital och asyl finge i huvudsaklig

överensstämmelse med det av styrelsen framlagda huvudförslaget utföras för

en beräknad kostnad av 1,458,350 kronor dels ock för påbörjande av sagda

arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett belopp av 500,000 kronor.

Härefter har byggnadsstyrelsen, till följd av remiss, den 20 februari 1930

avgivit utlåtande med anledning av vad medicinalstyrelsen anfört beträffande

byggnadsstyrelsens den 14 november 1929 avgivna yttrande. Byggnadsstyrelsen

har däri vidhållit, att kostnaderna för det av medicinalstyrelsen förordade

förslaget icke borde beräknas högre än till 1,400,000 kronor. Av

utlåtandet framgår, att den nedsättning av kostnadssumman, som av byggnadsstyrelsen

företagits, väsentligen faller på den i huvudförslaget upptagna

ekonomibyggnaden och icke i avsevärd mån berör de i alternativförslaget ingående

arbetena.

Det lärer vara ostridigt, att förhållandena vid Vadstena hospital och asyl Departementsi

åtskilliga hänseenden äro bristfälliga och att därför nämnda anstalt är i chef en.

starkt behov av modernisering och förbättring. Av medicinalstyrelsens framställning

i ämnet torde ock framgå, att det i och för sig skulle vara särdeles

önskvärt, att samtliga de i styrelsens huvudförslag upptagna arbetena nu

kunde komma till stånd. Med hänsyn till nödvändigheten att för de närmaste

budgetåren hålla kostnaderna för hospitalsbyggnaderna inom den ram,

som överensstämmer med planen för dessa byggnader och inledningsvis närmare

angivits, anser jag mig, såsom redan i den allmänna översikten antytts,

dock icke för närvarande kunna tillstyrka uppförandet av den föreslagna

ekonomibyggnaden utan inskränker mig till att förorda de arbeten, vilka av

styrelsen upptagits i dess alternativförslag och vilka synts även mig vara

de, som i första hand böra komma till utförande. Det nuvarande vattenverkets

underhaltiga beskaffenhet gör en omläggning därav nödvändig, och

genom den föreslagna ombyggnaden av T-paviljongen kan man för en jämförelsevis

obetydlig kostnad erhålla väsentligt förbättrade vårdmöjligheter.

Mot den av medicinalstyrelsen för dessa arbeten beräknade kostnadssumman

av sammanlagt 481,000 kronor synes mig intet vara att erinra. Vad

särskilt beträffar de kostnader, vilka föranledas av det nya vattenledningsverket,

vill jag framhålla att — på sätt redan framgår av det föregående —

statsverket enligt gällande avtal med Vadstena stad äger möjlighet att

genom höjning av vattenavgiften erhålla ersättning av staden för den del av

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

kostnaderna, som med hänsyn till den rikligare och bättre vattenleveransen

skäligen kan anses böra belöpa å staden. En ändring i sådant hänseende

av berörda avtal torde i händelse av bifall till förevarande förslag böra genom

medicinalstyrelsens försorg genomföras.

Jag tillstyrker alltså, att vid Yadstenaanstalten må i huvudsaklig överensstämmelse

med medicinalstyrelsens alternativförslag för en beräknad

kostnad av högst 481,000 kronor dels utföras omförmälda ändrings- och reparationsarbeten

i den s. k. T-paviljongen, dels ock anläggas ett nytt vattenledningsverk.

Av förenämnda summa har medicinalstyrelsen i den inledningsvis

omförmälda kostnadsöversikten för nästa budgetår räknat med ett

belopp av 240,000 kronor, en summa som dock torde utan olägenhet kunna

nedsättas till 200,000 kronor, att utgå av ifrågavarande anslag.

I detta sammanhang ber jag att få erinra att i medicinalstyrelsens år

1927 framlagda plan för anskaffande av vårdplatser åt sinnessjuka räknades

med en minskning av platsantalet å Yadstenaanstalten med 66. Anledningen

härtill var den, att styrelsen förutsatte, att vissa av anstalten för sjukvårdsändamål

använda utrymmen inom de gamla klosterbyggnaderna skulle komma

att upplåtas till Birgittastiftelsen. Denna fråga har nu fått sin lösning, i det

att så skett, dock i mindre utsträckning än som tidigare avsetts. Genom

beslut denna dag har nämligen Kungl. Majit medgivit, att till nämnda stiftelse

må överlämnas dispositionsrätten till en del av nämnda utrymmen.

En följd härav kommer att bliva, att platsantalet vid anstalten minskas

med 36.

Sammanfattning.

Jag ber slutligen att få lämna en kort sammanfattning rörande det antal

vårdplatser, som skulle vinnas efter genomförande av hittills beslutade eller

nu föreslagna byggnadsföretag, vilka avses i planen för anskaffande av ytterligare

platser för den statliga sinnessjukvården. Härvid medtager jag för

fullständighetens skull den av 1928 års riksdag beslutade psykiatriska kliniken

i Lund, ehuru särskilt anslag för uppförande av denna inrättning arnvisats

å riksstaten.

Antalet beräknade vårdplatser för sinnessjuka och sinnesslöa å nu avsedda

anstalter framgår av följande sammanställning, i vilken jämförelse

gjorts mellan å ena sidan det beräknade platsantalet enligt medicinalstyrelsens

plan för anordnandet av ytterligare sinnessjukvårdsplatser och å andra

sidan de beräkningar, som legat till grund för av statsmakterna fattade beslut

eller nu framlagda förslag. Därvid vill jag förutskicka, att genom utvidgningen

av Piteå hospital antalet platser därstädes kunnat ökas med 170 mot

det ursprungligen beräknade antalet 148.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

75

1

Anstalt

Antal

platser

enligt

medicinalstyrelsens

plan

enligt tidigare beslut

eller nu framlagda

förslag

sinnessjuka

sinnesslöa

sinnessjuka

sinnesslöa

Piteå (utvidgning)...........................

148

170

Sala ............................................

—

323

----

370

Orebro.........................................

—

323

—

350

Vänersborg....................................

566

283

587

283

Umeå ........ . ...........................

880

—

918

—

Psykiatrisk klinik i Lund ...............

100

—

102

—

Jönköping.....................................

1,200

—

1,220

—

Växjö (utvidgning) ........................

460

—

480

—

3,3i>4

929

3,477

1.003

4,283

4,480

Enligt medicinalstyrelsens plan skulle vidare antalet vårdplatser vid Vadstena

hospital och asyl minskas med 66. Såsom förut nämnts kommer enligt

Kungl. Maj:ts denna dag meddelade beslut minskningen att inskränka

sig till 36 platser. A andra sidan kommer vid bifall till det i det föregående

omförmälda förslaget angående ombyggnads- och ändringsarbeten vid

nämnda anstalt platsantalet därstädes att ökas med 12. I förhållande till

1927 års plan innebär detta alltså en sammanlagd ökning av (30 + 12) 42

platser. I förhållande till nuvarande antal blir det däremot en minskning

av (30—12) 18 platser.

Efter genomförande av de byggnadsföretag, som hittills beslutats eller

beträffande vilka förslag nu framlagts, skulle — frånsett anstalten i Vadstena

— finnas sammanlagt 4,480 nya vårdplatser, därav 3,477 för sinnessjuka

och 1,003 för sinnesslöa. Då en stor del av sist avsedda platser

komma att upptagas av patienter, som nu vårdas å sinnessjukanstalter, kan

ökningen av antalet för sinnessjuka disponibla platser väntas bliva avsevärt

större, än den nyss anförda siffran anger.

Vad angår kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten, hava dessa

kostnader enligt redan fattade beslut, respektive av mig i det föregående

förordade förslag, beräknats till sammanlagt 26,669,700 kronor.

Såsom av det föregående framgår, har i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag beräknats ett extra reservationsanslag för nästkommande

budgetår av 4,700,000 kronor. I inledningen till förevarande framställning

har jag räknat med samma belopp.

I enlighet med vad jag i det föregående vid behandlingen av de särskilda

byggnadsföretagen anfört skulle anslagsbeloppet för nästa år kunna beräknas

på följande sätt:

Anslag till

hospital sbyggnader.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majda proposition nr 150.

Anstalten i Sala ..........................

.......... kronor

217,000

» i Örebro.......................

.......... »

359,000

Uppsala hospital och asyl...........

.......... »

290,800

Hospitalet vid Umeå...................

.......... »

1,200,000

» i Jönköping ...........

.......... »

2,100,000

Lunds hospital och asyl.............

.......... »

100,000

Växjö » .............................

.......... »

200,000

Vadstena » och asyl..............

.......... »

200.000

Summa kronor 4,666,800

Därutöver torde böra reserveras visst belopp att ställas till Kungl. Maj:ts

disposition för bestridande av kostnader för underhåll av byggnader vid

anstalterna i Sala, Orebro och Jönköping, för vilket ändamål byggnadsstyrelsen

begärt 9,000 kronor, samt för vissa utredningar m. m. Detta belopp

torde förslagsvis kunna uppskattas till omkring 33,000 kronor. Anslaget

torde i följd därav böra beräknas till 4,700,000 kronor.

Med avseende å anslagsbeloppets fördelning torde liksom tidigare år böra

fasthålla^, att den angivna beräkningen givetvis icke avser att vara i detalj

bindande för dispositionen av anslaget eller för den fördelning av beloppet

som, i händelse detsamma beviljas, torde komma att fastställas av Kungl.

Majit. Då det gäller så många och delvis så stora byggnadsföretag, som

här äro i fråga, är det naturligt, att medelsåtgången på varje särskilt håll

under de olika åren icke kan på förhand med tillförlitlighet beräknas. Det

är således även möjligt, att något av de belopp, som av det för innevarande

budgetår beviljade anslaget anvisats för olika företag, kommer att visa behållning

vid budgetårets slut. I den mån så med hänsyn till sättet för

byggnadsarbetenas bedrivande eller eljest kan befinnas önskvärt, torde det

för byggnadsplanens genomförande vara förmånligt, att enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för ett visst ändamål

kan ske, mot det att motsvarande minskning vidtages i de anvisade

medlen för ett annat ändamål.

Departem entsch efens hem ställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

I) dels besluta, att vid den anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,

som enligt beslut av 1928 års riksdag skall inrättas

genom ändring av det utav Svea trängkår tidigare disponerade

kasernetablissementet i Orebro, skola för en beräknad kostnad

av högst 34,000 kronor vidtagas åtgärder för avledande av dagvatten

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i

det föregående förordat förslag,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150. 77

dels ock, med ändring av vad 1929 års riksdag därutinnan

bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden för omändring av

berörda kasernetablissement i Örebro må utgöra högst 1,409,000

kronor;

II) besluta, att ombyggnad av första klasspaviljongerna vid

Lunds hospital och asyl skall för en beräknad kostnad av

högst 209,000 kronor utföras i huvudsaklig överensstämmelse

med av arkitekten Carl Westman i november 1927 uppgjorda

ritningar, dock med iakttagande av viss av mig i det föregående

förordad jämkning;

III) besluta, att vid Växjö hospital skola utföras ny- och

ombyggnadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig i det föregående förordat förslag och för en beräknad

kostnad av högst 3,807,600 kronor;

IV) besluta, att vid Vadstena hospital och asyl skola för

en beräknad kostnad av högst 481,000 kronor utföras vissa

ombyggnads- och ändringsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordat förslag; samt

V) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten

samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,

till hospitalsbyggnader för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra reservationsanslag

av ....................................................................... kronor 4,700,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition nr 150.

Översikt över beräknade kostnader för nyanskaffning av

Antal platser

1928/1929

1929/1930

1930/1931

sinnes-

sjuka

sinnes-

slöa

Vänersborgs kaserner.......................-

587

283

1,275,000

1,387,000

—

Sala » ........................

—

370

600,000

550,000

217,000

Orebro » .......................

—

350

400,000

650,000

359,000

Piteå hospitals utvidgning ...............

170

—

1,200,000

1,000,000

—

Vänersborgs hospital ........................

—

—

—

50,000

—

Uppsala hospitals w.c.-anläggning......

—

—

—

60,000

174,500

» » köks reparation......

—

—

—

—

116,300

Sinnessjukhuset vid Umeå ...............

918

—

—

200,000

1,200,000

» i Jönköping ............

1,290

—

—

160,000

2,100,000

Växjö hospitals utvidgning ...............

480

—

—

—

200,000

Visby nya hospital...........................

200

—

—

—

—

Vadstena hospitals vattenledning m. m.

—

—

—

—

200,000

Lunds hospital, I klass paviljonger ...

—

—

—

—

100,000

Psykiatrisk klinik i Lund..................

Psykiatriska kliniker i Stockholm och

102

—

300,000

424,100

Uppsala .......................................

200

—

—

—

—

Hälsingborgs hospital, nya paviljonger

200

—

—

—

—

Länsplatser vid hospitalen ...............

303

—

—

—

—

Nya platser vid hospitalen ..............

150

—

—

—

—

Nytt hospital i Gävleborgs län .........

518

—

—

—

—

Vaxholms kasern (eller motsvarighet)

—

305

—

—

—

Lunds kaserner................................

—

612

—

—

—

Större omändringsarbeten..................

—

—

—

—

-

Summa

5,048

1,920

3,775,000

4,481,100

4,666,800

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

79

hospitalsplatser m. m. under budgetåren 1928/1929—1937/1938.

Bilaga.

1931/1932

1932/1933

1933/1934

1934/1935

1935/1936

1936/1937

1937/1938

Summa

kronor

-

—

—

—

—

_

_

2,662,000

—

—

—

—

—

—

1,367,000

—

_

—

—

—

—

-

1,409,000

—

—

—

—

—

—

—

2,200,000

—

—

—

—

—

—

—

50,000

—

—

—

—

—

—

—

234,500

-

—

—

—

—

—

116,300

2,300,000

2,100,000

1,550,000

300,000

—

—

—

7,650,000

2,l(i0.000

2,100,000

290,000

—

—

—

—

6,750,000

1,200.000

1,000,000

1,207,600

200,000

—

—

—

3,807,600

300,000

900,000

800,000

315,300

200,000

—

2,515,300

281.000

—

477,350

500,000

—

—

—

1,458,350

109,000

—

—

—

—

—

—

209,000

—

—

—

—

—

—

—

724,100

—

—

500,000

500,000

500,000

500,000

—

2,000,000

—

—

—

—

—

500,000

500,000

1,000,000

—

—

—

—

350,000

350,000

360,500

1,060,500

—

—

100,000

200,000

225,000

—

—

525,000

—

—

500,000

1,400,000

1,400,000

844,000

4,144,000

—

—

—

222,200

1,000,000

803,450

2,025,650

—

175,000

1,750,000

1,750,000

525,000

—

4,200,000

—

350.000

350.000

350.000

350,000

350.000

350,000

2,100,000

5,990,000

5,850,000

5,549,950

5,100,000

5,112,500

4,825,000

2,857,950

48,208,300

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .......................................................................................................... 2.

Ordnandet av vården av svårskötta obildbara sinnesslöa .............................. 7.

Preliminär byggnadsplan för återstoden av byggnadsperioden........................ 15.

Omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala till anstalt

för manliga asociala imbecilla ................................................................. 19-

Omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro till anstalt för

kvinnliga asociala imbecilla....................... 21.

Vissa ombyggnadsarbeten vid Uppsala hospital och asyl................................ 26.

Sinnessjukhuset vid Umeå ............................................................................. 28.

Sinnessjukhuset i Jönköping ............................................................................ 30.

Ombyggnad av första klass paviljongerna vid Lunds hospital och asyl ........ 33.

Ny- och ombyggnader vid Växjö hospital....................................................... 36.

Lantbrukskolonien i Korsberga .................................................................... 56.

Ombyggnads- och ändringsarbeten vid Vadstena hospital och asyl .............. 64.

Sammanfattning ............................................................................................... 74.

Departementschefens hemställan....................................................................... 76.

Bilaga......................................... 78.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19 30.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:361 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsky g gnader jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  2. SU 1930:189 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsbyggnader jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten